Riksdagens protokoll 1977/78:53 Torsdagen den 15 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1977/78:53

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:53

Torsdagen den 15 december

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregio -nen

§ 1 Flygplatsfrågan i Stockholmsregionen (forts.)

Fortsattes överläggningen om trafikutskottets betänkande 1977/78:9.

ESSEN LINDAHL (s):

Herr talman! Det har många gånger betonats all Stockholmsregionens flygplatsfrågor är en riksangelägenhet, all frågan har nationell betydelse. Vi som bor i Stockholmsområdet kan inte ha något att invända gentemot denna uppfattning. Men oavsett var man bor - i Stockholm eller t. ex. Helsingborg - så är det viktigt att våra kommunikationsfrågor får en förnuftig lösning.

Med milt inlägg vill jag motivera varför så många i Stockholmsregionen bosatta och verksamma helst ser att Brommafrågan redan i dag genom ett beslut om en definitiv utflyttning till Arianda får sin slutliga utformning.

Vi har glädjande nog stöd från varje valkrets i del här landet för denna vår uppfattning, vilket den kommande voteringen kommer all visa. Jag talar i denna fråga inte bara på socialdemokratins vägnar. Inom alla partier finns del folk som delar denna uppfattning. Vi här meningsfränder inom folkpartiet och centerpartiet. Motioner från dessa partier vittnar därom.

Miljöborgarrådet i Stockholms kommun Ingrid Segerström har anfört synpunkter som vi också i riksdagen har anledning att inför vårt ställningstagande fästa avseende vid. Liksom många andra tycker Ingrid Segerström att propositionen gör ett något virrigt intryck - man både vill och inte vill. I propositionen säger man att Bromma även på sikt skall vara en flygplats för kombinerat inrikes- och allmänflyg. I nästa andetag anför man att staten skall ta upp överläggningar med Stockholms kommun och landstinget för att i detalj klariägga förutsättningarna för linjelrafik på Bromma.

Man skall alltså ta upp överläggningar med två instanser som sagt nej till ett bibehållande av Bromma. Därefter slår man fast att Fokker F-28 skall flyttas till Arlanda den 1 januari 1979. Ärade kammarledamöter, detta betraktar jag som en halv seger. Man gmndar en flyttning på länsstyrelsens beslut. Där fastställdes klart den sanitära olägenheten som miljö- och hälsovårdsnämnden i Stockholm haft som grund vid förbudet för Fokker F-28. Det är således en självklar utgångspunkt alt sanitär olägenhet på Bromma inle kan accepteras. Därom tycks alla vara

147

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplats frågan i Stockholmsregionen

148

överens. I ett på denna punkt enigt trafikutskott har vi gjort detta påpekande.

Miljöborgarrådet i Stockholm kräver att man skall la avgörande hänsyn till vad kommun och landsting anser om en ny slorflygplats för inrikesflyget milt inne i tätortsområdet Stockholm. Miljöborgarrådet har även liksom många andra noterat alt regeringen ställer sig bakom miljö- och hälsovårdsnämndens beslut i frågan om den sanitära olägenheten och därmed undanröjer alla tvivel som framförts i Brommautredningen när del gäller miljö- och hälsovårdsnämndens kompetens och handlande i fråga om buller från Fokker F-28.

Finanslandslingsrådel Knut Nilsson, den borgerlige regeringschefen i Stockholms län, säger i Dagens Nyheter: "Vår ståndpunkt slår fast alt Bromma skall läggas ner, men att allmänflyget får vara kvar, medan man gör en ny, stor utredning om regionens flygplatsfrågor."

Även i propositionen framhålls önskvärdheten av alt behålla Bromma. Förutsättningarna härför är alt en överenskommelse träffas med Stockholms kommun i markfrågan och med Stockholms läns landsting i finansieringsfrågan samt att den framlida trafiken på Bromma inte innebär sanitär olägenhet för närboende.

De i propositionen föreslagna åtgärderna är av principiell karaktär. Jag har uppfattningen all Stockholms kommun och landstinget skall ha ett avgörande inflytande på flygplatsfrågan. All osäkerhet präglar regeringens Brommaproposilion är inle enbart ell socialdemokratiskt påstående. Jag kan för min del instämma i DN:s nyhetsartikel som rubricerats "Ovisst för Bromma". I fortsättningen säger man "att Bromma kommer all förbli en flygplats bara under vissa förutsättningar". Det har slagits fast att Fokkerplanen är en sanitär olägenhet. Ingen vet vad ett framtida, tystare plan kostar eller när det kan levereras. Så långt Dagens Nyheter.

Vi är överens om den temporära utflyttningen. Vad vi nu diskuterar är frågan om linjetrafiken under 1980-talet bör fiyttas tillbaka från Arlanda till Bromma. Staten och Stockholms kommun måste, som tidigare framhållits, komma överens i markfrågan, och landstingets medverkan i finansieringsfrågan måste tryggas. Jag vill inte uppträda som olyckskorp, men lätt lär del inle bli att nå en uppgörelse. Vi socialdemokrater betraktar därför propositionens förslag om en utflyttning som en halv framgång.

Det är i dag omöjligt all falla ett beslut om återflyttning av inrikes-trafiken till Bromma. Jag tror därför att inrikesflygel den 1 januari 1979 kommer till Arlanda för att stanna där. Miljöborgarrådet i Stockholm har goda skäl för sin uppfattning när hon säger att människorna i framtiden inte kommer att acceptera att jetflygplan efter säg tre lill fem år åter införs på Bromma.

Bekvämligheten för resenärerna brukar anföras som ett viktigt motiv för bibehållande av Bromma. Tidsskillnaden i förhållande till Arlanda kan diskuteras. Kanske är det 20, 25 eller 30 minuter eller någonting däromkring, som framhållits i utredningen. Detta är en olägenhet som kraftigt kan reduceras om förbindelserna lill Arlanda förbättras. En mo-

deratmotion, syftande till snabbare förbindelser med Arianda, bifölls f. ö. av en enhällig riksdag för ett par veckor sedan, och enligt Svenska Dagbladet i dag har regeringen redan tillsatt en utredning som närmare skall ta itu med dessa frågor.

Vi kan glädja de moderata ledamöterna, herrar Lothigius och Clarkson, som har ivrat för denna motion, med att del ökande trafikunderlaget om Linjeflyg definitivt förflyttas lill Arlanda kommer att framtvinga snabbare åtgärder för all reducera restiden till Arlanda. Terminalfrågan, busstrafiken och den spårbundna trafiken lill Arianda, som många ömmar för, är ju lösningar som riksdagen, på trafikutskottets förslag, bett regeringen alt ytterligare utreda. Fortsatt oklarhet om inrikesflygets förläggning på sikt kommer också att försinka den lösning av trafikförbindelserna med Arlanda, som vi alla inom riksdagen nyligen varit överens om alt påskynda. Snabba expresståg kan förkorta restiden en gång i framliden så att Bromma och Arlanda på sikt blir likvärdiga.

I centermotionen framhålles att en lösning av regionens flygplatsfråga som inte Stockholms kommun eller Stockholms läns landsting ställer sig bakom är orimlig.

De fyra motionärerna från centerpartiet i Slockholmsregionen framhåller att propositionen inle tar definitiv ställning till Brommas framtid. De ser därför inle något hinder för att propositionen kan bifallas av riksdagen. Men detta resonemang går naturiiglvis på skruvar. Hela argumenteringen i motionen talar för ett avslag. Jag kan å andra sidan förstå alt de fyra motionärerna från centerpartiet inte får lägga en motion som utmynnar i ell yrkande om avslag på en regeringsproposition. Jag vill bara i det sammanhanget betona all centerpartiet och socialdemokraterna i Stockholms län har samma uppfattning. Har de centerpartister i Stockholms län som sitter i riksdagen en från centerpartiet i landstinget avvikande mening? Det tror jag knappast. De har sannolikt samma uppfattning i de inom regionen känsliga miljö- och bullerfrågorna som centerpartiets landstingsgrupp gett uttryck för.

Om hänsyn tas lill den uppfattning som de kommunala myndigheterna i Stockholms kommun redovisat - och det är ju utskollsmajoritetens mening - så är det inte troligt att överläggningarna skall kunna resultera i någon snabb enighet och återflyttning till Bromma. Det är mot denna bakgrund viktigt all framhålla att socialdemokraterna och centerpartiet på länsplanel är helt överens. Därför finns del en majoritet även i fortsättningen för linjen all Bromma flygplats skall bort.

Jag tror att den oklarhet som nu finns om inrikesflygets förläggning i det längre perspektivet - och som propositionen är ett uttryck för -kommer att beslå under lång tid. Detta innebär stora olägenheter för alla berörda. Skall ovissheten bestå, eller är riksdagen redo att äntligen fatta ett definitivt beslut, dvs. alt linjefiygtrafiken utlokaliseras lill Arlanda? Något beslut om återflyttning av inrikesirafiken lill Bromma kan i dag inte fallas. Del kanske i sin tur förklarar propositionens oklarheter.

Vi lyssnade före pausen till kommunikationsministerns recension av

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsjrågan i Stockholmsregionen

149

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregio -nen

den socialdemokratiska motionen, och vi tyckte del var intressant att han hade tillmätt den så stor vikt och betydelse.

Må det tillåtas mig att säga ett par ord om propositionen så som den har tagils emot utanför det här huset. Det är faktiskt ganska många missnöjda röster som har kommit lill tals i samband med presentationen av regeringens Brommaproposition.

Svenska Dagbladet, del trognaste av alla regeringsorgan, hade rubriken "Propositionen om Bromma får många tolkningar". Vidare skrev man att regeringens proposition om Bromma flygplats inte har givit klart besked om nedläggning eller ej och att regeringens proposition om Bromma flygplats hotar - om den las av riksdagen - alt bli en gummiparagraf

I DN hade man rubriken "Ovisst för Bromma". Och vidare skrev man alt Bromma kommer alt förbli en flygplats bara under vissa förutsättningar och alt man inte vet om dessa kan uppfyllas. DN fortsätter med att säga alt kommunikationsministern i det stora hela har följt Gullnäs förslag, vilket innebär "alt Bromma kommer att förbli en flygplats", men konstaterar att opinionen i Stockholm inte accepterar en sådan uppläggning.

Jag har citerat vad centerledaren i Stockholms län har anfört: Vår ståndpunkt står fast alt Bromma skall läggas ner.

Sven Johansson, moderatledare, landstingsråd och ansvarig för region-planefrågor, for till Avesta - kommunikationsministerns egen valkrets, - häromsistens och framförde enligt TT-referalet en ganska besk kritik av regeringens proposition. Man kan bolla hit och dit med årtal och uppgifter om hur länge det kan dröja innan Bromma tas i bruk igen för inrikesflyg. Här har det funnits optimister som trott att detta kan ske om några få år - 1980 eller 1981 har nämnts - då ombyggnaden av flygplatsen skulle vara färdig. Sven Johansson säger: "Mycket tyder på att nya tysta trafikflygplan inle kan komma i trafik förrän tidigast 1984."

Herr talman! Jag har velat anföra de här synpunkterna på regeringens proposition. Det skall bli intressant att vid den kommande voteringen se om regeringspartierna är mera medgörliga och väldisciplinerade än den press som står regeringen nära.

Vi socialdemokrater inbjuder riksdagen all i dag fatta ett definitivt beslut om att linjeflyglrafiken skall utlokaliseras till Arlanda. Den det vill, röstar med den socialdemokratiska reservationen!

150

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m) kort genmäle: Herr talman! Min värderade vän Essen Lindahl tog upp frågan om kommunikationerna mellan Stockholm och Arianda som något slags alibi för att man kan klara lokaliseringen av inrikesflygel lill Arianda så att man inle längre behöver ha Bromma flgyplals. - Ungefär så lät det. Bakgrunden lill den blygsamma motion som vi tidigare avgav var helt enkelt att del, oberoende av vad som sker, behövs en snabbförbindelse mellan Stockholm och Arianda som är bättre än den förbindelse som

vi nu har. Vi vet väl alt det är en fråga som även berör SJ, som berör landstinget och som berör Stockholms kommun och flera andra kommuner, liksom alt del måste ligga i det allmännas intresse att regeringen tar ett initiativ i denna fråga för alt samordna de intressenter som vill ha en sådan förbindelse. Trafikutskottet och riksdagen biföll sedan vår motion, vilket jag tycker var riktigt i betraktande av den situation vi har i dag.

Sedan nämnde Essen Lindahl landstingsrådet Sven Johanssons namn - del verkade som om han menade att Sven Johansson skulle vara intresserad av Arlanda. Nej, Sven Johanssons starka vilja är att Bromma flygplats skall vara kvar! Hans uttalande om del lysta flyget ligger på ett annat plan. Såvitt jag förslår ser han fram emot en utveckling av en annan flygmaskinstyp - något som också ligger nära lill hands och som kan ligga inom ramen för diskussion ganska snart. Även här sker en teknisk nydaning genom au det kommer flygplanstyper som blir större än de som f n. finns.

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregio -nen

ESSEN LINDAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tillät mig att peka på den moderalmotion som nyligen bifölls och som gick ut på alt det var en angelägenhet för hela vårt land all goda och snabba förbindelser kunde ordnas från Stockholm lill Arlanda. Om vi kan fatta ett beslut 1977 om alt inrikesflyget skall komma till Arlanda för alt stanna där, så betyder det självfallet en hell annan möjlighet för den utredning, som regeringen nu har tillsatt, att åstadkomma snabba resultat. Det är välbekant för herr Lothigius och andra att om inrikesflyget flyttade till Arianda, så skulle del på en enda gång betyda en fördubbling av antalet flygresenärer som har behov av marktransport till Stockholms stora trafikflygplats.

Jag har också tillåtit mig att citera Sven Johansson, och jag sade att han för sin del ansåg all de tysta flygplanen inle kunde vara klara för att sättas i trafik förrän tidigast 1984. Det var intressant, tyckte jag, eftersom andra tidpunkter har skymtat fram i debatten. Det var inget annat jag sade. Jag vet att Sven Johansson är anhängare av Bromma fiygplats - det har jag inte uttalat mig om. Men han sade vidare - fortfarande enligt ett TT-referal - att mycket talar för alt en temporär utflyttning av Linjeflygs trafik lill Arlanda kan bli Brommas död. Han tror alltså i likhet med undertecknad att den utflyttning som nu sker kan betyda alt en återflyttning aldrig kan bli aktuell. På den punkten har alltså Sven Johansson och jag samma mening. Han önskar alt inrikesflyget skall stanna kvar på Bromma, medan jag tycker att det i och för sig är bra att inrikesflyget kommer till Arianda. Men han är mycket tveksam inför regeringens proposition och har anmält betänkligheter mot densamma. Det var detta Jag ville framhålla.

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m) kort genmäle: Herr talman! En mycket kort kommentar. Vi moderater är förutseende. Vi ser fram emot vad som kommer att hända på Arianda, också mot

151

Nr 53                 bakgrund av den ökade trafik som kommer-oberoende av om vi behåller

Torsdagen den        Bromma eller inte. Regeringen är också förutseende genom att förbereda 15 december 1977    " sådan utredning som del här gäller.

Flygplatsfrågan i Stockholmsregionen

152

ROLF SELLGREN (fp):

Herr talman! Det har omvittnats av fiera talare före mig i den här debatten all Brommas framlid som inrikesflygplats har varit en följetong i riksdagens arbete under en lång följd av år. Den proposition som nu behandlas kan betecknas som en av de viktigaste milstolparna på den här frågans väg mot en slutlig framlida lösning.

Tonfallet i propositionen är påfallande försynt i vetskapen om all del til syvende og sidst inte är statsmakterna som har avgörandet om ifrågavarande markområdes framlida användning ulan all detla beror framför allt på Stockholms kommun. Del är viktigt alt vi har den här utgångspunkten klar för oss.

I den fortsatta handläggningen måste man också vara klar över att det finns både gemensamma intressen och motsättningar inbyggda i frågan om lämplig placering av inrikesfiygplats i Stockholmsregionen. De beslutande myndigheterna i Stockholm kan inte komma ifrån all det är ett riksintresse all flygplatsfrågan får en lösning som tillmötesgår behovet av flygresor lill landets centralort från både relativt närbelägna orter och mer avlägsna. På samma sätt måste landsorlsresenärerna ha full respekt för stockholmarnas krav på säkerhet och frihet från störande buller. Kan parterna mötas utifrån dessa sakliga utgångspunkter råder del för mig intet tvivel om att den framtida flygplatsfrågan för inrikesflyget kommer alt få en för alla parter tillfredsställande lösning. Propositionen och trafikutskottets skrivning är ett mycket acceptabelt underlag för dessa förhandlingar.

Del finns tre nyckelord i propositionen och utskottsbetänkandet som man inte kan komma ifrån vid frågans bedömning. Det är kapacitetsförhållanden, ekonomiska skäl och regionalpoliliska skäl.

Sällan har en fråga varit föremål för så ingående utredningar som frågan om lokaliseringen av en inrikesflygplats i Slockholmsregionen. Hittills under 1970-lalet har tre utredningar slutförts. Av de fyra alternativa lägen man från början intresserat sig för återstår i dag endast Bromma och Tullinge/Getarenområdet. Det senare området anses ha så påtagliga nackdelar att det för lång lid framåt måste bedömas som ell orealistiskt alternativ, om nu någonsin nackdelarna blir mindre med liden - del brukar snarare vara tvärtom. Flygoperativa, försvarsmässiga, anläggningstekniska och ekonomiska skäl talar i dag emot Tullinge/Getaren. Dessutom fungerar det som rekreationsområde. Vilka av dessa skäl kan komma att förändras i framtiden som skulle underiätta lokalisering av omfattande flygverksamhet lill området? Ser man krasst på frågan flnns alltså utöver Arianda endast Bromma alt tillgå för det framlida inrikesflyget.

Stockholmsområdet har alltså myckel begränsade kapacileisreserver för att möta flygtrafikens utveckling. En flyttning av LIN:s trafik från Brom-

ma till Arianda innebär att en ny inrikesflygplats måste byggas i Stockholmsregionen väsentligt tidigare än om Bromma behålls. Del är då utomordentligt oroväckande all den enda utvecklingsmöjligheten som är kvar är att tidigarelägga byggandet av en tredje bana vid Arlanda, Därmed blir regionens sista reserv tagen i anspråk. Och detta skulle kunna ske redan i början eller mitten av 1990-lalet. Del vilar sålunda ett mycket tungt ansvar på Slockholmspolitikerna att tillförsäkra inrikesflyget en flygplats, som den framlida utvecklingen kan komma att kräva. Inför det ansvaret tycker jag all herr Lindahls tal om den lokala opinionen väsentligt minskas i betydelse utöver de krav man har på miljövänlighet.

De ekonomiska skälen lill alt Bromma behålls för inrikes- och allmänflyg borde del inle behöva råda delade meningar om. Enbart befintligheten av en fungerande fiygplats talar för all del blir billigare alt rusta upp en sådan än alt bygga en helt ny på annat område. Även om man lägger olika vikt vid de redovisade alternativen, framstår departementschefens bedömning som riktig, att Brommaallernalivel ställer sig ekonomiskt fördelaktigare än de andra alternativen.

När man talar om de regionalpolitiska skälen tänker man vanligtvis inle på Stockholm. Man ser i första hand på effekterna ute i landet om inrikesflygplatsen i landets betydelsefullaste centralort skulle vara ocen-iralt belägen. Del är riktigt. En permanent förläggning av inrikesflygel lill Arianda skulle både på kort och på lång sikt minska den inrikes flygverksamheten. Vissa korta linjer skulle hell falla bort. En ur regionalpolilisk synpunkt helt nödvändig linje som Stockholm-Visby skulle drabbas hårt både tidsmässigt och genom högre biljettpriser.

Men de regionalpoliliska konsekvenserna för Stockholms kommun kan bli betydande. Med en utflyttning av administrations- och markservice-personal går kommunen miste om ca 2 000 skattebetalare. Statsrådet har tidigare i kväll redogjort för ytieriigare grupper som skulle komma alt omfattas av en utflyttning, och han kom därvid fram till siffran 3 400. Det innebär att detta blir en regionalpolilisk fråga av mycket stor räckvidd för Stockholms kommun.

Konsekvenserna på längre sikt är svårare att bedöma. Rent allmänt blir en ort som inte har tillfredsställande kommunikationer mindre attraktiv för både näringsliv och enskilda. Det kan i dag anses som en utopi all Stockholms utveckling en gång skulle komma att hämmas på grund av otillfredsställande flygförbindelser. För egen del anser jag inle frågan oberättigad. Del är klart att de regionalpoliliska aspekterna på flygterminalfrågan i hög grad angår även Stockholm.

Del finns egentligen också ett fjärde nyckelord eller, rättare sagt, en Oärde nyckelfråga som är svårare att kvantifiera, men som väger lika tungt som de faktorer jag tidigare nämnt. Del är miljöhänsynen. Dessa har inle alltid tillräckligt uttalals av oss s. k. Brommaanhängare, och därför borde del nu mer tydligt framhållas att flygresenärernas bekvämlighet inte får ske på bekostnad av att andra människor störs av en orimligt hög bullernivå.

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregionen

153

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregionen

Det framhålls i propositionen och förstärks ytterligare i ulskottsbetänkandet att om flygplatsen skall behållas som en statlig flygplats krävs att en överenskommelse träffas med Stockholms kommun i markfrågan och med Stockholms läns landsting i finansieringsfrågan. Dessutom förutsätts all den framlida trafiken på Bromma inte innebär sanitär olägenhet för de närboende. Ett så klart uttalande borde vara en bra utgångspunkt för de kommande förhandlingarna.

Provisoriet för LIN:s verksamhet på Arlanda från den I januari 1979 kommer att utgöra en stark påfrestning på företagets lönsamhet. Likaledes innebär den provisoriska lösningen ölägenheter för de anställda. Del vore därför positivt för alla parter om en principöverenskommelse kunde träffas så snart som möjligt. Ett viktigt led i att förkorta tiden för den lem-porära lösningen för inrikesflyget är att projekteringsarbetet för Brommas upprustning pågår parallellt med förhandlingarna och även alt arbetet med en disposilionsplan för en överföring av inrikesflyget på kortare och längre sikt lill Arlanda slutförs.

Om en återflyttning av inrikesflyget till Bromma så småningom kan påbörjas, bör detta självfallet ske så smidigt som möjligt. Man bör därför inle ställa sig främmande till de förslag lill användning av redan tillgängliga tystare flygplan som kommit till uttryck i del s. k. OFAB-I-förslagel. Inom parentes kan jag nämna all OFAB = optimal fördelning av inrikesflygel med jetplan på Arlanda och tysta kortfällsplan på Bromma samt alt OFAB-I = en begränsad tillämpning av OFAB från ungefär 1979.

Jag hade inte för avsikt att ta upp frågan om de tekniska möjligheterna all skaffa tystare plan, men här har inte någon nämnt all vi redan har ett tyst plan i funktion på Bromma som väl uppfyller miljökraven. Det kan vara skäl all nämna del i del här sammanhanget.

1 propositionen ges ingen medelsanvisning för upprustning av Bromma flygplats, om en överenskommelse med de berörda kommunala parterna kommer till stånd. Jag förutsätter alt departementschefen, om förhandlingarna leder lill positiva resultat, återkommer lill riksdagen med begäran om medel samtidigt som del nya avtalet redovisas. Riksdagen får då tillfälle all bedöma såväl takten i som omfattningen av upprustnings-planerna.

Herr talmani Med detta ber jag få yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.

154

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Jag skall börja milt inlägg med all hjälpa kommunikationsministern med att hitta rätt i de beslut som fattades av den tidigare, socialdemokratiska regeringen om Bromma.

Jag hade för en lid sedan tillfälle att lyssna på Bo Turessons diskussion med Svante Lundkvist här i kammaren. Vi fick då höra att den gamla regeringen inle fattat något formellt beslut om att Bromma skulle avvecklas. I eftermiddags sade Bo Turesson att regeringen i sitt beslut 1972

hade använt ordet bör och att del var en oklarhet i regeringens ställningstagande. I själva verket var det så, Bo Turesson, att när beslutet fattades den 30 Juni 1972 visste regeringen inte exakt när avvecklingen av flygtraflken på Bromma skulle ske. Men den 19 november 1975 fattade regeringen följande beslut enligt det pressmeddelande som då lämnades ut:

"Regeringen har beslutat att Linjeflyg AB:s flygverksamhet på Bromma flygplats skall vara i sin helhet avslutad senast den 1 juli 1977.

Kommunikationsminister Bengt Norling säger i en kommentar till beslutet, all utgångspunkten varit regeringens ställningslagande 1972 all, utifrån kraven om ett miljövänligare Bromma och därmed tillsätlandet av utredningen rörande den fortsatta lokaliseringen av flygverksamheten på Bromma flygplats, slå fast att boriflyltningen av flygel från Bromma under alla förhållanden skulle ske senast vid årsskiftet 1978/79."

Jag tror all många som har studerat Bo Turessons proposition skulle varit glada om allt det som där sägs om förhållandena på Bromma hade varit avfattat i samma klartext.

Jag har lyssnat på debatten i nära fyra limmar, och jag har lagt märke lill all utskottet i debatten glatt kammaren med en betydande sakkunskap.

Vi som följt den här debatten utanför trafikutskottets utskottslokaler kan bara konstalera att Brommafrågan kom i ett nytt läge när majoritetsförhållandena ändrades i riksdagen efter valet 1976. I den nya borgerliga regeringen blev Bo Turesson kommunikationsminister. En av hans första åtgärder blev beslutet att ånyo utreda Bromma flygplats. Inte så att utredningen skulle arbeta förutsättningslöst eller med parlamentariskt inslag av sedvanlig modell. I stället skulle utredningen bindas till att föreslå åtgärder för all, som det hette, i någon form behålla Bromma flygplats för den framtida flygtrafiken. En person skulle ensam svara för utformningen av de i direktiven förhandsbeställda resultaten. På så sätt slapp man all redovisa delade meningar på utredningsnivå.

Själv fick jag en förhandsinformation av Rolf Clarkson i detta hus dagen innan kommunikationsministern meddelade att en utredning skulle tillsättas. Medvetenheten om att Turesson skulle låta utreda Bromma flygplats gjorde Clarkson mycket förtjust - och jag förstår honom, så ihärdigt som han och andra moderater arbetat för att i framtiden trafikera Bromma fiygplats. Vad Clarkson sade ål mig stämde precis - för ovanlighetens skull, höll jag på all säga. I samband med invigningen av terminalen på Arianda kunde Turesson förljust meddela alt Brommafrågan skulle ulredas på nytt. Samtidigt sade han all flygplatsen skulle behållas för den fortsatta flygverksamheten.

Den här uppläggningen var precis motsatt den som den socialdemokratiska regeringen och riksdagsmajoriieien hade beslutat om. Och det må så vara. Men Turesson nöjde sig inle med all låsa utredaren till ett i förväg bestämt förslag. När utredningen var klar var del lika bråttom. Remisstiden inträffade under högsommaren, och någon förlängning

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregionen

155

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregio -nen

156

av remisstiden kunde det inle bli tal om. Allt skulle gå i en flygande fläng. Kommunikationsministern fick i utredningen vad han begärde -inle bara ett förslag om att behålla Bromma flygplats, vilket ingick i förutsättningarna, utan också ett slags underlag för en utbyggnad av Bromma flygplats för kommande decenniers storflyg. 1 flygande fläng har utredaren, omgiven av experter av de mest skiftande slag och kvalitet, rafsat ihop ett material som i stort sett innehåller vad andra tycker. Tiden har varit för knapp för ett seriöst och trovärdigt utredningsarbete.

Mina socialdemokratiska partivänner i trafikutskottet har punkterat den proposilionsdel som anknyter till kommunikationsministerns förslag om fortsatt flyg på Bromma. Till detta vill jag bara lämna några kommentarer dels därför att jag följt frågan under åratal, dels därför att jag varit med i referensgruppen.

Håller man sig lill den sammanfattning som inleder propositionen kan man närmast få den uppfattningen all Bo Turesson ber riksdagen om lov att spalsera från sill kansli lill stadshuset i Stockholm för alt med den poliliska ledningen lala om möjlighelerna all förlänga avlalel mellan staten och Stockholms kommun om Bromma flygfält. Som alla numera vet är detta avtal giltigt under 50 år och löper ut den 31 december 1996. Det finns ingen förlängningsklausul i delta avtal. Om avlalel skall förlängas är det inle riksdagen som är den primära beslutsfattaren. Del är Stockholms kommun och i vidare mening också länets landsting. Och om Stockholms kommuns och landstingets allmänna inställning lill fortsatt linjetrafik på Bromma kan det väl inte längre råda någon som helst tvekan. Man kan sill Bromma flygfält alltför väl, vet om dess nackdelar för befolkningen och nyttan av all ge Västerorl med omgivningar en godtagbar miljö. - Naturligtvis räknar jag inle in moderaterna i detta sammanhang.

Många har därför ställt sig frågan: Vad beror del på alt Bo Turesson inle startat sin aktivitet för alt behålla Bromma med en överläggning med Stockholm och länels landsting? Först när avtal kan slutas om Brom-mafället är det någon mening att ha ett material om hur flygfältet skall planeras. Här har vi nu ett omfattande material som - om man genomför förslagen i det - innebär en kraftig utbyggnad och som innehåller väldiga ombyggnads- och nybyggnadsplaner. Ett genomförande av förslaget kommer all rasera vitala delar av bostadsbeståndet och de intill flygplatsen belägna, vackra och välskötta koloniområdena.

Det är delta det handlar om. Vad tjänar del till att utredaren låtit räkna fram nya minultabellerom fördelaktigheten av att från vissa platser i Stockholm snabbare nå Bromma än Arianda eller all man får en teoretisk undervisning om hur störd man blir under antagna och hell obevisade förhållanden? Vad gör de ekonomiska, hell skissartade kalkylerna för nytta när man inte lar upp totalkostnaderna? Vad kostar del exempelvis landstinget alt anlägga en T-banegren till Bromma slorflygplats? Vad kommer del att kosta Stockholm att vidga gatunätet för att ge plats åt allt stridare trafikströmmar till och från den nya storflygplalsen? Sådana

krav ställs Ju på Stockholms kommun och landsting. Och hur tänker statsmakterna all man skall ordna en befarad utflyttning från bostadsområdena, för vilka inte - i konkreta former - kunnat ullovas miljövänligare planer? Vad sker om exempelvis 50 96 av de boende i dessa områden tvingas flytta och övriga väljer att stanna kvar? Hur skall förvaltningen och den sociala och den kommersiella servicen skötas? Och hur kan en myndighet - i detta fall självaste regeringen - ens komma på tanken all folk som under merparten av sitt liv bott och verkat i detla område skall behöva fly undan för att ell begränsat antal medborgare spar så och så många minuter i förhållande lill Arlanda? Det är, herr Turesson, folk - ofta äldre människor - som har byggt upp del svenska samhället och som har levt ihop med flygel under många år och som troll på politikerna när beslut har fattats att trafiken på Bromma flygplats skall avvecklas. Vad är del för fel på Sverige som låter en borgerlig regering skapa ett sådant klimat av spänning och motsättningar när kravet på en acceptabel samhällsmiljö borde vara en grundläggande rättighet i alla civiliserade samhällen?

Kommunikationsministern har funnit alt remissinstanserna lill övervägande del vill ha flyget kvar på Bromma. När Bo Turesson hade sin presskonferens inför regeringsförslagels överlämnande lill riksdagen sade han att dessa remissinstanser "ville ha så mycket flyg som möjligt på Bromma" och all detla i första hand var "ett intresse för regionerna ute i landet". Den debatlformen känner vi igen. De som berörs av Brommaflygets ölägenheter måste enligt det här resonemanget vara beredda att offra en del av sin livsmiljö för all vissa grupper skall kunna flyga på Bromma. Del är kontentan. Det är ganska cyniskt. Men man har uppenbarligen inle anlag för alt erkänna miljön som betydelsefull, och då hjälper inga argument av del här slaget.

Många glömmer hell bort all frågan om Bromma flygfält i sin trafikpolitiska betydelse är helt ovidkommande. Det finns plats för trafikflyget på Arlanda. Det helt primära och det för mig och många andra helt avgörande är den livsmiljö som folk har rätt all ställa krav på. Socialstyrelsen, naturvårdsverket, planverket och Stockholms miljö- och hälsovårdsnämnd, som utan tvivel är den främsta expertisen på del här området i landet, är motståndare till regeringsförslaget. På samma sida ställer rader av organisationer upp. Del är fackföreningar, politiska organisationer, hyresgästföreningar, villaföreningar och andra intresseorganisationer.

Inom bullerzonen från Bromma finns fyra sjukhus, ell stort antal arbetsplatser där åtskilliga i området bosatta har nattarbete, och där finns ell stort antal skolor och bostadsområden. Och Brommafiygeis företrädare har tvingats att steg för steg erkänna all behovet av en bälire miljö i områdel kanske ändå är vikiigi. Det är en utveckling från öppen nonchalans lill ett successivt medgivande av all problemet finns där. Men del har skett motvilligt inför en rad sakligt underbyggda argument, som i längden inle har kunnat ifrågasättas. Man har då förstått all - åtminstone

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregionen

157

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregionen

158

av strategiska skäl - tala vänligt om miljön. Men favoritämnet är inte människornas hälsa utan tilliten lill tystare, miljövänligare plan, som skall komma om vi bara ger oss till tåls.

Varför finns det då inga konkreta besked om dessa tysta plan i regeringens förslag? Det har sagts här i kväll att det finns tysta plan. Men man har glömt all lala om alt de tysta plan som har rekommenderats - mycket seriöst f ö. - av en enskild person i Brommaområdel vill Linjeflyg inte ha i trafik, av lönsamhelsskäl och därför att de inte passar in i förelagets planering och arbetsformer.

Det talas i utredningsmaterialet om all man kan få tystare plan i produktion, att fabrikerna arbetar med problemet och all man kan byta ut motorerna i exempelvis Fokkrarna, men att del kostar myckel pengar. Vi har fåll höra all del kommer tystare plan som inle innebär någon sanitär olägenhet redan omkring 1980.

Detta är Ju allmänna fraser, som inte blir trovärdiga förrän påståendena konkretiserats. Jag sätter inle i fråga möjligheten att producera tystare plan - fallas bara annat. Men ännu så länge är dessa löften myntade i fiygfabrikernas informationskontor. Utredaren har förmedlat dessa uppgifter - för säkerhets skull försedda med försikliga kommentarer. Vi har under många år hört talas om tystare plan på Bromma. Det sade man när Fokkern sattes in sommaren 1973. Då informerade Linjeflyg hushållen i Västerorl i Stockholm medelst en trycksak på vilken bullergränserna var utsatta. Det verkade ju bra. Men verkligheten blev en annan. Det går inle all förmedla fabrikernas material så aningslöst som sker också i detla fall.

Visst finns det remissinstanser som vill ha Bromma kvar. Hell naluriigl ställer luftfartsmyndigheterna. Linjeflyg, allmänflygets organisationer och flera länsstyrelser upp på ett sådant krav. Det är ju fråga om partsinlagor. Också handelskamrarnas roll är väl känd, för att nu inle lala om Svenska arbetsgivareföreningen. Den 10 november 1976 refererade Dagens Nyheter en uppvaktning hos den nye kommunikationsministern på följande sätt: "Den" - alltså SAF:s utredning - "överlämnades på tisdagen lill statsrådet Turesson med hälsningar från Curl-Steffan Gie-secke och Axel Iveroth."Exklusivare kan ju inle en uppvaktning vara än när den hålls på ett sådant familjärt umgängesplan.

Länsstyrelsernas remisser, dvs. remisserna från de länsstyrelser som under olika majoritetsförhållanden uttalat sig för alt Bromma skall byggas ut, har i departementet åsatts ett högt bevisvärde. Delta har ju sin förklaring. Vi får ständigt veta alt Bromma flygplats är till för landsorlen. Men vissa av remisskällorna röjer motiven. På hemmaplan - antingen i en kommun eller i en region - har man med friskt mod och med kommunens medel skaffat sig en flygplats.

Vi har i det här landet ett stort antal flygplatser, som bekostats och drivs med stora summor ur det allmännas kassaskrin. Jag har granskat en förteckning över dessa flygplatser och kan lätt konstatera alt det är stora pengar som kommunerna investerat. Inte så sällan ligger flygplal-

serna förhållandevis nära varandra. Det senaste tillskottet lär bli Vinas flygplats i Mora kommun, där de borgerliga partierna har drivit igenom beslutet om en ny flygplats. Denna flygplats anläggs bara litet drygt 2 mil från Orsa kommuns flygfält.

Bromma i Stockholm har kopplats lill dessa flygplatser. Försvinner Bromma kanske kommunalmännen står där med sin tvättade hals. Det är bra med kommunal självbestämmanderätt, men från landets synpunkt är del betänkligt all det byggs flygplatser, som vi inte kommer att ha någon framtida användning av. Tidpunkten bör nu vara inne för att få fram en övergripande trafikpolitik så att vi satsar våra resurser där de bäst tjänar det kollektiva irafiknälel.

Det har gjorts ett stort nummer av att anslällda på Bromma flygplats - genom namninsamling och uttalande - vill ha flygel och sina anställningar kvar i orubbat skick. I eftermiddags drog Bo Turesson en lans för, som han sade, denna grupp som ingen tänker på. En uppvaktning häromdagen väckte stor uppmärksamhet i såväl radio som regeringstrogna massmedia. Jag tycker personligen alt det är bra alt de anställda framträder och säger sin mening. En utflyttning av flyget lill Arianda får dessa konsekvenser. Men tidigare har grupper av anslällda flyttats från Bromma till Arlanda ulan att någon reagerat på arbetsplatsen.

Varför man har samlat in en tredjedel av namnen på Linlaverken har jag däremot svårt att förslå. De berörs Ju inte av flyttningen. Jag stöder mig här på ett uttalande som direktör Knut Hagrup gjorde inför företagsnämnden i Stockholm den 12 mars 1975 där han gjorde helt klart att en ulflyltning av Linjeflyg till Arianda inle alls berör verksamheten vid Linlaverken.

Jag har nu anfört de skäl som jag tycker väger tyngst mot regeringsförslaget. Jag skulle kunna göra två tillägg. Det första gäller säkerhels-frågorna kring flygverksamheten. Jag sade i debatten i denna kammare den 24 april 1975 att många - särskilt äldre - kände oro för den ständiga flygverksamheten och upplevde det som obehagligt ur personlig säkerhetssynpunkt. Efter den tragiska Januariolyckan i år har denna oro tydligen förstärkts. Alltjämt behandlas ett antal människor-varav merparten är barn - för den psykiska chock haveriet medförde.

Jag tar nu inte fram detta som ell generelll argument mot flygaklivileler utan närmast därför all Lars Schöu den gången kallade milt inlägg för en skräckskildring. Nu undrar jag - stillsamt som alltid - vilken etikett herr Schöu ämnar sälla på denna påminnelse om all del i lätbebodda områden kan ge starkare psykiska utslag hos enskilda människor när flyghaverier inträffar av den tragiska omfattning som Jag här har refererat.

Det andra jag vill nämna är några rader ur en skrivelse som har kommit till samtliga riksdagsledamöter i Västerorl från Sundby egnahemsförening. Föreningens medlemmar bor i ell välvårdat småhusområde i flygplatsens närhet. Det är människor från vardagslivet i vanliga lönein-komsllägen som nu känner sin miljö på allvar hotad. Jag citerar sista stycket i delta brev: "Riksdagen har ju tidigare beslutat om nedläggning

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregio -nen

159

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregionen

av Bromma flygplats. Flera riksdagsmän och lokalpolitiker tillhörande olika politiska partier sade sig ju före valet stå fast vid delta beslut eller åtminstone vid beslutet att flytta den störande flygtrafiken. Vad är vallöften värda?"

Ja, herr talman, vad är vallöftena värda? Del kommer all bli en kinkig fråga att besvara för i varje fall de Slockholmspolitiker som varit med om att grundlägga en massiv opinion mot Brommaflygel i Stockholms västra förorter och som kunnat göra del på goda grunder i vetskapen om alt besluten i Stockholms miljö- och hälsovårdsnämnd burils upp av en enhällig nämnd, oavsett partifärg. Det återstår att se vilka från folkpartiet och centern som alltjämt ställer upp på befolkningens sida gentemot de mäktiga - av de nuvarande statsmakterna omhuldade -flygintressena.

Mot den bakgrund jag här angivit måste vi säga nej till regeringsförslaget och stödja den socialdemokratiska reservationen. Vi skall komma ihåg all Bo Turesson och hans närmaste män - herrar Clarkson, Schöu och Lothigius - ingalunda bär några segerhuvor. De är reträtternas män. Del är möjligt att man i nuläget räddas av en parlamentarisk majoritet - det återstår alt se i voteringen. Men jag tror att jag kan lova Bo Turesson en sak: I så fall blir del en pyrrusseger.

Herr talman! Kampen om Bromma flygfält går då in i en ny fas. Det blir ett av de stora ämnena i den valrörelse som stundar inför 1979 års val. En förlust i dag gör oss ännu mer beslutsamma all efter kommande regeringsskifte se till all Bromma flygfält blir flygfriii. För den händelse Bo Turesson vid den tidpunkten alltjämt befinner sig i regeringen är han välkommen till Västerorl för all på ort och ställe berätta varför han nu sviker folkflertalet för fåtalets intressen.

160

ROLF CLARKSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Oskar Lindkvist har en karriär bakom sig i denna kammare som en framstående opinionsbildare när det gäller avvecklande av Bromma flygplats. Det är med föga dold tillfredsställelse jag i kväll konstaterar att han i den rollen har krympt avsevärt. Jag vill i alla fall ha sagt all medan Oskar Lindkvist har framställt sig och framställer sig som talesman för en mäktig majoriieisopinion, så är Jag lika övertygad om all den opinion Jag företräder, nämligen opinionen för bevarande av Bromma flygplats, är mycket större. Det bygger Jag, Oskar Lindkvist, på många kontakter, många samtal, deltagande i möten ute i Bromma och Västerorl. Där är del en kraftig lokal opinion som inte finner del förenligt med sina intressen alt lägga ned Bromma fiygplats - det är jag övertygad om.

Det är alltså här inle fråga om - det betygar jag - att tjäna storfinans-, näringslivs- eller andra intressen. Det är fråga om att svara mot den som jag tror stora, breda majoriteten i Västerort.

OSKAR LINDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vet inte på vilka grunder som Rolf Clarkson pratade om att det finns en mäktig opinion ute i Västerorl för all få behålla Bromma. Att det finns en opinion där som är förhållandevis liten kan jag medge, och del är den rikliga beskrivningen. Men de stora opinionerna som ligger på folkrörelsenivå, Rolf Clarkson, är i stor majoritet. Det är vanligt folk som vill ha en godtagbar samhällsmiljö ute i dessa områden.

Kan Rolf Clarkson nämna en enda folkrörelseorganisalion ute i landet som har begärt att Bromma flygplats skall vara kvar? Om det är möjligt all komma med ett enda namn på någon annan instans än länsstyrelser och företagare, så är jag tacksam att få den uppgiften. Förhållandet är nämligen' del, att här är en öppen klyfta mellan dem som företräder flygets och i vissa fall också sina egna intressen och dem som anser att de vill bli delaktiga av den samhällsmiljö som vi i de politiska partierna ofta talar om att vi vill ge det svenska folkel.

ROLF CLARKSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Nära 10 000 anställda och deras anhöriga vid Bromma flygplats och företagen som verkar inom den är absolut och enstämmigt, såvitt jag förslår, för ett bevarande av Bromma flygplats.

Opinionsundersökningar som har förelagils - låt vara icke vetenskapligt upplagda men dock genomförda i ett försök att utröna opinionen i Bromma - har givit vid handen all 90 96 vill ha kvar flygplatsen.

OSKAR LINDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Den undersökning som Rolf Clarkson modigt nog talar om saknar varje vetenskapligt intresse. Den genomfördes under den period när det rådde strejk på Linjeflyg i Stockholm. Del skulle vara överraskande om det finns någon annan än Rolf Clarkson som tror all den egendomliga undersökningen har någon som helst betydelse.

Vidare nämnde inle herr Clarkson någon enda folkrörelseorganisation ute i landet som uttalat sig för all behålla Bromma flygplats. Det tyder ju på att det inte finns någon sådan folkrörelseorganisalion.

Och slutligen sade Rolf Clarkson all det var tusentals anställda som ville stanna kvar. Vi har gjort en undersökning i Stockholm bland dem som kan komma att beröras av en utflyttning till Arianda; del rör sig om drygt tusentalet anställda. Låt mig säga, herr Clarkson, att det är långt ifrån alla anslällda som deltar i arbetet med att få stanna kvar på Bromma flygplats.

Tredje vice talmannen anmälde att Rolf Clarkson anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt lill ytteriigare replik.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Låt mig först erinra om den där politiske talaren som en gång före ett offentligt möte skrev i marginalen lill sitt manuskript:

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregionen

161

II  Riksdagens protokoll 1977/78:52-53

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregionen

162

Svaga argument, höj rösten! Skillnaden mellan denne man i det förgångna och Oskar Lindkvist är att Oskar Lindkvist bullrar hela liden medan han talar.

Oskar Lindkvist efterlyste en folkrörelse som vill ha kvar Bromma. TCO är en, om nu Oskar Lindkvist räknar den organisationen som folkrörelse.

I sitt anförande återkommer Oskar Lindkvist till den gamla myten om regeringsbelslulet att Bromma skulle upphöra som inrikesflygplats. Jag har ell par gånger försökt all avliva den från den här talarstolen, men den tycks vara seglivad.

Den 13 november 1975 hade regeringen all behandla en fråga om besvär i fråga om trafik med flygplan av typ Fokker F-28 på Bromma flygplats. Det var ell beslut som var meddelat av luftfartsverket. Del överklagades av Stockholms miljö- och hälsovårdsnämnd. Samma skrivelse upptog även besvär från, andra parlikretsen av Stockholms arbetarekommun, Bromma kyrkas villaägareförening, Bällsla trädgårdssladsförening, Knut Andersson, Bromma, Karin Brante, Bromma, samt Oskar Lindkvist, Vällingby.

Jag läser nu direkt ur regeringsprotokollel. Över strecket redovisas vilka remissyttranden som har inhämtats och under strecket slår: Regeringen lämnar besvären ulan bifall.

I klartext innebär det att Linjeflyg fick tillstånd att intill den 1 juli 1977 flyga på Bromma flygplats med Fokker F-28 i viss omfattning. Det gällde visst tre flygplan. Delta regeringsprolokoll är undertecknat på regeringens vägnar av Bengt Norling och Nils-Olov Hasslev. Så var del med del.

Del som Oskar Lindkvist åberopar, och som många andra socialdemokratiska talare åberopat, är ett pressmeddelande från kommunikationsdepartementet av den 19 november 1975. Där står det all regeringen under 1976 kommer att förelägga riksdagen proposition om utflyttning från Bromma lill Arlanda fr, o. m. den 1 juli 1977 och att den avser att efter riksdagsbehandling uppta överläggningar med Stockholms kommun om det avtal som f n. reglerar markärendena vid Bromma flygplats. Detla säger kommunikationsministern Bengt Noriing.

Ja visst, del var denne min företrädares personliga uppfattning. Han var medlem av regeringen. Men del finns icke något regeringsbeslut. Ell pressmeddelande är ju i all rimlighets namn inget regeringsbeslut! Jag vet vad Jag talar om, och jag vet vad jag har talat om tidigare. Till denna debatt har jag tagit med avskrifter av regeringsbesluten och pressmeddelandena. Jag hoppas att Jag nu en gång för alla har kunnat vederlägga den här myten och äntligen kan få Oskar Lindkvist att erkänna vad som är sanning och vad som är myt.

I övrigt skall jag inle gå in på Oskar Lindkvists anförande. Del innehöll som vanligt en massa beskyllningar och olidigheler. Jag tycker inte alt Oskar Lindkvist är rätte mannen att hånfullt lala om experter av olika kvaliteter eller att beskylla utredningsmannen för att ha "rafsat ihop"

ett material. Det tillhör verkligen inte det passande ordvalet i en sådan här debatt.

Herr talman! I mitt huvudanförande synade Jag reservanternas argument och fann flertalet av dem ganska svaga. Jag vill inte säga att de var ekonomiskt lättsinniga, men de är dyrbara. De är inte direkt präglade av ansvar för flygförbindelser mellan landet i övrigt och Stockholm. De talar inte med vidare sinne för ansvar för regionalpolitikens effektivitet, och de har ingen känsla för dem som arbetar på Bromma. När jag tog upp dessa frågor i mitt huvudanförande hade jag naturiiglvis vänlat mig att reservanternas talesmän skulle anstränga sig för att söka finna sakskäl mot mina argument. Men så har inle skett, och därför skulle jag vilja begagna detta tillfälle - jag har några minuter kvar - att på nytt fråga, om inle reservanterna anser att frågan om Bromma flygplats är mycket viktig för landet i övrigt och inle enbart för Stockholm. Den är kanske viktigast för landet i övrigt.

Essen Lindahl citerade ett par Stockholmstidningar, men han glömde all lala om att ett mycket stort antal landsortstidningar representerande hela detla land kräver att Bromma skall vara inrikesflygplats. De säger verkligen vad saken gäller: å ena sidan har vi hela landets transportbehov med trafik på Stockholm som skall tillgodoses, å andra sidan står en enda kommuns önskemål att få mera mark för expansion. Delta är de två verkliga skäl som slår emot varandra.

Anser inle reservanterna all Bromma är en viktig angelägenhet för hela delta land? Anser reservanterna att man helt kan bortse från ekonomiska realiteter, att man utan att blunda kan välja det dyrbaraste alternativet? Allt lyder Ju på en sådan inställning. Anser reservanterna slutligen att man helt skall nonchalera de 3 400 anställda som har sin försörjning på Bromma? Skall vi verkligen behandla dem lika nonchalant och hänsynslöst som statsmakterna behandlade de tusentals statsanställda, vilkas arbetsplatser utlokaliserades från Stockholm utan att de anställda fick chansen att säga ett ord om sin åsikt om denna förflyttning?

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregionen

OSKAR LINDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Den omständigheten att kommunikationsministern har kommit ur humör efter en lång dags färd mot natt och fram på nattkvisten inte tål all bli emoisagd ger honom inte någon rätt att mästra mig, när jag uttalar mig om vad utredningsmannen kommit fram till. Jag sade att utredningsmannen har rafsat ihop ett material, men jag sade också att han har haft för kort tid på sig för att ulföra ell sedvanligt seriöst arbete. Del betyder, herr kommunikationsminister, alt ansvaret för denna brådska inte vilar på någon utredningsman. Jag har heller inle fällt något omdöme om honom, utan ansvaret faller helt och hållet på kommunikationsministern, som av någon helt oförklariig och oförståelig anledning har bestämt sig för att frågan om Bromma skall drivas så snabbt som det över huvud taget är mänskligt möjligt.

Jag utgår från att en av drivkrafterna är att kommunikationsministern

163

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregionen

känner på sig att den borgeriiga regeringens lid i kanslihuset är knapp och att del därför gäller att utföra ett statsmannadåd innan den tiden har runnit i väg.

Kommunikationsministern talar mycket om de anställda på Bromma och menar att ingen - möjligen med undantag av honom själv - tänker på dem som drabbas av utflyttningen. Del gör vi visst! Det är invägt i den stora helhetsbilden. Jag sade i milt anförande att det tyvärr är en konsekvens av den utflyttning som nu är aktuell. Kommunikationsministern flyttar ju ut LIN fr. o. m. den I januari 1979. Den personalen måste alltså flytta till Arianda, är del inte synd om dem också? Jag tror att vi måste försöka få litet bälire proportioner i våra uttalanden beträffande de anställda. Vårt ansvar för dem, Bo Turesson, är dokumenterat i så många andra sammanhang.

Sedan menar kommunikationsministern all vad som sades i november 1975 var Bengt Noriings egen idé och att den inte hade någon förankring hos regeringen. Jag har lämnat ifrån mig detta pressmeddelande lill slenograferna, men jag vill minnas alt det där stod alt "regeringen har beslutat". Del är i varje fall hell uppenbart all Bengt Noriing inte uttalade sig som privatperson utan självfallet på regeringens vägnar, vilket jag tror är viktigt att understryka i det här sammanhanget.

Jag förstår att kammaren lade märke till att Bo Turesson uppfattade mitt inlägg som ell bullrande och uppenbariigen som en sanitär olägenhet. Hur skall inle de som bor i Brommaområdet då känna del som hör bullrande flygplan praktiskt laget under de flesta timmarna på dygnet? Ägna dem en tanke, Bo Turesson, det kan vara gott!

164

LARS SCHÖTT (m):

Herr talman! Många gånger har Jag här i kammaren erinrat om att utvecklingen i milt hemlän Kalmar län är mycket otillfredsställande. Bäst belyses detta av del faktum alt befolkningstalet i länet i stort är oförändrat i jämförelse med för 100 år sedan, medan riksbefolkningen under samma lidrymd fördubblats.

Alla vet vi att kommunikationerna har en avgörande betydelse för ett läns utveckling. En av orsakerna till den otillfredsställande utvecklingen i vårt län är ulan varje tvivel att länet är missgynnat i fråga om kommunikationer, främst på järnvägsområdet. Detla har lett till all flgy-get kommit att betyda särskilt myckel för oss. Det var en glädjedag när Linjeflyg startade linjen Kalmar-Bromma i april 1957. Denna linje, som f ö. är Linjeflygs första, har rönt stor uppskattning och är livligt frekventerad. Den bedöms i dag som oumbäriig.

Som en utomordentligt stor fördel har vi räknat Brommas centrala läge i huvudstaden, dit det övervägande antalet resenärer haft sina ärenden.

Kalmar län och Kalmar kommun har därför i alla sammanhang ställt upp för att försvara Bromma flygplats. Vi är fast övertygade om att en nedläggning av denna flygplats skulle innebära ett allvarligt avbräck för

samtliga flygplatser i vårt län och att en sådan skulle vara synneriigen olycklig för vår landsända.

Vi beklagar därför djupt riksdagens beslut strax efter klockan två natten till den 25 april 1975 att avvisa trafikutskotlets då föreliggande förslag om en förutsättningslös utredning beträffande möjlighelerna att bibehålla Bromma flygplats.

Även om man inte bör gräva för myckel i del förflutna, så låt mig dock vittna om all del riksdagsbeslutet upplevdes av många som synnerligen olyckligt. För den som tillsammans med en rad landshövdingar och flygkommilléordförande år 1973 uppvaktat dåvarande kommunikationsministern i Brommafrågan och därvid mötts av den största förståelse för de uppvaktandes samstämmiga uppfattning om Bromma flygplats som en oerhörd tillgång för hela vårt land på grund av sitt centrala läge kom hans nattliga agerande och det följande riksdagsbeslutet närmast som en chock.

I fjolårets valrörelse log främst moderaterna upp Brommafrågan och lovade i händelse av en borgerlig valseger medverka till en omprövning av riksdagsbeslutet. Många är tacksamma för alt valresultatet med åtföljande maktskifte gav tillfälle till den utredning om möjligheten att bibehålla Bromma flygplats som socialdemokraterna så hårdnackat motsatt sig.

Många är också tacksamma mot vår nye kommunikationsminister Bo Turesson för all han utan dröjsmål tillsatte en särskild utredare, en utomordentligt kvalificerad man, Justitiekanslern Ingvar Gullnäs, och för att ärendet sedan drivits med sådan kraft att vi i dag har trafikutskollels betänkande med anledning av propositionen här lill behandling.

Med hänsyn till de många tidigare inläggen och lill att debatten nu pågått i snart fem limmar skall jag försöka fatta mig kort. Jag vill först erinra om att det övervägande antalet remissinstanser ställt sig positiva till Brommautredningens förslag. Detta har bl. a. i princip tillstyrkts, inte av "flera länsstyrelser" ulan av samtliga länsstyrelser med undanlag av de i Gävleborgs, Stockholms, Södermanlands och Uppsala län. Observera att det här rör sig om de fyra mest centralt belägna länen, där intresset för flygförbindelserna till huvudstaden knappast kan vara detsamma som i det övriga landet, exempelvis i Gotlands och Kalmar län. Tillstyrkande yttranden föreligger också från bl. a. luftfartsverket, chefen för luftfartsinspeklionen, Linjeflyg och SAS, statens vägverk och Svenska handels-kammarförbundet.

Herr talman! Härutöver vill jag liksom trafikutskottet understryka flygsäkerhetens krav på två trafikflygplatser i Stockholmsregionen. I sammanhanget noterar jag utredningens konstaterande att det från säkerhetssynpunkt inle finns anledning att ifrågasätta flygverksamheten på Bromma. Vidare alt en flyttning av trafiken från Bromma f ö. skulle innebära en flyttning av såväl olycksrisker som trafikbuller m. m. till en annan plats. Ävenså att det måste vara lättare att finna alternativ mark för bostadsändamål än för flygplatsändamål. Slutligen att ett bi-

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsjrågan i Stockholmsregionen

165

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsjrågan i Stockholmsregionen

behållande av Bromma är nationalekonomiskt att föredra.

Herr Lindkvist undrade hur jag skulle karakterisera hans anförande här i dag. När han yttrade sig den där aprilnatten 1975 talade jag om en skräckmålning. Vad han anfört här i dag tycker jag också är skrämmande. Del är mycket ensidigt. Han försöker ulmåla oss moderater på ett sätt som innebär all vi inte skulle ha någon känsla för människans behov av en lämplig miljö. Med anledning av att han drar fram den ytterligt beklagliga olyckan i Bromma vill jag erinra om att denna dock, som vi alla hoppas, var en engångsföreteelse.

Herr Lindkvist är missnöjd med den utredning som nu har genomförts. Men, herr Lindkvist, hade del då inte varit bättre att i april 1975 biträda vårt förslag, som innebar krav på en förutsättningslös utredning? Men del förslaget motsatte sig då herr Lindkvist.

Jag undrade i fjol vad socialdemokraterna hade för anledning härtill och frågade mig: "Befarar man möjligen att en sådan utredning skulle ge vid handen att Bromma kan behållas?" I dag har jag anledning att tro all mitt antagande den gången var rikligt.

Allra sist vill jag endast än en gång framhålla det väsentligaste i delta ärende. Det är att frågan om Bromma flygplats bibehållande i första hand är en riksangelägenhet och i andra hand en Stockholmsfråga.

Herr talman! Det är min förhoppning att dagens beslut här skall bli positivt och all de förhandlingar som förutsätts komma att äga rum med Stockholms kommun och Stockholms läns landsting skall bli framgångsrika samt att provisoriet med Linjeflygs förflyttning till Arianda skall bli så kortvarigt som möjligt.

Under åberopande av vad jag anfört ber jag alt få yrka bifall till utskottets hemställan.

166

ERIC REJDNELL (fp):

Herr talman! Kommunikationsfrågorna och framför allt frågan om Bromma flygplats har utvecklat sig lill alltmer politiskt brännbara frågor. Genom den snabba utvecklingen på trafiksidan under de senaste åren har konfliktsituationer uppstått med framför allt miljösidan. För att finna framkomliga vägar till lösningar fordras stor förståelse och samarbetsvilja från båda intressesidorna.

I del här skedet av debatten finns det ingen anledning att närmare gå in på den allmänna bakgrunden om flygets betydelse för vår samhällsutveckling. Låt mig bara peka på den enorma utveckling vi haft de senaste 15 åren vad gäller inrikesflygel här i landet. Inrikesflygel svarar, som vi alla känner till, för ca 50 96 av flygtrafiken och har från år 1960 ökat sin andel från ca 400 000 avresande passagerare lill ca 2,1 miljoner passagerare år 1976. Orsakerna härtill är givetvis många. En inte ringa orsak är all Stockholm haft och har en centralt belägen flygplats i Bromma. Därför är det naluriigl alt reaktioner uppstår när resonemanget om flyttning av Bromma flygplats, som varit i bruk mer än 40 år, kommer i centrum. De övergripande frågorna är då om vi även fortsättningsvis

behöver Bromma flygplats och vilka som behöver flygplatsen.

Att ell antal människor som bor intill Bromma flygplats inte anser sig behöva flygplatsen tycks vara hell klart. Somliga av invånarna närmast flygplatsen säger sig vilja ha bort allt flyg från Bromma - även allmänflyget. En del nöjer sig med att kräva Jetflygets utflyttning till Arianda

- man kan tänka sig acceptera att ha kvar allmänflyget på Bromma.
Andra återigen inom samma boendezon säger sig vilja ha kvar flygplatsen
för inrikesflyget. För min del finner jag det ganska naturiigt att reak
tionerna skiftar. Vi människor är inle lika, och vi reagerar inte på samma
sätt i en viss situation, även om de yttre omständigheterna är likartade.

För ganska exakt ett år sedan förklarade jag från denna talarstol att jag hade förståelse för att man från Stockholms horisont så markant påtalade bullerstörningarna. Jag vill understryka viklen av att vi tar hänsyn till de människor som miljö- och bullermässigt utsätts för störningar från flygfältet. Men Jag vill också, herr talman, poänglera att vi som har olika uppfattningar i Brommafrågan ändå är överens på många väsentliga punkter. Låt mig bara nämna några:

Vi är överens om att inrikesflyget flyttas till Arianda den I Januari 1979.

Vi är överens om ulbyggnadsplanen för Arianda.

Att en överenskommelse med de kommunala myndigheterna måste till före en återflyttning lill Bromma är vi också överens om.

Vi skall ta hänsyn lill buller- och miljökraven före en återflytlning till Bromma.

I ulskollsskrivningen är - som tidigare betonats i den här debatten

- också som en självklarhet fastslaget all om flygplatsen skall behållas
som en statlig flygplats skall en överenskommelse träffas med Stockholms
kommun i markfrågan och med Stockholms läns landsting i finansie
ringsfrågan, samt att den framtida trafiken på Bromma inle får innebära
sanitär olägenhet för närboende. Jag anser att invånarna kring Bromma
flygplats genom propositionen och ulskollsskrivningen erhållit sådana
garantier all de borde kunna känna sig lugnare. Om inte dessa över
enskommelser kan nås kan ju heller inte någon återflyttning lill Bromma
bli aktuell-svårare än så är del inte. Däremot tillgodoser inte skrivningen
de människors intressen som till varje pris vill ha bort Bromma flygplats.
Till den kategorin måste man också räkna reservanterna från det största
oppositionspartiet.

Trafikutskottets ordförande Sven Mellqvist har tidigare i den här debatten klargjort alt socialdemokraternas ställningslagande är klart: Bromma fiygplats skall bort. Förmodligen var del bara en taktik att i utskottels arbete urvattna skrivningen så mycket som möjligt under sken av att vilja nå en sammanskrivning. Röstningen senare kommer alt visa om jag har rätt i min bedömning eller om det finns ett individuellt tänkande över partigränserna.

Oskar Lindkvist - liksom hela raden av s-talare här i eftermiddag och i kväll - vet att det redan finns mera lystgående flygplan som är ac-

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregio -nen

167

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregio -nen

168

ceplabla. Det är måhända det faktum att lösningen redan finns som gör att s-linjen här har följts så konsekvent.

Jag ställde inledningsvis frågan, om vi i fortsättningen behöver Bromma flygplats och vilka som behöver flygplatsen.

För att kunna besvara den frågan måste man först se efter hur flyget utnyttjas. Tack vare att Stockholm har haft och har en centralt belägen flygplats har vi fått en snabb ökning av inrikesflyget. Hur den ökningen kommer att bli fortsättningsvis blir till stor del beroende av Brommas vara eller icke vara. Av de 209 flygfält i vårt land som är öppna för civil trafik har många kommit till lack vare att Stockholm har Bromma flygplats. Många kommuner har lagt ned stora pengar på flygfält och även lämnat kommunala garantier i inledningsskedet innan trafiken nått lönsamhelsnivå. Så långt har väl också Oskar Lindkvist rätt, att man har måst gå in med pengar där. Men var inte orolig; de pengarna kommer kanske tillbaka, om vi fiyttar ut lill Arianda - för då kanske vi ånyo får gå in med subventioner till de icke lönsamma flygfälten i landet!

Vi har ett sådant fall i del län som jag kommer ifrån - Kalmar län. Där har Syd-Aero ett passagerarunderiag som gör all de kommunala garantierna numera kunnat avföras. Detta gäller för Oskarshamns och Väslerviks vidkommande. När man ser på vissa prognoser för inrikesflygets fortsatta utveckling blir man nästan benägen all tro att det förutsatts att linjer som Oskarshamn-Väslervik-Stockholm och andra linjer av ungefär motsvarande längd, t. ex. från Trollhättan eller Boriänge, skall försvinna.

Del är väl ganska naturiigt att vi som bor i dessa landsändar känner en viss oro - särskilt när vi ser hur övriga kommunikationsmedel försämras i allt snabbare takt.

Oftast får vi som är förespråkare för Brommas bevarande den argumentationen emot oss all det endast är högre tjänstemän inom såväl näringslivet som den allmänna sektorn som har råd att utnyttja flyget. Del är kanske sant att huvudparten av flygresenärerna får sina resor betalda. Men det är icke bevisat alt delta ressätt är det dyraste. Tvärtom kan det många gånger, för att inte säga oftast, vara så att resa med flyg blir billigare än med andra kommunikationer. Den tidsbesparing som blir följden uppväger i de flesta fall natt- och dagtraktamenten, för alt inle lala om vunnen arbetstid.

Men del är kanske med den här frågan som med kostnadsberäkningarna i flygplatsfrågan - att man tar med det som talar för den uppfattning man driver. Skall man uppnå objektivitet, måste ju hänsyn tas till samtliga kostnader.

Låt mig till sist, herr talman, peka på Stockholms andel av starter och landningar samt passagerare under år 1976 på de statliga flygplatserna i landet. Del är intressant att konstatera att av 610 000 starter och landningar i landet under 1976 skedde närmare 200 000 i Stockholm. Dessa uppgifter har tidigare lämnats från den här talarstolen, fast då i procentandelar. Av 6,4 miljoner passagerare var det närmare 4 miljoner som

reste till eller från Stockholm. Med dessa siffror som bakgrund delar jag fullt ut kommunikationsministerns mening när han hävdar att flygplatsfrågan i Stockholmsregionen inte enbart är en lokal fråga utan en fråga av nationellt intresse.

Skulle reservanterna vinna gehör för sin åsikt i Brommafrågan, kommer ett beslut i den riktningen att få svåra återverkningar i stora delar av vårt land, återverkningar även i de landsändar varifrån vissa reservanter kommer. Som jag redan tidigare sagt är det förvånansvärt om frågan skulle få rent partipolitisk karaktär. Att det finns vissa ledamöter - med framför allt nära anknytning till Stockholmsregionen - som kan känna sig bundna till tidigare agerande må vara föriåiligt. De regionalpolitiska intressena måste ju in i bilden. Propositionen och ulskollsskrivningen har enligt mitt förmenande utformats så, att all möjlig hänsyn tagits såväl lill befolkningen i Bromma och dess närhet som till flyglrafikan-terna. Ett bibehållande av Bromma med beaktande av de krav på miljön och på minskat buller som ulskollsskrivningen tillgodosett borde vara möjligt.

Men efter det att socialdemokraternas ledamöter i trafikutskottet presenterat sin motion nr 102 stod del klart all målet är att lägga ned Bromma. Eftersom man i Sigtuna kommuns byggnadsnämnd redan har haft att ta ställning till dispensansökningar för byggnation i närheten av Arlanda flygplats får vi hoppas att man blir ytterst restriktiv vid beviljandet av dylika ansökningar. Annars kan del befaras att vi inom ett eller annat årtionde måste flytta flyget från Arlanda också. Den möjligheten har kanske inte reservanterna i utskottet räknat med.

Herr talman! Jag yrkar bifall till trafikutskollels hemställan och avslag på reservationen.

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregionen

SVEN MELLQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Rejdnell har försökt göra gällande att vi spelar ett spel under täcket. Vi lär ha fört ett resonemang i utskottet som var av den karaktären att vi skulle vilja förhala hela frågans behandling i utskottet och att vår skrivning var ett försök alt inle i klartext lägga fram den principiella synpunkt vi förfäktar, nämligen all Bromma fiygplats skulle läggas ner. Jag vet inle var herr Rejdnell har fått allt det här ifrån.

Vi startade myckel mjukt i ulskotlet. Vi undersökte hur långt vi skulle kunna få ell samförstånd, men detta samförstånd uteblev helt. Ni höll ju fast vid vad propositionen innebar, och vi har hela tiden haft vår uppfattning att Bromma bör inte få fortsätta som flygplats. Det har vi inte gjort något avkall på.

Jag begriper mig alltså inte på herr Rejdnells propåer i sammanhanget.

Del kanske kan förklaras av att han är relativt ny i utskottet, och ny i riksdagen och alltså inle känner till den praxis som tillämpas här. Men i principen har jag hela tiden stått fast, och jag började med alt

169

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregio -nen

erinra om vad vi sade redan 1975 och tidigare. Kanske herr Rejdnell har, som man brukar säga, fått delta något om bakfoten.

ERIC REJDNELL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Trafikutskotlels ordförande frågar var jag har fått uppfattningen ifrån. Den här uppfattningen har Jag fåll såsom idog lyssnare vid väggen i trafikutskottet under den behandling som har varit. Jag har också vid något sammanträde haft tillfälle att sitta vid bordet och få la del i de förhandlingar som har förevarit. Jag har faktiskt fått den uppfattningen - även om delta kanske är så vanligt att man inle borde ha reagerat - all man har förespeglat möjligheter att nå så långt som till sammanskrivningar men sedan i sista stund har backat ur för att man har velat ta hela paketet, som del helte, och därmed kunde man icke nå den lösningen.

Det är beklagligt att så icke kunde ske. Jag hoppas att jag med åren kanske kan få litet mer vana vid all bälire tolka hur tongångarna går i utskottet.

170

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Låt mig börja med att konstatera att varken propositionen eller utskollsmajoritelens förslag innebär något definitivt ställningstagande lill Brommas framlid. Ibland när man har lyssnat lill den här debatten har man fåll intrycket att utskottet ville slå fast all inrikesflygel i framliden skall finnas på Bromma, men så är alltså inle fallet. Däremot är det hell uppenbart för var och en som läser både propositionen och utskottsmajoriletens skrivning all målsättningen är alt Bromma i framtiden skall fungera som inrikesflygplats.

I motionen 101, som Jag och några kamrater från Stockholms län och Stockholms kommun har skrivit under, går vi inle emot propositionen eftersom den inle innehåller något förslag som vi inte kan acceptera. Men vi har ändå lagt motionen, därför att vi upplever att propositionen i sina skrivningar tar litet väl lätt på de miljöproblem som är förenade med flygtrafiken på Bromma. Vi har också upplevt alt det beslutsunderlag som redovisas i propositionen på många punkter är bristfälligt. Vad som särskilt, enligt vår bedömning, har varit allvarligt är att statens naturvårdsverk, socialstyrelsen och planverket i stora avsnitt underkänner de miljömässiga bedömningar som har gjorts och som ligger till underiag för propositionens förslag. Vi såg också anledning att ifrågasätta realismen i de prognoser om inrikesfiygels utveckling som redovisas i propositionen, även om föredragande statsrådet inte tar ställning till dessa prognoser.

Vi fann alltså all det fanns behov av all göra en del klara ställnings-laganden från riksdagens sida när del gäller Brommas framlid. Ett sådant ställningstagande var att en återflyttning av linjeflyget lill Bromma eller investeringar som syftar till en sådan återflyttning inte får ske ulan att färdiga och realistiska lösningar för miljö- och säkerhetsproblemen redovisas.

Vi ville också ha en ny utredning om bullerproblemen i samband med ett framtida Brommaflyg och att man i den utredningen också skulle anlita statens naturvårdsverks expertis, vilket inte har gjorts tidigare.

Vi ansåg del också önskvärt med en ny utredning om de ekonomiska förutsättningarna för olika nygplalsallernativ, där man gjorde alternativa bedömningar om inrikesflygets utveckling.

Dessutom ville vi klart slå fast att en framlida lösning av regionens flygplatsfrågor måste ske i fullt samförstånd med Stockholms kommun och Stockholms läns landsting.

Vi underströk slutligen vikten av en alternativ planering, så alt man hade möjligheter att lösa flygplatsfrågan även om vi i en framtid inte skulle kunna använda Bromma.

Utskottet har delvis instämt i de synpunkter vi har anfört i motionen, och utskottet har också understrukit de uttalanden som gjorts i propositionen när del gäller miljöfrågorna och vikten av alt komma överens med Stockholms kommun och Stockholms läns landsting. Jag finner de markeringar som gjorts av utskottet myckel tillfredsställande, men samtidigt måste jag konstalera all det knappast är tillräckligt. Utskottet har nämligen inte gjort den klara markering som vi fann önskvärd när del gällde all man inte skulle tillåtas gå in med en massa pengar i Bromma förrän man löst problemen kring miljöfrågorna. Utskottet har inle heller velat gå med på de kompletterande utredningar som vi föreslog, även om man kanske kan tolka det utskottet säger om viss komplettering av beslutsunderlaget så att vi kanske kan få ytterligare fakta när det gäller miljöfrågor, prognoser och sådana saker.

Jag vill mot den här bakgrunden yrka bifall lill motionen 101. Om denna motion inle vinner kammarens stöd, vilket Ju kan länkas, kommer jag all i stället stödja ulskottsmajoritetens förslag.

All göra som reservanterna och kasta ut barnet med badvattnet tycker jag är litet väl häftigt. Reservanterna vill nämligen ha ett definitivt ställningstagande till Brommas framtid här i dag. Därmed går de, såvitt jag kan bedöma, betydligt längre än de boende kring flygplatsen vill.

Jag vill i del sammanhanget åberopa två brev som säkert fler än Jag har fått la del av. Det ena brevet är från Bromma Kyrkas Villaägar-förening. Det brevet börjar så här: "Bromma Kyrkas Villaägarförening u p a har stött och stöder fortfarande åsikten all Bromma flygplats skall behållas för flygtrafik."

Vad föreningen vill med sitt brev är alt "riksdagen uttalar alt allt linjeflyg i Stockholmsregionen förs över lill Arlanda i överensstämmelse med de beslut som nu gäller och i vart fall senast 1979-01-01." Detta är alltså i enlighet med vad som föreslås i propositionen.

Det andra kravet föreningen ställer är all "riksdagen uttalar att om-och tillbyggnad av Bromma flygfält får ske först när plan med godtagbar

bullernivå för Brommaområdel bevisligen finns i trafik." Detta är

således i enlighet med vad vi har föreslagit i vår motion.

I detta brev finns del inte någonslans något krav på att man skall

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregionen

171

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsjrågan i Stockholmsregionen

ta ställning för all framlid i fråga om Brommas nedläggning.

Jag har också ett annat brev framför mig. Det är undertecknat av Solhems Villaägareförening, Vinsla Villaägareförening, Nälsta Villaägareförening, Sundby Egnahemsförening, Eneby Villaägareförening och Flysta Villaägareförening. Deras krav är all all jellrafik snarast flyttas till Arlanda, vilket alltså är i enlighet med propositionens förslag, och alt en ombyggnad av flygplatsen inte påbörjas förrän del finns för linjeflyg lämpliga flygplan som uppfyller specificerade krav vad gäller buller och avgaser. "Självklart bör dessa krav fastställas av hälsovårdsmyndighet", säger man. Del sista kravet innebär naturligtvis omvänt att när dessa villkor är uppfyllda accepterar dessa villaägareföreningar en fortsalt inrikestrafik på Bromma flygplats.

Dessa sex villaägareföreningar representerar enligt uppgift ungefär 15 000 boende i Brommaområdet. Del är rimligen en ganska stor majoritet av de här berörda.

När alltså inte de boende kring Bromma flygplats vill att vi skall ta definitiv ställning lill Brommas nedläggning utan vill uppställa vissa villkor kan också, tycker jag, riksdagen med gott samvete nöja sig med att ställa dessa villkor. De finns redan i propositionen och i ulskottsmajoritetens förslag. De ställs på ett klarare och entydigare sätt i den motion jag just har yrkat bifall till.

Att nu ta ställning för Bromma på det sätt som reservanterna föreslår och som förutsätter alt flygteknikens utveckling skall upphöra anno 1977 är däremot helt orimligt. Jag yrkar alltså avslag på reservationen.

I detta anförande instämde Stina Andersson (c).

172

MARGARETA ANDRÉN (fp):

Herr talman! När vi i dag har att ta ställning lill flygverksamheten i Stockholmsområdet, måste man trots vad kommunikationsministern och en del andra hävdat tyvärr konstatera att förslaget är oklart på många punkter. Ingen torde kunna vela vad beslutet kommer att innebära om vi följer utskottets förslag. Del finns alltför mycket av "om", "men", "kanske" eller "troligt"!

Samtidigt som del sägs i både propositionen och ulskottsbetänkandet alt Bromma fiygplats bör behållas för kombinerat inrikes- och allmänflyg, hänvisar man till överläggningar med Stockholms kommun och Stockholms läns landsting. Men huvudsyftet med dessa överläggningar skall enligt.propositionen vara att i detalj klarlägga förutsättningarna för linjelrafik på Bromma!

När vi redan nu har kännedom om Stockholms kommuns och landstings inställning i den här frågan, är det litet märkligt att regeringen fäster så stora förhoppningar vid dessa förhandlingar. Genom det föreslagna beslutet här i dag hoppas tydligen kommunikationsministern få ett ökat tryck på förhandlarna! Jag kunde inte låta bli att lägga märke lill kommunikationsministerns uttalande att han tror på förnuftet även

hos slockholmspolitikerna. Menar kommunikationsministern då förnuftet i deras remissvar eller att de skall visa annat förnuft vid överläggningarna? Om överläggningarna verkligen skall vara förutsättningslösa, vilket Jag tycker skulle vara det rikliga, så borde resultatet ytterst vara beroende av hur förhandlingarna med landstinget och kommunen går. Och de har Ju redan deklarerat sin inställning!

En annan sak som förvånar en, när man läser propositionen, är att det föreslås en omfattande utökning av flygtrafiken i vårt land utan all den sätts in i del trafikpolitiska sammanhanget. Utredaren förutspår en väldig utökning av inrikesflygel, då han redogör för att antalet flygpassagerare till och från Stockholmsområdet kommer all öka från nuvarande 1,8 miljoner till 9 miljoner passagerare år 2000. Eftersom vi inte kan se fram emot någon större folkökning, måste väl förklaringen vara att lågresenärerna i stor utsträckning förväntas gå över från järnväg lill flyg.

Men detta kommer väl, herr talman, alt innebära att ännu fler låglinjer måste läggas ner och att turtätheten på t. ex. fjärrlåg försämras. Det innebär kanske slutet för de snabbtåg som nu har satts in på vissa sträckor, t. ex. lill Östergötland, Dalarna osv. Är del inle en alltför stor risk vi tar om vi prioriterar dem som har råd all flyga och därigenom gör vissa tidsvinster framför alla de andra som även i fortsättningen måste åka tåg, men då troligen under sämre kommunikalionsvillkor? Borde vi inte i stället sälta in fler snabbgående låg på sträckor upp till 20-30 mils avstånd från Stockholm?

Det här säger Jag inte för att polemisera mot Lars Schött eller Eric Rejdnell, men ulan att ringakta flygets betydelse frågar jag mig om den väldiga expansion av inrikesflygel som utredaren tycks tro på kan ingå i regeringens energisparprogram. Har vi i framliden verkligen råd med och möjligheter att importera all den energi som går åt för att trafikera framför allt dessa kortare flyglinjer? Borde vi inle i stället salsa på energisnålare transportmedel? Själva järnvägsanläggningarna har vi ju redan till stora delar och snabbheten och lurtätheten bör kunna utvecklas ytterligare. Jag vill i det här sammanhanget erinra om vad riksrevisionsverket säger i sill remissvar över Ingvar Gullnäs utredning, nämligen all utbyggnaden och utökningen av flygtrafiken borde sällas in i sitt samhällsekonomiska sammanhang, vilket verket tydligen ej anser har skett.

Mot den här bakgrunden vill Jag, ulan att på nytt dra i gång diskussionen, säga all även jag är tveksam lill om man nu skall ta ställning lill om vi behöver två storflygplatser i Slorstockholmsområdet - eftersom Arlanda enligt utredningen f n. har överkapacitet och kan utökas ytterligare genom utbyggnad av en tredje bana. Efter vad jag har läst i propositionen kan det, enligt Ingvar Gullnäs, vara aktuellt med två stör-flygplatser först mellan åren 1995 och 2010. Del dröjer alltså omkring 25 år! Men här verkar det som om kommunikationsministern stödde sig på något annat citat.

Utskottet och regeringen säger alt frågan om flygplats i Stockholmsregionen är ett riksintresse. Delta har heller ingen förnekat, men samtidigt

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregio -nen

173

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregionen

174

är del ur flera synpunkter en regional fråga - och då inte minst när del gäller investeringskostnaderna! Skall Bromma utvidgas så skall landstinget vara med och betala 37,5 % av kostnaderna - och det för en lösning av flygplalsfrågan som man inle vill ha. Stockholms läns landsting drabbas dessutom av dylika investeringskostnader för två storflygplatser.

Landstinget anser att upprustning av regionens storflygplatser skall bestridas av luftfartsverket, som i sin lur skall ta ut kostnaderna av flygresenärerna. Men kommunikationsministern säger att det inte kommer att ske någon ändring på den punkten, utan stockholmarna får -för all klara den nu aktuella kostnaden på ca 200 miljoner - kanske räkna med höjd landstingsskatt. Landstingets liksom kommunens synpunkter bör därför väga mycket tungt när det gäller Bromma. Göteborg och Malmö har ju flyttal ut sina flygplatser långt utanför sina stadskärnor. Del har vi i Stockholm inte lagt oss i. Utan att vilja locka upp Rolf Clarkson i debatten vill jag bara registrera hans benämning "bypolitik". Kära kolleger! När ni ute i landet driver bypolitik, då heter det alt ni tillvaratar er regions eller er landsändas intresse. Vi i Stockholm har också väljarinlressen att ta lill vara men i del här fallet även riksintressen. Sedan vill jag säga lill Eric Rejdnell: Dessutom flyger de som bor vid flygplatsen.

Apropå resor så nämner utredningen, och även kommunikationsministern och ulskotlet, alt det lar ca 20-30 minuter längre all resa till Arlanda än till Bromma. Detta konstaterande är inget anmärkningsvärt. Däremot är det kanske förvånande när man räknar ut alt kostnaden för denna tidsspillan skulle uppgå lill 770 miljoner på 40 år! Tydligen räknar man med all del är personer med höga limpenningar som kommer au använda flyget! Men samtidigt undviker man att på något sätt jämföra vad vanliga dagliga arbetsresor i så fall kostar medborgarna, Del kunde ha varit intressant - inte minst nu när t. ex. restiderna för dem bor runt Bromma kan komma att föriängas på grund av den föreslagna vägom-byggnaden!

Enligt utredningen är det, som Jag tidigare sagt, beräknat att Bromma år 2000 skall ha 9 miljoner flygpassagerare mot i dag 1,8 miljoner om även SAS flyttar över sin inrikeslrafik lill Bromma, något som man uttalat önskemål om. De nuvarande vägarna och broarna kommer väl knappast all räcka lill. Till Bromma kan del kanske komma all ta nästan lika lång tid som det nu tar alt resa till Arianda.

Den av utredaren föreslagna utbyggnaden av Bromma flygplats är så omfattande alt man närmast måste karakterisera den som en nybyggnad. Man borde då också la hänsyn lill de normer som gäller för nyanläggning av flygplatser.

Som bekant fyller flygplatsen f. n. varken svenska eller internationella säkerhetskrav. Del har bl. a. kraftigt undersirukits av luftfartsinspektionen och pilolföreningen. Banan måste byggas om och föriängas med 200 meter, varvid den kommer nära villaområdena Sundby och Bällsta samt Beckomberga sjukhus. Den nuvarande Bällslavägen måste också

flyttas minst 200 meter och få nya och komplicerade irafikansluiningar. Förvärrat vägtrafikbuller i dessa bostadsområden blir följden, liksom större störning även från flygplatsen, inle minst vid varmkörning av maskinerna på själva plattan. Nödvändig borlsprängning av ett berg, som nu tjänat som ett naluriigl bullerskydd, gör all bullret blir särskilt besvärande. Stor oro har också redan visat sig bland invånarna i de här områdena, och de har på olika sätt, som vi hört Pär Granstedi säga, protesterat mot den framlagda propositionen. Eftersom de är ca 16 000 personer kan man inte nonchalera deras ängslan. Del säger jag som en komplettering till uppgiften om de 3 000 namnunderskrifter som Rolf Clarkson omnämnde. Jag vet också all Bromma Kyrkas villaägarförening precis som alla andra är myckel oroad av förslagen i propositionen. Man ställer villkor - det är riktigt. Men jag kan inte finna att de villkoren uppfylls i trafikutskottets betänkande. Bindningen till den fortsatta linjeflygtrafiken på Bromma är fortfarande för fast, anser jag.

Så ett par frågor lill kommunikationsministern, om vi hinner med dem. Kan kommunikationsministern garantera att Fokkern inle kommer tillbaka lill Bromma? Kommer Bällslavägens flyttning och den förlängning av landningsbanan på 200 meter som jag nämnt att få förberedas eller påbörjas innan alla förhandlingar och alla beslut beträffande Bommas framlid är klara? Eller kan vi få en garanti för att så inte sker?

Beträffande bullret säger Gullnäs "att det i högsta grad är en subjektiv bedömning huruvida man blir störd eller inte av den flygtrafik som i dag tillåts på Bromma". Liknande påståenden har ju också framförts tidigare i debatten. Men de som bor under bullermatlan och i dess omgivningar har verkligen en annan uppfattning. De känner sig i högsta grad störda av bullret, och det har ju också bekräftats av de bullermätningar och beräkningar som gjorts av bl. a. miljö- och hälsovårdsnämnden i Stockholm. Dessa mätningar har utförts enligt irafikbullerutredningens förslag till gränsvärden för acceptabel bullernivå. Vid en beräkning av 1985 års trafikvolym är det vid 55 dB, vilket är det gränsvärde som gäller för befintlig eller nyplanerad flygplats, 83 000 personer som störs av bullret från Bromma, Vid gränsen 65 dB är bullerstörningarna så allvariiga att de inle kan accepteras. Bullret utgör då en stor sanitär olägenhet, såsom också någon av remissinstanserna påpekat. Under bullermattan vid Bromma bor då ca 5 400 personer. All bostadsbebyggelse bör man vid en så hög bullernivå i princip söka avveckla, och del skulle i del här fallet gälla ca 1 200 lägenheter i småhus och 700 lägenheter i hyreshus, varav ca 470 lägenheter innanför 70 dB-gränsen och ett 30-tal villor innanför 75 dB-gränsen. De boende känner sig faktiskt inle trygga trots propositionen - eller på grund av propositionen.

Utredningen kommer också fram till alt antingen måste fastigheterna i fråga inlösas eller också bullerbekämpande åtgärder sällas in, t; ex. i form av treglasfönster. Men man förutsätter då tydligen all de boende inte på daglid vistas utomhus eller öppnar sina fönster.

När del gäller luftföroreningarna, som har debatterats men som jag

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsjrågan i Stockholmsregionen

175

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregionen

176

inte tänker gå in på, vill jag bara understryka viklen av fortsatt forskning om acceptabla värden just på delta omtvistade område. De remissinstanser som främst kritiserat Gullnäsulredningen är, som vi redan hört, de som främst har alt tillvarata miljö- och hälsoaspekierna, nämligen planverket, naturvårdsverket och socialstyrelsen. Planverket säger att den föreslagna lösningen med inrikesflyget förlagt till Bromma är helt omöjlig att genomföra med beaktande av vedertagna plankrav vad del gäller frihet från oacceptabelt flygbuller. Man säger att Linjeflygs verksamhet på Bromma därför snarast bör avvecklas.

Herr talman! Eftersom kvällen är sen och vi har fler ärenden all behandla, skall jag inle citera vad de andra remissinstanserna säger. Men deras yttranden går i samma riktning. Låt mig bara nämna den särskilda rapport till kommunikationsdepartementet som den arbetsgrupp redovisar som med Ingvar Gullnäs i spetsen besökt olika flygplansiillverkare. Arbetsgruppen har som vi har hört besökt olika förelag i USA, Holland, Frankrike och England. Åtta olika projekt har studerats hos olika fabrikanter. Arbetsgruppen - eller åtminstone någon i gruppen - har därvid konstaterat att alla dessa projekt endast är på utvecklingsstadiet och ännu inle har börjat tillverkas. Del är därför trots vad som sagts ändå ovisst om några av dessa projekt finns tillgängliga för leverans i början av 1980-lalet. De studerade projekten redovisar en bullerreducering i förhållande lill nuvarande Fokker F-28 på 1-9 dB(A). Fyra projekt redovisar en bullerreducering med högst 3 dB(A) och två projekt en bullerreducering med 6-7 dB(A). Ingel projekt kommer upp till del tal som propositionen nämner, nämligen 10 dB(A). Även om man skulle få fram de i rapporten redovisade tystare planen, skulle bullergränsen i vissa områden ligga över 55 dB(A) och skulle inte kunna accepteras från bullersynpunkt enligt de antagna gränsvärdena.

Även naturvårdsverket har haft kontakter med USA och England beträffande de tystare planen, men den informationen har tydligen inle gjort naturvårdsverket särskilt optimistiskt. Verket konstaterar att det när det gäller de framlida fiygplanstyperna inle alls är klariagt all ens de som produceras på 1980-talet kommer att ha en ljudnivå som är väsentligt lägre än den för t. ex. Fokker F-28.

Herr talman! Eftersom Airbus omnämndes i debatten vill jag medela all berörda Väsierorlsbor minsann inle upplevde dess ljudnivå som lägre än Fokkerns.

I Stockholms kommun och Stockholms län råder enighet om all jet-trafiken skall bort från Bromma. Del har klart sagts ifrån i såväl landstinget som Stockholms kommuns yttrande. Folkpartiet, moderaterna och centern säger t. ex. i kommunstyrelsens yttrande att Fokker F-28 på Bromma fiygplats är en sanitär olägenhet för de närboende och all man ej kan acceptera denna olägenhet efter den 1 juli 1978. Återstående alternativ syns enligt dem vara en flyttning av verksamheten till Arlanda. Ett behållande av allmänflygel på Bromma kan tills vidare övervägas. De anser också att kommunen i avvaktan på statsmakternas slutliga ställ-

ningsiagande bör inleda en planering för alternativ markanvändning. Remissyttrandena från samtliga poliliska instanser i Stockholmsområdet stämmer alltså illa med vad som föreslås i propositionen, vars huvudsyfte, som jag redan sagt, är att i detalj klarlägga förutsättningarna för linjetrafiken på Bromma. Med anledning av mitt tidigare engagemang i denna fråga och det ställningstagande som gjorts av de poliliska instanserna i Stockholm och i landstinget kan jag ej tillstyrka propositionen. Närmast till hands för mig vore naturligtivs att yrka bifall lill min motion nr 100. Eftersom den - visseriigen inle i allt men i huvudsak - har blivit tillgodosedd i reservationen kommer jag emellertid vid den votering som jag förmodar följer att rösta för reservationen.

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsjrågan i Stockholmsregionen

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Del var inle min avsikt att ytterligare föriänga debatten, men eftersom Margareta Andrén har ställt ett par direkta frågor lill mig måste jag ta några minuter i anspråk.

Innan jag svarar på dessa frågor vill Jag passa på att kommentera några av Margareta Andréns påståenden. Hon säger all flygtrafiken bör sällas in i sitt trafikpolitiska sammanhang. Ja visst, det är vi överens om. Det skall vi göra i den trafikpolitiska propositionen.

Jag fick del intrycket att Margareta Andrén menar att flygtrafiken till dess inle skall utvecklas ytteriigare och inle expandera. Jag har litet svårt all se hur man skulle förhindra del. Man kan väl ganska allmänt säga att inrikesflyget under den senaste femårsperioden har ökat med omkring 5 96 om året. Det har inte skett på bekostnad av passagerar-trafiken på järnväg, eftersom den har ökat med 2 96 om året. Ökningen av inrikesflyget är alltså ett utslag av ett ökat resande i landet, som har kommit både inrikesflyget och järnvägstrafiken till del.

Det totala persontrafikarbele som utförs här i landet beslår till ungefär 80 % av biltransporter, till ungefär 19 96 av tågtransporter och till 1,2 96 av flygtransporter. Flyget svarar alltså för en mycket liten del av det hela. Jag kan inte se hur vi skall kunna förhindra flygresandet att växa ytterligare något, om den tendensen som har varit så stark under en så lång följd av år skulle fortsätta.

Margareta Andrén ville också göra gällande att det inte behövs två flygplatser i Stockholmsområdet. Jo, del gör del om man räknar med - och detta har jag försökt klarlägga i mitt huvudanförande - behovet för dagens linje- och allmänflyg. Då behövs det två flygplatser, av säkerhetsskäl. Del går inte att klara sig med en flygplats, av säkerhetsskäl. Del går inle ens om man bygger ut den tredje banan på Arianda.

Jag vill påpeka att naturvårdsverkels, planverkels och socialstyrelsens yttranden avser del buller som förorsakas av nuvarande version av Fokker F-28.

Margareta Andrén ifrågasatte om den framräknade merkostnaden för den ökade reslängden till Arianda i stället för Bromma var beräknad efter höglöneinkomster. Nej, den är beräknad efter industriarbeiariön.

177

12 Riksdagens protokoll 1977/78:52-53

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregio -nen

precis efter samma mönster som t. ex. vägverket använder när det gör motsvarande beräkningar.

Så lill de två frågorna. Margareta Andrén frågade om jag garanterar att Fokkern inte kommer tillbaka sedan den har flyttat från Bromma den 31 december 1978. Jag kan väl utan alt på minsta sätt sväva på målet säga att det är helt beroende av miljö- och hälsovårdsnämndens i Stockholm ställningstagande. Så länge miljö- och hälsovårdsnämnden i Stockholm anser alt Fokker F-28 är en sanitär olägenhet är den också borta från Bromma.

Den andra frågan gällde om jag kunde garantera - kanske del var försäkra, jag minns inte riktigt - all förberedelser för Bällslavägens flyttning och andra åtgärder på Bromma inte sker innan definitivt beslut fattats. Det är klart att vi inte kan sätta i gång några arbeten beträffande Bällslavägen förrän Stockholms kommun har föranstaltat om stadsplaneändring och alt vi vad beträffar andra arbeten inle kan göra någonting förrän riksdagen har beviljat anslag. Också på den frågan kan jag alltså svara att något sådant kommer inle alt ske genom ensidiga ställningstaganden från luftfartsverket eller kommunikationsdepartementet.

MARGARETA ANDRÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Min uppfattning är inle den att flygtrafiken inte alls skulle få expandera, men Jag blev litet förskräckt och också skeptisk när jag läste de prognoser som finns med i utredningen och även i propositionen och i utskottsbetänkandet.

Jag tycker fortfarande att jag i propositionen ser bevis för att behovet av två storflygplatser inte är aktuellt ännu. Även utredaren säger att det blir först om ca 25 år. Jag har stöd av Sigtuna kommun, som anför all inle ens den tredje banan behöver byggas ut ännu. Men det är klart att jag är inle själv expert på del här, och Jag får väl lita på vad kommunikationsministern säger, även om jag vet att det är flera som har en annan uppfattning.

Frågorna om Fokkern och Bällslavägen ställde jag Just därför all jag vet alt många Väsierorlsbor är oroade. När kommunikationsministern hänvisar lill miljö- och hälsovårdsnämnden i Stockholms kommun känner jag mig ganska trygg, för Jag känner Ju lill dess inställning. Detsamma gäller beskedet i fråga om Bällslavägen.

178

FRITZ BÖRJESSON (c):

Herrialman! Med anledning av vad trafikutskottets ordförande mycket klart uttalat i slutet av sin replik lill Eric Rejdnell vill jag säga att det nog inle har någon betydelse vilket årtionde man har i kyrkboken eller hur många år man har varit i del här huset för att kunna yttra sig i en trafikfråga.

Ett eventuellt flyttande av Bromma angår ju inte bara Stockholms kommun. Det är en fråga som berör hela landet, i synnerhet de regioner som har dåliga andra kommunikationer med huvudstaden, särskilt med

järnväg.

När det nu är nödvändigt - och det har ju framgått här av debatten och av statsrådets motivering - alt ha två flygplatser i Stockholmsområdet, då tycker Jag det är ett starkt skäl att försöka finna den andra platsen där man redan har den, nämligen inom Brommaområdet. Man kommer inte ifrån att dessa 46 km från Arlanda för resande från de andra regionerna ändå känns som en mycket lång sträcka till city.

Man talar om miljöfrågorna i Bromma. Men många av bostäderna där har ju kommit dit efter del att flygplatsen anlades. De människor som bor där har i viss mån redan gjort ett ställningstagande - de har valt den platsen. Det bör väl ha någon betydelse när man talar om miljön och människornas möjligheter all bedöma den miljö där de skall bo.

I debatten har sagts att man inte hört några klagomål från de län från vilka man flyger på Arianda. Jag har inte heller hört någon som har klagat på Bromma i alla de delar av Sveriges land från vilka man reser via Bromma till Stockholms city.

Jag tycker det är tveksamt alt använda en limad olycka - den enda som hittills skett - som argument för för en trafikanläggnings vara eller inte vara. Om vi skall gå efter sådana bedömningar, hur skall vi då ställa oss till den väldiga mängd bilolyckor som sker ständigt och jämt på våra vägar?

Alla dessa motiv tillsammans - inrikesflyg och allmänflyg, kapacitetsförhållanden med två flygplatser, regionala skäl, ekonomiska beräkningar, trängsel på Arianda och friställd personal - talar för vad propositionen är inriktad på.

Jag vill uttrycka en förhoppning att de förhandlingar som så småningom kommer lill stånd med Stockholms kommun och Stockholms landsting kommer att ge ett gott resultat. Det skall bli intressant att se de handlingarna, när de kommer på bordet en gång.

Jag uppfattade att Margareta Andrén var beredd att krångla till resvägarna för att man skulle resa mer med tågen. Del är verkligen ett nytt argument, men det är ganska unikt i hela väriden.

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregionen

TORSTEN SANDBERG (c):

Herr talman! Frågan om Bromma flygplats måste självfallet bedömas i ett större perspektiv än enbart Stockholms. Våra ställningstaganden måste grundas på en sammanvägning av lokala synpunkter, regionala synpunkter och rikssynpunkler, både på kort och på lång sikt. Min inställning lill flygplalsfrågorna i Stockholm grundas således inte enbart på det förhållandet att Jag representerar Stockholms kommun här i kammaren.

Jag har inte väckt någon motion med anledning av den proposition som nu behandlas. Jag vill ändå anmäla att Jag känner tveksamhet inför vissa inslag i utredningen och propositionen. Min inställning sammanfaller väl med vad som framförts i motionen 101 av Pär Granstedt m. fl. Jag inskränker mig därför lill att göra några kortare noteringar.

179

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan I Stockholmsregio -nen

180

Ett beslut i flygplatsfrågorna bör, som jag redan anfört, utgå från en helhetsbedömning av flygtrafiksyslemets uppbyggnad på längre sikt. Frågan är om alla aspekter, trots åratal av utredande, tillräckligt beaktas. Förutom det europeiska och det skandinaviska flygtrafiknätets uppbyggnad, efierfrågeutvecklingen på flygresor, flygtrafiksystemets tekniska utveckling och önskvärdheten att sär- eller samlokalisera olika kategorier av fiyg bör också trafikpolitiska avvägningar göras mellan skilda ira-fikslag. För mig är det ingalunda självklart att flygtrafiken på sikt vare sig kommer att eller bör utvecklas som den skisserats i flera utredningar. Energifrågan är en omständighet som borde övervägas ytterligare när det gäller såväl val mellan järnväg och flyg som val mellan olika flygplanstyper. Av kommunikationsministern har vi nyss hört att en sådan diskussion måhända kan komma senare i ett annat trafikpolitiskt sammanhang, och det noterar Jag med tillfredsställelse. Men redan i propositionen borde som ett alternativ för kortdistansflygei Järnvägarna ha diskuterats.

Propositionen är också enligt min mening alltför inriktad på Jetflygel. Särskilt på korta distanser borde såväl tystare som mindre energislukande flygplan föras fram.

Jag är också kritisk till att man skjutit fram investeringar i Brom-mafältel utöver vad som behövs av säkerhetsskäl. I motionen av Pär Gransledl m. fl. hemställs att riksdagen nu slår fast att en återflyttning av linjeflyget lill Bromma - eller investeringar som syftar till en sådan återflyttning - inte får ske om inle färdiga och realistiska lösningar anvisas på miljö- och säkerhetsproblemen.

Jag finner del vara både onödigt och ävenlyriigi att starta så omfattande arbeten som aviserats med förlängning av banan och flyttning av vägar och anläggningar. Vi bör enligt min mening fästa stort avseende vid de meningsyttringar från Brommaborna som vi fått, särskilt som tillräckligt starka skäl inte kunnat visas för att nu forcera en utbyggnad.

Alt jag ändå är beredd att stödja propositionen, med de förutsättningar som det hemställs om i motionen 101, beror på att oppositionen inte lar någon definitiv ställning till Brommas framlid. Som fiera talare framhållit, och som framgår av propositionen, måste lösningarna nås i samförstånd med Stockholms kommun och landsting. Vi har hälsovårdslagstiftningen och miljöskyddslagsliftningen och vi har också planlagslift-ningen i kommunerna att ta hänsyn lill. Nya stadsplaner måste las fram vid utbyggnader av flygfältet.

Jag är självfallet av den uppfattningen att en samförståndslösning bör komma till stånd, så att osäkerheten i flygplatsfrågorna i Stockholm så långt som möjligt undanröjs. Jag hoppas och tror att en uppgörelse kan komma till stånd som tillgodoser de motstående intressen som nu gör sig gällande.

Herr talman! Jag ber med detta att få yrka bifall lill motionen 101 av Pär Gransledl m. fl. Skulle yrkandet falla kommer Jag att stödja utskottets förslag, av samma skäl som Pär Granstedt nyss anfört.

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Eftersom jag suttit med i den referensgrupp, som varit knuten till Gullnäsulredningen, har jag mera i detalj kunnat sätta mig in i utredningsmaterialet än vad kommunikationsministern efter vad jag kan förstå kunnat göra. Innan denna debatt är slut finns det enligt min mening anledning att bemöta ett påstående av Bo Turesson, som jag tycker utgör ett något grovt försök att förvränga sanningen. Ell av Bo Turessons argument för bevarande av Bromma var att vi måste ha två flygplatser i Stockholmsregionen, eftersom vi annars måste minska på flygverksamheten.

Sanningen är ju en helt annan, Bo Turesson. Siffermaterialet visar att om vi vill tillåta en ohämmad utveckling av flygverksamheten blir det en femdubbling av passagerartrafiken på Arianda. Passagerarantalet i inrikes linjefart uppgick nämligen 1975 lill 1 815 000 och skulle år 2000 ha ökat till 9 miljoner passagerare. Under sådana förhållanden behöver vi om 30-40 år kanske ytteriigare en flygplats förutom Arianda för inrikes flygtrafik i vårt land. Detta är, Bo Turesson, något helt annat än en minskning av flygverksamheten.

Jag vill sedan anföra några siffror om Bromma, som inte heller har nämnts i debatten. Vad är det som inträffar, om vi fortsätter med inrikestrafiken på Bromma? Jo -jag citerar fortfarande siffermaterialet -år 1975 hade vi 990 000 passagerare på Bromma. År 2000 kommer denna siffra all vara uppe i 5 220 000 passagerare.

Detta är vad som händer med flygtrafiken, men vad är det som händer på marken? I fråga om Bromma hade vi 1976 8 000 fordon per dygn i båda riktningarna. Om inrikestrafiken fortsätter på Bromma, kommer vi år 2000 all ha 24 000 fordon per dygn. Eftersom förhållandena på Bromma redan nu är störande, visar dessa siffror au de kommer att bli olidliga i framtiden. Därför, herr talman, ger dessa siffror ytterligare belägg för all linjetrafiken skall flyttas ut lill Arlanda.

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregio -nen

Under detla anförade överlog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

GUSTI GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Jag hade inte tänkt lägga mig i denna debatt, men eftersom jag har ell förflutet i den här frågan vill Jag la lill orda helt kort.

Jag har tidigare under flera år motionerat om Brommas bibehållande. Jag har också interpellerat i den här frågan, och jag har deltagit i fyra uppvaktningar inför förutvarande kommunikationsministern och förutvarande statsministern. Jag är dessutom på annat sätt engagerad i flygtrafikfrågan. Jag tror att man i Stockholmsområdet i framtiden kommer att behöva två flygplatser. Del är hell klart alt det är störande och bullrigt att bo i närheten av en flygplats. Men med dagens forskning och skickliga tekniker tror Jag all man kan lösa dessa problem lika väl som man kan fara till månen och återvända därifrån. Det vore synnerligen oklokt alt

181

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregionen

avhända sig en så närbelägen flygplats som just Bromma.

Med dessa få ord har Jag velat deklarera alt jag kommer att rösta för Brommas bibehållande och all jag därmed kommer att vara konsekvent i min uppfattning.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Jag är tyvärr tvingad att med anledning av Olle Östrands oförsynta påstående, alt jag här skulle komma med lögnakligheter och försöka vilseleda kammaren, bestämt förneka detta. Det är minst sagt oförskämt att komma med sådana påståenden!

Jag vidhåller all summan av linjeflyg, inrikes och utrikes, som i dag finns plus det allmänflyg som i dag utnyttjar IFR kräver två flygplatser i Slockholmsregionen.

OLLE ÖSTRAND (s) kort genmäle:

Herr talman! Kommunikationsministern sade att utvecklingen av flygtrafiken kräver två flygplatser i Slockholmsregionen och att vi, om vi inle får två flygplatser, måste minska ned flygtrafiken. Del var detta som föranledde mitt inlägg.

Jag tycker att de siffror jag tidigare nämnt visar att vad vi i dag saknar är ett nytt trafikpolitiskt beslut, och ett sådant, Bo Turesson, måste med all nödvändighet innebära alt vi får en övergång lill en energisnålare kollektiv trafik i vårt land. På så sätt kan det bli möjligt - och Jag tror alt det är helt sannolikt - att vi inom en överskådlig framtid kan klara oss med Arianda för inrikestrafiken.

182

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Som ett sista klarläggande lill protokollet vill Jag anföra följande.

Jag sade tidigare att den socialdemokratiska regeringen enligt ett pressmeddelande av den 19 november 1975 hade fatlat beslut om att avsluta flygverksamheten på Bromma flygplats senast den I juli 1977.

I en replik senare sade kommunikationsministern alt det inte var något regeringsbeslut, ulan alt det var kommunikationsminister Noriing som själv var ute i det här ärendet. Det gällde alltså inte något formellt regeringsbeslut.

Som jag sade hade jag inte pressmeddelandet då eftersom Jag hade lånat ut det lill slenograferna, men nu har det kommit tillbaka och jag är angelägen om att säga att det inleds på följande sätt: "Regeringen har beslutat all Linjeflyg AB:s flygverksamhet på Bromma flygplats skall vara i sin helhet avslutad senast den 1 juli 1977." Upprepade gånger återkommer kommunikationsminister Norling i det här pressmeddelandet lill att del grundar sig på ett regeringsbeslut.

Herr talman! Mina uppgifter i den här debatten beträffande pressmeddelandet är alltså fullständigt korrekta.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Det må slå en sak hur många gånger som helst i ett pressmeddelande - finns inget regeringsprotokoll om samma sak, är det inget regeringsbeslut.

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Vad kommunikationsministern förnekade i debatten var alt pressmeddelandet hade del innehåll som jag redogjorde för. Det är ganska vikligl all komma ihåg. Jag har inte haft tillfälle all gå lill kanslihuset för att se vad som står i regeringens protokoll, men Jag hänvisade till vad som stod i pressmeddelandet.

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregionen

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Nu skall vi försöka hålla oss till sanningen, Oskar Lindkvist! Oskar Lindkvist påstod ju all del var fråga om ett regeringsbeslut. Jag sade att det inte gällde något regeringsbeslut utan något som stod i ett pressmeddelande. Detta kommer att framgå av riksdagens protokoll.

Det är inte första gången som myten om all det var fråga om ett regeringsbeslut har förts fram. Efter det att jag första gången fick höra talas om detta gick jag igenom regeringens protokoll sida för sida. Jag har tagit med dem lill kammaren, och Oskar Lindkvist får gärna tillbringa resten av natten över protokollsboken och söka efter detta regeringsbeslut - han kommer icke alt finna del. Det är del saken gäller.

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Nej, jag är som de flesta andra medborgare i vårt land hänvisad lill de pressmeddelanden om regeringens beslut som publiceras. I pressmeddelandet står all del är fråga om ell regeringsbeslut, och det är del som jag har hävdat i denna debatt.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen av Sven Mellqvist m. fl., 3:o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 103 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del samt 4:o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 101 av Pär Gransledl m. fl., och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Då Sven Mellqvist begärde votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Tore Claeson begärt votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna under 3:o) och 4:o), av vilka den under 3:o) förklarades ha flertalets mening för sig.

183

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Flygplatsfrågan i Stockholmsregionen

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion för voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren lill   kontraproposition i huvudvoteringen

angående trafikutskottets hemställan i betänkandet nr 9 mom. 1 antar

reservationen av Sven Mellqvist m. fi. röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit

utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till

motionen nr 103 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Tore Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 136

Nej -    12

Avslår - 155

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition för huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet nr 9 mom.  I röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Sven Mellqvist m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Sven Mellqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156

Nej - 144

Avslår -     3

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 103 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

184

Den som vill alt kammaren bifaller traflkutskottels hemställan i belänkandet nr 9 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 103 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Tore Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 289 Nej -    12

2

Avstår

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system för de statliga sjöfartsavgifierna

§ 2 Nytt system för de statliga sjöfartsavgifterna

Föredrogs trafikutskollels betänkande 1977/78:8 med anledning av propositionen 1977/78:13 om nytt system för de statliga sjöfartsavgifterna, m. m. jämte motioner.

I propositionen 1977/78:13 hade regeringen (kommunikationsdepartementet)

dels föreslagit riksdagen all anta inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag lill

1. lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer,

dels

2. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts
i fråga om allmänna riktlinjer för de slalliga sjöfartsavgifierna, m. m.,

dels föreslagit riksdagen att

3.   Fonden för Södertälje kanalverk skulle uppgå i Sjöfartsverkets fond från tidpunkt som regeringen bestämde,

4.   lill Ersättning till viss kanallrafik på tilläggsbudget I lill slalsbudgelen för budgetåret 1977/78 under sjätte huvudtiteln anvisa ell förslagsanslag av 1 000 kr.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen föreslås ett nytt syslem för de statliga sjöfartsavgifierna. Förslaget innebär att en särskild farledsvaruavgift införs för gods som transporteras med fartyg till och från Sverige. Av de nuvarande fyravgifierna avskaffas inrikes och lokal fyravgift. Den allmänna fyr-avgiften bibehålls med den nya benämningen fyravgift.

Vidare anmäls i propositionen en reducering av de slalliga passage-avgifterna i Trollhälle kanal och Södertälje kanal. Kapitalkostnaderna för kanalerna förutsätts t. v. inte påverka avgifterna.

Ett nytt anslag. Ersättning till viss kanallrafik, föreslås på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78. Genom detta anslag, som föreslås föras upp med ett formellt belopp av 1 000 kr., får statens vattenfallsverk ersättning för de minskade intäkter av kanaltrafiken som följer av reduceringen av passageavgiften i Trollhälle kanal. Ersättningen avräknas mot inkomsterna av de statliga sjöfartsavgifterna.

185

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system för de statliga sjöjärtsav-gifterna

Fonden för Södertälje kanalverk föreslås ingå i Sjöfartsverkels fond och kostnaderna och intäkterna under fonden kommer därmed att föras under anslaget Farledsverksamhet, exkl. isbrytning.

Del nya systemet beräknas bli genomfört den 1 januari 1978."

I detla sammanhang hade behandlats motionerna 1977/78:80 av Arne Blomkvist m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen beslutade

1.    att som sin mening uttala att kanal- och insjötrafiken inte borde belastas med högre kostnader än trafiken på kuslhamnar,

2.    att berörda verk fick möjlighet all helt avskriva kapitalkostnaderna för de investeringar som gjorts under senare år för alt förbättra Trollhälle och Södertälje kanal.

1977/78:81 av Nils Hörberg (fp), vari hemställts att riksdagen begärde att regeringen vid utformandet av kommande, allomfattande trafikpolitiska proposition skulle beakta de samhällsekonomiska fördelar som vallenvägsbaserad transport medförde framför andra transporlmetoder och bl. a. föreslå de åtgärder som erfordrades för all stimulera ökad kanal-och insjötrafik,

1977/78:87 av Sven Mellqvist m. fl. (s), vari hemställts all riksdagen beslutade

1.    att sjöfartsverket i del nya sjöfartsavgiflssystemet gavs möjlighet att bevilja sådana rabatter och restilulioner som för styckegods, containers och oljetransporter förekommit i tidigare avgiftssystem samt för Järnmalm,

2.    att hamnarna befriades från skyldighet all utföra debitering och uppbörd av fariedsvaruavgift,

3.    att beträffande statliga sjöfartsavgifter insjötrafiken jämställdes med nyttotrafiken på svenska hamnar i övrigt,

4.    alt fariedsvaruavgifien för mineraloljor i förhållande lill vad departementschefen föreslagit höjdes med det belopp som motsvarade in-läklsborlfallet för kanalavgiflerna,

5.    alt krav på avkastning för investeringar i Södertälje och Trollhälle kanal ej skulle ställas, och

1977/78:88 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s).

186

Utskottet hemställde

1. att motionerna 1977/78:87, yrkandena 1 och 2, samt 1977/78:88
ej föranledde någon särskild åtgärd från riksdagens sida,

2, att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:13 skulle anta
inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lagom ändring
i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik,
transporter och kommunikationer.

3.   all riksdagen skulle

a. med bifall till propositionen 1977/78:13 och med avslag på mo
tionerna 1977/78:80 och 1977/78:87, yrkandena 3-5, godkänna vad de
partementschefen anfört i fråga om allmänna riktlinjer för de slalliga
sjöfartsavgifterna, m. m.,

b.   lämna motionen 1977/78:81  ulan någon särskild åtgärd,

4.   all riksdagen med bifall lill propositionen 1977/78:13 skulle

a. godkänna att Fonden för Södertälje kanalverk skulle uppgå i Sjö
fartsverkets fond från tidpunkt som regeringen bestämde,

b. lill Ersättning till viss kanallrafik på tilläggsbudget I till statsbud
geten för budgetåret 1977/78 under sjätte huvudtiteln anvisa ett för
slagsanslag av 1 000 kr.

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system för de statliga sjöfartsav-gifterna

Reservation hade avgivils beträffande frågan om godstrafiken på Vänern och Mälaren, m. m. av Sven Mellqvist, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Birger Rosqvist, Olle Östrand, Rune Johansson i Åmål och Sten-Ove Sundström (samtliga s) som ansett all utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen skulle

a.  med anledning av propositionen 1977/78:13 och motionen
1977/78:81 samt med bifall till motionerna 1977/78:80 och 1977/78:87,
yrkandena 3-5, ge regeringen till känna vad reservanterna anfört an
gående slopande av kanalavgifter för nyttotrafiken på Vänern och Mälaren
m. m. samt att detta skulle finansieras med en höjning av fariedsva
ruavgifien för mineraloljor,

b.     i övrigt godkänna vad departementschefen anfört i fråga om allmänna
riktlinjer för de slalliga sjöfartsavgifierna, m. m.

Till betänkandet hade fogals ell särskilt yttrande beträffande skyldighet alt ulföra debitering och uppbörd av fariedsvaruavgift m. m. av Sven Mellqvist, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Birger Rosqvist, Olle Östrand, Rune Johansson i Åmål och Sten-Ove Sundström (samtliga s).

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Riksdagen har vid flera tillfällen begärt regeringsförslag om förnyelse av trafikpolitiken. Men trots att ett omfattande, remiss-behandlat utredningsmaterial nu föreligger anser sig regeringen inle kunna presentera något övergripande förslag om den framtida trafikpolitiken som riksdagen uttalat sig för. Det är beklagligt.

Av flera skäl är det emellertid nödvändigt att en ändring av sjöfarts-avgifterna kommer lill stånd. Därför tvingas vi nu acceptera en särlösning inom trafikpolitiken. Del förslag om nytt syslem för sjöfarisavgifler som riksdagen nu skall ta ställning till borde ha behandlats i anslutning till förslag om trafikpolitiken i stort.

Trafikpolitiska utredningen har när den behandlat sjöfart föreslagit att nuvarande kostnadsansvar för fariedsverksamhelen bör bibehållas t. v. Farledsverksamheten skall betala sina egna kostnader. Den uppfattningen

187

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system för de statliga sjöjartsav-gifterna

188

har kommunikationsministern anslutit sig till. Vi har från socialdemokratiskt håll instämt i utredningens förslag i denna del, men vi vill betona att eventuella ändringar beträffande Irafikgrenarnas kostnadsansvar i framlida trafikpolitiska beslut också kan innebära ändringar för kostnadsansvar som berör fariedsverksamhet och sjöfart.

Regeringens förslag om nytt system för de statliga sjöfartsavgifierna innebär att en särskild fariedsvaruavgift införs för gods som transporteras med fartyg till och från Sverige. Nuvarande avgifter, kallade lokal och inrikes fyravgift, avskaffas. Kvar blir den allmänna fyravgiften, som i fortsättningen kort och gott skall kallas fyravgift. Avgifterna skulle i fortsättningen enligt förslaget i propositionen komma att bli 1:90 kr./lon för mineraloljor och 95 öre/ton för övrigt utrikes gods.

Fyravgiften, som således skall erläggas för utrikestrafik, bibehålls på nuvarande nivå 3:50 kr./nettolön. De första tio resorna per år blir av-giflsplikliga.

Det kanske här bör nämnas att nettolön är ett rymdmått. För att exemplifiera vill Jag säga att ett modernt containerfartyg för transocean trafik som kan lasta exempelvis 30 000 viktton kan ha ett neiiotonnage på ca 16 000 nettolon. Ell kustlankfarlyg som lastar 4 200 viktton kan ha ett nettotonnage på ca 1 700 nettoton.

Det har inom hittillsvarande system för sjöfartsavgifierna varit möjligt för sjöfartsverket att göra vissa nedsätiningar och i vissa fall också lämna restitution på avgifter.

Vi har i den socialdemokratiska motionen, med nr 87, velat framhålla angelägenheten av att delta kommer till stånd också inom det nya avgiftssystemet. Då har vi tänkt på den iransitotrafik som förekommer över svenska hamnar. Det gods som kommer lill svensk hamn med främst transoceant seglande tonnage för omlastning och vidarebefordran till annat land kan, om sjöfartsavgifterna tas ut till fullo, tänkas ta vägen svensk hamn förbi och i stället omlastas i utländska hamnar som konkurrerar om fartyg och gods. Samma sak kan gälla del gods som skall skeppas ut transoceant. Ett enigt utskott har nu understrukit betydelsen av att transitogodset får avgiftsbefrielse.

Vidare har ett enigt utskott ansett att om konkurrenssvårigheter uppslår på grund av sjöfartsavgifierna för järnmalmsexporten över Luleå hamn bör en nedsättning av avgifterna kunna aktualiseras. Dessa frågor hade också tagits upp i socialdemokratiska motioner.

De avgiftsbefrielser och nedsätiningar av sjöfarisavgifier som Jag nu har berört har föranlells av vår uppfattning att del är nödvändigt att slå vakt om verksamhet och sysselsättningstillfällen som finns i svenska hamnar.

För vissa exportindustrier som säljer lågvärdiga varor kan den nya fariedsvaruavgifien och fyravgiften också verka konkurrensförsvårande. Sand-, grus- och makadamindustrins branschorganisation exempelvis har i skrivelse till utskottet framfört sitt bekymmer för att de nya och högre avgifterna skall försvåra försäljningen av grus och makadam lill Väst-

lyskland och Danmark från Göteborgs och Bohus län samt Skåne och Blekinge. Nu förutsätter utskottet att rabattsysiemet utvecklas så att konkurrensförsvårande effekter för exportförelag på grund av fariedsvaruavgifien motverkas. Därmed skall i varje fall inte problemen - genom detta nya system för sjöfartsavgifier - bli större för exportförelag som arbetar med mycket små marginaler.

Avgifterna för utrikes färjor har hittills totalt sett varit små, beroende på att färjorna efter kort tid varje år sluppit den allmänna fyravgiften. Efter tolv resor har de befriats från avgift. Nu kommer den nya far-ledsvaruavgiften lill, och därigenom kommer allt import- och exportgods som går på färjor att bli avgiftsbelagt. Därmed sker en viss Jämkning i avgiflshänseende mellan transporter med "vanliga" fartyg och färjor. Mot detla har vi inga invändningar.

På grund av den kraftiga reaktion som framkommit från de allmänna hamnarna - de kommunalt förvallade hamnarna - mot sjöfartsverkets förslag alt dessa skulle inkassera och sedan inleverera den statliga fariedsvaruavgifien har vi från socialdemokratiskt håll i denna del av utskottsbelänkandel funnit anledning att göra ett särskilt yttrande.

I propositionen är departementschefen inne på ett resonemang om att tullverket bör ansvara för debitering och uppbörd under vissa förutsättningar och villkor. Sjöfartsverkets förslag all de allmänna hamnarna skulle åta sig debitering och uppbörd av fariedsvaruavgifier har alltså hamnarna avvisat. Den statliga sjöfartsavgifi som hamnarna skulle inkassera av varuägarna för statens räkning kommer enligt Svenska hamnförbundet att av varuägarna uppfattas som en extra hamnpålaga. Dessutom skulle de allmänna hamnarna få utökade administrativa uppgifter och extra arbete med uppbörd av avgifter åt staten.

Utrikes trafik som belastas med fariedsvaruavgift skall i de flesta fall också erlägga fyravgifi, och då denna skall uppbäras av tullverket synes del vara mest lämpligt alt tullverket också uppbär farledsvaruavgifterna. Fariedsvaruavgift som skall erläggas för gods som lastas eller lossas i enskilda hamnar och laslageplatser torde ofrånkomligen få uppbäras av tullverket. Utskottets borgerliga ledamöter flnner det önskvärt att de allmänna hamnarna för sin del påtar sig uppgifterna med farledsvaruavgifterna. De enskilda hamnarna har man inte sagt något om.

Vi hyser emellertid den uppfattningen alt det mest lämpliga uppbörds-förfarandet torde vara att nämnda statliga sjöfartsavgifier uppbärs av en myndighet, nämligen tullverket. I den händelse detta i något fall skulle vara mindre rationellt bör hamnen i fråga få utföra uppbörd av fariedsvaruavgift efter en helt frivillig uppgörelse med berörda myndigheter.

Bakom detta särskilda yttrande slår samtliga s-ledamöter i trafikutskottet. Jag vill säga detla, eftersom ledamoten Olle Östrands namn av någon anledning inle kommit med i de tryckta handlingarna.

Herr talman! Så här långt har ändå de socialdemokratiska motionerna och de yrkanden som där gjorts föranlett - med undantag av den sist berörda frågan - sådana förlydliganden och meningsuttryck i ulskotls-

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system för de statliga sjöfartsavgifterna

189

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system för de statliga sjöfartsavgifterna

190

betänkandet alt vi som motionärer kan ställa oss bakom betänkandet i denna del. Här finns alltså inga reservationer.

Men när vi kommer in på den del i propositionen som berör trafikpolitiska utredningens delbetänkande om åtgärder för all främja gods-trafiken på Vänern och Mälaren, har vi haft skilda uppfattningar i utskottet. Det har föranlett reservation och särskild hemställan från vår sida.

Trafikpolitiska utredningen konstaterar att åtgärder måste till för all de inre vattenvägarna skall kunna behålla sitt godsunderlag, att höga umgälder där belastar sjöfarten, alt åtgärder bör inriktas på att från av-giftssynpunki jämställa kanal- och insjöfarl med trafiken på kuslham-narna, att de betungande speciella kanal- och seglalionsavgifterna bör avskaffas, att förslaget gäller såväl Trollhälle kanal och Vänern som Södertälje kanal och därmed Mälarlrafiken.

Kommunikationsministern säger nu i regeringsförslaget dels att han ansluter sig till utredningens uppfattning, dels att det inte finns skäl att nu gå så långt som alt Jämställa kust- och inlandshamnar i avgiflshänseende. Men detta var ju själva kärnan i vad utredningen föreslagit. 1 stället har del nu presenterats ett förslag som blir en halvmesyr.

Flera remissinstanser har betonat den samhällsekonomiska fördelen med möjligheter till insjötrafik. Med bälire förutsättningar för insjöfarten kan en betydande del tung landsvägstrafik avlastas vägnätet. Vi ser detta som något positivt. Det blir minskad olycksfrekvens, minskal vägslitage, minskad energiåtgång och en bättre miljö genom mindre mängd bilavgaser, Detla sammanfaller, herr talman, med vår målsättning för den framlida trafikpolitiken.

Bättre och billigare transportmöjligheter för regionerna runt Vänern och speciellt inre delen av Mälaren med de särskilda problemen i Bergslagen får i dag ses som ett ytterst viktigt instrument i ansträngningarna alt skapa förutsättningar för näringsliv och sysselsättning i dessa hårt trängda regioner.

Trafikpolitiken måste samordnas med insalser för näringspolitik och regionalpolitik. Detta sammanfaller också med vår målsättning för den framtida trafikpolitiken.

Därför anser vi att trafiken på våra inlandsfarvalten och dess hamnar i Vänern och Mälaren bör få arbeta under samma betingelser som sjöfarten på våra hamnar i övrigt. Del innebär att vi föreslår all de särskilda kanalavgiflerna tas bort för såväl Vänern som Mälaren.

Vårt förslag skulle kosta ca 10 milj. kr. per år. Vi föreslår all bortfallet av kanalavgifterna skall finansieras genom en ändring av sjöfartsavgifierna på så sätt att fariedsvaruavgifien för mineraloljor som införs lill landet höjs med erforderiigt belopp. Enligt propositionen skulle avgiften per ton olja bli 1,90 kr. Med vårt förslag blir avgiften per ton olja omkring 30-35 öre högre. Bejoppet 30-35 öre/lon i delta sammanhang torde vara försumbart ur prissynpunkl. Eftersom fariedsvaruavgifien skall erläggas för all olja som importeras blir avgiften hell konkurrensneutral visavi

andra kustavsnilt och hamnar.

Och även fortsättningsvis: sjöfartens fariedsverksamhet betalar sina egna kostnader genom avgifter. Den borgeriiga majoriteten i trafikutskottet vill ytterligare avvakta beslut om att Jämställa inlandshamnarna med kusthamnarna. Till att börja med vill man avvakta en utvärdering om all transportstödet som i dag gäller för (andtransporler skall gälla också för sjötransporter. På den punkten har emellertid trafikpolitiska utredningen sagt att den inle ser ett utbyggt transportstöd som ett verksamt medel att slå vakt om Vänerlrafiken. Vad majoriteten då väntar på är svårt all förslå.

Herr talman! Det är angelägel att frågan om Vänerns och Mälarens framlida sjöfart löses nu.

Under 1977 sjänk godskvanlilelen på Vänern med 10 96 jämfört med 1976. Om inget nu görs blir det tillbakagång för 1978 också. För Mälarlrafiken noteras också en tillbakagång.

Det förslag som regeringen kommit med och som trafikutskottets majoritet ställt sig bakom ger endast marginella effekter och i vissa fall t. o. m. avgiftshöjningar. Stor risk föreligger inom berörda regioner att man i besvikelsen över alt trafikpolitiska utredningens förslag inte genomförs nu kommer alt inrikta sig på andra irafiklösningar. Del gäller bl. a. transporten av olja upp till Vänerområdet. Endast en tredjedel av oljan som förbrukas i Skaraborgs län går nu upp via kanalen.

Med specialbyggda fartyg importeras USA-fiis till Göteborgs hamn för vidare befordran till Munksjö och Gruvöns Bruk. Vid Gruvöns Bruk har investeringar gjorts i motlagningsanläggningar från fartyg. De stora kvantiteter fiis som hittills har lossats i Göteborg har körts med bil till Gruvön och utsikterna för sjöfarten att under nuvarande förhållanden konkurrera med lastbilar är dåliga. Detta trots att de fartyg som kan transportera flisen är specialbyggda för detta ändamål och för returresor med last av skogsbruksprodukter. Vårt förslag om slopade kanalavgifter kan ge en iransportlösning, som innebär att del blir färre lastbilar på vägarna.

Från OK:s raffinaderi, där endast lastbil är alternativet lill båttransport, transporteras oljan helt med bil till Skaraborgs län. På grund av kanalavgiflerna är bålen dyrare än bilen. Är det önskvärt och rimligt att t. ex. 100 lastbilar kör från BroQorden till Västergötland med olja i stället för alt ett kustlankfarlyg på en enda resa kan ta med sig hela kvantiteten till exempelvis Lidköping? Eller är det bra att industrier som Degerfors Järnverk som ligger nära Kristinehamn och dess hamn har övergått till all med landlransport ta in sin olja? Jag ställer frågorna lill dem de berör.

Jag har upplysts om alt flera terminal projekt nu diskuteras för Vänerområdet och att sjöfarten har en chans att komma med i bilden. Men under nuvarande förhållanden har den inte det, och ytterligare uppskov i väntan på utvärderingar gör alt terminalerna i stället blir planerade för landtransporter med långa, tunga, dieseldrivna, bullrande, vägslitande

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system för de statliga sjöfartsav-gifterna

191

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system för de statliga sjöfartsavgifterna

landsvägsekipage. Sådant har vi, herr talman, velat undvika!

Jag har märkt all frågan om insjötrafiken rönt berättigad uppmärksamhet i berörda regioner. En tidning i Värmland skriver i dag att kommunikationsministern i kväll förmodas ge något slags löfte för framtiden i riktning med vårt förslag. Men om det nu kommer ell sådant uttalande, vad vågar man då hoppas av det? Det fanns ju ett löfte också om ett nytt trafikpolitiskt beslut, men det försvann därför alt det saknades pengar. Om kommunikationsministern vill ha men inle får pengar av sina 19 kolleger i regeringen, vad hjälper det då? Men tänker man sig att finansiera på annat sätt än över budgeten, då finns ju förslaget i den socialdemokratiska reservationen.

Om den reservationen vinner kammarens bifall, då har ett problem av många lösts för kommunikationsminister Turesson, och ett stort steg hariagils för alt förbättra transportsituationen i Vänern och Mälarområdei till gagn för del näringsliv och de människor som skall leva i dessa regioner.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen i trafikutskottets belänkande 1977/78:8.

I detla anförande instämde Sven-Gösta Signell (s).

192

ROLF SELLGREN (fp):

Herr talman! Den svenska trafikpolitiken har sin utgångspunkt i all varje trafikgren skall bära sina egna kostnader. För sjöfartsverkets del har denna målsättning inte kunnat hållas de senaste åren. Detta har lett till all under innevarande budgetår beräknas det ackumulerade underskottet uppgå till storieksordningen 120 milj. kr. För all uppnå balans skulle de nuvarande lokala fyravgifierna behöva höjas väsentligt.

Det är mot denna bakgrund sjöfartsverket redan i anslagsframställningen för budgetåret 1976/77 föreslog ett nytt system för de statliga sjöfartsavgifierna. Det innebar att man skulle lägga över en del av avgifterna på det gods som transporteras med fartygen på varuägarna. En ny avgift, fariedsvaruavgift, skulle införas samtidigt som den inrikes fyr-avgiften avskaffades.

Birger Rosqvist har just redogjort för det nya systemets uppbyggnad. För den händelse del inte framgick av den redogörelsen vill jag nämna att det i förslaget ingick att både inrikes och lokal fyravgifi skulle avskaffas. Hela del nya systemet innebär en klar förenkling i jämförelse med det gamla, eftersom man förutom loisningsavgifien bara får två avgifter mot tidigare tre.

Systemets uppbyggnad syftar lill all de svenska hamnarna inte skall missgynnas i konkurrensen med hamnarna på kontinenten. Utskottet har också kraftigt understrukit att så inte sker.

I två motioner har möjligheterna till rabatter och restitutioner tagits upp. Utskottet är ense med motionärerna, vilket Birger Rosqvist också har redogjort för om att möjligheterna för sjöfartsverket att nedsätta sjö-

farlsavgifterna vad gäller såväl fyravgiften som fariedsvaruavgifien skall bibehållas. I sammanhanget nämns utskeppningen av malm, men det bör självfallet ses som ett exempel och kunna gälla även andra varuslag, t. ex, skogsprodukter. 1 den socialdemokratiska motionen har också yrkats att hamnarna skall befrias från skyldighet att ulföra debitering och uppbörd av farledsvaruavgifterna. Rosqvist har här anfört en rad betänkligheter och menar att man skall föra över de uppgifterna på tullverket och, om del är mindre rationellt, föra över dem på hamnarna. Del är bara omvänt mot vad som nu föreslås, herr Rosqvist. Det visar sig all det också är rationellt alt sköta debileringen över hamnarna. Förhandlingar pågår redan med företrädare för hamnarna om delta uppbördsar-bele. Enligt vad jag erfarit förekommer det inget gnissel. Om hamnarna inte vill ta på sig uppgiften finns hela liden tullverket som uppbördsmyndighet. Därför har vi yrkat avslag på motionen i den här delen.

På grund av den bristande balans mellan intäkter och kostnader som jag inledningsvis berörde räknar departementschefen med all del nya avgiftssystemet skall träda i kraft redan den 1 januari 1978. Därmed får berörda parter en onormalt kort lid att anpassa sina taxor efter del nya systemet. Från utskottets sida har vi därför betonat vikten av all övergången till det nya systemet görs så smidig och enkel som möjligt.

Särskilda svårigheter kan uppslå för färjelrafiken, som tidigare inle erlagt några liknande avgifter. Några särskilda passageraravgifter kommer inte att tas ut, men däremot kommer avgifter att utgå för passagerarnas bilar och husvagnar. Del hade varit önskvärt att ikraftträdandet i den delen redan enligt propositionen hade senarelagts med hänsyn lill att tryckning av biljetter m. m. för säsongen redan borde ha skett. Utskottet har inle velat ta ställning lill hur man i detalj bör lösa den här frågan för alt undvika onödig irritation. Men vi förutsätter att avgiftssystemet utformas med största möjliga hänsyn lill de svårigheter som kan uppkomma, vilket innebär möjlighet för regeringen all t. ex. senarelägga ikraftträdandet av avgifterna för personbilar och husvagnar lill en skälig tidpunkt.

Så har vi den del där vi i utskottet har delade meningar, och del gäller passageavgifterna i Trollhälle kanal och Södertälje kanal. Frågan har sin upprinnelse i motioner till riksdagen med begäran om översyn av irans-portstödsbestämmelserna för att eliminera påtalade konkurrensförskju-lande verkningar som slödel medför mellan land- och sjötransporter i Vänerområdet. 1975 års riksdag hänsköt frågan till trafikpolitiska utredningen. Trafikutskottet antydde att frågorna också berörde passagekosl-naderna via Göteborg till Vänern.

Trafikpolitiska utredningen fann alt ell transportstöd för Vänersjöfar-len som motionärerna begärde med motsvarande begränsningar som för landlransporter skulle ge ett myckel litet bidrag och få begränsade verkningar. När vi i utredningen väl nått fram lill den insikten, ansåg vi oss böra gå vidare och se på passeringsavgifterna för kanalsjöfarlen. Det var uppenbart att en reducering av dessa skulle ge betydligt mer positiva

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system Jör de statliga sjöjärtsav-gifterna

193

13 Riksdagens protokoll 1977/78:52-53

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system för de statliga sjöfartsavgifterna

194

effekter. Utredningen stannade slutligen vid sill förslag att kanal- och insjölrafiken inte skulle bära högre kostnader för sina leder än hamnarna vid kusten. Med denna grundsyn skulle följdriktigt motsvarande synpunkter åtminstone delvis läggas även på Södertälje kanal och Mälar-sjöfarten.

I propositionen som vi nu behandlar säger departementschefen alt han inle funnit skäl att nu gå så långt som utredningen föreslagit. Jag fäster särskild vikt vid det lilla ordet "nu". Utskottsmajoritelen tolkar del så, all den föreslagna reduktionen utgör ett första steg mot fortsatt utjämning av kostnaderna för kanalsjöfarlen. Sedan den trafikpolitiska utredningen lagt sina förslag om kostnadsansvaret, vilket är rätt nära förestående, borde de trafikpolitiska bedömningarna kunna underlättas även i fråga om jämförelser mellan landlransporter å ena sidan och inrikes kanal-och insjöfart å den andra sidan. Även den kommande översynen av transportstödet kan här spela en roll. Del är därför skäl att inle la steget så snabbi som vi i utredningen tidigare föreslog.

Flera remissinstanser har också vägande invändningar mot utredningens förslag. En anledning till att inte gå för snabbt fram var de synpunkter som framfördes från statens järnvägar och som just har med avvägning mellan järnvägstransporter och kanallransporter att göra.

Av de skäl jag har redovisat är det inte möjligt all bifalla den socialdemokratiska reservationen, som innebär alt man vill genomföra den här utjämningen i ett enda steg. Del förefaller enkelt att endast höja fariedsvaruavgifien för mineraloljor för all täcka in resterande kostnader. Den vägen är ganska ävenlyriig, då man inte dessförinnan först har utrett bl. a, vilka konsekvenser man får av en så stor skillnad i fariedsvaruavgift mellan mineraloljor och övrigt gods. Det är inte heller säkert, ulan snarare osannolikt, all höjningen stannar vid 30 öre, som antyds i socialdemokraternas motion och reservation. Herr Rosqvist nämnde alt skillnaden skulle utgöra 10 milj. kr. och jag har hört siffran 13 milj. kr. Del är nog så äventyrligt all här i kammaren utan vidare acceptera en sådan höjning utan förberedande förslag.

Den sänkning som föreslås i propositionen och som nu tillstyrks av ulskollsmajorileien är ändå väsentlig. Det är ingen halvmesyr - ett betyg som herr Rosqvist gav. Däremot skulle man kunna kalla en lösning med skönsmässig höjning av avgiften för mineraloljorna för en halvmesyr, som man kanske skulle få problem med sedermera. Den i propositionen föreslagna sänkningen är mångfaldigt större än del transportstöd som motionärerna på sin lid begärde - och som svarade mot krav från den starka opinionen i just den här frågan om transportstödet bland skilda företrädare för Vänerregionen. Ur den synpunkten har de motionärerna och den opinionen blivit nästan över hövan bönhörda i de förslag som är framlagda i proposilonen.

Trafikpolitiska utredningen räknade med alt med nu gällande avgiftssystem och avgiftsnivåer skulle avgifisnedsällningarna enligt utredningens förslag kunna ligga vid i medeltal 3 kr./ton gods. Det nu framlagda

förslaget, som riksdagen har alt la ställning lill i dag, innebär en reducering jämfört med valtenfallsverkets förslag till ny kanaltaxa med nära 3 kr./ton gods.

Jag skall sedan beröra frågan om avgifislindring för trafiken på Södertälje kanal, men jag vill först skjuta in ytterligare en replik mot herr Rosqvisls mörkmålning av konsekvenserna av detla förslag. Den förhållandevis lilla skillnaden mellan förslaget i propositionen och reservanternas förslag kan inle ensam vara en lösning på de stora regionalpolitiska problem som Birger Rosqvist talade om. Han gjorde en total mörkmålning, som inte riktigt stämmer. Hur mycket man än sänker de här avgifterna kan inte enbart en sådan sänkning lösa de här problemen.

Sedan vill Jag nämna något om avgiflslindringens verkan för trafiken på Södertälje kanal. Den beräknades i trafikpolitiska utredningens förslag uppgå lill storleksordningen 1 kr./ton. Det förefaller mig, vid en översiktlig bedömning, som oni det föreliggande förslaget ger en nedsättning av nära nog samma storleksordning - kanske större.

Räknat även efter nuvarande taxor gynnas Mälarhamnarna påtagligt jämfört med hamnarna vid kusten. Hamnar som Västerås och än mer Köping har mycket långa infarlsleder. Att lotsavgifterna kan hållas oförändrade med införande av den nya fariedsvaruavgiften, vilket förutsätts i propositionen, är därför lill särskild fördel för dessa hamnar. Vidare bortfaller helt den också avslåndsberoende lokala fyravgifien.

Vad gäller kanaltaxan sker sänkningar för de flesta godsslagen. För väsentliga godsslag som spannmål, papper och pappersmassa liksom olika metaller minskar de totala kanalavgifterna med en tredjedel. För sågade trävaror är sänkningen ännu större, nämligen 50 96.

Genom au den nya farledsvaruavgifiens avståndslillägg har hållits nere enligt propositionen jämfört med sjöfartsverkets förslag ökar de totala avgifterna för Mälarhamnarna med ca 14 96, medan ökningen för kusthamnarna ligger på i medeltal 50 96. Mälarhamnarnas konkurrenskraft hålls alltså väl uppe med det här förslaget.

Slutligen förordar departementschefen all något krav på avkastning på de senaste årens investeringar i Trollhälle och Södertälje kanal t. v. ej bör ställas. Det innebär att kapitalkostnaderna inle skall slå igenom på de avgifter som tas ut av fartyg som passerar kanalerna. Därigenom undviks betydande laxehöjningar. Reservanterna föreslår alt riksdagen skall slutligt fastslå att kapitalkostnaderna avskrivs. Det är sannolikl all så kommer att ske, men utskottsmajoriteten har för sin del antagit den motivering som statsrådet anfört som skäl för all senarelägga det definitiva beslutet om dessa kostnader. Därför har vi avstyrkt motionen på denna punkt.

Herr talman! Med detta ber jag få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system Jör de statliga sjöjärtsav-gijterna

195

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system Jör de statliga sjöfartsavgifterna

BIRGER ROSQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Det förslag som vi från socialdemokratiskt håll presenterat i vår motion när det gäller Väner- och Mälarlrafiken innebär att vi följer upp trafikpolitiska utredningens förslag. Det förvånar mig verkligen alt utskottets talesman i denna fråga så frenetiskt argumenterar mot vårt förslag. Därmed argumenterar han nämligen också mot trafikpolitiska utredningens förslag. Fyra av de borgerliga ledamöter som undertecknat detta trafikutskottets betänkande finns också med som undertecknare av trafikpolitiska utredningens förslag. De tillhör nämligen denna utredning. Herr Sellgren står alltså här och argumenterar mot sig själv. Men man kanske inle skall förvånas.

Herr Sellgren säger att man på socialdemokratiskt håll vill skynda på så förfäriigi, att vi vill la dessa beslut med en gång och genomföra dem i all hast. Men, herr Sellgren, i sammanfattningen av trafikpolitiska utredningens belänkande står det: "Tidpunkten för genomförande av förslaget blir beroende av den omläggning av sjöfartsavgifterna som enligt vad utredningen erfarit kommer alt ske under år 1978." Herr Sellgren talade nyss om dessa nya sjöfartsavgifter, och han sade ingenting om att del är för tidigt all genomföra dem den 1 januari 1978 såsom del föreslås i propositionen. Jag kan då inle förslå varför vi skulle vara ute alldeles för tidigt med detta. Vi har följt utredningens förslag. Bakom delta förslag står herr Sellgren och ytterligare tre av de borgerliga ledamöter som undertecknat trafikuiskoltels betänkande. Men dessa går nu emot vårt förslag, och det är litet märkligt.

Vi vet inle heller vad förslaget om att lägga på mineraloljorna alla dessa ören skulle innebära, säger herr Sellgren. Jag förmodar, herr Sellgren, att sjöfartsverket i sitt förslag hoppade upp från O kr. till 1:90, det förslag som också kommunikationsministern har framlagt här. Jag vet inte vilka utredningar som ligger bakom att man just skulle stanna vid 1:90 kr. Jag antar att man gjorde det för att finansiera bortfallet av kanalavgifterna. Vi vill ta in 30-35 öre mer på denna vara, vilket skulle klara hela detla problem med kanalavgiflerna på Trollhälle kanal upp lill Vänern och Södertälje kanal upp lill Mälaren. Vi anser all hamnarna där, precis som trafikpolitiska utredning har föreslagit, skall få leva och verka på samma villkor som alla andra hamnar i Sverige och bli debiterade på samma sätt.

196

ROLF SELLGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det var intressant att lyssna på herr Rosqvist, när han såsom något av ell avslöjande inför kammaren ville tala om alt Jag tillhörde trafikpolitiska utredningen, som enhälligt har framlagt det förslag som reservanterna nu stöder sig på - därtill hade flera ledamöter av utskottet deltagit i utredningen - men att jag nu frenetiskt argumenterar mot detta förslag. Jag har inle frenetiskt argumenterat mot utredningens förslag. Vad jag har sagt - och det framhöll jag också vid utskottsbehandlingen när vi diskuterade denna fråga - är att när trafikpolitiska

utredningen, eller en utredning över huvud tagel, framlägger ett förslag, måste del slutliga avgörandet ändå fattas på basis av dels utredningen, dels remissyttrandena och dels andra faktorer som kan komma med i bilden. Det är den samlade bilden som är avgörande för vilka slutsatser man kan dra. Jag har respekt för en sådan ordning. Min grundinställning är fortfarande densamma som utredningens, nämligen att man skall utjämna kanalernas passagekoslnader.

Jag tar fasta på inle minst sådana remissinstanser som Svenska hamnförbundet, vars styrelse herr Rosqvist är ledamot av, som har avgivit ett i del närmaste mycket fränt remissyttrande över trafikpolitiska utredningens förslag. Hamnförbundet säger bl. a. att förslaget innebär ett grundskott mot del principiellt kostnadsanpassade avgiftssystem som nu gäller och därmed även indirekt mot den gällande hamnpolitiken. Detta är en frenetisk argumentation från Hamnförbundet, herr Rosqvist - styrelseledamot i Hamnförbundet.

Del förslag vi framlade skulle anpassas till det nya avgiftssystemet för sjöfarten, vilket utredningen inte hade någon möjlighet alt la ställning till. Vi ansåg att förslaget skulle anpassas lill avgiftssystemet, vilket också har skett.

Varför kan man inte lägga på ytterligare utöver 1:90 kr.? Varför skall del vara just 1:90? Jo, 1:90 innebär 100 96 ökning av 95 öre, alltså dubbelt mot vad import- och exporigods i övrigt kostar. Mineraloljorna betalar bara för importen. Det är den enkla logiken i det sambandet.

Sedan säger herr Rosqvist all det inte innebär någon fara att lägga på 30-35 öre. Tidigare var del 30 öre. Nu är man uppe i 35 öre. Fortsätt så är man snart uppe i 40, kanske 50 öre.

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system för de statliga sjöfartsav-gijterna

BIRGER ROSQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Utredningen var enig om sill förslag. Herr Sellgren säger att det utsattes för en frän kritik från vissa håll, framför allt från Hamn-förbundet. Jag vill påpeka för herr Sellgren att mitt namn inte stod under Hamnförbundets yttrande.

De värderade ledamöterna av trafikutskottet, herrar Arne Persson, Rolf Clarkson, Carl-Wilhelm Lothigius och Rolf Sellgren, har ju tyckt all vi skall genomföra en utjämning av avgifterna, så all insjöhamnarna och kusthamnarna kommer i samma läge.

Nu sade herr Sellgren att del förslaget gick ut på all utjämna pas-sagekoslnaderna mellan kanalerna i Sverige, men det är Ju något helt annat, herr Sellgren. Detta är det väl inte meningen alt vi skall göra.

Det förefaller som om en del av dem som suttit i utredningen mera har suttit där på skoj och inte tagit de förslag vi har framfört på allvar. Den ende jag ser här som var med om utredningens förslag och som också finns med i ulskottsbetänkandet - men där finns han på reservanternas sida - är Sven Mellqvist. Han har varit med i trafikpolitiska utredningen, och han står för del förslag som han där var med om all framföra.

197

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system Jör de statliga sjöjärtsav-gifterna

ROLF SELLGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Att del är hell lönlöst all diskutera i sak med herr Rosqvist vet jag av erfarenhet förut. Jag vill betona alt den reducering av kanalavgiflerna som föreslås i propositionen är väsentlig, och den är väsentlig i förhållande lill de krav på transportstöd som tidigare framfördes från Vänerområdet. Utredningen kom fram till att om man skulle ge transportstöd för den trafik som går på kanal från Vänern så skulle del uppgå lill någonting i storieksordningen 800 000 kr. per år. Den reduktion av kanalavgiflerna som nu föreslås uppgår till nära 4 milj. kr., dvs. inemot en femdubbling av vad som behövdes för alt tillmötesgå del tidigare kravet på transportstöd. Det är alltså fråga om en väsentlig reduktion.

Sedan vill jag säga alt den här exercisen med namn och ståndaktiga tennsoldater som inte lar hänsyn till remissinstanser och andra faktorer är en ganska lönlös debatt, herr Rosqvist.

198

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Det är allmän enighet om all vi skall ha ett nytt syslem för de slalliga sjöfartsavgifierna. De inkomstförstärkningar för sjöfartsverket som oundgängligen krävs kan nämligen inte uppnås utan allvarliga orättvisor inom ramen för del nuvarande systemet. Detta system bygger på fartygens genom skeppsmätning framtagna netlodräktighel. Som det internationella skeppsmätningssystemet är utformat i dag kan t. ex. den ojämförligt tyngsta statliga sjöfartsavgiflen, den allmänna fyravgiften, i vissa fall bli dubbelt så hög för ett fartyg som för ett annat fartyg med samma lastförmåga. Det är därför inte rimligt att för att få den merinkomst som vi av budgetskäl inte längre kan vänta med bara bygga på nuvarande avgiftssystem med procentuella höjningar, 1 stället har regeringen lagit fasta på det förslag om en fariedsvaruavgift som sjöfartsverket lade fram för ell par år sedan. Den med fartygen transporterade varumängden ger en betydligt rättvisare grund för avgiftsuttaget än fartygens netlodräktighel och del antal resor på svenska hamnar som fartyget kan hinna med på ell år. Sjöfartsverkets förslag har dock omarbetats betydligt.

Vi har för det första slagit vakt om den inrikes sjöfarten, och det vill jag kraftigt understryka. Till skillnad från sjöfartsverkets förslag utgår inle någon fariedsvaruavgift för gods som skeppas inrikes, vare sig det gäller mineraloljor eller annat gods. Vi har också varit mycket försiktiga med att avgiftsbelasta hamnarna med långa infarlsleder. De avstånds-tillägg som fariedsvaruavgifien får är relativt sett betydligt lägre än dem som sjöfartsverket på sin tid räknade med. Vi går emellertid längre än så.

Den lokala fyravgifien med dennas avgiftsavslåndsiillägg slopas hell. Lika vikligl är all vi genom att införa fariedsavgiften kan hålla lots-ningsavgifterna oförändrade. Dessa väger ju tungt för de långa lederna. Speciellt Mälarlrafiken gynnas genom dessa åtgärder. Jämfört med kusthamnarna är lederna till Västerås och Köping myckel långa. En gynnsam

trafikpolitisk effekt blir kortare lastbilstransporter för import- och ex-porigodsei och därmed mindre belastning av vägarna, mindre åtgång av drivmedel och mindre miljöförstöring.

Vad gäller olika typer av sjöfart och skilda godsslag har vi försökt bälire slå vakt om koslnadsansvarigheisprincipen. Propositionen berör särskilt den kortväga färjelrafiken och oljelransporterna. Koslnadsansvarigheisprincipen motiverar en högre fariedsavgifl för mineraloljor än för annat gods. Risken för oljeutsläpp, med de allvariiga miljöskador sådana utsläpp kan innebära, bestämmer till avsevärd del standarden i våra farleder. Oljorna transporteras därtill i obetydligt större fartyg än annat gods, med de behov detta skapar av speciella fariedsanordningar. Därtill kommer att vi med hänsyn lill bl. a. de svenska oljeraffinaderiernas konkurrensförmåga inle velat belägga de i inrikesfari sjölransporierade oljorna med någon fariedsvaruavgift. Tvärtom har vi i stället helt slopat den inrikes fyravgiften.

Också exporterade oljor har vi av samma skäl gjort avgiftsfria.

Efter ingående överväganden har vi ansett oss kunna sätta varuavgiften för mineraloljor i lägsta avståndsklassen dubbelt så högt som för annat gods.

Jag har redan i propositionen förutsatt alt sjöfartsverket kommer all medge rabatter och i vissa fall avgiftsbefrielse för iransitogods och också lågvärdigt exportgods, t. ex. Järnmalm. Med sådana rabatter blir i själva verket den genomsnittliga avgiften för oljan mer än dubbelt så hög som för övrigt gods. Att ytterligare belasta mineraloljorna ligger inle, som jag ser det, inom ramen för sjöfartsavgiflen med syfte att läcka kostnaden för den statliga fariedsverksamhelen. Del skulle bli en ren beskattning och får ses i ell sådant sammanhang. Regionalpoliliska satsningar får täckas på annat sätt.

Låt mig också få säga några ord om förslaget att hell ta bort de speciella kanalavgiflerna i Trollhälle kanal och Södertälje kanal.

Reservanterna i utskottet anknyter här till trafikpolitiska utredningens förslag i delbetänkandel Åtgärder för att främja godslrafiken på Vänern och Mälaren. Som jag var inne på redan tidigare har det nya avgiftssystemet, som det allmänt blivit utformat, gynnsamma verkningar för Mälarlrafiken. Det myckel måttliga avståndslillägg som fariedsvaruavgifien har i den föreslagna utformningen kompenseras mer än väl av den bortfallna lokala fyravgiften och möjligheten att hålla loisningsav-gifterna oförändrade.

Vänerlrafiken skulle däremot inle vinna särskilt myckel med enbart omläggning av de allmänna sjöfartsavgifterna. För Vänerns del handhas fariedsverksamhelen i huvudsak av andra organ än sjöfartsverket, nämligen Trollhälle kanalverk och Vänerns seglalionsstyrelse. För båda dessa har hittills gällt kravet på ekonomisk självbärighel. Taxesysiemet har skilt sig från landet i övrigt. Någon avgifisuijämning har Vänerlrafiken inte fåll del av.

Jag vill erinra om att trafikpolitiska utredningens uppgift i första hand

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system för de statliga sjöjårtsav-gifterna

199

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system JÖr de statliga sjöfartsavgifterna

200

var alt på riksdagens begäran utreda frågan om en utvidgning av transportstödet till alt omfatta också sjöfarten på Vänern. Risk ansågs föreligga för all del transportstöd som var begränsat till landlransporter innebar en förskjutning av trafiken från Vänerhamnarna till kuslhamnarna och därmed ett sämre utnyttjande av de stora investeringar som på senaste åren genomförts för all främja sjöfarten på Vänern.

Utredningen redovisar i betänkandet en omfattande statistisk analys av godsströmmarna år 1974. Utredningens slutsats är att den trafikav-ledning som transportstödet med dess nuvarande utformning kan ha inneburit lill men för Vänersjöfarien har varit relativt obetydlig. En utvidgning av stödet lill att omfatta också denna sjöfart skulle därför ha myckel begränsad betydelse för all slå vakt om Vänerhamnarnas trafikunderlag. Utredningens slutsats är all en eventuell utvidgning av transportstödet bör ske i samband med den allmänna omprövning av delta stöd som skall ske redan nästa år. Som en mer verksam åtgärd nu skjuter utredningen i stället fram sitt förslag att förbilliga passagekostnaderna i Trollhälle kanal och Vänern. Förslaget får därmed konsekvenser också för Södertälje kanal och Mälarlrafiken.

Trafikpolitiska utredningen överiämnade sill belänkande till mig i slutet av juni. Med den remisstid som krävdes var tiden alltså ytterligt kort för att hinna med en proposition redan i år. Åtskilliga tunga remissinstanser var också myckel negativa lill utredningens förslag. Bl. a. underslröks starkt all en långtgående avgifisuijämning, som ell fullständigt slopande av de speciella kanalavgiflerna skulle innebära, inle fick lösas separat. Man borde avvakta trafikpolitiska utredningens slutbetänkande och de beslut från statsmakternas sida som detta kunde föranleda i fråga om de olika transportmedlens framtida kostnadsansvar.

I fråga om Mälarlrafiken framhölls från olika håll att ett slopande av kanalavgifterna inte kunde begränsas lill den statsägda Södertälje kanal ulan måste omfatta också den andra infarlsleden till Mälaren, dvs. den inom Stockholms hamn belägna Hammarbyleden, Del framfördes också att ett stöd ål kanaler - med bl, a. boriskrivning av kapitalkostnaderna - också borde omfatta Lindökanalen i Norrköpings hamn, en hamn som konkurrerar med både Mälar- och Vänerhamnarna. Andra remissinstanser menade alt trafikpolitiska utredningen hade underskattat det nuvarande transportstödels negativa verkningar för Vänersjöfarien.

Alla dessa frågor gick omöjligen att utreda och bereda på någon månad. Mitt val stod emellan att lägga fram en proposition om sjöfartsavgifierna utan speciellt hänsynstagande till den särskilda kanalproblemaiiken eller ta upp kanalfrågorna så långt det nu gick ulan all föregripa avgörandena av de andra frågorna. Jag valde det senare alternativet och har enligt min mening gått så långt som det i dag är praktiskt möjligt. Uppriktigt sagt är Jag ganska förvånad över reservationen. Även reservanterna borde förslå den bakomliggande problematiken.

De förslag som propositionen omfattar är som jag sagt långtgående. Det viktigaste är att de stela krav på ekonomisk självbärighel som tidigare

gällt för de båda statliga kanalerna upphör. Detta krav har varit speciellt tyngande för Trollhälle kanal med dess - lill följd av de många slussarna - höga driftkostnader. Del har emellertid också konsekvenser för Södertälje kanal.

Vidare avstår staten från täckning av kapitalkostnaderna. I samband med besluten om utbyggnad av de båda kanalerna utgick regering och riksdag - mot bakgrund av de utredningar som då förelåg - från att investeringarna var inle bara samhällsekonomiskt utan också företagsekonomiskt lönsamma sett från kanalförvaltningarnas synpunkt. Investeringarna skulle följaktligen läckas med kanalavgifter. Enligt den nu framlagda propositionen skall vid avgiftssällningen t. v. beaktas varken avskrivningar eller räntor. Frågan om boriskrivning av investeringarna har fått anstå i avvaktan bl. a. på lösning av vissa budgetlekniska frågor. Riksdagen får så småningom slutgiltigt pröva frågan om boriskrivning av kvarstående kapital. Jag vill nämna all ett inberaknande av också kapitalkostnaderna skulle innebära en höjning av nuvarande kanalavgifter för Trollhälle kanal med nära 50 % och för Södertälje kanal med mer än 100 96.

Förslagen går emellertid längre än så. För Trollhälle kanals del skall enligt förslaget i propositionen från årsskiftet kostnadsskillnaderna jämfört med konkurrerande kusthamnar sänkas betydligt. Jämfört med den taxa som eljest skulle ha gällt går sänkningarna för del högvärdiga godset upp till ca 3 kr. per ton. Alla godsslag får sänkningar om än av olika höjd. Taxesänkningarna har drivits så långt som del går utan att föregripa de allmänna principerna för en framtida trafikpolitik.

Jag vill understryka alt jag med taxesänkningar här menar generella sänkningar. Härtill finns del ju möjligheter för kanalförvallningen att ge rabatter. Del kan ligga i förvaltningens egna ekonomiska intressen att lämna mycket långtgående sådana rabatter för alt slå vakt om viss trafik eller se till att annan trafik förs över lill sjöfarten. Jag tänker på en sådan vara som flisen lill massafabrikerna. Kanalförvaltningen samarbetar här naturligen med Vänerns seglalionsstyrelse. Jag vill också betona att såväl Vattenfall som seglationsstyrelsen har ställt sig bakom regeringens förslag.

Skulle kanalförvaltningen i något fall finna att behovet av rabatter går längre än de egna ekonomiska intressena motiverar kan frågan överlämnas till regeringen för prövning. Jag utgår från all så sker om del skulle visa sig påkallat. Från kommunikationsdepartementets sida kommer vi all noga följa utvecklingen. År 1978 får i olika avseenden ses som en försöksperiod i fråga om såväl den allmänna fariedsvaruavgiften som de speciella kanalavgifterna.

Milt resonemang om Vänerlrafiken gäller också Mälarsjöfarien. Skall man gå längre än vad som finns angivet i propositionen måste en samordning ske av avgiftspolitiken mellan Södertälje kanal och Hammarbyleden. Förutsättningarna för en sådan samordning har av bl. a. tidsskäl inle gått att klargöra. Del skulle ju bl. a. behövas ingående förhandlingar

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system för de statliga sjöfartsavgifterna

201

14 Riksdagens protokoll 1977/78:52-53

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system for de statliga sjöfartsavgifierna

med Stockholms kommun. Jag vill emellertid erinra om att utformningen av de allmänna sjöfartsavgifterna påtagligt gynnar Mälarlrafiken vilken led passerande fartyg än utnyttjar. Härtill kommer minskningen av de kanalavgifter som i Södertälje kanal utgår för huvuddelen av lorrlast-godsel, sänkningar som inte obetydligt bör ytterligare öka Mälarhamnarnas konkurrenskraft.

Herr talman! Jag anser all i fråga om både Väner- och Mälarlrafiken propositionens förslag går så långt som del är praktiskt möjligt. Regeringen slår vakt om kanallrafiken och också om den inrikes sjöfarten i allmänhet. Den dag som det finns ett bättre och mera allsidigt underiag kan det visserligen finnas skäl att gå än längre, men det får prövas då.

BIRGER ROSQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Kommunikationsministern sade att han var förvånad över den reservation som var fogad lill detla betänkande. Jag är lika förvånad över att kommunikationsministern är förvånad.

Vi har menat allvar med våra framställningar om att insjöhamnarna skall bli behandlade på samma sätt som hamnar som ligger ute vid kusten. Vår besvikelse delar vi nu med företrädare för dessa regioner. De reaktioner som kommit under den tid som propositionen varit offentlig - framför allt i tidningarna i dessa områden - har väl inle gått kommunikationsministern hell förbi. Reaktioner har kommit från kommunalfolk, hamnchefer, skeppsredare och andra som har med sjöfarten att göra. Man är besviken över alt inle få denna likvärdiga behandling.

I remissvaren över utredningsbelänkandet förordade man från fiera häll en skattefinansiering av avgiftssättningen. Är det inte där problemet ligger för kommunikationsministern? Har del inte varit svårt all få budgetminislern och andra statsråd med på detla? Detla är en sak som kostar ett tiotal milj. kr., och det har väl varit svårt att få fram dem. Men vi kan visa på ell sätt, med vars hjälp vi kan plocka fram de pengar som kan behövas för ändamålet. Del har uppgivits att 30 öre skulle vara ett riktigt belopp, men jag kan mycket väl tänka mig att det kan vara några ören mer eller t. o. m. några ören mindre. Men på den fråga som ställdes av utskottets vice ordförande till statssekreteraren i departementet, när han var på besök hos utskottet vid den hearing som hölls om denna fråga, svarades att de siffror som omnämnts i den socialdemokratiska motionen i och för sig var realistiska. De skulle ungefär stämma med vad vi kommit fram till.

Det framgick av herr Turessons anförande alt man ansåg sig ha gått långt och all propositionen skulle tillfredsställa dem som trafikerar våra inlandsfarvatten. Men den gör väl inte helt detta, eftersom det fattas ca 10 milj. kr. som man hade behövt sänka avgifterna med. Del är dessa miljoner som departementet inle har kunnat få fram.

202

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Birger Rosqvist vet naturiiglvis lika bra som Jag all kravet på alt sjöfartsverkets intäkter skall svara mot verkets kostnader är en

av ingredienserna i 1963 års trafikpolitiska beslut. Det är därför ganska fåfängt alt tala om att man skulle försöka gå över till ett skallefinansieringssystem. Vad skulle Birger Rosqvist och andra riksdagsmän säga om vi - helt frikopplat från all annan trafikpolitisk samordning - bröt ut en del på det sättet? Nej, vi har att rätta oss efter riksdagsbeslutet från 1963 som fortfarande gäller och som säger att verket skall finansieras genom avgifter. Men ärendet har inte skötts rikligt under ett stort antal år och därför har vi ett ackumulerat underskott på 120 milj. kr. hos sjöfartsverket. Detta är ett av de dåliga arv som vi fått överta, något som jag nu försöker rätta till.

Det är således ganska naivt att tala om all det behövs tiotals miljoner när del sammanlagt behövs 120 miljoner - visseriigen inte på en gång, men vi måste se till att vi betar av del ackumulerade underskottet så snart som möjligt för att komma i balans.

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system för de statliga sjöfartsav-gifterna

BIRGER ROSQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är inte jag som talat om skattefinansiering, Bo Turesson, ulan det var fiera remissinstanser som gjorde del. Vi har visat på sätt alt skaffa fram dessa pengar.

Kommunikationsministern säger alt han övertog ett verk - sjöfartsverket - som hade väldigt stora skulder och att del gäller att få fram pengar för att täcka den stora förlusten. Här vill jag erinra kommunikationsministern om att det största underskottet härrör från innevarande budgetår. Del är nu som vi fått den allra största delen av underskottet, och beträffande det här budgetåret är väl inte nuvarande kommunikationsministern hell oskyldig? All i det här sammanhanget skylla ifrån sig är väl att spotta litet grand i motvind.

RUNE JOHANSSON i Åmål (s):

Herr talman! Med hänsyn till riksdagens stora arbetsbelastning skall jag fatta mig så kort som möjligt. Jag kommer att säga några ord om Vänerlrafiken,

Vi socialdemokrater som bor inom Vänerregionen har flera år här i riksdagen motionerat om au godslrafiken på Vänern och dess hamnar bör få arbeta under samma betingelser som sjöfarten på våra hamnar i övrigt. Därför ser vi denna proposition som en halv framgång. Tyvärr går departementschefen bara halva vägen när del gäller att jämställa Väner- och kusisjöfarlen i avgiftshänseende. Här håller jag helt med Birger Rosqvist i hans kritik av regeringens och utskottets handlande.

Den socialdemokratiska reservationen visar med sitt förslag att det endast krävs en avgiftshöjning av ungefär 30 öre per ton fraktad olja för att göra del möjligt att helt jämställa Vänersjöfarien med kustsjöfarten i avgiflshänseende. Del förslaget har fått ett starkt stöd från kommuner och näringsliv och från andra organ som sysslar med sjöfrakt.

Nu säger kommunikationsministern all Vänerns seglalionsstyrelse ställer sig bakom regeringens förslag. I en artikel i en större dagstidning

203

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system för de statliga sjöjärtsav-gifterna

uttalar sig lotsbefälhavaren på Vänern i dag enligt följande:

"- Följ motionärerna och se bort ifrån partipolitisk prestige          .

- Delta är en mycket viktig regionalpolilisk fråga för Vänerlänen, framhåller han."

Den uppfattningen delas också av hamncheferna i Karistad och Kristinehamn och av en hel del andra människor med ganska stort infiytande.

Herr talman! Det borde också råda total enighet bland oss politiker som representerar regionerna runt Vänern och Mälaren beträffande den positiva betydelsen av ett bifall lill den socialdemokratiska reservationen. Del rör sig ju i del här fallet som jag tidigare sade bara om 30 öre per ton fraktad olja och del belastar inle heller statsbudgeten. Frågan för oss är inle endast en affär för hamnar, redare och näringsliv som behöver sjöfart, utan genom en bättre förutsättning för insjöfarlen kommer en betydande del av tung landsvägstrafik att avlastas vägnätet, som i dessa regioner är hårt belastat. Därför talar alla skäl för all vi redan i dag bör ta ett beslut som ger dessa positiva effekter.

Vad innebär då den nya taxan enligt den borgerliga majoritetens förslag? Den slår olika för olika godsslag och olika fartyg, beroende på fartygsstorlek. I princip blir del nu dyrare godset - exempelvis spannmål, massa och papper - billigare under det alt del nu billiga godset - t. ex. importerade mineraloljor och slenprodukter - blir dyrare.

Jag skall bara redovisa ett par exempel. Med majoritetsförslagei blir en last om 3 000 ton stenmaterial 60 öre dyrare per ton. En last om 2 000 lon importerad olja blir 90 öre dyrare per lon. Däremot blir en last om 2 000 lon papper eller massa 1 kr. 90 öre billigare per ton. Del är också just dessa laster som ger den största avgiftsminskningen för Vänersjöfarien.

Men enligt reservationens förslag skulle i stället den importerade oljan bli 1 kr. 60 öre billigare per lon och massa och papper 3 kr. 50 öre billigare per lon. Just denna skillnad kan bli avgörande när del gäller att välja transportsätt för Vänersjöfarien.

Vi har tidigare i riksdagen varit överens om utbyggnaden av Trollhälle kanal till att medge ell djupgående på 5,3 meter, och vi var helt överens om satsningen på Vänerisbrylaren. Dessa satsningar hade ett gemensamt syfte, nämligen att stimulera Vänersjöfarien året om. Men om denna satsning skall ge full utdelning, måste också Vänersjöfarien ges möjlighet att konkurrera på samma villkor som kuslsjöfarten och landsvägstrafiken.

Del är detta synsätt som den trafikpolitiska utredningen förordar och som också fåll så starkt stöd i både Väner- och Mälarregionerna. Därför är det förvånande att vi inte kunnat nå enighet i utskottet om den socialdemokratiska motionen.

Jag yrkar bifall till reservationen.

204

BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Fraktkostnaderna i de inre delarna av vårt land har genom de geografiska förutsättningarna varit höga. Det är en stor nackdel för

näringslivet och för sysselsättningen exempelvis i Värmland. Vid flera tillfällen har Jag, också tillsammans med andra ledamöter, motionerat om införande av ett bättre fraktstöd. Under den förra regeringens tid nådde vi inga resultat, eftersom man först ville invänta trafikpolitiska utredningens förslag. Den nya regeringen har nu lagt fram ett förslag som minskar fraktkostnaderna, och det är ett bra steg på vägen, men det är ändå enligt min mening ingalunda till fyllest. Kommunikationsministern menar dock att det i nuvarande läge inle är möjligt alt lägga fram ett mer långtgående förslag, och den bedömningen får vi väl acceptera. Men jag vill ändå understryka all vi från Väneriand och från de områden som berörs av Vänersjöfarien vill ha en likställighet med andra hamnar.

Jag vill också deklarera min anslutning till det resonemang som tidigare har förts från denna talarstol om att vattenlransporterna från nationalekonomisk synpunkt framstår som riktigast. Jag skall villigt erkänna att reservationen synes ge vårt län en bättre situation än propositionens förslag gör. Men kommunikationsministern har redogjort för de problem som föreligger på detta område, och jag vill understryka att del är fråga om ett rätt invecklat avgiftssystem.

Kommunikationsminstern säger att en utvärdering av transportstödet skall ske nästa år och all stödet då också skall kunna utvidgas. Då måste enligt min mening en ytterligare förbättring ske för Vänerns vidkommande, och del kan då bli fråga om ett förslag som är bättre än reservationens. Men då måste det också framläggas en grundligare utarbetad finansieringsplan för ett sådant system.

Jag måste erkänna alt jag inte riktigt kan föriika mig med reservationens förslag all utan vidare höja avgiften per ton olja med 30 öre. Jag vet inle heller om höjningen är tillräcklig. Det bör bättre ulredas hur förslaget faller ut och vilka finansieringskonsekvenserna blir.

Kommunikationsministern upplyser att det nu inte varit möjligt att la upp hela frågekomplexet och alt vi därför fått denna dellösning. Med hänsyn lill de synpunkter som framkommit och med hänsyn lill de förslag som kommunikationsministern ställt i utsikt finner jag trots allt att bästa lösningen ligger i propositionens och ulskottsmajoritetens förslag. Jag utgår ifrån att de förslag som vi kan räkna med 1978 skall bli bättre än reservationens.

Med hänsyn härtill, herr talman, ber jag att få yrka bifall lill trafikutskottets hemställan.

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt sj/stem för de statliga sjöfartsavgifterna

RUNE JOHANSSON i Åmål (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag känner Bertil Jonasson som en stabil karl som i många fall har vågat säga ifrån vad han anser vara riktigt. Han har också många gånger lagt egna förslag för all främja sysselsättningen i del län som han representerar.

Bertil Jonasson säger alt reservationens förslag är ett bra steg men au del inte är till fyllest. Med den höjning av avgiften" på 30 öre per

205

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system för de statliga sjöjartsav-gifterna

ton olja som vi föreslagit avskaffas kanalavgifterna. Då blir det konkurrensutjämning. Då arbetar Vänersjöfarten på samma villkor som kust-sjöfarten. Och, Bertil Jonasson, det måste väl inle vara en ledstjärna för alla centerpartister att inle nå ända fram!

BERTIL JONASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill till Rune Johansson säga all förslaget i reservationen kan vara bälire i nuläget än propositionens och utskottsmajoriletens förslag. Men det finns så många andra faktorer som inverkar och påverkar de här frågorna alt man vill utvärdera konsekvenserna av det hela och få klarhet när det gäller finansieringssystemet. Jag är något betänksam inför hur en sådan utjämning kan slå inte minst för andra glesbygder i vårt avlånga land. Vi skall inte heller bortse från de konsekvenser som detla kan få för industrin.

RUNE JOHANSSON i Åmål (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är inte så komplicerat, Bertil Jonasson. I stället för att man lägger på 1:90 kr. per ton kan man lika gärna lägga på 2:20 kr. per ton. Del är inte konstigare än så, Bertil Jonasson.

BERTIL JONASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Om det bara vore just delta som var det avgörande skulle kanske inle situationen vara så svår. Men när man läser propositionen och ser alla de olika faktorer som påverkar frågan kan man inte vara säker på om reservationens förslag verkligen är helt rikligt. Jag betvivlar det inle minst med hänsyn lill den diskussion som förts här i dag.

206

MAGNUS PERSSON (s):

Herr talman! Propositionen 1977/78:13 behandlar sjöfarten inom främst Vänern och Mälaren, där insjöfartens framtid är i uppenbar fara.

Låt mig inledningsvis slå fast att kommunikationsministerns inlägg här i dag icke på något säll skingrat dimmorna. Tvärtom! Inga som helst löften gavs. Departementschefen anser tydligen att föreliggande lagförslag är bra och tillräckligt.

Den 24 januari 1974 motionerade vi riksdagsledamöter, bosatta i en räjong som har nära anknytning till Vänern och insjöfarten, om trafiksiöd. Den motionen vann inle riksdagens gehör ulan avslogs med olika motiveringar. Vi motionärer återkom året därpå. I Januari månad 1975 blev motionen med något annorlunda motivering positivt behandlad och hän-sköts till den trafikpolitiska utredningen. Båda motionerna var s. k. femparti motioner och bakom oss-hade och har vi fortfarande en mycket stark opinion för alt få en bättre tingens ordning. Länsstyrelserna i berörda län i Väneriand, Vänerkommittén och en rad andra intressenter ställde och ställer fortfarande krav på oss riksdagsmän i berörda län och regioner. Något måste ske.

Nåväl, åren har gått och frågan har stötts och blötts i en utredning.

och alla parter borde vid del här laget vara ense om en sak, nämligen den att om insjöfarlen skall ges en rejäl chans alt hävda sig, måste vi också öppna finansieringsvägar i endera riktningen. Utredningens förslag har remissbehandlats, och regeringen har nu lagt fram en proposition som lill viss del tillgodoser våra moiionskrav.

Herr talman! Om jag nu säger lill viss del, menar Jag att föreliggande förslag är alltför magert och inte läcker vad vi ursprungligen avsåg i våra femparlimotioner. Vi menade och menar alltjämt att vi måste tillgodose in,sjöfarlens berättigade krav på en vettig trafikpolitik. Miljöskäl, energisnålhel och nedbringande av olycksfallsfrekvensen på våra vägar är alla tungt vägande skäl för all vi bör prioritera insjöfarten. Regeringen nådde inle ända fram, och Jag vill som första undertecknare på den eller de ursprungliga motionerna säga att det lagförslag som här föreligger inte är tillräckligt.

Varför? Jo, därför att denna s-reservation om ett ökat uttag av 0:30 kr. högre pris per lon olja ger oss ell betydligt bättre utgångsläge och vi med det förslaget uppnår betydligt bättre förutsättningar för insjöfarlen. Vi skulle med s-reservationen nyttja de investeringar som stal och kommun lagt ned vid fördjupningen av Trollhälle kanal.

De samhällsekonomiska fördelarna av insjötrafiken har betonats av en rad remissinstanser och stöds av hamnar, näringsliv och många, många andra närstående intressen. Överlotsen på Vänern har uttalat sig och klart deklarerat att regeringen bör lyssna på oppositionen och biträda reservanternas förslag om en finansiering med avgiftshöjning per ton olja. Den proposition som tidigare aviserats har hälsats med tillfredsställelse av berörda parter, men, herr talman, del var innan den kom på kammarens bord. Jag vet att många är djupt besvikna på föreliggande proposition, så det är ingen överdrift Jag gör mig lill tolk för.

Vi som lever och bor inom regionen och brottas med dessa problem känner trycket och vet att om vi skall överleva måste insjöfarten ges en hell annan status. Jag vädjar till mina kolleger här som bor runt Vänern och Mälaren: Rösta med s-reservationen, så kan vi åka hem och träffa alla ända från stuvare till sjömän, redare och hamnchefer, kommunalmän och -kvinnor och säga till dem att vi nådde ända fram!

Behovet av en ändring av bestämmelserna har accentuerats ytterligare genom den utvidgade Vänersjöfart som utbyggnaden av Trollhälle kanal och stationeringen av en fast isbrytare i Vänern medger. Med garantier för årelrunlsjöfart vågar företag, kommuner och rederier på ell hell annat sätt än tidigare satsa på Vänern. Karlstads kommun och Uddeholm har byggt en storlerminal i Karlstad, Ahlmarks- och Thunrederierna bygger nya, stora specialfartyg etc.

När staten efter åratals utredningar och diskussioner - i vilka bl. a. en Uddevallakanal funnits med som alternativ - nu har satsat upp emot 70 milj. kr. på en förbättrad Vänersjöfart har staten självfallet inte gjort det bara för all få slut på tjatet från Vänerland. Regering och riksdag har insett all åretruntsjöfarl med större fartyg i det stora innanhavet

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system för de statliga sjöfartsavgifierna

201

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system för de statliga sjöjärtsav-gifierna

208

Vänern skulle få stor betydelse också från närings- och regionalpolilisk synpunkt. Utredningar har visat att Uddeholm och Billerud förlorat åtskilliga miljoner årligen på två tre vintermånaders sjöfartsslopp i Vänern. Ja, storbolagen hotade en gång i tiden med alt dra tillbaka sina transporter från Vänern helt och hållet om ingenting skedde med kanalen och transportstödet. En Jämförelse med andra länder visar all del i exempelvis Tyskland är inlandsstäder med egna hamnar som växer snabbast.

När nu staten inkl. kommunerna har satsat närmare en kvarts miljard kronor i Vänersjöfarten - den siffran är säkert i underkant - tycker vi, herr talman, all man också bör fullfölja satsningen med trafikstöd där. Del kan inle vara riktigt att staten nu motarbetar sin egen kraftiga satsning på Vänern med ett ihåligt stödsystem, som fortfarande favoriserar konkurrerande transportvägar. Tunga skäl talar för att riksdagen bör ändra på bestämmelserna och följa s-reservationen.

I dagens båda ortstidningar kan vi läsa en rad uttalanden, och samtliga är eniga om all s-reservationen är ett bättre förslag. Det är inget överbud som lagts av socialdemokraterna. Jag skulle vilja fråga moderaterna om de verkligen anser vår reservation vara ell överbud. Vänerns seglalionsstyrelse har för resten, herr kommunikationsminister, för ca två veckor sedan beslutat att helt ställa sig bakom s-reservationen om en ökad finansiering.

Herr Bertil Jonasson säger att han inle är nöjd med vare sig regeringens förslag eller s-reservationen. Men i rimlighetens namn bör det väl vara lättare, Bertil Jonasson, att rösta med s-reservationen, som i varje fall ger ca 10 milj. kr. Det är Ju de pengarna man i dag inte har.

När länsstyrelsen i Värmlands län yttrade sig över trafikpolitiska utredningens betänkande, sade man att 3 kr. per ton, som var utredningens förslag, icke skulle stå i relation till den kostnadsminskning som transportstödet ger för landlransporter - då skulle del uppgå lill närmare 7 kr. per ton. Länsstyrelsen var enhällig i sitt yttrande.

Herr talman! Detta är självfallet en fråga som berör oss i Vänerland och Mälarområdei. Vi borde kunna hålla ihop och ge regionerna en verkligt rejäl chans att främja vår utomordentligt viktiga insjöfart. Ju mer jag läser s-reservationen, desto mer övertygad blir jag om att alla de opinionsyttringar som hörts av är riktiga. Lägg bort prestigelänkandet i detta fall och gå på vår s-reservation! Det gamla ordspråket att medan gräset växer dör kon kan man tillämpa på del nu föreliggande förslaget. Jag tycker, herr talman, att innan vi nu åker hem och börjar våra julferier, bör vi följa dels det remissyttrande som länsstyrelsen i Värmlands län har avgivit i samband med behandlingen av utredningens förslag, dels s-reservationen i det skick den nu ligger på bordet.

Jag vill än en gång säga att det inlägg som kommunikationsministern gjorde här har verkligen för vår del icke gett oss några större förhoppningar. Jag kunde bara märka att departementschefen tydligen är nöjd med föreliggande förslag, och Jag kan icke åka hem lill Värmland och

säga att vi kan förvänta oss ett bälire.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill den föreliggande s-reservationen.

ROLF SELLGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vet att kammarens tid är pressad, och Jag skall fatta mig mycket kort.

Magnus Persson byggde upp sill anförande med utgångspunkt i en motion som han fick bifallen 1975. Så här var klämmen, herr Persson, i motionen 1975:582 av herr Persson i Karlstad m. fl. (s, c, fp, vpk): "att riksdagen hos regeringen begär en översyn och en revidering av nuvarande transportstödsbestämmelser, för att i första hand eliminera de i motionen påtalade konkurrensförskjulande verkningar stödet medför mellan land- och sjötransporter i Vänerområdet".

Motionen koncentrerades alltså till transportstödet. Som jag tidigare redovisat bifölls motionen och hänsköis lill trafikpolitiska utredningen. Utredningen fann att om man hade följt motionens förslag skulle man ha nått fram till ett transportstöd på 800 000 kr. per år. Utredningen och departementet fann att detla var för litet. Vi har gått längre, och det förslag som nu föreligger ger, som jag tidigare har sagt, nära nog fem gånger mer än vad motionärerna krävde. Ni har inte bara nått fram, ni har med rasande fart nått förbi det krav ni ställde. Ni har salt ett större rekord än vad Stenmark någonsin har gjort hittills!

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system för de statliga sjöjårtsav-gifterna

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Med anledning av Magnus Perssons våldsamma anförande vill jag bara säga att vi var nödsakade att höja avgiftsintaget för att klara verkets ekonomi. Det gick inte att höja det genom en procentuell ökning av del gamla systemet utan all därigenom åstadkomma mycket stora orättvisor. Den modell som vi valde var den som låg närmast lill hands i den situation vi befann oss i, med den korta tid vi hade på oss och med den korta tid som stod till buds för prövning av trafikpolitiska utredningens delförslag.

I den mån det här systemet, som jag nu hoppas riksdagen kommer att besluta om om några minuter, leder lill en sned konkurrenssituation mellan insjöfart och landsvägstransporter finns alllid den generella möjligheten i varje särskilt fall alt få rabatter medgivna av sjöfartsverket och i sista hand av regeringen i kommunikationsdepartementet. Jag skall låta del vara angeläget alt se lill all de rabatlmöjlighelerna utnyttjas på ett sådant säll att inle sjöfarten missgynnas.

MAGNUS PERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill först säga lill herr Sellgren: Låt oss inte drömma alltför myckel om den snö som föll i fjol - men Stenmark är bälire i år.

När utredningsförslaget har remissbehandlats, herr talman, borde regeringen ha lyssnat på remissvaren. Jag skall lill kammarens protokoll

209

Nr 53                 läsa in än en gång vad länsstyrelsen i Värmlands län säger: Däremot

Torsdaeen den        "  enligt länsstyrelsens mening tveksamt om förslaget kommer all 15 december 1977    ''' " '" " ökning av godsmängden. Sänkningen av kostnaden med

_____________    3 kr. per ton genom regional kostnadsutjämning bör ställas i relation

Nytt system för de   till den kostnadsminskning som transportstödet ger för landtransporter statliga sjöjärtsav-   som är 7 kr. per ton.

gifterna                Herr talman! Till kommunikationsministern vill jag säga att vi ju har

dokumenterat att transportstödet redan i dag är snedvridet. Därför hoppas jag i motsats lill kommunikationsministern att man icke följer föreliggande proposition. Här finns tillräcklig dokumentation och jag hoppas att kammarens ledamöier, inte minst de som bor runt Vänern och Mälaren, förslår att förslaget i s-reservationen är betydligt överlägset regeringens förslag.

ROLF SELLGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag konstaterar bara alt herr Persson betraktar de motioner han har väckt tidigare år som snö. Men vi har tagit mer seriöst på den motionen och gått längre, så att Vänerområdet har fått ell betydligt kraf-lidigare stöd än vad man begärde i den snömosmotion som man skrev 1975.

MAGNUS PERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Till Rolf Sellgren vill jag säga att ordet snömos må stå för honom och hans partivänner.

När del nu väcks en motion som kräver att utredningen lägger ett förslag till en klar gränsdragning och all man får en lika bra lingens ordning för sjötransporter och landtransporter, när man får en rad remissyrkanden och yttranden som säger att del icke tillnärmelsevis är vad man hade tänkt sig, när man kan följa tidningsdebalten i vilken båda regiontidningarna, redare, hamnchefer och stuvare säger att det redan i dag finns en väldokumenterad snedbalans, då tycker jag inte att det finns någon som helst anledning för kammarens ledamöter all vänta - vi kan redan i dag dokumentera det här, herr talman.

210

TAGE ADOLFSSON (m):

Herr talman! Den fråga som nu behandlas berör i högsta grad sjöfarten på Mälaren och Vänern, och man frågar sig med fog: Varför tillämpas inte samma taxesäiining i dessa insjöhamnar som för kusttrafiken?

Från den utgångspunkten kunde det vara frestande alt stödja det socialdemokratiska förslaget som återfinns i reservationen. Men om man granskar regeringens propositionen och vad den borgerliga majoriteten skriver i utskottsbelänkandel kommer frågan i en annan och klarare dager.

Departementschefen hänvisar lill trafikpolitiska utredningen. Den är färdig med sitt arbete inom några veckor. Med utgångspunkt i kommunikationsministerns uttalande bl. a. här i dag, som jag tar som ett

löfte, skall frågan om Jämställda taxor vad gäller insjöfarl och kuslsjöfarl prövas av riksdagen under år 1978. Delta har den borgeriiga majoriteten i trafikutskottet lagit fasta på. Utskottet säger i betänkandet:

"Enligt trafikpolitiska utredningens delbetänkande bör frågan om att vidga transportstödet till att omfatta annat än landlransporter övervägas i samband med all stödet nästa år blir föremål för en gemensam översyn. Frågan om att jämställa kust- och iniandshamnarna i avgiftshänseende torde enligt utskottet vara avhängig av en sådan utvärdering. Även resultatet av den trafikpolitiska utredningens arbete synes böra avvaktas. Med hänvisning bl. a. härtill finner utskottet alt förevarande motionsyrkanden ej bör föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Detsamma synes gälla yrkandet i motionen 1977/78:81 alt regeringen vid utformandet av kommande trafikpolitiska proposition beaktar de samhällsekonomiska fördelar, som vallenvägsbaserad transport medför framför andra transporlmetoder, och bl. a. föreslår de åtgärder som erfordras för att stimulera ökad kanal- och insjötrafik."

Jag tar som sagt kommunikationsministerns uttalande som ett löfte och kan därför på goda grunder under nästa år avvakta ell förslag till jämställda taxor för sjöfarten på kust- och insjöhamnar, ell förslag som är förankrat i trafikpolitiska utredningen och som är väl underbyggt i alla avseenden. Därmed slipper riksdagen ta ett förhastat beslut enligt den socialdemokratiska reservationen. Det bör kanske tilläggas all vad som försummats i den här frågan av den gamla regeringen under lång tid bör rättas lill så snart ske kan, men det bör därför inte bli något haslverk. Det är exempelvis inte självklart att insjöfarlen skall belastas med extra oljeavgifier. När vi sedan utredningen lagt fram sill förslag kan få en helhetssyn på sjöfarten kommer med säkerhet insjöfarlen att vinna på delta.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system för de statliga sjöjärtsav-gifterna

ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! Bra och billiga transportvägar har varit en av de betydelsefullaste faktorerna för utvecklingen av vårt land från ell jordbru-karsamhälle till ett dynamiskt höginduslrialiseral samhälle. Del är inga tillfälligheter som gjort all Västmanlands län i den utvecklingen blivit Sveriges mest industrialiserade län. Här har råvarorna funnits - malmen och skogen - och här har under århundradenas lopp utvecklats en yrkeskunnig arbetarstam och en långt driven teknisk skicklighet. Men en av de viktigaste förulsällningarna har också varit ett väl utvecklat transportsystem, inle minst till sjöss och på järnväg.

I medvetande om vallenvägarnas betydelse för del västmanländska näringslivets transporter och för möjligheterna all etablera nya industrier till länet drev kommunal- och rikspoliliker från Västmanland under ell tiotal år hårt frågan om en ombyggnad av Södertälje kanal och en fördjupning av Mälarfarieden. År 1971 fattade riksdagen beslut om denna fördjupning. Nu är delta arbete slutfört, och Mälaren är i dag en tra-

211

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system för de statliga sjöfartsav-gifterna

fiksäkrare transportväg med möjligheter för större fartyg alt trafikera sjön.

Ett steg som nu kan betyda ännu mer för själva utnyttjandet av de stora investeringar som gjorts i bl. a. Södertälje kanal, Mälarfarieden samt Västerås och Köpings hamnar är att låta samma avgiftsprinciper gälla för trafiken på Vänern och Mälaren som för trafiken på våra kusthamnar. Detta var något som den trafikpolitiska utredningen föreslog och som även de borgeriiga ledamöterna i denna utredning då ansåg vara riktigt.

I dag har riksdagen alt ta ställning lill ett förslag som fortsätter alt diskriminera kanal- och insjötrafiken i Vänern och Mälaren genom att belasta trafiken med särskilda kanalavgifter för Södertälje och Trollhälle kanal. Delta är än mer allvarligt i en situation där näringslivet i Värmland, Bergslagen och Västmanland är inne i en besvärlig konjunktur- och slruk-turkris, som hotar hela samhällens existens. Jag behöver bara nämna ortnamn som Riddarhyltan, Fagersta, Norberg, Hallstahammar och Ny-bybruk. Orter som slår och faller med ett eller två förelag - förelag som har Mälarhamnarna som. hemmahamn och som i dag behöver allt det stöd och den stimulans de kan få för all klara sig igenom den kris de är inne i. Och här betyder billiga transporter en hel del.

Efter alla investeringar som gjorts under 1970-talet för en ökad sjötrafik på Mälaren finns det i dag en överkapacitet, som det från samhällsekonomiska synpunkter är viktigt att utnyttja, inte minst därför att sjötransporterna också är energibesparande. Och spara energi är ju någonting som denna regering säger sig vilja göra.

En röst på den socialdemokratiska reservationen borde vara självklar för de borgerliga ledamöterna på Västmanlandsbänken, om de vill vara med och slå vakt om vårt läns näringsliv. Här finns en möjlighet att på ett konstruktivt säll stärka näringslivels konkurrenskraft genom positiva åtgärder - bättre och billigare transporter. Därför bör, som den borgeriiga Veslmanlands Läns Tidning skrivit i dagens ledare, riksdagsmännen i Västmanland "gärna inte missa chansen alt göra en insats för den betydelsefulla Mälarlrafiken!" Det finns ingen anledning all vänta. Här finns ell konkret förslag att rösta på. Rösta på del! Näringslivet i vårt län är i akut behov av allt det stöd det kan få.

Herr talman! Jag vill med det sagda yrka bifall lill reservationen i trafikutskottets betänkande 1977/78:8.

212

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Upprustningen av Trollhälle kanal samt tillkomsten av Vänerisbrylaren har möjliggjort en fortsatt utveckling av Vänersjöfarien. Likaså kan upprustningen av Göta kanal bli betydelsefull för denna trafik.

Dessa satsningar motverkas av det nuvarande systemet med irans-portavgifier, vilket den här debatten har visat. Jag vill på den punkten hell instämma i vad Tage Adolfsson anför.

Av kommunikationsministerns anförande har emellertid framgått au regeringens ambitioner är all helt jämställa insjöhamnar och kusthamnar

i dessa avseenden. Propositionens förslag är alltså ett första steg i denna riktning. Det innebär klara förbättringar i förhållande lill nuvarande förhållanden.

Jag tolkar, i likhet med Tage Adolfsson, kommunikationsministerns löften här i kammaren på det sättet, att regeringen kommer att vidta åtgärder för alt så snabbt som del är möjligt motverka koslnadsmässigt omotiverade fördelar för alternativa transportmedel. Regeringen kommer således att säkerställa att Mälar- och Vänersjöfarien får spela den roll i del svenska transportsystemet, som från samhällsekonomiska synpunkter är motiverad.

Vi kan därför, herr talman, från denna utgångspunkt acceptera utskottets förslag i avvaktan på kommande regeringsförslag.

Nr 53

Torsdagen den 15 december 1977

Nytt system för de statliga sjöfartsavgifierna

Med detta anförande, i vilket Göthe Knutson (m) och Björn Köriof (m) instämde, var överiäggningen slutad.

Mom.  1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av Sven Mellqvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Birger Rosqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller trafikulskollets hemställan i belänkandet nr 8 mom. 3 röstar Ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Sven Mellqvist m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birger Rosqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 151 Nej - 146

Mom. 4

Utskottets hemställan bifölls.

På förslag av andre vice talmannen beslöts alt kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

§ 3 Andre vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle jordbruksutskottets belänkande nr 10 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

213

Nr 53                § 4 Kammaren åtskildes kl. 23.58.

Torsdagen den

15 december 1977    '" ''"i
_____________ TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert