Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:51

Onsdagen den 14 december

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

§ 1 Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

Föredrogs

civilulskoltets betänkande

1977/78:7 med anledning av propositionen 1977/78:61 om ökat stöd till barnfamiljerna m. m. såvitt propositionen hänvisats till civilulskottet jämte motioner,

socialutskottets betänkande

1977/78:18 med anledning av propositionen 1977/78:61 om ökat stöd lill barnfamiljerna m. m., såvitt avser höjning av del allmänna barnbidraget, jämte motioner och

socialförsäkringsutskoitets betänkande

1977/78:14 med anledning av propositionen 1977/78:61 om ökat stöd lill barnfamiljerna m. m. såvitt propositionen hänvisats lill socialförsäkringsutskottet jämte motioner.

TREDJE VICE TALMANNEN:

Civilulskoltets belänkande nr 7, socialutskottets betänkande nr 18 och socialförsäkringsutskotlets belänkande nr 14 debatteras i ett sammanhang och yrkanden beträffande samtliga dessa betänkanden får framställas under den gemensamma överiäggningen.

Civilutskottets betänkande nr 7

Regeringen hade i propositionen 1977/78:61 bil, 3 föreslagit riksdagen alt godkänna de riktlinjer som förordals i regeringsprotokollel (bostadsdepartementet) i fråga om övre hyresgränser för statskommunalt bostadsbidrag till barnfamiljer m, fi.

I propositionens bil. 3 hade föreslagits en höjning av de övre hyres-gränserna för statskommunalt bostadsbidrag till barnfamiljer m. fl. Sålunda hade föreslagils au de övre hyresgränserna höjdes för familjer med 1-2 barn från 825 kr. till 900 kr., för familjer med 3 barn från 975 kr. lill 1 075 kr. och för familjer med 5 eller flera barn från 1 125 kr. lill 1 250 kr. De nya reglerna hade föreslagits träda i kraft den 1 april 1978.

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

149

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd lill barnfamiljerna, . m. m.

150

1977/78:136 av Rolf Hagel (-) och Alf Lövenborg (-), vari såvitt-nu var i fråga (yrkandet 3) hemställts att de övre hyresgränserna för bostadsbidrag för barnfamiljer höjdes för 1- och 2-barnsfamiljer från 825 kr. till 1 000 kr., för 3- och 4-barnsfamiljer från 975 kr. lill 1 200 kr. och för 5- och flerbarnsfamiljer från 1 125 kr. lill 1 500 kr. - varvid motionärerna förutsatte all förslaget trädde i kraft den 1 januari 1978,

1977/78:174 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga hemställts

1. att riksdagen beslutade all statligt bostadsbidrag till barnfamiljer fr. o. m. den 1 april 1978 skulle utgå med 1 200 kr. per barn och år,

2. att riksdagen beslutade godkänna de riktlinjer som förordats i motionen i fråga om övre hyresgränser för statskommunalt bostadsbidrag till barnfamiljer m. m,,

3. att riksdagen beslutade ge regeringen till känna vad i motionen anförts om inkomslgränser för statskommunalt bostadsbidrag till barnfamiljer m. m.,

4. att riksdagen beslutade ge regeringen lill känna vad i motionen anförts om information om bostadsbidrag, och

1977/78:185 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga hemställts

3. alt riksdagen uttalade sig för en omläggning av bostadsstödet lill barnfamiljer och hushåll ulan barn lill att bli en helt statlig angelägenhet och hos regeringen begärde skyndsamt utarbetande av förslag därom,

4. att riksdagen beslutade all åldergränsen för rätt till statskommunalt bostadsbidrag för hushåll utan barn sänktes till 17 år från och med den 1 april 1978,

5. att riksdagen beslutade att statligt bostadsbidrag till barnfamiljer skulle höjas till I 200 kr. per barn och år från och med den 1 april 1978,

6. att riksdagen beslutade att följande övre hyresgränser för bostadsbidrag skulle gälla från och med den 1 april 1978: för ensamstående 800 kr., för makar utan barn 900 kr., för hushåll med 1-2 barn 1 100 kr., för hushåll med 3-4 barn 1 300 kr. och för hushåll med 5 eller flera barn I 500 kr.,

7. att riksdagen beslutade höja inkomslgränserna för bostadsbidrag med 6 000 kr. för barnfamiljer och 4 000 kr. för makar ulan barn och ensamstående att gälla från och med den 1 april 1978.

Utskottet hemställde

1, beträffande övre hyresgränser för statskommunalt bostadsbidrag till
barnfamiljer m, fl. att riksdagen med godkännande av i propositionen
förordade riktlinjer skulle avslå motionerna 1977/78:136, yrkandet 3,
1977/78:174, yrkandet 2, samt motionen 1977/78:185, yrkandet 6, de
båda sistnämnda såvitt nu var i fråga,

2. beträffande övre hyresgränser för statskommunalt bostadsbidrag till
hushåll ulan barn alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:174, yr-

kandel 2, samt motionen 1977/78:185, yrkandet 6, båda yrkandena såvitt nu var i fråga,

3. beträffande del statliga bostadsbidraget att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:174,yrkandet l,saml motionen 1977/78:185, yrkandet 5,

4. beträffande ändrade inkomstgränser all riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:174, yrkandet 3, samt motionen 1977/78:185, yrkandet 7,

5. beträffande informationen om bostadsbidragen all riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:174, yrkandet 4,

6. beträffande omläggning av bostadsstödet att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:185, yrkandet 3,

7. beträffande åldersgränsen att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:185, yrkandet 4.

Följande sex reservationer hade avgivits av Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis Landberg, Birgitta Dahl och Magnus Persson (samtliga s):

1. beträffande övre hyresgränser för statskommunalt bostadsbidrag till
barnfamiljer m. fl., vari reservanterna ansett att utskottet under I bort
hemställa

alt riksdagen med anledning av förslaget i propositionen skulle bifalla motionen 1977/78:174, yrkandet 2, såvitt nu var i fråga, samt avslå motionerna 1977/78:136, yrkandet 3, och 1977/78:185, yrkandet 6, det sistnämnda såvitt nu var i fråga,

2. beträffande tidpunkten för förslag lill ändringar i bostadsbidrags-systemet m. m., vari reservanterna ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

3. beträffande övre hyresgränser för statskommunalt bostadsbidrag lill hushåll utan barn, vari reservanterna ansett all ulskotlet under 2 bort hemställa

att riksdagen skulle bifalla motionen 1977/78:174, yrkandet 2, såvitt nu var i fråga, samt avslå motionen 1977/78:185, yrkandet 6, såvitt nu var i fråga,

4. beträffande det statliga bostadsbidraget, vari reservanterna ansett
att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen skulle bifalla motionerna 1977/78:174, yrkandet I, samt 1977/78:185, yrkandet 5,

5. beträffande ändrade inkomslgränser, vari reservanterna ansett att
utskottet under 4 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1977/78:174, yrkandet 3, samt med anledning av motionen 1977/78:185, yrkandet 7, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

151

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

6. beträffande informationen om bostadsbidragen, vari reservanterna ansett att utskottet under 5 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:174, yrkandet 4, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Socialutskottets betänkande nr 18

I propositionen 1977/78:61 om ökat stöd lill barnfamiljerna m. m. hade regeringen (socialdepartementet), såvitt propositionen hänvisats till socialutskottet (bil. 1), föreslagit regeringen alt

1. anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

2. till Allmänna barnbidrag på tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 50 000 000 kr.

I propositionen hade bl. a. föreslagits en höjning fr. o. m. den 1 april 1978 av det allmänna barnbidraget från 2 100 kr. lill 2 260 kr. per barn och år.

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1977/78:136 av Rolf Hagel (-) och Alf Lövenborg (-), vari såvitt här var i fråga (yrkandet 1) hemställts all de allmänna barnbidragen höjdes från 2 100 kr. till 2 520 kr. per barn och år-varvid motionärerna förutsatte all höjningen trädde i kraft den 1 januari 1978, samt

1977/78:185 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt här var i fråga (yrkandet 1) hemställts att riksdagen beslutade att det allmänna barnbidraget fr. o. m. den 1 april 1978 skulle utgöra 25 procent av gällande basbelopp.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:136 yrkandet 1 och motionen 1977/78:185 yrkandet 1 skulle anta del vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

2. att riksdagen till Allmänna barnbidrag på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisade ett förslagsanslag av 50 000 000 kr.

152

Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 14

1 propositionen 1977/78:61 om ökat stöd till barnfamiljerna m. m. hade regeringen (socialdepartementet), såvitt propositionen hänvisats till so-cialförsäkringsulskottel (bil. 2), föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i sludiestödslagen (1973:349).

Propositionen innehöll bl. a. förslag om alt studiebidraget till studerande mellan 16 och 19 år i gymnasial utbildning fr. o. m. den 1 april 1978 höjdes från 175 kr. till 188 kr. i månaden. Motsvarande höjning hade också föreslagils beträffande det förlängda barnbidrag som utgick till elever i grundskolan som fyllt 16 år.

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1977/78:136 av Rolf Hagel (-) och Alf Lövenborg (-), vari i yrkandet 2 hemställts att riksdagen beslutade att höja studiebidragen från 175 kr. till 210 kr. per månad - varvid motionärerna förutsatte alt höjningen trädde i kraft den 1 januari 1978,

1977/78:174 av Olof Palme m. fl. (s), vari i yrkandena 5 och 6 hemställts

5. all riksdagen beslutade att inkomstprövat tillägg fr. o. m. den 1 april 1978 skulle utgå med 100 kr. i månaden,

6. att riksdagen godkände vad i motionen föreslagits i fråga om inkomstprövat tillägg för dem som redan tilldelats sådant tillägg för läsåret 1977/78, och

1977/78:185 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari i yrkandet 2 hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag under våren 1978 om studielön för studerande över 16 år i enlighet med vad i motionen anförts.

Ulskotlet hemställde att riksdagen skulle

1. beträffande föriängt barnbidrag och studiebidrag, med avslag på mo
tionen 1977/78:136, yrkandet 2, anta det i propositionen framlagda för
slaget till lag om ändring i sludiestödslagen (1973:349),

2. beträffande inkomstprövat tillägg avslå motionen 1977/78:174, yrkandena 5 och 6,

3. beträffande studielön avslå motionen 1977/78:185, yrkandet 2.

Reservation hade avgivits av Sven Aspling, Gillis Auguslsson, Doris Håvik, Eric Marcusson, Börje Nilsson, Christer Nilsson och Barbro Eng-man (samtliga s) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen beträffande inkomstprövat tillägg, med bifall till motionen 1977/78:174, yrkandena 5 och 6, skulle anta av reservanterna framlagt förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349).

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd lill barnfamiljerna, m. m.

BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Vår största morgontidning innehöll i dag upplysningen att Sveriges riksdag i går kväll hade fattat beslut om höjda barnbidrag och bostadsbidrag. Jag tror inte alt den uppgiften fick någon all jubla, eftersom del förslag som regeringen lagt fram för riksdagen, och som jag är rädd all majoriteten kommer all driva igenom, inte innebär något särskilt positivt för de vanliga människornas levnadsstandard. Men även om den här uppgiften är felaktig och del beslut som vi nu nog dess värre kommer att fatta inte kommer att bli så bra som del skulle kunna vara, så vill jag ändå börja med all uttrycka en förhoppning om att vi / kväll kommer att kunna fatta beslut i frågan.

Vi diskuterar frågan om ökat stöd lill barnfamiljerna mot bakgrund

153

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd lill barnfamiljerna, m. m.

154

av den diskussion som förts här i riksdagen under hösten och särskilt under de senaste dagarna om den kris som vårt land befinner sig i, om de svårigheter och den otrygghet för människorna som denna kris innebär och det hot inför framtiden som finns så länge vi inte har en regering som gör något väsentligt för att hjälpa oss ur krisen.

Herr talman! Jag tror att alla medborgare är medvetna om allvaret i den här krisen och om vad som krävs för att vi skall klara oss ut ur den. Jag är övertygad om att alla är beredda - ja, t. o. m. angelägna och ivriga - att med arbete och personliga uppoffringar få bidra till en lösning av krisen. Denna känsla av ansvar och solidaritet och medborgaranda tror jag är vitt spridd. Den är vår viktigaste tillgång om vi skall kunna göra någonting för att rädda framtiden åt Sverige och del svenska folket. En förutsättning för att den här känslan av solidaritet och medansvar skall kunna finnas som en viktig resurs i arbetet är för del första all de som har makten och ansvaret i landet verkligen griper sig an problemen, att de anger inriktningen och viljan, att de ingjuter mod och framtidstro hos människorna och att de kommer med förslag lill konstruktiva och långsikliga lösningar.

För det andra krävs del att bördorna fördelas rättvist både när del gäller uppoffringar i standard eller slandardökningar och när det gäller arbetsinsatser. Det är då alldeles självklart att man på dem som med ell enkelt ullryck kan kallas de starka i samhället skall ställa kravet att det är de som skall göra extra ansträngningar, medan de svaga däremot måste skyddas särskilt noga i en så här svår situation.

Detta är den strategi som grundar sig på våra värderingar och som vi har redovisat i vårt krisprogram. Vi har krävt en stram ekonomisk politik med klara prioriteringar av de mest angelägna behoven. Vi har vidare krävt en medveten satsning på framtiden i vår industri för att klara sysselsättningen - del behövs resurser i form av kapital, forskning och utvecklingsinsatser på det området.

För det tredje har vi krävt åtgärder för all sälla de grupper främst vilkas levnadsnivå särskilt måste värnas och för vilka fortsatta reformer behövs. Vi har redan i vårt budgetalternativ i januari talat om vilka grupper det gäller - de äldre, barnen och låginkomsttagarna.

Som ett led i våra ansträngningar att fullfölja den politiken har vi lagt våra förslag när det gäller slödel till barnfamiljerna i motionen 174, som vi nu behandlar. Det är alltså från vår sida fråga om att i en situation där resurserna är begränsade salsa strategiskt på framliden och på att klara nödvändiga behov medan mindre nödvändiga behov måste hållas tillbaka. Del innebär ofrånkomligen alt de som har resurser, har ett jobb, en trygg försörjning och en förmåga att bidra till framtiden, måste kunna anstränga sig litet extra och avstå från att la ut ökad privat konsumtion i den svåra situation vi befinner oss i.

Det här är all ställa krav på människor, men jag tror att det svarar mot en känsla av vad som i det här lägel krävs och är moraliskt riktigt som väldigt många människor har.

Delta innebär all i allra bästa mening fullfölja den folkhemstanke som Per Albin Hansson först förde in i den svenska debatten för nu 50 år sedan, när vårt land också befann sig i mycket besvärlig kris. Den tanke han hade har dess värre ofta missbrukals och använts av sådana som inte rätt förstått den, sådana som trott all det rör sig om en idyllisk och romantisk föreställning om samhället och hur det skall fungera. Men i själva verket var Per Albin Hanssons folkhem något som i hög grad grundade sig på kravet på rättvisa och solidaritet. Låt mig citera några ord från del berömda talet i remissdebatten år 1928, när han först förde in det här begreppet i den svenska politiska debatten:

"Hemmets grundval är gemensamhelen och samkänslan. I del

goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle delta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatla, i härskande och beroende, i rika och faltiga, besuttna och utarmade, plundrare och utplundrade."

Det är inget okontroversiellt tänkande som ligger bakom begreppet "folkhemmet". Per Albin Hanssons och vårt folkhemsbegrepp får inle missbrukas av människor som inle förstått vilka krav som också i dagens samhälle, inte minst mot bakgrund av den kris vi befinner oss i, måste ställas på politiken, särskilt från fördelningspolilisk utgångspunkt, om den skall ha några möjligheter all vinna förtroende hos människorna och skapa uppslutning kring gemensamma insatser.

Det stora hinder som vi i dag slår inför när del gäller att utveckla det svenska samhället och klara oss ur krisen är all vi inte har en regering som fullföljer den goda tradition i svensk politik som uttrycken "folkhemmet", "solidaritet" och "medansvar" står för. Vi har inte ens en regering som regerar, utan en som är fullständigt paralyserad och handlingsförlamad av inre splittring och även av sin ideologi. Det är helt enkelt så att en borgerlig samhällssyn inle duger för att angripa de problem vi står inför i dag.

Men medan handlingsföriamningen hindrar regeringen från all uträtta något väsentligt slösas miljarder bort på sådant sätt att orättvisorna i samhället ökar genom medvetna åtgärder. Vi behöver bara peka på vilka utsvävningar regeringen anser sig ha råd med inom energipolitiken eller vilken medveten satsning på ett mer orättfärdigt samhälle den anser sig ha råd med på skattepolitikens område.

Medborgarna, som får vara med och betala det här, ser alt det tydligen enligt regeringens uppfattning finns miljardbelopp att slösa bort på sådant som de upplever som inte bara onödigt utan direkt utmanande orättvist. De ser samtidigt alt det inle finns resurser lill långsiktiga, medvetna satsningar för sysselsättningen, för ett ökat bostadsbyggande för att rädda oss från både arbetslöshet och bostadskris, för att upprätthålla standarden hos de stora grupperna i vårt samhälle och för sociala och kulturella reformer. När man kommer till sådana vikliga frågor-som medborgarna är vana vid alt vi prioriterar - då finns del inle pengar!

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

155

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd lill barnfamiljerna, m. m.

156

Vad vi har fått under del år som nu har gått är starkt ökade klyftor i samhället: de som redan hade det bra har fåll det bättre och har fåll råd att konsumera mer. Den förändringen har medfört en ökning av onödig lyxkonsumtion och ett slöseri med resurser, som hade kunnat användas bättre i samhället. Men samtidigt har barnfamiljer, låginkomst tagare och pensionärer fåll del sämre. De har i dag inte ens råd att upprätthålla den standard de hade tidigare och att tillgodose nödvändiga behov. De har redan fåll sin standard sänkt när det gäller livsmedel, kläder och andra ting. Jag tror att det finns risk för att dessa grupper nu, för första gången på decennier, också får en påtvingad försämrad bostadsstandard - att många hell enkelt tvingas att byta ner sig lill en sämre bostad. Del beror på alt vi i år - också del för första gången på decennier - har råkat ut för myckel kraftigt höjda hyreskostnader som skall betalas av människor som har fått del sämre ställt och som inle heller har några marginaler alt la av. Allteftersom inflationen fortsätter och bostadsbristen ökar kan vi vänta oss att de stora gruppernas, och speciellt då de särskilt utsatta gruppernas, förmåga all betala de höjda bostadskostnaderna minskar.

En annan faktor som bidrar till försämringen är att bostadsbidrags-systemet håller på att urholkas av inflationen, helt enkelt därför alt stora grupper, särskilt barnfamiljer, nu har fått en formellt sett högre inkomst än tidigare, som dock inle motsvarar någon höjd levnadsstandard men däremot innebär att de faller för inkomstprövningsslreckei. Samma resultat blir del av alt hyresgränserna på många orter nu är för låga och att del alltså är hushållen som själva får svara för de höjda hyrorna den här gången.

Det är mot den bakgrunden som regeringens förslag om ökat stöd lill barnfamiljerna bör bedömas. När man ser all det inte innehåller någonting mer än ett förslag om alt barnbidragen skall höjas med 13 kr. i månaden och all den övre hyresgränsen skall höjas med mellan 75 och 125 kr. för barnfamiljerna - vilket alltså inte ens läcker hyreshöjningarna - måste man säga att regeringens förslag är hell otillräckligt för alt kompensera de här grupperna för försämringarna i deras levnadsstandard. Del känns, tror jag, för många som ett rent hån, när de jämför förslaget med de förändringar i sin livsföring som de nu tvingas till. Stödet täcker på intet sätt kostnadsökningarna, allra minst om hyreshöjningarna och inflationen fortsätter.

Fördel första är det individuella beloppet, 13 kr. per månad, naturligtvis alldeles för lågt, och för det andra - om man ser på hur stora belopp som totalt satsas på det här området - måste man komma fram lill den bedömningen, att del är upprörande att regeringen för att åstadkomma förbättringar inte ens vill salsa en summa som skulle motsvara del belopp den räknar med alt kunna spara in på anslagen för bostadsbidrag.

Bosladsstyrelsen har i år beräknat, och regeringen upprepar del i propositionen, alt det blir 140 milj. kr. över på anslaget för bostadsbidrag till följd av alt så många hushåll föriorar sina bostadsbidrag eller får

sämre stöd. Förslaget innebär all under det här budgetåret sammanlagt 110 milj. kr. satsas på barnbidrag och bostadsbidrag men all av den summan bara knappt 40 milj. kr, satsas på bostadsbidrag. Delta är fullständigt upprörande, om man jämför med de behov som finns eller med de ändamål som regeringen samtidigt anser sig kunna satsa miljarder på, t. ex. skattesänkningar för dem som har det bra. Enligt vår mening är det också upprörande alt medel las från anslaget för bostadsbidrag för att finansiera en barnbidragshöjning; del är att gå bakom ryggen på riksdagen och försöka dölja att del faktiskt sker en synnerligen viktig förändring av inriktningen på slödel lill barnfamiljerna: från riktat stöd lill dem som bäst behöver stödet lill ell generellt stöd.

Vi är också starkt kritiska mot all den justering av hyresgränsen som görs är så liten och alltså inte täcker de verkliga hyreshöjningarna och lill att den inte omfattar låginkomsttagare utan barn, som ju också får hyreshöjningar.

Dessutom anser vi alt det omedelbart måste göras en omräkning av inkomstgränserna i bostadsbidragssystemel för att hindra att allt fler hushåll föriorar eller får starkt försämrade bostadsbidrag.

Med hänsyn lill alla de här problemen borde regeringen omedelbart i oktober när riksdagen samlades ha kunnat komma med en proposition, så att man snabbi hade kunnat genomföra förändringar som då hade kunnat träda i kraft den 1 januari. Regeringen kan inle skylla ifrån sig och säga att den saknade information om situationen. Bostadsstyrelsens pelita och all information som fanns redan på sensommaren och i början av hösten visade mycket klart vilka försämringar som höll på alt ske, eller redan hade skett, beträffande barnfamiljernas och låginkomsttagarnas situation.

Från socialdemokratiskt håll kräver vi mot bakgrund av den här situationen och vår vilja all medvetet sätta de grupper främst som är mest beroende av andras solidaritet en kraftig förbättring av stödet till barnfamiljerna och låginkomsttagarna.

Vi har när det gäller barnbidrag och studiebidrag samma krav på höjning som regeringen, men vi anser också att det statliga bostadsbidraget bör höjas från 900 till 1 200 kr. Det skulle bli en väsentlig förbättring för de grupper som bäst behöver en sådan. Naturiiglvis har vi härtill kopplat ett förslag om höjning av del inkomslprövade tillägget inom studiehjälpen. Vi har också lagt fram förslag om en höjning av hyresgränserna på mellan 100 och 200 kr., som också omfattar låginkomstlagarna ulan barn. Det vore, enligt vår mening, orättfärdigt att lämna dem utanför.

De förslag som vi framlagt borde naturligvis genomföras den 1 januari, men eftersom vi inte har haft möjlighet all lägga fram dem förrän i samband med regeringens försenade proposition tvingas vi att acceptera att de tyvärr inte kan träda i kraft förrän den 1 april.

Vi kräver också en omedelbar justering av inkomstgränserna, och jag vill understryka all det inte är acceptabelt att, som utskottets majoritet

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

157

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

skriver, vänta med behandlingen av det här tills vi får budgetpropositionen i januari, för då förflyter ytterligare ett helt år innan de nya bestämmelserna hinner träda i kraft.

Till slut kräver vi också en utökad information till de bidragsberät-ligade, så att alla som berörs av de förbättringar som skulle bli följden av ett genomförande av våra förslag också får kunskap om sina förmåner.

Om de här förslagen genomfördes skulle man uppnå mycket viktiga saker. För del första skulle stödet till dem som bäst behöver det öka. Lägger man därtill de förbättringar som skulle ha blivit följden om vårt skatteförslag hade antagits i riksdagen, skulle del innebära 200 kr. mer per månad för en barnfamilj med genomsnittsinkomst. Del är alltså en myckel väsentlig skillnad mellan den linje som socialdemokratin företräder, där vi vill värna om de mest utsatta grupperna i samhället, och den regeringen företräder där man sprätter miljarder på höginkomsttagarna men ingenting har ål barnfamiljerna, låginkomsttagarna och pensionärerna.

För det andra skulle vi vinna, och det är mycket viktigt, att fler människor hålls kvar i bostadsbidragssystemel, dvs. genom att inkomstgränserna, hyresgränserna och det statliga bostadsbidraget höjs.

Vi måste stoppa den mycket snabba marsch ut ur bostadsbidragssystemel som nu pågår och som innebär alt vi samtidigt som levnadsstandarden sänks och hyreskostnader höjs får ett nelloutfall i bostadsbidragssystemel av stor omfattning. Det kan vi inle acceptera!

Herr talman! Den borgerliga regeringen har verkligen lyckats med att profilera sig mer än någon kunde ana eller hoppas eller frukta, beroende på vad som slår en närmast att säga, på den korta lid som den har haft till sitt förfogande. Vi är nu på väg bort från ett samälle, präglat av Per Albin Hanssons folkhemstanke, med förskräckande fart. Jag tror all en sådan utveckling mer än något annat skadar våra möjligheter att la oss ut ur den kris som vårt land befinner sig i. Den drabbar väldigt många människor med försämringar i deras vardag. Vi är övertygade om alt en socialt rättfärdig politik behövs nu mer än någonsin. Vårt förslag i motionen 174 och reservationerna 1-6 vid civilulskollels betänkande om ökat stöd till barnfamiljerna utgår från övertygelsen om behovet av en socialt rättfärdig politik.

Jag yrkar bifall, herr talman, lill reservationerna 1-6 vid civilulskoltets betänkande nr 7.

158

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Det råder en ganska stor enighet om att de skillnader i bostadsstandard som beror på olika inkomst och betalningsförmåga måste undanröjas eller i vart fall väsentligt minskas. Däremot råder det inte lika stor enighet om hur dessa skillnader skall undanröjas i praktisk handling. Vi kommunister menar alt skillnaderna i huvudsak måste undanröjas genom en grundläggande förändring av hela bostadspolitiken, me-

dan övriga partier i stort sett anser all man skall lita lill bostadsbidrag.

I stället för att följa hyresgästernas krav på en sänkning av den garanterade räntan för flerfamiljshus, ett krav som underligt nog socialdemokraterna genom Ingvar Carlsson var först att la avstånd från, skall man nu tydligen höja räntan för de hus som byggdes under tiden 1958-1976 att döma av de uppgifter som förekommit om den budget som regeringen tänker lägga fram. Del kan då ske genom att räntan skall trappas upp årligen från 0,15 96 höjning varje år till 0,25 % höjning. Del innebär att de hyresgäster som nu har de högsta hyrorna och som får stora hyreshöjningar om ett par veckor skall få ytterligare höjningar i ell läge där man inte vet var man skall ta pengar för dagen. Del har i sammanhanget sagts alt man på del sättet skall åstadkomma en utjämning av hyresnivåerna. Hur lång tid skall det ta innan regeringen och de borgerliga och för all del även socialdemokraterna kommer underfund med au en utjämning av hyresnivåerna också kan ske på ell annat säll, nämligen nedåt såsom vi från vpk vill och har anvisat vägarna för?

Hyrorna har under senare år fortsatt att stiga i allt snabbare takt trots statliga räntesubventioner av betydande omfattning. Allt fler hushåll måste erhålla bostadsbidrag för att klara sina stigande boendekostnader. Förbättrade bostadsbidrag är nödvändiga för att ge barnfamiljer, vuxna utan barn och med låga inkomster, handikappade och pensionärer möjligheter lill en god bostadsstandard.

Men också mot bakgrund av alltjämt rådande trångboddhet, de omoderna och dåliga bostäderna, den öppna och dolda bostadsbristen är del nödvändigt med bostadsbidrag, som gör del möjligt alt förbättra boen-deslandarden, framför allt för ekonomiskt svaga grupper. Barnfamiljer, vuxna ulan barn med låga inkomster, handikappade och pensionärer bor ofta i de sämsta bostäderna och måste ges möjligheter lill en bättre bostadsstandard.

Bostadsbidrag i olika former löser emellertid inte problemen med de höga hyrorna och ständiga hyreshöjningar. Man kan i stället uttrycka det så all med nuvarande bostadspolitik kommer även dessa bidrag slutligen att hamna hos dem som spekulerar i människornas behov av bostad, genom de kapitalistiska spekulations- och monopolintressena i hela produktionsprocessen, från marken till del färdiga huset. Bostadsbidragen utgör, trots de positiva effekterna i övrigt, en garanti för bygg-, mark-och bankkapitalets profiter och gör det i själva verket lättare att la ut orimligt höga hyror.

De skillnader i bostadsstandard som beror av olika inkomst- och betalningsförmåga måste i huvudsak undanröjas genom en grundläggande förändring av bostadspolitiken och inle genom nya bostadsbidrag. En av de främsta uppgifterna för bostadspolitiken måste vara att ge alla hushåll möjlighet att disponera en rymlig och välutrustad lägenhet till rimliga kostnader utan anlitande av bostadsbidrag. I avvaktan på en sådan inriktning är det emellertid nödvändigt alt genomföra olika förändringar

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

159

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

160

och förbällringar av bosladsbidragen.

Vpk har under fiera år framfört förslag om att staten skall överta hela kostnaden för bostadstilläggen för barnfamiljer och hushåll ulan barn och vi har nu upprepat förslaget. F. n. utgörs 72 96 av de slalskommunala bidragen av statliga medel. Vpk menar att det ekonomiska ansvaret för delta bostadsstöd helt bör ligga hos staten. Tidigare år, och så även nu, har av resp. ulskottsmajoriieter detta förslag avstyrkts och man har hänvisat till pågående utredningsarbete, dvs. lill kommunalekonomiska utredningen. Nu har den utredningen slutförts. Har den då föreslagit att staten skall la över dessa kostnader? Nej, som bekant har man inte lagt fram något förslag som innebär lättnader för kommunerna på detta område. Utredningens förslag om samordning av de slalskommunala bostadsbidragen och bostadstilläggen för pensionärerna innefattar ett enhetligt statsbidrag med 40 %. Del innebär att kommunerna inle kan påräkna någon ekonomisk förstärkning. Genom att siatsbidragsnivån för de statskommunala bostadsbidragen sänks från 72 till 40 96 uteblir effekten av alt statsbidrag föreslås utgå lill pensionärernas bostadstillägg, vilket vpk f ö. också krävt i många år.

Nu är det här ett utredningsförslag, och man får naturligtvis hoppas att ell eventuellt regeringsförslag går längre och höjer slalsbidragspro-centen, så att den får någon betydelse för kommunernas ekonomi.

Från den 1 januari i år genomfördes ell gammall vpk-krav, nämligen alt åldersgränsen för rätt lill eget bostadsbidrag sänktes. Åldersgränsen sänktes från 20 till 18 år. Tyvärr logs inte stegel fullt ut, ulan nu kvarstår orättvisan för de ungdomar som ännu inte fyllt 18 år men erhållit egen bostad. Nu kan den som inte fyllt 18 år och har egen bostad erhålla bostadsbidrag bara om han eller hon har eget barn. Bor en ungdom kvar hemma erhåller inte heller förälder bidrag längre än t. o. m. det år då barnet uppnår 16 års ålder. Vpk har i anslutning till den proposition vi nu behandlar upprepat tidigare krav om en sänkning av åldersgränsen till 17 år.

Vänsterpartiet kommunisternas förslag då det gäller den del av ökat stöd lill barnfamiljer m. m., som behandlats av civilulskottet i dess betänkande nr 7, innebär i korthet följande. Det slalliga bostadsbidraget höjes till 1 200 kr. per barn och år från nuvarande 900 kr. Utvecklingen av bostadskostnaderna, inte minst de stora hyreshöjningar som nu genomförs från årsskiftet, medför berättigade krav om förbättringar. Hushållens betalningsförmåga urholkas alltmer, och det gäller särskilt barnfamiljerna, som ofta inte har råd att förbättra sin boendestandard.

Den övre hyresgränsen måste enligt vår och de fiesta hyresgästernas mening ökas betydligt mera än vad regeringen föreslår. Regeringens förslag är, med hänsyn lill inflationens verkningar sedan föregående gränser fastställdes, helt otillräckligt och innebär all många hushåll, som redan har en högre hyra än de föreslagna gränserna, inte får en enda krona i förbättring. Vpk föreslår därför att följande övre hyresgränser skall fastställas: ensamstående 800 kr., makar utan barn 900 kr., hushåll med 1-2

barn 1 100 kr., hushåll med 3-4 barn 1 300 kr., hushåll med 5 eller flera barn 1 500 kr. De höjningar vi föreslår ligger ganska nära dem som bosladsstyrelsen angivit i sin anslagsframställning och är enligt vår mening synnerligen välmotiverade.

Inkomslgränserna för reducering av bostadsbidrag måste som vi i vår motion påpekat höjas avsevärt med hänsyn lill all många hushåll fått bidragen minskade till följd av inflationen eller hell föriorat sina bidrag. För all en höjning av inkomstgränserna skall få avsevärd effekt, dvs. att de flesta hushåll som nu har bidrag skall få behålla dem och inte riskera minskningar, och för att nya hushåll som nu inle har bidrag men har oerhörda svårigheter att klara sin hyra och få sin ekonomi att gå ihop skall erhålla ett absolut nödvändigt stöd måste dessa gränser höjas ganska kraftigt. Vi föreslår därför att gränserna höjs med 6 000 kr. för barnfamiljer och med 4 000 kr. för makar utan barn och ensamstående.

Herr talman! I boendeulredningarnas betänkanden Solidarisk bostadspolitik och Bostadsförsörjning och bostadsbidrag formulerades i flera avseenden goda målsättningar som vpk kan instämma i. I belänkandet Solidarisk bostadspolitik sägs bl. a,: "Bostadspolitiken skall uteslutande tjäna syftet alt tillgodose ell grundläggande socialt behov," Vidare sägs med anknytning till bostadsbidragen: "Vi utgår från att det för en normal familj med normala inkomster skall vara möjligt alt efterfråga och betala priset för en modern och rymlig bostad ulan inkomstprövat bostadsstöd."

Såvitt jag förstår måste detta bl. a. innebära att utredningarna menade att del bosiadssociala stödet inle skall vara det dominerande inslaget i bostadspolitiken. All i takt med stigande bostadskostnader uteslutande eller i huvudsak utveckla det bostadssociala stödet kan visserligen i det enskilda fallet lill synes ge tillfredsställande effekter, men om man inle använder också andra medel innebär del risk för ohämmat snabb kostnadshöjning och därmed ideligen återkommande problem.

Detta utesluter naturligtvis inle att det i varje läge ändå alllid finns grupper av hyresgäster, som måste få stöd i särskild ordning.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill vpk-motionen 1977/78:185, yrkandena 3, 4, 6 och 7. Jag yrkar vidare bifall till reservationerna 2, 4 och 6 vid civilutskottets belänkande nr 7.

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! Jag hade för avsikt att inskränka mitt inlägg till en kort genomgång av propositionens innehåll och framför allt till ell bemötande av de synpunkter som har framförts i de socialdemokratiska reservationerna vid betänkandet. Men först vill jag göra några kommentarer lill det inledande inlägget av Birgitta Dahl.

Propositionens förslag är inte bra, sade Birgitta Dahl. Jag hade inte väntat mig något annat omdöme från Birgitta Dahl - hade hon haft en annan bedömning hade hon naturiiglvis inte behövt 20 minuter för alt tala om del. Inlägget andades den vanliga inställningen, att regeringen är splittrad och handlingsföriamad och inte kan komma sig för med nå-

161

Riksdagens protokoll 1977/78:50-51

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

162

gonting. Så tecknade Birgitta Dahl en bakgrund till den kris vi nu har. Jag tycker det är rätt egendomligt att man kan tala om regeringens handlingsförlamning när man ändå kan slå fast att ingen regering under så kort lid har föreslagit åtgärder i den storieksordningen, i miljarder och arbetstillfällen räknat, som den nu sillande regeringen har varit tvungen all göra för alt upprätthålla sysselsättningen. Och alt upprätthålla sysselsättningen är för oss en oerhört angelägen arbetsuppgift. Självklart kan detta då få sådana konsekvenser alt budgetutrymmet inle räcker för att genomföra allt man önskar sig på andra områden.

Birgitta Dahl sade att det finns en känsla hos svenska folkel att man verkligen vill bidra till att föra vårt land ut ur den ekonomiska krisen. Här vill jag helt instämma med Birgitta Dahl. Jag tror också att den viljan finns, och därför räknar vi med att vi skall lyckas med de arbetsuppgifterna.

I sitt inlägg sade Birgitta Dahl att socialdemokraterna med hjälp av en stram ekonomi skulle klara en mer rättvis fördelning än den regeringen föreslår. Vi har emellertid denna vecka fått lyssna till kritik för att regeringen på olika säll är för vårdslös med ekonomin och satsar för mycket på olika håll i samhället. Det finns ingen linje i den socialdemokratiska kritiken - man talar om återhållsamhet och kritiserar regeringen för att den är vårdslös med samhällsfinanserna samtidigt som man kräver mer på massor av områden.

Vi kan konstatera att regeringen har prioriterat starkt och salt in åtgärder för att kompensera sådana grupper och områden i samhället där de verkligen behövs - det gäller barn, del gäller pensionärer och det gäller åldringsvård.

Sedan vill jag övergå lill förslaget i propositionen 61 om stöd till barnfamiljerna genom förändringar i bostadsbidragssystemet. I propositionens bil. 3 föreslås alt de övre hyresgränserna höjs för statskommunalt bidrag till barnfamiljer m. fi. Höjningarna är föranledda bl. a. av inträffade och förväntade hyreshöjningar, och genom propositionens förslag får barnfamiljer i de aktuella inkomstklasserna en större del av bostadskostnaden täckt genom bostadsbidragen.

Som jag nämnde har socialdemokraterna till detta betänkande fogat ett antal reservationer. Jag skall gå in på dem, men innan jag gör del vill jag säga följande. Fem av de sex reservationer som fogats lill betänkandet berör inle primärt den fråga som genom propositionen har förelagts riksdagen, nämligen frågan om stöd till barnfamiljerna. Utskottsmajoritelen anser därför att det finns goda skäl att avvakta beredningen i departementet av bostadsstyrelsens anslagsframställning för nästa år, så all ell samlat förslag kan föreläggas riksdagen i samband med att budgetpropositionen presenteras i början av nästa år. Då kommer det enligt utskottets mening att finnas ett bättre underiag för att bedöma de olika motionsförslagen.

I reservationen 1 yrkas bifall lill den socialdemokratiska motionen om övre hyresgränser för barnfamiljerna. Molionsförslagei innebär höjningar

av de övre hyresgränserna med 75 kr. per månad utöver vad som föreslagils i propositionen. Dessutom har i motioner från vpk och från Rolf Hagel och Alf Lövenborg föreslagits höjningar utöver förslagen i såväl propositionen som socialdemokraternas reservation. Utskottsmajoriteten har avstyrkt bifall lill motionerna. Det bör i sammanhanget noteras all det i motionerna saknas beräkningar av förslagens ekonomiska konsekvenser. Det har alltså inle varit möjligt för utskottet all bedöma de budgetmässiga effekterna av reservanternas och övriga motionärers förslag. Dessutom bör noteras att i såväl den socialdemokratiska motionen som i vpk-motionen förs fram även andra förslag, vilkas belastning på anslaget till bostadsbidrag inte klargjorts. Slutligen bör noteras all ett ökat stöd lill barnfamiljerna också läggs fram i propositionen genom den föreslagna höjningen av de allmänna barnbidragen och av studiebidraget.

Både ulskotlsmajoritelen och reservanterna följer propositionsförslaget om att de nya övre hyresgränserna bör gälla fr. o. m. den 1 april 1978. Jag vill erinra om att frågan om förändrade hyresgränser lagils upp av bostadsstyrelsen i dess anslagsframställning för nästa budgetår. Frågan torde bl. a. därför behandlas i pågående budgetarbete, och riksdagen får i början av nästa år åter möjlighet att behandla frågan. Behandlingen kan då ske i ell större och mera heltäckande sammanhang.

Reservationen 2 om tidpunkten för förslag till förändringar i bostadsbidragssystemel har jag redan behandlat genom att anföra att vi som bildar utskottsmajorilet anser det lämpligt alt vi får en fullständig presentation av frågan om bostadsbidragssyslemels utformning. Jag kan gärna instämma i vad reservanterna framför om det angelägna i att olika frågor inom bostadsbidragssystemel prövas snabbi, men jag finner del likväl viktigt all vi låter beredningen ske genom det arbete som pågår för budgetpropositionen. Jag finner det således inte lämpligt all riksdagen i detta sammanhang begär förslag till förändringar på sätt reservanterna förordat. Låt mig också erinra om att föredraganden angivit att hon kommer att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med olika åtgärder inom bostadsbidragssystemet i 1978 års budgetproposition eller i särskild proposition.

I reservationerna 3, 4 och 5 tas upp frågor om övre hyresgränser för statskommunalt bostadsbidrag till hushåll utan barn, det statliga bostadsbidraget resp. ändrade inkomslgränser i bostadsbidragssammanhang. Jag finner inte anledning att nu i sak gå in på förslagen i motionerna, då ju riksdagen kommer att inom kort få möjlighet att behandla dessa frågor. Jag finner därför heller inte anledning alt nu föriänga debatten på dessa punkter, utan jag nöjer mig med all hänvisa lill vad civilulskottet anfört på s. 5 i betänkandet.

Låt mig även något beröra yrkandena i vpk-motionen om en omläggning av bostadsstödet så att det blir en hell statlig angelägenhet samt frågan om sänkning av åldersgränsen för rätt till statskommunalt bostadsbidrag lill hushåll Ulan barn från 18 till 17 år.

För att börja med det sistnämnda beslöt riksdagen år 1976 att sänka

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd lill barnfamiljerna, m. m.

163

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

gränsen från 20 lill 18 år. I detta sammanhang liksom tidigare i år har utskottet prövat vpk:s förslag om ytterligare sänkning till 17 år och inte funnit anledning följa förslaget i vpk-motionen. Den uppfattningen vidhåller utskottet.

Vad åter angår frågan om kostnadsfördelningen i bosl ad sb i dragssammanhang hänvisar utskottet lill utredningen om kommunernas ekonomi. Utredningens betänkande, som inte var överlämnat när ulskottsbetänkandet justerades, har nu offentliggjorts. Men jag finner inte någon anledning alt gå in på en diskussion om det, därför all många synpunkter kommer att läggas på förslaget från olika remissorgan, och vi har anledning all i andra sammanhang återkomma till en debatt om hur utjämningen och kostnadsfördelningen mellan stat och kommun skall utformas.

Slutligen vill jag beröra reservationen 6, där utskotieis socialdemokratiska ledamöter begär ökad information beträffande bostadsbidragen. Reservanterna anför att om riksdagen bifaller förslagen i socialdemokraternas motion kommer betydligt fier att behöva informeras om sina möjligheter alt erhålla bostadsbidrag, och del är väl närmast självklart. I utskottets majoritelsskrivning på s. 5 och 6 redogörs för hur informationen om de förslag lill förändrade övre hyresgränser som ulskotlet ställt sig bakom kommer att genomföras. Sålunda kommer såväl de som redan har statskommunalt bostadsbidrag som de som har möjlighet att erhålla sådant, om regeringens förslag godtas av riksdagen, att informeras om sina rättigheter. För dem som redan har bostadsbidrag sker omprövningen av utgående bidrag automatiskt.

Med detta, herr talman, har jag bemött de synpunkter som framförts i reservationerna och jag ber att få yrka bifall lill civilulskoltets hemställan i betänkandet på samtliga punkter.

164

BIRGITTA DAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Del framgick av Kjell Mattssons citat från ulskotlsma-joriletens skrivning att förberedelserna beträffande informationen endast gäller de ändringar som regeringen har föreslagit, men däremot inle de förändringar som skulle bli följden om våra krav skulle bifallas av riksdagen.

När del gäller finansieringen, Kjell Mattsson, kan jag gå med på alt vi borde naturiiglvis i motionen ha beskrivit de beräkningar vi givit av den finansiering som självfallet finns för det förslag vi har lämnat. Men, Kjell Mattsson, det hade ju gått bra att fråga om dem under utskottsbehandlingen - det gjorde ni inle. Då hade vi kunnat redovisa dem där. Vi har som vi anförde i reservationen full täckning för de kostnadsökningar som det skulle bli under det här budgetåret, genom au vi får pengar över på bosladsbidragsanslaget om inte de ändringar genomförs som ni föreslår. Vi kommer självfallet också i januari, när vi lar ställning till del budgetförslag som regeringen då lämnar, att redovisa finansieringen av del alternativa förslag som vi lämnar.

Barnfamiljerna, pensionärerna och låginkomsttagarna har inle råd, Kjell Mallsson, alt vänta ett helt år, till den 1 januari 1979, på höjda inkomslgränser och hyresgränser som blir följden om man skjuter på behandlingen till i vår. Del är illa nog att de har fått vänta så länge som till den 1 april 1978, därför att de ansvariga statsråden inte orkade ta sig samman och lägga propositionen tidigare. I den miljardrullning som har pågått under del här året hade del faktiskt inte varit för mycket begärt all de skulle ha orkat la strid för ett snabbare och kraftigare stöd lill de här grupperna i samhället och fått genomslag för sådana tankar i regeringen.

Därmed kommer jag in på den mera övergripande prioriteringen, på frågan om de skilda uppfattningarna om vilka behov som är mest angelägna och vad regeringen och den socialdemokratiska oppositionen har givit ullryck för. Kjell Maltsson uttryckte del så alt den nuvarande regeringen har starkt prioriterat åtgärder för de grupper som behöver mest stöd. Då vill jag ställa en fråga. Ni har ju satsat miljardbelopp på skatteomläggningar som innebär att höginkomsttagarna får skattesänkningar på tusentals kronor, medan de verkliga låginkomsttagarna kommer att få skaltehöjningar nästa år och inle kommer alt få en större förbättring av bostadsstödet än några tior per månad. Är del det som är ullryck för en stark prioritering för de mest behövande grupperna?

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

TORE CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall något kommentera Kjell Mattssons kritik mot vpk:s förslag.

Vad gäller de övre hyresgränserna har regeringen inte föreslagit någon förbättring för två grupper, nämligen ensamslående utan barn och makar utan barn. Enligt regeringens förslag skall de övre beloppsgränserna fortfarande vara 600 kr. resp. 700 kr. Del hade verkligen varit motiverat att också dessa två grupper hade fått en förbättring i del här sammanhanget.

Kjell Maltsson säger att regeringen har aviserat all den skall återkomma med förslag till åtgärder. Men redan i propositionen kan man utläsa ett av dessa förslag till åtgärder, och del innebär en direkt försämring. Det talas nämligen om en höjning av de nedre gränserna för erhållande av bostadsbidrag. Åtskilliga människor, som nu har förmånen av en relativt låg hyra och har ell visst bostadsbidrag, kommer genom en sådan åtgärd alt föriora detta bidrag. Övriga åtgärder har vi alltså inte sett ännu, men del blir väl anledning all återkomma till dem.

Beträffande vårt förslag all sänka åldersgränsen för ungdomar med egen bostad från 18 lill 17 år vad gäller möjligheten att få bostadsbidrag, så hänvisar Kjell Mattsson till att samma förslag har avslagits förut -och man avstyrker det nu också. Man har, som det heter, inte funnit anledning all tillstyrka del. Men, snälla Kjell Mattsson, tala åtminstone någon gång om varför man inte kan finna någon anledning lill att de ungdomar med egen bostad som bara är 17 år inle kan få bostadsbidrag

165

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

utan skall diskrimineras. Del är ju inget svar att säga att man inle har funnit anledning att tillstyrka förslaget.

Kjell Maltssons inlägg andas belåtenhet med regeringens förslag. I själva verket innehåller regeringens förslag i den här propositionen så små förbättringar att dessa i stort sett redan har ätits upp av den pågående inflationen.

KJELL MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber att få lacka Birgitta Dahl för uppslaget om hur vi i fortsättningen skall arbeta i civilulskottet. Vi skall alltså vördsamt anhålla alt i utskottet få reda på vad socialdemokraterna har menat med sina motioner och få veta underlaget för dem. De uppgifterna framgår ju inle av motionerna, och inle heller framgick det av Birgitta Dahls anförande hur finansieringen skulle ske.

Jag var angelägen om att framhålla att den här propositionen enbart handlar om stödet till barnfamiljerna. Det större frågekomplexel på detta område återkommer varje år i budgetpropositionen, och så även denna gång.

Att jag inte skulle inkassera något bifall vare sig från Birgitta Dahl eller Tore Claeson var jag naturligtvis fullständigt på det klara med. Oavsett om vi befinner oss på majoritets- eller minoriletssidan får vi leva med att del finns önskemål som inte kan uppfyllas. När en speciell grupp i samhället debatteras, är det väldigt lätt att säga alt det är synd om just den gruppen. På samma säll skulle vi kunna diskutera pensionärernas förhållanden eller situationen inom äldrevården och säga all det är områden som vi måste salsa mer på. De avvägningarna måste vi försöka att göra varje gång vi har budgetpropositionen uppe och tar ställning lill hur de totala stalsutgifterna och kommunal- och lands-tingsulgifter skall fördelas.

Jag hoppas att Birgitta Dahl inte menar så mycket med sitt litet van-vördiga tal om miljardrullning. Del har rullat många miljarder för all vi skall upprätthålla sysselsättningen, och jag trodde faktiskt att vi var överens om att del var den viktigaste bland alla de åtgärder vi har att vidta. Del är ju ändå näringslivet vi måste bygga på för alt få möjligheter att fördela några bostadsbidrag i fortsättningen.

Del är rikligt att det har genomförts skattesänkningar, men också i det fallet rör det sig om en proposition som vi fick överta vid regeringsskiftet. Även socialdemokraterna sysslade varje år med skattesänkningar för att skapa möjligheter att få lönerörelsen igenom. Varför man måste göra del vet Birgitta Dahl lika väl som jag. Förändringar av skatteskalorna är alltså ingenting som den nuvarande regeringen har hittat på. Regeringen ärvde faktiskt propositionen, även om den sedan förändrades något.

166

BIRGITTA DAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag lägger lillräiiavisningen från ulskoiiels ordförande på minnet. Vi skall aldrig mer glömma att tala om även del ni inte frågar om vid utskottsbehandlingen. Som jag anfört tidigare och som vi också skrivit i en av våra reservationer, kan vi finansiera de ökade kostnaderna under del här året med hjälp av de pengar som eljest skulle bli över på anslaget för bostadsbidragen.

Kjell Maltsson sade något som förvånade mig mycket. Man kan alltid säga, sade han, att just den här gruppen är del så speciellt synd om så den måste vi stödja. Han antydde därmed att vi skulle följa någon sorts nyckfull populistisk linje och i den ena frågan efter den andra, utan att ha en medveten prioritering, ställa oss upp för vad som i andra sammanhang brukar kallas "populära dagskrav".

Det är, som Kjell Mattsson vet, inte alls på det sättet. Det är tvärtom så att vi sedan del här årets början mycket medvetet har talat om vad vi vill göra med de begränsade resurser som vi anser finns i samhället. Vi gjorde upp en budget som totalt sett skulle ha inneburit mindre kostnader, men inom den inrymde vi i stället för felaktiga skattesänkningar och generella satsningar på näringslivet medvetna satsningar för att långsiktigt rädda sysselsättningen - det har regeringen inte gjort - och medvetna satsningar på vissa grupper, framför allt barnfamiljerna och de äldre.

Del är en väldig skillnad mellan vår linje och regeringens. Vi skulle totalt sett ha hushållat bättre med samhällets resurser och dessutom satt in dem mera medvetet för all rädda sysselsättningen i framliden och för att tillgodose de socialt utsatta gruppernas mest angelägna behov.

Visst har vi genomfört förändringar av skatteskalorna, Kjell Maltsson, bl. a. som ell led i förberedelserna för avtalsrörelserna. Men de har sett helt annoriunda ut än de förändringar som ni har genomfört. Del första ni gjorde när ni kom till makten var ju i själva verket all mot löntagarorganisationernas bestämda vilja förändra det förslag som vi före valet hade uppnått enighet om med löntagarnas organisationer. Detta försvårade förhandlingarna. Det innebar att mycket stora belopp som skulle ha kunnat användas bättre satsades på en skatteförändring som mest gynnade dem som redan hade det bra men urholkade standarden för dem som skulle ha behövt en förbättring. Del har ni fortsatt med, och det har koslat miljarder som har fått betalas med höjd moms, devalvering och en skenande inflation som mest drabbar de mest utsatta grupperna i samhället.

Då är det väl inle så konstigt att vi säger alt ni bedriver en socialt orättfärdig politik.

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Okat stöd till barnfamiljerna, m. m.

TORE CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig börja med att upprepa min fråga till Kjell Mattsson om varför man inle har funnit anledning att göra den förändring som skulle innebära att också 17-åringar med egen bostad skall kunna få rätt

167

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

lill bostadsbidrag. Kjell Mattsson sade ingenting om det.

Här är det ju inte fråga om att spela ut grupper mot varandra, utan här är det fråga om att ge de mest utsatta grupperna sådana förbättringar som de måste få för att deras ekonomi inte skall undergrävas alltför myckel. Del finns resurser för det här, och del måste alltid finnas resurser för att förbättra barnfamiljernas och låginkomsttagarnas svåra situation.

Kjell Maltsson har inte heller sagt någonting om den funktion som bosladsbidragen ändå får. Det är viktigt att uppmärksamma all bosladsbidragen inle är någon gåva från himlen utan bekostas av lönarbetarna, skattebetalarna själva. Även om familjen Andersson via skattsedeln hjälper familjen Johansson att klara hyran, så innebär det bara all båda även fortsättningsvis utplundras av byggmästare som blir miljonärer, av bygg-nadsmaterialiillverkare, markspekulanter, storbanker och andra vinsl-och spekulationsintressen på bostadsmarknaden. Del fungerar ju på det här sättet.

Det är klart att det är bara genom kraftigare ingrepp mot dessa, genom att göra slut på profilintressena, som man kan stoppa den nuvarande hyresutvecklingen, sänka hyrorna och göra det möjligt för vanliga arbetande människor all hyra en bostad utan att behöva anlita bostadsbidrag. En sänkning av boendekostnaden som möjliggör för en normalfamilj med normala inkomster att efterfråga och betala priset för en modern och rymlig bostad utan inkomstprövat bostadsstöd är vad vi behöver. Men del kräver en annan inriktning av hela bostadspolitiken och det kräver att man lar itu med spekulationsintressena på hela bostadsmarknaden.

168

KJELL MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall först svara Tore Claeson. Han säger att det är inte fråga om alt spela ut olika grupper mot varandra. Nej, det är precis det som är bakgrunden till hela mitt resonemang här. Om man inte skall spela ut grupper mot varandra måste de mera långsiktiga bedömningarna av vilka stödåtgärder man skall vidta göras i ett sammanhang då man har hela budgetpropositionen tillgänglig och kan studera de avvägningar som regeringen har kunnat göra där.

Regeringen har ju lagt fram en proposition som uteslutande handlar om ökat stöd till barnfamiljerna, därför att man funnit del angeläget att stödja dessa när del gäller inträffade och beräknade hyreshöjningar. Detta är, som jag sade i mitt första inlägg, anledningen lill att man i propositionen inte diskuterar andra förändringar i bostadsbidragssystemel än just ändringarna i stödet till barnfamiljerna.

Därmed har jag egentligen också svarat på Tore Claesons fråga, varför man inte ändrar åldersgränsen från 18 till 17 år.

När vi fattat beslut tidigare har det varit efter överväganden om att nu har vi möjlighet all göra den och den förändringen av bostadsbidragssystemel. Överväganden om förändringar av det slag som vpk har yrkat på kommer alltså att göras i ett senare sammanhang, vilket inle

innebär något löfte om all vpk:s förslag skall genomföras.

Får jag sedan säga till Birgitta Dahl, att fatta nu inte min replik om att jag skulle ha fått besked av socialdemokraterna bara jag frågat i utskottet som något utslag av snarstuckenhet, för del var det verkligen inle. Men vi fick ju lära oss, på den tiden då vi var i minoritet, alt det gällde verkligen för en motionär att framhålla allt och i all synnerhet länka på finansieringsbilen i de förslag man lade fram. Skall en annan metod tillämpas är det ju värdefullt för mitt arbete att jag vet hur hanteringen skall ske. Det skall vi nog klara av.

Birgitta Dahl återkommer till den samlade avvägningen och säger att socialdemokraternas budget upptog mindre kostnader. Ja, det är klart all den gjorde det. Men alt de verkliga kostnaderna för staten totalt blivit annorlunda än de som fanns i den ursprungliga budgetpropositionen är inte minst beroende på alla de åtgärder av olika slag som måste vidtas för att hävda sysselsättningen. Vi har inte upplevt att socialdemokraterna annat än i allmänt tal väsnats om att vi satsar för mycket pengar och är vårdslösa med statens ekonomi. Däremot vill de inle gå emot de konkreta åtgärder som med hjälp av de här pengarna vidtagits för att hävda sysselsättningen.

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

Tredje vice talmannen anmälde att Birgitta Dahl och Tore Claeson anhållit alt lill protokollet få antecknat att de inte ägde rätt lill ytteriigare repliker.

ROLF HAGEL (-):

Herr talman! Låt mig först med några ord anknyta till den debatt som redan varit.

Herr Mattsson gjorde någon svepande formulering som innebar att halva problemet egentligen var löst därför all vi allesammans var besjälade av viljan att komma ur krisen. Nå, herr Mattsson, det där är naturiiglvis en sanning med myckel stor modifikation, för all inle säga att det är en ren lögn.

Man kan inte samla ihop alla i Sverige i en enda bunt och säga alt vi är en homogen massa som har gemensamma intressen vilka skall tillfredsställas, och all vi därmed kommer ur krisen. I alla debatter vi haft under den borgerliga regeringens lid, medan krisen har förvärrats, har del framkommit två linjer.

Den ena linjen har exemplifierats mycket förträffiigt av en av regeringspartiernas representanter, nämligen herr Träff Han säger i princip alt vi måste gå ut till svenskarna och berätta för dem all de lever över sina tillgångar, och all vi måste komma tillbaka lill 1974 års löneläge. Vad är detta? Del är egentligen bara ett försök att göra situationen än värre för stora grupper i detta samhälle. Anledningen till alt man skall göra situationen värre för stora grupper är att de små grupperna skall få det så myckel bättre. Alltså har vi inget gemensamt intresse, och alltså är vi inte besjälade av någon gemensam vilja att komma ur krisen.

169

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd lill barnfamiljerna, m. m.

170

Att komma ur krisen, som herr Mattsson uttrycker det, innebär så olika saker för oss. Del innebär något helt annat för dem som t. ex. är anställda på ASEA. För företaget ASEA är del väldigt lyckligt och lukrativt att fortsätta att etablera sig i Säo Paulo, men för dem som arbetar på ASEA i Västerås är inte delta en lycklig utgång, ulan del är en negativ utgång som fördjupar krisen i vårt eget land.

Jag vill inte knyta hela den ekonomiska kris vi befinner oss i till all vi har en dålig regering i våri land, men jag vill beslämi hävda att regeringen bidragit till all göra det onda värre än som varit nödvändigt.

Det finns väl ingen som längre bestrider att landets regering varit myckel framgångsrik i sin strävan all pressa ner den svenska arbetarklassens levnadsstandard. Efter ell år vid maklen har man nått sådana resultat all de måste tillfredsställa även de mest långtgående förväntningar och önskemål från Svenska arbetsgivareföreningen eller den s. k. förelagar-väriden. Och del är inte bara den produktiva delen av arbetarklassen som får känna på vad den s. k. svångremspolitiken i praktiken innebär. Även pensionärer får känna på den, och vad som är höjden av cynism - för all använda ell mycket milt uttryck - är all även ungdomar och barn drabbas myckel hårt.

Det är ett klart och kontrollerbart faktum all livsmedelskonsumlionen har sjunkit såväl kvantitativt som kvalitativt. Vad delta får för konsekvenser för hälsan behöver man heller inte spekulera särskilt myckel i. Vi vet vad brislen på näringsrik kost innebar för de barnkullar som växte upp under 1930-talets kapitalistiska kris och dess borgerliga politik. Genom all, bildligt talat, la vitaminerna ur munnen på arbetarklassens barn kvalificerar sig den här regeringen för samma eftermäle som den Lindmanska och den Ekmanska regeringen gjorde.

Att ge barnfamiljerna en slant i stället för full kompensation för prishöjningar på mat, kläder och det som hittills betraktats som hörande till livets nödtorft, en dräglig bostad, är en ren och oförfalskad klasspolitik. Inga som helst verbala försäkringar om socialt ansvar etc. kan dölja detta faktum. Vi har i vår motion inle gått längre än till att just kräva kompensation åt barnfamiljerna och de studerande ungdomarna, trots alt vi vet att en höjning av dessa kategoriers standard väl skulle kunna motiveras.

Regeringens bostadspolitik leder i rask takt dithän att en dräglig bostad för barnfamiljer ur arbetarklassen förvandlas från att vara en rättighet lill all bli en lyx. En så hårt nedskuren produktion i förening med ständigt stegrade hyror leder verkligen dithän.

Första sidan i gårdagens nummer av Dagens Nyheter dominerades av rubriken "Från kommande årsskifte höjs hyrorna i allmänhet med 10-12 kr. per m!" Två bosladsministrar har uppenbarligen föresatt sig all på kortast möjliga tid fösa arbetarungdomen tillbaka lill utdragssoffor och syskonbäddar. Del blir, herr talman, det oundvikliga resultatet av bostadsbidragets urholkning.

Vi har i vår motion krävt att de övre hyresgränserna för bostadsbidrag

höjs med i runt tal 20 96. De redan inträffade hyreshöjningarna, del som förulskickas från regeringen plus slaktade kommunislmotioner under den senaste veckan innebär att del inle finns någon som helst prutmån på detta krav.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till motionen 1977/78:136. I anslutning till yrkandet 1 i motionen hemställer jag att riksdagen antar del förslag till lagtext, avseende 1 § i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, som utdelats lill ledamöterna. Förslaget har följande lydelse:

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrives att I § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

För barn, som är svensk medborgare och bosall i riket, skall av allmänna medel såsom bidrag lill barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag med 2 100 kronor om året i enlighet med vad nedan närmare stadgas.

Föreslagen lydelse

1§

För barn, som är svensk medborgare och bosall i riket, skall av allmänna medel såsom bidrag till barnels uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag med 2 520 kronor om året i enlighet med vad nedan närmare stadgas. Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn, som icke är svensk medborgare, såframt barnet fostras av någon som är bosalt och mantalsskriven i riket eller ock barnet eller endera av dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i riket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

I anslutning till yrkandet 2 i motionen hemställer jag vidare att riksdagen antar del förslag till lagtext, avseende 2 kap. 1 § och 3 kap. 6 § studiestödslagen (1973:349), som utdelats lill ledamöterna. Förslaget har följande lydelse:

Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrives all 2 kap. 1 § och 3 kap. 6 § sludiestödslagen (1973:349) skall ha nedan angiven lydelse.

171

Nr 51

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd lill barnfamiljerna, m. m.

Studerande vid grundskolan har rätt lill förlängt barnbidrag med 210 kronor i månaden från och med kvartalet efter det under vilket han fyllt 16 år.

2 kap 1 § Studerande vid grundskolan har rätt till föriängt barnbidrag med 175 kronor i månaden från och med kvartalet efter det under vilket han fyllt 16 år.

Delsamma gäller studerande som deltager i motsvarande undervisning vid skola som avses i 33 eller 34 § skollagen (1962:319).

3 kap.
6S
Studiebidrag utgår med 175 kro- Studiebidrag utgår med 210 kro
nor i månaden. nor i månaden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

172

CHRISTER NILSSON (s):

Herr talman! Även i reservationen vid socialförsäkringsutskoitets belänkande nr 14 lägger socialdemokraterna fram förslag som innebär förbättringar för barnfamiljerna.

I en reservation vid civilulskoltets betänkande nr 7 föreslår den socialdemokratiska oppositionen en höjning av det statliga bostadsbidraget lill 1 200 kr. per barn och år. Därför bör det inkomslprövade tillägget inom studiehjälpen, som sedan början av 1970-lalet är samordnat med bostadsbidraget, höjas lill 100 kr. per månad fr. o. m. den 1 april nästa år. Vidare bör de studerande som redan uppburit inkomstprövat tillägg för innevarande läsår erhålla ytterligare 75 kr. för vårterminen 1978.

När del gäller motiven för vårt förslag, som innebär förbällringar utöver regeringens proposition, ber jag att få hänvisa lill Birgitta Dahls inlägg.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen vid socialförsäkringsutskoitets betänkande nr 14.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! För någon dag sedan kunde man läsa om regeringens ekonomiska politik i många tidningar. Genom budgetläckor får man ytterligare bevis för alt regeringens ekonomiska politik drabbar låg- och mel-laninkomsttagarna i vårt samhälle mycket hårt.

Hundratusentals hyresgäster kommer t. ex. att få höjda hyror genom regeringens beslut. Den bostadskoslnadsstegring som många familjer i Stockholmsområdet fåll redan innan de nya uppgifterna läckte ut ligger på 250 kr. för nästa år, om man räknar in höjningar för el och vatten. Bosällningslånen för unga familjer kommer all försämras kraftigt med

regeringens politik. Dels skall inkomstgränserna för erhållande av lån sänkas, dels skall räntan höjas från 7-8 % till normal bankränla, dvs. Ull mellan 12 och 15 96.

Tandvårdsförsäkringen försämras. Utökningen av vuxenutbildningen stoppas, vilket drabbar i första hand de lågavlönade, de handikappade och invandrarna enligt vad man säger på ABF. Slopandet av den s. k. äklamakeprövningen inom studiestödet kommer inte att genomföras. Man stoppar denna reform som man så ivrigt propagerat för i ett annat skede. På många områden blir det direkta försämringar för stora befolkningsgrupper. Bakom dessa försämringar hör man att del viskas om en ny devalvering.

I propositionen 61 har regeringen föreslagit alt barnbidraget skall höjas med 160 kr. per år och att studiebidraget skall höjas med 13 kr. per månad. Det är verkligen blygsamma höjningar man föreslår, dels med tanke på inflationen, dels med tanke på den allmänt höga prisnivån på nödvändiga varor. Egentligen är det inle alls fråga om något stöd, som det står i förtexten lill propositionen, ulan det är bara fråga om marginella kompensationer för de fördyringar i levnadsomkostnaderna som barnfamiljerna redan har drabbats av under året.

När man talar om barnfamiljernas ekonomiska villkor så är det viktigt att se lill deras totala situation. Bidragen i nuläget är helt nödvändiga, och därför kräver vänsterpartiet kommunisterna förbättringar på del området. Men barnbidragen får aldrig tjäna som en ursäkt för att man inte tagit itu med de grundläggande förändringar som behövs för att på ett mera påtagligt sätt förbättra barnfamiljernas förhållanden. Det gäller t. ex. alt tillgodose allas -jag avser såväl ungdomars som kvinnors och mäns - rätt till ell meningsfullt arbete som de kan försörja sig på. Så är inte fallet i dag. Del gäller all tillgodose alla barns rätt till en bra och avgiftsfri daghemsplals. Del gäller att häva ulbildningsdiskrimineringen av arbetarklassens barn. Det gäller att stoppa infiationen, som undergräver de arbetandes ekonomi. Del gäller att slopa momsen på mat och andra nödvändighetsvaror, vilken särskilt hårt drabbar barnfamiljerna.

Herr talman! De senaste årens kraftiga inflation har på ett påtagligt sätt visat på nödvändigheten av ett ändrat barnbidragssystem. Del nuvarande systemet innebär att barnbidragen ständigt kommer att släpa efter i kostnadsutvecklingen. Vpk har tidigare föreslagit en anknytning till basbeloppet, vilket övriga riksdagspartier gått emot. Den lilla höjning av barnbidraget som regeringen nu föreslår har redan uppslukats av inflationen. Man kan inom en nära framtid vänta ytterligare prisökningar. Därför är del minst sagt motiverat att indexreglera barnbidraget. Vänsterpartiet kommunisterna anser att barnbidraget snarast skall anknyta lill basbeloppet och utgöra 25 96 av detta.

Herr talman! När det nuvarande studiemedelssystemet infördes, så proklamerades del all systemet skulle vara till för att bryta den sociala snedrekryteringen inom utbildningen, men så har inte skett. Man kan tvärtom se tendenser till att den ökar och att utslagningen i del svenska

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

173

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

skolväsendet börjar redan på låg- och mellanstadiet. Målet för det nuvarande studiemedelssystemet har med andra ord inle alls uppnåtts.

En avgörande åtgärd för att bryta diskrimineringen av arbetarklassens barn i ulbildningshänseende beslår i att tillförsäkra dem ett ekonomiskt oberoende. Därför har också vänsterpartiet kommunisterna under en följd av år ställt krav på införandel av studielön. Vpk anser alt utbildningen är ett samhälleligt ansvar, och med det följer givelvis att samhället också måste garantera de studerandes ekonomiska situation. Del finns, herr talman, möjlighet alt utarbeta ett förslag till studielön för studerande över 16 år så alt studielönen kan träda i kraft under senare delen av 1978.

Det hjälper inte stort alt regeringen föreslår en höjning med 13 kr. i månaden, om man fortfarande har ambitionen all stimulera till studier och framför allt att stimulera de grupper som diskrimineras i vårt nuvarande skolväsende. Därför måste det lånesyslem vi har i dag förändras till ett studielönesystem. En sådan åtgärd skulle bidra till alt problemet med den sociala snedrekryteringen löstes, och den skulle troligen få effekt på kort sikt så alt fler människor från arbetarklassen kunde rekryteras till vuxenstudier, vilket sker i mycket ringa grad f n.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill motionen 185 i den del som behandlar sludielönefrågan och f. ö. lill del yrkande som utdelats lill kammarens ledamöter angående barnbidragen, nämligen alt riksdagen beslutar att med anledning av motionen 1977/78:185 yrkande 1 hos regeringen begära alt förslag snarast förelägges riksdagen av innebörd att det allmänna barnbidraget fr. o. m. den 1 april 1978 bestäms att utgöra 25 % av basbeloppet.

174

BRITTA BERGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag skall börja med att yrka bifall lill hemställan i socialutskottets betänkande nr 18 och hemställan i socialförsäkringsutskoitets belänkande nr 14. Det innebär samtidigt yrkande om avslag på bl. a. de yrkanden av Rolf Hagel och Inga Lanlz som delats ut.

När det gäller socialutskottets betänkande 18 vill jag bara peka på all ett enhälligt utskott har tillstyrkt propositionens förslag om höjning av barnbidragen och avstyrkt de motioner om andra förändringar än vad propositionen föreslår beträffande dessa, dvs. höjning med 160 kr. per barn och år. Det finns ingen anledning att gå in på en motivering. Utskottet anför all de här frågorna relativt nyligen behandlats och hänvisar till framför allt socialuiskoltels belänkande 1976/77:25.

I socialförsäkringsutskotlets betänkande behandlas förslag om höjning av studiebidraget. Men med hänvisning till att det finns en koppling mellan barnbidraget och studiebidraget menar utskottet all det inle finns någon anledning att höja studiebidraget i och med alt socialutskottet tillstyrkt det förslag beträffande barnbidrag som läggs fram i propositionen 61.

Del är också en koppling mellan förslaget i motion 174 beträffande det inkomslprövade tillägget och det statliga bostadsbidraget. Socialför-

säkringsutskotlel hänvisar där till all civilulskottet avstyrkt en höjning av bostadsbidraget och menar all det inle finns någon anledning alt tillstyrka en höjning av det inkomslprövade tillägget.

Frågan om studielön har nyligen - så sent som i fredags - diskuterats i kammaren. Även den har utskottet avstyrkt. Frågan har behandlats av studieslödsulredningen, som i ett belänkande har lagt fram allerna-tivförslag, där även begreppet studielön finns med. Det är ingen anledning att föregripa fullföljandet av den utredningen, som är föremål för remissbehandling, utan man bör först se vad den kan ge. Jag menar alltså alt vi inte bör fortsätta den debatten längre i kammaren, ulan i stället avvakta vad resultatet blir av utredningen och remissbehandlingen.

Jag ber alltså att få yrka bifall till vad utskotten hemställt i de betänkanden vi nu har behandlat.

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Det är riktigt att studielönen debatterades i kammaren i fredags, men frågan är ju fortfarande lika aktuell, och den har varit del under många år. Vi har också sett prov på hur snett del nuvarande studiemedelssystemet slår mot de grupper som i utbildningshänseende

- alltså inle bara i ekonomiskt hänseende, utan även i andra avseenden

- är eftersatta. När man i andra sammanhang talar ganska myckel för att den sociala snedrekryteringen skall brytas måste man ju också vara för ett ekonomiskt system som möjliggör att man bryter den sociala snedrekryteringen inom vårt utbildningsväsende samt att man då också gör det från åldern 16 år. Därför anser jag all del finns all anledning för riksdagen all uttala sig för studielön - om del skall finnas någon möjlighet att bryta den snedrekrytering som vi har.

När det gäller barnbidragen har samhället otvetydigt ansvar för omsorgen om och kostnaderna för barnen. Fortfarande är det allmänna barnbidraget stommen i samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna. För all uppnå likställighet i samhället mellan föräldrar och barnlösa är en ökning av barnbidraget den effektivaste åtgärden i nuläget, även om det, som jag sade i mitt inledningsanförande, också finns andra mycket viktiga områden som man måste bygga ut för att trygga stödet till barnfamiljerna.

Vill man motverka de ekonomiska skillnaderna mellan människor med barn och människor utan barn måste man satsa på en kraftig höjning av barnbidragen. Jag anser all ökningen med 160 kr. per år - vilket är den höjning som föreslås nu - är helt otillräcklig. Den läcker inte ens kostnadsökningarna hittills under det här året, och eftersom vi väntar en 15-procentig prisutveckling kommer den alls inte all räcka till. Vidare är del på grund av den galopperande inflation som vi har i landet nödvändigt att också indexreglera barnbidragen, så all vi sMpper hålla på att späda på dem med några kronor varje år. Man skulle alltså kunna förenkla proceduren genom att indexreglera dem. Jag har myckel svårt

175

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd lill barnfamiljerna, m. m.

att förstå att motståndet här i kammaren mot all genomföra en så enkel procedur är så stort.

Överläggningen var härmed slutad.

Civilutskottets betänkande nr 7

TREDJE VICE TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande utskottets motivering till den del den behandlas i reservationen nr 2. Därefter företas utskottets hemställan och därtill hörande motivering till avgörande momenlvis.

Utskottets motivering till den del den behandlades i reservationen nr 2 av Per Bergman m. fl.

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservationen anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birgitta Dahl begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren godkänner civilutskottets motivering i betänkandet nr 7 till den del den behandlas i reservationen nr 2 av Per Bergman m. fi. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birgitta Dahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 164

Nej - 151

Avslår - 1

176

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av Per Bergman m. fi., 3:o) motionen nr 185 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del samt 4:o) motionen nr 136 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Birgitta Dahl begärde votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Tore Claeson begärt votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna under 3:o) och 4:o), av vilka den under 3:o) förklarades ha flertalets mening för sig.

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposilion för voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående civilutskottets hemställan i betänkandet nr 7 mom. I antar reservationen nr 1 av Per Bergman m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit motionen nr 185 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd lill barnfamiljerna, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tore Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 137

Nej - 16

Avstår - 163

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion för huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 7 mom. 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Per Bergman m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birgitta Dahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 165

Nej - 150

Avstår - 2

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 3 av Per Bergman m. fl. samt 3:o) motionen nr 185 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Birgitta Dahl begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Tore Claeson begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

12 Riksdagens protokoll 1977/78:50-51

177

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd lill barnfamiljerna, m. m.

Den som vill all kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående civilutskottets hemställan i betänkandet nr 7 mom. 2 antar reservationen nr 3 av Per Bergman m. fl. röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit motionen nr 185 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 136

Nej - 16

Avslår - 165

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 7 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Per Bergman m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av karnmarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birgitta Dahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 165

Nej - 148

Avslår - 4

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av Per Bergman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birgitta Dahl begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 7 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Per Bergman m. fl.

178

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birgitta Dahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 165

Nej - 150

Avstår - 2

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskotieis hemställan, 2:o) reservationen nr 5 av Per Bergman m. fl. samt 3:o) motionen nr 185 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Birgitta Dahl begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Tore Claeson begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående civilulskoltels hemställan i betänkandet nr 7 mom. 4 antar reservationen nr 5 av Per Bergman m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit motionen nr 185 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 142

Nej - 16

Avstår - 160

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller civilulskoltels hemställan i betänkandet nr 7 mom. 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av Per Bergman m.fl.

179

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd lill barnfamiljerna, m. m.

Ja - 165

Nej - 151

Avstår - 2

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av Per Bergman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birgitta Dahl begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 7 mom. 5 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av Per Bergman m.fl.

Ja - 163

Nej - 151

Avslår - 1

Mom. 6 och 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 185 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller civilulskoltets hemställan i belänkandet nr 7 mom. 6 och 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 185 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

180

Ja - 299 Nej - 16

Socialutskottets betänkande nr 18

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) det av Inga Lantz under överläggningen framställda yrkandet samt 3:o) del av Rolf Hagel under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Inga Lanlz begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Rolf Hagel begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående socialutskottets hemställan i betänkandet nr 18 mom. 1 antar det av Inga Lanlz under överiäggningen framställda yrkandet röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit del av Rolf Hagel under överläggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller socialulskotlets hemställan i betänkandet nr 18 mom. 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit del av Inga Lantz under överläggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lanlz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 298

Nej - 16

Avslår - 2

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

181

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Ökat stöd till barnfamiljerna, m. m.

Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 14

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels del av Rolf Hagel under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Rolf Hagel begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsutskotlets hemställan

i betänkandet nr 14 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit del av Rolf Hagel under överiäggningen

framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Rolf Hagel begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 299

Nej - 11

Avstår - 5

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av Sven Aspling m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Christer Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsutskotlets hemställan

i betänkandet nr 14 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Sven Aspling m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Christer Nilsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 165 Nej - 152

182

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 185 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 14 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 185 av Lars Werner m. fl.

i motsvarande del.

Ja - 300 Nej - 16

§ 2 Föredrogs

Socialförsäkringsutskotlets belänkande

1977/78:16 med anledning av motion om förenklat förfarande vid handläggning av bidragsansökningar

Socialutskottets betänkanden

1977/78:14 med anledning av motion om en ny internationell konvention

rörande arbetstiden 1977/78:16 med anledning av propositionen 1977/78:27 om ändring i

barnavårdslagen (1960:97), m. m. 1977/78:20 med anledning av propositionen 1977/78:25 med förslag om

tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såvitt avser

anslag lill arbelarskyddsslyrelsen

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Statens vägverks organisation, m. m.

§ 3 Statens vägverks organisation, m. m.

Föredrogs trafikutskotlets betänkande 1977/78:10 med anledning av propositionen 1977/78:10 om ändring av statens vägverks organisation och om vissa vägplaneringsfrågor jämte motioner.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Den av regeringen framlagda propositionen om ändring av statens vägverks organisation och om vissa vägplaneringsfrågor omfattar i princip två delar: en del som behandlar den långsikliga vägplaneringen, en annan som lar upp frågan om inriktningen av de framtida väginvesteringarna. I den del som rör den långsiktiga planeringen har regeringen lagt fram en rad förslag till förändringar i såväl planeringssystemet som planeringsorganisationen. Den gemensamma nämnaren för alla dessa förslag är en strävan till en förenkling av planeringen, till en ytterligare decentralisering av den redan i dag företrädesvis på regional

183

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Statens vägverks organisation, m. m.

184

och lokal nivå bedrivna vägplaneringen samt till en utökad samordning mellan vägplaneringen, den regionala utvecklingsplaneringen och den fysiska samhällsplaneringen.

Således föreslås alt en perspekiivplanering ersätter den nuvarande relativt schablonmässiga behovsinventeringen. Delta innebär all förutsättningar skapas för en mer allmän diskussion om väghållningens mål och medel. Denna diskussion kan föras såväl på lokal nivå ute i kommunerna som på central nivå.

Vidare föreslår regeringen att de nuvarande femåriga flerårs- resp. fördelningsplanerna slås samman med de tioåriga långiidsplanerna lill ett tioårigt planeringsinstrument. Länsstyrelserna föreslås härvid få fastställa flerårsplanerna för länsvägnälet.

Dessa av regeringen framlagda förslag visar på konkreta åtgärder i syfte att förenkla och ytterligare decentralisera vägplaneringen.

Inrättandet av en fast beredningsgrupp i väg- och trafikplaneringsfrågor på länsnivå skapar vidare förutsättningar för att olika synpunkter ges möjlighet att göra sig gällande i planeringssammanhang. Planeringsfrågorna kommer alt bli belysta från olika utgångspunkter, vilket innebär att de som har att fatta beslut på regional nivå kommer alt ha tillgång lill ett omfattande och förhoppningsvis väl genomarbetat beslutsunderiag. Genom den utveckling av själva planeringsmeiodiken som kommer alt ske, kommer också trafiksäkerhets- och miljöfrågorna att ges större vikt i planeringssammanhang. Dessa frågor kommer alt på ett annat sätt än hittills få betydelse i besluten.

Jag har här räknat upp en del av de förslag som regeringen framfört i propositionen i fråga om den framtida långsiktiga vägplaneringen. Jag konstaterar också att trafikutskottet i sitt belänkande till fullo accepterat och uttryckt sin tillfredsställelse över dessa förslag. Del finns således utsikter lill att den revidering av de nuvarande flerårs- och fördelningsplanerna, som skall ske under år 1978, kan genomföras inom ramen för ett nytt planeringssystem och med en förändrad planeringsorgani-saiion.

De konkreta tioåriga vägplaner som kommer att föreligga vid årsskiftet 1978-1979, kommer således all vara resultat av i förhållande lill i dag mer genomarbetade beslutsunderlag, som framtagils i ett intimt samarbete mellan kommuner, länsstyrelser, vägverket och andra myndigheter och organ. Delta möjliggörs genom regeringens nu framlagda förslag.

Jag angav inledningsvis att regeringens förslag i propositionen kunde sägas bestå av två delar, en planeringsdel och en del som behandlade inriktningen av de framtida väginvesteringarna.

De förslag som regeringen lagt fram för invesleringsinriktningen inom vägsektorn baseras på den utveckling som landets vägnät genomgått under 1960-talel och hittills under 1970-lalet. Vi har i dag ett huvudvägnät, bestående av riksvägnätel och de större irafikstarkare länsvägarna, som generellt sett har en i förhållande lill trafikvolymen acceptabel standard.

Jag medger gärna att del förvisso finns delar av delta huvudvägnät

som fortfarande behöver rustas upp eller byggas om. Kurt Hugosson och jag diskuterade så sent som i förrgår här i riksdagen en av dessa delar, nämligen väg E 6 genom Halland och norra Bohuslän.

En del av de största vägarna förutom E 6 går vidare genom tätbebyggda områden med allt vad del medför i form av trafiksäkerhelsrisker och miljöolägenheler. Jag vill dock påstå att detta numera hör till undantagen. Man kan också beträffande huvudvägnätet peka på att den genomsnittliga reshasiigheten på detta vägnät f. n. uppgår till ca 80 km/tim. Nu skall man i och för sig handskas varsamt med medeltalsvärden, men detta pekar ändå på en nivå som måste sägas ligga tämligen högt.

Att la undanlagsfallen som utgångspunkt vid utformningen av en framlida inriktning av väginvesteringarna kan inle vara rikligt. Del är de mer generella problemen som skall lösas. Regeringens förslag baseras också på en sådan grundsyn. Det är således framför allt det mindre och medelstora vägnätet som nu i första hand behöver rustas upp och förbättras, detta vägnät som till sin huvuddel beslår av grusvägar. Det är på detta vägnät som man också har stora bärigheisproblem i tjällossningstider. Det förekommer än i dag att man måste stänga av vägar t. o. m. för personbilslrafik under vissa delar av året. Enligt min mening bör alla människor i dag ha rätt lill farbar väg året om lill sitt hem.

Det är dessa hittills något försummade vägproblem som vi nu måste lösa. Transporiproblemen för förelag och industrier som är hänvisade lill del mindre vägnätet, för de areella näringarna, skogs- och jordbruket, och för glesbygdsmänniskorna, för vilka möjligheterna till kollektiva transporter är begränsade.

Det är denna problembild regeringen haft i åtanke när den inriktning som redovisas i propositionen utformats. Det är en inriktning som innebär en ökad beläggning av grusvägnälet, en utökad satsning på förstärknings-åtgärder för all minska ijällossningsproblemen och öka bärigheten, så att varje människa såvitt möjligt skall få farbar väg året om till sin permanenta bostad.

Med hänsyn till den vikt som regeringen lägger på trafiksäkerhets-och miljöaspekterna innefattar den angivna inriktningen också en ökad invesieringsandel för bättre trafikmiljö och trafiksäkerhet såväl på riksvägar som på länsvägar.

Trafikutskottet har vid sin behandling av propositionen inte ansett sig berett att ta ställning till detta förslag lill en investeringsinriktning mot de mindre och medelstora vägarna. Utskottet har i stället angett all man får vänta med ett ställningstagande lill dess ell förslag till långsiktigt vägpoliliskt program lagts fram av regeringen. Utformningen av ett sådant program måste enligt min uppfattning vara beroende av vissa övriga trafikpolitiska ställningstaganden, bl. a. rörande den väsentliga frågan om kostnadsansvaret. Den trafikpolitiska inriktningen är också avgörande för trafikens fördelning på olika färdmedel, då en trafikpolitik innebär nödvändiga avvägningar mellan de olika trafikslagen. Skilda trafikpolitiska inriktningar får självfallet betydelse för den andel av del totala

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Statens vägverks organisation, m. m.

185

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Statens vägverks organisation, m. m.

förflyttningsbehovet som kommer alt avvecklas med kollektiva resp. individuella transportmedel. Detta får i sin tur återverkningar på den väg-politiska inriktningen. Regeringen avser att så fort som möjligt redovisa dessa frågor i en sammanhållen trafikpolitisk proposition.

Jag vill emellertid i detta sammanhang framhålla att ett vägpoliliskt program inle kan beslå av hårt bundna kriterier. Ett sådant program skulle låsa handlingsutrymmet för de planerande myndigheterna och organen. Varje län måste alllid ha handlingsfrihet att utifrån sina speciella förutsättningar utforma sin väginvesteringsplan på ett säll som gagnar det egna länet bäst.

Som jag tidigare nämnde, kommer flerårs- och fördelningsplanerna för vägbyggandet att revideras under år 1978. I likhet med vad som skett vid tidigare revideringstillfällen kommer regeringen all lämna länsstyrelserna och vägverket direktiv för upprättandet av dessa planer. Detta kommer att ske i början av nästa år, för att tidsmässigt möjliggöra del omfattande samråds- och remissförfarande som krävs innan planerna kan fastställas. Det är enligt min mening väsentligt att de regionala och lokala organen får god tid på sig att sälla sig in i planeringsfrågorna.

De konkreta vägförelag som skall ingå i de kommande flerårs- och fördelningsplanerna får beslutas av vägverket och länsstyrelserna gemensamt och i samråd med länens kommuner. Vägnätet skall förbättras så att länens egen planering i fråga om regionalpolitik, industripolitik, bebyggelseplanering, kollektivtrafikförsörjning m. m. tillgodoses i största möjliga utsträckning inom ramen för den av regeringen angivna inriktningen. Del förändringens samhälle som dessa aktiva insatser skapar kräver - för att det skall fungera - att väg- och transportpolitiken medger en följsam anpassning till förändrade behov. Därför kan det ligga en fara i alltför detaljerade eller låsande riktlinjer som utgångspunkt för en decentraliserad vägplanering.

I avvaktan på alt regeringen lägger fram en sammanhållen trafikpolitisk proposition och därmed också ett vägpoliliskt program anser jag alt den i den nu diskuterade propositionen angivna inriktningen för investeringarna inom vägsektorn bör ligga till grund för de direktiv som regeringen kommer all lämna inför flerårs- och fördelningsplanearbetel under nästa år. Det finns ett stort dokumenterat behov i fråga om såväl upprustning av det mindre och medelstora vägnätet som åtgärder för all främja trafiksäkerheten och minska trafikens miljöolägenheter på olika avsnitt av hela vårt vägnät. Att i ett sådant läge planera utifrån den inriktning för väginvesteringarna som regeringen angivit anser jag borde borga för att de medel som riksdagen årligen avsätter till vägbyggandet hamnar där de bäst behövs.

186

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Regeringens proposition 1977/78:10 innehåller, som kommunikationsministern här har sagt, i princip två olika delar. Den ena delen av propositionen handlar om vägverkets organisation och om planeringssystem. Den andra delen kan sägas handla om riktlinjer för den framtida vägplaneringen.

Som kammarens ledamöter har kunnat konstalera är trafikutskottets betänkande nr 10, där vi behandlar regeringens proposition nr 10, ett enhälligt betänkande. Det innebär att utskottet enhälligt har ställt sig bakom regeringens proposition i den del som handlar om vägverkets organisation och de förslag när det gäller planeringsfrågorna som kommunikationsministern tidigare utförligt har beskrivit.

Men utskottet är också enhälligt när det avstyrker den del av propositionen som handlar om riktlinjerna för den framlida vägplaneringen. Det är ju så, herr talman, att riksdagen vid ett flertal tillfällen under de tre senaste åren hos regeringen begärt att få la ställning lill den framtida vägpolitiken. Riksdagen har enhälligt 1974, 1975 och 1976 begärt att få ett långsiktigt program för den framtida vägpolitiken. Det har inte varit möjligt att leverera ett sådant förrän nu, därför att det beslutsunderlag som skulle utgöra grund för programmet förelåg inle förrän hösten 1975 i och med att KLV:s betänkande redovisades och var föremål för remissbehandling år 1976.

I regeringsdeklarationen från den nuvarande regeringen uttalas bl. a. följande:

"En ny trafikpolitik byggd på trafik i samverkan läggs fast. Kollektivtrafiken främjas. Ett program för den långsiktiga vägpolitiken läggs fram."

Vi fick ingen trafikpolitisk proposition i år, och vi vet inte när vi får någon sådan. Det har debatterats tidigare, och vi har från socialdemokratiskt håll beklagat att det förhåller sig på detta sätt. Men det har i ulskotlet rått enighet om all den del av propositionen 10 som handlar om den framtida vägplaneringen inte svarar mot de krav som riksdagen tidigare framfört. Därför har trafikutskottet ånyo hemställt att riksdagen får ta ställning till de här frågorna.

Beträffande riktlinjerna för den framtida vägplaneringen har departementschefen i propositionen fört vissa allmänna resonemang om de faktorer som bör vara bestämmande.

När del gäller sambandet mellan vägslandard och driftåtgärder å ena sidan och effekterna för trafikanterna i form av säkerhet och framkomlighet å andra sidan tar departementschefen ingen ställning utan menar att frågan bör bli föremål för ytteriigare forsknings- och utvecklingsarbete. Samma sak gäller väghållningens samhälleliga effekter. Även här fordrar departementschefen ytteriigare utredning.

Beträffande restid och trafikolyckor delade departementschefen KLV:s uppfattning att en uppräkning av olyckskostnaderna och nedjuslering av restidsvärderingen är motiverad. Och förvisso är det så. Men hur

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Statens vägverks organisation, m. m.

187

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Statens vägverks organisation, m. m.

delta skall ske ges del inle någon anvisning om i propositionen. Och inte kan man säga alt någon målsättning för trafiksäkerhelsålgärder för den framtida vägpolitiken har redovisats.

När del gäller miljöaspekterna är uttalandet i propositionen ytterst vagt. Departementschefen anser att det i framtiden är nödvändigt all miljöaspekterna beaktas i ökad utsträckning och alt kostnaderna för att uppfylla miljökraven skall vägas in i den irafikekonomiska kalkylen. Men hur miljökraven skall beaktas ges det ingen anvisning om, och inte heller ger propositionen något svar på hur man skall beräkna miljökostnaderna.

Departementschefen anser att vägslandarden i framliden måste sänkas, och att större trafikvolymer än hittills av resursskäl måste tillåtas vid en given vägbredd. Men inle heller på den här punkten ger departementschefen några anvisningar om hur standarden skall utformas.

Vi har menat att del är myckel allmänna, kanske till intet förpliktande, uttalanden som departementschefen gör i sin proposition i de här avseendena. Resonemangen svarar på intet sätt mot de krav riksdagen varit överens med utskottet om att ställa. Det är därför vi vill ha ett nytt förslag rörande de här frågorna. Man kan naturiiglvis formulera ett program för trafikpolitiken på olika sätt, men trafikpolitikens uppgift är att med utgångspunkt i existerande och framtida önskade bosättningsmönster och därmed sammanhängande aktiviteters lokalisering fördela erforderliga transporluppgifler på olika iransportgrenar.

Med utgångspunkt i ett sådant resonemang måste man även formulera en generell vägpolilik. Vi har sagt och menat att en vägpolilik bör om möjligt uttryckas i termer som anger samhällskrav såsom miljö, tillgänglighet, restid, trafiksäkerhet, färdkomfort, transportkostnader och liknande faktorer. Det har förts ell allmänt resonemang om de här olika faktorerna, men någon närmare definiering förekommer inle.

Jag vill också, för undvikande av eventuella missförstånd, säga all utskottet är helt enigt och menar all vägpolitiken rörande framlida vägbyggande inte skall formuleras som någon fysisk vägplan, som skall specificera när vissa vägar skall byggas i en fastställd standard. En vägpolilik utformad som fysisk vägplan skulle säkerligen leda till felinvesteringar, då en sådan vägpolilik inte har den flexibilitet som krävs när förhållandena ändras. Regionalpoliliska överväganden, snabba beslut om industriinvesteringar och liknande kan skapa andra behov än dem som förelåg då man fastslog en fysisk vägplan.

Jag vill alltså starkt understryka alt det inle är detta utskottet kräver, utan vi kräver att de faktorer som anger samhällskraven skall formuleras och klarare preciseras när riksdagen tar ställning. Och det är viktigt därför all del är de formulerade målsättningarna som skall ligga till grund för de flerårsplaner som skall göras upp. De kan göras bättre med utgångspunkt i de förslag till planeringsmetodik som den här propositionen föreslår och som vi enhälligt ställt oss bakom.

Vi förstår all nuvarande statsfinansiella läge kan göra att detta blir svårt, men den situationen bör icke hindra alt man åtminstone uppställer

minimimål för en framtida vägpolilik och att dessa minimimål framläggs för riksdagens ställningstagande. Prioriteringen av väganslagen får sedan ske oberoende av deras sloriek, inom ramen för tillgängliga anslag men med inriktning på de av riksdagen angivna målen.

Herr talman! Med del anförda vill jag yrka bifall till trafikutskottets hemställan i dess betänkande 1977/78:10, som utskottet enhälligt slår bakom.

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Statens vägverks organisation, m. m.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Jag skall bara ta kammarens tid i anspråk under någon minut för att fråga de närvarande - åtminstone de som inte är specialister på vägplaneringsfrågor - om de kan precisera och ange i konkreta ordalag skillnaderna mellan vad jag sade och vad Kurt Hugosson har sagt sedan. Del här är ju ett resonemang i ganska abstrakta termer, och jag vill slå fast all, såvitt jag kan bedöma, det inte råder några större meningsskiljaktigheter mellan Kurt Hugosson och mig.

Jag håller gärna med Kurt Hugosson om att vi skall formulera, lägga fram och få riksdagen att anta vissa samhällskrav på vägplanering och vägslandard. Att vi skall ställa upp vissa minimimål är väl alldeles klart. Att vi inte har gjort det i den nu aktuella propositionen beror helt enkelt på att vi vill ta in dessa i den övergripande trafikpolitiska propositionen.

Nå, kan man då säga, varför lägger vi fram denna proposition just nu? Jo, del är med anledning av den nästa år förestående revideringen av de nuvarande femårsplanerna, för vilka vi, som jag sade i mitt anförande nyss, vill ge direktiv strax efter årsskiftet. Då är del bra att ha det som hittills presenterats i bakgrunden.

KURT HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Kommunikationsministern frågar kammarens ledamöter om de kan finna någon skillnad mellan vad kommunikationsministern har anfört och vad jag har sagt. Del som jag har framhållit är att det resonemang som kommunikationsministern har fört i propositionen i detta avseende och även det som han har fört här i kammaren i kväll är av myckel allmän karaktär. Jag kan gärna medge att jag tror att utskottet mycket väl principiellt kan ställa sig bakom den angivna inriktningen som sådan, men den måste preciseras på ell helt annat sätt.

Låt mig exemplifiera med vägverkets anslagsframställning för nästa budgetår som utgångspunkt. Vägverket har under flera år för sin planering krävt all politikerna, regering och riksdag, skall formulera den framtida vägpolitiken, inte ämbetsverket. I den anslagsframställning som är föremål för behandling i kanslihuset just nu anger vägverket hur man med KLV:s förslag som utgångspunkt kan formulera vägpolitiken.

Det är alltså vägverkets formuleringar, inle utskottets. Jag lar del bara som ett exempel att nuvarande väg- och väghållningsstandarden vidmakthålls och alt dessutom de mest trafikerade grusvägarna förstärks och beläggs.

189

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Statens vägverks organisation, m. m.

Enligt vägverket bör man kunna uppnå detta genom att två mål för driftverksamheien och tre mål för byggnadsverksamheten uppställs. När del gäller byggnadsverksamheten är dessa mål att servicenivån upprätthålls och att periodiskt underhåll utförs i sådan omfattning att vägka-piialel bevaras. Beträffande byggnadsverksamheten föreslår vägverket ett minimimål som innebär för del första att byggnadsverksamheten sker i sådan omfattning all antalet trafikolyckor i varje fall inle ökar, vilket verkligen är ett minimimål, för det andra all grusvägar som är trafikerade av mer än t. ex. 300 fordon per årsmedeldygn på sikt bör få ett varaktigt asfaltslitlager och för det tredje alt övriga vägar där tung trafik framförs på sikt bör förstärkas för att kunna upplåtas för ett axel/boggitryck på 10/16.

Utskottet har i sina pelita inle tagit ställning till vägverkets förslag till ett minimiprogram, ulan man tycker alt del här är ett exempel på hur en målformulering för den framtida vägpolitiken kan se ut.

190

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Vi är överens om huvuddelarna i den här propositionen, vilket betonats av både statsrådet och Kurt Hugosson. Vi tycker att det är bra all propositionen har kommit till stånd. Det anförande som statsrådet hållit tycker jag klarar upp en del av de lässvårigheter som vi har haft beträffande propositionen. Jag tackar för anförandet.

Kurt Hugosson och jag anlägger kanske litet olika synpunkter, men vi har samma uppfattning när det gäller dessa delar av utskottets hemställan.

Herr talman! Vissa massmedia gjorde stor sak av alt trafikutskottet givit regeringen till känna sin önskan om ett långsiktigt program för den framlida vägpolitiken och att man därvid inte tog ställning beträffande investeringsmedlens fördelning på skilda vägkalegorier just nu. Hade massmedia följt vad som sagts i denna fråga ända sedan slutet av 1950-talet, så skulle de kunna konstatera hur partier och utskottet vid olika tillfällen, och särskilt under de senaste åren, med nästan likartade formuleringar riklat direkt hemställan om detta även till den dåvarande socialdemokratiska regeringen.

Som utskottets talesman vill jag anmäla alt vi fortfarande inte viker när det gäller ett långsiktigt program för den framlida väghållningen. Vi har stor förståelse för att vi i nuvarande ekonomiska läge inte kan begära all en tänkt målsättning skall genomföras omedelbart ulan alt del lar relativt lång tid att effektuera en sådan. Vi ger kommunikationsdepartementet både under föregående regim och under denna en eloge för de omfattande och ingående analyser som företagits och som olika utredningar på lokal- och riksplan har gjort för att kunna skapa underlag för en mera långsiktig vägpolilisk målsättning. Jag tänker på del ingående regionalpoliliska arbete som nedlagts, där kommunikationerna står i centrum, på utredningen om långsiktig vägplanering och kommittén för långsiktig vägplanering, KLV, på decentraliseringsålgärder osv. Nu har kom-

munikalionsminisiern i propositionen 10 gjort en ambitiös sammanfattning av KLV:s arbete och uttalat sin mening beträffande de förslag som lämnats. Detta tillsammans med den trafikpolitiska utredningens synpunkter, som läggs fram till våren, bör vara ell tillräckligt underiag för ett målsättnings- och principförslag om den framlida vägpolitiken.

Trafikutskottets propåer är alltså ingenting annat än ett uttryck för den otålighet man känt under så många år över all vi inte haft underlag för ett mer långsiktigt principförslag. Sedan är jag absolut klar över att ell fullföljande inte alltid är möjligt, därför att teknisk utveckling, ekonomi och ambilionsförändringar är avgörande för ett sådant.

Varför vill vi då ha en princip för byggandet som i sin helhet kanske ändå inte kan förverkligas? Den som varit med här vet att vi år efter år efterlyst möjligheter alt följa upp vägplaner som gjorts. Men delta har egentligen aldrig skett. Kommunikationsbudgeten har alltid fått vara ett slags dragspel i den allmänna budgeten - det känner statsrådet som gammal oppositionspolitiker väl till. Sker det då och då blir del ingen större skada, men sker det ideligen så måste del innebära att vi sliter på kapitalet och har svårt alt lyfta oss fram till en nollställd nivå i väg-sammanhang.

Att i vårt ekonomiska läge ta igen vad som under åren brustit förstår jag nu är omöjligt. Men vi måste ha bättre klarhet i vad nya vägbyggen och upprustning av våra vägar betyder för hela den svenska ekonomin. Vi anser alt med detta underiag skall en kommunikationsminister kunna hävda sin ställning väl i förhållande till andra departement, så att dragspelet dras ut och får luft till nya, positiva tongångar, dvs. investeringar i vårt svenska vägnät.

Men målsättning och princip för vägbyggande och underhåll gäller inte bara att man gör upp en vägplan. Det är också fråga om, vilket även kommunikationsministern sade, säkerhet, miljö, regional utveckling, näringslivsbehov, turism och mycket annat. Som jag nämnde är det en avvägning som måste göras mellan olika investeringar på samhällets områden. En fråga lyder: Hur lönar sig ett gott vägnät i förhållande till andra investeringar?

Jag har angivit min uppfattning om utskottets ställningslagande. Jag vill också göra några kommentarer lill statsrådets anförande.

Jag är överens med statsrådet om att utformningen av ett långsiktigt vägpoliliskt program är beroende av övriga trafikpolitiska ställningstaganden. Nu återstår alt lägga sista handen vid sista delen av trafikpolitiska utredningen. Då bör vi se en möjlighet att våra önskningar uppfylls före 1980-ialet. Jag började som relativt ung man efterlysa en plan och ett program på det här området redan i slutet av 1950-lalet. Jag tar statsrådets uttalande för ett löfte: Här kommer något i den riktning som utskottet önskar.

Sedan vill jag säga några ord om fördelningsfrågorna inom vägbud-geten. Har man ont om pengar är det i princip rikligt att koncentrera investeringarna där de snabbast ger effekt, i del här fallet på de mindre

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Statens vägverks organisation, m. m.

191

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Statens vägverks organisation, m. tn.

vägarna, som är särskilt dåliga, men också på områden där trafiksäkerheten fordrar omedelbara insalser - och vi har ganska klart för oss var sådana insalser måste ske.

Budgetplanen, som lämnas i januari, förmodar jag mot bakgrund av vad kommunikationsministern sagt kommer alt koncentreras till små-vägarna. Del kan jag acceptera, men efter denna budget följer ju andra.

I en långsiktig plan måste avvägningen bygga på alla de faktorer som är vikliga för alt bygga upp ett riktigt vägnät. Då kan man inte bortse från att 73 96 av trafiken går på 23 96 av vägnätet, nämligen riksvägsnätet. Vi kan inte jämföras tillräckligt positivt med vissa andra länder i Europa förrän vi byggt färdigt våra Europavägar. Vi måste framdeles få pengar till del - även om det skulle gälla exempelvis motorieder. Del är lönsamma investeringar. Detta innebär inte alt de små blodkärlen får miss-skötas i hela det system av flöden som finns i den svenska kommu-nikalionskroppen. I dagslägel är vi eniga om var satsningen bör göras. Men det har inle med långsiktig vägpolilik alt göra - och del har inle heller statsrådet avsett, förmodar och hoppas jag. Vi avvaktar med intresse vad som kommer.

Får jag säga till min vän Hugosson att jag alltid varit av den uppfattningen alt den trafikpolitiska protx)sitionen inte skall läggas fram inför riksdagen förrän hela utredningen blivit fullständig, så att vi också får med kostnadsansvaret. Först då har ju departementet och riksdagen möjligheter att skapa sig det underlag som behövs för att bl. a. medverka lill en mera långsiktig vägplanering.

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Jag skall inte ta upp någon diskussion med trafikutskottets vice ordförande beträffande de frågor som behandlas i den här propositionen och i trafikutskotlets betänkande. Del som föranledde mig att begära replik var just den sista noteringen om trafikpolitiken i det senaste inlägget, då herr Lothigius sade all man inle skall lägga fram något förslag till ny trafikpolitik förrän den trafikpolitiska utredningen till alla delar har fullgjort sitt arbete. Jag vill då säga lill trafikutskottets vice ordförande att när kommunikationsministern och jag i måndags diskuterade frågan sade kommunikationsministern att han var beredd all inom en månad lägga fram en trafikpolitisk proposition, om han kunde få regeringens stöd för detta.

Det har varit del slalsfinansiella lägel som har gjort att regeringen ansett sig inte kunna lägga fram förslagen från trafikpolitiska utredningen, men man har från regeringens sida icke motiverat del på del sätt som herr Lothigius gjorde här i kväll.

192

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Del är ganska enkelt att förklara. Om man skall kunna skriva en heltäckande trafikpolitisk proposition, som alltså löper över hela fältet, måste man naturligtvis ha hela underlaget klart för sig först.

Det tycker jag också är riktigare än all formulera förslagen i småportioner. Nr 51

Detta är min uppfattning i denna fråga som arbetande i den trafikpolitiska Onsdaeen den

"'''"'"gs"- 14 december 1977

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Jag vill bara notera lill kammarens protokoll att herr Lothigius våren 1976, när han var i oppositionsställning, krävde i riksdag och trafikutskott av den dåvarande socialdemokratiska regeringen att den redan då skulle lägga fram en proposition om den framtida trafikpolitiken.

Internationellt främjande av de mänskliga rättigheterna

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Jag vore lacksam om min vän Hugosson ville vara vänlig all ange exakt hur del var skrivet i del sammanhanget samt mina synpunkter i denna fråga.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 4 Föredrogs

Justitieutskotlets betänkande

1977/78:17 med anledning av propositionen 1977/78:25 med förslag om

tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såvitt avser

polishus m. m.

Lagutskottets belänkande

1977/78:9 med anledning av propositionen 1977/78:53 med förslag om

upphävande av lagen (1931:110) om upplagshus och upplagsbevis,

m. m.

Utrikesutskotlets betänkande

1977/78:6 med anledning av motion om inrättande av en internationell krigsförbrylardomstol

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 5 Internationellt främjande av de mänskliga rättigheterna

Föredrogs utrikesutskottels belänkande 1977/78:7 med anledning av motion om internationellt främjande av de mänskliga rättigheterna.

Utrikesministern KARIN SÖDER, som meddelat att hon i samband med behandlingen av utrikesutskotlets belänkande 1977/78:7 ämnade besvara Nils Hjorths (s) den 28 oktober anmälda interpellation, 1977/78:60,

13 Riksdagens protokoll 1977/78:50-51

193

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Internationellt främjande av de mänskliga rättigheterna

Om ett svenskt FN-initiativ om förstärkt skydd för de mänskliga rättigheterna

194

om ett svenskt FN-initiativ om förstärkt skydd för de mänskliga rättigheterna, erhöll ordet och anförde:

Herr talman! I anslutning till del betänkande från utrikesulskotlei som nu skall behandlas skall jag också svara på en interpellation av Nils Hjorth. Han har frågat mig om följande:

1. Planerar regeringen att lägga fram förslag inför FN om en internationell konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning?

2. Avser regeringen alt lägga fram förslag inför FN om en samlad aktion för frigivning av fångar, som berövats sin frihet på grund av politiska åsikter, religion eller hudfärg?

3. Är regeringen beredd att på nytt ta upp frågan om dödsstraffet inom FN, så att frågan kan sakbehandlals t. ex. vid nästa United Nations Con-gress on Prevenlion of Crime and Trealmeni of Prisoners (1980)?

4. Syftar regeringen till att under nästa år bidra till de internationella ansträngningarna att stödja undervisning om de mänskliga rättigheterna?

I alla de tre frågor som Nils Hjorth berör har regeringen framlagt förslag i FN, och jag är glad över all från höstens generalförsamling kunna rapportera flera positiva resultat av våra initiativ i dessa frågor.

Vad först angår tortyrfrågan vill jag erinra om alt FN:s generalförsamling hösten 1975 på förslag av bl. a. Sverige antog en deklaration mot tortyr. Anlagandel av denna deklaration var en viktig etapp i arbetet på all bekämpa tortyr, som utgör en avskyvärd kränkning av individens rätt lill skydd för sin mänskliga värdighet. Men deklarationen var inle ell slutmål. Under höstens generalförsamling föreslog Sverige tillsammans med flera andra stater att generalförsamlingen skulle ta ell nytt steg genom all uppdra ål FN:s kommission för mänskliga rättigheter all utarbeta förslag till en konvention mot tortyr. En konvention är ju, till skillnad från en deklaration, ell juridiskt bindande instrument. Vårt förslag antogs ulan omröstning av generalförsamlingen. Kommissionen för mänskliga rättigheter skall alltså utarbeta förslag lill en konvention, och eftersom Sverige just nu är medlem av denna kommission har vi möjlighet all inom denna verka för att konventionen skall få ett tillfredsställande innehåll.

I fråga om politiska fångar vill jag först betona all en demokrati som den svenska bestämt tar avstånd från systemet med politiska fångar. Del är angeläget alt vi arbetar på dess avskaffande. Men detta är ett arbete på lång sikt. Under tiden önskar vi verka för all skydda de mänskliga rättigheterna för människor som berövats friheten till följd av handlingar de har begått eller misslänks ha begått på grund av sin politiska åsikt eller övertygelse. Som ett led i denna strävan framlade Sverige redan förra hösten ett resolutionsförslag i FN.

Trots att ämnet är kontroversiellt har vi så småningom uppnått ett omfattande stöd för vårt förslag. Efter all ha accepterat vissa smärre ändringar i förslaget lyckades vi i höst t. o. m. få detta antaget av generalförsamlingens tredje utskott ulan omröstning. Förslaget kommer

att behandlas i generalförsamlingen före denna veckas slut.

I resolutionslexlen pekar vi på de särskilda risker som politiska fångar är utsatta för. Staterna uppmanas tillse all dessa fångar inte utsätts för tortyr eller liknande behandling och att de får en opartisk rättegång. Vidare uppmanas staterna all fortlöpande undersöka möjligheterna lill frigivning av dessa fångar.

Den tredje fråga som Nils Hjorth nämner är dödsstraffet. På grund av sin allmänna inställning till dödsstraffet som en oacceptabel slrafform har Sverige under en lång följd av år genom olika initiativ i FN sökt motverka användningen av detta straff Vissa resolutioner har antagits av FN, men situationen i världen är inle särskilt uppmuntrande. Det stora flertalet av världens stater tillämpar alltjämt dödsstraffet, och det finns ingenting som lyder på alt delta straff är på tillbakagång. Sådana aktuella företeelser som terrorismen i dess olika former gör det ännu svårare att få gehör för förslag om inskränkningar i användningen av dödsstraffet eller om ett fullständigt avskaffande av detta straff

Trots detta beslöt vi i år göra ett försök alt på nytt i FN aktualisera frågan om dödsstraffet. Vi föreslog därför all generalförsamlingen skulle uppdra åt den av Nils Hjorth omnämnda FN-kongressen för förebyggande av brott och behandling av brottslingar all behandla denna fråga. Vi fick detta förslag antaget utan omröstning, och frågan om dödsstraffet kommer alltså att diskuteras vid denna FN-kongress, som skall hållas 1980 i Sydney.

Vad slutligen gäller frågan om undervisning rörande de mänskliga rättigheterna vill jag först framhålla att dessa rättigheter normalt behandlas i den svenska skolundervisningen, ofta med utgångspunkt i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

En betydelsefull roll som förmedlare av kunskap om mänskliga rättigheter och om den verksamhet som på det internationella planet pågår för deras främjande spelar också folkrörelserna. Jag kan här bara erinra om deras engagemang i frågor som rör den europeiska säkerhetskonferensen och uppföljningen av denna i Belgrad, där de mänskliga rättigheterna som bekant intar en viktig plats.

Utrikesdepartementet har på olika sätt bedrivit information om dessa väsentliga frågor. Departementet avser att fortsätta med denna verksamhet, som bildar en del av underiaget för enskildas och gruppers studier i ämnet. Som exempel på former av mera materiellt stöd kan nämnas anslagen lill FN-förbundet och andra liknande organ. Dessa anslag kommer att höjas. Ett annat exempel är det ekonomiska stöd som staten lämnat lill den konferens om dödsstraffet som just hållits i Stockholm i Amnesty Internalionals regi.

Herr talman! Nästa år har alltså 30 år förflutit sedan deklarationen om de mänskliga rättigheterna antogs. Med anledning av detta lade Sverige och ett antal andra länder för några dagar sedan i FN fram ett resolutionsförslag. I delta betonas att 30-årsminnel av deklarationens tillkomst motiverar särskilda ansträngningar för all främja internationell

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Internationellt främjande av de mänskliga rättigheterna

Om ell svenskt FN-initiativ om förstärkt skydd för de mänskliga rätiighelerna

195

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Internationellt främjande av de mänskliga rättigheterna

Om ett svenskt FN-initiativ om förstärkt skydd för de mänskliga rättigheterna

196

förståelse, samverkan och fred, liksom universell och effektiv respekt för de mänskliga rättigheterna. Detta bör ske genom att man beaktar undervisningsaspekien såväl inom som utom de formella skolsystemen. Bland rekommenderade åtgärder märks stimulans av ämnet mänskliga rättigheter i läroplanerna på olika nivåer inom undervisningen. Som synes är avsikten att under nästa år ägna särskild uppmärksamhet ål frågor om de mänskliga rättigheterna - även inom undervisningsområdet. Jag vill tillägga alt man vid den revision av läroplanen för den svenska skolan vilken förbereds kommer att knyta an ännu närmare till de olika kategorierna av mänskliga rättigheter, något som ligger helt i linje med tankarna bakom resolutionsförslaget.

Herr talman! Jag skulle också vilja något kommentera det belänkande som utrikesutskottet här har framlagt, 1977/78:7, med anledning av Tore Nilssons m. fl. motion, där de hemställt att riksdagen hos regeringen anhåller all regeringen via FN, Europarådet och andra mellanfolkliga instanser med skärpa verkar för ell främjande av tros-, tryck- och åsiktsfriheter i alla de stater som förbundit sig att hävda de mänskliga rättigheterna.

Åtgärder mot religiös intolerans har länge varit ett återkommande ämne på generalförsamlingens dagordning men har visat sig vara myckel kontroversiellt. Sverige har tillsammans med andra stater verkat för alt generalförsamlingen som ett första steg skulle antaga en deklaration om avskaffande av alla former av religiös intolerans. Som ett andra steg skulle senare en konvention i ämnet kunna bearbetas.

Redan vid den sjuttonde generalförsamlingen, dvs. 1962, antogs en resolution om utarbetande av en deklaration om avskaffande av religiös ofördragsamhet. Senare fick kommissionen för de mänskliga rättigheterna i uppdrag att överiämna förslag lill en sådan deklaration till församlingens trettionde möte, 1975. Men något förslag blev inle klart trots alla ansträngningar. Förra årets generalförsamling uppmanade i en resolution kommissionen att påskynda arbetet med deklarationen och att lägga fram en lägesrapport till årets generalförsamling. I det första lexlförslagel, som presenterades av bl. a. Sverige, begärdes att kommissionen skulle färdigställa ell utkast och överlämna detta i år. På förslag av Bulgarien accepterades den slutliga formuleringen, som alltså innebär att arbetet med deklarationen skall påskyndas, inle avslutas, samt all endast en lägesrapport, inte ett deklaralionsförslag, behöver tillställas församlingen. Jag har redogjort så här ulföriigt för händelseförlppel för alt visa hur lörnbeströdd vägen mot en deklaration är och vilka förhalningsmetoder som kan användas.

Generalförsamlingens tredje utskott antog häromdagen en ny resolution i detta ärende. I denna uppmanas kommissionen för de mänskliga rättigheterna att ge ärendet nödvändig prioritet för att slutföra utkastet lill en deklaration om avskaffande av alla former av ofördragsamhet och diskriminering som grundas på religion eller irosuppfattning. Vidare beslöts att ärendet Avskaffande av alla former av religiös ofördragsamhet

skulle föras upp på den provisoriska dagordningen för nästa års generalförsamling. Sverige var medförslagsställare till resolutionen. Del kan nämnas all den ursprungliga texten urvattnades något på förslag av Vitryssland.

Som synes kämpar Sverige och andra länder, som arbetar på att vidareutveckla skyddet för religionsfriheten, i stark motvind. Men vi kommer inte att ge upp vårt arbete för all söka ge alla människor denna viktiga och fundamentala frihet.

Jag har också i svaret på Nils Hjorths interpellation talat om övriga frågor som tas upp i betänkandet, t. ex. Sveriges strävan all begränsa systemet med politiska fångar och alt förbättra fångarnas situation. På säll och vis innebär vårt engagemang på detta område också en insats för främjandet av tryck- och åsiktsfrihet. Inom FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, där Sverige är medlem under en treårsperiod, liksom i Europarådets olika organ har vi goda möjligheter att verka i samma syfte.

Vid uppföljningskonferensen i Belgrad om efterievnaden av ESK:s slutakt från 1975 påtalar Sverige ingripanden och övergrepp mot oliklänkande. Jag vill erinra om vad som sades om Belgradmölet och skyddet för de mänskliga rättigheterna i regeringsdeklarationen vid årets utrikesdebatt:

"Om avspänningsprocessen skall fortsätta, krävs del att regeringarna tillgodoser och respekterar de enskilda människornas behov och rättigheter. Därför anser vi att den kritik mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna inle skadar utan gagnar avspänningsprocessen."

Herr talman! All skydda de mänskliga rättigheterna är inle en uppgift som är begränsad till Helsingforskonferensens dellagarkrets. Den är lika viktig för världens alla folk, och vi måste öka ansträngningarna alt vinna respekt för de förpliktelser som länderna åtagit sig i FN:s stadga och i deklarationen liksom i konventionerna om de mänskliga rättigheterna.

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Internationellt främjande av de mänskliga rätiighelerna

Om ett svenskt FN-initiativ om förstärkt skydd för de mänskliga rättigheterna

NILS HJORTH (s):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för del positiva svaret. Jag erinrade i min interpellation om att nära 30 år har gått sedan FN antog den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och alt sedan dess flera andra deklarationer och även konventioner har lagts fram till skydd för de mänskliga rättigheterna.

Man hade väl vissa förhoppningar, efter del andra väridskrigels slut med alla dess fasansfulla grymheter, brutalitet och massutrotning av människor, om all den mänskliga samlevnaden skulle bli bättre. Så har inle blivit fallet. Tvärtom verkar del som om våldet inle bara fortsätter ulan också utbreder sig till allt fler länder. Rapporter inkommer om systematisk och brutal tortyr av fångar i en lång rad stater trots generalförsamlingens deklaration mot tortyr för tvä år sedan.

Amnesty International, som välförtjänt och glädjande fick Nöbels fredspris i år, har kartlagt förhållandena i flera olika stater. Antalet politiska

197

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Inlernalionelll främjande av de mänskliga rättigheterna

Om ett svenskt FN-initiativ om förstärkt skydd för de mänskliga rättigheterna

198

fångar har enligt de rapporter som publicerats visat en oroväckande ökning liksom antalet stater där personer fängslas för sin politiska övertygelses skull. Uppgifterna grundar sig på studiebesök, intervjuer med fångar och deras anhöriga och andra personer som känner till förhållandena. Det är tyvärr så, har man konstaterat, all tortyren ingår i den dagliga rutinen med förhör av fångar och all allt grymmare metoder tillämpas i denna omänskliga och förnedrande behandling.

År 1977 utnämndes till de politiska fångarnas år. I 40 länder förekommer tortyr av sådana fångar. Det är ingen uppbygglig läsning som Amneslys rapporter om delta utgör. Jag skall ändå för att belysa de fruktansvärda förhållanden som råder i korthet nämna några länder; inte för att chocka men för alt visa vilka ohyggliga grymheler som så allmänt får förekomma i vår annars så upplysta och av fördjupade mänskliga kontakter präglade värld.

I Sydafrika sker godtyckliga arresteringar och fängslanden. Många fängslas i Namibia utan rättegång. Spöstraff är allmänt förekommande. Man tillgriper som tortyrmetod bränning med cigaretter. Offer hängs upp i handlederna så att fötterna nätt och jämt vidrör golvet och blir så utsatta för slag och sparkar över hela kroppen och mot huvudet. Elektriska chocker ges mot olika känsliga delar som örsnibbar och könsorgan. En vanlig form av övergrepp i Namibia är den s. k. undervattensbåten där fångarnas huvuden hålls under vatten tills de nästan drunknar. En fånge hängdes upp i ell träd i handbojorna med fötterna någon meter över marken. Så tände hans plågoandar eld under honom och slog honom hela tiden medan han brändes.

I Rhodesia används frihelsberövande utan rättegång som metod för att tysta kritik. Antalet politiska fångar har stigit till 1 000.

Från Polen föreligger skakande dokument om brutalt våld vid förhör. Samstämmiga rapporter säger att misshandel och tortyr förekommer av arresterade.

Förhållandena i Sovjetunionen har uppmärksammats. Där förekommer det som bekant att oliktänkande och oppositionella spärras in på mentalsjukhus.

I Tjeckoslovakien förekommer husundersökning och häktning utan rättegång.

I Mexico finns omkring 500 politiska fångar. Där förekommer också godtyckliga arresteringar, tortyr och misshandel.

Turkiet har drygt 500 politiska fångar. De dåliga fängelserna är överbefolkade i trånga celler. Maten är dålig och otillräcklig liksom den medicinska behandlingen. Allvarliga fall av tortyr och brutalitet förekommer. Den vanligaste formen är falanga-slag mot fotsulorna tills de blir alldeles blåa och uppsvällda. Sexuell tortyr är också vanlig.

Tusentals människor har fängslats i Etiopien. Summariska avrättningar, mord och tortyr förekommer.

Fruktansvärda händelser rapporteras från Uganda där tortyren ingår i den dagliga rutinen.

I Thailand förekommer fall av lynchning och bränning.

Sydkorea tillämpar tortyr för alt knäcka fångar som vägrat erkänna det ena eller del andra. Cellerna är oeldade och mal, kläder och filtar är otillräckliga.

Uruguay har som förhörsmetod en avskyvärd undervattensbehandling, där fångarnas huvuden trycks ned i en tunna full med urin, avföring och vatten. Glödande nålar sticks in under naglar.

En omfattande rapport från Filippinerna har publicerats i år. Amnes-lydokumentet pekar på olaliga fall av svår tortyr genom elchocker, rysk roulett, hårda slag och glödande cigaretter mot kroppen. Av 107 intervjuade fångar uppgav 71 all de utsatts för tortyr. Rapporten utmynnar i 15 olika rekommendationer, bl. a. all alla fångar som finns upptagna friges mot borgen i avvaktan på rättegång och alt alla fångar måste ställas inför civila domstolar och ej inför militärtribunal.

I Brasilien tillämpar militärdiktaturen fängelsestraff utan rättegång och dom eller godtyckliga domar utan försvarsadvokat. Man utplånar långsamt de mest primära mänskliga rättigheter som FN uppställt och som Brasilien skrivit under. Tortyr, förföljelser och t. o. m. mord förekommer. Dödsstraffet återinfördes 1969. År 1971 fick presidenten rätt att stifta lagar, vilkas innehåll får hållas hemligt för allmänheten. En bland fångvaktarna populär lorlyrform är papegojpinnen - den förekommer även i andra länder - där offren med sammanbundna ben och armar hängs nakna över käppar. Så hängande blir de utsatta för den råaste misshandel. Undervattenstortyren är också vanlig.

I Chile har personer ständigt försvunnit sedan militärkuppen 1973. Mellan den 1 januari och den 30 september 1976 rapporterades om 500 arresteringar lill Amensly International. Ungefär en fjärdedel av dessa har försvunnit. Då är all märka au endast en liten del av alla arresteringar rapporterats.

Från Argentina, där fotbolls-VM skall gå av stapeln, offentliggjorde i år en delegation som besökt landet för Amneslys räkning, en lång lista över personer som försvunnit efter militärkuppen. Efter det rapporten skrevs har namn på ytterligare 142 personer som försvunnit inkommit. De vanligaste lorlyrmetoderna är elchocker på alla kroppsdelar med spets, undervaltenstortyr, sparkar och brännmärkning med cigaretter. Det händer också att fångarna slängs i iskalla bad eller tvingas slå på obekvämt sätt i timmar. Fångar luras ofta på mal, dryck och sömn. Kvinnor utsätts för sexuellt våld. Ilskna hundar släpps också lösa mot fångarna. De politiska fångarna i Argentina uppges vara 30 000. Därtill kommer över 12 000 "försvunna". Man har byggt upp formliga koncentrationsläger med de mest inhumana behandlingsmetoder. Dödsstraff är infört och man har satt civilbefolkningen under den militära rättvisans jurisdiktion och bildat krigsdomsiolar. Strejker är naturiiglvis förbjudna.

Jag skulle kunna fortsätta den här uppräkningen. De exempel jag givit ger ingen fullständig bild av det våld och de övergrepp som förekommer mot de politiska fångarna runt om i världen. Det förekommer tyvärr

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Inlernalionelll främjande av de mänskliga rättigheterna

Om ett svenskt FN-initiativ om förstärkt skydd för de mänskliga rättigheterna

199

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Internationellt främjande av de mänskliga rättigheterna

Om ell svenskt FN-initiativ om förstärkt skydd för de mänskliga rättigheterna

200

i många andra länder också. I sin årsrapport konstaterar Amnesty att FN-deklaralionen om de mänskliga rättigheterna kränks av två tredjedelar av de länder som undertecknat den. Europa utgör heller inget undanlag.

Det jag omnämnt visar ändå på en utbredd, ofattbar, omänsklig och förnedrande behandling av politiska fångar. Jag begriper inle hur de människor är beskaffade som kan utföra sådana grymma handlingar. Del går inte att skylla på hat - i länder med krigstillstånd kan det vara en förklaring - nej, det är ett uttryck för sadism och ett människoförakt som jag inte kan förstå. Bekännelser under tortyr kan heller inle ha något som helst värde i en rättegång som vill göra skäl för namnet rättegång.

Det hjälper inte med högtidliga deklarationer om de mänskliga rättigheterna. Länderna måste också konkret uppfylla sina löften. Amnesty International har gjort berömvärda insatser, även om man bara kunnat rädda en liten del av alla som dagligen utsätts för våld och tortyr.

I motiveringen för fredspriset lill Amnesty International sägs all "i en värld av ökande brutalitet, internationalisering av våld, terrorism och tortyr har Amnesty International använt sin kraft för all värna om människovärdet. Genom sin verksamhet till försvar för människovärdet mot våld och tortyr har Amnesty International bidragit lill att säkra grunden för frihet, för rättvisa och därmed också för fred i världen."

Amnesty International har 170 000 medlemmar i 107 länder. Svenska sektionen har 13 000 medlemmar i 280 arbetsgrupper. Genom organisationens försorg har lusentals fångar frisläppts. Man arbetar på så sätt all man bildar små arbetsgrupper som adopterar minst tre samvelsfångar var. Man tar personlig kontakt med fångarna och deras anhöriga och ger dem materiellt och moraliskt stöd. Myndigheterna i resp. länder bearbetas sedan med krav på frisläppande. Amnesty arbetar också inom FN och andra internationella organ. Amnesty har även en omfattande studieverksamhet. Man ger ut tidskrifter och genomför kampanjer och aktioner av olika slag. Man arbetar med namninsamlingar, telegram och brev för alt motverka tortyr och dödsstraff och för all kräva besked om människor som försvunnit efter arresteringar.

Amnesty Internalionals insalser och det arbete som pågår i FN och andra internationella organ för en mera mänsklig behandling av politiska fångar kan förefalla hopplösa i en värid där tydligen våld, tortyr och dödsstraff alltmer breder ut sig. Vi får dock inle förtrollas i våra ansträngningar. Del gäller människors liv och deras rätt till en mänskligare tillvaro.

År 1948 antog FN:s generalförsamling en förklaring om de mänskliga rättigheterna. I artikel 5 om tortyr fastslogs: "Ingen må utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning." Det kravet har inle hindrat att bruket av tortyr fortsätter i än fler länder. Alltmer har nödvändigheten av effektivare internationella juridiska instrument mot tortyr och misshandel av fängslade framstått. FN-förkla-ringen har inte varit juridiskt bindande för medlemsstaterna utan har

mera betraktats som en allmän moralregel.

I den konvention om de medborgerliga och politiska rättigheter som FN antog 1966 fanns ell krav mot tortyr. Del har dock gått trögt all få medlemsstaterna att ratificera texten och få konventionen i kraft.

Ett för europeiska stater gällande förbud mot tortyr och misshandel finns i den inom Europarådets ram antagna europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Den har varit i kraft sedan 1953.

Det var på svenskt initiativ som tortyrfrågan togs upp på generalförsamlingens dagordning 1974. Då gavs i uppdrag åt FN:s femte kongress för förebyggande av brott och behandling av brottslingar alt bl. a. utarbeta regler lill skydd för alla personer, som är berövade sin frihet, mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Den 1 augusti 1975 undertecknades i Helsingfors slutdokumentet från konferensen om säkerhet och samarbete i Europa. Där fanns även med en särskild princip om de mänskliga rättigheterna.

I december 1975 antog generalförsamlingen i FN en resolution och en deklaration med syfte all sätta stopp för tortyr och misshandel av arresterade och fängslade personer. Den var inte juridisk bindande utan innebar en rekommendation till staterna att tillämpa principerna i de tolv artiklarna.

Nästa steg i FN-arbetet bör rimligen vara, skrev Evert Svensson och jag i en motion 1976, att skapa en konvention mot tortyr och annan brutal och omänsklig behandling av fångar. En sådan konvention skulle vara mera juridiskt bindande än FN-resolutionen.

Vårt land har under den förra regeringens tid på ett aktivt sätt verkat för respekt för de mänskliga rättigheterna och deltagit i den internationella opinionsbildningen mot brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna. Jag konstaterar med tillfredsställelse att fru Söder i sitt svar anger att den borgerliga regeringen vill fortsätta denna politik och att bl. a. på svenskt initiativ generalförsamlingen nyligen uppdragit ål FN:s kommission för mänskliga rättigheter att utarbeta förslag till en konvention mot tortyr. Sverige har nu möjlighet att som medlem i denna kommission i positiv riktning påverka denna fråga.

Del är dock angeläget - det vill jag betona för utrikesministern - att arbetet bedrivs med största skyndsamhel. Erfarenheterna säger att när del gäller politiskt känsliga frågor brukar kommissionen gärna vilja lägga dem på is och i onödan dra ut långt på tiden. Den här frågan är så viktig all den inte får röna en sådan behandling. Den svenske representanten i kommissionen bör göras uppmärksam på detta och verka för en snabb lösning.

Vid konferensen i Stockholm för några dagar sedan i Amneslys regi framkom att dödsstraffet finns kvar i de flesta länder och all antalet avrättningar ökar. Det händer t. o. m. att massavrättningar görs till veritabla skådespel som för tankarna tillbaka till hedendomen. Inte kan man säga au utvecklingen gjort människorna mänskligare.

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Internationellt främjande av de mänskliga rättigheterna

Om ell svenskt FN-initiativ om förstärkt skydd för de mänskliga rättigheterna

201

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Internationellt främjande av de mänskliga rättigheterna

Om ell svenskt FN-initiativ om föislärkl skydd för de mänskliga rättigheterna

Slockholmsdeklarationens kärnpunkt var ändå ett tappert försök att ändra på staternas primitiva inställning i frågan, då man krävde all alla världens regeringar omedelbart och fullständigt avskaffar dödsstraffet. Stockholmsdeklarationen blir nu utgångspunkten för en världsomfattande kampanj som syftar lill alt söka ändra människors attityder till denna brutala form av straff Det kanske i sin tur kan påverka behandlingen av frågan vid FN-kongressen 1980 i Sydney som fru Söder talar om i interpellationssvaret. Det vore värdefullt om denna deklaration kunde distribueras till alla FN:s medlemsländer. Jag vill fråga om inte statsrådet vill medverka till att vår FN-delegation hos generalsekreteraren hemställer att Stockholmsdeklarationen om dödsstraffet får cirkulera bland medlemsländerna. Det skulle ge del värdefulla dokumentet en mera officiell prägel och ge vid spridning åt delsamma. Det är glädjande att Sverige lyckats med sina försök att få upp frågan på dagordningen vid denna kongress. Man får vara glad över varje litet framsteg.

Under nästa år kommer FN att ägna uppmärksamhet åt utbildning kring de mänskliga rättigheterna. Man hoppas att kränkningarna motverkas om allt fier människor i olika länder blir upplysta om vilka rättigheter de egentligen har enligt träffade internationella överenskommelser. Jag är glad över att utrikesministern förklarar att regeringen är beredd att hjälpa till i det arbetet.

Folkrörelserna spelar självfallet en viktig roll när det gäller information och som förmedlare av kunskap om mänskliga rättigheter. Ungdomsorganisationerna har livligt engagerat sig i de internationella frågorna. De bör uppmuntras i sitt arbete. Jag noterar att statsrådet i sitt svar lovar höjda anslag till FN-förbundet och andra liknande organ. Amneslys stora betydelse härvidlag bör då ihågkommas.

All särskild uppmärksamhet skall ägnas åt dessa frågor inom undervisningsområdet tycker jag är bra. Vårt land bör kunna göra en insats för alt främja en sådan utveckling lill så många länder som möjligt.

Jag lackar utrikesministern för svaret på mina frågor. Mitt inlägg blev kanske i längsta laget, men jag anser dessa frågor mycket viktiga. Även om inte utsikterna för en ökad förståelse för de mänskliga rättigheterna är så stora, får vi inte misströsta ulan på samma sätt som tidigare energiskt arbeta vidare. Vi är säkert alla överens om all del är en god och rättvis sak vi arbetar för.

202

Utrikesministern KARIN SÖDER:

Herr talman! Bara några få kommentarer till Nils Hjorths anförande.

Jag vill också understryka all när vi ser oss om i världen finner vi att bilden är dyster. Det är fier länder som kränker de mänskliga rättigheterna än som söker leva upp till dem efter bästa förmåga. Och det är alltså uppfordrande för oss alla, som politiker, som regeringsmedlemmar och som enskilda individer, alt på allt sätt arbeta för att de mänskliga rätiighelerna blir tillgodosedda i alla världens länder, även om det är ett stort och mödosamt arbete.

Jag uppfattade inte några direkta frågorfrån Nils Hjorths sida men ändå en uppfordran till svar beträffande två saker i mitt interpellationssvar. Del gällde behandlingen av lorlyrfrågan i kommissionen. Den svenske representanten kommer självfallet alt arbeta för alt få så skyndsamt resultat som möjligt, men detta måste alltid avvägas mot det innehåll man kan uppnå i resultatet. Vi skall emellertid på allt sätt stödja vår delegat i del arbetet för att del skall bli både ett skyndsamt och ell så gott resultat som möjligt. Del är en oerhört viktig fråga att föra framåt.

När det gäller Slockholmsdeklarationens spridning lill FN:s medlemsländer så ser Amnesty själv i hög grad till alt sådana här dokument får spridning. Men jag vill gärna avge ett löfte här att jag skall undersöka alt så verkligen blir fallet; att deklarationen når fram till alla de länder som är medlemmar i FN, så all ingen skall kunna undgå att läsa vad Amnesty har sagt i denna mycket viktiga deklaration.

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Internationellt främjande av de mänskliga rättigheterna

Om ell svenskt FN-initiativ om förstärkt skydd för de mänskliga rättigheterna

NILS HJORTH (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tackar fru Söder för de kompletterande svaren på mina ytterligare frågor. Det är glädjande att konstatera att vi alla samverkar för all nå ökad förståelse för de mänskliga rättigheterna.

Fru Söder säger all det är självklart att den svenske delegaten i kommissionen skall arbeta skyndsamt, och hon hoppas på ett gott resultat. Jag vill gärna understryka att det är viktigt att man får en skyndsam lösning. Del är klart att innehållet betyder mycket, men jag hoppas alt vi får stöd från de andra staterna när det gäller utformningen av bestämmelserna.

Givetvis gör Amnesty International vad man kan för att sprida Stock-holmsdeklaralionen till så många länder som möjligt. Jag tror dock att denna spridning får en större tyngd och kraft om den sker via FN. Jag har själv ingen erfarenhet av internationellt arbete på detta område, men det har sagts mig att det är sällan som generalförsamlingens sekreterare nekar när en stat begär att få sprida ett dokument av detta slag. Just med tanke på att Amnesty International fått årets fredspris tror jag inte generalsekreteraren säger nej till en sådan begäran.

TORE NILSSON (m):

Herr talman! Vi är del privilegierade Sverige. Vi lever på en smal strimma land i frihet, ännu. Vi kan tala fritt. Vi kan resa fritt, utan pass i vårt land och till många andra länder. Vi har tankefrihet och trosfrihet. Hos oss respekteras de mänskliga rättigheterna. Vår post censureras icke. Vi kan vara nöjda. Vi sitter i godan ro. Genom en nyck, en ofattlig lur har vi hamnat på rätt sida av muren, av järnridån. Vi kan prisa oss lyckliga - tänker Svensson.

Jag letade i dag fram tidningsklipp och protokoll från debatter för länge sedan i andra kammaren och här. En hoppets ton 1968: "20 års FN-arbete ger världslag om de mänskliga rättigheterna", står det i en tidning där

203

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Inlernalionelll främjande av de mänskliga rättigheterna

204

jag också finner citatet: "Envar skall ha rätt alt lämna varje land, inbegripet det egna."

I en inlerpellationsdebatt 1967 hänvisar ministern för utrikes ärenden till konventionen 1948, artikel 18 om de mänskliga rättigheterna som svar på en fråga från herr Johansson i Skärstad om ministerns syn på religionsförföljelserna i vissa länder. Sist hänvisar han till Sveriges hel-hjärienhet bakom förslagen, konventionerna, och säger: "Vi kan intet annat än fördöma alla former av förföljelse av oliktänkande i vilket land det än sker. Vi har därför stött strävandena att genom internationella åtgärder åstadkomma ett skydd mot sådana förföljelser. Vi kommer även i fortsättningen att stödja dessa strävanden." Amen, frestas man att säga.

Året är 1972 - vi bläddrar vidare. En man vid namn Alexander Sol-sjenitsyn har skrivit ett "fastebrev" till patriarken Pimen i Moskva. Det väcker uppmärksamhet även hos oss i den lugna vrån. Katolsk informationstjänst meddelar att han protesterar mot trons bedrövliga tillstånd i Sovjet. Vi kände att det var "ett dokument av historisk betydelse". Solsjeniisyn hade fått Nobelpris. Han är inle vem som helst. Något kanske händer i de östliga "demokratierna", tänkte vi. Men ingenting har hänt. Patriarker från detta slutna land sitter som presidenter och ledare i Kyrkornas världsråd vid sidan av vår svenske ärkebiskop.

Måndagen den 12 december i år hörde jag ell program i den svenska radion om bl. a. Amnesty International. Reportern utfrågade kyrkliga och frikyrkliga ledare om vad de gjort och vad de tänkte göra för de förföljda bröderna i förtryckets länder. Svaren var verkligen intressanta. Hur man som lyssnare än ansträngde sig kunde man inte få lydliga besked

- en diplomati, en förmåga att säga ingenting präglade dem som blev tillfrågade. Amnesty hävdade att läget försämrats, att fler fäll det svårt. Borde inle Sverige lämna Kyrkornas väridsråd? frågades det. Nej - ja

- nej! var det intelligenta svaret.

Året är 1975. Min motion och andras är besvarade i utrikesutskottets betänkande nr 11. Utskottet svarar vänligt och slutar med en erinran

- det vore frestande att läsa den, men den är för lång. Där står i alla
fall att del finns redan internationella regler pådetta område. Del påminde
mig om en blomma på den okände soldalens grav.

Året är 1977, sent, december. Utrikesutskottet ägnar vår motion ett betänkande, nr 7. Det är en imponerande rad insalser som redovisas.

14 december 1977. Jag läser i tidningen: "Svårt för de kristna. Prästerna rättslösa." Eller: "Det råder allvarlig brist på biblar i Östeuropa." Eller: "Låt min mamma få komma hit." - 14-årig flicka skriver till Brezjnev.

Ingenting har förändrats. Ingenting har hänt. Jo, situationen förvärras.

Bulletin 1977, nr 7: "Judarna i Sovjet. Oroande utveckling. Sharansky spärras in på mentalsjukhus?" De rättslösa blir fler.

I vår motion har vi nämnt Georgij Vins. En av de många. En företrädare för otaliga fångar, slavar, dömda för brott de aldrig begått. Vins - ingen räddning finns för honom?

Vi har Helsingforsavialet. Vi har de lysande konventionerna, som fyller

30 år nästa år - om det påminde också fm Söder. Så bra! Ack ja! Här är vi fria, och vi arbetar i FN, i Europarådet och i Kyrkornas väridsråd. Och vi passar på ibland och stämmer in i fördömelsekören mot Israel, mot del land där undkomna från ghetlon och slavläger fått en strand i tiden kring vilken bruset stiger. Vi har själva en smal strimma land med sol över.

Låt oss vara tacksamma. Belänkandet nr 7 är ett vackert stycke.

Herr talman! Detta är icke ironi från min sida, icke ironi mot utrikesutskottet. Det är icke heller klander mot utrikesministern. Jag tror på hennes allvarliga strävan, hennes vilja all göra någonting. Detta är snarare en snyftning. Jag ifrågasätter om världen verkligen demokratiseras, men låt oss hoppas.

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Internationellt främjande av de mänskliga rättigheterna

Förste vice talmannen TORSTEN BENGTSON (c):

Herr talman! Utrikesutskottets behandling av motionen har skett mot bakgrund av vad som förekommit tidigare, och jag kan genast deklarera att utrikesutskottet har precis samma uppfattning som motionären, nämligen alt man på allt säll bör främja respekten för de mänskliga rättigheterna. Ulskotlet har skrivit på ett ställe: "Hävdandel av grundläggande mänskliga rättigheter är sedan länge ett centralt element i den svenska utrikespolitiken och bärs upp av en stark folkopinion i vårt land." Att det sedan stöter på mycket stora svårigheter att praktiskt kunna fullfölja vad man egentligen önskar har vi sett genom många exempel. Del framgår inle minst av vad Tore Nilsson nyss sade.

Alltsedan FN:s tillkomst den 26 juni 1946 har förhandlingar förts i världsorganisationen i syfte all få till stånd internationella överenskommelser på de mänskliga rättigheternas område. Ett första resultat, som det redan har erinrats om, var när generalförsamlingen 1948 antog en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. Förklaringen omfattade rätten till liv, frihet och personlig säkerhet, åsiktsfrihet, yttrandefrihet, religionsfrihet, mötesfrihet, rätten till arbete, rimlig levnadsstandard, undervisning, likhet inför lagen samt förbud mot slaveri, tortyr, godtyckligt fängslande och diskrimination på grund av ras, hudfärg, kön m. m.

Förklaringen medförde inga rättsliga förpliktelser för staterna. Avsikten var ju all den i stället skulle utöva ett moraliskt inflytande på medlemsstaternas regeringar och den allmänna opinionen. Förklaringen var givetvis värdefull som en ledstjärna för den internationella debatten och rör det fortsatta arbetet inom FN och andra organisationer.

Del kan dock konstaleras att inle alla länder röstade för deklarationen. Bl. a. en av supermakterna, Sovjetunionen, röstade icke för deklarationen när den antogs 1948.

Därefter påbörjades omedelbart utarbetandet av konventioner, vilket log myckel lång tid. Det dröjde ungefär 18 år innan de två konventionerna var färdiga. De antogs den 16 december 1966.

Del är att observera all man genast lade vissa hinder i vägen för konventionernas genomförande. Först och främst fastställde man - emot

205

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Internalionelh främjande av de mänskliga rätiighelerna

206

Sveriges vilja - att 35 länder skulle ha ratiflcerat konventionerna innan de trädde i kraft. Det var ett ovanligt stort antal länder, och det medförde också all del tog tio år innan konventionerna kunde träda i kraft, alltså år 1976.

Detta var en av de stenar man lade i vägen för konventionernas genomförande.

Sedan är del alltid aktuella problemet - Tore Nilsson sade det inle direkt men han antydde det: Hur skall man kontrollera att dessa konventioner efterföljs? Ja, konventionerna ger staterna möjligheter att inför en särskild FN-kommitté påtala om en annan stat inte fullgör sina skyldigheter. Det verkar ju bra. Men för alt ett förfarande inför FN-kommiltén skall kunna upptas mot en konventionsstal krävs enligt artikel 41 i konventionen alt denna stat har avgivit en särskild förklaring om att den erkänner kommitténs behörighet. Det är tyvärr inte många stater som gör detta, och på del sättet undandrar man sig kontroll på området.

Så till konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna. Till den har anslutits ett fakultativt protokoll, och det innehåller bestämmelser om all s. k. petitioners - enskilda personer - kan klaga hos en kommitté. Men det är att observera att medan många länder har skrivit på konventionerna, så undviker de flesta av dem att skriva på det fakultativa protokollet, och därmed undandrar de sig kontroll.

Så behandlar man delta. Och det har tillkommit ännu ett element som, enligt vad jag förmärkt, lägger hinder i vägen för konventionernas tillämpning. När man talar om mänskliga rättigheter är det i vissa länder väldigt opportunt att hänvisa lill FN-stadgans artikel 2:7, där del står att man inle får inkräkta på landets suveränitet på något säll. Inom sina egna gränser har man rätt att besluta, och därmed kan man - det sägs inte direkt, men det är ju innebörden - egentligen med hänvisning till denna suveränitet trampa mänskliga rättigheter under fötterna.

Del har förekommit så mycket i Förenta nationerna. Här har redan erinrats om vad som förevarit på olika områden. Bl. a. har i artikel 41 intagits stadgandet all ett land skulle kunna angripa ett annat land därför att detta land bryter mot de mänskliga rättigheterna. Frågan om en ombudsman speciellt för Förenta nationerna har också varit uppe.

Vad som hänt på det senast aktuella området har utrikesministern redogjort för. Jag utesluter helt delta - del är klart vad som har förekommit.

Jag vill bara säga som en sammanfattning att vid alla de tillfällen -jag tror inle man kan utesluta något - då del varit fråga om mänskliga rättigheter har Sverige försökt göra sitt bästa för att främja de mänskliga rättigheterna. Vi har i utrikesutskoitet menat alt så har förhållandet varit. Vi har ingenting alls emot syftet med motionen 1059, men vi kunde heller inte praktiskt göra mera än vad vi har gjort, nämligen att framföra den deklarationen att del har förekommit ett starkt försvar från Sveriges sida för de mänskliga rättigheterna, och del är självfallet att det också i fortsättningen kommer att från svensk sida göras allt för att främja

respekten för mänskliga rättigheter.

Vi har inte yrkat avslag på motionen - del ansåg vi inte befogat -ulan vi har ansett den besvarad med vad utskottet anfört.

Det är vad jag kan säga om utrikesutskotlets behandling av frågan, och jag har bara att yrka bifall lill utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Samarbete mellan staten och Saab-Scania AB på dataområdet m. m.

§ 6 Samarbete mellan staten och Saab-Scania AB på dataområdet m. m.

Föredrogs näringsutskottets belänkande 1977/78:31 med anledning av propositionen 1977/78:17 om samarbete mellan staten och Saab-Scania AB på dataområdet m. m. jämte motioner.

I propositionen 1977/78:17 (industridepartementet) hade regeringen framlagt förslag om vissa ekonomiska åtaganden i samband med bildandel av ell av staten och Saab-Scania AB gemensamt ägt databolag.

I propositionen hade föreslagits alt riksdagen skulle

1. lill Förvärv av aktier i Stansaab Elektronik Aktiebolag på tilläggsbudet I lill statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under fonden förståtens aktier anvisa ell investeringsanslag av 35 000 000 kr.,

2. lill Teckning av aktier i ett aktiebolag inom dalaområdet på lill-läggsbudgei I lill statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 75 000 000 kr.,

3. lill Bidrag lill Saab-Scania Aktiebolag för utvecklingsverksamhet inom dalaområdet på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 45 000 000 kr.,

4. uppdra åt fullmäktige i riksgäldskontoret all under åren 1977-1981 ikläda staten borgen för lån eller annan förpliktelse avseende Stansaab Elektronik Aktiebolag eller del aktiebolag vartill detta avsågs skola om-bildas med sammanlagt högst 350 000 000 kr.,

5. bemyndiga regeringen att godkänna det såsom huvudavial betecknade avtalet mellan staten och Saab-Scania Aktiebolag i vad staten därigenom - utöver vad som omfattades av 2-4 - iklädde sig ekonomisk förpliktelse.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följande:

"I propositionen läggs fram förslag som syftar till all möjliggöra ell samgående mellan Saab-Scania AB:s Dalasaabdivision och Stansaab Elektronik AB i ell av staten och Saab-Scania AB gemensamt ägt bolag. Bolaget avses bli upprättat genom att Stansaab Elektronik AB ombildas

207

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Samarbete mellan staten och Saab-Scania AB på dalaområdet m. m.

varefter till delta bolag förs huvuddelen av den verksamhet som f. n. drivs inom Datasaabdivisionen. Förslagen grundar sig på ett villkorligt avtal mellan staten och Saab-Scania AB."

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1977/78:61 av Lennart Pettersson m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen beslutade

1. att regeringen undersökte förutsättningarna för

a. statlig ägarmajoritet i styrelsen för del nybildade databolaget,

b. en överföring av Saab-Scanias dottertillverkning i Jönköping och
Göteborg till dalabolaget,

2. all det nybildade databolaget speciellt skulle uppmärksamma utvecklandet av arbetsmiljövänliga datasystem,

3. att en utredning angående förutsättningarna för en utökad svensk komponentlillverkning på dataområdet genomfördes,

1977/78:62 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen sk-ulle

1. avslå propositionen 1977/78:17,

2. hos regeringen anhålla om att hemligslämpeln omedelbart hävdes i vad gällde det utredningsmaterial som låg till grund för propositionen 1977/78:17 och som framställts av Stanford Research Institute,

3. hos regeringen anhålla om att regeringen därefter snarast återkom med förslag om den svenska dataindustrins organisering att föreläggas riksdagen,

4. uttala all vid ett förnyat förslag från regeringen även förutsättningarna för ett förstatligande borde beaktas liksom att frågan om personalens anställningstrygghet borde täckas av ovillkorliga garantier, och

1977/78:75 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i motionen anförts om sam-arbelsavtal mellan staten och privata intressen.

208

Utskottet hemställde

1. beträffande avtal mellan staten och Saab-Scania AB all riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:17 och med avslag på motionen 1977/78:62 skulle

a) till Förvärv av aktier i Stansaab Elektronik Aktiebolag på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 35 000 000 kr.,

b) lill Teckning av aktier i ett aktiebolag inom dataområdet på lill-läggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under fonden för statens aktier anvisa ett invesleringsanslag av 75 000 000 kr.,

c) till Bidrag till Saab-Scania Aktiebolag för utvecklingsverksamhet inom dalaområdet på lilläggsbudgel I lill slalsbudgelen för budgetåret

\911ll% under fjortonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 45 000 000 kr.,

d) uppdra ål fullmäktige i riksgäldskontorel alt under åren 1977-1981
ikläda staten borgen för lån eller annan förpliktelse avseende Stansaab
Elektronik Aktiebolag eller del aktiebolag vartill detta avsågs skola om
bildas med sammanlagt högst 350 000 000 kr.,

e) bemyndiga regeringen att godkänna det såsom huvudavial beteck
nade avtalet mellan staten och Saab-Scania Aktiebolag i vad staten där
igenom - utöver vad som omfattades av b-d - iklädde sig ekonomisk
förpliktelse,

2. beträffande allmänna principer för fördelning av ekonomiska insalser och ägarinflytande vid samarbelsavial mellan staten och privata intressen att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:75,

3. beträffande statlig ägarmajoritet i Databolagets styrelse all riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:61 yrkandet 1 a,

4. beträffande överföring av Saab-Scanias tillverkning i Jönköping och Göteborg till Databolaget all riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:61 yrkandet 1 b,

5. beträffande produktion av arbetsmiljövänliga datasystem all riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:61 yrkandet 2,

6. beträffande utredning om svensk komponentlillverkning på dalaområdet att riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:61 yrkandet 3 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört.

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Samarbete mellan staten och Saab-Scania AB på dataområdet m. m.

Följande tre reservationer hade avgivits av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Ivar Högström och Lennart Pettersson (samtliga s):

1. beträffande allmänna principer för fördelning av ekonomiska in
salser och ägarinflytande vid samarbelsavial mellan staten och privata
intressen, vari reservanterna ansett all utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:75 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande statlig ägarmajoritet i Databolagets styrelse, vari reser
vanterna ansett alt utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:61 yrkandet 1 a som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

3. beträffande överföring av Saab-Scanias tillverkning i Jönköping och
Göteborg lill Databolaget, vari reservanterna ansett att utskottet under
4 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:61 yrkandet 1 b som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Näringsutskottets betänkande nr 31 behandlar regeringens förslag om en sammanslagning av Stansaab och Datasaab.

209

14 Riksdagens protokoll 1977/78:50-51

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Samarbete mellan staten och Saab-Scania AB på dataområdet m. m.

210

Timmen är ju sen, och låt mig bara kort konstatera all det är helt klart att en samordning av de internationellt sett mycket små svenska dalaföretagen är nödvändig för att denna industri på sikt skall kunna överleva. Som reservanter har vi inga invändningar på denna punkt. Den av regeringen föreslagna sammanslagningen är alltså helt i linje med den socialdemokratiska uppfattningen.

Från socialdemokratiskt håll har vi också på ett tidigt stadium tagit upp det uppenbara behovet av en samordning av den svenska dalaindustrin. Jag kan peka på de särskilda yttranden som avgavs av de socialdemokratiska ledamöterna redan i 1974 års dalautredning och de förhandlingar som den socialdemokratiska industriministern tog upp med Saab-Scanias företagsledning, men som tyvärr vid den tidpunkten inte ledde till något resultat på grund av ett närmast totalt ointresse från Saab-Scanias ledning.

Nu har man ändrat uppfattning, och det är bra. Tyvärr har dock värdefull lid gått förlorad. Saab-Scania har föriorat ytteriigare många miljoner på förelagsledningens envishet - de pengarna hade man säkert kunnat använda på ell bättre sätt. Problemen med att klara upp sysselsättningen i Linköping har inte heller blivit lättare genom den fleråriga fördröjningen av sammanslagningen.

Men nu har alltså avtalet om en sammanslagning kommit till stånd, och enligt vår uppfattning måste avtalet som det föreligger godkännas just för att det är ett avtal. Däremot har vi viktiga invändningar mot avtalsvillkoren, och del har vi även påpekat i olika reservationer till utskottets betänkande.

Vi menar att det är en dålig uppgörelse för skattebetalarna som herr Åsling har träffat. Den är dålig också för de anställda i de inblandade företagen. Samhället har helt enkelt inte fått ett ägarinflytande som svarar mot de stora summor som staten nu tvingas gå in med. Det gäller i dag en summa på 75 plus 45 milj. kr. som skall utbetalas enligt propositionen. Men, herr talman, detta är bara toppen på isberget. Totalt rör del sig om 465 milj. kr. under en fyraårsperiod plus borgensförbindelser på upp till 350 milj. kr. och eventuell ytterligare statlig föriust-täckning åren 1978-1981.

Speciellt i ett ekonomiskt läge där skattebelastningen och inflationen slår allt hårdare mot folk i vanliga inkomstlägen har man väl anledning att säga alt det borde varit extra viktigt för regeringen att hushålla med skattebetalarnas pengar. Men om man ser på Dalasaabaffären ur detta perspektiv måste man tyvärr konstatera att det är ell dåligt avtal. Staten borde enligt vår uppfattning ha pressat Saab-Scanias förelagsledning lill större ekonomiska insalser, eller också borde man ha krävt att få ett statligt majoritelsinflytande i det gemensamma bolaget som klart motsvarar de insalser man begär all skattebetalarna skall göra och som riksdagen nu skall falla beslut om.

Delta, herr talman, är den ekonomiska bakgrunden till att vi vill att riksdagen skall göra ett uttalande som går ut på att regeringen bör se

lill all man i sina ekonomiska avtal med förelag får en vettig balans mellan ekonomiska insalser och statligt ägarinflytande.

Det finns också andra skäl lill att det är viktigt med statlig ägarmajoritet i databolaget, särskilt risken för konfiikter och dödlägen i en 50-50-ägar-fördelning. Det är tyvärr allmänt omvittnat att samarbetet mellan Saab-Scania och staten inle alllid har föriöpl gnisselfritt i Stansaab. Trots detta går man vidare med samma 50-50-fördelning, och det innebär att man tar stora risker på den punkten.

Ytteriigare ett skäl för ell statligt majoriletsägande har med de anställdas inflytande att göra. På grund av 50-50-fördelningen i styrelsen tvingas man nu begära dispens från lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. De anslällda i styrelsen skall enligt herr Åslings planer helt enkelt tvingas alt avslå från sina lagstadgade rättigheter i alla viktigare frågor, där de två delägarna inte är överens.

Detta går enligt vår uppfattning tvärt emot alla företagsdemokratiska strävanden, och det hade kunnat undvikas om staten hade haft en klar ägarmajoritet. Detta är ytterligare, herr talman, en allvarlig brist i det avtal som har träffats.

Grundläggande för borgerlig näringspolitik är att man främst ser samhället som en städgumma och en institution som skall la hand om privatkapitalets förluster. Samma filosofi går uppenbarligen igen i avtalet med Saab-Scania. Man sträcker sig här så långt all man ur Datasaab t. o. m. bryter ut två mycket intressanta delar, som alltså inle skall gå med i det nya halvslatliga databolaget. Delta gäller speciellt Jönköpingsanläggningen, där man bl. a. sysslar med industrirobotar och processtyrning av olika slag.

Det är fråga om en lönsam tillverkning, i motsats till andra delar av Datasaab. De produkter som tillverkas i Jönköping är dessutom utomordentligt intressanta frän framtidssynpunkt och hade inneburit ett bra komplement till databolagets övriga produkter. Nu lämnar man dessa delar - låt mig uttrycka det så - vind för våg till Saab-Scania. Russinen i kakan plockas alltså ut och överiämnas till 100 96 till Saab-Scania. Också detta är en brist i avtalet.

Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att de socialdemokratiska reservanterna i näringsutskottel på väsentliga punkter hade velat ha ett annat utseende på det avtal som industriministern nu har presenterat för riksdagen. Vi har också reserverat oss i enlighet med delta ärende.

Låt mig till slut säga några ord om en punkt, där vi trots allt har lyckats att bli överens i ulskotlet. Del gäller utskottets enhälliga tillstyrkande av ell socialdemokratiskt motionsyrkande om alt en utökad inhemsk tillverkning av komponenter till dalaindustrin nu måste utredas.

Del finns flera skäl lill ett sådant utredningskrav, såväl handelspolitiska som industripolitiska. Låt mig bara erinra om en allvarlig bakgrund till detta krav, nämligen ell fall där vi i somras fick reda på att USA hell

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Samarbete mellan staten och Saab-Scania AB på dataområdet m. m.

211

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Samarbete mellan staten och Saab-Scania AB på dataområdet m. m.

plötsligt vägrade att leverera vissa komponenter lill Slansaabs civila luft-trafikledningssystem. USA har som bekant monopol på alltför många av dataindustrins komponenlområden. Del gällde en stor leverans till Sovjet, av central betydelse för Slansaabs fortsatta utveckling, där man tagit ordern mitt framför näsan på amerikanarna, som också hade lämnat in anbud.

Som jag ser det är det helt enkelt nödvändigt att svensk industri verkligen frigör sig från del strupgrepp som USA:s exporikontrollagsliftning har tagit på svensk dataindustri. Nu löste sig det hela i elfte limmen, men tyvärr kvarstår ändå osäkerheten för framliden, och bristen på en inhemsk komponentproduklion på vissa strategiska områden kan bli ett allvariigt problem för svensk datorindustri, om inte samhällsåtgärder vidtas på detta område.

Ulskotlet står enigt bakom ett tillstyrkande av den socialdemokratiska motionen på denna punkt, vilket innebär att man uppmanar regeringen att ge i uppdrag till styrelsen för teknisk utveckling och industriverket att gemensamt utreda frågan om en utökad svensk komponentindusiri. Jag vill understryka betydelsen av all man genomför en ingående utredning på denna punkt.

Jag vill, herr talman, till slut yrka bifall till de socialdemokratiska reservationerna vid näringsutskottets belänkande nr 31 samt i övrigt till utskottets hemställan.

212

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Riksdagen skall här falla beslut om dataindustrins utveckling i Sverige, baserat på en amerikansk utredning som för beslutsfattarna är hemligstämplad. Underlaget är hemligt inte bara för beslutsfattarna utan även för alla som har anledning att ta del av materialet, nämligen de anslällda. Har de anslällda haft någon möjlighet att bedöma datautvecklingen i Sverige och utredningen om samgåendet mellan Datasaab och Stansaab? Svaret är nej. Varken de anställda, som drabbas av sammanslagningen, eller de som formellt skall fatta beslut om denna har fåll ta del av hemligstämplade materialet. Därav kommer sig vårt ställningstagande, som i det här fallet också är principiellt. Här kräver ju borgarregeringen all riksdagsledamöterna skall tro på dess ord i propositionen och besluta som den föreslagit.

Från vpk:s sida kan vi på grund av sekretessen kring utredningen inle delta i något beslut om samgående. Vi anser all det är horribelt att kräva att vi skall godta regeringens ord om att detta är den bästa lösningen och därför ansluta oss lill densamma. Det finns säkert de som har förtroende för regeringen och dess handlande, men det är anmärkningsvärt att den sittande regeringen försöker tvinga dem som inte hyser delta förlroende för den all ansluta sig till dess förslag. Regeringen vill också ha stöd för sitt förslag ulan all redogöra för bakgrunden lill sin bedömning. Tro inte alt del finns ell sådant förtroende för regeringens handlande och förslag, vare sig i den här kammaren eller bland de an-

ställda, som denna sammanslagning berör!

Enligt medbestämmandelagen skall förhandlingar äga rum. Enligt utskottet har dessa också förevarit, men hur har de gått till? Förhandlingarna mellan de anställda och deras företagsledningar måtte vara än ensidigare än behandlingen av ärendet här i kammaren - eller har man möjligen där i full skala fått ta del av de hemligstämplade akterna?

De anställdas organisationer på de berörda företagen hyser naturligt nog stor oro för framliden och sina jobb. Kapitalkoncentrationen i de kapitalistiska staterna har under de senaste 20 åren utvecklats så att del endast är ett fåtal som bestämmer de ekonomiska ramarna, inom vilka de resp. ländernas regeringar och riksdagar har möjlighet att handla.

Utskottets påslående att den internationella dataindustrin domineras av multinationella företag är helt riktigt. Men det är ingen nyhet alt dalamarknaden är mer eller mindre monopoliserad. Del är ingen nyhet att del över huvud taget är monopolens marknader som återfinns i de kapilalisliska ekonomierna. Förutom i dataindustrin gäller del även inom övrig tillverkningsindustri - det råder del väl knappast några delade meningar om. Vad frågan däremot gäller är hur man skall komma till rätta med den ohämmade makt som de privata kapitalintressena utövar. Det är på den punkten som vi inte är överens med socialdemokrater och borgare. Debatten om stålindustrins utveckling och förutsättningar kan gälla även här. Att stötta de privata kapilalinlressena med skattepengar är en väg som vi inte ställer upp på. Skall det satsas så bör staten helt ta över den industri del nu gäller och inte bara till hälften.

Den sysselsättningskonsekvens som kan bli aktuell för de anslällda vid de bägge företagen är att inskränkningar kan komma lill stånd. Del är också del som varit del stora samtalsämnet på de fackliga informationsmöten som hållils. Något annat än informationsmöten kan det ju inte bli fråga om när grunderna för sammanslagningen är hemlighållna och när de fackliga organisationerna inte har makt att hindra en koncentration av det här slaget. Den enda möjlighet de har är att få viss information och löften om jobb - löften i propositionen som lill sin karaktär är till intet förpliktande utan bara innebär en ljusblå förhoppning som kan jämställas med det klassiska Olofströmsuttrycket "lycka till".

Den socialdemokratiska reservationen 2 förutsätter alt de anställda ges garantier för reellt infiytande i och med en statlig ägarmajoritet. Jag vill deklarera att del inte alls är någon automatik i det fallet. Den kapitalistiska statsapparaten ger inle garantier åt några andra än dem som behärskar den. Och i en kapitalistisk ekonomi är det inte de anslällda utan kapitalisterna som härskar.

Jag behöver inte gå in djupare i den här frågeställningen, ulan jag kan hänvisa lill vad som anförts från den här talarstolen tidigare i dag i exempelvis ståldebatlen. Det är mot de här bakgrunderna vi från vpk säger nej till regeringens proposition. Jag yrkar därför bifall lill vpk-motionen 62.

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Samarbete mellan staten och Saab-Scania AB på dataområdet m. m.

213

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Samarbete mellan staten och Saab-Scania AB på dataområdet m. m.

214

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Det förslag som vi nu behandlar syftar lill att öka möjligheterna för den svenska företagsamheten inom dataområdet att stärka sin ställning på exportmarknaden.

På utlandsmarknaden, framhålls del i propositionen, går utvecklingen mot allt större enheter. Svensk dataindustri, som redan befinner sig i ett utsatt konkurrensläge, måste vidta åtgärder för all möta den allt hårdare konkurrensen på del internationella planet. Det är i vårt samlade tekniska kunnande som vi bör ha en av våra främsta konkurrensfördelar. Ell godkännande av det nu aktuella förslaget får emellertid inle innebära att man frånlräder vitala principer.

En av förutsättningarna för en socialt styrd marknadsekonomi ärmånga enheter av växlande storlek som under effektiv konkurrens söker tillgodose sina kunders önskemål. Ett väsentligt mål för näringspolitiken är att upprätthålla och utveckla en sådan näringsstruktur.

De tendenser lill koncentration inom näringslivet som vi ofta upplever kan, som jag inledningsvis påpekade, vara försvarbara. Men på sikt kan fusionernas mångfald få konsekvenser för näringslivets vitalitet, för ny-företagandet och för möjligheterna all beakta viktiga konsumentintressen.

Jag vill gärna framhålla dessa synpunkter därför all del i vissa motioner har begärts att man skall gå betydligt längre än vad regeringen föreslagit. De kraven - som bl. a. går ut på ett framtida förstatligande av dataindustrin - måste bestämt avvisas.

Vad som nu sagts hindrar inte alt man i vissa fall skall kunna samarbeta mellan olika förelag och mellan näringslivet och staten, när avsikten är alt stärka förutsättningarna för vårt lands förmåga att hävda sig i den internationella konkurrensen.

Del är mot den bakgrunden som utskottet godtar de förslag om vidgat samarbete på dataområdet mellan staten och Saab-Scania som propositionen innehåller.

Avtalet mellan staten och Saab-Scania bygger på ingående överläggningar och förhandlingar. Vidare skall noteras, att förhandlingar enligt medbestämmandelagen har förekommit samt all övriga skyldigheter enligt denna lag har fullgjorts. Enligt vad som inhämtats i ärendet föreligger enighet hos alla berörda parter om det avtal som nu presenteras för riksdagens godkännande. Från denna utgångspunkt finns det inga skäl för riksdagen att göra några särskilda uttalanden, som motionärerna önskar.

I anslutning härtill påpekar utskottet, att avvägningen av de ekonomiska insatserna i varje särskilt fall sker under beaktande av de gällande förutsättningarna. Inle heller frågan om siyrelserepresentation bör regleras genom generella uttalanden, utan utskottet anser all lösningar i dessa hänseenden får sökas utifrån förutsättningarna i varje särskilt fall. Även vad beträffar samarbetsvillkoren i övrigt finner utskottet att utfallet för statens del är godtagbart.

Utskottet är inte heller berett all acceptera motionärernas krav på över-

föring av Saab-Scanias dottertillverkning i Jönköping och i Göteborg lill del nya databolaget. Avsikten med propositionens förslag är att bygga upp ett databolag som har större förutsättningar att hävda sig på exportmarknaden. Del nya bolaget bör sålunda koncentrera sin verksamhet lill dataområdet. Inget hindrar en samverkan med andra enheter inom Saab-Scaniaföretagen i näraliggande frågor utan att det för den skull erfordras slalliga propåer om delta.

Däremot är det viktigt all uppmärksamma en annan aspekt. Det är angeläget att man fortsättningsvis noga karllägger de problem, delvis av rättssäkerhelskaraktär, som kan bli aktuella då staten genom ökade insatser av det slag som riksdagen nu skall besluta om åstadkommer en sammanblandning av sina offentligrällsliga funktioner och de privaträttsliga funktioner och uppgifter som följer av ett ökat sådant engagemang. Det finns också starka skäl för alt i datasammanhang uppmärksamma inlegritetsfrågorna. Emellertid får vi, herr talman, anledning att återkomma till dylika frågor när del nu pågående utredningsarbetet på datalagstiftningens område har slutförts.

I centrum för utvecklingen inom datatekniken står system för komplicerad informationsbehandling. Administrativa rutinuppgifler kan mekaniseras, hela bibliotek och arkiv kan byggas upp på magnetband. Information kan lagras för framlida behov. Allt fier mänskliga aktiviteter kan förvandlas till elektroniska dataprocesser. En övergång till databehandling är inte bara en fråga om ralionaliseringsålgärder och om all arbetstillfällen kan försvinna, utan också om att arbetsmiljön påverkas. I propositionen anges som skäl för att staten skall engagera sig i dataindustrin av de krav som kan ställas på framlida dalasystem. Även i motionen 61 har man uppmärksammat behovet av all utveckla arbelsmil-jövänliga datasystem. Det råder således en bred politisk enighet om att främja en sådan utveckling.

Näringsutskottet erinrar i betänkandet om riksdagens nyligen fattade beslut om den nya arbetsmiljölagen. Då anförde socialutskottet i sill betänkande att det är angeläget att man i samband med införandet av datasystem på arbetsplatserna verkligen tillvaratar de möjligheter som ges att skapa goda arbetsmiljöer. Mot denna bakgrund anser sig näringsutskottet kunna utgå från att del nya databolaget kommer att inrikta sin produktion på arbetsmiljövänliga datasystem.

Frågan om att främja en komponenttillverkning i Sverige som bas för bl. a. dataindustrins utveckling är angelägen. Detta är vi överens om inom utskottet, vilket nyss framgick av Lennart Petterssons anförande.

Utvecklingen inom datatekniken tyder enligt utskottets mening på att inhemsk tillverkning av komponenter inom vissa speciella områden kan visa sig bli betydelsefull för såväl dataindustrin som annan elektronin-duslri.

Utskottet har uppmärksammat att denna fråga lagils upp av styrelsen för teknisk utveckling och industriverket. Denna undersökning bör enligt

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Samarbete mellan staten och Saab-Scania AB på dataområdet m. tn.

215

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Samarbete mellan staten och Saab-Scania AB på dataområdet m. m.

utskottets mening kunna genomföras i samverkan mellan de båda myndigheterna.

Herr talman! Jag ber med det anförda att få yrka bifall lill utskottets hemställan på samtliga punkter.

LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Om jag fattade rätt var Sten Svensson något förvånad över all vi ville göra ett allmänt uttalande om vikten av att statens tillgångar och ekonomiska insalser dimensioneras på ett sådant sätt att man får full valuta för de pengar som man betalar. Jag kan erkänna all det är unikt i ett utskottsbetänkande att reservanter för fram ett sådant krav, men vi vill hävda att det är ganska naluriigl i den situation som föreligger, eftersom den ekonomiska uppgörelse som man har träffat med Saab-Scania när det gäller del gemensamma databolaget innebär en sådan uppenbar överbetalning att del finns anledning att inte bara reagera mot avtalet som sådant på denna punkt utan även till det foga ett generellt uttalande, riktal till den borgerliga regeringen. Det är inga småslantar det är fråga om, även om regeringen i första omgången inte begär så mycket av riksdagen.

Låt mig sedan la upp en annan sak, nämligen det försvar som Sten Svensson mobiliserade med anledning av alt industriministern i avtalet har gått med på all vissa delar av Saab-Scania AB:s datadivision skiljs ut och alltså inte kommer med i det gemensamma databolaget. Om jag fattade Sten Svensson rätt sade han alt man måste skilja på datateknik och elektronik, men låt mig då bara säga att hans tal är något av ordets makt över tanken. Del går nämligen inte att göra sådana enkla gränsdragningar mellan datateknik och elektronik. Jag vill fråga herr Svensson: Vad är det egentligen för skillnad funklionsmässigt mellan en elektronisk apparat som reglerar och kontrollerar en patients värden på en inten-sivvårdsavdelning, som alltså hör till det föreslagna databolagets område, och en apparat som kontrollerar och reglerar värdena beträffande olika flöden i t. ex. en kemisk fabrik? I det fallet skulle det bli fråga om Jönköpingsfabriken, som faller utanför det här. Den gränsen är om något utomordentligt hårfin. Jag hävdar fortfarande all det är en nackdel för databolagen och staten alt man ulan någon egentlig motivering har skilt ut de intressanta utvecklingsprogrammen vid Jönköpingsfabriken, som Saab-Scania AB enligt avtalet skall behålla även fortsättningsvis.

Jag tycker det är fel att staten bara skall ta hand om föriustbilarna, medan den inte får arbeta med de verkligt intressanta och lovande utvecklingsprojekten.

Med det anförda vill jag, herr talman, än en gång yrka bifall till de socialdemokratiska reservationerna vid näringsulskottels belänkande nr 31.

216

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Jag konstaterar att Sten Svensson inte med ett ord berörde det som naturiiglvis för honom måste vara besvärande, nämligen frågan om de sekrelessbelagda handlingarna. Dessa handlingar, som skall utgöra beslutsunderiag, ställs alltså inte till beslutsfattarnas förfogande. Sten Svensson sade alt del råder enighet beträffande de fackliga organisationerna, men även dessa har ställts inför samma faktum, nämligen sekrelessbelagda beslutsunderlag. De har mer eller mindre tvingats att acceptera detta samgående. De har ansett den ekonomiska situationen vara så pressande att deras arbeten befunnit sig i farozonen. Av den orsaken har de alltså varit i en tvångssituation och inle, i likhet med det nämnda utländska förelaget, kunnat överväga andra alternativa lösningar.

Det kan verka förvånande, men jag håller med Sten Svensson när han säger all vi kunde skapa databanker här i Sverige. Naturligtvis är det bättre att vi behåller de här databankerna med olika uppgifter inom landet än att vi hyr in oss i IBM:s banker i USA.

Slutligen frågan om komponenltillverkningen. Sten Svensson pratade sig varm för alt den skall ske här hemma och att det här samgåendet skulle innebära en garanti för del. Jag ser inte samgåendet som någon garanti härför. Vi har haft komponenttillverkning i det här landet på elektroniksidan tidigare. Jag tänker då närmast på L M Ericsson. Det förelaget har fiyttat sin komponentlillverkning utanför det här landets gränser och även övergått till all köpa färdiga amerikanska elektronikprodukter, så Sten Svensson skall inte vara för säker på att man genom ett sådant här samgående slår fast alt denna tillverkning kommer att vara kvar inom landets gränser.

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Samarbete mellan staten och Saab-Scania AB på dalaområdet m. m.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Får jag först säga till Tommy Franzén att jag utgick från att han hade tagit del av utskottsbetänkandet. Där står det nämligen att utskottet vid sin behandling av propositionen har haft tillgång till det hemligstämplade utredningsmaterialet, som ställts lill förfogande från industridepartementet. Jag noterar också att vpk har en suppleantplats i näringsutskottel. Har inte Tommy Franzén frågat sin kollega Jörn Svensson om han har varit närvarande och lyssnat på föredragningen i utskottet? Föredragningen har ju legat lill grund för utskottets ställningslagande.

Till Lennart Pettersson vill jag säga att vi har här i kammaren att la ställning till del föreliggande avtalet. Vi skall säga ja eller nej till avtalet. Vill man ha en annan uppläggning, dvs. förändringar i konstruktionen av bolaget, måste man börja om från början igen med förhandlingar med allt vad det betyder av ytterligare lidsförskjutning. Jag undrar om Lennart Pettersson verkligen mot bakgrund av vad han sade i sill inledningsanförande är beredd att ta ansvar för en sådan försening.

Kammaren kan konstalera att förhandlingar har ägt rum med alla berörda parter. Skall förändringar ske måste man enligt min mening begära

217

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Samarbete mellan staten och Saab-Scania AB på dataområdet m. m.

218

nya förhandlingar. Till delta kan vi konstatera att parterna, inkl. de berörda personalorganisationerna, förklarat sig nöjda med uppgörelsen.

Slutligen vill jag svara på Lennart Petterssons fråga beträffande de två dotterbolagen i Jönköping och Göteborg. Vi kan konstalera att del inte finns något hinder för en samverkan inom Saab-Scaniaföretagen när så kan bli aktuellt. Jag är för min del övertygad om all ett sådant samarbete kan initieras genom företagen själva när så är lämpligt.

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Så kom då del väntade svaret från Sten Svensson - alt vpk ju har en extra suppleanlplats i utskottet. Det är på det viset, Sten Svensson, alt de borgerliga ledamöterna i denna kammare vägrat vänsterpartiet kommunisternas ledamöter i utskottet att delta i utskottets sammanträden på lika villkor. Det är en av orsakerna till att Jörn Svensson inte har närvarit vid utskottssammanträdena. Vi anser ju att man har rätt all delta på lika villkor i utskoltsarbetet och inte på den undanskymda åhörarplals som Sten Svensson och hans fränder talar för.

Men det är inte det som är del intressantaste. Det är trots allt bara ett litet fåtal av riksdagens 349 ledamöter som ingår i näringsulskottet, och det är väl ändå så, Sten Svensson, all del är de 349 ledamöterna här i kammaren som är beslutsfattande i detta ärende. Ännu intressantare måste del emellertid vara för de anställda i de berörda förelagen, som - vad jag förstår - inle heller har haft möjlighet att ta del av del hemligstämplade materialet. Jag har två gånger - en gång tidigt i höstas och en gång när propositionen lades fram - försökt alt få del av innehållet i SRI-rapporlerna 1, 2 och 3. Del har varit omöjligt för mig, och jag föreställer mig att de anställda har haft ännu mindre chans.

LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Hell kort en sista replik till Sten Svensson. Han sade: Det finns bara ett avtal och del är del avtal som föreligger i regeringens proposition. Han ställde frågan om socialdemokraterna i näringsulskottet vill ta på sitt ansvar att rösta nej till det här avtalet, när vi vet hur det brådskar när del gäller behovet av en sammanslagning av den svenska dalaindustrin. På del kan jag bara svara all vi inte vill ta på vårt ansvar alt rösta nej till del här avtalet i den situation vi nu befinner oss i.

Däremot har vi anledning all kritisera avtalet på många viktiga punkter, där vi tycker alt avtalet är dåligt och innebär ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Vi vill också beklaga den tvångssituation som det av industriminister Åsling framförhandlade avtalet har inneburit för riksdagsledamöterna. Vi har inget alternativ. Vi är beredda all säga ja lill avtalet därför all regeringen har bollen i de här frågorna. Vi riktar en allvarlig kritik mot avtalet, och den har vi fört fram i reservationer till näringsulskottels betänkande.

Jag vill som sagt, yrka bifall till de reservationerna, som innebär att man i framtiden skall se över möjligheterna alt från statens sida ta initiativ för att få bättre samarbetsformer i enlighet med det förslag som vi har

fått fram i de socialdemokratiska motionerna. Det innebär inte nej till avtalet, men del innebär riktlinjer som kan vara av betydelse för framtiden.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Jag konstaterar att Lennart Pettersson inte vill motsätta sig att riksdagen nu godkänner det här avtalet. Men har man framfört de här synpunkterna, som går ut på att man vill ha de väsentliga förändringar som framgår av reservationerna, då måste man rimligen bli överens med dem man har förhandlat med. Del förutsätter en ny förhandlingsrunda.

Avslutningsvis vill jag säga lill Tommy Franzén: Deltar man som suppleant i ett utskottssammanträde har man ju möjligheter att tillgodogöra sig föredragningen och kan sedan förmedla innehållet i denna till sina partivänner i riksdagsgruppen. Det fungerar tydligen beträffande de övriga partierna.

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Samarbete mellan staten och Saab-Scania AB på dataområdet m. m.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 62 av Lars Werner m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskottels hemställan i betänkandet nr 31 mom. 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 62 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tommy Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 297

Nej - 11

Avstår - I

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lennart Pettersson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

219

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Samarbete mellan staten och Saab-Scania AB på dataområdet m. m.

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskotiets hemställan i belänkandet nr 31 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Ingvar Svanberg m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lennart Pettersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 164

Nej - 142

Avslår - 3

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lennart Pettersson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskottels hemställan i betänkandet nr 31 mom. 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Ingvar Svanberg m.fl.

Ja - 163

Nej - 144

Avslår - 2

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lennart Pettersson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

220

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskottels hemställan i betänkandet nr 31 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Ingvar Svanberg m. fl.

Ja - 163

Nej - 139

Avslår - 7

Nr 51

Onsdagen den 14 december 1977

Meddelande om fråga

Mom. 5 och 6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 7 Talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle civilutskottets betänkanden nr 8 och 9 samt tra-fikulskoltels betänkanden nr 9 och 8 i nu angiven ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden samt socialförsäkringsutskotlets betänkande nr 15 sättas sist.

§ 8 Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts den 14 december

\91in%:l\l av Karin Ahrland (fp) till justitieministern om antagningen till notarietjänslgöring:

Av "Domstolsverket informerar" nr 11/1977 framgåratt notarienämnden beslutat alt utbildning till reservofficer skall räknas som merit vid ansökan lill notarietjänst. Utbildningen hänförs därmed till "teoretiska meriter", som kan jämställas med universitetsstudier.

Jurislyrket är sedan gammalt mycket mansdominerat. En viss förändring har inträffat de senaste åren. 1966 var ca 15 96 av de examinerade juristerna kvinnor, och 1976 hade andelen stigit till 26 96.

Läsåret 1975/76 besatte män 75 % av notarietjänsterna. De nya antagningsbestämmelserna, där reservofficersutbildning ges extra poäng, kommer med all säkerhet all medföra att männen dominerar ännu mera på notarietjänslerna - eftersom kvinnorna är utestängda från utbildning till reservofficerare.

Avser justitieministern vidta någraåtgärder för att säkerställa de kvinnliga juristernas möjligheter all få konkurrera på samma villkor som de manliga om tillgängliga notarieijänster?

§ 9 Kammaren åtskildes kl. 23.52.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert