Riksdagens protokoll 1977/78:49 Tisdagen den 13 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1977/78:49

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:49

Tisdagen den 13 december

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes lill en början av tredje vice talmannen,

§ 1 Föredrogs försvarsutskottets betänkande 1977/78:5 med anledning av propositionen 1977/78:42 om åtgärder för försörjningsberedskapen på lekoområdel jämte motioner.

Punkten I

Försörjningsberedskapen på tekoomrädet

Regeringen hade i propositionen 1977/78:42 (bil. I s. 3-79) föreslagit riksdagen att

dels godkänna de åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet som handelsministern Staffan Burenstam Linder förordat,

dels bemyndiga regeringen all träffa avtal med svenska bomullsföretag i enlighet med vad föredragande statsrådet förordat.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen läggs fram förslag om vissa mål för försörjningsberedskapen på tekoområdet och om den produktionskapacitet som bör upprätthållas. Det anmäls att regeringen avser söka få lill stånd en mer effektiv tillämpning av det nuvarande systemet med bilaterala begräns-ningsavial inom ramen för en sannolik förlängning av del s. k, mul-tifiberavtalet.

Riksdagen föreslås godkänna avtal mellan staten och de svenska bo-mullsföreiagen med syfte all trygga försöriningsberedskapen i fråga om bomullsgarn. För budgetåret 1977/78 föreslås för detta ändamål ca 16 milj. kr. i försörjningsberedskapslån, ca 41 milj. kr. i andra former av lån och ca 54 milj. kr. i strukturgaranlier. Ett bomullsföretag, Rydbo-holms AB, åtar sig all fortsätta med spinning och vävning till årsskiftet 1978-1979. Företagel föreslås erhålla 3 milj. kr, i sysselsättningsbidrag mot att avskedanden inte sker under denna tid. För upprätthållande av försörjningsberedskapsviktig produktion av texlilfibrer under år 1977 föreslås 11,6 milj. kr. i försörjningsberedskapslån. För upphandling av tekovaror m. m. föreslås 13 milj. kr. För upprätthållande av viss försörjningsberedskapsviktig produktion föreslås 10 milj. kr. i försörjningsberedskapslån."

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på lekoområdel

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1977/78:28 av Arne Persson m. fl. (c, m, fp), vari såvitt nu var i fråga yrkats

127

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på tekoområdet

1.    att riksdagen, med bifall till propositionen 1977/78:42 i övrigt, hos regeringen begärde en förnyad prövning av möjligheterna att bevara spinneri- och vävnadsproduktionen vid Rydboholms AB,

2.    att riksdagen, för den händelse riksdagen ej skulle bifalla hemställan om en förnyad prövning av möjligheterna att bevara spinneri- och vävnadsproduktionen vid Rydboholms AB, med ändring av propositionen 1977/78:42 skulle besluta om en förlängning av avtalsperioden, innebärande att produktionen vid Rydboholms AB upprätthölls lill den 1 januari 1981,

128

1977/78:32 av Rune Carlstein (s) och Gördis Hörnlund (s), vari yrkats

1.   all riksdagen hos regeringen begärde en förnyad prövning av det nu föreliggande avtalet mellan staten och de svenska bomullsföretagen för att bevara spinneri- och vävnadsproduktionen vid Rydboholms AB,

2.   all riksdagen, för den händelse riksdagen ej skulle bifalla hemställan om förnyad prövning av möjligheterna att bevara spinneri- och vävnads-produktionen vid Rydboholms AB, med ändring av propositionen 1977/78:42 skulle besluta om en förlängning av avtalsperioden, innebärande att produktionen vid Rydboholms AB upprätthölls till den I januari 1981, samt

1977/78:47 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga yrkats I. all riksdagen godkände de åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet som förordats i motionen,

8. att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om avtal med svenska bomullsföretag.

Utskottet hemställde

1.    all riksdagen beträffande åtgärder för försörjningsberedskapen på lekoområdet med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1977/78:47, yrkandet 1 i denna del, godkände de åtgärder som föredragande statsrådet hade förordat i avsnitten 5.2.1-5.2.6,

2.    alt riksdagen beträffande avtal med svenska bomullsförelag skulle

a. avslå motionerna 1977/78:28, yrkandet 1, och 1977/78:32, yrkandet
I, om ny prövning av möjligheterna all bevara spinneri- och vävnads
produktionen vid Rydboholms AB,

b. med anledning av propositionen samt motionerna 1977/78:47, yr
kandet 8, 1977/78:28, yrkandet 2, och 1977/78:32, yrkandet 2, som sin
mening ge regeringen lill känna vad utskottet hade anfört om prövning
av möjligheterna att förlänga avvecklingsliden vid Rydboholms AB,

c. bemyndiga regeringen att träffa avtal med svenska bomullsföretag
i enlighet med vad föredragande statsrådet hade förordat.

Reservation hade avgivits av Bengt Gustavsson, Eric Holmqvisl, Gusti Gustavsson, Gudrun Sundström, Roland Brännström och Kari-Erik Svanberg (samtliga s) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till motionen 1977/78:47, yrkandet 1 i denna del, godkände de åtgärder som förordats i motionen och som hänförde sig till vad föredragande statsrådet hade förordat i avsnitten 5.2.1-5.2.6.

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s):

Herr talman! Den fråga vi nu har att behandla återfaller på regeringens proposition 1977/78:42. I denna läggs fram förslag om vissa mål för försörjningsberedskapen på tekoområdet och om den produktionskapacitet som bör upprätthållas. Regeringen har förutom denna proposition aviserat all man i december, alltså denna månad, avser all lägga fram en proposition om textil- och konfektionsindustrins utveckling och inriktning på längre sikt.

Tidigare i år, i motion om den allmänna ekonomiska politiken, framhöll vi socialdemokrater att tekoindustrin i vårt land befinner sig i en svårartad kris som kräver en samlad målmedveten planering av långtgående aktiva samhällsinsatser för att finna en för alla parter godtagbar lösning av såväl de långsiktiga som de akuta problemen i branschen.

Tyvärr har inte regeringen vare sig då eller nu insett nödvändigheten av ett samlat grepp över de olika insatser som behöver göras för att slå vakt om den framtida utvecklingen inom lekoindustrin.

Vi hävdar fortfarande all en övergripande analys av de föreliggande problemen inom tekoindustrin behövs. Denna bedömning delas av överstyrelsen för ekonomiskt försvar, ÖEF. En sådan analys skulle ligga till grund för en samlad lösning av problemen.

Vad är det då som motiverar dessa krav? Låt mig kort beskriva utvecklingen.

Tekoindustrin har under senare år genomgått en dramatisk omvandlingsprocess. Antalet sysselsatta har drastiskt minskals från ca 90 000 personer 1965 till ca 46 000 personer 1976. Delta innebär en minskning av sysselsättningen med i genomsnitt 4 000 personer per år. Denna negativa utveckling har särskilt accelererats under den senaste tiden. Problemen har härigenom blivit allt större. Del allvariiga läget understryks av att mer än 2 000 av Beklädnadsarbetarnas förbunds medlemmar är registrerade som arbetslösa och uppbär arbetslöshetsersättning. Det innebär att arbetslösheten på detta område ligger mer än fyra gånger så högt som för alla A-kassor i genomsnitt och att arbetslösheten är högre än inom någon annan A-kassa. Enbart under de tre första kvartalen i år varslades 5 100 personer om inskränkningar, vilket är en fördubbling i förhållande till 1976. Denna utveckling har kommit lill stånd trots alt mer än 7 000 anställda hittills under året fått den s. k. 25- eller 15-kronan för permitteringshotad personal. Om dessa tillfälliga insatser inte satts in skulle alltså antalet varslade vara väsentligt mycket större.

Huvuddelen av de anställda, vilkas sysselsättning hotas, arbetar inom konfektionsindustrin. Det kan därför finnas anledning att särskilt noga granska utvecklingen inom den sektorn. En minskning av produktionen

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på lekoområdel

129

9 Riksdagens protokoll 1977/78:489

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på tekoomrädet

130

inom konfektionsindustrin får också återverkningar på efterfrågan av de produkter som framställs i den grundtexlila produktionen.

Ett annat markant drag i utvecklingen har varit att importens andel av tillförseln vuxit på ett mycket dramatiskt sätt. 1968 svarade de importerade plaggen för 32 % av den totala tillförseln. 1974 hade motsvarande andel stigit lill 53 96. Under 1976 skedde en ytterligare ökning till 67 %. Industriverket framhåller att uppgifterom importens utveckling under första halvåret 1977 tyder på en fortsall accelererad uppgång av importvolymen. Uppskattningsvis ökade denna från första halvåret 1976 till första halvåret 1977 med 20 % enligt statens industriverk.

Den starka ökningen av importen i förening med den svaga konsum-lionsutvecklingen har inneburit en kraftig minskning av tillförseln av svensktillverkade kläder. Den inhemska produktionsvolymen av kläder för den svenska marknaden minskade med mer än 6 96 i genomsnitt per år mellan 1968 och 1976. Industriverket räknar med att om inte någon mera betydande omläggning av vår politik sker kommer utvecklingen mot en starkt ökad importandel att göra sig gällande med oförminskad kraft även i framtiden. En sådan utveckling kommer enligt vår mening all äventyra vårt lands försörjning och beredskap på området.

Utformningen av den aktuella branschpolitiken för textil-och konfek-lionsindusirin måste alltså bygga på bl. a. följande förutsättningar:

1.    Om inga särskilda åtgärder vidtas kommer importens andel av tillförseln att snabbt vara uppe i 85. 96.För en rad produkter kommer importandelen all ligga väsentligt över 90 96.

2.    Sysselsättningen kommer snabbt att minska, och de sociala omställningsproblemen i samband med personalminskningarna kommer att bli utomordentligt stora för den berörda arbetskraften.

3.    Den kraftiga minskningen av lekosysselsällningen kommer att medföra betydande regionalpolitiska och kommunala problem på grund av industrins dominerande ställning på många orter.

Mot denna bakgrund är det enligt vår uppfattning utomordentligt angelägel att snabbi utforma en samlad och långsiktig politik för textil-och konfektionsindustrin, där samhället vidtar åtgärder som är nödvändiga för att garantera en långsiktig försörjningslrygghel' och en omställning i socialt acceptabla former för den berörda arbetskraften samt en bibehållen regional balans.

Vid behandlingen av propositionen och de motioner som väckts med anledning av densamma har arbetsmarknads- och näringsutskotten uttryckt allvariiga farhågor för utvecklingen på tekoområdet och ställt sig bakom vår partimolion och våra yrkanden om en övergripande behandling av tekoområdels problemalik. Detta har utmynnat i all vi i dag endast har att behandla främst de till försvarsutskottet hörande frågorna. Jag har ändå velat ge den bakgrund lill problematiken på lekoområdel som jag nyss beskrivit därför all totalbilden är viktig även för den begränsade bedömning som nu görs av försvarsutskottet.

Herr talman! Jag övergår till alt behandla de frågor i försvarsutskottets

betänkande nr 5 som motiverar vår reservation.

Vi socialdemokrater anser alt regeringen i propositionen vad gäller försörjningsuthållighel och försörjningsslandard har haft ett alltför knappt beslutsunderiag och inte tillräckligt tagit hänsyn till remissorganens bedömning. På samma satt har det ransoneringssyslem som regeringen föreslagit enligt våra uppfattningar påtagliga brister och kan leda lill svåra konsekvenser i ell krisläge. Vi förordar därför i stället att man som utgångspunkt för ett ransoneringssystem har ÖEF:s förslag om en grund-lilldelning av kläder lika för alla samt därutöver särskild tilldelning till barn, havande kvinnor och särskilda yrkeskategorier.

Sammanfattningsvis vill jag hävda att det beträffande uthållighet, standard, ransoneringssyslem och krisimporl sammantaget finns en betydande risk för all man i propositionen har underskattat försörjningsbehovet i en avspärrningssituation.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den reservation som fogats till försvarsutskottets betänkande nr 5.

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på lekoområdet

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Sedan den borgeriiga regeringen tillträdde har antalet formella egendomligheler när del gäller riksdagens handläggning av olika frågor på ell markant sätt ökat. Från vpk:s sida står vi nu något förvånade över ytterligare en sådan formell egenhet. I anledning av regeringens proposition 1977/78:42 väckte vpk en motion rörande textilindustrin. Den finns upplagen i molionsförteckningen i utskottets betänkande, men utskottet har avstått från att behandla den och därmed alltså berövat oss möjligheten att ställa yrkanden. Jag vill fråga utskottets ledamöter: Av vilken anledning har man behandlat alla andra motioner, som är väckta i anledning av denna proposition, men icke behandlat ett partis motion som väckts i anledning av samma proposition? Är det över huvud taget möjligt all göra så, när en motion har väckts i anslutning till en framlagd proposition och inlämnats i rätt tid?

Jag övergår därmed till sakfrågan. Texlilkrisen har tre allvarliga sidor, som tillsammans påkallar omfattande och radikala åtgärder. Dels krymper nu underlaget för svensk tekoindustri allt snabbare och industrin går mot en nivå som är socialt, ekonomiskt och beredskapsmässigt ohållbar, dels råder parallella krislillstånd och strukturproblem i en rad andra branscher. Möjligheterna all den privata svenska industrin skall kunna kompensera lekoregionerna med annan industri är alltså plus minus noll. Slutligen är, som känt, texlilkrisen en utpräglat regional kris. 60 96 av befolkningen i Borås och 79 96 av befolkningen i Marks kommun är försörjningsmässigt beroende av tekoindustrin - för att här bara nämna ett par exempel. De geografiska tyngdpunkterna för tekoindustrin är vidare belägna i anslutning till regioner, där stora avskedanden i andra branscher är på gång, t. ex. varvsindustrin i Göteborg och Malmö.

Allt detta gör all vi har fått den situation som till stor del kunde förutses för fiera år sedan. Och ändå finns del ingen målsättning och

131

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på tekoområdet

132

ingen plan för lekoindustrins framlid. Det finns heller inget som helst sammanhang mellan synen och behandlingen av tekoproblemet och industripolitiken i allmänhet.

Detta är ganska exempellöst. Här hopas varslen. Här stiger klädimporten drastiskt. Här visar sig alla hittills vidtagna åtgärder verkningslösa. Och så kommer regeringen med en detalj - den beredskapspolitiska sidan. Inget sammanhang. Inga långsikliga politiska målsättningar för tekoindustrin. Inga besked till Sjuhäradsbygden, Östergötland eller Malmö.

Vi menar all nu måste regeringssidans företrädare tala offentligt här i kammaren om regeringens syn. Vill man över huvud taget försvara lekoindustrins existens? Hur slår man lill prognosen alt det bara skall finnas 6 000 arbeten kvar av den nuvarande 45 000, när den s. k. strukturomvandlingen är slutförd? Hur skall man i så fal! garantera den försörjningsberedskap som man i dag i allmänna ordalag anser så angelägen? Vid vilken nivå skall minskningen av tekoindustrin göra halt? Låt oss få ett besked på den punkten!

Klart och uppenbart är att regeringens företrädare varken är samspelta eller uppriktiga. Gång på gång under min tid i näringsutskottel har moderaternas företrädare där, när de var i opposition, kritiserat lågprisimporten. Men nu, i regeringsställning, ägnar minister Burenstam Linder sill tal i remissdebatten ål att prisa den s. k. frihandeln. Får jag fråga moderaterna: Vill ni skära ner lågprisimporten av tekovaror, eller vill ni fortsätta importpolitiken? Ni kan ju inte sitta på två stolar samtidigt. Och detta gäller f ö. också övriga regeringspartier. Man motionerar till förmån för Sjuhäradsbygden, men var är centerns och folkpartiets målsättning? Stöder de imporlbegränsning, eller stöder de frihandeln? Var någonstans mellan 45 000 och 6 000 jobb vill de stanna för att försvara tekoindustrin?

Samma förvirring och oklarhet karakteriserar regeringens ställning lill prispolitiken. Från oppositionen kritiseras med rätta textilhandelns prissättning och påläggsmetodik, som missgynnar inhemska varor. Ämnar regeringen då följa Staffan Burenstam Linder, som i sitt svar till Rune Carlstein tidigare i år visade myckel litet intresse för att ingripa till förmån för en vettigare prissättning? Man kan ju inle i det oändliga tala om sin omsorg om lekoindustrin, småföretagen, Sjuhäradsbygden osv. och sedan i praktiken godkänna en utveckling som leder till alt flertalet av de redan starkt reducerade jobben skall gå förlorade. Regeringen måste nu äntligen bekänna färg.

Den socialdemokratiska motionen i ärendet innehåller en rad vikliga synpunkter, och vi kan instämma i de fiesta av dem, liksom i kritiken mot regeringen. Men från arbetarrörelsens ståndpunkt är det enligt vår åsikt litet olyckligt alt inte heller socialdemokratins riksdagsgrupp har ett program eller talar klarare.

Man efterlyser från SAP:s sida med rätta en plan för tekoindustrins framtid. Del är ett riktigt grundkrav, men man hade ju själv regeringsmaklen i så många år. Varför kom man då inte med någon mer utarbetad

grundsyn? Tekokrisen är ju av äldre datum än de flesta andra branschkriser. Nu har man i opposition inga chanser att parlamentariskt framtvinga några planmässiga initiativ från en regering, som ju över huvud vägrar tänka planmässigt.

Socialdemokraterna framför helt riktiga synpunkter på prissättningsfrågan, beredskapsfrågan och importfrågan. Men vad har man för mål för tekoindustrin? Man säger att det behövs en plan, men för vilket mål? Vems plan blir det, om de stora lekoförelagen får stanna i privat ägo? Tror man inom socialdemokratin verkligen att del går att genomföra en plan i de arbetandes intresse, om man skall bevara ägandeförhållandena i tekobranschen sådana som de är i dag?

Vad skall man sedan ha en plan till? I den socialdemokratiska motionen sägs att strukturomvandlingen skall genomföras i socialt acceptabla former. Vad skall nu det betyda? Är det bara en smula socialpolitik som skall lill, och skall man i övrigt acceptera ödeläggelsen gradvis av tekoindustrin? Man kan konstatera alt lekobranschen enligt tillgängliga prognoser kommer alt mista 80-85 96 av den sysselsättning den har i dag, om den här tendensen håller i sig. Men var någonstans vill man då att denna process skall stanna? Vad har socialdemokraterna för mål på den punkten? Jag ställer inle den frågan för att på något sätt vara obehaglig - vi har ju en gemensam huvudmotståndare, regeringens planlöshet - utan därför att det är uppenbart alt arbetarrörelsen måste kunna besvara den frågan klart. All regeringen är planlös och ulan mål är ju ingen ursäkt för oss inom arbetarrörelsen. Ell alternativ och ett politiskt mål kan ju inte få bestå i att man bara vill ha samma krympningsprocess i en något bättre organiserad och något mer medveten form. Om man har en önskan att gripa in när det gäller lågprisimporten och prissättningen, måste man också mer konkret försöka ge en bild av vad man förväntar sig för effekt.

Vpk menar för sin del all lekokrisen ställer krav på en i grunden annorlunda politik än den regeringen företräder. Det går då givetvis inle alt bryta ut beredskapsaspekten och tro alt man kan göra en insats med några tiotal miljoner kronor. I synnerhet går inte detta, när man t. o. m. på den punkten ger efter för lågpriskonkurrensen och bara vill läcka inköp av svenska produkter upp till en viss prisskillnad. Då bortser man dels från den kvalitativa aspekten, dels från att man på del sättet aldrig riktigt kan beräkna effekterna av beredskapspolitiken för tekoindustrins avsättning.

En ny tekopolilik förutsätter enligt vpk:s mening alt man inte låter de stora privata lekokoncernerna styra strukturomvandlingen. Ägandeförhållandena måste ändras. Vi frågar: Vill socialdemokratin medverka till att skjuta undan det privata kapilalintresset för all garantera en styrning efter riktiga principer?

Vidare måste man på något sätt fastställa ett mål för lekoindustrin. Del är nödvändigt alt ange hur många av dagens ca 45 000 arbeten man vill och kan bevara, och man måste försöka få grepp om förutsättningarna härför.

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på tekoområdet

133

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på lekoområdel

134

Den nationella förbrukningen av tekovaror stiger långsamt. Om vi räknar med 1,5 procents åriig stegring, blir den nationella marknaden bara ca 7 procent större vid utgången av 1980, jämfört med vid utgången av 1975. Den ökningen täcks nu utan svårighet av ren produktivitetsförbättring och ger sålunda inga nya arbeten. Om importandelen skall tillåtas stiga med kanske 30-35 procentenheter under den nämnda perioden, faller obönhörligt flertalet av de svenska tekojobben bort. Del kan enligt vår mening inte accepteras.

Låt oss anta, bara för kalkylens skull, att vi i stället trappar ned importandelen med 10 procentenheter, från dagens ca 67 96 lill 57. Låt oss vidare anta att en viss - dock något dämpad - fortsatt ökning av lextilimporten äger rum. Det är ett faktum, som ibland glöms bort, all den svenska textilexporten inte är helt betydelselös. Låt oss anta att vi skär ner imporiandelen från Hongkong från 17 lill de tidigare 11 procenten och alt vi helt hindrar import från ett rent fascislland som Sydkorea. Låt oss vidare anta alt exportökningen i fast penningvärde kan bli ca 50 96 mellan 1975 och 1980. Del är mindre än ökningslakten hittills under 1970-talet. Å andra sidan kan man kanske förvänta att också utlandskonsumtionen ökar långsammare än tidigare. Med sådana förutsättningar skulle man kunna få en ungefär 10-procentig ökning av utrymmet för den svenska tekoindustrin. Tar man hänsyn lill produktivitetsökningen, innebär detta alt man borde kunna räkna med all bevara ca 40 000 jobb. Kanske kan man bevara något fler med ett beslutsamt ingripande mot lexiilhandelns orättvisa prissällningsmeloder och genom en delvis annorlunda satsning på bra bruksvaror snarare än på spekulativa, onödigt dyra modevaror. Ett visst marginellt stöd kan kanske dessutom ges genom att man styr en större del av den offentliga upphandlingen till svensk produktion.

Även i gynnsammaste fall blir dock med all säkerhet en viss ytterligare minskning av lekobranschens sysselsättning oundviklig. Den kan hinna hända innan genomgripande åtgärder hunnit slå igenom. Därför måste tekoregionerna understödjas med annan industri. En statlig planering för tekoindustrin måste därför ses i samband med ett större nationellt statligt induslriprogram, som kan tillföra tekoregionerna avancerade specialindustrier av del slag som Sverige måste få fler av, när de traditionella branscherna på alla håll går tillbaka.

Regeringens politik skapar desperation bland lekoindustrins arbetare. Den socialdemokratiska politiken kommer all skapa illusion och sedan besvikelse, om den inte tar ställning lill många av de grundläggande frågor som jag här har nämnt. Vi menar all man inle kan nöja sig med alt genomföra raseringen av tekoindustrin och bara kräva att den blir socialpolitiskt snyggare genomförd.

Man måste förändra ägandeförhållandena. Man måste politiskt förplikta sig att hålla antalet tekojobb på en nivå, som åtminstone medger att merparten av industrin, sådan den nu är, lever vidare. Man måste skära ner importen från de mest reaktionära utländska producenterna. Man

måste rikta den offentliga upphandlingen mot svenska produkter. Man måste lagstiftningsvägen gripa in för en rimligare prissättning inom handeln, något som i och för sig antyds i den socialdemokratiska motionen. Planering kan ju bara vara medvetenhet och klara mål. Planering är enligt vår mening inte att städa efter textilbaronerna, når dessa har kört sin bransch i botten efter att ha tagit ut maximall av statliga stödpengar.

KARL BENGTSSON (fp):

Herr talman! Jag vill börja med det huvudanförande som jag hade avsett att hålla och skall sedermera i repliker återkomma bl. a. till det som herr Jörn Svensson har tagit upp.

För att vår säkerhetspolitik skall vara trovärdig och realistisk måste den genomföras med stöd av ett totalförsvar som är uppbyggt för att värna vårt oberoende. Totalförsvarets olika delar skall samverka och understödja varandra. Det ekonomiska försvaret skall bidra till att trygga vår försörjning, om vårt land på grund av avspärrning blir hänvisat lill all klara sig självt. Vi har ju också påbörjat en planering för fredskriser.

Herr talman! Detta har sagts många gånger i Sveriges riksdag, och vi är ju alldeles överens - om detta råder inga meningsskiljaktigheter.

Propositionen innehåller förslag om vissa mål för försörjningsberedskapen i fråga om kläder. Därefter lar propositionen upp den befintliga produktionskapaciteten och jämför sedan denna med behovet av kapacitet för all tillgodose försörjningsmålen. Vidare föreslås handelspolitiska och andra åtgärder för att säkerställa försörjningsberedskapen.

Näringsutskottet, som haft att yttra sig över det nu aktuella ärendet, förordar att riksdagen skjuter upp behandlingen av de näringspolitiska och handelspolitiska avsnitten i propositionen och av de motionsyrkanden som anknyter lill dessa avsnitt.

Handelsministern framhåller på s. 63 i propositionen att tekoindustrins hastiga krympning är bekymmersam från försörjningsberedskapssyn-punki. På vissa områden kan inom en nära framlid kapaciteten komma att understiga det uppskattade behovet av produktion i en kris. Mot denna bakgrund anser handelsministern att statsmakterna kontinuerligt bör följa utvecklingen av tekoindustrins produktionskapacitet. Han räknar därför med att överstyrelsen för ekonomiskt försvar och statens industriverk skall få i uppdrag att i samverkan rapportera utvecklingen av denna. Han avser också att senare lämna regeringen förslag som syftar lill utarbetande av en långsiktig plan för hur försörjningsberedskapen skall kunna tillgodoses.

Försvarsutskottet delar näringsulskottels uppfattning att riksdagen bör la något längre tid på sig för att la ställning till de näringspolitiska och handelspolitiska avsnitten i propositionen. I detta belänkande lar ulskotlet därför bara upp de förslag till mål för försörjningsberedskapen på lekoområdel som propositionen innehåller samt sådana övriga förslag som riksdagen bör ta ställning till redan nu, hösten 1977. Vidare behandlas motioner och motionsyrkanden i de fall de anknyter till be-

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på lekoområdet

135

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på tekoområdet

136

handlade propositionsförslag. Utskottet tillstyrker alt beredskapsplaneringen på lekoområdel inriktas på den försörjningsuthållighel och försörjningsslandard som förordas i propositionen. Liksom handelsministern vill utskottet framhålla att den angivna ambitionen kan behöva omprövas, t. ex. om kostnaderna blir så höga all de inle kan accepteras.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar studerar f n. på uppdrag av regeringen de krav som krigs- och efterkrigstid kan ställa på landets försörjningsberedskap. Dessa studier kan tänkas få betydelse även när det gäller beklädnadsvaror. I detta sammanhang påminner också utskottet om att försörjningsberedskapsmålet på lekoområdet och utvecklingen inom delta ställer stora krav på insatser av överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Riktlinjer för en ny organisation av myndigheten godkändes av riksdagen i samband med 1977 års försvarsbeslut. Enligt dessa ges överstyrelsen för ekonomiskt försvar en viss personalförstärkning, som dock inte motsvarar de behov som myndigheten angav. Försvarsutskottet anförde i det sammanhanget (försvarsutskottets belänkande 1976/77:13 s. 109) att om det visar sig föreligga behov av ytteriigare personalförstärkningar, så bör dessa prövas i samband med det årliga budgetarbetet.

Utformningen av ransoneringssystem får betydelse för behovet av produktionskapacitet. Ett sådant syslem på lekoområdel bör, enligt han-delsminislen, kunna konstrueras så att en generell tilldelning kombineras med särskild tilldelning lill grupper som kan förutses ha särskilt stora behov. Med hänsyn lill de betydande garderobslillgångarna anser han att den generella tilldelningen, åtminstone under ett första krisår, bör kunna hållas relativt låg. Detta kan för ett antal människor göra del nödvändigt med extra tilldelning efter någon form av prövningsförfarande. Ransoneringsproblemen har tagits upp i den socialdemokratiska partimotionen.

Utskottet ser betydande svårigheter i ett ransoneringssystem som förutsätter att man prövar individens innehav och behov av kläder. Ett selektivt inslag torde dock aldrig helt kunna uteslutas och blir nödvändigare ju sämre tillgångarna är. Handelsministerns uttalande om en relativt låg generell tilldelning är naluriigl med hänsyn till att garderobslillgångarna för de allra flesta innebär en viss buffert innan man behöver nyanskaffa kläder i en krissituation. Om det blir aktuellt att påbjuda ransonering måste det givelvis göras en bedömning av krisens sannolika varaktighet och tas stor hänsyn till lagren, den faktiska produktionskapaciteten och den möjliga krisimporten. Utskottet anser alltså att man bör sträva efter all minska behovet av selekliva inslag i ransonerings-systemet men i planeringen inte utesluta att sådana inslag kan bli nödvändiga. Utskottet är berett att godta vad handelsministern har anfört om ett ransoneringssystem. Systemets närmare utformning har inte an-gells i propositionen och blir beroende bl. a. av det arbete som bedrivs av överstyrelsen för ekonomiskt försvar.

Liksom handelsministern anser utskottet att försvarsmakten skall kunna räkna med att i en avspärrningssituation få ersättning för förslitningen

av tekovaror. Slitaget på uniformer m. m. bör beräknas enligt de uppgifter som försvarsmakten har lämnat.

Krisimporten vid en avspärrning bör enligt propositionen antas uppgå till 18-28 % av den normala fredsimporten. I motionen 1977/78:47 (s) ifrågasätts om inle detta anlagande är alltför optimistiskt. Motionärerna anser också att det vore rimligt att i stället ange krisimporten i absoluta enheter.

Försörjningsberedskapen påskoområdet var aktuell för riksdagen i våras - FÖU 1976/77:11. Liksom för skor är det uppenbart all antagandena om krisimport av kläder är osäkra. För tekovaror har handelsministern emellertid valt att utgå från en krisimporl som är lägre än vad som har antagits för andra varor. Utskottet har inte något att invända mot att antagandena uttrycks som procenttal och anser liksom motionärerna att del är tillfredsställande all propositionen innebär antagande om en förhållandevis låg krisimport.

I motionen 1977/78:47 anförs vidare att det beträffande uthållighet, standard, ransoneringssystem och krisimport sammanlaget finns en betydande risk för all man i propositionen har underskattat försörjningsbehovet i en avspärrningssituation. Utskottet kan inle dela denna uppfattning. Som framgår av det föregående har handelsministern på olika sätt tagit hänsyn lill att försörjningen med lekovaror är särskilt betydelsefull.

Handelsministern anser att spinningskapaciteten inom landet har nått en från försörjningsberedskapssynpunkt kritisk gräns - detta gäller särskilt i fråga om bomullsgarn. Under förutsättning av riksdagens godkännande har träffats ett treårigt avtal med förelagen inom bomullsindustrin som skall leda till en strukturomvandling av denna industri. Genom avtalen behålls produktionskapaciteten en tid framåt med en kombination av löpande produktion och kapacitet i s. k. malpåse.

Enligt avtalen med de svenska bomullsföretagen kommer verksamheten vid Rydboholms spinneri och väveri samt vid Sjunlorps spinneri med 110 resp. 40 anställda att successivt upphöra. Genom ett särskilt engångsbidrag lill Rydboholms spinneri och väveri utsträcks avvecklingsperioden där med ett år. Statligt stöd i övrigt förutsätts utgå lill företagen i form av försörjningsberedskapslån, särskilda strukturgarantier, kredit-stöd tor investeringar och lån för bomullslager.

Efter en omstrukturering enligt avtalen kommer spinning av bomull au ske vid tre med varandra konkurrerande förelag - Almedahls AB, Kungsfors fabriker AB och Gustaf Werner AB. Deras sammanlagda produktionskapacitet vid kontinueriig drift uppskattas till 13 000-14 000 ton bomullsgarn per år.

I fiera motioner har man tagit upp avtalen med bomullsföretagen. Utskottet anser att den avsedda omstruktureringen är angelägen för försörjningsberedskapen på detta område och tillstyrker därför att regeringen får bemyndigande att träffa ifrågavarande avtal. Beträffande samhällets insyn vid genomförandet är det naluriigl att staten förvissar sig om alt

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på lekoområdel

137

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på tekoområdet

företagen uppfyller sina åtaganden enligt avtalen och även ser till att detta sker i former som är acceptabla från samhällets synpunkter.

Rydboholms AB skall enligt avtalet upphöra med både garn- och väv-lillverkning den 1 januari 1979. Mot ett statligt bidrag på 3 milj. kr. skall företaget intill denna tidpunkt avstå från att avskeda personal som sysslar med sådan tillverkning. Arbetsmarknadsutskottet anser - med hänsyn till den besväriiga arbetsmarknadssituationen i Boråsregionen -att regeringen bör pröva möjligheterna alt förlänga avtalet med Rydboholms AB. Försvarsutskottet har samma uppfattning. Prövningen bör ta sikte på att vid behov ytteriigare minska de sysselsätlningsmässiga svårigheterna för berörd personal, i den mån del kan ske utan att del medför påtagliga nackdelar för den avsedda omstruktureringen. Vad försvarsutskottet har anfört i denna del bör, anser utskottet, riksdagen ge regeringen lill känna som sin mening.

Utskottet har inte något alt erinra mot vad handelsministern har anfört om stöd till svensk produktion av fibrer och av arbetshandskar av läder.

Herr talman! Jag ber att i alla delar få yrka bifall till utskottets hemställan i belänkande 1977/78:5.

138

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Karl Bengtssons förklaringar i formfrågan kan inte på något sätt accepteras.

Det finns två punkter i den s. k. klämmen i försvarsutskottets betänkande. Den ena gäller problemet med försörjningsberedskap. Det problemet har faktiskt berörts i vpk-motionen, som i sitt yrkande allmänt förordar att riktlinjerna i motionen skall följas. Även om diskussionen av försörjningsberedskapsproblemel är ganska summarisk är del dock berört i motionen.

Den andra punkten, som gäller avtal med svenska bomullsförelag, har också berörts. Vi har en annan uppfattning om hur man skall matcha hela den frågan. Vi anser att de stora lekoförelagen skall nationaliseras; man skall inte driva en klassisk subventionspolitik, som man gör. Det borde alltså också ha uppkallat utskottet till alt behandla vpk-motionen i detta sammanhang.

Det är en aning konstlat alt skilja ut alla handelspolitiska aspekter från de beredskapspolitiska. Det finns dock ett nära samband mellan dessa sektorer, vilket också påtalas i den socialdemokratiska motionen. Och i den har man alltså kunnat påtala de sammanhangen utan att behöva råka ut för att motionen inte blir behandlad. Båda motionerna har enligt vår mening med rätta kritiserat detta mycket isolerade sätt att se på saken, som gör att man inte kan få fram något som helst kvantitativt mått på den beredskapspolitiska målsättningen - man diskuterar inte några kvantitativa ramar rörande målsättningarna på de andra områdena. Det faktum att de olika aspekterna är så invävda i varandra borde, tycker jag, ha gjort det självklart alt behandla vpk-motionen också. Med den motivering som Karl Bengtsson här har använt skulle man ha kunnat

utesluta även den andra motionen, och det vore uppenbart orimligt. Nog      Nr 49
kunde man ha tagit med vpk-motionen i de delar där den berör den     Tjsriaeen den
problematik som här är aktualiserad.                                   13 december 1977

KARL BENGTSSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall något beröra vpk-motionen. Anledningen till att motionen inte är behandlad i föreliggande betänkande måste vara att den över huvud taget inte tar upp de beredskapssynpunkter som detta ärende är så fast knutet till och som försvarsutskottet har att handlägga. Motionen är skriven med sedvanlig kommunistisk vokabulär. Den behandlar, tycker jag, väldigt slarvigt hela det breda fältet på tekoområdet och den svåra sysselsätlningssitualionen där och bryr sig inte så mycket om huvudfrågan i del här fallet, beredskapssynpunkterna och hur långt vi kan låta produktionen inom tekoindustrin sjunka utan att försörjningen äventyras.

Del slår i motionen bl. a. följande.

"Frågan om tekobranschens framtid är inle i första hand en fråga om
beredskapsförsörjning. Det är framför allt en näringspolitisk fråga ."

Vidare sägs det i motionen:

"En fråga som ägnas stort utrymme vid behandlingen av tekokrisen är Sveriges mycket stora importberoende. Delta försvaras genom ett ständigt upprepande av fördomen alt den handel som domineras av de stora internationella irusternas profitintressen kan kallas fri och att man vill slå vakt om denna 'fria' handel."

Vad motionen tar upp som ett ganska centralt ämne är sysselsättningsfrågorna. Det måste vara det som har föranlett försvarsutskottet att remittera motionen lill näringsutskottel. Den kommer alltså under våren all bli föremål för riksdagens behandling efter den förbehandling som näringsutskottel kan ge.

Det har inte på något vis varit avsikten att undanhålla motionen. Skrivningen är emellertid av sådan karaktär att motionen inte direkt kunnat knytas till beredskapsproblemen.

Försörjningsberedskapen på lekoområdel

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Karl Bengtsson får bestämma sig för hur han skall ha del - om det är för all vi inte tagit upp problemet på det sätt som han anser all det skall tas upp eller om det är på grund av vår "sedvanliga kommunistiska vokabulär" som man inte har besvärat sig med att behandla motionen i försvarsutskottet. Är det så att en motion måste ha en speciell vokabulär för att bli behandlad av försvarsutskottet och att man, om en motion har en sedvanlig kommunistisk vokabulär, löper risken att få den utesluten från försvarsutskottets behandling, så är del mig veierligt en i svenskt parlamentariskt liv ny princip. Den får nog herr Karl Bengtsson motivera något utförligare än på det slarviga sätt han nu gjort. Del är litet farligt om man därför att man har en speciell politisk grundsyn riskerar att inte innefattas i ell behandlande utskotts

139

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på lekoområdet

speciella nåd för tillfället.

Låt oss övergå till en sakdiskussion om vem det egentligen är som är slarvig. Om man gör anspråk på att behandla lekoområdets beredskapspolitiska sida och inte anger några som helst kvantitativa data eller någon som helst uppfattning om vilken nivå inom tekoindustrin som är förenlig med en viss grad av beredskap och om man underlåter detta just därför att man uteslutit den beredskapspolitiska frågan från dess uppenbara sammanhang, så är väl det slarvigt. Problemen sammanhänger ju med frågan om importen och dess sloriek, speciellt lågprisimportens, med frågan om hur den statliga upphandlingen skall riktas - om den bara delvis skall riktas till svensk produktion eller om en större del av den statliga upphandlingen kan användas för att stödja den svenska produktionen och hur man därvidlag skall förfara - , med frågan om graden av prolektionism, om vilken allmän målsättning man skall ha för tekoindustrins sysselsättning. Karl Bengtsson erkänner ju själv alt de här frågorna har ett uppenbart sammanhang. Han säger att frågan gäller hur långt man skall tillåta den svenska tekoindustrin alt sjunka, innan det blir ur försörjningssynpunki och beredskapssynpunkt farligt. Javisst, men frågan om den totala nivån på sysselsättning och produktion tar man ju därmed automatiskt upp. Då hade det varit naluriigl all också diskutera den ur dess skilda aspekter. Ur vilka aspekter man än diskuterar den kommer man inle ifrån alt också diskutera det totala omfånget av tekoindustrin och inriktningen av densamma. Inte heller ägandefrågan kan enligt vår mening kopplas bort från de beredskapspolitiska synpunkterna - de har ett uppenbart samband. Skall man garantera en ordentlig försörjningsberedskap, som kräver en viss nivå, måste man ta ställning till huruvida den nuvarande strukturomvandlingen, som bl. a. är en följd av det privata ägandet, skall äga bestånd.

KARL BENGTSSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag fick det intrycket att Jörn Svensson i sill inledningsanförande ville antyda att försvarsutskottet inte hade velat behandla vpk-motionen och hade gjort försök alt dra bort riksdagens uppmärksamhet från den. Han frågade t. o. m. om sådant går för sig. Sådant går verkligen inle för sig, Jörn Svensson, del borde Jörn Svensson om någon känna till. Sådant gör man inte heller i Sveriges riksdag. Men motionen måste naturiiglvis knytas dit där den genom sin text hör hemma. I utskottet har vi bedömt det så att den helt solklart var ett allmänt näringspolitiskt inlägg i frågan om sysselsättningen inom tekoindustrin. Därför var det naluriigl all hänskjuta denna fråga lill näringsutskottel. Därifrån kommer den sedermera att hamna i kammaren, och då får Jörn Svensson tillfälle all närmare utveckla frågan, men då från näringspolitiska synpunkter.

140

BENGT GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Jag lar inte till orda som utskottets företrädare - det är Roland Brännström som har den uppgiften - trots att även jag tillhör

försvarsutskottet, och jag är inte talesman för reservanterna, som jag dock också tillhör. Jag talar inte heller som befullmäktigad företrädare för det parti vars styrelse jag tillhör. Jag skulle för resten tänka mig för innan jag gick in i debatt med en så skicklig debattör som Jörn Svensson. Jag skulle inte heller ha så stor anledning att göra det; i mycket av vad han har sagt kan jag instämma. Kanske han dock var litet orättvis när han sade att vi saknar program, eller hur orden nu föll. Vi är faktiskt inle programlösa. Denna fråga behandlades t. ex. vid vårt senaste slor-rådslag, och vi räknar med ett bibehållande av den nuvarande omfattningen av tekoindustrin i vårt land. I del avseendet har vi samma inställning som Beklädnadsarbelarnas förbund. Vi skyggar inte för alt låta samhället gå in med ägaransvar i branschen.

Försvarsutskottet har tagit stort intryck av vad näringsutskottel har uttalat. Näringsutskottet erinrar om alt regeringen har aviserat ett förslag om ägarmässig samordning av statliga textil- och konfektionsföretag och om medelstillskott för att genomföra en omstrukturering och förbättra soliditeten i företagen. Detta förslag kommer att lämnas under andra delen av december månad. Med hänsyn därtill föreslår näringsutskottet att behandlingen av de näringspolitiska och handelspolitiska avsnitten i propositionen uppskjuts och las upp i anslutning till den kommande propositionen.

Socialdemokraterna i försvarsutskottet har inle varit direkt överiyck-liga över denna lösning. De försörjningspolitiska frågorna har sitt na-turiiga samband med de handels- och näringspolitiska frågorna. Men vissa delar pockade på sin lösning, och vi har därför - trots att det inte är något idealiskt arbetssätt - accepterat att behandla vissa delar av frågekomplexet nu och låta behandlingen av vissa delar anstå.

Miljö påverkar - det gäller också riksdagsmiljön. För en vardagspolitiker som mest sysslar med sakfrågor och som inte längtar till talarstolen verkar den dämpande på temperamentet. Men ibland hettar det lill. Det kan kännas som ett samvetsmässigt tvång att begära ordet för alt ange en djupt känd reaktion. I det föreliggande ärendet känns det så.

Här får vi år efter år argumentera mot tveksamma för många miljarder till del militära försvaret. När del gäller vapenkomponenter får vi höra hur viktigt det är inle bara med egen produktion utan också med egen utveckling av högteknologiska system. Men när det gäller skor på fötterna, som en gång tidigare, eller kläder på kroppen, som nu, märker man inle alls samma engagemang från den politiska meningsrikining som eljest pläderar hårdast för de försvarpolitiska satsningarna.

Samtliga partier har dock ställt upp på att mal, kläder och energi är särskilt viktiga beredskapsfaktorer för ell alliansfritt land som vårt. Det har ansetts självklart att skydda jordbruket för att vi skall ha mat i händelse av krig. Är det då inte lika självklart att vi i vårt bistra vinterland skall ha kläder? Vi bereder ju oss också för vinterkrig - det är t. ex. styrande för värnplikisutbildningen: varje åldersklass skall ha grundläggande krigsförbandsulbildning under vinlerförhållanden före utryckningen.

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på lekoområdel

141

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på lekoområdet

142

Alt slå vakt om en viss minimilillverkning av kläder bör vara en självklarhet. Au kalla det för prolektionism är uppåt väggarna. I den mån del sker har verkligen det vackra talet om neutralitetspolitik blivit en läpparnas tomma bekännelse.

Vår egen tillverkning är nu nere i 30 %. 70 % importeras. För ell år sedan var motsvarande siffror 40 % resp. 60 %. Ökningsandelen av importen kommer i första hand från asiatiska lågprisländer, där löne-och arbetsförhållandena ligger fjärran från vad någon facklig organisation kan acceptera: 70 limmars arbetsvecka och barnarbete förekommer.

De svenska beklädnadsarbelarna accepterar 30 96 i svensk tillverkning och 70 % i import. Men de, liksom vi inom det socialdemokratiska partiet, önskar naturligtvis alt importen kommer från länder som strävar mot utveckling och socialt acceptabla förhållanden för sina arbetare - det torde inte vara ledstjärnan för de multinationella syndikaten.

Utan ett kraftfullt agerande från landets regering torde det inte stanna vid nuvarande fördelning av egen produktion och import. Enligt en undersökning som industriverket har gjort i höst kommer Sverige i början av 1980 alt bara ha 15 96 i egen tillverkning av konfektions- och tri-kåvaror. Ytterligare 15 000-20 000 arbetstillfällen kommer, enligt dessa beräkningar, att försvinna om inle flera stödåtgärder sätts in.

Det sägs med all rätt att försvarspolitik inte får motiveras med sysselsättningsargument. Men här sammanfaller faktiskt sysselsättningsin-tressel och försvarsinlresset. Det är ju nu, under 1977, och under de två närmast följande åren som industriverket förutser denna för vårt totalförsvar så katastrofala nedgång. Och det är ju nu vi har sysselsättningssvårigheter inom stora industriområden.

Vi lever dagligen och stundligen ined detta i mitt hemlän Sörmland, som i förhållande till arbetsmarknadens sloriek var del län som föriorade de flesta arbetstillfällena i landet under denna regerings första verksamhetsår. Tillsammans med två andra län toppar vi listan vad gäller sysselsättningsminskning beräknad i procent från tredje kvartalet 1976 lill tredje kvartalet  1977.

Om man lill det direkta bortfallet av arbetstillfällen lägger dold arbetslöshet, korttidsarbete och varsel om uppsägning mörknar det snabbast över Kalrineholmsområdet. Bland de 705 personer som där varslats om uppsägning återfinns 319 anställda vid Strands Konfektions AB i Katrineholm. Som jag framhållit i en inlerpellationsdebatt med industriministern skulle en uppsägning den 19 februari av dessa personer vara ett hårdare slag mot de drabbade och kommunen än vad siffran i sig ger intryck av. Den måste nämligen sältas in i en totalbild. Hårt skulle också slaget kännas av den anledningen att det vore ett slag i blindo. Denna fabrik är en av de bästa och rationellaste i branschen. Dess sortiment ligger på det tunga konfektionsområde som måste hållas intakt av beredskapsskäl.

I detta sammanhang vill jag nämna att vi har fått läsa i pressen om hur två långtradare i tisdags i förra veckan lämnade Malmö med tyger

som skulle till Wales för att bli kavajer åt SJ-anslällda. Dessa långtradare hade lika väl kunnat styra norrut till Katrineholm. Det finns ingen anledning att gråta över spilld mjölk, heter del ju, och inte heller att sörja över felstyrda långtradare. Vad som är viktigt är att vi ser till all sådant här inte upprepas.

Beställarna kan naturiiglvis hänvisa till upphandlingskungörelsen och man kan hävda att det är billigare all låta jobben gå till utlandet, men här kommer beredskapsmomentet in. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, som i det fall jag här nämnde har biträtt åtgärden, har möjligheter att träda in, och om del finns något i bestämmelserna som försvårar detta är del regeringens sak att träda i aktion och rätta till missförhållandena.

Av såväl beredskapsmässiga som samhällsekonomiska och mänskliga skäl kan en tillfällig sysselsättningsskapande subventionering, naturiiglvis tillsammans med rikliga garantier, vara avgjort viktigare än att ge ut mångdubbla belopp i arbetslöshetsunderstöd. Del synsätt som vi socialdemokrater har på frågan om tekoberedskapen och som framgått i samband med behandlingen av föreliggande ärende har Roland Brännström redogjort för med argument som jag helt ansluter mig till. Därutöver har jag bara önskat framhålla att det vore dålig beredskapsanda att t. ex. inle se lill, att Strands Konfektion får möjlighet alt överleva. De anställda kämpar för företagel tillsammans med arbetsledning och kommun. Med realistiska kalkyler redovisar de alt företagel med ett överbryggande stöd rätt snart skulle kunna bli lönsamt igen och gott och väl på nytt kunna sysselsätta lika många som i dag.

Vi önskar alla fred i världen, men om det skulle komma att behövas vill vi säkert all en framtida statsminister med fakta i ryggen skall kunna säga att "vår beredskap är god". Regeringens handlingsberedskap vad det gäller att ge förutsättningar för detta prövas nu. Om beredskapsfaktorn Strands i Katrineholm behöver vi få ett positivt besked före jul.

Herr talman! Jag instämmer i Roland Brännströms yrkande om bifall till reservationerna.

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på tekoområdet

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Förutsatt att del är riktigt som Bengt Gustavsson säger är det ett mycket viktigt konstaterande att socialdemokratin sluter upp bakom kraven på att hålla de 40 000 jobben ungefäriigen intakta. Jag vill dock påpeka att en sådan ambitiös målsättning knappast är förenlig med en så hög imporlandel som 70 %. I så fall måste man vara beredd all göra något åt den. Man måste också vara beredd att tänka sig en strukturomvandling inte bara i socialt acceptabla former, vilket ju tycks antyda att man är för en viss nedskärning, utan också ange en konkret nivå och vara beredd att vidta de skyddsåtgärder som detta i sin tur kräver.

Nu är det emellertid inte min avsikt att i första hand söka sak med socialdemokratin, utan jag tycker att vi med utgångspunkt i vår gemen-

143

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på lekoområdel

samma kritiska syn skall ställa regeringen till svars och fråga dess företrädare i utskottet ungefär så här: Var står ni i frihandels- och importfrågor? Var står ni i prissältningsfrågan? Vad slags strukturomvandling vill ni ha? Hur långt vill ni driva tekobranschens nedbantning? -Uppenbarligen är ni beredda att acceptera en fortsatt sådan. Men var anser ni att miniminivån ligger för en ur beredskapspolitisk synpunkt acceptabel minimistorlek?

144

ARNE PERSSON (c):

Herr talman! Försvarsutskottets belänkande nr 5 med anledning av propositionen - och i anledning därav väckta motioner - om åtgärder för försörjningsberedskapen på lekoområdet behandlar den alltmer krympande beklädnadsindustrin i vårt land.

Regeringen inser således att beklädnadsindustrin nu befinner sig i ett sådant läge att försörjningsberedskapen är i en akut kris. Nu är emellertid denna kris ingen ny företeelse. Det stod klart redan på 1960-talet vilken utgången skulle bli, om den politik som då fördes inte förändrades. Mer än en gång påtalade riksdagen för den då sittande regeringen att om inte en begränsning av den accelererande importen från lågprisländerna infördes, så skulle textil- och konfektions!nduslrin snart komma att nära nog utraderas. Den gången fick vi inte det gensvar från regeringen som hade behövts för att ändra utvecklingen.

Till yttermera visso gjorde statliga verk beställningar av beklädnadsvaror i utlandet, och det sker alltjämt. På senare tid har statens järnvägar aviserat att beställningar av SJ-uniformer skall göras - det görs f ö. redan nu - i England. Även försvaret beställer beklädnadsvaror i utlandet. Regeringen borde snarast företa en ändring av upphandlingskungörelsen, så att dessa statliga företag kan föregå med gott exempel. Även om priset på de beställda varorna skulle vara en aning lägre i utlandet, är jag övertygad om att var och en förstår att det til syvende og sidst blir betydligt dyrare att köpa i utlandet och att det i längden kan medföra svårigheter.

I propositionen har handelsministern uttalat bekymmer över tekoindustrins krympning, sett ur försörjningssynpunkt i händelse av avspärrning. Han räknar därför med alt överstyrelsen för ekonomiskt försvar och statens industriverk i samverkan skall följa utvecklingen. Detta är ju i och för sig bra. Men då gäller det all grundligt överväga de problem som sammanhänger med att vidmakthålla produktionskapaciteten på tekoområdet.

Jag vill dock framhålla som min mening att den beräknade försörj-ningsuthålligheten och försörjningsstandarden är alltför snävt tilltagen. Detsamma gäller utformningen av ell eventuellt ransoneringssystem. Det har nu aviserats ytteriigare nedläggningar av tekoföretag, och det är som handelsministern själv har anfört svårt att i större utsträckning återuppta nedlagd industriproduktion om det skulle vara nödvändigt i händelse av avspärrning.

Nu är del inle bara med hänsyn lill försörjningen ur beklädnadssyn-

punkt som denna industris krympning inger ytterst allvarliga farhågor. Eftersom tekoindustrin i stor utsträckning är lokaliserad lill vissa orter i landet, förstår var och en att dessa orter i alldeles särskild grad råkar illa ut - och så är fallet i Sjuhäradsbygden. Speciellt Boråsregionen är utsatt för denna nedläggning och sålunda också för ökad arbetslöshet.

Det är naturiiglvis i första hand särskilt bekymmersamt för de människor - och de familjer - som direkt blir utsatta för denna "induslri-nedräkning". Men helt naluriigl kommer också problemen att hopa sig över kommuner och landsting inom dessa regioner - minskal skatteunderlag, försämrad möjlighet för service, etc.

Nu anmäls i propositionen att avtal träffats mellan staten och de svenska bomullsföreiagen, innebärande att Rydboholms AB den 1 januari 1979 skall upphöra med spinneri och vävnadstillverkning. Rydboholmsföre-taget är lokaliserat just i den drabbade Boråsregionen. Genom detta avtal kommer 130 personer alt friställas. Detta är nära nog kalastrof för de människor som berörs. De flesta är medelålders och har byggt egen bostad. Ersättningssysselsätlning är f. n. praktiskt taget obefintlig. Detta om de drabbade och deras familjer. Tillika ökar ytterligare de berörda kommunernas bekymmer i fråga om sysselsättningsmöjligheter.

Jag har verkligen svårt alt förstå att det här apostroferade avtalet skall vara en angelägenhet för försörjningsberedskapen inom bomullslillverk-ningen. Rydboholms AB har en av Europas modernaste anläggningar inom branschen - det gäller såväl maskiner som lokaler. Att man skulle främja beredskapen om företaget lades ned, det kan jag absolut inte begripa. Om meningen är den att man måste minska på antalet sysselsatta i denna tillverkning, så bör det anföras att i propositionen, där del också föreslås att detta avtal skall godkännas, är angivet att knappt 800 människor är sysselsatta med spinning och vävnadstillverkning. Denna siffra är fel, och den har också rättats till i försvarsutskottet; den rätta uppgiften är 500 personer. Om nu handelsministern har gått ut ifrån den i propositionen angivna siffran 800, så har ju redan minskningen i praktiken ägt rum. Men tyvärr är del väl så att avtalet i fråga har godkänts av en majoritet i bolagsledningen, dock inte enhälligt -jag vill understryka att del finns reservationer. Därför torde det vara utsiktslöst alt yrka bifall lill den motion som jag m. fl. väckt - och till en s-motion - om att detta avtal ånyo skall prövas av regeringen. Jag beklagar alt så inle är möjligt.

Nu återstår blott en sak, som dock anses vara möjlig. Det gäller vad
som föreslås i p. 2 i motion 1977/78:28 - och i s-motionen med samma
yrkande- nämligen "att riksdagen, för den händelse riksdagen ej bifaller
hemställan om en förnyad prövning av möjligheterna att bevara spinneri-
och vävnadsproduktionen vid Rydboholms AB, med ändring av pro
positionen 1977/78:42,        måtte besluta om en föriängning av avtals
perioden" med några år.

Arbetsmarknadsutskottet har i sill remissyttrande till försvarsutskottet med hänsyn till den besvärliga arbetsmarknadssituationen i Boråsregio-

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på tekoområdet

145

10 Riksdagens protokoll 1977/78:48-49

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på tekoområdet

nen skrivit all regeringen bör pröva möjligheterna alt föriänga avtalet, dvs. att liden fram till tillverkningens upphörande i Rydboholm föriängs med några år - detta i enlighet med omnämnda motioner. Försvarsutskottet har i nu behandlade belänkande understrukit detta och i denna del anfört att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

Herr talman! Det är bra, men jag anser alt det hade varit ännu bättre om utskottet hemställt att riksdagen nu beslutar att denna förlängning skall ske - detta för att de anställda vid fabriken inte skall behöva leva i ovisshet om hur det blir framöver.

Nu vill jag tro att regeringen kommer att föriänga avtalstiden i enlighet med denna hemställan. Jag vill i sammanhanget vädja till handelsministern att snarast vidta dessa åtgärder för just de människors skull som här berörs. Vinner man lid, har man ändock vissa möjligheter att lösa sysselsättningsproblemen.

Trots allt har jag alltjämt den förhoppningen att hela frågan då skall kunna omprövas. Men, herr talman, om så inte skulle bli fallet, vill jag vädja till regeringen och handelsministern att medverka till att ersättningssysselsätlning för berörda människor kommer att ordnas, så att de inle slår på bar backe.

146

GÖRDIS HÖRNLUND (s):

Herr talman! Del var naturiiglvis med stort intresse som representanterna för Boråsregionen inväntade del lekopakel som aviserades tidigt i höst. Det stora intresset förklaras av att mer än en tredjedel av branschen är koncentrerad till Boråsregionen och alt 65 96 av industrisysselsätl-ningen i denna region med nära 200 000 invånare är förlagd till tekoindustrin. Det är därför också naluriigl att vi oroas av den allt snabbare nedgången i branschen under senare år.

Om vi går tillbaka lill slutet av 1960-lalel, finner vi all över 12 000 arbetstillfällen har gått föriorade i Boråsregionen inom textil- och konfektionsindustrin. Del innebär alt bygden på en tioårsperiod för varje månad som gått förlorat i genomsnitt bortåt 100 arbetstillfällen. Av dessa 12 000 arbetstillfällen har dock den stora delen försvunnit under 1970-lalet. Minskningen har således skett i allt snabbare takt de senaste åren och varslen fortsätter all komma. Enbart i Borås kommun har över 6 000 lekojobb försvunnit under 1970-talet, och enligt alla prognoser är ytterligare fiera tusen jobb i fara i Borås och regionen.

Mot denna bakgrund är det beklagligt all inte regeringen har arbetat fram ett mer långsiktigt program för tekoindustrin och fastställt storieken av den produktion och produktionskapacitet som behövs för att vi skall klara de försörjningspoliliska målen men också sysselsättningen i de regioner och orter som drabbas hårdast av den snabba nedgången i branschen. Vi är nu, som många har sagt här, nere i en högt räknad 30-procentig svensk tillverkning och en 70-procentig import. Många anser all vi har nått en nivå som knappast kan krympas mer. F. ö. ligger vi

redan mycket lågt när det gäller vissa varugrupper. Industriverket har i höst gjort en undersökning, som visar att Sverige i början på 1980-talet om inte ytterligare stödåtgärder vidtas kommer att ha en 15-procentig tillverkning på konfektions- och trikåområdet.

Det som kanske har upprört mig mest när det gäller den proposition som vi nu behandlar är att den i så hög grad bygger på inaktuella siffror och att lägel således framställs såsom bättre än det i själva verket är. Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Beklädnadsarbelarnas förbund, arbetsmarknadsstyrelsen m. fl. påpekade i remissvaren att de siffror som angavs i utredningen Kläder i kristid redan var passé. Flera av de förelag som redovisas i utredningen har redan halverat antalet anställda, och andra har lagt ner eller varslat om nedläggning.

I utredningens bil. 1 finns konfektionsindustrier med mer än hundra anställda förtecknade. Länsstyrelsen i Älvsborgs län har jämfört dessa uppgifter med motsvarande uppgifter i den enkät som gjordes våren 1977 inom ramen för informationssystemet företag-samhälle. Den jämförelsen visar att företagen vid denna lidpunkt hade en sysselsättning som endast motsvarade 60 % av den som uppgivits i bil. 1. Länsstyrelsen konstaterar därför, att om motsvarande tendens finns inom övriga län närmar man sig snabbt den gräns för produktionskapaciteten som utredningen ansett nödvändig av beredskapsskäl. Sedan dess har sysselsättningen gått ner ytterligare inom flera större företag. Jag kan bl. a. nämna Algols i Borås och Gefa i Tranemo, som var med i rapporten och som i dagarna varslat ett hundratal anställda, osv.

Trots detta lar Staffan Burenstam Linder de aktuella siffrorna lill intäkt för att konstatera att beredskapen är god på konfeklionsområdet - detta trots alt en krympning aviserats i det nya statliga tekoföretaget med 1 500-2 f)fifi anställda. Ur dessa synpunkter är det kanske bra att vi skjuter på behandlingen av de handels- och näringspolitiska avsnitten, så all vi kan behandla frågorna i ett sammanhang. Det är dock ytterst nödvändigt att vi med del snaraste får en samordnad planering, att det fastläggs en undre gräns för produktionen inom de olika delområdena och att statsmakten även garanterar denna sysselsättning.

När det gäller den fråga vi skall behandla i dag, nämligen avtalet med bomullsföretagen, kan del riktas allvarliga invändningar mot avtalets konsekvenser för sysselsättningen i Borås kommun, vilket Arne Persson redan berört, genom att spinneriet och väveriet vid Rydboholms AB skall läggas ner. Nedläggningen berör ca 130 personer, enligt de uppgifter vi inhämtat från fackklubben, medan propositionen talar om 112 personer. Från de anställdas sida har också hävdats att även andra av företagets avdelningar, bl. a. beredningsverkel, kan komma att beröras, med ytterligare friställningar som följd.

I den motion som Rune Carlstein och jag har undertecknat pekas på detta men också på den remarkabla felräkning som föreligger när det gäller bomullsspinnerierna och antalet anställda vid dessa. Enligt propositionen skulle det röra sig om 800 personer. Enligt vår beräkning

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på tekoområdet

147

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på lekoområdel

rör del sig om ca 500 personer, och både arbetsmarknadsutskottet och försvarsutskottet har bekräftat alt siffrorna i vår motion är de rätta. Upphör verksamheten vid Rydboholm och Sjuntorp innebär detta alt högst 400 personer kommer att vara verksamma i svenska bomullsspinnerier den 1 januari 1979. Mot den bakgrunden hade det rätta varit att behålla produktionen vid Rydboholms AB, vilket också krävts i försiahandsyr-kanden i motioner från såväl socialdemokratiskt som borgerligt håll.

I andrahandsyrkanden har vi krävt alt avvecklingstiden skall föriängas med två år - detta på grund av det akuta arbetsmarknadsläget i Borås kommun, men också på grund av de anställdas ålderssammansättning. Nära hundra av de anställda är nämligen i åldersgruppen över 51 år, och av dessa är 42 personer i S6-60-årsåldern. 30 personer är över 61 år. Det är mycket svårt att finna alternativ sysselsättning för dessa anställda i Boråsregionen i dag, om det ens är möjligt.

Eftersom det var lättare alt vinna gehör för vårt andrahandsyrkande har jag anslutit mig till ett enigt yttrande från arbetsmarknadsutskottet, i vilket vi anser att regeringen bör pröva möjligheterna att förlänga avtalet med Rydboholms AB och att detta bör ges regeringen till känna. Försvarsutskottet har glädjande nog gått på samma linje som arbetsmarknadsutskottet, och bollen kommer efter detta att ligga hos regeringen. Jag kan hålla med Arne Persson om alt det naturligtvis hade varit önskvärt att riksdagen i dag kunnat besluta om en föriängning på två år, inte minst för att undanröja den djupa oro och den ovisshet som de anställda tvingas leva med.

Men jag har också svårt att tro att inte regeringen känner sig uppbunden av vad två av riksdagens utskott har ställt sig bakom, nämligen all avvecklingstiden bör förlängas och att nya förhandlingar bör komma till stånd. Om den goda viljan finns bör det inte heller vara svårt för staten som förhandlare alt få förelagets ägare all lystra och nå en uppgörelse som tillgodoser även de anställdas intressen. Regeringens företrädare, Staffan Burenstam Linder, har faktiskt möjlighet att vara en Ijusspridare här i dag på Luciadagen genom att utlova en längre respittid för de Ryd-boholmsanställda. Del skulle uppskattas av många, om en sådan deklaration kom här i dag från regeringsbänken.

148

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER: Herr talman! Dagens debatt är ju tänkt att gälla de beredskapspolitiska mål, som man vill ställa upp, plus det speciella avtal som är slutet och som riksdagen skulle godkänna vad gäller den grundtextila bomullsindustrin. Viktiga frågor som gäller lekonäringen har alltså som flera talare påpekat skjutits till senare, men samtidigt har den här debatten kommit att gälla en lång rad andra frågor än dem som egentligen är ställda under prövning i dag.

Det innebär självfallet en viss debatieknisk svårighet att å ena sidan förutsätta all man skall hålla sig lill det som saken gäller och å andra sidan självfallet vara medveten om att tekoindustrins situation är sådan

att här fordras överväganden av brett slag. Med hänsyn till kammarens arbete föreställer jag mig dock att det rimliga är att återkomma till dessa andra frågor när de så småningom kommer all aktualiseras genom ett utskottsbetänkande.

Dådet gäller de försörjningsberedskapsmål som vi försökt att uppställa bör del starkt understrykas att det råder stor osäkerhet: invecklade avvägningar måste göras, osäkra antaganden måste ske, frågor måste ställas om vilka standardkrav som är rimliga. Vidare måste man få fram vilka lager som finns i distributionsväsendel och som kan användas i ett krisläge, hur stora våra garderobsreserver är, vilka anlaganden man kan göra om utrikeshandeln och möjligheterna till genomförande av ett ransoneringssystem. Självfallet kommer vi fram till den grundläggande frågan: Vilken sorts kris är del realistiskt att tänka sig, vilken längd kommer denna att ha och vilken uthållighet måste vi tänka oss?

För alt på något sätt hanlera och systematisera alla dessa olika viktiga punkter, vilka måste ingå i en bedömning av vad som är ett rimligt försörjningsberedskapsmål, tillsattes alltså den utredning som här har citerats och som också under remissomgången blev utsatt för en del kritik - märkvärdigt vore del annars med tanke på de många osäkerhetsfaktorer som vidlåder ett sådant studium.

Vad jag nu vill säga är att vi i propositionen i hög grad tagit fasta på den kritik som riktals mot utredningen. Vi har försökt att ta hänsyn till den på del viset att ambitionsgraden har satts högre för vår försörjningsberedskap på det här området än man hade kommit fram till i utredningen. Jag vill också understryka all den ambitionsgrad som här är fastlagd är högre än på andra områden inom det ekonomiska försvaret, Bengt Gustavsson påpekade att vi har höga ambitioner när det gäller livsmedelsförsörjning och att vi borde ha det också när det gäller kläder. Såvitt jag vet är de försörjningsberedskapsmål som här föreligger mera avancerade och långtgående än de är på livsmedelssidan - för att inte tala om vilken ambitionsgraden på denna punkt är jämförd med den uthållighet som det svenska försvaret kan förväntas ha, om det skulle bli en verklig krislid av den karaktären att även försvarsresurserna skulle dras in. Jag vill säga det därför att Bengt Gustavsson här försökte göra gällande att den moderate handelsministern talade om att försvaret hade myckel mera långtgående krav på hur länge man skulle kunna härda ut än när det gäller det område som vi nu diskuterar.

Vidare vill jag påpeka att de mål som här är uppställda, t. ex. uttryckta i konsumtion och kilogram per individ under en viss period, är högre än vad som fastlagts i tidigare utredningar som bedrevs under socialdemokratisk regeringslid. Även tidigare socialdemokratiska propositioner på detta område har varit mycket svävande när det gällt att lägga fast försörjningspolitiska mål. Där har det varit mycket luddiga och allmänna formuleringar. Här däremot tar vi ett klart steg i riktning mot större precisering - även om det självfallet ändå måste komma alt vidlåda stor osäkerhet, bl. a, av den anledning som Karl Bengtsson underströk i sill

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på lekoområdel

149

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på tekoområdet

150

anförande med citat från utskottsbelänkandel, nämligen att i änden på repet blir det ändå en fråga om hur höga ambitioner man kan ha med hänsyn till de kostnader som är förenade med att ha den ena eller andra försörjningsberedskapsnivån.

Mot bakgrund av vad jag nu sagt finner jag att den socialdemokratiska kritiken, att regeringen och handelsministern skulle vara nonchalanta och ointresserade av dessa frågor, är obegriplig, eftersom del är klart mera långtgående mål som vi här försöker uppställa.

Med anledning av en del kommentarer som tidigare gjorts i denna debatt kan man också fråga sig hur vi egentligen har hamnat i den situation som vi nu befinner oss i, när tekoindustrins läge är så bekymmersamt ur mänskliga, ekonomiska, försörjningsberedskapspoliliska och ett antal andra viktiga synpunkter. Roland Brännström påminde i sill inlägg om alt vi har haft en nedgång i antalet anställda inom tekoindustrin från 90 000 år 1965 lill 46 000 år 1976. Men den liden är ju i allt väsentligt en period då det var en annan regering än den som f. n. har ansvaret.

Man kan också läsa i den socialdemokratiska partimotionen att importandelen på detta område har stigit från 32 lill 67 96 under perioden 1968-1976. Men också det är ju en period då vi hade en annan regering än den som f. n. har ansvaret. Den kraftiga nedgången i sysselsättning och den kraftiga uppgången i importandelar är alltså någonting som man på socialdemokratiskt håll bör ställa sig själv en del frågor om.

Sedan påminde Arne Persson om en sak, som jag också vill peka på, nämligen att när vi från borgerlig sida i olika sammanhang - t. ex. herr Magnusson i Borås - har väckt motioner om all skärpa den handelspolitiska beredskapen på detta område, så har det nästan föriöjligals på socialdemokratiskt håll. Nu använder socialdemokraterna starka brösttoner i handelspolitiken och påstår att handelsministern nästan vill klä av svenska folkel inpå bara kroppen genom sin passivitet på detta område. Men så sent som den 28 maj 1976 avstyrkte den socialdemokratiska utskottsmajoritelen i näringsutskottel en motion, som jag förordningens skull ber att få citera ur. Jag läser alltså från s. 17 i näringsulskottels betänkande 1975/76:70:

"Vid sin behandling hösten 1975 av ett motionsyrkande med i huvudsak samma syfte som del nu föreliggande erinrade utskottet om att regeringen i sin vägning mellan olika åtgärder för all stödja den svenska beklädnadsindustrin hade avstått från omfattande imporibegränsningar med hänsyn till önskemålet att handelspolitiska ingrepp i största möjliga utsträckning bör undvikas."

Jag tycker det är en oerhörd skillnad mellan de brösttoner som används i en del sammanhang mot den passivitet som skulle känneteckna handelsministern och vad socialdemokraterna själva sade den 28 maj 1976. Och jag vill försäkra kammaren att när man har uppnått en hög importnivå, så är del väldigt myckel svårare att sedan gå ut och bryta en serie avtal för alt pressa ned den, än det hade varit all ingripa i lid för alt undvika att den gått upp på del här viset. När man skall pressa

ned den och bryta mot internationella avtal, får man vara inställd på en serie motåtgärder från olika håll, som kommer att träffa svensk sysselsättning på andra områden, t. ex. inom verkstadsindustrin, där man är mycket beroende av att respekten för regler på det handelspolitiska området upprätthålls. Vi försöker f n., herr talman, att vid dessa förhandlingar med olika lågprisländer inom ramen för de regler som dock finns åstadkomma ett mera effektivt importbegränsningssystem. Det är för den som tillhör ett litet land som Sverige lätt att ställa sig i talarstolar, försöka verka dynamisk och säga alt man skall hålla tillbaka importen och bryta olika avtal och annat. Men det är mycket svårt all i efterhand förklara hur man skall göra, när man möts av andra länders motåtgärder. Sverige, som är ett litet land, kan drabbas mycket hårt av motåtgärder från omvärlden.

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på lekoområdel

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag försökte i mitt anförande hålla mig till sakfrågorna i försvarsutskottets betänkande. Handelsministern har, såvitt jag kan döma av hans argumentation, valt en annan väg. Jag tror att han är medveten om att den proposition som lagts fram har stora brister. Han talade i början, och det är ett erkännande av min bedömning, om en stor osäkerhet innan propositionen skrevs och om svårigheterna att bedöma problemen på lång sikt. Jag tänkte uppehålla mig litet vid detta.

Varför försöker handelsministern föra debatten tillbaka till en tid långt innan propositionen skrevs? Jo, därför au man inte har velat välja att göra vad vi från vår sida krävt, nämligen en samlad och övergripande bedömning, inte bara i vad gäller försörjningsberedskapen utan beträffande hela branschens problematik. Jag menar att del är detta som ligger bakom Staffan Burenstam Linders tal om vad som gäller perioden 1965-1975, som han helst vill uppehålla sig vid i sin argumentation.

Men det är ju den nuvarande regeringen och den nuvarande handelsministern, och när det gäller de bedömningar som rör industrisektorn rimligtvis också den nuvarande industriministern, som har att ta itu med dagens problem. Propositionen borde ha präglats av mål som gäller i dag och framöver. Det har man inle velat ulan skilt del vi nu behandlar från de problem som hela teko- och konfektionsindustrin dras med. Det är kravet på en sådan diskussion som jag ställt vid upprepade tillfällen. En sådan grundläggande diskussion hade gett oss bättre möjligheter att föra en sakdiskussion, en diskussion utifrån de frågeställningar som bl. a. Jörn Svensson tog upp. För min del undvek jag detta, därför all man separerat ut hela den grundproblematik som, enligt min mening, borde ha varit med i dagens debatt. Nu har vi inte haft någon möjligthet att föra en diskussion om den samlade bedömningen. Här ligger ansvaret helt pä den nuvarande regeringen.

151

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på lekoområdel

BENGT GUSTAVSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag upprepar vad jag sade i mitt inledningsanförande. I denna debatt är jag ingen auktoriserad ulskotlsförelrädare eller par-lilalare. Egentligen är jag partisanen som kommer in från den sörmländska kylan. Jag kan inle underiåta alt tala om att det blir en dyster jul för ett rätt stort antal tekoanställda vid en fin industri i Katrineholm, om vederbörande nu inte får ell positivt besked om rådrumsbeställningar, eller något slags löfte om alt deras rationella fabrik skall få möjlighet att göra sina insatser på bl. a. försörjningsberedskapens område även efter den 19 februari.

Jag har med detta redovisat den huvudsakliga anledningen till milt genmäle. Men eftersom handelsministern log upp en del andra frågor i anslutning till mitt anförande, kan jag inle underlåta att också kommentera dessa.

De handels- och näringspolitiska frågorna skall ju senare komma upp till behandling i kammaren, men det som jag sagt nu om Strands Konfektions AB i Katrineholm kan kanske motivera en debattomgång om dem även nu.

Del var några saker i handelsministerns anförande som jag inte alls förstod. Han sade att uthålligheten på del försörjningsberedskapsområde som vi nu behandlar skulle vara bättre än för det militära försvaret. Del är möjligt att han har rätt i det, men egentligen säger del ganska litet. Herr Burenstam Linder och jag har ju upplevt ett stort krig i vår omgivning. Del varade i sex år och ställde stora krav på dåtidens försörjningsberedskap. Men det militära försvaret behövde dess bättre aldrig gå till aktion. Den beredskapsperiod man skall förbereda sig för i det här avseendet kan väl rimligen bedömas bli längre än den tid som ett öppet krig varar.

Än mindre förstår jag handelsministerns resonemang om att beredskapen på jordbrukets försörjningsavsnitt skulle vara bättre än på beklädnadsområdet. När det gäller jordbruksområdet är ju de borgerliga inte ens nöjda med en 80-procentig försörjningsgrad medan vi säger, all vi kan länka oss en 30-procenlig försörjningsgrad på tekoområdet. Det är väl därför orimligt att hävda alt försörjningsberedskapen på beklädnadsområdet skall vara bättre än på jordbruksområdet. I övrigt är del en ganska meningslös debatt. Del är ur totalförsvarssynpunkt angeläget att vi har en tillfredsställande beredskap på bägge områdena, men det har vi inte på tekoområdet i dag, som handelsministern mycket väl vet.

152

GÖRDIS HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag börjar förstå Arne Persson, som nästan uttryckte farhågor för alt regeringen inte kommer att försöka få till stånd en förlängning av avvecklingsliden för Rydboholms AB. Jag vill understryka att det dock gäller 130 anställdas väl och ve. Men handelsministern hade inte ett enda ord att säga till dem i det sammanhanget. Han tog alltså

över huvud tagel inte upp den frågan. Jag var kanske naiv när jag trodde att Burenslam Linder skulle framträda som Ijusbringare för Rydboholms anställda, men han har ju fortfarande chansen att klargöra vad han ämnar göra, t. ex. om han tänker ta upp nya förhandlingar i detta sammanhang och om det kommer att ske i positiv anda.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Låt mig säga lill Gördis Hörnlund au eftersom del plötsligt blev så mycket att tala om med anledning av att debatten blivit mera omfattande än jag hade tänkt mig med utgångspunkt i vad belänkandet egentligen handlar om, räckte inte min tillmätta tid åt för att ta upp alla de frågor som hade väckts.

Om Rydboholms AB vill jag säga att regeringen, om riksdagen följer utskottets förslag, självfallet kommer att undersöka verksamheten där och ta stor hänsyn till vad utskottet har framhållit. Jag vill påminna om att verksamheten vid Rydboholms AB i de aktuella avseendena enligt den tidigare avtalskonstruktion som fanns beträffande det s. k. SWEBO skulle läggas ner.

Jag skulle också helt realistiskt vilja peka på att om man håller i gång denna verksamhet med hjälp av ganska många miljoner i ytterligare subventioner, finns risken att man då skapar en skevhet i konkurrensförhållandena som gör alt det uppslår svårigheter på andra håll i systemet. Del är ju ett avtal som har skrivits med många olika parter, där de andra parterna har gjort åtaganden. Grunden för de åtagandena blir något annorlunda om det finns en konkurrent som ligger och kör med stora statliga subventioner. Att få en försäkran om ytteriigare ett års drift skulle inte vara möjligt med något annat än sådana subventioner. Jag vill gärna peka på den risken, eftersom del faktiskt från många olika håll inom textilbranschen sagts all subventioner lill den ene har knäckt ryggen på den andre. Det är dock alldeles klart att man mot bakgrund av vad utskottet har sagt - om nu riksdagen följer det, vilket jag tar för givet - noga får pröva vilka möjligheter som finns och då självfallet i allra högsta grad, om jag förstod Gördis Hörnlund rätt, möjligheten att finna fullgod ersättningssysselsättning.

Rent allmänt skulle jag också, herr talman, som svar lill Bengt Gustavsson och Roland Brännström vilja säga, att möjligheterna att uppfylla de olika åtaganden och önskningar som man har på detta plan i hög grad kommer all bli beroende av vilken konkurrenskraft gentemot ullandel som man lyckas skapa för svenskt näringsliv i största allmänhet och för textilindustrin. Den nedgångsfas som har varit under mitten av 1960-talet och framåt, och som speglades av siffrorna som jag citerade från socialdemokratiska motioner och herr Brännströms första inlägg, har under 1976 och även under 1977 kommit au ta ökad fart beroende på att vi helt plötsligt fick ett väldigt lyft i kostnader i förhållande till andra länder. All svenskt näringsliv i fortsättningen i någon högre grad skulle försöka

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på tekoom-lådet

153

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på lekoområdel

att subveniionsvägen ta bort kostnader som i genomsnitt ligger över har i andra länder måste vara en metod fylld av allehanda svårigheter - inte minst därför att vi kommer att möta motåtgärder från ett annat land om vi gör så. Vi måste vara medvetna om att även textilindustrin är en exportindustri den har ett exportvärde på 2 miljarder. Om man i de länder som köper från Sverige har en känsla av att vi har skaffat oss möjligheter att exportera på grund av att det finns ett långtgående batteri av vad som i omvärlden kan uppfattas som exportsubventioner, löper vi en helt uppenbar risk att åtgärder sätts in emot oss. Detta är en dimension i vår belägenhet som man hela tiden måste ta med i beräkningarna.

Vi har under senare tid haft tillfälle all i omvärlden märka en kritik mot Sverige på just den här punkten. Nu menar jag att den kritiken har varit klart orättvis mot oss-t. ex. när det från dansk sida görs gällande alt vi skulle ha subventionerat svensk spånskivetillverkning, vilket skulle medföra all spånskivetillverkningen i Danmark går dåligt. Den typen av kritik är orättvis. I det speciella fallet med spånskivor har faktiskt inga subventioner alls utgått, men på de punkter där stödåtgärder har satts in har det - om vi nu skall fördjupa oss i del - i princip varit så, all man har givit lån och kreditgarantier på kommersiella villkor till förelag, som annars kanske hade haft svårt att skaffa sig sådana, plus stödinsatser till företag som befunnit sig i sådana svårigheter att de behövt viss hjälp från staten som en möjlighet till strukturomvandling för att inle drabbas av konvulsioner som skulle vara orimliga ur social synvinkel.

Men för alt åvervända till textilindustrin upprepar jag all del av många olika anledningar måste bli så, all möjligheterna för oss att verkligen komma någon vart i längden beror på om vi kan klara den svenska konkurrenskraften i genomsnitt gentemot utlandet. Det är en av de huvuduppgifter som alla parter har ett omfattande ansvar för.

154

BENGT GUSTAVSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! I många fall - eller åtminstone ibland - har det nog varit så att kritiken utifrån mot svensk subventionering har varit ell eko av röster i den svenska debatten. Icke förty håller jag med handelsministern om att subventioneringsvägen inle är någon långsiktigt acceptabel lösning. Uunder ett övergångsskede kan det dock vara bättre all tillgripa den metoden än all låta människor gå arbetslösa. Inte ens i del lägel vill jag ställa upp bakom ell villkorslöst stöd till privatka-pitalislisk industri. Samhället måste skaffa sig garantier för att syftet med den subventionering som vi ibland kan tvingas acceptera verkligen uppfylls.

Jag håller med om att det är nödvändigt att svensk industri ges en god konkurrenskraft. Till det krävs det en kraftfull industripolitik, och del krävs - både hos statsmakterna och hos industrin - hoppfull håg och fantasi.

Jag begärde egentligen ordet i anledning av alt jag i min första replik inte hann med allt vad jag ville säga. Vi har fått belägg för det vi framför i den socialdemokratiska motionen, all regeringspropositionen ger en alltför optimistisk bild av försörjningsberedskapen på lekoområdet. Lägel är nu betydligt allvarligare än vad regeringen inser: vi har nått den gräns där vår försörjningsberedskap måste ha ett avgörande inflytande på tekopolitiken. Kraftfulla åtgärder i fredstid behövs för att vikliga samhällsfunktioner skall kunna upprätthållas i krigslid. För det synsättet på näringspolitiken har man fått ett enhälligt stöd - ett enigt näringsutskott ställer ju upp bakom detta.

Handelsministern var i sitt första inlägg inne på tanken alt socialdemokraterna inte gjorde tillräckligt myckel för teko under sin regeringstid. Detta är fel. Det riktiga förhållandel är att den socialdemokratiska regeringen gjorde åtskilligt för lekoavsnittet. Det är under den borgerliga regeringens tid som den stora förändringen har skett på tekosidan och - del skall medges - inle bara i Sverige, utan i hela västvärlden. Under detta kritiska skede har handelsministern tagit bort det skydd mot importen som den tidigare socialdemokratiska regeringen gav tekoindustrin. Handelsministern har avskaffat licensieringen på tekoimporten från EG- och EFTA-länderna och han har tagit bort skoimport-reslriklionerna. Detta är fakta.

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på tekoom-ivdet

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag känner igen en del av de argument Staffan Burenstam Linder använder i dag. Dem använde han också när vi diskuterade skorna för inle så länge sedan.

Del är väl helt klart alt svensk lekoindustri har möjligheter att klara också en framtid i en hård konkurrens, och detta med en sysselsättning som ger del stora flertalet av de nu sysselsatta möjligheter all bli kvar i branschen. Men det förutsätter att regeringen tar ett fast grepp om den långsiktiga inriktningen och förser den här branschen med den brygga över de dagsaktuella svårigheterna som den behöver för all anpassa sig till de villkor som gäller och som jag tror alt också den svenska tekoindustrin kan leva under. Vad vi eftersträvat i hela den diskussion vi tidigare fört i denna fråga är en samordning mellan dagens ärende och del förslag som för länge sedan aviserades - det sades då, om jag minns rätt, att det var alt förvänta till den 10 december. Den dagen är passerad, och vi har inle sett något sådant samlat förslag som skulle gälla industrisektorns planering för detta område.

GÖRDIS HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Handelsministern säger att han skall ta stor hänsyn till vad utskottet uttryckt, och del är naturiiglvis bra. Men det verkar litet mindre bra när han fortsätter med att säga all om man lägger in många miljoner i dessa företag så uppslår det konkurrensproblem gentemot de andra företagen på området. Här är det faktiskt fråga om bara fyra förelag

155

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på lekoområdel

i stället för tre, om man behåller Rydboholm. Av den anledningen kan del såvitt jag förstår knappast uppstå några konkurrensproblem.

Dessa tre företag är liksom Rydboholm redan nu subventionerade. Dehär exempelvis fått bidrag till den moderna maskinpark de alla har, de har kunnat utnyttja 15-kronan, de har fått strukturstöd, de har, i varje fall Väveribolaget, fått stora lån och kanske en hel del annat. De blir nu ytterligare subventionerade genom del föreliggande förslaget. Jag hoppas därför verkligen att regeringen inte lar konkurrensskälet lill intäkt för att inte följa riksdagens intentioner i fråga om Rydboholm. Del skulle, som jag upplever del, vara ytterst tragiskt om så skulle ske.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jag tycker att den senare delen av debatten blivit alltför vagt och allmänt hållen. Jag skulle till regeringssidan vilja ställa de frågor som jag tidigare ställt i delvis annan form. Jag tycker det är av största vikt all de besvaras, för alt inte hela den här debatten skall försiggå i något slags tomrum.

1.    Vad är, mätt i sysselsättningstillfällen, en beredskapspolitiskt acceptabel miniminivå för svensk tekoindustri?

2.    Kan en sådan miniminivå garanteras med fortsatt expansion av lågprisimporten från Hongkong och Sydkorea och med de diskriminerande prissättningsmetoder som texiilhandeln använder sig av genom sitt sätt att göra pålägg på svenska produkter?

3.    Hur ser regeringen på strukturomvandlingen i allmänhet inom svensk tekoindustri från beredskapspolitisk synpunkt? Jag avser inte här alt ställa frågan hur del ålgärdsprogram som man senare skall återkomma till kommer att se ut. Men man måste väl ändå redan nu, eftersom man anser sig mogen för att ta upp den beredskapspolitiska sidan, ha en allmän uppfattning om vid vilken dimension, mätt i sysselsättningstillfällen, som nedbantningen av tekoindustrin skall stoppa upp. Någonslans måste den ju stanna. Teoretiskt kan den stanna när hela tekoindustrin är utraderad. Eller skall strukturomvandlingen stanna vid 6 000 sysselsättningstillfällen, som den aktuella prognosen säger? Jag vill ha reda på vilken ungefärlig dimension på tekoindustrin som ligger i förlängningen av regeringens perspektiv. Regeringen har tydliglvis en ganska klar uppfattning om att man inte skall ingripa mot importen. Handelsministern har tidigare i riksdagen på en socialdemokratisk fråga förklarat sig inte vilja ingripa i prissättningen. Då måste väl regeringen vara beredd att så att säga tänka ut vad konsekvenserna av denna vägran all vidta åtgärder kan bli beträffande den totala dimensionen.

Jag vill gärna ha konkreta svar på de här frågorna. Annars blir det bara allmänna deklarationer, som ingenting innehåller.

156

ARNE PERSSON (c):

Herr talman! Jag föreställer mig att Bengt Gustavsson talar mot bättre vetande när han säger att den stora förändringen inom tekoindustrin

har ägt rum under den borgeriiga regeringens lid. Låt mig som exempel på motsatsen bara säga att i Borås har under 1970-talet varje år ungefär 1 000 sysselsättningstillfällen inom tekobranschen försvunnit. Den nya regeringen tillträdde den 8 oktober 1976. Sålunda har den stora förändringen ägt rum under den socialdemokratiska regeringens tid.

Jag kan inte underiåta alt också säga att under 1960-talel framhöll jag, och flera med mig, alt den ohämmade lågprisimporten från bl. a. Honkong och Korea var ett av de svårare problemen för tekobranschen. Jag hemställde då att regeringen skulle vidta mått och steg mot detta. Det sades vid ett tillfälle av en av regeringens ledamöter att det stred mot del socialdemokratiska partiels principer alt vidta imporlbegräns-ningsålgärder. Man gjorde dock vissa begränsningar, men alltför otillräckliga. Detta om detta.

I mitt första anförande hemställde jag att handelsministern måtte följa del beslut som riksdagen med all sannolikhet nu kommer att fatta och som innebär att man skall söka föriänga fristen för Rydboholms AB med två år, så att del kan bli möjligt att ordna annan sysselsättning för de anställda, om den nuvarande tillverkningen inte kan fortsätta. Sedan jag begärde ordet har handelminislern här deklarerat all han, om riksdagen fattar ett sådant beslut, skall följa denna princip. Jag vill ta kammaren till vittne på att handelsministern lovat detta, vilket jag är mycket glad över.

När del gäller upphandlingskungörelsen och vad som innefattas i de bestämmelserna vill jag betona vikten av att regeringen söker vidta sådana åtgärder att inte statens järnvägar, försvaret eller andra statliga verk lägger ut beställningar i utlandet och därmed avhänder svenska textilarbetare och företag arbetstillfällen. Jag tror alt jag sade i milt tidigare anförande all del kostar ell visst antal kronor, men del blir betydligt dyrare att låta människorna gå sysslolösa här hemma i vårt land - för att inle tala om den mänskliga tragik som följer i spåren.

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på lekoområdet

BENGT GUSTAVSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Nu var Arne Persson litet för känslig på regeringens vägnar. Jag sade faktiskt att det är under den borgerliga regeringens lid som de stora förändringarna har skett på lekoområdet inte bara i Sverige ulan i stora delar av världen i övrigt. Myckel beskyller jag regeringen för men inte för hela väridskrisens verkningar.

Men när nu Arne Persson gav mig chansen vill jag än en gång betona att det faktiskt är under regeringens första år som importen från t. ex. Sydkorea och Hongkong har tillåtits att välla in över våra gränser. Jag medger att sysselsältningssvårigheier har det funnits på detta som på andra områden långt före den nuvarande regeringens tid, men den nuvarande nedgången i sysselsättningen sker dock under en regering vars största parti gick till val på programmet 400 000 nya jobb. Det går inte alt förneka att vi har haft en kraftigare minskning av sysselsättningstillfällena under det senaste året än tidigare, då vi tvärtom har haft

157

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på tekoområdet

en tillväxt av sysselsättningstillfällen. Detta faktum gäller även Arne Perssons eget hemlän.

ARNE PERSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Bengt Gustavsson försöker nu att blanda in förändringarna på detta område utanför vårt land. Jag sade bara att den svenska textilindustrin har minskat i omfattning under den socialdemokratiska regeringens lid då man lät importen omhämmal flöda in. Det var då grunden lades för den kris som vi nu har inom textilindustrin. Jag nämnde bara som ett exempel, och jag upprepar del, alt i Borås försvann under 1970-lalet 1 000 sysselsättningstillfällen inom lekobranschen varje år. Det var sålunda under den socialdemokratiska regeringens tid.

Nu har Bengt Gustavsson ändrat sitt uttalande något och sagt att det inte är bara den borgerliga regeringens fel all läget är vad det är, och jag är tacksam för delta erkännande.

BENGT GUSTAVSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inle ändrat mig ett dugg -jag står fast vid vad jag sade. Jag försöker leva upp till regeln alt ärlighet är bästa politiken. Jag erkänner att den borgerliga regeringen inle bär skulden för alla de sysselsätlningsmässiga bekymmer som vi har i dag. Men regeringsmakten kan användas till myckel, och det är de borgerliga partierna som nu har den makten. Försök bestrida del faktum att sysselsättningssvårig-heierna har varit särskilt stora under del senaste året! Eller nämn vilket år vi har haft större sysselsätlningsminskningar än under det år som den borgerliga regeringen har verkat!

158

GUNNAR STRÄNG (s):

Herr talman! Jag har ett behov att klara ut ett par saker i den här debatten, som kanske har gått litet över de vida fälten. Avsikten var ju all vi i dag skulle tala om den grundtextila tillverkningen, och i samband därmed gavs möjlighet till en diskussion om beredskapslägel.

Vi har nu klarat av graden av beredskap för den grundtextila tillverkningen. Den uppgörelse som här redovisas och som är en följd av en inventering och en förhandling innebär all de fyra kvarvarande företag som sysslar med spinneri och väveri kommer att behövas från beredskapssynpunkt. Därmed är del avsnittet av fältet avklarat.

Sedan har diskussionen rört sig om vad vi skall ha för beredskapsnivå på den övriga tekosidan. Och det är ju ett mer svårlöst problem, vilket emellertid inte utesluter all vi måste attackera del. Jag har med förvåning lyssnat på debatten, framför allt inläggen av Arne Persson på Älvsborgs-bänken. Han går tillbaka till 1960-lalel och säger: Varför ingrep man inte redan då? Nej, det gjorde man inle därför all man inte ansåg all vi under 1960-talel - och knappast heller i början av 1970-talel - gick så långt ner i fråga om egen lekoproduktion all vi äventyrade den beredskapsproduktion vi i sista hand måste slå vakt om. Men vi var ändå

så pass observanta att del tillsattes en del utredningar, och överstyrelsen för ekonomiskt försvar hade ständigt återkommande överläggningar och föredragningar inför regeringen om i vilken takt nedgången skedde i fråga om den reguljära lekoproduklionen.

Den här frågan kunde följaktligen hanleras på delta sätt, både under 1960-talel och i början av 1970-talet - helt enkelt därför all vi inte var nere i den bottennivå där beredskapsproduklionen äventyras. Arbetsmarknadsläget var dessutom annorlunda. Därför blev inte diskussionen akut och irriterad på samma sätt som i dag, när beredskapsmotivet och arbetsmarknadsmotivet förenas.

Vi kunde under hela 1960-talel se lill att Borås och Sjuhäradsbygden fick andra industriella aktiviteter. Vi lokaliserade t. o. m. en del statliga företag dit, och sysselsättningen kunde hållas - dock inte inom denna speciella sektor. Så länge man inte är nere i beredskapsnivån skall ju emellertid arbetsmarknaden i princip vara rörlig - del är något jag har behov av att understryka framför allt gentemot Arne Persson, som driver något slags uppfattning som går rakt på tvärs med vanliga ekonomiska bedömningar inom det svenska näringslivet.

Är vi då nere vid den beredskapsgrad som vi måste försvara? Ja, jag menar all vi är del. Är vi nere i 25 96 på skosidan och 30 96 på lekosidan är det riktigt all försvara den produktionen.

Jag förstod inle riktigt herr Burenslam Linders inlägg när han - det gick väl av bara farten, föreställer jag mig - gjorde gällande att vi på de här områdena hade en beredskap som var väl jämförlig med den på livsmedelsområdet. Så är det naturiiglvis inle, och del korrigerades också i ett inlägg av Bengt Gustavsson. Den 80-procenliga självförsörjning som det svenska jordbruket svarar för kritiseras ju mycket hårt av del största borgeriiga partiet såsom varande otillfredsställande. I praktiken har självförsörjningen legat närmare 100 96, och där ligger den i dag.

Det bör finnas möjligheter att bli ense här i riksdagen om att vi skall försvara 25 procents beredskapsnivå för skoproduktion och 30 procents beredskapsnivå för tekoproduktion.

Vad som varit speciellt intressant under de senaste åren är den mycket kraftigt svällande importen från de östasiatiska länderna - Hongkong, Korea, Indien och Thailand, för att nämna några av dem. Del kan dokumenteras med siffror som är myckel intressanta. Under rubriken Kläder hade vi år 1972 en import som svarade mot 22 96 av vårt behov. I dag är den sifran uppe i 35 96. Motsvarande sänkningar finner vi när det gäller import från EG och EFTA - områden som vi har stora svårigheter all via kvoteringar eller förhandlingar begränsa importen från. Men vi kan göra del när det gäller de ostasiatiska länderna, från vilka vi f n. tolererar en import som ligger både två och tre gånger högre per capita än vad någon annan nation i Europa accepterar.

Jag ser att liden för del här korta inlägget snart är ute för mig. Jag vill därför sluta med att säga till handelsministern att när han nu denna vecka sätter sig ner och bilateralt förhandlar om importen från de här

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på tekoområdet

159

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på tekoområdet

länderna så har han möjlighet att begränsa den importen liksom man har gjort inom EG-staterna. Jag vill minnas att de har gjort det ner lill 1976 års nivå, och för vår del har det varit en kraftig höjning mellan 1976 och 1977. Vi behöver naturiiglvis i det avseendet inte inta någon annan ståndpunkt än man gör i de övriga länderna, som dessutom inte är så hårt pressade som vår nation är.

Jag ber, herr talman, all få återkomma i debatten, för jag har faktiskt ytterligare en sak som jag vill säga.

160

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Till Bengt Gustavsson vill jag säga att jag tror alt svenska folkel begriper att orsakerna till de stora kriser som en del branscher f n. befinner sig i ligger längre tillbaka i tiden och beror på den ekonomiska politik som förts under tidigare år. En hel del studier visar att svenska folket på den punkten är klokare än vad herr Bengt Gustavsson är. Den väsentligaste anledningen lill de djupgående svårigheter som finns, men som inte - åtminstone inte ännu - har avspeglat sig i någon verklig arbetslöshet, är den kraftiga lyftningen av del svenska kostnadsläget i förhållande lill andra länders. Jag tror att också Gunnar Sträng håller med mig om att om det inle går att sälja, då uppstår så småningom svårigheter.

Bengt Gustavsson påstår också att socialdemokraterna gjort så myckel för tekoindustrin. Men om de nu gjorde så oerhört mycket för teko, är del ju förvånansvärt att det blev en så kraftig ökning av importandelen i tillförseln för den svenska marknaden. Det är också märkvärdigt all det blev en sådan kraftig nedgång i sysselsättningen under de här åren.

Den kritik och de synpunkter som har framkommit på det handelspolitiska planet är det egentligen inle meningen all vi nu skall diskutera, men jag har själv fört in den frågan i debatten och några andra talare har känt behov av att redogöra för sitt betraktelsesätt när del gäller den här vikliga frågan och har tagit upp den på nytt. Jag vill därför först vända mig till Bengt Gustavsson och säga att när man gör gällande all jag på något sätt är oerhört nonchalant i min handelspolitik när jag tagit bort det skydd, som man kallar det, som vi hade på det här området mot EG- och EFTA-länderna, så är det att lura svenska folket i stället för att säga hur del egentligen förhöll sig. Vi har inle haft något verkligt skydd mot EG och EFTA i vad gäller lextilimport. Del vi hade var ett system som i princip gick ut på att den som ville importera textil från EG eller EFTA fyllde i en blankett och skickade in den till kommerskollegium. Där var det ingen som tittade på den, och så småningom skeppades den i väg och lades på en soptipp. Del var så del fungerade, och det var s. k. automatisk licensgivning för EG och EFTA. Jag vet inle vilka pretentioner Bengt Gustavsson har på meningsfull sysselsättning, men jag tycker för min del alt det är rimligare att försöka använda de pengar som går ål för all fylla i blanketter, förvara dem på kommerskollegium och sedan frakta i väg dem lill soptippen till insatser

som faktiskt skulle kunna bli till någon konkret nytta för textilindustrin.

Vad sedan gäller frågan om import från Ostasien är det inte rikligt att det är först nu som denna import blivit kraftig svällande, som någon talare sade. Det har under en följd av år varit en kraftig ökning av denna import, en ökning som - vilket jag framhöll i mitt första inlägg - föranledde vissa företrädare i riksdagen att ställa frågor till den tidigare regeringen om varför den inte ingrep. Del finns anledning att upprepa vad jag tidigare sade, nämligen all del ur handelspolitisk synvinkel är betydligt mera invecklat alt när man en gång inom avtalens ram kommit upp till en så här hög imporlnivå bara bryskt skära ned denna än det hade varit att förhandlingsvägen försöka hålla importen kvar på en rimligare nivå.

Handelspolitiska restriktioner får man inte alldeles gratis - det måste vi vara på del klara med. Till att börja med höjer de naturiiglvis de inhemska priserna. Om man utestänger s. k. lågprisimport är det klart all prisnivån höjs. Framför allt drabbas givelvis de konsumenter som vanligen köper lågprisvaror. Men inte heller bortsett från detta får man handelspolitiska restriktioner gratis. Om vi bryter mot avtalen, vidtar andra länder motåtgärder. Det påverkar i sin tur våra möjligheter all klara livsviktig export och all upprätthålla sysselsättningen i exportindustrierna.

Del är av dessa anledningar man beklagar att den socialdemokratiska visdom som nu gör sig gällande på det här planet - enligt socialdemokraternas egen uppfattning i alla fall - inte tidigare kom lill ullryck.

Gunnar Sträng utvecklade samma tema och sade att handelsministern när han denna vecka slår sig ned och förhandlar bör försöka göra på samma sätt som EG. Jag vill ta fasta på del. Sverige befinner sig f. n. i förhandlingar med just Hongkong och Sydkorea. Vi har haft förhandlingar med ett och annat land därutöver, förhandlingar som del visat sig vara mycket svårt att få i hamn. Tvärtemot vad en del av mina motståndare säger har jag faktiskt givit riktlinjer för dessa förhandlingar som går ut på att man skall försöka få mera effektiva avtal lill stånd än de avtal vi tidigare haft. Men om man skall följa EG:s uppläggning, herr Sträng, vill det synas mig som om man på en del håll i Sverige inte blir helt nöjd. Av olika anledningar har EG:s import från dessa länder per huvud varit klart lägre än den svenska. Man har där alltså bromsat på ett annat sätt än vi gjort i Sverige. Från EG:s sida har man accepterat en del ökningar totalt sett. Såvitt jag förstår är det så, men del är ännu inte helt klart vad EG:s avtal med dessa länder egentligen går ut på. Enligt de indikationer vi fåll har man emellertid accepterat en del ökningar. Det är då inle så enkelt för Sverige all i efterhand driva en helt annan linje och ändå kunna leva kvar på ell rimligt sätt med internationella avtal enligt de GATT-regler som gäller på detta område.

Ett litet land som Sverige måste - jag upprepar det - snart börja exportera långt mer än det importerar för all vi skall kunna betala ut-

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på lekoområdet

161

Riksdagens protokoll 1977/78:48-49

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på tekoområdet

landsresor, u-landshjälp samt avbetalningar och räntor på lån, osv. Ett sådant land är mycket beroende av att man upprätthåller respekten för reglerna på det handelspolitiska planet, så alt inle vi slås i huvudet av åtgärder mot oss. För lustigt nog finns det länder som tycker att svensk export är myckel besvärande, inte minst länder i Europa som har pappersindustri.

Det är mycket lätt att låta handlingskraftig och bara säga: Klipp till med restriktioner! Men vi har ändå anledning att se det hela i ett något vidare perspektiv i detta land, som för sill välstånd är så beroende av att ha rimliga möjligheter att klara sig på väridsmarknaden.

Jag vill säga ett par ord om delta med livsmedel och om den jämförelse jag gjorde i fråga om försörjningsuthållighet. Del var kanske onödigt av mig att göra den jämförelsen, helt enkelt därför all den är svår att göra. Det kanske genast blir klart hur svårt det är att göra den, Gunnar Sträng, om man pekar på den skillnad som. finns, nämligen att vi ju på beklädnadssidan har omfattande garderobsreserver. De flesta av oss har inle ett livsmedelsförråd i skafferiet motsvarande det klädförråd som man har i garderoben. De undersökningar som är gjorda visar au klädförrådet i de flesta fall är ganska stort och räcker ganska länge. Av sådana anledningar är det naturiiglvis svårt alt göra dylika jämförelser, och jag kanske kan be kammaren om ursäkt för alt jag lill att börja med gjorde den jämförelsen.

Herr talman! När det slutligen gäller den offentliga upphandlingen, som Arne Persson har tagit upp ett par gånger, har del ju i tidningarna skrivits om SJ:s upphandling av uniformer i England. Till del skulle jag vilja säga att dessa uniformer inle var en aning dyrare än de svenska, ulan de var 50 96 dyrare. Vidare fattades besluten om den upphandlingen inle häromdagen ulan i november 1976, inom ramen för riktlinjer som jag visserligen hade kunnat ändra eftersom jag faktiskt var handelsminister då, men som ändå var fastlagda av den tidigare regeringen.

Vad gäller den offentliga upphandlingen finns den ytterligare hänsynen att i förhållande till vissa länder - EFTA-länderna - är vi bundna att icke diskriminera i den offentliga upphandlingen.

162

GUNNAR STRÄNG (s):

Herr talman! Jag vill ännu en gång vända mig lill handelsministern och understryka alt den avgörande frågan är om den här riksdagen beslutar att vi skall ha en beredskapsnivå när del gäller skor och kläder som ligger på förslagsvis 25 å 30 96. Om jag inle har läst handlingarna fel, så kommer kammaren all gå i författning om all ta de besluten. En hel del av detta ligger ju på handelsministern när det är fråga om att expediera besluten. Då har jag givit handelsministern ell tips på vägen, när han sätter sig och förhandlar med de här östasiatiska länderna. Om jag inte är fel underrättad - och jag vet att jag inte är det - så har man från EG:s sida gått ut med krav på en begränsning och träffat preliminäravtal om en begränsad import, varvid man återför läget lill vad

det var 1976.

Jag skall ytterligare anföra några siffror om hur delta har utvecklat sig för oss. Del är också en dementi på vad handelsministern sade senast, när han försökte göra gällande alt utvecklingen inte har varit alldeles specifik under de senaste åren; det är nämligen vad den har varit. Vi hade 1972 när del gäller kläder en import från u-länderna som representerade 22 96 av nationens behov. Den importen låg sedan fram lill 1975 på 22,3 96; det var ingen större skillnad. År 1976 steg den till 28,6 och 1977 till 34,5 %. Det är åren 1976 och 1977 som vi har haft en enormt stegrad import av klädvaror från u-länderna. Motsvarande reduktion har skett med avseende på importen från EG och EFTA. När det gäller del senare fallet är jag väl medveten om vilka svårigheter som föreligger all kvotera och diskutera. Men i del första fallet föreligger de möjligheterna. Eftersom vi är mera generösa än någon annan nation, bör man inte precis ha några samvetskval om man försöker försvara beredskapsnivån - såsom riksdagen ullalar sig för den - genom alt föra den här debatten med dessa länder.

Jag skulle också vilja säga till herr Burenstam Linder all det inte har någon större betydelse vad vi har för lönekostnad när man diskuterar vårt konkurrensläge i förhållande till Hongkong, Sydkorea och de övriga ostasiatiska länderna. Där har man dagslöner på 2:50 och 3 kr., och där är företagen helt fria från alla sociala kostnader. Del är då en nullilei vilket löneläge vi har i förhållande lill dem; vi kan under inga förhållanden konkurrera med dem.

Däremot skall vi naturligtvis ha en rationell produktionsapparat för alt hävda oss mot industriländerna - och vi har en rationell produktionsapparat. All vi börjar hävda oss finner jag också ell uttryck för i den sifferserie jag nyss använde - en sifferserie som jag tar ur en publikation, utgiven av handels- och utrikesdepartementen,

Jörn Svensson ställde en fråga, som jag skall avsluta delta lilla inlägg med att besvara. Han frågade: Var går gränsen där vi skall ha ett försvar för beredskapsproduktionen? Jag är helt på det klara med att vi kan fixera gränsen. Hur skall vi försvara den kan Burenstam Linder med bästa vilja i världen inte svara på i dag, men han kan göra vissa insatser för att längre fram kunna redovisa hur det verkställande organet, nämligen handelsministerns och hans medarbetare, tänker realisera försvaret av denna beredskapsgräns.

Man kan naturiiglvis inte föra in begreppet aftonklänningar och festkläder i beredskapsmotivet, men man kan göra det med den lunga konfektionen: kostymer, rockar, damkappor, arbetskläder, tjänstekläder, grova skor, vanliga byxor o. d. Man måste göra en inventering av hela detta fält. Sedan får man fråga sig för vilka typer av konfektion som försörjningsberedskapen kan anföras såsom ett motiv och lägga fast gränsen härför. Efter den inventeringen får man la upp en förhandling med de olika produktionsföretagen för att garantera dem den tillverkning i framtiden som de mot bakgrund av beredskapsnivån skall svara för.

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på tekoområdet

163

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på tekoom-rådel

Vi har lyckats genomföra detta på den grundtexlila sidan. Del är be-sväriigare på tekosidan. Man klarar det inte med några allmänna lamen-tationer om svårigheterna, utan man är tvingad att angripa problemet på ett konkret sätt. Jag går inte så långt som Jörn Svensson och kräver en fullkomlig plan i dag. Men jag kräver av handelsministern alt han ofördröjligen med sina medarbetare lar itu med inventeringen och planeringen och åstadkommer någon motsvarighet till den förhandlingsuppgörelse som har serverats för del grundtexlila området.

BENGT GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Med all respekt för handelsministern vill jag framhålla all det faktiskt inte är fruklan för hans repliker som gör att jag förstår att det är på tiden all tänka på att avrunda detta aflonsamtal. Man behöver inte vara mycket lill tankeläsare för alt begripa all det är lämpligt.

Handelsministern har, måste jag säga, en säregen debatteknik. Han lägger råge på sin motdebattörs argument, och sedan kritiserar han den bild som han själv har givit. Jag tycker att handelsministern borde notera att jag ingalunda har beskyllt denna regering för alla de bekymmer som vårt land i dag har. Men han kan inle komma ifrån, lika litet som någon annan, att industrisysselsällningen under åren 1970-1976 ökade med 45 000 arbetstillfällen. Men under det år som denna regering har haft huvudansvaret för landets ledning har minskningen varit hela (Qt)( arbetstillfällen.

Denna debatt skulle egentligen gälla beredskapsnivån på beklädnadsområdet. Debatten har växt ut till alt bli en mer allmän sysselsättnings-debatt, men det kan inle vara något större fel i delta. Sysselsättningen är väl något av det som detta land bygger sina resurser på, och ur detta lands resurser utgår vår totala försvarsförmåga.

Handelsministern började sill senaste anförande med att säga att svenska folket är minsann klokare än Bengt Gustavsson och svenska folkel vet att del inte är den nuvarande regeringens utan den tidigare regeringens politik som är grunden till de bekymmer som ligger i botten även för den här debatten. Ja, del påståendet får stå för Burenslam Linders räkning. Men det vore väldigt intressant all få vela vilken av de många opi-nionspejlingar som företagits av opinionsinstituten på senare tid som givit grunden för Burenslam Linders uttalande i detta avseende.

164

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Vi har nu börjat tala över så vida fält att jag tror det är dags all avsluta debatten, åtminstone för min del.

Jag vill dock säga alt den inventering som Gunnar Sträng ber om faktiskt är gjord. Den här propositionen handlar ju om inventering av kapacitet, inventering av behov, inventering av de olika grunder man måste ha i vad gäller garderobsreserver och annat för att bedöma hur våra beredskapsmål skall uttryckas.

Jag vill också göra det påpekandet att hur, från strikt försörjnings-

beredskapssynpunkl, man skall utforma de medel vi har att använda oss av beror på hur man koslnadsmässigt får väga olika alternativ mot varandra. Jag upprepar all från strikt försörjningsberedskapssynpunkl finns alternativet alt lagra - vi använder del alternativet i vissa fall -, alternativet att ha maskinkapacitet i malpåse - vi använder även det alternativet ibland - och alternativet att ha levande kapacitet, vilket naturligtvis ur fiertalet andra synvinklar är del mest angelägna. Men hur blandningen av de olika medlen måste göras får bero på hur kostnaden för den ena eller andra insatsen skiftar. Den kostnaden kommer bl. a. att skifta beroende på hur de allmänna konkurrensförhållandena i Sverige utvecklas.

Slutligen, herr talman, har jag på del handelspolitiska planet - om Gunnar Sträng är nöjd med de förhandlingsresultat som EG uppnått i rundorna med länderna i Ostasien - antecknat mig lill minnes hur socialdemokraterna skulle kommentera resultatet om man från svensk sida lyckades med ungefär detsamma som EG åstadkommit på den här punkten.

GUNNAR STRÄNG (s):

Herr talman! Jag kan svara handelsministern: Lyckas handelsministern vid denna förhandling la ner den konsumtionsdel av kläder som vi importerar från östslatsländerna från 34,5 lill 28 96 av svenska folkels behov - vi låg där 1976 - så tycker jag alt del är en framgång för handelsministern. Jag inskränker mig till alt säga det.

När denna kammare kommer alt fatta sitt beslut, tror jag inte all ledamöterna kommer att känna sig nöjda med att man lägger kläderna i malpåsar eller i lager. Jag utgår från alt kammaren fattar beslutet i akt och mening att vi skall ha en produktion som svarar mot den beredskapsnivå på 25 resp. 30 % som jag har talat om.

Slutligen, herr handelsminister! Om inventeringen i allt väsentligt redan är gjord är detta bara tacknämligt; så myckel lättare och snabbare kommer herr Burenstam Linder fram lill den produktionsplanering som jag efterlyser och den överenskommelse som garanterar att beredskapsproduktionen förankras i verkligheten.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom.   1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Bengt Gustavsson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Roland Brännström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i belänkandet nr 5 punkten 1 mom. 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Bengt Gustavsson m. fi.

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Försörjningsberedskapen på lekoområdet

165

12 Riksdagens protokoll 1977/78:48-49

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Samordningen av offentliganställdas tjänstepension med ATP

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Roland Brännström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 154

Avslår -      1

Mom.   2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 2-8

Kammaren biföll vad ulskotlet i dessa punkter hemställt.

§ 2 Föredrogs

Försvarsutskottets betänkande

1977/78:6 med anledning av propositionen 1977/78:25 med förslag om

tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såvitt avser

försvarsdepartementets verksamhetsområde

Kammaren biföll vad utskottet i detta betänkande hemställt.

166

§ 3 Samordningen  av  offentliganställdas  tjänstepension  med ATP

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande 1977/78:9 med anledning av motioner om samordningen av offentliganställdas tjänstepension med ATP m. m.

I detta belänkande behandlades motionerna

1976/77:681 av Per Gahrlon (fp), vari hemställts all riksdagen gav regeringen till känna vad som i motionen anförts rörande de f. d. of-fenlliganslällda pensionärernas förhållanden,

1976/77:694 av Per-Eric Ringaby m. fl. (m) samt

1976/77:1082 av Blenda Littmarck (m) och Nils Carlshamre (m), vari hemställt alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om lämpliga åtgärder syftande lill att ATP på offentliganställdas sidoinkomster ställdes utanför samordningen i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet hemställde

att riksdagen skulle avslå

1.    motionen 1976/77:681,

2.    motionen 1976/77:694 och

3.    motionen 1976/77:1082.

Reservation hade avgivits av Per-Eric Ringaby (m) och Allan Åkeriind (m) som ansett att utskottet under 1 och 3 bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionerna 1976/77:681 och 1976/77:1082 gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Till belänkandet hade fogals ett särskilt yttrande av Britta Bergström (fp).

BRITTA BERGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag vill bara göra ett par kommentarer till del särskilda yttrande som jag har fogat till utskottets förevarande betänkande.

I det yttrandet säger jag att den beskrivning som görs i socialförsäk-ringsutskotlets betänkande 1976/77:9 när del gäller värdeförsäkringen av statspensionerna är ofullständig. Det påslåendet bygger jag på vad som står på s. 2 i det belänkandet, nämligen följande:

"Statspensionerna liksom de statliga livräntorna är numera värdebeständiga. De bestäms på grundval av basbeloppet vid ingången av det år då de utbetalas."

Där slår alltså ingenting om all statspensionerna höjs varje gång folkpensionerna höjs på grund av att basbeloppet har ändrats. Men nu är det så att motionen 681, som behandlas i årets utskottsbetänkande, delvis bygger på föregående års betänkande, och den beskrivning av värdesäkringen som görs i förra årets betänkande har haft viss betydelse för motionens utformning. Därför finner man i motionen t. ex. ett uttalande som lyder så här: "För ett betydande antal pensionärer som arbetat i offentlig tjänst går en höjning av folkpensionen spårlöst förbi." För den som känner till hur värdesäkringen regleras kan del uttalandet och liknande uttalanden i motionen förefalla egendomliga, och jag har med mitt särskilda yttrande velat klariägga hur detta har kommit in i motionen.

Dessutom vill jag med mitt särskilda yttrande markera all del nu vid behandlingen av detta ärende har direkt sagts ut alt statspensionärernas organisation menar att de yrkesaktivas förbund även skall ha hand om förhandlingarna när det gäller pensionerna. Detta sägs inle tydligt i utskottets betänkande, och jag har därför velat markera att del förhåller sig på del sättet.

I övrigt yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Samordningen av offentliganställdas tjänstepension med ATP

PER-ERIC RINGABY (m):

Herr talman! Moderata politiker har länge ägnat stort intresse ål de stats- och kommunalanställdas problem med samordningen av sina pensioner, alltså med den allmänna pensionen, folkpensionen, ATP och pensionstillskotten. Förbättringar har uppnåtts under åren. Äldre livräntor

167

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Samordningen av offentliganställdas tjänstepension med ATP

168

har räknats upp, statspensionen har från 1975 värdesäkrats genom koppling till basbeloppet, och vidare skall vissa statliga lönetillägg fr. o. m. i år bli pensionsgrundande. Att de inte har varit del tidigare är sannerligen mycket förvånande. Men många andra samordningsproblem kvarstår olösta.

I socialförsäkringsutskottets betänkande nr 9 står det på s. 3 följande:

"I den allmänna debatten görs stundom gällande alt statstjänstemännens folkpension och ATP 'förhandlats bort' och all statstjänstemannen genom kollektivavtalen 'berövats' sin lagliga rätt till den allmänna försäkringens förmåner. Detta resonemang bygger sannolikt på ett missförstånd. Varje svensk medborgare är enligt lag tillförsäkrad del grundskydd som folkpensionen ger och den ATP han intjänat under sin aktiva tid." Ja, herr talman, att den lagliga rätlen till ATP förhandlats bort är inte sannolikt ett missförstånd utan en realitet.

Låt mig ta ell exempel. En offentliganställd får genom sill ordinarie arbete en pension på 100 kr. Vid sidan av detta arbete har vederbörande haft ell extraarbete på kvällstid och fritid för vilket det betalas ATP-avgifier. När 65-årsdagen kommer meddelar försäkringskassan att den offentliganställde har intjänat en ATP på t. ex. 25 kr. genom sitt extra arbete. I all rimlighets namn borde då pensionen bli 100 kr. plus 25 kr., eller 125 kr. Men samordningen sker då på så sätt att den lagliga rätten lill ATP på 25 kr. slår fast, men i stället reduceras statspensionen till 75 kr., varför tolalpensionen fortfarande blir 100 kr. Den lagliga rätten till ATP blir därmed en meningslös lek med ord.

Det är detta som utskottsmajoritelen inte vill förslå. När en offenl-liganslälld extraarbetar blir följden alltså all han får betala skall på extraförtjänsten, medan arbetsgivaren får bellala ATP-avgiflen i vanlig ordning. Men inle nog med detta. Staten får inte bara skatteinkomsten av sin anställdes extraarbete, utan staten kan förmodligen just på grund av detta extraarbete även slippa undan med ell lägre bostadsbidrag och därtill, som kronan på verket, dra av på sin anställdes statspension i samma grad som han arbetar ihop ATP-poäng på sin fritid.

Därmed, herr talman, intar den offentliganställde en unik ställning i pensionshänseende, jämförd med den privaiansiällde. Jag har svårt att tro alt ulskotlsmajoritelen kan anse detta rimligt och rättvist.

Så till en principfråga. Anser Helge Karlsson - som skall försvara utskottet - eller Britta Bergström med för den delen att del är rimligt att en statsanställd på grund av samordningsreglerna kan komma att hamna under 60 96 av slullönen i pension? Jag har här en promemoria där det punkt för punkt redovisas hur en statsanställd genom samordning av statspensionen, den allmänna pensionen och SPP får en pension på 3 082 kr. i månaden, när hans slutlön är 5 300 kr. i månaden, eller 58 96 av slullönen-icke de 65 96 som hans pensionsbrev har garanterat honom. Borde del åtminstone inle finnas en spärr vid samordningen, som garanterar den offentliganställdde hans 65 % av slutlönen?

Till sist vill jag säga, herr talman, alt jag är ledsen alt Britta Bergström

inte ställer sig bakom Per Gahrtons, Blenda Litlmarcks och Nils Caris-hamres motioner med en reservation. Folkpartiet har ju i likhet med moderata samlingspartiet ett bra förflutet i denna fråga. Förre folkpartiledaren Gunnar Helén ägnade en del av liden i en remissdebatt ål detta problem. Cecilia Nettelbrandt ägnade också mycken tid ål orättvisorna i samordningssysiemet, och Per Gahrlon har fortsatt på denna väg. Jag hoppas all Britta Bergström så småningom skall komma till samma insikt i dessa frågor, som måste lösas. Men de skall lösas förhandlingsvägen, och de skall lösas fort. Jag yrkar med del sagda bifall till reservationen.

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Samordningen av offentliganställdas tjänstepension med ATP

BRITTA BERGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ringaby hänvisar lill vad folkpartiet förut har gjort i denna fråga. Jag vill då bara påpeka dels att delta var innan även de offentliganställdas pensioner var knutna till basbeloppet på det sätt som jag nyss refererade, dels att olika typer av tillägg lill lönen har blivit pensionsberättigande, vilket de inte var tidigare. Dessa förhållanden har undanröjt motiven för att arbeta med dessa frågor. Det har dessutom gjorts ett klart uttalande från de offentliganställda pensionärerna själva om alt de anser att delta spörsmål skall skötas förhandlingsvägen.

PER-ERIC RINGABY (m) kort genmäle:

Herr talman! Det som de tre lunga folkpartister jag räknade upp tidigare har kritiserat när det gällde de statsanställdas pensioner var inte att pensionen inte var anknuten till basbeloppet, att de extra lönetilläggen inte resulterade i några pensionsökningar eller något liknande. Det var i stället just det förhållande som utskottsbelänkandel handlar om, nämligen att intjänadet av ATP-poäng i realiteten blir meningslöst för en statsanställd.

HELGE KARLSSON (s):

Herr talman! Vi har i riksdagen under ett antal år diskuterat frågan om samordningen av de offentliganställdas pensioner med folkpensionerna och ATP-pensionerna. Jag beklagar livligt att utskottsmajoritelen inte har haft sådana pedagogiska färdigheter alt den kunnat övertyga reservanterna om all detta egentligen inte är en fråga för riksdagen ulan en förhandlingsfråga mellan de avialsslulande parterna på det offentliga området. Inte ens i år har vi kunnat övertyga reservanterna, trots att vi vid behandlingen av denna fråga i utskottet hade en hearing med företrädare för de tre stora personalorganisationerna på det offentliga området. Jag vill påstå att vi där hade samlat landets förnämsta experter på samordningsfrågor. Samtliga dessa företrädare för personalorganisationerna säger att detta är en fråga, om vilken man numera förhandlar. Sedan 1975 gäller ell avtal mellan personalorganisationerna och avtals-verket, som innebär all även dessa pensionsfrågor är förhandlingsbara.

Per-Eric Ringaby kom också in på de vådor som är förenade med samordningsbeslämmelserna. Men Per-Eric Ringaby glömde att nämna

169

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Samordningen av offentliganställdas tjänstepension med ATP

ett väsentligt förhållande i samband med samordningsbestämmelserna. Man påstår ibland i den allmänna debatten alt personalorganisationerna har förhandlat bort de lagstadgade pensionerna, men ATP och folkpension kan inle förhandlas bort, Per-Eric Ringaby, utan dessa ligger i botten av de offentliganställdas pensioner. Den senare pensionslypen är alltså en kompletteringspension utöver de lagstadgade pensionerna.

ATP baseras vidare på de 15 bästa åren av den anställdes verksamma liv, medan däremot den statliga pensionen utgör 65 96 av lönen i slut-löneklassen för vederbörande, under förutsättning att han har befunnit sig i slullöneklassen minst fem år. Om han befunnit sig i slutlöneklassen kortare tid än fem år sker viss reducering.

Det räkneexempel Per-Eric Ringaby anförde kan jag inle närmare kommentera, men det kan inle stämma, eftersom den offentliganställde, som jag tidigare sade, med vissa förbehåll är garanterad 65 % av sin slutlön. Pensionens sloriek kan variera med hänsyn till antal år för den anställde i slutlöneklassen, men pensionen utgår alllid med ledning av slutlönen. Allt detta gäller givelvis under förutsättning att vederbörande har tjänstgjort minst 30 år. Annars kan pensionen bli lägre.

Till fröken Bergström vill jag bara säga all man inte kan lasta utskottet eller någon annan part för alt någon gör en feltolkning av en tidigare utskottsskrivning, på del sätt som skedde med utskottets uttalande från 1976/77. Den tolkningen får vederbörande själv slå för. I årets utskottsbetänkande anges tydligt alt standardsäkringen gäller för folkpension och ATP-pension lika väl som för de offentliganställdas pensioner.

Med det anförda, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskotiels hemställan.

BRITTA BERGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag vill lämna en kort kommentar. Jag nämnde all motionen delvis byggde på utskottets skrivning. Man har väl rätt att läsa innantill i ett utskottsbetänkande? Helge Karisson var sedan vänlig nog att be mig läsa vad som står i årets betänkande där del är fullständigt uttryckt. Jag behöver inle läsa det, då det kom till tack vare att jag påpekade ofullständighelen i del gamla betänkandet.

170

PER-ERIC RINGABY (m):

Herr talman! Det råder inga delade meningar mellan utskottsmajoritelen och oss reservanter om att detta är en förhandlingsfråga. Del har vi hävdat hela tiden under alla de år som vi har arbetat med frågan. Men även om del är en förhandlingsfråga, så kan man från denna talarstol påpeka om man tycker all del är något fel i pensionssystemet.

Representanten för SACO/SR som var med vid utskottsbehandlingen av de här motionerna påpekade själv alt det ibland blir - som han uttryckte del - helt orimliga konsekvenser av samordningsbeslämmelserna. Jag är helt enkelt ute efter rättvisa och rimlighet.

Ta t. ex. pensionstillskotten, som enligt lag inle får reduceras mot någon

annan inkomst än inkomst från ATP. Jag talade med gamle LO-ord-föranden Axel Strand häromdagen. Han har en pension från LO. Han har också ett pensionstillskott därför all han inle har någon ATP, då han var för gammal för att få sådan. Han får detta pensionstillskott vid sidan av sin LO-pension. Vore det en statspension som Axel Strand hade, skulle den pensionen reduceras med pensionstillskottet. Del är vad man gör för en statsanställd. Det är alltså inle lika behandling för privalanslälld och statsanställd. De statsanställda har sin lagliga rätt lill pensionstillskott. Men när de får det, reduceras den andra inkomsten - man lar del alltså bakvägen.

En angelägen fråga för mig är också all alla statsanställda skall ha 65 % av slutlönen i pension, vilket de i vissa lägen inte får. Om de har statspension, vanlig ATP och en SPP-pension samordnas de tre så all man hamnar under 65 96. Del kan inle vara rimligt.

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Samordningen av offentliganställdas tjänstepension med ATP

HELGE KARLSSON (s):

Herr talman! För alt börja med fröken Bergström vill jag säga att del är självklart alt vi har justeringssammanlräden i utskotten för all läsa igenom utskoltsbeiänkanden och komma på felaktigheter som behöver rättas lill. Den saken är väl klar.

Som jag sade tidigare, herr Ringaby, har man i de offentliganställdas pension 65 % av slutlöneklassen. Har man haft 20 års anställning i offentlig tjänst, får man tjugo tretliondedelar. Därtill kan man sedan bygga på sin pension med ATP.

Den samordningsbestämmelse som herr Ringaby åberopar när det gäller Axel Strand gäller sådana pensioner som ligger utanför del offentliga området. Den kan ha gjort all del säkeriigen finns många som har ITP, som har privata pensioner som ligger betydligt över de offentliganställdas. Men de kommer inle in i delta sammanhang när det gäller pensionstillskotten.

När det gäller likheterna mellan de offentliganställda och de privat-anställda, vill jag ändå påslå att de offentliganställdas 65 % av slutlönen mycket väl väger upp de privalanslälldas 60 96 av de 15 bästa åren. Man skall komma ganska högt upp i en extrainkomst innan man täcker in dessa 65 96.

PER-ERIC RINGABY (m):

Herr talman! Det lönar sig inte särskilt mycket all diskutera mer i den här frågan. Vi har hållit på med det i ganska många år nu, men tyvärr får vi moderater kämpa ensamma.

Del finns dock en ljuspunkt, och det är alt de tre förhandlingsparter som var med vid utskottsbehandlingen själva erkände aU samordningsbeslämmelserna inle är riktigt bra. De lovade aU de under kommande förhandlingar skulle kämpa vidare och försöka rätta till del som är snett. Det är åtminstone en tröst att få höra det.

171

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Samordningen av offentliganställdas tjänstepension med ATP

HELGE KARLSSON (s):

Herr talman! Till herr Ringabys yttrande här kan jag bara tillägga att representanterna för de tre personalorganisationerna mycket bestämt sade ifrån alt detta är en förhandlingsfråga. Man ville med andra ord inle all riksdagen skulle klampa in där.

Vissa bekymmer återstår självfallet, men jag vill också påminna herr Ringaby om att avialsverkel tidigare har erbjudit del s. k. nettopensionssystemet i stället men att de offentligt anställda inle har velat acceptera detta system, beroende på att det, som man bedömde det, nu finns större fördelar med brutlopensionssyslemel. Del kan länkas att del blir en ändring i framtiden, men jag tror att de avtalsslutande parterna i så fall klarar förhandlingarna själva ulan någon inblandning från vår sida.

PER-ERIC RINGABY (m):

Herr talman! Vad som verkligen bekymrar mig är all ulskottsmajo-riteten faktiskt bagatelliserar de här problemen, och det ger inle förhandlarna det stöd som dessa skulle ha haft, om utskottet hade slutit upp på reservanternas sida.

HELGE KARLSSON (s):

Herr talman! Jag tror nog att de statsanställdas organisationer är så starka att de kan klara de förhandlingarna själva ulan att vi behöver bry oss om dem.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom.  1 och 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Per-Eric Ringaby och Allan Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Per-Eric Ringaby begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskoitets hemställan

i betänkandet nr 9 mom. I och 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Per-Eric Ringaby och

Allan Åkerlind.

172

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Per-Eric Ringaby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 262

Nej -   50

Avslår -     4

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

§ 4 Individuell taxebindning för vissa privatpraktiserande läkare

Föredrogs socialförsäkringsutskoitets betänkande 1977/78:12 med anledning av propositionen 1977/78:23 om vissa sjukförsäkrings- och avgiftsfrågor jämte motioner.

I propositionen 1977/78:23 (socialdepartementet) hade regeringen dels föreslagit riksdagen att anta inom socialdepartementet upprättade förslag till

1.    lag om ändring i lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.,

2.    lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgifi,

3.    lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,

4.    lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

dels berett riksdagen tillfälle alt la del av vad i propositionen anförts i fråga om vidgade möjligheter till individuell taxebindning av läkare.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen föreslås ändringar i reglerna om läkemedelsrabalt för alt möjliggöra prisnedsällning för läkemedel som ges enbart i födelse-kontrollerande syfte även när medlen skrivs ut av barnmorska.

Vidare behandlas frågan om vidgade möjligheter lill individuell taxebindning för vissa privatpraktiserande läkare. En särskild möjlighet lill viss högre taxenivå avses gälla 30 nyetablerade privatpraktiker under vartdera av åren 1978 och  1979.

Slutligen tas också upp vissa frågor om avgränsningen av underlaget för arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter."

I detta sammanhang hade behandlats

dels den med anledning av propositionen väckta motionen 1977/78:99 av Sven Aspling m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i motionen anförts om individuell laxebindning för vissa privatpraktiserande läkare,

dels den under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionen 1976/77:1077 av Nils Carishamre (m).

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Individuell laxebindning för vissa privatpraktiserande läkare

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. anta de i propositionen framlagda förslagen lill a. lag om ändring i lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsalla läkemedel m. m.,

13 Riksdagens protokoll 1977/78:489

173

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Individuell laxebindning för vissa privalprakliserande läkare

b.   lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgifi,

c.   lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,

d. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkrinng, m. m.,

2.    beträffande  individuell  laxebindning av  läkare avslå motionen 1977/78:99,

3.    beträffande företrädare för staten i överläggningar rörande ersättningar från den allmänna försäkringen avslå motionen  1976/77:1077.

Reservation hade avgivits av Sven Aspling, Gillis Augustsson, Helge Karisson, Doris Håvik, Eric Marcusson, Ralf Lindström och Barbro Eng-man (samtliga s) som ansett all utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen beträffande individuell taxebindning av läkare med bifall till motionen 1977/78:99 gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

174

SVEN ASPLING (s):

Herr talman! Det fanns i riksdagen före den borgerliga regeringens tillkomst en tämligen obruten front mot moderaternas olika attacker för att få lill stånd en ökad privatisering av hälso- och sjukvården samt tandvården. Moderaternas framstötar i detta avseende har varit många under årens lopp. Vi har säkerligen i gott minne den uppmärksammade moderalmotionen för några år sedan då man krävde att folktandvården successivt skulle överföras i privat regi. Nu är läget ett annat. De gamla moderatkraven uppenbarar sig allt oftare i regeringsfdrslag och utredningsdirektiv.

Tidningsuppgifter har gett vid handen att en utredning skall tillsättas beträffande den för några år sedan genomförda tandvårdsreformen. I avvaktan på närmare uppgifter om den borgerliga regeringens avsikter med en sådan utredning vill jag endast slå fast en sak: Skulle det bli fråga om alt söka riva upp de grundläggande principerna för tandvårdsreformen, som omfattar både tandvårdsförsäkringen och folktandvården, kommer vi från socialdemokratiskt håll vid en förändring av majoritetsförhållandena i riksdagen att återställa de för tandvårdsreformen fastlagda grundprinciperna. Vi kommer att slå vakt om folktandvårdens utbyggnad, som innebär att nettotillskottet av nya landläkare skall tillföras folktandvården, och om folktandvårdens uppgift att garantera alla barn och ungdomar en regelbunden och kostnadsfri tandvård. Vi kommer också att se till alt de gamlas tandvård inle försummas.

På riksdagens bord ligger nu ell regeringsförslag om en ökad privatisering av sjukvården. I korthet går förslaget ut på att genom en utvidgad individuell taxebindning och en höjning av taxenivån med 20 96 över läkarvårdslaxans grundnivå skall 60 privatpraktiserande läkare under åren 1978 och 1979 stimuleras att etablera en ny form av privalsjukvård ute i landet. Det skall ske, som det vackert heter, utanför storstadsregionerna och där behovet av läkare är mindre väl tillgodosett. Ordet glesbygd

har man försiktigtvis inte nämnt i sammanhanget.

Denna nya privatsjukvård skall byggas upp så alt minst två läkare tillsammans skall svara för varje sådan nyetablerad privatpraktik. Man har kopplat in försäkringskassan, landstingen och socialstyrelsen i själva organisalionsproceduren för all härigenom ge förslaget något slags sanktion för att privatintresset är underordnat det allmännas intresse. Del sistnämnda är inte utan intresse politiskt och opinionsmässigt.

I ett läge då del finns över 400 vakanta läkartjänster i landslingens öppna sjukvård och då ell stort antal nya vårdcentraler ute i landstingen inte på långt när kan utnyttjas till fullo vill de borgerliga naturiiglvis vara en smula försiktiga i sina ordval och inte ge förslaget en alltför utmanande karaktär. Tydligen hyser man inte någon överdriven tilltro till all förslaget skall vinna oreserverad uppskattning och av de ansvariga sjukvårdshuvudmännen upplevas som något positivt bidrag för att lösa de vakansproblem som alltjämt föreligger inom den viktiga offentliga öppna sjukvården. Därför vill man tydligen redan i förväg tona ned förslagets verkliga innebörd.

I en socialdemokratisk reservation lill socialförsäkringsutskoitets betänkande nr 12 har vi avvisat hela förslaget, och vi har gjort det på mycket goda grunder.

I verkligheten innebär regeringens förslag alt vid sidan av den offentliga sjukvården skall man nu initiera en helt ny sjukvårdsorganisation, som givelvis med de föreslagna generösa laxebestämmelserna kommer att verka direkt konkurrerande med främst den av landstingen organiserade öppna vården. Vi har under den socialdemokratiska regeringens tid målmedvetet och i intim samverkan med sjukvårdshuvudmännen byggt ut dislriktsläkarvården vid nya vårdcentraler och läkarstationer över hela landet för att härigenom tillförsäkra alla en lättillgänglig, taxebunden hälso- och sjukvård i närmiljö. Genom en kraftig ökning av läkarutbildningen och ett nytt utbildningssystem för läkarna har den sjuk-vårdspoliliska målsättningen varit bestämt inriktad på att kanalisera de nya läkarna till de delar av landet och de områden av sjukvården där behoven är störst. Minst hälften av alla nya läkare har vi på detta sätt velat tillföra den offentliga öppna hälso- och sjukvården samt långtidssjukvården.

Trots att läkarutbildningskapacileten sålunda kraftigt vidgats - vi får nu omkring 1 000 nya läkare per år - kvarstår fortfarande en kännbar brist på läkare, främst inom den offentliga öppna hälso- och sjukvården. Härtill kommer de stora vakanser som finns inom sjukhusverksamheten, exempelvis inom långtidssjukvården och psykiatrin. I detta läge vill regeringen genom särskilda ekonomiska stimulansåtgärder prioritera pri-vatläkarsektorn genom alt bygga upp en helt ny sjukvårdsorganisation. Del är minst sagt förvånande all centern kunnat gå med på detta förslag.

Herr talman! I många avseenden är detta ett egendomligt förslag. I propositionen görs gällande att förslaget om att vissa privatpraktiserande läkare skall få rätt att ta ut en högre taxa för sina tjänster skulle vara

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Individuell taxebindning för vissa privalprakliserande läkare

175

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Individuell laxebindning för vissa privatpraktiserande läkare

176

en anordning som skulle gälla övergångsvis, eftersom man kan förvänta att riksförsäkringsverket redan nästa år kommer alt lägga fram förslag om en avveckling av den individuella laxebindningen. Myckel talar emellertid för att den föreslagna taxehöjningen kommer att leda till en allmän höjning av hela läkarvårdstaxans nivå för privatpraktiserande läkare och därmed i kombination med en befrielse från jourijänsigöring bidra till en överströmning av läkare från offentlig till privat vård.

1 propositionen har man sökt få fram en motivering för detta minst sagt egendomliga förslag. Det har angivits all del s. k. läkarfördelnings-programmel skulle innebära all antalet privatläkare fram lill 1980 skulle vara oförändrat, vilket innebär ett beräknat ersättningsbehov av 30 läkare per år. Vi finner detta vara en felaktig utgångspunkt för förslaget, eftersom läkarfördelningsprogrammet är ett planeringsinstrument för fördelningen av tillgängliga läkarresurser inom den offentliga vården. I det här hänseendet innebär det endast att man gjort en teknisk avräkning av ett antal läkare, som kan antas inte komma att bli tillgängliga för fördelning.

Man vill vidare i propositionen nästan ge sken av alt landsbygd och glesbygd skall bli särskilt ihågkomna, eftersom privatläkarna skall etablera sig utanför storstadsområdena. Låt oss på den punkten inte ha några illusioner. Det kommer aldrig all bli fråga om all dessa privatläkare med förhöjd laxeersättning kommer all etablera sig i glesbygderna. Här får nu som tidigare sjukvårdshuvudmännen svara för läkarservicen. Nej, det kommer naturiiglvis att bli fråga om större kommuner med ell tillräckligt befolkningsunderiag för att dessa privatläkare skall finna del ekonomiskt och ur andra synpunkter meningsfullt att öppna privatpraktik. Detta skall ske samtidigt som många landsting slår med färdiga och välutrustade vårdcentraler, som drar stora kostnader men som inte fullt ut kan utnyttjas på grund av läkarbrisl. Det måste vara något grundläggande fel att man då i stället skall börja bygga upp en ny och kostsam privat sjukvårdsorganisation. Jag skulle vilja säga: Se i stället lill alt de tomma läkarstolarna i vårdcentralerna blir besatta! Del är ur både sjukvårdspolitiska och samhälllsekonomiska synpunkter det enda förnuftiga.

Den nya privatläkarorganisationen föregriper dessutom på ett olyckligt sätt den allsidiga prövning av privatpraktiserande läkares framtida ställning som sker genom hälso- och sjukvårdsutredningens pågående arbete med en helt ny sjukvårdslagstiftning.

Även om den borgeriiga regeringen till varje pris nu vill tillmötesgå olika privatintressen som moderaterna under årens lopp har odlat och inmutat, ger delta förslag i sin principiella uppläggning och utformning en intressant bild av vilken meningsriktning inom regeringen som tycks vara bestämmande för vår sjukvårdspolitik.

Det borde, herr talman, vara en självklarhet i dagens läge att alla krafter samlas kring den helt avgörande uppgiften alt få till stånd en fortsalt målmedveten utbyggnad av den offentliga öppna sjukvården. Det kan inte vara rimligt alt på det sätt som regeringen föreslår bygga upp en

ny organisation med privatvård vid sidan av en existerande sjukvårdsorganisation där de nya läkarna sannerligen väl behövs. Det är i stället angelägel att den offentliga öppna vården tillförs de läkarresurser som det här är fråga om. De behövs och kommer alt behövas i den offentliga öppna sjukvården för att ge människorna en god hälso- och sjukvård i närmiljö, både i tätorter och i glesbygder.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall till den socialdemokratiska reservation som är fogad vid utskottets betänkande, och på övriga punkter yrkar jag bifall till vad utskottet hemställt.

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Individuell laxebindning för vissa privatpraktiserande läkare

PER-ERIC RINGABY (m):

Herr talman! Min vän Sven Aspling känner alltid oro så fort några privatpraktiker skall få etablera sig i vårt avlånga land. Jag hoppas alt den instundande julhelgen skall minska Sven Asplings oro, för del här utskottsbelänkandel är verkligen inte mycket alt oroa sig över.

Vi skall komma ihåg, ärade kammarledamöter, att det upprepade gånger har sagts och skrivits alt privailäkarkåren skall vi försöka bibehålla vid nuvarande nivå. Det är alltså inte fråga om någon ökning. Vi vet att vi nu har ungefär 17 000 läkare i landet. Av dem är, enligt uppgifter som jag har inhämtat i dag, ungefär 750 heltidsarbetande privatpraktiker. Det finns 1 800-1 900 registrerade i kassorna, men del är bara 750 som är heltidsarbetande. Vi vet också att antalet heltidsarbetande privatpraktiker faktiskt minskar varje år. År 1985 kommer vi att ha ungefär 26 000 läkare, därav 23 000 yrkesverksamma läkare. Om man jämför den stora gruppen läkare i den offentliga vården med den lilla gruppen privatpraktiker måste man konstatera att de farhågor som socialdemokraterna ger uttryck för i reservationen verkligen är elefantens rädsla för den lilla råttan. Vi vill sannerligen inte avlöva den offentliga sjukvården. Del sägs klart ut i betänkandet att den offentliga sjukvården skall garanteras sina läkare. Men vi har också sagt all vi skall försöka behålla den kader av privatpraktiker som nu finns och som är ett värdefullt komplement till den offentliga sjukvården.

De 60 läkare som åren 1978 och 1979 skall få etablera sig utanför storstadsområdena skall få tillämpa en taxa som med 20 96 överstiger normaltaxan - delta för alt kunna hålla en hygglig standard på sin mottagning. Det är nämligen ganska dyrt att sätta upp en privatpraktik. Detta är emellertid faktiskt en låg taxa, Sven Aspling, eftersom det gäller gruppmottagning med minst två läkare. Läkargrupper får nu en 50-procentig förhöjning av taxan - och det var väl den gamla regeringen som bestämde del. Om den här regeringen inte sagt 20 96 hade det kanske automatiskt blivit 50-procentiga höjningar - vad vet jag.

Dessutom, Sven Aspling: Tillskottet på 30 privatpraktiker vart och ett av åren 1978 och 1979 beslutades när det var socialdemokratisk regering, och om jag inle är alldeles fel underrättad satt socialdemokraten Göte Fridh i sjukvårdsdelegalionen och godkände delta. Nu yrkar Sven Aspling avslag på sina egna förslag. Del borde oroa i varje fall Sven

177

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Individuell laxebindning för vissa privatpraktiserande läkare

Asplings partikamrater.

Det är alltså fråga om en ersällningselablering för alt något så när bibehålla kårens storlek. Men hela den privata verksamheten är, som vi vet, myckel hårt reglerad. Försäkringskassan skall ge sitt tillstånd till förhöjd arvodesnivå vid nyetablering för minst två läkare. Socialstyrelsen skall godkänna elableringen, och sjukvårdshuvudmannen på orten skall också godkänna den. Delta är byråkrati, säger många. Ja, kanske, men jag får i varje fall för min del hoppas alt handläggningen sker på ell smidigt och enkelt sätt så all det inle försenar elableringen.

Någon stor överströmning till privatpraktikerna kommer det alltså inte att bli med del här förslaget. Skulle detta mot all förmodan ske finns del faktiskt mängder av åtgärder att vidta för att styra utvecklingen i önskad riktning igen - det är ingen som helst konst.

Den styrda elableringen på 60 tjänster under en ivåårsperiod har mig veterligt inte föregåtts av några direkta överläggningar med privatpraktikerna. Det har varit vanligast med MBL-förhandlingar med representanter för SACO/SR och TCO-S.

Vi vet all privatläkarna önskat myckel mera. Men regeringen ger i själva verket ganska litet till dem. Så ur Sven Asplings synvinkel borde det här förslaget inte vara något att oroa sig för.

Med dessa ord yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

178

SVEN ASPLING (s):

Herr talman! Herr Ringaby tar upp detta med oro, och det skulle kunnat ge anledning till många reflexioner denna sena kväll. Jag tror att en stor del av svenska folkel känner en stor oro i dag när det gäller utvecklingen och regeringens politik, men jag skall inte ta upp del.

Herr Ringaby! Det här är inte fråga om någon ersällningselablering. Del är fråga om all inrätta en helt ny sjukvårdsorganisation.

Sedan vill jag rent upplysningsvis säga herr Ringaby följande: Den förhöjda läkarvårdslaxan i läkarhusen gällde redan befintliga gruppmol-tagningar, där kostnadsnivån vid ikraftträdandet av reformen låg högre än normaltaxan. Därför medgavs en generell förhöjning alt gälla övergångsvis. Det förslag vi nu diskuterar gäller en ny, privat sjukvårdsorganisation. Del är den avgörande skillnaden. Och såvitt jag vet har del inle tillkommit några nya läkarhus efter del beslut som på sin lid fattades i denna fråga.

Jag har slagit fast att läkarfördelningsprogrammet inte kan tas till intäkt för att under alla förhållanden ca 30 läkare varje år skall bli privatprak tiserande läkare. Del rör sig här om en teknisk avräkning av läkare som inte skall las i anspråk vid läkarfördelningen inom den offentliga hälso-och sjukvården.

I propositionen 1974 gjordes inte något uttalande beträffande de framlida vårdvolymerna inom privatpraklikerseklorn. Låt mig erinra om all läget i samband med propositionen 1974 var all det i de befintliga läkarhusen med dess resurser fanns behov av ersällningselablering, och

det var vi införstådda med. När det gällde enskilda privatpraktiker uteslöts inte heller möjligheten med ersättningsetablering, om det skedde med tillämpning av den gällande normaltaxan.

Det var med hänsyn till dessa förhållanden som man i läkarfördelningsprogrammet 1975 gjorde en teknisk avräkning för ell visst antal läkare. Låt mig understryka, herr talman, att del däremot aldrig i samband med propositionen 1974 föresvävade oss att börja sprida över hela landet nya gruppmottagningar i läkarhus för privatläkare med förhöjda taxor.

Det är här den grundläggande skillnaden ligger mellan det tidigare beslutet och den nu föreliggande propositionen. Del är, herr Ringaby, viktigt att komma ihåg vad vi här diskuterar.

Herr talman! Jag vill göra ytterligare ell tillägg och upprepa att del står 400 tomma läkarstolar vid nyinrättade vårdcentraler. Varför ser man inte lill all krafterna och de ekonomiska resurserna sätts in för att få de lediga läkartjänsterna besatta? Det måste väl i all rimlighets namn vara det förnuftiga och riktiga i dagens läge.

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Individuell laxe-bindning för vissa privatpraktiserande läkare

PER-ERIC RINGABY (m):

Herr talman! Sven Aspling sade all vi skulle sprida ut nya läkare över landet med en ny taxesäiining. Det låter ju pampigt och man kan se hur del växer upp en enorm kader av privatläkare. Men det är ju bara fråga om 30 nästa år och 30 år 1979. Del är sanneriigen inten stor skara!

Det var ju när vi hade socialdemokratisk majoritet som beslutet fattades att denna privatläkarkader skulle vara oförändrad. Vi står fast vid det beslutet. Men det blir vakanser även bland privatläkarna, Sven Aspling, och de måste fyllas. Man har då sagt all 60 läkare under två års tid skall fylla dessa vakanser och åstadkomma alt privatpraktikerna blir ungefär lika många som de är i dag. Det är alltså inle fråga om någon ökning.

Sven Aspling talar om tomma läkarstolar. Självfallet finns det sådana. Landstingen kanske bör ompröva sin personalpolitik och se om del finns något att göra för all de offentliganställda läkarnas tjänster skall bli mer attraktiva än de är i dag. Men kom ihåg, Sven Aspling, att 1985 har vi 23 000 läkare och i dag 17 000! Om några år kanske det rent av kan bli så alt landslingen är glada om några läkare kan etablera sig privat. Jag tror all landstingen kan komma att få svårt att anställa dem som nu utbildas - vi har ju en stor utbildningskapacitet.

Jag vill upprepa all socialdemokraten Göte Fridh när han satt i sjukvårdsdelegationen uttalade sig för att det skulle bli en ersättning av vakanser på privatläkarsidan. Vi säger 30 nästa år och 30 året därpå.

I den socialdemokratiska motionen står del:

I propositionen vill man ge intryck av det s. k. läkarfördelningsprogrammet programenligl skulle innebära att 30 läkare årligen skulle tillföras gruppen av privatpraktiserande läkare. Men detta är inle fallet. Del rör sig i stället om en teknisk avräkning av 21-22 läkare, vilka inte skall las i anspråk vid läkarfördelningen inom den offentliga hälso- och sjukvården."

179

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Individuell taxebindning för vissa privatpraktiserande läkare

Vad är nu detta för kryptiska formuleringar? Man säger i den socialdemokratiska motionen att 22 läkare icke skall slå till den offentliga sjukvårdens disposition. Alltså skall de stå till privatpraktikernas disposition. Del är ju vad man sagt från socialdemokratiskt håll - 22 eller 30. Men nu yrkar Sven Aspling avslag på alltihopa.

SVEN ASPLING (s):

Herr talman! Jag har egentligen behov av all direkt upprepa vad jag sade i talarstolen för en stund sedan. Jag sökte då klargöra för herr Ringaby hur läkarfördelningsprogrammet är konstruerat och bakgrunden till delta. Jag skall emellertid inte ta kammarens tid i anspråk för detta utan vill på den punkten hänvisa herr Ringaby lill protokollet, som ju föreligger i morgon. Jag har faktist lämnat en ulföriig redogörelse.

Herr Ringaby skall vara myckel glad för att den socialdemokratiska regeringens ansträngningar alt öka läkarutbildningen och för att få läkare till de områden av landet där behov föreligger och till de områden av sjukvården där behoven är myckel uttalade medför all vi så småningom får en bättre balans.

Får jag, herr Ringaby, också göra del tillägget alt vi har 400 vakanta läkartjänster i landstingens öppna vård och att del under senare år har tillkommit ett stort antal välutrustade vårdcentraler, som inte till fullo kan utnyttjas på grund av läkarbrisl.

Herr Ringaby har själv salt sitt namn under utskottsbelänkandel, vari det understryks:

"Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att den offentliga vården tillförs erforderliga läkarvårdsresurser."

Vad gör då regeringen? Jo, den lägger fram en proposition, vari del föreslås att man nu skall bygga upp en ny privatläkarorganisation. Man vill bokstavligen talat lotsa de nya läkarna förbi de tomma läkarstolarna i vårdcentralerna för att med generösa taxebestämmelser få dem att etablera sig som privatpraktiker. Kan det vara förnuftigt? Vill man la vara på de läkarresurser som finns och använda pengarna på ett vettigt sätt borde del vara en självklarhet all inte minst i dagens läge tillse att de tomma läkarstolarna i vårdcentralerna blir besatta.

180

ERIC CARLSSON (c):

Herr talman! Jag hade inle för avsikt att delta i den här debatten, men några saker som sagts här gör all jag känner mig föranlåten all göra ell par påpekanden.

Får jag först påpeka att vad del här gäller är frågan om alt ersätta avgående privatläkare. Vi har i landet ell antal privatläkare. En del av dessa slutar varje år av olika anledningar. Som del här tidigare har sagts är del rimligt att det får bli en viss återrekrylering lill den delen av läkarkåren.

Det kanske bör erinras om att privatläkarna står lill allmänhetens förfogande. Herr Aspling diskuterar på ett sådant sätt all man får intrycket

att dessa läkare undandras den vårdsökande allmänheten. Del är inte på del sättet ulan de står självfallet till allmänhetens förfogande.

Det gäller 30 tjänster per år. Denna fråga har varit föremål för behandling i Landstingsförbundels styrelse, och jag har deltagit i den behandlingen. Vi har i Landstingsförbundet enhälligt tillstyrkt denna rekrytering. Var skall dessa läkare placeras? Det är här utsagt alt innan man etablerar dessa läkare skall det ske samråd med vederbörande landsting. Jag skulle vilja formulera del så alt landstingen har vetorätt i fråga om var dessa nya läkare får placeras. Del innebär alltså att man har garanti för all de mindre orterna i landet kommer i fråga.

Jag kan la min egen hemort. Hedemora, som exempel. Där hade vi förr tre fyra privatläkare och en tjänsteläkare. I dag har vi ingen privatläkare kvar, men vi har två tjänsteläkare. Det kan inte vara fel om en läkare vill etablera sig där och om det skulle bli någon av dessa 30. Jag tror att vi inte skall göra frågan vare sig större eller mindre än vad den är.

Får jag sedan säga att det är dessa läkare på landstingens läkarcenlraler som allmänheten möter först. Där klarar man 90-95 96 av all vård som kommer i fråga. Del man inte klarar där remitteras sedermera lill de sjukhus där patienterna kan få den vård som sjukdomen motiverar.

Så några ord om läkarvakanserna i dag. Det finns läkarvakanser både inom distriktsläkarvården och på sjukhusen, och det kanske är på del sättet alt landstingens ambitioner är litet för stora. Trots att vi har långa listor på läkartjänster som vi inte får godkända från socialstyrelsen, inrättar ändå varje landsting ytterligare ett antal tjänster, ställer in dem i den långa kö av läkartjänster som man hoppas kunna få tillsätta. Jag har en känsla av att landslingen kanske borde visa litet mindre ambitioner i fråga om sjukhusläkartjänsterna för all klara distriktsläkarvården, alltså vården på det så att säga lägsta planet, där man möter människan direkt, och då skulle vi kunna lösa dessa problem. Men jag tycker inte att man behöver, som herr Aspling har gjort här, måla en figur på väggen och göra gällande all vi inför något nytt system. Del är inte alls fråga om delta. Jag skulle vilja säga att herr Aspling målar ungefär som de gamla dalmålarna. De målade som de tyckte och som det gagnade dem. Det har herr Aspling gjort här också. Bilden är i verkligheten litet annorlunda, nämligen så som jag har redovisat här.

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Individuell taxebindning för vissa privatpraktiserande läkare

PER-ERIC RINGABY (m):

Herr talman! Jag begärde bara ordet för en kort replik till Sven Aspling. Det är alllid litet besväriigl att diskutera med Sven Aspling, för han har en benägenhet alt slåss mot sina egna hjärnspöken, oavsett vad motståndaren säger.

Vad som nu sker med detta utskottsbetänkande är att vi följer den gamla regeringens intentioner alt privalläkarkadern skall vara oförändrad. Men det kräver ju all man tillsätter några läkare varje år, eftersom några avgår varje år. Det är också i enlighet med vad som har gällt tidigare.

181

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Individuell laxebindning för vissa privatpraktiserande läkare

Vi har egentligen inle så mycket att slåss om, Sven Aspling. Den där oron, som herr Aspling känner, tror jag inle delas av de människor som får en privatpraktiker i närheten och möjlighet att besöka honom. Jag tror att de snarare känner glädje över det.

SVEN ASPLING (s):

Herr talman! Jag är ledsen över alt herr Eric Carlsson, som ju representerar stor sakkunskap på sjukvårdsområdet, har fått den här frågan i hög grad om bakfoten. Det är inte så all det skall vara ersättning för avgående privatläkare. Var står detta? Det är fråga om att inrätta en ny sjukvårdsorganisation på privatläkarbasis med 60 läkare under två år. Det är mycket viktigt, herr Carlsson, alt komma ihåg att del är detta det gäller.

Del är inte så - och min replik riktar sig både lill herr Carlsson och till herr Ringaby - all detta s. k. läkarfördelningsprogram, som här åberopas i flera omgångar, innebär att under alla förhållanden skulle 30 läkare bli privatläkare varje år.

Får jag, herr talman, upprepa vad jag sade. Läget i samband med propositionen 1974 var att det i de befintliga läkarhusen med deras resurser fanns behov av ersällningselablering. Del var vi införstådda med. Det har inte tillkommit några nya läkarhus sedan dess. Inte heller när del gällde enskilda privatpraktiker uteslöts möjligheten till ersättningsetablering, om det skedde med tillämpning av gällande normallaxa.

Del var med hänsyn till dessa förhållanden som man i läkarfördelningsprogrammet gjorde en teknisk avräkning för ett visst antal läkare. Kom ihåg delta, herr Eric Carlsson. Del är detta det gäller.

Däremot föresvävade del oss på intet sätt att man i samband med denna proposition 1974 skulle börja sprida ut gruppmotiagningar i läkarhus över hela landet för privatläkare med förhöjda taxor.

Visst har man försökt omgärda detta förslag med remissinstanser som skall yttra sig om elableringen. Del bara understryker alt man, när man nu har givit sig in på privatiseringens väg, samtidigt har fått lov att vara väldigt försiktig för att inte ge förslaget en alltför utmanande karaktär.

Herr talman! Jag skall inte som herr Ringaby försöka pejla våra kollegers innersta skrymslen, men nog har jag en känsla av all herr Eric Carisson inle med någon större entusiasm lade sitt ord för detta myckel egendomliga förslag. Jag tror det var klokt, herr Eric Carlsson, all ligga lågt. Detta är ett förslag bakom vilket man kan spåra alldeles speciella intressen.

182

ERIC CARLSSON (c):

Herr talman! Jag kan fatta mig myckel kort. Får jag säga lill herr Aspling all det är fråga om ersättningsrekrytering för avgående privatläkare. Denna fråga har varit föremål för ingående behandling i Landstingsförbundets styrelse. Del har lett till att landstingen har vetorätt när

del gäller att avgöra var dessa nya tjänster skall placeras. Det finns 24 landsting i riket och del gäller 30 läkare per år. Då kan herr Aspling räkna ut omfattningen.

Får jag sedan säga till herr Aspling och kammarens ledamöter att jag var med när Landstingsförbundets styrelse fattade beslut i denna fråga. Jag påstår att Landstingsförbundets styrelse känner sitt ansvar för sjukvården, för läkarvården och för att de människor del gäller skall få vård på basnivå. Denna styrelse har enhälligt tillstyrkt detta förslag.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Individuell laxebindning för vissa privatpraktiserande läkare

SVEN ASPLING (s):

Herr talman! Eftersom jag inte tillhör Landstingsförbundets styrelse, skall jag inle ge mig in på några beskrivningar av på vilket sätt eventuella diskussioner där har förts. Det får stå för herr Eric Carlssons egen räkning. Men så myckel vet jag att går jag ut lill de socialdemokratiska landstingsmännen, som är djupt engagerade i sjukvårdspolitiken, har jag deras fulla stöd för de synpunkter som jag här har framfört.

Låt mig upprepa följande, herr Eric Carlsson: Det är inte fråga om en ersällningselablering utan det är fråga om att inrätta en ny sjukvårdsorganisation. Läs propositionen och - framför allt - läs vår reservation till utskottets betänkande.

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Jag skulle lill sist ändå vilja be herr Aspling att än en gång läsa igenom propositionen 23, som ligger till grund för utskottets betänkande. Där slår uttrycklingen: "Nu gällande läkarfördelningsprogram avser perioden 1975-1980. Enligt beräkningsgrunderna för detta förutsätts antalet privatpraktiserande läkare som är under 65 år förbli oförändrat under programperioden."

Det står vidare:

"För att underlätta etablering av nya privatpraktiserande läkare i den omfattning som beräknats i gällande läkarfördelningsprogram bör del införas en särskild möjlighet till individuell taxebildning i samband med nyetablering."

Det står alltså mycket klart uttryckt i propositionen att del inte är fråga om någon utvidgning av antalet privatpraktiker, utan om den ersättningsetablering som Sven Aspling tidigare har ställt sig bakom.

SVEN ASPLING (s):

Herr talman! Jag visste inte att den här propositionen sorterade under fru Troedsson. Enligt ärendeindelningen inom socialdepartementet hade jag för mig alt delta var herr Gustavssons område. Han har också signerat propositionen. Det är inte som fna Troedsson säger. Vad regeringen gör är att etablera en helt ny sjukvårdsorganisation på privat basis. Jag vet inle varför man är så generad all erkänna delta. Jag förslår inte denna kluvenhet.

183

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Individuell taxebindning för vissa privalprakliserande läkare

Jag har sakligt redogjort för vad propositionen innehåller, och vad det kan komma all innebära i fortsättningen i fråga om konkurrens med den offentliga sjukvården. Att man över huvud taget lägger fram ett förslag av denna karaktär hösten 1977, när vi har ett stort antal vakanser vid nyinrättade vårdcentraler, är helt obegripligt. Vad är del för förnuft i all med de begränsade läkarresurser som föreligger satsa på en helt ny privat sjukvårdsorganisation?

Herr talman! Jag ber att på nyU få yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen.

184

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Jag beklagar att jag inte kan tillgodose Sven Asplings önskemål om all propositionen skulle innebära en utvidgning av den enskilda sektorn.

När herr Aspling ändå någon gång sätter sig ner och läser igenom propositionen kommer han att upptäcka all det framgår myckel tydligt på vilket sätt propositionen har kommit lill. Det står:

"Efter samråd med statsrådet Troedsson vill jag    anföra följande."

Jag skulle vilja rekommendera den här propositionen som lämplig jullektyr för herr Aspling.

SVEN ASPLING (s):

Herr talman! Vi skall väl inte så här före jul och sent på kvällen servera varandra alltför kritiska synpunkter. Men nog svävar fru Troedssons ande över denna proposition. Låt mig ha sagt det.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskotieis hemställan, dels reservationen av Sven Aspling m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sven Aspling begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsutskoitets hemställan

i betänkandet nr 12 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationens av Sven Aspling m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sven Aspling begärde rösträkning  verkställdes  votering  med  omröstningsapparal.   Denna  om-

östning gav följande resultat:
Ja -	163
Nej -	150
Avslår -	1
Mom. 3
Utskottets hemställan bifölls.

Nr 49

Tisdagen den 13 december 1977

Individuell taxe-bindning för vissa privalprakliserande läkare

På förslag av förste vice talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

§ 5 Förste vice talmannen meddelade all på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle de två gånger bordlagda ärendena uppföras i följande ordning: näringsulskottels betänkande nr 30 arbetsmarknadsutskoltels betänkanden nr 17, 18 och  19 näringsulskoliets betänkanden nr 28 och 33 civilutskottets betänkande nr 7 socialutskottets belänkande nr 18 socialförsäkringsutskoitets betänkanden nr 14 och 16 socialutskottets betänkanden nr 14, 16 och 20 trafikutskottets betänkande nr 10 juslitieutskottets betänkande nr 17 lagutskottets belänkande nr 9 utrikesutskottets betänkanden nr 6 och 7 näringsulskottels betänkande nr 31

§ 6 Kammaren åtskildes kl. 23.24.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert