Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:38

Torsdagen den 1 december

Kl. 13.00

Förhandlingarna leddes till en början av förste vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollet för den 23 november.

§ 2 Om bevarande av kulturhistoriskt värdefulla byggnader

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för att besvara Birgitta Hambraeus (c) den 21 november anmälda fråga, 1977/78:154, och anförde:

Herr talman! Birgitta Hambraeus har frågat mig om jag är beredd att skyndsamt vidta åtgärder för att ge riksantikvarieämbetet resurser och befogenheter för atl kunna leva upp lill byggnadsminneslagens ambitioner.

Jag vill först påminna om atl beslut om atl byggnad skall förklaras för byggnadsminne enligt byggnadsminneslagen fattas av länsstyrelserna sedan den 1 juli 1976, men riksantikvarieämbetet har överinseende över frågor som rör tillämpningen av lagen. När det gäller det konkreta fall som Birgitta Hambraeus berör i sin fråga, den s. k. Geislerska gården i Falun, har länsstyrelsen i Kopparbergs län lämnat en ansökan om bygg-nadsminnesförklaring utan bifall. Länsstyrelsens beslut har överklagats, och frågan har prövats av kammarrätten i Sundsvall. Riksantikvarieämbetet har i yttrande till kammarrätten framhållit att ämbetet delar länsstyrelsens bedömning. Kammarrätten har 'därefter fastställt länsstyrelsens beslut. Ökade befogenheter för riksantikvarieämbetet skulle alltså i det här fallet inle ha förändrat situationen.

Såväl länsstyrelsens som riksantikvarieämbetets bedömning grundar sig bl. a. på fastighetsägarens ersättningsanspråk vid en eventuell bygg-nadsminnesförklaring. Byggnadsminnesförklaringar som leder till omfattande ersättningskrav måste ske med myckel stor restriktiviiet och förbehållas byggnader, vilkas bevarande allmänt uppfattas som en fråga av utomordentlig betydelse.

Över huvud tagel är möjligheterna att bevara hus och miljö i hög grad beroende av vilka resurser som finns för kulturhistorisk byggnadsvård. Byggnadsvårdsutredningen (U 1976:02) utreder f n. formerna för hur vård och bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse skall stödjas. Jag är inle beredd alt föregripa utredningens arbete genom att nu ta ställning till formerna för statens ekonomiska insatser på området. Frågan om riksantikvarieämbetets resurser för byggnadsvård bereds f n. i regeringskansliet i samband med budgetarbetet.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om bevarande av kulturhistoriskt värdefulla byggnader

BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Jag ber alt få tacka utbildningsministern för svaret på min fråga.

Den Geislerska gärden i Falun är nu riven. Något oåterkalleligt har skett. Rivningsvågen pä 1960-talet fick samhället att vakna, och nya lagar stiftades för att rädda värdefulla äldre byggnader och miljöer. Men uppenbarligen är lagen inte fullständig, eftersom unika och historiskt ytterst värdefulla hus fortfarande kan rivas. Är del risk för att vi nu står inför en andra rivningsvåg? Enligt tidningsartiklar är t. ex. stadskärnorna i Strängnäs, Hedemora, Västerås och Eskilstuna hotade.

Kommuner och stat måste finna samarbelsformer som gör det självklart all inle förstöra vårt kulturarv. Som sagt, nya lagar har stiftats. Bl. a. ändrades byggnadslagen så, att tillfälliga rivningsförbud kan lämnas av byggnadsnämnd. Del är därför myckel viktigt att kommunerna gör upp inventeringar över sina värdefulla hus, diskuterar en prioritering och fattar beslut efter en omfattande offentlig debatt om vilka hus och miljöer de vill bevara. Kulturnämnderna har här en slor uppgift alt tillsammans med byggnadsnämnd och länsanlikvarie se till att beslutsunderlaget blir genomtänkt.

Som utbildningsministern sade har länsstyrelserna nu möjlighet alt enligt byggnadsminneslagen förklara en byggnad för byggnadsminne. Men man har inte valt alt göra detta i fråga om den Geislerska gården. Enligt 8 § måste man först försäkra sig om atl medel finns, om ägaren kan ha rän lill ersättning. Man har i längden ingen möjlighet all hindra rivning, om man inte kan lämna ersättning till ägaren. Pä den punkten måste rimligen reglerna ses över.

Omfattande ersättningskrav kan enligt min mening inte motiveras. Del borde inte kunna bli fråga om att ersätta en ägare för värdet av ell hus som han vill riva. Däremot bör man kunna anvisa honom en ungefäriigen likvärdig tomt, där han kan uppföra det hus som han tänkt bygga efter rivningen. Samarbete med kommunerna är en förutsättning för all uppnå kloka lösningar.

Riksantikvarieämbetet har emellertid helt otillräckliga resurser för atl medverka lill all de hus som borde byggnadsminnesförklaras kan hållas i stånd. Man har knappt 2 milj. kr. om året lill förfogande för detta ändamål. Pä kontinenten finns en helt annan iver, tycks det, att bevara kontinuiteten i bebyggelsen, medan del verkar som om vi ansåg att vår egen generations arkitektur är överlägsen alla andras. Enligt uppgift anslår t. ex. Holland 200 miljoner gulden per är för statligt stöd lill skydd av värdefulla hus.

Ett stort hopp står nu till alt den Edenmanska utredningen snabbi kommer fram till ett generöst förslag, som resulterar i en proposition om kraftfullt ökat stöd lill byggnadsvärden.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Om bestämmelserna för intagning till läkarutbildning

Nr 38

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för att besvara Per-Olof Stnndbergs (m) den 21 november anmälda fråga, 1977/78:155, och anförde:

Herr talman! Per-Olof Strindberg har frågat mig om jag avser all vidta åtgärder för atl i framtiden förebygga att elever med alltför hög ålder antas lill läkarutbildningen och i så fall vilka.

Jag vill då först erinra om att de nya behörighetsregler som tillämpades första gången inför antagningen till högskolan höstterminen 1977 bl. a. har lill syfte att öppna nya vägar till utbildning för grupper som tidigare har varit utestängda frän en stor del av utbildningsutbudet. Det nya systemet kommer på sikt atl få till följd atl fördelningen mellan perioder av utbildning och perioder av yrkesverksamhet kommer att skifta avsevärt från individ lill individ. Detta måste ses som naturligt och önskvärt. Del är vidare min uppfattning all de nya grupper som nu fält tillträde lill högskoleutbildning kommer att utgöra ett positivt inslag både i utbildningen och senare i yrkeslivet. Detta är ell viktigt moment i vårt arbete att åstadkomma former för en återkommande utbildning.

Det förhällande .som Per-Olof Strindberg påtalar kan emellertid inte utan vidare förbises. Det gäller här en lång och kostnadskrävande, direkt yrkesinriktad utbildning, där konkurrensen om utbildningsplatserna är synneriigen hård. Jag är inte helt främmande för tanken att man skall kunna kräva all en person som går igenom en sådan utbildning har möjlighet alt vara yrkesverksam ell visst antal är därefter.

Jag är dock inte beredd alt nu la ställning till om några åtgärder behövs, än mindre alt komma med konkreta förslag till sådana åtgärder. Jag vill påminna om att antagning enligt de nya reglerna har gjorts endast en gäng. För första gängen har t. ex. sökande med betyg näsiintill topp-betyg fått tillgodoräkna sig arbetslivserfarenhet som merit och därigenom haft möjlighet att bli antagna. Gruppen med s. k. 25:4-behörighet kan denna första gäng också ha varit särskilt stor. Det kan därför inte uteslutas att resultatet vid senare antagning kommer all skilja sig från resultatet vid detta antagningstillfälle. Under alla förhållanden är detta en fråga som måsle övervägas mycket noggrant, bl. a. med avseende på vilka effekter t. ex. en bestämd åldersgräns kan få. Del är vidare angelägel alt analysera antagningsresultalen också med avseende på vilka sökande som, vid den relativt höga ålder som del här är fråga om, söker till och vinner inträde vid en så lång och krävande utbildning som t. ex. läkarutbildningen.

Jag räknar med att bl. a. det uppföljningsarbete kring högskolereformen som nu pågår inom universitets- och högskoleämbetet skall ge ett underlag för överväganden och eventuella åtgärder i denna fråga liksom i andra frågor som rör effekterna av det nya antagningssystemet.

Torsdagen den 1 december 1977

Om bestämmelser-naför intagning till läkarutbildning

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om bestämmelserna för intagning till läkarutbildning

PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga, som jag ställt mot bakgrund av de betydande skillnader som föreligger mellan dem som antogs till läkarutbildning höstterminen 1976 och de elever som i höst antagits enligt de nya reglerna.

Jag vill erinra om att de negativa konsekvenserna av dessa regler i varje fall inte för oss kommit som någon överraskning. Redan när bestämmelserna antogs av riksdagen framförde vi frän moderata samlingspartiet i reservation starka betänkligheter mot det nya förfaringssättet.

Jag delar uppfattningen att det naturligtvis är ett positivt inslag i högskoleundervisningen att vi får in äldre personer i den, och jag vill klart deklarera all det från min sida inte är någon bristande förståelse för att äldre människor vill studera. Men när del gäller spärrade och därtill mycket tidskrävande och kostnadskrävande utbildningar måste det finnas en rimlig relation mellan studietid och efterföljande lid i produktivt arbete. Av svaret förstår jag - och det gläder mig - att statsrådet i princip har samma uppfattning.

Det sorn jag upplever som det kanske allra allvarligaste i fråga om det nya inlagningssystemel - och som måste ha en direkt negativ effekt på de studerande i gymnasieskolan - är del rekryleringssystem som vi har. För elever som nu försöker skaffa sig höga betyg för alt komma in på läkarutbildningen kan det inte vara speciellt stimulerande alt veta all även om de uppnår den maximala poängsumman 5,0 - och det är ju ingen dålig studieprestation - kanske del ändå inte räcker på grund av atl kvoten för direklsökande är så liten, att även sökande med 5,0 i genomsnitt blir utslagna exempelvis genom loltning. Därför menar jag att vi måste ha ett intagningssystem som verkligen motiverar våra gymnasieelever atl salsa på krävande högskoleutbildningar. Det kan man naturligtvis åstadkomma genom att ändra kvoteringsbestämmelserna och ge de direktsökande större kvot än den nuvarande.

Det skulle vara intressant alt vela hur statsrådet ser på den saken. Vi vel av erfarenhet att direktsökande gymnasieelever hittills har utgjort ett utomordentligt bra material för blivande läkare.

Inlagningssystemel har givetvis också samhällsekonomiska aspekter. Läkarutbildningen är dyrbar. Alt exakt uppskatta den årliga kostnaden torde inle vara så lätt, men låt oss säga alt del kostar i runt tal 40 000 i dagens penningvärde. Om man dessutom räknar med de s. k. alternativa kostnaderna, dvs. även del bortfall i produktionen som uppstår på grund av att de studerande inte gör en produktiv insats, kan man räkna med kostnader på ungefär 80 000 kr. per år, ulan att jag för den skull har tagit in de sludiesociala kostnaderna. Det kan naturligtvis ur samhällsekonomisk synpunkt inle vara försvarbart atl ha en sådan uppläggning.

Statsrådet säger här atl han är beredd atl sälla en åldersgräns men naturligtvis vill överväga frågan. Jag skall väl inle nu avkräva statsrådet besked om var denna gräns skall sättas, men när det gäller tidsaspekten vill jag i alla fall rekommendera att man myckel snabbt studerar kon-

sekvenserna av den nuvarande ordningen och försöker lägga fram förslag till ett bättre intagningssystem.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! I det uppföljningsarbete och den utvärdering som jag nämner i mitt svar och för vilket UHÄ bär ansvar skall ingå både att pröva den fråga som Per-Olof Strindberg nu ställde och naturiigtvis också att se över i vad män det kan vara aktuellt med justeringar av de kvoter som vi nu tillämpar vid intagningen lill högskolan. Men del är samtidigt naturiigt att vi fåren något bredare erfarenhet än vad en termins intagning har kunnat ge.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om vidgad rätt till timersättning vid grundutbildning

PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr talman! Jag förstår att statsrådet gärna vill studera ytterligare en intagning, men jag vill starkt understryka alt detta faktiskt är en så viktig fråga att det är ytteriigt angeläget att vi får en så snabb ändring av inlagningssystemel som möjligt. Det gäller som sagt inle minst med hänsyn till alla de elever som går i gymnasieskolan och som är intresserade av att satsa på den här utbildningen och som i dag upplever situationen som ytterligt otillfredsställande - vilket jag har förståelse för.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om vidgad rätt till timersättning vid grundutbildning

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för all besvara Inga Lantz (vpk) den 22 november anmälda fråga, 1977/78:157, och anförde:

Herr talman! Inga Lantz har frågal mig om jag är beredd att ändra bestämmelserna för erhållande av timersättning vid grundutbildning för vuxna, så all ersättning kan utgå för den som ej fyllt 20 år och för den som på grund av sjukdom varit förhindrad all delta i undervisning i tillräcklig utsträckning för atl med nuvarande regler vara berättigad till ersättning.

Dessa frågor bereds inom utbildningsdepartementet i samband med budgetarbetet.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Först skall jag be all få lacka för del korta svaret.

I förordningen 1976:327 (ändring 1977:405) angående "limersättning vid grundutbildning för vuxna" 2 S står del: "Sådan timersättning kan dock endast utgå Ull studerande som fyller lägst 20 år då läsåret för utbildningen börjar." Jag menar att den åldersgränsen måsle försvinna, bl. a. därför alt det bland invandrarna, som ofta har en ofullständig grundutbildning, finns många som är betydligt yngre men som ändå har familj

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om vidgad rätt till timersättning vid grundutbildning

med ett eller två barn. Det är fel atl en åldersgräns skall ligga till grund för reglerna för om dessa människor skall kunna få timersättning eller inte.

1 3 i? slår det atl "timersättning utgår för lägst fem och högst 28 timmar i veckan". Också det är en ohållbar regel, som måste bort. Om en elev undervisas enskilt, har hon eller han rätt till sju lektionstimmar i veckan. Dessa är dä oftast uppdelade på två undervisningstillfällen. Om eleven är sjuk vid det andra tillfället, försvinner alltså ersättningen för de 3,5 timmar dä undervisningen redan pågått. Om lärare eller elev är sjuk vid det första tillfället kanske eleven inte kommer vid det andra tillfället, eftersom vederbörande då skulle göra en ekonomisk förlust.

Detta är en olägenhet som upplevs både frän elevhåll och från lärarhåll. Regeln bör därför tas bort och timersättningen utgå för det faktiska antal timmar dä undervisning pågålt.

Utbildningsministern svarar alt frågan f n. bereds inom utbildnings-deparlemeriiel. Då vill jag ställa en följdfråga: Kan man hoppas all de uppenbara bristerna och olägenheterna försvinner, sä att reformen inte motverkas av klara brister i lagen?

Det allra bästa vore förstås atl införa studielön för alla studerande över 16 är. Dä skulle man slippa alla krångliga bestämmelser och paragrafer, och då skulle alla studerande garanteras en viss ekonomisk standard.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Inga Lantz har ställt några frågor som rör klara ekonomiska konsekvenser, men jag beklagar atl jag inle kan svara på de frågorna förrän den 10 januari nästa år. Jag hoppas atl fru Lantz möjligen - i varje fall i något avseende - den dagen skall bli nöjd.

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Jag tycker all när man får en fråga som rör uppenbara brister borde man åtminstone kunna utlova all de bristerna skall försvinna. Del är klart alt del är en politisk fråga. Men del är ju samtidigt ocksä en teknisk fråga, och den får återverkningar för de studerande som saknar grundutbildning. De stoppas i sin utbildning på grund av att de inte erhåller den ekonomiska ersättning som del när den här reformen genomfördes var meningen atl de skulle få.

Jag tycker alt utbildningsministern kunde gä mig lill mötes litet mera och åtminstone utlova att man skall ändra på bestämmelserna, så atl de fyller de funktioner som avsågs från början.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Min välvilja är som alllid obegränsad, men denna fråga har budgetmässiga konsekvenser. Den bereds jusl nu av utbildningsdepartementet i samråd med budgetdepartemenlei. Sä snart jag kan skall jag alltså ge ell konkret besked i frågan.

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Jag tror inte att de ekonomiska konsekvenserna är så enormt stora atl man behöver skjuta pä frågan på de grunderna - det kan inte röra sig om särskilt mänga människor som faller utanför lagens tillämpning.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om innebörden av uttalanden angående den framtida produktionen av handelsstål

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för atl besvara Kjell-Olof Feldts (s) den 10 november anmälda fråga, 1977/78:138, och anförde:

Herr lalman! Kjell-Olof Feldt har frågat mig om innebörden av vissa uttalanden jag gjort om den framtida strukturen och produktionsinriktningen för Svenskt Stål AB.

Det är överenskommet mellan parterna i det blivande Svenskt Stål AB och de anställdas organisationer all bolagels framlida produktionsinriktning skall bli föremål för utredning inom det nya bolaget. I denna utredning skall de anställda medverka. I ell tidningsreferat har jag citerats som om jag hade accepterat den produktionsinriktning för bolaget som föreslagils av handelsstålutredningen. Jag har emellertid inle tagit någon ställning i denna fråga.

Del är en allmän uppfattning att svensk handelsslälindustri avsevärt behöver förbällra sin konkurrenskraft. De åtgärder som bolaget kan behöva vidta för att stärka sin ställning kan innebära att personalinskränkningar blir aktuella pä flera orter. Jag kommer all noga följa utvecklingen och om det behövs medverka till att åtgärder inom ramen för de internationella handelspolitiska reglerna vidtas som sä långt som möjligt bidrar lill au upprätthålla sysselsättningen på berörda orter.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om innebörden av uttalanden angående den framtida produktionen av handelsslål

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! Jag vill lacka industriministern för svaret.

Först måste jag tyvärr konstalera atl industriministern inte ger en korrekt beskrivning av vad som har hänt när del gäller de uttalanden som föranledde min fråga. Det ena uttalandet gjordes när Svenskt Stål AB presenterades. Då sade Nils Åsling alt den framlida produktionsinriktningen skulle utredas. Det andra uttalandet gjordes inte i ett tidningsreferat utan i en intervju med herr Åsling, bekräftad av industriministerns egen informationssekreterare. Där säger herr Åsling att vi på sikt måste acceptera atl metallurgin i Domnarvet läggs ner.

Svaret som jag har fåll i dag måste alltså tolkas så alt Nils Åsling nu tar tillbaka vad han sade i intervjun, och det är viktigt. Men frågan är: Har därmed den oro och den uppmärksamhel undanröjts som hans uttalande i intervjun har väckt i Boriänge och i hela Dalarna? Skälet

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om innebörden av uttalanden angående den framtida produktionen av handelsstål

till att den frågan måste ställas är, som också industriministern säger i svaret, att det kommer att behöva göras personalinskränkningar på flera orter. Vid presentationen av del nya slålbolaget har delta konkretiserats på del sättet att man har sagt atl 4 000 jobb skall bort från de nuvarande tre handelsstålverken.

Den fråga som människorna naturligtvis ställer sig är om den framtida produktionsinriktningen skall utredas och man därefter skall falla beslut om vad som skall produceras och var det skall produceras: Hur vet man redan nu att del är exakt 4 000 jobb som skall bort? Jag tror alt del vore bra orn herr Åsling steg upp och sade alt del finns inga reminiscenser, inga kvarlevor, av Nabseths ulredning om handelsslålet, för där finns de 4 000 jobben som skulle bortrationaliseras, ulan denna fråga är helt öppen i och med att utredningar nu skall göras.

Jag tror alt Nils Åsling måsle ta chansen, inle minst inför de fackliga organisationerna som skall delta i utredningsarbetet, att återställa del förtroende som i någon män har skakals av alla de turer som har ägt rum när del gäller den framlida inriktningen av sysselsäliningsnivån i det nya statliga slålbolaget. Människorna måsle ha rätt all få vela: Är del här en utredning som lar sikte på en utveckling och en förbättring av svensk handelsslälindustri, eller har man redan på högsta nivå bestämt sig för atl här skall det i första hand avvecklas, och inriktar därmed utredningsarbetet på det målet?

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Beträffande det citerade uttalandet så var del ett stympat referat av ell uttalande. Det vet också Kjell-Olof Feldt, eftersom jag omedelbart efter att det gavs publicitet korrigerade och satte in uttalandet i dess rätta sammanhang, dvs. att när det gäller företagets framtid och de strukturella förändringar som blir ofrånkomliga är del företagets styrelse som tillsammans med de anställdas organisationer har att komma med de förslag och vidta de dispositioner som är nödvändiga för alt företaget skall bli konkurrenskraftigt och pä sikt lönsamt. Det här har jag dessutom, Kjell-Olof Feldt, omedelbart meddelat fackföreningsrörelsens representanter i Domnarvet. Jag tror inte alt del längre existerar någon oklarhet pä den punkten.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! Jag beklagar alt Nils Åsling inte helt enkelt lar tillbaka vad han sade i intervjun, därför alt del har ganska noga undersökts hur uttalandel kom lill. Han kan inle hävda all del är ett felcitat eller något stympat referat. Det finns en bandinspelning av intervjun som har fö-retells för industriministerns informationssekreterare. Och det finns höga föredömen i andra länder som visar att om bandinspelningar existerar skall man vara försiktig med atl försöka göra om historien.

Sedan skulle jag vilja fråga herr Åsling: Skall jag tolka det som herr Åsling nu lill slut säger sä, atl utredningen om produktionsinriktningen.

om metallurgins framlid på olika orter, är helt förutsättningslös? Hur har då sifferuppgiften all del är 4 000 arbetstillfällen som måste bort kunnat fixeras? På vilket underlag har man kommit fram till den siffran, och vem har bestämt den? Står herr Åsling för den siffran, eller skall vi ta bort den också och,säga, all uppgiften för bolaget och för dem som skall utreda och förhandla är all i första hand undersöka om del går atl klara sysselsättningen sä som den är i dag, inrikta arbetet mot en sådan målsättning och inle låsa del till en, som de flesta människor upplever del, avveckling av viktiga delar av handelsstålindusirin?

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om innebörden av uttalanden angående den framlida produktionen av handelsstål

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag får en bestämd känsla av alt Kjell-Olof Feldt saknar debailanledning. Den här frågan har jag klarat upp med t. ex. facket i Domnarvet. Det är ocksä så att min informationssekreterare meddelade tidningen att den bandade intervjun inte var komplett. Trots detta publicerade tidningen intervjun, alltså i medvetande om alt den inle var komplett. Förutsättningen för mitt yttrande var - del utgick jag ifrån som en självklarhet - all del är förelagels ledning tillsammans med de fackliga organisationerna som har atl vidta de dispositioner och göra de utredningar som nu återstår. Detta råder det fullständig enighet om mellan industridepartementet, fackföreningsrörelsen och de inblandade parterna. Vad är det Kjell-Olof Feldt är ute efter?

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! Lät mig för tredje gången upprepa: Vad jag är ute efter är all få veta om den ulredning som skall'göras är förutsättningslös, eller vilka förutsättningar ägaren/staten har gett utredningen. Jag vill au herr Åsling skall säga alt inriktningen inte är au ta bort 4 000 arbetstillfällen - att del direktivet aldrig har getts utredningen. Del tror jag skulle vara ett besked som väckte en viss tillfredsställelse.

Sedan anser jag det fullt berättigat all industriministern ocksä inför riksdagen redovisar var han egentligen står i en för landels industriella framtid viktig fråga.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Var jag slår i den här frågan framgår med all tydlighet av den proposition som kommer på riksdagens bord. Vi kanske kan ta debatten då.

När del sedan gäller utredningen så flnns det inga direktiv för den. Direktiven till det nya handelsstålbolagets styrelse är all göra detta förelag lill ett lönsamt och konkurrenskraftigt förelag, som kan erbjuda sina anställda en trygg sysselsättning. Det är inom den ramen som man har all vidta sina dispositioner.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om de mindre

handelsstålverkens

problem

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! Jag får bara konstatera atl mysteriet kvarstår. Hur Nils Åsling och andra i slälbolagels ledning, innan några utredningar har genomförts, vet alt det är exakt 4 000 jobb som skall las bort ur de tre i dag existerande handelsslålverken, underiaget för den slutsatsen, på vilka vägar man kommit fram lill den och vad den egentligen innebär lämnas vi alltså i fortsall ovisshet om. Del beklagar jag.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om cle mindre handelsstålverkens problem

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för alt i ett sammanhang besvara dels Åke Greens (s) den 7 november anmälda fråga, 1977/78:122, dels Anna Wohlin-Anderssons (c) den 25 november anmälda fråga, 1977/78:166, och anförde:

Herr talman! Åke Green har frågat mig dels om Iggesunds Bruks AB:s beslut angående nedläggning av stålverket i Horndal står i överensstämmelse med ett uttalande från min sida alt regeringen inte kan acceptera några avgörande förändringar inom stålbranschen innan pågående överläggningar om ägarförändringar och produkluppdelning avslutats, dels vilka åtgärder jag avser vidta för att, i avvaktan pä atl överläggningarna avslutats, rädda sysselsättningen i Horndal.

Av regeringsformen framgår atl en interpellation eller en fråga lill ell statsråd måste gälla angelägenhet som angår statsrådets tjänsteutövning. Detta innebär enligt förarbetena att endast regeringens eller enskilt statsråds beslut eller åtgärder eller underiåtenhel alt vidta åtgärder får bli föremål för interpellation eller fråga. Självklart är atl spörsmålsinstilulel inle får användas för att föra fram kritik mot enskilda. Jag får därför begränsa mitt svar i enlighet med de krav som regeringsformen ställer. Jag kommer således all besvara frågan endast i de delar som avser mina åtgärder för sysselsättningen i Horndal.

Anna Wohlin-Andersson har frågal mig hur jag tänker beakta de mindre handelsstålverkens problem.

Inom handelsstälbranschen har överiäggningar pågått mellan de tre största företagen, Gränges AB, Statsföretag AB/NJA och Stora Kopparbergs Bergslags AB om bildande av ett gemensamt handelsstålföretag. Svenskt Stål AB. Jag kommer att föreslå regeringen alt lägga fram en proposition om bildandel av detta företag. I samband med detta kommer jag också atl redogöra för del fortsalla arbetet med strukturförändringar i den svenska handelsstålindusirin.

Stålverket i Horndal arrenderas av Boxholms AB, ell dotterföretag lill Iggesunds Bruks AB. Boxholms AB berörs inle direkt av bildandet av Svenskt Stål AB. I likhet med de andra ulanförstående handelsslålverken kommer emellertid Boxholm och Horndal all påverkas av den produk-

lionsstruktur som kommer atl fastställas för Svenskt Stål. Diskussioner mellan Svenskt Stål och de ulanförstående handelsstålverken om den framtida strukturen påbörjas omedelbart. Det är inte möjligt alt nu uttala sig om resultatet av dessa diskussioner och vilken roll Horndal kan få i detta sammanhang. Del är emellertid nödvändigt att strukturförändringar som totalt sett stärker branschens konkurrenskraft genomförs. Samtidigt måsle vi medverka lill alt strukturförändringarna inte medför konsekvenser som är oacceptabla från samhällets synpunkt.

Länsstyrelserna i de län som direkt berörs av strukturförändringarna inom stålbranschen har belyst de regionala konsekvenserna av dessa förändringar och har lämnat förslag till åtgärder för alt lösa förekommande sysselsättningsproblem.

En preliminär genomgång av det material som länsstyrelserna har lämnat visar emellertid an flertalet förslag måste vidareutvecklas i samverkan mellan kommunal, regional och central nivå.

Regeringen har därför uppdragit åt berörda länsstyrelser, bl. a. länsstyrelsen i Kopparbergs län, all bilda särskilda samverkansgrupper under resp. länsstyrelsers ledning. Gruppernas uppgift skall vara att samordna de arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder som kan vidtas pä länsnivå samt all ytterligare konkretisera de allmänna ålgärdsförslag som resp. länsstyrelse m. fl. lagt fram. För samverkan med grupperna i länen och för samordning av åtgärderna i regeringens kansli har jag tillkallat en särskild arbetsgrupp, som skall arbeta med anknytning till etableringsdelegationen och stålorlsgruppen i industridepariementet.

Självfallet är regeringen beredd att vidta alla de åtgärder av arbetsmarknads-, regional- och näringspolitisk art som behövs för alt avhjälpa de sysselsättningsproblem som kan uppstå. Dessa åtgärder måsle stå i överensstämmelse med de internationella handelspolitiska reglerna.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om de mindre

handelsstålverkens

problem

ÅKE GREEN (s):

Herr lalman! Jag ber att fä lacka industriministern för svaret - ett svar som jag självfallet inte kan vara nöjd med, alldenstund det, som jag ser det, är mycket ofullständigt. Jag beklagar att industriministern inle har kunnat svara på första delen av min fråga, som ulan tvivel är den som har störst intresse. Jag beklagar ocksä atl industriministern inle kan eller kunde fä styrelsen för Iggesunds Bruk atl inse det felaktiga i ell beslut av den här typen angående Horndal. Det kan självfallet inle vara rätt och riktigt att på det här sättet föregripa de utredningar som pågått och som pågår angående den framtida ägar- och produktstrukturen inom handelsstälbranschen.

Del finns ingen anledning för mig att här i dag med siffror beskriva den situation som Horndal befinner sig i. Sedan jag ställde min fråga har jag haft tillfälle att tillsammans med representanter för min egen hemkommun uppvakta industriministern. Vi redovisade då mycket utförligt den situation som detta lilla samhälle kommer att hamna i om stålverket läggs ned och om den näst största arbetsplatsen, ASSLs såg-

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om de mindre

handelsstålverkens

problem

verk, försvinner, vilket med största sannolikhet blir fallet. Man kan sammanfatta det så att situationen helt enkelt är katastrofal.

Såvitt jag kan förstå får jag och de andra människor som berörs av detta sälla vår lit lill förre LO-ordföranden Arne Geijer, som fått departementels uppdrag all se över situationen för de handelssiälverk som ligger utanför de tre jättarna. Människorna i Horndal, som i dag känner stor oro, kan definitivt inte vara lill freds med det svar som industriministern givit. De kommer, som sagt, säkert alt känna större förtroende för vad Arne Geijer kan åstadkomma i det arbete som han har framför sig.

ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c):

Herr lalman! Först får jag lacka industriministern för svaret - ell svar som visar att industriministern dels uppmärksammat de problem jag tagit upp i min fråga, dels ämnar försöka göra något åt dem.

Den svenska handelsstålindusirin omfattar tio företag med elva produktionsanläggningar. Av dessa svarar de tre största för den helt dominerande delen av sysselsättningen och produktionen. Och del är också kring dessa - Domnarvels Jernverk, NJA och Gränges AB - som diskussionen och åtgärdsförslagen lill största delen kommit atl röra sig. Avtal har ju också träffals mellan staten och dessa tre om en sammanslagning till SSAB.

Det är emellertid min bestämda uppfattning atl vi inle på något sätt får glömma bort eller åsidosätta de problem som strukturomvandlingen inom stålindustrin innebär för de mindre handelsstålverken. Som industriministern säger kommer de all påverkas av den produktionsstruktur som skall fastställas för svenskt stål. Del gäller Boxholm, Horndal, Hallstahammar, Halmstad, Gullspäng, Kockums, Smedjebacken och Qvarns-hammars Jernbruk i Östergötland.

Vid Qvarnshammars Jernbruk vill man - och det tillstyrks av länsstyrelsen - bygga ut kapaciteten till 40 000 årslön armeringsjärn och införa iväskifl för att kunna behålla nuvarande arbetsstyrka. Boxholm, också i Östergötland, menar atl förelagets styrka ligger i atl snabbt kunna framställa precis de slälkvaliteler som kunden behöver. Enligl förelagels och länsstyrelsens mening bör grovvalsverkel och viss stålproduktion vid Boxholms AB bibehållas även i framtiden, och för detta skulle en eleklrostålugn behöva installeras där. 1 t. ex. Smedjebacken har sedan 1960 samtli;?a produktionsenheter nybyggts eller moderniserats. Där pågår en kontinuerlig forskning och utveckling, och man önskar nu komplettera med bl. a. en slränggjutningsanläggning. Här som i flera andra av de mindre, skrotbaserade handelsstålverken bedömer man utvecklingsmöjligheterna som goda. En förutsättning är dock all dessa stålverk ej blir bortglömda i den kommande propositionen och i det avtal mellan staten och Svenskt Stål AB som skall reglera företagets verksamhet.

Del finns flera skäl till att jag också anser att detta är viktigt.

1. Vi har inle råd att inle slå vakt om dessa 4 000 arbetstillfällen och

den omsättning på 1 100 milj. kr. som de åtta mindre handelsslålverken representerar.

2. Vi inom centern vill arbeta för ett decentralistiskt näringsliv. Att arbeta för konkurrenskraft och framtidstro även hos dessa verk måste vara ett led i denna politik.

3. De stålverk vi här talar om betyder så mycket för de orter där de finns. De är pä orter som Boxholm, Degerön och Smedjebacken de helt dominerande industrierna. Samhällena står eller faller med sill stålverk.

4. De här stålverken har investerat och planerar för investeringar, man har idéer och vill salsa på framtiden. Staten bör inte vänta med att hjälpa dem med deras problem tills en eventuell katastrof hotar.

5. Att på ett vettigt sätt ta till vara skrot måste bli ett led i det åter-vinningssyslem vi vill arbeta fram.

Med dessa synpunkter pä de mindre, skrotbaserade handelsstälverkens situation slutar jag och vill ännu en gäng tacka för svaret, inle bara å mina vägnar utan å de 4 000 anställdas vägnar, som säkert önskar alt de av industriministern aviserade åtgärderna skall bli lill gagn för de industrier där de arbetar.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om de mindre

handelsstålverkens

problem

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Jag vill försäkra Anna Wohlin-Andersson att jag inte har glömt de mindre verken. Jag har redan tidigt förklarat att deras situation skall beaktas i den proposition om handelsstålindusirin som vi kommer att förelägga riksdagen. De mindre verken har sin stora uppgift och sin särart som vi skall slå vakt om i delta sammanhang.

Åke Green säger sig ha större tilltro till Arne Geijer än till mig. Det är väl ett omdöme som jag får bära med jämnmod - i synnerhet som Arne Geijer har fält sitt uppdrag från mig och jag har utfärdat direktiven för hans arbete. Han skall fortlöpande lämna rapport till mig beträffande sina överväganden, och jag hoppas alt det skall resultera i att jag i den proposition som skall föreläggas riksdagen kan ta hänsyn till de förslag han ställer.

Till sist vill jag upprepa vad jag sade vid Avesta kommuns uppvaktning, att jag är väl medveten om problemen i Horndal och alt vi från regeringens sida är beredda alt lämna all den medverkan vi kan för atl skapa en ny sysselsättning där. Det är angelägel alt länsmyndigheter, kommun och fack hjälps åt för atl mobilisera alternativa sysselsättningstillfällen. Vi är från regeringens sida beredda atl hjälpa till på alll sätt för alt klara sysselsättningen i Horndal.

Överläggningen var härmed slutad.

2 Riksdagens protokoll 1977/ 78:38

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Vid remiss av propositionen 1977/78:69

§ 7 Vid remiss av propositionen 1977/78:69

Föredrogs propositionen 1977/78:69 om ändring i 6 kap. brottsbalken.

INGEMUND BENGTSSON (s):

Herr lalman! Jag vill begagna detta tillfälle all å den socialdemokratiska riksdagsgruppens vägnar protestera mot det sätt på vilket regeringen har behandlat riksdagen när del gäller avlämnandet av propositioner.

I konstilutionsulskoltets betänkande 1976/77:44 underströk ett enhälligt utskott all riksdagsarbetels planering och möjligheter atl hålla den uppgjorda planeringen till slor del är beroende av när propositionerna avlämnas. Jag citerar ur betänkandet: "Utöver del självklara kravet all riksdagsordningens tidsfrister bör respekteras vill utskottet framhålla viklen av all man undviker att koncentrera proposilionsavlämnandet till några få dagar i slutet av propositionsperioderna."

Dessa ändå ganska mättfulla utskollsskrivningar ledde till frontalan-grepp mot regeringen av borgerliga ledamöter under de efterföljande kammarbehandlingarna. "Det minsta man kan begära", sade Bertil Fiskesjö våren 1976, "är alt regeringen följer de bestämmelser som finns i riksdagsordningen och de uttalanden som riksdagen gör i enlighet med konslitutionsutskottets betänkande."

Nu har vi en borgerlig regering, och efter alla de debatter som vi har hafl om detta hade man kanske väntat sig väsentliga förbättringar.

Men icke. Vad del handlar om är i stället väsentliga försämringar. Pä tre veckor har vi fält del av en femtiotal propositioner. Mer än 60 % av de propositioner som har lämnats i höst är försenade i förhållande till från statsrådsberedningen lämnade uppgifter. Flera av propositionerna är starkt föirdröjda. Delta har lett till en hopplös ordning i riksdagsarbetet.

Vi kräver all regeringen till vårsessionen efterkommer riksdagens bestämda uttalanden all undvika atl koncentrera proposilionsavlämnandet lill några få dagar i slutet av propositionsperioden och all man följer de planer som man har lämnat uppgift om lill riksdagen.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositionen 1977/78:69 hänvisades därefter lill justilieulskoltel.

§ 8 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1977/78:206 och 207 lill skatteutskottet

§ 9 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1977/78:83-85

§ 10 Försäkringspremierna för motorcyklar

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1977/78:20 med anledning av motion om försäkringspremierna för motorcyklar.

PER UNCKEL (m):

Herr lalman! I motionen 1322 har jag anhållit om en översyn av lagen om försäkringsrörelse för att få till stånd en rimligare premiesällning för motorcykelförsäkringar. Utskottet hemställer i sitt betänkande alt riksdagen måtte avslä motionen med hänvisning till all försäkringsin-spektionen och näringsfrihetsombudsmannen noga följer frågan.

Bakgrunden lill motionens krav är de starka höjningar av försäkringspremierna för motorcykel som redan genomförts och de höjningar som kan befaras i framtiden. Även om försäkringsbolagen i är inte höjt premierna fullt sä drastiskt som man uppenbarligen önskade är premiehöjningarna stora nog, i synnerhet som dessa höjningar i slor utsträckning drabbar ungdomar med måttliga eller inga inkomster.

Resultatet av starkt stigande försäkringskostnader kan, säviti jag förslär, bli atl ungdomar utan betydande ekonomiska resurser inte kan fortsätta all inneha egen motorcykel eller också atl man fortsätter atl köra men struntar i kravet på försäkring. Ingel av dessa alternativ är särdeles eftertraktansvärt.

Sedan motionen skrevs har näringsfrihetsombudsmannen i brev lill försäkringsinspeklionen begärt att få en ingående belysning av hur försäkringsbolagen kalkylerar sina premier för motorfordonsförsäkringar. Delta initiativ är i och för sig lovvärt men kommer sannolikt inte att kunna resultera i några mer drastiska åtgärder för att bryta den negativa trenden. Likaså är del självfallet positivt att motororganisationer och försäkringsbolag gemensamt försöker finna vägar för alt pressa skadefrekvensen och därmed premierna. Men inte heller dessa ansträngningar kan ge mer än marginella resultat.

Det krav jag reser i motionen 1322 lar sikte på utgångspunkten för premieberäkningarna, nämligen den s. k. skälighelsprincipen som är fastslagen i lagen om försäkringsrörelse, 282 S 2 mom. Min avsikt därmed är inle alt ifrågasätta att premierna skall vara baserade pä den risk som den försäkrade utsätter sig för ulan mera atl diskutera hur fordonsparken skall delas upp vid premiesättningen.

För alt man skall få en premie exakt avpassad lill risken skulle varje fordon behöva värderas individuellt. Så gör man av förklarliga skäl inte, utan man buntar flera fordon i samma riskkategori. Molorcykelparken - och t. o. m. delar av denna - utgör en särskild grupp. Del kan naturligtvis sägas atl motorcyklar är lätt urskiljbara och därför naiuriigen bör utgöra en särskild premiekategori. Bil och motorcykel är emellertid för åtskilliga utbytbara fordon. Och därutöver härrör försäkringsbelastningen pä motorcyklar nästan uteslutande från olyckor där både motorcykel och bil är inblandade. Läggs bilar och motorcyklar samman.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Försäkringspremierna för motorcyklar

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Försäkringspremierna för motorcyklar

skulle premierna för motorcyklar kunna sänkas, utan all detta - på grund av del stora antalet bilägare - skulle behöva leda lill stora premiehöjningar för bilförsäkringarna.

Utskottei diskuterar för sin del över huvud tagel inte skälen för och emot en sådan ändrad riskgruppsindelning, utan hänvisar bara lill att försäkringsinspeklionen och näringsfrihetsombudsmannen noga följer frågan. Den hänvisningen gör utskottet trots all man måste vara medveten om att denna granskning inle kan leda lill annat än små förbättringar.

Och jag tror inle att små förbättringar räcker, herr lalman. Jag har pekat på ett tillvägagångssätt som borde kunna övervägas inom ramen för en översyn av principerna för premiesältningen i allmänhet. Jag vill gärna betona att metoden i del här sammanhanget är underordnad målet, nämligen att se lill att innehav av motorcykel även i framliden skall vara möjligt för den som vill äga motorcykel. Det är orimligt alt acceptera en utveckling som i realiteten leder lill smiteri från skyldigheten att teckna försäkring och/eller till att motorcykelinnehav kommer alt vara förbehållet bara en liten, ekonomiskt stark grupp i samhället.

Stat och kommun bör underlätta för de ungdomar som är intresserade av all syssla med motor. Motor och motorsport kan fylla en icke oväsentlig social funktion. Men då krävs del också alt man inte, såsom utskottet gör, bara skjuter ifrån sig de problem som de motorintresserade möter.

HOLGER BERGÖVIST (fp):

Herr talman! Utskottet har inte funnit anledning att ändra pä den s. k. skälighelsprincip som ligger lill grund för premiesättningen för skadeförsäkringar.

Jag är medveten om de problem som motionären Per Unckel lagil upp. Självfallet finns det anledning atl fundera en hel del kring försäkringspremier som får sådan storlek atl premien börjar närma sig motorcykelns inköpspris - det kan vi vara helt överens om. Men den ekonomiska verkligheten när del gäller skador på grund av motorcyklar är uppenbarligen sådan all vi hamnat i den situationen.

Den lösning som Per Unckel vill anvisa, nämligen all försöka bredda underlaget för beräkningen lill att omfatta både bilar och motorcyklar, skulle naturiigtvis ha den konsekvensen atl kostnader som vid en strikt tillämpning av skälighelsprincipen skulle bäras av motorcykelägarna skulle fä bäras av andra. Detta kan inle rimligen vara riktigt. Det skulle vara alt frångå en princip som jag och utskottet menar är den logiska grunden for beräkningen vid premiesättningen.

Det enda som kan göras är atl försöka finna former för en effektivare ordning. Så sent som den 11 oktober 1977 har näringsfrihetsombudsmannen lagil upp den här frågan i en skrivelse till försäkringsinspek-

tionen. Det är bara att hoppas att man den vägen åtminstone i någon Nr 38
utsträckning skall kunna reducera dessa kostnader. Torsdagen den

Jag yrkar bifall lill ulskollels hemställan. j december 1977

PER UNCKEL (m):

Herr lalman! Jag har aldrig i min motion ifrågasatt skälighelsprincipen som sådan. Vad jag däremot har ifrågasatt är det sätt på vilket denna princip nu tolkas genom indelningen i olika riskgrupper när försäkringsbolagen fastställer sina premier.

Jag skulle kunna tänka mig en översyn som leder fram till preciseringar om att en vidare riskgruppsindelning är möjlig utan att man för den skull begår våld på skälighelsprincipen. Men om vi skulle gå vidare i hopbunlning kan jag hålla med Holger Bergqvist - man skulleju kunna lägga ihop motorfordon och hus och beräkna premierna på hela den gruppen. Men det är inte det del är fråga om i det här fallet. Vad vi nu diskuterar är: Skulle man kunna se moiorfordonsparken annorlunda än försäkringsbolagen i dag gör, med den nuvarande riskindelningen?

Holger Bergqvist konstaterar alt verkligheten är som den är därför att det blir si och så många skador på grund av motorcyklar. Men del är inle korrekt. Alla skador uppstår inte pä grund av motorcyklar, utan del gäller skador där motorcyklar är inblandade. Ser vi på vållandefrågan vid olyckor där motorcyklar är inblandade visar det sig atl det är bilislen som är vällande i otroligt många fall. Även om motorcykelförarens försäkring inte belastas i sådana fall bör detta ändå påpekas. Sammanlaget belastar naturligtvis motorcyklisterna försäkringarna hårt eftersom motorcyklisten är den mest utsatta pä grund av atl han inte sitter omgiven av ett plåtskal. Dessutom är han vanligtvis yngre än bilisten, vilket gör atl en eventuell invalidilelsersättning för livet ut blir mycket hög.

Vad skall vi nu göra? Jag har angivit en modell men inle sagt alt det är den enda möjliga. Däremot är jag alldeles övertygad om att de små randförändringar som näringsfrihetsombudsmannen skulle kunna komma fram till inle löser det grundläggande problemet. Holger Bergqvist och jag vet båda två lika väl alt vi har nya höjningar att vänta som kommer alt le sig än mer orimliga och leda till båda de konsekvenser - eller i vart fall en av dem - som jag pekat på i mitt huvudanförande.

Försäkringspremierna för motorcyklar

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

Nr 38

§ 11 Samhällsstöd vid arbetskonflikt

Torsdagen den 1 december 1977

Samhällsstöd vid arbetskonfiikt

Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkande 1977/78:10 med anledning av motion om upphävande av lagen om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

I detta belänkande behandlades motionen 1976/77:908 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkats alt riksdagen beslutade

1. atl upphäva lagen om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt den 14 maj 1969 (93),

2. atl hos regeringen anhålla atl erforderliga ändringar gjordes i aktuella förordningar, kungörelse och reglementen som stadgade begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:908.

KARL HALLGREN (vpk):

Herr lalman! Vänsterpartiet kommunisterna har också i år motionerat om upphävande av lagen om begränsning av samhällsstöd vid arbels-konflikier. Denna lag skall enligl förarbetena garantera statens neutralitet vid arbelskonflikter. Staten skall inle ge stöd ät vare sig arbetare eller kapitalister under pågående strejk eller lockout.

Denna målsättning kan aldrig uppnås. Man utgår frän alt parterna på arbetsmarknaden är jämställda - dvs. all lönearbetarklassen och kapitalistklassen är ekonomiskt och politiskt lika starka. Så är del inte. Arbetsköparna har fortfarande den avgörande makten i kraft av sitt ägande av produktionsmedlen. Denna makt förstärks av gällande klasslagar. Många hade säkert förväntat sig all det skulle ske en kraftig förskjutning till lönearbetarklassens favör i och med antagandet av de senaste årens arbelslagstiftning. Men denna lagstiftning har inte nämnvärt förändrat maktförhållandena i arbetslivet.

Del är snarare så atl skärpningen av fredspliklen och arbetsköparnas utvidgade lockouträtt - som kom i samband med antagandet av MBL - stärkt deras ställning gentemot lönearbetarna vid konfliktsituationer. Lagen om begränsning av samhällsstöd vid arbelskonflikter får härmed en markant skärpning i och med alt arbetare lättare kan lockoulas och betraktas som direkt berörda av konflikten.

Om exempelvis sluveriarbelarna i Stockholm blivit lockouiade i samband med frihamnsarbetarnas strejk, som avslutades i förra veckan -vilket för övrigt starkt övervägdes frän arbetsköparnas sida - hade de betraktats som direkt berörda och ställts utanför alll samhällsstöd, trots all dessa arbetarkategorier är anställda i olika förelag. Men med stöd av MBL kunde mycket väl en lockout av stuveriarbetarna ha lillgripils.

I 3 § i lagen vill man göra sken av atl lagen slår lika mot såväl arbetsköpare som arbetare. Där stadgas följande:

"Samhällsstöd utgår icke lill arbetsgivare eller arbetstagare som är in-

dragen i arbetskonflikt. Samhällsstöd utgår dock lill den som är indragen i konflikt lill följd av motparts slridsålgärd, om åtgärden är olovlig enligt lag eller kollektivavtal eller icke vidtages öppet."

Andra meningen i den paragraf som jag nyss citerade innebär en otvetydig favör för arbetsköparna. Är stridsätgärden olovlig enligt lag eller kollektivavtal eller icke vidtages öppet, skall samhällsstöd utgå.

Nu är del emellertid sä alt en arbetsköpare i dag med gällande ar-betsmarknadslagsiiftning aldrig behöver vidta några stridsåtgärder som strider mot lagar eller avtal. Han har ju den suveräna rätten alt friställa anställda med motivering att det råder arbetsbrist. Vem som bestämmer huruvida det verkligen är så föreskrivs i förarbetena till lagen om anställningsskydd, som antogs 1973 och trädde i kraft 1974. Där sägs det klart ul all det måste "ankomma på arbetsgivaren att avgöra om det föreligger arbetsbrist eller ej".

Ulan all del kan föras i bevis kan en arbetsköpare varsla om uppsägningar och permitteringar i syfte all hålla tillbaka lönekrav från arbetare och fackförening. Arbetsköparen använder då sin makt mot arbetarna ulan all del kan betraktas som avlalsstridigt eller lagslridigt. Om däremot arbetsköparen provocerar fram en konflikt genom alt försämra löne- och övriga anställningsvillkor är aktionen omedelbart både lag- och avtalsstridig.

När det gäller stadgandet för hur samhällsstöd skall begränsas finns del inte intaget i någon förordning eller kungörelse hur samhällsstödet skall stoppas i fråga om förelagens olika stöd och samhällsförmåner. Däremot är det klart utskrivet och stadgat hur del skall gä till för att samhällsstöd lill arbetarna skall stoppas. Detta visar återigen hur olika lagen slår.

Pä tal om denna frågeställning anför ulskotlet: "I förarbetena till lagen har nämligen förutsatts atl myndigheterna själva skall beakta neulra-liletsaspekten." När har nu detta skett? Och hur skall det gå lill? Hur skall ell redan beviljat och utbetalt samhällsstöd stoppas, om del lill hälften eller helt ar förbrukat? Vem kan kontrollera om inle stödet direkt eller indirekt utgör ett stöd för företaget i den konfliktsituation där man befinner sig?

Helt naluriigt stärker direkta ekonomiska bidrag förelagens ekonomi. Bidragen gynnar företagen och försvagar arbetarnas ställning i en konflikt. Det samhällsstöd som utgick i form av lagerstöd hade också varit en avgörande vapen i arbetsköparnas händer vid en eventuell arbetskonflikt i förra lönerörelsen. Om LO och PTK skulle ha utlöst en omfattande strejk i det lägel, då förelagen fått producera på lager med statligt stöd och hade lagrat sina produkter både här och utomlands, hade en strejk-aktion från arbetarnas sida blivit ineffektiv och verkningslös. Förelagen kunde ju en lång lid framöver avyttra sina produkter ulan något större ekonomiskt avbräck.

Fler exempel skulle kunna ges på hur samhällsstödet kan utnyttjas mot arbetarna i en konflikt jusl pä grund av atl del inle går all vare

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Samhällsstöd vid arbetskonfiikt

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Samhällsstöd vid arbetskonfiikt

sig stoppa eller begränsa. Att del alllid stärker företagens ekonomi slår utom allt tvivel, och detta är ju det avgörande. En facklig strid går ju ut på all mäta den ekonomiska styrkan hos lönearbetare och arbetsköpare. Att staten då stöder den redan starkaste måste vara fullkomligt felaktigt.

Denna typ av lagstiftning har sina rötter så långt tillbaka som i de ökända Slripadirektiven frän mitten av 1920-talet, vilka sedan ändrades till de s. k. konflikidirektiven. Del är enligt vår mening en reaktionär lagstiftning som bör slopas med det snaraste.

Jag yrkar därför bifall lill vpk-motionen 1976/77:908.

Under detta anförande överlog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Det är ju inte första gången som denna fråga är uppe till behandling i riksdagen. Även vid tidigare tillfälle har vpk:s förslag på detta område avvisats. Skälen är ganska uppenbara. Om samhället skulle ge ekonomiskt stöd åt endera parten i samband med en konflikt vore det lätt atl inse konsekvenserna. Vpk anser uppenbarligen att samhället skall kunna ge ut olika bidrag till en part som är inblandad i en konflikt. Jag anser del vara en orimlig tanke.

Vidare vänder sig vpk mot att den gällande neulraliletsregeln inle tillämpas vid olovlig konflikt. Men om man inle skulle göra del, om statliga bidrag lill den drabbade parlen drogs in vid olovlig konflikt, skulle del innebära atl staten godkände den olovliga konflikten. Staten skulle allt.så godkänna atl man bryter gällande avtal. Detta kan inte rimligen få ((irekomma.

Sedan klagar vpk pä att frågan om neutraliteten tillämpad på förelagssidan inte i tillräckligt hög grad är inskriven i olika stadganden och förordningar. Detta har dock utskottet redan besvarat. Det klargörs i förarbetena att denna neutralitet även gäller företagssidan.

Herr Hallgren kom i sitt anförande in på olika avsnitt i gällande arbetsrätt, MBL och lagen om anställningstrygghet. Det kanske för litet för långt au här la upp en analys av dessa lagar. Jag vill bara konstatera alt jag inte riktigt känner igen den verklighetsbeskrivning herr Hallgren ägnar sig åt.

Herr lalman! Ett enigt utskott har föreslagit avslag på denna motion, och jag yrkar bifall lill utskottets betänkande.

KARL HALLGREN (vpk):

Herr lalman! Herr Granstedt säger atl det vore orimligt att gynna den ena parten vid en uppkommen konflikt. Men det är ju vad som i dag sker. Man stoppar samhällsstödet till den svagaste parlen, nämligen arbetarparten. Men Per Granstedt kan inte i dag redovisa hur det skall gå till att dra in ett lämnat samhällsstöd på exempelvis 15 miljoner till ell företag som drabbas av en arbetskonflikt. De pengarna kan mycket

väl användas för all stötta företaget ekonomiskt i konfliktsituationen. Däremot utgår inte ett enda öre till dem som drabbas på arbetarsidan. Man kan inte undvika atl ocksä peka på att lagen om medbestämmande i arbetslivet, MBL, har betydelse i detta fall. Arbetsköparna har här getts en väsentligt större möjlighet att snabbare lockouta människor som inle är indragna i en konflikt som uppstår, vare sig den är laglig, olaglig eller avtalsstridig. Det är nämligen så alt om en avdelning i ett företag drabbas av en konflikt, så kan man hävda att man ocksä behöver lockouta arbetarna i övriga avdelningar, även om de inte ens tillhör samma fackförening eller arbetar pä samma företag. Jag gav ju ett exempel pä det i mitt anförande, nämligen frihamnskonfliklen här i Stockholm, där en arbetarkategori, som inte är anställd av företaget, myckel väl med stöd av de nya bestämmelserna i medbestämmandelagen kunde ha lockoulats och ställts utanför.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Samhällsstöd vid arbetskonflikt

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Neutraliteten gäller alltså, herr Hallgren, bägge parter i en konflikt, och även utbetalningar lill föreiagarparlen stoppas naturligtvis enligl neutralitetsreglerna.

All MBL skulle ha skärpt reglerna när del gäller arbetsgivarnas lockouträtt aren kär kommunistisk myt. Det ligger ju inte till pä det sättet.

KARL HALLGREN (vpk):

Herr talman! Pär Gransledts påstående alt MBL inle skulle ha givit arbetsköparna större möjlighet till lockout måste bottna i ren okunnighet, för det slår ju atl läsa i lagtexten att del är så. Detta är ställt utom alll tvivel.

Men nu påslår Pär Granstedt alt naturligtvis dras samhällsstödet till företagen också in. Jag skulle bara vilja fråga: Hur skall man kunna dra in ell redan beviljat och utbetalat samhällsstöd på exempelvis 15 miljoner lill ett förelag, om företaget redan har förbrukat pengarna?

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Det är klart, herr Hallgren, alt redan utbetalda pengar återfordras inte. Del gäller ocksä lika för bägge parter.

KARL HALLGREN (vpk):

Herr talman! Ja, då kommer vi fram till alt neutraliteten inle slår pä del säll som Pär Granstedt påstod förut, för bidragen till de anställda kommer ju atl bli aktuella först när man har hamnat i en sådan här situation, men bidragen till förelagen kan ha utgått ett halvår eller en månad dessförinnan. Dä kan man naturligtvis inte dra tillbaka bidragen, säger Pär Granstedt nu, och del är ju det vi hävdat och fortfarande påstår. Del är just detta som rubbar hela den här neutralitetstanken, när vi lever i ett samhälle där 80 % av del privata kapitalel måste ha stöd för att produktionen skall hållas i gång.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Minoritetsorganisationers ställning enligt vissa arbetsrättsliga lagar

Systemet är alltså konstruerat på det sättet att den ena parten hela liden kan få stöd, medan den andra parten aldrig kan länkas fä det.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 908 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Karl Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller arbetsmarknadsulskottels hemställan

i betänkandet nr 10 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 908 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Karl Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 289

Nej - 12

Avstår - 2

§ 12 Minoritetsorganisationers ställning enligt vissa arbetsrättsliga lagar

Föredrogs arbetsmarknadsuiskollels belänkande 1977/78:11 med anledning av motion om minoritetsorganisaiioners ställning enligt vissa arbelsrätlsliga lagar.

1 delta belänkande behandlades motionen 1976/77:1269 av Karl Hallgren m. fl. (vpk), vari yrkats alt riksdagen beslutade uttala som sin mening atl de i motionen berörda arbetsmarknadslagarna ändrades så atl icke avtalsslulande facklig organisation som företrädde minst en femtedel av de anställda kunde utnyttja lagarna i samma omfattning som de kolleklivavtalsslulande fackliga organisationerna.

Ulskoitef hemställde atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1269.

KARL HALLGREN (vpk):

Herr lalman! De arbelsrätlsliga lagar som antagits de senaste åren är nära nog helt konstruerade sä, all de icke avtalsslulande fackföreningarna inte kan hävda eller tillgodogöra sig lagarnas skydds- och förmånsbe-slämmelser. Detta är en allvarlig brist. Vänsterpartiet kommunisterna

har också vid tidigare tillfällen påtalat det här förhållandet.

Alla lagar borde rimligen utformas sä, alt de gäller lika för alla i samhället. Att binda upp lagar som reglerar vikliga problem i arbetslivet vid frågan huruvida den anställde tillhör den kolleklivavtalsslulande organisationen eller den icke kolleklivavtalsslulande organisationen är myckel otillfredsställande.

Del är heller inle givet all del rör sig om en fackförening som organiserar en mindre del av de anställda på en arbetsplats. Del kan faktiskt röra sig om majoriteisorganisalioner. Detta förhällande råder f n. i de flesta svenska hamnar. Där är nämligen förhållandet det atl den överväldigade majoriteten av arbetare är ansluten lill den icke avtalsslutande organisationen.

För denna majoritet gäller vissa lagar bara i begränsad omfattning. Lagen om medbestämmande i arbetslivet kan av den inte åberopas i sin helhet ulan bara i ytterst begränsad omfattning. Studieledigheislagen ställer också de arbetare som inle tillhör kolleklivavtalsslulande fackförening i en väsentligt sämre ställning. Som exempel kan nämnas atl om tvist om rätt till ledighet för studier uppslår, kan frågan uppskjutas av arbetsköparen tvä är i stället för sex månader, som hade gällt om den anställdes fackliga organisation hade haft avtalsrätten. 1 ell sådant fall kan alltså tiden fram lill dess all rättslig prövning sker av huruvida ett sådant ingrepp är riktigt komma all utsträckas ytterligare ett och ett halvt är.

Beträffande lagen om anställningsskydd förhåller det sig på samma säll. Oavsett om den icke kolleklivavtalsslulande fackföreningen organiserar 95 % av de anställda på en arbetsplats är det ändå den fackförening, som företräder de resterande 5 procenten, som äger rätt att träffa avtal om avsteg frän lagen i fråga om anställningsförhållande, lurordning vid permitteringar och turordning för ålerinlagning när permittering inte längre är aktuell. Avtal kan också träffas om andra uppsägningslider än vad lagen anger, men det är fortfarande den lilla fackföreningen som har den suveräna rätten all bestämma över majoriteten, dvs. de 95 procenten.

Samma förhållande gäller den nyligen antagna arbetsmiljölagen. 1 den stadgas att det är den kolleklivavtalsslulande fackföreningen som utser skyddsombud, huvudskyddsombud och representanter lill skyddskommittéerna.

Om den lagen skulle följas till punkt och pricka, skulle det i de svenska hamnarna inle förekomma något skyddsarbete i egentlig mening, eftersom den kolleklivavtalsslulande fackföreningen inte kan utse några skyddsombud eller representanter lill skyddskommittéerna. Som den gamla arbelarskyddslagen och den nuvarande arbetsmiljölagen är utformade måste man gå vid sidan om lagbestämmelserna för att få skyddsarbetet all fungera någorlunda. Del är naturligtvis oacceptabelt.

Förtroendemannalagen gäller inie alls för de icke kolleklivavtalsslulande organisationerna, trots atl en sådan organisation kanske helt och

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Minoritetsorganisa -tioners ställning enligt vissa arbetsrättsliga lagar

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Minoritetsorgaitisa-tioners ställning enligt vissa arbetsrättsliga lagar

hållet står för den fackliga verksamheten pä en arbetsplats. Del innebär att del bara är arbetsköparna som gör en ekonomisk vinst, eftersom del enligl lagen inte föreligger någon skyldighet atl utge någon ersättning till fackliga förtroendemän, som inte tillhör den kolleklivavtalsslulande fackföreningen. Enda undantaget i de senaste årens lagstiftning i detta hänseende är den s. k. främjandelagen, som alltså inte är bunden lill kolleklivavtalsslulande organisation.

Utskottet anför alt del är av principiella och praktiska skäl som lagstiftningen utformats sä att det enbart är de arbetsmarknadsparler, som genom atl sluta avtal tagit ett medansvar för förhållandena mellan arbetsköpare och lönearbelare, som skall ha tillämpningsrätlen.

Jag kan förstå alt man från ulskollels sida kan hänvisa lill all det finns en piincipiell uppfattning i frågan. Men att framföra argumentet atl det av praktiska skäl skulle vara fördelaktigt atl bibehålla den nuvarande ordningen visar pä att man är helt främmande för de faktiska förhållandena på vissa arbetsplatser i vårt land - bl. a. i hamnarna. Där måste man betrakta lagstiftningen som den nu är som rent diskriminerande inte bara mot en stark minoritet utan också mot en stark majoritet på de flesta arbetsplatserna.

Vi vill inte diskriminera någon grupp. Därför har vi i motionen 1269 yrkat att de arbetsrättsliga lagarna skall gälla för alla fackliga organisationer som företräder minst en femtedel eller fler av de anställda på en arbetsplats. Vi anser att en sådan fackförening har sådan stadga att den kan hävda alt den är en fackförening i egentlig mening.

Med del anförda yrkar jag bifall till vpk-motionen 1269.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Inte heller denna fråga är någon nykomling på kammarens bord. Den har behandlats flera gånger. Riksdagen och regeringen har, när de utformat olika lagförslag, hafl som utgångspunkt all kollektivavtal aren naturlig grund när det gäller att reglera förhållanden mellan anställda och arbetsgivare. För att ge stabilitet ät de nya lagarna och de förändringar på arbetsmarknaden som dessa leder till har det varit naturligt atl göra kollektivavtalet till en förutsättning för arbetet.

Jag tycker det är viktigt alt framhålla atl de här nya arbelsrätlsliga lagarna i princip ger samma rätt för den enskilda arbetslagaren oavsett vilken organisation han tillhör. Men när del gäller behandling av övergripande fritgor på arbetsplatser är det naturligt all del är den kollek-tivavtalslulande organisationen som företräder arbetstagarna.

I de fall då en enskild arbetstagare berörs personligen har han däremot normalt rätt alt anlita sin egen organisation, med eller ulan kollektivavtal, som biträder vid förhandlingar med arbetsgivaren.

Det här är alltså ell system som i det övervägande flertalet fall på den svenska arbetsmarknaden är del naturliga och del väl fungerande. Dock skall medges att del finns vissa arbetsplatser där man har en mera egendomlig situation, som Kari Hallgren också beskrev, där majoriteten

av de anställda tillhör en organisation som inte har kollektivavtal med arbetsgivaren. Vi är helt pä del klara med de problem som uppstår där. Men del är ändå fråga om några enstaka undanlag. All anpassa lagstiftningen efter dessa enstaka undantag vore givelvis helt orimligt.

Jag tror alt de problem som man upplever i Hamnarbetarförbundet måsle lösas pä annat säll än genom att anpassa hela det svenska arbelsrätlsliga lagslifiningssystemet efter Hamnarbetarförbundeis speciella problem.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Minoritetsorganisa -tioners ställning enligt vissa arbetsrättsliga lagar

KARL HALLGREN (vpk):

Herr lalman! Påståendet att lagarna gäller i princip lika för den enskilde arbetaren oavsett vilken organisation han tillhör är en sanning med mycket slor modifikation. Jag kan bara la del exempel som jag redovisade i mitt anförande tidigare, nämligen rätlen till ledighet för utbildning, där det blir en väsentlig försämring om man tillhör en organisation som inle är kolleklivavtalsslulande, eller om man inte är organiserad alls. Företagsledningen kan inte uppskjuta förhandlingsrätten för mig längre än sex månader, om jag tillhör den kolleklivavtalsslulande organisationen, men tillhör jag icke den organisationen kan rätten uppskjutas i tvä är. Del är en väsentlig skillnad, som man inle kan bortse från.

Sedan är det klart att frågan om förhållandena i svenska hamnar är en undantagsfråga, som man säger all man inte kan ta med här. Men del är väl i alla fall en viktig fråga, eftersom nära 2 500 arbetare därigenom ställs utanför de här lagarna i väsentlig mening. Också de organisationerna har naturligtvis en begränsad förhandlingsrätt, och del finns vissa saker i lagen som det går bra för dem att utnyttja. Men det är bara ca 15 96 av de förmånsbeslämmelser som finns upptagna i lagen som utnyttjas av de icke kolleklivavtalsslulande organisationerna - oavsell om de är i majoritet pä en arbetsplats eller inle.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1269 av Kari Hallgren m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Karl Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 11 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1269 av Karl Hallgren

m.fl.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Obligatorisk arbetsförmedling, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä Karl Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 285

Nej - 13

Avstår - 1

§ 13 Obligatorisk arbetsförmedling, m. m.

Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkande 1977/78:12 med anledning av motion om obligatorisk arbetsförmedling, m. m.

I detta belänkande behandlades motionen 1976/77:227 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats alt riksdagen beslutade alt hos regeringen anhålla

1. dels om skyndsamt utarbetande av förslag till lag som förbjöd åsikts
registrering, personundersökning och svartlistning av arbetare,

2. dels om skyndsamt utarbetande och framläggande av förslag till
lag om obligatorisk arbetsförmedling.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:227.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr lalman! Vpk har i motionen 1976/77:227 föreslagit atl del skyndsamt skall utarbetas en lag som förbjuder åsiktsregistrering, personundersökning och svartlistning av arbetare samt all det snabbt framläggs förslag om att arbetsförmedlingen skall göras obligatorisk.

Trots all vi har flera lagar på arbetsmarknaden som rör personalpolitik och anställningsskydd m. m. råder det i dag en arbetsköparnas diktatur vad gäller hur mänga och vilka som skall vara anställda. Svenska ar-betsgivarefiireningens i; 32 råder alltså - arbetsköparna kan fritt välja och vraka bland de arbetssökande.

Delta system, med arbetsförmedlingen som serviceorgan ål företagen, får naturligtvis sina effekter. Arbetsköparna kan trots atl arbetsförmedlingen har anvisat arbete, äsiktsregislrera och svartlista obehagliga arbetssökande och därmed ställa dem utanför anställning. Genom personundersökningar får man fram uppgifter som innebär all de vägras anställning - uppgifter som har myckel litet alt göra med del arbete som de har sökt anställning för. Politisk svartlistning förekommer, liksom svartlistning av fackligt aktiva som är obekväma i sitt uppträdande mot arbetsköparna. Till sin hjälp har arbetsköparna egna registreringar av olika slag.

En annan effekt av arbetsköparnas rätt all fritt välja och vraka bland arbetssökande är de krav som ställs på arbetskraften. Arbetsköparna bestämmer företagets och arbetets inriktning; effektivitet och ökad pro-

duktiviiel krävs i varje skede. Del ställs höga krav pä den som söker ell arbete. Ungdomar ställs utanför i konkurrensen därför att de inte har tillräcklig arbetslivserfarenhet. Äldre ställs utanför därför all de inte har den effektivitet som erfordras. Även andra som inte är effektiva, s. k. högprodukiiva, t. ex. handikappade, sållas bort av arbetsköparna när de skall välja arbetskraft.

Det är egentligen en gigantisk utsortering som existerar-en utsortering av människor som inle uppfyller arbetsköparnas krav i något hänseende. Del blir än mer påtagligt i den kris som del kapitalistiska systemet i dag befinner sig i. Här ser arbetsköparna möjligheter att välja och vraka nästan hur som helst. Arbetsförmedlingarna har mycket litet att sätta emot. En obligatorisk arbetsförmedling skulle kunna upphäva flera negativa delar i dagens system. Åsiktsregistreringen, svartlistningen och de förnedrande personundersökningarna skulle förbjudas, och en obligatorisk arbetsförmedling skulle göra dem verkningslösa. En obligatorisk arbetsförmedling innebär atl en arbetssökande som hänvisas lill ett visst jobb från arbetsförmedlingen skall fä det jobbet, och arbetsköparna skall inte kunna sälta sig emot det.

Utskottet tar, som utskottet och riksdagen har gjort tidigare, mycket lätt på detta problem. Man hänvisar till en lagstiftning som uppenbart inte hindrar den utsortering som sker på arbetsmarknaden. Utskottets inställning är, som tidigare, alt man lar avstånd från diskriminering av arbetssökande, all problemet inte är av sådan art all del fordrar någon lagstiftning. Från den utgångspunkten avfärdar utskottet vänsterpartiet kommunisternas krav. Jag ställer därför frågan lill utskottet: Kan medbestämmandelagen och andra lagar pä arbetsmarknaden verkligen ta bort arbetsköparnas möjligheter atl svartlista och sorlera ut icke lämplig arbetskraft?

Med detta yrkar jag bifall till vpk-motionen.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Obligatorisk arbetsförmedling, m. m.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Också detta är ell vpk-krav som riksdagen har avslagit mänga gånger och på goda grunder.

Del är helt klart atl en obligatorisk arbetsförmedling med alla dess konsekvenser, som vpk förordar, har sin givna plats i en socialistisk planekonomi. Därför är det naturligt och konsekvent för vpk att förorda ett sådant förslag. Del är också naturligt och konsekvent för alla de partier som förordar en marknadsekonomi att avslå förslaget. Skall en obligatorisk arbetsförmedling fungera förutsätter det all de enskilda förelagen inte längre har något inflytande över vilka medarbetare som skall knytas lill företagen. Det systemet fungerar naturligtvis inle om man vill ha en något så när decentraliserad struktur på näringslivet.

Den väg som en överväldigande riksdagsmajoriiei i stället har vall för all tackla den typen av problem som vpk tagit upp är att stärka de anställdas inflytande på arbetsplatsen. Vi har lagen om anställningsskydd, medbestämmandelagen och främjandelagen som några viktiga

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Obligatorisk arbetsförmedling, m. m.

medel i detta sammanhang.

Lars-Ove Hagberg frågade om medbestämmandelagen kan vara ett hinder mot åsiktsregistrering. Del kan den vara. Rikligt vilka effekter medbestämmandelagen får vel vi inte förrän vi har fält medbestämmandeavtal över hela arbetsmarknaden och vi har sett de avtalen tillämpas. Men del är helt klart alt medbestämmandelagen kan ge och säkerligen kommer all ge de anställda ett sådant inflytande också över rekryteringsfrågor, att svartlistning inte blir möjlig. Om del skulle vara så atl några direktörer satt med svarta listor i skrivbordslådorna skulle de förmodligen inte kunna utnyttja listorna vid handläggning av rekryieringsärenden.

Utskottet har på ett mycket klart och tydligt sätt tagit avstånd frän åsiktsregistrering av olika slag hos arbetsgivare. Det har vi gjort vid många tillfällen. Siamlidigl är vi helt medvetna om att kontrollproblemen när del gäller att råda bot på åsiktsregistreringen är betydande. Vi tror emellertid att ett starkt inflytande för de anställda i rekryteringsfrågor lika väl som i andra frågor är det bästa sättet att råda bot på de här problemen. Del är också någonting som vi kan göra med en bibehållen decentraliserad beslutsstruktur i värt näringsliv.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! På goda grunder, sade Pär Granstedt, kan riksdagen avslå vpk-kravel. Men han anförde inga goda grunder.

Del finns inle heller några goda grunder angivna i betänkandet. Där har man i ett uttalande tagit avstånd frän åsiktsregistrering. Man anser att den är en art av företeelser som inte är särskilt farliga. Del är utgångspunkten för att man inle skall göra någonting.

Obligatorisk arbetsförmedling hör hemma, sade Pär Granstedt, i en socialistisk ekonomi. Jag hävdar bestämt all den tvärtom hör hemma i en kapitalistisk ekonomi: de arbetandes rättigheter alt få ell arbete beror på företagsledningarna - de som äger företagen - och dessa bestämmer ramarna för anställningen.

Man kan givelvis hänvisa lill all frågor som rör svartlistning och registrering skall lösas exempelvis med MBL-avtal. Men vi har inte sett något sådant avtal eller något sådant inflytande ännu. Del flnns alltså ingen garanti! Jag frågade dels om det kommer atl bli någon garanti, dels hur man tänker göra om det inte blir någon garanti i avtal. Del finnsju två parter på arbetsmarknaden som skall teckna avtal, men hittills har man inte lyckats teckna ett sådant avtal. Man har samma utgångspunkter vid förhandlingarna som tidigare. Men del är bara ena sidan av problemet.

Den andra sidan av problemet är alt en person som går lill arbetsförmedlingen hänvisas lill ett förelag och sedan blir en av många sökande till ell jobb. De som är åsiklsregistrerade eller svartlistade faller bort. Men var skall de hamna som inle är högproduktiva? På samhällets sophög någonstans? Skall inle arbetsmarknadens B-, C- och D-lag få plats i pro-

duktionen? Här kan en obligatorisk arbetsförmedling verkligen spela en viktig roll. Den bilen av den obligatoriska arbetsförmedlingen vill inte utskottet höra talas om. Trots att man får riktlinjer för personalpolitiken i MBL-förhandlingar kommer ju företagens omfattning, effektiviletsgrad och produktivitet alt bestämmas av företagsledningarna och aktieägarna. I det hänseendet finns fortfarande inga lagar. Företagsledningarna kommer att bestämma vilka som skall ingå i dagens arbetsstyrkor. Pä den punkten borde en progressiv obligatorisk arbetsförmedling kunna spela sin roll och medverka lill att fler - inle bara de högproduktiva arbetarna - får sin plats i produktionen.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Obligatorisk arbetsförmedling, m. m.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Till skillnad från herr Hagberg har jag stort förtroende för de fackliga organisationernas förmåga atl hävda sig i de MBL-förhandlingar som nu är aktuella. Jag tvivlar alltså inte ett ögonblick på att de medbestämmandeavtal som kommer att träffas skall ge de fackliga organisationerna ett reellt inflytande också på rekryteringsfrågorna. Jag känner likaså stort förtroende för all de fackliga organisationerna kommer atl tillse alt man inte tillämpar några svartlistor eller slänger ute olika svagare grupper frän arbetsmöjligheterna.

Får jag dessutom påminna om alt vi haren särskild lag som just syftar lill all underiätta för lät oss säga mindre produktiva att komma in pä arbetsmarknaden, nämligen främjandelagen. Där finns ocksä möjligheten att vidta tvingande åtgärder om det anses nödvändigt.

När del gäller MBL är det vidare viktigt att komma ihåg att även företagsledningsfrågor omfattas av medbestämmandelagen. Där finns också regler som gäller företagens omfattning och inriktning. Det är en liten dunkelhet i herr Hagbergs argumentation när han klagar över all förelagsledarna själva bestämmer omfattningen på sin arbetsstyrka. Skall jag tolka det så att i det här förslaget frän vpk ingår alt arbetsförmedlingen ocksä skall bestämma hur många anställda varje förelag skall ha? Ett bifall lill det förslaget skulle få mycket intressanta konsekvenser!

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Det var intressant atl Pär Granstedt sä klart och entydigt uttalade sitt förtroende för de fackliga organisationerna, utan några som helst inskränkningar. Del kan ha sina konsekvenser i framtiden och kan noteras. Del är nämligen sä all de fackliga organisationerna inle ensamma skall förhandla - och ramarna för de förhandlingar som sker i dag är faktiskt upplagda som tidigare.

Pär Granstedt gör tydligen den bedömningen att de fackliga organisationernas positioner flyttas fram med den här lagstiftningen, och om den profetian skulle vara riklig är det bara att hälsa med tillfredsställelse. - En annan frågeställning uppslår här: Om del inte blir så, kommer då utskottei atl ta initiativ i den riktning som vi har föreslagit för att säkra de fackliga organisationernas rättighet? Det är det intressanta i samman-

3 Riksdagens protokoll 1977/ 78:38

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Obligatorisk . arbetsförmedling, m. m.

hangel, när man nu sä entydigt tror pä de här lagarna för arbetsmarknaden. Eftersom avtalen ganska snart skall tecknas borde vi sä fall kunna få se ett initiativ från ulskotlet under nästkommande år.

Främjandelagarna berör den här frågan lill viss del. Men vad jag vel har de inte haft någon större genomslagskraft. Det sorteras i dag ut mängder av människor. I en krissituation som dagens väljer arbetsköparna helt efter sina egna kriterier vilka som skall anställas. De sociala värderingarna kommer i bakgrunden i ett läge då värt samhälle inte kan ge alla ari)ele. Man väljer att ha de bästa delarna av arbetskraften kvar i produktionen. Vad har det med sociala utgångspunkter att göra? Vad har utskottet i dagens läge att komma med på den punkten?

Till sist vill jag upprepa min fråga: Om svartlistningen och registreringen fortsätter - om det t. ex. vid nästa års behandling av den här frågan visar sig att svartlistning och registrering tillämpas - kan vi då förvänta ell positivt gensvar på vår motion i form av lagstiftning?

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 227 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 12 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 227 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Lars-Ove Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 278 Nej - 13

§ 14 Föredrogs

Arbetsmarknadsutskottets belänkande

1977/78:13 med anledning av regeringens skrivelse 1977/78:56 med redogörelse för tillämpningen av terroristlagslifiningen

Utskottets hemställan bifölls.

§ 15 Krigsmaterielexport

Föredrogs utrikesutskoitets betänkande 1977/78:3 med anledning av motion om översyn av bestämmelserna rörande krigsmaterielexport.

SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr talman! Vapenexport är en verksamhet som tillhör de mest grannlaga uppgifter ell land kan syssla med. Jag tänker då inte på stormakterna. Vi vel ju alt del finns stormakter i både öst och väst som ulan några som helst skrupler sysslar med vapenexport. För dessa stater kan vapenexporten användas både som påtryckningsmedel och som ett led i det egna landels militära strategi. Men för ell land som Sverige är vapenexporten känslig av flera skäl.

Vi har å ena sidan upprepade gånger slagit fast som en huvudlinje i svensk utrikespolitik all Sverige skall aktivt verka för en fredlig lösning av internationella konflikter och för internationella överenskommelser om nedrustning. Vi har å andra sidan ett ofta upprepat motto för vår utrikespolitik - "alliansfrihet i fred som syftar lill neutralitet i krig". Det mottot kräver fasthet och konsekvens. Tackar man nej lill allianser får man ocksä lov atl visa atl man kan klara sig själv. Ett helsvenskl försvar kräver en egen svensk försvarsindustri - det är oundvikligt!

Men det leder i sin tur lill konsekvenser. Pä samma sätt som den civila industriproduktionen måste också vapenproduktionen ha ett visst underlag för atl kunna hänga med i den tekniska utvecklingen internationellt sett. Och inte bara del - del behövs också ett visst utbyte av teknik.

Slutsatsen blir atl såväl import som export av krigsmateriel måste förekomma och tillålas. Då uppslår i sin tur behov av någoriunda fasta regler för denna vapenexport.

Utvecklingen fram lill de principer som gäller i dag har för Sveriges del varit varken snabb eller rak. Först kom Haagkonventionen 1907. Den reglerade dock bara neutrala makters rättigheter och skyldigheter i krig. Under första väridskriget införde Sverige exportförbud pä vapen, men under det s. k. vinterkriget 1939-1940 förekom som bekant en betydande vapenhjälp till Finland. Den skall ses mot bakgrunden av den hållning av typ "icke krigförande" som Sverige intog i denna konflikt.

Under efterkrigstiden fick vi först 1949 principerna för vapenexport fastlagda. De efterföljdes av s. k. riktlinjer år 1971. Någon lag om vapenexport har vi däremot inle.

1971 års riktlinjer är långt ifrån fullständiga. De ger ingen definition av begreppet väpnad inre konflikt. De klargör inte skillnaden mellan defensiva och offensiva vapen. De ger utrymme för töjbara tolkningar, samtidigt som de frän riksdagens synpunkt är svärkontrollerbara. Det ankommer som bekant på konstitutionsutskotlet atl göra denna kontroll. Men hur klarar man kontrollen utan fasta regler?

Av dessa skäl har jag tillsammans med partikamraten Bertil Fiskesjö

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Krigsmaterielexport

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Krigsmaterielexport

väckt en motion med förslag om en översyn av innehållet i och utformningen av bestämmelserna för vapenexport.

Utrikesutskottet avstyrker motionen. Man hänvisar lill atl knappt sex år gått sedan de s. k, riktlinjerna antogs. Låt mig då påpeka alt under de sex år som gått har vi fått en alll bredare och djupare information om vad som händer ute i fjärran länder. Konflikter, oroligheter och gerillaverksamhet har dragits fram i ljuset även i länder som vi länge trodde hade stabila politiska systern. Just på detta område har radio, TV och tidningar gjort en betydelsefull insats.

Låt mig här inskjuta en viktig sak. Jag ifrågasätter inle vapenexporten till våra nordiska grannländer eller lill de neutrala staterna i Europa. Vad jag ifrågasätter är en fortsatt vapenexport lill länder som saknar diplomatiska förbindelser med sina grannar, som har insiabila politiska system, som har väpnade inre konflikter och där mänskliga rättigheter förtrycks med vapenmakt.

Ulskotlet säger vidare i sitt betänkande all tillämpningen av 1971 års riktlinjer "i stort sett har fungerat på ell tillfredsställande säu". Del finns en liten glidning redan här, kan man märka. Frågan är ju vilka loleranskrav man har.

Låt oss blicka tillbaka på vad som sägs ha varit i stort sett tillfredsställande. Jag skall då inte gräva fram några hemligstämplade exempel i ljuset, ulan endast ta upp några händelser som blivit offentliga genom debatter i riksdagen.

Hösten 1976 gav regeringen exporttillslånd för fyra patrullbåtar av Spi-ca-lyp lill Malaysia. Vid denna tidpunkt var Malaysia visserligen inte i väpnad konflikt med något grannland. Det är däremot känt - och av regeringen erkänt - all gerillatrupper opererar i gränstrakterna till Thailand, där hundratals stupat i striderna. Som bekant innebär en väpnad intern konflikt i sig en risk all ocksä bli en extern konflikt. Malaysiaaffären har ännu inle varit föremål för konstitutionsutskottels prövning, vill jag påpeka.

Jag illustrerar kanske problemet bättre med nästa exempel - Pakistan -dit Sverige exporterat 45 SAAB-plan under åren fram till 1976. Exporten pågick även i ett läge dä t. o. m. USA tillämpade vapenembargo gentemot Pakistan. SAAB-flygplanen var visserligen inle beslyckade, men de kunde lätt förses med erforderlig beslyckning. Pakistan har länge levt med spända relationer lill sina grannar. Pakistan har av och till väpnade inre konflikter. Konstilutionsutskotlet granskade för något år sedan denna vapenaffär men nödgades konstatera alt del inte pågick "mera omfattande strider i Pakistan".

Praxis har nämligen blivit atl mindre omfattande strider kan tolereras. Är detta en tillfredsställande praxis? Visst ryms beslutet inom den juridiska ramen - men hur är det med den moraliska?

Sedan säger ulskotlet:

"Utskottet följer dock uppmärksamt dessa frågor och är berett alt ta nödvändiga initiativ om så visar sig erforderiigt."

Låt mig då fråga utskottets talesman: Här menar väl utskottet atl man är beredd lill en sä sällsynt sak som ell speciellt ulskottsinitiativ. Och vad skall hända för att ett sådant skall bli aktuellt? Hur mänga tusen stupade behövs det i en väpnad inre konflikt för att utrikesutskottet skall reagera och föreslå en gräns? Är utskottets talesman beredd att precisera denna gräns?

Herr lalman jag har ingel yrkande.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Krigsmaterielexport

I delta anförande instämde Bertil Fiskesjö (c).

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr lalman! Motionens syfte har väl varit alt få till stånd en modernisering och precisering av gällande regler.

Beträffande moderniseringen måsle man säga alt regelkomplexet i fråga är av ganska ny karaktär. Det bygger ju pä en relativt nyligen förelagen riksdagsbehandling. Det var utrikesutskollel som för sex är sedan begärde en utredning, och på hösten 1971 behandlades propositionen här i kammaren. Det är alltså ganska färskt material.

Beträffande preciseringen vill jag säga att uppgiften för den parlamentariska utredning, vars betänkande i stort sett låg till grund för propositionen, var just atl åstadkomma en sådan precisering.

Man kan säga, som föregående talare, alt det har hänt något sedan dessa regler antogs. Vi har genom radio och TV fäll mer kännedom om förhållandena i världen. Men det är inte bara allmänheten som fått denna kännedom utan även beslutsfattarna. Och del har i sin tur medfört atl våra svenska beslutsfattare nu mer än tidigare är ä jour med vad som händer, både genom de sedvanliga diplomatiska kanalerna och genom informationer från motståndsrörelser, speciella grupper etc.

Beträffande preciseringen är del uppenbart all de riktlinjer som fastställdes innebär vissa svårigheter vid tillämpningen. En del är inle särskilt svåra atl tillämpa. Det gäller t. ex. den om spänningsområden - det är inle sä svårt att fastställa om sådana föreligger. Det är inle heller så svårt all konstatera var det finns väpnade konflikter. Däremot är det större svårigheter atl fastställa när del föreligger inre väpnade oroligheter. Hur skall man kontrollera det? Skall man gå pä de väpnade styrkornas storlek, vilka områden som kontrolleras av centralregeringen eller frågan om ett enhetligt kommando, och skall man ha politisk syftning?

Hur man än vänder sig är det uppenbart att det finns vissa situationer där en sådan analys inle hjälper. Låt mig la Chile som exempel. Vi är alla överens om att vapenexport dit är uppenbart olämplig och inle får förekomma. Men skulle man följa gängse definitioner om centralregeringens kontroll och de väpnade styrkornas storlek, skulle landet i och för sig vara berättigat lill import. Det finns alltså vissa svårigheter med all försöka få fram en precisering i del här avseendet.

Jag tror också att den väg som vi valt i Sverige, alt låta en ansvarsfull prövning äga rum av varje ansökan genom den särskilda avdelning som

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Krigsmaterielexport

finns för detta ändamål i kanslihuset och i sista hand regeringen är ganska lyckosam.

Sven-Erik Nordin nämnde två exempel på förhållanden vid denna prövning som enligt hans mening inle var särskilt gynnsamma. Det gällde export lill Malaysia och Pakistan. All export lill Indien och Pakistan avbröts när orolighelerna började och del uppstod ell spänningsområde. Beträffande Malaysia kommer väl den frågan under konstitutionsulskol-tets prövning i sinom tid, och jag skall inle föregripa den prövningen. Det är dock alt märka atl den krigsmateriel som det gällde inte precis var av den beskaffenheten att den kunde användas vid inre oroligheler. Det gällde ju s. k. Spicafariyg, ett vapen som knappast hör hit. Man kanske från andra synpunkter kan ifrågasätta lämpligheten av denna export, men alt göra det är som sagt konstitutionsutskoltels sak och inle utrikesulskottets.

Sedan ställde talaren en retorisk fråga till ulskollels talesman. Han frågade hur mänga som skall dödas innan man ingriper. Den frågan tror jag att jag inte ens behöver besvara. Den är så uppenbart orimlig all den faller på sin egen inneboende lätthet.

Som motionären mycket rikligt refererade har ulskotlet sagt att riktlinjerna är sä färska att man knappast har anledning atl nu vidta speciella åtgärder eller atl tillsätla en ny utredning. Att märka är att den utredning som tidigare har fungerat var sammansatt av pariamentariker. En ledamot av utredningen hade varit riksdagsman och övriga var ledamöter av riksdagen och är det fortfarande. Den utredningen var helt enig i sina be-dömningai". Riksdagen antog också del förslag som regeringen framlade i stort sett på grundval av denna utredning. Ell enhälligt utrikesutskott hade tillstyrkt propositionen.

Utrikesutskottet har emellertid, som motionären framhöll, förklarat all utskottet följer "uppmärksamt dessa frågor och är berett att ta nödvändiga initiativ om så visar sig erforderligt". Det är klart att del ligger ett löfte i detta all utskottet vaksamt skall följa utvecklingen. Saker och ting kan inträffa som gör all de regler som gäller inte är bra. Dä är utskottet berett all ta initiativ. Men i övrigt vill utskottet föreslå att riksdagen avslår motionen med den motivering som utskottet har anfört.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr talman! Jag vel alt Allan Hernelius var ledamot av den ulredning som tillsattes 1969 och som ju utgjorde grunden lill den proposition som framlades 1971 och som ledde lill de vägledande riktlinjerna.

Det skall kanske påpekas i historieskrivningens namn all denna ulredning ganska ordentligt tog upp frågan hur man skulle utöva riksdagens kontrollmakl utöver den som konslilutionsutskottet har. Utredningen ansåg att del borde tillsättas en rådgivande nämnd, som skulle följa dessa exportaffäier. Det förslaget avvisades som bekant av konstitutionella skäl. Del skulle vara en främmande fågel i del konstitutionella syslem som

utvecklats och det skulle kanske också sätta konstitutionsutskottet på mellanhand.

Detta var, såvitt jag förstår, riktigt tänkt. Men del alstrar nästa fråga: Hur skall konstilutionsutskottel kunna fullgöra sin uppgift, när man har så här pass vaga riktlinjer? Allan Hernelius erkänner själv atl del är fråga om prövningar som sker frän fall till fall. Han är inle beredd att göra någon precisering - det hade jag inte heller räknat med - av vad som skulle hända för att utrikesulskottet skulle ta ett initiativ. Han sade att det ligger ett löfte i utskottets skrivning. Ett löfte kan naturiigtvis vara stort nog. Det betyder väl att om någonting händer hux flux sedan den ordinarie motionstiden gått ul och utan alt regeringen framlägger ett förslag om del hela, så griper utrikesutskottet in.

Detta vittnar ändå om alt det flnns en viss osäkerhet hos utrikes-ulskollet. Ulskotlet är inte fullständigt övertygat om att motionen skall avslås rått och kallt. Vi får väl vara ense om, Allan Hernelius, att detta visserligen är första gängen som vi diskuterar vapenexport med varandra här i kammaren men tydligen inle den sista.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Krigsmaterielexport

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! Herr Nordin tar upp frågan om riksdagens kontroll, och det är en viktig fråga. Han har alldeles rätt i att utredningen hade föreslagit en särskild kontrollinslans, en nämnd, ett förslag som regeringen avvisade på grundval av yttranden från flera remissinstanser. Det avvisandet innebar en snubba åt den eventuella konstitutionella sakkunskap som kan ha funnits i utredningen, och det var kanske inte en helt obefogad snubba.

Men det innebar inle att riksdagen lämnades ulan kontrollmöjligheter. För det första hänvisade regeringen till att i utrikesnämnden kan frågor av känslig art i delta sammanhang upptas. För del andra har konslilutionsutskottet sin prövningsrätt och sin granskningsrätt. Herr Nordin tycks vilja göra den prövningsrätten beroende enbart av innehållet i reglerna och tolkningen av dem, men så är det naturiigtvis inte. Herr Nordin vet, som gammal ledamot av konstitutionsutskollet, alt detta utskott har fri politisk prövningsrätt även i fråga om del lämpliga i besluten och praklikabiliteten av de beslut som regeringen fattar.

Man behöver inte hänvisa lill en paragraf och säga att regeringen har brutit mot den. Konstilutionsutskotlei har alltid en allmän prövningsrätt vid sidan av paragraftolkningen, och den gäller naturiigtvis i det här fallet. Skulle konslitutionsutskottel vid sin granskning av vad som sker i samband med vapenexporten finna an regeringen inte har förfarit lämpligt, så kan utskottet ge denna sin mening till känna för riksdagen. Så har skett förut i vissa fall, och så kommer att ske i framliden också.

Her'r Nordin har alldeles rätt i att utrikesutskottet kommer att följa den här frågan liksom vi följer andra frågor när del gäller utrikes ärenden. Ett utrikesutskotts medlemmar bör alltid ha öron att höra med och ögon att se med och dra konsekvenserna därav vid sin behandling av ärendena och i fråga om eventuella initiativ.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Försvarets hundskola

SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr talman! Även herr Hernelius har ju tidigare deltagit i konstilutionsulskoltets arbete - jag saknar honom där, vill jag säga. Men då borde herr Hernelius kunna komplettera beskrivningen av konstitulionsulskollels uppgift med atl jusl delta att granska i viss män hemligstämplat material inle är så lätt. Man står inte precis med öppen dörr och säger: Var så god, ta del av vad regeringen har beslutat!

Del innebär all kretsen är liten. Kontrollmöjligheten är i motsvarande grad liten, och när principer och riktlinjer dessutom är så töjbara som de nu är, leder delta fram lill att utskottet visserligen kan tycka en del saker men atl det heller inte kan bli mycket mer.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr lalman! Det är väl ändå, herr Nordin, knappast möjligt all åstadkomma större preciseringar och klara definitioner i eventuella regler. Då måste man falla tillbaka pä konslitutionsulskollets allmänna granskningsplikt och granskningsrätt. Jag håller med herr Nordin om alt det ibland kan vara svårt atl utöva denna rätt, men den har utövats och den kommer säkert all utövas även i fortsättningen.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 16 Försvarets hundskola

Föredrogs försvarsutskottets betänkande 1977/78:1 med anledning av propositionen 1976/77:157 om inriktning och organisation av försvarets hundskolas verksamhet .jämte motioner.

IVAR HÖGSTRÖM (s):

Herr talman! Jag vill med några ord ge uttryck för vår tillfredsställelse med all försvarsutskottet delar motionärernas synpunkter på frågan om kravet atl hundskolans verksamhet skall vara självbärande. Principen om full kostnadstäckning som godkändes av riksdagen 1970 måste, som ulskotlet konstaterar, frångås i den framlida verksamheten vid skolan. Erfarenheterna av de gångna årens verksamhet visar klart atl det inte är möjligt all tillämpa denna princip.,

Utskottet avvisar därmed vad som angavs i regeringspropositionen i maj, nämligen att drifibidraget, som f n. utgår med 4 milj. kr., under en fyraårsperiod trappas ner med 1 milj. kr. per år. Utskottet föreslär i stället alt ett grundbidrag skall utgå och vara så avpassat att skolans drift inte äventyras. Under en övergångslid konstaterar också utskottei alt del kan bli erforderligt med ell särskilt driftbidrag.

Dessa synpunkter sammanfaller helt med de krav som redovisas i mo-

tionerna. Men därutöver gör utskottet ell viktigt påpekande, som jag vill understryka. Det gäller här hur drifibidraget skall fördelas budgetmässigt. Utskottet anser att bidraget bör beräknas med hänsyn lill att andra samhällssektorer än det militära försvaret drar nytta av skolans verksamhet. Exempelvis produktionen av ledarhundar för synskadade bör till viss del kunna bestridas över socialdepartementets huvudtitel, liksom polisväsendets hundar bör hänföras till justitiedepartementet.

När del gäller de synskadade har vi i dag en stor brist pä ledarhundar. Enligl uppgift finns det i dag ca 170 ledarhundar bland ca 20 000 synskadade. Internationellt sett är denna siffra mycket låg. I samband med ell internationellt symposium i London 1976 redovisade man ett behov av ledarhund bland de synskadade ligga mellan 6 och 10 96. Om man tar den lägsta siffran, alltså 6 96, skulle vi ha ett behov av 1 200 hundar. I dag utbildas 25-30 ledarhundar per är. Även om man inte kan tillfredsställa hela detta behov inom den närmaste framtiden, är det emellertid uppenbart att här finns ett stort uppdämt behov. Och då är del angelägel all alll görs för atl öka produktionen av ledarhundar. Det är således inte enbart ett försvarels intresse att verksamheten vid hundskolan i Sollefteå kan hållas på en hög nivå även i framtiden.

Slutligen vill jag, herr talman, även om vi inte i dag har atl pröva frågan om uppfödning av försöksdjur vid hundskolan i Sollefteå, understryka vikten av all jordbruksministern vid sin beredning av en proposition, som aviserats all föreläggas vårriksdagen 1978, beaktar vad som anförts i Åkergruppens PM angående lokalisering av denna verksamhet till hundskolan. Detta skulle möjliggöra atl sysselsättningen för de nu anställda vid hundskolan skulle vara tryggad. Hundskolans verksamhet är en betydelsefull tillgäng i en bygd som under många år hafl stora sysselsättningsproblem.

Jag har inget annat yrkande än utskottets, men vill uttala en förhoppning att regeringen vid sin prövning av de frågor som berör hundskolans verksamhet noga beaktar vad riksdagen genom sin bifall till utskottets hemställan ger regeringen till känna.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Försvarets hundskola

1 detta anförande instämde Sven Mellqvist (s).

SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr lalman! Oavsett om man är motionär, ångermanlänning, hundintresserad eller pä annat sätt engagerad i verksamheten vid försvarels hundskola i Sollefteå, så måste man konstatera atl hundskolan under hela 1970-lalet inle fåll en rejäl chans lill ell fast planeringsunderlag och en trygg framlid. Den har varit föremål för flera utredningar, eller åtminstone rapporter. Man har beskrivit situationen, men del har varit ont om genomtänkta lösningar.

I och för sig finns det flera förklaringar till detta. Atl förändra en rent militär uppgift till en civil institution brukar inle vara lätt, del är det ena. Del andra är att hundskolans uppgift alt producera tjänslehundar.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Försvarets hundskola

och dessutom tjänslehundar som skall fylla myckel höga krav, är en både svär och unik uppgift.

Alltför fä känner verksamheten och dess speciella egenart. Låt mig beskriva en liten del av det hela. Det ligger ofta nära till hands att ställa rent industriella krav på en rationell drift vid hundskolan. Men nu är det inle så enkelt att man kan stoppa in en valp i ena dörren och ut ur den andra kommer en färdigdresserad hund. På samma sätt som värt skolväsende, som kostar så mycket, som är så personalintensivt, som tar sä många år av elevernas liv, ändå inte kan lyckas till hundra procent med sina elever, på samma sätt måste en hundskola dras med lyckade, mindre lyckade och misslyckade dressyrresultai.

Låt mig fortsätta jämförelsen mellan undervisning av skolelever och dressyr av hundar en liten bit lill. Samhället försöker alltid ge eleven en ny chans. Men en misslyckad unghund slås ut direkt. Här har vi den första minusposten.

Sedan har vi nästa grupp: Hunden klarar dressyren till vakthund, dvs. en s. k. lägkvalificerad tjänstehund, men inle längre. Så länge det finns avsättning för denna tjänstehundsgrupp föreligger en viss kostnadstäckning.

Slutligen har vi elitgruppen - de hundar som duger till ledarhundar och som Ivar Högström nyss berättade om. Den typen av hundar kan samhället inte undvara. Men vissa s. k. utredningsexperter tycks tro att den lilla elitgruppen, toppen på pyramiden, skall kunna finansiera också pyramidens bas - en baskostnad som även skall täcka kostnaderna för service lill allmänheten m. m.

I anslutning lill propositionen 1976/77:157 har jag jämte några partikamrater väckt en motion om forbättringar av propositionens förslag.

Beträffande motionens huvudpunkt - kravet på ett fast bidrag som garanterar hundskolans framlida drift - vill jag oförbehållsamt ge försvarsutskottet en eloge för den ståndpunkt man resonerat sig fram till. När utskottet på s. 7 i utskollsbelänkandet skriver all grundbidraget "bör vara så avpassat all skolans verksamhet vid en effektiv och kostnads-medveten drift inle äventyras", så ger man därmed äntligen hundskolans personal en fast tro på en framlid med trygghet och arbetsglädje. Det utesluter inle omplaceringar av personal av andra orsaker, men utskottet understryker ju att detta måste ske med omsorg. Jag vill lacka för det.

Men, herr talman, jag är naturiigtvis inle helt nöjd, även om skrivningen är välvillig också på avslagspunkierna.

Utskottet hoppas på en proposition våren 1978 om försöksdjursuppfödning i Sollefteå, man hänvisar till pågående ulredning om djursjukhus och man delar vår uppfattning om den framtida departementstillhörigheten. Del låter acceptabelt. Men i vår motion har vi även ställt krav på ell riksdagsutialande atl försvarsmakten i första hand bör lösa byggnads- och maierialbevakningsuppgifter genom bevakningshundar och inte med dyrbar och osäker elektronisk utrustning. Därvidlag vill utskottet inle förorda något uttalande. Varför del?

Här slår en slor del av vad jag kallar skolans avsättning av medelbegåvningarna på spel. Hur skall man kunna upprätta några långsiktiga kontrakt med försvarsmakten annars? Och om försvaret drar sig ur, hur skall då någon annan våga skriva långlidskonlrakt på vakthundar?

Och vad vel försvarsutskotlet om hur myckel alternativen - de elektroniska bevakningsalternativen - verkligen kostar?

Jag har en uppgift om atl man vid tre kärnkraftverk i värt land redan har fåll installera elektronisk bevakningsulruslning för 12 milj. kr. Vad kommer del då atl kosta vid försvarels alla anläggningar?

Allra sist en högaktuell fråga.

För all finna nya användningsområden för tjänslehundar och trygga sysselsättningen för ytterligare någon dressör erbjöd hundskolan i fjol - del var i november - försvaret och civilförsvarsstyrelsen en beredskapsgrupp av räddningshundar för användning inom och utom landet. Skolan hänvisade lill erfarenheter från olika katastrofer.

Del tackade de ifrågavarande instanserna nej till! Sådant behövdes inte! Pengarna räckte inle! I natt har man förtvivlat ringt från katastrofplalsen i Göteborg och frågat efter just räddningshundar. Det räcker inte med elektronisk sökarutrustning där nere. Man är rädd att man inle skall finna alla begravda människor i lid.

Herr talman! Vore det inte med den erfarenheten dags också för generalerna att börja tänka om?

Jag har inget särskilt yrkande.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Försvarets hundskola

PER PETERSSON (m):

Herr lalman! Framläggandet av propositionen och diskussionen med anledning av försvarets hundskola i Sollefteå beror främst på att försvaret minskar sitt inköp av hundar med 50 minhundar. Eftersom del jusl nu inte finns någon efterfrågan pä flera hundar, måste det bli en minskning av hundskolans verksamhet.

Sven-Erik Nordin, som är ordförande i hundskolans styrelse, menar all regeringen inte försökt alt sätta sig in i hundskolans verksamhet. I själva verket tillsatte regeringen i november 1975 en arbetsgrupp för all se över verksamheten vid hundskolan och för att förbättra beslutsunderlaget för skolans ekonomi och inriktning. Arbetsgruppen har redovisat resultatet av sill arbete i en rapport som lämnades i december 1976, och propositionen 1976/77:157, som vi nu har behandlat, bygger i stort sett på arbetsgruppens förslag.

Sven-Erik Nordin sade beträffande de högkvalificerade hundarna atl urvalet blir för litet, om man går ned från 200 hundar lill ett lägre antal. Del har man ocksä tänkt på vid utarbetandet av propositionen. Man har föreslagit alt det under en treårsperiod bör ges bidrag lill avelsbe-främjande verksamhet. Det är också meningen atl del skall bli möjligt att genom ett bällre urval fä fram flera godkända hundar även vid ett lägre uigångsantal.

I utskottet har vi ocksä myckel noga följt frågan om ledarhundar för

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Försvarets hundskola

de synskadade. Vi har sagt all del är angeläget all upprätthälla produktionen av ledarhundar, men vi har också varit ense om all riktlinjerna för verksamheten skall överensstämma med vad som förordas i propositionen, dvs. att skolan bör dimensioneras för en produktion av omkring 155 hundar. Blir del ändringar i produklionsförutsättningarna, skall delta naturligtvis kunna påverka inriktningen av verksamheten vid skolan.

Ivar Högström tog upp frågan om kostnadstäckningen. Här har riksdagen 1970 sagt ifrån all skolan skall drivas sä, att den ger full kostnadstäckning. Vi har granskat frågan med stöd av det utredningsmaterial som finns atl tillgå och har konstaterat, alldeles som Ivar Högström sade, alt del inte är möjligt atl tillämpa principen om full kostnadsläckning. Vissa kostnader som avser produktionen skall därför läckas genom anslag på statsbudgeten. Jag är ocksä glad över att Ivar Högström delar vår uppfattning alt kostnaderna skall spaltas upp med hänsyn till vilka samhällssektorer som drar nytta av skolans verksamhet.

Sven-Erik Nordin hade också kritiska synpunkter på försvarels bedömning av hur man skall använda sig av bevakningshundar. I utskottet har vi inte ansett oss ha bättre sakkunskap än den som finns inom försvaret och andra institutioner, som nyttjar hundar för bevakning. Därför har vi inle ansett oss ha vare sig orsak eller möjlighet atl göra något uttalande i den frågan.

Till sist vill jag påminna om atl utskottet enhälligt förklarat all det bör vara naturligt alt skolan förs över frän försvarsdepartementet till ett annat departement. Utskottet har emellertid inle velat föreslå riksdagen all göra något uttalande i frågan.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr talman! Försvarsulskottels ordförande ägnade en slor del av sitt inlägg åt att försvara regeringen och den som skrivit den departements-rapport som låg till grund för propositionen. Nu vill jag för atl Per Petersson inte skall känna sig partipolitiskt stött i kanten peka på all riktlinjerna för utredarna angavs av den förre försvarsministern. Den nye har egentligen bara traskat vidare i de gamla spåren och alltså inle gått lill grunden med frågan. Jag har liksom Ivar Högström sagt atl försvarsutskottet däremot gjort detta i vad avser den ekonomiska bedömningen, och del berömmet kan jag framföra en gång lill.

En bidragande orsak till mitt inlägg var all jag ville få ett uttalande från uiskoushåll om huruvida man vågar ha en uppfattning om hur bevakningen skall ordnas i försvarels anläggningar. Skall del ske i enlighet med vad generalerna tycker eller enligl politikernas riktlinjer?

Per Petersson säger atl han inte känner sig sakkunnig nog för all ha en uppfattning i den frågan. Men är inte detta ett något riskabelt uttalande? Vad skall folk egentligen tro - i ett samhälle där vi diskuterar försvarsulgifter uppgående lill miljarder och åter miljarder och där alla tycker atl del ko.siar för myckel - om de av politikerna som borde kunna

detta bäst inle vågar ha en uppfattning? Jag skulle vilja ge Per Petersson det rådet alt han fattar litet större mod pä den här punkten under del år som kommer.

PER PETERSSON (m):

Herr lalman! Först vill jag säga att Sven-Erik Nordin kan bespara sig sitt bekymmer om att jag skulle känna mig politiskt stött i kanten. Jag vel mycket väl vilken regering som har tillsatt utredningen i fråga och under vilken regeringstid den har utfört större delen av sitt arbete.

Även om det kanske i viss mån kan sära Sven-Erik Nordin, måste jag också säga all varken jag eller, som jag tror, utskottet är riktigt helhjärtat övertygade om att Sven-Erik Nordin är den ende som har kunskap om hur man skall använda hundar inom samhällslivels olika områden. Det är kanske främsta orsaken till del uttalande som vi har gjort på denna punkt.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 17 Kassett-TV till de svenska FN-bataljonerna

Föredrogs försvarsutskottets betänkande 1977/78:2 med anledning av motion om kassetl-TV lill de svenska FN-balaljonerna.

HELGE HAGBERG (s):

Herr lalman! Motionen om TV-kaselter till de svenska FN-bataljonerna, som väcktes för snart ett år sedan, har av försvarsutskottet behandlats grundligt och seriöst. Alt sedan förslaget från utskottet mynnar ul i ett avstyrkande kan inle utskottet lastas för.

Vi motionärer har dock kunnat registrera all behovet av bl. a. en lösning på frågan om upphovsmannarätten och av utredningar pä området är myckel starkt. Det framgår också av utskottets betänkande atl utskottet noterat detta behov. Något som kanske borde begrundas litet mera är, som utskottet uppger i sitt belänkande, möjligheterna att i detta sammanhang utnyttja handelsflottans kultur- och fritidsråd. Detta har lill helt nyligen kunnat förmedla nyheter, kulturprogram och underhållning via TV-kaselter. Avtalen för denna verksamhet är dock uppsagda från maj månad i år, och det ges bara möjlighet atl se material som inspelals före denna månad.

Genom brev och samtal med SIDA-personal har vi motionärer fått klart för oss alt del också bland dem råder samma skriande behov av nyhetsprogram och program med kultur och underhållning. Från Bai Bang-projektets personal understryks i ett meddelande den totala isolering

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Kassett-TV till de svenska FN-bataljonerna

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Kassett-TV till de svenska FN-bataljonerna

som 450-500 svenska medborgare lever i långt uppe i Vietnams skogsområden.

Mot denna bakgrund uppslår frågan hur SIDA-personalen skall komma med i ell kommande informations- och kulturflöde från hemlandet. Vi måsle också la ställning till andra frågor. Skall vi såsom nu ha flottans kultur- och fritidsråd, som servar den personal som utgör besättning på handelsflottan, sorterande under kommunikationsdepartementet? Skall försvarsmyndigheterna ha något organ som servar FN-bataljonerna? Blir det utrikesförvaltningen som ordnar för SIDA-personalen? Vi bör i detta sammanhang komma ihåg att vi också har folkrörelserna i form av missionen och fackföreningarna, företagsprojeki, svensk UD-personal och svenska skolor i ullandel.

Det kan hända alt denna fråga behöver en vidare behandling. Men samtidigt måste betonas all det är bråttom. Vi har svenska medborgare i tjänst på värdefulla projekt över hela väriden. Vi vill ha det så, eftersom vi tror all vi härigenom kan göra insatser på olika sätt. Men dä måste vi också sörja för denna personals rent mänskliga behov av kontakter med del svenska samhällets förhållanden. Därför skall vi motionärer fundera pä om vi skall la vidare kontakter på del här området. Del är möjligt atl frågan bör behandlas i del utskott som har radio- och kulturfrågor om hand och all utbildningsdepartementet således skall vara det organ som häller i ärendet.

Jag har självfallet inte något yrkande i dag, men jag tror säkert atl denna fråga återkommer till riksdagen i någon form-

ULLA EKELUND (c):

Herr talman! Som framgår av betänkandet är försvarsutskotlet av samma mening som motionärerna, nämligen alt svenska FN-soldaler och handelsfiottans folk bör kunna jämställas när del gäller möjligheten atl genom kassetter kunna se aktuella svenska TV-program. Helge Hagberg har ju också gett sill vitsord vad gäller utskottets ullätande på den punkten.

Rättigheten atl på detta säll utnyttja TV-program har, som också har nämnts, reglerats genom två olika avtal. Det ena är det som handelsflottans kultur- och fritidsråd haft med Sveriges Radio, men som nämnts upphörde detta att gälla vid utgången av maj månad i år, och det pågår nu förhandlingar om en förnyelse av avtalet. Där har vi alltså inget avtal all hänvisa lill. Del finns ytterligare ell upphovsrättsligt avtal, som också gäller för handelsflottans kultur- och fritidsråds del. Del avtalet är knutet till andra medverkande i program än dem som är anställda vid Sveriges Radio.

Helge Hagberg log i sitt inlägg upp ocksä andra grupper som vi inom försvarsulskoilel inle haft anledning alt diskutera i betänkandet, men som helt säkert är i lika stort behov av dessa program som de svenska FN-soldalerna. Eftersom utredningen om upphovsrätten och videogram-ulredningen behandlar problem som direkt anknyter lill motionsförslagel.

anser utskottet all det inte finns anledning att sätta i gång ytterligare utredningsarbete. Jag har inhämtat alt videogramulredningen så sent som i går tog upp dilhörande frågor, och då efter vad jag förstod i ett vidare perspektiv än just det som anförts i motionen. Det är därför min förhoppning atl ocksä Helge Hagbergs övriga grupper kommer in i behandlingen där.

1 försvarsutskottet poängterar vi emellertid önskvärdheten av att både utredningsarbetet och avtalsförhandlingarna skall leda till positiva resultat även för de svenska FN-förbandens del.

Jag vill, herr talman, med delta yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Meddelande om interpellationssvar

Om statligt stöd för installation av värmepump i bostad

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 18 Föredrogs

Försvarsutskottets belänkanden

1977/78:3 med anledning av motion om förvaringen av militära tjänslevapen

1977/78:4 med anledning av motion om överbefälhavarens direktivrätl lill försvarets forskningsanstalt.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa belänkanden hemställt.

§ 19 Meddelande om interpellationssvar

1977/ 78:65 om sammanläggning av statens planverk och bostadsstyrelsen

Bostadsministern ELVY OLSSON:

Herr lalman! Svaret på Per Bergmans interpellation om sammanläggning av statens planverk och bostadssiyrelsen hade jag avsett atl ge den 9 december, men på grund av kammarens arbetsbelastning den dagen kommer jag i stället all lämna svaret den 12 december.

§ 20 Om statligt stöd för installation av värmepump i bostad

Bosladsministern ELVY OLSSON erhöll ordet för att besvara Benil Jonassons (c) den 18 november anmälda fråga, 1977/78:152, och anförde:

Herr talman! Bertil Jonasson har frågat mig om jag avser all vidtaga några åtgärder för atl värmepumpar skal) b!' berättigade till energisparlån.

Vad gäller del reguljära statliga stödet u]\ energisparåtgärder i bostadshus vill jag lill en början erinra om att det ankommer på bostadssiyrelsen att närmare bestämma vilka åtgärder som bör ges sådant stöd. Detta gör styrelsen inom ramen för de bestämmelser som statsmakterna har

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om statligt stöd för installation av värmepump i bostad

meddelat. Del avgörande är därvid om åtgärden i fråga är så energiekonomisk och i övrigt lämplig alt stöd bör utgå till den. Detta gäller då även installation av värmepumpar.

Länemyndighelerna har visat till synes stor återhållsamhet när det gäller behandlingen av ansökningar om stöd till sädana pumpar. Detta har, efter vad jag har erfarit, berott på problemen med dels lönsamheten, dels driftsäkerheten hos de pumpar som hittills har kommit i marknaden. Inom planverket pågår arbete med alt få fram bl. a. normer för typgodkännande av sådana pumpar. Ett typgodkännande kommer givetvis att underlätta den framtida långivningen.

Riksdagen har ju ocksä vid ett flertal tillfällen ställt sig positiv till alt långivningen avseende värmepumpar kommer att öka. Jag anser därför an del f. n. inle behövs ytterligare åtgärder i denna fråga.

Jag vill också understryka att det är mycket angeläget att snabbt utveckla ny teknik när det gäller energisparandel i byggnader. Jag vill i sammanhanget erinra om att det fr. o. m. detta budgetår är möjligt alt få bidrag samt ränte- och amorleringsfria lån för alt genomföra experiment och forskning i fråga om sådan ny teknik. Jag räknar med att delta nya stöd på ell verksamt sätt skall bidra till att nya och effektiva lösningar inom energisparområdet snabbt skall komma ul på marknaden.

BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Jag ber atl få tacka bostadsministern för svaret på min fråga.

Energisparandel är en viktig fråga, som på allt sätt måste uppmärksammas och stimuleras. Alla alternativ lill de sedvanliga energikällorna behöver främjas. Ett viktigt alternativ är värmepumparna till byggnader för all kunna utnyttja jordvärme.

På många häll har del varit svårt alt få lån och bidrag för sådana här installationer. En positiv behandling av läne- och bidragsfrägor beträffande värmepump skulle vara en god affär för landet i dess helhet. Del skulle ge flera människor sysselsättning vid tillverkningen, och del skulle ocksä ge mera sysselsättning vid installationen. Del är med andra ord flera positiva, samverkande faktorer som skulle ge ett bättre resultat om vi finge en mer positiv behandling av läne- och bidragsfrågorna.

Slalsrädet erinrar om att del är bostadssiyrelsen som närmare skall bestämma vilka åtgärder som bör ges sådant stöd. Därvid är del avgörande om åtgärden i fråga är så energiekonomisk och i övrigt lämplig atl stöd bör utgå. Del gäller också värmepumparna. Del är riktigt, som sägs i svaret, alt det har varit återhållsamhet när del gäller behandlingen av ansökningarna och det är därför jag har ställt frågan, för alt man skall komma i gång bättre.

Del är en nyhet för mig all man inom planverket nu håller på alt arbeta fram normer för typgodkännande av pumparna. Det skulle naturligtvis underlätta, och jag hoppas alt detta skall kunna ske myckel snabbt, därför att det är en fråga som brådskar. Jag vill också poängtera

alt man faktiskt hade förväntat sig ett snabbare resultat i de frågorna, eftersom riksdagen vid ett flertal tillfällen har ställt sig positiv till långivningen beträffande pumparna. Statsrådet säger att med hänsyn härtill behövs inga ytterligare åtgärder, och del är rikligt. Det borde vara så. Jag vill bara lill sist säga atl jag är mycket lacksam för svaret och för de klarlägganden som har gjorts. Jag tackar än en gång för svaret och hoppas alt delta skall kunna ge anledning till positiva behandlingar av frågan sä snabbi som möjligt, därför all många positiva saker skulle bli följden. Det skulle ge arbete och sysselsättning åt många, och det skulle dessutom vara energibefrämjande i högsta grad.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om åtgärder för att trygga verksamheten i Luleå hamn

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 21 Om åtgärder för att trygga verksamheten i Luleå hamn

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för atl besvara Eva Winthers (fp) den 7 november anmälda fråga, 1977/78:123, och anförde:

Herr talman! Eva Winther har frågat mig om jag avser alt utifrån regionalpoliliska synpunkter vidta åtgärder som kan bidra till alt trygga verksamheten i Luleå hamn.

LKAB har nyligen slutfört en ulredning - den s. k. malmbaneutredningen - där man förutsätlningslösl undersökt möjligheterna att minska transportkostnaderna. Av utredningen framgår alt fraktkostnaderna inte har någon avgörande betydelse vid valet av ulskeppningshamn. Däremot visar utredningen all Narvik har vissa marknadsmässiga fördelar framför Luleå. Dessa ger betydande vinster vid en ökad transport över Narvik.

Jag vill försäkra Eva Winther alt regeringen med kraft kommer att värna om malmbrytningen i Norrbotten, och en fortsatt omfattande brytning är naturligtvis en första förutsättning för alt hamnrörelsen skall kunna existera. Formerna för detta engagemang får naturligtvis las upp i särskild ordning. Jag vill vidare peka på all fraktkostnaderna på järnväg naturligtvis kan spela roll för valet av utskeppningshamn. SJ och LKAB kommer atl förhandla om ett nytt avtal som skall gälla fr. o. m. år 1979.

EVA WINTHER (fp):

Talman Allard! Jag skall be all få lacka för svaret. Jag noterar med glädje all statsrådet säger all regeringen med kraft kommer all värna om malmibrytningen i Norrbollen. Det är ett helt riktigt konstaterande all en fortsatt omfattande brytning är en första förutsättning för att hamnrörelsen i Luleå skall kunna existera.

Bakgrunden lill min fråga är alt den framtida verksamheten i Luleå hamn har kommit upp lill diskussion i samband med LKAB:s ekonomiska svårigheter och inle minst den stora belastning pä LKAB:s ekonomi som de höga transportkostnaderna på malmbanan utgör. Det finns en slor oro för Luleå hamns möjligheter i framliden och en oro för att de

4 Riksdagens protokoll 1977/78:38

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om åtgärder för att tiyggo verksamheten i Luleå hamn

som är anställda där skall förlora sina jobb.

Malmhamnen i Luleå fick en ny anläggning klar 1965. Den är en av väridens största och modernaste. Malmexporten har hittills inneburit att Luleå variit Sveriges största exporthamn. Ett handikapp för hamnen är naturligtvis all den inle är isfri året om. Men skeppningssäsongen kan föriängas med isbryiarhjälp. Det måste dock ställas speciella och fördyrande krav på de båtar som skall gä vintertid.

Det är i princip Malmbergsmalmen som har transporterats till Luleå - 1976 ungefär 5,8 miljoner ton, i år drygt 5 miljoner lon. Därav tar NJA ungefär 1 miljon lon. Pä grund av sill svåra ekonomiska läge försöker LKAB nu jaga kostnader. Då kommer givelvis fraktkostnaderna in i bilden. F. n. kör man malm till Luleå och lagrar den där för all stoppa transporterna till Luleå under 1978 och pä så sätt minska kostnaderna. I stället vill man förslärka järnvägen Gällivare-Kiruna och transportera merparten av Malmbergsmalmen via Narvik, där det finns en nybyggd hamnanlä.ggning med slor kapacitet. Från Luleå räknar man sedan med atl skeppa ungefär 2 miljoner ton. Man kan fråga sig vad det kommer au betyda för utvecklingen i Luleå hamn.

En minskning av malmskeppningen innebär minskat underlag för den kommunala hamnverksamhelen, för lotsväsendel, bogserbåtsbolag och servicebolag. Hamnkostnaderna är i stort sett fasta, vilket innebär all övriga kunder, bl. a. NJA, får ökade kostnader. En nedläggning av malmskeppningen skulle innebära ett bortfall av fartygsavgifter med 1-1,5 milj. kr. På bogserbåtssidan svarar LKAB för ungefär 50 % av underiaget. När del gäller vintersjöfarlen krävs en lokal hamnisbrytare för inre leden, till hamnen, 50 % av godset är malm. En neddragning av malmskeppningen över Luleåhamnen har alltså stora konsekvenser för övriga bålar och övrig skeppsfart. Del är en fara pä sikt, och del är därför som jag har frågal vad detta kan innebära i minskning av övrig sjöfart på grund av de ökade kostnaderna.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Jag vill för tydlighetens skull betona all malmbaneutredningen ju visade all de marknadsmässiga för- och nackdelarna spelar en avgörande roll när det gäller valet av utskeppningshamn. Det finns ett tilltagande motstånd, tyvärr, hos kunder utanför Östersjöområdet mot all hämta malmen i Luleå. Det är delta som ligger bakom Narviks i motsvarande mån ökade fördelar.

Men en viktig punkl i utredningen är alt den slår fast atl del från LKAB:s synpunkt är angelägel - då utifrån en rent företagsekonomisk kalkyl - att Luleå upprätthålls som utskeppningshamn också i framtiden. Det ger LKAB en trygghet och en ökad flexibilitet bl. a. i valet av marknader. Den saken är del viktigt att komma ihåg i detta sammanhang.

Det är också så att LKAB enligt vad som kommit till min kännedom har för a\sikt att la upp den här saken med Norrbollendelegalionen, som behandlar sysselsättningsproblemen bl. a. i Luleåregionen. Jag utgår

ifrån atl vid de kontakterna kommer frågan om Luleå hamns framlid alt i hög grad aktualiseras. Jag utgår också ifrån all Norrbollendelegalionen kommer att ha synpunkter pä Luleås hamn och dess betydelse för sysselsättningen i regionen.

EVA WINTHER (fp):

Del är av stor betydelse för Luleåhamnens vidare framlid och för LKAB:s möjligheter atl frakta malmen ned lill Luleå atl den södra bandelen blir ombyggd. LKAB har f. n. en önskan att bandelen Gällivare-Kiruna skall byggas om, så att man lättare skall kunna transportera åtminstone merparten av Malmbergsmalmen över lill Narvik. Skall man kunna frakta malmen ned till Luleå på ett mer lönsamt sätt ät det oerhört viktigt att den södra bandelen blir ombyggd. Jag skulle väldigt gärna vilja fråga statsrådet om han är beredd atl i regeringen la upp diskussioner om och la initiativ till en sådan ombyggnad. Den skulle dessutom ge myckel goda sysselsättningsmöjligheter.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! De fortsatta övervägandena får avgöra i vilken takt man bör gå in med upprustningsåigärder för malmbanan. Del är för dagen för tidigt att avge något omdöme om de möjligheterna. Men jag utgår från att de kontakter som nu sker mellan LKAB och Norrbottendelegationen kan komma atl bringa klarhet i de här frågorna och att det kan innebära en prioritering av de investeringar för malmfälten och för malmtransporterna som ur regional synvinkel är angelägna.

EVA WINTHER (fp):

Del är viktigt all man studerar det här och gör avvägningar. Men ett beslut får inte dröja för länge, eftersom det är viktigt alt en ombyggnad kommer i gäng fort. Ett beslut är av stor betydelse för LKAB:s bedömningar för framtiden. Jag förstår så väl om företaget resonerar förelags-ekonomiskt - del är alldeles riktigt. Men samhällsekonomiskt skulle del vara till fördel om vi hade kvar en större del av frakten över Luleå. Där tycker jag all samhället inte helt har tagit siu ansvar. LKAB har verkligen med olika medel - genom förhandlingar med en statlig myndighet - försökt få ha kvar också transportverksamheien över Luleåhamnen.

Jag hoppas att del kommer att vidtas åtgärder, så atl verksamheten i Luleå hamn kan bedrivas pä minst nuvarande nivå och helst ökas.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om åtgärder för att trygga verksamheten i Luleå hamn

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om åtgärder för att upprätthålla sysselsättningsnivån vid Emmaboda Glasverk

§ 22 Om åtgärder för att upprätthålla sysselsättningsnivån vid Emmaboda Glasverk

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för alt besvara Stig Alemyrs (s) den 22 november anmälda fråga, 1977/78:158, och anförde:

Herr lalman! Stig Alemyr har frågal mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att förmå Sainl Gobain att uppfylla sina löften all upprätthålla sysselsättningsnivån vid Emmaboda Glasverk.

1 samband med att regeringen år 1974 gav AB Emmaboda Glasverk tillstånd att slopa utlänningsklausulen i bolagsordningen utfäsie sig Sainl Gobain såsom blivande ägare av aktiemajoriteten att hålla sysselsättningen vid glasverkel på i stort sett oförändrad nivå.

Bakgrunden lill Stig Alemyrs fråga är atl Sainl Gobain nu har aktualiserat frågan om all upphöra med maskinglaslillverkningen vid glasverkel. Delta skulle innebära att antalet sysselsatta minskade med omkring 125 personer. Något beslut i frågan har emellertid ännu inte fallals. Såväl styrelsen som de fackliga organisationerna har föreslagit alt en förutsättningslös utredning först görs om de allmänna marknadsförui-sättningarria för planglastillverkningen i Sverige. Industriverket har åtagit sig atl göra en sådan undersökning, och enligl vad jag har erfarit är arbetet i del närmaste slutfört. Avsikten är atl industriverkets bedömning skall ställas lill förfogande för fortsatta överväganden i styrelsen för Emmaboda Glasverk. Del är för tidigt atl nu uttala sig om vilka sysselsättningskonsekvenser styrelsens ställningstagande kan komma atl fä.

Trots detta finns det anledning att något beröra sysselsättningsläget vid Emmaboda Glasverk. Som nämnts utfäsie sig ledningen för Sainl Gobain i samband med övertagandet av Emmaboda Glasverk alt hälla sysselsättningen på i stort sett oförändrad nivå, dvs. omkring 700 personer. Detta har emellertid inte lyckats. Antalet sysselsatta har minskat med ell hundratal personer.

För egen del vill jag - pä samma säll som min förelrädare gjorde i brev lill Emmaboda kommun den 23 april 1976 - understryka all del inte är realistiskt all tänka sig atl verksamheten vid Emmaboda Glasverk skulle kunna vara helt opåverkad av vad som händer på marknaden i övrigt. Verksamheten måste helt naturligt anpassas lill successivt ändrade marknadsförutsättningar för maskinglaslillverkningen även om detta skulle medföra en minskad sysselsättning i denna del av företagels verksamhet. Det väsentliga är all företagets ägare vidtar åtgärder för att kompensera bortfallet av arbetstillfällen genom nya produkter eller genom att lokalisera ny industri lill kommunen.

Sainl Gobain har också i olika sammanhang markerat sin vilja atl fullfölja sin utfästelse i fråga om sysselsättningen. Sainl Gobain har sålunda höjt vidareförädlingsgraden vid glasverket genom atl la upp tillverkning av isolerglasrulor. Denna tillverkning sysselsätter ell inte oväsentligt antal personer. Under del senaste året har Saint Gobain vidare bildat ett särskilt utvecklingsbolag, som skall medverka till all nya sysselsättnings-

tillfällen tillförs kommunen. Jag räknar med all Saint Gobain på detta sätt och i andra former skall lyckas kompensera det bortfall av arbetstillfällen som redan har skett vid glasverket. Jag utgår också frän att ägarna inle genomför någon ytterligare minskning av sysselsättningen vid glasverket ulan atl samtidigt ange hur bortfallet skall ersättas.

STIG ALEMYR (s):

Herr lalman! Jag ber alt få tacka statsrådet Åsling för svaret, samtidigt som jag konstaterar att jag egentligen inte har fått något svar på frågan.

Min fråga löd: Vilka åtgärder tänker industriministern vidta för all förmå Saint Gobain all uppfylla sina löften att upprätthålla sysselsättningen vid Emmaboda Glasverk?

Herr Åsling har redovisat nuläget och uttalat förhoppningar om all del skall vara möjligt all hålla sysselsäliningsnivån. I del avseendet är vi helt överens. Del har inte varit min avsikt all ta upp någon partipolitisk strid om denna fråga. Bakom önskemålen att få behålla jobben vid glasverket slår hela befolkningen samlad: hela kommunen. Emmaboda samhälle, LO-seklionen, Fabriks avdelning 44, alla medborgarna; det är också stora grupper i Kalmar län, som ställer krav på atl sysselsättnirigsnivän vid glasverket skall upprätthållas i ett krisdrabbat län.

Situationen är, som statsrådet sade, den all sysselsättningen gäll ned med ungefär 100 anställda trots ett löfte från Saint Gobains sida vid övertagandel atl hålla sysselsäliningsnivån oförändrad. Och nu brinner det i knutarna. Nästa vecka sammanträder styrelsen enligt uppgift för all la ställning lill åtgärder som kan innebära alt ytterligare 125 jobb försvinner. Skulle del inträffa, blir situationen för Emmaboda kommun och människorna där utomordentligt allvarlig. Det är i detta läge jag har frågal industriministern vilka åtgärder regeringen är beredd atl vidta för alt se till all Sainl Gobain uppfyller de löften som förelaget vid övertagandet gav i avtal med Emmaboda kommun, konfirmerade i brev till regeringen.

Situationen i Kalmar län är bilvis myckel besvärlig. Man har en vikande sysselsättning och del lägsta lönelägel i landel. Samtidigt har landstingsskatten höjts och blivit den högsta landstingsskatten i landel. Problemen är utomordentligt stora. Del är därför angeläget alt man förhindrar att ytterligare arbetslöshet utbryter.

Del är mot denna bakgrund som jag nu vädjar till statsrådet Åsling all slå näven i bordel, la kontakter med Saint Gobain och se till all det beslut man fattar nästa vecka inte kommer all leda till en minskning av sysselsättningen vid Emmaboda Glasverk. Det räcker i detta sammanhang inle med att uttala en from förhoppning som vi alla kan dela. Del är självfallet nödvändigt att regeringen visar handlingskraft och markerar vilja all göra en insats. Det väntar sig befolkningen i Emma-bodabygden. Det var del kravet som låg bakom del stora möte i slutet av oktober som samlade 1 500 människor. De ställde detta krav lill dem som har atl bestämma i det här samhället.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om åtgärder för att upprätthålla sysselsättningsnivån vid Emmaboda Glasverk

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om regeringsåtgär der med anledning av NK/Åhléns beslut att flytta ekonomidriftenfrån Göteborg

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Slig Alemyr är lika väl som jag medveten om alt den utfästelse som Saint Gobain gjort inle är juridiskt bindande. Det är en moralisk utfästelse, som regeringen tillmäter avgörande betydelse. Det är mot den bakgrunden som styrelsen har alt fatta sitt beslut. Regeringen kan självfallet inte inskrida mot ett enskilt förelags styrelses dispositioner. Vi anger de ramar inom vilka man har att röra sig. Mitt svar får betraktas som regeringens positionsangivelse i detta fall: Vi fäster mycket slor vikt vid den utfästelse Saint Gobain gjort när det gäller sysselsättningen i Emmaboda.

STIG ALEMYR (s):

Herr lalman! Jag är medveten om att detta är en moraliskt och inte en juridiskt bindande utfästelse. Men här ligger det annorlunda till än i normala fall, där regeringen inle går in i enskilda företags styrelser. Här finns det nämligen skriftlig dokumentation på att man har lovat regeringen alt upprätthälla sysselsättningen. Min fråga till herr Åsling är därför: Är ni från regeringens sida beredda att påminna företagel om den moraliska utfästelse som i olika sammanhang finns dokumenterad?

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Som en följd av den uppgörelse som på sin lid träffades med företagel är staten representerad i företagels styrelse. Vi har alltså alla möjligheter all via direktkanaler påminna om innehållet i den tidigare utfästelsen.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 23 Om regeringsåtgärder med anledning av NK/Åhléns beslut att flytta ekonomidriften från Göteborg

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för att besvara Jan Berg-qvists (s) den 21 oktober anmälda interpellation, 1977/78:53, och anförde:

Herr talman! Jan Bergqvist har mot bakgrund av NK/Åhléns beslut att flytta ekonomidriften frän Göteborg frågat mig

dels om jag anser att NK/Åhléns uppfyller sitt sociala ansvar om förelagsledningen fullföljer sina planer på all flytta ekonomidriften från Göteborg,

dels om jag anser det samhällsekonomiskt önskvärt atl flytta denna verksamhet från Göteborg,

dels om nedläggningen är i överensstämmelse med målen för regeringens arbetsmarknadspolitik,

dels vad regeringen kommer atl göra för atl slå vakt om arbetsplatserna vid NK/Åhléns ekonomidrifl i Göteborg,

dels vad regeringen tänker göra för atl öka lönlagarnas och samhällets

inflytande över omställningar i näringslivet.

Av regeringsformen framgår alt en interpellation eller fråga lill ett statsråd måste gälla någon angelägenhet som angår statsrådets tjänsteutövning. Detta innebär enligt förarbetena all endast regeringens eller enskilt statsråds beslut eller åtgärder eller underiåtenhel all vidta åtgärd får bli föremål för interpellation eller fråga. Självklart är alt spörsmåls-institutet inle får användas för all föra fram kritik mot enskilda. Jag får därför begränsa mitt svar i enlighet med de krav som regeringsformen ställer.

Jan Bergqvisls frågor berör utöver näringslivets verksamhet i vid bemärkelse även den strukturella omvandlingen inom handelsomrädel liksom vissa frågor inom det arbetsmarknadspolitiska området. Jag har därför i dessa delar samrätt med handelsministern resp. arbetsmarknadsministern.

Jan Bergqvist har tidigare interpellerat om verksamheten vid ekonomidrifien i f. d. NK/Turilz anläggningar i Göteborg. I mitt svar den 12 april pekade jag på det allvarliga sysselsättningsläget på tjänstemannasidan i Göteborgsregionen. Jag deklarerade min uppfattning atl frågan om den aktuella nedläggningen vid f d. NK/Turilz borde behandlas i anslutning lill atl ett mer samlat grepp logs om dessa sysselsättningsproblem. Vid kontakter med förelagets ledning framhöll jag del som angeläget att denna inte fattade några definitiva beslut beträffande nedläggningen innan Göleborgsdelegationen haft möjlighet att la ställning till frågan.

Delegationen har senare i en skrivelse till förelaget hemställt atl företagel omprövar sitt beslut att förlägga hela ekonomidrifien lill Stockholm. Denna prövning, framhåller delegationen, bör ske mot bakgrund av dels del allt svårare sysselsättningslägel i Göteborg, dels den i förhållande till den totala fusionsvinsien myckel begränsade merkostnaden vid en förläggning av ekonomidriften till Göteborg. Som ett alternativ hemställde delegationen alt överflyttningen av verksamheten från Göteborg till Stockholm uppsköts intill dess att arbetsmarknadssituationen i Göteborgsregionen förbättrats.

Min principiella uppfattning är atl kortsiktiga ekonomiska överväganden inte bör utgöra motiv för omfattande indragningar av arbetstillfällen. Företagen måste själva känna ett ansvar för sysselsättningen och de anställda inte minst i situationer där den lokala arbetsmarknaden sviktar eller då företagel lill följd av en konjunklurbetingad nedgång får lönsamhetsproblem. De förändringar i sysselsättningen som betingas av en varaktig neddragning av verksamheten bör i tiden anpassas till rådande arbetsmarknadsläge. För att möjliggöra en överbryggning av de akuta problemen får naturligtvis alla tillgängliga arbelsmarknadspolitiska medel utnyttjas. Del är angeläget all största möjliga rådrum skapas för samhället all medverka till en smidig omställning för berörda arbetstagare.

1 mitt tidigare interpellationssvar lill Jan Bergqvist redovisade jag min ståndpunkt i frågan om behovet av samhällsinflytande över omstruk-

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om regeringsåtgärder med anledning av NK/Åhléns beslut att flytta ekonomidriftenfrån Göteborg

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om regeringsåtgärder med anledning av NK/Åhléns beslut attfiytta ekonomidriftenfrån Göteborg

lureringar i näringslivet. Jag pekade också på det utredningsarbete som f n. pågår. Konkurrensulredningen, som under hösten presenterat ett delbetänkande rörande fusioner i svenskt näringsliv, kan förväntas slut-redovisa sitt arbete under vintern 1977/78. Som jag anförde i mitt tidigare svar anser jag det naturligt att avvakta resultaten av pågående utredningsarbete, innan regeringen tar ställning lill hur samhällets kontroll över större strukturförändringar i näringslivet skall utformas.

JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Jag tackar industriministern för svaret.

Med Slor spänning har de anställda vänlat pä regeringens besked. Skall regeringen slå vakt om jobben? Skall regeringen se till att samhällets intressen går före kapitalägarnas? Skall regeringen ställa upp för kvinnors rätt lill arbete?

Industriministern har nu tagit lill orda. Men var finns de klara beskeden? Var finns regeringens vilja all göra något?

Mina tre första frågor vägrar Nils Åsling blankt all svara pä. Han säger att interpellationer och frågor inte får innehålla kritik mot enskilda. Men när Nils Åsling försöker smila ifrån mina frågor med den förevändningen hoppar han i galen tunna.

Lät mig la fram några exempel, som jag hoppas skall göra klart för Nils Åsling att del är så.

Jag frågar: Är nedläggningen av ekonomidriften i överensstämmelse med målen för regeringens arbetsmarknadspolitik? Nils Åsling säger att regeringsformen hindrar honom atl svara på den frågan. Låt mig då citera en fråga som riksdagens tredje vice lalman Karl Erik Eriksson ställde år 1973. Han frågade: "Anser statsrådet att de regionalpolitiska principer, som uttalades av riksdagen hösten 1972 och som kom till ullryck i Kungl. Maj:is cirkulär den 13 februari 1973, har iakttagits vid därefter beslutade indragningar av poslslationer, t. ex. beträffande Fagerås och Sillerud i Värmland?"

Min fråga är alltså: Stämmer en nedläggning av ekonomidrifien med regeringens arbelsmarknadspolitiska mål? Tredje vice talmannens fråga var: Stämmer en nedläggning av poslstationen i Fagerås och Sillerud med regeringens regionalpoliliska mål?

Vill Nils Åsling påslå alt Karl Erik Eriksson skulle ha satt sig över grundlagen? Nils Åsling måste väl ändå inse all han här har hamnat på en alldeles orimlig ståndpunkt.

Låt mig fortsätta atl jämföra!

Jag frågar: Anser industriministern del samhällsekonomiskt önskvärt att flytta ekonomidrifien frän Göteborg? Den 13 oktober i är fick industriministern följande fråga: "Anser industriministern det samhällsekonomiskt motiverat all lägga ner Magna Konfektion i Uddevalla?" Del är alltså exakt samma typ av fråga i båda fallen. Varför hade industriministern ingenting all säga om författningen när han svarade på den frågan den 27 oktober?

Har Nils Åsling f ö. redan glömt den stora debatten om BT Kemi och missförhållandena där? Industriministerns kollega i regeringen Anders Dahlgren drog sig då inte för alt föra fram kritiska omdömen mot enskilda. Jag citerar ur kammarens protokoll: "Jag vill dock redan nu slä fast atl det är helt oacceptabelt alt miljöfarligt avfall hanleras pä ett sådant sätt som skett vid BT Kemis anläggning." Det säger jordbruksministern i en interpellationsdebatt i riksdagen, och det gör han innan utredningsarbetet är klart och t. o. m. innan domstolsprövningen är klar.

En annan av industriministerns partivänner, Bertil Fiskesjö, sade så här i en interpellation den 4 oktober:

"Det är ännu inte möjligt all helt överblicka konsekvenserna av den miljöskandal som avslöjats vid BT Kemi AB, Teckomatorp. Atl grova brott mot gällande lagstiftning har begåtts är dock uppenbart, och den oro som allmänheten känner inför vad som förekommit är starkt berättigad."

Mot de här centerpartisterna har Åsling inte hafl någon kritik. Varför ger han sig då på min interpellation, där varje fråga har klar anknytning till regeringens ansvar? Och, Nils Åsling, i statsråds ämbelsansvar ingår också all göra bedömningar av förhållanden som kan föranleda regeringen atl gripa in.

Ulan att vara medveten om del sticker industriministern kniven i ryggen på sin kollega handelsministern, som i riksdagen hade som specialitet att ta upp enskilda missförhållanden i olika förelag. Jag har roat mig med all gå igenom alla de frågor som Staffan Burenslam Linder ställt om förhållanden vid olika förelag. Jag skall inte nu läsa några exempel, men jag kan försäkra att där finns en rik flora av sådant som industriministern tycks mena inle går för sig.

För egen del har jag arbetat i älta år inom konstitutionsutskottet. Under den tiden har utskottet arbetat myckel intensivt med regeringsformen och förarbetena till regeringsformen. Utskottet har sysslat mycket med riksdagsordningen, riksdagsarbelet och reglerna för interpellationer och frågor. Och jag får väl erkänna all jag höjde en smula på ögonbrynen när industriministern under hand försökte få mig all dra tillbaka politiskt känsliga frågor.

Del värsta är inte all industriministern försöker sig pä delta mot min enkla person. Del verkligt allvarliga är all Åsling visar grov missaktning mot riksdagen. Sveriges riksdag har beslutat all de här frågorna får framställas. Den 25 oktober biföll riksdagen min framställning om interpellation.

Vi skall hålla pä den svenska författningen, men läs då 6 kap. 1 >; riksdagsordningen. Där slår: "Riksdagen beslutar om interpellationen får framställas." Del är något som både Nils Åsling och jag får finna oss i så länge den regeln gäller. Har riksdagen beslutat atl vissa frågor får framställas, dä är det ett statsråds skyldighet att efter bästa förmåga försöka svara på dem. All industriministern skulle skicka fram en depar-

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om regeringsåtgärder med anledning av NK/Åhléns beslut att fiytta ekonomidriftenfrån Göteborg

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om regeringsåtgärder med anledning av NK/Åhléns beslut att fiytta ekonomidriftenfrån Göteborg

lemenisljänsleman för atl med grumliga argument försöka fä mig all dra tillbaka de tre första frågorna, del hade jag inte väntat mig.

Jag tänker nu la upp mina fem frågor i lur och ordning och diskutera industriministerns svar eller brist på svar. Jag ber ocksä atl få en del kompletterande upplysningar.

Först frågade jag: Anser industriministern all förelaget lever upp till sitt sociala ansvar om det lägger ned ekonomidriften i Göteborg?

Nils Åsling talar ständigt om att förelagen måste visa ell socialt ansvar. Om deras ansvar för sysselsättningen har han sagt så här:

"Samhällets uppgift är all dra upp de yttre ramarna. Förelagen skall själva på eget ansvar kunna klara processen. Men räcker inte resurserna lill, slår det fel, är det ändå samhället som måste inskrida och garantera att den enskilde inte kommer i kläm."

Lägger man ner ekonomidriften i Göteborg så kommer enskilda människor i kläm. Del råder ingen tvekan om det. Tala med de här kvinnorna! Tala med dem som nu hotas av långvarig arbetslöshet! Och tala särskilt med dem som kanske aldrig mer kan komma tillbaka lill arbetsmarknaden!

Samhället måsle inskrida och garantera atl den enskilde inle kommer i kläm, sade Nils Åsling, Men gör det dä! Industriministern är ju samhällets representant, och de anställda kräver alt samhället griper in. Om inle regeringen och industriministern gör någonting, dä är det ytterst Nils Åsling som sviker sitt sociala ansvar.

Min andra fråga till industriministern löd: "Anser industriministern all del är samhällsekonomiskt önskvärt alt flytta NK/Åhléns ekonomidrifl frän (jöleborg?"

När jag interpellerade i våras frägadejag: "Är industriministern beredd

verka för atl ekonomidrifien bedöms i ell brett samhällsperspektiv

med hänsyn såväl till sysselsättningen som till kommunalekonomiska och samhällsekonomiska synpunkter?"

Vilket svar fick jag av Nils Åsling? Jo, atl del bör las ett samlat grepp i regionen för all klara sysselsättningen: "Min inställning är alltså atl detta problem måsle lösas genom atl förelagen känner sitt ansvar för sysselsättningen och genom alt vi lar ett samlat grepp om situationen i Göteborg."

Nils Åsling aviserade där all Göleborgsdelegationen skulle tillsättas. Han sade: "1 Göteborg har vi alltså för avsikt all vidta speciella åtgärder. Då är del också rimligt all den ekonomifunktion vi nu diskuterar kommer in i bilden där. Jag har för övrigt företagsledningens löfte om alt den ställer upp vid en sådan diskussion. Det är där som bedömningen av denna fråga och den slutliga avvägningen av lokaliseringen måste göras."

Nu har Göleborgsdelegationens arbetsgrupp bedömt frågan. Det organ som regeringen själv har tillsatt har uttalat all ekonomidriften bör vara kvar i Göteborg med 103 heltidsjobb. Den bedömningen grundar man bl. a. på en jämförelse mellan arbetsmarknaderna i Göteborg och Stockholm när det gäller denna yrkesgrupp. Dessutom grundar man bedöm-

ningen pä all de företagsekonomiska kostnaderna äi- små i förhållande till de arbelsmarknadspolitiska fördelarna.

Men förelagsledningen säger: Del bryr vi oss inle om. Jag frågar: Vad gör industriministern då?

Ifrågasätter Nils Åsling den bedömning som Göleborgsdelegationens arbetsgrupp har gjort? I så fall på vilka grunder? Om industriministern inte ifrågasätter bedömningen, måsle ju regeringen göra något, för annars går det fel.

Min tredje fråga var: Stämmer det med målen för regeringens arbetsmarknadspolitik att man lägger ner ekonomidriften i Göteborg?

Det var ju att skaffa 400 000 jobb som centern lovade, inte atl avskaffa 400 000 jobb.

I en slor annons upprepar centern löftet om 400 000 jobb:

"Menar vi allvar med 'arbete ål alla' måste vi klara del till början av 80-lalel. Alt vi nu upplever en kraftig lågkonjunktur, som ingen förutsåg för ett år sedan, gör atl vi måsle anstränga oss ännu mer för all nå målet."

Just del, industriministern! Regeringen måste anstränga sig ännu mer än vad den gör. Och har industriministern ännu inte skaffat sig en uppfattning om hur det står till i näringslivet, är det hög tid att göra det nu.

Min fjärde fråga var konkret: "Vad kommer regeringen all göra för alt slå vakt om arbetsplatserna vid NK/Åhléns ekonomidrift i Göteborg mot bakgrund av industriministerns uttalande i riksdagen den 12 april?"

Den frågan slår kvar efter atl jag nu har fält svar från industriministern. Vad kommer regeringen att göra?

Industriministern upprepar sitt besked frän i våras att han har framhållit för företagsledningen all den inle bör fatta några definitiva beslut, innan Göleborgsdelegationen hafl möjlighet atl la ställning lill frågan. Industriministern redovisar nu att delegationen i skrivelse lill företagel har hemställt om att företaget omprövar sitt beslut att förlägga hela ekonomidriften lill Stockholm. Vad industriministern kunde ha tillagt är att företagsledningen i brev lill Göleborgsdelegationen har avvisat denna hemställan.

Industriministern redovisar sin principiella uppfattning atl "kortsiktiga ekonomiska överväganden inle bör utgöra motiv för omfattande indragning av arbeistillfällen. Företagen måsle själva känna ett ansvar för sysselsättningen och de anställda, inle minst i situationer där den lokala

arbetsmarknaden sviktar . De förändringar i sysselsättningen som

betingas av en varaktig neddragning av verksamheten bör i tiden anpassas lill rådande arbetsmarknadsläge."

Det här är alltså principer. Men nu är del ju så atl Göleborgsdelegationen inte har resurser eller befogenheter att klara ekonomidriften. Det är helt klart atl arbetsförmedlingen inte kan hindra att många människor vid ekonomidriften blir arbetslösa den 30 juni. Men regeringen har en möjlighet.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om regeringsåtgärder med anledning av NK/Åhléns beslut att fiytta ekonomidriftenfrån Göteborg

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om regeringsåtgärder med anledning av NK/Åhléns beslut att flytta ekonomidriftenfrån Göteborg

Den 12 april frågade jag herr Åsling: Tänker regeringen offra ekonomidrifien? Industriministern svarade: "Jag är inle beredd all offra en enda arbetsplats i Göteborg." Men hur går industriministern frän principer lill praktik, frän ord till handling? Kommer regeringen all passivt se på när regionen förlorar över 100 jobb i del här fallet, eller kommer den alt göra något?

1 Göleborgsdelegationen, i länsarbetsnämnden, på den lokala arbels-förmedlin];en, bland kommunalpolitikerna, i den fackliga organisationen - överallt är man överens om delta: Skall man nu klara ekonomidrifien, så måste regeringen gripa in. Annars är ekonomidrifien hopplöst förlorad för Göteborg.

Den 12 april sade industriministern i riksdagen: "Vi måste slå vakt om alla arbetsplatser i Göteborg." Men vad kommer dä regeringen att göra när del gäller ekonomidrifien?

Jag frågade också den 12 april: "Vad kommer regeringen all göra för alt öka samhällets och lönlagarnas inflytande över omställningar och nedläggningar?" Industriministerns svar dä innebar: Regeringen skall inte göra något, inle just nu. Regeringen skall vänta. Den skall vänta på två utredningar, som f ö. tillsattes under den socialdemokratiska regeringens tid.

Min femte fråga den här gången gällde jusl delta: Vad tänker regeringen göra för alt öka lönlagarnas och samhällets inflytande över omställningar i näringslivet? Herr Åsling har ingel nytt all komma med. Skillnaden är all han nu bara hänvisar lill en enda ulredning.

Pä delta område har industriministern vid det här laget dragit pä sig en ganska läng lista av försyndelser:

För det första röstade Nils Åsling för försvagningar i medbestämmandelagen.

För det andra säger industriministern nej lill en strukturfond med lönlagarmajoritel.

För del tredje går han emot en Lex Olofström och vissa möjligheter atl hindra företagsnedläggningar.

För del fjärde underlät industriministern förra hösten atl lägga fram en lag om kontroll av företagsförvärv.

För det femte har industriministern medvetet fördröjt en kontroll av de multinationella bolagen. Industriministerns motivering för del är för övrigt mycket märklig. Han säger all vi skall skjuta på den svenska kontrollen av multinationella förelag och vänta på utfallet av de förhandlingar som pågår i internationella organ.

Del föranleder mig all ställa en fråga lill industriministern. I dag har vi i fråga om 80 96 av del svenska näringslivet en kontroll när del gäller utländska köp av svenska förelag. Kan industriministern tala om vilka fördelar del finns med atl vänta med all sträcka ut den kontrollen till hela näringslivet? Kan vi få ett konkret besked på den punkten?

Herr lalman! Del här blir långt, tyvärr, vilket bl. a. beror på alt del har blivit två debatter - en förfatiningsdebatt och en debatt i sakfrågan.

Men skall jag sammanfatta vad jag fåll för svar, så blir det följande.

Jag ställde fem frågor. Den första var: Är delta förenligt med det sociala ansvaret? Åsling ger inget svar. Trots all den s. k. Åslingdoktrinen bygger på atl företagen skall la socialt ansvar, har upphovsmannen till den läran ingen uppfattning om hur del kan förhälla sig i praktiken i det konkreta fallet.

För det andra frågade jag: Är del samhällsekonomiskt önskvärt all flytta ekonomidriften? Inle heller här ger Åsling lill känna någon klar uppfattning. Han gör inle ens ell försök all kommentera hur arbels-marknadskoslnaderna kan förhålla sig till de företagsekonomiska kostnaderna. Om någon borde bilda sig en uppfattning om samhällsekonomin är del väl regeringen. Del är ju regeringen som har del yttersta ansvaret för vår samhällsekonomi.

För del tredje: Stämmer en nedläggning överens med de mål som regeringen har för sin arbetsmarknadspolitik? Det har industriministern ingen uppfattning om, eller om han har en uppfattning låter han den inte komma lill allmän kännedom.

För del fjärde: Mot bakgrund av Åslings uttalande i riksdagen den 12 april all vi måsle slå vakt om alla arbetsplatser, att vi inte har råd atl föriora en enda, var min fråga: Hur skall regeringen gä från ord lill handling? Men vi har inle fåll något svar.

För det femte frågade jag: "Vad tänker regeringen göra för au öka löntagarnas och samhällets inflytande över omställningar i näringslivet?" Där fick vi inle heller bällre besked än den 12 april.

Del här har varit myckel negativt. Lät mig lill sist ändå la fasta på en hoppfull sak. 1 den allmänpolitiska debatten nyligen sade industriministern: "Hela vår politik i dag inriktas ju på atl förhindra utslagningen i arbetslivet, som är en katastrof för den enskilda människan och ell ovärdigt inslag i ell modernt industrisamhälle."

Industriministern, visa nu att del låg allvar i dessa ord! Man kan inte göra allt med en gäng, det är sant, men man kan göra något med en gång.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om regeringsåtgärder med anledning av NK/Åhléns beslut att flytta ekonomidriftenfrån Göteborg

I detta anförande instämde Doris Håvik (s).

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Del vore välgörande om debatterna kunde konkretiseras mer än den här, som nu visar en benägenhet att sväva ut över det mesta i samhällslivet. Jag måste dock inledningsvis, herr talman, be all få kommentera vad Jan Berqvist säger om del konstitutionella i frågan.

Jag har för min del försökt visa den största länkbara öppenhet inför kammaren i de många svar på frågor och interpellationer som jag har haft all lämna här. Denna öppenhet har tydligen av kammarens ledamöter pressats dithän all man nu kan tala om reellt missbruk, sett mot bakgrund av regeringsformen och dess förarbeten.

Det är kanske inle så relevant all hänvisa lill tidigare svar. Del enda

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om regeringsåtgärder med anledning av NK/Åhléns beslut att flytta ekonomidriftenfrån Göteborg

relevanta är självfallet vad regeringsformen stadgar. Jag har inte visat någon som helst ringaktning mot riksdagen i milt svar. Jag har svarat på de frågor som jag enligt regeringsformen har att svara på, och det må Jan Bergqvist också kunna acceptera. Del är ändå sä all man måste knyta svaien lill de områden, lill de frågor där del har funnits reella möjligheter och en reell kompetens att enligt av riksdagen stiftade lagar gå in i föielagens agerande. Går vi utöver den gränsen hamnar vi ju i en orimlig diskussion, som knappast är ägnad att främja riksdagens anseende (Dch intresset för de debatter som förs här i kammaren.

Jag vill alltså påstå att jag inte väjer för att svara på de politiskt känsliga frågorna, men vi måste ha viss respekt för de former som reglerar arbetet i kammaren, om debatten skall bli meningsfull.

Om jag sedan får gä in pä sakdebatten, sä har jag alltså angivit min principiella, uppfattning beträffande företagens sociala ansvar - all kortsiktiga ekonomiska överväganden inte bör fä vara avgörande för indragningar och förändringar i företagens veksamhet. Förelagen har ett ansvar för den miljö i vilken de verkar, inte bara betingat av de anställdas intressen utan också av all företagen har gett upphov till, dragit nytta av och initierat samhällsinvesteringar, vilket man måste ta hänsyn lill vid förändringar i driften.

Den här principiella grundsynen är självfallet avgörande också för vår syn på det speciella fall som Jan Bergqvist åberopar. Men det ärendet har ju inte varit föremål för regeringens direkta handläggning. Arbetsmarknadsverket och länsarbetsnämnden i regionen har självfallet varit inblandade, men det har i sakbehandlingen och i detaljerna varit en affär mellan företagen och länsarbetsnämnden. Regeringens principiella uppfattning gäller naturligtvis, men vi har inte haft anledning alt i detalj ingripa i frågan.

Jag tror att man får vara på sin vakt mot att blanda principer och ställningstaganden med utgångspunkt i speciella fall, och riktigheten av detta visar väl ocksä Jan Bergqvist när han utvidgar debatten och kommer in på frågan om 400 000 nya jobb. Han gör mig på nytt litet förvånad över den här benägenheten frän socialdemokratins sida att vilja springa ifrån den övergripande målsättningen "Arbete åt alla", som socialdemokratin under den senaste valrörelsen gjorde ganska stort nummer av och vars reella innebörd ju är att man måste skaffa fram AOOOOO nya jobb till en bil in på 1980-talei, om man då vill ha en likartad chans för människor lill arbete, oavsett bostadsorl. Är det här en ny attityd från socialdemokratin lill frågorna om vilken målsättning man skall ha på arbetsmarknaden, så är det återigen ell ganska sensationellt avsteg från en traditionell socialdemokratisk linje,

Jan Bergqvist påslår all jag också har sagt nej till strukturfond. Ja, jag har sagt nej till den socialdemokratiska modellen av strukturfond, för jag tror inle alt den löser problemen. Utvecklingen visar ju ocksä med all önskvärd tydlighet all vad vi behöver göra induslripoliiiskt och näringspolitiskt är alt gå in förulsätiningslöst med strukturåtgärder i

bransch efter bransch. Alt binda insatserna lill en strukturfond är ur den synpunkten verkningslöst.

Vad Lex Olofslröm beträffar, så är jag ju inte ensam om atl ha gäll emot den. Tanken på en Lex Olofslröm har också socialdemokratin själv släppt i debatten, för man kan knappast lagstifta om avsättning av produktion från ett förelag. Det är verkligen ett illusionsnummer atl tro atl man skall kunna med lagstiftningsåtgärder trygga avsättningen av företagens produktion.

I den rika provkarta pä beskyllningar som Jan Bergqvist visar upp återfinns också påståendet all jag medvetet fördröjt kontroll av multinationella förelag, vilket jag verkligen starkt vill ifrågasätta. Samma aktivitet som den som kännetecknade den gamla regeringen när del gäller kontroll av multinationella företag kan också den nya regeringen uppvisa, och den nya regeringens internationella arbete präglas av minst lika hög ambitionsnivå som den som den gamla regeringen någonsin presterade.

Jag är den som är huvudansvarig för MNF-frägorna i regeringskansliet, och jag är beredd att på alll sätt medverka lill atl man skapar rimliga kontrollinstrument när det gäller de multinationella företagen. Men om kontrollinstrumenten skall vara verkningsfulla, Jan Bergqvist, måste man rimligen också sträva mot internationella uppgörelser beträffande koder och förfaranden, som gör att t. ex. skyldigheten för multinationella företag all lämna information lill nationella regeringar blir meningsfull och av reellt värde. Informationen måsle gälla de multinationella förelagen just som multinationella företag, inte bara som nationella föreeteelser.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om regeringsåtgärder med anledning av NK/Åhléns beslut att fiytta ekonomidriftenfrån Göteborg

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Först om författningen: Nils Åsling påstår all del pågår ett reellt missbruk av regeringsformen, sett mot bakgrund av förarbetena. Han säger atl han för sin del bara svarar på frågor som stämmer med regeringsformen. Han säger vidare all vi måste visa respekt för arbetsformerna.

Men, Nils Åsling, arbetsformerna innebär ju all del är riksdagen som beslutar om en interpellation får framställas. Har riksdagen beslutat att delta får göras, kan inle industriministern sätta sig över riksdagens beslut och säga: Jag bryr mig inte om alt riksdagen har fatlat del här beslutet, därför atl jag tolkar regeringsformen på mitt eget sätt. Jag struntar i riksdagens beslut.

Delta är verkligen all inte visa respekt för den svenska författningen.

Bertil Fiskesjö, som var centerns expert i grundlagberedningen, är en av de ledande i centerpartiet när del gäller författningsfrägor. Hur kunde han säga följande i en interpellation: "Del är ännu inle möjligt att överblicka konsekvenserna av den miljöskandal som avslöjats vid BT Kemi AB, Teckomatorp. All grova brott mot gällande lagstiftning har begåtts

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om regeringsåtgärder med anledning av NK/Åhléns beslut att fiytta ekonomidriftenfrån Göteboig

är dock uppenbart, och den oro som allmänheten känner inför vad som förekommit är starkt berättigad."

Vad har Nils Åsling alt säga om delta? Bertil Fiskesjö talar om en miljöskandal vid ell namngivet företag. Han säger all grova brott begåtts i detta speciella fall, och delta uttalade han t. o. m. innan utredningarna var klara och innan dom fallit.

Jag har verkligen inte gått ut sä hårt som Bertil Fiskesjö. Men en fråga som inställer sig är denna: Underkänner industriministern centerns författningsexpert, eller mäter han med olika mätt? Underkänner industriministern jordbruksministern Anders Dahlgrens respekt för författningen när denne i riksdagen säger alt det är "helt oacceptabelt all mil-jöfariigl avfall hanleras på ett sådant säll som skett vid BT Kemis anläggning". Vidare framhåller jordbruksministern: "Mot bakgrund av vad som numera framkommit är det enligl min mening uppenbart all bolaget inle kan tillåtas att fortsätta sin verksamhet i Teckomatorp." Även delta sades före domstolsprövning och innan undersökningsarbetet var klart.

Om inle detta, Nils Åsling, är direkt kritik och direkta omdömen om enskilda, hur kan då mina hovsamma formuleringar vara del?

Jag vill för industriministerns fortbildning i förfatlningsfrägan tala om vad som står i förarbetena lill regeringsformen. Det heter där:

"Beredningen föreslår atl spörsmål till statsråd, lill skillnad från vad som nu är fallet, skall kunna avse även hans befallning med regeringsärenden som gäller konkreta fall, och även om enskild person eller sammanslutning är omedelbart berörd. Förslaget har inle gett upphov lill någon kritik under remissbehandlingen."

Men nu säger industriministern i sakfrågan all del inte finns några lagar som ger regeringen möjlighet all ingripa i enskilda förelag, alltså kan regeringen inle ta ställning och får underförstått förfalla till passivitet. Följaktligen skulle inle heller industriministern kunna avkrävas någon uppfattning i denna fråga.

Hur kommer del sig att industriministern inle har skaffat sig en uppfattning i denna fråga? Har han inle uppvaktats av de anställda? Har han inle hafl kontakter med förelagsledningen? Har han inle uppvaktats av kommunalpolitiker? Har han inle fält både material och synpunkter från Göleb(jrgsdelegationen, regeringens eget organ? Har han inle kunnat skaffa sig ytterligare upplysningar, om han velat ha sådana? Har han inle hafl tid att tränga in i frågan? Vad är del som hindrar Åsling alt la ställning?

Den fackligaorganisalionen,Handelsljänslemannaförbundei, har riklat en framställning lill industriminister Åsling, där man skriver:

"Med hänvisning till samhällsekonomiska och sysselsältningspolitiska skäl och till de kvinnliga tjänstemännens myckel bekymmersamma arbetsmarknadssituation hemställer Handelstjänslemannaförbundei (HTF) all regeringen ingriper med lämpliga medel för alt förmå Åhlén & Holmkoncernen att förlägga ekonomidrifien lill Göteborg och därmed även minska utflyttningen av administrativa arbetsuppgifter från Göteborgs-

regionen, där del är en slor och ökande efterfrågan på .sådana arbeten." Tänk om den socialdemokratiska regeringen hade fått en sådan framställning! Del första den hade gjort hade varit all sälla sig in i frågorna och bilda sig en uppfattning om vad som händer. Sedan skulle den ha lagil upp den konkreta begäran om åtgärder.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Del senaste som Jan Bergqvist sade är smält anmärkningsvärt i detta sammanhang. Samhället har genom riksdagens försorg i lagstiftning dragit upp de ramar inom vilka företagen har alt röra sig. Jag syftar här på Åmanlagarna, MBL-lagarna och andra lagar som reglerar företagens agerande. Men Jan Bergqvist menar tydligen atl regeringen

- och han förutskickar all den tidigare regeringen skulle ha gjort del

- skall gå utöver vad Sveriges riksdag har lagsladgat om relationerna mellan förelag och samhälle. Hur går del då med rättssäkerheten i detta samhälle, Jan Bergqvist? Man får väl ändå ålägga sig någon begränsning i de resonemang man för i sådana här frågor. Om någon här visar sidovördnad mot Sveriges riksdag, så är det Jan Bergqvist, som vill ifrågasätta att en regering skall gå utöver vad den lagstiftande församlingen har stadgat när det gäller relationerna med förelagen.

Jag måste säga alt detta är en häpnadsväckande debatt, och den visar med all önskvärd tydlighet all vad jag med stöd av regeringsformen tidigare har sagt beträffande en del av dessa frågor är i hög grad befogat. Jag har visat all respekt mot riksdagen. Jag har mottagit interpellationen och jag har besvarat den i de delar som detta är möjligt enligl mitt mandat som statsråd.

Sedan lill sakfrågan! Jan Bergqvist påstår all jag inte har någon uppfattning när det gäller den. Men jag har ändå angett min principiella syn när del gäller denna fråga, och om inle det kan appliceras på del här konkreta fallet, då vet jag inle hur man skall tala i klartext för alt Jan Bergqvist skall förstå vad det är fråga om. Jag förutsätter all i varje fall de anställda i förelaget och företaget självt förslår vad jag menar, när jag talar om min principiella syn på frågan om företagens sociala ansvar.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om regeringsåtgärder med anledning av NK/Åhléns beslut atl fiytta ekonomidriftenfrån Göteborg

JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Jag hade kunnat la väldigt lätt på Nils Åslings förfatiningsdebatt. Jag hade helt enkelt kunnat .säga: Riksdagen har beslutat all min interpellation och mina frågor får ställas. Därmed finns inget mer att diskutera om. Men jag har inle velat göra det så lätt för mig, ulan jag har velat gå in på en saklig diskussion om de här författnings-frågorna. Jag tycker nämligen att vi som politiker har skyldighet att redovisa vår uppfattning och vad vi grundar värt ställningstagande på.

Jag hoppas all marken nu är röjd för en sakdiskussion om del som är verkligt allvarligt, nämligen att många människor inom ekonomidriften vid NK/Åhléns hotas av arbetslöshet. Det förhäller sig inte alls sä

5 Riksdagens protokoll 1977/ 78:38

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om regeringsåtgärder med anledning av NK/Åhléns beslut att fiytta ekonomidriftenfrån Göteborg

att regeringen här inle har möjligheter att agera. Jag är mycket förvånad över Nils Åslings säll att krypa undan bakom något slags formell slöja som inte finns. Vad är det som hindrar regeringen all öppna diskussioner med företaget? Vad är det som hindrar regeringen alt vid sådana diskussioner pröva olika möjligheter atl lösa en besvärlig sysselsättningsfråga? Man skulle t. ex. kunna ta upp en diskussion om atl inrätta tio halvskyddade jobb vid ekonomidrifien i Göteborg. Då skulle företaget fä kompensation för de extra kostnader som företagsledningen anser uppslår vid en förläggning av 103 deltidsarbeten lill Göteborg. Då skulle det bli myckel billigare för samhället, som annars får oändligt mycket högre kostnader för arbelsmarknadspolitiska insatser. Då skulle man också kunna undvika personliga tragedier.

Varför kan inte regeringen la upp sådana diskussioner? Skulle del visa sig att den nuvarande lagstiftningen och de nuvarande författningarna pä arbetsmarknadsområdet inte möjliggör en lösning i detta fall, så kan regeringen gå till riksdagen och där lösa upp de knutar som eventuellt kan finnas.

De anställda har här kämpat för alt behälla sina jobb. De har gjort del med hjälp av medbestämmandelagen, de har förhandlat och förhandlat. Den 24 oktober i år stod det klart alt dessa förhandlingar hade misslyckats. Nu vädjar de anställda till regeringen att gripa in och hjälpa dem. De vädjar lill den man som i valrörelsen lovade dem 400 000 nya jobb. De vädjar lill den man som i den allmänpolitiska debatten sade: "Jag menar all det också är vår skyldighet all leva upp lill de förväntningar som vi själva varit med om att skapa. Vi har i dag alla ell ansvar för alt ansträngningarna all rädda jobben sätts framför alla andra politiska mål."

Det är vackra ord, men vad är de värda? Del går atl rädda dessa jobb. Det kostar inle särskilt mycket. Men Nils Åsling kapitulerar redan innan han har försökt. Han skaffar sig inte ens en klar uppfattning. Det är delta som är del sorgliga.

Jag log ocksä upp frågan om de multinationella förelagen. Del gjorde jag därför all Nils Åsling den 12 april medgav all han hade försenat arbetet på en nationell kontroll. Han hade en mycket underlig motivering för del, nämligen all regeringen skulle vänta på de internationella förhandlingarna.

Men det finns ingen som helst anledning att vänta. Jag vill citera en kollega lill Nils Åsling, energiminister Olof Johansson, som 1975 i en motion i riksdagen sade:

"Det är väsentligt i del sammanhanget att Sverige inte avstår frän aktivitet på hemmaplan i avvaktan på internationella lösningar. Sädana 'lösningar' kommer med stor sannolikhet inte all uppnås på grund av de direkt motstridiga intressen som finns mellan rika och fattiga länder."

Del förvånar mig alllid hur Nils Åsling lar upp frågan om de utlovade 400 000 nya jobben. Vi socialdemokrater har inte ändrat vår inställning till frågan om arbete åt alla. Däremot har vi kritiserat Fälldin, Åsling

och andra centerpartister. Ni gav människorna intrycket atl ni skulle Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om en ammoniakfabrik i Luleå, m. m.

kunna ta fram 400 000 nya jobb till början av 1980-talet, men nu står ni alldeles handfallna. Det finns ingen samstämmighet mellan vad ni före valet gav sken av att kunna göra och vad ni nu gör. I det här konkreta fallet gäller det människorna i ekonomidriften. En del av dem hade trott all centern skulle kunna skapa 400 000 jobb, eftersom ni givit dem del intrycket, men i dag finns ingenting som lyder pä all del löftet var berättigat.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 24 Om en ammoniakfabrik i Luleå, m. m.

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för atl besvara Eivor Marklunds (vpk) den 8 november anmälda interpellation, 1977/78:62, och anförde:

Herr talman! Eivor Marklund har frågat mig, dels om jag delar åsikten atl det måste lill en snabbutredning som med samhällsekonomiskt perspektiv utreder behovet av ett ammoniakverk och en handelsgödselfabrik i Luleå, dels om regeringen kommer all skjuta lill de ekonomiska medel som är erforderliga för snabbutredning och anläggning av ammoniak-och handelsgödseltillverkning.

Gödselmedelsproduktion i stor skala bedrivs av ett företag i landet, Supra AB, med tillverkningsenheter i Landskrona, Norrköping och Köping. Supra tillverkar ammoniak för den egna gödselmedelsproduktionen i Kvarntorp och Köping. År 1974 var produktionen och tillförseln av ammoniak ca 115 000 resp. 245 000 lon. Råvaror för gödselmedelsindu-slrin tillverkas även av Boliden i Helsingborg, svavelsyra och fosforsyra, och i Rönnskär, svavelsyra.

Norrbollens Järnverk AB producerar koksugnsgas som biprodukt i sitt koksverk. Denna gas kan utgöra råvara för ammoniakframslällning. Beroende på omfattningen av tänkbara investeringsalternativ vid NJA:s koksverk skulle ett ammoniakverk kunna producera mellan 60 000 och 130 000 ton ammoniak per är.

NJA har i en utredning är 1975 kommit fram till atl det inte är möjligt alt fä företagsekonomisk lönsamhet på ett ammoniakverk. F. n. utreds frågan åter, nu av AB Gölaverken. Preliminära resultat pekar på atl tillverkningen av ammoniak fortfarande är olönsam. NJA avvaktar dock den färdiga utredningen för sitt ställningstagande. Jag har för avsikt atl inom departementet låta göra en granskning från samhälleliga synpunkter av denna utredning. Skulle jag finna alt samhällsekonomiska skäl talar för en etablering av ett ammoniakverk i Luleå är jag naturiigtvis beredd - om behov av statligt stöd uppkommer - atl medverka till alt regeringen överväger all stödja ett sådant projekt - lämpligen med lokaliseringsstöd.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om en ammoniakfabrik i Luleå, m. m.

EIVOR MARKLUND (vpk):

Herr lalman! När jag nu lackar industriministern för svaret på min interpellation vill jag säga att jag uppfattar del som i huvudsak positivt.

I en inlerpellalionsdeball för några veckor sedan - som rörde den aktuella situationen i Norrbotten och nödvändigheten av snara konkreta åtgärder för alt komma lill rätta med läget - aviserade jag en ny interpellation i en konkret fråga. Det är just denna, om möjligheterna all utvidga verksamheten vid koksverkel i Luleå och därmed skapa arbetstillfällen både där och i Kiruna. Att industriministern har inriktningen att gå vidare från lönsamhetsberäkningarna lill en granskning ur samhälleliga synpunkter bedömer jag därför som värdefullt.

Men ändå några kommentarer. Först en till uppgiften om all de preliminära utredningsresultaten visar på au en ammoniakfabrik inte skulle vara lönsam.

Trots atl koksverket vid NJA i Luleå är en ny anläggning har den flera brister. Det betyder alt produktionen i dag är ineffektiv och kostsam. Bristerna måste åtgärdas också av miljö- och arbelsmiljöskäl. Och dessa investeringar skall naturligtvis inle inräknas i kalkylerna för en ammoniakfabrik. De är nödvändiga under alla förhållanden. Dessutom är, på grund av den nuvarande låga produktionsnivån vid NJA, den alstrade gasmängden för liten för ammoniakproduklion. Om nuvarande produktionsnivå och tekniska funktion ligger till grund för kalkylerna kan del vara förståeligt om lönsamheten verkar osäker. Men del finns flera vikliga faktorer som måsle tas med i en kalkyl av det här slaget, detta speciellt om man skall göra samhällsekonomiska bedömningar. Jag skall peka på ett par av dessa.

För det första: Sverige behöver mer koks än vad som produceras inom landel, avsevärt mer än vad NJA kan producera. Koksverket vid NJA är bara två år gammalt och har kostal ca en halv miljard. Del är stora investeringar som inte får förslösas. Det är i stället riktigt alt utvidga koksverkels kapacitet och avsevärt höja produktionen.

Gör Sveriges koks i Luleå! Del är en uppmaning som det finns anledning all lyssna lill i dessa dagar. Det skulle betyda atl tidigare satsningar utnyttjades på ett riktigt sätt och att förutsättningarna för en ammoniakfabrik skulle bli ännu bättre.

För del andra: i dag tillverkas ammoniak nästan uteslutande av ol-jebaserade kolväten. Det är väl känt all olja kommer all bli en brislråvara som behövs framför alll inom energiproduktionen. På sikt är därför ammoniakframslällning ur koksgas, vilken erhålls vid förbränning av stenkol, atl föredra. Prisutvecklingen på kol kommer sannolikt också au bli något långsammare än när det gäller oljan.

Industriministern säger i sill svar all en granskning från samhälleliga synpunkter' kommer all göras över anläggningen av en ammoniakfabrik. Om jag förstått svaret rätt så innebär det all förslaget om handelsgödselfabrik inte kommer med i den samhällsekonomiska granskningen. Del kan visserligen vara naturiigt all dela upp projektet i två steg. Men del

finns faktorer som gör atl handelsgödseltillverkning i anslutning till am-moniakfabriken inle kan lämnas ål sidan i del här skedet. Förutom kväve, som erhålls ur ammoniak, utgörs en annan huvudbeståndsdel i handelsgödsel av fosfor. Denna kommer troligen inom en snar framtid ocksä att bli en brislråvara. Fosfor finns i apalit, som är en fosforförening och som kan framställas vid brytning av fosforhaltiga malmer. LKAB utreder f. n. - vilket industriministern också hänvisade till i den tidigare nämnda inlerpellalionsdebaiien - frågan om anläggning av ell apatilverk i Kiruna. Där finns fosfor för handelsgödseltillverkning. Det är alltså ytterligare sysselsättningspolitiska och samhällsekonomiska fördelar som kan vinnas om man tar steget lill handelsgödsellillverkning.

Naturiigtvis anser de som tillverkar handelsgödsel atl de behöver det marknadsulrymmé som finns i dag. Men situationen pä handelsgödsel-sidan är ändå den, att de NPK-gödselmedel (kväve-fosfor-kalium) som används i dag tillverkas i en process som gör gödslet försurande, dvs. del äter ut kalken ur jorden. Först försurar man alltså jorden - utöver den försurning som förekommer på grund av svavelnedfall m. m. - och sedan kalkar man den. Del finns tekniska processer som kan framställa handelsgödsel som inte försurar jorden. Vi har tidigare tillverkat sådan handelsgödsel i Sverige. Men på grund av strukturrationaliseringar inom branschen har dessa NPK-gödselmedel utgått.

Om man skall göra en samhällsekonomisk bedömning av detta projekt bör man enligl min mening också ta med i bilden den onda cirkeln med försurning och kalkning inom jordbruket. Det är måhända förmätet av mig alt ta upp en diskussion i dessa frågor med tanke på industriministerns tidigare och kanske nuvarande verksamhet, men jag har inhämtat alt vi kan tillverka ett miljövänligare handelsgödsel och bör göra del. Kalkningskoslnaderna för jordbruket skulle också minska. Och så igen: Ell i nuvarande situation tungt vägande skäl är atl anläggningen av en handelsgödselfabrik i Luleå skulle ge det krisdrabbade Norrbotten en industri som är relalivi okänslig för konjunkturer.

Nils Åsling skall alltså inom departementet låta göra en granskning av den ulredning som nu pågår. Till del skulle jag vilja uttala önskemålet all även länsstyrelsen i Norrbotten bereds tillfälle all delta. Jag skulle vidare vilja fråga industriministern hur han bedömer tidsramen för del här arbetet. När kan man vänta besked om utredningen och den därefter planerade granskningen?

Till sist, herr talman, vill jag än en gäng lacka för svaret pä interpellationen.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om en ammoniakfabrik i Luleå, m. m.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Jag har med stort intresse lyssnat pä Eivor Marklunds sakkunniga skildring av handelsgödsellillverkningen. Till detta har jag bara all säga all frågan om en gödselmedelstillverkning i Luleå kan bedömas först sedan man utrett såväl apalit- som ammoniak- och för all del också svavelsyreproduktionen och dess förutsättningar i Luleå. Det

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Om en ammoniakfabrik i Luleå, m. m.

är alltså ganska många steg fram till en slutprodukt i form av handelsgödsel.

Vad jag närmast har atl ta ställning lill är den ulredning beträffande ammoniaklillverkningen som är första steget. Där är förhållandet del all Gölaverken av NJA fått uppdraget atl ta fram material för en dylik investering. Del kommer förmodligen all redan under december månad föreligga hos NJA. Sedan får vi med det tillgängliga materialet som underlag göra den bedömning som jag aviserade i mitt svar.

Det är alltså för tidigt nu alt kunna ange någon tidtabell. Den beror mycket på hur del presenterade materialet ser ut och vilka samhällsekonomiska aspekter man kan lägga på projektet. Del är dessutom mänga investeringsprojekt som väntar på all bli realiserade, men tillgången till kapital i den budgetsiluation som vi f n. arbetar med är ytterligt begränsad. Del komplicerar ytterligare tidtabellen.

Sedan vill jag försäkra Eivor Marklund om alt vi självfallet kommer atl hålla länsstyrelsen och över huvud laget länsmyndigheterna underrättade vid denna frågas fortsalla handläggning. Vi har ett utmärkt samarbete med Norrbottensdelegalionen, och det skall självfallet ocksä innefatta den här frågan.

EIVOR MARKLUND (vpk):

Herr lalman! Jag lackar för de kompletterande uppgifterna.

Till svårigheterna att på grund av det finansiella lägel ta ställning lill ell sådant här projekt vill jag bara säga alt det ju i det här fallet handlar om all utveckla ett företag och en verksamhet, där man redan gjort stora investeringar och där man nu alltså inte behöver börja frän början men ändå skulle kunna skapa flera arbetstillfällen. Detsamma gäller den bit med handelsgödseltillverkning som skulle bli nästa steg och som i sin tur skulle öka motiveringen för, behovet och nödvändigheten av ett apatilverk i Kiruna.

Jag lackar också för uppgifterna om när utredningen kan slutföras, och jag förutsätter att den sedan ligger till grund för en snabb behandling såväl inom regeringen som hos de länsmyndigheter som då enligl industriministern kommer att kopplas in.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 25 Anmäldes och bordlades Uibildningsutskottels belänkande

1977/78:9 med anledning av motion om den framlida användningen av läroanstalten Nääs

Trafikutskottets belänkande

1977/78:6 med anledning av propositionen 1977/78:43 om överlåtelse av viss staten tillhörig fast egendom m. m.

Näringsutskottets betänkanden

1977/78:14 med anledning av propositionen 1977/78:8 om åtgärder på distributionsområdet jämte motioner

1977/78:15 med anledning av propositionen 1977/78:9 om spel på s. k. enarmade banditer jämte motioner

1977/78:16 med anledning av motioner om ansvaret för elinslallalioner

1977/78:18 med anledning av motioner om material- och energibesparande åtgärder på bilismens område

1977/78:21 med anledning av motion om förstatligande av läkemedelsindustrin och sjukvårdsmalerielinduslrin

1977/78:22 med anledning av motion om ett statligt aluminiumverk i Jokkmokk

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Anmälan av interpellationer

§ 26 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits lill kammarkansliet

den 1 december

1977/78:86 av Ove Karlsson (s) til sontrafiken på Västerdalsbanan:

kommunikationsministern om per-

Frågan om Väslerdalsbanans framtid har varit föremål för skilda ål-gärder under flera är. Järnvägen som kommunikationsled har uppenbara fördelar gentemot landsvägstrafiken. Allt tyder i dag pä atl landsvägstrafiken kommer all få en hastighetsbegränsning till 90 km/tim. för hela Väslerdalsvägen. Detta medför alt alternativet till persontrafik på järnväg, snabbussar, skulle ha betydande begränsningar rent tidsmässigt. Landsvägstrafiken drabbas därutöver hårdare av dåligt väder, hall väglag m. m., vilket ytterligare reducerar möjligheterna att hålla den tidtabellsmässiga restiden och medför stora störningar i trafiken.

Jag anser alt fördelarna med persontrafik på järnväg är sä stora alt även framdeles merparten av persontrafiken till Västerdalarna bör ske med järnväg. Delta motiverat av all järnvägsalternalivel är det snabbaste och måste anses som del mest komfortabla färdsältel.

När nu SJ förbereder förändringar i servicen i form av indragningar av personal kvällslid, befarar jag att detta är ell första steg mot ytterligare Irafikförändringar. När allmänhetens service försämras kan detta direkt påverka resandefrekvensen och på sikt undergräva förutsättningarna för persontrafik pä Västerdalsbanan.

Med hänvisning till del anförda hemställer jag om kammarens tillstånd all till kommunikationsministern ställa följande fråga:

Anser kommunikationsministern det riktigt atl förutsättningarna för en framlida persontrafik på Västerdalsbanan undergrävs innan riksdagen fattat beslut om en ny trafikpolitik?

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Anmälan av interpellationer

1977/78:87 av Hans Petersson i Röslånga (fp) lill kommunikationsministern om synkraven för kustbevakningspersonal m. fl.:

Genom bemyndigande i februari 1946 tillkallades sakkunniga med uppgift all utreda behovet av särskilda fordringar pä synförmågan för anställda inom vissa yrken i allmän och enskild tjänst. I juni 1950 avgav de sakkunniga betänkandet Fordringar på synförmågan för anställning i allmän och enskild tjänst (SOU 1950:19).

Betänkandet är huvudsakligen en katalog med förslag lill synfordringar för olika yrkeskategorier. Genom regeringsbeslut torde många myndigheter ha ålagts eller rekommenderats atl utfärda interna bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag.

Exemplifiering

a) Kustbevakningspersonal

För anställning inom tullverkels kustbevakning överensstämmer de lägsta synkraven med dem som angetts i synkravskommilténs förslag. Synskärpan bedöms utan korrigering av ögonglas. Förbud om korrigering är en grundläggande bestämmelse. Generaltullslyrelsen synes överväga vissa förändringar av synkraven.

b) Trafik flygare

För cerlifikatsökande Irafikflygare kräver luftfartsverket - som fastställt reglerna i samråd med socialstyrelsen och på grundval av vissa internationella regler (ICAO) - en synskärpa som är något lägre än synkravskommilténs förslag. Något korrigeringsförbud finns inte för denna yrkeskategori. Synskärpan fastställs med eller utan korrigering.

Under de snart 20 år som gäll sedan synkravskommillén avlämnade sill betänkande har del i samhället funnits en medveten strävan att anpassa individer med synkravskorrigering lill olika tjänster. Tekniken har bidragit til! att få fram individuellt anpassade glasögon, som inte hindrar en krävande yrkesutövning.

1 dag finner vi yrkesutövare på ansvarsfulla och fysiskt krävande poster som de väl fullgör. De har med åren tvingats vidta betydande synkorrigeringar men ändå kunnat kvarstå i sin ansvarsfulla tjänst. Däremot skulle allijiiml rådande synkrav ulan korrigering ha hindrat dem alt över huvud taget få anställning inom sitt yrke med betydligt mindre ansvar.

Inom t. ex. idrollsvärlden finner vi elitidrottsman som i olika idrottsgrenar - tack vare förbättrad glasögonteknik - med synkorrigering framgångsrikt kan hävda sig.

I dag gällande förordningar om synkrav har enligl min uppfattning inte anpassats till dagens samhälle. I stället utestänger dessa förordningar en rad ungdomar från all välja ett yrke som de har både intresse och förulsällningar för.

Med hänvisning lill del anförda vill jag lill kommunikationsminister Bo Turesson ställa följande frågor:

Vill statsrådet medverka lill atl rådande synkravsfordringar på ett bättre

säll anpassas till dagens samhälle, så all gällande/kommande synkrav kan uppfyllas med korrigeringar?

Är statsrådet beredd uttala atl dispens i större utsträckning bör lämnas av respektive myndighet?

1977/78:88 av Hans Petersson i Röstånga (fp) till kommunikationsministern om åtgärder för att förhindra vissa sammanläggningar av SJ:s trafikområden:

1 ett miljömedvetet och energisnålt samhälle skall den kollekliva trafiken stödjas. Från regerings- och riksdagshåll uttalas gång efter annan hur viktigt delta är. Men samtidigt betyder statens järnvägars rationaliseringssträvanden atl bandelar - betydelsefulla för den kollekliva trafiken - läggs ned.

1 Skåne upplever vi all förutsättningarna för den framlida järnvägstrafiken undergrävs av SJ:s agerande innan beslutet om den nya trafikpolitiken fallas av riksdagen. Vidare tycks SJ för eventuella rationaliseringsvinsters skull vilja sätta sig över regionalpolitiska strävanden.

Såvitt jag kan överblicka planerar SJ f n. en nedläggning av tvä bandelar samt en sammanläggning av tre trafikområden till ett.

1 över tio år har linjen Eslöv-Tomelilla funnits på SJ:s lista över hotade bandelar. Under denna lidsperiod har persontrafiken successivt försämrats. Godslrafiken på sträckan Eslöv-Ystad försvann 1974. Med tanke på uppsvinget för färjetrafiken Ystad-Polen borde man snarare ha förväntat sig en förbättring.

Enligl uppgifter skall del sista personförande tåget Landskrona-Malmö avgå någon gång 1980. Denna handel har åtminstone tidigare ansetts vara av hög klass. En nedläggning av en sådan linje måsle då betyda början lill slutet för all persontrafik som inle är direkt knuten lill stambanorna.

Förslaget om sammanläggning av Trelleborgs, Ystads och Malmö trafikområden lill ell gemensamt med placering i Malmö innebär all ell statligt verk försöker sälla sig över de regionalpoliliska strävandena. Detta kan medföra svåra konsekvenser för tvä redan drabbade kommuner. Satsningen på färjetrafiken Ystad-Polen har kunnat betraktas ur regionalpolilisk synpunkt. En sammanläggning av trafikområden kan innebära svårigheter för denna färjeirafik liksom för färjetrafiken från och till Trelleborg.

Med hänvisning till del anförda hemställer jag all lill kommunikationsministern få ställa följande frågor:

Anser statsrådet alt del är rimligt all föruisäilningarna för den skånska järnvägstrafiken undergrävs innan riksdagen fattat beslut om den nya trafikpolitiken?

Avser statsrådet alt vidta åtgärder för all förhindra en sammanläggning av trafikområden som ur regionalpolilisk synpunkt inle bör läggas samman?

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Anmälan av inteipellationer

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Anmälan av interpellationer

1977/78:89 av Ake Gillström (s) till statsrådet Ingegerd Troedsson om handeln med glasögon, m. m.:

Synfelen i vårt samhälle har under- senare år uppmärksammals i olika sammanhang, bl. a. i riksdagsmotioner och frågor. Genom landstingen utgår nu i mänga fall ersättning för glasögon lill barn och ungdom. Det är naturligtvis önskvärt att alla människor med synnedsättning genom samhällets försorg kunde förses med glasögon.

Till delta område är knutet ytterligare problem som behöver belysas och åtgärdas. Det gäller dels handeln med glasögon och legitimationen för undersökningar, dels frågan om synfel som påverkar elevers läsin-lärning. I båda dessa delar har förts långa diskussioner ulan all något egentligt resultat nåtts, varför det finns anledning för regeringen atl la initiativ.

När del gäller handeln med glasögon kommer man direkt in på frågan om legitimation av optiker. Frågan kommer ofta i kläm mellan företrädare för ögonläkare och företrädare för optiker. Varje år utförs 700 000-800 000 synundersökningar, varav 70 96 av optiker och 30 96 av läkare. Båda legitimeras av socialstyrelsen. Under senare år har uppmärksammats all konkurrensen inom glasögonhandeln skärpts. Det borde ge lägre priser, vilket är tillfredsställande under förutsättning att inte säkerheten och noggrannheten pä ett synnerligen känsligt område äventyras,

I stora annonser har ett Stockholmsföretag reklamerat med lägre priser bl, a, på grund av högre grad av självbetjäning än andra optikeraffärer och därför atl bågarna köps direkt frän fabrikerna utan mellanhänder. Företaget har vid flera tillfällen anmälts lill konsumentverket. Även re-klamalionsnämnden har varit inkopplad. Insändare i tidningarna har påpekat att affärsmetoderna inte varit justa, all man saknat den legitimerade personal som man annonserat om etc. Del är också känt alt företaget haft svårigheter anställa legitimerade optiker. Optikernas riksförbund har efter påstötningar fäll socialstyrelsen att infordra rapport över företagets verksamhet. Bl. a. har påpekats det vilseledande i reklamen all företaget ägs av tre läkare, vilket fått människor alt tro atl de är ögonläkare. Ingen av dem är delta och deltar inle heller i arbetet. Utprovningen sägs ombesörjas av sjuksköterskor som saknar oplikerlegiiimalion.

Den andra frågan gäller skolans synundersökningar, vilka f n. är alltför summariska. Bl. a. undersöks inle elevers samsyn och närseende tillfredsställande genom s. k. binokular. Även i denna fråga riskerar eleven all komma i kläm på grund av "utpräglat skråtänkande" hos vissa läkare. Vid undersökningar som vidtagits har nämligen konstaterats all elevers läs- och skrivsvårigheter i vissa fall beror på brister i samsynen, vilket en del ögonläkare förnekar trots specialundervisande lärares påpekanden atl så är fallet. Synvården i skolan borde följaktligen avsevärt förbättras. Tyvärr har frågan inle ens lagils upp i skolhälsovärdsutredningen (SOU 1976:46) och någon proposition i ärendet med anledning av utredningen har inle aviserats. Frågan om huvudmannaskapet för skolhälsovården

är naturiigtvis direkt avgörande för fortsättningen, men del flnns anledning att inför SIA-skolans genomförande rekommendera landsting och kommuner att utvidga nuvarande läkarundersökningar i skolorna. Med anledning av det anförda ber jag atl få ställa följande frågor till statsrådet Troedsson:

1. Har socialstyrelsens och andra undersökningar givit garantier för all den skärpta konkurrensen pä glasögonmarknaden sker under för allmänheten säkra förhållanden närdet gäller tillgången på legitimerad personal i s. k. lågprisbutiker och hur kontrolleras detta fortsättningsvis?

2. Avser statsrådet att vidta åtgärder för atl påskynda tillkomsten av en säkrare synvärd i skolorna för all tidigare än nu bl. a. kunna sälla in adekvat specialundervisning?

3. När kan proposition angående skolhälsovården förväntas?

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Meddelande om frågor

Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts den 1 december

1977/78:178 av Hugo Bergdahl (fp) till slalsrädet Olof Johansson om inrättande av ett energiforskningsinslitut i Västerås:

Delegationen för energiforskning (DFE) har angivit all det statliga ener-giforskningsprogrammei i första hand bör

stödja utvecklingen av den teknik som krävs för atl förändra energisystemet i enlighet med de tidigare angivna målen

vid behov demonstrera nya tekniska system för de potentiella användarna

la fram underlag för bedömning av ekonomiska, hälso- och miljömässiga samt andra förulsällningar för introduktion av nya tekniska system och för bedömning av hur och i vilken takt de kan introduceras

klarlägga energisystemets samband med andra samhällsfunktioner och dess internationella relationer.

Huvuddelen av den statligt finansierade energiforskningen bedrivs i dag vid våra universitet och högskolor och denna ordning torde komma att gälla också för framliden. Samtidigt talar starka skäl för att del skulle vara till fördel för energiforskningen om man kunde åstadkomma ett bredare samarbete mellan olika intressenter pä energiområdet inom ramen för ell särskilt energiforskningsinslitut. Ett sådant institut skulle dels kunna ägna sig åt forskningsuppgifter av det slag som DFE skisserat, dels ägna sig ät olika tekniska problem i samarbete med berörda industrier.

Den idealiska platsen för ell energiforskningsinslitut är Västerås. I Västerås finns tekniker och då inle minst energitekniker, liksom ett omfattande industriellt kunnande på området.

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Meddelande om .frågor

Mot den bakgrunden vill jag till statsrådet Johansson ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd all medverka lill alt ett energiforskningsinslitut inrättas och all detta föriäggs lill Västerås?

1977/78:179 av Olof Palme (s) lill statsministern om uttalanden rörande energisparande i bosläder:

Den 2 september 1976 uttalade centerledaren Thorbjörn Fälldin i TV angående centerns s. k. plan för energibesparingar i bosläder: "Om du sparar in, enligl de möjligheter som står till buds, dä är del en Oärdedel av all energiförbrukning. Du behöver inte spara mer än hälften av delta för all klara alla 13 kärnkraftverken."

Den 25 november 1977 förklarade bosladsminister Elvy Olsson att energisparande i bosläder i och för sig inte hade nämnvärd betydelse i debatten om det framlida behovet av kärnkraft: "Del är ganska ointressant i den här debatten därför alt det är olja man sparar."

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsministern:

Är del Thorbjörn Fälldins eller Elvy Olssons uttalande, som återspeglar regeringen;; officiella ståndpunkt?

1977/78:180 av Thage Peterson (s) lill industriministern om infriande av vallöfte om 400 000 nya jobb:

1 valrörelsen 1976 lanserade centern det stora vallöftet 400 000 nya jobb. Av dessa skulle merparten skapas inom industrin.

Under eu år har kriserna i industrin avlöst varandra. Arbetsplatser - många pä mindre orter - avvecklas. Arbetslösheten är i ökande. Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga lill industriministern:

När ämnar centern, i regeringsställning, börja skapa de utlovade 400 000 nya jobben?

1977/78:181 av Anna Wohlin-Andersson (c) till bosladsministern om regeringsbeslut i visst förköpsärende:

På vilka grunder har regeringen vägrat ge Valdemarsviks kommun tillstånd till förköp av fastigheten Fångö 1:12 i Gryts socken i Valdemarsviks kommun?

1977/78:182 av Lena Hjelm-Wallén (s) till statsrådet Britt Mogård om översynen av de privata skolornas ställning:

1 budgetpropositionen 1977 meddelade regeringen avsikten all göra en översyn av de privata skolornas ställning. Under våren 1977 godkände regeringen två privatskolor, vilkas ansökan de berörda kommunerna hade avslagit. 1 augusti 1977 kallades en sakkunnig lill utbildningsdeparte-

menlel för privaiskoleöversynen. Några direktiv för översynen har inte offentliggjorts. Denna för skolväsendet principiellt så vikliga fråga kommer alltså all handläggas isolerat i regeringens kansli utan insyn.

Vill statsrådet Mogård redovisa målsättningen för översynen av privatskolorna och vilka arbetsuppgifter som gäller för utredningsmannen?

1977/78:183 av Allan Åkerlind (m) till justitieministern om åtgärder mot Ivångsingripanden i vissa ärenden rörande vårdnad av barn:

På grund av nuvarande lagstiftning förekommer tragiska fall där barn tvingas bort från den förälder som de vill vara hos. Eftersom jag redan 1967 motionerade om att man skulle ta större hänsyn lill barnets vilja, och då motionen den gången behandlades positivt av riksdagen vill jag fråga justitieministern:

När kan en ny lagstiftning, som lar hänsyn till barnels vilja när det gäller placeringar enligt barnavårdslagen, föreläggas riksdagen?

1977/78:184 av Olle Göransson (s) lill industriministern om åtgärder för all upprätthålla sysselsättningen i Fagerstaregionen:

Västmanland är del län som härden högsta andelen industrisysselsalta i landel. I de flesta av länets elva kommuner svarar det dominerande företaget för mer än halva industrisysselsäitningen. Fagersta och Skinn-skatleberg är extremfall i fråga om ensidigt beroende av ell enda förelag.

Den 28 november redovisade Fagersta Bruk en ulredning om kolstälels framtid. Utredningens förslag har godkänts av Fagersta Bruks styrelse. Konsekvenserna för de anställda och för berörda kommuner blir att 480 arbetstillfällen försvinner. Främst drabbas Skinnskaiteberg och Fagersta. Det får ödesdigra konsekvenser för den redan nu svaga Fagerstaregionen.

Är statsrådet beredd att vidta omedelbara åtgärder så au en del av de i valrörelsen av centern utlovade 400 000 nya jobben kan komma Fagerstaregionen lill del för alt förhindra den negativa utvecklingen?

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Meddelande om frågor

1977/78:185 av Bengt Fagerlund is) lill industriministern om åtgärder för atl upprätthålla sysselsättningen i Lessebo:

Södra Skogsägarna har beslutat atl lägga ner sågverken i Lessebo och varsla 80 anställda om uppsägning. Till detta skall läggas atl Lessebo pappersbruk under en tioårsperiod minskat antalet sysselsatta med mellan 300 och 400. Lessebo samhälle är ell typiskt brukssamhälle som helt dominerats av pappersbruket och sågverket som har samma ägare.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till industriministern:

Vad avser industriministern all göra för all kravet på företags sociala ansvar skall uppfyllas?

Planerar regeringen eventuellt atl påverka företag som dominerar en ort all skaffa fram ersättningsindustri så alt sysselsättningen kan upprätthållas i bruksorterna?

Nr 38

Torsdagen den 1 december 1977

Meddelande om frågor

1977/78: IS6 av Martin Olsson (c) lill statsrådet Ingegerd Troedsson om ökade resurser lill reumaiikervården:

Reumatikerna utgör den största sjukdomsgruppen i vårt land, och ledgångsreumatism, den vanligaste formen av reumatism, har drabbat ca 250 000 personer. Vuxna utgör huvuddelen av de sjuka, men även ungefär 2 000 ungdomar upp till 16 år lider av reumatiska sjukdomar.

Även om många reumatiker behandlas av allmänläkare och intern-medicinare har reumaiikervården en alldeles för ringa omfattning i förhällande lill antalet sjuka, varför väntetiderna ofta blir långa för de vårdsökande.

Landstingen har ansvaret för reumaiikervården liksom för övrig sjukvård, men många landsting saknar egna vårdresurser och hyr i stället platser vid något av de specialistsjukhus som ägs och drivs av Riksförbundet mot reumatism. Trots bristen på vårdresurser diskuteras eventuell nedläggning av eller minskning av antalet vårdplatser vid ett av dessa specialistsjukhus, nämligen del i Östersund, vilket utlöst protester från tusentals värdbehövande.

Erforderliga ökningar beträffande såväl vuxen- som barnreumatiker-vården torde ha begränsats dels på grund av att antalet specialistutbildade läkare endast uppgår till ell 40-tal, dels pä grund av landstingens ekonomiska situation.

Med anledning av rådande begränsningar för specialistutbildningen inom reumatologin, behovet av ökad forskning inom området och de bristande vårdresurserna inom reumaiikervården i förhällande till den värd de sjuka har rätt alt begära vill jag ställa följande fråga till statsrådet Troedsson;

Vilka åtgärder övervägs och vilka initiativ avser regeringen alt ta för atl reumaiikervården skall tillföras erforderliga resurser?

§ 28 Kammaren åtskildes kl. 17.16,

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert

Förteckning över talare 1977/78:38

(Siffrorna avser sida i prolokollel)

Torsdagen den 1 december

Alemyr, Stig (s) 53, 54

Bengtsson, Ingemund (s) 18

Bergqvist, Holger (fp) 20

Bergqvist, Jan (s) 56, 63, 65

Ekelund, Ulla (c) 46

Feldt, Kjell-Olof (s) 11, 12, 13, 14

Granstedt, Pär (c) 24, 25, 28, 31, 33

Green, Åke (s) 15

Hagberg, Helge (s) 45

Hagberg, Lars-Ove_(vpk) 30, 32, 33

Hallgren, Kari (vpk) 22, 24, 25, 26, 29

Hambraeus, Birgitta (c) 6

Hernelius, Allan (m) 37, 39, 40

Högström, Ivar (s) 40

Jonasson, Bertil (c) 48

Lantz, Inga (vpk) 9, 10, 11

Marklund, Eivor (vpk) 68, 70

Nordin, Even-Erik (c) 35, 38, 40, 41, 44

Olsson, Elvy, bostadsminister 47

Petersson, Per (m) 43, 45

Strindberg, Per-Olof (m) 8, 9

Unckel, Per (m) 19, 21

Wikström, Jan-Erik, utbildningsminister 5, 7, 9, 10

Winther, Eva (fp) 49, 51

Wohlin-Andersson, Anna (c) 16

Åsling, Nils, industriminister 11, 12, 13, 14, 17, 49, 50,

51, 52, 54, 61, 65, 67, 69

GOTAB 57178 Slockholm 1977