Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:37

Onsdagen den 30 november

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 22 innevarande månad.

§ 2 Meddelande om reviderad ärendeplan

TALMANNEN:

Med ledning av uppgifter från utskotten har upprättats en ny ärendeplan för tiden fram till juluppehållet. Denna plan kommer att utdelas till kammarens ledamöter under dagens lopp.

Såsom framhölls redan vid framläggandet av den ursprungliga ärendeplanen har del inte heller i år kunnat undvikas att ett stort antal tidskrävande ärenden kommer upp till behandling i kammaren mycket sent. Enligt nu gjorda beräkningar av tidsåtgängen skulle det dock bli möjligt att slutföra riksdagsarbetet lördagen den 17 december. Detta förutsätter emellertid att de av utskotten angivna tiderna för bordläggning av betänkanden hålls, att debattiden inte nämnvärt överstiger vad som beräknats samt att kvällsplena anordnas i stor utsträckning under de sista två veckorna. Med hänsyn till att flera stora ärenden skall behandlas lördagen den 17 december måste sannolikt även sammanträdet nämnda dag fortsättas på kvällen.

§ 3 Meddelande om större debatter våren 1978

TALMANNEN:

Våren 1978 kommer det alt anordnas tre större debatter. Den allmänpolitiska debatten tar sin början onsdagen den I februari, finansdebatten onsdagen den 8 mars och den utrikespolitiska debatten onsdagen den 15 mars. 5!åsom tidigare meddelats kommer veckan den 20-26 februari att hållas fri från sammanträden i kammare och utskott.

§ 4 Meddelande om den framtida planeringen av kammararbetet

TALMANNEN:

På hemställan av utredningen angående en allmän översyn av riksdagens arbetsformer har talmanskonferensen i dag dels fastställt ett av utredningen framlagt förslag till veckoschema, att läggas till grund för kammarens planering av arbetet, dels uppmanat utskotten att planera sitt arbete med beaktande av de riktlinjer utredningen angivit. Proto-

kollsutdrag, ulvisande den närmare innebörden av talmanskonferensens beslut, kommer alt utdelas till kammarens ledamöter.

Under en normalvecka kommer kammarens sammanlrädestid alt disponeras så här:

Fredag kl. 09.00-senasf kl. 16.00

Måndag kl. ll.OO-senast Tisdag kl. 15.00-senast

Onsdag Torsdag

kl. 10.00-senast kl. 13.00-senast

kl. 18.00 kl. 18.00

kl. 16.00 Interpellationssvar (ev. frågesvar) och bordläggningsplenum kl. 18.00 Frågestund (ev. mer än en timme), interpellationssvar och bordläggningsplenum

Arbelsplenum

Frågestund (en timme), arbelsplenum och interpellationssvar

Interpellationssvar (ev. frågesvar) och bordläggningsplenum

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Meddelande om den framtida planeringen av kammararbetet

Avvikelser från denna plan blir givetvis ofrånkomliga i början och slutet av höst- och vårsessioner. Även de allmänpolitiska debatterna och liknande överläggningar kan nödvändiggöra avsteg från principen att kvällsplena skall undvikas.

§ 5 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1977/78:186 och 187 till arbetsmarknadsutskottet

1977/78:188 till civilutskotlet

1977/78:189 till skatteutskottet

1977/78:190 till näringsutskottet

1977/78:191 till lagutskottet

1977/78:192 till näringsulskoliet

1977/78:193 lill konstitutionsutskottet

1977/78:194 lill civilutskottet

1977/78:195 till arbetsmarknadsutskottet

1977/78:196 och 197 till socialutskotlet

1977/78:198 och 199 till arbetsmarknadsutskottet

1977/78:200 till trafikutskottet

1977/78:201-204 till näringsutskottet

1977/78:205 till arbetsmarknadsutskottet

§ 6 Föredrogs men bordlades åter Utrikesutskottets betänkande 1977/78:3 Försvarsutskottets betänkanden 1977/78:1-4

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Justitieombudsmännens verksamhet

§ 7 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställning 1977/78:82

§ 8 Justitieombudsmännens verksamhet

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande 1977/78:1 med anledning av justitieombudsmännens redovisning av sin verksamhet lill 1977/78 års riksdag jämte motion.

Till konstitutionsutskottet hade för granskning hänvisats justitieombudsmännens ämbetsberättelse för tiden den 1 juli 1976-den 30 juni 1977 (Redog. 1977/78:1).

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:17 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats alt riksdagen lade justitieombudsmännens ämbetsberättelse till handlingarna med gillande av de uttalanden som gjorts i motionen rörande JO:s handläggning av vissa ärenden och JO:s verksamhet i allmänhet.

Utskottet hemställde

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:17 lade justitieombudsmännens ämbetsberättelse - redogörelsen 1977/78:1 -lill handlingarna med gillande av vad utskottet anfört.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Konstitutionsutskottet har granskat justitieombudsmännens verksamhet. Det betänkande som lagts fram är ett anmärkningsvärt aktstycke.

Vi vet alla - och utskottet vet också- att rättsfrågorna i dagens Sverige tilldrar sig stor och ökande allmän uppmärksamhet. En rad rättsskandaler har inträfiät. Godtycke och bristande rättssäkerhet har på många håll i förvaltningen blivit ett problem, och det är föremål för livlig allmän diskussion.

Man tycker att ett konstitutionsutskott skulle vara lyhört för ett sådant problem och en sådan diskussion. Man tycker att ett konstitutionsutskott åtminstone skulle kunna omnämna själva frågeställningen, i samband med granskningen av en rättsvårdande myndighets verksamhet.

Men ingalunda. Det växande rättssäkerhelsproblemet har inte uppkallat utskottet lill mer än ett litet nätt betänkande på 33 rader. Därav utgörs hela 19 rader av ett citat från en statlig utredning. Hade inte vpk motionerat i ärendet, skulle utskottet säkert ha nöjt sig med bara tre rader bestående av den klassiska formulering som man även nu till slut hamnar i, nämligen att granskningen av justitieombudsmännens verksamhet ej har gett anledning till något särskilt uttalande.

När jag läste detta betänkande frågade jag mig i min oskuld: Vart

har alla rättssäkerhetens djärva förkämpar tagit vägen? Var är moderaterna, som alltid velat framställa sig som den urgamla svenska rättens beskyddare? Var är centern, som ömmar så för de små som drabbas av den byråkratiska centralismen? Var är socialdemokraterna - som ju av historien borde ha lärt sig, att godtycke från en borgerlig statsapparat alltid i första hand drabbar de arbetande, de små i samhället? Och var är frihetens bälda förespråkare i de liberala leden? Herr Tarschys, som ju så gärna annars ikläder sig den rollen, visar för dagen en rent förvånande tystlåtenhet och beskedlighet.

En sak är dock för mig klar. Det är inte av okunnighet som utskottet tiger. Men om del inle är av okunnighet så måste det vara endera av två andra orsaker. Antingen bristande civilkurage eller också en missriktad solidaritet med den högre byråkratin. Pä annat sätt går det inte att förklara varför landets högsta konstitutionella kontrollorgan väljer tystnaden inför dagens rätlsproblematik.

Jag kommer så in på granskningen av själva JO-berätlelsen. Vänsterpartiet kommunisterna har i en motion redogjort för tre olika typfall, där vi menar att JO:s handläggning klart och uppenbart måste ifrågasättas.

I det första fallet har en statlig myndighet försvårat offentliga handlingars tillgänglighet. Därefter har myndigheten låtit efterforska sökandens namn, vilket strider mot grundlagen. Därnäst har man låtit registrera namnet, vilket helt strider mot lagstiftningen rörande personregister. För detta har man använt en dator som man har inköpt utan att underrätta statskontoret, vilket strider mot datalagstiftningen. Det är alltså grundlagsbrott och tredubbel! lagbrott som det här gäller atl diskutera. Grundlagsbrottet beskrivs av justitieombudsmannen som en "olämplig åtgärd". Myndigheternas förfarande i övrigt sägs "inte undgå kritik". Nu vet vi att lagbrott inte är "olämpliga". Lagbrott är som bekant förbjudna och bör normalt beivras. Om en vanlig medborgare skulle stjäla justitieombudsmannens överrock, skulle han säkeriigen bli åtalad. Om en myndighet begår tredubbla brott mot rättsligt mycket viktiga lagar - då får alltså myndigheten en liten påminnelse om det olämpliga häri. Jag frågar mig: Skall delta föreställa JO:s uppfattning av likhet inför lagen?

Här skyddar alltså JO enligt min uppfattning uppenbart ämbetsmän som förgriper sig på rätten. Det är desto allvarligare som just respekten för tryckfriheten, som det här är fråga om, sätts ur spel på ett mycket omfattande säll inom den offentliga förvaltningen i dag. Identifiering och kontroll av personer som begär offentliga handlingar - en kontroll som strider mot grundlagen - förekommer nära nog överallt. Man vägrar i fall efter fall att göra offentliga handlingar tillgängliga för folk som inte vill uppge namn och identifiera sig. JO:s sätt att hanlera det nämnda fallet vid försvarets forskningsanstalt har i praktiken snarast försämrat läget. Hos myndighet efter myndighet hindrar man nu folks tillträde till offentliga registraturer. I stället placerar man dessa personer i entréer och korridorer, när de vill ta del av offentliga handlingar - detta jusl därför alt JO har godkänt den sortens förfaranden i det här aktuella fallet.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Justitieombudsmännens verksamhet

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Justitieombudsmännens verksamhet

Respekten för grundlagens anonymitetsskydd undergrävs. De mest förbluffande beteenden kan numera noteras från olika myndigheter i spåren av denna upplösningstendens. En sökande vid en tingsrätt vägras t. ex. att la del av offentliga handlingar, om han inle uppger namn. När han insisterar på att förbli anonym, får han svaret av lagmannen: "JO-anmäl mig då, så får jag reda på vem ni är."

En journalist som besöker kanslihuset insisterar där på sin rätt att inte uppge namn. Vakten tar då upp ett fotografi och förklarar stolt att han vel vem journalisten är. På ett regeringsdepartement kommer en sökande upp och begär att anonymt få ta del av en offentlig handling. I hans närvaro ringer vakten till registraturen och hörs säga: "Nu är den där Jörn Svensson här igen." Till poängen hör att det var en helt annan person. Allt detta visar alt anonymitetsskyddet, som är fastlagt i grundlagen, över huvud inte respekteras pä många håll. Det är i detta allmänna ljus man måste se det kritiska och farliga i alt JO slätar över förseelserna i det aktuella typfall som vi har anfört i vår motion.

Det andra fallet gäller om statliga institutioner får använda offentliga penningmedel för att utge skrifter, som mitt i en valrörelse propagerar för en bestämd åsikt i en stor valfråga. Det här aktuella fallet har följande innebörd. Vattenfallsverket gav pengar åt en i september 1976 utgiven bok som klart propagerar för kärnkraft. Man kan föreställa sig vad som kunde hända om sådana förfaranden skulle godkännas. Om budgetmi-nister Mundebo t. ex. skulle använda skattepengar för au utge folkpartiets valbroschyrer. Eller om statens järnvägars styrelse skulle utge politiska stridsskrifter mot kommunikationsminister Turesson.

JO klarar sig ifrån denna principiellt viktiga fråga på ett klassiskt sätt, nämligen genom atl vägra att besvara den. Valtenfallsverket har kanaliserat pengarna via centrala driftledningen (CDL), som formellt står som sponsor för skriften. JO förklarar att CDL är en enskild institution som inte står under hans tillsyn, och därför behöver JO inle syssla med fallet. Men anmälan gällde vad Vattenfall hade gjort, inte alls vad CDL gjort. Det vet JO. Ändå är han så slarvig att han inte ens i vanlig ordning begär remissvar från Vattenfall. Det betyder all i fortsättningen vilken myndighet; som helst kan få använda medborgarnas pengar för atl utge politiska skrifter - bara pengarna utbetalas via ett privat organ som inte står under JO:s tillsyn.

Jag kan inle, herr talman, annat än finna en sådan juridisk kurra-gömmalek i en viktig principfråga grotesk.

Det tredje typfallet som förekommer i ämbelsberäitelsen är det mest allvarliga och tragiska. Här handlar det om människoliv. Flyktingar från Chile utvisas av svenska myndigheter. Trots atl inhibiiion av utvisnings-beslutet har begärts verkställs utvisningen. Flyktingarna skickas tillbaka i fascisljuntans händer. De var alla aktiva sympatisörer till Folkfronten. Ett par av dem, har det uppgetts för mig, är sedan dess försvunna. Del enda JO anmärker på i detta fall är den bristande kommunikationen mellan den myndighet som har utvisat och den som har beslutat om

inhibiiion av ulvisningsbeslulet, dvs. att beslutet eventuellt skulle upphävas.

Jag finner delta något spöklikt. JO måste veta atl det inte alls är kommunikation mellan myndigheter som saken egentligen handlar om. Den handlar om alt flyende människor utvisas till ett land där de blir politiskt förföljda. Detta strider mot svensk lag och asylrätt och mot vad riksdagen har uttalat därom. Men om detta tiger JO. Hellre skickas chilenare i döden än atl svenska ämbetsmäns handlande får ifrågasättas - en folkfrontsanhängares frihet från förföljelse väger lättare än svenska ämbetsmäns rätt alt få sova gott om natten! Man frågar sig: På vems sida slår då JO - pä ämbetsmännens eller på de enskilda, medborgarnas?

Riksdagen skall granska JO:s ämbetsutövning. Om vi tiger, samtycker vi. Om vi låter dessa JO:s fadäser, som jag har anfört som exempel här, passera utan anmärkning, dä godkänner vi faktiskt att lagar som vi själva stiftat får sällas ur spel av den högre byråkratin. Vpk hävdar all så vårdar man inle rätlen, utan så undergräver man rätten.

Om nu JO har vikit undan problemen, sä har också konslilutions-utskotiel sin metod atl vika undan dem. Man har hittat en passus i 1975 års JO-utredning, där det står att KU och riksdagen inte skall överpröva JO-ärenden och helst inle ens uttala sig om dem.

Lät oss granska del resonemanget! Det är ett märkligt resonemang, som jag tror att vi i riksdagen skall vara pä vår vakt emot, eftersom det skulle kunna innebära en allvarlig inskränkning i riksdagens möjligheter all få vikliga rättsfrågor upptagna till offentlig diskussion.

Det är väl främst fyra olika omständigheter som mycket klart talar emot denna juridiskt halsbrytande tankegång, som konslitutionsutskottet ger uttryck för.

1) Riksdagens granskning av JO är en grundlagsenlig befogenhet. Denna grundlagsenliga befogenhets innehåll kan ju aldrig ändras av utredningar; den kan bara ändras i samband med ändring av själva grundlagen.

2) Riksdagens granskningsrätt är i grundlagen formulerad som en allmän granskningsrätt. Det står ingenslans all den skall fä utövas bara i vissa delar eller bara i vissa former. Att JO t. ex. kan få riksdagens misstroende - vilket är en form för kritik - utesluter därför inle att riksdagen också i andra former kan ge uttryck för sin kritik eller sin uppfattning när denna skiljer sig frän JO:s. Det kan nämligen vara så att riksdagen inte pä något säll vill pricka eller förebrå JO, utan alt riksdagen helt enkelt vid sin granskning har funnit att en viss tolkning eller en viss bedömning av en principiellt viktig rättsfråga bör göras på ett annat säll. Man bör ju för den skull inte ifrågasätta JO:s vilja att göra så gott han kan, utan det kan helt enkelt vara så atl riksdagen har en annan uppfattning, och detta måste riksdagen dä naturiigtvis ha rätt att ge uttryck för.

3) Det måste vara en fullständigt oiogisk tanke att riksdagen och konslitutionsutskottet inte skulle kunna granska enskilda ärenden. Delta framgår ju klart, om man tänker efter en smula. Vi har att avgöra huruvida

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Justitieombudsmännens verksamhet

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Justitieombudsmännens verksamhet

JO har vårt förtroende eller inte - alla är vi överens om att den rätten har vi. Men hur skall man kunna avgöra om JO har värt förtroende? Jo, det kan man bara avgöra genom att granska vad JO har gjort. Och hur gör man del? Naturiigtvis genom att se hur han har handlagt olika enskilda ärenden. Något annat sätt finns inte. Vi kan ju inte gärna grunda vårt misstroende mot justitieombudsmannen på att vi t. ex. tycker illa om färgen på hans slips eller all vi tycker illa om honom i största allmänhet, utan misstroendet måste vila pä en kunskap. Den kunskapen kan man bara få genom atl granska sakärendena och hur JO har hanterat dem.

4) Konstitutionsutskottet begår enligt min mening den verkliga juridiska kullerbyttan när utskottei säger att riksdagen inte får uttala sig om enskilda rättsfall, som varit under JO:s handläggning. Men samtidigt godtar man alltså att vpk får väcka en motion i frågan, man godtar atl förslag om kritik mot JO får ställas under proposition i kammaren och man uttalar sig dessutom själv om motionen i sitt betänkande. Hade man varit konsekvent i sin egen tankegång, skulle man ju ha begärt atl någon proposition över huvud taget inle skulle få ställas på ett yrkande av det slag som jag kommer till litet senare i mitt anförande.

Men det mest betänkliga är kanske inte den här juridiska karusellen, ulan all konslilutionsutskottet genom att skriva under på detta yttrande medverkar lill att begränsa sin egen och riksdagens möjlighet alt skydda rätten i landel. Det är just vad många i den högre ämbetsmannakåren vill: man vill ha en harmlös och ofarlig justitieombudsman. Man vill ha en riksdag som inte stör ämbetsmannagodtycket. Detta spel medverkar alltså konstilulionsutskotlet hämningslöst i.

I vpk vägrar vi att gå med på ett sådant spel. Vi anser tvärtom att det är tid för riksdagen alt ta sin övervakande befogenhet på starkare allvar än hittills. Överallt noteras nämligen upplösning av rätten och byråkratiskt godtycke som drabbar enskilda. Rättslösheten i landel tilltar. Lagar som LSPV och LTO missbrukas. Den nya familjerätten saboteras öppet ute på socialförvaltningarna. Högre tjänstemän kan oslraffat få ta emot frikort av flygbolag ulan atl JO inskrider. Exemplen kunde anföras i hundratal.

I ett sådant läge, menar vi, skall inte riksdagen visa flathet. Den skall kräva av sina ombudsmän att de inte slätar över lagbrott och maktmissbruk. Den skall själv, likmätigt sin grundlagsmässiga plikt, ägna rättsproblernen fördjupad uppmärksamhet. Del är därför vi i vpk menar att liden nu är mogen för atl diskutera en mer systematisk uppföljning av lagars tillämpning än vad JO-ämbetet f n. har kapacitet lill. Riksdagens roll är här av betydelse för demokratin, ty en demokrati som inle förmår värja sig för rättsgodtycke i sina egna apparater medverkar lill sitt egei förfall. Därtill, menar vi, är de demokratiska fri- och rättigheterna alltför viktiga. Vi beklagar att ingen representant från något annat parti ännu har börjat inse det som dock var och en borde utläsa

som ser sig omkring i del svenska samhället och den svenska rätts- Nr 37

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till vpk:s motion.

''P"'"g"- Onsdagen den

30 november 1977

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Konstilutionsutskottel har pä sedvanligt säll granskat JO:s ämbetsberättelse och hemställer i sitt belänkande att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:17 lägger justitieombudsmännens ämbetsberättelse till handlingarna med gillande av vad utskottet anfört. Det är ett enhälligt utskott som föreslagit detta, och jag ber, herr lalman, all få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Med anledning av vpk:s motion och Jörn Svenssons anförande här nyss vill jag göra några kortfattade kommentarer. Motionen innehåller dels kritik av JO:s agerande i tre konkreta ärenden, dels några avslutande svepande, starkt kritiska värderingar av JO:s verksamhet över huvud laget. Jörn Svensson har i sitt anförande ytterligare utvecklat denna kritiska syn.

JO utses av riksdagen, konstilutionsulskottel har att granska JO:s verksamhet, och riksdagen beslutar på grundval av konslitutionsutskottets betänkande. Man kan naturligtvis resa frågan om vilken inriktning KU:s granskning skall ha. Den frågan har också debatterats i riksdagen många gånger under senare år. Vpk tycks mena att konstitutionsutskottet skall göra en ingående saklig prövning av de ärenden som JO avgjort och uttala sig om dessa ärenden, dvs. konstitutionsutskottet skulle vara ett i reell mening överprövande organ i de enskilda sakärendena. Det finns också många medborgare utanför riksdagen som tydligen har denna uppfattning. Det framgår av skrivelser som kommer in till konstitutions-utskollet. Jag tror atl det för den skull är viktigt att understryka att ombudsmännen har att självständigt pröva och avgöra sina ärenden. Någon möjlighet atl överklaga ombudsmännens beslut finns inte. Varken konstilutionsutskotlet eller riksdagen kan ändra ett av ombudsmannen fattal beslut.

Vilken inriktning konstitulionsulskottets granskning i de här avseendena skall ha framgår klart av den JO-utredning som föregick den reform av JO-ämbetet som genomfördes för ett par är sedan och vars uttalanden i denna del då godtogs av konstilutionsutskottel och riksdagen. Jörn Svensson har varit inne pä detta uttalande, som han närmast vill underkänna, men utredningens uttalande är naturiigtvis i och med riksdagens godkännande, bindande på den här punkten för KU:s handläggning av dessa ärenden. Utredningens uttalande återges i del nu aktuella KU-belänkandet. Jag skall citera en liten bit, där det sägs: "En detaljerad rättslig prövning från utskoUets sida av enskilda ärenden, utmynnande i uttalanden om huruvida en enskild myndighet eller tjänsteman begått fel i tjänsten eller ej, skulle gå vida utöver den funktion som utskottei har enligt riksdagsordningen, nämligen alt granska ombudsmännens verksamhet främst för an utröna om något förhållande

Justitieombudsmännens verksamhet

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Justitieombudsmännens verksamhet

föreligger som ger anledning lill antagande att ombudsman ej längre åtnjuter riksdagens förtroende."

Konstilulionsutskotlet har all fullgöra sin granskning enligt dessa riktlinjer. KU:s uppgift är således att göra en allmän bedömning av JO:s säll alt sköta sin verksamhet. Om konstilutionsutskotlet pä grundval av denna bedömning finner att någon ombudsman missköter sig kan utskottet hemställa att vederbörande entledigas frän sin befattning enligt bestämmelserna i riksdagsordningens 8 kap. 10 S.

Ytteriigare en sak kanske skulle understrykas i detta sammanhang med anledning av Jörn Svenssons anförande. Konstitutionsutskottet har inte, som Jörn Svensson tycks tro, i uppgift atl företa någon allmän övergripande granskning av rättstillståndet i landet och pä grundval av denna göra allmänna uttalanden.

Som grund för den inriktning av KU:s granskning, som jag här redovisat, har anförts, bl. a. av den ulredning som jag nyss citerade, praktiska skäl. En detaljerad sakprövning av ett stort antal ärenden kan inle utskottet klara av jämsides med alla andra uppgifter som utskottet har. Jag föreställer mig alt en sådan sakprövning ensam mycket väl skulle ge utskottei full sysselsättning året runt. Men även om man bortser frän dessa praktiska skäl kan man fråga sig om del är principiellt rikligt att ett riksdagsorgan skall gå in i konkreta förvaltningsärenden och göra bestämda uttalanden om hur enskilda frågor borde ha handlagts och avgjorts. Jag tycker inle det för min del. Man kan också fråga sig vad man med en sådan ordning skulle ha JO till, som i så fall närmast blev ett beredningsorgan ål riksdagsutskottet.

All konslitutionsutskottet och riksdagen inte riktar några anmärkningar mot JO innebär inte att riksdagen i varje enskilt fall med nödvändighet instämmer i varje ställningstagande som JO har gjort. JO arbetar som ett självständigt organ och avgör en stor mängd ärenden åriigen, bortåt 3 000. Bland alla dessa ärenden kan det naturiigtvis finnas ett och annat där konstilutionsulskoiiet eller enskilda ledamöter skulle kunna komma till en annan slutsats, om det hade varit KU:s och riksdagens uppgift att göra en detaljerad sakprövning i del enskilda fallet. Men sä är det alltså inte.

Om man nu menar alt det syslem som vi har med av riksdagen tillsatta självständigt arbetande ombudsmän är otillfredsställande och anser att del skulle vara bättre med ett riksdagsorgan som prövar klagomål frän förfördelade medborgare och som också rent allmänt har att övervaka förvaltningens verksamhet, får man väl väcka förslag om detta i vanlig ordning i riksdagen. Det finns ju en del länder där man har petitions-utskott av det slaget, där alltså ett riksdagsorgan direkt går in och avgör klagomål frän enskilda medborgare. För min del tror jag atl den ordning vi har i Sverige är tämligen bra, och jag tycker att vi skall behålla JO-institutionen som självständigt arbetande rättsvårdande organ. Jag tror all det är svårt atl hitta på något bättre. Det hindrar naturligtvis inle att man då och då gör en allmän översyn av verksamheten. Det var

ju del som skedde genom den utredning jag nyss åberopade. KU framhöll, när reformen logs 1975, atl det kan bli aktuellt med en utvärdering av verksamheten när det gått en lid, särskilt med hänsyn lill verkningarna för JO:s arbete av den strax innan genomförda förändringen av reglerna för tjänstemannaansvaret.

För alt inga missförstånd skall uppstå vill jag tillägga alt KU för den allmänna bedömningen av JO:s verksamhet som KU har att göra naturiigtvis bland många andra frågor också har sett på de ärenden som vpk särskilt aktualiserat i sin motion. Men vi har inte gjort någon detaljerad sakprövning i den meningen alt vi t. ex. hållit förhör med de inblandade eller införskaffat nytt material. Och med det material som stått oss lill buds har vi inle funnit anledning att instämma i den myckel hårda kritik som vpk framför av JO:s handlande.

Denna kritik är enligl min mening i hög grad missvisande och även på annat säll märklig. För att illustrera delta påslående och för att Jörn Svensson inte skall kunna säga atl jag bara går förbi vpk-motionen skall jag något uppehålla mig vid det första av de fall som vpk aktualiserat i sin motion. Det gäller förfarandet vid utlämnande av allmän handling vid flygtekniska försöksanstalten i Bromma.

Av formuleringarna i vpk-motionen och av det anförande Jörn Svensson höll får man närmast det intrycket all JO åtminstone halvvägs skulle ha godtagit all man kan vägra att lämna ul allmän handling om inle den som vill se handlingen uppger sitt namn och styrker sin identitet. Men så är det inte. Om man går till JO:s utslag så finner man att JO är myckel klar på den här punkten. JO säger bl. a., och jag citerar direkt ur ämbetsberättelsen:

"Av 2 kap. 1 S tryckfrihetsförordningen framgår all envar skall äga
fri tillgång till myndigheternas allmänna och offentliga handlingar. Härav
följer rätt atl ta del av sådan handling utan att vederbörande behöver
uppge sitt namn eller syftet med sin begäran att få ta del av handlingen
--- ." Det är alltså vad JO klart säger om detta.

Om man går vidare i vpk-motionen bibringas man uppfattningen att
JO skulle tveka när det gäller att bestämt ta avstånd från att den som
begärde atl få ul handlingar fotograferades. Men delta stämmer inle hel
ler. I sitt utslag säger JO: "Jag kan här anknyta till vad jag förut sagt
om atl den som vill ta del av offentliga handlingar inle behöver uppge
sitt namn. Denna grundsats får inle sättas åsido genom att man foto
graferar vederbörande och därmed möjliggör hans identifierande ."

Det är således mycket klara verba: fotografering får inte förekomma.

KU har alltså avvisat de anmärkningar som vpk vill rikta mot JO, och jag vill särskilt understryka att delta innefattar de avslutande, allmänna omdömena om JO. Om riksdagen skulle biträda det andra yrkandet i vpk-motionen skulle del, såvitt jag kan förstå, innebära en generell misstroendeförklaring mot JO.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Justitieombudsmännens verksamhet

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Justitieombudsmännens verksamhet

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Ju mer jag lyssnar på Bertil Fiskesjö desto mer förvånad blir jag över den situation som uppstår i den här debatten, där alltså riksdagens konslilutionsutskolt och dess talesman värjer sig för atl riksdagen skall kunna slä vakt om alla de befogenheter de har aU granska rättstillståndet i landet, att han så atl säga kapitulerar för den högre ämbetsmannakårens önskan alt riksdagens uppgift därvidlag skall bli sä liten, så intetsägande och så inskränkt som möjligt.

Jag måsle säga atl jag inle hade väntat mig all en ledamot av riksdagen skulle förespråka all man tolkade riksdagens befogenheter i det här stycket så snävt som del över huvud tagel är möjligt. Och det menar jag är oroande tecken. Tar vi inle denna uppgift på allvar sä bidrar vi till ell försämrat rättstillstånd i landet.

En av Oifsakerna lill all vi snarast borde skärpa uppmärksamheten -del måste väl ändå Bertil Fiskesjö medge - är den oroande tendens till rättsgodlycke och rättslöshet som har föranlett en betydande offentlig debatt här i landel och som också indirekt går ut över JO-ämbetets anseende. Orn del sprider sig en misstro bland medborgarna om atl JO inle tar särskilt allvariigt på ämbetsmäns maktmissbruk utan har en överslätande attityd och att han kan ha denna delvis därför alt hans uppdragsgivare riksdagen inle ägnar de här frågorna tillräcklig principiell uppmärksamhet - då har man bidragit just till att undergräva auktoriteten hos den rättsvärdande myndighet vi för vår del är ute efter att stärka. Man stärker den inle genom att tysta ner kritiken.

Det är signifikativt atl Bertil Fiskesjö inleder sitt anförande med att säga: Konstitutionsutskottet har på sedvanligt sätt granskat JO:s ämbetsberättelse.

Men om nu rätlstillståndet i landet har blivit sämre, om det finns oroande tendenser - då kan man ju inte fortsätta i all oändlighet med alt vara sedvanlig, utan dä måste man fråga sig: Är vårt sätt alt ta på de här frågorna tillräckligt effektivt och djupgående? Och då kanske man finner all det inte är så utan att ett och annat bör göras för atl skärpa uppmärksamheten.

Men det som är sä förvånande är att både Bertil Fiskesjö och ulskotlet i sitt belänkande säger: Sådant där behövs inte. Man avfärdar vpk:s synpunkter j rnotionen just med en sådan fras: Det är inte behövligt, det finner vi ingen anledning ta upp. Och det är allvariigt därför att ni där inte befinner er pä samma våglängd och handlar i överensstämmelse med den opinion som för den offentliga debatten och som uppmärksammat de här tendenserna ute bland olika myndigheter.

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! En sak är att diskutera det allmänna rättstillståndet i riket, och det gör Jörn Svensson i mycket svepande ordalag. Där finns naturiigtvis mycket som man kan vara kritisk emot och mycket som man vill ha förändrat.

Men vad vi har alt diskutera i dag är konslitutionsutskottets granskning av JO:s verksamhet. Där framför Jörn Svensson och vpk mycket allvarliga beskyllningar mot JO. I sitt senaste anförande sade Jörn Svensson t. o. m. att JO inte tar särskilt allvariigt på sin uppgift. Del är ett uttalande som vi inom konstilutionsutskottel, som har granskat JO:s verksamhet, inte på något sätt kan ställa oss bakom.

Jörn Svensson menar att vi här skulle vara ute efter alt lysta ner kritik - självfallet inte. Del är en fri debatt i den här kammaren. Man får ta upp frågor av olika slag och framföra den kritik man tycker är berättigad. Och man kan framföra den i motioner och man kan kräva utredningar och förändringar pä annat sätt.

Men jag vill än en gång understryka att det inte kan vara konstitutionsutskottets uppgift att gå in i enskilda sakärenden och efter en mycket omständlig prövning - för del måste bli en sådan om vi skall kunna ha en välgrundad uppfattning i sakärendena - göra uttalanden av olika slag som ersätter de uttalanden som justitieombudsmannen som självständigt verkande rättsvårdande instans tidigare har gjort. Om vi skulle följa den linje som Jörn Svensson förespråkar innebär det att vi ersätter JO med konstitutionsutskottet och i sista hand riksdagen.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Justitieombudsmännens verksamhet

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Bertil Fiskesjö misstolkar medvetet vad vpk är ute efter. Han säger att vi inte kan ha en sådan ordning att konstitutionsutskottet skulle vara något slags överordnad prövningsinstans för JO-ärenden.

Men ingen har ju fört den diskussionen! Det har inte varit på tal att medborgarna skulle få överklaga JO:s beslut till konslitutionsutskottet. Vad som är på tal är att riksdagen skall kunna gå in i en granskning av JO:s ämbetsutövning och utifrån principiellt viktiga fall ta upp, dis-kulera och uttala åsikter om betydelsefulla rältsproblem. Hur skall vi över huvud taget kunna bilda oss en uppfattning om hur JO har skött sitt ämbete, om vi inte gör en sådan granskning? Och om vi skaffar oss en sådan uppfattning, skall vi då vara förbjudna att ge uttryck för våra åsikter om lämpligheten av det ena eller andra förfarandet från principiell rättsvärdande synpunkt?

Varför är Bertil Fiskesjö så förtvivlat rädd för att riksdagen skall få en sådan befogenhet? Vad är det han fruktar? Om han hade varit en hög byråkrat här i landet med stora maktbefogenheter, då hade jag förstått hans rädsla för all riksdagen och konstitutiorisutskottet skulle utöva en sådan här granskning och diskutera dessa frågor mer djupgående. Men att han som ledamot av riksdagen är så rädd för att riksdagen skall hävda sin makt, sitt inflytande och sin kontrpfl, det kan jag inle förslå.

Det är ju dock riksdagen som väljer justitieombudsmannen, och vi granskar justitieombudsmannens verksamhet, Rjksdagen är alltså i den meningen den högsta rättsvärdande instansen, Om frågor rörande det allmänna rätlsgodtycket inle kan tas upp i riksdagen, var skall de i så fall tas upp? Och när skall de las upp, om inle just vid granskningen

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Justitieombudsmännens verksamhet

av den främsta rättsvärdande ämbetsmannens ämbetsberättelse? Det hela är ju fullständigt naturligt och självklart. Om del vore sä som Bertil Fiskesjö säger, då skulle jag bli nedklubbad här i dag, för då skulle vi inte kunna gä in i en diskussion av den typ vi nu för.

Bertil Fiskesjö säger att konstitutionsutskottet inle har funnit anledning till någon anmärkning i de av vpk framförda principiellt vikliga fallen. Jag vill dä säga alt jag finner del väldigt märkligt all Bertil Fiskesjö kan godta all människor utan rättsliga konsekvenser får registreras i strid med lagen. Hur kan man godta au offentliga penningmedel får användas till att propagera för en politisk åsikt i ett val, lill råga på allt en åsikt som herr Fiskesjö som centerpartist bör vara besvärad av, eftersom det här rörde sig om en kärnkraftsvänlig skrift? Hur kan man godta att människor kan utvisas till länder där de löper uppenbar risk att bli utsatta för politisk förföljelse? Hur kan man godta att sådana ting inte blir föremål för åtgärder eller åtminstone för en någoriunda kvalificerad anmärkning?

Den som tiger i sådana ärenden, han samtycker. Om man som riksdagsledamot inte är i stånd an ta upp och förhålla sig på ett korrekt sätt till sådana frågor, dä sviker man sin granskande plikt och dä har man gäll in för den tes som är så populär i den högre ämbetsmannakåren, nämligen att riksdagens granskning av JO:s ämbetsberättelse och av rättstillståndet i landet skall reduceras till en ren formfråga, där man helst inte skall ha någon diskussion alls i sak.

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Jag har på intet sätt velat frånta vpk eller Jörn Svensson rällen att uttala sig om och kritisera JO:s sätt att sköta sina ämbels-uppgifter eller att initiera till debatt om detta. Men i rimlighetens namn får vpk och Jörn Svensson ändå lov atl acceptera att konstilulionsutskotlet vid sin granskning av JO:s ämbetsförvaltning kan komma till en annan slutsats än vad vpk har gjort.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Nu blir jag än mer förvånad! Bertil Fiskesjö hoppar frän ståndpunkt lill ståndpunkt. Han inledde med atl redovisa den uppfattningen att vi inte fick ha några åsikter i det här sammanhanget eller gå in i en granskning av enskilda sakärenden. Han propagerade mycket livligt för att detta var olämpliga åtgärder, och han sade atl man inom konstitutionsutskottet inte heller hade tid med en sådan granskning och atl den skulle fungera som en sorts överprövning. Nu har han hunnit dithän att han inle på något sätt förmenar en enskild riksdagsledamot atl diskutera principiellt intressanta detaljer i JO:s ämbetsutövning.

Hur skall nu herr Fiskesjö ha det? Om vi får lov att diskutera sådana detaljer, får vi då också lov att framställa yrkanden som uttrycker kritiska åsikter om hur JO handlagt ett eller annat principiellt viktigt fall? Herr Fiskesjö har nu erkänt alt man får lov all föra en diskussion som han tidigare ansåg att vi inte borde föra. Det är tacknämligt att han på några

minuter har övergått frän en ståndpunkt lill en annan och nu erkänner Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Rösträtten för invandrare

all del faktiska rättstillståndet i landel berättigar oss atl föra en offentlig diskussion inte minst om JO-ämbetet, inte för atl få den ena eller andra enskilda ombudsmannen att schavotlera i speciella fall - del handlar inte om del - ulan för att diskutera huruvida JO-ämbetet, i sin nuvarande utformning, med dess kapacitet och med det sätt på vilket det griper in i dessa frågor, är tillräckligt inför de oroande tendenser pä rättsområdet som väl alla ändå börjar bli medvetna om.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 17 av Lars Werner m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan

i betänkandet nr 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 17 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 292 Nej - 15

§ 9 Rösträtten för invandrare

Föredrogs konstitutionsutskotiets betänkande 1977/78:9 med anledning av motioner om rösträtten för invandrare m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1975/76:256 av Cari-Henrik Hermansson m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen hos regeringen skulle hemställa om en ny utredning i syfte atl pröva frågan om rösträtt för invandrare i riksdagsval,

1976/77:47 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats all riksdagen hos regeringen skulle hemställa om en ny ulredning i syfte all positivt pröva frågan om rösträtt för invandrare i riksdagsval, och

1976/77:586 av Olof Palme m. fl. (s), vari yrkats atl riksdagen hos regeringen begärde all en pariamentariskl sammansatt kommitté tillsattes för att studera invandrarnas dellagande i 1976 års kommunalval samt utreda frågan om rösträtt vid riksdagsval för invandrare utan svenskt

2 Riksdagens protokoll 1977/78 Nr 37

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Rösträtten för invandrare

medborgarskap och andra åtgärder för alt underlätta deras dellagande i de politiska beslutsprocesserna.

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle

1. avslå motionen 1975/76:256,

2. avslä motionen 1976/77:47,

3. avslä motionen 1976/77:586.

Reservation hade avgivits av Holger Mossberg, Olle Svensson, Ove Karlsson, Yngve Nyquist, Wivi-Anne Cederqvisl, Kerstin Nilsson och Marianne Slålberg (samtliga s) vilka ansett all utskottet bort hemställa

att riksdagen skulle

1. bifalla motionen 1976/77:586,

2. avslå motionerna 1975/76:256 och 1976/77:47.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Vi har i en socialdemokratisk partimotion begärt alt det skall tillsättas en parlamentarisk utredning med uppgift all studera invandrarnas dellagande i 1976 års kommunalval och utreda frågan om rösträtt vid riksdagsval för invandrare utan svenskt medborgarskap liksom andra åtgärder för atl underlätta invandrares deltagande i de politiska beslutsprocesserna.

Utgångspunkten är erfarenheterna från 1976 års val. Pä förslag av den socialdemokratiska regeringen gav riksdagen som bekant rösträtt ål invandrare som inte förvärvat svenskt medborgarskap. Deltagandet i valet blev mycket livligt, och det är föremål för undersökningar av statliga myndigheter och statsvetenskapliga institutioner. Vi anser dock all en parlamentarisk ulredning bör föra samman resultatet av dessa studier och eventuellt komplettera den. Pä grundval därav bör också utredningen ha möjligheter all föreslå åtgärder som förbättrar informationen lill invandrarna och pä andra säll underlättar deras möjligheter atl utnyttja sin rösträtt. >

Vad svarar nu den borgeriiga majoriteten i konstilutionsutskottel på detta krav? Jo, den förklarar: "En sådan utredning utan sammankoppling med frågan om rösträtt lill riksdagen för utländska medborgare skulle enligt utskottets mening i och för sig ha visst intresse. Ulskotlet vill erinra om atl ett forskningsprojekt om invandrarnas dellagande i 1976 års kommunalval redan genomförs med stöd av bl. a. riksbankens jubileumsfond. Något initiativ från riksdagens sida kan därför f. n. inte anses behövligt."

Det är ett myckel märkligt svar. Tydligen menar majoriteten att statliga myndigheter och statsvetenskapliga institutioner skall ersätta pariamentariska utredningar. Med all respekt för statliga myndigheter och statsvetenskapliga institutioner kan jag inte anse atl de kan träda i parlamentariska kommittéers ställe. Del förvånar mig all majoriteten på

denna punkt inle velat gä motionärerna lill mötes. Men tydligen skall dessa krav avvisas.

Utifrån det lyckosamma utfallet av beslutet om kommunal rösträtt för invandrarna är det naturiigt all undersöka möjligheterna att bygga ut rösträtten lill all omfatta även riksdagsvalen. Sker detta uppstår vissa problem som inte har lika slor aktualitet när det gäller den kommunala rösträtten. De får självfallet prövas. Det kan uppslå en situation då invandrare har dubbel rösträtt och dubbel valbarhet. Del blir en uppgift för en eventuell utredning an pröva detta.

De borgeriiga hänvisar i delta sammanhang till atl medborgarskapet skall utgöra grunden för rösträtt till riksdagen. Självfallet skall vi undersöka möjligheterna alt ytterligare förkorta liden för atl vinna medborgarskap. Men delta kan inte utgöra den enda lösningen av problemet.

Tidigare var det i allmänhet så, alt de som flyttade till Sverige tänkte bosätta sig här i fortsättningen. Vissa av invandrarna har säkert detta syfte även nu. Men det finns en annan grupp av invandrare. De tänker stanna i Sverige en längre tid, arbeta här men sedan återvända till ursprungslandet. För alt kunna göra detta vill de inle avsäga sig medborgarskapet i ursprungslandet. Följaktligen vill de inte förvärva svenskt medborgarskap. De lever här i årtionden. De gör sina arbetsinsatser liksom vi som är svenska medborgare. De är lika beroende som vi av de beslut riksdagen fattar. Men de ställs utanför rösträtten.

Jag menar att vi måste anpassa oss till den nya situation som har uppstått. Det har blivit något av en internationell arbetsmarknad. De som här arbetar och vilkas arbetskraft vi utnyttjar bör få rösträtt. Vi måste lösa de problem som kan finnas för denna rösträtt.

Vår ståndpunkt knyter an till två linjer i den socialdemokratiska politiken.

För del första är vi inställda på all skapa likställighet mellan invandrare och svenska medborgare. De som flyttar till vårt land och varaktigt bosätter sig här bör så långt som möjligt ha samma rättigheter och skyldigheter som svenska medborgare. Det var ett väsentligt steg som togs, när vi 1975 införde den kommunala rösträtten för dessa invandrare.

För del andra hävdar vi bestämt atl man bör utöva rösträtt och vara valbar där man är bosatt. Det är förhållandena där som man är beroende av.

Detta var utgångspunkten för värt ställningstagande när det gällde utlandssvenskarnas rösträtt och valbarhet. Nu har vi hamnat i den situationen att en svensk medborgare, som i årtionden har bott i ett annat land, äger rösträtt vid riksdagsval och är valbar till riksdagen, medan däremot en invandrare som bor i vårt land och har gjort det i årtionden är utestängd från rösträtt till den svenska riksdagen. Kan del vara en riktig situation? Kan vi efter beslutet 1975 kategoriskt säga nej lill invandrarnas rösträtt och förklara att rösträtt till riksdagen endast skall få vila på svenskt medborgarskap.

Det finns ett land som har slopat medborgarskapet såsom villkor för

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Rösträtten för invandrare

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Rösträtten för invandrare

rösträtt till riksdagen, nämligen Nya Zeeland. Där har såsom villkor uppställts alt man skall vara bosatt i landel vid röstlillfällel och ha varit det under ell år. Del är mycket generösa villkor för invandrare. Såvitt jag förstår har denna anordning fallit utval. Vid samtal med både politiker och sialsvetenskapare har de betygat all utfallet har varit gott. Del har inte uppslån några svårigheter.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till den socialdemokratiska reservationen.

KARL HALLGREN (vpk):

Herr lalman! I detta belänkande behandlas tre motioner som berör invandrarnas rösträtt i riksdagsval. Två av dessa är vpk-motioner -1975/76:256 och 1976/77:47. I motionerna yrkas all riksdagen hos regeringen hemställer om en ny utredning i syfte att positivt pröva frågan om rösträtt för invandrare i riksdagsval. I fråga om den förstnämnda motionen, från januari 1976, är behandlingen uppskjuten tills nu. Motionen 1976/77:47 redovisar dessutom vissa erfarenheter frän kommunalvalen 1976, då invandrare för första gången fick delta. Enligt vår uppfattning är dessa erfarenheter enbart positiva.

Men den kommunala rösträtten är enligl vår mening endast en halv rättighet. Kommunernas verksamhet styrs i långa stycken av beslut i riksdagen och regeringen. Vi kan inle finna några som helst bärande skäl för att förvägra invandrarna rösträtt också i riksdagsval.

Invandrarna gör otvetydigt en väsentlig och betydelsefull insats i vårt land, både i arbetslivet och i samhället för övrigt. Inle sällan hänvisas invandrarna till de tyngsta och sämst betalda jobben och jobb på obekväm arbetstid såsom skiftarbete och andra natljobb. Samhället kräver med andra ord av invandrarna i stort sett samma skyldigheter som övriga medborgare. Det äf då inle mer än rikligt atl de också tillförsäkras samma politiska rättigheter som övriga invånare.

En av de väsentligaste politiska rättigheterna är jusl möjligheten au vara med och bestämma riksdagens sammansättning. Visst kan del anföras som motargument att invandrare ändå kan påverka nominering av kandidater till riksdagen i resp. politiska partier, men del är ell dåligt och ihåligt argument. Den avgörande och viktigaste handlingen är ändå att själv med sin egen röst påverka valet.

Invandrarnas kommunala rösträtt medförde en ökad politisk aktivitet bland invandrarna. Rösträtt till riksdagsval skulle säkeriigen ytteriigare stimulera den politiska verksamheten hos invandrargrupperna. Del skulle också höja invandrarnas allmänna status i samhället och skapa ökad ömsesidig förståelse för invandrarnas problem. De politiska partierna skulle dä tvingas att mera ingående sälla sig in i dessa gruppers kulturella och andra särdrag än vad som hittills skett.

Vad invandrarna själva säger i denna fråga har enligt vår mening den största betydelsen. Det står utom alll tvivel all rösträttsfrågan är den stora frågan i invandrarkretsar i dag. Det är det första man blir påmind

om vid kontakter med olika invandrargrupper. "När kommer vi att få rösta också i riksdagsval?" är den ständiga frågan. Och de flesta har den förväntningen atl den frågan skall vara löst till nästa riksdagsval.

Vpk menar alt en ulredning skulle kunna medhinnas och kräver i motionerna atl förslag, som tillfredsställer invandrarnas krav på rösträtt till riksdagsval, skall läggas fram i så god lid all invandrarna kan delta i nästa riksdagsval. Det är ju inget omfattande utredningsarbete som det här rör sig om, eftersom rösträttsutredningen, som föregick rällen lill kommunal rösträtt, till stora delar har klarat av det väsentligaste. Kvar finns dock de problem som Hilding Johansson här nämnde, men de är inle oöverstigliga.

I motionen 1976/77:586 och i den socialdemokratiska reservationen yrkas "all riksdagen hos regeringen begär att en pariamentariskl sammansatt kommitté tillsätts för alt studera invandrarnas dellagande i 1976 års kommunalval samt utreda frågan om rösträtt vid riksdagsval för invandrare utan svenskt medborgarskap och andra åtgäraer för att underlätta deras dellagande i de politiska beslutsprocesserna". Vpk har helt naturligt inte någon invändning när det gäller att aktualisera också de frågorna, så att man får en bättre information till invandrarna från samhällets sida.

Den socialdemokratiska motionen innehåller alltså samma yrkande som vpk-molionerna när del gäller kravet på utredning av .frågan rörande invandrarnas rösträtt vid riksdagsval. SAP har dessutom begärt ulredning av en del andra frågor i samband härmed. Som vi uppfattar det anser socialdemokraterna att invandrarnas deltagande i kommunalval först måste utredas, och atl man först måste överväga åtgärder för all underlätta invandrarnas möjligheter att delta i del politiska beslutsfattandet. Men enligt vår mening skulle en sådan ulredning ta väsentligt längre lid och göra det omöjligt för invandrarna atl redan nästa riksdagsval få rösträtt och därmed kunna delta i valet. Socialdemokraterna är således emot att frågan om invandrarnas rösträtt vid riksdagsval utreds särskilt. Del framgår också klart av den socialdemokratiska reservationen, där man yrkar avslag på vpk-molionerna.

Vi kan inle förstå socialdemokraternas agerande. När man nu äntligen har vågat sig på ett positivt ställningstagande - dvs. när man äntligen har insett alt invandrarna inle i längden kan ställas utanför riksdagsval - förstår vi inte att man måsle hänga upp en ulredning på andra frågor, som försinkar utredningsarbetet. Del rör sig f ö. om en del frågor som det redan finns utredningsmaterial om och som man bara kunde sända över till en utredning.

Invandrarnas dellagande i senaste kommunalvalet har redan varit föremål för utredning och forskning. Del materialet kunde myckel väl hänskjulas till en utredning som tillsätts. Av naturliga skäl har den ulredning som nu gjorts skett, eller redovisats, efter del att den socialdemokratiska motionen skrevs. SAP borde därför ha avstått från detta nya ulredningskrav. Det hade underiältat och framför alll gjort del möjligt

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Rösträtten för invandrare

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Rösträtten för invandrare

atl komma fram lill ett positivt resultat före valet 1979. Vpk kan av dessa skäl inte stödja SAP-reservationen. Vi kommer därför all yrka bifall till våra motioner.

Sä till utskottets motiveringar mot utredning om invandrarnas rösträtt i riksdagsval. Utskottet framhåller all rösträtten i första hand bör vara baserad på medborgarskap. Jag skall citera några rader av den borgerliga majoritetens motivering mot utredning. Pä s. 8 i utskollsbelänkandet står del bl. a.: "Detta samband har motiverats med att rösträtt inle bör tillkomma den som inte känner sådan samhörighet med landet att han vill förvärva medborgarskap. Man har också menat all ell brytande av sambandet mellan rösträtt och medborgarskap skulle leda lill all innehållet i medborgarskapet tunnas ul i alltför hög grad."

Jag måste fråga den borgerliga majoriteten i ulskotlet: På vilket sätt uttunnas innehållet i medborgarskapet för svenskar, om invandrarna får rösträtt i riksdagsval? Rör det sig möjligen om ett försvar och ett bevarande av den heliga svenskheten? Jag kan inte finna annat än att de citerade meningarna uttrycker den borgeriiga majoritetens inställning, nämligen den att invandrarna under inga omständigheter bör få rösträtt ulan atl samtidigt bli svenska medborgare. De skall tvingas lill detta, oavsell orn de avser att arbeta här i landet en längre lid eller ej. Jag kan helt och hållet instämma i de synpunkter som Hilding Johansson framförde beträffande utlandssvenskarna. De har fåll rösträtt och är valbara, trots att de inle befinner sig här i landet. Men de som gör sin arbetsinsats i detta land, och som ofta sliter härdare än mänga av oss svenskar, skall inte kunna få rösträtt. Det är horribelt.

Men när man nu lagil ställning på det här sättet bör också regeringspartiernas representanter i de kommande debatterna, vid invandrarlräffar m. m., klart deklarera var man står. Tidigare har det alllid givits vaga löften om atl man skall överväga saken, men nu har de borgerliga partierna lagil ställning. Det står nu helt klart atl av riksdagspartierna är del bara kommunisterna och socialdemokraterna som anser alt invandrarna skall få rätt att delta i riksdagsval.

Med del anförda och med hänvisning lill vad vi anfört i vpk-molionerna yrkar jag bifall lill dessa motioner.

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill endast fästa uppmärksamheten på att rösträtt i riksdagsval för invandrare utan svenskt medborgarskap förutsätter grundlagsändring. Det gör att vilket beslut riksdagen än fattar i dag kan vederbörande inte få rösträtt vid 1979 års val. Men med den metodik som vi har föreslagit finns det möjligheter att föra saken framåt, så att beslut kan fallas i grundlagsenlig ordning.

ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! För konstitutionsulskottets majoritet har del varit en naturiig utgångspunkt atl det är svenskt medborgarskap som skall kva-

lificera för rösträtt i ett svenskt riksdagsval. I nästan alla länder är medborgarskapet den naturiiga kvalifikationen för rösträtt. De få undantag som mig veterligen existerar baserar sig på alldeles speciella förhållanden, bl. a. s. k. samväldesmedborgarskap. Det exempel som här nämndes av herr Johansson i Trollhättan, nämligen Nya Zeeland, tror jag inte är särskilt relevant för denna diskussion.

Vi har i Sverige vidtagit olika åtgärder för att få invandrarna alt deltaga i den politiska beslutsprocessen. Det räcker här med att erinra om att vi nyligen har gett invandrarna kommunal rösträtt. Men därav följer icke all man kan dra paralleller med riksdagsvalen. Det rör sig här om två olika saker.

Det m.åste anses naturiigt att den som vill påverka den svenska riks-politiken också söker svenskt medborgarskap. Nyligen har vidtagits ändringar som gör det enkelt för utlänning atl bli svensk medborgare. För medborgare i nordiskt land räcker det att vederbörande har varit bosatt i Sverige i tvä år, och för annan utländsk medborgare är kvalifikationstiden fem år. Reglerna ändrades så sent som förra året.

Kvalifikationstiderna får anses vara korta. Det behövs rimligen viss anknytning lill det land där man skall utöva rösträtt vid riksdagsval, och kvalifikationstiderna är avsedda alt säkerställa detta. Det förtjänar understrykas att de flesta av våra invandrare är från något av de andra nordiska länderna. För dem gäller den korta kvalifikationstiden två år. Det är faktiskt ett år kortare än vad som gäller för atl kvalificera sig för rösträtt i kommunalval, där tiden är tre år. Med fog kan man säga all kvalifikationstiderna numera är rimliga.

Orsaken till atl vi frän utskottets majoritet velat understryka vikten av medborgarskapet är att ett medborgarskap måste ha ett reellt innehåll. Enligt all internationell praxis, med något undantag som här har nämnts, är det just medborgarskapet som är den naturiiga kvalifikationen för rösträtt.

Herr lalman! Från socialdemokratiskt håll har krävts alt frågan skall utredas. Lät mig därför peka på att det pågår en rad olika utredningar på detta område. Det finns kanske skäl all kort erinra om dessa. Del rör sig om inte mindre än fem utredningar.

Det gäller för det första en rapport från expertgruppen för invandrarforskning. Gruppen har anknytning till Stockholms universitets statsvetenskapliga institution och arbetar med medel från riksbankens jubileumsfond. I denna rapport redovisas bakgrunden till den genomförda rösträtlsreformen, informationen till invandrarväljarna vid det senaste kommunalvalet, valdeltagandet och valresultatet.

För del andra har informationen till invandrarväljarna och andra förberedande åtgärder inför valet behandlats i en rapport med rubriken Röst-rättsprojektel, utarbetad inom statens invandrarverk.

För det tredje har en rapport lämnats av nämnden för samhällsinformation, som har syftat till atl fastställa om olika myndigheter och organisationer lyckats nå invandrarna med information i samband med

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Rösträtten för invandrare

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Rösträtten för invandrare

valet. Denna undersökning har också haft till uppgift att mera allmänt belysa några invandrargruppers informationssituation.

För det fjärde har statistiska centralbyrån undersökt valdeltagandet i olika invandrargrupper.

För det femte har antalet nominerade resp. valda ledamöter och suppleanter rned invandrarbakgrund vid 1976 års val utretts på uppdrag av statens invandrarverk av Stockholms universitets sociologiska institution.

Herr talman! Det har alltså redovisats icke mindre än fem olika undersökningar, varav några är av mycket betydande omfattning. I detta läge kräver socialdemokraterna en parlamentarisk undersökning. Varför det? Jo, helt enkelt därför all det då inte skall vara fråga om en förutsättningslös undersökning. Del står alldeles klart i den socialdemokratiska reservationen att denna utredning har en "viktig uppgift", nämligen alt studera frågan om rösträtten kan utvidgas ytterligare och även omfatta riksdagsvalen. Det är alltså en klar beställning. Mot den bakgrunden och med den principiella inställning som vi har i utskottsmajorileten har vi inte kunnat finna någon anledning till en sådan här ulredning.

Den vetenskapliga utredningen om invandrarnas valdeltagande i 1976 års val finns alltså att tillgå i de fem undersökningar som vi här har redovisat. En pariamentarisk undersökning, som bara skulle syssla med jusl den frågan, finns det knappast fog atl tillsätta.

Herr talman! Beträffande vpk-motionen är det väl inte mycket atl säga. Den principiella inställningen gäller naturiigtvis också här, nämligen att medborgarskap är den naturiiga kvalifikalionsgrunden för rösträtt. Herr Johansson i Trollhättan har ju redan påpekat att naturligtvis skall man behandla en sådan här fråga i grundlagsenlig ordning. Därför finns det inga praktiska möjligheter-om man nu så skulle vilja-alt ge invandrarna rösträtt redan i 1979 års riksdagsval.

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Vi kan helt se bort från frågan om samväldesmedborgarskapets konsekvenser. Sverige ingår ju inte i något samvälde. Men varför skulle t. ex. Nya Zeeland inle vara relevant?

Det finns mig veterligt ingen utredning som sysslar med frågan om invandrarnas riksdagsrösträtt. Vi kräver en utredning om detta. Det framgår klart av motionen, och det upprepas i reservationen.

Jag har fortfarande svårt atl förstå att de olika undersökningar som försiggår skall kunna ersätta en parlamentarisk utredning ens när det är fråga om atl pröva utfallet av invandrarnas deltagande i 1976 års val. Om man på den borgerliga kanten i utskottet velat ta avstånd från rösträtt för invandrarna till riksdagen kunde man ändå ha gått med på en ulredning rörande den andra punkten i vår motion. Men inte ens del vill man vara med om.

Anders Eijörck gick helt förbi en central frågeställning, nämligen denna: Varför skall utlandssvenskar ha rösträtt, som vistas långt bort från värt

lands gränser - kanske har gjort det under årtionden - men invandrarna kategoriskt förvägras riksdagsrösiräll, trots att de under årtionden har bott här? Anders Björck bortser helt från den nya arbetsmarknadssituation som har inträtt, då man får räkna .med atl människor under en tid vistas i vårt land, ja t. o. m. under ganska lång tid, men sedan vill återvända till sill hemland, när de blir pensionärer eller kanske tidigare. Den situationen måste vi möta, och därför måsle vi nu utreda frågan om invandrarnas riksdagsrösträn. Självklart skall vi därvid iaktta alla de bestämmelser som grundlagen innehåller.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Rösträtten för invandrare

KARL HALLGREN (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag ställde ett par frågor till ulskollels talesman - som jag nu förstår är Anders Björck. De gällde just motiveringen för avslaget.

Utskottsmajorileten har menat alt ett brytande av sambandet mellan röslrän och medborgarskap skulle leda lill alt innehållet i medborgarskapet tunnas ut i alltför hög grad. Jag tycker det är en egendomlig motivering, och jag finner inte någon förklaring till på vilket sätt medborgarskapet skulle uttunnas i alltför hög grad. Detsamma gäller den andra meningen i det stycke, som jag citerade tidigare: "Detta samband har motiverats med att rösträtt inte bör tillkomma den som inle känner sådan samhörighet med landel att han vill förvärva medborgarskap." Samhörighet med landet kan en invandrare känna i lika hög grad som en svensk, men personliga skäl eller skäl som föranleds av bestämmelser i hemlandet kan ändå göra det nära nog omöjligt för honom att omedelbart söka svenskt medborgarskap.

De motiveringar som getts tycker jag är sä krystade att de inte borde ha nämnts.

ANDERS BJÖRCK (m) kort genmäle:

Herr talman! Nya Zeeland, som här togs upp som ett exempel, är ett land med en helt annan invandringssitualion än den vi har i vårt land. Jag tycker faktiskt inte atl Nya Zeeland pä den här punkten är särskilt relevant. Får jag peka på aU man i samväldesländerna - konslitutionsutskottet har haft anledning all studera några-i vissa fall faktiskt har gäll ifrån rösträtten för invandrare. Tendensen har där gått i rakt motsatt riktning mot vad som diskuteras här i kammaren i dag.

Utlandssvenskarnas rösträtt tycker jag det är litet väl starkt all åberopa i det här sammanhanget från socialdemokratiskt och kommunistiskt håll - mig veterligt har på dessa häll insatserna för alt ge utlandssvenskarna rösträtt varit minimala.

När det sedan gäller chanserna all påverka den svenska politiken konstaterar jag all en medborgare i ell nordiskt land redan efter tvä år kan bli svensk medborgare och alltså få fullständig rösträtt och valbarhet. Men, herr lalman, skall del inle finnas någon kvalifikationstid för en invandrare för rösträtt till riksdagsvalen? Skall den tiden vara densamma som kvalifikationstiden för rösträtt till kommunalvalen? Jag

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Rösträtten för invandrare

kan inle länka mig alt ni vill minska den liden, men då är vi framme vid tre år i stället för två! I praktiken talar ni här egentligen om en försämring för den helt dominerande invandrargruppen, men del kan väl inte vara meningen?

Sä lill fr.lgan, om medborgarskapet tunnas ut eller inle. Om nu medborgarskapet icke har någonting att göra med rösträtten lill riksdagsval, kan man naiuriigen fråga sig: Vad finns det dä för anledning atl söka medborgarskap över huvud taget? När det gäller sociala förmåner etc. är del numera i praktiken knappast någon skillnad mellan medborgare och icke medborgare.

Jag tycker inte, herr talman, all de argument som i det här sammanhanget anförts från socialdemokratiskt och kommunistiskt håll har varit speciellt starka. Någon ulredning av det slag som har begärts behövs inle, i varje fall behövs definitivt inte någon parlamentarisk ulredning.

Får jag lill slut, herr talman, förordningens skull yrka bifall till konstitu-lionsulskoctets betänkande 1977/78:9.

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Knappast någon i kammaren hade väl väntat sig att Anders Björck skulle finna de skäl som vi har anfört vara starka, men del kan ju hända att dessa tusentals invandrare, som finns här i landel, ser på ell annat sätt på dessa frågor.

Anders Björck glider förbi det som är kärnan i detta, nämligen att vi har fält en ny situation genom att människor invandrar till Sverige men av olika anledningar inle vill förvärva svenskt medborgarskap. Man kan tala aldrig så mycket om alt de har rätt till medborgarskap efter två år och därmed rösträtt, men det finns också stora grupper av invandrare som vill bevara medborgarskapet i sitt ursprungsland. De invandrarna kan ju inte få något inflytande över svensk politik i valen genom atl vi viftar med ett löfte om detta medborgarskap.

I fråga om utlandssvenskarna gällde min jämförelse inte den energi man lagt ned på att ge dem rösträtt utan den olikhet i ställningen som finns mellan dem som bor i ett främmande land och dem som vistas inom värt eget land och där arbetar.

Jag ger Anders Björck helt rätt i alt vårt intresse för all vidga rösträtten för ullands.svenskarna inle är mer än minimalt. Men herr Björcks intresse för all ge invandrarna rösträtt tycks vara helt obefintligt när del gäller riksdagsval.

Jämförelsen med Nya Zeeland går Anders Björck helt förbi genom atl säga au invandrarsituationen där är en annan. Ja, men beskriv då denna annoriunda situation i Nya Zeeland som så märkbart skiljer sig från den svenska! Vilka invandrargrupper är del enligt Anders Björck fariigt alt ge rösträtt här i Sverige men inle alls farligt att ge rösträtt i Nya Zeeland?

KARL HALLGREN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Anders Björck påstår atl kommunisterna och socialdemokraterna faktiskt kräver en försämring för de största invandrargrupperna när man säger all del skall vara samma bestämmelser för riksdagsval som för kommunalval. Han hänvisar då till att nordbor kan få medborgarskap efter tvä års vistelse här i landet.

Delta kan låta beslickande, men del är ju inle bara så, Anders Björck, alt om en invandrare väljer att bli medborgare här i landet och söker medborgarskap, får han sin rösträtt inom två år. Om han av något skäl väljer att inte bli svensk medborgare så får han ju aldrig någon rösträtt. Men enligl vpk:s och även SAP:s krav i det här fallet skulle han eller hon fä rösträtt efter tre är.

Sedan utesluter Anders Björck också stora icke nordiska invandrargrupper, som aldrig kan få rösträtt förrän minst fem är har förflutit, och del är väl ganska väsentligt. Vi har jugoslaver, greker, italienare och spanjorer. Dem bryr man sig tydligen inte om. Jag kan icke finna annat än atl del är ett kompakt motstånd från de borgerliga partierna mot atl ge invandrare rösträtt vid riksdagsval utan all de först blir svenska medborgare.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Rösträtten för invandrare

ANDERS BJÖRCK (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Johansson i Trollhättan efterlyste skillnaderna mellan Sverige och Nya Zeeland. Jag trodde de hade framkommit under den länga studieresa dit som konstitutionsulskoltel har företagit. Men om herr Johansson icke uppfattade skillnaderna torde dock kunna meddelas kammaren atl Nya Zeeland ligger sä långt från närmaste fastland - från Australien - som Stockholm frän Istanbul. Detta gör att den typ av invandring av korttidsarbetare som vi har i Sverige över huvud taget icke existerar där. Dit flyttar man i de flesta fall för att bosätta sig där för gott.

Det är en helt annan sak än den nya arbetsmarknadssituation som herr Johansson i Trollhättan just har talat om. Över huvud taget är hans jämförelse alls icke relevant, och del tror jag att kammaren vid närmare eftertanke också förstår.

Medborgarskapet måste naturligtvis ha ett reellt innehåll - det måste innebära någonting all söka svenskt medborgarskap. Då är del alldeles naturligt från olika utgångspunkter atl just rösträtten i riksdagsval blir det som främst konstituerar medborgarskapet. Vi har verkligen gjort en hel del för alt se till att det blir sä enkelt som möjligt all söka medborgarskap. De som har ett intresse av att stanna i Sverige en rimlig lid och då också påverka svensk rikspoliiik kan lätt söka och lätt få ett svenskt medborgarskap numera. Om herr Hallgren eller herr Johansson i Trollhättan tycker atl det fortfarande är alltför besvärligt för en invandrare att bli svensk medborgare, så låt oss dä diskutera alt ytteriigare förenkla proceduren. Jag är beredd att diskutera saken, men det är uppenbarligen inle alls det som ni är ute efter.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Rösträtten för invandrare

Får jag sedan, herr talman, säga atl herr Johanssons argumentation blir mer och mer intressant, därför alt nu talar han inle om utredningar längre. Det torde ha framgått av vad som sagts från talarstolen att nog utreds den här frågan. Den utreds rejält och sä grundligt man över huvud laget kan begära. Nu talar herr Johansson direkt om all vad del gäller är att så snabbt som del rimligtvis är möjligt i grundlagsenlig ordning ge invandrarna rösträtt även i riksdagsvalen. Där har vi en principiellt annan uppfattning, som inte har ett dugg att göra med en eventuellt välvillig eller inle välvillig inställning lill invandrare. Denna kammare har redan enhälligt gett invandrarna kommunal rösträtt.

DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr lalman! I ett demokratiskt samhälle är det viktigt alt alla grupper deltar i det politiska samtalet. Detta gäller inle minst invandrarna. Del är rent av särskilt viktigt att de deltar i samhällsdebatten, eftersom de har förulsällningar för att bidra med nya perspektiv och synvinklar.

Den svenska invandrarpolitiken lar också sikte på alt stödja ell sådant dellagande. Låt mig nämna några inslag i den politiken. Invandrarnas riksorganisationer får statsbidrag för sin verksamhet. Projektbidrag ges till bl. a. kommuner organisationer för verksamhet som rör invandrarfrågor. Utbildningen och prövningen av tolkar har vidgats. Rätten lill svenskundervisning pä betald arbetstid har förlängts. I år har hemspråksreformen trätt i kraft, och en särskild utbildning för analfabeter har inrättats. Bidragen lill invandrarnas kulturella verksamhet har höjts, och ett produklionsstöd för litteratur på minoritetsspråk har införts. Tidskrifter och tidningar pä annat språk än svenska har fåll ell särskilt förmånligt presslöd.

Jag har velat erinra om dessa åtgärder för all klart markera att vi gemensamt ser invandrarnas deltagande i samhällsdebatten och i det politiska livet som en väsentlig tillgång. Rösträltsproblemet bör ses i det perspektivet.

Frågan är enligl folkpartiets uppfattning inle om invandrarna bör få rösträtt ulan hur invandrarna skall få rösträtt. Vi menar all rösträtten i riksdagsval bör vinnas genom medborgarskap. Hundratusentals invandrare har redan rösträtt i riksdagsvalen därför att de har blivit svenska medborgare, och åter hundratusentals kan redan nu eller kommer inom några få år att kunna bli det. Medborgarskapet kan ses som ell knippe rättigheter och skyldigheter, och vi kan för vår del inte se någon fördel i all bryta ut t. ex. rösträtt och valbarhet ur del knippet, så alt den som ännu inte är svensk medborgare eller av någon helt respektabel anledning inte vill bli det ändå skulle ha rösträtt till riksdagsval och möjlighet att bli vald lill riksdagen - rösträtt och valbarhet följs ju ål. En sådan konstruktion skulle bryta mot internationellt vedertagna principer och leda lill alt vissa kategorier kunde få rösträtt i flera länders riksdagsval. Det kan inle vara någon önskvärd utveckling.

Den rätta metoden för att vidga invandrarnas rösträtt i riksdagsval

är i stället att förkorta kvaliflkationstiden för medborgarskapet. Förslag i den riktningen har länge framförts från folkpartiets sida. Vi har i upprepade motioner yrkat pä att kvalifikationstiden för utomnordiska invandrare skulle sänkas lill fyra år. Denna tanke har dock tyvärr inle vunnit något gehör från de övriga partiernas sida, t. ex. från Hilding Johanssons parti.

Med den principiella uppfattning som jag här deklarerat -atl rösträtten i riksdagsval även fortsättningsvis bör vara knuten till medborgarskapet - är det naturiigt att folkpartiet inte kan stödja motionskravet på en utredning av bl. a. frågan om rösträtt vid riksdagsval utan svenskt medborgarskap. Del andra syftet som utredningen enligt motionen skulle fylla, nämligen all sammanställa och dra politiska konsekvenser av de forskningsresultat som framkommit kring invandrarnas deltagande i 1976 års val, finner vi avsevärt mer lovvärt, och om motionärerna och reservanterna inle hade kopplat ihop dessa båda uppgifter kunde vi myckel väl ha biträtt förslaget i den senare delen. Nu är det ingen ko på isen eftersom den forskning som avses ännu inte är avslutad. Men lids nog kan del finnas goda skäl all se närmare på dessa resultat och undersöka om de motiverar justeringar i regelsystemet, i samhällsinformationen eller i andra betingelser för invandrarnas dellagande i kommunalvalen och i den kommunala politiken.

För all sammanfatta, herr talman: frågan är inte om utan hur invandrarna skall få möjlighet att delta i riksdagsvalen. Enligt folkpartiets mening bör del ske genom medborgarskap.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Rösträtten för invandrare

HANS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Genom 1975 års riksdagsbeslut, som gav rösträtt vid val av kommunalfullmäktige, landsting och kyrkofullmäktige för utlänning bosall i Sverige, togs ett viktigt steg för alt skapa en bättre situation för invandrarna i landel. Det var inte bara så alt invandrarna därigenom fick bällre medborgerliga rättigheter och kraftigt förbättrade förulsällningar au få vara med och bestämma om sin egen situation, ulan kanske framför alll alt de politiska partierna därigenom fick anledning alt öka sitt intresse för invandrarnas situation och att vidta åtgärder för att åstadkomma bättre förutsättningar för invandrarna. Vi kan nu utläsa alt invandrarna också utnyttjade denna nya rätt pä ett tillfredsställande sätt. Vi kan ännu inte helt bedöma övriga positiva konsekvenser av reformen, men vi kan t. ex. konstatera all som en indirekt konsekvens av denna deltog ell betydande antal invandrare i den studieverksamhet som anordnades i anslutning lill reformen. Det kunde naturiigtvis ha varit fler, men säkert har deltagarna i studieverksamheten också haft slor betydelse när del gällt atl informera andra om samhällets verksamhet.

När del gällde all bereda invandrarna möjlighet atl utöva rösträtt i vistelselandet var Sverige ett föregångsland. Vårt ståndpunktstagande spelade slor roll när det har gällt att bereda invandrarna samma möjligheter i andra länder. Betydelsen av del svenska beslutet omvittnades

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Rösträtten för invandrare

bl. a. vid den invandrarkonferens som anordnades i Holland. Knappast någon torde bestrida alt rösträtlsreformen hafl slor betydelse för invandrarnas situation och för att påskynda utvecklingen i andra länder. Det har ej heller kunnat påslås att reformen haft några negativa verkningar här hos oss.

Många av de skäl som åberopas för all ge invandrare möjlighet alt utöva kommunal rösträtt kan också anföras för alt ge dem möjlighet att delta i val till riksdagen och valbarhet till riksdagen. Ett sådant skäl är naturlignvis det nära samband som råder i vårt land mellan statlig och kommunal verksamhet. Men säkert skulle också invandrarna uppleva del som betydelsefullt atl erhålla bättre medborgerliga rättigheter. Rösträtt lill riksdagens skulle sannolikt också medverka till alf de politiska partierna ytteriigare ökade sitt intresse för invandrarnas situation.

En utökning av rösträtten lill an även omfatta val lill riksdagen reser naturiigtvis både principiella och praktiska frågeställningar. Dessa är av den art atl de bör bli föremål för särskild ulredning i parlamentarisk form.

Utskottsmajorileten har icke ens velat vara med om atl utreda frågan. Den har i detta sammanhang anfört ett ofta förekommande argument, nämligen att det är genom förkortiiing av kvalifikationstiden för medborgarskapsförvärv som invandrarnas politiska rättigheter bör förbättras. Kan verkligen inte utskottsmajoriteien föreställa sig att rnånga av de människor som pä grund av bristande utkomstmöjligheter i sitt eget land invandrar lill Sverige ändå bär en förhoppning och t. o. m. en önskan om alt få återvända lill sill hemland när förhållandena gör detta möjligt? Vistelsen här kan både med och rnot deras vilja bli lång. Är det då inte rimligt atl de här, där de gör sin arbetsinsats, vill vara med och påverka sin situation öch också genom deltagande i valhandling och möjlighet till valbarhet kunna utöva en meningsfull politisk verksamhet?

Ulskollsrnajoriteiens uttalande om hur invandrarnas politiska rättigheter skall förbättras andas både oförståelse för deras situation och bristande förståelse för de omständigheter som ofta fört dem hit. Det är inle bällre möjligheter alt bli svenska medborgare de i första hand behöver utan bättre möjligheter att med bibehållet medborgarskap i sitt hemland påverka sin situation här och få ökade medborgeriiga rättigheter. Utskottsmajoritetens påstående om hur invandrarnas politiska rättigheter skall förbättras är i sig ett gott skäl för den utredning vi har föreslagit. Dä kunde invandrarna få ett bra tillfälle att beskriva för de borgerliga företrädarna hur de själva upplever sin situation i detta avseende.

I vår rnolion har vi föreslagit att en utredning skall få i uppdrag aU - utöver att utreda frågan om rösträtt vid riksdagsval och att studera invandrarnas deltagande i 1976 års val - pröva vilka andra åtgärder som kan vidtas för att underiätta invandrarnas deltagande i de politiska beslutsprocesserna. Men inte ens detta har utskottsmajoriteten funnit anledning att pröva.

De borgerliga partierna har sannerligen inte varit återhållsamma när

det gällt alt lillsälla utredningar, beredningar och vad allt del nu kallats. I många fall har del gällt frågor av långt mindre betydelse än den vi nu diskuterar. Nog är väl ändå den här frågan av sådan vikt och svårighetsgrad alt det borde finnas anledning atl utreda den med bred parlamentarisk medverkan? Vi vel också att det är en fråga som aldrig kan föras åt sidan på det lättvindiga sätt som den borgerliga utskottsmajoriteten gjort. Den kommer alllid atl komma tillbaka intill dess atl den blivit grundligt utredd och vi på grundval därav fattat beslut. Det är dessutom en fråga som fordrar grundlagsändring, och om vi skulle finna skäl för en utvidgning av rösträtten till att omfatta också riksdagsval, kommer det atl ta lång tid innan en sådan ändring kan tillämpas. Mot denna bakgrund är del ytterligt beklagligt alt de borgeriiga partierna vill hindra en ordentlig utredning av frågan.

Samma partier har inte hafl några betänkligheter när det gällt utlandssvenskarnas obegränsade möjligheter att delta i val inom Sverige - delta trots att de kan ha varit borta härifrån i tiotals år och sakna kännedom om de aktuella samhällsförhållandena här och trots att anknytningen till hemlandet ibland främst består i att de tjänat ihop sina pengar här. Mot en sådan ordning har inte några betänkligheter funnits hos de borgerliga partierna. Då har det inte varit tal om alt dessa människors politiska rättigheter borde förbättras genom att de lättare erhöll medborgarskap i de länder där de vistas. Dessutom hårde mycket sällan tvingats flytta till något annat land på grund av all de saknat möjligheter till försörjning. Oftast har de flyttal på grund av alt deras försörjningsmöjligheter varit så goda att de inte velat vara med om att ta på sig bördan av de skatter som följer med inkomsterna.

Men när det gäller att ge flera hundratusen invandrare som sökt sig hit - i de flesta fall därför att de saknat möjligheter till försörjning i sitt hemland - bällre politiska rättigheter genom att kunna delta i val lill riksdagen, då är betänkligheterna så sfora atl frågan inte ens kan utredas.

Herr lalman! Jag kan inle annat än beklaga all de borgerliga partierna intagit denna ogenerösa och mot invandrarna negativa hållning. Jag är övertygad om atl den här frågan så småningom kommer alt återkomma och att vi då får tillfälle till en ny diskussion. Jag hoppas alt vi då också skall kunna komma överens om att frågan har den betydelsen och den svårighetsgraden atl vi har gemensam anledning atl låta den bli ordentligt utredd i parlamentarisk ordning.

Jag ber, herr lalman, slutligen att få yrka bifall lill reservationen.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Rösträtten för invandrare

ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jag känner ell behov av alt mycket bestämt proteslera mot Hans Gustafssons påståenden all de borgerliga partierna skulle vara negativa till invandrarna. Hans uttalanden i den riktningen har inle någonting med verkligheten att göra, och de tillför inte debatten något sakligt stoff Jag erinrade i mitt förra anförande om att vi här i kammaren

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Rösträtten för invandrare

var ense om all ge invandrarna rösträtt. Från borgeriigl häll har vi varit beredda an förkorta kvalifikationstiderna för medborgarskap. Jag tycker att detta är svar nog i det här sammanhanget.

Jag fmner det, hevr lalman, oförsy ni av Hans Gustafsson all säga sådana saker om utlandssvenskarna som han nyss gjorde. Han antydde bl. a. alt utlandssvenskarna flyttar utomlands därför att de inte vill klara av sin försörjning här hemma. Del tycker jag är en oförsynthet mot de tiotusentals utlandssvenskar som arbetar inom svensk exportindustri och inom internationella organisationer m. m. och som verkligen bidrar till atl vi kan ha del så pass bra som vi ändå har här hemma. Jag tror att Hans Gustafsson borde resa utomlands litet mera och se hur del fungerar niir man försöker marknadsföra svenska produkter där. Den marknadsföringen sker med hjälp av de utlandssvenskar, som herr Gustafsson nu gör sig väldigt lustig över.

Jag vill :itälla en fråga lill Hans Gustafsson. Om man nu inför ett sådant syslem alt medborgarskapet inle längre har någonting med rösträtt i vare sig kommunal- eller riksdagsval atl göra, vad anser då Hans Gustafsson att man har för glädje av ett medborgarskap? Vad är det dä som i fortsättningen skall konstituera ett medborgarskap? Jag vill gärna ha ett klart besked på den punkten.

DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr lalman! Jag är oerhört förvånad över Hans Gustafssons svepande och förolämpande omdöme om utlandssvenskarna, och jag antar att han kommer att klariägga sitt uttalande litet bättre.

Från vår utgångspunkt är det alldeles klart att den rimligaste vägen för att ge invandrarna vidgade möjligheter att delta i riksdagsvalen är att sänka kvalifikationstiden för medborgarskapet. Vi har upprepade gånger försökt förmå socialdemokraterna all gå med pä en sådan sänkning. Jag är också övertygad om alt många invandrare för sin del skulle tycka atl det vore fel atl bryta ut rösträtten ur medborgarskapet. Gör man en sådan utbrytning minskar man ju kraften bakom argumenten för en förkortning av kvalifikationstiden. Medborgarskapet är dessutom eftertraktat även av andra skäl än önskan all delta i riksdagsvalen.

När Hans Gustafsson och Hilding Johansson talar om de grupper av människor som flyttar mellan olika länder förefaller del av deras resonemang som om del vore omöjligt atl byta medborgarskap flera gånger. Men sä är det ju inte. Vi har många exempel på svenskar som flyttar utomlands och som sedan kommer tillbaka och återtar sitt svenska medborgarskap. Del finns speciella regler för all underiätta ett sådant återtagande av .svenskt medborgarskap. Precis samma möjlighet står också utländska medborgare lill buds. Man gör alltså inle något val för livet när man ansöker om ett svenskt medborgarskap, och det är de hundratusentals invandrarna säkert medvetna om. Följaktligen är den väg vi har anvisat, nämligen att la svenskt medborgarskap, en väg som är

tillgänglig även för de många invandrare som har för avsikt alt med tiden återvända lill sina hemländer.

HANS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Herr Björck säger att jag har beskyllt de borgerliga partierna för att inta en negativ hållning till invandrarna. Del har jag inte gjort. Jag har sagt alt de borgerligas inställning till frågan om en ulredning innebär en negativ hållning till invandrarna. Menar verkligen Anders Björck all del skall uppfattas som en positiv hållning till invandrarna atl man vägrar att utreda möjligheterna för dem atl fä vidgad rösträtt? Jag har således inle gjort något påstående om de borgerligas allmänna inställning lill invandrarna, utan jag har pekat på att ståndpunktstagandet i den här speciella frågan är negativt för dem.

Vidare har både herr Tarschys och herr Björck sagt atl jag har gjort svepande formuleringar när jag talat om utlandssvenskarna. Det har jag faktiskt inte gjort, utan jag tänkte mig noga för. Jag har sagt - och jag läser här direkt ur mitt manuskript - atl anknytningen till hemlandet ibland främst kan bestå i att de tjänade ihop sina pengar här. Herr Björck måsle väl ändå instämma i all del förhåller sig sä, eftersom vi har särskilda specialister placerade i utlandet med uppgift atl hjälpa folk atl flytta från Sverige och på så sätt få en bättre ekonomisk situation. Jag vill upprepa att jag inle har gjort något svepande uttalande om utlandssvenskarna. Jag vet lika väl som Anders Björck - även om han har rest något mer än jag - att det finns många utlandssvenskar som gör värdefulla insatser och som har goda skäl för sin verksamhet utanför det här landet. Anders Björck och jag har ju träffat en och annan av dem gemensamt.

Anders Björck frågade vad det blir kvar av medborgarskapet om vi ger invandrarna rösträtt. Jag har, Anders Björck, inte tagit ställning till den frågan. Jag har begärt en utredning av frågan om möjligheterna att ge invandrarna rösträtt i riksdagsvalen. Jag har pekat på stora principiella och praktiska svårigheter som fordrar en bred parlamentarisk utredning. I motsats till Anders Björck lar jag inte ståndpunkt först och begär en ulredning sedan. Del finns mänga goda skäl som talar för alt vi skall ge invandrarna denna rösträtt, men det finns ingen anledning att blunda för alt del finns både principiella och praktiska svårigheter, som vi gemensamt behöver utreda.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Rösträtten för invandrare

ANDERS BJÖRCK (m):

Herr lalman! Jag är glad över atl Hans Gustafsson har lämnat ett klarläggande när del gäller hans inställning till utlandssvenskarna och betydelsen av deras verksamhet. Vi märkte inle myckel av den positiva inställningen till utlandssvenskarna när del var fråga om all ge dem den rösträtt som de så väl förtjänar. Dä var Hans Gustafsson och hans parti på en helt annan linje. Del finns sanneriigen utlandssvenskar som gör en väl så stor insats för Sverige och som har väl sä goda kunskaper om svenskt samhällsliv som mänga här hemma.

3 Riksdagens protokoll 1977/78 Nr 37

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Rösträtt för invandrare

Sedan tackar jag också för beskedet atl Hans Gustafsson anser alt de borgerliga partierna är myckel positiva till invandrarna. Om jag förstod honom rätt var del bara i fråga om den här utredningen som han inte gillade vår inställning. Vi kan konstatera atl de borgeriiga partierna har varit beredda alt medverka till all kvalifikationstiderna ytterligare förkortas och all vidta de praktiska åtgärder som kan behövas för att ge invandrarna möjlighet att snabbi bli svenska medborgare och då också få alla de rättigheter och skyldigheter som följer med ett svenskt medborgarskap.

Får jag till slut, herr talman, säga att det faktiskt inte är på det sättet att herr Gustafsson bara vill utreda frågan litet lätt. Den socialdemokratiska motionen nr 586 och den reservation som är fogad till utskottets betänkande innehåller en klar beställning. Det är sanneriigen inte bara fråga om alt utreda för ulredandels egen skull. Ni har rimligen - det är bara all läsa innantill - ett alldeles klart syfte. Eftersom vi har principiellt olika uppfattningar om hur man bäst skall kunna hjälpa invandrarna au få möjligheter all påverka svenskt samhällsliv, tycker vi inte att del finns anledning att tillsätta en utredning bara för ulredandels egen skull.

DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! Herr Gustafssons omdöme om utlandssvenskarna träffade, såvilt jag kunde höra, flertalet av utlandssvenskarna.

Denna argumentation som socialdemokraterna driver mot utlandssvenskarnas rösträtt träffar inle bara utlandssvenskarna - den träffar också invandrarna. Vi har i Sverige mänga invandrare som har rätt atl rösta i sina hemländer. Den socialdemokratiska argumentationen innebär att del är fel all de har den rätten. Jag tycker alt det är viktigt all den synpunkten kommer fram. Det är därför värt alt ställa frågan: Vill socialdemokraterna att finländarna i Sverige inle skall ha rätt att rösta i de finska riksdagsvalen?

HANS GUSTAFSSON (s):

Herr lalman! Daniel Tarschys säger att milt inlägg när del gäller utlandssvenskarna berör de flesta utlandssvenskarna. Jag vel inte på vilka grunder han drar den slutsatsen när jag säger att det ibland kan ha varit så. Innebär det atl Daniel Tarschys menar att det inte bara ibland, ulan oftast, förhäller sig på det sätt som jag beskrev? Jag har inte sagt annat än att det ibland år på det här sättet.

Anders Björck tackade för alt jag beskrev de positiva insatser som många utlandssvenskar gör i andra länder.

Anders Björck lackade mig också för att jag sagt alt de borgerliga partierna var myckel positiva lill invandrarna. Det har jag inte sagt. Vad jag sade var att jag inle beskyllt er för att vara negativa. Jag har bara gjort del på den här speciella punkten och vill gärna hålla mig till den tolkningen. Om Anders Björck vill ge den en annan tolkning, sä är det

den resandes ensak.

Beträffande frågan om reservationen och motionen vill jag säga atl re.servalionen innehåller en hemställan om bifall till motionen. I motionen åberopas både fördelar och svårigheter med rösträtt för invandrare. Anders Björck säger att det är fråga om en beställning av rösträtt för invandrarna. Som jag ser del finns det många goda skäl för att ge invandrarna rösträtt vid riksdagsval, men det finns också principiella och praktiska svårigheter förknippade med det. Det är dessa vi vill ha utredda! Det är väl ändå så, Anders Björck, att man i en utredning beskriver både de fördelar och de nackdelar en sådan rösträtt kan innebära. Avsikten med vårt förslag om en utredning är atl den skall ligga till grund för ett beslut, där vi så småningom bedömer både fördelar och nackdelar. Anders Björck känner sig i motsats till mig kapabel att utan en utredning inta ståndpunkten att en sådan rösträtt inte skall ges invandrarna.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Rösträtt för invandrare

DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! Ordet ibland gjorde sin entré i Hans Gustafssons första replik, medan samtidigt några andra ord från hans huvudinlägg gjorde sin sorti. Jag är tacksam för atl de andra orden gjorde sin sorti, och jag noterar med tillfredsställelse att Hans Gustafsson slår till reträtt.

ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Hans Gustafsson har i sina olika inlägg uttalat sig så luddigt atl det har varit svårt all fä klart vad han egentligen har menat. Är del så som han sade senast när det gäller den positiva inställningen till de borgeriiga partierna i frågan, tar jag naturiigtvis tillbaka det lack som jag riktade lill honom för några minuter sedan.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Får jag endast svara på Daniel Tarschys fråga om finländare, som bor här i landet, skall ha rätt att utöva rösträtt i sitt hemland när de har finländskt medborgarskap.

Mitt svar är mycket enkelt. Jag anser att varje stat själv skall avgöra om de medborgare som långvarigt vistas utanför del egna landets gränser skall fä utöva rösträtt i sitt hemland eller inle. Sålunda överlämnar jag lill den finska riksdagen - och för socialdemokratins del lill de finska partivännerna - all ta ställning i den frågan.

HANS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Om jag förslår Anders Björck rätt är vi numera inte längre varandra något tack skyldiga.

Till Daniel Tarschys vill jag säga att hans påstående om att ordet ibland kom i min första replik är fel. Det kom i mitt huvudanförande, och det står i mitt manuskript. Jag är övertygad om att stenograferna också har uppfattat det. Jag har inle gjort något tillägg pä den punkten i efterhand. Jag kan också försäkra Daniel Tarschys om att jag tänkte mig

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Rösträtten för invandrare

mycket noga för när jag gjorde milt uttalande. Det är således ingen efter-handskonslruklion.

DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! För de finländska invandrarnas skull får jag hoppas att socialdemokraterna i den finska riksdagen är klokare på den här punkten än socialdemokraterna i den svenska riksdagen.

HANS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Jag hoppas att de borgerliga partiernas företrädare i den finska riksdagen är klokare än de borgeriiga företrädarna i den svenska riksdagen.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen av Holger Mossberg m. fl. samt 3:o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill motionerna 1975/76:256 av Cari-Henrik Hermansson m. fl. och 1976/77:47 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Hilding Johansson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Karl Hallgren begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposition: >

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående konstitulionsulskollels hemställan i betänkandet nr 9 antar reservationen av Holger Mossberg m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nei har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall lill motionerna 1975/76:256 av Carl-Henrik Hermansson m. fl. och 1976/77:47 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Karl Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 148 Nej - 14 Avstår - 148 I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller konstitulionsulskollels hemställan

i betänkandet nr 9 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Holger Mossberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Hilding Johansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159

Nej - 139

Avstår - 12

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Begränsningen i det offentliga uttaget av avgifter

§ 10 Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande 1977/78:11 med anledning av förslaget 1976/77:17 om arkivstadga för riksdagen jämte motion.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11 Begränsningen i det offentliga uttaget av avgifter

Föredrogs konstitutionsutskotlels betänkande 1977/78:12 med anledning av motion om begränsningen i det offenfliga uttaget av avgifter.

ALLAN ÅKERLIND (m):

Herr talman! I motionen 1976/77:314 har jag tillsammans med några partikamrater begärt utredning och förslag syftande till att avgifter som tas ul av stat och kommun utan atl man har fått någonting i stället inte skall få förekomma. Vi säger i motionen att det inom den offentliga verksamheten kan av praktiska skäl ibland behöva tillämpas schabloner men all dessa måste utformas så all de av de berörda uppfattas som acceptabla och atl huvudregeln alltid måste vara all ingen skall behöva betala för sådant som ej erhållits.

Jag tycker att det är helt självklart att ingen skall behöva betala för varor eller tjänster som inte har tillhandahållits. I motionen har vi tagit upp några exempel på sådant som kan vara orättvist. Det gäller på det kommunala planet t. ex. renhållningsavgifter, och det kan gälla teleav-gifter, TV-avgifter osv.

Jag väckte en motion med samma innehåll förra året också, och då tyckte företrädare för ulskotlet i debatten att dessa frågor är sä omfattande att de inle går alt klara i en enda utredning. Nu anser utskottet all man inte har funnit skäl all frångå sin förra året intagna ståndpunkt angående behovet av en särskild ulredning i ämnet. Del här är litet skilda meningar så att säga: ä ena sidan går det inte atl klara delta i en enda utredning, ä andra sidan behövs del inle någon särskild utredning.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Information rörande riksdagens arbete

Emellertid har det hänt vissa saker. Nu finns del en utredning som skall se över renhållningsavgifterna, och vi kan väl hoppas att det blir bättre förhållanden på del området. Men det finns också annat som borde ses över. Man behöver inle hänga upp sig på precis de saker som vi har påtalat i motionen. Del viktiga tycker jag är principen: ingen skall behöva betala för sådant som han inte har erhållit, vare sig det gäller stat eller kommun eller någon annan. Jag tycker att det är trist att människor skall behöva betala för sådant som de inte har fått. Jag tycker också alt del är trist atl konslitutionsutskottet inte har funnit anledning att tillstyrka motionen.

Eftersom det är ett enhälligt utskott som slår bakom betänkandet finns det knappast någon möjlighet all fä en ändring här i kammaren, och det är den enda anledningen till att jag inte yrkar bifall till motionen. Jag tycker att motionsförslaget är riktigt, och jag anser att det är väldigt olyckligt alt konstitutionsulskoltel inte ser lika allvarligt på den här frågan som vi motionärer gör.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottels hemställan bifölls.

§ 12 Information rörande riksdagens arbete

Föredrogs konslilutionsulskotlels belänkande 1977/78:13 med anledning av motion om ökad information rörande riksdagens arbete.

ALLAN ÅKERLIND (m):

Herr lalman! Också när del gäller delta ärende har jag väckt en motion, i vilken jag yrkar all informationen om riksdagens arbete skall förbättras. Jag har i motionen lämnat flera förslag på eventuella åtgärder i det stycket. En möjlighet är, säger jag, att inrätta ett direkttelefonnummer lill kammarens högtalaranläggning. Den saken har redan i någon mån prövats, nämligen 1974, och del visade sig då att en sådan direkt utsändning är möjlig. Sådana direkta linjer finns nu också lill kanslihuset, UD och vissa tidningar. De möjligheterna bör kunna utvecklas yileriigare. Det är ett av mina förslag.

Ett annat förslag är att installera en automatisk telefonsvarare, som före plenum kan redogöra för dagens ärenden, talarlista m. m. Vidare föreslår jag att det pä försök anordnas sändningar från plenum med kabel-TV till olika platser i Stockholm.

Detta är alltså några förslag all förbättra den information om vad som händer i det här huset, som vi vill ha ut lill allmänheten. Tyvärr råder det ju en del missuppfattningar om del, och då är det ju bra om en bättre och mera rikhaltig information om riksdagens arbete kan lämnas ut till allmänheten.

Nu skriver utskottet att det har tillsatts en särskild referensgrupp med företrädare för de olika riksdagspartierna och alt den gruppen är oförhindrad atl överväga bl. a. frågor av den art som har framförts i min motion. Därför tycker utskottet att del inle är påkallat med någon särskild ulredning, som jag har föreslagit. Ja, del svaret från utskottei tycker jag är mycket hoppingivande. Utskottet har ju sagt rent ut att referensgruppen är oförhindrad att överväga dessa frågor, och då läser jag in i det skrivna all gruppen bör kunna se på de här förslagen. Jag hoppas alltså att uppslagen i min motion om bättre information rörande riksdagsarbetet blir prövade av referensgruppen i fortsättningen och alt det kommer alt hända något på detta viktiga område.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Information rörande riksdagens arbete

STURE PALM (s):

Herr talman! 1 konstitutionsutskottets betänkande nr 13 sägs att riksdagen har beslutat om avsevärda informationsinsatser och all detta är ell resultat av de förslag som riksdagens informationsulredning lade fram för en tid sedan. Allan Åkerlind har också här i sill anförande berört detta.

Utskottet erinrar om alt utöver en förstärkning på tjänstemannasidan beslöt talmanskonferensen i februari 1976 atl tillsätta en särskild referensgrupp. Då jag fungerar som ordförande för denna grupp, som i övrigt beslår av Nils Carishamre, Bertil Fiskesjö, Björn Molin och Gustav Lorentzon , vill jag - eftersom konslilutionsulskotlel inte går in på dessa frågor i sitt betänkande - säga ett par ord om vad som under den senaste tiden ingått i våra arbetsuppgifter och som ligger i linje med riksdagens beställning till oss.

Under det senaste året har ett antal informationskampanjer genomförts i vissa län som försöksverksamhet. I annonser som infördes i dagspressen i Jämtland samt i de största vecko-, konsument- och facktidningar som sprids i Örebro län behandlades sålunda några övergripande politiska frågor. Texten har handlat om arbetsmiljön, försvaret samt social-, familje-och alkoholpolitiken. Ganska snart visade del sig dock atl det är ganska svårt alt välja tema i en parlamentariskt sammansatt grupp. Därför lämnades bl. a. energifrågorna samt frågan om staten och kyrkan utanför diskussionen om detta program.

Ett andra projekt omfattade en regional dagspressannonsering i Örebro län och var en förenklad version av den tidigare riksdagsrapporten. I dessa annonser behandlades vissa riksdagsbeslut som får konsekvenser för stora medborgargrupper. Informationen gällde mervärdeskattehöjningen, barnbidragen, socialförsäkringen och u-hjälpen. I annonserna uppmanades läsarna atl ta kontakt med länels riksdagsledamöter.

Ett tredje projekt har handlat om en presentation av de frågor som riksdagen har all behandla under den kommande veckan. Del var en kort och populär presentation av riksdagens föredragningslista. Detta projekt genomfördes i Blekinge län, och även här uppmanades intresserade läsare att ta kontakt med länets riksdagsledamöter och partiorganisationer

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Information rörande riksdagens arbete

för all få vidare upplysningar.

I riksda:gens informationsulredning hade man tryckt på värdet av alt informera genom annonser. För gruppen stod det mycket snart klart alt detta är en komplicerad, tungrodd och myckel dyr informaiionsmetod. Gruppen begärde därför hos talmanskonferensen att i sin försöksverksamhet också få pröva utgivandet av en s. k. riksdagsjournal, som spreds i Uddevalla kommun i 20 000 exemplar. Principen var att en lätlfaltlig information skulle ske i en tidning där regering och opposition delade på utrymmet i tvä lika delar.

Helt nyligen har försöksledaren Solveig Bergström genomfört en utvärdering av dessa samlade informationsinsatser. Undersökningen - som nu är tillgänglig för ledamöterna - visar en del intressanta resultat. En av de mest intressanta iakttagelserna är alt den s. k. riksdagsjournalen hade ett högt läsvärde, då det visade sig atl 15-20 96 av mottagarna läst tidningen.

Med dessa erfarenheter som bakgrund har informationsgruppen hos talmanskonferensen begärt att ett anslag beviljas på 6,3 milj. kr. för alt en riksdag:>journal skall kunna spridas till samtliga hushåll i hela Sverige vid tvä olika tillfällen under 1978. Även denna gång utgår gruppen från principen all regering och opposition förfogar över journalens utrymme i två lika stora delar. Det anser jag också ligger väl i linje med riksdagens uppdrag lill arbetsgruppen.

Ytterligare ett projekt bör nämnas i detta sammanhang. Del gäller ell arbete som skoltjänslen svarar för. Det är en information som sker genom s. k. väggtidning, som presenterar del egna länets riksdagsmän. Avsikten är att dessa väggtidningar skall placeras i skolor och offentliga lokaler för alt underlätta kontakt mellan den valde och valmanskåren och för au människor i större utsträckning skall kunna bekanta sig med riksdagsmännen i del egna länet.

Försöksverksamheten begränsas i detta fall i en första omgång lill Kopparbergs län.

Herr talman! Jag har känt ell behov av alt på informationsgruppens vägnar med dessa ord redogöra för våra aktuella arbetsuppgifter, när nu konstitutionsutskottet omnämnt gruppen i sitt betänkande i anslutning lill den motion som behandlas.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 13 Kommunalt samarbete över nordiska riksgränser

Nr 37

Föredrogs konstilutionsulskoltets belänkande 1977/78:15 med anledning av propositionen 1977/78:44 om godkännande av överenskommelse mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige om kommunall samarbete över nordiska riksgränser jämte motion.

Kommunministern JOHANNES ANTONSSON:

Herr talman! Den överenskommelse vi nu behandlar syftar till ett ökat nordiskt samarbete på det kommunala planet. Enligt överenskommelsen förbinder sig fördragsslutande stat alt göra sädana ändringar i lagstiftningen all hinder och svårigheter när det gäller önskvärt kommunalt samarbete över riksgränserna undanröjs.

Jag vill uttala tillfredsställelse över det positiva mottagande som propositionen fåll. Del finns anledning att motivera den enighet över partigränserna som finns om värdet av alt driva det nordiska samarbetet vidare och att ständigt söka nya områden för ett intensifierat nordiskt samarbete i framtiden.

Omfattning och inriktning av det regionalpolitiska och gränsregionala Samarbete som hitintills har bedrivits redovisas varje år i en berättelse som ministerrådet framlägger inför Nordiska rådets session. Jag behöver sålunda inle här redovisa denna del av samarbetet.

Däremot kan del finnas anledning atl notera det samarbete mellan gränskommunerna som sedan länge pågått utanför ministerrådets ram. Där är såväl primär- som landstingskommuner inblandade, och jag skall lämna några exempel på detta samarbete, bl. a. därför alt jag tror att del i framliden kommer att inordnas i del mer officiella samarbetet.

Låt mig konstatera att de nordiska land- och älvgränserna tillsammans utgör 2 850 km och all del i kommunerna längs dessa gränser bor omkring 600 000 människor. Skulle man till detta lägga Öresundsområdet, som är Nordens mest tätbefolkade, får man ytteriigare ett par miljoner människor in i den krets som berörs av diskussionerna om nordiskt samarbete i gränsregionerna.

Öresundsregionens förelrädare är Öresundsrådet, ett dansk-svenskl kommunorgan som bildades 1964. Rådet ägnar särskild uppmärksamhet åt planeringsfrågor. Rådet har också som allmän uppgift att sprida kännedom om förhållandena i Öresundsregionen.

Mellan de statliga och kommunala myndigheterna i Östfolds fylke och Göteborgs och Bohus län äger sedan hösten 1970 återkommande överläggningar rum i ett särskilt organ, kallat Gränsregionutskottel för Östfolds fylke och Göteborgs och Bohus län. Utskottet är i första hand avsett för planeringsfrågor av regional karaktär, industri- och sysselsättningsfrågor, miljövårdsfrågor och sjukvårdsfrågor. Bland frågor som har diskuterats kan nämnas samarbete när det gäller föriossningsvården, gemensam gymnasieskola och gemensam avfallshantering.

Östfolds fylke har också samarbete med Älvsborgs län. Bl. a. har den

Onsdagen den 30 november 1977

Kommunah samarbete över nordiska riksgränser

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Kommunalt samarbete över nordiska riksgränser

norska distriktsläkaren tjänstgjort som provinsialläkare på svenska sidan. En planeringsgrupp finns för samarbetet mellan Värmlands län och Östfolds och Hedemarks fylken. Den gruppen har bl. a. karllagt export- och imporlkonlakterna mellan länderna.

Inom Arvika-Kongsvingerregionen, den s. k. ARKO-regionen, har samarbetet sedan år 1968 varit koncentrerat till två organ, ARKO-dele-gationen och A/S Grenseland. En av de mest angelägna uppgifterna för delegationen var all åstadkomma ett mer differentierat näringsliv inom regionen, .\rbelet överlogs år 1971 av ett bolag med några norska och svenska kommuner som delägare, del nyssnämnda A/S Grenseland, och har därefter kommit atl inriktas främst på turistnäringen i gränsområdet.

Mellan Hedmarks fylke och Kopparbergs län har ett visst samarbete ägt rum för att ordna läkarjourtjänsl i gränstrakterna.

Mellan fylkesmännen i de båda Trönderfylkena och landshövdingen i Jämtlands län har sedan 1967 förekommit årliga sammankomster. Man har utbytt information i frågor av gemensamt intresse, t. ex. samarbete inom sjukvården och regionplanläggningen. Genom samarbetet har den öppna sjukvården i gränsområdet förbättrats. Läkarna är verksamma på båda sidor om gränsen. Överläggningar har förts för att ge Jämtlands läns landsung vårdplatser på Röros sjukhus.

En fast samrådsinstitution har också skapats i Kvarkenregionen med Vasa och Umeå som huvudparter. Ett antal konferenser har hållits, där man diskuterat bl. a. telekommunikationer, kraflsamarbete, kultursamarbete, turism och en fast vägförbindelse över Kvarken.

På Nordkalotten samarbetar gränskommunerna utanför den s. k. officiella ramen kring frågor som i första hand rör sjukvård, miljövård, avfallshantering och i någon mån brandväsendel.

Lät mig också nämna de ansträngningar som görs för ett ökat näringspolitiskt samarbete inom det s. k. Mitt-Norden, dvs. Nor- och Sör-tröndelag, Jämtlands, Västernorrlands och Vasa län. Samarbetet har resulterat i att Västernorrlands och Jämtlands län nu inrättar ett handelskontor i Trondheim med uppgift att främja exporten på Mellannorge.

Den överenskommelse som riksdagen här behandlar utgör den grund pä vilken en kommande speciallagstiftning, som avlägsnar rättsliga hinder för gränsregionall samarbete, kan vila.

Sedan de fyra berörda parlamenten - Island är alltså undantaget - i de nordiska länderna antagit delta förslag till överenskommelse blir det nu regeringarnas närmaste uppgift att aktivt informera gränskommunerna om vilka möjligheter lill vidgat gränsregionall samarbete som överenskommelsen medför.

Parallellt med detta måsle regeringarna informera sig om vilka samarbetsprojekt man i skilda gränsregioner skulle vilja inleda och vilka krav som då kan ställas på speciallagstiftning för att gå sådana gränskommunala önskemål lill mötes.

Den svenska regeringen kommer för sin del all vara myckel lyhörd för samarbetsönskemål från gränskommunernas sida. Närmast pä pro-

grammet slår nu en karlläggning av samarbetsmöjligheter och samar-belsproblem i gränsregionerna. Ministerrådet har för kort lid sedan på svenskt initiativ påbörjat en kartläggning. Jämsides härmed måsle vi nu på svensk sida informera våra gränskommuner om vilka möjligheter som överenskommelsen erbjuder och vara lyhörda för de önskemål som kan komma från kommunerna.

För egen del ser jag överenskommelsen så att dess främsta syfte är att undanröja de formella hinder som ännu finns för nordiskt samarbete över riksgränserna mellan gränskommuner. Det syftet fyller överenskommelsen inte e'nsam. Del finns säkert anledning att längre fram komplettera den med viss speciallagstiftning. Riksdagens beslut i dag innebär sålunda att man får i gäng en process som med visshet kan sägas få stor betydelse för befolkningen i de nordiska gränsregionerna.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Vårdnaden av barn

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 14 Föredrogs

Konstitulionsutskottels betänkanden

1977/78:17 med anledning av motion om begränsning av del kommunala

serviceansvarel för fritidsbebyggelse 1977/78:18 med anledning av riksdagens förvaltningsstyrelses förslag

(1977/78:6) lill vissa ändringar i ersätlningsstadgan (1971:1197) för

riksdagens ledamöter jämte motioner

Skalteutskottets betänkande

1977/78:13 med anledning av propositionen 1977/78:28 om särskilda bestämmelser om insättning pä skogskonto jämte motion

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 15 Vårdnaden av barn

Föredrogs lagutskotlels betänkande 1977/78:6 med anledning av motion om vårdnaden av barn.

I detta betänkande behandlades motionen 1976/77:654 av Mats Hellström m. fl. (s), i vilken yrkats all riksdagen hos regeringen begärde utredning i syfte alt förändra principerna för vårdnadsansvar för barn i enlighet med vad i motionen angivils. I ell utredningsarbete borde, enligt motionärerna, särskilt beaktas att alla domstolsavgöranden beträffande vårdnad och förmyndare delgavs vederbörande barnavårdsnämnd, så att en koniinueriig uppföljning av barnels situation kunde ske, att del rättsliga värdnadsansvarel i princip följde den faktiska vården av barnet samt

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

att man prövade all i större utsträckning tillsätta medförmyndare som log lill vara barnels ekonomiska rättigheter i de fall föräldrarna helt bortkopplades från det rättsliga ansvaret för vården.

Vårdnaden av barn Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:654.

Reservation hade avgivits av Lennart Andersson, Stig Olsson, Elvy Nilsson, Åke Gillström, Ingemar Konradsson, Owe Andréasson och Birgitta Johansson (samtliga s) som ansett atl utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:654 hös regeringen begärde alt motionen jämte utskottets belänkande i ärendet överlämnades lill kommittén (Ju 1977:08) för ulredning av frågan om barns rättsliga ställning.

ELVY NILSSON (s):

Herr lalman! När del gäller att skapa trygghet och omvårdnad för barnen får ingen möda sparas. När vi blir uppmärksammade pä förhållanden som måste anses mindre väl förenliga med principen om barnels bästa är del därför vår skyldighet som lagstiftare all la väldigt allvarligt på detta och även atl la de initiativ som kan anses påkallade för atl om möjligt avhjälpa de påtalade bristerna i vår lagstiftning.

1 lagutskottets belänkande 1977/78:6 behandlas en socialdemokratisk motion av hl. a. Mals Hellström, där motionärerna tar upp ett barns rättsliga vårdnad kontra den faktiska vårdnaden. Ett värdnadsbeslul i samband med äktenskapsskillnad kan t. ex. utmynna i alt ingen av föräldrarna anses lämpiiig som vårdnadshavare, utan rätten utser en särskild värd-nadshavare. Delta rättens beslut påverkar dock inle vem som har hand om barnets faktiska vård, ulan barnet kan även i fortsättningen fostras och värdas hos någon av de av rätten olämpligförklarade föräldrarna. I motionen åskådliggörs problemen med tre konkreta fall, där den nuvarande lagstiftningen inte är tillfredsställande. Man begär i motionen en utredning i syfte all förändra principerna för vårdnadsansvar för barn.

Del är förvånande atl den borgerliga majoriteten i lagutskottet inte ansett sig kunna ställa upp på det socialdemokratiska förslaget att låta sända motionen lill den kommitté som utreder frågan om barns rättsliga ställning. Denna kommitté har enligl direktiven alt själv kartlägga de problemområden som kan komma i fråga, och del måste väl vara till fördel alt som underlag för del arbetet få sädana här exempel på konkreta fall där barnens rättsliga ställning verkligen behöver förstärkas.

Flertalet remissinstanser har också ansett att de här frågorna bör bli föremål för översyn. Socialstyrelsen säger bl. a. alt även om en del av de förhållanden som tas upp i motionen gäller ell upplysnings- och informationsproblem, är vårdnadsansvaret en så viktig fråga alt den bör utredas ytteriigare, och man föreslär då som lämpligt atl motionen överlämnas lill utredningen om förstärkning av barns rättsliga ställning. Även Svea hovrätt anser atl en översyn bör komma lill stånd och erinrar om

samma utredning.

Delta anser som sagt inte den borgerliga utskottsmajorileten som avstyrkt motionen, bl. a. med motiveringen all man förutsätter att de förhållanden som aktualiserats i motionen ändock kommer att övervägas av utredningen. Eftersom de socialdemokratiska ledamöterna inle vill ta risken av atl sä inte blir fallet, och av alt de värdefulla synpunkter och konkreta fall som anförs i motionen därför inle skulle komma till utredningens kännedom, har vi reserverat oss lill förmän för ett överlämnande av motionen till utredningen.

Jag ber, herr lalman, att få yrka bifall lill reservationen.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Vårdnaden av barn

MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Frågor som rör beslut om vårdnad av barn är av synnerligen stor betydelse för dem som berörs. Del är en svår uppgift för samhället att handlägga dessa frågor så att barnets bästa verkligen blir avgörande. Ett de senaste dagarna uppmärksammat fall är exempel pä hur ell barn kan reagera när värdnadsbeslul fallas emot barnels vilja. För att barns rättsliga ställning skall stärkas och för atl barnels bästa skall beaktas i högre grad i framtiden tillsatte regeringen i början av detta år en särskild kommitté för att se över dessa frågor.

I föreliggande utskottsbetänkande behandlas en motion som lar upp vårdnadsfrågor. Mot bakgrund av tre exempel på att vårdnad och vårdfunktion ej fungerat tillfredsställande vill motionärerna att riksdagen skall begära en ulredning i syfte att förändra vårdnadsansvaret enligt motionärernas önskemål. Det är alt märka att motionen väcktes innan kommittén om förstärkning av barns rättsliga ställning hade utsetts.

Motionärerna begär att tre frågor särskilt skall beaktas. Det är först alt alla domslut om vårdnad och förmyndare skall delges resp. barnavårdsnämnd. Det andra kravet är att det rättsliga vårdnadsansvaret i princip bör åtfölja den praktiska värden av ell barn. Det tredje kravet är atl medförmyndare i större utsträckning bör tillsättas.

Utskottet har sänt motionen på remiss för att fä berörda myndigheters syn pä dessa frågor.

Jag vill något kommentera de tre kraven i motionen och redovisa remissinstansernas syn.

Kravet pä att domstols vårdnadsbeslut skall delges resp. barnavårdsnämnd finns i en kungörelse redan från 1949, där del framhålls all domstol skall lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken och sända meddelande om avgörande skyndsamt till barnavårdsnämnden i den kommun där barnet är kyrkobokfört. Delta förhållande har påpekats av en del remissinstanser, bl. a. Stockholms sociala centralnämnd.

Det andra kravet, nämligen all den rättsliga och faktiska vårdnaden i princip bör sammanfalla, har inte tillstyrkts av någon av remissinstanserna, utan del hävdas i stället av t. ex. socialstyrelsen att det i vissa fall kan vara lämpligt att låta annan än den rättsliga värdnadshavaren ta hand om barnet. Motsvarande synpunkter framförs av länsstyrelsen

Nr 37 i Göteborgs och Bohus län och av Stockholms sociala centralnämnd.

Onsdaeen den Motionärernas tredje krav är att man i större utsträckning skall pröva

30 november 1977 möjligheterna att tillsätta medförmyndare som tar till vara barnels eko-

------------ ,— nomiska ränigheter i de fall där föräldrarna helt bortkopplats från det

Vårdnaden av barn juridiska ansvaret. Denna möjlighet finns redan enligl föräldrabalken, vilket även påpekats av några av remissinstanserna.

Slutsatsen av remissyttrandena blir följaktligen atl antingen är kraven i motionen redan tillgodosedda genom nuvarande lagstiftning eller också bör kraven inte tillgodoses.

Det är därför naluriigt atl motionen avslås. Det förefaller här mer vara - fråga om informations- och upplysningsproblem och behov av bättre samordning mellan olika samhällsorgans åtgärder än om behov av ändrad lagstiftning.

Sedan motionen väcktes har socialutredningen lämnat sill slutbetänkande vari vissa frågor med anknytning till motionen berörs. Där framhålls t. ex. att socialnämnden särskilt då det gäller barnfamiljer bör bedriva en uppsökande och förebyggande verksamhet och att en fortsatt utveckling av familjerådgivningen bör stödjas. Beträffande barn under 16 år föreslår socialulredningen atl de inle utan socialnämndens medgivande får beredas värd och fostran i annat enskilt hem än vårdnads-havarens. Förslagen remissbehandlas f n., och det vore fel av riksdagen att nu i anledning av motionen förorda vissa lösningar.

Utskottets socialdemokrater har reserverat sig för alt motionen och ulskottsbeiänkandet skall överlämnas lill kommittén för utredning av frågan om barns rättsliga ställning. Kommittén tillkom närmast på grund av riksdagens hemställan. Riksdagsbeslutet fattades våren 1976. Det var visserligen enhälligt, men det fanns ett särskilt yttrande från socialdemokraterna där de uttryckte sin ståndpunkt så: "Vi har inte velat motsätta

oss ytteriigare utredningsarbete-------------- ." Det var alltså med föga entusiasm

som socialdemokraterna ställde sig bakom riksdagsbeslutet om att hemställa hos regeringen att denna ulredning skulle tillsättas.

Riksdagen skrev ingenting om hur direktiven borde utformas, och regeringen har heller inte ansett det behövligt alt närmare precisera utredningsuppgifterna, men några områden bör enligt justitieministern ägnas särskild uppmärksamhet. Dit hör bl. a. reglerna om vårdnad och umgängesrätt siamt överfiyttning av barn.

Med hänsyn till att denna kommitté tillsatts anser majoriteten i utskottet att vi har all anledning förutsätta atl de i motionen påtalade förhållandena liksom de synpunkter som framkommit under remissbehandlingen skall övervägas av kommittén, varför riksdagen nu inte har anledning att vidta någon särskild åtgärd. Riksdagen bör därför avslå motionen och därvid handla på samma sätt som den brukar när motioner väcks i frågor som är under utredning eller som remissbehandlas.

Herr talnnan! Jag ber att få yrka bifall lill utskottets hemställan.

ELVY NILSSON (s):

Herr talman! Vi har i vår reservation endast yrkat att motionen jämte utskottets belänkande skall överiämnas lill utredningen. Vi har inte gått in pä några enskildheter i motionen men ändå understrukit vikten av de synpunkter som har kommit fram och ställt oss bakom kravet på att den begärda översynen kommer till stånd. Den bör enligt vår mening syfta lill att den rättsliga och den faktiska vårdnaden om möjligt knyts mer samman. Men vi har även sagt att vi är medvetna om att det kan medföra en del praktiska svårigheter. Vi har också pekat på behovet av bällre information från såväl domstolar som barnavårdsnämnder.

När vår högsta myndighet i sådana frågor, socialstyrelsen, ansett del befogat med en översyn har vi inte tvekat att begära att motionen sänds över till den nämnda utredningen. Det är förvånande att de borgerliga inte kan ställa upp bakom delta krav. Vi begär inte någon konkret åtgärd, vi begär bara att motionen skall överiämnas lill utredningen så atl utredningen får ta del av de synpunkter, önskemål och missförhållanden som har tagits upp i motionen.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Vårdnaden av barn

MARTIN OLSSON (c):

Herr lalman! Elvy Nilsson fortsätter att förundra sig över att den borgerliga majoriteten i utskottet inte har velat skicka över motionen till utredningen. Som jag nämnde tidigare avslås huvuddelen av de motioner som väcks inom ett ämnesområde som är föremål för utredning. Det enda tillfälle då riksdagen handlar annorlunda är när riksdagen bedömer direktiven för utredningen vara sådana att utredningen inle kommer all behandla de frågor som riksdagen vill att den skall behandla. I detta fall är del ingen tvekan om atl direktiven ger utrymme för utredningen atl ta upp dessa frågor-ja, de hör till de centrala frågor som utredningen skall la upp.

I utredningsdirektiven nämns att till de frågor .som utredningen skall arbeta med hör främst reglerna om umgängesrält samt överflyttning av barn. I det väsentliga bör det emellertid kunna övertalas åt kommittén alt själv kartlägga problemområdet och ange i vilka iimnen lagändringar bör ifrågakomma.

Vid olika tillfällen har diskuterats om det behöver finnas någon som bevakar barnels speciella intressen i vårdnadsärenden. Även den frågan är upplagen i direktiven, och det heter där: "Kommittén bör undersöka vilka möjligheter som slår lill buds atl ytterligare tillgodose barnets eget intresse i vårdnadsfrågor. Den bör sålunda söka belysa den centrala frågan om vilka faktorer som bestämmer barnets bästa i vårdnads- och umgängesfrågor." Kommittén bör enligt direktiven även undersöka om del behövs någon särskild person som under hela handläggningen av ivisliga vårdnadsärenden har alt bevaka uteslutande barnets intresse.

Mot bakgrund av vad som framhållits i direktiven finns det föga anledning för riksdagen att lill utredningen skicka över denna motion och yttrandet över den. Som jag framhöll i mitt tidigare anförande har mo-

Nr 37 tionen tre krav, om vi läser den noga, som antingen är tillgodosedda

Onsdacpn dpn ' 'sgstiftningen eller som enligt remissinstanserna inte bör tillgodoses.

30 november 1977 ' " sakfrågan vi måsle inrikta oss på. Vi har alla intresse av att vård-

_____________ nadsfrågorna löses på ett sådant säll all del blir minsta möjliga konflikter

Vårdnaden av barn och att vi får beslut som överensstämmer med barnets bästa. Jag tror

att riksdagen i detta som i andra fall inte bör uttala sig i frågan så länge

utredningsarbete pågår. Samtidigt vill jag åter hänvisa lill atl socialul-

redningens belänkande är ute på remiss. Herr talman! Detta är motiven för alt majoriteten i ulskotlet har funnit

alt motionen bör avslås.

ELVY NILSSON (s):

Herr talman! Jag vill erinra om atl kravet i motionen är att del skall göras en översyn av dessa förhållanden. Vi har i vår reservation inte gäll in på huruvida en del enskildheter i motionen är tillgodosedda.

En av anledningarna lill att vi anser att det skulle vara värdefullt för utredningen att få denna motion är jusl att direktiven är så knapphändiga och alt man har överlåtit åt utredningen själv att kartlägga vilka problemområden som kan komma i fråga. Vi anser atl del skulle vara värdefullt för utredningen att få just sådana här konkreta fall som belyser problemen.

Om del ligger så solklarl till som Martin Olsson vill göra gällande är det väl anmärkningsvärt atl den högsta myndigheten för dessa frågor, socialstyrelsen, har ansett det befogat med en översyn.

Herr talman! Jag vidhåller mitt yrkande om bifall lill reservationen.

MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Jag vill erinra Elvy Nilsson om atl motionen skrevs i januari och all del då var naturiigt för motionärerna atl begära en utredning för atl se över de här frågorna. Del skedde några veckor innan regeringen hade utsett den kommitté för stärkande av barns rättsliga ställning som vi talat om och som ju är välkänd. Jag vill betona att den kommittén tillkommit på riksdagens initiativ.

Vad sedan gäller knapphändigheten i direktiven finns del exempel på utredningar med mycket noggranna direktiv. Regeringen har då noggrant velat reglera kommitténs eller utredningens arbete. Det finns också exempel på ytterlighet av motsatt slag, där direktiven knappast innehåller någonting annat än uppgiften att se över ett visst område. I del här fallet rör del sig om ell mellanting. Det är inle speciellt noggranna direktiv, men man har angivit de frågor som del är viktigast all ta upp. Redan rubriceringen av kommittén ger väl en god anvisning om vad kommittén skall arbeta med. Beträffande de här speciella frågorna vill jag erinra om vad jag citerat i tidigare inlägg.

Sedan är del väl så. Elvy Nilsson, alt kommittén känner till samtliga tillhörande motioner, ulskottsbelänkanden och annat som riksdagen behandlar. Även utan ett formellt överlämnande är inte riksdagens hand-

lingar okända för kommittén. Skillnaden mellan ett överiämnande och ett avslag är i delta fall atl genom ett överlämnande har riksdagen ställt sig positiv till motionens krav och synpunkter och ansett att dessa speciellt behöver delges kommittén för att något inrikta dess arbete.

Beträffande kommitténs sammansättning vill jag framhålla att samtliga riksdagspartier är representerade. Även personer som inte tillhör riksdagen men som är särskilt intresserade för och verksamma i arbetet på att skydda barns rättsliga ställning deltar i kommitténs arbete. Dels direktivens utformning, dels kommitténs allsidiga sammansättning borgar således för atl alla synpunkter kommer att beaktas.

ELVY NILSSON (s):

Herr lalman! Det är riktigt alt kommittén tillsattes vid nyåret efter det att motionen skrivits. Jag vill emellertid erinra om att socialstyrelsens yttrande och synpunkter beträffande de här frågorna är dagsaktuella. Det är det som vi reservanter i hög grad har tagit fasta på.

MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Jag vill fatta mig kort. Hänvisningen till socialstyrelsen har jag förståelse för, eftersom del är ett av de få argument som finns för ett överiämnande till kommittén för utredning. Jag tror emellertid att socialstyrelsen ser annoriunda på saken. Socialstyrelsen ser det mera som ett överlämnande för kännedom, medan del för riksdagen blir fråga om atl ge till känna en meningsyttring. I mitt första inlägg summerade jag på följande sätt vad samtliga remissinstanser anfört: Antingen är kraven redan tillgodosedda i lagen eller också anser remissinstanserna att de inte bör tillgodoses.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Lennart Andersson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Elvy Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller lagutskottels hemställan i betänkandet nr 6 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Lennart Andersson m.fl.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Vårdnaden av barn

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä Elvy Nilsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 151

4 Riksdagens protokoll 1977/78 Nr 37

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Tekniska hjälpmedel för handikappade

§ 16 Tekniska hjälpmedel för handikappade

Föredrogs socialutskottets betänkande 1977/78:7 med anledning av motioner om tekniska hjälpmedel för handikappade.

I detta betänkande behandlades motionerna

1976/77:724 av Börje Nilsson (s) och

1976/77:1299 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen 1976/77:1298 anförts om nordiskt samarbete beträffande tekniska hjälpmedel för handikappade m. m.

Ulskotlet hemställde

1. beträffande ökade insatser på det orlopedtekniska området alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:724,

2. beträffande nordiskt samarbete rörande tekniska hjälpmedel för handikappade all riksdagen skulle avslä motionen 1976/77:1299.

Reservation hade avgivits av Göran Karisson, Evert Svensson, John Johnsson, Ivar Nordberg, Kjell Nilsson, Sven-Gösta Signell och Iris Mårtensson (samtliga s) som ansett atl utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1976/77:1299 som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen 1976/77:1298 anförts om nordiskt samarbete beträffande tekniska hjälpmedel för handikappade m. m.

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! I en socialdemokratisk motion har vi tagit upp frågan om ökat nordiskt samarbete på handikapphjälpmedlens område. Vi har gjort det mot bakgrunden av atl den svenska marknaden är för liten för all man skall kunna få fram mera tekniskt avancerade hjälpmedel. Om man kunde åstadkomma en ökad nordisk satsning på detta område, skulle man fä möjlighet både till en ökad insats för forskning och utveckling och till billigare priser vid import. Dessutom har vi understrukit betydelsen av att de handikappades organisationer ges möjlighet att påverka utvecklingen på hjälpmedelsområdet. Vi önskar också atl kontakter tas mellan de organ som inom Nordiska rådels ram arbetar för hjälpmedelsverksamheten.

Utskottet har haft motionen ute på remiss hos socialstyrelsen, statens handikappråd. Landstingsförbundet, handikapporganisationer m. fl. Samtliga instanser understryker vikten av att få till stånd ett ökat samarbete inom Norden i denna fråga.

Socialstyrelsen anför bl. a. atl det behövs en resursförstärkning för forskning och utveckling av tekniska hjälpmedel och understryker alt också den kliniska sidan bör förstärkas.

I remissvaren över huvud laget understryks starkt att de handikappades organisationer skall ges möjlighet atl påverka utvecklingen.

De handikappades riksförbund (DHR) säger bl. a. atl handikapporganisationerna skall vara representerade i Nordiska nämnden för handikappfrågor.

Utskottet säger sig vara överens med oss motionärer om att ökade insatser behövs pä detta område. Utskottet instämmer också i krav på mera forskning och utveckling, och man vill även ha hjälpmedlen bällre utformade.

Utskottei säger att i och med att handikappinstitutet får ökade resurser kommer det att finnas ökade möjligheter att ta fram nya hjälpmedel.

Utskottet vill avvakta dessa ökade resurser för atl se hur utvecklingen kommer att bli och avstyrker därför motionen.

Utskottet ställer sig rent allmänt välvilligt till motionen men drar inte konsekvenserna av sitt skrivsätt. Det hela utmynnar i ett tal om alt handikappinstitutet skall följa frågan och att - när möjligheterna föreligger - ta initiativ över gränserna.

Men när dessa möjligheter föreligger kan utskottet naturiigtvis inte ge besked om.

I en reservation har de socialdemokratiska ledamöterna gått emot ul-skottsförslagei. Reservanterna föreslår atl riksdagen skall bifalla motionen och ge regeringen lill känna att det behövs ett särskilt initiativ på detta område. I reservationen understryks vad handikappinstitutet-det institut som utskottsmajorileten åberopar - har uttalat i detta ärende. Det låter på följande sätt:

"Nordiska projekt inom handikappområdet bör föregås av kvalificerade analyser avseende ell sannolikt gynnsamt resultat. Härvid bör beaktas de olika ländernas sociala, ekonomiska och administrativa strukturer samt all planläggning och genomförande av projekt väl förankras i de nationella organens intentioner.

Former bör sökas för handikapporganisationernas kontinueriiga medverkan.

Den nordiska uppbyggnaden av ramar för forsknings- och utvecklingsarbete samt testning bör analyseras och en ny mera formaliserad ordning för samverkan bör fastställas genom en utredning och överenskommelse på regeringsnivå.

Större klarhet om olika officiella nordiska organs kompetensområde bör åstadkommas.

Nordisk industrifond bör få sådana riktlinjer att den i ökad utsträckning kan stödja handikappverksamhet."

Här har alltså det organ, som utskottsmajoriteten hänvisar till, själv angett hur man vill ha det och ställt sig positiv till motionen. Del finns all anledning atl understryka detta.

Man måste ju ha klart för sig atl det fordras särskilda åtgärder för atl man skall fä lill stånd ett samarbete över gränserna.

Vi föreslår därför i vår reservation alt riksdagen skall ge regeringen delta lill känna. Vi menar att man pä det sättet skulle kunna påskynda en utveckling som vi anser nödvändig.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Tekniska hjälpmedel för handikappade

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Tekniska hjälpmedel för handikappade

Varför då förhindra detta? Varför inle göra klart exempelvis för de handikappade i alla Nordens länder att man är beredd lill en sådan åtgärd? Jag är övertygad om alt del skulle hälsas med tillfredsställelse av de handikappade.

Herr talman! Jag ber att med dessa ord fä yrka bifall till reservationen vid socialutskottets betänkande.

Under detta anförande överlog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

NILS CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Jag instämmer i alll vad Göran Karlsson har sagt om nödvändigheten av ett ökat nordiskt samarbete i fråga om hjälpmedel för handikappade. Delsamma gäller önskvärdheten av att bereda de handikappades organisationer tillfälle alt medverka i arbetet med att utveckla och tillhandahålla sädana hjälpmedel. Det har på den punkten heller inte rått n,ägra meningsskiljakligheler i utskottet; detta framgår av såväl belänkandet som Göran Karlssons anförande nyss. Skillnaden i bedömningar gäller pä vilket sätt man bäst befordrar de angelägna önskemålen.

Nu har utskottei dock stannat för atl tills vidare lita till vad som redan finns. Handikappinstitutet har uttryckligen till uppgift atl arbeta för samverkan över gränserna - och då självfallet i första hand inom Norden - i de här frågorna. Handikappinstitutet får fr. o. m. nästa år också väsentligt ökade resurser - nästan tredubblade, kan man säga -för de ändamålen. Vidare finns den nordiska nämnden för handikappfrågor, sorn under 1978 skall leverera en utvärdering av sin verksamhet och sina erfarenheter. Utskotismajoriteten har därför ansett att det finns skäl atl föirsl se hur långt vi kommer med de insatser som redan är på gäng och de resursförstärkningar som redan är beslutade. Det är bara på den punkten vi skiljer oss.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Vi är överens i sak, men ändå är vi inte helt överens.

För atl man skall få bättre effektivitet och större kraft i det nordiska samarbetet anser vi att det behövs ett regeringsinitiativ. Nämnden för handikapphjälpmedel inom Nordiska rådets ram är visserligen bra, men när man vet att en kommitté suttit sedan 1970 utan atl egentligen ha uträttat någonting speciellt pä det här området, utom att den kanske kartlagt en del frågor osv., tycker vi att det är pä tiden atl de kraftlag tas som ä.r nödvändiga för att man skall få ett ordentligt grepp över frågorna. Vart och ett för sig är de nordiska länderna naturligtvis för små, men gemensamt skulle vi kunna få större publik och bättre efterfrågan på de produkter som behöver konstrueras och tillverkas. Vi anser att tiden nu är inne för alt la detta krafttag, och det är därför som vi har reserverat oss mot utskottets förslag.

NILS CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Det är ju ändå så att både förstärkningen av handikappinstitutets resurser och dess blivande nyorganisation samt existensen av nordiska nämnden för handikappfrågor är resultat av just regeringsinitiativ; det är inte någonting som har kommit till av sig självt.

Vi har ansett att det finns anledning att invänta resultat av de initiativ som redan är tagna innan man går vidare och tar nya initiativ. Skulle del visa sig, Göran Karlsson, att det inte blir någon fart på det nordiska samarbetet - vilket vi är överens om är högeligen nödvändigt - försäkrar jag alt inte bara jag utan alldeles säkert hela socialutskottet kommer alt med stor iver medverka lill att nya initiativ tas i samma angelägna syfte.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Tekniska hjälpmedel för handikappade

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Den försäkran som herr Carishamre nu avger är bra, men jag tycker det hade varit ännu bättre om man hade följt handikappinstitutets eget yttrande, som var utpräglat positivt och som innehöll riktlinjer för hur man där hade velat ordna den frågan. Nog hade det varit bättre om man hade följt det i praktisk handling.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Göran Karisson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Göran Karisson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 7 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Göran Karlsson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Göran Karisson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat

Ja - 159 Nej - 147

§ 17 Föredrogs

Socialutskottets betänkanden

1977/78:9 med anledning av motioner om barn- och ungdomsvård

Nr 37 1977/78:10 med anledning av motioner om ändringar i lagen (1964:143)

Onsdagen den o" bidragsförskott

30 november 1977

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

Vissa abortfrågor

Om stridigheten för vissa abortfrågor sjukvårdspersonal

att medverka vid v-.. . • , , u .•• ■ j ,n-r-,,-,o j , j ■

Foredrogs socialutskottets betänkande 1977/78:11 med anlednmg av
aborter . . .<■ x

motioner om vissa abortfrågor.

I detta belänkande behandlades motionerna

1976/77:723 av Tore Nilsson (m) och

1976/77:1102 av Sven Johansson m.fl. (c), vari hemställts

1. att riksdagen hos regeringen begärde ett klarläggande uttalande om att abort endast var en yttersta nödlösning,

2. alt riksdagen hos regeringen begärde utredning och förslag till en lilläggskungörelse av innebörden att ingen inom sjukvården anställd som av eliska eller religiösa skäl fann det oacceptabelt atl medverka vid abortingrepp skulle kunna tvingas härtill.

Utskottei hemställde

1. beträffande frågan om en ny abortlagstiftning att riksdagen skulle avslä motionen 1976/77:723,

2. beträffande frågan om sjukvårdspersonals medverkan vid abort m. m. att riksdagen skulle avslä motionen 1976/77:1102.

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON, som meddelat an hon i samband med behandlingen av delta belänkande ämnade besvara Sven Johanssons (c) den 20 oktober anmälda interpellation, 1977/78:50, till justitieministern, om skyldigheten för sjukvårdspersonal alt medverka vid aborter, erhöll ordet och anförde:

Herr talman! Sven Johansson har frågat justitieministern om han anser att abortlagen och socialstyrelsens anvisningar i tillräcklig utsträckning beaktar riksdagens uttalande om möjlighet för sjukvårdspersonal atl slippa medverka vid abort och om han är beredd att medverka till att riksdagsuttalandet förverkligas genom en ändring i abortlagen.

Interpellationen har överlämnats till mig för alt jag skall besvara den.

1974 års abortlag (SFS 1974:595) vilar på den principen att kvinnan inom vissa gränser skall få bestämma, om hennes graviditet skall avbrytas. Sålunda är del kvinnan själv som avgör frågan om abort före utgången av 12:e havandeskapsveckan. Hon får vägras abort endast om åtgärden kan medföra allvarlig fara för hennes liv och hälsa. För abort efter 12:e men före utgången av 18:e veckan fordras därutöver en särskild kuratorsulredning. Om kvinnan inte medges abort är läkaren skyldig att omedelbart hänskjuta frågan till socialstyrelsen för prövning. Efter

18:e havandeskapsveckan får abort ske endast efter tillstånd av socialstyrelsen.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen 1974:70 med förslag till abortlag m. m. anförde socialutskottet (SoU 1974:21) med anledning av vissa motioner all sjukvårdspersonalen liksom annan personal i allmänhet är skyldig att fullgöra de arbetsuppgifter som arbetsgivaren ålägger dem och atl ansvaret för fördelningen av arbetet enligt 13-15 §§ sjukvårdskungörelsen (SFS 1972:676) i första hand vilar på klinik- och blockchefer. I fråga om fördelningen av arbetsuppgifterna anförde utskottet att man inom sjukvården liksom inom arbetslivet i övrigt bör ta hänsyn till de anställdas intressen och förutsättningar i olika avseenden. Mot den bakgrunden förutsatte ulskotlet att läkare och annan sjukvårdspersonal som av eliska eller religiösa skäl har svårt att acceptera aborter skall slippa delta i sådana. Utskottet ansåg det därför inte nödvändigt att frågan reglerades i författning. Å andra sidan förutsatte utskottet att sjukvårdspersonal som har betänkligheter mot aborter inle skall vägra medverka när abort är nödvändig för att undvika fara för moderns liv och hälsa.

Socialstyrelsen framhåller i sitt cirkulär MF 1974:100, ändrat 1976:14, med anvisningar om tillämpningen av abortlagen att del är angeläget att abortverksamheten primärt organiseras så alt personal inle tas i anspråk, som flnner det oförenligt med sin etiska eller religiösa uppfattning att medverka vid aborter. Styrelsen förutsätter all den som - under åberopande av sådana betänkligheter - förklarar sig önska erhålla befrielse från att medverka i aborter skall slippa medverka. Sjukvårdshuvudmännen bör, enligl cirkuläret, ta hänsyn lill detta vid sin planering av abort-verksamheten. De måste arbeta med alternativa lösningar, närde fördelar personalen på olika arbetsuppgifter, så att kvinnor som är berättigade till abort skall kunna få abort utan onödigt dröjsmål.

Riksdagen har därefter vid ett par tillfällen behandlat motionsyrkanden om rätt för sjukvårdspersonal att slippa delta i aborloperationer. Dessa yrkanden har avslagits av riksdagen.

Socialutskottel konstaterar i sill senaste betänkande i ämnet (SoU 1977/78:11), som i dag behandlas i kammaren, atl de anvisningar som socialstyrelsen har utfärdat nu överensstämmer väl med de synpunkter utskottet redovisade vid abortlagens tillkomst. Utskottei framhåller för sin del att socialstyrelsens anvisningar på det aktuella området skall vara vägledande för sjukvårdshuvudmännens organisation av aborlverksam-heten. Utskottet nämner också att, såvitt utskottet känner till, del inte i något fall har förekommit att en sjukvårdshuvudman har försökt all tvinga läkare eller annan som är verksam inom sjukvården alt mot dennes vilja medverka vid abort. Mot bakgrund härav anser ulskotlet att det saknas skäl alt ompröva utskottets ställningstagande år 1974 till frågan om lagreglering av sjukvårdspersonalens medverkan vid abort.

Jag är väl medveten om att del bland sjukvårdspersonalen finns personer som av eliska eller religiösa skäl inte vill medverka vid aborter. Del önskemålet måsle enligt min mening respekteras i de fall moderns

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Vissa abortfrågor

Om skyldigheten för sjukvårdspersonal att medverka vid aborter

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Vissa abortfrågor

Om skyldighetenför sjukvårdspersonal att medverka vid aborter

liv och hälsa inte hotas. Detta har också förutsatts av riksdagen och understrukits i den senaste lydelsen av socialstyrelsens cirkulär. Med hänsyn härtill och till vad socialutskottet har anfört i sitt betänkande SoU 1977/78:11 anser jag i likhet med utskottet det inle vara nödvändigt att i lag reglera frågan om sjukvårdspersonalens medverkan vid aborter.

SVEN JOHANSSON (c):

Herr lalman! Jag ber atl få tacka statsrådet Troedsson för svaret, som jag dock inte kan säga atl jag är nöjd med.

Innan jag kommenterar svaret vill jag nämna något om den första alt-satsen i min motion 1976/77:1102.

I den kammardebatt som föregick antagandet av propositionen 1974:70 om en ny abortlag underströks mycket starkt att många människor uppfattade lagförslaget som en kränkning av krislen skapelsetro och humanistisk etik och som ett uttryck för bristande respekt för livet. Man framhöll atl om rätten att överleva en gång inskränks med samhällets sanktion behövs det bara tillfälliga förändringar i samhällets livs- och människosyn för att nya gränsförflyttningar kan komma att göras, vilka kan fä oöverblickbara verkningar.

Vidare framhölls att samhällets uppgift inte i första hand är alt öppna vägen till fri abort ulan att bl. a. genom ökad information söka förebygga situationer där abort uppfattas som enda utvägen. Samhällets attityd skall alll framgent vara atl abort är en yttersta nödlösning. Det synsättet bör också slå igenom i massmediernas information om abortfrågan.

I den information som förekommit och förekommer på olika områden har samhällets etiska inställning till abortfrågan mycket litet kommit till uttryck. Man har i stället spunnit vidare på den tråd som socialutskottet dragit fram och huvudsakligen talat om vilken förmån det innebär att kunna få fri abort. En sådan information kan inte sägas slå i samklang med de tankar som kom lill uttryck under debatten om abortlagen. Där poängterades i stället all informationen skulle ta fasta på att ge saklig upplysning och undervisning om hur hela människan fungerar. Jag hoppas att statsrådet, som talade så engagerande i den debatten, häller med mig om att vi inte fän den information som då utlovades.

Utskottet konstaterar kallt: "Utskottet vill med hänsyn lill motionsyrkandets librmella utformning tillägga att det inte ankommer på regeringen att göra motivuttalanden avseende lagstiftning som beslutals av riksdagen." Jag har satt frågetecken efter den satsen.

Utöver min motion har jag framställt en interpellation med anledning av del som har förekommit i en kommun uppe i Norrland, där man sade lill sjukvårdsfolket - och jag hänvisar till vad som står i svaret - att utöver vad som kan ske genom organisatoriska åtgärder medger man inte atl sjukvårdspersonal erhåller befrielse frän medverkan vid abort. Det var läkare som överklagade detta, och i regeringsrättens dom i mitten av oktober står det: "Varken genom lag eller genom annan författning har landstinget betagits sin befogenhet att av läkare i lands-

lingets tjänst fordra medverkan vid abort enligt abortlagen."

Statsrådet sade mycket i debatten om abortlag som jag hade velat citera nu, men jag citerar bara ell litet stycke:

"Jag vill starkt understryka vikten av att läkare och annan sjukvårdspersonal, som av etiska eller andra skäl har svårt atl utföra aborter, skall slippa delta i sädana. Enligl vår mening är denna fråga så viktig att sjukvårdspersonals rätt all vägra medverka vid abort bör förfallnings-mässigt regleras."

Statsrådet Troedsson! Jag och många med mig slår fast vid den uppfattning vi framförde då och som framförts sedan dess. Det hade varit uppmuntrande för oss och för den sjukvårdspersonal det gäller om statsrådet slån fast vid sin uppfattning och förverkligat den.

Del är, statsrådet Troedsson, i regeringsställning som vi kan förverkliga den målsättning vi hade och infria de löften vi gav under flera år i oppositionsställning. Del hade varit befriande om statsrådet insett detta.

Del är en myckel viktig principiell fråga i vilken män konsekvenser av en krislen tro och livssyn skall accepteras i vårt samhällssystem. En lagändring är nödvändig för att skapa ett tillräckligt skydd. Pä sikt är jag rädd för att man kan börja tvinga personal atl delta i aborter mot personalens vilja och övertygelse.

Jag skulle vilja ställa några frågor lill statsrådet.

1. Om någon tvingas medverka vid en aborloperation, är det då socialstyrelsens anvisningar eller den lag regeringsrätten åberopar som gäller vid en rättegång?

2. Vad innebär det att "fara för moderns liv och hälsa föreligger"? Är del endast medicinska skäl som beaktas eller kan det också vara sociala och andra skäl som åberopas?

3. Kan socialstyrelsen, om personalsituationen skulle bli besväriig, utfärda nya anvisningar utan att höra riksdagen?

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till yrkande 2 i motionen 1976/77:1102.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Vissa abortfrågor

Om skyldighetenför sjukvårdspersonal att medverka vid aborter

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr lalman! Abort är en nödfallsutväg och får under inga omständigheter betraktas som en prevenlivmetod - det framhölls av socialutskottel vid det tillfälle då abortlagstiftningen antogs.

Jag tycker också det är angelägel att framhålla att under de år som gått sedan dess har man, inle minst från socialstyrelsens sida, satsat mycket på alt få ul förbättrad information om preventivmedel och vad som kan göras i stället för abort, då en kvinna slår i en för henne avgörande situation.

Sven Johansson har berört regeringsrättens dom den 6 oktober i år i ett mål som jusl gällde sjukvårdspersonals rätt att slippa medverka vid abort. Han har av den dragit slutsatsen atl en lagreglering av frågan behövs. Men regeringsrättens dom innebär endast ell konstaterande av all det saknas bestämmelser i lag eller annan författning som hindrar

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Vissa abortfrågor

Om skyldighetenför sjukvårdspersonal att medverka vid aborter

landstingen att fordra medverkan av läkare vid abort. Även om vi i dag saknar sådana bestämmelser har sjukvårdshuvudmännen i detta och andra fall beaktat vad socialstyrelsen har anfört i sill nu gällande cirkulär i ämnet. Delta cirkulär överensstämmer numera, som ulskotlet också framhåller, väl med de synpunkter som utskottet redovisade vid abortlagens tillkomst och sedan upprepat, varvid man förutsätter att läkare och annan sjukvårdspersonal som av etiska eller religiösa skäl har svårt att acceptera aborter skall slippa delta i verksamheten därmed. Detta är en uppfattning som jag helt ställer mig bakom.

Det flnns emellertid inget som tyder pä all sjukvårdshuvudmännen inte skulle respektera ett sådant uttalat önskemål om att slippa medverka vid aborter. I det betänkande som nu diskuteras framhåller utskottet all de anvisningar som socialstyrelsen utfärdat på del här aktuella området skall vara vägledande för sjukvårdshuvudmännens organisation av abort-verksamheten. Som framgår av mitt interpellationssvar anser jag därför atl lagreglering i dag inte behövs. Men jag finner det angelägel att försäkra Sven Johansson all jag kommer alt följa utvecklingen inom detta område med slor uppmärksamhet.

SVEN JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! När det gäller frågan om informationen uttalades del av sä många under debatten -jag skall inte ange några namn - alt abort skulle tillgripas endast som en yttersta nödlösning. Delta kommer inte fram i den information som går ut. Vad gäller samhällets eliska inställning till dessa frågor, som bl. a. logs upp i alla de brev vi fick, kommer det också fram myckel litet i den information som går ut i massmedia, i våra skolor osv.

Sedan skulle jag vilja fråga: Varför inte göra som statsrådet sade i debatten och som många i statsrådets parti anser att man skall göra, nämligen lagstifta på det här området? Varför är man rädd all göra detta? Varför uttrycka del sä alt anvisningarna är "vägledande"? Om den situationen skulle uppstå alt det inte finns tillräckligt med personal, vilka medel tillgriper man då?

Jag hoppas att jag också kan få svar på de tre frågor jag ställde tidigare. Jag frågade bl. a.: Om någon tvingas medverka vid en abortoperation, är del då socialstyrelsens anvisningar eller den lag regeringsrätten åberopar som gäller vid en rättegång? Kan socialstyrelsen, om personalsituationen skulle bli besväriig, utfärda nya anvisningar ulan atl höra riksdagen?

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Mot bakgrund av riksdagens klara uttalande har jag utomordentligt svårt att tro att någon skulle kunna tvingas all delta i en aborloperation. I de fall, då moderns liv och hälsa slår på spel, förutsätter jag atl det inte kommer att bli några svårigheter när det gäller att få personal att ställa upp. Dä gäller det ju i första hand att rädda liv.

Vad beträffar innebörden av begreppet "moderns liv och hälsa" är Nr 37 del naturiigtvis den ansvarige läkaren som i varje enskild situation har Onsdagen den att göra bedömningen om det föreligger fara för moderns liv och hälsa. Q november 1977

TORE NILSSON (m):

Herr talman! Jag vill börja med att läsa en dikt, som heter Till en ofödd:

För dig som sökte ly hos den som var för rädd och svag nynnar jag en skymningssång här mellan natt och dag! Liket av en vaggsång steg ur hjärtats dy, i ängest begynt, lilla liv som varken känt älskog eller synd! Lilla liv, som varken hade ögon eller hår -du som osedd måste dö för drömmen av i går!

Vissa abortfrågor

Om skyldigheten för sjukvårdspersonal att medverka vid aborter

Står du bland skuggorna av träden vid mitt hus? Är det du som klappar på vid mörkrets lunga brus?

Ordens genljud skrämmer i mitt sinn i nattens vind, ly den som kallar på mig nu är vingelö.s och blind.

Sjunget av en barnlös mor som flylts av gråt och skratt slår liket av en vyssjesång mot stjärnorna i natt.

Dikten är skriven av den danska författarinnan Tove Dillevsen. Den är kantig här, för jag har strävat efter att komma så nära den danska texten som möjligt. Tove Dillevsen låter en barnlös mor sjunga, en mor i "mörkrets tunga brus", en mor som miste sill barn, inle sedan det fått livet i ljus och mörker med de födda, utan medan barnet utvecklades före födelsens under. Hon har försökt att uttrycka ångesten hos den som en gång vägrade all ta emot sill barn - som var "för rädd och svag" som hon uttrycker det och som sedan inte kunde få ett barn. Vaggsången som aldrig vart sjungen kommer till henne, och den som "osedd måsle dö" skrämmer spöklik i den tid då varken gråt eller skratt finns kvar

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Vissa abortfrågor

för modern.

Är detta bara poesi? Nej! Vi har många vittnesbörd om liknande fall ur verklighetens bilderbok. Kanhända kan Tove Dillevsen väcka någon nu, sedan hon själv har gått bort, genom atl aktualisera en av de dystra följderna av del som har kallals "fri" abort. Vår lagstiftning i dag har försvarats inte minst av kvinnor. Läs bara protokollen från riksdagen! Hör där ekon av röster som helt och högt talat om "kvinnans rätt", om frihet och bestämmande över den egna kroppen. Tove Ditlevsens dikt låter oss höra bikten av den som trodde att hon var fri när hon bestämde sig för atl avvisa det barn hon skulle få.

Kan en moder förgäta sitt barn? Det är en fråga i Bibeln.

Ja, det är tänkbart enligt bibelordet. Men den mor som icke har "förbarmande med sin livsfrukt" är ingen frisk mor utan en sjuk, en skadad. Det normala är önskan all bli mor - moderskapel är en lycka, en del av livels mening.

När förslaget om nu gällande abortlag presenterades i tidskriften De-partementsnylt 1974:10 slogs det upp som nyhet pä första sidan med rätt stora bokstäver: "Kvinnan själv fattar beslut om abort t. o. m. 12:e veckan." Del är en riklig beskrivning av den socialdemokratiska regeringens proposition men i sak tvivelaktig. Det är inle kvinnan själv som alltid fattar beslutet - det är ofta andra än hon som vill barnets död. Dels kan hennes partner - en eller flera - eller hennes man direkt eller indirekt kräva abort, dels kan hon ha utsatts för en hjärntvätt, en indoktrinering frän kända eller okända krafter i tiden som lett henne till beslutet, bl. a. genom att försäkra riskfrihelen i företaget. Därtill har ju ett alltmer omänskligt samhälle ställt henne i en situation där begreppen är oklara orn rätt och orätt, där synen på vad som är standard och livsvärde har förvänls, där stundom gifter, droger och problem med arbete och samliv saboterat hennes liv och förgiftat hennes tillvaro. Inle bestämde hon det sjiilv. Kvinnan själv vill inte abort. Del är principen. Det är den allmärina regeln.

Kunde vi bygga ett samhälle där det naturliga, det äkta och sant mänskliga rådde och kvinnan finge förverkliga sig själv skulle hon som alla kvinnor i alla lider vilja ha barn, vilja vara mor, vilja ta hand om barnet och ge det maximal trygghet. Därför har det på mig verkat mest beklämmande att kvinnor - också i riksdagen - i som jag förmodar äriig övertygelse all vara humana och kvinnovänliga försvarat abortlagen och de många aborterna.

Vem säger ät våra barn all en abort i unga år kan leda lill psykiska skador, även hos den mest "frigjorda"? Vem talar om all en abort kan leda lill sterilitet? Och vem talar om att det finns kvinnor som redan som tonåringar gått med på aborter och sedan inle kunnat få barn? Det är den situationen Tove Ditlevsens dikt tolkar. En abort kan också leda till döden. Del har hänt och händer alltjämt. Till allt del jag sagt i denna fråga vid många riksdagar har jag också velat lägga detta.

Jag ber även alt få betona uppfattningen atl ingen mot sitt samvete

och mot Guds bud skall tvingas atl medverka vid abortingrepp. Här vill jag hänvisa till motionen 473 vid riksmötet 1975/76, som är väckt av herr Fridolfsson. Den innehåller sådant som är aktuellt även i dag. Bl. a. slår det: "Enligt riksdagens beslut skall läkare och annan sjukvårdspersonal, som av etiska eller religiösa skäl icke anser sig kunna medverka vid aborter, erhålla befrielse från medverkan vid sådana ingrepp." Man tycker nästan att det låter som en lagtext. Därefter citeras utskottsbetänkandel, som förutsätter atl läkare och annan sjukvårdspersonal som har betänkligheter skall slippa all medverka vid abortingrepp. I praktiken har det, enligl motionärerna, visat sig att personal som anhållit om befrielse i vissa fall icke fått den beviljad. Man menar atl det råder oklarhet om tillämpningen av författningen och att det är angeläget att man får giltiga bestämmelser. Motionen är undertecknad av bl. a. Ingegerd Troedsson, och jag tror alt hon har samma uppfattning i dag. Jag skulle gärna vilja höra hur regeringen, som jag har väntal mig mycket av, ser på syftet med dessa motioner.

I går förekom i Västerbottens läns landsting en debatt om denna fråga med anledning av en interpellation om rätt lill samvetsfrihet. Svaret var enligl min mening mångtydigt. Även om del utmynnade i ett besked att personalen vid sjukhusen i vårt län i allmänhet och hittills väl alltid kunnat få befrielse från deltagande vid abortingrepp, så har det förekommit problem med det.

Låt mig upprepa kraven i motionen 723, som utskottei har avstyrkt. Jag menar att den nuvarande abortlagen måste upphävas och ersättas av en ny. För Kristi församling i Sverige är det självklart. Abortlagen strider nämligen mot Bibeln. Del är tydligt utsagt i Den heliga skrift att Gud ensam är herre över liv och död. Det är ell fruktansvärt samhälle vi ser in i om vi skulle ändra på den regeln. Jag tror inte alt någon medvetet är ute efter det, men vi skall se till att det inte sker i praktiken.

Abort är kränkning av livels helgd. Den är ell brott mot människans integritet och höga kallelse. I en högt stående rättsstat är abort i grunden otänkbar och omöjlig all försvara, om de grundläggande mänskliga rättigheterna samtidigt skall försvaras. Jag tror all vi är ense om det, men varför dä inte verka för en förändring av lagstiftningen? Vi bör också komma ihåg att vårt folks existens hotas av de låga födelsetalen med kanske 95 000 födda i är, kanske färre. Mänga av dem är invandrarbarn, som kanske så småningom utvandrar. Väldiga perspektiv öppnas också här. Vi hade behövt många av de ofödda barn som inle var välkomna.

I landstingen förs oerhörda debatter om hur man skall fä pengarna att räcka. Skall man priorilera ingrepp i dödens tjänst - eller åtminstone inte i livets - när man har så ont om pengar?

Jag har med mig de läkarregler som antogs av Sveriges läkarförbunds fullmäktige den 8 juni 1968. Jag förmodar all reglerna har samma lydelse även i dag. I punkten 3 står: "Läkaren skall besinna vikten av all skydda och bevara människoliv." Den politiskt medvetne skattebetalaren och riksdagsmannen bör besinna att våra medel skall ställas i livets tjänst.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Vissa abortfrågor

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Vissa abortfrågor

Det behövs en ny syn på livet, har jag skrivit i motionen. Det kanske var fel uttryckt. Del är den gamla, rikliga synen, som vi måste få tillbaka, den kristna församlingens. Bibelns och rättssamhällets syn. Vi behöver en ny lagstiftning också på skolans område, en annan sexualupplysning och en krislendomsundervisning, som från första början ger åt barnen de kunskaper om människan, om skapelsen och om livet som de behöver för atl leva och för atl så långt del är möjligt i en värld av ofullkomligheter nå harmoni samt finna mening och mål.

Jag talar inle så här för att irritera. Man har kallat mig riksdagens mörkman nr 1. Det har ställ i en småländsk tidning. Jag godtar gärna den beteckningen. Jag har många fel, men jag har svårt alt tänka mig att mina pengar är med och betalar en sådan här verksamhet och inte i stället får gå till en annan undervisning, till andra läromedel och lill en annan samhällssyn dä det gäller fostran av de unga. Störtfloden i nuet av ting och förhållanden som bryter ner de unga är så fruktansvärd all alla som har ansvar för samhällets utveckling och bestånd känner fruktan. Är del någon som inle känner fruktan? Var finns botemedlen?

Svaret är svårt att ge. Men alla andra mediciner kommer att vara ulan resultat, om inte vårt folk finner vägen tillbaka till livskällorna, till grundvalen för eu rättssamhälle, alltså till Guds ord, till Bibeln och tillämpningen av denna bok.

Det är meningslöst att yrka bifall till min motion. Utskottei har skrivit som det har skrivit, och lill mig lyssnar man inle just nu. Det är sä myckel som försiggår - det vet vi alla - en sådan här dag. Jag instämmer i vad Sven Johansson har sagt och även i hans yrkande.

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Det är riktigt att jag tidigare klart har framhållit atl läkare och annan sjukvårdspersonal, som av etiska eller religiösa skäl har svårt all acceptera abortingrepp, skall slippa delta i den verksamheten. Jag har deklarerat samma klara inställning i dag.

Del är också riktigt all jag tidigare har ställt mig bakom en motion, vari hemställdes alt det tydligt skulle framgå alt läkare och annan sjukvårdspersonal, som av etiska eller religiösa skäl begär befrielse, skall medges sådan befrielse i alla fall där det inle föreligger fara för moderns liv och hälsa. Del var i en situation, då socialstyrelsens cirkulär inte stämde överens med denna min och riksdagens klart uttalade uppfattning.

I del belänkande som behandlade den motionen sade utskottet också: Del är därför beklagligt att socialstyrelsen inle ansett sig i sina anvisningar böra ansluta sig till utskottets synpunkter beträffande sjukvårdspersonalens medverkan vid abort.

Efter detta uttalande och efter ett JO-ullalande har, som jag nämnde, socialstyrelsens cirkulär ändrats sä atl det numera väl överensstämmer med dessa synpunkter vad beträffar medicinalpersonalens rätt atl slippa delta i abortingrepp.

Det finns, som jag också tidigare sade, i dag ingel som lyder pä att

sjukvårdshuvudmännen inte skulle respektera denna inställning. Skulle utvecklingen trots detta visa atl cirkulärels anvisningar inle skulle vara lill fyllest är regeringen naturiigtvis beredd att la upp frågan om författningsreglering lill övervägande, men jag finner del angeläget att än en gång betona att inget i dag tyder på all cirkuläret och anvisningarna icke skulle följas.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Vissa abortfrågor

NILS CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Vid tidigare tillfällen när vi har behandlat abortlagen och då särskilt frågan om medicinalpersonalens rätt atl vägra medverka vid abortingrepp, om det strider mot vederbörandes etiska och religiösa övertygelse, har del vid utskottsbetänkandet funnits en moderat reservation av samma innebörd som Sven Johanssons yrkande här i dag. Det kan därför vara skäl atl motivera varför det i dag inte finns en sådan reservation.

Jag har samma uppfattning som tidigare, nämligen alt när det gäller att på del här sättet garantera vissa medborgargruppers samvetsfrid så ligger del för mig närmast till hands med en lagstiftning. Del kunde vi gott ha bestämt oss för den gången detta var aktuellt. Nu blev det inle sä. Jag kan väl med ett känt utlryckssält säga alt vi nådde inle ända fram. Men vi nådde en bra bil på väg.

Riksdagen har alltså på utskottets förslag mycket bestämt sagt ifrån att denna sjukvårdspersonalens samvetsfrid skall gälla och atl den skall vara garanterad. Det är väl en nästan unik händelse när riksdagen -alltjämt pä socialutskottets förslag - vid den senaste behandlingen så eftertryckligt, jag vill nästan säga tog socialstyrelsen i örat för alt den hade utfärdat ett cirkulär som inte stämde med riksdagens tidigare beslut. Det nya beslutet ledde också till rättelse.

Inom parentes kanske del kan vara värt att påpeka för Sven Johansson att det rättsfall från regeringsrätten som han nämnde väl jusl avser en händelse som inträffade,/ore utgivandet av den senaste lydelsen av socialstyrelsens cirkulär. Men det ändrar inte någonting i sak, för det är självklart som regeringsrätten säger alt det finns inte någon lag eller annan författning.

Nu är del emellertid så atl när man vill garantera en medborgargrupp en viss rättighet så finns det olika sätt att göra det. Lagstiftning är ett säll, och visst hade del kunnat vara ett utmärkt sätt i det här fallet. Men man skall inle säga att del inle finns något annat sätt, och jag skulle nog ändå vilja tro att ett så bestämt uttalande av riksdagen som del som här föreligger, uppföljt med anvisningar från del ansvariga ämbetsverket, bör ge en mycket god garanti.

Jag vill till sist säga liksom statsrådet Troedsson att skulle det mot all förmodan i framtiden visa sig alt den garantin inte håller sä kommer i varje fall jag, och jag vågar försäkra hela den moderata gruppen - ja, det skulle förvåna mig myckel om inte hela riksdagen gjorde det när den har varit enhällig i denna fråga - omedelbart atl ta itu med saken

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Vissa abortfrågor

och se lill att samvetsfriden får del skydd den kan behöva. Men t. v. är jag alltså övertygad om all det skydd som vi nu har givit kommer all hålla, och jag menar att det hör till vad man kan kalla parlamentarisk disciplin au när vi har fattat ett beslut av den här innebörden så får det prövas i verkligheten innan vi eventuellt går vidare och använder en ny teknik för att nä samma syfte - för om syftet är riksdagen, såvitt jag har förstätl, helt enig.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

SVEN JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Både statsrådet Troedsson och Nils Carishamre svävar på målet. Del finns inle något som är tryggt och säkert att lita till. Nu säger de båda, all om det i framtiden skulle hända något, sä är man beredd all lagstifta. Men vi går mot en oviss framtid när del gäller att lagstifta och jag tycker atl statsrådet skall fatta del beslutet när del finns möjligheter.

NILS CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr talman! Om Sven Johansson kunde finna attjag svävade på målet, sä har Sven Johansson anspråk på klarhet i utiryckssältet som jag aldrig tror mig kunna leva upp till.

SVEN JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror alt det är många som uppfattade att herr Carishamre svävade pä målet, för om man är säker på att ingen kommer atl tvingas behöver man inle avge någon reservation och säga, atl om del och del skulle hända, sä är jag och hela moderaigruppen beredd att begära en lagstiftning.

NILS CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr talman! Den trygghet som Sven Johansson nu efterlyser kan inle nås ens med lagstiftning, för som bekant är del möjligt att bryta en lag. Och dä får man tillgripa påföljder efteråt. Del är ungefär samma förhållande här.

FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Jag står förvisso inte här som talesman för moderata samlingspartiet i första hand. Men all sväva på målet är något som gäller för hela utskottet och för samtliga partigrupper här i riksdagen, som ställer sig bakom del utskottsbetänkande som vi nu behandlar. Det gäller inte bara de tvä moderata talesmännen.

Kravet atl ingen inom sjukvården anställd, som av eliska eller religiösa skäl finner del oacceptabelt atl medverka vid abortingrepp, skall tvingas utföra sådant arbete har som bekant varit uppe till riksdagens prövning ell par gånger tidigare. Senast i fjol hade riksdagen att behandla en motion av mig med liknande yrkande som i motionen 1102. Och när utskottet

i fjol behandlade min motion reserverade sig de moderata ledamöterna för bifall till mitt yrkande. Men riksdagsmajoriteten röstade emot reservationen. Jag hade alltså större framgång med min motion än årets motionär, men inle heller i fjol gick det alt få en ändring till stånd.

Efter den nya abortlagens tillkomst har ansvariga statsråd besvarat frågor och interpellationer om sjukvårdspersonalens skyldigheter att utföra abortingrepp. Jag vill nu säga atl jag är övertygad om att samtliga riksdagsledamöter, oberoende av partitillhörighet, uppriktigt menar atl ingen anställd som hyser betänkligheter däremot skall behöva medverka vid abortingrepp. Jag tror att respekten för människors religiösa uppfattning är stor bland politiker. De vet att det ligger sprängstoff i denna fråga. Men jag är inte lika övertygad om alt de som har att fördela arbetsuppgifterna inom sjukvården har möjligheter att vid varje tillfälle respektera personalens önskemål och krav. Sjukvårdshuvudmännen, som har att planera abortverksamhelen och se till att en abortsökande kvinna får berättigad abort, kanske i en viss situation inte har tillgäng till personal som vill utföra ett abortingrepp, och då uppstår en situation som kan fä konsekvenser för den personal som har samvetsbetänkligheter.

Del är detta som är otillfredsställande: att olika tolkningar och glidande formuleringar kan resultera i att personal med religiös tro råkar i svårigheter. Jag har tidigare framhållit, och kan säga det även nu: Jag anser att en lag om rätt för sjukvårdspersonal till befrielse från medverkan vid abort borde antas av riksdagen. Vi stiftar lagar i det här huset i hundratal, ja, i tusental. Många är av ringa värde, en del kanske helt onödiga. Varför skulle då inte riksdagen kunna lagreglera en fråga som för många inom sjukvärden är en av de viktigaste och för deras samveten den mest känsliga? Här vill riksdagen tydligen inte lagstifta.

Eftersom ulskotlet är enigt i år finns det inga möjligheter att vinna gehör för den här uppfattningen. Trots detta instämmer jag i motionärens yrkande om bifall till den andra att-satsen.

Jag noterade, och det tror jag alla som intresserar sig för den här frågan gjorde, atl slalsrädet i sitt interpellationssvar sade sig följa frågan med stor uppmärksamhet och att regeringen, om det skulle bevisas vara nödvändigt med en lagstiftning, skall pröva den saken. Detta tycker jag är något som vi bör notera.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Vissa abortfrågor

NILS CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr talman! När riksdagen har vall all garantera sjukvårdspersonalen samvetsfrihet genom ett mycket bestämt uttalande, och då detta följts upp med anvisningar från det ansvariga ämbetsverket, är det självfallet viktigt för atl den metoden skall bli effektiv att vi inte själva här i kammaren ifrågasätter innebörden i det beslut som vi har fattat. Därför vill jag bara notera all del inle finns några glidande formuleringar. Socialutskottets uttalande, som har lett till riksdagens beslut, är absolut klart. Det framgår helt entydigt att sjukvårdspersonalen skall ha denna rätt till samvetsfrihet. Efter dagens debatt får det inte kunna sägas ute i

5 Riksdagens protokoll 1977/78 Nr 37

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Vissa abortfrågor

landet att man i riksdagen inte är riktigt säker på vad beslutet innebär. Vi är säkra. Ullalandet är ovillkorligt. Man skall ha denna rätt, men vi har valt en annan metod än lagstiftning.

Jag upprepar att jag personligen gärna sett atl vi från början hade haft en lagtext, men i dagens läge kan jag inte finna anledning att, utan alt någonting har inträffat som föranleder det, byta metod.

FILIP FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! I socialstyrelsens cirkulär står bl. a. följande all läsa: "Socialstyrelsen förutsätter atl den, som under åberopande av sådana betänkligheter förklarar sig önska erhålla befrielse från att medverka i abortverksamhelen, skall slippa delta däri." Del slår alltså "socialstyrelsen förutsätter", vilket jag anser vara en glidande formulering.

NILS CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr lalman! Nej, del är nog inle en glidande formulering. Om man förutsätter någonting, utgår man från att del man förutsätter är närmast självklart. Del är ostridigl, och del är därför man kan förutsätta det.

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Del är nästan så atl jag känner mig manad atl be om ursäkt för all jag som representant för oppositionen nu lägger mig i det stillsamma gräl som regeringspartierna fört i denna fråga. Jag delar den uppfattning som framfördes av fru Troedsson. Hon läste också i sill svar till stora delar upp vad utskottet har skrivit i frågan. Det är inte alltid jag delar fru Troedssons uppfattning, men i denna fråga finns det anledning alt understryka att vi har liknande ståndpunkter.

Den nya abortlagen, som trädde i kraft den 1 januari 1975, antogs av riksdagen med betydande majoritet. Herr Tore Nilsson i Agnas sade att den framlades i en proposition från den socialdemokratiska regeringen, och det är riktigt, men det skedde under stor anslutning frän representanter för olika partier i riksdagen. Lagändringen hade föregåtts av en grundlig utredning, som också var remissbehandlad, och beslutet hade alltså en stark förankring i den svenska riksdagen.

Någon anledning all nu ändra lagen i något avseende finns inle. Utvecklingen sedan lagen antogs har visat att de farhågor, som fanns när man anpassade abortlagstiftningen till den nya tidens krav och gav kvinnorna rätt alt bestämma om de skall ha abort eller inte, var obefogade. Jag vill understryka utskottets uppfattning, som herr Carishamre upprepat vid flera tillfällen i dag, att utskottet betraktar abort som en nödfallsutväg, all den under inga förhållanden får vara ett preventivmedel och all utskottets uttalanden lill alla delar förpliktar ungefär som en lagstiftning.

Det har visserligen inle stiftats någon lag i denna fråga, men när riksdagen har gjort ell så klart uttalande kan det inte missförstås av socialstyrelsen vare sig nu eller i framtiden. Jag skulle vilja se det ad-

ministraliva organ som skulle gå ifrån vad riksdagen så klart ullalat. Jag tror all både Sven Johansson och hans drabanter kan känna sig lugna i del avseendet. Del behövs inte någon speciell lagstiftning på det här området.

Sven Johansson sade vidare någonting om att tillfälliga ändringar i samhällssynen skulle kunna fä förödande verkan. Vad finns det för tecken som lyder på detta? Han påstod också alt utskottet uttalat all det skulle vara en förmån att få fri abort. Var kan man finna ett sådant uttalande i socialulskottets betänkanden under alla de är som denna fråga har diskuterats? Jag tror atl man tjänar på all vara saklig, även om man inte är tillfredsställd med det gjorda uttalandet.

Sven Johansson tog i sin motion upp kravet atl sjukvårdspersonal inte skall vara skyldig att medverka lill abort, om den av eliska eller religiösa skäl är emot ett sådant ingrepp. Vi har klart sagt ifrån all medicinal-personal med den inställningen inte skall användas för sådana ingrepp. Del har inte heller någon gång inträffat atl sjukvårdspersonal tvingats medverka vid sådana. Det måsle ju ändå vara en betryggande omständighet.

Både Filip Fridolfsson och Sven Johansson säger att utskottet svävar på målet. Det är inte rikligt. Utskottets uppfattning kan inle uttryckas klarare än vad vi har gjort.

Till sist bara några ord om Tore Nilssons i Agnas inlägg. Det är kanske överflödigt att reagera mot del han sade, men vad är det herr Nilsson i Agnas vill när han talar om att aborter leder till döden, osv.? Jo, han vill ha tillbaka den lagstiftning som drev unga flickor och kvinnor ut lill kvacksalvare. Dä var del verkligen fara för livet för dessa kvinnor. Är del den vägen som skall vara lösningen på abortfrågan, Tore Nilsson i Agnas, vill jag verkligen säga atl det icke kan vara rimligt.

Sedan kan det naturiigtvis vara bra och slående med diktläsning här i kammaren. Men i Tore Nilssons tolkning lät del som ett hån för de kvinnor som nödgas göra abort - under former som Tore Nilsson inte har någon aning om, och han vet inte heller vad som har lett dessa kvinnor till att begå en aborthandling. Jag tycker att om något har varit omänskligt i denna debatt så har det varit Tore Nilssons inlägg.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Vissa abortfrågor

TORE NILSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har aldrig sagt atl jag vill ha tillbaka den lagstiftning som fanns tidigare. Jag vill ha en ny lagstiftning och en bättre lagstiftning, och pä andra områden vill jag ha en förändring i samhällets attityd mot de unga och en lagstiftning som gör all flera människor får hjälp för all slippa komma i denna situation.

Beträffande Tove Ditlevsens dikt är jag medveten om att det kan finnas fall som är behjärlansvärda. Tove Dillevsen säger själv atl den som sjöng den här sången var för rädd och svag. Men jag sade all det var ett omänskligt samhälle som kan vara ansvarigt för myckel av detta.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Vissa abortfrågor

Beträffande talet om att det fanns enighet i riksdagen vill jag påpeka att det då väcktes en motion, nr 1729, undertecknad av ell helt parti, där man som första punkt begärde att propositionen skulle avslås. Debatten började kl. 9 den 29 maj 1974 och slutade först strax före midnatt. Det var många inlägg, och del var många som förskräcktes inför det som skulle ske. Men nu förskräcks inle Göran Karlsson av vad som har skett. 30 000 aborter betyder tydligen ingenting för honom.

Sedan några ord om riskfriheten. Elisabet Sjövall säger i en skrift, som jag har här, att risken för sterilitet beräknades till högst 4,5 % i del belänkande som lades fram, men hon befarade att risken var betydligt större. Har man talat om del för de unga människorna, och de äldre?

Beträffande kvinnans bestämmanderätt har en krönikör i den största oppositionstidningen, Aftonbladet, vid namn Bosse Gustafson, skrivit alt det är bra att vi får fri abort, för tänk så mänga män som då slipper en sammanlagd utgift för barnbidrag.

Talet om den här vänligheten mot kvinnan är ell mycket ihåligt tal. Man har under sken av atl vara barmhärtig mot kvinnorna glömt bort atl del många gånger är så all de utlämnas till ensamhet som aldrig förr. Man har en grundsyn, som är spridd och betonad inte minst i massmedia, alt man skall ha rätt till sexuell njutning utan all behöva la ansvaret för följderna av det sexuella umgänget; därför är abortlagen bra alt ha. Del är också en aspekt på denna fråga.

Jag bryr mig inle om att bemöta Göran Karissons angrepp i övrigt. Jag vill bara säga all det är beklagligt om Göran Karissons uppfattning delas av det stora flertalet i vårt land. 1 så fall är vi verkligen på väg mot en katastrof

SVEN JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag förmenar inle Göran Karlsson alt föra fram sina åsikter, men jag representerar en inte sä ringa del av svenska folket, och jag har samma rättighet som Göran Karlsson.

Göran Karisson uttalade sig om de farhågor man hade när lagstiftningen genomfördes. De som hyste dessa farhågor är alltjämt de som får ta hand om människor i deras nöd. Jag vet inte vart människor går när de upplever besvikelse över alt de har använt sin frihet, men jag vet vad det innebär för människor som trodde på friheten.

Göran Karisson blev litet irriterad över atl jag sade att det var en förmän. Om jag läser igenom protokollet kanske jag skulle kunna hänvisa till sädana ullryck. Men fri abort, som man talade om att kvinnorna skulle få, det ser väl många som en förmån.

När del sedan gäller informationen vill jag säga alt vad vi kräver -och det har vi rätt all kräva, för vi har många bakom oss - är alt samhällets kristna och eliska syn skall komma med i den information som går ut i värt land. I skolorna, där våra barn och där de kristna bekännarnas barn går, har vi rätt alt få med den etiska värderingen också när man informerar om sådana här frågor.

Sedan konstaterar jag bara att vi inle har någon sådan lagstiftning      Nr 37
som vi kunde ha fått - jag anser att en lagstiftning är mycket starkare      Onsdaeen den
än socialstyrelsens anvisningar.                                        3q oyenber 1977

GÖRAN KARLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Nej, Sven Johansson, sä enkelt går det inte atl komma ifrån uttrycket "förmånen av fri abort"! Det uttrycket finns inte i betänkandet; det är inte ullalat någon gång av utskottet, utan det är en fri uppfinning av herr Sven Johansson, som har tolkat detta som en viss potentat gör när han läser Bibeln. Häll er i stället till vad utskottet har uttalat! Vi har i belänkandet klart och tydligt uttryckt att medi-cinalpersonal skall slippa behöva bli anlitad i abortärenden. Detta är utskottets mening, uttalad åtskilliga gånger, och den meningen har inle ändrats nu utan understrukits ännu en gång.

Jag bryr mig inle om att bemöta herr Tore Nilsson i Agnas mer än beträffande ett enda ord. Han säger att det skulle leda till kalastrof, om man följde den linje jag förordar. Tore Nilsson får naturiigtvis ha sin undergångsfilosofi, men om vi ser pä utvecklingen av aborter i Sverige, finner vi att det nu, för första gången sedan är 1960, ser ut som om vi skulle kunna nå ett lägre aborttal i år än föregående är. Oavsett om man ansluter sig till Tore Nilssons filosofi eller inle måste man väl vara nöjd med att den utveckling han fruktat har kunnat hejdas.

Vissa abortfrågor

TORE NILSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vet inte vilka siffror Göran Karisson avser när han talar om ett lägre antal aborter det här året, men jag vet i alla fall alt siffrorna pendlar omkring 30 000-strecket.

Jag har här uppgifter som visar att vi åren 1950-1968 hade sammanlagt 96 447 aborter, 14 286 aborter år 1969, 16 400 år 1970 och 19 000 år 1971. Sedan den nya abortlagen tillkom har siffrorna stigit lill 30 000. Jag hoppas verkligen att Göran Karisson har rätt när han säger all trenden kommer alt vända. Men vi bör också tänka på befolkningsutvecklingen i Sverige. Vi är på väg atl få allt fler gamla människor och allt färre unga, sä även om abortsiffrorna skulle sjunka, är del katastrofalt om 20 000 foster bortopereras, eftersom vi behöver barnen och framför allt kvinnorna behöver bli mödrar och vi i vårt samhälle behöver återfå den gamla kristna synen på foslret såsom en människa.

GÖRAN KARLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! De siffror jag använde är officiella och gäller för innevarande år.

Sedan var det ju så, herr Tore Nilsson, när ni åberopar siffrorna för tiden före 1960, att man då fick en liberalisering av aborterna. Följaktligen fick vi då också ett ökat antal officiella aborter. Vad Tore Nilsson glömmer är de illegala aborterna, som det inte finns några siffror på men som man kan anta ligger på ett ganska högt antal. Glöm inte, Tore Nilsson,

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Vissa abortfrågor

att den linje ni förordar driver människor till kvacksalveri och illegala aborter! Kan detta verkligen vara någonting att framträda med?

Förste vice talmannen anmälde att Tore Nilsson och Sven Johansson anhållit alt till protokollet få antecknat alt de inle ägde rätt lill ytteriigare repliker.

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Jag har lyssnat till den första delen av den här debatten med uppmärksamhet och försökt följa argumenten. I sak är väl de flesta av oss överens om atl det f n. inte finns något aktuellt fall av tvång mot sjukvårdspersonal, som kräver ett ingripande från riksdagen. Vi har nu nya tillämpningsanvisningar från socialstyrelsen, vi har flera uttalanden frän socialutskottet och i dag också från statsrådet Troedsson i samma riktning, och det är bra.

Men sedan den 6 oktober i år har vi följande uttalande från regeringsrätten:

"Varken genom lag eller genom annan författning har landstinget betagits sin befogenhet att av läkare i landstingets tjänst fordra medverkan vid abort enligl abortlagen. Såvitt visats i målet har ej heller eljest meddelats någon föreskrift, som sjukvårdsstyrelsen haft all följa men med vilken del klandrade beslutet ej är förenligt. Beslutet strider följaktligen ej mot lag eller annan författning och överskrider ej heller på annat sätt styrelsens befogenheter."

Vi har också ett uttalande frän JO för något år sedan, där han ansåg: "Socialstyrelsens tillämpningsanvisningar var visserligen inte grundade på något bemyndigande i abortlagen men måste del oaktat anses mer bindande för sjukvårdsstyrelsen än socialutskottets uttalande." I dag har vi i samband med behandlingen av konstitutionsutskottets betänkande nr 1 fält klart för oss att vad JO säger är utan appell.

Såvitt jag förstår är detta en juridisk fråga. Det här domslutet från regeringsrätten ger skydd ät en huvudman som skulle vilja handla mot riksdagens mening, och det är såvitt jag kan finna en inbjudan till lagstiftning.

Jag har inte lyckats förstå varför man motsätter sig en ulredning om hur vi skall kunna bringa lagstiftningen i överensstämmelse med riksdagens pä annat sätt än genom lag och förordning uttalade intentioner, och jag kommer därför all rösta för Sven Johanssons i Skärstad motion i avseende på mom. 2.

I detta anförande instämde Lars Schöll (m).

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Enligl alla källor finns det inte någonting som lyder på all någon sjukvårdshuvudman i Sveriges rike skulle ha tvingat personal att medverka vid aborter. Kan inte Gunnar Biörck nöja sig med att vad

som råder i praktiken, det behöver man inte lagstifta om?

Sveriges sjukvårdshuvudmän är säkerligen lyhörda i det fallet - det visar ju deras åtgöranden under de är som har gått sedan den fria aborten infördes och sedan socialstyrelsen utfärdade sitt senaste cirkulär i frågan.

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Jag skulle ha kunnat instämma med Göran Karisson före den 7 oktober i år. Det är regeringsrättens utslag som jag anser tvingar fram lagstiftning.

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Regeringsrättens utslag visar ju att det inle finns någon lagstiftning på området; det är därefter man har handlat.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Vissa abortfrågor

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till yrkandet 2 i motionen 1102 av Sven Johansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sven Johansson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 11 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottels hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till yrkandet 2 i motionen nr 1102 av Sven Johansson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sven Johansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 268

Nej - 36

Avstår - 1

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Fritidspolitiken

§ 19 Föredrogs

Kulturutskottets belänkande

1977/78:13 med anledning av motion om inventering av byalag

Utskottets hemställan bifölls.

§ 20 Fritidspolitiken

Föredrogs kulturutskottets belänkande 1977/78:14 med anledning av motioner om fritidspolitiken och om en socialt inriktad rekreationspolitik.

I detta betänkande behandlades motionerna

1976/77:739 av Georg Andersson m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen hos regeringen begärde all en utredning tillsattes med uppgift att utreda i motionen aktualiserade frågor inom det fritidspolitiska området, och

1976/77:753 av Lennart Nilsson m. fl. (s).

Ulskotlet hemställde

1. all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:739,

2. atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:753.

Reservation hade avgivits av Georg Andersson, Ingemar Leander, Åke Green, Lars-Ingvar Sörenson, Hans AIsén, Lennart Bladh och Helge Klöver (samtliga s) som ansett atl ulskotlet under 1 bort hemställa

atl riksdagen med bifall lill motionen 1976/77:739 hos regeringen skulle anhålla alt en ulredning tillsattes med uppgift atl utreda i motionen aktualiserade frågor inom del frilidspolitiska området.

LENNA,RT BLADH (s):

Herr talman! Kulturutskottets betänkande 1977/78:14 behandlar två motioner som rör fritidspolitiken och den socialt inriktade rekreationspolitiken.

I motionen 739 konstaterar motionärerna att fritiden ökat kraftigt genom olika arbetstidsreformer. Man påpekar också att pensionsåldern sänkts i flera etapper. Det har inneburit atl fritiden ökat för väldigt många människor i vårt land. En stor del av reform utrym mel har använts till åtgärder som medfört mera fritid och förkortad arbetstid. Motionärerna utgår ifrån att man vill att alla skall få möjlighet att utnyttja den ökade fritiden på ett meningsfullt sätt. I motionen granskas sedan från dessa utgångspunkter fritidens längd och innehåll för olika grupper. Man ger exempel påi olika undersökningar som visar brister i människornas fritidsförhållanden, och det är kanske särskilt på den punkten motionen vill påvisa någonting. Man nämner läginkomslutredningens levnadsnivåundersökning. Man nämner handikapputredningens betänkande Han-dikappanpassad kollektivtrafik. Man tar upp olika intervjuer som belyser

dessa ting från olika håll.

Mot denna bakgrund redovisar vi i motionen förslag till en utredning som ser över fritidspolitiken. Beträffande denna utrednings inriktning anför man några synpunkter. Man påtalar att det är angeläget atl en inventering av de önskemål som i dag finns när det gäller utnyttjandet av fritiden kommer lill. Man säger också att det är ell kartläggningsarbete av generell natur. Vidare påpekas att utredningen bör överväga vilka åtgärder inom skilda områden som är nödvändiga för att undanröja de hinder som finns för många människor atl utnyttja sin fritid. Man lar särskilt upp alt utredningen bör lilla pä arbetet på frilufts- och rekreationsområdet och man påtalar behovet av rekreation såväl efter den dagliga arbetstidens slut som i samband med helger och längre sammanhängande semesterperioder.

Det är intressant att notera vad som sker på en del områden. Allemansrätten har ju i vissa fall också diskuterats och ifrågasatts. Likaledes har i olika utredningar påtalats fritidens betydelse för barn och ungdom, både den dagliga fritiden, den veckolänga fritiden och sommarfriliden.

Motionen lar sedan upp olika saker om möjligheten för de grupper som i dag kanske är åsidosatta. Det gäller låginkomsttagare, barnfamiljer, pensionärer och handikappade. Motionärerna vill då atl man anger vilken inriktning och omfattning utbudet av rekreation bör ytterligare ha. Man talar om att valfrihet måste uppnäs för fler människor i samhället och atl fritiden måste bli meningsfull.

Man ägnar en särskild del åt det kommersiella inslaget i fritidsutbudet och menar att det behövs en kartläggning. Man frågar sig också om inte en hel del är slyn. Om man granskar utbudet i dag och ser hur del fungerar finner man att det säkerligen finns hämmande effekter för mänga. Bara för en enkel promenad måsle snart människor ha särskilda kläder och särskild utrustning, och del innebär indirekt all många kanske drar sig för att använda sin fritid på ett rekreerande sätt.

Motionärerna lar till sist upp del faktum att folkrörelserna har en stor roll i det här sammanhanget. Samhällets satsningar på anläggningar bör ligga som grund, men folkrörelserna bör vara med och ge innehåll åt det hela.

Motionen 753 kommer motionären själv atl belysa.

Motionerna har varit ut på remiss. Ulskotlet har vänt sig till de tunga instanser som sysslar med dessa ting: statens naturvårdsverk, statens ungdomsråd. Kommunförbundet och Sveriges riksidrottsförbund. Därjämte har Sveriges turistråd och Kommittén kyrkan i fritidssamhället inkommit med egna yttranden.

Statens naturvårdsverk svarar för åtgärder inom idrotts- och friluftsliv, och verket redogör i sitt svar för vad man sysslar med, och det är den intressanta och tunga biten. Verket tillstyrker en utredning som klariägger hindren för en meningsfull fritid och föreslår åtgärder som utjämnar skillnaderna mellan olika grupper i samhället. Det är just en lung bit i ett remissyttrande där man har uppmärksammat all del finns skiljakligheler

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Fritidspolitiken

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Fritidspolitiken

och brister och atl alla inle kan vara med. Detta bör man åtgärda.

Man ans;er vidare alt studier av fritidsvanor och önskemål, av hinder och olika gruppers möjligheter skall vara med i planeringen.

Man nämner också "breddidrotten" och menar att många av de grupper som kommer i kläm är motionärer som blir avvisade frän de anläggningar som finns. Man säger att nytijandestudier av hur man använder traditionella anläggningar är myckel viktigt. Vilka kommer dit? Vilka in-tressegrup|)er tillfredsställer de? Och vilka får inle plats? Det sista är en kärnpunkt.

Man anger också att friskvärden är mycket angelägen. Man säger att även här når informationen främst dem som redan är motiverade för motion. All finna och överbrygga hindren och nå de stora andra grupperna är en angelägenhet av stora mått.

Man anför vidare att samhället i dag kan erbjuda en hel rad fritidssysselsättningar och att det gäller all finna lämpliga former för information. Man säger att skolan och folkrörelserna har en viktig uppgift att fylla här och tar också upp det kommersiella inslaget och säger att man måste se till atl det inte blir avgörande. Man poängterar att det är många grupper i samhället som är utsatta för delta. Särskilt ungdomen har i dag ett utbud riktal mot sig som är svårt att stå emot.

Man tar också upp frågan, vilka som under semestertid har chans att få ett miljöulbyle.

Statens ungdomsråd har till uppgift alt inom samhällets ram för fritids-och kulturpolitik främja verksamhet bland barn och ungdom samt följa och stimulera forsknings- och utvecklingsarbete här. Rådet bedriver en omfattande försöksverksamhet i nära samarbete med ungdomsorganisationerna. Rådet tar i sill remissyttrande också upp att det håller på att undersöka det kommersiella inslaget i ungdomsverksamheten. Rådet tycker att en övergripande utredning är på plats och tillstyrker förslaget. Man redogör vidare för sin försöksverksamhet på olika håll.

Man lar emellertid som en särskild punkl upp att ett kartläggnings-arbete pågår för atl se vilken inverkan del kommersiella inslaget har ute på fritidsområdet.

Man säger sedan också atl samhället i sin helhet har genomgått en utveckling där fritidens omfattning och betydelse ökat. Man tar upp samma tankegångar som kommit fram både frän motionärerna och i rémiss-svar. Man säger att det finns anledning atl nogsamt studera innehållet och utnylljandegraden.

Man nämner vidare stugbyar o. d. som bör ligga så all de är möjliga att tillgå för alla grupper, även för låginkomsttagare.

Sveriges riksidrottsförbund delar motionärernas uppfattning och säger att det är en uppgift för samhället och folkrörelserna i samverkan att försöka skapa ett fritidsutbud som står öppet för alla. Man tycker också del är riktigt som motionärerna säger atl del bör ankomma på samhället alt ställa resurser lill förfogande och alt folkrörelserna sedan skall vara med och forma verksamheten och ge frilidsutbudet ett innehåll.

Man menar vidare att del vore värdefullt om en utredning tillsattes med syfte att kartlägga människornas möjligheter och önskemål vad beträffar utnyttjande av fritiden.

Sveriges turistråd, som inkommit med egna synpunkter, säger bl. a.:

"Som framgår av motionerna och remissyttrandena har den ökande fritiden både skapat behov och förväntningar hos en bred allmänhet för en meningsfull fritid. Detta gäller både den dagliga fritiden och semestrar och längre ledigheter" - alltså hela fritidssektorn.

Man tar sedan upp en redovisning för hur många miljoner dygn som tillbringas på olika ställen, men jag skall inte trötta med att räkna upp de bitarna.

Klart är också att det finns väldigt många människor som inle får möjligheter all byta miljö och inte heller har möjligheter att använda någon av de anläggningar som står lill förfogande. Turistrådet tillstyrker därför efter detta uttalande all en ulredning tillsätts med uppgifter i enlighet med de intentioner som framförts i motionen 739. Turistrådets frivilliga remissvar torde vara ett av de tyngst vägande i den här akten - om någon känner till fritidens betydelse, så måste det vara Turistrådet.

Kommittén kyrkan i fritidssamhället har också inkommit med ett yttrande. Kommittén tillstyrker bestämt att den utredning som föreslås i motionen kommer till stånd.

Om man gör en sammanfattning av vad som framförts i samband med frivilliga remissavlämnanden och i svaren från remissinstanserna finner man en samstämmighet i bedömningen atl vi har fått en rikare och längre fritid men all fortfarande många människor inte har möjlighet att delta i fritidsverksamheten eller utnyttja de anläggningar som finns.

I propositionen 1975:46 om planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism betonas också vikten av att det skapas frilids- och rekrealionsmöjligheler för de många människor som kommer att få en längre ledighet.

Jag går härefter vidare till utskottets skrivning.

Utskottets borgerliga majoritet har refererat till att det har skett förändringar i samhället som skapat behov av rekreationsmöjligheter. Man kan tolka utskottets skrivning så, att utskottei finner väldigt mycket av vad som sagts i vår motion helt riktigt. Utskottet säger likväl avslutningsvis alt man avstyrker motionen om en utredning av fritidspolitiken. Utskottet redovisar en positiv inställning och tycker i många stycken likadant som motionärerna, men när det gäller att gå till handling vågar man inte göra det.

De socialdemokratiska reservanterna har i sin skrivning framhållit att vad som sägs i motionen 739 och även i motionen 753 ligger väl i linje med socialdemokratisk politik när det gäller fritidsverksamheten. I betänkandet görs en sammanfattning av vad som framförts såväl i motionerna som i remissyttrandena, och utskottet säger att remissgrupperna har tillstyrkt motionerna. Intressant i sammanhanget är att notera att bl. a. de synpunkter som har framförts från Riksidrotlsförbundet, som

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Fritidspolitiken

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Fritidspolitiken

är sakkunnigt på detta område, har föranlett utskottet att konstatera atl flera sakkunniga instanser funnit atl det flnns ett klart behov av ytterligare kunskap om förhållandena inom det frilidspolitiska området.

Herr talman! Lät mig också göra en jämförelse med vad som i den här frågan skett på andra håll. Idroltsriksdagen har nyligen hafl ell sammanträde, där man också log upp frågan om idrott för alla. Tidningen Arbetet har gjort ett referat från sammanträdel och skriver bl. a. att svensk idrott sju år efter den statliga idrottsutredningen nu tar på allvar resonemanget om idrott ål alla - med betoning på "alla". Tidningen skriver vidare att Svenska orienteringsförbundet på idrottsriksdagen med kraft drev kravet att idrotten nu också i handling skall försöka ta hand om eftersatta grupper och inle bara formulera goda råd om friskvärdsverk-samhet när man vill ha pengar av myndigheterna. Tidningen nämner också atl idrotten i huvudsak ägnar sig åt unga, friska människors tävlingsverksamhet och att den gör alldeles för litet för atl erbjuda eftersatta grupper lämpliga molionsmöjligheter, t. ex. skiftarbetare, sjuka, gamla, invandrare - för att bara nämna några.

Jag gör denna jämförelse därför att nästan precis samma sak gäller på fritidsområdet. Vi har på det området gjort väldigt mycket och ställt stora resurser till förfogande, men fortfarande vet vi alltför litet om vad som sker rned dem som inte har möjlighet att la ut sin fritid i form av rekreation. Man räknar i olika utredningar med att omkring 15 % av vår befolkning inte har möjlighet att delta i någon rekreation eller att få en meningsfull semester. Del innebär att de grupper som har det mest bekymmersamt och den besväriigaste vardagen även i semestersammanhang och i fråga om fritidsaktiviteter inte har råd och möjlighet atl flytta sig från sin hemmiljö. Många utredningar av olika slag har gjorts, men ju mer man har sysslat med dessa ting och ju mer man har lyssnat till vad som sägs på olika håll, desto klarare slår det att det här behövs en samordning av allt som har skett. Mycket har gjorts, men allt ligger i olika fack, varför det inle finns någon samordning. Den ökade fritids-och rekreationsmöjligheten blir inle tillgänglig för just de grupper som har behov därav.

Med dessa ord, herr talman, vill jag yrka bifall till den reservation som avgivits av socialdemokraterna i kulturutskottet.

OLLE ERIKSSON (c):

Herr lalman! I vårt land har vi haft en utveckling där arbetstiden minskat, semestrarna blivit längre, löner, inkomster och materiell standard ökat. Detta har fört med sig att fritiden har blivit en allt viktigare del av vårt liv. Om vi räknar bort den tid vi går i skola, den tid som vi arbetar, den tid som vi hemarbetar och sover och även restid för skola och arbete, dä återstår det som vi normall kallar fritid. Enligt denna definition är ca en tredjedel av vårt liv fritid som vi kan ägna åt avkoppling, nöje, förströelse, rekreation, olika hobbyverksamheter osv.

En sak kan vi notera, nämligen att fritiden för många inte ökat i samma

takt som arbetstiden minskat. Detta beror på förändringar i samhällsstrukturen, befolkningsomflyttningar, ökat avstånd lill arbete och service och ökat övertids- och dubbelarbete. Den ökade fritiden för människorna ställer som vi vet också ökade krav och förväntningar på samhällsinsatser för atl fritiden skall bli så meningsfull och stimulerande som möjligt när det gäller såväl den dagliga fritiden som långledighel och semestrar.

Intresset frän kommunernas och statens sida för medborgarnas fritid har inte legat still utan ökat markant under de senaste decennierna. Jag kan nämna ett par saker. Åtskilliga utredningar, undersökningar och kartläggningar på såväl statlig som kommunal nivå har presenterats, och förslag till olika åtgärder har framlagts. Ser vi t. ex. på vad den frilidspolitiska satsningen rent kostnadsmässigl inneburit för kommunerna kan nämnas att denna för kommunerna år 1960 uppgick till ca 100 milj. kr. för att bara 15 år senare vara uppe i 20 gånger detta belopp eller 2 100 milj. kr.

Två motioner väckta under 1976/77 års riksmöte om fritidspolitik och socialt inriktad rekrealionspolilik behandlas i kulturutskottets betänkande 1977/78:14. Lennart Bladh har här före mig berört dessa i sitt anförande och yrkat bifall till den reservation som är fogad lill betänkandet och som innebär att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:739 hos regeringen anhåller att en ulredning tillsätts med uppgift atl se över de i motionen aktualiserade frågorna inom del frilidspolitiska området. Ser vi på vilka frågor som motionärerna tar upp och vill utreda finner vi att de är både skiftande och omfattande. Jag nämner några:

1. Karlläggning av orsakerna lill alt vissa människor hindras från atl utnyttja den fritid de har rätt lill och redovisning av dessa hinder.

2. Genomförandel av en inventering av de önskemål som i dag finns när det gäller utnyttjande av fritiden.

3. Utredningen bör när det gäller frilufls- och rekreationsområdet behandla behovet av rekreation såväl efter den dagliga arbetstidens slut som i samband med helger och längre sammanhängande semeslerperioder och även uppmärksamma olika samhällsgruppers skilda förutsättningar härvidlag. Utredningen bör ange vilken inriktning och omfattning utbudet av rekreationsakiiviieter bör ha för all valfrihet skall uppnås för envar atl utnyttja såväl den dagliga som den längre fritiden till meningsfull rekreation. Bl. a. måste behovet av erforderliga anläggningar anges liksom kostnaderna för genomförande av förslagen.

4. Utredningen bör ägna särskild uppmärksamhet åt atl kartlägga hur det kommersiella utbudet påverkar de enskilda människornas möjligheter att utöva skilda fritidsaktiviteter.

5. Folkrörelsernas roll i sammanhanget bör utredas.

6. Man bör föreslå åtgärder för att göra del möjligt för var och en att utnyttja fritiden på ell meningsfullt och stimulerande sätt.

Många bitar av det som reservanterna vill utreda finns med i de utredningar, kartläggningar och undersökningar som staten, kommunerna och olika statliga verk och forskningsnämnder har utfört. Jag skall inle

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Fritidspolitiken

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

FritidspoUtiken

här göra en lång uppräkning. En del av dessa saker nämns i utskotts-betänkandet och i motionerna. Vidare har Lennart Bladh här omnämnt några.

Flera av de ulredningskrav som reservanterna för fram finns i 1962 års fritidsulredning och den friluftsvaneundersökning som statistiska centralbyrån och naturvårdsverket genomförde 1973. Självklart finns det luckor - det är inte heltäckande. Men del hindrar inle att mycket väsentligt ändå kan föras fram och förverkligas redan nu. Det finns alltså mycken dokumentation här.

Hur har vi då handlat? Kommer nya utredningar att följas upp bättre? Det är ju inte stor mening med att utreda om man inle också följer upp och förverkligar förslagen i utredningarna.

Det finns utredningar som pekar på hur människan i stort vill utnyttja och tillbrin:ga sin fritid. Det har varit känt i många är, men staten och kommunerna har inte riktigt hängt med här. Problemet i dag är att de önskemål som kommit fram, t. ex. i frilidsvaneundersökningar under 1960- och 1970-talen, inte följts upp i tillräcklig grad. Önskemålen överensstämmer nämligen dåligt med vad kommunerna gjort och vad de i sina långudsplaner tänker investera i och satsa på.

Vistelse i skog och mark, skogspromenader, möjligheter lill motion för en större allmänhet, friluftsbad och fritidsfiske är saker som ligger högt upp på önskelistan. Här har stat och kommuner satsat små belopp, om man jämför med de stora satsningar som skett på lagidrotts- och specialidroltsanläggningar, fotbollsplaner, sporthallar, simanläggningar, konstfrusna isbanor och ishallar. Önskemålen om sådana anläggningar ligger en bra bit ner på listan i fritidsvaneundersökningarna.

I de utredningskrav som är inriktade pä frilufts- och rekreationsområdet - pä fjärr- och närrekreation, på kartläggning av utbudet av rekreationsmöjligheter och aktiviteter, förslag till åtgärder som syftar lill en socialt inriktad rekrealionspolilik - anges behov av anläggningar för detta ändamål liksom olika kostnader som är förknippade med detta. Dessa frågor tas upp av motionärerna i båda de motioner, 739 och 753, som behandlas i delta betänkande.

Här har den omfattande utredningen om turism och rekreation lagts fram 1973. Den fick även en omfattande remissbehandling. Vidare har förslagen från turism- och rekreationsutredningen legal som grund för propositionen 46 är 1975, vilken riksdagen beslutat om. Här arbetar nu rekreationsberedningen, och den kommer atl i en nära framlid lämna sina förslag i ett betänkande. Man kommer kanske också att peka pä och föreslå olika finansieringsvägar.

Till slut vill jag säga till Lennart Bladh och övriga reservanter att vi inom utskottsmajorileten i huvudsak ser fritidspolitiken och fritidsfrågorna på samma sätt som ni. Men vi är inte helt överens med er när det gäller hur och i vilken omfattning dessa frågor skall utredas. I stället för en mycket tidsödande ulredning, som troligen kommer att ta mänga år, vill vi med alll det utredningsmaterial som redan nu finns arbeta

vidare och söka skapa ökade ekonomiska resurser för alt nä de mål som det råder enighet kring, och de är ganska många.

Vi anser att det ankommer på regeringen och berörda verk att göra sammanvägningar och prioriteringar av de behov som finns samt föreslå olika åtgärder. Jag tror att regeringen kan vidta de nödvändiga samordningarna av samhällets insatser inom det fritidspolitiska området. Att det sedan fortlöpande föreligger behov av vissa kompletterande utredningsinsatser är vi väl medvetna om.

Herr talman! Jag yrkar bifall till kulturulskotlels hemställan i betänkandet nr 14.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Fritidspolitiken

LENNART NILSSON (s):

Herr lalman! Stora delar av vårt land är attraktiva från fritids- och rekreationssynpunkt. Inte minst gäller detta det län som jag kommer från. Det är naturiigtvis därför som man genom den fysiska riksplaneringen har avsatt vissa områden, som från olika utgångspunkter har ett riksintresse. Jag vill betona att det är angeläget för oss att bevara dessa naturtillgångar för kommande generationer.

Men samtidigt måste vi naturiigtvis också vara medvetna om att detta riksintresse bl. a. i de norra delarna av Bohuslän leder lill olika intressekonflikter. För vem skall dessa områden vara tillgängliga? Ja, enligt socialdemokratins uppfattning naturligtvis för alla människor. Men tyvärr saknas i dag instrument och riktlinjer för en socialt inriktad rekreationspolitik.

Vi kan konstatera att mänga människor i dag saknar ekonomiska möjligheter att exempelvis tillbringa några semesterveckor på Bohuskusten. Vi kan konstalera att 55 96 av semesterdygnen tillbringas i våra bostäder till största delen beroende pä ekonomiska problem. Människor, ofta i de nyare bostadsområdena, får tillbringa stora delar av sin semester i bostaden beroende på alt de saknar ekonomiska förutsättningar att ta vara pä de tillgångar värt land har att erbjuda.

I kulturutskottets belänkande konstateras alt det varje är tillkommer 40 uihyrningsstugor med statsbidrag. Detta skall jämföras med 15 000 nya privata fritidshus. Man behöver inte fundera över detta särskilt länge för atl inse att det kommer att leda till en förstärkt snedvridning av semestervanorna. I dag satsar penningslarka bolag stora summor pä att bygga fritidshus, allt i syfte att tjäna pengar och göra goda placeringar. Vi har exempel på detta i Bohuslän. Del finns naturiigtvis andra exempel i andra delar av detta land.

På Malmön ville ett bolag bygga en mängd fritidshus, vilket skulle innebära att den bofasta befolkningen inte hade någon möjlighet att la sig till denna ö beroende på trafiksvärigheter och annat. Det skulle också leda till bekymmer för de människor som ville ta sig till denna vackra ö för atl bada eller tillbringa några dagar där. Nu lyckades man stoppa detta projekt tack vare den bofasta befolkningens insatser.

Herr talman! När vi funderar över denna iitveckling, måste vi akta

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Fritidspolitiken

oss väldigt noga för att räka in i de situationer som man har hamnat i nere pä kontinenten. Det finns många avskräckande exempel, som vi inte bör ta efter.

Vi ser med oro pä utvecklingen i Bohuslän. Det är inte enbart detta att storbolag satsar pengar på att bygga s. k. andelshus - stora frilids-områden som de sedan säljer och tjänar en massa pengar på - och att personer som har en stor plånbok kan köpa tomterna och därmed stänga ute andra människor. Det handlar också om att mänga av de tidigare permanenta bostäderna nu tas i anspråk för fritidsändamål. Detta leder till att en rad kustorter kommer att dö. Under vinterhalvåret lyser inte många lampor i en hel del av kustsamhällena.

Jag vill nämna ett exempel. I Sonetäs kommun har det under de senaste åren byggts 600 lägenheter i småhus och flerfamiljshus. Nettot av de 600 lägenheterna blir i sista änden 50, eftersom 550 av de fastigheter som finns i kommunen har gått över till att utnyttjas för fritidsändamål. Människor med god ekonomi har köpt upp fastigheterna. Det kan inte vara rimligt att hela samhällen dör ut enbart därför att kapitalstarka människor köper upp fastigheter och mark i attraktiva turistområden. De köper ju fastigheterna dels för att göra en god penningplacering, dels naturiigtvis därför att de vill hindra andra människor alt nä kusten och badvattnen.

Man funderar över den fysiska riksplaneringen, som enligt vår uppfattning naturiigtvis är helt riktig. Men det kan inle vara rätt, när den planeringen har blivit en katalog för spekulanter - så upplevs den av mänga människor i Bohuslän. De bofasta människorna får vara med och betala mark- och faslighetsvärdestegringen. De får vara med och betala en utbyggd kommunal service, enbart för att tillfredsställa de sommargäster som kommer dit några veckor eller några månader under sommaren.

Det här är väldigt viktiga frågor, herr talman. I motionen 753 ställer vi kravet att del skall bedrivas en socialt inriktad rekreationspolitik. Detta krav ingår i den reservation som kulturutskottets socialdemokrater har fogat till utskottsbetänkandel. Därför finns det ingen anledning för mig att yrka bifall till motionen, utan jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen.

I detta, anförande instämde Kari-Erik Svartberg, Tyra Johansson och Evert Svensson (samtliga s).

OLLE ERIKSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vet att Bohuslän lack vare sin vackra och attraktiva västkust hafl problem som vi i mänga andra delar av landel har varit förskonade frän. Jag instämmer helt i de farhågor som Lennart Nilsson har fört fram, och jag hoppas atl vi kan bevara den genuina bohuslänska miljön och bevara den på ett sådant sätt att den kan vara till fortsatt glädje inle bara för bohuslänningarna ulan också för människor från andra

delar av värt land.

Lennart Nilsson tog upp frilidshusbyggandet. Jag skulle också önska en bättre ordning därvidlag. Det satsas varje år två miljarder pä enskilda fritidsstugor - vilket betyder ca 15 000 sådana hus om året. När det gäller slugbyar och campingplatser är det bara 50 miljoner per år som satsas. Det borde i dag vara bättre balans i de kapitalströmmar till byggande av fritidshus som banker och olika kreditinstitut styr. Det gäller därför att finna bättre vägar för att åstadkomma den balansen. Stugbyarna och campingplatserna har kommit i kläm - alltså måste vi frän samhällets sida öka de verksamheterna och sätta in dem i samhällets sysselsättningsskapande åtgärder på ett helt annat sätt än vi har gjort tidigare.

Slutligen vill jag säga till Lennart Nilsson och hans medmotionärer all stora delar av de frågor som motionen 753 aktualiserar har förts fram av turism- och rekreationsutredningen. De fanns också med i propositionen 46 år 1975. Rekreationsberedningen arbetar febrilt med de frågorna. Utredningens betänkande ligger också nära i tiden, och jag är säker på alt del blir något rejält all bita i för politiker både på kommun-och på riksplanet.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Fritidspolitiken

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Sex limmars arbetsdag är en grundförutsättning för jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet och i hemmet. Det finns ingen anledning betvivla atl sextimmarsdagen kommer. Frågan är bara hur snabbi och i vilket omfång.

I samband med genomförandet av sextimmarsdagen måste också åtgärder ha vidtagits för att möjliggöra en meningsfull fritid. Det borde vara naturiigt alt jämsides med debatten om arbetstidsförkortningen dis-kulera den ökade fritidens användning. Så har inle skett, och det är beklagligt.

En ökning av fritiden borde också ge större utrymme för politiskt och fackligt engagemang, mer samvaro med familjen och tillfälle lill avkoppling och rekreation. Dessa förhoppningar ställdes även i samband med genomförandet av femdagarsveckan och de därefter följande arbetstidsförkortningarna. Tyvärr kan man nu konstatera att såväl statens som kommunernas politik för att ge människor tillfälle till meningsfulla fritidssysselsättningar har varit anmärkningsvärt passiv och lämnat fritt spelrum åt den privatkapiialistiska kommersialismen all exploatera människors behov av fritidssysselsättningar.

Samtidigt som de negativa konsekvenserna av den s. k. passiva konsumtionsfritiden alltmer breder ut sig och föriamar och passiviserar människor finns det intressen som starkt understöder och driver på denna utveckling. Fritidsindustrin expanderar och är förmodligen långt framme i planeringen av vad människor skall syssla med när sextimmarsdagen väl kommer. Däri ligger en fara för en ytterligare utbredning av pryl-och konsumtionssamhället, där frågan om den sociala nyttan i olika hänseenden kommer i skymundan. Sju kanaler att välja mellan på TV kan

6 Riksdagens protokoll 1977/78 Nr 37

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Fritidspolitiken

bli verklighet redan 1980, kunde man läsa i tidningarna för en tid sedan. Frågan borde ställas: Till vad skall den ökade fritiden användas för atl ge människorna ett socialt och kulturellt berikande liv? I betänkandet Barns fritid kan man apropå möjligheterna för fritiden läsa följande:

"Fritidsvanorna växlar kraftigt alltefter yrke, utbildning, ekonomi, kön, ålder och hälsa. Ju högre utbildning människor har, desto större anspråk på och faktiska, ekonomiska, möjligheter lill meningsfulla och berikande fritidsaktiviteter har de. Välutbildade och välavlönade är t. ex. de största bokläsarna och bokägarna. Deras antal överväger också bland teater- och museibesökarna.

---- Samtidigt har vi den stora gruppen människor som på grund

av sociala och ekonomiska hinder, kort utbildning eller pä grund av negativa pälagringar till följd av en stimulansfattig uppväxtmiljö inte kan tillgodogöra sig de olika fritidsmöjligheter som bjuds i dagens samhälle.

Vi kan konstatera att generellt sett allt fler människor genom det ökade välståndet har fått förutsättningar för ell rikare fritidsliv. Fritiden betyder för många en lid som ger ökade möjligheter atl bl. a. arbeta i demokratisk samverkan i organisalionslivel. Genom barn- och ungdomsorganisationernas verksamheter kan barnens utveckling till demokratiska människor främjas. Samtidigt är dock klyftan fortfarande slor mellan dem som fullt ut kan tilljjodogöra sig fritiden och dem som är svaga och utsatta i samhället."

De människor som har ett innehållsrikt arbete har också den innehållsrikaste fritiden. Ett enformigt och trist arbete i urusla arbetsmiljöer minskar möjligheterna atl vara aktiv på fritiden - i varje fall finns ett långt större motstånd att övervinna för all vara det. Personer med osjälvständiga och mekaniska arbeten är i högre grad än andra hänvisade till passiv konsumtion av fritidsindustrins tjänster.

Man måste med andra ord när del gäller många människor inte bara erbjuda och stimulera till ett bättre frilidsulnyttjande ulan också förbättra deras arbetsmiljö för att över huvud taget nä något resultat. Del finns också ell klart samband mellan löneförhållanden och rent materiella fri-lidsresurser. Det är oftast de resurssvaga och ulbildningssvaga människorna sorn har den torftigaste fritidssysselsättningen både ekonomiskt och socialt. Fritidens användande blir i det sammanhanget också en jämlikhetsfråga. Det är ofta just dessa människor som dessutom bor i en tråkig och isolerad miljö, långt från de aktiviteter som kan finnas. Undersökningar pekar pä all andelen isolerade människor, både kulturellt och socialt, är störst bland arbetarklassen.

Herr lalman! Inför genomförandel av sextimmarsdagen krävs en offensiv frilids- och kulturpolitik, som syftar till alt bryta dominansen av passivt konsumerade fritidsaktiviteter och massproducerad skräpkullur, som saluförs av privatkapitalet i vårt land. Det kulturella fritidsutbudet måste utformas sä atl det blir ell alternativ för människor alt utnyttja. Det innebär t. ex. all kommuner och landsting med sitt kulturulbud måsle nå ut lill människorna i deras bostadsområden och pä deras ar-

betsplalser, vare sig det gäller kommunala biografer, bibliotek eller teaterföreställningar.

Del innebär också, herr talman, atl föreningslivet, vare sig det är av facklig, politisk eller annan karaktär, måste ges resurser sä att del kan stimulera och underlätta för människorna all delta i den här verksamheten.

Vänsterpartiet kommunisterna anser, precis som remissinstanserna förordat när del gäller den här motionen, att det är befogat att utreda frågan. Vpk kommer vid votering därför att rösta för den reservation som är fogad till belänkandet.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Fritidspolitiken

HOLGER BERGQVIST (fp):

Herr lalman! I detta betänkande från kulturutskottet finns en sammanfattning av många utredningar och annan dokumentation om del frilidspolitiska arbetet. Jag häller med utskottsmajorileten, som säger alt det materialet är tillräckligt, att det nu är tid att mer konkret och snabbare än hittills övergå frän ord och utredningar lill handling.

Jag skulle, herr talman, gärna vilja komplettera med en synpunkt som inte framhävs särskilt myckel i belänkandet och som rör idrottsrörelsens roll i del frilidspolitiska arbetet. Idrottsrörelsen är vår största folkrörelse. Den har särskilt goda förutsättningar att ställa upp för all svara mot de önskemål som alla är överens om och som redovisas här.

Lennart Bladh nämnde inledningsvis att idrottsriksdagen nyligen sammanträtt och att man fortfarande håller pä med att försöka konkret utforma de förslag som kom fram under rubriken Idrott ål alla.

Del finns ett problem som ofta återkommer i den idroltspoliliska debatten, och det är del konkurrensförhållande som många gånger råder mellan vad vi kan kalla elitidrotten och breddidrotten. Jag tror det är olyckligt all man enligt min mening slentrianmässigt och konservativt fortsätter all låta dessa båda bitar av idrottsrörelsen slåss med varandra om samhällets stöd i olika former.

Elitidrotten - som vi också kan kalla arenaidroiten, underhållningsidrotten - skall inte konkurrera om medlen med breddidrotten utan med annan underhållning som samhället på olika sätt stöder för att berika medborgarnas fritid. Det handlar om teater och annat som denna un-derhållningsidrolt kan jämföras med. Breddidrolten måsle frigöras från konkurrensen med elitidrotten om stöd och i stället jämföras med de andra sociala aktiviteter som samhället ställer upp med för att berika fritiden för medborgarna i samhället.

Jag tror del är viktigt atl vi får lill stånd denna gränsdragning mellan elitidrotten, arenaidrotten, underhållningsidrolten å ena sidan och breddidrotten, ungdomsidrotten, motionsidrotlen å den andra.

LENNART BLADH (s):

Herr talman! Olle Eriksson tog upp några frågor som rörde mig personligen.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Fritidspolitiken

Han sade först och främst att vi var överens; det var inle så mycket nytt vi hade att komma med. Det har gjorts en massa undersökningar, och regeringen skall se till att dess förslag genomförs.

Nu är det så, Olle Eriksson, all vi inle tror på regeringen i detta fall. Vi tycker all del har kommit fram myckel nytt som bör belysas. 1972 års utredning gav material, men det har skett mycket sedan dess. Vi har fått fem veckors semester och vi har fält delpensioner. Det innebär atl stora nya grupper kommit till. Men del mest väsentliga är likväl att det finns grupper som i dag inte har möjlighet att använda våra olika rekrealionsmöjligheler. Det är 15-20 % som inle har möjlighet atl la någon riklig semester, och del har såvitt jag vel inle skett någon ulredning om detta. Känner Olle Eriksson till någon sådan, vill jag gärna ha reda pä var den finns någonstans. Detta är en helt ny grupp, och del är den grupp som mest behöver rekreation och möjligheter alt delta i den allmänna fritidsverksamheten.

Olle Eriksson sade atl del här en ekonomisk fråga: Det kostar mycket pengar. Han sade vidare atl kommunerna satsar myckel. Ja, det satsas myckel a\' kommuner, av länsorgan och på riksnivå. Vi har ett stort kommersiellt utbud, men vi har också ett stort utbud av aktiviteter som är statligt eller kommunalt styrda. De skall användas till varje pris i världen. Tänk om vi kunde utforma en fritidsverksamhet sä aktuell och tilldragande att vi lyckades vända några av de charterplan som går söderut, så att de flög tillbaka och droppade ned sina passagerare över värt land och fyllde slugbyar och anläggningar! Kommunalmännen skulle bli glada och pengarna skulle bli kvar i landel!

En sak till, Olle Eriksson! Några av de 400 000 nya jobb, som ni skulle skaffa fram enligt vad ni sade vid förra valet, skulle det då också finnas möjligheter att ordna och ge folk sysselsättning.

Herr talman! Det finns mänga skäl för en utredning. När man säger atl det redan finns tillräckligt med material är det bara något man skyller pä. Det finns ingen vilja.

Nu föreslås en massa saker som inle är samordnade, och för de människor som vi vill ge ett gott frilidsuibud görs del ingenting alls. Jag tror i varje fall inte atl regeringen gör del.

OLLE ERIKSSON (c):

Herr talman! Rolf Rämgård leder en departemental arbetsgrupp som sysslar med de frilidspolitiska frågorna. Jag tror all del frän den gruppen kommer värdefullt material som gagnar våra gemensamma strävanden inom fritidspolitiken, även sådant som rör samordningsåtgärderna.

Jag sade i ett tidigare anförande atl visseriigen har vi ingel heltäckande underiag för vår bedömning av dessa frågor men alt många utredningar och undersökningar har givit oss ett stort material all arbeta vidare med. Om vi gör vissa kompletteringar får vi ett mycket omfattande material som vi kan komma långt med i vårt arbete för atl ge människorna en rikare och mer meningsfull frilid. Svårigheten är, som jag ser del, att

kunna göra de ekonomiska satsningar som krävs för atl följa upp alla de förslag som redan nu finns.

En annan sak är att stora krav ställs på samhället - del är inte bara de fritidspolitiska satsningarna som skall göras - här får satsningar på det ena området vägas mot satsningar på de andra områdena. En hjälp för den stora fritidssektorn tror jag vore om vi finge människorna mer självverksamma och mer inriktade på frilidsproduklion i stället för den fritidskonsumtion som i dag ofta är mycket kommersiellt inriktad. Kunde vi, kanske tillsammans med folkrörelserna och människor som sysslar med ideell verksamhet, fä medborgarna mer motiverade alt hjälpa samhället med detta tror jag att vi skulle kunna åstadkomma en menings-fullare fritid för många fler.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Fritidspolitiken

LENNART BLADH (s):

Herr talman! Skillnaden i uppfattning mellan den borgerliga utskottsgruppen och reservanterna är helt enkelt att ni tror, medan vi försöker att i praktisk handling få till stånd något som vi kan arbeta efter. Jag anser, Olle Eriksson, att det inle räcker med all tro. Man måsle försöka skapa någonting fast och handlingskraftigt - man måste verkligen gripa sig an problematiken.

En fråga till: Har man i den Rämgårdska utredningen för avsikt att se särskilt på den grupp som i dag inte har möjlighet att tillgodogöra sig semester?

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! I dag finns stora grupper arbetstagare som under arbetsveckan inte hinner mer än arbeta, äta, sova och slötitta litet i tidningen och pä TV. Belägg härför har vi bi. a. i en studie av stålverksarbetare, där mänga arbetare säger att de efter arbetets slut inte ens orkar tala med sin hustru och sina barn förrän flera limmar efter hemkomsten, när bullret och den mekaniska arbeisryimen har hunnit försvinna ur kroppen. Man varken orkar eller hinner vara föreningsaktiv eller utnyttja det kulturella eller utbildningsmässiga utbud som trots alll finns i samhället.

När vi diskuterar vad fritiden skall användas till är del därför väldigt viktigt all också driva kravet på sex timmars arbetsdag. Det finns många skäl att ställa kravet på sex limmars arbetsdag för alla arbetstagare, och detta är ett av skälen.

Eftersom Olle Eriksson inte alls är lika oroad över denna fråga som vpk vill jag fråga honom: Hur skall man forma motståndet mot ett kommersialiserat frilidsuibud, del som vi har i dag och del som vi kan vänta allteftersom tiden lider och en arbetstidsförkortning kommer? Och hur skall de människor nås av ell riktigt frilidsuibud som allra mest och allra bäst behöver en stimulerande och meningsfull frilid? Det är två frågor som jag gärna vill ha belysta av Olle Eriksson.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Grundskolans och gymnasieskolans läroplaner m. m.

OLLE ERIKSSON (c):

Herr lalman! Jag vet inte om jag kan ge ell tillfredsställande svar lill Inga Lantz, men jag tror att det snabbaste och bästa sättet all uppnå resultat är att låta samhällets insatser bli en form av hjälp lill självhjälp. Om vi från samhällets sida skall kunna klara av den här stora bilen som gäller människornas frilid, måste vi på ett helt annat sätt än tidigare förmå människorna, som jag nämnde, att bli fritidsproducenter. Vi måste förmå människorna alt även känna ell ansvar för sig själva på sin frilid. Man får inte bara inrikta sig på att passivt konsumera, ulan även hjälpa till all aktivt producera.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Georg Andersson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Lennart Bladh begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 14 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Georg Andersson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lennart Bladh begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155 Nej - 147

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

§ 21 Grundskolans och gymnasieskolans läroplaner m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1977/78:6 med anledning av motioner om grundskolans och gymnasieskolans läroplaner m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1976/77:145 av Margot Håkansson (fp),

1976/77:277 av Margot Håkansson (fp) och Elver Jonsson (fp),

1976/77:368 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) och Ingrid Sundberg (m),

1976/77:493 av Bertil Lidgard m. fl. (m),

1976/77:498 av Rolf Sellgren m. fl. (fp, c, m).

1916/11:161 av Hans AIsén m. fl. (s),

1976/77:769 av Elis Andersson (c) och Maj Pehrsson (c),

1976/77:773 av Märta Fredrikson m. fl. (c),

1976/77:777 av Bengt Kindbom (c),

1976/77:788 av Börje Stensson m. fl. (fp),

1976/77:792 av Lars-Ingvar Sörenson m. fl. (s),

1976/77:795 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats all riksdagen uttalade sig för en ny demokratisk inriktning av grundskola och gymnasium i enlighet med det fempunklsprogram som anförts i motionen,

1976/77:796 av Rolf Örjes (c) och Börje Hörnlund (c),

1976/77:894 av Sune Johansson m.fl. (s),

1976/77:927 av Kari-Erik Strömberg (fp),.såvitt nu var i fråga (yrkandet

1),

1976/77:1155 av Bertil Johansson (c),

1976/77:1159 av Eivor Marklund m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen i syfte att bereda de döva en förbättrad service hos regeringen hemställde all snara åtgärder vidtogs för all åstadkomma en utvidgad användning av teckenspråk samt alt de ekonomiska förutsättningarna för delta arbete skapades,

1976/77:1166 av Catarina Rönnung m.fl. (s),

1976/77:1172 av Ulla Tilländer m.fl. (c),

1976/77:1177 av Rune Ångström (fp) och

1976/77:1334 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats all riksdagen hos regeringen begärde förslag till åtgärder för kamp mot kvinnodiskriminering inom utbildningen främst genom

1. införande av ett särskilt ämne i grundskolans och gymnasieskolans läroplaner om kvinnans ställning och kvinnofrågans utveckling samt införande av kvinnofrågan som ett särskilt högskoleämne,

2. särskild utbildning av yrkesvägledare för all bryta könsuppdelningen i linjeval.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Grundskolans och gymnasieskolans läroplaner m. m.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen beträffande en särskild arbetsgrupp för frågor om normer och värden i samhället skulle avslå motionen 1976/77:788,

2. all riksdagen beträffande undervisning i sjövell skulle avslå motionen 1976/77:145,

3. att riksdagen beträffande undervisning i hälso- och friskvård skulle avslä motionen 1976/77:277,

4. all riksdagen beträffande teknisk-naturvetenskaplig undervisning pä låg- och mellanstadierna skulle avslå motionen 1976/77:368 i denna del,

5. att riksdagen beträffande åtgärder för ökad jämställdhet mellan könen skulle avslå motionen 1976/77:493,

6. att riksdagen beträffande hälsoundervisning skulle avslå motionen 1976/77:498 i denna del,

7. all riksdagen beträffande praktisk psykologi i grundskolan och gymnasieskolan skulle avslå motionen 1976/77:773 i denna del.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Grundskolans och gymnasieskolans läroplaner m. m.

8. att riksdagen beträffande simundervisning skulle avslä motionen 1916/11:171 i denna del,

9. att riksdagen beträffande undervisning i ekologi och resurshushållning skulle avslå motionen 1976/77:796,

10. att riksdagen beträffande gymnastik skulle avslå motionen 1976/77:1177,

11. all riksdagen beträffande ett ämne i grundskolan och gymnasieskolan om kvinnans ställning m. m. skulle avslå motionen 1976/77:1334 yrkandet 1 i denna del,

12. att riksdagen beträffande skolkooperaliv verksamhet skulle avslå motionen 1976/77:767,

13. all riksdagen beträffande engångsservis vid skolmåltiderna skulle avslå motionen 1976/77:1155,

14. atl riksdagen beträffande isolerteknisk variant av gymnasieskolans tekniska linje m. m. skulle avslå motionen 1976/77:1166,

15. all riksdagen beträffande utbildning av bussförare skulle avslå motionen 1976/77:1172 yrkandet 1,

16. all riksdagen beträffande utbildning inom hantverksyrken skulle avslå motionen 1976/77:894,

17. atl riksdagen beträffande vissa informationsinsatser m. m. skulle avslå motionen 1976/77:792,

18. alt riksdagen beträffande demokrati i skolan m. m. skulle avslå motionen 1976/77:795.

19. all riksdagen beträffande utbildning av klasslärare på det teknisknaturvetenskapliga ämnesområdet skulle avslä motionen 1976/77:368 i denna del,

20. att riksdagen beträffande simlärarutbildning skulle avslå motionen 1976/77:777 i denna del,

21. all riksdagen beträffande humanbiologiska moment i lärarutbildningen skulle avslä motionen 1976/77:498 i denna del,

22. atl riksdagen beträffande praktisk psykologi i lärarutbildningen skulle avslå motionen 1976/77:773 i denna del,

23. att riksdagen beträffande utbildning i brandförsvarsfrågor skulle avslå motionen 1976/77:927 yrkandet 1,

24. alt riksdagen beträffande utbildning för studie- och yrkesorientering skulle avslä motionen 1976/77:1334 yrkandet 2,

25. all riksdagen beträffande högskoleutbildning inom ämnet köns-rollsfrägor skulle avslå motionen 1976/77:1334 yrkandet 1 i denna del,

26. att riksdagen beträffande iransporiutbildning pä högskolenivå skulle avslä motionen 1976/77:1172 yrkandet 2,

27. all riksdagen beträffande utvidgat bruk av teckenspråket skulle avslå motionerna 1976/77:769 och 1976/77:1159.

LARS-INGVAR SÖRENSON (s):

Herr lalman! Utgångspunkten för motionen 1976/77:792 är alt vi uppfattar hur de nuvarande produktionsförhållandena begränsar individernas

friheter och hämmar framför alll löntagarnas-arbetarklassens möjligheter lill självförverkligande. Efter en expansionsperiod från krigsslutet till början av 1970-talet upplever vi nu en utveckling mot ekonomisk stagnation med långtgående strukturella förändringar, som åskådligt visar hur samhället under de rådande produktionsförhållandena och under den nuvarande ekonomiskl-politiska ledningen långt ifrån kan ta sina egna resurser i anspråk vare sig på arbetskrafts- eller på kapilalsidan. Betydande industriellt kapital på varvs- och verkstadsområdena ligger i träda och mer än 100 000 arbetsföra människor slår ulan arbete, trots att de ingenting hellre önskar än att få delta i produktionen genom meningsfulla arbetsuppgifter.

Sä ser bakgrunden ut sedan riksdagen våren 1976 antog den nya medbestämmandelagen, som omfattar både privat näringsliv och offentlig verksamhet. Genom medbestämmandelagarna öppnar samhället sig för en ny arbetsrättslig situation, som präglas av uppbrott frän den nuvarande passiva löntagarrollen till den aktiva roll i vilken löntagarna - dvs. arbetarna och tjänstemännen - identifierar sig som de egentliga producenterna med ansvar för och inflytande över näringslivet i nya ägarroller och under förändrade produktionsförhållanden. I dessa nya roller och under kollekliv samverkan med nya, vidgade friheter för lönlagarna kan de som klass övervinna en rad av de motsättningar som präglar det kapitalistiska samhället och som har skapat en situation, som man myckel väl kan kalla en sorts kapitalismens kris.

Iklädda dessa nya roller, i vilka individerna ges möjlighet all identifiera sina materiella och andliga behov som mål för produktionen i stället för marknadshushållningens vinstmaximering, kan de också främja framväxten av nya kulturformer genom vilka individerna i samverkan formar sina liv.

Vi ser skolan och utbildningen relaterade lill samhället. Genom skolan uttrycker också samhället sina mål. 1930-talels skola uttryckte dåtidens samhälles klassmässiga struktur, liksom efterkrigstidens skolreformer uttryckte förändringar mot nya mål präglade av krav pä ökade kunskaper i bredare skikt av befolkningen. Så möjliggjorde 1950- och 1960-lalens skolreformer också framväxten av de krav som nu resulterat i den nya medbestämmandelagen. En följd av den ändrade verklighetssynen blir att vi måste ställa upp andra och mer långtgående mål för och krav på skolan efter medbestämmandelagens genomförande än före. Del innebär krav på förändringar, som avser all främja kunskaper om MBL, men också krav på kunskaper i breda skikt ägnade att förbereda eleverna för de nya uppgifter som väntar dem i ell framlida samhälle, där de på ett helt annat säll än nu skall bära upp ekonomin och produktionen genom nya ansvarsförhållanden och vidgade inflylandeformer. Del betyder alltså inle bara information om de nya medbestämmandelagarna utan också kraftfulla förändringarav innehåll och metoder i läroplanerna.

Jag tror, herr talman, att den förre utbildningsministern, Bertil Zachrisson, förslod detta och avsåg all främja en sådan förändring genom

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Grundskolans och gymnasieskolans läroplaner m. m.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Grundskolans och gymnasieskolans läroplaner m. m.

direktiven lill den nu arbetande gymnasieutredningen. Detta måste följas upp genom en i grunden förändrad läroplan också för grundskolan. Medbestämmandelagen är ett papper, en handling, en möjlighet, som måste ges ett materiellt innehåll genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter men också genom att skola och utbildning ställs i relation till lagens mcjligheter och förverkligande ute i samhället.

Ser man del sä, måste man säga sig all utbildningsutskotlels skrivning över motionen är en handling med alltför begränsat perspektiv, en handling som ryggar tillbaka från ansvaret för uppföljningen av en av vår lids viktigare frågor. Utskottet tillhandahåller den vanliga katalogen över material som är på gång eller under ulredning, och då mest material som avser information om MBL, men också där främst pä vuxensidan. Detta är bara den ena sidan av vad vi avser med motionen. Den andra sidan, dvs. förändringar av kunskaper och metoder för inhämtande av kunskaper relaterade lill de krav medbestämmandet i det ekonomiska livet och i näringslivets produktionsprocess måsle komma all medföra, berör utskottet knappt med ett ord. Utskottei för samman medbestämmandelagen med andra reformer och talar vagt om att information härom fortlöpande bör ges i läromedel och alt undervisningen successivt förnyas med hänsyn till såväl denna som andra lagar. Ulan atl förringa värdet av andra lagar ser vi faktiskt medbestämmandelagen som grunden för ett kvalitativt annorlunda samhälle och möjligheten lill nya produktionsförhållanden som på sikt kan leda fram lill helt nya kulturformer i samhället.

När utskottet i sin skrivning hänvisar till förekomsten av arbetslivs-orientering i grundskola och gymnasium kan jag knappast undgå att le. Jag har varit ute i några omgångar som gymnasieinspektör och tagit del av lektioner och litteratur pä området, och jag är inle imponerad. Visserligen är del en betydande skillnad i ambitionsnivå mellan gymnasieskolans teoretiska och yrkesinriktade linjer lill förmån för de teoretiska linjerna med deras betydande övervikt av allmänbildande ämnen och teorilimmar - men läromedlen! Hyggligt material blandas med de mest egendomliga och fördomsfulla läroböcker man kan tänka sig. Pä många sätt har SAF och närstående intressenter försett skolan med material om arbetsliv och företagsamhet under beteckningen näringslivet. Därmed har också en betydande indoktrinering skett med utgångspunkt i företagsamhetens värderingar. Länge har delta stått relativt oemotsagt, och det har t. o. m. visat sig vara svårt för fackföreningslivels folk atl få komma in i skolan med sin syn på arbetsliv och produktion. Nu har emellertid LO tagit sig samman och gått in med ett eget material men också med en successiv granskning av läromedlen på området.

Så sent som under våren 1976 och hösten 1977 gick man in med gransk-ningskalaloger till SÖ:s läromedelsnämnd. Jag tar mig friheten all läsa in några av dessa granskningar i riksdagens protokoll. De visar en helt annan bild av verkligheten än ulskollels skrivning antyder. Först påvisar man all material som rör arbetslivsorienlering med publiceringsår frän

liden före 1970-ialels arbelsrällsreformer, dvs. före läsåret 1976/77, bör mönstras ut som förlegal. Därefter konstaterar man all mycket i läroböckerna utgår från företagarnas värderingar och intressen med ställningstaganden direkt hämtade ur företagarnas partsutsagor i den allmänna politiska debatten.

Så redovisar man delaljgranskningar som stöder en sådan insikt. I Frö-berg-Emestens Företagsekonomi-Grundbok, Esselte Studium, säger exempelvis författarna: Personalens intresse ligger naturiigtvis i hög lön och trygghet i anställningen. Men lönehöjningar leder normalt sett till sämre resultat i rörelsen. Om ägarna hotar att avveckla rörelsen har ju tryggheten försvunnit. Delta får mycket allvarliga konsekvenser för de anställda som kan få svårt alt erhålla arbete på annat håll.

LO:s granskare konstaterar lakoniskt all boken inte finner några skäl för högre lön men frågar sig också om del kan vara förenligt med kravet pä allsidighet, opartiskhet och saklighet att bedriva undervisning utifrån en blivande arbetsgivares synpunkt, då flertalet elever, för all inle säga alla, går ut i arbetslivet som löntagare.

Sagolik är också den företagarorienterade värdering Meynert ger uttryck ät i läroboken Förelagels organisation och utveckling, också utgiven pä Esselte Studium. I en diskussion som jusl nu pågår och som handlar om det kvalitativa kravet på meningsfulla arbetsuppgifter och trivsel i arbetet säger boken följande tänkvärda saker:

Det ligger nära till hands att tro att en person som trivs i sitt arbete också arbetar effektivt. Sä är emellertid inle fallet. Det finns inget direkt samband mellan trivsel och effektivitet. Detta gäller i varje fall mindre kvalificerat, enformigt och repetitivt arbete. Man har tvärtom funnit alt de som vantrivs i vissa fall kan vara mer effektiva. Detta förklaras troligen av alt de försöker arbeta ihop en bra lön för att skapa sig en rikare frilid, som kompensation för vantrivseln i arbetet. Å andra sidan har man kunnat påvisa att de som säger sig trivas i arbetet i vissa fall har låg produktivitet. Troligen ägnar de arbetstiden till en behaglig samvaro med sina arbetskamrater. När det gäller kvalificerat arbete, som fordrar tankearbete och skaparförmåga, har det visat sig att det finns ell positivt samband mellan effektivitet och trivsel.

Det är en gåta, menar LO-granskaren, hur förlaget kunnat anse denna bok lämplig för undervisningsändamäl. Men det har föriaget alltså gjort. Läser man boken märker man hur i varje fall företagsamheten myser.

1 en bok om samhällskunskap genom Forsslröm m. fl., "Samhällskunskap för gymnasieskolans treåriga linjer", också den från Esselte Studium, misstänkliggör man direkt LO genom all skriva: "Man söker alltmer centralisera hela organisationen, dels genom alt öka LO:s inflytande över fackförbunden, dels genom att sammanfoga lokala smäavdelningar lill storavdelningar." Ingenting sägs om sambandsbakgrund i företagsamhetens ökade koncentration och strukturomvandling till allt färre orter, med följd att marken rycks undan fötterna på de små lokala facKför-eningarna. Samma författare lar också aktiv del i den allmänpolitiska

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Grundskolans och gymnasieskolans läroplaner m. m.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Grundskolans och gymnasieskolans läroplaner m. m.

debatten om kostnadsläget och då främst flxeringen vid lönekostnaden:
"--- Löneökningarna", säger han, "är matematiskt givna . För
handlingsarbetet beslår lill slor del i alt fördela denna post mellan olika

grupper av arbetstagare . Å andra sidan har man föga nytta av att

tilltvinga sig sädana villkor att arbetsgivaren inle kan bära dem ekonomiskt, eller så hög lön alt penningvärdet försämras."

På liknande sätt förmanas löntagarna med ensidig indoktrinering genom företagsamhetens värderingar och parlsulsagor boken igenom.

1 sina allmänna kommentarer konstaterar LO-granskningen alt den s. k. inlressenimodellen präglar läroboksskrivandet. Del innebär alt lönlagarna, dvs. de fyra miljoner människor som i församhälleligade kollektiva produktionsformer bär upp landets materiella och andliga produktion, ses som en grupp av "intressenter" bland andra av typ leverantörer, kunder, ägare, konkurrenter, kooperatörer osv. Ingenslans berörs allvariiga problem sedda ur löntagarnas synpunkter och med deras värderingar eller deras ifrågasälianden. Ägarkoncentralionen och dess följder tas inte upp lill kritisk granskning, men kooperationen, som trots allt måste ses som en folkrörelse med avsikt att söka förena individernas konsument- och producentinlressen, granskas däremot pä ett ifrågasättande och kritiskt sätt. Så ser alltså läget ut i en verklighet som utskottet tydligen inle ser, eller inle vill se.

Naturligtvis finns del undantag som bekräftar regeln. En och annan progressiv lärobok finns, och, framför alll: det börjar växa fram en ny medvetenhet ute på fältet om vad vi vill föra fram i vår motion.

Jag har också framför mig en bok, eller ett utkast lill en kunskapsteoretisk lärobok, i vilken författaren verkligen bemödar sig om objektivitet och saklighet. Efter att ha fört samman en rad exempel pä motsättningar i samhället frågar sig denne författare: "Är dä alla förklaringar och alla sammanhang lika värda? Kan man nöja sig med all alla har rätt på sill sätt? Nej, det är en alltför enkel lösning." I stället pläderar boken för sammanhangsval och förklaringar som problematiserar tillvaron - problematiseringar som bryter upp del "självklara" och ifrågasätter det "givna".

"Det kräver myckel av oss alla alt leva och lära en sådan inställning. Den måste läras tidigt och systematiskt övas i skola och utbildning", säger författaren och granskar från denna utgångspunkt kampen i samhället mellan de grupper som vill utjämna skillnader i livsvillkor och utvecklingsmöjligheter mellan människor och dem som vill behålla eller förstärka dessa skillnader.

Herr lalman! Ser man del så här, kan man inte undgå att gripas av en viss rädsla dä man erfar hur utskottet med vanlig lällsinnighet lyckas glida förbi frågan om riksdagens ansvar för den materiella uppföljningen av en av vår tids stora reformer. Det finns egentligen bara ett par rader i ulskoitsskrivningen till vår motion som antyder substans i positiv riktning. Det är när utskottet konstaterar all skolan i sig själv måste tillämpa ett demokratiskt arbetssätt som en förberedelse för del demokratiserade

arbetsliv som kan länkas vänta utanför och efter skolan. Nu är det bara så, au del inte väntar något omedelbart demokratiskt arbetsliv utanför skolan i dag. Men del väntar en uppgift för eleverna dä de kommer ut, en demokraiiseringsuppgift som kommer all fordra en hel del av dem. Och i så motto har utskottet rätt. Elever som genom läroböcker, läroplaner och arbetssätt inle tränas till ifrågasättande och som inle genom demokratiska arbetsformer i skolan fostras lill ansvar och självklar delaktighet i beslutsprocesser blir inga goda kämpar för den demokratisering av arbetslivet som medbestämmandelagarna öppnar dörren för.

Herr talman! Jag har med del här önskat ge uttryck åt min besvikelse över utskottets behandling av vår motion. Jag har nu inget yrkande mot en enhällig utskotlsskrivning, men vi som slår bakom motionen lovar att återkomma med större skärpa vid nästa tillfälle.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Grundskolans och gymnasieskolans läroplaner m. m.

I detta anförande, under vilket tredje vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, instämde Jan Bergqvist, Axel Andersson, Kari-Erik Häll, Lilly Hansson och Helge Klöver (samtliga s).

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Jag ber att fä besvära kammaren några få minuter för att kommentera en punkl i utbildningsutskottets belänkande nr 6, närmast för alt rädda en viktig sak från alt omslutas av tystnadens glömska.

För snart ell år sedan motionerade Ingrid Sundberg och jag om en väsentligt ökad satsning på naturvetenskap och teknik redan i grundskolan och - som en förutsättning för detta - snabba åtgärder för all få fram klasslärare lill låg- och mellanstadiet med intresse för och kompetens att meddela sådan undervisning. Själv hade jag också anledning att i en debatt kring detta problem i maj här i kammaren vädja om snabba åtgärder i denna riktning.

Vad vi under detta år tvingats uppleva - den svenska industrins nedgång och fall och villrådigheten om vilka arbetsuppgifter, som i framliden skall kunna ge svenska folkel meningsfull sysselsättning och den enskilde och samhällsekonomin inkomster - gör det nu imperativt alt vi från grunden försöker bygga upp de mänskliga förulsällningar, på vilka en slor del av värt tidigare välstånd byggts. Denna uppgift brådskar. I skydd av de verksamheter som våra vetenskapsmän och tekniker byggt upp på basen av fasta kunskaper, exakthet och precision, har vi sett en rik flora breda ul sig av aktiviteter, som betjänar sig av måhända litet lättare och lösare kunskaper inom s. k. samhälls- och beteendevetenskaper. Men sådana verksamheter skapar trots allt ett ganska begränsat antal arbetstillfällen, i varje fall om man tvingas anlägga lönsamhetssynpunkler, och ger endast undantagsvis exportinkomster atl finansiera välfärden med.

Ett socialdemokratiskt kulturråd gav för några är sedan i Tiden med en suck ullryck för liknande tankar i satsen: "Vad vi behöver är inte folk som tycker och tror utan som vet och kan."

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Grundskolans och gymnasieskolans läroplaner m. m.

Utbildningsutskottet har med den för vår riksdag karakteristiska tekniken föreslagit riksdagen alt avslå vår motion, under hänvisning till alt våra bekymmer redan pä ett betryggande säll i denna den bästa av alla världar omhänderhas av en arbetsgrupp i utbildningsdepartementet och en läroplansrevision inom skolöverstyrelsen. Utskottet har emellertid visat sig något mer lyhört för problemen än vad som kan framgå av klämmen. Del sägs nämligen klart ut atl man inle längre nöjer sig med all de här problemen "har varit föremål för uppmärksamhel under en följd av är", utan fastslär "atl del är av största vikt" att arbetsgruppen i utbildningsdepartementet "med största möjliga skyndsamhet lägger fram förslag lill förbättring av möjligheterna lill naturvetenskapliga och tekniska studier på olika utbildningsnivåer". Del är på denna grund jag för min del har kunnat ansluta mig lill utskottels skrivning.

Herr talman! All jag tagit lill orda här är emellertid inte bara för alt få detta' sagt, utan därför att denna för vårt folks framtid livsviktiga fråga inte kan och inle bör få vara enbart en pedagogisk krusidull för ett antal skolpolitiker och läroplanslekniker ulan måsle bäras upp av ett nytt medvetande om nödvändigheten av rejäla faktakunskaper om naturvetenskap och teknik. Ty trofs all populär antiintelleklualism i dagens politiserade kulturdebatt är det sådana kunskaper som bär upp värt samhälles nuvarande infrastruktur och sådana kunskaper som måste till, om vi skall kunna bygga upp en ny superstruklur atl leva i - och av. Del räcker inte med alt delta medvetande har blivit mera skärpt i utbildningsutskottet. Hela riksdagen måste genomsyras av det. Och vi måsle se till att lägga en ny grund för en bällre framtid jusl i grundskolan.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Inledningsvis tycker jag all del är märkligt atl vpk:s övergripande partimotion i skolfrågan inle behandlas samtidigt som andra partiers paitimoiioner av samma slag diskuteras. Nu behandlas vpk:s principmotion i ett betänkande som omfattar det mesta från bussför-arutbildning till humanbiologiska moment i lärarutbildningen. Del finns motioner om hemkunskap, skolkooperaliv verksamhet, simundervisning, praktisk psykologi, sjövell och informationskampanjer - allsköns blandning med andra ord. Del är inte så att jag på något vis vill förringa dessa motioners betydelse, men jag finner del märkligt att vpk:s par-timolioner ofta förs samman med dessa udda och av enskilda riksdagsmän väckta förslag.

Del är inle första gången som man skjuter på principiella vpk-motioner och pä ett nonchalant säll stuvar undan avslagsyrkandena pä några få rader utan närmare motivering. Infe nog med all man förvägrar vpk möjlighet atl arbeta i utskotten för att pä ett normall sätt kunna delta i riksdagen.s arbete, man behandlar ocksä vpk-molionerna på ett nonchalant säu.

Herr talman! Så skulle jag vilja gå in på sakfrågorna.

Många reformer har gjorts inom utbildningsväsendet på senare är. Re-

formerna skulle vara ell instrument för all skapa jämlikhet och utjämna klasskillnaderna i samhället men har inte gjort det. Alla barn skulle ha rätt till utbildning. Trots atl utbildningen breddals lill att omfatta alll fler människor har emellertid ingenting ändrats i grunden.

I dagens skola gynnas barn från överklassen. De ges ell förspräng frän första dagen i skolan. De kommer från en sludievänlig miljö. De kan känna igen sig i lärarnas säll att tala, i böckernas språk och värderingar.

I läroböcker och läroplaner förmedlas den borgerliga ideologin.

Till högre studier går fortfarande 80 96 av barnen från socialgrupp 1, 50 % frän socialgrupp 2 och bara 10 % från socialgrupp 3. Dessa siffror skall ses mot bakgrunden atl socialgrupp 1 är den lilla gruppen i samhället, 7 % enligt läginkomstutredningen, och socialgrupp 3 den stora gruppen, inte mindre än 57 % enligt samma ulredning. Det är barnen frän överklassen som klarar sig bäst och som kommer in på de mest statustyngda utbildningslinjerna och får utbildningen för de bäst betalda posterna i näringsliv och offentlig förvaltning. Undersökningar från skolöverstyrelsen visar alt barnens hemmiljö påverkar deras skolresultat. Barn lill lågutbildade föräldrar får t. ex. sämre betyg, och dessa barn fortsätter i mindre omfattning, jämfört med högulbildades barn, all läsa vidare. Del finns också ett klart samband mellan föräldrarnas inkomst och barnens skolresultat. Ju högre lön en förälder har, desto bättre klarar sig barnet i skolan.

Också den könsmässiga snedrekryteringen konserveras i dagens skola. Flickorna dominerar vårdlinjerna, pojkarna de tekniska linjerna. Manliga elever dominerar, ju "högre upp" i utbildningen man kommer.

Den svenska skolan är i dag mycket ojämlik. Målet atl ge alla barn, oavsett bostadsorl, social bakgrund eller ekonomiska förutsättningar, samma möjlighet lill utbildning och start i livet är fortfarande långt borta. Orsakerna är självfallet alt samhällets orättvisor och klasskillnader slår igenom i skolan. Man kan inte skapa en jämlik skola i ett ojämlikt samhälle. Men man kan skapa en skola som ger eleverna större möjligheter atl bekämpa samhällets orättvisor.

De målsättningar som anges för grund- och gymnasieskolan i dag är relativt allmänt hållna. Enligl läroplanerna har eleverna och lärarna stor frihet att själva lägga upp undervisningen. Detta motverkas tyvärr effektivt av de nu hårt styrande timplanerna och de detaljerade anvisningar som utges centralt av skolöverstyrelsen och som de privata läromedelsförlagen tar som utgångspunkt för sina kurspaket. Genom de centrala proven, standardproven och betygssystemet blir kursplanerna inle längre förslag utan något som lärarna känner sig tvingade att följa. Preslations-och konkurrenstänkandet som genomsyrar hela skolan och som förstärks av betygssystemet bidrar lill att försvåra samarbetet mellan eleverna. En demokratisering av skolan kräver att elever och lärare får större möjlighet all själva lägga upp undervisningen. Därför måste timplanerna, liksom ämnesindelningen, mjukas upp så atl eleverna och lärarna själva kan avgöra hur man skall disponera tiden. Lärarna bör organiseras i lä-

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Grundskolans och gymnasieskolans läroplaner m. m.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Grundskolans och gymnasieskolans läroplaner m. m.

rarlag på högstadiet.

Vpk menar all de som arbetar i skolan måste ha ett avgörande inflytande över sin egen arbetssituation, genom någon form av skolråd. Obligatoriska klassråd måste inrättas för undervisningen. I klassrådet skall eleverna och klassens alla lärare diskutera och besluta om undervisningens uppläggning.

När det gäller undervisningens innehåll måste det grundläggande för skolarbetet vara atl ge alla elever goda färdigheter i lästeknik, räkning, ordkunskap och den typen av färdigheter. Eleverna skall självständigt kunna söka sig fram lill lösningar på problem, och undervisningen skall inriktas på atl forska fram kunskap. För atl möjliggöra en sådan undervisning måsle läromedlen förändras, och vpk har i en annan motion lagt fram förslagom all läromedlen bör vara mer av uppslagsbokskaraklär.

Skolan måste hela liden poängtera arbetets centrala roll i samhällslivet. De praktiska inslagen i skolarbetet måsle få ett betydligt större genomslag. Teori och praktik måste bli en enhet i undervisningen. Fackföreningar, folkrörelser och ungdomens egna organisationer, både politiska och ideella, måste få en framskjuten plats i skolan.

Den praktiska yrkesorienteringen måste utökas för att göra undervisningen mer verklighetsförankrad. I gymnasieskolan sker i dag en sträng uppdelning pä de s. k. teoretiska linjerna och de yrkesinriktade. Det är fel. Det är viktigt alt praktiska kunskaper jämställs med teoretiska och alt alla elever får delta i arbetslivet. Praktiken ger ocksä erfarenheter som stimulerar de teoretiska delarna av studierna.

Förelagen måste fä lagstadgad plikt alt ställa praktikplatser till förfogande. Men praktiken får inle bli en flykt från skolan ulan måsle vara en del av studierna. Målsättningen med praktiken på gymnasieskolan skall vara att alla deltar i den, och därför skall praktiken omfatta alla linjer.

Herr lalman! Rällen all studera skall vara allmän, och ingen skall tvingas avstå från att studera på grund av dålig ekonomi. De ekonomiska spärrarna för atl studera kan avskaffas genom införande av studielön för alla över 16 år. Först när alla studerande får en god ekonomi kan den sociala snedrekryteringen brytas och utbildningen bli en rättighet för alla.

Del är också nödvändigt, menar vpk, all avskaffa betygen. Betygen tjänar som ulslagningsmekanism genom hela skolsystemet och motverkar skolans sociala målsättning, eftersom de bygger pä en individuell konkurrens i stället för på solidaritet, samarbete och kollektivitel. Därför måsle betygen avskaffas. Betygen leder också till att studierna måste inriktas på kunskaper som går alt mäta genom skrivningar och andra prov. Det är provens utformning som i dag bestämmer hur undervisningen läggs upp, och del är ocksä fel.

Herr lalman! Det är ohållbart atl begrava vikliga skolproblem i utredningar. Det finns redan praktiskt genomförbara förslag som förs fram av flera olika organisationer och grupper. Hörnstenarna i en ny skolpolitik

kan sammanfallas i följande punkter, och del har vpk gjort i motionen 795:

1. Demokrati i skolan genom inrättande av skolråd och klassråd.

2. Ny typ av undervisning där den teoretiska undervisningen varvas med en praktisk undervisning.

3. All planering av skolarbetet görs tillsammans med eleverna, och lärarna arbetar i lärarlag.

4. Rätten lill en bra ekonomi garanteras genom att studielön för alla över 16 år införs.

5. Betygen avskaffas.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till vpk:s parlimolion om en ny skolpolitik, motionen 795.

Jag skall sedan i korthet beröra en annan vpk-motion, som behandlar frågan om teckenspråkels användning. Det är motionen 1159.

Uppfattningen om de hörselskadade och deras möjligheter att kommunicera sinsemellan och med sin omgivning har ändrats myckel under de senaste åren. Den förändringen framträder inle minst i inställningen lill teckenspråket. Numera bedrivs det forskning om såväl hur teckenspråket utvecklas som hur det används. Åtgärder har inriktats på att utveckla teckenspråket och vidga dess användning bland de hörselskadade. Och det är bra. Men det är ocksä myckel angeläget atl användningen av teckenspråket breddas. Allmänheten måste få möjlighet till kommunikation med de hörselskadade.

Vpk menar att samhällsservice skall vara tillgänglig för alla. Det är ytterligare ell argument för en utbredd användning av teckenspråket. De hörselskadade måste ha möjlighet att ta del av information och hjälp vid institutioner: i skolan, inom kommunernas och landslingens serviceorgan och inom sjukvården. Personalen på sädana ställen måste fä vidgade möjligheter att lära sig teckenspråket. I alla avseenden stämmer vpk:s åsikter med strävanden bland de människor som är engagerade i de hörselskadades organisationer.

Det är nu hög lid att reparera tidigare försummelser när det gäller teckenspråket och att vidta snara åtgärder för att åstadkomma en utvidgad användning av teckenspråket. Del är också viktigt att ekonomiska förutsättningar rör detta arbete skapas.

Jag yrkar bifall till motionen 1159.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Grundskolans och gymnasieskolans läroplaner m. m.

CATARINA RÖNNUNG (s):

Herr lalman! Motionen 1166 anhåller om isoleringsteknisk utbildning med en försöksverksamhet förlagd till Vetlanda.

Som en följd av riksdagens beslut om energibesparande åtgärder har frågan om tilläggsisolering i det äldre bostadsbeståndet aktualiserats. Behovet av utbildning för de i byggbranschen verksamma är stort och hittills inte tillgodosett. Vid utformningen av de läroplaner som f n. gäller för utbildning av byggnadssnickare, instruktörer och byggnadsingenjörer har man av naturiiga skäl inte kunnat förutse detta kommande stora behov

7 Riksdagens protokoll 1977/78 Nr 37

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Grundskolans och gymnasieskolans läroplaner m. m.

av kunskaper inom hela det isoleringslekniska området. Det är därför enligt motionen angeläget med en översyn av dessa läroplaner.

Desto mer glädjande är det då att notera all SÖ avser all inom den reguljära läroplansutvecklingen starta ett projekt för den fyraåriga tekniska linjens byggtekniska gren med beaktande av aktuella energifrågor. En kursrevidering pågår ocksä för den yrkesinriktade utbildningen på den bygg- och anläggningstekniska linjen.

Jag vill instämma i planverkets förhoppning i rapporten Energihushållning i befintlig bebyggelse, som gavs ul i våras, om atl utbildning i energihushållning snabbt bör nå ut till de olika målgrupperria. Även inom utbildningsdepartementet borde man vara angelägen om att snarast få fram konkreta resultat.

Utskottet uttalar sig över huvud laget inte om det lämpliga eller olämpliga i atl en försöksverksamhet förläggs lill Vetlanda. Eftersom det finns sakskäl som talar för atl en försöksverksamhet lokaliseras till Vetlanda skall jag framföra dem.

Länsskolnämnden i Jönköpings län har tillstyrkt all Vetlanda blir försöksort. Del har ocksä representanter för Byggnadsindustrins yrkesnämnd, Byggnadsarbetareförbundet och Byggmästarnas länsförening. Representanter för småhusinduslrierna Borohus och Myresjöhus liksom för tillverkarna pä isoleringsmalerialsidan. Lättbetong AB, Gullfiber AB och Rockwool AB, har också ställt sig positiva till Vetlanda som försöksort.

Skolstyrelsen i Vetlanda har tillstyrkt byggandet av en isoleringshall om ell försöksprojekt kommer i gång. En sådan isoleringshall föresläs uppföras i anslutning till gymnasieskolan och beräknas kosta 2 milj. kr. Skogsstyrelsen har ocksä tillstyrkt en avancerad utrustning när det gäller mätinstrument. Värmekamera, utrustning för täthetsprovning, kylaggregat, material till åtta husattrapper, utrustning för fuktlaboratorium, diverse miniatyrutrustning typ värmeväxlare, värmepump o. d. skulle inköpas lill en kostnad av ca 800 000 kr. Till delta beräknas statsbidrag delvis kunna utgå.

Dessutom har Vetlanda gymnasium en skolledning och en lärarkår som med stor entusiasm arbetat med frågan.

Det bör ocksä beaktas alt Vetlanda är en ort belägen i centrum för småhusindustrin i Sverige.

Herr lalman! Jag har inget särskilt yrkande i samband med motionen men en förhoppning om atl dessa synpunkter uppmärksammas, när man bestämmer sig för var en kommande försöksverksamhet skall lokaliseras.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! I motionen 1334 om kamp mot kvinnodiskrimineringen inom utbildningen yrkar vänsterpartiet kommunisterna atl ett särskilt ämne införs i grundskolans och gymnasieskolans läroplaner om kvinnans ställning och kvinnofrågans utveckling. Vi yrkar införande av kvinnofrågan som ett särskilt ämne på högskolenivå. Vidare kräver vi särskild utbildning av yrkesvägledare för all bryta könsuppdelningen i samband

med linjeval. Vår motion behandlar några av de många åtgärder som behövs för alt bekämpa kvinnodiskrimineringen i samhället.

Utskottet avstyrker vår motion med hänvisning till att kurser inom området könsrollsfrågor redan förekommer samt med hänvisning lill att yrkesvägledarna redan nu får den utbildning som vi efteriyser. Sä enkelt är det nu inle. För del första är kvinnoförtrycket något betydligt mer än en könsrollsfråga. För del andra räcker det med att gä lill den statistik som finns redovisad för att se att kraftiga motåtgärder behövs för all bryta del traditionella yrkesvalet. Av de unga kvinnorna i beredskapsarbeten t. ex. arbetar 95 96 inom värd-, kontors- och serviceyrken.

Jag skall inle här gå igenom den indoktrinering till förmän för den traditionella kvinnliga rollen, där man för fram uppfattningen att hemarbete är huvudsak och yrkesarbete bisak, som förekommer ymnigt i skolan och i kursböckerna. Jag skall bara ta upp ett exempel, nämligen den i somras av SÖ utgivna handledningen i sexualundervisning. Samlevnadsundervisning heter boken, och där står klart ullalat för eleverna på högstadiet följande:

"En djupare analys av könsrollsfrågorna och deras samband med sexu-alsyn och samlevnad måste anstå till dess all den unga människan vunnit egna erfarenheter i någon utsträckning. Många kommer inle att bli varse problemen förrän de själva råkar in i en rollkonflikt eller utsätts för någon form av diskriminering p. g. a. sin könstillhörighet."

Sådant nonsens får man alltså läsa i en bok utgiven av SÖ 1977. En 16- eller 17-årig ung kvinna förutsätts alltså inte ha upplevt någon form av kvinnodiskriminering. Jag tycker att detta räcker och vill med det sagda yrka bifall till vår motion 1334.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Grundskolans och gymnasieskolans läroplaner m. m.

STIG ALEMYR (s):

Herr lalman! Detta utskottsbetänkande sysslar med läroplansfrägor. Som ledamöterna kanske känner till har riksdagen tidigare begärt att SÖ skall se över grundskolans läroplan. Delta arbete pågår sedan en lid tillbaka. Representanter för de politiska partierna har inbjudits alt,delta. Del första resultatet av detta arbete kommer alt presenteras redan i december månad, och under månaderna framöver kommer fortlöpande nya arbetsresultat alt läggas fram.

Detta betyder all utskottet ganska snabbt har gått förbi en lång rad av motionsyrkandena. Skälet därtill är atl riksdagen knappast kan gå in och specificera ändringar i läroplanerna i det ögonblick dä skolöverstyrelsen med parlamentarisk medverkan håller på atl ändra dem. Vi får tids nog tillfälle att la upp dessa frågor igen efter det utredningsarbete som SÖ har i uppdrag att utföra. Detta är, herr talman, skälet till att utskottet är sä kortfattat när det gäller att yrka avslag på den långa rad av motioner som finns i betänkandet.

Från några av de ärade talarna har det riktats ett par rätt härda kritiska angrepp mot utbildningsutskottet. Inga Lantz säger all vi nonchalant går förbi vpk:s motioner och att den nu aktuella övergripande stora par-

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Grundskolans och gymnasieskolans läroplaner m. m.

100

timolionen behandlats utomordentligt styvmoderiigt. Jag visste inle om, Inga Lantz, att just den här motionen skulle utnämnas lill den övergripande vpk-skolmotionen. Ni har hafl en lång rad partimotioner pä skolans område, och inle mindre än fyra sådana behandlades i det betänkande där utskottet sysslade med grundskolan i våras. Motionerna skuffades där alls inte undan till obemärkthet, ulan de ägnades ordentlig uppmärksamhet. De frågor ni tar upp i den här motionen är typiska läroplansfrågor: de gäller skoldemokrati, lärariag, varvad utbildning. Del är läroplansfrågor, till vilka vi återkommer när del läroplansarbete i SÖ är avslutat som jag tidigare erinrade om.

Lars-Ingvar Sörenson var förbittrad pä utbildningsutskottet för atl vi inom detta avstyrkt hans yrkande. När jag lyssnade lill Lars-Ingvar Sörensons anförande höll jag med honom om det mesta av vad han sade. Han riktade kritik mot en rad läroböcker som ger en skev bild av förhållandena i samhället. Det är berättigat att framföra en sådan kritik, men det är bara så herr lalman, atl dessa frågor inte behandlar herr Sörensons motion som utskottet nu har sysslat med. Lars-Ingvar Sörensons motion gäller information och utbildning beträffande medbestämmandelagen, och det är alltså dessa molionsklämmar som utskottet sysslat med. Vi kunde ju inle veta all herr Sörenson skulle tala om någonting annat i sitt anförande och kunde således inte i förväg bemöta detta.

När det gäller medbestämmandelagstiftningen är utskottet överens med Lars-Ingvar Sörenson om att del är utomordentligt betydelsefullt atl del blir en förbättrad utbildning och alt inslagen i läromedlen förbättras på del här området. I samband med att skolöverstyrelsen ser över läroplanerna har man också ett projekt på gäng där man arbetar med arbetslivsorienteringen i grundskolan. Det finns också inom högskoleämbetet en arbetsgrupp som sysslar med frågan om ämnet arbetslivsorienlering pä högskolan. Utskottei utgår ifrån - det vill jag gärna stryka under - att det måste vara ett krav frän riksdagen atl i detta arbete inrymsen ordentlig och saklig information om den vikliga lagstiftning som MBL. innebär.

När det gäller naturvetenskaperna är utskottet överens med Gunnar Biörck i Värmdö. Jag har tidigare i kammaren uttalat min oro - och vill understryka den nu - för den utveckling som vi f. n. kan iaktta såväl i grundskolan som på gymnasiet. Det är oroande med alla avhopp från gymnasieskolans naturvetenskapliga utbildning. Betydande förändringar måste ske om vi för framtiden skall kunna tillgodose vårt land med den kunskap på del naturvetenskapliga området som är nödvändig för att medverka lill en fortsatt teknisk standardslegring och teknisk utveckling.

När nu utskottet inte har velat gå längre än det har gjort i sitt betänkande, så är det därför all man har observerat dessa förhållanden inte bara i riksdagen ulan också sedan lång tid tillbaka i utbildningsdepartementet. Där sysslar f n. en arbetsgrupp med dessa frågor. Det

finns anledning att låta den arbeta i lugn och ro, innan vi gör några mer detaljerade uttalanden. Men jag är beredd all ä utskottels vägnar rent allmänt framhålla hur viktigt det är att såväl i översynen av grundskolans läroplaner som i översynen av gymnasieskolans liksom i andra sammanhang försöka förslärka den naturvetenskapliga utbildningen i skolan på dess skilda nivåer.

Eva Hjelmslröm tog upp jämställdhetsfrågorna, och del är också läroplansfrågor. Jag har i sak ingen invändning mot den ideologi som framkom pä den punkten i hennes anförande. När överstyrelsen går igenom läroplanerna har den också atl se till all dessa övergripande demokratiska målsättningav beaktas.

1 betänkandet har vi sagt något om vad som håller på att ske inom del ämne som Catarina Rönnung talade om. Därutöver är jag angelägen au understryka alt vi från riksdagens sida har varit försiktiga när det gällt all fatta beslut om lokalisering av enskilda linjer i gymnasieskolan. Vi har t. ex. kategoriskt avvisat förslag all vi skulle uttala oss om till vilka orter musiklinjer skall föriäggas, lill vilka orter idrottsgymnasielinjer skall förläggas osv. Den lokaliseringsproblematiken måste lösas i samverkan mellan vederbörande kommun och SÖ. Det är ytteriigare ett skäl lill alt utskottet inle nu tränger in i den frågan. Vi har i och för sig ingenting emot alt t. ex. Vetlanda kommun och skolöverstyrelsen kommer överens om isolerteknisk utbildning där. Men del är emot riksdagens tradition att uttala sig om placering av gymnasielinjer.

Med detta ber jag, herr talman, all få yrka bifall lill utbildningsutskottets hemställan.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Grundskolans och gymnasieskolans läroplaner m. m.

LARS-INGVAR SÖRENSON (s):

Herr lalman! Efter Slig Alemyrs relativt modesta och utförliga förklaring om varför det har blivit så litet skrivet med anledning av motionerna finns del inle mycket all tillägga i sak. Stig Alemyr säger emellertid att jag i pläderingen för min motion utvidgade resonemanget till att gälla områden som egentligen inte berörs i motionen.

1 mitt anförande log jag upp några punkter i utskottels egen värdering av motionen. Utskottet berättar för motionärerna att en handbok och en informationsskrift har getts ul, bl. a. genom regeringens försorg. Materialet i den senare är huvudsakligen för vuxna.

Vidare skriver man om motionen att det genom lärarnas personalorganisationers försorg finns personalutbildning om medbestämmande-lagstiftningen,men det är också någonting som berör de vuxna. Det tog jag upp i mitt huvudanförande. Jag gick inte in pä det utföriigare, därför atl redan i motionen säger vi atl informationen för dem som i dag befinner sig i arbetslivet i främsta rummet åvilar de fackliga organisationerna, som därför bör fä tillräckliga resurser för den. Sädana skulle de kunna fä bl. a. genom regeringens försorg. Det är inle något som vi begär i vår motion. Egentligen är del inte heller något som utskottet behöver ta ställning till.

101

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Grundskolans och gymnasieskolans läroplaner m. m.

Sedan kommer utskottet äntligen fram till någonting som handlar om motionen, nämligen att det vid ämnesvalet delvis förekommer en information rörande arbetslivsorienlering. Dä gick jag in och granskade vad som finns av arbetslivsorienlering. Jag gjorde det bl. a. genom att redogöra för Landsorganisationens egen granskning på delta område. Jag idkade en del högläsning och redovisade egna erfarenheter frän skolorna. Jag tyckte alt jag inte hade särskilt slor anledning att vara imponerad av informiationen.

Till min glädje fick jag ocksä här instämmande av Stig Alemyr, som säger att granskningen i stort sett är riklig och alt han hoppas att ändringar skall komma lill stånd. Del hoppas självfallet även jag.

Detta är i stort sett de få meningsskiljakligheler som kom fram i Slig Alemyrs inlägg. Jag var glad ål en sak som han sade. Vi vill inte gå in nu, framhöll han, även om vi vet att mycket behöver göras för att förbereda eleverna för vad som kommer att möta dem ute på arbetsmarknaden. Frågan är ju redan föremål för översyn.

I milt liuvudanförande sade jag till Slig Alemyr rörande utskottets behandlin.g attjag är glad över att den förre utbildningsministern berörde betydande delar av denna fråga i sin skrivning om hur man skall behandla materialet i den nya gymnasieutredningen. Tyvärr visste jag inte alt det finns liknande direktiv till förändringar av grundskolan och dess läroplaner. Jag är glad om det är riktigt, Slig Alemyr, alt det finns direktiv som talar om en demokratisering ocksä av grundskolans läroplaner. Om inte får vi väl återkomma med större skärpa i våra skrivningar i fortsättningen.

102

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Jag vore glad om jag fick en något fylligare avslags-motivering av herr Alemyr när del gäller vpk:s partimotion om skolfrågor. Herr Alemyr kommenterade inle alls våra förslag. Eftersom vpk förvägrats att arbeta i utskotten, måsle vi ta debatten här. Annars hade vi kunnat föra den i utskottei. Jag känner mig nu tvingad att föra diskussionen här i kammaren.

Jag är förvånad över att herr Alemyr inte är oroad av den ojämlika skola vi har och att han inle kommenterar det förhållandet att bara 10 96 av arbetarklassens barn går vidare till högre utbildning. Utslagningen börjar, sorn vi vel genom olika undersökningar, redan på lågstadiet och pågår hela grundskolan och uppåt. Han kommenterade inte detta. Del är förvånande, framför allt mot bakgrund av all barnen från arbetarklassen är den stora gruppen i samhället-inte mindre än 57 96, vilket jag framhöll i mitt förra inlägg.

Det är bråttom med alt förändra det svenska skolsystemet, eftersom den svenska skolan är så ojämlik och slår så hårt mot arbetarklassens barn. De förslag som vpk ställer är helt nödvändiga att genomföra för att förändra den svenska skolan i positiv riktning så atl bl. a. kraven från arbetarklassens barn bättre tillgodoses. Jag kan dra våra förslag en

gång lill. Vi begär atl man genomför en riktig demokrati i skolan, åstadkommer en varvad undervisning, ger möjlighet till verklig elevmedverkan, inför studielön och avskaffar betygen.

Det är några åtgärder som är helt nödvändiga om vi skall kunna förändra del svenska skolsystemet till all bli en skola där målet är atl man oavsett bakgrund socialt eller ekonomiskt och oavsett var man bor i landel skall kunna delta i undervisningen. Den ojämlika skolan får inte fortsätta att slå ut framför allt arbetarklassens barn.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Grundskolans och gymnasieskolans läroplaner m. m.

STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Nu beklagar Inga Lantz atl vpk inle får delta i ulbild-ningsutskottets arbete. Såvitt jag vel erbjöds vpk en plats i utbildningsutskottet förra hösten men vägrade att ta den.

De frågor som vpk tar upp i sin motion är till allra största delen läroplansfrågor. Jag vill gärna säga att betygen är en fråga för sig, som riksdagen kommer atl ta ställning till i annan ordning. Vi har sagt i stor enighet i riksdagen att vi lar inle upp den frågan förrän betygs-utredningens betänkande efter remissbehandling har lett till en proposition.

Vpk lar också upp frågor om studielön, men dessa behandlas inte av utbildningsulskoltet, utan det är socialförsäkringsutskottet som har dem på sill bord.

I övrigt handlar del endast om frågor som tillhör läroplansarbetel i skolöverstyrelsen, och där faller vpk:s motion i samma korg som alla de andra. Vi säger i utskottet atl vi gör inget uttalande nu, utan vi avvaktar i varje fall del första resultatet av arbetet i skolöverstyrelsen.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag tycker rent principiellt att har ett parti klarat fy-raprocenlsspärren i ett riksdagsval så skall någon ytteriigare spärr för att kunna bedriva arbetet i riksdagen inte finnas. Det finns det nu, och vpk har inte beretts möjlighet att delta i utskottels arbete. Detta är principiellt felaktigt förutom alt del för med sig en massa andra nackdelar.

Vi hade en överenskommelse för några månader sedan om alt vpk skulle delta i utskottsarbetet med suppleanter, som skulle ha möjlighet att yrka bifall till och argumentera för vpk-motioner när dessa kom upp i utskotten. Men den överenskommelsen har brutits av socialdemokraterna, och del kan man väldigt starkt beklaga. Det är därför jag tycker alt det är pä sin plats att tala om all vpk förvägras att arbeta i riksdagens utskott.

CATARINA RÖNNUNG (s):

Herr lalman! Till Slig Alemyr vill jag bara säga all jag har talat om att en försöksverksamhet bör föriäggas lill Vetlanda. Det är alltså inle fråga om en permanent utbildning, utan en försöksverksamhet.

103

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Grundskolans och gymnasieskolans läroplaner m. m.

STIG ALEMYR (s):

Herr lalman! Jag konstaterar att Inga Lantz talar om alldeles fel ämne jusl nu. Del vi håller på med är utbildningsutskottets betänkande nr 6. Huruvida vpk skall ha några särskilda rättigheter i form av suppleanter i utskotten är en senare historia, som kommer att behandlas i annan ordning.

Till Catarina Rönnung vill jag säga att utskottet är försiktigt när det gäller att förorda lokalisering av försöksverksamhet med gymnasieutbildningar. Sådant brukar göras upp mellan skolöverstyrelsen och vederbörande kommun.

Jag glömde säga till Lars-Ingvar Sörenson förut att de läroplaner och de läromedel som används när del gäller medbestämmandelagstiftningen självklart är föråldrade. Man har inte hunnit få in den nya lagstiftningen, men riksdagen räknar med att det skall ske. Det pågår - jag upprepar det - ett arbete med delta i skolöverstyrelsen, och i det arbetet beaktas självfallet den skrivelse som Landsorganisationen har inlämnat till skolöverstyrelsen.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Del kan hända alt frågan om vpk:s utskollsrepresentation inle hör hemma i en skoldebatt, men eftersom förhållandet är sådant att vpk förvägras atl arbeta i utskotten måste sakdebatterna ske här i kammaren på ett helt annat sätt än som annars hade blivit nödvändigt. Även om inle herr Alemyr tycker att det är särskilt angeläget så blir det nödvändigt, när vi inte kan delta i ulskotlsarbetel.

STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Jag har icke med ett ord förmenat vpk rätten atl föra sakdebatt i kammaren.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1 - 10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. II

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1334 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

104

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskottels hemställan i

betänkandet nr 6 mom. 11 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1334 av Lars Werner m. fl.

i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Eva Hjelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 291 Nej - 15

Mom. 12-17

Kammaren biföll vad utskottei i dessa moment hemställt.

Mom. 18

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 795 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 6 mom. 18 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 795 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 289

Nej - 13

Avslår - 3

Mom. 19-23

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 24 och 25

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1334 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller uibildningsutskottels hemställan i

betänkandet nr 6 mom. 24 och 25 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1334 av Lars yerner m. fl.

i motsvarande del.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Grundskolans och gymnasieskolans läroplaner m. m.

105

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Utbildning och forskning om datateknik

Ja - 291 Nej - 15

Mom. 26

Ulskollels hemställan bifölls.

Mom. 27

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill motionen nr 1159 av Eivor Marklund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller ulbildningsutskotlets hemställan i

betänkandet nr 6 mom 27 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring

däri som föranleds av bifall till motionen nr 1159 av Eivor Marklund

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 288

Nej - 16

Avstår - 1

§ 22 Föredrogs

Utbildningisutskottets belänkande

1977/78:7 med anledning av motion om konsumtionsulbildning vid landstingskommunal gymnasieskola m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

106

§ 23 Utbildning och forskning om datateknik

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1977/78:8 med anledning av motioner om utbildning och forskning om datateknik.

LENNART PETTERSSON (s):

Herr lalman! Jag tror inte att det skall behöva bli några större dispyter mellan mig och utskottels ordförande herr Alemyr med anledning av utskottsbetänkandel över de socialdemokratiska motionerna om utbildning och forskning i dalateknik. Syftet med de yrkanden som vi ställt i dessa frågor och som behandlats av utbildningsutskottet har i stort sett uppnåtts. Jag har endast begärt ordet för alt göra vissa påpekanden.

Låt mig först säga att motionsyrkandet med krav på alt vi nu snabbt skall få till stånd en utbildning inom skolväsendel om datorer och deras effekter i olika avseenden har föranletis av tvä förhållanden. Det gäller dels den vikt vi självfallet fäster vid ämnet allmänt sett, dels en irritation över den tröghet som skolöverstyrelsen har visat på detta område.

Trots att SÖ redan 1971 fick i uppdrag av regeringen alt undersöka förutsättningarna för undervisning i grundskolan och i gymnasieskolan om datorteknik har man ännu inle blivit klar med något förslag till kursplan. Del framgår av ulskottsbeiänkandet och av ytterligare informationer som har givils alt den ulredning som har arbetat med en revidering av läroplanen för grundskolan och som är klar inom kort ändå är beredd att avsätta utrymme i ämnena matematik och samhällskunskap för undervisning om datatekniken. Om detta är rätt uppfattat vill jag bara säga, all jag tycker alt det är en bra lösning som skulle innebära alt inte ytterligare lång lid skulle gå förlorad innan vi får in datatekniken på schemat i grundskolan. När sedan SÖ:s förslag till kursplan i dalalära, som ämnet sannolikt kommer att kallas, äntligen kommer fram, kan ämnet snabbt passas in i läroplanen.

Eftersom del nu rör sig om ett nytt ämne, vill jag göra ett ytterligare påpekande. Sannolikt blir det fråga om någon form av remissbehandling före beslutet. Jag vill då understryka vikten av att man inte är för snäv i valet av remissinstanser. Inte minst mot bakgrund av datorns alll större betydelse inom arbetslivet måsle det då vara riktigt atl LO och TCO ges tillfälle att yttra sig. Dessa organisationer har antagit datapolitiska program, och deras synpunkter bör därför vara av slor betydelse innan kursplanen i ämnet datalära fastställs.

Till slut några ord om det till utbildningsutskottet remitterade motionsyrkandet med krav på forskning om datatekniken och dess effekter i ett längre perspektiv för att därigenom bidra till alt öka samhällets handlingsberedskap på delta område. Vi är glada atl utskottet inle följt framlidsstudiesekretarialets mera negativa inställning utan i stället understött motionärernas krav på ell sammanhållet forskningsprogram för dessa frågor.

Framlidsstudiesekretariatels ljumma inställning är enligt min mening förvånande av flera skäl. För det första torde sekretariatet inte vara omedvetet om alt datatekniken på sikt med största sannolikhet kommer alt få en myckel omvälvande betydelse på de flesta av samhällslivets områden. För del andra är det ju numera Kerstin Anér som är ordförande i styrelsen för sekretariatet, och hon har tillhört de flitigaste dalade-

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Utbildning och forskning om datateknik

107

Nr 37 batlörerna.

Onsdagen den ' dessa påpekanden, herr talman, ber jag all få yrka bifall till ut-

30 november 1977 bildningsutskotieis hemställan i dess belänkande nr 8.

Huvudmannaska- STIG ALEMYR (s):

pet för förenade Herr talman! Jag ber all få instämma i Lennart Petterssons yrkande

fabriksverkens om bifall till utbildningsutskottets hemställan.

tvätterier

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 24 Föredrogs Trafikutskottets betänkande

1977/78:3 med anledning av motion om kommunikationerna mellan Stockholm och Arlanda.

Ulskollels hemställan bifölls.

§ 25 Huvudmannaskapet för förenade fabriksverkens tvätterier

Föredrogs näringsutskottets belänkande 1977/78:11 med anledning av propositionen 1976/77:155 om ändrat huvudmannaskap för vissa av de tvälterier som drivs av förenade fabriksverken jämte motioner.

I propositionen 1976/77:155 (industridepartementet) hade regeringen föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen alt i huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för industridepartementet förordat träffa avtal med berörda sjukvårdshuvudmän om ändrat huvudmannaskap för 13 av de tvälterier som drevs av förenade fabriksverken (FFV). Huvudmannaskapsbytet avsågs ske den 1 januari 1978. Övriga två tvätterier - i Hagfors och Ödeshög - som f n. drevs av FFV omfattades inte av den överenskommelse som låg till grund för propositionen.

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1976/77:1678 av Gunnar Olsson m.fl. (s),

1976/77:1679 av Olle Göransson (s) och Lars-Ingvar Sörenson (s), vari hemställts att riksdagen skulle

1. avslå propositionen 1976/77:155,

2. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om ytteriigare utredningsarbete, samt

108

1976/77:1680 av Sten Svensson m.fl. (m, c, fp), vari hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om alt tilläggsdirektiv gavs lill mervärdeskalleutredningen i avsikt all åstadkomma konkurrensneutralitet mellan offentliga och privata tvätteriföretag i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet hemställde

1. beträffande huvudmannaskapet för de i propositionen berörda ivät-terierna all riksdagen med bifall lill propositionen 1976/77:155 och med avslag på motionen 1976/77:1679 bemyndigade regeringen alt i huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för industrideparlemenlel förordat träffa avtal med berörda sjukvårdshuvudmän om ändrat huvudmannaskap för vissa av de tvälterier som drevs av förenade fabriksverken,

2. beträffande huvudmannaskapet för ivätlerierna i Hagfors och Ödeshög alt riksdagen skulle avslä motionen 1976/77:1678,

3. beträffande mervärdebeskattning att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1680 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Huvudmannaska -pet för förenade fabriksverkens tvätterier

Reservationer hade avgivits av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Ivar Högström och Rune Jonsson i Husum (samtliga s).

1. beträffande huvudmannaskapet förde i propositionen berörda tvät
terierna, vari reservanterna ansett atl utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1976/77:1679 skulle avslå propositionen 1976/77:155 och därvid som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört om ytteriigare utredningsarbete,

2. beträffande mervärdebeskallning, vari reservanterna ansett att ut
skottet under 3 bort hemställa

alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1680.

SIVERT ANDERSSON (s):

Herr lalman! Föreliggande betänkande behandlar huvudmannaskapet för tvälterier som drivs av förenade fabriksverken.

Förändringarna i huvudmannaskapet genomförs utan atl det alternativ som framförts i personalorganisationernas förslag om en statligt sammanhållen ivätteriorganisation prövats. Den socialdemokratiska reservationen 1 innehåller en hemställan om att propositionen skall avslås för all göra del möjligt att genomföra en prövning av ett sådant alternativ. Vi vill alltså alt beslulsunderiaget skall kompletteras. Jag yrkar bifall lill reservationen 1.

Att riksdagen nu föreläggs ett förslag om ändrat huvudmannaskap för de här ivätlerierna utan att staten har gett de fackliga organisationerna och riksdagen ett fullödigt beslutsunderlag är allvarligt. Omorganisalio-

109

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Huvudmannaska -pet för förenade fabriksverkens tvätterier

nen genomförs trots att en enhällig personalopinion är emot förslaget och kräver ytterligare underlag. Personalorganisationerna anser all det alternativ som redovisats i Tvätt -75, innebärande ett statligt tvälleriverk, inle prövats.

Organisationsformen har i stora drag belysts bl. a. i Tvätt -75, men vad organisationerna nu begärt är alt en analysgrupp tillsätts, som skall klarlägga de ekonomiska och organisatoriska förutsättningarna för en sammanhållen ivälteriverksamhet. Därmed anser man atl en rationell grund skulle skapas för jämförelse mellan de båda alternativen. De socialdemokratiska reservanterna understryker kraven från SACO/SR, SF och TCO-S., och vi tror alt en sådan här analys kan genomföras relativt snabbt.

Med utgångspunkt i medbestämmandelagens regler finns det anledning påpeka hur regeringen genom att undandra organisationerna möjlighet alt ingående diskutera alternativ sätter sig över andan och meningen i lagen.

Av inforrnationsreglerna i medbestämmandelagen framgår att just rätten lill ell bredare beslutsunderlag är huvudfrågan för inflytandet inom de områden där arbetsgivarsidan, i det här fallet staten, har bestämmanderätt i slutändan. Med en breddad grund för besluten ges de anställda genom sina organisationer möjligheter all påverka dessa. I del här fallet kunde enligl vår mening en analys av löntagarnas alternativ göras ulan omgång och oskälig kostnad.

Jag ser del som utomordentligt allvarligt atl regeringen inle anser sig ha anledning all vårda de anställdas möjligheter att få sina krav allsidigt prövade.

I reservationen 2 yrkar vi på att något uttalande i mervärdeskallefrågan inle skall göras. Del beror på att mervärdeskatteutredningen snart lägger fram sill betänkande, varför det inte finns skäl alt nu göra något uttalande.

Jag yrkar bifall även lill reservationen 2.

I delta anförande instämde Rune Johansson i Åmål, Sune Johansson och Lars-Åke Larsson (samtliga s).

110

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! I propositionen nr 155 har regeringen underställt riksdagens prövning den principöverenskommelse som träffats mellan berörda sjukvårdshuvudmän om ändrat huvudmannaskap för vissa av förenade fabriksverkens tvälterier.

Den 18 mars 1977 informerades berörda personalorganisationer om atl 13 av de 15 tvätterier som förenade fabriksverken nu driver skall överföras lill resp. landsting och kommun. Den information som då lämnades hade från förelagels sida föregåtts av en kontinuerlig information om dylika planer sedan hösten 1974. Även från regeringens sida har lämnats motsvarande information. Redan i januari 1976 redovisade förutvarande industriministern Rune Johansson alt staten hade för avsikt att förändra

huvudmannaskapet för FFV:s tvätterirörelse. Mot den bakgrunden kan man alltså hävda, att berörda personalorganisationer haft möjlighet atl i god lid bilda sig en uppfattning i sakfrågorna. Sedan principöverenskommelsen träffats har dessutom information lämnats på varje enskild tvätleriarbelsplals.

Självfallet har anställningsvillkoren tilldragit sig den största uppmärksamheten vid de tillfällen då informationen har lämnats! Emellertid är dessa frågor en angelägenhet mellan personalorganisationerna och de berörda huvudmännen. Enligt de uppgifter jag inhämtat i ärendet inbjöds berörda parter lill förhandlingarom förmänsfrågorna redan i augusti 1976. Dock avböjde personalorganisationerna att förhandla om anställningsvillkoren vid detta tillfälle med hänvisning till atl det då inte fanns något avtal om förändrat huvudmannaskap. Men om sådana förhandlingar hade inletts och förts parallellt med statens förhandlingar med sjukvårdshuvudmännen hade personalorganisationerna på ett helt annat säll kunnat överblicka alla konsekvenser av det föreslagna förändrade huvudmannaskapet.

Utskottei, som tagit del av föreliggande överenskommelse, kan med hänsyn härtill och mot bakgrund av vad som redovisats beträffande den information som lämnats lill personalorganisationerna inle dela reservanternas uppfattning atl ytteriigare utredningsarbete behövs.

Som framgår av utskottsbetänkandet utgör ca 80 96 av tvätleriernas arbete tvätt åt sjukvårdshuvudmännen, vilket innebär atl landstingen är den helt dominerande kundgruppen. De framlida krav som ställs pä verksamheten kommer självfallet i första hand frän jusl landstingssektorn, där man ställer ökade krav på anpassning till landstingsverksamheten och med sjukvården integrerad försörjningssituation. Om en part behärskar en större del av tvältcirkelns område, får man ett bällre grepp över materialstyrningen, vilket leder till ökad effektivitet. I sammanhanget är det viktigt all notera alt 40 96 av den svenska sjukvården försörjs med tvättjänster frän annat håll. Det finns en strävan från kundernas sida atl få verksamheten närmare lokaliserad lill eller samordnad med sin egen verksamhet. Därför har flera landsting startat utredningar om egen ivälteriverksamhet eller motverkat regional samverkan i tväl-teri frågor.

Genom alt berörda landsting och kommuner godkänt den föreliggande överenskommelsen har man ytterligare gett uttryck för sin strävan att ta över eller behärska tvätleriverksamheten. Utan minsta tvekan är tvätt av sjukhuspersedlar ell primärt landstingsintresse.

Med hänsyn till den ansvarsuppdelning som finns mellan staten och landslingen har utskottei, i likhet med regeringen, kommit fram till att det bör vara sjukvårdshuvudmännen som skall ha ansvaret för tvälle-ri försörj ningen, bl. a. med tanke på att huvuddelen av tvätterisektorns kapacitet beläggs av tvätt från sjukvården.

Mot bakgrund av landstingens klart uttalade ambitioner skulle ett fortsatt statligt ägande innebära atl tvätleriverksamheten successivt splitl-

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Huvudmannaskapet för förenade fabriksverkens tvätterier

111

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Huvudmannaskapet för förenade fabriksverkens tvätterier

112

rades, eftersom flera landsting har förklarat atl de vid tidpunkten för de nuvarande avtalens utgång själva vill ta över driften. Flera landsting har i dag kommit långt i sin planering i detta avseende. Det förhållandet påverkar i sin tur statens investeringsplaner. Följaktligen finns inga medel anslagna för tvätleriernas investeringar i petita för 1978/79. Om kunderna slutar köpa tjänster från ivätlerierna dä nuvarande affärsavtal löper ut, är det självfallet svårt alt garantera att staten inte löper några risker med investeringar på detta område.

Propositionens förslag har som bekant föregåtts av ett omfattande utredningsarbete. Utskottet erinrar om att dåvarande industriministern i mars 1975 tillsatte en arbetsgrupp, Tvält-75, med företrädare för regeringen, förenade fabriksverken och sjukvårdshuvudmännen. Gruppen fick till uppgift att utreda frågan om vilka alternativ som är lämpliga för den fortsatta verksamheten vid de berörda ivätlerierna. Sådana utredningar har även gjorts 1965, 1968, 1971 och 1972.

Tvällerisektorn inom FFV bedrivs f n. enligl det s. k. B-alternalivet som redovisas i utredningsrapporten från Tvält-75. Detta förhållande bör rimligen innebära att B-allernativets möjligheter och svagheter kan anses vara väl kända. Samtliga utredningar som hittills bedrivits har utgått frän B-alternalivel. Del är därför en rimlig ståndpunkt att staten kan anse atl ytterligare utredning om detta alternativ inte är nödvändig. Till delta kommer del förhållandet att landslingen inle varit beredda att diskutera några andra lösningar än de som innefattas i propositionens förslag. En lösning där staten är med som delägare till en eller flera stiftelser eller bolag har därför inte varit aktuell att närmare utreda.

Mot denna bakgrund har näringsulskoliet inle funnit att del utredningsarbete som motionärerna har begärt skulle kunna leda fram till en annan lösning än den som skisseras i propositionen. Utskottei tillstyrker därför atl regeringen får det begärda bemyndigandet atl träffa avtal med sjukvårdshuvudmännen om ändrat huvudmannaskap för 13 av de tvälterier som drivs av förenade fabriksverken.

Vad sedan gäller Ivätlerierna i Hagfors och Ödeshög, som tas upp i motion nr 1678, kan vi konstatera att dessa tvälterier skall behållas under stalhgt huvudmannaskap. De är sålunda inte berörda av propositionens förslag. Efter vad utskottei har erfarit är verksamheten vid dessa två förelag föremål för översyn inom industridepartementet, varför utskottet inte har funnit anledning all göra ett uttalande av den innebörd som motionärerna har begärt.

Härefter skall jag, herr talman, övergå till atl kommentera mervär-deskatlefrågorna. Som redovisas i motionen nr 1680 har det sedan lång tid varit ell önskemål att få till stånd konkurrensneutralitet mellan offentliga och privata företag vad gäller uttag av mervärdeskatt på tvätt. F. n. gäller - vilket också framgår av propositionen - att mervärdeskatt regelmässigt inte utgår på tvätt som förenade fabriksverkens tvälterier utför åt statliga och kommunala kunder. Med hänsyn till delta förhållande väcktes en trepariimolion till 1974 års riksdag med begäran om åtgärder

i syfte atl åstadkomma konkurrensneutralitet mellan offentliga och privata tvätteriföretag.

Motionen vann riksdagens bifall, vilket innebar atl riksdagen hos regeringen beslöt anhålla om förslag lill ändringar i mervärdebeskattningen i syfte alt eliminera de olikheter beträffande skattskyldigheten som råder mellan den offentliga sektorn och den del av näringslivet som arbetar i konkurrens med denna sektor. Man kan därför konstatera atl riksdagen redan uttalat sig för atl mervärdebeskaltningen icke skall ge någon part konkurrensfördelar. Genom propositionens förslag har emellertid denna fråga fält förnyad aktualitet. För atl landstingen skall kunna planera för framtiden är det viktigt atl de har möjligheten att väga olika alternativ för att lösa sin tvättgodsförsörjning. Ett alternativ är att anlita privata tvälterier. För all detta alternativ skall bli intressant för landstingen krävs dock att riksdagens beslut från 1974 snarast blir genomfört. Tidsfaktorn är härvid mycket betydelsefull, framför allt med hänsyn till de överväganden som pågår inom vissa landsting vad gäller inriktning och omfattning av eventuella investeringar i egna tvätterianläggningar.

Del finns således starka skäl för att man snabbt skall åstadkomma en lösning som innebär konkurrensneutralitet mellan offentliga och privata tvätteriföretag. En begäran om delta har, som utskottet redovisar i belänkandet, överlämnats lill mervärdeskatteutredningen för atl tas i övervägande vid utredningsuppdragets fullgörande.

Näringsutskottel, som har att bereda ärenden om bl. a. pris- och konkurrensförhållanden i näringslivet, har från denna utgångspunkt funnit del angeläget att göra ett särskilt uttalande med anledning av motionen. Näringsutskottel har sålunda från de synpunkter utskottet har att beakta understrukit vikten av att mervärdeskalleutredningen nu söker finna en lösning pä de angivna problemen.

Herr lalman! Jag ber att fä yrka bifall till utskottets hemställan pä samtliga punkter.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Huvudmannaska -pet för förenade fabriksverkens tvätterier

SIVERT ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Sten Svensson hävdar att den analys som personalorganisationerna har bett atl få genomföra av den här frågan inle skulle leda till något annat beslut än det som nu ligger på riksdagens bord. Det är i och för sig möjligt, men det är inte detta vår reservation egentligen avser. Reservationen tar upp del sätt på vilket man från statens sida fört förhandlingarna.

Vi har ju fält en medbestämmandelag, och det är uppenbart att staten som arbetsgivare bör följa den lagens intentioner, att de anställda skall få möjlighet att påverka de beslut som fattas. De anställda har begärt att få ett bredare beslutsunderlag, att man skall analysera det alternativ som innebär en sammanhållen statlig tvätteriverksamhet. Detta har de anställda förvägrats - man har nekat att ge de anställda möjlighet att argumentera utifrån ett utredningsmaterial som skulle kunna vara ell alternativ. De anställda är övertygade om all därest man fick göra denna

113

8 Riksdagens protokoll 1977/78 Nr 37

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Huvudmannaskapet för förenade fabriksverkens tvätterier

analys skulle det rimliga beslutet inte bli det som föreligger här i dag, ulan beslutet skulle sannolikt innebära att man höll ihop tvätleriverksamheten. Om det vet vi naturiigtvis ingenting, men detta är de anställdas uppfattning. Vi vel emellertid att på samtliga berörda tvälterier har personalen reagerat mot del föreliggande förslaget. Man har gjort uttalanden och på olika säll försökt uppvakta statsmakterna för atl få behälla en sammanhållen ivätteriorganisation.

Mot bakgrund av denna myckel starka personalopinion är det märkligt all arbetsgivarparten inte ens fullgör vad som kan sägas vara rimligt när det gäller de anställdas möjlighet alt få analysera situationen och vara med och träffa beslut på ett allsidigt underlag utan alt bli satta åt sidan på det här viset. Staten bör uppträda som en föregångare när del gäller medbestämmandefrågor. Del har den inte gjort här.

STEN SVENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Efter vad jag inhämtat har det inte framkommit något under förhandlingarna med sjukvårdshuvudmännen som tyder pä att man från d(jn sidan skulle vara beredd atl diskutera något annat alternativ. All utlova en utredning kring ett alternativ som sjukvårdshuvudmännen inte kan godta är att inge personalorganisationerna falska förhoppningar. Då tycker jag att det är mera rejält alt ge klara besked från början än att ge utfästelser som man vet inle kan infrias.

När del gäller medbestämmandelagen har arbetsgivarparten fullgjort sina skyldigheter enligt de regler som nu gäller. Detta skedde vid en förhandling den 12 maj i är. Enligt de regler som finns har arbetsgivarparten en primär förhandlingsskyldighet, informationsskyldighet etc. Något medbestämmande är ju ännu inle aktuellt, eftersom det inte finns några medbestämmandeavtal som reglerar delta. Vi vet alltså inle i förväg vad ett sådant avtal skulle ha inneburit på det här området. Efter det atl arbetsgivarparten har fullgjort sina skyldigheter har staten all fatta sitt beslut, och det har skett nu.

SIVERT ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Om det skall vara ett uttryck för att inge de anställda falska förhoppningar om att den faktiska situationen får genomlysas med olika alternativ, så har det här skötts mönstergillt. Vad man har gjort har varit alt undandra organisationerna varje möjlighet att studera alternativen och genomföra förhandlingarna på basis av ett allsidigt material.

Jag tycker alt del är att vara litet vårdslös med medbestämmandelagens bestämmelser. Om de anställda behöver biträde av arbetsgivarna för de utredningar som förhandlingarna skall grunda sig på är man enligt medbestämmandelagen skyldig att se till att de får sådant biträde. Det menar jag all staten inte har gjort.

STEN SVENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Det förhåller sig så, att om man skall träffa en överenskommelse med en motpart måsle det ske på villkor som motparten kan godta. Skall del ske någon förändring i förhållande till nuvarande situation måsle det ske en förändring kring ett alternativ som kan godtas av sjukvårdshuvudmännen. Under förhandlingarna - jag upprepar detta - har det inle framkommit något som lyder på alt landstingen skulle vara beredda att diskutera något annat principalternativ än det som nu finns inom ramen för propositionens förslag.

Jag konstaterar också att såväl den förra som den nuvarande regeringen har tagit ställning för alt landstingen bör ta över förenade fabriksverkens ivälteriverksamhet. Landstingen är ju tvätteriernas huvudkunder. Detta ställningstagande grundar sig pä de överiäggningar som har skett med sjukvårdshuvudmännen och på vad som har framkommit i utredningen Tvätt-75. När nu dessa huvudmän i förhandlingarna förklarade sig villiga att ta över statens tvätteriverksamhet och när de samtidigt förklarade att delta är det enda alternativet, finns del alltså inte längre några förutsättningar för att i detta läge förhandla med dem om ett nytt alternativ.

Till sist: Varför har del blivit bättre atl tvätta i statlig regi under en borgerlig regering, när del uppenbariigen enligt förre industriministern Rune Johanssons åsikt inte var statens uppgift att ta hand om landstingens tvätt?

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Huvudmannaskapet för förenade fabriksverkens tvätterier

Tredje vice talmannen anmälde alt Sivert Andersson anhållit atl till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

OLLE GÖRANSSON (s):

Herr talman! I motionen 1976/77:1679 har jag och Lars-Ingvar Sörenson begärt att riksdagen avslår propositionen 1976/77:155 i avvaktan på en ytterligare utredning.

Motiveringen i vår motion framgår klart, och jag tycker att Sivert Andersson här på ell utmärkt sätt har motiverat varför vi från MBL-synpunkt anser alt del handlingssätt regeringen använt sig av strider mot MBL-lagen. Jag skall därför icke vidare gå in på detta.

Även om den sittande regeringen inte har så värst stor förståelse för eller önskan att lyssna på löntagarnas synpunkter är det i alla fall min förhoppning att det skall finnas tillräckligt många borgerliga ledamöter i denna kammare i dag som är beredda all gå pä reservanternas förslag om en vidare ulredning.

I propositionen har jag inte sett någon som helst ytterligare belysning av andra organisationsformer än den föreliggande. Atl företrädare för Statsanställdas förbund, TCO-S och SACO enhälligt har motsatt sig förslaget om överförande av FFV-lvälterierna lill landstingen förtiger regeringen i propositionen.

Jag anser inte heller atl den här propositionen ger någon slutlig lösning med anledning av FFV:s önskan att avveckla tvätterirörelsen. Det fram-

115

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Huvudmannaska -pet för förenade fabriksverkens tvätterier

116

går av motionen 1678 av Gunnar Olsson m. fl. att ivätlerierna i Hagfors och Ödeshög även framdeles kommer atl vara kvar inom FFV. Genom att man nu lägger fram ett förslag som bara berör en del av tvätterierna blir det inget heltäckande svar på FFV:s önskan.

Det finns redan i dag ett avtal mellan FFV och landstingen som reglerar priser m. rn. för tvätteriverksamheten. Det ger dålig, för att inte säga urusel ekonomisk kompensation till FFV. Jag är övertygad om att det förhållandet vägt tungt när FFV:s styrelse tagit ställning för att avveckla den här verksamheten. Det kan vara förståeligt i ett kort perspektiv med de bekymmer FFV har när det gäller nya investeringar.

Men jag anser att ställningstagandet är förkastligt i ett längre perspektiv. Motiveringen är att det samarbete mellan landstingen och FFV som trots allt utvecklats i de s. k. tvätteriräden kunde ha utgjort embryot till ett ökat framtida samarbete dem emellan inom andra sektorer. Jag tänker dä speciellt pä det behov av underhäll av teknisk materiel som landstingen har, på del landlekniska området, i fråga' om operationsutrustning osv. Det ligger väl i linje med FFV:s övriga verksamhet.

Vi vet vidare att det pågår en utredning om hur sjukvården i krig skall organiseras. Denna utredning kommer enligt uppgift alt lämna sitt betänkande lill sommaren. Den har bl. a. att komma med förslag om hur sjuktransport i krig skall verkställas. Det innebär all ambulanser, bilar, helikoptrar, bussar och annan materiel kan tillkomma och att det här på något sätt kan behöva ske en samordning med andra totalför-svarsmyndigheler. FFV är väl lämpat i del sammanhanget, inte minst med hänsynstagande till dess djupa försvarsengagemang inom andra sektorer.

Sten Svensson säger att förslaget ligger helt i linje med landstingens önskan atl överta tvätterierna. Jag tycker inte att det är underiigl. Det övergångsavlal som regeringen lagt på bordet är positivt ur landslingens synpunkt - det är inte tal om något annat. Men jag ifrågasätter klokheten i all nu göra denna operation emot personalen och emot de framtida behov som landslingen har av ökat samarbete med andra myndigheter osv.

Del är mot bakgrund av de här synpunkterna, herr lalman, som det för mig verkar underligt alt regeringen inle är så framsynt all den är beredd atl ta lill vara de olika samordningseffekter som trots allt står att finna här genom ett fortsalt nära samarbete mellan FFV och landstingen.

Kanske anser någon att det jag sagt verkar långsökt - att med anledning av en proposition som handlar om sjukhuslvätt i fred dra paralleller med sjuktransporter i krig med helikopter. Men för mig framträder ett klart samband mellan dessa saker, nämligen samarbete mellan olika myndigheter.

Herr talman! Lät mig sammanfatta och säga: Det borde finnas ett klart samband mellan personalens krav på annan huvudman än landstingen och samhällets krav på samordning av totalförsvarsuppgifterna. Delta

kan komma lill uttryck i en fortsalt utredning, som vi motionärer och s-reservanter i näringsutskottel har krävt.

Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall lill reservationen 1 vid näringsutskottets betänkande nr 11.

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! I del betänkande vi nu behandlar, som gäller ändrat huvudmannaskap för de tvälterier som drivs av förenade fabriksverken, är tvä tvälterier undantagna, nämligen tvätterierna i Hagfors och Ödeshög.

Olle Göransson har nyss motiverat motionen 1679, vari motionärerna motsätter sig alt förenade fabriksverkens tvälterier skall överföras till landslingen. Motionärerna anser att det är skäligt alt man tillmötesgår de fackliga organisationernas krav pä ytteriigare utredning. I detta kan jag helt instämma, och följaktligen yrkar också jag bifall till vad som framförts i reservationen 1.

I motionen 1678 hemställer vi motionärer atl riksdagen ullalar att ivätlerierna i Hagfors och Ödeshög bibehålls under statligt huvudmannaskap.

Utskottet hemställer alt riksdagen avslår vår motion med hänvisning till att man erfarit att frågan om dessa båda tvätteriers framtid övervägs inom regeringskansliet, och av den anledningen anser utskottet att det inle finns anledning för riksdagen att göra något uttalande av den innebörd som vi har önskat i vår motion.

Eftersom vi motionärer inte har en aning om vad som döljer sig inom regeringskansliet, så kan vi bara konstatera att oron och ovissheten beträffande framtida sysselsättning består i såväl Hagfors som Ödeshög. De anställda lever i ovisshet beträffande framtiden.

Första gången jag log upp den här frågan i riksdagen var i april i år, dä industriminister Åsling i ett frågesvar meddelade att det fanns flera alternativ för de bägge tvätteriernas fortsatta verksamhet. Industriminister Åsling lät förstå alt ett alternativ var att ivätlerierna i såväl Hagfors som Ödeshög förblev i statlig ägo - alltså precis det som vi senare krävde i vår motion. Ett annat alternativ som industriministern ansåg tänkbart var atl ivätterierna säljs till något företag som har, som han själv uttryckte sig, bättre möjligheter än staten att öka beläggningen vid tvätterierna.

Industriministern slog fast all vilket alternativ som än väljs måste en utgångspunkt vara att sysselsättningen inte skall påverkas negativt, samtidigt som försvarets försörjning med tvättjänster skall garanteras.

I frågedebalien sade industriministern klart ifrån alt man självfallet måste kunna räkna med alternativet statligt ägande. Detta besked lämnades här i kammaren den 12 april i år. Den 5 maj signerade industriminister Åsling propositionen 1976/77:155, som ligger till grund för del betänkande från näringsutskottel som vi nu behandlar.

Propositionens förslag gick ut på att huvudmannaskapet skulle ändras för 13 av 15 tvälterier som finns på olika orter i landel. FFV:s tvätterier

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Huvudmannaskapet för förenade fabriksverkens tvätterier

117

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Huvudmannaska -pet för förenade fabriksverkens tvätterier

i Hagfors och Ödeshög, vilka båda är specialiserade på militär tvätt, ingår inte i det huvudmannaskapsbyle som avses ske den 1 januari 1978, om riksdagen i dag så beslutar.

Men, herr talman, vad händer då med de två tvälterier som blir över?

I belänkandet hänvisas till industriministerns uttalande i propositionen, all han avser att ta initiativ till förhandlingar med tänkbara intressenter.

Del är möjligt att sådana.förhandlingar förts, förs eller kommer att föras. Därom vet åtminstone inte vi motionärer något. Det skulle vara intressant att bli upplyst om vad utskottet baserar sitt påstående på när utskottet säger sig ha erfarit att frågan om framliden för tvätterierna i Hagfors i Värmland och Ödeshög i Östergötland övervägs inom regeringens kansli. För oss motionärer vore ett besked om vad som övervägs intressant, men det är av sekundär betydelse jämfört med vad ett besked skulle betyda för de människor som berörs och för vilka tvätterierna i Hagfors och Ödeshög är försörjningsobjekt.

Bara i Hagfors, som jag känner bäst lill, är i dag 56 personer anställda. Av dessa är 46 kvinnor. Hagfors har fåll vidkännas och kommer i samband med slålkrisen atl få vidkännas svära sysselsättningsproblem, och jag tror mig veta att oron bland de anställda och bland de ansvariga kommunalmännen är minst lika stor i Ödeshög. Där är arbetsstyrkan av ungefar samma storiek som i Hagfors - kanske något större.

Att vi motionärer har hemställt atl riksdagen skulle uttala sig för att Ivätterierna i Hagfors och Ödeshög bibehålls under statligt huvudmannaskap beror på att, som statsrådet själv skrev i sin proposition, FFV:s tvätterier i Hagfors och Ödeshög tvättar enbart för försvaret. Av den anledningen kan följaktligen inte resp. landsting ha så stort intresse av all överta dessa bägge tvälterier. När ingel besked har givits från in-dustridepairtementet har delta ocksä lagils till intäkt för alt staten inte längre har något intresse av att bibehålla dessa bägge enheter.

Herr lalman! Ovissheten för framliden beslår och har inte på något sätt skingrats genom vad som sägs i näringsutskottets belänkande, och i första hand vill jag på de anställdas vägnar hos utskottets talesman efterlysa vad som egentligen kan dölja sig bakom de överväganden som enligl ulskoitsskrivningen äger rum i regeringen Fälldins kansli.

I detta anförande instämde Maj Lis Landberg (s) och Elvy Nilsson

(s).

118

STEN SVENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill erinra om alt jag i mitt inledningsanförande påpekade på de två tvätterier - i Hagfors och Ödeshög -, som lämnats utanför, skall behållas under statligt huvudmannaskap. De är inte berörda av propositionens förslag, och därför blir det ingen ändring. I del fall att en ändring på det här området skulle aktualiseras framöver förutsätts del att regeringen återkommer till riksdagen med en proposition med förslag om detta. Men man behöver inte nödvändigtvis tolka den skriv-

ning som har gjorts i propositionen eller i utskottsbetänkandet så, att detta skall bli fallet. Självklart har ju staten under alla förhållanden ett uppföljningsansvar för verksamheten. Den översyn som nu pågår inom industridepariementet är givetvis iscensatt för att följa upp verksamheten över huvud taget.

GUNNAR OLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det var ju ett klart besked när utskottets talesman säger alt del är fastslaget atl de båda tvätterierna i Hagfors och Ödeshög skall bestå under statligt huvudmannaskap. Det är starkare än vad industriministern antydde här i kammaren under våren, dä han sade alt detta kiinde vara ett länkbart alternativ. Men nu slår Sten Svensson fast alt dessa båda tvälterier kommer atl bestå under statligt huvudmannaskap. Det är som sagt ett klart besked som vi skall ta fasta pä i både Värmland och Östergötland.

Jag är emellertid fortfarande litet tveksam, därför att löften har liksom fått en annan valör sedan vi fick ny regering; de har många gånger övergått till målsättningar för atl slutligen mynna ul i förhoppningar. Men är detta ett klart löfte från Sten Svensson, skall vi ta fasta på det och notera det med tillfredsställelse.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Huvudmannaskapet för förenade fabriksverkens tvätterier

STEN SVENSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag kan inte ge några andra löften än dem som del tillkommer mig all ge på grundval av de överväganden som skett i utskottet. Del är utskottet som konstaterat det som jag redovisat.

Dessutom vill jag påpeka alt - något som f ö. herr Olsson nyss framhöll - den huvudsakliga kunden, försvaret, redan finns inom den statliga sektorn. Även detta förhållande talar ju för alt dessa båda tvätterier framdeles bör behållas under statligt huvudmannaskap.

GUNNAR OLSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tycker att herr Svensson byter fot. I ulskollels betänkande slår ingenting om alt de båda tvätterierna skall förbli i statlig ägo. Det slår bara att "frågan om dessa tvätteriers framtid övervägs inom regeringskansliet". Det är ju två helt skilda saker. Del var detta övervägande som vi ställde oss tveksamma och tvivlande lill. Men skall tvätterierna förbli i statlig ägo, vilket icke står i utskottets betänkande, då är vi naturiigtvis nöjda och belåtna med det beskedet. Ingenting i utskottets betänkande ger emellertid belägg för detta.

GUNDE RANESKOG (c):

Herr talman! Jag har med intresse lyssnat pä argumenten om dessa tvätteriers huvudmannaskap. Det kan inte hjälpas att jag måste ställa frågan om det är så att landstingen skall ha fullt förtroende för ett statligt verk, medan man från statens sida har anledning att vara misstänksam mot landstingen.

119

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Huvudmannaska -pet för förenade fabriksverkens tvätterier

Ur arbetsmarknadssynpunkt har vi i dag stora gemensamma bekymmer. Men att dessa tvätterier skulle ligga fastare och bättre i statlig regi än hos landslingen förefaller rätt egendomligt. Det är väl ändå så att den kund som har mest atl göra med tvätterierna ocksä skall ha det största ansvaret för alt de fortsättningsvis existerar. Då det nu enligt utskottet lutar åt att dessa tvätterier får landslingen som huvudman, så har del börjat lägga sig en viss ro och vila över det hela samt en känsla av trygghet hos de anställda.

När jag i mitt landsting för ett par veckor sedan röstade för huvudmannaskapets överförande till landstinget kände jag - och jag tror många fler - en viss tillfredsställelse med detta. Därigenom visste vi i någon mån hur det kommer alt gå för dessa tvälterier, även om ingen kan bedöma hur det blir i en framtid. Om landstingen blir huvudman för dessa tvälterier, innebär det utan tvivel en viss trygghet också för de anställda.

Att nu riva upp det hela och börja om på nytt är att skapa oro på arbetsfältet, något som jag tycker man kan förskona de anställda frän. När en del landsting redan har gått i författning om att överta huvudmannaskapet, även om åtskilliga problem återstår all lösa - samtvätt o. d. - så tycker jag att vi har kommit in på en väg som är värd att pröva och bevandra. Det kan väl komma tider då man gör en total översyn.

Jag vill, herr lalman, med dessa ord yrka bifall till utskottets förslag, som ligger i linje med propositionen.

LARS-ÅKE LARSSON (s):

Herr talman! Jag sitter i samma landsting som Gunde Raneskog i Alingsås men har inle riktigt samma uppfattning som han. Den ytterligare ulredning som föreslås i reservationen lar så kort lid alt den inte kan försvåra någonting för landstingen. Tvälterierna kommer ändå att existera. Tvärtom får man bättre underlag för vad som skall ske i fortsättningen.

I Alingsiis slår en stor majoritet bland personalen bakom de fackliga krav som har framförts till bl. a. näringsulskoliet. Man har där ocksä hotel över sig atl kanske föriora hundratals arbeten, vilket självfallet oroar. Eftersom en ytterligare utredning tar så kort lid är jag förvånad över atl vi inte får stöd för de fackliga kraven.

Jag vill också passa pä alt påminna om att av de 2 000 människor som berörs av beslutet här i dag har 1 700 kommit in med sina namnunderskrifter och ställt sig bakom de fackliga krav som har framförts till utskottet.

120

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s):

Herr talman! Jag har inte för avsikt alt gå in i någon omfattande sakdiskussion. Men eftersom herr Sten Svensson har åberopat mig i debatten.

vill jag helt kort erinra om bakgrunden lill den proposition som vi nu har all ta ställning till.

Först genomfördes en allmän ulredning om förenade fabriksverken. Utredningens förslag gick ul på en omstrukturering av verksamheten. Framför allt ville man inrikta den framlida produktionen på tvä huvudlinjer. En linje skulle vara produktion av militär materiel och en underhåll av sådan materiel. Tvätleriverksamheten borde enligl utredningen skiljas ul frän FFV.

Efter åtskilliga förhandlingar, förda av den tidigare regeringen och vår personal i industridepartementet, lämnade vi en proposition till riksdagen om FFV och dess framtida organisation, varvid vi så långt möjligt sökte tillmötesgå personalorganisationernas önskemål. Tvätleriverksamheten lämnades utanför. Vi företog ytterligare utredningar och inledde förhandlingar med landslingen om ett eventuellt övertagande av huvudmannaskapet.

I den reservation som nu har fogats till näringsutskottets betänkande har vi inle velat la ställning lill resultatet av dessa förhandlingar, eftersom personalorganisationerna inte anser sig ha haft möjlighet all framlägga ett förslag såsom alternativ till det som förhandlingarna mellan staten och landstingen har lett fram till. Därför kunde inle heller landstingen, herr Sten Svensson, ta ställning lill något alternativ till det förslag som förhandlingarna hade lett fram till. Det fanns ju ingel alternativ atl bedöma.

Delta har varit avgörande för oss. Vi tar inte ställning för eller emot staten eller landslingen i detta ögonblick. Vi säger atl förhandlingarna borde ha bedrivits i den anda som den nya medbestämmandelagen grundas på. Så har inle skett, vilket vi är kritiska mot.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Huvudmannaskapet för förenade fabriksverkens tvätterier

STEN SVENSSON (m):

Herr lalman! Har Rune Johansson alltjämt samma ambition i denna fråga som kom lill uttryck under hans tid såsom industriminister, nämligen all dessa tvälterier skall föras över på landstingen?

RUNE JOHANSSON i Ljungby (s):

Herr lalman! På den tidigare regeringens tid inledde vi förhandlingar med landslingen. Vi hade sedan atl ta ställning till resultatet av dessa förhandlingar. Om vi varit kvar i kanslihuset när förhandlingsresultatet presenterades och fäll besked från personalorganisationerna om all de inte ansåg sig ha möjlighet alt framlägga ett alternativt förslag, hade vi säkerligen föranstaltat om utvidgade förhandlingar.

De förhandlingarna kan jag alltså i dag inle ta ställning lill. Därför har jag inte heller anledning alt ange någon ståndpunkt i huvudman-naskapsfrägan. Jag har bara konstaterat alt även personalorganisationerna finner del i och för sig rikligt att tvätleriverksamheten läggs utanför FFV. De vill ha en specialorganisalion härför. Ingen av oss kan säga

121

9 Riksdagens protokoll 1977/78 Nr 37

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Huvudmannaska -pet för förenade fabriksverkens tvätterier

hur den organisationen skall se ul. Vi har inte fått tillfälle att göra den bedömningen.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Sivert Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 11 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sivert Andersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156

Nej - 143

Avstår - 2

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Sivert Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

122

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 11 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Ingvar Svanberg m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Sivert Andersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157

Nej - 144

Avstår - 1

§ 26 Leasingsystemet för personbilar

Nr 37

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1977/78:17 med anledning av motion om översyn av leasingsystemei för personbilar.

BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr talman! Begreppet leasing, dvs. uthyrning av bl. a. bilar, har uppstått och utvecklats i USA. Verksamheten har också i Sverige nätt stor omfattning. De flesta leasingbolag är bankerna närstående företag. År 1974 hyrde dessa bolag ut maskiner och andra utrustningar för ett sammanlagt värde av 354 milj. kr. Vid sidan av leasingbolagen bedriver dator-och kontorsmaskinföretag samt företag inom bilhandeln en omfattande leasingverksamhet. Enbart inom bilhandeln tecknades år 1974 leasingavtal till ett värde av ungefär 350 milj. kr. Inom bilhandeln är leasingverksamheten en del av den s. k. vagnparksförsäljningen - dvs. försäljning till företag. Vanligen är det återförsäljarna som äger bilarna. Generalagenterna bistår med råd och anvisningar samt hjälper återförsäljarna i vissa fall med finansieringen. Uthyraren är således ofta en återförsäljare.

Systemet med leasingbilar är under snabb utveckling. Antalet uthyrningsbilar har ökat frän 600 är 1960 till ca 70 000 i dag. Förelagens andel av antalet nyregistrerade bilar uppgick år 1975 till 43 %. Var tionde ny bil är leasingbil.

Skälen till att jag tillsammans med några andra socialdemokrater har motionerat om en översyn av leasingsystemet för personbilar är flera. Systemet innebär stora orättvisor gentemot konventionellt ägande av bil. Detta gäller såväl vid inköpet som i beskattningshänseende. Bland de förmånligare villkor som är förbundna med bil-leasing kan nämnas av-dragsrält för mervärdeskatt och särskilda regler för avdrag vid beskattningen. Och anmärkningsvärt nog är leasingbilar befriade från arbetsgivaravgift. Leasingsystemei motverkar också med sin nuvarande utformning den minskning av energiförbrukningen inom transportsektorn som är nödvändig för att uppställda besparingsmål på energiområdet skall kunna uppnås.

Av landets totala energiförbrukning svarar samfärdselsektorn årligen för drygt 19 %. Hela 75 96 av sektorns energiförbrukning faller på persontrafiken, och inom denna trafik förbrukar personbilen hela 90 96. Personbilarnas energiförbrukning har ökat oroväckande på senare är. Deras andel av oljekonsumtionen steg mellan 1970 och 1976 från 9,5 lill 12 96.

Näringsutskottet har i sitt yttrande över motionen menat att de synpunkter som däri framförs redan har uppmärksammals i skilda sammanhang. Atl några av de problem som vi berör redan har behandlats i utredningssammanhang kan i och för sig vara riktigt. Men om vi ser till det betänkande om bil-leasing som framlades 1975 (Ds K.1975:11) och som nu åberopas i näringsutskottets betänkande, så har inte utredningen gått närmare in på t. ex. beskattningsfrägorna.

Däremot har de synpunkter som gäller energihushållningen beaktats

Onsdagen den 30 november 1977

Leasingsystemet för personbilar

123

Nr 37 i en nyligen publicerad rapport, utgiven av en expertgrupp inom ener-

Onsdagen den gikommissionen.

30 november 1977 ' rapporten konstateras, alt för all uppnå större besparingar inom en

_____________ så kort tidsperiod som fram till år 1990, krävs det kraftfulla slyråtgärder

Leasingsystemet för för att framför allt begränsa personbilarnas bränsleförbrukning. Expert-
personbilar gruppen konstaterar all en person som har tillgäng till firmabil eller lea-

singbil ofta väljer en större bil än om han själv skulle ha finansierat köpet och dessutom sannolikt kör bilen på ett mindre energibesparande sätt. Experterna menar att en förändring av förutsättningarna för privatpersoner all för eget bruk använda firma- eller leasingbil skulle dels göra det möjligt all fä lill stånd en övergång till inköp eller leasing av mindre och energisnålare personbilar, dels påverka antalet firmabilar och leasingbilar.

Transportforskningsdelegationen inom delegationen för energiforskning undeistryker också i sitt betänkande SOU 1977:58 behovet av ekonomiska styrmedel för alt uppnå avsedda energisparmäl.

1 de yttersta av dessa dagar har tecken i skyn visat sig, vilka lyder på all även personer inom regeringskretsen nu börjar bli medvetna om all orättvisor finns inbyggda i leasingsystemei. Jag åsyftar då budgetminister Mundebos uttalande för någon vecka sedan att del finns goda skäl alt låta arbetsgivarna betala arbetsgivaravgift på fri bil, dvs. leasingbil. Del kan således finnas anledning att åtminstone t. v. hysa en svag förhoppning om all leasingsystemei kommer att närmare synas i sömmarna. Om så inle sker finns det anledning att återkomma till frågan. För dagen har jag emellertid ingel särskilt yrkande.

124

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr lalman! Herr Silfverstrand har ju pä ett utföriigt säll redogjort för de problem som enligt hans uppfattning sammanhänger med leasingsystemei. I långa stycken kan jag dela hans uppfattning, och det gör f ö. ocksä utskottet.

Vid behandlingen av motionsklämmarna i våras - del gällde i första hand frågan om forskning samt frågan om ändring av vägtrafikförordningen, så alt samåkande i större utsträckning kan komma till stånd - framgick del atl väglrafiklagsliftningen inte lägger några hinder i vägen för samäkandet och alt den grupp på forskningssidan som sysslar med de här sakerna får pengar från iransporlforskningsdelegationen. Så på den här punkten är allting klart. Men jag delar herr Silfverstrands uppfattning all det är viktigt alt spara energi, och inom samtliga partier här i huset anser man alt vi skall spara energi på olika sätt, det må gälla bostäder eller bilkörning. Det är ett mål som vi bör försöka uppnå.

Beträffande synpunkterna i motionen vill jag emellertid säga all det är ett slags naturaförmån att ha leasingbil. Detta har ocksä uppmärksammats då det gäller pensionskommitténs belänkande som har varit på remiss. Här har riksrevisionsverkel uttalat bl. a. följande: "I avgiftsunderlaget ingår f n dels kontant lön, dels värdet av naturaförmånerna

kost och bostad. Det finns emellertid även andra förmåner som i beskattningshänseende likställs med kontant lön. Förmånsvärdet av t ex fri bil är således en förmån som beskattas men som inte räknas med i avgiftsunderlaget. RRV anser det vara en brist i kommitténs arbete att kommittén inle behandlat frågan om vilka förmåner som skall medräknas i avgiftsunderiaget."

Frågan har alltså uppmärksammals, så jag tror att man kan förutsätta all någonting kommer alt hända pä del här området. Då blir det kanske inle lika altraktivt alt använda sig av leasingförfarandet.

Det enorma utbudet av leasingbilar är, som herr Silfverstrand sade, ett problem även för bilbranschen. Bilfirmorna börjar märka att leasing-förfarandet slår tillbaka på dem själva genom de kapitalproblem som uppstår när de tvingas ligga inne med så stora lager av begagnade bilar.

Utskottet anser all motionens synpunkter om energisparande och möjligheter till samåkning redan har uppmärksammats och är tillgodosedda. Ell enhälligt utskott har därför inte funnit anledning all uttala sig för en översyn av leasingsystemet.

Med del anförda, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Registrering vid inköp av premieobligationer

Överiäggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 27 Registrering vid inköp av premieobligationer

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1977/78:19 med anledning av motion om registrering vid inköp av premieobligationer.

HELGE KLÖVER (s):

Herr talman! Ell enigt utskott har föreslagit alt motionen i detta ärende avslås, och jag skall därför inte ställa något yrkande. Någon liten kommentar finns del ändock anledning alt göra i samband med det avlämnade betänkandet.

Som bekant använder sig vissa kapitalstarka personer av olika metoder för all placera kapital sä alt de kan undvika alt betala förmögenhetsskatt. Men eftersom det finns en lag som säger att man skall betala skatt på förmögenheter av viss storiek, bör vi väl vara överens om all i den mån det är möjligt förhindra att pengar kan placeras på ett okontrollerat sätt. I nuvarande finansläge bör del ocksä vara särskilt angelägel att försöka fä ul så mycket som möjligt av de skatter som det finns anledning all ta ut.

Registrering av premieobligationer i Värdepapperscenlralen skulle enligt vad vi motionärer anser vara ett sätt att täppa lill ett kryphål. Nu har utskottei hört sig för hos några remissinstanser, och de hävdar alt del skulle bli ett krångligt och dyrbart förfarande alt registrera premie-

125

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Registrering vid inköp av premieobligationer

obligationer i Värdepapperscentralen, och det är möjligt att man får hysa tilltro till experterna på den punkten.

En motivering gör mig dock litet fundersam. Utskottet säger bl. a. atl ett registrerings- och kontrollsystem skulle minska statens möjligheter att placera obligationslän. Bristen på kontroll skulle således göra svenska statens premieobligationer mera lättsålda.

Den viktigaste remissinstansen, riksskatteverket, ansluter sig allmänt till den upi)fattning som ges lill känna i motionen alt frånvaron av kontrollmöjligheter i fråga om premieobligationer inle är tillfredsställande. Verket är positivt till alla förslag som är ägnade alt möjliggöra kontroll av innehav av premieobligationer och anser att del borde utredas om det inte finns enklare och mindre kostnadskrävande former för skattekontroll av premieobligationer.

Det finns säkerligen goda skäl lill att den här frågan uppmärksammas också i fortsättningen, och det kommer kanske alt ges anledning att återkomma till den.

126

KARL-ANDERS PETERSSON (c):

Herr talman! Utskottet har bedömt motionen med utgång från de tidigare utredningar som har företagits om en eventuell registrering av premieobligationer. Dessa utredningar har visat alt ett införande av ett system med registrering av premieobligationer genom VPC skulle få en starkt byräkratiserande effekt.

Det har också visat sig alt premieobligationerna är fördelade på väldigt många människor; i vårt betänkande finns uppgifter på hur mänga det rör sig om enligt en utredning, verkställd så sent som 1972.

Med utgångspunkt i dessa fakta och eftersom vi menar alt en registrering skulle medföra betydande kostnader för statsverket har vi frän utskottels sida ansett alt det är omöjligt att f n. genomföra en registrering enligl motionärernas förslag.

Jag ber all fä yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Ulskollels hemställan bifölls.

På förslag av tredje vice talmannen beslöts all kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

§ 28 Anmäldes och bordlades

Proposition

1977/78:69 om ändring i 6 kap. brottsbalken

§ 29 Anmäldes och bordlades Motioner

1977/78:206 av Lars Werner m.fl. 1977/78:207 av Allan Åkerlind

med anledning av propositionen 1977/78:68 om ändrade regler för beskattning av inkomst av en- och ivåfamiljsfastigheter.

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Anmälan av interpellationer

§ 30 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits lill kammarkansliet

den 30 november

1911/18:S3 av Karl Erik Olsson (c) u\\ kommunikationsministern om civil flygförarulbildning vid F 5:

Alltsedan andra väridskriget har den civila luftfarten huvudsakligen rekryterat sina piloter bland flygförare, som utbildats och tjänstgjort vid flygvapnet. Denna rekrytering var ända in pä 1960-lalet naturlig och ändamålsenlig - även för flygvapnet. De fördelar som fanns i detta system har vänts lill stora och kostnadskrävande nackdelar, främst genom ändrade anställningsformer för flygvapnets piloter samt ökande kostnader för komplicerade flygsystem. Flygvapnet vill behålla sina till stora kostnader omskolade krigsflygplanspiloter lill ca 38 års ålder, medan bolagen vill rekrytera sina aspiranter före 34 års ålder.

Med en rekryteringsbas under 1940- och 1950-talen på 100-200 årligen grundutbildade flygförare innebar SAS och LIN:s förarrekrytering begränsade problem för flygvapnet. I dag är förhållandena radikalt annorlunda, och 25-35 förare per årskull är ett för litet rekryteringsunderiag för de kommersiella bolagen, samtidigt som det är ett pressat flygförar-minimum för flygvapnet.

Flygbolagen SAS och LIN har delgivit chefen för flygvapnet del samlade behovet av nyrekrytering under slutet av 1970-lalel och hela 1980-talel. I betydande utsträckning erfordras denna rekrytering för att läcka pensionsavgångar. Bolagens rekryteringsbehov 1977 motsvarar t. ex. hela den produktion av flygförare som flygvapnet har anpassat till sin egen krympande organisation. Utöver SAS/LIN finns dessutom ytteriigare flygföretag som rekryterar piloter ur flygvapnet. Behovet för 1979 är i SAS/LIN:s rekryieringsplan 55 nya piloter från Sverige (och 70 från Norge och Danmark, om dessa kan fylla sin kvot).

Del är nödvändigt att snabba åtgärder vidtages för atl påverka och förändra denna situation om SAS/LIN:s behov skall tillgodoses och om flygvapnet skall kunna bibehålla sina förutsättningar att lösa ålagda uppgifter.

127

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Anmälan av interpellationer

128

F 5 i Ljungbyhed, Kristianstads län, har sedan 1930 utbildat flyglärare inom försvaret. Antalet elever har varierat mellan 8 och 10 och upp till ett tjugotal. Efter hand som flygutbildningen har förändrats har också flyglärarkurserna moderniserats. Strävan vid F 5 är atl ha en så hög standard som möjligt på flygutbildningen. Detta har medfört att kunnandet, insikten och utvecklingsnivån på området torde ligga högt. Inom Sverige - eller Norden - torde F 5 vara den enda utbildningsanslalten som helt behärskar utbildningsområdet och utbyggts för detta ändamål.

Förståelse och känsla för flygsäkerhelsarbetet i dess vidaste bemärkelse är någonting som tar tid att tillägna sig. Ett upplevt och innött know-how är nödvändigt för ett gott resultat.

För all nå en så hög flygsäkerhetsnivå som möjligt måsle man redan från början ge eleverna den utbildning som är kopplad till flygsäkerheten. Flygljänst kräver av den enskilde flygföraren mycket god fysisk kondition och hög prestationsförmåga.

För alt höja motivationen och förståelsen för en regelbunden motion har vid F 5 under lång tid bedrivits många och varierande aktiviteter. På F5:s område och i dess närhet finns stora möjligheter till fysiska aktiviteter med bl. a. två gymnastiksalar, två idrottsplatser, en squashhall, tvä lerrängbanor, tre tennisbanor samt en kommunal simbassäng i flottiljens närhet.

Kravet pä en vårdinrättning vid en flygskola är av naturliga skäl myckel stort. Elevens insikt och förståelse för de speciella medicinska och fysiologiska kraven är av stor betydelse. Särskilt utbildad läkare och tandläkare finns på förbandet, vilkas huvudsakliga uppgift utgörs av (förutom den rent praktiska delen med flygläkarundersökning, landbehandling osv.) utbildning i ämnet flygmedicin.

F. n. finns på F 5 två flygplanstyper för grundläggande utbildning. Dels är det ett enkelt, billigt propellerflygplan av typ Sk 61 Scollish Aviation Bulldog, inköpt 1971, som kan användas ytterligare mänga år. Flygplanets utbildningsmiljö är väl avpassad för de speciella krav man måsle ställa vid grundläggande utbildning.

Dels är det ell tvåmotorigt svenskt jetflygplan, SAAB 105 Sk 60, speciellt framtaget för jetskolutbildning. Flygplanet är väl provat i utbildningssammanhang, såväl ekonomiskt som utbildningsmässigl. Sk 60 är ett flygplan, som även är användbart för utbildning av piloter inom den civila sektorn.

Under våren 1977 modifierade flygvapnet ett antal Sk 60. Modifieringen innebär all flygplanen är inslrumentutrustade och kan utnyttjas för IFR-flygning enligt civila normer. Sk 60 D kan utnyttjas för den civila in-slrumentbevisutbildningen. Flygplanet har med sina tvä motorer och ringa komplexitet en myckel låg haveri- och felfrekvens.

I dagens läge rekryterar de civila bolagen i huvudsak sina förare bland flygvapnets för krigsuppgifter utbildade förare. Bolagen genomför sedan en kompletterande teoretisk och praktisk skolning lill de civila cerlifikal (C/D) som erfordras. Därefter vidtar inflygning på aktuella transport-

flygplan och gällande bolagsrutiner.

F 5 har i dag en utbildningsorganisation som läcker in den största delen av grundutbildningen även av civila piloter. Dessutom har F 5 en lärarkader med kunnande och erfarenhet, som bedöms vara väl lämpad att handha denna utbildning. Vad som erfordras är en begränsad vidareutbildning av dessa lärare för alt tillgodose luftfartsverkets krav.

I dag finns viss överkapacitet vid F 5. Sysselsättningsläget för flyglärare i det övre ålderslägel är problematiskt. Chefen för flygvapnet har fastställt en övre åldersgräns på 45 år. Denna gräns är satt mot bakgrund av de 'påfrestningar den militära skolflygningen ger. Den civila ceriiflkatulbild-ningen är av helt annan och fysiskt mindre påfrestande art. De rutinerade och välutbildade flyglärarna skulle kunna kvarstå i tjänst betydligt längre (50-55 år).

I nuvarande läge ter det sig onödigt att bygga upp en särskild civil flygskola för utbildning av piloter till de kommersiella flygbolagen.

Vid F 5 finns i dag allt som erfordras för atl genomföra en flygutbildning, som skulle tillfredsställa både ett militärt behov och hela det svenska förarbehovet i bl. a. SAS och LIN.

Det för F 5:s verksamhet i viss mån tillrättalagda luftrummet och del uppbyggda ledningssystemet härför sväljer utan vidare åtskilligt mera än vad del i dag utnyttjas för. Samma är förhållandet med F 5:s exklusivt tilldelade övningssektorer och möjligheterna till övning i instrument-inflygning lill våra flygbaser.

Vid civil flygutbildning pä F 5 kan civila instrumenlinflygningsmeloder övas på Sturup och vid Ängelholm, Halmstad, Ronneby och inom kort (juni 1978) även vid Kristianstad. Närheten till kontinenten ger även möjlighet för civilregistrerade flygplan att öva i det reglerade luftrum som täcker Nordeuropa.

Frågan om kvinnliga piloter borde i dagens samhälle inte vara något problem. Det torde vara helt naturligt atl könet i sig självt inte skall utgöra någon rekryteringsspärr.

Erfarenhet frän skolning av kvinnliga flygelever finns bl. a. frän den utbildning av trafikledare vilken bedrivs i F 5:s regi. Här har man en elevgrupp som är homogen så till vida atl samtliga är lämpliga som tra-fikledaraspiranler. Någon skillnad när det gäller ulbildningsresullal har inte märkts mellan manliga och kvinnliga elever bland de blivande trafikledarna.

De civila bolagen måste nyrekrylera flygande personal för att möta de stora pensionsavgångarna. Flygvapnet, som tidigare varit en lämplig och naturiig rekryteringsbas, behöver nu behålla sin flygande personal längre.

Vid F 5 finns en i dag väl fungerande flygskola med stödfunktioner. Till måttliga merkostnader kan elevproduktionen ökas avsevärt. Erfaren och väl utbildad personal, flygplan och annan utbildningsmateriel samt lokaler finns redan i bruk.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag atl lill kommunika-

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Anmälan av interpellationer

129

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Anmälan av interpellationer

tionsministern få framställa följande fråga:

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att utnyttja de vid F 5 befintliga utbildningsresurserna i samband med civil flygförarulbildning och pä så sätt bespara samhället betydande kostnader?

1977/78:84 av Gösta Andersson (c) till socialministern om pensionärernas ekonomiska grundtrygghet:

De som nu är pensionärer har genom sina arbetsinsatser bidragit till all bygga upp dagens samhälle. De pensionssystem som under årens lopp har byggts upp syftar till alt ge en ekonomisk trygghet på ålderdomen. För all det ökande antalet äldre skall kunna känna en trygghet även när det gäller omvårdnad och service behövs stora satsningar för detta område. I ell trängt ekonomiskt läge kan det vara nödvändigt att prioritera en utbyggnad av den sociala omvårdnaden och sjukvärden framför ekonomiska förbättringar som går längre än vad som i dag är beslutat. Besluten om årliga uppräkningar av pensionstillskotten och om automatiska pensionshöjningar när priserna stiger måste dock slä fast. Det är såväl ekonomiskt som psykologiskt nödvändigt atl pensionärerna fär garantier för detta.

Är socialministern beredd alt redovisa regeringens inställning i dessa frågor och att garantera att de beslut om framtida pensionshöjningar som fallats slår fast?

den 29 november

130

1977/78:85 av Per Gahrton (fp) lill socialministern om pensionärernas ekonomiska grundtrygghet:

En av de grundläggande principerna bakom pensionssystemet är värdesäkerhet. Folkpension, pensionstillskott och ATP är numera knutna lill basbeloppet - som i sin tur bygger pä konsumentprisindex. Frågan är emellertid om basbeloppets utveckling på ett rättvisande sätt motsvarar konsumtionskostnadsökningarna för pensionärerna. Från bl. a. pensionärsorganisationernas sida har man framfört kritik i minst tre avseenden:

1. Man menar atl konsumentprisindex avviker från de flesta pensionärers konsumtionsmönster.

2. Man vill att förändringar i prisindex snabbare skall slå igenom i pensionshöjningar. Nu påverkas basbeloppet inte förrän prisindex förändrats med tre enheter. Dessutom påverkas pensionerna inte förrän andra månaden efter en höjning av basbeloppet.

3. Man påpekar att indexnämnden i statistiska centralbyrån på sedvanligt säu är sammansatt av arbetsmarknadens parter och de stora inr tresseorganisationerna. Men pensionärerna - som kanske mer än någon annan folkgrupp är direkt beroende av utformningen av konsumentprisindex - saknar representation.

Det finns alltså bland pensionärerna starka önskemål om en förstärkt standardtrygghet.

Av 1,3 miljoner ålderspensionärer saknar fortfarande mer än hälften ATP. Ett mycket stort antal pensionärer är därför hänvisade till alt leva på folkpension plus pensionstillägg, dvs. i dag 1 219 kr. per månad. Därtill skall läggas bostadstillägget, som dock varierar i storlek från kommun lill kommun och inle alllid täcker den verkliga bostadskostnaden.

Möjligheterna för pensionärer att tjäna extra pengar och genom egen insats förbättra sin standard är starkt begränsade. Antalet pensionärer i förvärvsarbete sjunker stadigt. Den röriiga pensionsåldern är rörlig i huvudsak neråt. Arbetsmarknadssituationen, gällande avtal om avgångs-skyldighet och i viss mån skalle- och bidragssystemets marginaleffekter verkar i riktning mot en ökad isolering av pensionärerna från möjligheter till egna förviirvsinkomster.

Mot den bakgrunden och med hänsyn till att också i framtiden en betydande grupp pensionärer beräknas sakna ATP - år 1985 ca 430 000 - är det viktigt att pensionssystemets grundförmåner tryggar en rimlig levnadsstandard. Redan i dag är det många som menar att pensionärernas grundtrygghet ligger för lågt, alt den medför en betydande knapphet. Del var ocksä därför som pensionskommittén hade i uppdrag all pröva möjligheten till en förbättring av pensionärernas grundtrygghet. Tyvärr har kommittén inte ansett en sådan förbättring vara möjlig i rådande samhällsekonomiska läge.

Mot den bakgrunden är det inte konstigt om en stor oro har spritt sig bland landels pensionärer med anledning av ett uttalande av LO-ordföranden som har tolkats som ett förslag om en direkt försämring av pensionärernas ekonomiska grundtrygghet genom en upplösning av kopplingen mellan grundpension och prishöjningarna. Jag förutsätter att regeringen slår helt främmande inför sådana förslag.

Jag vill därför fråga socialministern:

Vill socialministern bekräfta alt regeringen bestämt avvisar LO-ord-förandens förslag om försämringar av pensionärernas ekonomiska grundtrygghet?

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Meddelande om frågor

§ 31 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts den 29 november

1977/78:170 av Magnus Persson (s) lill arbetsmarknadsministern om åtgärder för alt förbättra sysselsättningsläget för byggnadsarbetare i Värmlands län:

131

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Meddelande om frågor

Enligt nu föreliggande rapporter och prognoser synes arbetsmarknadslägel för landets byggnadsarbetare vara mycket alarmerande. För kommande säsong visar prognoserna pä ytterst alarmerande arbetslöshels-siffror för stora delar av landet. Arbetslösheten i november månad, 3,7 %, är en fördubbling jämfört med föregående år. AMS räknar med att arbetslösheten kommer alt stiga kraftigt och Svenska byggnadsarbetareförbundet räknar med en arbetslöshet på 10 000-12 000 byggnadsarbetare under första kvartalet 1978.

I Värmlands län visar föreliggande prognoser följande siffror: 1 100 byggnadsarbetare eller ca en tredjedel av länels byggnadsarbetare beräknas gå ulan arbete i februari-mars nästa år, enligt de uppgifter länsarbetsnämnden i dag känner lill. Med anledning av denna situation måsle extra ordinära åtgärder vidtas för alt skapa sysselsättning ål länets byggnadsarbetarkär.

Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern alt vidtaga för att förbättra sysselsättningsläget för byggnadsarbetare i Värmlands län?

132

1977/78:171 av Magnus Persson (s) till bosladsministern om vissa åtgärder för all främja sysselsättningen för byggnadsarbetare:

Enligt nu föreliggande rapporter och prognoser synes arbetsmarknadslägel för landets byggnadsarbetare vara myckel alarmerande. För kommande säsong visar prognoserna på ytterst alarmerande arbetslöshetssiffror för stora delar av landet. Arbetslösheten i november månad, 3,7 96, är en fördubbling jämfört med föregående år. AMS räknar med alt arbetslösheten kommer all stiga kraftigt och Svenska byggnadsarbetareförbundet räknar med en arbetslöshet på 10 000-12 000 byggnadsarbetare under första kvartalet 1978.

1 Värmlands län visar föreliggande prognoser följande siffror. 1 100 byggnadsarbetare eller ca en tredjedel av länets byggnadsarbetare beräknas gå ulan arbete i februari-mars nästa år, enligl de uppgifter länsarbetsnämnden i dag känner lill.

Med anledning av denna situation måste extra ordinära åtgärder vidtas för alt skapa sysselsättning ål länels byggnadsarbetarkär.

På bostadsområdet kan sammanfattningsvis konstateras alt situationen i viktiga avseenden har försämrats del senaste året. Kostnaderna har stigit och brist på kapital har bromsat byggandet. Regeringen har hittills varit alltför passiv när det gällt att möta denna utveckling. Kraftfulla motåtgärder måste nu sällas in.

Är statsrådet beredd atl i avvaktan på aviserad proposition om energibesparande åtgärder i befintlig bebyggelse inleda viss försöksverksamhet i Värmlands och Norrbottens län?

den 30 november

1911/18:112 av Jörgen Ullenhag (fp) till försvarsministern om den framtida lokaliseringen av hemvärns- och frivilligavdelningen inom Uppsala försvarsområde:

Efter riksdag.sbeslutet om flyttning av SI Fo 47/48 från Uppsala lill Enköping har frågan om frivilligorganisationernas plats i verksamheten ägnats stort intresse. Frivilligorganisationerna inom Uppsala försvarsområde har därvid uttryckt den bestämda uppfattningen all hemvärns- och frivilligavdelningen även i fortsättningen bör förläggas lill Uppsala. Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga: Kommer, i enlighet med uppfattningen hos frivilligorganisalionerna i Uppsala försvarsområde, hemvärns- och frivilligavdelningen där alt lokaliseras lill Uppsala även efter omlokaliseringen av SI Fo 47/48 från Uppsala lill Enköping?

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Meddelande om frågor

1977/78:173 av Gunnel Jonäng {c) lill kommunikationsministern om SJ:s godsservice i Gävleborgs län:

Statens järnvägar planerar en centralisering av godshanteringen inom Gävleborgs och Kopparbergs län lill länslerminaler i Gävle och Borlänge. Detta innebär bl. a. att den nuvarande godshanteringen i Bollnäs läggs ner, atl personalen där omplaceras och att transporter överflyttas från järnväg lill landsväg.

Anser kommunikationsministern ett sådant beslut vara i enlighet med riktlinjerna för iraflkpoliliken? Anser kommunikationsministern alt den information som skett lill berörd personal varit tillfredsställande? Är kommunikationsministern beredd medverka till åtgärder som innebär all SJ:s godsservice ej försämras genom nedläggning av godshanteringen i Bollnäs''

1977/78:174 av Karl-Erik Svanberg (s) lill socialministern om skyldighet för idrottsklubb atl betala sociala avgifter för idrottsutövare:

En idrottsutövare som är tjänstledig från sill arbete för atl kunna delta i en tävling får i de flesta fall vidkännas motsvarande avdrag pä sin lön. Den föriorade arbetsinkomsten ersätts av idroltsulövarens klubb eller för landslagsmän av förbundet. Klubben eller förbundet behöver däremot inte betala sociala avgifter. Det innebär atl idrollsulövaren inte har något socialt skydd för den inkomst han har från sin klubb eller sitt förbund, även om den avser ersättning för föriorad arbetsinkomst.

Med hänvisning lill det anförda vill jag fråga:

Är socialministern beredd lämna förslag lill riksdagen om atl idrolts-klubbar/förbund skall vara skyldiga au betala sociala avgifter för dem som får ersättning för förlorad arbetsinkomst i samband med idrotts-utövning?

133

Nr 37

Onsdagen den 30 november 1977

Meddelande om frågor

1977/78:175 av Sven Lindberg (s) till försvarsministern om skyldigheten att avslå irtark för militära ändamål:

Ell militärt skjutfäll planeras vid Horssjön inom norra delen av Karlstads kommun. Skjutfällets totala areal planeras omfatta ca 4 050 hektar. Den mark som skulle komma att tas i anspråk ägs av Uddeholms AB, privata markägare och kyrkan.

I en skrivelse till försvarets fastighetsnämnd har Uddeholmsbolagel ställt i utsikt att för sin del avslå berörd mark samt alt avstå ytterligare mark som kan kompensera privata markägare som får avstå mark, under förutsättning atl domänverket på angivet häll avslår mark till Uddeholm. Förslaget innebär atl domänverket skulle få avstå motsvarande markareal som skjuirältel skulle komma alt kräva.

När försvaret tar mark i anspråk har principerna varit att alla berörda skogsägarkategorier är skyldiga att ställa mark till förfogande. De av statsmakterna angivna riktlinjerna för domänverkets verksamhet ger heller inte något stöd för att verket skulle bidra med kompensationsmark i ell fall som detta.

Med hänvisning till del anförda ber jag att få ställa följande fråga lill försvarsministern:

Anser försvarsministern atl hittills gällande principer även skall gälla i framliden, när del är fråga om all avstå mark för militära ändamål?

134

1977/78:176 av Oswald Söderqvist (vpk) till statsrådet Ola Ullsten om åtgärder för atl i Sverige mottaga flyktingar frän Nicaragua:

Förhållandena i Nicaragua har under hösten uppmärksammats mer än tidigare. Det beror framför allt på att politiska flyktingar från landet har tagit initiativ till en upplysningskampanj om vad som pågår i Nicaragua. Så har utrikesministern i ett interpellationssvar den 7 november sagt atl hon är beredd alt medverka till en ökad opinionsbildning i frågan och i övrigt uttryckt ett positivt intresse.

Någon upprepning av de beskrivningar som getts om förtrycket i Nicaragua är här således inle nödvändig. Det tycks vara väl känt av regeringen och bör bedömas som det är värt: en fascistisk regim, i form av ett familjeföretag, utnyttjar hänsynslöst sin maktposition lill att berika sig själv och utsuga övriga delar av befolkningen.

Frågan är dä vad Sverige kan göra. Vad som närmast verkar möjligt är alt bereda flera flyktingar från Nicaragua en fristad här. På ett stort antal ambassader i huvudstaden Managua uppehåller sig människor som är förföljda av regimen. Men de är inte ens säkra där. Den 18 oktober trängde polis och militär in pä Mexicos ambassad och arresterade tre eller fyra nicaraguaner som sökt skydd på ambassaden. Det finns således all anledning för Sverige att försöka hjälpa åtminstone några av de mest utsatta.

Jag vill därför fråga statsrådet Ola Ullsten: Nr 37

Vill statsrådet undersöka möjligheterna att snarast bereda plats i Sverige Onsdaeen den
för flyktingar från Nicaragua? 3q noeber 1977

i«/o . n r- . n. . / , ■■■ • , • • • .. Meddelande om

1977/78:177 av Per-Enc Ringaby (m) trll socialmrnistern om pensionärernas ekonomiska grundtrygghet:

Pä grund av den oro som uppställ bland folkpensionärerna genom atl pensionsförmånernas värde- och slandardsäkring kommit atl ställas under debatt vill jag till socialministern ställa följande fråga:

Kan socialministern bekräfta regeringens avsikt att gjorda utfästelser gentemot folkpensionärerna skall infrias?

§ 32 Kammaren åtskildes kl. 17.56.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen

135

1977/78:37 Förteckniidg över talare

(Siffrorna avser sida i protokollet)

136

Onsdagen den 30 november

Talmannen 4

Alemyr, Slig (s) 99, 103, 104, 108

Andersson, Sivert (s) 109, 113, 114

Andersson, Sven, i Örebro (fp) 124

Antonsson. Johannes, kommunminister 41

Bergqvist, Holger (fp) 83

Biörck, Gunnar, i Värmdö (m) 70, 71, 93

Björck, Anders (m) 22, 25, 27, 31, 33, 35

Bladh, Lennart (s) 72, 83, 85

Carishamre, Nils (m) 52, 53, 63, 64, 65, 66

Eriksson, Olle (c) 76, 80, 84, 86

Fiskesjö, Bertil (c) 11, 14, 16

Fridolfsson, Filip (m) 64, 66

Gustafsson, Hans (s) 29, 33, 34, 35, 36

Göransson, Olle (s) 115

Hallgren, Kari (vpk) 20, 25, 27

Hjelmström, Eva (vpk) 98

Johansson, Hilding (s) 18, 22, 24, 26, 35

Johansson, Rune, i Ljungby (s) 120, 121

Johansson, Sven (c) 56, 58, 64, 68

Karisson, Göran (s) 50, 52, 53, 66, 69, 70, 71

Klöver, Helge (s) 125

Lantz, Inga (vpk) 81, 85, 94, 102, 103, 104

Larsson, Lars-Åke (s) 120

Nilsson, Elvy (s) 44, 47, 48, 49

Nilsson, Lennart (s) 79

Nilsson, Tore (m) 59, 67, 69

Olsson, Gunnar (s) 117, 119

Olsson, Martin (c) 45, 47, 48, 49

Palm, Slure (s) 39

Petersson, Kari-Anders (c) 126

Pettersson, Lennart (s) 107

Raneskog, Gunde (c) 119

Rönnung, Catarina (s) 97, 103

Silfverstrand, Bengt (s) 123

Svensson, Jörn (vpk) 6, 14, 15, 16

Svensson, Sten (m) 110, 114, 115, 118, 119, 121

Sörenson, Lars-Ingvar (s) 88, 101

Tarschys, Daniel (fp) 28, 32, 34, 35, 36

Troedsson, Ingegerd, statsråd 54, 57, 58, 62

Åkeriind, Allan (m) 37, 38

GOTAB 57191 Stockholm 1977