Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:34

Torsdagen den 24 november

Kl. 13.00

Förhandlingarna leddes till en början av förste vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollet för den 16 innevarande månad.

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om det statliga stödet för finansiering av arbetsmiljö-förbättringar

§ 2 Om det statliga stödet för finansiering av arbetsmiljöförbättringar

Arbetsmarknadsministern PER AHLMARK erhöll ordet för att besvara Johan Olssons (c) den 11 november anmälda fråga, 1977/78:141, och anförde:

Herr lalman! Johan Olsson har frågal mig om jag avser föreslå förlängning av verksamheten med s. k. arbetsmiljögarantilän ytteriigare några år.

Arbetsmiljögarantilånen, AG-länen, är avsedda alt stimulera till arbetsmiljöförbätlringar i mindre och medelstora företag. Det har visat sig att dessa fördelaktiga lån verksamt bidragit lill sådana förbättringar för de anställda i de förelag som utnyttjat denna möjlighet. Behovet av dessa särskilda stimulansåtgärder är alltjämt stort. Regeringen kommer därför inom kort att föreslå riksdagen att den nuvarande garantiramen på 200 milj. kr. får utnyttjas även efter detta års utgång samt att en ny ram ställs till verksamhetens förfogande för år 1978.

JOHAN OLSSON (c):

Herr lalman! Jag ber att fä lacka arbetsmarknadsministern för det raka och positiva beskedet.

Vi har alltmer kunnat inse betydelsen av en förbättrad arbetsmiljö för människornas välfärd. Den nya arbetsmiljölagen, som arbetsmarknadsministern lade fram under vårens riksmöte, var ett viktigt steg för att skapa bättre arbetsmiljöer, och det var glädjande att den kunde antas i stor enighet.

De s. k. AG-lånen, dvs. statliga lånegarantier för arbetsmiljöförbätlringar, tillkom för att förbättra arbetsmiljöerna i mindre och medelstora företag. Genom småföretagspropositionen, som nyligen lagts fram pä riksdagens bord, vet vi vilken betydelse denna grupp förelag har för landets sysselsättning och välstånd. Det är viktigt alt arbetsmiljöerna i dessa företag kan förbättras. De här företagen befinner sig ofta i en svår ekonomisk situation, men med AG-lånens hjälp har arbetsmiljöförbätlringar gjorts som annars inte varit möjliga.

All sä är fallet framgår också av Landsorganisationens skrivelse till

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om rätten till pensionärsrabatt hos SJ

arbetsmarknadsministern i början av denna månad. I den skrivelsen hemställs om en förlängning av lånegarantierna för arbetsmiljöförbätlringar i små och medelstora företag. Jag vill passa på atl notera den omsvängning som skett när del gäller LO:s bedömning av den här frågan. Jag förslår att orsaken är de goda erfarenheter man har ute i landet, både på fackligt håll och inom näringslivsorganisationerna. Dröjsmålet med atl utnyttja lånen i önskad omfattning kan förklaras av brist pä information, men planering tar ju också sin tid. Pä sistone har dock utnyttjandet av länen ökat myckel starkt.

I och med atl den nya arbetsmiljölagen träder i kraft den 1 juli nästa år förs också ensamföretagarna, dvs. de som inle har några anställda utan driver verksamheten själva, in under arbetarskyddet i vad gäller tekniska anordningar och ämnen. Jag tycker all del är angeläget att regeringen i fortsättningen, vid en förlängning av AG-länen, beaktar även denna grupps arbetsmiljöer, som ofta är bristfälliga.

Med det anförda vill jag än en gång tacka för det glädjande och positiva beskedel.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om rätten till pensionärsrabatt hos SJ

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet föran besvara Anton Fågetsbos (c) den 15 november anmälda fråga, 1977/78:143, och anförde:

Herr lalman! Anton Fågelsbo har frågat mig om jag är villig alt medverka till att den regel slopas som innebär att en kvinna, som åtnjuter huslrulillägg och som inte uppnått 65 års ålder, föriorar sin rätt lill pensionärsrabatt vid makens död.

Efter riksdagens beslut utvidgades SJ:s dåvarande 67-korlsrabatl fr. o. m. år 1969 lill alt gälla inte bara ålderspensionärer utan även vissa förtidspensionärer och andra förmånstagare enligl lagen om allmän försäkring. Till de nya kategorierna rabaltberätiigade kom kvinnor med huslrulillägg att höra, men inte änkepensionärer. Eftersom utvidgningen inle var kommersiellt betingad, har SJ sedan budgetåret 1969/70 erhållit ersättning över statsbudgeten för utvidgningen.

Frågan om en ytterligare utvidgning av rabatten till bl. a. änkepensionärer har vid flera olika tillfällen efter är 1969 behandlats av riksdagen med anledning av motioner i ämnet. Riksdagen har emellertid avvisat sådana yrkanden med hänsyn inte minst lill svårigheten alt dra gränser gentemot andra grupper. Med hänvisning härtill är jag inle beredd all föreslå någon ändring av reglerna för pensionärsrabalien.

ANTON FÅGELSBO (c):

Herr lalman! Jag skall be att få tacka kommunikationsministern för alt jag har fåll min fråga besvarad. Jag är dock inle nöjd med svarets innehåll.

Det av mig upptagna förhållandet har kommit som en överraskning för många kvinnor när deras make avlidit. Det har gällt fall där maken varit pensionerad och makan inte uppnått 65 års ålder men erhållit huslrulillägg. Dä har hustrun varit berättigad till pensionärsrabatt. Jag har mött flera exempel där hustrun efter makens död velat utnyttja pensionärsrabatten, men när hon skulle lösa tågbiljetten blivit överraskad av beskedet alt rabatten inte gäller längre.

Jag är litet förvånad över svaret på min fråga. Det sägs all riksdagen har behandlat detta krav flera gånger och avvisat detsamma "med hänsyn inle minst till svårigheten atl dra gränser gentemot andra grupper". Är det enda skälet till den negativa inställningen? Skulle inte delta krav kunna tillgodoses i dag, med de avancerade tekniska möjligheter som står lill buds?

Del är inte billigt att åka tåg i dag med de höga biljettpriser som gäller, och vi vill ju öka kollektivtrafikens användning. Man har nu höjt biljettpriserna, och vi kan samtidigt i dagens tidningar se att man måste lägga ned olika bandelar pä grund av otillräckligt trafikunderlag.

Jag skulle önska all kommunikationsministern något ville konkretisera sitt svar.

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om förbättrad samhällsinformation till blivande föräldrar, m. m.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr lalman! Om Anton Fågelsbo läser mitt svar på rätt sätt, skall han finna att jag åberopar svårigheterna att dra gränser i delta sammanhang med hänvisning till att riksdagen har konstaterat att sådana svårigheter föreligger. Jag har inle haft anledning atl pröva del utan jag har bara refererat vad riksdagen sagt.

Men det finns naturiigtvis skäl för mig och för riksdagen att i dagens statsfinansiella situation och budgetläge visa varsamhet med atl dra pä staten nya utgifter, och del är den reella bakgrunden lill min inställning till denna fråga. SJ skall ju ha ersättning av skattemedel när förmåner av delta slag införs.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om förbättrad samhällsinformation till blivande föräldrar, m. m.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON erhöll ordet för att besvara öo/i-nie Bernströms (fp) den 17 november anmälda fråga, 1977/78:148, och anförde:

Herr lalman! Bonnie Bernsiröm har frågat mig vilka åtgärder jag tänker

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om förbättrad samhällsinforma -tion till blivande föräldrar, m. m.

vidta för att förbällra samhällets information till och utbildning av blivande och nyblivna föräldrar.

Inom såväl socialstyrelsen som olika landsting pågår, som Bonnie Bernström nämner i sin fråga, en rad verksamheter för atl förbällra och vidga informationen från samhällets sida till blivande och nyblivna föräldrar. Sålunda har i årets budget medel avsatts för särskild information till blivande föräldrar. Inom socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning har man påbörjat ett arbete med alt framställa ett särskilt informationsmaterial. Vidare producerar vissa landsting och kommuner informationsmaterial i egen regi.

En särskild kommitté, barnomsorgsgruppen, har i uppdrag alt göra en övergripande utredning beträffande frågan om föräldrautbildning. Barnomsorgsgruppen överlämnade hösten 1975 ett belänkande, där - i ett diskussionskapitel - vissa principiella förslag om föräldrautbildning framfördes. Belänkandet har remissbehandlats, och remissvaren ligger lill grund för arbetsgruppens fortsatta utredningsarbete. Barnomsorgsgruppen kommer atl i början av nästa är överlämna ett betänkande som främst rör föräldiautbildning för blivande och nyblivna föräldrar. Gruppens förslag kommer bl. a. att avse organisation och innehåll i en allmän föräldrautbildning inom mödra- och barnhälsovården samt förlossningsvärden. Härvid kommer även vissa förslag om samhällets insatser för framställning och distribution av informations- och studiematerial atl lämnas.

Efter sedvanlig remissbehandling kommer barnomsorgsgruppens förslag all prövas av regeringen i enlighet med de uttalanden som gjorts i regeringsförklaringen är 1976.

BONNIE BERNSTRÖM (fp);

Herr talman! Jag lackar socialministern för svaret.

96 96 av all information till blivande och nyblivna föräldrar kommer från Semper AB och Findus AB. I den starkt informationssökande grupp, som föräldrar utgör, mottas denna information tacksamt av de flesta, eftersom alternativet från samhället är myckel magert.

Del är både fördelar och nackdelar med barnmalsfabrikanternas information. Fördelen är att informationen över huvud taget finns - annars skulle föräldrarna knappast få någon information alls. Nackdelen är bl. a. atl informationen förmedlar värderingar som det vore bra alt ha alternativ eller komplement till. Så är nu inte fallet.

Föräldrarna blir beroende av burkmal och bibringas lätt uppfattningen all maten är det viktigaste för barnen. Men del finns faktiskt andra behov som är precis lika viktiga alt tillfredsställa i samma utsträckning. Semper presenterar visserligen ett väl utarbetat leksaksprogram för första levnadsåret, men informationen om mal och leksaker har sådan omfattning, att föräldrarna tror att mal och lek är viktigare än de andra behoven. Dessutom finns del ingen upplysning om hur barns sömnproblem klaras av, vad man gör när daghemsplals inle finns och hur man hanterar si-

tuationer med separationsångest, dvs. de för föräldrarna allvarliga problemen.

Av socialministerns svar verkar det som om samhället har en aktiv verksamhet på området. Det skulle vara fallet, om barnavårdscentralerna i och för sig fungerade bättre, om de var aktivare och inte låtit sig pas-siviseras i den utsträckning som de har av det material som barnmats-fabrikanterna framställer.

För atl samhället skall kunna konkurrera med barnmatsfabrikanternas information tror jag det är oerhört viktigt all konkurrensen blir på lika villkor.

Det material som socialstyrelsen nu utarbetar är välkommet. Del vore bra om socialministern här kunde säga att det materialet, i likhet med barnmalsfabrikanternas information, skall fä delas ut gratis lill barnavårdscentralerna.

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om förbättrad samhällsinforma -tion till blivande föräldrar, m. m.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Jag vill först säga till Bonnie Bernström att de underhandskontakter som jag har haft med socialstyrelsen och livmedelsverket i och för sig inle ger belägg för atl del skulle finnas några felaktigheter i den information som ges ut av barnmatsfabrikanterna.

Sedan kan jag inte hålla med Bonnie Bernsiröm när hon säger alt barnavårdscentralerna i sitt arbete har helt passiviserats av den information som gäll ul. Jag tror delta är en överdrift och alt det var litet förhastat av Bonnie Bernström att fälla det omdömet.

Beträffande aktiviteterna kan jag bara hänvisa lill del arbete som pågår och som Bonnie Bernström känner lill. Jag har i mitt interpellationssvar redovisat arbetet med föräldrautbildning och sagt att det skall knytas lill barnavårdscentralerna.

Då Bonnie Bernsiröm nämnde informationen om leksaker, vill jag påminna om all vi sedan några år tillbaka har ett lekmiljöråd, som jag tror är ganska aktivt.

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag har en känsla av att socialministern inte ens har lagt märke till att det finns en undersökning som visar att 96 96 av all skriftlig information till föräldrar kommer från andra instanser än samhället.

Rent sakliga felaktigheter i barnmalsfabrikanternas information har jag inte sagt någonting om, men där förekommer värderingar och bilder som del finns anledning för samhället atl ge komplement lill. Det tror jag att vi är överens om.

Vad beträffar barnavårdscentralernas funktion är många av dem bra, men det finns också mänga som är oerhört dåliga - annars skulle vi inte ha ett så aktivt krav på föräldrautbildning sedan ett tiotal år i del här landet.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om ökad utbildning av tandsköterskor

§ 5 Om ökad utbildning av tandsköterskor

Statsrådet BRITT MOGÅRD erhöll ordet för att besvara Gudrun Sundströms (s) den 17 november anmälda fråga, 1977/78:150, och anförde:

Herr lalman! Gudrun Sundström har frågal mig när jag kommer alt lägga fram förslag om ökad utbildning för tandsköterskor i enlighet med den läroplan som framlagts av skolöverstyrelsen.

Skolöverstyrelsens förslag till utbildning av landsköterskor innebär en ökning av utbildningstiden frän 23 veckor till tvä är. En sådan ökning av undervisningstiden jämte övriga förändringar som föreslås innebär väsentligt ökade kostnader för både staten och kommunerna.

Jag vill i sammanhanget erinra om alt utbildningen av tandsköterskor även sker vid statliga tandsköterskeskolor, där praktiken förläggs till de odonlologiska klinikerna. Om den föreslagna tvååriga utbildningen skall ersätta den nuvarande vid statens landsköterskeskolor måsle bortfallet av den arbetskraft som f n. erhålls genom elevers och praktikanters tand-värdspraktik pä ett eller annat säll kompenseras. Universitets- och högskoleämbetet har nyligen inkommit till utbildningsdepartementet med en redogörelse för vilka koslnadsmässiga konsekvenser förslaget skulle innebära för de odonlologiska fakulteterna. Denna redovisning granskas f n. inom departementet.

Förslagels budgelmässiga konsekvenser bör enligt min mening till fullo vara belysta innan ställning till förslaget kan las.

GUDRUN SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag lackar statsrådet Mogård för svaret som hon har lämnat.

Med tanke på situationen inom landvården f n. är del angeläget all vi har välutbildad personal där men också alt det finns vägar öppna lill vidareutbildning för den personal som redan är i arbete. Tandhygienisterna - ett ganska nytt yrke - är mycket efterfrågade ute i tandvården, men många tandsköterskor är avslängda från landhygienistul-bildningen därför alt de saknar gymnasiekompetens.

När skolöverstyrelsen under den socialdemokratiska regeringens tid tog initiativet lill och utarbetade en läroplan som skulle föra fram lill en tvåårig gymnasiekurs för tandsköterskor var detta ett klart belägg för atl det rådde brist på en enhetlig utbildning för tandsköterskorna.

Nu ställs det allt flera krav på atl våra tandsköterskor skall utföra kvalificerade arbetsuppgifter. Frän både dem själva och deras huvudmän har trycket pä all de skall ha en bra grundutbildning ökat. Då är del också viktigt all man får fram moderna läromedel och läroplaner för den personalen.

Om man jämför yrkeskårer frän de s. k. värdyrkena så är del, mig veterligt åtminstone, bara tandsköterskornas yrkesutbildning som inte innebär en gymnasieutbildning. Tandhygienistutbildningen är ju överförd lill våra högskolor. För att komma in där behöver man ha gymnasie-

kompelens, om man inte får dispens.

Därför tycker jag att det brådskar med ett besked i den här frågan. Otåligheten är slor bland de anställda. Landslingen som huvudmän och även privata landläkare ställer alll större krav på denna yrkeskår. Bland de anställda som vill fortsätta delta arbete och inrikta sig på mera kvalificerade uppgifter finns en stor vilja att få en bättre grundutbildning.

Många har blivit rädda inför de rykten som varit i omlopp - att den nu föreslagna tvååriga utbildningen skulle dras ned till en ettårig utbildning. Jag tycker det skulle vara beklagligt om man gjorde en sådan förändring av den föreslagna utbildningen.

Jag lackar statsrådet för de synpunkter som hon har anfört, fastän jag är mycket kritisk mot atl inle dessa planer har lagts fram tidigare frän den nuvarande regeringen.

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om tidpunkten för proposition om energihushållning i befintlig bebyggelse

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr lalman! Får jag bara upprepa vad jag angav som skäl för att denna läroplan ännu inle har kommit ul i praktiken. Jag anser att förslagets budgetmässiga konsekvenser måsle genomlysas ordentligt innan man tar ställning. Del finns ingen grund, såvitt jag har mig bekant, förde rykten som Gudrun Sundström talar om.

Jag skall kanske också tillägga atl självfallet måste man se utbildningen av tandsköterskor och tandhygienister i ett helhetsperspektiv.

GUDRUN SUNDSTRÖM (s):

Herr lalman! Statsrådet Mogård säger i svaret som jag fick för några minuter sedan all mycken arbetskraft skulle undandras om man genomförde en tvåårig utbildning. Jag tycker atl del är ett felaktigt resonemang. Det blir nämligen så inom detta yrke, att även många tandsköterskor som inle är utbildade får ta hand om ny personal. Därför kan vi säga att en blind leder en blind i del här arbetet, och del tycker jag är en fara inom landvården.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om tidpunkten för proposition om energihushållning i befintlig bebyggelse

Bosladsministern ELVY OLSSON erhöll ordet för att besvara Ingvar Carlssons (s) den 16 november anmälda fråga, 1977/78:144, och anförde:

Herr lalman! Ingvar Carlsson har frågat mig om garantier kan lämnas för atl propositionen om energihushållning i befintlig bebyggelse läggs fram den 1 december 1977.

En slutlig beredning av propositionen pågår inom regeringskansliet. Några garantier för all propositionen läggs till den 1 december kan jag inle lämna.

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om tidpunkten för proposition om energihushållning i befintlig bebyggelse

INGVAR CARLSSON (s):

Herr talman! Jag ber all fä lacka statsrådet Olsson för svaret. Bakgrunden lill min fråga är följande.

Den 2 september 1976 uttalade centerledaren Thorbjörn Fälldin i TV: "Planverk, byggforskning, andra myndigheter visar atl man med nu känd teknik och bällre isolering kan reducera energibehovet i våra lägenheter

lill hälften--- . Om du sparar in, enligl de möjligheter som står till

buds, då är det en fjärdedel av all energiförbrukning. Du behöver inle spara mer än hälften av detta för att klara alla 13 kärnkraftverken. Bevisa att det är fel då!"

Detta var löfte nr 1. Efter valet är det regeringens - och främst bostadsminister Elvy Olssons - skyldighet atl bevisa atl det är rätt.

Då vi i februari inle fått något förslag från regeringen, ställde jag en fråga lill bosladsministern. Statsrådet Olsson svarade den 15 februari: "Jag skall myckel gärna gå in i en debatt med herr Carlsson i Tyresö när vi har lagt fram våra propositioner, både den som kommer alt läggas fram i mars och den som förhoppningsvis skall komma någon av de sista dagarna av april."

Detta var löfte nr 2.

Jag väntade tålmodigt till i april, men ingen sparplan syntes till. Då ställde jag, tillsammans med Birgitta Dahl, en ny fråga till bostadsminister Olsson och fick den 28 april svaret: "Som svar på fru Dahls fråga vill jag med hänvisning till vad jag nu har anfört meddela all regeringen avser alt lägga fram förslag lill riksdagen angående ytteriigare energi-besparande åtgärder i byggnadsbeståndet i sådan tid alt dessa kan behandlas av riksdagen under hösten 1977."

Delta var löfte nr 3.

I början av höstriksdagen delades en propositionsförteckning ut. Av denna framgick all statsrådet Olsson skulle begå ett nytt löftesbrott, eftersom inte heller höslriksdagen skulle ges tillfälle alt behandla någon sparplan från regeringen. Det nya beskedet innebar att propositionen skulle ligga pä riksdagens bord först den 1 december 1977.

Detta var löfte nr 4.

Vis av erfarenheterna ville jag i höstriksdagens slutskede förvissa mig om alt regeringen åtminstone skulle leva upp till löftet i propositionsförteckningen. Ofta sä får jag följande svar: "Några garantier för att propositionen läggs lill den 1 december kan jag inle lämna."

Jag begär, herr lalman, inte datum längre, men kan jag få ell årtal för propositionens avlämnande?

Jag vet egentligen inte om jag skall skratta eller gråta. På ett sätt tycker jag bara synd om statsrådet Elvy Olsson. Enligt vad jag erfarit har man i panik anställt inte mindre än fem konsulter, eller handläggare, i bostadsdepartementet för all få fram propositionen. Del är naturligtvis inle deras eller departementets ordinarie personals fel alt slalsrädet Olsson i dag står här tomhänt.

Ansvaret vilar på Thorbjörn Fälldin, vilkens löfte inle tål kontakt med

verkligheten. Isolerar man husen litet bättre sä är det huvudsakligen olja man sparar - inte elkraft. Av en proposition måste detta framgå, och därmed skulle bevisas alt denna väg inte leder till ett stopp för kärnkraften.

Bosladsministern ELVY OLSSON:

Herr lalman! Ingvar Carlsson har frågal om jag vill lämna garantier. Jag har svarat rakt på frågan all garantier för vilket datum propositionen kommer atl läggas är jag inle beredd alt lämna. Del är ju sä att som man frågar får man svar.

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om installation av multrumantäggning

INGVAR CARLSSON (s):

Herr talman! Jag har inte längre några stora anspråk på ett besked om när denna sparplan, som var så enkel att åstadkomma i valrörelsen, kan föreligga. Jag har släppt kravet på alt få veta datum och bara bett att få ett årtal när regeringspropositionen som skulle avskaffa kärnkraften till 1985 kommer atl föreligga. Det är det enda lilla önskemål jag har i dag efter alll vad jag har fåll uppleva i denna fråga.

Bostadsministern ELVY OLSSON:

Herr lalman! Jag kan lova herr Carlsson att propositionen skall kunna vara en bra julläsning.

INGVAR CARLSSON (s):

Herr talman! Del är många olika sorlers julklappar man kan fä. Jag hade väntal all vi skulle ha fäll propositionen lill förra julen eller åtminstone som semeslerlektyr. Det blir i övrigt en torftig jul för svenska folket, efter vad jag kan förstå, med nedskärningar på alla områden. Då får vi tydligen trösta oss med den här propositionen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om installation av mullrumanläggning

Bosladsministern ELVY OLSSON erhöll ordet för alt besvara Elis Anderssons (c) den 16 november anmälda fråga, 1977/78:145, och anförde:

Herr lalman! Elis Andersson har frågal mig på vilka grunder byggnadsnämnder och hälsovårdsnämnder kan förvägra byggnadslov lill sökande som avser all installera mullrumanläggning. Elis Andersson har vidare frågat på vilka grunder de kommunala förmedlingsorganen kan avstyrka statligt bostadslån lill sökande som avser att installera mullrumanläggning.

I fråga om byggnadslov till sökande som avser att installera multrum vill jag säga följande.

Installation av multrum i en befintlig byggnad kräver inte byggnadslov

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om installation av mullrumanläggning

såvida inle anläggningen berör konstruktionen av byggnadens bärande delar eller dess rök- eller ventilationskanaler.

Gäller del installation i samband med uppförande av ny byggnad eller annan åtgärd som hänförs lill begreppet nybyggnad och som är bygg-nadslovspliklig, ingår bedömning av anläggningen i byggnadslovsprövningen. Byggnadsnämnden skall därvid tillse bl. a. att byggnad för stadigvarande bruk bereder möjlighet till god hygien och utrustas med behövlig sanitär utrustning. Multrum är en god lösning särskilt på landsbygden. Enligl min mening borde byggnadsnämnderna sällan ha anledning att vägra byggnadslov för installation av multrum pä grund av dessa föreskrifter.

Hälsovårdsnämndernas prövning grundas bl. a. på bestämmelser i hälsovårdsstadgan och den kommunala renhållningslagen. Av dessa bestämmelser framgår bl. a. att tillstånd krävs för anläggande av multrum, eftersom omhändertagandet av latrin i princip är en kommunal skyldighet. Av de anvisningar som socialstyrelsen utarbetat framgår att tillstånd till installation av multrum i allmänhet bör kunna meddelas.

I fråga om prövning av låneansökningar gäller all långivningen i princip inte är förenad med några självständiga tekniska krav. Lånemyndigheterna gör sålunda inga självständiga tekniska bedömningar av anordningar och åtgärder för vilka byggnadsnämnd beviljat byggnadslov. Däremot skall lånemyndigheterna pröva kostnadernas skälighet för de anordningar och åtgärder som låneansökan omfattar. För mullrumanläggning utgår län i samma omfattning som för vanliga wc-system.

ELIS ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag tackar bostadsministern för det mycket positiva svaret. Anledningen till att jag har ställt den här frågan är att det har uppgelts för mig au byggnadsnämnder och hälsovårdsnämnder har varit ytterst restriktiva när det gällt att medge byggnadslov för fasligheter där man vill uppföra multrumanläggningar. Vidare har del uppgelts att anläggningarna inte kan inräknas i underlag för erhållande av statliga bostadslån. Bostadsministern har nu undanröjt oron på de här punkterna.

Mullrumanläggning eller liknande syslem borde kunna hävda sig inte bara i glesbygd ulan även i viss tätbebyggelse. Därför skulle jag vilja fråga bosladsministern hur hon ställer sig till multrumanläggningar i en ■ viss form av tätbebyggelse.

Bosladsministern ELVY OLSSON:

Herr talman! Såsom framgår av mitt svar på frågan är min grundläggande inställning lill multrum positiv. Jag kan faktiskt säga alt jag är litet förvånad över atl den här typen av anläggningar inte finns i bruk mer än vad som är fallet.

Jag kan också svara i princip ja på Elis Anderssons fråga, om multrum skulle kunna vara lämpliga i tätort. Det finns redan exempel på all man använder multrum i tätorter ulan atl vi har fått några rapporter om alt

del uppslår ölägenheter. Om hälsovårdsnämnderna är restriktiva på vissa orter måste det givetvis bero på den typ av anläggning man sökt tillstånd för. För sådana anläggningar som inte kräver efterkomposlering bör man kunna lämna dispens. När det gäller den andra typen, som ställer större krav på skyddande anordningar, kan jag förstå att hälsovårdsnämnder och byggnadsnämnder är mer restriktiva.

Jag vill bara än en gång säga alt det i princip inte finns någonting i byggnadslagstiftningen eller några länebestämmelser som lägger hinder i vägen när det gäller att använda det här systemet.

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om tilläggsdirektiv till utredningen om ändrad reglering av Hjälmaren

ELIS ANDERSSON (c):

Herr lalman! Jag vill tacka bostadsministern för det kompletterande svaret när del gäller tälortsbebyggelse. Jag är också fullt medveten om all man måsle ha vissa krav på anläggningarna. Men jag vill, som sagt, tacka för den myckel positiva kompletteringen av svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om tilläggsdirektiv till utredningen om ändrad reglering av Hjälmaren

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN erhöll ordet för all besvara Sture Ericsons (s) den 10 november anmälda fråga, 1977/78:135, och anförde:

Herr lalman! Slure Ericson har frågal mig om regeringen avser atl ge utredningen om ändrad reglering av Hjälmaren sådana tilläggsdirektiv all den också kan utarbeta förslag om hur Hjälmaren skall göras mera tillgänglig för fritidsbåtarna och för andra friluftsverksamheter.

Enligt direktiven skall utredningen pröva förutsättningarna för en reglering av Hjälmaren som bättre än den nu gällande tillgodoser de skilda intressen som är förenade med sjöns nyttjande. Utredningen skall därvid bl. a. samräda med länsstyrelserna och kommunerna kring Hjälmaren och beakta vad som kommer fram vid den planering som bedrivs bl. a. inom ramen för den fysiska riksplaneringen och som syftar till ett ändamålsenligt nyttjande av områdena kring sjön för bl. a. naturvärds- och friluftsändamål. Således ankommer det i första hand pä berörda länsstyrelser och kommuner all vidta åtgärder som kan göra Hjälmaren mera tillgänglig för friluftsverksamheter. Jag vill också nämna all länsstyrelsen i Örebro län har tagit initiativ till att tillsammans med Örebro kommun bilda en arbetsgrupp med representanter för olika intressen i syfte att få fram olika planeringsalternativ för Hemfjärden i Hjälmaren. Detta arbete torde omfatta bl. a. de särskilda problem som Slure Ericson tar upp i sin fråga. Jag finner därför inte anledning all föreslå regeringen att ge utredningen tilläggsdirektiv.

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om tilläggsdirektiv till utredningen om ändrad reglering av Hjälmaren

HÅKAN STRÖMBERG (s):

Herr lalman! Den här frågan har ställts av Sture Ericson i Örebro. Tyvärr kan han pä grund av FN-uppdrag ej närvara här i dag och motta svaret på sin fråga.

Del finns i Hjälmarregionen en mycket slor oro inför de problem som på senare år uppstått med Hjälmarens avrinning, vattenreglering och igen-slamning. Eftersom dessa frågor i hög grad intresserar även mig, ber jag att fä tacka jordbruksministern för svaret på frågan.

Anledningen till frågan är del stora intresse som finns i Hjälmarregionen inom Örebro län för atl kunna utnyttja Hjälmaren för frilids-och rekreationsändamål och det ökade intresset för friiidsbåtsverksamhet.

Den ulredning som jordbruksministern tillsatte hösten 1976 skall enligt vad man kan utläsa ur direktiven pröva förutsättningarna för en reglering av Hjälmaren som bällre än den nu gällande tillgodoser de skilda intressen som är förenade med sjöns nyttjande. Men vid en konferens som hölls med representanter för Örebro kommun uppgav utredningsmannen alt det i direktiven inle ingår all undersöka sjöns bottenförhållanden. Detta är speciellt angeläget i Hemfjärdeii och Mellanfjärden, för det är de som är problemen för alla dem som vi|| utnyttja de fina rekreationsmöjligheter som Hjälmaren erbjuder.

Det räcker inte med att utreda konsekvenserna av en ändring av däm-ningsgränsen och vilka eventuella invallningar som behöver göras. Detta tillgodoser endast jord- och skogsbrukels intressen och inte de övriga, skilda intressena i Hjälmarregionen av ett allsidigt utnyttjande av sjön.

Innan utredningen tillsattes pågick en kampanj under mottot "Rädda Hjälmaren". Denna kampanjs syfte var att rädda Hjälmaren, för att tillgodose det intresse för fritidsbåtar och fiske som finns. Därför är det naturligt ar.t man från det hållet nu uttrycker sitt missnöje.

För båtsporten krävs ett minsta seglingsdjup av 170 cm. Farleden i Hemfjärden och Mellanfjärden är i dag väsentligt grundare. Men för att en fördjupning av farleden skall kunna ske måste en undersökning av bottenförhållandena komma til! stånd, och detta bör då ingå i direktiven lill utredningen.

Som framgår av jordbruksministerns svar vill han hänskjuta den frågan till angränsande kommuner och länsstyrelser. Men Hjälmaren är Sveriges fjärde sjö i storieksordningen. Det finns ell intresse utanför själva Hjälmarregionen i Örebro län att utnyttja Hjälmaren för olika fritidsändamål. Del är alltså ett riksintresse. Jag förutsätter därför atl jordbruksministern tar initiativ till att ge utredningen tilläggsdirektiv om att utreda bottenförhållandena för alt tillgodose de skilda intressen som finns kring Hjälmaren, som det heter i direktiven lill utredningen. Jag vill än en gång lacka för svaret.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr lalman! Problemen i Hemfjärden har inte så myckel alt göra med regleringen av Hjälmaren - de är en följd av atl sediment från

Svartån och från växtligheten i Hemfjärden har lagrats på botten och lett lill en uppgrundning. Vad utredningen har alt göra är all se om det finns en möjlighet till reglering av Hjälmaren.

Som jag har sagt i mitt svar skall utredningen pröva åtgärder som bättre än nu kan tillgodose de skilda intressen som finns för ett nyttjande av sjön. Men del är inle i första hand utredningens uppgift att pröva de skilda intressena - det får i första hand ankomma pä länsstyrelse och kommun att vid sin planering ta upp de här frågorna. Därefter får utredningen pröva om en reglering bättre kan tillgodose olika intressen.

Jag kommer alltså inte att ge några tilläggsdirektiv.

HÅKAN STRÖMBERG (s):

Herr lalman! Nej, det ingår inte i utredningens direktiv atl utreda boitenförhållandena. Del är därför jag menar att det för all tillgodose alla de skilda intressen som finns i Hjälmaren och som jordbruksministern har talat om i sitt svar bör ges tilläggsdirektiv för alt utreda botlen-förhållandena. Annars tillgodoses bara vissa intressen som finns beträffande markförhållandena kring Hjälmaren, och då blir det inte möjligt att för fritids- och rekreationsändamål utnyttja Sveriges fjärde största sjö. Ett sådant utnyttjande finns det ett mycket stort intresse för, särskilt i regionen.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr lalman! Del ankommer på länsstyrelse och kommun atl i sin planering presentera dessa skilda intressen. Jag tror att det frän den synpunkten vore bättre att ta en diskussion med kommun och länsstyrelse. Utredningen arbetar efter de direktiv som är givna.

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om sjukvårdsutbildning för ambulanspersonal

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om sjukvårdsutbildning för ambulanspersonal

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON erhöll ordet för att besvara Iris Mårtenssons (s) den 17 november anmälda fråga, 1977/78:147, och anförde:

Herr lalman! Iris Mårtensson har frågat om jag vill redovisa de resultat som socialstyrelsen har kommit fram lill vid sin utredning av frågan om lämplig sjukvårdsutbildning för ambulansförare och om jag är beredd att vidta snabba åtgärder för ambulanspersonalens utbildning.

Jag vill först erinra om att det enligt 3 >; sjukvårdslagen ankommer på landstingskommunerna alt se till att det inom sjukvårdsområdet finns en ändamålsenlig sjuktransporlorganisation. I propositionen 1964:159, som behandlade sjuktransportfrågan, anförde den dåvarande departementschefen alt denna uppgift innefattar en fortlöpande kontroll av personalens utbildning.

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om sjukvårdsutbildning för ambulanspersonal

Sedan år 1965 finns en av skolöverstyrelsen fastställd läroplan för en grundkurs om sju veckor i sjukvård för ambulansförare. Denna utbildning, som inte är obligatorisk, har varit något ojämnt utbyggd inom sjukvårdsområdena.

Med hänsyn bl. a. härtill uppdrog regeringen den 26 februari 1976 ål socialstyrelsen att utreda frågan om ambulanspersonalulbildningens innehåll och omfattning. Styrelsen skulle sedan inkomma med förslag till kompetenskrav för personal i ambulanstjänsi samt till erforderliga övergångsbestämmelser och dispensregler för innehav av sådan tjänst.

Enligl vad jag har inhämtat har en arbetsgrupp som socialstyrelsen tillsatt för denna uppgift nyligen avlämnat ell delförslag lill socialstyrelsen. Förslaget innebär bl. a. all den nuvarande sjuveckorskursen i sjukvård eller motsvarande utbildning skall vara obligatorisk för ambulansförare. Styrelsen har sänt ut förslaget på remiss lill landstingen och Svenska kommunförbundet. Styrelsen avser all därefter redovisa ell slutligt förslag för regeringen i januari 1978. Jag kan försäkra Iris Mårtensson all regeringen kommer all handlägga ärendet skyndsamt.

Socialstyrelsen har också sänt ut en enkät lill sjukvårdshuvudmännen för all få en samlad bild av den fortbildning för ambulansförare som förekommer på olika håll i landel. Resultaten av denna enkät skall sammanställas och sändas ut lill sjukvårdshuvudmännen som underiag för deras planering av fortbildningen.

I regeringens uppdrag till socialstyrelsen ingår också atl utreda am-bulansförarutbildningens innehåll och omfattning på längre sikt. Delta arbete pågår nu inom socialstyrelsen. Därvid övervägs bl. a. om denna utbildning kan fastare inordnas i gymnasieskolans vårdinriktade linjer.

IRIS MÅRTENSSON (s):

Herr talman! Jag vill först lacka statsrådet Troedsson för svaret på min fråga.

Ambulanspersonalen har utbildningsmässigl sett ännu inte kommit på jämlik nivå med övriga yrkesgrupper. För den ambulanspersonal som verkar i dag finns inte av central myndighet uppställda krav på utbildning.

Statsrådet Troedsson säger i sill svar all den sjuveckorsulbildning som nu finns föreslås bli obligatorisk. Denna utbildning fastställdes 1965 och omfattar tre veckors teori och fyra veckors praktik, ca 280 timmar sammanlagt. I dag har endast en tredjedel av ambulanspersonalen gått igenom den kursen.

I läroplanen för den kursen finns ingenting om värd av skadad på olycksfallsplalsen eller under transport. Del finns heller inga formella krav pä särskilt kunnande i framförande av utryckningsfordon. Kravet borde vara grundläggande körutbildning av vidare omfattning än den reguljära körkortsutbildningen. Utbildningen måsle baseras på arbetets speciella krav och ges lill all ambulanspersonal.

Statsrådet säger att den grundutbildning som är påtänkt skall läggas på gymnasieskolans vårdlinje. Men blir en sådan utbildning till fyllest?

Man måste väl dessutom ha en påbyggnad sk urs som är specialinriktad för blivande ambulanspersonal och som omfattar såväl uppträdande på olycksplatsen som medicinska, körmässiga och fordonslekniska frågor. Kravet måsle vara kompelens motsvarande undersköterskas.

Ambulanspersonalen bör hänföras till medicinalpersonalen, som i dag omfattar läkare, sjuksköterskor och legitimerade optiker.

På de platser där man i dag har undersköterskor som ambulanspersonal finns del detta till trots ett litet problem, som sammanhänger med sjukvårdens delegations- och ansvarsbestämmelser. En undersköterska får t. ex. inle ge en lugnande spruta under ambulanstransport. På ell sjukhus kan en läkare eller en sjuksköterska ordinera en spruta och delegera uppgiften att ge patienten den till en undersköterska. Ansvaret ligger då hos läkaren eller sjuksköterskan. Men en undersköterska har alltså inle någon självständig rätt att ordinera eller ge sprutor.

Med anledning av de synpunkter jag framfört vill jag fråga statsrådet om hon är beredd all medverka lill aU skärpa bevakningen av det pågående utredningsarbetet, så att man vid utformningen av utbildningen av ambulanspersonal tar hänsyn lill de synpunkter jag här framfört och utformar utbildningen i samråd med ambulanspersonalens förelrädare.

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om sjukvårdsutbildning för ambulanspersonal

Under delta anförande överlog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr lalman! I likhet med vad jag svarade Elver Jonsson för ett är sedan då frågan om ambulanspersonalens utbildning var aktuell vill jag också i delta sammanhang svara att jag här ser både ett långsiktigt och ett kortsiktigt mål.

När det gäller del långsiktiga målet är det naturligtvis utomordentligt angeläget att många av de faktorer som Iris Mårtensson här talat om kommer med i bilden. Men det kortsiktiga målet måste ändå vara alt all ambulanspersonal har åtminstone den grundutbildning på sju veckor som i dag rekommenderas.

Jag kan också komplettera mitt svar med alt säga att del pågår en utredning om gymnasieskolans innehåll och organisation. Jag föreställer mig att socialstyrelsen i sitt mer långsiktiga arbete när det gäller am-bulansförarulbildningens innehåll och omfattning kommer att ha intim kontakt med gymnasieutredningen i det här avseendet.

IRIS MÅRTENSSON (s):

Herr talman! Jag tackar än en gång och lovar att jag skall följa och granska utredningsarbetet så att denna för oss så viktiga grupp erhåller erforderiig utbildning.

Överläggningen var härmed slutad.

2 Riksdagens protokoll 1977/78:34-36

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om sammansättningen av utredning om svensk varvsindustri

§ 10 Om sammansättningen av utredning om svensk varvsindustri

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för atl besvara Hugo Bengtssons (s) den 8 november anmälda fråga, 1977/78:128, och anförde:

Herr talman! Hugo Bengtsson har frågat mig om jag i utredningen om vensk varvsindustri kommer alt placera företrädare för Öresunds-varvet och övriga storvarv så alt erforderlig kännedom om resp. varvs lönsamhet och förutsättningar och kommunernas sysselsättningsläge kan tillföras utredningen.

Ledningen för Svenska Varv AB bedömer atl en betydande minskning av kapaciteten inom koncernen är nödvändig. Hur denna neddragning av kapacilelen skall ske utreds f n. inom koncernen. Enligt vad jag har inhämtat deltar personal från samtliga varvsenheler i denna utredning.

HUGO BENGTSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka industriminister Åsling för svaret på min fråga.

Frågan är föranledd av statsrådets uttalande atl ledningen för Svenska Varv skulle få i uppdrag att utreda varvens framtid. Men frågan får också ses mot bakgrund av att när statsrådet senast, för ungefär ett år sedan, tillsatte en utredning för all se över den svenska varvsindustrin och dess framtid kom ingen företrädare för Öresundsvarvel i Landskrona med i utredningen.

När statsrådet nu, enligt pressmeddelande frän i tisdags, låter tillsätta en rad arbetsgrupper för att utreda dessa frågor är jag angelägen att betona vikten att vi från Öresundsvarvet får med ledamöter och experter, som väl känner förhållandena såväl vid varvet som inom kommunen. Vi har kvalificerat folk i företagets ledning och bland de anställda som kan göra en betydelsefull insats här.

När jag i detta sammanhang framhåller och åberopar Öresundsvarvet får det ses mot bakgrund av atl jag väl känner förhållandena där. Men jag har givetvis ingenting att erinra emot atl man förfar på samma sätt beträffande övriga varvsenheter. Genom ett sådant förfarande kommer alla fakta om varje varvsenhet på bordet. Jag förutsätter nämligen att man kommer att ta fram och analysera de senaste årens resultat för att med delta som bakgrund arbeta fram slagkraftiga enheter. Jag föreställer rnig atl ingen kan göra detta bättre än de som står och har slätt mitt uppe i arbetet sedan en längre lid.

Vi skall enligl mitt förmenande inle nu uttala oss om eventuella ytterligare neddragningar eller nedläggningar av varvsenheter. Det har som bekant nämnts i debatten, och statsrådet nämner det här i svaret i dag också. Låt nu de utredningar som industriministern aviserat få arbeta, och när utredningsresultatet föreligger får vi lov att la ställning.

Jag tillhör dem som tror all svensk varvsindustri har en framtid. Vi har ett stort tekniskt yrkeskunnande inom denna näringsgren. Om vi

koncentrerar oss pä de fartygstyper där vi är bäst kommer vi att klara oss. Vi skall inte, därför att dagsläget är mörkt, kasta yxan i sjön, utan jag menar alt vi skall hålla huvudet kallt och bevara framtidstron.

Under tiden fram till dess vi har fåll ett mer normalt konjunkluriäge får vi med alla till buds stående medel försöka skaffa alternativa objekt som kan placeras vid varven. Jag är medveten om all denna fråga inte är lätllösl, men svårigheter är som bekant till för all övervinnas. Och vi är helt enkelt tvungna att lösa sysselsättningsfrågan vid varven mot bakgrund av de sociala problem som annars skulle uppstå.

Slutligen, herr statsråd, förutsätter jag atl innan riksdagen får avgöra frågan om hur svensk varvsindustri skall se ut i framtiden, statsrådet låter remittera utredningsmaterialet till berörda organisationer och kommuner.

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om sammansättningen av utredning om svensk varvsindustri

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Beträffande värderingen av situationen kan jag instämma med Hugo Bengtsson. Del är ett allvarligt läge. Svenska Varv AB:s rapport till regeringen visar - som jag hade tillfälle atl säga i ett frågesvar föregående vecka - på en myckel allvariig situation för varvsgruppen. Och det är angeläget all man i det fortsatta analysarbetet går till verket med den realistiska bakgrund som den internationella marknaden ändå utgör.

Jag vill understryka vad Hugo Bengtsson sade, nämligen alt alla krafter från personalorganisationer och varvsledning måste inriktas pä att hitta alternativa användningsområden för de resurser av skilda slag som varven har. Jag kan försäkra Hugo Bengtsson att de arbetsgrupper, som nu har tillsatts i de berörda departementen och till vilka ett stort antal experter kommer att knytas, självfallet kommer all ha täta och intima kontakter med varvsledningar och personalorganisationer.

HUGO BENGTSSON (s):

Herr lalman! Jag lackar industriministern för dessa kompletteringar, som gör mig något litet lugnare. Men jag vill understryka nödvändigheten av alt Öresundsvarvet denna gång verkligen får folk med i de arbetsgrupper som skall syssla med varvens framtid. Förra gängen en utredning gjordes om detta - för knappt ett är sedan - blev Öresundsvarvets personal sid.sieppad. Man har varit allvariigt orolig för att detsamma skulle ske denna gång. Nu litar jag på atl industriministern ser lill att de kvalificerade personer som finns såväl inom ledningen som ute på verkstadsgolvet och pä andra ställen inom företaget får medverka och göra en betydelsefull insats på detta område.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Falköpingsregionen, m. m.

§ 11 Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Falköpingsregionen, m. m.

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för alt besvara Gunnar Richardsons (fp) den 9 november anmälda fråga, 1977/78:131, och anförde:

Herr talman! Gunnar Richardson har frågat mig dels efter vilka principer regeringen har vall ut de kommuner i Götaland som givits möjligheter till sådana regionalpolitiska stödåtgärder som förekommer i det s. k. inre stödområdet, dels vilka åtgärder jag är beredd all vidta för all stärka sysselsättningen i Falköpingsregionen.

Regeringen har beslutat låta älta kommuner i södra Sverige - Kinda och Ydre i Östergötlands län, Nässjö i Jönköpings län, Uppvidinge i Kronobergs län, Högsby i Kalmar län samt Borås, Mark och Ulricehamn i Älvsborgs län - ingå i den s. k. grå zonen under liden 1 december 1977-30 juni 1979. Dessa kommuner får samma möjligheter till statligt lokaliseringsstöd som kommunerna i gränszonen till det allmänna stödområdet.

Urvalet av kommuner baseras pä förslag från länsstyrelserna, och de har valls därför att de står inför stora strukturella problem eller därför all de är glesbygdsbetonade och har svag sysselsättningsutveckling. I dessa sen.are kommuner är åldersfördelningen ogynnsam och förvärvsfrekvenserna låga. Valet av kommuner har styrts av strävan att förbättra den inomregionala balansen även i södra Sverige. Eftersom denna utvidgade användning av lokaliseringsstöd i södra Sverige inte får inkräkta på möjligheterna att driva en fortsatt kraftfull regionalpolitik inom stödområdet, har endast ell fätal kommuner tagits in i regeringens beslut. Liksom hittills bör lokaliseringsstöd i vissa fall kunna användas vid punktinsatser även i andra orter i södra och mellersta Sverige för alt komma till rätta med stora akuta sysselsättningsproblem.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har hemställt att Falköping skall ingå idens. k. gråzonen. Sysselsättningsläget i Falköpings kommun har därför särskilt övervägts inom regeringen i samband med utvidgningen av den s. k. grå zonen. Regeringen har stannat för atl inte låta utvidgningen omfatta Falköpings kommun. Situationen på arbetsmarknaden i Falköpingsregionen måste emellertid även fortsättningsvis hållas under ständig uppmärksamhet. Självfallet är regeringen beredd att vidta nödvändiga arbelsmarknadspolitiska åtgärder. Jag vill vidare erinra om att möjligheterna alt främja industriutvecklingen förbättras om regeringens förslag i den s. k. småförelagspropositionen genomförs.

Frågan om de framtida formerna för regionalpolitiskt stöd avses las upp i en proposition om en förstärkt regional- och sysselsättningspolitik, som regeringen avser all lägga fram våren 1979.

OLLE GRAHN (fp):

Herr talman! Då Gunnar Richardson på grund av ledighet inte har tillfälle atl ta emot svaret, vill jag i hans ställe tacka industriministern

för del svar han lämnat på den framställda frågan.

Falköping tillhör inte de orter som genom nedläggning av stora enheter blivit uppmärksammade av massmedia. Kommuninvånarna har inle heller i stora demonstrationståg försökt väcka statliga myndigheters uppmärksamhet. Arbetsmarknadssituationen är likväl allvarlig, och kommunledningen har vid olika tillfällen påtalat rådande förhållanden för bl. a. industridepartementet. Genom överläggningar med förelrädare för industridepartementet har möjligheterna till lokaliseringslån i Falköpingsregionen aktualiserats.

Av svaret pä frågan har framgått att Falköping inte kommit med bland de kommuner i Götaland som nu ges möjligheter till sädana regionalpoliliska stödåtgärder som förekommer i del s. k. inre stödområdet. Delta föranleder mig alt fråga: Kan Falköping komma med i en senare omgång?

Falköpingsbygden är ur arbetsmarknadssynpunkt närbesläktad med Sjuhäradsbygden och borde enligl min mening redan nu ha medtagits bland de kommuner som ges möjligheter till särskilda stödåtgärder. De näringsgrenar som beträffande sysselsättning varit vikande är framför allt jordbruket och tekoindustrin, båda under trycket av en stark rationalisering och strukturomvandling.

Av tillgänglig sysselsättningsslalistik kan man utläsa alt mellan åren 1965 och 1975 har sysselsättningen inom jordbruksnäringen minskat med 1 650 och inom tillverkningsindustrin med ca 600 personer. År 1976 bortföll inom tekoindustrin många arbetstillfällen på grund av konkurser eller nedläggningar. Hittills i år har friställningar eller varsel drabbat ytterligare ell stort antal personer inom samma näringsgren. Jordbruksnäringen har sedan 1960 nära nog halverats vad gäller antalet sysselsatta, och prognoserna pekar på fortsatta kraftiga minskningar av arbetstillfällen.

Av befolkningsuppgifierna framgår att minskningen år 1976 till övervägande del orsakats av utflyltning. Befolkningsminskningen, som alltså i huvudsak beror på utflyttning, kan härledas till den omstrukturering av näringslivet som pågått och fortfarande pågår inom kommunen.

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om åtgärder för att främja sysselsättningen i Falköpingsregionen, m. m.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Låg mig först rätta till ett missförstånd som fanns i frågan och som Olle Grahn upprepar, nämligen beträffande villkoren för den s. k. grå zonen. Där gäller att företag får samma möjligheter lill statligt lokaliseringsstöd som i kommunerna i gränszonen till det allmänna stödområdet - del är inte villkoren för det inre stödområdet det är fråga om.

Beträffande frågan huruvida Falköping kan komma i fråga senare vill jag säga alt det beror helt och hållet på utvecklingen av arbetsmarknaden i Falköping. F. n. har inle Falköping så stora problem all de motiverar en insats av del slag Olle Grahn efterlyser. Vi får hoppas all utvecklingen går i positiv riktning och alt man slipper vidta sädana åtgärder för Falköpings del.

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om tidpunkten för regeringens prövning av viss ansökan från Svensk Kärnbränsleförsörjning AB

OLLE GRAHN (fp):

Herr lalman! Jag ber att få lacka för det klarläggandet.

Av svaret som jag fick för några minuter sedan framgår, om jag har fattat del rätt, alt man i industridepariementet är villig att pröva särskilda framställningar, och det tackar jag för.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om tidpunkten för regeringens prövning av viss ansökan från Svensk Kärnbränsleförsörjning AB

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för atl besvara Birger Nilssons (s) den 9 november anmälda fråga, 1977/78:133, och anförde:

Herr lalman! Birger Nilsson har frågat mig när regeringen avser all fatta beslut med anledning av ansökan av Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF) om tillstånd att frän Sveriges geologiska undersökning överta dels undeirsökningstillsländ benämnt Rörvaltnet 1-42 i Krokoms kommun och dels ansökan om undersökningskoncessioner i Krokoms, Östersunds och Ragunda kommuner i Jämtlands län.

Det är riktigt som Birger Nilsson uppger alt SKBF:s ansökan inkom lill industridepartementet i september 1976, men den överlämnades samma månad till statens industriverk för handläggning. Ansökningen avsåg sammanlagt sex olika tillstånd och koncessioner i Jämtlands, Gävleborgs och Väslernorrlands län. I två fall har industriverket redan prövat tillståndsfrågorna. Del gällde dels ansökan om tillstånd att undersöka fyndighet av uranhaltigt mineral inom område benämnt Bodsjön 1-58 i Väslernorrlands och Jämtlands län inkommen före ikraftträdandet av den nu gällande s. k. minerallagen (1974:890) och dels ansökan om tillstånd all överta del enligl den numera upphävda uranlagen (1960:679) meddelade undersökningslillständet Rörvattnet 1-42 i Jämtlands län. Industriverket beviljade med stöd av övergångsbestämmelserna till minerallagen de begärda tillstånden i september resp. november i år.

SKBF har begärt alt få de två nämnda undersökningslillständen förenade med rätt alt fä bearbetningskoncession enligl minerallagen, s. k. optionsrätt. Ansökningen skall i dessa delar prövas av regeringen. Även i övrigt är det regeringen som skall pröva SKBF:s ansökan.

Ärenden enligl minerallagen bereds av industriverket. Beredningen innefattar bl. a. ett omfattande kungörelse- och remissförfarande. Verket härefter vederbörlig beredning till industridepariementet överlämnat tre av ärendena, varav två avser optionsrätterna för de redan beviljade tillstånden. Dessa ärenden bereds nu vidare inom departementet. Enligt vad jag har inhämtat kommer de övriga tre ärendena alt överlämnas till deparlrnentet senast under januari 1978. Jag räknar med att regeringen kommer all fatta beslut först när samtliga ärenden har överlämnats.

BIRGER NILSSON (s);

Herr lalman! Jag ber att fä tacka industriministern för svaret på min fråga.

Låt mig allra först säga som utgångspunkt för denna debatt atl jag har den bestämda uppfattningen att det måste vara ett riksintresse att vi får en ordentlig kartläggning med sikte på framlida utvinning av de rika urantillgångar som finns på olika häll i landel. Jag vet inte om industriministern delar denna min uppfattning. Det borde ändå vara intressant även för industriministern att påskynda undersökningarna och den vägen skaffa sig en klarare bild av förekomsten av dessa naturtillgångar, eftersom en utvinning skulle skapa bättre råvaruförsörjning, bällre handelsbalans och fler nya arbetstillfällen.

Den ansökan som ligger bakom frågan ingavs av Svensk Kärnbränsleförsörjning AB. Man ville överta sex koncessioner frän SGU och man erbjöd sig all salsa 50 miljoner pä ett femårsprogram för undersökning och prospektering inom vissa områden i mellersta Norrland. Del gällde alltså Jämtlands län. Västernorrlands län och Gävleborgs län. Man har fån en positiv reaktion från länsstyrelserna, och industriverket har tillstyrkt.

Nu säger industriministern i sill svar att statens industriverk har beviljat två av de sex koncessionerna. Det är riktigt. Men det var ändå ett samlat program Svenk Kärnbränsleförsörjning var ute efter. Den stora frågan i dag är: Får man pengar av regeringen för att genomföra det programmet? Hur kommer det sig att anslagen lill uranprospektering nu trappas ned?

Industriministern lägger inga personliga värderingar i sitt svar. Jag tycker det vore bra om han kunde säga någonting om vilken uppfattning han har i dessa frågor. Skall vi få fortsätta dessa prospekteringar? Jag tycker del är viktigt. De intressanta fyndigheterna finns i de mest utpräglade glesbygderna. Jag kan ta exempel som både industriministern och jag känner till - Storsjö kapell, Tåsjö, Härjedalen osv. Det gäller alltså trakter där praktiskt tagel inga andra möjligheter finns atl skapa nya jobb. En brytning av uran skulle utan tvivel kunna skapa några hundratal nya arbetstillfällen, och då borde del vara intressant för industriministern alt som omväxling till alla permitteringar och nedläggningar inom näringslivet få medverka till alt även skapa några nya sysselsättningstillfällen. Nu drar man i stället ned anslagen till prospekteringen, och därför vill jag fråga industriministern: Vilka andra sys-selsällningstillfällen kan industriministern erbjuda människorna på dessa glesbygdsorter? Det skulle vara ganska intressant att få ett svar på den frågan.

Nu föreligger en ny ansökan från Vattenfall till regeringen om att få använda medel frän driftslaien lill att finansiera SKBF:s uranprospek-teringsprogram. Skulle det bli ett nej - vilket jag inte hoppas - till denna ansökan, så måsle man skära ned prospekieringsprogrammet för 1978.

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om tidpunkten för regeringens prövning av viss ansökan från Svensk Kärnbränsle försörj ning AB

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Borås

Jag hoppas att industriministern medverkar lill ett positivt svar på den här framställningen.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Birger Nilsson vidgar den här debatten lill en allmän mineralpolilisk, för atl inte säga näringspolitisk, debatt. Vi får väl ta den debatten också men kanske vid ett tillfälle när del är lämpligare ur kammarens synpunkt all göra det.

Jag har alltså redogjort för handläggningen av del här speciella ärendet, och även Birger Nilsson måste väl medge att vi får respektera de rutiner som gäller för handläggningen av sådana ärenden. Del får ta den tid som erfordras för att man skall följa gällande bestämmelser om remissförfarande etc. Det är ju, som Birger Nilsson själv säger, ändamålsenligt att del las ell samlat grepp, och det är därför som vi avvaktar de återstående ställningstagandena frän industriverket, innan regeringen går att fatta beslut i frågan.

Sedan vill jag beträffande aktiviteterna när det gäller prospektering påminna Birger Nilsson om att vad som sker är att man i ökad omfattning gåröver påtotalprospeklering. Det är ju inte bara uranet som har intresse, utan del finns tvärtom många andra intressanta mineral i den svenska berggrunden som del gäller all skaffa sig kännedom om.

BIRGER NILSSON (s):

Herr lalman! Även om det faller utom ramen för den här frågan är det intressant all höra vilken inställning industriministern har lill möjligheterna atl skapa jobb ute i glesbygden, för på den punkten har ju industriministern många växlar att lösa in i Jämtlands län exempelvis.

Vad det sedan gäller möjligheterna att få pengar till prospektering, så har ju regeringen nu föreskrivit atl fr. o. m. den 1 januari 1978 måste Vattenfall av de pengar Vattenfall får över driftstaten i varje enskilt fall begära tillstånd av regeringen, om pengarna skall användas för uranprospektering. Man sätter alltså käppar i hjulet här på olika säll när det gäller att bedriva denna ytterst vikliga prospektering och undersökning av urantillgångarna i landel.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 13 Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Borås

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för atl besvara Rune Carl-steins (s) den 10 november anmälda fråga, 1977/78:136, och anförde:

Herr talman! Rune Carlstein har frågat vilka initiativ jag avser att ta för att antingen medverka till att en nedläggning av damstrumptillverkningen i Borås förhindras eller för att snabbt bereda dem som drabbas av nedläggning ny och trygg sysselsättning i Borås.

Regeringen avser att inom kort lägga fram förslag för riksdagen om samordning och rekonstruktion av de statliga tekoföretagen. Förslaget avser i första hand AB Eiser, SweTeco AB och Nya Algols som förs samman i en tekokoncern under Statsföretag AB. För att täcka förluster och ge företagen en rimlig soliditet beräknas 190 milj. kr. behövas i tillskott. En utgångspunkt för denna beräkning har varit all den statliga tekogruppen i likhet med andra företag i branschen anpassar sin produktion till marknadsförutsättningarna. Efter en rekonstruktionsperiod bör gruppen kunna uppnå lägst ett "nollresultat" vid utgången av år 1980. För att nå detta mål torde en betydande anpassning till marknadsförhållandena och höjning av effektiviteten vara nödvändig. Eiser, SweTeco och Nya Algols väntas komma att minska sin personal med 35-40 96 under de närmaste åren som en följd av rekonstruktionsarbetet.

Det kommer att bli en svår uppgift atl inom några få år göra Eiser, SweTeco och Nya Algols lill livskraftiga företag. Jag vill därför understryka vikten av att de berörda företagsledningarna och de anställdas organisationer utan onödiga inskränkningar i handlingsfriheten ges möjlighet all pä lämpligaste sätt rekonstruera företagen och göra dem företagsekonomiskt lönsamma pä lång sikt. Jag vill därför undvika all föregripa detta arbete.

Jag är medveten om att strukturanpassningen av den statliga lekokoncernen och branscherna i deras helhet kan medföra sysselsättningsproblem. Samhället måsle därför vara berett att med de medel som står till buds underlätta omställningen för de människor som kan komma att ställas utan arbete.

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Borås

RUNE CARLSTEIN (s):

Herr lalman! Jag ber alt fä tacka industriministern för svaret på min fråga.

Orsaken till att jag ställt frågan är givetvis den allmänna oro som man har anledning känna för sysselsättningssituationen i Boråsregionen. Den kraftiga nedgången inom tekobranschen har gjort alt Boråsregionen har förlorat ungefär 10 000 sysselsättningstillfällen. Enbart i Borås har vi under 1970-talet förlorat ungefär 6 000 sysselsättningstillfällen. Därför är det ett stort bekymmer hur man skall klara framliden i Boråsregionen.

Nu har industriministern i sitt svar redogjort för den väntade propositionen om rekonstruktion av de statliga lekoföretagen. Men del gör inte saken bättre, för här säger man alt del kommer alt ske en reduktion av personalstyrkan med 30-40 96. En mycket enkel räkneoperation säger mig dä att del blir ytteriigare ungefär 700 friställningar vid Boråsförelagen inom tekobranschen, och det var inte vad vi hoppades på.

Min fråga berörde närmast problemen vid tillverkningen av damstrumpor. Det är faktiskt så, atl en avdelning i Borås går bra. Detsamma gäller en avdelning pä ett annat häll. Nu finns del långtgående planer på atl slä ihop de här två avdelningarna, vilket kan komma all betyda alt Boråsavdelningen läggs ned med 250 friställningar som följd. Förelagse-

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Borås

konomiskt gör man möjligen en vinst. Men det är inte helt säkert. Däremot skulle del bli utomordentligt stora svårigheter atl klara de problem som uppslår om 250 människor mister sin sysselsättning. Här är det fråga om äldre arbetskraft. I myckel slor utsträckning gäller det invandrare. Jag menar att man borde se efter om man inte kan klara av problemen ulan sammanläggning, så atl de anställda i Borås får fortsätta sill arbete. Från samhällets synpunkt skulle det, enligt min mening, vara betydligt mer "lönsamt" all handla sä. Och framför alll skulle del för de anställda betyda att de finge behålla sina arbeten i stället för att drabbas av en slor ovisshet.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag vill inle ta upp en debatt om de statliga lekoföretagen utöver vad som framgår av mitt svar på Rune Carlsleins fråga. Den debatten får vi ta när propositionen ligger på kammarens bord. Jag vill dock påminna Rune Carlstein om mitt besked tidigare här i dag att Borås nu kommer all föras till den grå zonen, vilket innebär ökade möjligheter när det gäller nyetablering av förelag. Över huvud taget tror jag att man i Boräsregionen nu får inrikta ansträngningarna på att diversifiera näringslivet och salsa på expansiva branscher och företag, vilket Boråsregionen har särskilt stora möjligheter till genom sin geografiska belägenhet.

Jag vill erinra Rune Carlstein om vad som hänt med ett organ som industridepartementet har direkt ansvar för, nämligen statens provningsanstalt. Den har ju under detta budgetår slutfört flyttningen till Borås, och del var ungefär 200 tjänster vid anstalten i Stockholm som berördes av denna omlokalisering. Bara 16 stockholmare följde med till Borås, och den resterande delen av personalen har därför nyrekrylerats. I dag arbetar 211 personer vid statens provningsansialt i Borås, och större delen av dem är rekryterade i Boråsregionen. Provningsanslalten är i sig själv en lokaliseringsfaktor, eftersom den bidrar lill del tekniska kunnandet och till att förbättra den industriella miljön i regionen.

Jag vill rned detta exempel bara visa vilka goda möjligheter som bör finnas, i varje fall i ett normalt konjunkturläge, att i Boråsregionen kompensera bortfallet av arbetstillfällen inom tekoindustrin med arbeten i andra branscher och förelag.

RUNE CARLSTEIN (s):

Herr talman! Det råder inga delade meningar om värdet av att provningsanslalten lokaliserades till Borås kommun. Detta var en utomordentligt värdefull åtgärd från den socialdemokratiska regeringen, grundad på ett djärvt initiativ.

Men den åtgärden hjälper pä ingel sätt de 250 anställda i strumptillverkningen i Borås, som löper risk att mista sina jobb därför att man med en strängt förelagsekonomisk bedömning kommer fram till atl man möjligen kan tjäna någon miljon mer än vad man nu gör genom alt

lägga samman två strumpfabriker. Denna sammanläggning görs utan att man lar någon som helst hänsyn lill vilka konsekvenser den för med sig från samhällsekonomisk synpunkt.

Jag menar därför att industriministern inte skulle nöja sig med alt säga all han vill undvika att föregripa det arbete som föreslår i den statliga tekokoncern som är i vardande. Industriministern borde i stället medverka lill att man, i det konjunkluriäge som vi befinner oss i och med alla de svårigheter som nu finns i Boråsregionen, inle förvärrar situationen ytteriigare bara för att möjligen få ett företagsekonomiskt resultat som kanske marginellt är bättre än del nuvarande.

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om rätten för värnpliktiga att sätta upp bilder i logement

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Lät mig till sist påminna herr Carlstein om atl det inle gäller en ökning av vinsten med någon miljon i den statliga lekokoncernen utan alt det är fråga om en strävan att minska förlusten med någon miljon. Det är en strävan som alla parter måste la ett ansvar för. Vi måste inom de statliga tekoföretagen arbeta efter samma regler som gäller för de privata och syfta till att uppnå lönsamhet så snabbt som möjligt. Del är bara det som gör alt man på sikt kan garantera tryggheten i sysselsättningen för de anställda.

RUNE CARLSTEIN (s):

Herr lalman! För atl det inle skall råda några missuppfattningar vill jag understryka att jag inte har sagt alt man genom sammanläggningen ökar vinsten för den statliga tekokoncernen. Jag har sagt att damstrumptillverkningen går ihop ekonomiskt och alltså är en lönsam bil i sammanhanget. På den punkten skulle man möjligen kunna få ett något bällre resultat. Men jag menar atl de samhällsekonomiska synpunkterna talar för all man borde avslå från sammanläggningen och i stället se till att de anställda kan få ha kvar sina arbeten i Borås.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Om rätten för värnpliktiga att sätta upp bilder i logement

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK erhöll ordet för att besvara Oswald Söderqvisis (vpk) den 8 november anmälda fråga, 1977/78:130, och anförde:

Herr lalman! Oswald Söderqvist har - med hänvisning lill atl värn-liktiga ålagts att ta ner bilder som de hade satt upp i logementet - frågat mig om del är i överensstämmelse med demokratiska principer att på omvägar införa censur på våra militära förband.

Enligt tryckfrihetsförordningen är del inte tillätet för myndighet eller annat allmänt organ atl pä grund av en skrifts innehåll vidta någon åtgärd, som saknar stöd i tryckfrihetsförordningen, för att hindra alt skriften

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om rätten för värnpliktiga att sätta upp bilder i logement

trycks, ges ul eller sprids bland allmänheten. Innehållet i en tryckt skrift får alltså inle ulan stöd i tryckfrihelsförodningen föranleda något hinder för spridning av skriften. Emellertid har det sedan gammall ansetts att en viss inskränkning i den fria spridningsrätten är tillålen av hänsyn lill den allmänna ordningen. Av en dom frän högsta domstolen och av uttalanden från JO framgår alt denna inskränkning också gäller för militära områden.

Gällande rätt visar således all spridningsrätten inle får inskränkas på grund av innehållet i en tryckt skrift. Om del däremot av ordningsskäl förekommer ingripande mot spridningen av en tryckt skrift inom ett militärt förläggningsomräde, är detta enligl min mening inle en åtgärd som innebär alt, såsom Oswald Söderqvist säger, censur förs in på våra militära förband.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Oswald Söderqvist är förhindrad atl själv motta svaret. Jag lackar I hans vägnar försvarsministern för svaret på frågan, ett svar som emellertid enligt min uppfattning inle gör del hela klarare.

Principfrågan är ju: Går det att genom administrativa åtgärder som t. ex. ordningsföreskrifter begränsa yttrandefriheten och opinionsbildningen vid de militära förbanden? Del är tydligt atl detta går. Del är också tydligt atl del här är fråga om censur.

Efter atl ha tagit del av JO:s beslut kan man inte annat än svara ja på frågan om möjligheterna till sådana här begränsningar. Regementsledningen vid I 20 har begränsat och inskränkt möjligheterna för de värnpliktiga att framföra sina åsikter. Det strider mot principen om tryckfrihet, men man kryper bakom ordningsparagrafen. JO hänvisar lill trivseln i ell utrymme - logementet - där många med olika åsikter skall dela rum. Det är därför värt att lägga märke till att alla inblandade i det här fallet, dvs. de som bodde på logementet i fråga, var överens. De hade inte något all invända mot de bilder som sattes upp. Det var alltså inte där skon klämde.

Men vad var del då? Var del bilder av pornografisk typ som upprörde cheferna? Mot bakgrund av den inställning till sådana alster som är rådande i det militära livet och som bäst karakteriseras med uttrycket "kvinnoförakt" torde inte heller det ha varit avgörande. Sådana bilder har ju alllid accepterats som hörande till miljön. Det framgår också att det inte var något hinder mot att sätta upp pornografi inuti logement-skåpen.

Nej, det intressanta här är det som sägs om bilder med politiskt innehåll. Del talas också på ett ställe i JO:s.redogörelse om nidbilder. Därmed torde avses ett vykort som med en viss ironi riktar sig mot kungahuset. Utan alt uppgifter från skilda håll härdras står det klart alt del var affischer och bilder med politiskt innehåll som väckte anslöt. Det ger anledning lill några följdfrågor till försvarsministern:

Är del inle så att politisk propaganda får framföras inom förbanden?

Vad anser försvarsministern som yrkespolitiker om all politik jämställs med pornografi, vilket sker på flera ställen i regementsledningens utlåtande och även i JO:s beslut?

Anser försvarsministern alt man på säll som JO har gjort kan jämföra grovporr med politiska bilder?

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr talman! Del som har föranlett frågan är ju det aktuella ärendet vid I 20. Jag kan konstatera atl riksdagens ombudsman har behandlat det formellt och menat alt del rör sig om en ordnings- och trivselfråga. Som ansvarigt statsråd kan jag bara instämma i den bedömning som JO har gjort och vill inte vidare diskutera den frågan, eftersom del mer eller mindre vore alt kvälja dom.

I den rent principiella frågan kan jag säga atl vederbörande värnpliktigs logementskåp mer eller mindre uppfattas som hans privata utrymme, som han själv må utsmycka. När det gäller utrymmen som är gemensamma för flera personer har jag själv den åsikten att smak och hyfs bör ställa vissa krav på utsmyckningen. Enligt instruktionerna har vederbörande förbandschef formella möjligheter att reglera dessa förhållanden - ett syslem som jag för min del tycker bör bibehållas.

På frågan om det är någon skillnad mellan pornografiska och politiska tryckalster kan jag svara, att jag för det första finner frågan egendomlig och att jag för det andra vet att det finns vissa föreskrifter om spridning av politisk propaganda. Vi har här i Sverige möjlighet till politisk verksamhet även inom den militära sektorn - till skillnad mot vad fallet är t. o. m. i grannländer lill Sverige - och jag tycker att vi skall slå vakt om den möjligheten. Däremot är det icke, annat än efter vissa regler, tillåtet att bedriva politisk propaganda inom militärt område. Även detta tror jag är lämpligt för den allmänna trevnadens skull, men det innebär ju icke någon form av censur, ulan del är helt enkelt en ordningsfråga.

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om rätten för värnpliktiga att sätta upp bilder i logement

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Försvarsministerns inlägg nu gör oss väl egentligen inte så myckel klokare. Ell faktum är att de värnpliktiga var överens om alt ha de alster uppsatta som frågan handlar om. Del var alltså inle på del sättet att man trampade några andra på tärna dä det gällde trivseln eller atl de hade anledning all känna sig störda.

Det finns i del militära livet en begränsning som kallas "ordningsskäl". Vanligen menas därmed att väggar eller liknande kan förstöras om affischer sätts upp. Militärerna har därför rättighet atl hindra spridning av bilder eller skrifter på vissa ställen, men vi hävdar atl del inte kan ske på grund av innehållet i bilderna eller skrifterna. Detta är sant också när del gäller tidningar, men då del gäller logementskäpen har militärerna godkänt spridning på detta ställe. Men de ställer ändå krav på innehållet, och dä tillgriper de tolkningen att det skulle vara en trivselfråga. Jag måsle säga alt den juridiska grunden för det är ganska bräcklig. Den

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Om rätten för värnpliktiga att sätta upp bilder i logement

juridiska tolkningen måsle vara atl militärerna kan hindra spridning, men inle på grund av innehållet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1977/78:107-109 till utbildningsulskoltet

1977/78:110 lill socialförsäkringsutskoltet

1977/78:111-116 till näringsutskottel

1977/78:117 till civilutskottet

1977/78:118 och 119 lill konstitutionsutskottet

§ 16 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställning 1977/78:78

§ 17 Anmäldes och bordlades Motioner

1977/78:120 av Birger Rosqvist och Börje Nilsson med anledning av propositionen 1977/78:14 om utbildning pä musikområdet

1977/78:121 av Anna-Greta Skantz och Hans Gustafsson 1977/78:122 av Anna-Greta Skantz m.fl.

med anledning av propositionen 1977/78:20 med förslag till ändrad organisation för besvärsprövning inom socialförsäkringen m. m.

1977/78:123 av Gunnar Biörck i Värmdö 1977/78:124 av Gunnar Biörck i Värmdö

med anledning av propositionen 1977/78:25 med förslag om tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1977/78

1977/78:125 av Börje Nilsson m.fi. 1977/78:126 av Jan-Ivan Nilsson m.fi. 1977/78:127 av Eva Winther

med anledning av propositionen 1977/78:31 om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s. k. obrutna fjällområden

1977/78:128 av Sven Andersson i Örebro m.fl. 1977/78:129 av Birger Nilsson m.fl. 1977/78:130 av Per-Erik Nisser och Allan Gustafsson 1977/78:131 av Olle Westberg i Hofors m.fi.

med anledning av propositionen 1977/78:40 om åtgärder för all främja de mindre och medelstora företagens utveckling

1977/78:132 av Bengt Gustavsson m.fl.

1977/78:133 av Nils Hjorth m.fl.

med anledning av propositionen 1977/78:47 om åtgärder för atl underiätta strukturomvandlingen inom specialslålindustrin och stålgjuteriindustrin

1977/78:134 av Hilding Johansson och Hans Gustafsson med anledning av propositionen 1977/78:48 om skalteutjämning i Stockholms läns landstingskommun

1977/78:135 av Per Unckel med anledning av propositionen 1977/78:50 om ändring i byggnadsstadgan (1959:612), m. m.

1977/78:136 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg med anledning av propositionen 1977/78:61 om ökat stöd lill barnfamiljerna m. m.

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Anmälan av interpellationer

§ 18 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 23 november

1911/18:79 av Gunde Raneskog (c) lill kommunikationsministern om införandel av obligatoriskt varselljus för bilar:

När lagen om varselljus infördes uppstod en hel del frågor och komplikationer i det svenska samhället.

Problemet var atl det inte fanns enbart lagstadgade lampor tillgängliga. Framför alll gällde kritiken att svensk industri inle var inriktad på tillverkning av denna enkla vara utan alt vi nödgades använda utländska fabrikat, och så är lägel fortfarande.

Kritiken förefaller riklig med tanke på både vår arbetsmarknadssituation och vår valutakris.

Med stöd av del anförda hemställer jag om kammarens tillstånd att lill statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet få ställa följande frågor:

1. Är del möjligt att lill svensk arbetsmarknad ge besked om tillverkning redan innan lagen träder i kraft, sä att produkterna svarar mot lagens krav vid bestämt datum?

2. Är det möjligt att genom bättre planering spara både material och valuta för bilägarna och landel, och vilket förfarande vill statsrådet i så fall förorda?

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Anmälan av

interpellation-

ner

1977/78:8ft av Tore Nilsson (m) lill jordbruksministern om sprängningar inom tätbebyggt område:

Del har visat sig att de negativa verkningarna av sprängningar som försiggår i tätbebyggda områden har varit stora. Störningarna och påfrestningarna på miljön är i många fall omfattande, och de som drabbas av skador och obehag har svårt all få rättelse och ersättning.

Ett exempel kan anföras som åskådliggör saken. I ell område i en förort lill Stockholm skedde sprängningar vintertid för några är sedan för lossgöring av grus, varvid skador uppstod på villor i närheten. För tre år sedan erhöll ett företag tillstånd till sprängning i urberget i samma trakt. Stenen krossades sedan i ett krossverk på orten. Stora skador i form av sprickor har uppstått. Många av ägarna lill villor och annan bebyggelse är gamla människor, pensionärer, som har svårt alt göra sig hörda. De som klagat har avvisats med invändningar om att besiktning skett före och efter sprängningarna och att mätningarna visat endast to-lererbara skador. Man har förgäves sökt ersättning för uppkomna kostnader.

Dä del gäller krossningen av sten har miljörubbningarna också blivit betydande. Bullret är besvärande. Dammet förorenar omgivningen och är en plåga för dem som bor närmast. Krossen ligger omedelbart intill en kyrkogård, där stendammet faller överallt. Även sprängverksamheten inverkar på kyrkogården.

Det förefaller underiigl att en verksamhet av detta slag är lillätlig. I synnerhet sprängningar som varar i åratal "tröttar ut" fasader och husgrunder, åstadkommer sättningar och sprickbildningar samt utgör genom bullret och dammet en permanent miljörisk.

Lika underiigl är alt påvisbara skador icke undantagslöst ersätts. Om en verksamhet av detta slag anses nödvändig och försvarlig så nära bebyggelse, bör den som drabbas av föriuster hällas skadeslös. Tolkningen av mätresultaten är i många fall diskutabel, och kontrollen av mätinstrumenten kan stundom ifrågasättas.

Jag vill därför fråga jordbruksministern:

Anser statsrådet all lagstiftningen bör överses i syfte att nå större resl-riklivitet vid sprängning inom tätbebyggt område?

den 24 november

1977/78:81 av Elvy Nilsson (s) till industriministern om åtgärder för all mildra verkningarna av planerad personalminskning vid SJ:

Sysselsättningsläget i landet är bl. a. genom den långdragna lågkonjunkturen synnerligen prekärt. Såväl statliga myndigheter som kommuner och landsting lägger ner mycken möda pä alt skaffa fram meningsfulla beredskapsarbeten i väntan på ell uppsving inom industrisektorn för att därmed minska arbelslöshelsköerna.

I delta läge ler det sig myckel anmärkningsvärt all SJ planerar sä

stora och omfattande förändringar av verksamheten, som medför friställning av ett mycket stort antal anställda.

I samband med planerna på att överföra styckegodset från järnväg till landsväg i stor omfattning kommer exempelvis mellan 1 200 och 1 400 SJ-anställda att friställas, och dessutom kommer ett stort antal all friställas i samband med den inskränkning av öppethållandetiderna som planeras vid olika järnvägsstationer. Sålunda kommer ett stort antal stationer att vara helt obemannade och därmed i praktiken slängda för allmänheten från fredagkväll till måndagmorgon.

Jag är medveten om atl regeringen inte direkt kan dirigera hur SJ sköter den interna verksamheten, men jag tycker ändå att dessa aviserade planer medför så stora förändringar i trafikpolitiken att del borde vara skäl för regeringen att ingripa.

Atl föra över all slyckegodslrafik från järnväg lill landsväg, frän en enda lerminalpunkl i varje län, måste ju innebära så stora förändringar atl del får betecknas som införande av en ny trafikpolitik. Dessutom ligger det helt pä kollisionskurs med riksdagens tidigare uttalade intentioner all ha ett samhällsekonomiskt synsätt på hela trafikpolitiken, liksom med strävandena atl spara energi och atl försöka få en bättre miljö.

Rationaliseringen med de stängda stationerna och den därmed försämrade servicen för allmänheten innebär ju dessutom en minskad attraktivitet för järnvägen, vilket kommer att bidra lill att ytterligare försvåra de strävanden som görs all förmå flera människor alt lämna bilen hemma och i stället la tåget.

Del finns alltså många anledningar att la upp SJ:s planer på regeringsnivå, även om den främsta motiveringen lill min interpellation är av arbetsmarknadspolitiska skäl.

Jag vill därför med hänvisning till det anförda framställa följande interpellation till industriminister Nils Åsling:

Om SJ:s aviserade planer fullföljs, vad tänker industriministern göra för all mildra verkningarna i de regioner som berörs?

Industriministern har vid flera tillfällen uttalat att företagen skall ta sin sociala ansvar för sysselsättningen pä utsatta orter. Anser industriministern att detta även bör gälla statliga verk?

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Meddelande om frågor

§ 19 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 24 november

1977/78:161 av Frida Berglund (s) lill statsrådet Britt Mogård om tidpunkten för förslag till riksdagen beträffande skolhälsovården:

Skolhälsovårdens innehåll, organisation och huvudmannaskap behand-3 Riksdagens protokoll 1977/78:34-36

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Meddelande om frågor

lades av skolhälsovärdsutredningen, som lämnade sitt förslag i augusti 1976. Utredningen har remissbehandlats, och yttrandena över den har varit positiva. Om utredningens tidsplan skall hällas måste riksdagen snarast få ärendet lill behandling.

Under åberopande av det anförda hemställer jag all till statsrådet Mogård fä ställa följande fråga:

När avser statsrådet lägga förslag beträffande åtgärder inom skolhäl-sovårdsområdel?

1977/78:162 av Gustav Lorentzon (vpk) till industriministern om vissa regeringsförhandlingar rörande import av virke:

I senaste numret av Modo:s personaltidning Insikt meddelas bl. a. att omfattande besparingsåtgärder kommer atl genomföras inom koncernen. Flera hundra befattningar kommer härigenom alt försvinna. Till besparingsåtgärderna hör även en omfattande minskning av virkeslagren. Bl. a. skall "importen av virke från utlandet begränsas så långt som möjligt". MoDo har enligt uppgift i samma tidning inlett diskussioner med den sillande regeringen om att begränsa imporlmängden och därmed bryta överenskommelsen från år 1975 med den dåvarande regeringen.

Jag vill därför fråga industriministern:

Pågår förhandlingar mellan MoDo och regeringen i frågan om importveden, och tänker regeringen bryta överenskommelsen som gjordes mellan den tidigare regeringen och MoDo?

1977/78:163 av Bertil Måbrink (vpk) lill justitieministern om åtgärder för att förstöra vissa personregister, m. m.;

Sedan flera år tillbaka har enligl uppgifter Stockholmspolisen olagligt registrerat människor som omhändertagits med stöd av LSPV (Lagen om sluten psykiatrisk värd). Del skall röra sig om 10 000 som är registrerade.

För alt ett ingripande enligt LSPV skall kunna ske behövs ett vårdintyg utskrivet av en läkare. Detta vårdintyg - som kan jämföras med en se-kretesskyddad sjukjournal - tar polisen en kopia på. Kopian införs senare i ett personregister. För ett år sedan avslöjades ett LTO-register hos polisen som också stred mot lagen.

Jag vill mot bakgrund av detta ställa följande fråga till justitieministern:

Vilka iitgärder ämnar justitieministern vidta för att förstöra befintliga register och förhindra uppkomsten av nya?

1977/78:164 av Evert Svensson (%)\\\\ industriministern om finansieringen av visst indusiriprojekt vid Berol Kemi i Stenungsund:

Beskedet om finansieringen av Oxoprojeklel vid Berol Kemi i Stenungsund har dröjt, vilket skapat problem för den fortsatia planläggningen.

Del är därför angeläget att besked lämnas de närmaste dagarna. Jag får därför till industriministern hemställa om svar pä frågan: Kan industriministern ange när regeringens ställningstagande i frågan

om Oxoprojeklets finansiering kommer att lämnas?

1977/78:165 av Britta Bergström (fp) lill budgeiministern om formuleringen av information frän myndigheter:

På förfrågan från en pensionär hur pensionen är beräknad lämnade statens personalpensionsverk följande svar:

"Normalbeloppet beräknas enligt följande princip:

Medeltalet av den för vart och ett av de fem sista åren före pensions-avgången gällande lönegraden. 65 96 därav. ./. Eventuell reducering på grund av brist i antalet erforderliga tjänsteår."

Pensionären menar att detta svar inte är begripligt för en vanlig statsanställd.

Med hänvisning till del anförda vill jag ställa följande fråga till budgetministern:

Vill budgeiministern medverka lill att viktig information från myndigheter formuleras så att den inte blir onödigt svårbegriplig?

§ 20 Kammaren åtskildes kl. 14.34.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert

Nr 34

Torsdagen den 24 november 1977

Meddelande om frågor