Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:30

Fredagen den 18 november

Kl. 15.00

Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen

§ 1 Fyllnadsval till utskott

FÖRSTE VICE TALMANNEN: Sedan Gunnar Richardson beviljats ledighet från riksdagsarbetet har folkpartiets partigrupp som suppleant i kultur- och utbildningsutskotten anmält hans ersättare Olle Grahn.

Nr 30

Fredagen den 18 november 1977

Fyllnadsval till utskott

Meddelande om ändring i den preliminära tidsplanen

Meddelande om interpellationssvar

Förste vice talmannen förklarade därefter vald till

suppleant i kulturutskottet och utbildningsutskottet Olle Grahn (fp)

§ 2 Justerades protokollet för den 10 innevarande månad.

§ 3 Meddelande om ändring i den preliminära tidsplanen

FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Enligt den preliminära lidsplanen skulle i nästa vecka anordnas ar-betsplena onsdagen den 23 november, torsdagen den 24 november och vid behov fredagen den 25 november. Del har emellertid inte varit möjligt atl få fram ulskottsbelänkanden för behandling på torsdagen och fredagen. Med ändring av tidsplanen hälls därför arbelsplenum endast onsdagen den 23 november kl. 10.00. Sammanträdel torsdagen den 24 november lar planenligt sin början kl. 13.00, men blir ett bordläggningsplenum med frågestund och eventuellt interpellationssvar. Sammanträdel fredagen den 25 november blir ett bordläggningsplenum med början kl. 15.00.

§ 4 Meddelande om interpellationssvar

1977/78:50 om skyldigheten för sjukvårdspersonal att medverka vid aborter

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Med hänvisning lill 6 kap. 1 >; riksdagsordningen får jag meddela all jag har överenskommit med Sven Johansson alt besvara hans interpellation 1977/78:50 i samband med riksdagens behandling av socialutskottets belänkande 1977/78:11 med anledning av motioner om vissa abortfrågor.

Nr 30

§ 5 Om de kommunala eltaxorna m. m.

Fredaeen den

10 u in-7-7____ KommunminislernJOHANNES ANTONSSON erhöll ordet för att be-
18 november 1977 , ..., . ,r,-,-,/-,o i-.r. n
_____________ svara Inga Lantz (vpk) den 8 november anmälda fråga, 1977/78:129, Ull

Om de kommunala statsrådet Birgit Friggebo, och anförde:

eltaxorna m. m. Herr talman! Inga Lantz har frågat statsrådet Birgit Friggebo vilka åt-

gärder regeringen ämnar vidta för att utjämna skillnaderna mellan kommunernas taxor i vad gäller el, värme, vatten och sophämtning. Frågan har överlämnats till mig för besvarande. Jag vill erinra om det svar jag gav här i kammaren den 20 oktober pä en fråga av Nils Berndtson om åtgärder för att motverka höjningar av vissa kommunala taxor och avgifter. Jag angav därvid atl jag inte är beredd all förorda några åtgärder, som innebär inskränkningar av den kommunala självstyrelsen. Jag pekade också särskilt på atl kommunerna är bundna av självkoslnadsprincipen, som innebär all taxor måste utformas så, all verksamheten inle går med vinst. Varje kommun har således att inom ramen för självkoslnadsprincipen besluta om de kommunala taxorna. Det är också viktigt att komma ihåg att de beslut som det här gäller fattas i valda församlingar under full demokratisk insyn och debatt.

Jag får slutligen fästa uppmärksamheten på den utjämnande effekt som bostadsbidragen har för boendekostnaderna.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Först skall jag be atl få lacka för svaret.

Många kommuner har i höst aviserat chockartade höjningar av taxor och avgifter. Några höjningar får konsumenterna betala direkt, t. ex. de som gäller elverket, och andra slår igenom på de nya hyrorna fr. o. m. årsskiftet.

I går kunde man läsa i t. ex. Svenska Dagbladet om en hyreschock för 120 000 hyresgäster i Stockholmsföretagen. Dessa har gått ut med krav på 20-23 kr. höjning, vilket motsvarar en hyreshöjning på 200 kr. i månaden för en normalstor fyra. Företagen får av alll att döma igenom sina höjningskrav på några kronor när. Först höjs hyran med 13 kr. från den 1 januari nästa år och sedan med 4-7 kr. från den 1 april.

Hos regeringen ligger en begäran från Hyresgästföreningen om en räntesänkning med 1 %. Genom en sådan räntesänkning skulle hyran kunna sänkas med 10-15 %. Men regeringen har sagt nej. Taxehöjningar för t. ex. vallen och el drabbar låginkomsttagarna hårdast. 1 Stockholm räknar man med höjningar på mellan 30 och 50 kr. per månad för en vanlig familj. Det betyder en fördyring med i värsta fall 250 kr. i månaden för en Stockholmsfamilj om man räknar samman hyreshöjning och laxeökningar.

Jag har nu inte frågat om regeringen är beredd all motverka höjningar av hyran eller taxorna, för del. vet jag atl regeringen inte är. Vad jag frågat är om regeringen är beredd alt utjämna skillnaderna mellan olika

kommuners taxesätining. Skillnaden mellan vaitenlaxorna kan t. ex. vara 10 kr. per kvadratmeter för en lägenhet i den dyraste och i den billigaste kommunen och i vad gäller fjärrvärmetaxan 8 kr. per kvadratmeter för lägenheter i olika kommuner. Del visar en utredning som HSB och hyresgäströrelsen gjort och som rör taxorna för el, värme, vatten och sophämtning. Västerås har de billigaste taxorna i landet, 14 kr. per kvadratmeter för Qärrvärme, jämfört med 23 kr. per kvadratmeter för Bollnäs och Lidingö som tillhör dem som har de högsta. Malmö ligger i mitten med 19 kr. per kvadratmeter.

Eltaxorna skiljer sig också. Här ligger Umeå och Järfälla på 8 kr. per kvadratmeter medan Helsingborg och Halmstad ligger på del dubbla.

Eftersom kommunerna i lag är bundna av den s. k. självkostnadsprincipen är det märkligt all skillnaderna kan vara så stora. Det verkar som om kommunerna gör olika bedömningar av vad som är självkostnad. Jag har då frågat vad regeringen kommer all göra för alt utjämna dessa skillnader.

Kommunministern svarar atl han inte tänker göra någonting alls ulan accepterar skillnaderna. Del heter i svaret atl kommunerna är bundna av självkostnadsprincipen, som innebär alt taxorna måsle utformas så att verksamheten inte går med vinst. Men då skulle jag vilja få en förklaring till att del är så stor skillnad mellan olika kommuner. Del är del jag har frågat om, och svaret på den frågan efteriyser jag fortfarande.

Vidare hänvisar kommunministern lill bostadsbidragens utjämnande effekt. Bostadsbidragen får ju skattebetalarna själva bestrida, och de går egentligen direkt till bankernas kassor, eftersom 70-75 % av hyrorna är kapitalkostnader. Vi vet atl dessa kostnader'på kommunalskatten hårdast drabbar låg- och medelinkomsttagarna.

Nr 30

Fredagen den 18 november 1977

Om de kommunala eltaxorna m. m.

Kommunministern JOHANNES ANTONSSON:

Herr talman! På Inga Lantz direkta fråga om variationerna i kostnader mellan olika kommuner måste jag svara all del är en självklarhet att kostnaderna varierar med hänsyn till olika geografiska förhållanden beträffande framdragandet av ledningar etc. Mellan t. ex. en Norrlandskommun och en tätortskommun i Sydsverige måsle del vara ganska väsentliga skillnader.

Med tanke på alt vi har denna självkostnadsprincip - och jag föreställer mig alt inte ens fru Lantz vill införa en enhetstaxa för alla kommuner i riket - menar jag alt vi måste gå andra vägar för all åstadkomma en utjämning, i den mån skillnaderna drabbar låginkomsttagarna, vilket naturligtvis är fallet. Jag vill då peka på all del i dag faktiskt på riksdagens bord ligger en proposition, som i första hand innebär ökat stöd åt barnfamiljerna. Där föreslås höjningar av barnbidragen, av studiebidragen och av övre hyresgränsen för de stalskommunala bostadsbidragen för barnfamiljer osv. Vi kan konstatera att 80 "-ii av hyreshöjningarna inom de beräknade ramarna täcks av det samhällsstöd till barnfamiljerna som bostadsbidraget utgör.

Nr 30 Närdet gäller jämförelser inom Stockholms län vill jag bara kort erinra

Fredaeen den "" '"' också på riksdagens bord ligger en proposition om skatle-

18 november 1977 utjämning, som där bör ha sin positiva inverkan.

Om de kommunala INGA LANTZ (vpk):

eltaxorna m. m. Herr talman! Jag tycker ändå inte all jag har fåll något svar på min

fråga. Det kan inle bara, som kommunminislern låter antyda här, vara tekniska orsaker lill skillnaderna. Det kan väl förmodas atl del inom olika kommuner tillämpas skilda typer av redovisningssystem. Jag trodde att regeringen var intresserad av all utjämna sådana skillnader och atl del är felaktigt all Gärrvärmelaxan t. ex. är nästan 10 kr. högre i Bollnäs än i Västerås. Det är i detta avseende väldigt stora skillnader, som betyder mycket för familjerna.

I fråga om de åtgärder som regeringen har vidtagit när det gäller bostadsbidragen vill jag upprepa atl hyresgästerna själva får finansiera dessa via skattsedeln, och inte minst via kommunalskatten, som är orättvis därför all den drabbar låginkomsttagare och medelinkomsttagare hårdast. F. ö. har vpk i många skilda sammanhang sagt alt del får vara nog med laxehöjningar, och det får vara nog med hyreshöjningar också.

All hänvisa till bostadsbidraget hjälper inle stort när det gäller sådana stora höjningar som det här är fråga om.

Kommunminislern JOHANNES ANTONSSON:

Herr talman! Jag vill göra två konstateranden.

För del första vill jag upprepa atl kommunerna är bundna av självkostnadsprincipen, som alltså innebär all deras verksamhet inte skall gå med vinst.

För del andra - och det rör måhända en ännu viktigare princip - är jag inle beredd atl göra ingrepp i den kommunala självbestämmanderätten som innebär alt man tummar på den. Jag vill tillägga all Kommunförbundet har utfärdat rekommendationer om enhetlig redovisning. Jag utgår från att kommunerna i allmänhet följer de rekommendationer som Kommunförbundet utfärdar.

När fru Lantz jämför Västerås och Bollnäs kan jag väl säga alt jag inte är direkt insatt i de lokala förhållandena på dessa två platser, men jag drar mig till minnes alt Västerås var mycket tidigt ute när del gällde att bygga fjärrvärmeverk. Jag kan föreställa mig all del kan ha påverkat både anläggningskostnaden och de kostnader som sedan följer. Där har vi också geografiska skillnader, som vi får försöka eliminera genom andra transfereringar som jag har pekat på i debatten.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Mot bakgrund av atl kommunerna är bundna av själv
kostnadsprincipen är det märkligt all taxorna slår sä olika i olika
kommuner. Det verkar som om kommunerna ser olika på denna själv-
42 kostnadsprincip. Jag är orolig för att den kommunala verksamheten i

vissa fall kan gå med vinst när del gäller taxor och avgifter och au kommunerna använder denna vinst för alt finansiera andra beslut.

Vidare säger kommunminislern alt han inte är beredd all tumma på den kommunala självbestämmanderätten. Men den har ju urholkals väsentligt. Jag tror all mellan 70 och 80 "i\ av den kommunala budgeten i dag läcks upp av skyldigheter som ålagts kommunerna genom lag-stadgande eller genom beslut av regering och riksdag. Den kommunala självbestämmanderätten är verkligen minimal i dag.

Vad regering och riksdag i stället borde göra är förstås all se till att kommunerna får medel lill all finansiera de åtgärder som de är skyldiga all vidta.

Om Kommunförbundet har rekommenderat en enhetlig redovisning, är det märkligt att del inte slår igenom när del gäller läxor och avgifter.

Nr 30

Fredagen den 18 november 1977

Om de kommunala eltaxorna m. m.

Kommunministern JOHANNES ANTONSSON:

Herr talman! Beträffande de 80 % av kommunernas verksamhet som emanerar från beslut på riksnivå är det väl inle obekani för fru Lantz all delta lill myckel stor del är myckel lunga reformer som del har rån allmän enighet om. Jag är naturligtvis helt på det klara med alt detta drabbar kommunerna skaliemässigt hårt. Men del är som sagt stora tunga samhällsreformer, som även Inga Laniz parti har medverkat till.

Detta måste vi i den mån kostnaderna slår olika möta med två typer av åtgärder, dels transfereringar mellan familjer med låg inkomst och familjer med hög inkomst, dels genom ell bättre skalteutjämningssysiem. 1 båda fallen är åtgärder på gång, inte minst i det sistnämnda fallet genom förslag lill ell bättre skalleutjämningssystem som kommunalekonomiska utredningen kommer all lägga fram.

Vidare undrar jag om inle fru Lantz är offer för en tankelapsus, när hon säger att del inte bör skilja så mycket på anläggningskostnaderna. Men del är just vad det gör. Om en kommun bygger tidigt och får låga anläggningskostnader - man kanske också har relalivi korta lednings-sträckor - blir också driften billigare och därmed taxorna lägre jämfört med vad som gäller för en kommun som bygger senare och får högre kostnader.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Den skillnaden förklarar i så fall inte att Umeå och Järfälla har hälften så dyra eltaxor som Halmstad och Helsingborg.

När det gällt de tunga reformer som vi har kommit överens om har vpk oftast velat gå myckel längre än de övriga partierna. Vi har också sagt all kommunerna måste få resurser för alt orka med t. ex. utbyggnaden av barnomsorgen. En stor del av de 80 procenten som är inläckta av beslut fattade på riksnivå ligger där. Likaså har vpk hävdat atl skolan skall slalsfinansieras, eftersom de posterna annars blir alltför lunga för den kommunala ekonomin.

Nr 30

Fredagen den 18 november 1977

Om åtgärder för att nedbringa den s. k. specialinlåningen i bankerna

Kommunminislern JOHANNES ANTONSSON:

Herr lalman! Jag vill erinra Inga Lantz om att vi vid de överläggningar som de båda kommunförbunden hade med förelrädare för regeringen i våras var helt överens om att inom de snäva ramar som samhällsekonomin i dag tillåter prioritera tre väsentliga områden, nämligen barnomsorgen, åldringsvården på kommunsidan och långtidsvården pä landstingssidan. Jag utgår från att Inga Lantz kan hålla med mig om alt detta är en riklig prioritering. Regeringsföreträdarna och representanterna för kommunförbunden var också ense om att det samhällsekonomiska utrymmet i dag är mycket trångt.

Sedan vill jag säga att den allmänna principen för dessa 80'9(i av den kommunala verksamheten som är dikterade genom beslut av riksdag och regering - av riksdagen i första hand - naturligtvis är atl om det siatsfinansiella läget sä småningom skall kunna förbättras - vilket vi naturligtvis hoppas på - bör staten gå in med större kostnadsansvar plus bättre skalteutjämning. De nackdelar som Inga Larilz nämnde elimineras då, åtminstone så långt som man kan gå i ett modernt och socialt inriktat samhälle.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag håller inle med kommunminislern om atl det samhällsekonomiska utrymmet är trångl. Det finns pengar i del svenska samhället, men det gäller all priorilera och omfördela dem till de verksamheter som vpk tycker är vikliga, bl. a. barnomsorgen, genomförandet av SIA-skolan, en bättre social bostadspolitik i stället för den asociala bostadspolitik sorn vi har i dag, m. m. Då finns del pengar. Många reformer skulle kunna finansieras, om vi kunde slippa skallenykten och kapitalexporten. Många arbeten skulle kunna återföras till Sverige, ifall man satte stopp för kapitalexporten, vilken som bekant inte är liten. Vidare har vi kostnaderna för försvaret; vi har i vpk många gånger sagt att vi inle är beredda all tillstyrka ett försvar som i storleksordning gör Sverige till del tredje landet i världen. Jag vill bara påminna kommunminislern om alt försvarskoslnaderna uppgår till 35 milj. kr. om dagen!

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om åtgärder för att nedbringa den s. k. specialinlåningen i bankerna

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN erhöll ordet för att besvara Anton Fågelsbos (c) den 20 oktober anmälda interpellation, 1977/78:49, och anförde:

Herr talman! Anton Fågelsbo har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd atl vidta för alt nedbringa den s. k. specialinlåningen i bankerna.

Med specialinlåning i bank avser man inlåning av stora belopp som

följer speciella villkor i fråga om ränta, bindningstid m. m. Minimum för en specialinlåningsposl lär f. n. vara ca 500 000 kr. Räntan är ofta betydligt högre än på vanliga inlåningskonlon och bestäms liksom övriga villkor genom särskilt avtal mellan banken och långivaren. Bindningstiden för speciallån kan vara så kort som några dagar eller några veckor. Långivare på specialinläningsmarknaden är framför alll större företag, fonder, stiftelser och organisationer, som för en viss tid önskar placera likvida medel.

Specialinlåningen har växt fram sedan mitten av 1960-talel. Orsaken får bl. a. sökas i ell alll större kosinadsmedvelande inom näringslivet. För all bankerna skall få ta hand om tillfälliga överskoll av likvida medel måsle de erbjuda en högre förräntning än den som kan erhållas på vanliga bankräkningar.

Affärsbankernas specialinlåning var vid utgången av år 1968 knappt 10 % av deras totala inlåning. Vid utgången av september 1977 uppgick specialinlåningen till ca 20 miljarder kr. eller omkring 20 % av den totala inlåningen hos affärsbankerna. För hela banksektorn var beloppet vid samma tid ca 27 miljarder kr., motsvarande 16 % av den totala inlåningen från allmänheten. Normalt svarar affärsbankerna och vissa större sparbanker för huvuddelen av specialinlåningen. På senare lid har också vissa föreningsbanker kraftigt ökat sin specialinlåning.

Under augusti 1977 betalade bankerna för sin specialinlåning i genomsnitt en ränta på ca 3 procentenheter över riksbankens diskonto. Räntesatser på mer än 4 procentenheter över diskontot är myckel ovanliga. Räntenivån är emellertid f n. osedvanligt hög. Under år 1976 låg räntan på specialinlåning lägre, eller ca 1,5-2,5 procentenheter över diskontot. Benägenheten att betala hög ränta beror naturligtvis på att likviditetsläget är ansträngt och - som Anton Fågelsbo anger - pä risken alt få betala straffavgifter, om bankerna inle kan uppfylla de likviditetskrav som riksbanken har fastställt.

Lagen om kreditpolitiska medel innehåller bestämmelser som ger riksbanken möjlighet att reglera räntan på specialinläning, om räntenivån anses alltför hög. Förordnande om sådan räntereglering meddelas av regeringen efter framställning från riksbanken. Om detta medel skulle användas, kan det emellertid lätt få icke önskvärda effekter. Del kan innebära alt inlåningen hos flertalet banker utom de allra största skulle minska betydligt. Vidare skulle det kunna medföra en ökning av lånemarknaden utanför bankerna. Det är angeläget att lånemedel kanaliseras genom bankväsendet.

Förutom riksbanken har också bankinspektionen sin uppmärksamhet riktad på specialinlåningen. Ett skäl är alt denna inlåning i regel är kortfristig och därför inle helt ofarlig för bankverksamheten. Vidare kan den negativt påverka bankernas soliditet. Inspektionen har därför under senare år uppmanat de banker som ansetts ha för hög specialinlåning atl begränsa den. Bankinspektionen har också uppmanat bankerna alt i sin långsikliga planering i mindre utsträckning än tidigare bygga verksam-

Nr 30

Fredagen den 18 november 1977

Om åtgärder för atl nedbringa den s. k. specialinlåningen i bankerna

Nr 30

Fredagen den 18 november 1977

Om åtgärder för att nedbringa den s. k. specialinlåningen i bankerna

heten på specialinlåning. Denna inlåning har tidigare ansetts kunna omfatta 15-20 9f) av den totala inlåningen, men inspektionen rekommenderar numera på längre sikt en begränsning lill 10-15 %.

Både riksbanken och bankinspektionen, vilka närmast har all vidta de åtgärder som kan behövas på del här området, följer utvecklingen med uppmärksamhet. Milt svar på Anton Fågelsbos direkta fråga i interpellationen blir därför atl några åtgärder från min eller regeringens sida inle f. n. planeras. Specialinläningsmarknaden kan dock på olika sätt beröras av de förslag som inom kort väntas från kapilalmarknads-ulredningen och finansieringsbolagskommittén.

Jag vill slutligen tillägga alt bankerna själva har intresse av atl begränsa specialinlåningen för all hålla nere sina räntekostnader. I den valuta-situation vi nu befinner oss i kan vi vänta ell mindre pressat likvidi-leisläge hos bankerna. Detta bör leda till en nedgång i den tillfälligt höga räntenivån på specialinläningsmarknaden.

ANTON FÅGELSBO (c):

Herr lalman! Jag skall be alt få tacka ekonomiministern för alt jag har fåll min interpellation besvarad.

Del är ju rikligt, som del har sagts i svaret, att specialinlåningen började i millen av 1960-lalel. Del var till all börja med rätt stora belopp som krävdes för alt man skulle få denna högre ränta - minimum I milj. kr. 1 dag hör vi i svaret all minimum för specialinlåningsposlen f. n. lär vara ca 500 000 kr. Man har alltså halverat del ursprungliga beloppet. Jag vel all del är en del som försökt att även med mindre belopp än detta få specialinlåningsränta tillämpad.

När det gäller tiden säger ekonomiministern att denna ränta tillämpas under några dagar eller några veckor. Ja, i vissa fall kan del kanske vara några dagar och några veckor och över något månadsskifte för all bankerna på del viset skall förgylla upp sitt månadsresultat. Men jag vet alt del är många banker som tillämpar myckel längre tider för sådan inlåning.

Del heter alt specialinläningsinsäilare i första hand är fonder och stiftelser. Det förvånar mig att fonder och stiftelser vill flytta om pengar på detta sätt för några dagar eller någon vecka.

Det heter också i svaret alt man blivit mer kostnadsmedveten inom näringslivet och au det kan vara en orsak lill all man begär specialinlåning för att få den högre räntan. Mindre förelag och enskilda personer som har tillgång till mindre belopp kan naturligtvis också vara kostnadsmedvetna, men de har f n. inle rätt lill specialinlåningsvillkor.

Det talas i svaret om alt bankerna - för att de skall få ta hand om de tillfälliga överskoll av likvida medel som vissa företag inom näringslivet har - "måste" erbjuda en högre förräntning än den som kan erhållas på vanliga bankräkningar. Del är också liiet förvånande. Det är tydligen avislapengar. Personer som har pengar på kapilalräkning får annars räkna med all betala en viss provision, om de lar ut dem i förtid, men så

är tydligen inle alls fallet när det gäller specialinlåning.

Jag har sagt i min inierpellation alt specialinlåningen f n. uppgår lill inte mindre än 30 miljarder. 1 svaret sägs all beloppet för hela banksektorn i slutet på september var 27 miljarder. Uppgiften i min interpellation att del skulle röra sig om 30 miljarder kan väl knappast bestridas. Det är alltså, herr ekonomiminister, inle några småbelopp som finns insalta på dessa konion.

Det sägs vidare i svaret att genomsnitlsräntan på specialihlåningskon-lon inle är så hög som jag påstått i interpellationen. För 1977 var den 3 % över riksbankens diskonto. Räntesatser pä mer än 4 96 däröver är myckel ovanliga. Att sådana räntesatser förekommer vet jag, men hur vanliga de är kan jag naturiigtvis inte säga. "Benägenheten alt betala hög ränta för specialinlåning beror naturligtvis på att likviditelsläget är ansträngt", sägs det i svaret. Del vill jag inte bestrida.

Del heter också i svaret: "Lagen om kredilpolitiska medel innehåller bestämmelser som ger riksbanken möjliguet all reglera räntan på specialinläning, om räntenivån anses alltför hög." Jag vet inte, herr ekonomiminister, var gränsen för s. k. ockerränta går i dag. Det är i varje fall här fråga om höga räntesatser, och för några år sedan ansågs alt gränsen för ockerränta var passerad när man kom upp i sådana här räntor.

"Del kan innebära", heter det i svaret, "att inlåningen hos flertalet banker utom de allra största skulle minska betydligt. Vidare skulle del kunna medföra en ökning av lånemarknaden utanför bankerna," Del är jusl vad jag iror alt det har gjort. De personer vilkas sparmedel inte uppgår lill de minimibelopp som anges i svaret kanaliserar säkert i många fall ut sina pengar utanför banksystemet. Del är väl det som är den stora risken.

Det sägs också i inlerpellatonssvaret alt både riksbanken och bankinspektionen har sin uppmärksamhel riktad på utvecklingen på del här området. Del tycker jag är mycket bra, men man har i viss mån legaliserat förhållandena. Tidigare skulle inte specialinlåningen få översliga 15 ä 20 /n av den totala inlåningen, men nu sägs det all inspekiionen rekommenderar en begränsning lill 10-15 9ö av den samlade inlåningen inom banksektorn. I dag ligger i alla fall specialinlåningen fortfarande på mellan 15 och 20 %.

Jag tycker atl det är bra atl man, som del sägs i svaret, har uppmärksamheten riktad på delta problem. Del kan ju allvarligt beröra hela banksystemet, om specialinlåningen får fortsätta.

Jag har frågat i vilken mån man skulle kunna tona ned den här inlåningen undan för undan, och i svaret sägs det: "I den valuiasiiualion vi nu befinner oss i kan vi vänta ett mindre pressat likvidileisläge hos bankerna." Jag är inle överens med ekonomiministern i del fallet. 1 dag är ju likviditelsläget myckel pressande för våra banker, och då kan del väl knappast vara en lillfällighet all vi har en så hög räntenivå. När mangör rekommendationen alt 10-15 % möjligen kan godkännas innebär väl del med andra ord all det här systemet har kommit för all stanna.

Nr 30

Fredagen den 18 november 1977

Om åtgärder för att nedbringa den s. k. specialinlåningen i bankerna

Nr 30

Fredagen den 18 november 1977

Om åtgärder för att nedbringa den s. k. specialinlåningen i bankerna

Det finns kanske inte så stor anledning för mig all orda myckel mer i den här saken, men jag vill ändå betona all del i dag är svårt all få placerare av hypoleksobligationer. Del finns en myckel lång kö, inle minst på landshypolekssidan. Här rör del sig om ungefär 3 miljarder kronor och den ärliga ramen är 675 milj. kr. Del innebär en kö pä över fem år.

Vad beror del då på atl den här kön har vuxit undan för undan? Jag tror att orsaken är att man tillåter specialinlåningen. Dit går en myckel stor del pengar som annars skulle placeras i obligationer. Del har man inget intresse av, eftersom obligationerna i dag ger en ränta pä 9,75 % medan specialinläningen ger en betydligt högre ränta.

Jag lackar för svaret, men jag hade hoppals atl man i alla fall på sikt skulle se till alt specialinlåningen tonades ned.

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr lalman! Fastän jag lyssnade mycket uppmärksamt lill herr Fågelsbo fick jag inte riktigt klart för mig vad han ville och inte heller om han förstod vad del här är fråga om. Han återgav mitt svar på olika punkter ulan att ifrågasätta riktigheten av de uppgifter jag lämnade. Och del är bara bra. Men han drog sedan vissa slutsatser som jag tycker var i allra högsta grad tillspetsade.

Herr Fågelsbo gick så långt all han 1. o. m. talade om ockerräntor. Med ocker menas ju all man utnylljar någon annans beroendeställning eller speciella trångmål för atl betinga sig räntor som är uppenbart orimliga. Jag vill därför tala om för herr Fågelsbo alt specialinläningen är en fullsländigi legitim verksamhet, som riksbanken och bankinspektionen icke har några invändningar emot. Den har inle all göra med de problem som vi i dag har på den långa kredilmarknaden då del gäller t. ex. tillgången till obligationer. Här finns alliså ingel samband.

Situationen är den att vid sidan av den reglerade kreditmarknaden har vi en fri kreditmarknad, som motsvarar ungefär en tredjedel av den reglerade. Ta t. ex. den stora poslen av handelskrediter, när förelag köper av och säljer till varandra. Där är det fråga om väldiga belopp, som kan vara disponibla några veckor eller några dagar och som man har ell behov av att förränta. Vi behöver verkligen ta ut alll vi kan i del hårda lön-samheisläge som råder i det svenska näringslivet.

Det kan också vara fråga om krediter från ett förelag lill dess kunder. Vidare kan del röra sig om finansieringsbolagens och leasingföretagens verksamhet. Allt delta är en fullt legitim verksamhet som i slor utsträckning äger rum utanför den reglerade kreditmarknaden.

Herr Fågelsbo kom - vilket jag tyckte var tacknämligt - inle tillbaka med den indirekta beskyllning han gjorde i interpellationen, nämligen all bankerna ville köpa sig fria från straffavgifter genom de "avlatsbrev" som specialinlåningen egentligen är. Så är ingalunda fallet.

Au bankerna genom specialinlåningen kan bedriva utlåningsverksam-hel vid sidan av likviditetskvoterna - det är en sak. Men all det skulle

vara fråga om något slags friköp är inte rikligt.

Då det gällde räntesatserna uppgav herr Fågelsbo att de skulle ligga 5-6 % över gällande diskonto. De rätta räntesatserna är för affärsbankerna 3,5 % för sparbankerna 3,01 % och för föreningsbankerna 2,84 96 i genomsnitt. Det innebär att del i några fall är fråga om lägre räntesatser och i andra fall om något högre räntesatser.

Del belopp som specialinläningen uppgår lill fixerades av herr Fågelsbo till 30 miljarder, av mig i interpellationssvaret till 27 miljarder inkl. sparbankerna. I del beloppet ingår - del skall man ha klart för sig - också medel som egentligen inte kan kallas specialinlåningsmedel. Även för en normal inlåning från företag och kommuner kan bankerna nämligen lämna en speciell räntefavör, eftersom det är fråga om så stora belopp. I och med all man lämnar en räntefavör utöver den vanliga räntan, som gäller för den mindre inlåningen, rubriceras delta som specialinlåning och påverkar därigenom statistiken i höjande riktning. Även de räntor som tas ut när bankerna på dagslånemarknaden för över pengar till varandra för att utjämna negativa trender påverkar specialinlåningsstati-stiken. Dra därför inte för långt gående slutsatser av alt jag medgav alt det kunde gälla uppemot 27 miljarder kronor!

Ell av skälen till alt man betalar en högre ränta är atl hanteringskostnaderna för bankerna för de mycket stora belopp det här är fråga om är mycket lägre än för en massa småposter som hanteras så att säga manuellt. De som har ett belopp disponibelt under en kortare tid - ett företag, en kommun eller en organisation, för det förekommer också sädana i stor utsträckning - är kanske villiga all ställa det till förfogande om de får tillräckligt hög ränta för all disponera pengarna pä det sättet, vilket innebär all pengarna nyttiggörs i den löpande verksamheten i förelagen; många småföretag har nytta av de pengar som pä så säll kommer ut. Detta är en förklaring lill denna fullt legitima och normala verksamhet.

Genom specialinlåning drar man in pengar lill den normala bankverksamheten - annars skulle dessa pengar röra sig utanför den. Jag vet inle något land - hur mycket polisstat det än må vara - som lyckats hindra människor och företag som har pengar att låna ut dem. Det tror jag inte man kommer atl lyckas med. Det är också bra att pengarna på detta sätt passerar genom bankverksamheten.

Det är klart att de finansieringsbolag som jag nyss nämnde och som ger specialinläning påverkar marknaden. De är inte underkastade några kreditpolitiska åtgärder. De kan alltså arbeta fritt på kredilmarknaden och har alltså större möjligheter alt tillämpa en mera flexibel räntesättning.

Finansieringsbolagsutredningen kommer inom kort atl framlägga ett betänkande - det är redan färdigt; vi diskuterar just nu om det skall tryckas eller stencileras. Det är troligt att det kommer att leda till att även dessa bolag dras in i den reglerade verksamheten, och det är möjligt alt detta kan påverka ränlesätlningen nedåt. De här bolagen har då inte samma möjligheter att konkurrera med bankerna som nu föreligger.

Nr 30

Fredagen den 18 november 1977

Om åtgärder för att nedbringa den s. k. specialinlåningen i bankerna

4 Riksdagens protokoll 1977/78:29-32

Nr 30

Fredagen den 18 november 1977

Om åtgärder för att nedbringa den s. k. speciahnlåningen i bankerna

Jag vill sluta med all ännu en gång säga alt delta är - vilket man inte fick ett intryck av när man hörde herr Fågelsbo - en fullständigt legitim verksamhet som i del ålstramningsläge som i dag råder fått en större volym än fallet annars skulle ha varit. Man är nu angelägen om all varje slant som kan slå lill förfogande skall kunna nyttiggöras i den löpande verksamheten. Förelag som har pengar kan på detta sätt för en något högre ränta förmås ställa de pengarna till förfogande. Och de kan sedan användas bl. a. till att ge krediter lill mindre och medelstora förelag.

ANTON FÅGELSBO (c):

Herr talman! Jag har aldrig påstått alt specialinlåningen är olaglig. Jag har aldrig påstått att det var ockerräntor-jag bara ifrågasatte var gränsen för ockerräntor går.

Vi vel all ullåningsränian är hårt reglerad. När det blir diskontoändringar får bankerna ett meddelande från riksbanken om all de får göra den justering som diskonioändringen innebär men inget mera. Del gäller alltså utlåningssidan. För inlåningen är del däremot fritt fram, och del är mot det som jag reagerar. Det blir inga nya pengar som kommer fram, men vissa större institutioner, fonder eller stiftelser kan göra sig större vinster i form av förräntning av sitt kapital. Det påverkar givelvis så småningom räniestegringen. Ekonomiministern sade också i svaret alt denna verksamhet kan påverka bankernas soliditet negativt.

Ekonomiministern reagerade mot all jag log ordet ockerränta i min mun, men ekonomiministern använde själv ordet polisstal. Jag ifrågasätter alltså var gränsen för ockerränta går. Tydligen är ekonomiministern helt inställd på atl vi i dag måste leva med dessa specialläneränlor. Han gav väl dock ell litet hopp: när de pågående utredningarna lägger fram sina aviserade förslag kanske del blir en nedtoning av denna verksamhet.

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr talman! Man skulle naturligtvis kunna göra gällande - men del tror jag inle atl herr Fågelsbo vill göra - alt vi har en alltför låg ränta i Sverige i dag och atl del är detta som, i det ålstramningsläge som nu råder, medför ell högre ränteläge på det kapital som rör sig fritt utanför den reglerade kreditmarknaden. Nu är jag verkligen inle den som vill höja räntan, och därför tycker jag alt vi får acceptera all vi har ett visst fritt inflöde och utflöde av pengar på kredilmarknaden.

Jag vill än en gång stryka under att delta aren fullt legitim verksamhet. Men allting kan självfallet fä för stor omfattning; skulle specialinlåningen bli alltför slor kan delta få negativa konsekvenser för den normala bankverksamheten. Det är alltså andelen speciallån i förhållande till den normala bankverksamheten som kan skapa problem, och bankinspektionen har sin uppmärksamhel riktad på detta.

Nyanser är alltid viktiga, herr Fågelsbo, och jag vill göra gällande att skillnaden är hårfin mellan att påstå all någon är en ockrare och alt ifrågasätta om någon är en ockrare.

ANTON FÅGELSBO (c):

Herr talman! Jag har inget manuskript, så jag kan inte säga exakt hur jag formulerade mig. Jag har emellertid aldrig påstått all det är ockerräntor - jag ifrågasätter, och del är något annat.

Jag får del intrycket att ekonomiministern för sin del tycker att det skall vara fritt fram för bankerna. Del här är en sak som skapar problem inom hela banksektorn. Jag är övertygad om alt de olika bankerna vill komma ifrån dessa län. Men med del läge vi i dag har anser man sig vara tvungen att använda detta instrument.

Del är, herr Gösta Bohman, inte fråga om småsmulor. 30 miljarder av den samlade bankinlåningen pä ungefär 170 miljarder anser jag vara ett stort belopp. Herr Gösta Bohman sade atl man kunde överväga ål-gärder om beloppet blev för stort. Jag anser all 30 miljarder är ett stort belopp.

Nr 30

Fredagen den 18 november 1977

Om lagstiftning mot s. k. strimlade lån i bostadsrättsföreningar

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr lalman! Nu var det inte 30 miljarder. Min uppfattning i denna fråga i övrigt, som herr Fågelsbo efterlyste, framgår fullt tydligt av milt interpellationssvar.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om lagstiftning mot s. k. strimlade lån i bostadsrättsföreningar

Budgeiministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för alt besvara Christer Nilssons (s) den 11 oktober anmälda interpellation, 1977/78:33, och anförde:

Herr lalman! Christer Nilsson har frågat mig om jag överväger att aktualisera den lagstiftning mot strimlade lån som föreslagits av bo-sladsskattekommittén.

Bosladsskaltekommitténs förslag övervägs f n. inom budgetdepartemenlei. Jag vill emellertid avvakta med mitt ställningstagande i frågan till dess 1972 års skatteutredning redovisat resultatet av sill arbete. Denna redovisning torde ske omkring årsskiftet.

CHRISTER NILSSON (s):

Herr talman! Jag ber all få tacka statsrådet Mundebo för svaret.

Bosladsskatlekommittén lämnade i början av år 1976 sitt andra betänkande. Bostadsbeskattning II.

Betänkandet innehåller förslag lill åtgärder mot opåkallade skattelättnader, som kan erhållas genom innehav av bostad i s. k. andelshus och i bostadsrättsföreningar där fastighetslänen fördelats pä medlemmarna.

Kommittén betecknar en sådan fördelning av lånen som ell skaliemässigt konstgrepp, som förrycker grunderna för den avvägning av kost-

Nr 30

Fredagen den 18 november 1977

Om lagstiftning m.ot s. k. strimlade lån i bostadsrättsföreningar

naderna för olika boendeformer som statsmakterna gjort genom 1974 års bostadspolitiska beslut.

Förslagen som kommittén lagt strävar mot att eliminera de skaitemässiga fördelarna av fördelning av lån. De nya reglerna föreslogs iräda i kraft den 1 januari 1977 och för första gången tillämpas vid 1978 års taxering. Kommittén föreslog också all en regel som innebar all befintlig förening som fördelar lånen eller vidtar motsvarande åtgärd efter den 31 mars 1976 skulle träffas av den strängare beskattningen. Kring dessa förslag rådde del enighet i utredningen.

Kommitténs förslag har remissbehandlats och mottagits övervägande positivt av remissinstanserna. Förslagens innehåll och tidpunkten för genomförande hade under är 1976 en direkt dämpande effekt på såväl nybildande av bostadsrättsföreningar med fördelade län som pä fördelning av lånen inom befintliga föreningar. Under år 1977 har man emellertid kunnat notera att denna form av skattetekniska konstgrepp inom den spekulativa delen av nyproduktionen och saneringen tagit ny fart.

Detta förhållande kommer att få allvarliga bostadspolitiska konsekvenser, eftersom systemet är fördelaktigast för människor med höga inkomster. De spekulativa och kommersiella inslagen i handeln med bostäder kommer alt öka. Klyftorna i samhället vidgas och de sociala skillnaderna i boendel skärps.

1 sitt svar tar inle statsrådet Mundebo ställning till sakfrågan. Han säger all frågeställningen i interpellationen f n. övervägs inom budget-departementet och atl han vill avvakta 1972 års skalteutredning, som snart skall redovisa sitt resultat. Frågan om strimlade lån är emellertid redan utredd och remissbehandlad. Statsrådet Mundebo borde därför i dag ha redovisat en uppfattning i stället för all hänvisa lill 1972 års skalteutredning. Man frågar sig om regeringen är splittrad även i den här frågan.

Strimlade lån är, som nämnda utredning påpekat, ell skaliemässigt konstgrepp. Systemet ger höga inkomsttagare stora förmåner, leder lill spekulation i handeln med bosläder och ökar segregationen. Strimlade lån är därför inte förenliga med målsättningarna i 1974 års bostadspolitiska beslut. Del är mot den bakgrunden förvånande att statsrådet Mundebo f n. inle är beredd att genomföra bosladsskallekommitténs förslag.

Socialdemokraterna kan inte acceptera att den sociala bostadspolitiken urholkas. När vi återkommer i regeringsställning - 1979 eller tidigare - kommer bostadsskaltekommilléns förslag om lagstiftning mot s. k. strimlade lån all förverkligas.

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr lalman! Jag vill klargöra för Christer Nilsson atl regeringen icke heller i denna fråga är splittrad. Del handlar emellertid här om problem som kräver att man ingående överväger vilka former man bör använda för all komma lill rätta med dem. Man måste ha en klar bild icke bara av omfattningen och karaktären av problemen ulan också av vilka former

och metoder som skall användas.

På en punkt har jag en från Christer Nilsson avvikande uppfattning, och det gäller karakteriseringen av remissinstansernas bedömning. Christer Nilsson säger att bostadsskaltekommiiténs betänkande fick ett övervägande positivt mottagande. Enligt min uppfattning fick kommittéförslaget ett tämligen blandat mottagande. Några remissinstanser var visserligen övervägande positiva, men flertalet var övervägande negativa. Bosladsskattekommillén har också kommit fram till alt förslaget kräver en tämligen ingående bearbetning innan det kan användas som grund för en lagstiftning. Kommittén har dessutom ett samband med 1972 års skalteutredning, och eftersom denna utredning kommer att redovisa sitt förslag inom kort innebär det ett ytterligare skäl lill alt man bör vänta med ell lagförslag.

Både i anledning av Christer Nilssons anförande och i anledning av en formulering i interpellationen vill jag emellertid understryka att jag självfallet icke vill ha en mängd skattetekniska avarter på bostadsområdet. I den mån sådana skattetekniska avarter finns skall vi se lill all komma lill rätta med dem, och det långt innan nuvarande oppositionsparti någon gång i en framlid kan komma alt hamna i regeringsställning.

Nr 30

Fredagen den 18 november 1977

Om lagstiftning mot s. k. strimlade lån i bostadsrättsföreningar

CHRISTER NILSSON (s):

Herr talman! Sedan bosladsskatlekommittén presenterade sill belänkande har ju systemet med strimlade lån upphört eller åtminstone reducerats. Men nu kan vi se konsekvenserna av regeringens brist pä handlingskraft pä det här området: strimlade lån förekommer nämligen pä nytt. Dä borde det ligga i budgelministerns intresse all snabbt komma fram med en lagstiftning, och jag tolkar honom så, atl han är inne på att göra detta och alt det nu endast gäller alt ta ställning lill under vilka former det skall ske.

Budgeiministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag vill påminna Christer Nilsson om atl det log lång lid innan bostadsskaltekommiiténs betänkande ens delgavs några remissinstanser. Om det skett i samband med att betänkandet redovisades, så hade vi kanske haft ett bättre utgångsläge vid behandlingen av förslaget. Det var den nuvarande regeringen som visade handlingskraften atl över huvud tagel skicka ut förslaget till remissinstanserna. Förslaget fick därvid det mycket blandade mottagande som jag redovisade i mitt föregående inlägg.

CHRISTER NILSSON (s):

Herr talman! Om slalsrädet Mundebo hade följt bosladsskaltekommitténs förslag så hade problemen i dag varit lösta, och vi hade haft mindre spekulation på bostadsmarknaden.

Nr 30 Budgeiministern INGEMAR MUNDEBO:

Fredaeen den talman! Om jag hade följt del förslaget hade jag förvisso haft

18 november 1977 " """ "' problem, det vill jag försäkra.

Om översyn av vissa deklarationsregler för Jordbrukare

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om översyn av vissa deklarationsregler för jordbrukare

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för att besvara Rune Torwalds (c) den 13 oktober anmälda interpellation, 1977/78:44, och anförde:

Herr talman! Rune Torwald har frågat mig om jag är beredd atl la initiativ lill en översyn av reglerna om övergång till bokföringsmässig deklaration för jordbrukare. Enligt Rune Torwald är del tvä områden där det kan finnas anledning atl ifrågasätta om inte ändringar behöver vidtagas. Del ena området gäller bestämmelserna om hur förmögenhets-värdet för inventarier skall beräknas. Nuvarande regler leder enligt Rune Torwald lill att förmögenhetsvärdel på äldre inventarier blir orimligt högt de första åren efter övergången. Det andra området där det enligt Rune Torwald krävs justeringar gäller beräkningen av ingångsvärdet för faslighet som förvärvas genom arv. Rune Torwald påpekar att situationen när en efterlevande make ärver en fastighet inle är densamma som när t. ex. en son övertar fastigheten genom att lösa ut andra syskon eller delägare.

När del gäller beräkningen av förmögenhetsvärdel för inventarier i inkomstslaget jordbruksfastighet vill jag erinra om all regeringen helt nyligen i den s. k. småföretagarproposilionen lagt fram, ett förslag som innebär avsevärda lättnader vid förmögenhels-, arvs- och gåvobeskall-ningen i småföretag. I propositionen föreslås bl. a. all del skattepliktiga förmögenhetsvärdel i rörelse eller i jordbruk eller skogsbruk skall bestämmas lill 30 % av förelagets substansvärde. Enligt min mening får herr Torwalds önskemål på denna punkl anses ha blivit tillgodosedda genom delta förslag.

I fråga om ingångsvärdet för tillgångar som förvärvats genom arv gäller som allmän princip att en dödsbodelägare efter ett skifte inte utan be-skaltningskonsekvenser kan ta upp tillgångarna till högre värden än vad som gällt för arvtagaren eller dödsboet. Denna princip är f ö. inte begränsad till inkomstslaget jordbruksfastighet - den skall också tillämpas t. ex. vid rörelsebeskaltningen. Reglerna om övergång lill bokförings-redovisning av inkomst av jordbruksfastighet har tillämpats redan fr. o. m. 1974 års taxering, och en stor del av landelsjordbrukare är således redan över i del nya systemet. Med hänsyn till kravet på en likformig behandling är del inle lämpligt all nu i sak ändra övergångsreglerna.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört är jag inle villig atl tillmötesgå Rune Torwalds önskemål om en översyn av skattereglerna pä delta område.

RUNE TORWALD (c):

Herr talman! Jag ber först alt få tacka budgeiministern för svaret.

1 interpellationen ställde jag ell par relativt korta och preciserade frågor, och budgetministerns svar är av samma karaktär. Även om jag är relativt nöjd med svaren vill jag något kommentera dem.

Ändringarna beträffande förmögenhetsbeskattningen för småföretagare, såsom i detta fall jordbrukare, var givetvis inle kända av mig när jag inlämnade interpellationen. Orättvisan vid förmögenhetsberäkningen för gamla inventarier vid övergång lill bokföringsmässig deklaration kvarstår dock även efter ändringen av förmögenhetsbeskattningen, och den drabbar främst de äldre jordbrukare som vid övergången bedriver krea-lurslösl jordbruk med mer än fem år gamla maskiner. Men genom regeringens nu framlagda ändringsförslag beträffande förmögenhelsberäk-ningen i stort för bl. a. jordbrukare reduceras - såvitt jag kan finna -skallekonsekvenserna lill ett minimum för de drabbade. Mot den bakgrunden är jag nöjd med såväl svar som framlagt skatleförslag på denna punkl.

När del gäller beräkningen av inkomstvärdel för jordbruksfastigheter som förvärvals i samband med arvskifte är jag å andra sidan mindre nöjd med svaret, även om jag kanske måste erkänna alt det knappast kom som en överraskning för mig.

Tyvärr är rättspraxis pä detta område knappast etablerad ännu, och man får - även av skatteexperler - ganska skiftande svar när det gäller hur ingångsvärdet skall beräknas vid förvärv i samband med arvskifte. När det finns bara en arvtagare är del ganska självklart att ingångsvärdet bör vara delsamma som skulle ha gällt för den avlidne ägaren. Här uppkommer alltså inga problem.

Men om det finns många arvtagare, varav en övertar den aktuella fasligheten i samband med arvskiftet, är rättsläget mycket oklart enligt milt förmenande. För alt undvika skalletvister gör man numera i regel så, att dödsboet försäljer fasligheten till den aktuella arvingen för en överenskommen köpeskilling, varefter boets tillgångar skiftas mellan arvingarna enligt gängse regler. Men detta förfarande medför en hel del administrativt och kostsamt arbete samt alt lagfartsavgifi måste erläggas. För normala familjejordbruk innebär detta förfaringssätt en icke avdragsgill kostnad på 5 000 a 10 000 kr.

Nu menar jag - och många med mig - alt man borde kunna göra ell vanligt arvskifte, sedan arvingarna enats om fastighetens värde. Av arvskifteshandlingen framgår vilket detta värde är, och den som förvärvar fastigheten på del sättet får ju lösa ut övriga arvtagare antingen genom att överlämna skuldebrev eller - eventuellt efter all ha upptagit erforderliga lån - gollgöra övriga arvtagare kontant.

Låt mig ge ett exempel.

En dödsbofasiighel värderas av dödsbodelägarna till 200 000 kr. Dödsboet består av fyra syskon. Vi bortser från övriga eventuella tillgångar och skulder i boel. Den som tillskiftas fastigheten får då genom reverser.

Nr 30

Fredagen den 18 november 1977

Om översyn av vissa deklarationsregler för jordbrukare

Nr 30

Fredagen den 18 november 1977

Om översyn av vissa deklarationsregler för Jordbrukare

eller kontant gollgöra syskonen med sammanlagt 150 000 kr., eftersom hans arvslott i fastigheten är 50 000 kr.

Enligt min mening borde den nye ägaren vid beräkning av anskaffningskostnad, och därmed också avskrivningsunderlag, få utgå från nyssnämnda 150 000 kr. plus 25 % av del för dödsboet gällande ingångsvärdet. Han har alltså egentligen bara ärvt en fjärdedel av fasligheten. Men mig veterligt är ell sådant synsätt ännu ej etablerat hos olika skalleinstanser.

Herr lalman! Frågan är mycket betydelsefull för den nye ägaren, som vid annan bedömning än den antydda får ett så lågt avskrivningsunderiag alt han huvudsakligen måste betala amorteringarna med beskattade inkomster. Jag har förståelse för om budget ministern inte är beredd att ta definitiv ställning till denna fråga i dag, men jag hoppas all budget-ministern vill söka beakta dessa problem i samband med den översyn av hela företagsbeskattningen som ju snart är aktuell, eftersom utredningen i dagarna avlämnar sill betänkande.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1977/78:61 och 62 till näringsutskottet

1977/78:63 och 64 till jordbruksutskottet

1977/78:65 och 66 till socialförsäkringsutskoltet

1977/78:67-71 till arbetsmarknadsutskottet

1977/78:72 till justitieutskottet

1977/78:73 och 74 till skatteutskottet

§ 10 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställning 1977/78:73

§ 11 Anmäldes och bordlades Proposition

1977/78:67 med förslag om ändring i lagen (1974:8) om rättegängen i tvistemål om mindre värden, m. m.

§ 12 Anmäldes och bordlades Skatteutskoltets betänkande

1977/78:11 med anledning av propositionen 1977/78:21 med förslag till tulltaxa, m. m.

Lagutskottets betänkanden

1977/78:5 med anledning av propositionen 1976/77:123 med förslag till

konsumentkreditlag m. m. jämte motioner 1977/78:7 med anledning av propositionen 1977/78:16 om ändring i tra-

fikskadelagen (1975:1410) m. m.

Utrikesulskottets betänkande

1977/78:1 med anledning av berättelse om Nordiska rådets 25:e session

Socialutskottets betänkande

1977/78:8 med anledning av propositionen 1977/78:3 om avtal om läkarutbildning vid kommunala undervisningssjukhus m. m.

Nr 30

Fredagen den 18 november 1977

Kulturutskottets betänkanden

1977/78:7 med anledning av motion om kulturpolitiken

1977/78:8 med anledning av motion om åtgärder för alt utveckla musiklivet

1977/78:9 med anledning av motion om kommersialismens verkningar på kulturområdet, m. m.

1977/78:10 med anledning av motion om stöd till kulturarbetare

1977/78:11 med anledning av motioner om skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse m. m.

1977/78:12 med anledning av motion om kostnaderna för undersökning och bevarande av fast fornlämning.

Jordbruksutskottets belänkanden

1977/78:6 med anledning av propositionen 1977/78:7 om program för övervakning av miljökvalitet

1977/78:7 med anledning av motioner om skydd för traditionellt levnadssätt

Näringsutskottets betänkanden

1977/78:12 med anledning av motion om ökade möjligheter för skolor att anordna lotterier

1977/78:13 med anledning av motion om hushållning med naturresurserna

Arbetsmarknadsutskoltets betänkanden

1977/78:6 med anledning av motioner om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen, m. m.

1977/78:8 med anledning av motioner om anställningsskydd, m. m.

1977/78:9 med anledning av motion om rätt lill tjänstledighet för medverkan i skolans allmänna fritidsverksamhet

§ 13 Anmäldes och bordlades Motioner

1977/78:75 av Olof Palme m.fi.

med anledning av propositionen 1977/78:17 om samarbete mellan staten och Saab-Scania AB på dataområdet m. m.

1977/78:76 av Björn Eliasson m.fi.

med anledning av propositionen 1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m. m.

Nr 30

Fredagen den 18 november 1977

Anmälan av interpellationer

1977/78:77 av Alvar Andersson och Anton Fågelsbo 1977/78:78 av Olof Palme m.fl.

med anledning av propositionen 1977/78:52 om förlängning av tiden för utnyttjande av särskilt investeringsavdrag, m. m.

1977/78:79 av Olof Palme m.fl.

med anledning av propositionen 1977/78:54 om nedsättning av den allmänna arbetsgivaravgiften

1977/78:80 av Arne Blomkvist m.fl. 1977/78:81 av, A';7s Hörberg

med anledning av propositionen 1977/78:13 om nytt system för de statliga sjöfartsavgifterna, m. m.

1977/78:82 av Tore Nilsson

med anledning av propositionen 1977/78:14 om utbildning på musikområdet

1977/78:83 av Karl Erik Olsson och Anna Wohlin-Andersson 1977/78:84 av Per Petersson och Tore Nilsson

med anledning av propositionen 1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m. m.

§ 14 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 18 november

1977/78:74 av Lennart Nilsson (s) till kommunikationsministern om järnvägstrafiken på Bohusbanan:

Järnvägstrafiken på Bohusbanan har stor regionalpolilisk betydelse, inte minst mot bakgrund av den typ av industri- och hamnverksamhei som bedrivs på västkusten.

Dessutom har Bohusbanan slor betydelse därför att Bohuslän under sommarmånaderna flerdubblar sin befolkning genom turismen.

Genom atl stora delar av underhållet på Bohusbanan missköts, undergrävs möjligheterna till en acceptabel framtida trafik på järnvägen. Bristen på underhåll har nu lett lill alt hastigheten på tågen till Lysekil måsle sättas ner lill 35-40 km/tim.

Denna brist på underhåll leder till att persontrafiken efter en kort tid helt kommer au försvinna, om ingen upprustning av banan sker. Dessutom hotas även godshanteringen på Bohusbanan, inle minst med tanke på del nya taxesystem som planeras för styckegodshanteringen i landet.

Del skulle vara en stor resursförstöring om delar av Bohusbanan avvecklas i framtiden. Problemen är redan stora med de tunga godstransporterna och den ökande privatbilism som dagligen rullar på E 6 genom Bohuslän.

Eftersom stora delar av Bohuslän har stor arbetslöshet skulle en upprustning av Bohusbanan, exempelvis genom arbelsmarknadspolitiska åtgärder, få slor betydelse.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag alt till kommunikationsministern få ställa följande frågor:

1. Anser kommunikationsministern det vara riktigt att förutsättningarna för en framtida järnvägstrafik undergrävs innan riksdagen fattat beslut om en ny trafikpolitik?

2. Vilka åtgärder är kommunikationsministern beredd all vidta för all klara underhållet på Bohusbanan?

Nr 30

Fredagen den 18 november 1977

Anmälan av interpellationer

1977/78:75 av Evert Svensson (s) till utrikesministern om Sveriges ställningstagande i Mellanösternkonflikten:

Situationen i Mellanöstern upphör inte atl oroa. Det gäller såväl Israels rätt all existera som Paleslinaarabernas rätt till nationell identitet. Händelser under senare lid har i sak inte förändrat lägel.

Det är nu över tio år sedan de arabiska områdena ockuperades av Israel efter del militärt framgångsrika sexdagarskriget 1967. I dag benämns de "de befriade områdena" av Israels premiärminister Menachem Begin. Den förra regeringen talade om administrerade områden. Premiärminister Begins benämning av områdena anger atl den nuvarande regeringen bestämt sig för all behålla dem.

1 Mellanöstern har alltsedan kriget 1948 funnits stora flyktingläger. Man räknar med att del f n. vistas ca 600 000 människor i dessa läger.

Flyktingfrågan har således inle fått sin lösning. Tredje generationen växer nu upp i dessa läger.

När FN antog sin resolution 242 i november 1967 angav den flyktingfrågan som en av de frågor som måste få sin lösning. Därutöver krävde den all Israel skulle dra sig tillbaka från "områden som ockuperats i den senaste konflikten".

Det har senare blivit mer och mer klart all Palestinafrågan i grunden är något mer och djupare än ell flyktingproblem, som FN:s resolution 242 angav. Det är fråga om Paleslinaarabernas nationella identitet, en fråga om deras rätt till ett hemland. I första hand måsle den frågan lösas. Mellanösternkonflikten ansågs också länge som en fråga som kunde göras upp mellan Israel och de arabstater som gränsade lill Israel. Efter hand har del blivit klart all konflikten inle kan få sin upplösning utan medverkan av Palestinaaraberna själva.

År 1964 organiserades PLO, Palesline Liberation Organizalion, men del var först efter sexdagarskriget som organisationen växte i styrka och blev självständig gentemot arabstaterna. Den är en paraplyorganisation

Nr 30

Fredagen den 18 november 1977

Anmälan av interpellationer

och rymmer inom sig en rad organisationer med olika politiska mål-sällningar. De har en armé, de driver skolor och sjukhus och har ledningen för flera av flykiinglägren. Rörelsens förhällande lill arabstaterna är ofta spänt, vilket l. ex. krigei i Libanon visar.

Paleslinaaraberna beräknas i dag lill ca 3 miljoner människor. Ca 600 000 bor i flyktingläger, ca 500 000 som medborgare i Israel, ca en miljon på de ockuperade områdena och närmare en miljon i den övriga arabvärlden.

Det är dessa människor som frågan om fred i Mellanöstern främst gäller. Över deras huvuden kan enligt min mening ingen uppgörelse ske.

Under lång lid diskuterades frågan vem som var Paleslinaarabernas rätte talesman. Israel Har för sin del hela liden förnekat atl PLO är Paleslinaarabernas rättmätige talesman, medan organisationen nu vunnit inlernaiionelll erkännande. Isen bröts när de fick rätt atl framlägga sin sak för FN. Sedan dess deltar PLO - som observatör - i de flesta internationella organ.

Kvar slår emellertid tanken på den delning av Palestina som FN gjorde upp vid skapandet av staten Israel. Gränserna kan i dag inte bli exakt desamma som FN ansåg, men i stort sett kan FN:s idé ligga till grund för en uppgörelse. Sedan PLO för sin del accepterat skapandet av ett s. k. Minipalesiina, har frågan kommit en bra bit närmare sin lösning. 1948 accepterade inte arabsidan en palestinsk stat, och arabstaterna anföll Israel samma dag som staten Israel proklamerades. I dag vägrar emellertid Israel all godta en sådan statsbildning. Rollerna är ombytta.

Kostnaderna för en sådan statsbildning bör lill slor del bäras solidariskt av världssamhället. Del bör i varje fall bli betydligt billigare än fortsalt krigstillstånd. Som exempel kan nämnas alt okloberkriget 1973 kostade parterna omkring 100 miljarder svenska kronor, medan del finns beräkningar på atl en ny statsbildning för ca 2 miljoner människor skulle dra en kostnad av 40 miljarder.

Utsikterna till fred harblivit något större sedan USA och Sovjet kommit överens om hur en uppgörelse i grunden bör se ut. Del är också de som har nyckeln i sin hand. Krigen i Mellanöstern skulle ha varit omöjliga till sin karaktär om inte stormakterna försett parterna med ständigt nya vapen. Den dag de vägrar att ställa vapen och pengar till förfogande måsle en uppgörelse komma.

Det är visserligen sant all få länder fåll sina nuvarande gränser utan krig, men grundtanken i en fredlig utveckling är all ingen tillskansar sig territorium genom väpnat våld. Del är också en linje som Sverige understrukit vid flerfaldiga tillfällen.

Under senare lid har Israel varit utsatt för allvarliga beskyllningar för tortyr i de ockuperade områdena. (Sunday Times i London för den 19 juni 1977: Israel and Torlure.)

Eftersom Israel vägrar acceptera internationella undersökningar slår anklagelserna kvar utan atl kunna gendrivas. Bl. a. har Amnesly Inter-nalionals huvudkontor i London erbjudit sig alt undersöka saken, eventu-

ellt tillsammans med Internationella jurislkommissionen. Israel har också vägrat all ställa sig under Genévekonvenlionen från 1949 om behandling av civilbefolkning i krig.

Oavsett om tortyr förekommer eller inle i de ockuperade områdena innebär ockupationen i sig själv en fara för förnedrande behandling av befolkningen i de ockuperade områdena. Ingen ockupation kan föriöpautan militär-och polisvåld, där civila lagar sätts åt sidan.

Israel försätter sig i ett svårt och olösligt dilemma genom sill handlingssätt.

Den arabiska befolkningen är som jag tidigare nämnl omkring 1,5 miljoner inom Israel och de ockuperade områdena, medan judarna är ca 2,5 miljoner. Paleslinaaraberna utgör således en mycket slor minoritet och kan inom överskådlig lid bli en majoritet.

Tre alternativ avtecknar sig - om Israel behåller de ockuperade områdena - ur detta faktum.

1. Israel ger alla lika rättigheter och kräver samma skyldigheter av såväl judar som palestinier. Därmed uppslår en demokratisk sekulär stal där judar, kristna och muslimer lever tillsammans på jämställd fot. Del är vad PLO har krävt. Del innebär att den sionistiska staten upphör att fungera som den var tänkt från judisk sida och sä som den välsignades av FN och stormakterna.

2. Den sionistiska överhögheten består och judarna behåller makten på alla betydelsefulla poster. Det innebär olika rättigheter för medborgare i samma land, beroende på vilken etnisk grupp de tillhör. Två slags medborgarskap uppstår.

3. Stora grupper Paleslinaaraber tvingas flytla för alt den judiska statens grundkonstruktion skall kunna upprätthållas. Del betyder nya flyktingläger.

Med dessa perspektiv inför ögonen förstår man lätt alt det enda alternativet är atl Israel drar sig tillbaka frän de ockuperade områdena och att en ny palestinsk stal upprättas.

Det är naturligtvis inte utan fara för Israel med en sådan stal. Men varje fientlig grannstat är en fara, och endast fredliga gränser, baserade på ömsesidigt förtroende, blir i längden säkra gränser. Och alternativen är dystra.

Frågan om Palestinaarabernas återvändande till sina hem kan naturligtvis inte helt lösas genom en ny statsbildning. Många av dem är från del egentliga Israel. Men det torde vara möjligt atl i tidens längd ge såväl judar som palestinier möjlighet att bosätta sig där de önskar. 1 längden måsle också en stat vara sekulär i den meningen atl den behandlar personer lika, oberoende av religion, med samma rättigheter och samma skyldigheter.

Sverige har under lång lid följt händelserna i Mellanöstern. Vid två tillfällen har medlare från Sverige ställts till FN:s förfogande. Soldater för övervakningsuppdrag har tjänstgjort vid gränserna. Sverige röstade för atl PLO skulle få delta i säkerhetsrådets behandling av Mellanös-

Nr 30

Fredagen den 18 november 1977

Anmälan av interpellationer

Nr 30

Fredagen den 18 november 1977

Anmälan av interpellationer

ternkonflikten och avgjorde därmed frågan i FN:s säkerhetsråd. Tidigare hade Sverige röslai för all PLO-ledaren Yassir Arafal skulle få tala inför FN:s generalförsamling.

Det är i dagens läge önskvärt atl Sverige fortsätter på den inslagna vägen och stöder de fredssträvanden som nu flnns. Enligt min mening bör del ske genom atl vi verkar för alt Israel skall dra sig tillbaka från de ockuperade områdena, att palestinierna skall få rätt till en egen statsbildning, alt parterna skall erkänna varandras rätt atl leva inom säkra och erkända gränser, atl PLO skall få rätt delta i Genéveförhandlingarna.

Ett diplomatiskt erkännande är inle nödvändigt för all förhandlingar skall kunna inledas. Det bör däremot vara en frukt av dessa och ingå i en fredsuppgörelse.

Under liden bör slödel lill flyktingarna öka genom bidrag till UNWRA, Lulherhjälpen och Frikyrkan hjälper samt liknande organisationer som arbetar inom området.

Mot bakgrund av vad jag anfört ber jag alt lill utrikesministern få rikta följande interpellation:

1. Är utrikesministern beredd alt inför riksdagen redogöra för Sveriges
ställningstagande i Mellanösternkonflikten?

2. Är regeringen därvid beredd all

a) upprepa kravet på Israels tillbakadragande från ockuperade områden i enlighet med kravet i FN-resoluiionen 242?

b) uttala atl Paleslinaaraberna har rätt lill egen statsbildning i Västbanken och Gaza?

c) påverka parterna inom området atl erkänna varandras rätt till existensinom säkra och erkända gränser för såväl Israel och Paleslinaaraberna som för övriga stater?

d) hävda alt palestinierna skall ha rätt alt delta i Genéveförhandling
arna genom PLO och i en form som är godtagbar för denna organisation?

e) medverka lill att FN, stormakterna och arabstaterna bidrar med
ekonomiska medel för upprättandet av en palestinsk stat?

O arbeta för alt de heliga platserna i Jerusalem ställs under särskild förvaltning och görs tillgängliga för alla?

g) verka för alt vapenleveranserna från stormakterna till området upphör?

h) öka anslagen till flyktingarbetet?

3. Vill regeringen ge sin tolkning av FN-resolutionerna 242 och 338?

§ 15 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 17 november

1977/78:151 av Sven Mellqvist (s) till kommunikationsministern om SJ:s styckegodshantering:

SJ avser enligt uppgift att i en nära framtid företa betydande förändringar av sin styckegodshaniering. Det råder osäkerhet bland kunderna om vilka kostnadsökningar som blir följden, och det råder oro bland de SJ-ansiällda för att förändringen skall innebära avsevärt inskränkt sysselsättning.

Jag vill därför fråga kommunikationsministern:

Hur kommer SJ:s väntade förändring av styckegodshanteringen all påverka kundernas kostnader och personalens sysselsättning?

Hur avser regeringen alt handla om förändringarna kan anses väsentligt höja kundernas kostnader och minska sysselsättningen förde SJ-anställ-da?

den 18 november

1977/78:152 av Bertil Jonasson (c) till bostadsministern om statligt stöd för installation av värmepump i bostad:

Installation av värmepump i byggnader är en metod atl spara energi som bör stödjas. Handläggningen vid länsbostadsnämnderna tyder emellertid på atl del är svårt att få lån och bidrag för sådan installation. Detta leder både lill all energi slösas i onödan och lill att arbetstillfällen för tillverkning och installation av värmepumpar går förlorade.

Avser bosladsministern all vidta några åtgärder för att de som installerar värmepumpar skall bli berättigade till energisparlån?

1977/78:153 av Karl-Erik Svanberg (s) till budgetministern om finansieringen av vissa kommunala byggnadsprojekt:

Det förekommer all kommuner som, bl. a. på grund av stor byggarbetslöshet, beviljas statsbidrag för olika byggnadsprojekt inte kan klara finansieringen av den egna andelen på 67 eller i vissa fall 50 %. I vissa fall har kommunerna tvingats alt låna lill en ränta på 13-14 % för alt kunna genomföra projekten och därmed rädda sysselsättningen. Med hänvisning lill det anförda vill jag fråga budgeiministern: Är regeringen beredd atl ta initiativ så atl beslut om statsbidrag för beredskapsarbete kopplas lill finansieringsmöjligheter för kommunerna?

Nr 30

Fredagen den 18 november 1977

Meddelande om frågor

Nr 30 §16 Kammaren åtskildes kl. 16.03.

Fredagen den

18 november 1977 '" '•'
_____________ TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert