Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:29

Torsdagen den 17 november

Kl. 14.00

§ 1 Justerades protokollet för den 9 innevarande månad.

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om beställning vid svenskt varv av ett nytt sjömätningsfar

tyg

§ 2 Om beställning vid svenskt varv av ett nytt sjömätningsfartyg

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för att besvara Birger Rosqvists (s) den 7 november anmälda fråga, 1977/78:126, och anförde:

Herr talman! Birger Rosqvist har frågat mig om regeringen nu är beredd alt i enlighet med socialdemokraternas förslag stärka sysselsättningen vid något svenskt varv och dess underleverantörer genom beställning av sjömätningsfartyg.

För innevarande budgetär har i enlighet med regeringens förslag i budgetpropositionen medel beräknats för en första betalning för ett nytt sjömätningsfartyg. Trafikutskottet uttalade vid sin behandling av budgetpropositionen bl. a. all beställningen av fartyget bör ske med särskilt beaktande av den svenska industrins behov av sysselsättningsskapande åtgärder. I regleringsbrevet för budgetåret 1977/78 har angetls all det ankommer på sjöfartsverket att komma in med ett underlag som skall ligga lill grund för regeringens beslut om fartygets slutliga utformning. Av underlaget skall bl. a. framgå fartygets effektivitet från sjömätnings-synpunki, i vilken män standardkraven uppfylls med hänsyn till framtida bemanning samt kostnaderna för fartyget.

Sjöfartsverket har vidare i föregående års regleringsbrev fått i uppdrag att i samråd med chefen för marinen utreda förutsättningarna för en övergång - helt eller delvis - lill civil bemanning på sjöfartsverkets isbrytare och sjömätningsfartyg.

Enligt vad jag har erfarit har sjöfartsverket begärt och fått anbud pä ett nytt sjömätningsfartyg. Utvärdering av anbuden pågår f n. inom verket.

Sedan sjöfartsverket kommit in med erforderligt beslutsunderlag och begärt bemyndigande att beställa ett nytt sjömätningsfartyg ankommer det på regeringen atl pröva frågan, varvid självfallet samtliga betydelsefulla faktorer i sammanhanget kommer att värderas.

BIRGER ROSQVIST (s): Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. I Svensk Sjöfarts Tidning, som brukar vara initierad i sådana här frågor, stod det för några veckor sedan: "Sjöfartsverket har nu fått in anbuden

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om beställning vid svenskt varv av ett nytt sjömätningsfartyg

på del aviserade nya sjömätningsfarlyget. Varv i Finland, Norge och Sverige har lämnat offerter och verket väntar nu på besiällningsbemyn-digande från regeringen." Det var alltså ingen direkt nyhet som kommunikationsministern kom med.

Problemen för varvsindustrin har inte blivit mindre sedan i våras. Staten får lämna kraftiga bidrag lill varvsrörelsen och för upprätthållandet av sysselsättning, utbildning och annat. Redarstödet har införts, och del borde, om så behövs, också kunna få utnyttjas av sjöfartsverket, eftersom stödet egentligen tillkommit för att främja sysselsättningen vid svenska varv.

Har de svenska varven beretts tillfälle atl efter sina förutsättningar vara med och diskutera konstruktionen av fartyget? Del går atl få lika bra fartyg på det sättet, ja, kanske bättre och billigare därför att del presenteras flera idéer.

I vår reservation i rikdagen i våras sade vi alt en strikt affärsmässig upphandling - som skulle kunna innebära beställning av del aktuella fartyget vid utländskt varv - inte bör komma i fråga och att en eventuell merkostnad inle skulle få drabba sjöfartsverket.

Vid debatten i riksdagen framhöll en representant för regeringspartierna "att det är en överloppsgärning" av socialdemokraterna alt begära detta. Vederbörande sade vidare att regeringen "med all kraft kommer att verka för all beställningen läggs hos ett svenskt varv". Det hette vidare att majoriteten avvaktade utvecklingen med förtröstan. Av dessa skäl avslogs vår reservation.

Jag vill fråga kommunikationsministern om han nu är beredd all, mot bakgrund av de avgöranden som har träffats sedan vi fattade beslutet i riksdagen och även mot bakgrund av vad som under denna tid har hänt på arbetsmarknaden i vårt land, ytterligare och kraftigare slå vakt om svensk varvsindustri, dess underleverantörer och andra berörda i Sverige genom att verkligen låta svensk varvsindustri få ulföra byggandet av detta fartyg.

Det har sagts mig alt de utländska anbuden ligger lägre än de svenska. Med användning av det införda redarstödet skulle del dock kunna vara möjligt atl få byggandet av fartyget föriagt till Sverige. Del är ju inte så få sysselsättningstillfällen som därigenom kunde skapas. Del gäller inte bara själva varven utan, som sagt, också alla de underleverantörer som kommer all anlitas vid ett sådant bygge.

Jag ställer alltså frågan till kommunikationsministern, om han vill uppfylla de löften som man från borgeriigl håll i riksdagsdebatten i våras gav i detta sammanhang, så all vi kan få se del aktuella fartyget kölslräckt vid något av våra medelstora svenska varv.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Del är självklart alt jag är beredd att föreslå regeringen att ta all den hänsyn till de svenska varvens situation och till arbetsmarknadsläget i Sverige som är möjlig, men ännu kan jag inte ge något

direkt svar på Birger Rosqvists fråga. Vi har nämligen inle fått in några uppgifter från sjöfartsverket vare sig orn de lämnade anbudens storlek eller om värderingen av dem med hänsyn lill andra faktorer.

Birger Rosqvist sade inledningsvis alt jag inle kom med någon nyhet i mitt svar. Del må vara riktigt, men mitt svar innebar ändå en rättelse av ett fel i den källa som Birger Rosqvist åberopade. Del är ingalunda så all verket nu väntar på regeringens bemyndigande. Denna väntan kan inte ta sin början förrän verket lämnat in en framställning till regeringen.

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om beställning vid svenskt varv av ett nytt sjömätningsfartyg

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Beställningen av detta fartyg har som sagt redan gjorts, och anbuden har kommit in. Jag har kunnat få fram all det är flera varv som lämnat anbud, liksom uppgifter om vad dessa anbud uppgår till. De varierar mycket kraftigt. Ett svenskt varv ligger mycket högt, medan ett utländskt varv ligger ganska lågt. Andra svenska varv ligger någonstans däremellan.

De medelstora svenska varv som jag har varit i kontakt med har inte varit helt nöjda med anbudsförfarandet och med de utsända ritningarna. Varje varv arbetar efter sina förutsättningar. När man beställer fartyg brukar man inte bara skicka ut ritningar på ett fartyg med en viss utformning, utan beställningen brukar göras i samråd mellan eventuell byggare och beställare. Då kan man göra konstruklionsändringar med tanke på betingelserna för det varv det gäller, och man kan därigenom komma ned i ett väsentligt lägre pris.

Ett sådant förfaringssätt har inte tillämpats i detta sammanhang. Flera av de svenska varv som varit tillfrågade vill därför atl beställningen skall gå ut på ny räkning, varvid det kan ges möjlighet för dem all påverka byggandet efter egna idéer. De lovar alt fartyget för den skull inte skall bli sämre, även om det får en annan detaljkonstruktion. Sjöfartsverket har, enligt uppgifter jag fått, inle velat gä med på ett sådant förfarande, och del vore intressant att veta om kommunikationsministern vill medverka till alt varven får ytteriigare en möjlighet att la ställning till denna order. Det skulle totalt sett kunna innebära att bygget blir förmånligare ur statsverkets synpunkt än vad del nu synes vara.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Jag har inte hört talas om de förhållanden som Birger Rosqvist nyss redovisade. Jag skall självfallet låta mig underrättas om dem och även bedöma i vilken mån man skall ta ställning lill de önskemål som Birger Rosqvist framför.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Eftersom kommunikationsministern i svaret även tar upp bemanningen av sjömälningsfartygen kan jag inte underlåta atl ställa en fråga i det avseendet också. På kommunikationsminister Noriings

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om åtgärder mot utfiaggning av svenska handelsfartyg

tid - det är snart ett och ett halvt år sedan - tillsattes nämligen en utredning som skulle lägga fram förslag om hur denna bemanning skulle vara i fortsättningen. Sjömälningsfartygen bemannas f n. av värnpliktiga. Del lär vara så, alt man i de anbudshandlingar som finns vill ha olika utrymmen m. m. utformade så, att de skulle passa även för civilbemanning.

Utredningen har som sagt pågått i ett och ett halvt år, och jag vill fråga kommunikationsministern - eftersom saken nämns i svaret - när vi kan vänta ett resultat av den utredningen.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Utredningen verkställs av sjöfartsverket. Enligt vad jag har mig bekant lär den vara klar inom ett par månader.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Denna fråga kan även ses ur sysselsättningssynpunkt. 10 ä 12 96 av Svenska sjöfolksförbundets medlemmar - det är inte så väl beställt på befälssidan heller - är ulan arbete.

Här rör det sig om ett civilt arbete som utförs av militärer. Det skulle i och för sig kunna vara möjligt att på sikt lösa en del av sysselsättningsproblemen bland sjöfolk genom att placera in dem på sjömätningsfartyg. Därvid kan man också utvidga debatten lill alt gälla isbrytarfartyg.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 3 Om åtgärder mot utflaggning av svenska handelsfartyg

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för atl besvara Birger Rosqvists (s) den 10 november anmälda fråga, 1977/78:139, lill handelsministern, och anförde:

Herr talman! Birger Rosqvist har - mot bakgrund av en framställning till kommerskollegium om tillstånd att överiåla två fartyg lill dotterbolag i Liberia - frågat handelsministern om han och regeringen är beredda att tillmötesgå de ombordanställdas krav alt icke bevilja utfiaggning.

Enligt fastställd ärendefördelning är det jag som har att besvara frågan.

Enligt vad jag har erfarit finns en framställning från Salénrederierna lill kommerskollegium om tillstånd att överlåta två fartyg till dotterbolag i Liberia.

I propositionen 1976/77:146 har förutsalls au kommerskollegium alllid kommer att underställa regeringen ärenden som innebär överföring till bekvämlighetsfiagg med bevarat svenskt driftinflytande.

Det aktuella ärendet har ännu inte underställts regeringen. Mot denna bakgrund är jag inte beredd all göra något uttalande i frågan.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Jag ber alt få tacka kommunikationsministern för svaret på min fråga.

Salénkoncernen har begärt tillstånd av kommerskollegium alt sälja två fartyg till ett dotterbolag i Liberia. Del innebär ansökan om registrering under bekvämlighetsfiagg. De ombordanställdas organisationer motsätter sig delta.

Som framgår av svaret skall frågan avgöras av regeringen - allt detta enligt del beslut som riksdagen log i våras. Sjöfartsverket skall väl också höras.

Angående bekvämlighetsregistrering uttalade såväl statsrådet som riksdagen vid del tillfället: Fartyg under bekvämlighetsflagg är ett ovälkommet inslag i världssjöfarten.

Jag har läst Saléns ansökan. Man åberopar där propositionen och menar att man ämnar uppfylla kraven i den fortsatta driften av fartygen under Liberiaflagg på ett säll som är godkänt enligt svenska värderingar, därför alt fartygen en gång är byggda enligt svensk standard såvitt avser säkerhet och miljö.

Men det är ingen garanti för alt den standarden kommer atl bibehållas. Vad blir del för besättningar, kvantitativt och kvalitativt, i fortsättningen? Det är en säkerhetsfråga av högsta grad, som man från svensk sida efter en eventuell flaggöverföring inte kan påverka. Och hur blir del med jurisdiklionen? På liberianska fartyg gäller liberiansk lag. Enligt den kan dödsstraff tillämpas.

Saléns säger alt man ämnar sluta ITF-avtal. Det är ett minimiavial som Svenska sjöfolksförbundet ibland kan förmå bekvämlighelsregistre-rade fartygs redare att skriva under. Men det är ett minimiavial som man tvingas teckna i avvaktan på all s. k. bekvämlighelsländer sä småningom skall få en så stark facklig rörelse att den kan tillvarata sina resp. medlemmars intressen. ITF-avialels minimirättigheter skulle inte permanent godtas på arbetsmarknaden i något progressivt land.

Vidare åberopar Saléns ett villkor som fanns i regeringsförslaget från i våras, nämligen alt överlåtelse lill dotterbolag skulle få ske om bolaget skaffade annat fartyg att sälta under svensk flagg som ersättning för sådant som överläts. Enligt propositionens och riksdagens beslut samt genom överenskommelse med de ombordanslällda gäller detta emellertid inle vid överföring till bekvämlighetsflagg.

Dessutom säger Saléns atl personalrepresentanterna i företagels styrelse
tillstyrkt överföringen lill Liberia samt räknar upp namn och organi
sationstillhörighet. Men inle heller delta stämmer. Jag har i min hand
en skrivelse till Saléns styrelse från en av de nämnda, och jag kan läsa
ur den: "Jag har inte deltagit i beslutsfattningen vid styrelsens sam
manträde - . Jag har således inle accepterat utflaggningen av 19 fartyg

till Liberia. Sådan utflaggning motsätter jag mig på del bestämdaste av
skäl, som är välkända för styrelsen------- . Min förklaring att jag är 'in
förstådd med tidigare fattat beslut beträffande utflaggning lill Li-

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om åtgärder mot utfiaggning av svenska handelsfartyg

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om åtgärder mot utfiaggning av svenska handelsfartyg

beria' har endast den betydelsen, att jag inle kan ändra ett av styrelsen i enlighet med gällande ordning fatlat beslut, i vilket jag inle deltagit. Torsten Larsson"

Herr talman! Jag har inle fått något konkret svar på min fråga. Men skulle del förhålla sig så, all Saléns framställning kan gå igenom, vill jag fråga kommunikationsministern: Har sådana förändringar skett för svensk rederinäring sedan juni månad i år, då riksdagen behandlade regeringens proposition om vissa sjöfarlsfrågor, att kommunikationsministern anser att det nu finns skäl att frångå de ställningstaganden som då gjordes?

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Med anledning av Birger Rosqvists fråga, som jag naturligtvis kunde förutse, vill jag läsa upp några rader ur föredragande-avsnittet i vårens proposition. Jag säger där:

"Utgångspunkten måsle vara att svensk sjöfart så långt möjligt skall drivas under svensk flagg. Sjöfartens utlandsinvesteringar kan emellertid - liksom etableringar utomlands av den landbaserade industrin - medföra avsevärda fördelar för det svenska näringslivets internationella konkurrenskraft. Möjligheten måste därför finnas också för rederierna att etablera sig i andra länder. En okontrollerad och betydande avtappning av svenskt tonnage till ullandel skulle dock kunna medföra allvarliga konsekvenser för det svenska samhället och de anställda inom sjöfartsnäringen."

Jag fortsätter all citera ett stycke längre ner i propositionstexten:

"Det sagda lar inte sikte på överföring lill land som tillhandahåller bekvämlighetsflagg. Registrering under bekvämlighetsflagg återverkar allvarligt på den internationella sjöfarten, bl. a. genom sämre socialt skydd för de ombordanslällda och minskad säkerhet. Liksom flaggutredningen anser jag att fartyg under bekvämlighetsflagg är ett ovälkommet inslag i världssjöfarlen. Normall får därför överföring lill sådan flagg antas strida mot väsentligt allmänt intresse. Emellertid måste även här finnas möjligheter lill olika lösningar i del konkreta fallet. För alt tillstånd lill överföring skall kunna ges måsle del dock vara klarlagt alt den fortsatta driften sker under förhållanden som är godtagbara utifrån svenska värderingar och Sveriges internationella åtaganden när det gäller säkerhet, miljö, social trygghet och fackliga rättigheter för de ombordanslällda. De garantier som avkrävs överlålaren måsle vara utformade med hänsyn bl. a. till att del kan förutses all regislreringslandet inle utövar effektiv jurisdiktion och tillsyn över fartyget och besättningens sociala villkor."

Jag har ingen anledning att i dag ha någon annan uppfattning än den jag hade när jag skrev delta.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Jag ber alt få tacka kommunikationsministern för det senaste uttalandet. Jag tolkar del sä, all det är uteslutet att dessa fartyg skall kunna överföras till bekvämlighetsfiagg. De skäl som har anförts

av Saléns i denna ansökan skulle alltså icke vara tillräckliga. Jag tackar än en gång kommunikationsministern för det.

Men jag skulle ytterligare vilja kommentera den skrivelse som Saléns har inlämnat. Enligt riksdagsbeslutet i våras skulle de ombordanställdas organisationer höras i utflaggningsärenden. Vilken inställning LO, Sjöfolksförbundet och TCO har i denna fråga torde inle heller vara obekant i regeringens kansli.

Sedan kan jag säga att det avtal som nyligen har träffals mellan förbunden och Broströms om bemanning av nio fartyg innebär atl man från förbundens sida godkänner en kraftig nedbantning av besättningarna. Det har å andra sidan inneburit atl Broströms har förbundit sig att driva dessa fartyg under svensk flagg fram till 1981. Denna avtalskonstruktion har erbjudits Saléns för förhandling. Erbjudandel har Saléns avvisat.

Jag lackar kommunikationsministern för det mycket klara svar som jag nu fått på denna fråga. Jag tolkar del alltså på del sättet att detta utflaggningsärende därmed torde vara avfört såsom ett konkret objekt för Saléns.

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om tidpunkten för planerat nybygge för länsstyrelsen i Malmöhus län

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om tidpunkten för planerat nybygge för länsstyrelsen i Malmöhus län

Budgetministern INGEMAR MUNE>EBO erhöll ordet för alt besvara Enk Adamssons (s) den 20 oktober anmälda fråga, 1977/78:85, lill arbetsmarknadsministern, och anförde:

Herr talman! Erik Adamsson har frågat arbetsmarknadsministern om de tidigareläggningar av byggen som nu har behandlats av regeringen även omfattar den planerade nybyggnaden för länsförvaltningen i Malmö.

Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Svaret pä frågan är nej. Inom ramen för de sysselsättningsskapande åtgärder som nu har beslutals har behovet av byggnadsarbeten inom vissa andra län prioriterats. Frågan om tidpunkt för utförande av nybyggnaden för länsförvaltningen i Malmö kommer i sedvanlig ordning att prövas i höstens budgetarbete.

ERIK ADAMSSON (s):

Herr talman! Jag tackar budgetministern för all jag har fått svar på den fråga som jag ställde till arbetsmarknadsministern den 20 oktober. Jag förslår all del är lättare för budgetministern atl lämna svar på denna fråga än det hade varit för arbetsmarknadsministern. Bakom min fråga ligger nämligen - det framgår också av svaret - den situation som råder när del gäller sysselsättning för byggnadsarbetarna i Malmö och Malmöhus län och som är synneriigen dyster.

Naturligtvis är jag i någon mån uppmuntrad av att budgeiministern

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om bibehållande av mälteri i Söderhamn

säger att man skall pröva denna fråga i vanlig ordning i höstens budgetarbete. Men det hade varit mycket tacknämligt om man hade fått bygget i gång tidigare, icke minst med hänsyn till del rådande sysselsättningsläget. Jag ber emellertid ännu en gång atl få lacka för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om bibehållande av mälteri i Söderhamn

Budgeiministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara dels Olle Östrands (s) den 7 oktober anmälda fråga, 1977/78:54, dels Gunnel Jonängs (c) den 11 oktober anmälda fråga, 1977/78:58, båda frågorna lill industriministern, och anförde:

Herr talman! Olle Östrand har frågat industriministern om han är beredd att medverka till alt Pripps omprövar sill beslut all bygga ett nytt mälleri i Stockholm. Gunnel Jonäng har frågat industriministern om han är beredd all i samråd med mig vidta de åtgärder som krävs för att Nord-Malt i Söderhamn skall kunna fortsätta driften. Frågorna har överlämnats till mig för att jag skall besvara dem. Jag besvarar dem i ett sammanhang.

Pripps har f n. sin maltförsörjning ordnad genom egna mällerier i Stockholm och Göteborg. Dessa mällerier är gamla och nedslitna och erbjuder inte en tillfredsställande arbetsmiljö. Den tomt på vilken Stock-holmsmälleriet är beläget har redan sålls av Pripps.

Pripps måsle följaktligen ordna sin mallförsörjning på annat sätt. De alternativ som finns är antingen atl investera i ett eget modernt mälleri eller alt köpa malt från Nord-Malt i Söderhamn eller eventuellt förvärva delta företag.

Mallförsörjningen från Nord-Malt ter sig betydligt dyrare för Pripps än försörjning genom en egen modern anläggning. Ny teknik gör del möjligt atl producera den mängd malt som behövs med mindre än hälften av den arbetsstyrka som krävs vid anläggningen i Söderhamn. Den nya tekniken möjliggör också en jämn och hög kvalitet på maltet. Pripps har hittills inle förvärvat några nämnvärda mängder malt från Nord-Malt. Del faktum att Pripps moderniserar sin mallproduklion innebär alltså i och för sig ingen förändring för Nord-Malt. Nord-Malls fortsatta verksamhet är i första hand en fråga för intressenterna i Nord-Malt, som också lill stor del utgör företagets kunder. Från samhällsekonomisk synpunkt är det dock angelägel all frågan om maltproduktion i landet kan lösas på ett för hela bryggeribranschen lämpligt sätt.

Styrelsen i Pripps har nyligen fattat ett principbeslut om alt uppföra ett mälteri i Bromma. I styrelsens beslut, som var enhälligt, deltog även de fackliga representanterna.

Enligt statsmakternas beslut och enligt avtal mellan staten och den privata aktieägaren skall Pripps drivas pä ett rationellt och företags-

ekonomiskt sunt sätt. Styrelsen i Pripps har därför ett ansvar för alt företagel anpassar sin produktion till moderna arbetslekniska förhållanden. Situationen inom bryggeribranschen präglas f. n. av en viss osäkerhet. Slrukturutvecklingen har gått snabbi, och ytterligare förändringar är att emotse. Branschen har också påverkats av statsmakternas beslut under våren om slopande av mellanölet. Regeringen avser därför att ta initiativ till en utredning med uppgift alt göra en samlad analys av bryggeribranschens nuvarande situation och utveckling på sikt.

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om bibehållande av mälteri i Söderhamn

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Jag vill lacka herr budgeiministern för svaret.

Jag tycker alt budgeiministern skall begrunda den bild som jag nu visar på filmduken. Där ser man en del av de över 10 000 människor som i lördags demonstrerade för att få behålla jobben i Söderhamn. Det här vittnar om att situationen är myckel allvarlig. På två år har 600 jobb försvunnit, men ytterligare 500 jobb är i farozonen, om man räknar in det mälteri som vi nu diskuterar. Och händer något i Marmaverken och Ljusne kan den siffran mer än fördubblas.

I en kommun med endast 32 000 invånare kan inle en sådan utveckling tillålas. Den leder lill rena katastrofen för människorna och hela samhällsbildningen, eftersom den rycker undan grundvalarna för den uppbyggda servicen, vari sjukhus, gymnasieskolor m. m. ingår. En kommun av Söderhamns storlek skulle i stället behöva öka sysselsättningen för att trygga en allsidig service.

Hotel mot sysselsättningen kan tyvärr inle avvärjas av de anställda och kommunen, eftersom man saknar de nödvändiga resurserna. Därför måsle regeringen ta sitt ansvar för den här utvecklingen. Del är mot den bakgrunden som demonstranterna bl. a. krävde att regeringen, eftersom staten genom Pripps Bryggerier dominerar ölprodukiionen här i landet, tryggar fortsatt verksamhet vid mälteriet i Söderhamn. Om inte så sker kommer det att uppfattas som ett hån mot de människor som i lördags demonstrerade.

I det kärva ekonomiska läge som vårt land befinner sig i måsle del betraktas som samhällsekonomiskt vansinne alt staten - som genom bidrag och lån i olika former lillskjutit inle mindre än 18 milj. kr. av en total investering på 24 milj. kr. för ett modernt mälteri för all skapa sysselsättning ål ca 40 personer i stödområdet - låter Pripps investera mellan 40 och 50 milj. kr. i ett nytt mälleri i Bromma och därmed rycka undan grundvalarna för fortsatt drift i Söderhamn.

Budgeiministern ger i sill svar inle stort hopp för mälteriet i Söderhamn, men jag måsle poänglera atl man när det gäller Pripps inte enbart får - som anges i svaret - lägga företagsekonomiska principer till grund för investeringsbeslutet, eftersom Pripps är helt dominerande på den svenska marknaden; dess marknadsandel är 75 %. Pripps har under senare år köpt upp ett betydande antal mindre bryggerier. Någon konkurrenssituation föreligger alltså inte längre.

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om bibehållande av mälteri i Söderhamn

Nu hänvisar budgetministern också till en branschulredning. Då vill jag fråga: Är budgetministern beredd atl medverka till atl Pripps fattar ett beslut om all inte fullfölja sina planer på atl bygga ett nytt mälteri, innan den här branschutredningen är klar? Jag ifrågasätter naturligtvis värdet av en sådan branschulredning, eftersom jag tycker atl frågan är fullständigt självklar. Om en sådan branschulredning ändå skall tillsättas, är budgetministern i så fall beredd medverka lill att Pripps inle fullföljer sina planer?

GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Jag ber alt få tacka för svaret på min fråga.

Regeringen har med större handlingskraft än någon tidigare regering gått in för all stärka sysselsättningen i vårt land. Detta har skapat respekt och förtroende för regeringens sysselsättningspolitik. Atl i det läget tillåta ett statligt ägt företag att slå ut ett annat företag, som erhållit statligt lokaliseringsstöd och som behövs i regionen i fråga, skulle vara en så svart plump i protokollet att den aldrig skulle gå att sudda ut. Del finns ingen ursäkt över huvud laget för ett sådant agerande.

Söderhamnsregionen har betydande sysselsättningsproblem. Nord-Malt behövs där. Del anser också staten, och därför har det utgåtl statligt lokaliseringsstöd på 12 milj. kr. Ingenting i just den bilden har förändrats sedan stödet gavs. Nord-Malt behövs fortfarande och har sin givna uppgift inom bryggerinäringen.

Regeringen gör sig skyldig till en betydande kapitalförstöring om den medverkar lill byggande av nytt mälteri inom Prippskoncernen. Man medverkar också till nedläggning av Nord-Malt. När det sägs i svaret all det faktum att Pripps moderniserar sin mallproduklion inle i och för sig innebär någon förändring för Nord-Mall är det väl en sanning med modifikation, därför all om Pripps samtidigt ökar sin malttillverkning med 50 % innebär delta en produktion som del inte finns avsättning för på marknaden annat än genom nedläggning av Nord-Malt.

Ingemar Mundebo talar om Pripps företagsekonomiska ansvar, och det är självklart, men alla företag har samtidigt ett samhällsansvar. Ett statligt ägt förelag har skyldighet alt anpassa sin produktion till rådande marknads-och konkurrensförhållanden. Prippskoncernen lar inga hänsyn. Dess agerande bör las för vad det är - en serie manövrar för alt nå monopolställning på marknaden. Detta borde djupt oroa regeringen. Regeringsdeklarationen talaren tydligt språk: regeringen vill motverka monopol och sådana sammanslagningar av företag som minskar konkurrensen. Näringsfrihetsombudsmannen har så oroats av Pripps konkurrensmetoder all han har anmodat SPK alt utreda förhållandena.

10 000 människor har demonstrerat i Söderhamn för jobb och för bevarande av Nord-Mall. Centerpartiet i Gävleborgs län stöder helt och fullt Söderhamnsborna i deras strävan att bevara Nord-Malt. Inom centerpartiet kan vi inte från vare sig regionalpolilisk, sysselsättningspolitisk eller samhällspoliiisk synpunkt acceptera delta byggande av nytt mälteri

och konsekvenserna därav för Nord-Malt och Söderhamn.

Jag är lacksam för beskedel om branschutredningen - den behövs från bryggerinäringens och från konsumenternas synpunkt. Jag förutsätter att den blir opartisk och saklig. Jag vill också ställa en fråga lill Ingemar Mundebo: Kan vi förlita oss på att så länge utredningen arbetar blir frågan om byggande av nytt mälleri helt och hållet vilande?

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag är självfallet medveten om atl del är ett allvarligt arbetsmarknadsläge i Söderhamn, och jag är liksom de båda föregående talarna och många andra djupt oroad över detta. Jag har den uppfattningen att vi måste pröva alla insatser för att trygga sysselsättningen också i Söderhamnsomrädel.

Men, jag har här även ett riksdagsbeslut atl beakta - ett riksdagsbeslut från 1975 som innebar alt staten skulle förvärva 60 % av aktierna i Pripps Bryggerier. Det riksdagsbeslutet byggde på ett ingånget avtal, och i såväl avtalet som riksdagsbeslutet markerades atl Pripps verksamhet skulle drivas enligt gängse företagsekonomiska riktlinjer. Del är företagets styrelse som har att besluta om företagets verksamhet och skall göra det pä grundval av avtal och riksdagsbeslut. Del skulle strida mot svensk grundlag, mot avtalet och mot riksdagsbeslutet om jag som minister skulle gå in och diktera eller alls påverka styrelsens beslut.

Jag förutsätter atl styrelsen noga pröva alla aspekter, också samhällsekonomiska och regionala, inför varje beslut som den lar, och att besluten präglas av ett socialt ansvar. Men det är styrelsen för förelaget som har au falla besluten om förelagets verksamhet. Jag kan icke, bör icke och får icke påverka de besluten.

Branschuiredningen skall tillsättas snabbi och arbeta snabbi. Men -jag vill säga detta än en gång - jag får icke diktera slyrelsebesluien i Pripps Bryggerier.

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om bibehållande av mälteri i Söderhamn

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Budgetministern säger att han inle kan gå in och styra företagel i detalj. Men enligt min uppfattning är det här inte fråga om en detalj. Det gäller en investering med vittgående konsekvenser för de människor och den region som drabbas.

Jag ställer frågan: Varför har staten gått in i varven, handelsstålsbolagen och tekoindustrin? Naturligtvis för att kunna styra invesieringarna och därigenom utvecklingen. Del måsle givelvis finnas möjligheter för regeringen som uppdragsgivare all påverka de statliga representanterna i Pripps styrelse. Del är ju på regeringens uppdrag de sitter där.

Jag har myckel svårt all förstå det konsekventa i atl Per Ahlmark som arbetsmarknadsminister och folkpartist framlägger ett sysselsättningspaket som kostar 2 miljarder för all sysselsätta 30 000 personer, medan Ingemar Mundebo, budgetministern och folkpartist, medverkar lill att ett statligt dominerat företag investerar 40 milj. för att ta bort

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om bibehållande av mälteri i Söderhamn

en mängd arbetstillfällen. Man måste verkligen ifrågasätta om det är den sortens investeringar vi bör uppmuntra i nuvarande ekonomiska läge, samtidigt som staten måsle satsa den ena miljarden efter den andra för atl hålla företag vid liv.

Herr talman! Axel Oxenstiernas uttalande äger tydligen ännu full giltighet. Han sade: Ack, min son, om du visste med huru ringa vishet världen styres!

GUNNEL JONANG (c):

Herr talman! Atl Pripps Bryggerier skall drivas företagsekonomiskt har aldrig någon ifrågasatt. Men det kan inte utgöra något hinder mot all lösa mällerifrågan i samarbete med Nord-Mall. Ingemar Mundebo antydde själv den möjligheten. Nord-Malt har också erbjudit Pripps leveransavtal.

Det är helt klart att regeringen aldrig kan dra sig undan ansvaret för Nord-Malts framlid. Genom delägarskap i Pripps har staten påtagit sig ett stort ansvar för hela bryggerinäringen. Byggandet av ett nytt mälleri måsle bedömas också frän övergripande samhällspoliiisk synpunkt. Del innebär kapitalförstöring och arbetslöshet i en region som regeringen sagt sig vara beredd att stödja.

Statsrådet sade i svaret atl Pripps-siyrelsens beslut all uppföra ett mälleri i Bromma var enhälligt. Jag vill bara framhålla atl centerns Anna Eliasson, som tjänstgjorde som suppleant vid detta sammanträde och som alltså inle hade någon rösträtt, till protokollet lät anteckna alt hon ansåg atl Pripps i rådande läge inte borde göra en så stor och ensidig satsning.

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Del finns självfallet inga hinder för olika förelag alt samverka med varandra. Pripps kan alltså samverka med Nord-Malt för att finna en lösning på mälleri frågorna. Det är företagets styrelse som har att pröva detta. Skulle del visa sig vara en god lösning bör man givetvis utnyttja detta alternativ. En enig styrelse har kommit till en annan uppfattning, och det är styrelsen som har att fatta företagets beslut.

Visst finns del möjligheter för statligt förankrade representanter i styrelsen att föra fram uppfattningar som uppdragsgivaren står för - den rällen utnyttjas självfallet också. Men samtliga ledamöter i styrelsen har att arbeta enligt del avtal som har träffals och del riksdagsbeslut som har fallats.

Man må sedan fundera över huruvida del är ett vist beslut eller inle. Jag tror all rätt många av kammarens nuvarande ledamöter 1975 medverkade i det beslut som riksdagen då tog och alltså angav den grad av vishet som präglade beslutet. Detta har vi nu alt arbeta efter antingen vi tycker del är klokt eller mindre klokt. Skall vi ha andra handlingslinjer måsle vi först ändra på ett ingånget avtal och ett fattat riksdagsbeslut. Nu arbetar vi på grundval av föreliggande avtal och riksdagsbeslut.

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Oavsett vilka förklaringar som budgeiministern ger kan jag aldrig komma ifrån uppfattningen att staten måste ha ett avgörande inflytande på de statliga företagen.

I svaret anges all kostnaderna är för dryga i Söderhamn - man skulle kunna göra malt billigare - och att kvaliteten har varit dålig.

I varje lillverkningskalkyl för malt ingår råvarukostnaden som den avgörande poslen med 75 %. Och råvarukostnaden är oberoende av om mälteriet ligger i Söderhamn eller i Stockholm. Förädlingskostnaden i Söderhamn uppgår lill 10 % av tillverkningskostnaden, kapitalkostnaden lill lika mycket. 1 resterande 5 % ingår bl. a. transportkostnader för malt från mälteriet lill bryggeriet. Den del av tillverkningskostnaden som påverkas av anläggningens effektivitet och lokalisering är därför sammanlagt 15 %.

Mot detta skall då ställas den kapitalförstöring som man inleder om man bygger ett nytt mälleri. Därför har jag svårt att förstå all en förtjänst för Pripps av en tiondels öre pä varje flaska skall vara motiv för all vi skall drabbas av de konsekvenser som en nedläggning av mälteriet i Söderhamn otvivelaktigt innebär.

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om bibehållande av mälteri i Söderhamn

GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Det är naturiigtvis inte fråga om att ändra ingångna avtal, och det är klart att Pripps styrelse handlar frän sina utgångspunkter. Vad del först och främst gäller är regeringens ansvar för den här regionen. Enligt min mening har regeringen ett stort ansvar pä grund av den situation som i dag råder på bryggerimarknaden, där man har alla dessa problem med de små förelagen som står utanför Pripps.

Anser inle Ingemar Mundebo atl det vore rimligt att hela denna fråga om byggande av ett nytt mälteri fick vila, medan man gör den stora branschutredningen för hela bryggerinäringen? Jag skulle önska att Ingemar Mundebo kunde ge ett positivt svar pä den frågan.

Budgeiministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Självfallet har regeringen ett betydande ansvar för att medverka lill all trygga sysselsättningen i Söderhamnsområdet. Men om regeringen eller budgeiministern i delta konkreta fall skulle gå in och diktera för Pripps Bryggerier vilket beslut styrelsen skall fatta, då är del all handla mot ett ingånget avtal och ett faltal riksdagsbeslut.

Del spelar inte så stor roll vad jag personligen önskar. Jag har som statsråd - och det gäller hela regeringen - atl arbeta efter de beslut som har fatlats. För all ändra dessa regler måsle vi säga upp avtalet och redovisa ett nytt förslag för riksdagen. Man kan pröva huruvida man vill ändra detta avtal, men jag har nu inle någon avsikt att föreslå riksdagen all göra del.

2 Riksdagens protokoll 1977/78:29-32

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om bibehållande av mälteri i Söderhamn

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Jag vill fråga budgeminislern: Hur skall man kunna få någon tilltro lill den lokaliseringspolitik vi bedriver i det här landet? Vi försöker med olika stöd och bidrag få de privata företagen att etablera sig i stödområdet. Jag tycker då alt de statliga förelagen skall föregå med gott exempel och inte göra som Pripps har gjort i del här fallet.

Om Pripps fullföljer sina planer på ett mälleri, kommer del enligt uppgift atl få en kapacitet på 38 000 ton per är, och detta är vad som erfordras för att klara hela maltförsörjningen i Sverige. Det innebär alltså helt enkelt att mälteriet i Söderhamn får läggas ned.

Jag vill också i likhet med Gunnel Jonäng vädja til! budgeiministern: Medverka lill att Pripps väntar med sina beslut tills den här branschutredningen är färdig! Under tiden som branschutredningen pågår tror jag också att del vore lill stor fördel om opartisk expertis fick titta pä de tekniska, företagsekonomiska och samhällsekonomiska konsekvenserna av alt Pripps bygger ett nytt mälteri i Bromma.

GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Del kan väl ändå inte vara företagsekonomiskt riktigt att Pripps går ut med en satsning som innebär alt man lägger under sig all malttillverkning i landet och därmed slår undan benen på ett redan existerande företag? Det bör finnas goda möjligheter för den kommande utredningen atl fä tid och tillfälle att analysera marknadsbehov, produktionsmöjligheter, produktionsinriktning osv. Det skulle verkligen vara önskvärt all hela frågan om del nya mälteriet kunde bli vilande i avvaktan på denna samlade översyn av bryggerinäringen och därmed också av mallproduktionen i vårt land.

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Bara ett par reflexioner lill sist.

Självfallet måste Nord-Malts problem diskuteras vidare i samråd med de berörda parterna. Meningen med Nord-Malt var ju ursprungligen alt en del av dess produktion skulle exporteras, och man bör naturligtvis pröva möjligheterna alt underlätta en sådan export.

Sedan vill jag än en gång betona alt en branschutredning -kommer alt tillsättas och att avsikten är att den utredningen skall arbeta snabbi.

Så, herr talman, har jag en reflexion lill. Tänk vad livet är enkelt när man ser det bara från en utgångspunkt! Självfallet önskar även jag från sysselsättningssynpunkt att verksamheten vid Nord-Malt kunde fortsätta och gärna också byggas ut. Men, herr talman, jag har samtidigt respekt för avtal och riksdagsbeslut, och det tycker jag atl alla ledamöter av riksdagen bör ha.

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Ingemar Mundebo måste ha fått fel uppgifter beträffande Nord-Malt. Nord-Mall byggdes inte för atl företagets huvudsakliga pro-

duklion skulle gå på export. Före Nord-Malts tillkomst var situationen den all merparten av den malt som gick ål i Sverige, eller ca 32 000 ton, importerades. Nord-Mall dimensionerades därför för 30 000-33 000 ton. De är således efter Nord-Malts tillkomst som importen av mall praktiskt tagel har upphön i värt land.

GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Det är inte så att vi ser den här frågan bara uren synvinkel, utan snarare är det budgetdepartementet som ser den bara från Pripps synpunkt. Som jag anförde tidigare ser vi pä frågan ur såväl regionalpolitiska, sysselsättningspolitiska, företagsekonomiska som allmänt sam-hällspolitiska synvinklar. Det är sådana aspekter som jag för min del har lagt på hela den här frågan.

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om bibehållande av mälteri i Söderhamn

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Låt mig allra sist göra en korrigering! Jag sade inte att Nord-Malls produktion huvudsakligen skulle exporteras, utan jag sade all den skulle exporteras till viss del - och del är ett obestridligt faktum.

Sedan vill jag än en gäng betona atl jag inte betraktar denna fråga enbart ur Pripps synvikel. Frågan har förvisso mänga aspekter, och den måste betraktas från olika utgångspunkter. En central sådan utgångspunkt är emellertid gällande avtal och beslut.

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Jag återkommer till frågan om det samhällsansvar som Pripps har genom sin helt dominerande ställning pä den svenska marknaden.

En av anledningarna till alt Nord-Malt har råkat i svårigheter är det beslut om förbud mot mellanölet som riksdagen antagit. Detta fick lill följd att maltförbrukningen minskade mycket kraftigt i vårt land, vilket i sin lur är en bidragande orsak till att Nord-Mall kommer att hamna i oöverstigliga svårigheter om Pripps bygger ett nytt mälteri i Bromma.

Samhällsansvaret måste i del läget åvila Pripps såsom ett helt dominerande statligt förelag. Men regering och riksdag måste också ta sitt ansvar för vad som händer med de företag som drabbas av de beslut som fattas här i riksdagen.

GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Jag vill till sist understryka hur viktig jag anser den utredning vara som man nu avser alt tillsätta för översyn av hela bryggerinäringen. Jag kan inte föreställa mig annat än att en sådan utredning måste ta upp hela bryggerinäringens samlade problem och därmed även frågan om mallproduktionen. Frågan om byggande av ett nytt mälteri borde därför vila i avvaktan på denna utredning.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 29

§ 6 Om beskattningen av koncernbidrag

Torsdagen den 17 november 1977

Om beskattningen av koncernbidrag

Budgeiministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för alt besvara Olle Wästbergs i Stockholm (fp) den 25 oktober anmälda fråga, 1977/78:95, och anförde:

Herr talman! Olle Wästberg i Stockholm har frågat mig om jag avser atl lägga fram lagförslag, som gör koncernbidrag befriade från kommunal inkomstskatt. Han uppger att regeringsrätten - med ändring av tidigare praxis - beslutat att vägra kommunal inkomstskattebefrielse för mollagna koncernbidrag. Han anser all följden av detta torde bli att företagens villighet alt satsa i krisorter och på problemföretag ytterligare minskar.

Frågan torde avse den kommunala taxeringen av förelag som har mottagit s. k. öppet koncernbidrag. Regler om den skaitemässiga behandlingen av öppna koncernbidrag infördes år 1965. Under vissa förutsättningar skall öppet koncernbidrag, som ett bolag i en koncern lämnar till ett annat bolag inom samma koncern, anses som avdragsgill omkostnad för det givande bolaget och som skattepliktig intäkt för del mottagande bolaget. Härigenom ges i princip samma möjligheter till resul-lalutjämning mellan verksamheter som bedrivs av olika bolag inom en koncern som om verksamheterna hade bedrivits av ett enda bolag.

Den fråga som Olle Wästberg har lagil upp blir aktuell när del givande och det mottagande bolaget är verksamma inom olika kommuner. Bakgrunden är de principer som sedan länge har tillämpats när det gäller alt bestämma kommunernas beskattningsunderlag. Om ett företag bedriver verksamhet inom två kommuner, får underskott som uppkommer i den ena kommunen avräknas mot överskott i den andra kommunen endast under förutsättning att verksamheterna ingår i en och samma förvärvskälla. Utgångspunkten för reglerna om den kommunala beskattningen av koncernbidrag har varit all del inte skall vara möjligt all genom bidrag mellan två koncernbolag uppnå längre gående resultalutjämning än som skulle ha varit möjligt om koncernbolagens verksamheter hade bedrivits av ett enda bolag. Har koncernbolagen drivit verksamhet i olika kommuner, får i enlighet härmed det mottagande bolagets underskott vid kommunallaxeringen avräknas mot koncernbidraget, endast när bolagens verksamheter varit så nära integrerade all verksamheterna skulle ha ansetts ingå i samma förvärvskälla om de hade bedrivits av ett bolag. Föreligger inte sådan integration mellan koncernbolagens verksamheter, är del inle tillätet all kvitta mottagarbolageis underskott mot koncernbidraget. I stället skall moltagarbolagei la upp hela koncernbidraget lill beskattning i givarbolagels kommun.

Den dom av regeringsrätten som Olle Wästberg förmodligen syftar på innebar inte någon ändring av de principer som jag här har redogjort för. Domen gällde den kommunala beskattningen av koncernbidrag, som skulle lämnas av ett moderbolag med koncernledande funktion till ett rörelsedrivande dotterbolag, som var verksamt i en annan kommun än moderbolaget. Regeringsrätten fann atl bolagens verksamheter inle var

integrerade på det sätt som jag har beskrivit. Om moderbolaget yrkade avdrag för koncernbidrag lill dotterbolaget, skulle därför dotterbolaget taxeras för hela bidraget i moderbolagels kommun. Moderbolaget ansågs inte ha rätt alt undvika detta resultat genom att yrka avdrag för bidraget bara vid den statliga laxeringen.

Den kommunala beskattning av mottagande bolag som sker när integration inte föreligger kan få konsekvenser, som från koncernens synpunkt är olämpliga. Om avsikten med koncernbidraget är atl utjämna förlust hos moltagarbolagei, räcker det inte med att koncernbidraget täcker denna förlust. Bidraget måsle ökas så atl del läcker också den kommunalskatt som påförs moltagarbolagei i givarbolagels kommun och dessutom så atl det täcker den statliga inkomstskatt som moltagarbolagei får betala på den del av bidraget som överstiger förlusten.

Jag delar Olle Wästbergs uppfattning atl det finns risk för atl dessa effekter kan minska benägenheten att stödja krisdrabbade förelag. Samtidigt måsle understrykas all effekterna inte beror på någon teknisk ofullkomlighet i nuvarande regler ulan sammanhänger med grundläggande principer för den kommunala beskattningen. Problemet är uppmärksammat inom budgetdepartemenlei. Inom departementet övervägs möjligheterna att eliminera eller lindra de beskrivna effekterna. Om del visar sig möjligt all finna en godtagbar lösning, kommer jag snarast att underställa regeringen frågan om erforderliga lagstiftningsåtgärder.

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om beskattningen av koncernbidrag

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Jag vill tacka budgetministern för hans uttömmande svar. Bakgrunden är att regeringsrätten den 28 september fällde en dom, som kan visa sig fä en avgörande negativ effekt för sysselsättningen i Sverige, främst på s. k. krisorler.

Vad det här handlar om är den juridiskt tämligen komplicerade frågan om koncernbidrag. Fördelarna med stora koncerner - förvisso har de också nackdelar - är bl. a. alt de kan bedriva viss vinstutjämning inom koncernen. Vad de förlorar på gungorna kan de ta igen på karusellen. Existensen av karusellen gör all de inle omedelbart måste la ner gungorna, ulan kan invänta bättre lider. Med andra ord har ett föriuslbolag inom en koncern kunnat få bidrag från ett vinstförelag inom samma förelagsgrupp.

Förelagen har dä hittills kunnat - och utgått från att de kunnat -dra av utgivna koncernbidrag i sin deklaration och därmed befrias från skatt. De förelag som tagit emot pengarna har haft föriuster och därför heller inte drabbats av skall.

Regeringsrättens beslut nyligen innebär all ett förelag som mottar bidrag måste la upp detta som inkomst i givarföretagels kommun - om inte de båda företagen kan anses ha samma förvärvskälla. Om del företag

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för fördyrade levnadskostnader vid tjänsteresa

som får bidraget inte har verksamhet i givarföretagels kommun drabbas det av skatt.

För den som inte är jurist är det svårt att bedöma det rimliga i regeringsrättens lagtolkning. Däremot är det tämligen lätt att se de ekonomiska effekterna.

Om ett föriuslföretag inom en koncern får 50 milj. kr. i koncernbidrag och detta bidrag måste beskattas innebär det att del mottagande förelaget får en kommunalskatt på ca 13 milj. kr. Sannolikt kommer det mottagande förelaget dä alt fortfarande vara likvidalionsmässigt. Koncernbidraget frän det vinstgivande företaget måste då ökas, vilket i sin lur medför ytterligare kommunalskatt. Vi får en ond cirkel, som kommer atl kräva långt större koncernbidrag än tidigare.

Effekten av detta blir med all sannolikhet atl det kommer att bli allt svårare för en koncernledning att övertyga chefer och styrelser i vinstgivande dotterbolag om alt de skall avstå pengar till förlustgivande dotterbolag. Villigheten att hålla förlustföretag under armarna kommer att minska. Steget till nedläggning blir kortare. Storföretagens möjligheter att hjälpa till med sysselsättningen i problemorter kommer drastiskt all minska.

Mot den här bakgrunden är del nödvändigt med en översyn av lagen, och det lovar ju också Ingemar Mundebo. Men då är det nödvändigt att översynen kommer snabbt - annars kan skattereglerna få drastiska effekter på sysselsättningen. Jag vill därför fråga budgeiministern om han anser alt företagen kan utgå från all koncernbidrag som ges under 1977 inte kommer att drabbas av kommunal inkomstskatt.

Budgeiministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag är medveten om de problem som finns på detta område och atl del är önskvärt att så snart som möjligt finna en lösning. Men som Olle Wästberg själv konstaterade rör det sig om tämligen komplicerade juridiska frågor, och därför är jag inle i dag beredd atl ge alldeles klart svar på den fråga han ställde eller ange någon bestämd tidpunkt för ett färdigt förslag.

Inom budgetdepartemenlei har vi börjat atl pröva olika lösningar, och jag är som sagt medveten om problemen. Vi skall arbeta så snabbt vi kan, men än en gång: Del handlar om - och på den punkten är vi överens - tämligen komplicerade juridiska frågor.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för fördyrade levnadskostnader vid tjänsteresa

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för all besvara Anton Fågelsbos (c) den 25 oktober anmälda fråga, 1977/78:100, och anförde:

Herr talman! Anton Fågelsbo har frågat mig om jag är beredd att medverka lill all avdragsmöjligheterna för fördyrade levnadskostnader vid tjänsteresa blir lika för anställda i privat och statlig tjänst.

F. n. gäller atl anställda i allmän tjänst inte behöver deklarera för de traktamenten de uppbär. I gengäld får de inle avdrag för kostnader som har avselts bli täckta av traktamentsersättningen. Anställda i enskild tjänst skall däremot redovisa den traktamentsersältning som de har erhållit. Å andra sidan medges del avdrag för kostnader på grund av tjänsteresan. För att åstadkomma likformighet vid taxeringen och förenkla taxeringsarbetet utfärdar riksskatteverket anvisningar om hur stora avdrag som normalt bör godtas. Härvid är givelvis de statliga traktamentsbeloppen en riktpunkt. I stort blir slutresultatet detsamma för båda kategorierna. Det finns emellertid vissa skillnader som inle är sakligt motiverade.

Enligt min mening bör avdragsreglerna så långt möjligt vara neutrala och ge samma resultat oavsett om del gäller allmän eller enskild tjänst. Min avsikt är alt ytterligare låta utreda beskattningsfrågorna rörande trak-tamenlsersällningar och resekostnader under tjänsteresor. En särskild kommitté med sådant uppdrag avses bli tillsatt inom kort.

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för fördyrade levnadskostnader vid tjänsteresa

ANTON FÅGELSBO (c):

Herr talman! Jag ber atl få tacka budgeiministern för svaret, och jag vill säga alt jag är mycket nöjd med detsamma. Del står i svaret: "Det finns emellertid vissa skillnader som inte är sakligt motiverade." Ja, det är detta jag har påtalat.

I slutet av svaret säger budgetministern att han har för avsikt att "ytterligare låta utreda beskattningsfrågorna rörande traktamentsersättningar och resekostnader under tjänsteresor. En särskild kommitté med sådant uppdrag avses bli tillsatt inom kort." Det är bra, men när jag ställde en fråga för några år sedan fick jag uppgift om alt det då pågick en utredning angående traklamenlsersätlning -jag tror alt den kallades Elf-vingska utredningen eller någonting liknande. Härden utredningen lämnat något betänkande?

Budgeiministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Ja, den utredningen har lämnat ett belänkande. Detta har remissbehandlats, och det va'' tämligen delade meningar bland remissinstanserna, så delade att vi har funnit del nödvändigt alt än en gång överväga de här frågorna.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 29 § 8 Om åtgärder för att bereda kommunerna ökat utrymme på

Torsdagen den kreditmarknaden

17 november 1977

--------------- Budgetministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för atl besvara

Om åtgärder för att Paul Janssons (s) den 7 november anmälda fråga, 1977/78:124, och an-

bereda kommuner- förde:

na ökat utrymme på Herr talman! 1 den överenskommelse som träffades mellan regeringen

kreditmarknaden och de båda kommunförbunden den 17 juni 1977 förklarade sig regeringen vara beredd att verka för att kommunerna, inom ramen för vad som är samhällsekonomiskt försvarbart, bereds rimligt utrymme på kreditmarknaden under 1977 och 1978. Paul Jansson har - med hänvisning lill detta uttalande - frågat mig om jag anser att regeringens förpliktelser på denna punkt hittills har infriats under år 1977.

Jag vill erinra om atl överenskommelsen med kommunförbunden innehöll flera element. För det första ingick som en förutsättning för uppgörelsen att kommunernas skaltehöjningar skulle begränsas sä långt som möjligt. För atl underlätta en sådan begränsning betalar staten år 1978 ut 720 milj. kr. som ett generellt bidrag till kommunerna. Kommunerna har också för år 1978 fått en avsevärd finansiell lättnad genom sänkningen av den allmänna arbetsgivaravgiften. Enligt nu föreliggande uppgifter kommer kommunerna ändå år 1978 all höja sina skaller med ca 1:85 kr. per skattekrona. Detta är den största skattehöjning som genomförts under de närmaste 25 åren.

Fördel andra åtog sig kommunförbunden att rekommendera sina medlemmar alt genomföra en myckel restriktiv prövning av alla utgifter i budgetarbetet och att göra en översyn av sina flerårsplaner. En sådan översyn angavs som nödvändig för alt uppnå en volymmässig ökningstakt för den kommunala sektorn som är bättre anpassad lill det samhällsekonomiska utrymmet. Konjunkturinslitulels beräkningar innebär dock alt den kommunala konsumtionen, som år 1976 ökade volymmässigt med så mycket som 4 9&, kommer all öka ännu snabbare åren 1977 och 1978, eller med ca 4,5 % per år. Även de kommunala invesieringarna beräknas öka kraftigt under åren 1977 och 1978 eller med 10,5 resp. 5,5 %. Även om en del av expansionen avser de prioriterade områdena barnomsorg, äldrevård och långtidsvärd är dessa ökningslal mycket höga. Sammantaget visar de förestående kraftiga skattehöjningarna och den beräknade fortsatta utgiftsexpansionen all de kommunala ambitionerna ligger högre än vad som är samhällsekonomiskt försvarbart. Ett par av de grundläggande elementen i överenskommelsen - beräknade skattehöjningar och en uppbromsning i expansionstakien för den kommunala sektorn - har således inle realiserats på avsett sätt.

Kommunerna har nyligen rapporterat likvidilelssvårigheler - dvs. det flnns inte egna kontanta medel för de utgifter som under den närmaste liden skall betalas. Jag har stor förståelse för atl en sådan situation uppstår - inte minst mot bakgrund av en kärv kredilmarknad, där också bo-

24 stadssektorn och näringslivets kapitalförsörjning måsle klaras. Kommu-

nerna har dock beviljats lån i betydande omfattning. Men alla lån som

kommuner och landsting har budgeterat för påbörjade och färdigställda byggnader m. m. har inle kunnat lyftas från banker och andra kreditinstitut. De budgeterade utgifterna verkställs programenligt, men intäkterna i form av län kommer betydligt senare. Nu menar kommunförbunden att det finns behov av en omedelbar likviditelsförstärkning om ca 2,5 miljarder kr. Del är inte möjligt atl tillgodose alla dessa krav utan alt andra vikliga områden samtidigt kommer i kläm.

Jag menar således sammanfattningsvis att kommuner och landstingskommuner hittills under år 1977 har beretts ett utrymme på kredilmark-naden som får anses vara samhällsekonomiskt försvarbart. Under resten av år 1977 kan dessutom ytterligare låneansökningar komma att beviljas. En fortsatt kommunal expansion i nuvarande takt skulle emellertid innebära antingen atl vi drastiskt begränsar utrymmet för produktiva investeringar i såväl statlig som privat regi eller att vi ytterligare måste öka vår utlandsupplåning. Det skulle betyda att vi skjuter målet om samhällsekonomisk balans allt längre framför oss.

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om åtgärder för att bereda kommunerna ökat utrymme på kreditmarknaden

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Jag ber atl få lacka budgeiministern för svaret på min fråga. Tyvärr måste jag konstatera alt det verkligen inle innehåller någonting positivt som kan vara ägnat alt lugna oroliga kommunalmän och skattebetalare runt om i landet.

I den överenskommelse mellan regeringen och de båda kommunförbunden som träffades den 17 juni i år och som budgetministern hänvisat lill och som han själv undertecknat sägs följande: "Regeringen är medveten om att kommunernas möjligheter atl hålla nere utdebiteringsökningarna påverkas av i vilken mån de kan få la upp lån för finansiering av investeringar." Därefter kommer det som budgetministern själv citerade: "Regeringen kommer därför all verka för atl kommunerna, inom ramen för vad som är samhällsekonomiskt försvarbart, bereds rimligt utrymme på kreditmarknaden under 1977 och 1978."

Vad vi nu kan diskutera är vad budgetministern anser vara samhällsekonomiskt försvarbart i dessa sammanhang. Enligt en enkät som Kommunförbundet har gjort visar det sig atl kommunerna från årets början till den 10 oktober upptagit anläggningslån på ca 2,5 miljarder kronor. Men enkäten visar också att del återstående upplåningsbehovei lill årets slut är ännu större, nämligen hela 2 900 milj. kr., varav ca 465 milj. kr. för lån enligt bosladsfinansieringskungörelsen.

Nu är det bara en och en halv månad kvar på året, och fortfarande kvarstår detta stora upplåningsbehov för kommunernas del - samtidigt som riksbanken nu har sagt nej till ytterligare kommunal upplåning. Direktör Jädler i Kommunförbundet konstaterade häromveckan i en TT-intervju all många kommuner nu har hamnat i en direkt akut ekonomisk kris. Under innevarande månad skall man enligt direktör Jädler ut med ca 5 miljarder kronor, bl. a. till löner, men del finns bara 3,6 miljarder i likvida medel. Detta har fåll lill följd alt de mest utsatta kommunerna

Nr 29 har tvingats att ta upp korta lån av andra, bättre ställda kommuner.

Torsdaeen den "''*' " '' °' '' ''"Sats ta upp korta län av företag och andra. Det

17 november 1977 ' uppenbart att del är myckel dyra lån, som dessutom snabbt måste

_____________ betalas tillbaka.

Om åtgärder för att Min följdfråga lill budgeiministern blir nu: Anser budgetministern bereda kommuner- verkligen att regeringen har uppfyllt sina förpliktelser gentemot kom-na ökat utrymme på munerna i detta fall? Och är del verkligen samhällsekonomiskt försvar-kreditmarknaden bart att sätta stopp för kommunal upplåning, när man inle ens har fått låna upp halva det belopp som man behöver, samtidigt som budgetministern kräver att kommunerna skall hålla nere utdebiteringarna?

Budgeiministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag anser alt mitt svar borde lugna oroliga skattebetalare, eftersom det präglas av stark vilja att uppnå samhällsekonomisk balans. Däremot kan jag medge alt svaret kanske inte lugnar oroliga kommunalmän, som måhända skulle önska att få sina kreditproblem lösta omedelbart.

Men vi är ju i delta samhällsekonomiska dilemma all vi inte på en gång kan tillgodose alla angelägna önskemål. Näringslivels kapitalförsörjning, bostadssektorns behov samt kommunala investeringar må vara angelägna, men när summan av lånebehoven blir större än de tillgängliga resurserna, så får vi köproblem. Och jag tycker alt det är fel all säga att vi har satt stopp för kommunal kredilgivning, eftersom ju kommunerna ändå under loppet av 1977 har fått låna i betydande omfattning. Det är inte min sak att avgöra vilka lån som kan komma att beviljas under resten av året. Jag poängterar bara ännu en gång den mening i mitt svar där jag säger atl under resten av år 1977 kan dessutom ytterligare låneansökningar komma atl beviljas. Det kan ju underlätta för kommunerna. Längre kan man inte gå, om man anser målet, samhällsekonomisk balans, vara ett väsentligt mål - och det gör jag!

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Jag kan hålla med om atl målet samhällsekonomisk balans är viktigt. Men då tycker jag all budgeiministern skall försöka visa litet mer vilja på de sidor som han själv har atl sköta. Och här har man ju ändå från statens sida seglat för fulla segel detta första år som vi har haft en borgerlig regering. Här har del inle varit någon återhållsamhet. Sedan går man ut och kräver all kommunerna skall visa återhållsamhet och rätta lill vad regeringens lättsinnighet har ställt lill på del ekonomiska området. Herr Mundebo, jag tycker att detta är alt kasta sten när man sitter i glashus.

I svaret sägs att kommunerna under 1978 kommer atl få en avsevärd

finansiell lättnad, därför att arbetsgivaravgiften sänks. Men det hade väl

också, herr Mundebo, varit riktigt att tala om all det blivit betydande

belastningar under 1977, exempelvis genom momshöjningen som drabbar

26 kommuner och landsting mycket hårt och genom devalveringen som

slår igenom. 1 rättvisans namn bör sådant nämnas.

Sedan sade budgetministern all del kan bli ytterligare lån, innan året är slut. Han vill inte precisera, men vi får verkligen hoppas all del blir möjligt alt låna. Budgeiministern sade alt man fåll låna betydande belopp, men när en och en halv månad är kvar av året behöver man ju låna mer än vad man redan fått låna under året. Man tvingas faktiskt höja utdebiteringarna för atl kunna klara de investeringar man tänker göra, bl. a. beträffande barnomsorgen och äldrevården. Jag tycker atl budgetministern borde ha ett något mer positivt besked till kommunerna och även lill oroliga skattebetalare ute i landet.

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om åtgärder för att bereda kommunerna ökat utrymme på kreditmarknaden

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Bara en sak. Då Paul Jansson säger atl del inle varit någon återhållsamhet inom den statliga sektorn rör det sig inle om en korrekt beskrivning. Hans uppfattning delas inle av verk, myndigheter och organisationer och inte heller av enskilda riksdagsmän och partier som är representerade här i riksdagen. Alla har de varit angelägna om all få väsentligt större bidrag till sin verksamhet än vad de fått under del gångna året. De har varit i ungefär samma situation som kommunerna, företagen och många enskilda: behoven och önskemålen har varit större än resurserna. När tillgångarna inle har räckt till har de fått finna sig i all vänta när del gäller en del saker.

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Budgeiministern nämnde den stora statliga utlandsupplåningen, och det är i och för sig ett intressant kapitel. Sannolikt kommer staten att under 1977 låna mer än 11 miljarder kronor. Såvitt jag känner till planerar man all 1978 låna upp ungefär samma belopp. Vi vet också att de kommuner som tidigare lånat på den utländska marknaden har drabbats av devalveringen. För den händelse budgetministern inte känner till det kan jag berätta för honom att Stockholms kommun har utlandslån på en halv miljard. Den av regeringen genomförda devalveringen av kronan har ökat Stockholms kommuns utlandsskuld med 93 milj. kr., vilket innebär en årlig kostnadsökning på ca 20 milj. kr. Detta motsvarar en utdebitering för stockholmarna med ca tio öre per skattekrona.

Det här är alltså åtgärder som regeringen vidtagit på en rad områden och som har försvårat för kommunerna i mycket hög grad. Om jag inte minns fel, herr budgetminister, motiverades upptagandet av de statliga lånen utomlands bl. a. med att man skulle ge kommunerna större möjligheter att låna inom landet och slippa la de kursrisker som det här är fråga om. 1 detta fall har det ju blivit tvärtom.

Budgeiministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Del finns givetvis plus- och minusposter i kommunernas ekonomi liksom i statens, förelagens och de enskilda människornas. Devalveringen har medfört en del problem, men den har också varit och

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om åtgärder för att bereda kommunerna ökat utrymme på kreditmarknaden

kommer att vara till fördel för hela den svenska samhällsekonomin och därmed också för kommunerna.

Jag vill bara tillägga all den utländska upplåningen, om staten snabbt skulle tillgodose kommunernas behov av pengar, skulle bli än större än vad som nu är erforderligt, och del skulle medföra ytterligare problem.

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Jag är inte nöjd med de svar jag får av budgeiministern. Han sade tidigare att det kanske blir möjlighet till ytterligare upplåning för kommunerna vid årets slut. Jag vill då fråga vilken form av utlåning det kan komma att röra sig om. Tänker man på nytt försöka tvinga ut kommunerna på utlandsmarknaden eller blir det möjlighet för kommunerna atl låna i Sverige i detta fall? Det är en ganska viktig faktor, eftersom kommunerna har blivit rädda för att komma ut i det kalla vattnet på utlandsmarknaden, med de kursrisker som detta innebär.

Jag vel all budgeiministern har rest land och rike runt och predikat sparsamhet bland kommunalmännen, och det är i och för sig bra. Han besökte mitt hemlän, Skaraborgs län, för någon månad sedan och talade om hur nödvändigt del var att spara, och man fick intrycket av alt Ingemar Mundebo hade samma budskap som CG. Ekman framförde i början av 1930-lalet. Men vi vet hur del gick i den situationen: då drogs all aktivitet ned, och vi råkade in i en myckel djup och besväriig kris,

Man vill nu alltså atl kommunerna skall hålla sina skallesatser på en låg nivå. Det sägs också i överenskommelsen all en förulsälining för att man skall kunna hålla skattesatsen nere är att kommunerna får tillräckligt utrymme på lånemarknaden. Den passusen har budgeiministern tydligen glömt. Han ser bara pä den andra sidan av överenskommelsen och menar all kommunerna inle har uppfyllt sin del av avtalet, eftersom de höjt skatten för mycket.

Budgeiministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag kanske skall påminna Paul Jansson om att det har funnits en del ministrar mellan CG. Ekman och mig. Bl. a. har ju Gunnar Sträng ett antal år sagt ungefär samma sak lill kommunerna som vad jag har gjort. Jag har den förhoppningen all en längre tids samlad predikoverksamhet så småningom skall vara till nytta, och jag skall fullfölja den uppgiften både inför kommuner och landsting och i kammaren.

Vidare trodde jag, herr latman, atl Paul Jansson var medveten om att jag inte här i kammaren kan ge besked som riksbanken i första hand skall ge. Men jag vill betona - och del tror jag ändå framgår av milt svar-all jag noga har läst varje enskild formulering i överenskommelsen mellan regeringen och Kommunförbundet. Jag har t. o. m. i väsentliga avseenden skrivit den. Det betyder att jag lägger vikt vid alla formuleringar i den, också den formulering som handlar om vad som är samhällsekonomiskt försvarbart.

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Budgeiministern lägger vikt vid samtliga passu.sar i överenskommelsen, och det är i och för sig bra. Men han lägger såvitt jag förstår den största vikten vid all kommunerna inle har varit tillräckligt lydiga. De har höjt skallen för mycket och skall därför straffas genom all de inle skall få låna så myckel som de annars skulle ha fått.

Det finns orsaker till atl kommunerna har tvingats att höja skatten. Landstinget i mitt hemlän måste höja skatten med 1:50 kr. för att klara sjukvården, långvården och andra uppgifter. Många kommuner höjer skallen med 50 öre, varigenom den sammanlagda skattehöjningen blir 2 kr.

Det vore kanske intressant för budgeiministern atl se hur detta faller ut för den enskilde skattebetalaren när man lägger samman stats- och kommunalskatt och lar hänsyn lill hur regeringens förslag till skalleomläggning 1978 fungerar i delta sammanhang. Del visar sig alt med en kommunalskattehöjning på 2 kr. får den som tjänar 30 000 kr. totalt en skatteskärpning på 970 kr. för 1978. Den som tjänar 50 000 kr. får en skalleskärpning, trots regeringens skatteomläggning, på 350 kr. Först när man kommer upp i en inkomst av 80 000 kr. får man enligt regeringens förslag tillsammans med de höjda kommunalskatterna en skattelindring på 80 kr.

Budgeiministern får väl ändå medge att detta är all föra en skallepolitik som är helt galen. En sådan skattepolitik kan vi från värt parti i varje fall inte acceptera.

Sätter man en sådan broms för kommunerna när det gäller all låna, tvingas de att höja skatten för atl klara sina investeringar. Del är det som jag vänder mig emot.

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om åtgärder för att bereda kommunerna ökat utrymme på kreditmarknaden

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Bara några fä ord till sisi. Då kommunerna inte beretts utrymme på kreditmarknaden i den omfattning som vi har önskat, är det förvisso inte någon straffande funktion som regeringen och riksbanken har utövat, utan del är helt enkelt en följd av del aktuella kärva läget på kreditmarknaden.

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Det har vi hört nu. Vi känner lill all del är ett kärvt läge på kreditmarknaden. Men samtidigt har kommunerna framför sig all klara utbyggnaden av barnomsorgen. Det beslutet hoppas jag riksdagen står fast vid, och jag hoppas också att budgetministern står fast vid del som han här har uttalat.

Kommunerna har att klara all annan service - långtidsvård, äldrevård m. m. Skall kommunerna bygga ut denna service tvingas de att låna pengar, och får de inle låna pengar måste de höja skatten för att få medel till investeringar. Och del är precis vad som har förekommit.

Jag måsle verkligen beklaga alt budgeiministern inle hade något mer

Nr 29 tröstens ord atl ge lill oroliga kommunalmän och skattetyngda med-

Torsdagen den borgare ute i de svenska kommunerna.

17 november 1977

_____________ Överläggningen var härmed slutad.

Om åtgärder mot

spekulativa inslag i

småhusbyggandet § 9 Om åtgärder mot spekulativa inslag i småhusbyggandet

Statsrådet BIRGIT FRIGGEBO erhöll ordet för all besvara Olle Östrands (s) den 9 november anmälda fråga, 1977/78:132, och anförde:

Herr talman! Olle Östrand har frågat mig vilka åtgärder som har vidtagits för all efterkomma riksdagens begäran om en översyn av frågor med anknytning lill spekulativa inslag i småhusbyggandet.

Med anledning av riksdagens beslut uppdrog regeringen den 2 juni 1977 åt bostadssiyrelsen alt dels kartlägga de medel som kommunerna använder eller skulle kunna använda för alt motverka spekulation i småhusbyggandet, dels inkomma med redogörelse för karlläggningen och förslag till åtgärder som den kan föranleda. Vid fullgörandet av uppdraget skall styrelsen samråda med Svenska kommunförbundet.

Bostadssiyrelsen har genomfört en enkät lill samtliga kommuner som underiag för kartläggningen. Sammanställning och analys av enkätsvaren pågår f. n. Styrelsen avser att redovisa sitt uppdrag i början av nästa år.

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret.

Jag har ställt frågan därför att det är över ett och ett halvt år sedan riksdagen gjorde denna beställning. Därför kan det vara av ett visst intresse atl veta vad som har gjorts under den här liden.

Nu har statsrådet svarat att bostadssiyrelsen avser att redovisa sitt uppdrag i början av nästa år. Men vad som är intressant för mig alt vela är när regeringen kommer med förslag lill åtgärder i detta avseende. Det vore naturligtvis bra om Birgit Friggebo kunde litet närmare precisera den tidpunkten, för det är viktigt att man snart lägger fram förslag till åtgärder som sätter stopp för den osunda utveckling som vi nu har, med snabba arbeisfria spekulalionsvinster vid andrahandsförsäljningar av statsbelånade småhus - en utveckling som förstärks i takt med att andelen småhus i nyproduktionen ökar, men också av atl den totala produktionen har minskat kraftigt, varför väntelider pä fem sex år i småhuskön inte är ovanliga.

Herr talman! Kommunerna har lagil sill bosladssociala ansvar även när det gäller småhusproduklionen. En framsynt planering och rationell produktion har i de flesta fall resulterat i alt småhus till försäljning har kunnat produceras lill en kostnad som avsevärt understiger marknadsvärdet. Barnfamiljer och låginkomsttagare har därför kunnat efterfråga småhus under förutsättning att de är försiagångsköpare. Men vid en för-

säljning stoppar säljaren hela vinsten i egen ficka.

För inte så länge sedan kunde man läsa i en dagstidning:

"Villaägare tjänade 100 000:- på sina hus - ulan att ens flytta in. I ett bostadsområde söder om Göteborg har 30 husägare tjänat omkring 100 000 kronor var ulan minsta ansträngning. De sålde sina hus utan all ens ha bott i dem. De kunde tjäna sig grova pengar lack vare atl de stått i den kommunala huskön. De fick köpa husen på förmånliga villkor och sålde dem sedan direkt - med upp till 140 000 kronors vinst." Ja, herr talman, jättevinster på upp till 300 000 kr. efter några års ägande är inle heller ovanliga!

Del är givet att man ute i kommunerna upplever del som mycket otillfredsställande när man ser sina insatser för att åstadkomma vettiga priser i nyproduktionen och därmed hålla nere boendekostnaderna resultera i stora kapitalvinster för den enskilde, något som man på intet sätt medverkat till. Delta har också resulterat i atl kommunerna genom mer eller mindre konstiga avtal själva försökt begränsa dessa vinstmöjligheter - avtal som vid en juridisk granskning i många fall skulle visa sig inte vara hållbara.

Osunda inslag - del är vi väl överens om - är också vanliga i det privalfinansierade småhusbyggandet.

Till sist, herr talman! Nog skulle det vara bra att få en närmare precisering av tidpunkten när regeringen avser alt komma med ett förslag.

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om åtgärder mot spekulativa inslag i småhusbyggandet

Statsrådet BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Så snart bostadssiyrelsen kommer med sin kartläggning och sina förslag skall regeringen överväga åtgärder med utgångspunkt i kartläggningen och förslagen.

Jag hoppas att det skall vara förhållandevis lätt för oss all snabbi kunna framlägga förslag, eftersom min uppfattning är att det råder bred politisk enighet både här i riksdagen och - framför allt - ute i kommunerna om att någonting måste göras åt problemet. Både kommunerna och byggarna anstränger sig för att bygga billiga småhus, men den som tillgodogör sig vinsterna av deras ansträngningar är den förste säljaren av resp. småhus. Det råder dock som sagt stor politisk enighet om att kommunerna bör erhålla verktyg som gör det möjligt att stoppa den spekulationen.

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Jag är fullständigt överens med Birgit Friggebo om atl det råder stor politisk enighet om att man måste hitta något sätt för att komma till rätta med denna osunda utveckling.

Det är tyvärr så, all det även pågår en osund utveckling när det gäller bostadsrätterna. Vi torde också där få en rätt kraftig spekulation, framför allt i äldre bostadsrätter med låga boendekostnader. Del innebär i många fall all väldiga överpriser betalas för sådana bostadsrätter, vilket i sin tur medför att det uppslår segregation i dessa tidigare "levande" områden, som varit fyllda av barnfamiljer. Men allteftersom bostadsrätterna övergår

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Om åtgärder mot spekulativa inslag i småhusbyggandet

till annan ägare - äldre välsiluerade familjer ulan barn bosätter sig gärna i sådana områden - är det angeläget att vi även ser närmare på just den här delen av bostadssektorn.

Jag skulle vilja ställa en följdfråga: Är Birgit Friggebo också beredd att se över just den här sektorn av bostadsmarknaden, där det nu pågår en osund utveckling?

Statsrådet BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Olle Östrand är välkommen atl ställa en ny fråga lill mig när del gäller bostadsrätterna, så skall jag besvara den.

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Jag återkommer, Birgit Friggebo!

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1977/78:51 och 66 till arbetsmarknadsutskottet

§ 11 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1977/78:49 yrkandet 2 lill arbeismarknadsuiskottet

i övrigt lill försvarsutskottet 1977/78:50 lill civilutskottet 1977/78:51 och 52 till jordbruksutskottet 1977/78:53-58 till arbetsmarknadsutskottet 1977/78:59 till jordbruksutskottet 1977/78:60 till konslilutionsulskotlel

§ 12 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställning 1977/78:72

§ 13 Anmäldes och bordlades Motioner

1977/78:61 av Lennart Pettersson m.fl. 1977/78:62 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1977/78:17 om samarbete mellan staten och Saab-Scania AB på dataområdet m. m.

1977/78:63 av Rolf Hagel och Alf Löven borg 1977/78:64 av Sven Eric Åkerfeldt och Anton Fågelsbo med anledning av propositionen 1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m. m.

1977/78:65 av Wilhelm Gustafsson m.fl.

1977/78:66 av Hans Petersson i Röstånga m.fl.

med anledning av propositionen 1977/78:20 med förslag lill ändrad organisation för besvärsprövning inom socialförsäkringen m. m.

1977/78:67 av Claes Elmstedl och Karl-Anders Petersson 1977/78:68 av Bengt Fagerhwd m.fi. 1977/78:69 av Bengt Kindbom 1977/78:70 av Ivar Nordberg och Oskar Lindkvist med anledning av propositionen 1977/78:30 om skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering m. m.

1977/78:71 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1977/78:32 om särskilda åtgärder för att främja sysselsättningen under vinterhalvåret 1977/78

1977/78:72 av Olle Wästberg i Stockholm m.fi. med anledning av propositionen 1977/78:46 om fortsalt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall

1977/78:73 av Lars Werner m.fi.

med anledning av propositionen 1977/78:52 om föriängning av liden för utnyttjande av särskilt investeringsavdrag, m. m.

1977/78:74 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg

med anledning av propositionen 1977/78:54 om nedsättning av den allmänna arbetsgivaravgiften

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Anmälan av interpellation

§ 14 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 17 november

1977/78:73 av Joakim Ollen (m) lill budgeiministern om revisionen av statlig verksamhet:

"Jag vill påstå alt del inte förekommer någon oberoende extern redovisningsrevision av statlig verksamhet såsom revisionen nu är uppbyggd."

Detta citat är hämtat från ett utlåtande av auktoriserade revisorn Sune Carisson, avgivet i anslutning till ett projekt i riksrevisionsverkets regi, syftande lill alt följa upp revisionskonlorsorganisationen. I en promemoria har riksrevisionsverkel sammanfattat resultatet av projektet. Promemorian förtjänar uppmärksamhet, då den visar på betydelsefulla brister

3 Riksdagens protokoll 1977/78:29-32

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Anmälan av interpellation

i den revision av statlig verksamhet som sker i den nu existerande revisionsorganisationen.

Bakgrunden till de nuvarande förhållandena är ell riksdagsbeslut som fattades 1967 om en omorganisation av den statliga revisionsverksamheten. Syftet med den ändrade organisationen var att flytta ut redovisningsrevisionen, som tidigare utförts av riksrevisionsverkets kamerala revision, direkt på myndigheterna i form av intern revision. Ansvaret för den mera översiktliga förvaltningsrevisionen bibehölls hos riksrevisionsverket. För genomförandel av den nya organisationen förutsattes myndigheterna bli tilldelade ett antal revisorer, organiserade i revisionskontor. I dag finns 23 sådana revisionskontor. Härutöver finns åtta interna revisionsenheter vid de affärsdrivande verken och inom försvaret. Myndigheterna skulle själva få ett ansvar för genomförandet av redovisningsrevisionen. Riksrevisionsverkets uppgift skulle närmast beslå i atl utöva en allmän tillsyn över revisionskontoren och i all meddela anvisningar för revisionernas utförande. Enligt de föreskrifter som riksrevisionsverkel har utfärdat för revisionskontoren skall redovisningsrevision innebära "granskning av en myndighets redovisning i syfte att säkerställa dels alt prestationer, kostnader, intäkter och andra faktorer av ekonomisk art redovisas på ett riktigt, tillförlitligt och ändamålsenligt sätt, dels alt värden icke frånhänls myndigheten". Redan denna anvisning anger all ett stort ansvar faller på revisionskonloren. Riksrevisionsverkel förutsattes från början få ett övergripande ansvar för revisionskonlorens verksamhet, men detta ansvar har efter hand tonats ned, och i riktlinjerna för riksrevisionsverkeis tillsyn frän 1975 sägs att "ansvaret för redovisningsrevisioner skall helt ligga på myndigheterna och deras interna revision".

Den uppföljning som nu ulförts av riksrevisionsverket i syfte att studera hur den nya organisationen för redovisningsrevision fungerar har ådagalagt några ytterst betydelsefulla förhållanden. Till en början konstateras allmänt att den nya revisionsorganisationen ute bland myndigheterna uppfattas som en förbättring i förhållande till riksrevisionsverkets kamerala revision. Detta är i och för sig icke ägnat atl förvåna, då den nuvarande revisionen sker i direkt anslutning lill myndigheten i fråga och dessutom givits väsentligt utökade resurser i förhållande till tidigare. I rapporten konstaleras dock efter den allmänt positiva inledningen att de flesta revisionskontor inte tycks "ha känt något bestämt krav på sig alt upprätthålla en klart oberoende ställning gentemot verksledningen". Det beroendeförhållande som i realiteten har uppkommit mellan myndighet och granskare har visserligen endast undanlagsvis inneburit direkta konflikter. 1 riksrevisionsverkeis promemoria görs emellertid förmodandet alt konflikter i allmänhet har kunnat undvikas genom att revisionskonloren medvetet undvikit frågor som kan leda till konflikter och diskussioner om oberoendet. Det förtjänar framhållas att revisionskontoren är direkt underställda den granskande myndighetens chef som också fastställer revisionsplaner och styr resurstilldelningen. Genom att

revisionskonloren har inordnats i myndigheterna har de utnyttjats för andra uppgifter än revision, och revisionskontorens tjänster har använts för interna avancemang och omplaceringar. Riksrevisionsverkets uppföljning av verksamheten har vidare bl. a. visat att granskningen i huvudsak endast avsett kassabokföring, medan granskningen av boksluten har varit av formell och siffergranskande natur. Endast i några fall, sägs det i promemorian, har revisionen avsett kostnads- och resultatredovisning eller interna bokslut. Som förklaring lill detta förhållande anges att revisionskonloren inle har någon uttrycklig skyldighet atl granska dessa områden.

1 promemorian sammanfallas uppföljningsstudien med konstaterandet all betydelsefulla brister finns i revisionen, sammanhängande med beroendeställningen mellan revisionskonloren och myndigheternas chefer, revisionskonlorens storlek och kompetens samt oklart formulerade arbetsuppgifter för revisionskonloren.

De förhållanden som här beskrivits måste ur flera synvinklar betraktas som ytterst allvariiga. I propositionen 1976/77:130 med förslag till riktlinjer för modernisering av det statliga budgetsystemet nämns att riksrevisionsverkel bör få ansvar för en viss redovisningsrevision av de affärsdrivande verkens redovisning. Regeringens proposition, som riksdagen ställt sig positiv till, kommer förhoppningsvis atl leda lill en förbättrad revision av affärsverken, men innebär ingen förändring för övrig statlig verksamhet. Allmänhetens förtroende för statsförvaltningen kan allvarligt skadas av vetskapen om atl någon egentlig extern redovisningsrevision av statlig verksamhet inte förekommer. Även riksdagens möjligheteratt i realiteten utöva den yttersta tillsynen överstatlig verksamhet måste givetvis starkt begränsas av detta förhållande. 1 tvä promemorior som avgivits av auktoriserade revisorer, vilka varit knutna till riksrevisionsverkets uppföljningsprojekt, riktas myckel stark kritik mot bristen på extern redovisningsrevision av statlig verksamhet. Det torde inte vara någon överdrift all hävda alt de brister som vidlåder denna revision är av en art som lill följd av aktiebolagslagens regler aldrig skulle kunna accepteras i ett aktiebolag. En jämförelse som måhända är av än större intresse är atl den kommunala revisionen i detta hänseende torde uppfylla väsentligt större krav än den statliga, detta trots att statlig verksamhet bedrivs med skattemedel, som den betalande allmänheten har all rätt all få en fullgod redovisning för.

Mot bakgrund av det anförda vill jag fråga budgeiministern:

1. Anser statsrådet alt revisionen av statlig verksamhet f n. är tillfredsställande?

2. Anser statsrådet att de regler som anger hur statlig redovisningsrevision skall tillgå är lill fyllest?

3. Ämnar statsrådet vidta några åtgärder med anledning av den nämnda uppföljande rapport som riksrevisionsverkel har presenterat?

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Anmälan av interpellation

Nr 29

§ 15 Meddelande om frågor

Torsdagen den

17 november 1977 ' Meddelades alt följande frågor framställts

Meddelande om frågor

den 16 november

1977/78:146 av Gunnar Olsson (s) till arbetsmarknadsministern om statsbidrag till viss yrkesinriktad utbildning inom folkhögskolan:

Ungdomsarbetslösheten måste angripas med utbildning. Vi måste göra vårt yttersta för att anordna korta, yrkesinriktade kurser för den arbetslösa ungdomen.

De extra kurser som i detta avseende ställs lill förfogande för utbildning inom gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning skulle med fördel kunna anordnas också av folkhögskolor.

De särskilda stimulansbidrag som utgår till dellagande arbetslösa ungdomar utgår dock inle till deltagare i kurser som anordnas inom folkhögskolan. Folkhögskolorna är beredda alt ställa upp i kampen mot ungdomsarbetslösheten. Detta skulle emellertid väsentligt underiätias om deltagarna i dessa kurser fick åtnjuta samma ekonomiska bidrag som gäller för liknande kurser inom gymnasieskolan.

Är statsrådet beredd atl ge bidrag även till de elever som deltar i yrkesinriktade kurser, anordnade inom folkhögskolan?

den 17 november

1977/78:147 av Iris Mårtensson (s) till statsrådet Ingegerd Troedsson om sjukvårdsutbildning för ambulanspersonal:

Statsrådet besvarade den 18 november 1976 en fråga om hon avsåg alt föreslå snabba åtgärder för alt bereda ambulansförarna lämplig sjuk-vårdsulbildning.

Statsrådet gav inte då något konkret svar utan hänvisade till att socialstyrelsen avsåg all framlägga förslag i ämnet sommaren 1977.

Vill slalsrädet nu redovisa de resultat som socialstyrelsen kommit fram till, och är statsrådet beredd alt vidta snabba åtgärder för ambulanspersonalens utbildning?

1977/78:148 av Bonnie Bernsiröm (fp) lill socialministern om förbättrad samhällsinformation till blivande föräldrar, m. m.:

96 % av all information till blivande och nyblivna föräldrar kommer från Semper AB och AB Findus. Även barnavårdscentralernas personal får kontinuerlig information om kost från de två barnmatsfabrikanierna, som också tillhandahåller informationsmaterial på invandrarspråken. Materialet är gratis.

Socialstyrelsen ger ut två kostbroschyrer till föräldrarna. Broschyrerna

distribueras via barnavårdscentralerna, dock icke utan kostnad för landslingen. Därutöver finns ell amningspaket utarbetat av socialstyrelsen som dock inte är gratis för föräldrarna. Socialstyrelsen utarbetar f n. ett nytt material lill föräldrar som beräknas vara klart vid nästa årsskifte. 1 den samhälleliga informationen måsle också inräknas material som en del landsting själva gör.

Den skriftliga föräldrainformationen från samhället har f n. sämre konkurrenskraft än den kommersiella. Den har sämre aktualitet och är inte i alla delar gratis för föräldrarna. Den skriftliga informationen bör naturligtvis kompletteras med den föräldrautbildning som utlovades i regeringsdeklarationen 1976.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga socialministern: Vilka åtgärder ämnar socialministern vidta för atl förbättra samhällets information till och utbildning av blivande och nyblivna föräldrar?

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Meddelande om frågor

1977/78:149 av Karl-Erik Svartberg (s) lill jordbruksministern om förhöjt statsbidrag för avloppsreningsverk i Solenäs kommun:

1 riktlinjerna för hushållning med mark och vatten har Bohusläns kustområde och skärgård betraktats som ett av landels viktigaste områden för rörligt friluftsliv. Särskilt betydelsefull härden "obrutna kuslen",dvs. området mellan BroQorden och norska gränsen, ansetts vara. Detta ställer bl. a. krav på alt kommunerna förbättrar den tekniska servicen, vilket innebär merkostnader, som f. n. inte helt kompenseras i statsbidragshänseende i vad gäller avloppsreningsverk.

Sotenäs kommun har för Kungshamn-Smögen-Hovenäst-Väjern projekterat ett reningsverk med pumpslalioner och överföringsledningar, som måste ha en kapacitet för ca 25 000 personer, trots alt den bofasta befolkningen i området är bara drygt 5 000. Kostnaderna beräknas till 65-70 milj. kr. Kommunen har hos regeringen ansökt om ett lill 90 96 förhöjt statsbidrag. Ansökan, som ingavs i slutet av 1976, stöddes av en bred uppvaktning, ledd av landshövding Erik Huss, med representanter för kommunen och Bohuslänsbänken i riksdagen.

Förutom här anförda motiv för högre statsbidrag angavs bl. a. att anläggningskostnaderna blir höga på grund av topografiska förhållanden, berggrund, ledningsdragning i vatten och tränga passager i gamla sam-hällsdelar. Vidare pekades pä kommunens ringa ekonomiska bärkraft med liten befolkning och svag folkmängds- och näringslivsulveckling. Mer än 25 % av befolkningen är 65 år och äldre. 33,7 % är pensionärer.

Med hänvisning lill det anförda vill jag fråga:

Avser jordbruksministern alt till riksdagen avge förslag om förhöjt statsbidrag för avloppsreningsverk i Sotenäs kommun?

Nr 29

Torsdagen den 17 november 1977

Meddelande om frågor

1977/78:150 av Gudrun Sundström (s) till statsrådet Britt Mogård om ökad utbildning av tandsköterskor:

Del finns enligt beräkningar ca 2 000 aktiva tandsköterskor som saknar formell utbildning för yrket. Många av dessa har långvariga anställningar såväl inom landstinget som hos privata tandläkare. Hos många av tandsköterskorna finns en önskan och ett behov att erhålla en utbildning som svarar mot deras viktiga arbetsinsatser och som även gör del möjligt för dem att vidareutbilda sig till tandhygienister. 1976 framlades ell förslag lill skolöverstyrelsen om en läroplan för en tvåårig kurs för utbildning av tandsköterskor (specialkurs). Det är viktigt alt denna utbildning ulan dröjsmål kommer till stånd, då sä många inom denna yrkeskår saknar formell utbildning.

Mot denna bakgrund hemställer jag all lill statsrådet Mogård få ställa följande fråga:

När kommer statsrådet att framlägga förslag om ökad utbildning för landsköterskor i enlighet med den läroplan som framlagts inom SÖ?

§ 16 Kammaren åtskildes kl. 15.36.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert