Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:28

Onsdagen den 16 november

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 8 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1977/78:44 och 45 till arbetsmarknadsutskottet

1977/78:46 lill civilutskottel

1977/78:47 och 48 lill försvarsutskottet

§3 Föredrogs och bifölls Interpellalionsframställm'ng 1977/78:71

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

§ 4 Arbetsmiljölag, m. m.

Föredrogs socialutskottets betänkande 1977/78:1 med anledning av propositionen 1976/77:149 om arbetsmiljölag m. m. jämte motioner.

I propositionen 1976/77:149 hade regeringen (arbetsmarknadsdepartementet) föreslagit riksdagen atl anta i propositionen framlagda förslag lill

1. arbetsmiljölag (AML),

2. lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612),

3. lag om ändring i lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa fall av gods som skall inlastas å fartyg,

4. lag om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103),

5. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

6. lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen föreslås att arbetarskyddslagen ersätts av en arbetsmiljölag.

Lagförslaget innebär i väsentliga delar en helt ny reglering i jämförelse med vad som nu gäller. En utgångspunkt är atl arbelsmiljölagen skall vara allmängiltig och omfatta så gott som allt arbete. Tillämpningsområdet utvidgas sålunda. Skyddsföreskrifter om tekniska anordningar och farliga ämnen föresläs bli tillämpliga även på ensam företagarna. Försvaret förs i princip in under lagen. Föreslagna skyddsföreskrifter gäller även elever fr. o. m. grundskolans årskurs 7 samt värdtagare och värnpliktiga.

Arbetsmiljölagens övergripande karaktär i förhållande till annan sä-

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

kerhetsinriktad lagstiftning betonas.

Arbetsmiljölagen fåren starkare inriktning pade kemiska hälsoriskerna i arbetslivet än vad gällande arbelarskyddslag har. Frågor om samordningen med lagen om hälso- och miljöfarliga varor ägnas stor uppmärksamhet.

I lagförslaget anges de allmänna krav som skall kunna ställas på arbetsmiljöförhållandena. Även den psykiska sidan av arbetsmiljön uppmärksammas. En grundregel säger atl arbetet skall anpassas till människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Strävan skall härvid vara att anordna arbetet så atl den anställde själv kan påverka sin arbetssituation. I anslutning till förslag om regler av detta slag slås fast atl en allsidig bedömning skall ske av arbetsmiljön inbegripet arbetets uppläggning och organisation.

Enligt lagförslaget skall arbetsgivaren vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att de anställda utsätts för ohälsa eller olycksfall. I vissa avseenden anger förslaget den närmare innebörden av arbetsgivarens förpliktelser. Så är fallet bl. a. i fråga om instruktion och utbildning. I detta sammanhang betonas också vikten av arbetets anpassning med hänsyn till invandrares speciella svårigheter. I en särskild bestämmelse anges att arbetet skall planläggas och anordnas med beaktande av att människors förutsättningar atl utföra arbete är olika. Tanken är här att inga onödiga hinder får uppstå när det gäller all sysselsätta människor med olika former av arbelshandikapp. Vidare'slås fast atl arbetsgivare är skyldig att la hänsyn lill arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet.

Lagförslaget utgår sålunda från att ett huvudansvar för arbetsmiljön skall ligga på arbetsgivaren. Även de anställda åläggs emellertid ett skyddsansvar. Arbetstagare skall använda de skyddsanordningar och iaktta den försiktighet i övrigt som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall. .

I lagförslaget anges också det ansvar i skyddshänseende som skall finnas för dem som framställer eller överiäler anordningar eller ämnen som sedan utnyttjas i arbetslivet. Även för dem som upplåter lokaler eller markområde för arbete föreskrivs ett ansvar. Vidareutveckling sker av de regler som år 1973 infördes om ett särskilt skyddsansvar för dem som driver verksamhet på gemensamt arbetsställe.

Olika slag av förhandsbedömning behandlas ingående. Vidsträckta befogenheter föreslås för regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbelarskyddsstyrelsen alt föreskriva om prövning av arbetsprocesser, arbetsmetoder eller anläggningar innan de tas i bruk. Krav på godkännande skall kunna ställas innan maskiner eller andra tekniska anordningar överlåts eller används liksom på fortlöpande kontroller. Även i fråga om användningen av kemiska produkter skall godkännandeprövning kunna införas. Vid sidan härav skall generellt eller i enskilda fall kunna föreskrivas om arbetshygieniska undersökningar. Instrument tillhandahålls för meddelande av föreskrifter om märkning av tekniska anordningar

och kemiska produkter. Som ett led i möjligheterna att föranstalta om förhandsbedömning skall kunna föreskrivas skyldighet att anmäla planerade åtgärder av olika slag. När del är av särskild betydelse från skyddssynpunkt skall användningen av arbetsprocess, arbetsmetod, teknisk anordning eller kemisk produkt kunna generellt förbjudas. Vidare föreslås ett allmänt bemyndigande au meddela föreskrifter om skyldighet för arbetsgivare att låta utföra läkarundersökningar.

Liksom arbetarskyddslagen lar lagförslaget upp särskilda regler om arbetstidens förläggning och om minderåriga. Nya regler föreslås bl. a. om raster och pauser samt om veckovila. Den allmänna minimiåldern för tillträde till arbete föreslås höjd med hänsyn lill de bestämmelser om skolgång som nu gäller. Skyddsreglerna för minderåriga har utformats även med sikte på att ungdomen inte får avskärmas från arbetslivet.

Utom pä sätt som inledningsvis har nämnts förelås nya regler när det gäller de anställdas medverkan vid arbetsmiljöns utformning. Skyddskommittéernas och skyddsombudens dellagande redan på planeringsstadiet uppmärksammas sålunda ytteriigare. Skyddsombudens möjligheter all ingripa mot ensamarbete utvidgas. Arbetsgivare skall vara skyldig all underrätta skyddsombud om förändringar av betydelse för skyddsförhållandena. Den enskilde arbetstagaren får en uttrycklig rätt atl i fa-rositualioner avbryta sitt arbete för all rådgöra med skyddsombud och arbetsledare. En regel föreslås om att den anställde skall vara fri frän skadestånd i sådana fall.

Arbetarskyddsslyrelsens uppgift att utarbeta föreskrifter som komplement till lagens allmänt hållna regler betonas.

Påföljdsreglerna i arbelarskyddslagen kompletterades genom 1973 års delreform. Bl. a. fick yrkesinspektionen möjlighet att förelägga vite. Lagförslaget bygger vidare pä denna grund. På vikliga områden föreslås dessutom atl arbelarskyddsstyrelsen skall kunna meddela direkt slraffsank-tionerade föreskrifter. Vid överträdelse av föreskrift om förprövning m. m. skall frihetsstraff kunna följa. Förslaget innebär också att arbe-tarskyddsmyndighelernas befogenheter all göra direkta ingripanden stärks. Även möjlighet att i vissa fall förverka egendom föreslås.

All lokal tillsyn enligt arbetsmiljölagen föreslås ske genom allmänna yrkesinspektionens olika distrikt. Sprängämnesinspektionen och elektriska inspektionen försvinner som specialinspektioner enligt arbetarskyddslagstiftningen.

Nya regler föreslås också om fullföljd av talan. Bl. a. skall huvudskyddsombud eller, om sådant inte finns, annat skyddsombud fä föra talan mot beslut i ärende enligt arbetsmiljölagen. Även i byggnadslovsärenden föreslås rätt för skyddsombud att föra talan mot beslut som avser hans skyddsområde.

Arbelsmiljölagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1978."

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionerna

Nr 28

1976/77:359 av Paul Jansson m. fl. (s).

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

1976/77:563 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om ändringar i arbetarskyddslagen i syfte atl minska arbetshets och ulslagning genom alt den lokala fackföreningen tillerkändes rätt att stoppa skiftarbete och arbete på obekväm arbetstid, som icke var nödvändigt på grund av tekniska förhållanden.

1976/77:706 av Karl Hallgren m. fl. (vpk), vari hemställts atl riksdagen beslutade hos regeringen anhålla att i den kommande arbel sm i Ij ölagstiftningen beaktades vad som anförts i motionen beträffande enmans-arbete.

1976/77:733 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt här var i fråga hemställts, atl riksdagen uttalade

1. alt ändrade utredningsdirektiv gavs lill utredningen om företagshälsovård och yrkesmedicinsk verksamhet enligt principen alt all företagshälsovård skulle stå fri från arbetsköparinflytande genom att ekonomiskt och organisatoriskt brytas ut ur företagen, ledas av en betryggande arbetarmajoriiet och samordnas med landstingens hälso- och sjukvård,

2. all i de föreslagna kompletterande utredningsdirektiven borde anges ett utbyggnads- och utbildningsprogram för full förelagshälsovård enligt Företagshälsovårdsutredningens normer (SOU 1968:44) för samtliga anställda i Sverige,

3. all de grundläggande kostnaderna för all förelagshälsovård borde tas ut via avgifter från arbetsköparna,

5. att utredningen om företagshälsovård och yrkesmedicinsk verksamhet gavs tilläggsdirektiv i syfte att utredningen skulle arbeta fram förslag lill nödvändiga utbildningsresurser för alt kunna uppnå ett uppskattat behov av ca 200 yrkeshygieniker före år 1985,

6. atl yrkeshygienikerutbildning med arbetarskyddsstyrelsen som huvudman igångsattes hösten 1977, bl. a. som underlag för den begärda framtida yrkeshygienikerutbildningen i ovanstående krav,

7. all kurser i arbelarskyddsfrågor för kvalificerade skyddsombud möjliggjordes för 200-500 skyddsombud per är i arbetarskyddsstyrelsens regi och alt kurserna utökades stegvis med målsättning alt kunna erbjuda kurser för 500 per år fr. o. m. år 1981,

8. all antalet ämnen i hygieniska gränsvärdeslistan utökades från ca 120 ämnen till ca 500,

9. alt alla ämnen som misstänktes vara cancerframkallande på människan åsaiies nollvärde och att inga dispenser kunde ges efter år 1980,

10. att den dokumentation som gränsvärdet var satt efter redovisades för varje enskilt gränsvärde,

11. atl en generell sänkning till högst en fjärdedel av nu gällande gränsvärden genomfördes för all minska riskerna och öka eventuell säker-hetsfaklor.

12. alt importförbud för asbest och asbesthaltiga produkter infördes, där endast utomordentligt restriktiva dispenser kunde ges,

1976/77:899 av Eivor Marklund m. fl. (vpk), vari hemställts atl riksdagen uttalade sig för en sådan ändring i arbelarskyddslagens bestämmelser att där inskrevs att kvinna skulle ha rätt att amma sitt barn på arbetstid och utan löneavdrag - denna motion hade remitterats lill arbetsmarknadsutskottet och sedermera överiämnats till socialutskottet.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

1976/77:986 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen uttalade atl åtgärder borde vidtas för all sörja för utgivning av arbetarskyddsbestämmelser och förteckningar på invandrarspråk över skadliga ämnen,

1976/77:1118 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle besluta

1. alt hos regeringen anhålla om översyn av de befintliga reglerna i arbetarskyddslagen som skulle ha till syfte att skydda minderårig,

2. att hos regeringen anhålla om förslag till ändringar i arbetarskyddslagens bestämmelser om användandet av minderårig i arbete så att ej undantag och kryphål mot huvudreglerna förekom,

1976/77:1119 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle besluta

1. atl hos regeringen hemställa om en översyn av arbetarskyddslagens och allmänna arbetstidslagens bestämmelser om de minderårigas arbetstid,

2. all denna översyn skulle ha som uppgift atl för riksdagen lägga förslag om borttagande av samtliga undantag från huvudreglerna vad gällde mindreårigas arbetstid,

1976/77:1309 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts all riksdagen uttalade

1. att speciellt stora säkerhetsmarginaler borde tillämpas för ämnen som misstänktes ha effekter som kunde komplicera graviditeier och atl nollvärden infördes för år 1981, i enlighet med kravet rörande cancerframkallande ämnen,

2. alt ämnen som misstänktes komplicera graviditeten borde markeras i hygienislca gränsvärdeslistan på likarlat sätt som de cancerframkallande ämnena,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1976/77:1671 av Kerstin Anér (fp),

4 Riksdagens protokoll 1977/78:26-28

Nr 28 1976/77:1672 av Birger Nilsson m. fl. (s), vari hemställts all riksdagen

Onsdagen den beslutade atl Jämtlands län fr. o. m. budgetåret 1978/79 skulle utgöra

16 november 1977 ' distrikt inom yrkesinspektionen.

Arbetsmiljölag, m. m.

1976/77:1673 av Rolf Hagel (-) och Alf Lövenborg (-), vari hemställts au riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:149 beslutade

1. att 3 kap. 7 § andra stycket arbetsmiljölagen skulle erhålla av motionärerna föreslagen ändring, innebärande att ett obligatoriskt samordningsansvar skulle införas för alla gemensamma arbetsställen,

2. alt 4 kap. 1 § första stycket andra meningen skulle ha av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande att längden och förläggningen av rast skulle anges på förhand och att ingen rast fick vara kortare än 30 minuter,

3. all 4 kap. 1 § andra stycket första meningen skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande att i lagförslaget föreskriven lidsgräns, 5 timmar, för utförande av arbete i en följd skulle minskas till 4 timmar,

4. att 4 kap. 6 § första stycket skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande att i lagförslaget föreskriven minsta tid för veckovila, 36 limmar, skulle ökas till 60 timmar,

5. atl 5 kap. 5 § första stycket skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande att minderårig inte skulle få anlitas lill arbete mer än 7 timmar av dygnet eller 35 timmar i veckan.

1976/77:1674 av Kurt Hugosson (s) och Lennart Pettersson (s) såvitt här var i fråga (yrkandena 1 och 2),

1976/77:1675 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställts all riksdagen skulle

1. anta del i propositionen framlagda förslaget till arbetsmiljölag med i motionen föreslagna ändringar,

2. uttala alt såväl farliga ämnen som fanns på arbetsplatsen som alla ämnen som i den yrkesmässiga hanteringen kunde medföra hälsorisker borde förtecknas på arbetsstället,

3. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om en plan för utarbetande av föreskrifter inom arbelarskyddsverkel,

4. som sin mening ge regeringen till känna att arbetsmarknadens parter borde beredas tillfälle att i enlighet med vad som i motionen anförts medverka i arbetarskyddsstyrelsens arbete med att utarbeta föreskrifter,

5. hos regeringen begära att permanenta organ med partsrepresentaiion inrättades för olika verksamhetsområden inom arbetarskyddsstyrelsens tillsynsverksamhet,

6. hos regeringen begära en utredning som syftade till alt bestämmelserna i allmänna arbetstidslagen och i arbetsmiljölagen skulle sammanföras i en lag,

7. som sin mening ge regeringen lill känna att de fackliga organi-

saiionerna borde erhålla full ersättning för kostnader som var förenade med den regionala skyddsverksamheten,

8. som sin mening ge regeringen till känna alt suppleanter i yrkesinspektionsnämnderna borde jämställas med ordinarie ledamöter när det gällde kallelse till nämndernas sammanträden och ekonomisk ersättning för uppdraget,

9. som sin mening ge regeringen till känna att yrkesinspektionsnämndernas behörighet borde vidgas till atl omfatta även tjänstetillsättningar,

10. hos regeringen begära förslag om formerna för överförandet av den kommunala tillsynen till yrkesinspektionen,

11. som sin mening ge regeringen till känna att skyddsombud eller lokal facklig organisation borde underrättas om ansökningar eller anvisningar enligt miljöskyddskungörelsen,

12. som sin mening uttala att regler om gränsvärden och andra föreskrifter om arbetsmiljöns utformning borde utformas med utgångspunkt i principen atl arbetstagare oavsett kön skulle ha tillgäng till alla arbeten i arbetslivet,

13. som sin mening uttala att gravida kvinnor borde ha rätt till sådan tillfällig förändring av sina arbetsförhållanden och arbetsuppgifter att de inte på grund av arbetets art behövde tidigarelägga sin gravidilelsledighet,

14. begära att regeringen lade fram förslag till en flerärsplan för utbyggnad av arbelarskyddsverkel,

15. begära all regeringen lade fram förslag till en flerärsplan för utbyggnad av produklkonlrollnämnden med eget kansli,

16. som sin mening uttala att målet för företagshälsovårdens utbyggnad borde vara förelagshälsovård ät alla anställda,

17. begära atl regeringen skulle låta utreda frågan om tillståndsgivning för mätleknisk konsultverksamhet,

18. besluta atl lill Arbetarskyddsstyrelsen: Information om arbelsmiljölagen på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 6 000 000 kr..

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

1976/77:1676 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen beslutade

1. atl arbetsmiljölagen skulle leda lill en riskfri fysisk arbetsmiljö utan arbetshets och ulslagning och att 2 kap. 1 § ändrades enligt förslag i motionen,

2. all alla arbetare skulle ha tillgång till företagshälsovård och att 2 kap. 2 § fick ett tillägg enligt förslag i motionen,

3. alt arbelsmiljölagen stadgade att ämne som misstänktes vara hälso-och miljöfarligt inle fick användas, atl cancerframkallande ämnen skulle förbjudas och att gränsvärden skulle skydda hälsan under ett helt liv och att 2 kap. 6 § ändrades enligt förslag i motionen,

4. att arbelsmiljölagen skulle tillerkänna lönearbetarna maktbefogenheter för att åstadkomma en sund och säker arbetsmiljö och att 3 kap. 1 § ändrades enligt förslag i motionen.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

5. alt arbetares.rätt att avbryta arbete uldvidgades och atl den lokala fackliga organisationen var den enda instans som kunde pröva åtgärden samt alt 3 kap. 4 § ändrades enligt förslag i motionen,

6. att ämne skulle bevisas ofarligt innan det fick användas i arbetslivet och att 3 kap. 9 § ändrades enligt förslag i motionen,

7. att pausernas längd, antal och föriäggning avgjordes av den lokala fackliga organisationen, om inte förhandlingar gav resultat, och att 4 kap. 3 § ändrades enligt förslag i motionen,

8. all skiftarbete och nattarbete endast fick förekomma när produktionsteknik, säkerhetsskäl och allmänhetens behov av service påkallade detta och atl 4 kap. 5 § ändrades enligt förslag i motionen,

9. all veckovilan skulle vara 48 timmar och alt 4 kap. 6 § ändrades enligt förslag i motionen,

10. atl nallvilan för minderåriga som ej fyllt 16 år skulle vara mellan 19 och 7 och att 5 kap. 5 § ändrades enligt förslag i motionen,

11. att det lokala skyddsarbetet skulle organiseras genom förhandlingar, att arbetarparten skulle ha strejkrätt och all 6 kap. 1 § ändrades enligt förslag i motionen,

12. alt skyddsombud, ledamot i skyddskommitté och huvudskyddsombud kunde utses från arbetarorganisation, som inte var bunden av kollektivavtal, enligt vad som föreslagils i 6 kap. 2, 3 och 8 §§ enligt förslag i motionen,

13. all utbildningen av skyddsombud tillkom den fackliga organisationen, att arbetsköparna bekostade utbildningen och att 6 kap. 4 § ändrades enligt förslag i motionen,

14. all fackliga förtroendemän och fackliga experter hade fritt tillträde till arbetsplatsen och att en ny lagparagraf, 6 kap. 4a§, infördes enligt förslag i motionen,

15. alt skyddsombud hade rätt alt avbryta allt hälsofarligt arbete och allt ensamarbete samt att endast lokal facklig organisation kunde pröva skyddsombuds åtgärd och all 6 kap. 7 § ändrades enligt förslag i motionen,

16. att lokal fackförening tillerkändes vetorätt i arbelsmiljöfrågor i vad avsåg ackords- och prestationsarbeie, personalstyrkornas storiek, avby-tare, reservstyrkor, tidmätningar, rationaliseringar, produklionsupplägg-ntngar, avskedanden samt vid byggnadslov och att därför en ny paragraf, 6 kap. 7 a §, infördes enligt förslag i motionen,

17. att skyddskommitté skulle vara forum för förhandlingar mellan parterna och alt arbetarparten kunde vidta strejk i arbetsmiljöfrågor samt att 6 kap. 9 § ändrades enligt förslag i motionen,

18. att yrkesinspektionen skulle vara huvudman även för den kommunala tillsynen och att 7 kap. 2 § utgick,

19. alt tystnadsplikten för skyddsombud och fackets förtroendevalda skulle avgöras av fackföreningens medlemmar och att 7 kap. 13 § ändrades enligt förslag i motionen,

20. att straffbestämmelserna i lagen inle gällde facklig organisation eller dess företrädare och all en ny paragraf, 8 kap. 5 §, infördes enligt

förslag i motionen,

21. all tillsynsmyndighet ej kunde förhindra lokal facklig organisations och skyddsombuds rätt alt utnyttja strejkrätt, vetorätt och rätten att avbryta arbete och att 9 kap. 5 § fick ett tillägg enligt förslag i motionen,

22. atl beträffande arbetsmiljön inom försvaret

a) arbetsmiljölagen i fredstid skulle gälla inom hela försvaret utan inskränkningar,

b) inga inskränkningar i skyddsombudets rättigheter fick förekomma inom försvaret,

c) de värnpliktiga skyddsassistenterna fick skyddsombuds status,

23. alt hos regeringen hemställa om atl berörd myndighet ålades

a) atl utöka antalet ämnen i hygieniska gränsvärdeslistan frän ca 120 ämnen till ca 500,

b) alt redovisa den dokumentation som låg till grund för fastställandet av varje enskilt gränsvärde,

c) alt genomföra en generell sänkning till högst en fjärdedel av nu gällande gränsvärden för att minska riskerna och för att öka den s. k. säkerhelsfaktorn,

d) att förbjuda import av asbest och asbesthaltiga produkter och att
ge dispenser utomordentligt restriktivt,

24. all hos regeringen hemställa om alt det skulle uppdras åt berörd
myndighet att vidta åtgärder för att

a) dels lokal facklig organisation skulle ges möjlighet att utarbeta arbetsmiljöprogram, som skulle vara underlag vid förhandlingar om åtgärdsprogram, och alt detta skulle ske på betald arbetstid, dels studiegrupper bland de anställda kontinueriigt skulle kunna studera och utforska sin egen miljö pä betald arbetstid, dels i övrigt verka för vad i motionen anförts om planering och förhandsgranskning,

b) att fackföreningens experter, som kallades till arbetsplatsen, gavs fritt tillträde och att kostnaderna bestreds av arbetsköparen,

c) att planeringstiderna förlängdes, så alt fackföreningen och dess experter hade möjligheter till meningsfull förhandsgranskning,

25. alt hos regeringen hemställa om förslag om kompletteringar av
arbetsmiljölagen i syfte

a) att regler för vad som skulle gälla som farligt arbete för minderåriga och regler för skiftarbete för minderåriga utformades i enlighet med vad i motionen anförts,

b) alt kraftiga straffavgifter och förverkande av egendom eller dess värde skulle utdömas för företag, som inte följde arbetsmiljölagen eller förelägganden om förbättringar, och att en bättre tillämpning av straffbestämmelserna garanterades mot enskild arbetsköpare eller dess ställ-föreirädaresom försummade arbetsmiljön i enlighet med vad som anförts i arbetsmiljölagen 8 kap. om ansvar,

c) atl arbetarrepresentanterna i arbelarskyddsstyrelsen och i yrkesin-speklionsnämnderna skulle ha vetorätt när beslut uppenbart stred mot lönearbelarnas intresse.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

d) att representanter för de handikappade skulle ingå i arbelarskyddsstyrelsen och i yrkesinspektionsnämnderna,

26. alt uttala att målsättningen för företagshälsovården var företagshälsovård för alla senast år 1985 och att utredningen "företagshälsovård och yrkesmedicinsk verksamhet" borde ges tilläggsdirektiv, i enlighet med vad som anförts i motionen,

27. atl uttala att dygnsmaximeringen borde utgå från att bestämmelserna om allmän och extra överlid utgick ur allmänna arbetstidslagen och atl endast arbete som föranleddes av fara för liv och egendom fick bedrivas utöver ordinarie arbetstid samt att hemställa hos regeringen om förslag till ändringar i allmänna arbetstidslagen i enlighet därmed,

28. att uttala sitt stöd för inrättandet av fackliga arbetsmiljö- och kon-trollinslitul, i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet hemställde

såvitt avsåg AML 1 kap. Tillämpningsområde

1. beträffande arbetsmiljölagens tillämpning inom försvaret att riks
dagen med avslag på motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandena
22 a, b och c) skulle anta 1 kap. 2 och 4 §§ i det i propositionen framlagda
förslaget till arbelsmiljölag,

såvitt avsåg AML 2 kap. Arbetsmiljöns beskaffenhet

2. beträffande riktlinjerna för arbetsmiljöns beskaffenhet att riksdagen med avslag på motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 1) skulle anta 2 kap. 1 § förslaget till arbetsmiljölag,

3. beträffande datoriseringen i arbetslivet att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1671 och motionen 1976/77:1674 i denna del (yrkandet

2),

4. beträffande möjlighet till arbete oavsett kön alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1675 i denna del (yrkandet 12),

5. beträffande arbetssituationen för gravida kvinnor all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1675 i denna del (yrkandet 13),

6. beträffande utbyggnaden och organisationen av företagshälsovården atl riksdagen skulle

a) med avslag på motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 2) anta 2 kap. 2 § förslaget till arbetsmiljölag,

b) avslå motionen 1976/77:733 i denna del (yrkandena 1 och 2), motionen 1976/77:1675 i denna del (yrkandet 16)och motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 26),

7. beträffande finansieringen av företagshälsovården atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:733 i denna del (yrkandet 3),

8. beträffande utbildningen av yrkeshygieniker att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:733 i denna del (yrkandet 5 delvis och yrkandet 6),

9. beträffande användningen av farligt ämne m. m. att riksdagen skulle med avslag på motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 3) anta 2 kap. 6 § förslaget till arbetsmiljölag,

10. beträffande gränsvärden atl riksdagen skulle avslå motionen

1976/77:733 i denna del (yrkandena 8, 9, 10 och 11), motionen 1976/77:1309 och motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandena 23 a, b och c),

11. beträffande förbud mot import av asbest m. m. atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:733 i denna del (yrkandet 12) och motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 23 d),

12. beträffande mätleknisk konsultverksamhet att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1675 i denna del (yrkandet 17),

13. beträffande arbetsmiljön för kyrkogårdsarbetare alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:359,

såvitt avsåg AML 3 kap. Allmänna skyldigheter

14. beträffande principen om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare att riksdagen skulle med avslag på motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 4) anta 3 kap. 1 § förslaget lill arbetsmiljölag,

15. beträffande ensamarbete att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:706,

16. beträffande arbetstagares rätt att avbryta sitt arbete att riksdagen skulle med avslag på motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 5) anta 3 kap. 4 § förslaget till arbetsmiljölag,

17. beträffande obligatoriskt samordningsansvar pä gemensamma arbetsställen att riksdagen skulle med avslag på motionen 1976/77:1673 i denna del (yrkandet 1) anta 3 kap. 7 § förslaget lill arbetsmiljölag,

18. beträffande skyddsansvar för leverantör av farligt ämne att riksdagen skulle med avslag på motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 6) anta 3 kap. 9 § förslaget till arbetsmiljölag,

19. beträffande tillstånd för anläggning alt riksdagen skulle med avslag på motionen 1976/77:1675 i denna del (yrkandet 1 delvis) anta 3 kap. 12 § förslaget till arbelsmiljölag,

20. beträffande förteckning över fariiga ämnen att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1675 i denna del (yrkandet 2),

såvitt avsäg AML 4 kap. Arbetstidens förläggning

21. beträffande sammanförande av reglerna i allmänna arbetstidslagen och bestämmelserna i arbetsmiljölagen om arbetstidens föriäggning att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1675 i denna del (yrkandet 6) som sin mening gav regeringen till känna vad utskottei anfört,

22. beträffande förhandsbesked om rast all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1673 i denna del (yrkandet 2 delvis),

23. beträffande minsta tid för rast att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1673 i denna del (yrkandet 2 delvis),

24. beträffande längsta arbetstid före rast att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1673 i denna del (yrkandet 3),

25. alt riksdagen skulle anta 4 kap. 1 § förslaget till arbetsmiljölag,

26. beträffande rätt för lokal facklig organisation att avgöra pausers längd m. m. att riksdagen skulle med avslag på motionen 1976/77:1676 (yrkandet 7) anta 4 kap. 3 § förslaget till arbelsmiljölag,

27. beträffande amning på arbetstid atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:899,

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

28. beträffande begränsning av dygnsarbetstiden, m. m. atl riksdagen
skulle

a) med anledning av motionen 1976/77:1675 i denna del (yrkandet 1 delvis) och motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 27) som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) avslå motionen 1976/77:563 och motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 8),

c) anta 4 kap. 5, 7 och 8 §§ förslaget lill arbetsmiljölag,

29. beträffande veckovila atl riksdagen skulle med avslag på motionen 1976/77:1673 i denna del (yrkandet 4) och motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 9) anta 4 kap. 6 § förslaget till arbetsmiljölag,

30. beträffande arbetstidsschema atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1675 i denna del (yrkandet 1 delvis), ,

såvitt avsåg AML 5 kap. Minderåriga

31. beträffande arbetstid för minderåriga atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1673 i denna del (yrkandet 5),

32. beträffande nattvila för minderåriga under 16 år att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 10),

33. att riksdagen skulle anta 5 kap. 5 § förslaget till arbetsmiljölag,

34. beträffande farligt arbete för minderåriga m. m. all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 25 a),

35. beträffande översyn av arbetarskyddslagens regler om minderårigs arbete, m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1118 och motionen 1976/77:1119,

såvitt avsäg AML 6 kap. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare

36. beträffande strejkrätt för arbetstagare m. m. atl riksdagen skulle med avslag på motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandena 11 och 17) anta 6 kap. 1 och 9 §§ förslaget till arbelsmiljölag,

37. beträffande utseende av skyddsombud m. fl. att riksdagen skulle med avslag på motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 12) anta 6 kap. 2, 3 och 8 §§ förslaget till arbetsmiljölag,

38. beträffande föriängning av planeringstider att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 24 c),

39. beträffande underrättelseskyldighet i miljöskyddsärende att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1675 i denna del (yrkandet 11) som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

40. beträffande arbetstagares rätt att på betald arbetstid utarbeta arbetsmiljöprogram m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 24 a),

41. beträffande rätt för fackliga förtroendemän m. fl. alt få fritt tillträde till arbetsplats m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandena 14 och 24 b),

42. beträffande ansvaret för utbildning av skyddsombud att riksdagen skulle med avslag på motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 13) anta 6 kap. 4 § förslaget lill arbetsmiljölag.

36. beträffande kurser för kvalificerade skyddsombud alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:733 i denna del (yrkandet 7),

37. beträffande skyddsombuds stoppningsräll m. m. att riksdagen skulle med avslag på motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 15) anta 6 kap. 7 § förslaget lill arbetsmiljölag,

38. beträffande vetorätt för lokal fackförening alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 16),

39. beträffande regionala skyddsombud atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1675 i denna del (yrkandet 7),

40. beträffande skyddsfrågor för invandrare atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:986,

såvitt avsäg AML 7 kap. Tillsyn

48. beträffande utbyggnad av arbelarskyddsverkel atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1675 i denna del (yrkandet 14),

49. beträffande arbetarskyddsstyrelsens förfatlningsverksamhet atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1674 i denna del (yrkandet 1) och motionen 1976/77:1675 i denna del (yrkandena 3 och 4),

50. beträffande parisorgan i arbetarskyddsslyrelsens tillsynsverksamhet all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1675 i denna del (yrkandet 5),

51. beträffande vetorätt för arbetstagarrepresenlanter i arbetarskyddsstyrelsen m. m. alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 25 c),

52. beträffande representation för handikappade i arbetarskyddsslyrelsens verksslyrelse m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 25 d),

53. beträffande suppleant i yrkesinspektionsnämnd att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1675 i denna del (yrkandet 8),

54. beträffande yrkesinspektionsnämnds behörighet atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1675 i denna del (yrkandet 9),

55. beträffande yrkesinspektionens distriktsindelning att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1672,

56. beträffande den kommunala tillsynen att riksdagen skulle

a) med avslag på motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 18) anta 7 kap. 2 § förslaget till arbetsmiljölag,

b) avslå motionen 1976/77:1675 i denna del (yrkandet 10),

57. beträffande tystnadsplikt för skyddsombud m. fl. att riksdagen skulle med avslag på motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 19) anta 7 kap. 13 § förslaget till arbetsmiljölag,

58. beträffande den statliga produktkontrollorganisationen att riksdagen skulle med anledning av motionen 1976/77:1675 i denna del (yrkandet 15) som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i betänkandet,

såvitt avsåg AML 8 kap. Ansvar

59. beträffande skärpning av påföljdsreglerna att riksdagen skulle med
avslag på motionen 1976/77:1675 i denna del (yrkandet 1 delvis) anta

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbelsmiljölag, m. m.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbelsmiljölag, m. m.

8 kap. 2 § förslaget till arbetsmiljölag,

60. beträffande straffavgift för juridisk person m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 25 b),

61. beträffande straff- och skadeslåndsbestämmelser för facklig organisation eller dess företrädare att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 20),

såvitt avsåg AML 9 kap. Fullföljd av talan

62. beträffande underställning av arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter att riksdagen skulle med avslag på motionen 1976/77:1675 i denna del (yrkandet 1 delvis) anta 9 kap. 4 § förslaget till arbetsmiljölag,

63. beträffande tillsynsmyndighets rätt att ändra beslut av skyddsombud m. fl. alt riksdagen skulle med avslag på motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 21) anta 9 kap. 5 § förslaget till arbetsmiljölag,

såvitt avsåg övriga frågor

64. beträffande fackligt arbetsmiljö- och kontrollinstitut att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1676 i denna del (yrkandet 28),

65. beträffande anslag för information om arbetsmiljölagen atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1675 i denna del (yrkandet 18),

66. att riksdagen skulle anta förslaget till arbetsmiljölag i den mån del inle omfattades av utskottets hemställan under punkterna 1, 2, 6 a, 9, 14, 16-19, 25, 26, 28 c, 29, 33, 36, 37, 42, 44, 56 a, 57, 59, 62 och 63,

67. att riksdagen skulle anta följande i propositionen framlagda förslag, nämligen förslag till

lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612), lag om ändring i lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa fall av gods som skall inlastas å fartyg, lag om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103), lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift, lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder.

Arbetsmarknadsministern PER AHLMARK:

Herr talman! Varje år skadas betydligt mer än 100 000 människor i arbetslivet. Mer än 300 dödsfall inträffar och mer än 2 000 människor invalidiseras. Visserligen har antalet svåra yrkesskador visat en minskande tendens, men siffrorna är fortfarande skrämmande höga.

Av dem som är sjukskrivna uppger många trötthet, stress, nervositet, magoni och liknande som orsak. Allt detta är problem som i hög grad hänger ihop med arbetsmiljön och med hur man trivs i jobbet.

När Landsorganisationen 1969 frågade medlemmarna om den fysiska arbetsmiljön, svarade 80 % atl de upplevde risker för ohälsa, och 40 % ansåg alt risken var stor.

Del här är några exempel på vad det i praktiken handlar om:

År 1974 rapporterades att över 6 000 arbetare halkade och slog sig på jobbet, 73 så illa att de blev invalider.

Enligt arbetarskyddsstyrelsens undersökning 1972 inträffade 3 000

olyckor och tillbud med truckar. Antalet i dag kan, om utvecklingen har fortsatt i samma takt, vara uppe i 6 000.

Av de vårdanslällda i Stockholm har 65 % besvär med värk och trötlhet i ryggen under arbetet. Det gäller även dem som är under 25 år och har varit anställda mindre än tvä år.

De kemiska hälsoriskerna tilldrar sig allt större uppmärksamhet. Enligt LO-enkäten om kemiska hälsorisker anser sig 54 % av medlemmarna vara utsatta för luftföroreningar. LO;s arbetsgrupp beräknar att 20 000 LO-medlemmar är utsatta för stendamm i riskabla mängder på arbetsplatser där kontrollen är otillfredsställande. Motsvarande siffror var för bly 6 000, för trikloretylen 2 500 och för epoxi produkter 46 500.

1 den enkät om lösningsmedel som Metall nyligen publicerade framgick atl man på hälften av arbetsplatserna hade besvär med irritation i ögon, näsa och svalg. På 42 % av arbetsplatserna hade man haft besvär med huvudvärk, yrsel och illamående, och på 19 % med berusning och om-töckning. Även hudbesvär, andningssvårigheter, magproblem, stickningar och dömningar rapporterades.

Självfallet är del inte bara kroppsarbetare som drabbas av risker i arbetsmiljön. Även inom TCO och SACO/SR har man på senare år alltmer börjat undersöka dessa frågor. I TCO-rapporterna "Tjänstemännens arbetsmiljöer" och "Tjänstemän i tvärsnitt" uppges att en tredjedel av tjänstemännen utsätts för buller på sin arbetsplats. Tunga lyft och olycksfallsrisker är särskilt vanliga i vissa grupper, såsom maskinbefäl, sjukvårdspersonal, offlcerare och tulltjänsteman.

20 °6 av tjänstemännen känner oro för hälsorisker i arbetet, för maskinbefäl är siffran nära 60 96, för poliser och sjuksköterskor omkring 40 96.

De psykiska påfrestningarna i arbetet spelar en stor roll i tjänstemännens undersökningar. 47 % av TCO-medlemmarna anser alt de har psykiskt ansträngande jobb. Särskilt utsatta grupper är lärare och poliser.

Del här var bara några axplock ur de många undersökningar som gjorts på senare år om problemen på de svenska arbetsplatserna. Alla dessa siffror står sig kanske inle vid en vetenskaplig granskning. Men de visar ändå tillsammans en skrämmande tydlig bild. Kampen för bättre arbetsmiljö har bara börjat.

Stora förbättringar har skett i takt med den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Många slitsamma jobb har försvunnit. Omoderna, smutsiga och farliga arbetsplatser har ersatts av moderna, som är renare och säkrare.

Men utvecklingen har också inneburit nya risker. En mängd kemiska ämnen har förts in i arbetslivet. Om vissa av dessa vel vi nu, all de har smygande skadeverkningar, som uppträder först efter flera år, kanske årtionden. I andra fall är vi ännu osäkra om effekterna.

Aulomatisering och rationalisering har varit en förutsättning för det svenska välståndet. Men dessa företeelser har också lett till ett ökat tempo i arbetslivet med stress som följd. Och många arbeten är så hårt styrda och så enformiga all de hindrar individens utveckling. Skiftarbete och

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

oregelbundna arbetstider utsätter människor för stora påfrestningar, både fysiskt och psykiskt.

De här nya tendenserna, de kemiska riskerna och de psykiska och sociala faktorerna, står i centrum för uppmärksamheten när man nu diskuterar arbetsmiljön. Del är naturligt, och det förslag lill arbelsmiljölag som vi i dag behandlar har i hög grad präglats av den diskussionen.

Men jag vill ändåsirykaunder,att de gamla välkända riskerna-olycksfall, lunga lyft, buller, förslitning - fortfarande är långt ifrån bemästrade. Del visar bl. a. de undersökningar från LO-områdel som jag nyss gav exempel från. Intresset för det nya får inte leda lill atl kampen mot de traditionella arbetsskadorna mattas av.

Regeringens förslag till arbetsmiljölag är ett viktigt steg i den fortlöpande reformeringen av del svenska arbetslivet som har pågått under 1970-talel - i huvudsak under bred enighet. De anställda har fått representation i förelagens styrelser, anställningstryggheten har skyddals, de fackliga förtroendemännens ställning har stärkts och medbestämmandelagen har införts. I år har riksdagen antagit en ny semeslerlag.

Lagen om fackliga förtroendemän är under omarbetning. Stora ansträngningar görs för att bereda nya grupper tillträde till arbetsmarknaden och för att hjälpa människor med handikapp alt få eller all få behålla ett arbete.

Grunden för dagens reform lades genom 1973 års beslut om ändringar i arbelarskyddslagen - som framför allt innebar att skyddsombuden fick en starkare ställning - och genom den utbyggnad av arbetarskyddsslyrelsens och yrkesinspektionens resurser som har skett under senare år. Vi har anledning all i dag rikta ett tack lill arbelsmiljöutredningen som har förberett dessa vikliga beslut. Jag vill också gärna säga, atl den nya regeringens politik på arbetsmiljöns område i länga stycken innebär att vi fullföljer de linjer som har dragits upp av min föregångare Ingemund Bengtsson.

Grunden för det svenska arbetarskyddet har varit samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Den linjen fullföljs i arbetsmiljölagen. Del har varit naturligt att också söka nå en bred politisk samling om den nya lagen. Jag är glad över all delta har lyckats, genom all socialutskottet nu enhälligt tillstyrker regeringens lagförslag utan ändringar. De uttalanden som ulskotlet gör om lagstiftningens innebörd och tillämpning är värdefulla kompletteringar lill de motiveringar som finns i propositionen. Jag kan helt ansluta mig lill vad utskottet anför.

Genom den höga grad av enighet som har uppnåtts vid riksdagsbehandlingen bör förutsättningarna vara goda för atl arbelsmiljölagen snabbi skall börja fungera ute på arbetsplatserna. Det har enligt min mening ett stort värde om arbetsmarknadspolitiken och den lagstiftning som rör arbetslivet kan utformas så atl den får en bred anslutning såväl av de politiska partierna som av arbetsmarknadens parter. Vi kommer även för framtiden att arbeta med den utgångspunkten.

Denna lag bygger på principen att kostnaderna för arbetsmiljön skall

las ur produktionen. Arbetsgivaren får ett huvudansvar för att vidta de åtgärder som behövs för alt förebygga atl de anställda utsätts för ohälsa eller olycksfall. Arbetsmiljön skall vara tillfredsställande från såväl fysiska som psykiska utgångspunkter. Arbetet skall anpassas efter människans förutsättningar och ordnas så all var och en får vara med och påverka sin arbetssituation.

De anställda får också ett ansvar, dels för att använda de skyddsanordningar som finns, dels för att i övrigt iaktta den försiktighet som behövs för att förebygga skador. Den enskilde arbetstagaren får också en uttrycklig rätt all avbryta sitt arbete i en farosiluation för att rådgöra med skyddsombud eller arbetsledare. Man riskerar inle alt drabbas av skadestånd för det. Den väsentliga delen av de anställdas ansvar är kanske ändå del som följer med ett kraftigt förstärkt medinflytande över arbetsmiljön. Delta kommer till uttryck dels i arbelsmiljölagens sjätte kapitel om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare, dels i medbestämmandelagen.

Arbelsmiljölagen kommer alt gälla för ett större område än tidigare lagstiftning. Utgångspunkten är att den skall vara allmängiltig, dvs. omfatta så gott som allt arbete. Försvaret förs i princip in under lagen. Skyddsföreskrifterna skall gälla även för elever fr. o. m. grundskolans klass 7, för värdtagare och värnpliktiga samt för ensamföretagare.

Lagen får en starkare inriktning på de kemiska hälsoriskerna än den nu gällande arbetarskyddslagen. En samordning sker med lagen om hälso-och miljöfariiga varor, liksom med byggnadslagstiftningen, miljöskyddslagstiftningen, slrålskyddslagen och lagen om explosiva och brandfariiga varor. Arbetsmiljölagen blir övergripande i förhållande lill annan säker-hetsinriklad lagstiftning.

Arbelsmiljölagen är en ramlag. Innehållet i lagen bestäms i hög grad av de föreskrifter som utfärdas av arbelarskyddsstyrelsen. Det blir en viktig uppgift för både de anställda och arbetsgivarna atl genom sina organisationer medverka i del arbetet. Genom dessa bindande föreskrifter skapas en möjlighet atl smidigt anpassa lagstiftningens krav lill den tekniska utvecklingen och till upptäckten av nya faror i miljön.

För all delta arbete skall kunna bedrivas effektivt ges arbetarskydds-styrelsen en mer självständig ställning än något annat statligt verk. Statliga myndigheter får inte utfärda föreskrifter eller anvisningar som kan leda lill ökade kostnader utan att det godkänns av regeringen. Bestämmelser om delta infördes 1970 för all skydda kommunerna framför allt mot kostnadsökningar. De skärptes i somras.

Men arbelarskyddsstyrelsen får utan hinder av dessa bestämmelser utfärda föreskrifter som innebär ökade kostnader för såväl kommuner som förelag om man finner att det är nödvändigt för alt garantera en god arbetsmiljö. Arbelarskyddsstyrelsen bör dock ha möjlighet att underställa regeringen sådana frågor. För att klargöra arbetarskyddsslyrelsens särställning i detta avseende kommer verket atl undantas från den kungörelse som gäller för övriga myndigheter.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbelsmiljölag, m. m.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

Arbetarskyddsslyrelsens större självständighet betyder naturligtvis inle att verket kan bortse från den effekt som föreskrifterna har på kostnaderna för den berörda verksamheten. Ingen skall behöva äventyra sin hälsa på jobbet. Givelvis finns det också mindre angelägna förbättringar av arbetsmiljön, som arbelarskyddsstyrelsen skall verka för men som inte kan genomdrivas i en sådan takt att kostnadsökningarna blir för stora.

Om man inle kan enas i styrelsen i en fråga av större samhällsekonomisk eller principiell betydelse, kan detta - som jag framhåller i propositionen - vara ett skäl atl underställa frågan regeringens prövning. Del uttalandet får givelvis inle tolkas så, att oenighet inom styrelsen automatiskt skulle leda lill all frågan går till regeringen. Som utskottet påpekar kommer det säkerligen i vissa fall alt finnas skäl som talar mot en underställning, t. ex. att angelägna föreskrifter inte skall försenas. Frågan om ett ärende skall underställas regeringen får avgöras av styrelsen med hänsyn lagen till alla de skäl som föreligger i varje särskilt fall.

Detta var några av huvudlinjerna i lagen. Ytterligare ett par ord om utskottsbehandlingen. Socialutskottet har ägnat regeringens förslag en ingående granskning, helt naluriigt med tanke på lagens betydelse och det stora antalet motionsyrkanden - ett nittiotal. Trots alt det funnits motionsförslag även om ändringar i lagen, tillstyrker utskottet enhälligt regeringens lagförslag ulan ändringar.

De markeringar utskottet gör med anledning av socialdemokraternas parlimolion är av två slag. Dels görs på några punkter kompletterande uttalanden om lagens innebörd och tillämpning, dels uttalar sig utskottet för fortsalt utredningsarbete, främst när del gäller arbeistidslagsliftningen och produklkonlrollens organisation.

Det som sägs om lagens innebörd är värdefulla tillägg och förtyd-liganden, som ligger väl i linje med propositionen. Som jag tidigare nämnl, kan jag helt ansluta mig till vad utskottet skriver. Jag har inte heller något atl invända mot de uttalanden utskottei gör om fortsatt utredningsarbete.

Arbetsmiljölagen representerar ett viktigt steg i arbetet för mänskligare arbetsplatser, där människor kan vara trygga och få tillfredsställelse i jobbet. Nu går vi vidare längs flera linjer.

Personalstyrkan vid arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen har mer än fördubblats under 1970-lalet. Den nya ramlagstiftningen skall följas av föreskrifter och information. Del kommer ätt ställa än större krav på arbelarskyddsverkel. Produklkonlrollens organisation bör, som utskottet säger, ses över. En viktig förutsättning för bättre arbetsmiljö är en väl fungerande forskningsorganisation. Det bedrivs i dag en om-fallande forskning på arbetslivels område. Jag tänker både på arbetarskyddsslyrelsens egen forskningsavdelning och på forskningen vid våra universitet och högskolor. När det gäller ekonomiskt stöd till sådan forskning spelar arbelarskyddsfonden en betydelsefull roll. Centrum för arbelslivsforskning kommer också att kunna lämna viktiga bidrag till vår förståelse av mekanismerna bakom tillfredsställelse eller vantrivsel i arbetet.

Jag vill i delta sammanhang också nämna atl regeringen inom kort kommer atl överlämna lill riksdagen en proposition med förslag till ett nytt informationssystem för yrkesskador. Genom delta system kommer vi all få bättre möjlighet alt belysa sambanden mellan skador och orsaker.

Ett rejält belopp har reserverats för information om den nya lagen. Givetvis spelar informationen om de föreskrifter som gäller på varje arbetsplats en ännu större roll. Här är del värdefullt att utskottet stryker under arbetsgivarens ansvar att tillhandahålla skyddsombud och skyddskommittéer de föreskrifter som berör dem.

Men utan all rubba den principen är det en naturiig strävan alt nya föreskrifter, när de utfärdas snabbt, skall kunna nå berörda arbetsplatser ulan ett omständligt beställningsförfarande. All förverkliga del målet kostar rätt myckel pengar: takten får bestämmas i budgetarbetet.

En viktig del av arbeismiljöpolitiken är fortfarande under utredning, nämligen företagshälsovården. Även här råder en bred enighet om målet - en fungerande företagshälsovård på alla arbetsplatser.

Del finns, för att ta ett exempel, 40 000 registrerade lyftanordningar i fabrikerna i vårt land, och kanske lika många oregistrerade. En undersökning tyder på att var tredje av dessa har allvarliga brister när det gäller säkerheten. Varje år dör i medeltal drygt 20 personer vid olyckor med sådana lyftanordningar, och över 100 blir invalider.

Jag nämner de här siffrorna för att visa att riskerna för olycksfall och sjukdomar i arbetsmiljön aldrig kan bemästras enbart genom insatser av arbelarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen, även om de får ytterligare resurser och arbetar ännu intensivare. Bara genom alt löntagare och företagare ute på varje arbetsplats tar det som sitt personliga ansvar att samarbeta för en säker och trivsam arbetsmiljö, kan den uppgiften klaras.

Den nya arbelsmiljölagen skapar förutsättningar för ett gemensamt arbete i hela vårt land, för att tränga tillbaka riskerna i arbetslivet och ge allt fler trygghet och tillfredsställelse i del dagliga jobbet.

Lagen är ett redskap. Nu gäller det alt tillsammans använda delta nya redskap.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Vi kan i dag glädjas ål alt frågan om en bättre arbetsmiljö inte bara är ett diskussionsämne ulan något av en levande realitet.

När man på 1950- och 1960-talen diskuterade arbelsmiljöfrågor och ställde större krav pä lagstiftningsåtgärder var del många som ställde sig frågande: Vad är det för nymodigheter man vill införa?

Arbetsmiljödebatten har öppnat ögonen pä oss alla. Inte minst de väldokumenterade framställningarna frän LO och dess medlemsförbund har verksamt bidragit till all vi nu på allvar gripit oss verket an att skapa en bättre arbetsmiljö genom lagstiftning, genom förbättrad information och genom effektiviserat yrkesinspeklionsarbele.

Men låt oss gärna erkänna det: Arbetet har inle bedrivits så fort som

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

man borde. Hinder har lagts i dess väg. Motstånd har mött. Kampen om en förbättrad arbetsmiljö har inte alltid rönt den respekt som den förtjänar. Ibland har det rört sig om oförslånd. Ibland måsle man använda andra och hårdare ord om motståndet: ovilja, de obotfärdigas förhinder, okunnighet, bristande intresse att la itu med dessa allvarliga frågor.

Många människor i vårt land har lidit svårt av atl deras arbetsmiljö varit undermålig. Många har avlidit på grund av att de handskats med cancerframkallande ämnen. De kemiska produkterna har inte varit så ofarliga som påståtts. Den moderna industrialismen har skördal många offer på grund av all man inte känt till verkningarna av de preparat man använt.

Detta är inget försök att dramatisera eller tillspetsa den debatt som vi nu för med anledning av den nya arbetsmiljölagen. Del är bara ett enkelt konstaterande när jag slår fast: Många svenska arbetare har gått en för tidig död till mötes genom att vi haft dålig arbetsmiljö, dåliga säkerhetsanordningar och dålig kontroll av de kemiska produkterna.

Under den socialdemokratiska regeringens tid började ett viktigt nydaningsarbete i fråga om arbetsmiljön. Utredningar tillsattes och lämnade från sig belänkanden. Dessa omsattes i lagförslag som inneburit en betydande förbättring av förhållandena. Vi har under 1970-talel fått viktiga reformförslag genomförda. Vi har fåll en ny arbeiarskyddslagstiftning 1973, lagen om anställningsskydd 1974, lagen om facklig förtroendemans ställning också 1974 och medbestämmandelagen 1976 - vikliga milstolpar på vägen all skapa bättre förhållanden på arbetsplatserna och ge de anställda inflytande över sin egen arbetsplats och arbetssituation.

Nu lar vi ytterligare ett viktigt steg framåt i arbetet på en förbättrad arbetsmiljö.

Den av den socialdemokratiska regeringen tillsatta arbelsmiljöutredningen lämnade 1976 sitt förslag. Tyvärr fick inte detta sin slutliga utformning av en socialdemokratisk arbetsmarknadsminister ulan av en borgerlig. 1 rättvisans namn skall dock här sägas all även om inte Per Ahlmark nätt ända fram - som det numera klassiska uttrycket för regeringens mer eller mindre omöjliga kompromisser är i folkmun - så är den här propositionen ett gott hantverk. Jag önskar Per Ahlmark lycka till med del arbetsresultat han uppnått!

Att den borgerliga majoriteten vid utskottsarbetel har kunnat göra ytteriigare eftergifter och tillmötesgå den socialdemokratiska partimotionen på åtskilliga betydelsefulla punkter betecknar jag som värdefullt. Sådana uppgörelser hör till sällsyntheterna i dagens parlamentariska liv i vårt land och därför ullalar jag min tillfredsställelse över de resultat man nått fram lill.

Det betyder emellertid inte att vi nu slår oss till ro med de framgångar som nåtts. Dagligen nås vi av rapporter om otillfredsställande arbetsmiljöer, om giftskandaler, om besprutningsskador. Vi nås av rapporter om män och kvinnor som arbetar under svåra förhållanden inom skilda yrken, där tjänstemannayrkena - även om de saknar direkt livshotande

miljöer - inle heller alltid har en god arbetsmiljö.

Detta måste uppfordra oss politiker till ytterligare insatser på detta område. Det betyder alt del lagförslag som vi i dag skall anta och som är en ramlag, som förutsätter konkreta föreskrifter av arbetarskyddsstyrelsen och ett samspel mellan arbetsmarknadens parter, innebär ett stort steg framåt.

Men det är bara ett steg. Vi måste ständigt vara beredda all gå vidare i det viktiga arbetet på att åstadkomma en värdig och god arbetsmiljö. Jag hoppas atl vi i det arbetet skall ha Per Ahlmark med oss. Även om han vid det tillfället inte längre skulle vara arbetsmarknadsminister.

Herr talman! Jag har med dessa ord velat ange några synpunkter på den nya arbelsmiljölagsliftningen, där vi ständigt måsle leta fram våra positioner och krav. Nya produkter som skapas och konstrueras måste ständigt hållas under uppsikt. Vi har lärt oss så pass mycket på detta område under de senaste åren att vi inser att ingenting här kan överlämnas åt slumpen. Här måste man ständigt vara beredd att förbättra lagstiftningen och pröva de föreskrifter som utfärdas till skydd för de i arbetslivet verksamma.

Det sker genom fackliga insatser. Det sker genom arbetarskyddsstyrelsens åtgärder. Det sker genom skyddsombudens och yrkesinspektionens påpekanden. Alla måste här vela sin uppgift atl göra arbetslivet drägligare och säkrare och förhindra olika slag av olyckor.

Herr talman! Jag har inle för avsikt all gå in på någon mera detaljerad skildring av del arbete som utskottet gjort - det kommer andra företrädare för utskottet att göra - men jag vill bara peka på några områden där den socialdemokratiska partimotionen haft en avgörande betydelse för utskottets ställningstagande.

Del betyder all de borgerliga partierna accepterat helt eller delvis de tankegångar som låg bakom den socialdemokratiska motionen, bakom vilken också fackliga företrädare inom LO och TCO ställt sig.

Del gäller bl. a. utredningskravet om att arbetsmiljölagen och arbetstidslagen sammanförs till en lag.

Det gäller frågan om företagshälsovårdens utbyggnad, så att alla skall få tillgång lill förelagshälsovård.

Del gäller reglerna för gränsvärden och andra föreskrifter om arbetsmiljöns utformning.

Det gäller frågan om alt alla oavsett kön skall kunna utföra alla arbetsuppgifter samt gravida kvinnors rätt till tillfällig förändring i sina arbetsförhållanden.

Del gäller kravet på att myndighet skall underrätta skyddsombud eller facklig organisation när en arbetsgivare gör ansökan eller anmälan i miljöskyddsärende.

Del gäller frågan om produktkontrollnämndens ställning, varom utredning begärs.

Och det gäller också frågor om information och utbildning, där utskottei tillmötesgått våra krav på att skyddsombuden jämställs med fackliga

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

5 Riksdagens protokoll 1977/78:26-28

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

företrädare enligt förtroendemannalagen från årsskiftet 1977-1978.

Jag ser i dessa och andra frågors behandling ett bevis på all utskottet sökt sig fram till en gemensam ståndpunkt, och jag kan som ordförande i utskottei bara säga att strävandena att nå enighet har lyckats, vilket det finns anledning att notera med stor tillfredsställelse.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Ett otal gifter och kemikalier förgiftar våra arbetsplatser. Metalls rapport om lösningsmedel visar vilka allvarliga brister som finns på arbetsplatserna. Asbestlarm kommer fortfarande med jämna mellanrum. Cancerrisken är överhängande på arbetsplatserna. Antalet utslagna bara ökar. Allt fler sorteras ut pä grund av allt hårdare krav på arbetsplatserna. Sjukskrivningarna ökar. Arbetsmiljön är alltså allt annat än bra. Dessutom sker förändringarna pä arbetsplatserna mycket snabbi. Nya produkter, nya arbetsmetoder, maskiner och nya arbetsorganisationer skapar nya arbetsmiljöproblem. Det som väntar oss i en framtid på arbetsplatserna och de brister som finns redan nu måste bekämpas med kraftfulla åtgärder.

Till dagens debatt föreligger ett förslag där de borgerliga partierna och socialdemokraterna är överens. Innebär det nu att den nya lagen är tillräcklig för att förbättra arbetsmiljön eller har de borgerliga och socialdemokraterna gemensamt hamnat på samma sida - dvs. på den sida som egentligen kännetecknas av arbetsköparnas grundsyn på arbetsmiljön? Det förefaller mig som om det senare är fallet. Milt politiska bevis på det är atl hela borgerligheten har ställt upp bakom det här arbets-miljöförslagei. Därför kommer också dagens debatt att visa att det endast är vänsterpartiet kommunisterna som har ett förslag som gör det möjligt att pä ett avgörande sätt förbättra arbetsmiljön i sin helhet.

Den nya arbetsmiljölagen innehåller emellertid några positiva delar. Dit hör t. ex. målsättningarna för arbelsmiljölagen. Men samtidigt innehåller lagförslaget den negativa delen alt det inte finns tillräckliga medel för alt förverkliga dessa målsättningar. Det är endast en ramlag, som skall förverkligas av en arbetarskyddsstyrelse som till utgångspunkt har samarbete - samarbete mellan arbetsmarknadens parter.

Varför är dä ramlagen dålig - utöver detta? För atl finna svar på den frågan måste man titta litet på vad som har hänt på arbetsmarknaden under årtiondenas lopp. Under 1950- och 1960-talen genomgick arbetslivet en omfattande teknisk förändring, och kapitalismens ständiga jakt efter högsta möjliga vinster krävde ökade kapitalinsatser i fasta anläggningar, byggnader, maskiner och liknande. Gör man sådana investeringar kan man ta ut mer av varje enskild lönearbetare. Detta är ett livsvillkor för kapitalismen, eftersom lönearbetarna är de enda som skapar nya värden i samhället. En omfattande effeklivisering av arbetsprocessen är därför nödvändig för att upprätthålla och öka lönsamheten för insatt kapital. Resultatet av denna utveckling är alt stora arbetsplatser ökar

i antal liksom skiftarbete och andra former av obekväm arbetstid. Effektivare preslationslönesystem, premier, merit- och arbetsvärdering har införts i en ökande takt.

När motsättningarna på arbetslivets område under det senaste tiotalet år alltmer hårdnat och illusionerna om folkhemmet och Välfärdssverige definitivt har eliminerals - då kommer ett förslag lill en ny arbetsmiljölag som är en ramlag, där det föreskrivs all de som utsätts för de dåliga arbetsmiljöerna i psykiskt och fysiskt hänseende skall samarbeta med dem som driver på och skapar de här dåliga arbetsmiljöerna, dvs. arbetsköparna.

Det här systemet har redan gett till resultat att nya hälsorisker bara uppdagas. Samarbete mellan parterna kan inte lösa arbelsmiljöfrågorna. Sedan kan lagstiftningens fina målsättningar vara hur fina som helst. De får i den här lagstiftningen bara formen av en vacker förpackning som döljer tomhet. Vänsterpartiet kommunisterna kräver därför i en motion, nr 1676, en arbetsmiljölag som skall förbättra arbetsmiljön för alla arbetare. Gifter och kemikalier skall bekämpas effektivt genom ett strikt tillämpande av den omvända bevisföringen, dvs. tillverkare skall bevisa en produkts ofarlighet innan den får användas, de hygieniska gränsvärdena skall sättas på en sådan nivå att de effektivt förebygger skador, och arbetshets och ulslagning måste omedelbart minskas.

För atl vi skall uppnå detta måste de anställdas organisationer - lokalt och centralt - få ett avgörande inflytande. De behöver konkreta maktbefogenheter att kunna stoppa alla fariiga arbeten, stoppa arbeten som driver fram utslagningar och psykiska skador.

Det grundläggande för lagstiftningen måste vara att ge arbetarna makt mot den makt - alltså arbetsköparna - som i dag bestämmer. Denna grundlinje avvisas av utskottet. Men inle nog med detta. Utskottet har deklarerat all vänsterpartiet kommunisternas förslag inte är förenliga med vårt demokratiska och ekonomiska system. För att avvisa vpk:s grundlinje - att arbetarnas fackliga organisationer skall få konkreta maktbefogenheter i lagstiftningen - lar utskottet till ett referat från inrikes-utskottets betänkande från 1975/76 och anför: att "vänsterpartiet kommunisternas förslag inle var möjligt att förena med vårt demokratiska och ekonomiska system och att det föll utanför inrikesulskollets uppgift alt diskutera den omläggning av samhällssystemet som motionärernas förslag förutsatte".

När nu socialutskottet gör detta referat måste man anse att vpk:s förslag till arbelsmiljölag icke var förenliga med demokratin. Tänk nu efter, herrar och damer ulskotlsledamöter: Har ni inte nu hamnat i galen tunna? Eller erkänner ni all vårt samhällssystem inte tål att fackföreningarna får någon makt? Tål inte vårt ekonomiska system fackliga maktbefogenheter, är del inte heller demokratiskt.

Förslaget atl skyddsombuden skall få avbryta hälsofarligt arbete och att endast facket skall få upphäva denna stoppning av arbetet är alltså enligt utskottei inte förenligt med vårt demokratiska och ekonomiska

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmitjölag, m. m.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

system. Delsamma gäller förslaget att skyddsombud skall kunna avbryta ensamarbete, att lokal facklig organisation skall ha vetorätt i arbelsmiljöfrågor som arbetstakt, rationaliseringar, avskedanden, m. m., alt arbetsmiljön skall vara en förhandlingsfråga mellan parterna där strejk kan vidtas. Alla dessa förslag skulle enligt vad jag kan utläsa av ulskollels belänkande icke vara förenliga med vårt demokratiska och ekonomiska syslem!

Men samma utskott tillåter nuvarande förhållanden: att arbetsköpare kan rationalisera, öka arbetstakten, införa gifter och kemikalier i arbetslivet, lägga ned företag, vägra investeringspengar lill arbetsmiljö m. m. När vi föreslår en motvikt till denna kapitalmakt i samhället är det enligt utskottet inle förenligt med vårt demokratiska och ekonomiska system!

Jag kan hålla med er i ett avseende, nämligen atl facklig makt kanske inle är förenlig med vårt ekonomiska system - men det är definitivt förenligt med demokratin. Facklig makt är inte förenlig med det kapitalistiska ekonomiska systemet, men blanda inte in demokrati! Hur har socialdemokraterna i utskottet kunnat godkänna en sådan skrivning? Det är i högsta grad förvånande. LO har t. ex. krävt vetorätt för arbetarna i en mängd frågor i olika sammanhang. Skriy.ningen i inrikesulskollets betänkande 1976 utmanade löjet då och gör det även nu. Det är inte ett inslag i en seriös debatt.

De förbättringar i arbetsmiljön som drivits fram har tillkommit genom en facklig kamp på arbetsplatserna. Förändringen av arbetsmiljön kommer även i fortsättningen alt vara ett resultat av denna kamp. Men det är beklagligt all den har så litet stöd i lagstiftningen. Det är bara att beklaga all det skall saknas rejäla maktbefogenheter för den kamp som förs på arbetsplatserna mot oresonliga arbetsköpare.

Lagstiftningens vackra målsättningar och tillämpningen visar återigen sin svaghet när vpk ställer sina krav:

atl ämne som misstänks vara hälso- och miljöfarligt inle får användas,

atl cancerframkallande ämnen skall förbjudas och alt gränsvärden skall skydda hälsan under ett helt liv,

all ett ämne skall bevisas ofarligt innan del får användas i arbetslivet,

att antalet ämnen i hygieniska gränsvärdeslistan utökas från ca 120 ämnen lill ca 500,

atl den dokumentation som gränsvärdet är satt efter redovisas för varje enskilt ämne,

alt en generell sänkning lill högst en fjärdedel av nu gällande gränsvärden genomförs för atl minska riskerna och öka den s. k. säkerhelsfaktorn,

att speciellt stora säkerhetsmarginaler bör tillämpas för ämnen som misstänks ha effekter som kan komplicera graviditeter och all nollvärden införes före 1981 och

alt ämnen som misstänks komplicera graviditeten markeras i hygieniska gränsvärdeslistan på likartat sätt som de cancerframkallande ämnena.

Utskottei avvisar i stort sett alla dessa krav. En förhandsprövning kan knappast vara sakligt motiverad, det skulle förutsätta enorma resurser, det skall bli en ny gränsvärdeslista med fler ämnen - detta är några av avslagsargumenten. Men vad som verkligen upprör mig är atl ulskotlet inle kan visa på några nämnvärda framsteg. Vi vet att den nya gränsvärdeslistan har försenats ett år av arbetsköparna. Hade del varit någon ny linje i lagen kunde utskottet på ett seriöst säll ha sakprövat våra förslag. Men del stämmer väl överens med vad jag tidigare sagt: Målsättningarna är vackra - medlen och viljan all genomföra målsättningarna saknas. Allt detta kommer att drabba arbetarna.

Det tydligaste exemplet är asbesten. Det finns en mängd anvisningar i ämnet men inget förbud mot import. I stället uppdagas den ena asbestskandalen efter den andra - asbest under annat namn m. m. Del finns ju ingen rimlig anledning att tillåta import av asbest, det kan bara vara en eftergift för de förelag i landet som använder asbest. Det är välbekant atl det var ledande företag i asbestbranschen som under flera år förhindrade asbestanvisningarna, därför att de ansåg att just deras asbest var ofarlig, trots att experter och andra klart kunde bevisa att den var farlig.

Just asbestexemplet och företagens agerande ger i ett nötskal problematiken. Förelagen behöver produkten och andra ämnen för all göra vinster. Andra produkter skapar problem för företagarna. De är emellertid inte olösbara. Lagstiftningens tillämpare måste bestämma sig: Skall man tillfredsställa företagens krav eller arbetarnas krav på en rimlig arbetsmiljö?

En fråga kan vara pä sin plats till dem som ställer sig bakom lagen: Hur många skall tillåtas dö, invalidiseras eller drabbas av ohälsa på grund av att farliga ämnen finns pä arbetsplatserna och på grund av att man gör eftergifter för vinstintressena och inte har en effektiv lagstiftning?

Den verkligt stora bristen i förslaget lill arbelsmiljölag är de s. k. psy-kosociala frågorna, de frågor som berör den alltmer ökande arbetstakten, utslagningen och utsorteringen från arbetslivet.

Med ulslagning menas den process varigenom en allt större del av den vuxna arbetsföra befolkningen slås ut ur arbetslivet. Utslagningen kan ta sig olika former. En del av de utslagna hänvisas till andra delar av arbetsmarknaden eller till skyddad sysselsättning, andra hänvisas till olika former av utbildning. Den sförsla gruppen blir långlidssjukskrivna eller förtidspensionerade. Ett relativt litet antal människor registreras officiellt som arbetslösa.

Parallellt med utslagningen förekommer en avslötning, som yurar sig i alt stora grupper ungdomar över huvud tagel inte släpps in i arbetslivet. Det gäller framför allt ungdomar med dåliga skolbetyg eller sociala problem. Om man så vill kan man tala om att utslagningsprocessen börjar redan under uppväxtåren och skoltiden.

Utslagningen är ett socialt fenomen och egentligen ett uttryck för kapitalismens oförmåga att bereda en allt större del av befolkningen ett

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

meningsfullt arbete. Trots detta handläggs en myckel stor del av ut-slagningsproblematiken inom sjukvården och betraktas som ett medicinskt fenomen.

Del finns flera orsaker till detta. De slressreaktioner som orsakas av arbetsmiljön yttrar sig i form av sjukdomssymtom som leder till läkarkontakt. Inom sjukvården finns i sin lur en tendens all leta efter individuella orsaker till sjukdomssymtom. Man behandlar ofta patienten fristående från hans sociala bakgrund. Man behandlar vad som är reaktionen pä en dålig arbetsmiljö men inte miljön som sådan.

Inriktningen på symtombehandling gör ofta ont värre. Patienten får lugnande mediciner eller tabletter mot sin magkatarr. Medicinerna gör det något lättare att uthärda en dålig arbetsmiljö - men samtidigt fortsätter förslitningen, och patienten blir kanske dessutom beroende av sina mediciner.

Konsumtionen av lugnande mediciner och sömnmedel är enorm -ca 300 milj. tabletter per år. Konsumtionen av värktabletter och tabletter mot magbesvär, högt blodtryck och liknande är ännu högre. Den dåliga arbetsmiljön blir i sanning en källa lill profiler för läkemedelsindustrin.

Sjukskrivning på grund av ulslagning rymmer den fördelen alt inkomstbortfallet blir relativt måttligt. En förtidspension ger en visseriigen knapp men dock stadigvarande ekonomisk trygghet. Samtidigt innebär emellertid sjukskrivning och förtidspensionering alt den utslagne isoleras från sina arbetskamrater, passiveras politiskt och fackligt samt ofta får svårt all hitta en meningsfull sysselsättning. De egentliga orsakerna till utslagningen döljs, och intresset koncentreras i stället på den egna kroppen och sjukdomssymtomen.

Nu föreslås en lagstiftning som helt utelämnar det övergripande ar-belsmiljöproblemet, nämligen den ökade arbetstakten och utslagningen. Det hänvisas till medbestämmandelagen. Denna lag ger inte fackföreningen något direkt stöd för att förhindra omänskliga arbetsförhållanden. Orsaken lill arbetshets och ulslagning ligger i produktionens och arbetslivets organisation. Över denna bestämmer arbetsköparna enväldigt genom sitt ägande av produktionsmedlen. Mot denna arbelsköparmakt kan arbetarna mobilisera sin egen kraft - kamp mot arbetsköparna och kamp för arbetarnas rättigheter. Arbetsmiljölagstiflningen överlämnar de övergripande arbetsmiljöfrågorna till en annan lagstiftning - medbestämmandelagen - som har som utgångspunkt atl man skall förhandla om medbestämmandeavtal på ett sätt som sannolikt inte leder till några bra resultat.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår därför att de* lokala fackföreningarna för att förhindra ulslagning och arbetshets" skall tillerkännas vetorätt mot arbetsköparnas produklionsuppläggningar och rationaliseringar som ökar utsveitningen. Vpk föreslår dessutom vetorätt mot lidmätnings- och analysmetoder som tjänar samma syfte.

Delta förslag avvisas av utskottet. Utskottet och andra ansvariga får nu sitta på parkett och iaktta ökade utslagningar och utsorleringar. De

får se på när arbetsköparna driver arbetsintensiteten i höjden. Frågan är när de ansvariga lagstiftarna skall upptäcka arbetsmiljöns allvarligaste problem och göra någonting åt detta.

En del i utslagningsprocessen är skiftarbetet och nattarbetet. Delta måste, som vpk föreslagit, starkt begränsas och tillåtas endast när produktionstekniska skäl och samhällsskäl föreligger och vid nödfallsarbeten. Med enbart ett positivt uttalande från utskottet om en restriktiv tillämpning av nattarbete och skiftarbete kommer inte den nu föreslagna lagstiftningen alt nämnvärt förbättra situationen.

Skall det bli någon förbättring av arbetsmiljön krävs det kraftfulla åtgärder på arbetsplatserna. Skyddsombuden och skyddskommittéerna måste bli effektiva verktyg för detta mål. Vi föreslår att skyddsombuden skall kunna stoppa alla arbeten som de anser vara hälsofariiga. I del nu föreliggande förslaget har denna stoppningsrätt utvidgats jämfört med tidigare regler, men effekten härav blir naggad i kanten när yrkesinspektionen har rätt att upphäva stoppet. Med en så här vag lagstiftning kommer yrkesinspektionen att upphäva många stopp när det blir konflikt. Därför har vpk krävt all del enbart skall vara den lokala fackliga organisationen som skall kunna pröva om ett stoppningsbeslut skall upphävas eller inte.

Denna maktbefogenhet för skyddsombuden och den lokala fackföreningen anser vi skall vara utgångspunkten även i det lokala skyddsarbetet. Det måste ske regelrätta förhandlingar genom vilka strejkför-budel upphävs när det gäller arbelsmiljöfrågor.

Vi i vpk anser också att arbetarskyddsstyrelsen inle kan vara ett forum för samverkan mellan parlsäsikler. Därför borde arbetarrepresentanterna i arbelarskyddsstyrelsen ha vetorätt i avgörande frågor som berör arbetarnas väl och ve.

SAF, LO och PTK slöt 1976 ett avtal om företagshälsovården som innebär en väsentlig förstärkning av de anställdas inflytande över företagshälsovården. Men ekonomiskt är denna fortfarande beroende av och underställd företagsledningen. Detta förhållande är ägnat att bibehålla det utbredda tvivlet pä företagshälsovårdens opartiskhet, och det innebär privatkapitalets fortsatta kontroll över en viktig hälsosektor, vilket strider mot principen om samhällets ansvar för hälso- och sjukvården. Varje tendens till ökad privatisering av sjukvården innebär ett hot mot dess integritet och tillgänglighet för de utslagna, minst bemedlade och mest sjukdomsdrabbade. Det som inte kunde uppnås avtalsvägen bör det nu lagstiftas om. Lämpligen ändras direktiven till utredningen om företagshälsovård och yrkesmedicinsk verksamhet, så att utredningen får i uppdrag alt lägga fram ett lagförslag som innebär all företagshälsovården frikopplas från arbelsköparmakt och i stället överförs till organ, där de arbetande har majoritet och bestämmer om de ekonomiska resurserna, samt samordnas med landstingens övriga hälso- och sjukvård.

Vi upprepar vårt krav alt målsättningen bör vara att alla anställda skall omfattas av företagshälsovård 1985 och att utbildningsresurserna

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbelsmiljölag, m. m.

för de olika personalkategorierna inom förelagshälsovården dimensioneras därefter. Med ett förtydligande till direktiven för utredningen om företagshälsovård och yrkesmedicinsk verksamhet kan detta i dag med lätthet inkluderas i de tidigare direktiven. Obligatorisk förelagshälsovård bör skrivas in som målsättning i arbetsmiljölagen.

I vår motion 1976/77:1676 har vi ett yrkande om all arbelsmiljölagen i fredslid skall gälla inom hela försvaret utan inskränkningar, all inga inskränkningar i skyddsombudets rättigheter får förekomma inom försvaret och att de värnpliktiga skyddsassisienterna får skyddsombuds status. Vi har delat ut ett lagyrkande som överensstämmer med delta krav.

Förslaget lill arbetsmiljölag kommer nu alt drivas igenom i ett läge där kapitalismen och därmed Sverige är i kris. Inflation och hot om arbetslöshet kännetecknar arbetsmarknaden. Krisen utnyttjas av företagsägarna - kapitalisterna - till att flytta fram sina positioner. Arbets-miljöinvesleringar skjuls på framtiden. Inga pengar beviljas. Kraven på rationaliseringar ökar. Kraven på ökad produktivitet och effektivitet innebär ökad press på de arbetande. Samtidigt bedrivs en hård lönened-pressningslinje av arbetsköparna, vilket gör atl många arbetare av ekonomiska skäl tvingas till hårdare arbete.

Den föreslagna arbetsmiljölagen kan inle hindra denna arbetsmiljö-försämring. Samma politiker som driver igenom lagen är ju också välvilligt inställda lill och skyndar på den utveckling som kapitalel nu är inne på: strukturomvandlingar, rationaliseringar i alla former, ökad produktivitet m. m. Man ger också ekonomiska stimulanser i massor för att skynda på den utvecklingen.

Del här är ingen svartmålning av lägel, ulan en ganska realistisk bild av vad som pågår på svensk arbetsmarknad just nu. Särskilt hårt kommer de som beflnner sig i utsatta branscher och de handikappade atl få det. De får av produkliviletsskäl och effektivitetsskäl allt mindre plats i arbetslivet.

Kvinnorna blir också drabbade. De kommer kanske i MBL-förhandlingar att pä sedvanligt sätt dribblas bort. De särskilda rättigheter som kvinnorna måsle ha för all få en jämställd plats i arbetslivet kommer att låta vänta på sig. Redan en liten sådan rättighet - all få amma på betald arbetstid, som Eivor Marklund har föreslagit i motion 899 - avvisas av utskottet, som hänvisar lill alt frågan får lösas via föräldraförsäkringen. Vi yrkar på alt det i arbetarskyddsslyrelsens bestämmelser skall ingå atl kvinnor som tvingas amma sina barn på arbetet skall ha betalt och därmed inte få något avdrag på lönen.

Jag konstaterar till slut att även om lagen visar på vissa framsteg, så är den fortfarande en lag för klassamarbete. Motsättningen mellan kapital och arbete i arbetslivet försöker man dölja. Därmed kommer inte heller lagen alt förhindra en ökad ulslagning och utstötning från arbetslivet. Och vilka skall ta hand om de utslagna i framtiden? Är det skattebetalarna som skall betala arbetsköparnas rovdrift på människor?

Farliga ämnen skall inle i någon större utsträckning förhandsgranskas.

Följden blir att människor nu liksom tidigare skall vara försökskaniner.

Miljöavslöjanden om cancer och ohälsa kommer atl bli lika vanliga i framtiden. Eftergifterna åt arbetsköparna blir som tidigare. Något importförbud på asbest kan inte tänkas. Man frågar sig: Varför? Finns del något rimligt skäl?

Maktbefogenheter till skyddsombud och fackförening är inte förenliga med vårt samhällssystem. Är maktbefogenheter lill facket odemokratiska? Vad säger socialdemokraterna, som har skrivit under detta belänkande?

Pä mig verkar del som om socialdemokraterna i denna fråga har salt sig i borgerlighetens knä i ett läge, när det verkligen behövs ett rakt och entydigt alternativ lill storfinansens och borgerlighetens offensiv. Vpk:s arbelsmiljökrav har en viktig utgångspunkt: alla arbetare skall skyddas mot skador och ohälsa. Detta går inte om man samtidigt skall tillåta arbetsköparnas rovdrift på arbetskraften.

Arbetsmarknadsministern började denna debatt med alt beskriva den väldigt dåliga arbetsmiljön, de kemiska riskerna och stressfaktorerna. Men han kunde inte ge besked om hur vi skall lösa problemen. Den frågan slår fortfarande obesvarad. Han kunde bara komma fram till att anvisningar skall ges från arbetarskyddsstyrelsen. De anvisningarna har sin utgångspunkt i samarbete, det samarbete som redan råder. Vi ser mycket negativt på lagen i den meningen att den inle kommer all på ett avgörande säll förbällra den arbetsmiljö som arbetsmarknadsministern beskrev såsom väldigt dålig.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill vpk-molionerna 563, 706, 733, 899, 986, 1118, 1119 och 1309 samt till vpk-motionen 1676, vilken sammanfattar vpk:s arbelsmiljökrav.

1 sistnämnda motion görs dock undantag för yrkande 22. I stället för att yrka bifall lill delta hemställer jag att riksdagen i fråga om det i propositionen framlagda förslaget till arbelsmiljölag beslutar

dels att avslå förslaget lill 1 kap. 4 §,

dels att I kap. 2 § skall lyda enligt följande till kammarens ledamöter utdelade särskilda yrkande:

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbelsmiljölag, m. m.

Regeringens förslag

1 kap. Vid tillämpning av 2 kap., 3 kap. l-U;:;;?, 17 5; andra stycket och 18 i samt 7-9 kap. skall med arbetstagare likställas

1. den som genomgår utbildning, dock ej elev i lägre årskurs än årskurs 7 i' grundskolan eller motsvarande,

2. den som under värd i anstalt utför anvisat arbete.

Motionärernas förslag

2 s

Vid tillämpning av 2 kap., 3 kap. 1-14 ;?>;, \1 andra stycket och 18 § samt 7-9 kap. skall med arbetstagare likställas

1. den som genomgår utbildning, dock ej elev i lägre årskurs än årskurs 7 i grundskolan eller motsvarande,

2. den som under vård i anstalt utför anvisat arbete.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

3. värnpliktig och annan som fullgör i lag föreskriven tjänstgöring eller som deltager i frivillig utbildning för verksamhet inom totalförsvaret.

Elever och värdtagare som avses i första stycket 1 och 2 skall likställas med arbetstagare även vid tillämpning av 5 kap. 1 och 3 >;>;.

I fall som avses i första och andra styckena skall vad i lagen sägs om arbetsgivare gälla den som driver den verksamhet i vilken arbetet ut-föres.

3. värnpliktig och annan som fullgör i lag föreskriven tjänstgöring eller som deltager i frivillig utbildning för verksamhet inom totalförsvaret.

Elever och värdtagare som avses i första stycket 1 och 2 skall likställas med arbetstagare även vid tillämpning av 5 kap. 1 och 3 S.

Värnpliktig och annan som avses i forsla stycket 3 skall likställas med arbetstagare även vid tillämpning av 4 kap. och 6 kap.

I fall som avses i första, andra och tredje styckena skall vad i lagen sägs om arbetsgivare gälla den som driver den verksamhet i vilken arbetet ulföres.

1 kap. Ulan hinder av denna lag kan regeringen eller föiyaltningsmyndighet, som regeringen bestämmer, beträffande försvarsmakten och civilförsvaret meddela särskilda föreskrifter i frågor som avses i lagen.

IVAR NORDBERG (s):

Herr talman! Det förslag till ny arbetsmiljölag som vi nu har att behandla följer i huvudsak de riktlinjer som den socialdemokratiska regeringen drog upp före maktskiftet. Det är därför rätt naturligt att vi från socialdemokraternas sida har kunnat acceptera huvuddragen i förslagen till en ny arbelsmiljölag. Ja, vi har faktiskt kunnat ena oss i utskottet om alt inle behöva ändra lagtexten i något avseende. Däremot - och del råder del också enighet om - har utskottet ansett det vara nödvändigt med bestämda uttalanden i vissa avseenden, uttalanden som grundar sig på de krav som har framförts i den socialdemokratiska par-limolionen.

Den nya arbelsmiljölagen är ju en ramlag. Del gör att myckel stora krav kommer all ställas på utformningen av de föreskrifter som skall utfärdas av arbetarskyddsstyrelsen. Det blir de föreskrifterna tillsammans med en effektiv tillsynsverksamhet och en aktiv lokal skyddsverksamhet som kommer all bli avgörande för om den nya arbelsmiljölagen skall få den förbättrande effekt som avsikten är.

Vi socialdemokrater har ansett att lagförslaget borde skärpas på en del punkter och atl riksdagen borde ges möjlighet atl göra bestämda

uttalanden i vissa frågor och även ge till känna behovet av en ökad resurstilldelning till arbelarskyddsverksamheten i dess helhet.

Jag skall i mitt anförande ta upp några av de punkter som vi har yrkanden om i vår parlimolion. Jag skall börja med en myckel central och viktig fråga, nämligen underställningsförfarandet av föreskrifterna.

När del gäller själva lagtexten som avser underslällningsförfarandet av föreskrifterna från arbelarskyddsstyrelsen kan man väl säga att den är helt ofarlig. Där sägs atl styrelsen har rätt atl underställa regeringen föreskrift av särskild betydelse i anslutning till att beslut fattas. Det är alltså ingen skyldighet, utan det är en rätt som föreskrivs.

Man drar då naturligtvis den slutsatsen att den sedvanliga beslutsdemokratin skall gälla när styrelsen behandlar dessa frågor. Men när man så tar del av den motiviexl som finns i lagförslaget finner man bl. a. följande: "Uppnås emellertid inte enighet, bör delta i fråga av större samhällsekonomisk eller principiell betydelse vara ett skäl atl underställa frågan regeringens prövning." Den skrivningen kan tolkas och har tolkats som att en minoritet i arbetarskyddsstyrelsen skulle kunna blockera ett beslut och åstadkomma en försening om föreskriftens utgivande, lill förfång för ett effektivt skyddsarbete.

Arbetsmarknadsministern redovisade sin syn på det här med, som han sade, en redovisning av innehållet i propositionen. Jag vill nog säga att den redovisningen var en blandning av innehållet i propositionen och vad utskottet har anfört. I utskottets skrivning har vi försökt att skingra de tveksamheter som har rått och som kan råda på den här punkten.

Utskottet slår fast att det är arbetarskyddsstyrelsen som enligt sedvanliga demokratiska former har att avgöra om en föreskrift skall underställas regeringens prövning. Och vi konstaterar att om ett beslut inte skulle vara enigt, så innebär inte detta att ärendet automatiskt skall underställas regeringen. Majoriteten skall med andra ord inte behöva känna något som helst tvång all underordna sig minoritetens uppfattning. Utskottet kan också göra del konstaterandet, efter alt ha hört departementet, all den förordning om underslällningsskyldighet beträffande föreskrifter m. m. som gäller för andra myndigheter inle i något avseende kommer att gälla arbelarskyddsstyrelsen och dess verksamhet.

I och med dessa uttalanden och det sistnämnda konstaterandet har vi kunnat acceptera lagtexten med den utformning som den har. Jag vill tolka arbetsmarknadsministerns inlägg på det sättet alt han ansluter sig helt och hållet lill vad utskottet har sagt i det här sammanhanget.

Förhandsgranskning är en myckel viktig verksamhet i syfte all förebygga ohälsa. Vi har i den socialdemokratiska motionen påtalat all om de anställda inle har haft möjlighet atl påverka planeringen av en anläggning efter de intentioner som lagen innehåller, skall anläggningen inte få tas i bruk förrän ansvarig tillsynsmyndighet har givit sitt tillstånd till detta.

Vi befarade att den lagtext som finns i propositionen inle skulle täcka vårt yrkande, men under utskottsarbetel har vi fått besked om all det

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

inle behövs någon som helst ändring eller något tillägg till lagstiftningen för att våra syften i den här frågan skall uppnås. Vi har accepterat detta och avstått från vårt yrkande om tillägg till lagtexten. Detta har vi kunnat göra, eftersom utskottet i sin skrivning ger sitt fulla stöd till sakinnehållet i vårt krav. Vi förutsätter, liksom också utskottet gör, alt regeringen och ansvarig tillsynsmyndighet kommer att se till all de av oss framförda kraven också efterlevs.

I den socialdemokratiska partimotionen hävdas vidare att alla ämnen som i den yrkesmässiga hanteringen kan medföra hälsorisker skall bli förtecknade ute på arbetsplatserna. Utskottet ställer sig bakom det kravet och säger all både regeringen och arbetarskyddsstyrelsen skall ha lill uppgift atl se till all så blir fallet. Det kravet slår i överensstämmelse med bl. a. vad LO har anfört i sill remissyttrande över arbelsmiljöut-redningens förslag. Som vi har sett det, har det tyvärr inte tillräckligt markerats i regeringens proposition. Genom utskottets skrivning bör det nu inle behöva råda något som helst tvivel pä den här punkten.

Rällen alt stoppa arbete utvidgas också i den nya arbetsmiljölagen. Vi har från socialdemokraternas sida krävt att den rällen även skall användas i situationer där man gör bedömningen atl skadeeffekten eventuellt inle kommer all visa sig förrän i ett senare skede. Glädjande nog kan vi konstatera alt ett enigt utskott har ställt sig bakom detta krav.

1 vår parlimolion följde vi upp ett krav som arbelsmiljöutredningen framförde när del gällde en viss samordning mellan arbetsmiljölagen och miljöskyddslagstiftningen. Utredningen menade bl. a. att myndigheten skulle få skyldighet att underrätta skyddsombud eller facklig organisation när en arbetsgivare gör anmälan i ett ärende som faller under miljöskyddslagen.

Regeringen tyckte att del här förfarandet verkade bli för tungrott och avstod därför från all följa upp förslaget i propositionen. Även vi i utskottet har i viss utsträckning haft anledning atl ställa oss tveksamma till utredningsförslagets utformning, men vi gjorde bedömningen att frågan var så viktig, att man inle bara kunde föra den ät sidan och avslå från all vidta åtgärder. Vi enade oss därför inom utskottei om all i stället för atl lägga ansvaret på myndigheten, så lägger vi ansvaret på arbetsgivaren att underrätta skyddsombud, skyddskommitté eller facklig organisation, när arbetsgivaren har för avsikt atl göra anmälan i ett miljöskyddsärende.

Del här borde naturiigtvis i och för sig vara en självklarhet i dag, men tyvärr är det inle på det sättet. Alltför mänga arbetsgivare nonchalerar denna fråga.

Regeringen får nu - om riksdagen följer utskottets förslag, vilket jag självklart förulsälter - se till att den föreslagna ordningen kommer till stånd. Som en följd av detta är det naturligt att myndighet som handhar miljöskyddsärenden i fortsällningen inte bör avgöra frågor med mindre än atl man har förvissat sig om atl facket är informerat i ärendet. Vi socialdemokrater utgår självfallet också från att de synpunkter som facket

kommer att framföra, bl. a. avseende vilka effekter en yttre miljöåtgärd kan fä på den inre arbetsmiljön, skall väga tungt när myndigheten har atl behandla och avgöra ett aktuellt ärende enligt miljöskyddslagen.

Det är med tillfredsställelse vi konstaterar atl ulskotlet också har ställt sig bakom vårt uttalande om det önskvärda i att skyddsombud skall omfattas av förtroendemannalagens bestämmelser redan från den 1 januari 1978. Utskottet tror att det för både arbetsgivarnas och arbetstagarnas del är av mycket stor betydelse om information och utbildning rörande den nya arbelsmiljölagen kan komma till stånd i god lid före lagens ikraftträdande.

Utskottet gör också en klart positiv markering till vårt krav att föreskrifterna bör kunna tillhandahållas utan kostnad för dem som är verksamma inom skyddsarbetet. Där vill jag uttrycka förhoppningen alt arbetsmarknadsministern inte bara skall uppmärksamma denna önskan från utskottet utan också skall verka aktivt för detta i del pågående budgetarbetet inom departementet. Utskottets önskan är klart uttryckt i betänkandet. Arbetsmarknadsministerns och regeringens vilja - ja, den kommer vi att kunna avläsa i budgetpropositionen i januari nästa år.

Utskottet slår också fast riktigheten av all del i princip bör råda full kostnadstäckning när del gäller fackels utgifter för den regionala skyddsombudsverksamheten. Här hoppas vi naturligtvis atl arbetsmarknadsministern skall medverka till ett uppfyllande av principen full kostnadstäckning så snart som möjligt.

Jag vill också gå in på några frågor som las upp i vår partimotion och som gäller den inre verksamheten inom arbelarskyddsstyrelsen. Jag konstaterar att vi är eniga inom utskottei i uppfattningen om del angelägna i alt en aktiv medverkan från parternas sida förekommer när del gäller utformningen av föreskrifterna. Utskottet förutsätter också, i anslutning lill det socialdemokratiska kravet på denna punkl, att arbetarskyddsstyrelsen ytterligare skall försöka utveckla och förbättra det samarbete som redan i dag finns. Men samtidigt känner jag det angelägel atl understryka vikten av alt detta utvecklade samarbete inle får verka fördröjande på arbetet. I stället måste man eftersträva att göra arbetet smidigare och effektivare när del bl. a. gäller utformningen av föreskrifterna.

1 vår partimotion krävdes också all del skulle inrättas permanenta organ för vissa av arbetarskyddsslyrelsens verksamhetsområden. Ulskotlet har inle velat formalisera detta i ett beslut, men säger all del i stället skall vara möjligt för arbelarskyddsstyrelsen atl inrätta organ för särskilda funktioner, om parterna så önskar. Vi har kunnat acceptera den här uppmjukningen av värt förslag, men vi uppfattar utskottets uttalande bl. a. så, att det är lill fördel för arbetet beträffande arbetsmiljön, om man ser till att det blir ett ökat fackligt inflytande på alla områden och på alla nivåer där arbetsmiljöfrågor behandlas. Detta kommer också till ullryck när utskottet ställer sig bakom våra krav pä bättre möjligheter för suppleanterna i yrkesinspektionsnämnden atl delta i arbetet och på att

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbelsmiljölag, m. m.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

nämnderna också skall få ökat inflytande när del bl. a. gäller ijänste-lillsällningsärenden.

Inledningsvis sade jag atl förutsättningen för att lagens intentioner också får avsedd effekt vid praktisk tillämpning bl. a. är all de ansvariga myndigheterna erhåller tillräckliga resurser för arbetet. Del gäller då inte minst arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens resurser. Nya och ökade uppgifter och även nya och ökade befogenheter fordrar all ytterligare resurser ställs lill arbetarskyddsverkets förfogande. Det finns behov av inte bara en övergångsinsats, utan också av en planmässig utbyggnad under flera år framöver.

Vi har krävt att regeringen framlägger en flerärsplan för verkets utbyggnad. Utskottei har inle helt kunnat tillmötesgå vårt krav men hänvisar till utbyggnadsbehov som styrelsen själv har redovisat för den närmaste femårsperioden i de petita som nu är föremål för behandling i regeringen. Där konstaterar utskottet att kravet innebär ungefär en fördubbling av resurserna både för arbetarskyddsstyrelsen centralt och för yrkesinspekiionsdistrikten. Med hänvisning till bl. a. detta betonar utskottet betydelsen av att en planmässig utbyggnad kommer lill stånd.

Jag tycker man kan ha anledning att förvänta sig förslag om en extra kraftig utbyggnad av arbetarskyddsverket i dess helhet i nästa års budgetproposition, inte minst med hänsyn lill att den nya lagen ju skall träda i kraft när det nya budgetåret lar sin början.

Det skall inte uppfattas som någon oförskämdhet när jag vill önska arbetsmarknadsministern lycka till i arbetet alt övertyga de övriga inom den borgerliga regeringen om nödvändigheten av att tillgodose behovet av en ökning av resurserna. Det gäller alltså utbyggnaden av arbelarskyddsverkel i dess helhet, kravet på full kostnadstäckning för de regionala skyddsombuden och önskemålet om fria föreskrifter lill dem som är verksamma inom skyddsverksamheten.

Herr talman! Jag har med detta anförande velat klargöra vad utskottets ställningslagande innebär när del gäller vissa av yrkandena i den socialdemokratiska partimotionen. På den här korta tiden har jag inle haft möjlighet alt behandla alla yrkanden och alla utskottets ställningstaganden lill våra krav. Kjell Nilsson kommer att i ett senare anförande behandla ytteriigare ett antal punkter i vår partimotion. Jag vill emellertid redan nu yrka bifall till socialutskottets hemställan i dess helhet och samtidigt uttala min tillfredsställelse över all de borgeriiga ledamöterna i socialutskottet, med Gabriel Romanus i spetsen, varit inställda på all sakligt pröva och behandla våra motionsyrkanden i en positiv anda. Herr talman! Jag vill sluta med att säga atl del vore bra om de borgerliga ledamöterna i andra utskott vore beredda all arbeta på ett liknande sätt.

LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Två företrädare för socialdemokratin har varit uppe i denna debatt. Jag har, eftersom man i utskottet skrivit under ett enhälligt betänkande, ställt några frågor av principiell betydelse. Jag tycker all

det skulle vara myckel klargörande att få svar på dessa.

Har man för del första helhjärtat godtagit inrikesulskollets skrivning från 1976? Hur är del. Nordberg: Är vetorätt för den lokala fackföreningen odemokratiskt? Det har ju en oerhörd betydelse för fackföreningarnas fortsalla arbelsplatskamp, om del socialdemokratiska partiet är motståndare lill en sådan vetorätt och anser den vara odemokratisk.

Hur ser man för det andra pä möjligheterna att komma lill rätta med arbetsheisen och utslagningen med den ramlagstiftning som man nu tillstyrker? Kommer MBL-förhandlingarna att kunna lösa det? Kommer man i nuvarande läge i krisbranscher atl kunna förhindra all ökad arbetsintensitet och höjd produktivitet leder till försämringar i arbetsmiljön?

Jag tycker i så fall atl socialdemokratin, som säger sig företräda arbetarnas intressen i denna situation, skall ge besked om hur detta arbete konkret skall utformas och hur man kommer att göra det, liksom även om hur man ser på de fariiga ämnena i arbetslivet. Det är oerhört viktiga frågor, som måste besvaras i ett läge där borgerligheten och storfinansen är på offensiven. Det är i krissituationer ännu angelägnare än annars atl man inte knäsätter en politik, som totalt lamslår arbetarnas kamp. Vi måste slå tillbaka denna linje, som i dag är oerhört allvariig och som om några år kanske kommer att leda till än värre resultat än i dag.

IVAR NORDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Del som herr Hagberg tar upp och som framför allt skiljer oss åt i detta sammanhang är samverkansprincipen. Vi hävdar alt man i ett demokratiskt samhälle skall ha möjligheter att ställa krav på arbetsgivarna. Med del förslag lill uppbyggnad av del lokala skyddsarbetet som vpk lägger fram vill man helt enkelt frila dagens arbetsgivare från ansvaret för del lokala skyddsarbetet. Det tycker vi är en allvarlig försvagning av det arbete som skall bedrivas på detta område.

Vi bedömer del som helt naturligt all arbetstagare och arbetsgivare ute på arbetsplatserna måste samverka för att förbättra arbetsmiljön. I den ramlagstiftning och i de föreskrifter som skall utformas åläggs arbetsgivarna ett stort ansvar, som vi sannerligen inle vill frila dem ifrån.

Vidare borde del vara en självklarhet för Lars-Ove Hagberg att inse all vi på alla sätt vill arbeta för all stärka de anställdas möjligheter alt påverka sin situation. Vi menar alt den nya arbelsmiljölagen och de nya föreskrifterna, som innebär en ökad satsning på resurser både för tillsynsmyndigheten och för den lokala verksamheten, exempel vis genom all skyddsombuden kommer att omfattas av förtroendemannalagen, aktivt skall medverka till att förbättra arbetsmiljön med ökade maktbefogenheter för lönlagarna och den fackliga organisationen.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle: Herr talman! Jag fann i det föregående anförandel en viss undanglid-ning från den skrivning som socialdemokratin har ställt sig bakom i

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbelsmiljölag, m. m.

utskottet. Det kunde inte på något sätt beläggas att vi skulle ha ställt odemokratiska förslag.

Ivar Nordberg säger att man måste samverka i en demokrati, och man skjuter därmed över ansvaret för all förverkliga intentionerna på delta område på arbetsgivaren. Men del är väl en ganska dålig åtgärd. I delta förverkligande förhindrar ju i dag arbetsköparna en bättre arbetsmiljö. Se på bransch kriserna i dag, som leder lill uppskjutna arbetsmiljöinve-sleringar och vägran atl sänka arbetstakten för att möjliggöra arbetsmiljöförbätlringar! I en mängd företag och branscher har man ökad produktivitet som ledstjärna, vilket skapar stressproblem.

Vi kan väl inte ge dem det fria spelrummet? Och del fria spelrum de har kräver vi en molmakt mot - men då säger ni att man skall samverka. Vilket resultat når man då? Vill Ivar Nordberg säga atl denna samverkan i ramlagstiftningen kommer atl lösa problemen? Kommer samverkan på lokalplanet med arbelarskyddsstyrelsen all lösa stressproblemen och frågan om de farliga ämnena i arbetslivet i dag? Var finns garantin för att arbetarna kan sätta stopp någonstans?

Jag ser del som oerhört allvariigt när man glider undan i det här lägel och säger alt fackligt inflytande skall vara t. ex. att suppleanter i yr-kesinspekiionsnämnden får ökat inflytande. Men de har att rätta sig efter en ramlagstiftning och anvisningar frän en arbetarskyddsstyrelse som har som sin ledstjärna att samarbeta och samverka. Nog vet väl Ivar Nordberg all asbestanvisningarna och den hygieniska gränsvärdeslistan har försenats av arbetsköparmakten i det här samhället.

Socialdemokratin borde föra arbetarnas talan på ett bättre sätt än genom all skriva ihop sig med borgerligheten.

IVAR NORDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Samverkansprincipen innebär ett ansvar lagt bl. a. på arbetsgivarna. Vpk:s uppläggning av verksamheten skulle leda till att de anställda bl. a. ute på de mindre företagen inte skulle kunna åstadkomma ett dugg. Med den lagstiftning vi nu har lagil är det trots allt så all även dessa arbetsgivare har ett ansvar att vidta åtgärder för att förbättra arbetsmiljön, och sedan har vi att sälla in den fackliga styrkan för atl bevaka också de mindre arbetsplatserna. Men med vpk:s metod skulle vi få en rätt stark olikhet ute i arbetslivet när det gäller efterievnaden av arbetsmiljölagstiftningen.

Sedan vill jag säga lill Lars-Ove Hagberg: Vi har sannerligen inget intresse av att föra in de regler och de intentioner som finns i det föregångsland som Lars-Ove Hagberg hämtar sina impulser ifrån - låt oss ta asbestfrågan som ett exempel.

Ett svenskt byggföretag skulle uppföra ett hotell i Leningrad och föreslog med tanke på lagstiftningen och förhållandena här hemma i Sverige atl asbeslprodukter skulle undantas från del material som skulle ingå i byggnationen. Men de ryska myndigheterna och arbetsgivarna sade blankt nej och krävde att här skall asbest finnas, punkt och slut.

Jag tycker inle heller att det som framförts exempelvis i Högsta Sovjet och som har anknytning till arbetslagstiftningen som sådan är önskvärt att få in i det här samhället. Låt mig bara citera från ett anförande som hållits i Högsta Sovjet, där det bl. a. sägs: Grundprinciperna innehåller samhällets attityd till iakttagande av arbetsdisciplin och uppställer regler som uppmuntrar lill framgångsrikt arbete och beivrar överträdelse av arbetsdisciplinen. Klausulerna i artikel 55, som säger att disciplinnivån hos en arbetare och en samvetsgrann attityd vid fullföljandet av hans plikter och bestämmelser om rätt att erhålla olika förtjänster och fördelar är av stor betydelse. Det påpekas i denna artikel all fördelar och förmåner inom social- och kullurliv samt inom hushåll skall beviljas endast den som framgångsrikt och samvetsgrant fullföljt sina arbelsskyldigheter. Sädana arbetare blir också befordrade i arbetet. Dessa bestämmelser har för första gången nu blivit fastställda i lag.

Någonting sådant, Lars-Ove Hagberg, är vi inte intresserade av att få in i vårt arbetsliv.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbelsmiljölag, m. m.

Talmannen anmälde att Lars-Ove Hagberg anhållit att till protokollet få antecknat all han inte ägde rätt till ytterligare replik.

GABRIEL ROMANUS (fp):

Herr talman! Under utskottsbehandlingen av förslaget lill ny arbetsmiljölag har det gått atl uppnå enighet mellan regeringspartierna och den socialdemokratiska oppositionen. Jag vet inte om det är ett så unikt arbetssätt som har antytts här - enligt min uppfattning är del naluriigt att man arbetar på det sättet. Jag har aldrig kunnat förslå varför man skall upprätthålla motsättningar när man har ett gemensamt syfte och ligger nära varandra i uppfattning om sakfrågorna. Sveriges riksdag bör självfallet arbeta på det sättet, oberoende av vilka partier som sitter i regeringsställning och vilka partier som är i opposition. Om vi inom socialutskottet har bidragit till alt förstärka det inslaget i svensk politik är jag självfallet glad att ha medverkat till det.

Det har tidigare sagts av företrädare för socialdemokraterna atl vårt arbete innebär alt utskottet har accepterat helt eller delvis tankegångarna i den socialdemokratiska parlimotionen. Det är naturiigtvis riktigt, i den mån dessa tankegångar inte innebär någon kritik av propositionen, och del gäller ju huvuddelen av den socialdemokratiska motionen.

För att sammanfatta resultatet av utskottsbehandlingen; På fem punkter föreslår socialdemokraterna lagändringar i förhållande lill propositionen. På alla dessa punkter följer ulskotlet regeringens förslag till lagtext. Men vi har också varit överens om atl följa hur den föreslagna lagstiftningen kommer att fungera, och vilka erfarenheter som kan dras därav.

I övrigt föreslår utskottet att riksdagen gör tillkännagivanden till regeringen på fyra punkter. Tre av dem gäller fortsatt utredningsarbete, och del har inte varit någon svårighet alt enas om de punkterna. Den

6 Riksdagens protokoll 1977/78:26-28

Nr 28 .

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

fjärde gäller formen för samordningen av skyddet av den yttre miljön och arbetsmiljön. Utskottet föreslår en ny lösning på problemet hur den fackliga organisationen skall informeras när förelaget gör en ansökan enligt miljöskyddslagstiftningen. Vi tror att den metod som vi förordar, att arbetsgivaren skall underrätta skyddsombud eller facklig organisation, tillgodoser syftet med motionen ulan atl leda lill del krångel som kunde bli följden, om man hade vall utredningens och den socialdemokratiska motionens metod.

Resten av de 22 yrkandena i den socialdemokratiska motionen avstyrker utskottet formellt, vilket inte betyder alt vi förkastar vad som sägs i motionen. Tvärtom gör vi på åtskilliga punkter uttalanden som i långa stycken tillgodoser vad motionärerna vill. 1 många fall sker del genom atl utskottet åberopar och ytterligare stryker under vad som har sagts i propositionen av arbetsmarknadsministern. Det gäller t. ex. principen alt arbeten skall vara tillgängliga för alla oberoende av kön, och att gravida kvinnor skall få rätt lill en tillfällig ändring i sina arbetsuppgifter så alt de slipper ta ut ledighet onödigt tidigt. Fler exempel skulle kunna lämnas.

För samtliga uttalanden som utskottet gör, gäller att de ligger väl i linje med vad som sägs i propositionen. I den mån de innebär tillägg, dvs. alt ulskotlet tar upp frågor som inte har behandlats så utförligt av regeringen, utgår vi naturligtvis från att de ansvariga myndigheterna skall följa vad utskottet säger, även om riksdagen inte gör någon särskild skrivelse lill regeringen. Vi anser självfallet också att parterna på arbetsmarknaden bör beakta vad vi har sagt.

Jag vill säga ett par ord om när arbetarskyddsstyrelsen skall underställa regeringen frågor om nya föreskrifter. Det finns ingen anledning att dramatisera den frågan. Bakgrunden är ju atl arbetarskyddsstyrelsen har och kommer atl behälla större möjlighet än någon annan myndighet alt självständigt avgöra frågor om föreskrifter som medför kostnadshöjningar. Detta uttrycks i propositionen på följande sätt:

"För alt arbelarskyddsstyrelsen effektivt och ulan onödig tidsutdräkt skall kunna driva arbelsmiljöfrågor måste vida ramar gälla för styrelsen att självständigt kunna meddela tillämpningsföreskrifter."

Del görs vidare klart alt arbelarskyddsstyrelsen skall undantas från den kungörelse som ålägger andra myndigheter att gå lill regeringen så snart de vill införa en föreskrift som leder till kostnadshöjningar.

När del gäller frågan om att kunna föra talan mot arbetarskyddsstyrelsens beslut om föreskrifter säger arbetsmarknadsministern all det är "nödvändigt att begränsa möjligheterna atl fullfölja talan mot styrelsens beslut om generella föreskrifter. Del finns annars en påtaglig risk atl tyngdpunkten i detta förfatiningsarbele inte kan ligga kvar inom arbelarskyddsstyrelsen utan vid fullföljdsförfarandei fiyttas över lill en överordnad instans. Detta vore från fiera synpunkter olyckligt."

Regeringen och utskottet är helt överens om alt del är verkels styrelse som själv skall avgöra vilka frågor som skall underställas regeringen efter

att man tagit hänsyn till samtliga de skäl som föreligger i varje särskilt fall. Arbetsmarknadsministern har i propositionen pekat på några av de skäl som är värda alt beaktas vid ett sådant ställningstagande, och utskottet har anfört ytteriigare synpunkter som inle strider emot vad som sägs i propositionen. Om verkets styrelse inle kan enas, avgörs frågan om man skall vända sig till regeringen på vanligt sätt, dvs. genom majoritetsbeslut. Något annat förfarande har inle diskuterats, vilket också framgår av propositionen.

Per Ahlmark har tidigare framhållit alt han räknar med atl regeringsprövning av arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter kommer att ske bara i undanlagsfall. Han har också sagt all sådana ärenden kommer alt behandlas snabbt. Av utskottsbetänkandet framgår alt vi i utskottet gör samma bedömning. Jag tror därför alt denna fråga har blåsts upp litet för mycket i debatten, vilket kanske kan förklaras av den stora enigheten om huvudlinjerna. Del vore värdefullt om frågan nu efter riksdagsbehandlingen får rimligare proportioner.

I fråga om förhandsbedömningen av arbetsplatser vill jag citera vad utskottet säger med anledning av yrkandet i den socialdemokratiska motionen om sådana arbetsplatser där arbetstagarna inle har medverkat i planeringen. I betänkandet står: "Utskottet vill dock framhålla att den omständigheten all arbetslagarparien inle medverkat vid planeringen av anläggning för aktuellt ändamål bör vara ett skäl för arbelarskyddsstyrelsen alt föreskriva atl anläggningen får användas endast efter tillstånd."

Vi anser självfallet att arbetarskyddsverket, såväl den centrala styrelsen som yrkesinspektionen, skall få en planmässig utbyggnad och att detta även bör gälla för produklkonlrollnämnden efter den översyn - syftande lill en mer självständig ställning - som utskottet föreslår. Men vi har här inte kunnat föregripa budgetarbetet inför nästa budgetår, och historien slutar naturligtvis inle heller med del budgetåret.

Som redan har framgått av den förda diskussionen bygger vänsterpartiet kommunisternas motion och yrkanden i detta sammanhang på en helt annan grundsyn än den som redovisas i propositionen och som utskottet har utgått ifrån. Ivar Nordberg har på ett myckel klargörande sätt belyst de skillnader som i praktiken kan uppstå när del gäller arbetssättet i en demokrati och i ett totalitärt system.

Arbetsmiljölagen bygger på samverkan. Den utgår ifrån att del är ett gemensamt intresse för arbetstagare och arbetsgivare att skapa en god arbetsmiljö där människor trivs, där de inte skadas och där de kan få tillfredsställelse i jobbet. Det skall inte ses som någon belastning eller kostnad som är negativ för arbetsgivaren. Självfallet kan det i konkreta fall råda oenighet om hur snabbi man kan förverkliga olika målsättningar, men utgångspunkten för oss är alt det är ett gemensamt intresse för alla alt få en säker, trygg och trivsam arbetsplats.

Vänsterpartiet kommunisternas motion och hela partiets sätt att angripa det här ämnet bygger på konfrontation och misstänkliggörande. Man är motståndare till den samverkansprincip som alla andra partier

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

och arbetsmarknadens parter har accepterat. Enligt vänsterpartiet kommunisterna har denna samverkansprincip, som den hittills tillämpats, bara lett lill försämringar. Vi förslod också av Lars-Ove Hagbergs inlägg alt den nya lagen enligt hans uppfattning bara kommer alt leda till försämringar och att den kommer att lamslå arbetet på en bättre miljö. Jag tror inte att någon annan delar den verklighetsbilden. Hur kritiska vi än är mot både kvarstående och nya risker, kan vi inte förneka att det har skett stora förbättringar i takt med den tekniska och ekonomiska utvecklingen och med de ökade möjligheter och skyldigheter till samverkan som lagstiftningen redan har inneburit. Hur det kommer att gå i framtiden får vi väl se. Trots de stora, gamla och nya, problemen som finns på del här området, är det i varje fall min tro all samverkan kommer att leda till förbättringar.

Ett konkret exempel pä hur litet man kan uppfatta av lagstiftningens innebörd, om man är helt fast i sådana här dogmer, är Lars-Ove Hagbergs behandling av frågan om de psykiska och sociala faktorerna. Han säger all den frågan är helt förbigången i lagen och nämner den som exempel på stora och allvarliga problem som man inte har tagit upp. Ändå är ju en av de många värdefulla nyheterna i arbetsmiljölagen atl man just slår fast följande: "Arbetsförhållandena skall anpassas lill människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Det skall eftersträvas all arbetet anordnas så, att arbetstagare själv kan påverka sin arbetssituation."

Detta står i första paragrafen av det kapitel som behandlar arbetsmiljöns beskaffenhet. Man kan kanske invända alt det inle står hur delta skall gå lill. Nej, det gör del inte, men det här är en ramlag som skall följas av föreskrifter, som skall följas av ett gemensamt arbete av arbetsmarknadens parter och som givetvis kompletteras av medbestämmandelagen. Del är nog inte alla som delar uppfattningen all den är så värdelös atl de förhandlingar som pågår inle kommer alt leda till något som helst resultat. Även på den punkten kommer verkligheten så småningom att ge svar på vem som gör den riktiga bedömningen.

Herr talman! Den här lagen och den här debatten handlar naturligtvis i första hand om vilka insatser som kan göras av myndigheterna och av organisationerna på arbetsmarknaden. Men jag vill sluta med alt betona, att om vi skall fä en bra arbetsmiljö är del självfallet ett personligt ansvar för oss alla. Hurdan vår arbetsplats än är beskaffad, finns där arbelsmiljöproblem. Del gäller atl var och en är beredd all ta del i arbetet. Vi har också ett ansvar för andras arbetsmiljö. Då sopåkaren får en kökskniv eller en trasig tombutelj i ryggen när han slänger upp sopsäcken pä axlarna är del inte någon myndighet som har missat ulan någon av oss enskilda människor. Vi kan påverka arbetsmiljön för dem som arbetar i sjukvården, som vi förr eller senare kommer i kontakt med. Vi kan påverka arbetsmiljön för dem som är verksamma i skolan genom vårt sätt atl uppfostra våra barn och genom alt som föräldrar ta del i skolans arbete. Vi kan påverka arbetsmiljön för mänga genom värt sätt att hand-

skas med utemiljön. Vi har hafl och har en miljörörelse som är aktiv och som med skärpa pekar pä problemen som vi ställer till ute i den omgivande miljön. Lät oss också hoppas all vi kan få - naturiigtvis i första hand på grundval av de fackliga organisationernas arbete - en lika stark och lika individuellt upplevd miljörörelse när det gäller arbetsmiljön. Med detta ber jag att fä yrka bifall till socialutskottets hemställan.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbelsmiljölag, m. m.

IVAR NORDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Arbetsmarknadsministern, jag och Gabriel Romanus har alla ägnat uppmärksamhet ål underslällningsförfarandet när det gäller föreskrifterna. Bara detta tyder på all det föreligger olika tolkningar av vad som sägs i propositionen. Därför vill jag i del här lägel klart deklarera all vad som sägs i utskottets belänkande är det som skall gälla i det här hänseendet. Jag har dragit slutsatsen all arbetsmarknadsministern, Gabriel Romanus och jag är överens därom. Om Gabriel Romanus anser att det som ulskotlet anför är den riktiga tolkningen av vad som sägs i propositionen är del OK.

LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill säga till Gabriel Romanus alt arbetsmarknadsministern, vad jag kan erinra mig, och även utskottet i viss del samt jag själv har betonat att framtidens arbetsmiljö inte är okomplicerad. Allt större problem kommer att komma till vårt land beroende på utvecklingen. Då är frågan: Vad kommer att göras emot det? Vi har en annan grundsyn när del gäller vad som skall göras för atl möta problemen. Initiativet till den här utvecklingen på arbetsplatserna kommer från arbetsköparna, företagarna. Det är de som står för utvecklingen i dag. Dä säger vi att vi har en annan grundsyn - del betraktas då som totalitärt! Men del totalitära är väl att några äger produktionen, bestämmer vad som skall tillverkas, när företag skall läggas ned och i vilken omfattning! Sker inle nedläggningarna efter de premisser som arbetsköparna har ställt upp, då skall produktiviteten ökas och man skall rationalisera!

Arbetsmarknadsministern och industriministern lägger fram förslag dag efter dag om atl vi skall strukturraiionalisera värt arbetsliv och öka produktiviteten. Alt vilja ha ett motgift mot den effekt som delta får - del anses totalitärt, enligt utskottet. Jag har fått klart för mig att del anses som totalitärt alt vilja ha fackliga maktbefogenheter att möta denna utveckling. Det är bra att veta.

Jag får inget svar pä de frågor jag ställer. Hur skall man minska arbetstakten med hjälp av den här lagen? Jo, det skall utarbetas föreskrifter. Men är man inte medveten om all redan i dag motarbetar de som har makten, som bestämmer på arbetsplatsen - alltså arbetsköparna - föreskrifterna? För alt minska arbetsintensiteten och stressen behövs lägre arbetstakt, flera anställda, mindre skiftarbete, reservstyrkor i mängder. Utvecklingen är den rakt motsatta. Vad finns del i arbelsmiljölagen som

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbelsmiljölag, m. m.

garanterar ett motgift? Föreslår vi något sådant är del totalitärt! Det är sannerligen en konsekvens som är häpnadsväckande.

Gabriel Romanus gör som Ivar Nordberg. Han svarar inte på frågor som gäller de konkreta åtgärderna. Jag väntade bara på att Romanus också, som folkpartister brukar, skulle hamna i samma fålla som Ivar Nordberg: när Nordberg skall visa på konkreta åtgärder för att förbättra arbetsmiljön på arbetsplatserna i Sverige, hamnar han utomlands. Det är hans försvar för atl han inte har ett alternativ när det gäller atl förbättra arbetsmiljön i Sverige.

GABRIEL ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Självfallet anser jag alt ulskotlet har gjort en riktig tolkning av propositionen. Jag anser också att jag rätt återgav väsentliga delar av propositionen i mitt anförande nyss.

Det som skiljer samtliga partier i utskottet från vänsterpartiet kommunisterna när det gäller grundsynen är att vi tror att man bör bygga arbetet för bättre förhållanden på arbetsplatserna på samverkan. Vänsterpartiet kommunisterna förkastar den principen. DEl är skillnaden, och den har Lars-Ove Hagberg erkänt.

Del är ingen som sagt att alla de konkreta synpunkter som Lars-Ove Hagberg har anfört skulle vara totalitära. Del är alt debattera på ett litet för enkelt säll. Märk väl atl del är för den svenska arbetsmarknaden som vänsterpartiet kommunisterna förkastar samverkan som princip. Det är det jag har vänt mig emot.

Ni menar atl arbelsmiljölagen kommer att lamslå arbetet på alt förbättra arbetsmiljön - Lars-Ove Hagberg använde just de orden. Del är en så måttlös överdrift, att det inte är mycket idé all börja diskutera detaljer. Om man tror att den här lagstiftningen, som stärker de anställdas möjligheter alt påverka sin egen arbetsmiljö, kommer att lamslå arbetet på all förbättra arbetsmiljön, om man förkastar samverkan som princip när det gäller att förbättra arbetsmiljön, är detta en så viktig skillnad i grundsyn att del inle finns mycket anledning alt här diskutera konkreta frågeställningar om hur man skall komma åt den ena eller andra risken. Det får vi diskutera i annat sammanhang. Nu talar vi om grundprinciperna för arbetsmiljölagen, som är en ramlag - det är vi alla överens om. Det är dä bara alt konstatera, alt för det svenska samhället vill vi andra bygga på samverkan med en förstärkt ställning för lönlagarna och de fackliga organisationerna som skrivs in i lagen, medan vänsterpartiet kommunisterna förkastar principen om samverkan. Däri ligger skillnaden.

IVAR NORDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Efter Gabriel Romanus replik på mitt inlägg vill jag bara konstatera att arbetsmarknadsministern, Gabriel Romanus och jag är eniga om att del som ulskotlet säger i fråga om underställningsförfarandet är den ordning som i fortsättningen skall gälla.

LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Gabriel Romanus senaste inlägg tyckte jag visade på i varje fall någon vilja all titta på vad del egentligen handlar om. Han försökte inte som hans utskottskamrat Nordberg skylla ifrån sig sina egna svagheter. Han försökte ta upp grundprinciperna pä ett riktigt sätt och deklarerade sin ståndpunkt, vilket hedrar honom. Han sade att folkpartiet tror på samverkan på det här området. Det gör inte jag. Ni som har framlagt det här förslaget får nu tala om vilka konkreta resultat en sådan samverkan kan ge. Jag har då visat på hur det svenska samhället ser ut i dag. Ta krisbranscherna, ta den utveckling vi har där regeringen ger stimulanser för strukturomvandling och ökad produktivitet! Vad kan lagen om samverkan ge i fråga om bättre arbetsmiljö?

Jag har ställt dessa frågor eftersom jag anser att den här lagen får sä starkt arbetsköparinflytande att del kommer att lamslå arbetet på att möta de nya risker för arbetsmiljön som dyker upp. Det har varit min argumentation.

Gabriel Romanus har bemött detta på sitt sätt, och jag kan bara svara all jag inte tror på linjen om samverkan. Ingen från utskottei har kunnat rubba min övertygelse på den punkten. Man är för ökad produktivitet, effektiviseringar och rationaliseringar. Hur skall ni få arbetsköparna alt gå med på alt öka antalet anställda, minska arbetsintensiteten, minska skiftarbetet, öka antalet raster, pauser och avbytare? Hur skall ni med denna lagstiftning få arbetsköparna att gå med på detta?

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbelsmiljölag, m. m.

GABRIEL ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Del vore rikligare om Lars-Ove Hagberg replikerade Ivar Nordberg när han har möjlighet att svara på kritiken.

Lars-Ove Hagberg upprepade, atl han anser all denna arbelsmiljölag kommer all lamslå arbetet på bättre arbetsmiljö och på alt ta itu med nya risker som kommer atl uppträda. Han sade att det kommer inte att bli bättre på något säll. Verkligheten kommer att visa vem som har rätt i det fallet.

Jag har pekat på, atl den här lagen ger de anställda större rättigheter - hela 6 kap. handlar just om hur de anställda skall få inflytande på sin egen miljö när det gäller del framålsyftande arbetet. Det ger den enskilde större rätt vid plötsligt uppkommande faror-då får man avbryta arbetet utan all riskera något skadestånd.

Beträffande del fortsatta arbetet för att komma lill rätta med kemiska risker vet vi, alt del ganska snart kommer en ny lista på gränsvärden. Den kommer naturiigtvis all skärpa kraven och på del sättet minska riskerna. Det har under de senaste åren ulförts, det utförs i dag och det kommer att utföras en massa konkret arbete av myndigheterna och av parterna i samverkan. På många punkter har det redan gjort nytta. Men allt delta viftar Lars-Ove Hagberg bort - det är samverkan, så det är ingenting alt ha. Här skall det vara kamp och maktmedel. Del är denna skillnad i grundsyn, det är detta att kommunisterna är så fast

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

i en princip att de inte kan se vad som händer i verkligheten, som gör alt vi har kommit på sä olika linjer i denna fråga.

ERIK LARSSON (c):

Herr talman! En stark utveckling och förändring av arbetslivet har kännetecknat de senaste decennierna.

Förr förorsakade hårt kroppsarbete och lång arbetstid stark fysisk förslitning av människan. Generellt kan sägas all det tyngsta kroppsarbetet nu försvunnit men i stället har tillkommit ett i många fall hårdare arbetstempo, monotona arbetsmoment och psykiskt mera ansträngande arbetsprocesser. Därtill kommer de ofta svårbedömda riskerna genom ökande användning av kemiska medel i arbetslivet och de strålningsrisker som finns på olika arbetsplatser.

Det är naluriigt alt lagstiftningen pä arbelslivsområdet måsle följa utvecklingen, spegla den aktuella situationen och initiera till fortsatta och förbättrade åtgärder. Förslaget till arbetsmiljölag är i dessa avseenden tillfredsställande. Lät mig bara göra några små kommentarer till enskilda punkter i lagförslaget och utskottsbetänkandet.

I lagförslaget anges atl arbetsförhållandena skall anpassas lill människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Gabriel Romanus har tidigare refererat till just denna punkt. Jag ser detta som en mycket viktig principiell grund för den praktiska utformningen av den framtida arbetsmiljön.

Här har man inte bara all ta hänsyn till den enskildes individuella förutsättningar att fysiskt klara sin arbetssituation. Man måsle också i framliden skapa en för den enskilde psykiskt tillfredsställande arbetsmiljö.

Från centerns sida har vi ända sedan tidigt 1960-tal pekat på farorna av stress och jäkt i arbetslivet, på atl en psykiskt otillfredsställande miljö i många fall också leder till kroppsliga sjukdomstillstånd.

Ännu saknas mycket i fråga om kunskap beträffande möjliga åtgärder för all förhindra psykiska problems uppkomst på arbetsplatsen. I den mån nya forskningsresultat uppnås pä delta område bör de snarast omsättas i praktiska åtgärder.

Jämsides med ett fortsatt arbete för alt eliminera fysiska skador måste säkeriigen för framliden större uppmärksamhet ägnas åt en tillfredsställande psykosocial arbetsmiljö.

Den ökande användningen av kemiska preparat och därmed ökande risker i arbetslivet har ofta diskuterats de senaste åren. Riskerna för långsiktig skadlig påverkan genom användning av ofullständigt kontrollerade kemiska ämnen är uppenbara. Problemen blir allt större ju fler preparat av olika typer som används.

Socialutskottet ställer sig bakom de synpunkter som jordbruksutskottet anfört beträffande en översyn av den statliga produktkontrollorganisationen. Utskottet anser del också angelägel alt produktregistret snarast blir färdigställt. Dessa förslag är med hänsyn lill den ökande använd-

ningen av kemiska medel välmotiverade.

1 lagförslaget sägs:

"ArbeLsgivåren skall beakta den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som kan följa av atl arbetstagare utför arbete ensam."

1 många fall kan ensamarbete inte undvikas. 1 princip kommer den nya lagen all omfatta även egenförelagare och deras familjer. Inom familjejordbruket är ensamarbete snarare en regel än ett undanlag. Det är därför viktigt all man vid utformning av tekniska skyddsanordningar tar hänsyn lill detta förhållande. Vi vel att av praktiska skäl endast ett successivt införande av nya tekniska skyddsanordningar är möjligt när det gäller maskiner i jordbruk och skogsbruk. De stora skaderisker som är förenade med arbetet i jord och skog måste därför särskilt uppmärksammas.

Som en av hörnstenarna i lagförslaget betraktar jag 3 kap. 1 >;, där det anges att arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö. En grund för goda arbelsmiljöåtgärder är att individen kan påverka sin egen arbetssituation. Detta bör rimligtvis leda till större intressen för förbättringar och mera av initiativ till åtgärder, lill båtnad för arbetsmiljön i stort.

Det har sagts här tidigare - och det förtjänar att understrykas - att arbelsmiljölagen är en ramlagstiftning. Karaktären av ramlag underlättar enligt min mening en flexibel utveckling på arbeismiljöområdet.

Stora krav kommer all ställas på tillsynsmyndigheter men också på arbetsmarknadens parter och ytterst pä direkt berörda människor.

Resurser, både ekonomiska och personella, måste tillföras om arbelsmiljölagens intentioner lill fullo skall kunna infrias. Den nya arbelsmiljölagen löser inle alla problem, men den utgör en god grund för fortgående åtgärder för en allt bättre arbetsmiljö.

Herr talman! Jag ber med detta atl yrka bifall till socialutskottets hemställan.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

ROLF HAGEL (-):

Herr talman! Det är inte bara vår valuta som devalveras på löpande band under den nuvarande regimen - även vårt politiska språk är föremål för en fortlöpande värdeminskning. Substantivet reform betyder som bekant omdaning till del bättre. Men socialutskottet använder del i sitt belänkande 1977/78:1 som beteckning på det plotter som utskottet ägnat sig ål vid utformningen av förslaget till arbelsmiljölag.

Man skriver storvulet på s. 9 alt lagen "syftar till fortsatt reformarbete på arbetslivsområdet i linje med de tidigare reformerna". För den som har normala anspråk på innehållet i reformer - för att inle tala om innehållet i ordet omdaning - är det svårt att hitta något som motsvarar dessa bägge begrepp. Vad utskottet har ägnat sig ål är traditionell mo-lionsslakt. För detta kommer man säkert också atl få en klapp på axeln av Svenska arbetsgivareföreningen.

Innan jag går in på utskottets behandling - eller rättare sagt misshandel

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

- av motionen 1673 vill jag fästa uppmärksamheten på en formulering, som är så naiv alt del nästan är skam. Till råga på allt är den dessutom en sorts målsäiiningsparagraf. Det är 3 kap. 1 !j, som lyder som följer:

"Arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö."

Det är faktiskt som om sir Alfred Monds vålnad hade hållit i pennan. Jag måste fråga utskottets socialdemokratiska ledamöter: Tror ni verkligen fortfarande på mondism? Lever ni kvar i Saltsjöbadsandans dröm-värid trots allt som har hänt det senaste året med Nicolins rytande och duvjakt i sina egna kvarter och Bohmans svängremspolitik?

Om det kapitalistiska Sverige hade varit den Edens lustgård som det här belänkandet andas, hade vi egentligen inte behövt någon lagstiftning alls på arbetslivets område.

Men arbetsplatserna är platser där antagonistiska intressen drabbar samman. Som vi skriver i vår motion säljer arbetaren sin arbetskraft för alt kunna bibehålla den - frånsett den naturiiga kraftförlusten - och kapitalisten å sin sida köper arbetskraft för atl skaffa sig maximala profiter. Och eftersom arbetarskydd kostar pengar är "en god arbetsmiljö" diametralt olika begrepp för arbetare och kapitalägare-arbetsköpare.

Herr talman! Det nya inslaget i handeln med arbetskraft är att storföretagen köper arbetskraft via mellanhänder - systemet med s. k. underentreprenörer. Till den allmänna oordning som detta system medför hör bl. a. all ansvarsbegreppel beträffande arbetarskyddet - eller arbetsmiljön, om så behagas bättre - blir högst illusoriskt. Därför har vårt förslag lill utformning av 3 kap. 7 § full täckning i verkligheten. Detsamma gäller våra övriga yrkanden.

Nu säger utskottei på s. 45 att rasternas antal, längd och förläggning skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetsförhållandena. Då måste man fråga sig: Tillfredsställande för vem? Vad är del som skall tillfredsställas - arbetarnas behov av vila och återhämtning eller företagens intresse av högsta möjliga produktivitet?

Utskottet ägnar sig också åt pedagogik pä facklig grundkursnivå. Man upplyser nämligen riksdagens ledamöter om att rast inte inräknas i arbetstiden. Det finns uppenbarligen inte, herr talman, någon gräns för barnsligheter när man skriver belänkanden. Till naiviteten hör också förmodandel alt fastställandet av en minimitid på 30 minuter skulle leda till en inskränkning av raster som nu är längre än 30 minuter. Användandet av ordet inskränkningar är befogat, men inte i det sammanhang som utskottei här använder det i.

När del gäller den maximala tid man får arbeta utan rast tar utskottet i så all det knakar. Den tiden vill man förkorta med en hel timme -från sex till fem timmar. En strikt tillämpning av en sådan bestämmelse skulle innebära att en arbetare skulle få slita från kl. 7 lill kl. 12 ulan rätt till matrast. Och detta motiverar man - som man säger - med hänvisning lill arbelsmedicinska synpunkter. Allt annat men inle den motiveringen, damer och herrar reformatorer!

Veckovilan vill man sätta lill 36 timmar. Vi har föreslagit 60. Den normala veckovilan för en industriarbetare, som inte arbetar i skift, är som bekant från fredag eftermiddag till måndag morgon, alltså 63-65 limmar. Varför skall man då i lagstiftningen sätta den till hälften? Skall lagen skrivas så, alt den passar lill SAF:s förslag om fiexibel arbetstid eller vad är egentligen avsikten?

Utskottets omtanke om den minderåriga arbetskraften är nästan rörande. Minderåriga skall inte behöva vara i grottekvarnen mer än 9 timmar om dygnet eller 45 timmar i veckan - bara en timme längre än normalarbetstiden i detta land. Jag finner utskottets ställningstagande pä den här punkten inhumant - för att uttrycka mig milt.

Vi har här i landet - lack vare läginkomstutredningen - sedan 1968 ett adekvat arbelstidsbegrepp. Det är - för att citera utredningen - "den lid som faktiskt åtgår för arbete". Utredningen kom fram lill att för två av tre arbetare var bruttoarbelstiden mer än 9 timmar per dag. För en av åtta var den mer än 11 timmar, alltså 1 resp. 3 timmar mer än den lagstadgade arbetstiden. Enligt ulskollels förslag kan den verkliga arbetstiden för en 16-åring bli 10-12 limmar per dag.

Om ulskoltsledamölerna lill äventyrs haft LO:s "Rapport om arbetstiden" från 1973 eller skriften "6 timmars arbetsdag - eller kanske 6 3/4" av Ericsson, Johansson, Julterström, Odhnoff och Rollen som bredvidläsning lill regeringspropositionen, har man då inte tagit några intryck av dessa skrifter?

Herr talman! Jag misströstar inte beträffande den fackliga rörelsens förmåga att genom avtal och överenskommelser korrigera en efterbliven lagstiftning. Men jag ifrågasätter starkt vad arbetare och tjänstemän har för nytta av en sådan lagstiftning. All arbetsköparna har det - framför allt i ett konjunkturläge som gynnar dem - är alldeles uppenbart. Men vi i arbetarpartiet kommunisterna har inte anledning alt sprida glädje bland företagarna. Jag yrkar därför bifall till motionen 1673.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbelsmiljölag, m. m.

KJELL NILSSON (s):

Herr talman! Får jag först uttrycka min tillfredsställelse över atl man i utskottet har lyckats uppnå enighet i dessa för arbetsmiljön i vårt land sä väsentliga frågor. Till grund för detta betänkande och propositionen ligger arbetsmiljöuiredningens betänkande, som redovisades i början av 1976. Vid utskottsbehandlingen av propositionen har stor hänsyn tagils till de krav och synpunkter som redovisas i den socialdemokratiska motionen 1976/77:1675. Jag skall här endast kommentera några punkter i betänkandet. Övriga punkter har Ivar Nordberg kommenterat.

Utskottet instämmer i den socialdemokratiska motionens uttalande om att en väl fungerande företagshälsovård är av väsentlig betydelse för atl kunna åstadkomma en bättre arbetsmiljö. Utskottet slår fast alt målet för utbyggnaden av företagshälsovården bör vara att alla anställda har tillgång lill företagshälsovård. Parterna på arbetsmarknaden får bestämma takten i denna utbyggnad. Hänsyn måste härvid lagas lill de

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbelsmiljölag, m. m.

resurser som kan ställas till förelagshälsovårdens förfogande. Någon exakt tidpunkt då målet, förelagshälsovård åt alla, är uppfyllt går ej alt nu ange.

Frågan om huvudmannaskapet för företagshälsovården har behandlats mänga gånger tidigare i denna kammare. Utskottet finneringen anledning alt nu ändra på de organisationsmodeller som finns och som parterna pä arbetsmarknaden har kommit överens om. Genom dessa avtal har de anställda fått ett väsentligt ökat inflytande över företagshälsovården.

I den socialdemokratiska motionen krävs vidare alt en arbetstagare inle får anlitas i arbete mer än 10 timmar om dygnet. Vidare krävs alt den nuvarande arbetstidslagen och den nya arbetsmiljölagen sammanförs till en lag. Utskottet ställer sig bakom dessa motionskrav och begär en utredning av möjligheterna all slå samman de två lagarna samt av frågan om högsta tillåtna arbetstid per dygn.

Ett annat krav i vår motion var atl inte endast farliga ämnen på arbetsplatsen skall förtecknas utan att detta bör gälla alla ämnen som ingår i den yrkesmässiga hanteringen på arbetsplatsen och som kan medföra hälsorisker.

Utskottet ställer sig bakom denna uppfattning och konstaterar att den arbetsmiljöförordning som regeringen nu kommer atl utfärda i dessa stycken inle bör begränsas till enbart de farliga ämnena på arbetsplatsen. Enligt utskottet bör det ankomma på arbetarskyddsstyrelsen att sedan följa upp denna fråga.

Socialdemokraterna krävde vidare att reglerna om gränsvärden och andra föreskrifter om arbetsmiljöns utformning skall utformas så att alla arbetstagare oavsett kön skall ha tillgång till alla arbeten i arbetslivet. Vi krävde också alt gravida kvinnor skall ha rätt till sådan tillfällig förändring i sina arbetsförhållanden och arbetsuppgifter atl de inte på grund av arbetets art behöver tidigarelägga sin havandeskapsledighel.

Utskottet konstaterar att arbelarskyddsstyrelsen har skyldighet att i sin förfatlningsverksamhet gå ut ifrån principen atl man oavsett kön skall ha tillgång till alla arbeten i arbetslivet. När det gäller arbetssituationen för gravida kvinnor ansluter sig utskottet lill vad som sägs både i propositionen och i den socialdemokratiska motionen. Utskottet säger också att i de undanlagsfall där omplacering ej kan ske är del angeläget all kvinnan får kompensation för inkomstbortfall.

I fråga om produklkonlrollnämnden krävde vi i vår motion en femårsplan vad gällde utbyggnaden och inriktningen av nämndens verksamhet. Vi krävde också atl ett produktregister kommer lill stånd ulan dröjsmål. Efter samråd med jordbruksutskottet understryker nu socialutskottet del lämpliga i atl utreda frågan om produktkontrollnämndens ställning och verksamhet. Utgångspunkten för en sådan utredning bör vara alt nämnden ges en mera självständig.ställning samtidigt som man syftar lill en planmässig resursutbyggnad. Utskottet understryker också vikten av all arbetet bedrivs skyndsamt så atl produklregislret snarast blir färdigställt.

Den proposition om yrkesskadestalistiken som är aviserad lill början av november i år har vi ännu inte sett av. På förfrågan har jag blivit upplyst om alt den kommer under december månad. Detta innebär all riksdagen ej kan behandla frågan förrän våren 1978. Denna försening beklagar vi djupt från utskottets sida.

Herr talman! Jag yrkar bifall till socialutskottets hemställan på alla punkter.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Arbelsmiljödebatlen i dag blir inte den debatt som arbetarna säkert hade räknat med. Till den borgerliga regeringens proposition har socialdemokraterna helt givit sin anslutning. De har inle ens fått till ett enda litet kommatecken i lagparagraferna utan endast vissa förändringar i molivtexterna. -Jag kan inte förslå annat än all socialdemokrater är överens med yttersta högern om arbetsmiljön. Det finns inga reservationer. Det har inte gjorts några förändringar som i sak rubbat på de föreslagna lagtexterna. Är det detta som kallas för framgångsrik oppositionspolitik? Epitetet "oppositionsledare" på Olof Palme borde i stället vara den beteckning som åsaties Per Ahlmarks företrädare Gunnar Helén, "samarbetsingenjör".

Det är inle med lill intet förpliktande samarbete mellan arbete och kapital som arbetsmiljön radikalt kan förändras utan i kamp mot kapitalet. Det är mot bakgrund av vad som skett och sker i samhället som vpk lägger fram sina förslag, som pä ett avgörande sätt skiljer sig från vad som föreslås i propositionen om arbetsmiljölagen.

1 kampen om arbetsmiljöns utformning har kapitalisterna den avgörande makten i kraft av äganderätten lill produktionsmedlen. Kapitalisterna eller deras direktörer och chefstjänstemän fattar de avgörande besluten. Men de har också medel som underlättar beslutsfatlandet. De har all nödvändig expertis lill sitt förfogande utanför och innanför förelagen. Kapitalets experter utför sitt arbete på betald arbetstid. De plockar fram det nödvändiga underlaget för besluten, för förhandlingar och för behandlingen i olika samarbeisorgan. Detta arbetsköparnas överiäge gäller inte bara i de kapitalistiska företagen ulan även i statens industrier och affärsdrivande verk samt i kommuner och landsting.

Lönarbetarna och deras fackliga organisationer befinner sig alltså i ett dubbelt underläge. Då kapitalisterna har äganderätten och den avgörande makten i förelagen och samhället måste lönarbetarna bygga upp egna expertresurser med experter som utgår från arbetarklassens värderingar och som kan hjälpa facket bl. a. alt lokall utforma egna arbetsmiljöprogram, plocka fram eget expertmalerial och underlag för förhandlingar m. m.

Väsentliga krav för alt stärka arbetarnas och tjänstemännens ställning lokalt är obegränsad förhandlings-, informations- och slridsräll, vetorätt i viktiga frågor och andra konkreta demokratiska rättigheter på arbetsplatsen. Medbestämmandelagens utvidgade förhandlings- och informa-

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

tionsrält måsle användas offensivt. Men del räcker inte. Facket måste även kunna sätta emot i förhållande till kapitalels och de offentliga arbetsköparnas experter. Delta gäller inte bara i arbetsmiljökampen utan också i en rad andra frågor, bl. a. då man skall ställa krav på utveckling av förädling och alternativ produktion.

I enlighet med vår inställning till försöken att lösa arbetsmiljöproblemen i sann klassamarbelsanda anser vi all utbildningen inte skall ske i dessa urvattnade samarbetsformer.

Utbildningen är i högsta grad en partsangelägenhet - en angelägenhet för den fackliga organisationen att utbilda sina egna skyddsombud på sitt eget sätt och med eget material. De som har tron att det går atl åstadkomma en förändrad syn på kapitalägarna genom att låta dem medverka har föriorat perspektivet. Dessa argument för samverkan möter man när utbildningsfrågorna kommer på tal bland ledande fackföreningsfolk. Del måsle vara en missriktad målsättning att när det gäller en så viktig del i arbetsmiljön, som utbildningen av skyddsombuden är, överlåta bedömningar och värderingar lill dem som orsakar de dåliga miljöerna.

Facket måste kunna sätta emot med egna väl utbildade skyddsombud och andra för all motverka den ensidighet som är förhärskande i dag. Del behövs makt åt dessa fackets företrädare för att man skall kunna förändra de medvetet dåliga och hälsofariiga arbetsmiljöerna.

Forskning och experter i arbetarklassens tjänst är därför ett centralt krav bl. a. i arbetsmiljökampen. De enda experter lönarbetarna kan få verklig hjälp av är de som utgår frän arbetarklassens värderingar. Kunskap är makt. Del är arbetsköparna - både de privata och de offentliga - mer medvetna om än de anställda.

Vpk kräver inle bara fritt tillträde lill arbetsplatserna för experter och forskare utan även att de anställda och deras lokala organisationer skall ha rätt alt anlita sina egna experter.

Vpk kräver också alt de anställda skall ha rätt att bilda egna arbetsmiljögrupper som utarbetar lokala arbelsmiljöprogram med egen experthjälp och att sådana grupper skall ha rätt att även arbeta med sina frågor på betald arbetstid.

Men det behövs också lokala fackliga kunskapsbanker. Ett annat nytt vpk-krav är all det inrättas lokala arbetsmiljöstudior, till en början på centralorten i varje län. Här skall finnas omfattande fakta- och forskningsmaterial, anpassat lill länets näringsliv, och möjlighet förde lokala fackföreningarna alt få experthjälp.

Nu kan man rnåla upp en önskebild av ett päriband över hela landet med lokala arbelsmiljöstudior och lokala arbelsmiljögrupper som arbetar på betald arbetstid med hjälp av egna experter för att skaffa fram underlag för fackets förhandlingar.

Men så lätt är del inte. Motståndet från hela etablissemanget är stort mot en sådan kamplinje. Del har vi hört inle minst här i dag från ut-skottsrepresentanlernas sida. Det är viktigt atl skapa opinion för den

här typen av krav. Men del räcker inte. Någonstans måsle man emellertid börja.

Arbetsplats- och fackligt aktiva kamrater måste börja med all ta initiativ för atl bygga upp lokala arbetsmiljögrupper, själva la kontakt med experter och utveckla embryon till arbetsmiljöstudior. Och det måste ske även om arbetsmiljögrupper inte får arbeta på betald arbetstid och även om experterna inte släpps in på jobbet. Man måste ge exempel och skaffa erfarenhet och sedan sprida exemplen och erfarenheterna vidare. Del är sä alla nya kampformer utvecklats och blivit accepterade.

Del är med detta kunskapande bland de aktiva kamraterna, tillsammans med forskare och annan till arbetarna knuten expertis, som grunden för en vändning av arbelsmiljöfarorna kan börja. Det är med makt och kunnande hos de drabbade som kapitalets och arbetsköparnas ansvarslöshet mot de anställda kan bemötas.

Under praktiskt taget hela 1900-lalel har forskare, betalda av arbetsköparna, sysslat med problemet hur man tar ut mesta möjliga arbete av varje enskild lönarbetare. Arbetsköparna har således mycket medvetet tagit vetenskapen i sin tjänst vid utsugningen av arbetskraften. Det har inle gällt bara tekniska discipliner utan också beleendevelare. Det har således inom de klassiska ämnena utvecklats nya ämnen som arbets-sociologi och arbelspsykologi.

När den tidigare socialdemokratiska regeringen lade fram sitt förslag lill arbelsmiljölag berördes forskningen på ett ytligt sätt. Man nöjde sig med att hänvisa lill arbelsmedicinska institutet och del centrum för arbeislivsfrågor som riksdagen fattade beslut om i anslutning till beslutet om medbestämmandelagen. Båda dessa forskningsinstitutioner bedriver traditionell forskning, där kapitalets vinstintressen och de värderingar som följer därav smyger sig in på olika sätt och blir utslagsgivande i praktiken.

Inom fackföreningsrörelsen finns ingen forskningstradition. Det betyder all fackföreningarna alltid kommer i underiäge. Arbetsköparna lägger fram sina partsinlagor i form av vetenskapliga rapporter. Därför är det självfallet också pä det sättet atl de problem som blir föremål för forskning är sädana som arbetsköparna anser vara väsentligt att få belysta.

Som ett led i den fackliga kampen för bättre arbetsmiljö måste arbetsköparnas forskningsmonopol brytas. Mot den av arbetsköparna styrda forskningen måste ställas en forskning i facklig regi, där arbetarna anger problem och inriktning. Kravet på all inrätta ett fackligt forskningsinstitut växer sig allt starkare. Det har bl. a. fått stöd i uttalanden från Mälare-och Eleklrikerförbundens kongresser. Vänsterpartiet kommunisterna anser atl staten villkorslöst bör finansiera en sådan forskning och vidta åtgärder som gör det möjligt att inrätta ett fackligt arbetsmiljö-, forsknings- och konlrollinsiilut med forskare, läkare, fackjiga skyddsipgen-jörer och skyddsinspektörer, dataexperter m. rn.

I samband med detta måste också i lag slås fast att arbetsköparna inte skall ha rätt atl från arbetsplatserna uteslänga fackliga förtroendemän

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbelsmiljölag, m. m.

och experter som lönarbetarna vill anlita. F. n. kan arbetsköparna utestänga den som de uppfattar som obekväm eller som undersöker förhållanden som arbetsköparen inle vill få belysta.

Vi vel genom den enkätundersökning som Sociologförbundet vidtog i våras all stora hinder föreligger för arbelslivsforskning som inte styrs av arbetsköparna eller deras intressen.

Under 1975-1976 har de redovisade hindren ökats lill all vara ungefär tre Gärdedelar av samtliga fall. Detta beror möjligen på all det under de senaste åren blivit intressant att arbetslivsforska även för dem som inte enbart är ute efter karriär ulan som lägger vikten vid forskningen och de resultat som ernås. Samtidigt har både den fysiska och den psykiska arbetsmiljöns dolda faror ökat i hög grad. Åldern på dem som slås ut blir bara lägre för varje år som går. Vad har det ensidiga forskandet och denna samverkan hafl för bromsande effekter? I vad mån har delta tjänat arbetarna? Inte ett dugg, ulan i stället har nya gifter och maskiner tillkommit samt psykosocial ohälsa av olika slag tilltagit.

Enkätundersökningen visar all 56 % av dessa forskare har mött hinder av något slag, 24 % har vägrats tillträde till den arbetsplats som de ville utforska, 22 % fick inte de uppgifter de begärde, 12 % fick sina rapporter censurerade, 11 % fick sina rapporter hemligstämplade och 7 % blev efter en lid av forskning utestängda från arbetsplatsen.

Delta visar atl arbetsköparnas envälde måste brytas, och det måste ske genom en lagstiftning och inte genom någon utslätad samarbetsform. En forskning som tar lill vara arbetarnas intresse kan endast komma lill stånd genom att forskarna inle kan förvägras tillträde till arbetsplatserna eller tillgång till uppgifter.

Detsamma gäller andra experter som arbetarna på arbetsplatsen tillkallar. Kostnaderna för dessa utredningar i arbetarnas intresse skall givetvis bekostas av arbetsköparna pä ett eller annat sätt.

När arbetsköparna tillkallar experter eller andra för konsultation eller utredningar på arbetsplatsen ifrågasätts inte att det är arbetsköparna som betalar av del mervärde som arbetarna har skapat. Lika självklart borde det då vara att detta mervärde också bekostar de mervärdeskapandes forskning eller utredningar.

Vänsterpartiet kommunisterna har också i motion krävt ökning av utbildningen till kvalificerade skyddsombud. Den försöksverksamhet som genomförts och utvärderats anser utskottet skall fortsätta med en kurs per år. Det innebär all endast 25-30 skyddsombud erhåller kvalificerad utbildning. Enligt vår mening är detta alldeles för litet.

Utskottet anser alt det inle finns större behov och avstyrker därmed vårt krav om 200 i utbildning nästa är, med en successiv ökning till ungefär 500 per år fr. o. m. 1981. Vi anser att behovet finns för alt även genom eget kunskapande sätta emot arbetsköparnas experter. Detta är en offensiv linje till skillnad från utskottets defensiva, ulvecklingsfient-liga hållning.

I allt större utsträckning underordnas människan maskinen. Denna

tekniska utveckling harjakten på profil drivit fram. Löpandebandarbete, passning och övervakning av maskiner och andra kontinuerligt upplagda produktionsprocesser gör att arbetskraften utnyttjas till det yttersta. Få pauser och nästan inga avbytare finns. Behovet av omväxling och avkoppling från dessa monotona och ensidiga arbeten är inte aktuellt för arbetsköparna, om del inle bevisligen kan höja produktiviteten förstås. Därför är pausering med regelbundenhet ett försvar mot detta utnyttjande i produktionsprocessen.

Propositionen tar upp frågan om pauser, men inte pä ett sätt som ger facket makt över denna del av processen. Förhandlingar skall ske beträffande pauseringen, men vi vet atl bestämmanderätten enligt lagen ligger kvar hos arbetsköparna, oavsett MBL. Eller rättare sagt, lack vare MBL. Här föreslås alltså alt om förhandlingarna inle ger resultat skall arbetarpartens ståndpunkt vara gällande. Det är vpk:s förslag, till skillnad från utskottets ståndpunkt och medbestämmandelagens rätt för arbetsköparna atl bestämma.

Veckovilan anges i propositionen lill 36 limmars sammanhängande ledighet per sjudagarsperiod. Detta har vpk ansett vara för lågt tilltaget. LO:s krav om en minimitid för veckovila pä 48 timmar har utskottet och regeringen sprungit ifrån. De argument för 48 timmar som anförts i remissen talar för alt redan nu bestämma alt i arbelsmiljölagen föreskriva detta minimikrav.

En viktig del av arbelsmiljölagsliftningen måste också vara att slå vakt om de minderåriga. I olika grad har dessa under seklernas lopp utnyttjats. Del var förvisso en del år sedan vi slutade med del egentliga barnarbetet. Men för den skull kan vi inte slå oss för bröstet och säga att i Sverige är dessa problem ett minne blott. Den kapitalistiska kris vi upplever skapar stor arbetslöshet, främst bland ungdomen. Men trots detta faktum utnyttjas minderåriga till arbete som de egentligen inle skulle ulföra. De huvudregler som finns i arbetarskyddslagen har därför många undantag.

I propositionen föreslås - och utskottei instämmer i det - all arbetarskyddsstyrelsen skall ges möjligheter atl reglera förhållandena för minderåriga. Den ramlagstiftning som det kommer alt beslutas om ger just denna myndighet för stort svängrum. Övriga partier har alltför stort förtroende för arbelarskyddsstyrelsen. Den erfarenhet som vi kunnat dra av de år som arbelarskyddsstyrelsen varit verksam är att hänsyn har tagits lill näringslivets behov; här har man tummat på de enskilda in-dividerna3 säkerhet i massor av fall. Som exempel på detta kan bara hänvisas till den undermåliga gränsvärdelista som finns och att värdena inle är annat än rekommenderade. Alla dispenser som arbetarskydds-styrelsen gett från anvisningarna med hänsyn till näringslivet och profilerna talar sitt tydliga språk.

Del är mot de erfarenheterna som vi inle vill överiåla till detta organ atl bestämma de minderårigas arbetsbetingelser i vad gäller arbetstid, farligt arbete, skiftarbete osv. Vi anser att redan de generösa dispenser

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

7 Riksdagens protokoll 1977/78:26-28

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

som tidigare getts är skäl nog för alt i lagen slå fast dessa gränser.

Det har alllid sagts att arbetarskyddet skall vara förebyggande. Detta har dock inte följts i det moderna samhället.

Det är ingen slump alt teknik och industriplanering är "heliga områden". Arbetsköparna och deras chefstjänstemän slår vakt om och mys-tifierar medvetet frågan om planering. Man försöker få de anställda all tro att de intet av planering begriper. Genom det förfarandet blir det möjligt för kapitalet att behärska teknologin och därmed också människorna på arbetsplatserna.

Samarbetet har under de senaste decennierna utvecklats, då arbetsköparna insett all de behöver de anställdas kunnande för utvecklingen. Detta har skett i rådsorgan som byggts in i processen men där kunskaper om frågorna för de anställda inle getts. Bara arbetarna har bidragit med sina erfarenheter, så att profiten kunnat höjas, har det varit bra - längre än så har man inle velat gå: ett maximalt utnyttjande! Beträffande arbetsmiljöförbätlringar har det varit, och är, naturligt all initiativet till förbättringar kommit från de anställda. Det är de som utsätts för riskerna och som också slår stopp när det har gått för långt. Denna initiativkraft, som lönearbetarna har, får inte hindras; dä sker inga förbättringar, ulan i stället tilltar försämringarna.

Vilka arbetsköpare bjuder självmant på kostsamma miljöförbättringar, eller vilken yrkesinspektör har i praktiken tid att ägna sig åt arbetsplatser där de anställda inle begär kontroller? Nu skall de regionala skyddsombudens arbete inle förringas. Del är bara det atl dessa inte på något sätt räcker till. Del centrala i miljöarbetet är möjligheterna för de anställda all själva ta initiativ, all kunskapa och att kräva åtgärder. Så-och endast så - kommer arbetsmiljöerna i praktiken att kunna förbättras.

Därför kräver vpk också att lagstiftningen inom arbeismiljöområdet genomgående skall utformas som ett stöd för de anställdas egen initiativkraft och ett stöd för den fackliga kampen. Till vissa delar innebär både förslaget lill arbelsmiljölag och medbestämmandelagen ett sådant stöd. Men i andra delar gäller motsatsen. Vad som här är väsentligt atl trycka på är vilka kompletteringar förslaget lill arbetsmiljölag måsle få för alt bättre tjäna de anställdas behov och därmed gagna det som definilionsmässigl måste vara en arbetsmiljölags syfte: all hävda lönearbelarnas rätt till en säker och stimulerande arbetsmiljö och en omsorgsfull planering.

Låt oss utgå ifrån skyddsombudets situation i samband med den s. k. förhandsbedömningen! I propositionen avses med förhandsbedömning olika myndighetsorgans, främst yrkesinspektionens, granskning av ett företags planerade åtgärder. Av inspektörens protokoll lill byggnadsnämnden skall framgå att skyddsombud eller facklig organisation har haft möjlighet att yttra sig över förslagen. Men på vilka villkor har de anställda möjlighet atl ta ställning i för dem ofta avgörande frågor? Vanligt är att ett huvudskyddsombud ensamt åläggs att över ett par dagar ta ställning till ett virrvarr av ritningar och handlingar utan all tidigare

ha kunnat sätta sig in i planeringen - än mindre ha fält chansen att utveckla några alternativ. Hela situationen är ett uttryck för klassamhällets förtryck och påtvingade oförnuft!

Tvärtom måsle det gå till på följande sätt: Alla anställda - och inle enbart skyddsombuden - skall ges möjligheter alt pä arbetstid stadigvarande driva ett eget kunskapande om miljö och planering. Egna experter och rådgivare skall kunna kallas in till de fackliga studiegrupperna på produktionens bekostnad. En rad mätningar och kontroller av arbetsmiljön skall lätt kunna ulföras av de anställda själva som ett led i att utforska förhållandena. De i rhiljöstudiearbetet engagerade arbetskamraterna skall på arbetstid också kunna besöka andra arbetsplatser. De skall kunna uppsöka en lokal där aktuellt material och olika hjälpmedel finns samlade om arbetsmiljö och planering, där rådgivning finns och där möten kan hållas med anställda från exempelvis liknande arbetsmiljöer. I varje centralort måste en sådan arbetsmiljösludio byggas upp under fackligt huvudmannaskap. Vidare skall de anställda kunna vända sig till ett fackligt arbetsmiljöinstitut för forsknings- och utvecklingsarbete. I samband med större förändringar, men även under normal drift, skall de anställda kunna utveckla fackliga arbetsmiljöprogram, hela paket av ålgärdskrav som ständigt ses över och byggs på.

Till hela frågan om förhandsbedömning och inflytande över planeringen i företagen hör också vilken roll de professionellt verksamma konsulterna, projektorerna m. fl. skall spela. Vilka är i dag betingelserna för att dessa, när de kontrakterals, kan göra den bästa tänkbara insatsen från miljösynpunkt? Och hur kan företagshälsovårdens personal tillsammans med dessa praktiker fungera i ett lagarbete på de anställdas villkor?

Under 1960- och 1970-talen har del utrymme och de resurser som byggherrar anslår för planering och projektering av byggnader, anläggningar etc. bantats så till den grad alt omsorgsfulla insatser av konsulter nu längre knappast är möjliga. Det som exempelvis tidigare fick ta ett halvår all projektera skall i dag ägnas bara ett par veckor. Särskilt illa rimmar detta med del stöd i lag och avtal som skyddsombuden numera har för all ägna lid åt kontakt med bl. a. konsulter vid planeringen. Det är klart att del är osunda konkurrensförhällanden inom konsultbranschen som har medfört detta. Den konsultfirma som inte ställer upp pä dagens stressande villkor blir helt enkelt av med jobbet. Det är en konkurrens på byggherrarnas och arbetsköparnas villkor - fördärvlig för alla dem som skall bruka miljöerna, och fördummande för de professionella i planeringen! Längre planeringstider, med tillräckligt utrymme för de anställda både i arbetsmiljöerna och i konsultföretagen atl gemensamt tränga in i miljöproblemen och la fram alternativa lösningar är en förutsättning för förbättring av arbetsmiljöerna.

Tystnadsplikten, som åläggs skyddsombud, tjänar enbart arbetsköparna. Detta motverkar också ett aktivt skyddsarbete bland de anställda. Den bästa formen för att uppnå bättre arbetsmiljö är att det egna kun-skapandet och den egna aktiviteten ökas. För att en mängd uppgifter

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbelsmiljölag, m. m.

100

skall kunna hemlighållas motarbetas alltså ett effektivt skyddsarbete!

Låt oss bara ta som exempel frågan om skäroljorna, som nu debatteras mer än någonsin tidigare. De stora oljebolagen tillverkar skäroljor, som de påstår inte innehåller några farliga ämnen. De vägrar t. o. m. alt ange någon innehållsförteckning över de ämnen som ingår i dessa. De gör detta enbart för alt kunna fortsätta profitjakten. De gör del därför att inte ryktet om farligheterna skall komma ut och ämnet därigenom skall kunna stoppas. Det som påstås i propositionen om tystnadsplikten, alt den är lill för att slå vakt om patent eller liknande, är bara undanflykter. Det finns ingen anledning att tro alt del ena oljebolaget inle vel vad del andra har i sina produkter. Och även om de inte visste det, är delta ointressant när del gäller att förbättra arbetsmiljön. Med tystnadsplikt för skyddsombudet kan inte alla anställda informeras om innehållet och farorna.

Tystnadsplikten har alltså lill uppgift att skydda arbetsköparna och drabba de anställda genom sämre arbetsmiljöer. Det är också av den anledningen som vi säger nej till denna del.

Sanktionssystemel som föreslås av regeringen har inte till syfte all skärpa förhållandena förde försumliga arbetsköparna. Det skrämmer inte heller dem som i stor eller liten utsträckning försöker undandra sig de åtgärder som behövs för all uppnå en så riskfri arbetsmiljö som möjligt.

Erfarenheterna från tidigare lagstiftning visar att sanktioner enbart mot fysisk person inle räcker lill. Dessa sanktioner skall givetvis ligga i botten, men det måsle också till sanktionsmöjligheler mot den juridiska personen. Del kan inle fortsätta som det varit tidigare - atl arbetsköpare underiäier atl kosta pä skyddsåtgärder och chansar på att det går ändå. Det måste finnas sanktioner som gör att det inte skall vara ekonomiskt lönsamt att fuska - del skall i stället vara direkt olönsamt. Sanktionerna har givelvis ingen primär uppgift. Det primära är makten hos skyddsombuden och facket, och det egna kunskapandet och den egna aktiviteten. Men med det ekonomiska system som vi har måste även kännbara ekonomiska straff kunna utdömas. Det är i de flesta fall del enda som hjälper mot kapitalet. Eller, för atl citera ett uttalande av en person som numera sällan syns här i riksdagen, vår nuvarande statsminister Thorbjörn Fälldin, när det gällde atl höja böterna för dem som tvingas gä ut i s. k. vild strejk: "del ska svida i skinnet". Låt del svida i skinnet på de arbetsköpare som underiäier all följa målsättningen atl skydda liv och hälsa under ett helt liv!

Herr talman! Jag vill sluta med att bara kort kommentera vad Per Ahlmark påvisade i sin inledning. Han sade all en mängd olika faror och brister föreligger, och han nämnde faror som smyger sig på de arbetande. Han sade att alla de exempel han räknade upp ändå bara var axplock. All de här exemplen enbart är snökorn på den synliga delen av ett isberg kan vi, Per Ahlmark, vara överens om. Men alla dessa faror för arbetarnas liv och hälsa finns trots alt lagstiftningen sedan 1949 har sagt atl arbete för säkrare miljö skall ske i samverkan - samverkan

mellan arbetare och arbetsköpare, samarbete mellan arbete och kapital. Detta bevisar att för alt få någon egentlig förbättring av arbetsmiljön måsle maklen ges åt de anställda och deras företrädare, kunskapande hos de anställda understödjas, forskningen för de anställda som part möjliggöras och en del av kapitalets makt las därvid.

I inledningen förklarade också Per Ahlmark alt begränsningskungörelsen från i somras inte skulle gälla arbetarskyddsverket. Men redan den gamla skrivningen motarbetar en verkligt förbättrad arbetsmiljö, och den skrivningen kommer nu alt fortsätta atl gälla.

Jag yrkar bifall lill samtliga motioner från vänsterpartiet kommunisterna.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

KJELL NILSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! 1 början av sill anförande ägnade sig Tommy Franzén åt ett angrepp mot socialdemokratin. Han menade alt vi har gjort upp med borgarna i denna fråga.

Man måsle undra av vilken anledning flera av vpk:s talare här i dag har kritiserat socialdemokraterna så hårt för att vi har kunnat förbättra ett liggande förslag - en proposition - om bättre arbetsmiljö för människorna. Det måste vara därför all man är besvärad över att socialdemokraterna har hafl denna möjlighet. Man hade helst sett all vi inte hade haft den. Man hade hellre velat att del skulle vara en sämre arbelsmiljölag för de anställda ute i företagen än erkänna all vi kan påverka detta förslag.

Jag vill också gärna understryka alt arbetsmiljöutredningens belänkande ligger till grund för socialutskottets betänkande och att utredningens förslag har blivit tillgodosedda i utskottels belänkande. Del måste väl innebära att detta gynnar arbetarrörelsen och arbetarna i vårt land.

Det är verkligen beklämmande all Tommy Franzén, som är facklig förtroendeman, står här i kammaren och säger att skyddsombuden inle har någon makt - att han vill vilseleda skyddsombuden i stället för att erkänna att de har en verklig makt och all de skall utnyttja den. Den finns, Tommy Franzén!

TOMMY FRANZÉN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Nej, det är inte på del sättet all vi är besvärade över att inte ha kunnat vara med i utskottsbehandlingen och påverka den. Vad som möjligen är besvärande - men inle för mig utan för Kjell Nilsson och hans partikolleger - är att socialdemokraterna inte har kunnat ställa eU förslag som ger skyddsombuden och facket reella möjligheter att verka för en förbättrad arbetsmiljö.

Jag har inle förnekat att del finns positiva bilar i propositionen. Men vi har inte heller fåll något svar från tidigare talare - vare sig Ivar Nordberg eller någon annan-om vilka medel som den nya lagstiftningen egentligen ger för atl skyddsombuden skall få den möjlighet som Kjell Nilsson pratar om, nämligen all skapa förutsättningar för att man inte skall be-

101

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

höva slås ut eller för att man inte skall behöva vara försökskanin när nya ämnen förs in på arbetsmarknaden.

Det är riktigt alt jag är facklig företrädare - och jag är också skyddsombud. Jag skulle kunna berätta för Kjell Nilsson vad som dagligen sker och vad som hände senast för några veckor sedan inom detta område när en kamrat lill mig, också skyddsombud, försökte få arbelsmiljöför-bältringar - det gällde ombyggnad av LO-huset, som BPA nu håller på med - och hur de försöken strandade, när han inte kom någonslans. Jag skulle kunna räkna upp mänga sådana exempel, men jag skall av vissa skäl inte göra det här.

Skyddsombuden har makt att stoppa ett arbete om de kan påvisa att omedelbar eller allvarlig fara föreligger. Men när det gäller all denna smygande ohälsa, alla dessa nya ämnen som kommer över oss - lösningsmedel, epoxi i målarfärger osv. - har skyddsombuden inte någon makt atl sälla emot. Del är sådan makt som vi från vänsterpartiet kommunisterna vill föra in - inte att vi skall samarbeta med arbetsköparna och be dem atl avstå frän dessa medel.

KJELL NILSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Vi slår fast i ulskottsbeiänkandet att sådan verkan som kommer först senare inryms i bestämmelserna.

Jag skulle också vilja säga till herr Franzén att vi har goda kontakter med den fackliga arbetarrörelsen. Detta förslag har inte enbart kommit från den politiska arbetarrörelsen ulan också från fackliga företrädare, som har tyckt atl del är ett bra förslag. Det framgår väl också av att grunden för detta är utredningens belänkande, där ju fackliga företrädare, kunniga i dessa frågor, har anfört sina synpunkter.

Jag vågar påstå att arbetare och tjänstemän i detta land litar pä socialdemokraterna - att vi för deras talan på ett riktigt sätt. Det visar de allmänna valen, herr Franzén, och det visar även de fackliga valen i vårt land.

102

TOMMY FRANZÉN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Ja, det gäller tydligen arbetsköparna också, när socialdemokraterna ställer upp på borgarnas sida i arbelsmiljölagsliftningen.

Frågor som förts fram frän fackföreningarna har det ju inte tagits hänsyn lill, Kjell Nilsson. Närdet gäller sanklionsbeslämmelserna i ulskollels förslag och i propositionen tas bara upp sanktionsmöjligheler mot fysisk person. Den fråga som vi har fört fram - om möjligheter att bötfälla juridiska personer - hade en mycket framskjuten ställning i den arbetsplatsremiss som förekom med anledning av arbetsmiljöbeiänkandei. Men detta har inle här framlagils, och den delen, Kjell Nilsson, har ni tydligen också helt glömt bort.

Jag skulle vilja la ett annat sådant exempel som jag hastigt berörde i min inledning. Det gäller planeringen, möjligheterna för de anställda och för skyddsombuden att motverka dessa faror som del här gäller.

De anställda arkitekterna vill ha kontakt med de fackliga organisationerna. De har alldeles för kort tid för alt kunna projektera nya fasligheter, nya industrihus m. m. Arkitekterna finner inte arbetet meningsfullt, eftersom det måste ske så snabbi att de inte har någon möjlighet att la hänsyn till andra synpunkter än arbetsköparnas-besiällarnas.

Det här är ett problem för arkitekterna, eftersom de som sagt vill ha kontakt med de fackliga organisationerna, i första hand på byggområdet, för alt på så sätt kunna gå till samlad aktion för att få en mera långsiktig planering. Därmed skulle också de som skall bygga husen kunna ge sin syn pä saken. Inle minst söker de naturiigtvis komma i förbindelse med de grupper som sedermera skall arbeta i de ifrågavarande lokalerna.

Men vad har hänt? Hela den kapitalistiska produktionsprocessen driver rationaliseringar och förkortningar av tidsplanen på ett sådant sätt att de här frågorna i verkligheten inte kan följas upp. Det är bara ett av många exempel som gör att vi ställer oss oerhört skeptiska till den linje som Kjell Nilsson företräder.

Frågan om tillträde till arbetsplatserna, som las upp i arbelsräliskom-mitténs förslag, har inte alls kommenterats av utskottet. Man har bara hänvisat till kommiiiéförslaget. Här finns det emellertid en jävsregel, som är ytterligt anmärkningsvärd. Den lyder: "Det är således olämpligt att anlita forskare, som har eller företräder ett väsentligt ekonomiskt intresse som kan strida mot arbetsgivarens intressen." Och säg mig den forskning för arbetstagarna som inte strider mot arbetsgivarens ekonomiska intressen!

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

INGEMUND BENGTSSON (s):

Herr talman! Del kan ju verka underiigl med sä många inlägg i ett ärende, där utskottet har lämnat oss ett enhälligt betänkande. Men frågan om att förbättra vår arbetsmiljö är så viktig att jag trots det enhälliga betänkandet vill göra några påpekanden, inte i syfte att polemisera mot vare sig statsrådet eller utskottet utan i första hand för alt stryka under vikten av att den föreslagna lagen får det materiella stöd som fordras för all del inle enbart skall bli vackra ord på ett papper - med andra ord att riksdagen anvisar erforderliga resurser för att vi skall kunna leva upp lill lagens anda.

Hur arbetsmiljön ser ut är ju av mycket stor betydelse, eftersom så många människor tillbringar en stor del av sin vakna tid på arbetsplatsen. I begreppet välfärd måste därför en god arbetsmiljö ingå som en viktig beståndsdel. Jag vägar påstå all arbetsmiljön inte har följt med i den standardutveckling som samhället i övrigt har genomgått. Det måsle vi erkänna.

Författaren Sven Lindqvist har påvisat detta med en lika enkel som genial liknelse. Han ber oss föreställa oss att man bygger bostäder efter samma principer som man bygger industrier. Det skulle betyda alt vi levde i stora öppna bostadshallar, där hundratals människor bor, lagar mat, äter, sover och läser läxor - bara åtskilda genom några halvt ut-

103

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

104

suddade färgmarkeringar på betonggolvet. Ingen människa skulle drömma om atl föreslå atl bostäder utformas på det sättet.

Visst har del skett och sker förbättringar gradvis av industriarbels-platsernas miljö, men fortfarande stämmer den bild som Sven Lindqvist tecknat med den verklighet som alltför många människor dagligen upplever.

Det är alltså mycket som återstår alt göra, innan levnadsstandarden under arbetstiden blir likvärdig med levnadsstandarden under fritiden. Arbelsmiljöpolitikens omedelbara uppgifter är naturligtvis främst atl undanröja de omedelbara riskerna för liv och hälsa på arbetsplatsen. All myckel återstår att göra i de avseendena framgick med all tydlighet av arbetsmarknadsrninisterns anförande, där han med statistiska uppgifter belyste situationen på arbetsmiljöområdet. Men vi måste naturligtvis också i ökad utsträckning ta itu med de anställdas berättigade krav på att inle bara få ofarliga arbetsmiljöer ulan också trivsamma sådana, lika väl som vi måste tillgodose kravet pä att arbetet organiseras så alt del kan upplevas som meningsfullt och givande.

Arbetet för att få en bättre arbetsmiljö är en stor och central del av den reformering av arbetslivet som vi inom arbetarrörelsen har gjort till en av 1970-lalels stora huvuduppgifter. Arbetsmiljöfrågan hör ju intimt samman med arbetslivets demokratisering. Det är endast genom medinflytande som löntagarna kan få möjlighet atl utforma arbetsmiljön i enlighet med sina önskemål.

Huvuddelen av arbetet på alt förbättra arbetsmiljön bedrivs av skyddsombuden när de på uppdrag av sina arbetskamrater kräver och genomdriver förbättringar på de enskilda arbetsplatserna. Den politiska uppgiften är vår, och den består i atl skapa de förutsättningar som skyddsombuden behöver för att lyckas i detta arbete. För detta krävs en fortlöpande reformverksamhet och en ökning av tillsynsmyndigheternas resurser.

Arbetet med att reformera arbetsmiljölagstiftningen påbörjades 1970 då arbetsmiljöutredningen tillsattes. Utredningens första delbetänkande avlämnades i december 1972. Efter en remissomgång, där fackförbunden anordnade en brett upplagd rådslagsverksamhel bland skyddsombud och andra medlemmar, genomfördes den revision av arbetarskyddslagen som trädde i kraft den 1 januari 1974. Lagändringen innebar bl. a. alt skyddsombuden fick kraftigt vidgade befogenheter. Utredningens slutbetänkande, som avlämnades i januari 1976, sändes ut på en liknande arbels-platsremiss bland LO:s och TCO:s medlemmar. Enligt planerna skulle den nya lagen träda i kraft den 1 januari 1978, men olyckligtvis medförde regeringsskiftet ett halvårs försening av denna viktiga reform.

1 huvudsak har departementschefen följt utredningens förslag då han utformat sin proposition till ny arbetsmiljölag. Del finns all anledning att ge honom ett erkännande för delta och för det arbete han av allt att döma har fått lägga ned pä att övertyga alla sina regeringskolleger om att ge lagen den utformning den har fått. I alla de fall där arbets-

marknadsminisiern lägger fram förslag i syfte att förbättra arbetsmiljön kan han påräkna vårt fulla och helhjärtade stöd.

Del fanns i propositionen vissa formuleringar som enligt vår mening behövde justeras och förtydligas för atl den nya lagen fullt ut skulle fylla sill syfte. Efter ett myckel intimt samråd med löntagarnas organisationer inlämnade vår riksdagsgrupp en motion, som angav vilka förändringar och förtydliganden som enligt vår mening behövdes för all ge lagen full genomslagskraft. Glädjande nog har utskottet i så hög grad tillmötesgått de fackliga krav som framförts genom vår parlimolion att ett enhälligt utskottsbetänkande kunnat komma till stånd. Delta är kanske det bästa beviset för den styrka som de fackliga kraven på en bättre arbetsmiljö har i dag.

Vid mina kontakter med skyddsombud och andra fackliga förtroendevalda på olika nivåer märkte jag alt man var allvariigt oroad över ett avsnitt i propositionstexten, del avsnitt som handlar om regeringsprövning av föreskrift. De skyddsombud jag träffade har ingenting emot att arbetarskyddsstyrelsens verksstyrelse genom majoritetsbeslut kan hänskjuta en fråga till regeringen, men de var starkt oroade över alt departementschefen i propositionstexten tolkade delta så atl en minoritet i verksstyrelsen skulle kunna få till stånd all en fråga underställdes regeringen. Där menade de fackliga företrädarna - enligt min mening med rätta - all formuleringen i propositionen inte gav någon riktig garanti mot atl en minoritet skulle kunna använda underställningsförfarandet för all förhindra eller fördröja tillkomsten av angelägna förbättringar av arbetsmiljön.

Nu sägs i utskottsbetänkandet klart ifrån att oenighet inom verksstyrelsen inle automatiskt får leda till att frågan underställs regeringen. Vidare understryker utskottet atl underslällningsförfarandet inte får leda till all angelägna föreskrifter försenas. Enligt min mening innebär utskottets uttalande ett tillräckligt klargörande av att beslut i verksstyrelsen om eventuell underställning, liksom beslut i andra frågor, skall fattas med enkel majoritet.

Även på ett flertal andra områden har utskottet tagit lill vara de synpunkter som framförts i den socialdemokratiska parlimotionen. Det gäller t. ex. alt ersättningen för den regionala skyddsombudsverksamheten skall byggas ut till full kostnadstäckning, vilket är bra, atl arbetsgivare som gör ansökan eller anmälan i miljöskyddsärende skall bli skyldig alt underrätta skyddsombud eller facklig organisation, vilket också är bra, samt att en utredning tillsätts för att samordna arbetsmiljö- och arbetstidslagarna och att denna utredning också får lill uppgift att utreda frågan om dygnsmaximering av arbetstiden, vilket är bra.

Det är också viktigt all utskottet uttalar att arbetarskyddsverket har en skyldighet atl i sill arbete med gränsvärden och andra föreskrifter utgå från den i vår parlimolion formulerade principen att alla arbetstagare - oavsett kön - skall ha tillgång lill alla arbeten i arbetslivet. För jämlikheten mellan kvinnor och män är detta av avgörande betydelse.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

105

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

106

Vi kan naturiigtvis aldrig godta att man försöker lösa arbelsmiljöproblem genom något slags sortering av arbetstagarna efter kön eller efter andra grunder. Ett sådant urval av arbetstagare kan i likhet med personlig skyddsutrustning på sin höjd accepteras som en nödlösning på kort sikt medan man arbetar intensivt med alt förbättra arbetsmiljön.

Under de senaste åren har det emellertid på olika håll i väriden framkommit oroväckande tendenser till att vilja lösa arbetsmiljöproblemen genom en sådan sortering av människor. Under mitt besök i USA i oktober uppdagades del atl ett ämne - DBCP - som används i ett kemiskt industri förelag bevisligen ger upphov till sterilitet hos män. Men en företrädare för företaget som intervjuades i TV var inte särskilt bekymrad. Han tyckte att problemet kunde lösas tillfredsställande genom alt man anställde äldre män eller sådana män som inle var intresserade av att skaffa sig barn! Kommentarer är helt överflödiga.

Del västtyska fabriksarbelareförbundel har nyligen avslöjat att en stor västtysk kemikoncern har två särskilda avdelningar där endast personer som är äldre än 45 år blir placerade. På dessa avdelningar arbetar man med starkt cancerframkallande ämnen under bristfälliga arbetshygieniska förhållanden. 45-årsgränsen skall ses mot bakgrund av att det i regel lar minst 20 år från den första kontakten med ett cancerframkallande ämne lill dess all cancern bryter ut. Med 45-årsgränsen har man alltså åstadkommit ett ganska gott skydd mot risken alt någon av arbetarna på dessa avdelningar skulle få cancer innan de går i pension.

Så cyniska urvalsmetoder som dessa skulle nog ingen våga föreslå i Sverige, men vi bör vara pä vår vakt så att dessa tankegångar inte ens i uttunnad form får påverka vårt arbete med arbetsmiljöfrågorna. Det är angeläget att utskottets uttalande i denna fråga följs upp i arbetar-skyddsverkels arbete med föreskrifter och gränsvärden och även i dess allmänna information och rådgivning om hur arbetsmiljöproblemen bör lösas.

Vi måste med all kraft angripa de kemiska arbetsmiljöriskerna. För att kunna göra delta måsle vi åstadkomma en bättre produktkontroll. I vår parlimolion har vi krävt en översyn av produklkonlrollens organisation, och det gör vi trots att vi själva har föreslagit inrättandet av nämnden. Men tanken var atl den skulle ses över när den hade varit i funktion en tid. Produklkonlrollnämnden måste få en sådan ställning och sädana resurser atl vi får till stånd en avgörande förbättring av kontrollen av hälso- och miljöfariiga ämnen.

Del är med tillfredsställelse jag noterar att utskottet tillstyrker värt krav på en sådan översyn av produktkontrollens organisation. Jag hoppas all denna översyn kommer atl ske snabbt. Målet måste vara att få till stånd den produktkontroll som motsvarar de berättigade krav från fackligt håll på en långt utbyggd verksamhet som bl. a. innefattar förhandskontroll av nya kemiska ämnen.

När riksdagen har antagit förslaget lill ny arbetsmiljölag har vi tagit ett viktigt steg i arbetet för en bättre arbetsmiljö. Men vårt ansvar för

den reformerade lagstiftningen är därigenom inte avslutat. Det gäller nu all se till att den nya lagen fungerar i praktiken. Ökade krav ställs i den nya lagstiftningen på yrkesinspektionen. Inspektionsverksamheten därifrån måste utvidgas och intensifieras. Arbetarskyddsstyrelsen måste få resurser bl. a. till att i raskt tempo få fram de föreskrifter som behövs på olika områden i arbetslivet. Särskilt angeläget är det att flertalet av de nuvarande anvisningarna utan dröjsmål omarbetas till föreskrifter. Annars flnns det risk atl regler på områden som sedan länge är reglerade får lägre status än de nya föreskrifter som utarbetas. Resurserna för förhandsgranskning måsle byggas ut, sä atl lagens intentioner på detta område kan fullföljas. Den arbelsmedicinska avdelningen vid arbelarskyddsstyrelsen behöver också förslärkas.

För alla dessa och andra angelägna uppgifter på arbetarskyddsomrädet måste resurser ställas till förfogande trots det kärva budgetläget. Vi har fåll ett bra förslag lill arbetsmiljölag - nu gäller det atl se lill att vi får de resurser som behövs för att avsikterna bakom denna lag skall kunna förverkligas i praktiken. Jag hoppas att arbetsmarknadsministern kommer med förslag lill upprustning av sådan omfattning att dagens enighet kan vara bestående, även när vi får se det förslaget. Att i tider som kräver slatsfinansiell äterhållsamhel göra nedskärningar i samhällets åtaganden på arbetarskyddets område vore ett av de mest utpräglade sätten all lägga bördorna på dem som redan har det sämst ställt.

Herr talman! Jag ber också att fä yrka bifall till det enhälliga utskottets betänkande.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbelsmiljölag, m. m.

BIRGITTA JOHANSSON (s):

Herr talman! Det är med anledning av motionen 359 om förbättrad arbetsmiljö för kyrkogårdsarbetare som jag har begärt ordet. Vi motionärer vill i den motionen hävda allas rätt lill en bra arbetsmiljö, och även Svenska kommunalarbetareförbundet och LO menar att också mindre grupper inom det stora kollektivet skall ha samma rätt som andra till en bra arbetsmiljö.

Vi vill inte att någon arbetare skall behöva sakna tillgång till dricksvatten, ivättmöjligheter och toalett. Det är enligt vår mening helt oacceptabelt. Kommunalarbetareförbundets representanter har diskuterat dessa missförhållanden med arbetsgivaren, i detta fall församlingarnas representanter, och har fått lill svar att det finns alldeles för få skattebetalare i församlingen och därmed för små ekonomiska resurser för att man skall kunna klara kraven på en god arbetsmiljö för de anställda.

Inom den privata företagsamheten har del skapats möjligheter för företag som inte avsatt medel till arbetsmiljöfonder att uppta förmånliga lån till arbetsmiljöfdrbättrande åtgärder. I motionen anvisade vi en lösning i samma riktning när det gäller kyrkogårdsarbelarna, nämligen lån ur kyrkofonden, för all man därmed skulle kunna ge denna grupp arbetare en bättre arbetsmiljö.

Svenska kommunalarbetareförbundet har inom sina avdelningar utsett

107

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbelsmiljölag, m. m.

regionala skyddsombud för all bevaka miljön på arbetsplatserna inom församlingarna. Vid de skyddsronder som dessa skyddsombud har gjort har det visat sig alt del finns stora brister i vad gäller au följa arbetarskyddslagen.

Utskottet säger sig vilja slå fast alt de krav på en god arbetsmiljö som arbetstagarna äger ställa med stöd av den nya arbelsmiljölagsliftningen självfallet kommer all kunna ställas av den här angivna arbets-tagargruppen med samma rätt som av andra grupper. När det gäller vårt konkreta yrkande vill utskottet framhålla att frågan behandlas i stal-kyr-ka-utredningen, där man diskuterar den svenska kyrkan och de framtida förhållandena stat-kyrka. Enligt vad ulskotlet inhämtat kommer utredningens förslag alt läggas fram i början av nästa är.

Med anledning av de uppgifter som utskottet inhämtat kommer jag därför inte att ställa något yrkande med anledning av motionen, ulan jag vill lacka utskottet för alt motionen har fått en positiv behandling. Men blir det när slat-kyrka-utredningens förslag kommer trots allt ingen snar lösning av frågan om kyrkogårdsarbetarnas arbetsmiljö, så får vi anledning all återkomma motionsvägen, för det skall väl inle behöva gå så långt innan åtgärder vidtas alt de regionala skyddsombuden får överväga att uteslänga berörda arbetare från deras arbetsplatser.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

108

KARL HALLGREN (vpk):

Herr talman! Från vänsterpartiet kommunisternas sida har dels Tommy Franzén, dels Lars-Ove Hagberg framfört det mesta vad gäller de huvudkrav som vänsterpartiet kommunisterna har rest i anledning av förslaget lill arbetsmiljölag. Jag kommer all beröra tre frågor som inle har tagits upp i tidigare resonemang och som redovisats i motionerna 706 och 986 samt i yrkande 12 i motionen 1676.

Jag skall börja med all behandla motionen 706, där vänsterpartiet kommunisterna på nytt tar upp kravet alt förbud mot enmansarbele och en-mansbetjäning på godståg och expressgodslåg skall tas in redan från början i kommande arbelsmiljölagstiftning.

Lokförarna är en arbetarkategori som utsätts både för fysisk och psykisk press.

Lokföraren har ansvaret för lokels drift, för all säkerhetsbestämmelserna följs och för att del gods som fraktas kommer fram på ett riktigt säll. Godstågen framförs oftast nattetid oavsett väderleksförhållandena. Om något skulle hända med lasten eller loket är del lokförarens uppgift att försöka klara upp situationen. Först måsle han söka rätt pä eventuella fel och sedan försöka avhjälpa dem. Del för med sig stora olycksfallsrisker. All på en isig banvall avhjälpa eventuella fel, att rätta till last som förskjutit sig e. d. är förknippat med stora risker i arbetet.

Lokförarens möjlighet till kontakt med SJ eller annan myndighet är

också utomordentligt dålig. Föraren kan få gå upp till en halv kilometer för all nå en telefon. Om han skadar sig och blir liggande upptäcks det inte förrän man märker alt tåget inte kommer i rätt lid. Först då börjar sökandel efter tåget och lokföraren. Men då kan det vara för sent, om föraren t. ex. skadat sig allvarligt eller drabbats av sjukdom som kräver omedelbar läkarvård.

Del är därför befogal alt enmansbeijäningen förbjuds med del snaraste. Utskottet förutsätter att denna fråga kommer atl följas upp med eventuella föreskrifter. Men del är en nackdel med alt man inte redan nu fört in bestämmelser härom i arbetsmiljölagen. Det föreligger nu stor risk för alt det dröjer ytterligare år innan denna olägenhet för lokpersonalen kan elimineras.

I motionen nämner vi också andra likvärdiga arbetargrupper som utsätts för stora risker i arbetet just på grund av att man arbetar ensam. Det förhållandel råder exempelvis inom skogs- och jordbruket och när del gäller vissa transporter, speciellt av farligt gods. Där krävs det naturiigtvis minst två personer för alt man skall kunna ordna undsättning i händelse av att det inträffar något allvarligt. Ensamarbete vid lossning och lastning av fartyg är också helt jämförbart. Det förekommer ofta all en sluveriarbetare beordras att arbeta ensam på en kajplats eller i ett lastrum. Det är en förändring som den hårda rationaliseringen drivit fram. Stuveriarbetet är riskfyllt i sig, och det är befogat att man inte arbetar ensam i händelse av att del inträffar allvarliga olyckor där undsättning omedelbart behövs. Det finns också andra arbetargrupper som har helt likartade förhållanden;jag tänker på sådana som har tungt kroppsarbete jämförbart med skogs- och stuveriarbete. De grupperna har helt ställts utanför resonemanget huruvida man skall få jobba ensam eller inte. Del borde redan från början ha tagils in i den nya lagen alt del alltid bör finnas tvä man på ett arbetsställe när del gäller sådana jobb.

I motionen 986 tar vi upp kravet på att arbetarskyddsbestämmelser och förteckningar över skadliga ämnen skall översattas till invandrarspråken. Del är en stor brist att arbetarskyddsstyrelsens anvisningar för olika branscher inle översätts lill de vanligaste invandrarspråken. Lika viktigt är del att lokala skyddsanvisningar, som i vissa fall förekommer på större arbetsplatser, översätts till förekommande invandrarspråk. Det är ett rättmätigl krav som måsle tillgodoses så snart som möjligt.

Utskottet hänvisar lill vissa uttalanden i propositionen och anser atl dessa uttalanden är tillräckliga. Vad sägs nu om detta i propositionen? Ulskotlet hänvisar bl. a. lill att "Varningsskyltar och liknande måste vara begripliga även för utländska arbetstagare, och bruksanvisningar för användning av tekniska anordningar och hantering av farliga ämnen måsle vid behov finnas på invandrarspråken."

Vi anser alt del alltid föreligger behov av alt alla skyddsföreskrifter finns översatta till de för arbetsplatsen aktuella invandrarspråken. Invandrarna måste ha samma möjligheter alt skydda sig mot olycksfall och ohälsa på arbetsplatserna som vi själva. Invandrarna måste också

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

109

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

110

ha samma möjlighet som vi har all hävda sin rätt enligt skyddsanvisningar och skyddsföreskrifter som finns på det lokala planet. Del är en fråga som inte får dribblas bort med svepande uttalanden som "om behov föreligger" eller liknande.

Många arbetsköpare hävdar att del skulle bli för kostsamt att översätta skyddsanvisningar och lokala skyddsföreskrifter till invandrarspråken. Men enligt vår uppfattning är sådana avväganden helt förkastliga och borde naturiigtvis inte fä förekomma. Varje företag måste helt enkelt ha skyldighet atl framställa skyddsföreskrifter på invandrarspråken. Arbetarskyddsstyrelsen borde ges i uppdrag atl översätta alla anvisningar som ges ut lill de vanligaste invandrarspråken. Kostnaderna härför, både för arbetarskyddsstyrelsen och för förelag, borde i sådana här ärenden kunna bestridas med medel ur arbetsmiljöfonden.

Del är rättmätiga krav, som inte kan förbises eller viftas bort. De måsle helt enkelt tillgodoses med det snaraste.

I motionen 1676, yrkande 12, tar vänsterpartiet kommunisterna upp frågan om icke kollektivavtalsslutande facklig organisations rätt att utse skyddsombud och rätt till representation i skyddskommittéer. Kraven innebär atl facklig organisation som inte är kolleklivavtalsslulande men ändå företräder en betydande del av de anställda pä en arbetsplats skall ha laglig rätt all på samma villkor som den kpllektivavtalsslulande organisationen företräda sina medlemmar i skyddshänseende. Med andra ord: kravet gäller likhet inför lagen.

Liksom utskottet anser vi alt den kolleklivavtalsslulande fackliga organisationen skall representera de anställda i skyddsfrågor. Men vi har ansett alt det måste ställas krav också på sådana organisationer. En sådan organisation bör enligt vår mening åtminstone företräda en tredjedel av de anställda. Och vi anser att organisation som inte är kolleklivavtalsslulande skall företräda två tredjedelar av de anställda för atl kunna hävda all den uppfyller lagens föreskrifter när det gäller tillsättande av skyddsombud.

Utskottet påpekar att "det är naturligt atl kolleklivavtalsslulande organisation, som lagil på sig ansvaret för utvecklingen i olika avseenden, även har ansvaret för arbelarskyddsfrågor". Ja, andemeningen i denna skrivning kan man instämma i. Del är bara del att förhållandena i många fall inte alls är sådana. I de svenska hamnarna är förhällandet atl del är de icke kollektivavtalsslutande organisationerna som helt står för den fackliga verksamheten. Det enda som dessa organisationer inte slår för är undertecknandet av det kollektiva riksavtal som gäller. Men tolkningen och tillämpningen av detta avtal sköts av den icke kollektivavtalsslutande •organisationen.

Det är egendomligt att ha lagar som reglerar förhållandet mellan arbetsköpare och arbetare men som i den praktiska tillämpningen måste åsidosättas. Så är det med den hittills gällande arbetarskyddslagen, som nu skall ersättas av arbetsmiljölagen. I de flesta svenska hamnar måste man ta avstånd från lagbestämmelserna och ge den ickeavialsslulande

fackföreningen rätt att utse skyddsombud, huvudskyddsombud och också representanter i skyddskommittéerna, därför att den kollektivavlalsslu-tande fackföreningen inte har vare sig kraft eller tillräckligt med medlemmar för atl driva skyddsarbetet.

Jag vill bara ställa frågan: Hur skall då arbetsmiljölagens målsättning kunna uppfyllas? I 3 kap. 1 i stadgas nämligen: "Arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö." Om lagen i en annan paragraf utestänger representanter förde anställda, därför att den överväldigande majoriteten eller-som i många fall-alla anställda tillhör en icke avtalsslulande fackförening, vem skall man då samverka med? Vem skall företräda arbetarsidan i skyddskommittéerna, om det inle finns någon på arbetsplatsen som tillhör den kolleklivavtalsslulande fackföreningen eller om de få medlemmar som är anslutna till den kollektivavtalsslutande fackföreningen inte kan eller vill åta sig arbetarskyddsuppdrag?

Man kan bara konstalera att utskottei inle har satt sig in i dessa förhållanden. Det som nu kommer all beslutas av riksdagen innebär - om lagen inle skall åsidosättas - all de svenska hamnarna helt kommer atl sakna lokal skyddsverksamhet och organiserat skyddsarbete. Det är enligt vår mening både oklokt och oansvarigt. Därför borde vpk:s yrkande tillgodoses.

Vad som i annat fall återstår för hamnarbetarna är att på egen hand och i egna former bedriva skyddsarbetet. Något stöd i den nya lagen beträffande organiserandet och bedrivandet av skyddsverksamheten i hamnarna finns inte. Både de borgeriiga representanterna och socialdemokraterna måste väl inse all det är en allvarlig brist i denna lagstiftning, som berömts av både borgare och socialdemokrater.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

BIRGER NILSSON (s):

Herr talman! Riksdagen skall om en stund besluta om en ny arbetsmiljölag. Utskottels förslag är ambitiöst och väl underbyggt. Bestämmelserna skärps och nya arbetsplatser förs in under lagens tillämpningsområde. Den nya lagstiftningen är att hälsa med största tillfredsställelse.

Del kommer alt ställas ännu större krav på bl. a. yrkesinspektionen och dess olika distrikt, när lagstiftarnas intentioner skall omsättas i det praktiska livet. Inspektion, rådgivning och information måsle förbättras, kontakterna med arbetsplatserna, skyddsombuden, skyddskommittéerna och arbetsgivarna måste byggas ut.

I propositionen uttalades att varje inspektionsdistrikt i princip bör omfatta ett län. Så är som bekant inte fallet. I några fall är distrikten fortfarande större än länet.

I motionen 1976/77:1672 har mina medmotionärer och jag föreslagit att Jämtlands län fr. o. m. budgetåret 1978/79 skall utgöra ett eget distrikt inom yrkesinspektionen. Bakom motionen står en rnyckei bred opinion - en enig fackföreningsrörelse i länet understödd av LO-distriktei i Mel-lannorrland, en enig folkopinion och, som jag hoppas, även de borgerliga

111

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbelsmiljölag, m. m.

partierna i länet.

Ända sedan 1971 har vi med den fackliga rörelsen i spetsen tryckt på genom olaliga uppvaktningar, skrivelser och motioner i denna fråga. Motiveringen har varit näringsstrukturen och de långa avstånden inom Härnösandsdislriklel. Jämtlands och Västernorrlands län utgör nu tillsammans ett inspektionsdistrikt med säte i Härnösand. Yrkesinspektionen har sedan 1974 ett lokalkontor i Östersund. Avståndet mellan Östersund och Härnösand är 24 mil enkel resa. En stor del av inspektionens arbetsuppgifter och reseverksamhet i Jämtlands län sköts från Härnösand.

Lokalkontoret i Östersund är starkt underbemannal och har svårt atl hinna med de nödvändigaste arbetsuppgifterna. Efter den nya lagens ikraftträdande blir det givetvis ännu svårare, eftersom ökade arbetsuppgifter läggs på yrkesinspektionen. I vissa fall kan det röra sig om in-speklionsresor på mellan 90 och 100 mil lur och retur. En av yrkesinspektörerna i Härnösand berättade för mig atl när han gör sina inspek-lionsresor upp lill Jämtland och återkommer till Härnösand slår bilens vägmätare ofta på 120-130 mil. Var och en kan begripa att det inle kan vara bra alt yrkesinspeklörerna skall sitta i bilarna större delen av den lid som de skall ägna ål viktiga arbetsuppgifter.

Utskottei motiverar sitt avstyrkande med atl den nya dislriktsindel-ningen bör utvärderas och resultatet därav avvaktas innan beslut fallas.

Jag vill bara påminna om att när riksdagen voterade i denna fråga i mars 1976 ställde sig både centerpartiet och folkpartiet bakom ett tillkännagivande som innebar all Jämtlands län redan dä ulan ytterligare utredningar skulle bli ett eget yrkesinspeklionsdistrikt. Några av dem som röstade för denna motion sitter i dag i regeringen. De har kunnat påverka propositionsskrivandet och har tydligen ändrat uppfattning på denna punkt. Men jag hoppas verkligen alt övriga centerpartister och folkpartister i dag liksom 1976 ställer sig bakom den här motionen.

Del har nu gått ett och ett halvt år sedan vi senast voterade i denna fråga. Vi motionärer anser atl behovet av ett eget inspektionsdistrikt för Jämtlands län är så väl dokumenterat atl beslut kan fallas redan i dag.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill motionen 1976/77:1672.

112

ERIK JOHANSSON i Hållsla (c):

Herr talman! Miljöfrågorna är väl numera så genomdiskuterade alt del för allmänheten blivit klarlagt all grunden för god hälsa är en god miljö. Detta gäller inle minst vår arbetsmiljö. Jag avser all i mitt anförande beröra tobaksröken i arbetsmiljön. I socialutskottets betänkande 1977/78:1 lägger man inle ned så värst mycket arbete på den här problematiken. För ett problem av högsta dignitet anser i alla fall jag att det är.

Det har konstaterats all tobaksröken i sig själv är hälsovådlig. Dessutom är det ju sä, att då en person konfronteras med två eller fiera kemiska föroreningar som kanske anses relativt ofarliga var och en för

sig, kan de tillsammans utgöra en hälsorisk, en s. k. synergism. I detta sammanhang får tobaksröken den här förstärkande negativa effekten.

Om det nu var så enkelt att denna effekt drabbade endast de rökande, kunde man väl litet rätt säga, att del i så fall är deras ensak - detta trots att icke-rökaren över skattsedeln får vara med och betala sjukvärds-kostnader, extra städningskostnader m. m., som uppkommer på grund av rökning. Nu är del emellertid inte bara rökaren som drabbas, och därför måste rökaren solidariskt medverka till att icke-rökaren skyddas mot s. k. passiv rökning. Vi måste inse att det finns människor i vårt samhälle som av olika anledningar blir illamående eller rent av sjuka av tobaksrök, exempelvis personer som lider av allergier av olika slag, astmatiker eller migränkänsliga personer.

En undersökning som år 1975 gjordes av Länskommittén för hälsoupplysning visar också atl majoriteten bland de tillfrågade önskar en rökfri arbetsmiljö.

Man kan alltså konstatera att förståelsen för en rökfri arbetsmiljö finns. Det kommer an på lagstiftarna all besluta om lämpliga åtgärder i frågan. Vi som inte röker skall inte hoppas på någon snabb förändring till ett rökfritt samhälle, men vi bör utnyttja den goda vilja som finns hos tobaksrökarna atl på arbetsplatserna skapa möjligheter för icke-rökarna att slippa den passiva rökning de f. n. utsätts för, inte bara direkt under arbetet utan också på matraster, i hobbyrum osv. Menar vi allvar med att en god hälsa beror på en god miljö, måste vi, därest inle helt rökfria arbetsplatser kan skapas, se till att tobaksrökningen inom arbetslivet endast får förekomma i särskilda, avgränsade utrymmen.

Jag är besviken över all både utredning och utskott tagit så lätt pä den här frågan. Jag har, herr talman, inget yrkande men hoppas ändå att jag genom mitt inlägg fört frågan en bit framåt.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

SIVERT ANDERSSON (s):

Herr talman! I och med dagens behandling av förslaget lill ny arbetsmiljölag kommer vi att få en ny lag som innebär väsentliga förändringar i förhållande lill den nuvarande arbelarskyddslagen. Jag vill personligen uttrycka tillfredsställelse över att denna lagstiftning kunnat ske med ett så stort mått av enighet som framgår av utskollsbelänkandet.

Trots alt vi nu efter ett långt utredningsarbete som började 1969 får en ny lag är reformarbetet i vad det gäller lagstiftningen i arbetsmiljöfrågor långt ifrån avslutat. En hel del utredningsarbete pågår, och fler utredningar kommer att beställas av riksdagen här i dag. Del finns heller ingen anledning alt slå sig till ro med de åtgärder från lagstiftarnas sida som nu är aktuella.

Den nya lagens karaktär av ramlagstiftning innebär att stora krav kommer att ställas på samhället för att lagstiftningen skall kunna fyllas ut med de detaljregler som krävs för alt reglera de olika problem som finns i arbetslivet. De föreskrifter som i vid mening skall ge lagstiftningen kött på benen får inte försenas på grund av bristande resurser.

113

8 Riksdagens protokoll 1977/78:26-28

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

114

Kraven på en utbyggnad av arbelarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen tillhör därför de mest centrala avsnitten i del material vi i dag behandlar.

Bakgrunden till dagens arbetsmiljölag är den fackliga debatten från slutet av 1960-talel. Vid den tiden hade arbetarskyddsorganisalionen ett dåligt rykte.Skyddsombuden hade dåligt anseende beroende pä bristande möjligheter att ingripa. Den berömda samarbelsandan hade på intet sätt kunnat ge den kraft som behövs för atl lösa arbetsmiljöproblemen. Skyddskommittéerna kunde av samma skäl inte vara det instrument som är nödvändigt för att styra utvecklingen av arbetsmiljön i företagen.

Den första åtgärden blev därför att se till att vi fick en effektiv organisation för det lokala arbetarskyddet. Del framstod som fullkomligt klart alt skyddsombudens auktoritet måste stärkas. 1973 lades också ett förslag fram som gav skyddsombuden sioppräii i vissa situationer; jag syftar på 40 b S arbetarskyddslagen.

Denna lagbestämmelse innebar i ett slag att skyddsombudens ställning helt förändrades. De fick maktbefogenheter som var så klart utkristalliserade all det faktiskt chockade en del när del gick upp för dem. Skyddsombuden måsle efter detta respekteras inle bara för sina kunskaper och insatser ulan också för att de med maktmedel direkt kunde ingripa i trängda situationer. Arbetsgivarna tvingades att ta hänsyn till skyddsombuden. De hamnade oupphörligen i situationer där de måste göra som skyddsombuden krävde eller riskera att dessa utnyttjade 40b>j.

I dagens lagförslag föreslås en utvidgning av skyddsombudens möjligheter atl ingripa, genom uppmjukningen av begreppet omedelbar, samt av möjligheten atl ingripa vid ensamarbete. Beslutsordningen i skyddskommittéerna medverkar också till att stärka skyddsorganisationen. Genom beslutsordningen ges kommittéerna möjligheter att få en myn-dighelsprövning av de ärenden som faller inom yrkesinspektionens kompetensområde.

De här åtgärderna har stärkt den lokala skyddsorganisationen. Kritikerna mot de här reglerna målade upp en framlid där skyddsarbetet skulle komma att användas på ett otillbörligt sätt för alt sabotera verksamheten i syfte all uppnå andra resultat än de som gäller arbetsmiljön. Detta har naturiigtvis inte inträffat. Däremot måste med lillfredslällelse noteras alla fall där de här reglerna inneburit att skyddsombuden ingripit och uppenbarligen räddat liv, ibland i direkt strid med arbetsgivarens intentioner.

För alt arbetsmiljöarbetet skall bli effektivt är det nödvändigt att vi snabbi får fram föreskrifter frän arbelarskyddsstyrelsen. Därför är det utomordentligt värdefullt alt utskottet gör ett uttalande om underställningsförfarandet. Detta klargör, vilket inte framgår av propositionen, att en minoritet i arbelarskyddsstyrelsen inte kan driva en fråga lill prövning i regeringen. Del är utomordentligt värdefullt att propositionens skrivning här körs över; annars hade arbetsgivarrepresentanternas reservation i arbelsmiljöutredningen i sak gått igenom.

I sammanhanget måsle jag också understryka vikten av att arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter kan bli direkt slraffsanktionerade. Hittills har anvisningssysiemet fungerat så, atl de arbetsgivare - och de är många - som struntar i bestämmelserna utan vidare går fria från straffhol, såvida försummelsen inte går in under brottsbalkens regler. Delta är, som alla vel, utomordentligt ovanligt.

Nej, i stället syndar man på nåden. Det värsta som kan hända arbetsgivaren är att yrkesinspektionen ingriper med ett förbud eller ett föreläggande eller meddelar en anvisning. Det är först vid brott mot det av myndigheten utfärdade förbudet eller föreläggandet som straffhol enligt arbelarskyddslagen uppkommer. Genom atl nu införa direkta straffsanktioner i vissa föreskrifter kan vi stoppa arbetsgivares spekulationer i yrkesinspektionens bristande resurser på lillsynsområdet. Del är angelägel atl arbelarskyddsstyrelsen nu verkligen utnyttjar sin möjlighet att kraftfullt använda denna rätt i föreskrifterna.

Samtidigt är det nödvändigt atl möjligheten att använda straffavgifter mot juridiska personer klarläggs. Utredningen om ekonomiska sanktioner mot juridiska personer skall inom kort framlägga sina förslag. En snar komplettering av arbelsmiljölagen med sådana regler är utomordentligt angelägen.

Skärpningen i lagstiftningen närdet gäller kemiska preparat och ämnen är direkt nödvändig. Vi har ju upplevt hur stora förelag fullständigt ansvarslöst lagt ut farliga arbeten såsom legoarbeten till mindre företag där det är ännu mindre möjlighet att skydda de anställda. Föreskrifter om fariiga amen måste straffsanktioneras, så att chansningarna med de anställdas liv och hälsa upphör.

Det är med stor tillfredsställelse som jag noterar atl lagstiftningen öppnar möjligheter atl i vidare mån ingripa mot dylika missförhållanden. De nuvarande bestämmelserna är ju helt otillfredsställande. Hör bara hur man har formulerat punkt 4 i asbestanvisningen (nr 52 år 1975):

"Arbetsgivare bör till yrkesinspektionen anmäla arbete, som medför all arbetstagare regelmässigt utsätts för asbeslhaltigt damm. I anmälan bör anges antal arbetstagare, som är berörda av asbest. I fråga om tillfälligt arbete som medför kraftig exposition, t. ex. rivning av asbestisolering, bör anmälan likaledes göras och delta före arbetets igångsättning. Vid tveksamhet om anmälan bör göras eller ej rådfrågas yrkesinspektionen."

Den här anmälningsbesiämmelsen tillhör den typ av regler som arbetsgivarna mest bryter mot. Avsaknaden av ett allmängiltigt pliktbud inbjuder ju också till denna nonchalans. Nu öppnas alltså möjligheten att med stor kraft rensa upp i den djungel som råder på det här området i arbetslivet. Men för att detta skall kunna ske måste tillräckliga resurser sällas in från samhällets sida.

I den socialdemokratiska parlimotionen hemställs alt riksdagen begär att regeringen upprättar en flerärsplan för utbyggnaden av produklkonlrollnämnden med eget kansli. Den frågan kommer nu atl bli föremål för en särskild översyn. Jag finner detta ytterst angeläget och vill gärna

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

115

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

understryka behovet av en effektivt arbetande produktkonlrollorgani-sation.

Fackförbundet Metall avslöjade hur flygbensinen MC 77 skadade de medlemmar som arbetade med den. I dag kopplar vi samman frågan om MC 77 med de lösningsmedelsskador som vi har haft anledning att intressera oss för. Det var med anledning av skandalen med flygbensinen som vi började ställa frågor. Får man skador av alla lösningsmedel? Hur många typer av lösningsmedel förekommer inom förbundels verksamhetsområde?

Dessa frågor ledde fram lill alt förbundet genomförde en enkät till alla skyddsombud dels för all få reda på förekomsten av lösningsmedel och de av lösningsmedlen orsakade symtomen, dels för atl skaffa underlag för all sätta in forskare på olika delproblem. Överraskande nog möttes inte det här förslaget om undersökning särskilt välvilligt. I stället stod många upp och pekade på all vetenskap och beprövad erfarenhet och förklarade det ovetenskapliga i den undersökning som Metall genomförde. Vi genomförde enkäten trots motståndet, och vi har nu redovisat resultat som styrker vårt anlagande om sambandet mellan lösningsmedel och kroniska hjärnskador. Vi efterlyser nu frän regeringen och från myndigheterna kraftfulla insatser för atl följa upp del som har avslöjats genom undersökningen.

Vi är missnöjda också med hur frågan om det centrala produklregislret har handlagts. Uppgörandet av registret har pågålt sedan länge, och det är ett tydligt bevis för att organisationen på området måste effektiviseras. De turer som har varit i den här frågan påminner om sju sorger och älta bedrövelser, och inom fackföreningsrörelsen, det kan jag försäkra, är vi starkt missnöjda med hur frågan har skötts. Vi anser att arbets-givarintresset all begränsa registrets omfattning fält otillbörligt stor påverkan i de arbetsgrupper som arbetat med frågorna. Numera finns del facklig representation i arbetsgrupperna, men vi har en bestämd känsla av att bransch- och företagarintressen kommer att bli alltför väl tillgodosedda när registret byggs upp.

Produklregislret måste vara ett medel atl skydda de anställda från påverkan av kemiska produkter. För att få kontroll över den kemiska arbetsmiljön måste ulan dröjsmål ett centralt produklkonlrollregister inrättas över innehållet i alla kemiska produkter som förekommer i landet. Vi är allvarligt oroade av alt utvecklandet av registret, som påbörjades 1974, ännu inte kunnat genomföras.

Det är med starkt understrykande av vad såväl jordbruksutskottel som socialutskottet anfört beträffande nödvändigheten av atl arbetet med produktregistret bedrivs skyndsamt, så att det snarast kommer till praktisk användning, som jag yrkar bifall lill vad socialutskottet har hemställt.

116

BRITTA HAMMARBACKEN (c):

Herr talman! Den omedelbara reaktionen vid genomläsningen av propositionen och utskottsbetänkandel om den nya arbetsmiljölagen är, vill

jag säga, enbart positiv. Det är ett oerhört genomgripande förslag som presenteras, och jag tycker inte man kan ha någon invändning av större betydelse mot lagens innehåll och utformning. Den är utformad, som tidigare har sagts här, som en ramlag, och när vi upplever att de här målsättningarna infrias, då har vi sannerligen kommit långt på vägen mot en bra arbetsmiljö.

Atl jag kände behov av atl göra något mer än alt bara tyst trycka på ja-knappen i dag, beror pä alt jag har praktisk erfarenhet av. företagshälsovård. Jag har själv känt något av eftertankens kränka blekhet inför våra möjligheter all arbeta i lagens anda och också fått del bekräftat av kolleger ute på fältet.

Målsättningen är alltså klar och redig - allt kommer nu atl hänga på tillämpningen. Arbelarskyddsstyrelsen, yrkesinspektionen, yrkesmedicinska klinikerna, företagshälsovården, skyddsombuden etc. får var för sig ett betydligt större arbetsområde och delvis också nya vägar att angripa de problem som dyker upp. Det kommer alltså att ställas stora krav på alla dessa olika instanser, och min fråga blir: Finns det tillräcklig underbyggnad i utbildning och resurser för att tillfredsställa de kraven?

Av arbelarskyddsstyrelsen kommer den nya lagen alt kräva betydande
insatser på den ledande och organisatoriska sidan. För att citera ur be
tänkandet: "Utskottet förutsätter att arbelarskyddsstyrelsen liksom hit
tills verkar för atl en tillfredsställande arbetsmiljö åstadkommes genom
all vid sidan av föreskrifterna utfärda rekommendationer, råd och upp
lysningar. Det är också viktigt att arbelarskyddsstyrelsen även fortsätt
ningsvis ger ut norm- och standardsamlingar ." Vidare nämns att

arbetarskyddsstyrelsen skall utge författningssamlingar, något som konstateras bli mycket omfattande. På grund av detta - men också för att det är viktigt för del praktiska arbetet - måste man lägga ner stor möda på att få en total omarbetning också i systematiskt avseende. Hittills har t. ex. modernisering av vissa anvisningar tagit flera år. Detta beror på rent praktiska omständigheter i förfarandet, och nu skall man alltså genomarbeta föreskrifter inom alla tillämpliga områden av vårt arbetsliv. Vi inser då klart alt del ställer stora krav på både ekonomiska och personella resurser, om vi skall nå ett gott resultat inom rimlig tid.

Nu påpekar utskottet i betänkandet atl en kraftig utbyggnad av arbetarskyddsverket har skett under senare år, och ulskotlet redovisar en plan som presenterats från verkets sida. Jag menar alt man har all anledning att bedöma genomförandet av den planen positivt under kommande år, om det skall bli möjligt att tillämpa lagen på området.

Den bästa metoden i arbetet på att skapa goda arbetsmiljöer är naturligtvis den förebyggande. Därför är del bra att man i propositionen förordar förhandsbedömning, förplanering och samråd, framför allt när det skall byggas nya fabriker men över huvud taget när nya arbetsplatser skapas.

Delta förplanerande och samråd skall gälla ned lill minsta detalj, dvs. även i fråga om utrustning, belysning och bullernivåer. Det kommer

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

117

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

118

att kräva mycket mera utbildning och kunskap hos våra arkitekter och våra meiodingenjörer liksom hos anställda - framför allt hos huvudskyddsombuden och skyddsombuden pä resp. arbetsplats.

Del är alltså många som kommer atl vara engagerade i ett angeläget arbete, och förutsättningen för alt resultatet skall bli gott är att man tillgodoser de skärpta kraven på utbildning. Redan verksam personal av alla kategorier samt alla nyrekryterade måste få kunskap om den nya lagstiftningen och dess krav på insatser på arbetsmiljöns område samt möjligheter att följa upp det i praktiskt arbete.

Undersökningsmetoder som innefattar mätning och kartläggning kräver också resurser på mänga olika nivåer. För det första behövs resurser för forskning och testning, för det andra märkningsföreskrifter, anvisningar och undersökningsmetodik, för det tredje uppföljning av medicinsk och teknisk personal ute på de enskilda arbetsställena och därefter en utvärdering av mätresultat eller iakttagelser pä det arbetshygieniska området. Detta gäller speciellt de kemiska hälsoriskerna, som jag tycker är särskilt angelägna i dag, då frågetecknen hopar sig kring alla de ämnen som vi kommer i beröring med. Här krävs återigen utbildning och resurser.

Även den psykosociala miljön, dvs. hur arbetssituationen påverkar den enskilda människan, är en viktig faktor att räkna med. Vi vet alt t. ex. stress och monotoni'kan ge sjukdom; vi vet också att omväxling och känsla av egeninsats ger en större tillfredsställelse. Den psykosociala miljöns skadliga sida saknar vi ännu tillräcklig erfarenhet av hur vi skall angripa. Vi vel inle exakt vilka metoder och vilken personal som behövs. Även här är det alltså lång väg atl gå för arbelarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen, men framför allt för företagshälsovården. En uppföljning av nuvarande läge inom forskningen samt försöksmodeller för psykosociala åtgärder är motiverade men kräver ånyo mer kunskap och mer personal.

För yrkesinspektionen utgör den nya lagen ett ytteriigare utvidgat område. Med utgångspunkten att lagen skall vara allmängiltig och omfatta så gott som allt arbete är det naturligt alt den utvidgningen görs. Man inser lätt all kravet på utbildning och personal måste resas även pä detta område, då det med dagens resurser inte ens är möjligt att täcka den kommunala tillsynen, ulan hälsovårdsinspektören i kommunen får vikariera som yrkesinspektör för de små företagen.

Det är naturiigtvis alldeles riktigt alt man äntligen slopar systemet med ett A- och ett B-lag, dvs. de stora företagens tillgång till expertis och möjlighet till uppföljning av yrkeshygieniska frågor å ena sidan och de minsta företagens avsaknad av denna service å den andra. Vi måste här la konsekvenserna och försöka åstadkomma en snabb utveckling till bättre balans.

Till sist vill jag bara knyta en förhoppning till utredningen Företagshälsovård och yrkesmedicin, som har så goda möjligheter atl komma med initiativ i anslutning till lagens genomförande. Man har ju i uppdrag

alt studera bl. a. personalutbildningsbehov och resursfördelning inom området; ute på fältet finns det en naturlig förväntan när det gäller slutresultatet. Vi behöver nu över hela landet få i gång t. ex. yrkesmedicinska kliniker vid regionsjukhusen. F. n. saknar vi tillräckligt mänga läkare och sjuksköterskor med utbildning på detta område. Dessutom saknas tillräcklig utbildning för de viktiga kategorierna tekniker och yrkeshygieniker.

Herr talman! Som framgått av mitt anförande har jag inte några åsikter som avviker från dem som återfinns i den proposition som behandlas i dag. Jag tycker alt propositionen är ett stort steg i rätt riktning, men jag har velat peka på att följdbeslul väntar kommande år. Del kommer att krävas något av oss, nämligen prioritering av forskning, utbildning och organisation, för att vi skall kunna fullfölja de utmärkta ambitioner som här har kommit till uttryck.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Begreppet arbetsmiljö har efter hand blivit alltmera om-fallande, vilket den här debatten redan har visat. Arbetsmiljön betraktas numera som resultatet av en ömsesidig påverkan då det gäller individens personliga utveckling och förhållandena i vid mening på arbetsplatsen. Med arbetsmiljö avses således de faktorer som påverkar människan i arbetslivet fysiskt, psykiskt och socialt.

Det är därför angelägel atl anlägga en helhetssyn, där inte enbart utformningen av den tekniska miljön - maskiner, lokaler, utrustning och inredning - ulan även faktorer som företagshälsovård, lönesystem, arbetstid, personalvård och möjligheterna till insyn och medinflytande beaktas, eller med andra ord, allt som påverkar människan pä arbetsplatsen, innefattande såväl de tekniska som de medicinska och psykosociala faktorerna. Del förefaller i dag som om de psykiska frågorna skulle vara viktigast alt uppmärksamma.

Den snabba tekniska utvecklingen har som vi alla vet medfört en allmän höjning av den materiella levnadsstandarden, vilket glädjeross alla. Till de negativa följderna hör emellertid många yrkeshygieniska problem, t. ex. luftföroreningar, bullerstörningar och ökad användning av kemiska ämnen. Å andra sidan har den tekniska utvecklingen inneburit mycket som är positivt för arbetsmiljön. Man har fått resurser att satsa på en lösning av de här problemen. Många har därigenom kunnat klaras av, men mycket återstår atl göra. Vi får hoppas att den ekonomiska utvecklingen framöver blir sådan att del skapas ytterligare utrymme för angelägna insatser på arbetsmiljöns område.

Den fortgående realionaliseringen har för många dess värre inneburit fler stressfaktorer och mindre engagemang i arbetet. Delta leder ofta till problem av psykisk och socialpsykisk karaktär. Individens rätt och möjlighet all uppleva egenvärde, mening och stimulans i sitt arbete och individens möjlighet till delaktighet i beslutsfattandet i det egna arbetet måste alltmer uppmärksammas.

119

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

120

Stort intresse har under senare tid ägnats arbetsmiljön i de manuella yrkena. Det är myckel viktigt. Men även pä andra arbetsplatser förekommer det frän arbetsmiljösynpunkt besväriiga problem. Stress i arbetet har blivit allt vanligare inom kontor och förvaltning - med arbetsrutiner exempelvis anpassade efter datateknikens nya krav. En stressande arbetsmiljö - var den än förekommer - kan ofta ge upphov till psykosomatiska sjukdomar. En betydande del av sjukfrånvaron torde ha sin grund just i slressjukdomar. Del finns därför, herr talman, starka skäl för att fortsättningsvis mera uppmärksamma även tjänstemännens arbetsmiljöproblem.

De normer och värderingar som ligger till grund för del synsätt pä arbetsmiljön som jag här kortfattat gett uttryck för återspeglas i det lagförslag som socialutskotlet har framlagt för riksdagens ställningstagande. Från moderata utgångspunkter kan därför förslaget hälsas med stor tillfredsställelse. Det är glädjande atl konstatera alt utskottet dessutom redovisar ett fullständigt enhälligt betänkande. För den fortsatta utvecklingen är det emellertid viktigt alt lagstiftningen nu följs upp, så att dess intentioner resulterar i att konkreta åtgärder för en förbättrad arbetsmiljö i dess allra vidaste bemärkelse genomförs vid varje enskild arbetsplats.

Från denna utgångspunkt är del viktigt att åtgärderna kan anpassas till de lokala förutsättningar och förhållanden som råder på varje enskild arbetsplats. Jag hade för min del gärna sett alt lagen i större utsträckning kunnat göras disposiliv, vilket hade givit parterna ökat spelrum för en smidigare anpassning till de varierande förutsättningar som dock finns inom arbetslivet.

En väsentlig uppgift för arbetslivets parter är att utveckla företagshälsovården så alt denna alltmer får karaktär av arbetsmiljövård. Tyngdpunkten måste läggas på förebyggande åtgärder. Miljöutredningar, planering, rådgivning och utbildning skall vara hörnstenar i verksamheten. Vården av arbetsmiljön skall börja redan på planeringsstadiet.

Utskottei understryker särskilt starkt värdet av samverkan på arbetsplatsen. Detta är mycket välbetänkt, och vi moderater vill gärna instämma i den syn som redan tidigare redovisats här i debatten av Gabriel Romanus, Ivar Nordberg och Erik Larsson. De har gjort mycket värdefulla uttalanden. Vidare framhåller utskottet att lagen om medbestämmande i arbetslivet "kan ses som ett ytterligare instrument för att förverkliga de krav som slås fast i arbelsmiljölagsliftningen". Även detta uttalande måste enligt min mening innebära, att tillämpningen av den nya arbetsmiljölagen skall bygga på arbetslivels erfarenheter och vara anpassad till de former som nu utvecklas av arbetsmarknadens parter i samverkan.

I dagens arbetsmiljöer måste man - mera än tidigare - tillvarata allas kunskaper och erfarenheter samt i större utsträckning även arbeta i grupper. Behovet av detaljstyrning bortfaller då gruppmedlemmarna fått en bättre utbildning, samtidigt som de genom samverkan i arbetsgrupper kan kompensera varandras svaga sidor. Av dessa skäl måsle man pä

alla arbetsplatser bygga upp en systematisk och målrelalerad inlernul-bildning, som grundar sig på inträngande realbedömningar av de faktiska utbildningsbehoven.

I första hand måste man därvid inrikta sig på atl förbättra den enskilde medarbetarens möjligheter att påverka sin egen arbetssituation. Härigenom skapas förhoppningsvis bättre förutsättningar för ett ökat engagemang och därmed också förbättrade möjligheter att ta lill vara alla personliga tillgångar. Metoder för att skapa en sådan individuell påverkan är t. ex. arbetsutformning, arbetsinnehåll, arbetsplanering, produktionsgrupper med eget ansvarsområde, projektorganisation etc.

Skall man inom arbetslivet kunna ge ett mera konkret och meningsfullt innehåll åt begreppet bättre arbetsmiljö - en arbetsmiljö som båda parter, anställda och arbetsgivare, är nöjda med - måste man börja med att satsa på informations- och utbildningsåtgärder samt pä personal- och organisationsutvecklingsfrågorna.

Britta Hammarbacken var nyss inne på de här tankegångarna, och jag vill ytteriigare understryka vikten av en satsning på utbildningsfrågorna, inte minst när det gäller att skaffa sig rejäla kunskaper om alla de förebyggande åtgärder som företagshälsovården - eller arbelsmiljövården, som jag hellre vill kalla det - skall ägna sig åt.

Utgångspunkter för detta utvecklingsarbete måste emellertid utgöras av personalpolitiska program, som skall utformas gemensamt av parterna på varje enskild arbetsplats.

Till sist: Eftersom arbetstagarna och deras organisationer är minst lika beroende av väl fungerande företag som arbetsgivarna, bör del vara en självklarhet alt parterna lokalt och centralt, liksom den enskilde medarbetaren, tar sitt ansvar för att den nya arbelsmiljölagen skall bli en framgång för alla parter, då inkluderande samhället. En sådan grundsyn måste nu också avspegla sig i den kommande tillämpningen av arbelsmiljölagsliftningen.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall lill utskottets hemställan på samtliga punkter.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbelsmiljölag, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels det av Lars-Ove Hagberg under överiäggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller socialutskottels hemställan i betänkandet nr 1 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av Lars-Ove Hagberg under överläggningen framställda yrkandet.

121

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbelsmiljölag, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tommy Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 290 Nej - 12

122

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1676 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 1 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1676 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 289 Nej - 12

Mom. 3-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 6-8

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionerna nr 733 av Lars Werner m. fl. och nr 1676 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialulskottets hemställan i belänkandet nr 1 mom. 6-8 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionerna nr 733 av Lars Werner m. fl. och nr 1676 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar.

Ja - 290 Nej - 12

Mom. 9 och 10

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna nr 733 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, nr 1309 av Lars Werner m. fl. och nr 1676 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 1 mom. 9 och 10 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 733 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, nr 1309 av Lars Werner m. fl. och nr 1676 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 287 Nej - 13

Mom. 11

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna nr 733 av Lars Werner m. fl. och nr 1676 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 1 mom. 11 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 733 av Lars Werner m. fl. och nr 1676 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Tommy Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 288 Nej - 11

123

Mom. 12 och 13 Kammaren bifall

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbelsmiljölag, m. m.

vad utskottei i dessa moment hemställt.

Mom. 14 och 16

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottels hemställan i betänkandet nr 1 mom. 14 och 16 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1676 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 284 Nej - 12

Mom. 15

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 706 av Kari Hallgren m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Karl Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 1 mom. 15 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 706 av Karl Hallgren m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Karl Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 288 Nej - 12

124

Mom. 17

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1673 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Rolf Hagel begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 1 mom. 17 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1673 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Rolf Hagel begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 290

Nej - 3

Avstår - 8

Mom. 18

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

Mom. 19-21

Kammaren biföll vad utskottet

dessa moment hemställt.

Mom. 22 - 25

Den som vill atl kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 1 mom. 22-25 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1673 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

Mom. 26

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1676 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 27

Propositioner gavs pä bifall till dels ulskollels hemställan, dels motionen nr 899 av Eivor Marklund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

125

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

Mom. 28

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionerna nr 563 av Lars Werner m. fl. och nr 1676 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 29

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) motionen nr 1676 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del samt 3:o) motionen nr 1673 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 30

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 31

Mom. 32

Mom. 33

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 34

Mom. 35

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna nr 1118 av Lars Werner m.fl. och nr 1119 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

126

Mom. 36, 37, 44 och 45

Den som vill all kammaren bifaller socialulskottets hemställan i betänkandet nr 1 mom. 36, 37, 44 och 45 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1676 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 286 Nej - 12

Mom. 38 och 402

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 1 mom. 38 och 40-42 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1676 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 286 Nej - 12

Mom. 39

Utskottels hemställan bifölls.

Mom. 43

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 733 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 46

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

127

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbetsmiljölag, m. m.

Mom. 47

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 986 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet nr 1 mom. 47 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 986 av Lars Werner m. fl.

Ja - 287 Nej - 12

Mom. 48-50

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 51, 52 och 56

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 1676 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 53 och 54

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 55

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskollels hemställan, dels motionen nr 1672 av Birger Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Birger Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller socialutskottels hemställan i betänkandet nr 1 mom. 55 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1672 av Birger Nilsson m. fl.

128

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birger Nilsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröst-

ning gav följande resultat:

Ja - 263

Nej - 30

Avstår - 5

Mom 57

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbelsmiljölag, m. m.

Den som vill atl kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 1 mom. 57 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1676 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 286 Nej - 12

Mom. 58 och 59

Kammaren biföll vad utskottet

dessa moment hemställt.

Mom. 60 och 61

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet nr 1 mom. 60 och 61 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1676 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 287 Nej - 12 9 Riksdagens protokoll 1977/78:26-28

129

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Arbelsmiljölag, m. m.

Mom. 62

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 63

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1676 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

130

Den som vill att kammaren bifaller socialulskottets hemställan i betänkandet nr 1 mom. 63 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1676 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 288 Nej - 12

Mom. 64

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels motionen nr 1676 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 1 mom. 64 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1676 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 287 Nej - 12

Mom. 65-67

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 5 Tidpunkten för allmänna val m. m.

Föredrogs konstitutionsutskouets belänkande 1977/78:10 med anledning av motioner om tidpunkten för allmänna val m. m.

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Konslituiionsutskottets betänkande nr 10 behandlar bl. a. en motion som jag väckte under den allmänna motionstiden i januari 1976. Genom ett särskilt yttrande vid konstilutionsulskoltets betänkande har jag markerat att jag alltfort tror på de förslag som framförts i motionen, även om del inle i denna omgång har varit möjligt att få någon mer allmän uppslutning kring motionens krav. Det är delta senare som har gjort all jag avstått från all reservera mig.

Motionen behandlar frågor som bl. a. rör förutsättningarna för arbetet här i riksdagen. Syftet är alt vi bör försöka få en sä rationell och smidig arbetsordning som möjligt utan att ge avkall på kraven på en grundlig behandling av riksdagsärendena.

Genom 1974 års förfatlningsreform fick vi som bekant bl. a. en omläggning av riksdagsårel. Det innebär all riksmötet börjar pä hösten. Huvudmotivet för denna omläggning var att valen omedelbart borde slå igenom på sammansättningen i riksdagen. Alla var överens om atl delta var ett viktigt motiv för en omläggning av riksdagsårel.

Men i vissa betydelsefulla avseenden blev enligt min mening den här omläggningen ofullgången, vilket bl. a. försvårar en rationell uppläggning av riksdagsarbetet. Riksmötet börjar visserligen på hösten, men i mångt och mycket innebär det ingen riktig startpunkt för riksdagsarbelet. Riksmötets höstmånader har i allt väsentligt samma karaktär som den höstsession som fanns enligt den gamla ordningen. Dvs. formellt har vi lagt om riksdagsåret, men i realiteten är allt ur riksdagsarbetels synpunkt i stort sett som förut. Regeringens budgetförslag och den allmänna motionstiden kommer inle förrän i januari, alltså när halva riksdagsåret gått. Och under hösten behandlar riksdagen liksom tidigare motioner som blivit över från föregående år och de propositioner som regeringen kan pressa fram parallellt med budgetarbetet i kanslihuset. Fram pä vårkanten får vi samma orimliga anhopning av ärenden i kammaren som förut.

Del är enligt min mening svårt atl med den här ordningen som bas över huvud taget få till stånd en rationell uppläggning av riksdagsarbetet. Det gällei såväl i stort som i smått. Jag har i min motion gett flera exempel på de olägenheter som den nuvarande ordningen medför.

Del är min uppfattning att om man vill göra omläggningen av riksdagsårel mera meningsfull och om man vill rätta till en rad grundläggande brister i del parlamentariska arbetet, så kräver detta ganska genomgripande reformer. En förutsättning är, som jag närmare utvecklat i min motion, en föriäggning av de allmänna valen lill våren och en omläggning av budgetåret, ungefär i enlighet med de riktlinjer som grundlagberedningen drog upp 1970 i promemorian Allmänna val på våren.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Tidpunkten för allmänna val, m. m.

131

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Tidpunkten för allmänna val, m. m.

KARL BOO (C):

Herr talman! De motioner som behandlas i förevarande utskotlsbe-länkande lar upp intressanta frågor, som det finns stor anledning atl diskutera.

Frågan om skilda dagar för riksdagsval resp. kommunal- och landstingsval samt en återgång till fyraåriga mandattider har starkt akutaliserats under senare år, inte minst från centern. Vi finner det därför tillfredsställande att de nyligen av regeringen utfärdade direktiven för fortsatt utredning om vissa kommunaldemokratiska frågor också innefattar analys av och överväganden om vilka lösningar som är tänkbara och lämpliga ur kommunaldemokratisk synpunkt.

Frågan om all förlägga de ordinarie allmänna valen lill våren inrymmer också många intressanta perspektiv. Som framhålles i motionen av Bertil Fiskesjö är en sådan omläggning starkt knuten till all det statliga budgetåret nära sammanfaller med kalenderåret. Då skulle vårval vara väl anpassat i tiden med hänsyn till regeringsbildning efter eventuella förändringar i valet och ge rimlig lid för budgetarbetet. Självklart kommer en sådan omläggning att starkt förändra arbetet, särskilt i regeringskansliet med en stark förskjutning till sommarmånaderna. Detta kan i och för sig vara ett bekymmer.

Frågan om ändrad tid för budgetåret har, som framgår av redovisningen, prövats av en särskild utredning. Då vare sig utredningen eller senare regeringen funnit anledning atl föreslå ändringar har det heller inte varit möjligt atl separat överväga en flyttning av valen till våren.

Det kan därutöver bedömas vara så atl flera av de politiska partierna är tveksamma lill en övergång lill vårval. Jag bedömer det som synnerligen angeläget atl en förändring av lidpunkten för ordinarie allmänna val är väl förankrad i partiernas organisations- och funktionärsled. Det är i alla fall de politiska partierna som har till uppgift atl se till och ansvara för atl alla skall få sin chans alt i fria allmänna val påverka samhällsutvecklingen.

Herr talman! Jag ber atl få yrka bifall lill ulskollels hemställan.

132

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Liksom Kari Boo anser jag del myckel värdefullt att vi för en förfallningspolitisk debatt i Sverige. Men jag är också angelägen om alt framhålla att denna debatt inte får resultera i konstitutionella improvisationer eller tvära kastningar i vår författning.

Vår nuvarande författning har vuxit fram under långa diskussioner. Den bygger på en mycket stor enighet. Denna enighet bryts, om ett eller flera partier driver krav som strider mot de överenskommelser som låg lill grund för 1974 års regeringsform. Det kan då mycket lätt uppstå hårda strider om författningen, och del har vi hittills försökt undvika.

1974 års regeringsform är givelvis inte avsedd att förbli oföränderlig, men de förändringar som genomförs bör ske under mycket bred enighet. De bör därför föregås av en intensiv diskussion.

När det gäller den fråga som Bertil Fiskesjö tog upp i sitt anförande, och som jag närmast uppfattade som ett inlägg i den mera långsiktiga förfallningspolitiska diskussionen, har jag för min del mycket svårt all inle hålla fast vid det samband mellan vårval och budgetår som vi tidigare kommit fram lill. Att införa vårval utan alt ändra budgetåret innebär myckel stora förändringar och leder såvitt jag förstår till utomordentliga svårigheter.

Tag varje valår! Då får man ett budgetförslag i januari. För att ett vårval skall möta stor uppslutning förutsätter del atl det hälls i början av juni. Följaktligen måste riksmötet avslutas relativt tidigt. Det går inte att hålla pä med riksmöte och samtidigt bedriva valrörelse; det tror jag ingen önskar. Således behöver vi sluta riksmötet ungefär den 15 april. Det betyder att vi får en förkortning av den tid som står till riksdagens förfogande för budgetarbete med omkring två månader.

Vi skall inte diskutera detta närmare i dag, och Bertil Fiskesjö tog inte heller upp någon diskussion, men jag har gärna velat göra den här reflexionen.

I varje fall är situationen i dag den, alt de reformer som kan genomföras måste finnas inom ramen för höstval och del nuvarande budgetåret. Inom denna ram bör vi emellertid diskutera hur vi skall komma till rätta med de problem som Bertil Fiskesjö med all rätt pekade på nyss.

När vi börjar riksmötet på hösten har vi ingen allmän motionstid. Den kommer först vid vårterminens början. Anledningen känner vi alla väl till: den skall sammanfalla med tiden för avgivande av motioner med anledning av budgetpropositionen. Den fråga vi måsle ställa oss är: Finns del möjlighet alt ha en allmän motionslid vid höstens början och sedan ha en tid då man får avge budgelmotioner i början av vårterminen, när budgetpropositionen har lagts fram?

Detta alternativ bör nog undersökas. Jag vet vilka svårigheter som här finns. Man kan skriva en motjon pä hösten i allmänna ordalag. Den knyts sedan till ett anslagsäskande pä våren, och pä det sättet kan man komma igen med samma sak. Ändå tror jag atl man behöver se något på detta alternativ. Del är i varje fall såvitt jag förstår del enda som är möjligt att genomföra under den närmaste framliden.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än del som utskottets ordförande nyss har framställt.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Tidpunkten för allmänna val, m. m.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! För att undvika missförstånd vill jag konstatera alt Hilding Johansson inledningsvis polemiserade mot ett förslag som jag inle har lagt och ett resonemang som jag inte har fört. Jag har tvärtemot vad som kunde framgå av Hilding Johanssons anförande hela tiden betonat del nära sambandet mellan en omläggning av budgetåret och en flyttning av riksdagsvalen till våren. Jag tror att det finns ett viktigt

10 Riksdagens protokoll 1977/78:26-28

133

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Tidpunkten för allmänna val, m. m.

samband därvidlag.

Ytterligare poäng skulle kunna plockas fram i delta sammanhang. Jag anser att det naturiiga borde vara att en riksdag startar sin verksamhet med just budgeten och inle som nu behandlar det viktigaste dokumentet i mitten av riksmötet under stort jäkt och under konkurrens med en mängd andra ärenden.

Jag ställer mig tveksam till det förslag som Hilding Johansson nu försiktigt pläderade för, nämligen all man skall ha en allmän motionslid på hösten och sedan en mer budgetinriktad allmän motionstid i samband med all slatsverksproposlionen avlämnas. I själva verket omfattar slals-verkspropositionen praktiskt taget allt mellan himmel och jord och kan ge anledning lill motioner i alla möjliga riktningar. Vad vi i realiteten skulle få är naturiigtvis två allmänna motionstider. Det skulle innebära att den situation som vi redan nu har, nämligen att vi behandlar identiskt lika motioner i utskotten, blev mycket vanligare.

Det är svårt att se hur vi över huvud taget skulle kunna komma fram till en mer tillfredsställande arbetsordning i delta hus, om vi inte lar ett djupare grepp i reformpåsen i den riktning som jag har angivit i min motion och pekat på i mitt anförande.

Jag vill gärna understryka vad Hilding Johansson var inne på, nämligen all alla sådana här reformer naturligtvis skall genomföras under så bred enighet som möjligt. Min förhoppning är atl vi så småningom skall kunna nå fram lill enighet kring reformer som går i den riktning som jag har pläderat för.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Mitt anförande gällde utskottets belänkande i dess helhet. När jag talade om betydelsen av en bred enighet hade jag inte Bertil Fiskesjö som adressat. Men det har då och då framträtt ledamöter, som med personliga motioner velat ändra själva grundvalarna för vår konstitution. Det skall väl en gång för alla sägas atl deras möjligheter all få sina motioner bifallna bör vara begränsade här i den svenska riksdagen.

I ett annat särskilt yttrande, som inle har någon talesman i debatten. Slår all vårval kan genomföras "även utan en omläggning av budgetåret". Jag har utomordentligt svårt att föreställa mig hur del skulle gå lill. Del hade varit intressant om denna sats blivit belyst ytterligare här i debatten. Men det får vi tydligen inte lyssna till något anförande om.

Till delta vill jag foga att jag inte lade fram något förslag utan bara formulerade en tanke. Men kunde jag genom denna tanke inspirera någon att tänka ut något annat alternativ vore det mycket bra. Om en stund kommer riksdagen, såvitt jag förstår enhälligt, att besluta om all bibehålla det nuvarande budgetåret. Följaktligen måste alla våra reformer i fråga om riksdagens arbete utgå från det budgetår vi f n. har.

134

Överläggningen var härmed slutad. Ulskollels hemställan bifölls.

§ 6 Föredrogs Nr 28

Finansutskottets betänkande Onsdagen den

1977/78:1 med anledning av proposirionen 1976/77:130 med förslag till jg november 1977

riktlinjer för modernisering av det statliga budgetsystemet jämte mo---------

tioner Ny sedelvalör

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 Ny sedelvalör

Föredrogs finansutskottets betänkande 1977/78:2 med anledning av motioner om en sedel av valören 500 kronor och om en ny tiokronorssedel.

NILS HJORTH (s):

Herr talman! Det är i år tredje gången jag motionerat om en ny sedelvalör i storleken 500 kr. Första gången var 1971. Då hade del nyligen skett en revision av myntlagslifiningen, och jag tyckte att skäl dä fanns för även en ändring av riksbankens sedelserie. Det hade under hand växt fram ett behov av en ny sedelvalör mellan 100 och 1 000 kr. 500-kronorssedeln skulle, ansåg jag, underiätta många penningtransaktioner och affärsuppgörelser hos posten, i banker och i butiker.

Utskottet delade inte den gången min uppfattning utan ansåg atl utvecklingen gick emot en vidgad användning av post- och bankgiro samt checkkonton. F. n. finner utskottet, hette det då som svar på min motion, inget behov föreligga av en 500-kronorssedel, men utskottet ansåg atl fullmäktige i riksbanken borde följa utvecklingen.

1975 dristade jag mig till att återkomma med min sedelmotion. Då hade nämligen gjorts en översyn av riksbankens organisation, och i samband därmed hade i ett förslag hävdals atl väsentliga kostnadsbesparingar skulle kunna göras om 5-kronorssedeln slopades i samband med införandet av ett modifierat 5-kronorsmynt. Ytteriigare undersökningar visade alt besparingar kunde göras om vissa valörbyten skedde, enär riksbankens hanteringskostnader i hög grad beror på antalet sedlar som är i omlopp. Jag föreslog med anledning av detta en samlad översyn av vårt sedelsyslem.

Vid remissbehandlingen av motionen ansåg riksbanksfullmäktige att skälen för en 500-kronorssedel hade fått ökad tyngd och att man skulle följa utvecklingen för att, om så befanns önskvärt, ta erforderiiga initiativ. Utskottet hade samma uppfattning som fullmäktige och avstyrkte min motion, som avslogs av riksdagen.

När jag nu återkommer en tredje gång gör jag det i förvissningen om alt behovet av en 500-kronorssedel ökat genom den kraftiga prisutvecklingen. Mellan 1970 och 1975 hade värdet av 100-kronorssedlar i omlopp stigit frän 6 893 milj. kr. till 10 042 milj. kr. En förnyad studie av se-

135

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Straffrättsligt ansvar för onykterhet vid förande av traktor

delhanleringen skulle nu säkert visa, lill följd av den våldsamma inflationen, all antalet cirkulerande 100-kronorssedlar kraftigt ökat sedan 1975.

Enligt tidningen Köpmannen har man nu i riksbanken på allvar börjat diskutera införande av 500-lappar. Från bankhåll är man allmänt positiv lill delta. Jag har också från andra håll - affärer, post, de som sysslar med auktioner, herr talman, m. fl. - erfarit önskemål om en 500-kronorssedel. Utvecklingen, som man talade om både 1971 och 1975, har alltså gått i riktning mot milt förslag. Tiden torde nu vara mogen för all förverkliga detsamma. Jag noterar med tillfredsställelse all finansutskottet ullalar sill indirekta bifall, men alt del, som man säger, bör ankomma på riksbanken att ta erforderliga initiativ.

Jag väntar med intresse på initiativ från riksbanksfullmäktiges sida, och i avvaktan på detta kan jag vara med om avslag på min motion i ärendet.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Föredrogs

Finansutskottets belänkanden

1977/78:3 med anledning av motion om försäljningen av staten tillhörig fast egendom

1977/78:4 med anledning av motioner om riktlinjer för offentlig upphandling

1977/78:5 med anledning av motioner om fördelningspolitisk forskning m. m.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 9 Straffrättsligt ansvar för onykterhet vid förande av traktor

Föredrogs justitieutskottets betänkande 1977/78:3 med anledning av motion om straffrättsligt ansvar för onyklerhet vid förande av traktor.

136

ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Förare av motordrivet fordon kan dömas för rattfylleri och rallonykterhel. Undanlag i detta sammanhang är förare av motorredskap och traktor utan släpfordon. Det innebär atl förare av de sistnämnda fordonen, även om det visar sig att alkoholkoncentrationen i blodet uppgår till l,5°/oo, inte kan dömas för rattfylleri om det inte föreligger bevisning angående alkoholpåverkans inflytande pä körningen. Därtill kommer atl ansvar för rattonykterhet över huvud taget inte kan ådömas förare av traktor ulan släpfordon eller motorredskap.

Ja, denna åtminstone för en lekman något märkliga skillnad finns i irafikbrottslagen frän 1951, som i det här avsnittet fortfarande gäller.

1 en motion till förra riksmötet - nr 1976/77:329 - har Margareta Andrén och jag föreslagit alt det skall göras en ändring av trafiknyklerhets-lagstiftningen, så att även förare av traktor eller motorredskap kan dömas för rattfylleri resp. rattonykterhet genom blodprovsbevisning. Vi har yrkat atl man skulle göra en anpassning och justering av lagen, så att kravet på irafiknykterhet gäller alla ulan undantag. Vi har sagt all del inte finns skäl att undanta förare av traktor eller t. ex. väghyvel, eftersom det mycket väl kan vara en stor trafikfara om föraren i sådana fall har en begränsad eller avancerad onykterhet vid körningen.

Atl observera är också alt som traktor klassas även de bilar som genom viss ombyggnad kommer in under beteckningen "epalraklor."

Justitieulskottel delar vår uppfattning alt det kan vara risker, öm onyktra förare av traktorer uppträder i trafiken - "inte minst", säger utskottet bl. a., "på grund av storleken och tyngden hos en del av dessa fordon". Utskottet hävdar, precis som vi motionärer, att promillereglerna bör göras tillämpliga även på förare av de fordon som nu är undantagna.

Ulskotlet är dock icke berett att tillstyrka motionen formellt, även om man gör del i sak. Man säger alt det behövs närmare lagtekniska överväganden och all en sådan förberedelse sker inom regeringens kansli.

Nu borde kanske en motionär vara nöjd med ett sådant besked, och anledningen till att jag tagit lill orda är all jag från utskottets företrädare vill få bekräftelse på att det utskottet lovar, nämligen att det skall komma en proposition lill riksdagen i höst, kan anses som ett definitivt löfte.

All jag som motionär känner osäkerhet och otålighet i frågan beror inte bara på att lagen har gällt i över 25 år. Förändringar har föreslagits flera gånger. 1957 års trafiknykierhelskommillé föreslog 1963 all samtliga ansvarsbestämmelser i irafikbrottslagen skulle bli tillämpliga även på traktorer utan släpfordon jämte motorredskap. Men trots atl det förslaget fanns kom del inle någon förändring i lagstiftningen. 1970 tog man emellertid ny sats, då kommittén för lagstiftningen angående trafiknykter-helsbroll log upp frågan. Utredningen säger att traktorer medför påtagliga risker i trafiken, inte minst med tanken på den avsevärda storlek och tyngd som dessa fordon har. Man påpekar atl inle sällan har olyckor med sådana fordon fäll allvarliga skadeföljder. 1970 års utredning ansåg alt del inle var rimligt att ha lindrigare trafiknyklerhelsbestämmelser för traktorer än för t. ex. mopeder, som redan enligt nuvarande lagstiftning är underkastade irafiknyklerhetslagstiftningen i dess helhet.

Trots att det blev ett positivt mottagande av utredningen i detta avseende har förslaget inte lett till lagstiftning, och i dag, sju år senare, gäller detsamma som lagstiftarna 1951 slog fast. Jag sätter alltså ett litet frågetecken för möjligheten att få ett lagförslag i år.

Utskottet har egentligen, i stället för all avge en klar meningsyttring, myckel försiktigt gjort konstateranden ulan alt framföra krav till regeringen i denna del. 1970 års utredning talade som sagt bl. a. om "storiek

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Straffrättsligt ansvar för onykterhet vid förande av traktor

137

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Straffrättsligt ansvar för onykterhet vid förande av traktor

och tyngd" som skäl för atl göra en förändring. Ulskotlet har i sin argumentering inle redovisat vare sig styrka eller tyngd.

Därför menar jag, herr talman, att utskottets företrädare borde starkare här i kammaren bekräfta vad man i sak säger sig vara överens med oss motionärer om.

BERTIL LIDGARD (m):

Herr talman! Eftersom Elver Jonsson nu pressar mig sä hårt pä ett uttalande i denna fråga, vill jag säga alt det behöver inle vara någon hemlighet alt utskottet var mycket positivt till denna motion. Det som egentligen hindrade oss från att bifalla den var all vi under ärendets beredning kom underfund med alt det krävdes vissa avgränsningar, som vi inte ansåg oss kunna göra i utskottet, utan som borde övertänkas och beredas i regeringens kansli.

Vi visste också att man i regeringens kansli höll på med vissa närliggande frågor, och vi visste att man även hade diskuterat denna fråga.

Jag kan inte precis svara för regeringens löften i detta sammanhang - sådana möjligheter disponerar jag inte över - men jag kan säga att jag har inhämtat på tjänstemannaplanet atl en sådan proposition är färdig som Elver Jonsson efterlyste. Såvitt jag förslår finns det ingen anledning att tro att propositionen inte skall läggas fram. Jag tror inte heller att ärendet kommer alt fördröjas på något sätt.

ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Jag tackar utskottets ordförande för det kompletterande svaret. Jag delar självfallet meningen atl det krävs en rad avgränsningar, ävensom belysning av andra juridiska problem. Man behöver alltså diskutera frågan.

Men man har, som jag sade tidigare, nu åtminstone under en 15-års-period ändå diskuterat och haft problemet klart för sig. Därför är det kanske inle så konstigt om vi känner en viss otålighet.

Jag lar emellertid herr Lidgard pä orden och tackar för beskedel.

Under den här förutsättningen yrkar jag alltså bifall till justitieutskol-tels hemställan.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

138

§ 10 Föredrogs

Justilieutskottets betänkanden

1977/78:4 med anledning av motion om tillämpning av narkotikastrafflagen

1977/78:5 med anledning av motion om invandrares valbarhet som nämndeman

1977/78:6 med anledning av motion om omröstningsreglerna i brottmål

1977/78:7 med anledning av motion angående försäljningen av Alcotest

och Alcolyser 1977/78:8 med anledning av motion om brottsbalkens regler om obehörig

befattning med hemlig uppgift.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

A nsvar för funktio -närer i offentlig verksamhet m. m.

§ 11 Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet m. m.

Föredrogs justitieutskolleis betänkande 1977/78:9 med anledning av motioner om tillämpningen av lagstiftningen angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet m. m.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! I detta belänkande redovisas två motioner, den ena av Håkan Winberg m. fl. som hemställer atl en arbetsgrupp skall tillsättas för all följa den praktiska tillämpningen av lagstiftningen angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet m. m.; den andra av mig och syftande till all oaktsamhet i myndighetsutövning skulle bedömas som grov, om gärningen medför kränkning av enskilds fri- och rättigheter.

Utskottet avstyrker båda motionerna; i det förra fallet med samma motivering som i Qol, nämligen att utskottet utgår frän att frågan om reglerna angående ansvar för offentliga funktionärer följs av regeringen och att särskild uppmärksamhet därvid riktas mot reglernas effekt när det gäller det allmännas intresse av att de offentliga funktionerna fullgörs på ett tillfredsställande sätt; i det andra fallet genom att anföra all den nya lagstiftningen varit i kraft sä kort lid - knappt tvä är - att det är för tidigt all vidta den föreslagna åtgärden.

Jag vill lill detta bara foga all lagstiftningen år 1975 egentligen bygger på en felsyn. Man likställer den offentliga verksamheten med verksamheten i del privata näringslivet och på arbetsmarknaden i övrigt och man förbiser den väsentliga skillnad som ligger i att fel i en faktura t. ex., ett tjänstefel, som regel bara drabbar de två parter som berörs av fakturan, medan den offentliga verksamheten oftast inrymmer ett mått av myndighetsutövning som kan innebära kränkning av den enskildes fri- och rättigheter.

Jag tror atl en översyn av denna lagstiftning är nödvändig. Ett exempel som jag anförde i min motion var all en advokat anhölls och häktades på grunder som sedan befanns vara minst sagt svaga. Delta föranledde dock ingen åtgärd i fråga om ansvaret för vederbörande tjänsteman som hade stått för häktningen.

När utskottet säger att det är för tidigt atl bedöma frågan beträffande ingrepp i fri- och rättigheter, vill jag framhålla alt sådana fall kanske inträffar dagligen utan all komma till offentlighetens kännedom på annat säll än all de registreras i vissa diarier, som väl ingen direkt forskar

139

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

A nsvar för funktio -närer i offentlig verksamhet m. m.

i. Jag känner till ett fall där en domstol hade underlåtit atl underrätta en person om domstolens beslut, vilket medförde förlust av klagorälten för vederbörande och därmed sannolikt också rättsförlust. Begäran om disciplinära åtgärder i sammanhanget avvisades med all oaktsamheten inte varit grov.

Sådana fall förekommer alltså, och jag tycker därför det är nödvändigt atl en lagstiftning av den arten överses snarast möjligt.

Utskottet pekar på att regeringen skall följa tillämpningen av lagstiftningen, och i del särskilda yttrande som är fogat lill betänkandet understryker man att det är "av synnerlig vikt atl frågor om tjänsteförsummelser som medfört skada för enskilda personer ingående analyseras och föranleder prövning av lagstiftningens ändamålsenlighet."

Med detta inlägg har jag bara velat understryka vad som står i del särskilda yttrandet. Jag vill uttala en förhoppning om alt regeringen tar itu med denna fråga. Förhållandena nu är inte tillfredsställande.

140

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 12 Föredrogs

Justilieutskottets betänkande

1977/78:10 med anledning av propositionen 1977/78:2 med förslag lill

lag om ändring i rättegångsbalken m. m. (ang. tillstånd all bedriva

verksamhet som advokat i aktiebolag)

Socialutskottets betänkanden

1977/78:5 med anledning av motion om anvisningar rörande behandling

med kortvåg, mikrovåg och ultraljud 1977/78:6 med anledning av motioner om akupunktur, hälsohem och

vissa naprapater

Utbildningsutskottets betänkanden

1977/78:1 med anledning av förslag av riksdagens revisorer beträffande redovisningen av statligt understödda forskningsprojekt vid universitet och högskolor

1977/78:2 med anledning av motion om viss forskning rörande fosterskador

1977/78:3 med anledning av motion om undervisningen i maskinskrivning i gymnasieskolan

Kammaren biföll vad utskotten i dessa belänkanden hemställt.

§ 13 Sänkt skolpliktsålder

Nr 28

Föredrogs uibildningsutskottels betänkande 1977/78:4 med anledning av motioner om skolstart m. m.

LARS AHLMARK (m):

Herr talman! I motionen 1976/77:760 har Birgitta Rydle och jag tagit upp frågan om en sänkning av skolpliktsåldern till sex år och en flexibel intagning till grundskolans årskurs 1. Jag kommer att ge några kommentarer till skolpliktsåldern, och min medmotionär behandlar den flexibla intagningen.

Skolplikten i Sverige inträder sent: det kalenderår barnet fyller sju år. I England finns en obligatorisk förskola från fem år. Vid sex års ålder börjar skolan. Frankrike har en obligatorisk förskola från fyra år. Även där börjar den "riktiga" skolan vid sex år. Västtyskland, som saknar obligatorisk förskola, har skolstarten vid sex år. Delta bara som några exempel från Västeuropa - förhållandena är likartade i Östeuropa och i USA.

Erfarenheterna från utlandet visar alt barnen har intresse av atl lära sig läsa och skriva tidigare än vad som sker i vårt land. Försöksverksamhet i Sverige pekar i samma riktning. Dagens fem- och sexåringar möter dessutom ett rikare informationsflöde än vad som var fallet för en och två generationer sedan. Inte minst TV spelar stor roll. De har därför en bättre beredskap inför skolan.

Jag tror att det är värdefullt atl ta till vara barnens receplivitet i sex-årsåldern. I gengäld skulle många elever se det som en fördel alt, genom en skolstart vid sex års ålder, kunna lämna grundskolan för vidare studier eller förvärvsverksamhet ett år tidigare än nu. Ytterligare fördelar har vi pekat på i motionen.

En fullt genomförd sänkning av skolpliklsåldern lill sex år är givetvis en mycket genomgripande reform. Utskottet har också valt en försiktig skrivning, som dock framstår som ganska positiv. Man redovisar bl. a. en försöksverksamhet med integrering av förskola och lågstadium. Jag har särskilt fäst mig vid formuleringen: "Från en på så sätt integrerad för- och grundskola är steget inte långt till en skolstart vid ungefär sex års ålder."

Utskottet anser alt resultatet av nämnd och annan liknande försöksverksamhet bör avvaktas innan ställning tas lill frågan om en utredning av förutsättningarna för att sänka skolpliklsåldern till sex år.

Jag kan, herr talman, acceptera en sådan ordning och yrkar därför bifall lill utskottets förslag.

Onsdagen den 16 november 1977

Sänkt skolpliktsålder

BIRGITTA RYDLE (m):

Herr talman! Jag ber först att få instämma i vad Lars Ahlmark just har sagt. Jag vill dessutom kommentera den del av vår motion, 1976/77:760, där vi föreslår en utredning om flexibel intagning i årskurs

141

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Sänkt skolpliktsålder

1. Ett liknande förslag framförs i motion 1976/77:789 av Ingrid Sundberg m.fl.

Många av de problem som elever i grundskolan erfar har sitt ursprung i förhållanden som hänger samman med deras upplevelser av skolstarten. Det första skolåret är oerhört betydelsefullt, och skolan har ett ansvar alt ge varje elev en sä gynnsam skolstart som möjligt. Men frågan är om det inle är svårt - för all inle säga omöjligt - alt uppfylla del ansvaret med del låsta system vi har i skollagens 30 >?. Där står det som bekant att skolplikt inträder med början av höstterminen det kalenderår dä barnet fyller sju år.

Detta innebär att skillnaden i ålder och utveckling kan vara mycket stor mellan eleverna i en nybörjarklass. Den gynnsamma skolstart som vi alla eftersträvar kan bli myckel ogynnsam för decemberbarnet i förhållande till januaribarnet. I extrema fall kan åldersskillnaden mellan sjuåringarna vara ett år så när som på en dag. Det händer ju all i samma klass finns en elev som är född på nyårsdagen och en som är född på nyårsafton samma år. Det kan inte anses rättvist att försätta barn födda tidigt på året och barn födda sent på året i samma situation, när de börjar skolan.

Mot bakgrund av detta har vi i motionen tagit upp frågan om flexibel intagning i grundskolans årskurs 1 som en länkbar väg atl göra elevernas första - och kanske viktigaste - skoltermin elevtillvänd i en helt annan utsträckning än som nu är möjligt.

Sedan motionen väcktes i januari har, som framgår av utskottels betänkande, initiativ i samma riktning tagits från andra håll. Riksförbundet Hem och skola har hos regeringen hemställt om utredning i samma syfte, och skolstyrelsen i Norrköping har långt framskridna planer på försöksverksamhet med intagning två gånger om året - hösttermin och vårtermin.

Med anledning av dessa initiativ avstyrker utskottet vår motion. Av samma anledning avstår jag, herr talman, från att yrka bifall till motionen och ansluter mig till utskottets hemställan.

142

CLAES ELMSTEDT (c):

Herr talman! Jag skulle kunna inskränka mig till atl i allt väsentligt instämma i vad de båda motionärerna anförde och yrka bifall lill utskottets hemställan, vilket jag härmed gör.

Några ord bara med anledning av de många försök som pågår på det här området Önskemålet om att fä till stånd en ändring av tidpunkten för skolpliktens inträdande börjar nog märkas alltmer, men det återstår myckel all göra, innan man kan ta ett sådant steg - om del nu skall las. Resultaten av den försöksverksamhet som pågår på så många olika områden, t. ex. beträffande integrationen mellan förskola och grundskola, och av de initiativ som tagils av bl. a. Hem och skola samt Norrköpings kommun får väl avgöra detta. Erfarenheterna härav får prövas i vanlig ordning.

Jag vill bara göra en enda kommentar till fru Rydles inlägg om, som det uttrycktes, stelbenthelen i skollagen i vad gäller möjligheten för en elev att få börja vid tidigare ålder än sju år. Den allmänna skolplikten är det ju ingen diskussion om. I skollagen finns det dock en öppning som gör det möjligt för barn som inte uppnått skolpliktsåldern atl, om del finns skäl härtill, få börja i grundskolan höstterminen året före det år barnet fyller sju år. Denna möjlighet är ingen nyhet utan har funnits länge.

En elev kan i vissa fall också få börja skolan på vårterminen, om det finns förutsättningar. Begreppet förutsättningar inrymmer i delta sammanhang självfallet både de organisatoriska möjligheterna och elevens förmåga rent allmänt att börja mitt inne i ett läsår, vilket det naturiigtvis i så fall blir fråga om.

Som sagt: Här försiggår rätt mycket försöksverksamhet och dessutom utredningsarbeten, och mot den bakgrunden har ulskotlet nu avstyrkt motionerna. Resultaten av utredningarna och försöksverksamheten får vi ta ställning lill senare.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Sänkt skolpliktsålder

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 14 Föredrogs

Utbildningsutskottets betänkande

1977/78:5 med anledning av motion om cancerforskning

Utskottets hemställan bifölls.

§ 15 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1977/78:51 med anledning av vissa av internationella arbetskonferensen är 1976 vid dess sextioandra sammanträde (ILO:s nionde sjöfartskonferens) fattade beslut

1977/78:66 om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgifl, m. m.

§ 16 Anmäldes och bordlades Motioner

1977/78:49 av Ove Karlsson m.fi.

med anledning av propositionen 1977/78:42 om åtgärder för försörjningsberedskapen på lekoområdet

1977/78:50 av Hans Lindblad och Gunnel Jonäng med anledning av propositionen 1977/78:15 med förslag till ändrade riktlinjer för fastighelsdataverksamheten

143

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Anmälan av interpellation

1977/78:51 av Per Olof Håkansson 1977/78:52 av Tore Nilsson och Per Peterssson

med anledning av propositionen 1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m. m.

1977/78:53 av Björn Eliasson \911/1%.SA av Gunnar Oskarson m.fi. 1977/78:55 av Maj Pehrsson och Arne Persson 1977/78:56 av Lars Werner m.fi.

med anledning av propositionen 1977/78:30 om skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering m. m.

1977/78:57 av Erik Hovhammar m.,fi. 1977/78:58 av Olof Palme m.fi.

med anledning av propositionen 1977/78:32 om särskilda åtgärder för att främja sysselsättningen under vinterhalvåret 1977/78

1977/78:59 av Bertil Johansson m.fi.

med anledning av propositionen 1977/78:37 om vårjakl efter sjöfågel

1977/78:60 av Gunnar Olsson m.fi.

med anledning av propositionen 1977/78:58 om ökat stöd till dagspressen, m. m.

§ 17 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits lill kammarkansliet

den 15 november

144

1977/78:72 av Anna Lisa Lewén-Eliasson (s) till bostadsministern om åtgärder rörande de äldres bostadsförhållanden:

Statsrådet Elvy Olsson svarade den 8 mars 1977 på en interpellation frän mig rörande åtgärder inom bostadsdepartementels ansvarsområde med anledning av riksdagens tidigare begäran om en undersökning beträffande de äldres bostadsförhållanden. I en replik förklarade statsrådet att hon behövde "en kort tid" för att sammanställa tillgängligt material och sedan la ställning i frågan. Statsrådet ville ha ett halvår på sig och utfäsie i riksdagen alt hon därefter kunde närmare redogöra för vilka ytterligare åtgärder som behöver vidtas.

Mer än ett halvår har nu gått sedan uttalandet gjordes. Jag vill därför till bostadsministern Elvy Olsson ställa följande fråga:

Vill statsrådet nu redovisa sina överväganden med anledning av riksdagens begäran om en undersökning av de äldres boende?

§ 18 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 16 november

1977/78:114 av Ingvar Carlsson (s) till bostadsministern om tidpunkten för proposition om energihushållning i befintlig bebyggelse;

Enligt propositionsförteckningen är del regeringens avsikt all framlägga propositionen om' energihushållning i befintlig bebyggelse den 1 december 1977. Detta sena datum medför atl den s. k. sparplanen, som spelade en avgörande roll under valrörelsen 1976, inte heller under höstsessionen 1977 blir föremål för behandling och beslut i riksdagen.

Med anledning härav vill jag till bosladsminister Elvy Olsson rikta följande fråga:

Kan garantier nu lämnas för att propositionen om energihushållning i befintlig bebyggelse åtminstone framlägges den 1 december 1977?

1977/78:145 av Elis Andersson (c) lill bostadsministern om installation av mullrumanläggning:

Jag vill rikta följande frågor till bostadsministern:

1. På vilka grunder kan byggnadsnämnder och hälsovårdsnämnder för
vägra byggnadslov till sökande som avser att installera mullrumanlägg
ning?

2. På vilka grunder kan kommunala förmedlingsorgan avstyrka statligt
bostadslån till sökande som avser att installera mullrumanläggning i sin
fastighet?

§ 19 Kammaren åtskildes kl. 15.29.

Nr 28

Onsdagen den 16 november 1977

Meddelande om frågor

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert