Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:26

Måndagen den 14 november

Kl. 15.00

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

§ 1 Fyllnadsval till utskott

TREDJE VICE TALMANNEN: Sedan Gunnar Björk i Gävle beviljats ledighet frän riksdagsarbetet har centerpartiets partigrupp som suppleant i försvarsutskottet anmält hans ersättare Birger Olsson.

Tredje vice talmannen förklarade därefter vald till suppleant i försvarsutskottet Birger Olsson (c)

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Fyllnadsval till utskott

Om utbyggnad av ASSl.s industrier i Norrbotten

§ 2 Om utbyggnad av ASSI:s industrier i Norrbotten

Bostadsministern ELVY OLSSON erhöll ordet för att besvara Torsten Stridsmans (c) den 4 oktober anmälda fråga, 1977/78:33, och anförde:

Herr talman! Torslen Stridsman har frågat mig när jag beräknar atl regeringen kommer alt ge ASSI tillstånd att använda mer lövmassaved i sina industrier i Norrbotten.

Torslen Stridsmans fråga är föranledd av ASSLs begäran om tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen att få bygga ut Karlsborgs bruk i Kalix kommun.

Frågan om tillstånd till utbyggnad av Karlsborgs bruk diskuterades här i riksdagen i mars i år. Jag sade då all regeringen är mycket angelägen om all flnna vägar för alt ge ett positivt besked till bolaget. Jag meddelade också atl överläggningar mellan regeringen och bolaget skulle inledas, bl. a. med anledning av att bolaget utredde olika utvecklingsalternativ för verksamheten i Karlsborg.

ASSLs utredning har nu visat att det med hänsyn till bl. a. reinves-teringsbehov och miljövårdsinvesteringar inle finns något utvecklingsalternativ som med ianspråktagande av för företagel rimliga finansiella resurser från strikt företagsekonomiska synpunkter innebär lönsamhet för bruket på sikt. ASSI har dock funnit alt om ca 500 milj. kr. investeras skulle Karisborgs bruk kunna omstruktureras och effektiviseras. Investeringen skulle i första hand tillgodose reinvesteringsbehovet och finansiera åtgärder som är påkallade av miljöskäl. Vidare skulle man med investeringen få till stånd en utbyggnad av sulfalfabriken, så alt man får en grund för framlida utveckling av verksamheten. Den av bolaget

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om propagandan för elsparande

redovisade investeringen skulle medföra att behovet av björkmassaved vid ASSLs anläggningar i Norrbotten ökar med 200 000 m (fub). Enligt bolaget är en förutsättning för projektets genomförande att staten bidrar lill finansieringen.

Som framgår av vad jag har sagt måste regeringens prövning av den ansökta utbyggnaden av Karisborgs bruk grundas pä ett ställningstagande lill bolagels hemställan om statliga bidrag till finansieringen av projektet. Denna senare fråga bereds f n. i regeringskansliet.

TORSTEN STRIDSMAN (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka bostadsministern för svaret.

Min fråga är föranledd av det alltmer växande överskottet av lövmassaved, främst av björk, i Norrbotten. Från skogsbrukets synpunkt är det därför angeläget att fä till stånd en bättre avsättning av det besvärande lövmassaöverskoltet. Frågan är givelvis lika angelägen frän sysselsättningssynpunkt.

Som jag framhöll i min fråga lill bostadsministern löser man avsättningsproblemet bäst genom att ge ASSI tillstånd att använda mer lövmassaved i sina industrier i Norrbollen.

Bostadsministerns svar är så till vida tillfredsställande alt hon anser del vara angeläget atl finna vägar för all kunna ge ett positivt besked till ASSI. Å andra sidan hade jag som frågeställare givetvis önskat få ett klart besked redan i dag.

Finansieringen, som inle berördes i min fråga, tänker jag inte ta upp i dag, ulan nu gäller problemet tillståndsgivningen. Får jag bara beträffande industrins möjligheter att nu och under de närmaste åren ta emot löv säga att dessa är mycket begränsade. Enligt den utredning som Virkesrådet för Norra Sverige gjort kommer endast drygt hälften av den framlida skogsproduktionen av lövmassaved att finna avsättning med nuvarande kapacitet hos lövmassaindustrin.

Jag hade som sagt givelvis helst sett alt jag hade fått ett mera konkret svar. Jag undrar om bosladsministern kan ge något besked i fråga om tidsplanen för den aktuella verksamheten.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om propagandan för elsparande

Bostadsministern ELVY OLSSON erhöll ordet för att besvara Gustav Lorentzons (vpk) den 7 november anmälda fråga, 1977/78:117, till statsrådet Olof Johansson, och anförde:

Herr talman! Gustav Lorentzon har med anledning av ett aktuellt byggnadsprojekt frågat energiminister Olof Johansson hur upplysningen för energisparkampanjen fungerar och vilken roll energisparkommitién spelar. Frågan har överiämnats till mig för besvarande.

Den byggnad som Gustav Lorentzon åsyftar i sin fråga är riksyrkesskolan i Ange. Skolöverstyrelsen, som är beställare, har dock ännu inte låtit entreprenören slutligt överlämna byggnaden. Skälet är vissa brister i takkonstruktionen.

Entreprenören har beställt en utredning från ett konsultföretag som har föreslagit att taket skall förses med ett termostalreglerai elektriskt motstånd. Anordningen har dock inte godkänts av beställaren.

Bestämmelser rörande byggnader finns i byggnadsstadgan, och till-lämpningsföreskrifler till stadgan finns i Svensk byggnorm. Om de uppgifter Gustav Lorentzon lämnar är rikliga är det troligt att tillämpningsföreskrifterna i Svensk byggnorm inte har efterföljts i detta fall.

1 övrigt vill jag som svar på frågan meddela, alt någon särskild ener-gisparkampanj inte pågår f n. Det ankommer på energisparkommitién all fortlöpande informera om olika energisparåtgärder och atl initiera åtgärder hos berörda myndigheter för alt åstadkomma en god energihushållning.

Jag vill i sammanhanget nämna, atl regeringen efter särskild ansökan nyligen har fördelat drygt 10 milj. kr. lill 178 kommuner för alt möjliggöra ett förbättrat kommunall engagemang i rådgivning och information till allmänheten i energisparfrågor.

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om propagandan för elsparande

GUSTAV LORENTZON (vpk):

Herr talman! Även om bostadsministern i sill svar säger att del f n. inle pågår någon särskild energisparkampanj i vårt land, har svenska folket ändå den uppfattningen att så är fallet. Energisparandet ingår som ett av uppslagen lill sådana verksamheter som tillsammans skall utgöra ett alternativ till kärnkraften. Också centerpartiet är helt inne på den linjen.

Radio, TV och tidningspress är mobiliserade för denna kampanj. På våra flygplatser träffar man på jätleaffischer om energisparande, broschyrer i mängd har givits ut, energisparkommitléer har tillsatts såväl centralt som ute i kommunerna, och konsulenter har tillsalls för rådgivning och information - allt för att man skall komma på det klara med vad riksdagens beslut om statliga bidrag och län för energisparande åtgärder innebär. Inte ens pensionärerna är bortglömda. Även skolbarnen har dragits med i denna omfattande energisparkampanj. Denna vecka skall man dessutom genomföra en särskild elsparkampanj.

I mitt hemlän, Väslernorrlands län, är tidningarna mycket tillfredsställda. Över stort uppslagna artiklar meddelas: "Av landets samtliga län loppar Västernorrland isoleringsligan." Man har alltså där nätt del bästa resultatet i landet i energisparkampanjen. ■

Men Västernorrland har också skandalhusen, ur elsparsynpunkt verkliga fuskbyggen, vilket har påpekats i min fråga och också återkommer i svaret. Del gäller riksyrkesskolan i Torpshammar i Ange kommun i Västernorrlands län. Skolöverstyrelsen är byggherre för skolan och är definitivt den instans som är ansvarig. I stället för att vidta nödig isolering

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om propagandan för elsparande

av byggnaden installerar man elvärme i stuprör och takrännor. Det är något helt nytt för Sverige!

Säg, fru bosladsminister, har sparpropagandan inte nått ut till byggnadsfirman Hallström & Nisses - den entreprenör som det här är fråga om - och till skolöverstyrelsen? Eller är del fråga om en helt ny spar-främjandemetoder, när man monterar in värmeslingor i stuprör och takrännor?

Ytteriigare en fråga: Har inle skolöverstyrelsen, som är byggherre i deUa sammanhang, haft kontrollant vid detta bygge? Det skulle vara myckel intressant att veta. Om så har varit fallet, får man den bestämda uppfattningen att byggföretaget Hallström & Nisses har de "bästa" förbindelser med denna kontrollant.

Slutligen: Anser bosladsministern atl nybyggnaden vid riksyrkesskolan i Torpshammar var i linje med de intentioner som skall vara vägledande för energisparandet i landet?

Jag återkommer till frågan om skolöverstyrelsen har haft kontrollant i detta fall. Statsrådet säger att byggnaden inte har godkänts av skol-' överstyrelsen. Men vad tänker man då vidta för åtgärder, om tillämpningsföreskrifterna inle har följts i detta sammanhang?

De uppgifter jag lämnat i min fråga stämmer med verkligheten.

Bostadsministern ELVY OLSSON:

Herr talman! Det är naturiigtvis alldeles riktigt som herr Lorentzon påpekar, atl det alltid pågår information och upplysning om hur vi skall spara på energin. När jag säger alt del inle är någon särskild kampanj, sä menar jag att det inte är någon särskilt stor kampanj. Men det pågår givetvis flera olika delkampanjer.

Jag nämnde också atl regeringen har beviljat 178 kommuner pengar för att kommunerna skall kunna verka som goda rådgivare ål sina invånare. Vi kan ju sitta och bestämma väldigt myckel här i riksdagen och dra i gång kampanjer, men det fordras då också atl kommunerna, som är nära människorna, verkligen är med på noterna och deltar i dessa kampanjer. Jag kan också nämna för herr Lorentzon att jag känner till väldigt många fina initiativ som kommuner har tagit nu, i en del fall tillsammans med energisparkommitién. Jag kan nämna Kristinehamn och Järfälla som verkligt goda exempel härpå. Och jag hoppas verkligen att alla kommuner ställer upp och deltar i delta myckel viktiga arbete.

Vad del sedan gäller riksyrkesskolan i Ange kan jag bara säga atl skolöverstyrelsen är beställare och hänvisa lill alt byggnadsföretaget inte har kunnat överlämna byggnaden till skolöverstyrelsen pä grund av de brister som vidlåder densamma.

Sedan vill jag bara framhålla att normer är till för att följas, och det måste naturligtvis gälla på alla platser.

GUSTAV LORENTZON (vpk):

Herr talman! Jag lackar bosladsministern även för det här svaret.

Det är alldeles riktigt att man kan ta fina exempel från kommunerna, men det är inget försvar för skolöverstyrelsens uppträdande i detta fall. Det är högre myndigheters uppträdande som är det allvariiga. Häromdagen hörde jag i radio hur skolbarn undervisades om elsparpropagandan. Vad skall de få för respekt för myndigheterna i Sverige, när skolöverstyrelsen som skall vara deras myndighet uppträder som den gör?

Detta skandalbygge aktualiserades av en stridbar kvinnlig ledamot i kommunfullmäktige, Ada Jonsson. I annat fall kanske frågan inle ens hade kommit på tal. Ada Jonsson ville ställa vissa frågor i en interpellation. Hon förvägrades atl ställa interpellationen under motivering all del inte gällde någon kommunal angelägenhet. Skolöverstyrelsen hade inte överlämnat byggnaden, och kommunen kommer icke atl ta emot byggnaden så länge del inte finns garantier för atl värmeisoleringen är perfekt. De frågor som denna kvinna har ställt till skolöverstyrelsen skulle jag nu gärna vilja ställa lill bosladsministern. Frågorna är:

1. Har del brustit i kontrollen vid byggnadens uppförande, eftersom så stora och kostsamma värmeföriuster kan ske? - Den frågan är ställd förut här i dag.

2. Är installationen av elslingor den lämpligaste åtgärden?

3. Skulle det inte - från energisparandesynpunkt - vara mer angelägel att sådana byggnadslekniska åtgärder vidtas att isoleringen blir bättre?

4. Kommer skolöverstyrelsen att tillmötesgå Ange kommuns krav på behövliga åtgärder innan byggnaden övergår i kommunal ägo?

Jag har nu framfört samma frågor som denna kvinnliga ledamot i kommunfullmäktige i Ange har ställt till skolöverstyrelsen men inte fått något svar på.

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om sysselsättningsproblemen i Västerbottens inland

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om sysselsättningsproblemen i Västerbottens inland

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för alt besvara Georg Anderssons (s) den 19 oktober anmälda interpellation, 1977/78:48, och anförde:

Herr talman! Georg Andersson har frågat mig när regeringen kommer att uppfylla de utfästelser som gjorts beträffande Vindelälvsområdet. Vidare frågar herr Andersson om någon sysselsättning kommer atl erbjudas som ersättning för gruvdriften i Adak samt vilka övriga åtgärder som regeringen avser vidta för atl möta de problem som redovisas i interpellationen.

När del gäller Vindelälvsområdet arbetar sedan någon tid en särskild arbetsgrupp inom regeringens kansli med granskning bl. a. av de förslag som kommunerna för fram. Arbetsgruppen har föreslagit alt medel ställs

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om sysselsättningsproblemen i Västerbottens inland

till förfogande för fortsatt byggande av Ammarnäsvägen under hösten. Arbetsmarknadsministern har meddelat att höjningen av ramen för beredskapsarbeten på vägar bör medge alt ytterligare en del av vägen Sor-sele-Ammarnäs rustas upp. Det är angelägel att arbetena kan komma i gång snabbi och ge sysselsättningseffekter redan i vinter.

Vindelälvsgruppen arbetar vidare i nära samråd med kommunerna och länsstyrelsen för atl nå konkreta lösningar på bl. a. finansieringsfrågorna, så all ytterligare förslag i länsstyrelsens och kommunernas program för Vindelälvsområdet skall kunna genomföras. Meningen är att arbetsgruppens förslag utan dröjsmål skall behandlas i berörda departement.

Gruvdriften i Adak håller på alt avvecklas. Den av regeringen tillsatta Adakulredningen har bl. a. till uppgift att undersöka möjligheterna atl åstadkomma nyetableringar i området. Enligt vad jag har inhämtat har utredningen haft kontakt med ett flertal förelag men kan ännu inle redovisa något positivt resultat. Gruppen fortsätter emellertid sina ansträngningar all tillföra Malåområdet ny sysselsättning.

Del är som interpellanten framhåller beklagligt alt Lycksele industricentrum inte ännu är fullt utnyttjat. Men meningen är ju att man genom lediga lokaler successivt skall locka lill sig förelag. Detta måste få la sin lid, särskilt i nuvarande konjunkturläge, då industricentrastiflelsen liksom alla andra som sysslar med lokaliseringsfrågor arbetar i motvind. Trots detta har stiftelsen alldeles nyligen kunnat inregistrera en framgång just i Lycksele. Polarvagnen kommer atl överta ett företag som redan finns i lokalerna, och man räknar med att sysselsättningen skall öka betydligt. Om man räknar med behovet av expansionsutrymme hos de redan befintliga förelagen kommer anläggningen därmed alt vara i stort sett fullbelagd. Stiftelsen fortsätter nu planeringen för den andra etappen.

Georg Andersson lar också upp valtenkraflsulbyggnaden inom regionen. Nu har det ju nyligen lagts en proposition i den här frågan, och vi bör vänta med att diskutera de här frågorna tills riksdagen tagit ställning, men jag tycker att propositionen lämnar vissa öppningar för utbyggnader, något som dock måste prövas på sedvanligt sätt.

Georg Anderssons interpellation berör en del av landet där de regionalpolitiska problemen är myckel svåra. Jag har därför med tillfredsställelse noterat alt ett projekt - utveckling AC - för ökad sysselsättning i länels inland har påbörjats i samarbete mellan länsstyrelsen, kommuner och övriga länsorgan. Länsstyrelsen och företagarföreningen har tilldelats särskilda medel för detta arbete. För min del tror jag på denna typ av verksamhet som ett sätt att kanalisera den initiativkraft och den vilja till utveckling som finns i våra problemregioner. Jag lovar all regeringen i positiv anda kommer att pröva de förslag som så småningom blir resultatet av detta utvecklingsarbete.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag lackar industriminister Åsling för svaret.

I min interpellation har jag pekat på en rad problem beträffande sys-

selsällningen i Västerbottens inland. Jag nämner särskilt de uteblivna åtgärderna i Vindelälvsområdet, friställningarna vid kraftverksbygget i Juklan, nedläggningen av gruvdriften i Adak, varslen om friställningar vid Nordkugg i Vilhelmina och svårigheterna alt skapa arbetstillfällen vid induslricentrel i Lycksele.

Industriminister Åsling har under den gångna veckan dagligen framträtt vid presskonferenser om myckel stora industrifrågor. I relation lill stålverksfusionen och liknande kan väl de frågor jag väckt framstå som bagatellartade. Men för de människor som berörs är de lika viktiga. Och lägger man samman de sysselsättningsproblem som jag aktualiserar, så skall man finna all de berör en stor grupp människor. 250 i Adak, mer än 300 i Juklan och 45 i Vilhelmina är stora tal i förhållande till befolkningsunderlaget på dessa orter. Lägger man därtill atl sysselsättningen inom regionen redan tidigare är svag och att löften om insatser i Vindelälvsområdet och vid industricentret i Lycksele inle infriats, så blir problemen ännu mer påtagliga. När det gäller induslricentrel har nu, som industriministern säger, Polarvagnen gått in och övertagit ett företag, och detta ger förhoppningar om ökad sysselsättning. Men fortfarande har inle ens en tredjedel av antalet beräknade sysselsättningstillfällen uppnåtts. Man avsåg ju alt få till stånd en sysselsättning motsvarande 150 anställda vid den första etappen av industricentret.

Därtill tornar nu ytterligare ett svart moln upp sig vid horisonten. Jag tänker på hotet mot Algols i Lycksele, Norsjö och Skellefteå. Det rör sig om mer än 500 anställda, främst kvinnor, varav nära hälften i inlandet. Låt mig, för alt ge litet perspektiv på de här talen, göra den jämförelsen atl 130 anställda i Lycksele motsvarar ungefär 5 000 i Göteborg.

Herr Åslings svar vittnar inle om någon ambition att med kraft gripa sig an dessa problem. På mina konkreta frågor har jag inle fält några konkreta svar.

Fråga 1 var: När kommer regeringen atl uppfylla de utfästelser som gjorts beträffande Vindelälvsområdet? 1 svaret sägs bara atl arbetsgruppens förslag Ulan dröjsmål skall behandlas i berörda departement. Får jag då påminna om att del nu är mer ån två år sedan ett åtgärdsprogram presenterades för regeringen. I Qol höst uttalade sig riksdagen för genomförande av detta program. Arbetsmarknadsutskotlels ordförande herr Wirtén sade då atl del var dags alt gå från ord lill handling. Fortfarande får jag svaret all frågorna skall behandlas i berörda departement - de är alltså inte behandlade. Min fråga var konkret: När kommer regeringens beslut? Jag upprepar frågan.

Fråga 2 löd: Kommer någon sysselsättning atl kunna erbjudas som ersättning för nedläggningen av gruvdriften i Adak? Svaret ger tyvärr inget hopp. Den tillsatta arbetsgruppen har inte kunnat redovisa något positivt resultat - men gruppen fortsätter sina ansträngningar, sägs del.

När jag för ganska exakt ett år sedan debatterade denna fråga med Nils G. Åsling, vädjade jag lill honom all göra en punktinsats med ett

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om sysselsättningsproblemen i Västerbottens inland

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om sysselsättningsproblemen i Västerbottens inland

extra stöd utöver de gängse regionalpoliliska insatserna. Jag betonade då - i november 1976 - all det inte fanns tidsutrymme för att invänta allmänna förstärkningar av regionalpolitiken. Nu har ytteriigare ett år gått. Tidsfristen är nu ute. Men herr Åslings svar i dag är om möjligt ännu mera negativt än för ett år sedan. Innebär detta atl herr Åsling har gett upp? Jag hoppas att så inte är fallet, och jag vill också upprepa frågan från i fjol, om herr Åsling är beredd att tillskjuta särskilda medel för att hitta en lösning av Adakproblemet.

Min tredje raka fråga var: Vilka övriga åtgärder avser regeringen att vidta för att möta de problem som jag här har redovisat? Svaret pä den frågan uteblir helt, tycker jag. En allmän hänvisning sker till ett projekt - utveckling AC - som länsstyrelsen tagit initiativ lill. Jag vill säga atl det i och för sig är glädjande att industriministern ser positivt på detta projekt, och jag vill passa på alt ställa följdfrågan huruvida regeringen är beredd att ge projektet erforderliga resurser för atl fullfölja arbetet.

När del gäller den mer allmänna frågan om stöd lill skogslänens inland vill jag referera del uttalande som Vindelälvskommunerna gemensamt nyligen har överlämnat till regeringen. I detta uttalande, som är enhälligt, sägs bl. a. följande: "Vi vill framhålla all den tidigare förda regionalpolitiken på senare lid uttunnats bl. a. genom utvidgning av områden för regionalpolitiskt stöd. Detta har resulterat i atl befolkningsminskningen i kommunerna inle kunnat förhindras. Skulle en fortsatt befolk-ningsulflyllning äga rum och dä främst bland ungdomen får detta ödesdigra konsekvenser."

I min interpellation har jag uttryckt detta på del sättet atl regionalpolitiken har mist sin tidigare kraft. Jag beklagar att man måste göra det konstaterandet.

I länsstyrelsens i Västerbotten rapport över länsplaneringen framhålls bl. a.: "Riksdagen har konstaterat alt insatsbehoven är störst inom stödområdet. Åtgärder som syftar till alt påverka utvecklingen i positiv riktning bör därför i första hand förbehållas detta område. Länsstyrelsen vill starkt betona alt sakskälen för den regionalpoliliska prioriteringen av stödområdet kvarstår." Jag har uppfattat detta uttalande som starkt och välgörande i den regionalpoliliska debatten. Men centerns representanter i länsstyrelsen ansåg uttalandet inte starkt nog. De ansåg att länsstyrelsen ytterligare borde ha prioriterat inlandet.

Del ger mig anledning alt fråga hur industriministern ser på inlandets speciella problem. Är herr Åsling beredd att kraftfullt arbeta för en prioritering av det inre stödområdet, eller skall stödområdesgränserna ytterligare få suddas ut? Oavsett om man arbetar med moroten eller piskan som medel i regionalpolitiken måste man ha en klar politisk målsättning. Min erfarenhet är att del behövs t. v. specialla lockmedel eller påtryckningsmedel för atl klara utvecklingsproblemen i skogslänens inland. De s. k. självläkande krafterna har ingen verksam medicin för de här problemen. Dessa krafter verkar i precis motsatt riktning. Därför behövs

en molkrafl från samhällets sida. Är herr Åsling beredd atl sälta in sådana motkrafter? Interpellationssvaret vittnar tyvärr inte om någon sådan vilja. Jag vill nu återgå lill den speciella frågan om Vindelälvsområdet. Den frågan har blivit något av en riksdagens följetong. Det kan därför vara motiverat all kort repetera vad som tilldragit sig.

Som jag tidigare sade överlämnades förslag till ett åtgärdsprogram till regeringen hösten 1975. Enligt det programmet skulle staten svara för 143 milj. kr. i 1975 års penningvärde. Ett år senare behandlades frågan i riksdagen. Den 16 december 1976 uttalade arbetsmarknadsutskottets ordförande: "Frågan har utretts och ett rätt omfattande åtgärdsprogram finns framarbetat. Nu gäller det att handla."

I budgetpropositionen i januari i år avsattes endast 17 milj. kr. Dessa pengar skulle till yttermera visso delas mellan en rad objekt i flera regioner.

På min fråga om hur mycket pengar som skulle komma Vindelälvsområdet lill del svarade herr Åsling den 1 februari att några sådana besked inte kunde ges. "De olika projekten får prövas i vanlig ordning för den stödform som kan komma i fråga", sade herr Åsling då. Förgäves vädjade jag om särskilda medel för Vindelälvsområdet. Herr Åsling svarade med att hänvisa till vanliga arbetsmarknadspolitiska medel, som fördelas också

till andra regioner. "Man måste göra en prioritering med hänsyn

lill önskemålen i andra bygder- ", hette del.

Dessa svar väckte bestörtning i Västerbotten. Arbetsmarknadsministern tyckte nog att industriministerns svar framstod alltför negativa. Han ryckte ut och lovade tillsätta ytterligare en arbetsgrupp, en arbetsgrupp som ingen hade bett om.

När jag ställde frågan om denna arbetsgrupp kom en tredje minister upp i svarandebåset. Det var jordbruksministern. Han antydde att arbetsgruppen redan vid sitt första sammanträde hade framme objekt som tillsammans skulle kosta mellan 15 och 20 milj. kr. Det ansågs vara en god början, och det kan man ju hålla med om. Detta hände den 27 maj. Sedan har jag inle hört talas om de där 15-20 miljonerna, och inte återkommer de i herr Åslings svar i dag.

I oktober lämnade arbetsgruppen det samlade förslaget lill regeringen. Otåligheten i berörda kommuner är mycket stor. Därför samlades ledande representanter för dessa kommuner till överläggningar, vilket resulterade i en uppvaktning i arbetsmarknadsdepartementet under förra veckan. I den skrivelse som överlämnades heter det:

"Vi vill med skärpa framhålla att förslaget till åtgärdsprogram nu snarast måste komma till utförande. Skulle åtgärdsprogrammet och kraftfulla regionalpoliliska åtgärder i övrigt utebli eller ytterligare fördröjas kan kommunerna tvingas alt begära en omprövning av beslutet all inle bygga ut Vindelälven." Tydligare kan otåligheten inte illustreras.

Den långa väntan omöjliggör också en vettig planering i kommunerna. I min egen kommun har vi ett antal projekt som vi gång på gång har

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om sysselsättningsproblemen i Västerbottens inland

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om sysselsättningsproblemen i Västerbottens inland

måst skjuta framför oss i väntan på besked från regeringen.

Jag vill också framhålla atl i kommunernas planering utgår man Irån all särskilda medel skall ställas lill förfogande utöver vanliga bidrag inom ramen för beredskapsarbeten. Jag vill därför fråga om herr Åsling vidhåller sin uppfattning från februari i denna fråga eller om kommunerna fortsättningsvis kan planera med sikte på extra bidrag.

1 sitt svar i dag hänvisar Nils Åsling också till de medel som AMS fåll att fördela för vägbyggen. Jag har under dagen fått reda på all det kan i bästa fall innebära ca 4 milj. kr. för vägen Sorsele-Ammarnäs, Det skall man förstås i de här kärva tiderna vara tacksam för. Men nog tar del ohyggligt lång tid att komma lill Ammarnäs på det här sättet. Jag har beräknat all med den här takten tar det ca 10 år. Det kan jämföras med den tid del enligt statsministern lar att avveckla kärnkraften. Men att göra den jämförelsen är kanske att göra bilden mörkare än nödvändigt.

Också för vägbyggandet behövs en speciell pott. Den ordningen till-lämpade förra regeringen i fråga om väg 363. Det löste problemet snabbt, och det var även en markering av atl Vindelälvsområdet måste, mot bakgrunden av gjorda utfästelser, ges en särställning. Varför är den borgeriiga regeringen inle beredd till .samma markering?

Slutligen några ord om valtenkraflsutbyggnader.

Arbetena i Juklan är snart slutförda. De anställda måsle få andra jobb. Med en vettig planering borde dessa nu ha kunnat erbjudas fortsatt arbete i kraftverksbyggen. Objekt finns. Vattenfall har redovisat problemet och anvisar vägar för att lösa det. Övre Åseleälven är det objekt man i första hand velat aktualisera. Själv har jag motionerat i ärendet, men den borgerliga majoriteten i civilutskotlet avstyrkte motionen. Nu säger industriministern au den nyligen presenterade propositionen om vattenkraften lämnar vissa öppningar. Ja, det är så dags. Viktig planeringslid har gått förlorad. Ännu återstår frågetecken på grund av regeringens räddhåga och vilsenhet i energipolitiken. Jag beklagar det, men vi får återkomma lill valtenkraftsdeballen i anledning av den särskilda proposition som nu är lagd.

I mitt inlägg har jag ställt några följdfrågor. Jag vill avslutningsvis repetera dessa för att förtydliga mig:

1. Är regeringen beredd all ställa särskilda medel lill förfogande för att skaffa ersättningssysselsättning inom Adakområdet?

2. Kan projektet utveckling AC räkna med alt få erforderliga resurser för det fortsalla arbetet? - Det här arbetet kommer ju att ta något år.

3. Är regeringen beredd alt i de regionalpolitiska insatserna särskilt prioritera del inre stödområdet eller kommer gränsen för stödområdet att ytterligare utvidgas?

4. När kommer regeringen alt fatta sitt beslut i anledning av Vin-delälvsgruppens förslag? Jag betonar när.

5. Kan industriministern utlova all Vindelälvskommunerna kommer att erhålla bidrag utöver det arbelsmarknadspolitiska stöd som ges lill andra regioner?

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Georg Anderssons frågor föranleder också några kommentarer.

Låt mig till att börja med säga, beträffande den inledande reflexionen från Georg Andersson, atl vi har satsat betydande resurser pä storföretagen i omsorg om sysselsättningen därför att de större företagen, basindustrierna, också i den här delen av landet i hög grad replierar på mindre industrier - som underleverantörer.

Beträffande industricentrum i Lycksele är del korrekt som Georg Andersson säger att tyvärr inte mer än en tredjedel av den utlovade sysselsättningen ännu kunnat realiseras där. Erfarenheten är atl del lar lång tid all få full effekt av industricentra. Jag tror inle all vare sig Georg Andersson eller jag är beredd atl därför skrota den idén. Bytet av ägare till ett av företagen i industricentret innebär att man nu tillför centret en betydande utvecklingspotential. Låt oss alltså dröja med alt värdera effekten av satsningen på ett industricentrum i Lycksele tills vi har mera erfarenhet. Jag tror fortfarande att del kan bli ett slyrkecenirum för sysselsättningen och den industriella utvecklingen i denna bygd.

Georg Andersson formulerade några direkta frågor. Kan särskilda medel ställas lill förfogande för åtgärder inom Adak, frågade han. Vidare: Kan AC-projektel få erforderliga resurser? Jag måste då hänvisa lill alt de projekt som kommer upp skall prövas i särskild ordning. Det är därför vi har den interdepartementala arbetsgruppen under ledning av statssekreteraren i arbetsmarknadsdepartementet. Projekten prövas av arbetsgruppen och blir föremål för beslut i den ordning man anser de är möjliga alt realisera. Eftersom det här gäller en speciellt utsatt region kommer naturligtvis maximala resurser alt ställas till förfogande inom ramen för de regionalpolitiska och sysselsältningspolitiska stödformer vi har. Men vi måste ändå få tillfälle atl bedöma varje projekt för sig. Det är därför arbetsgruppen har tillsatts.

Den tredje frågan var om jag är beredd att särskilt prioritera utvecklingen i det inre stödområdet. Redan i riksdagens beslut om regionalpolitiken fastslogs det att det inre stödområdet skulle prioriteras. Dessutom har det på mitt initiativ vidtagits en del direkta åtgärder, t. ex. införandet av det särskilda statsbidraget för kommunalägda industrihus, ett anslag som vi i samband med småföretagarproposilionen räknar upp. Det är faktiskt skräddarsytt för de speciella förutsättningar som råder i det inre stödområdet, där de hittills använda regionalpoliliska stödformerna inte givit avsedd effekt. Dessutom innebär hela den nya små-företagarpoliliken och regionaliseringen av näringspolitiken att man ställer väsentligt ökade resurser till förfogande för näringspolitiken även i glesbygd. Jag vill också erinra om tillsättandet av glesbygdsdelegationen och vad den kan komma all initiera liksom om del regionalpolitiska rådet och dess aktivitet för atl försöka få de statliga verken aktivare i den regionalpoliliska verksamheten.

Herr Andersson frågade vidare när Vindelälvsgruppens förslag kan

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om sysselsättningsproblemen i Västerbottens inland

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om sysselsättningsproblemen i Västerbottens inland

komma atl bli föremål för behandling. Det är alldeles uppenbart alt det kommer att ske så snart man har realistiska projekt. Vi har ingen anledning atl dra ut på behandlingen av Vindelälvsgruppens förslag. Så snart vi har möjligheter atl ta fram realistiska projekt kommer vi också all göra det. Det är betecknande för situationen - jag vill fråga om inle Georg Andersson är medveten om detta - att vi i regionen haft ett skogs-industriellt projekt som vi fäst stora förhoppningar vid. Men till följd av den internationella konjunkturutvecklingen har luften fullständigt gått ur den branschen under del här året. Under sådana förhållanden är del klart atl det är tunnsått med projekt som man kan mobilisera. Detta var ändå ett projekt som hade betydande naturiiga förutsättningar i denna region. Men som det f n. ser ut har vi inga möjligheter all aktualisera det.

Georg Andersson gav sig sedan in på ett mera principiellt resonemang beträffande ett extra program för Vindelälvsområdet. Skulle vi i del här lägel göra extra program för alla områden med problem, skulle vi få en uppsjö av program och en uppsjö av medelsreservalioner som skulle göra hela närings- och regionalpolitiken stelbent och sänka effektiviteten. Vi sade oss i fjol att Vindelälvsproblemen måsle föranleda speciell uppmärksamhet. Detta måste man ha i minnet när projekt kommer fram efter samråd med kommuner och länsmyndigheter och är färdiga all realiseras. Men alt avdela speciella resurser för detta är ganska orimligt därför all del skulle innebära atl den trots allt begränsade medelsarsenal som vi har lill förfogande onödigtvis skulle bindas upp.

Låt oss, Georg Andersson, tillsammans med kommuner och länsmyndigheter se till all vi får fram konkreta projekt som ger sysselsättning och inle bara nöja oss med alt säga atl det här gäller atl skapa ett allmänt program och att arbeta med en massa önskemål.

Vad Vindelädalen behöver är konkreta sysselsältningsprojekt, och alla realistiska sådana är välkomna i regeringskansliet och skall få allt tänkbart stöd.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag vill först göra den allmänna kommentaren att när jag apostroferade Nils Åslings verksamhet under förra veckan så var det inte någon kritik för alt han hade ägnat sig åt de stora företagen. Jag tror tvärtom alt det är alldeles nödvändigt. Att de kan ha betydelse för de små förelagen är ju en förkunnelse som vi från socialdemokratiskt håll tidigare har försökt föra ut, men då har vi mött en viss kritik från cenlerhåll. Del var dock inte i syfte atl diskutera den saken som jag framställde interpellationen.

Industriminister Åsling vädjar om all vi skall ha förståelse för att det tar läng lid med industricentret och säger att det inle är dags att skrota idén. Det tror inle jag heller. Tvärtom, jag vill verkligen ha det stöd från industriministern som jag ändå tycker all hans uttalande här har gett förhoppning om. Jag vill betona atl det behövs ett aktivt stöd för

att förverkliga den här idén, och del behövs ett aktivt stöd från regeringen för alt "ragga upp" förelag och fylla detta industricentrum så alt idén inte blir förfuskad. Jag är glad atl industriministern tror på idén om industricentra, och det tar jag som intäkt för att Nils Åsling också är beredd all arbeta för att det skall bli ett lyckosamt resultat av satsningarna. Det är ju bara den första etappen som är byggd här, och den är långt ifrån fylld. Vi hoppas att den skall bli det och att vi snart skall få sätta spaden i jorden för all bygga nästa etapp som vi har fattat principbeslut om.

När del gäller situationen i Adak tycker jag atl det är mera nedslående när Nils Åsling säger att projekt kommer att prövas i vanlig ordning. Visserligen skall maximala resurser ställas till förfogande, men del skall hela tiden ske inom nuvarande stödformer. Det blir således inga extra medel. Här vidhåller Nils Åsling sin inställning från i fjol. Detta innebär väl all svårigheterna kommer att kvarstå, och jag beklagar det.

Vad sedan beträffar projektet utveckling AC så kanske industriministern missförstod min fråga. Del gäller inte i första hand frågan om stöd för atl genomföra de förslag som har kommit fram, ulan del gäller om regeringen är beredd att satsa utredningsresurser så all man får bedriva detta arbete. Jag tror mig veta att regeringen har gjort ganska kortsiktiga utfästelser för de utredningsresurser som står till förfogande.

När del gäller min tredje fråga om prioriteringen av stödområdet läste jag upp ett par citat dels från länsstyrelsens program, dels från det särskilda uttalande som Vindelälvskommunerna har gjort. Majoriteten av de kommunerna är borgerligt styrda, och i dessa kommuner uttrycker borgerliga och socialdemokratiska politiker i enighet sin oro över atl gränserna för stödområdet successivt har vidgats och över atl de kommer att vidgas ytterligare. Även om stödet formellt kvarstår, blir incitamentet för företagen att lokalisera sig lill det inre stödområdet mindre, om de kan få motsvarande stöd för en lokalisering utanför det tidigare stödområdet. Vi ser därför med oro på atl man utvidgar gränserna.

Min fjärde fråga gällde konkret Vindelälvspaketet. Jag upprepade min fråga ett par gånger: När kommer ett förslag från regeringen? Jag har nu fått ett svar från det ansvariga statsrådet, industriministern Åsling, som inle är beredd alt precisera någon tidpunkt. Industriministern svarar all stöd skall utgå när realistiska projekt föreligger. Jag vet inle hur jag skall tolka svaret. Det presenterades för två år sedan olika projekt efter ett omfattande utredningsarbete i länsstyrelsen och kommunerna, och sedan har man under ytterligare ett år arbetat med de projekten i den andra arbetsgruppen i samråd med kommunerna - jag har själv i kom-munfullmäkligesammanhang varit med och uttalat mig om dessa projekt. Innebär industriministerns svar i dag att de projekten inte bedöms som realistiska och all det alltså krävs någonting ytterligare för att få fram realistiska projekt? Det är den ena frågan som jag ställer mig i anledning av Nils Åslings uttalande.

Min andra fråga är vilken regeringens ståndpunkt egentligen är. Jag

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om sysselsättningsproblemen i Västerbottens inland

2 Riksdagens protokoll 1977/78:26-28

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om sysselsättningsproblemen i Västerbottens inland

har i min hand dagens nummer av Västerbottens-Kuriren, som med stora rubriker förkunnar att det har getts ett ministerlöfle om ett särskilt program under våren. Det löftet avgavs av biträdande bostadsministern vid ett möte i Sorsele i går. Hon sade alt regeringen kommer atl lägga fram ett program under våren. Till yttermera visso sade hon all detta kunde komma alt innebära en särskild pott för Vindelädalen. Det är alltså precis vad jag har frågat efter i interpellationen. Men nu säger industriministern, som rimligtvis håller i denna pott, att del är orimligt att avdela speciella resurser för del här programmet. I så fall skulle man få göra en massa sådana här program. Principiellt kan man hålla med Nils Åsling om att den risken naturligtvis finns, om man nämligen ser Vindelälvsområdet som vilket område som helst som har sysselsättningsproblem. Men om man ser Vindelälvsområdet som ett område som fått speciella utfästelser av regering och riksdag, är det väl inte längre så orimligt att begära ett särskilt program.

Jag hoppas verkligen att jag med detta har kunnat övertyga industriministern om att Birgit Friggebos idé inte är så dålig. Jag trodde alt det var regeringens idé, och jag hoppas fortfarande att del finns en chans att så är fallet. Jag ser därför med förväntan fram mot industriministerns ytterligare repliker.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Georg Andersson är besviken för atl jag inte gör några utfästelser om extra medel lill projekten i Adakområdet. Jag gör min tolkning av situationen i Adak utifrån de erfarenheter vi har, nämligen atl det inte är brist på ekonomiska resurser som är begränsande för utvecklingen av sysselsättningen i området, utan helt enkelt brislen på lämpliga seriösa projekt. Det gäller över huvud taget de orter i hela landet från nord till syd som i dag har sysselsätlningssvårigheter. Om vi bara kan få fram realistiska projekt, Georg Andersson, kommer de ekonomiska resurserna också att kunna ställas lill förfogande. Den saken är fullständigt klar.

Med detta svarar jag också egentligen på Georg Anderssons fråga om det ändå inte är svaga incitament för en lokalisering till det inre stödområdet - det är inte så. Det är den allmänna ekonomiska utvecklingen i väriden och konjunkturutvecklingen som har försvårat möjligheterna till nylokalisering och expansion. Det är alltså den omständigheten som gör att regionalpolitiken arbetar i motvind. Vi har trappat upp de regionalpoliliska ambitionerna, så det Georg Andersson säger om att det har skett en urholkning av regionalpolitiken är felaktigt. Det har skett en upptrappning. Ta de kommunala industrihusen t. ex. - det är en mycket väsentlig, aktiv insats för orter där andra regionalpolitiska åtgärder slagit fel. Och det är en åtgärd som i hög grad tillkommit med tanke på situationen i Vindelädalen.

Paket eller inte - det är en semantisk fråga, som vi kanske inte behöver ta upp kammarens tid med. Ett par tre projekt tillsammans kallas paket

- i och för sig kan jag acceptera det, men del viktiga är alt inrikta åt
gärderna på konkreta projekt som ger effekt. Allmänna programutta
landen finns del alltför gott om i del här avseendet. Det gäller all samla
krafterna lill konkreta projekt.

Jag vill påminna Georg Andersson om, vilket jag påpekade inledningsvis, vad som hänt med det skogsinduslriprojekt som vi litet lill mans trodde på i del här området. Hela branschens situation förändrades så att projektet plötsligen blev orealistiskt, och det projektet var en väsentlig del i del gamla Vindelälvspaketet. Förutsättningarna har alltså radikalt förändrats där, och så är del också för andra projekt.

När del gäller investeringar och infrastruktur för vägar etc. är del så atl det arbetet måste fortgå - det har också de inledda åtgärderna visat. Men de allmänna resurser som står till förfogande beror på sysselsättningssituationen på orten samt naturiigtvis - vilket vi skall komma ihåg

- den prioritering länsmyndigheterna gör beträffande väginvesteringar.

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om sysselsättningsproblemen i Västerbottens inland

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talnian! Nils Åsling kommer tillbaka lill brislen på seriösa projekt både vad avser Adak och vad avser Vindelädalen och kanske också vad avser hela inre stödområdet.

För Adak är del ju ett speciellt problem med den snabba avvecklingen av gruvdriften där och friställningen av ett stort antal människor. Vi hade väl ändå hoppats att man med litet okonventionella grepp skulle kunna locka fram någon ersättningsindustri - det har man ju hållit på med ett antal år.

Jag är medveten om problemet att hitta seriösa projekt - det vill jag säga. Del projekt som fanns med om en spånplattefabrik stupade ju av kända skäl. Men del måste väl ändå vara så, herr Åsling, atl man bör kunna gå in med litet speciella insatser, som man gjorde exempelvis med spånplaltefabriken i Sloruman och vid igångsättningen i Slekenjokk, där man fann: samhällsekonomiskt är det angelägel att klara sysselsättningen här, och därför får vi satsa litet extra medel för att klara just den här orten, den här regionen. Så är det också - som jag bedömer del - i fråga om Vindelädalen.

Paket eller inte? frågar Åsling. Jag är inte intresserad av att diskutera de semantiska frågorna. Kalla del vad ni vill - bara del blir litet pengar som kommunerna kan få arbeta med utöver de vanliga regionalpoliliska och arbelsmarknadspolitiska medlen. Det är villkoret för att kommunerna skall ställa upp på det här, som har betraktats som en riksangelägenhet.

Och projekt finns. Nu säger Åsling att de inte är realistiska, men det är att underkänna kommunernas bedömningar. När kommunerna har ullalat sig för åtgärder på det turistiska området är del ju för att man har bedömt det vara ett viktigt och riktigt säll atl utnyttja Vindelädalen. Ett bättre säll hade naturiigtvis varit att bygga ut älven och få elektrisk ström. Jag tror atl kommunerna tycker så fortfarande - det har de för resten sagt i del här uttalandet. När det nu inte har gått har statsmakterna

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om sysselsättningsproblemen i Västerbottens inland

sagt alt vi skall utnyttja området för turism, och vi har nu ett antal turistprojekt som vi väntar alt få pengar till. Men kommunerna kan inte bygga, om det skall byggas med vanliga statsbidrag - det har man inte råd med. Är del ett riksintresse är det inle rimligt att kommunerna skall betala föriusterna för all hälla ett sådant riksintresse i gång.

Därför förväntar man sig att regeringen kommer med särskilda pengar. Birgit Friggebo har nu varit uppe i Sorsele och sagt lill sorseleborna alt ett program skall presenteras i särskild proposition lill våren. Västerbottens-Kuriren har förkunnat det för hela Västerbollen - och det är väldigt uppåt där just nu. Nu räknar man med att någonting skall hända under våren. Jag är rädd för att Nils Åslings svar i dag är locket på över den glättigheten, för hans svar innehåller ju inle något löfte.

Nu är vi tillbaka i samma utgångsläge som för ett år sedan - inga särskilda pengar. De presenterade projekten är enligt regeringens, i varje fall enligt Åslings, bedömning inte realistiska. Jag beklagar atl jag med den här interpellationen har behövt avslöja atl delta bara var en bubbla som blåstes upp i Sorsele i går.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag tror alt vi måste vara överens om att det vikliga är all inte inge människor orealistiska föreställningar. Kommuner och länsmyndigheter måste inrikta sig på all erbjuda seriösa sysselsättningstillfällen och projekt, och jag vill säga lill Georg Andersson all då skall vi också kunna klara finansieringen.

Georg Andersson tog upp exemplet Slekenjokk. Ja, del är en alldeles speciell historia i svensk regionalpolitik. Jag skulle vilja förutskicka all om man i dag i del här området hade projekt som vore genomförbara och realistiska så skulle det i och för sig inte vara fråga om brist på resurser. Men ni måste hjälpa till i regionen att ta fram de projekt som vi rimligen kan salsa på. Jag kan inle i del här lägel, i synnerhet inte i den här budgelsiluationen, göra insatser ulan atl bedöma den sysselsältningspolitiska effekten. Att starta upp med stora subventioner lill turistprojekt som ger en obetydlig sysselsättningseffekt kan inte vara realistiskt. Vad människor i området behöver är arbete. Att man sedan har stora förutsättningar på lång sikt alt också exploatera den natur som finns och bygga ett turislcenlrum är ställt utom allt tvivel. Det var del jordbruksministern avsåg när han svarade på frågan i våras och sade att del finns ett antal projekt i storieksordningen 15-16 miljoner i området, och vi håller på all pröva hur realistiska de är för framtiden.

Om del är uppåt i Västerbotten i dag är det ju trevligt. Men om resultatet av svaret på interpellationen skulle bli motsatsen beror det faktiskt på den debatt som förs. Jag tror atl alla har ett gemensamt intresse av atl få en mer realistisk diskussion om sysselsättningsfrågorna, så all man inte ger folk orealistiska föreställningar om vad det är fråga om. Det gäller framför allt att se lill alt få en för framtiden hållbar sysselsättning för den på orten boende befolkningen - det är vi beredda all medverka till på alla tänkbara sätt.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Mitt sista inlägg skall bli kort.

Herr Åsling säger alt det inle är brist på resurser eller brist på pengar - det är brist på projekt. Det är nu ett frän industriministern uttalat underkännande av kommunalmännens och länsstyrelsens arbete under ett par tre års lid.

Del är ganska allvarligt, och det ger mig anledning atl undra varför regeringen inte tog emot den kommunala uppvaktningen i arbetsmarknadsdepartementet förra veckan litet mera seriöst. Uppvaktningen fick inte träffa arbetsmarknadsministern. Kommunalmännen borde kanske ha fått tillfälle alt träffa både honom och industriministern liksom även statsministern, vilket man i och för sig hade önskat. Då hade man kunnat diskutera huruvida del är realistiska tankar som dessa kommunalmän går och bär på.

Industriministern säger all det är farligt att inge falska förhoppningar. Det ullalandet tolkar jag som en knäpp på näsan för biträdande bosladsministern Birgit Friggebo, som ju faktiskt ingav rätt stora förhoppningar i Sorsele i går.

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om sysselsättningsproblemen i Västerbottens inland

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Vad Birgit Friggebo uttalade i går var att hänvisa till alt det här finns ett antal projekt och att vi är beredda att medverka till dem. Det tycker jag i och för sig är en riktig beskrivning som stämmer med den jag har försökt göra här i dag. Om sedan Georg Andersson vill tolka in något mera i mitt anförande än vad jag haft för avsikt atl säga, så är del hans ensak. Min uppfattning är i varje fall alt det finns en överensstämmelse inom regeringen när det gäller denna fråga.

I detta sammanhang vill jag avslutningsvis säga att jag inte har kritiserat kommunalmännen i området. Jag har träffat dem, vi har gått igenom projekten och jag vet var de slår. Men, Georg Andersson, dessa kommunalmän är samtidigt medvetna om alt det här rör sig om projekt av den storieksordningen och med en sådan sysselsättningseffekt atl de fordrar en ordentlig genomgång och beredning. Man måsle ju också få tillfälle atl se över ägarformerna och finansieringsformerna, och det håller arbetsgruppen på med för fullt. All denna översyn sedan lar sin tid må Georg Andersson förslå, eftersom del här har rests ganska stora anspråk på samhället.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag ber om ursäkt för alt jag inte håller mitt löfte om att mitt förra inlägg skulle vara mitt sista, men herr Åslings senaste anförande ger mig anledning att påpeka atl del i pressen i dag sägs att ministerlöfte har avgivits om program till våren för Vindelälvsområdet. Del står också att läsa: "Förslaget till särskilda stödåtgärder kommer som proposition lill vårriksdagen." Detta sade alltså Birgit Friggebo i Sorsele i går, och det är omvittnat av många.

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om provningen av stationära lyftanordningar

Mot bakgrund av det svar jag har fått idag kan jag emellertid konstatera alt del inte blir någon proposition om Vindelälvsprogrammel signerad av herr Åsling. Del kanske inle blir någon proposition över huvud tagel i detta ärende.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om provningen av stationära lyftanordningar

Statsrådet OLOF JOHANSSON erhöll ordet för att besvara Kun Söderströms (m) den 20 oktober anmälda interpellation, 1977/78:51, till industriministern, och anförde:

Herr talman! Kurt Söderström har frågat industriministern om denne dels är beredd alt föranstalta om att frågorna om gränsdragningen mellan officiell och inofficiell provning klart fastställs, exempelvis genom att officiell provning meddelas i föreskrift och inofficiell provning i anvisning, dels är beredd att medverka lill att de företag och enskilda, vilka fått sin ekonomi väsentligen försämrad genom beslutet om bildande av AB Statens Anläggningsprovning, får en skälig kompensation för delta bortfall.

Enligt fastställd ärendefördelning är det jag som har att besvara interpellationen.

Statsmakterna antog år 1972 och år 1974 de riktlinjer som nu gäller för organisationen av den officiella provningen i landet. Syftet med dessa riktlinjer var alt få klara ansvarsförhållanden, ett effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser och garantier för atl verksamheten bedrivs opartiskt.

Samtidigt klargjordes skillnaden mellan olika typer av provning. Man får till att börja med skilja mellan obligatorisk och frivillig provning. Den mest betydelsefulla formen av obligatorisk provning är den s. k. officiella provningen. Utmärkande för denna provning är alt den är föreskriven i lag eller annan författning och att provningen skall utföras av ett utomstående opartiskt organ. En annan form av obligatorisk provning är föreskriven egenkontroll, dvs. kontroll som en anläggningsägare eller tillverkare är skyldig att utföra men som denne utan krav på opartiskhet utför på eget ansvar. Vid sidan av dessa typer av provning förekommer frivillig provning. Sådan provning sker helt på tillverkarens eller anläggningsägarens initiativ och ansvar.

Före tillkomsten av riksprovplatssysiemet var gränsen mellan olika slags provning många gånger oklar. De föreskrivande myndigheterna går nu successivt igenom de gällande föreskrifterna för att rätta till eventuella oklarheter. Inom området för tryckkäri och lyftanordningar är arbetar-skyddsslyrelsen föreskrivande myndighet. Styrelsen har nu i huvudsak avslutat genomgången och där så varit erforderligt utfärdat nya föreskrifter. Del ligger enligt min mening i sakens natur all myndigheter

inte kan ge föreskrifter om frivillig provning.

Jag vill nämna atl man inom arbetarskyddsstyrelsen f n. arbetar med ett förslag till utvidgning av den officiella provningen på lyftområdel. Arbetet grundar sig bl. a. på en genomgång av den officiella yrkesskadestatistiken och innebär att man nu överväger att låta huvudparten av alla lyftanordningar bli underkastade officiell provning.

Under år 1974 påbörjades förhandlingar med de två största företagen inom området. Ångpanneföreningen och Tekniska Röntgencentralen, om ett gemensamt bolag mellan dessa och staten för officiell provning av tryckkärl och lyftanordningar. Förhandlingarna resulterade i ett konsortialavtal som redovisades för riksdagen i propositionen 1975:49. Redan under år 1974 skickade arbelarskyddsstyrelsen ut en cirkulärskrivelse, i vilken en omorganisation aviserades. Denna information upprepades i maj 1975. Under våren 1975 log riksdagen ställning till den föreslagna organisationen.

Riksdagsbehandlingen resulterade bl. a. i alt ett helslalligt bolag, AB Statens Anläggningsprovning, bildades. Den formella bolagsbildningen skedde under hösten 1975, medan bolaget började arbeta som riksprov-plats den 1 januari 1977.

Våren 1975 inbjöd industridepartementet berörda företag, föreningar och personalorganisationer att deltaga i en samrådsgrupp. I enlighet med näringsutskotiets uttalande behandlade denna grupp bl. a. organisationsfrågor och andra frågor som hängde samman med bolagets övertagande av provningsverksamheten inom tryckkärls- och lyftområdel. Parallellt med arbetet i denna grupp inleddes överläggningar med olika grupper av berörda företag och besiktningsmän för atl lösa konkreta anställnings-och ersättningsfrågor.

Efter diskussioner inom samrådsgruppen sändes i juni 1975 en enkät ut till alla de ca 1 500 besiktningsmän som fanns registrerade hos arbetarskyddsstyrelsen. På basis av enkätsvaren erbjöds i en första omgång samtliga besiktningsmän, som till mer än 30 % hade sin utkomst av officiell provning, anställning i bolaget. Senare utannonserades i dagspressen ytterligare ett 60-tal tjänster för besiktnings- och kontrollpersonal i bolaget. I bolaget finns f n. ca 390 besiktningsmän, kontrollanter och besiktningsingenjörer. Lönenivån anpassades till löneläget i de största företagen i branschen. För många besiktningsmän, som tidigare varit egna företagare, innebar detta högre inkomster än tidigare. Månadslönen för en kvalificerad besiktningsman är f. n. ca 8 000 kr. I några fall visade det sig alt vederbörande hafl inkomster som översteg vad bolaget kunde erbjuda. Efter förhandlingar enades man om atl dessa besiktningsmän, till antalet sex, under en övergångsperiod skulle få särskild kompensation för inkomstminskningen, under förutsättning att de tog anställning i bolaget. 1 övrigt utgick till samtliga enskilda besiktningsmän enligt särskilt avtal erbjudande om ersättning för registeruppgifter. De som tog anställning i provningsbolagel fick dessutom ersättning för inventarier samt bidrag till avvecklingen av sina företag.

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om provningen av stationära lyftanordningar

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om provningen av stationära lyftanordningar

I tre fall har besiktningsmän inte accepterat anställning i bolaget mot erbjuden lön och kompensation i övrigt utan aviserat att de kommer att föra talan om skadestånd. Därutöver har tre besiktningsmän, vilka samtliga uppnått pensionsåldern, hos regeringen begärt ekonomisk kompensation. Regeringen har lämnat dessa framställningar ulan åtgärd.

Sammanfattningsvis vill jag anföra atl samtliga besiktningsmän som haft sin huvudsakliga utkomst av officiell provning har erbjudils anställning i bolaget pä, som jag anser, skäliga villkor. I vissa fall har därutöver ersättning för inventarier och registeruppgifter samt särskild kompensation för inkomstminskning utgått. De som trots erbjudande om anställning valt atl ägna sig åt annan verksamhet får antas ha gjort så därför att de hafl möjlighet att på annat håll få bättre villkor. Jag kan inle se atl det finns skäl alt ge dessa särskild, kompensation.

De som har haft officiell provning som bisyssla och som inle har fått anställning i bolaget har förlorat en del av underlaget för sin verksamhet. Man kan inte bortse från atl de i vissa fall kan ha haft svårigheter alt anpassa verksamheten till det nya lägel. Jag anser emellertid inte alt det finns skäl atl kompensera dem särskilt för detta.

Sammanfattningsvis menar jag alt regeringen iakttagit vad näringsutskottel anförde om bildandet av det statliga provningsbolagel samtidigt som man tryggat sysselsättningen för besiktningsmännen och tagit hänsyn till den lid som behövdes för att avveckla den enskilda besiktnings-verksamheten samt de ekonomiska svårigheter som kunnat uppslå i och med all bolaget började arbeta. Vad gäller gränsdragningsfrågorna menar jag atl den tidigare oklarheten i gränsdragning mellan officiell och ickeofficiell provning i huvudsak är undanröjd.

KURT SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! Jag ber alt få tacka industriministern för svaret.

I min interpellation har jag något redogjort för hur beslutet om riks-provplatser för officiell provning av tryckkärl m. m. kom till. För dem som är intresserade skulle jag dessutom vilja rekommendera näringsutskottets belänkande 1975:20, speciellt reciten. Därav framgår bl. a. att flera kritiska synpunkter framförts från olika håll.

Elektriska Provningsanslalten AB (ELPA), som ju är ett av de större besiklningsbolagen, ansåg alt del var myckel egendomligt att ingen kontakt hade tagits med utanför Ångpanneföreningen (ÅF) och Tekniska Rönlgencentralen AB (TRC) stående besiktningsmän. ELPA betecknade detta som "ett i högsta grad ensidigt gynnande av två privata bolag". Liknande synpunkter har också framförts av Svenska besiklningsman-naföreningen, som anförde alt de ca 1 000 personer utanför ÅF och TRC som var verksamma som besiktningsmän "helt hade ställts utanför de förhandlingar som förts". Föreningen betecknade detta som mycket otillfredsställande. De berörda besiktningsmännens krav på anställningstrygghet och likvärdiga anställningsvillkor borde ha lillgodosetls. Föreningen hade därför föreslagit att "en samrådsgrupp för utformning av provnings-

bolagels organisation borde bildas innan bolaget organiserades".

Tydligen har dessa argument gjort intryck på näringsutskottel som - vilket även framhålls i interpellationen - ansåg atl en samrådsgrupp borde bildas. Om så skedde var utskottet övertygat om atl "frågorna skall kunna lösas på ett sätt som tillfredsställer berättigade krav från besiktningsmännens sida". Vidare hette det: "Provningsbolagels expansion bör ge goda sysselsättningsmöjligheter för kvalificerade besiktningsmän."

Från moderat håll var vi inle nöjda utan krävde att förslaget skulle avslås, därför atl "endast en beslutsordning som innefattar kontakt med berörda personer över hela linjen på ett stadium innan reellt bindande beslut har faltals står i överensstämmelse med nutida synsätt i fråga om insyn och medinflytande för arbetstagare m. fl.".

Vi framförde dessa synpunkter i den riksdagsdebatt som föregick beslutet och menade, att om bolagsformen omedelbart skulle fastställas skulle detta medföra all ett förutsättningslöst utredningsresultat omöjliggjordes. Man kunde då även befara all många i branschen verksamma skulle komma all bli utslagna.

Protokoll från de sammanträden som hållits med samarbetsgruppen visar också att del råder starka motsättningar om tolkningen av riksdagsbeslutet t. ex. när det gäller tillsättandet av vissa befattningar, hur överförandet skulle tillgå, om ersättningar skulle utgå lill företag och enskilda, om anställningsvillkor samt beträffande frågor om gränsdragning mellan officiell och frivillig provning.

Jag inser mycket väl att en så omfattande omorganisation som den ifrågavarande inle kan genomföras utan att det uppslår vissa friktioner mellan olika parter. Vad jag främst reagerat mot är alt Statens Anläggningsprovning kanske mest fungerat som en fullkomlig myndighet, varvid den helt bortsett från mänskliga aspekter, så att många enskilda kommit i en besvärlig situation. Man har sett agerandet främst från sin egen synpunkt. Det kanske kan sägas all man försökt vara så rationell och snabb som möjligt, men det har bidragit till all det uppstått konflikter, konflikter som om man hade haft ett mera mjukt handlag kanske visat sig vara onödiga.

Den första vetskapen om alt något skulle hända fick besiktningsmän genom en cirkulärskrivelse från kungl. arbelarskyddsstyrelsen i juni 1974. Där meddelades all en omorganisation pågick av den officiella provnings-och kontrollverksamheten i landet och atl statens provningsansialt i framliden skulle genom ändring av dess instruktion bli central förvaltningsmyndighet. För all kunna genomföra denna omorganisation skulle ett syslem med riksprovplatser organiseras. Förslag skulle läggas fram efter utredning och beredning inom SP i nära samarbete med vederbörande tillsynsmyndigheter.

Det framhölls vidare: Besiktningsmännen i olika provningsområden kommer genom sina intresseorganisationer alf beredas tillfälle alt yttra sig över de förslag lill riksprovplats som kommer all läggas fram. På

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om provningen av stationära lyftanordningar

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om provningen av stationära lyftanordningar

grund av det stora antalet produktområden för vilka riksprovplatser skall utses kommer arbetet med omorganisationen att sträcka sig över flera år.

Arbelarskyddsstyrelsen utfärdar sedan lång lid tillbaka bevis om behörighet för besiktningsmän atl ulföra kontroll och besiktning av bl. a. tryckkärl och lyftanordningar. I avvaktan på resultatet av omorganisationen kommer arbetarskyddsstyrelsen att fortsätta alt utfärda sådana behörighetsbevis med tidsbegränsning - i regel fem år - och vid behov föriänga deras giltighetstid. Så konstateras lill slut, atl besiktningarna i fortsättningen måste bedrivas vid till riksprovplats knutna besiktningsmän och all det nuvarande systemet med enskilda och fristående besiktningsmän då skulle upphöra.

Men avsikten är all i görligaste män nu verksamma besiktningsmän skulle beredas tillfälle fortsätta sin verksamhet. Därvid kunde även olika övergångsålgärder bli nödvändiga, vilket också skulle underlätta en successiv samordning.

Den här skrivelsen väckte ingen sensation och vållade inte några pro-teslstormar bland besiktningsmännen. Jag tycker inte heller all det fanns någon anledning lill sådana reaktioner. Det var en saklig redogörelse med lugnande försäkringar för de berörda.

Som upplysning kan jag nämna att SP i en informationsbroschyr 1975, Riksprovplats - Vad är det?, följer samma linjer. Beträffande övergängs-bestämmelser sägs atl man finner det nödvändigt med övergångstider för atl kunna ta rimlig hänsyn till de svårigheter som kan drabba nu verksamma förelag och personer inom provningsområdet. Eftersom det i framliden inte blir tillåtet all förena besiktnings- och konsultverksamhet, måste de som gör det i dag få möjlighet att, som det står, på ett smidigt säll ställa om sin verksamhet.

Del är just detta som har vållat huvudparten av de konflikter som uppstått. När det väl stod klart för dem som berördes vad riksdagsbeslutet innebar hade de mycket kort tid på sig att handla. När de sedan tog kontakt med SP förslod de ganska snart, atl det förslag som den förra regeringen lade fram - nämligen godkännande av det konsortialavtal mellan staten samt ÅF och TRC - kom atl bilda grunden till det av riksdagen beslutade helslatliga bolaget. Och därmed blev också utrymmet för alla de andra utomstående mycket begränsat.

Den tillsatta samrådsgruppen, som kom i gång ganska snart efter riksdagsbeslutet, kunde konstatera alt styrelse, VD och chefstjänstemän i stort sett var tillsatta, ulan att gruppen haft något inflytande. Eftersom bolaget inregistrerades i början av oktober 1975 måste man väl också anse, alt den av riksdagen klart uttalade meningen att organisationsfrågorna skulle vara lösta innan bolaget bildades inte hade följts.

Såvitt jag har kunnat finna har heller inga alternativa övergångsålgärder vidtagits. Dessa skulle ju underiätta en successiv samordning. De krav på att ge de verksamma besiktningsmännen en dispens på tre lill fem år som framfördes i samrådsgruppen föranledde heller ingen åtgärd. Jag

har i min interpellation antytt några reaktioner från olika besiktningsmän, och flera tycks ha försökt all beveka den nya regeringen genom alt skriva till den. Energiministern är således inte obekant med att det finns ett missnöje på flera håll.

När jag läser svaret på min interpellation blir det första intrycket alt allting egentligen är i stort sett bara bra. Det skulle betyda atl jag är ute i helt ogjort väder - det finns inga oklarheter och inga olösta svårigheter.

Tyvärr kan jag inte dela den uppfattningen, och därför är det naluriigt att jag känner mig litet besviken över det svar som jag har fåll.

Om vi inte hade haft ett regeringsskifte, och om den föregående industriministern hade gett mig det här svaret, då hade det varit mera naluriigt. Men energiministern i en ny borgerlig regering behöver exempelvis inle belastas av någon politisk prestige med anledning av ett beslut, fattat av en föregående regering. Och här gäller det ju enskilda människor, av vilka många kan kallas för småföretagare. Alla har genom beslutet om ett statligt monopol fått i grunden ändrade levnadsbetingelser.

På min första fråga får jag svaret all "vad gäller gränsdragningsfrågorna" är "den tidigare oklarheten i gränsdragning mellan officiell och icke-officiell provning i huvudsak undanröjd". 1 svaret sägs också att arbelarskyddsstyrelsen som föreskrivande myndighet i huvudsak gäll igenom gällande föreskrifter för alt rätta till eventuella oklarheter. Denna genomgäng är i huvudsak avslutad och vissa nya föreskrifter är utfärdade.

Ullrycket "i huvudsak" verkar för mig en aning dunkelt, men frånsett delta, så nog är det egendomligt atl man på ansvarigt håll måsle göra en sådan här genomgång 1977, när riktlinjerna för officiell provning an-logs 1972 resp. 1974 - speciellt som syftet med de riktlinjerna var atl få klara ansvarsförhållanden och ett effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser samt garantier för opartiskhet. Det framgår också av det svar jag fått alt så var fallet.

Just dessa oklarheter har vållat mänga missförstånd och bidragit lill den irritation som finns hos både besiktningsföretag och tillverkande, företag,

Atl det inle bara är en bagatellfråga kanske bäst framgår av all Stockholms Handelskammare har engagerat sig mycket i syfte att kunna bidra till ökad klarhet.

1 en skrivelse till statens provningsansialt i april i år begärdes klarhet om gränsdragningen mellan officiell provning och egen kontroll. Därvid citerades vad departementschefen anförde i propositionen 1974:162 i fråga om kraven på opartiskhet och oberoende. Enligt Handelskammaren finns det risker för att SA:s objektivitet kan ifrågasättas, om inte gränsen för verksamheten sattes lill officiell provning. Handelskammaren hänvisar även lill det uttalande som statens provningsansialt gör i sitt förslag till verksamheten. SA skulle enligt detta icke ägna sig åt konsultverksamhet eller medverka i egen kontroll. Sådan verksamhet bedrivs av

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om provningen av stationära lyftanordningar

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om provningen av stationära lyftanordningar

många besiktningsmän hos företag vid sidan av deras officiella besiktningsverksamhet, skrev provningsanslalten.

Handelskammaren angav atl del förekom all egenkontroll, som tillverkningsförelag kunde utföra i egen regi, överlämnats till SA.

Den 30 augusti 1977 fick industriministern en skrivelse från Handelskammaren därför att dess skrivelse lill SP dä icke hade besvarats. Inte heller hade några instruktioner utfärdals, trots att SA då fungerat i åtta månader.

Handelskammaren berörde då även den rundskrivelse, som SA skickat ut, "Information om AB S.A:s besiktningsadministrativa system", av vilken framgick alt SA avsåg alt driva revisionsbesiklningsverksamhet.

Handelskammaren hade flera anmärkningar alt göra i detta sammanhang, vilka även preciserades i skrivelsen till industriministern. Detta utmynnade slutligen i konkreta förslag, bl. a. all SP snarast skulle utfärda föreskrifter för SA, all SP skulle verka för ökad klarhet om officiell provning resp. egen kontroll.

1 september 1977 fick Handelskammaren tillfälle all yttra sig över SP:s "Föreskrifter för riksprovplats". Handelskammaren avgav sitt svar den I november 1977, vilket i vissa fall var ganska kritiskt.

Förmodligen har även andra organ beretts tillfälle atl yttra sig över del förslaget, men del är en sak som jag inte kan yttra mig om i det här sammanhanget.

Vi har emellertid i dag den 14 november. Det må väl därför förlåtas mig om jag är något skeptisk mot all styrelsen nu i huvudsak avslutat genomgången och där så varit erforderligt utfärdat nya föreskrifter. Så snabbt kan väl knappast någon statlig myndighet handla. Därtill kommer att innan direktiven fastställts, innan de gått genom trycket och innan de distribuerats lill alla parter m. m., lär vi väl ha kommit en bra bit in på nästa år, även med en snabbehandling. Jag nöjer mig med att någonting äntligen har skett på det här området, men vi kanske borde kunna vara överens om all det borde ha skett för länge sedan.

På min andra fråga får jag till svar alt det bara är i sex fall som förhandlingarna inte lett lill för bägge parter godtagbara resultat - tre har inle accepterat anställningsvillkoren och tre är pensionärer.

Alla har de i svaret erbjudits skäliga anställningsvillkor. Dessa sex - eller kanske vi bör reducera antalet lill tre stycken, eftersom tre av dem är pensionärer, för vilka någon annan lösning inte givits - får antas ha accepterat förslaget på grund av atl de inle hafl utsikt att få bättre möjligheter på annat håll; därför har skäl lill särskild kompensation för dem inle ansetts föreligga.

Herr talman! Jag har själv varit aktiv som besiktningsman i ungefär 30 år, men jag har. bara haft del uppdraget som bisyssla, därtill bara i ringa omfattning. Del har därför inte funnits någon anledning för mig all t. ex. söka anställning hos SA, och jag kan följaktligen också ta den friställning som blivit följden för mig mycket lugnt. Genom del uppdrag jag hafl har jag dock fåll många kontakter med andra besiktningsmän

och därvid hafl tillfälle alt följa utvecklingen på nära håll. Detta har också gett mig anledning att agera som riksdagsman. Därför vågar jag påslå atl jag är ganska väl insatt i problematiken. Jag har - tyvärr, kanske man kan säga - fått en helt annan bild av händelseförloppet än den som nu presenteras i svaret.

Om verkligheten hade varit sådan som sägs i svaret, varför skulle då exempelvis Svenska besiklningsmannaföreningen ha behövt sända en skrivelse, dalerad den 7 maj 1977, till riksdagens näringsutskott med en beskrivning av utvecklingen vid SA, och vari man skriver följande:

Genom riksdagsbeslutet utfärdar arbelarskyddsstyrelsen i samarbete med SA bestämmelser och anvisningar, där man utser SA som riksprovplats. Med andra ord får SA full ensamrätt, och den mjuka linje som riksdagsmännen aviserade bortser man helt ifrån. Den fria besikt-ningsmannakåren, industri och hantverk m. fl. står helt maktlösa mot utvecklingen. Vi anhåller atl näringsutskottel med det snaraste ingriper och atl del fortskridande förhindras genom ett politiskt ingripande, så all den fria företagsamheten bereds möjlighet atl fortsätta.

Skulle Svenska besiklningsmannaföreningen ha skrivit detta, om del bara gällt tre anställda som inte erbjudits bättre villkor på annat håll och tre som var pensionärer? Jag har i varje fall svårt" atl tro det.

Den allmänna uppfattningen bland besiktningsmännen är tyvärr den att det konsortialavtal som arbetades fram mellan staten och två privata besiktningsföretag trots allt vad som sedan inträffat får ligga som grund för SA:s anslällningspolilik. De åtgärder som vidtogs av dessa förelag genom alt de delade upp sin verksamhet i dels besiklningsverksamhet, dels konsultverksamhet, gjorde all om inte hela deras personal fick anställning vid SA skulle alla råka i betydande svårigheter. Därför måsle SA helt enkelt se lill att i första hand dessa personer omhändertogs.

Men del innebar naturiigtvis samtidigt alt utrymmet för alla andra besiktningsmän blev desto mindre, och det framgår klart från olika häll atl denna kategori hafl myckel svårt atl erhålla s. k. skäliga anställningsvillkor. För mig är det närmast en gåta att de krav på dispens för några år som framfördes i samrådsgruppen inte kunde bifallas. Del skulle ju i hög grad ha kunnat bidra lill en mjuk och smidig övergång - just en sådan som var förutsatt i riksdagsbeslutet!

Det kanske t. o. m. förhåller sig så, atl energiministern har fel när han antar att de som valt atl ägna sig åt annan anställning har gjort detta därför atl de inte på annat håll fält bättre villkor - de kanske inte har fått någon fair chans alls! Om del anlagandel är rikligt, så är del skäligt all energiministern omprövar sin inställning. Jag tycker alt blotta misstanken om mannamån borde medföra atl den kyliga formalism som kan spåras i svaret inte utan vidare viftade bort den tanken - särskilt inle i detta MBL-andans tidevarv - ulan all den saken kunde bli föremål för en undersökning. Även en minoritet som bara ägnar sig åt företagsamhet i form av besiktningsverksamhet har dock rättighet atl kräva atl bli behandlad med samma hänsyn som andra grupper.

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om provningen av stationära lyftanordningar

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om provningen av stationära lyftanordningar

Trots att jag vet alt energiministern - liksom alla andra i regeringen -är mycket upplagen, i hans fall med kärnkraftsfrågor m. m. vilka kräver stor personlig insats, vågar jag lill slut fråga, om han inte också kunde ägna litet energi åt att göra en undersökning av förhållandena på det här området. Då skulle del exempelvis inte behöva spekuleras i "vissa orsaker", utan vi kunde fä full klarhet - och jag tror att full klarhet är någonting som skulle vara betydligt bättre för oss alla!

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Kurt Söderström ägnar sig åt ganska mycket av historieskrivning här, och jag kan i och för sig förstå det, för han har följt delta ärende nära under en längre period än jag har gjort. Del är en del av problematiken; den andra är mera framålriklad, den som framgår av interpellationen och de frågor som har ställts.

Låt mig först deklarera atl självfallet är jag beredd all öppet lyssna på alla de konsekvenser av detta beslut som är svåra alt överblicka. Jag tror inte på någon stor och övergripande undersökning eller utredning. Det är klart all del inte är en lätt uppgift som man här har tagit på sig från samhällets sida, eftersom det är väldigt många människor som är berörda. Det framgick av vad Kurt Söderström själv sade att vi har hafl många hel- och deltidsarbetande besiktningsmän i värt land och all vi nu har sammanfört huvuddelen av denna verksamhet - och helt när det gäller den officiella provningen - på ett och samma företag på del berörda området. Då kan man givelvis inle bortse från att det i vissa fall kan ha funnits svårigheter all anpassa verksamheten till det nya läget.

Men vad jag har redogjort för är alltså det vi vet - hur många som har hört av sig och hur många fall som är "öppna" i dag. Jag har också markerat att jag är beredd att pröva något av dessa. Men en viktig sak är också att när man har gjort upp med flertalet, får rnan inle sedan, därför att en del är särskilt missnöjda, ge dem bättre villkor än huvud-parlen har fått, för då får vi ju ännu större orättvisor och förmodligen dessutom ett ännu större missnöje. Jag tror alltså atl jämställdhet i behandlingen är en mycket viktig regel som här bör gälla. Det var ju bl. a. därför som samråd skedde - för all man innan bolaget startades skulle fä en klar bild av de önskemål som fanns i olika sammanhang från de närmast berörda.

Jag vill i och för sig inte komrna med några anklagelser mot Kurt Söderström, men jag tycker atl det är att gå litet långt i utlryckssällen när det i interpellationen talas om att man drar undan grunden för medborgerliga fri- och rättigheter i det här sammanhanget. Det är mycket viktigt atl vi försöker föra den här diskussionen på ett öppet säll och försöker reda ut de problem som kvarstår men atl vi aktar oss för överord - det tror jag att alla parter tjänar på! Den attityden vill jag i varje fall försöka slå vakt om.

När det gäller historien vill jag bara göra några korta kommentarer.

Cheferna i AB Statens Anläggningsprovning utsågs i samråd med personalorganisationerna. Man tillämpade alltså inga särregler i del sammanhanget.

En annan kommentar som jag vill göra är alt del är mycket viktigt - det ligger också i riksdagens uttalande med anledning av propositionerna år 1972 och 1974 - att man inte blandar ihop konsultverksamhet och officiell provning. Det heter i propositionen 1972:54 - och det slogs fast av en enhällig riksdag - atl det finns starka samhälleliga motiv för alt det bedrivs en kompetent och opartisk officiell provnings- och kontrollverksamhet, atl dessa verksamheter därför bör bedrivas eller övervakas av statliga organ och alt dessa verksamheter bör bedrivas samordnat så alt väsentliga behov blir tillgodosedda och tillgängliga resurser rationellt utnyttjade.

Det är väl delta som har legal till grund för att man i övergångsskedet bestämde sig för au inle gä in på en kombination av officiell provning och konsultverksamhet.

Det är värt att påminna om att del vid riksdagsbehandlingen 1975, som Kurt Söderström uppehöll sig rätt myckel vid i sitt inlägg, var en överväldigande majoritet som ställde sig bakom beslutet om Statens Anläggningsprovning sådant det blev efter den ändring som gjordes i näringsutskottel. Kurt Söderström tillhörde reservanterna, alltså minoriteten, när det beslutet logs. Jag antar att det i någon mån färgar hans framställning av situationen.

Man bör komma ihåg all Statens Anläggningsprovning hittills inte haft ett år på sig för sin verksamhet. Om det finns övergångsproblem för de enskilda besiktningsmännen finns det rimligen också övergångsproblem för ett nystartat bolag, som har så pass mycket all organisera upp under sin första tid. Jag hyser i varje fall den förhoppningen atl saker och ting skall bli bättre och bättre ju mer tid man fgr på sig för den här verksamheten och att den skall ske i de smidigare former som Kurt Söderström efleriyser.

Jag är medveten om att del har förekommit vissa övertramp på marknadsföringssidan som jag beklagar och som bolaget försäkrat mig skall rättas till och icke upprepas. Därmed hoppas jag att en av missnöjesanledningarna är undanröjd.

När det gäller den genomgång av föreskrifter och annat som Kurt Söderström tog upp mot slutet av sitt inlägg vill jag framhålla att del är klart alt detta egentligen är en kontinuerlig verksarnhet som aldrig blir riktigt färdig. Den beror ju på vilka krav vi ställer på skerhel, inte minst inom arbetsmiljön. Jag kan förstå den oro som fackorganisationerna känner och de krav som nyligen har rests frän metallinduslriarbetare-förbundel, som har påpekat att det fipns en stor mängd olikartade bestämmelserjust i fråga om lyftanordnjngar, kanske också på iryckkäris-området. Där har det förekommit många dödsolyckor årligen. 24 dödsolyckor och 114 invalidfall nämns i Metalls framställning. Man måste naturiigtvis se till dessa konkreta arbelarskyddsfakta när man går vidare

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om provningen av stationära lyftanordningar

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om provningen av stationära lyft anordningar

och försöker att göra föreskrifterna mera heltäckande för att därmed komma åt problemen i arbetslivet. Det är, som jag uppfattar det, en löpande verksamhet som arbetarskyddsstyrelsen hela liden måste ägna sig åt och skall ägna sig åt.

Jag vill slutligen deklarera atl jag hoppas all den övergångsperiod som Kurt Söderström efteriyste här också gäller Statens Anläggningsprovning - atl man får chansen att visa all man kan umgås på ett smidigt sätt med dem som arbetar på samma marknad, låt vara inom olika sektorer. Jag tror alt företaget är berett atl göra sitt bästa på del området, även om del har varit en svår upporganisering av den här mångfasetterade verksamheten under del år som gått.

Jag är personligen beredd all lyssna på det missnöje som kan finnas kvar och som det är svårt att fä en överblick över. Det missnöje jag känner till har jag redovisat i svaret, men det är viktigt att hälla fast vid den princip som jag förut nämnde, au man skall hålla sig till den uppgörelse som är träffad med en stor mängd besiktningsmän utifrån de huvuddrag som man varit hyggligt överens om - även om inte allt är helt perfekt, eftersom det ändå i mycket varit en förhandlingssituation. Men man får inle rucka på kravet om jämställdhet mellan dem som har fått en uppgörelse och dem som möjligen fortfarande är missnöjda i dag och som jag är beredd att lyssna lill.

KURT SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! När det gäller föreskrifter kan jag dela energiministerns uppfattning. Del är nödvändigt alt de finns, men del är ingenting nytt! Arbelarskyddsstyrelsen har utfärdat noggranna föreskrifter på alla områden. Därför är jag litet förvånad när jag får höra - i slutet av nådens år 1977 - atl man håller på alt utarbeta föreskrifter. Man skulle lika gärna kunna använda de gamla, så hade man sluppil det arbetet.

Jag ägnade mig litet väl mycket åt historieskrivning, säger energiministern. Det är möjligt, men man måste ha bakgrunden klar för sig. Del är ju med de fattade besluten i bakgrunden som den kontroversiella situationen har uppstått.

Jag skulle vilja påslå all den reella grunden var det olyckliga beslut som den föregående regeringen fattade och som innebar att man lierade sig med två privata bolag och lämnade de andra utanför. Energiministern sade att när detta beslut togs i riksdagen var majoriteten bakom det mycket stor. Orsakerna lill det kan vara fler. En kan vara bristande insikt i de verkliga förhållandena - exempelvis att det fanns en stor kader utanför de två bolagen som också arbetade på del här området. Det framgick inte i särskilt klara ordalag, utan många hade nog för sig all egentligen bara de här två bolagen var berörda.

Anledningen till alt jag är litet envis är kanske alt jag har motionerat i frågan förut, kanske att jag tidigare varit besiktningsman och fått en mängd skrivelser från olika håll - från privata besiktningsmän, från Besiklningsmannaföreningen och från enskilda styrelseledamöter i den för-

eningen. Det är inte bara jag som har fåll skrivelser ulan även kolleger till mig, och materialet har överiämnats till mig. Jag har en rätt diger dokumentsamling och del rör sig tyvärr inte bara om de här sex, herr energiminister, ulan betydligt fler har skrivit och klagat på olika sätt.

Del leder väl ingen vart om jag citerar vad olika personer säger, men jag kan nämna att som en röd tråd genom alltihop går egentligen att del inle varit några förhandlingar. En styrelseledamot i Svenska besiklningsmannaföreningen skriver: SA har haft ett underbart förhandlingsläge, eftersom riksdagen har givit bolaget monopolställning. Vad som förevarit kan inte kallas förhandlingar - vi har från Besiktningsman-naföreningens sida inte haft någonting aU sätta emot. Del har varit: Take it or leave it. Ta vad vi bjuder, eller vi kan inle göra någonting ål det! - Så säger en ansvarig styrelseledamot.

Det finns personer som har drivit den här verksamheten som enskild firma. De har alltså hafl det som heltidsuppdrag. De har kanske haft en sekreterare anställd, möjligen har frun varit sekreterare. I ett fall föll vederbörande pä att han på grund av sin villa inle kunde flytta till del närbelägna samhälle där SA fanns. Då upphörde allt intresse från SA:s sida, säger han. Han klagade i Stockholm och fick kontakt igen men då var personalbehovet täckt. En annan säger att han inle hafl något intresse av all ta en underordnad befattning som erbjöds.

Jag har ingen anledning atl tro alt detta är fabler. Det har alltså uppstått en del missförhållanden. Genom all man i första hand haft personalen vid dessa två privata företag att tänka på har väl behovet i stort sett läckts och på så säll har denna situation uppstått.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga alt om inte den föregående regeringen gjort detta utspel med ett konsortialavtal mellan staten och två företag och lämnat de andra utanför, hade inte denna oro behövt finnas i dag.

Både energiministern och jag har citerat den skrivelse som arbelarskyddsstyrelsen avgav i juni 1974. Skrivelsen innehöll en lugnande försäkran att en omorganisation skulle äga rum men att del skulle ta läng lid och att man skulle ge möjligheter till det ena och det andra. Men man skrev inte en enda rad om atl del samtidigt som skrivelsen gick ut pågick förhandlingar med tvä privata bolag. Del kom ut först när propositionen lades på riksdagens bord 1975. Det tycker jag är egendomligt. Vi borde kunna vara överens om att del inle skulle ha uppstått sä många olösta problem som vi har i dag om man hade handlat öppet, så all alla parter från början haft samma möjligheter all påverka resultatet.

Om energiministern godkänner det resonemanget skulle vi väl också kunna vara överens om att har det begåtts misstag - det är ju mänskligt all fela - så finns det skäl att följa den mjuka linje som både arbelarskyddsstyrelsen och riksdagen förutsatte skulle tillämpas.

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om provningen av stationära lyftanordningar

3 Riksdagens protokoll 1977/78:26-28

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om provningen av stationära lyft anordningar

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Jag har tidigare från talarstolen deklarerat atl jag är beredd alt lyssna pä dem som är missnöjda i denna fråga. Om jag är rätt underrättad har herr Söderström också fått vela att han är välkommen all under hand vidarebefordra sina synpunkter till departementet, så alt vi får reda pä det vi inte känner till på detta område. Allting kommer naturligtvis inle lill departementets kännedom i dessa sammanhang.

Som ett exempel på all vi är beredda att lyssna lill olika opinioner kan jag nämna att inom kort en uppvaktning kommer atl göras av Stockholms Handelskammare angående diskussionen med provningsanslalten. Det är självklart alt vi måsle försöka lyssna på varandra och se om det finns några delade meningar i grundläggande frågor - riksdagens ledamöter har vid besluten varit eniga om alt vi behöver riksprovplatser - eller om det hela beror på mera ivisliga tolkningsfrågor som är möjliga att sortera upp.

Jag tror inte all del är någon större idé att vi står här och diskuterar det som hände och inte hände 1975. Jag har deklarerat min attityd i frågan om öppenhet. Om den samrådsgrupp som funnits till slutet av 1976 inle fått alla problem redovisade för sig och del kvarstår problem, så skall vi naturligtvis även i fortsällningen i andra former lyssna till dem. Det är också klart atl vi har litet olika möjligheter att få kontakt pä det här området. Kurt Söderström är gammal besiktningsman och har jobbat i kontakt med de närmast berörda vilket gör att signalerna kanske lättare går fram lill honom.

Jag tror atl vi har en gemensam vilja att försöka rätta till de problem som finns, men jag upprepar för säkerhets skull alt det är oerhört viktigt att vi inte samtidigt gör det värre genom att förfördela dem som redan har en uppgörelse. Jag tolkar det så att Kurt Söderström har instämt i denjämslälldhetsprincip som jag här gav uttryck för och som med de uppgörelser som är gjorda innebär att en del har fått del sämre medan andra har fått det bättre jämfört med tidigare. Det går inte atl här hitta individuella lösningar som kan la hänsyn lill varje enskild individs särskilda omständigheter, utan det blir något av schablonlösningar som till sist måste accepteras. Dessa skall dock vara så rättvisa som möjligt oavsett om de får sina uppgörelser vid olika tidpunkter.

KURT SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! Jag tror all riksprovplatssysiemet och SA har kommit för alt stanna liksom att det som har beslutats av riksdagen kommer att äga bestånd med allt vad det innebär.

När del sedan gäller mitt erbjudande att under hand tala med departementet, så har i del aktuella fallet, efter vad jag har fått reda på från olika håll, skrivelser gått direkt till regeringen. Det finns alltså ingen anledning för mig att agera i det fallet. Skrivelsen från Besiklningsmannaföreningen, som skickades till näringsutskottel, tog jag för givet hade vidarebefordrats till departementet. Jag har därför inte ansett mig tvungen

atl ta några kontakter i just den här frågan men jag är tacksam om denna dörr kan få stå öppen för framtiden.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 6 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1977/78:25 till utskott enligt följande:

10. justitieutskottet

11. konstitutionsutskottet

12. utrikesutskottet

13. försvarsutskottet

14. socialutskottet

15. trafikutskottet

16. finansutskottet

17. utbildningsutskottet

Bil. 1 .........................

med undantag för punkten

1 Stöd till politiska partier

Bil Bil Bil Bil Bil Bil

10.

11.

med undantag för punkterna 1-3 Bidrag till Svenska riks-teatern - Viss beredskapsutrustning m. m. för Sveriges Radio och

1. kulturutskottet

2. socialförsäkringsutskottet

3. jordbruksutskottet

11 Bidrag till vissa bilatera
la nordiska projekt
m. m............................

13 studiemedelsfonden...

Bil.

8 .........................

med undantag för punkten

kulturutskottet arbetsmarknadsutskottet civilutskottet näringsutskottet

2 Bidrag till vissa organisa
tioner i anledning av
Riksförbundsbingo AB:s
konkurs

Bil. 9

Bil. 10 .......................

Bil. 11

med undantag för punkterna 6 Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet

arbetsmarknadsutskottet finansutskottet

Bil. 12

17 Lån till Uddeholms AB

Nr 26

Måndagen den 14 november 1977

Om provningen av stationära lyft anordningar

Nr 26 § 7 Föredrogs och hänvisades

Måndagen den Propositioner

14 november 1977 1977/78:59 till arbetsmarknadsutskottet
_____________ 1977/78:62 lill konstitutionsutskottet

§ 8 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1977/78:33 till jordbruksutskottet

1977/78:34 lill konstitutionsutskottet

1977/78:35 lill skatteutskottet

§ 9 Föredrogs men bordlades åter Konstitutionsutskottets betänkande 1977/78:10 Finansutskottets betänkanden 1977/78:1-5 Justitieutskottets betänkanden 1977/78:3-10 Socialutskottets betänkanden 1977/78:1, 5 och 6 Utbildningsutskottets betänkanden 1977/78:1-5

§ 10 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningarna 1977/78:68-70

§ 11 Anmäldes och bordlades Proposition

1977/78:68 om ändrade regler för beskattning av inkomst av en- och ivåfamiljsfastigheter

§ 12 Anmäldes och bordlades Motioner

1977/78:36 av Lars Werner m.fi.

med anledning av propositionen 1977/78:39 om ett generellt statligt bidrag till kommuner och landstingskommuner under är 1978, m. m.

1977/78:37 av Georg Åberg m.fi.

med anledning av propositionen 1977/78:40 om åtgärder för alt främja de mindre och medelstora företagens utveckling

1977/78:38 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg 1977/78:39 av Olof Palme m.fi. 1911 nSAO av Lars Werner m.fi.

med anledning av propositionen 1977/78:45 om inriktningen av den ekonomiska politiken

1977/78:41 av Olof Palme m.fi. 1977/78:42 av Lars Werner m.fi.

med anledning av propositionen 1977/78:49 om inflationsskydd för inkomstskatteskalan, m. m.

1977/78:43 av Lars Werner m.fi. Nr 26

med anledning av propositionen 1977/78:54 om nedsättning av den all- Måndagen den
manna arbetsgivaravgiften 14 november 1977

§ 13 Kammaren åtskildes kl. 16.56.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen