Riksdagens protokoll 1977/78:21 Måndagen den 7 november

ProtokollRiksdagens protokoll 1977/78:21

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:21

Måndagen den 7 november

Kl.  19.30

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

§ 1 Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för alt i ett sammanhang besvara dels följande interpellationer, nämligen 1977/78:3, anmäld den 4 oktober, av Eric Carlsson (c), 1977/78:4, anmäld den 4 okiober, av Bertil Zachrisson (s), 1977/78:23, anmäld den 7 okiober, av Ingemar Konradsson (s), 1977/78:41, anmäld den 13 okiober, av Böije Nilsson (s),

dels följande frågor, nämligen

1977/78:1, anmäld den 4 oktober, av Lars Henrikson (s),

1977/78:38, anmäld den 5 okiober, av Kari Hallgren (vpk),

1977/78:71, anmäld den  13 oktober, av Margot Håkansson (fp), och anförde:

Herr lalman! Bertil Zachrisson har frågat mig om regeringens nu gällande plan för det trafikpolitiska reformarbetet och vilka områden det kommer atl beröra.

Ingemar Konradsson har frågat mig vilka åtgärder regeringen tänker vidla för att underlätta för landsling och kommuner att förbättra kollektivtrafiken.

Eric Carisson har frågat mig dels om jag är beredd att redovisa min syn på de handikappades och rörelsehindrades möjligheter att nyttja kollektiva irafikmedel, dels om regeringen avser all vidla några åtgärder för att underlätta möjligheterna för handikappade och äldre atl resa i de av SJ beställda nya personvagnarna.

Börje Nilsson har frågat mig dels om jag är beredd medverka till att undanröja de brister som enstämmigt påtalats i kritiken mol de av SJ nybeställda vagnarna, dels varför del inle framläggs någon proposition lill höslriksdagen på grundval av HAKO-ulredningens förslag.

Lars Henrikson har frågal mig om jag överväger några ålgärder för all ändra på SJ:s utformning av vagnarna eller - om inte det går - för att förhindra att sädana beställningar återupprepas.

Karl Hallgren har frågat mig om statens järnvägars inköpspolitik överenssiämmer med regeringens uppfattning avseende ulformningen av SJ:s nya personvagnar eller om åtgärder kommer all vidlas för alt ändra på utformningen av de beställda vagnarna.

Margot Håkansson har frågat mig vad jag avser all la för initiativ för att allmänna färdmedel skall anpassas lill de handikappades behov.

123

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

124

Eftersom frågorna helt eller delvis berör samma områden har jag funnit det lämpligt atl besvara dem i etl sammanhang.

Som Bertil Zachrisson påpekat i sin interpellation, har jag tidigare uttalat min avsikl att förelägga riksdagen en samlad proposition om det trafikpolitiska handlandet inom en rad områden. Det gäller de allmänna riktlinjerna för trafikpolitiken, olika åtgärder för all förbälira betingelserna för den kollekliva persontrafiken och för att anpassa denna för handikappades behov. Det gäller också riktlinjer för den övergripande trafikplaneringen och den sektoriella planeringen av samhälleliga investeringar i trafikanläggningar. Sammanlaget är del fråga om ett omfattande reformpaket som släller anspråk på statliga och kommunala ekonomiska resurser.

Alla känner lill att under senare är har det ekonomiska lägel i landet försämrats. Det är inte bara fråga om en osedvanligt djup och långvarig lågkonjunktur utan också om allvariiga strukturella problem inom flera av våra viktigaste näringsgrenar. Stagnationen i den ekonomiska tillväxten har minskat de ekonomiska resurserna för stal och kommun. De knappa resurser som ställ till förfogande har måst tas i anspråk för att undvika en omfattande arbetslöshet och kapitalförluster. Regeringen har i första hand prioriterat sådana åtgärder som syflar lill att undvika arbetslöshet Denna prioritering har inneburit all i och för sig angelägna reformer har fåll skjutas på framtiden. Salsningarna på arbeismarknads-och industripolitiken på bekosinad av andra områden upplevs av svenska folket inle bara som nödvändiga utan också som självklara.

Beklagligtvis finns f n. inga säkra tecken på att den ekonomiska situationen kommer att förbättras inom den närmaste tiden.

Det är mol den bakgrunden som regeringen beslutat att ett anlal olika reformer bl. a. pä trafikpolitikens område - hur angelägna de än må vara - måste genomföras successivi och i den takt som det ekonomiska utrymmel medger. Regeringen kommer således inte au under innevarande är förelägga riksdagen någon samlad irafikpolitisk proposition.

Uppskjutandet av en sammanhållen trafikpolitisk proposition innebär ingalunda alt del trafikpolitiska reformarbeiet har avstannat Regeringen har nyligen lagt fram förslag om en förbättrad vägplanering som bl. a. innebär en decentralisering av beslutsprocessen och eu siörre hänsynslagande lill miljöpåverkan och trafiksäkerhelsaspekter vid vägutbyggnader. När det gäller inriktningen av det framtida vägbyggandet bör inom ramen för tilldelade resurser en höjning av standarden hos de mindre och medelstora vägarna ske. Satsningar för att ytterligare utöka det belagda vägnätet bör göras. Motorvägsbyggandet kommer däremot att bli begränsat framöver och avse endast kompletteringar och sammanlänkning av det nuvarande nätet. I propositionen anges vidare att de vägar där väsentliga irafikinskränkningar sker i ijällossningstid måste ges en ökad uppmärksamhet.

Regeringen har vidare föreslagit atl ett nytt syslem för de statliga sjöfartsavgifierna skall införas och att de statliga passageavgifterna i

Trollhätte kanal och Södertälje kanal i samband därmed skall reduceras. Del nya avgiftssystemet innebär bl. a. fördelar för den mindre skeppsfarten.

De aktuella problemen för den svenska sjöfarten har föranlett regeringen att inte bara siödja näringen ekonomiskl utan också att tillsätta en sjöfartspoliiisk utredning med uppgift att ur olika aspekler belysa den svenska sjöfartens förutsättningar och lämna förslag lill ålgärder.

När det gäller den regionala trafikplaneringen är min avsikt att under år 1978 mot bakgrund av erfarenheterna från den lidigare planeringen initiera en vidareutveckling och komplettering av denna. Min avsikl är att man i denna omgång främsl skall inrikla arbetet dels på att finna olika vägar för att förbättra den kollektiva persontrafiken, dels pä att upprätta förslag till långsiktig inrikining av del allmännas investeringar i olika slag av trafikanläggningar. Det gäller bl. a. vägar, hamnar och flygplatser. Arbetet kommer atl samordnas med länsplaneringen och trafikverkens långtidsplanering.

Andra trafikpolitiska reformer, i synnerhet sådana som är kostnadskrävande, ligger längre fram i tiden. Del är emellertid min ambilion att så snarl som möjligl föreslå ålgärder som bl. a. innebär en salsning pä den kollektiva trafiken och en anpassning av de kollekliva färdmedlen till de handikappades behov.

Ingemar Konradsson har i sin interpellation särskilt uppehållit sig vid de problem som är förenade med den kollektiva persontrafiken. Den trafikpolitiska målsältningen om en tillfredsställande trafikförsörjning ät alla kan, som jag ser det, inle garanteras på annat säll än genom samhällets försorg och inom ramen för den kollekliva trafiken.

I den trafikpolitiska målsättningen ligger emellerlid enligl min mening vida mer än atl åsladkomma en tillfredsställande trafikförsörjning ål dem som saknar tillgång till personbil. Den syftar också till all främst i tätorter och på långa avstånd ge ett konkurrenskraftigt allernaliv lill personbilsresorna. En övergäng från individuellt lill kollektivt resande kan även utgöra ell medel när del gäller all komma lill rälta med de miljö- och trafiksäkerhetsproblem som ofta är förknippade med trafik. En övergång kan också motiveras av strävandena att öka framkomligheten för den kollektiva trafiken i tätorterna.

En övergång till kollektivt resande innebär oftast etl mera effektivt utnyttjande av trafikanläggningar och trafikmedel. Jag vill här bl. a. hänvisa till de mycket höga kostnader som trafikledsbyggandet dragil med sig särskilt i de största tätorterna. Dessa kostnader har så gott som helt varit betingade av den individuella trafikens tillväxt. Även energi-situationen medför ett behov av all via kollektivtrafiken kunna erbjuda ett energibesparande alternativ till personbilen.

Som Ingemar Konradsson mycket riktigt påpekat är det inle rimligl att i rådande statsfinansiella läge genomföra sådana reformer som släller väsentliga anspråk på statens ekonomiska resurser. I detta läge gäller del att söka finna ut vilka åtgärder som kan vidtas inom ramen för knappa

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

125

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

126

resurser.

Åtskilligt torde stå att vinna genom en förbättrad lokal och regional trafikplanering. Som jag förut nämnde gäller det alt inom ramen för den regionala trafikplaneringen undersöka vilka möjligheter det finns all förbättra den kollekliva persontrafiken, bl. a. genom ökad samordning och effektivare utnyttjande av tillgängliga trafikresurser. Avsikten är därvid alt utnyttja erfarenhelerna från del utvecklingsarbete som under senare år bedrivits på olika håll när det gäller uiformning av kollekliva trafiksystem.

Inom kommunikationsdepartementet pågåren fortlöpande revidering av yrkestrafikslagstiftningen. Jag avser all inom korl lägga fram förslag lill ändringar i yrkeslrafiksförordningen som rör både gods- och persontrafiken på landsväg. Förslagen kommer att innebära förenklingar för såväl trafikulövarna som tillståndsmyndigheterna liksom ell effekiivare utnyttjande av transportapparaten. När det gäller persontrafiken är det min avsikt att ta upp till behandling frågor som rör kommuns möjlighet alt inneha tillstånd till linjetrafik. Jag kommer också atl behandla frågan om tillståndsgivningen beiräffande SJ:s och postverkets linjetrafik.

När det statsfinansiella läget sä medger kommer ett förslag lill ett samordnat lokall och regionalt bussbidragssystem att föreläggas riksdagen. I samband härmed kommer också huvudmannaskapsfrågan att bringas till en lösning. Jag har noterat det slora iniresse som många landsting visat för att åstadkomma lösningar i delta avseende. En annan fråga som i detta sammanhang måste ha hög prioritet är alt beträffande SJ:s järnvägs- och bussnät undersöka möjligheten all åstadkomma en s. k. genomräknad taxa.

Med anledning av de särskilda frågorna om kollektivtrafikens anpassning till de handikappades behov vill jag framhålla atl den allmänna målsättningen om integrering av de handikappade i samhällslivet bör vara en självklar utgångspunkt vid utformningen av trafikpolitiken. HAKO-utredningens konstaterande all åtskilliga människor kan anses ha betydande handikapp i kommunikalionshänseende visar all denna målsättning är mycket viktig i det trafikpolitiska arbetet Det är således fråga om atl göra det möjligt för en stor grupp människor atl leva och verka som andra i samhället. Idel här sammanhangel vill jag också gärna nämna alt jag anser att det av HAKO-utredningen föreslagna ramprogrammet för anpassning av färdmedlen lill de handikappades behov framstår som väl avvägt. Jag kan i sammanhanget erinra om att HAKO-utredningen anser alt när järnvägsvagnar skall byggas om så bör någon eller några av dessa vagnar pä prov handikappanpassas för att man skall fä erfarenheter för en framlida utformning. I enlighet med vad jag lidigare har sagt är det regeringens avsikl att så snart de ekonomiska resurserna så medger genomföra HAKO-utredningens förslag.

När del gäller SJ:s nu aktuella personvagnsbeställning vill jag först säga att del är SJ och inte regeringen som skall avgöra hur SJ:s vagnpark skall utformas i detalj. De 150 nya personvagnar som SJ beställde i våras

kommer i vissa avseenden att skilja sig från nuvarande vagnar. Utan att gå närmare in på dessa skillnader kan jag konstalera att de nya vagnarna i olika avseenden innebär väsentliga förbäliringar för resenärerna i allmänhet och inte minst för flertalet av de handikappade. Det torde också komma atl visa sig när den första vagnen väl är klar i början av år 1979. Vagnarna kommer därefter att levereras under en femårsperiod, och jag förutsätter all SJ då gör de ändringar som eventuellt kan komma all visa sig motiverade.

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

ERIC CARLSSON (c):

Herr talman! Jag ber atl få tacka statsrådet för svaret på min interpellation, ett svar som med hänsyn till att etl flertal frågor besvaras samtidigt kommit att omfatta väsentliga delar av lotalplaneringen på trafikområdet.

Av statsrådets svar framgår hur angeläget det är att kollektivtrafiken främjas - detta med hänsyn till belastningen på våra vägar genom den ökande bilismen men också med hänsyn till kostnadsutvecklingen och trafiksäkerheten.

En angelägen fråga har länge varit hur man skall kunna öka persontrafiken pä statens järnvägar. Statens järnvägar har gått ut med en rad paroller - ta tåget, var rädd om dig, tågresan är som en film om landet som rullar fram, osv. Trots all denna reklam har ingen väsentlig ökning av resandet skett, vilket framgår av SJ:s årsberättelse 1976/77, som i dag blivit tillgänglig för oss här i riksdagen. Medelreselängden per person ökade under senaste året från 84 km till 85 km. Det genomsnittliga plaisutnyiljandet för persontrafiken är 36 96. Ökningen av antalet resenärer stannar trots insatserna vid 0,3 96.

För stora grupper människor är tillgången på goda kollektiva färdmedel synneriigen viktig. Del gäller alla dem som är billösa. För dem är järnvägen ofta den enda möjligheten att komma ut - det må sedan gälla resor för släktbesök eller andra ändamål.

Jag har i min interpellation pekal pä alt det är en angelägen målsättning i samhällsarbetet atl ge förutsättningar för handikappade att leva ett aktivt liv, integrerat i samhället. HAKO-utredningen, som stalrådet erinrade om och som lades fram 1975, ulgår från en normalisering och integrering av de handikappade i samhället och syftar till en sä stor handikappanpassning som möjligl av de kollektiva färdmedlen. Vardagslivet skall med andra ord fungera för alla grupper av medborgare, också för äldre och rörelsehindrade. Trafikmyndigheterna måste lägga ned slora ansträngningar på insatser för att göra det lältare för handikappade och rörelsehindrade personer att anlita allmänna färdmedel. Tillverkare av fordon måste ha sin uppmärksamhet riktad på hithörande problem. - Jag skall återkomma till det senare.

I ell medlemsförslag har vi i Nordiska rådet visat pä nödvändigheten av en samnordisk anpassning av trafikmedlen till handikappades förutsättningar i enlighet med vad HAKO-utredningen föreslagit. Bakom

127

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

128

della medlemsförslag -jag är en av förslagsställarna - står representanter för samtliga nordiska länder.

Vi menar alt det är angeläget att man eftersträvar en nordisk principlösning beträffande de mest ändamålsenliga transportformerna för de olika graderna av rörelsehinder. Det är vidare önskvärt att trafikmedlen i Norden har samma tillgänglighetsstandard. Det är viktigt all dessa frågor snarast möjligl bringas till sin lösning, inte minst mot bakgrund av kommunikationsområdets snabba utveckling.

Delta medlemsförslag har varit utsänt på remiss till en rad institutioner i de olika nordiska länderna.

Socialstyrelsen i Sverige, som har bred och djup erfarenhet av de handikappades och rörelsehindrades situation, tillstyrker förslaget. Järnvägsstyrelsen i Finland och styrelsen för Norges statsbanor går också pä den linjen. Slalens järnvägar i Sverige gör vissa reservationer. SJ säger avslulningsvis:

"Del ligger i sakens nalur all allmänna färdmedel, om de skall kunna vara tillräckligt bra för så många som möjligt i förhällande till privalbilismen, inle heller i delta sammanhang kan belastas med förlängda restider, ökade förseningsrisker och kostnader utan negativa effekter för kollektivtrafiken som sådan. Ålgärder får i princip inte vara utformade så all de får effekler som leder till all icke-handikappade resenärer utnyttjar det kollektiva färdväsendet i mindre omfattning än för närvarande, eftersom andra trafikpolitiska syften i så fall skulle motverkas."

Vilka slutledningar skall man dä dra av detta yttrande från kungl. järnvägsstyrelsen? Vill man vara cynisk kan man säga att handikappade och rörelsehindrade är välkomna att använda slalens järnvägar bara de inle åstadkommer olägenheter för övriga resenärer. Men jag tycker det finns anledning atl fråga: Skall man inte med hänsyn till de rörelsehindrade utforma järnvägsvagnarna pä sådant säll att dessa blir mer lättillgängliga? Varför skall man inte utrusta dem med två dörrar i stället för med en, som i det förslag till vagnar som nu föreligger, och med sådan bredd att resenärerna lätt kommer in i och ut ur vagnarna samt med lillräckliga serviceanordningar i vagnarna? Kollektivtrafik skall dock så långl det är möjligt vara till fÖr alla resenärer.

Redan nu känner sig många pensionärer och rörelsehindrade åsidosatta. Jag fick ett exempel på det i går i Hedemora, när jag skulle åka hit till Slockholm. Det kom en dam fram till mig och ville redogöra för sina bekymmer. Som statsrådet känner till är många tåg från Dalarna indragna under lördagar och söndagar. Eftersom denna dam måste börja sin resa efter kl. 12 1 går gällde inte hennes pensionärskort längre utan hon fick betala fullt pris för sin färdbiljett. Del var ett resultat av tågindragningen. För oss som inle är unga längre är del också besvärligt med de höga trapporna för atl komma pä tåget, sade hon vidare. Skall man sedan leta efter sin vagn blir del ännu svårare att klara sig. Man måste släpa med sig bagaget när man skall förflytta sig.

Del finns, herr statsråd, en rad åtgärder som bör vidtas för att

underlätta resandet för den breda allmänheten. Vad som föresläs i fråga om de nya vagnarna kommer inte att underlätta resandet, ej heller att öka trafiksäkerheten.

Jag förstården härdamens reaktion ännu bätlre i dag sedan jag läst SJ:s verksamhetsberättelse, där del visar sig all SJ endast har 36 procents beläggning på persontrafiken. Av 100 sittplatser är i genomsnitt 64 ständigt lediga. Jag är medveten om all det finns varialioner, men det visar ändå en del av problematiken på detta område.

Mot bakgrund av SJ:s beställning av nya vagnar får man se mina frågor till statsrådet Jag frågade om statsrådet är beredd att redovisa sin syn på de handikappades och rörelsehindrades möjligheler att nyttja kollekliva Irafikmedel. På den frågan svarar statsrådet oförblommerat ja - man skall ta all möjlig hänsyn till dessa kategorier resande. HAKO-ulredningens förslag är väl avvägt, säger kommunikationsministern.

Den andra frågan jag ställde var om regeringen avser all vidla några ålgärder för alt underiälta för handikappade och äldre att resa i de av SJ beställda nya personvagnarna. Logiken borde ha talal för alt jag hade fält svaret ja också på den frågan. Men det harjag inte fått. Statsrådet sägeratt när man skall bygga om de järnvägsvagnar som finns i dag skall man enligt HAKO-utredningens förslag göra några av dem handikappanpas-sade för att fä erfarenheter för en framtida utformning. När man sade della från HAKO-utredningen räknade man aldrig med att det skulle bli några nybeslällningar av vagnar i nära tid.

Jag har elt klipp här från en dansk tidning där man säger att Danmarks statsbaner vill göra sina nya lyntåg mera handikappvänliga när man bygger nya vagnar. Man säger i Danmark alt det är nästan ogörligt att till rimliga koslnader bygga om gamla vagnar och få dem ändamålsenliga. Man fär inga bra lösningar pä det sättet. När man bygger nya vagnar är det däremot möjligt att få dem ändamålsenligt utformade till rimliga kostnader.

Nog borde del varil möjligl för statsrådet alt se på denna fråga frän lika positiv utgångspunkt som statsrådet hade i fråga om HAKO-utredningen. Nu säger slatsrådet att det är SJ som skall la ansvaret för och avgöra hur vagnparken skall utformas i delalj. Del är jag medvelen om, men det är ändå riksdag och regering som lägger fast riktlinjerna för bl. a. utformningen av trafikpolitiken. Man fattar beslul om en rad detaljbestämmelser om hur våra bilar skall vara konstruerade ur trafiksäkerhets-synpunkt. Självfallet måste det då också vara vår uppgift att ta ansvar för den målsättning som bl. a. statsrådet anslöt sig till när det gäller handikappades och rörelsehindrades behov av en ändamålsenlig utformning av järnvägsvagnarna.

Jag har tillgång till ritningarna till de här nya järnvägsvagnarna. De blir längre än de gamla järnvägsvagnarna, och de får bara en ingång. Vi vet att det redan i dag uppstår en lidspress och ganska många besvärligheter när människor skall stiga av och på tåget vid en station, trots att de nuvarande vagnarna rymmer ett mindre antal personer än de nya. De nya

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

129

9 Riksdagens protokoll 1977/78:20-21

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för ari förbättra kollektivtrafiken

vagnarna skall alltså dessutom bara ha en ingång. Redan för de icke rörelsehindrade passagerarna kommer det härigenom alt uppslå stora besväriigheler. Hur skall del då inte bli för de rörelsehindrade? Ur trafiksäkerhetssynpunkt tror jag också atl det kommer alt bli ganska obehagligt all känna sig nästan instängd i de här vagnarna.

Del finns verkligen anledning all fundera över hur man skulle kunna lösa denna fråga på ett bättre sätt. Jag förutsätter också att slatsrådet som gammal ledamot av slyrelsen för statens järnvägar skall kunna se på dessa frågor en gång till.

Jag redovisade inledningsvis att det i Nordiska rådet ligger ett medlemsförslag, där man framhåller nödvändigheten av samnordiska åtgärder för att underiälta för handikappade och rörelsehindrade att använda kollektiva trafikmedel. Nordiska rådels trafikutskott behandlade detla medlemsförslag vid ett sammanträde i juni månad i är. Trafikutskottet har enhälligt uttalat sig för att Nordiska rådet måtte rekommendera Nordiska ministerrådet atl se lill att det ställs nödvändiga resurser till förfogande för den forskning som behövs och att man sätter i gång ett arbete för att underlätta trafiken för de handikappade och rörelsehindrade. Jag ulgår trän alt Nordiska rådet vid sessionen i Oslo kommer att fatta etl enhälligt beslut om atl ställa sig bakom trafikut-skotleis förslag. Mot den bakgrunden finns det all anledning för statsrådel att innan utformningen av de nya vagnarna blivit definitivt klar se till att vi får en vagnutformning som pä ett bättre sätt än den nu föreslagna tillgodoser alla grupper av resande och särskill de rörelsehindrade. Jag brukar inte använda ordel "krav", men i detla sammanhang vill jag säga att det är ett krav från dessa grupper och från den resande allmänheten alt del verkligen tas hänsyn lill de önskemål och den krilik som här har framförls.

Jag ber, herr statsråd, att än en gång fä tacka för svarel.

130

BERTIL ZACHRISSON (s):

Herr lalman! Jag ber atl få lacka kommunikaiionsminislern för svarel. Del kan inle ha varil särskilt trevligt all behöva lämna ett så uppgivet och föga förpliktande svar efter alla de frimodiga löften som kommunikationsministern ställde ut här i kammaren och i pressen under det förra riksdagsåret. Jag tror naluriigtvis all herr Turesson själv skulle ha velal lägga fram en rejäl proposilion i hösl, men han har blivit ett offer för den bedrövliga ekonomiska politik som regeringen för.

Svarel är ett frankt erkännande av hur långt ner pä den borgerliga regeringens reformlista trafikpolitiken slår. Efter alla år av sländiga löften och sländiga angrepp på den socialdemokratiska regeringen från borgerligt häll står herr Turesson i dag praktiskt taget tomhänt

Det är lärorikt men litet bittert Tillsammans med herr Turesson kan jag naturligtvis beklaga atl del blivit sä uselt i Sverige, men jag undrar om inle uppgivenheten är onödigl stor.

Under början av 1970-talel blev vi lilet till mans medvetna om att

den snabba samhällsutvecklingen krävde en förnyelse också av trafikpolitiken. En rad utredningar tillsattes för att skapa underlag för ell nyll trafikpolitiskt beslul - del är onödigt all uppta tiden med att räkna upp dem allihop. De gick i huvudsak ut på all vi behövde en mer samlad samhällsekonomisk bedömning av våra trafikinsalser, en starkare salsning på kollektiva färdmedel, bättre anpassning av trafiken lill eftersatta grupper och regioner och som instrument för det här arbetet en övergripande regionalt förankrad trafikplanering.

På en rad områden inom trafikpolitiken skulle detla nya synsätt avsätta en ny politik. Av alll detta blir nu intet, i varje fall inte f n. Det är av flera skäl utomordentligt beklagligt.

Vi ser från socialdemokraliskl håll den regionala trafikplaneringen som en viktig grund för en ny trafikpolitik. I regionerna har man goda möjligheler all kartlägga behov, samordna kommunikationerna med samhällsplaneringen i övrigt och göra de prioriteringar i irafikinvesteringar som är nödvändiga. Delta var etl nytt fäll för regionalt arbete. Det var därför lite trögt i starten. Men allteftersom arbetet fortskred, ofta med uppslagsrika medarbetare från kommunikationsdepartementet som inspiratörer, väckle delta arbele alll större iniresse både i landsting och länsstyrelser. Vi fick också i gång ett fruktbärande samspel i en rad regioner mellan kommunerna och de regionala myndigheterna. Della avsatte det bästa underlag för trafikpolitiska beslut som vi har hafl på myckel länge. Det är ell realistiskt väl förankrat malerial som är en bra grundval för ell nyll trafikbeslui. Det ligger nu sedan över ett är i kommunikationsdepartementet, och där blir det alltså liggande.

Fördröjningen får mycket allvariiga konsekvenser. Materialet bygger på de förhållanden som rådde ute i regionerna för 2-3-4 år sedan. Det blir snabbt föråldrat och behöver förnyas. Det är därför bra att vi nu åtminstone fär en uppföljning av den regionala trafikplaneringen. Men efter allt det arbele del kostade att ro den första vändan i hamn krävs det en beiydande portion övertalning ute i regionerna för att de skall anse del vara meningsfullt med en ny vända. Att göra etl omfattande utredningsarbete som sedan bara hamnar i skrivbordslådorna i regeringens kansli är ju inle särskilt inspirerande.

Min första följdfråga lill herr Turesson är därför om departementet på samma sätt som sisl kommer att aklivi medverka i del regionala arbetet Erfarenheien visar atl det är nödvändigt, och i det dåliga psykologiska klimat som blir följden av dagens besked krävs säkert exlra anslrängningar för att motivera regionernas arbete.

Men sedan beklagar jag att riksdagen nu inte får ta del av regeringens ställningstagande lill del aktuella utredningsmaterialet Detsamma gäller nalurliglvis människor i regionerna. Möjligheten all där fatta realistiska beslul är myckel beroende av hur hållbarheten bedöms i det bakomliggande materialet. Vi vet alla av erfarenhei från lidigare trafikbeslut hur snabbt förhållandena kan ändras.

Det är därför, herr lalman, mycket beklagligt alt riksdagen inte kan

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

131

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

132

få ta del av en helhetsbedömning av del regionala irafikplaneringsun-deriaget Ur demokralisk synpunkt är det betänkligt alt regeringen inte ger riksdagen del av en sådan bedömning. Uiöver risken all materialet blir förlegal och därmed oanvändbart förhindrar regeringen riksdagens fullsländiga bedömning av de övriga konsekvenser en fördröjning innebär. Del hade därför varil rimligl atl, när del nu är brist på pengar, åtminstone ge riksdagen del av regeringens grundläggande syn på den framlida trafikpolitiken och därmed skapa en möjlighel att publicera en övergripande bedömning av del myckel omfattande utredningsmaterialet. Härmed skulle också ha skapats förutsättningar för en utredning av den regionala planeringen, som i vikliga huvudavsnitt inte är beroende av pengar men väl av riktlinjer. Därför är det en mycket allvarlig felbedömning alt inle förelägga riksdagen vissa delar av den proposition som så eftertryckligt och återkommande utlovats, även om de delar som är kostnadskrävande måsle ulgå.

Ett minimikrav är därför atl regeringen i en promemoria eller på annat säll offentliggör sin helhetsbedömning av det regionala trafikplanerings-materialet Både för riksdagens ledamöter och för dem som skall arbeta med all komplettera materialet i regionerna, liksom för andra irafikin-tresserade och övriga planeringsmyndigheier, är detta av slor vikt för del framlida trafikpolitiska arbetet Jag lar för givet alt departementel inle så har förlamats av reformstoppel alt inte åtminstone ett sådani malerial kan färdigställas. Är herr Turesson beredd att medverka till all en sådan bedömning kommer lill stånd? Äriigt lalat förstår jag inle hur ell utvecklings- och kompletteringsarbete skall kunna genomföras i regionerna ulan atl regeringen ger anvisningar grundade på del material som finns.

När del sedan gäller alla detaljfrågor är det, herr talman, svårt att veta i vilken ände man skall börja. Dagens besked innebär ju på sitt säll elt dråpslag över hela fältet Det är visseriigen hederligt att vara sä frank som herr Turesson är, men del besked han ger är allvarligt och myckel nedslående.

Del är nu en uppenbar risk all hela del banbrytande reformarbeiet med den efteriängtade irafikreformen kommer av sig innan det har startat. Vi får inle den av alla önskade samordningen, och anslagsfördelningen forlsälier alt vara splittrad och oöverskådlig. Samhällsekonomiskt blir det här dyrl, och del kommer atl la tid all bygga upp etl nytt förtroende för statliga initiativ lill en ny trafikpolitik.

Särskilt besvärande kan del bli på kollektivtrafikens område. Där krävs klarhet på en rad områden som t. ex. vem som skall ha ansvarei för trafikförsörjningen inom en region. Det behövs en genomgång av den föråldrade lillslåndslagsliftningen. Det regionala trafikplaneringsarbetet konkretiserades ju i en ulredning om länskort för kollektivtrafik för au söka vägar all förbilliga och effektivisera det lokala och regionala resandet. Försök som gjorls visar också alt del finns betydande fördelar med ett system med regionala periodkort; det ökar den kollekliva trafikens kon-

kurrenskraft och minskar orättvisorna mellan människor som bor i olika delar av en region. En reskosinadsuljämnande reform ökar människors möjligheter all utnyttja en vidgad arbelsmarknad, ulbildning och annan service.

Men förslag i denna riktning läggs nu i skrivbordslädan. Följden blir ett ökal privatresande i bil, och en samhällsekonomisk bedömning visar att vi fär ökade koslnader för den enskilde och för samhällel. Regeringen stöder f ö. en sådan ulveckling ytterligare genom all göra avdragen för bilresor ännu förmånligare. Inle ökar man kollektivtrafikens konkurrenskraft på del viset!

Hela detta vikliga arbete med atl få en ökad effektivitet i den kollektiva trafiken skjuls nu in i en oviss framlid med hänvisning till det ekonomiska läget. Men, herr lalman, det är en dålig ursäkt. Det finns en mängd uppgifter au gripa sig an, som inle är särskill kostnadskrävande men som - om de löses nu - på elt bra säll skulle bidra till en struklurförändring av trafiken i regionerna. En sådan uppgift är atl bestämma vem som skall ha ansvaret för trafikförsörjningen inom en region. Ett ställningslagande i det stycket är bl. a. en grundläggande förutsättning för ell periodkorlssystem. Men det är också en förutsättning för atl fä lill slånd nödvändiga förhandlingar med trafikföretag inom en region och ytterst för atl kunna utkräva politiskt ansvar på kollektivtrafikområdet. När huvudmannaskapet väl är definierat får det bli berörda parters sak att bestämma hur de vill utnyttja det. En annan väsenilig förutsättning för atl kunna reformera den regionala kollektivtrafiken är en ändring av lagstiftningen om kommunalförbund, sä att ett gemensaml huvudmannaskap mellan kommuner och landsting blir möjligl.

Jag har här nämnt endast några exempel på frågor som skulle kunna brytas ut med förtur och därmed minska den negativa effekten av dagens besked om reformstopp. Jag skulle kunna anföra betydligt fler, men jag tycker att det kan räcka med dessa för att visa att det skulle vara möjligt all föreslå riksdagen en mer successiv irafikreform än den som framgår av del meddelande vi har fått i dag. Del hade varit fullt möjligl all låta riksdagen redan nu pröva exempelvis de frågor som jag nu berört och en rad andra principiella frågor i anslulning lill kollektivirafiken för all därmed åtminstone delvis få i gång reformarbetet och inte totalt slå ned model på folk ute i kommuner och landsling. Jag vill därför fråga kommunikationsministern varför han inte har låtit ett sådant successivt reformarbete komma i gång redan i höst, när nu inle helhetslösningen står lill buds. Reformen har ju varil planlagd i departementet sedan länge. Varför kan då inle riksdagen i väntan på pengarna få gripa sig an med den del av reformarbeiet som det är möjligt all behandla redan nu? Passivitet från regeringens sida är demoraliserande för alla berörda parter.

Jag vill också gärna ha ett litet tydligare svar på min fråga om hur regeringens alternativa reformplan ser ut över huvud laget Riksdagen har sedan ett år väntat på en samlad reform, men den kom inte i dag.

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

133

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för ari förbättra kollektivtrafiken

134

Är det då inte rimligt att redovisa hur reformarbetet i den här nya situationen skall kunna hållas samman? Del farligaste i det här lägel är all göra som kommunikationsministern gör i svarel: plocka ul några bilar här och var och redovisa en nu och en då. Då kan den sisla villan bli värre än den första. Jag upprepar därför min fråga: Hur ser planen ul för regeringens trafikpolitiska reformarbete?

Av naluriiga skäl vill herr Turesson ha någol au skyla sin reträtt med, och därför drar han fram gamla beslul om sjöfartspoliiisk utredning och förslag som riksdagen har fåll om nya sjöfartsavgifier. Della är, herr lalman, verkligen sioff för billra ironiska kommeniarer, men eftersom jag finner situationen tillräckligl pinsam som den är skall jag lills vidare låta de här lorftiga försöken all dölja relrälten tala för sig själva.

Detsamma gäller på sätl och vis det förslag om en förbällrad vägplanering som riksdagen jusl har fått Av det tygstycket bidde del inte ens en väst Del förslaget innebär i själva verkei en allvarlig nedrustning på vägpolitikens område. Men lill del finns del anledning alt återkomma.

Vad herr Turesson gör är atl la pengar från vikliga trafikleder, t ex. i västra Sverige, och strö ut dem på diverse småvägar. Som reform är det en ganska unik åtgärd. Men om det här blygsamma bidragel till en irafikreform hade förelagts riksdagen inom en samtidigt redovisad, sammanhållen plan för det fortsatta reformarbetet, kunde del ha blivii begripligare. Jag vill gärna fråga en sak i della sammanhang. I regeringsdeklarationen skrevs del ganska tunt om trafikpolitiken, men ett bestämt löfte avgavs: Ett program för den långsikliga vägpoliiiken framläggs. Anser kommunikationsministern att den proposition som riksdagen nu har fått motsvarar det löftei?

Till sisl: Etl mycket konkrel exempel på vad regeringens passivitet leder till är hanteringen av HAKO-utredningens krav på all ge de handikappade siörre inflyiande i planeringen av den kollekliva trafiken och därmed öka förutsättningarna för dem alt använda kollekliva färdmedel - något som ur ekonomisk synpunkt är väsentligt med lanke på de kommunala koslnaderna för färdtjänsten. Under 1960- och 1970-ialen har en rad viktiga reformer genomförts för de handikappade - samhällets insaiser har femdubblats. Men på ell område är svårighelerna slora. Det gäller trafikområdet, och då särskill den kollektiva trafiken. Därför tillsattes HAKO-utredningen för atl göra kollektivtrafiken mer handikappanpassad. Detta var så mycket vikligare som de handikappade mer än andra är hänvisade lill kollekliva färdmedel.

Om man skall göra allvar av våra ambitioner att de handikappade skall kunna della i arbele och fritid som andra medborgare måsle handikappanpassningen påskyndas inom kollektivirafiken. HAKO-utredningen beräknar att en miljon svenskar har svårigheler av olika slag atl använda kollektiva färdmedel. Utredningen har f ö., som kommunikationsministern av svaret all döma också är medvelen om, en myckel sansad syn på en långsiktig samhällsinsats för att komma lill rälla med problemet. Även om det är ett trångt ekonomiskl läge, herr lalman, så

är det de eftersatta grupperna som skall gå först. Det är i de svåra si-      Nr 21
tualionerna som solidariteten prövas. Dålig samhällsekonomi är ingen      Måndaeen den
ursäkt för att ställa de handikappade åt sidan.                     -j november 1977

INGEMAR KONRADSSON (s):

Herr talman! Min inlerpellation med anledning av den uteblivna propositionen om trafikpolitiken begränsar sig lill de avsnitt som gäller kollektivtrafiken.

Det kan knappast vara obekant för någon att stora befolkningsgrupper i vårt land fortfarande saknar tillgång till egen bil. Man beräknar atl ca en tredjedel av alla hushåll inte har tillgäng till egen bil och all flertalet av dessa är pensionärer och ensamstående med barn - dvs. människor vars ensamhet och isolering förstärks i takt med kollektivtrafikens sämre möjligheter. Det finns också etl klarl samband mellan bilinnehav och hushållsinkomst, vilket beiyder alt del är de svaga i samhällel - de som redan förut har det besvärligt - som drabbas hårdast av en försämrad kollektivtrafik.

Och ändå är det inle enbart de sociala skälen som talar för en satsning på kollekliv trafik. I minsi lika hög grad aren salsning på kollektivtrafiken motiverad av samhällsekonomiska skäl. Om fler människor använder sig av bussar och tåg och ensamåkandet i personbilar minskar, sä gör samhällel utan ivivel så stora besparingar och vinster atl reformer på det här områdel också är ekonomiskt motiverade.

Samtidigt som jag tackar kommunikationsministern för svaret på min interpellation måste jag därför uttala min och många andras besvikelse över den uteblivna irafikproposilionen. Jag menar alt det är lilet för enkelt att bara hänvisa lill det statsfinansiella lägel och till en förbällrad lokal och regional planering.

Den trafikplanering som länsstyrelserna i dag ägnar sig åt är ju på något sätl meningslös, så länge frågan om huvudmannaskapet inte är löst. På vilket sätt skall man exempelvis klara ett bättre utnyttjande av vagnpark och personal, och på vilket säll skall man kunna få en utjämning mellan vinst- och föriusllinjer, när det i en del län finns omkring 100 irafikföretag som skall samordnas? Varför måste frågan om huvudmannaskapet vänta till dess det slalsfinansiella lägel sä medger? Den frågans lösning belastar väl inle statens ekonomi.

Enligl min mening är det också tveksamt om en övergäng lill etl samordnat lokall och regionalt bussbidragssyslem är så kostsamt att vi i nuläget måste avstå från det.

Om länskorlsulredningens föreslagna bussbidragssystem genomförs, så får vi bort avgränsningsproblemen mellan lokal och regional landsbygds-irafik. Vi får också bort avgränsningsproblemen beträffande landsbygdstrafik kontra tätortstrafik. Dessuiom är det en stor fördel alt, som ulredningen föreslår, övergå till ett bidrag per trafikerad vägkilomeler i stället för att grunda bidragel på osäkra för- och eflerkalkyler av det ekonomiska resultatet i trafiken.

Om åtgärder för ari förbättra kollektivtrafiken

135

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för alt förbättra kollektivtrafiken

För atl inle något län skall föriora på del nya, bättre slalsbidragssys-lemel måste den ekonomiska ramen för hela landet höjas någol, men det handlar då om mycket blygsamma belopp. Länskorlsutredningen föreslog en höjning med 42 milj. kr, men dä är alt märka all delta också innebar en höjning av antalet bidragsberättigade turer lill fyra per dag, från nuvarande två per dag.

Om kommunikationsministern menar allvar med att kollektivtrafiken skall främjas, bör i varje fall statens bidragssystem lill trafiken rationaliseras, så att del blir av intresse för kommunerna alt söka statsbidraget

Det är nalurliglvis bra alt kommunikationsministern tänker föreslå ändringar i yrkesirafiklagsliftningen. Den anses ju vara starkt föråldrad och är skriven för helt andra förhållanden än dagens. Förslaget skulle kunna innebära all ell kommunall organ kan inneha irafiktillstånd för busstrafik utan atl behöva driva trafiken med egna bussar. En sådan ändring är viktig med hänsyn lill del ökande ansvar för trafiken som kommuner och landsling tar på sig. Men då måste de kommunala ira-fikorganen också ha möjlighet atl kunna bestämma över trafiken i vad gäller t. ex. luriistor och linjedragningar. Och därför efterlyser jag elt svar på varför kommunikationsministern inte lar upp förslaget all en skiljenämnd inrättas. En sådan skulle snabbt och enkell kunna avgöra vilken ersälining den kommunala irafikhuvudmannen skall betala till bussföretaget vid enlreprenadirafik. I flertalet fall finns nog förutsättningar för alt man förhandlingsvägen ganska enkelt skall kunna komma fram lill ersättningens storlek, men erfarenheten visar all buden ibland ligger alltför långt ifrån varandra. Då drabbas ytterst trafikanterna: trafiken är fortfarande dålig, och det finns inga möjligheter all åka på t. ex. etl länskort

Jag är medvelen om all möjlighet då finns för elt länsbolag att tvångsvis överta Irafiklillsländel. Men om man vill undvika sädana drastiska lösningar, skulle införandet av en skiljenämnd enligl länskorlsulredningens förslag kunna vara ell lämpligt alternativ.

Kommunikationsministern hänvisar till del slalsfinansiella läget och framhåller atl han vill skjuta angelägna irafikreformer på framliden. Jag upprepar: Elt införande av en skiljenämnd koslar inle heller några pengar men är etl viktigt steg när det gäller alt förbättra betingelserna för kollektivtrafiken.

Herr lalman! Trots den positiva grundton som trots allt finns i svaret på min fråga, uppfattar jag innehållet som myckel defensivt Det ger inte längre intryck av den fasta beslutsamhet som kommunikationsministern tidigare visat i olika sammanhang. Följdfrågan måste därför bli; När avser kommunikationsministern alt lägga fram förslag om nödvändiga ändringar i yrkesirafikslagsliflningen, när avser kommunikationsministern alt lägga fram förslag om ändring av huvudmannaskapet, och när kan vi vänta oss ett förslag om ändring av bussbidragssyslemet?

136

BÖRJE NILSSON (s):

Herr talman! Även jag vill tacka kommunikationsministern Turesson för svarel på min interpellation.

Som svar på min första fråga i interpellalionen, om slatsrådet är beredd medverka till att undanröja de brister som enstämmigt påtalats i kritiken mot de av SJ nybeställda vagnarna, säger statsrådet att "det är SJ och inte regeringen som skall avgöra hur SJ:s vagnpark skall utformas i detalj".

Men, herr kommunikationsminister, det handlar inte om några detaljer. Utformningen av SJ:s personvagnar är för många människor här i landet en mycket viklig samhällsfråga, bl. a. för rörelsehindrade personer, för familjer med små barn samt för äldre människor. Del krävs i vissa fall genomgripande förändringar av vagnar, perronger och stationsbyggnader för all de allmänna färdmedlen skall bli tillgängliga för alla människor Della är en politisk fråga, och därför måste såväl regering som riksdag ta över ärendet och inte överiåta ål SJ all beslämma vilka människor som skall fä åka låg.

Genom alt skjuta på HAKO-utredningens förslag, som syftar till en handikappanpassad trafikpolitik och som nu ligger och väntar i kommunikationsdepartementet, gör man en väldig felinvestering. De av SJ nybeställda 150 vagnarna skall nämligen vara i trafik i över 50 år. På grund av regeringens velighet i de här frågorna dröjer det alltså minst 50 år, innan SJ kan bli hela svenska folkets järnväg. Genom all kommunikationsministern skjuter på beslutet om en handikappanpassad kollektivtrafik omöjliggörs under mycket lång tid för handikappade atl använda allmänna färdmedel. Isoleringen för många människor kvarstår alltså under en lång tid framåt.

Vi vel att SJ när det gäller de nya vagnarna varken har beaktat kraven på tillgänglighet för handikappade eller kraven på bekvämlighet för övriga resenärer. I flera europeiska länder, bl. a. Tyskland, Danmark och Norge, har man ökat sitlkomforlen och tillgängligheten. Där har man gått allmänheten till mötes beiräffande önskemålen om vagnarnas uiformning.

Efler alt ha studerat ritningarna, som man ville hemlighålla i det längsta, kan jag slå fast att de nya vagnarna innebär en klar slandardförsämring i jämförelse med de vagnar som tillverkades under 1960-talel och som är i trafik i dag.

Förändringarna är följande:

För del första skall andraklassvagnarna rymma 88 sittplatser mot 62 i dag och förstaklassvagnarna 58 sittplatser mot 40 i dag.

För det andra skall de nya vagnarna enligt det ursprungliga förslaget ha endast en toalett. Jag är medveten om atl man på den punkien har länkt om.

För del tredje skall vestibul och utgång finnas endast i ena änden av vagnarna.

För del fjärde skall stolarna i andra klass inle bli fällbara och avståndet mellan dessa minskas.

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

137

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

138

Av naturliga skäl har del uppställ en myckel häftig krilik mol de nya vagnarna. SJ;s egna organisalioner, handikapprörelsen och resenärerna är siarkl missnöjda över SJ:s planer. Många anser all del är en lillbakagång till 1940-ialets siandard. Del är märkligl, lycker jag, all kommunikationsministern ungefär delsamma, nämligen att "de nya vagnarna om detaljer. Det är en myckel viktig fråga för många människor.

I deballen har man framför alll påpekat all en enda in- och utgång är för lilel i vagnar som rymmer 88 passagerare. Dessuiom reagerar man mot de smala sätena i vagnarna. Säkerheien på de nya vagnarna blir sämre än på de nuvarande. Vad händer om del börjar brinna i en fullsatt vagn i den del där dörren finns? Tänk på det, herr kommunikationsminister!

Som svar lill mig på en enkel fråga i riksdagen sade kommunikationsministern den 23 maj i är alt de nya vagnarna "lillgodoser viktiga krav på handikappanpassning". I interpellationssvaret i dag säger kommunikationsministern ungefär detsamma, nämligen "atl de nya vagnarna i olika avseenden innebär väsentliga förbäliringar för resenärerna i allmänhel och inle minst för fiertalei av de handikappade". Herr kommunikationsminister! Det är fullständigt fel! De nya vagnarna innebär i stället försämringar för alla resenärer. Vagnarna blir trängre, vilket gör del svårare för rörelsehindrade, familjer med små barn samt många äldre människor med gångsvårigheter att ta sig fram i vagnarna. De nya vagnarna är inte något led i strävandena mol integrering av handikappade i samhällel. Ulformningen av vagnarna har definitivt inte skell med lanke på all göra det lällare och bekvämare för den resande allmänhelen. Såväl kommunikationsministern som SJ-ledningen har hittills avvisat all krilik som förts fram, vilket är en uppenbar nonchalans genlemol resenärerna.

På min andra fråga, om varför del inie framläggs någon proposition till höslriksdagen på grundval av HAKO-ulredningens förslag, hänvisar kommunikationsministern lill det ekonomiska lägel. Det innebär i realiteten ett reformstopp. Regeringen skjuter alltså pä myckel angelägna reformer inom handikappområdet Det som befarades i valrörelsen har alltså inträffat Ullalandena i interpellationssvaret om "integrering av de handikappade i samhällslivet" är inle myckel värda när regeringen inle vill ta det ekonomiska ansvaret för att genomföra reformerna. Jag vill på del skarpasle protestera mot det av regeringen beslutade reformstoppet på handikappområdet. Det hemskaste är atl man samtidigt med beslutet om reformstoppet ger högre inkomsttagare stora skattesänkningar. Slora bidrag, pä mänga miljarder kronor, ges också ut ål företagen. Ell sådani handlande går inle ihop. Också spelel om regeringens energipolilik koslar mänga miljarder, och del är lydligen meningen alt de handikappade nu skall beiala hela kalaset

Hela handikapprörelsen har i demonstrationer, i uppvaktningar, pä mö-len och i andra sammanhang krävt atl regeringen omedelbart skall genomföra HAKO-ulredningens förslag om en handikappanpassad kol-

lektivtrafik samt att SJ:s vagnar byggs med hänsyn till människornas behov. Vi kan konstatera genom den här inlerpellalionsdebatlen atl del inle kommer något förslag från regeringen, och det är yllersl beklagligt. De löften som olika statsråd givit i denna fråga är alltså inle myckel värda i dag.

LARS HENRIKSON (s):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret på min fråga, som ju var mycket kort och mycket konkret. Tyvärr måste jag inledningsvis notera atl jag tydligen inte kan påräkna statsrådets medverkan till att ändra pade tankegångar som SJ-ledningen umgås med när det gäller de nya vagnarna; enligt vissa uppgifter har man redan beställt dem, enligt andra uppgifter håller man på att rita vagnarna och kommer sedermera atl beställa sådana.

Trafikfrågorna tilldrar sig av ganska naluriiga skäl en bred allmänhets intresse. Alla är vi ju på ett eller annat sätt trafikanter och berörs alltså av det som sker på det här området. Som trafikanter ställer vi krav på att trafiken skall fungera både på vägarna och på det spårbundna området, som vi just nu debatterar.

Riksdagen diskuterar från tid till annan, och då särskilt i budgetsammanhang, hur trafikpolitiken bäst bör utformas, och den frågan får vi anledning alt återkomma till. Inte desto mindre får vi ofta som riksdagsmän inta åskådarens plats när det gäller att genomföra de av oss fattade besluten. Genomförandel är av naturliga skäl lagt på andra, och den rollfördelningen finns det ingenting att erinra mot - allt självfallet under förutsättning att verkställarna av riksdagens beslut också är lyhörda för riksdagens uttalade mening i olika avseenden, inte minst när det gäller de trafikpolitiska målen.

Jag är medveten om att i den här frågan kan man, såsom statsrådet Turesson också gör, hänvisa lill alt det så alt säga inte är regeringens bord, utan all del är andra som beslutar i sammanhanget. I vissa situationer uppstår emellertid frågan huruvida riksdagen och regeringen inte har anledning all lägga sig i också del som statsrådet nu anser vara en detaljfråga. Jag menar all den här frågan inle är en delalj, ulan har med trafikpolitikens genomförande att göra.

För nu ganska länge sedan, närmare bestämt under eftersommaren, råkade jag i radio fä höra en tjänsteman inom SJ - förmodligen ganska högl uppsatt - på fullt allvar göra klarl, att SJ inte kunde ta ansvar för de handikappades behov av kollektiva färdmedel. Det var en uppgift för kommunerna, menade vederbörande. Sedermera har-dess värre, vill jag tillägga - generaldirektören för SJ lalat om, atl detta också är hans mening. Jag skulle vilja fråga kommunikationsminister Turesson - han behöver inte svara som statsråd, om det är formellt omöjligt, utan han kan svara som enskild person: Delar herr Turesson den av den här tjänstemannen uttalade meningen, alt de handikappades behov av kollektiva trafikmedel inle är en fråga för statens järnvägar?

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

139

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om ålgärder för att förbättra kollektivtrafiken

140

Jag lycker alt sådana här besked från elt förelag, som dessuiom befinner sig i monopolställning, är uppseendeväckande, för alt inte säga upprörande. Talet om hela svenska folkets järnväg kommer i fortsättningen i varje fall i mina öron att skorra en smula falskt, och del är jag självfallel den förste all beklaga.

Anledningen lill att de här frågorna nu fått sådan aktualitet är, som vi alla vet, SJ-ledningens lankegångar i fråga om den framtida vagnparken för persontrafik. Enligt lillgängliga uppgifter kommer anlalel sittplatser - det har Börje Nilsson nyss redogjort för- att ulökas i vagnarna. Man kommer också all nöja sig med bara en in- och utgång. Om detla ökar genomströmningen av trafikanter på statens järnvägar är väl en öppen fråga - jag tror att del kommer alt medverka till ökad otrivsel, ökad stockning och ökade svårigheter över huvud, särskilt då för dem som allmänt sell redan har svårigheter atl klara sig ute bland människor och i trafiken. Bagageutrymmena kommer enligl uppgift atl begränsas till etl minimum, och någon som helst handikappanpassning förefaller det inle bli fråga om. Man har visserligen talat om atl del kommer alt bli en förbättring när det gäller in- och utgången på det sättet alt fotstegen blir flera och lägre, så att det följaktligen blir lättare att forcera dem. Men om man nu gör en förbättring i det hänseendet är det väl inte nödvändigt att göra en försämring på andra områden; den balansakten tror jag inte man behöver ägna sig ät.

För egen del hade jag, kanske jag skall tillägga, förväntat mig atl kommunikationsministern skulle ha ansett sig böra ingripa i den här frågan. Några sådana tecken har han visserligen inte tidigare visal, och av svarel i dag förefaller del som om herr Turesson inte heller nu umgås med några planer på alt i varje fall göra riksdagens mening klar för SJ-ledningen - och eventuellt också sin egen mening, om han nu delar riksdagens mening.

Del är ju så alt brandmyndigheter, handikapporganisationer och en bred allmänhel med skärpa har vänt sig mot SJ-ledningens tankegångar. Vi har varil överens om attså långl som möjligl anpassa samhällel lill alla människors behov, alllsä även till de handikappades. Alt någol undanlag skulle kunna medges för SJ faller pä sin egen orimlighet. Brandmyndigheterna har särskill pekal pä de ökade svårigheterna vid olyckor som blir en följd av den nya vagnkonstruklionen. Del finns f ö. anledning atl brännmärka det hemlighetsmakeri som omger hela denna fråga, där det varil praktiskt taget omöjligt att få en adekvat information om hur de nya vagnarna kommer att se ut och hur de är konstruerade.

I utredningen Handikappad kollektivtrafik, HAKO, som ju också kommunikationsministern nämner i sitt interpellationssvar, sägs det bl. a.: "Utredningen anser alt anpassningen av trafikmedlen lill alla trafikanters - och således även till de handikappades - behov bör ingå som en nalurlig del i irafikförelagens och färdmedelslillverkarnas planering." Eftersom SJ var representerat i utredningen och ställde sig bakom den citerade meningen, borde det ha varil en bjudande plikt för SJ

alt söka leva upp till målsältningen, när företaget går atl praktiskt genomföra åtgärder på del här området. All såsom skett avvisa de handikappades krav på bättre tillgänglighet framslår för mig som cyniskt. Att behöva färdas i godsfinkor om man är rullstolsbunden är en grotesk ordning, och en ändring måste enligt mitl förmenande ske när det gäller de handikappades situation på området.

Jag hade, som jag sade tidigare, hoppats atl statsrådet skulle ha avhållit sig frän att inta hållningen "det här är inte mitt bord". I den lilla del av svaret som behandlar den särskilda frågan om de nya SJ-vagnarna säger statsrådel emellertid atl "det är SJ och inte regeringen som skall avgöra

hur SJ;s vagnpark skall utformas     ". Naturligtvis bör den fördelningen

av ansvaret vara naturiig. Det kan dock, som jag sade tidigare, finnas fall då även ell statsråd måste visa kurage för all hävda allmänintresset Tyvärr tycks inte herr Turesson vilja leva upp till ell sådant ansvar.

Jag har tidigare liksom andra talare här, och statsrådet själv f ö., påmint om HAKO-utredningen. Också statsrådet menar atl de riktlinjer HAKO-utredningen har gjort till sina är väl avvägda, och han delar utredningens synpunkler. Av någon anledning tycks nu statsrådet mena atl den akluella vagnkonstruktionen fyller de krav utredningen ställt upp. Av de uttalanden som jag inledningsvis refererade - och som i hög grad föranledde min fråga - måste man lyvärr dra slutsatsen all de handikappade skall hänvisas till andra färdmedel än SJ:s personvagnar. Jag lycker att den inställningen är minst sagt upprörande.

Det har väl inte undgått statsrådet Turesson att den här frågan har föranlett många att fatta pennan och skriva artiklar i tidningar och på annat säll göra sin mening gällande. Förfallaren Sven O. Bergkvist i Sollentuna hade en hörnartikel i Dagens Nyheter i början av oktober, där han skrev en del tänkvärda ting. Jag tycker att det i den här debatten finns anledning att vidarebefordra de synpunkler han anför, och jag vill citera ell korl avsnill ur denna artikel;

"Vid en DHR-uppvakining har kommunikationsminister Bo Turesson sagl all han inte kan beslämma över vagnarnas inredning. DetärSJ:s och Lars Petersons bord! Och dä blir del ju i första hand fråga om pengar. Billigast vore väl alt placera i godsvagnar, folk som fä. Det finns ju exempel på atl del går. Lars Gunnar Emmoih, gravt rörelsehindrad men flitig resenär och f ö. författare till ett par böcker om sitt liv som handikappad, vet hur del är att färdas bland tidningspackar, gravurnor, fågelburar och papegojor. Del vore kanske någol för andra också, från direktörer, tjänstemän lill s. k. vanliga arbetare? Att det är kallt och dragigt i finkorna och att man lätl blir förkyld och drar på sej ständiga blåskalarrer - det är väl inte hela världen? Huvudsaken är väl atl SJ går ihop och pä längre sikt kanske ger en slant över. . ."

De här orden är ganska bittra. Men, herr kommunikationsminister, jag tror ändå atl del är klokl av oss att göra oss förtrogna med hur människor med handikapp känner sig i en situation där inte deras mest elementära behov blivit tillgodosedda. Det är vår uppgift, oavsett om vi siller i

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

141

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

regeringen eller i riksdagen, all försöka se till att deras behov blir tillgodosedda, om inte andra som har att verkställa riksdagens beslul är införslådda med atl del också borde vara deras uppgift.

I en artikel i tidningen Kommunalarbetaren, nr 19 i år, tar man upp frågan om de handikappovänliga vagnarna och skriver:

"Detla är utmanande, ja mer än sä, det är fräckt. SJ är hela folkels järnväg. Alla är med om att finansiera SJ:s underskott, alla har rätt att resa med SJ. Med lanke pä konkurrensen om resandeströmmen, en femte semestervecka och turismen är det urbota dumt att sänka resestandarden pä tågen.

Vad gör då kommunikationsministern? Sannolikt är han ute och cyklar i samma vilsna slingor som dä han sa sig sakna möjligheter att gripa in i den här frågan. Det är skräp till statsråd som inte orkar företräda ell folk mol en generaldirektör."

Del här var alltså Kommunalarbetarens synpunkter.

Nu säger kommunikationsministern i sitt svar bl. a. att "de nya vagnarna i olika avseenden innebär väsentliga förbättringar för resenärerna i allmänhet och inle minst för fiertalei av de handikappade". Jag vill fråga herr kommunikationsministern: Vad bygger han detla sitt påstående på? Är alla de myndigheter -jag nämnde brandmyndigheterna - som har intressen i det här sammanhanget och andra som har yttrat sig rörande den här frågan, alldeles utan möjligheter att bedöma huruvida de nya vagnarna är bättre eller sämre? Det här är ett påstående kastat rakt ut i luften, och jag skall med intresse lyssna på vad kommunikationsministern har att säga om saken och hur han vill underbygga sitt påstående.

Sedan säger kommunikationsministern någonting som förvånar mig. Han lalar om alt vagnarna kommer atl beställas och levereras och att de första blir klara i början av 1979. Han "förutsätter atl SJ då gör de ändringar som eventuellt kan komma atl visa sig motiverade"! Della skall alltså ske sedan man fått erfarenhei av hur de nya vagnarna fungerar.

Jag Irodde inte, herr Turesson, all del var nödvändigt med någon försöksverksamhet när det gäller denna fråga. S-I är ett garnmalt trafikföretag som sysslat med sådana här frågor under många år -jag vet inte hur många, men i varje fall är det så länge att man vid del här laget väl borde veta vad som är lämpligt och vad som ipte är lämpligt. Därför tror jag att det vid närmare eftertanke hade varit bättre att inte skriva pä det sätt som skett. Man skall inte senare behöva bygga om vagnar som ännu inle står pä verkstadsgolvet under produktion. Man skall inte behöva umgås med planer pä att bygga om dessa vagnar sedan de gått i trafik en tid. Jag tror att det finns anledning för herr Turesson att rned den position han numera har tänka om och positivt medverka till all vi får en ändring pä denna punkt till nytta och glädje för de svenska och även utländska resenärer som förhoppningsvis kommer att använda våra järnvägsvagnar i framtiden.

142

EIVOR MARKLUND (vpk):

Herr talman! Karl Hallgren är förhindrad alt själv ta emol svaret på sin fråga, och jag vill därför i hans ställe lacka för svaret. I min kommentar skall jag försöka att hålla mig åtminstone i närheten av tidsgränserna för enkla frågor.

Karl Hallgrens fråga gällde om SJ:s inköpspolilik överensstämmer med regeringens uppfattning. Kommunikationsministern har i sitt skriftliga svar angell en posiliv inställning till de handikappades behov av all kunna utnyttja kollektiva färdmedel. Men detta är lydligen inle SJ:s uppfattning.

Kommunikationsministern säger att han inte närmare vill gå in på skillnaderna mellan nya och gamla vagnar, men enligt uppgift från de handikappades organisationer tillåter inte de nya vagnarna atl ordinära rullstolar las ombord. Del är likaså omöjligt för personer som använder kryckor, kryckkäppar eller stödbockar, vilket blir allt vanligare bland äldre, all använda vagnarna. Det är också förenat med mycket stora svårigheter att ta sig in på tågen med barnvagn.

För att konstatera dessa problem behöver man inte vänta lills vagnarna är klara, herr Turesson. Del räcker med att man har.tillgäng till en tumstock. Det som jag ifrågasätter torde inte vara möjligt när det gäller de nuvarande vagnarna, men vari beslår då de väsentliga förbättringarna?

Del är också symtomatiskt och i och för sig i överensstämmelse med den borgerliga politik som förs av regeringen att i sådana här frågor hänvisa lill den ansträngda samhällsekonomin. Det är på det sociala området som del skall sparas, och där finns de största behoven. Det är en dålig tröst för de handikappade att säga att regeringen tänker genomföra HAKO-utredningens förslag så snart det ekonomiska lägel så tillåter.

Jag hävdar därför alt Karl Hallgrens fråga kvarstår obesvarad.

Del är SJ som bestämmer detaljerna, säger kommunikationsministern. I likhet med Börje Nilsson och andra hävdar jag att detta inte är en fråga om detaljer. Det är eri fråga av principiell betydelse för trafikpolitiken. Skall gamla, handikappade och småbarnsföräldrar kunna använda de kommunikationsmedel som SJ ställer till förfogande eller inte? Del är del som det gäller, och det är della som regeringen måste uttala sig klart om.

Det handlar alltså inte om utrustningsdetaljer av underordnad betydelse, utan det handlar om huruvida grupper i samhället medvetet skall utestängas frän möjligheten att använda allmänna kommunikationsmedel. Om vi skall se pä frågan ekonomiskt måste del väl ändå vara billigare och bättre att från början bygga vagnarna så att de blir handikappanpas-sade än att bygga om dem senare.

Jag vill alltså upprepa min fråga; Kommer regeringen alt vidta åtgärder föratt fåSJatt ändra på utformningen av de beställda vagnarna, eller har regeringen överlämnat åt SJ alt ta hand om också den principiella inriktningen av trafikpolitiken? Del förefaller så.

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra koltektiv-trafiken

143

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

144

Till sist: Vilka handikappade eller grupper av handikappade skulle komma att få fördelar av den nu föreslagna utformningen av vagnarna? Har kommunikationsministern, om det finns sädana handikappade, kontrollerat med dem om de bedömer fördelarna som så avgörande atl de är beredda alt acceptera vagnarna även om andra handikappade då utestängs?

MARGOT HÅKANSSON (fp):

Herr talman! Det mesta är kanske redan sagt i den här debatten, som har så många talare, men också jag vill tacka statsrådet Turesson för svaret. Bl. a. säger statsrådet att den allmänna målsättningen om integrering av de handikappade i samhällslivet bör vara en självklar utgångspunkt vid utformningen av trafikpolitiken.

Hur kan detta uttalande vara förenligt med SJ:s nya järnvägsvagnar, som här omtalats åtskilliga gånger och som eventuellt är beställda hos Kalmar Verkstad?

Det borde varit självklart att vid en beställning av 150 nya personvagnar dessa hade utformats med beaktande av kravet på handikapptillgänglighet. På 100 meter tåg beräknar man att ta 333 passagerare i stället för som nu är fallet 290 passagerare, eller om vi räknar per vagn 88 passagerare i stället för 62. Det blir alltså mindre utrymme för varje passagerare än f n. Ryggstöden skall inte vara ställbara, och det blir en in- och utgång i stället för två. Mindre plats kommer att finnas för bagage och kläder, och det blir smalare mellan stolraderna, eftersom vagnarna blir smalare än de vi nu har.

I England har man forskat i hur man skall kunna utforma ett transportsystem för hela folket, och det har klart framgått all en tillfredsställande lösning av de handikappades problem samtidigt innebär bästa alternativen för icke handikappade, vilket inle är förvånande.

I Holland har man dubbla dörrar i mitten av vagnarna, och på de 95 största stationerna finns flyttbara ramper där man kan köra upp en rullstol på tåget. Passagerare som har gångsvårigheler kan givetvis också ha glädje av rampen. I Holland fraktas rullstolar utan kostnad, och det holländska järnvägsbolaget ger årligen ut en broschyr där dess service för de handikappade presenteras. I Holland anser man också att ingångar, biljettkontor, telefoner och toaletter på de större stationerna skall göras handikappanpassade.

När får vi se några dylika initiativ från SJ i vårt land?

I Norge pågåren intressant utveckling av en ny typ av järnvägsvagnar som är handikappanpassade även om de inte helt fyller sitt ändamål. Jag skulle kunna fortsätla den här redogörelsen med exempel från ett flertal andra länder, som har kommit längre än vi på att planera de allmänna samfärdsmedlen sä att alla verkligen kan använda dem.

Med den lekniska ulveckling vi har i värt land bör vi trots knappa resurser kunna prioritera en  utveckling av ett  handikappanpassal

transportsystem inom alla områden av trafiken.

Det skulle kunna ge möjligheler för nya produkter som kan säljas och användas på både inhemsk marknad och export.

Volvo har utvecklat en buss som stannar vid förhöjda planformar, och med de förändringar som det projektet betyder för de handikappade skulle alla rörelsehindrade kunna klara sina lokalresor. Det finns direktinsteg, mjuk inbromsning och start, sitlrikliga säten och plals för rullstol. Kan inle detta möjligen bli en exportvara av betydande mått? I Göteborg skall det här bussysiemet byggas upp på en linje på försök.

Om man inte så snarl som vore önskvärt kan genomföra HAKO-ulredningens alla förslag, harjag svårl atl förslå all man inle vid ny- och ombyggnad av kollekliva transportmedel inom alla områden - tåg, buss, tunnelbana, flyg och fartyg - kan förverkliga så mycket som är ekonomiskt möjligt.

Den första nya järnvägsvagnen beräknas vara färdig 1979 och leveransen av alla 150 vagnarna beräknas vara avslulad 1984.

Kan slalsrådel Turesson i dag lämna besked om möjligheterna alt uiforma de.ssa nya järnvägsvagnar på ell sätt som bättre stämmer överens med den allmänna målsältning statsrådet Turesson i svarel anger all han har?

Slalsrådel säger också alt del är SJ och inte regeringen som skall avgöra hur SJ;s vagnpark skall utformas i delalj.

Om SJ:s generaldirektör inte delar statsrådets här uttalade allmänna målsättning att trafikpolitiken skall utformas så att den underiältar för de handikappade all utnyttja kollektivtrafiken, vem är del då som skall ha sisla ordel när del gäller de 150 nya järnvägsvagnarna - statsrådet Turesson eller generaldirektör Peterson? Vill slatsrådet Turesson svara mig också på den frågan?

Sedan kan jag inle försumma lillfället atl här gä någol i polemik mot tvä lidigare lalare, som säkerl hafl rätt i del mesla de sagl men som lycker alt vår nuvarande dåliga ekonomi helt är baserad på vad som skell under del senasle årel. Kunde man kanske inle under 44 år ha gjorl ännu mer för de handikappades möjligheler atl utnyttja kollektivtrafiken? Detla är sagl med adress lill Berlil Zachrisson och Börje Nilsson, som anfört all jusl del här årets ekonomiska politik har omöjliggjort allling. Om vi förl en sund ekonomisk politik lidigare hade vi kanske hafl bättre ekonomi nu. Tänk pä det, ni som har hafl makten i 44 år.

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

ROLF SELLGREN (fp):

Herr lalman! Jag kommer i milt anförande också alt begränsa mig lill de frågor som väckts angående beställningen av de nya SJ-vagnarna. Det är verkligen på tiden att SJ får nya personvagnar. Därför är de beställda 150 vagnarna ett mycket välkommet tillskott. Men brådskan att förnya vagnbesländel och arbetsmarknadslägel får inle äventyra vagnarnas anpassning till morgondagens behov.

Den slora uppståndelsen kring de beställda vagnarna visar med vilket

145

10 Riksdagens protokoll 1977/78:20-21

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

146

stort och brell iniresse man följer järnvägens ulveckling i värt land. Del är något positivt, som måste lillvaralas och beaklas av både kommunikationsministern och SJ:s ledning. Gräv inte ner er i försvarsställning utan lag fasla på de krav som framställs och gör del som är tekniskt och ekonomiskl möjligl av det hela.

Om vi i dag inle har exakta lösningar på en anpassning av vagnarna lill de handikappades behov måste vagnarnas konstruktion medge sådan anpassning längre fram. Inte heller är högl platsanial i vagnarna del viktigaste kravel för alt öka järnvägens atlrakliviiet. Komfort och lidiabellanpassning svarar mer mot de järnvägsresandes behov.

Opinionen har verkligen en bred och djup förankring. Folkpartiets landsmöle i augusti antog etl kraftfullt uttalande all de nya personvagnarna måste vara handikappanpassade och fylla rimliga säkerhetskrav. I en partimoiion frän folkpartiet för ell par år sedan krävdes att all kolleklivirafik i princip skall handikappanpassas. Själv harjag både vid personliga samlal med kommunikationsministern och i brev lill honom framförl dessa synpunkler. Därför kan jag säga atl de handikappade genom alla dessa uttalanden har folkpartiets fulla slöd.

Men det skall klart erkännas all de nya vagnarna i flera avseenden blir betydligt bättre än de nuvarande vagntyperna. Jag är alltså inle överens med Börje Nilsson, som utdömde de nya vagnarna i praktiskt taget alla avseenden. Både insteg och dörrbredd blir klarl förbällrade, bortsett från alt man snålar in pä antalet sidodörrar, vilket jag anser vara en hell onödig inskränkning - på den punkien instämmer jag med flera av lalarna. Under hand har andra förbättringar gjorls. Man fär nu t ex. två loaletter i varje vagn.

Utvecklingsarbetet bör dock fortsättas. Jag hänvisar lill de rön från ullandel som Margol Håkansson gjorde en mycket god exposé över.

Tyvärr har vi i värt land ganska sent börjal inse alt även de handikappade har rätt lill och behov av all ulnyllja kollekliva färdmedel. Därför är de kollektiva transportmedlen i dag väldigi eftersatta i lekniskl hänseende. Del ligger då nära lill hands au anpassningen av SJ-vagnar, som kanske är de svårasie alt anpassa lill de handikappades behov, lämnas därhän vid nybeslällningar. Men tvärtom borde allt göras för au utnyttja den leknik som finns i dag och sä långl möjligl förbereda vagnarna för framtida bättre utrustning.

Det synes mig vara etl grundfel i SJ:s bedömning att man tror alt ju fler passagerare man kan packa in i vagnarna, desto lönsammare blir trafiken. I ell svar till riksdagsrevisorerna har SJ gjort jämförelser med komforten i bussar och flygplan. SJ anger i sitt svar all järnvägen måsle göra liknande funktionella bedömningar som den konkurrerande busslraflken och flyget gör i sill utvecklingsarbete. Framlidens järnvägsvagn skulle med andra ord bli en flygkabin på järn väg och därmed bli mer konkurrenskraftig! Ingenling kan vara felaktigare. För resien har både flygplan och bussar bättre utrymmen för resgods än de planerade järnvägsvagnarna.

Del finns fler och kanske mer vägande kvaliteter än hög produktivitet.

som skall hävda järnvägens konkurrenskraft gentemot buss och flyg. En betydelsefull faktor är komforten, såsom den återspeglas i ulrymme för sittplatser, resgods och garderob. En framgång i opinionshänseende är all de akluella vagnarna nu troligen kommer atl utrustas med ställbara ryggstöd mol planerat fasla ryggstöd. Jag vill uttrycka förhoppningen all sätena blir mer sitlrikliga än i vissa ombyggda vagnar som nu är i bruk. Passagerare klagar över all man vid längre resor efler ett tag måste resa sig och gä omkring, därför att man får värk i ryggen av de icke omställbara ryggstöden.

Jag hemställer all kommunikationsministern medverkar till alt anlalel sittplatser i andraklassvagnarna minskas till förslagsvis 82 i stället för som planerat 88, och till ökat utrymme för garderob och resgods. Sannolikt kan man klara detta med ännu mindre indragning av sittplatser. De nya vagnarnas siktfönster kommer eljest all skymmas av upphängda kläder, som i övrigt blir till förfång för fönsterpassagerare.

Kommunikationsministern säger i dag att det är SJ och inte regeringen som skall avgöra hur SJ:s vagnpark skall utformas i delalj. Del är riktigt i sak. Men kommunikationsministern är naturligtvis oförhindrad alt föra ett samtal med SJ-ledningen, och i det samtalet har han ett mycket gott stöd av vad som har sagls här i kväll.

Herr lalman och herr kommunikationsminister! De nya SJ-vagnarna håller opinionsmässigt på all bli någol av en symbolfråga för vad den nya regeringen vill göra för de handikappade och de framtida järnvägsresenärerna. Opinionen lar inte hänsyn till om del är kommunikationsministern eller SJ-ledningen som skall besluta - man skjuter in sig pä kommunikationsministern. Det vore en bra insais om man i framliden kan se de aktuella personvagnarna som ett ullryck för en framsynt trafikpolitik.

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

KURT HUGOSSON (s):

Herr lalman! Den deball som vi för här i kväll är lilel förvirrande. Den handlar dels om allmänna principer för trafikpolitik och vägpoliiik, dels om olika detaljer när det gäller SJ:s vagnars uiformning. Därmed inie sagl all det är oviktiga detaljer som vi diskuterar, men det är något av en sammanblandning av äpplen och päron när vi diskuterar å ena sidan allmänna principer för trafikpolitiken och å andra sidan SJ:s vagnars handikappanpassning.

Alltnog, debatlen är som den är. Jag avser alt i milt inlägg närmast uppehålla mig vid de principiella trafikpolitiska frågorna.

1970-lalel har kännetecknats av våldsamma angrepp på den socialdemokraliska regeringen för dess trafikpolitik. De borgerliga partiernas attacker mol 1963 års trafikpolitiska beslul har varit legio. Förvisso har det funnils anledning därtill.

Under den förutvarande socialdemokratiska regeringen startades en mängd utredningar för au få fram underlag för en ny samhällsekonomiskl inriktad trafikpolitik. Alla dessa uiredningar har sammansiällis och re-

147

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

148

missbehandlals, och vi hade vänlal oss all under innevarande år få en proposilion om en ny trafikpolitik. Nu får vi inie den irols all vår nuvarande kommunikalionsminisler vid flera lillfällen sedan han började sin ämbelsperiod har sagl all "förvisso kommer jag au presenlera en sådan irafikpolilisk proposilion för riksdagen".

Del är beklagligt all vi inte får den. Bo Turesson hänvisar till det samhällsekonomiska och slalsfinansiella läget. Otvivelaktigt krävs på många områden inom trafikpolitiken ekonomiska resurser från samhällets sida om vi skall gå över från ell företagsekonomiskt lill ett samhällsekonomiskl länkande. Men - och det är det väsentliga och vikliga i kvällens debatl - ell klargörande och elt fastläggande av de framtida principerna för trafikpolitiken koslar inle ett enda öre. Det är därför med ytterligt beklagande vi konstaterar all den nuvarande regeringen, trots all de i den ingående partierna i flera år har angripit den socialdemokratiska trafikpolitiken, trots att de här i riksdagen har givit utfästelser om en ny trafikpolitik och en ny vägpoliiik, inle kan samla sig och redovisa sina principer. Hela underlaget finns, alla de utredningar som Berlil Zachrisson har redovisat finns klara. Orsaken är uppenbarligen inte det slalsfinansiella läget utan att regeringen saknar vilja att samla sig kring en ny trafikpolitik.

Jag skall här inte tala om vad de olika borgerliga partierna ställt i utsikt på trafikpolitikens och vägpolitikens område. Riksdagsprotokollen lalar elt entydigt och tydligt språk på den punkten.

Statsrådel säger emellerlid i sitt svar på Berlil Zachrissons inlerpellation all irots atl han är förhindrad att framlägga en samlad irafikpolitisk proposition, sä avstannar icke reformarbetet på trafikpolitikens område. Han hänvisar lill en nyligen framlagd proposilion angående ändring av vägverkets organisation och vissa vägplaneringsfrågor. Vad innehåller dä denna proposition? För del första föreslås atl en särskild planeringsavdelning skall inrällas inom vägverkels cenirala förvaltning. Del är naluriigtvis bra. För del andra föreslås att den nuvarande s. k. behovsinventeringen skall ersäiias av en perspeklivplanering som på ell bäiire säll skall visa konsekvenserna av allernativa inriklningar av väghållningsverksamheten. Det är naluriigtvis också bra.

Men vad är det som en enig riksdag har begärt sedan 1974? Jo, riksdagen har i skrivelser lill regeringen krävt all elt förslag till en långsiktig vägplanering skulle föreläggas riksdagen. Del begärde riksdagen 1974, det begärde riksdagen 1975 och det begärde riksdagen 1976.

Vad svarar dä vår nuvarande kommunikalionsminisler på del kravet? Jo, han svarar med elt allmänt lal sida upp och sida ned i proposilionen om planering och planering och planering. Förvisso är del bra all vi fåren förbällrad planering på vägpolilikens område. Men vad vi behöver på della område är konkrela besked om efler vilka principer vi skall bygga ut värt vägväsende.

Herr Turesson lalar allmänt om all man skall la större hänsyn till irafikolycksfallen i vägplaneringen. Förvisso skall man göra det. Men på

vilket sätt? Del får vi inle veta i den här propositionen.

Herr Turesson lalar om att vi i vägplaneringen i ökad utsträckning måsle beakla miljöaspekterna. Men på vilket säll vi skall beakta miljöaspekterna slår det inle etl ord om i proposilionen.

Kommunikationsministern säger vidare i den proposition som han hänvisar lill i sill svar all vi måsle la ytterligare regionalpoliliska hänsyn när del gäller vägpoliiiken. Men på vilket säll vi skall la dessa regionalpolitiska hänsyn står del inte etl ord om i proposilionen.

Slutligen säger kommunikationsministern i sin proposilion atl vi måsle se till atl förbättra standarden på de mindre och medelstora vägarna och alt del skall ske på bekostnad av ulbyggnaden av våra motorvägar. Vi bygger ju knappt några motorvägar i del här landet. Hur skall vi dä få resurser lill de mindre och medelstora vägarna? Inle ell ord sägs om detta i denna proposition, som kommunikationsministern hänvisar lill för att få avlat när han svarar på Berlil Zachrissons inlerpellation. Och jag frågar mig som väslkustbo; Innebär delta principiella ställningstagande atl utbyggnaden av E 6, som ur trafiksä-kerhetssynpunkl är utomordentligt besvärlig, avstannar?

Med andra ord: Vi får icke etl enda adekvat besked i regeringens proposilion 1977/78:10 på vägpolitikens område. Men ändå hänvisar kommunikationsministern lill den här proposilionen när han svarar på Berlil Zachrissons interpellation om den framlida vägpoliiiken.

Riksdagen har begärt att få sig förelagl etl konkrel förslag till den framlida vägpoliiiken. Men kommunikationsministern säger i sin proposilion all han avser all föreslå regeringen atl i föreskrifter lill vägverket och länsstyrelserna ange den allmänna inriklningen av planen. Men riksdagen, vi politiker i det här huset, som skall dra upp de allmänna riktlinjerna för den framtida trafikpolitiken, den framtida vägpoliiiken -vi skall inle få möjlighet att påverka den framtida vägpoliiiken Irols all riksdagen i Ire år i följd har sagt alt del här vill vi ta ställning till.

Jag lycker därför all den här hänvisningen i interpellationssvaret är yllersl beklaglig. När vi behandlar proposilionen inom en nära framlid här i riksdagen kommer vi naturligtvis ifrån socialdemokraliskl häll all ange våra synpunkler på vägpolitikens område, för vägpoliiiken, herr talman, är en väsenilig del av trafikpolitiken. Vi måsle se lill all den siandard som nu har uppnålls på våra huvudvägar i slorl sell bibehålls, alt siandarden på de lågirafikerade länsvägarna gradvis förbättras. Jag vill därför lill kommunikationsministern vid den här allmänna trafikpolitiska och vägpoliliska debatten ställa följande frågor:

1.    Anser kommunikationsministern att driftverksamheten inom värt vägväsende skall ha en sådan omfaUning att servicenivån i framtiden upprätthålls, att periodiska underhållsarbeten ulförs på sådani säll att det i vägnätet investerade vägkapilalet vidmakthålls och förbättringsarbeten görs sä att den fast anslällda driflspersonalen hos vägverket får en rationell, årsbalanserad sysselsättning?

2.    Vad är kommunikationsministerns uppfallning om irafiksäkerhe-

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

149

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för ätt förbättra kollektivtrafiken

150

len? Enligl socialdemokralernas uppfallning får trafiksäkerhelen åiminsione inle försämras. Drifts- och byggnadsålgärder på vägpolilikens område måsie ulföras i så slor uislräckning all anlalel irafikolyckor i vart fall inie ökar i framliden.

3.    Vad är kommunikationsministerns uppfattning när del gäller beläggning av våra grusvägar? Kommunikationsministern säger i sin proposition alt vi måste se till att förbättra det sämre vägnätet - men på vilket säll? Vad har kommunikationsministern för målsältning? Vilken trafikintensitet skall gälla för all man skall se lill att del blir beläggning på våra grusvägar? Det är en mälsällningsfråga som uppenbarligen riksdagen skall ta ställning lill. Samma sak gäller bärigheten på våra vägar. Där säger kommunikationsministern renl allmänt i sin proposition all vi skall förbälira bärigheten för att underiälta skogstransporler och andra tunga transporter. Det här är frågor som riksdagen hade vänlat sig att få ta slällning lill, men iniel om della finns i proposilionen irots all kommunikationsministern i en regeringsförklaring har sagt atl riksdagen skall få la slällning i de här frågorna.

4.    Kommunikaiionsminislern uitalar i sitt interpellationssvar atl reformarbeiet fortsätter på ett annal område. Del gäller ett förslag lill nya sjöfartsavgifter. Det är intressant all la del av del förslaget. Jag skall bara exemplifiera den nuvarande regeringens politik i den del av trafikpolitiken som har med sjöfart alt göra, och som väslkustbo och som representant för Göleborgs kommun i den här riksdagen skall jag göra del med uigångspunki i koslnaderna när det gäller de slalliga sjöfarts-avgifterna för Göteborgs hamn.

År 1976 betalade trafiken på Göteborgs hamn i runl lal 30 miljoner i statliga sjöfartsavgifier. I den proposition som kommunikationsministern nu har presenterat för riksdagen föreslår han en omläggning av de statliga sjöfartsavgifierna som innebär all är 1979 kommer de slalliga sjöfartsavgifierna för trafik som går på Göleborg atl öka från i runt lal 30 miljoner lill 58 miljoner. Del är näslan en fördubbling.

Göleborgs hamn har sedan 1960 investerat 600 milj. kr. Sjöfartsverket, vars koslnader del är fråga om, har under molsvarande period inveslerai 6 milj. kr., alltså en hundradel av vad Göteborgs kommun har investerat År 1977 fär Göleborgs kommun 40 milj. kr. i kommunala hamnavgifler. Det kanske sliger lill 45 miljonerår 1978. Men då lar staten ut 58 milj. kr. i slalliga hamnavgifler. Della är ell exempel pä den borgerliga regeringens irafikpolilik, på poliiiken inom ell område som är yllersl väsenlligl, kanske inte så myckel för Göteborg som för svenskt näringsliv.

Göteborgs hamn är ju Nordens cenlralhamn. Göteborgs hamn konkurrerar med konlinenlhamnar som Rotterdam och Hamburg när del gäller den transoceana trafiken, och konkurrenssituationen är yttersl besvärande. Rotterdam och Hamburg har stora statliga subsidier för sin verksamhet, men i Sverige lägger vi slora statliga avgifter på den transoceana hamnen, och vi fördubblar dem på elt år. Det kan innebära all Sverige blir av med den cenirala iransoceanairafiken. Del kan innebära

atl den transoceana sjöfarten inle går på Skandinavien ulan på kontinenten. Vad blir följden av det, herr kommunikationsminister? Jo, del innebär en merkostnad för svenskt näringsliv på 350 milj. kr. per år. Det är inte jag som har räknat ut det, ulan del har näringslivet gjort. Är del en vettig irafikpolilik alt vi eventuellt riskerar all förlora en transocean trafik genom en omläggning av den ställiga sjöfanspoliliken, samiidigl som vi vel all svensk sjöfart i dag arbeiar under yllersl besvärande förhållanden?

Jag har, herr talman, tagit dessa exempel på vägpolitikens område och på sjöfartspolitikens område, eftersom herr kommunikationsministern i sill svar till Bertil Zachrisson på hans inierpellalion när del gäller de allmänna rikllinjerna för den framtida trafikpolitiken säger; Reformarbetet stannar inle. Vi har lagl fram förslag när det gäller vägpoliiiken, och vi har lagl fram förslag när del gäller sjöfartspolitiken.

Men, herr lalman, de förslagen ber man näslan Gud bevara sig ifrån!

Vi måste se till alt riksdagen får möjligheter atl ta slällning lill de framlida riktlinjerna för trafikpolitiken och vägpoliiiken. Riksdagen måste se lill att vi även i fortsättningen driver en sådan hamnpolitik i det här landel alt vi kan slå vakl om svenskl näringsliv och all vi får behålla vår iransoceana irafik.

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

Kommunikaiionsminislern BO TURESSON:

Herr lalman! Kurt Hugosson började med all säga all han fann den här deballen förvillande. I del avseendei - kanske del enda - kan jag hålla med honom fullsländigl, inte minst mot bakgrunden av Kurt Hugossons eget stora inlägg rörande riksdagsbehandlingen av en vägpro-posiiion, som försl så småningom kommer all behandlas av riksdagen. Del är inle så vanligt, men däremoi förvillande, atl man behandlar en ännu inle lagd proposilion i samband med en interpellalionsdebatt

Min uppgift all efler dessa nio inlägg nu hinna svara på alla frågor och bemöla alla angrepp kan nalurliglvis le sig ganska hopplös. Jag vill emellerlid börja med alt säga, all när jag vid flera lillfällen under del gångna årel från den här platsen har ulloval en irafikpolitisk proposilion så har jag menat allvar. Jag har nalurliglvis en siark ambilion all få sälta mill namn under en proposilion som innebär en förnyelse av den slalliga trafikpoliliken. Men omsländighelerna har gjorl all della inle varil möjligl. Del har enligt regeringens bedömning lell sig meningslöst att lägga fram en irafikpolilisk proposilion utan all samtidigt kunna salsa de medel som behövs för att förverkliga inteniionerna.

Låt mig försöka skumma av en del av del som har sagls i debatten.

Eric Carlsson frågade hur man skulle kunna öka anlalel resande på SJ. Ja, enligl den statistik som finns har ökningen sedan 1972 varit ungefär 20 %, och del är en myckel glädjande ökning, som vi naluriigtvis skall vara rädda om. Det finns knappast någon form av trafik som jag personligen skulle vilja se ulvecklad så myckel som SJ:s trafik på medellånga avslånd, och där kan vi vinna väldigi myckel ur energibespa-

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för ari förbättra kollektivtrafiken

152

ringssynpunkl, ur miljöförbättrande synpunkl och med hänsyn lill ökad trafiksäkerhet på våra vägar.

Eric Carlsson och många andra efter honom har sagl all de nya vagnar som SJ nu ulvecklar inle kommer all göra del lällare, ulan kommer all göra del svårare för massor av människor atl åka låg. Del är fel. De kommer all göra del betydligt lällare för äldre människor och för människor med rörelsehinder all komma in i vagnarna, all under resan finna sig lill rätla och att ulnyllja toalellulrymmena. Del är ingel som helst Ivivel om delta: de bredare dörrarna, de lägre, lutande instegen där varje trappsteg är 5 cm lägre än de gamla, de nerdragna dörrarna som hindrar snö och is all göra instegslrappstegen hala, de bättre placerade handlagen som man inie behöver söka efter runl ell hörn som i de gamla vagnarna kommer alt göra del betydligt enklare för äldre människor och för människor med rörelsehinder atl la sig in - men de kommer inle alt göra del lällare för rullslolsbundna.

Jag sade i mill svar all när vi nu får sådana här vagnar levererade från 1979 och framåt - de kommer successivt - fär vi se hur de fungerar när de kommer ul i trafiken. Jag kan inle alls se någol märkvärdigt i all man vill pröva ell nylänkande i vagnskonslruktion i praktisk verklighet. Jag är hell övertygad om och jag ulgår från all om del visar sig alt vagnarna är behäftade med någon konstruklionsdelalj som inle gör del lämpligt all fortsätta leveranserna sedan t. ex. 20 vagnar har levererats, kommer man all se lill all de ålerslående 130 ändras pä den punkien. Del lovar jag alt vi från departementet och från SJ:s ledning gemensamt skall verka för.

Det har beträffande SJ:s möjligheter all la hand om rullslolsbundna personer sagls väldigi myckel, och myckel är riktigt Jag är personligen medvelen om de svårigheler som finns, de säkerhetsfrågor som måste lösas. Del är inte bara del all rullslolen måsle vara förankrad så all den inte rutschar i väg vid en häftig inbromsning, dessutom har den som sitter i rullslolen många gånger minskad balans och kan komma all råka ut för en olycka.

Del har i några länder gjorls försök all uiforma specialvagnar för rullstolsbundna. Men det finns icke någon rikligt genomtänkt och konsekvent ulförd konstruktion. Jag hörde i förra veckan atl det skulle finnas någol liknande i Holland, och som ett ullryck för hur inlresserad jag är all kunna medverka lill detta beställde jag genast biljett för all resa ned över en dag och titta pä della. Jag bad ambassaden ta reda pä om järnvägsfolket där ville visa upp en sådan vagn för mig och en av mina medarbetare. Men del visade sig att del inle fanns någon sådan vagn. Det enda som finns är en liten plattform som man lägger snett från perrongen och upp till vagnen för all på vanligl säll rulla upp en rullstol. Jag inställde självfallet resan.

Jag har för avsikl all inom den närmasle liden uppdra ål slalens järnvägar alt lillsammans med bl. a. föreirädare för de handikappades intressen ulveckla en vagnlyp, som i sin grundläggande konstruktion lill-

godoser de rullstolsbundna resenärernas krav pä bekvämlighet och säkerhet. Det uppdraget skall redovisas Kr regeringen så snarl som möjligl, och sedan har regeringen au la slällning lill eveniuell anskaffning. I sådani fall där man har en konkrel utformad vagnlyp all la slällning lill är det möjligl för regeringen all anvisa anslag för beställning av dylika vagnar. Vi har inle någol ministerstyre. Regeringen kan föreslå riksdagen a'tt av elt anslag för beställningar av rullande materiel så och så myckel skall användas för jusl denna lyp av vagnar. Jag hoppas alt del inte skal) dröja länge innan detla utredningsuppdrag har lett lill resullal, så all jag kan föreslå regeringen all lägga ell sådani förslag på riksdagens bord.

I anslulning lill den nya omgången av den regionala irafikpoliliken kommer självfallel regeringens syn på de irafikpoliiiska frågorna au pre-senieras för riksdagen. De som har ullryckl ivivel härom - det var främst Berlil Zachrisson - kan vara hell övertygade om all regeringen inle skall komma lomhäni lill riksdagen.

Eu vikligl inslag i denna syn på irafikpoliliken är just vägfrägorna. Detla har kommil lill ullryck i den proposilion som Kun Hugosson alldeles nyss ägnade så slor uppmärksamhel. Vi har där föreslagil atl vi skall få elt betydligt förstärkt regionalt inflytande i vägplaneringen. De frågor som jag har aviserat kommer nalurliglvis alt tillmätas siörre belydelse än hittills. Jag länker dä på beläggningen av grusvägnälel och förstärkningar av de vägar som inle har lillräcklig bärighel i Ijälloss-ningslider. Där har vi ännu inle kunnal lägga fram några preciserade rikilinjer, men vi har uppdragit ål vägverket au förbereda den saken och sedan presenlera förslag lill program.

Den trafikpolitiska utredningen har ännu inte lagl fram någol förslag lill lösning av koslnadsansvarighelsfrägorna. Del visste vi naturligtvis redan i våras, och jag anför del inle som en ursäkt eller som någol försvar. Men della faklum är givelvis - eller bör vara - ell skäl för alt inle känna alllför stark sorg över att vi inte nu lägger fram någon samlad trafikpolilikproposilion. Del är uppenbarl all när vi får de frågorna klara och remissbehandlade från trafikpolitiska utredningen, så blir det en fördel att fä in del materialet i den samlade trafikpolitiska långtidslösningen.

Beiräffande vissa frågor som rör den regionala trafikförsörjningen är jag hell överens med Ingemar Konradsson om all vi bör sträva efter elt enklare bidragssystem. Vi bör nalurliglvis se lill all huvudmannafrågorna och koncessionsfrågorna löses pä ell rationellt säll. Del är inle raiionelll i dag. Men vems är felet? Även i del avseendet är del ett arv från den gamla regimen, som myckel väl hade kunnal rälla lill koncessionsfrågorna under många års regerande. Men del skall vi göra i samband med den irafikpoliiiska propositionen.

I det sammanhangel vill jag anknyta lill vad Berlil Zachrisson sade i början av sill inlägg, där han lalade om all jag var ell av offren för den bedrövliga ekonomiska poliiik som den borgerliga regeringen förl. Men snälla Berlil Zachrisson! Vi är alla offer för resullalei av den be-

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

153

Nr 21     drövliga ekonomiska poliiik som den föregående regeringen förde och

Måndaeen den "" blommar ui på eu så beklämmande säit på så många områden.

7 november 1977 ' kommer förslag, herr Ingemar Konradsson, om en modernisering

--------------- av YTF. Även del är en föråldrad lag som för länge sedan borde ha

Om åtgärder för att moderniserals. Vi hoppas alt det sker under vårriksdagen. Vidare kommer

förbättra kollektiv- del all framläggas förslag om ändring av bussbidragssyslemet. Nu lyser

trafiken              lampan, så jag får i ett kommande inlägg ge de återstående kommen
tarerna till vad som sagls.

154

ERIC CARLSSON (c):

Herr lalman! Herr Turesson säger all resandet med slalens järnvägar har ökal. Jag hänvisade lill slalens järnvägars årsberälielse fördel senasle årel som jag fåll i dag. Den visar ingen ökning. På längre sikt blir det kanske en ökning. A la bonne heure, jag accepterar della, men får jag då säga till statsrådet och lill slalens järnvägar: Man bör vara rädd om de resenärer som man lyckals få under de här åren och se lill all man får behälla dem och även få nya resenärer. Del är frän den uigängspunkien vi i dag har diskuieral resemöjlighelerna för människor med rörelsehinder och andra besvär.

Under den gångna veckan har vi också erhållit "rapport nr. 8 om välfärdens fördelning" i del här landel. Denna rapport visar au mänga människor är rörelsehindrade, inie minsi gäller delta åldringarna. De är också ofta ovana vid all resa. Man har anledning all beakla deras silualion när de nya vagnarnas uiformning diskuteras.

Slalsrådel sade all de nya dörrarna, del blir en dörr i varje vagn, blir breda och myckel bäiire än de gamla. Bredden ökar bara 11-16 cm, dvs. från 64-69 cm lill 80 cm. Del är den förändring som sker, men den lar inle bon några köer vid vagnarna vid avstigning och inte heller vid på-sligning - del skall vi ha klart för oss.

Om man reducerar plalsanlalel i vagnarna med ell par sittplatser, har man möjligheter all ulan siörre problem få ell ivådörrssyslem i vagnarna. Jag har en ritning på vagnarna och vågar påstå all del förhåller sig pä del sällel.

Kommunikaiionsminislern sade i sill svar i dag all han i princip helt ställer sig bakom HAKO-uiredningens förslag. Vidare lovade kommunikationsministern all om inle vagnarna blir bra, skall han verka för ändring av de levererade vagnarna. Här har en bred opinion påvisat brister i de nya vagnarna, bl. a. i fråga om dörrarna. Är det då inle bäitre, herr statsråd, au göra ändringarna innan man börjar produklionen? Man är ju i dag medvelen om alt de är felakiiga.

Representanter för samtliga partier har i dag anslutit sig till HAKO-ulredningens propåer, och alla har också varil ense om all riksdagen har del övergripande ansvarei för irafikmedlens uiformning. Del gäller lagar och förordningar om trafiken, om fordonens utrustning och standard m. m. Självfallel måsle då riksdagen ha etl ansvar för de kollekliva irafikmedlens utformning. Della gäller också slalens järnvägar. Slalens järn-

vägar har monopol och måsle därför se lill all lösa sina uppgifter på elt riktigt sätt.

Riksdagen är beredd alt ta elt övergripande ansvar för en rikare och bättre vardag för medborgarna. Frän alla häll har det sagls ifrån här i dag beträffande trafikmedlens uiformning alt personvagnarna måsie få en mera ändamålsenlig uiformning, all servicen och trivseln skall förbällras i vagnarna och all trafiksäkerheten skall beaklas. Del gör man om man rältar lill de brisler som pålalats här i dag - lill gagn för alla resenärer.

Jag skulle vilja rekommendera herr slalsrådel all finläsa prolokollel över dagens deball. Del prolokollel kommer all visa var riksdagen slår.

Jag hävdar också alt etl siailigl ämbelsverk skall underordna sig riksdagen. Vill verkei inle della, skall kommunikaiionsminislern göra klarl för den det vederbör all del är riksdagen som har det övergripande ansvaret Del gäller alla statliga verk, oavsett vilken generaldirektör de har.

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

BERTIL ZACHRISSON (s);

Herr lalman! Del blir i della samlal lilel underliga kasiningar mellan deialjspörsmål och principfrågor. Jag är inle den som bär skulden till det, och jag tycker att vi i framtiden borde försöka undvika en sådan ordning i deballer av della slag.

Jag vill åierkomma lill frågan om behovel av ell slällningslagande från regeringen lill den regionala trafikplaneringen. Jag fattade inle rikligt vad kommunikaiionsminislern sade alldeles nyss. Han framhöll all han inte skall komma tomhänt lill riksdagen ulan atl del i någon oviss framlid skulle redovisas någonting på della område. Del var inle alls någol sådani jag frågade efler. Jag säger all vi nu behöver få en bedömning. En sådan är viklig av alla möjliga skäl, och jag redovisade några.

Riksdagen behöver del ur rent demokralisk synpunkl för all få en uppfallning om grundvalen för del trafikpolitiska arbeiei framöver. Man behöver del ute i regionerna när man skall ta ilu med del utvecklingsarbete som herr Turesson nu initierar. Jag vill alltså i all vänlighet föreslå kommunikationsministern all han, i samband med alt han utformar anvisningar för det nya regionala planeringsarbetet, redovisar sådana ställningstaganden frän regeringen som jag efterfrågat men nalurliglvis inte bara avseende detaljer av olika slag ulan också en övergripande planering. Del är rimligl alt lämna en sådan redovisning, för all ändå någonling skall kunna göras i detta bedrövliga läge.

De moderata studenterna har beskrivit den regering som vi nu är begåvade med som svårmodels regering, och den verkar stundtals vara totalt paralyserad i detta sill ekonomiska svårmod. Jag skall inle la upp del löjliga pratet om vem som har skulden lill förhållandena. Ibland undrar man dock om herr Turesson verkligen förelräder regeringen eller fortfarande är kvar i opposilion. Han ger välmenande löften om all en mängd ålgärder skall vidlas och skäller sedan på den socialdemokraliska

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

156

regeringen. Del är en ganska säregen deballeknik. Ta inilialiv och gör någonling! Se åiminsione lill all de jobb som kan göras ulan yllerligare medelsiillskoU blir ulförda, om ni nu inle har några pengar!

Jag pekade på en sådan möjlighel inom kollekiivirafikens område, och herr Konradsson var också inne på det. Del går au la upp frågan om huvudmannaskapet i regionerna utan alt vi väntar på lösningen av de andra frågorna. Ingen vel ju när ni får pengar för alt lägga fram några propositioner i de frågorna.

Landstingsförbundet, som ju är närmast sörjande i della fall, säger i sill remissyitrande över länskorlsulredningens förslag precis som ulredningen all del är frågan om huvudmannaskapet - eller snarare bristen på ell sådani - som är proppen i reformarbetet I Landstingsförbundets lidning går man t o. m. sä långt alt man säger atl det handlar mer om former än om pengar. Därför borde della arbele komma i gång redan nu, allra helst som vi är medvetna om all del lar lid.

Sedan några ord om proposilionen om vägplaneringen, som jag inie hade länkl komma lillbaks till. Herr Turesson beklagar all vi har tagit upp en diskussion om den frågan, men del är han själv som har inbjudit lill den dansen genom all göra denna proposilion lill ell nummer i sitt försvar.

Jag skall bidra med ell försök lill förklaring av varför denna proposilion har dykt upp. Den är helt enkell nödvändig för all rälla lill ett myckel dumt beslut som de borgerliga partierna drev igenom i riksdagen i fjol, nämligen atl lill vägverket överföra det s. k. 200- miljonersanslagel, som stod till regeringens förfogande. Om herr Turesson hafl della anslag lill sin disposition i dag, hade proposilionen delvis varil onödig. Den politik som skall föras är i slort sett densamma som förut Vägplaneringen blir bara mer byråkralisk och mindre flexibel. Sanningen är den all propositionen främst är all betrakta som etl omstruklureringsförslag för all binda upp vägverket inom gällande resursramar, och den har myckel liiel med en ny vägpoliiik all göra.

Men propositionen är inlressanl frän en annan utgångspunkt Den är nämligen etl ulmärkl exempel på atl det går att bryta ul delar ur en i och för sig önskvärd sammanhållen irafikreform. Och om det nu går att göra del pä vägpolilikens område, varför gör Bo Turesson då inle del också på andra områden - på kollekiivirafikområdel och handikappområdet osv. - där del finns vikliga avsnitt som kan särbehandlas, för alt därmed förbättra de ekonomiska reformerna när de kommer? Bo Turesson haren kollega i regeringen som lycker all man skall ersälla pengar med fantasi. Jag anser kanske all hon går lilet för långt i sin entusiasm, men nog skulle det vara bra om kommunikationsministern prövade lilet av hennes recepl. Handlingsförlamning kan få förödande verkningar för framliden.

De handikappade skall slå över på grund av brisl på pengar - del har vi fått reda pä i dag, och jag har sagt vad jag lycker om det förut HAKO-utredningens ganska blygsamma förslag har vi inle råd med, trots

att de handikappade själva har satt jusl de här reformerna på kollektivtrafikområdet högst på sin lista. Men regeringens prioriteringar, herr Turesson, verkar för mig lilel egendomliga. Pä ell annal område som ligger herr Turessons ansvarsområde nära, nämligen radioomrädel, har regeringen dammai av elt gammall förslag från televerket som skulle kunna ge organisationerna en egen radio. Det betackar sig nu de allra flesta organisalionerna, bl. a. handikapporganisationerna, för. De vill inte ha en sådan radio. Men det de inle vill ha skall regeringen pracka på dem, det har den pengar till. Man kan verkligen undra hur del slår lill med samordningen och prioriteringarna inom regeringens kansli.

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

ROLF SELLGREN (fp):

Herr talman! Jag fann ett engagemang hos statsrådet som bådade gott Han lovade med viss emfas au verka för förbättringar av vagnarna, när några var i bruk. Del är alldeles klarl all man kan se behov av förbättringar, när vagnarna väl är i bruk, men jag är helt övertygad om atl myckel kan göras med dem för all öka bekvämligheien och ålkom-lighelen redan pä riiningsstadiet Med lanke pä det engagemang som statsrådet visade här tror jag au de samlal som han avser all hålla redan pågår; jag har en känsla av att han bara inle lalar om det. Del skulle vara bra, om slalsrådel gjorde klart för oss att han verkligen har de här konlaklerna - de kan ju förbättras efter de klara åsikter som har uttryckts här i riksdagen i dag.

Visst är den här debatten något förvillande eller förvirrande - del beror på vem som säger del. Och del är den verkligen, även beroende på vad som sägs av dem som framhåller del. Jag lycker att både herr Zachrisson och herr Hugosson skryter väldigi myckel över vad den förra regeringen har gjon. Man märker hur kammen växer på dem för varje anförande de håller och ju längre de lalar. Men vad är del den förra regeringen har gjon? Varför siariade den della omfattande utredningsarbete? Innan del utredningsarbetet kom i gång krävdes del kraftiga påtryckningar från den dåvarande opposilionen om all man verkligen skulle se över den slalliga Irafikpoliliken. Den regeringen hade sannerligen brisl pä fantasi när del gällde vad den skulle ta ilu med. Den behövde en rikligl ordentlig spark för atf komma i gång med utredningsarbetet

Herr Zachrisson har fräckheten alt säga all del ekonomiska lägel är en följd av vad den nuvarande regeringen har siälll till med. Man saknar ord för atl kunna bemöla sådani; del är en fräckhet så djup atl herr Zachrisson, med den heder han i övrigt visar, borde rodna medan han talar.

Au på nytt la upp de 200 miljonerna för ell slalsrådsslyre lycker jag verkligen är au visa brist på fantasi. Har några pengar vållat problem, är del väl de särskilda anslagen! Och jag länker mig all de skulle vålla ännu större problem i dag. Från vägverket, från facket och frän andra håll har klargjorts atl sådana särskilda anslag inte är specielll prakliska och skulle vara ännu svårare au adminisirera i ell kärvi ekonomiskl

157

Nr 21                 läge - inte beroende pä den nuvarande regeringen, utan framför alll be-

Måndaeen den     roende på del internationella läge vi befinner oss i, den slrukluromvand-

7 november 1977      ''" ' befinner oss i och även, i icke ringa utsträckning, beroende på

_____________    konsekvenserna av den regeringspolitik som fördes före regeringsskiftet

Om åtgärder för att   1976.
förbättra kollektiv
trafiken                 LARS HENRIKSON (s):

Herr lalman! Det kanske ändå finns vissa utsikter alt herr Turesson börjar länka om, såsom jag avslutningsvis i mill förra inlägg uppmanade honom alt göra. Jag skall åierkomma lill del.

Han säger nu all de nya vagnarna inle är bätlre för en viss grupp, nämligen för de rullslolsbundna. I sill interpellationssvar säger han all "den allmänna målsältningen om integrering av de handikappade i samhällslivet bör vara en självklar utgångspunkt vid utformningen av trafikpoliliken". Jag vill fråga statsrådet om inte också de handikappade kan göra anspråk på denna integrering. De som är rullslolsbundna lorde tillhöra de grupper som allra bäst behöver samhällets slöd. Denna integrering skall inte bara vara etl vackert talesätt, som vi som har våra lemmar i behåll använder oss av ibland, ulan jag anser alt del ligger makl uppå all se till all vi verkar för all denna iniegrering även inkluderar de rullslolsbundna.

Jag måsle säga all del förvånar mig au herr Turesson vidhåller all de här nya vagnarna i väsentliga avseenden skulle vara bättre än de vagnar vi nu känner till. Såvida jag har uppfatlat honom rikligl har han nämnt bara en enda förbäliring, nämligen all fotslegen är lägre och atl del följaktligen är lällare all la sig upp på dem och atl dörrarna är några centimeter bredare. Detla är bra, men det uppväger inte den omsländighelen all man måste nöja sig med en in- och utgång. Varför inte sälla dessa förnämliga dörrar i båda ändarna på vagnarna, såsom vi har del i dag? Del skulle innebära siörre irivsel och bäiire säkerhel för de resande.

Kommunikationsministern lovar nu atl verka för ombyggnad av vagnarna någon gäng i framliden. Jag vel ju inie om han blir i tillfälle all lösa in den växeln; jag är lilel tveksam pä den punkien, måste jag tillstå. Hur som helst tror jag del är klokare alt länka försl och handla sedan, dvs. all göra en konslrukiion som man kan påräkna kommer all fylla de krav som man kan siälla.

Sedan gav herr Turesson ell löfte om au han skall uppdra ål SJ all
låta arbeta fram en ny konstruktion, som väl skulle vara speciellt anpassad
för de handikappade, om jag förstod saken rätt Del är också ulmärkl,
men del kan inle molivera den försämring för den stora breda resan
dekåren som här kommer alt ske. Jag lycker all herr Turesson i någon
mån ägnar sig ål all lala med kluven lunga. Särskill som han i sill in
terpellationssvar har hämtat näring i HAKO-ulredningens förslag lycker
jag all del naluriiga hade varil alt han hade slulai med ell löfte om
I5R                    all han skall, ulifrån sin uigångspunki och de möjligheler han har -

och de är inle sä små jusl nu - söka verka för all vi får vagnar som sedan inle behöver byggas om.

Min sista maning lill kommunikaiionsminislern -jag hoppas all del också blir mina sisla ord i den här deballen - måste bli atl han snarasl bör medverka lill all genomföra HAKO-ulredningens förslag. Då är jag övertygad om all de här vagnarna, såsom de i dag är länkia all ulföras, inle kommer lill ulförande.

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

BÖRJE NILSSON (s):

Herr talman! Kommunikaiionsminislern säger fortfarande atl de nya vagnarna blir väsentligen myckel bättre för människorna. Jag kan väl medge atl del sker en del lekniska förändringar av vagnarna, men i slorl sell innebär vagnarna en försämring för samlliga resenärer. Man ökar ju anlalet sittplatser. I andraklassvagnarna blir del yllerligare 26 sillplalser och i förstaklassvagnarna yllerligare 18 sittplatser. Avståndet mellan stolarna minskar. Del blir alltså irängre i vagnarna, och del blir svårare, inte bara för handikappade ulan också för familjer med barn och för många äldre människor, all la sig fram i vagnarna.

Ell allvarligt fel är också all del endast blir en in- och utgång. I della ligger en slor säkerheisrisk. Jag slällde en fråga i min förslå inlägg lill kommunikationsministern: Vad händer om det börjar brinna i en fullsall vagn i den del där dörren finns? Jag lycker att kommunikationsministern skall länka på del litet grand. Del är förvånande alt del inle finns någon myndighel som ingriper mol della, för del är ju hell fantastiskt atl man vägar införa en vagn av den här typen.

Mot slutet av sill anförande medgav herr Turesson atl det inle blir bättre för rörelsehindrade. Jag vet all SJ-ledningen har sagl all rörelsehindrade personer inle har på tåg all göra, och efler herr Turessons inlägg får jag den uppfattningen att del också är kommunikationsministerns mening.

Jag förslär atl herr Turesson är något på reträtt, för han kastade slutligen fram ell förslag om all deparlemenlel lillsammans med SJ-ledningen skulle ulveckla en vagnslyp där man lar hänsyn lill de handikappades behov. Jag missiänker all man på del sällel vill vinna lid. Del är hell onödigl all plocka fram en sådan här vagnslyp, för del finns redan ritningar, modeller och uppslag över hur man skall handikappanpassa en lågvagn. Del behövs inle någol yllerligare ulvecklingsarbele. Under liden man utreder ytterligare bygger man ju de här 150 vagnarna färdiga.

Herr Turesson hänvisar beträffande det ekonomiska lägel lill arvet Jag lycker alt det är svagt all föra en sådan argumeniaiion. Regeringen är ju frikoslig i sä många andra avseenden. Man har genomfört stora skallelällnader för höginkomsllagarna, och man delar ui frikosliga bidrag lill näringslivet Man sänker arbetsgivaravgiften. Spelel om kärnkraften koslar många miljarder, mångdubbelt mer än vad som behövs för all genomföra de förslag del här gäller. Har man pengar att dela ut till dessa grupper, då lycker jag all man också har pengar alt genomföra HAKO-

159

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för ari förbättra kollektivtrafiken

utredningens förslag - för det är viktiga förslag. Det gäller möjlighelen för många människor all åka kolleklivt i vårt land, all leva aklivi i samhällslivet Jag lycker all herr Turesson skall la sig en yllerligare funderare på della, för del är en synnerligen viktig fråga.

INGEMAR KONRADSSON (s):

Herr lalman! I en replik lill mill inlägg säger sig kommunikationsministern sträva efler en rationellt väl fungerande kollektivtrafik. Men han delar min uppfallning om nödvändigheten av ändringar i yrkesirafiklagsliftningen. Han anser det också nödvändigl med ett ändral huvudmannaskap. Åtminstone uppfatlade jag hans replik pä det sättet Han lycker dessuiom atl vi bör fä etl ändral bussbidragssyslem.

Men vem är skuld till de här bristerna, säger han. Ja, felet måste väl rimligen vara kommunikationsministerns. Vi skulle ha fåll en proposilion i fjol hösl om den socialdemokraliska regeringen sullil kvar. Enligl de uppgifter jag har finns det eller har åtminstone funnits ett färdigl lagförslag inom kommunikationsdepartementet, som även remiss-behandlats. Men del har inte kommil längre.

Vad jag vill säga är att vi i dag saknar instrument för atl genomföra en raiionell busslrafik i länel. Utredarna har med slor samslämmighel pekat på lösningar som skulle ge oss ett sådani instrument Flera förslag får inga budgetmässiga konsekvenser alls, andra har en mer omfördelande karaktär. Vad är del då som hindrar regeringen alt lägga fram förslag i de avsnill av trafikpolitiken som inte pä någol sätl är kostnadskrävande men som skulle kunna få en avgörande belydelse för en rationell busslrafik?

Om jag uppfattade kommunikationsministern rätt måste min sista fråga bli; Kan vi räkna med all kommunikationsministern i vår lägger fram förslag lill en reformering åiminsione på de ire områden vi lalar om här?

160

KURT HUGOSSON (s):

Herr lalman! Mitl förra inlägg inledde jag med alt beklaga all vi diskuterar å ena sidan detaljfrågor, å andra sidan allmänna principer på trafikpolitikens område. När jag sade della kunde jag konsialera att herr kommunikationsministern nickade instämmande. Men när sedan kommunikationsministern kom upp i talarstolen sade han: Nu har deballen blivii än mer förvirrad, för nu har herr Hugosson varil uppe och hänvisal lill en proposilion om vägpoliiik. All jag gjorde della berodde på all kommunikaiionsminislern i sill inierpellaiionssvar hänvisat till just della. Han säger all del irafikpoliiiska reformarbeiet ingalunda har avstannat Regeringen har här lagt en proposilion. Jag försöker då visa all den proposilionen på intet säll svarar lill de krav riksdagen har ställt sedan 1974.

Med Slor förvåning konstaterar man den metamorfos som folkpartiet har genomgåll när dess nuvarande talesman herr Sellgren angriper herr Zachrisson och mig för all vi lar upp denna debatl i dag. 1974 var del

folkpartiet med herr Gustafson i Göteborg och herr Sellgren i spetsen som i trafikutskottet krävde - trots atl kommittén för långsiktig vägplanering inte var klar - att riksdagen skulle skriva lill regeringen atl vi ville ha en plan om den långsiktiga vägpoliiiken. Nu får vi ingen sådan plan och jag ciierar vad kommunikationsministern säger i sin proposition som vi skall behandla så småningom: "Regeringen avser all i början av 1978 lämna vägverket och länsstyrelserna de föreskrifter, vilka uppräiiandel av fördelningsplanerna skall baseras på. Därvid.kommer frågan om del bedömda framtida resursuirymmet all behandlas." Men vad är del riksdagen har begärt? Jo, riksdagen har begärt atl få en vägplan i vilken vi får la ställning till de olika konkreta frågorna. Jag ställde en mängd frågor till kommunikationsministern, men jag fick ingel svar. Del är verkligen förvånande all herr Sellgren icke har ell ord att säga om detta, trots att herr Sellgren och folkpartiet var de som 1974 drev frågan hårdast i trafikutskottet.

Vad är det vi har sagt, herr Zachrisson, herr Konradsson, jag och andra socialdemokrater, här i dag? Jo, vi har sagt: Presentera en principproposition på trafikpolitikens område! Vi har förståelse för del statsfinansiella läget, men redovisa för riksdagen de principer som den nuvarande regeringen anser skall ligga till grund för den framtida irafikpoliliken!

Del är bara detta vi har aktualiserat, och vi tror all det är utomordentligt väsentligt att alla de människor som har all syssla med den framtida irafikpoliliken får klart för sig vad det är för allmänna principer som skall ligga till grund för den. Är det strikt företagsekonomiska bedömningar som skall ligga till grund för trafikpolitiken, eller skall vi väga in samhällsekonomiska bedömningar i den? Vi hävdar det sistnämnda, och successivt har trafikpoliliken på senare år under den socialdemokraliska regeringen riklats in mer och mer pä ett samhällsekonomiskt länkande. Det är de principerna vi har efterlyst i dag.

Vi beklagar mycket djupl alt vi icke får den här propositionen. Vi beklagar all kommunikationsministern icke har kunnal få regeringen med sig. Och vi beklagar alt vi uppenbariigen icke får la ställning lill den framlida vägpoliiiken i enlighel med riksdagens beslul 1974, 1975 och 1976 - beslul som folkpartiets talesman nu icke har elt enda ord atl säga om.

Herr Sellgren nämnde icke med elt ord sjöfartspolitiken och de framtida sjöfartsavgifierna, trots atl herr Sellgren sä sent som i är i Nordiska rådet har skrivit om att det gäller för svensk trafikpolitik all slå vakl om Nordens enda cenlralhamn i Göleborg. Genom det förslag som regeringen lagl när del gäller utformningen av de framtida sjöfartsavgifierna riskerar Sverige - och Skandinavien och Norden - atl bli av med den enda cenirala hamn vi har för transoceant gods.

Jag har ställt frågor lill kommunikationsministern på vägpolilikens område och på sjöfartspolitikens område, men jag har icke fått någol svar. Jag beklagar della, därför alt del gäller utomordentligt viktiga frågor för det svenska näringslivet.

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

161

11 Riksdagens protokoll 1977/78:20-21

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

I den situation som svenskt näringsliv befinner sig i och i den ekonomiskt allmänt bekymmersamma silualion som Väsleuropa befinner sig i tror jag att det är utomordentligt viktigt atl vi även på trafikpolitikens område ser till att slyra över invesieringar så alt vi siärker näringslivet i framtiden. För del vi talar om, herr kommunikationsminister, är i förlängningen ytterst näringspolitik. Hur skall svenskl näringsliv kunna klara sig i en framtid? För del krävs en samhällsekonomiskt inriktad trafikpolitik. Det är ytterst beklagligt att inte riksdagen får möjlighel att la ställning lill denna fråga i år.

162

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Låt mig först ännu en gäng återkomma lill de av SJ konstruerade nya personvagnarna.

Man har frågat mig om jag har tagit kontakt med SJ-ledningen. Jag har haft många samtal med SJ-ledningen om de här vagnarna. Utan atl tillskriva mig någon del i de förändringar som har skell under ulformningen av vagnarna vill jag bara konstatera den lilla detaljen alt det från början var tänkt att varje vagn skulle utrustas med en toalett men att del kommer atl finnas två.

Jag vill rälla till några fel som har förekommil här. Stolarnas ryggstöd kommer all vara fällbara. Det var inte tänkt så frän början, men del kommer de att vara. Sätena kommer att bli smala, har man sagt, men del blir ingen skillnad mol nuvarande bredd. I andra klass är bredden på en dubbelstol över armstöden 1 115 mm. I de nya vagnarna kommer mättet atl vara detsamma, 1115 mm. Man har sagt att avståndet mellan stolarna blir så litet atl vagnarna kommer all likna charlerflygplan. I 1970-talels ombyggda vagnar är avständel mellan slolarna i andra klass 930-950 mm. I den nya vagnen blir del 930 mm. Del är inga skillnader, mina vänner.

Dörrarnas bredd i de på 1970-talet ombyggda vagnarna är 650 mm, i de nya vagnarna 800 mm. Det är klart alt del inle är en så stor bredd att den på något nämnvärt sätt gör vagnarnas fyllning med eller tömning av passagerare snabbare, men den bredden medger för den som är rörelsehindrad alt ha hjälp vid ingåendet i eller utgåendet ur vagnen. De nuvarande dörrarna är så smala att detla inte är möjligt.

Jag menar att dessa förbättringar gynnar alla passagerare utom de rullstolsbundna. Vad jag tillkännagav i min förra replik var alt vi kommer atl uppdra åt SJ att i samråd med representanter för de handikappades organisationer och Handikappinstitutet utforma en speciell vagn som är ägnad atl möjliggöra för rullstolsbundna att åka tåg. Men alla vagnar kan i all rimlighets namn inte göras pä det sättet De aktuella 150 vagnarna, som kommer att påbörjas nästa år och varav de första skall vara i Irafik 1979, kommer aldrig all kunna användas av rullslolsbundna. Men vi skall utforma en specialkonstruerad vagn för rullstolsbundna, och vi skall ge SJ speciella pengar för att anskaffa sådana vagnar. Ni förstår väl att man aldrig kan komma därhän att rullstolsbundna män-

niskor kan la sig upp i och fram genom alla vagnar i alla tåg. Det är en orimlighet, och den sanningen måste vi se i vitögat Men får vi en specialgjord vagn för rullslolsbundna, vilken kan kopplas till de mindre frekventa tågen eller på etl eller annal säii beslällas -jag vel inle vilken metod man skall använda - blir det ell enormt framsteg, som möjliggör för rullslolsbundna atl som vanliga passagerare använda järnvägen.

Jag skulle därför vilja råda kriiikerna av den nya vagnen all lugna sig lilel grand, att vänta och se. När vagnen kommer är jag övertygad om alt flertalet av dem som nu är kriliska blir positivl överraskade. Det största felet med den här vagnen är att den pä ell olyckligl sätt har fått en negaliv PR.

Här har sagls att man förväntar sig all jag skall ingripa, att man har krav på mig att jag skall stoppa den nya vagnen, osv. Jag skulle vilja fråga dem som ställer det kravet: Hur menar ni att man skall göra? Här har SJ fåll etl anslag, till vilket icke knulils några villkor. Det finns inga formella möjligheler enligt våra grundlagar all gå in och säga: Ni får inle använda pengarna på del eller det sättet

Börje Nilsson lalade om risker för all de nya vagnarna skulle vara svära all uirymma vid brand. Jag vill erinra om atl det kommer alt finnas nödutgängar, som gör det möjligl alt utrymma en sådan vagn lika snabbt som en vanlig med dörrar i båda ändar.

Börje Nilsson sade också alt jag var på reträtt när jag hade kungjort att en ulredning skulle göras om framtagandet av en specialvagn, i vilken rullslolsbundna kan åka. Han sade att departementet lillsammans med SJ-ledningen skall göra en sådan utredning. Del är inte meningen. Deparlemenlel kommer att uppdra ål SJ all tillsammans med representanter för de handikappade göra en sådan konstruktion.

Ingemar Konradsson efterlysle på nyll förslag lill riksdagen om ändrat huvudmannaskap, om nytt bussbidragssystem och om ny yrkeslrafik-förordning. Jag har redan sagl att det kommer förslag till riksdagen i dessa frågor under näsla år.

Jag delar Kurt Hugossons uppfattning att vi skall väga in samhällsekonomiska faktorer vid den trafikpolitiska bedömningen. Det är naturiigtvis angeläget alt åtgärder av regionalpolilisk art som samhället vidtar, t ex. för att främja näringslivets ulveckling och utvecklingen av försörjningstillfällen och sysselsättning för människor pä en ort, inle får minskad effekl eller helt raseras genom åtgärder på det trafikpolitiska området som elt annal samhällsorgan vidtar. Den ena handen måste veta vad den andra gör. Vi måste väga in sådana samhällsekonomiska argumenl vid dessa bedömningar. Men vi måste då ha klart för oss all del kostar pengar, och all vi får beiala vad del koslar.

Beträffande Kurt Hugossons anknylning i deballen lill sjöfartsavgifierna och deras inverkan på Göteborgs hamns kostnader vill jag bara erinra om alt jag delar - del harjag sagt flera gånger - Kurt Hugossons uppfattning om värdet av att vi har en svensk, eller varför inte skandinavisk, cenlralhamn för den transoceana sjöfarten. Därvidlag ligger

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

163

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

naturligtvis Göteborg väl till. Men riksdagen har under lång tid varil enig om principen för sjöfartsavgiflernas uttagande, nämligen all sjöfartsverkets koslnader skall bestridas med dess intäkter. Vi har hillills bara haft alt effektuera detta riksdagens beslul. Jag vågar påstå all den beklagliga höjning av avgifterna som vi nu måste företa får en likformig effekl på väst- och östsidan av vårt land.

ROLF SELLGREN (fp):

Herr talman! Jag förstår alt de kommeniarer jag gjorde lill herr Hugossons och herr Zachrissons inlägg sved ordentligt i skinnet på herr Hugosson.

När han skall exemplifiera på vad säll han känner sig stungen refererar han lill de goda insatser vi i folkpartiet gjorl och gör när del gäller trafikpolitiken: Vi har krävt ett program för den framtida vägplaneringen, vi har gjort vissa insaiser i Nordiska rådet för att få Göteborg erkänd som en nordisk centralhamn. Det är rikligt och bra. Vad vi gjort lidigare och vad vi gör i dag visar all jag inte genomgått någon metamorfos. Den förvandling som inträffat kanske herr Hugosson fär söka litet närmare sin egen sfär.

Herr Hugosson drar in frågorna om vägplaneringen och sjöfartspolitiken. Men i dag diskuierar vi inle de propositionerna, herr Hugosson. Man skall väl inte behöva ha två deballer om dem! Pä någol sätt har herr Hugosson tagit fel. Eller kanske har han bara lagil exempel från dessa områden för all visa vad han i övrigt vill ha sagl. Del må vara hänl. Men del är befängt och fåfängt att ha en deball om den framlida vägpoliiiken och om sjöfartsavgifierna i dag när proposilionen just har framlagts, när vi inle selt några moiioner och inle behandlat ärendel i utskottet.

Men jag tackar herr Hugosson för hans omdöme atl vi gjorl bra insaiser när det gäller vägplaneringen och sjöfartspolitiken i övrigt.

164

BÖRJE NILSSON (s):

Herr lalman! Kommunikaiionsminislern har i kväll via massmedia meddelal atl det inte blir någon ändring av de beställda SJ-vagnarna, men de blir i alla fall bättre för de handikappade - ungefär sä är del uppläst i radio. Det är en felaklig upplysning lill den svenska allmänhelen. Kommunikationsministern plockar fram några tekniska förändringar såsom bredare dörrar. Del är bra all dörrarna blir bredare, men i slorl blir det försämringar. De nya vagnarna blir irängre och definilivi sämre för den resande allmänhelen än de nuvarande vagnarna är.

Kommunikationsministern säger också all han skall la fram en personvagn för rullslolsbundna. Del är en alllför låg ambition. Man måste sikta väsenlligl högre och bereda handikappade personer möjligheler all åka med samlliga tåg och bussar.

Hur skall man göra, undrar kommunikationsministern, det finns ju inga förpliktelser gentemot SJ när det gäller anslaget Men det slora miss-

laget har kommunikationsministern gjort genom att inte lägga fram HAKO-ulredningens förslag. I del finns lösningarna, och i del sammanhangel hade man fäll la ett beslut om hur de allmänna färdmedlen skall ordnas. Man skall inle enbart skylla på SJ - det stora misstaget begås av kommunikationsministern som inle lägger fram HAKO-ulredningens förslag för riksdagen.

BERTIL ZACHRISSON (s):

Herr lalman! Herr Turesson har en förmåga alt så där lilet i förbigående strö löften omkring sig som man inle riktigt vet vad de egenlligen är värda. Vi har fortfarande inle fått någol rakt besked - det kommer en nick och en halvkväden visa - om vad det blir av regeringens bedömning av trafikplaneringen och om dess övergripande syn pä den kommande trafikpolitiken. Kommer det all presenteras sådana förslag, eller får vi vänta på dem lills det kommer en proposition någon gång i en grå framtid? Kommer de nu, så att vi i samband med all det nya regionala trafik-planeringsarbetet kommer i gång får en möjlighet atl ha åtminstone det avstampet i diskussionen? På den punkten vill jag ha ett besked, gärna inläst lill protokollet och inte bara en nick i bänken.

Sedan sade herr Turesson också i förbigående och på ell ganska suddigt sätl att frågan om huvudmannaskapet i det regionala trafikarbetet kommer upp i vår. Hur då? Tar man då också upp frågorna om bussbidrag, den kollektiva trafiken, länskorlen? Alla de frågorna skall las upp tillsammans - det står så i svaret. Är det en ny start pä en löfteskarusell, alt i vår skall vi få det som utlovas i svarel på min och andras interpellalioner? Vad är det som skall komma i vår? Ge oss ell besked och inle bara en lilet suddig genomgång i förbigående! Det är ganska vikligl alt vi får veta vad del är för arbete som vänlar oss, och för opposilionen är det viktigt att veta var den skall sälla in sill arbete.

Sedan bara några ord lill den säregna debatlen om SJ:s vagnar. Jag hade inle tänkt ta upp den - alla skyller ju pä alla och ingen vill riktigt kännas vid ansvarei. Den här deballen har pågått ett halvår, herr Turesson. Det har varil en ganska bitter debatl. Det har förekommil demonstrationer, och de handikappade tycker alt de har stångat sig blodiga mol väggar och dörrar ulan all komma någon vart Men herr Turesson står bara här och säger: Vad skall jag göra? Ge mig ett råd!

Del är herr Turesson som har det politiska ansvarei för det här området. Varför har ni inte tagit initiativ till överläggningar mellan SJ och de handikappade för att försöka komma till rälla med delta problem? Det är regeringens uppgift all la sådana initiativ. Del kostar inte heller några pengar. Man bör väl ändå utnyttja de möjligheter som slår lill buds och inle bara visa passivitet och handlingsföriamning och strö allmän välvilja omkring sig.

När jag ändå har ordet vill jag säga ett par ord till herr Sellgren, som talar om fräckhet. Han berättade här vilka uttalanden folkpartiet gjort, all de handikappade har folkpartiets stöd, osv. Men, herr Sellgren, folk-

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

165

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för ari förbättra kollektivtrafiken

partiet sitter i den nuvarande regeringen. Den regeringen överger de handikappade, som folkpartiet genom sina allmänna uttalanden vill ge sitt slöd. Vänd er då lill regeringen och se lill all del blir någon kraft bakom orden och inte stannar vid en allmäni platt ullalande.

Herr Hugosson har redan lalal om herr Sellgrens förflulna i delta trafikpolitiska sammanhang, och jag skall inle närmare gå in på den diskussionen. Jag vill bara säga alt så länge vi hade en socialdemokratisk regering i det här landel, så hade vi också en framtidstro. Vi löste då våra problem på ett socialt ansvarigi sätt, allteftersom de uppstod. Nu har vi en borgeriig regering, och den är pä fanflykt från alla de löften om reformer som den strött omkring sig. Det gäller för övrigl alla de löften som de borgerliga ledamöterna i riksdagen har strött omkring sig på praktiskt taget alla områden. Det borde vara ganska skrämmande för herr Sellgren att besinna del.

166

KURT HUGOSSON (s):

Herr lalman! Kommunikationsministern håller med mig om att vi skall driva en trafikpolitik på sjöfartens område som gör all vi slår vakt om den enda transoceana hamn vi har i Skandinavien. Detta är jag tacksam för. Kommunikationsministern har - det skall jag gärna medge - vid ett flertal lillfällen gett ullryck för viklen av att vi slår vakl om just Göteborgs hamn. Men i näsla mening säger kommunikationsministern: Riksdagen har ändock varil enig om principerna beiräffande de slalliga sjöfarisavgifterna.

Lät mig på della svara följande. 1970 hade vi en socialdemokratisk regering i detta land. Dä var de slalliga sjöfartsavgifterna över Göteborgs hamn 18 milj. kr. 1976 värdet sisla årel som vi hade en socialdemokratisk regering. Då var de slalliga sjöfartsavgifterna för Göleborgs hamn 30 milj. kr. Pä sex är hade del alltså skell en ökning med 2 milj. kr. per år. Enligl den proposilion som nu ligger på riksdagens bord sker del en ökning från i runda lal 30 milj. kr. år 1976 lill 58 milj. kr. 1978. Visserligen har vi en inflalion i det här landel som vi aldrig tillförne varit med om, men den ökning som förutsattes i proposilionen översliger ju vida den inflation som den borgerliga regeringen har åstadkommil under 1977.

Delta får dessa negaiiva konsekvenser ur irafikpolitisk synpunkl. Della är, herr kommunikationsminister och herr Sellgren, en ylieriigl slor fara för svenskl näringsliv om vi icke driver en sjöfartspolitik i det här landel som gör att vi klarar den iransoceana sjöfarten. Jag sade lidigare att man inom näringslivet räknal ut all det koslar för svenskl näringsliv nära 350 milj. kr. per år, om vi blir av med den iransoceana trafiken. Därför kan detla ur irafikpolilisk synpunkl icke vara rimligt. Sedan kan man föra vilka diskussioner som helst om de principer som skall ligga lill grund för sjöfartsavgifierna.

Herr Sellgren sade i elt inlägg all del är den tidigare oppositionen som sett till atl vi fått KOLT-utredningen, HAKO-utredningen, den re-

gionala trafikplaneringen, den trafikpolitiska ulredningen och myckel annal. Åtminstone skulle man väl lolka herr Sellgrens inlägg på det sättet trots alt del ändå var den socialdemokraliska regeringen som tillsatte de här utredningarna och trots all ulredningarna i princip var färdiga med sill arbele 1975 och den socialdemokraliska regeringen år 1976 hade långl gående planer på en trafikpolitisk proposition.

Men i dag har herr Sellgren inte ett ord atl säga till sin kommunikationsminister om atl vi inte ens kan få en principproposition på trafikpolitikens område. Och herr Sellgren är irriterad över all jag tar upp vägpoliiiken och sjöfartspolitiken. Men jag har gjorl det därför all kommunikationsministern i sitt interpellationssvar just hänvisat lill de två propositioner som ligger pä riksdagens bord. Och jag har försökt all i mina anföranden här tidigare i kväll visa all de på intet sätt svarar upp mol riksdagens enhälliga uttalande lidigare. Men herr Sellgren har inga svårigheler i kväll all klara upp den här frågan irots all han i opposition under flera års tid tillsammans med övriga borgerliga vänner i trafik-ulskotiet angrep socialdemokratin för all den inle hade en framsynt trafikpolitik. Del är detta vi från socialdemokratiskt häll reagerar mot.

Vi har också sagt att vi har förståelse för all det i del här slalsfinansiella läget är svårt att plocka fram nya medel för all klara en uibyggnad samhällsekonomiskt sett på trafikpolitikens område. Men vi har sagl: Låt oss åtminstone få se vilka principer den borgeriiga regeringen vill skall ligga lill grund för trafikpolitiken. Herr Sellgren har emellertid ingenting all anföra pä den punkien, trots atl han under fiera års lid varil en av de främsta talesmännen för detta här i riksdagen. Det är det som förvånar mig, att herr Sellgren är så lill freds med den situation som vi hamnat i nu.

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för ari förbättra kollektivtrafiken

MARGOT HÅKANSSON (fp):

Herr lalman! Jag är litet förvånad över all den målsättning som slalsrådel Turesson gett uttryck åt och som jag i mitl anförande menade var riklig - all de handikappade i samhällslivel bör vara en självklar uigångspunki vid ulformningen av irafikpoliliken - stämmer dåligt överens med att del inie går att på någol säll, kanske av prestigeskäl, förändra de vagnar som nu skall byggas. Hela vagnarna behöver väl inte ändras. Det måste finnas möjlighel att på en hel del punkter, som De handikappades riksorganisation också påtalat i HAKO-utredningen, göra förändringar så alt de handikappade lättare kan sitta i rullstol. Man kan väl la bort slolarna i en viss del av vagnen i vissa vagnar - det finns helt säkerl tekniska möjligheter till förändring.

Jag anser att 200 miljoner, som vagnarna kommer att kosla, är väldigi mycket pengar, och vi skall ha vagnarna i många år. Det är oerhört viktigt atl vi då får vagnar som är byggda så att de passar människorna. Jag har också i mitt anförande lagil upp all om vi får handikappanpassade vagnar så får vi vagnar som passar en mycket stor del av befolkningen i samhällel - äldre, barnfamiljer och de som tillfälligt har handikapp.

167

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

Jag tror all slatsrådet skulle ijäna väldigt myckel på all se över hur dessa vagnar kan förändras på ell vettigt sätt Och om det, som statsrådet Turesson säger, är statsrådets mening all DHR skall fä inflyiande när del gäller uiformning av en specielll handikappvänlig vagn - vore del då inle bättre att redan nu kalla in representanter för DHR alt lillsammans med SJ försöka fundera ut vad man bäst skulle kunna ändra för all göra samtliga vagnar mer vänliga för alla människor i samhället och speciellt för de handikappade?

168

LARS HENRIKSON (s);

Herr lalman! Jag hade inte avsett all ta mera lid av den här kvällsdebatien, men jag måste faktiskt ändå få lov atl göra det yllerligare några minuler. Vi har ju fått vela atl det besked kommunikationsministern lämnat till frägeställarna här i kväll lär ha gäll ut via massmedia, närmast radion, i form av etl meddelande om att det inte blir några ändringar. Att något sådani har skett betraktar jag som en nonchalans mol riksdagen.

Vi tar naturligtvis inle upp frågor här i riksdagen för det stora nöjet att få diskutera med herr Turesson, utan vi lar upp dem därför atl vi har mölt dessa problem ute bland allmänhelen, där man också påtalat dem och krävt av oss all vi skall försöka göra någonling ät dem. Vi har dä möjligheten atl gå lill regeringen - och här ber jag alt statsrådet Turesson lyssnar! - och framföra dessa synpunkler från allmänheten. Men under tiden som vi i dag fört denna debatt har herr Turesson hafl den goda smaken all meddela i radion att det inte blir några ändringar.

Vad tjänar då denna debatl lill, herr Turesson? Menar regeringen att riksdagen bara aren plals där vi skall silla och trycka på knapparna föratt få igenom våra förslag, och ingenting annal? Del verkar som om del framför alll när oppositionen har synpunkler inle finns någon anledning alt avvakla lills debatten är slut innan massmedia meddelas. Men del kommer förmodligen en dag i morgon också, då massmedia kommer alt efterhöra regeringens synpunkler och uppfattningar i olika frågor och också i den nu akluella frågan. Därför hade del varil lämpligt att i dag avvakta debattens slut innan man gick ul och lämnade några kommunikéer. Uppriktigt sagl känner jag mig upprörd över inte bara att regeringen inte alls vill lyssna pä vad de handikappade säger, utan också all regeringen behagar behandla riksdagen på det sätt som tydligen här har skett.

När jag nu ändå har ordet, herr lalman, vill jag säga att det har gäll alltför mycket prestige i denna fråga. Det är alldeles uppenbarl. Kommunikationsministern säger också atl problemet ligger i alt de vagnar vi diskuierar har fåll alllför dålig PR. Men dessa vagnar borde kunna göra PR för sig själva om de bara vore så konstruerade all inte den breda allmänheten haft anledning alt rikta kritik mot den uiformning man givit dem.

Jag måsle också fråga herr Turesson om han pä allvar menar atl

regeringen saknar möjlighet atl påverka ämbetsverken, i del här fallel elt affärsdrivande verk som SJ. Detta är ingen detaljfråga - om del har vi varit ganska överens här i kväll, och det har heller inle kommunikationsministern bestridit Frågan berör i stället de principer om integration i samhället av de handikappade som vi är eniga om. Jag menar alt regeringen kan delge SJ-ledningen dessa principer, om man där inle själv ser betydelsen av dem när del gäller den praktiska hanteringen a v en viss fråga. Gör man det, vidtar man inle ålgärder som innebär försämringar såsom man gjort när man genomförde della med endast en in- och utgång i vagnarna. Detla innebär en klar försämring för såväl de handikappade som för oss övriga. Herr Turesson har inte försökt bestrida det, och del lär f ö. vara ganska omöjligl.

Jag lycker alltså att regeringens och kommunikationsministerns passivitet i denna fråga är synnerligen anmärkningsvärd. Den vittnar inle om all de många löftena om en ny politik på della område är någonting som regeringen avser atl leva upp lill. Svenska folket -jag vågar säga del - vill inle ha de här vagnarna, och då ligger del makl uppå atl såväl regeringen som riksdagen medverkar till atl man också slipper au fä dem.

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

Kommunikaiionsminislern BO TURESSON:

Herr lalman! Lål mig först rikta en vänlig maning till Lars Henrikson att kalmera sig något. Vad vet Lars Henrikson om vad som har sagts i radio i kväll? En sak vet emellertid jag, och det är att jag inte har haft någon som helst kontakt med Sveriges Radio i den här frågan. Men det är tänkbart all Sveriges Radio på någol för mig okänt sätt har kommil över mill interpellationssvar, som är en offentlig handling, och refererat del och dragil sina slulsatser. Men därifrån till att beskylla mig föratt visa sidovördnad mol riksdagen är steget verkligen slort, och jag undanber mig sådana beskyllningar.

Lars Henriksonbeskyller mig för all vara passiv och menar all jag inle har haft de kontakter med SJ:s ledning som jag borde ha haft. Jag kan försäkra Lars Henrikson liksom övriga, t. ex. Bertil Zachrisson som har riktal samma beskyllningar mol mig, att jag har haft upprepade koniakler, länga samlal, jag har ordnal alt samtal och överläggningar mellan SJ-ledningen och de handikappades representanter kommil lill Slånd. Jag har naturligtvis icke haft någon möjlighet att påverka hur samtalen har förlöpt, för jag har inle varit närvarande, men jag har verkligen inle varil passiv i de här frågorna.

Margot Håkansson sägeratt det finns prestige i delta. Men jag vet inte, det är svårt att bedöma sig själv. Jag har alltid haft mycket svårt atl lägga prestigemässiga synpunkter på mig själv. Det är möjligt att jag har fel, men jag har svårl att tro det.

Både Margot Håkansson och Börje Nilsson blandar ihop två saker, nämligen handikappade och rullstolsbundna. Jag hävdar atl för de handikappade som har rörelsesvårigheler men som icke är rullslols-

169

Nr 21                 bundna och även för gamla människor, innebär de nya vagnarna fördelar,

Måndaeen den     '  bekvämare och bättre. Men de är inte sä bra för de rullslolsbundna

7 november 1977      au dessa kan ta sig in i dem själva och sköta sig själva i dem. Naluriigtvis

---------------    är del lältare för rullstolsbundna människor atl bäras in i de här

Om åtgärder för att   vagnarna, eftersom dörrarna är bredare. HAKO-utredningen konslate-förbättra kollektiv-    rade på s. 94 under rubriken Järnväg:

trafiken                "Järnvägen som har slor betydelse för flertalet handikappades inter-

regionala resor är särskill svår atl på kort sikt anpassa till de gravt handikappades behov. Svårigheterna avser i huvudsak av- och påslig-ning, förflyttning i och mellan vagnarna liksom utnyttjandet av de f n. olillräckliga toalellulrymmena." Del är riktigt. Det är väldigt svårl föratt inle säga omöjligt atl myckel snabbi göra om hela järnvägssystemet med dess 1 400 vagnar, miltals med perronger, slaiioner som inle är anpassade, som saknar hissar och sådant. Det går inle att göra på en gång. Vi får ta elt steg i taget. Och del steg somjag nu har kungjort i dag alt vi kommer atl ta, del är atl se lill att vi får vagnar som är specielll anpassade för rullstolsbundna människor, förutom atl de här vagnarna, som vi nu har ägnal så mycken uppmärksamhet, inle minst i kväll, blir bekvämare för rörelsehindrade människor.

Vad sedan beträffar Kurt Hugossons återkommande tal om sjöfartsverkets avgifter är jag den förste att beklaga atl vi måsle höja de avgifterna. Men den främsta anledningen lill all höjningen blev så stor är atl sjöfarlsverkel har dragils med flera års eftersläpande underskott, vilket harackumuleral en skuld till staten pä över 60 milj. kr. Den gamla regeringen har inte sett lill att sjöfartsverket har levt efter riksdagens princip alt verkels intäkter skulle täcka kostnaderna. Verket har därför dragit på sig en slor skuld, som vi nu måste försöka beta av. Och del gör vi inte på en gång. Men vi börjar alt beta av den skulden, och del är det som gör att vi nu är tvungna all höja avgifterna kraftigare än vad den allmänna prisökningen i och för sig berättigar lill.

ROLF SELLGREN (fp):

Herr lalman! Berlil Zachrisson vände sig till mig och sade bl. a. med ell drag av desperation atl så länge vi hade en socialdemokratisk regering hade vi framtidstro. Men vad har ni gjorl? Satt ni bara där och hade framlidslro? Del som ni kritiserar i kväll är till slora delar vad som redan kunde ha gjorls. Och nu kräver ni atl del på mindre än ett år skall göras vad ni har suttit så länge och haft framtidstro om! Den som skall besinna sig är inle jag utan snarare herr Zachrisson.

Sedan har Kurt Hugosson väldigi bråttom. Han har så bråttom att han
redan i dag vill diskutera vägplaneringen och sjöfarisavgifterna, alltså
frågor som skall komma upp längre fram. Delvis har han emellerlid nu
fått svar pä sina frågor av kommunikationsministern. Men herr
Hugosson har så bråttom att ta upp dessa frågor all han lämnar fel
uppgifter om utredningarnas färdigställande. Han sade att samtliga
170                   utredningar var klara 1975. Det är alldeles fel! Pä hösten 1976 gick

remisstiden ut för periodkorlsutredningen.

Ett lilet vänligt råd, herr Hugosson: Spara pä krutet till dess vi kommer lill behandlingen av de här propositionerna!

MARGOT HÅKANSSON (fp):

Herr lalman! Bara ell litet klarläggande till kommunikationsministern om vem det var som var prestigebunden. Jag avsåg inte statsrådet Turesson utan en viss generaldirektör i SJ.

Sedan hoppas jag också att jag i mitt anförande lyckades få fram atl det med lilel diplomati från statsrådet Turessons sida säkert går atl göra de förändringar som det här har lalals om. Man kan säkerl göra lekniska förbättringar i den typ av vagnar som nu har beställts. Det är väl så alt den första vagnen alltid är en prototyp, som man redan från början kan göra ändringar i. Det blir väl dyrare all göra ändringarna sedan. Säkert finns det också klara fördelar med dessa vagnar- som slalsrådel här sade - men det finns också klara nackdelar.

Vad sedan gäller de handikappade vill jag inle hålla med om all del där föreligger en sammanblandning. Vi har ju handikappade av olika grader. Och dessutom har vi ett samhälle som egenlligen också är handikappat, därför atl del inte tar hand om och inle lar hänsyn till all vi människor har olika möjligheler all ulnyllja samfärdsmedel och annal. Del är väl sä, slalsrådel Turesson, alt vi i högre grad än vi gjort förul måsle se till att samhällel anpassas till individernas möjligheler alt utnyttja samfärdsmedlen. Vi kan ju inle se bort ifrån all de rullslolsbundna kanske är jusl de människor som allra bäst behöver komma ul och resa med tåg längre sträckor. Del kanske är deras enda möjlighel all uppleva omvärlden och uppleva någol annal. Därför lycker jag del är oerhört vikligl alt man bygger nya vagnar på sådani säll all också de handikappade har möjligheler att utnyttja dem.

Jag har inte på någol sätl menat atl man kan få hela transportväsendet ombyggt på en gång, men när del gäller ny- och ombyggnader är del mycket väsentligt att man tar upp alla de synpunkter som vi nu underrätt många timmar har diskuterat.

Nr 21

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

BERTIL ZACHRISSON (s):

Herr lalman! Först bara elt par ord i förbigående lill herr Sellgren. På den liden det begav sig hade också han en framlidslro. Då var han ivrigt verksam i denna kammare och kom med olika förslag. Men i dag har han lappat sugen totalt Med någon freudiansk lolkning skulle man möjligen kunna inbilla sig att herr Sellgren egenlligen sitter och önskar sig tillbaka till den tid när han hade en socialdemokratisk regering att skälla på. Då vågade han stå upp och föra en debatt. Men i dag tiger han ulomordeniligl stilla på den här punkten, och det är kanske visligt

Herr Turesson flyr hela liden in i detaljfrågor. Han undviker en diskussion om den övergripande trafikpolitiken, och det är naturligtvis symtomatiskt Jag förstår atl det är besvärande och pinsamt att inte

171

Nr 21                 kunna förverkliga de vallöften som ställs ut. Men del hör fakiiskl lill

Måndaeen den     respekien för parlamentet alt i varje fall försöka svara på de frågor som

7 november 1977      ställs. Jagskall inieupprepadem,eflersom jag inte vill ta kammarens lid

_____________    i anspråk för del nu, men herr Turesson har yllerligare en chans alt

Om åtgärder för att   åtminstone försöka ge etl svar.
förbättra kollektiv
trafiken                 KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! När någon av den nuvarande regeringens ledamöier har det lilel svårt i deballen, försöker man göra gällande all det rör sig om följder av den förra regeringens politik.

Herr Turesson sade att problemen på sjöfartspolitikens område är en ackumulerad skuld som den förra regeringen ådragit oss. Del finns inte ett ord atl läsa om detta i propositionen, där del presenteras etl nytt sätt för beräkning av sjöfarisavgifterna, där man överför kostnaderna för Vänertrafiken och Södertälje kanal pä övriga hamnkommuner och där man dessutom övervältrar kostnader pä Göteborgs hamn. Det är detta jag har tagit upp här i dag.

Herr Sellgren säger alt jag har så bråttom i dag, jag skall diskutera vägpoliiik och sjöfartspolitik. Men varför tar jag upp de här frågorna, herr Sellgren? Jo, därför alt kommunikationsministern i sill interpellationssvar hänvisar lill dem. Därför har jag i debatten försökl all visa pä bristerna i regeringens förslag eller brislen på förslag.

Jag sade i mill inlägg all de fiesta utredningarna var klara 1975. Herr Sellgren! Jag beklagaratt remissbehandlingen av rabattkortsulredningen inte var klar förrän 1976, men det är ju ändå en delalj. I princip var förberedelserna för reformarbetet avslutade i så pass god lid, att om man hade hafl en poliiisk vilja atl presenlera de principiella rikllinjerna för den framlida Irafikpoliliken, hade möjligheler härlill funnils. Samtliga uiredningar är klara och remissbehandlade sedan långtid tillbaka, så det argumentet kan herr Sellgren glömma bort.

Det som fortfarande förvånar mig är all herr Sellgren inle med etl ord beklagat alt riksdagen inle får möjligheter alt ta slällning lill den framtida vägpoliiiken, ulan all regeringen skall skicka över delta lill länsstyrelserna och vägverket. Riksdagen får alltså inte de möjligheler som riksdagen besluiade om 1974, 1975 och 1976. Herr Sellgren vill inle diskuiera den här frågan, trots att han har visal intresse för sjöfartspolitik och motionerat i Nordiska rådet, och del är, som sagl, della som förvånar mig.

BÖRJE NILSSON (s):

Herrlalman! Då HAKO-utredningen skrev del som kommunikations
ministern läste upp i sitt senaste inlägg ulgick utredningen från atl den
befinlliga vagnparken successivi skulle byggas om. HAKO-utredningen
kände inle lill den nya,slora beställningen på 150 personvagnar. När man
nu skall tillverka etl så stort anlal vagnar är del naturiigtvis viktigt atl
172                    man gör dem lillgängliga för handikappade och i övrigl gör dem så bra

som möjligt för andra resenärer. Jag beklagar att regeringen inle vill      Nr 21
medverka lill all tillgodose de handikappades önskemål i denna för dem      Måndaeen den
sä viktiga fråga i vån land.                                               7 november 1977

ROLF SELLGREN (fp):

Herr lalman! Jag skall vara myckel kortfattad och bara ge etl svar.lill Berlil Zachrisson. Han menar att min aktivitet skulle ha sjunkit väsentligt sedan vi fått en annan regering. Det är hell felaktigt Man kan däremot undra om herr Zachrissons aktivitet har förändrats sedan vi fick en ny regering.

Jag vill bara hänvisa till vad jag hittills har gjort på della område. Vem var del t. ex. som först väckte en motion om SJ:s beställning av motorvagnar? Var det inle de aktiviteter jag bedrev som till sist ledde lill en moiion, sedermera följdaven motion också från socialdemokralerna, och som gav till resultat att motorvagnarna delvis kommer att produceras här i Sverige? Det kan gälla som svar både lill herr Hugosson och till herr Zachrisson, som saknar min aktivitet sä väldigt mycket. Ni kommer att få se mig akliv även i fortsättningen. Jag vill gärna debattera frågorna när de ligger på riksdagens bord.

Om åtgärder för att förbättra kollektivtrafiken

Överläggningen var härmed slutad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1977/78:17 till näringsutskottel

1977/78:26 och 28 till skatteutskottet

1977/78:33 lill finansulskoliei

1977/78:54 lill skatteutskotlet

§ 3 Föredrogs men bordlades åler jusiitieutskollels belänkanden  1977/78:1 och 2 trafikutskottets belänkanden  1977/78:1, 2 och 4 jordbruksulskollels belänkande 1977/78:5

§ 4 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1977/78:58-60

S 5 Kammaren ålskildes kl. 22.58.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert