Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:20

Måndagen den 7 november

Kl. 11.00

Förhandlingarna leddes lill en början av förste vice talmannen.

§ 1 Fyllnadsval till utskott

FÖRSTE VICE TALMANNEN: De på föredragningslistan uppförda valen är föranledda av atl ersättarna för Ingrid Sundberg, Tage Sundkvist och Sonja Fredgardh skall beredas plals i utskott

Moderata samlingspartiels partigrupp har anmält Erik Blom som suppleanl i utrikesulskollel och centerpartiets partigrupp har anmält Carin Nygren som suppleant i skatteutskottet och Inger Ingvar-Svensson som suppleanl i lagutskottet

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Fyllnadsval till utskott

Meddelande om ändring i den preliminära lidsplanen

Om förvaringen av avfall från kärnkraftverk

Förste vice lalmannen förklarade därefter valda till Suppleant I utrikesutskottet Erik Blom (m)

Suppleant i skatteutskottet Carin Nygren (c)

Suppleant i lagutskottet Inger Ingvar-Svensson (c)

§ 2 Juslerades proiokollen för den 21, 25, 26, 27 och 28 okiober.

§ 3 Meddelande om ändring i den preliminära tidsplanen

FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela all del arbelsplenum, som i den preliminära tidsplanen utsatts till torsdagen den 10 november kl. 14.00, börjar redan kl. 12.00 med hänsyn lill att många interpellations- och frågesvar då kommer att lämnas.

§ 4 Om förvaringen av avfall från kärnkraftverk

Statsrådet OLOF JOHANSSON erhöll ordel för att besvara Cari Lidboms (s) den 20 okiober anmälda fråga, 1977/78:78, och anförde: Herr talman! Carl Lidbom har frågat mig om regeringen anser att 3 S

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om förvaringen av avfall från kärnkraftverk

i den s. k. villkorslagen innebär att samma säkerhetskrav måste ställas på den slutliga förvaringen av använt kärnbränsle eller avfall från upparbetat kärnbränsle, oavsett om förvaringen sker i Sverige eller ulomlands.

Jag ulgår från att Carl Lidbom med sin fråga avser innebörden i 2 S villkorslagen, eftersom det är denna paragraf som reglerar den slutliga förvaringen av högaktivt avfall samt använt, ej upparbetat kärnbränsle.

Villkorslagen innebär att frågorom hanteringen av använt kärnbränsle och högaktivt avfall skall vara lösta, innan en reaktor får tas i drift. Lagen är tillämplig pade reaktorer för vilka lillstånd har meddelats enligt alomenergilagen och som inte har tillförts kärnbränsle före den 8 oktober 1976. I fråga om de reaktorer som faller under 2 S får särskilt tillstånd atl tillföra kärnbränsle meddelas endast om reaktorinnehavaren har företett avtal som på etl betryggande sätt tillgodoser behovet av upparbetning av använt kärnbränsle och dessutom har visat hur och var en helt säker slutlig förvaring av det högaktiva avfallet kan ske. Alternativt skall han visa hur och var en helt säker slutlig förvaring av använt, ej upparbetat kärnbränsle kan ske. Innebörden av detta är att det åligger reaklorinnehavaren alt konkret visa all avfallsfrågorna är lösta. Lagen gör inte skillnad mellan slutlig förvaring i Sverige och utomlands. Frågan har inte heller direkt behandlats i lagens förarbeten. I samband med en ansökan om tillstånd enligt villkorslagen kan naturligtvis frågan om slutlig förvaring utomlands bli aktuell, och regeringen får i samband därmed ta slällning till de krav som bör ställas från säkerhetssynpunkt. I princip bör dock samma säkerhetskrav ställas, oavsett om förvaringen sker i Sverige eller någon annanstans.

CARL LIDBOM (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka energiministern för svarel.

Jag slällde en enkel och rak fråga till energiministern: Hur är det med villkorslagen, innebär den att samma säkerhetskrav skall gälla beträffande den slutliga förvaringen av avfallet från kärnreaktorer, oavsett om förvaringen sker i Sverige eller utomlands?

Det borde inte vara svårt för energiministern att svara enkelt och rakt på detla, med ett ja eller ett nej. Det svar jag har fått är ett referat av bestämmelserna i villkorslagen. Sedan lägger energiministern lill följande: "Innebörden av detta är att det åligger reaktorinnehavaren att konkret visa att avfallsfrågorna är lösta. Lagen gör inte skillnad mellan slutlig förvaring i Sverige och utomlands."

Om energiministern hade satt punkt där, skulle jag ha varit nöjd i den meningen att jag då hade fått ett klart och entydigt besked. Men sedan kommer ett tillägg som gör mig fundersam. Är det ändå så atl energiminislern slingrar sig och vill öppna en bakdörr för all kanske bereda vägen för omkastningar i regeringens energipolilik?

Energiministern säger i fortsättningen av sitt svar att frågan inte har behandlats under förarbetena till lagen och fär prövas när det föreligger

en ansökan. Då får regeringen la ställning lill de krav som får siällas ur säkerhelssynpunkt Sedan tillfogar han: "I princip bör dock samma säkerhetskrav ställas oavsell om förvaringen sker i Sverige eller någon annanslans."

Detta tvingar mig att begära en precisering. Vad menas med det helt onödiga tillägget av orden "i princip"? Finns det över huvud laget några undantag, eller ar lagens tolkning på denna punkt klar och enkel? Och vad menas med att energiministern bara säger att man "bör" ställa samma säkerhetskrav oavsett var förvaringen sker? Är det hans personliga uppfattning eller är lagens klara innebörd den att samma krav gäller?

Del är energiministern som har författat lagen, och han kommer tillsammans med sina kolleger i regeringen att få ta ansvaret för tolkningen och lillämpningen av den. Det bör vara synneriigen enkelt att ge besked i sådana frågor. Hur är del alllsä: Menar ni, som Thorbjörn Fälldin och Olof Johansson många gånger har sagl, att ingen ny reaktor kan startas innan ni fåll se om det finns någon leknik i sinnevärlden i Sverige eller ulomlands, som är tillräckligt bra för att man skall klara den slutliga förvaringens problem? Eller har ni kanske ändå era bakdörrar halvöppna för att smita ut och göra alla dessa känsliga säkerhetsproblem till en fråga om exportaffärer och kommers?

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om förvaringen av avfall från kärnkraftverk

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr lalman! Carl Lidbom tycks vara missnöjd med all jag refererar villkorslagen. Det sätt på vilket Cari Lidbom har ställt frågan visar att det var nödvändigt. Han har nämligen för det första hänvisal lill fel paragraf Del står ingenting om slutlig förvaring i den av Lidbom nämnda 3 >!. Frågan är alltså felställd, och det borde Carl Lidbom erkänna.

För det andra är villkorslagen sådan att den inte innehåller några förhandsbesked av den typ som finns t. ex. i skattelagstiftningen. Regeringen kan således inle annat än i samband med prövning av ansökan om lillsiånd enligt lagen uttala sig i tolkningsfrågor. Än mindre kan ett enskill statsråd göra bindande uttalanden i sådana frågor. Jag har därför med avsikt gett ett principiellt hållet svar, och inga frågor frän herr Lidbom kan förmå mig att överge den linjen.

CARL LIDBOM (s):

Herr lalman! Det var ett rätt sensationellt besked av energiministern atl regeringen inle här i riksdagen kan svara när del gäller tolkningen av de lagar som regeringen själv stiftar tillsammans med riksdagen. Det var ganska häpnadsväckande. Vi brukar ofta ha sådana debatter, och vi brukar när frågorna ligger på det principiella planet få klara och enkla svar. Vad vi inte kan diskutera i riksdagen är enskilda fall, som senare kan komma under regeringens, myndigheters eller domslolars bedömning. Men nog brukar vi kunna få besked om vad regeringen menar med sina egna lagar. Del är en självklarhet att lämna sådana besked.

Då ni vägrar att precisera svaret på min fråga kan jag inte uppfatta

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om förvaringen av avfall från kärnkraftverk

det som annat än en bekräftelse på att ni ändå är mycket angelägna om att hälla vissa bakdörrar öppna.

Denna debatt har varit fylld av motsägelser, inte bara mellan de borgeriiga partierna utan för all del också mellan centerpartistiska statsråd.

Är kärnkraften en fråga om ansvar för väriden och för nu levande och kommande generationer? Ställer ni absoluta krav? Eller är del en praktisk fråga, där ni kan reducera avfallsproblemen till en fråga om eventuell export, kommers - sälj avfallet till andra länder, så struntar vi i vad som händer?

Att industriministern Åsling, också centerpartist, inte är främmande för den senare, kommersiellt inriktade, linjen visar han ganska tydligt i senaste numret av Veckans Affärer, där han får frågan: Kan du tänka dig export av kärnkraftsleknologi? Herr Åslings svar lyder; Ja, varför inte. Vi har ingen anledning att hindra export av kärnkraft.

Del är klarl att har man herr Åslings filosofi, kan man känna ett visst behov av sådana här bakdörrar som, eventuellt, herr Johansson öppnar med sin medvetna och insisterande oklarhet.

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Så länge vi inte har förbjudit kärnkraft i vårt eget land, finns del naturiigtvis möjligheler att exportera kärnkraft och kärnkrafts-komponenter inom de ramar som vi av bl. a. icke-spridningsskäl har satt upp. Det vet herr Lidbom mycket väl, och det är detta som Nils Åsling har avsett.

Om vi sedan skall gå in på en debatt här, kan jag naturligtvis ur både proposilionen och förarbetena till villkorslagen citera vad som sägs i olika avseenden. Del finns ingenling i villkorslagen som lyder på all kravel på hell säker slutlig förvaring skulle vara begränsal lill fall av förvaring i Sverige. Inle heller finns det i propositionen eller i utskollsbelänkandei något som lyder på delta. Tvärtom så påträffar man i propositionen uttalanden, som jag varil med om att formulera - vilket Cari Lidbom myckel riktigt påpekat - som visar att man sett förvaringsproblemen i ett globalt och inte i ett nationellt perspektiv.

Men del hindrar inle att jag naturiigtvis formulerar mitl svar principielll, eftersom vi ändå har tillståndsansökningar enligt villkorslagen aktuella.

CARL LIDBOM (s):

Herr lalman! Statsministern och energiministern har vid upprepade tillfällen i många sammanhang sagt all det inte finns.någon leknik i sinneväriden, varken i Sverige, Amerika eller någon annanstans, som håller mättet när det gäller att ta hand om avfallet och den slutliga förvaringen av avfallet från kärnkraftsreaktorer. Vi ser inte någon sådan teknik i sikte över huvud tagel och kan därför inte begripa hur det skulle gå till att lösa det problemet.

Detta har varil statsministerns och energiministerns uigångspunki när

de har sagl att innan denna leknik är uppfunnen och finns någonstans i sinneväriden, så går del inte all i Sverige starta en enda reaktor - enligt den villkorslag som ni har stiftat

Är detta riktigt? Skall villkorslagen tolkas på della kategoriska sätt?

Om jag får ett klarl och enkell ja pä den frågan, är problemet helt och hållet klariagl.

Eller är tanken i stället den alt bara det inte gäller förvaring i Sverige så kan man strunta i atl pröva om tekniken duger, då behöver man inte se så allvarligt på problemel, för i så fall kommer eventuella olyckor inle all drabba svenska medborgare och därför kan vi se lilel mer praktiskt på saken och dämpa oss?

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om energipolitiken

Statsrådet OLOF JOHANSSON;

Herr lalman! Lål mig bara upprepa vad jag har sagt: Del är regeringen som vid lillämpningen av villkorslagen lolkar densamma - inle enskilda slalsråd.

Överiäggningen var härmed sluiad.

§ 5 Om energipolitiken

Statsrådet OLOF JOHANSSON erhöll ordet för alt i ett sammanhang besvara dels Alf Lövenborgs (-), dels Birgitta Dahls (s) den 4 oktober anmälda interpellationer, 1977/78:1, till statsministern, resp. 1977/78:18, och anförde:

Herr talman! Alf Lövenborg har frågat statsministern

dels om regeringen är medveten om att oljan är en ändlig naturtillgång och atl en frigörelse från oljeberoendet så snart som möjligl är en nödvändighet,

dels om regeringen under några omständigheter - och i så fall när - kan övergå lill att genomföra det energiprogram som 1975 års riksdagsbeslut innebar, nämligen en planmässig utbyggnad av de 13 beslutade reaktorerna.

Interpellalionen har överlämnats till mig för all jag skall besvara den.

Birgilla Dahl har frågal mig när de besked om framliden för Forsmark 3 och de anställda där som ullovals i komplelleringspropositionen kommer att lämnas.

Jag besvarar båda interpellationerna i etl sammanhang.

På Alf Lövenborgs första fråga kan jag svara ett obetingat ja. Regeringen är starkt medveten om de problem som förestår när det gäller försörjningen med olja. Vi har alt räkna med alt oljan snart - kanske inom några decennier - inte kommer att kunna användas som råvara för energiproduktion.

I första hand industriländerna måsle således bereda sig på en genomgripande omställning i fråga om försörjningen med energi. Inte minst

Nr 20 gäller detta oss här i Sverige som i dag är beroende av importerad olja

Måndagen den 7 november 1977

för mer än 70 % av vår försörjning.

Frågan är dä hur energipolitiken skall ulformas för all vi skall kunna möta de svårigheter som kan förutses. Jag skall inte gå närmare in på Om energipolitiken denna fråga nu. Lål mig bara säga att jag för egen del anser atl hushållningen är del primära i energipoliliken och all de ålgärder som sälls in från statsmakternas sida på detla område i första hand bör inriktas på all minska förbrukningen av olja.

Vad sedan gäller Alf Lövenborgs andra fråga - genomförandel av 1975 års kärnkraftprogram - vill jag hänvisa till regeringsförklaringen den 8 okiober 1976, lagen il977:140)om särskill lillsiånd all lillföra kärnreaklor kärnbränsle, m. m. - dvs. den s. k. villkorslagen - som riksdagen aniog i våras och lill energikommissionens (I 1976:05) direkiiv.

Regeringens inslällning är enlydig. En salsning på kärnkraft kan inle ske om inle riskerna med hanieringen av del använda bränslet och del högakliva avfallet kan bemästras pä belryggande sätt. Innebörden härav har preciserals i villkorslagen.

Om det visar sig atl de problem och de risker som är förenade med kärnkraften inle kan bemästras måste kärnkraften avvecklas. På vilkei säll del skall ske och vilka ålgärder som behöver sältas in för att bortfallet av kärnkraft skall kunna ersäiias hör lill de uppgifter som energikommissionen arbeiar med och skall redovisa konkreta förslag om. Redan av direkliven framgår vilket tidsperspektiv som skall vara riktpunkt för kommittén. Dess arbele skall vara slulredovisat senasl den 1 juli näsla år.

Regeringen är vidare angelägen om all handlingsfriheten på kärnkraflsområdet bibehålls i avvakian på 1978 års energipoliliska beslul. All binda resurser i kärnkraflsblockel Forsmark 3 enligl den ursprungliga lidsplanen vore all föregripa dessa beslut. Med hänsyn härtill anmälde jag i årels kompleiieringsproposilion (prop. 1976/77:150 bil. 7) all jag avsåg all föreslå regeringen all ge slalens vaiienfallsverk i uppdrag all förhandla med Mellansvensk Kraflgrupp AB om en sådan ändring av planeringen för kärnkraflsblockel Forsmark 3 all handlingsfrihei föreligger all avbryla eller fullfölja projekiet efter ett energipoliliski beslul av riksdagen hösten 1978. I uppdragei skulle också ingå en kartläggning av konsekvenserna i olika avseenden av en sådan ändring i planeringen.

Jag är därmed inne på Birgilla Dahls fråga.

Uppdragei beiräffande Forsmark lämnades lill vallenfallsverket i början av juli. Innehållet i och avsikien med uppdragei hade dessförinnan redovisats för de berörda personalorganisationerna i överensstämmelse med bestämmelserna om informations- och förhandlingsskyldighet i lagen om medbestämmande i arbetslivel.

Vaitenfallsverkel har numera sluifön sill uppdrag. Resullalei av karlläggnings- och förhandlingsarbetet överlämnades lill regeringen den 2 november. Ärendel bereds nu inom regeringskansliet

Regeringens slällningslagande bör kunna redovisas före årsskiftet

ALF LÖVENBORG (-):

Herr talman! Jag slällde två frågor och måste som etiketten bjuder mig lacka för svaren. Men självfallel är jag inle nöjd med dessa svar.

T. o. m. när statsrådet Johansson svarar elt "obetingat ja", som det heler i interpellationssvarels lext, på min första fråga gör han det med ell lillägg, som snarare borde ha moliverai ett "obetingat nej" som svar. "Vi har all räkna med all oljan snarl - kanske inom några decennier

- inle kommer att användas som råvara för energiproduklion", säger
den minister som ironiskt nog har beteckningen energiminister. Men
det är, Olof Johansson, inle fråga om några decennier. Del är fråga om
några år. En ansvarsfull regering borde inle dröja ett enda ögonblick
mer med all lansera en energipolilik som skulle innebära Sveriges snabba
marsch ut ur oljeberoendet - eller rättare sagt beroendet av importerad
olja. Oljan kommer mycket snarl all sina, och vad gör vi då för all
värma upp bostäder och arbelsplalser och hålla i gäng de många indusirier
som har kunnal drivas lack vare lillgången pä billig olja för kraftpro
duktionen?

Sedan min inierpellalion iryckles i snabbprolokollel den 4 okiober har del kommit en del nytt material som yllerligare bekräftar hur oerhört alarmerande silualionen är. De 19 kapitalistiska staternas oljeklubb, som Sverige lyvärr är medlem av, sammanträdde i Paris den 5-6 okiober och tecknade en dyster bild av läget. Man kom överens om all begränsa sin sammanlagda oljeimport till 28 miljoner fal om dagen år 1985. Redan della är ju ett astronomiskt tal - 28 miljoner fat, dvs. 43-44 miljoner hektoliter om dagen. Men denna överenskommelse betyder naturligtvis noll och intel, så länge de s. k. fria marknadskrafternas spel får fortsätta ohämmat Den rovdrift på olja som de multinalionella företagen bedrivit har naturligtvis varil den främsla orsaken lill all en bristsitualion nu Slår skrämmande nära i liden. Och denna rovdrift kommer all fortsätla. Framför allt kommer ingenting radikalt all hända med oljebolagens -eller rättare sagl oljetrustens - oinskränkta grepp om den mest oljeslu-kande marknaden av alla, nämligen USA:s. USA importerade 1976 olja till elt pris av 36 miljarder dollar - dvs. ungefär 225 miljarder kronor

- och beräknas i är importera för 45 miljarder dollar.

Tvärtom tyder allling på alt USA:s oljeimport kommer all öka kraftigt Den inhemska produktionen av olja låg 1976 i USA ännu något över den importerade mängden. Men ökningen av oljekonsumtionen i förening med den beräknade minskningen av oljeulvinningen inom landels gränser kan vänias leda lill all USA:s importbehov blir siörre och större.

Eftersom Birgilla Dahl har ordet omedelbart efler mig skall jag inle nu gä in på den globala betydelsen av den myckel nära föreslående oljekrisen. Jag förutsätter att hon kommer att beröra denna viktiga fråga. Det mesla som Birgilla Dahl anförde i sill slora lal om energipolitik för framliden vid socialdemokralernas siorrådslag den 8 oktober och i en artikel, "U-landsvänlig energipolilik", i Dagens Nyheier den 20 oktober kan jag oreserverat skriva under på. Del överenssiämmer med de

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om eneigipolitiken

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om energipolitiken

synpunkter vi kommunister anlagt på energifrågan sedan 1940-ialel, då frågan om kärnkraftens utnyttjande för fredligt bruk försl kom på dagordningen. De överensstämmer med arbetarpartiet kommunisternas uttalande när den borgeriiga regeringen började sälla stopp för Forsmark.

På en punkt har naiuriigivis socialdemokralerna och vi olika åsikter. Det gäller utbyggnaden av vattenkraften. Vi menar ju alt de ännu orörda älvarna bör sparas. Vi anser att mera effekl kan utvinnas i alla de älvar som redan har exploaterats. Att det pågår anslrängningar i del syftet betraktar jag som positivl. Många av anläggningarna för vallenkrafl behöver moderniseras. Del kan bli en beiydande konstruktiv sysselsällning, om denna modernisering genomförs. Och del kommer att belyda etl mycket bättre utnyttjande av den oerhört värdefulla kraftresurs som den svenska vattenkraften utgör.

Men varken denna om- och uibyggnad av vattenkraften eller en ulveckling av de s. k. alternativa energikällorna, dvs. sol och vind, kan kompensera mer än en mycket liten del av bortfallet av oljan för värme-och kraftproduktion. Sverige är dock etl land i norr med elt mycket hårl klimai. Del går ål myckel lyse. Och del går åt exceptionellt mycket värme. Inte minst förbrukar slalens järnvägar, med den utbredning som kommunikaiionsnäiei måste ha i förhållande till den glesa befolkningen, myckel elektrisk energi.

För all hushälla med energi behöver man också ha någon energi alt hushålla med, herr Johansson. Innan fusionskraften blir en realilel och ger oss ouiiömliga energiresurser finns det i prakliken bara fyra energikällor att ta till för ett högt industrialiserat land som vårt: vattenkraft, olja, kol och uran.

Oljepareniesen är i det närmasle slul. Sveriges vallenkrafl är i stort sell utbyggd. En ärlig import av många miljoner lon kol skulle med all räu beiecknas som rena rama galenskapen, inte bara av de verklighetsfrämmande s. k. miljövänner som i grunden liknar maskinkrossarna i den industriella revolutionens början. Då återstår bara kärnkraften.

Jag vill erinra om all alla partier i Sveriges riksdag var eniga om del svenska kärnkrafisprogrammet så seni som vid allmänna motionstidens ulgång i januari 1973. Ell parti, vpk, uttryckte t. o. m. otålighet beträffande taklen i programmets genomförande. I en partimoiion, nr 1471, undertecknad av bl. a. dåvarande partiordföranden och nuvarande partiordföranden, sades från vpk-gruppens sida:

"Till de erkända energipoliliska problemen hör konsekvenserna av knapphelen på olja och de väntade stegringarna av oljepriset. Delta accentuerar behovel av alt avancera inom bl. a. kärnkraftlekniken."

Det var kloka ord som del fanns all anledning all skriva under på - del kan man alltjämt göra - eftersom absolut ingenting har iniräffal sotn från vetenskaplig, leknisk eller ekonomisk synpunkl skulle molivera en annan slåndpunkl i dag. Tvärtom ligger oljekrisen mycket närmare i tiden än man då kunde räkna med.

I Sverige har vi den gynnsamma silualionen alt väsentliga delar av

energiproduktionen är i samhällets ägo. Vattenfalls och kommunernas. Som kommunister släller vi det självklara kravet att hela energisektorn, utom den kooperaliva, skall vara samhällsägd. Det går inle atl hushälla med energi, och del går inle alt planmässigt slyra produklionen av energi, så länge vikliga sektorer är kvar i de multinalionella monopolens händer.

Vi ulgår från del faklum atl energiförsörjningen måsle planeras pä lång sikl. Del lar ett tjugotal år all bygga upp en produktionsapparat för andra förhållanden än dem som gälll under den billiga oljans epok. Redan i dagens läge är del orimligt, även från ekonomisk synpunkl, alt använda en ovärderlig råvara som olja för uppvärmning och kraftproduktion.

Till skillnad från oljan kan uranet inte användas för annal än kraftproduktion. Sverige har nästan unika förutsättningar. Sverige är ell av de fem länder i världen som inom sill lands gränser kan ulveckla hela kärnkraftscykeln, från uranbrylningen lill avfallets slutliga deponering. Alla leden i denna vikliga indusiri ligger eller skulle kunna ligga inom den offentliga företagssektorn.

De svenska alunskiffrarna innehåller förmodligen världens största uranfyndigheler. De brytvärda tillgångarna av alunskiffer - i Billingenområdei (Ranstad), i'Skåne, på Öland, i Östergötland och i hela östra fjällområdet från Dalarna lill Norrbotten - uppskattas lill 50 miljarder lon. Alla dessa fyndigheter kan förmodligen inte brylas även om de är brytvärda. Men en fortsatt prospeklering kan med stor sannolikhet leda till upptäckten av andra alunskifferdepåer som är så belägna all inga andra värden kommer i kläm vid en exploalering.

Utom uran innehållerdensvenskaalunskiffern över 10 % kolföreningar, vilka bl. a. kan användas för oljeproduktion och produkiion av metanol, som i vissa proportioner kan ersätta bensin. Här finns alltså alla förutsättningar för all ersätta den olja som annars måste importeras för den kemiska industrin. Uranskiffern innehåller också mycket värdefulla metaller som vanadin, molybden, nickel och kobolt. En beiydande del av restprodukterna uppges av experlerna kunna användas för produkiion av konstgödsel.

Sverige har vidare en högl ulvecklad reaktorinduslri och komplellerande industrier såsom lurbintillverkning. Vi har en kärnfysisk forskning med långa traditioner och elt stort anlal kärnfysiker. Vi har lekniker och yrkeskunniga arbeiare med hög kompelens och stora prakliska erfarenheler. Nu har energiminislern, bl. a. genom elt interpellationssvar den 21 okiober, slälli till med oro på Asea-Alom, som enligl del konsortialavlal som riksdagen 1968 godkände för perioden 1969-1979 skall "bedriva utveckling, konstruktion och marknadsföring av kärnreaktoranläggningar, baserade på termiska reaktorer och komponenter lill dem inkl. tillverkning av speciella kärnreaklorkomponenier saml ulveckling, konstruktion, lillverkning och marknadsföring av kärnreaklorbränsle ävensom försäljning av kompletterande tjänster sammanhängande med sådani bränsle".

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om eneigipolitiken

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om eneigipolitiken

I inlerpellalionssvarel sade Olof Johansson:

"Silualionen är inle längre densamma. Marknaden för kärnkraftverk har hårdnal. Ulbyggnadsplanerna har de senasle åren successivi skurils ned kraftigt i de flesia länder." Delta är en falsk beskrivning av verkligheten.

I Sovjetunionen och de övriga SEV-länderna fullföljer man planmässigt det stora gemensamma utvecklingsprogram som man undertecknade i juli 1971. Del innefaltar bl. a. en kraftig uibyggnad av kärnkraften i Sovjetunionen, Polen, Ungern, DDR etc. Numera har som bekant också Cuba etl kärnkraflsprogram.

I min inlerpellation refererade jag utförligt LO:s och TCO:s gemensamma skrivelse till regeringen, som publicerades i sin helhet i TCO-Tidningen nr 16 i är. Jag skall inle i den här omgången upprepa den detalj redogörelse som där gjordes för de koslnader och skador som den borgerliga regeringen på ett år har åstadkommit på energiområdet Jag vill hell kort deklarera på nytt att arbetarpartiet kommunisterna släller sig bakom kravel all de 13 beslutade reaktorerna byggs ulan ytterligare käppar i hjulen.

Vi kommunister var här - liksom i andra länder - de första all yrka på kärnkraftens utveckling för fredligt bruk. Vi står fast vid denna slåndpunkl. Vi har också alllid mycket energiskt krävt att hela energisektorn och malmtillgångarna skall vara förstatligade i sin helhet.

Efler den här dystra treårsperioden kommer naturiigtvis kärnkraften åter att utvecklas planmässigt Men det finns en myckel stor fara för att de fantastiska rikedomar som alunskiffern innehåller blir exploaterade av storfinansen. Del avtal som Boliden och LKAB undertecknade den 19 oktober om samarbete på alunskifferomrädel och del nybildade bolag som därigenom kom lill slånd för forskning och bryining av alunskiffer vänder vi oss emol. Vi tror all det bland arbetare och tjänstemän i Sverige finns etl mycket starkt gehör för vårt krav all hela denna seklor förbehålls del statliga LKAB eller atl ell särskill helstatligt bolag bildas för della ändamål. Myckel lyder på all alunskiffern kan bli grunden för del mesl vinstgivande förelag Sverige någonsin hafl. Om man skall kunna krafligt reducera skattebördan på del arbelande folkel, räcker det inte med en omfördelning av skatterna. Del krävs också atl storfinansen berövas sin ekonomiska makt och au de monopolförelag som ger de slora profiterna i stället öser dessa profiler i statskassan. Alunskiffern kan bli en guldgruva utan tidigare motstycke.

Arbetarrörelsen i värt land har, tror jag, nu en historisk chans atl genom en slor och enig kampanj hindra storfinansen från alt exploatera alunskiffern. Också från miljö- och arbetarskyddssynpunkl är del nödvändigt att verksamhelen blir statlig och ställd under demokralisk kontroll.

Den virriga parodi på energipolilik som den nuvarande regeringen bedriver håller på all få katastrofala konsekvenser för Sverige. Det är, som jag ser del, en yllersl akluell och viklig uppgift att mobilisera hela det arbelande folkel mol denna politik för ett konstruktivt alternativ - etl

allernaliv som är byggt på moderna vetenskapliga och lekniska grundsalser, inte på småborgerliga fördomar och tillfälliga högröstade opinioner.

BIRGITTA DAHL (s):

Herr lalman! Energiminislern, som har vall all lämna ell mycket kortfattat och i sak innehållslöst svar pä de frågor som har ställts till honom, får finna sig i all även jag kommer all la tid på mig i mitl inlägg.

Den första dagen av den här riksdagssessionen krävde jag i en inlerpellation lill energiminislern ell snabbi besked om framtiden för Forsmark 3 och de anslällda där, under hänvisning bl. a. lill del löfte om ell sådani besked under höslen 1977 som energiminislern gav i komplelleringspropositionen i våras.

Jag framställde min interpellation som representant för del socialdemokratiska partiet Energifrågan är dock en av polilikens huvudfrågor, alldeles oberoende av del kaos som f n. råder på området. Varje land måsle i dag driva en ansvarsfull och framsynt energipolilik, både för all garaniera sin egen framtid och för all bidra lill den globala energiförsörjningen i den internationella solidaritetens tecken.

Jag framställde den också som ledamol av energikommissionen. Svaret på frågan har slor betydelse för vårt arbete. Vad som händer - och inle händer - med energipoliliken på korl sikl får nalurliglvis slora konsekvenser för möjlighelen all bedriva en långsikligi förnuftig politik.

Jag framställde också interpellalionen - del är inte minst viktigt -som represenlani för Uppsala län i riksdagen, det län där de anslällda i Forsmark bor och där Östhammars kommun ligger, ett län som i dag har myckel slora problem med sysselsällningen även av andra skäl.

Men del finns mänga andra som också - ibland frän hell andra ulgångspunkler - är angelägna om alt fä besked och ställningstaganden från regeringen. Många av dem som tillhör de regeringsbildande partierna hör uppenbariigen dil. I går kunde vi i regeringsorganet Svenska Dagbladet i en ledare med rubriken "Nu får del vara nog!" la del av en av de mesl magnifika utskällningar av regeringens velande i energipolitiken som jag över huvud tagel har läsl. De flesta borgerliga tidningar har under lång lid innehållit ledare med i sak samma innehåll, om än i någol mer "moderala" ordalag. Ell exempel på del är Upsala Nya Tidning i dag. Nalurliglvis har Cenierns ungdomsförbund och andra motståndare lill kärnkraften på goda grunder också krävt besked.

Del finns i dag liksom tidigare tvä handlingslinjer när del gäller kärnkraftens roll i energiförsörjningen som är hedervärda och som har anhängare i Sverige.

Den första representeras av motståndare till kärnkraften, de som anser att kärnkraften ulgör en så stor fara för nuvarande och kommande generationer att vi inte kan använda den och som kräver en omedelbar avveckling. Vi respekterar dem. Vi socialdemokrater i energikommissionen har självfallel medverkat lill atl två avvecklingsplaner där skall utarbetas. Jag kan mot den bakgrunden inte förstå vad statsminister Fäll-

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om energipolitiken

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om energipolitiken

din menade när han, dagen efter del all etl sådani beslut under vår medverkan hade fallals i kommissionen, i debatten med Olof Palme insinuerade all vi på något sätt skulle motarbeta framtagandet av avvecklingsplaner.

Den andra representeras av dem som ser med slorl allvar på kärnkraftens säkerhelsproblem men som menar att de kan behärskas och att kärnkraft därför kan och bör användas inom ramen för en sammanhängande energipolilik som syftar lill hushållning, minskat oljeberoende, minskade risker för hälsa och miljö vid allt slags energiproduklion, en trygg energiförsörjning och handlingsfrihet inför framliden.

Bakom den senare linjen stod 1975 i riksdagen en bred majoritet och i förra årets val tre fjärdedelar av väljarna. Det finns däremot ingen politisk meningsriklning eller annan kraft värd all la hänsyn lill i della samhälle som menar all vi skall ulnyllja kärnkraften även om säkerhetsproblemen inle kan bemäslras. Del finns heller ingen som vill ha del lakiikspel som regeringen nu bedriver i siällei för all med ansvar bedriva en konsekvent energipolilik. För varje vecka som går ökar också människors oro och misstro liksom de negaiiva effeklerna på ekonomin, sysselsällningen, säkerheien och det internationella oberoendet lika väl som möjligheterna atl föra en långsiktigt förnuftig energipolilik minskar när regeringen inte klarar all lösa dagens energiproblem. Det är självklart, och del borde del vara också för energiminislern, alt delta inte kan fortsätla längre.

Vi har, herr lalman, under det år som har gått efler regeringsskiftet passeral många dala då alla som pä olika sätt berörs av regeringens handlande oroligt har vänlat besked. Men varje sådani dalum har passerals ulan all deras oro har stillats. För mänga enskilda människor har situationen därför nu blivit desperat Del gäller de anställda i Forsmark, i Asea-Alom, i STAL-LAVAL, i Uddcomb, i Vattenfall.

En rad kommuner, länsorgan och förelagsledningar upplever på samma säll situationen som desperat De kan inle planera för morgondagen. De ivingas all avskeda anslällda som de om någol år kan behöva igen för den händelse inie hela deras organisation med allt vad den innebär av tekniskt kunnande och stabilitet har slagits sönder.

Om regeringen låter della iniräffa har en myckel viklig faktor för handlingsfriheten i framtiden spelats bon. Delsamma gäller naturligtvis om den nuvarande miljardrullningen får fortsätta i en lid då vi ändå har sä stora ekonomiska problem och sysselsällningsproblem. Handlingsfriheten kan inle öka när resurserna minskar.

Av den ulredning som Vattenfall presenlerade - och som energiminislern inle fann anledning alt med ett ord kommeniera - om följderna av en avveckling eller försening med två år framgår all bara försenings-alternativet kostar 1,3 miljarder kronor inkl. kostnaderna för alternativ energiproduklion. Då har man inte räknal in koslnader för ersättning till kommuner och anslällda. Del är, herr lalman, mer än vad varven har begärt för all klara den katastrofsituation som de nu befinner sig

i. Det är näslan lika myckel som regringens salsning på handelsstålel eller specialstålet sägs bli. Om vi dessuiom får ytterligare förseningar av andra aggregat leder del lill yllerligare miljardkoslnader- för all inte tala om vad de ekonomiska följderna blir av en avveckling.

Del vore en sak om Thorbjörn Fälldin och Olof Johansson skulle gå
n för avveckling eller om de, i fåfängt hopp om att elt under skall
nlräffa som räddar dem ur den silualion som de själva har försall sig
, vill föra en sådan politik som den nuvarande. Det kan man förstå
som ett uttryck för den desperation som de måsle känna. Men hur kan
sysselsällningsminislern Per Ahlmark, industriministern Nils Åsling,
ekonomiministern Gösta Bohman eller budgetministern Ingemar Mun
debo medverka lill alll detta? Jag kan försäkra all vanliga medborgare
inle begriper det. Låt mig citera Upsala Nya Tidnings ledare i dag: "Re
geringen borde skona medborgarna från en sådan koslnadskarusell. Sve
rige har i dag nog med ekonomiska problem ändå. Beslut måsle

fattas och då duger det inte för folkpartiet och moderaterna all vara

för mjuka mot centern. Och folkpartiet och moderaterna får under

inga förhållanden falla undan för en poliliker med sä diffusa begrepp
om energipoliiikens samband med dagens sysselsällningsproblem.

Herr lalman! Mol denna bakgrund hade jag vänlal mig ett snabbt svar.

Jag irodde att regeringen själv var angelägen om atl ge besked. När svarel dröjde så tänkte jag atl avsikten var atl kunna redovisa ett ställningstagande grundat pä Vattenfalls ulredning. Men sä var uppenbart inte fallel.

Det svar som energiministern och regeringen nu lämnat aren skandal. Det innebär atl regeringen kanske kommer all la ställning före årsskiftet, men säkerl är det inle.

Jag kan, herr lalman, inte ens formellt ullala del iradilionella tackel för svarel på interpellalionen lill statsrådet Det må vara att Olof Johansson och regeringen finner det naturligt att visa en sådan överlägsenhet och nonchalans mol mig som socialdemokratisk ledamot av den här kammaren. Del rör mig i sä fall inle i ryggen. Men jag och mitl parti kan inle acceplera alt de människor, de kommuner och de företag som är direkl beroende av regeringens besked behandlas på det här sällel. Vi har många gånger haft anledning alt fundera över huruvida det är okunnighet om eller okänslighet inför medmänniskors situation som ligger bakom det säll varpå regeringen har valt all behandla dem som berörs av besluten. Inte minst gäller detta de anställda vid Forsmark som har utvalts till att fungera som statister i det skådespel som regeringen bedriver lill priset av deras trygghet och yrkesstolthet. Ni tycks inte ens förstå hur oroliga och hur kränkta i sill innersta de är.

Jag kommer för min del, Olof Johansson, aldrig att glömma ditt svar i TV på frågan om varför regeringen i villkorsproposilionen sade ifrån all del inte kunde bli fråga om ersättning till de anslällda. Du sade sä här: Ja, men anläggningsarbetare är ju vana vid atl byta jobb. De vel all när elt jobb tar slut sä är del bara atl packa ihop och flytta.

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om energipolitiken

2 Riksdagens protokoll 1977/78:20-21

Nr 20 Det svaret visar all du inle vet eller ens lycks bry dig om vilka de

Måndagen den 7 november 1977

är som jobbar vid Forsmark och hur de upplever sin situation och den behandling de utsätts för Och hur skulle du kunna veta det, du som

--------------- inle har brytt dig om atl resa dil och se hur silualionen är, trots de

Om energipolitiken många inbjudningar - ja, t. o. m. krav - du fått all komma dit?

Nu vill jag be dig lyssna noga på vad jag har all berätta för dig, för det som jag nu tänker säga är inle bara ett ullryck för min vilja att politiskt bekämpa dig och ditt parti och det som ni står för, utan jag försöker fakliskt vädja lill dill förnuft och din känsla av ansvar inför människor som är beroende av ditt handlande.

Vilka är de som jobbar vid Forsmark? Ja, del är för det första anläggningsarbetare från andra delar av landet. De är stolta över sina jobb. De har ell slort kunnande och en stor ansvarskänsla. Men de har inte valt jobben därför all de tycker om alt flytta. Tvärtom hör det till förbannelsen i deras jobb. Många av dem kommer från avflyttningsbygder och glesbygder i Norrland, där det över huvud tagel inte finns något val för dem. De har lidit av flyttningar i hela sitt liv. Många av dem såg en möjlighet att nu låta sina barn få bo på etl ställe flera år i rad och få gå i skolan i lugn och ro. De är förtvivlade över atl de återigen kanske måste börja "flytta sönder" sina barn, som de säger. Väldigt många är medelålders och äldre som sett fram emol att fä slå sig ned någonstans där de också kan bo som pensionerade, och de är också förtvivlade över alt deras planer har slagits sönder igen.

För det andra är det ortsbor. Det är byggnadsarbetare som förr om åren hade stadigt jobb bara några månader. Del är bönder och fiskare

- många är partivänner till dig - som har fått etl stadigt jobb, vilket
har gjort all de har kunnal behålla sitt lilla jordbruk. Del är ungdomar
från orten som tidigare såg framför sig atl de skulle tvingas flytla från
sin hembygd, som var väldigi glada över att de skulle fä bo kvar och
som satsade på att bosätta sig där med sin familj. Vart skall de åka
nu? Ja, jag kan tala om för dig, om du inle vet det, all det inte finns
jobb på 20 mils avstånd. Vi är elt län med problem. Hans Alsén kommer
au behandla det i en inierpellalionsdeball senare i dag, och jag skall
därför inle gå in i detalj på detta.

Vi är hårt drabbade av strukturproblemen i samhällel, av stälkrisen vid våra bruk. Uppsala kommun, med mer än hälften av länets invånare, haren 10-procentig industrisysselsällning. Vi har bostadsbrist, men den borgeriiga majoriteten under centerpartiets ledning klarar inte planfrågorna för att få i gång bostadsbyggandel, och byggnadsjobbarna kan inte åka dil för att bygga bostäder eller daghem. Och vart skall de då åka ulanför länet? Skall de kanske åka lill Horndal och Hofors eller Norrtälje

- eller har du något annat att föreslå?

Då invänder du säkerl: Vi håller på alt arbeta fram en alternativ plan

med hjälp av den s. k. stalssekreterargruppen. Ja, jag har studerat vad

som kommil från den. Och jag har diskuterat den med både de fackliga

'° och de kommunala representanterna. De projekt som hittills redovisats

ingår i den långsiktiga plan som kommunen och länet tidigare hade. En rad projekl är sådana som Östhammars kommun arbetade med i del dubbla syftet all dels fä en mjuk övergäng sedan kraftverksbygget var avslutat, dels möjliggöra en långsiklig expansion i kommunen för att rädda den ifrån den död som eljest holar. Den här ulbyggnaden skulle finansieras med den bäitre kommunala ekonomi som skulle bli följden av kraftverksbygget

Vi som har sell regionen och kommunen under de senaste 15 åren vel vad kraftverksbygget fram lill regeringsskiflel innebar. Det gav t ex. en möjlighet för människor att bo kvar, etl ökal bostadsbyggande, elt bättre skalleunderlag, en möjlighel all behålla servicenäringarna och bygga ut den kommunala servicen. Och vi ser vad redan den nuvarande situationen fört med sig och vad en eventuell avveckling kan leda till.

Kommunen står i dag inför enorma problem. Den har ersättningsanspråk gentemot staten för redan gjorda investeringar i t ex. skolor, bosläder och daghem. Den kan inle klara nya, lidigarelagda invesieringar på egen hand i dagens läge - flera år tidigare än beräknat och utan den förbättrade kommunalekonomiska situation som ell fullföljande av kraftverksbygget skulle leda lill. Dessuiom hinner inle planerna fram i lid till januari, då jobben behövs.

Men tydligen är det just detla som slalssekreterargruppens planer går ul på. Del har nämligen kommit ul att det inte blir fråga om statsbidrag med mer än de vanliga 33 procenten. Dä kan jag hälsa all delta är fullkomligt orealistiskt - skall det bli möjligt atl göra någonling alls måste staten gå in och läcka 80-90 % av kostnaderna i dagens läge, ersälla redan gjorda invesieringar och ge ersättning till de anställda.

Hur tror du, Olof Johansson, atl de anställda upplever sin dagliga arbetssituation i del här läget? Ja, deras trygghet är hotad och därför oroas de ständigt De känner sig som om ingen bryr sig om deras arbele och uppskattar deras arbetsinsats. De känner sig behandlade som parias -som om de sysslade med någonting skamligt. Dessa arbetare, lekniker och tjänstemän, som häller på med en verksamhel som är så enormi betydelsefull inle minst från säkerhetssynpunkt, behöver i stället känna all de har hela samhällets stöd bakom sig i sill arbele. Men de vet inle ens om deras arbele kommer all leda till någonting av praktisk nytta.

När jag senast var där pågick på ellan yllersl noggranna och från säkerhelssynpunkt känsliga förberedelser för laddningen och på tvåan yllersl betydelsefulla - inte minst från säkerhetssynpunkt - moment av gjutningen. Och på trean hade vi sprängarlaget som inle visste vad de skulle göra nästa vecka och som fortfarande inte fått besked om det. Hur tror du atl en sådan här silualion påverkar kvaliteten och säkerheten i kraftverksbygget? Det är frågor som de anställda, som känner mycket stort ansvar inför sin arbetsuppgift, själva ställer.

Och hur reagerar de? Ja, de som kan söker sig därifrån, fortast möjligt. Och vilka tror du det är som först söker sig därifrån och får jobb någon annanstans? Del är svårt att i dag exakt ange antalet personer som har

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om energipoliliken

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om energipolitiken

flylial eller kommer all flylia inom elt år. I dag på förmiddagen flck jag ifrån arbetsförmedlingen de senasle siffrorna för områdel; 393 arbetare och 22 arbetsledare är varslade. Den frivilliga avgången är hittills 134 sedan juni. Därtill kommer personalminskningar bland dem som arbetar hos berörda underieverantörer och entreprenörer.

Hur tror du all del förhållandet all så många människor försvinner påverkar handlingsfriheten inför framliden?

Det verkar som om varken du eller regeringen i övrigl är inlresserad av att ta reda på fakta om situationen. Vi kan inte förstå au vare sig du eller någon annan regeringsledamot, trots all ni fäll sä många inbjudningar, inte har visal så myckel iniresse atl ni besökl Forsmark. Vid mill senasle besök där fick jag i särskill uppdrag all upprepa kravel på all du besöker Forsmark för alt sätta dig in i frågorna ordentligt och för atl öppet och ärligt resonera med dem som arbetar där. De förvänlar sig atl du kommer.

Hur går det med Vattenfall i den här silualionen? Vi känner alla lill den sammanlagda effekien av alt kärnkrafts- och valtenkraftsuibygg-naden nu är på myckel kraftig nedgång och att Vattenfall inte får besked i frågan. Del krävs nu snabba beslul. Vattenfall begär i sin skrivelse till regeringen pengar som behövs för atl man över huvud taget skall kunna fortsätta verksamheten under detta kalenderår. Vattenfall behöver också få bli entreprenör för de ersättningsjobb som sätts in vid en eventuell försening, så alt man kan hålla kvar sitt folk i organisationen. Vallenfall kan inle vänta längre på besked, om man inför den framtida energipolitiken skall kunna hålla kvar en sådan organisation som är förenlig med handlingsfrihetskravet. All inle tillgodose Vattenfalls krav i della avseende vore, Olof Johansson, ytterst betänkligt. Vi behöver nämligen en förstärkt organisation - jag upprepar: en förstärkt organisation - för att under samhällets ledning kunna bedriva den forskning och ulveckling och den produkiion och distribution av energi som en långsiktig energipolilik kräver, inie minst när del gäller ulvecklingen av de nya energikällorna. Del skall inie få bli ell privai geschäft.

Självfallel måsle vi därtill, om vi skall bevara vår handlingsfrihet vara rädda om del lekniska kunnande som finns inom den övriga industrin, och vi måste satsa på forskning. Vi måste också sträva efler en så säker och billig energiförsörjning som möjligt. All underslryka det kravet innebär inte att man lalar emol ulvecklingen av de nya energikällorna - de är självfallet dyra i utvecklingsskedet Men det är ett skäl mol att, som du förefaller göra, utesluta användningen av kända, säkra och billiga energikällor, elt skäl mot atl tillåta en onödig fördyring av energiproduktionen och etl skäl mot att använda marknadskrafterna som styrmedel när del gäller hushållningen. Det sistnämnda skälet sammanhänger också nära med del faktum atl om vi skall få människorna med oss, sä måste bördorna i samband med de uppoffringar som skall göras i den framtida energipolitiken fördelas rättvist.

Regeringen, och särskill cenlern, lycks mena all den nuvarande brislen

på politik i energifrågan och arrangemangen på byggarbetsplatsen i Forsmark har någonling med handlingsfrihet atl göra. Men jag kan inle begripa på vilket säll regeringens handlande kan medverka till atl öka handlingsfriheten inför framliden. Som jag ser det minskas tvärtom handlingsfriheten genom regeringens agerande, särskilt på lång sikt.

Att arbeia för handlingsfrihet i energipolitiken innebär ett långsiktigt, lungt och svårl jobb. Jag håller med dem som säger - i det här fallet även dig - all del är som att vända på etl slorl slagskepp. Atl arbeta för handlingsfrihet i energipolitiken är att sleg för steg minska de nuvarande låsningarna som inte minst oljeberoendet och det internationella beroendei medför, att steg för steg förbälira hushållningen och all sleg för steg öka kunnandet om nya tekniker både när det gäller nu kända energikällor och nya. En sådan politik är icke förenlig med en energipolilik som är sä virrig alt vi inle klarar den kortsiktiga försörjningen.

Vad regeringen nu åstadkommer är att man förslösar tid och väldiga resurser, såväl mänskliga som lekniska och ekonomiska, som borde användas för den långsiktiga politiken, pä en fullständigt hopplös tvist om vad som nu skall göras på kort sikt, där det ju faktiskt finns ett gällande riksdagsbeslut Jag befarar all regeringen genom det här handlandet riskerar all förslösa den viktigaste resursen av alla, nämligen människors förtroende och frivilliga medverkan. Jag är övertygad om atl människor är beredda lill uppoffringar och slora arbeisinsaiser för all gemensaml lösa energifrågan, men inle om regeringen visar ansvarslöshet

Jag är mol denna bakgrund, herr lalman, djupt besviken över all energiministern och regeringen också denna gäng har valt all spela katt och rälta med alla berörda, och jag länker inle lämna den här debatlen ulan all åtminstone ha gjorl ylleriigare etl försök all få besked på några punkler. Därför vill jag siälla några frågor lill Olof Johansson.

För del första. Tänker energiministern ge sig lid all på ort och ställe sätta sig in i problemen i Forsmark?

För del andra. Är det regeringens avsikl all alla beslut om de aggregat som nu är i olika stadier av utbyggnad skall vila till 1978?

För det tredje. Kommer regeringen atl gå in med särskilda medel för alt finansiera de projekl som måste tidigareläggas för alt klara sysselsällningen i Östhammars kommun som följd av en eventuell försening av avvecklingen?

För del fjärde. Är regeringen beredd lill sådana ålgärder även i andra kommuner som berörs, t. ex. Finspång, Karlskrona, Västerås och Oskarshamn?

För det femle. Ämnar regeringen kompensera Östhammars kommun och de anslällda där för förluster?

För del sjätte. Har regeringen ambitionen att lämna sådana besked och vidta sådana åtgärder atl Vattenfalls organisation kan bibehållas intakt inför framliden, t. ex. atl bevilja de anslag som omedelbart behövs för bl. a. Forsmark, och atl medverka lill all Vallenfall får vara entreprenör för ersättningsarbeten?

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om eneigipolitiken

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om energipolitiken

För del sjunde. Är regeringen angelägen om alt vidmakthålla sysselsällning, lekniskl kunnande och konkurrenskraft i de berörda tillverkningsindustrierna?

För del åttonde. Anser regeringen all de beslul som kanske fallas före årsskiftet - eller kanske inte - är tillräckliga för att uppnå dessa mål och för att vidmakthålla handlingsfriheten inför framliden?

Statsrådet OLOF JOHANSSON;

Herr lalman! Efter det härda ordval som Birgitta Dahl här använde, precis som i texten i hennes interpellation, finns det anledning att konstalera all viljan att föra en saklig deball från socialdemokraliskl häll inle är särskill djupt rotad. Dessutom kan man konstatera att hon fortfarande slår kvar vid den gamla argumentationen: Å ena sidan anklagas regeringen för att utbyggnaden fortsätter - det är del som sägs i olika sammanhang, inte minst från Olof Palme - och å andra sidan anklagas regeringen vältaligt för att vi inle fullföljer ulbyggnaden. Ni fär bestämma er hur ni vill ha det, i varje fall med anklagelserna mot regeringen.

Jag medger ulan vidare att det är oerhört svårl all ställa om energipoliliken - att göra det pä kort sikl och alt göra det på elt sådant sätt all människor inle kommer i kläm. Del är därför vi inle har vidlagil den drastiska åtgärd som Birgitta Dahl ansåg skulle ha varil hedervärd och respektabel, alltså att omedelbart avbryta arbetena i Forsmark. Men del var en viss distans i liden mellan de uttalanden som Birgitta Dahl här gjorde, och många uppfattade kanske inte den motsägelse som ligger i vad hon sade. Låt mig i alla fall här påpeka den. Det skulle alltså ha varit respektabelt att omedelbart avbryla arbetena i Forsmark, men det är värt tirader av anklagelser att fortsätta dem, låt vara under osäkerhel.

Men nu är det så, Birgitta Dahl, alt ni aldrig ställde som villkor alt avfallsfrågorna skulle klaras upp. Där ligger den djupasle anklagelsen mol socialdemokralin. Och del är det som leder lill problem. Menar Birgitta Dahl verkligen att vi dels skulle forisälla att leva med den här tusenärsosäkerhelen när det gäller avfallsfrågorna, dels omedelbart - pä en vecka efter ell regimskifte här i landet - kräva att den berörda induslrin och de berörda kraflföretagen skulle klara problemen? Kärnkraften har fåll sin nådalid, och man har arbetat för fullt för att klara upp de problem som det tidigare aldrig krävdes alt förelagen skulle klara upp. Ingen visste egentligen under socialdemokratins regeringsperiod vem som skulle lösa problemen, om det var företagen eller samhället som skulle göra del - eller om de över huvud tagel kan klaras upp.

Men nu har kraven slällts och arbetet pä atl lösa problemen har äntligen kommil i gång. Den internationella debatten visar också atl della inle är en fråga enbart för Sverige. Om Birgilla Dahl är någol mer inlresserad av vad hennes partivänner runt om i väriden diskuterar än av vad jag säger, sä skall jag i korthet ge henne några upplysningar.

Det är så, Birgilla Dahl, att den socialdemokraliska partiledningens

agerande i Sverige markant skiljer sig från arbetarrörelsens i andra länder. I Österrike går socialdemokralerna med Bruno Kreisky i spetsen in för en villkorslag av svensk modell. Någol kärnkraftverk får inle startas i Österrike förrän avfallsfrågorna är lösla. Socialisterna i Frankrike går emot den franska regeringens kärnkraftspolitik och kräver ett tvåårigt uppskov med ulbyggnaden. I Nederländerna har regeringsförhandlarna - bland vilka ålerfinns socialdemokraien Joop den Uyl - aklualiseral en omprövning av frågan om utbyggnaden av kärnkraften till dess säkerhet föreligger om del framtida elbehovet och om förvaringen av radioaktivt avfall. Slutligen har socialdemokraterna i Schweiz vid sin partikongress 1976 krävt ett temporärt stopp för ulbyggnaden av kärnkraft, och i Auslralien går Gough Whitlam t. o. m. emot uranbrylningen - och han gör del med näslan samma argumenl som vi använder här i Sverige angående kärnkraften.

Jag har de exakta citaten här, om vi skall behöva la fram dem.

Detta är alltså inle bara en svensk diskussion om alt la ansvar för framliden när det gäller kärnkraften. Nej, det är en fråga som har internationell räckvidd. Jag säger detta som en kommentar också till det Alf Lövenborg var inne på. I varje fall pågår det i hela västvärlden -i den män den räknas i hans fall -en nedskärning av kärnkraftsplanerna. Och del är inga små nedskärningar! På ell par år har en halvering av kärnkraftsplanerna skell.

Jag hade givetvis hoppats att i dag kunna lämna ett bestämt besked beträffande Forsmark 3, men tyvärr har Vattenfall kommit ungefär en månad för sent med sin rapport. I samband med MBL-förhandlingarna i juni detta år diskuterades just frågan om vad som kunde vara "tillräcklig tid" för Vallenfalls utredningsuppdrag. Jag begärde att få besked om detta samtidigt med de fackliga organisationerna. De fackliga organisationerna var beredda att acceplera omkring den 1 oktober som slutdatum, och därmed accepterade också jag detta. Vattenfalls rapport har alltså kommit den 2 november i stället. Detta är det utredningsmaterial som vi behöver för att kunna la slällning. Jag hade, mol den bakgrunden, naturligtvis önskat att vi hade haft del i rätt tid. Det var också bakgrunden lill mitt uttalande i komplelleringspropositionen där jag sade att ell besked måsle komma lill höslen. Jag hoppas fortfarande alt del skall vara möjligt atl ge ell besked under del här året - trots förseningen.

Det spelar väl inte så stor roll vad jag säger till Birgilla Dahl på del här området, för hon excellerar ju i atl lala om vilket bristande förtroende hon har för min person och för regeringen - och det må hon göra. Jag skall därför inte svara på hennes älta frågor. Det hade naturiigtvis varit bätlre atl från början ställa frågorna i den interpellation som riktats till mig i stället för en enda fråga som jusl gällde tidpunkten när regeringen skulle lämna ett besked om Forsmark 3. Men jag kan försäkra Birgitta Dahl att jag inte har någonling emol all åka lill Forsmark, inte ens för att träffa andre förbundsordföranden i Byggnads, som med sitt agerande hela tiden försökt jaga upp stämningen så gott han kunnal. Delta

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om energipoliliken

Nr 20 har jag också sagt för länge sedan.

Måndagen den Stalssekreterargruppen har varil i Forsmark och diskuterat med de

7 november 1977 fackliga organisalionerna och jag har träffat kommunernas representanter.

-------------- Gruppens arbete Irodde jag alt man upplevde som viktigt jusl när det

Om energipoliliken gäller ersättningssysselsätlning, men del är möjligl all jag har missbedömi silualionen. Slaissekreierargruppen hade i alla fall det intrycket all de fackliga organisationerna tyckte atl del var bra alt detla arbele hade kommit i gång.

Så några ord lill Alf Lövenborg. Jag var också med vid oljeklubbens diskussioner i Paris under den gångna månaden. Herr Lövenborg har lagil fel på siffrorna när det gäller oljeutvecklingen inom lEA-området. Del som beslutades i gruppmålet var, alt man skulle öka konsumtionen av oljeprodukter från nu 22 miljoner fal olja per dag till 26 miljoner fal per dag, inle 28 som Alf Lövenborg sade. Della är nalurliglvis ell dåligl omen. Del innebär alltså atl vi i den här gruppen, trots de väldigi svåra omställningsproblem som vi har framför oss, forlsälier alt öka oljeförbrukningen. I den utvecklingen menar jag all Sverige inle skall hänga med.

BIRGITTA DAHL (s):

Herr lalman! Jag kan försäkra Olof Johansson all del finns ingenling som vi socialdemokrater och jag personligen upplever som viktigare än att det skulle vara möjligt atl föra en saklig och konstruktiv deball om energipolitiken i framliden, inkl. säkerhetsfrågorna.

Anledningen lill alt det blir så svårl, atl tonen blir så hård, är bl. a. de fullständigt grundlösa beskyllningar som riktas mot oss all vi skulle försumma säkerhetsproblemen. Vi har inle föreslagit någon villkorslag därför all vi anser att del sättet all angripa säkerhetsfrågorna är felaktigt, och vi har slöd av en myckel massiv forskaropinion.

Men vi granskade med största allvar, inte bara 1975 utan långt lidigare, energiförsörjningens säkerhetsfrågor. Vi hade, lill skillnad från en läng rad andra länder, myckel stränga bestämmelser pä det här områdel. Det var vi som tillsatte Aka-utredningen och energi- och rniljökommiilén. Det var vi som satte i gång de forskningsprogram om olika energikällor, inkl. kärnkraftens säkerhetsproblem och de alternativa energikällorna, som nu börjar ge resultat som vi har nylla av inför framtiden.

Del program som vi, på den socialdemokraliska regeringens initiativ, tog beslut om i riksdagen 1975 var etl föregångsprogram. På grundval av Aka-uiredningens betänkande och remissvaren på det, tog vi ställning lill avfallshanleringsfrågorna i den mening alt vi sade att vi skall inte, på det sätt som villkorslagen föreskriver, forcera beslut som kan visa sig vara olämpliga från säkerhetssynpunkt. Vi sade också att vi inte skulle ta ställning till upparbetning och tvinga fram beslut om en slutlig hantering, ulan vi skulle ge forskarna den tid de behöver för atl skaffa oss ett bättre beslutsunderlag lills vi om 15-20 år kan ta ställning lill den frågan, speciellt som det under tiden finns säkra metoder för mellan-

förvaring och då forskarna enhälligt anser all säkerhetsproblemen kan klaras. Vi har legat långt före andra länder i alla de här frågorna.

Jag skulle vilja uppmana dig och dina partivänner alt inle komma med den här lypen av grova och lögnaktiga beskyllningar. Del gör inle så mycket om du, Olof Johansson, med dem sårar partiledningen, men del gör väldigt mycket om du med dem särar alla de medlemmar i partiet som har deltagit i besluten.

När det gäller mina anklagelser mot dig för all ni dels inte har avbrutit kärnkraftsverksamheten, dels fortsätter den så är de riktiga. Jag skulle kunna respektera en av de linjerna, men inle del som just nu händer, för del är ingendera. Sannolikt innebär det som händer en forlsall utbyggnad av kärnkraften men med enormi ökade koslnader och sysselsällningsproblem.

Del ni nu säger är i sak delsamma som vi har sagl hela liden. Om avfallsfrågorna kan lösas skall vi ha kärnkraft, säger vi. Ni säger det motsatta - om avfallsfrågorna inte kan lösas skall vi inte ha kärnkraft. Ni säger della i alllmer undanglidande ordalag. Om det är ett ullryck för alt ni i själva verket också är på väg i rikining mol 1975 års beslut och etl fullföljande av del, då lycker jag del vore väldigt bra. Och då anser jag att ni skall sluta med det spegelfäkieri som ni nu bedriver och i stället delta i en konstruktiv diskussion om framtiden. Ingenling av den kunskap som nu kommer fram lalar för alt ni hafl räll, men alllmer kunskap talar för atl 1975 års beslul och ell fullföljande i dess anda är den linje som Sverige kommer au följa när del gäller kärnkraften.

Jag lycker det är dåligt av dig, Olof Johansson, atl med krystade förklaringar glida undan svaren på mina frågor. Hade du en vilja alt svara, skulle du kunna göra det också. Jag förutsätter verkligen all ni i regeringen redan har diskuterat de här frågorna. Men får jag tolka dig så långt, Olof Johansson, alt du åtminstone nu är redo alt själv resa lill Forsmark och sälla dig in i frågorna? Du medgav ju avslutningsvis alt du nu är tveksam, om del underlag som stalssekreterargruppen hillills arbelai fram duger som beslutsunderiag i regeringen.

Du skulle behöva lala direkl med de människor som finns i Forsmark och i kommunen. Jag har gjort del och jag kan försäkra dig all ell beslut t ex. vad gäller finansieringen av ersäiiningsprojekien är fullständigt nödvändigl för all de över huvud taget skall komma lill slånd. Då skulle du också inse au det är omöjligt atl till januari näsla år, då det behövs, få fram t. ex. arbetet med bergrumsanläggningen som är det arbele som sprängarlaget, som i dag står utan arbete, skulle behöva.

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om energipolitiken

ALF LÖVENBORG (-):

Herr lalman! Kärnkraften har fåll sin nådalid, säger slalsrådel Olof Johansson, men man måste fråga sig hur det dä är med värt lands oljeförsörjning. Vilken är nådatiden för denna?

Energiministern korrigerar min siffra, men det ändrar ju ändå ingenling väsentligt i trenden. OPEC, de oljeproducerande ländernas samarbets-

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om energipolitiken

organ, har under de senaste åren gång på gång varnat för konsekvenserna av en ökande oljekonsumlion. Om oljan, som hittills har sålts lill ett lågt pris i förhållande lill de utvecklade kapilalisliska ländernas exportpriser på maskiner och andra för u-länderna nödvändiga produkler, lar slul, varifrån skall dessa länder då hämta sina exportinkomster? Och den tar slul inom en tid som från historisk synpunkt ter sig som ett ögonblick. I Sverige måste vi självfallet ta med detta i bilden.

Också inom SEV, de socialistiska ländernas samarbetsorganisation, har man gjorl en liknande bedömning. Man säger där: "Den billiga oljans era, då kolel undanlrängdes och kärnkraftens utveckling hölls lillbaka, är förbi." Delta sade professorn och akademiledamoten Michail Styr-kovitj, som leder avdelningen för fysikalisk-tekniska energiproblem vid Sovjetunionens vetenskapsakademi. Jag tror att han har räll. Han slutar med all säga; "Redan nu är kärnkraftverk i vilken del av världen som helst fördelaktigare än de oljeeldade kraftverken."

Del sades i svaret att hushållningen är det primära i energipoliliken. Ingen vill förneka all det förekommer ell beiydande slöseri med energi, och ingen förnekar heller atl del går atl hushålla myckel bättre. Men frågan är bara hur och pä vems bekosinad. Del går atl höja taxorna så atl folk med små och medelstora inkomster tvingas att silla med yllekalsonger och yllevantar pä i sina kalla lägenheler. Också i fortsättningen kan de liksom i gamla tider ivingas förstöra sin syn på atl leva och arbeia i dålig belysning. Men hela den svenska arbetarklassen och mycket siora delar av mellanskikten kommer all revoltera mot en sådan parodi på hushållning. Vi skall veta att alla arbetare och lantbrukare, som är över 50 år, ulan saknad minns del svenska lågenergisamhällel, som i själva verkei inie var snålt på energi om man räknade med den mänskliga muskelkraft som varje verksamhel kräver. Man borrade sten med handborr och slägga, man bar murbruk och tegelsten pä ryggen osv. Alla arbetare över 50 år minns också hur tuberkulos, reumatiska sjukdomar, förstörda ryggar och andra lägenergisjukdomar härjade i låg-inkomslfamiljerna.

Nej, jag tror alt så länge det finns arbetare, lantbrukare och andra som minns de förhållanden som fanns i Sverige in på 1940-och 1950-lalen, blir det en hopplös uppgift alt plädera för en återgång till lågenergisamhällel, därför all jusl della resonemang ligger i bollen. Vi kommunister har bara föraki för de aniiintellekluella och anliveienskapliga kampanjer, som sedan etl liolal år drivs mol velenskap och leknik för den induslriella ulvecklingen. Vi bekämpar den kapilalisliska utsugningen, de kapilalisliska produktionsförhållandena och inle produktionskrafternas utveckling.

Energiminister Johansson har ju i sin tidigare verksamhel gjorl sig känd för många kloka synpunkler och ställningstaganden och även för en viss radikalism. I rollen som energiminister kan man lyvärr inle säga delsamma om statsrådel, men här är han ju inte ensam ansvarig.

Nog måsle väl herr Johansson vara medvelen om att den nuvarande

energipoliliken knyls ännu fastare lill oljeberoendet än lidigare.

Statsrådet måsle väl ändå ha klart för sig all värt lands långsikliga energiförsörjning såsom den nu skisserats upp sätts i fara.

Nog måste väl statsrådet även ha klarl för sig alt de åtgärder som regeringen nu förbereder och som Birgilla Dahl varil inne på sätter sysselsättningen i fara. Eller bryr man sig inte om dessa allvariiga saker?

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om eneigipolitiken

Statsrådet OLOF JOHANSSON;

Herr lalman! Lål mig lill Alf Lövenborg säga några saker som jag inle hann med i milt förra inlägg.

Den korrigering av siffrorna jag gjorde beträffande miljoner fat olja per dag och som används i oljeklubbsammanhanget var inte bara en korrigering som sådan, vilken jag ville fästa riksdagens uppmärksamhet på, ulan det gällde att man fortsätter all öka i den gruppen av länder. Min slutsats var då all Sverige inle bör följa med i den ulvecklingen. Det var just vad som hände under hela perioden fram lill 1975 års energipolitiska beslul. Birgilla Dahl och Alf Lövenborg är kanske fortfarande anhängare av principen att vi skulle öka oljeförbrukningen fram lill 1985 i absoluta tal. Om jag minns rätt skulle ökningen ske från 312 miljarder kWh i form av olja till 324 miljarder kWh 1985. Samtidigt skulle man fortsätla atl expandera kärnkraften. På den liden var del inte aktuellt atl byta del ena mot det andra ulan då gällde det både-och. Då gällde del alt höja förbrukningsnivån så långt man vågade, dvs. den 2-proceniiga ökningen per är av energiförbrukningen totalt sell och den 6-procenliga elökningen per är.

Mot den bakgrunden är det helt felaktigt all lala ens om etl lägre allernaliv som innebär ökning. Del ger ingel skäl och ingen grund för att tala om återgång till lågenergisamhällel, Alf Lövenborg. Vi hamnar alltså i en helt onödig debatt, om vi för den diskussionen. Vad som är svårt är att på elt miljömässigt och säkerhetsmässigl vettigt sätt ersätta den stora oljeandelen i vår energibalans på 70 % med andra energikällor så snabbt som möjligt.

Jag skulle naluriigtvis kunna fara ut med våldsamma anklagelser mol dem som har haft ansvaret för atl olje- och energibalansen ser ut som den gör. Del är klart all del var den billiga oljan som attraherade så långt som fram lill 1975, irols den s. k. oljekrisen. Vi glömde bort all denna råvara inle står lill förfogande i evighet Del är nalurliglvis ett vikligl uppvaknande om både Alf Lövenborg och Birgilla Dahl nu delar min uppfattning att del här gäller au gå ned från de 70 procenlen. Jag hoppas all ni också insiämmer i att del gäller att minska ökningsiaklen i förbrukningen.

När del gäller t ex. sysselsättningsfrågorna i sammanhangel kan del sägas all Alf Lövenborg drar hell obekräftade sluisaiser när han säger, att detta skulle minska sysselsättningen. Det mest konkurrenskraftiga som vi i dag kan ägna oss ål i vårt land är hushållningsinsalser. Del är minst lika lönsamt alt syssla med della som all syssla med annal.

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om eneigipolitiken

Vi bör satsa på hushållning, bättre utrustade byggnader, lokaler och bosläder. Det är ofta bätlre än all salsa på nyproduklion. I vår ekonomi är vi inle pä den punkien sä siarkl konkurrensberoende som när del gäller det som vi skall exportera utanför landets gränser.

Jag har alltså inga inlenlioner all läsa fast detta land i etl hårdare oljeberoende. Därför har regeringen alldeles oavsell energikommissionens arbele vidtagit en läng rad åtgärder för atl minska oljeberoendet Ell sätl är all ersätta oljan med andra produkler som kol, naturgas eller inhemska bränslen. Kol och nalurgas är nalurliglvis lika uilandsberoende som andra. Det gäller därför om man i det långsiktiga perspektivet skall fastna för dem för all uppnå en bäitre och mera differentierad leve-ranlörsbild.

Del är bara alt konstatera alt kol och nalurgas i dag spelar en väldigi lilen roll - närmasl ingen roll alls - i den svenska energibalansen. T. o. m. vedråvaran, som man ofta lämnar ål sidan ulan all ens beröra, svarar för 6 ä 8 % av energiförsörjningen, alltså dubbell mol kärnkraften. Det finns väl anledning atl fundera på den sidan av saken också, inkl. den inhemska torven. Etl annat sätl alt minska beroendei är all sprida köpen av olja på flera länder och försöka uppnå avial mellan Sverige och flera andra siaier för direkla leveranser av olja. Förhandlingar med bl. a. Norge, som den här regeringen har skrivit under elt protokoll om och som skall syfta lill ell indusiri- och energipoliliski samarbete, skall ses mol den bakgrunden.

De viktigaste åtgärderna kan vi emellerlid, som jag sade, genomföra genom all direkl ge oss på all försöka spara i processer och i byggnadsbeståndet Regeringen har fördubblat stödet till energibesparande ålgärder inom näringslivet Förra året beslutades åtgärder som innebär all vi sparar 300 000 lon olja per år framöver, jämfört med kanske en Oärdedel av detla under lidigare år. Förra årel beslutades också statsbidrag lill sex anläggningar för produkiion av elslröm med motlryck, och del skall jämföras med endasi ell bidrag under lidigare år. Här går alliså kurvorna raskl uppåi i de salsningar som vi har gjorl pä hushållning med främsl olja. Regeringen förbereder elt program för utbyggnad av kraftvärme, dvs. gemensam produktion av elslröm och varmvallen i kommunala verk. Del arbeiei borde egenlligen ha varil igångsalt på grundval av 1975 års energipoliliska beslul, men när jag kom in i del här jobbet var det fortfarande inte påbörjat Där kan man effektivisera användningen av olja, kanske till del dubbla i vissa fall, och del är naturligtvis en väldigt viklig sak.

Dessuiom håller vi f n. på atl förbereda direkiiv, som syflar lill all vi skall ha allernaliv vid sidan av oljan i nytillkommande eldningsanläggningar för all vi inle i en krissilualion skall vara ensidigl låsta. Här är lagsiiftningen ofullständig i dag. Inom regeringen förbereds just nu ett förslag frän planverket om ålgärder för atl hushålla bättre med energi i hus som redan är byggda, och planverkets beräkningar visar att det är möjligl att göra lönsamma besparingar pä tiotals miljarder kronor.

Alla dessa åtgärder, som är i planeringsstadiet eller pågår, syflar nalurliglvis till att minska importberoendet, att förbälira den svenska bytesbalansen, atl öka sysselsättningen både inom byggnadsverksamheten och i induslrin och att minska miljöproblemen. Del finns ingen anledning, i varie fall som jag ser del, all vänla pä all energikommissionen skall komma med förslag på del här områdel, ulan alla de åtgärder som kan sättas in dessförinnan skall också sältas in dessförinnan.

Jag noterade att Birgilla Dajil bekräftade att hon lycker alt det är hedervärt om man ger besked om att del blir stopp. Jag utgår ifrån au om så skulle bli fallet när det gäller t ex. Forsmark 3 lycker alltså Birgilla Dahl all det är bättre än den nuvarande situationen, och del kan ses som etl framsteg.

Sedan lalar Birgitta Dahl om att vi använder undanglidande formuleringar angående avfallsproblemen. Vi har inte ändral oss under det här året Hon säger alt all kunskap talar för atl socialdemokraternas syn på avfallsproblemaliken är den rälta. Del är synd om hennes partikamrater i alla de länder jag räknade upp, som inle har tillgång till samma kun-skaper:

Birgilla Dahl lalar vidare om atl jag var tveksam inför stalssekreterargruppen och dess inriktning. Först och främst tycker jag inte att man skall fästa avseende vid läckage frän olika grupper. Den här gruppen gör ett beredningsarbete och har atl lämna förslag till mig. Först därefter tar regeringen slällning.

Grundlösa beskyllningar talar Birgitta Dahl sedan om. Det är ell faklum att det inte ställdes några krav pä atl kraftförelagen skulle klara upp avfallsproblemen. När hon talar om 1975 års beslut som elt föregångsprogram kan jag hänvisa till vad jag sade lill Alf Lövenborg, nämligen att då skulle man öka oljeförbrukningen i absoluta tal. Jag tycker inte att det verkar särskill långsiktigt länkl. Och talel om atl forcera beslut för all komma lill rälla med säkerhetsproblemen är felaktigt Man skall la den lid på sig som man behöver, men man skall klara problemen innan man tar flera reaktorer i drift och därmed yllerligare förvärrar situationen.

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om energipolitiken

BIRGITTA DAHL (s):

Herr lalman! Olof Johansson ökar verkligen inie förulsällningarna för en saklig diskussion om framliden, när han i sitt senaste inlägg fortsätter all beljuga, all på ell lögnaktigt säll beskriva, den politik som socialdemokralin Slår för och det beslul som vi fattade 1975. Kan vi inle få ett slul på del? Har du och ditt parti så dåligt med egna argumenl atl ni måste fortsätta med det här?

Hela väriden levde ju fram lill oljekrisen i föreställningen all energin uteslutande var en positiv faktor. Fortfarande gäller naturiigtvis atl energin huvudsakligen spelar en posiliv roll. Tillgången lill energi är nödvändig för att man skall kunna bygga upp välfärd och lyfta etl land ut ur fattigdomen. Den fyller fortfarande till huvudsaklig del viktiga

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om energipolitiken

sociala funktioner i varje samhälle.

Men vi väcktes alla till medvetande om atl del också finns problem, atl de flesta av de energiresurser vi hittills har använt är ändliga. Alla de energikällor vi utnyttjar i dag innebär problem för hälsa och miljö. Sverige var först alt svara pä den utmaningen. Vi tog ett program där marschen ut ur oljesamhället var en huvudpunkt Kom inle och försök påstå någonting annat! Och vi hade också i del programmet en mycket kraftig minskning av den kärnkraftssatsning som tidigare hade varit planerad. Kom inle och påstå någol annat! Vi startade forsknings- och utredningsarbete för alt på elt sakligt sätt granska problemen både med att få fram nya energikällor och med att lösa säkerhetsfrågorna. Bland de fakta som har kommil fram efler det är nya och bättre metoder all lösa kärnkraftens säkerhetsproblem, och vi slår inför teknologiska genombrott när det gäller kärnbränslecykeln som kan ge oss helt nya och bättre lösningar i framtiden.

Andra saker som har kommil fram är att kol och olja, framför alll kol, innebär mycket stora risker för säkerhet och miljö. Mot den bakgrunden kan jag inte alls förstå hur man kan vilja satsa pä kol som ell säll alt minska oljeberoendet Del lycker jag att man både med tanke pä inlernationelli oberoende och ur hälso- och miljösynpunkl bör avslå ifrån.

När det sedan gäller metoderna för sparande och hushållning upprepar Olof Johansson i dag argumenl som jag känner mig väldigi orolig över. Du och andra föreirädare för cenlern har börjal lala om styrning med hjälp av marknadskrafterna, och du säger au hushållningen i industrin kan genomföras utan fara för sysselsättningen och konkurrensförhållandena. Det är ju mycket viktigt att komma fram till energisnåla processer i induslrin; det flnns ingen motsättning där, utan vi är alla överens om att vi skall satsa resurser på det. Men vi kan inte åstadkomma della hur som helst, framför allt inle pä det säll som lycks föresväva er, nämligen genom slyrmedel som skulle göra induslrins energiförsörjning myckel dyr. För mindre än en vecka sedan gav jag dig praktiska exempel, men du lycks inle ha lagil inlryck av vad som sades i den diskussionen. Del finns industrisektorer av myckel slor betydelse för Sverige där energiförsörjningen svarar för en kostnad som är hälften så stor som lönekostnaden. En fördubbling av energipriset i syfte att styra ned till energisnålare produkiion, som du säger, skulle motsvara en 50-procenlig löneökning. Skulle inte det påverka våra konkurrensförhållanden? Framför allt rör det sig om industrier - stålet, järnet, skogen och papperet - som inte bara är av betydelse för vår nationella ekonomi utan för de orler och regioner där de ligger och där de helt dominerar. Skulle man tillåta marknadskrafterna atl fungera som styrmedel, eller t. o. m. genom skaller, medveiei höja priserna, skulle del leda lill folkomflyltningar och en centralisering av människorna av en omfattning som inget annat parti någonsin kommer all finna sig i. En sådan politik är naturiigtvis inle ell realistiskt allernaliv i energipoliliken. Den leder nämligen till oac-

ceplabla sociala konsekvenser och till att man får människorna emol sig när del gäller hushållning och framlidspölitik på energiområdet -del kan du vara fullständigt övertygad om. Jag vill uppmana dig och ditt parti all genast överge planerna på all använda er av marknadskrafter för all styra energihushållningen. Bättre metoder måste vi komma fram till.

Till slut; Vi vill ha ett besked så snart som möjligt om hur del skall bli med den kortsiktiga energipolitiken. Skall det bli en avveckling vill vi ha besked nu. Då måste det bli en planmässig avveckling som gör det möjligl all så långl som möjligl nedbringa de sociala följderna. Det skulle också byggnadsarbetarna i Forsmark respektera som bättre än dagens ohållbara situation. Skall vi inte ha en avveckling, och delta är självklart vår linje, måste vi få en utbyggnad utan den kapitalförstöring och miljardrullning som nu sker. Vi vill inte ha en fortsättning på del oansvariga velande som pågår.

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om energipolitiken

ALF LÖVENBORG (-):

Herr lalman! Jag lycker det är bra att Olof Johansson är överens med oss om all vi måste minska beroendet av oljan, vilket han också utvecklade i sill andra inlägg. Men om man samtidigt skär bort en inhemsk energitillgång, går den här matematiken inle rikligt ihop. Atl det finns elt samband mellan energiförsörjningen och sysselsättningen kan väl svåriigen bestridas.

Jag kan inte finna annat än att regeringen, och då framför allt centerpartiet, visar en enastående nonchalans inför de krav som nu ställs från fackligt håll och frän arbetarrörelsens organisalioner om ålgärder för atl trygga sysselsättningen.

Man vill avbryta pågående arbeten, vilket i ett tidigt skede kommer alt göra tusentals arbetare arbetslösa, och man länker vidta åtgärder som på längre sikt kommer all underminera möjligheterna lill arbete och trygghet för människorna. Man struntar fullständigt i de allvarliga risker för människors liv och hälsa som är förenade med användningen av olja och naturligtvis också av kol. Varför vill inle cenlern totalförbjuda användningen av olja i värt land? Det är verkligen ingen hälsosam energikälla, och ingen vel riktigt vilka konsekvenser det blir för framliden. När jag lar ordet konsekvens i min mun, måste jag konstatera alt del verkligen saknas konsekvens i regeringens energipolilik.

Vårt land befinner sig ju i dag i en situation av järnhårt oljeberoende. Oljan måsle importeras, därför att det inte finns några nämnvärda tillgångar i Sverige. Uran däremot finns det inom landets gränser. I mitt första anförande redogjorde jag för de stora fyndigheterna av alunskiffer. Del finns uran i bl. a. milt hemlän Norrbotien, i Pleulajokk i Arjeplogs kommun. Del är kanske den mest lovande uranfyndigheten i vårt land. Man har hittat block med exceptionellt hög uranhall. Där ligger alllsä en inhemsk energikälla, men den skall enligt regeringen få vila i frid. Arjeplog är en av de kommuner i vårt land som hårdast har drabbats

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om energipolitiken

av arbetslöshet och ekonomisk misär. Ett brytande av uranen där skulle kunna ge arbete ät hundralals människor och skapa förutsättningar för ett ekonomiskt uppsving i en hårl drabbad kommun. Men del struntar den borgeriiga regeringen tydligen i liksom i att man ställer tusentals människor utan jobb genom att avbryta pågående kärnkraflsprojekt

Statsrådet Johansson har här i riksdagen och i många andra sammanhang talal med patos om riskerna med kärnkraften. Låt mig då bara säga följande. Om mänskligheten i alla skeden hade sagt, atl man inte hade kunnat ta det eller det steget på utvecklingens väg, om man inle kunde garaniera all inga risker vare sig nu eller i framtiden skulle uppstå, hade man sannolikt inte vågat ta mänga sleg på den vägen. Vad det handlar om är att i största möjliga utsträckning eliminera riskerna, och på den punkten håller jag med om att alla tänkbara åtgärder måste vidtas.

Men den verkliga faran när det gäller kärnkraften ligger inle i dess fredliga ulan i dess militära användning. Upplagringen av atombomber i Europa och i andra delar av väriden är ju det verkliga hotet. Atomvapenlagren har ju nu sådana dimensioner att de kan förgöra allt liv på jorden. Del borde väl då framförallt vara mot den risken som opinionen mol kärnkraften skulle koncentreras.

Jag har redan som mycket ung försökl verka mol kärnkraftens användning för att döda och förgöra och för dess fredliga användning. Under de parollerna har jag gått i många förslamajdemonstrationer, och jag vill för min del fortsätta att verka mol det kvalificerade vansinne som ligger i atombombslillverkningen och det ständiga dödshot mot mänskligheten som är inbyggt i den typen av kärnkraftens användning. Men rätt använd, i fredens och i framstegens tjänst, kan kärnkraften spela en posiliv roll för människorna. Använd i krigiska syften kan kärnkraften bli en förbannelse. Men nog vore det bättre, om Olof Johansson och många andra inriktade sin lidelse och sitt engagemang på all bekämpa kärnvapenuppruslningen i stället för kärnkraftens fredliga användning.

Statsrådel OLOF JOHANSSON;

Herr lalman! Det var bra att herr Lövenborg log upp frågan om kärnkraftsspridningen. Det uran som hittills brutits i väriden har ju till mer än hälften använts jusl för vapenframställning. Jag vet inte om herr Lövenborg tycker atl del talar för att man skall bryla uran i Ranstad och i Pleulajokk. Ingen har hittills kunnal motbevisa att uranet ligger tryggast om det får vara kvar i marken.

När del sedan gäller talet om tusentals arbetslösa är det någol som i varje fall inte överensstämmer med våra intentioner. Vi vill att det skall erbjudas ersättningsjobb för dem som är fast anställda på området, och vi har också en planering i gång för detla.

Alf Lövenborg talar vidare om att totalförbjuda användningen av olja. Ju mer beroende man är av ett energislag, och när del gäller oljan är vi det till ca 70 96, desto längre avvecklingsplanering behöver man för atl inte skapa kaos. Trots all kärnkraften bara svarar för 3 ä 4 96 av

den svenska energibalansen krävs del också för den en avvecklingsplanering. Det irodde jag att Alf Lövenborg var klar över.

När del gäller frågan om all ersälla del ena energislagel med del andra skall jag inle gå in pä en djup leknisk deball ulan bara peka på all del inie finns någon omedelbar möjlighel all ersätta oljan med kärnkraft Del kräver jällelika invesieringar, i förslå hand pä uppvärmningsomrädel, och del är nalurliglvis inle särskill lilllalande ur exergisynpunkl och därmed inle heller ur miljömässiga aspekler.

Dessutom vet jag inte om någon hillills i landel har lalal för fler än 13 reaktorer, och dessa lär inle räcka lill för atl ersälla många miljoner lon olja. Del är möjligl all Alf Lövenborg och apk är beredda all gå väsenlligl längre; i varje fall lyder hans resonemang på del.

Birgilla Dahl log upp en ny debatl om de slyrmedel som kan komma lill användning för att vi skall få ordning på energiförsörjningen. Därmed byter Birgitta Dahl ämne, men jag tänker inte fördjupa mig i den diskussionen i dag.

All vi hillills har använt energiskatter är ju välbekant för alla, även för Birgilla Dahl, men del vore inle någon nackdel om man använde dessa skaller ur energipolitisk synpunkl och inle bara betraktade dem som en slatsfinansiell fråga.

Birgitta Dahl vel lika väl som jag all den nuvarande regeringen liksom den lidigare, lål vara pä en i viss utsträckning höjd nivå, har beviljat dispenser lill de särskill energislukande industrierna. Det går naturiigtvis inle all göra sådana här häftiga förändringar utan konsekvenser för sysselsättningen.

Birgitta Dahl försvarade 1975 års energipoliliska beslul. Del må hon göra, för del kräver sill försvar. Verkligheien har "kört över" både de förbrukningsnivåer och de energibalanser som lades fast i beslutet, och delta efler två av de tio år som skulle gå, innan den energibalans som lades fast 1975 beräknades vara inaktuell.

Jag tror det är vikligl att konstatera att vi i värt land inle kan fortsätta all öka vår oljeförbrukning i absoluta lal. Är vi överens om della, så är vi i alla fall överens om något.

Jag noterade dessuiom alt Birgitta Dahl tror atl vi slår inför teknologiska genombrott Ifall del är riktigt, är del naturligtvis bra om vi därmed kan behärska de säkerhelsproblem och de risker som hillills inle har kunnal bemäslras. Låt oss granska de teknologiska genombrotten när de kommer och när de redovisas. I och med atl kraven har ställts har en mängd resurser satts in på detta område, som lidigare inom de berörda industrierna och kraflföretagen inle var dirigerade lill det områdel.

BIRGITTA DAHL (s):

Herr lalman! Försitill den senasle frågan. Teknologiska genombrott, Olof Johansson, har inte kommil som ett resultat av villkorslagen. De har kommil som resultat av forskning eller är på väg som resultat av

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om energipolitiken

3 Riksdagens protokoll 1977/78:20-21

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om energipolitiken

forskning som bedrivs på olika häll i världen, även i Sverige som etl resullal av våra inilialiv.

Den skada som du, Olof Johansson, har gjorl är att du medverkade lill all riksdagen i våras stoppade forskning på vissa områden, där vi just skulle behöva forskning därför all teknologiska genombrott är pä väg. Du tycker så illa om kärnkraften alt du inle ens vill vara med om alt det bedrivs forskning som kan ge oss nya och bätlre lösningar. Det är en medeltida forskningssyn som man inle trodde skulle förekomma i dagens värld.

Det var inle jag som log upp frågan om hushållning. Den finns i ditt interpellationssvar. Och i en av dina repliker lill mig kom du in på frågan om vad man kunde göra i induslrin och sade att nu akluella ålgärder är ofarliga därför att de inte skulle påverka industriernas konkurrensförhållanden gentemot omvärlden och annan indusiri.

Men de hushållningsätgärder som ni har varil ute efler och lalal offentligt om, även du själv, är av den arten att de skulle utgöra en allvariig fara för flera viktiga industrigrenar.

Vad kan vi göra för atl minska oljeberoendet? Del program som lades fram 1975 var mycket ambitiöst - det var alla överens om - med tanke på den situation som vi då befann oss i. Du, Olof Johansson, har vid flera lillfällen sagl att 1975 års beslul innebar en ny era, atl det innebar ell slul med slöseriet, att man inle längre kunde räkna med all slösa pä det säll som hade skett tidigare. Sedan upprepade du i din senaste replik ett av dina stående slagord - atl verkligheten har kört över 1975 års beslut.

Jag tror all del är myckel riskabelt om centern fortsätter all lila på olika osäkra och överinlecknade prognoser som görs f n. För vad är del som har hänl efter 1975? Jo, på vissa sektorer har energiålgängen ökal, inle minst när del gäller olja. Pä andra sektorer, främst inom induslrin, har den däremoi minskal, och i den senaste prognosen frän SIND - Slalens industriverk - som presenlerals meddelas del all fyra femtedelar av den minskning i förhällande lill lidigare prognoser som redovisats där har all göra med minskningen av industriproduktionen, alllsä med lågkonjunkturen och krisen i näringslivet, framför alll på järn- och stålsidan. Inte kan man bygga en framlidsplanering för samhällel på någonting sådant!

Vi skall självfallel pressa ner energiförbrukningen och effektivisera alla processer för energianvändning så långl det går, men vi skall inle ha en energiplanering som äventyrar vår framlid som industrination, vi skall inle ha en energipolilik som medför kapitalförstöring av så enorma mått som del innebär att inte fullfölja det energipoliliska beslutet av år 1975. Vi skall inle heller ha ell sådant vakuum i energipoliliken alt centerns velande hit och dil skall få kosla skallebeialarna miljarder, som skulle kunna satsas pä all rädda jobben ål andra eller pä all ta fram alternativa energikällor eller pä atl bygga ul barnomsorgen eller u-hjälpen. Vi kan inie acceplera en energipolitik av del slaget, eftersom den inte

Slår i överensslämmelse med några av de moraliska begrepp som normalt funlade människor har. En hell annan sak är all om del kan visas -hillills har emellerlid ingen kunnal visa del - all kärnkraften innebär sådana risker alt vi inle får la dem, måsle vi avveckla användningen av kärnkraft Men dä skall vi också säga ifrån all vi gör det och lägga upp en plan för hur det skall ske i stället för atl hålla på att argumentera och handla på det säll som cenlern och regeringen gör nu.

Jag vill, herr lalman, innan jag slutar lillägga all det faktiskt inte bara
är centern som bär ansvaret för den nuvarande situationen. Ansvaret
vilar lungl också pä folkpartiel och moderalerna, som siod bakom 1975
års beslul men som ändå lillåier all denna poliiik - eller brisl på politik
- fär forisälla i del här landel, som redan har slora problem alt la itu
med, till prisel av vanliga människors levnadsstandard och sysselsätl-
ningsirygghel! ,

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om energipolitiken

ALF LÖVENBORG (-):

Herr lalman! Jag skall inle mycket förlänga debatlen, men statsrådet Johansson frågade hur långt vi skulle vilja gä. I ell uttalande från ar-belarpariiei kommunislerna har vi sagl all vi tycker det är förnuftigt att i första hand bygga de 13 reaktorer som fastlagts i riksdagens tidigare beslul och att vi är lika varma anhängare av all säkerheten garanieras som någonsin Olof Johansson. Det är vår bedömning av dessa möjligheter som skiljer sig från hans.

Sedan säger statsrådet Johansson atl uran och pluionium har lillverkals för framslällning av kärnvapen. Delta är nalurliglvis rikiigl, men del är ju elt argumenl som måste användas framför alll för alt öka opinionen mol kärnvapenlillverkning och kärnvapenspridning i världen. Den verksamhelen upphör verkligen inle bara därför all Sverige lägger ner sina kärnkraftverk!

Slatsrådet OLOF JOHANSSON;

Herr lalman! Men det Alf Lövenborg säger har etl direkl samband med i vilken mån vi bryter uran eller inle.

Beiräffande vad Birgilla Dahl sade konstaterar jag bara att hon lydligen inle slår bakom det som socialdemokralerna såvitl jag minns röslade för så seni som i våras, nämligen all ta bort anslagen lill bridleknologi och nya reakiorsyslem men öka dem försäkerhelsforskning och nya energikällor. Del var ju innebörden av de förändringar som gjordes inom ramen för FoU-beslulei, och jag lalade om au 1975 års beslut innebär en nya era på det sättet au det var del första samlade energipolitiska beslul som fattades i landet, dvs. all besiämmandel av energiförsörjningen gjordes till en politisk fråga.

Jag baserar inte mina uttalanden om verkligheten på prognoser- sådana tillhör inle verkligheten! - utan jag baserar dem på den fakiiska utvecklingen. Den är inte entydigt begränsad lill industrisidan, vilket Birgilla Dahl hävdar, utan del finns ell gemensaml drag i den fakiiska ulveck-

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om energipolitiken

lingen hillills, och det är all ökningstakten inte alls har blivit den som man trodde 1975 - inkl. på hushållsseklorn.

BIRGITTA DAHL (s):

Herr lalman! Försl vill jag med glädje konsialera all Olof Johansson har en sund skepsis mot prognoser. Får jag då också uttala den förhoppningen att vi från både honom och statsministern i fortsättningen skall få slippa den prognosexercis pä osäkra grunder som vi sä ofta har hön?

När det gäller beslutet i våras vill jag säga att det var ett felaktigt referat som du gav av innebörden av del beslutet. Vi log nämligen klart slällning emol bridlekniken i samband med beslutet Däremoi fanns det andra delar i forskningsprogrammet för nya kärnbränslesystem som var inlressania och fortfarande är inlressania. Jag lycker, herr lalman, med förlov sagt att del är enfaldigt att tro all man stoppar ulvecklingen på detla område därför alt man stoppar den statligt bedrivna fria forskningen, när man dessutom frän samhällets sida numera kan lägga in krav ur säkerhetssynpunkt och andra angelägna samhällsmål. Forskningen fortsätter nalurliglvis i del privala näringslivets regi här i landel och i andra länder. Skulle inle Sverige, med de höga krav på säkerhet som ställs här, såsom nation bedriva forskning på detla område? Jag lycker all del är ansvarslöst alt inte göra det.

Till slul, herr lalman, får jag konstalera all Olof Johansson har undvikil all lämna uttryckliga svar på de frågor jag har ställt, t o. m. när del gäller frågor som denna: Har regeringen ambiiionen att se till all Vattenfall och den privata tillverkningsindustrin kan behälla sill kunnande och sin organisation, så att verklig handlingsfrihet föreligger inför framtiden? Han har även undvikit all lämna besked vad gäller ålaganden för de allra närmast berörda. Det är, lycker jag, ytterligt nonchalant, inte mol mig men mot de människor som jag represenlerar här i dag.

Slalsrådel OLOF JOHANSSON:

Herr lalman! Del är enbari pä grund av de socialdemokraliska förvanskningarna av vad vår poliiik innebär som jag har avstått från all svara pä de här frågorna. Men självfallel är vi beredda au se lill all de resurser som vi har här i landet används pä bäsla möjliga sätl och omställs under sådana former alt man inle får oacceplabla sociala konsekvenser. Delta är ju en självklarhet

Därför lycker jag all socialdemokraler i allmänhel och Birgilla Dahl i synnerhel skall sluia med den sorlens propaganda där man gör gällande atl vi inle tar ansvar för de instrument som vi har lill vårt förfogande i del svenska samhället, inkl. Vattenfall - och det har jag talat om för Vattenfall i Råcksta.

BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Då måste jag ställa frågan om Olof Johansson över huvud tagel har läsl den ulredning som Vattenfall lämnade över förra veckan.

Av den ulredningen - och andra framställningar om vallenkraflsulbygg-nad och annal som Vallenfall har lämnal in den senasle liden - framgår del myckel klan hur desperal silualionen är, hur korl tidsperspektivet är. Det rör sig nu om veckor, Olof Johansson, innan situationen blir sådan atl en obotlig skada åsladkommes. Av Vattenfalls ulredning framgår också atl situationen likaledes är desperat i flera av de förelag som är invecklade i ulbyggnaden, t ex. Asea-Alom, Uddcomb och STALLAVAL i Finspång.

Av den redovisning som jag lämnade här i dag av silualionen ute vid Forsmark - och jag förutsätter all del är fakia som Olof Johansson känner lill - framgår ju också all personalavgängen redan nu är så slor atl det är fråga om veckor innan beslut måsie fattas för au garaniera verklig handlingsfrihet och fortsatta arbetsmöjligheter-om man beslutar sig för all fortsätla utbyggnaden, vilket vi hoppas.

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om kravel på tillstånd till förvärv av hyresfastighet

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Jag har sagt lidigare att jag beklagar all utredningen från Vallenfall har blivit en månad försenad. Det är detla som gör all vi nu har mindre lid än vi annars skulle hafl.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om kravet på tillstånd till förvärv av hyresfastighet

Statsrådet BIRGIT FRIGGEBO erhöll ordel för alt besvara Oskar Lindkvists (s) den 7 okiober anmälda inlerpellation, 1977/78:27, och anförde:

Herr lalman! Oskar Lindkvist har frågal mig dels vilka åtgärder som har vidtagits eller skall vidlas för atl ulreda behovet av en vidgning av kravet på lillsiånd lill förvärv av hyresfastighet, dels när regeringen avser all förelägga riksdagen ell förslag i della ärende.

Lagen om förvärv av hyresfastighet infördes för all förebygga spekulation i hyresfastigheter och förhindra all sådana fastigheter kommer i händerna på personer som är olämpliga all förvalla dem. Lagen innebär bl. a. atl det fr. o. m. den 1 januari 1976 krävs lillsiånd av hyresnämnd för förvärv av hyresfaslighet i vissa särskill angivna kommuner i Stockholms-, Göleborgs- och Malmöområdena.

Riksdagen behandlade i våras frågan om tillståndsprövning borde införas i andra delar av landet. Enligt riksdagens mening borde en ulredning göras inom regeringens kansli för all belysa behovel all ulvidga lagens tillämpningsområde. Riksdagen förulsalle all uiredningsmalerialel skulle redovisas i lämplig form och all regeringen på grundval därav skulle bedöma om behovens tyngd motiverar ett förslag till lagändring.

Som ett första led i den av riksdagen begärda utredningen har man inom justiiiedepariementel undersökt hur lagen tillämpats inom de områden där lillslåndsplikt f n. råder. Hyresnämnderna i Stockholm, Gö-

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om kravet på tillstånd till förvärv av hyresfastighet

teborg och Malmö har lämnat stalislik om de lillsländsärenden som hand-lagls under liden den 1 januari 1976-den 30 juni 1977. Vidare har avskrifter sänis in av samlliga beslul där förvärvsiillsiånd har vägrais. Liknande uppgifter har inhämlals från bosladsdomslolen.

Överläggningar har vidare ägl rum med föreirädare för Hyresgästernas riksförbund. Svenska kommunförbundet och Sveriges faslighelsägareför-bund. Organisalionerna har fåll del av den slalislik som lämnats av bosladsdomslolen och hyresnämnderna och har framförl synpunkler på den. De har åtagit sig alt efter yllerligare sonderingar inom resp. organisaiion ange sina uppfattningar om behovet av en utvidgning av lagens lill-lämpningsomräde och eventuella önskemål om andra ändringar i lagen.

Överläggningarna med organisalionerna kommer allpägå under höslen. Regeringen kommer därefter alt la slällning lill frågan om behovel av ändringar i lagen.

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr lalman! Ell lack lill slalsrådel Friggebo för svarel på min interpellation.

Bakgrunden lill frågeställningen är följande.

För ungefär tvä år sedan diskuterade civilulskoilet en proposition, 1975/76:33, från dåvarande socialdemokraliska regeringen om införandet av en lagregel för atl förhindra vissa avarter inom den privata bosiadsför-valtningen. I civiluiskolleis betänkande begränsades anlalel kommuner lill alt omfatta Stockholms-, Göleborgs- och Malmöområdena. Lagen kom atl gälla från den I januari 1976. Vi har alltså erfarenheler från näslan en ivåårsperiod som underlag för en bedömning av lagens effekl.

Som vi befarade när begränsningarna gjordes i regeringsförslagei 1975 har de osunda tendenserna i form av spekulation pä hyresfastigheter spritt sig ulanför storstadsområdena. Vi kunde nolera della redan i slutet av 1976, och jag utvecklade dessa synpunkler i en inierpellationsdebati i kammaren den 7 december 1976, således för precis elva månader sedan. Under den allmänna motionstiden i januari 1977 inlämnades också en socialdemokratisk moiion med del konkrela kravel all de kommuner som så önskade skulle ges möjlighel au söka sig in i lagsystemet om tillstånd vid förvärv av hyresfaslighet m. m. Det ledde till etl betänkande från civilutskoitet, nr 20, som gick ut på alt riksdagen skulle föreslå regeringen en utredning i syfle alt belysa behovet av en utvidgning av lagens tillämpningsområde.

Anledningen till all jag framställde min interpellation var nyfikenheten på denna ulredning - hur den har bedriviis eller bedrivs, vad man kommil fram lill, baserat på inhämtade uppgifter, och vilka konkrela förslag regeringen kunde lämna i en fråga som många bedömer som synnerligen angelägen.

Svaret ger besked om all en statistisk sammanställning har gjorts i justitiedepartementet om handläggandel av lillsländsärenden i de tre storstadsområdena, där lillslåndsplikl föreligger. Någon sådan slalislik med-

följer inle inlerpellalionssvarel. Jag har ändå haft lillfälle alt se denna sammanställning, som inle är hell ointressant. Antalet fall kan i och för sig ha intresse om man därmed vill fäsla uppmärksamhelen på lagregelns preventiva belydelse. Vi har ofta sagl i debatten om utvidgning av lillsiåndslagen all redan genom lagens exisiens nås i allmänhet dess syfle. Den har lillkommil för all göra faslighelsspekulalion oinlressant Det är samhällets reaklion mol en sådan osmaklig verksamhel som fasiighetsspekulalionen ulgör. Del är mol den bakgrunden man skall tillmäta statistiken från de tre storstadsområdena en begränsad belydelse.

Svaret berättar vidare om överläggningar som regeringen fört med Hyresgästernas riksförbund. Svenska kommunförbundet och Sveriges fastighetsägareförbund. Dessa organisalioner begrundar nu sialisliken. De har också anmodals all framföra sina uppfallningar om behovel all utvidga lagens tillämpningsområde.

Del är givelvis klokl av regeringen all koppla in inlresseorganisalio-nerna på eu ärende av della slag. Men del har skell för ganska korl lid sedan. Del är egendomligi all inle arbeiei - uppräiiandel av sialisliken och undersökningarna - har skett parallellt. Jag har sett i handlingar frän Hyresgästernas riksförbund alt hyresgästernas organisalioner nu är inkopplade på ärendel och jag har därtill haft samtal med förbundsordföranden Erik Svensson.

I avvaktan pä dessa organisationers ståndpunkter skulle det självfallet ha varil inlressanl atl veta om det finns någon uppfallning i regeringen i den här frågan, Civilulskoitets belänkande 1976/77:20 får ses som ell viljeuliryck för en breddning av lagens lillämpningsområde: "Uppgifter om fastighelsöverlålelser i andra kommuner lyder pä all sådana överväganden nu bör aklualiseras." - Della anförde ell enhälligt utskott i anledning av kravel på en ulredning i ärendel. Del finns alltså etl opinionstryck i denna fråga som på något egendomligt sätt tycks ha undgått regeringen.

Eftersom jag visste - slärki i den uppfallningen vid en förnyad genomläsning av inlerpellationsdebatten den 7 december 1976 - all regeringen inie är "länd" pä en ulvidgning av lagregeln beslämde jag mig för all själv ringa runl till några kommuner och få en lägesrapport om bostadsmarknaden. Jag har hafl kontakt per lelefon och brev med tio kommuner och lalal med kommunalråd och fasiighetschefer.

Vid en försiktig bedömning av lämnade informationer har jag kommit fram lill alt i minst tre av dessa tio kommuner är problemet akut Där finns hela mönstret av fastighetsköp, överlåtelser eller vidareförsäljning till personer som lidigare flitigt förekommit i gruppen faslighetsskojare; där finns uppgifter om ivångsförvallning,om konkurser, om föreläggande från de kommunala myndighelerna all rusta upp och hålla efter fas-ligheierna, om överklagande av de kommunala instansernas beslut lill högre myndigheler. Och - i någol fall - när hela den rättsliga beslutsprocessen går mol sin avslutning så säljs fastigheten igen. - Alll för all undkomma rättvisan. Alll för all la ul så myckel som möjligl från

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om kravet på tillstånd till förvärv av hyresfastighet

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om kravet på tillstånd till förvärv av hyresfastighet

fastigheten. Till bilden hör obetalda avgifter till kommunen och exempel på alt hyresgästerna själva fått ordna med påfyllning av olja i hyresfastigheten.

Del är en skrämmande bild av Sverige 1977. Del är också en berättelse om hur de kommunala myndighelerna kan vara ställda i etl läge då fastighelshajarna slår lill. Många har ansell del oförklarligt atl del finns pengar att låna ut lill sådan verksamhel. Svarel har vi fäll i etl annal sammanhang här i riksdagen: det finns banker som slår lill ijänsl. Jag skall senare åierkomma lill den egendomliga roll som vissa banker spelar vid finansiering av spekulaiionsfasiigheier. Bilden är inie vacker - men dess värre sann.

Ell kommunalråd ullryckie sig vid värt samlal så här om faslighels-skojarna: "Della slags verksamhel är inie lill någon som helst fördel för hyresgästerna."

Det här är en fråga som skulle kunna lösas i största sämja här i riksdagen, i synnerhet när vi känner till all många människor i delta land bor i fastigheter som inte förvaltas enligl godlagna regler. Vi vet också att en begynnande brist pä lägenheler i flerfamiljshus föreslår. I elt sådani läge borde regeringen ha sagl farväl till passiviteten.

Vi känner till den liberala tesen atl samhället skall lägga sig i så litet som möjligl och förlila sig på de goda krafter som finns hos den enskilda människan. När man upphöjer della låi-gä-syslem och vänta-och-se-syslem lill en handlingslinje är del verkligen oroväckande.

Frän socialdemokratiskt håll ger vi inie tappt förrän vi har nåll dilhän alt all spekulation i hyresfastigheter effektivt kan motverkas. Därför anser vi atl del redan nu borde finnas möjlighel för de kommuner, som själva bedömer all del är nödvändigl, all använda lagen om lillsiånd vid förvärv av hyresfasligheler. Ju fortare regeringen lillmölesgår della önskemål, desto bätlre för bosladskonsumenlerna.

Slatsrådet BIRGIT FRIGGEBO:

Herr lalman! Vi har företagit undersökningar för all utröna, till vilka orter del kan vara påkallat all ulvidga lagens lillämpning. Vi är beredda all handla när vi har ell faklaunderlag. Eftersom herr Lindkvisl gjort egna undersökningar är herr Lindkvisl välkommen med sina erfarenheler lill justitiedepartementet - det är nalurliglvis värdefullt all vi har så bra underiag som möjligt när regeringen lar ställning till behovet av ändringar i lagen.

Vi vill hindra den lyp av verksamhel som herr Lindkvisl beskriver - del är vikligl all vi gör del - men vi vill inle ha etl byråkratiskt system där alla förvärv och försäljningar av fastigheter i hela landel prövas, alltså även när det gäller orter där ingen sådan verksamhel finns.

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr lalman! Jag sade i mill anförande alt jag hade ställt min interpellation för atl få en lägesrapport med uppgifter om hur regeringen

tänkte sig la itu med dessa problem. Jag konslalerar all man vidtagit vissa ålgärder, men jag efterlyser allljäml en klar ståndpunkt från regeringens sida.

Jag instämmer i slalsrådels mening all vi skall akta oss för atl åstadkomma ett byråkratiskt syslem. Vi skall inie göra del svårare än vad som är absolul nödvändigl. Om regeringen alliså inie vill ha myckel byråkrati kring della - lila då på kommunerna! De kan bedöma om de har behov av en lagregel av delta slag eller inle. Jag skall gärna ställa mitt malerial lill regeringens förfogande, men jag menar all den undersökning som jag har gjorl och de kontakter som jag har lagil borde regeringen för länge sedan ha kunnal ombesörja om ni är lika angelägna som vi atl komma lill rälta med spekulationerna på bosiadsmarknaden.

Slalsrådel BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Jag lycker också all del skulle vara en bra lösning på della problem, men civilulskotlel gjorde i våras samma bedömning som vi har gjorl, all del inie är möjligl all ha en sådan form alt kommunerna själva lämnar in en ansökan lill regeringen och får den bifallen. Del sirider mol regeringsformen. Jag beklagar det, men det är inle en möjlig väg att gå.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 7 Om erbjudande från USA att ta hand om utbränt kärnbränsle från Sverige

Ulrikesminislern KARIN SÖDER erhöll ordel för all besvara Birgitta Dahls (s) den 21 okiober anmälda- fråga, 1977/78:94, och anförde:

Herr lalman! Birgilla Dahl har frågal mig vilka skälen är till all varken uirikesnämndens eller energikommissionens ledamöier informerais om del amerikanska erbjudandel att ta hand om ulbränl kärnbränsle frän bl. a. Sverige.

Vid svensk-amerikanska ijänsiemannasamlal i juli i år lämnades bl. a. viss informalion från amerikanskt häll om de planer på elt lagringsprogram för använt kärnbränsle som då började la form. Härvid underströk den amerikanska sidan att vad som sades i denna fråga måste anses vara myckel preliminärt Den inlerna beslulsprocessen inom adminis-iralionen var i juli inle avslutad. Mol denna bakgrund var del också ell bestämt amerikanskt önskemål all uppgifterna inle skulle föras vidare.

Förhandsuppgifiernas preliminära karaklär har alltså varit bakgrunden till atl regeringen inte funnit anledning atl informera om vad som på denna punkl framkom vid samtalen.

BIRGITTA DAHL (s):

Herr lalman! Samlidigt som jag slällde denna fråga begärde jag all energikommissionen skulle få en föredragning i ärendel. Den har vi fåll

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om erbjudande från USA att ta hand om utbränt kärnbränsle från Sverige

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om erbjudande från USA ari ta hand om utbränt kärnbränsle från Sverige

- om än en ofullsiändig sådan.

Det svar som vi har fåll i båda sammanhangen innehåller motsägelser. Jag är medveten om all i juli var man på amerikansk sida ännu på ell förberedande sladium. Men del var inga hemliga saker som del då var fråga om; president Carler hade den 7 april i etl lal beskrivii all man förberedde ålgärder av denna karaktär för all utarbeta någol som myckel nära liknar vårt slällningslagande i våras i samband med villkorsproposilionen, nämligen all inle nu ivinga fram upparbelning ulan vänla med sådana beslul i avvakian på underlag för bäiire grundade beslul, bl. a. nya kärnbränsleprocesser. Del var alliså inie fråga om några hemliga ling.

1 den mån del då fanns uppgifter av hemlig nalur uiöver dem som redan var kända lycker jag alt, med beaktande av den speciella roll som energikommissionen inie minsi från regeringens och särskill cenierns sida har belrotls med, borde också vi ha fält omedelbar informalion för att kunna göra en saklig bedömning av innehållel i de förslag som kunde vänias. Även om de samtal som då fördes - och som jag utgår från alt Karin Söder var informerad om och kanske t. o. m. själv förde i USA

- var av preliminär nalur, var de så vikliga alt det måsle ha gjorts en
skriftlig rapport Sädana hemliga rapporter borde man kunna anförtro
energikommissionen just med tanke på det vikliga uppdrag vi har och
den oerhörda lidspress under vilken vi arbeiar.

Därtill kommer, vilkei meddelades vid energikommissionens senasle sammaniräde, aii kommissionens ordförande innan den ijänsleman som förde dessa förhandlingar for lill Amerika hade begärt informalioner av honom om USA:s slällningslagande. Del var alllsä känt för UD all energikommissionen önskade sådan informalion. Jag tycker uppriktigt sagl all del hade funnils många goda skäl all omedelbart informera oss.

Sedan är del en annan sak att det vi då kunnat konstatera hade varil

- vilket framgår av de handlingar som nu finns lillgängliga - all detta
erbjudande sannolikt inle får särskill stor betydelse för svensk politik.

Ulrikesminislern KARIN SÖDER:

Herr talman! De samtal som fördes i USA i juni månad i år hade karaktären av etl bilateralt informationsutbyte och gällde hela den svenska energipoliliken samt diskussioner kring den Carterska energipoliliken. Men vad som är myckel vikligl all framhålla här i dag är de synpunkter som framfördes frän amerikansk sida och som gällde spekulalioner om någol som eveniuelli skulle kunna bli eu beslul av president Caner, etl beslul som sedan fattades den 18 oktober. Jag gjorde den bedömningen - och det är min slåndpunkl också i dag - atl energikommissionen, som myckel rikiigl har så belydelsefulla uppgifter, är mera betjänt av all få informalion om del fakiiska innehållet i beslul av den amerikanska ad-minislralionen än lösa anlaganden om vad som eveniuelli skulle kunna komma all iniräffa.

Såsom Birgitta Dahl här sade var ju de allmänna riktlinjerna och slånd-

punkterna i den Carterska politiken redan offentliggjorda. På del sättet tillförde dessa samlal inie någonling nyll.

Det är också vikligl all i dag notera alt de erbjudanden som kommil från amerikansk sida under de senaste veckorna har varit generella deklarationer och inte något erbjudande direkl till Sverige i den här frågan.

Jag vill underslryka all del är vikligl alt energikommissionen har ell precist och rejält underlag för sill arbele. Del var del inle frågan om den här gången, och därför ansåg vi det inte vara nödvändigt att informera i detla fall. Däruiöver hade man utbett sig av dem som dellog i samtalen - jag gjorde inle del - att de inte skulle föra funderingarna vidare.

BIRGITTA DAHL (s):

Herr lalman! Får jag då försl konstalera alt USA:s energipolitik drar med sig oerhört siora konsekvenser för resten av världen i alla avseenden. Här tror jag alt Karin Söder delar min mening. Det vore t. ex. katastrofalt om man inte skulle lyckas hushålla bättre med olja och andra ener-gitillgängar i USA. Det vore också katastrofalt om man inte i övrigl log krafttag för alt ta hand om avfallet från de mililära kärnkraftverken.

President Carlers speciella politik när det gäller avfallshanteringen påverkar ju mycket klart andra länders energipolilik och kan föranleda radikala förändringar i denna, t. ex. atl man ställer yllerligare krav som påverkar del nationella oberoendet Därför är det ell krav alt regeringen till energikommissionen ofördröjligen rapporterar alll som inlräffar. Del är min uppfattning.

Regeringen har inle heller när mera konkret informalion fanns tagit någol inilialiv för all informera vare sig energikommissionen eller utrikesnämnden. Det är ju försl efter mina frågor i kommissionen och här som någon information över huvud taget har lämnats.

Kan Karin Söder utlova all vi i fortsättningen fär en fullständigt öppen redovisning från regeringens sida till energikommissionen i det här ärendet?

Ulrikesminislern KARIN SÖDER;

Herr lalman! Vi lämnar den informalion lill energikommissionen och till ulrikesnämnden som är erforderlig. Men jag vill upprepa all del också är en skyldighet för oss au hantera informalioner vi fåll under uttryckligt tysthetslöfte på ett från uppgiftslämnarens synpunkl riktigt sätt och att de uppgifter vi lämnar är av sådan karaklär au de verkligen är lill gagn för dem som skall hantera dessa frågor

Jag vill även understryka att den här regeringens öppenhet och beredvillighet all lämna uppgifter lill oppositionen och till andra inlresserade i energifrågan är avsevärt siörre än den förra regeringens. Della har jag själv kunnal bevittna.

BIRGITTA DAHL (s);

Herr lalman! Jag tycker atl den sorlens lösa påslåenden utan exempel har myckel lilel värde. Sådana kunde vi väl låta bli all använda i den

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om erbjudande från USA att ta hand om utbränt kärnbränsle från Sverige

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

här diskussionen.

Vad jag konkret vet är all vi hillills inle har fåll någon informalion. Vår ordförande har krävt del, och vi har inte fäll del. När jag skriftligen begärde del har vi nu fåll det, men den har varil knapphändig. Och här i dag kunde Karin Söder avslutningsvis inle ge någol löfte om all vi skulle få en fullsländigl öppen redovisning av samma slag som förulom regeringen nalurliglvis etl anlal tjänstemän i flera departemenl f n. har lillgång lill.

Del vore naluriigt au energikommisionen och utrikesnämnden betroddes på den punkten också, eftersom vän arbete verkligen tillmäts stor belydelse av många människor.

Utrikesministern KARIN SÖDER;

Herr lalman! Birgitta Dahl hörde tydligen inie vad jag sade. Jag har nyss sagl att vi självklart skall lämna de uppgifter som är oundgängligen nödvändiga för energikommissionens arbele, och dem lämnar vi i all den utsträckning vi kan göra.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om åtgärder mot neutronvapen

Utrikesministern KARIN SÖDER erhöll ordel för all i ell sammanhang besvara dels Rolf Hagels (-) den 4 okiober anmälda inierpellalion, 1977/78:16, dels Slure Ericsons (s) den 20 okiober anmälda fråga, 1977/78:88, och anförde:

Herr talman! Rolf Hagel har i sin inlerpellation ställt tre frågor;

1. Vilken uppfattning har regeringen om den nya spiral i kapprustningen som president Carters beslul om serietillverkning av kryssnings-robotar och fortsatt utveckling av neulronbomben innebär?

2. Har regeringen samma uppfattning som nedruslningsexperten kommendör Torgil Wulff atl ulvecklingen av neulronvapen endast är ell försök atl kringgå 1925 års Genéveprotokoll och redan existerande va-penförbud?

3. Vilka åtgärder har regeringen vidlagil eller ämnar den vidla för all medverka lill den myckel kraftiga världsopinion som utvecklats för all sloppa neulronbomben och förbjuda framställningen av neulronvapen och andra nya massförintelsevapen?

Slure Ericson har frågal om regeringen avser all instruera FN-delegalionen att lägga fram ell resolutionsförslag som fördömer ulvecklingen av del nya neulronvapnet.

Sture Ericsons fråga anknyter lill den sisla av Hagels tre frågor. Jag behandlar därför alla frågorna i ell sammanhang.

Lål mig börja med den del av Rolf Hagels första fråga som avser neulronbomben och kapprustningen.

Försl bör konstateras all USA inte fattat någol beslul i frågan. Konsultationer med de allierade inom NATO pågår dock.

Neulronvapnet är det senasl uppmärksammade exemplet på den va-penieknologiska tävlan mellan supermakterna som ägl rum under efterkrigsliden. Vapnet måsle ses i sill loiala kappruslningssammanhang, där också andra akluella vapenprojeki, t. ex. kryssningsrobotar, rörliga landbaserade missiler, den sovjetiska roboten SS 20 och flygplanet Backfire diskuterats mycket under del senasle året.

Vidden och allvaret av den utveckling som dessa och andra vapen-projekt represenlerar får inte underskattas. Målet för vårt nedrustnings-arbete måste vara all söka förhindra en vidareutveckling av kärnvapen inkl. neulronvapnet, atl uppnå en verklig nedskärning av de båda supermakternas ofaniliga arsenaler och all på längre sikl avskaffa alla kärnvapen.

Vare sig det gäller ati handla på del nalionella eller pä del iniernaiionella planet är del nödvändigl alt ha en samlad syn på frågan om vägarna fram till målet och hur vi själva effektivast skall kunna bidra till all främja del gemensamma målet atl få stopp på kapprustningen.

Neutronvapnet har tydligt aklualiseral delta problem, varför vi måste se till neutronvapnels betydelse inom ramen för den pågående kapprustningen.

Ruslningsdebaiien har två viktiga sidor. Den ena är den oerhört belydelsefulla roll som en självständig och informerad opinion spelar för att molverka kapprustningen i världen och för att vända den i verklig nedrustning. Opinionen är en politisk realilel också i fråga om neulronvapnet Den andra sidan är de slraiegiska realilelerna.

Neuironvapnel uppfattas i opinionen enbari som ell vapen som dödar människor men lämnar byggnader orörda. Del faktum atl vapnet har sagls vara avsett all användas mol invaderande trupper och dä främsl slridsvagnsbesätiningar ändrar inle pä den saken. Alla människor, inle minsi de som lever ulanför supermakternas territorier, ryggar lillbaka inför tanken på au deras egel land skulle kunna bli ell direkl målområde vid en konflikl mellan supermaklerna. Della måsie vara en nalurlig reaklion hos dem som lever i Europas lällbelblkade länder. Civilbefolkning lika väl som trupp skulle drabbas av en sådan konflikl som trappas upp.

Lål mig nu gä in på de strategiska realiteterna. Kärnvapenmaklerna måsle, så länge kärnvapnen inie avskaffals, ha en planering för dessa vapens roll i avskräckningsmekanismen - deua för all minska riskerna för en kärnvapenkonflikt Del är della som i den slraiegiska deballen brukar kallas för kärnvapendokiriner. USA och Sovjeiunionen förfogar båda över ofaniliga arsenaler av de massförsiörelsevapen som kärnvapnen ulgör. Neutronvapnen är ell nytt och uppseendeväckande bevis på att en fortsatt ulveckling av kärnvapnen leder lill en alll längre gående specialisering av kärnvapnen, till en allt siörre utbredning av dessa och lill en ökad osäkerhel.

Deballen om neulronvapnet har yllerligare belysi kärnvapnens roll i

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

supermakiernas försvarsplanering. Kärnvapnen är som bekanl i hög grad politiska vapen, och doktrinerna är också utrikespolitiska verktyg. Dessa doktriner tjänar som signaler mellan parterna för att peka pä riskerna med en konflikl och för atl underslryka den egna beslulsamhelen all inte ge vika om en sådan konflikt trots avskräckningsmekanismerna skulle iniräffa. Genom siändig vapenutveckling påverkas doktrinerna. Samlidigt påverkar doktrinerna vapenutvecklingen i etl sländigl växelspel.

Vi kan aldrig ulgå från all denna ulveckling leder lill etl ökal mätt av den militära balans som sä ofta åberopas av supermaklerna, inie heller all den garanterar den oförminskade säkerhet som de också hänvisar till. Däremoi flnns del skäl all förmoda all denna ulveckling oftasl leder lill en ökad osäkerhel för alla. Ökad säkerhel pä en lägre rusiningsnivå måsle förbli den princip vi tillämpar pä den mödosamma vägen mot det slutliga målet för våra ansträngningar: allmän och fullständig nedrustning. Mer i delalj beviiinar vi nu etl nyll stadium i den tekniska vidareutvecklingen av sädana kärnvapen som har en begränsad verkan ulanför del åsyftade målområdet En sådan ulveckling har skell i USA under ell anlal är. Resullalei är i deiia fall ell specialiserat kärnvapen med starkl ökad strålningseffekl men fortfarande betydande spräng- och yärmeverkan. Det är alllsä inte fråga om ett lotali nyll vapen, ulan om en viklig kvalitativ vidareutveckling. Del kan tilläggas alt debatlen för några år sedan om de lakiiska kärnladdningarna rörde en molsall ulveckling, nämligen mol ökad spräng- och värmeverkan.

Genom au skadeverkan ulanför målområdel minskas skulle en insais av neulronvapnet i en krigssituation kunna vara mera sannolik. Det förefaller därför finnas en klar risk för all vapnet skulle sänka kärnvapentröskeln. Enligt en uppfattning avskräcker man därigenom ännu effektivare frän varje militär konflikt Avskräckningen kräver, brukar det heta, ell måtl av inbyggda riskmoment för all verka effektivt Men efterkrigstidens deball och supermakiernas egna avtal om kriskontroll och om förhindrande av kärnvapenkrig har klart visat atl diskussionen inie kan ullömmas med denna uppfattning. Vapen som minikärnvapen kan också, menar mänga, bli så lätthanterliga atl de direkl eller indirekt utlöser en kärnvapenkonflikt i stället för att avskräcka ifrån den. Det gäller i synnerhel om stora styrkor inom en geografisk region skapar ell klimat för politisk spänning och kvardröjande misstänksamhet Detla vel inle bara politiker och militärer. Det är också något som präglal debatten om kärnvapen och om styrkerelationer i efterkrigstidens Europa och nu senast debatten om neulronvapnet

Frågan är särskill allvarlig från kapprusiningssynpunki, eftersom vi i hög grad saknar uppgifter om överväganden, forskningsutveckling och resullal på kärnvapenområdel i Sovjetunionen.

Den Slora skillnaden i möjligheten atl över huvud taget fä tillgäng till informalioner gör del nalurliglvis svårare all bedöma rusiningsef-fekien av eu eveniuelli amerikanskl beslul om all förbandslägga neulronvapnet Informaiionsproblemel beror som bekanl på de avgörande

olikheterna mellan de båda supermakternas poliliska, ekonomiska och sociala syslem och närmare bestämt på den roll som sekretessen spelar i öststaterna.

Utvecklingen under efterkrigsliden har mer än en gång visal vilka allvarliga kappruslningskonsekvenser del fär när leknologiska försprång pä en sida förenas med oroande ovisshei om den andra sidans verkliga kapaciiel.

Dessa kapprusiningspädrivande fakiorer är fortfarande en realilel även om del kalla krigeis dagar är förbi. Della förhållande har i många år från svensk sida framhållits som ell grundläggande problem i nedrusl-ningsarbeiet och gäller i hög grad diskussionen om neutronvapnet och kapprustningen.

Frågan kan inle heller ses isolerad från rniliiärblockens siyrkerelalioner i Ceniraleuropa, om vilka del sedan flera år förhandlas mellan mililär-blocken i Wien. Den svenska regeringen har sedan länge gjorl hell klarl all den ser med oro på perspeklivel av en forlsall ulveckling av militärblockens styrkor vare sig del gäller strategiska kärnvapen, lakiiska kärnvapen eller konventionella rusiningar. Denna oro gäller båda sidors agerande och värt egel närområde lika väl som globalt I dag rör diskussionen det amerikanska neutronvapnet. Varje utbyggnad av de redan omåiiligi stora kärnvapenarsenalerna för insais i Europa måsle framkalla avståndslagande vare sig utbyggnaden sker på amerikansk eller sovjetisk sida. Avståndstagandet gäller naturligtvis oavsell dessa vapens räckvidd eller siyrka, vilken kategori de placeras i eller vilken leknisk benämning de ges. Omvänt måste varje förslag om att reducera dessa arsenaler hälsas med lillfredsslällelse.

Del stod ju bl. a. ganska klart all en amerikansk anskaffning kunde leda lill en förbandsläggning försl i olika europeiska NATO-länder och i sinom lid eveniuelli även | Warszawapaklsländerna. Bl. a. förekom spridda ulialanden i östeuropeisk press all Sovjeiunionen också skulle kunna skaffa vapnel på relativl korl tid, Del anses i inlernaiionell slra-legisk deball au Sovjetunionen intresserar sig mindre än USA för s. k. minikärnvapen, dvs. lakiiska kärnvapenladdningar med begränsad skadeverkan ulanför del åsyftade målområdet I de sovjetiska kärnvapen-doktrinerna kan enligl många också spåras en siörre tonvikt på stora, kraftiga - och radioaklivi myckel "smulsiga" - laddningar.

Allmäni sell bedömer jag del under alla omsiändigheler som fulll möjligl alt Sovjetunionen skulle kunna anskaffa neulronvapen ifall USA gjorde det och ifall man ansåg en egen anskaffning önskvärd. Om det närmare tidsperspektivet kan jag givelvis ipte ullala mig. Del kan bara den som har lillgång lill sovjetiska planer.

Regeringens uppfallning om neulronvapnet var klar och offentliggjordes på etl lidigl sladium. Della var självklart mol bakgrund av vår iradilionella nedrusiningspolitik. I milt anförande inför FN;s generalförsamling den 29 sepiember klargjordes likaledes regeringens slåndpunkl.

I del därpå följande svenska anförandel den 1 november i general-

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

församlingens första utskott belyste regeringen vår uppfattning om neulronvapnet i del globala nedrusiningspoliiiska sammanhangel. I anförandel berördes också våregen silualion vad avser kapprusi ningens globala och regionala aspekler.

Den svenska regeringen har vidare under hand informeral den amerikanska regeringen om sin uppfattning om neulronvapnet

Beiräffande frågan om ell resolutionsförslag i FN är mitl svar:

Efler noggranna överväganden har vi kommil lill slutsatsen atl någol resolutionsförslag inle nu bör framläggas från svensk sida. Regeringen har redan genom tre inlägg i olika fora otvetydigt angell all den anser neulronvapnet vara oacceptabelt, liksom alla andra kärnvapen. Vi anser oss därtill ha tillräckliga skäl atl beteckna neuironvapnel som ell minikärnvapen och vänder oss mol del såsom eu sådani vapen. Vi har ånyo klargjort vår djupa oro inför varje ulveckling som kunde sudda ul gränsen mellan kärnvapen och konveniionella vapen.

Enligl vår bedömning föreligger här en klar konsekvens i den traditionella svenska inslällningen i frågor som är cenirala för nedrustnings-sammanhangen.

Svarel på den avgränsade frågan om resolutionsförslag kräver emellerlid en yllerligare kommentar.

Ell resolutionsförslag bedöms inte få det slöd och den effekl som är förutsättningen för den föreslagna ålgärden. Del som regeringen bedömt möjligl all nu uppnå har uppnätls genom de ulialanden i ire olika sammanhang jag just har redovisal. Framläggandet av en resolution nu skulle kunna bidra lill en polarisering av frågan. Del skulle säkerl också framkalla etl röslningsmönster påverkal av olika länders alliansanknytning och därmed snarare låsa än lösa den fråga som så djupl oroar oss alla.

Även del mer kortsiktiga perspeklivel bör beröras. Första ulskollei i FN är ett forum där normalt pågående nedrustningsförhandlingar las upp lill behandling. Del nyligen hållna svenska anförandel redovisade vår uppfallning all ell beslul om anskaffande av neuironvapnel skulle kunna påverka sådana nedrustningsförhandlingar negativt. Vapnet är ett belysande exempel pä vikten av all snarasl uppnå eu fullsländigl prov-stopp. Likaså bör underslrykas småstaternas legitima iniresse av oförminskad säkerhel. Denna påverkas på längre sikl av den sländiga vida-reuivecklingen i såväl USA som Sovjeiunionen av de slraiegiska kärnvapnen, de lakiiska kärnvapnen och de konveniionella siyrkorna.

Vi kommer all noggrani följa utvecklingen och vidta alla de åtgärder som är nödvändiga för all fullfölja vår nedrusiningslradiiion.

Inlerpellanien herr Hagel har också frågal om neulronvapen och 1925 års Genéveprotokoll. En god del av svarel på frågan ges i den av inlerpellanien åberopade artikeln. Där slår alt del är slor skillnad från leknisk utgångspunkt mellan dessa båda vapen. Neulronbomben är ell kärnvapen. Del gäller som jag tidigare sagl en ny varianl, vars slrålningseffekl förhöjls samiidigl som de slridsspeisar som hillills framiagils fortfarande lär ha spräng- och värmeverkan som en beiydande del av totaleffekten.

Skulle vapnel komma all vidareutvecklas så all slrålningseffekten blev hell dominerande, dä finns del anledning att diskuiera vilken kategori elt sådant vapen egentligen skulle placeras i.

Jämsides med de formella juridiska och lekniska kriterierna på vapen finns de moraliska. 1 kampen mot kärnvapen och kemiska vapen har Sverige intagit en ledande position och kommer all sä göra även i framliden. Alla kärnvapen förorsakar fruklansvärl plågsamma skador av strålning och hella. Alla kärnvapen ulsäller dem som inle omedelbart dör för ohyggliga och kanske långvariga lidanden och obolliga skador.

Inlerpellanien har också lagil upp USA:s beslul alt serielillverka kryss-ningsroboiar. Han frågarom regeringens uppfallning om "den nya spiral i kapprusiningen" som besluiei skulle innebära.

Svaret pä denna fråga måste i ett avseende bli detsamma som på frågan om neulronvapnet Problemel måsle ses i sill totala kapprustningssammanhang, där båda supermakternas ansvar för att bryla den nuvarande utvecklingen är lungl.

Förenta staternas beslul alt serielillverka kryssningsroboiar sammanhänger som bekanl med del samlidiga besluiei all skrinlägga planerna på alt tillverka del s. k. B 1-bombplanel.

Några säkra uppgifter om de sovjetiska kryssningsrobotarna har vi inte. De lär ha betydligt kortare räckvidd än de amerikanska.

En massiv satsning på kryssningsrobotar skulle försvåra nedrustningsförhandlingarna. I ell vidare perspekliv gäller della vidareulveckling av alla vapensyslem i USA eller Sovjeiunionen, vilka släller oöversligliga krav på nu tillgängliga medel atl konlrollera efierievnaden av ingångna avial om ruslningsbegränsningar.

Kryssningsrobotar ingår som en del av SALT ll-förhandlingarna. Enligl tillgängliga uppgifter kan utsikterna alt nä en överenskommelse inom den närmaste framtiden betraktas som goda. Våra informationer tyder också på atl en SALT Il-överenskommelse skulle komma att innehålla detaljerade bestämmelser om kryssningsrobotar av olika typer och räckvidder.

Det är regeringens förhoppning att en överenskommelse om kryssningsrobotar skall innehålla effektiva begränsningar som binder båda supermakterna i detta avseende och som skapar underlag för fortsatta meningsfyllda förhandlingar om rustningsbegränsningar.

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

ALF LÖVENBORG (-):

Herr talman! Då inlerpellanien, Rolf Hagel, befinner sig ulomlands just nu har jag fåll i uppdrag atl ta emot interpellationssvaret Jag vill tacka utrikesministern, som på ett utföriigt och mycket posilivl sätt har behandlat denna allvariiga fråga.

Inte minst uppskattar jag Karin Söders posiliva hållning lill opinionsrörelsen, eller med andra ord till fredsrörelsen. Hon säger all rustnings-debatten har två vikliga sidor. "Den ena är den oerhört betydelsefulla roll som en självständig och informerad opinion spelar för att molverka

4 Riksdagens protokoll 1977/78:20-21

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

kapprustningen i väriden och för all vända den i verklig nedrustning." Det kan inte sägas bättre. Jag understryker det ytterligare genom all citera denna mening i svarel ordagrant

Hur betydelsefull den opinionen är kan man objektivt utläsa av händelseförioppel, sedan president Carter under en presskonferens den 12 juli i år förde upp neutronvapnet på dagordningen genom att säga att del "borde bli elt av våra tänkbara alternativ" i USA:s kärnvapenarsenal.

Utrikesministern påpekar i interpellationssvaret all "USA Inte fattat
något beslul i frågan". Om delta är sagl i polemik mol inlerpellanien,
så är det en onödig polemik. I interpellalionen, som kan läsas i snabb
prolokollel för den 4 okiober, skriver Rolf Hagel om "President Jimmy
Carters beslul om serietillverkning av kryssningsroboiar och vidare
ulveckling av neutronbomben ." Jag betonar ordel vidareulveckling.

Carler sade mycket klart ifrån vid presskonferensen den 12 juli all han "ännu inle beslutat om all förorda neutronbombens utplacering".

Han sade vidare; "Innan jag fattar det slutliga beslutet om dess utplacering, ämnar jag göra en fullständig analys av dess effekler och lämna denna informalion till kongressen." Del engelska ord som jag har översatt med "effekter" är dubbeltydigt Troligtvis syftade Carter på de politiska effeklerna.

Vid samma presskonferens nämnde han också alt man hållil på i 20 år med utvecklingen av detta vapen. Det är väl nu också känt alt president Carters presskonferens den 12 juli följde efler några veckors hård strid i senaten. Den republikanske senatorn Mark Hatfield från Oregon hade upptäckt atl detta dittills relativl hemliga vapen utvecklats med medel från en budgetpost för "vallen och energi". Hatfield försökie få igenom en moiion som skulle ha sall slopp för anslagen lill neulronbomben, men led ell mycket knappt nederlag vid omröstningen den 1 juli. Proceduren i USA;s kongress är som bekanl mycket svårförståelig. När en ny omröstning företogs i senalen den 13 juli blev röstsiffrorna 58 mol och 38 för elt förslag av senator Hatfield, som skulle ha förbjudit användningen av budgetmedel för produkiion av neutronbomben. Även i representanthuset har ell liknande förslag röstals ned. Där var röstsiffrorna den 29 sepiember 297 för och 109 mol anslag för vidareulveckling av neutronbomben.

President Carler har liksom föregående presidenter sell till all ulvecklingen av neulronvapnet gått vidare vid Kalifornienuniversilelets kärnvapenlaboratorium i Livermore i Kalifornien och i Los Alamos i New Mexico. Vad som ännu fattas är ell beslul om serietillverkning, som i så fall skulle ombesörjas i Pantexbolagets fabriker i Amarillo i Texas, där många av USA:s mest destruktiva vapen har producerats. Först sades det alt Carler skulle falla sitt beslul i mitten av augusti, sedan atl det skulle fattas i millen av oktober, och nu uppges del att beslutet uppskjutits till början av 1978. Det är ju inte svårt att förstå varför. Därmed kommer man in på den mera positiva sidan av saken.

Redan i juli utlöstes en masskampanj över hela väriden mot det nya

vapnel. När det gäller Sverige kan som exempel nämnas Lunds freds-kommittés initiativ alt trycka vykort, adresserade till president Carler, med tvä krav: "Stoppa nelronbomben!" och "Sloppa kryssningsrobolar-na!". Fredskommitlén klistrar på ell frimärke för 1:10 kr. och säljer kortet med påsatt frimärke för 1:50 kr. Genom all man omedelbart får korten undertecknade och samlar ihop och skickar iväg dem, kan man hålla räkning pä hur många korl som verkligen blir ivägskickade. Under den första veckan som den lilla lokala kampanjen pågätt - och jag lar del här bara som elt exempel på alt en rörelse är i gång - skickades 3 000 protesikort 'ill president Carter. Fredskommilléer på mänga håll i Sverige kan visa upp liknande siffror. Från etl slort anlal länder har ungefär lika många protesikort och telegram skickats till Vila huset.

NATO-politiker i Europa har gjorl samma erfarenhei som Jimmy Carler. När NATO:s försvarsministrar möttes i Bari i Italien den 11-12 oktober, var de tvingade att ta hänsyn lill den opinionsslorm som mött planerna på atl utrusta NATO-trupperna i Europa med neutronbomben. Etl AP-ielegram från Bari den 12 oktober sammanfattade ganska bra deras dilemma i följande mening: "Ministrarna var eniga om all vapnel, som kallas 'renl' därför att det dödar människor men skonar materiella ting, var militärt nyttigt men politiskt explosivt"

Rolf Hagel har i sin interpellation redogjort för neutronbombens verkningar, och lill stor del överensstämmer utrikesministerns svar med den värdering han har gjorl. Jag är lacksam för all utrikesministern så kategoriskt har kallat neutronvapnet för vad det är, nämligen ett kärnvapen, och uttryckt sin "djupa oro inför varje utveckling som kunde sudda ut gränsen mellan kärnvapen och konventionella vapen". Jag lackar också för det värdefulla beskedet alt den svenska regeringen "under hand informeral den amerikanska regeringen om sin uppfattning om neutronvapnet".

Jag skall inte här använda myckel lid ål alt krilisera, eftersom jag - som jag sade inledningsvis - uppskaiiar grundlönen i svarel. Men där finns olyckliglvis en lendens alt lägga skuldbördan lika lungl pä båda de s. k. supermaklerna och all reducera kryssningsrobolarna och neulronbomben till sä alt säga logiska beståndsdelar av rustningspakelen. Så är det ju ändå inle. Även mycket framstående amerikaner har klarl konstaterat att kryssningsrobotarna och neutronbomben går ulanför den samförståndslösning som USA och Sovjetunionen kom fram lill vid toppmötet i Vladivostok 1974. En framstående expert som David Linebaugh, lidigare biträdande direktör för USA:s byrå för vapenkontroll och nedrustning, skrev i International Herald Tribune den 30 september: USA:s hållning är verkligen alllför ensidig. Den skulle tillåta en väldig expansion av USA:s vapen genom uiplaceringen av kryssningsrobotar. Enligl ulialanden av försvarsminisler Harold Brown skulle 250 bombplan av lyp B-52 kunna utrustas med upp till 5 000 kryssningsrobotar - eller mer USA-kärnvapen av denna enda typ än det totala antalet Sovjetkärnvapen i deras hela strategiska arsenal."

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

Någol senare i artikeln fortsatte han: "Både räckvidden och anlalel uiplacerade kryssningsrobotar skulle vara svåra all konlrollera. Ryssarna skulle kunna lura oss när de också har robotar av kryssningstyp."

Men del är ju detta del gäller, fru Söder, att sälta stopp för varje ny lyp av massförintelsevapen, all inle lillåla en ny ruslningsspiral i en värld som redan blivii så fasansfulll belamrad med kärnvapen all del räcker för alt förinta mänskligheten, och alll den skapai under tusentals år, många gånger om.

Del yllersl viktiga SALT-avialel löpte som bekanl ul efler fem är, dvs. den 3 oktober i år. När förhandlingarna om SALT II bröt samman gjorde Sovjelunionens utrikesminister Andrej Gromyko en utförlig deklaration vid en presskonferens den 31 mars. Han uppehöll sig där utförligt vid frågan om kryssningsrobotarna, som kastats in efler Vladivostoköverenskommelsen. "Man försökie bevisa för oss all kryssningsrobolarna inte avsågs i samförståndslösningen från Vladivostok, all dessa robotar över huvud laget skulle vara fria från alla begränsningar och att samförståndet i Vladivostok bara gällde de ballisiiska robotarna", sade Gromyko. Han fortsatte: "Vi har gjort bestämda invändningar mot elt sådant försök. I Vladivostok slod frågan inle på del sällel. Där gavs inget grönt ljus alls för kryssningsrobolarna. Frågan slod så här; att uppnå en sådan överenskommelse alt alla kanaler för kapprustning med strategiska vapen läpps till och kärnvapenkrigshoiel minskas."

Självfallet skulle Sovjetunionen snarl kunna tillverka både kryssningsrobotar och neulronbomber. Med lanke på kostnaderna och de ohyggliga aspekler som dessa vapen har tvivlar jag på atl man kommer all göra det. Den enda förnuftiga lösningen är att det mililärinduslriella komplexet i USA sätts under ett så starkt tryck av världsopinionen atl besluiei om kryssningsrobolarna rivs upp och del definitiva besluiei om neulronbomben aldrig kommer all fallas.

Del var med delta i sikte som Rolf Hagel på arbetarpartiet kommunislernas vägnar interpellerade om den svenska regeringens hållning lill neutronbomben. Och det är med detta i sikte som jag vädjar lill Karin Söder alt pä alll sätt använda den goda vilja som jag vel all hon har till all siödja den massiva väridsopinionen mol del nya massförinlel-sevapnet

STURE ERICSON (s):

Herr talman! Jag lackar utrikesministern för svaret. Jag är inle lika nöjd med det som Alf Lövenborg, men min supermaktsanknyining är ju svagare än hans.

Regeringen länker inte göra mer i fråga om neulronbomben. Sedan den i ell lal sagl sig känna oro inför USA;s anskaffande av neulronvapen och i två tal sagl att alla kärnvapen, inkl. neulronbomben, är oacceptabla för Sverige anser sig regeringen ha gjort nog. En av anledningarna till denna handlingsföriamning är all USA:s ambassad hos UD beklagat att regeringen offentligt uttalat oro över neulronbomben.

Regeringen visar sig i den här frågan hell okänslig inför den starka opinion som nu håller på all växa fram i vårt land mol della avskyvärda lerrorvapen. Inom de socialdemokraliska kvinnoklubbarna pågåren spontan namninsamling för en protest som riktar sig till president Carler. Protestskrivelsen har följande lydelse: "Vi instämmer i det krav på ett förbud mot neulronbomber som del Socialdemokratiska kvinnoförbundet framförl. Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund delar den avsky för den nya amerikanska neulronbomben, som en rad ledande fredskämpar givit ullryck för. Del har aldrig funnits elt mera omänskligt vapen i världen än neutronbomben, vars strålning kan förstöra varje levande varelse, medan byggnader och andra anläggningar lämnas förhållandevis oskadda. Förbundet kräver all ulvecklingen av neulronbomben förbjuds och alt den förklaras vara ell vapen, vars skapande är en yllersl flagrant kränkning av internationella konventioners mål och mening. Förbundet förvänlar sig också all svenska regeringen snarasl ger uttryck ål del ställningstagande mol neulronbomben, som svenska folkel inofficiellt redan lagil. Vi kräver alt USA:s president avbryter alll arbele på alt framställa denna bomb."

Den socialdemokraliska kvinnoinlernaiionalen antog vid etl möte i Madrid i mitten av oktober på svenskl inilialiv ell ullalande där man bl. a. säger följande: "Vi anser att neulronbomben är etl synneriigen omänskligt vapen och etl exempel på hur del kapitalistiska systemet värderar egendom högre än mänskliga rättigheter och mänskligt liv."

Det socialdemokratiska partiet krävde i ett uttalande den 2 september alt all vidare ulveckling av neulronvapnen stoppas.

Ekumeniska nämnden har i alla svenska kristna samfunds namn via ärkebiskopen framfört samma krav i ett brev till president Carter.

Liknande krav har framförts av en lång rad andra organisationer i vårt land; herr Lövenborg gav några exempel. Neulronbomben har inneburit en ny start för opinionsbildningen i nedrustningsfrågan i Folkrörelsesverige.

Ju mer informalion om neulronbomben som sprids bland den svenska allmänhelen, deslo bredare och mer massivt blir kravel på ell kraftfullt svenskl agerande för alt söka förhindra denna vanvettiga vapenutveckling.

Jag länker använda de närmaste minuterna för en kort summering av några fakia kring neulronbomben. Fakta talar nämligen entydigt för all det är ett ytterst allvariigt misstag som begås av regeringen, när den vägrar all utnyttja del lillfälle till iniernatibnell opinionsbildning mot neulronbomben som den nu pågående generalförsamlingen i FN erbjuder.

Låt mig börja med en beskrivning av neulronbomben. Jag baserar mig i huvudsak pä uppgifter som publicerats i USA och Västtyskland. Det stora väsllyska iniressel för neulronvapen beror ju på alt det är i Västtyskland som man i första hand länkl sig all använda vapnel.

Neulronbomben är ett specialiserat minikärnvapen av ungefär ell kilolons sprängslyrka. Dess huvudsyfte är all döda människor utan all

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

förslöra byggnader och annan utrustning.

Kärnvapen har i huvudsak fyra slags verkningar: tryckvägen, värme-effekten, del radioakliva nedfallet och den radioakliva strålningen. Det speciella med neulronbomben är au den utlöser det mesla av sin energi i form av strålning, medan andra verkningar starkl reducerals. Det uppges alt del rent tekniskt handlar om en miniaiyriserad vätebomb.

Vapnel detoneras på något över 100 meters höjd. Värmen och tryckvågen skadar då byggnader och annan utrustning jusl under delonalions-cenlrum. Den intensiva neulronsirålningen däremot dödar allt levande på etl betydligt större avstånd. Strålningen går igenom byggnader och normala skyddsrum och även genom den tjocka stålplåten i tankar.

En person som utsätts för slark neulronstrålning dör en kvalfull död inom några minuter. De många fler som får svagare doser får symtom först efter några limmar eller någol dygn, och de fiesta dör sedan inom några veckor. Neulronsirålningen sliter sönder cellerna i levande organismer. Cellerna "förjuicas", som del heler pä amerikansk forskarjargong.

All dö i ett atomkrig blir ännu mer fruktansvärt med neutronvapen. Medan vid etl traditionellt kärnvapenanfall mer än hälften dödas ögonblickligt av värmen och iryckvågen måste neulronbombens offer vänta på döden i timmar, dagar eller månader. Jag avstår från atl här försöka skildra de fasansfulla sjukdomssymtom som leder fram till döden. Forskningen med försöksdjur har gett mycket exakta besked om vad som väntar neulronbombens offer.

De militära planerarna i USA har i första hand länki sig alt använda neulronvapnen inom del långskjutande artilleriet och som stridsspels på de s. k. Lancemissilerna, som har en räckvidd på ca 120 km. Neulronbomben lämnar jämförelsevis litet radioaklivi avfall efler sig, vilket gör vapnel ännu mer militärt användbart. Del är möjligl all redan dagen efler del all bomben fällts utan siörre risk låta trupp rycka in i neu-tronbombal territorium.

Experlerna lalar om neutronbomben som det första exemplet på den tredje generationens kärnvapen. Det arbetas i laboratorierna också med att ulveckla bomber som maximerar tryckvågen och bomber som producerar stora mängder radioaklivi avfall med korl halveringslid. Del är därför sannolikt atl neutronbomben är föregångaren för en hel rad nya och alllmer raffinerade bomblyper. Del understryker behovet av att genom politiska pålryckningar söka förhindra att neulronvapnen tillförs supermakiernas arsenaler - eller "förbandsläggs", som ulrikesminislern översätter amerikanskans "deploy".

Varför anser neulronbombens förespråkare alt detta nya vapen behövs - och behövs speciellt i Europa? Det finns ju redan i Väsleuropa omkring 7 000 kärnvapensiridsspetsar och i Östeuropa ungefär hälften så många. Resonemanget utgår från att hittills vanliga taktiska kärnvapen i 50-kilolonsklassen - dvs. tre gånger starkare än Hiroshimabomben - skulle förorsaka en fruktansvärd förödelse speciellt i det tätbefolkade och hårt industrialiserade Västtyskland. Man menar atl de 7 000 kärnvapnen i

Europa förlorar i irovärdighel som avskräckning, när man vel alt ett beslul av USA;s president atl sälla in dessa vapen skulle belyda närmast förintelse för USA:s största bundsförvant inom NATO. Däremot skulle etl "renl" och "humant" neutronvapen kunna sättas in exempelvis inom Ruhromrädel utan alt därför Västtysklands industripoleniial förstörs. Del är ju bara människorna som skulle förinlas.

Neuironvapnel gör del alltså troligare all USA:s president sälier in kärnvapen i Centraleuropa. Avskräckningen blir trovärdigare, menar man. Men neutronbomben gör det också lätlare för presidenten att ta stegel från elt konventionellt krig lill elt kärnvapenkrig. Man kan tänka sig också s. k. begränsade krig, där neulronvapen bara kompletterar de konventionella vapnen. Kärnvapenlröskeln blir lägre:

Del finns visserligen deklaralioner från både väst och öst om all man inte anser atl minikärnvapnen innebär en sänkning av vapeniröskeln. Men den mililära verklighetens egen logik lalar ell annat språk. F. ö. bygger ju hela resonemangel om den ökade avskräckningseffeklen på alt del är lällare - för all inte säga mer frestande - att lillgripa kärnvapen i ell lidigare skede jämfört med de nu förbandslagda lakiiska stridsspetsarna.

Som jag ser det är det inget som helst tvivel om att en s. k. förbandsläggning av neulronbomben beiyder en lägre kärnvapeniröskel och därmed väsenlligl ökade risker för kärnvapenkrig i vår del av väriden.

Det är della som gör att neulronbomben inte - som utrikesministern säger i sitt svar - ulan vidare kan bedömas parallellt med kryssningsrobotar, rörliga landbaserade missiler, SS 20 och Backfire. Dessa nya vapensyslem innebär inle i sig en sänkt kärnvapeniröskel. Del förefaller som om utrikesministern av något skäl pä den här punkien talar mot bättre velande.

En sänkt kärnvapentröskel betyder dessutom ökade risker för en ytterligare spridning av kärnvapnen lill fler stater. Detta har påpekats av försvarsdepartementets nedruslningsexperi Jan Prawitz i en insändare i In-lernalional Herald Tribune den 13 augusli i år. Jag ciierar hans slutsats; "Om spridning av kärnvapen ska förhindras är det nödvändigt all kärn-vapenstaierna är försiktiga när det gäller all underlätta användningen av taktiska kärnvapen, hur rena och små de än må vara. Denna faktor är mer betydelsefull än framtidsutsikterna atl Indien eller några andra stater i tredje världen testar kärnexplosioner under del närmasle årtiondet"

Del är förvånande att Sverige, som tidigare varit sä engagerat i arbeiei på atl förhindra kärnvapenspridningen, inle mycket hån och bestämt understrukit denna effekt av neutro.ibomben.

Neutronbomben skulle utan minsta ivivel försvaga icke-spridnings-fördragel - NPT. Man bör i del här sammanhangel påminna om all exempelvis Jugoslavien för elt par år sedan vid NPT-granskningskon-ferensen talade om att "på nytt överväga attityden till NPT-fördragei och dra lämpliga slutsatser".

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

Den norska regeringens rådgivande nämnd för ruslningskonlroll och nedrustning skrev för en lid sedan följande: "Förbandsläggning av neulronvapen kan i värsta fall leda lill alt en del länder inle bara i den tredje världen, ulan också i Europa, ändrar sin hållning lill kärnvapnen. Och förbandsläggning skulle belyda en yllerligare försvagning av icke-spridningsfördragel och de åtgärder som knyls lill del. Arbeiei med ruslningsbegränsningar befinner sig i ell kriliskl skede. Förbandsläggning av neulronvapen kan förvärra en silualion som redan är myckel allvarlig. Nämnden uppmanar regeringen atl underslryka delta i bilaterala och multilaterala sammanhang där neulronvapenfrågan dryftas." Så långl NATO-landet Norges nedruslningsexperi.

Den senasle varningen i detla sammanhang kommer från Japan i generalförsamlingens första kommitté den 27 okiober; "Görs det inga framsleg i arbeiei på all förhindra vertikal spridning (av kärnvapnen), eller om det står klarl all några framsieg inie är all vänla, så innebär del starkt minskade moliv alt söka förhindra en horisontell spridning och slutresultatet blir en väsentlig försvagning av icke-spridningsfördraget"

Ser man neulronvapnet i sill totala nedrustningssammanhang, kommer man logiskt lill slutsatsen all del ulgör elt vida allvarligare hot än bara ytterligare ell sleg i upplrappningen av supermakiernas arsenaler. Del är en strategisk realilel alt neulronvapnen skulle belyda en sänkning av kärnvapenlröskeln och en myckel farlig försvagning av icke-spridningsfördraget Det är betänkligt atl regeringen nu här i riksdagen försöker skildra neutronbomben som bara en upplrappning av samma slag som nya missiler och bombflygplan. Elt sådani resonemang passar neulronbombens förespråkare i USA och på annal håll alldeles förträffligt

Hur har då neulronvapnet uivecklals och hur ser dess politiska framlid ul?

Den amerikanske fysikern Sam T. Cohen gäller för all vara "neu-tronbomens fader". Han presenlerade neulronbombens princip för Pentagon redan 1958. President Eisenhower blev inlresserad. Laboratoriearbetet körde i gång. På våren 1963 testades en neutronbomb underjordiskt för första gången. Utvecklingsarbetet skedde främsl vid Liver-morelaboraloriel i Kalifornien. En av de främsla forskarna vid laboratoriet var fysikern Harold Brown. Han är nu president Carters försvarsminister. En annan var fysikern Herbert York, som nu är rådgivare i Pentagon. Under de åtta åren med demokraliskl styre under 1960-talel fanns del dålig politisk resonans för det nya vapnel. Men Nixons försvarsminisler Schlesinger satsade på nyll på all la fram en neutronbomb. Schlesinger är i dag Carters energiminister.

Pentagon hade inle för avsikl all dra i gång en stor offenilig deball om neutronbomben under 1977. Däremoi ville man änlligen producera de första neutronbombstridsspelsarna under del budgeiår som började den 1 oktober i år. Därför skrev m.an bara en enda rad i 1978 års budgetförslag för Energy Research and Developmenl Administration (ERDA), och den raden löd: "W 70 Mod 3 Lance Enhanced Radialion

Warhead."

Representanthuset biföll förslaget lill ERDA-budget på försommaren i år ulan all del öppel redovisades all delta innebar pengar lill neu-ironsiridsspelsar. Efler del besluiei avslöjade en journalisl vid Washington Post all den enda raden i budgetförslaget innebar neulronvapen-siridsspetsar för de i Väsllyskland baserade Lancemissilerna. Del resul-lerade i en upprörd deball när senalen behandlade ERDA-budgeien. Den republikanske senatorn Hatfield och demokraten Edward Kennedy anförde molslåndel mol neulronbomben. Vid en voiering den 1 juni segrade de som ville bifalla budgetförslagel mycket knappt - efler en hemlig session med senaten.

Del har inle publicerats hur myckel pengar som kongressen ställt lill förfogande för framlagning av neulronbomben, men den loiala budgetpost under vilken den hemliga summan döljs är pä 1,9 miljarder dollar, dvs. ca 9 miljarder svenska kronor.

Vid en presskonferens den 12 juli meddelade president Carter att han avsåg att la emol de pengar kongressen på hans begäran anslagit för produkiion av neulronvapen men all han ännu inle beslutat om del nya vapnel skall sändas ut pä förbanden.

Del är della som är bakgrunden till all utrikesministern här i dag säger atl del "bör konstateras att USA inte fattat något beslut i frågan". Del är inte hell korrekl. Det har i USA fattats en lång rad beslul i frågan. De båda senaste är atl president Carler begärt pengar för produkiion av neulronvapen och atl kongressen beslutat bevilja de begärda anslagen. Atl säga all "USA inte faltal något beslul i frågan" är all ge administrationen i Washinglon mer kredit än den förtjänar. Det är dessuiom all vilseleda svensk opinion. Men del avgörande och sluiliga besluiei atl förse förbanden med det nya vapnel har presidenten ännu inte fallal. Så långt, men inte längre, var utrikesministerns svar korrekt.

Utrikesministern konslalerar vidare all USA nu rådgör med sina NATO-allierade i frågan. New York Times rapporterade den 13 okiober från dessa konsultationer. Eu anlal försvarsministrar hade mötts i N ATO;s nuclear planning group och där varil ense om all neulronbomben är militärt användbar och har avskräckningseffekt, men - och della har stor belydelse för oss här i dag - försvarsministrarna konstaterade vidare all allmänna opinionen och poliliska överväganden hillills hade förhindrat alla beslul om all stationera neulronvapen i Europa. Vid en presskonferens efter mötet uttalade USA;s försvarsminisler Harold Brown i slarka ordalag sill stöd för lillverkning och förbandsläggning av neulronvapen.

Enligl New York Times var Danmarks regering representerad vid del mötet

Om Sverige vill agera verksami för all hindra all neulronbomben införlivas i supermakternas arsenaler sä är tidpunkten nu precis den rätia ~ innan president Carter fallal sitt slutliga beslul om förbandsläggning eller ej. Del är en synpunkt som uppenbariigen delas av ulrikesminislern.

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

I en lunchekoinlervju den 23 sepiember underströk Karin Söder jusl viklen av all agera innan man i USA fallal det avgörande beslutet

Vad gör dä Sveriges regering?

I millen av juli, när den iniernaiionella pressdeballen var inlensiv och känslorna svallade högl i USA:s senal, gjorde stalssekrelerare Inga Thorsson ell ullalande om neulronbomben inför en inlernaiionell kvä-karkonferens i Schweiz. Fru Thorsson konstaterade alt USA veckan innan meddelal alt man avsåg alt testa en neutronbomb i Nevadaöknen. Neutronbomben belecknades som ell "lerrorvapen". Fru Thorsson tillade att del antas att Sovjet också utvecklar neulronbomben. Del var alll. Ingen svensk viljeyttring. Bara ett resignerat registrerande av ulvecklingen på området.

Sedan hände ingenling.

Den 2 sepiember uppmanade socialdemokraliska parliels verkslällande utskott regeringen att klargöra vårt folks inslällning lill neulronbomben för den amerikanska ledningen och ta initiativ lill samordnade internationella aktioner mol della vapen. I ullalandel fördömer socialdemokralerna med skärpa neulronbomben. Partiet vill med all kraft verka för all alla beslul om en vidare ulveckling av della vapen sloppas. Det tilläggs all SAP är övertygat om all delta krav stöds av en bred majoritet av Sveriges folk.

Den 9 sepiember lalade ulrikesminislern inför FN-förbundets FN-fo-rum. Då ansåg regeringen följande: "Varje nyll tillskott lill kärnvapenarsenalen är ell bakslag för nedruslningsarbelei i världen. Införandet av nya vapen innebär ylleriigare sleg på kapprustningens ödesdigra väg. Det försvårar även arbetet på all hindra tillkomsten av nya kärnvapen-stater. De överväganden som f n. pågår om alt anskaffa s. k. neulronvapen ger därför anledning till oro. Ingen kan garaniera att införandet av vapen av della slag inle skulle öka riskerna för en kärnvapenkonflikt i ell spänt väridsläge. Del gäller även andra s. k. minikärnvapen. Riskerna är då stora för en upplrappning lill ell obegränsat kärnvapenkrig.

Även om planerna på neutronvapen skulle vara alt betrakta som ell svar på Warszawapakiens styrkedispositioner i Centraleuropa, kan ett genomförande av dessa planer utlösa en yllerligare teknisk upprustning från Sovjelunionens sida."

Delta uttalande betecknade Dagens Nyheter som "en lam svensk hållning". DN rapporterade också om motsättningar mellan regeringspartierna i fråga om neutronbomben. Uttalandet den 9 september var allt moderalerna kunde acceplera.

Olof Palme kriliserade i ett tal den 21 september regeringens lama ullalande och var bekymrad för moderaternas inflytande över vår utrikespolitik. Det utlöste en störiväg av krilik moi Palme i den borgerliga pressen, som dock med några få undantag undvek själva sakfrågan.

Plölsligl blev det också bekanl alt USA sänt en diplomat till kabinettssekreteraren för all beklaga uttalandet den 9 sepiember. Amerikanerna ansåg all den svenska regeringens oro var "baserad på otillräcklig

information".

Den 29 september talade utrikesministern inför FN:s generalförsamling. Efter beslutsamma påtryckningar från de socialdemokraliska riksdagsmän som följer generalförsamlingens arbele var del möjligl all i den slutliga versionen av lalel få med formuleringen; "The neutron wea-pon is unaccepiable lo us. So are all olher nuclear weapons." Detla var åtminstone något av ett ställningslagande även om det försvagades av det självklara tillägget all del även gäller alla andra kärnvapen.

Förra tisdagen, den 1 november, lalade så statssekreterare Inga Thorsson inför generalförsamlingens första kommitté. Regeringen tillät henne bara upprepa all neulronbomben "är oaccepiabel för oss och det är också alla andra kärnvapen". De tre socialdemokraliska riksdagsmännen i FN-delegalionen föreslog ett lillägg som löd: "Del är av slörsla vikl alt neulronvapnen inle produceras. Vi kräver atl supermaklerna skall besinna sitt ansvar och att utvecklingen av neulronvapnen stoppas." Della lillägg telegraferades hem lill Slockholm. Regeringen gav besked om all den socialdemokraliska formuleringen inle kunde accepieras. Talels lexl fick inte ändras.

Mol bakgrund av denna senasle ulveckling tvingas man fråga sig om regeringen inle anser det vara av största vikt all neutronvapen inle produceras. Man måsle också fråga sig om regeringen verkligen inte vill all supermaklerna skall besinna sill ansvar och stoppa utvecklingen av neulronvapnen.

Bilden av regeringens lama hållning i denna fråga klarnar yllerligare med utrikesministerns svar här i dag. De två nyckelorden i regeringens lidigare uttalanden om neulronbomben har ju varit att den "känner oro" och att vapnet är "oacceptabelt". Bedömningen att det är "oacceptabelt" har omedelbart urvaitnals genom tilläggel all detta också gäller alla andra kärnvapen.

Här i dag förklarar nu regeringen vad den avsett med uttalandet den 9 sepiember om all den "känner oro" inför anskaffandel av neulronvapnen. Tyvärr blir del en lika sensalionell som beklaglig försvagning av del lidigare uttalandet. Jag ciierar ur ulrikesminislerns lexl här i dag: "Den svenska regeringen har sedan länge gjorl hell klart all den ser med oro på perspektivet av en fortsatt utveckling av militärblöckens styrkor vare sig del gäller strategiska kärnvapen, lakiiska kärnvapen eller konventionella rustningar. Denna oro gäller båda sidors agerande och vårt egel närområde lika väl som globalt"

Della är etl klarl och lydligt sleg lillbaka från den position som intogs den 9 september och en artig diplomatisk bugning mot den amerikanska ambassaden, som reageral på del lidigare uttalandet om regeringens "oro". Efter dagens regeringsiexi om neulronbomben återstår ytterst lilet av ell slällningslagande i frågan.

En skammens rodnad vore klädsam efler denna vanärande reträtt

På min konkreta fråga om regeringen avser att lägga fram en reso-lulionstexl om neulronbomben är svarel nej. Tiden för inlämnande av

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

resolutionsförslag i första ulskollei går ul nu på onsdag den 9 november enligl uppgifter jag fäll från New York.

Lål mig hell korl kommeniera de moliv som anges i svarel för denna svenska passiviiel i en myckel angelägen nedrusiningsfräga.

Del förslå molivet sägs vara all regeringen ire gånger har ullalal sig i frågan. Vad regeringen verkligen sagl är all den anser alla kärnvapen oacceplabla. Vidare har regeringen nu sagl all den känner oro inför perspeklivel av en forlsall ulveckling av militärblockens styrkor. Mer vill regeringen inle säga.

Min enda kommentar är all det är beklämmande atl än en gång behöva registrera moderaternas slora inflyiande över vår utrikespolitik.

Del andra motivet anges vara atl en resolulionslext inle bedöms fä del slöd som är önskvärt

Min kommeniar är all en balanserad och välavvägd svensk lext som vädjar om besinning då del gäller neulronvapen rimligen skulle få ell myckel brett slöd i generalförsamligen. Jag har lalat med ell par FN-delegaler i New York de senasle dagarna, och de berällar all denna min bedömning delas av ijänsleman med lång FN-erfarenhet USA:s regering skulle nalurliglvis ogilla en sådan resoluiion. Men den breda opinion som finns i USA mol neulronbomben skulle få värdefulll - kanske avgörande - slöd för sin sak. Man får inie glömma all avsaknaden av en resoluiion i FN i hösl måsle uppfällas som ell slöd för neulronvapnens förespråkare i Washington.

Det tredje molivet anges vara all framläggandet av en resolution skulle kunna bidra lill en polarisering av frågan. Man skulle riskera blockvo-lering. Regeringen misstänker lydligen all NATO-sialerna skulle sluta upp kring USA.

Min kommeniar är all detla är bara lösa spekulationer. En realistisk, välbalanserad text i neulronvapenfrågan skulle vara ytterst svår att rösta emol. Ännu har ingel NATO-land sagl sig vilja ha neutronbomben. Allmänna opinionens reaktioner har varil siarkl negaiiva. I Väsllyskland - som ju är främsl exponeral - har de ivå mesl ledande socialdemokralerna ulanför regeringen, partiordföranden Willy Brandi och partisekreteraren Egon Bahr, klarl uttalat sig mot neutronvapnen. Är det då särskilt sannolikt all del skulle bli slor uppslutning i FN bakom USA:s neutronbombplaner? Inte ens USA har ju ännu lagil slutlig ställning.

Första kommillén kan och bör initiera en vidare behandling av aktuella nedrustningsfrågor - och vad är i dag aktuellare än neutronvapen?

Vill man vara formell kan man finna talrika exempel på hur stater via resolutionstexter i FN bedrivit effekiiv internationell opinionsbildning i skilda nedrustningsfrågor. Jag nöjer mig med all peka på den långa serien av resolutioner angående provslopp sedan 1955 efler Nehrus prov-sloppslal årel innan.

Inte heller skulle det vara någon nyhet att en resolution i huvudsak vänder sig lill en av supermakterna i en specifik nedrustningsfråga. I resolution 1632 (XVI) den 27 okiober 1961 var Sverige medförslagsslällare

lill en lexl som uppmanade Sovjei alt avslå från ett aviserat kärnvapenprov på 100 megaton. En annan parallell är resolution 2603 (XXIV) den 16 december 1969 där män förklarade 1925 års Genéveprotokoll för allmän folkrätt och därmed fördömde USA;s användning av herbicider i Vielnam.

De moliv som anges för atl inte lägga fram någon resolulionslext före den 9 november håller inte för en saklig granskning. Den verkliga orsaken är naluriigtvis alt regeringen inle kan ena sig bakom elt kraftfullt agerande mol neulronbomben. Vi vet alla orsaken lill denna oenighet och jag kan här bara uttala min personliga sympati för vad jag antar är ulrikesminislerns personliga sirävanden i denna fråga. Men har man nu tagit med moderalerna i båten så får man också ro på de villkoren.

De lunga argumenlen varför man bör ge neulronbomben högsla prioritet i nedruslningsarbelei framgår av vad jag sagt lidigare. Del starkaste skälet för en resolulionslext jusl nu är naluriigtvis att frågan ännu inte är slutgiltigt avgjord på högsta nivå i Washington. En klar opinionsyttring från FN;s generalförsamling - och en sådan skulle det bli - måste av president Carler vägas in i bedömningen när han skall ta det slutliga beslutet Om ingen resolution vid höstens generalförsamling lar upp neulronvapnen blir del också något som las med när Carler skall väga för och emol - men dä i vågskålen för förbandsläggning av neutronvapnen!

Det är alltså etl ytterst beklagligt - kanske ödesdigert - beslut som regeringen fattat. Min sisla fråga lill ulrikesminislern blir därför någol av en vädjan; Finns del inga möjligheler atl ompröva beslutet att inte lägga en svensk resolulionsiexl mol neulronbomben vid höstens generalförsamling?

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

Utrikesministern KARIN SÖDER:

Herr lalman! Till Alf Lövenborg vill jag säga all vad jag har försökl åstadkomma i svarel är - och del är en nödvändighet i alla nedrusl-ningssammanhang - en balans mellan supermaklerna: båda har ansvar för kapprusiningen. Jag har inle på något säll jämställt olika typer av rustningsobjekt. Men vi kan inle se dem åtskilda utan måste se lill helheten. Det är vad jag har försökt göra i mitl interpellationssvar, och jag tror all vi kan vara eniga om alt del är nödvändigl all göra del.

Alf Lövenborg lalade i sill inlägg om "del med kärnvapen fasansfulll belamrade Europa". Del är den faran vi upplever och den fasan vi ser framför oss: all de skulle komma lill användning. Jag delar den uppfattningen.

Så lill herr Slure Ericsons mycket långa och delvis myckel salvelsefulla inlägg.

Del är riktigt och viktigt att man inför neutronbomben känner sä som Slure Ericson gör. Jag känner på precis samma sätl själv, och del gör också regeringen som helhet Det vill jag underslryka.

Vi är eniga om alt söka bekämpa den leknologiska kapprusiningen i världen när del gäller vapen. Jag hoppas au vi är eniga om atl vi måsle

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

bekämpa alla kärnvapen. Neulronvapnet är ell av de senasle tillskotten pä del här området. Det väcker fasa bland människorna, och molslåndel mol delta vapen har stöd av en myckel bred opinion.

Jag vill på del allra besiämdasle lillbakavisa Slure Ericsons insinuationer all jag och regeringen skulle gå USA:s ärenden. Sverige står när det gäller utrikespolitiken och nedrustningspolitiken av iradilion oberoende av supermaklerna. Vi går vår egen väg, och del gör vi också i del här fallet.

Vi har faktiskt också från USA fåll kvitto på atl man där uppfallal våra uttalanden så all vi är motståndare lill neulronbomben. Efter den kontakt som logs med utrikesdepartementet har vi dessutom vid flera tillfällen upprepat vår inslällning till neulronbomben. Del är ell omänskligt vapen, och det väcker avsky hos oss.

Vi måste bedriva opinionsbildning, och det är del vi är i färd med alt göra. Sverige var etl av de få länder som över huvud laget nämnde neulronbomben under generaldebatten, och vi är elt av de få länder som över huvud taget har tagit upp frågan om neulronbomben i FN:s generalförsamling. Della är ell beklagligt faktum, men vi måste forisälla alt göra våra ijttalanden och försöka bredda opinionen. Vi har här en gemensam uppgift atl siödja både den internationella och den inhemska opinionen. Det är därför som regeringen gör dessa uttalanden, och del är därför som vi försöker bredda deballen och fä ett ökal stöd i Förenta nationerna.

Jag handlade inle mot bättre velande när jag i mitt svar även nämnde andra vapen på kapprustningens område. Alt jag nämner atl dessa vapen också flnns med i bilden innebär inte atl jag jämställer dem med neutronbomben. Jag sade nyss lill herr Lövenborg och vill nu säga del även lill herr Ericson alt det är vikligl att man har hela bilden klar för sig. Men neulronbomben har med sin speciella konstruktion kommil att framstå som del yttersta beviset för vad den leknologiska kapprustningen kan åstadkomma, och därför har neulronbomben väckt en opinion som borde ha väckts långt lidigare. Del är vikligl all konsialera della, och därför är del vikligl all bedriva opinionsarbeiel allt kraftigare. Här har vi alllsä en gemensam slåndpunkt.

Sture Ericson tog också upp icke-spridningsfrågan. Del är självklart all alla kärnvapen också måsle ses från spridningssynpunkl. Faktiskt finns del med i mill svar att detta kan bidra till en utbredning av kärnvapnen. Jag har inle närmare ulvecklal della, men tanken finns med där. Mot spridningseffekten kan i och för sig tala att neutronbomben är ett myckel komplicerat vapen, mera komplicerat än andra kärnvapen, och av del skälet kan del vara svårtillgängligare och kräva en högre ulvecklad leknologi. Men spridningssynpunklen måsle ändå finnas med i diskussionen om alla kärnvapen. Här ulgör neulronbomben inte något undantag, ulan den finns med i den allmänna bilden av vårt nedrust-ningsarbele och icke-spridningsarbete.

När del gäller framläggande av resolulionslext eller inte har jag per-

sonligen, lillsammans med de experter på nedrusiningsområdei som funnits med sedan den förra regeringens lid, kommil fram lill alt det jusl nu Iroligtvis är på det sättet all en resolution skulle låsa i stället för atl lösa frågorna. Vi har verkligen gjorl allvarliga bedömningar inom utrikesdepartementet, också efter kontakter med andra huvudstäder och vår delegalion i New York, och vi har dragil vår slulsals och förelagl resullalei för regeringen. Della är lillvägagångssätiel i del här arbetet

Men därmed har vi inle avslutat arbetel. Vi kommer alt följa frågan med yttersta uppmärksamhet. Vi håller just nu på att förbereda den exlra generalförsamlingen i nedrusiningsfrägor, där vi kommer all verka för all nedruslningsfrägorna när del gäller jusl kärnvapen skall spela en slor roll. Lål oss då lillsammans här hemma och internationellt bereda vägen så all vi vid det tillfället kan få en verkligt genomgripande resolulionsiexl med slor uppslutning bakom för all uppnå en verklig nedrustning, ett slopp för ulveckling av nya fasansfulla kärnvapen och en begränsning av de kärnvapen som redan finns.

Det är uteslutande ifrån dessa utgångspunkter som jag och regeringen fattat beslut i frågan om resolution nu eller inle. Del råder inget ivivel om vart vi vill nå. Målet är vi eniga om, men vägarna dit är det vi diskuterar - och skillnaden där är som sagt inte särskill stor.

Jag vill dra en parallell. När minikärnvapnen diskuterades myckel intensivt för några år sedan - och det här är så all säga ett fullföljande av den deballen - talade Alva Myrdal ä den svenska regeringens vägnar två gånger 1973, i generalförsamlingen och sedan i CCD i Geneve, om det oacceptabla - eller vilket ullryck hon nu använde, jag kommer inte exakt ihåg det - i minikärnvapnen. Men regeringen lade inle - av exakt samma skäl som vi i dag funnit avgörande - fram en resolutionstext då, därför all det inte var saken att den skulle bli framgångsrik och att den därigenom så att säga skulle binda stater i stället för all låta dem få tid all länka efler och verkligen inta en annan ståndpunkt än den de var pä väg all inla. Det är pä del sällel vi ageral den här gången, och del är på del sällel vi kommer all agera framgent

Efler Slure Ericsons ullalande kan jag dra slulsalsen all vi är eniga om målet men oense om vägarna. Lät oss lillsammans bereda vägen för en från vår synpunkl posiliv resolution när del gäller såväl neulronvapen som alla andra kärnvapen oavsell grad av fasansfullhei - det går inle all gradera sådant.

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

ALF LÖVENBORG (-):

Herr lalman! Slure Ericsons insinuationer om min stormaklsanknyl-ning vill jag bortse ifrån. Jag har för mig att antydningar om stormakts-anknytning när det gällde Sture Ericson cirkulerade i tidningarna för några år sedan, men jag vill inle la upp kammarens lid med sådani i en så allvarlig deball som denna.

Fru Söders formuleringar såväl i FN som i deua svar anser jag nu liksom lidigare som förpliktande för alt det fortsatta agerandet frän svensk

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

sida måsle riktas mol tillverkningen av neutronbomber. Min bedömning är också alt svaret förpliktar till nya, klara och otvetydiga svenska initiativ.

Fru Söder säger vidare i skilda formuleringar atl hon här inle drar några likhetstecken, och del tycker jag är bra. Man kan inle göra del i detta fall. Den ena stormakten, som nyligen har avslulal ell blodigt krig i Vielnam, viftar nu med neulronbomben mol en krigsirölt mänsklighet Den andra siormaklen lägger fram förslag i fredens iniresse. Del skedde senasl vid den jubileumssession i Moskva där Bresjnev talade. Han sade då bl. a. - jag läser ur APN-bullelinen för den 2 november:

"I dag föreslår vi ell radikall sleg: atl komma överens om samtidigt stopp för produkiion av kärnvapen i alla siaier. Del gäller vilkei vapen som helst av detta slag - och om del nu är atom-, väte- eller neulronbomber eller projektiler. Kärnvapenmakterna skulle samtidigt kunna förplikta sig alt successivt börja minska redan samlade förråd av dessa vapen i syfle au sisl och slutligen fullsländigl 'hundraprocentigt' avveckla dem. Kärnenergin bara för fredliga ändamål - med denna appell vänder sig sovjetstaten till regeringar och folk vid sill 60-årsjubileum.

Del finns ännu etl viktigt problem som har direkl all göra med uppgiften att minska hotet om elt kärnvapenkrig. Del gäller all göra förbudel mol kärnvapenprov fullsländigl, sä atl sådana prov blir förbjudna inte bara i atmosfären, i rymden och under vatten utan också på jorden. Vi vill främja underhandlingarna i denna fråga och föra dem till ett framgångsrikl slul. Därför förklarar vi att vi är beredda att komma överens om all man vid sidan av förbud för en viss period av alla kärnvapenprov skall införa moralorium för kärnsprängningar för fredliga ändamål."

Delta uttalande tycker jag klart visar den kontrast som finns i denna vår värld.

Del görs ibland försök all förlöjliga och förtala den fredskamp som förs i skilda sammanhang, trots att alla ändå måste veta att det gäller blodigt allvar, atl det har gått så långt att det handlar om liv eller död för människor. Jag tror all jag i elt tidigare sammanhang i dennna kammare har belyst den upplrappning som på grund av den leknologiska ulvecklingen har skell vid varje krig. I del första världskriget dellog 33 länder, och del krävde 10 miljoner dödade och 20 miljoner sårade människor. Del andra världskriget drog med sig 72 länder, och del gav som resultat 34 miljoner dödade och 70 miljoner sårade och lemlästade. Etl tredje väridskrig skulle, om del utlöstes, få sådana konsekvenser alt ingen vettig människa kan undgå att rysa vid blotta tanken på det. Det skulle bli ell kärnkraftens helvete, en orgie i massmord, vars verkningar skulle sträcka sig långl in i framliden - om del över huvud tagel skulle finnas någon framlid kvar för denna mänsklighet

Så är perspeklivel, och del nya hoiel från de krafter som pläderar för lillverkning av neutronbomben måste avvärjas medan lid är. Del gäller bokstavligt lalal livet för oss alla. Neulronbomben sägs ju vara så human alt den bara dödar alll levande, men skonar de maleriella värdena. Neu-

ironbomben framställs fakliskt som human genom all den skonar byggnader och materiel samtidigt som den tar livet av människor. Sällan har det cyniska profiltänkandet nåll sädana avskyvärda höjder som i samband med neulronbomben. Den brottsliga uträkningen är alltså all en erövrare skall kunna bomba ihjäl alll mänskligt liv för att sedan ta över byggnader, anläggningar, fabriker och annal i oförstört skick. Det enda en erövrare behöver kosta på sig är att bränna lik och gräva gravar.

Jag tror att det var Olof Palme som i samband med neutronbomben sade: "Man tar sig för pannan och undrar om väriden har blivit galen." Jag vill verkligen instämma i den reflexionen.

Vi vet atl neutronbombens anhängare i denna debatt skrämmer med hotet från Sovjei och påstår all man med den nya bomben skall hindra Warszawapakiens länder att gå till angrepp i Mellaneuropa. Jag lycker att det är ett dåligl argumenl för en dålig sak.

President Carter försöker ofta framställa sig som en ädel förkämpe för mänskliga rättigheter. Nu diskuterar man i det land där han är president ell projekl som, om del kommer lill ulförande, holar allas vår mänskliga rällighel all fä leva i fred och ulan dödsfruktan. En av de viktiga uppgifterna är nu all sloppa det här mardrömslika projektet -vårt land har all anledning all pä varje tänkbart säll underslödja en värids-opinion som säger nej lill neulronbomben, och jag anser all fru Söders formuleringar förpliklar till nya och bestämda initiativ.

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

STURE ERICSON (s):

Herr lalman! Herr Lövenborgs dämpade tonfall i debatten är en illustration av del brödraskap som utvecklas mellan supermakterna, bl. a. i FN:s generalförsamling, i sådana här frågor. Man vill inte atl andra skall blanda sig i de storas bollande med terrorvapen.

Utrikesministern kallade ner Alva Myrdals ande över debatten. Ja, Alva Myrdal röt till hon. Hon sade ifrån i augusli 1973. Hon krävde etl klargörande frän stormakterna om hur deras minikärnvapendoktrin såg ut. Hon fick svar och lyckades alltså etablera något av en preliminär kärnvapendoktrin, som har hållit fram lill nu i sommar, när deballen om neulronbomben bröl ul. Nu är den minikärnvapendoktrinen såvitl jag förslår på väg att luckras upp, och Sverige gör ingenling. Om Alva Myrdal fortfarande hade varil ansvarig för nedrustningsfrågorna hade vi inte behövt sysselsätta oss med del här moderata lassandel kring dagens hetaste nedrustningsfråga.

USA har inte ändral vår inslällning, säger utrikesministern. Citaten finns där och vem som helst kan göra en egen bedömning. USA;s ambassad kommer med säkerhet att konstalera detsamma som jag gjorde här lidigare och redan i eftermiddag telegrafera hem lill Washinglon att utrikesministerns tal om oro den 9 september inte alls var sä allvarligi menat Det är en oro som svenska regeringar alltid har känt och känner. Del finns nu en auktoritativ definition av den oro utrikesministern talade om den 9 sepiember - den beskrivningen gör att 9 september-uttalandet

5 Riksdagens protokoll 1977/78:20-21

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

inte innehåller så myckel.

Vilken opinion är del egentligen regeringen represenlerar i den här frågan? Inte är det folkrörelseopinionen. Vilken folkrörelse har uppmanat lill moderat moderalion om neulronbomben? T. o. m. ärkebiskopen lalar klarspråk. Den hemska sanningen är au den svenska utrikespolitiken i den här frågan varit mesl lyhörd för den opinion som USA:s ambassad represenlerar. Del är vikligl alt förankra utrikespolitiken i elt brett folkligl slöd. Det gör inte regeringen i den här frågan. Därför blir dess agerande famlande och utan kraft Del är klok politik all bygga pä folkets breda lager.

Är det dä lägligt all lägga fram en resolulionsiexl nu? Del är en lakiisk bedömning. Regeringen har frågat sig: Hur gör andra? När andra, mindre alliansfria länder än Sverige, är försiktiga inför supermakten USA har Sveriges regering beslutat sig för alt också agera försiktigt. Det är en felbedömning. Sverige hade kunnat agera opinionsbildare i den här frågan tillsammans med de u-länder som ullalade sig om neulronbomben. Sveriges uppgift är all vara pådrivande i nedrustningsfrågorna - det är vår traditionella nedrustningspolitik. Den kräver i vissa lägen att man, som Alva Myrdal i minikärnvapendebaiien 1973, agerar med en viss djärvhei. Del är Sveriges uppgift som alliansfri nedrustningsnalion vid konferensen i Geneve att vara aklivi och au ta initiativ.

Utrikesministern nämnde all man förbereder sig för vårens exlrasession i generalförsamlingen. Ja, den börjar i slutet av maj. Enligl alla uppgifter kommer president Carler all då redan ha bestämt sig. Om rnan då kommer med neutronbomben, så har man missal tåget Del är nu man måsle agera, inför den nu samlade generalförsamlingen i New York. Del är nu man kan göra nytta i den internationella opinionsbildningen!

Vi säger sländigl all arbetel i FN är viktigt för all bilda internationell opinion i olika frågor. Nu har vi en unik chans all innan avgörande beslul fallas göra en insais. Men vi lar inle vara på del tillfället nu. Det är väl aldrig så atl del har gäll preslige i denna fråga? Hade del kanske varit lättare för regeringen att agera i neulronvapenfrågan, om inle vi socialdemokraler hade engageral oss så starkt för ett slopp på Ulvecklingen av neutronvapnet?

Ingen av oss tre lalare har berört den svenska säkerhetspolitiken och vad en förbandsläggning av neutronbomben skulle få för ålerverkningar på våregen säkerhetspolitik. Om minikärnvapen under de närmaste åren förbandsläggs av NATO, och senare också kanske av Warszawapakten, så blir konsekvenserna för alliansfria stater som Sverige negativa. De marginella styrkor som kan avdelas för ett angrepp mol Sverige kan, oni de utrustas med minikärnvapen, lätt göras slarka nog för atl slå ut försvararens konventionella styrkor. Risken är stor för all Sveriges för-svarsdoklrin av många kommer att anses förlegad den dag minikärnvapnen och med dem nya kärnvapendokiriner blir en del av rniliiärblockens ka.pprusining i Europa. Vi närmar oss här myckel kriliska frågor av avgörande belydelse för vår säkerheispolilik.

Ulrikesminislern KARIN SÖDER;

Herr lalman! I det förra inlägget och delvis också i del senare använde sig Sture Ericson av olika slags citalsieknik. Del kan man naturligtvis göra. Men ser man lill helheten i del svar som jag lämnat i dag och i del lal som Inga Thorsson höll förra veckan på regeringens vägnar, så är de lalen pä flera punkler etl starkt fördömande av neutronbomben, samtidigt som del fördömandet är insatl i en helhetsbild. Men rycker man ul vissa meningar i ell tal, så kan man ju fä det till näslan vad som helst De båda talen innehåller inle något nedtonande, som Sture Ericson här försökie göra gällande. Vi slår fast vid vårt fördömande av neulronbomben.

Sedan gjordes del ell annat och mera infamt citat, som jag vill klarlägga. Del var citatet atl man i USA inle har fallal något beslut. Därmed avses självfallel definilivi beslul. Om jag hade sagl all man lidigare hade fattat andra beslut - eller om del i mill svar hade ställ några beslut - så hade det varil felaktigt Här avses naluriigtvis slutgiltigt beslut.

Jag vill också underslryka vad vi gång på gång har framhållit, nämligen all supermakten självfallet har elt ansvar i alla nedrustningsfrågor och i synnerhel när det gäller kärnvapenfrågor. Alt detta inte fanns med i den delen av Inga Thorssons lal som Slure Ericson här åberopade beiyder inle all supermaklen inte har ell ansvar. Självklart har den huvudansvaret. Det har vi sagl oändligt många gånger från svensk sida.

Vidare sade Slure Ericson all Sverige inte gör någonting, men i den här frågan har vi gjon mer än de flesia andra regeringar. Våra uttalanden har också varil mycket allvarligt menade, och vid våra samlal med företrädare för USA;s regering har vi kraftigt understrukit allvaret i vår uppfattning när det gäller neulronvapnen. Det råder ingen ivekan på den punkien! Det finns här i landel ett brett stöd för kampen mot kärnvapen och i synnerhel kampen mol neulronvapnet Och del finns ingen prestige i del fallel hos regeringen. Men vi har gjorl en bedömning av hur regeringen pä bäsla sätl kan gå den här opinionen lill mötes, pä bäsla säll förvalta värt ansvar för all nä det resullal som man förvänlar sig av oss. I den bedömningen har vi kommil fram lill all del skulle kunna vara lill nackdel all just nu lägga fram en resolutionstext som exklusivt gällde neulronvapnet. I stället skall vi gå vidare med vår opinionsbildning. Målet för oss är att förhindra alt neulronvapnet överhuvud tagel kommer lill användning.

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

ALF LÖVENBORG (-):

Herr lalman! Jag skall inte gå in i den deball som lidigare har förts om vilket inflytande som moderaterna eventuellt har haft i det här sammanhanget. Jag vill bara framhålla, även om jag inle har lagil upp del tidigare, alt det naturiigtvis finns en missiänksamhel som har sin grund i au den nuvarande regeringen innehåller ledamöter som tidigare visat sig vara anhängare av en svensk anslulning till NATO, som pläderat för lillverkning av svenska atombomber och som in i det sista höll på

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

USA:s rätt all begå folkmord i Vielnam. Men nog därom. Del viktigaste är att del inle får råda någon skymt av ivekan när del gäller Sveriges syn på della djävulsvapen. Jag vill än en gäng upprepa all jag registrerar såväl fru Söders lal i FN som del svar jag har fåll nu som ell positivl bidrag lill den internationella opinionen mot lillverkning av neulronbomber.

Slure Ericson är en underlig man. Mill inlägg - mitt dämpade anförande, som han karakteriserade det - skulle vara ell lecken på atl jag tycker all Sverige inte skall blanda sig i. Jag tror alt del finns ett otal exempel på att man jusl från värt håll anser atl Sverige skall använda sin neutrala position och sin obestridliga internationella auktoritet för atl trycka på i olika frågor. Vilken form del skall få, vad som är mest framgångsrikl i kampen mol neulronbomben, kan jag inte bedöma just nu. Opinionsbildningen, del vill jag emellertid underslryka, är det helt avgörande och därför säger jag: Låt oss hjälpas ät alt stärka den opinionen. Del gäller verkligen livet!

Under della anförande övertog lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Förste vice lalmannen TORSTEN BENGTSON (c):

Herr lalman! Utrikesministern har pä ell utomordentligt säll klarlagt regeringens klara ståndpunklslagande mol neutronbomben. Jag skall endast rätla till en felaktig framslällning av vad som hänl i den svenska FN-delegationen.

Del första lalel som hölls av ulrikesminislern föregicks givelvis av sedvanliga överiäggningar och efler vissa små justeringar sade de tre som representerade socialdemokratin all de var hell eniga med lalel.

Sedan kom nästa lillfälle när Inga Thorsson skulle hålla talet Dä användes samma formulering som fanns i första lalel, den som man således var enig om. Sture Ericson är så insinuant all han säger all Inga Thorsson tilläts all säga della. Inga Thorsson har nedlagl elt utomordentligt arbele för alt hjälpa lill att få detta lal utformat och hon polemiserade mot de tre socialdemokralerna och sade: Jag står hell bakom talet i den utformning det nu har. Delta kommer alt bestyrkas av Inga Thorsson när hon kommer lillbaka hit lill riksdagen.

Man skall inle framslälla sådana felakiiga referat som Sture Ericson har gjort. Jag var närvarande vid båda tillfällena, och detla är vad som har förekommit.

STURE ERICSON (s):

Herr talman! Först några ord lill Torsten Bengtson. Han säger all del gjordes smärre justeringar i den slutliga lexien lill utrikesministerns lal den 29 sepiember. Det var just dessa smärre justeringar som innehöll nyckelorden om alt neulronvapnen är oacceptabla. Del blev inle de formuleringar som socialdemokralerna hade önskat. De urvattnades genom

tilläggel om all del gäller alla andra kärnvapen också. Del blev alltså en kompromisskrivning. Vad är naturligare efter en kompromiss än all man på nytt gör elt försök all bättra på texten?

Det var då som den nya omgången av socialdemokraliska riksdagsmän begärde att man i Inga Thorssons lal den 1 november skulle skriva in: "Del är av slörsla vikl alt neulronvapnen inle produceras. Vi kräver all supermaklerna skall besinna sitt ansvar så all ulvecklingen av neulronvapnen stoppas." Della kunde regeringen inle acceptera. Vad skall man dra för slutsaiser därav? Citatet finns där. Vem som helst kan se vad det innebär all säga nej till den texten.

Sedan berättade Torsten Bengtson här om vad som sägs vid "morgonbönerna" i FN-delegaiionen. Han cilerade Inga Thorsson. Såviii jag förslår finns della ullalande inle i skrift utan del är något som Torsten Bengtson har uppfattat sä frän sin sida av bordel. Jag tycker att det är ganska betänkligt att i en sådan här debatl försöka krypa bakom ryggen på tjänstemännen. De är salta att föra den borgeriiga regeringens politik. All då dra fram en tjänstemans tidigare politiska verksamhet som ett argumenl i deballen - det var vad Torsten Bengtson här gjorde - kan ju leda lill att positionerna blir närmast ohållbara för sådana tjänstemän. Så gick det inte till på den gamla regeringens tid.

Slutligen vill jag vända mig till utrikesministern. Det är bra all hon nu klargör att hon avsåg Carlers slutgiltiga beslut. Som uttalandet utan reservationer nu slår i svarel är det vilseledande. Utvecklingen har gått myckel långt i den här frågan. Del är bara det sisla lilla beslutet all skicka ul vapnet till de grupper som skall föra striden som återstår. Pengar finns anslagna, allling är fixt och färdigl, men det sista avgörande beslutet har ännu inte fallals. Det är bra all utrikesministern nu sagt ifrån. Därmed förmodar jag att hon också godtar min redovisning för beslutsgången i USA.

Del finns skilda bedömningar här om lämpligheten alt lägga fram en resolution. Jag har i milt inlägg utförligt redovisat argumenlen för att lägga en sådan resolutionstext. Det har varil mycket magert med argument frän regeringens sida. Tyvärr tvingas man dra den slutsatsen atl vi här har ett exempel på atl moderalerna kan sälla spärr för etl vidare agerande i de här frågorna. Men jag för min del kan inte inse att Sverige skall avhålla sig från att tala klarspråk i neulronbombfrågan bara därför alt Gösla Bohman är rädd för all hans vänner i Washinglon skall beskylla honom för all sitta i Gromykos knä.

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om åtgärder mot neutronvapen

Utrikesministern KARIN SÖDER:

Herr lalman! Jag har nogsamt avhållit mig från att citera vad som förevarit vid s. k. morgonböner och annal i New York. Den diskussion som förekommil mellan mig och delegater från olika partier bör stanna oss emellan. Tyvärr finns del andra som tycker att del inte skall vara på del viset. Detta gör att det goda samarbetet ibland kan bli lilel spänt, men alltfort hoppas jag på att vi öppet skall kunna diskuiera formuleringar

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om en opinionsbildning rörande förhållandena i Nicaragua

dä vi ändå är sä nära varandra i sakfrågan, som gäller kampen mol rustningarna i väriden. Jag tror all del skall kunna gä bra även i forlsällningen.

De formuleringar som Sture Ericson ciieral och som inle kom med i Inga Thorssons tal finns i siort sett med i lalel i övrigt. Det går inle alt rycka ut en mening och sedan säga atl någol saknas. Som helhet finns allt med. Det är väl det som är del allra vikligasie.

När del sedan gäller vår bedömning av frågan om resolutionsförslag eller ej har jag gjort avvägningar på samma sätt som i alla andra sammanhang - det kan gälla Sydafrikaresolutionen som vi lade fram förra höslen, del kan gälla provstoppsfrågan. Vi har därvidlag inte gått fram i snabbare lakl än all man varil rätt övertygad om all del här skulle bli en framgång. Den bedömningen har gjorts på grundval av de uppgifter vi har fåll från olika huvudsläder, däribland även New York. Jag har sagt det tidigare. Del har varit utgångspunkten för vårt slällningslagande alt den inte skulle ha blivit framgångsrik. Den skulle ha kunnal bli ell bakslag i stället för ell framsieg i våra sirävanden.

Del är på della säll vi hela liden måsle agera. Vår slåndpunkl är fullständigt klar för alla som behöver höra vår röst, och vi kommer på olika sätt alt höja vår röst i den här frågan åtskilliga gånger - vi har inte gjorl del för sista gången.

STURE ERICSON (s):

Herr lalman! Utrikesministern säger nu atl vad de tre socialdemokralerna i FN-delegalionen föreslog finns inläckt i Inga Thorssons lal den 1 november. Jag har läsl Inga Thorssons tal några gånger, men jag finner inte att följande finns med i talet: Det är av största vikl att neulronvapnen inte produceras. Vi kräver all supermaklerna skall besinna sitt ansvar och all utvecklingen av neulronvapnen stoppas.

Detla finns inle med i talet, och det är betänkligt att utrikesministern i nästa andelag säger atl vår slåndpunkt var klar när man inle kan säga detta i klarlexl-kanske,om ulrikesminislern lyckeratldet redanärsagl, med risk all upprepa sig.

Här har vi alltså missat en chans lill internationell opinionsbildning. Nästa gång FN:s generalförsamling samlas har läget gått. Dä är beslutet fattat Sverige har när del gäller all hindra neulronvapnens ulveckling inie gjort så mycket som Sverige skulle ha kunnal göra. Della är inle vår traditionella nedrustningspolitik.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om en opinionsbildning rörande förhållandet i Nicaragua

Utrikesministern KARIN SÖDER erhöll ordel för att besvara Gunnel

Jonängs (c) den 5 okiober anmälda interpellation, 1977/78:22, och anförde:

Herr talman! Gunnel Jonäng har ställt frågan om jag är beredd all

medverka i en opinionsbildning om förhållandena i Nicaragua. Svarel är ja. Interpellalionen riklar uppmärksamhelen på en av de mesl notoriska diktaturer vi känner, nämligen Somozaregimen i Nicaragua.

Amnesty International har i en för någon månad sedan publicerad rapport visat på det förtryck och den tortyr som förekommer i landet. Vidare harexempelvis till kongresstrycket i Washinglon fogals åtskilliga vittnesmål om förhållandena i diktaturens Nicaragua.

Problemet är således inte att världssamfundet skulle sakna kunskap om vad som skett och fortfarande sker i Nicaragua under Somozaregimen. Snarare är det så som statsrådel Ullslen för någon tid sedan framhöll i det svenska anförandet inför Förenta nationernas fiykting-kommissarie: "I länder som Paraguay, Nicaragua och Haiti har förtryck så länge förekommit, och framkallat så många flyktingar, all världen lill stor del har glömi dem."

Jag tror all della var ell vikligl påpekande, liksom alt Gunnel Jonängs interpellation utgör en nyttig påminnelse. Vi fär inte glömma förtrycket endasi därför alt det i ell land som Nicaragua existerat i mer än 40 är.

Förhållandena i landel är tragiska. Naluriiga förutsältningar torde annars ha funnils där för etl relativt ekonomiskl välslånd. Några enkla sifferuppgifter är belysande för den nuvarande situationen. Mindre än hälften av befolkningen förmodas vara läskunnig. Enligt regeringens egen utsago är arbetslösheten drygl 20 %. Nästan hälften av hemmen saknar sanitära anordningar över huvud taget, och pä landsbygden finns rinnande vallen endasi i någon procent av bostäderna.

Alltsedan mitten av 1930-ialei har Somozafamiljen hänsynslöst kunnal utnyttja sin maktposition. Det finns groteska exempel pä hur den förda politiken enbart inriktats på att berika familjen samt främja dess intressen. Den dagen den nuvarande Somoza försvinner från scenen står säkert, som Gunnel Jonäng framhåller, arvtagare inom familjen beredda att ta över.

Del finns emellertid även andra lecken som pekar i annan riktning, nämligen på all en avgörande förändring kan komma i landel. Jag tror all Gunnel Jonäng underskallar styrkan hos Somozaregimens motståndare. Nu gäller delta inte endasi den sä kallade Sandinislagerillan,som på allra senasle tid givit prov pä en beiydande aktivitet, utan även de sex oppositionella partier vilka trots ideologiska meningsskiljaktigheter gått samman i den demokraiiska unionen för Nicaraguas befrielse (UDEL).

Det mililära och ekonomiska bislånd Nicaragua genom åren erhållit från Förenta slalerna tycks till mycket slor del ha hamnal i Somozafa-miljens egna fickor. På så säll har biständel också bidragit lill att regimen kunnat bestå. De kongressförhör jag nyss hänvisade till, liksom Carleradministrationens mänskliga-räiiighets-poliiik, lyder emellerlid pä att ell nylänkande är på väg i Washinglon vad gäller USA;s politik gentemot Nicaragua. Ännu är emellerlid inte signalerna helt entydiga.

Somozaregimen förefaller irots alll att se skriften på väggen. Så uppfattar nämligen initierade bedömare det faklum alt ett treårigt

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om en opinionsbildning rörande förhållandena i Nicaragua

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om en opinionsbildning rörande förhållandena i Nicaragua

undantagstillstånd i Nicaragua upphävdes den 19 september. Åtgärden tycks snarast ha varil ell försök från regimens sida att söka tillmötesgå och dämpa en krilik frän utlandet och särskill då Förenta staterna.

Det saknas alltså inte tecken på atl den korrumperade och despotiska regimen i Nicaragua börjar svikta. Det är i det läget viktigt att opinionstrycket från utlandel hålls uppe. Sverige ser kampen för demokrati och mänskliga rättigheter som en av de mesl angelägna utrikespolitiska uppgifterna. Det finns vissa grundläggande värden som inle någonstans får kränkas utan att detta blir påtalat Vad saken slutligen gäller är att skapa en internationell medvetenhet härom.

GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Jag ber all få tacka Karin Söder för det positiva svaret på min interpellation. Det finns tre anledningar till att jag framställt den.

För det första har varje enskild person och varje land ett ansvar atl kämpa för demokraii och mänskliga rättigheter i världen. I värt land försöker vi ta del ansvarei pä allvar och på olika säll påtala förtryck och broll mol mänskliga rälligheler var de än förekommer. Förhållandena i Nicaragua är sådana alt det är angelägel att söka rikta världens strålkastarljus på situationen där.

För del andra finns del en fara jusl nu alt den i och för sig nödvändiga omsorgen om vår egen situation - vår sysselsällning och vår ekonomi -skulle kunna hindra oss att se och ta vårt medmänskliga ansvar i världen. Vid sidan av det mer inlerna arbetet här hemma tror jag atl det måsle fortgå en kamp för frihet, demokraii och mänskliga rättigheter. Jag bedömer det därför som kanske viktigare än någonsin att framställa en interpellation av just denna karaktär vid just denna tidpunkt.

För det tredje finns del en lendens att svensk opinion ibland blir lilel slumpartad och näslan litet modebetonad. Del finns myckel och långvarigt förtryck i världen som vi nästan vant oss vid och inle reagerar mot. Därför finns del särskild anledning alt penterera förhållandena i Nicaragua, där en diklaturregim härskat i flera decennier. Att söka rikta strålkastarljuset just på Nicaragua är nalurliglvis också det lilel slumpartat, eftersom del finns sä många andra förlryckarregimer i denna del av världen, t ex. Paraguay, Haiti och Salvador.

Men situationen i Nicaragua är särskilt tragisk, eftersom en och samma familj - Somozafamiljen - på etl hänsynslöst och otillböriigt sätt skaffat sig pengar och makt, medan folket fält lida. Nicaragua tillhör de fattigaste länderna i denna del av världen och redovisar bottensiffror när det gäller läskunnighet, hälsovård och inkomster.

Karin Söder är väl informerad om silualionen i Nicaragua. Jag har för min del bl. a. tagit del av protokoll från den amerikanska kongressen beträffande förhören med prästen Fernando Cardenal och av de dokument han då företedde, bl. a. från biskopen i Zelayaprovinsen, som innehöll rapporter om all över hundra personer försvunnil i vissa områden. Alla rapporter, inklusive Amnestyrapporten, lalar samma

enlydiga språk om förtryck och korruption, om försvinnande, lorlyr och död.

Jag bedömer, Karin Söder, styrkan i motståndet mol regimen någol annorlunda, men det finns ingen anledning för mig alt polemisera i denna fråga. Bedömningar av delta slag är naturligtvis svåra atl göra. Under 1976 skedde emellertid en mycket stark åderlåtning av sandinis-terna. De flesta ledarna dödades eller fängslades under detla år. Enligl en artikel i New York Times skulle bara 20 gerillamän vara på fri fot, medan andra bedömningar talar om 40-50. Det är uppenbarl all gerillan i dag inle erbjuder någol regeringsallernaliv. Molslånd kan nalurliglvis också förkvävas genom de brutala metoder som Nicaraguas Guardia Nacional använder sig av. Människor lever i skräck och vågar inle bjuda motstånd utan finner sig i anhörigas fängslande m. m. Tillkomsten av Demokratiska unionen för Nicaraguas befrielse är naturligtvis någonling posilivl. Man fär hoppas au den inle fråntas möjlighelen alt arbeta.

Karin Söder ser lecken som lyder pä atl avgörande förändringar kan komma alt ske i landet. Av allt atl döma har underde senaste månaderna en nedgång skett i antalet våldsdåd och massakrer. Delta kan naturligtvis hänga samman med alt regimen lyckals med all oskadliggöra lillräckligl mänga motståndare, så att den inte längre behöver känna ängslan för sin fortsatta framtid. Men det kan ä andra sidan innebära all om motståndet mol regimen hårdnar, sä kommer också försvinnandena och dödandet all öka igen.

Som jag framhållit i min interpellation är USA:s hållning avgörande för den framlida ulvecklingen i Nicaragua. Det är utan tvivel tack vare amerikanskl ekonomiskl stöd som familjen Somoza kunnal hålla sig vid makten så länge i Nicaragua. Fernando Cardenal hade i samband med kongressförhörel ombetts all komma med förslag till hur amerikansk politik visavi Nicaragua borde förändras. Han menade all all militär personal borde lämna Nicaragua och all alla former av militär hjälp liksom också län och krediter lill Nicaragua borde upphöra. Han ansåg all ekonomiskl Slöd till landel inle nådde fram lill de avsedda projekien ulan endasi medverkade lill att göra familjen Somoza ännu rikare.

Karin Söder antyder all elt nylänkade är på väg i USA men all signalerna ännu inte är enlydiga. Jag läsle i International Herald Tribune strax efler del all jag ställt interpellalionen all Carleradminislralionen hade vidlagil vissa förändringar i sill ekonomiska stöd lill Nicaragua. För budgetåret 1977 ger USA 2,5 miljonerdollar i militärt stöd till Nicaragua medan man ställer på framtiden ell ekonomiskl slöd på 12 miljoner dollar. Del är ett svårförståeligt beslut som sirider mol lidigare praxis i USA när det gäller hjälp till länder som anklagas för brott mot de mänskliga rättigheterna. Trots allt får del tas som elt hoppfullt tecken, och det kan såvitt jag förstår vara början lill en ny amerikansk politik visavi Nicaragua. Man bör, som Karin Söder också framhåller, kunna förvänta sig - inle minst mol bakgrund av Carleradministrationens politik beiräffande de mänskliga rällighelerna - all USA i framliden

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om en opinionsbildning rörande förhållandena i Nicaragua

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Meddelande om interpellationssvar

Om näringspolitiska åtgärder i Norduppland

kommer alt särskill noga pröva stöd till regimer som begär sländiga broll mol de mänskliga rällighelerna.

Fernando Cardenal vädjade bl. a. också lill FN alt skicka en undersökningskommission lill Nicaragua och dess fängelser saml önskade all den skulle få träffa familjerna till dem som dödals eller försvunnit.

Karin Söder har förklarat sig villig alt medverka i opinionsbildning kring silualionen i Nicaragua. Jag är lacksam för della. Denna inierpellalionsdeball har nalurliglvis till huvudsyfte att väcka opinion här hemma och atl bidra till atl sprida informalion om förhållandena i Nicaragua. Det finns också andra vägar atl gå. Vi har möjlighet atl från svenskl håll i FN, bl. a. i UNDP, och vid olika internationella kontakter aktualisera denna fråga. Frågan om en undersökningskommission är nalurliglvis också inlressanl. Det är viktigt all vi frän svenskt håll följer ulvecklingen och griper in med de medel vi har till förfogande. I och för sig skulle del kunna vara berättigat med ell svenskt ekonomiskt stöd till sandinisterna, men möjligheterna atl kanalisera ett sådant stöd är såviii jag förslår små.

När vi lalar om frihel för ell land, så handlar del ju alllid yllersl om frihel för enskilda människor. Då gryr morgonens limma, som det slår i den spanska frihetssången. Det är angelägel all vi gör vad vi kan för att morgonens limma skall gry - för Nicaraguas folk och för andra folk som ännu lever under förtryck.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Meddelande om interpellationssvar

1977/78:21 om stålpoliliken

1977/78:43 om åtgärder för att trygga sysselsällningen i Värmland

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Jag fär härmed meddela all inlerpellation nr 21 av Lars-Ove Hagberg om stålpoliliken kommer alt besvaras i samband med behandlingen av proposilionen om handelsstålel.

Jag får likaledes meddela alt interpellalionen nr 43 av Nils Berndlson om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Värmland kommer att besvaras i samband med all riksdagen behandlar regeringens förslag under tilläggsbudget I om lån till Uddeholms AB.

§ 11 Om näringspolitiska åtgärder i Norduppland

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordel för all i ell sammanhang besvara Hans AIséns (s) den 11 okiober anmälda inlerpellationer, 1977/78:28, lill arbelsmarknadsminislern, resp. 1977/78:32, och anförde:

Herr lalman! Hans Alsén har frågat arbelsmarknadsminislern dels hur

regeringens prövning av arbeiarrörelsens i Uppsala län förslag lill ålgärder för all siärka sysselsällningslägei i Norduppland har utfallit, dels hur arbelsmarknadsminislern för sin del bedömer möjligheterna all pä korl och lång sikt förbälira arbetsmarknadssituationen i Norduppland. Interpellalionen har överlämnats lill mig för atl jag skall besvara den.

Vidare har Hans Alsén frågat mig dels vilka mina erfarenheter är av systemet med särskilt tillsalla arbetsgrupper för all lösa regionala och lokala sysselsättningsproblem, dels vilka konkreta resultat som hittills framkommit eller kan förvänlas framkomma inom en snar framlid genom den s. k. Nordupplandsgruppens verksamhel, dels varför Uddeholmskoncernen - iväriemoi mill besked om "frysning" - kunnal fortsätta sin bantning av personalstyrkan i Söderfors och slutligen om jag har några besked atl lämna som påtagligt kan stilla människornas oro för möjlighelen lill forlsall sysselsättning och utkomst i Söderfors.

Jag besvarar interpellationerna i ett sammanhang.

Jag tar försl upp frågan om vilka ålgärder som hittills har vidlagils för att stärka sysselsättningen i Norduppland. Regeringen har haft anledning all noggrani följa utvecklingen i norra Uppland. Beiydande insaiser har också gjorts för all siärka sysselsättningen på både kort och läng sikt. De kortsiktiga åtgärderna har hell naturligt dominerats av arbelsmarknadspoliiiska insaiser som successivt har byggts ul. Under de senaste åren har siörre resurser än någonsin lidigare salls in för alt slå vakl om sysselsättningen, och en inle oväsentlig del av dessa uiökade resurser har tillförts Uppsala län, inte minst länets norra delar.

Jag vill i della sammanhang erinra om all arbelsmarknadssilualionen vid kärnkraflsbyggel i Forsmark varit föremål för en särskild uppmärksamhet från regeringens sida. Den särskilda arbelsgrupp som har tillkallats för all undersöka sysselsättningsproblemen i Forsmark kommer inom korl atl lämna en redogörelse för sill arbele och lägga fram förslag till sysselsäitningsskapande åtgärder inom byggnads- och anläggningssektorn.

De kortsiktiga, arbelsmarknadspoliiiska insaiserna har kompletterats med ålgärder för att lillföra Norduppland nya, beslående arbelslillfällen. Trots atl Uppsala län inte tillhör det allmänna stödområdet har del i flera fall ansetts befogat atl sätta in lokaliseringspoliliska stödåtgärder. Fram lill den 1 juli i år har sålunda 21 förelag fält lokaliseringsslöd med sammanlagt 62 milj. kr. Sysselsättningseffekten av dessa insatser har beräknats lill omkring 350 personer. Hell naturligt har insaiserna koncentrerats lill de norra delarna av länet. Sedan december 1976 har regeringen beviljat fem företag i norra Uppland lokaliseringsslöd med sammanlagt 37 milj. kr. för investeringar som beräknas medföra 180 nya arbelstillfällen. 1 två fall ärdet fråga om nyetableringar,dels i Älvkarleby där omkring 50 arbelslillfällen beräknas tillkomma, dels i Söderfors, som kan väntas få ett lillskoil av etl 40-tal nya sysselsättningslilllallen.

Vi kommer all forisälla ansträngningarna all siärka näringslivet i

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om näringspolitiska åtgärder i Norduppland

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om näringspolitiska åtgärder i Norduppland

norra Uppland. Regeringen kommer över huvud tagel atl öka engagemanget i den regionala näringspolitiken. Inom korl kommer regeringen atl lägga fram förslag som innebär all företagarföreningarna tillförs väsenlligl uiökade resurser som gör föreningarna lill effektiva instrument för all ulveckla de mindre och medelstora förelagen.

En föruisälining fören positiv ulveckling i norra Uppland ärsjälvfallet all problemen kan bemäslras i de orter, där specialstålindustrin spelaren dominerande roll för sysselsättningen. Dessa frågor slår f n. i centrum för regeringens arbele. Regeringen kommer inom den närmaste tiden au lägga fram förslag som syflar lill all främja en effekiiv branschslruklur och därmed också en på sikt tryggad sysselsällning för de anställda. Även de kortsiktiga sysselsäitningsaspekierna måsle lillmäias slor belydelse. Regeringen har tillsalt en särskild arbelsgrupp -den s. k. stålortsgruppen - som har lill uppgift bl. a. alt överväga vilka åtgärder som kan komma atl krävas från samhällets sida för atl säkra sysselsällningen på berörda orter. Jag kan nämna atl stålortsgruppen, där bl. a. de fackliga organisalionerna är företrädda, f n. behandlar situationen i Söderfors. Överläggningarna är ännu inle avslutade, och jag kan därför inle nu närmare redovisa de överväganden som sker där. Jag vill emellerlid underslryka all jag är oroad över den minskning av sysselsällningen som har skett under de senasle åren vid specialsiålverken i Söderfors och över de nya varsel som har aktualiserats. Representanter för industridepartementet har därför lagil direkla kontakter med ledningen för Uddeholm AB för all diskuiera sysselsättningsläget i Söderfors. I anslutning lill överläggningarna har bolagsledningen förklaral sig beredd all omedelbart påbörja den investering i snabbstålsvalsar på omkring 6 milj. kr. som man tidigare har fåll lokaliseringsslöd lill. Sysselsättningseffekten av denna investering kan beräknas till elt 20-ial personer.

Hans Alsén har också frågat mig vilka erfarenheler jag härav systemet med särskill tillsatta arbetsgrupper för atl lösa regionala och lokala sysselsättningsproblem. På della vill jag svara att jag betraktar syslemel med arbetsgrupper som etl bland flera instrument i näringspolitiken. Givelvis måsle ansvarei för sysselsällningen och sysselsältningsplane-ringen i regionen och kommunen i förslå hand ligga på de enskilda företagen samt på länsmyndigheterna och kommunala organ. När särskill svårlösta sysselsättningsproblem uppkommer kan det emellertid vara motiverat atl snabba kontaktvägar upprättas mellan de cenirala, regionala och lokala organen och med de fackliga organisalionerna ute pä fältet Genom lillsäiiandet av en arbelsgrupp skapas ell forum för samråd och kraftsamling som säkerligen kan bidra till all lösa sysselsättningsproblemen snabbare än som annars skulle ha varit fallel. Den arbelsgrupp som har tillsatts för alt bevaka sysselsättningsfrågorna i Öslerbybruk och Söderfors har enligl min mening fyllt en sådan funktion. Arbelsgruppen har bl. a. medverkal lill all föra fram flera av de lokaliseringssiödsärenden som jag lidigare har redovisal lill ett posilivl resultat Jag räknar med alt arbetsgruppen också i fortsättningen

kommer alt la till vara alla möjligheler att lillföra de berörda orterna yllerligare sysselsällning. Med hänsyn lill all problemen i Nordupplands samlliga kommuner i principär likartade barden nuvarande arbetsgruppens mandal nyligen utsträckts lill all också omfatta hela kommunerna Tierp, Östhammar och Älvkarleby.

Del pågår alllsä elt arbele på bred front för all angripa sysselsättningsproblemen. Ambitionen hos alla som är engagerade i della arbele är atl söka medverka lill tryggad utkomst och sysselsättning för befolkningen i norra Uppland.

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om näringspolitiska åtgärder i Norduppland

HANS ALSÉN (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka indusiriminisiern för interpellationssvaret Jag skall också be au få kommentera del i vissa siycken och ställa några kompletterande frågor, som jag lycker känns angelägna sedan jag tagit del av industriminisierns svar.

Lål mig dock försl notera att arbelsmarknadsminislern inte har funnit skäl atl svara pä mina frågor i den interpellation jag riktade lill honom. Jag beklagar detla. Framför alll arbelarrörelsen i Uppsala län har-givetvis då särskilt på de människors vägnar som bor och verkar i Norduppland

- vid olika tillfällen sökt att i god mening komma lill tals med arbets
marknadsministern, men vi har misslyckals med della. Del beklagar jag
pä deras vägnar, vilkas talan vi har all föra här i riksdagen, men även
pä mina egna vägnar beklagar jag att jag inle har fått tillfälle all ulveckla
vissa synpunkler för arbetsmarknadsministern i dag. Trots all arbets
marknadsministern är frånvarande tillåter jag mig emellerlid en kom
mentar. Jag ulgår därvid från del svar som jag fick av arbetsmarknads
ministern den 10 december 1976 i anledning av en interpellation som
jag då hade framställt och som rörde arbetsmarknads- och sysselsätt
ningsproblem i Uppsala län.

Del var elt kortfaitai svar som gavs. Arbetsmarknadsministern sade under diskussionen - och delsamma hade även framgått av hans svar

- alt regeringen var beredd all seriösi pröva varje förslag som kunde
leda till all sysselsällningslägei i norra Uppland förbältrades. Della gav
mig anledning all i den interpellation, som jag framställde lill arbels
marknadsminislern den 11 okiober i år med uigångspunki i hans löfte
att regeringen skulle seriöst pröva varje förslag som kunde leda till för
bällrad sysselsättning i Norduppland, påpeka att arbelarrörelsen i Uppsala
län genom del socialdemokratiska partidistriktet och LO-dislriklel där
i ell uttalande den 11 augusli i år framfört ett anlal förslag lill arbels
marknadsminislern. Jag lycker därför det hade varil värdefullt om han
mol bakgrund av sill generösa löfte i december 1976 - alltså för snarl
etl år sedan - hade lagil tillfället i akt att berätta för mig och andra
hur seriöst regeringen har prövat förslaget av den 11 augusti från ar
belarrörelsen i Uppsala län. När han nu inle gör del, så Ivingas jag miss
tänka att del har gäll likadant med del ullalandel som med en del andra
skrivelser som varil riktade till arbetsmarknadsministern - all de har

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om näringspolitiska åtgärder i Norduppland

hamnal i den bekanta papperskorgen. Jag drar ingen annan slutsals. Har jag fel, sä lycker jag alt del är värdefulll all fä del korrigerat Jag förmodar alt arbetsmarknadsministern får möjlighel all ta del av min undran härvidlag.

Jag skall stanna vid della, för det vore oanständigt atl fortsätta i polemik med en icke närvarande representant för regeringen. Nu konstaterar jag bara att han har underlåtit att svara och att han dessutom - del beklagar jag - underlåtit all besöka vårt län och dess norra delar trots löften och meddelanden under hand om sin vilja all göra det. Men del kanske kommer; liden är väl ännu inle ute i det fallet.

Jag konslalerar då i stället atl industriministern, som ju vid det här laget är en synnerligen hårt prövad man i olika avseenden, har varit villig all la både svarel för arbetsmarknadsministern och sin egen uppgift här i dag med anledning av min inierpellalion, riktad direkl lill indusiriminisiern. Del är ell omfaliande svar, men jag måsle ändå konstatera att del på flera - som jag upplever det - cenirala punkler är bristfälligt Jag beklagar också att jag inte har fått svaret i min hand förrän i dag pä förmiddagen. Man hade lovat att del skulle sändas lill bosladen före helgen, men del har lydligen inte varil möjligl alt klara del. Därför är jag litet sent ute, men jag tror ändå all jag har haft möjligheler alt tränga igenom svarel på min interpellation, och jag skall efler bäsla förmåga söka kommentera det och anföra mina synpunkler.

Allra försl måste jag rikta mig lill industriministern och lyvärr konstatera atl min fråga nr 4 i interpellalionen inle har blivit nöjaktigt besvarad. Den löd: "Har industriministern några besked all lämna som påtagligt kan stilla människornas oro för möjligheler lill fortsall sysselsällning och utkomst i Söderfors?" Jag är medvelen om atl del kan vara svårl all ge sädana nöjakliga besked. Vi känner väl alla hur problemen hopar sig, hur många delar av vårt näringsliv - som vi har upplevi som slöd-jepunkler, som bas för näringslivei - är i gungning. Jag förslär alllsä svårighelerna all ge ell entydigt svar pä en sålunda ställd fråga. Men jag lycker del är viktigt atl regeringen på olika säll söker dokumentera och, även om den inle kan ge enlydiga besked på liknande frågor, har en myckel klar målsättning - att söka åstadkomma fortsatt sysselsällning och utkomst på olika orler i vårt land, inle minst på bruksorter.

Jag har en känsla av atl Söderfors ligger rätt nära de orler som centerpartiet gärna lalar om som någol av ideal i olika avseenden för etl svenskl samhälle. Det är nära mellan människor, man känner varandra väl, man slår solidariskt vakt om sill, osv. Därför hade del givelvis varil värdefullt med klarare besked. Men jag fär nöja mig på den punkten och skall i stället kommeniera de mera konkreta delarna i svarel.

Industriministern säger på första sidan i sitt svar: "Regeringen har haft anledning att noggrani följa utvecklingen i norra Uppland." Jag har en känsla av all del påslåendel också är rikligt; jag upplever det som etl konstaterande som jag kan inslämma i. Del gäller i varje fall induslrideparlemenlel. Men sedan forlsälier indusiriminisiern: "Beiy-

dande insaiser har också gjorls för all siärka sysselsättningen på både korl och läng sikl." När del gäller atl inslämma i det är jag litet mer tveksam. Om vi lar bort "beiydande" skulle jag kunna vara med. Insatser har onekligen gjorls, del vore oförskämt all påstå någonling annal.

På s. 2 kommer ett andra stycke som jag lycker är högsl anmärkningsvärt Det är egentligen en smula egendomligt att industriministern över huvud taget vill föra in det i detta sammanhang. Del lyder som följer:

"Jag vill i detta sammanhang erinra om att arbetsmarknadssituationen vid kärnkraftsbygget i Forsmark varil föremål för särskild uppmärksamhet frän regeringens sida. Den särskilda arbetsgrupp som har tillkallats för att undersöka sysselsättningsproblemen i Forsmark kommer inom korl att lämna en redogörelse för sitt arbete och lägga fram förslag till sysselsäitningsskapande ålgärder inom byggnads- och anläggningssektorn."

Det är förmodligen riktigt i och för sig, men bakgrunden lill att regeringen över huvud taget har behövt tillsätta denna särskilda arbetsgrupp är ju regeringens eget handlande, det handlande som jag - i varje fall utifrån selt - upplever som i hög grad styrt, jag skulle näslan vilja säga dikterat av cenlerrepresentanlerna i regeringen. Sanningen är ju den all om man hade fullföljt del beslut som Sveriges riksdag fattal beträffande den energipolitik som vårt land skulle driva fram lill ett yllerligare ställningstagande, hade del här problemel aldrig blivit akluellt. Då hade man från regeringens sida kunnat inrikla sig på atl i stället försöka komma med förslag inför den silualion som kan uppslå när man byggt färdigt i Forsmark, när det av riksdagen fattade beslutet fullföljts och anläggningsarbetena den vägen blivit avslutade. Då skulle del givelvis ha uppställ elt problem som man borde ha behandlat. Då hade det utifrån mina värderingar varit en viktig och värdefull uppgift som industriministern lämnat i sill interpellationssvar, men i del här lägel är del ju någol annal.

För atl sä att säga auktorisera denna min mening från, om jag fär uttrycka mig så, kretsar som står industriministern ganska nära vill jag citera ell stycke ur en ledare i Upsala Nya Tidning. Den har mer eller mindre kommil mig lill hjälp för all belysa den här frågan. Det är ell ganska långt citat, men jag lycker atl det är värdefullt all det kommer in i dagens protokoll. Det sägs i dag i en underledare med rubriken Forsmark 3:

"Vallenfall har nyligen presenterat sin ulredning om konsekvenserna av en ändrad planering för Forsmark 3- Man har också begärt all få disponera pengar för att arbeia med den tredje reaktorn under liden fram lill 1978 års energipolitiska beslut.

Utredningsresultatet ger en skrämmande bild ay vad sorn kan iniräffa. Sloppas den tredje reaktorn skulle det innebära förluster för samhället på omkring 1 800 miljoner. Dessutom skulle jobben för 1 500 personer falla bort.

Men redan en försening av det tredje aggregatet får omvälvande kon-

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om näringspolitiska åtgärder i Norduppland

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om näringspolitiska åtgärder i Norduppland

sekvenser. Skulle Forsmark 3 få vänla lill efter 1978 års beslut - vilket centern av allt all döma kämpar hårl för - så innebär della all 800 personer mister sina jobb och hela anläggningen fördyras med omkring 750 miljoner.

Värre förseningsavgift har skattebetalarna knappast varil med om'att betala någon gång lidigare. Som samhällsekonomin ter sig i dag framstår en sådan 'lösning' som dubbell ansvarslös. Regeringen borde skona medborgarna från en sådan koslnadskarusell. Sverige har i dag nog med ekonomiska problem ändå.

I stället för all lela med ljus och lykia efter nya jobb åt Östhammars kommun eller t o. m. hitta pä arbelstillfällen där del egenlligen inte finns några vore den vettigaste lösningen alt fortsätta kraftverksbygget och fullfölja riksdagens lidigare beslul. Bevarad handlingsfrihet kan för regeringen inle få bli liktydigt med undfallenhel för centerpartiets mest trosvissa kärnkrafisfiender."

Klarare kan det inle sägas. Del är inle varje dag som jag såsom - mer eller mindre tvingad därtill - siändig läsare av Upsala Nya Tidning kan stryka under varje ord av vad den värderade ledarförfaitaren säger, men i del här fallel kan jag göra del. Det är ganska tragiskt atl behöva göra del, därför att här har ju regeringen genom sitt handlande eller sin brist på konsekveni handlande skapat en situation som gör arbetsmarknadslägel i Uppsala län myckel värre än vad del hade behövt vara. Del är tillräckligt besvärligt ändå.

Nog sagl om della. Inga fler glödande kol pä industriministerns huvud - i del här sammanhangel i varje fall.

Om vi fortsätter atl botanisera i interpellationssvaret finner vi att industriministern säger all de kortsiktiga arbelsmarknadspoliiiska insatserna har kompletterats med åtgärder för att tillföra Norduppland nya beslående arbelstillfällen. Industriministern säger vidare all trots atl Uppsala län inle tillhör del allmänna stödområdet har det i flera fall ansetts befogal all där sälla in lokaliseringspoliliska stödåtgärder. Del är vi tacksamma för, vi som represenlerar Uppsala län, och dess arbetarrörelse i synnerhet, som faktiskt dagligen försöker- efter fattig förmåga - siödja de människor som har de svåra problem som dagens arbelsmarknad i Norduppland ger anledning till.

Industriministern gör sedan en uppräkning av de insatser som gjorls i form av lokaliseringsslöd osv. Dessa har också i hög grad gjorts under den tidigare regeringens är, och den borgerliga regeringen har i det fallel fullföljt del ansvar som den lidigare regeringen känt. Det är vi självfallel lacksamma för, även om åtgärderna - del ivingas jag säga - är olillräckliga.

Industriministern säger vidare: Vi kommer all forisälla ansträngningarna atl stärka näringslivet i Norduppland. Del är bra, och det tar jag bestämt fasla pä. I sammanhangel konslalerar industriministern att företagarföreningarna, i samband med förslag som skall läggas fram av regeringen, kommer att tillföras väsentligt utökade resurser. Det skall

göra föreningarna till effektiva instrument för att utveckla de mindre och medelstora förelagen. Innan jag har sett förslaget vill jag givetvis inle i detalj kommeniera det, men i princip är det en lanke som ingalunda har fölls i induslrideparlemenlel eller i den nuvarande regeringen på senare tid. Det är en linje som man har arbelai med från den socialdemokratiska regeringens sida, tankar som har funnits på olika häll. Det är bra om de kan fullföljas, men intill dess vi ser förslaget har jag ingel mer att säga än atl jag i princip kan konstatera med tillfredsställelse att förslaget kommer att läggas fram.

Sedan kommer interpellationssvaret in på en kardinalfråga i sammanhanget, en väldigi besvärlig fråga. Den rör en av de basnäringar i vårt län som jag nämnde, stålindustrin - i del här fallel specialsiålsindusirin

- som i inlerpellalionssvarel just sägs spela en dominerande roll för sys
selsättningen. I svaret konstateras att det slår i cenirum för regeringens
arbele att finna lösningar av stålindustrins problem i framliden. Jag förstår
att det här är ett mycket svårt och lungl jobb, som industriministern
och hans medarbetare måste lägga ned mycket lid på. Del finns slarka
krafter som kanske inte i varje läge drar ål samma håll. Jag skall åter
komma till den tanken lilet senare.

Jag förstår alltså all det finns svårigheter, men jag konstaterar samtidigt med beklagande atl de intentioner som industriministern gav uttryck för i en inierpellalionsdeball den 10 december 1976 - att man våren 1977 tillfredsställande skulle kunna belysa stålindustrins problem - inte gått atl fullfölja. Vi skriver snart 1978. Det är alltså viktigt att det som nu utställs som ell löfte av industriministern verkligen kommer att infrias

- del han säger om förslag beiräffande en effektivare branschstruktur
i stålindustrin, som enligt industriministern skall trygga sysselsällningen
för de anställda. Självfallel frågar sig de anställda inom stålindustrin hur
mänga man tryggar sysselsättningen för. Detta säger industriministern
ingenling om. Sådana förändringar, som numera kallas strukturföränd
ringar, måsle - om de verkligen skall skapa hälsa i förelagen företags
ekonomiskt sett - också medföra väsentliga inskränkningar i antalet
arbetslillfällen. Del råder slark ängslan och oro bland de människor som
känner sig hotade i det här sammanhanget.

Industriministern talar om stålortsgruppen och pekar även på - vilket jag anar alt industriministern känner ell särskill behov av att göra -atl stålortsgruppen, som skall framföra vissa förslag för alt säkra sysselsättningen på de berörda orterna, också har de fackliga organisationernas företrädare med. Del tycker jag är klokt och det vore väl anmärkningsvärt om så inle vore fallel. Del är vikligl alt förändringar av della slag sker i elt naluriigt och riktigt samråd med de anställda. Be-klagligtvis förekommer inte den typen av samråd alllid - jag skall återkomma också lill det.

Industriministern lämnar ett äriigt och värdefullt besked dä han säger: "Jag vill emellerlid understryka atl jag är oroad över den minskning av sysselsättningen som har skett under de senasle åren vid special-

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

öm näringspolitiska åtgärder i Norduppland

6 Riksdagens protokoll 1977/78:20-21

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om näringspolitiska åtgärder i Norduppland

stålverken i Söderfors och över de nya varsel som har aktualiserats." Däremot förbigår industriministern hell den mycket konkret ställda frågan i min interpellation - jag lycker den hade kommil in naluriigt här. Jag skall därför ställa den igen.

1 en inierpellalionsdeball den 10 december 1976 hade jag lillfälle att framföra vissa synpunkler och fick på en direkt fråga följande svar av industriministern: "Till herr Alsén vill jag säga atl hela den svenska specialsiälindustrin innefattas i frysningen av de statliga stödåtgärderna i avvakian på ell strukturmönster." Dä frågar man sig - det vel jag all människorna i Söderfors i hög grad gör: Hur kommer del sig då all Uddeholmsledningen kunnal fortsätta all envetet söka förmå fackföreningen all ge efter när det gäller nedskärningar av anlalel anställda, både kollektivanställda metallarbetare och tjänstemän? Varför har man gjort del? Och varför har industriministern inle ingripil i del sammanhangel? Det är en fråga som har anknytning till den fråga jag ställde redan i interpellalionen.

Industriministern säger vidare i svaret: "Representanter för industridepartementet har därför lagil direkla kontakter med ledningen för Uddeholm AB för all diskuiera sysselsättningslägel i Söderfors. I anslulning lill överläggningarna har bolagsledningen förklarat sig beredd att omedelbart påbörja den investering i snabbstålsvalsen på omkring 6 milj. kr. som man tidigare har fått lokaliseringsstöd till. Sysselsättningseffekten av denna investering kan beräknas lill ell 20-tal personer." Ja, det är ju bra all regeringen med vad som lydligen kan karakteriseras som påtryckningar har lyckats få Uddeholmskoncernens slyrelse all la slällning i denna fråga. Del har gäll månader sedan Uddeholm efler framställan till regeringen av den fick besked all 6 milj. kr. fanns lill förfogande. Om jag inle minns fel var det redan före sommaren regeringen fattade det beslutet Uddeholm har alltså inte brytt sig om all fullfölja saken, Irols all man själv gjorde framställningen om ell slöd från samhällets sida.

Det nummer av Upsala Nya Tidning som jag nyss cilerade har på första sidan en slor rubrik: Klarl med snabbslålsvalsarna, en halv seger för Söderfors. En halv seger för Söderfors skall där förslås som en halv seger för facket. Fackel har nämligen vid upprepade tillfällen försökt få Uddeholmskoncernen alt fatta detta beslut. Tydligen har regeringen haft större framgång, och det är jag och självfallet de direkl berörda - såväl de fackliga organisalionerna som de enskilda människorna - tacksamma för i della läge.

Detta visar alt det är mycket svårt all komma lill lals med representanter för bolagsledningarna. Uddeholm övertog ägaransvarel för Söderfors för kort tid sedan och hade aldrig lidigare .sysslat med Söderfors problem men väl hafl många problem i de förelag man tidigare varit ägare lill. De anslällda känner i hög grad alt avståndet fysiskt selt till Söderfors är så stort all bolagsledningen inle rikiigi känner för deras situation så som företagare med den väldiga makl och därmed också

del väldiga ansvar som Uddeholmskoncernen representerar bör känna inför sina anslällda.

Jag vill fakliskt citera yllerligare några rader ur protokollet den 10 december 1976 för att belysa hur prisgivna de anslällda kan vara i en stor koncern av detla slag. I inlerpellalionsdebatlen då sade arbelsmark-nadsminisler Per Ahlmark följande:

"Del mest akuta problemel i kommunen gäller Söderfors bruk, och del var herr Alsén inne på. Jag har talat med direklören för bruket, Erik Sundblad, och jag hoppas verkligen att några siörre personalförändringar inle blir akluella utöver dem som nu är varslade. Att så inte blir fallel är också mitt intryck av samtalet med direktör Sundblad."

Man kan göra många reflexioner med anledning av della besked. Den första reflexionen kanske är all del var inte så långl kvar innan direktör Sundblad log sin portfölj och gick från det bolaget och lämnade över ansvarei för de mänga människornas sysselsällning lill en annan direklör. Och den direktören har, som det verkar, väldigt svårt atl ge liknande löften. Det är i och för sig respektabelt, för det är relativl lättsinnigt all per telefon till en arbetsmarknadsminister när man står i begrepp att lämna företaget säga att "del blir nog inga fler sysselsätiningsminsk-ningar nu". Men när den nye direklören, som har ansvaret för Uddeholm som nu äger Söderfors, har så svårt alt komma till lals med sina anställda, med deras fackliga representanter och med kommunens företrädare är det allvarligt för tron på den s. k. Åslingdoktrinens hållbarhet.

Sedan gäller det en fråga som i och för sig är mindre allvariig men som kan ha sill principiella iniresse. I interpellalionen ställde jag en fråga som berörde de många arbetsgrupperna, som flnns verksamma ute i landet. Jag kan nämna all jag i mina handlingar har en förteckning på dem. Den har jag fått av riksdagens upplysningstjänst, och det är i sig en intressant läsning - det tar en god slund innan man kommer igenom den. Vi från arbelarrörelsen, som tror på viss maktspridning, blir litet skakade när vi ser vilka som sitter i dessa arbetsgrupper. Det är nämligen i stort sell samma människor - någon finns här i salen, en högst respektabel represenlani för departementet Men det måste vara en omänsklig börda för vederbörande all fara land och rike runl pä arbetsgrupps-sammanträden och sedan försöka göra avvägningar, vara med och lämna råd lill departementschefen för all han skall kunna fatta beslut i det ena och andra ärendel osv. och samtidigt sköta alla löpande sysslor på departementet

Givelvis är del vikligl med sambandet mellan den centrala statsmakten, om jag får använda det uttrycket, och de olika arbetsgrupperna i vårt avlånga land. Men man får det intrycket att det kan vara frestande för en regering all lugna människor som känner stark och berälligad oro över sin sysselsällning genom alt tillsätta en arbetsgrupp. Då får man litet andrum och möjlighet att ägna sig åt någonting annat en stund. Del är allvarligt om man skapar något slags institution i det parlamentariska livet där det egenlligen inle finns något ansvar all utkräva. Av

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om näringspolitiska åtgärder i Norduppland

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om näringspolitiska åtgärder i Norduppland

vem kan man utkräva ansvar för arbelsgruppen så och så? Det är möjligl att man kan göra detta hos regeringen, men del är svårl all få någol grepp om del. Arbetsgruppernas sammansällning är, om man ser på representanternas bakgrund, nästan lika skiftande som antalet arbetsgrupper med undanlag av atl deparlemenlsljänstemän oftast ingår. Än representerar de det ena och än det andra. Men jag noterar alltjämt, herr industriminister, att - trots löftei den 10 december 1976 all arbelsgruppen för Öslerbybruk och Söderfors skulle fä fackliga representanter som likaberättigade medlemmar - den frågan ännu inte är löst. Vi saknar alltjämt likvärdig representation för de fackliga organisationerna. Del lycker jag är synd, och det tycker också de fackliga företrädarna.

Nog om detta med arbetsgrupper. Men något av Åslingdoklrinen -om jag fär använda det begreppet Det är inte jag som hittat på det, utanjag har förmodligen föriäsi mig pä det i andra sammanhang-skymtar jag i följande mening i induslriministerns svar; "Givetvis måste ansvaret för sysselsättningen och sysselsällningsplaneringen i regionen och kommunen i förslå hand ligga pä de enskilda förelagen" - jag belönar; i första hand ligga på de enskilda företagen - "samt på länsmyndigheterna och kommunala organ."

Jag lycker all del är räll allvarligt om del är induslriministerns mening all ansvarei för sysselsättningen och sysselsällningsplaneringen - obs. atl del gäller även sysselsättningsplaneringen - skall ligga på de enskilda företagen, när man från den ena månaden till den andra inte vel vem det är som äger del enskilda företaget Jag belyste det tidigare genom uttalandet av direklör Sundblad som då var direklör pä avveckling så atl säga för all avlösas av en annan. Vem skall la ansvaret när del inle finns någol företag som känner elt långsiktigt ansvar? Del är ju deua det är fråga om. Del måste vara samhället som bär det primära ansvaret. Givetvis måste företagen också ta sill ansvar, och del är ston. Men ansvaret för planeringen, sysselsällningen och människors trygghet måste las av samhällsorgan som driver pä frågorna, som känner ett långsiktigt, fortlöpande ansvar och som involverar företagen och de anställdas organisalioner, kommuner osv. i den planeringen. Jag lycker all del är viktigt atl notera detta i det här sammanhangel.

I slutet av sitt svar säger industriministern all den arbetsgrupp som har tillsalls för atl bevaka sysselsättningsfrågorna i Öslerbybruk och Söderfors har medverkal lill all föra fram flera av de lokaliseringsstöds-ärenden, som jag lidigare redovisal, lill ell posilivl resullal. Jag är lilet tveksam till om det är en korrekl beskrivning. Jag tror inte att det gäller flera av dessa ärenden, möjligen något av dem. Jag vill inte på något sätl förringa de insatser gruppen har gjort, men del är nog bara eu fålal förslag som man hafl möjligheler all lägga fram.

I detta sammanhang säger också industriministern: "Med hänsyn till att problemen i Nordupplands samtliga kommuner i princip är likartade härden nuvarande arbetsgruppens mandat nyligen utsträckts till att omfatta hela kommunerna Tierp, Östhammar och Älvkarieby." Detta låter

ju rejält, men jag tycker uppriktigt sagt all del är en smula senfärdigt Nu återvänder jag lill protokollet från den 10 december 1976. Som företrädare för arbelarrörelsen i Uppsala län sade jag i den deballen:

"Nordupplands problem, som jag helt korftfallai berört i mitl anförande, måste tacklas på ett helt annat säll än vad som nu är fallel. Vi måsle få en övergripande planering, som tar hänsyn till hela regionens komplexa problem. Den punktvisa tackling av problemen som nli sker är alltför begränsad och dessutom kortsiktigt betingad. Det kan inle vara en god grund för all skapa förulsällningar för en verklig ändring av en Ulveckling, som i dag och för morgondagen ler sig hell oaccepiabel för såväl anslällda som alla övriga berörda."

I alla fall upplever vi del så i Uppsala län all Norduppland är en sammantagen region med en sammanhängande arbelsmarknad. Det försökie jag säga här, men del har lagil tid innan den tanken trängt ända in i regeringskansliet och föranlett beslul. Men när del nu har kommil, hälsar vi del självfallel med tillfredsställelse. Jag skickar med en förhoppning lill industriministern - när nu arbetsområdet vidgats så all del omfattar regionen Norduppland - atl också arbelsgruppen vidgas så all fackliga organisationer och berörda kommuner får representation i det här sammanhangel. För jag tror all del tillför gruppen resurser och all del också kan lillföra saken väldigi myckel gott.

Jag får konstatera all sedan jag lämnade min inlerpellation har länsstyrelsen i Uppsala län, i samband med att den anförde sina synpunkter pä en utvärdering av slål- och gfuvinduslrins ulveckling i Uppsala län, skickat med en skrivelse, som är dagtecknad den 16 sepiember, med en lång rad punkler och förslag lill regeringen och i vissa lägen krav på direkla konkrela åtgärder. Nu undrar jag, herr industriminister: Har regeringen prövat de här mycket konkrela förslagen? Jag länkie dra dem här, men jag ser all jag redan lagil alltför slor del av kammarens lid i anspråk. Har regeringen prövat dessa många förslag, som jag upplever är myckel starkl underbyggda ulifrån den oro som länsstyrelsen känner för sysselsättningen i Uppsala län? Vad har del i så fall letl till? Eller pågår denna prövning? Och kan prövningen eventuellt leda till resultat på några konkrela punkler? Jag skall, i varie fall i del här anförandet, avslå frän all fråga på några sädana punkler - jag förmodar all industriministern och hans medarbelare känner lill dessa och har möjlighel att ge några synpunkler.

Lät mig knyla an lill delta med den vidgade arbetsgruppen, vars uppgifter nu berör Tierps, Östhammars och Älvkarieby kommuner, alltså hela Norduppland. I länsstyrelsens förslag finns den tanken med på en punkt. Och man säger också all man vill ha en handläggande tjänsteman knuten lill arbelsgruppen. Är industriministern beredd, kanske inle att svara ja på den frågan i dag, om inle industriministern haft tillfälle att pröva den, men åtminstone lova alt den skall prövas? Jag tror nämligen alt det är mycket vikligl att den här arbetsgruppen - förutom all den komplelleras med representanter för fackliga organisalioner och kom-

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om näringspolitiska åtgärder i Norduppland

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om näringspolitiska åtgärder i Norduppland

munerna - också får en person knulen lill sig, gärna placerad regionalt inom länsstyrelsen i något sammanhang, som kan vara något slags verkställande Ijänsleman. Annars blir del människor som åker omkring och bara sammanträder och sammanträder, öppnar och stänger sina portföljer i all oändlighet Slänger portföljen för Uppsala län och öppnar den för Värmlands län eller något annal län näsla dag - jag vill inle säga att Uppsala läns papper hamnar i botten på Värmlandsporlföljen, men del finns en risk för att de kan bli liggande någonstans och inle blir behandlade i den lakl som sådana här frågor kräver, lakl i dubbel mening. Herr lalman! Det här anförandel blev långl, men jag lycker alt det är värdefulll all få diskuiera svaren pä interpellalionen. Jag har försökl all koncentrera mig pä det som industriministern var vänlig nog all svara, både å sina egna vägnar och för arbelsmarknadsminislern, som jag för-resien ber att industriministern lar med sig en hälsning lill i den här frågan.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Hans Alsén har noga gått igenom milt svar, och jag är lacksam för del. Jag skall i min tur försöka bidra lill en klarhet kring utvecklingen i norra Uppland med några ytterligare kommentarer.

Hans Alsén lalar om den skrivelse som det socialdemokraliska partidistriktet och LO-dislriklel har överlämnat till regeringen och de uppslag som där finns förtecknade. Jag kan nöja mig med all påminna om de två centrala frågor som partidistriktet och LO-dislriklel lar fram, nämligen kraven på statligt engagemang i järn- och stålindustrin för alt trygga sysselsällningen och ökade resurser till länels företagareförening för att slimulera ulvecklingen av mindre och medelstora företag.

Detta kanske räcker för atl illustrera att de synpunkler och önskemål som framförts frän Uppsala län - de är i och för sig inte unika, ulan vi möter dem över hela Sverige - i hög grad har varit föremål för regeringens omsorger. På torsdag lägger ju regeringen på riksdagens bord inte bara en småförelagarproposilion, ulan också en proposition om specialsiålsindusirin och dess problem. Övriga uppslag har också kommit alt bearbetas mer eller mindre. Jag lycker därför all Hans Alsén sä till vida kan känna sig tillfredsställd.

Jag förstår emellerlid Hans Alsén när han säger au han lycker all del hade varil önskvärt atl jag givit honom ett bättre svar när del gäller all stilla människors oro för sysselsättningen. Det är elt önskemål som vi f n. möter varje dag frän mänga platser och från mänga förelag och arbelsplalser i delta land. Det svar jag vill ge till människorna i Söderfors liksom i andra orter där sysselsällningen är i fara är alt alla de resurser som samhällel har lill sitt förfogande skall användas för alt säkra sysselsättningen för framliden. Med gemensamma anslrängningar och genom atl fackföreningsrörelsen som representanter för de anslällda saml företagen och samhällets skilda organ i samverkan ulnyltjar de resurser som kan ställas till förfogande borde vi kunna uppnå resultat. Även om

konjunkturläget f n. ser mörkt ut tror jag att del arbele som man nu bedriver i alla instanser pä sikl skall ge elt posilivl resultat och måhända också kommer all innebära all vi kommer ul ur den här besvärliga ekonomiska silualionen med elt slärki näringsliv, ökad konkurrenskraft och bättre företag.

Hans Alsén tog också upp frågan om Forsmarksgruppen, men han blandar ändå ihop frågorna någol när han kritiserar regeringen för att den i det här fallel har tillsatt en speciell arbelsgrupp som skall se över sysselsättningsfrågorna vid Forsmarksanläggningen. Det är ju hell enkelt sä atl om man beslämmer sig för en ändrad inrikining av energipoliliken, då måste man självfallet också la konsekvenserna av delta och försöka klara de sysselsällningsproblem som följer med en sådan ändrad disposition. Det är i princip samma situation som den vi nu upplever när det gäller varven: om vi av en eller annan anledning inte kan fortsätta all ulveckla varvsindustrin måste vi noga analysera de sysselsättningsmässiga konsekvenserna och vidla de beredskapsåtgärder som är ofrånkomliga. Del är också vad som nu sker i Forsmarksfallet

Jag nolerar att Hans Alsén är tacksam för gjorda insatser - det är ju inte varje dag man möter den attityden. Hans Alsén sade också att del småföreiagarpaket som kommer kanske inle är någol unikt Dä vill jag säga alt jag tror mig kunna lova en sak i del sammanhanget, och del är alt småföretagarpaketel kommer att väsentligt öka möjligheterna all inom länen la sig an de näringspolitiska problemen. Detta måste vara något som ur t. ex. uppländsk synvinkel är mycket väsentligt

Hans Alsén tog sedan upp frågan om varför inte den s. k. frysningen vid Söderfors har kunnal genomföras. Jag sade tidigare att vi från re-geringskansliels sida hade för avsikt all i avvakian på en totalbild av vad som händer inom specialsiålsindusirin inte vidla stödåtgärder som pä något säll skulle innebära alt man förhindrade eller försvårade en nödvändig strukturförändring inom den branschen. Det var den frysning jag lalade om. Milt önskemål är naturligtvis också all förelagen i avvakian på alt strukturförändringarna skall mogna fram kan hälla en oförändrad sysselsällningsnivä.

Men Hans Alsén vet lika väl som jag vilka påfrestningar branschen har varil utsatt för under våren, sommaren och hösten. Industridepartementet har på skilda säll försökl hjälpa lill och i de konkreta förhandlingarna påpekat nödvändigheten av all uppräuhålla sysselsättningen lill dess strukturförändringarna mognar fram. Vi har inle i alla stycken varil framgångsrika. Jag beklagar delta, men man får dä komma ihåg att de allmänna förutsättningarna lyvärr har saknats. Som en följd av dessa förhandlingar har nu Uddeholm beslutat börja genomföra de investeringar i snabbslålsvalsarna som jag lalade om i mill svar, och del bör i och för sig vara av värde för Söderfors.

När det sedan gäller det sociala ansvarei, som Hans Alsén återkom lill i några sammanhang, är jag medvelen om alt del ibland kan vara svårt att komma till tals med företagsledningarna. Men genom med-

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om näringspolitiska åtgärder i Norduppland

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om näringspolitiska ålgärder i Norduppland

bestämmandelagen och den fackliga aktiviteten på arbetsplatserna och i företagen brukar i allmänhet kontaktvägarna ändå vara öppna. Jag har i det sammanhanget många gånger haft slor glädje av den roll som fackföreningsrörelsen och de lokala fackklubbarna spelar. Här har kravel på arbetsgrupper ofta rests, och i alll väsenlligl delar jag Hans AIséns uppfattning och attityd till arbetsgrupperna. Man skall inte överbetona deras betydelse, men det visar sig i ett samhälle där vi gärna arbeiar sekiorsvis, atl om man vill nä tillräcklig effekt med lokala åtgärder måste man skapa forum för samråd över seklorsgränserna, där fack, förelag, länsorgan, kommuner etc. tillsammans kan ge sig i kast med angelägna problem.

Induslridepartemenlets principiella syn på arbetsgrupperna är all de i huvudsak skall vara lokala eller regionala. De bör ha sin tyngdpunkt lokalt eller regionalt Man bör helst också som kontaklmän med de cenirala organen kunna arbeia med t ex. länsarbetsnämndens befattningshavare. Det har dock visat sig nödvändigl, genom krav från lokall håll, fackel, förelagen och kommunerna, all industridepartementet är företrätt med direkla kontaktmän. Tyvärr är vi inom industridepartementet, i det läge vi nu befinner oss i, starkt arbelsbelaslade och har en relativt begränsad kader av specialister, vilket gör all man kan återfinna samma namn i en rad arbetsgrupper. Vi försöker lösa de problemen ändå, eftersom det är angelägel all hålla kontakterna. Jag erkänner och är medvelen om vilken beiydande arbetsbörda som därmed vilar pä departementets personal, men den har vuxit fram genom krav, inle minst från lokala företrädare som kommuner och fack.

När del sedan gäller ansvarsfrågan i dess vidare bemärkelse, dvs. företagens sociala ansvar, tror jag alt det inle är några större åsiktsskillnader mellan Hans Alsén och mig. Hans Alsén säger all sysselsällningsplaneringen måsie vara samhälleis uppgift. Ja, jag iror all man skall komma ihåg all sysselsällningsplaneringen i förelagen, om den skall bli meningsfull, måsle vara förelagens ansvar, men den bör nalurliglvis ske i nära samförstånd med kommunala myndigheler, länsarbelsnämnder elc.

Till sisl, herr lalman, vill jag säga alt i den speciella arbetsgrupp som arbeiar för norra Uppland har fackel varil adjungeral, och dessutom kommer i dess nya, ulvidgade form fackföreningsrörelsens representanter all ingå.

HANS ALSEN (s):

Herr talman! Jag har ingen anledning att här söka sak med industriministern. Han anslår en vänlig och i långa siycken avväpnande ton, som jag också tror är förankrad i en äriig uppfallning. Därför finns det som sagl ingen anledning all bräka i onödan. Men det finns ändå skäl atl här klara upp vissa frågor som står kvar obesvarade. Några av dem är mycket vikliga. Jag ber därför att få återkomma lill dem. Men försl vill jag göra några konslaleranden.

Min oro för all arbetarrörelsens i Uppsala län uttalande av den 11 augusti hade hamnat i arbetsmarknadsministerns berömda papperskorg

var lydligen ogrundad. I varje fall pekade industriministern pä tvä punklerdärdet vidtas ålgärder i olika avseenden, nämligen när det gäller det statliga engagemanget i stålindustrin och stödet till förelagarföreningen. Jag nolerar all delta ligger inom industriministerns arbetsområde. Men jag vel inle rikligl hur jag skall lyda det sagda. Jag förmodar dock atl indusiriminisiern i del fallel bara kan svara för sill eget fögderi. Det fanns dock förslag som rörde andra områden och som låg närmare arbetsmarknadsministerns uppgifter men som inle har kommil med bland de ålgärder som vidlagils nu eller som är annonserade. Del är möjligt alt också de kommer så småningom. Jagskall här åierkomma till några, eftersom också de ålerfinns i skrivelsen från länsstyrelsen, som industriministern emellerlid förbigick all jag hade frågal om.

Del svar indusiriminisiern ville ge lill människorna i Söderfors som oroar sig för sin framlida sysselsällning kunde inte uttryckas i konkreta och preciserade siffror, men svarel andades ändå en klar optimism. Jag anser all del är myckel vikligl atl den optimismen finns i regeringens kansli, ly i annal fall tror jag inle atl man rår med någonting. Där fär man alliså för dagen nolera denna oplimism som en plusposl, men vi vänlar givetvis också på konkreta åtgärder på mänga områden.

Vad sedan gäller den Forsmarksgrupp som jag lalade om förslår jag inte rikligt vad industriministern menade, när han sade att del var all blanda ihop tvä saker. Det lycker inte jag. Jag har försökt alt tala renl och klarl, när jag pekal på atl Forsmarksgruppen skall man inte se som något specifikt tecken på all regeringen är progressiv och handlingskraftig. Det är helt överflödigt atl lala om den saken. Regeringen har bara au fullfölja riksdagens energipoliliska beslul. Gör man del, så kan man också ägna mänga slaissekrelerariimmar ål andra uppgifter, som jag upplever som kanske ännu viktigare. Detta föruisälier självfallet att den nuvarande regeringen har känsla för all av riksdagen fattade beslut skall verkställas av regeringen. Men har man inte den känslan, så är del naturligtvis moraliskt rikligt atl la på sig etl ansvar för all irygga den sysselsättning som man själv i myckel hög grad direkl äventyrar i Forsmark. Del gäller f ö. inle bara sysselsättningen - som är en slor och viktig fråga för alla människor här i landel - ulan man äventyrar också realvärden på andra områden där man själv har salt sig i den bål man sitter i. Därför lycker jag all talet om vad regeringen har vidlagil för ålgärder inte hör hemma i denna diskussion.

Sedan är det lydligen inle rikligl så enkell som jag irodde när del gäller förelagens skyldighet all hälla sysselsättningen uppe till dess planerna rörande den framtida stålinduslristrukluren är klara. Det lycks inle finnas några formella bindningar med förelagen. Men om jag har förstått saken räll, så är industriministern av samma mening som jag, nämligen att företagen här borde ha svarat upp mot förvänlningarna och lagil sill ansvar för alt upprätthålla sysselsättningen. Tydligen är industriministern dock av den meningen att problemen har varit och är sä stora au förelagen inle orkar med att la det ansvarei. Del är väl så jag fär lolka

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om näringspolitiska åtgärder i Norduppland

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om näringspolitiska åtgärder i Norduppland

industriministerns ord. Och dä är det ju beklagligt om silualionen är sä allvarlig.

Beträffande arbetsgruppernas problem är vi tydligen ganska överens, och jag har nu också fått klarl besked om att representationen skall Ulökas lill all omfatta fackföreningar och kommuner. Det är rikligl att fackliga representanter har varil kallade lill Söderfors-Österbygruppen. Men det har då varil beroende av ordförandens vilja att kalla. Nu har viljan funnils och därför har del gäll bra. Men jag lycker all skall man vara med i någol sammanhang skall man vara likaberättigad part. Ingen som kallas skall behöva känna sig mer eller mindre som supplikant. Det är ingen bra form, om man vill nä resultat i samråd. Nu har också industriministern meddelal alt det kommer all bli ändring på den punkien, och del är bra.

Sedan lill frågorna som gäller förslagen i länssiyrelsens skrivelse. Jag får lydligen lov alt konkretisera mig på en punkt. Del har bl. a. föreslagits atl man skulle stimulera industriinvesteringar i Tierps, Östhammars och Älvkarleby kommuner genom all länsstyrelsen beslutar au dessa kommuner skall hänföras lill det allmänna stödområdet För att nu ta ett förslag i en rikhaltig flora av olika förslag skulle jag vilja fråga, om det finns någon möjlighet atl realisera jusl det här förslaget? Vill industriministern svara på den konkreta frågan och utvidga svaret till all omfatta några av de andra förslagen är jag givetvis lacksam.

Indusiriminisiern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Får jag beiräffande den sisla frågan, om länsstyrelsens i Uppsala län skrivelse, säga atl länsstyrelsen i Uppsala län har hört av sig. Andra länsstyrelser med specialstålorter inom sitt fögderi har också på motsvarande sätl framfört sina synpunkter, och dessa har blivit föremål för beredning i RU-enhelen och kommer nu upp lill diskussion i stålortsgruppen, vilken ju som specielll mandat har att se över de sysselsällningspoliliska konsekvenserna av vad som sker inom slålhanleringen. Jag kan alllsä för dagen inte närmare gå in på hur vi kommer all behandla länsstyrelsens i Uppsala län förslag, men vi kommer atl ta all tillbörlig hänsyn lill de synpunkler som har framförts.

Hans Alsén tycker atl frysningen var mera komplicerad än han hade föreställt sig, och del är den naluriigtvis i ell skede när den internationella marknaden ser ul som den gör och när förelagens likviditet och motståndskraft snabbt har urholkals. Förelagen har alltså inte orkat med sitt ansvar. Nu har ju förhandlingarna fortgått mellan departementen -det gäller både indusiri- och arbetsmarknadsdepartementet - och Uddeholm, och vi har haft länga diskussioner om utnyttjandet av det s. k. 75-procenliga stödet lill Söderfors. I del längsta har del varil ganska Slora svårigheter all vinna gehör för delta, eftersom företaget inte har haft ekonomiska resurser atl klara den 25-procentiga andel som är företagens. Nu ser del emellerlid ul som om det har lossnat, och länsarbetsnämnden i Uppsala och förelaget har inlett mera konkreta

diskussioner för all lösa del problemel. Det är på vägar som dessa som man i det här lägel fär försöka klara sysselsällningen i avvaktan på all del allmänl-ekonomiska och marknadsmässiga läget förbättras. Och de strukturåtgärder som nu kommer att sällas in som en följd av förslagen i strukturproposiiionen kommer också all kunna genomföras.

HANS ALSÉN (s):

Herr lalman! Till sisl vill jag bara säga all jag är tacksam för industriminisierns besked beträffande den fortsatta behandlingen av länsstyrelsens i Uppsala län skrivelse. Jag har förståelse för all man måste behandla de olika länsstyrelser som är berörda av stålulredningen och slålproblemen i ett sammanhang. Självfallet är avsikien inle atl del län som jag själv represenlerar skall skaffa sig förmåner på andras bekostnad.

Men del är ändock så--och del vill jag siarkl understryka-atl man inte i detla sammanhang kan lägga en mall över landet eller ens över de län som har den numera tveksamma fördelen av all ha slålinduslri. De är så olikartade i mänga avseenden, befolkningsslrukiurelll och i övrigl, och del finns därför skäl all inle göra generaliseringar i detla fall utan bedöma varje län efler dess förulsällningar och speciella problem. Men självfallel respekterar jag att denna bedömning skall ske samlidigt.

Jag uppfattar industriministerns uttalande på denna punkt som ett löfte att det blir en, som arbetsmarknadsministern sade i december 1976, seriös prövning från regeringens sida. Det är emellerlid också bråttom pä mänga häll, inle minst när del gäller alt stilla den oro som vi alla vet finns ute bland människorna men också i många fall med tanke på all de insatser som man vill göra verkligen skall bli meningsfulla och att de i vissa lägen skall kunna bli långsiktigt förebyggande och rikliga.

Vi kan ju inte rimligen bygga svenskl näringsliv, varken i Uppsala län eller annorstädes, på att stanna vid att rädda krisbranscher. Vi måste också utveckla verksamheter och få i gäng nya på olika områden, induslriella och andra, som kan föra ulvecklingen vidare och långsiktigt irygga sysselsällningen för de många människorna. Helst bör de också i så stor utsträckning som möjligl genomföras så all människorna får möjligheler all fortsättningsvis bygga och bo pä de ställen som de känner som sin hemort

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om en industrialiseringsplan för Norrbotten, m. m.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 12 Om en industrialiseringsplan för Norrbotten, m. m.

Indusiriminisiern NILS ÅSLING erhöll ordel för atl i etl sammanhang besvara dels Alf Lövenborgs (-), dels Eivor Marklunds (vpk) den 4 oktober anmälda inlerpellationer, 1977/78:12 resp. 13, och anförde:

Herr lalman! Alf Lövenborg har frågal mig dels om regeringen är

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

öm en industrialiseringsplan för Norrbotten, rn. m.

beredd au ge de slalliga förelagen i Norrbotten erforderliga medel för redan planerade och nödvändiga invesieringar, dels om regeringen har för avsikl all lägga fram en indusirialiseringsplan som omfaiiar hela Norrbotten och vars mål är full sysselsättning.

Eivor Marklund har frågat mig dels om jag delar uppfallningen alt staten måste gripa in för all förmå förelagen au laansvar för följderna av sina handlingar, dels om jag kommer alt ta initiativ till atl utveckla en långsiktig plan för industrialisering av Norrbotten och om jag i så fall kommer all se lill all fackliga organisalioner och kommuner garanieras full och fortlöpande insyn i planeringen.

Jag besvarar interpellationerna i ett sammanhang.

Jag vill försl konsialera all lägel i Norrbollen är bekymmersamt Såväl Luossavaara-Kiirunavaara AB som Norrbollens Järnverk AB och AB Slalens Skogsinduslrier brollas med svåra avsällnings- och lönsamhels-problem. Dessa problem kommer all leda lill minskningar av sysselsällningen vid företagen. Jag ärdock beredd all förorda kraftfulla insaiser för att garaniera de norrbottniska basindustriernas fortlevnad.

LKAB förbereder f n. vissa projekt som skulle kun na bidra ti II all hålla sysselsättningen i malmfälten uppe. Jag håller mig under hand informerad om hur arbetel med dessa projekl framskrider. LKAB överväger bl. a. att bygga etl apatilverk i Kiruna. Frågan om statligt slöd för finansiering av della projekl bereds f n. inom regeringen.

På grundval av de pågående förhandlingarna om handelsslålsindu-sirins framlid avser regeringen att föreslå etl myckel slorl kapitaltillskott lill det nya bolagel. Det är hell klarl atl en beiydande del av delta kapital kommer alt tillföras NJA.

ASSI har redovisal omfattande investeringsplaner. Frågan om finansieringen av dessa invesieringar bereds f n. inom regeringen.

Jag anser att staten som ägare lill de förelag som svarar för merparten av induslrisysselsältningen inom länel i rådande läge bör ha ell särskill ansvar för den berörda arbelskraftens sysselsällning. Samtidigt måste ansträngningarna all skapa ett mer differentierat näringsliv öka. Olika ålgärder i denna rikining samordnas av Norrboltensdelegalionen, i vilken samlliga riksdagspartier är representerade med ledamöier. Jag anser alt detta lillgodoser samma syfle som interpellanterna avser med en industrialiseringsplan för Norrbotten.

Delegationen har lill uppgift att pä sikt skaffa näringslivet och därmed sysselsällningen i Norrbollen en bredare och sålunda stabilare bas, bl. a. genom att slimulera lill ökad spridning av såväl företagens siorlek som deras branschinriklning. Delegationen aren av initiativtagarna lill NJA-invest och är inilialiviagare till projektet Verkstäder i Norr, i samarbete med högskolan i Luleå, och till atl förstärka företagarföreningens resurser.

Slulligen vill jag erinra om atl regeringen nyligen har beslutat föreslå riksdagen alt höja del regionalpolitiska introduklionsslödel kraftigi i

Norrbotten och all siödja en uibyggnad av verksamheten inom Stiftelsen för Metallurgisk forskning.

ALF LÖVENBORG (-):

Herr lalman! Jag ber all få lacka för svarel pä min interpellation, men jag kan tyvärr inle anse all del är posilivl och lugnande. Del är alllför många kringgående rörelser, alllför många utgångar och all Iför många lill intet förpliktande formuleringar i herr Åslings svar. I Bibeln står det ju all "sådani skall edert lal vara, atl ja är ja, och nej är nej. Vad däruiöver är, del är av ondo." Man kan knappasi säga all herr Åslings svar har den otvetydiga karaklären.

Industriministern redogör myckel noggrani för redan vidtagna ålgärder och det som måhända planeras. Jag känner ingel behov av alt försöka finna invändningar mol en rad av dessa saker, men nog måsledet stå klarl för herr Åsling all del inle räcker, att problemen i Norrbollen kommer all förvärras, om inle mycket, myckel långtgående åtgärder vidlas. Sker inle det kommer Norrbotten all drabbas av en ny, stor utflytlningsvåg. Vårt lands slörsie resebyråkung, förre generaldirektören Berlil Olsson, besökle Norrbotten under sommaren och hösten och lalade om all nu är det dags igen. Delar nyttigt au flytta på sig, sade han, den gamle cynikern.

Vi har under den gångna sommaren också varil rikt begåvade med statsrädsbesök. Alla har yttrat sig mycket välvilligt och sagt att man skall överväga olika ålgärder, och sedan har de i slörsla allmänhel hänvisal lill Norrbottensdelegationen, som ju mer och mer tycks gå på tomgång. Och f ö. kan man fråga sig: Vad kan den göra även om viljan är god? Ansvarei är och förblir regeringens!

De slora basnäringarna i Norrbollen är fortfarande den livgivande pulsådern för sysselsättningen. Alt utveckla dessa basnäringar är den avgörande frågan för länel. Låter man basnäringarna utarmas, avstår man från en nalurlig vidareutveckling, då stryper man långsamt del norrbollniska näringslivet, försiärker den koloniala karaktären och driver i väg kunniga, yrkesskickliga och arbelsvilliga människor -antingen ul i arbetslöshet eller också ul lill en oviss framlid någon annanslans i landet.

Det är vad som nu håller pä au ske. I inlerpellaiionen påpekar jag atl den registrerade arbetslösheten i augusli i år låg 22 96 över fjolårels siffra. Jag har inle dagens siffra framför mig, men jag kan ändå med lill visshet gränsande sannolikhet säga all silualionen inle har förbällrals sedan dess. Tvärtom säger alla prognoser atl det kommer atl bli än värre.

Människorna i Norrbotten börjar få rädda ögon. Man möter en stor fruktan för framtiden när man reser runl, när man talar med människor, när man deltar i diskussioner och konferenser.

Brulall krossades många förhoppningar när ni nu defintivl lycks ha avfört Slålverk 80 frän dagordningen, del projekl som kunde ha blivit utgångspunkten för en bred induslriell ulveckling i Norrbotien. De

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om en industrialiseringsplan för Norrbotten, m. m.

Nr 20

Måndagen den 7'november 1977

Om en industrialiseringsplan för Norrbotten, m. m.

många lusen nya jobben vid NJA har förvandlats till en deprimerande motsats. Där jobbar man inte nu i den fascinerande känslan av all man häller på alt bygga upp någonting nytt Nu planerar man för all minska personalen med minst lusen man.

I malmfälten har arbetarklassen under årens lopp slilil fram enorma rikedomar lill den svenska slalskassan. Då var arbetarna bra all ha. Nu betraktas de tydligen som en slit- och slängvara som det slalliga bolaget i slörsla utsträckning skall försöka göra sig av med på olika säll.

Länsarbetsnämnden i Norrbotten konslalerar torrt att LKAB och ASSI har aviserat ålgärdsprogram, som vid verkställighet fär myckel slora sysselsättningsmässiga konsekvenser. Det kan man se vid ell ganska ytligt studium.

Detta är en mycket mild formulering. När de stora basinduslrierna, som betydersä mycket i viktiga regioner, minskarantaletarbeislillfällen innebär det inte bara all anlalel anslällda blir mindre i resp. indusiri. Del innebär också all många andra arbetslillfällen försvinner, som på ett eller annal säll är knulna till aktiviteten, all hela kommuners exisiens undergrävs, atl man långsamt tappar livet ur vikliga regioner.

Ta bara malmfälten som exempel! Alla vet vi all två stora kommuners väl och ve hänger samman med LKAB:s aktivitet Och nu sätter sig LKAB på sparlåga. Vad ämnar regeringen göra? Blir det någol kulsinierverk i Kiruna - eller skall vi i stället bygga del ulomlands? En lanke som inle lycks vara främmande för indusiriminisiern. Någol klarl besked får man inle i inlerpellalionssvarel.

Skall man ge LKAB medel för alt modernisera maskinpark och annan utrustning, som lill vissa delar är i dåligl skick? Tänker man ge LKAB i uppdrag all bygga apatilverk?

Och framför alll: Tänker regeringen salsa de miljarder som måhända behövs för atl bygga upp förädlingsindustrier i malmfälten för all därigenom skapa ell differentierat näringsliv och trygga sysselsällningen?

Vi har också den statliga träindustrin. ASSI säger att det behövs en miljard för all koncernen skall kunna leva vidare och expandera. Det behövs en halv miljard för att på sikt trygga sysselsättningen vid Karlsborgsverken. Då har man ändock inle räknat med uppbyggandei av en kartongfabrik. Jag vill också fråga herr Åsling om den fabriken - i likhet med Stålverk 80 - är bortsopad av regeringen.

ASSI i Piteå präglas inte heller av utvecklingsplanering - tvärlorn. I hösl har diskussionen gälll om man skall hålla boardlillverkningen i gåpg eller lägga ned den och göra flera hundra människor arbelslösa. Diskussionen borde i stället ha gälll frågan hur man skall kunna irygga framtiden genom ökad förädling, hur man skall kunna bereda flera rnän-niskor arbele i stället för atl aktualisera frågan hur många som skall göras arbelslösa.

Nu slår Piieåfabriken som tillverkare av halvfabrikat, kraflliner -alltså ytterskiktet i wellpapp-men den färdiga wellpappen produceras pä

annal håll. Med regeringens välsignelse investerar ASSI utomlands i stället för i Piteå, där det bäst skulle behövas.

När skall den ulvecklingen brylas? När skall ASSI ges resurser lill en långtgående förädling i Norrbotien? Del finns anledning all ställa den frågan.

Slrax före helgen fick vi norrbollningar också i radio höra hur länets hövding vid etl besök hos Nils Åsling fåll klara besked om all ASSI skall få en halv miljard för alt kunna klara sina nödvändiga investeringar. I samma radioinslag framhölls atl koncernledningen inle mottagit något sådant besked. Del skapade betydande förvirring i Norrbotten, inte minst i de bygder som framför allt har berörts av träindustrins utveckling.

Det var mot den bakgrunden som jag med ett visst intresse väntade pä induslriministerns svar på min interpellation - där måsle del väl finnas ett mer exakt besked, var min tanke. Men del gördel fakliskt inte. Och då måste man fråga sig: Talade Ragnar Lassinantti i nattmössan när han pä reporterns fråga, om beskedet från Åsling innebar att ASSI får de begärda medlen, svarade ett otvetydigt ja? Om Ragnar Lassinantti inle förts bakom ljuset, och om den norrbottniske landshövdingen inte har gjort alltför välvilliga tolkningar av resonemanget med statsrådet, bör detta löfte kunna åberopas i kammaren och komma in i riksdagsprotokollet. Sker inte del kvarstår ju osäkerheten, och besked via landshövdingen kan i så fall även i fortsättningen betraktas med en viss misstro.

I Norrbotten har vi också de delar där man inte längre kan säga att en katastrof hotar; den är redan ett faklum. Del gäller praktiskt taget samtliga inlandskommuner. Det gäller Pajala och Överlorneå, som kippar efter andan. I Jokkmokks kommun har man det så illa ställt alt man överväger atl ta maten ur munnen pä skolbarnen. I Arjeplog är sysselsättningskrisen så allvarlig att man snart bara har frisk luft att leva på, och del är ju ganska mager kosl.

Norrbotten är etl län fyllt av problem som förvärras för varje dag som går. Det är bakgrunden till de frågor som jag ställde, Induslriminister Åsling kan inte liksom en annan Poniius Pilalus tvä sina händer och sländigl hänvisa lill Norrboltensdelegalionen eller pågående utredningar. För att lösa Norrbotlensproblemen behövs åtgärder av dubbelsidigt s|ag; dels måste de statliga basinduslrierna garanteras de medel som krävs för att förbättra och modernisera redan befintliga anläggningar och verkställa planerade nybyggnader, dels är del nödvändigl med en totalplan för att garantera full sysselsällning och ulveckling i varje konirnun. Där hyser jag inte samma förtröstan på Norrbottensdelegationens rpöjligheter som industriministern. Jag tycker att industriministerns svar på mina frågor är undvikande och att de knappast kan stilla den växande oron i det nordligaste länel.

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om en industrialiseringsplan för Norrbotten, m. m.

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om en industrialiseringsplan för Norrbotten, m. m.

EIVOR MARKLUND (vpk):

Herr lalman! Även jag vill lacka för interpellationssvaret

I ell radioförmedlal meningsutbyte för en lid sedan med Nils Åsling som den ena parlen föreföll det som om statsrådet ansåg au det stora bekymret för Norrbottens del egentligen var misslämningen bland människorna där uppe. Nu konslalerar industriministern i sitt svar atl lägel i Norrbotien är bekymmersamt, och därmed får man väl också anla all han har förståelse för norrbottningarnas oro.

En frän annal sammanhang ryktbar kolumnist i en av våra kvällstidningar finner anledning att ironisera över människors oro pä följande säll: "Landel är tråkigare än någonsin. Partiledarna stönar. Bekymren haglar. Olyckorna staplas. Bedrövelserna packar sig, i lager på lager, elände pä elände. Sällan har landel hafl sämre lider. Sällan har spöken så hålögda lurat vid knuten. Sällan har allvaret och den dödsgrå domedagstonen tutat så djupt i luren."

Den här ironin är nu riktad mol politikerna i della land enkannerligen mol partiledarna, som beskrivs som ena makalösa gnällmånsar. Men liksom när del gäller Nils Åslings yttrande i radiodeballen reagerar säkerl en del av kolumnläsarna i Norrbotten sä, all norrbottningarna lydligen gör sig bekymmer där inga finns.

Del är nalurliglvis inie oron bland människor i krisdrabbade områden som är det allvarliga bekymret ulan grunden lill oron. Och den grunden finns i den planlöshet som präglar hela della samhälle och som särskill åskådligt har illustrerals i Norrbotien de senaste åren, där pendeln har gjort kraftiga svängningar från oplimism och storslagna projekl lill lal om skroining av planerade ulbyggnader och bol om inskränkningar i lidigare verksamhel. Sådana inskränkningar aviseras i ell förelag som LKAB, vars vinsier under gångna årtionden i inte så lilen mån bidragil till del som brukar kallas "del svenska välståndet". Nu redovisar man avsällnings- och lönsamhetsproblem, och medicinen som skall bota sjukan skall de anslällda vid förelagel och berörda kommuner beslå. När Slalsrådel nu hänvisar lill all "LKAB förbereder vissa projekt som skulle kunna hälla sysselsättningen i malmfälten uppe" sä må del tillålas mig all i någon mån göra mig lill tolk för stämningarna där uppe. "LKAB förbereder". Vad gjorde man då under de goda åren? Gotiade sig ål siffrorna i vinstmarginalen, förstås, men sedan? Varför förberedde och genomförde man inte då projekl som kunde ha hjälpt företaget all undgå den situation som man nu råkal i? Varför byggde man inte kulsinterverket? Varför satsade man inle på vidareförädling av råvaran på platsen? O.K., del där är spilld mjölk. Men allvarligi är all del inle heller nu lalas om ökad salsning på förädling inom malmfälten eller ens inom länel. Där finns ju ändå del som kunde inleda en ulveckling i Norrbotien mol vad indusiriminisiern kallar "en bredare och därmed stabilare bas".

Norrbotten har resurser. Norrboltensdelegalionen kunde gärna också räknas som en resurs - om den hade makl och befogenheter. Det viktiga är nu all Norrbollen änlligen får en möjlighel all självi vara med och

bestämma en ulveckling ulifrån sina förutsättningar. Därtill krävs en långsiklig plan för industrialisering av länel, och till det räcker knappast delegationens befogenheter. Det krävs en omfaliande samordning av all slallig verksamhel, inle bara stöd lill finansiering av ell och annal enskill projekl. Del krävs effekliva möjligheler för kommuner och fackliga organisationer att påverka planeringen, så att man inte fler gånger råkar ul för det som nu drabbat länel. Kommuner har fåll vidkännas både ekonomiska och andra smällar för att planerade verksamheter har måst skrinläggas. Fackliga organisationer har slällts inför krav på att vara med om all bland sin? egna medlemmar ta ut dem som skall drabbas av kommande arbetslöshet

Jag kan inle finna all statsrådet alls berör den fråga i min interpellation som gäller garanti för kommunernas och de fackliga organisationernas insyn i planeringen. Jag vill därför upprepa den frågan och komplettera med en undran om t ex. Piteå och Kalix kommuner har insyn i de investeringsplaner som ASSI enligt statsrådets svar arbetar med.

En väsenilig bil i planeringssammanhang är naturiigtvis all kommunerna får fram rikliga grunder för planerandet. Hur mycket råvara kan man ta ul? Hur länge sysselsätter man människor i arbete med de råvaror som finns? Hur kommer Norrbotten loss frän råvaruberoendet? Alll della är väseniliga problem som inte kan lösas på annat sätt än genom en effekiiv samordning av planeringen och med erforderliga resurser för att undersöka underlaget för planeringen..

Det är samhället som främst har ansvaret för människornas viktigaste sociala fråga, rällen lill arbete. Men även förelag, och i synnerhel sädana på sina orler så dominerande förelag som de statliga i Norrbotien, har ell sådani ansvar. På den punkien lycks slatsrådet vara överens med mig. Jag vill dock inom parentes varna för alt en sådan paroll blir någol slags maskering av situationen sådan den är. Jag sälier också frågetecken i kanten för uttrycket "i rådande läge".

Jag vill vidga del här ansvaret lill all gälla även andra delar av kommunernas liv. "Vi är här för alt bryta malm", var en gång en LKAB-ansvarigs bryska besked lill människorna i malmfälten. LKAB borde vid det här laget känna att del krävs mer, all man också har del i ansvarei för samhällenas fortbestånd i slorl.

Till det hör i väldigt hög grad frågan om arbetstillfällen för kvinnorna. Del problemet har varil uppe i den här kammaren åtskilliga gånger. Vid flera av de tillfällena har jag själv deltagit i deballen. En ljusning kom när LKAB för någon tid sedan gick med pä en överenskommelse om alt 25 96 av nyanställda skulle vara kvinnor. Så kom krisen och anställningsstoppet Nu är situationen ytterst mörk igen.

I ett reportage i tidskriften Arbetsmarknaden med rubriken "Kiruna - staden som håller andan" uttrycker föreståndaren för arbetsförmedlingen i Kiruna saken så här: "En kvinna har ingen chans alt leva ett sjävständigt liv i Kiruna. Hon måste ha en försörjare för alt klara sig . .. Det är fruktansvärt."

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om en industrialiseringsplan för Norrbotten, m. m.

7 Riksdagens protokoll 1977/78:20-21

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om en industrialiseringsplan för Norrbotten, m. m.

Vad gör kvinnorna då? Ja, i samma reportage säger en ung kvinna sä här: "Här finns så många unga människor som har barn. Egentligen vel jag inle varför del blir så . . . del är näslan naluriigt atl man skaffar barn när man slutar skolan. Jobb finns ju ändå inle atl få." Det där skulle många unga kvinnor i Kiruna ha kunnat säga. Del hör nämligen lill bilden all del i procent räknal finns fyra gånger så mänga tonårs-mammor i Kiruna som i del övriga landet.

Men, herr lalman, tillbaka lill induslriministerns interpellationssvar som jag måsle beteckna som förledande i sin allmänna välvilja. Han säger att han är "beredd att förorda kraftfulla insaiser för alt garantera de norrbollniska basindustriernas fortlevnad". Som jag nyss konstaterat överväger man stöd lill LKAB för vissa projekl. Vidare säger industriministern atl en betydande del av det kapital som skall tillföras del planerade handelsstålbolaget kommer all tillfalla NJA. Även ASSI lär som sagt ha slora investeringsplaner pä gäng.

Nu är del så, Nils Åsling, all vi norrbollningar är ganska skeptiska mot regeringslöften. Del är en skepsis som bl. a. grundar sig pä den snabba avsågningen av Slålverk 80. Vi betraktar del fortfarande som etl svek mot sysselsällningen i Norrbotien. Vi har också lidigare fått rund-hänia löften, både av den förra regeringen och av den nuvarande - löften som aldrig har infriats, ulan begravts i uiredningar eller förverkligats pä etl sådani sätt atl de inle har lell lill några pålagliga förändringar. Otryggheten och arbetslösheten i Norrbollen har besiäii och beslår. När nu indusiriminisiern kommer med nya löften - lika lilel konkreta som någonsin - kan jag inte befria mig från misstanken atl det är ell nyll försök alt invagga norrbottningarna i en falsk Irygghel.

Vad menar Nils Åsling när han säger att han vill "garaniera de norrbottniska basindustriernas fortlevnad"? Vad beiyder del för sysselsällningen i Norrboiten? Jag kan inie lolka indusiriminisiern på annal sätt än att han fortfarande kan acceplera sysselsällningsminskningar. All regeringens poliiik är all vidmakthålla nuvarande verksamheter men på en lägre nivå, och all man således fullföljer den politik som inleddes i och med all planerna på Slålverk 80 skrotades. Den uppfallningen förstärks om man ser på planerna för del nya handelsstålbolaget, för såviii jag begriper kommer del alt innebära atl yllerligare förädlingsverksamhel dras bort från Norrbollens Järnverk.

Det finns, herr lalman, många exempel från andra delar av världen på alt långvarigt förtryck och utsugning av vissa landsändar har lell lill omfattande separatiströrelser. Jag vill inte påslå att någol sådant kommer atl hända i Norrbotten, även om gerillakrig i Norriandsskogarna föresvävar en del fantasifulla journalister. Men ett faklum är all det protesteras mot kolonialbehandlingen och utsugningen. Del är pä liden all någol av de rikedomar som under många decennier har strömmat ut från Norrbollen och utgjort ryggraden i del svenska näringslivet nu återförs och kommer norrbottningarna lill godo. Det är inga orimliga krav

som ställs. Försl och främsl gäller det rällen lill arbele för nu levande och kommande generationer. Hur skall regeringen tillgodose den rätten?

Talmannen tillkännagav all anslag utfärdals om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Lål mig först för de båda interpellanterna klara ul vilka investeringsplaner som finns.

Del började omedelbart i och med den nya regeringens tillträde en mycket genomgripande ekonomisk rekonslruklion av NJA lill en koslnad av 1,8 miljarder. Vi har forlsall med all anvisa speciella resurser för Norrboltensdelegalionen. Vidare har vi gjorl speciella lokaliseringspoliliska insaiser. Del är ändå en rad projekl som under året har aktualiserats. Det kommer nu alt investeras myckel slalliga pengar i del nya handelssiälbolagel. Tyngdpunkien, skulle jag vilja påslå, i delta handelsslålbolag ligger i Norrbollen. Vi bereder i regeringskansliet de investeringsplaner som ASSI och LKAB nyligen har presenterat för oss. Jag räknar med au vi inom någon månad kan la slällning lill dessa projekl.

Man måsle ju ändå när man för en diskussion la hänsyn lill fakia i målel - annars är all diskussion meningslös. Del har aldrig någon gång lidigare satsals sä myckel som nu regionalpolitiskt på all försöka lösa de problem som finns i Norrbollen. Vi är medvetna om hur allvarliga de är. Framför alll ungdomsarbetslösheten oroar mig. Men man skall ha klarl för sig alt om vi fullföljt Slålverk 80, så hade resurser över huvud taget inle funnits för all fullfölja arbeiei med all differentiera näringslivet i Norrboiten.

Den planlöshet i det förgångna, som Eivor Marklund lalade om, berodde just på en bristande realism när det gällde näringspolitiken i Norrbollen. Slålverk 80 knöl upp resurserna pä ell sätl som gjorde del omöjligl alt gå vidare med differentieringen av näringslivet i Norrbollen, vilket måsle vara del primära.

Vad som pågår är ett segt och målmedvelel arbele för all bygga upp det norrbottniska näringslivet och irygga sysselsällningen i Norrbotten. Del är segt därför all vi har en konjunktur som är myckel besvärlig. Lagren, både av malm och av stålämnen, växer. Hur man i det sammanhanget förulsällningslösl kan lala om alt det bara gäller all gå vidare med basnäringarna förslår jag inle. Del viiinarom all man inle har någon kontakt med de ekonomiska realilelerna.

Alf Lövenborg säger alt Norrboltensdelegalionen mal på lomgång. Det är fel. Där finns alla partier representerade, alla partier har sill ansvar i Norrboltensdelegalionen. Jag upplever deras arbete som myckel konstruktivt; del har inneburit all man i Norrbollen för första gången tagit ell samlal grepp över seklorsgränserna. Alla inblandade parter har därmed en chans att göra någol för all vidareutveckla insaiserna i Norrbollen.

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om en industrialiseringsplan för Norrbotten, m. m.

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om en industrialiseringsplan för Norrbotten, m. m.

100

ALF LÖVENBORG (-):

Herr lalman! Statsrådet Åsling sade i sill andra inlägg all vi skulle klara ul det här med investeringsplanerna och började sin redovisning med NJA. Jag lycker verkligen all del var en olycklig början. Genom all man likviderade Slålverk 80 log man från Norrboiten långl mer än man gav.

Tyvärr måste jag också säga att jag inle fick det exakta besked jag efteriyste, nämligen om den halva miljarden till ASSI, som landshövdingen enligl elt radioinslag litade pä. Då måste man fortfarande fråga sig: Vad sade Åsling lill landshövding Lassinantti? För man länets hövding bakom ljuset eller kan inte Åsling ge samma klara besked inför riksdagen som mellan skäl och vägg? Jag lycker del verkar någol mysliskt

Av herr Åslings lal om vår bristande förståelse för de ekonomiska realiteterna inser jag att han lycker all jag är otacksam som inle med större entusiasm regisirerar regeringens ålgärder. Jag förmodar all jag är en ganska genomsnittlig norrbottning, och tacksamhet är kanske inle vårt mesl framlrädande drag, förmodligen därför all vi sällan hafl någonling all vara lacksamma över, i varje fall inte när det gäller siats-makternas hantering av den landsändan.

Jag är också på det klara med att det råder en kapitalistisk kris och atl Sverige är indraget i den. Men den krisen drabbar ju Norrbotien orimligl hårl, eftersom vår sysselsällning baserais på råvaror och halvfabrikat De är alllid mesl konjunkturkänsliga, och det är del man måsle komma ur.

Vi kriliserar er därför atl ni spolade Slålverk 80, ell projekl som var ell sleg pä vägen för all bredda näringslivet och sysselsällningen i Norr-boiien. Ni gjorde del med hänvisning lill den nuvarande krisen och bristen på resurser. Men man måsle fråga sig om regeringen är hell i avsaknad av framlidslro. Kommer del inle all behövas slål också i framliden? Skall de kapilalisliska konjunktursvängningarna bestämma den induslriella ulvecklingen? Då finns del verkligen anledning all se mörkt på framliden. Då kommer del under läng tid framöver all höjas ell varnande pekfinger mot varje vision som vi norrbollningar har om all det skulle vara möjligt för oss all själva förädla råvaran.

Del talas ofta om all konjunkiurerna är dåliga och alt man därför inle kan bygga Slålverk 80. Men kunde man inle vända på resonemangel, Nils Åsling, och säga atl vi bygger stålverket nu så au del står klart lill den vänlade konjunkturuppgången? Slål kommer alltid all behövas, del är min fasla övertygelse. Det är grundvalen för all industriell ulveckling. Och nog vore det en sällsam ironi om man tänkte sig all slål kan frambringas överalll i väriden bara inle i Norrbotten där vi har goll om järnmalm.

Nils Åsling betonade än én gång vilka stora belopp som satsals i Norrbollen under senare tid. Fallas bara annal efter alll som har tagils från den landsändan under decennier! Del som nu krävs är miljardsalsningar, del är en plan som garanierar de befinlliga sialsindusiriernas expansion

och uppbyggnaden av nya industrier runt om i Norrbotien. Jag vet inte om del handlar om 5 eller 10 miljarder kronor eller måhända mera, men det är salsningar av den storleksordningen som måsle göras, som vi har rätt atl få, som vi i Norrbotten inle är skyldiga att känna lacksamhei över - del är bara en ringa återbäring för allt vad v' har lämnal ifrån oss av malm, skog, vallenkraft och inie minst människor. Och dessutom: det är verkligen inle en fråga om resurser, det är en fråga om hur resurserna disponeras. Anser man sig ha råd all lägga ned 72 miljarder kronor under en femårsperiod på mililära ändamål men inte sjundedelen av samma summa på all bygga Slålverk 80 i Luleå tycker jag all den lypen av prioritering är synnerligen tvivelaktig.

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om en industrialiseringsplan för Norrbotten, m. m.

EIVOR MARKLUND (vpk):

Herr lalman! Statsrådet Nils Åsling lalar om ett segt och målmedvetet arbele för Norrbotten. I Norrbotien har vi i årtionden upplevi ett segt och målmedvetet molslånd från slorfinansen och från de poliliska företrädare för denna som nu är rikt representerade i regeringen. Så bemöttes också Stålverk 80. Det är ell faklum.

Vi har från milt partis sida ställt förslag om elt slalligt utvecklingsprogram, och vi menar all LKAB, NJA, domänverket, ASSI, kraftverken, malmbanan, mineralrikedomarna - allt della är förulsällningar och be-lingelser för förnyelse och ulveckling i vårt län. Del viiinar, menar jag, om raka molsalsen lill vad Nils Åsling sade, all vi skulle slå främmande för realiieier. Vi lar Iväriom hänsyn lill realiteterna. När del gäller NJA:s framlid är del angelägel atl det änlligen ges klara besked efler alla turer som har tagils. Jag är överens med Nils Åsling om all della inle är någol som har kommil under del senasle året; vi har också under den socialdemokratiska regeringen upplevi dessa sländiga turer kring vad som skall hända med NJA.

Del framgår inle av Nils Åslings redovisning över invesleringarna vilka regeringens planer egenlligen är beiräffande NJA:s framlid och den slalliga förelagsamhelen över huvud taget i Norrbollen. För min del finns därför oron kvar. En ganska lång politisk verksamhet, därav snarl tio är i riksdagen, har givit mig vissa erfarenheler av hur människor funderar över sin situation. Mänga har väl också i likhet med mig märkt all vissa situationer i ell samhälle eller för människor privai ökar viljan all diskutera och påtala politikernas ansvar. Själv upplevde jag t. ex. gruvstrejk-veckorna som en sådan situation. Det jag upplever nu har mänga likheter med den liden. Under strejken handlade del ju inle bara om ekonomiska krav ulan också om hur LKAB borde fungera för all bli en bra arbelsplals och i vid mening en siöiiepelare för samhällel. Del är sådant som människor pratar med mig om nu också ute på staden, pä postkontoret eller i livsmedelsbutiken. Unga människor som nyligen byggt sig eu egelhem är bekymrade över hur de skall klara del, om arbeiei tar slul. Småföretagare frågar vem som skall väga satsa på någonling nyit nu, osv.

Men jag vill lala om för herr Åsling - fortfarande med anknytning

101

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om sysselsättningen vid Hvilans Mekaniska Verkstads AB, m. m.

till del han sade i radioprogrammet - all del inle handlar om någon hopplöshelens allilyd, ulan man frågar sig varför del är pä del här viset Del kunde ju vara så hell annorlunda. Tänk bara om det salsades på forskning kring sådana idéer som kunde utnyttjas i näringslivet i Norrbotten, säger man. Det är ju ändå i norr som framliden har en chans, säger man också. Så vissl finns del oplimism.

Men det finns också etl beslutsaml; nu är det nog! Nu måste det vara färdigutrell, nu måsle del pä allvar satsas pä Norrboiten!

Jag vill - till glädje eller inte - för slalsrådel lala om att jag under de närmaste dagarna kommer med ytterligare en interpellation i vissa konkreta frågor som rör Norrbollens näringspolilik.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 13 Om sysselsättningen vid Hvilans Mekaniska Verkstads AB, m. m.

102

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordel för all besvara Börje Nilssons (s) den 4 okiober anmälda interpellation, 1977/78:14, och anförde:

Herr talman! Börje Nilsson har frågal mig om jag planerar åtgärder i syfte atl i framliden förhindra åsidosättandet av medbestämmandelagen i förelag med slatligl ägande och vilka åtgärder jag avser att vidlaga för att garantera sysselsättningen för samlliga anställda vid Hvilans Mekaniska Verkslad i Kristianstad.

Frågan är föranledd av alten preliminär överenskommelse träffals mellan Karlskronavarvel och ASEA om atl del senare företaget från den 1 januari 1978 förvärvar Hvilans.

Det är en självklarhet att de slalliga företagen - liksom de privala - skall följa lagen om medbestämmande i arbetslivet Jag har uppfallningen all de slalliga företagen i allmänhel också gör del. I lagen finns vidare inbyggt ell syslem med skadestånd och andra påföljder som ger de anställdas organisalioner möjligheter all ingripa om trots alll lagen skulle åsidosättas i någol fall. Jag finner därför ingen anledning all vidlaga särskilda ålgärder av det slag Börje Nilsson ifrågasätter.

Enligt vad jag inhämtat anser de anslällda vid Hvilans alt brott mol medbestämmandelagens bestämmelser om information och primär förhandlingsskyldighet föreligger i det akluella fallel. Denna uppfallning delas inle av ledningen för Karlskronavarvel. Del är inte min uppgift att uttala mig om tvister av della slag.

Karlskronavarvels slyrelse anser alt en försäljning av Hvilans lill ASEA ger möjlighet atl på sikl bibehålla och ulveckla förelagel. Efter del att Karlskronavarvel förvärvade Hvilans har konjunkturprognoserna försämrats sä kraftigi all man kan anla all Hvilans möjligheler all överleva som isoleral förelag i sin speciella bransch är små. Anknylningen lill Karlskronavarvel är ur den synvinkeln inle lill fyllest Genom ASEA;s

förvärv av förelagel kommer detta in i en förelagssiruklur där Hvilans kompelens kan lillvaralas och utvecklas. Ell villkor för förvärvet är emellertid all Hvilans personal vid överlåielselidpunklen har minskals lill 200 personer, vilkei medfört alt varsel för uppsägning har lämnats för ca 190 kollektivanställda samt ca 110 tjänstemän och arbetsledare, totalt ca 300 personer.

Olika åtgärder har vidlagils för all så långl möjligl söka begränsa det anlal personer som måsie friställas. Överenskommelse har nåtts med ASEA om all Hvilans personalram vidgas från 200 till 215 personer. Överenskommelse har också nåtts med de kollektivanslälldas personalorganisation om all Karlskronavarvel åtar sig kosinaden för förtidspensionering av 11 anslällda som är över 60 är och som eljesi inle skulle ha avskedals från förelagel. Härigenom bereds ytterligare 26 av de personer som holas av uppsägning fortsatt anslällning i Hvilans.

Genom de nämnda åtgärderna har de verkställda uppsägningarna av kollektivanställd personal kunnal begränsas lill 161 personer, vartill kommer 11 personer som erhåller förtidspensionering på Karlskronavarvets bekostnad.

Målsättningen är att med tjänstemännens organisationer nä liknande överenskommelse om förtidspensionering av äldre tjänstemän. Detta skulle innebära all yllerligare några personer som holas av uppsägning skulle kunna beredas forlsall anslällning på Hvilans.

Regeringen ser naturiigtvis allvarligt på de uppsägningar som har gjorls beiräffande kollekiivansiälld personal och som kommer all få göras i fråga om ijänsleman och arbelsledare. Mol bakgrunden av den myckel dåliga konjunkiurulvecklingen och svårigheten all finna avsättning för Hvilans produkler lill rimliga priser har någon garanii inle kunnat utfärdas för sysselsättningen för samlliga anslällda vid förelaget. Genom de nämnda åtgärderna har dock de negativa konsekvenserna för Hvilans personal kunnal minskas i viss mån.

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om sysselsättningen vid Hvilans Mekaniska Verkstads AB, m. m.

BÖRJE NILSSON (s):

Herr lalman! Jag ber all få lacka industriministern för svarel på min interpellation om sysselsättningen vid Hvilans i Kristianstad.

Försäljningen av del statsägda Hvilans Mekaniska Verkstads AB i Kris-lianstad och friställningen av halva personalstyrkan är en märklig affär som innehåller många egendomligheter. I början av augusti månad i år meddelades de anslällda alt förelagel sålts lill ASEA och alt mellan 300 och 350 anställda därmed skulle avskedas vid årsskiftet.

Meddelandet kom som en fullkomlig överraskning för mänga. De fackliga organisationerna, kommunen och länsmyndigheterna informerades först när affären var hell avslutad. Försäljningen skedde alltså under ston hemligheismakeri. Förelagets skyldighei alt enligl medbestämmandelagen informera de anslälldas organisalioner har åsidosatts på del mest upprörande sätt Det är en anmärkningsvärd nonchalans som det statliga företaget visat mot de anställda. "Jag känner inte lill någol fall

103

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

öm sysselsättningen vid Hvilans Mekaniska Verkstads AB, m. m.

104

där etl förelag så uppenbart har brutit mol medbestämmandelagen", säger en representant för Metall. Statens agerande i denna affär är ell svek mol alla som kämpat för medbestämmandelagen och arbetarnas räll lill insyn och inflytande i förelagen. Sialen har såsom ägare av Hvilans lolall brustit i sitt ansvar gentemot de fackliga organisalionerna och samlliga anslällda. Det är ell sådani handlande indusiriminisler Åsling förelräder.

Mina ivä frågor i inlerpellaiionen lill industriministern var: Planerar statsrådet åtgärder i syfle atl i framliden förhindra åtsidosättandet av medbestämmandelagen i företag med siailigl ägande? Vilka åtgärder avser industriministern all vidla för atl garaniera sysselsällningen för samlliga anställda vid Hvilans Mekaniska Verkslads AB i Krislianslad?

Induslriministerns svar på min första fråga är atl han inle vill ullala sig om tvister av delta slag. Del lycker jag är ell märkligl svar. Inser inle industriministern all slyrelsen för Hvilans åsidosatt informationsplikten enligt medbestämmandelagen och atl detta misstag inte får upprepas i framliden? Del är svagt all statsrådet inte klarl och bestämt säger ifrån att del som hänt vid Hvilans inte får ske igen. De slalliga förelagen måste absolul respektera medbestämmandelagen. Förstår inte slalsrådel alt detla kan fä allvarliga konsekvenser för näringslivet i övrigt? Det är ju väldigt lätt all resonera på della säll: Kan staten förbigå lagen kan vi också göra del.

Jag och samlliga anslällda vid Hvilans irodde all indusiriminisiern skulle gripa in i den här beklagliga affären och reda upp den, men del sker lydligen inle. Indusiriminisiern släller sig hell kallsinnig i denna affär. Men som ytterst ansvarig för de slalliga förelagen måste industriministern stå lill svars för det som händer på Hvilans. Såviii jag vel sitter departementel med i styrelsen för Karlskronavarvet, som äger Hvilans. Därmed måste industriministern hela tiden ha blivit informerad om de olika turerna vid företagel.

Industriministern kommenterar inle faslighelsaffären med Kristianstads kommun, som jag lagil upp i inlerpellaiionen. Gängen är denna; Så seni som i våras gick kommunen in och stödköpie en äldre industrifastighet tillhörande Hvilans för 5 milj. kr. Etl av villkoren för köpet var all företaget skulle irygga en godtagbar sysselsällningsnivä, vilket också skrevs in i ell avtal mellan Hvilans Mekaniska Verkstad och kommunen. Jämsides med att avtalet upprättades pågick - bakom ryggen på kommunen - förhandlingar med ASEA om försäljning av Hvilans och frislällning av över 300 anslällda. Della är enligl mill förmenande snudd på bedrägligl förfarande. Tycker verkligen industriministern att elt statligt förelag bör inlåta sig i affärer av della slag? För egen del vill jag på del bestämdaste ta avstånd från sådani.

När försäljningen av Hvilans offentliggjordes i början av augusli gick man ul med beskedet all 300 anslällda skulle avskedas. Tack vare ett kraftfullt agerande från de fackliga organisationerna har antalet avskedade begränsats någol. Men faklum kvarstår att flera hundra anslällda mister sina jobb vid årsskiftet då företaget övergår lill ASEA, och del är yilersi

beklagligt all del sker.

Ageranden av det här slaget bör definitivt inie ske i förelag som ägs av sialen eller ASEA. Företagsenheter av della format bör ha möjligheler all finna annan sysselsättning för samtliga sina anställda. I början av årel var det aktuellt med liknande friställningar vid L M Ericsson i Olof-ström, men efler del all fackel hade protesterat och ageral fick förelagel la sill ansvar. Så bör också ske när del gäller Hvilans, men i del fallel är del indusiriminisiern själv som bör la ansvarei.

Slalsrådels molivering för krisen vid Hvilans är "den mycket dåliga konjunkturutvecklingen och svårigheten all finna avsäiining för Hvilans produkler lill rimliga priser", som del står i interpellationssvaret Den motiveringen kan jag inle acceplera. Skall någol företag i del här landet kunna garaniera sysselsällningen, så bör del vara etl storförelag som ägs av staten och ASEA, och jag anser atl de här inblandande förelagen bör la sill ansvar för samlliga anslällda.

För några månader sedan uppvaktades indusiriminisiern av representanter för de fackliga organisationerna, kommunen och länsmyndigheterna, varvid man krävde omedelbara åtgärder för all klara sysselsällningen vid Hvilans. Någol resullal av den uppvaktningen har inle kommit fram, men det borgerliga kommunalrådet i Kristianstad, f ö. partivän med herr Åsling, har i pressen ;jivii elt intryck av att industriministern skulle ingripa för att klara jobben för samlliga anslällda vid förelagel. Vid flera tillfällen har han åberopat sina goda kontakter med industriministern och försäkrat atl någol positivt skulle hända. I dag vel vi all del är en bluff Statsrådet är fullkomligt likgiltig för händelserna vid Hvilans. Min fråga besvaras med att det som händer, det måsle ske. Del är etl typiskt svar från ell borgeriigl slalsråd. Konsekvensen blir atl över 250 anslällda kastas ut på en oviss arbelsmarknad. Delta sker på grund av all industriministern inle vill la ansvarei för det statsägda Hvilans Mekaniska Verkslad.

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om sysselsättningen vid Hvilans Mekaniska Verkstads AB, m. m.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Dess bättre är del sällsynt all vi här i kammaren får lyssna lill en sådan sällsam blandning av orealistiska föreställningar och världsfrånvänd bedömning av vad som är möjligl. När herr Nilsson säger atl han inte kan acceptera konjunkturutvecklingen som elt moliv för en neddragning av sysselsällningen i ell statligt förelag, så försöker han lyfta sig själv i håret.

Skall andra principer gälla för statliga förelag än de som gäller för privala? Skall inte en avsätlningssituaiion som den vi nu befinner oss i sätta sin prägel på dispositionerna inom slalliga förelag liksom de gör inom de privala? I så fall hamnar vi ju i del fullständigt orimliga. Jag utgår ifrån alt den princip som härvidlag gällde för den tidigare regeringen också måste gälla för den nuvarande, nämligen atl de statliga företagen måste la hänsyn till de ekonomiska realiteterna. Om så inte sker hamnar vi i ell fullsländigl orimligl läge.

105

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om sysselsättningen vid Hvilans Mekaniska Verkstads AB, m. m.

När del sedan gäller de frågor som herr Nilsson har slälli, så grundar de sig pä en missuppfallning beiräffande vad man renl konslilulionelll kan fråga ell slalsråd om. Jag är nalurliglvis angelägen om och förutsätter all såväl Slalliga som privala förelag följer gällande lagsiiftning. Men jag har ingen kompelens eller möjlighel atl gå in och värdera det rättsliga utfallet av de lagar man har stiftat här i kammaren.

Vad gäller sysselsättning för de anslällda kan jag som ansvarigi slalsråd inle ge mig in och ifrågasälta avial som Iräffas - må vara om del är statsägda företag - för vi har ingel ministerstyre här i landel. Kompetensen all träffa avtal har sialen delegeral lill del ansvariga förelagels styrelse. Vad vi kan göra är atl på den bolagsstämma där vi väljer slyrelse se lill all vi får den slyrelse vi vill ha. Men all, som herr Nilsson lever i en underlig föreslällning om all del är möjligt, etl ansvarigi slalsråd skall gå in och ge delaljföreskrifier beträffande hur de statliga företagen skall sköta sina affärsmässiga ålaganden är fullsländigl orimligl och främmande för den svenska konstitutionen.

106

BÖRJE NILSSON (s):

Herr talman! Del är märkligl atl industriministern betecknar min interpellation och mitt inlägg som "världsfrånväni" när jag vill ta upp frågor som skall leda lill all irygga sysselsällningen för de anslällda vid Hvilans Mekaniska Verkslad. Stålen och ASEA är ju slora företagsenheter, och är del några förelag i det här landet som bör kunna garaniera sysselsällning så är det staten och ASEA. Det är beklämmande au indusiriminisiern går in i frågan med en sådan passiviiel.

Industriministern säger också all det finns gällande lagstiftning. Men indusiriminisiern är ju yllersl ansvarig för de slalliga förelagen - del kan man aldrig komma förbi. Del siller också personer från deparlemenlel i styrelsen för Karlskronavarvel, som äger Hvilans, så industriministern måsle hela liden vara medvelen om händelserna vid Hvilan.

Del är egendomligi all indusiriminisiern inle ser allvarligare på åsi-dosäiiandel av informalionspliklen enligl medbeslämmandelagen. Man har lolall nonchaleral medbestämmandelagen och har hållil kommunen och länsmyndighelerna hell ulanför. Jag lycker all del är allvarligi atl inte industriministern ser allvarligare på detla. Industriministern borde tala om atl del krävs en skärpning i de statliga förelagen, man måsle beakla och respektera medbestämmandelagen.

Det finns fortfarande goda möjligheter all rekonstruera förelagel, och jag lycker au herr Åsling skulle ha engageral sig mer i frågan och kanske också besökl Hvilans i Krislianslad. Jag iror all de anslällda skulle vara myckel inlresserade av all få iräffa den som är yllersl ansvarig för händelserna där - det är definilivi industriministern, det går inte att flytta över ansvaret på någon annan. Jag anser all Hvilans har en god framlid under en skicklig ledning. De produkler som tillverkas, nämligen lyftdon, bör ha en god efterfrågan i forlsällningen.

Jag vill ställa yllerligare en fråga lill industriministern. Det slår i svarel

att överenskommelsen mellan Karlskronavarvet och ASEA är preliminär. Kan jag då få besked när del skilliga avialel skall tecknas? Det borde industriministern känna till.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 14 Om klassificeringsanstalts ansvar för fartygs sjövärdighet

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om klassificerings-anstalts ansvar för .fartygs sfövärdighet

Kommunikaiionsminislern BO TURESSON erhöll ordel för atl besvara Margot Håkanssons (fp) den II oktober anmälda inierpellalion, 1977/78:30, och anförde:

Herr lalman! Margol Håkansson har frågal mig dels om del - mol bakgrund av all klassificeringsanstaliernas certifikal äger samma gillighei som certifikal utfärdade av svensk myndighel - är rimligt all anslalierna har friskrivningsklausuler som medför all man ej lar ansvar för anslälldas misslag och olillfredsslällande besiklning, dels hur kiassificeringsansial-lernas arbetssätt svarar mol sjöfartsverkets ansvar för säkerheien till sjöss och för de ombordanslälldas säkerhel och räll lill en trygg arbelsplals saml dels vem som skall bära del ekonomiska ansvarei när siora ekonomiska förluster uppkommer genom klassificeringsanstaliens misslag och felbedömning.

Inledningsvis vill jag göra några klarlägganden. Klassificeringsanstaliernas besiklning, den s. k. klassningen, sker för all ge informalion lill försäkringsgivare och befraklare om bl. a. fartygs sjövärdighet Klassning sker på inilialiv av redaren. Klassningen är inle obligatorisk, men i prakliken måsle redaren ha fartyget klassat för all kunna driva sill fartyg kommersiellt

Samlliga passagerarfartyg saml övriga fartyg om minst 100 brultore-gisierlon måste genomgå sjöfartsverkets besiklning för all få nyitjas lill sjöfart. För att undvika kostsamt och onödigt dubbelarbete har sjöfartsverket genom sjösäkerheiskungörelsen gells möjlighet atl godta undersökning som genomförts av vissa klassificeringsanslalier. Denna besiklning - som främsl avser fartygsskrov och maskin - kompletteras med sjöfartsverkets egen besiklning i andra delar, innan verket utfärdar certifikal.

Förhållandel mellan redaren och klassificeringsanstalten är privalräiis-ligt Huruvida ell förbehåll om ansvarsfrihei genom vilket anstalten friskriver sig frän ansvar för anslälldas fel är giltigt är en domslolsfräga. Hur en domstol skulle bedöma denna fråga vare sig kan eller bör jag uttala mig om. Beträffande klassirceringsansialler förekommer del yllersl sällan alt ell sådani förbehåll behöver åberopas, eftersom klassificerings-anstalternas arbele sällan ger anledning lill anmärkning.

I 9 >! sjölagen stadgas all fartyg som hålls i drift skall vara sjövärdigt Ansvarei för atl sjövärdigheten upprätthålls, och därmed säkerheien för de anställda, åvilar redaren. Sjöfartsverkels uppgift är all konlrollera att

107

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om klassificerings-anstalts ansvar för fartygs sjövärdighet

redarna uppfyller sjösäkerhelslagsliflningens krav. Verkei svarar för all dess besiktningsverksamhel sköts lillfredsslällande. När del gäller fel eller försummelse under besiklningen och ansvarei för brislfällig undersökning ulförd av klassificeringsansialt får jag hänvisa till all det även här ytterst rör sig om domstolsfrågor, som jag inle kan gå in pä.

Frågan om vem som skall bära del ekonomiska ansvarei vid förluster som uppkommit genom klassificeringsanstalls misstag är alltså sammanfattningsvis av skadeslåndsrältslig karaklär och kan endast bedömas av domstol.

Del prakliska samarbelel har fungerat bra mellan sjöfarlsverkel och klassificeringsansialterna. Jag vill dock avslulningsvis säga all förhållandel mellan dem, som ju - som har framgått av vad jag tidigare har sagl - handlar om en tillsynsverksamhet som primärt tar sikte på sjösäkerheten och därmed bl. a. på de ombordvarandes säkerhel, formelli kan behöva regleras närmare. Enligl vad jag har erfarii kommer sjöfarlsverkel därför all i samråd med klassificeringsanslalierna se över formerna för samarbelel.

108

MARGOT HÅKANSSON (fp):

Herr lalman! Jag lackar statsrådel Turesson för svaret samtidigt som jag vill tala om att det gör varken mig eller övriga berörda parter klokare eller gladare.

Lät oss försl slå fasl atl klassificeringssällskapen av regeringen har godkänts som tillsynsmyndighel och all ceriifikal som uifärdais efler besiklning har samma gillighei som om del uifärdais av svensk myndighel.

Enligl lillämpningsföreskriflerna beiräffande lagen om säkerheien på fartyg är sju klassificeringssällskap godkända i Sverige. Alla sju är utländska, och samtliga har fritagningsklausuler som fritar sällskapen från alll ansvar för skador och förluster, som orsakas av deras organ, personal, funktionärer m. fl.

Klassificeringssällskapen utfärdar föreskrifter för farlygsmalerial, malerialdimensioner, utrustning, godkänner fartygsriiningar och kontrollerar byggandet av fartyg. De genomför periodiska besiktningar och övervakar reparationer. Besiktningarna avser specielll sk ro v och maskin.

Sällskapen har alltså oerhört viktiga åtaganden med avseende på de ombordanslälldas säkerhel och med avseende på deras rällighel till en så trygg arbetsplats som det är möjligl alt få till sjöss.

När jag ställer frågan om det är rimligt all få ha en fritagningsklausul, hänvisar statsrådet lill elt privaträltsligl förhållande, som råder mellan redare och sällskap och till alt ansvarei för anställdas misstag är en domslolsfräga.

Jag anser alt det är en ansvarsfråga för svensk myndighet och atl del från statsrådets sida är alllför lättvindigt all avfärda frågan på della sätt. Beiyder människors liv och säkerhet så lilel alt frågan kan avgöras av redare och domstol? Anser statsrådet atl t. ex. sjöfartsverket skall få ha

liknande fritagningsklausuler vid sina besiktningar?

Slalsrådel säger också i sitt svar all ansvarei för sjövärdigheten och därmed för säkerheien för de ombordansiällda åvilar redaren. Del må så vara, men för all kunna la della ansvar krävs all både klassificeringssällskapen och sjöfartsverket utför besiktningar och utfärdar certifikal. Om dessa sällskap gör misstag som är ödesdigra och som sälier människors liv i fara, hänvisar slalsrådel lill all della är en domstolsfråga, som han här inte vill gå in på. Men deiärprecisdeila jag vill ha svar på.

Herr talman! Jag vill nu i korthet redogöra för hur enskilda människor drabbas av dessa, enligl min mening, märkliga luckor i lagen.

År 1973 inköpte en familj i Kariskrona ett lastfartyg, M/S Hilas, pä 7 000 ton. Familjen fick elt lån på 465 000 kr. och reparerade fartyget Della log ca två år. För klassningen av fartyget svarade klassificeringssällskapet Germanischer Lloyd i Hamburg. Den 30 maj 1975 utfärdade sjöfartsverket farlcertifikal för M/S Hilas av Karlskrona. Då hade Germanischer Lloyds inspektör i Karlskrona klassat fartyget i högsla siandard, dvs. -(- 100 A 4 KE.

I klartext beiyder det all fartyget lill 100 96 uppfyllde de sjövärdighetsvillkor som finns inskrivna i Germanischer Lloyds grundbestämmelser och all hon höll klass för 3. k. stor kusttrafik och hade förstärkning för gäng i is. Sjöfarlsverkel kontrollerade livbåtar, brandskydd och andra föreskrivna säkerhetsanordningar.

Den 20 januari 1976 sprang fartyget läck vid gång i bruten isränna pä väg från Slockholm lill Norrköping. Med hjälp av länsanordningarna kunde fartyget återvända lill Slockholm och ingen människa kom lill skada. Vid besiklning visade sig skrovet ha en tjocklek pä vissa plåtar av 1,5 mm där del minimala måilel skulle vara 8 mm.

Sjöfarlsverkel ulfärdade seglingsförbud, del väsllyska klassificerings-sällskapet Germanischer Lloyd frånsade sig allt ansvar för tidigare siandardbelyg och försäkringsbolaget sade upp försäkringen eftersom klassningen varil felaklig. Della är en kortfattad redovisning, herr talman, av hur en fritagningsklausul verkar.

Ett lilel familjerederi är ruinera t och de drabbade får gå ifrån alll vad de äger. De tvingas all lämna sin lilla verkstad, sill hus och alll vad de under sin livstid försökl bygga upp. De har följt alla föreskrifter och handlat hell efler lagens paragrafer och har ändå råkat sä här illa ut på grund av obegripliga och orimliga fritagningsklausuler.

Enligl en artikel i Göleborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning den 21 oktober 1977 påtalar Sjöfolksförbundet, Fartygsbefälsföreningen och Maskinbefälsförbundei det orimliga i all etl klassificeringssällskap skall få undandra sig sitt ansvar när del bevisligen har begålls grova misslag vid besiktningen.

För samlliga förbundsmedlemmar är detta en oerhört viklig fråga, som gällerdeombordansiälldassäkerhel,ochdeärsäkerl lika missnöjda med slalsrådels svar som jag är.

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om klassificeringsanstalts ansvar för fartygs sjövärdighet

109

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om klassificerings-anstalts ansvar för .fartygs sjövärdighet

110

Enligl Nautisk Tidskrift nr 8 år 1977 har på senasle ITF-kongressen i Dublin klassificeringsanstaliernas ansvardiskulerals. Man konstaterade då att många sjöolyckor som inte berott på kollision eller grundkänning och som krävt många människoliv har hafl sin orsak i skador på skrovet Många av fartygen med dessa skador på skrovet hade giltiga, av klassificeringssällskap ulfärdade certifikal. Del är kanske inte sä välbetänkt av statsrådet all hänföra hela denna säkerhetsfråga till kategorin privalrättsliga mellanhavanden mellan redare och klassificeringssällskap.

Hur många presumtiva flytande likkistor seglar egentligen omkring på haven? Jag har tidigare lagil upp alla de livsviktiga åtaganden som klassificeringssällskapen har och vad de betyder ur säkerhels- och irygghelssynpunkt för de ombordansiällda. Atl dessa sällskap samtidigt får åberopa en fritagningsklausul är upprörande.

Jag frågar alltså en gång lill: Anser statsrådet att della är rimligl och rikligl och all del slammer med svensk räitsuppfattning?

Vill statsrådel också närmare förklara de sista meningarna i svaret, dvs. vad statsrådel avser med all de ombordanslälldas säkerhel formelli kan behöva regleras och vad som kommer all behandlas vid de överläggningar som sjöfartsverket och klassificeringsanstalterna skall ta upp?

Till sisl anser jag atl sjöfartsverket och svenska staten bör la del ekonomiska ansvarei och reglera ersättningen till det lilla hårt drabbade familjerederiel i Karlskrona.

Sjöfarlsverkel och statsrådet Turesson har andra möjligheter att lala klarspråk med Germanischer Lloyd än etl par människor som oförskyllt har kommil i kläm genom orimliga paragrafer. Jagönskaren kommeniar också lill denna fråga.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr lalman! För all börja med del sisla vill jag erinra om vad Margol Håkansson sade allra försl, nämligen atl hon varken blev klokare eller gladare av milt svar. Del behövs inle sä värst myckel klokhet för au förstå all den näst sisla meningen i svarel innebär all förhållandet mellan sjöfartsverket och klassificeringsanstalterna, vilket hittills fungerat bra, formellt kan behöva regleras närmare. Den inskjutna satsen om alt del "handlar om en tillsynsverksamhet som primärt tar sikte på sjösäkerheten och därmed bl. a. på de ombordvarandes säkerhel" kan ju inle med några som helst rimliga tillämpningar av svensk grammatik hänföras lill vad som kan behöva regleras närmare.

Avsikten med att använda klassificeringssällskapen för besiktningar äratt utnyttja den sakkunskap som de harföralt man därmed skall slippa bygga upp en ganska vidlyftig organisaiion i sjöfartsverkets regi. Det är en ordning som har varit rådande länge. I nu gällande författning, sjösäkerhetskungörelsen av år 1965, är den införd i 1 kap. 7 i;, och där namnges de klassificeringsanslalier vilkas undersökningar sjöfarlsverkel godtar som en del av sin egen besiktningsverksamhet.

Dessa anstalter har, som jag nyss antydde, sto'-a resurser, de har gott anseende och de anses vara mycket pålitliga. Erfarenhelerna visar också att del är ytterst ovanligt all misslag begås av sällskapen. Därför har vi rätt atl hävda all dessa sällskap uppfyller sjösäkerhelslagsliflningens mycket högl slällda krav - och de kraven skall vara högl ställda.

Men, Margol Håkansson - och nu vill jag svara på frågan mera i klartext-i den mån del visar sig all någon av de angivna klassificeringsanslalierna uppenbarligen inte längre uppfyller dessa krav skall man enligl min mening överväga all inie vidare låta sjöfarlsverkel använda vederbörande anställ vid sina besiktningar. Del är på den punkien som vi nu via-sjöfarlsverkel skall göra en undersökning och ulredning.

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om klassificeringsanstalts ansvar för fartygs sjövärdighet

MARGOT HÅKANSSON (fp):

Herr lalman! Jag lackar statsrådet Turesson för de kompletterande upplysningar som jag har fått Jag saknar dock ell svar på den vikliga ekonomiska frågan, och jag ser fram mot ell sådani i nästa inlägg.

Jag vet mycket väl au klassificeringssällskapen för det mesia har fungerar bra, men del framfördes siark kritik mot deras sätt atl arbeta på UTF-kongressen i Dublin som jag refererade till. Där antogs också en resolution om att man verkligen skulle se över hur klassificeringsansialterna arbetar.

Sällskapens intyg bedöms som om de vore certifikal från svensk myndighel. Eftersom sjöfarlsverkel inle har tillräckliga resurser och, som statsrådet Turesson säger i svarel, vill undvika kostsamt och onödigl dubbelarbete, använder man klassificeringsanstaliernas tjänster. Men dä har man också etl medansvar när del händer sådana saker som nu har hänl, även om det, som väl är, inie är vanligl förekommande.

Jag vill gärna också ha elt klarl besked, slatsrådet Turesson, om del i forlsällningen skall fä förekomma frilagningsklausuler. Del är nämligen inie enbart Germanischer Lloyd som behöver ses över; jag har tagit uppgift på vilka klassificeringssällskap vi anlitar i Sverige, och det är sju siycken. De fyra största är väl de mest använda, men det finns alltså sju klassificeringsanslalier eller -sällskap. Samtliga klassificeringsanstaliers fritagningsklausuler är ungefar likalydande -jag har fritagningsklausu-lerna här. Om man skall undersöka hur det fungerar och om Germanischer Lloyd inte sköter sina åligganden är del viktigt alt man också ser över friiagningsklausulerna för alla de andra klassificeringsanstalterna rent principielll. Det är väl ändå inte rimligl att de skall fä utföra ett arbete utan alt behöva la någol som helst ansvar för vad som händer och inle heller någon som helst sorls ansvar för sin personal, som gör delta arbete.

Jag vill alltså ha elt klariäggandeav hur statsrådet Turesson släller sig lill samtliga dessa klassificeringssällskaps fritagningsklausuler. Jag vill veta om statsrådet tänker vidta några åtgärder mot Germanischer Lloyd och om han vill undersöka hur det klassificeringssällskapel har uppfört sig i delta speciella fall, och jag önskar vidare ett svar när del gäller det

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om klassificeringsanstalts ansvar för .fartygs .sjövärdighet

ekonomiska åtagande som jag slulade mitl anförande med all lala om. Jag skall för säkerhets skull läsa upp den passusen en gång lill, ifall statsrådet Turesson missade slutel av anförandel:

"Till sisl anser jag all sjöfarlsverkel och svenska sialen bör la del ekonomiska ansvarei och reglera ersättningen lill del lilla hårt drabbade familjerederiel i Karlskrona.

Sjöfarlsverkel och slalsrådel Turesson har andra möjligheler all lala klarspråk med Germanischer Lloyd än en par människor som oförskylll har kommit i kläm genom orimliga paragrafer. Jagönskaren kommentar också till denna fråga."

Kommunikationsministern BO TURESSON;

Herr lalman! Nalurliglvis kan man diskuiera om sådana här fritagningsklausuler är berättigade eller inte och huruvida de är moraliska eller inte, men eftersom del gäller avtal mellan en svensk myndighet och utländska företag är del en fråga om på vilka villkor de utländska företagen ställer upp för atl göra tjänster åt den svenska myndigheten.

Del är klart att man kan tänka sig alt vi frän svensk sida skulle säga atl vi inle godtar några fritagningsklausuler - det finns ju skäl som talar för del - men dä blir följden sannolikt att klassificeringssällskapet inle medverkar, och då får man göra en uppbyggnad i sjöfartsverkets egen regi - en egen organisation. Detla är en utvecklingsväg.

Jag menar emellerlid att också frågan om friiagningsklausulerna och deras innebörd skall bli föremål för övervägande vid den översyn av avtalen som jag nämnt i milt svar.

Vad sedan beträffar frågan om vem som skall ta del ekonomiska ansvarei forell fel elleren försummelse som harförekommitså kan man rikta skadeståndskrav mot den besiktningsman som har utfört besiktningen och göra gällande atl han har brustit i sin tjänsteutövning. Del blir då en domslolsfräga. Man kan också rikta skadeståndskravet mot klassificeringsanstalien. Även då måste del bli en domstolsfråga som inle kan avgöras på annal säll än genom en dom.

När del gäller den fråga sorn Margol Håkansson sisl slällde kan man nalurliglvis rikia skadeståndskraven mol svenska staten och göra gällande atl etl svenska statens eget verk, sjöfartsverket, har varit försumligt på något sätt. En sådan ansökan om ersättning skall då ställas lill juslitiekanslern. Givelvis kan man också dra frågan om ansvar för sialen inför domstol för all få en dom.

Den sista utväg som finns att lillgripa, om man trots negativt utslag i en domstol vill försöka få skadeståndskrav tillgodosedda, är nalurliglvis all försöka få regeringen alt gå till riksdagen och utverka ett anslag föran helt eller delvis läcka de förluster som den förlorande parten kan ha lidit.

MARGOT HÅKANSSON (fp):

Herr lalman! Jag tackar statsrådel Turesson. Vad jag nu harfåltredapå var betydligt mer upplysande. Jag ser fram emot att man skall se över samtliga frilagningsklausuler. Jlvenska staten skall inte enligt min mening kunna betjäna sig av klassificeringsanstalter som svär sig fria frän allt ansvar. Del är en alltför allvarlig sak för alla ombordansiällda. Jag tror att jag har väldigt många människor med mig när jag understryker det.

Om man fortsättningsvis år ut och år in får lov att ha sådana fritagningsklausuler, så fritar de inte enbart företaget, klassificeringssällskapel, de friar också den enskilde inspektören från ansvar. Del är mycket svårt alt dra den enskilde inspektören inför domstol. Och hur lätt är det att dra någon inför domstol om manar ruinerad och inte har möjlighet att fä rättshjälp? Statsrådet Turesson vet att sådan hjälp kan man inte få om det gäller ett bolag.

Det finns då ett par andra möjligheter. Det är egentligen inte helt främmande att svenska staten skall kunna rycka in när man använt klassificeringsanstalien eller sällskapets tjänster för att kunna utföra denna viktiga besiktning av skro\och maskiner och vederbörande gör ett sådant misstag som det här är fråga om. Enligt fastighetsbildningslagen gälleratt om det har gjorts ett uppenbart fel i fastighetsregistret och felet skall rättas till och någon då till följd av detta beslut lider förlust, skall vederbörande ha rätt till ersättning av staten. Det är alltså en möjlighet som öppnar sig enligt fastighetsbildningslagen. Statsrådet Turesson har visat på denna väg, och jag tycker att det är den klokaste vägen att välja i detta fall.

Jag lackar för samtliga upplysningar om att man skall se över hela denna verksamhet

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Om klassificeringsans t ahs ansvar för .fartygs sjövärdighet

Överiäggningen var härmed slutad.

Pä förslag av lalmannen beslöts all kammarens förhandlingar skulle fortsätta kl. 19.30.

§ 15 Anmäldes och bordlades

Propositioner och skrivelse

1977/78:10 om ändring av statens vägverks organisation och om vissa

vägplaneringsfrågor 1977/78:13 om nytt system för de statliga sjöfartsavgifterna, m.m. 1977/78:19 om nya riktlinjer for jordbrukspolitiken, m.m. 1977/78:23 om vissa sjukförsäkrings- och avgiftsfrågor 1977/78:27 om ändring i barnavårdslagen (1960:97), m.m. 1977/78:29 om flygplatsfrågan i Stockholmsregionen, m. m. 1977/78:34 om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning, m. m. 1977/78:36 om kommunal vuxenutbildning 1977/78:37 om vårjakt efter sjöfågel

113

8 Riksdagens protokoll 1977/78:20-21

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

1977/78:39 om ell generellt statligt bidrag till kommuner och landstingskommuner under är 1978, m. m.

1977/78:43 om överlåtelse av viss staten tillhörig fast egendom m. m.

1977/78:46 om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfle i vissa fall

1977/78:52 om föriängning av tiden för utnyttjande av särskilt inve-sleringsavdrag, m. m.

1977/78:56 med redogörelse lor lillämpningen av lerrorisllagstiftningen

§ 16 Anmäldes och bordlades

Konslilutionsutskottets belänkanden

1977/78:7 med anledning av motioner om en översyn av vissa lagar

och förordningar m. m. 1977/78:8 med anledning av motion om enhetliga mandatperioder för

lekmannastyrelser i statliga myndigheter

Laguiskollels belänkanden

1977/78:1 med anledning av moiion om opartisk företagsrevision

1977/78:3 med anledning av motion om undantag från utmätning för

handikappads accisålerbäring 1977/78:4 med anledning av motion om förbällrade förhållanden för vissa

handelsagenter m. fl.

Socialförsäkringsutskoiiels belänkanden

1977/78:1 med anledning av moiion om ferievårdbidrag för handikappade barn som fyllt 16 år

1977/78:2 med anledning av motion om räll lill pension vid vistelse på alkoholistanslalt

1977/78:3 med anledning av motion om vidgad räll lill hemmamake-försäkring i vissa fall

1977/78:4 med anledning av motion om ersättning frän allmänna försäkringen för psykoterapi

Kulturutskottets belänkanden

1977/78 1977/78 1977/78

1977/78:2 med anledning av moiion om ulredning rörande fjällsäkerheten 1977/78:3 med anledning av motion om bibehållande av Paier Nosier-fyren som kuliurminnesmärke

4 med anledning av moiion om slalens heraldiska verksamhet

5 med anledning av motion om konservalorverksamheien

6 med anledning av moiion om medicinsk rådgivning till yr-

kesdansare

114

Trafikutskolieis belänkande

1977/78:5 med anledning av propositionen 1977/78:5 om flygvädertjänstens system och organisation m. m. jämte motioner

Näringsulskollels belänkanden Nr 20

1977/78:2 med anledning av motion om försäljningen av pyrotekniska Måndaeen den

'''"°'' 7 november 1977
1977/78:3 med anledning av moiion om livsmedelsförädlingsindustrin ____

i Skaraborgs län 1977/78:4 med anledning av motion om förstatligande av den privata

bensin- och oljehandeln 1977/78:5 med anledning av motion om förstatligande av viss bygg-

nadsmalerialindustri 1977/78:6 med anledning av moiion om överförande av Pressbyrån i

samhällelig ägo 1977/78:7 med anledning av motion om översyn av charterflygbolagens

verksamhel 1977/78:8 med anledning av motion om produktion av billigare men-

strualionsskydd 1977/78:9 med anledning av motion om viss ändring i kredilupplys-

ningslagen 1977/78:10 med anledning av motion om en industri för tillverkning

av försvarsmateriel i Boden

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1977/78:4 med anledning av motioner om datafrågor inom arbetslivel m. m.

§ 17 Anmäldes och bordlades Moiioner

1977/78:23 av Ingrid Diesen och Lars Ahlmark 1977/78:24 av Eva Hjelmström 1977/78:25 av Sven -Johansson cch Gunde Raneskog 1977/78:26 av Sture Palm

med anledning av propositioner 1977/78:12 om ändrade bestämmelser om barns tillträde till biografföreställningar

1977/78:27 av Lars Werner m.fi.

med anledning av propositionen 1977/78:22 om föriängd lillämpning av allmänna prisregleringslagen (1956:236)

115

Nr 20

§ 18 Anmälan av interpellation

Måndagen den

7 november 1977 Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits lill kam-

--------------- markansliel

Anmälan av

interpellation den 28 oktober

1977/78:61 av Kari-Erik Häll (s) till jordbruksminisiern om del primärkommunala ansvarei för nalurvårds- och friluflslivsverksamhet

Naturvårdsverket har den 11 juli 1977 översänt rubricerat förslag till jordbruksdepartementet. I förslaget sägs bl. a.: "Samhällets engagemang inom fjällväriden avseende naturvård och friluftsliv har på senare lid ökat. Detla har främsl kommil lill utlryck genom beslut av riksdag och regering i frågor rörande bl. a. det cenirala och regionala ansvarei för naturvårdsförvaltning av naturvärdsobjekten, förvaltning av vandringsleder, reglering av körning i terräng med motorfordon saml i den fysiska riksplaneringen, bl. a. genom principbesluten om obrutna vildmarksom-räden samt slutligen om primära rekreationsområden."

Förslaget innebär tillskapande av en speciell fjällenhet med naturvårdsverket som administrativ och ekonomisk huvudman. Denna enhet skall enligt förslaget även handha uppgifter inom länsstyrelsens kompetensområde, men della skall kompletteras med och kompenseras av ett system för samråd och kontakter mellan länsstyrelsen och naturvårdsverket

De berörda kommunerna, dvs. Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Arjeplog, fär enligl förslaget endasi lill uppgift au sköta renhållningen inom delta väldiga område samt alt handlägga frågor om byggnadslov. Del är anmärkningsvärt att förslagsställaren anser all del primärkommunala ansvarei skall begränsas till nämnda två områden. Den nya fjällenhetens arbetsuppgifter förefaller atl i övrigt omfatta praktiskt tagel allt som går att göra inom fjällområdet. Det kan vara pä sin plats alt erinra om vad del gäller för områden. I fråga om min egen kommun, Gällivare, rör det sig om mer än halva kommunens yta, och för övriga berörda kommuner gäller det den helt övervägande delen av kommunernas areal.

Det torde vara ställt utom all diskussion all någon lämplig form för samordning av dessa ärenden måste komma till slånd. Formerna för en sådan samordning och frågan om huvudmannaskapet kan enligt min mening diskuteras ur såväl praklisk som ekonomisk synpunkl. Ett oeftergivligt krav är dock att berörda kommuner ges ett reellt inflyiande. Del är minst sagt förvånande att man från naturvårdsverkets sida underlåter att beakta den rika erfarenhet som de berörda kommunerna besitter i hithörande frågor.

Vad avser Gällivare kommun bedrivs den fysiska planeringen i enlighet med riksdagens direktiv. Så torde f ö. vara fallet även inom övriga berörda Norrbollenskommuner. Det är då angeläget atl beslutsfattande angående naturvård och friluftsliv skall ligga nära medborgarna i kom-

munerna. Dessa frågor är i högsta grad naturliga beståndsdelar i den fysiska planering som bedrivs i kommunerna och ulgör en sä slor del i dessa kommuners framlida ulveckling all de inte ensidigt får överföras lill regionala cenirala myndigheler.

Med slöd av det anförda ber jag all till jordbruksminisiern få ställa följande fråga:

Avser slalsrådel all medverka lill en sådan centralisering av beslutsbefogenheterna som naturvårdsverkets skrivelse om vissa planeringsfrågor i Norrbollen innebär?

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Meddelande om frågor

§ 19 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framslällls

den 28 oktober

1977/78:116 av Tore Nilsson (m) till utbildningsministern om riksarkivets heraldiska uppgift:

Under de senaste åren har i pressen och från heraldiskt sakkunnigt håll förekommit krilik mol handläggningen av de heraldiska ärendena inom riksarkivet. Bl. a. har påtalats fel i kommunvapen som utarbetats eller reviderats, exempelvis vapnen för Norsjö, Stenungsund, Sotenäs och Örnsköldsvik. Stor uppmärksamhel väckte nyligen ingripandet mot Svenska ishockeyförbundet med förbud att använda visst emblem, enär ingripandet saknade stöd i gällande instruktion eller annan författning. Även övervakningen av bruket av rikels flagga och vapen, som man i propaganda för den heraldiska verksamheten talal om, saknar förfatl-ningsstöd. Under hänvisning till det anförda får jag fråga utbildningsministern: Vill statsrådet redogöra för hur långl riksarkivets heraldiska uppgift sträcker sig?

1977/78:117 av Gustav Lorenlzon (vpk) till statsrådel Olof Johansson om propagandan för elsparande:

Som bekant pågår det i vårt land en omfattande propaganda för sparande av elenergi. Staten, regeringen och riksdagen går här i spetsen. Slöseri med energi bör inle förekomma. Staten har avsatt medel för isolering av äldre fastigheter för atl pä så sätt få ned energiålgängen.

I Ange kommun har dock byggnadsföretaget Hallström & Nisses Bygg AB uppfört fastigheter som kan betraktas som rena fuskbyggen. Här har kylan fritt inträde i bostäderna. Utvändigt är fastigheterna under den kallare årstiden beklädda rned länga istappar, som knappt släpper igenorh dagsljuset.

117

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Meddelande om frågor

Efler oupphöriiga klagomål säger sig byggföretaget nu ha "löst" problemet genom alt montera in elektrisk värme i takrännor och stuprör - delta i stället för att ha besväret och kostnaderna med all lyfta laken för isolering. Med hänvisning till det anförda vill jag fråga statsrådet: Hur fungerar upplysningen för energisparkampanjen och vilken roll spelar den s. k. cenirala energikommittén?

1977/78:118 av Kari-Erik Häll (s) till industriministern om fortsall ulredning av Kaunisvaaraprojektet;

LKAB;s ulredning beträffande brytning av malmerna i Kaunisvaara-området utmynnar i slutsatsen atl projektet f n. inle kan bli företagsekonomiskt lönsamt, oavsett val av bryiningsaliernaliv. Del är dock angelägel att sådana utredningar ulförs som ger etl fullständigt lekniskl beslutsunderlag. Malmernas egenskaper samt framlida iransporlsätt för slig bör utredas. Angelägenheten av sådana åtgärder understryks bl. a. av vad nämnden för statens gruvegendom anför i sin anslagsframställning för budgetåret 1978/79.

Med anledning härav ber jag all lill industriministern få ställa följande fråga:

Är industriministern beredd att ställa de resurser till förfogande som möjliggör en fortsatt ulredning av Kaunisvaaraprojektet?

den 31 oktober

1977/78:119 av Kari-Erik Strömberg (fp) till kommunikationsministern om sjökorten för Södertäljeleden och Stockholms skärgård:

Enligt pressuppgifter har en av orsakerna till oljekatastrofen ulanför Torö i Söderläljeleden varit brister på sjökortet. Med anledning härav anhåller jag att få ställa följande fråga: Anser statsrådet atl sjökorten för Söderläljeleden och Stockholms skärgård är godtagbara, och vilka eventuella åtgärder avser statsrådet att vidta?

1977/78:120 av Kari-Erik Strömberg (fp) till kommunministern om oljeolyckan i Södertäljeleden:

En ny svär oljeolycka har inträffat i Södertäljeleden, denna gäng ulanför Torö.

Olyckan visar att vår beredskap ej är tillfredsställande. Kompelens-tvister fördröjde räddningsarbetet, antalet länsor var ej lillräckligl, kapaciteten för mottagning av olja räckte ej osv.

En särskild kommitté undersöker sedan en tid beredskapen för bekämpning av miljöfarligt utsläpp till havs. Resultaten av denna ulredning

torde dock dröja. Den akluella händelsen visar atl omedelbara åtgärder

måste vidlas för alt förhindra etl upprepande. Del är bara ell halvår

sedan förra oljeolyckan i samma farled inträffade. Med anledning härav vill jag ställa följande fråga: Vilka omedelbara åtgärder avser statsrådet att vidta för att försöka

hindra ell upprepande av olyckan ulanför Torö?

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Meddelande om frågor

den 2 november

1977/78:121 av Eva Hjelmslröm (vpk) lill kommunikaiionsminislern om principerna för vägverkets medelstilldelning:

Biltrafiken innebär i många tätorter, särskilt då i Slockholm, ell myckel svårl miljöproblem med buller och avgaser. Därtill kommer del faktum atl den medför svåra irafikskador för mänga, specielll för äldre och barn. Att kraftigi minska privatbilismens utbredning i tätorterna bör alltså vara en huvudmålsättning för kommunerna. Denna målsättning borde också vara styrande för statens vägverk vid dess tilldelning av medel för olika trafikprojekt.

I Stockholm är stadsdelen Södermalm hårt drabbad av bilismen; på Gölgalan t ex. passerar mer än 60 000 bilar per dygn. I syfte att komma lill rälla med detta planerades en omläggning av trafiken, så att den delvis skulle gå underjord samtidigt som de värst utsatta gatorna skulle avlastas. Det påstås emellertid att vägverket satt som villkor för genomförandel av en sådan omläggning att en ny högbro byggs över Årstaviken. Den nuvarande planlösningen innebär en klar försämring för de inom området boende och kommer endast all ytterligare Öka privatbilismen i Stockholms innerstad. Vägverkets agerande innebär att Stockholms finansledning föredrar en från kommunalekonomisk synpunkt på kort sikl kanske billigare lösning men en från samhällsekonomisk och på längre sikl hell onödig och mycket dyr planlösning.

Med hänvisning lill del anförda hemställer jag atl få ställa följande fråga lill kommunikationsministern:

Vilka principer gäller för vägverkets medelstilldelning, och kan del anses rimligl atl vägverket på detta sätl styr kommunernas planering mot en majoritets vilja?

1977/78:122 av Åke Green (s) titl industriministern om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Horndal:

Industriministern har uttalat alt regeringen inle kan acceptera några avgörande förändringar inom stålbranschen förrän pågående strukturöverläggningar om ägarförhållanden och produktuppdelning avslutats. Nu Slälls ett hell samhälle, Horndai i södra Dalarna, inför fullbordat faktum: redan 1979 skall järnverket läggas ned. Det innebär en ulradering av elt hell samhälle.

119

Nr 20

Måndagen den 7 november 1977

Meddelande om frågor

Mot bakgrund av detta och med industriministerns uttalande som grund vill jag ställa följande fråga:

Anser statsrådet att AB Iggesunds Bruks beslut om Horndal står i överensstämmelse med här nämnda ullalande, och vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att, i avvaktan på att överiäggningarna om stålbranschen avslutas, rädda sysselsättningen i Horndal?

den 3 november

1977/78:123 av Eva Winther (fp) till industriministern om åtgärder för atl Irygga verksamheten i Luleå hamn:

LKAB:s ekonomiska bekymmer har till följd att man minskar malmtransporten mellan Malmberget-Gällivare och Luleå. Man avser atl öka transporterna över Narvik.

Detla innebär på sikt en fara för verksamheten i Luleå hamn, en hamn som ur många synpunkter är viktig för Norrboiten och för Sverige.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga:

Avser industriministern alt utifrån regionalpolitiska synpunkter vidta åtgärder som kan bidra lill att trygga verksamheten i Luleå hamn?

1977/78:124 av Paul Jansson (s) till budgetministern om åtgärder för atl bereda kommunerna ökat utrymme på kreditmarknaden:

I den överenskommelse som träffades den 17 juni 1977 mellan företrädare för regeringen och de båda kommunförbunden förklarade sig regeringen beredd att "verka för att kommunerna, inom ramen för vad som är samhällsekonomiskl försvarbart, bereds rimligt ulrymme på kreditmarknaden under 1977 och 1978".

Anser budgetministern alt regeringens förpliktelser på denna punkl hittills infriats under 1977?

den 7 november

120

1977/78:125 av Kun Hugossori (s) till industriministern om åtgärder för att förhindra nedläggning av Arendalsvarvet, m. m.:

Den svenska varvsindustrin har stora ekonomiska problem. Riksdagen har därför så sent som våren 1977 beslutat dels om bildandet av Svenska Varv AB, dels om en 30-procentig reduktion av varvskapaciteten. Inte minst drabbas Göteborgs varvsindustri hårt - över 6 000 arbetstillfällen försvinner på ett par år. En ytteriigare personalminskning eller en total nedläggning av Arendalsvarvet i Göteborg skulle innebära enorma ar-betsmarknadsmässiga och sociala problem för de varvsanställda. En nedläggning av Arendalsvarvet skulle dessutom innebära att Sveriges mest utvecklingsbara varvsenhet försvann. De sedan våren 1977 tillkomna ekonomiska svårigheterna beror till stor del på regeringens ekonomiska po-

litik och devalveringar. Nr 20

Mot bakgrund av vad jag anfört vill jag lill industriministern ställa Måndaeen den

följande fråga: 7 november 1977

Kommer statsrådet att medverka lill alt yllerligare personalinskränk----------

ningar uiöver vad riksdagen redan beslutat om icke kommer till slånd Meddelande om

vid Göleborgsvarven och att Arendalsvarvet icke nedläggs? .frågor

1977/78:126 av Birger Rosqvist (s) till kommunikationsministern om beställning vid svenskl varv ay ett nytt sjömätningsfartyg:

Förra året begärde riksdagen efler en s-motion elt nyll sjömälnings-farlyg för all ulöka sjömäiningsresurserna. Trafikutskottets s-ledamöter har också krävt all fartyget av sysselsätlningsskäl skall byggas vid svenskl varv. Kravet avvisades av den borgeriiga majoriteten. Sjöfartsverket har nu anbud inne från flera länder på del nya fartyget. Därför vill jag fråga kommunikationsministern: Är regeringen nu beredd atl i enlighet med socialdemokralernas förslag stärka sysselsättningen vid något svenskt varv och dess underleverantörer genom beställning av sjömätningsfartyg?

§ 20 Kammaren åtskildes kl. 17.59.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert