Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:19

Fredagen den 28 oktober

Kl. 09.00

S 1 Juslerades prolokollel för den 20 innevarande månad.

§ 2 Om villkoren för beviljande av uppehållstillstånd för utlänning i vissa fall

Statsrådel OLA ULLSTEN erhöll ordel för att besvara Helge Klövers (s) den 19 oktober anmälda fråga, 1977/78:76, och anförde:

Herr talman! Helge Klöver har frågat mig om vilka krav invandrarverket och regeringen ställer pä invandrares äktenskap för att de inle skall betraktas som skenäklenskap.

Den reglerade invandringen innebär att en utlänning som vill bosätta sig i Sverige skall ha uppehålls- och arbetstillstånd, innan han reser in i landet. Från denna regel finns vissa undanlag, bl. a. alt den som har kommit hit för all förena sig med nära anhörig, exempelvis make/maka eller sammanboende, får rätt atl vistas och arbeta här även om ansökan om tillstånd skett efter inresan i Sverige.

Den som sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden med en i Sverige bosatt person får slanna här. Om parterna är gifta eller ej spelar mindre roll. Del väsentliga är all de sammanbor. Vidare skall förhållandel ha varat en viss tid och bedömas få en avsevärd varaktighet Om dessa förutsättningar är uppfyllda godtas ullänningen som invandrare.

Del kan givelvis i många fall vara svårl att från början bedöma om etl förhällande är seriöst och inte inletis enbari i syfte alt kringgå in-vandringsbesiämmelserna. 1 sädana iveksamma fall har följande praxis utvecklats. Tillstånd beviljas för ca sex månader i tagel. I samband med varje ansökan om förlängning av tillståndet görs en ulredning om par-lernas förhållande. I samband med en sådan ansökan kan ullänningen godlas som invandrare. Har sammanboendei upphön kan fonsati lillsiånd vägras. Givelvis måsle alllid hänsyn las lill omsländighelerna i del enskilda fallel. Under alla förhållanden godlas utlänningen som invandrare efter två års sammanlevnad.

Fredagen den 28 oktober 1977

Om villkoren för beviljande av uppehållstillstånd för utlänning i vissa .fall

HELGE KLÖVER (s):

Herr lalman! Jag lackar slalsrådel Ullslen för svaret

Bakgrunden lill min fråga är ell nyligen iniräffal fall, som klan visar alt de regler som ligger till grund för invandrarverkels och regeringens beslul kan få myckel olyckliga konsekvenser.

Del har sålunda iniräffal alt en invandrare, som kom lill Sverige för ire år sedan och som varil gift i mer än ivå år med en svensk flicka

141

Nr 19

Fredagen den 28 oktober 1977

Om villkoren för beviljande av uppehållstillstånd för utlänning i vissa fall

och med henne fåll etl barn, inte får sitt uppehållstillstånd förnyat på grund av all äktenskapei upplösls.

Skilsmässan blev i och för sig en tragisk händelse, eftersom mannens önskan var all forisälla äklenskapet Tragiken blir nu ännu värre, då han på grund av skilsmässan blir tvingad all lämna Sverige. Han har funnit sig väl lill rälla i vårt land, han har ett stadigt arbete och är myckel omtyckt av såväl arbetsgivare som arbetskamrater. Han trodde att han efter en så lång tid skulle kunna känna sig någoriunda säker på all fä slanna i vårt land.

Jag är fullt medveten om atl vi måste ha en reglerad invandring just för att de som kommer hit skall fä känna samma trygghet som vi andra. Men jag anser atl reglerna inte får vara så kategoriska atl mänskliga hänsyn inle skall kunna påverka eu beslut. Tillämpningen av reglerna kan ju faktiskt på det sättet motverka sitt syfte. Jag vill därför fråga Ola Ullsten, om han är beredd au se över de regler som tillämpas av invandrarverket i sädana här fall.

Statsrådet OLA ULLSTEN:

Herr talman! Det är precis som Helge Klöver själv påpekade. För att man skall kunna undvika en urholkning av den reglerade invandringen måste dessa bestämmelser finnas, Skulle man medge varje person att slanna i Sverige som har ingått elt äktenskap eller uppgivit sig sammanbo med en 1 Sverige bosalt person, skuHe det vara alllför läll all den vägen få arbets och uppehållstillstånd sedan vederbörande kommil in i landet, della trots huvudregeln atl sådana (iljstånd skall vara ordnade före inresan i Sverige,

Samtidigt är del klarl, all när man skall göra bedömningar av två personers förhållanden, finns det knappast några möjligheler att ha helt strikta regler.

De hänsyn som Helge Klöver efterlyser - hänsyn till omständigheter och till de enskilda fallen och hänsyn lill vad som är mänskligt rimligt atl besluta från myndigheiernas sida - las i bedömningarna. Jag kan inte se att de regler som nu gäller är otillfredsställande pä något sätt Jag har alllsä inle för avsikl att se över den lagstiftning som d?t här handlar om.

Däremot är vi i varje enskilt fall - och alla bedömningar görs individuellt -■ beredda atl myckel npga pröva alla fakta som finns och så långt del över huvud tagel är möjligt, inom ramen för den lagstiftning vi har att håMa oss till, la de mänskliga hänsyn som Helge Klöver efterlyser.

142

HELGE KLÖVER (s):

Herr talman! Jag kan inle bedöma invandrarverkets utredningar mer än i de speciella fall där jag har haft möjlighet att se vilken verkan de har hafl, och i del här fallel tycker jag atl vederbörande har drabbals otillbörligt hårt genom all man har följt reglerna så strikt som man har

gjort. Jag kan alltså inte göra någon generell bedömning, och jag är som sagl fullt medvelen om att del måsle finnas regler, men del måste också finnas möjlighet all bortse från reglerna när de får så tragiska konsekvenser som i del fall jag har lalal om.

Statsrådet OLA ULLSTEN:

Herr lalman! Vi är båda förhindrade, av naluriiga skäl, atl gå in i en diskussion av det konkreta fall som föranlett Helge Klövers fråga. Men vi känner båda till all äktenskapei varade under kort tid och all sammanboendet varade under ännu kortare lid. Del är klart att sådana faktorer läggs in i bedömningen av hur man skall betrakta förhållandet

Överläggningen var härmed sluiad.

Nr 19

Fredagen den 28 oktober 1977

Om uttalande av ekonomiministern rörande den svenska kronans ställning

§ 3 Om uttalande av ekonomiministern rörande den svenska kronans ställning

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN erhöll ordet för all besvara Olof Palmes (s) den 20 okiober anmälda fråga, 1977/78:82, till statsministern, och anförde:

Herr lalman! Olof Palme har frågal statsministern om ekonomiministerns uttalanden under våren och försommaren rörande den svenska kronans ställning och den svenska valutapolitiken har hela regeringens stöd. Frågan har överlämnats lill mig för atl jag skall besvara den.

Tisdagen den 18 oktober 1977 besvarade jag en av Kjell-Olof Feldl till statsministern ställd likalydande fråga. Som svar på den av herr Palme nu slällda frågan kan jag därför hänvisa lill del ullömmande svar jag förra veckan gav herr Feldl.

För herr Palmes informalion vill jag emellertid lillägga, all inom vederbörande departement utarbetade förslag lill svar på interpellalioner och frågor alltid underställs samlliga regeringens ledamöier för granskning och godkännande. Bakom det svar jag lämnade herr Feldl siåralltsä hela regeringen.

OLOF PALME (s):

Herr lalman! Del är kanske litet svårt atl lacka för svarel, eftersom jag inte bett att få höra vad herr Bohman tycker. Min fråga är ställd till herr Fälldin i hans egenskap av regeringschef i Sverige. Del är en typ av fråga som ställs i alla pariameni och som därvid regelmässigt besvaras av regeringschefen, eftersom den berör en enskild ministers förtroende i eller representativitet för den samlade regeringen.

Samma fråga ställdes lidigare av Kjell-Olof Feldl till statsministern, varvid den besvarades av herr Bohman. Eftersom del kunde länkas all det var av något slags prestigeskäl som herr Fälldins svar då uteblev - atl han endast besvarade frågor av partiledare vid sina ganska sällsynta

143

Nr 19

Fredagen den 28 oktober 1977

Om permissionsbestämmelserna inom kriminalvården

framträdanden här - ställde jag på nyll samma fråga. Statsministerns svar uteblev emellerlid uppseendeväckande nog även denna gång.

Del kan tänkas två förklaringar lill delta handlingssätt Den ena förklaringen är atl herr Fälldin i realilelen frånsäger sig del yiiersla ansvarei i regeringen för valuiapoliliken och därför på delta område icke fullgör sin uppgift som regeringschef Man skulle kunna kalla del för en partiell avgång lill förmån för den moderate ekonomiministern. Del lorde vara vad mänga människor misstänker.

Den andra förklaringen är all herr Fälldin på i och för sig goda grunder icke anser sig vilja eller böra offenlligen försvara sin ekonomiminislers lösmynlhet För denna lolkning lalar den av herr Fälldin godkända in-lervjun i LO-tidningen den 8 sepiember, där han nogsamt underlåter alt på direkl fråga stödja herr Bohman. Efter all herr Fälldin sagl all herr Bohmans ullalande var "en, skall vi säga, teoretisk genomgång av länkbara effekler av en svensk devalvering", forlsälier han; "Men del är fullt klan alt varje uttalande, var det än kommer ifrån, om att en devalvering står för dörren föder yllerligare spekulationer." Däri kan jag helhjärlal inslämma, och del är nalurliglvis särskill allvarligi när det är ekonomiminislern som gör uttalandena.

Oavsett vilken förklaring - den partiella avgången eller den mer än partiella desavoueringen av herr Bohman - som är den rikliga finner jag det ytterligt uppseendeväckande au statsministern icke skapar klarhet, icke fullgör sin vanliga parlamentariska skyldighet att svara på frågor.

Något mer ämnar jag inte lillägga i den här debatten. Jag får i andra sammanhang diskuiera med herr Bohman. Visserligen betvivlar jag det inte, men jag finner del för dagen föga inlressanl all få reda på huruvida herr Bohman har förtroende för sig själv eller icke.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 4 Om permissionsbestämmelserna inom kriminalvården

144

Juslilieminislern SVEN ROMANUS erhöll ordel för all besvara Allan Åkerlinds (m) den 20 okiober anmälda fråga, 1977/78:80, och anförde:

Herr talman! Allan Åkerlind har frågal mig om jag anser att gällande permissionsbeslämmelser inom kriminalvården är lillfredsslällande.

Som bakgrund till frågan har hänvisats till ett fall då en intern, som avvikit under permission från en kriminalvårdsanslali, näslan omedelbart efter det all han härefter gripiis av polis och överförts lill kriminalvårdsanslallen i Väslerås beviljais permission, från vilken han inle åierväni. Della ärende är f n. föremål för ulredning av juslilieombudsmannen. Jag vill därför nu inie göra någol ullalande med uigångspunki i delta enskilda fall.

Bestämmelserna om permission inom kriminalvården är sedan en tid föremål för översyn av en arbetsgrupp inom jusliliedepariemeniei med

represenianler för deparlemenlel, kriminalvårdssiyrelsen och rikspolis-slyrelsen. Arbelsgruppen har inga särskilda direkiiv utan har frihet atl förutsättningslöst pröva behovel av ändringar och reformer. Delta gäller inte bara författningsbestämmelser utan också organisatoriska och andra praktiska frågor. Resultatet av gruppens arbele kommer att föreligga inom kort. Del blir då aktuellt att la ställning till frågan om ändringar är påkallade i gällande permissionssystem.

Nr 19

Fredagen den 28 okiober 1977

Om permissionsbestämmelserna inom kriminalvården

ALLAN ÅKERLIND (m):

Herr lalman! Jag lackar justitieministern för svarel på min fråga. Anledningen till frågan är alt jag vid flera tillfällen ställt mig undrande inför att permission kunnat beviljas så generöst inom kriminalvården. Särskilt gäller detta det i frågan påtalade mycket uppmärksammade fallet där en intern rymt från Umeåanstallen. Efler ca en och en halv månad greps han av polisen i Härnösand, sedan man fåll upp ett spår efter en serie brott. Han bad att få komma lill kriminalvårdsanslallen i Väslerås, och man ordnade så att han fick som han ville. Mannen fick ny permission redan dagen efter ankomsten till Västerås. Fyra dagar senare efterlystes han pä nyll eftersom han inle återkommit till anstalten.

Nu är den här frågan, som juslitieministern säger, föremål för JO:s prövning, och vi fär hoppas att det blir klarlagt om det gått räll lill eller inle. Men ingen kan väl förvåna sig över alt polismännen ibland undrar varför de skall behöva utsätta sig för olika risker vid infångandet av kriminella element, som kan vara beväpnade med både knivar och skjutvapen och kanske också påverkade av droger, när det kan gå lill så i fortsättningen.

Här har en intern tydligen begått flera brott under den lid han varit pä rymmen. Helt riktigt sätts då hela apparaten i gäng gång för all få tag i honom. Det koslar lid och pengar - förulom riskerna vid infångandet - och sedan visar del sig alt alll varil hell meningslöst!

Del måste enligt min mening vara någol fel på permissionsreglerna, särskill som Väsieråsanslallen i det aktuella fallet uppgivit att permis-sionsgivningen skell helt efter de normer som flnns.

I del akluella fallet fick internen komma till den anstalt där han ville vara. Del må väl vara hänl. Men gällande regler får inle vara så löst ulformade att anstaltsvistelsen för internerna blir som en leksluga, så att de stannar kvar bara så länge de själva vill.

Permissionen kan vidare inte få vara en absolut rättighet, oavsett hur internen har betett sig. Jag har selt på de olika bestämmelserna och permissionsreglerna och funnit all del är lilel svårl all där läsa ul vad som skall hända om en intern inte har sköll sig. I 112 v; i kriminal-vårdsslyrelsens värdcirkulär nr 1/1974 slår del: "Enbari på grund av rymmning eller permissionsmissbruk får intagen ej förvägras ny permission under längre tid från återkomsten till anstalt." Det är enligl min

10 Riksdagens prolokolt 1977/78:17-19

145

Nr 19 mening litet lösligt uttryckt, men jag hoppas all den arbetsgrupp som

Fredflcen den "" ° bestämmelserna kommer fram till en vettigare ordning.

28 oktober 1977

_____________ Överläggningen var härmed sluiad.

Om förfarandel vid

ansökan till

högskolestudier § 5 Om förfarandet vid ansökan till högskolestudier

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för atl besvara Bengt Wiklunds (s) den 19 okiober anmälda fråga, 1977/78:77, och anförde:

Herr lalman! Bengt Wiklund har frågat mig om jag kan redogöra för hur jag länker mig atl ordna ansökningsförfarandei för gymnasieelever som avser all påbörja högskolestudier vårterminen 1978 och hur man i framtiden kan lösa problemet med att kunna tillgodoräkna studier som bedrivs under en viss termin vid antagningen inför påföljande termin.

Sisla ansökningsdag för den cenirala antagningen till slallig högskoleutbildning fastställs av universitets- och högskoleämbetet. Jag har under hand inhämtat atl del vid antagningen inför vårterminen 1978 inle är möjligl alt beakla resullal av sludier som slulförs efler anmälningstidens slut den 1 november innevarande år. Det skulle fordra att man lägger in en ny rutin i antagningsarbeiet av en sådan omfattning alt man riskerar atl allvariigt störa hela den centrala antagningen inför våren. Universitets- och högskoleämbetet arbetar emellertid på alt inför nästa antagning kunna la hänsyn till studieresultat som kan redovisas försl efter anmälningslidens utgång.

Jag delar uppfallningen all de som fullföljer sludier för behörighet en termin skall ha möjlighel all bli antagna lill högskolan påföljande termin. Jag vill emellertid erinra om au kompeienskommillén i sill belänkande om behörighei och anlagning lill högskoleulbildning (SOU 1974:71) uppmärksammade della problem ulan all kunna anvisa någon lösning när del gällde allmänna ulbildningslinjer. Frågan var, enligl kom-miltén, svär all lösa också för enslaka kurser. Jag vill likväl framhålla atl jag anser del angeläget all få en lösning pä problemel redan lill an-lagningen inför höstterminen 1978, för all de vuxenstuderande, som detta närmasl gäller, skall få rimliga möjligheter all slippa avbroit i sina studier. Jag är också övertygad om all universitets- och högskoleämbetet kommer atl arbeia med delta mål för ögonen.

Jag vill också peka på all de som söker lill ospärrad ulbildning, särskill lill sådan som har lokal anlagning, lorde ha lältare att få tillstånd att lämna vissa uppgifter efler anmälningslidens ulgång.

146

BENGT WIKLUND (s):

Herr lalman! Jag ber all få lacka utbildningsminister Wikström för svarel på min fråga. Fortfarande lycker jag att del är ganska otillfredssiällande att en grupp

sluderande - som utbildningsministern också har sagt gäller del särskill vuxenstuderande - skall förlora en anlagningstermin i sina studier på det här sättet Med lanke på del problem i allmänhel som finns för de vuxensiuderande, som gör alt vi satsar jusl på den gruppen, tycker jag i varje fall att man borde ha kunnal försöka hilla en form för anlag-ni ngsförfarandel redan i höst. Den här frågan har aktualiserats för universitets- och högskoleämbetet - efter vad jag har erfarit - frän åtminstone några grupper av vuxenstuderande redan i september månad, och de har inte fått någol svar, inle hön elt enda dugg. I nästa vecka har vi den 1 november, och då skall ansökningarna vara inne.

Detta är ur många synpunkler allvarligt. Del är ju inle bara fråga om all de studerande skall antas till den ulbildning som startar under vårterminen. De har egentligen hela hösten studerat under sådana förhållanden att de inte vel om de skall komma med i anlagningsförfarandel och få en prövning när del gäller all komma in pä högskolan under vårterminen. De har alltså inle heller kunnal planera för att gå ul i arbetslivel fem eller sex månader och sedan gå tillbaka till studierna. I likhet med utbildningsministern hoppas jag att man ordnar så all antagningsförfarandet kan bli bättre redan under höstterminen 1978. Jag hoppas atl det ullalande som utbildningsministern gör i den här frågan också ger universitets- och högskoleämbetet ett besked om all man snabbt bör lösa hela detta problem.

Del är alltså otillfredsställande all man inle har gell de studerande några besked pä den här punkien. Jag kan erkänna all jag fick reda på dessa svårigheter ganska sent; eljest hade jag väl aktualiserat frågan tidigare. Även vuxenstuderande - och kanske speciellt de - borde ha räll och möjlighet atl planera sin närmaste framlid i lugn och ro ulan all på detta sätt behöva vänla på ell besked som inle har kommit dem lill banda förrän i dag.

Nr 19

Fredagen den 28 oktober 1977

Om förfarandet vid ansökan till högskolestudier

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! Jag vill ge herr Wiklund rätt i all della inle är lillfredsslällande, och det framgick av mill svar. Om man skall försöka förklara varför del har blivit så här, så har del naturiigtvis all göra bl. a. med all liden mellan höstterminens slut och vårterminens början är mycket kort. Det är inle fråga om ett sommarlov utan ett kort jullov.

Dessuiom har antagningsarbeiet i den nya högskolan blivit åtskilligt mera komplicerat. Vi har fler ulbildningslinjer vid den centrala antagningen än förut, och fler linjer är anlagningsbegränsade. Man har också tagit in utbildningar som lidigare hade en egen anlagning. Detla har ju många fördelar för de Sluderande, men det har också den här nackdelen.

Antagningsreglerna har också blivit mera komplicerade. Del är i sin tur en följd av au fler grupper nu har fåll behörighei all gå in vid högskolan, men också en följd av alt vi ger poäng för t. ex. arbetslivserfarenhet - och det lycker vi ju båda är bra.

Jag vill alltså på del här sättet förklara varför det har varit svårt all

147

Nr 19

Fredagen den 28 oktober 1977

Om regeringens syn på programverksamheten vid Sveriges Radio

få fram ett system som kan ta hänsyn även till höstterminens betyg. Men jag vill gärna säga all silualionen inle är tillfredsställande, och jag hoppas all en ändring härvidlag skall kunna ske.

BENGT WIKLUND (s):

Herr talman! Jag har full förståelse för de synpunkter som utbildningsministern nu utvecklar, nämligen beträffande omorganisationen och det ökade antalet ansökningar som har kommit till den nya högskolan. Men fortfarande lycker jag alt universitets- och högskoleämbetet tidigare borde ha gell dessa studerande ett besked om all det inte har varil möjligl för dem all få dispens för betygskomplettering efter den I november i år.

För de problem som finns i övrigt har jag alltså full förståelse, och jag uttalar ännu en gång den förhoppningen all utbildningsministern och vi alla andra som håller på med dessa frågor skall kunna uppleva ett annat antagningsförfarande redan höstterminen 1978, sä att vi slipper få de här förhållandena upprepade.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 6 Om regeringens syn på programverksamheten vid Sveriges Radio

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för atl besvara Wiggo Komstedts (m) den 20 oktober anmälda fråga, 1977/78:86, och anförde:

Herr lalman! Wiggo Komsledl har med utgångspunkt från etl programinslag i ljudradion den 18 okiober frågal mig om jag inför riksdagen vill redovisa min och regeringens syn på sådan programverksamhel vid Sveriges Radio.

Enligt gällande avtal mellan staten och Sveriges Radio skall Sveriges Radio med ensamrätt avgöra vilka program som skall sändas. Avtalet föreskriver bl. a. all Sveriges Radio i programverksamhelen skall hävda de grundläggande demokraiiska värdena.

Radionämnden har i uppgift att granska programverksamhelen och avgöra huruvida Sveriges Radio utövar sin ensamrätt opartiskt och sakligt och i övrigt i enlighet med avtalet med staten.

Som jag tidigare anfört med anledning av liknande frågor är det enligt min mening en viklig princip att föreirädare för regeringen avslår från atl kommeniera enskilda program.

148

WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr lalman! Bristande omdöme visas alll oftare av Sveriges Radio och TV. Allt fler människor upprörs av denna omdömeslöshet. Ingel annal område i samhällel kritiseras så ofta av så många. I brev och te-

lefonsamial, på föreningsmöten, på gator och torg framförs denna kritik alll starkare. Det går inle, herr lalman, att från talarstolen i Sveriges riksdag återge de ord som fälls över Sveriges Radio och TV av människor ute i samhället. Ord som skandal låler i den jämförelsen som honung.

Det brukar talas om siora grupper i samhället när del gäller tiotusentals människor. Jag vägar påslå att här gäller del en opinion frän miljontals svenska medborgare. Denna opinion kan inte få förbli ohörd av Sveriges riksdag och Sveriges regering.

Det kan inte framhållas lillräckligl ofta alt ett monopolföretag som Sveriges Radio har ett exlra stort ansvar när det gäller objektiviteten. Jag har under årens lopp vid olika tillfällen tagit upp frågor som rör Sveriges Radio, och jag kommer all fortsätta kritiken när den är befogad.

Det programinslag som jag har aktualiserat i min fråga till utbildningsministern är enligl min mening ett slående exempel på ett ganska grovt övertramp. I sill svar hänvisar utbildningsministern till gällande avtal. Jag har fått samma svar av utbildningsministerns föreirädare i ämbetet - jag kan det och vet hur det lyder. Det är därför som jag i min fråga har efterlyst nuvarande utbildningsministerns och den borgeriiga regeringens syn på de här frågorna.

Vi vel alt avtalet mellan Sveriges Radio och staten går ut nästa år. Svenska folkels dom kommer all bli ovanligt hård över den minister och den regering som inte vågar tackla de här frågorna. Jag skall inte värna om den minister eller den regering som inte törs göra en attack på Sveriges Radio. Det är för mig besvärande såsom tillhörande ett av regeringspartierna att regeringen inte törs röja om ordentligt i radiohuset nästa år när avtalet löper ut.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! Regeringens syn pä principerna för programverksamhelen kommer vi självfallel alt ge ullryck rör i den proposilion som vi skall avlämna till riksdagen i år.

Prövningen av ell enskilt program skall ske genom radionämnden. Så sent som i går hade ännu ingen anmälan kommit in till radionämnden om det program som lycks ligga bakom Wiggo Komstedts fråga.

Nr 19

Fredagen den 28 oktober 1977

Om regeringens syn på programverksamheten vid Sveriges Radio

WIGGO KOMSTEDT (m);

Herr talman! Del kan väl vara på del sättet när del gäller den kritik som inte tystnar, herr ulbildningsminisler, att man har ledsnat på att framföra den lill den radionämnd som trots allt tydligen har en permanent paragraf när man behandlar de här frågorna, som strängt laget alltid friar den programansvarige. Jag skulle tro atl det ligger till grund för att ingen anmälan har gjorts. Jag har inte gjort anmälan. Jag lycker att det inte är speciellt inlressanl, ulan jag har tagit upp frågan i riksdagen därför att jag har förmånen att tillhöra det svenska pariamentet och där kan diskutera dessa frågor. Jag menar inte alt programmet som sådant är mindre olämpligt därför all det inle råkar vara anmält.

149

Nr 19

Fredagen den 28 oktober 1977

Om ålgärder för all bekämpa underhållningsvåldei I film och TV

Jag tror, utbildningsministern, atl här måsle till inle små justeringar, utan verkligt konkreta ålgärder! Inle kan väl utbildningsministern vara alldeles oberörd. Funderar aldrig utbildningsministern över all den kritik som riktas mol Sveriges Radio? Den måste ha kommit även utbildningsministern och hans partikamrater till del ute pä mötena.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Jag får varje dag brev med klagomål mot Sveriges Radios programverksamhet och mot enskilda program, Tålmodigt svarar jag på alla dessa brev direkl lill dem som skriver. Där säger jag, ungefär som jag gjorde i svaret till Wiggo Komstedt, atl anmärkningar mol enskilda program skall ställas lill radionämnden och att synpunkter på programverksamheten i allmänhet skall ställas till Sveriges Radio och dess ledning.

Det är riktigt att den svenska riksdagen under våren 1978 kommer att få ta ställning lill frågan om utformningen av elt framtida avtal. Vid den tidpunkten är naluriigtvis både regeringens föreirädare och riksdagsmännen oförhindrade all ge sina synpunkler på principerna för del framlida avialel.

WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr lalman! Det är naluriigtvis myckel artigt av utbildningsministern all besvara alla brev som kommer lill honom och som rör Sveriges Radio. Jag förmodar att det är väldigt arbetsamt att ta hand om den brevskörden, så stor som den måste vara. Men jag tror att del hade varit bättre om utbildningsministern hade lagt ner sin energi på all till Sveriges Radios ledning framföra den kritik som ligger till grund för svenska folkels klagomål i de många brev som utbildningsministern uppenbarligen fär och tala om hur människorna i värt land ser på programverksamheten. Då hade, tror jag, brevskörden kommit alt avla.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM; Herr talman! Jag kommer även i forlsällningen atl i mina relationer till Sveriges Radio följa gällande lag och ordning.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 7 Om åtgärder för att bekämpa underhållningsvåldet i film och TV

150

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordel för alt besvara Sture Palms (s) den 11 okiober anmälda inierpellalion, 1977/78:34, och anförde:

Herr talman! Sture Palm har frågal mig om jag är beredd all ge kammaren en orientering om regeringens syn på filmcensurfrägorna och vilka

åtgärder som man är beredd all vidta för atl bekämpa underhållnings-väldet i film och TV,

Enligl biografförordningen måste all film som skall visas offentligt vara godkänd av slalens biograföyrå. I förordningen anges på vilka grunder biografbyrån får förbjuda en film hell eller delvis. De viktigaste av dessa är då visningen på grund av det sätt på vilket händelserna skildras och det sammanhang i vilket de förekommer kan verka förråande eller skadligt upphetsande eller förieda lill brott. Dessutom flnns möjligheler för biograföyrån att ingripa mot filmer pä utrikes- eller försvarspolitiska grunder eller då visning uppenbarligen skulle strida mot allmän lag.

I fråga om visning för barn gäller dessuiom all en film eller en del av en film inte får godkännas för visning för barn under elva år eller för barn som fyllt elva men inle femton år om den kan vålla dem psykisk skada. I en proposition som nu ligger på riksdagens bord föreslås ytterligare en åldersgräns vid sju år.

Regeringen har uppdragit åt den kommitté som skall utreda frågan om en ny ytlrandefrihetsgrundlag att överväga om det finns tillräckliga skäl att behälla någon form av vuxencensur på filmens område. Om kommittén skulle stanna för att vuxencensuren bör avskaffas, får den enligl sina direktiv bl. a. överväga om i stället möjligheterna att ingripa i efterhand bör utvidgas genom en bestämmelse om pornografi och våldsframställningar.

I de fall då den nuvarande regeringen har avgjort besvär över bio-graföyräns beslut i filmcensurärenden har samma praxis följts som tidigare.

När det gäller televisionsprogram är det radionämndens uppgift att övervaka atl programverksamheten bedrivs i enlighet med radiolagen och Sveriges Radios avtal med staten. Nämnden har vid flera tillfällen visal all den ägnar våldsskildringarna en fortlöpande uppmärksamhet. Genom elt beslul den 31 mars i år prövade nämnden inte mindre än 36 deckar- och science ficlionprogram på egel inilialiv. Programmen hade sänts under första halvåret 1976. Till utgångspunkt för sin bedömning av underhållningsvåld har radionämnden ett uttalande av 1960 års radioulredning all programmen inle får "förhäriiga råhel och brulalitet".

Frågan om våldsinslag i televisionsprogram har också behandlats av den nu akluella radioutredningen. Remissbehandlingen av betänkandet är nyligen avslutad. Jag räknar med att denna fråga kommer att behandlas i en särskild proposition under detta riksmöte.

Till sist; I varje sammanhang där censur diskuteras finns det anledning att påminna om de principiella betänkligheter från yttrandefrihetssynpunkt som finns mot varje form av förhandsgranskning på kulturområdet. Del faklum att man starkt ogillar en åsikt eller en uttrycksform innebär inle all man bör ha räll all förbjuda den. I elt demokraliskl samhälle är det alltid inskränkningarna i yttrandefriheten som måsle motiveras.

Nr 19

Fredagen den 28 oktober 1977

Om åtgärder för ari bekämpa underhållningsvåldet i fllmochTV

151

Nr 19

Fredagen den 28 oktober 1977

Om ålgärder för ari bekämpa underhållningsvåldet i film och TV

152

STURE PALM (s):

Herr lalman! Först elt tack lill ulbildningsminislern för svarel på min interpellation. Naturiigtvis hade jag väntal mig mera konkrela besked och klarl ullalade tankar om hur statsrådet ser på problemet underhålt-ningsvåld i film och TV. Innehållet i biografförordningen och radionämndens uppgifter är självklart av iniresse. Men med hänsyn lill utbildningsministerns lidigare engagemang i radionämnden och del faklum att jag under tolv är varit ordförande i statens filmgranskningsråd är del inga speciella nyheter för någon av oss. Med hänsyn lill dessa engagemang upplever jag statsrådets referat närmast som atl bjuda bagarbarn på bröd.

Med lanke pä frågans förnyade aktualitet hade jag väntat mig - om inle ett ställningstagande, så väl en deklaration beiräffande dessa problem. Därav blev nu inte myckel uiöver hänvisningen lill en planerad proposilion i radiofrågorna och elt pågående utredningsarbete i yilrande-frihetsfrågor.

Jag skulle naturiigtvis inte ställt denna fråga om inte allt fler människor givit ullryck för en berättigad oro inför det allt brutalare och avhu-maniserade våld som visas i film och TV.

Denna oro har senast kommit till ultryck vid biskopsmötet, som i en skrivelse till Svenska ekumeniska nämnden kräver "en myckel bred aktion mot det ökande våldet i samhället och mot de sadistiskt destruktiva inslagen i film och TV". Biskopsmötet framhöll alt man vill "effektivt kunna rida spärr mot de starka ekonomiska intressen som ligger bakom detta ökande våldsutbud och som hänsynslöst utnyttjar människors behov av spänning och sensation".

Nu har emellertid varken statens biograföyrå eller slalens filmgranskningsråd varit overksamma på della område. På filmgranskningsrädets rekommendationer har 15-20 långfilmer per år totalfdrbjudits. Som mest har vi varit uppe i ett 30-tal totalförbjudna filmer på ett år. 1 biograföyråns verksamhet ingår att årligen granska 350-400 långfilmer, 500-600 kortfilmer och 200 reklamfilmer. Det innebär - uiöver totalförbuden - all man klipper en halv mil filmvåld varje år. Det handlar näslan enbari om våld - ell våld som har blivit alll brulalare med åren. Jag vill starkt understryka att vi ingalunda sysslar med smakcensur. Om del vore fallel skulle verkligen inte många liknande filmer kunna passera efler en sådan granskning.

När del gäller den pornografiska filmen lorde numera de mesl hängivna sexliberalerna få sitt lystmäte. Våra ingrepp gäller således våldsutbudet. Det är det som djupl oroar oss, och vi tror atl de forskare har rätt som varnar för våldets lillvänjningseffekler. Dessa förmodade tillvänjningseffekter har behandlats bl. a. i ett par uppmärksammade amerikanska och engelska undersökningar.

Jag skall inte gå in på dessa undersökningar i detta sammanhang, men jag är myckel förvånad över au ulbildningsminislern i sill interpellationssvar inte redovisat forskningsläget i Sverige pä detta speciella område. Kan det möjligen bero på att del inle finns så myckel all redovisa?

Kan vi därför vänla oss atl, innan censurfrägan tas upp för avgörande, en ingående forskningsverksamhet genomförs och redovisas? Innan del har skett är det enligt min mening minsi sagl aningslösl all siarkl begränsa de möjligheler som nu finns för all molverka denna utveckling.

För några år sedan fick vi föga förståelse för del arbele som vi satts atl sköta när det gäller filmutbudet Under senare år har vi fåll uppleva etl växande slöd från såväl allmänhet som filmsakkunniga när del gäller au söka hejda det rena underhållningsvåldet.

Jag förslår utbildningsministerns dilemma. I departementets skrivbords-, lådor ligger allljäml filmcensurulredningens belänkande frän 1969. Många av statsrådets partivänner har gång efler annan under den socialdemokraliska regeringens tid - då var de riksdagsmän, nu är de slalsråd - begärt atl förhandsgranskningen av film skulle upphöra, helst omedelbart. Atl den socialdemokraliska regeringen inle omedelbart log ett sådani inilialiv ansågs vara ett utslag av obeslulsamhei - vissa liberala tidningar talade om politisk feghet. Dessa hejarop har nu tystnat, och betänksamhelen har blivit mer allmän.

Den mest remarkabla vändningen i denna fråga svarar den nuvarande socialministern för. Som riksdagsman var han ledamol av filmcensur-utredningen, som krävde all censuren skulle avskaffas. Men i en inierpellalionsdeball några år senare - det var 1976 - utslungade han följande till den dåvarande socialdemokratiske ulbildningsminislern: "Herr lalman! Är inte det material som finns tillgängligt och som visar massmediavåldets negaiiva påverkan och effekter tillräckligl för alt slatsrådet redan nu skall gå frän ord till handling?"

Delta kan man verkligen kalla all vända på klacken. Dess bättre är han numera inle ensam i denna omprövning. Utbildningsministern kan ju alltid ta ett samtal med sin regeringskollega socialministern, som en gång var kallad som sakkunnig i filmcensurfrågan. Även de nuvarande arbetsmarknads- och bislåndsminislrarna, som lidigare har ulvecklat slor akliviiel på detta område, borde ha intresse för denna frågas forisatta behandling.

Jag vill understryka atl filmgranskningsrädets ledamöier inte är några censuranhängare - tvärtom. De flesia av oss åtog oss jobbet med sikte på all få säga farväl lill censuren. Men den ulveckling som har ägl rum under senare år finner vi förfärande. Jag ser lika lilel som biskopsmötet en lösning i all införa strängare censur och förbud och fäster stort avseende vid formuleringen i skrivelsen att man "syftar till positiva och förebyggande ålgärder".

Det är främsl posiliva och förebyggande ålgärder som behövs för att möta ell uselt filmutbud. Många sädana ålgärder presenterades också i den senasle filmuiredningen. Den socialdemokratiska regeringen framlade en del förslag men fick inle tillfälle atl fortsätta arbetet Enligt min mening kan inle filmcensurfrågan frikopplas från en akliv och framåtsyftande filmpolilik. Därför hade det onekligen varil av iniresse om kammaren av utbildningsministerns interpellationssvar fått veta hur dessa

Nr 19

Fredagen den 28 oktober 1977

Om åtgärder för ari bekämpa underhållningsvåldet i fllm och TV

153

11 Riksdagens protokoll 1977/78:17-19

Nr 19

Fredagen den 28 oktober 1977

Om åtgärder för att bekämpa underhållningsvåldet i film och TV

återstående reformförslag skall förverkligas. Därav blev nu iniet.

Trots elt sexårigt arbete i filmuiredningen kan man så här i efterhand vara klar över att ytterligare problem borde ha behandlats. Ell av dessa är onekligen filmbranschens marknadsföringsfrågor. Den märkliga biografannonseringen ger inle på långa vägar en rättvisande bild av del samlade utbudet Ofta tycks lyvärr den regeln gälla: ju uslare filmer deslo mer braskande annonser.

Under senare tid har en vaksam opinion börjat uppmärksamma dessa frågor. Filmbranschen lycks arbeta under motioi: allting går att sälja med mördande reklam. Dess värre har man lyckals. Den mördande reklamen säljer många mord per kväll. Den kvalificerade våldspornografin har på della sätl fått en slor marknad.

Den frågan, herr ulbildningsminisler, vore väl värd en analys när vi nu förhoppningsvis skall gå vidare med den nya filmpoliliken. Dessa frågor ligger inte så väl lill för konsumentombudsmannen trots vissa rop på hans ingripande. Atl allmänhetens pressombudsman är sä inaktiv när del gäller lexien för en del av dessa bedrövliga produkler underslryker oklarheten på detla område. Men presseliken har kanhända "inle nåll ända fram" lill denna lyp av annonser.

Så några ord, herr lalman, om de spekulalioner som efler eit regimskifte i kanslihuset läu kan uppslå beiräffande en eveniuell kursomläggning i synen pä underhållningsvåldei. Naiuriigivis kan dessa farhågor uppslå när regeringen efter all besvär har anförts av vissa filmbolag släpper loss mer våldsscener än vad vederbörande granskningsmyndighel vill vara med om. Myckel lyder på all besvärsärendena kommer alt öka i förhoppningen att marknadskrafternas osynliga hand skall fungera bättre än biograföyråns försikliga sax även när del gäller vissa klipp för att komma lill rälla med del kvalificerade underhållningsvåldet. En del kan tro alt det skulle stunda gyllene lider för dessa affärsmän. För här handlar del hell enkell om simpla affärer och inle om kultur.

154

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! Jag vill gärna försäkra Slure Palm all jag känner en djup och slark oro för del tilltagande våldet både såsom del visas på biografdukarna och som del framträder i TV-rulan. I samband med all radioproposilionen presenteras måste jag självfallel la upp frågan om våldet i TV. Jag hoppas all del skall bli möjligl all också i någon mån redovisa forskningsläget. Det har inte varil möjligl för mig att göra det i detla svar, främst av tidsskäl. Del är ell myckel omfattande malerial, och jag har bedömt del så all när man från min och regeringens sida skall redovisa våra uppfattningar, måsle del föregås av ell ganska omfattande arbete. Del pågår, och jag hoppas, som sagl, all vi senare skall kunna redovisa del.

Jag vill gärna också säga alt del naturligtvis är skillnad på TV som medium och filmen. De som går och ser biograffilm gör ju själva en aktiv insats, bl. a. genom all beiala en biljett Det som visas på TV-rulan

kommer in i alla svenska hem, och del är omöjligl atl hålla barn och ungdom borla frän de inslag som har ulpräglad väldskarakiär. Redan det gör all del är angelägel alt se över frågan vilka krav man bör ställa pä Sveriges Radio i della avseende.

Sture Palm log upp ett par synpunkter som har framförts av andra regeringsledamöter i deras tidigare roll som riksdagsledamöler. Det är väl ingen hemlighel all det har funnils delade meningar om behov och omfatlning av filmcensuren. Också jag har en uppfallning i den frågan. Jag har aldrig tillhön dem som hävdat all det skulle vara möjligl att ulan vidare avskaffa filmcensuren. Jag är alldeles övertygad om att vi i varje fall behöver ell sådant instrument för en granskning av de filmer som skall visas för barn. Samtidigt tror jag alt del är viktigt all vi är vakna över alt denna fråga ständigt måste vara föremål för prövning. När regeringen därför har gett massmedieutredningen i uppdrag atl även se på denna fråga, så har del skett främst mot bakgrund av all denna ulredning skall syssla mer allmänt med dessa frihelsfrågor. Det vore underligt om man inle då också skulle pröva frågan om behovel av och ulformningen av en vuxencensur pä filmens område. Men av direkliven framgår även att del inte är fråga om en beställning av ett avskaffande av filmcensuren ulan om en förutsättningslös utvärdering och prövning, och del torde dröja några år innan denna ulredning är klar med della arbele.

Alla partier och alla regeringar har ju problem med denna fråga. I departementet har jag hittat inte bara faktasammansiällningar pä områdel ulan också utkast till näslan färdiga propositioner i både den ena och den andra riktningen. Det vittnar om den vånda söm både den förutvarande och den nya regeringen och enskilda regeringsledamöter känner inför denna komplicerade fråga. Jag kan väl personligt få säga atl bland de mera svåra uppgifterna i det uppdrag jag jusl nu har är detla att till sisl avgöra om besvär skall leda lill all beslul av biograföyrån skall omprövas eller inle. Jag har nalurliglvis lagil etl starkt intryck av de filmer som jag hittills har haft skyldighet all se på ämbetets vägnar. När del gäller samlliga de filmer som har varil totalförbjudna av byrån har ju besvären avslagils. Jag har däremoi upphävt klipp i ell par fall. I det ena gjorde jag det därför all jag uppfattade filmen som klarl dokumentär lill sin karaklär. Den andra gängen gjorde jag det därför all filmen hörde hemma i en genre som närmasl är att bedöma som en parodi på våldsfilmer. I sådana fall kan man ha olika uppfallningar. Men det är kanske inte så mycket att diskutera från riksdagens talarstol.

Jag hoppas alltså alt jag i samband med radioproposilionen skall kunna redovisa min syn pä våldsinslag i TV-programmen. Det finns säkert anledning att åierkomma även lill frågan om vad som kan göras positivl för atl molverka de ökade våldsinslagen pä filmens område.

Jag hoppas också all vi i budgetpropositionen skall kunna presentera vissa förslag lill stödinsatser för svensk film som kan vara ell säll all möla de krav som biskopsmötet har ställt De förslagen skulle snarare

Nr 19

Fredagen den 28 oktober 1977

Om ålgärder för ari bekämpa underhållningsvåldet i film och TV

155

Nr 19

Fredagen den 28 oktober 1977

Om ålgärder för all bekämpa underhållningsvåldet i film och TV

ha till syfte alt vidta förebyggande och posiliva ålgärder än lill all införa strängare censur och förbud. Jag har inle kunnat redovisa det här i interpellationssvaret av del enkla skälet all del just nu pågår en budgetprövning som även omfattar de här avsnitten. Jag tror all del finns anledning för oss all återkomma både lill principfrågorna och lill de praktiska ställningstagandena lill åtgärder på filmens område.

STURE PALM (s);

Herr lalman! Jag skall inle förlänga dialogen med sä många ord, men del skulle kunna sägas mycket om den ulveckling som skett under senare år.

Som jag sade förut har vi blivii förfärade över den utveckling som är på gäng, och vi finner del angeläget all man vidtar kraftiga åtgärder. Nu är dilemmat alt del lydligen finns förhoppningar hos en del grossister i underhållningsvåld all del nu skulle vara fråga om nya signaler, och det kan vi avläsa i del ökade antalet besvärsärenden. Man vill fä lidigare beslul undanröjda, vilket ger oss myckel mer arbele. Skulle vi falla utbildningsministerns svar på det sättet au någon förändring i den lidigare policyn icke är all vänta, hoppas jag atl den hälsningen går fram lill just dessa grossister.

156

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM;

Herr talman! Av mill svar framgår atl regeringen har tillämpat samma praxis som den förutvarande regeringen, men jag föreställer mig all de som producerar film gärna vill tesla både en ny ulbildningsminisler och en ny regering inföi siällningsiaganden i konkrela frågor, och den rällen har de ju.

Jag skulle gärna vilja lillägga all det finns myckel man ogillar som man inle kan förbjuda, och jag erinrar mig all del i en av Olaus Pelris domarregler slår; "Lagen gillar icke alll del hon icke slraffar." Så lycker jag del är även på del här områdel. Del finns myckel av del vi inle förbjuder som jag personligen och många människor djupl kan ogilla.

STURE PALM (s);

Herr lalman! Ulbildningsminislern säger all del är klart all filmbranschen vill lesta en ny regering i frågan. Ja, dess värre, herr ulbildningsminisler, har den hafl en viss framgång i det sammanhangel.

Ulbildningsminislern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! Det lycker jag var etl förhastat omdöme frän Slure Palms sida, när jag tror atl jag med siffror och pä annal säll kan påvisa all vi har hafl ungefär samma bedömning som förutvarande regering. Men om vi har etl besvärsinstitut måste också det insiitulel få användas av den som vill pröva det, även om del innebär ökal arbele för filmgransk-ningsnämnden.

STURE PALM (s);

Herr lalman! Jag lar della som etl löfte frän stalsrådei.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 8 Om målsättningen för Operans verksamhet

Nr 19

Fredagen den 28 oktober 1977

öm målsättningen för Operans verksamhet

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordel för atl besvara Karin Ahriands (fp) den 13 oktober anmälda fråga, 1977/78:64, och anförde;

Herr lalman! Karin Ahriand har frågal migom jag anser atl de brisiande möjligheterna för inlresserade både i Stockholm och i landsorten att se Operans nyuppsättningar står i överensstämmelse med syftena för det slalliga bidragel lill Operan.

I 1974 års kullurproposilion konstateras alt bl. a. Operan har tre huvuduppgifter, nämligen atl spela på hemmascenen, turnera i olika delar av landel saml framträda i radio och TV. Del är alltså etl mål atl så många som möjligt skall kunna se Operans föreställningar.

Operan sirävar också efler all visa sä myckel som möjligl i landsorlen och all bygga ul samarbelel med TV. Under ell spelar ges f n. omkring 50 lurnéföreslällningar. Under säsongen 1977/78 kommer fyra opera-föreställningar all ges i TV. Självfallel är del angelägel all la till vara alla möjligheter att yllerligare öka Operans engagemang ulanför Stockholmsscenen. En sådan strävan måsle emellerlid ses i relalion lill de svårigheter som finns för den form av teaterverksamhet som del är fråga om i det här fallel.

Under etl är då man genomför en myckel slor satsning på etl av ope-ralilieralurens mest resurskrävande verk och på ett internationellt mu-siktealerutbyie kan del t ex. vara svårl all leva upp till intentionerna när del gäller turnéer i landel. Delta behöver dock inte hindra all Operans verksamhel under en lilel längre tidsperiod bedrivs helt tillfredsställande enligl de kullurpoliliska målsällningarna.

KARIN AHRLAND (fp):

Herr lalman! Jag vill lacka Jan-Erik Wikslröm för svarel och för all jag fick del i dag. Enligl riksdagsordningen skulle jag ha fäll del för en vecka sedan, men del är mill fel alt jag inle kunde la emol svarel den dagen. Regeringen skall inte ha någon anmärkning mol della.

Jan-Erik Wikslröm och jag är lydligen ense om att de 67 miljoner som staten anslår lill Operan skall användas så all så många som möjligl fär glädje av dem. Jag har ingenling all invända emol all del kostar 184 000 kr. per dag all ha en sä riksviklig kulluraklivitel som opera och balen. Men jag har flera invändningar än Jan-Erik Wikslröm har mol del säll på vilket man använder pengarna.

Den direkla anledningen lill min fråga var naluriigtvis Mästersängarna,

157

Nr 19

Fredagen den 28 oktober 1977

Om målsättningen för Operans verksamhet

som skall spelas sex gånger under höslen. Jan-Erik Wikslröm anspelar i sitt svar på della och säger au del under vissa förhållanden kan vara svårl all leva upp lill inientionerna och atl del är svårl all turnera med en sådan föreställning.

Jag har emellerlid, herr lalman, studerat Operans verksamhel också under åren 1976 och 1977, och den genomgängen bekräftade bara vad jag egentligen redan visste eftersom jag läser Operans annonser. Enbari på Slora scenen hade man sex premiärer eller nyinsluderingarav operaverk och lika många av baletter. Del är i och för sig imponerande, och det är kanske invändningsfritt Men eftersom varje ny föreställning koslar myckel pengar alt sälta upp vore det rimligt all spela de nya föreställningarna så många gånger att inle bara ett fålal abonnenier och köha-biluéer får möjlighet atl se dem. Jag länker i detta sammanhang inte enbari pä möjligheterna för folk från landsorten all se operaföreslällningar i samband med Operans lurnéer, och jag är väl medvelen om all mänga föreställningar inte går atl sälla upp ulanför Slockholmsscenen. Men del är önskvärt atl Operan i siörre utsträckning än vad som nu är fallet överväger all dra in på anlalel nyuppsäliningar och i siällei framför dem sä mänga gånger au åiminsione slockholmarna och de mänga människor som är villiga all resa lill Slockholm för all se en operaföresiällning får en chans alt se vad som ges på slora scenen. Jag har hört gräsliga berättelser om de köer folk ivingas slå i för alt över huvud laget få en möjlighel all se de nya föreställningarna.

158

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! Jag vill försl säga lill Karin Ahriand alt också jag finner del beklagligt all del är så många som skulle vilja gä på Operans föreställningar men som inie kan få biljeiler. Jag har informeral mig om all Operan successivi avser atl minska antalet abonnemang och alltså därmed ökar antalet biljetter som är fria för inköp av dem som köar i en eller annan form för all få sädana.

Karin Ahriand log upp frågan om Mästersängarna. Den föreställningen kommer under innevarande budgetär au spelas minsi 14 gånger. Den kommer all ges i TV på juldagen. Premiären direklsändes i ljudradion. Man räknar dessuiom med all den uppsältning man nu har gjorl kommer all vara akluell under de närmasle tio åren. Man sätter inte upp en föreställning av den här lypen bara för ell spelar, utan man avser atl återkomma med den under en ganska lång period.

Jag kanske också skall lillägga alt storieken på Mästersängarna - det gäller en föreslällningsiid på ca sex limmar - gör all man inte kan ge ell sådani verk alllför ofta. Del skulle innebära en alledeles för slor ansträngning, inie minst för orkestern. I det fallel skiljer sig Mästersängarna frän de flesia andra typer av föreställningar.

Slutligen vill jag säga all jag för min del skulle beklaga om Operan inte kunde göra lika många nyuppsättningar som man gör i dag. Lika vikligl som del är all många kan beredas lillfälle all se fdreslällningarna

är del naluriigtvis alt man kan ge ett representativt urval ur operare-perloaren.

Överläggningen var härmed sluiad.

§9 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1977/78:15 till civilulskotlel

1977/78:30 och 32 lill arbetsmarknadsulskollel

Nr 19

Fredagen den 28 oktober 1977

Om målsättningen för Operans verksamhet

S 10 Föredrogs och bifölls interpellalionsframsiällningen 1977/78:57.

§ 11 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1977/78:17 om samarbele mellan staten och Saab-Scania AB på dataområdet m. m.

1977/78:26 om inskränkt skattskyldighet för Sliftelsen Industriellt Utvecklingscentrum i övre Norriand, m. m.

1977/78:28 om särskilda bestämmelser om insättning på skogskonto

1977/78:33 om fortsalt giltighet av lagen (1974:922) om kredilpoliliska medel

1977/78:54 om nedsättning av den allmänna arbetsgivaravgiften

§ 12 Anmäldes och bordlades Justiiieuiskolteis belänkanden 1977/78:1 med anledning av motion angående del mililära räitsregel-

sysiemel 1977/78:2 med anledning av moiioner angående påföljd för vapenvägran

Trafikutskottets belänkanden

1977/78:1 med anledning av motioner om bestämmelser rörande transport av fariigt gods

1977/78:2 med anledning av moiioner om irafiksäkerhel och irafikfö-reskrifter, m. m.

1977/78:4 med anledning av propositionen 1977/78:4 om godkännande av avtal mellan televerket och Telefonakliebolagel L M Ericsson

Jordbruksutskottets belänkande

1977/78:5 med anledning av propositionen 1976/77:153 om godkännande av överenskommelse mellan Sverige och Europeiska ekonomiska gemenskapen (EG) om fiske

159

Nr 19

§ 13 Anmälan av interpellationer

Fredagen den 28 oktober 1977

Anmälan av interpellationer

160

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivils lill kammarkansliet

den 27 okiober

1977/78:58 av Åke Wictorsson (s) lill bosladsministern om skogsbrukels anpassning lill rekreaiionsintressena:

En debatt har uppstått omkring förhållandel skogsbruk - rekreation som elt resullal av en rapport "Rekrealionsanpassal skogsbruk - en ekonomisk bedömning" från skogshögskolan, utarbetad av Jan Eric Lindgren. Deballen har handlat om skäligheten i atl skogsbruket förorsakas bortfall av inkomster som en följd av all den fysiska riksplaneringen aktualiserar inskränkningar i areal och restriktioner i skogsbruket till förmån för rekreation och rörligt friluftsliv.

Den vid skogshögskolan utarbetade rapporten ulgår från förutsättningen att inskränkningar i virkesproduktionen leder till inle bara förelagsekonomiska ulan även samhällsekonomiska förluster av beiydande storleksordning och för ett teoretiskt resonemang om all delta bör ersättas av dem som söker rekreation genom uttagande av avgifter. Rapporten redovisar däremot inte de vinster som samhällel får genom rekreation, friluftsliv och en friskvård i vid mening. Därför är rapportens slutsatser beträffande de samhällsekonomiska effekterna snarare ett företagsekonomiskt resonemang från skogsnäringens utgångspunkter.

Rapporten har dock kommit atl uppfattas som etl försök från skogsbrukets sida atl få ersättning frän samhället för de förmenta föriuster som rekreationslivet medför. I debatten har detta resonemang fält stöd av fiera företrädare för skogsbruket.

Det borde i dag stå klart för alla all människors möjligheler all få lillgång lill nalur och rekrealionsliv är ell grundläggande behov för hela samhällel. Och detla behov finns oavsett vi är verksladsarbelare, kontorister eller skogsägare. De ekologiska sambanden i livsmiljön medför att rubbningar på ell område får konsekvenser för hela del mänskliga samhällel. I lidigare samhällsulveckling har vi skapai syslem som reglerar andra former som hoial vårt landskap och vår miljö, exempelvis i byggnads- och hälsovårds-, miljö- och nalurvårdslagsliftningarna. Här har vi accepterat inskränkningar i den enskilda äganderätten och profitjakten för alt tillgodose allmänna intressen utan att godta ersättningsanspråk från dem som drabbas av dessa inskränkningar.

Jord- och skogsbruk har in i sen tid bedrivits, för alt använda industrins språkbruk, med hantverksmässiga metoder. Nu möter vi alllmer all produktionsmetoderna förändras, industrialiseras och övergår till stordrift, alllsä samma utveckling som industrin lidigare genomgick. När del gällde induslrins utveckling fann vi atl den inte kunde försiggå ohejdat och

ohämmat Här fordrades och fordras en omfattande reglering både vad gäller inre och yttre miljö, ålerverkningar på landskap och natur. På samma sätl måsle samhällel påverka och slyra den induslriella ulvecklingen av jord- och skogsbruk - och della ulan all berörda intressenter skall få aktualisera ersättningsanspråk. 1 själva verket har vi redan med slöd av beiydande opinioner hos både allmänhel och beslutsfattare inlett denna ulveckling när det gäller exempelvis restriktioner mot användning av kemiska medel och sioravverkningar och krav på hänsyn lill nalur och miljö.

Del har varit en självklar uppgift för socialdemokralin atl la ilu med industrisamhällets avigsidor när de induslriella processerna förekommil i särskilda byggnader. På samma säll är del i dag en självklar uppgift all gripa ilu med problemen när indusirialiseringen har sprängl fabriksväggarna och flyllals ut i åker och skog. Detla kräver de i verksamheterna sysselsatta människorna, della kräver hänsynen lill värt landskap, delta kräver hänsynen till flora och fauna, della kräver hänsynen lill hela vår livsmiljö. Och eftersom vår framlid är beroende av dessa villkor gäller delta också möjligheierna atl bedriva jord- och skogsbruk i framtidens samhälle. Alla krav pä au speciella grupper i samhällel skall ha ersälining frän andra grupper och därmed sältas i en speciellt privilegierad situation för all denna utveckling skall garanieras måsle på del bestämdaste avvisas.

Lika horribelt är del alt, som någon debattör hävdat, hänsynen lill nalur och rekreation leder lill limmersiöld för ofödda generationer. Tar vi inle dessa hänsyn kanske del inte kommer att finnas några kommande generationer att föda, och dä blir del eventuella timret av föga iniresse och värde.

Självklart skall vi, sedan samhällel fastlagt dessa övergripande ramar för hur de industriella processerna i skogsbruk får bedrivas, ha ett rationellt och välutvecklat skogsbruk. Della är av avgörande belydelse för hela vårt lands ulveckling och välstånd.

Mol bakgrunden av vad som här redovisats bör del slås fasl, all de rekreationsområden som fasllägges i den fysiska riksplaneringen, där en skälig avvägning sker mellan rekreationsbehov och behov av en rationell skogsproduktion, skall respekteras av skogsbruket ulan krav på ekonomisk kompensalion. Tillfredsslälles inle dessa krav bör en skärpning ske i naturvårdslagstiftningen.

Under hänvisning till det anförda vill jag fråga bostadsministern:

1. Delar bostadsminislern uppfallningen alt skogsbruket måste tåla en sådan anpassning till rekrealionsiniressei som följer av den fysiska riksplaneringen?

2. Instämmer bostadsministern i synpunkten att åtgärder måsle vidtagas lagstiftningsvägen om inle rekrealionssynpunklerna beaklas av skogsbruket?

Nr 19

Fredagen den 28 oktober 1977

Anmälan av interpellationer

161

Nr 19

Fredagen den 28 oktober 1977

Anmälan av interpellationer

162

1977/78:59 av Åke Wictorsson (s) lill jordbruksminisiern om skyddel för allemansrätten:

Allemansrätten är en sedvaneräii som ger allmänhelen tillträde och möjligheler lill rekreation och avkoppling i skog och mark. Rätten bygger på principen atl det som inle är förbjudel i lag är lillålet Allemansrällen innebär räll all färdas över annans mark och au uppehålla sig där, all på denna mark plocka vilda blommor, bär, svamp, kollar, lorrl ris och grenar.

Efter ändringar i nalurvårdslagen 1974 lyder dess 1 ij:

Naluren ulgör en nalionell lillgång som skall skyddas och värdas. Den är tillgänglig för alla enligt allemansrätlen. Envar skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen. Kan vid arbelsförelag eller eljest skada å naluren ej undvikas skola de åtgärder vidtagas som behövs för att begränsa eller molverka skadan.

I samband med all della tillägg infördes i nalurvårdslagen tillfördes också skogsvårdslagen ell tillägg, 1 ;:;, vari föreskrevs all "hänsyn skall lagas lill naturvärdens krav". I samband härmed framhöll den dåvarande socialdemokraliska jordbruksminisiern nödvändigheten av all våra skogar även i framtiden kan utnyttjas både för skogsbruk och för friluftsliv. Della kräver etl ömsesidigt hänsynstagande. Del är nödvändigl alt i skogsbruket la hänsyn lill naiurvårdens krav. Av dessa skäl borde del fastslås en allmän skyldighet för skogsbruket all la hänsyn lill naturvårdens iniressen. I anslulning lill skogsvärdslagen har skogssiyrelsen ulfärdai anvisningar om hur hänsynen lill naiurvården skall ske.

Allemansrällen har sina rötter i etl samhälle grundat på naturahushållning, där jord och skog brukades med hand och djur. Ändrad bosättning och ändrade brukningsmetoder har liksom den lekniska samhällsutvecklingen radikall förändrat förulsällningarna förallemansräiiens ulövande. För arbelarrörelsen har del varil en angelägen uppgift att vid dessa snabba förändringar slå vakt om allemansräilens innebörd. Della har känis så myckel vikligare som allemansrätlen i' allt väsentligt har skapat ökad frihel åt de människor som inle ägl fasiigheler och kapital, de obesuttna. Della har inle skell utan strid.

Även om allemansrällen inle regleras i lag har dess innebörd och förulsällningar indirekt förstärkts och utbyggts genom lagsiiftning på en rad områden som gäller byggande, hälso- och miljövård, naturvård och nu senasl den fysiska riksplaneringen. Karaklerisliski för ulvecklingen har varil all della socialdemokraiins arbele för alt ål människorna ge lillgång lill rekreation och avkoppling i en fri nalur, som lid efler annan lett lill våldsamma sirider, kommil atl omfattas av allt fler grupper i samhällel. Detta har varil en siyrka för det svenska samhällel och gett allemansrätten ett starkare skydd än vad enbart en lagsiiftning kan ge.

Efler valet och den borgerliga regeringens tillkomst synes dock en märkbar förskjutning i attityder och inställningar ha inträn, inte direkl som en följd av ålgärder vidlagna av den borgerliga regeringen, ulan

mera av förvänlningar hos grupper i samhällel som vill värna ägandet på bekostnad av de många människornas frihet. Sådana tendenser framkommer i handläggningen av enskilda ärenden ute i kommunerna och i förskjutningar i yttranden över olika utredningsförslag i myndigheler och verk. Den gångna sommarens deball om allemansrällen och allmänhetens rekrealionsmöjligheler visar all uppfallningen nu är en annan.

Allemansrällen hindrar inte all skogsägare besprutar sina skogar på sådani sätt atl allmänhelen inle längre kan plocka svamp och bär som är obesprulade, eftersom della inle förbjuds i någon lagstiftning. Detta innebär all den som haft ekonomisk vinning av allemansrätten genom att plocka bär inte kan få någon ersättning för att denna möjlighel försvunnil genom ålgärder från markägaren.

Även om del i vissa avseenden kan råda oklarhel om allemansräilens innebörd lorde så goll som alla uppleva den som en räll au plocka bär och svamp. I själva verkei lorde de flesia anse all della är någol av det viktigaste i innehållel i allemansrätlen. Inte därför all bärplockningen i första hand ger ekonomiska vinsier, ulan mera därför all bärplockning är en del av allmänheiens rekrealionsliv och ger möjligheler lill akliviieier i skog och mark som passar de flesta. Självklart ger skogsbären dessutom ett viktigt tillskott till kosten, samtidigt som de ulgör en naturtillgång som bör komma lill användning.

Mol denna bakgrund är del begripligl och försläeligl all folkvreden vaknar när såväl förändrad leknik i skogsbrukel som under senare år bespruiningarna omöjliggör all bären används. Även om de akluella arealerna är små och de lokala opinionerna av denna orsak splittrade, finns del anledning all värna om rällen lill bärplockning som en del av allemansrällen. I första hand bör della lämpligen ske genom att de anvisningar som reglerar skogsbrukel skall ta hänsyn till skogsvårdslagens bestämmelser om aktsamhel i naluren och ulökas med krav på att allmänhetens rätt till bärplockning i mesta möjliga mån skyddas. Särskilt angelägel är della i anslulning lill befinllig bostadsbebyggelse och i närhelen av vägar.

En ortsbefolknings möjligheler till inkomster av bärplockning kan inle garanieras av allemansrällen. Dessa inkomstmöjligheter används som regel i typiska glesbygdsområden, där andra utkomstmöjligheter saknas eller är myckel få. Genom samhällets ålgärder lämnas ell omfattande stöd lill dessa områden för alt vi där skall kunna behålla bebyggelse och befolkning, vilket är nödvändigl inle minst för au skogsbruket skall kunna fungera nu och i framliden. Del borde därför vara en självklar uppgift för skogsbrukels intressenter och ägare all medverka lill all denna verksamhel kan fortgå.

Under hänvisning lill del anförda vill jag fråga jordbruksminisiern:

Är jordbruksminisiern beredd au la inilialiv lill sådana komplelleringar av anvisningarna om aklsamhel med naluren i samband med skogsbrukel all allemansrätlen beiräffande bärplockning skyddas bätlre?

Nr 19

Fredagen den 28 oktober 1977

Anmälan av interpellationer

163

Nr 19

Fredagen den 28 oktober 1977

Anmälan av interpellationer

1977/78:60 av Nils Hjorth (s) lill ulrikesminislern om elt svenskl FN-initiativ om förstärkt skydd för de mänskliga rällighelerna:

Nära tre decennier har gått sedan Förenta nationernas generalförsamling antog den allmänna förklaringen om de mänskliga rällighelerna. Sedan dess har flera andra deklaralioner och även konventioner formulerats lill skydd för de mänskliga rällighelerna.

Men dessa iniernaiionella överenskommelser kränks dagligen i flera länder. Trois generalförsamlingens deklaralion mol lorlyr för Ivå år sedan kommer allljäml väldokumenlerade rapporter om syslemalisk och brulal lorlyr av fångar i en lång rad siaier. Del är betydelsefullt att respekien för FN-beslulen bevakas och stärks. En väg atl göra del i vad gäller lorlyr vore alt verka för en juridiskt mer bindande konvention. Jag reste del förslaget i en moiion förra året, och liden borde nu vara mogen all driva della inom Förenta nationerna. Etl lämpligt FN-organ borde få uppgiften all arbeia fram del första utkastet lill en sådan konvention.

Den här frågan är av så allmänt iniresse all den svenska politiken och de konkrela förberedelserna inom FN-delegalionen bör redovisas inför riksdagen. Del gäller också eveniuella nya initiativ om en resolution för frigivning av poliliska fångar.

Över hundra stater har alltjämt dödsstraffet kvar. De inilialiv som tagits i FN mol dödsstraffet har inle varit särskill framgångsrika. Men del är av vikt all ansträngningarna för elt avskaffande av della primitiva straff fortsätter. Frågan bör hållas vid liv inom FN:s ram.

Under näsla år - 30 år efler det all den allmänna förklaringen antogs - kommer FN all ägna uppmärksamhel ål ulbildning om de mänskliga rällighelerna. Del är någol betydelsefullt På sikl kan kränkningarna motverkas om allt fler medborgare i olika länder blir medvetna om vilka rälligheler de egenlligen har enligl bl. a. de internationella överenskommelserna. Därför är del angelägel alt den svenska regeringen verkligen deltar i denna FN-ansträngning för vad som kallals "Human Righis Edu-calion" - ulbildning om de mänskliga rättigheterna.

Med hänvisning till del anförda vill jag ställa följande frågor lill utrikesministern:

1. Planerar regeringen all lägga fram förslag inför FN om en inlernaiionell konveniion mol lorlyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller beslraffning?

2. Avser regeringen all lägga fram förslag inför FN om en samlad aklion för frigivning av fångar, som berövals sin frihel pä grund av poliliska åsikter, religion eller hudfärg?

3. Är regeringen beredd all på nytt la upp frågan om dödsslraffel inom FN, så all frågan kan sakbehandlas t ex. vid näsla United Nations Con-gress on Preveniion of Crime and Treatmenl of Prisoners (1980)?

4. Syftar regeringen lill all under näsla år bidra lill de iniernaiionella ansirängningarna all siödja undervisning om de mänskliga rällighelerna?

164

§ 14 Meddelande om fråga

Meddelades all följande fråga framslällls

den 28 oktober

1977/78:115 av Lennart Pettersson (s) lill budgeiminislern om sammansällningen av viss samrådsgrupp för dalafrågor:

Regeringen har nyligen lillsall en "samrådsgrupp" för dalafrågor med uppgift all ularbela de rikilinjer som krävs för en medvelen dalapolilik. I direktiven sägs bl. a.: "Det är väsenlligl alt såväl regering som riksdag fär erforderligt beslutsunderlag när det gäller frågor om ADB-använd-ningen och dess konsekvenser. Beslutsfattarna har ofta kommil in seni i beslutsprocessen." Av direktiven i övrigl framgår del atl del här rör sig om en central ulredning på det daiapoliliska områdel.

1 denna s. k. samrådsgrupp ålerfinns riksdagsledamöler från samlliga borgerliga partier. Däremoi är opposilionsparlierna i riksdagen ej före-trädda.

Della sirider mol den praxis av öppenhet genlemol opposilionen som länge varit kännetecknande för Sverige när del gäller all ulreda och la fram rikilinjer för politiken på olika områden.

Mol denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till budgeiminislern:

Är budgeiminislern beredd all komplettera den s. k. samrådsgruppen för datafrågor med föreirädare för riksdagens oppositionspartier eller är avsikien den all endasi riksdagsledamöler från de ire borgerliga partierna skall vara representerade?

§ 15 Kammaren åtskildes kl. 10.00

Nr 19

Fredagen den 28 oktober 1977

Meddelande om .fråga

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert