Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:17

Torsdagen den 27 oktober

Kl. 10.00

§ I Justerades prolokollel för den 19 innevarande månad.

§ 2 Upplästes följande lill kammaren inkomna ansökan:

Till riksdagens kammare

Undertecknad anhåller härmed om ledighet från riksdagsarbetet under tiden den 18 november-den 17 december 1977 för fullgörande av särskilda uppgifter i utbildningsdepartementet saml slutförande av ell forskningsuppdrag.

Slockholm den 27 okiober 1977 Gunnar Richardson

Kammaren biföll denna ansökan.

Talmannen anmälde all Olle Grahn (fp) skulle iniräda som ersällare för Gunnar Richardson (fp) under hans ledighet från riksdagsmannauppdraget

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Om föriängning av prisstoppet på dagligvaror

§ 3 Om förlängning av prisstoppet på dagligvaror

Handelsminisiern STAFFAN BURENSTAM LINDER erhöll ordel för all besvara Kjell-Olof Feldts (s) den 4 okiober anmälda fråga, 1977/78:13, och anförde:

Herr lalman! Kjell-Olof Feldt har frågat mig om jag avser au föriänga prisstoppet på de s. k. dagligvarorna efter den sista okiober.

Del allmänna prissloppet upphör fr. o. m. den 1 november. Regeringen har beslutat att man då skall återgå lill den situation som rådde innan det allmänna prisstoppet infördes den 26 augusti. Prisstopp kommer att gälla för de varor som då var belagda med prisslopp, dvs. bl. a. de subventionerade baslivsmedlen kött- och mejeriprodukter samt mjöl och bröd. Betydelsefulla delar av dagligvaruområdet kommer således även fortsättningsvis all vara under prisstopp.

Härutöver har regeringen beslutat om en betydelsefull komplettering av riktlinjerna för prisövervakningen. Statens pris- och karlellnämnd (SPK) skall sålunda försöka påverka prisutvecklingen, så atl det inte sker några prishöjningar som kompensation för löneglidning. Övervakningen skall vidare inriktas på all förhindra prishöjningar som utgör kompensalion för förväntade kostnadsökningar. Slutligen påpekas i riktlinjerna all SPK bör försöka förhindra prishöjningar, som är avsedda att kompensera för minskad försäljningsvolym.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Om föriängning av prisstoppet på dagligvaror

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr lalman! Jag vill lacka handelsministern för svarel. Man kan inle påstå all del innehåller några primörer, för del är nu åtskilliga dagar sedan regeringen beslöi atl inte förlänga prisstoppet efter den sista oktober. Och innebörden av den intensiva prisövervakning som skall ersälla prisstoppet redovisas i proposilionen om inriktningen av den ekonomiska politiken. Så Staffan Burenstam Linders besked kommer litet post festum.

Men del förtjänar ändå att diskuteras. Burenstam Linder måsle vara pinsamt medveten om att inflationen är regeringens slörsla problem, inte bara därför att den, för att citera hans partiledare, "är ett samhällsoni som med alla krafter måste bekämpas", utan också därför atl regeringen genom sina valulapoliliska beslul placerat vårt land i en farlig och utsall position. Au genom devalveringar återställa ell lands yttre balans är alltid en svär sak. Att göra det i en inflationshärjad ekonomi kan visa sig vara omöjligt Med andra ord, grundläggande för alt devalveringen skall leda till resullal är alt regeringen snabbi skaffar sig kontroll över den inre balansen och därmed över prisulvecklingen.

Mot den bakgrunden är del faktiskt obegripligt att regeringen nu avslår från ell instrument atl få det här greppet, dvs. en förlängning av prisstoppet. För atl motivera delta vädrar regeringen sina slandardaversioner mol ett samhällsinflylande över prisbildningen. Det snedvrider konkurrensen, hämmar investeringarna etc, säger man.

Men, Staffan Burenstam Linder, är inte en forlsall snabb inflation i själva verket ett långt farligare hot mol både konkurrensen och inves-leringarna? Yllerligare prishöjningar beiyder ju i dag en fortsatt minskning av hushållens köpkraft och därmed sjunkande försäljningsvolymer för förelagen. Det måste medföra nya ulslagningar av förelag och förvärrade sirukturproblem. Att risken för sådana här prishöjningar är slor i en stagnerande ekonomi vel vi. Vi vet också atl prishöjningarna är skadliga för såväl näringslivet och konsumenterna som hela landet. Varför avstå ifrån möjligheten att förhindra sådana här både meningslösa och farliga prishöjningar? Nu skall SPK observera och kartlägga när prishöjningar sker bara som kompensalion för minskad försäljningsvolym. Men då är ju skadan redan skedd.

Jag tycker att även Burenstam Linder borde vara medveten om att Sverige i dag befinner sig i etl farligt läge och alt nya prissiegringar leder till ytterligare ekonomisk tillbakagång, nya orättvisor, ökad arbels-löshetsrisk och i värsta fall etl totalt fiasko för regeringens devalveringspolitik. Är del inle dä orimligl alt av ideologisk förblindelse avstå frän möjligheten alt direkt ingripa mot prishöjningarna?

Vad har ni att sälta i stället när ni nu avstår från denna möjlighet? Vilken är regeringens politik mol inflaiionen?

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER: Herr lalman! Jag är hell överens med Kjell-Olof Feldt om att inflationen är ell utomordentligt allvarligt problem. Del fordras samhälleliga insaiser på alla håll för atl molverka denna inflation, och del fordras alt alla

parter tar ett ansvar. I ett fritt land är det faktiskt icke bara regeringen som har inflytande över vad som händer.

Devalveringen och olika höjningar av indirekta skaller har medverkal till att göra prishöjningarna siörre, men dessa åtgärder har varil nödvändiga för att över huvud taget skapa balans i andra avseenden, nämligen för all åstadkomma en rimlig budgetbalans och möjlighet för företag atl över huvud taget avsätta sina produkler i konkurrens med ullandel. Det finns ingen möjlighet, herr Feldt, att ingripa mot den typen av prisstegringar genom ett prisstopp.

Alt prishöjningarna i år är anmärkningsvärt höga beror på att vi har befunnit oss i en ekonomisk-politisk situation där det varit nödvändigt att fatta en serie sädana beslut. Om man räknar bort effekterna av dessa påtvingade beslut, för att se hur slark prisslegringslakien i år har varit, finner man alt den är lägre än tidigare är.

Atl iro all man skulle lösa de ekonomisk-politiska problemen genom ett utvidgat prisstopp är ändå fel. Feldl talar om ideologisk förblindelse. När vi senast debatterade dessa frågor citerade jag ur en några år gammal socialdemokratisk valhandbok, och det kan jag göra en gäng lill. Det slår där: "Kommunislerna brukar säga atl vi behöver priskonlroll. En sådan är emellertid dyrbar och krånglig all administrera. Den kan minska konkurrensen och snedvrida varuförsörjningen." Var del fråga om ideologisk förblindelse när delta stod i en socialdemokratisk valhandbok, herr Feldt?

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Om förlängning av prisstoppet på dagligvaror

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! Det var inte mycket vi fick veta om regeringens planer när det gäller att bemästra dess svåraste ekonomisk-politiska problem. Det enda vi fick reda på var att Staffan Burenslam Linder är nöjd med prisulvecklingen under 1977 därför all den, rensad på etl litet godtyckligt sätt, skulle h;'. varit lägre än den under 1976. Jag anser au det är mycket fariigt om medborgarna här i landet får för sig att regeringen är nöjd med utvecklingen av levnadskostnaderna och priserna i år.

Men om del nu är så - det är svårt att lolka herr Burenstam Linders uttalanden - atl man anser att man inle skall ingripa och alt det är bäst att ulvecklingen får löpa fritt, varför dä denna redovisning i svaret pä min fråga, om att SPK skall försöka påverka prisutvecklingen så att del inte sker några prishöjningar som kompensalion för löneglidning? Varför skall man dessutom övervaka att prishöjningar inte utgör kompensation för förväntade kostnadsökningar och försöka hindra prishöjningar, avsedda all kompensera för en minskad försäljningsvolym? Jo, nalurliglvis därför att även Burenstam Linder och regeringen inser att dessa typer av prishöjningar myckel väl kan iniräffa i detta läge. De är alla fariiga och skadliga och kan dessuiom förhindras genom samhällsingripanden.

Men jag frågar mig: Är regeringen verkligen beredd att göra detta? 1 Bohmans proposition slår del nämligen något hell annal än vad Burenslam Linder sade i sitt svar till mig. I proposilionen heter det atl

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Om förlängning av prisstoppet på dagligvaror

SPK skall observera och kartlägga sådana prishöjningar, men sedan bara fortlöpande informera regeringen om dessa. Det står inle att man skall försöka hindra dessa prisstegringar.

Då måste jag fråga Staffan Burenstam Linder; Vad är del som gäller - det som handelsministern säger i svarel lill mig här i dag eller del som regeringen skriver i den proposition som lades fram för riksdagen i förrgår?

Det är en väsenilig skillnad om regeringen skall sitta och ta emot information frän SPK och sedan fundera på om något skall göras - för då är skadan redan skedd, då är det för sent - eller om del är, som det står i svaret, all SPK har något slags uppdrag att ingripa.

Resultatet av del här meningsutbytet har bara blivit förvirring.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:

Herr lalman! Jag tror att man får lyssna illa för att fä mitt inlägg till att jag är nöjd med den prisutveckling som har ägt rum hittills i år. Jag sade tvärtom atl den är oroande. Jag gav herr Feldl en förklaring till all regeringen varil tvungen - på grund av lidigare års ekonomiska politik och de svårigheter som Sverige befinner sig i - att vidta ell antal åtgärder genom politiska beslul, som har lett lill att prisstegringarna i är blivit så kraftiga som de är. Jag är alls icke nöjd med situationen.

Vi har atl se lill att under nästa år - mycket tyder på att det skall bli möjligt - avsevärt nedbringa prisslegringslakien. Som ett led häri har vi givit SPK det uppdrag och de riktlinjer som herr Feldt nyss citerade ur.

Någon skillnad mellan mig och Gösta Bohman på denna punkt är svär att konstruera. Eftersom jag var utomlands för en vecka sedan, var det faktiskt Gösta Bohman själv i sin egenskap av tillförordnad handelsminister som skrev under de riktlinjer till SPK som jag här har redovisat.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr lalman! Vi fick alltså reda på att herr Burenstam Linder inle är nöjd med prisutvecklingen. Men vi har fortfarande inle fåll reda på vad man skall göra för alt uppnå del som Staffan Burenstam Linder tror är möjligt, nämligen all avsevärt nedbringa takten i prisstegringarna.

Detta sägs också i proposilionen, men några som helst besked om vilka konkreta ålgärder som skall leda lill del får vi inte.

Nu måsle vi reda ut del här, för det är en väsentlig skillnad mellan del som Staffan Burenstam Linder försöker slå i mig och riksdagen, nämligen att SPK har i uppdrag alt försöka förhindra prissiegringar av del här slagel, och det som regeringen säger i den proposition som lades fram i förrgår, atl SPK bara skall observera och kartlägga och sedan informera regeringen.

Nu får Staffan Burenslam Linder bestämma sig. Om det sisla skall gälla, varför skall SPK i så fall informera regeringen om saker och ting som nämnden har i uppdrag att göra? Del förefaller mig vara både in-

konsekvent och en alldeles onödig byråkratisk omgång.

Är del så atl Staffan Burenstam Linder inte varit orienterad om hur Gösta Bohman donar och släller i handelsministerns departemenl när han är utomlands, bör han la reda på del innan han går hit till riksdagen.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Kjell-Olof Feldt har ställt en enkel fråga lill mig, om jag avser att förlänga prisstoppet på dagligvaror. Den frågan har jag besvarat. Det är omöjligt alt inom ramen för en frågestund med några enminutsrepliker göra långa ekonomisk-politiska utläggningar. De ekonomisk-politiska sammanhangen resonerades igenom under remissdebatten i går.

Vill Kjell-Olof Feldt ha en omfattande ekonomisk-politisk debatl, skall jag välkomna en sådan. Ställ i sä fall en interpellation till mig, så skall jag snabbi besvara den och gä igenom de omfattande spörsmål som del är omöjligt att i enminutsrepliker ge sig in pä.

Kjell-Olof Feldt måste lida en myckel slor brist på debaltargumenl, eftersom han pä något slags hysteriskt säll försöker konstruera någon skillnad i uppfattning mellan mig och Gösta Bohman i dessa avseenden. Som jag nämnde förut: Gösla Bohman har skrivit på uppdraget lill SPK i sin egenskap av tillförordnad handelsminister. Jag skickade i måndags ut det pressmeddelande som berör de här frågorna. Gösla Bohman och jag lycker exakt lika.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Om förlängning av prisstoppet på dagligvaror

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! Jag slällde en fråga till Staffan Burenstam Linder, om han tänker behålla prisstoppet på dagligvaror. Staffan Burenstam Linder svarar nej. Då är del ganska konsekvent alt jag frågar handelsministern: Vad sätter han i stället?

Handelsministern svarar all det finns en instruktion till SPK, och han har läst upp den här i dag.

Samtidigt är en proposilion framlagd för riksdagen, som har etl hell annal sakligt innehåll.

Burenstam Linder ägnar de här minuterna ål ell allmänt rundsnack i siällei för atl ge ell besked: Har SPK i uppdrag all ingripa och sloppa de här prishöjningarna, eller skall nämnden bara fortlöpande informera regeringen? Det är väl enkell alt ge besked om det

Del är inle fråga om all konslruera motsäiiningar, ulan bara all Burenslam Linder lalar om: Vilken lexl är del som har överlämnats lill SPK och är del en annan lext som har kommil riksdagen lill hända?

Kan vi inle reda ul del här och nu, kanske vi kan göra del någon annan gång, när Slaffan Burenslam Linder har hunnit lilla efter vad Gösla Bohman slällde till med när handelsminisiern var bortrest

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER: Herr talman! Kjell-Olof Feldl är en ulmärkt skicklig person. Därför finner jag del beklagligi alt han i en så viktig fråga som denna anser

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Om förlängt prisstopp

att han måste konstruera någon underlig skillnad mellan vad herr Bohman och jag anser. Jag tycker synd om Kjell-Olof Feldl för alt han inte har någon starkare argumentation atl komma med i de här synnerligen betydelsefulla sammanhangen.

Vad gäller SPK;s funktion vet ju Kjell-Olof Feldt såsom tidigare handelsminister precis hur förhållandena är; SPK har möjligheter alt i diskussioner och överläggningar försöka förhindra prishöjningar. I den mån man i SPK inte har framgång i de ansträngningarna har man inte någon juridisk möjlighet all själv fatta beslul om andra varor än sädana som redan är prisstoppade eller dä del pä annat sätt finns speciella fullmakter givna, utan då får SPK som myndighel göra en avrapportering om läget lill regeringen. Delta känner Kjell-Olof Feldt lill i sin egenskap av lidigare handelsminister.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! Låt mig återgälda komplimangen: Staffan Burenslam Linder är också skicklig - skicklig i att avslå frän alt lämna riksdagen informalion!

Det borde faktiskl vara möjligl all fä ell klarläggande av vad regeringens politik är avsedd alt vara på del här områdel. Vill inle Burenslam Linder göra detta - eventuellt därför alt han inte vill stöta sig med Bohman? - må del vara hans sak, men om det nu är så atl SPK för första gången har fått ett besked från handelsministern om regeringens stöd för atl ingripa genom atl ivinga företagen all avslå från prishöjningar, gå då upp i talarstolen och säg del!

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 4 Om förlängt prisstopp

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER erhöll ordel för all i ell sammanhang besvara dels Rolf Hagels (-), dels Karin Nordlanders (vpk) den 4 okiober anmälda frågor, 1977/78:16 resp. 22, och anförde:

Herr talman! Rolf Hagel har frågal mig om regeringen avser all utvidga och förlänga prisstoppet Vidare har Karin Nordlander frågat mig om regeringen, för att sloppa inflaiionen, avser alt framlägga förslag om förlängt och effektivt prisstopp. Jag har vall all besvara frågorna i ell sammanhang.

När del gäller omfallningen av prisregleringen har vi som bekant f n. ett allmänt prisstopp. Detta omfattar - till skillnad från vad Rolf Hagel påstår i anslutning till sin fråga - även importerade varor. Det går därför inte att ulvidga del.

Del allmänna prisstoppet upphör fr. o. m. den 1 november. Regeringen har beslutat all man dä skall återgå till den silualion som rådde innan del allmänna prissloppet infördes den 26 augusti. De varor som då var

belagda med prisstopp, dvs. de subventionerade baslivsmedlen kött- och mejeriprodukter saml mjöl, bröd och vissa trävaror, kommer således även fortsättningsvis att vara prisstoppade. Vidare återinförs skyldigheten att i förhand anmäla prishöjningar för massaved och sågtimmer, vissa trävaror såsom spånskivor och byggnadssnickerier, hudar och skinn samt isoleringsmaterial för byggnadsändamäl.

Det är av flera olika skäl inte möjligt att bibehålla elt allmänt prisstopp under någon längre tid. Regeringen har i stället beslutat om en betydelsefull komplettering av riktlinjerna för prisövervakningen. Slalens pris- och kartellnämnd (SPK) skall sålunda försöka påverka prisutvecklingen så det inle sker några prishöjningar som kompensation för förväntade kostnadsökningar. Slutligen påpekas i riktlinjerna atl SPK.bör försöka förhindra prishöjningar som är avsedda att kompensera för minskad försäljningsvolym.

ROLF HAGEL (-):

Herr lalman! Jag ber alt fä lacka för Slaffan Burenstam Linders svar pä min enkla fråga.

Det finns särskill två problem som bekymrar människor i dag: ä ena sidan är det bristen på arbete och ä andra sidan är det de ständigt stigande priserna, som ulgör elt allvarligt bekymmer framför alll för låginkomsttagare, barnfamiljer och pensionärer. Jag har därför ställt frågan, om regeringen avser att föriänga och fördjupa prisstoppet. Med en fördjupning av prisstoppet avsåg jag naturiigtvis de ålgärder som regeringen vidtog, t. ex. växelkursförändringen den 29 augusli, som spelade en roll för prissättningen i vårt land - vilket icke kan bestridas - och som ryms inom uttrycket all man skulle gä hela vägen.

Nu deklareras det här alt prisstoppet icke kommer all föriängas. Det står i svarel: "Del är av flera olika skäl inle möjligt att bibehålla elt allmänt prisstopp under någon längre tid." Jag skulle gärna vilja höra varför det inte är möjligt atl bibehålla ett längre prisstopp.

Vi kan konstatera atl under den period då prisstoppet fungerat har ändå priserna stigit Man kan beräkna att vi under de åtta första månaderna hade en prisstegringstaki på över 15 96. Om nu prisstoppet inle föriängs, sä finns del slarka skäl att tro alt vi kommer all få en prisutveckling för dagligvaror på ca 20 96 och att den allmänna prisstegringstakten kommer att vara ungefär 15 96.

Nu har det sagts i debatten tidigare - frågorna var tämligen likartade - atl i etl frill land är det inte bara regeringen som skall vidta åtgärder och bestämma över utvecklingen. Det är ju fråga om vad friheten består i. Kan del möjligtvis vara frihet atl andra krafter sätter av regeringen och riksdagen vidlagna ålgärder ur spel? Del är vad som har skett när det gäller prisutvecklingen i vårt land.

Jag är alltså icke nöjd med det svar som har givits, eftersom jag befarar alt vi kommer alt få del problem förlängl som redan är myckel betungande för människor - och atl priserna kommer atl forisälla att stiga. Lämpliga åtgärder för all pressa ned priserna borde vara alt ta väck mom-

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Om förlängt prisstopp

Nr 17

Torsdagen den 27 okiober 1977

Om föriängt prisstopp

sen och se lill alt inle den svenska livsmedelsindustrin köps upp av multinationella företag, som pä grund av sin monopolställning också bestämmer de priser som gäller på marknaden. Men av det blev tyvärr ingenting i svarel ulan bara ell konstaterande all SPK skall försöka påverka prisulvecklingen. Det är inte på någol sätt betryggande.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! Tacksamhelen för svarel får väl sägas vara begränsad i del här fallel.

Handelsministern vet säkert all överalll där man iräffar människor glider snart samtalet in på de omåtlliga prisstegringarna främsl vad gäller dagligvaror och de ökade problemen med all få hushållsbudgelen alt gå ihop.

Ekonomiministern har vid upprepade lillfällen sagl alt köpkraften är för stor och alt vi konsumerar för mycket. De prishöjningar som blev resultatet av bl. a. devalveringen och momshöjningen visade omedelbart att för flertalet av befolkningen fanns inget köpkraftsöverskolt För så måste väl tolkningen bli när även försäljningen av nödvändighetsvaror, dil livsmedel och övriga dagligvaror hör, så snabbi minskade. Livsmedelshandeln talar i dag om en minskning pä upp till 30 %.

Hushållsulgifterna för en normalfamilj ligger enligl Sparbanksföreningens familjebudgetrådgivning nu pä 1 700 kr. i månaden, vilkei innebär en ökning med hela 12 % i jämförelse med föregående år. I den fram-räknade hushållsbudgelen ingår inga uisvävningar i koslhållel; där inräknas exempelvis inga andra koslnader för drycker än för mjölk.

Del är inle svårt att räkna ut att om man räknar samman hushålls-utgifterna med andra fasla ulgifter - där hyran, som också drabbats av kraftiga höjningar, ulgör en annan slor post som måste betalas varje månad - då blir talet om köpkraftsöverskolt för flertalet hell obegripligt

Handelsministerns inställning lill en fri prisbildning med en osund marknadsföring som följd känner vi till. Slopandet av det allmänna pris- , stoppet från den 1 november är därför ingen överraskning. Inte ens sakskäl som minskade försäljningssiffror för livsmedel har påverkal handelsministern i den här frågan. Även om prisslopp är elt medel med begränsad räckvidd, så har det ändå haft en viss dämpande effekl. Nu sägs alt det allmänna prisstoppet skall ersättas av en intensiv prisövervakning och alt riktlinjerna lill pris- och kartellnämnden kompletterats.

I nuläget ser vänsterpartiet kommunisterna bara en utväg för alt hejda prisökningarna, nämligen etl effektivt och utökat prisstopp på alla dagligvaror. Men även etl sådant prisstopp kräver en intensiv prisövervakning, och jag vill fråga handelsministern: Vilka ökade resurser och befogenheter kommer pris- och karlellnämnden all få för all kunna ulföra denna intensifierade prisövervakning?

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER: Herr talman! Jag skulle vilja säga en sak till Rolf Hagel, som undrade varför prisstoppet inte skulle kunna förlängas. Han tyckte del behövdes

en utvidgning av prisstoppet, och i mitl svar sägs att del inte kan bibehållas "av flera olika skäl". Lål mig ange dessa skäl i den formen alt jag nu, när jag har lilel mer lid än jag hade i min replikväxling med Kjell-Olof Feldl, läser upp vad som slod i socialdemokratins valhandbok för några år sedan på den här punkien. Där anförs en del skäl som jag är beredd all inslämma i:

"Kommunislerna brukar säga, all vi behöver priskonlroll. En sådan är emellertid dyrbar och krånglig alt adminisirera. Den kan minska konkurrensen och snedvrida varuförsörjningen. Många affärsmän uppfailar också ell konirollerai pris som eil lägsla pris. En priskonlroll ger heller ingen garanii för indirekia höjningar genom försämrad kvalitet"

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Om föriängt prisstopp

ROLF HAGEL (-):

Herr talman! Jag är hell klar över alt en priskontroll naiuriigivis innebär problem. Nu förslår jag atl herr Burenslam Linder instämmer i de av socialdemokralerna framförda skälen all del blir en dyrbar och krånglig apparat Jag erkänner villigt att alla sådana här kontrollorgan har en tendens i vårt samhälle all bli dyrbara och krångliga. När del gäller del här konkrela problemet vill jag fråga på följande sätl.

För vem blir priskonirollen dyrbar? För vem blir del väldigi dyrbart om vi inle får en priskonlroll?

Självklart ärdet så alt del för konsumenterna kommer all bli väldigt dyrbart all icke ha någon priskonlroll. Av det skälet lalar jag alltså för elt förlängl prisslopp och en myckel effekiiv priskonlroll.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! Jag fick egenlligen ingel svar på min fråga, men jag vill åierkomma lill problemen. Vore del inie bäiire atl handelsministern först prövade vad pris- och kartellnämnden kan åsladkomma för prisövervakning med de nya riktlinjerna, innan besluiei om all slopa prisslop-pel iräder i kraft?

Om man följer pris- och kartellnämndens meddelanden, ser man all del inte bara är momshöjning och devalvering med förhöjda importpriser som följd som orsakar prishöjningarna. Det finns många olika motiveringar som myndighelerna lydligen hargodiagit Bl. a. logs kompensalion för lönehöjningar ul redan från börian av året, trots atl slora grupper fortfarande inle fåll ul den avialade lönehöjningen, en lönehöjning som f ö. inte täcker prishöjningarna.

Handelsministern säger atl kontrollen är besvärlig, och del är vi väl överens om. Vidare säger han atl kontrollen inie kan omfatta kvaliteten, och det tycker jag är en väldigi viklig fråga. Där kommer nämligen de dolda prishöjningar in som pris- och karlellnämnden också borde ha möjlighet all bevaka. Del finns många exempel på hur konsumenierna på olika säll manipuleras.

1 en handelsminisiern närslående oberoende lidning kunde vi i går läsa hur livsmedelsförelag medvetet förfuskar livsmedelkvalitelen. Del

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Om åtgärder för att bevara sysselsättningen i Ljusnarsbergs kommun

vatten som konsumenierna får betala 30-40 kr. litern för, beroende på vilket kött de köper, borde man verkligen sätta in en bättre kontroll på. Vissl behövs den skärpt prisövervakning, men det är också nödvändigt med ett effektivt prisslopp.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 5 Om åtgärder för att bevara sysselsättningen i Ljusnarbergs kommun

Indusiriminisiern NILS ÅSLING erhöll ordet för all besvara Karin Flodströms (s) den 7 okiober anmälda fråga, 1977/78:45, och anförde:

Herr talman! Karin Flodslröm har frågal mig vilka ålgärder jag avser vidla för sysselsällningen i Ljusnarsbergs kommun.

Ljusnarsberg har som Karin Flodström påpekar broiials med sysselsällningsproblem under en följd av år, Kommunens silualion harbelysis i länsplaneringen. 1 regeringens rikilinjer för regionalpolitiken i Örebro län har länsstyrelsens prioritering av Ljusnarsbergs kommun underslru-kits.

Stålindustrin och gruvhanteringen är två områden som har belydelse för Ljusnarsbergs kommun. Jag kommer inom kort all lägga fram förslag som syftar till en akliv medverkan till en slrukluromvandling som tryggar sysselsättningen inom stålnäringen på sikl. Där kommer också de sys-selsättningsmässiga konsekvenserna att vägas in.

Regeringen är beredd all pröva varje förslag som kan medföra en förbällrad sysselsättningssituation i Ljusnarsberg. Bl. a. bör lokaliseringsstödet kunna utnyttjas i det syftel då Ljusnarsberg ingår i den s. k. grå zonen,

KARIN FLODSTRÖM (s);

Herr talman! Jag vill först lacka industriministern för svarel på min fråga. Bakgrunden lill frågan är följande; Ljusnarsbergs kommun, som är en genuin Bergslagsbygd, började få sjn industriella prägel redan på 1600-talet Då upptäckte man atl här fanns värdefulla malmer, främst koppar, senare zink. Den största gruvryschen kom med järnet Mycket betydelsefull är också Yxsjöbergs gruva, där man bryter wol fram mineral.

Stora förändringar inom näringslivet har emellertid medfört att på drygl tio år har kommunens invånarantal minskal med 2 500 personer från i runt tal 9 ()00 lill i dag 7 100. Ålderssammansättningen är ogynnsam, eftersom i första hand ungdomarna har flyttat medan den äldre befolkningen stannat kvar. Åldringarna utgör f n. 26 96 av befolkningen.

En markant dominansförskjutning från skogs- och gruvindustri lill siåh och verkstadsindustri har ägt rym under 1960- och 1970-ialen. Samtidigt har inträffat väsentliga störningar genom förelagsnedläggelser parallellt med raiionaliseringsåtgärder, vilkei gjort all arbelskraftsbehovel

minskat på etl drastiskt sätl.

Jag har framför mig en lång lista över alla de förelagsnedläggelser och rationaliseringar som har skell, men del skulle la för lång lid att läsa upp alla dessa. Det som har fåll mig all ställa frågan är emellertid atl vi bara under de senaste två åren haft betydande nedläggningar: 1976 friställdes tio personer på Billeruds revirkonlor. Samma år avvecklade Boliden driften vid den sisla gruvenheien i Kopparberg. I år inslälldes driften vid Slällbergs gruvor, och nu senasl är vi hotade av nedläggning av Bastkärns gruva, där 68 anslällda berörs.

Ljusnarsbergs kommun lål inga ytterligare beskärningar. Därför är sam-hällsålgärder nödvändiga för bevarande av en aktiv indusiribygd med väl utvecklad service. Industriministern svarar allmänt välvilligt all Ljusnarsberg har brottats med sysselsällningsproblem och hänvisar lill länsplaneringen. Men della blir inle kommunen hjälpt av. Dels är länsplanering inle någol instrument för konkrela ålgärder, dels har regeringen tvingat länet lill begränsning av befolkningsramarna, vilket begränsar kommunens möjligheter även ur planeringssynpunkt Kan industriministern lova atl Ljusnarsbergs kommun får samma behandling som kommuner inom stödområdet?

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Om åtgärder för att bevara sysselsättningen i Ljusnarsbergs kommun

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Om jag skulle lova atl man i den s, k. grå zonen skulle ge samma villkor för etablering som i del inre stödområdet, skulle det innebära alt jag skulle bryta mot de riktlinjer som riksdagen utfärdat Självfallet måste de riktlinjer som riksdagen har antagii för regional-poliliken vara de vägledande. Dock vill jag säga all vi på alll säll skall siödja de projekl som kan komma atl aktualiseras ipom Ljusnarsbergs kommun - inom de ramar för regionalpolitiken som finns uppdragna. Men det finns ganska goda möjligheter alt den vägen siödja förelag.

De problem vi möier nu är alt det tyvärr är räu lunnsåll med seriösa, ulvecklingsdugliga projekl. Del gäller inte bara Ljusnarsbergs kommun. Del gäller tyvärr hela vårt land. Därför har vi sagt i ell underhandsbesked lill AB Staisgruvor alt vi, när man nu planerar en utökning av verksamheten vid Yxsjöbergs gruva, är beredda alt stödja dem i dessa strävanden.

Jag kan avslutningsvis säga; Om kommunen, förelag eller enskilda personer presenterar andra projekl för oss ska|! vi lämna allt det slöd som är möjligl.

KARIN FLODSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag får ganska positiva löften av indusiriminisiern, men jag är rädd atl han lovar runt och håller lupf.

Vi är i kommunen myckel oroliga, inte barj) pg grund av de nedläggningar som gjorts ulan också för de industrief yi har. Vi vet att det pågår en utredning angående specialstålverken i Bergslagen. Där har vi kommunens största indusiri, Bångbroverken med ca 400 anslällda.

Nr 17

som vi är oroliga för. Indusiriminisiern nämnde Yxsjöbergs gruvor. Där har man också beiydande lönsamheissvårigheter. Vi behöver inle bara

Torsdagen den

27 oktober 1977 välvilja utan konkreta ålgärder

Överläggningen var härmed sluiad.

O/n utbetalningen av ersättning till översvämningsdrabbade industrier § 6 Om utbetalningen av ersättning till översvämningsdrabbade industrier

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordel för all besvara Karin Flodslröm (s) den 7 okiober anmälda fråga, 1977/78:46, och anförde:

Herr talman! Karin Flodslröm har - med hänvisning lill all de industriförelag i Örebro län som drabbades av skador vid vårflodskala-strofen våren 1977 hos induslrideparlemenlel har begärt all få ersälining härför - frågal mig vilka möjligheter de översvämningsdrabbade industrierna har alt snabbi få begärd ersättning.

Frågan om ersättning lil! de översvämningsdrabbade företagen i främst Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län övervägs nu inom regeringskansliet De sammanlagda ersättningsanspråken från de ca 50 förelag, som enligl vad som nu är känt är berörda, uppgår lill 15-20 milj. kr. Ersälining har begärls för egendomsskador och produk-lionsborlfall saml för koslnader för skyddsarbeien och dellagande i kommunernas räddningsijänsi m. m.

Regeringens siällningsiaganden lill dessa ersätlningsfrågor bör såviii jag nu kan bedöma kunna vara klara före årels ulgång.

Jag är inle beredd att nu uttala mig om möjligheterna för de enskilda förelagen atl få ersättning över slalsbudgeien. Allmänt vill jag dock framhålla atl enligl av rik,sdagen godlagna och hillills lillämpade principer skall ersäliningsanspråk från juridiska personer för skador i samband med naturkatastrofer bedömas mycket restriktivt

KARIN FLODSTRÖM (s):

Herr talman! Jag tackar industriministern för svarel också på denna fråga.

Den värflodskatastrof som drabbade Bergslagen har blivit en dyrbar historia. Man har delvis ersatt egnahemsägare och fritidsboende, och på jordbrukssidan och kommunsidan pågår överläggningar. Men för induslrins del kvarslår problemen. Totalt är det 27 företag i Örebro län som kräver ersättning för skador och produktionsbortfall, orsakade av översvämningen, till ell sammanlagt belopp av drygt 6,5 milj. kr.

Dessa företags räddningsinsatser var givetvis i första hand inrikiade på all minska skadorna på de egna anläggningarna, men de gjorde också beiydande insaiser för au minska skadeverkningarna för nedströms liggande anläggningar och bebyggelse. Del arbeiei måsle belraklas som myckel värdefullt då man på del sällei räddade stora områden frän en

ännu siörre kaiasirof Flera av dessa förelag dras nu med ekonomiska problem och ligger i kommuner med slora sysselsällningssvärigheler. Det är därför synnerligen angeläget all förelagen får rimliga ersäliningar för de skador som uppslod och för det skyddsarbete som utfördes.

Jag vet atl man frän Örebro län har uppvaktat indusiriminisiern, informerat om problemen och även visat en film om översvämningarna vid Frövifors bruk. Såväl länsmyndigheterna som berörda industrier väntar nu otåligt pä besked från industridepartementet och väntar sig ersättning för vårfiodsöversvämningarna.

Enligl industriministerns svar skall ersäliningsanspråk från juridiska personer Kr skador i samband med naturkatastrofer bedömas mycket restriktivt. Lyckliglvis är vi i värt land oftast förskonade från nalur-kalaslrofer, och därför borde sialsmaklerna kunna vara generö,sa när sådana inlräffar.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen vid Magna Konfektion i Uddevalla

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 7 Om åtgärder för att trygga sysselsättningen vid Magna Konfektion i Uddevalla

Indusiriminisiern NILS ÅSLING erhöll ordel för alt besvara Lennart Nilssons (s) den 13 okiober anmälda fråga, 1977/78:66, och anförde:

Herr talman! Lennart Nilsson har frågat mig om jag anser det samhällsekonomiskl moliverai alt lägga ner Magna Konfektion i Uddevalla och om vilka åtgärder jag kommer atl vidla för all irygga sysselsällningen för de anställda.

Magna har trots omfaliande siailigl slöd i olika former ivingals Iräda i konkurs dels sommaren 1976, dels nu på nyll sommaren 1977. Förulsällningarna all framöver få verksamhelen lönsam med oförändrad verksamheisinrikining måsle nu bedömas som svagare än tidigare. En ansökan av Magna om slallig garanti för nya banklån på 3,5 milj. kr. har avslagils av industriverket Besvär över industriverkets beslul har anförts hos regeringen. Ärendel bereds f n. inom induslrideparlemenlel.

Jag anser inte all samhällsekonomiska skäl kan åberopas för alt under alla omständigheter och i varje enskill fall hålla en föreiagsekonomiskl olönsam verksamhet i gång med .statliga subventioner. Stödåtgärderna kan nämligen i rådande marknadsläge för konfektionsinduslrin få svåra negaiiva följder för andra förelag med bäiire allmänna förulsällningar att hävda sig. Samhällets iniresse av all verksamheten hålls uppe i sådana förelag kan vara väl så siarkl som då det gäller Magna.

Vi utreder nu inom industridepartementet förutsättningarna för att trois alll finna en bas för fortsatt verksamhel inom Magna men på en lägre nivå och med produktionsslarl under våren 1978.

2 Riksdagens protokoll 1977/78:17-19

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen vid Magna Konfektion i Uddevalla

TYRA JOHANSSON (s):

Herr talman! Eftersom Lennart Nilsson av familjeskäl inle kan la emol svarel har det fallit på min lott att göra del. Jag lackar statsrådet för svarel, men del var inle del svar som jag hade hoppals på.

Magna Konfektion övertogs i ell krisläge av personalen som därigenom ville rädda sina jobb. Magna Konfektion gick alliså i konkurs i somras, därför all förelagel inie fick ett statligt stöd på 1,5 milj. kr., som förutvarande arbelsmarknadsminislern Ingemund Bengtsson hade lovat. Kommunen var med och satsade pengar för konsulter som skulle gå igenom hur verksamhelen på Magna skulle kunna forisäilas. De kom fram lill alt om anlalel anställda minskades lill ungefär 50 skulle del gå all klara upp del hela.

Industriverket har sagl nej; det menade bl. a. all aktiekapilalel var för lilet. Frågan ligger alltså nu hos regeringen. Sä länge regeringen inle släller upp får man inga krediler.

Jag kan inle se del som annat än hell tokigt atl lägga ned della förelag medan den slora diskussionen om hela tekobranschen pågår. Man måste fråga sig om del är samhällsekonomiskl rikiigl all göra del. Vad kommer del all kosla i arbelslösheisunderslöd och andra ulgifter för hela denna personal? Men del gäller inle bara pengar-alll annal som en arbelslöshel innebär av nedbrylande karaklär måsle också tas med i bilden.

Uddevalla har av hävd varit någol av en tekoslad. Där har länge funnils ivå slora lekoinduslrier. Den ena är nu hell borla, den andra har krympl lill etl minimum. Och nu skall alltså del lilla Magna också upphöra. Delta är allvarligt inte bara för Uddevalla kommun utan för hela länel som är hårt drabbat Den 23 okiober läsle jag i lidningen etl referat från AMS, som säger all Göleborgs och Bohus län loppar lislan med 2 200 uppsägningsholade människor. Del gäller alltså hela Bohuslän, varav Uddevalla dock är en betydande del.

Att beskedel dröjt så länge har också medfört atl slora chanser gått ifrån Magna.

Jag är utomordentligt besviken över det svar jag fåll och som jag nu måsle vidarebefordra lill Lennart Nilsson och även lill dem som arbeiar på Magna. Billerheien är oerhört slor i facket och bland alla dem som arbeiar i förelaget.

Industriministern säger au siödålgärder kan få svåra negaiiva följder för andra förelag med bäiire allmänna förulsällningar. Såviit jag förslår skulle del innebära au Magna var konkurrenskraftigl och all del sålunda skulle vara befogal all hålla verksamhelen uppe. Jag kan inle finna någon logik i della.

Industriministern NILS ÅSLING;

Herr talman! Får jag försl säga, med anledning av vad Tyra Johansson sade om alt hon nu måsle vidarebefordra della besked lill de anslällda vid Magna, att industridepartementet slår i myckel nära kontakt med de anställda vid och ledningen för Magna, eftersom vi är inbegripna

i ett arbete på att försöka rekonstruera förelaget och hilla en ny kon-slrukliv bas för dess framlid.

Sedan har Tyra Johansson råkal ul för elt lilel missförstånd när hon säger atl förelagel gjorde konkurs i somras därför au man inte fick del slöd som den förra regeringen utlovade. Atl förelaget gjorde konkurs berodde på alt del med den produkiion del hade inle hade ekonomiska möjligheler all överleva. 1 den arsenal av inslrumeni som vi har för alt klara sysselsättningen finns ingen direkl subventionsform. Riksdagen har inte gell regeringen del inslrumentet för sådana här fall. Vad frågan gällde var ell indusirigarantilån, och enligl besiämmelserna för dessa kan de inle ges till förelag som är likvidaiionsskyldiga, och del var Magna. Om den gamla regeringen gell eu sådani löfte, så skulle del ha slåll i strid mol de regler som gäller för denna lyp av långivning. Del är väl ändå riksdagens mening all regeringen skall lillämpa de grundsalser för induslripoliliken som man har antagii.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen vid Magna Konfektion i Uddevalla

TYRA JOHANSSON (s):

Herr lalman! Hade man gått in litet tidigare och hjälpt det här företaget, skulle del ha befunnit sig i en hell annan silualion än vad det i dag gör.

Elt sådant här förelag måste vara ute i myckel god lid med sina kollektioner. Såvitt jag förstår har Magna nu hell missal chansen atl klara vårkollekiionen. Man har alltså hell enkelt slagit undan benen för företaget - det kan inte klara detta arbete pä ett rimligl sätt.

Oron är alltså oerhört slor. Jag är glad att höra all del förekommer nära kontakter mellan departementet och förelaget. Men del räcker ju inle med koniakler, utan de måste leda lill någonling, och framför alll måste det ske någonling snabbi. Jag vill än en gång underslryka att man känner stor biiierhet i Magna, inte minst inom facket, just därför all frågan har förhalats så oerhört.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag vill bestämt proteslera moi omdömet att ärendet har förhalats. Del kom för någon vecka sedan på industridepartementets bord. All industriverket, som är ansvarigi för strukturåtgärderna i branschen, behöver tid för alt analysera förelagets situation och bereda ärendel kan ingen rimligen anklaga industriverket för.

Överläggningen var härmed sluiad.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Om åtgärder mot könsdiskrimineran -de platsannonsering av statliga företag

§ 8 Om åtgärder mot könsdiskriminerande platsannonsering av statliga företag

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordel för att besvara Bonnie Bernslröms (fp) den 13 oktober anmälda fråga, 1977/78:70, lill budget-ministern, och anförde:

Herr talman! Bonnie Bernström har frågat chefen för budgeldeparlemeniet vilka åtgärder han avser all vidta för all hindra könsdiskriminerande plalsannonsering av slalliga förelag. Frågan har överlämnats till mig för alt jag skall besvara den.

Jag beklagar alt annonser av det slag som anges i frågan förekommer, men jag har ingen formell möjlighet all slyra de statliga aktiebolagen i dessa frågor. Jag vill f ö. påpeka atl staten inle äger aktiemajoriteten i Svenska AB Navigatör.

Jag förutsätter all del inträffade var en enstaka händelse.

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag tackar indusiriminisiern för svarel.

1 början på okiober kunde man finna en platsannons i tidningarna, i vilken Svenska Navigatör AB sökte en koniorsvärdinna. Arbetsuppgifterna bestod bl. a. av att koka kaffe vid sammanträden, beställa papper, tallrikar, bestick och mal, göra smörgåsar, köra ul på stan och uträtta ärenden, sätta in papper och hjälpa lill med kopiering. Med titeln kontorsvärdinna vänder sig förelaget uteslutande till kvinnor.

Platsannonsen är direkt könsdiskriminerande. Män är uteslutna frän att söka. Delta slår i direkt motsats lill samhällets allmänna mål; jämställdhet mellan kvinnor och män.

Både lyvärr och lyckliglvis är det sällan man ser sådana här klara fall av könsdiskriminering i annonser. Jag säger tyvärr, därför alt könsdiskriminering alltför ofta är en skuggboxning. En könsneutral annons förhindrar inle alt förelagel har för avsikl atl enbart anställa kvinnor på elt jobb med samma arbetsuppgifter eller atl kvinnor i alllför stor utsträckning används till att sköta markservice åt männen också på jobbel. Jag hoppas alt förslaget om en lag mot könsdiskriminering kommer att innebära att även män får lära sig att ta vara på sig själva.

Det svar som industriministern har lämnat mig är något magert Jag vel inle om vi här skall diskutera huruvida Svenska Navigatör AB är etl statligt företag eller inle. I vilket fall som helst är dess aktieägare statliga förelag. Därmed kan man väl ändå säga alt staten har elt indirekt avgörande inflytande.

Jag hade hoppats alt industriministern något mer skulle beklaga alt könsdiskriminering förekommer på arbelsmarknaden och all han åtminstone något skulle upplysa om vilken effekl den lag om könsdiskrim-nering som nu är under utarbelande kunde ha haft i della fall.

Överläggningen var härmed sluiad.

§9 Föredrogs och hänvisades

Proposilion

1977/78:42 lill försvarsulskollel

§ 10 Föredrogs och hänvisades

Moiion

1977/78:22 lill finansulskoliei

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

§ 11 Föredrogs och bifölls

Interpellationsf ramställningar 1977/78:54-56.

§ 12 Allmänpolitisk debatt (forts.)

INGEMUND BENGTSSON (s):

Herr lalman! Jag ber att få börja med vad som kan betecknas såsom en fotnot. Aldrig tidigare i modern tid har väl regeringen i inledningsskedet av en allmänpolitisk debatt förelrätts av så många slalsråd som denna gång. Under de första sex timmarna i går talade sex statsråd. Det kan vara förklarligt alt de olika partierna i en samlingsregering vill, som det heler, profilera sig, men var del verkligen nödvändigl med så många profiler så täli inpå varandra?

Trois alt vi har träffat en överenskommelse, där vi justerat riksdagens debattregler - jag var själv med om denna överenskommelse - måste vi från socialdemokratiskt häll anmäla värt missnöje. Riksdagens de-baiiregler är givelvis utformade med utgångspunkt i att vi har en regering, som företräds av sin statsminister, vilken möter oppositionsledarna. Sedan dyker fackministrarna upp undan för undan här och var, när deras frågor aktualiseras eller de själva aktualiserar dem. Det kan inte vara rimligl att regeringen företräds av tre ledamöier, som maximalt utnyttjar de rättigheter statsråden har enligl debaiireglerna. Den rimliga ståndpunkt vi har är att man skall varva; varannan företrädare för regeringen och varannan för opposilionen.

Herr talman! Vi möter en stor oro ute i landet. Den ekonomiska silualionen med holande arbelslöshel bekymrar människorna, och den faktiska ungdomsarbetslösheten är etl allvarligt problem. Den som inte har märkt denna oro ute i landet har avskärmat sig från verkligheten.

Nu har ingen från oppositionshåll förnekat att praktiskt tagel hela västvärlden har stora ekonomiska bekymmer med en enorm arbetslöshet Den internationella konjunkturens verkningar hade även vi fåll känna av i regeringsslällning. Däremoi hade vi motverkat dess negativa verkningar på ett annat sätt än vad regeringen gjort och gör.

I många länder har regeringarna ett svagt pariamentariski underiag, och del är ett skäl till att de är i viss mån handlingsförlamade. Hos oss har de borgerliga en jämförelsevis stor majoritet i riksdagen, och de kan ju bara hindras av inbördes oenighet.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Som sagts, i hela den västliga världen är situationen myckel besvärlig med en enorm arbetslöshet Arbetslösheten ser inte heller ut att avta. Del är främsl ungdomarna som har råkat illa ut. Man behöver inte orda om allvaret i detta. Våra statistiska arbetslöshetssiffror är fortfarande jämförelsevis låga. Regeringen fullföljer den socialdemokratiska arbelsmarknadspoliliken. Skillnaden är att flera personer nu är i arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete än under vår regeringslid. Men del hör inte samman med, som man vill göra troligt, att vi var ovilliga att satsa på sådana åtgärder. Sysselsättningsläget var helt enkelt bättre. Behovel av ålgärder var mindre än nu. Det är givelvis behovel som skall avgöra vilka arbelsmarknadspoliiiska insaiser som skall sällas in och omfattningen av dem.

Yllerligare en kommentar. På vår tid räknade de borgerliga alltid in som arbetslösa alla dem som var i beredskapsarbete eller arbetsmarknadsutbildning. Hur mänga gånger fick vi inte höra frän denna talarstol och från alla andra talarstolar i landet av de borgerliga alt vi friserade arbetslöshetssiffrorna. De som var sysselsatta i beredskapsarbete och de som omskolades hade ju inget riktigt jobb!

Del gläder mig ofantligt all vi i framliden slipper höra det lalel. Det råder inget tvivel om att våra vänner i regeringen under tiden i kanslihuset har lärt sig nyttiga läxor. Kontakten med verkligheten har varil brutal. Tag t. ex. arbetsmarknadsministerns länga utläggning i går med myckel frän polemik mol dem som betraktar människor i beredskapsarbete eller arbetsmarknadsutbildning som arbetslösa. Allt det han sade var riktigt. Frågan var bara: Vem polemiserade han emot? Del kan ju inte vara mol oss i oppositionen.

Ekonomiministern anförde, och del gjorde han med glädje och slolihei, atl "under årel har i genomsniu 160 000 personer, närmare 4 96 av arbetskraften, fått sysselsällning genom olika ålgärder". Märk väl "fält sysselsättning", och med "ålgärder" avsåg han jusl beredskapsarbele och ulbildning.

Del är en i sanning välgörande ömvändning. Så seni som förra året, slrax före valel, vidhöll moderaterna alt de personer som var i beredskapsarbele eller utbildning eller arbeiade för lageruppbyggnad var doli arbetslösa eller, som man sade, "absorberat arbetslösa". Man sade här i riksdagen att om en inlernaiionell jämförelse skall vara meningsfull måste man i den officiella statistiken la hänsyn lill de absorberat arbetslösa. Då är vår arbelslöshel 5 96, och del är ingenting atl skryla med.

Jag kan inle finna att den nuvarande arbetsmarknadsministern Ahlmark vid den tiden reagerade nämnvärt mot moderaternas uppfattning. Men, som sagt, det gläder oss all vi i framliden slipper höra den argumenteringen från någol borgeriigl håll.

Jag sade nyss au den slaiisliska arbetslösheten är låg. Men det verkligt allvarliga är ju atl andelen ungdomar bland de arbelslösa har ökat kraftigt. Det beiyder att de åtgärder som har vidtagits inle varil tillräckliga. Arbetsmarknadspolitiken kan inte ensam klara delta. Arbelsmarknadsmi-

nisiern måste få hjälp av den ekonomiska politiken och näringspolitiken, och det fordrar ett samlal grepp.

Del är, herr lalman, regeringens uppgift all ingjuta förtröstan, skapa framlidslro hos näringslivet I en ekonomiskt brydsam silualion gäller del all uppehålla framtidstron. Utan framlidstro blir vi akterseglade lika säkert som segelbåten Sverige.

Jag hade under några veckor tillfälle atl följa den politiska debatten i USA. Carleradministrationens företrädare uppmanade näringslivet alt lyfta blicken mot framtiden. De svårigheler vi upplever är tillfälliga. Tillfälligheten kan bli ganska lång, men man måste förbereda sig för framtiden.

Hur beter sig då vår regering i denna brydsamma situation? Inger den näringslivet mod och förtröstan? Sprider den framtidstro? Den har etl ganska rejält pariamentariski underlag. Skapar detta underlag den stabilitet som behövs? När fick näringslivet uppmaningar alt rikta blickarna mot framtiden?

Nej, här mumlar man nu i stället om folkomröstning, om nyval, därför att den valda regeringen, trots majoritet i riksdagen, riskerar att inte kunna komma sams i en för landet och näringslivet avgörande fråga. Det verkar av annonser i dagspressen som om det slörsla regeringspartiet redan börjat valkampanjen. Detla är inle speciellt ägnat atl sätta farl på ekonomin inom näringslivet.

En sak som inger allvariiga bekymmer är atl man inte lyckals skapa arbelen åt ungdomarna. När mer än 40 000 unga människor är utan jobb, är ordet misslyckande på sin plats.

Då de nuvarande regeringspartierna var i opposition, var ungdomsarbetslösheten avsevärt lägre än i dag. Förra året utförde man verkliga indignalionsnummer i riksdagen. Folkpartiledaren säg läget så allvarligt att han måste fråga statsministern - inte arbetsmarknadsministern - vad regeringen avsåg att göra för atl bekämpa ungdomsarbetslösheten. Då knep man applåder genom alt frimodigt slunga ut: Vad som nu behövs är inle nya uiredningar eller konferenser. Ord hjälper inle de unga människor som jusl nu går arbelslösa. De måsle fä handfast hjälp till meningsfulla arbetsuppgifter.

Sä lät det i mars förra årel, då vi hade 20 000 unga arbelslösa. Lösningen hette ungdomsgaranti.

Sällan har arbetslösheten varil värre än nu för unga människor, och vi har en svår vinter framför oss. Varför dröjer den här ungdomsgaranlin? Del är ju 40 000 unga som väntar på den. Och vi skall komma ihåg att jusl den omständigheten att företagen har lusentals av sina anställda i ulbildning beiyder att man kan öla produktionen avsevärt utan att behöva nyanställa någon. Det innebär atl man måste ta väldiga krafttag och ge stimulans för att fä in ungdomar i industrin.

Vi skall från vårt håll inle hemfalla åt samma lättsinniga argumentering som den dåvarande oppositionen. Vi känner av erfarenhei lill hurudan verkligheten är. Vi vel att problemen är svåra att lösa. Och del blir san-

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

nerligen inie lättare all göra det i vinter. Men vi har en del uppslag. Vi har haft ell slorl rådslag, där vi ägnade slor uppmärksamhet åt ungdomsarbetslösheten. Där framfördes många goda idéer. Likaså har vårt ungdomsförbund förl fram flera förslag. Många av dem är sådana som arbetsmarknadsstyrelsen för sin del också har förl fram. Alll delta är avsett all ge ungdomarna en chans. Mol den bakgrunden var del beklagligt atl regeringen inle log vår utslräckla hand, när vi föreslog en kommission där även opposilionen skulle kunna vara med och hjälpa till all reda upp denna viktiga fråga.

Herr talman! Det förekommer alltför ofta atl man skyller ungdomsarbetslösheten på våra trygghetslagar. Vi har alltid tillbakavisat det talet. Om det vore sant skulle etl land som exempelvis Amerikas förenia slaier inie ha någon ungdomsarbelslöshel, eftersom man där inte har några trygghetslagar. Hur kan det då komma sig au man i Amerika har en enorm ungdomsarbelslöshel? Den slaiisliska arbeislösheien för färgade ungdomar i New York är 40 96. Alla undersökningar ger vid handen alt företag anställer folk när del behövs. Just nu när liotusenlals anställda genomgår ulbildning i förelagen anställer man inle någon som saknar yrkesutbildning - för så vitt inle samhället ger stimulans. Trygghetslagarna har haft goda effekter på arbetsmarknaden. Det har vi framhållit här många gånger. Jag behöver inle utveckla den saken vidare.

Här gäller del all en gäng för alla ta död på föreställningen all trygghetslagarna har medverkat lill ungdomsarbetslösheten. Och det vore bra om arbetsmarknadsministern eller någon annan föreirädare för regeringspartierna där ville ge besked och klart säga ut atl den tillkallade ulredningen inle har kommil lill för atl tillmötesgå de högljudda krav på alt försämra lagarna som har framförts från föreiagarhåll.

Herr talman! Stegel från de frågor som jag här har uppehållit mig vid och till neulronbomben är långt. Men jag slutar ändå med alt ta det sleget I dag siller världens skarpasle hjärnor och grubblar över hur man skall få fram ännu effektivare vapen atl förgöra människorna med. Astronomiska belopp satsas årligen på kärnvapen och andra avskyvärda mordredskap. Nu har man hittat pä en raffinerad variant: neutronbomben. Mol den bör vi demonstrera vår avsky. Vi har fått lära oss all bomben fungerar så all den dödar människorna men åsladkommer ringa skada på egendom. En angripare kan därför efter kort lid forsla bort alla lik och omedelbart börja ulnyllja produktionsapparalen, kommunikationerna etc. Glädjande nog har regeringen i FN förklarat atl neutronbomben är oacceptabel för oss. Jag utgår från atl regeringen fullföljer frågan, så all neulronbomben fördöms i någon resoluiion under årets FN-session. Motstånd mol bomben reses nu från många håll. Del är nu man skall proteslera. Snarl blir del för sent

ROLF WIRTÉN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag måste säga att jag blev litet överraskad när Ingemund Bengtsson i sitt inlägg här som jag uppfatlade del tog upp en strid om

ungdomssysselsättningen, i ett läge då, som han själv sade, den internationella konjunkturen är sämre än kanske någon gång under efterkrigstiden. Ingemund Bengtsson sade också klart ut att situationen i länderna runt omkring oss är utomordentligt besvärlig och atl arbetslösheten där ligger mångdubbelt högre än i Sverige. Här i landel har vi kunnal hälla arbetslösheten nere på låg nivå därför atl den regering som nu sitter har satsat så kraftfullt och effektivt just på arbetsmarknadspolitiken.

Beträffande ungdomssysselsätlningen tog faktiskl Ingemund Bengtsson ordet skandal i sin mun. Jag tycker att del var ett klarl övertramp med tanke på den rad av åtgärder som vidtagits just för att förverkliga den tanke som vi i folkpartiet förfäktat under många år, nämligen att garantera ungdomar sysselsättning, praktik eller utbildning. De ålgärdspakel som vid skilda tillfällen under 1977 presenterats och de åtgärder som nu förbereds inför vinlern 1977-1978 för att yllerligare förbälira arbelsmarknadsverkeis och andras möjligheter atl klara just de svåra sysselsättningsproblem som våra ungdomar har kan inte vara någonting som är okänt för herr Ingemund Bengtsson.

Jag delar hell Ingemund Bengissons uppfallning alt arbetsmarknadspolitiken måste ha elt slöd i den ekonomiska politiken. Men jag undrar hur det skulle ha blivit om den socialdemokratiska ekonomiska politiken hade förts. Hur hade man kunnat få en bätlre situation på arbetsmarknaden, om man hade höjt löneskatten med ytterligare en procent i början av året, vägrat all förbälira kostnadssilualionen för näringslivet som vi nu gör genom att sänka löneskatten, och om man inte gjort sig fri från valulasamarbetel i ormen och devalveral? Hade detla pä någol säll stärkt svenskt näringsliv, och hade del på någol sätt förbättrat arbetssituationen för de äldre, för de personer som är i aktiv ålder eller för ungdomarna? Syarei på den frågan, herr Bengtsson, är elt klart nej. Det hade blivit en ännu större arbetslöshet med er ekonomiska politik.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

INGEMUND BENGTSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Lål mig först säga att jag aldrig använt ordet skandal. Herr Wirlén har lyssnal dåligl. Jag sade all förekomslen av 40 000 arbelslösa ungdomar måsle beiecknas som ell misslyckande. Anser herr Wirlén att 40 000 arbelslösa innebär en lyckad utveckling, är det rätt meningslöst atl vi diskuterar frågan. Det är ett misslyckande atl 40 000 unga människor går arbelslösa, och del hade del varit vilken regering sorn än suttit vid makten.

Vi lar ingen slrid om ungdomsarbetslösheten. Vi vill ju medverka till att minska denna, och vi är beredda atl hjälpa till. Det är fel att säga atl vi tar strid, men vi vill påpeka, all när vi hade regeringsansvarel och ungdomsarbetslösheten var mycket lägre, stod folkpartisterna här och talade om au ord inie hjälper de unga och inte heller detta att ungdomsarbetslösheten är högre ulomlands osv. Jag ville bara framhålla att kontakten med verkligheten är besvärlig. Del är vad folkpartiel har fåll

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

uppleva i regeringsslällning.

Sedan några ord om den ekonomiska politiken. Under hela gärdagen och vid flera ekonomiska deballer har den poliiik vi företrätt diskuterats. Man har diskuterat våra förslag, förslag som inte har genomförts, därför atl man röstat på de borgerliga förslagen. Vår politik har därför under det här året inte kunnat prövas. Men tillåt mig atl säga en sak med anledning av herr Wiriéns lal om den politik som vi förde.

Det var rätt intressant att under hela valrörelsen uppleva folkpartiets påslåenden om att den ekonomiska politik som hade förts de senaste tre åren och som hade letl till så gynnsamma resultat - en mycket låg arbetslöshet och en rätt hygglig inflationstakt jämfört med läget i andra länder - var ett resullal av cenierns och folkpartiets arbele. Dessa partier hade tvingat Sträng att hoppa från tuva lill luva. Det var alltså folkpartiets och centerns ekonomiska politik som vi hade förl i det här landet. Hur kan man sedan helt plötsligt börja lala om atl del egenlligen var en mycket dålig ekonomisk politik som vi förde?

Sedan en fråga, herr Wirlén: Hur många jobb har devalveringen gen våra ungdomar? Det är många som är intresserade av svaret på den frågan.

ROLF WIRTÉN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Del är hell uppenbarl all konsekvensen om vi inle kommer lill rätta med huvudproblemet i svensk ekonomi, nämligen alt vi har förlorat marknadsandelar på grund av det höga kostnadsläget, blir en ökad arbetslöshet. Och den slår kanske särskill hårl mot ungdomarna, eftersom vi i dag kan konstalera all uppemot hälften av de 83 000 arbelslösa jusl nu är ungdomar. De är alliså den mesl uisatla gruppen på vår arbelsmarknad i nuvarande läge. Därför är del etl huvudmål au göra vårt näringsliv konkurrenskraftigt genlemol omvärlden igen, och de beslul som jag redovisade lidigare, bl. a. devalveringen som Ingemund Benglsson frågade om, är ålgärder i den rikiningen. Vad vill Ingemund Benglsson göra för att rätla till vår koslnadssiluation?

Då det gäller ungdomsarbetslösheten fick vi här vela alt vad socialdemokraterna ville göra var all lillsälla en kommission, som skulle resonera om dessa frågor. Jag kan inle förstå varför inle Ingemund Benglsson hellre från denna lalarslol redovisade vilka vidunderligi fina förslag ni hade på erl rådslag. Del finns väl inget skäl att hemlighålla dem. Låt oss få höra vad ni konkret rekommenderar, inte bara förslag till hur man skall resonera om frågan!

Ingemund Bengtsson frågar också om den utredning som har tillsatts för alt se över trygghetslagarna. Etl av syftena med denna översyn är all med bevarad irygghel försöka göra lagen mera flexibel och anpassningsbar för ungdomar och andra som försöker atl komma in på arbetsmarknaden. Varken Ingemund Bengtsson eller jag kan svära på au del går all göra några radikala förbäliringar med bevarande av tryggheten. Del är del som skall undersökas i utredningen. Vi har fått rader av påpekanden orn atl arbelsgivare inie vill anslälla ungdomar, handikappade

och andra därför atl trygghetslagarna sägs vara ett hinder. Är det så skall vi försöka rälta lill del.

Lål mig påpeka allra sisl, Ingemund Benglsson, alt del när riksdagen antog irygghelslagarna förelåg en myckel bred majorilel för all man efter en tid - och del har nu gått tre år - skulle göra en översyn av denna lagstiftning och undersöka om resultatet blivit sådant som både Ingemund Benglsson och jag dä hoppades på. Om erfarenhelerna vfsar atl det finns skäl all la upp denna fråga igen, får lagstiftningen inle vara sä helig - även om Ingemund Benglsson var den som lade fram förslaget till den - att man inte kan göra en översyn.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

INGEMUND BENGTSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har ingenting att invända emot all man ser över reformer som vi har genomfört Del var inie del min fråga avsåg.

Min fråga gällde om man länkie tillmötesgå de högljudda krav som från företagsamheten har rests på all försämra trygghetslagarna för de anslällda.

Jag lycker det är riktigt all man lar reda på om reformen fyller det syfte som vi hade med den, nämligen all åt de anslällda ge en rejäl trygghet

Jag sade i mitt anförande att den statistiska arbetslösheten är jämförelsevis låg, och det är bra. Men det allvariiga är ju atl andelen ungdomar bland de arbelslösa ökar och ökar.

Jag log mig frihelen redan i somras all varna regeringen för della. Jag sade atl den arbetsmarknadspolitik som ni för är bra, men den kommer atl innebära - även om ni lyckas hålla arbetslösheten pä samma nivå som vi gjorde - all andelen ungdomar ökar, om ni inie gör något specielll. Det hade funnils lillfälle lill sådana arbelsmarknadspoliiiska ålgärder, så all vi hade sluppit den nuvarande höga arbelslösheten bland ungdomarna.

Vidare frågar herr Wirtén vad vi har för konkreta lösningar. Jag sade att det här är en svår fråga. Vi upprepar inle den tidigare oppositionens metod att bara stå och slänga ur sig all sä här enkell kan man lösa de här problemen.

Nej, jag har en hel lisia på konkrela förslag och åtgärder som framkom under rådslaget Dessutom är det väl inte obekant för herr Wirlén alt sysselsättningsutredningen har lämnat eu baslani förslag lill ålgärder. De förslagen är vi beredda alt siödja.

Jag lycker inle del finns anledning all läsa upp alla de förslag som har kommil fram.

T. o. m. förslaget om ungdomsgaranti, som folkpartiel ansåg sig ha färdigl, har ju nu - som Olof Palme rikiigl påpekal - sänis ul lill några remissinslanser, dvs. man remillerar ut sina vallöften lill länsstyrelserna.

Men svarel på frågan, herr Wirtén, är: Titta på sysselsällningsuiredningens alla förslag. Vi siöder flertalet av dem. Jag är beredd au överlämna en läng PM med alla de förslag som har framkommit från vårt

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

siorrådslag. Den promemorian skall också herr Ahlmark få. Han kan hämla slor glädje och mycken näring ur de förslagen, i syfle all komma lill rälla med del mycket allvarliga problem som ungdomsarbetslösheten innebär.

Talmannen anmälde all Rolf Wirtén anhållil all lill prolokollel få an-lecknal att han inte ägde rätt till yllerligare replik.

MAJ PEHRSSON (c);

Herr lalman! Jag vill här ägna några minuler ål den konsumtions-utbildning som landsiingskommunala gymnasieskolor (lanlhushållssko-lorna) bedriver. Det gäller bätlre meritvärdering för vidare utbildning, och det gäller upplysning om den kursverksamhet som bedrivs vid skolorna.

Lanihushällsskolorna, som grundades 1912, är alla internatskolor, de finns över hela landel och är f n. 35 stycken. Sedan höstterminen 1971 ingår deras ulbildning i gymnasieskolan som specialkurser för konsum-tionsulbildning.

Dessa utbildningar är till övervägande del organiserade som en- och ivåiermins specialkurser. Rekryteringen sker från olika åldersgrupper. Många ungdomar har genom dessa kurser fått värdefulla förkunskaper och meriter för vidare ulbildning. Utbildningen har också anpassats till nya krav och behov och erbjuder etl innehåll som är väl avvägl med lanke på alt eleverna kommer från alla grupper i samhällel.

Vilka är del då som söker sig lill dessa skolor? En del ungdomar, som kanske vill slanna upp därför all de är iveksamma inför sill yrkesval, söker sig lill den ulbildning som skolorna ger. De vet alt de i skolorna får en meningsfylld ulbildning, vilken livsuppgift de än kommer all välja. 1 kurserna ges undervisning om kosl och bostad, kläder, barnavård, arbetsorganisation och arbelsleknik saml grundläggande kunskaper för arbetsuppgifter i såväl hem och hushåll som service- och produktionsyrken.

Men som det är i dag blir många som besöker skolorna besvikna över all kurserna inte alllid ger meriler för vidare ulbildning. Del är angeläget all en ändring kommer lill slånd snarasl, så au den konsumlionsulbildning som förmedlas vid de landsiingskommunala gymnasieskolorna meril-värderas vid forlsall utbildning, bl. a. lill vårdyrkesuibildning.

Del finns f n. elt slort behov av utbildad personal exempelvis inom vårdsektorn. Räll all lillgodoräkna sig meriler efter genomgången kurs skulle säkerl medföra all vårdseklorn och även barnomsorgen fick mer personal. Problemel med låg eller ingen merilvärdering av genomgången kurs vid de här skolorna har också uppmärksammals av Agrifack, som i skrivelse lill landslingens ulbildningsnämnder kommil med förslag lill bättre uinyiijande av f. d. lanihushållsskolornas specialkurser för konsumtion.

Organisationen pekar på alt under en följd av år har värdel av de hemiekniska kurserna urholkats för eleverna genom atl kurserna icke

räknas som merit vid ansökan lill exempelvis barnskölarulbildning, för-skollärarutbildning och utbildningar inom vårdyrken trots att de hemiekniska ämnena i dessa och vissa andra yrkesulbildningar ulgör en viklig grund för den framtida yrkesverksamheten.

Landstingets utbildningsnämnd i mitt egel län. Älvsborg, instämde i Agrifacks synpunkler angående merilvärdering och beslöt atl tillskriva uibildningsdepariemeniet med begäran om ålgärder för atl lillmöiesgå de framförda förslagen.

Del är angelägel all skolöverstyrelsen i sin information beträffande särskilda förkunskapsprov för tillträde lill vissa specialkurser i gymnasieskolan för blivande hushållslekniker, hemvårdare, kockar, resiaurang-assistenier m. fl. särskilt nämner att konsumtionsutbildning vid landstingskommunal gymnasieskola är ell likvärdigt allernaliv i förkunskapshänseende jämfört med primärkommunala specialkurser. Skolöversly-relsens informalion bör enligl min mening komplelleras sä, all ingen ivekan behöver uppslå om au lanihushållsskolornas ulbildning är inkluderad i förkunskapskravet

När del gäller särskilda förkunskapskrav för lilllräde lill vissa hög-skoleuibildningar, t ex. dieiisiulbildning, ekonomiföreslåndarulbildning och ulbildning av hemkunskapslärare, är det likaledes angelägel alt ul-bildningsmyndigheterna informerar om all den erforderliga förutbildningen också kan erhållas genom den konsumlionsulbildning som anordnas av landsling.

Yrkesvalslärare och SYO-konsulenier måsle känna lill och informera om denna ulbildning.

Alliså; vad jag här vill ha framförl är all de elever som genomgår hemieknisk kurs vid landstingskommunal gymnasieskola skall få lillgodoräkna sig delta som merit vid ansökan lill exempelvis barnskölarulbildning, förskollärarulbildning och utbildning inom vårdyrken.

Jag hävdar även atl ulbildningsmyndigheierna bl. a. genom yrkesvalslärare och SYO-konsulenler skall ge en allsidig informalion om all förutbildning också kan erhållas genom den konsumtionsutbildning som anordnas av landslingen.

Jag hoppas alt de här framförda kraven snarasl blir tillgodosedda. Del skulle hälsas med tillfredsställelse av en mängd ungdomar i dag.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

HOLGER MOSSBERG (s):

Herr lalman! I Qolåreis allmänpoliiiska deball påvisade jag de sys-selsäilningssvårigheier som dä rådde i Värmland, och jag efterlyste erforderliga åtgärder från regeringens sida för all avhjälpa arbetsmarknadsproblemen i vårt län. Men nu, ell år senare, upplever vi elt ännu svårare sysselsättningsläge. Jag avser i dag atl belysa arbetsmarknadsläget i Värmland i allmänhet och på slålsidan i synnerhel.

Som i landel i övrigl har näringslivet i Värmland under de senaste årtiondena genomgått en omfattande strukturomvandling. Del är en ulveckling som forlsälier och synes lillla. Karaklerislisk för den värm-

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

ländska induslrisirukluren är också dominansen av ell fålal bruksorter. Det ensidiga näringslivet och dess brist på sysselsältningsmässigt ex pansiva delar har gell Värmland höga arbelslöshelssiffror, som lyvärr synes siiga. 1 slutel av augusli i år var ca 4 300 personer ulan arbete, och ungdomens arbetslöshet är mycket framträdande.

Jag skall inte belysa ungdomssidan mer nu, eftersom Magnus Persson kommer att ta upp den senare under deballen. Låt mig bara säga om della atl vi alla lill fullo bör förstå hur svårt del skall kännas för ungdom då man lämnar skola och ulbildning och går ul i livet så atl säga ulan en verklig livsuppgift.

Industrisysselsältningen i Värmland har enligl statistiska centralbyrån minskal kraftigi under 1976 och hillills i år. Jämfört med 1975 års nivå omfaiiar minskningen ca 4 000 personer. Tyvärr befarar vi all anlalel arbelslillfällen kan komma all reduceras ytterligare. Enbart Uddeholms bolaget har aviserat en minskning av arbetsstyrkan med ca 2 500 personer under innevarande år och näsla år. Därtill kommer även andra förelags besked om både slora och kanske mindre inskränkningar i driften. Alll della tycker vi är mycket illavarslande. Även om en del företag bygger ul, är den loiala sysselsällningsbilden i Värmland synnerligen allvariig.

Arbelslöshel är del allra dyrasle och mesl kännbara för människor och för samhällel i dess helhet Vi har inte råd atl låta denna ulveckling forisälla. F()r all värt läns befolkning skall beredas lillräcklig sysselsällning, måste varaktiga arbetslillfällen skapas inom andra delar av induslrin och inom övriga näringar. Vår länsstyrelse har också på regeringsnivå framhållit all del finns goda förulsällningar för detla i värt län.

Järn- och stålindustrin står nu inför svära omställningsproblem. Vår slålinduslri är myckel beroende av ullandel och därför känslig för iniernaiionella konjunklursvängningar. Della är svårigheler som på slålsidan berör Värmland i hög grad. Uddeholmsbolagei är etl siort förelag i vårt län. Dess indusiri bär i långa siycken upp sysselsällningen för den värmländska befolkningen. Flera kommuner är hell beroende av bolagels framtida utveckling. Del är väl förståeligt all lägel framför alll på Slålsidan och vissa oklarheler pä områdel skapar oro inför framliden. Induslrins bekymmer är minsi lika myckel kommunernas bekymmer.

Del är emellertid inle bara slålsidan som oroar. Även massa- och pap-persinduslrin brottas med problem. Vad beträffar dessa industrier befinner sig sådana orter som Deje och Åmotfors - för alt bara nämna några - i svåra lägen. Måhända är vissa omställningar ofrånkomliga även på dessa områden.

Men oavsett vilken industrigren del gäller vill jag säga all man alllid skall ge slorl ulrymme för sociali ansvar, så all de anslällda inle hanleras onödigl hån i dylika processer. Personalen skall inie vara en buffert härvidlag. Besparingar får inle ske enbari med personalinskränkningar. Spar-kampanjer skall söka månggrenade vägar i sina syften.

Näringslivets slrukluromvandling i Värmland har under en lång följd av år krävt betydande insaiser från samhällets sida. Trots ansträngningar

från såväl regionala och cenirala organ som från förelagen själva bedöms situationen såsom mycket allvariig. Med anledning härav har länsstyrelsen i Värmland vänt sig lill regeringen och föreslagil åtgärder som anses särskilt påkallade till följd av vårt svåra sysselsättningsläge.

Enligl den av riksdagen antagna befolkningsmålsällningen för Värmland år 1985 behövs ca 6 000 nya arbelslillfällen utöver dem som krävs för alt klara den akuta silualion vi nu befinner oss i. Jag bedömer all del lolall behövs 9 000-10 000 nya arbelslillfällen i Värmland.

Även bortsett från dagens problem karakteriseras arbelsmarknaden i länel av beiydande undersysselsällning. Nu är det angelägel all med mer kortsiktiga sysselsätlningsstödjande ålgärder ta hand om dem som redan är arbelslösa och som svårligen kan finna arbele. Likaså är del vikligl atl mera långsiktigt skapa nya arbelslillfällen av varakiig art

Vår länsslyrelse har tillsall en brell förankrad delegalion i vån län, benämnd Värmlandsdelegalionen. Jag släller mina varma förhoppningar till all denna delegalion mätte kunna framgångsrikt arbeta för främjande av länets sysselsättning. Härvid förvänlar jag slorl gehör från regeringens sida för all arbeiei skall lyckas.

Flera och slora företags verksamhet knakar i fogarna. Del lalas om kriser lilel varslans. Sädana förhållanden och dyslra framlidsulsikier berör hela vårt län. Ja, de skakar om hela samhällsapparaten. Alla torde förstå vad det betyder för folk och kommuner som lill 90-100 96 är beroende av den enda indusiri som finns på orlen. Del är myckel kännbart för alla dem som blir frislällda, men dei är också svårl för kommunerna och de färre skattebetalare som skall stå för samma servicekostnader som förut

När slora och, åtminstone lidigare, ekonomiskl slarka förelag som med god kvalilel skapai sig eu goll anseende på väridsmarknaden havererar - ja, dä förefaller det mig vara fel någonslans. Även om yttre faktorer och internationella förhållanden påverkar våra företag är del förvånande då till synes stabila förelag får, om jag skall uttrycka mig så, blodbrist och uppvisar ell vikande hälsotillstånd.

Min fundering ar: Har aktieägare, på bekostnad av de anställdas trygghet, fått för stor del av vinsier under gångna år, vinsier som kanske i högre grad borde använls för kloka och långsiktiga invesieringar, som kunnal ge säkrare sysselsällning än vad nu är fallel?

Och jag lillägger: Kommer del även i fortsäliningen au hända all privala förelag inle vill, kan eller förmår leda, planera och ulveckla sin verksamhel i en rikining som gagnar samhällel i siorl, då är del dags alt vi alla, samhällel lar över delta ansvar.

Nu har regeringen föreslagit, under förbehåll av riksdagens godkännande, alt Uddeholmsbolaget skall få ell lån på 600 milj. kr. Del lånet, som bolagel säkerligen erhåller, läcker väl ungefär den förlusi som bolagel enligl beräkning kommer att vidkännas i år. Lånet är också av den storleken att del översliger bolagels akliekapilal. Det här lånet sägs vara villkorat Ja, av vad jag känner lill synes villkoren vara ganska bleka.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Förutom all regeringen vill ha en ledamol i bolagels slyrelse lär del bl. a. vara så all återbelalningsreglerna skall formas med hänsyn lill ui-delningen. Vad som kan vara inbäddal i della senare är dunkell för mig, åtminstone t. v.

Givelvis skall samhället gå in och rädda arbetslillfällen då det privala näringslivet kapsejsat Del vill jag klarl framhålla. Del är alliså inte lånet som sådant jag är emol, del är villkoren. Ett dylikt lån skall ges på villkor som med säkerhet i första hand gagnar de anställda och samhällel. Och sådana villkor har hillills inle presenlerals, vad jag vel. Jag tycker alltså all lånet borde ha knutits lill mer slatligl inflyiande i företaget än vad föreliggande förslag synes innebära.

Del är många anställda som ställer sig undrande och säger ungefär: Här ger regeringen 600 milj. kr. ulan några klarl bindande villkor i vad gäller sociala bedömningar och värderingar. Del hela leder lill, säger man, all 2 500 anslällda avvecklas. - Della resonemang är givelvis överdrivet, men man kan förslå de anställdas reaklion i elt sådant här läge.

Efter atl ha lovat lån om 600 milj. kr. försöker man från regeringshåll göra gällande all UHB-skulan skulle segla flott igen. Ja, jag ser gärna atl den spådomen blir besannad och alt skutan kan segla i förlig vind igen. Men kan vi tala om all segla flott igen när 2 500 människor skall lämpas överbord?

Del är väl inle regeringens mening all enligt en viss minisierdoklrin genom långivning köpa sig fri från ansvarei för de anslälldas irygghets-krav. Erfarenheien säger oss all alla förelag inle har visal del sociala ansvar genlemol de anslällda som man under åren har förvarnat Den s. k. vi-andan har slundom lysi med sin frånvaro.

Mot den bakgrunden förefaller det grymt, lycker jag, när man säger atl företagen skall ansvara för personalens sysselsällning.

Tidigare i år har från regeringen ullovals, eller i vari fall slällts i ulsikl, en plan för ersättningsindusirier till de orter som mister många arbelslillfällen som en följd av slrukiuromvandlingen. Denna plan borde rimligen vara klar då Uddeholmsbolagei skall ha sin ralionaliseringsplan färdig. Ännu har jag inle förmärkl någol sådani inilialiv frän regeringens sida på det här områdel.

Det har .stundom förekommit atl Värmland kommil i skymundan då del har lalals om au främja sysselsällningen i svårl drabbade delar av landel. Men jag vill klarl framhålla atl Värmland har minst samma problem atl brottas med som andra sysselsättningssvaga landsdelar. Jag förvänlar mig nu all vårt län kan påräkna full förståelse för våra problem och atl vi kan erhålla slöd i de former och i den omfallning som behövs för alt invånarna skall kunna se framtiden an med tillförsikt

Även om sysselsättningsläget i Värmland är dåligl f n. -och kanske blir ännu sämre - vill vi ändå inle kasta yxan i sjön. Vi tror på framtiden, som Ingemund Benglsson nyligen sade. Del skall man göra! Men vi vill se en slark politisk vilja från slalens sida all hjälpa vår landsdel. Då måsie del också lill eu annat synsäli pä della område än del som

utmynnar i mörkblåil tal om "de fria krafternas spel" och "självläkande krafter" osv.

Man löser inle heller sädana här samhällsproblem med lal om atl kasta viktiga arbelslivsfrågor i papperskorgen.

Nej, jag förvänlar mig en progressiv sysselsällningspolilik - inle minst med hänsyn till lalel om 400 000 nya jobb, varav Värmland skulle fä ca 12 000 arbelstillfällen. Jag förvänlar mig en politik, grundmurad i en stark social vilja och ell befäst ansvar för medmänniskors möjlighet till arbete - det allra viktigaste i tillvaron.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Inom kort skall riksdagen la slällning lill frågan om etermedias framtid i Sverige. Avtalet mellan Sveriges Radio och staten löper ul den sista juni näsla år, och i samband därmed kan vi förulsälla alt vi får en genomgripande debatt i denna kammare om framtiden på ra-dio/TV-området Atl sä sker är nödvändigt, och det finns ell starkt krav från breda befolkningsgrupper att genomgripande reformer verkligen kommer lill slånd. Del kan dock vara moliverai all redan nu säga några ord om den här frågan, då den jusl nu befinner sig under beredning.

Radio/TV-frågorna brukar ofta diskuteras i denna kammare. Ofta är del enskilda program som kammarledamöterna velat rikta kritik emol. Olika ansvariga slalsråd har regelbundet svaral att de inle kan eller får lägga sig i programverksamheten och antytt atl det är när avtalet mellan Sveriges Radio och staten löper ul som det är dags atl la slällning lill de övergripande frågorna vad avser radions och televisionens framlid i vårt land.

Tiden för denna diskussion är nu alltså inne. Remissvaren på radio-utredningens belänkande har avlämnats, och man fär förutsätta all det pågår ell intensivt arbete inom regeringskansliet pä att förbereda den proposition som måste avlämnas till riksdagen senasl i början av mars näsla år.

Radio/TV är den fråga som flitigast las upp på möten inom moderata samlingspartiet och som dominerar brevskörden. Del behöver knappasi underslrykas all del här rör sig om en skarp, ibland sällsynt hård krilik av förelaget Sveriges Radio. Kraven på genomgripande reformer är samstämmiga. Del handlar här om en opinion som inte kommer all läla sig nöja med bara marginella förändringar av del nuvarande radio/TV-monopolet Lägel inom de båda andra regeringspartierna torde vara likartal, och även inom slora delar av socialdemokralin finns det av många lecken alt döma eu utbrett missnöje med Sveriges Radio.

Såväl folkpartiel som moderala samlingspartiei har monopolels avskaffande i sina partiprogram. Folkpartiel hade i den senasle valrörelsen såväl annonser som affischer som gav besked om atl i folkpartiets Sverige finns del ingel radio- och TV-monopol. Del finns del inle i moderala samlingspartiets Sverige heller. I centerpartiets Sverige finns det som bekant ingen centralisering, och det borde innebära au man aklivi mot-

3 Riksdagens protokoll 1977/78:17-19

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

arbeiar monopol. Utgångsläget för omfattande reformer av radion och televisionen borde alltså vara gotl.

Monopolet måste begränsas så myckel som är prakliski möjligl. Även om målei all skapa flera från varandra helt frislående och konkurrerande förelag inie kan uppnås denna gång, så måsle inriklningen vara denna. Annars handlar del om elt svek åtminstone från folkpartiet och moderaterna. Det är dessuiom etl helt onödigl svek som inle grundar sig på några prakliska eller ekonomiska svårigheler ulan bollnar i hell andra förhållanden.

Radioulredningens borgerliga ledamöier har på flera vikliga punkler enat sig om förslag som skiljer sig från socialdemokratins. Selt från moderata samlingspartiets synpunkt är detla förslag - som kan accepieras därför atl det leder i räu rikining - dock långl ifrån lillräckligl. Del är mot denna bakgrund som kompromissen i radioulredningen skall ses.

Del finns ell antal krav som måsle tillgodoses i den proposition som regeringen kommer med i vår. Låt mig här säga några ord om dem.

1. Om det i dagsläget inte är politiskt möjligl all avskaffa radio/TV-
monopolel och skapa frislående företag, så måste Sveriges Radios ledning
decentraliseras. En ökad mångfald i programutbudet skapas effektivast
om varje kanal har sin egen ledning, sin egen styrelse. Såväl utbild
ningsradion som lokalradion har getts egna styrelser, och det förefaller
obegripligt att della inie skulle kunna ske med ljudradion och de båda
TV-kanalerna.

Olika styrelser, självfallel med olika sammansätlning, är ell absolul krav i della sammanhang. Del går annars inle all lala om decenlralisering och mångfald. Talel om all della skulle inkräkia på kanalernas inlegrilel kan läu tillbakavisas. I själva verkei handlar del om raka molsalsen, nämligen alt öka kanalernas självständighet genom att ge dem egna styrelser som självfallel inte skall lägga sig i den löpande programverksamheten. Däremoi skall de, i enlighel med del borgerliga förslaget i radioutredningen, bl. a. fatta vikligare administrativa beslut, syssla med ekonomifrågor, ha vissl ansvar för personalpolitiken och besluta om del långsikliga programulbudet

2. En decenlralisering av programverksamhelen måsle komma lill
stånd genom att mer av produktionen sker i distrikten. Radioutredningen
har förordat all den ena av de båda TV-kanalerna skall svara för sänd
ningarna av den regionala egenproduklionen, liksom alt huvudkontoret
för denna kanal skall lokaliseras lill annan plats än Slockholm.

Enighet lycks nu råda om alt en ökad andel av produklionen skall ske i distrikten medan åsiklerna går isär om hur della skall organiseras. Vad belräffar förslaget från radioulredningens sida förtjänar del framhållas alt del rör sig om en lösning som med framgång prövats i en rad länder. Också den förra radioulredningen var inne på samma lanke. De alternativa förslag som nämnts om hur den ökade salsningen på distrikten skall ske har inle varil övertygande.

3. Mot programinnehållet har del gång på gång under senare år riklats

en skarp och ofta berälligad krilik. Övertramp har skett som inle kan försvaras. Del är djupl beklagligt all Sveriges Radios ledning inle har velal eller vägat ta ilu med de uppenbara missförhållanden som förekommit. Övertramp av del slag som vi haft goll om i år är hell oacceptabla. Atl ett förelag som har sändningsmonopol kan tillåta sig sådant visar all genomgripande reformer är berättigade.

Det hjälper i detta sammanhang inte all del siora flertalet, ja, självfallet majoriteten, program följer gällande radiolag, avtal och programregler. Det hjälper inle heller all vi ofta fär se eller lyssna lill skickligt gjorda program som är informativa, som skänker god förströelse och underhållning. Det slora utbudet av sådana program har kommit i skymundan i debatlen om Sveriges Radio och det måsle kännas som en besvikelse för den majorilel av medarbelare vid Sveriges Radio som inle tillhör dem som gör sig skyldiga till övertramp.

För framliden måsle en ändring komma till slånd. Förelagsledning och chefer pä olika nivåer måsle la sitt ansvar och inle tveka att gripa in när del behövs. Del nya avialel måste ge dem otvetydiga möjligheter att göra detla.

Därutöver måste radionämnden omorganiseras så all den kan gripa in snabbare och också få resurser att regelbundet granska siora delar av programutbudet, t. ex. en viss lyp av program under en längre tidsperiod. Sådana registrerande undersökningar skulle ge ett värdefullt bidrag till debatten om utbudet i etern.

Om radionämnden på en viss seklor finner atl sländiga övertramp sker måste den ges sankiionsmöjligheler. I dagslägel tycks långl ifrån alla som prickas av radionämnden fäsla det avseende vid detta som borde vara självfallel.

4. Vi kan bestämma om vi vill köpa en viss lidning eller tidskrift Vi kan påverka dess innehåll indirekt genom atl köpa eller sluta köpa. En tidningsredaktion måste vara lyhörd för läsarnas krav. Etl monopolföretag i elern måsle inte vara det på samma sätl.

Inom radioulredningen har tanken väckts pä regionala publikräd. Naturligtvis har förslaget emoliagiis negativt av de anslällda vid Sveriges Radio, åtminstone av dem som ständigt hörs och syns, och av vissa massmediadebaiiörer i pressen. Man har ullryckl en rädsla för all publikråden skall bli någon sorls folkdomsiolar. Men del är fel. Det handlar definitivt inle om någol sådani. Del handlar om någol som liknar de publikdagar som Sveriges Radio på egel inilialiv införl, nämligen all man med jämna mellanrum iräffar represenianler för publiken och dis-kulerar, utan all några beslul fallas, om del programutbud som i dag bestäms av ell lilel anlal anslällda vid förelaget. Del är svårt att inse atl della skulle vara farligt

Programråden skall inle överskallas vare sig av sina tillskyndare eller sina vedersakare. Jag tror atl de behövs, och det skadar inle au pröva dem under den nya avtalsperioden. Skulle erfarenhelerna bli hell misslyckade är del ingen siörre apparat all avskaffa dem. Vad man bör fundera

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatl

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

pä vid beredningen av ärendet inom regeringskansliet är hur de skall kunna få en sådan sammansällning all de verkligen blir represenlaliva för breda lyssnar- och lillarkalegorier.

Herr lalrnan! Della är fyra saker som måste tillgodoses i den radio/ TV-proposition som skall läggas näsla år. Vi måsle få egna styrelser för kanalerna, en decenlralisering av programverksamheten till distrikten måsle komma till stånd, en förändring av programinnehållet är nödvändig och radionämnden måsle ges hell andra möjligheter all gripa in än nu. Slulligen måsle kontakterna med publiken vidgas i form av publikråd och andra åtgärder.

Jag vill avslutningsvis säga några ord om de nya media som nu i olika lakl håller på all bli verklighel. Videotekniken går snabbt framåt och anlalel försålda videoapparater har markant ökat, även om del fortfarande mesl är företag och institutioner som har skaffat dem. Men det är bara en tidsfråga innan hemmen skaffar sig antingen videokasseli-eller videoskivspelare.

Del saknas inle krafter i Sverige som lill varje pris vill begränsa video-leknikens användning och därmed också valfriheien. Jag kan inle se annal än att videons fördelar vida överväger nackdelarna. Alla försök all begränsa möjligheterna all ulveckla videon, t ex. genom all införa förbud mot reklaminslag i en videoskiva eller kassett måste bestämt avvisas. Ingen förbjuder någon atl sälja en vanlig färdiginspelad smalfilm -1, ex. en super-8-film - med elt reklaminslag. Atl då ha ell reklamförbud i ett'närbesläktat medium framstår som helt orimligl. Om det här skulle införas, är del bara alt konstatera alt del aldrig skulle efterlevas. Möjligheterna all kontrollera efterlevnaden är helt minimala, om man inle vill skapa en ren polisslat.

Vad beträffar telelexlen, dvs. möjligheterna all på TV-rulan ta emot elt textat budskap, måste det anses som hell uteslutet atl Sveriges Radio eller något motsvarande monopolföretag skulle fä ensamräll. Radioulredningen har enhälligt föreslagil alt också TT skall få använda sig av lelelexitekniken för sina nyhetssändningar om förelagel så önskar. Enligl min mening bör också lokallidningarna fä samma möjlighel. Man bör alliså lillgodose del krav som kommer från den samlade pressen via Tidningsulgivarföreningen, och del är all hoppas alt denna begäran snabbi villfars av regeringen.

När del slulligen gäller förslaget om en nordisk TV-satellil, ger della möjlighel lill en väsenlligl uiökad valfrihet för TV-iiiiarna samiidigl som den nordiska förståelsen kommer all kunna ökas. Det är djupt beklagligt all också möjligheler alt få se de andra nordiska ländernas TV-program innebär alldeles för myckel av valfrihet för somliga; senast har nu LO avstyrkt förslaget om en sådan saiellit Men LO är tyvärr inle ensamt Det finns gotl om mörkmän i den svenska massmediadebatien. Det är atl hoppas alt regeringen inle tvekar ulan här kommer all lägga fram ell förslag om en nordisk TV-satellil. Vad som annars kommer att ske är au monopol- och förbudsivrarna kommer alt bli omsprungna

av den tekniska verkligheten.

Herr talman! Utvecklingen av nya media har naluriigtvis inie bara positiva drag. Vilken ulveckling har egenlligen det? Del finns människor som nu klamrar sig fasl vid ell föråldrat monopollänkande. Med all säkerhet kommer dessa människor inle all lyckas. Erfarenhelerna från de olika monopol som vi redan har på massmedieområdet, t ex. radio/TV-monopolel, manar icke lill efterföljd.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! 1 motsats till flera manliga kolleger i kammaren skall jag inte ödsla bort min lid på all klaga över all den är för kort Jag har jusl noterat atl de flesia kvinnliga lalarna i deballen mer än herrarna begränsar sina inlägg. Vad det kan bero på vet jag inte. Vulgärpropagandan har ju lärt mig all det är kvinnorna som är för pratsamma. Kanske del ändå inle är så.

Jag skall i stället, herr lalman, la upp några frågor som är så vikliga alt jag anser det nödvändigl all ideligen prata om dem. 1975 var etl för halva jordens befolkning historiskt år. FN hade proklamerat ell internationellt kvinnoår, och överalll i världen märktes ett intensivt iniresse för jämslälldhetsfrågorna.

Men 1975 var också upptakten till en tioårsperiod, den internationella kvinnodekaden. Alla var medvelna om atl de frågor som debatterades bara kunde lösas på lång sikl och all deballen måsle fortsätta och intensifieras under kommande år för atl vi skulle kunna nå ens lill närheten av de mål som uppställdes. Därför antogs på Mexicokonferensen en plan, som anger riktlinjer för åtgärder under liden fram till 1985.

I Sverige forlsälier vi deballen och arbeiar vidare med reformer för jämställdhet Ibland lyckas vi bra, ibland inte så bra som vi vill, därför all del här arbeiei är svårl och måsie föras på alla fronier i samhällslivet i ulbildning och familjepolilik, i skattefrågor och samhällsplanering. De största insatserna har gjorts och måsle göras för jämställdheien i arbelslivei. Enbari inom del områdel rör del sig om många frågor alll ifrån jämställdheisbidragen lill kvinnor i iradilionelll manliga jobb och vice versa lill jämsiälldhelsplaner i slalliga verk och del förslag lill lag mol könsdiskriminering som jämslälldhelskommillén nu håller på all ular-beta. Del allra senasle som skell är alt utbildningsslödel lill förelagen skall få användas även lill könsrollskunskap.

Men samiidigl som vi här hemma försöker driva jämsiälldheisfrågorna pä alla plan och i alla sammanhang, fär vi inie heller på della område glömma bon vän iniernaiionella ansvar. Sverige framstår som någol av ell föregängsland i fråga om jämställdhelspolilik. 1 slort råder del en relativ politisk enighet om målen, även om vi har olika uppfallningar om medlen. Jusl därför är del så vikligl all vi under den iniernaiionella kvinnodekaden också genom våri agerande i FN och genom SIDA gör allt som står i vår makl för atl siödja kvinnorna i u-länderna. Del är nämligen u-landskvinnorna som har de sämsta villkoren av alla på hela jorden.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Afrika står i dag ständigt i deballens millpunkl, skälen är mänga: För-iryckel av den svarta majoriielen i Sydafrika och Rhodesia, den terror som diktatorerna i Uganda och Etiopien bedriver, fatligdomen och svallen som finns även i många länder med mer eller mindre ulvecklad demokraii. Men vårt engagemang i den deballen får inle medföra all vi avslår från all även syna andra områden, bl. a. kvinnornäs villkor.

Bara en jord var mottot för miljövårdsårel för några år sedan. Det mottot var bra. Men på denna enda jord finns många världar och hundratals olika kulturer. Det är del som ger jorden dess charm, men det är också en del av förklaringen lill dess grymhet.

Vi skall inte ge vårt u-landsbistånd i avsikl all samtidigt tvinga på u-länderna del västerländska kulturmönslret Del är sanneriigen inte alllid värt en kopiering. Vi skall respektera andra kulturers värde. Men alla kulturer har - liksom vår egen - avigsidor. En del måsie vi acceplera, men andra får vi aldrig tolerera.

Vi vel nu från säkra källor att i ell 30-lal länder i Afrika och Mellersta Östern utsätts miljoner småflickor och tonårsflickor för en grym sexuell stympning. Under mystiska riter blir de omskurna. Många dör genom operalionen, andra fär infeklioner med allvarliga komplikalioner som följd. Alla blir mer eller mindre sexuelll deformerade. Del här har lydligen varil känl länge i iniernaiionella kretsar, men få har talat högt om det I FN har ämnet varil mer eller mindre tabu, i Världshälsoorganisationen likaså. FN-diplomater har t. o. m. varnat för au en öppen deball om problemen kan gör mer skada än nytta.

20 miljoner kvinnor utsätts för ren tortyr, men vi skulle liga och inle göra alll vi kan för all hjälpa dem, därför alt tortyren beror pä en gammal kulturtradition! En sådan inslällning är för mig obegriplig och oaccepiabel! "Hur myckel man än respekterar andra länders egenart finns del ändå sådani man för deras egen skull måsle protestera mot. Kvinnlig omskärelse är en sådan osed", skrev Kerstin Anér nyligen i en tidningsartikel. Hon har rätt, och Sverige har nu också i FN:s tredje kommission genom folkpartisten Linnea Hörlén protesterat mol dessa förhållanden.

Herr lalman! Kungen av Swaziland har 45 fruar, men drottningen av Lesotho har bara en man. Jag nämner inte della för all dra in monarkins vara eller inle vara i debatten och naluriigtvis inle heller för all plädera för all rätten till månggifte skall ges också ål kvinnor. Jag nämner del för att påminna om atl i många kulturer - även officiellt krisina sådana - förekommer månggifte, och del är kvinnorna som drabbas. Månggiflel förekommer i alla samhällslager, hos falliga och rika. Mannen som be-irakiar sig som huvudförsörjare, tar hand om hushållskassan, irois all var och en av hans många kvinnor oftasl bidragit med en siörre arbetsinsats. Han lämnar pengar eller mat först lill favoriihusirunoch sedan lill de övriga, hell efter egel lycke. Del här skadar inle bara kvinnorna, det har också katastrofala följder för barnen. De minst favoriserade hustrurna fär nästan inga medel att försörja sina barn för.

Självklart räcker det inie med protester mol sådant här i Sveriges riks-

dag eller i FN. Konkrela handlingar måsle vara debattens mål, för de gör alltid större nylla.

Seder eller oseder av del slag jag jusl nämni har kunnal fortleva därför all den allmänna kunskapsnivån hos människorna är låg. Falligdom och hunger harockså i allmänhet sin orsak i brisiande kunskaper. Den svenska välfärden och vår inlernalionellt sell hyggliga jämställdhet har säkerl sin grund i all vi haft skolplikt i snarl ett och ell halvt århundrade. Här har den gälll flickor och pojkar, och när kvinnorna lärde sig läsa började de också vakna lill medvetande om sina självklara rättigheter som människor och kunde protestera mol orättvisorna.

I u-länderna har den ulvecklingen jusl börjat. Det kommer atl la lång lid innan alla fåll ens rudimentära läskunskaper. Och del innebär i sin lur en slor begränsning, del ger ingen valfrihei i upplysningen. Man får bara veta vad den som lalar vill upplysa om. Därför är del nödvändigl all vi genom vår u-landspolilik gör allvarliga ansträngningar för all främja jusl den primära ulbildningen. Vi gör del i mänga länder, och vi måste noga bevaka all skolulbildningen iniensifleras i alla och all flickor och pojkar får samma skolning. Del får de inle i dag.

I sina petila under iniernaiionella kvinnoåret skrev SIDA atl de svenska insaiserna måste utformas så atl de inte motverkar kvinnornas situation! Den plumpen i protokollet - från eu annars så ambitiöst verk - har numera försvunnil, men jag efteriyser den molsaiia formuleringen, nämligen all vi skall göra särskilda insaiser för all förbättra kvinnornas situation.

Svenskl bislånd skall utformas i enlighet med mottagarlandets önskemål. Men före alla projekt för vi en dialog med mottagarlandet, och då är del vår skyldighet all granska vad projekien beiyder för kvinnorna. Vi måsle göra moUagarländernas regeringar medvelna om atl i Sverige menar vi allvar när vi lalar om jämslälldhel och all vi därför gärna siöder projekt som kan förbälira situationen för de sämst ställda. Del är kvinnorna.

Om vi framför sådana synpunkler, följer vi bara de rekommendaiioner som framgår av världsaklionsplanen frän Mexico. Den har också de flesia u-länder anslulit sig lill. Om vi framför de åsiklerna, gör vi del därför all vi lever under den iniernaiionella kvinnodekaden.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

ANITA GRADIN (s);

Herr lalman! Under del är som den borgeriiga regeringen sullil vid makten har den begått en rad misstag i den ekonomiska politiken. De misstagen har markant försämrat den ekonomiska silualionen för lönlagarna och de vanliga hushållen.

Visst vet vi alla atl vi lever i en svår internationell ekonomisk kris med efterkrigstidens största arbelslöshel. Världsekonomin befinner sig i den djupasle krisen sedan 1930-ialel, en kris som yttrar sig i osäkerhet och oförmåga lill förnyelse inom induslrin internationellt Drivkrafterna för en kapitalistiskt ordnad produkiion och investering har kraftigi för-

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolilisk debari

svagals. Vi upplever i hög grad en marknadskrafternas kris. Massarbetslösheten, särskill bland ungdomar, håller på all permanentas i vår omvärld.

Inför 1976 års val slog vi socialdemokrater fasl all del framför alll gällde elt val mellan solidarilel och egoism. Ställde vi upp för det solidariska samhällel och på så sätl kanske kunde tänka oss atl avstå lilel av den privala konsumlionen för att stödja de äldre, de sjuka, de handikappade, barnfamiljerna och alla de lusentals människor i värt land som skulle bli arbetslösa, om inte samhällel i samverkan med lönlagarna och förelagen tryggade våra jobb? Detla var vikliga villkor för ell fortsatt reformarbele.

Elt är efter atl de borgerliga övertagit regeringsmakten har många av våra värsta farhågor besannats. De privata profilinlressena har siärki sina posiiioner och fåll ell avgörande inflyiande, inie bara på näringspolitiken i värt land, utan också över det ekonomiska handlandet De redan ekonomiskl slarka har fält ökal utrymme i samhället, och egoismens krafter har ulan tvivel förstärkts i politiken.

Vissl, herr lalman, kan vi behöva dra ät svångremmen i svåra lider. Men för oss socialdemokraler har det alltid varil självklart all de som har del bäst ställt får bidra med litet mer, medan pensionärer, barnfamiljer och låginkomsttagare måste räddas undan försämringar.

Det är minsann elt högt pris barnfamiljerna får beiala för de borgerligas oförmåga att driva en ekonomisk politik som gynnar de breda grupperna. Bara några exempel.

All regeringen släppt kontrollen över prisulvecklingen är en stor brist. Den socialdemokraliska regeringen hade skapat etl effektivt system för att begränsa prissiegringar. Genom en akliv prisövervakning kunde man hålla prisnivån och delaljhandelsmarginalerna under ständig uppsikt och man var även beredd all genom olika konlrollälgärder snabbi ingripa mol omoliverade ökningar.

Pä ell lidigl sladium markerade den borgerliga regeringen en annan inslällning lill prisövervakning och prisreglering. Man ger inle slalens pris- och karlellnämnd del slöd som behövs för all den pä ell effeklivi säll skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Prisnivån har som alla känner till rusat i väg, på t. ex. dagligvaror med över 15 96 - en snabbare ökning än vad vi upplevi någon gång under de senasle 25 åren. Prisstoppet skall snarl upphöra. Jag beklagar della. Det hade behövt forisälla. Jag beklagar också alt regeringen inte vill salsa på en effektiv prisövervakning.

Herr lalman! Grunden för del socialdemokraliska kvinnoförbundels familjepolitiska program är allas rätt till arbele. Vi har under några år upplevi en positiv ulveckling för kvinnorna på arbelsmarknaden. Av de ungefär 4 miljoner människor som i dag finns på arbelsmarknaden är 1,8 miljoner kvinnor. 1 vissa områden, t. ex. i Storstockholm, närmar sig kvinnornas förvärvsfrekvens männens. Men i dagens ekonomiska svårigheler och med den hårdhänta omstöpningen av näringslivet som vi nu upplever ser vi också hur denna silualion drabbar dem hårdast

som har den svagaste förankringen i arbetena. Inom industrin är det oftast kvinnorna.

I Danmark och Västtyskland, där arbetslösheten under ett par år har varit många gånger högre än i Sverige, kan man avläsa kvinnornas sämre situation i arbetslöshetstal upp mol del dubbla jämfört med vad som gäller för männen. Är della vad också vi har all vänla här hos oss? Ja, vi vet all deltidsarbetet har ökat betydligt 45 % av alla kvinnor som arbetar har nu deltidsjobb. Antalet deltidsarbetande har under perioden 1970 fram lill andra kvarlalel 1977 ökal med 44 96, medan ökningen av antalet sysselsatta har stannat vid knappt 7 96.

Flickorna är också i flertal bland de arbelslösa ungdomarna, som totalt uppgår lill 42 000. Av dem är 27 000, alltså 60 96, flickor. Denna ulveckling lycker jag visar med vilken kraft vi måsle driva jämslälldhels-arbeiet De ekonomiska rapporter vi fåll hillills lycks också säga alt risken för ökad arbetslöshet är stor inför vinlern. Skall vi låta kvinnorna drabbas speciellt hårt av della?

Den familjepolitik som vi socialdemokraler vill ha bygger på en helhetssyn: arbete ät alla, jämställdhet mellan kvinnor och män, gemenskap mellan generaiionerna. När båda föräldrarna arbetar i en familj är del vikligl dels atl de kan erhålla barnomsorg, dels att det kan ordnas ökad samvaro mellan föräldrar och barn. Inom del socialdemokraliska kvinnoförbundet är vi djupl oroade över den långsamma ulbyggnaden av daghem och fritidshem. 100 000 daghemsplatser och 50 000 platser i fritidshem tycks inle kunna byggas till 1981, som överenskommet var. Här måste vi la krafllag - kanske lillgripa lagstiftning - för atl solidariskt ta ansvar för barnen medan föräldrarna arbeiar.

Vi har också fått ett förslag om vidgad rätt lill ledighel i samband med vård av barn. Förslaget innebär räll lill hel ledighet till dess barnet uppnår etl och eii halvt års ålder eller räu lill sex limmars arbelsdag viss lid eller räll all la ul ledighel periodvis. Förslaget liknar i myckel del som stalssekreterare Fridh på sin lid lade fram. Men del gäller bara till hälften. Förslaget innebär nämligen endasi rätt lill ledighel men ingen räll till ersättning för förlorad arbetsförtjänst Vi riskerar alliså all få yllerligare en pappersreform, som beiyder elt slag i ansiktet på många grupper. Från socialdemokratisk sida håller vi fasl vid vårt förslag om en uibyggnad av föräldraförsäkringen lill tolv månader, där fem månader skall kunna tas ul vid behov fram till barnels första skolår. Och under hela liden skall föräldrarna kompenseras för sitt inkomstbortfall. Dessutom skall ledigheten kvoteras mellan far och mor. Dä skapas reella möjligheter lill ökad samvaro mellan föräldrar och barn.

Bostadspolitiken har engagerat de socialdemokratiska kvinnorna under mänga år. Just nu är vi oroade över all regeringens politik skall betyda att vi äter får en bostadsbrist Egentligen är en sådan redan här, eftersom två tredjedelar av landets kommuner redovisar brist på lägenheter. Orsaken är all bostadsbyggandel minskat, särskill när del gäller flerfamiljshus. Under 1977 lär det byggas knappt 15 000 lägenheter. Detla drabbar

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

främst låginkomsttagare och ungdomar som inte har en chans att köpa ett egel hus. Situationen är allvarlig eftersom vi, jämfört med andra länder såväl i väst som i öst, har elt både modernt och välutrustat bostadsbestånd. Men fortfarande är 8 96 av hushållen trångbodda enligt gällande bosladsnorm. Del handlar alliså om au varje är se lill alt få en nyproduktion och en betydligt bätlre fördelning än i dag av flerfamiljshus och småhus. Samtidigt måste ell ökat ekonomiskl bosladsslöd omedelbart införas, främsl med hänsyn lill alt så många löniagare fått sänkt ekonomisk standard och har rejäla hyreshöjningar atl vänta. Dessutom behövs kraftfulla åtgärder för alt vi skall få bätlre hushällssammansättning i olika bostadsområden. Vi borde också kunna göra betydande insatser för all skapa en totalt sett bätlre boendemiljö.

Herr lalman! Sammanfattningsvis blir min slutsals alt barnfamiljerna fär beiala ett högt pris för regeringens oförmåga att föra en ekonomisk politik som gynnar de breda löntagargrupperna. Det behövs alltså en kursändring, om situationen skall kunna förbällras.

BIRGITTA DAHL (s):

Herr lalman! Åren före valel 1976 var en genombrollslid för barn-och familjepoliliken och för jämsiälldheisfrågorna. Vi kände alt vi hade en bred folkmajoritet bakom oss, inle minst bland kvinnorna, de unga familjerna och löntagarorganisationerna, i vårt arbete på alt bygga ut barnomsorgen, att förbättra boendemiljön, alt bygga ut föräldraförsäkringen och ge föräldrar och barn mer lid för varandra, alt ge kvinnorna utbildning, arbele och mer inflyiande och alt förstärka familjernas ekonomi.

På alla de här områdena hade vi noggrant utredda och klarl formulerade förslag - där reformarbetet inle redan påbörjats. Den socialdemokraliska regeringen och dess jämställdhetsdelegalion var akliv och kraftfullt pådrivande i nära kontakt med människors vardag. Vi kände alla all nu var vi på väg att genomföra verkligt revolutionerande förbättringar av alla barns uppväxtvillkor, samtidigt som deras föräldrar skulle få del bättre och jämställdheten mellan män och kvinnor skulle öka.

Atl vi kommil så långt berodde förslås främst på två ling. För det första: Vi hade klarat av de grundläggande frågorna om familjernas försörjning, bostad, hälsa och skola. Del gav oss möjlighel alt gå vidare. För det andra: De krav vi förde fram, att alla vuxna måste vara med och dela ansvarei för alla barn och all nya insaiser måsle göras från samhällets sida i en tid med nya livsmönster, byggde på starkt upplevda sociala behov hos många människor.

Så fick vi en regering bildad av partier som företräder motståndet mot de här reformerna och samhällsförändringarna. Detta motstånd kände vi lill, inle minsi frän vän arbeie uie i kommunerna och i arbelslivei, där reformerna skall förverkligas i prakliken. För det är ju om sådana frågor vi ute i kommunerna ständigt fär slåss emot den borgerliga snål-heien och oginheien. Och det är ju mot det gamla borgerliga samhällets

fördomar som vi arbetar när vi kräver likaberäitigande för män och kvinnor i familj, samhälle och arbelsliv.

Del visade sig dess värre snarl atl våra värsta farhågor besannades. Regeringsskiflel fick ödesdigra konsekvenser för reformarbeiet Aniia Gradin har nyss berört många av dessa frågor. Vi slogs emot denna utveckling i riksdagen i våras, liksom vi gör ute i kommunerna. Vi lade fram förslag om åtgärder på en lång rad områden för alt försäkra oss om fortsatta reformer, men alla våra förslag nonchalerades eller avslogs. Del var illa nog. Men vi kommer naturiigtvis att fortsätta att kämpa för daghem, föräldraförsäkring och boendemiljö.

Men nu tvingas vi därtill atl återuppta kampen för sådana ling som vi trodde att vi hade tryggat ål barnfamiljerna en gång för alla: en säker försörjning, en hygglig levnadsslandard och en god bostad.

För vad är det egentligen som händer i del svenska samhället?

Jo, under detla år har det stora flertalet av värt folk fått uppleva dramatiska försämringar av levnadsvillkoren. Regeringen har medvetet valt att låta barnfamiljer, pensionärer och låginkomsttagare - just de som borde vara de sisla som drabbas av sänkt standard - bära de tyngsta bördorna i samhället. Del är dessa grupper som drabbas värst av höjd moms, devalvering och den galopperande inflationen. Allra värst drabbas barnfamiljerna med sin stora försörjningsbörda. De grupper i samhällel, som bäst skulle behöva en förbältring av levnadsvillkoren, är de som drabbas när utbyggnaden av t. ex. barnomsorgen och äldreomsorgen inle blir av. Och del är samma grupper vilkas irygghel hotas i grunden när arbetslösheten och krisen i näringslivet når proportioner som vi inte upplevt på generationer.

Del slår nu klarl, herr talman, alt vanliga barnfamiljer får sin standard sänkt med flera lusen kronor under della är. För dem framslår nalurliglvis regeringens hillills enda insais - höjningen av barnbidragel med 300 kr. per budgeiår, dvs. med 150 kr. under 1977 - som elt renl hån.

Till allt della måste man lägga utvecklingen på bosiadsmarknaden. Samtliga boende drabbas i år av rekordhöga höjningar av bostadskosl-naderna på grund av inflationen, oljeprisutvecklingen och den av regeringen okontrollerade byggkoslnadsulvecklingen. Främst drabbas de som bor med hyres- och bostadsräll - inflaiionen ökar ju orällvisorna mellan olika besillningsformer. Del är ingel nytt alt bostadskostnaderna sliger. Men i är stiger de mer än någonsin, och i år skall de höjda hyrorna betalas av familjer som i stället för en reallöneförbättring fält en kraftigi sänkt standard. Det klarar de inle.

Till delta kommer att inflationen också knuffar ut många barnfamiljer ur bostadsbidragssyslemet Del ligger i och för sig i della syslems nalur att en del familjer, vilkas inkomster sliger kraftigi t ex. därför alt en tidigare hemarbetande make går ut i förvärvslivet, också kan föriora sill bosladsbidrag. Men i årels petila slår bosiadsslyrelsen larm om att ett mycket stort anlal hushåll som fått en formell höjning av inkomsten, en höjning som på grund av inflationen inte motsvarar någon höjd lev-

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

nadsslandard, har förlorat sina bostadsbidrag. Det är framför alll hushåll med två makar som råkar ul för del här, och därför har deras andel av dem sorn får bosladsbidrag minskal krafligt. Gruppen är så stor atl bostadsstyrelsen räknar med att 140 milj. kr. som avsatts för bostadsbidrag åt barnfamiljer inie kommer all användas. Del är verkligen obe-gripligt alt regeringen inte ens har gjort någonting för au rätta till detla missförhållande.

Vi har i dag mänga svåra problem på bostadssektorn. Insatserna för bätlre boendemiljö och en socialt medvelen planering förfuskas av de båda inbördes trätande bosladsministrarna. Segregaiionen ökar. På många orter har vi nu en bosladsbrisl som framför allt drabbar ungdomen hårl och som kan förvärras snabbi om inle regeringen omedelbart överger sin passiva väntan pä marknadskrafternas insatser och i stället själv gör en insais. Till alll della kommer nu alt vi står inför en uppenbar risk att många hushåll, framför allt barnfamiljer, för första gången under efterkrigstiden ivingas sänka sin bostadsstandard och flytta lill en sämre bostad än de har nu. Det skulle vara ett verkligt stort nederlag för vår sociala bosiadspoliiik. Men den slarkasle kraften i regeringen kan glädjas över att betalningsförmågan - och inte behoven - i sant moderat anda nu skall få avgöra människors bostadsstandard.

De skatteomläggningar som under de gångna åren genomförts av den socialdemokratiska regeringen i samförstånd med löniagarorganisalioner-na har som ell vikligl mål haft all bidra lill en rällvis fördelning av skallebördan. Tillsammans med socialpolitiken och den solidariska lönepolitiken har vi genom skattepolitiken velat bidra till att minska skillnaderna i levnadsstandard. Ett annat mål har varil atl öka jämställdheten mellan könen. Kvinnorna, som har låga löner och etl ofta påivingat deltidsarbete, har medvetet gynnats.

Nästan det första regeringen gjorde var atl bryta mot de här principerna. Nu fortsätter man - med skatteomläggningen för 1978 och med hotel om en kommande indexreglering - sin politik för en omfördelning till förmån för de redan besuttna. Regeringens skattepolitik leder också, utöver alla andra orättvisor, lill den effekten atl ojämlikheten mellan könen ökar.

Jämställdhetsminisiern Per Ahlmark har lagil för vana all beskriva regeringens linje så all skallen sänks för hellidsarbetande med normalinkomster. Vad han då, säkert avsiktligt, låler bli alt lala om är alt bland dem som inle har heliidsarbele och bland dem som irois hellidsjobb inle når upp lill normalinkomslen, finns framför alll kvinnor. De många kvinnor som av nödtvång eller för att hinna med barnen arbetar dellid och de många kvinnor som har dåliga löner, de har sell skillnaderna i behållen nellolön öka i förhållande lill framför allt männen.

Av den senast tillgängliga sialisliken, som avser 1975, framgår de könsbundna inkomslskillnader som vi fortfarande har myckel lydligt År 1975 ijänade 6 % av de förvärvsarbelande kvinnorna mer än 50 000 kr. medan hela 67 96 av dem ijänade högsl 30 000 kr. Bland männen var inkomstför-

delningen rakt motsatt Om man räknar med en löneförhöjning på 30 % från 1975 - och det är bra tilllagel - ligger fortfarande sä goll som alla kvinnor under gränsen för de slora skattelättnaderna.

Och del är inte bara deltidsarbete som ligger bakom kvinnornas låga inkomster. Bostadsstyrelsens petila innehåller också den chockerande uppgiften all den taxerade medelinkomsten för ensamförsörjare, de flesta kvinnor, var 27 000 kr. för 1975 medan den sammanräknade medelinkomsten för makar med barn var 73 000 kr. samma år, trots all del i den gruppen flnns många tvåföräldersfamiljer med bara en inkomsttagare.

Om man räknar med atl en ensamförsörjare som 1975 hade en inkomsl på 27 000 kr. i dag har en inkomsl på 35 000 kr., så fär hon en skaltelällnad på 360 kr. Den skall man då jämföra med de skattelättnader på mellan 2 015 kr. och 2 600 kr. som de får som tjänar 65 000 kr. och mer. Om man till detla lägger effekten av en beräknad genomsnittlig kommunalskattehöjning pä 1:65 kommer man fram till alt den som har 35 000 kr. i taxerad inkomst - ofta en kvinna, kanske med ensamt försörjaransvar - får en skatteökning på 143:25 kr. medan den som tjänar 75 000 kr. får en skallesänkning på 1 151:75 kr., 85 000-kronorsinkomsltagaren en skallesänkning på 1328:25 kr. och 100 000-kronorsinkomstlagaren en skattesänkning på 1 024:25 kr. Två högavlönade makar utan barn kan faen skattesänkning på lillsammans näslan 2 700 kr. medan en lågavlönad ensamförsörjare får höjd skatt. De som har en överstandard all trappa ner för alt hjälpa lill att klara Sverige ur krisen får lägre skatt, men de som inte har några marginaler fär högre skatt.

Detla, herr talman, är del nya, orättfärdiga Sverige som nu växer fram.

Och det blir ju inle myckel bäitre av att man försvarar varför de deltidsarbetande kvinnorna skall missgynnas, särskill inte som det nöd-tvungna deltidsarbetet just nu ökar pä grund av arbetslösheten. Det förekommer i allt siörre utsträckning atl deltidsarbetande får sill limanlal sänkt. Det sker i stor omfattning inom handels- och serviceyrkena, beroende på att människors köpkraft minskar och atl arbetsgivarna vill kompensera sig för den minskade omsättningen genom atl minska sina anställdas inkomster.

Hur man än försöker bedöma regeringens politik finns del bara en slutsats all dra. I Thorbjörn Fälldins Sverige driver regeringen lillsammans med SAF och siorförelagen en hård och kallsinnig och cynisk klass-polilik riklad mol barnfamiljerna, de gamla, de många människorna med små och medelsiora inkomster.

Vi tror att många som röstade på centern som ett lill synes ofarligi, folkligt allernaliv lill socialdemokralin nu med verklig förskräckelse ser vilka krafter de varit med om all frambesvärja.

Och nu beklagar sig de borgerliga partiledarna och statsråden dagligen över att vi hårt angriper regeringen för en sådan här politik. Men regeringen har ju själv med beråil mod och i slrid med våra upprepade varningar försatl svenska folket i den här silualionen. Regeringen har

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

medveiei vall all läla de sämsl ställda i samhällel - småfolket, som Thorbjörn Fälldin säger sig värna om - drabbas värst Regeringen har dessuiom utmanat dessa grupper, som nu ivingas sänka sin levnadsstandard, genom att slänga ut miljarder på skattesänkningar åt dem som redan har det bra och pä taktiskt spel om energipoliliken. Häromdagen kunde vi i DN läsa all bara elt års fördröjning av kärnkraftsprogrammet kostar 4,6 miljarder i ökad oljeimport, förutom den kapitalförstöring på många miljarder som vi får om vi inte bygger färdigl och utnyttjar redan beslutade anläggningar.

Vi kan, herr talman, aldrig acceptera en sådan politik, och därför tänker vi fortsätta atl bekämpa den. I sådana tider som vi nu upplever - när det självfallel krävs uppoffringar av alla medborgare - är del särskilt viktigt att solidariteten i samhället hålls levande och bördorna fördelas rättvist Det är och förblir omöjligt atl kräva uppoffringar av människor som inte lycker all de lever i elt rällfärdigt samhälle.

Vi har lagt fram förslag om en ansvarsfull och mer rälifärdig poliiik. Alla våra förslag har blankt avvisals av dem som i dag har makten. Men del kommer inte atl hindra oss från att fortsätta all föra fram konstruktiva förslag. Vi tänker envist fortsätta atl föra fram vår politik och att slåss för barnens och barnfamiljernas behov. Och vi längtar efter den dag då vi kan återuppta det spännande och stimulerande reformarbete som nu lillfälligl har avbrulils.

KJELL MATTSSON (c);

Herr talmian! Jag länkie någol komma in på den bosladspolitiska deballen. Men innan jag gör del skulle jag vilja kommeniera det anförande som nyss hölls av Birgilla Dahl.

Hon ville framslälla den nuvarande regeringens och riksdagsmajori-lelens agerande ungefär som om vi var en samling mäpniskor som renl fysiskt njöt av alt göra det besväriigt för människor. Jag är övertygad om all Birgitta Dahl inte kommer all få någon atl tro på del, En annan sak är all Birgilla Dahl och flera till på den socialdemokratiska sidan, precis som ishockeyspelare och liknande, behöver en del s. k, pep talk för all driva upp adrenalinel så all de kan bli rikligt arga för all de inle längre har regeringsmaklen.

Så kommer jag lill bosiadsfrågorna. 1950- och 1960-ialens bostadsdebatt koncentrerades i slor uislräckning på omfattningen ay bostadsbyggandet i landet. 1 mitten på 1960-lalel kom programmet atl på tio år bygga en miljon lägenheter - ett program som visseriigen saktacje av men som ändock var genomfört 1974-1975. Programrnet motiverades ay den slora efterfrågan på bostäder, specielll i storsladspmrädena. All gfterfrågan fanns jusl där berodde pä all melodin i samhällsplaneringen och samhällsutvecklingen då var stark konceniralion tilj storstäderna - en melodi som vi från centerpartiets sida hela tiden bekämpade.

Eflerdet att miljonprogrammet färdigställts har bostadsbyggandet minskal varje år. delvis nalurliglvis beroende på au vi nu har ep annan be-

folkningsuiveckling än man irodde del skulle bli, men också beroende på all del i vissa områden blev överskon på lomma lägenheler - elt överskoll som nalurliglvis var ekonomiskl besvärande för kommuner och för fasligheisägare, och där samhällel har måsi ingripa med lån för all undvika all bosladsförelag skulle gå i konkurs.

I dag skall vi när del gäller omfallningen inte i första hand diskuiera vilken krediiram och därmed hur slorl anlal lägenheler som riksdagen och regeringen kan besluta om - vi har ju i enighet lagil de besluten. Vi har under etl antal år kunnal konstatera all efterfrågan från kommuner och bosladsförelag inie når upp lill den ram som riksdagen har sell del som angelägel alt nå. Man räknar med alt färdigslällandei i år inle heller kommer atl nå upp till ramen utan stannar under 60 000 lägenheler.

Bostadsbyggandet är en långsiklig verksamhel som man inte vänder på så lätt Därför är det från alla synpunkler angelägel att vidla sådana ålgärder all inle bostadsbyggandets omfattning fortsätter atl sjunka, ulan att man på nytt får den alt öka och komma upp i närheten av den ram som riksdagen har ansett det värdefullt och rikiigl all nä.

Självfallel är en av de besvärande faklorerna i del här sammanhängd all byggnadskoslnaderna stigit starkt, av mänga olika orsaker. Men när Birgilla Dahl säger all regeringen passivt bara väntar på all marknadskrafternas fria spel skall lösa alll della, är också del en felaklig beskrivning av verkligheien. För all fä en bäiire överensslämmelse mellan koslnaderna i bosladsbyggandel och lånemöjlighelerna - eftersom den slalliga belåningen har så slor belydelse för de verkliga boendekosinaderna -har regeringen under ell år höjl schablonbeloppen ire gånger. Del visar ju all man aklivi följer de här frågorna och är angelägen om alt se lill all de inslrumeni som har använls underell antal år kommer au användas igen så snabbi som möjligl. Här får vi alllid räkna med en viss fördröjd effekl av de beslul som fallas. Förhoppningsvis skall den förbättrade överensstämmelsen mellan byggnadskostnader och belåningsmöjligheler nu kunna medföra en ny uppgång i igångsättandet av nya bostadsbyggen.

Jag vill med några ord beröra kommunernas roll i della sammanhang. De har ju en myckel viktig uppgift för au bosladsbyggandel skall kunna hållas uppe, och del har de av skilda anledningar - dels genom all del är kommunerna som är ansvariga för all det flnns en planberedskap, så atl byggnadslov kan beviljas för dem som söker och vill slarla bo-sladsbyggen, dels därför all man som ägare av de allmännyttiga bostads-förelagen har en viklig roll i bostadsförsörjningen.

När civilutskoitet i olika sammanhang har tagit del av del arbete som kommunerna gör har vi fåll en känsla av all planberedskapen något har sviktal, och del är väl en bedömning som länsbostadsnämnder också gör alll som oftast. Del finns en förklaring lill det:'kommunerna har varil starkl upptagna med del viktiga jobbet alt göra den översiktliga planeringen FRP - det fysiska riksplanearbeiei - och del kanske har ansirängl resurserna på elt sådani sätl all deialjplaneberedskapen har sviktat. Då ar det angeläget atl i del forisaiia arbeiei se lill, i avsniiiei

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

fysisk riksplanering, all i första hand precisera vad som är riksintresse, så all vi kan få den effekten av det översiktliga arbeiei all del blir möjligl all snabbare komma fram med delaljplaneärendena, och på del sällel nå upp lill en god planberedskap, så atl brisl på tomtmark inte blir någon flaskhals för ökal bostadsbyggande. Del kan ändå konsialeras all vi här i kammaren är överens om all vi inle vill få den silualionen all bosladsbyggandel minskar så atl del uppslår en allmän bosladsbrisl igen.

Krediiförsörjningen är också mycket betydelsefull för detta. Man kan väl allmänt konstatera all den, som allling annal, dä och då utsätts för påfrestningar och inle fungerar som efterfrågan kräver att den skall fungera. Regeringen följer mycket aktivt och noggrant utvecklingen på detla område och ser lill alt de överenskommelser om kreditförsörjning mellan regering och banker som har tillämpats sedan många år tillbaka också fungerar i verkligheten.

Birgitta Dahl sade i inledningen all del nu har uppstått en sådan situation alt socialdemokraterna måsle kämpa för en god boendemiljö. Jag funderade på vad hon egenlligen avsåg med del. Det finns visserligen sedan några år lillbaka lån för miljöförbättrande åtgärder, alltså ålgärder för all rälla lill brisler i planering och i bosiadsområdenas miljö. Del är nya bosiadsområden som har lillkommil under socialdemokralernas lid i regeringen. Civilulskoilet har lillal på en del sådana projekl, och del allmänna konsiaierandet är all de ålgärder som har vidtagits för de pengar som ställts till förfogande, är sådana som egentligen borde ha varit med redan från början, om man skall kunna göra anspråk på all ha gjort en god planering.

Därför är del ingen som iror på Birgilla Dahl när hon säger alt socialdemokraterna skulle behöva kämpa för en god boendemiljö. Tvärtom har del väl under de gångna åren varil de andra partierna - inte minst mill eget parti - som speciellt har tryckt på nödvändigheten av all också se på miljöproblemen i planeringen. I dag är det ett allmänt accepterat krav att man, när man planerar för bostadsområdena, specielll skall se på den fysiska miljöns betydelse och se till atl områdena får en sådan uirusining au den sociala funklionen verkligen blir bra. Jag iror också all den medvelna opinion i miljö- och boendefrågor som har kommil fram under senare år kan leda lill att vi får bosiadsområden som bättre överensstämmer med önskemålen.

Jag vill sedan säga några ord om energifrågorna. Förbrukningen av energi i bostads- och lokaluppvärmning är en stor del av vår loiala energikonsumtion. Därför är del oerhört viktigt alt vi sparar på det området. Den handlingsförlamade regeringen, som Birgilla Dahl lalade om, har hunnit med all redan under föregående riksmöie lägga fram förslag om förbällrade regler för energisparätgärder, och den släller siörre anslag till förfogande för den verksamhelen än vad lidigare regering har gjort Vi kan också i dag konstatera atl del finns ell myckel slorl iniresse från fastighetsägarnas sida för atl utnyttja energisparlånen.

För all detla skall kunna fungera bra ställs nalurliglvis vissa krav.

På den kommunala förvaltningen ställs kravet all man på förmedlings-organssidan har sådana resurser atl ansökningar i mängder inte blir liggande hos de kommunala myndighelerna, innan ärendena kan gå vidare lill länsbosladsnämnden för beslul. Del krävs nalurliglvis också lillgång till tekniska konsulter, så au man kan få elt riktigt förslag, och det är givelvis nödvändigl med yrkeskunnig arbetskraft - byggnadsarbetare, eleklriker, VVS-arbetare m. fl. Den här verksamhelen kan i fortsättningen komma all vara en myckel värdefull del av sysselsällningen för jusl byggnadsarbelarkåren. Under riksmötel kommer regeringen att framlägga yllerligare förslag, grundade bl. a. på slalens planverks ulredning om möjligheierna au spara i boslads- och lokalbeståndet

När del gäller inflylandei över sin egen silualion försiggår ju i dag en stor deball på alla samhällsområden, och självfallel bör delta också gälla bostadsområdet Tidigare har del genomförts vissa lagändringar, som gen hyresgästerna siörre möjligheter lill inflytande över bostaden. Det är väl inget märkvärdigt all, som boendeutredningarna gör, konsialera atl man har den slörsla möjligheten till inflytande, om man äger fastigheten själv, t ex. om man har en villa, eller om man har bostadsrätt Milt parti, liksom hela regeringen, är givelvis mycket positivt inställt till ägandet av en egen fasiighei liksom lill bosladsrättsägandet I regeringsdeklarationen står det också atl man skall försöka vidla ålgärder för alt främja bostadsägandet

Sammanfattningsvis skulle jag beträffande bostadspolitiken vilja säga all de krav vi måsle ställa på den är att man på den kommunala nivån får en planering som skapar god miljö och atl planeringen av bostadsområdena främjar en allsidig lägenheissammansällning, så all den segregation kan motverkas som vi brukar kalla för ålderssegregalion. Vidare är del värdefullt med en successiv uibyggnad, för all man skall kunna få en riklig befolkningssammansäiining i bostadsområdena. Sa-neringsverksamheten, som del är angelägel atl utöka, bör inriktas så, all vi får levande samhällskärnor. Man bör inle bara riva ned centrum och skicka ul folk lill ytterområdena. Vi bör även planera på etl sådani sätt all del blir möjligt all bygga ul i de mindre samhällena och i glesbygden.

Får jag avslutningsvis göra ännu en kommentar lill Birgilla Dahls anförande. Hon beskrev problemet med skallehöjningar, främsl all man kommer all få en genomsnittlig kommunal skattehöjning på, om jag minns rätt, 1:80 eller 1:90 per skattekrona. Ja, Birgitta Dahl, varför höjer kommuner och landsling utdebiteringen? Det är ju därför att man vill genomföra det program för barnomsorg och äldreomsorg som vi har varil eniga om här i riksdagen. Den inledande beskrivningen i Birgilla Dahls anförande, som gick ul på all man nu inle var beredd atl genomföra ulbyggnaden av äldreomsorgen och barnomsorgen motbevisas effektivast av det faklum all kommuner och landsling i dagarna är beredda all besluia om de uldebileringsökningar som är nödvändiga för all man skall kunna genomföra de program som påbörjats.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

4 Riksdagens protokoll 1977/78:17-19

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

BIRGITTA DAHL (s) kon genmäle:

Herr lalman! Mina centerpartistiska kolleger i civilutskoitet, som jag lill vardags har ell myckel fint samarbele med, brukar när de riklar sig lill mig inleda med standardrepliken atl jag är alldeles för upprörd i mina inlägg. Lål mig säga all de förhållanden som jag uppehöll mig vid, de ökande skillnaderna i samhällel och de problem som människor nu har, är av den arten all man blir upprörd, och del lycker jag inte är någol fel.

Jag övergår så lill några av de punkler som Kjell Mallsson log upp. Jag ulgick för del förslå inle frän en kommunalskallehöjning på 1:90 ulan en på 1:65. Jag kriliserade inie heller kommunerna för all de lar på sig ökade uppgifter ulan regeringen för en orälifärdig skallepoliiik, och lalade om vad den leder lill.

Vidare räknade Kjell Mallsson upp de åtgärder som regeringen har vidtagit för all komma lill rälla med bostadskostnaderna, och det är inget fel på den uppräkningen. Felet är all åtgärderna är helt otillräckliga. Del är inle ens ålgärder av det slag som civilutskoitet enhälligt krävde av regeringen i våras, än mindre de konstruktiva åtgärder som socialdemokralin begärde i våras och nu i höst upprepar för all få bukt med de svåra problem som de sligande bostadskoslnaderna förorsakar.

Varför sade jag för del andra all vi nu måsle kämpa för en god boendemiljö? Del vel Kjell Maltsson myckel väl. Vi hade tagit upp arbetet på all förbälira boendemiljöerna. En av den socialdemokraliska regeringen lillsall ulredning, där Kjell Mallsson och jag dellog, hade lagl fram förslag om ålgärder för en bättre boendemiljö, vilka skulle presenteras riksdagen i form av en proposilion. Den nuvarande regeringen har stoppat dessa förslag i byrålådan, och de två bosiadsminisirarna grälar med varandra offeniligi om vad som egentligen skall hända med boendemiljöfrågorna.

När vi i våras i stället lade fram förslaget för riksdagen med färdig lagtext avstyrktes del ulan molivering av civilulskotlel. Det är klart all vi då säger att vi måsie kämpa för en god boendemiljö och all reformarbeiet på del områdel har blivit avbrutet

När del lill slul gäller energisparandel finns det samma anledning all rikia kritik mot regeringen. Kjell Mallssons beskrivning av vad som har gjorts är också pä den punkten korrekl, men också här borde mycket mer ha gjorts. Den energisparproposition som var en huvudpunkt i centerns valrörelse har ännu inle lagts fram. Vi får hoppas atl man nu i höst kommer all kunna hålla de mänga gånger lidigare givna löftena om en sådan proposilion. Vi vänlar på den.

KJELL MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har ingenting alls emol all Birgilla Dahl är upprörd. Del som jag vänder mig emol är all upprördheten gör atl hon lämnar en felaklig beskrivning av verkligheten. Annars är del ju bra atl folk är upprörda och har engagemang i olika frågor.

Jag skall bara kommeniera två saker lill. Vad gäller energisparandet skulle mycket mer ha kunnar göras, sade Birgitta Dahl. Ja, del är riktigt all mer kan göras och mer kommer all göras, eftersom regeringen, som jag nämnt, arbetar pä en proposilion som bygger på den omfaliande genomgång som slalens planverk ulfört. Del är myckel bra au man på kort lid fåll fram förändrade och förbällrade regler. Jag nämnde - och del kommer snarl också alt slå klart - hur pass slorl intresset hos dem som skall genomföra åtgärderna är. Ulskoltsmajoriteien har ju sagl alt man, om de pengar som anvisas i del sammanhanget inie räcker lill, också är beredd all bevilja ytterligare medel på tilläggsbudget

Det blir orättvisa effekler av landstings- och kommunalskatt, säger Birgilla Dahl. Men del kan man ju knappast skylla den nya regeringen för. Man vidlog ju tvärtom snabbi förändringar i ledningen för de kommunala skalteuiredningar som pågick.

Den kommunalekonomiska ulredningen är snarl färdig med sitt förslag, som innebär en verklig genomgäng i syfte alt få fram regler för den kommunia skaiieuljämningen. En föruisälining för all kommuner med svagi skalleunderalg skall kunna ge bäiire service är ju all de får siörre andel av det loiala skaileullaget.

Intresset för atl lösa de här frågorna var inle överdrivet hos socialdemokralerna.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

BIRGITTA DAHL (s) kort genmäle;

Herr talman! Kjell Mattsson skall inle försöka springa ifrån diskussionen om den orättfärdiga konstruktionen av regeringens nu framlagda skalleförslag genom au la upp en annan diskussion, den om kommu-nalskatlen.

Även om vi - vilket är myckel viktigt - lyckas komma fram lill lösningar när del gäller kommunalskallen, som innebär en jämnare fördelning av bördor som nu på många håll är ojämna, så hjälper del ju inte dem som drabbas av regeringens skatteomläggning nu och av den ekonomiska politik som regeringen för nu.

Del var den diskussionen som jag ville föra och visa pä vilka effekler del får när man lill skatteomläggningen också lägger utvecklingen av kommunalskatten.

Som Kjell Mattsson vel innehöll den proposilion om energisparålgärder som riksdagen fick i våras ell mindre ekonomiskl påslag än del som centern hade begärt i en partimotion förra året - påslaget motsvarade i själva verket inle ens kostnadsökningen.

Dessutom avstyrkte ni under våren värt förslag om en försöksverksamhet med energisparande i Norrbotten, som kunde ha gett både värdefulla erfarenheter, bl. a. när riksdagen skall ta slällning till den så länge utlovade energisparproposilionen, och hjälp lill att klara sysselsättningsproblemen, som ju är oerhört slora i Norrbotien. Del var ett konkret förslag, som ni av någon för oss obegriplig anledning inle ville medverka lill att det kunde genomföras.

Men kanske ni nu skulle kunna ändra uppfallning.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

KJELL MATTSSON (c) kort genmäle;

Herr lalman! Jag tror atl del skulle vara ganska svårt alt av elt ex-perimenlpr'Dgram i Norrbollen, siariai någon gång på våren 1977, få er-farenheler som skulle ligga lill grund för en proposilion som man lämnar pä höslen 1977. Den kombinalionen skall vi nog inie räkna för myckel med.

Del förslag lill en "orälifärdig" omläggning av skallen som nu är fram-lagl har ungefär samma konslrukiion som den föregående skalleomläggningen, den som signerades av en socialdemokratisk regering. Del var bara beloppet som förändrades någol efler regeringsskiftet

Motivet för omläggningen är ju atl försöka komma fram lill ell förslag som underlättar en löneuppgörelse, om möjligt för de två närmasle åren. Del beiyder ju inie au detla är det enda slällningslagande som regering och riksdag kommer all få göra på skallefrågornas område, utan vi skall ha klart för oss all del här är en omläggning som görs just därför all man inle har löst frågan om den loiala framlida ulformningen av skallesyslem och skalleskalor men ändå vill medverka lill all underlälla en uppgörelse mellan arbelsmarknadens parter om de närmasle årens löner.

Talmannen anmälde all Birgilla Dahl anhållil all lill prolokollel fä antecknal au hon inte ägde rätt lill yllerligare replik.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! För en lid sedan gick jag ul i mitt bostadsområde och frågade människorna där vilka problem de tyckte var de största jusl nu. Svaren som jag fick var ganska entydiga; arbetslösheten, prisstegringarna och hyresslegringarna. De flesta tyckte också alt problemen blivii större sedan den borgerliga regeringen kom lill maklen. även om förhållandena varil dåliga redan under den socialdemokraliska regeringens lid.

Det är kris på den svenska bosiadsmarknaden i dag, och del behövs både boslads- och socialpoliliska ålgärder för all lösa den krisen. Hyrorna ligger skyhögt, bosladsbrisl slår för dörren och spekulalionen och svar-tabörshandeln tillåts atl härja fritt.

1. Hyran ökar ständigt, och höjningarna drabbar som alllid värst de människor som har det svårast Redan nu betalar många familjer en mänadshyra pä 1 000 kr. De aviserade hyreshöjningarna i år ligger på mellan 20 och 30 kr. per kvadratmeter och år. Det gör mellan 100 och 200 kr. lill i månaden. Årels höjning verkar bli rekordhög.

Vart tog den sociala bostadspolitiken vägen? Det är en skrämmande utveckling, som regeringen lycker är riklig. Om regeringen inle tyckte alt den utvecklingen var riklig, skulle ålgärder ha vidlagils för all förhindra den spiralformiga hyresutvecklingen. Senasl den 13 okiober var statsrådet Friggebo lill synes obekymrad om hyreskostnaderna. Hon sade i etl svar lill Tore Claeson att de inte avvikit från andra prisstegringar och all ökningen av kallhyrorna har varil mindre än ökningen av kon-

sumenlprisindex under senare är. Men del som är inlressanl, herr lalman, är ju all brullohyrorna har ökal myckel mer än konsumentprisindex. Regeringen - det kan vi konstatera - är alltså inte nämnvärt bekymrad över de skyhöga hyror som många människor har svära bekymmer med all klara.

2. Nästan alla kommuner har bostadsbrist" I Stockholm köar 120 000 människor, i Göleborg 90 000 och i Malmö 92 000 människor. Och samtidigt som vi har bosladsbrisl sjunker bosiadsproduktionen.

3. Bosiadsmarknaden är en spekulationsmarknad. Det sker en helt öppen svartabörshandel med lägenheler, både med bostadsrällslägenheler och med hyreslägenheter. För en bosiadsrättslägenhel i Stockholms innerstad får man i dag beiala i runt tal 200 000 kr. I ytterområdena ligger insatserna på mellan 30 000 och 50 000 kr. för en normallrea. För en hyreslägenhet i innerstaden fär man betala runt 50 000 kr. i svarta pengar. "Lägenhel säljs lill högstbjudande" aren vanlig annonstext i tidningarnas bostadsannonsspaller. Det är en skrämmande utveckling, och den får, precis som hyresutvecklingen, pågå helt öppet, och den är dessutom godkänd och sanktionerad av regeringen. För atl stoppa hyreshöjningarna krävs del hell andra finansieringsformer med bl. a. en låg bostadsränta. Bara genom att sänka räntan med 1 96 kan man göra hyressänkningar med 10-15 %. Hyresgästföreningen kräver att räntan sänks med en procentenhet från januari 1978. Jag skulle vilja uppmana regeringen att lägga in del kravet i budgeten. Del är ell välkänt vpk-krav som skulle få effekt för all sänka hyran.

Men för alt omedelbart stoppa de oanständiga hyreshöjningarna föreslär vpk ell hyresstopp pä minst tolv månader. Bostadsbyggandet måste öka om en allvarlig bostadsbrist skall kunna hejdas. Regeringens åtgärder i denna del är otillräckliga.

Andra omedelbara krav som måste uppfyllas är försl och främst prisslopp och prissänkningar på byggnadsmaterial, sänkning av den garanterade räntan för allmännyttiga bosladsförelag, ränle- och amorteringsfria lån lill allmännyttan och förbättrade bosladsbidrag.

För all fä slul på spekulalionen krävs skärpt kontroll över överlåtelser och en obligatorisk bostadsförmedling, genom vilken alla byten skall ske.

De förslag som regeringen hittills ställt när del gäller bosladsspeku-lationen har gått i en helt annan riktning - att ge de privala vinstintressena på bostadsmarknaden ökat spelrum. Regeringen har sagl atl möjligheterna atl göra om hyreslägenheter lill bostadsrätter måste öka. Del är ännu etl steg mot att se bostaden som en handelsvara vilken som helst

Varför är det nödvändigl atl äga sin lägenhet? Det skulle jag vilja fråga representanter för regeringen. De finns inte här, och jag kan ställa frågan lill Kjell Mallsson, som också var inne pä den här lankegången. Regeringens förslag är ännu etl sleg bon från den sociala bostadspolilikens mål atl göra bostaden lill en social rällighel, eftersom de allra flesia

Nr 17

Torsdagen den 2,7 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

människor inle har råd all betala de insatser som fordras för all köpa en bostadsrätt

Regeringens politik gynnar bara dem som vill spekulera i bostäder och dem som har råd att köpa bostadsrätter. Regeringens politik gör alt vi får en ännu mer segregerad bostadsmarknad. Del vore en hell annan sak om regeringen föreslog alt man skulle la lill vara bostadsrätls-föreningarnas förvallningsprinciper, som ger hyresgästerna inflytande över bostaden, utan atl för den skull blanda in pengar och därmed ägande av bostaden.

Samtidigt som bristen på lägenheler är slor, samiidigl som allt fler kvinnor går ul i förvärvslivet och därför behöver en bättre boendeservice och samtidigt som man alll oftare lalar om resursslöseri och ekonomisk markplanering, sä ökar den lyp av boende som ur samhällelig synpunkl är den dyrasle och mesl resurskrävande av alla bosladsformer, nämligen småhusproduklionen. Över 70 96 av nyproduklionen sker i form av småhus.

Vpk har krävi alt de ekonomiska och sociala effeklerna av småhusbyggandet skall utredas. Småhuset kräver mer energi än en lägenhet -drygt 50 96 mer än en genomsnittlig flerfamiljshuslägenhet. Trafikanläggningarna tar mer än dubbelt så stor yta som i ell flerfamiljshusomräde. Småhusboendet förutsätter bilinnehav, och ofta ett dubbelt bilinnehav, alltså ytterligare energislöseri. En bilist förbrukar 3,5 gånger mer energi än en kollektivtrafikant. Småhuset kräver 3-5 gånger så myckel mark som flerfamiljshuslägenhelen med samma ulrymmesslandard.

Spekulalionen i småhus är omfaliande. Del har nyligen gjorts en siudie i Krislianslad som klart visar att den aulomaliska värdeslegringen på småhus ligger före den allmänna prisnivåns ökning. Ibland är ökningen upp till 20 % på ett år. Segregeringen i småhusområdena är också markant Del är del s. k. mellanskiktet av befolkningen som lill allra slörsla delen befolkar de nya småhusområdena. Inslaget av arbetarfamiljer i småhusområdena är mycket lågt Arbetarfamiljerna bor i stället i hyreslägenheter, därde betalar en oanständigt hög hyra för en lägenhet i en ofta oanständigt dålig miljö och samtidigt via sin skallsedel subventionerar människor som har råd atl köpa småhus. Detla är ell orimligl förhållande.

Del rimliga vore i stället, dels med tanke pä resursslöseriet, dels med tanke på jämställdheten både mellan olika socialgrupper och mellan man och kvinna, alt i siörre uislräckning salsa på en helt annan boendeform som bygger på service och gemenskap. Jag tänker pä kollektivhuset och andra former av serviceboende. Frågan kom kollektivhus är en jämställdhetsfråga, och det parti som yvigt brukar orda om jämställdhet mellan man och kvinna borde stödja vpk:s krav på ell utökat kollektivhusbyggande. Del är väldigt tyst i folkpartiet i den här frågan.

Men alla kan inle bo i kollektivhus. Vi har ett bostadsbestånd i dag som till stor del kommer all beslå långl in på 2000-lalel, och därför blir del nödvändigt att vidareutveckla gamla områden och förse dem med mer kollektiv och social service.

Herr lalman! Frågan om hur marken skall användas, hur markplaneringen skall ulformas, har en central belydelse för all bosiadspoliiik och för de människor som skall bo eller som redan bor i ell område. Vissa typer av service är sedan gammalt givna i lälorierna. Det är den kommersiella servicen som ofta får de bäsla lägena i områdena. Men med den sociala och kullurella servicen är det ofta illa slälli.

Kommunerna behöver t ex. inie i sladsplanearbelet planera för barnomsorgens behov. Någon markreservaiion för daghem och fritidshem har inie ansetts nödvändig. Men efterfrågan på barnstugeplatser har visat att del varit djupl olyckligl alt kommunerna inte har gjort några mark-reservationer för daghem och fritidshem. Nu fattas det mark i de flesia kommuner för all klara utbyggnaden.

Det är viktigt att planera för barnomsorgens uibyggnad i många avseenden. Vpk menar att alla barn skall ha räll till en bra och gratis barnomsorgsplats. För att praktiskt förverkliga det kravet föreslår vpk olika åtgärder. Bl. a. skall mark reserveras för barnomsorgen i nya områden på etl så tidigt stadium av planeringen att det ännu finns mark att tillgå. Med en planeringsnorm på 10 kvadratmeter per lägenhet skulle förmodligen de flesta barn i alla områden få plals både på daghem och på fritidshem.

För att Irygga en barnomsorg med en bra kvalitet och i en utsträckning som motsvarar del verkliga behovel måsle minst tre ålgärder vidlas.

För del förslå: Säkra lillgången på mark eller annan yta för barnomsorgens behov. Ingen ny stadsplan skall kunna godkännas utan atl del reserveras 10 kvadratmeler per lägenhel.

Fördel andra: Inför en lagstiftning som garanterar en faktisk uibyggnad som inom en tioårsperiod garanterar alla barn räll lill barnomsorg.

För del tredje: Ge kommunerna ekonomiska möjligheter alt bygga bort bristen på platser. Vpk föreslår all barnomsorgen helt slalsfinansieras och att till en början kommunerna får sina koslnader för personalen täckta. Genom att kommunerna fär full täckning för personalkostnaderna får de råd alt öka personaltätheten och minska barngruppernas storlek. Det är etl sätt all höja kvaliteten.

Herr lalman! En annan erfarenhei som jag fick när jag frågade människorna i mill bostadsområde vad de tyckte om förhållandena i deras vardagsliv var all många människor sade sig ha en slor ensamhetskänsla. De kände sig socialt och många förslås också ekonomiskl isolerade.

För all återknyta lill bostadspolitiken vill jag framhålla att del är nödvändigt att göra bostadsområdena levande. Bostadsområdena i dag verkar bygga pä principen alt man så fort som möjligl när man kommer hem skall slänga dörren om sig och isolera sig och sin familj, om man har någon. Det är därför som del är vikligl alt socialt eftersatta områden får möjlighet all förbättra sin miljö, både den inre och den yttre. Vi menar inom vänsterpartiet kommunisterna att bostadsförbättringsbidra-get måsle kunna sökas också av de fattiga kommunerna, som bäst behöver del. De får råd att söka bostadsförbättringsbidrag om de slipper all ställa

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

upp med halva kosinaden för en förbältring. Vpk menar all man måsie ge bidraget till områden som verkligen behöver del och alt det där bör utgå med 100 96.

Vi behöver också, tror jag, en annan livsstil i vårt samhälle. Vi behöver en livsstil där det är tillåtet all bry sig om varandra. Vi måsle skapa bostadsområden där folk trivs både med sin bostad och med varandra. Levande bostadsområden kan man få på olika sätl, bl. a. genom att varje hus eller varje gård fär sitt eget daghem och fritidshem, kanske också eu gemensaml vardagsrum eller hobbyrum.

Ulbyggnaden av barnomsorgen måsle givelvis vara flexibel och följa varje områdes speciella behov vid olika lidpunkler. För alt klara del måste både friliggande barnstugor byggas och lägenhelsdaghem iordningställas. Det viktigaste i både bostadsfrågan och barnomsorgsfrågan är all både kvaliteten och kvantiteten tillgodoses. Då försl kan man lala om en bra bostadspolitik och en bra barnomsorgspoliiik.

Under della anförande övertog andre vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

GEORG DANELL (m):

Herr lalman! På den senaste liden har bostadsdebatten fått nytt bränsle genom att det dels allt oftare och från allt fler håll signaleras förståelse för ökat ägande av egen bostad, dels presenteras ålgärder för alt begränsa bostadsbyråkralin.

Beträffande ägandet, som också dykt upp här i debatlen tidigare i eftermiddag, anser jag att alla, även de som bor i flerfamiljshus, måste ha valfrihet när det gäller upplåtelseform. Liksom vad gäller sä mycket annal i svensk bostadspolitik har vi alltför länge gått i gamla spår som antingen leder till hyresrätt och bostadsrätt i flerfamiljshus eller äganderätt i småhus. Eftersom man väljer upplålelseform efler hur länge man länker bo på etl snälle eller efler möjligheierna all bosladsspara kan del inle vara vettigt att del skall vara beroende på om jag bor i höghus eller småhus om jag skall få äga mill hem. Vi måste planera myckel mera förulsällningslösl än tidigare när vi bygger upp nya bostadsområden. Del är efterfrågan som skall avgöra fördelningen av upplåielseformer i olika bosladsomriiden, inte stela konventioner och lagar.

Vidare vel vi all iniressel för den egna bostaden och bostadsmiljön är större när man helt eller delvis äger sin bostad. Inflytandet över bostaden ökar med bostadsrätt och äganderätt, och förslitningen minskar. Del senare är inle minst vikligl med lanke pä de höga driftkostnaderna som på grund av subventioner i finansieringssystemet dominerar kostnadsbilden för bostadsföretagen.

Del som hänl del senasle årel är atl ett par bostadsområden har övergått från hyresrätt till bostadsrätt I dagarna har vi fäll vela alt etl par av Stockholms bostadsföretag behandlar flera ärenden där hyresgäster har begärt all få köpa sill hus för au äga och förvalla del i bosladsrältens

form. Uppenbarl är att intresset för ett sådant ägande är mycket stort och att det finns all anledning all stimulera en ulveckling mot ökal eget ägande. Del enda som saknas nu är all vi snabbi klarar ut hur gällande lagar behöver ändras för alt vi skall kunna erbjuda äganderätt över bosläder i flerfamiljshus.

Argumenlen mol äganderätt och bostadsräll i flerfamiljshus är fåtaliga. Det enda som jag hört i bl. a. den här kammaren är alt socialister påstår all det skulle vara så krångligt au man skulle av den anledningen undvika en reform. Del är ju märkligl, eftersom sä många andra länder erbjuder den här bostadsformen och det där går alldeles ulmärkt. Gemensamma problem i en portgång med städning och service är inle svårare all lösa än del som samfälligheler i småhusområden klarar av. All det sedan kan vara besk medicin för socialister all öka möjligheierna lill äganderätt kan jag förstå. Å andra sidan är del väl magslarkt alt förhindra valfriheten även i flerfamiljshusen på grund av politikernas egna principiella uppfattningar.

Deballen om bostadsbyråkralin har hittills uppfattats av många som ell allmänt kvirr över något som i alla fall är nödvändigt för all bostadsbyggandel skall kunna fungera. Det är så vi har uppfattat diskussionerna i kammaren genom åren. Man håller med om all del är problem, men man vägrar atl göra någonling ät dem. Nu verkar det som om vinden även i denna fråga tycks vända. Boslads- och byggföretag oavsett ägarkategori angriper bostadsbyråkralin med hjälp av härresande exempel, och gensvaret tycks inle längre dröja. Kommundeparlemeniels anii-krångelutredning sluderar onödigt krångel även på bostadsområdet, och bostadsdepartementet har gett bosiadsslyrelsen i uppdrag au skärskåda sin egen verksamhet. Däruiöver är del pålagligl att debatlen om den nya bygglagen och uppföljningen av byggadministralionsulredningen alltmer präglas av att vi måste finna nya former för bostadspolitiken. Detaljregleringen i samband med både låneregler och allmänna byggnormer är ett gissel för kommunerna, bosladsbyggarna, byggherrarna och i slutändan skattebetalarna och bostadskonsumenlerna. Bostadsbyråkralin förhindrar en dynamisk utveckling i byggbranschen och fördyrar boendet Det finns därför all anledning atl noga följa arbeiei med avbyråkrali-seringen och vidla alla ålgärder som är möjliga för all skynda på arbetel.

Hyreshöjningarna och samhällets koslnader för boendet är mer akluella än vanligt. Dramaiiska hyreshöjningskrav har annonserals, och subventioner i form av bosladsbidrag fylls på för att mildra effeklerna. Även om vi i Sverige belalar förhållandevis lilet av vår disponibla lön för boendet är det klart atl hyreshöjningarna känns av när de kommer.

Men del kan knappast vara rätla vägen all möla alla hyreshöjningar med enbart ökade subventioner. Redan i dag belalar hyresgäslen bara halva bosiadskosinaden över sin hyra - resien över skallen. Del är möjligt au man lyckas lura en del all tro all del verkligen är så billigl all bo som del står på hyresavin. Men del kan aldrig vara räll au inie väga ta itu med byggkoslnadsulvecklingen. Således borde man la reda pä varför

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

del är sä dyrt all bygga och sedan försöka rälta till vad som är fel.

Att exempelvis kräva hyresstopp lönar sig föga så länge man inte talar om hur man då skall ta hand om alla de bostadsföretag som redan i dag står och vacklar på ruinens brant För dem kan 1 96 hyreshöjning vara en fråga om all överleva eller inte. Man kan fråga sig om de som förordar hyresstopp vill atl vi skall hålla vacklande bosladsförelag under armarna m'ed yllerligare miljarder i subveniioner över slalskassan. Jag lalar dä i förslå hand om kommunala s. k. allmännyliiga bosladsförelag.

Jag kan lämna en del exempel på ålgärder för all försöka råda bot på byggkoslnadsulvecklingen:

1. Som jag lidigare nämnt måsle byråkratin inle minsi i samband med
lånereglerna skäras ned. 1 stället för att i detalj ange hur man skall bygga
och därefter ange del möjliga låneutrymmet borde man anvisa låne
utrymme i förhållande lill kvadratmeter eller med något annal måtl som
inle kräver deialjerade beskrivningar. Den som sedan vill bygga med
högre siandard får finansiera det på annal säll än med siailigl subven
lionerade lån. Alla deialjerade normer som inte direkl knyls till lånen
bör ifrågasättas, och jag tror inte det är svårt all göra radikala nedskär
ningar. Alla byräkraliexperter hos kommuner och byggföretag skulle kun
na ägna sig ät någol mer meningsfullt än alt lära sig vad myndigheterna
kräver.

2. Vi bör fortsätta vägen mot en konkurrens pä lika villkor. Regeringen tog ett sleg i räll rikining genom all lägga förslag - som riksdagen också antog - om alt skillnaderna i gränserna för statliga lån mellan privala och andra byggherrar skulle utjämnas. Men del behövs mer! Vem som bygger och med vilka motiv är för konsumenten hell ointressant Del vikliga är all del blir en bra bostad lill elt velligl pris. Skillnaderna i låneregler mellan olika byggherrar måsle las bort i framtiden.

3. Bostadsbyggandet måsle bli jämnare över åren än hillills. 1972 byggdes över 100 000 lägenheler. och nu byggs drygl hälften så myckel. 1 tio år såg socialdemokraterna lill all alll som var möjligl i form av kapiial och arbeiskrafl salsades just på bosladsbyggandel. All man byggde för myckel och fel länkie man inle på. Tomma lägenheler blev en dyr realilel för kommuner och skallebetalare, och byggbranschen tvingades dra i nödbromsen. Vi har förmodligen nått botten nu och skall förhoppningsvis klättra uppåt igen för alt undvika bostadsbrist och för atl kunna erbjuda alla bosladskonsumenter en valfrihet mellan olika slags bostäder, för-hoppningsvis vad gäller både upplålelseform och siorlek och bostadsform. Det var dyrt för branschen alt dra i nödbromsen, och man föriorade mycket i form av kunnig arbetskraft och utveckling. Det blir ännu dyrare all försöka bygga upp branschen igen för atl vi skall hitta en lagom hög produktion år frän år.

Det här är ell alldeles egel svensk problem. Många andra länder behöver inle alls ha den här ryckigheten i bostadsbyggandet. Jag vill påstå att den är ell resullal av politiska skrivbordsprodukter frän 1960-lalel. Del var inte fråga om all följa efterfrågan och iaklla hur den här branschen verkligen såg ut.

Birgilla Dahl tog upp frågan om okontrollerade byggkostnader, som hon kallade del. Jag har framlagt etl par argumenl i den frågan. Jag har försökl beskriva varför byggkostnaderna är så höga.

Birgitta Dahl sade all den nya regeringen bara ser lill betalningsförmågan och inte till behoven när det gäller atl styra bostadsbyggandel. Som jag nämnt är del ryckiga byggandel ett skäl lill koslnadsulveck-lingen. Vi bygger också på eu helt annat sätl i dag än lidigare. Vi bygger i mindre enheter, och del kostar myckel mer än all bygga många lusen lägenheter på ell och samma ställe. Den industrialisering som kom pä 1960-talet i byggbranschen visar sig i dag vara en felsatsning. De produkler som man kunde erbjuda genom den indusirialiseringen var inie vad folk efterfrågade. Omstruklureringen av den delen av branschen är dyr. Och nalurliglvis fördyras byggandel av de många nya normer och krav som har dykt upp under 1970-talet.

Det är möjligl atl Birgilla Dahl menar all vi rätiar oss efler belal-ningsförmågan och inle efler behoven genom all vi bygger en så slor andel småhus - Inga Lanlz var inne pä del. Andelen småhus är emellertid ungefär densamma som den var 1975 och 1976. Del är inte del som är del intressanta, utan det inlressania är hur mänga hus vi bygger. Bara det faktum att andelen småhus i dag är mindre än för tio är sedan borde göra att skallet mot småhusbyggandet tystnade.

Prisutvecklingen kan knappasi hejdas genom att småhusbyggandet minskas. Snarare ökar man spekulationen och driver upp priserna om färre småhus finns all tillgå. Del kan således knappasi vara någon lösning pä prisulvecklingsproblemei alt bygga färre småhus.

Men sedan vill jag säga lill Birgitta Dahl all jag vel all man i socialdemokralernas parti gärna lalar om att bygga efter människors behov och inte efter deras önskemål.. Vi vet som sagl att behoven är något som konstrueras hos programmakare och byråkrater, önskemålen är vad folk tycker. Men jag observerade atl Birgitta Dahl använde uttrycket behov och inle önskemål.

Bostadspolitiken rymmer etl slorl fäll för reformer av både leknisk och idépoliiisk karaktär. Alt, som hände mellan 1974 och 1976 års bo-stadsbeslui, slumra in i tron all problemen var lösla kan bli dyrl för framtiden. De satsningar som nu har gjorts och som görs för all radikall förändra förutsättningarna för energisparande i våra bostäder gör förvisso att reformtakten på andra områden tvingas stå tillbaka för en kort tid. Men redan under våren 1978 blir det aktuellt för riksdagen atl la nya lag i de iradilionella bostadspolitiska frågorna - byggandels inrikining, inflytande, låneregler etc.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

ULLA TILLÄNDER (c):

Herr lalman! Jag skall inle uppehålla mig vid de stora övergripande perspektiven utan vid den verkliga gräsrotsnivån, för det är där som barnen i samhällel är.

Au barn leker är och har alltid varil ell självklart faktum. För bara

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

en generalion sedan funderade vi inle myckel över när, var och hur de gjorde del. Leken var en självklar bil av del mänskliga livet I mänga fall hade barnen lillgång lill vuxnas arbelsplalser, t ex. småverksläder med hanlverkare, kanske i del egna kvarteret och till djur och nalur. Numera har samhällsutvecklingen förl oss dilhän au barnen fåll en särskild miljö skild från de vuxnas dagliga arbele. Vi har lagil på oss ansvarei all planera en miljö som skall ge barn alla de erfarenheter som är en förutsättning för atl de skall kunna ulvecklas lill kunniga, självständiga och samarbeisinriklade individer.

Det är elt slorl ansvar all kunna förutse och planera för allt del som barn förr, trots att de många gånger hade det materiellt fattigt, naluriigt fick i sin hemmiljö. Barn på landel hade och har naturen och den sociala samvaron med människor i etl socialt nätverk, kanske på både gotl och ont. Barn i släden hade variaiionsrikedomen i de många arbeisplaiserna, de gömda vrårna, skjulen och skrolhögarna.

Vi skall för den skull inle övervärdera gamla lider. I våri välfärdssamhälle har vi fåll bort många av klyftorna mellan rik och fattig. Men trots denna positiva utveckling har vi fått en ny fattigdom i den miljö där barn växer upp: en händelsefatligdom.

Den mest pålagliga bristen i barns uppväxtmiljö i dag är all barnen har för fä och för ensidiga vuxenkontakier.

Många lekplalser fungerar dåligt. Miljöerna är ofta torftiga och ger liten variation. Barn behöver självklart fä handskas med vatten, eld, sand, jord, byggmaterial, växtlighet och djur.

Vissl material måsle kunna förbrukas vid användningen. Delta medför att man måste verka för en större förståelse för all lekplatser inte skall vara som välslädade finrum. En lekplats kan aldrig bli och skall inie vara underhållsfri. Därför bör man satsa mer när det gäller underhåll och vård av närmiljön, en salsning dels i pengar, dels och kanske framför alll i ökal medinflylande och medansvar från de vuxna och barn som bor i och nyttjar ulemiljön.

Hur har man då hillills söki råda bol på brisierna i barns miljö? För många planerare och bosladsförelag lycks lösningen hela lekredskap. Tyvärr är del ofta sä all lekredskapen sätts in som en nödålgärd då miljön genom hela planeringsprocessen blivit förstörd och utarmad. Redan genom avståndet till vuxnas arbelsplalser, genom ansamlingen av unga nyinflyllade barnfamiljer och genom all den naluriiga kuperingen och grönskan lagils bort har man skapai dåliga förulsällningar för all kunna åsladkomma en god barnmiljö.

Rita Liljeström beskrev 1976 på ell slående sätl alla de faktorer i vårt samhällsbyggande som bidrar till alt varken vi eller våra barn kan fungera som hela människor med förankring i vår miljö och med känsla av att ta del av och påverka vår samhälleliga och kullurella gemenskap.

Några exempel:

differentieringen av tidigare samordnade verksamheter,

den snabba omsättningen av människor, miljöer och ling, de höga flyliningsfrekvenserna och obeständigheten i ell rörligt samhälle,

ensidiga boendemiljöer som saknar socialt nätverk mellan invånarna,

ålderssegregationen,

avskaffandet av uppgifter som barn och ungdom ansvarar för och

anonymiteten i slora organisalioner och enheter.

1 början av 1970-lalel kände statsmakterna behovet av etl organ som kunde samla upp, summera och dra de rälla slutsatserna för framliden av de erfarenheter på gotl och onl som de senasle decennierna, framför allt 1960-talei, givit

Lekmiljörådet fick i uppdrag att ta hand om de här uppgifterna. Därför finns det en naturlig replipunkt för diskussionen om barns miljö, en diskussion som hänger samman med hela vårt samhälle, med kultur-och arbetsmarknadspolitik, med bostads- och skolpolitik. Jag framför här också några synpunkter som kommit fram genom lekmiljörådeis verksamhet.

På senare lid har man i massmedia liksom i debattböcker uppmärksammat de stora skillnader i uppväxivillkor som fortfarande råder mellan barn till föräldrar i olika inkomstklasser och med olika bakgrund. Barn i dag växer upp i helt olika miljöer med diametralt skilda möjligheler atl ulvecklas. För barnel i den äldre villabebyggelsen med farmor och morfar i närhelen och med fritiden inrutad av akiiviieler och framliden utstakad ter sig livet helt annorlunda än del kan göra för barnet i den nybyggda höghusbebyggelsen. Här har barnen kanske sina släktingar i Norrland eller Turkiet. Fritiden är ofta full av förbud och innebär få valmöjligheter.

Barnen går visserligen i skolan, men de blir irots alll ell läll rov för kommersiell exploalering i form av dålig film m. m.

Mot en sådan här bakgrund förstår man att förskolan har en mission au fylla. Detsamma kan sägas om den verksamhel som SIA-skolan förhoppningsvis kommer att erbjuda.

Naturligtvis fyller lekplatsen hell olika funktioner i olika uppväxtmiljöer. För barn lill föräldrar med få valmöjligheter, långa arbetsresor, fä semeslerallernaliv, få vänner och små möjligheler att påverka sin egen närmiljö blir lekplatsen viklig. Det är framför alll för de barnens skull vi måste arbeta för atl förbättra lekmiljön.

1 barndomen slår människan mer öppen för intryck än hon någonsin kommer all göra senare i livet De dofter hon då känner, de upplevelser av skönhet, värme, mjukhet och spänning som man skulle önska all varje barn får känna kommer all bilda grundstommen i alll hon senare upplever.

Planeringen av lekmiljöer fär inle misslyckas. Det finns många exempel på misslyckanden.

En fallgropp är all man inle gör någol alls, all man låler lekmiljön

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

vara etl öde land som inte ger myckel ulrymme för lek.

En annan fallgrop är att man bygger upp ell leklandskap med färdiga, fasta redskap - kanske plagiat av lekplatser som finns på andra ställen, skapade av arkitekter, som har en uppriktig och god vilja men som saknar erfarenhet av vad barn behöver.

Så har det blivit fantasilösa lekplatser, ultryck för korlsikligi lönsam-helslänkande och för kommunalpolilikers skyldighei all göra någol, men man har inle frågal de verkliga experlerna, nämligen barnen själva.

Jag vill i del här sammanhangel underslryka all lekmiljörådel besiller kunskaper och erfarenheler på del här områdel som man ingel högre önskar än att ställa till förfogande. Del skulle vara mycket vunnet om kommuner och planerare över huvud taget utnyttjar den sakkunskap som finns. Ambitionen frän lekmiljörådet är au vara konlaktskapande och serviceinriklat Man vill stå till ijänsl.

Man måsle visserligen i planeringen för lek slarla med lekplalser där barnel och dess lek slår i cenirum, men man får inte slanna där. Lekplatser skall vara till för barnens skull, men jusl därför måsle de också vara lill för de vuxnas skull. På samma säll som verkligheien och arbetel är lekens näring så är vuxnas närhel barnens irygghel, och i och med det är lekmiljön inle längre en iräng sektor i planeringen ulan en angelägenhet för planeringen i slorl.

Del förhåller sig ju på del visei au den lekmiljö som eil samhälle erbjuder kan ulformas från det enklast tänkbara-torftig, endimensionell, mekaniskt plagierad, felplanerad och felutruslad och därför övergiven, ödslig och föga tilldragande - lill all i bästa fallet vara en träffpunkt för vuxna och barn i etl bostadsområde, en träffpunkt där inga åldrar saknas, där alla frotteras med varandra ulan all det för den skull är trångt och brist på ytor, där lekplatsen inte är ell avskilt reservat ulan finns i kontakt med pulserande yrkesliv och där del bäsla lekmiljöinslaget, nämligen naturen själv, finns bevarad. Jusl därför att en god lekmiljö är en så mångfaselterad föreieel.se, så vill del lill all man inser della faklum och räknar med del frän början. En lekmiljö är inte all likna vid pricken över i, som man sälier lill sist, ulan lekmiljön del är ordel självt, del som del handlar om från början.

En aspekt som är viklig i planeringen är hur lekplatsen förändras med årstiderna. Frågan är om barn i våra förortsområden har fått någon grundläggande upplevelse av alt etl årslidsspektrum existerar.

En bra planering av miljön i stort gör många lekredskap onödiga. Avsikten med mänga av lekredskapen är atl ge tillfälle till rörelse. Barnen skall klättra, balansera, bolla, springa, få utblick och möjlighet till såväl kontakt som avskildhet. Med en planering av bostadsområden som i sin helhet utgår frän barns behov kan sädana och många andra moment tillgodoses med större variationsmöjligheter än vad lekredskapen kan ge. Vi måste sluta satsa på statiska lekredskap i övermätt och gå in för alt utforma en miljö som lämpar sig för skapande och aktivitet för både vuxna och barn.

Här finns en slutsats atl dra inför framliden, en varning lill en besinning inför de väldiga planeringsresurserna, inför entusiasmen, eller för all formulera del lilel mer positivt: Siörre respekt från de makthavandes sida gentemot den lilla människan, gentemot den omgivande naturen, den bästa miljöfaklirn, som inle bara individen ulan hela samhällel vilar i och är beroende av. Siörre hänsyn lill den enskildes vilja och förmåga att utforma sin närmiljö, hennes beroende av vind, vegetation och vallen, av gemenskap och avskildhet, av en lek som bara kan bli lek om momentet av eget skapande inte planeras bort.

Det är alltså fråga om de framlida planerarnas vördnad och ödmjukhet inför de människor som skall skänkas en miljö så rik på möjligheter som möjligt. Det är klart all del kräver en hel del kunskap och beläsenhet i hjärnkonioret, men det viktigaste är nog ändå hjärtat Därför kan en normall funlad far och mor som känner, och känner för barn, vara en väl så god rådgivare. Teorier är näslan lilel livsfarliga. Vad man skulle behöva är konkrela, väl fungerande prololyper alt peka på.

Herr talman! Det är lillräckligl iragiskl all boendel i Sverige är så segregerat som det är. Det är viktigt all planeringen av ulemiljön söker motverka sädana tendenser.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

OVE KARLSSON (s):

Herr lalman! Kopparbergs län är en landsända vars näringsliv av tradition har varit förankrat i skog och malm, de svenska näringar som i stor utsträckning vårt välslånd byggt på. Nu sviktar våra basnäringar. Det är svårt all få avsättning för våra skogsprodukter. Permilleringarna och hoten om nedläggning är mänga inom gruvnäringen och järn- och stålindustrin. Från oss som bor inom ett län, där många företag vill vidta drastiska åtgärder, måsle än en gång ställas krav om ingripanden frän statsmakternas sida.

Jag tror inte på atl vårt lands råvaror skulle sakna framtid. Del måsle nu ske en planering inför framtiden, så att våra basnäringar även framgent kan leva vidare som garant för landets välslånd. Samhällel måste la etl avgörande ansvar, men detla måsle delas av de förelag som under sä många år kunnal la ul slora vinsier från sina indusirier. Nu slälls deras ansvar på prov, samiidigl som de anslällda måsle få ell avgörande inflytande på hur framtiden skall utformas i förelagen.

Svensk järn- och slålinduslri måsle räddas och jobben garanieras på de orter som i dag är hell beroende av dessa näringsgrenar, och de anställdas inflytande måsle i framliden garanieras. Jag är hell övertygad om alt de anslällda känner ett stort ansvar för de företag där de arbeiar och är inlresserade av alt långsikligi garaniera förelagens exisiens. När ett företags framtid skall avgöras fär inte bara aktieägarnas vinst tillmätas betydelse ulan också samhällsansvarei liksom de svårigheter en företagsnedläggning kan förorsaka den on - och självfallel de anställda -som berörs.

Framtiden kräver av oss all vi tror på den och siktar framåt, även

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

om den på mänga sätl ser mörk ut. Det krävs en planering och en salsning på framliden så all jobben kan garanieras.

För drygl; etl äi" sedan hade jag en inierpellationsdebati med indusiriminisler Åsling med anledning av svensk skinnindustris situation. Jag kunde vid del tillfällel konsialera atl skinnindustrin befann sig i en oroväckande ulveckling och alt stödåtgärderna var mer inrikiade på övriga tekonäringar. Del finns anledning all än mer nu ett år efteråt underslryka behovet av kraftiga åtgärder för alt rädda svensk skinnindustri. Hela tekoindustrin har en svär situation, men jag vill påstå att skinninduslrin är värsl utsatt och befinner sig i etl myckel allvarligi läge, eftersom imporlökningen fortsätter och man uppenbarligen inte från regeringens sida är beredd atl vidta några åtgärder som förändrar silualionen.

Jag har visserligen inle hunnii alt noggrant studera den nya lekopropositionen, nr 1977/78:42, men det förefaller som om man inte heller där är beredd att vidta kraftålgärder för skinninduslrin när nu förslag läggs fram om att irygga lekoindustrins framtid. Jag skall emellertid sludera proposilionen noga och förbehåller mig rällen alt åierkomma motionsvägen.

1 ell tidningsreferat för några veckor sedan sade sig handelsminister Staffan Burenstam Linder inte se några möjligheler att begränsa importen av skinnkläder, och han hänvisade i del sammanhanget till att skinnet inte omfattas av multifiberavtalet Della förefaller han i stort selt stå fast vid även nu i samband med atl del nya stödpakeiet för tekoindustrin har presenterats.

Min uppfattning är den att omedelbara importbegränsningar måste till om svensk skinninduslri skall kunna överleva. Jag anser samtidigt atl vi från ren beredskapssynpunki behöver svensk skinnindustri och del kunnande den represenlerar. Upprätthållandet av den alliansfria utrikespolitiken kräver bl. a. en god försörjningsberedskap. Vi måsle inom lo-talförsvarets ram upprätthålla en försörjningsbalans då det gäller hela lekoområdet och specielll skinninduslrin. En ytterligare nedskärning av skinninduslrin skulle vara myckel olycklig från både sysselsättnings- och beredskapssynpunki.

Vi har inte råd all hålla oss med den högsta importen per capita av textilvaror och skinnkläder i världen. Del räcker nu inle atl stödja vår egen industri, del krävs därutöver imporlrestriklioner eftersom utvecklingen inom hela lekoområdei snabbi försämrats. Importhandeln har ökat kraftigt under de senasle åren. Den ökningen har skett framför allt från etl begränsat anlal länder i Asien med låga löner. Situationen för svensk skinninduslri är så allvarlig alt jag anser all omedelbara åtgärder måste omfatta både siödålgärder och imporiresirikiioner. Det nuvarande stödel till tekobranschen - bidrag om 15 kr./iimme och anställd över 50 år - bör slopas och ersättas med ålgärder som riktar sig direkt till de förelag som har problem. Under inga som helst omständigheter bör bidragel ulgå lill personer och förelag som sysslar med importerade varor. Del

får dä en direkl negaliv effekl och motverkar svensk lillverkning i stället för att slimulera den. Vi måsle nu bestämma oss för vilken nivå och omfallning svensk tekoindustri skall ha i framliden. Ulifrån del måste sedan stödet utformas. För all ge förelagen möjligheler all planera för framliden måsle förmånliga krediler siällas lill förfogande.

Konkret vill jag med bestämdhet hävda nödvändigheten av alt svensk skinninduslri överlever, den måste överleva från såväl beredskaps- som närings- och regionalpolitiska synpunkter. Skall detta kunna ske krävs insaiser i form av både imporlbegränsningar och siödålgärder. De stödåtgärder som skall sättas in måsle dock förändras så alt inte importerade varor får samma stöd som de som tillverkas i landel. Däruiöver måsle påslaget i detaljhandelsledel förändras så all inle en redan dyr vara blir ännu dyrare genom procenlpåslag.

Jag vill ta upp och starkl krilisera en händelse under den senaste tiden, där ell förelag i skinnbranschen erhållil slöd från en företagareförening för all flytta frän det inre stödområdet till en hell annan del av landet. Samordning och kontakter mellan regionala organ fär inte vara sådana att regional balans försvåras och arbelstillfällen i det inre stödområdet flyttas med hjälp av samhällets organ. Vi måste skapa helt andra kontrollmöjligheter, där facket och dess synpunkler får ell avgörande inflytande. Borgarnas löften om regional balans är man lydligen helt beredd att sopa under mattan och låta företag flytla från det inre stödområdet lill andra delar av landet i stället för tvärtom, som borde vara naturligt om förelag flyttar under en besvärlig lågkonjunktur.

En annan fråga som berört mig mycket illa och som jag inte kan undvika all ta upp vid elt lillfälle som detta är SJ:s agerande ulifrån, som det sägs, "regeringens beslul all minska anslaget till de ersäitningsbe-rätligade järnvägsdelarna".

Här handlas nu på så sätt all allmänhetens service skall försämras genom atl man slänger en del stationer vissa tider på dygnet. Vad jag känner till rör det sig om tre fall bara i mitt eget län. Nu har vi en borgerlig regering som gett många löften om all förbättra kollektivtrafiken, och vad blir resultatet? Jo, försämringar som drabbar både service och trafiksäkerhet för i första hand glesbygdens människor och dessuiom försämrade arbetsförhållanden för vissa av de anställda. Jag vill exemplifiera detla med vad som nu håller på atl hända med Väslerdalsbanan, en bana som jag personligen har agerat för vid flera tillfällen.

Man är nu beredd att försämra bemanningen vid järnvägsstationen i Malung, som är ändstation, så att ingen bemanning skall finnas där på kvällarna. Detta innebär för resenärerna och för de människor som eventuellt skall möta resenärerna vid tåget, atl man inte kan få några som helst besked om förseningar och annat, som del kan vara av iniresse alt fä besked om. Och resenärer som kommer till stationen på kvällen under vintern, när del har snöat, får kliva ut på en snöig perrong. Dessutom måste trafiksäkerheten bli sämre, inle minst vintertid när älgolyckorna är myckel vanliga. Man är sålunda beredd all drastiskt försämra

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

5 Riksdagens protokoll 1977/78:17-19

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

förhållandena för all pä del sättet tjäna in en anställd. Nog måste det vara på lång sikt man gör delta, för vad del i verkligheten rör sig om är två timmars effektiv arbetstid per dag för en anställd.

Del måste vara så atl man har bestämt sig för att ta delta sleg som en första åtgärd i syfte atl försämra servicen, för alt sedan kunna lägga ned persontrafiken helt. Efter alla löften som givits frän borgerligt håll om satsning pä kollektivtrafiken och insaiser för all stimulera människorna lill kollektivt åkande hade man inte trott all åtgärder omedelbart skulle vidlas, som innebär sämre service och trafiksäkerhet för resenärerna och sämre arbetsförhållanden för de anslällda. Det blir lydligen mindre service och sämre trafiksäkerhet av de borgerliga löftena om satsning på kollektivtrafiken.

HOLGER BERGQVIST (fp);

Herr lalman! Flera anföranden under denna allmänpolitiska debatt har kretsat kring frågor av följande slag: Vad är del egentligen för sjukdom som svensk ekonomi råkat ul för? Eller är del t. o. m. flera sjukdomar?

Det finns all anledning atl ställa de frågorna. Svaren kan hjälpa oss alt friskna till, och det fortare än annars. En del av del onda ligger nog mesl på ytan och, menar jag, kommer att gä över sä småningom. Annal ligger djupare och kräver rejäla operationer. Till de senare fenomenen hör den slalliga politiken för näringsliv och sysselsättning. Den har länge varil inriktad pä alt konservera i stället för atl förnya. Del menar jag är en av de grundläggande orsakerna till de ekonomiska problem som vi i dag har att brottas med.

Vi har alltför länge levt på minnen från fornstora dar för svensk industri. Vi har inte hållit vid makt det ulvecklingsklimal som en gång gav oss kullager, lelefonväxlar, ängiurbiner och myckel, mycket annat - och då får vi inie glömma småindustrins många "doldisar" i det svenska produklulflödel på väridsmarknaden - alll detla som gjorde Faltigsverige lill elt välståndsland.

Välståndsutvecklingens drivGäder har rostat sönder i en politisk debatt, där lönsamhel och enskill initiativtagande inte längre har varil lika gängbara som tidigare. Handlingskraften i den decentraliserade beslutsprocess som tidigare gav oss nyföretagande och nya produkter, som efterfrågas på den ständigt föränderliga marknaden, har förlamats av del ekonomiska och byråkratiska motståndet frän det samhälleliga etablissemangels sida.

Ibland ser del ul som om den slalliga politiken för näringsliv och sysselsällning har glöml bort alt hälften av de anställda i vån näringsliv arbetar i den mindre företagsamheten. Där finns ofta den utvecklingskraft som kan ge oss den bätlre ekonomi och sysselsättning som vi ropar efter. Men dä måste vi ge denna utvecklingsbara företagsamhet stimulans för sin inneboende initiativförmåga.

I stället för att förnya har näringspolitiken ofta konserverat. Del är i och för sig naluriigt att en utvecklingshämmad näringspolilik i första hand tar till subventioner för att få hotade branscher och förelag att

överleva, då gamla invanda konkurrensfördelar går förlorade. Självfallet måste företag och samhälle la sill ansvar för den produkiion som är på utgående, men inte för alt konservera utan för all förnya. Det blir något av Döbelns medicin atl villkorslöst ösa in skattebetalarnas pengar i en produkiion som inle har någon framtid.

Den Slalliga politiken för näringsliv och sysselsättning måste i första hand vara inriktad på atl med generella ålgärder siödja den företagsamhet och den produktion som efterfrågas och därmed är lönsam.

Sysselsättningen får inle bli ell självändamål. Vi fär inle glömma bort att del slutliga syftel med all produkiion egentligen är konsumtion, alt lillgodose en efterfrågan, ell behov. Del handlar inle bara om all skapa "arbete åt alla". Det måste också vara "meningsfullt arbete åt alla".

Herr lalman! Ju effekiivare vi blir i all med generella ålgärder för bäiire lönsamhel och enskill inilialivtagande producera vad som efterfrågas och ingenting annat, desto mer resurser får vi över för den offentliga sektor som med rälla kräver alltmera av oss. Med det lönsamhetstänkandet, med det synsättet på produkiion och sysselsättning blir det naturligt atl hävda exempelvis alt del är mera produktivt, mera meningsfullt, atl vårda en gammal, sjuk människa än att bygga en stor båt som inle efterfrågas.

Arbetet för att komma till rätta med de ekonomiska svårigheterna av mera kortsiktig karaktär får inte hindra oss från all lägga fast den mera långsikliga färdriktningen.

Lönsamheten - detta atl i största möjliga utsträckning göra vad som behövs, vad som efterfrågas och ingenting annal - måste åter komma till heders i det politiska arbeiei för näringsliv och sysselsättning.

Herr lalman! Främsla försvarslinjen mol arbetslöshet är bärkraftiga, lönsamma företag.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Då utredningen om skolans inre arbete presenterade sitt betänkande för drygt tre år sedan uppslod en livlig deball om de förslag ulredningen lade fram. De flesia debattörerna delade det synsätt som låg till grund för utredningens förslag, men åtskilliga kriliserade utredningens slulsatser. Vissa förändringar gjordes också i propositionen, och SIA-reformen beslöts sedan i bred politisk enighet.

Debatten om SIA har dock inle upphört. Få reformer har blivit föremål för sä många missuppfattningar och så mycket betänkligheter. Med anledning av de många uppseendeväckande rubriker i massmedia som under det senaste året påstått all SIA skulle stoppas, skulle uppskjutas, kommer att medföra stora, vid riksdagsbeslutet försummade, kostnader osv. finner jag del angelägel att inför riksdagen klargöra det fakiiska läget just nu.

Låt mig först erinra om vad förkortningen SIA betyder - skolans inre arbele. Del är därför olyckligt att man så ofta sätter likhetstecken mellan SIA och den samlade skoldagen. Vad det handlar om är en långt mer djupgående förändring av skolans hela verksamhet; det handlar om en förändring av vardagen i den enskilda skolan, av samspelet mellan skolans

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

ledning, skolans personal och eleverna, samspelet med hemmen och med del omgivande samhällel. Det är hög tid att nu allmänt börja diskuiera hur denna förändring skall ske i varje enskild skola.

Vi måste diskutera frågor som rör arbetets uppläggning, melodfrågor, anpassning av undervisningen till varje enskild elevs förulsällningar och behov, breddning och fördjupning av skolans siudie- och yrkesorien-lering, den friare resursanvändningen.

Del är uie i kommunerna, i de enskilda skolorna, som förändringen skall ske. Men riksdagsbeslutet innebär inga nya krav på kommunerna, inga centrala diktat som säger att verksamheten måste ändras - den verksamhet som fungerar bra bör fortsätta, men annal kan behöva ändras, mycket eller litet, efler de behov som finns eller uppstår och efler de resurser som slår lill buds.

Vad belräffar den samlade skoldagen har det i riksdagsbeslutet klargjorts all ett genomförande av samlad skoldag hell avgörs av kommunerna själva, ulifrån elevernas behov och kommunernas resurser, ekonomiskl, personalmässigl och lokalmässigt. Det bör här understrykas att de fria aktiviteterna inte bör ulformas som en dyrbar hobbyverksamhet. Enligt SIA-utredningen kan fria aktiviteter ha ell högsl varierande innehåll. Som exempel kan nämnas: gemensamma samlingar, klassföreslåndar-träffar, elevråds- eller elevkårsmölen, deltagande i konferenser och sam-rädsgrupper, föreningsarbete, stödundervisning, hjälp med individuella uppgifter och läxor, assisienimedverkan i undervisningen, uiformning och vård av den egna skolmiljön, medverkan i arbele ulanför skolan, exempelvis i åldringsvärd, barnslugeverksamhel, miljövård, omsorg om yngre kamraler. Jämsides med den kursbundna kunskapsförmedlingen skall skolan med de fria aktiviteterna främja elevernas allsidiga person-lighetsutveckling.

Låt mig också beröra de ekonomiska förutsättningarna för SIA-reformen. I samband med beslutet 1976 ullalade riksdagen alt skolan nu inte kunde påräkna ytterligare resurstillskott Vad som framöver skulle kunna ges av reformulrymme för utbildningsområdet skulle falla på förskolan och vuxenulbildningen. Del är alltså inle sä att regeringen sviker skolan och SIA-reformen, då nya resurser inle tillskjuls.

I realiteten torde dock en viss kostnadsökning uppslå. Del nya statsbidragssystemet för grundskolan torde innebära vissa, men relativt begränsade, kostnadsökningar. De sammanhänger främst med all förenklingar och schabloniseringar kostar pengar, dä man har. målsättningen att ingen kommun skall behöva få det sämre än i dag.

Tanken bakom det nya statsbidragssystemet är ju atl en friare resursanvändning - minskad detaljstyrning - skall medföra en effekiivare resursanvändning och ett bättre resultat. De kommunala resurser som i dag avsätts för barn och ungdom torde dessuiom kunna användas mera effektivt genom en ökad samverkan över nämndgränserna.

En promemoria om det nya statsbidragssystemet har jusl varil ute på remiss till bl. a. samtliga kommuner i landet för atl vi skall kunna

bilda oss en uppfattning om vilka konsekvenser det får i varje enskild kommun. Under remissbehandlingen har viss kritik framförts, framför alll frän de tre storstadskommunerna, som anser att de kommer att föriora ekonomiskl på del nya syslemel. Jag har denna vecka sammanträffat med representanter för dessa kommuner, och vi har tillsammans gått igenom och klariagl de frågor som av kommunerna uppfattats som problematiska. Proposition kommer att föreläggas riksdagen i början av nästa år.

Ulformningen av medinflytandel i skolan är föremål för överläggningar mellan uibildningsdepariemeniet och olika organisationer med anknylning till skolan. Om några veckor kommer en promemoria att sändas ut pä remiss. Också i den frågan kommer proposition att föreläggas riksdagen under våren.

Frågan om rätt till ledighet från skolan för deltagande i föreningslivet är föremål för analys i utbildningsdepartementet

Förhandlingar pågår mellan statens avtalsverk och lärarnas fackliga organisalioner om ell arbetstidsavtal för lärarna. I arbetstidsavtalet kommer bl. a. frågan om tid för kollektivt arbete att regleras. När avtalet träffats - jag ulgår ifrån att förhandlingarna skall vara avslutade i god tid före reformens ikraftträdande - får lärarna en garanii för all de inle skall belastas med ytterligare arbele pä grund av SIA-reformen.

Skolöverstyrelsens läroplansöversyn beräknas vara klar i december della är. Förslaget går sedan ut på remiss. Jag räknar med att riksdagen får ta ställning lill förslaget under 1978/79 års riksmöte.

Jag vill också erinra om all riksdagen i beslutet om SIA-reformen fäster stor vikt vid utbildningsinsatser inför reformens genomförande. Ulbildning av skolledare pågår också sedan läsåret 1976/77. Den för lärare och övrig personal gemensamma arbetslagsfortbildningen kommer i gång till våren. Jag kan ytteriigare nämna atl skolinformatörsutbildning pågår och all kommunerna har planerat SIA-information pä studiedagar under läsåret Vidare har elevorganisationerna fåll särskilda medel lill SIA-information. Jag vill också tillfoga all vi hösten 1976 har ökat intagningarna till speciallärarutbildningen. Från i vår kommer dessutom lärare atl kunna få tjänstledigt för att genomgå arbetslivsorientering.

1 mänga kommuner sker redan en omsorgsfull planering inför SIA-reformen, och pä flera håll arbetar man redan i SIA:s anda.

Någon har sagt alt det tar 20-30 år innan idéer på skolans område slår igenom. Lål mig nu avslutningsvis fä citera skolkommissionen -den är snart 30 är gammal. "De lokala skolmyndigheterna - och därvid förutsätts samverkan mellan skolstyrelse, rektorer, lärarkollegier, måls-mannaföreningar och lärjungeorgani:ationer - bör tillerkännas räll all efler egna behov ordna de lokala skolförhällandena och utforma skolans inre liv. Endasi genom att tillerkännas tillräcklig frihel - även frihel all göra misstag och ändra uppfattning - kan skolan bli en levande skola."

Skolkommissionens tankar fär nu genomslag i praklisk verklighel genom SIA-reformen.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr lalrnan! Lål mig börja med alt lacka statsrådet Mogård för all riksdagen har fåll den här redovisningen av lägel jusl nu i SlA-förbe-redelsearbelet! Jag tror del är vikligl all del också får ske frän denna talarstol och inle bara på andra håll uie i landel.

Jag vill också gärna säga alt jag i stort instämmer i vad som sades. Jag tror del är vikligl all slå fasl all riksdagen är samstämmig i SIA-beslutet

På en punkl dock en liten prolesl, nämligen mol Britt Mogårds säll alt nu förringa föreningslivets insatser under skoldagen. Jag menar atl del är en viklig punkt i de ursprungliga tankarna vilken inle får förfuskas. Sedan fär vi återkomma till diskussionen om statsbidragen, om en demokratiserad beslutsprocess osv. under våren, när de detaljerade förslagen kommer.

SIA-debatten är ju ett exempel på hur intensiv skoldebatten kan bli och hur många som kan della i den deballen. Fä verksamheter är som skolans utsatta för ständig deball och krilik både ulifrån och inifrån. Del är lätt all finna felen - för myckel teoretisk undervisning, för lilen verklighetskontakt, eleverna passiviseras och får inle lära sig alt la sitt ansvar, för mycket konkurrens osv. De konstruktiva lösningarna är dess värre inle lika vanliga.

Kritiken är också motstridig. Ibland är den egenlligen ett förtäckt säll all la avslånd frän grundskolans mål om en ulbildning för alla.

Även om riksdagen formellt selt faltal eniga beslul om skolans mål och rikilinjer har del visal sig all del i vida borgerliga kreisar är mest en läpparnas bekännelse. Man har ulgäii från atl verkligheten är irögrörlig och all skolans utveckling alltid har hållits lillbaka av lunga ankare i del skoliraditionella - au leva upp till målen var inte avsett i alla kreisar. Del är de kreisarna som sjunger lovsånger om säranordningar för s. k. prakliska elever och teoretiska begåvningar, om all la vara på "elilen", om konkurrensens välsignelsebringande betydelse, om den gamla lidens ordning. Jag lycker del är välgörande om luften kan rensas i den skol-poliliska deballen i stället för all vi sopar den här lypen av åsikisskillnader under mallan och alla slammer in i en unison kör om "barnens bäsla".

Ell annat slags kritik av skolan rymmer en progressiv otålighet. Man säger all den skola vi har är alllför långt från målen för skolan - och det är sannerligen sanl. Skolans sätl au fungera måsle alliså förändras. Den måsle bli en skola för alla, där skolarbetet också är meningsfullt för alla.

När skolan kritiseras är det i allmänhel det inre arbeiei - arbetssättet snarare än organisationen - som las upp. Likväl är del främsl de organisatoriska ramarna som behandlas i de politiska besluten. Del är sådani som kräver omedelbara politiska beslul i de olika organen, och del är sådani som vi som är politiskt verksamma har lällasl all greppa om. Målfrågor, arbetssätt och innehåll är mycket svårare atl hantera i den poliliska processen. Men om förändringar av del inre arbeiei i skolan

skall kunna komma i gång måsle också vi poliiiski verksamma della i den deballen och försöka konkrelisera våra önskemål.

Vi måsle göra klarl för oss vilken skola vi vill ha och vad som behövs för alt förverkliga de mål vi släller upp. Della borde vara en självklar uigångspunki i förberedelserna för den förnyelseprocess som SIA-reformen kan slarla om personal, elever, föräldrar, represenianler för arbetsliv och föreningsliv saml alla andra skolansvariga och skolintresserade vill la chansen.

Även den diskussion om betygen som nu förs på grundval av be-lygsulredningens betänkande, som nu är ute på remiss, borde få oss alt ställa frågorna: Hurdan skola vill vi ha: konkurrens eller samarbete och solidaritet, stimulans lill de "bätlre" - ulslagning för de "sämre"? Vad skall bedömas i skolan: eleven eller skolan? Skall vi ha en urvals-eller en lillvalsskola?

Jag menar atl kritiken och deballen om skolan är nyttig. Vår skola behöver verkligen fler som är medvelna om dess problem, dess förutsättningar och begränsningar.

Kritiken av skolan får dock inte undanskymma all del också finns myckel löftesrikt som utvecklas i skolan. Jag vill nämna tvä utvecklingslinjer.

Den ena är det faktiska förnyelsearbete som pågår ute i skolvardagen.

Det rör sig om lärare som verkligen tillämpar andra arbetssätt och arbetsformer, där eleverna liksom lärarna får vara med och la sill ansvar för skolarbetet

Det handlar om atl ta fall i vars och ens verklighel och ulifrån denna arbeta med verkligheten i skolarbetet Ämnena kan föras samman till sådana helheter som eleverna förslår och kan intressera sig för. Skolarbetet kan fördjupas och koncentreras genom atl lärare och elever skapar äm-nesövergripande kunskaper som bygger på en verklighel; det må gälla ålderdomshem, Afrika eller skönhetsmedel.

Del rör sig om lärare och annan personal i skolan som finner all man kan fungera myckel bättre och ulveckla en demokralisk livsåskådning genom del stöd som lagarbetet kan ge.

1 skoldebatten fångas della in av begrepp som dellagarstyrd undervisning, fältstudier, projektarbete, lagarbete. Men lack och lov är det inte bara vackra slagord. Della förnyelsearbete finns i skolvardagen -fortfarande alltför sällan, men del finns.

SIA-reformen syflar till alt underlätta den förnyelse av det inre arbeiei i skolan som alll fler känner behov av. All någol sådant inle kan införas vid en fix lidpunkl är självklart Del successiva genomförandel byggdes därför in i reformen. I del förberedelsearbeie som nu pågår runl om i landel hoppas jag man lar vara pä alll det positiva som redan är i gång. Alla kan inte vara eldsjälar och föregångspersoner, men SIA-reformen öppnar en möjlighet all låta den vardagliga förnyelsen sprida sig ulifrån varje skolas unika erfarenheter och förutsättningar.

Jag vill betona alt del nu inte är fråga om någon ny pedagogisk mo-

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

devåg. Det handlar i själva verkei om de pedagogiska vägar som framhållits - som också statsrådet Mogård sade - i 30 är. Del är alltså hög tid att de vägarna mer allmänt börjar utnyUjas.

Skolarbetet måsle nu förnyas så alt del blir öppnare, mer förankrat i verkligheten och praktiskt upplagt Del måsle bygga på ett solidariskt samspel mellan de verksamma - personal och elever - på allas ansvar och aktivitet

Det andra i dagens skolutveckling som jag finner stimulerande gäller de utökade kontakterna mellan skolan och arbetslivet Också detla är en del av SIA-reformen, även om del mera sällan framgår i skoldebatten. Full samstämmighet lycks råda om all skolan och arbelslivei måsle närma sig varandra för atl ge eleverna förutsättningar all förankras i verkligheten och förberedas på vad som väntar dem efter skolan. Della släller naturiigtvis stora krav på förändring både av skolans verksamhet och av arbetslivet På båda områdena måste man bjuda till, lära sig alt ta hänsyn lill resp. verksamheter.

De planeringsråd för samverkan mellan skola och arbetsliv - SSA-råd - som inrättats i kommunerna är därvid av stor strategisk betydelse. Där får skola, arbetsförmedling och arbetsliv ell gemensaml forum för informalion, planering och problemlösning.

Del är vikligl all den delen av reformen inie förfuskas genom njugghei med lilldelade medel. Jag vill erinra om all vi socialdemokraler i vintras motionerade om atl anslagen för denna verksamhel skulle höjas, vilket tyvärr den borgerliga majoritelen molsaiie sig. Jag hoppas nu all regeringen i höstens budgetarbete visar större förståelse för detta krav. Jag hoppas också all SSA-råd får inrällas i alla län, något som den borgerliga regeringen glömde bort i sin första budget.

Elever och lärare måste skaffa sig mer kunskap om arbetslivet, helst direkl genom pryooch studiebesök. Försöksverksamheten med förändrad och utökad pryo har rönt slorl iniresse liksom möjligheterna för lärarna att fortbilda sig genom en lids verksamhel i arbetslivet utanför skolan.

Det rör sig också om all skolan i sin direkla undervisning behöver hjälp av representanter från arbetslivet Vem kan vara bäitre expert på arbetarskydd, arbetsmiljö, medbeslämmande, avial osv. än den som direkl slår i produklionen och dagligdags upplever alll della?

LO och TCO har verkligen salsat på skolinformation, både i egna medel räknat och personellt. Delvis har denna satsning lillkommil för att balansera den lidigare - och kanske delvis fortfarande - hell dominerande arbelsgivarinformationen.

LO och TCO går ul hell öppel och klargör all del är löniagarrollen de belyser med de värderingar som ligger i delta budskap. SAF försöker ofta lålsas som om SAF-informationen skulle vara objekiiv, vilkei nalurliglvis är nonsens, såsom påpekats då och då, t ex. i senasle numret av Metallarbetaren.

Informationer direkt från arbetslivet är betydelsefulla i skolan. Arbetsmarknadsorganisationernas egna värderingar skall självklart framirä-

da och kritiskt granskas av eleverna. Della gäller också i högsta grad förment objektivt SAF-malerial.

Mycket spännande händer jusl nu i samspelet skola-arbetsliv. På en punkl är jag dock orolig för all ulvecklingen kan komma på snedspår. Jag länker på hur regeringen handlagi den anpassade studiegången och hur deballen förs omkring denna.

Möjligheten för en högstadieelev att under en lid hell eller delvis förlägga skolgången lill en arbelsplals ulanför skolan fanns med i SIA-reformen. I SI A-propositionen betonades dock atl åtgärden skulle användas restriktivt och all anpassad studiegång mäsie ses lillsammans med alla elevers uiökade koniakler med arbelslivei. 1 första hand måste del alllid vara skolan som skall anpassa sill arbelssäti lill den enskilde eleven.

Alt en elev får föriägga delar av skolgången till en arbelsplals ulanför skolan bör endasi förekomma i undantagsfall och under vissa förulsällningar. Del skall vara fråga om faktisk utbildning, även om den sker i arbetslivet En handledare för eleven måste finnas. Skolans ansvar för eleven slutar inle i och med denna åtgärd. Kontinuerlig uppföljning och kontakt med eleven krävs. Rätt använd och insatt i delta helhetssammanhang kan den anpassade studiegängen ulgöra eii nödvändigl kom-plement lill de olika arbelsformer som skolan måsle kunna rymma inom sig.

Vad regeringen nu gjort är all särbehandla den frågan genom all lillåla anpassad sludiegång i ell anlal kommuner. Delta har fått ske utan all övriga förändringar i skolans samspel med arbetslivel förändras och ulan att man samtidigt sätter in all kraft på att förnya skolarbetet så atl det blir meningsfullt för alla elever.

Jag menar alt del är fel all bryla ui frågan om anpassad sludiegång ur sill rälla sammanhang. Del är särskilt oroande eftersom regeringen släppt loss verksamhelen ulan villkor eller uppföljningsätgärder.

Jag misstror inte de kommuner del nu gäller, men jag är rädd för hur del hela kan komma all utvecklas. Denna verksamhet får så lätt prägeln av atl vissa elever slöts ul ur skolgemenskapen och av all skolan kan länkas ha en chans all befria sig från vissa elever, nämligen de elever vilkas behov och förutsättningar skolan inte lyckals anpassa sig till.

Hurraropen i moderalpressen över regeringsbesluten om den anpassade siudiegången förråder denna inslällning. Del man nu ser framför sig är ell säll atl "skilja getterna från fåren". De förenklade visionerna om nivågrupperad undervisning är samma andas barn. Eleverna skall särskiljas. Skolan skall inte längre behöva bemöda sig all arbeia pä all ulveckla arbetssätt och innehåll efter elevernas behov och förutsättningar. Denna konservativa skolsyn speglar, menar jag, en djupt odemokratisk människosyn.

Jag menar atl om delta får utbreda sig ställs målen för den ulveckling vi önskar genom SIA-reformen hell på huvudet. Här har regeringen en väldigt viklig uppgift. Vad jag hittills har sett av hanterandet av denna

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

fråga har man icke skött den på det rikliga sättet

Målet för SIA-reformen var ju att del inre arbeiei skulle förnyas så att alla elever kan finna skolarbetet meningsfullt och vill ulveckla elt medvetet ansvar för sitt arbete och för varandra. De uiökade konlaklerna med arbetslivet skall innebära att skolan öppnas och att skolarbetet förankras i verkligheten, något som alla elever behöver - inte bara några få.

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr lalman! Så länge Lena Hjelm-Wallén och jag rör oss med allmänna formuleringarom vad vi vill med SIA-reformen är vi sannerligen överens. Men dessemellan kommer del, tycker jag, sorgligt nog lilel egendomliga påslåenden från Lena Hjelm-Walléns sida.

Jag måste protestera mol påståendet atl del finns några i del här samhällel - i varje fall känner inte jag lill några - som hävdar alt skolan bara skall la till vara elilen. Vad vi vill allesamman, hoppas jag, är all man skall la lill vara varje enskild elev och göra skolarbetet meningsfullt för alla, som Lena Hjelm-Wallén har sagl.

Jag blir nalurliglvis väldigi upprörd över all regeringen misstänkliggörs vad avser anpassad studiegäng. Det är en åtgärd som har beslutats i slörsla enighet här i riksdagen, som har tidigarelagis som en sorts försöksverksamhet i vissa kommuner på dessa kommuners egen begäran och som vi från regeringen har sagl skall användas i SIA:s anda. Del förutsätter en analys av situationen för varje enskild elev som skall fä anpassad sludiegång, man skall göra en plan för ulbildning, den skall sikta mot ett mål och dessuiom skall man göra en utvärdering. Jag skulle vilja ställa en fråga till Lena Hjelm-Wallén; I dag är alternativet lill anpassad studiegång sjukskrivning och fem veckotimmars undervisning. Skulle del göra skolarbetet mer meningsfullt för de elever som det nu gäller''

Vidare: Min avsikl var nalurliglvis inle all förringa föreningslivels insatser under skoldagen, däremoi alt - genom atl nämna andra vikliga aktiviteter som bör få finnas med - påpeka all det är elevernas ulveckling del handlar om. Det räcker inte, som man ibland lycks tro, all bara salsa på all släppa in föreningar i skolan. Vi behöver också andra företrädare för samhällel, för arbetslivet - som Lena Hjelm-Wallén påpekade -, vanliga människor av olika ålder som finns uie i samhällel. Jag länker för min del ofta på pensionärer, som jag lycker kunde få komma in i skolan.

Slulligen; Del blev inte ell SSA-råd i varje län, men det berodde inte på atl vi råkade glömma bort det ulan på all vi begrundade det hela och lyckle alt vi kanske.inle skulle starta så storartat ulan all försl dra några slutsaiser av verksamhelen. Vi farväl se hur del går i forlsällningen.

LENA HJELM-WALLÉN (s) kort genmäle:

Herr talman! Självfallel lycker jag inle atl sjukskrivning och skolk är bra allernaliv till anpassad sludiegång. I så fall skulle jag inte ha föreslagil den delreformen i SlA-propositionen. Men vad jag nu anklagar regeringen för är alt plocka ett russin ur kakan - och det russinet kan komma atl smaka ganska illa när del inle finns i sill rälla sammanhang. Jag frågar; Var finns villkoren för den här verksamhelen? Var finns dei slöd lill kommunerna som de borde ha, uppföljningsåigärder osv? Och var finns handledaren? Vi poängterade myckel starkl både i proposilionen och i utskollsbelänkandei att del måsle finnas en handledare och att del måsle anvisas pengar för denna handledare.

Beträffande föreningslivet vel jag att moderaterna har haft en annan inslällning än övriga partier i riksdagen. Jag har länge uppfattat det som all Britt Mogård stått på riksdagsmajorilelens sida. Jag hoppas all del är fallet fortfarande. Del hon gjorde i dag - när hon betonade en mängd andra uppgifter under den samlade skoldagen och tonade ned betydelsen av föreningslivets insaiser - är, menar jag, att förfuska reformen. Det får inle ske.

När det slutligen gäller SSA-råden fattade riksdagen beslut både om de lokala SSA-råden, som skulle finnas i kommunerna, och om alt regionala, länsvisa, SSA-råd skulle inrättas. Del fållade riksdagen beslul om våren 1976, men regeringen gick emol det beslutet i sin budgetproposition 1977. Vi förväntar oss all det kommer i näsla budgetproposition.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Slalsrådel BRITT MOGÅRD:

Herr lalman! Jag anser mig nog följa riksdagsbeslutet när jag, som Lena Hjelm-Wallén uttrycker det, tonar ned föreningslivets insaiser. Den proposition som Lena Hjelm-Wallén signerat innehåller faktiskt inte bara alt föreningslivei skulle vara med under de fria akliviieterna ulan en hel del annat också. Jag tycker att det måsle påpekas och jag tror att Lena Hjelm-Wallén är väl medvelen om all del här föreligger en viss missuppfallning uie på fallet Man har uppfallal förslagei så all del enbari skulle gälla föreningarna.

När del gäller anpassad sludiegång säger Lena Hjelm-Wallén all vi plockar russinen ur kakan. Det är fakiiskl bl. a. en socialdemokraliskl slyrd kommun, som jag väl känner lill och själv kommer ifrån, som har begärt alt få starta försöksverksamhet med anpassad studiegång därför att silualionen är olidlig för de här eleverna. Del går inie au säga: Tyvärr, ni får vänta ett år och lida färdigl - vi kan inle göra någonling.

I molsais lill Lena Hjelm-Wallén har jag förtroende för kommunerna; jag Iror alt en kommunal skolstyrelse i SlA-uiredning och proposilion kan läsa sig lill vad avsikien är och all i varje fall inle regeringen behöver sända ul någon speciell handledare. Jag lilar pä alt kommunerna kommer att hantera det här instrumentet som det är avsett alt hanteras.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

LENA HJELM-WALLÉN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag sade redan i milt inledningsanförande atl jag inle var misstänksam mot kommunerna i fråga. Men jag är rädd för hur del hela kan komma att utvecklas, när man ur reformen bryter ut en lilen del som så lätl kan komma snett Det är en balansgång hela liden när man skall låta någon elev ha sin undervisning föriagd till annal ställe än skolan. Då är handledarfrägan yllersl väsenilig. Den fanns såviii jag förslär över huvud tagel inte med i regeringsbeslutet Del behövs pengar lill del. Har man lagil fram de medlen?

Del är inle så alt vi utan den anpassade siudiegången della år helt saknar säll all förändra undervisningssilualionen och skolarbeiet för de elever som skolan i dag har svårl all anpassa sig lill. Jag tycker man hade kunnal lugna sig tills man kunde sätta in också den här delen av reformen i ell siörre sammanhang. När man inle gjort det får regeringen finna sig i att bli misstänkliggjord.

Del är inte bara föreningslivels medverkan som skall finnas med under den samlade skoldagen. Del är sanl. Men den är en myckel viklig del, och den delen är egenlligen del nya. Det är då inle så underligt om just della betonas och framhävs i deballen.

Jag vel all man inom föreningslivei knyler slora förhoppningar lill SIA-reformen samtidigt som man kanske är litet rädd för allt vad det kan komma all innebära. Jag vill varna slalsrådel Mogård för all föra fram resonemang om den samlade skoldagen på del säll som hon nu gör - då kan del i föreningslivei komma atl uppfattas så, all man inie längre är välkommen. Jag Iror all skolan har myckel all vinna pä all represenianler för föreningslivei kommer in. Del rör sig inie om någon räu för föreningslivei au komma in i skolan - del är elevernas räll all möla föreningslivei som jag lalar om.

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr lalman! För säkerhels skull får jag väl då lov alt konstatera all jag är enig rned Lena Hjelm-Wallén om föreningslivels belydelse i skolan. Men del finns också annal som bör få plals.

I övrigt kan jag bara konsialera all socialdemokraler i Bolkyrka och fiera andra kommuner slår på elevernas sida, elever som har del oerhört besvärligt, och att Lena Hjelm-Wallén uppenbarligen inle gör det.

JÖRGEN ULLENHAG (fp):

Herr lalman! Under den icke-socialisliska regeringens första är har del hänl mycket på utbildningsområdet Den nya högskolan startade den I juli efter många år av debatter. Riksdagen fattade i våras ett betydelsefullt beslut om den framtida folkhögskolan. På skolans område fort-salle förberedelserna inför SIA.

Lål mig, herr lalman, starta med några reflexioner om den nya högskolan.

En grundtanke med högskolereformen är alt göra högskoleutbildning

tillgänglig för nya grupper av studerande. Ändrade behörighetsregler och närmande av olika utbildningar rent geografiskt till de studerande är medel för atl nå del målet. Riksdagsbeslutet i våras om ell friii område ligger i linje med strävandena alt vidga möjligheterna för nya grupper av studerande all få lilllräde lill högskoleulbildning. Från siuderandehåll drev man myckel rikligt den här frågan hårt. Självfallel ulgör del ell värde för alla behöriga sluderande all veta all om de anmäler sig i lid lill ulbildning som ulbjudils som fri, så får de plals. Tusenlals sluderande har i hösl lack vare den fria seklorn fåll en utbildningsplais som de inle skulle ha fäll med den gamla regeringspoliliken.

Mänga var oroliga för all ulbildningarna på de nya högskoleorterna inle skulle fyllas med ell tillräckligl slorl antal sluderande. En del av högskolereformens kritiker hade ju hävdat all de nya högskoleorterna inle skulle få den aiiraklionskraft som behövdes. Della au en fri seklor bibehölls skulle också, menade man, leda lill all de sluderande vände de nya högskolorna ryggen och i siällei gick lill de gamla universiieien.

När vi nu kan lilla i elt första facil kan vi konstalera atl kriiikerna hade fel. De nya högskolorna har hävdal sig väl och lockai mänga nya sluderande. Med lanke på inteniionerna bakom högskolereformen är della mycket glädjande. Vi vel redan all en slor andel av de sluderande inom de nya ulbildningarna vid de nya högskolorna är förvärvsarbetande och all spännvidden i ålder bland de sluderande är slor. Från högskolornas sida gör man också vad man kan för alt lillmöiesgå de nya gruppernas önskemål genom all salsa på kvällsundervisning och dellidsundervisning i Slor omfallning.

Det är också vän att nolera att vissa utländska betraktare under sommaren och höslen har ägnal den svenska högskolereformen sill iniresse. Den ansedda amerikanska utbildningstidskriften Change ägnade sålunda huvudledaren i sitt auguslinummer åt reformarbeiet i Sverige. Del var en uppskattande ledare och slutsaisen blev alt även om inie den svenska lösningen kunde användas i USA så skulle man där med siori iniresse följa ulvecklingen i Sverige.

Från folkpartiets sida tror vi på högskolereformen i den tappning den fick genom riksdagsbeslutet i våras. Men vi tror inle så blint på den atl vi förnekar att den nya högskolan kan dras med barnsjukdomar. Hös-lens antagningar har visal att anlagningssyslemel kan förbällras. Elt utvärderingsarbete med sikte på detta har också siartal inom universitels-och högskoleämbetet

Inför framliden är bl. a. ire saker mycket viktiga. För det första måste utbildningsinnehållet nu mer än lidigare slå i cenirum i universilel och högskolor och de organisaioriska frågorna får då spela en mer underordnad roll än under senare år. För del andra måsle frågan om ulbildningens inlernalionalisering få spela en mer framlrädande roll än lidigare. På den punkien har UHÄ lagl fram elt viktigt handlingsprogram. För det tredje är det angeläget alt försöka decentralisera besluisfaiiandei på högskoleområdet Här har redan mycket skell. 1 dag fallas t. ex. vikliga

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolilisk debari

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

beslul om ulbildningens innehåll på lokal nivå, beslul som lidigare fållades ceniralt Nu gäller del au gå vidare och försöka yllerligare flytta ned besluisfaiiandei.

I en synpunkisrik och myckel uppmärksammad artikel i Svenska Dagbladet den 11 sepiember log utbildningsministern upp forskningspolitiken. Han konstaterade att det är en överdrift att säga att forskningen beflnner sig i en kris men atl den starka framslegsoplimismen och den allmänna tilltron till forskningens möjligheter fäll en törn. Del är läll all hälla med om della. Del finns lecken som lyder pä atl iniressel för forskaruibildning försvagais under senare är. UHÄ konslalerar i sin an-slagsframsiällning för budgetåret 1978/79 att en markant minskning av anlalel examinerade inom forskarulbildningen har skell bl. a. vid de humanistiska, tekniska och malemaiisk-nalurvetenskapliga fakulteterna. Förhoppningsvis kommer forskarutbildningsuiredningens belänkande, som jusl avlämnats, att kunna bilda underlag för konstruktiva lösningar pä del här svåra problemet.

Jan-Erik Wikström erinrade i sin artikel om Ragnar Edenmans ord en gång i liden au forskningen var den mesl dynamiska fakiorn i sam-hällsulvecklingen. Han slulade med följande markering som det också är lätl all inslämma i: "Det är dags all erinra om de orden, alt låta dem komma till heders pä nytt och atl skapa en renässans för tron på forskningens möjligheter. Lål oss ge forskningen en chans." Man kan tillägga att inte minst med tanke på den svenska industrins utveckling på lång sikl är en salsning på forskningssidan utomordentligt angelägen.

Med folkhögskoleutredningens betänkande som grund slog riksdagen i våras fast an folkhögskolan i fortsättningen skall ha en viktig plats i del svenska utbildningsväsendet, Besluiei innebar också all frihelen för den enskilda folkhögskolan au utforma sin verksamhel ökade väsentligt. Här finns en parallell till utvecklingen på högskoleområdet. Den reformerade folkhögskolan har många vikliga uppgifter. En är atl ge dem chansen till ulbildning som aldrig fick mer än sex eller sju års ulbildning i skolan. Mied de behörighelsbestärnmelser som nu gäller för den nya högskolan blir del lällare än lidigare all skaffa sig en ulbildning i folkhögskola för all sedan gå vidare lill studier vid universitet eller högskola.

Kritiken mol den nuvarande skolan är från många håll slark - del har berörts här lidigare i deballen -- och i myckel berälligad. Lärarnas arbelssituation är i mänga fall svär. Mänga elever slutar i dag skolan i förtid pä grund av skolleda och bristande intresse. Skollagens första paragraf talar om all främja elevernas ulveckling lill harmoniska människor och lill lyckliga och ansvarskännande samhällsmedborgare. Vi har en bil kvar till del målet

Folkpartiet stod bakom riksdagsbeslutet våren 1976 om skolans inre arbete just för atl del skapade förutsättningar för all komma lill rälla med många av de svårigheter som fipns på skolans område i dag. Jag kan försäkra Lena Hjelm-Wallén atl det för vår del inle var någon läpparnas bekännelse. Flera av de krav som folkpartiel drivit genom åren

tillgodosågs genom det beslutet Resursanvändningen blir friare. Del sker en kraftigare salsning på alt ge eleverna baskunskaper. Ökade inslag av praklik pä högstadiel och större frihel i undervisningen för både lärare och elever är också positiva förändringar från liberal utgångspunkt

Det är angelägel alt betona, lycker jag, all ingen skolreform blir vad den är länkl all bli ulan all vi har de människor med oss som är berörda av reformen. Därför är diskussionen kring SIA-reformen så angelägen. Pä den punkien håller jag med Lena Hjelm-Wallén. Deballen visar all förhållanden och behov är myckel olika i landet Della har också un-derstrukils i ell av SSK-uiredningens delbetänkanden. SIA-reformen är riklig därför atl den skapar möjligheler för kommunalpolitiker, personal, elever och föräldrar au få vara med och i större utsträckning än hillills påverka ulformningen av sin skola.

Det är också angeläget att ett av SIA-utredningen föreslaget beslutsorgan i någon form kommer till stånd. Vi kan ju inte kräva ansvarstagande om vi inle låler de berörda ta ansvar. Vi kan inle kräva atl eleverna skall vara fria och självständiga, om de inte får la ansvar och bli respekterade för sina ställningstaganden. Skolan måsle grundlägga vanan all självständigt pröva. Eleverna måsle få uppleva all samverkan i skolans demokratiska organ kan leda till vettiga och positiva förändringar.

Många upplever i dag läroplanens supplemenidel som hell slyrande för undervisningen. Del är inie bra. Del minskar både lärares och elevers möjligheler au själva komma överens om innehållel i och uppläggningen av undervisningen. Dessuiom erhålles en onödig liknklning i fråga om läromedel. Del måsle vara en förhoppning alt läroplansrevisionen skall skapa ökade möjligheter för dem som lillsammans verkar inom varje skola att mer än i dag kunna uiforma och påverka innehållet i undervisningen.

Herr talman! Från liberalt häll har vi arbetat för och i ell par fall haft huvudansvaret för de reformer pä utbildningsområdet som jag berört i mill anförande. Vån engagemang i dessa frågor är naluriigt En gemensam nämnare för reformeringen är nämligen au genom decenlralisering öka närdemokralin. Därigenom fär människor ökade möjligheter all besluta om sin silualion. Del gäller högskolan, det gäller folkhögskolan och del gäller skolan i allmänhet Att vidga möjligheterna för enskilda människor atl få en adekvat utbildning är också någonting myckel tilltalande från liberal utgångspunkt Högskolereformen och folkhögskolereformen syftar, som jag försökl visa, bl. a. till just detla.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

CLAES ELMSTEDT (c):

Herr lalman! Del svenska utbildningsväsendet har under den senasle ljugoårsperioden genomgåll en högsl omfattande förändring när del gäller både omfattning och inrikining. Tidigare i eftermiddag har man diskuterat SlA-skolans framlid och tillkomst, och del finns jngen anledning för mig alt fördjupa mig i den diskussionen. Beslutet här i riksdagen är fattat och del åvilar nu i hög grad kommunerna alt förverkliga de in-

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

lenlioner som ligger bakom riksdagsbeslulet Del kommer självfallel alt ta lilet lid och del kommer att kosta pengar, men huvudsaken är alt målsättningen ligger fast, och del gör den enligt vår mening efter det riksdagsbeslut som har fallats.

Många och länga uiredningar har föregått besluten - inle bara beslutet om SIA utan även lidigare beslul på skolans område - och diskussionen huruvida vi har en bra grundskola och en bra gymnasieskola är ständigt i gäng. Del är i och för sig inte så märkvärdigt Del är väl få samhällsfunktioner som berör så många människor direkl eller indirekt som jusl skolan.

Är grundskolan alllför teoretiskt inriktad? har varit en ålerkommande fråga i många år. Riksdagen har i uttalanden konstaterat att sä är fallel. En del konkrela förslag lill förändringar som skulle medföra alt de prakliska inslagen blir bättre företrädda har också molionsledes presenterats under årens lopp. Vi har från centern lidigl varsnal dessa problem och framlagi konkrela förslag lill ålgärder som skulle ge en bäiire konlaki mellan skola och arbelsliv. En läroplansöversyn för grundskolan pågår som en följd av pålryckningar från riksdagen. Denna översyn vänias bli klar inom den närmasle liden.

Ofta pekas det på all de lekniska och naturvetenskapliga ämnena inte tillräckligt beaklas i vare sig grundskolan eller gymnasieskolan och all della får negaiiva konsekvenser på kunskapsnivån vid högskolorna. Föreirädare för våra lekniska högskolor hyser slor oro härvidlag. Jag iror dess värre atl denna oro är befogad och atl en av de närmasle siörre uppgifterna måsle bli atl på allvar ta ilu med della problem. Den alltmer ökande konkurrensen från omvärlden kräver atl vi har välulbildai folk inie minsi på den lekniska sidan. Vi får hell enkell inle komma på efterkälken. Del finns anledning au se upp.

Huruvida den oro man känner vid våra lekniska högskolor enbari bollnar i atl de tekniska och naturvetenskapliga ämnena har en för svag slällning på förberedande stadier i grundskola och gymnasieskola är kanske tveksamt I varje fall lorde en förändring i delta sammanhang inle vara lillräcklig för all lösa problemen inom den lekniska utvecklingen sett i ell längre perspektiv. Självfallel måsle vi ha väluibildade och moli-verade människor för atl klara framliden, men lika vikligl är all salsa myckel mer än hillills på forskning. Vi vet i dag hur staten nödgas satsa miljard efler miljard för au ibland endasi temporärt hålla krisdrabbade företag i gäng för alt inie äventyra sysselsättningen, i och för sig en helt nödvändig åtgärd.

Del är hög lid atl på elt myckel tidigare sladium än hillills parera en sådan utveckling, och det kan man endasi göra genom alt öka salsningen på forskning. För all uttrycka sig litet onyanserat men kanske för alt ställa problemel pä dess spels skulle man kunna säga all någon exlra miljard satsad på forskning borde medföra atl vi framöver slipper alt salsa flera miljarder för alt klara de bekymmer som beror på atl vi

- i varje fall delvis - är överspelade i produktutveckling och därmed i konkurrenskraft.

Kraven på bättre kontakter mellan skola och arbetsliv och mer av praklik i skolan får inte ses som en motsättning lill önskemålen om en starkare ställning för tekniska och naturvetenskapliga ämnen i grundskolan. Tvärtom bör de väl gå att förena.

Den nya högskolan har nu börjat fungera efler många års utrednings-och förberedelsearbete. Det är naluriigtvis omöjligt all efter endast några månader dra några slutsatser. När riksdagen i våras fattade beslutet om reformen, framfördes farhågor från oppositionen atl de mindre högskolorna inle skulle få lillräckliga resurser och atl därigenom hela decen-iraliseringstanken skulle äventyras. Från cenlerhåll avvisade vi dessa farhågor, och det har även visat sig att de nya orterna har fått ekonomiska resurser som möjliggjort en bra stan i förhållande lill det undervisningsbehov som regislrerals på dessa orler.

En av grundstenarna i den nya högskolan är den successiva ulbyggnaden pä nya orter och ett ökat lokall ansvar, vilket vi från vårt häll verkligen tillmätte stor betydelse i förberedelsearbetet. Visst anser man pä en del håll att utbyggnadstakten är för långsam, och man kan positivl notera den entusiasm som läggs i dagen på de nya utbyggnadsorlerna. Det är naturiigtvis viktigt atl ett sä omfattande underiag som möjligt finns innnan man bjuder ut nya kurser och linjer. Ingen har nytta av att resurser låses fast med mindre än atl förutsättningar finns för en någoriunda långsiktig verksamhet inom etl ämnesområde.

Men della får inle pä någol säll hindra de lokala initiativen när del gäller kursinnehåll och inrikining. De lokala behov som finns skall tillgodoses, och de enstaka kurserna kan i många fall utgöra inkörsporlar lill allmänna utbildningslinjer. Det är i hög grad på det sättet förnyelsearbetet skall ske, och det är också här de nya högskoleorterna har sina möjligheler lill profilering. Det är, kan man kanske säga, där den tyngsta bilen av filosofin bakom hela den nya högskolan ligger.

Den försöksverksamhet med yrkesieknisk högskoleutbildning som förekommer på etl anlal orter - starten skedde 1975 och verksamheten har sedermera byggts ut - kan nu börja utvärderas. Intrycket man får vid kontakter med den verksamhet som pågår tyder emellertid på ett goll resullal. YTH vänder sig till en i högskolesammanhang ny grupp med högsl varierande och ofta svag ungdomsutbildning men med många år i arbetslivet.

Som elt exempel kan jag nämna atl vid den Verkstadstekniska linjen av yrkesieknisk högskola som finns i Kariskrona fanns 62 sökande till de 30 platserna. Elevernas ålder varierar från 23 år upp till 48. De flesta har endasi folkskola, medan en del därutöver har någon form av yrkesskola. I övrigt rör det sig om utbildning från arbetslivet. Den försöksnämnd som leder verksamheten i Karlskrona anser alt problemen är betydligt mindre än vad man från början utgick ifrån. Med relativt lilel stödundervisning klarar eleverna ulbildningen ulmärkl - del är en

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolilisk debatt

6 Riksdagens proiokoti 1977/78:17-19

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatl

erfarenhei som försöksnämnden redan anser sig kunna göra när del gäller den Verkstadstekniska linjen i Karlskrona.

En rad uiredningar är i gång på utbildningsområdet Jag har lidigare nämnt läroplansöversynen för grundskolan. Sedan något år arbetar också en gymnasieutredning med ganska vida direkiiv. Från cenlerhåll har framförts synpunkler och förslag som lar sikie på bl. a. längre prakiik-perioder. Tanken på elt irelerminssystem i gymnasieskolan finns också med i bilden.

De tvååriga yrkesinrikiade gymnasielinjerna har de senasle åren fält en ökande tillströmning. Detla har i vissa fall fåll lill följd en konkurrens lill dessa linjer som varil ovanligt hård, medan man exempelvis till naturvetenskaplig linje ofta kommit in ulan siörre svårighet. Del finns anledning alt observera detla i samband med elt förändrat system för intagning lill gymnasieskolan. Belygsulredningen ägnar också delta problem stort ulrymme i sitt belänkande, som kom i våras.

Frågan om betygens roll i sammanhangel har länge diskulerats. Inle

■ minsi gäller del behovel av beiyg som urvalsinstrumenl lill högre sludier.

Del finns de som menar all det är den enda funktion som betygen har.

Andra menar atl de har också andra funktioner, medan del återigen finns

de som anser all vi klarar oss hell ulan betyg, i varje fall i grundskolan.

Det finns säkerl anledning atl tona ner betygens betydelse. Betygs-utredningen, som i och för sig är delad på en del punkler, presenierar dock i ganska stor enighet förslag om att betygen skall finnas kvar när del gäller gymnasieskolan. Beiygsutredningens belänkande är nu föremål för en omfattande remiss, och den långa remisstiden ger alla goda möjligheter att yllra sig i denna vikliga fråga.

Antingen man har betygen kvar eller inte är det nödvändigl med en utbyggd studie- och yrkesvägledning. För min del anser jag atl betyg i någon form behövs även i forlsällningen. Del kommer alltid alt finnas linjer på gymnasiet lill vilka det är fler sökande än plalser, och då bör betygen flnnas tillsammans med andra urvalsgrunder, så all man kan komma så nära som möjligl lill den rällvisa som i sin helhei är omöjlig atl uppnå. Vi måste dock få etl annal betygsystem än del nuvarande. Belygsulredningen lägger också i ganska stor enighet fram förslag om ett sådant för gymnasiet, som jag nämnde. Delar av ulredningen vill ha etl liknande system för högstadiet

Ungdomsarbetslösheten är i dag ell slorl bekymmer, på sina håll myckel stort. Erfarenheien både nu och lidigare - vi har nämligen haft en påtaglig ungdomsarbelslöshel många gånger förr - visar all merparten av de ungdomar som först blir ulan arbete är ungdomar med bristfällig utbildning. Vi måsie alllid sträva efter all ha ell så allsidigl uibildnings-ulbud all ungdomarna söker sig dil. De skall kunna känna all del finns något som passar jusl dem. Della måste vara en övergripande målsättning när vi planerar utbildningspolitiken i vårt land, både vad avser innehåll och lokalisering.

LENA HJELM-WALLÉN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag började med all säga all av tradition har vi haft en slor enighet i den övergripande inställningen lill skolfrågorna, och det gäller ock.så SIA. Jag tror del är rätt nyiiigi all de som har atl förverkliga reformen ute i kommunerna vel om detta.

Dock har det ofta varil sä all moderaterna bromsat. Claes Elmsiedt tog upp betygen. Där kan vi verkligen se delta. Skillnader finns inle bara mellan socialdemokrater och borgerliga, utan även inom borgerligheten.

Till de båda senasle lalarna, från folkpartiet och centern, vill jag dock säga atl vi från socialdemokratiskt håll önskar dem lycka lill i dragkampen inom regeringen i de ulbildningspoliiiska frågorna. Della gäller särskill de mera konkrela åtgärderna. Det visar sig ändå ofta au jusl när man skall konkrelisera vad man menar med reformerna uppstår det menings-molsällningar partierna emellan.

Ell exempel är den anpassade sludiegång som vi lidigare i dag lalal om. Där är del en synnerligen svår balansgång man har all gä mellan att hjälpa eller alt siöla ul eleven. Del är naturligt all åtminstone jag här misstror de moderata och konservativa krafterna.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

CLAES ELMSTEDT (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tackar Lena Hjelm-Wallén för atl hon lyckönskar bl. a. mig i dragkampen, som hon säger, om reformerna inom regeringen. Jag har hitintills inte upplevi den dragkampen som särskill hård. Om den skulle uppstå har vi dock en viss vana och en viss erfarenhet. För inle så länge sedan, när Lena Hjelm-Wallén var utbildningsminister, fick vi vara med om en hård dragkamp om reformer här i riksdagen. Jag skall här inte gå närmare in i detaljerna. Låt mig bara erinra om all då vi motionerade om ell anslag till särskilda åtgärder i skolan för att lösa de mesl akuta problemen fick vi lyvärr bakslag, mycket beroende på atl vi inte var starka nog i den dragkampen. Jag hoppas alt vi skall ha siörre framgång nu.

LENA HJELM-WALLÉN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Skillnaden är bara den att tidigare arbetade cenlern och socialdemokralin nära lillsammans om skolreformerna. Nu har cenlern valt en annan samarbetspartner, nämligen moderala samlingspartiet.

CLAES ELMSTEDT (c) kort genmäle:

Herr lalman! Ja, det är riktigt alt vi har andra samarbetspariners nu, men vi har inte ändrat någonling i vår inrikining i det långsiktiga perspektivet när del gäller inställningen till utbildningspolitiken.

THURE JADESTIG (s):

Herr talman! Den svenska järnhanteringens situation har förändrats avsevärt under de senaste åren. Orsaken lill denna ulveckling är helt

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolilisk debari

naturligt en serie av omständigheter: den internationella lågkonjunkturen, bristen på framtidsinvesteringar osv.

Ulomlands har i stället nya, tekniskt framstående, slora företagsenheter byggts upp, och delta har också förändrat den svenska konkurrenskraften. Handelsslålsekiorn har t. ex. kunnat nolera alt tillväxttakten i förbrukningen radikall har förändrats under de senaste åren. Varvsindustrins minskade efterfrågan och bostadsbyggandets bollennivå kan tas som typexempel.

Västmanlands är ett av landets mesl industrialiserade län. Dess bruksorter har traditionellt ett mycket ensidigl näringsliv och är oftast beroende av någon enstaka större indusiri. Länel har drabbals i den dagsaktuella situationen, och oron för jobben ute på arbetsplatserna är starkare än någonsin. Familjernas ängslan inför framliden är slor. Därför startas nu på dessa bruksorter aktiviteter under mottot Rädda jobben!

Under senare år har vi som företräder Västmanlands län här i riksdagen påpekal de problem som kommer alt uppslå i värt län. I samband med Länsplanering 74 krävde länsstyrelsen bl. a. en ulredning om järnhanteringens ftamtid. Då syftade man speciellt på stålindustrin. Stålbransch-rådet tillskrevs, dock utan gensvar. Så sakteliga kom i alla fall cenirala utredningar i gång, försl Jernkonlorels interna analys kring specialståls-industrin, därefter handelsstålutredningen och sisl i raden den Hagsiröm-ska snabbanalysen.

Ett gemensamt drag har ulredningarna. De tror pä järnhanteringens möjligheter att klara såväl hemmamarknaden som den internationella konkurrensen. Men då krävs det snabba ålgärder i vad gäller struklur saml marknads- och produktionsinriktning.

Elt annat gemensaml drag hos ulredningarna är all man enbari har Utgått från företagsekonomiska bedömningar och sålunda inle vägt in de samhällsekonomiska aspekterna. Della har också noterats som en anmärkningsvärd brist.

På bruksorterna är man väl medvelen om de ofrånkomliga strukturfrågorna och de åtgärder som behöver vidtas för all ålersiälla konkurrenskraften. Men vi lilar inle hell pä de "självläkande krafterna", och vi tvivlar pä den s. k. Åslingdoktrinens bärighet Vi tror atl del krävs en akliv och planmässig branschpolilik och all staten måsie ta över etl dominerande ägarinflytande.

Jag har sell som min uppgift atl här hell kort försöka beskriva den västmanländska problematiken. Som bakgrundsmaterial har jag dä den utredning som vår länsstyrelse överlämnat till induslrideparlemenlel med anledning av deparlemenlels begäran atl få en regional utvärdering av sysselsättningsmässiga och samhällsekonomiska effekler av den ulveckling som häller pä atl ske inom järnhanteringens område och som förutses i handels- och specialslålulredningarna, vilka jag inledningsvis berörde.

Denna ulredning ligger nu på industriministerns skrivbord. Länsstyrelsen har för sin del grundat sina beräkningar på ell planeringsunderlag som finns i Länsplanering 74 jämte 1977 års översyn.

Under perioden 1945-1965 expanderade den västmanländska industrin snabbt. Länets folkmängd ökade därmed starkt

1970 inträffade emellertid en vändning. Sedan dess har folkmängden i länet minskal med närmare 2 000 personer. Tack vare höga födelseöverskott har folkmängden dock i stort sell blivii oförändrad de senasle åren. Men bakom deua döljer sig en neiioulflyttning från länet av över 8 000 personer. Inget annat län i landet har råkal ut för en så stor ul-flyiiningsförlust under 1970-talel.

Förändringen i befolkningsutvecklingen har drabbat hela länet. Men till de kommuner som mer påtagligt fått känna på stagnation och tillbakagång hör de som berörs av stålindusiriproblematiken, nämligen Fagersta, Norberg, Skinnskatieberg, Surahammar och Hallslahammar.

För Fagerstaregionen har förändringen lett till att situationen är mycket känslig. Regionen tål nu egenlligen inle någon ytterligare minskning ulan all en del av den kvalificerade servicen kommer i farozonen. Hallslahammar har en för slor kostym på vissa servicesektorer.

Vi har alltså i dag 260 000 invånare i länet. Om ulflyilningsföriuslerna kunde upphöra skulle vi genom nalurlig folkökning ha 265 000 invånare 1985. Enligl statsmakternas beslut om de regionalpolitiska målsättningarna skall vi planera för en befolkning 1985 på mellan 265 000 och 275 000 människor. 1 första hand skall planeringen inriktas på milivärdet, dvs. 270 000. Dessa siffror är inle en prognos, utan de är en målsättning.

Emellertid finns det risk för atl vi kommer att fortsätta att tappa invånare genom utflyttning. I dag bedöms atl den västmanländska industrin har minskat sysselsättningen med 2 000-3 000 jobb under 1976 och 1977. Hur mänga av dessa som kan ålervinnas i ett bättre konjunkturläge är svårl alt bedöma, men mycket talar för alt arbetsmarknaden i länet kommer all bli mycket kärv de närmasle åren. Eftersom vi har stora och växande ungdomskullar som kommer ut pä arbelsmarknaden efler avslutad utbildning lorde del bli svårl all åiminsione under de närmasle åren undgå fonsaita utnytiningsförlusier.

De konsekvenser som kan bli en följd av strukturförändringar inom stålindustrin kan i hög grad komma au drabba de delar av länet som redan lidigare har en problematisk silualion eller som har drabbats av kännbara neddragningar i sysselsällningen.

Fagersta- och Salaregionerna har i alla länsprogram karakteriserats som regioner som inte tål yllerligare befolkningsminskning. Där bör utvecklingen på alla säll siödjas. Enighelen härom har varil slor inom länel.

Fagersla kommun och hela regionen är siarkl beroende av vad som sker inom Fagersla AB. Beroendei är ömsesidigt. Förelagel är beroende av att ha etl fungerande samhälle omkring sig, men företagets utveckling har grundläggande betydelse.

Fagerstaregionens framtid är också beroende av den fortsatta utvecklingen vid Surahammars Bruks AB:s anläggningar. Förelagel har landets modernaste hytta i Norberg och landels modernaste stålverk i Surahammar. Dessa anläggningar bör betraktas som en central basresurs för en

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

specialslältillverkning med de särskill höga kvalitetskrav vi också fori-säliningsvis bör räkna med i Mellansverige.

För Fagersiaregionens och Skinnskallebergs kommuns vidkommande är forlsall drift vid Bäckegruvan av slor belydelse. Länssiyrelsen ulgår också i sin ulredning från att malmbaserad specialståltillverkning i Bergslagen även i fortsättningen bör utnyttja malm från mellansvenska gruvor, där de bästa malmförekomslerna finns. Till dessa måste Riddarhylte-och Norbergsfälien räknas.

Hallslahammars kommun har drabbals hårl av pågående neddragningar inom Bullen-Kanlhal AB och Hallslahammars AB. Hallslahammar befinner sig n;dan förut i elt besvärligt läge, bl. a. genom etl stort lägen-hetsunderskolt Särskilda insaiser är därför påkallade.

Länsstyrelsen trycker hårt på sin uppfattning atl det fordras särskilda regionalpoliliska åtgärder såväl i Fagerstaregionen som i Hallslahammars kommun.

Jag har i dag koncentrerat mig på sysselsättningsfrågor inom länets Bergslagsområden. Det finns ytteriigare områden och sysselsättningsfrågor i vårt län som kräver uppmärksamhet, men till dessa problem skall vi återkomma i annat sammanhang.

Vi begär alt regeringen inte skall sitta och vänta på några anonyma marknadskrafter eller på atl berörda förelag helt plötsligt själva skall kunna samarbeta och därmed lösa problemen. Del är regeringens skyldighet alt ta initiativ och handla, och del gäller alt i nuet ta ilu med dessa näringspoliliska frågor innan del blir för sent.

Som ell råd på vägen vill vi säga all staten måste la ell samlat grepp över järnhanteringens framlidsplanering, driva fram samordning och samarbete och la ansvarei för au nödvändiga omsiällningar inle sker snabbare än att ny sysselsättning hinner skapas.

Staten skall vara beredd all göra kapitalinsatser men då också skaffa sig motsvarande inflyiande. Existerande ägarförhållanden får inte bli ett hinder för en vettig strukturpolitik. Innehåller den aviserade proposilionen ingenting av detta så lycker vi all del är etl svek mol de anslällda som i dag verkar inom järnbruksindusirin.

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr lalmian! Vid vårens allmänpolitiska deball slällde jag några frågor om ekonomi och sysselsällning utifrån milt egel erfarenheisområde -sjukvärden - men de studsade mol väggarna här ulan andra svar än ekot

Sedan dess har jag blivit alltmer övertygad om atl det är näst intill lönlöst atl ägna sig ål sjukvårdspoliiiska önskedrömmar om inte del grundläggande problemet - vårt lands ekonomi -först kan lösas, och i fortsättningen har della därför blivit del område lill vilkei mina länkar koncenirerats.

Lika väl som andra ledamöier i denna kammare emellanåt tar lill orda om forskning och högre utbildning ulan att själva vara verksamma inom

sådana områden, må del kanske lillåtas mig att delta i den ekonomiska debatlen ulan atl kunna åberopa andra examina i ämnel än dem man får avlägga i livels skola.

Del är f n. modernt all lala om ivärvetenskaplig forskning, och det är då kanske inle hell orimligl all försöka lillämpa tänkesätt, modeller och flödesscheman hämtade från ämnesomsätiningsforskningens och det medicinska beslutsfaltandeis områden också på fundamentala politiska problem.

Jag har därför försökl samla ihop vissa synpunkler på det vi här diskuterar under den gemensamma rubriken Nuel och framliden, för del är min övertygelse all man även när man diskuierar nuets poliiik måste ha någon föreställning om framtidens villkor och krav och att det måste finnas en kongruens mellan det man vill i dag och det man länker sig för framtiden.

Jag har försökl att på den bild som nu visas på TV-skärmen illustrera hur jag ser pä saken, och jag skall försöka att knyta några reflexioner lill den.

Nuel, sådani vi upplever det i dag, har jag dristat mig alt beteckna som relräilernas årtionde, en benämning som jag föreslog i en artikel 1971, för vad som då avtecknade sig i form av begränsade återtåg inom sjukvårdspolitik, utbildningspolitik och industriellt utvecklingsarbete, främsl i kvalitativt hänseende. Snarl nog kom också oljekrisen och tvang oss lill - lål vara kortvariga - inskränkningar.

En ljusning skönjdes under de osannolika åren med s. k. övervinster, men fröjden var, som vi alla vet, föga beständig, och del år som nu snarl gått lill ända, med minskad produktivitet, minskad lönsamhet, nedläggning av indusirier och kanske t. o. m. av sjukhus, sjunkande BNP, höjda skaller, penningvärdeförsämring och urholkning av AP-fonden -nog kan delta förefalla all bekräfta förulsägelsen om ett reträtternas årtionde.

Del är i della läge som ansedda ekonomer inom och uiom landel ifrågasälter om vi någonsin mer kommer all fä ell sådani cykliskl kon-junkiurföriopp, som den klassiska doklrinen räknar med och som våra finansminislrar hoppas på, och inom Forskningsrädsnämnden har man högl på prioriletslislan sall forskning om följderna av en slagnerande ekonomi.

En av orsakerna lill della tillstånd tror jag är en ond cirkel, som framgår av näsla bild pä TV-skärmen, som vi drabbals av i del här landel -vi är säkerl inle ensamma om del - och som hämtar en del av sin kraft ur själva den reformverksamhet, som kunnat betalas ur samhällsekonomiska överskott under lider av stadig tillväxt, men som - när man nått tillväxlens gränser - börjar äia sig inål och leder lill vad man med ell försvenskar medicinskl begrepp skulle kunna kalla självförstöring.

Jag skall inle fördjupa mig i problemel om skaller, löneskatter och bidrag; de som inle vill läla sig övertyga av SAF:s diagram kan i siällei läsa Gösla Rehns föredrag på Naiionalekonomiska föreningen för eu år

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolilisk debari

sedan om den marginella ekonomiska - men nalurliglvis inle psykologiska - skillnaden för både samhällel och den enskilde mellan all ha arbele och au vara ulan; del slår all läsa i Ekonomisk Deball nr 2 1977. Men jag känner en både saklig och moralisk skyldighet alt härsäga någol om företagandet och företagsamhetens villkor, för jag är övertygad om att den bristande förståelse för dessa, som tongivande företrädare för del svenska samhället - med undantag för finansministern Gunnar Sträng - under så läng tid visal, är en annan och minst lika väsenilig orsak till den situation vi i dag befinner oss i.

Med användande av etl uttryck frän en av förra årets bestsellers skulle jag vilja beteckna själva företagsamheten här i landet som "det mest förbjudna". Företagare, arbetsköpare, det är fuh alt vara; fint är det däremot all vara löntagare. Och löniagare är vi näslan allesamman: kungen, sialsminisiern och varenda ledamol av denna kammare. Jag är själv löntagare. Det är ingenting att skämmas för men heller ingenting att berömma sig av - det har jag som de flesta andra blivit därför att jag inte varil tillräckligt djärv, inte tillräckligt fantasifull, inle lillräckligl begåvad för alt våga bli min egen - och i bäsla fall även andras - lyckas smed.

I den gamla Statistisk årsbok fanns del en kolumn för "personer med arbetsfri inkomsl". En fotnot angav atl dessa var rentierer, studenter och personer i fängelse. 1 dag är de enda icke-löntagarna barn, pensionärer, hemmafruar och enskilda företagare. Det är dessa senare vi nu har alt föriila oss till. Del är de som skall tillhandahålla hävstängerna i den nya sysselsättningspolitiken. Några besjälade grupper av arbetare har övertagit och driver nu själva lidigare olönsamma förelag med framgång. Heder år dem! Men när de anslällda erbjöds alt ta över en större industri, avrådde deras fackliga organisalioner dem från atl göra del. Kanske var del klokl. Förelagande kräver mera än vanlig arbeisamhel, del kräver kunskaper, engagemang, djärvhei och uihållighei. När personer - C.-H. Hermansson får föriåla om jag också skulle kunna säga familjer - med sådana egenskaper lämnar scenen är del risk atl denna - åtminstone för en lid - för all lala med Frans G. Benglsson - blir lämnad lom.

För den som ägnal hela sill liv ål en av de i ekonomisk mening olönsamma delarna av del svenska samhällslivet känns det väsenlligl au få uttala etl offentligt tack lill dem, som fram lill nu svaral för de lönsamma delarna, för det är dessa som genom sina insatser har betalat mycket av det som uträttats i de olönsamma. Vi får se hur det går med det i framtiden, om vi alltmer ks\dosauer företagsamhetens viltkor, som till en del är ekonomiska men lill minst lika stor del är psykologiska.

Vilket samhälle är i dag möjligt? Och för hur länge? Man kan inle undgå atl förvåna sig över hur lilel man märker - inle minst här inne i vår ombonade värid - av de slora och brutala förändringar, som undran för undan drabbar "andra människor". Nordvästra Europas pariameniariska monarkier är som en osannolik oas i en värid av ökande spänningar, av motsättningar som endasi med möda kan hållas i schack -

för hur länge? - i områden som kan le sig perifera för oss, medan det Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

egenlligen är vi som är i deras periferi. Sydostasien, Libanon, Israel och arabvärlden, Afrika, Latinamerika - en uppräkning av krutdurkar. Och nu när korrespondenterna irötinal pä Nordirland: i dess ställe den gasl-kramning som drabbat Västtyskland och som naturiigtvis nu hotar att också drabba förbundsrepublikens grannländer. Del är sannerligen inle all undra på att både FOA och Sekretariatet för framtidsstudier sedan en lid tillbaka arbeiar med det sårbara samhällets problematik.

Just när en nära nog fullständig demokrati föreföll erövrad och säkerställd hotas själva dess grunder, och öppna samhällen ivingas alt rusta sig till självförsvar.

Krig, terror och förstörelse genom egen eller andras handaverkan ä ena sidan - oron för framliden, för människor och miljö, genom den induslriella tekniken å den andra. 1 fråga om den senare har vi kanske ett val - åtminstone lill en tid. Kanhända är det möjligt för oss svenskar alt - om vi så skulle vilja - bestämma oss för etl energisnålare, miljövänligare, fattigare, men kanske just därigenom mera sysselsättnings-skapande samhälle, om vi sluler oss inne inom våra egna gränser, begränsar oss lill våra egna resurser och accepterar en återgång lill det slag av självhushållning, som de av oss som är i femtioårsåldern eller däröver erinrar sig från andra väridskrigets beredskapsår.

Men om "folkflertalet" inte vill detta, ja, då får vi verkligen lägga manken till, inte minst med naturvetenskaplig forskning och leknisk utveckling. För dem som i åratal medverkal lill alt av ideologiska skäl devalvera det naturvetenskapliga elementet - eller lål mig hellre säga fundamentei - inom vårt utbildningsväsende stundar därvid en omvändelse under galgen.

1 annat fall är det naturiigtvis så, au aularkins faltigsamhälle är del slag av verklighel som ligger framför oss, i varje fall för dem som bekänner sig till vad som kallas "en ny ekonomisk världsordning", och som -vilket både statsministern och industriministern antydde i går- förefaller alt vara på väg in över oss alldeles oberoende av resolutioner i FN:s generalförsamling, genom uppkomsten av nya industriländer med låga lönekostnader men modern teknologi, alll under del alt åtskilliga av Västerlandets gamla indusiri- och kuliurnaiioner kämpar med lill synes oöverstigliga effektivitetsproblem och sjunker allt djupare i ekonomiskl beroende av utländska långivare.

Pessimismen breder ut sig, och den omfattar i dag också, medvetet eller omedvetet, ell folks viktigaste livskälla: barnen. TV har nyligen åskådliggjort den mörka framtidsbild som många svenska barn har och som säkert också de många svenska unga kvinnor har, som inför offenllighelen ullalar sin ivekan all sälla barn lill världen, och som inle heller gör del - som de vikande födelsetalen och de sligande aborlsiffrorna visar. På sä sätt hotar i föriängningen en nedläggning inte bara av förelag Ulan av hela del svenska samhällel. Kanske blir del lill invandrarna, med deras annorlunda och mera livsbejakande kullurmönsier, som vi

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

får sälla vår lil när del gäller atl skaffa vårdpersonal lill framlidens många barnlösa svenska åldringar. Men vi kan nog inle vara helt säkra på den saken.

Herr lalman! Jag inledde detla anförande med atl lala om behovel av kongruens mellan vår politik i nuel och våra föreställningar om framliden.

Jag iror vi måsle fråga oss om del svenska samhällel - sådani det är i dag - har möjlighet all räkna med en fortsatt välståndsutveckling. Kommer våra bruk och fabriker vid näsla sekelskifte atl vara den tidens ruiner? Kornmer det utlovade "postinduslriella" samhällel atl bli post-industriellt i verklig bemärkelse? Kommer i stället vår utbredda fritidsbebyggelse alt komma oss till hjälp vid skapandet av etl idealiserat bondesamhälle av Almqvistsk modell? Kommer framtidens yrken all bli småbruk, hantverk och reparationsservice? Kommer etl sådant samhälle all kunna lillhandahålla samma generösa socialvård som socialuiredningen nu föreslår - på grundval av den senasle längiidsulredning-ens redan underminerade förhoppningar? Sådana frågor måsie vi försöka besvara, när vi slår inför uppgiften all överföra den hittills förda polilikens konsekvenser lill en ny konsekvensernas poliiik.

Om della vei jag inte mera än andra. Ålskilliga augurer har den här hösten uppträn med många pessimistiska - och enstaka optimistiska -spådomar. En klok regel har alllid varil att hoppas på del bäsla men förbereda sig på del värsta. En annan är atl våga "säga som det är", eller i varje fall som man tror att det är. Om della blev vanligare skulle somliga kanske inle behöva tillhålla varandra att "tala sanning!"

Herr talman! Trots alll hoppas jag dock ännu att det skall bli möjligl även för en svensk ekonomiminisler alt genom förutseende, klokhet och samarbetsförmåga i framtiden kunna få samma erkännande som hans brittiske kollega i ell tidigare århundrade, William Pilt d. y., om vilken man kan läsa i Guildhall i London att "han återställde de uttömda statsinkomsterna, göt nytt liv i handeln och välståndet i landel och byggde en ny och säker grundval för tilltron lill statens finanser".

MAGNUS PERSSON (s):

Herr lalman! Från London lill Värmland.

Slagel om Värmland har börjat. Uddeholmsbolagei är i kris, och del betyder atl Värmland också är i kris. Vi har under lång lid mött den ena rubriken efler den andra om delta i lokalpressen. Både slora och medelstora förelag varslar dagligen om inskränkningar i driften och inga nyanställningar sker, oavsett bransch, företagsstorlek etc. Under årtionden har företagen och aktieägarna plockat ut en myckel god avkaslning på insatl kapiial, och rovdriften har på sina håll gell eko. I de norra delarna av viirt län finns i dag ärr i naturen efter en alllför hård avverkning och en försummad älerplantering av skog.

Silualionen i dagens Värmland är oerhört problemfylld. Vi vet au vi måsle skapa minst 8 000-10 000 nya arbelslillfällen inom de närmaste

åren. Den borgerliga regeringen får nu sill eldprov när det gäller att i handling visa hur vi skall rädda Värmland.

Vad har hänl i Värmland under de sisl gångna åren och kanske framför allt det senaste årel? Har de borgeriigas vallöften om ökad sysselsättning infriats, och hur upplever människorna vardagen?

Herr talman! Jag vågar säga all del råder något av domedagssiämning på många orter i värt län. Inte minst utsatta är våra bruksorter. Där dominerar stål och järn, och där är framtiden myckel oviss.

Värmlands län är elt av flera skogslän i vän land, och vi har en mycket brydsam situation med en alltför ensidig, tung indusiri. Som följd därav har vi bl. a. en betydande undersysselsällning bland länels kvinnor. En annan grupp är våra ungdomar. Den värmländska ungdomen ropar i dag efter sysselsättning. Vi kan hell enkelt inle ge ungdomarna meningsfylld sysselsättning.

Jobb finns inte att få. Det är för många en hopplös situation att vecka efler vecka gå sysslolös utan jobb i sikte. Erfarenhelerna visar atl arbetslösheten främsl drabbar de unga generaiionerna som står redo atl träda ut i förvärvslivet. Den fråga som måsle engagera oss alla är den långsikliga: Hur skall värmlänningen - ung som gammal - finna arbele under 1980-lalet?

Del är, som jag sagl, i hög grad en fråga om all skapa arbelen ät den ungdom som skall bygga morgondagens samhälle - morgondagens Värmland.

Vi måste bl. a. kräva alt alla arbelsgivare - kommuner, landsting och förelag - ordnar beredskapsplalser och utarbetar långsiktiga planer för sysselsättningen, inriktade pä ungdomsarbete. Vi har alla ett ansvar för att ungdomen fär arbele. Nonchalerar vi ungdomens problem nonchalerar vi framliden.

I exempelvis Karlsladsregionen är ungdomsarbelslösheien bekymmersam. Ca 25 % av de arbelslösa i regionen uigörs av ungdom under 20 år och ytterligare 21 96 är i åldern 20-24 år.

Dessuiom bör vi uppmärksamma alt arbetslösheten bland kvinnor är högre än bland män i alla åldrar.

Herr talman! Jag sade i ett tidigare anförande från denna talarstol, att de enskilda förelagen och det privata näringslivet inte kommer atl kunna reda ut situationen. Samhället måsie ges det övergripande ägar-ansvarel, agera och långsiktigt omstrukturera bransch för bransch för all rädda sysselsällningen inom berörda orler och regioner.

Generella ålgärder, som devalvering och sänki arbeisgivaravgift, hjälper inle ell krisdrabbal förelag av lyp Uddeholm. Uddeholmsbolagei har inle i tid sett om sitt hus. Företaget har inle inveslerai för au möla den hårdnande konkurrensen på världsmarknaden. I dag kan vi se facil. Pä punkl efler punkt är våra aningar besannade. Uddeholmsbolageis och koncernens framlid är mycket oviss. Krisen är ell faklum, och regeringen har via en brandkårsuiryckning gell Uddeholmskoncernen en beiydande kapiialförsiärkning genom lån och bidrag. Del har varil nödvändigl, och

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

vi skall inte klandra regeringen för den åtgärden. Men självfallel ställer vi frågan; Hur får samhällel insyn och medbeslämmande i fråga om koncernens framtida agerande?

Vi socialdemokrater förutsätter att det län som beviljats är förknippat med garantier som säkrar fortsatt drift och sysselsällning i vän län. Ell klarl besked pä den här punkten skulle dämpa oron bland lioiusenlals familjer som berörs av koncernens framlid.

Herr lalrnan! I del sammanhangel vill jag säga: Regeringsbänkarna är och förblir lomma under hela andra dagen av vår allmänpoliiiska deball, och jag kan inie undandra mig all lill kammarens proiokoll nolera denna anmärkningsvärda och som jag ser del nonchalanta frånvaro från regeringsledamöternas sida.

Det lån :5om Uddeholmsbolagei beviljais skulle egenlligen innebära all nuvarande ägarförhållanden mycket starkl måste ifrågasättas. Erfarenheterna visar också atl om vi hade haft samhällsrepresenlanier i Uddeholmskoncernen så hade vi inle blivit så tagna på sängen som vi nu blev när beskedet om krisen kom.

Inom andra branscher, exempelvis länels skogsindustri, pågår omfattande ägarbyten. Bondeägda Vänerskog har ökal sill skogs- och fabriksinnehav under det senasle året i mycket stor omfattning. Bondeko-operation blir alllmer en siorkoncern, och vi värmlänningar känner en sligande oro inför denna maktfaktor i vår region. Vi är lilel till mans brända av storbolagens dominans och fåtalsvälde. Det är möjligl att vi nu är på väg alt skapa ylleriigare en konceniralionsdepå som blir alllför dominerande inom regionen.

Struklurralionalisering är nödvändigl, men samtidigt kan sådana strävanden gå alltför långl. Genom exempelvis Vänerskogs köp av indusirier inom skogsnäringen bortralionaliseras inte mindre än 350 jobb i Åmotfors, Deje och Billingsfors. Vilken innebörd har regeringsdeklarationens ord om att motverka en koncentration av industrin? Det frågar sig inte minst de anslällda som berörs av Vänerskogs sloraffär.

Enligl vad jag nyss erfarii blir uppgifterna om Vänerskogsaffären offentliga i dag vid en presskonferens. Del är bra, så att spekulationer i ena eller andra riktningen upphör. Samråd har skett med berörda fackförbund, och facket har inte moisatl sig del här ägarbylet Men fackel har ju kniven på strupen och har inget allernaliv. Vad vi måste kräva, herr lalman, del är alt arbelslillfällen skapas i form av ersättningsindustri i en eller annan form till berörda orter.

I de nu aktuella fallen finns del en viss ceniraliseringsiver som inle hell rimmar med ägarin!ressenas filosofi och andra poliliska ulialanden. Vi är alla medvelna om all bondekooperaiionen har mänga akliva centerpartister och decentraliseringsivrare. Ord och handling stämmer inte i alla lägen. Jag vill inte anklaga dessa människor för alll vad som nu sker, exempelvis inom skogsnäringen, men självfallet kan man kräva en konsekvens i ord och handling.

Herr talman! Skogen som miljö spelar en viklig roll för hela värt sam-

hälle. Rubbas den ekologiska balansen kan detta få långtgående konsekvenser för klimai, växi- och djurvärid liksom för människans livsbetingelser. Skadeverkningarna av bekämpningsmedel och debalterna därom - inle minst i vårt läns norra delar - måsie klarl definieras och en kraftigt ökad forskning ge oss svar pä de frågetecken som finns. Man måste vidare satsa på alternativa bekämpningsmetoder.

Är allemansrätten i fara? Människorna ute i bygderna ställer sig ofta den frågan. Vissa ultalanden kan tyda på en ändrad kursinriktning. Jag vill klarl deklarera att vi som bor och verkar i Värmland vill på alll sätt slå vakt om allemansrätten. Naturen är allas vår egendom och får ej inskränkas av markägande och profillänkande. Om var vi socialdemokraler slår i den debatten finns del ingel som helst tvivel! Vi slår vakt om allemansrätten.

Herr talman! Gruvnäringen är en annan bransch som är splittrad på en rad ägarintressen. Hotet mol gruvindustrin måste mötas med fasthet och framtidstro. En av de viktigaste förutsättningarna är all problemen angrips i nära samverkan mellan samhälle och löniagare. En åtgärd är all staten prövar möjligheterna all la över ägaransvarel för hela gruvindustrin. Flera skäl kan anges för detta. De samhällsekonomiska konsekvenserna vid malmbrytning av olika omfatlning bör under alla förhållanden snarasl utredas.

SAP-dislriktet och LO-distrikiel i Värmland saml Gruvs avdelningar 18 och 28 i Bergslagen har tillskrivit regeringen och hemställt om all åtgärder vidtas för atl trygga sysselsättningen inom gruvnäringen. Någol svar pä nämnda skrivelse har icke avhörts. Vi förväntar oss för det första ell svar och för det andra att åtgärder vidlas som stimulerar sysselsättningen inom gruvnäringen.

Länsstyrelsen i Värmlands län har begärt och av regeringen fått klartecken för au lillsälla den s. k. Värmlandsdelegalionen. Vi förutsätter au delegationen får resurser som rimmar med behoven och då framför alll den akuta efterfrågan på sysselsättning. Här har regeringen möjlighel att visa vad den menar med en akliv och decenlralistisk regionalpolitik genom all bl. a. tillföra Värmlands län väsenlligl ökade ekonomiska och personella resurser samt starta och vidareutveckla nya framiidsinriklade verksamheter och projekl inom en enda region.

Del finns ell klart dokumenteral behov av industrilokaler ute i kommunerna. Lokalerna kan lämpligen uppföras med slalliga medel för all stimulera industriell ulveckling i kommuner, såväl i inre som i yttre stödområdet Ell industricentrum - eller flera industricentra - i Värmland är en realistisk och praktisk åtgärd. Därför bör nuvarande regler snarasl omprövas och geografiski ulökas lill andra delar av landel för au kunna ge betydande regionalpolilisk effekt, exempelvis i Värmlands län.

Del är pä dagens forskning som morgondagens produktion skall bygga. En hårdare salsning på grundforskning kräver en rad ålgärder vid universilel och högskolor. I Värmland är vi beredda all gå vidare, om vi

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

ges ökade resurser lill högskolan i Karlstad. En ordentlig salsning på forskning ger resullal.

Herr lalman! Inledningsvis sade jag: "Slagel om Värmland har böriat" Jag vill klarl deklarera all vi socialdemokraler kommer all med slörsla uppmärksamhel sludera de recepl som den borgerliga regeringen skriver ul för vårt län. Den beska medicin som väljarna fick i och med atl de borgerliga tillträdde regeringsmakten har nu börjat ge sig lill känna. Många irodde på de borgerligas slagord och löften, exempelvis 400 000 nya jobb. Del skulle för Värmlands län innebära 12 000 nya jobb. Vad säger cenierns föreirädare i dag? Sanningen är väl den alt man inle vill vidkännas sina svikna löften, och nu lalar man om en allmän målsättning.

Herr talman! Löntagarna - arbeiare och tjänstemän - i Värmland hoppas och uor pä en framlid. Om inle förr så bör del höslen 1979 finnas en chans all återge värmlänningarna framlidslro. Många som vi i dag möter ute på arbetsplatserna är fasl beslutna alt jobba för en framlida socialdemokratisk regering - för ell tryggare Värmland.

Herr talman! Vi kommer lillbaka.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

HANS LINDBLAD (fp):

Herr lalrnan! Jag vill göra några reflexioner kring flyginduslrin.

Vi har helt nyligen fåll en rapport från en beredning som har sett på valel mellan olika familjer, som man säger, för nästa atlackflygplan. Där bedöms operativa frågor, ekonomi och en del annat. Men inför beslutet bör också ligga, tycker jag, värderingar om industripolitik - vilken form av framtida industristruktur vi vill ha i värt land - eftersom della hänger mycket nära ihop.

Först noterar jag att den ena av dessa tvä familjer som man lalar om innebär all man skall ulveckla eu läu flygplan i Sverige och därmed också t v. behälla en utvecklande flygindustri. Del andra alternativet är all inle mer ulveckla ell flygplan ulan göra ännu en generalion till av Viggen, som i så fall - .när den görs i sin tredje version, kallad A 20 - i slutskedet av sin levnad omkring år 2005 eller 2010 kommer atl vara ungefiir 50 år gammal. Vi kan alltså räkna 50 år efler 1960, då man beslöt vilken molor man skulle ha och vi|ka principer maskinen skulle vara byggd efler.

Dessa atiackfamiljer har olika operativa egenskaper. Den ena har värdefullare egenskaper i södra delen av landet, den andra i norra delen, den ena har större uthållighet osv. Det går inte atl klart säga atl den ena är väsentligt överlägsen den andra, eftersom de så att säga har olika profil. Dock bör sägas att B3LA har en del egenskaper som sannolikt får starkl ökad belydelse. Väsentligast är att den är liten - den väger 4 ton, medan A 20 väger tre gånger sä mycket, alltså 12 lon. B3LA går all gömma i lador, i skogar och på grusvägar under del alt Viggensyslemet

är förhållandevis myckel lältare atl slå ul. B3LA-systemel har alltså myckel slor uthållighet, och del gör alt vad man kallar förbekämpning - försök frän en angripare alt snabbt slå ul vår attackkomponenl - blir väsentligt myckel svårare. Genom all den s. k. förbekämpningstiden blir lång, ökar rimligen möjligheterna all få lid för all mobilisera resien av försvarel.

När man ser på koslnaderna för de här ivå familjerna - i A 20-al-lernativei barman valt ungefärden sammansätlning som försvarsbeslutet inrymde - så kan man notera all A 20-allernalivei på sikl är något dyrare. Men osäkerhet finns bl. a. därför atl kostnaderna för A 20 kommer att öka väsentligt om bränslepriserna stiger. Enligl statistiken i dag kostar en Viggendivision i drift ungefär 18 milj. kr. per år, av vilket 6 milj. är bränslekostnader. Man kan spekulera över på vilken nivå bränslepriserna kommer att ligga under 1990-talel. Men om man ulgår från en fördubbling i förhållande lill andra priser är det lätt alt se all bräns-lekoslnadsandelen kommer all bli myckel hög. Det är klarl au ju högre bränslepriser man spekulerar med, deslo ogynnsammare ter sig valel av ell flygplan som är lungt och därmed mycket bränslekrävande.

Orsaken lill den slora bränsleförbrukningen är enkel. Man utgår frän en motor som konstruerades i slutel av 1950-lalel och början av 1960-lalel. Den var självfallel bra för den tiden men är dubbell så slor som en 1980-talsmoior med samma dragkraft. I och med all man har en slor motor måsle man ha en slor maskin, och för alt ha en stor maskin med stor motor måste man ha myckel bränsle, och all lyfta myckel bränsle kostar ännu mer dragkraft. Man får alltså en cirkel som gör all maskinen blir stor. Med ungefär samma vapenkapaciiet, dvs. att maskinen kan lyfta ungefär lika mycket, är B3LA bara tredjedelen sä stort. Dä skall i rättvisans namn också sägas atl mindre fartpreslanda hos B3LA naturligtvis även påverkar behovel av dragkraft

Den här operativa och ekonomiska diskussionen går också all föra försvarsmässigt

Det beslul vi slår inför har många andra aspekter, och då inte minst: Vilken säkerhetspolitisk effekt får del om vi beslutar all avveckla den svenska flyginduslrin? Rimligen kommer della all uppmärksammas uie i världen. Effeklerna på försvarel, om vi väljer den ena eller andra lösningen, kommer självfallel när dessa maskiner skall omsällas, alliså i millen eller slutet av 1980-lalel. Men effeklerna på trovärdigheten i vår säkerhetspolitik kommer i samma ögonblick som vi fattar beslutet Det innebär inle alt man inte kan fatta beslutet Men man skall naturiigtvis väga in den aspeklen i bilden och då säga alt vi inle har någonting emol all omväriden får intrycket au Sverige icke längre vill fortsätta atl satsa på den del av säkerhetspolitiken som med all sannolikhet har varil mesl bidragande lill att ge oss respekt Sveriges vilja och förmåga alt självt skapa vapen, specialgjorda för våra förhållanden, har betytt oerhört myckel för alt ge oss etl försvar som är anpassat efter svenska behov, och del har på grund av sin kvalilel och kapaciiel blivit starkt respekterat

En annan fråga är: Hur kommer omvärlden all lolka etl ned|äggnings-

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

beslul när det gäller synen på Sverige som ett industriland? Hur kommer det alt tolkas om Sverige beslutar lägga ned sin mest utvecklade industridel samtidigt som vissa grupper dessutom vill ta bort kärnkrafts-industrin? Omvärlden har lärt känna Sverige som en nation där man med hjälp av hög teknologi och hög förädlingsgrad nådde en ekonomisk nivå som gjorde att medborgarna hade den högsla levnadsstandarden i världen. Nu är Sverige lydligen pä väg all överge den linjen och välja någol annat med betoning kanske på jordbruk och terapi av olika slag. Del kan i och för sig vara ell väl så gott samhälle från många synpunkler, men del är klarl atl det innebär en annan attityd.

Det är heller inle någon konst för omvärlden all nolera au del slammer ganska bra all man i Sverige lägger ner sina mesl uivecklade indusirier när man lydligen inte klarar sina ullandsaffärer. Svenskarna har kommil på någol annal. Della kommer alt uppfattas som märkligl därför att inget annat land någonsin har avvecklat sin flygindustri, med undanlag av Tyskland som gjorde det genom beslul av segrarmakterna. Tvärtom försöker land efter land au bygga upp sådan indusiri. Del gör Israel, Argentina, Indien m. fl. länder. Varför gör de del? Naturligtvis därför all de vill ha maskinerna, men väsentligen också därför alt de inser att en högt ulvecklad indusiri har belydelse för den teknologiska kompetensen i landet. Det är värdefullt all ha en del av vad man kan kalla spjutspetsar inom tekniken, om man vill ulveckla hela sitt näringsliv.

Vår flygindustri har byggts upp under 40 år. Del var Per Albin Hansson och Per Edvin Sköld som drev igenom besluten. En del tycker kanske att del var synd alt del blev flygindustri - det kunde ha blivit något annat i stället. Men det är nu 40 års uppbyggnad av kompetens som gör alt man har en teknikerstab med en samlad erfarenhet som är unik för svenskl näringsliv. Där flnns kunskap om eleklronik, om hållfaslhel, om reglerieknik, aerodynamik och myckel annal och - kanske del väsenlligasie - en syslemsammanhållande förmåga, en förmåga all ur dessa olika kunskapsområden sammanfoga en enhei, lill elt komplicerat och slorl syslem. Genom att man kan verka mellan olika kunskapsområden har man självfallet en stor flexibilitet Den här apparaten kunde exempelvis räll snabbi ta fram etl vindkraftverk när någon ville ha det. Om någon vill ha en undervattensfarkosl kan man fixa detla, man kan göra medicinska grejor, likaså apparatur som skall vara inne i en satellit

Jag skall nalurliglvis - med lanke på stålindustrin - inte tala om rep i död mans hus när jag här visar en lilen bil av kompositmalerial. Jag vill bara berätta alt del är elt material som man nu arbetar med, som är starkare iin stål, framför alll mycket lällare än stål och som inle har stålets utmallningslendenser. Della malerial används redan i viss uislräckning i flygplan, och del är ingen ivekan om all del kommer atl vara väsentligt i nästa generation av flygplan. Skall vi göra en flygplanstyp till är del hell nödvändigl all hänga med i kompositutvecklingen.

Man kan också fråga: Spelar del någon roll om Sverige kan del här med komposii eller inle eller om vi kommer några år efler? Lål mig

då säga, och sedan må stålbranschen tycka vad den vill; Del är myckel möjligt atl komposiler blir nödvändiga i en rad olika produkler. De bilar som vi nu åker omkring med har hundralals kilo i onödan därför all man har lunga malerial i dem, stål etc. Kanske kan man med hjälp av ell lältare malerial göra slora besparingar i bl. a. energi. Bilen behöver inle ha mer än en viss hällfasihel. Gör den då lällare, för alt få lägsta möjliga bränslekosinad, med hjälp av lällmetaller, komposiler eller någol sådant! Dä kan man alltså spara energi!

Vi kan inle avveckla den kompelens vi har, om vi sedan vill ulveckla sådana här system. Låt mig bara notera au de som hävdar all man skall la pengar från forskning och utveckling för atl göra en slatsfinansiell vinst är beredda all rasera vår mesl utvecklade indusiri, vår främsla spjutspets. Man är beredd till delta för alt göra besparingar i den meningen alt man slipper utvecklingskostnader som tidigare funnils på försvarssidan och kan plocka över de pengarna lill andra sektorer i försvarel, alltså byggnader, löner, ulbildning och underhållskostnader. Om man på della .sätt skär ner forskning och ulveckling under några år får man sedan på 1980- och 1990-talen deslo högre driftkostnader - del är ju det alternativ A 20 innebär. Då finns de som säger: Vi kan vilja ha kvar den lekniska kompetensen, men man får inle göra flygmaskiner. Del kan vara en tankegång, men kom då inle och åberopa statsfinansiella skäl. Atl ta bort pengar från försvarshuvudtileln men betala det över någon annan huvudtitel är en överföring mellan huvudtitlar, men del spar inga pengar.

Säger man all man skall spara 250 milj. kr. innebär del all man lar bon 1 000 lekniker. Del betyder i och för sig inte alt alla dessa människor blir arbelslösa. Det är säkerl kompetent folk, som går au plocka in på andra ställen - och därmed hindrar man nyexaminerade lekniker från alt få jobb. Men det viktiga är all man - genom all skära ner pä detta sätt - slår sönder den här sysiemsammanhållningen, förmågan atl kunna ulveckla, den handlingsfrihet som det innebär att ha en hög kompetens inom en indusiri.

Politiker har alltid visat all man kan falla vilka beslut som helst Men när man fattar beslut bör man tänka pä alt så långl möjligl analysera alla konsekvenser av beslutet och se till de långsiktiga effeklerna. Man bör inle bara i ett slags psykos titta på en sak i etl myckel kort perspekliv, kanske "klämma åt" en eller två sektorer och bedöma det hela enbari från de sektorerna. Omvärlden kommer inle alt förslå del!

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatl

Tredje vice lalmannen tillkännagav all anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

HANS ALSÉN (s):

Herr lalman! Nu kommer ämnena ati blandas våldsamt Jag länker nämligen, till skillnad från den föregående lalaren, hålla mig på jorden och ta upp något som jag tycker är viktigt i dagens läge - jag kallar

7 Riksdagens protokoll 1977/78:17-19

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

det sveket mot konsumenierna.

Jag märker alt jag har varit så ambitiös när jag närmat mig del här ämnel att jag får läsa fort för all kunna hålla liden.

Den ekonomiska situationen i vårt land har under 1977 varil den svåraste vi haft sedan 1930-lalels krisår. Dä, lika väl som nu, drabbades den slora gruppen resurssvaga människor hårdast. Konsumenierna och lönlagarna fick ta emol hårda smällar. Kapitalismens kriser träffar nämligen aldrig blint De svagaste slås ut först.

När den borgerliga regeringen tillträdde för någol mer än ett år sedan lovade man all föra en politik i hela folkets iniresse. Den svenska ekonomin skulle bygga på en socialt slyrd marknadshushållning med frill konsumiionsval, fri konkurrens och en akliv konsumenipolilik. Man skulle föra en akliv kamp mol inflaiionen, och ekonomiminislern hävdade alt inflationen för 1977 skulle hållas på en nivå av ca 6 96.

Mycket har sagls om den ekonomiska ulvecklingen hillills i år, inte minst från kammarens talarstol. Men jag finner det ändå angeläget all ta upp ell speciellt område som inle alllid beaklas i den ekonomiska debatten - konsumenternas silualion.

De löften som den borgerliga regeringen gav lovade en för konsumenterna lämligen acceptabel situation för 1977. Det svåraste hotet mot hushållsekonomin - inflaiionen - skulle hållas i schack, och även om man inle visste vad regeringen avsåg med en aktiv konsumentpolitik fanns det ingen anledning all direkl vänla sig några dramaiiska förändringar i den dillills förda konsumenlpoliliken.

Nu, ell är senare, kan vi lill raden av den borgerliga regeringens svikna vallöften foga ell nytt - sveket mol konsumenterna. Någol annal kan man inte kalla del. Den "kraftfulla kampen mol inflaiionen" har gell oss en rekordhög inflalion - det är bara Finland och Storbritannien som just nu har kraftigare prisökningar. Den akliva konsumenlpoliliken har för kort lid sedan gell oss en proposilion från handelsministern om ålgärder på distributionsområdet, om vilken det vänligaste man kan säga är att "det bidde en tummetula".

Regeringens ekonomiska åtgärder under 1977 visar tydliga spår av traditionell, borgerlig ideologi - pålagor vältras över från företagen lill konsumenterna. Genom att ge lättnader för företagen hoppas förmodligen regeringen au de självläkande krafterna skall klara samhällets ekonomiska kris. Den stora gruppen av låg- och medelinkomsttagare får i egenskap av konsumenier och löniagare beiala räkningen.

Hur ser då konsumentens silualion ut i dag? De totala prisökningarna enligt SPK:s statistik uppgår fram to. m. den sista sepiember lill 10,5 %. Motsvarande tid i Gol var de 6,5 96. Men observera all dagligvarorna, del för låginkomsllagare och barnfamiljer vikligasie varuområdet, har ökal med hela 16,3 96. Del beiyder för 1,1 milj. barnhushåll med en genomsniltlig disponibel inkomsl på ca 40 000 kr en koslnadsökning per månad med ca 200 kr. Det är alltså inga små belopp det rör sig om.

De kraftiga prisökningarna innebär atl klyftan mellan starka och svaga

konsumenier ökar. Hushållen med låga inkomster använder nära 30 % av sina disponibla inkomster för mal och dryck, medan motsvarande andel för hushållen med höga inkomster är knappt 20 %.

Skallesysiemel i vårt land har varit inriktat på stöd ål låginkomsllagare och barnfamiljer. De fördelningspoliliska effeklerna har emellertid siarkl reducerals av de väsentliga fördelar som hushåll med höga inkomster har, bl. a. genom bättre kreditmöjligheter i kombination med gynnsamma ränteavdrag för exempelvis den höga materiella siandarden i form av hus, bil, båt etc. Den kraftiga inflationen gynnar de slarka konsumenierna på de svagares bekosinad.

När regeringen under våren 1977 presenlerade sill åtsiramningspaket var en viklig målsättning atl minska den privata konsumtionen. Konsumenterna uppmanades att dra åt svångremmen. Jag kan faktiskt inle se någol område där regeringens poliiik varil så framgångsrik som när del gällt atl minska den privala konsumlionen i värt land - man har verkligen sett lill alt folk har fåll dra ål svångremmen.

Den totala konsumiionsvolymen har minskat under året. Prognoserna för 1977 pekade på en konsumiionsökning på 1 96. Efter momshöjningen i juni sjönk konsumlionen under de förslå månaderna med ca 5 96, och någon radikal förändring i molsall rikining är inie all vänla. Totalt beräknas konsumtionsvolymen under årel minska med en halv procent.

Men man kan fråga sig om regeringen hade räknal med atl effeklerna av konsumtionsminskningen skulle slå igenom så påtagligt på hemmamarknaden. Det flnns anledning att rikta en allvarlig varning lill regeringen all konsumlionsnivån i landet inle kan sänkas ytteriigare ulan alt del får mycket allvarliga konsekvenser. Förutom den lidigare nämnda negaiiva fördelningspolitiska effekien måsle man peka på de sysselsätt-ningssvärigheler som kommer all drabba handeln och som också påverkar hemmamarknadsinduslrin.

Den ekonomiska politik som den borgerliga regeringen förl har byggt på en konsumiionsminskning för att sänka importen, samtidigt som man gell slöd och fördelakiiga villkor för exporlinduslrin så alt den skall kunna förslärka sin slällning pä utlandsmarknaderna. Jag har lidigare sagl att de svaga konsumentgrupperna kommil i kläm på grund av regeringens poliiik. Det allvarliga är emellertid all de svaga konsumenterna också är de svaga löntagarna, med en osäker ställning pä arbetsmarknaden.

Inom handeln flnns omkring 450 000 sysselsalla. En myckel stor del av dessa är deltidsarbetande kvinnor. Handeln är trots beiydande förbättringar på senare år dock alltjämt ell låglöneområde. Den genomsnittliga utbildningsnivån är lägre än inom de flesia andra yrkesområden.

Minskningen av den privala konsumlionen har lett lill att man från handelns sida har slagit larm om att näsla krisområde i vårt samhälle kan vara just handeln. Köpmannaförbundets VD, Per Schierbeck, har nyligen i en TT-intervju varnal regeringen och sagl att handeln hamnar i en akut kris om man fortsätter all dämpa den privata konsumlionen.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatl

100

En ny momshöjning skulle vara hell ödeläggande.

Man kan från hell andra ulgångspunkler dela Köpmannaförbundets oro. Varsel, förhandlingar om inskränkningar och direkla avskedanden förekommer nu på många häll inom handeln. Antalet arbelslösa bland Handelsanslälldas förbunds medlemmar har under de senaste månaderna ökat från 2 000 till 3 000. Dä skall man komma ihåg att den verkliga arbetslösheten bland icke-organiserade säkeriigen är siörre. Handelsanslälldas ordförande Karl-Åke Granlund är rädd för atl man inom handeln kommer alt skära ned limliden för de deltidsanställda, vilket ökar den dolda arbetslösheten. Dessuiom riskerar de anslällda med en sådan åtgärd att förlora sin irygghel. Blir arbelsliden kortare än 18 limmar per vecka gäller t ex. inle arbetslöshetsförsäkringen.

Sett frän människornas synpunkl, både i deras egenskap av konsumenter och som löniagare, har regeringens hillills förda ekonomiska politik bidragil lill att kraftigt öka klyftorna mellan rika och fattiga. Och della kan jag inte med bäsla vilja i världen kalla en politik i hela folkels iniresse.

Konsumiionsminskningen som ett medel i regeringens ekonomiska politik drabbar konsumenierna på ett annal pålagligl sätt Krisen i dagligvaruhandeln kommer med all säkerhet atl slå ut många butiker, inle minst i glesbygderna, och därmed försämras de ofta redan drabbade konsumenternas lillgång lill varor och tjänster. Ojämlikheterna mellan rika och falliga människor blir också ojämlikhet mellan olika delar av vårt land. Problemel är förvisso inle nytt, del har behandlats mycket ingående och seriösi i två tidigare statliga uiredningar, glesbygdsulredningen och distribuiionsuiredningen. I dessa utredningar finns material samlat som är del mesl omfaliande och inirängande som någonsin gjorts inom detla område i samhällel. Mot bakgrund av della borde del vara generande för handelsministern atl för riksdagen lägga fram den, jag ivingas säga ynkliga proposilion om åtgärder på distributionsområdet som nu ligger på riksdagens bord. Ynklig ur konsumenlsynpunkl!

Del är nalurliglvis bara hell följdriktigt atl en borgerlig regering slår bakom förslagen i propositionen. Omsorgen om företagens väl och ve lycks ju gå före konsumenternas iniresse enligt den borgerliga ideologin. Del som är bra för förelagen är bra för människorna, lycks vara resonemangel.

Ändå har jag svårt att förstå hur centerns representanter i regeringen kan acceptera den utarmning av människornas försörjning i glesbygderna som förslaget i propositionen faktiskt innebär. Varuförsörjningen i glesbygderna kommer att försämras och butiker kommer all läggas ner, var viss om del. Det är oansvarigt av den borgerliga regeringen att utlämna konsumenterna i glesbygden ål de självläkande krafterna på marknaden, när erfarenhelerna och entydiga uiredningar visat alt detaljhandeln framför alll i glesbygd har så höga kostnader all den inle själv mäklar klara sina problem och konsumenternas behov.

Den proposilion som handelsministern lagl fram om ålgärder på dis-

iribuiionsområdel är en viklig del av regeringens, låt mig som sagl kalla del svek mol konsumenierna. Ingenting i proposilionen lyder på all omsorgen om konsumenierna skulle ha varil ell ledande moliv. Snarare måsle del vara okunnighelen om konsumenlernas hårda villkor och om hur verkligheien ser ul som präglar förslagen. Ambilionsnivän i förslagen är så låg all jag ivingas nolera all del enda verkligt nya förslag som kommer fram är förslaget om alt vägverket skall sälla upp en hänvis-ningsskyll för lanlhandel ulmed vägarna.

Den akliva konsumenlpoliliken blev elakt uttryckt en vägskylt med ordel lanlhandel. Om man för ell ögonblick vågar ell skäml i della allvarliga sammanhang kan sägas atl handelsministerns förslag har så slora likheter med förfallaren Stig Claessons bok Vem älskar Yngve Frej? alt man kan befara all han förläst sig på den. I boken sälier som bekanl invånarna i en liten utdöende by upp en skylt med "Fornminne" vid vägen för all påminna om sin exisiens. Men jag vill påpeka all Stig Claesson var först med idén - och myckel roligare.

När del gäller proposilionen och det jag vill kalla sveket mot konsumenterna kan jag sammanfalla detla i tre punkler:

1. I princip överlåter regeringen ål handeln all ensam lösa konsumenlernas behov av varor och tjänster. Frivilligheten för kommunerna all själva avgöra om varuförsörjningsplaner behöver upprättas innebär alt framför alll förelagens behov kommer att styra detaljhandelns utveckling, inte konsumenternas behov.

2. De stödåtgärder för konsumenternas varuförsörjning som föreslås är för del förslå endasi vissa förändringar inom ramen för redan besluiade siödålgärder, för del andra alldeles olillräckliga.

3. Konsekvenserna av regeringens förslag kommer all bli all småbutikerna i hela landet får en myckel svår silualion och alt en omfattande butiksnedläggning inle bara i glesbygd ulan också i lälorter med all sannolikhet blir resultatet

Jag vill här kort visa på problemels omfallning genom all redovisa hur verkligheien ser ul och jämföra behoven med slödålgärderna.

Genom del befinlliga investeringsstödet lill dagligvarubuliker i inre slödomrädel har hillills närmare 100 buliker kunnal göra invesieringar. Del har belylt all man iryggal ca 30 000 konsumenters dagligvaruservice. Del har också gell 220 personer iryggare arbelsförhållanden. Men in-vesleringsslödet är inle lillräckligl. Del krävs också driftstöd lill ned-läggningshotade buliker.

Det är här vi har den slora brislen. Del finns i dag 3 400 dagligvarubuliker med en omsällning under 1 milj. kr. per år. Den loiala om-säliningen i dessa buliker var 2 miljarder kronorår 1976, dvs. i genomsniu 570 000 kr. per bulik. Om endasi en tiondel av dessa buliker skulle behöva eu driftstöd som motsvarar 2 % av omsättningen, uppgår stödbehovet lill 4 milj. kr. per år. Då är regeringens förslag om en halv miljon sådani all det inte kommer atl innebära någonling radikall för konsumenterna.

Del finns dock ännu tid för dem från centern, folkpartiel och mo-

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

101

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

deralerna som värnar om konsumenierna i glesbygd all rädda ansiktet inför konsumenierna. Den borgeriiga majoritelen i näringsutskottel uttalade i samband med den socialdemokratiska motionen om samhällsinsatser inom varudistributionen våren 1977, atl man utgick från all distributions.utredningens förslag skulle prövas i positiv anda vid beredningen i regeringens kansli. Den fromma förhoppningen har inte infriats, vilket framgår lydligt av propositionen.

Socialdemokralerna i näringsuiskoilel har emellertid väckl en moiion med anledning av proposilionen. Genom all siödja den kan riksdagens ledamöier visa sin solidarilel med de utsatta konsumenterna. 1 molionen Slälls krav på ålgärder inom distributionsområdet som går väsenlligl längre än regeringens förslag. Som exempel kan nämnas lagstiftning om kommunernas planering av varuförsörjningen och en ökning av driftstödet som för innevarande år föreslås bli 2 milj. kr. och för näsla budgeiår 4 milj. kr.

Ambiiionen alt få rätsida på den svenska ekonomin får inte öka orällvisorna och drabba de breda gruppernas levnadsvillkor. Det är de svaga konsumenierna och lönlagarna som i hög grad skapar landets välslånd. Vi måsle värna om deras intressen.

102

KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! 1 sitt första anförande i kammaren i går beskrev Olof Palme värt läge som "skinnsvedans och svartmålningens är". Nog har han själv och hans partivänner gjort sitt bästa för all medverka lill den svarlmålningen. Delvis i polemik med föregående lalare kan jag säga all skinnsvedan väl känns lilet mindre, om man inle är särskill ömskinnad, och det trodde jag inte all Olof Palme är.

Av färska rapporter, bl. a. från konjunklurinslilulel, kan man utläsa att vi har atl räkna med en minskning av brullonalionalproduklen med ca 2 96 i år. Samtidigt har emellertid den privata konsumtionen i slorl sett hållit sig så goll som oförändrad. Vi konsumerar alllsä en siörre del av brullonalionalproduklen än förra årel. Visserligen känns momshöjningen och livsmedelsprisernas höjning mesl för låginkomsllagare, men samiidigl har det salsals pengar på barnfamiljer och pensionärer, en salsning som i allt väsentligt lar ut denna effekl.

Del finns anledning all sludera de olika krisiillslånden i del svenska samhällel ur en någol annoriunda synvinkel. Trois lalel om svag konsumtion så har den egentligen aldrig varil högre. Vi har samtidigt en svag produkiionsuiveckling. Den släpar efler konsumtionsulvecklingen - och det är eu problem i och för sig. Men produktionen ligger ändå på hög nivå, och vi har därtill en beiydande ledig kapacitet i näringslivet Vi har sysselsättningsproblem, men vi har flera sysselsalla än någon gång lidigare. Vi diskuierar ofta knapphelen på energi och naturresurser och en kommande kris. Men vi konsumerar mer än någonsin.

Krissilualionerna är svåra all finna om vi jämför med hur vi hafl del. Kriser blir del försl när vi jämför med de förvänlningar som mälals

upp för framliden, förvänlningar som aldrig varil realisliska men som ändå omfatias av så många i den rika väriden all de upplevs som ell faklum.

Thorbjörn Fälldin har vid flera lillfällen, senasl i gårdagens deball, påpekal den ekonomiska omfördelningen i världen, en silualion som för vår del påminner om del vi kallar en ny ekonomisk världsordning. Del förhållande i svensk och västeuropeisk ekonomi som vi gärna velal benämna en lågkonjunklur av övergående nalur uppfällas mer av alll fler som en silualion vi måsle lära oss all leva med.

Del pågår en inlensiv samhällsdebalt även ulanför delta hus. Bland såväl framstående vetenskapsmän som den breda allmänheten är man medvelen om all en forlsall ökning av resursförbrukningen för vår del är omöjlig, alt därmed också en fortsall ökning av den ekonomiska lillväxlen som den lell sig under efterkrigsliden är omöjlig, all en tillämpning av vårt konsumiionsmönsier på en lolal och växande världsbefolkning är omöjlig samt all därför en återhållsamhet för vår del och en global utjämning är nödvändig.

Vi är allvarligt medvetna om ökande byiesbalansunderskotl. Jag vill peka pä det Fälldin sade, atl det i dag går åt en större mängd exportvaror för all köpa samma mängd importvaror än del gjorde för några år sedan. Della är en hell nalurlig utveckling, då tidigare världsmarknadspriser i hög grad baserats på billiga råvaror utan hänsyn lill begränsad lillgång och på underbelalda arbetare i andra länder.

Vi är nalurliglvis tvingade all läcka bylesbalansunderskoitei. Vi är elt land med myckel stor utrikeshandel. Men om vår relativa köpkraft successivt försvagas, vilket rimligen är en realilel på lång sikl, är del myckel svårt att exportera sig ul ur beialningsbalansproblemen.

I delta läge är det vikligl all notera, all om det går ål mer exportvaror för atl byta lill sig importvaror, kan vi i många fall, nalurliglvis inle alla, ersälla en imporlvara med exaki samma mängd hemmaproducerad vara.

Då del gäller den offentliga ekonomin tycks vi f n. sakna möjligheler all klara problemen om vi inle har en tillväxtekonomi. Vi har under decennier vant oss vid denna silualion och bundil oss för ulgiflsökningar som vi nu har myckel svårl all komma ifrån. Då skatteunderiagel -produklionen - inle längre växer slår vi där med vår tvällade hals. Ändå vel vi - när vi länker efler - all om vi skall leva upp lill kraven pä ell mera hushållande samhälle så kan inle ekonomin växa ohämmat

Vi har iroligen alla en ambilion atl förbälira människors silualion, alt öka välslånd och välfärd i ordens djupaste mening. Jag vill emellertid hävda, atl uppfattningen all detta bara går atl göra genom all öka del materiella slöseriet är vår tids vanligaste vidskepelse. Om vi skall klara av balans mellan import och export, mellan produkiion och konsumiion, och även rimligare relationer mellan intäkter och koslnader i den offentliga ekonomin så krävs återhållsamhet i efterfrågan framför alll på konsumtionen, både den privata och den offentliga.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

103

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Det materiella slöseriet beror lill slor del på strukturen i samhälle och näringsliv och påverkar inle direkl vår materiella siandard. Genom en långtgående uppsplittring och centralisering kräver varje människa för sina olika funktioner olika utrustning och olika byggnader, ofta belägna på stort avstånd från varandra, vilket släller krav på kostnadskrävande transportapparater.

I det ekonomiska och materiella tillväxtsamhällel har människans funktioner som en social och biologisk företeelse alltmer materialiserals. Della visar sig i del privala livei, där vi gjort oss mer och mer beroende av "prylar", samiidigl som ensamheien och konlakllöshelen mellan människor blivi'i alll vanligare.

Samma förhällande ålerflnns emellertid också inom den offeniliga seklorn. Vikliga behov som vi måsle tillgodose, t ex. omsorgen om barn, gamla och sjuka, en uibyggd och förbällrad ulbildning eller garanterandet av en meningsfull sysselsällning för alla, omnämns oftasl som en fråga om invesieringar i byggnader och malerial. Ändå är del framför alll mänsklig kontakt, omvårdnad och sociala relationer som behövs. Och människor finns det lyckliglvis goll om, både i Sverige och ännu mer uie i världen.

Om vi sirävar efler all lillgodose de behov jag nämnde i människornas närmiljö, så är behovel av yllerligare maleriella resurser för del ändamålel i vårt land f n. ganska marginellt Men vi måsle komma bort från del centraliserade och institulionsberoende samhället, och samhällets ekonomiska insatser måste förändras från all vara inslilutionsbelingade lill all bli funklionsbetingade.

Vi måste bygga upp etl samhälle med närhel, samordning och samverkan mellan människans olika funktioner, etl samhälle byggt på fungerande lokalsamhällen. Elt sådant samhälle, byggt på en ekologisk grundsyn, kan förena en hög välfärd och t o. m. en hög materiell siandard med en hushållning med resurser och minskad belasining på miljön.

Lågkonjunklur, underskoll i bylesbalans och slaisbudgel är besvärande. Men egenlligen är del en sådan silualion som ger oss möjligheler. Alla inser all del krävs kraftfulla åtgärder. 1 deballen om vilka åtgärder som är de riktiga måsle man i en demokraii komma fram till den för de många människorna bäsla lösningen. Olof Palme har i den här deballen lalal om folkrörelsen som arbeiar. Jag tror myckel mer på den rörelsens arbele och resullal än på herr Palmes ullolkning av poliiiken på del ekonomiska områdel och på energiområdet. 1 cenierrörelsen är deballen kanske intensivare än någonsin. Vi har anledning att vara mycket lyhörda gentemot rörelserna, annars kan vi bli aklerseglade både av dem och av utvecklingen. Och del är svårl alt slyra utvecklingen bakifrån.

104

ALF LÖVENBORG (-):

Herr lalman! Svensk arbetarklass slår inför ett siörre hot än på myckel länge. Sällan har de kapitalägande varil så fräcka som nu. De begär atl svenska folket skall arbeia mera, producera mera, men äta mindre. De

vill avskaffa helgdagar, försämra de redan otillräckliga trygghetslagarna och pressa ner arbetarklassens siandard.

De beskyller arbeiarna för att vara tjuvar och bedragare som man t. o. m., enligt referat från SAF-kongressen, måste låsa in dasspapperet för. De lägger ansvaret för den nuvarande krisen pä arbetarklassen, som enligl Nicolin & compani tjänar för myckel.

Och detla skall sägas frän del hållet! Av representanter för det skikt som har satt det legaliserade tjuveriet i system, som har skott och skor sig på arbetarklassens svett och möda, som investerar i lyxfruar, lyxjakier och lyxvillor och i fabriker i andra länder med lägre löner och ändå siörre utsugningsmöjligheter. Som ohämmat berikat sig pä valutaspekulation, kapitalexport och skattesmiteri.

Den senaste SAF-kongressen illustrerar mycket tydligt arbelsköpar-sidans skärpla allilyd som nu slår ut i hägnet av den borgeriiga regeringen. Kongressen vimlade av hotelser om ännu fler permilieringar och avskedanden om inle arbeiarklassen underdånigt håller till godo med vad som bjuds, sänker sin siandard, visar ålerhållsamhel och sparsamhet

Vad vi upplever är en reaktionär offensiv riktad mol hela den svenska arbetarklassen. En rad åtgärder, devalveringarna, momshöjningarna, pris-och hyreshöjningarna gör de rika rikare och de fattiga fattigare. Och är proflten inte lillräcklig så stänger man butiken och ställer arbetarna utan jobb.

Del blåser en rå reaktionär vind över Sverige av i dag. Nyfascistiska och rasistiska stämningar kommer lill uttryck på olika sätl. Rashets och uilänningshat är en pyrande fara också i vårt land.

Också här är det klassintressen som kommer till uttryck, ibland medvetet, ibland omedvetet. De kapitalägande har intresse av all sådana tendenser växer fram, men arbetarklassen har lika slort intresse av atl la avslånd frän och bekämpa alla sädana yttringar.

Atl söndra och härska är en gammal metod. Atl få svenska arbeiare att gå till attack mot invandrarna i siällei för mol de kapitalägande är naturligtvis en kapitalistisk önskedröm.

Om ungdomar i Södertälje går lill attack mot assyrier och andra invandrare i stället för atl demonstrera mol ell syslem som förmenar dem den mänskliga rättigheten all få elt jobb och äga trygghet då är del bra endasi för arbetarklassens fiender.

Kan man få folk atl tro atl del är invandrarna - som tidigare, när de behövdes, av företagarna logs emol med öppna armar - som bär ansvaret för arbetslösheten och inte det kapitalistiska vanstyrel, då gynnar detta de kapitalägande.

Kan man få människor all iro alt bosladsbrisl beror pä invandrarna och inle på en felaktig och profiisiyrd bostadspolitik är detta till fördel endasi för de verkligt ansvariga.

Detla är inle dagens stora problem, men vissa yttringar från den sommar som gått väcker oro och manar till observans. Svensk arbetarklass måste med skärpa ta avstånd från alla tendenser som riktar sig mol in-

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

105

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

106

vandrarna. Arbetarpartiet kommunisterna ser det som en viktig uppgift att motarbeta alla sådana yttringar och atl klargöra alt alla arbelande har gemensamma intressen i kampen mot kapitalel. Au del är viktigt att svenska arbetare och invandrare lillsammans bygger en kampfront för att främja gemensamma iniressen i klasskampen.

Den hårdnande attityden mot folk som har flytt från länder med fascistiska regimer och de oroande tecknen pä framväxande rashels och utlänningshal är uttryck för den reaktionära väg som drar fram över värt land. Den vågen måsle sloppas medan lid är.

Vårt parti ställer parollen om skapandet av en bred demokratisk front för atl bryla monopolens förödande makt över ekonomi och sysselsättning och för att slå lillbaka den reakiionära offensiven.

Del är på sin plals au understryka all elt beslående förbund mellan de aniimonopolistiska krafterna inte är möjligl ulan de utländska arbetarnas aktiva slöd. Svenska och utländska arbeiare behöver varandra i kampen för elt bäitre samhälle, för etl bätlre liv.

Den växande arbelslösheten är ulan ivivel dagens slora problem. Den regering vars slörsla parti i valet lovade alt skaffa fram 400 000 nya jobb står i dag naken och avklädd. Dess politik har inte givit oss några 400 000 nya jobb utan snart 100 000 färre.

Det som nu sker i mill eget län, alliså i Norrbotien, är förödande. Där råder - trots alla svulstiga deklarationer från statsrådens sida - den värsta krisen sedan 1930-lalel. Förelag läggs ner, de slalliga koncernerna inskränker sin verksamhel och en ny utflyltningsvåg förbereds. Vad vi har fått i Norrbotien efter valet är en rad jobsposter, och ett mindre lämmellåg av slalsråd har dragit länel runt och strött omkring sig massor av lill intet förpliktande formuleringar.

På socialdemokraliskl häll stöter man nu i basunerna. Man ställer krav pä industrialisering av Norrbollen, man kräver atl de statliga förelagen byggs ul och att råvarorna skall förädlas på hemmaplan, och man säger att nu gäller det atl kämpa för Norrbotien. På kommunistiskt häll tycker vi alt del är bra all delta sägs. Vi instämmer, därför alt del är krav som vi själva har ställt Men vi måste ändå slillsaml fråga våra socialdemokraliska klassbröder; Var höll all denna fighling spiril och denna kampanda hus under alla de år då makiinnehavei låg i den gamla regeringens händer, då arbelarmajorileten i riksdagen var slabil och då socialdemokralin bestämde hur politiken skulle läggas upp?

Vi kommunister tänker inte lägga fingrarna emellan när socialdemokratin sablar ner den borgerliga regeringens politik och kallar den Norr-bottensfientlig - för det är den ju! Men var politiken så vänlig förut? Nej! Det var den naturligtvis inte. Den största organiserade avfolkningsvåg som länet har upplevt skedde under 1950- och 1960-ialens svåra år, då närmare 100 000 människor skickades i väg med enkel biljeli söderut. Det var en politik som lyvärr adminisirerades och godkändes av den socialdemokratiska regeringen.

Vad jag vill säga med detla är atl vi löser inte problemen i Norrbotien

genom etl återvändande till den gamla politiken, ulan det krävs en helt ny politik. Del är också krav som ställs av en framväxande folkfront i denna utsugna och misshandlade del av Sverige. Man är medvelen om att Norrbotten är de rika möjligheternas län, om förutsättningarna utnyttjas. Men möjligheterna kan bara utnyttjas genom att man slår in på en helt ny kurs. Och en ny kurs måste innebära

atl Slålverk 80 byggs i ursprungligt formål och alt man tillvaratar alla möjligheter till ytteriigare förädling,

atl hela järn- och stålbranschen förstatligas,

att den ställiga iräinduslrin inte stryps utan reorganiseras och byggs ut,

att malmfälten blir föremål för en industrialiseringsplan som garanterar sysselsällningen,

att Jokkmokk får etl aluminiumverk, och att man tar itu med exploateringen av Europas slörsla marmorfyndighel i Norvijaur saml

alt Tornedalens resurser i form av malm, trä och fruktbara jordar utnyttjas för att skapa ulveckling och sysselsättning.

Från kommunistiskt häll har vi till industriministern sänt en hel katalog med konkrela förslag som snabbi kan förverkligas - och som måsie sättas i gång om en länskataslrof skall kunna undvikas!

Den borgerliga regeringen behärskas av filosofin om "marknadskrafternas fria spel". Från det hållet sägs ofta, när man bemöter våra krav, atl del inle finns resurser. Men det är inte sant, för här är det fråga om hur resurserna används. Man har råd atl under en femårsperiod salsa 70 miljarder kronor på mililära ändamål, men man har inte råd alt bygga Stålverk 80 för 10 miljarder. Man har råd alt enbari under detta är kasta ul 14 miljarder till militären, men man har inte råd att klara sysselsällningen i Jokkmokks kommun, som ändå under årens lopp har salsat enorma summor lill den svenska statskassan.

Del förbereds etl nytt militärflygplan som, har det sagts, under en 15-årsperiod kommer att kosta 24 miljarder kronor, men man har ingen plan för gruvbrytning i Kaunisvaara eller för upprättandel av nya industrier i malmfälten.

Visst finns det resurser, men del är fråga om hur de används. I dagens läge finns del all anledning au säga all borgerlig politik är rena rama giftet för Norrbottens folk, ja, för hela den svenska arbetarklassen. Den korta lid som har gäll sedan förra valet bekräftar med all önskvärd tydlighet detta påstående.

Vi vill ha en hell ny politik, en politik i arbetarklassens intresse. En av förutsättningarna är atl de borgerliga vräks från laburellerna sä snart som möjligt Skadeverkningarna av deras politik är redan alllför stora.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

BO FORSLUND (s):

Herr talman! Jag tänker för min del begagna tiden lill atl tala något om de problem som vi i de mellannorrländska länen brottas med. I debatten i massmedierna om varvskris, leko- och slålkris trängs de problem

107

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

108

vi har i Västernorrland och Jämtland undan. Vi bedömer delta som myckel allvarligt

Socialdemokraterna i de båda länen har rätt nyligen haft en gemensam överläggning om sysselsällningen i framtiden och ulvecklingen för våra båda län.

Under en följd av år byggde regeringen steg för steg upp en politik för all hejda utflyttningen frän Norrland. Befolkningen skulle få samma trygghet i sysselsällningen och likvärdiga levnadsvillkor med befolkningen i landet i övrigt. Uppbyggnaden av stödområdena, det successiva införandet av skilda former för slöd till företagarna och medvetna satsningar på stora industripolitiska projekt vände utflytlningsströmmen. Långsamt kunde Norriandslänens befolkning börja se möjligheter att hejda utflyttningen och stagnationen och att i stället framdeles få en återflyttning till stånd.

Den optimism som vi då kände har nu förbytts i djupaste oro. Ul-flyltningen har hejdats och detla lycks nu tas till intäkt för atl allt är gott och avi uppmärksamheten kan flyttas över lill frågan om förhållandena inom länen.

Därigenom skulle ansvarei i enlighet med cenierns principer kunna övergå från central nivå till länsnivå. På central nivå har man i stället kastat sig över svårigheler för näringslivet i södra och mellersta Sverige och glömt bort oss i Mellannorrland. Ovanan vid svära sysselsällningsproblem i dessa delar av landet är möjligen mera iögonfallande. Detta ändrar emellertid inle på fakta: den stora undersysselsätiningen, den verkliga oiryggheten i anställningen, bristerna i levnadsslandarden - de är alla norrländska problem.

Låt mig få exemplifiera med milt egel län. De senast tillgängliga siffrorna pä hur stor del av befolkningen som förvärvsarbetar är 62,6 96 för Västernorriands län mot 66,5 96 för landet som helhet Västernorrland ligger därmed i botten bland länen.

Lika tydlig är bilden när det gäller den akuta arbetslösheten. Vi har i dag ca 5 000 arbelslösa. En myckel slor del är unga. Endast tre län i Sverige har ännu högre arbetslöshetstal.

Ytterligaie ett, för mig ännu mera närliggande exempel: Försvarels fredsutredning föreslår nedläggning av LV 5 i Sundsvall, något som berör över 200 fast anslällda. Regionalpolitiskt innebär det atl länels ur sysselsättningssynpunkt bästa kommun drabbas. Trycket från kringliggande kommuner är stort - dessa saknar arbetslillfällen - och dagligen upplever vi behovet av ökade möjligheler lill mera arbele i stället för en minskning.

Della är övergripande nalionella fördelningsproblem och regionala problem som inte kan lösas inom länet. I Västernorrlands län arbetar landsling och länsslyrelse intensivt för atl lillsammans med länsarbetsnämnd och företagarförening finna lösningar på Västernorrlands inlandsproblem, i etl projekt som med rätla fält stor uppmärksamhel - Inland Y. Man konstaterar därifrån entydigt: Vi kan hjälpa tätorter i inlandet - inte alla men några. Men vår hjälp kommer inte alt förslå ens för all upp-

rällhålla en miniminivå av service och sysselsättning. Det krävs också direkta statliga insatser om inle de tänkta kvarvarande små lälorierna skall försvinna - och då inle bara små insaiser.

Det saknas minsann inte idéer och projekt för att klara en rimlig tät-orlssiruktur i inlandet Plast- och gummiinduslri i smäförelagarformat lämpar sig utomordentligt väl för etablering i dessa orler. Aktiviteten för all skapa rimliga lokaliseringsförulsättningar för dessa är nu mycket hög.

Landstingen och företagarföreningarna har i de båda länen tillsammans med länsstyrelserna aklivi engageral sig för ett närmande lill den norska marknaden för företagen i länet Kring årsskiftet har man i Trondheim, som en föriängd arm för företagarföreningen, placerat en kontaktman för de många små företag som vill ut på exportmarknaden.

Men länets stora sirukturproblem och likvärdigheten i levnadsförhållanden i förhållande till landel i övrigl kommer alt avgöras av vilka näringspolitiska insatser som sker pä skogsområdet. Västernorrland svarar för en mycket stor del av all skogsbaserad produktion i landet. Det är nu nödvändigl att förädlingsgraden höjs genom atl vi går in i en in-vesteringsperiod för skogsindustrin där investeringarna också ges en slark social lönsamhet. Kramforsomrädet och Ådalen måste få hjälp till en sådan förhöjd förädlingsnivå. För detla krävs i dagsläget rejäla ställiga stimulanser.

Diskussioner om råvaruförsörjningen måste leda till alt inte marknadsmekanismernas avarter slår ut de mänga små sågarna från inlandet Det är möjligen riktigt atl råvarorna är knappa och inle räcker för alla landets mindre sågar. I den situationen måste samhället ta på sig ett ansvar för vilka landsändar som skall prioriteras ur råvarusynpunkt Alt Norrlandslänen därvid måste ges prioritet är enligl vår mening nödvändigt.

Man har också skäl alt erinra sig att del frän de mellannorrländska länen Väslernorriand och Jämtland förekommer en betydande export av skogsråvara till Norge. Den råvaran betyder myckel mätt med norska regionalpolitiska mått Vi har förståelse för detta och vill självfallet inle stoppa den exporten.

Men vi måsle resa anspråk på genljänsler. Norges unika silualion ur energisynpunkl kan skapa förutsältningar också för näringsliv i den svenska delen av Mittnorden - Västernorrland och Jämtland.

I de förhandlingar kring energipoliliski och induslripoliliskl samarbete som pågår mellan Sverige och Norge bör anläggas ell regionalpolitiskt perspektiv som innebär, atl framför alll de mellannorrländska länen kan dra nytta av kommande gemensamma indusiripoliliska projekt. Vi behöver betalning för vår skog inte i klingande mynt, ulan i "klingande sysselsällning".

Landslingens och länsstyrelsernas initiativ att lillsammans med näringslivet öppna norsk marknad för Mellannorriands små företag behöver Slöd för all kunna vidareutvecklas i den svåra kommunalekonomiska

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

109

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

situation som råder. Det initiativet behöver nu i nästa etapp också kompletteras med en satsning från statlig sida på att förbälira flyglransporterna mellan Sverige, Norge och Finland pä Mellannorriands breddgrader. ' Del finns underlag för initiativ och utgångspunkter för projekt att satsa pengar i. Nu krävs också vilja atl åter la upp regionalpolitiken från 1970-lalels första femårsperiod.

110

DAVID WIRMARK (fp):

Herr talman! Trots de allvarliga svårigheler vi möter i dag i den svenska ekonomin och i värt egel samhälle - svårigheler som förvisso är kännbara för de enskilda medborgarna och speciellt för de utsatta grupperna, t. ex. ungdomar som har svårt atl få jobb eller för dem som är verksamma inom krisdrabbade branscher - får inte vår internationella solidaritet mattas av. Del faklum all solidariteten inom landet kräver återhållsamhet av oss får inte leda till all vi minskar vårt internationella engagemang eller till all vi tror att våra problem, även om de är allvarliga, är större än alla andras, för så är det inte. Inte heller får vårt engagemang när del gäller andra folks frihel och deras rätt lill rimliga levnadsförhållanden och vår respekt för mänskliga rättigheter i andra delar av världen bli en konjunkturfråga. Frihet och mänsklig rällighel är oersätlliga för varje samhälle som gör anspråk på att vara humant och demokratiskt.

Den tidigare generalsekreteraren i den av Moskva stödda iniernaiionella studentunionen lUS, tjecken Jiri Pelikaan, en kommunist som efler Praginvasionen 1968 nu lever i exil, har i en bok om Pragvåren, belillad En vår som aldrig lar slul, näslan i självbekännelsens form ullryckl delta så här:

"Frihetens principer måsle försvaras över allt och av alla. Under många år har jag själv utövat denna 'ensidiga' solidaritet och bitter erfarenhet har övertygat mig om atl del förtryck, som utförs i socialismens namn eller äger rum under proletariatets diktatur, vanligtvis urartar i ell allmäni förtryck, som förr eller senare också omfaiiar kommunislerna själva. Därför är det nödvändigl all i alla lägen försvara beslämda principer och all sluta upp för goll med all syslemaliski räilfärdiga all man i socialismens namn undertrycker den eller den friheten. Jag tror inte att vi skall göra någon skillnad mellan förtryckta som delar vår politiska uppfattning och andra som man likviderar därför att de har en annan mening än vi själva."

Detta förtjänar atl upprepas även i den svenska debatten, där det förvisso då och då finns tendenser till politisk enögdhet vid bedömningen av förtryck. Vissl kan det kännas tröstlöst att folkviljan och friheten systematiskt förtrycks på sä många håll i världen, i så många väderstreck. Visst vel vi all fria val är otänkbara i Sovjet och Östeuropa i dag, eftersom del kommunisliska syslemel i östeyropeisk lappning innebär atl man bekämpar poliliska motståndare mera med terror, polis, arresteringar och "omhändertagande" än med fri politisk debatt. Vissl hårdnar förtrycket och personförföljelserna i flera länder i Latinamerika - i Brasilien och

Argentina t ex. - och vissl fortsätter de hårda övergreppen i andra, såsom Chile. Visst minns vi hur för ca ett år sedan militärerna i Thailand tog det besinningslösa väldet mot studenter lill iniäkl för att stoppa etl trevande och besvärligt men ändå ärligi försök lill demokraii.

Färskl på våra näthinnor är rasförtrycket och dess våldshandlingar i Sydafrika; övervåldet mot den fängslade Steve Biko, tystande av oppositionella tidningar, fängslandet av ledare för afrikanska och kristna organisalioner, vilkas enda broll var att försvara idén om ett rättvist samhälle, byggt på lika rättigheter för alla. Men ändå: jusl därför au della skell måste vi ju reagera inför övergreppen och inte förtrollas au slå fast atl varje folks rätt lill självbeslämmande är fundamental för fred i världen och att de personliga fri- och rättigheterna också har betydelse för fattiga människor och folk. Vi bör fortsätta att driva på debatten i FN, sä atl de länder som begår de flesia övergreppen känner sig observerade och så att den internationella solidariteten i dessa frågor märks. Del är fråga om alt skapa ell internationellt medvetande. Det är ell svårl och tålmodigi arbete, som vi bara kan utföra i samarbete med andra stater och regeringar och med stöd av frivilligorganisationerna. Jusl deras arbele är värdefullt och bör få etl starkare slöd - jag tänker speciellt på Amnesty International, som häromdagen fick ett välförtjänt nobelpris, och på den internationella juristkommissionen.

Framstegen blir inte lätta alt uppnå. Regeringar har så lätt för att la lill undanflykter eller lill missriktad lojalitet, såsom fallet Uganda länge visade, när många afrikanska länder drog sig för att öppet kritisera de begångna våldsdåden där. Av sådana motsägelser skall vi inte låta förleda oss alt tro all kraven på frihel och mänskliga rättigheter inte kan leda lill positiva förändringar eller framsteg, ly dessa krav har en inneboende sprängkraft.

Portugal, Grekland, Spanien och Indien är exempel på detla, exempel som är värda all begrunda.

I Portugal vittrade den gamla diktaluren sönder och banade väg för ell demokraliskl slyrelseskick. Del ledde som vi vel också lill elt annat posilivl resullal; till en snabb frigörelse av de portugisiska kolonierna i Afrika. Ingenting lyder i dag pä all del portugisiska folkel - irols de ekonomiska svårigheter som blev följden-skulle vilja ge upp sin nyvunna frihet. I Grekland har vi etl annal exempel på all inte ens den hårdaste militärdiklalur är oövervinnlig, om del folkliga molslåndel mobiliseras och om ell starkt internationellt tryck upprätthålls,

Jag tror inte det är möjligt atl förutsäga hur en övergäng från diktatur lill demokraii skall ske i olika länder. Det kan ta våldsamma former, men del behöver inie göra det, såsom utvecklingen i både Portugal och Grekland visar. Där spelar traditioner och tänkesätt liksom de poliliska erfarenhelerna säkerligen en slor roll. Det kan ske etappvis, såsom var fallet under Dubcek i Tjeckoslovakien. Del fanns ingel som lydde på att tövädret i Prag skulle förbytas i etl bakslag av våld och terror, förrän de sovjetiska stridsvagnarna och den sovjetiska ockupationen satte in.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

111

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

112

förvägrande det tjeckiska folket dess rätt all självt bestämma sin utveckling.

Spanien är också etl exempel på alt ulvecklingen i rikining mol demokrati kan ske stegvis. Del är speciellt intressant, eftersom flera av vänsterpartierna, bl. a. kommunisterna, från början förutsaile alt demokratiseringen måste ske genom revolution, genom en total och plötslig bryining - la ruptura - med det befinlliga samhällel. I stället skedde övergången från Francos våldsregim till etl mer demokratiskt samhälle gradvis och stegvis - men på ell metodiskt och beslutsamt säll, som i myckel personifierats hos den unge konseljpresidenten Adolfo Suarez. I dag är förändringen verklighet - Spanien är en demokrati i europeisk mening.

Etl annal exempel är Indien. Men först en parentes, herr talman.

Atl uttala sig om politiska förhållanden eller politiska fri- och rättigheter i u-länderna anses ju ofta som mycket opassande. Man skall inle blanda sig i deras egna interna förhållanden, brukar det hela. Vare sig den attityden intas av hänsynsfullhet eller av mer politiska skäl, är den elt ultryck för en farlig palernalisiisk mentalitet, som lätt kan resultera i snedhet och oärlighet, både i debatten och i analysen.

Vi finner det ju nödvändigl all ställa krav på u-länderna när det gäller au åsladkomma social utveckling och uijämning. Lika självklart borde det vara alt vi uppmärksammar vilka möjligheler medborgarna själva har i u-länderna all påverka och della i utvecklingsprocessen och de olika utvecklingsprogrammen. Det poliliska syslemel liksom det poliliska klimatet över huvud tagel påverkar ju i hög grad vad som händer på det ekonomiska och sociala området.

Nu tillbaka lill Indien. Hur ofta har vi inie hört atl yttrandefriheten och de demokraiiska fri- och rällighelerna är ell privilegium för överklassen, alt del bara rör sig om "borgerliga" friheler, som inle berör genomsnittsindiern, den fattige bonden i byn.

Ändå korn väljarnas reaklion. Frill och självsländigi röslade man bort undanlagsiillslåndet och Indira Gandhis personliga maktanspråk som representant för den familj som hon ansåg självklart skulle leda Indiens öden. Den vanlige indiske väljaren har återigen visal en självständighet i omdömet som förvånat omvärlden - och detla i ell Indien där ändå del då regerande kongresspartiet, resursmässigl och i form av möjligheter alt fä ul sin information genom den statliga radion, hade elt klarl överlag.

Indienkännarna Lasse och Lisa Berg uttryckte del sä här i en artikel i Aftonbladet;

"I valel i mars kastades regeringen och hela dess undantagstillstånd ul. Del fanns många orsaker, men en av de viktigaste var ell allmäni uppror mot det ökade förlryckel under dessa 21 månader. Dessa månader som lär oss all de borgeriiga fri- och rällighelerna om än begränsade är etl stöd även ät de fatliga. Täpps dessa andningshål igen stärks samtidigt trycket på massorna. Tvångssleriliseringarna var endasi möjliga i undantagslidens Indien."

Sä är del, herr talman. Det politiska förtrycket drabbar människorna i u-länderna lika hårl som någon annanstans på jordklotet Också de känner behov av yttrandefrihet och rättssäkerhet Också de kräver rätt lill inflytande och räll att krilisera. All, som många debattörer gör, ställa upp bröd och frihet som tvä motsatser, är falskt Har vi någon garanti för all diklalur leder lill mera bröd, lill en effekiivare produkiion? Givetvis inte. Både högre levnadsslandard och poliliska rälligheler behövs.

Etl samhälle som bara styrs uppifrån kan inte slimulera fram ell aktivt
deltagande från medborgarna själva. En förutsättning för all del skall
ske är ett öppet informationsflöde - även nedifrån och uppåt, och rätlen
all komma med avvikande synpunkler. I den s. k. Cocoyoc-deklarationen
har man uttryckt det så här: "Ulveckling bör inte inskränkas till att
enbart lillgodose grundläggande behov. Del finns också andra behov,
andra mål och andra värden. Ulveckling inbegriper frihel alt uttrycka
sig och alt la emol intryck, rätten atl ge och ta emot idéer och intellektuell
stimulans. Del finns ell djupt socialt behov av atl della i skapandet
av de egna grundläggande livsvillkoren ."

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

BENGT BENGTSSON (c):

Herr lalman! Alkohol- och narkotikaproblemen är i vårt samhälle av den storleksordningen all alll måsle göras som är möjligl för alt finna lösningar. Del gäller både alkohol och narkotika. Vi vel alt missbruket går allt längre ner i åldrarna, och det får bara inte forisälla. Här måsle samhällel med förebyggande ålgärder gå in och genom informalion och upplysning lill föräldrar, skola och organisationer försöka ge bl. a. de utsålla barn- och ungdomsgrupperna all länkbar kunskap om vilka oerhörda svårigheter som drabbar dem som råkar in i missbruk av dessa droger.

De människor som nu är missbrukare av narkotika och alkohol, kanske på väg all bli ulslagna eller befinner sig i denna svåra silualion, måste få den hjälp och vård som är ett villkor för alt de skall kunna komma lillbaka lill eu ordnal liv.

1 detla sammanhang vill jag nämna all en dag under den här veckan var jag i lillfälle atl besöka etl behandlingshem där det vistades ett Gugotal personer som verkligen kunde berätta om hur svårl det är när man har blivit beroende av narkotika. Men deras tro på framliden, när allling nu håller på atl ordna upp sig för var och en av dem, var ett glädjande bevis på att det går atl bli frisk och komma tillbaka till samhället genom samarbete med en väl utbildad personal, genom gott kamratskap osv.

Visst kan del vara svårt i början, men jag har blivit övertygad om alt det definitivt är möjligl all klara upp en sådan här svår situation. Många saknar grundutbildning. Del är därför vikligl all ulbildningsmöjligheter slår till förfogande. Målsättningen är all de skall kunna gå vidare in på olika uibildnings- och yrkesområden. Del innebär nalurliglvis au arbete måste finnas närde är klara att gå ut i förvärvslivet. Del är självklart atl arbele och utbildning är lika vikligl för alla ungdomar. Inget är mer

113

8 Riksdagens protokoll 1977/78:17-19

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

114

deprimerande än sysslolöshet. Vi vel alllför väl vad som följer i dess spår. Sociala problem, kriminalitet osv. hör lill den bilden. Det är därför nödvändigl alt vi på alll säll ser till alt ungdomsarbetslösheten bekämpas. Regeringen gör även på det här området betydelsefulla insatser för all skapa arbele ål ungdomarna.

Att hjälpa till med alt ordna en så positiv fritid som möjligl för våra barn och ungdomar är självfallel också av slor betydelse. Det gäller inle minst dem som bor i de slora städerna och tätorterna. Del behöver inte bli fråga orn stora kostnader för samhället. Vad som krävs är idéer och initiativ i ännu siörre omfatlning. Här finns det möjlighet för var och en atl göra en insats. Det bidrar även lill att många ensamma människor kan fä kontakter och därmed finna en gemenskap, som väldigi mänga i dag tyvärr saknar.

Herr talman! I del här anförandet och vid ålskilliga andra lillfällen har jag velat peka på del betydelsefulla arbele som polis och tull utför i kampen mol narkotika. Del är självfallel av slor belydelse. Även del iniernaiionella samarbelel på det här området är vikligl. Sialsmaklerna måsle även göra klarl för langarna, dessa hänsynslösa människor som sprider lidande och död omkring sig, att vi inte tolererar deras avskyvärda handel. En annan del i narkotikafrågan är atl förhindra missbruk under graviditet. Frågan logs upp tidigare i år här i riksdagen av Rune Torwald, som jag citerar:

"De medicinska följderna av amfelaminmissbruk under gravidiiei är ännnu inle klarlagda. Atl de sociala konsekvenserna av missbruk hos den ena eller båda föräldrarna är mycket allvarliga för barnen är dock påtagligt Elt intimt samarbele mellan socialvård samt hälso- och sjukvård är nödvändigl om narkotikaberoende gravida kvinnor skall kunna få den mödravård de behöver. Elt sådant samarbele är också en förutsättning för all de barn som föds skall erhålla nödvändigl slöd och skydd.

Möjligheterna atl uppläcka missbruk är f n. förhållandevis begränsade vid mödravårdscenlralerna. Det bör dock finnas möjligheler atl förbättra diagnostiken. Del kan därför övervägas om det inle i instruktionen till den förebyggande mödravården bör lämnas synpunkler pä hur missbruk kan upptäckas och om man inle vid misstanke om sådani missbruk skall ta kontakt såväl med mentalsjukvård som med socialvård. Del synes också angeläget alt tillsynsmyndigheten anger riktlinjer för samarbetet mellan socialvården å ena sidan saml mödravård, förlossningsvård och förebyggande barnavård å andra sidan i fall av missbruk hos en gravid kvinna."

Detta är förhållanden som måste få ökad uppmärksamhet; det gäller både när del är fråga om missbruk av narkotika och när del är fråga om missbruk av alkohol. Jag vill än en gång underslryka betydelsen av etl samarbele mellan hemmet, skolan och organisalioner av olika slag - allt för atl informationen om drogernas farlighet aldrig skall slanna upp. Samtidigt vill jag belöna hur viktigt del är alt del finns väl utbildad och erfaren personal inom socialvården som tar hand om de människor

som måste få vård och hjälp. Denna personal är naturiigtvis en stor tillgång även när det gäller att medverka i det viktiga förebyggande arbetel på del här områdel.

Problemet med narkotikan har vi haft under ålskilliga år Säkerl skulle en del av de senaste årens problem kunnat minskas om uppmärksamheten hade varil mera skärpt och de ansvariga hade lyssnal lill varningarna om exempelvis heroinets ankomst pä marknaden. Varningar om den annalkande faran när det gällde bl. a. heroinet framfördes vid flera tillfällen från bl. a. den här talarstolen. Hade man vid den tidpunkten tagit ilu med uppgiften och slälli resurser till förfogande hade säkeriigen lägel varil avsevärt bäitre än vad del är i dag. Det är därför glädjande all konstalera hur socialminisler Guslavsson med kraft nu försöker att komma till rälla med narkofikaproblemet

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

YNGVE NYQUIST (s):

Herr lalman! Om jag minns räll är del Slig Dagerman som säger i någol sammanhang: För tider ulan hopp finns ingel värre än framliden. Det är frestande att instämma. Flera talare har också före mig villnal om hur vi bl. a. i Kopparbergs län upplever en period där olusten ökar, där de närmasle månaderna ler sig väldigt dystra. Det sammanhänger främst med stålhanleringens problem. I Borlänge kommun, i Ludvika, Smedjebacken och Avesta känner man slor oro. Ludvika kommun blir sannolikt en av de värst drabbade, och jag vill med några ord beröra situationen sådan den ler sig i den delen av Bergslagen. Än sä länge rullar hjulen, men samma förhållanden kan upprepa sig som rådde i början av 1930-lalei. Förre LO-ordföranden Arne Geijer, som då var ung och levde i bygden jag syftar på, brukar berätta att det var vanligare att ungdomarna gick arbelslösa än all de hade ett jobb.

Alltså: Slopas den malmbaserade metallurgin i Domnarvel, nu Nordens största slålverk, har detta direkl inverkan på arbetslillfällena i Borlänge men dessutom på järnmalmsgruvorna i Väsierbergslagen, kalkbrotten i Ovansiljan - ja, del har betydande ålerverkningar även i Gävle hamn, över vilken alll koks lill Domnarvel f n. skeppas in.

Järnmalmsgruvorna inom Ludvika kommun, exportfäliei och Ris-bergsfältel i Grängesberg, Blötberg och Håksberg - exportfäliei ägs av Gränges AB och de övriga av Stora Kopparbergs Bergslags AB - har f n. ca I 500 anställda. Detla är Mellansveriges slörsla fyndighet. Enligt expertisen kommer sysselsättningen i dessa gruvor atl minska från ca 1 500 till 900 eller i värsta fall till 600. Enligt uppgift läggs Blötbergsgruvan ner 1979 och Håksberg 1980. Dessa båda gruvor har f n. ca 235 anställda. Det kan naturiigtvis gå ännu fortare. Leverantörerna av utrustning till gruvor och anrikningsverk har i dag ingen marknad i Sverige. Det Bo-lidenägda Sala International, som för övrigt är under försäljning till ett USA-företag, Allis-Chalmers, har varslat 150 personer i Nyhammar i Ludvika kommun.

Tidigare har kommunen drabbats av nedläggning i Fredriksberg. I bör-

115

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

jan av delta år avvecklades Niiro-Nobels dynamilfabrik i Grängesberg; netlobortfallel av arbelstillfällen var 120. ASEA i Ludvika har anställningsstopp. Under 1977 försvinner drygt 200 arbetslillfällen genom s. k. naturlig avgång. Sysselsättningen vid ASEA i Ludvika hade kunnal förbällras om den högspända likslrömsöverföringen fasllandet-Golland hade kommit lill ulförande. Men den nuvarande energiminislern Olof Johansson och regeringen har inle visal iniresse för all lösa del problemet. STAL-LAV AL:s verkslad i Ludvika är f n. för sin lillverkning beroende av den energipolilik som förs i landel. Blir del lummen ner för nu planerade alornkraflverk, då försvinner arbelslillfällen även där.

Mindre förelag som främsl ulförl servicejobb ål gruvorna har självfallel stora svårigheter.

Det betyder att beräknat netloborlfall av arbelslillfällen inom Ludvika kommuns indusiri de närmasle tvä åren ligger mellan I 000 och I 400. Del beräknade skaliebonfallei ligger mellan 10 och 20 96 av totala antalet skatlekronor i kommunen. Folkmängden har minskal från nära 36 000 år 1960 lill ungefär 33 000 i dag.

Vilka yllerligare följdverkningar del blir i form av mindre byggande, försämrad samhällsservice, dåligl ulnylljande av nedlagl samhällskapilal i gruvsamhällena är omöjligl all uppskalla.

Del sagda skall f ö. ses mot bakgrunden av atl så sent som höslen 1976 rekryierade gruvorna ännu arbelskraft!

Socialdemokralerna i Dalarna kräver nu bl. a.:

all en slruklurfond inrällas;

all induslrins produkiiva invesieringar krafligi slimuleras;

all särskilda insaiser görs för all skapa arbele för ungdomen, den grupp som i dag drabbas hårdast vid svårigheler på arbetsmarknaden;

all byggandel kommer i gång för au förbättra sysselsällningen - slaien måsle ändra dagens bygghämmande kredilmarknad;

alt del nya handelssiälbolagel med slallig majorilel bildas snarasl;

all den malmbaserade siällillverkningen forlsälier i Domnarvel;

all en produkluppdelning av handelssiålel görs som lar till vara resurserna vid del skrolbaserade slålverkel i Smedjebacken;

alt till del nybildade handelsslälsförelagel förs också den kraflproduk-lion som behövs för siällillverkningen;

all specialslålindustrins problem löses i en samordnad plan under samhälleis ledning;

all förändringarna i siålindusirin genomförs i sådan lakl och på ell sådani säll atl sysselsällningen iryggas och nya arbelslillfällen kan skapas där så erfordras;

all löniagare och berörda kommuner ges inflyiande över slålinduslrins slrukluromvandling;

all Väsierbergslagen erhåller särskill lokaliseringsslöd.

Detla behövs, om vi skall få tillbaka framiidslron och irygghelen i vår del av landel!

116

BÖRJE STENSSON (fp);

Herr lalman! I dagarna skall remissvaren på radioulredningen vara inlämnade. Jag vill här nämna ell par frågor inom radio- och TV-områdei som jag tycker är väsentliga.

Många remissvar innehåller myckel vikliga synpunkler på radions och televisionens programuppläggning och innehåll - synpunkter som gärna kan underslrykas och förhoppningsvis bli riklningsgivande för pågående programplanering såväl inom radio och television som hos lokalradioredaktionerna.

Etermedierna är viktiga redskap för alt la lill vara del sanl mänskliga. Men det är dä viktigt all undvika maktkoncentration i adminislralion och på programredaklioner. 1 siällei måsie en siändig strävan vara att närma medierna lill människorna. De nystartade lokalradioredaklionerna gör verkligen stora ansträngningar för all få länsborna akliva. Man erbjuder i många fall all möjlig service om någon enskild länsbo önskar komma lill lals i någol ämne. Man erbjuder också, har jag erfarii, möjlighel alt producera program utifrån egna idéer om uppläggning och innehåll. Det är äriiga försök till något av en "allemansradio". Jag kan anföra exempel från milt eget län, Östergötland, men också från Jämtland och Norrbotten, där jag lillsammans med kuliurulskoilei har besökl lokalradioredaklionerna. Lokalradion har här lagil vikliga inilialiv som del flnns all anledning au siödja.

Men lokalradion måste ju arbeta efter samma principer som den vanliga radion med krav på opartiskhet och saklighet. Hur öppen lokalradion än är för allmänhels och gruppers medverkan blir del lill slul lokalradiochefen som avgör om ell program får sändas. I radioulredningen synes man vara positiv till all etableringsrälten utvidgas så att grupper och föreningar av olika slag skall ha räll till lokala sändningar ulanför Sveriges Radio-familjens ram. Del kan vara en väg att yllerligare närma medierna lill människorna. Delta önskemål understryks bl. a. i del remissyttrande som gemensaml avlämnats från Svenska kyrkans centralråd och Sveriges Frikyrkoräd. Jag menar atl det är något som pågår, men ytterligare insatser kan göras från skilda etermedias sida under pågående programuppläggning tids- och innehållsmässigt Jag anser atl många goda tankar i remissyttrandena inle behöver gå via regeringens proposilion och riksdagens behandling för att få genomslag i etermedias program lill glädje och nylla för lyssnare och liltare.

I fråga om programverksamhelen talar kyrkorna för en salsning pä kvalitetshöjning och uttalar betänkligheter mot bl. a. de nya dagblocken i TV. Det flnns säkerligen en opinion emol dessa med hänvisning till atl televisionen kanske stjäl ylleriigare lid frän familjegemenskapen. Samtidigt måste konstateras atl många människor säkerligen är tacksamma, exempelvis sjuka, äldre och ensamma människor.

1 linje med Sveriges Radios kulluruppgifler ligger också all förelagel besinnar sill ansvar för atl begränsa underhållningsvåldei och alkoholbruket Della framkommer också i kyrkornas remissyitrande. Jag vill

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

117

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

AllmänpoUttsk debari

ullrycka en innerlig förhoppning alt programredaklioner verkligen läser dessa rader i yttrandena. Vänta inte på proposilion och utskollsbetänkanden i dessa avseenden! Gör programmen ulifrån temat "all besinna sitt ansvar"! Livsåskådningsfrågorna och den religiösa problemaliken behöver mer lid och resurser inom ramen för vad som tilldelas. En reguljär TV-gudsljänsl varje söndag borde vara regel.

Beträffande frågan om radio/TV och barnen vill jag säga följande.

I radioutredningen kan man under rubriken Programverksamhet läsa om Rädda barnens intensiva kampanj om "Barn och våld - påverkan av massmedia". Organisationen önskar alt "det i avialel skall skrivas in all Sveriges Radio i sin programverksamhel särskill skall beakla behovel av all barn skyddas mol väldspåverkan".

Det önskemålei har högsta berättigande då man av vissa utredningar vet all 3-8-åringar ägnar 55 96 av sitt TV-iiiiande ål andra program än barnprogram. När vi diskuterar barn och TV blir del lätt så att vi isolerat reagerar på endast barnprogram. Men med den förutnämnda siffran 55 % i minnet måste vi allvarligt reflektera också över vuxenprogrammens inriktning.

Radioutredningen har över huvud taget berört den allmänna programpolitiken förvånansvärt litet ur barns synvinkel. Della trots den kännedom man har-även från andra länder-om TV-mediels starka genom-slagskrafl på tittarna. Vidare bör man väl vara medveten om de slarka opinionsyttringar som av och till ger sig lill känna med anledning av underhällningsvåldets påverkan på barn.

Sammanfattningsvis, herr talman! Önskemålen i vissa remissyttranden över radioutredningen att närma medierna till människorna, all öka antalet förkunnelse- och livsåskådningsprogram och all förelagel Sveriges Rädio/TV besinnar sitt ansvar för att begränsa underhållningsvåldei och alkoholbruket i programmen kan tillgodoses i den nuvarande programutformningen, om den goda viljan finns.

Herr talman! Det är en hälsning från stora grupper svenska medborgare till värt monopol förelag, en hälsning som också behöver uttalas frän denna talarstol i en allmänpolilisk debatt

118

STINA ELIASSON (c);

Herr talman! Jag tänker lala om musik och musikutbildning, och del är ett område jag särskill vill uppmärksamma. Del gäller musikierapi!

Organisationskommittén för högre musikutbildning, OMUS, markerar i sitt principbetänkande SOU 1976:33 sin grundinställning lill musiken med betänkandets huvudrubrik "Musiken - människan - samhället" och i betänkandet heter det:

"Musik är alltså både en konstform, berikande och utvecklande för individen, och ell kommunikationsmedel med väsentliga samhällsfunktioner."

Denna inslällning lill musiken ligger också hell i linje med de övergripande målen för den statliga kulturpolitiken - aU skänka individen

eu rikare liv och skapa ökad jämlikhel. Musikens psykologiska och sociala funktioner tilldrar sig etl alllmer ökal iniresse, och detla är helt förklariigi utifrån det enorma utbud av musik som omger nutidsmänniskan och den alllmer ökande andelen av befolkningen som ägnar sig åt egen musikutövning och deltar i musikutbildning av olika slag.

Musikpsykologi är ett område som försummats pä grund av dess position i ell gränsområde mellan olika etablerade ämnen, såsom musikveienskap, praklisk musikulbildning och psykologi.

Musikterapi innebär all man använder sig av musik för all pä skilda säll utveckla handikappade människor. Man skiljer päklinisk musikierapi, som hillills i myckel få fall kunnal lillämpas i vårt land, och pedagogisk musikterapi.

Avsikien med pedagogisk musikierapi är atl med hjälp av musik utveckla och bygga upp vissa personliga egenskaper, färdigheter och intressen.

Det är givet all utformningen måste bero pä arten av handikapp. Önskvärt är naluriigtvis att den som bedriver musikierapi besitter såväl musikalisk som pedagogisk kunskap liksom även insikl om resp. handikapp.

Verksamheten kan bedrivas på institutioner för handikappade; särskolor, värdhem, specialskolor för syn- och hörselskadade osv. Men musikterapi bör också kunna äga rum inom kroppssjukvärden bland såväl yngre som äldre patienter i mån av förmåga och möjlighet. Musik bland psykiskt och fysiskt handikappade är ett tacksamt och utvecklingsbart arbetsfält

På några platser i landel bedrivs musikterapi för utvecklingsstörda. Inom omsorgsverksamheien i Jämtlands län har flera fina initiativ tagits som givit goda resultat. Del har visat sig vara mycket värdefullt, om denna verksamhel kan ingå i den behandlingsplan man har för utvecklingsstörda. De utvecklingsstörda har ofta svårigheler att med ordens hjälp nå kontakt, men musiken har visat sig vara etl värdefullt medium för kommunikation och en källa till glädje. Del vore fel av samhällel au inle ta lill vara denna resurs.

Läraren vid skolan för döva och hörselskadade i Aalborg i Danmark, Claus Bång, har rika och positiva erfarenheter av musikterapi för hörselskadade. Han kan visa på hur han genom musikierapi fåll kontakt med mullihandikappade och hell avskärmade barn. Som målsälining har han alt väcka barnets musikalilet och rytmkänsla, atl frigöra det hörselskadade eller mullihandikappade barnet genom musik och rytmisk upplevelse och all öva barnets fantasi till att klara av och sedan självt kunna skapa uppgifter. Hela liden söker man sig fram lill det väsentligaste: all träna hörseln där del finns hörselrester och i annal fall vi-bralionskänslan och ljudförnimmelsen för all ulveckla barnels uppfattning och återgivande av talels rytm och melodi.

Redan Platon hade en teori om att tonen direkt kan påverka sinnet och själen. Klarl är atl musik kan skapa olika sinnesstämningar, glädje, aggressivitet, harmoni osv. Musikcentrai ligger långt bak i hjärnan, vilket

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatl

119

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

gör all del oftasl är oskadat, och del är därför musik i många fall kan vara den lämpligaste behandlingsformen vid olika slag av handikapp. Genom stimulering av musikcentrai i hjärnan slimuleras och aktiveras även andra områden i hjärnan. Barn tycker om all spela och sjunga. De får på så sätt uppleva variationerna i lonhöjd, och del inverkar posilivl också på talel.

Det finns en del erfarenheter av musikterapi i vårt land. Jag nämnde verksamheten i Jämtlands län, där Gudrun Sjöström, R'dlph Dahlgren och Birgilla Boström hör till de välkända pionjärerna.

Svenska förbundet för musikierapi bildades 1974, och man arbeiar med målsäliningen atl initiera och sprida musikterapeutisk verksamhet i landet. I förbundets regi bedrivs en livlig kursverksamhet

SMI, Stockholms musikpedagogiska institut, har varil föregångare och ordnal kurser i musikierapi, senast förra läsåret då man ansvarade för en universilelscirkel i musikmeiodik för handikappade. Elt femtonlal personer dellog i kursen, deltagare med olika bakgrund: vårdpersonal, speciallärare, musik pedagoger och talpedagoger. Många reste långa vägar lill måndagsföreläsningarna på SMI - från Östersund, Borås, Arvika t. ex. - vilket visar all iniressel var slort och all utbildningen fyllde ell behov.

Det är m£:d slor tillfredsställelse jag konslalerar att också psykologiska institutionen vid Uppsala universitet nu inbjuder lill en 5-poängskurs i musikpsykologi. Där kommer att behandlas framför alll olika studieområden inom musikpsykologi, t. ex. rytm, melodi, emotionella reaktioner på musik, sludier av musikuiförande, musikalitelsbegreppel, musikalisk utvecklingspsykologi och musikierapi. Anknytningar görs på olika punkler lill musikpedagogik och musiksociologi.

Vi i Sverige har på musikierapins område myckel all lära, särskilt från Danmark och Finland. Norge ligger också långl framme. Jag skulle vilja uppmana kammarens ledamöier all, inle minst i resp. landsling, aktualisera och verka för en utvidgning och utveckling av musikierapi som behandlingsmetod. Del är min förhoppning all man i våri land på musikulbildningens område får en gynnsam ulveckling också inom områdel musikierapi - della sagt inle minsi med tanke på all den högre musikutbildningen nu skall reformeras. De fysiskt och psykiskt handikappade får inte förbigås i musikutbildningssammanhang, och del måsle falla inom den högre musikutbildningens ansvarsområde au pedagoger för musik bland handikappade ulbildas och all man dä uinylljar redan gjorda erfarenheler.

120

MARTIN OLSSON (c):

Herr lalman! I deballens sluiskede vill jag någol la upp ulrednings-förslagel om vissa förändringar av försvarels fredsorganisalion. Förslaget innebär bl. a. att Lv 5 i Sundsvall skulle läggas ner. Jag vill något belysa dessa frågor mot bakgrund av en samhällsekonomisk lotalsyn.

Att Västernorrlands län kämpat och kämpar med sysselsällningssvärigheler är alllför väl känl för att behöva ägnas längre lid i debatten

jusl nu. Länel präglas av låg sysselsättningsgrad. Huvuddelen av de nya arbelstillfällen som kommil lill under senare är är resullal av lokali-seringspoliliska insaiser i form av regionalpolitiskt stöd eller omloka-lisering av slallig verksamhel. Genom den senare ålgärden har ca 560 arbelslillfällen lillförls länel. Men trots samhällsinsatserna ligger länet långl under riksgenomsnittet vad gäller sysselsättningsgrad. För au länei skall nä upp till rikets genomsnitt fordras exempelvis 8 000 nya arbetslillfällen.

Varje nedläggning av arbetstillfällen är därför problematisk, och vi blev i vårt län mycket besvikna när utredningen om försvarels fredsorganisalion i våras föreslog nedläggning av Lv 5 i Sundsvall, vilket skulle innebära bortfall av ca 220 arbetsplatser vid regementet och dessuiom av de arbelsplalser inom servicesekiorn som Lv 5:s verksamhel ger underlag för.

De som försvarar en nedläggning är säkerl medvelna om länels problem, men de tror kanske - lyvärr som så många andra - all Sunds-vallsområdel inle har några siörre sysselsällningsproblem. Vissl skedde där en expansion under 1960-talei och början av 1970-lalel, men ser vi pä nuvarande läge och liden framåt är bilden mindre ljus. Låt mig nämna att Sundsvallsområdel behöver 1 800 nya jobb lill 1985, uiöver vad en rimlig sysselsältningsprognos visar, för att då uppnå riksgenomsnittet vad gäller sysselsättningsgrad. Området behöver alltså i myckel hög grad de arbetstillfällen som ett bibehållet Lv 5 skulle innebära.

Jag nämnde att flertalet nya arbelstillfällen lillkommil lack vare olika former av slalliga ålgärder såsom regionalpolitiskt slöd och uilokalisering. Vi måsle nu fråga oss, sett från samhällsekonomisk synpunkl, vad det kommer all kosla all ersälla de jobb som förioras genom indragning av regementet, jämfört med de eventuella - jag betonar eventuella -besparingar för försvarel som nedläggning kan komma all innebära och som beräknas till 8 milj. kr om året.

Lål mig även nämna elt kommunalekonomiskl exempel: För Sundsvalls kommun skulle indragningen leda lill skalteinkomslborifall av ca 2 milj. kr., molsvarande en skallehöjning med tio öre för en kommun som 1978 synes få drygl 29 kr. i lotal kommunal utdebitering.

Även försvarssynpunkter lalar emol en nedläggning. Sundsvallsområdel med för landel strategiskt vikliga indusirier, hamn och flygplats saml viiala förbindelser per järn väg och landsväg skulle förloraden grundberedskap som Lv 5 svaral för.

Ett regemente är ju en utbildningsanslalt och dess värde skall bl. a. bedömas mol bakgrund av hur väl del fyller sin uppgift som utbildningsenhet. De värnpliktiga, som jag själv vid olika lillfällen haft kontakt med, trivs väl vid sitt regemente, vilket är värdefullt för ulbildningen och inslällningen lill försvaret och leder liM all fler fullföljer ulbildningen än som annars skulle göra del.

Till posiliva faktorer hör säkerligen de goda relationer som alllid räll mellan ortsbefolkningen och regemeniels personal och värnplikiiga. Tack

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

121

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

122

vare alt Lv 5 bidragit lill au skapa denna positiva atmosfär för regementet och försvaret släller nu av alll all döma befolkningen enhälligt upp i vakislåendei om regementet.

Vad gäller ulbildningen är del även betydelsefullt all del finns ell regemente på orten som möjliggör för ungdomar all av familjeskäl, yrkesskäl eller andra skäl göra sin värnpliklstjänslgöring nära hemorten. Funnes ej denna möjlighet skulle fler problem av social karaklär uppstå och lägre andel kunna fullfölja värnpliktsulbildningen. Läggs regementet ner skulle alla ungdomar i ell område med ca 110 000 invånare berövas möjlighel att vid speciella behov få göra sin värnplikt nära hemmet, med följd au fler helt enkelt inle klarar av tjänstgöringen.

En annan positiv faktor med regementen i närhelen av åtminstone siörre orler är all del underlällar befälsrekryleringen. Del aren rekrylering som gäll bra för Lv 5.

Men elt regemente har inte endasi militär och sysselsätlningspolilisk belydelse. Idrottsrörelsen har påpekal hur viktigt del från idrottens synpunkt är all etl regemente finns pä orlen. Slora idrottsevenemang skulle vara svåra att ordna utan regementets medverkan. Vidare kan akliva idrottsmän ges möjlighet all göra sin värnplikl så nära hemorten atl vederbörande kan fortsätta i sitt klubblag även under värnpliktsåret. Även för atl stimulera motionssporlen och underlätta ordnande av träningsläger m. m. är etl regemente betydelsefullt.

Ulredningen anger bl. a. som skäl för nedläggning av jusl Lv 5 att övningsfältet inte kan byggas ut Det är anmärkningsvärt eftersom någon bebyggelse som kan utgöra hinder ej finns på en mils avstånd i sydlig rikining och eftersom kommunen alltid ställt sig positiv lill regementets markbehov.

Påstådda företagsekonomiska vinster vid indragning av regementet har jag lyvärr ej lid all analysera. Men jag vill erinra om all investeringsbehoven ökar vid de regementen som skall överta den ulbildning Lv 5 skött avseende såväl grundutbildning som repetitionstjänsigöring. Vidare blir gjorda investeringar vid Lv 5 nära nog värdelösa eftersom al-lernalivvärdei lorde vara lågt Några mil från Sundsvall ligger luftvärnels förnämsla skjulfäll, nämligen Åstön. Detla föreslås behållas, men då måsle vi ha i minnel all uinyiijandet av della fält blir mindre, eller siarkl fördyral, om närmasle Lv-regemenle ligger i Norrtälje, alltså 40 mil därifrån.

Regeringen överväger nu utredningens förslag. Jag vill uttrycka förhoppningen atl regeringen därvid lar hänsyn till de totala samhällsekonomiska effekterna av regemenlsnedläggningen och ej ensidigt ser på en eventuell liten minskning av försvarskosinaden. Samhället har som jag nämnde utlokaliserai 560 arbelslillfällen lill Sundsvall för au skapa en allsidig arbelsmarknad. Alt nu beröva kommunen nära hälften av dessa arbelstillfällen genom regementsindragning vore inkonsekvenl. Det vore så att säga att ge med ena handen och ta lillbaka med den andra.

Tjänar samhällel totalt pä nedläggningen? Fredsförbandei i Arvidsjaur

är exempel på au andra än rem försvarsekonomiska skäl kan beaktas. Får vi en bätlre värnpliklsulbildning vid siörre regementen i förhållande till koslnaderna? Lät mig göra en jämförelse. Till för några år sedan ansågs del självklart atl siörre enheier var bäiire. Vi skulle ha siörre kommuner, siörre skolor, större sjukhus osv. I myckel har ell nylänkande skell. Kan del inie ligga i liden all överväga om inle även mindre men mer väl fungerande regementen har sill existensberättigande? Kanske finner vi vid en granskning, all eventuella förelagsekonomiska vinsier vid sammanläggningar väger lätt jämfört med irivsel, närhel lill hemorten och goda ulbildningsresultat samt de samhällskostnader som uppstår för au kompensera sysselsäiiningsbortfallel i del län som drabbas.

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr lalman! Vårt underskott i bytesbalansen är stort Kapaciletsut-nyltjandet inom induslrin är lågt. Exportindustrin har svårigheter alt fä sina produkler sålda, och oljepriset har ökat så alt vi förra året betalade 13,5 miljarder kronor för oljeimporten. Samma är uppgick hela exportvärdet av järn och stål till drygl 4,5 miljarder och exportvärdet för hela Iräseklorn till ungefär 15 miljarder.

Alla är överens om att en minskad oljeimport vore önskvärd. Det skulle lätta pä tvånget atl exportera oss ur bytesbalansproblemen. Och det finns oanvända naturtillgångar i vårt land som skulle kunna användas för energiproduktion i stället för olja och kärnkraft. Redskap för denna produktion skulle ge order lill industrierna och därmed även skapa efterfrågan på stål, som är en av krisbranscherna.

I Sverige är varven stora kunder lill handelsstålverken. Vi är väridens andra varvsnation näst efter Japan, och vi har koncentrerat oss alltmer pä jättestora oljeiankbålar. Framliden för nya sådana fartyg måsie emellertid med nödvändighet vara mörk, eftersom oljan kommer atl sina. Del finns även andra orsaker till lägre efterfrågan på stål. Sverige fick vara med och bygga upp Europa efter andra väridskriget. Vår produktionskapacitet var intakt, och de krigshärjade länderna fick genom Marshallhjälpen kapital för snabb återuppbyggnad, vilket innebar slora investeringar i fabriker, bostäder och annan infrastruktur. Sådani kräver stål. Nu har investeringsverksamheten saktat av, samtidigt som nya gruvor i länder som Brasilien har öppnats, och stålverk byggs i anslutning till dem. Vi får allt svårare att konkurrera på den krympande slålmarknaden. Länder som nu behöver bygga upp sin infrastruktur måste köpa billigare stål än vi kan producera, och de har ofta malm i närheten all börja utnyttja.

Erik Ruist konstaterar i handelsstålutredningen atl stålbehovei i högl utvecklade länder inle ökar. Del är invesleringsverksamhelen, t ex. vid en strukiuruppbyggnad, som skapar efterfrågan på stål. En sådan snabb Slrukluromvandling har vårt land gäll igenom. Stora delar av befolkningen har flyttat frän landet till städerna. Vi har fullbordat en jätte-satsning på ett tioårsprogram för en miljon nya lägenheter. Många små

123

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

124

fabriker och butiker har lagts ned och ersatts med jäiieanläggningar. Skolor, sjukhus och sporthallar har byggts. Kommunsammanslagningarna har krävt nya kommunalhus osv. Allt detta har inneburit en hög investeringsverksamhet, och del har alllsä gått åt myckel stål. Nu minskar efterfrågan. Men vi kan inte gärna skrota Sverige och bygga upp del på nytt bara för att skapa marknad för vårt näringsliv. Atl helt lita till ökad export skapar otrygghet

Om vi däremot kunde börja en stor investeringsverksamhet som gör det möjligl all successivt minska oljeimporten genom inhemsk energiproduktion, så skulle vi lösa mänga problem pä en gång. Nu bygger vår energiförsörjning till ca 70 % på importerad olja. Del råder stor samstämmighet om alt detla oljeberoende bör brylas. Förr eller senare måsle vi byta energisystem. Mycket talar för att det är bästa tidpunklen att börja göra della nu, jusl i den lågkonjunklur som vi befinner oss i.

Av energikommissionens bakgrundsmaterial framgår att vi har outnyttjade inhemska naturtillgångar, som skulle kunna göra oss självförsörjande med energi utan olja eller kärnkraft. Förutsättningarna för vindkraft är t. ex. mycket goda i Sverige. Det blåser ovanligt mycket, och på tider då del går ät mest elektricitet Våra regleringsmagasin vid vattenkraftverken kan, i synnerhet när kärnkraften inte mer finns i systemet, klara stfömmen dä vindkraftverken står stilla.

Vi har också slor yla per invånare, gotl om sölvatlen och en intensiv växtsäsong med ljus dygnet runt, alltså goda förutsättningar för biomassa. Sverige har, enligt uppgift, torv som per person motsvarar energivärdet i kolel per person i USA. Torv bearbelas redan på etl lönsamt sätt i bl. a. Finland och Iriand. Det internationella energisamarbelsorganet lEA har malerial som visar alt torven lorde vara en lämplig energikälla också i Sverige. Biomassa och torv kan omvandlas till lätl användbara bränslen eller lill el. Del skulle ge arbete i glesbygd, inom industrier för all få fram maskiner samt i bränslefabriker.

Tekniken finns, de fysiska förutsättningarna också, energiekonomin är god, men marknaden finns inle. Del krävs alt man bygger upp nya näringsgrenar, men ännu är inte oljepriset högt nog för atl den omställningen skall kunna drivas fram av sig själv.

Det måsle vara klokl att i den lågkonjunklur som vi nu befinner oss i investera i elt nyll energisystem som håller för framliden, dvs. i eu energisysiem som är baseral pä de förnybara energikällorna som forlsälier au ge oss energi tills solen slocknar. En sådan omsiällning skulle innebära Slora invesieringar, dvs. en sior efterfrågan på malerial, bl. a. på slål, saml många arbelstillfällen.

I en lid då produktionskapaciteten i våra basindustrier inte utnyttjas måsle del vara av mindre intresse, om del sker en viss kapiialförslöring därigenom all man överger en slruklur som är ohållbar för framliden och bygger upp en ny, hållbar slruklur som för framliden också innebär en sänkning av driftkostnaderna och en minskning av importberoendet Orsaken lill högkonjunkturer efter krig är ju just atl en kapitalförstöring

har ägt rum och alt man måste bygga upp alll på nytt

Det hållbara energisystemet, som vi nu borde bygga upp i Sverige, skulle huvudsakligen baseras på redan utbyggd men effektiviserad vallenkraft - även små vatlenlurbiner i nedlagda gamla dammar - på vindkraft, mollryck och kraflvärme för bätlre tillvaratagande av den högre bränslekvaliteten, på solvärme och kloka byggnormer, torv och biomassa. Härigenom skulle vi få mer nyltiggjord energi än vad vi har i dag. Vi borde kunna lära oss hushålla inom de ramarna. Genom all börja gå över till detta goda energisysiem nu skulle vi samtidigt bidra till att lösa bytesbalansproblemel och den nuvarande sirukiurkrisen inom näringslivet.

Samtidigt är det nödvändigt atl vi redan nu börjar ställa in oss på atl del i evighet materiellt expanderande samhällel inle är hållbart eller önskvärt för framliden. Del finns någonling som heler tillräckligt och lagom. Ulvecklingen kan också innebära ökad kunskap, kvalitet, fördjupning. Det samhälle vi bygger får inte la mera än en rättvis andel av världens begränsade resurser i anspråk. Om vi under en övergångstid skapar etl slort behov av vår nuvarande produktionskapacitet för att bygga upp delta samhälle, bör vi redan nu börja fundera på hur framlidens industrisamhälle skall fungera, för all inle om några är befinna oss i samma situation på nyll, med en överkapacitet och hot om arbetslöshet

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Meddelande om

morgondagens

plenum

På förslag av tredje vice lalmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle uppskjutas lill kl. 19.30.

§ 13 Meddelande om morgondagens plenum

TREDJE VICE TALMANNEN:

Morgondagens plenum, som enligl den preliminära planen skulle börja kl. 9.00 eller 15.00, tar sin början kl. 9.00. Därvid besvaras sex frågor och en interpellation.

14 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1977/78:15 med förslag lill ändrade rikilinjer för faslighelsdalaverksam-

heten 1977/78:30 om skyddal arbele och yrkesinriktad rehabilitering m. m. 1977/78:32 om särskilda ålgärder för alt främja sysselsällningen under

vinterhalvåret 1977/78

125

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Anmälan av inierpellalion

§ 15 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits lill kammarkansliet

den 26 oktober

126

1977/78:57 av Bengt Gustavsson (s) lill industriministern om åtgärder för att säkerställa produktionen vid Strands Konfektions AB i Katrineholm:

Södermanland är etl av de län som drabbats hårdast av sysselsällningssvärigheler. Länsarbetsnämnden har funnit att utvecklingen varil särskilt negativ för Kalrineholmsdisiriktet vad gäller varsel.

Strands Konfektions AB har varslat om nedläggning och avskedande av 300 medarbetare. Även om oron för AB Järnförädling i Hälleforsnäs främsl pressar Flens kommun lägger den också en skugga över Katrineholm.

Totalt 15 företag inom distriktet har hittills ulnyttjat den s. k. 25-kronan för ulbildning i stället för atl permillera 3 049 personer. SKF svarar för slörsla delen, 1 225 personer. Därefter kommer L M Ericsson med 754 personer. Vingåkers Konfektion utnyttjar bidragel för 314 anslällda. SKF har infört kortlidsvecka och nu anmält all förelagel avser all permillera 800 av sina anslällda i fem veckor.

Genom s. k. naturlig avgång har antalet sysselsalla vid LM Ericsson och SKF:s :rabriker i Kairineholm minskal med minst 300-400 anslällda under de senasle åren.

Nedläggningarna av Kanlorps gruvor och marmorbrottet i Gropptorp skedde under högkonjunklur men har ändå på sikl negativa konsekvenser för kommunen,

Uiöver del nämnda har en rad företag - privala, statliga och kooperaliva - försvunnil eller dragit ner verksamhelen.

Katrineholmsorlens industrier tillhör till stor del den lunga seklorn med gjulerier, mekaniska verksläder och Iräinduslri som dominerande grupper. Genom lexlil- och elindusiri har under hand en hygglig balans skapats mellan den tunga och den lätta industrin. Mot bakgrund av detta och den allmänna sysselsätlningssitualionen i Katrineholm finns del anledning atl ,se med särskill allvar på nedläggningshotet från Strands Konfektions AB.

Katrineholms industriförening har i skrivelse lill indusiriminisiern framhållit att fabriken är den modernaste i sitt slag i Skandinavien och atl den har kunnig personal både bakom maskinerna och i ledningen. Den är en väl rationaliserad och specialiserad indusiri med modern industripark, miljömässigt goda, nybyggda lokaler och kvaliietsmässigl bra varor.

En industri med dessa kvaliteter bör vara värd atl satsa på såväl av näringspolitiska skäl som av beredskapsskäl. Med hänsyn till sysselsätt-

ningsläget i Katrineholm måsle ålgärder vidtas för att undvika en nedläggning.

Med slöd av det anförda ber jag all fä ställa följande fråga till industriministern:

Är slalsrådel beredd vidta åtgärder som säkerställer Strands Konfektions AB:s fortbestånd och vidareutveckling?

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Meddelande om frågor

§ 16 Meddelande om frågor

Meddelades au följande frågor framställts

den 27 oktober

1977/78:108 av Even Svensson (s) lill kommunministern om införande av sommarlid:

I socialulskoiieis majorilelsbeiänkande 1975/76:48 angav utskottet atl frågan om införande av sommartid i Sverige skulle komma att prövas på nyll om den europeiska gemenskapen införde sommarlid. Betänkandet var ett svar pä en motion 1975/76:878 från några socialdemokrater om införande av sommartid. En ulveckling mot sommartid inom EG är nu på gång. Med anledning härav vill jag lill kommunministern ställa följande frågor:

Har frågan om sommarlid varit uppe för behandling i regeringen och när kan ett nytt ställningstagande bli aktuellt för Sveriges vidkommande?

1977/78:109 av Sture Ericson (s) lill ulrikesminislern om utvidgning av del svenska lerritorialhavel:

En enhällig riksdag uttalade sig i Gol höst för en utvidgning av lerritorialhavel lill 12 nautiska mils bredd (UU 1976/77:11, rskr 81). Regeringen har senare beslutat alt frän årsskiftet utvidga den svenska fiskezonen till mittlinjen. Förhandlingar om var denna mittlinje skall dras pågår med berörda grannländer. Enligl sovjetisk uppfattning bör mittlinjen i Östersjön dras utan hänsyn tagen till Gotland. En sådan mittlinje går närmare den gotländska östkusten än 12 nautiska mil. Utvidgar Sverige sill lerritorialhav till 12 nautiska mils bredd kommer en eventuell "grå zon" efter årsskiftet i varje fall inte närmare Gotland än sä.

Avser regeringen alt före årsskiftet ulvidga del svenska lerritorialhavel till 12 nautiska mil?

1977/78:110 av Hans Jönsson (s) till utbildningsministern om tillhandahällande på PK-bankens kontor och postanslallerna av blanketter m. m. för studiemedel:

I motsats lill de privata affärsbankerna kommer ppstanstalierna och PK-banken i fortsättningen ej all tillhandahålla broschyrer, ansöknings-

127

Nr 17

Torsdagen den 27 oktober 1977

Meddelande om frågor

blanketler m. m. för studiemedel.

Vill Slalsrådel medverka lill all även den slalliga PK-banken och posl-anstallerna lillhandahäller blankeller m. m. för sludiemedel?

1977/78:111 av Birger Nilsson (s) lill jordbruksminisiern om forskning rörande medel för bekämpning av lövsly:

I samband med besprulning mot lövsly känner många människor stor oro och rädsla. Jag har full förståelse för denna oro.

Det förekommer stor forskningsaktivitet beträffande bekämpning av lövsly och olika bekämpningspreparats eventuella giftighet.

Vill jordbruksminisiern redogöra för den forskningsverksamhet kring nya typer av bekämpningsmedel som avses bli alternativ vid bekämpning av lövsly?

1977/78:112 av Åke Green (s) lill slatsrådet Britt Mogård om rätt lill ledighel från ordinarie arbete för verksamhet inom skolan:

I SIA-propositionen utlovades all regeringen skulle åierkomma med förslag om föreningsledares rätt lill ledighel för verksamhet inom skolan. Landets ungdomsorganisationer är i dag mycket oroade över att man ännu inte fått klarl besked i en för SIA-verksamhelen så avgörande fråga.

När avser slalsrådel förelägga riksdagen förslag om räll till ledighet frän ordinarie arbele för verksamheter inom skolan?

§ 17 Kammaren åtskildes kl. 17.49.

128

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert