Riksdagens protokoll 1977/78:162 Fredagen den 2 juni

ProtokollRiksdagens protokoll 1977/78:162

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:162

Fredagen den 2 juni

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes lill en början av iredje vice talmannen.

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Den ekonomiska politiken, m. m.

§ 1 Den ekonomiska politiken, m. m. (forts.)

Fortsattes överläggningen om finansutskottets betänkande 1977/78:40, skatteutskonels betänkanden 1977/78:56 och 57 samt arbetsmarknadsutskottets betänkande 1977/78:41.

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr talman! 1 sitt långa inlägg gjorde Gunnar Sträng bl. a. gällande att vi skyllde ifrån oss och tecknade en felaktig bild av vad som verkligen hade inträffat. Det räckte, sade Gunnar Sträng, med att gå ut och fråga folk så här: Hur är det i dag, och hur var del innan vi fick en borgerlig regering? Därmed skulle människorna ha klart för sig var skulden till det inträffade egentligen låg.

Jag tror inte, Gunnar Sträng, att man så till den milda grad skall underskatta väljarnas och medborgarnas fattningsförmåga att man inbil lar sig att de skulle tro atl en total förvandling av den svenska ekonomin ägt rum mellan den 19 och den 20 september 1976. Underden natten skulle alltså det dukade bordel plötsligt ha förvandlats till den fundamentala obalans som den svenska ekonomin befann sig i hösten 1976.

Gunnar Sträng är. om jag får vara personlig, en rakryggad person. Jagskall därför inte försätta Gunnar Sträng i förlägenhet genom alt fråga honom, om han verkligen menar allvar med vad han sade strax före middagspausen.

Sedan påminde Gunnar Sträng om - och på den punkten har han rält - att vi ibland brukade hytta med fingret åt honom när han salt i regeringsbänken här i kammaren och talade om vad vi hade förlorat här i Sverige, därför att vi hade bedrivit en för återhållsam politik under många år. Gunnar Sträng sade alt han nu skulle kunna hytta med fingret åt oss, men atl han inle gjorde det därför att han var finkänslig. Han sade också atl han skulle kunna fråga hur del förhåller sig med de s. k. förlorade åren just nu. Men kort dessförinnan hade Gunnar Sträng läst upp en del siffror ur en skrift, som jag tror var från Arbetsgivareföreningen. Av den skriften framgår det emellertid att under de år då vi bytte med fingrarna på detta sätt, hade Sverige en sådan ekonomi att vi skulle kunnat ha en högre tillväxttakt än den vi hade. Det värdet vi krävde, för då hade vi råd med det. Det har vi inte i dag.

Sanningen är atl tillväxttakten i vår ekonomi under 1970-talet har legat långt under tillväxttakten under 1960-talel, men också långt under tillväxttakten i andra OECD-länder. Sverige har alltså under hela 1970-talet legat en

139

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Den ekonomiska politiken, m. m.

140

bra bit under genomsnittet för OECD. Det var ju inte så märkligt att vi, när Sverige hade ekonomiska möjligheter att driva en mer expansiv politik, krävde det av Gunnar Sträng och all vi talade om de förlorade åren.

Gunnar Sträng sade atl han nu hade hittat någol som han kunde stoppa i halsen på Gösta Bohman, och så citerade han ur den välinformerade tidningen Affärsvärlden. Han läste upp rubriken: Krisen kostar oss 120 miljarder kronor. Därmed vill han antyda alt det är vad den borgerliga regeringen har ställt till med. Men Gunnar Sträng läste inte vad som står i själva artikeln, vilket jag skall be alt 11 göra. 1 själva ingressen står följande: "Den ekonomiska kris som inleddes 1975"-det ärju åren 1975 och 1976 som jag framför allt kritiserar - "kan sägas ha kostat Sverige drygt 120 miljarder kronor. Med en normal ekonomisk utveckling skulle vi enbart i år ha fån nära 60 miljarder kronor i högre nationalinkomst." Hade alltså socialdemokraterna inte bäddat för den här ekonomiska krisen 1975-1976, med en viss assistans från en del borgerliga partier - det skall jag gärna medge och har heller aldrig bestridit del - så skulle vi i dag ha befunnit oss i ell väseniligt bättre läge. Den bumerang som Gunnar Sträng så frejdigt kastade ut mot mig. kom - som riktiga bumeranger gör - lillbaka och träffade kastaren själv.

Gunnar Sträng, liksom de övriga socialdemokratiska talarna i dag, uppehöll sig med stor förtjusning vid budgetunderskotlel. Gunnar Sträng citerade en obekant bankman. Han angav inte vem, bara att det var en prominent bankman. Del spelar i och för sig ingen roll vem del var, men del är klart all del hade varit intressant atl veta vem som sagt del. Jag kan ändå hålla med Gunnar Sträng, för all leva med så här stora budgetunderskott och så här stort finansiellt underskott, kan man inte göra om man har ett fullt kapacitetsutnyttjande i ekonomin. Skälet till att vi i dag gör det är att vi inle har det fulla kapaciletsutnyitjandel i ekonomin. Trots atl vi i dag inte utnyttjar våra resurser, som vi hade hoppats kunna göra, kör socialdemokraterna hela tiden med det här stora underskottet. Om man då grubblar litet över varför de gör sä, blir svaret egentligen bara frågetecken. Man undrar.

Skillnaden mellan regeringen och socialdemokraterna - vilket framgick inle minst av den tidigare debatten i dag mellan Ingemar Mundebo och Olof Palme - ligger mellan en och fem miljarder. Jag påslår, liksom Ingemar Mundebo, atl skillnaden i budgethänseende är en miljard; socialdemokraterna säger fem miljarder. Jag tror atl siffran en miljard ärden riktiga, och jag skulle kunna visa del omjag hade papper och penna i handen. Men lål gå för atl skillnaden skulle vara uppemot fem miljarder, vilket jag alllså inte tror. Del skulle alltså innebära, all om 40 miljarder i brist i budgelen är skrämmande, måste också 350 miljarder vara lika skrämmande ur samhällsekonomisk synvinkel.

Man frågar sig då -och den frågan har jag ställt tidigare i dag, men inte lill Gunnar Sträng: Vilket är en recepi för att i dagsliiget bringa ned del här underskottet? Skall man anslå mindre pengar lill AMS,eller menar nian man skall syssla mindre med näringspolitiska satsningar? Man skall alltså inle hoppa in i varven, inie i stålindustrin, inte i handelssiålsindusirin. inte i textilindustrin och inte i skoinduslrin osv. Där kan man naturligtvis spara

pengar, om man så vill. Eller är del den sociala tryggheten ni vill dra ned på? Eller är del högre skatter ni vill ha för alt läcka det, enligt er mening, alltför stora underskottet?

Jag ställer fortfarande frågan, liksom jag tidigare gjort: Vilket är i så fall ert recepi mot del, enligt er mening, alltför stora budgetunderskottet?

Vi kommer att redovisa vårt recept när den dagen är inne, när vi befinner oss i den situationen atl vi utnyttjar vår kapacitet för fullt, när vi alltså befinner oss i den-som vi kallar det-Ijärde fasen iden långsikliga ulveckling som vi strävar efter.

Vidare konstaterar jag alt Gunnar Sträng fortfarande är emot devalveringen. Min fråga blir då: Vad skulle ni socialdemokrater ha gjort i stället för all därmed åstadkomma den nödvändiga anpassningen av våra kostnader? Hade man inle devalverat, så skulle Sveriges relativa kostnad gentemot omvärlden ha legat 17 96 högre, och då tar jag ändå inte hänsyn till sänkningarna av arbetsgivaravgiften. Om jag lar med dem i bilden, ligger skillnaden i kostnadshänseende i förhållande lill omvärlden vid ungefär 25 96. Vad skulle ni ha gjort ål det?

Sedan blev jag väldigt förvånad när jag lyssnade lill Gunnar Sträng, för man fick elt intryck av alt han menade att Västtyskland, Schweiz och Japan skulle ha fån sina stora bytesbalansöverskoll, därför all dessa länders resp. valuta skulle ha stigit så atl säga av sig själv och atl Sverige skulle ha gått samma utveckling lill mötes om vi hade följt D-marken, dvs. om vår svenska krona hade haft betydligt högre värde än nu. Men jag tror atl Gunnar Sträng har klart för sig alt dessa länders stora överskott inle är en följd av deras valutas rörelser uppåt, utan atl del ärden interna politiken som härlett lill atl man fltt en stark valuta. Man har haft en långsammare kostnadsutveckling i de här länderna, man har låtit arbetslösheten öka - något som vi inle har velat göra. Man har inte haft den kostnadsexplosion som vi hade här i Sverige 1975 och 1976.

Sedan citerarGunnarSlrängskriften Fakta om Sveriges ekonomi. Men han citerar även den som en viss polentat brukar läsa Bibeln och hoppar över vad som Slår i ingressen, nämligen följande: Fram lill 1974 ökade enhetskosina-derna i Sverige i ungefär samma takt som i andra länder, men sedan dess har kostnaderna ökat mer än dubbelt så fort i Sverige som i våra konkurrentländer.

Det var ju del vi fick ta itu med. Del var jusl den siiuaiionen som vi ärvde av socialdemokraterna. Det har varit för alt bota del lägel som vi har vidtagit alla dessa åtgärder - impopulära sådana och inte särskilt lustbetonade att vidla. Del är för att vi gjort detla som siffrorna nu visar en förbättring, men ingalunda den förbättring som Gunnar Sträng gjorde gällande.

Herr lalman! Nu har det gått tio minuter, och nu skall Gunnar Sträng få komma upp i talarstolen. Sedan skall jag återkomma och fortsäiia all förklara det här för Gunnar Striing,

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Den ekonomiska politiken, m. m.

141

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Den ekonomiska politiken, ni. m.

142

GUNNAR STRÄNG (s) kort genmäle:

Herr talman! Först vill jag för ordningens skull i min lilla debatt med mina vänner pii pressläktaren korrigera mig själv. När jag kollationerar med min manuskript finner jag i vad gäller "ledarsidans skribenters följsamhet till den sittande regeringens argumentering", som jag lidigare talade om, atl detla gäller med några undanlag. Del är således inle alldeles vattentätt. Jag citerade ett av de undantagen.

Jag vill vidare för att la itu med Gösta Bohman säga som så: På sätt och vis var hans framträdande den här gången betydligt lugnare och stillsammare än tidigare i dag. Hans framträdande har tidigare i dag priiglats av en otålighet och stingslighet som är litet ledsam. Det kan ju förklaras av en viss nervositet med hänsyn till situationen sådan den sakligt sett är i vårt land när det gäller ekonomin. När han kommenterar socialdemokratins talare säger han alt de skriker, illfänas, gnäller fram sina lilanior. Till del yttre ärju herr Bohman en myckel prydlig man, och det skulle vara litet mer harmoni i del hela om han valde sin språk därefter.

Vi tog emot, säger herr Bohman, en obalans i ekonomin. Kom ihåg, herr.' Bohman, atl vi levde i tre år med en lottriksdag. Ni tvingade under den tiden fram en sänkning av momsen under ell år, då del karaklerisiiska för svensk ekonomi var alt vi hade ett överskott av konsumtionsköpkraft i landei. Vi tvingades atl vara med på detta upp lill 3 'V. för all inle fru Fortuna skulle hamna på 5 'Vi, som var ert förslag. Vid varje tillfälle jag som finansminister hade all svara på betänkanden från finansutskottet, där herr Bohmans kollega Nils Åsling då fungerade som ordförande, fick jag ständigt föra en kamp för att bibehålla en rimlig ekonomisk politik och försöka hindra alla era överbud. Det skulle vid dessa tillfällen ha varit olyckligt om de gått igenom. Själv gick ni ul i kammardebalten och annorstiides och talade om alt nu hade ni blivii så dukliga i denna loiieririksdag så i själva verkei var del ni som stod för den ekonomiska politiken.

Vi hade följaktligen inle del lägel att socialdemokratin hade rört till det för er. Så var inle fallet, även om ni försöker göra detta gällande i efterhand. Utgångsläget var i själva verkei inte så illa som ni säger. Vi hade böriai att bygga upp lagerhållningen, och den iir likvärdig med en valutareserv. Niir vi realiserar den nu har vi följaktligen ell byle mellan pengar och lagerreserv.

Herr Bohman skryler i dag om den prissiabilitel som han nu lycker sig kunna avläsa. Under fjolåret hade vi en rekordmässig prisstegring - det har jag sagl tidigare.

Den prisavmätning som kan göras i dag giiller från ultimo april och lolv månadenillbaka. och då hamnar vi på siffran 12.5 "<<. Herr Hermansson har lidigare i debatten i dag sagt: Lål oss vänta och se hur del blir med den här utvecklingen, innan vi lar de två senasle månadernas beskedliga siffror och drar ut den trenden för lål oss säga 1978. Den senaste uppgiften vi har är 12.5 'Vi i inflation på de senasle tolv månaderna. Nu gav Gösta Bohman oss vissa tröstens ord för 1979 och 1980. Men det vet vi ingenting om.

Gösta Bohman ger facktoreningsrörelsen en k tapp på axeln, och det har han

riinighel alt göra. Tidigare harjag sagt alt del väl är lack vare fackföreningsrörelsen som vi nu kan höga hoppas på en viss tliimpning av den inflationistiska utvecklingen. Men folk blir inle mätta av om herr Bohman går omkring och klappar dem på axeln, och därför är det nödviindigt all detbliren annan ekonomisk politik för all herr Bohman skall kunna räkna på fackföreningsrörelsens lojalitet och hänsynslagande i fori.säliningen.

Del har kommil en ström av frågor som jag självfallet inle får tid och möjlighet atl besvara, men jag vill ta upp herr Bohmans fråga: Hur skulle utvecklingen ha sett ut om vi hade följt socialdemokratins linje? Och .sedan roar han sig med teoretiserande sifferexcrcis och drar fram slutsatser för både 1979 och 1980. Jag varnar herr Bohman för detla - han kommer all bli enormt besviken, om han ulan vidare tror på de modellerna.

Avtalen skulle inle ha kommil till stånd, var del någon .som sade, om vi inte hade fått den indexreglering .som nu är ullovad. Men den stora och hell dominerande arbelstagarparten Land.sorganisaiionen har aldrig accepterat indexreglering och kommer inle all giira det i fortsättningen heller. För LO har indexreglering ingen som helst lockelse i sig.

Eftersom Gösta Bohman har tio minuter på sig och jag bara sex vill jag synda i ytterligare tio sekunder - och del har talmannen varit vänlig nog att nicka bifall lill.

När herr Bohman i sin vilda argumentering kommer fram lill hur bra del varit på alla områilen siiger han: Vi harju t, o. m, ökat bostadsbyggandet, och det får vi gå lillbaka lill 1973 för all få exempel på. Men år 1972. herr Bohman, hade vi.en bosiadsprodukiion på 100 000 liigenheler, 1 Ijol värden 54 482. iror jag. Ulgångsliigei var vid en år.sjiimförelse vä.senlligl annorlunda. Jag gör inle anspråk på all herr Bohman skall realisera en bostadsprogram omfattande 100 000 lägenheter - del är för niycket. Men någoniing mitt emellan 54 000 och 100 000 kunde vara lämpligt.

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Den ekonomiska politiken, m. m.

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr lalman! Först vill jag säga någoniing som lill innebörden är en självklarhet. Jag skulle aldrig använda ord som "illfänas" och "skrika" då del gäller Gunnar Slräng. Gunnar Sträng för inte debatten på ett sådant sätt alt jag har anledning att använda sådana förklenande uttryck. Men det finns som bekant andra i den här kammaren som inle debatterar på det behagliga sätt som Gunnar Slräng gör - även om vi har olika uppfattningar.

Jag har vid flera tillfällen här i kammaren medgivit att lotleririksdagen inte var bra för Sveriges ekonomi. Den var i viss utsträckning en plantskolaför överbud från alla möjliga håll. Jag har många gånger medgivit alt också den dåvarande oppositionen barett ansvar för utvecklingen. Men vad jag inte har kunnai begripa är att det parti som var regeringsparti och bar huvudansvaret inle kunnat erkänna sitt huvudansvar, alt del partiet springer ifrån ansvaret och påstår atl eländet började den 19 september, över natten.

Det är della jag inte kan begripa. Och det låter litet egendomligt atl höra den förutvarande mycket mäktige finansministern göra gällande alt det skulle vara den dåvarande opposilionen som tvingade den förutvarande regeringen

143

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Den ekonomiska politiken, m. m.

144

atl genomfora en momssänkning.

Och jag lycker också att Gunnar Sträng borde kunna kosta på sig att erkänna att jag sjäiv och mina partivänner under flera år varnade for den utveckling som vi kom in i. Och läser Gunnar Sträng de motioner som väcktes 1975 och 1976 kommer han att få klart för sig att vi förutsåg och varnade för den utveckling som sedan inträffade. Jag säger inle detta föratt bortförklara någoniing utan för alt redovisa vad som verkligen hände.

Gunnar Sträng talade om del han kallade sifferexercisen för 1979 och 1980. Vi har i den kompletterande finansplanen inte sagt att vi redovisat klara prognoser, utan vi har sagt att det är slutsatser, som bygger på vissa antaganden. Del är klart alt det är osäkert - det finns stora osäkerhetsmarginaler i den här bilden. Vad det däremot inte råder någon osäkerhet om är del som ligger bakom den fråga som jag ställt till Gunnar Slräng och andra: Hur skulle det ha sett ut i dag om vi hade haft 25 'Vi högre relativa arbetskraftskostnader iin omviirldcn.dvs. om vi inle hade devalverat och om vi inle hade sänkt arbetsgivaravgiften? I så fall hade vi haft ett 25 96 högre kostnadsläge, och del hade vi inte klarat.

Därmed åter lill den färggranna broschyren. Även i ett annal avseende gjorde sig Gunnar Sträng skyldig till en felaktig citering när han återgav uppgifterna om de förbättrade relativa kostnaderna utan atl tala om vad som slår i en not, nämligen att prognosen är byggd på förutsättningen att avtalen från 1977 förlängs till att gälla 1978, dvs. inga avtalsmässiga lönehöjningar. Nu har det som bekant skett vissa avtalsmässiga löneförhöjningar, även om dessa varit begränsade. Därför stämmer inte dessa siffror. I själva verket är läget det att våra relativa arbetskraftskostnader i dag - innan vi sänkt arbetsgivaravgiften - ligger ungefär 10 96 för högt. Del beror i myckel stor utsträckning på att vår produktivitet är för låg och att vi har en överkapacitet. Vad vi nu gör är att satsa på att utnyttja de produktivitetsreserver som finns för att på det sättet komma ned lill den konkurrensnivå som både Gunnar Sträng och jag siktar lill.

Om Gunnar Sträng lill äventyrs inle skulle tro på den källa som han själv åberopade, nämligen Arbetsgivareföreningens lilla broschyr, kan jag gå till TCO:s konjunkturbarometer,som kom loren tid sedan. Däranges de relativa arbetskraftskostnaderna i Sverige år 1977 i en tablå. Med 1970 som basår låg vi år 1977 på 115 enligt valutafonden, på 118 enligt OECD och på 117 enligt Svenska Handelsbanken. Vi låg alltså 15, 18 och 17 % över den nivå som vi låg på år 1970. Man har inte vågat sig på atl räkna fram 1978 års siffror,och det är kanske klokt.

Gunnar Sträng säger att devalveringen inte spelat någon roll för den positiva utveckling som vi kunnat registrera. Det ärju en rält besynnerlig slutsats.

Eftersom Gunnar Sträng citerat väldigt många tidskrifter, kan jag väl fortsätta i samma trall. Jag tar det nummer av Dagens Industri som kom i tisdags. Där finns en artikel under rubriken "Försäljningssiffrorna visar: Så hjälpte devalveringen exporten". I artikeln kan man läsa följande: "Försäljningsrapporterna för årets första månader lyder på en ljusning för svensk

exportindustri. En rad storföretag redovisar betydande försäljningsökningar under första kvartalet respektive första fyra månaderna. Försäljningsökningarna har främsi skett på utlandsmarknaderna och uppgången förklaras lill viss del av fjolårets nedskrivningav den svenska kronan. Av artikeln framgår all Foriia på fyra månader ökat sin försäljning med 43 procent, Allas-Copco under tre månader med 26, Volvo med 24, Stora Kopparberg med 20, AGA med 20, Holmen under fyra månader med 20, Kema Nord under tre månader med 20, SKF med 17, ESAB med 16, Euroc med 16." Osv.

Alll della betyder ju inle bara bättre siffror för företagen, ulan också bällre garantier för sysselsättningen och ytterst för de grupper som hardet besvärligt och som socialdemokraterna säger sig öm ma för och - det är jag övertygad om - verkligen också gör det.

Om man nu inte skulle tro på Dagens Industri kan man liisa vad LO-ekonomerna skrev i sin rapport, som kom för någon vecka sedan: "Del viktigaste som uppnåtts är en förändrad trend för handelsbalansen. Sverige återvinner nu förlorade marknadsandelar för tardigvaror. Denna gynnsammare utveckling måsie fullföljas, vilket innebär alt det konkurrenskraftiga kostnadsläget måsle vidmakthållas." Osv.

Under de fyra första månaderna i år-jag påminner om del - förbättrades jämfört med moisvarande period förra året den svenska handelsbalansen med 5 miljarder kronor. Ärdet så svårt förGunnarSlrängalterkännaaltdelta är någoniing positivt och alt del har ell samband med den polilik som regeringen har fört? Del förbättrade lägel kan delvis bero på lageravvecklingen. Del harjag sagl förut, men jag upprepar det. Vi har tidigare haft stora lager, som har sålts ul lill alllför låga priser. Gunnar Slräng stod för inle alltför länge sedan här och talade om den stora tillgång vi hade i lager, som skulle säljas ut lill väldigt "goa priser", som jag tror han sade. De har sålts ut, vilket naturiiglvis påverkar handelsbalansen. De gynnsamma importsiffrorna kan också bero på all den inhemska efterfrågan är låg. Vidare kan det naturligtvis förhålla sig sä, all effekten av en devalvering dröjer - del brukar den göra. Men del intressanta är atl företagarna själva siiger all den positiva utvecklingen jusl beror på devalveringen, och de borde veta vad de lalar om. Psykologiskt har alltså den i positiv mening drastiska kostnadsförändringen fåll myckel gynnsamma konsekvenser.

Men del förhållandet all det finns en viss osäkerhet i de här siffrorna -jag medger det och vi ser med spänning fram emot nästa redovisning av siffror -är ett skäl för den sänkning av arbetsgivaravgiften som vi har föreslagil. Vi lycker atl man skall vara försiktig, ta det säkra för del osäkra och se till alt vi spikar fasl den fina ulveckling som vi nu är inne i, så atl den inte vänder nedåt igen och får negaliva psykologiska effekter, rekyleffekler.

Sedan skämtade Gunnar Slräng och citerade ur Dagens Nyheter allt det goda som skulle följa med arbetsgivaravgiftssänkningen. Alll delta goda kommer naturiigtvis inle atl ge några stora siffror, men avgiftssänkningen påverkar alla de olika faktorerna: sysselsättningen, priserna, kommunernas ekonomi - i alla de uppräknade hänseendena blir del en gynnsam effekl. Hur slor denna effekl blir kan man diskutera, men del blir en klart betryggande

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Den ekonomiska politiken, m. m.

145

10 Riksdagens proiokoll 1977/78:161-162

Nr 162                    positiv verkan i alla hiinscenden.

Fredaeen den           Begär ime, sade Gunnar Siräng för en siund sedan, an jag skall slå och

2 iuni 1978             graiulera en ill all del harblivit biilire. Men del gör jag inle. Del enda jag begär

_____________    är alt Gunnar Siriing skulle kunna medge all del har blivit biiiirc och all

Den ekonomiska        Gunnar Siräng skulle kunna vara liicl gladare overall del blivii bällre. Del iir
politiken   m m       J" inie J<'g själv och regeringen som individer som skall få del bällre, ulan del

iirlandeloch vårekonomi. Alla fårtlet biitire om utvecklingen blir beslående, vilket vi hoppas. Gå upji och siig: Jag lycker del är kul, det här, Gösta Bohman Säg del! Del skulle kännas skönt all från Gunnar Slräng få en positiv och klar reakiion på atl del finns myckel som pekar ål rält håll, iiven om osäkerheten i många avseenden kvarstår - och det medger jag all den gör.

Samiidigi som jag begiir della kan man läsa i den socialdemokraliska reservationen all den borgerliga regeringens polilik har misslyckats på praktiskt laget alla områden. Skulle man inle kunna tiinka sig titel bällre balans i edra uttalanden om behovet av alt åstadkomma ekonomisk balans'

GUNNAR STRÄNG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Bohman lyckades snabbi riikna upp en rad förciag i ilen svenska induslrin som hatle ijiinat goda pengar på tievalvcringen. Jag skall bara ta upp elt av dem. Del är föreiagel Volvo.

När Volvo siiljer en bil iir av bilvärdel hälften importerad och ilen andra hiilften är producerad här hemma i Sverige. Importen har blivii 10 'V, dyrare genom den senasle devalveringen. Även om Volvo får ui 10 'Vi mer i delvalveringsvinsi ärju resullaiet då plus minus noll.

Jag kan beriilta för herr Bohman all om han tiiser i de ekonomiska tidskrifter som hans medarbeuire nu fliiigl sälier i hiinderna på honom, hittar han också en artikel om alt Volkswagen har ökat sin internationella försäljning av bilar med 24 "« under fjolåret, och densamma är tendensen i år, Diir finns inget devalveringsargumcni, ulan diir har skelt en revalvering av utomordentlig omfattning. Så med tanke på alll dcila: BintI inle så många argumeni. vid devalveringen! Den har inle denna beiydelse. Den har enligi min mening över huvud lagei ingen betydelse.

Del vore freslande alt la upp ekonomin och jämförelserna med Viisitysk-land. Japan och Schweiz, Men del hinner jag inte. herr talman, Niir man vill göraenjiimförelse mellan den gamla regeringens ekonomiska polilik och den polilik som närmasi herr Bohman svarar för och som har fåll epitetet svångremspolitik över sig, kan man fråga folkel. Än så liinge har vi bara de regelbunilna gallupundcrsökningarna. Men de pekar änilå på ell myckel deciderai siiii ål en håll. Jag menar allvar med vail jag siiger, herr Bohman. Del iir alldeles givet.

När herr Bohman citerade mig log han upp beloppet 120 miljarder, som vi

skulle ha förlorat på grund av hans politik. Han läste rubriken i en lidning. Jag

anförde med avsiki inie delia belopp. Jag anförde med avsiki bara en belopp

146                        nämligen 60 miljarder, för del var prognosen för 1978. Diir bakom låg

resultaiel av ell års och tre månaders borgerlig polilik som man log sig friheten all gissa om, och dra slutsatsen för framliden.

Vilket recepi har opposilionen? frågar herr Bohman. Vi haravliimnal våra recepi upprepade gånger, iiven om jag i ärligheiens inlresse skall säga all del blir svårare och svårare ju längre ni kör kiirran ul i iräsket. Vi ärju bundna av de beslut som denna riksdag har fattat, även om vi har reservera! oss mot besluten.

Tabellen i SAF:s lidskrift har jag läst noggrant och jag har iiven liist folnoien. Tabellen är gjord på arbeismarknadsdeparlemenlel i Washingion, Siffrorna för 1978 är prognoser både för oss och för omväriden och visar vid lillfällena den siora skillnaden lill de svenska förelagarnas favör med hänsyn lill arbelskoslnaden per enhel, som gäller år 1978,

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Den ekonomiska politiken, m. m.

Ekonomiminisiern GÖSTA BOHMAN:

Herr lalman! Vi kanske skall dra oss lillbaka snart. Jag måsle emellertid dessförinnan åler la upp lidningsartikeln i Affärsvärlden. När Gunnar Slräng citerade den med rubrik och allt skapade han ett intryck av alt vi under den borgerliga regeringens lid siyri och siälli så illa, atl lillväxilakien gåll ned med ungefir 60 miljarder underdel senasle årei. Gunnar Slräng sade inle vad som också Slår i artikeln, nämligen atl det var fråga om en ekonomisk kris som inleddes 1975 och som kostat Sverige drygt 120 miljarder. Vi startade alltså i den krisen, Gunnar Sträng. Vi startade från detta låga läge. Då är del inte så besynnerligt all vi får ett sådant slutresultat. Vi åkte med i den negativa trend som Gunnar Slräng varit med om all påbörja.

När Gunnar Sträng sedan åberopar SAF-malerialel, underlåter han all lala om atl det utgår från att de svenska lönerna skulle liggaslilla mellan 1977 och 1978. Situationen i dag, innan vi sänkt arbelsgivaravgifterna är den all vi ligger 10 '/Vi för högt, bl. a. -jag upprepar del - därför atl Sverige har för låg produkiiviietsiaki och en överkapacitet.

När vi sänker arbelsgivaravgifterna, är del jusl för all få fart på lillväxien, uinyiija överkapaciteten och frigöra produkliviieisre.serven. Della är syftet, och då har vi möjlighet atl komma ner till den nivå som Gunnar Slräng själv eftersträvar, nämligen nollnivån i jämförelse med andra länder. Då kan vi på nytt hävda oss och sälja våra produkter i den utsträckning vi skulle behöva för all få fart på sysselsäiiningen i Sverige.

Del var elt väldigt dåligt exempel Gunnar Sträng drog då del gällde Volvo. Jag har själv diskuterat de här siffrorna med Volvo, och del har uppgiviis alt Volvo har tjänat på arbelsgivaravgiftssänkningarna och devalveringarna någoniing på 750 milj. kr. Del här är svårt all fixera på kronan, ochjag vill inte påstå all det är exakt 750, 749 eller 748 miljoner, men där någonstans ligger det. Sedan skall man inte glömma bort alt Volvo har många svenska underleverantörer som fick elt bättre konkurrensläge i samband med devalveringen. Och Volvo gick ul och sänkte sina priser på världsmarknaden omedelbart efter devalveringen - del kan Gunnar Sträng kontrollera om han händelsvis inle skulle Iro på mina uppgifter.

Del intressanta är all när man i dag diskuterar med tyskarna så klagar de

147

Nr  162                   över an deras uppskrivning av den lyska marken - och den svenska kronan

Fred'ieen den         ''"'■' ■''■' ''■' '' *" ' ''" '"' ''" ' ormen - har len lill an de har

2 iuni 1978             bekymmer för sin bilinduslri i dagsliigci. Om man säljer många Volkswa-

_____________ genbilar, vilkei är möjligi, så kan del hända an man säljer dem från fabriker

politiken, m. m.

Den ekonomiska '' 'iggc uianför Tyskland. Hurdei iir med della vei jag inie, men jag vcl all lyskarna har bekymmer med sin bilinduslri i dag, bl. a. på grund av all den lyska marken ligger så viildigi högl.

Jag har ime begärt all få ell fullsliiniligi recepi mot vår ekonomiska .sjuka. Jag har frågat Gunnar Slräng och andra socialdemokraier: Vad skulle ni ha gjort i siällcl för all devalvera och i siiillei för all siinka arbelsgivaravgifterna? Vi hade, om vi inle hade gjort della, haft 25 'Vi högre arbetskraftskostnader i vårt land, relativt sett, än vi har nu. Och då harjag frågat: Vad hade ni salt i siiillei? Sirukiurfonden'' Siinkia m.jöl- och mjölkpriscr'' Del lär väl inle hiiilpa då del gäller all ålersiiilla Sveriges konkurrenskraft. Del menar ime Gunnar Siriing, och del menar inle jag heller an han menar.

Om man sedan liilar på orderingången, så kan man ju konsiaiera all iivcn den är klart bällre enligt konjunkturbaromelern.

Vad belriiffar priserna roar sig Gunnar Siriing med - och det brukar också OlofPalme göra när han iliskuterar priser- alt räkna på årsgenomsnitt. Men det som iir intressant och belydclscfulll både för oss och föravialci iir ju att la hiinsyn lill den löpande ulvecklingen under ärel, och under de förslå månaderna i år ligger prisuppgången på 1,7 'V,. Vi har inie haft en så låg siffra sedan 1972 eller 1973. Jag lycker atl man skall vara glad och lacksam över och inle grinig över all priserna sjunker. Jag iir i varje fall glad och lacksam, och jag kan ju få vara del - jag har blivii kallad för inflaiionsminisiern nr I -niir jag nu kan konsiaiera all den polilik som jag delvis har burii ansvarci för har lyckals i del hiir hänscentlel - fram till nu ålminslonc;.jag gör fortfarande reservationer, för del är en oberäknelig värld vi lever i.

Den här ulvecklingen beror inte, som socialdemokraterna vill påskina, på de internationella priserna, t. ex. på an kaffepriset har sjunkit, ulan iireil led i en målmedveien polilik. Det trotldc jag an den skicklige förutvarande finansministern begrep.

Jag kan idet hiir sammanhanget citera LO-ekonomerna igen: "Även om en månads avtiialining"" - del hiir skrevs för någon lid sedan - ""myckel viil kan vara en tillfällighet siirskilt som prishöjningarna genom anmälningsplikten"" -till pris-och kariellniimndcn alliså-"'blivii uppskjuina 30 dagar bedömer vi en lugnare prisuivcckling som irolig." Del hiir iir ulomordeniligi betydelsefullt, eftersom del inverkar direki på innehållei i del ansvarsmedveina avial som har iräffits på arbetsmarknaden. Ju mera vi kan hålla priserna under kontroll, ju liigre de blir, desto mer får miinniskorna över i sina ponmonniier. Jag har tidigare här i dag sagl att niir parterna på arbetsmarknaden har visat sill siora ansvar, så iir del förpliktande för oss an visa moisvarantle ansvar och se lill all vi klarar prisuivccklingen,

Indusiriproduklionen iir också på väg uppål. Varför inle vara glad överdel''
Den började sjunka 1975, och nu går den upp,
148                           Jag har lalat länge, herr talman, och jag skall inte störa Gunnar Strängs

sinnesro mera, men jag hade tänkt ta upp en sak som Olof Palme och Kjell- Nr 162

Olof Feldt bollade med lidigare i dag. De gjorde jiimförelser mellan del           Fredieen den

finansiella sparandet i förelagen l978och 1974. De hade fel i varje hänseende, -j •     • ]qiQ

och vill de vela mera på den punkten så skall jag gärna slå lill ijänsi. men del____    

bör de kanske akta sig för. Jag har lalal lillräckligl myckel redan. r>       i ■ i

uen eKonomtsKa

politiken, m. m. Tredje  vice  lalmannen  anmälde  alt  Gunnar Slräng anhållit  all  till

protokollet få antecknat an han inte ägde rält lill ytterligare replik.

ERIK WÄRNBERG (s):

Herr lalman! Då flera talare redan har diskuterat innehållet i skalieulskoi-lels belänkande nr 56, flnns del ingen anledning för mig alt än en gång upprepade flera gånger upprepade argumenten, varför jag nu endasi ber all få yrka bifall lill den vid detla belänkande fogade reservationen.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Om man ställer frågan lill vanliga människor vad del är som bekymrar dem mesl, får man ganska enstämmiga svar. Det iir dyriiden, oron inför framliden, otryggheten i jobbet, den ökade utslagningen och arbetslösheten.

Men del finns också ell ökande missnöje över och en krilik av vårt orättvisa och ojämlika samhälle. Man förstår inte hur del är möjligt atl ha en skattesystem där höginkomsttagare och kapitalägare kan smita ifrån sill skatieansvar, medan låg- och mellaninkomsllagare kontrolleras på kronan när. Man förstår inle hur det iir möjligt all ha ell avdragssystem som gör all den som tjänar mesl och skuldsätter sig mest kan göra avdrag så atl skatten blir minimal. Man undrar hur della kan få förekomma.

Man förslår inle heller hurdei kan vara möjligi all låginkomsliagare ulan ekonomisk möjlighei all skaffa ell eget småhus skall subventionera de människor som kan köpa eu sådanl.

Herr lalman! Under de ivå år som de borgerliga partierna har regerai har samhällsekonomin krafiigl försiimrals. Som alllid är del låg- och mellaninkomsllagare, barnfamiljer och pensionärer som hårdasi drabbas i krislägen -och vi har en krisläge i Sverige i dag.

Regeringens ekonomiska polilik är kaiasirofal för lågavlönade barnfamiljer, "Vi klarar inle mer nu, Thorbjörn Fälldin"", kunde man läsa i Aftonbladet i går. Del är aktionsgruppen ""Barnfamiljernas rätt till dräglig levnadsstandard"" som protesterar. När maten, hyran och andra nödvändiga utgifter iir betalda blirdel 400-500 kr, kvar lill kliider, blöjor, tvättmedel och alll annal som behövs i en barnfamilj, siiger en representant för gruppen,

Samiidigi som regeringens politik, med lidigare prishöjningar, momsökning och devalveringar, slår hårt moi just barnfamiljer så är regeringen givmild moi kapiialägarna. Miljard efter miljard sprätter man planlöst ui lill kapiialiigarna, ulan försiikringar, ulan krav på fortsatt etablering eller fortsall drift av verksamheten,

1977 innebar sänki levnad.ssiandard för många i Sverige, Den s. k. privaia       149

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Den ekonomiska politiken, m. m.

150

konsumiionen sjönk med nära 1 %. Konsumiionen av livsmedel sjönk med 2 '/Vi. Man iror all 1978 blir lika dåligt eller kanske ännu sämre. Ell reallönesänkningsavial haringåits. Inflationen ärredan uppe i 4 %. Prishöjningarna på dagligvarorna låg på närmare 5 '/Vi under 1978 års ivå första månader.

Efter det atl den s. k. anmälningsplikten infördes har en begränsning av prisökningarna skett - det skall medges - men hos SPK ligger närmare 2 000 anmälningar om prishöjningar. Genom det nya jordbruksavtalet kommer baslivsmedlen all öka i pris från den 1 juli. Efter handelns påslag kommer t. ex. mjölken all kosta 15 öre mer per liter och osten 90 öre mer per kilo.

Del blir allt nödvändigare alt införa elt allmänt och effektivt prisstopp, om inte barnf mniljerna skall ivingas att leva på blodpudding varje dag och dricka vatten, som del stod i en artikel i går. Del är också oundgängligi alt sänka priserna pä nödvändighetsvaror för atl i någon mån pressa tillbaka effekterna av det dåliga avtal som har ingåtis. Därför måste mervärdeskatten på baslivsmedel och andra nödvändighetsvaror bort.

Förra året steg matpriserna med 17 ''i',. Också prisutvecklingen som sådan undersirykerail det är nödvändigt all ta bort momsen. Det ärju så all ovanpå varie prissiegring läggs också momsen som en ytterligare prisökning. Man beskaltar alltså också själva prisstegringen. Genom alt man slopade momsen på maten skulle matpriserna i en slag kunna sänkas med ungefär 20 'Vi.

Prisstegringarna drabbar hårdasi dem som måsle använda större delen av inkomsten till livsnödvändig konsumlion. Dit hör låg- och mellaninkomsi-tagarna och framför alll barnfamiljerna. Del är dessa grupper som har det största intresset av prisslopp och sänkta priser genom slopad moms på maien.

Förutom all maten kostar för mycket är också de stigande hyrorna ett slorl problem Ibr många barnfamiljer. Del måste bli ett slut på de senaste årens chockhöjningar på 20 % varie år. Hyressiopp under de närmasle 12 månaderna skulle ge oss ett andrum för atl börja genomföra en annan bostadspolitik, som sänker hyrorna och ökar bostadsbyggandet, en polilik där bostaden blir en social rätlighei och inte en spekulationsvara vilken som helsl.

För någi'a dagar sedan gick Kommunförbundel ul med en framslällan all kommunerna skulle höja sina daghemsavgifter för all, som del heter, avpassa daghemsavgifterna lill koslnadsläget. Ålgärden motiveras av kommunernas dåliga ekonomi. Höjningen kommer all ligga på mellan 15 och 30 '/Vi för de vanligaste inkomstliigena. Redan nu betalar genomsninsinkomstiagaren mellan 500 och 700 kr, i månadsavgift för en daghemsplais. Den föreslagna höjningen kommer all drabba barnfamiljerna hån i ell redan pressai läge.

För all i någon mån kompensera barnfamiljerna ekonomiski har vpk föreslagil all barnbidragen höjs lill 3 050 kr. per år och barn.

Herr lalman! Del blir alllmer uppenbart för varie dag som går an kommuner och landsling inie klarar av all ge kommuninvånarna den sociala och kuliurella service som är nödviindig. År efter år tvingas kommunerna skjuia upp vikliga verksamheter, framför allt på de sociala och skolpolitiska

områdena, därför all del fallas pengar. Den oriillvisa kommunalskallen riickcr inte lill, trots an den ligger på 28-29 kr, i de flesla kommuner, Daghemsulbyggnaden bromsas upp av ekonomiska skäl, SlA-skolan skjuls på framliden.

För några dagar sedan log jag del av en socialförvalinings budgetförslag, och det var ganska förfärande.

Del som karakteriserade denna budgei var de kraftiga nedskärningarna som man föreslog på all icke-obligalorisk verksamhet. Del var också nedskärningar på den förebyggande verksamheten. Delta är nedskärningar som samhället får betala för i ett senare skede och över andra budgetkonlon. Del aren polilik i blindo och del är en farligt kortsiktig polilik som inle gagnar kommuninvånarna.

Vänsterpartiet kommunisterna har hävdat all siaten måste ta på,sig ell Slörre ansvar för kommunernas ekonomi och se till alt de reformer som beslutas, bl, a, i detla hus, färden ekonomiska täckning som är nödvändig för atl man skall klara av reformerna. Staten måste t, ex, ta över kostnadsansvaret för kommunernas skolverksamhet och för utbyggnaden av barnomsorgen.

Vpk har under många år föreslagil atl kommuner och landsting skall befrias från arbetsgivaravgift, I del svåra ekonomiska läge som de flesla kommuner beflnner sig i i dag, blir också del kravei allt nödvändigare all genomföra.

Men den allmänna arbetsgivaravgiften skall vara kvar och inte skänkas bort lill arbetsgivarna. Den allmänna arbetsgivaravgiften är arbetarnas pengar. Dem hårde tjänat in genom all avstå från berättigade löneökningar. Och dessa pengar skall inte försvinna ner i arbetsgivarnas flckor.

Herr talman! Jag ber all få framställa följande yrkande:

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Den ekonomiska politiken, m. m.

I. all riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1978 och med anledning av motionen 1977/78:1977 antar följande Förslag till Lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbeisgivaravgiji

Härigenom föreskrivs att 3 v; lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse:

3S

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen Ivdelse

Mc! (ireKnviiic rivic; i (!c''';';a lag den som cnliui i'' kap. 1  lai.'cn om an Mia 11 luisaMiiii SNall c nagga avgifl lill sjuklbrsiikrinu.

Med arbcisgivarc avses i denna lag den .som enligt 19 kap. I !; lagen om :illmän försiikring skall erlägga avgift lill sjukförsäkring,(/r;(A/(A('Ar)/?;/;;(/// ('//('/■ landstingskommun.

Denna lag iräder i kraft den I juli 1978.

2. all riksdagen i övrigl avslår proposilionen 1977/78:187.

151

Nr 162                  JOHAN OLSSON (c):

p-.j..- i„               Herr talman! Vi är nu inne i det block av talare som kommer från

rredagen den

1 iuni 1978         skatteutskoliei, och del ärende vi har alt behandla är frågan om sänkning av

_____________   arbetsgivaravgiften. Denna har varit den genomgående lunga frågan i de

Den ekonomiska        '''' debattinlägg i dag, och jag skall i någon mån följa Erik Wärnbergs

politiken             exempel och vara kortfattad. Det är trots allt några synpunkter jag vill anlägga

på della eftersom det har behandlats i vårt utskott.

Jag vill erinra om atl del var redan i augusti i fjol som regeringen beslöt att i princip uttala sig för atl föreslå borttagande av arbetsgivaravgiften. Man föreslog samtidigt all 2 96 skulle avskaffas den 1 januari 1978, och frågan lämnades öppen när man skulle ta resten av avvecklingen.

Bakom det beslutet ligger också principiella synpunkter och jag vill hell kort anföra några av dem. Löneskatten - som är en skall på arbetskraften -har negativa effekter som gör atl man ogillar denna form av beskattning. Det är fel all lägga skatten på lönebasen. Bl. a. motverkar den direkt sysselsättningen. Den främjar anskaffandet av maskiner som därvid ersätter den mänskliga arbetskraften, ofta i en takt som inle är försvarbar ens ur raiionaliseringssynpunkt.

Löneskallen drabbar vidare personalintensiva förelag hårdare. Småförelagen kommer därvid i första hand i kläm, men även förelag ute i glesbygden och på de små orterna blir särskilt utsatla,eftersomdei regel har fler anställda i förhållande lill omsättningen än de stora företagen på industriorterna.

Serviceföretagen drabbas också. Reparationer, underhåll och liknande verksamheter slås ut alltmer. Detla innebär en försämrad service för människorna, och vi får en slit-och-släng-tendens när det gäller varor, maskiner, verktyg osv., vilket innebäratt vi uppmuntraren misshushållning med resurserna.

Löneskatten drabbar kommunerna och landstingen hårt. Kommunerna har redan nu ett högl skatteläge, och de som hårdast drabbas av kommunalskatterna är låginkomstlagarna. Del är principielll felaktigt alt staten skall ta ul skatt av kommunerna som de i sin lur måsle ta ut från skaltebeialarna efter elt proportionellt syslem.

Del som framför alll påverkas i det här avseendet är vårt konkurrensläge. Med löneskatten lägger vi en skatt på vår egen produklion som vi skall sälja lill utlandet, medan den produktion vi köper från utlandet blir obeskattad. Detla har i hög grad bidragit lill det ogynnsamma handelsutbyte som vi haft under de senare åren.

En av de stora orsakerna till vårt ogynnsamma kostnadsläge och försämrade konkurrenskraft är all den socialdemokratiska regeringen så kraftigi höjde arbelsgivaravgifterna - från ca 4 96 1960 är vi nu uppe i ca 40 96.

Motiven att jusl nu la bort de resterande 2 procenten har anförts av flera
talare lidigare i dag. Jag vill bara undersiryka atl ålgärden bör verka gynnsamt
på näringslivets lönsamhet, eftersom den sänker dess kostnader. Prisutveck
lingen kommer också att påverkas gynnsamt -företagen kommeri många fall
all kunna sänka sina priser eller avstå från alt höja dem. Därmed ökar
152                   konsumenternas köpkraft. Den ökade lönsamhet som man således kan

påräkna stimulerar givetvis också investeringarna, ulvecklingen av företagen och sysselsättningen inom näringslivet.

Jag vill undersiryka regeringens uttalande om all avsikten inle är all borttagandet av arbetsgivaravgiften skall innebära ökad vinstutdelning i företagen. I det sammanhanget vill jag anknyta till vad Inga Lantz sade om alt miljarder slussas över från löntagarna lill företagarna och hamnar i deras fickor-dylika påståenden har vi hört flera gånger här i dag. Deläretl fakium atl de flesla företag f n. går dåligt. En lönsamheiskurva i den bok som har åberopais lidigare under debatten visar alt förelagen sedan 1960-taleis börian haft en vinst på i genomsnitt ungefär 4 96. Den vinsten har nu gått ner och pekar mot noll. De flesla vet att del inte går att driva företag på sådana villkor. En förbättrad lönsamhet leder alltså inle självklart till en ökad vinstutdelning. Skulle del bli vinst, så går denna givetvis försi och främsi lill utvecklingsinsatser och lill alt förstärka företagels ekonomi. Della stärker även sysselsättningen.

Den reservation som socialdemokraterna har lämnat är ganska försiktigt skriven. Del kanske är herr Wärnberg som har bidragit lill all den är balanserad och inte så aggressiv som många inlägg i debaiten i anslutning till denna fråga har varit. Men jag tycker alt reservationen innehåller ell par motsägelser.

Å ena sidan sägs att man inle har några garaniier för alt den skattesänkning som förslaget innebär kommer atl ge någol resultat. Längre fram i reservationen sägs å andra sidan atl snabba vinstökningar kan leda till all kompensationskrav uppslår. Detta strider emot vartannat.

1 reservationen talas också om social utjämning och risk för att fördelningsproblem uppstår i samband med förestagna åtgärder. Men grunden för en social utjämning är atl vi har arbeie åt helst alla människor, och jag vill bestämt hävda all den grundläggande förutsättningen för atl de flesta människor skall kunna få ett arbete äratt företagen haren god lönsamhet, all de kan utvecklas och an de är konkurrenskraftiga säviil på utlands- som på hemmamarknaden. Därför är delta även en social åigärd. En sänkning av arbelsgivaravgifterna bidrar till atl 11 bättre fart på hjulen i näringslivet.

Man säger alt riktade stödåtgärder skulle vara bättre. Regeringen använder båda metoderna. De åigärder som en strukturfond om 4 miljarder skulle kunna användas lill har redan lidigare vidtagits av regeringen i flera fall.

1 reservationen vid skaiteutskotlets belänkande nr 56 talas det om vinstökningar,ålminsione på sikl. Delta ärju något som inte stämmer med talet om atl planerade åigärder inte skulle ge någol resultat. Garantin för all sänkningen av dessa avgifter leder till resultat ligger i de många förelagen. Alla erkänner vi den betydande kraft vi har i vårt svenska näringsliv. Inom delta sysselsätts 4 miljoner människor, av vilka två tredjedelar finns inom det privata näringslivet.

Vi har kunnai upprätthålla sysselsättningen trots särskilt dåliga konjunkturer. All man rätt använt de resurser man förfogal över och ""inle sloppai dem i förelagarnas fickor"" visar utvecklingen närdet giiller den irygghel man givii de anställda. Hiir har vi också garantin Ibr all en skaltcsiinkning skall

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Den ekonomiska politiken, m. m.

153

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Den ekonomiska politiken, m. m.

154

användas riktigt även i fortsättningen.

Med dessa ord vill jag, herr talman, yrka bifall lill hemställan i skaiieui-skolteis betänkanden 56 och 57; det senare gäller den slutliga regleringen av statsbudgeten.

SVEN-OLOV TRÄFF (m):

Herr lalman! Lång dags färd mot natt. Jag förslår all många tycker alt del vore dags atl fatta sig myckel kort i denna debatt som ju spänt överdel mesta. Jag skall försöka medverka i del stycket.

Men uttrycket lång dags färd mot natt skulle kanske kunna vara en rubrik över den ulveckling vi kan se när det gäller svensk ekonomi. Under en lång följd av år har förändringarna mellan långa arbeisfyllda dagar och nätter varit av det slag man jusl under den här årsliden upplever: nätterna har varit relativt korta och behagliga - i varje fall inte särskilt kalla. Delta gäller ända tills fören par år sedan då man fick en ovanligt kall och mörk natt som vi nu är i färd med alt försöka ta oss ur. Jag tror inle all vi kan nöja oss med all möta den här ovanligt bistra vinternatten med all krypa ned i fållbänken och dra fallen över oss.

Första villkoret för atl vi skall kunna få en bättre miljö är atl vi erkänner verkligheten,och då dugerdet inie med varmluft. Regeringens och uiskoneis företrädare har i dag ganska bra beskrivit hur den ekonomiska verkligheten nu upplevs och vad man tänkt sig sälta in för åtgärder för all bemästra problemen. Den mycket enkla och korta summeringen är alt vi under ett antal år konsumerat merän vi har producerat. Del har inte saknats varningar vare sig inom eller utom landet. Den mest markerade förändringen har man rubricerat som den kostnadsexplosion som inträffade under åren 1975 och 1976.

Den lilla broschyren Fakta om Sveriges ekonomi har i dag citerats från flera håll. Många har anledning atl vara tacksamma för den reklam som den har tall. Jag vill giirna säga atl den självfallet utgör ell bidrag lill försöken att sprida kunskap och kännedom om den svenska ekonomin. Därmed har den i någon mån medverkat till alt vi får en debatt som håller sig lill fakta och mindre till önsketänkande.

Eftersom ekonomiministern och den förre finansministern så länge har diskuterat en speciell tabell är jag ledsen över an min inlägg nu i någon mån kommer som jäsien efter brödet i ugnen när jag anför en del ännu färskare siffror än dem som finns återgivna i tabellen. Jag kanske får redovisa den så, all jag i stället för de värden som står i tabellen och som visar kostnadsökningen per producerad enhet under en följd av år, alltså från del ena året lill del andra, anger relationstalen - de säger kanske litet mera om var vi står i nuläget.

1971, när tabellen böriar, låg vi obetydligt över de jämförbara 14 länderna. De låg på index 102 och vi på 104, Del skiljde alltså inle så myckel, 1974 var vi i paritet i detla konkurrenshänseende. Men sedan exploderade del. 1975 låg vi 11 % över, 1976 låg vi 25 % över, 1977 hade vi brutit trenden och var lillbaka på 24 96. I år visar de allra senaste siffrorna, som torde vara relativt säkra, an

vi sannolikt hamnar på 13 96 över. Vi kom mer alltså under året att genomföra en kraftig förbättring av vårt relativa konkurrensläge. Enligt de experter som står bakom tabellen -del är framförallt amerikanska sådana - finns del vissa förhoppningar all vi skulle kunna komma ned under 10 96 under 1979.

Della är naturligtvis någonting alt glädjas åt. Del vittnar, tyckerjag, bättre än någonting annat om alt vi är på rätt väg och att de åtgärder som regeringen vidtagit varit rikliga -även om man inle kan avläsa del slutgiltiga resultatet av dem. Vi har fått den irögrörliga skutan att ändra kurs en liten aning ål rält håll.

Här har sagts i dag att del inle är meningsfullt -jag tror del var herr Palme som sade det -att läsa upp tidningsartiklar från talarstolen. Därför borde man inle göra det. Men eftersom Gunnar Sträng var så flitig med alt citera tillåter jag mig ändå, herr talman, all mycket hastigt läsa innantill:

"Del är alllid så alt i den centrala prioriteringen måste statsmakterna alltid se lill atl en viss del avdelas för induslriell investering, kapitalbildning och lånemöjligheter så all den hiir nationen kan fungera. Om jag får använda eit något lillspetsai ullryck så fungerar inle nationen på all vi bygger sjukhus och värdar varandra eller all vi bygger bostäder till varandra eller all vi sköier om andra sådana liknande invesieringar. Del gördendäremol om vi kan hålla en induslriell produklion igång som ger den här uiåirikiade nalionen och starkt indusiraliserade nalionen de exporlinkomsler ,som behövs för all klara den import som går in som elt naturligt led i vår dagliga tillvaro, och atl vi kan klara den bytesbalans som vi hitintills dess bättre har lyckals bibehålla, men som för andra nationer har varit utomordentligt svåra, besvärliga ting och med åtskilligt av huvudvärk för regering och parlament. Del torde vi ha klara bevis på att den nalionen som inte klarar balansen i affärerna med omvärlden, håller den industriella slagkraften så atl näringslivet är konkurrenskraftigt, den nationen kan inte sitta vid ett bord som vi gör i dag och diskutera vare sig utbyggnad av sjukhus, bostäder eller vägar,"

Detta var ett citat ur ett lat som Gunnar Slräng höll vid en landslingskon-ferens i Örebro 1969, Del iir lika sant i dag som del varda. Jag tycker-Gösta Bohman var inne på det -att den här regeringen kunde få ett litet erkännande av den gamla flnansminisiern för all man i sak ändå ser på lingen på ungefär samma sätt. Oppositionens kritik är alltså, tyckerjag, ganska förbryllande, ■ Närdet gäller all i övrigl rälla till felet all vi har levt över våra tillgångar har del vitsordats att avtalsparterna har gjort sitt i della sammanhang. De har lämnat sitt bidrag. Man har här i dag och även vid andra tillfällen lalal om "ell magert avtal" -jag förslår all del kan beskrivas på del sällel. Men lål oss inle glömma bort atl kostnadsökningarna för förelagen under 1978 redan före avtalshöjningen är 5,7 %, beroende på en femte semesiervecka som kostar företagen 3,5 96, på konsekvenser av avtal som träffades torra året och som tar effekt i år och på en liten höjning av arbetsgivaravgiften. Del är alltså fråga om 5,7 96 plus årets höjning, och sedan en reduktion i form av den aviserade och nu föreslagna sänkningen om 2 96 per den 1 juli.

Del är polilikerna.dei är vi här i huset, som haren mycket stort ansvar för vad som har hänt underde här åren. Från 1973 lill 1977 ökade produktiv iieien

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Den ekonomiska politiken, m. m.

\55

Nr 162               i del svenska näringslivet med totalt 11,3 96 eller med i genomsnitt 2,26 96

Fredaeen den      perår. Undersamma period ökade vi genom politiska beslut i Sveriges riksdag

2 iuni 1978         arbelsgivaravgifterna med 22,6 96, alltså 4,52 96 per år. Vi tog således ut

_____________    dubbelt så mycket redan genom beslut här som egentligen var tillgängligt.

Den ekonomiska       ' "  kanske inte så konstigt att arbeismarknadsparierna har ställts inför
politiken   m m     ganska svåra uppgifter. Vad de har gjort underde här åren i allt väseniligt ärju

alt de har förhandlat om inflationstakten. Jag lycker därför atl Gunnar Nilsson borde slå ganska nära mig i uppfattningen all del är rimligt och rikligl - om arbeismarknadsparierna i fria förhandlingar lagit konsekvenserna av ulvecklingen och tagit sill ansvar -alt den här församlingen lar sitt ansvar och justerar de kostnader som den kan bestämma över.

Del rör sig här om den s. k. allmänna arbetsgivaravgiften eller löneskatten, som det rätteligen borde hela - avgift är i del här fallet en inadekvat beteckning. Eftersom del -hoppasjag-är sista gången vi talar om den villjag än en gång till kammarens protokoll läsa in en beskrivning av hurdet hela ser ul. Del har även i dag talats om de här frågorna i termer som inle är relevanta.

Allmän arbetsgivaravgift med 1 96 infördes 1969 i samband med alt man övergick från allmän varuskatt till mervärdeskatt. Den dåvarande regeringens motivering var atl den allmänna varuskatten hade belastat även näringslivets investeringar och atl elt borttagande av den skulle medföra ett inkomstbortfall för staten. Det ville den regeringen läcka genom den här avgiften. Sedan kan man ifrågasätta logiken i all dessa komponenter byttes mot varandra, men det är en sak för sig.

Därefter höjdes löneskatten från I till 2 96 år 1971, och del fanns ingen annan motivering då än att det förelåg elt behov av ökade skatteinkomster. Någon som helsl avräkning i samband med avtalsförhandlingar ägde inte rum. Uppgörelse hade träffats mellan SAF och LO i juni 1971, som avsåg en treårsperiod fram till 1973. För tjänsiemannasektorn hade man träffat ell femårsavuil 1969, som omfattade åren 1970-1974. Den här löneskatiehöj-ningen skedde alltså under löpande avialsiid. Sedan fördubblades löneskallen från 2 lill 4 "m år 1973. Även del skedde undersamma avialsperiod som jag nyss nämnde, och någon avräkning har av nalurliga skäl inte kunnai ske.

Slutsatsen av det här resonemanget är alt den allmänna arbetsgivaravgiften under sin tioåriga historia hela tiden har varit en direkt skall på arbetskraftskostnaden. Den har inte någon gång varit föremål för avriikning. Diirfor är talet om lönlagarnas pengar i del här sammanhanget någol av falsk varudeklaration.

Jag är också överraskad över att man från oppositionens sida lar avstånd
från de förslag till skatteförändringar som har lagts fram. Inle minst förvånad
iir jag eftersom del nu. av ile remissvar .som börjar komma in på skaiieuired-
ningarna. framgår ganska lydligi all del föreligger en allmiin uppsluining
kring kravei på en översyn av vårt skaitesystem. LO säger i sitt remissytt
rande bl. a. att skallemoralen är på vägan upplösas,all man måste reformera
156                   skaltesystemei från grunden. Här finns alltså en samsyn. Jag kan, herr

talman, med den kontakt jag har med rörelsens företrädare nära verkstadsgolvet ute i mitt eget förelag, vitsorda atl det slammer ulomordeniligi väl.

Jag tror alltså alt del är hell nödvändigt att det svenska skattesystemet ges en sådan utformning alt det bättre än nu främjar den ekonomiska lillväxien. Endast därigenom är det möjligt att förverkliga de sociala reformer som genomförts under en följd av år i vårt land. Tillväxten är alltså viktigare Ibr vår framlida välståndsutveckling än vad fördelningsfrågorna någonsin kan bli.

När propositionen om lönesparande var uppe till debatt, framhöll Gunnar Slräng att ATP-sysiemet verkligen var en riklig och bra typ av värdesäkring av förmåner. Ja,del aren värdesäkring i en lillväxlteori. Förutsättningen för all det skall fungera i verkligheten är alltså all vi får en lillväxi i den svenska ekonomin. För all främja del syftet måsie både företagsbeskattningen och inkomstbeskattningen av fysiska personer ges en lämplig inriktning. Viljan lill arbeie och sparande får inte motverkas genom atl en orimligt slor del av inkomsterna beskärs. Tvärtom måste medborgarna ges incitament till yiieriigare arbeie och sparandeinsatser. Hänsyn måsle las lill inflationens verkningar. De negativa effekterna på skaltemoralen av nuvarande alllför hårda marginalbeskaltning kan inte underskattas.

Jag tror alt begrepp som kompelens, ansvar, initiativ, arbetsvilja och effektivitet på nytt måsle bli honnörsord i del svenska arbetslivet. För della fordras att människorna känner att de får en rimlig ersättning och en rimlig uppskattning för sina insatser, vare sig de är löntagare i största allmänhet eller löntagare i föreiagsledande slällning.

Jag vill, herr talman, sluta med atl i någon mån rikta mig till f d. finansministern. Jag tyckte nämligen liksom Gösta Bohman atl hans inlägg på ell värdigt sätt skilde sig från några lidigare inlägg här i dag, vilka verkligen giorde atl man började tvivla på den funktion som den här församlingen har i den svenska debatten. Jag tror alt vi har anledning alt se upp, så all förtroendet tor oss politiker inle rubbas bland allmiinheien. Vi iir iindå så lyckligt tonade atl vår nation är fylld av hederligt och rejält folk. Även niir del gäller lerminologin tror jag vi måsle vara litet försikliga, så all vi inte sprider löje eller misstroende mot politiker, i synnerhet dem som sitter i den här församlingen.

Lål mig, eftersom Gösta Bohman försökte få Gunnar Slräng all dra på mungiporna åtminstone litet grand, få avsluta med en liten sak i bunden form. Även en vårpoel må väl vara tillåten i den här församlingen.

Slräng rör sig i debattens högre sfärer

med uttryck som ""de svindlande affärer

som vår regering för" - och detla fast

man börjar se en ekonomisk ljusning,

så varför inle visa viss förtjusning -

om än det råkar bli en siräng som brasi.

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Den ekonomiska politiken, m. m.

157

Nr  162                       INGEMUND BENGTSSON (s):

Fredaeen den              lalman! Det är i gamla riksdagshuset man brukar läsa dikter. Jag tror

2 iij|-|j [97g             att Sven-Olov Träff där skulle göra sig förträffligt med sin diktkonst.

_______________        Jag skall befria kammaren frän upprepningar av sådanl som vi  från

politiken, m. m.

Den ekonomiska socialdemokratiskt håll vid flera tillfällen sagl om hur en samordnad sysselsättningspolitik skall se ut. Jag skall begränsa milt anförande lill ell par kommentarer till vati .som slår i arbetsmarknadsuiskoncis betänkande nr 41 beiriiffmdc del föreslagna nyrekryteringsbidraget.

Läget på arbetsmarknaden är utan tvivel oroande. För ungdomar och nytilllrädiinde är risken stor atl de blir ulan jobb. Framför allt gäller det de ungdomar som nu slutar skolan.

Det råder inget tvivel om all del behövs någon form av stimulans för att förmå förelagen alt nyanställa personal. Vi ställer oss därför positiva till regeringens förslag lill nyrekryieringsbidraget. Vi har själva efterlyst någon form av sådan stimulans. Vi har däremot allvarliga invändningar att göra mot den föreslagna utformningen av bidraget, vilket vi redan gett till känna här i kammaren.

Enligt Ibrslagel skall bidraget utgå till all nyrekrytering,och det ärenligt vår mening helt orimligt. Alla vet vi alt del även under en myckel allvarlig lågkonjunktur sker en betydande omflyttning på den svenska arbetsmarknaden. Även under en lågkonjunktur behöver vissa företag utöka sin personal rned framför allt yrkesarbetare. Man kan räkna med att åtskilliga tiotusentals löntagare, arbetstagare, byter arbetsplats även under en lågkonjunktur. Då ställer jag mig frågan: Skall man verkligen ge ett statsbidrag på 12 000 kr. ål elt företag, som har behov av personal, av yrkesarbetare, när föreiagel nyanställer? Oftast kommer då personer i fråga som har sysselsättning, men som gärna vill byta arbetsplats och därmed kanske får bällre betalt. Vi svarar nej på denna fråga. Del är inte sä arbetsmarknadspolitiken skall bedrivas. Bidraget skall naturligtvis vara ett arbeismarknadspolitiskl instrument, och det skall vara till arbetsförmedlarens hjälp. Därför bör bidraget, enligt vår mening, endast utgå vid nyanställning av personer, som är arbetslösa, som är nylillträdande på arbetsmarknaden, som är i beredskapsarbete eller under arbetsmarknadsutbildning.

Utskott:;majoriteten vill inte vara med om en sådan begränsning. Man har lånat motiveringen, som är mycket underlig, från arbetsmarknadsministern. Man säger alt om man begränsar slödet till särskilda grupper, skulle man diskriminera de grupper som inte kommer i fråga. Det är ett synsätt som helt strider mot den arbetsmarknadspolitik vi hitintills bedrivit. Det ärju tvärtom så, alt arbetsmarknadspolitikens uppgift äran siödja dem som behöver hjälp och som har del svårt. Åtgärderna skall alltid vara riktade mot just dessa grupper. Jag vågar påslå atl del, om man låter stödet utgå vid all nyrekrytering, blir ännu svårare för vissa grupper på arbetsmarknaden.

Hur ser då verkligheten ut? Vid alla våra arbetsförmedlingar finns i dag ett stort antal arbetslösa personer, som söker arbeie. Arbetsförmedlingarna har lyckals placera ett stort antal av dem i beredskapsarbete, och de har lyckals bereda tiotusentals arbetssökande arbetsmarknadsutbildning. För alla dem

Fredagen den 2 juni 1978

har arbetsförmedlingen ansvaret att se lill all de tar ett arbeie på öppna     Nr 162 marknaden. Arbetsförmedlingen har lill uppgift alt bevaka deras intressen. Om  man använder nyrekryieringsbidraget  på ett  rikligl sätt. så  har

arbetsförmedlingen i del ell viirdefulli instrument.  Man kan ringa upp      ni     • ;

politiken, m. m.

Den ekonomiska personalchefen eller företagsledaren och Iråga om de inle kan länka sig all

anslälla en person, även om  man för dagen inte direki har behov av

vederbörandes tjänster. Del gäller alliså för arbetsförmedlaren all helt enkelt

förmå företaget all tidigarelägga anställningar.

Med den uppläggning vi har i vår reservation kan bidraget fylla uppgiften att vara ell effektivt arbeismarknadspolitiskl stöd. Då får arbetsförmedlingen möjlighet all hjälpa dem som enligt all erfarenhet eljest riskerar all bli över när efterfrågan på personal ökar.

Del är klart alt reformen kräver mer personal inom arbetsförmedlingen, men det gör ju alla de här reformerna på arbetsmarknadens område, och vi har ställt krav på mer personal.

Regeringen påstår med stolthet i rösten atl aldrig lidigare har någon regering satsat så myckel på arbelsmarknadspoliliska åigärder för all hävda sysselsättningen. Del är rikligl atl man har satsat miljardbelopp på arbelsmarknadspoliliska åigärder och på enskilda förelag, men man har inle anseti alt man kan ge arbetsförmedlingen möjlighet atl på rimligt sätt klara alla sina uppgifter. Det hade ju endasi behövts en bråkdel av de här miljardbeloppen för alt öka personalen på arbetsförmedlingarna. En bråkdel av de belopp som man anvisat för arbelsmarknadspolitiska åigärder eller för enskilda förelag skulle ha inneburit en väldig förstärkning av arbetsförmedlingsorganisaiio-nen. Regeringen erkänner atl arbetssituationen är mycket ansträngd. Av det skälet vill man utforma bidraget på ell särskilt sätt. Enligt vår mening bör arbelsmarknadsverkei få läiinader i sin arbetssituation, och jag vill gärna fästa uppmärksamheten på all den fackliga organisation som föreiräder personalen har uttalat stor oro. Lägel är myckel allvarligt och irriterande. Arbetsförmedlarna orkar inle med mer än all regisirera. Del blir en irritation som drabbar förmedlarna i första hand och inte oss politiker, som egentligen bär skulden lill den.

Till slul, herr talman, villjag säga all del ärav vikl all den organisation som skatt tbrverkliga det arbelsmarknadspoliliska arbetet, levandegöra de reformer som vi här beslutar, får en fair chans alt klara sin uppgift.

Med del anförda och med hänvisning lill vad vi har sagt i reservationerna yrkar jag bifall till de tre socialdemokraliska reservationerna.

EVA WINTHER (fp):

Herr lalman! 1 den reviderade nalionalbudgeten ges en överblick över läget
på arbetsmarknaden under 1977 och början av 1978. och del konstaleras alt
arbetslösheten fortfarande ligger kvar på en iniernalionelli sen låg nivå. 1
genomsnitt befann sig 75 000 personer i vad man kallar öppen arbetslöshet
under 1977. Av dessa arbelslösa var 30 000 ungdomar under 25 år. Imars 1978
var 96 000 personer arbelslösa, moisvarande 2,3 96 av arbetskraften. Vi har  159

Nr 162                   nu en färskare siffra som är något lägre. Trots det allmänt sett svaga

Fred'ieen den        arbetsmarknadsläget ökade sysselsättningen 1976-1977 med 16 000 personer.

2 iuni 1978            '' betyder alt minskningen inom de varuproducerande näringsgrenarna

_____________   kunde kompenseras av en fortsatt expansion inom den offenlliga sektorn och

Den ekonomiska       '' utbyggnaden av de arbelsmarknadspoliliska åtgärderna. Men minsk-
politiken                 ningen sammanhänger också med att del främsi är deltidssysselsätiningen

som ökat.

För männen minskade de relativa arbetskraftstalen i samtliga åldersgrupper och mesl för män över 55 år, medan antalet kvinnor fortsatte att öka på arbetsmarknaden. Antalet kvinnor med barn under sju år har ökat från 200 000 förvärvsarbetande år 1965 lill 382 000 är 1977.

Del var kvinnorna som stod för den ökning av sysselsättningen om 250 000 personer som skedde mellan 1970 och 1977.

Den sys:5elsättningsminskning bland männen som inträffat under senare år beror på atl de i ökad utsträckning har lämnat arbetslivet. Pensionsålderssänkningen 1976 är en orsak, ett ökat antal förtidspensioneringar - bl. a. under 1972 och 1973 - en annan orsak. Sysselsätiningsminskningen inom industrin började 1975 och förstärktes under 1976och 1977,och del bidrariill att arbetslösheten bland männen ökar.

Statsrådet Wirtén ger i bil. 3 lill kompletteringsproposilionen en redovisning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och deras effekl på sysselsättningen. Han ger också sin syn på del fortsatta behovet av olika åtgärder och föreslår en nytt stöd, det s. k. tillfälliga nyrekryieringsbidraget. Departementschefen påpekar alt arbetsmarknadspolitiken under den senasle konjunkturnedgången inriktats på att understödja företagens möjligheieralt behålla arbetskraften när efterfrågan gått ner. Lagerstödet, 25-kronan, del tillfälliga sysselsättningsbidraget för lokatt dominerande företag är exempel på del, likaså de omfattande lidigareläggningarna av statliga industribesläll-ningar. bidragen till kommunal upphandting och del s. k. äldrestödet lill tekoindustrin. Tillsammans har dessa insatser givit en sysselsättningseffekt pä ungefär 30 000 personer som årsgenomsnitt och således bidragit till att hålla arbetslösheten inom industrins arbetslöshetskassor på en så låg nivå som 2 'Vi av medlemsanialei moi ca 2,5 'V, vid moisvarande lid 1972 och 1973.

Siora satsningar har också gjorts för all ta hand om de nylillträdande på arbetsmarknaden genom utökning av antalet platser i beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning. 1 slutet av mars 1978 sysselsattes på det sättet ungefär 110 000 personer, varav 50 000 ungdomar under 25 år.

Även om det nu redovisas i finansplanen atl industriproduktionen stabiliseras så vänlas en fortsatt nedgång av antalet sysselsatta inom industrin under år 1978. och först under 1979 förmodas sysselsätiningsminskningen upphöra. Efterfrågan på arbetskraft inom industrin har inte förbättrats, jämfört med läget för ett år sedan, utan minskat.

Mot den här bakgrunden föreslår departementschefen atl de särskilda

medel som salts in för atl siödja sysselsäiiningen i företagen får fortsätta. Det

160                        gäller den s. k. 25-kronan, det tillfälliga bidraget till utbildning av permilte-

ringshotad personal,bidraget till utbildning i kombination med nyanställning och också det s. k. 75-procenlsbidragei, vilka föreslås förlängda t. o. m. andra halvåret I978r

1 utskottet är vi eniga om alt tillstyrka de här förslagen och de anslagsuppräkningar som blir en följd av della.

.Socialdemokraierna har emellertid i rcscrvaiionen I an.seil au ulskottet borde ansluta sig lill de socialdemokratiska molionäiernas syn att underlaget för regeringens bedömningar om en allmän uppgång är bräckligt. Jag menar alt om man hade läst bil. 3 och finansplanen ordentligt hade inte den reservationen behövts.

Departementschefen säger vidare i propositionen atl så fort han har fått ett lillräckligl underlag för att bedöma behovet av en tidigareläggning av angelägna offentliga beställningar i byggnadsarbeten, kommer han att lämna förslag om del. Och regeringen beslutade ju i går att tidigarelägga jobb för ungefär en halv miljard, vilket skulle betyda 3 000-5 000 arbetstillfällen för den hårt drabbade byggsektorn. Detla är hell i linje med de ansträngningar som gjorts förut. Bygginvesteringar har lidigarelagts ända sedan börian av 1977. Därmed är den socialdemokratiska reservationen 2 besvarad.

1 propositionen föreslår nu Rolf Wirtén alten ny stödform, som han kallar tillfälligt nyrekryteringsbidrag, skall inrättas. Tanken med del bidraget är alt företagen skall kunna tidigarelägga nyrekrytering av personal, som de kommer atl behöva i ett senare skede. Avsikten är att i förväg la till vara nyrekryieringseffekterna av en väntad konjunkturuppgång och på så sätt hålla tillbaka en fortsatt väntad nedgång i antalet industrisysselsalta.

Bidraget skall kunna utgå lill tillverkningsindustri, varuhandel och övriga servicenäringar och endast gälla för den nettoökning av antalet anställda som företaget kan uppvisa under perioden och som kvarstår den 1 juli 1979.

Andra förutsättningar för stödet är alt del skall gälla för perioden 1 juli 1978-31 mars 1979. För ökning av personalen föreslås 12 000 kr. per heliidssysselsati under tredje kvartalet i år, 8 000 kr. för sista kvartalet 1978 och 4 000 kr. för första kvartalet 1979. Bidraget skall betalas ul vid konlrollperiodens slul.

All nyrekrylerad personal skall gå igenom ett fastställt inlroduktionspro-gram.

Handläggningen av nyrekryteringsbidraget bör vara så enkel som möjligt. AMS eller, efter styrelsens bemyndigande, länsarbetsnämnderna bör ges delta uppdrag. Företrädare för personalen vid de berörda företagen skall avge yttrande innan den ansvariga myndigheten beslutar om bidrag. Utskottet tbrulsälterall regeringen som ett villkor för stöd ålägger företagen atl före en aktuell rekrytering anmäla sina planer lill arbetsförmedlingen.

Socialdemokraterna är glädjande nog positiva lill nyrekryteringsbidraget som sådanl men har, såsom Ingemund Bengtsson här redovisat, i sin motion föreslagit en annan uppläggning. De anser atl bidraget inte skall utgå generellt för all personalökning ulan endasi för person som är föremål för arbelsmarknadspolitiska åigärder av någol slag.

Utskottsmajoriteten anser att det socialdemokratiska förslaget skulle ge en

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Den ekonomiska politiken, m. m.

161

1 1  Riksdagens /noiokoli 1977/78:161-162

Nr 162               sämre effekt av del här bidraget och all del skulle kräva en omfattande

Fred'iBen den      administration. Det tillfälliga nyrekryteringsbidraget är avsett atl vara en

2 iuni 1978         stimulans insatt under kort lid. För alt få effekl bör del vara generellt. Del

_____________    anmälningsförfarande som  utskottet  förutsätter kommer all  följa  med

Den ekonomiska        bidraget ger arbetsförmedlingen möjlighet att verka för en placering av
politiken   m        arbetssökande som är arbetslösa eller har särskilda svårigheter. Ulskoiisma-

jorileten har därför avvisat del socialdemokraliska förslaget i det avseendet. Det är också viktigt atl anpassningsgrupperna i företagenär med och påverkar den nyrekrytering som sker.

På två punkter har vi enats med socialdemokraierna och vill ge i-cgcringen till känna all regeringen skall få en redovisning av hur samordningen mellan del föreslagna nyrekrylcringsbidragel och antlra bidrag som uigår för all stödja utsatta yrkesgrupper på arbetsmarknaden kommer att ske och alt regeringen siirskilt skall beakta informationen till ile anslälkla och deras organisationer sam t lill företagarna. Utskoilel siiger också all del iir vikiigi atl informationen fåren snabbt genomslag, eftersom bidragspcriodcn iir avsetid all starta den 1 juli.

Ingemund Bcngisson pliiderade här för all nyrekrylcringsbidragel enbart skulle uigå lill dem som iir föremål för arbelsmarknadspolitiska ålgiirder av någol slag. Utskoiismajorileicn iror inie all bidragei då färden effekl som del skulle kunna 11 om del är generellt. Bidraget är avsett atl geen allmän ökning av arbetskraften. Bidragei skall också vara lillfälligt för all påverka rekryteringsbehovet under det närmasle året. Socialdemokraterna erkänner alt den konstruktion de föreslår kräver en förstärkning av arbetsförmedlingarna. Jag lycker del är rimligt att ifrågasätta, om man skall ha en konstruktion som kräver en ökad administration. Arbetsförmedlarnas uppgift borde vara all förmedla arbeten i stället för att syssla med en onödig administration. Vi iir Överens om att arbetsmarknadspolitikens uppgift iir all siödja dem som är svaga på arbetsmarknaden. Men de svaga grupperna behöver ju ett mer långsiktig; stöd. Vi har där bidragei lill halvskyddad sysselsättning, jämsiälldheisbidraget, bidraget lill beredskapsarbetet osv.

Även om bidragei utgår generellt innebär det all om någon flyttar från ett förelag lill ett annat så blir det en plats ledig på det företag som mister en anställd. På det sättet kan kanske någon på orten boende arbetslös la en chans. 1 och med anmälningsplikten till arbetsförmedlingen får arbetsförmedlingen en chans atl tala om vilka människor som dit har anmält att de behöver ell jobb. På del sättet får man en konlakl mellan arbetsförmedlingen och företagen och kan därigenom fl med jusl de grupper som ni socialdemokrater ömmar för. Jag tror diirfor atl del i praktiken inte blir någon större skillnad,

INGEMUND BENGTSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag kan fana mig ganska kort. Jag tror mig inte om all i denna
vackra sommarkväll kunna förändra del parlamenlariska styrkeförhållandet.
Jag vill bara göra ett par påpekanden,
162                      Eva Wintherövertygade mig inie allsom det förståndiga i den utformning

som utskottsmajoriteten har stannat för. Hon sade all det är bällre att arbetsförmedlarna ägnar sig åt alt förmedla arbete än alt de ägnar sig åt administration. Det var jusl del jag framhöll alt arbetsförmedlarna skall göra. Men då måste de ha hjälpmedel, och det är därför vi har gett dem de arbelsmarknadspoliliska inslrumenlen i deras förmedlingsarbete. Allt detla går via arbetsförmedlingarna. De har på sina kontor konlakl med miingder av människor som de försöker förmedla arbeie lill och som de har stora svårigheter all få ul i jobb. Genom vårt förslag får de en unik chans. Därför vidhållerjag all del är alldeles rikligt att utforma instrumentet så all det gäller dem som är arbelslösa eller dem som är föremål för arbelsmarknadspoliliska åigärder. Bidrag skall utgå via arbetsförmedlingen och vara till för folk som saknar jobb, inle för de yrkesarbetare som byter anställning för all på del sättet få bällre beialt.

Men jag tror mig som sagl inle vara i stånd alt förändra del parlamenlariska lägel i kväll. Det få bli på längre sikt. Därför nöjer jag mig med denna replik.

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Den ekonomiska politiken, m. m.

EVA WINTHER (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag förslår myckel väl att jag inle övertygade Ingemund Bengtsson, men jag vill ändå replikera.

Om någon byter plats, blir en plats ledig som kan användas för atl ge anställning ål en arbetslös eller ål någon i arbetsmarknadsutbildning. Jag tror alt den konlakl mellan förelaget och arbetsförmedlingen som vi föreslår kommer all ge oss möjlighet all stödja de svaga grupperna också.

Jag iror ändå alt del långsiktiga stödet är viktigt för de svaga grupperna. Jag vill också säga alt den utformning av slödel som vi har föreslagil har accepierais och föredras av arbelsmarknadsverkei, som skall adminislrera stödel.

Jag yrkar bifall lill arbeismarknadsuiskottets hemställan i dess belänkande nr 41.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Del hiir är ett lustigt hus och en märklig debatt: Sven-Olov Träff läser dikter och andra beflnner sig i Fablernas värld.

Ekonomiministerns kompletleringsproposilion leder osökt tanken till Martin Ljungs visa: Vi ska klara av'el om vi enas och spottar i händerna. Det är samma trosvisshet. Men herr Bohman har alla odds emot sig. Hans omhuldade och beprisade kapitalistiska syslem utvecklas lagbundet och inte enligt den svenske ekonomiministerns fromma önskningar. Därför måste man i finansplanen erkänna alt förväntningarna slagit slint, och man tvingas använda formuleringen atl flera av de nuvarande problemen väntas kvarstå - det finner man på s. 10.

Det största av "de nuvarande problemen" är arbetslösheten. Den är för dem som direkt och indirekt drabbas av densamma rält och slätt en förbannelse. Och även om eu reaktionärt statsråd nonchalerar arbetslösheten, hade man efter alla deklarationer som gjorts från de s. k. milienparlierna

163

Nr 162                kunnai Rirvänta sig, atl ulskottsmajoriteten lagit någon hänsyn lill opposi-

Fred'ieen den       tionens förslag om hur vi i vårt land skulle kunna komma urden onda cirkeln

2 juni 1978         - men tyviirr.

_____________       Propositionen innehåller en alarmerande skrivning: "Också arbelslöshets-

Den ekonomiska        problemet kan komma alt förvärras. OECD-sekretariatet har beräknat att en
politiken             ekonomisk tillväxt såväl i hela OECD-områdel som i Västeuropa på ungefär

4.5 % är nödviindig för att arbetslösheten skall kunna nedbringas." Men inte ens denna dystra prognos har väckt någon reakiion hos ulskolismajoritelen. Och del är att märka att det skulle behövas en tillväxt på 4,5 '/'6 för atl nedbringa arbetslösheten - inte avskaffa den. Men både OECD-sekretariatet och EG-kommissionen - enligt Dagens Nyheter den 30 maj - räknar kallt med alt den s. k. ekonomiska tillväxten, alltså ökningen av bruttonationalprodukten, blir betydligt mindre: 3,5 ','6 för OECD-områdel totalt och 2,5 % för Västeuropa, Sammanfattat: all gödsla exporlinduslrin med skattemedel löser inte arbetslöshelsproblemel i Sverige,

I komplelleringsproposilionen finns ingen anlydan om planerade reformer. Tvärtom är man nu ute efter all på olika områden undergräva redan beslutade, lell utspel inför avtalsrörelsen l976kriivdeS,AF-ordföranden Curt Nicolin en ändrad sjukförsäkring och åigärder mot korllidsfrånvaro, 1 dag planerar regeringen åigärder i den riktningen. Man har för avsikt all urholka sjukförsäkringen. Den skall överföras till arbetsköparna som också får sköta kontrollen. Man förbereder förslag som ger arbetsköparna möjligheter lill en egen privai sjukkontroll och möjligheter atl bli av med arbetskraft som inte orkar hänga med.

Skulle de uppgifter som i dag förekommer i pressen vara felaktiga, bör regeringens företrädare med kraft dementera dem. Men förmodligen är de inle felaktiga. Vi har en regering som varie dag demonstrerar sin lyhördhet när del giiller krav från storfinansen och de rika. Nu ämnar man gå vidare i samma följsamhei. Det iir en ny anledning atl stärka motståndsrörelsen mot monopolens och storfinansens regering.

Ola Ullsten var i debatten inne på vissa yttringar i dagens krisdrabbade Sverige. Han talade om ullänningsfientliga stämningar. Del finns all anledning för de demokratiska krafterna i vårt land alt observera högerkrafternas dunkla spel. Det gäller inte bara de ekonomiska och sociala fälten utan också vår utrikespolitik. Nu slår det klart - det berörde Ola Ullslen - att offensiven på utrikespolitikens och ekonomins områden paras med rasisliska och fascisliska strömningar. Del är ondskefull! och farligt.

Del är mgen tillfällighet alt det växer fram sådana stämningar, alt del blir
rasupplopp i Södertälje och atl invandrare misshandlas och trakasseras på
andra håll i vårt land. Del tillhör nämligen den smuts och orenlighet som
flyter upp i ett samhälle som skakas av kris. Del är stämningar som i tidningar
och mas.smedia möts med en axelryckning men inte myckel mer. De
kapiialägande har givetvis inget intresse av atl motverka rasisliska stäm
ningar, men det sade inte Ola Ullsten, Kan man få svenska arbeiare att tro atl
bostadsproblemen beror på invandrarna i stället för på en dålig bostadspolitik,
164                   är del bra för de verkligt skyldiga. Kan man få arbetslösa svenskar all vända

sig mot invandrarna därför alt jobben tar slut i stället för mot del system som      Nr 162

har framkallat krisen, är del bra för de kapiialägande,                   Fredaeen den

För vårt parti, arbetarpartiet kommunisterna, framsiår del såsom en     j juni 1978

myckel angeliigen uppgift alt mana till kamp mot alla yltringarav fascism och     __

rasism, alt klargöra alt invandrarna, såväl sludentersom arbetare, har sam ma      r)_   ekonomiska
intressen och att det gäller att gå lill offensiv för en gemensam sak, politiken  m m

Herr lalman! Vad som nu slår klart är alt hela det ekonomiska systemet håller på alt braka ihop. Del kan inle klaras genom de recepi som den borgerliga regeringen ordinerar, och del kan inle heller klaras genom ett återvändande till den polilik som fördes före valet 1976. Den var också i hög grad beroende av marknadskrafternas fria spel och karakteriserades av ett förtvivlat sökande efter åtgärder, som dämpade de värsta verkningarna av privatkapitalels vanstyre.

Av budgelen och finansplanen framgår atl sedan i januari i år har del beräknade underskottet ökat från 32 miljarder till 42 miljarder. Den långtidsbudget som lagts fram avslöjar samiidigi att underskottet i statsbudgeten kommeratt ligga runt 40 miljarder varje år ända fram lill 1983. Hurdet blir därefter har man inte ens vågat sia om.

Detta underskott är alarmerande. Det signalerar en ekonomisk katastrof Men det hindrar inte Gösta Bohman och Ingemar Mundebo atl ägna sig åt skönmålning om stabilisering av prisläge och handelsbalans och minskad inflation. Vad handelsbalansen beträffar skall man akta sig noga för alt dra några slörre växlar på den. Importen har minskal, men det är elt naturligt utslag av alt konsumenternas köpkraft har minskat. Folk har inte råd atl handla i samma utsträckning som lidigare. Det har inneburit en viss utjämning mellan import och export.

När vi under förra veckan behandlade energipolitiken, framhölls det av vissa företrädare förden borgerliga regeringen som ett glädjande faktum atl energikonsumtionen blivit mindre än man lidigare förutsett. Men del är också en naturlig del av den negaliva utvecklingen. Det går naturiigtvis åt mindre energi när den ena fabriken efter den andra klappar igen, när hela branscher går på spariåga och jobben försvinner. Inte är det något hälsotecken, och inte är det något atl glädjas över. Atl konsumtionen på hemmaplan minskar på grund av att folk får del sämre kan lika litet vara något glädjeämne.

Den privaia konsumtionen måsle minska för att exporlinduslrin skall kunna utvecklas, del är regeringens filosofi. Man måsie fråga sig: Vad är detta för nonsens? 1 vårt land liksom i andra länder måste det råda en växelverkan mellan exporlinduslrin och hemmaindustrin. Del är industrisektorer som i slor ulstriickning är beroende av varandra. Vi ser ju nu vad den sänkta levnadsstandarden betyder: minskad köpkraft och minskad konsumlion.

Hur katastrofalt del håller på att utveckla sig inser t. o. m. en del borgerliga
ekonomiska experter. 1 ett K vällsöppel i TV framträdde fören lid sedan Ulf af
Trolle med påpekandet all miljardrullningen lill förelagen inte räddar den
svenska ekonomin utan förvärrar krisen. Hans slutsats var all del krävs
radikala förändringar i del ekonomiska systemet, atl del gäller all välja             165

Nr 162               "biandekonomi eller statssocialism", för an använda hans vokabulär.

Fredaeen den        Också Industriförbundet har varnat för de optimistiska tongångarna om

2 iuni 1978          konjunklurförbätlring och framhållit, atl svenska folkel får bereda sig på atl

_____________   ytteriigare skära ner sin standard. Ja, det är klart.

Den ekonomiska     '" " borgerliga regeringen vågar inle se verkligheten i vitögat och

politiken   m        analyserar inte huvudorsaken till den kapitalistiska krisen. Del är också

självklart. Det vore delsamma som all uiflirda en dödsaiiesi över det nuvarande ekonomiska systemet. Men förr eller senare ivingas man möta verkligheten. Visst kan kapitalismen överleva ännu några decennier. Visst kan man skjuta krisen framförsig, men i vår upplysta lid kan det bara bli fråga om en kortare period.

Karl Marx, den store vetenskapsmannen på samhällssociologins och ekonomins område, har i sin vetenskapliga analys av kapitalismens system förklarat den historiska samhällsutvecklingen. Del vi nu upplever, i Sverige och i den kapitalistiska världen över huvud tagel, utgör en bekräftelse av marxismens teori om kapitalismen.

Sveriges Radio sände för några månader sedan en serie, som var ganska inlressanl.om den ekonomiska ulvecklingen ides, k, industriländerna. Flera av de ekonomiska experterna konstaterade all man nu inle kommer längre inom kapitalismen, alt man är inne i en nedåtgående period, hur man än bär sig åt. De var förvånade, chockerade och bestörla över de slutsatser som de tvingades dra.

Men om de hade ägnat sig en smula åt atl studera marxismens vetenskap om samhällsutvecklingen, hade de inte behövt sitta och vara förvånade i dag. De som har studerat den marxistiska världsåskådningen är inte förvånade över den ekonomiska kris som kapitalismens system nu upplever i praktiskt tagel alla industriländer. De finner situationen helt logisk, eftersom produk-livkrafterna har genomgått en sådan utveckling att de har rubbai grundvalarna för systemet,

Ulvecklingen i de socialistiska länderna utgör ytterligare en bekräftelse av denna slutsats, 1 Sverige har vi en halv miljon eller fier arbetslösa, 1 andra kapitalistiska länder är arbetslösheten den stora plågan för massorna, 1 de socialistiska länderna garanteras människorna arbeie.

1 Sverige har vi stålkris, texiilkris, varvskris och gruvkris. I socialismens länder bygger man nya stora stålverk, nya textilindustrier och utvecklar varvsnäringen.

Man har stabila priser och hyror och ser med förundran på den galopperande inflationen i kapitalismens länder.

Nog borde man väl ändå dra någon slutsats av delta - och del görs också. Alll fler människor har börjat ställa sig frågan: Är del kanske någol fel på det ekonomiska syslem som vi lever i? Kan lösningen ligga i planhushållning och socialism?

Den ekonomiska krisen i vårt land uppges ofta bero på atl del råder brist på

kapital. Det skall man nu råda bot på genom att ge kapitalet ytterligare en stor

subvention genom avskaffandei av arbetsgivaravgiften. Allt tyder på alt

166                   regeringen har stirrat sig blind på förelagens påstådda svårigheter, som

framför alll uppges bero på koslnadsläget. Men fakium är all irols all förelagen mellan 1977 och 1978 enligt nalionalbudgeten ökat sina vinster med tillsammans 13,5 miljarder kr., hardet inte lett till atl investeringsviljan ökat, utan investeringarna fortsätter atl minska. Då måsle man fråga sig: Varför investerar de stora monopolföreiagen inle detla kapilal?

Jo. det beror helt enkelt på alt det inte finns några investeringsobjekt som ur kapitalisternas synvinkel ger tillräckligt hög avkastning. Kapitalexport, spekulation med valutor, värdepapper, mark och bostäder har varit mera lönande. Del har också varii mer lönande alt investera i andra länder än i Sverige, och då har man gjort det. Atl alll fler blir arbetslösa på hemmaplan bekymrar inle kapitalisterna.

Socialdemokraterna har vid finansutskottets betänkande nr 40 fogat myckel långa och omfattande reservationer som alternativ till den borgeriiga ekonomiska politiken. Arbetarpartiet kommunisterna kan siödja de flesla konkreta förslag som flnns där.

Man föreslår från socialdemokratiskt håll en temporär höjning av del allmänna barnbidraget med 500 kr. alt utbetalas nästa år. Det har vi naturligtvis ingenting emot.

Man föreslår sänkning av priserna på baslivsmedel. Självfallet är delta en åigärd som vi inte kommer atl motsätta oss - tvärtom.

Man går emot slopandet av arbetsgivaravgiften, med den riktiga motiveringen att det innebär en ytteriigare subvention till de kapiialägande och att del inte kommer alt skapa de nya jobb som landet behöver.

Vi delar dock inle den allmänna filosofi som genomsyrar de socialdemokraliska reservationerna - tron på att krisen skall klaras genom kapitalismens självläkande förmåga och all man genom fortsatt lappande skall lösa problemen. Men reservationerna innehåller dock konkrela förslag, som naturligtvis är bällre än den borgerliga ulskoltsmajoritetens, och vi kommer därför alt rösta för dem sedan våra egna förslag har voterats bort.

Också vi anser del viktigt - i motsats lill utskottsmajoriteten - all öka människornas konsumlionskrafl. Därför har vi föreslagit pris-och hyressiopp med omedelbar verkan. Vi vill höja folkpensionernas grundbelopp, så att pensionärernas köpkraft återställs, och vi vill ha en sänkning av folkpensionernas indextröskel till 2 %.

Vår moiion innehåller också krav på åigärder för alt stoppa kapitalexporten. Resurserna måste användas för atl skapa jobb här hemma och inte utomlands. Vi föreslår stopp för all utdelning av aklievinsler. Vinstmedlen bör användas för invesieringar och för att skapa nya arbetstillfällen och inte för all göda aktieägare.

Arbetarpartiet kommunisterna föreslår vidare en plan för nationalisering av vikliga nyckelinduslrier,banker och försäkringsbolag samt uppbyggnad av nya statliga basindustrier. Vi föreslår konkret atl bostadsbyggandet skall öka till minsi 75 000 lägenheter i år och 100 000 nästa år. Vi vill ha ökad handel med socialismens länder och de progressiva u-länderna, och vi begär nedskärning av de militära rustningarna med 50 96.

Underskottet i budgeten kan, anser vi, minskas genom skärpt bolagsbe-

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Den ekonomiska poliiiken, m. m.

167

Nr 162               skattning, ökade skatter på arv och förmögenheter, genom inkomster från

Frpft' Qpn ripn     nationaliserade företag och genom minskade militärutgifter.

1 iiin' 197S            ' sser inte atl våra förslag lill åtgärder skapar 400 000 nya jobb eller

_____________    100 000 nya jobb, eftersom allt sådanl bollande med siffror inle fyller någol

Dp     knnnn ' ka        vettigt syfte i realiteten. Del finns bara ell rimligt krav alt ställa, och det äratt
nolitken        m    '" människa skall tillförsäkras den elementära mänskliga rättigheten atl ha

ett jobb.

Viärsii äriiga alt vi säger all även de förslag som vi kommunister nu ställer är begränsade till sin karaktär. Vi ser dem bara som nödvändiga etappmål ien anlimonopolistisk politik för att slå lillbaka högeroffensiven och försvara arbetarklassens standard. För alt på längre sikt skapa trygghet för arbetarklassen finns ingen annan lösning än övergång till socialislisk planhushållning.

Också på socialdemokratiskt håll borde man nu kunna inse att det inle bara är regeringen och dess politik det är fel på. Det är hela systemet som måste vräkas över ända för att jobben skall säkras, för att vårt land skall utvecklas -och för människornas skull.

Kapitalismen har haft sin progressiva, sin uppåtgående period. Den perioden är slut, och nu går det bara nedåt. Ju snabbare människorna inser detta, desto bättre för alla utom de kapiialägande.

Vår moiion 1969 klargör vad vi vill göra i nuet och i framliden. Jag vill yrka bifall lill den i samtliga delar.

Med detla anförande, under vilket lalmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, var överläggningen slutad.

Finansutskottets betänkande nr 40

Punkien A

Mom.   I

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av Kjell-Olof Feldt m. fl., 3:o) motionen nr 1975 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del samt 4:o) motionen nr 1969 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Hugo Bengtsson begärde votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan Nils Berndlson begärt votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna under 3:o) och 4:o), av vilka den under 3:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Alf Lövenborg begärde emellertid votering, varför följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

168

Den som vill atl kammaren till kontraproposition i voteringen om kontraproposition   i  huvudvoteringen  angående   finansutskottets  hemställan  i betänkandet nr 40 punkien A mom. 1 antar motionen nr 1975 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i förstnämnda votering antagit motionen nr 1969 av Rolf Hagel och AlfLövenborg i moisvarande del.

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Den ekonomiska poliiiken, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då AlfLövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -    19

Nej -     2

Avstår - 283

1 enlighet hiirmed blev följande voteringsproposition för voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen uppläsl och godkänd:

Den  som  vill  att  kammaren  lill   kontraproposition  i  huvudvoteringen

angående finansutskottets hemställan i betänkandet nr40 punkten A mom. 1

antar reservationen nr 1 av Kjell-Olof Feldt m. fl. rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

motionen nr 1975 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Nils Berndlson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 136

Nej -    15

Avstår - 156

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposition för huvudvoteringen uppläsl och godkänd:

Den som vill alt kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 40 punkten A mom. 1 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 1 av Kjell-Olof Feldt m. fl.

169

Nr 162                  Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

Fredaeen den      ledamöter ha  röstat  för ja-propositionen.   Då   Kjell-Olof Feldt  begärde

-) jypij jg-yg       rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omrösi-

_____________    ning gav följande resultat:

Den ekonomiska politiken, m. m.

Ja - 159

Nej - 135

Avstår -    14

Mom. 2-4

Kammaren biföll vad utskoilel i dessa moment hemställt.

Punkten B

Utskotlels hemställan bifölls.

Skatteutskottets betänkande nr 56

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen av Erik Wärnberg m. fl. samt 3:o) del av Inga Lantz under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med överviigande ja besvarad. Då Erik Wärnberg begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Inga Lantz begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som  vill  atl   kammaren  lill   kontraproposition  i  huvudvoteringen angående skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 56 antar reservationen av Erik Wärnberg m. fl. röstar ja. den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit del av Inga Lantz under överliiggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 137

Nej -    15

Avstår - 157

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläsl och godkänd:

Den som vill an kammaren bifaller skalieulskollets hemställan i betiinkandci
nr 56 rösiar ja.
den det ej vill rösiar nej.
170                    Vinner nej har kammuren bifallil reservationen av Erik Wärnberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Erik Wärnberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 158

Nej - 147

Avstår -      1

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Den ekonomiska politiken, m. m.

Skatteutskottets betänkande nr 57

Utskotlets hemställan bifölls.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 41

TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande den allmänna motiveringen. Därefter företas uiskoneis hemställan och därtill hörande motivering lill avgörande momenivis.

Den allmänna motiveringen

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservationen nr 1 av Ingemund Bengtsson m. fl. anförda motiveringen.och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingemund Bengtsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren godkänner den allmänna motiveringen i

arbetsmarknadsuiskoitets betänkande nr 41 röstar ja.

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen nr 1 av Ingemund

Bengtsson m. fl. anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Ingemund Bengtsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160

Nej - 140

Avslår -    14

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Ingemund Bengtsson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingemund Bengtsson begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

171

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Den ekonomiska poliiiken. m. m.

Den som vill atl kammaren bifaller arbetsmarknadsutskolleis hemställan i

betänkandet nr 41 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Ingemund Bengtsson

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Ingemund Bengtsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 161

Nej - 152

Avstår -      1

172

Mom. 4

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 5 och 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskotlets hemställan, dels reservationen nr 3 av Ingemund Bengtsson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingemund Bengtsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller arbeismarknadsuiskottets hemställan i

betänkandet nr 41 mom. 5 och 6 rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Ingemund Bengtsson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Ingemund Bengtsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 161

Nej - 141

Avslår -    14

Mom. 7-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

173

§ 2 Vapenfri tjänst (forts.)

Fortsattes överliiggningen om försvarsutskottets betänkande 1977/ 78:28.

PER PETERSSON (m):

Herr lalman! Det nu föreliggande betänkandet har redan varit föremål for en utdragen riksdagsbehandling. Med stöd av den motivering som utskottet anfört yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

HANS LINDBLAD (fp):

Herr talman! De beslut riksdagen nu skall fatta innebär en viktig och välkommen liberalisering av vapenfrilagsliftningen. Både villkoren för att erhålla vapenfri tjänst och formerna för prövningsförfarandel blir avsevärt mer generösa än i dag. Tjänstgöringsalternativen blir fler, och sanktionerna med upprepade fängelsestraff iindras lill villkorlig dom och högst ett fängelsestraff

Aldrig tidigare har en proposition gått så långt i fråga om att öka möjligheterna till vapenfri tjänst. Det är självklart all vi från folkpartiet hälsar detta med slor tillfredsställelse. Genom årtiondena har en rad framstötar gjorts från liberaler och dessförinnan av del frisinnade partiet för all förändra lagstiftningen så alt unga män inte ivingas till vapenbruk mot sitt eget samvete. Del har varit ett segt och trögt arbete atl genomföra denna liberalisering -och 1940-talets beredskapsår visade alt vapenfrilagstiftningen hotades av krafter som ville inskränka hänsynen till samvetet i lägen då det verkligen gäller.

Folkpartiels partiprogram slår fast att ingen får mot sill samvete tvingas att göra vapentjänst, 1977 års landsmöle upprepade delta krav och ställde sig bakom förslaget från folkpartisten Birger Möller, när han i va pen fri ut redningen som ensam reservant krävde elt avskaffande av prövningsförfarandet. Hittillsvarande ordning ger stora rättssäkerheisproblem,med skönsmäs-.siga avgöranden och mängder av marginalfall. Prövningsförfarandel är tidsödande och skapar psykologiskt negativa effekter.

Orimligheten framgår av det stora antal som varje år valt alt gå i fängelse efter att ha fåll ansökan om vapenfri tjänst avslagen - ansökningar på principiella, icke-selektiva grunder. Vapenfrinämnden har alltså inle förslått alt dessa sökandes övertygelse etc. varit stark, men själva har de i efterhand bevisat motsatsen genom alt hellre la fängelsestraff än genomgå utbildning för att bruka vapen.

Propositionens förslag innebären betydande liberalisering i förhållande till utredningens majoriteisförslag. Grundregeln i regeringsförslagei är att man skall ulgå från alt ansökan är allvarligt menad. En ansökan skall därför beviljas såvida inte påtagliga skäl lalar mot della. Proposilionen nämner två sådana skäl - atl det är fråga om uppenbara massansökningar och att det av omständigheterna klart framgår att vad sökanden egentligen eftersträvar är anstånd med militärtjänstgöringen.

Nr 162

Fredagen den 2junj 1978

Vapenfri tjänst

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Vapenfri tjänst

174

Den stora och vikliga förändringen är alltså atl man i framtiden skall ulgå från den enskildes egen ansökan, som betraktas som allvarligt menad.

1 del hinillsvarande sysiemet flnns utredare, som uisätter den sökande för ganska ingående förhör. Det finns vittnesbörd om all många upplever formerna för dessa förhör som stötande. Efter förhöret gör utredaren en bedömning, och han eller hon sänder in referat av samtalet och sill eget förslag lill nämnden, som därefter avgör ärendet.

1 propositionen beskrivs det framlida systemet, och där utgår utrednings-samtal av hittillsvarande slag. Ell bifall lill propositionen innebär att ansökan om vapenfri tjänst alltjämt skall vara skriftlig och innehålla de skäl som sökanden vill åberopa samt hans önskemål om slag av tjänstgöring; intyg och andra handlingar som den sökande önskar åberopa kan bifogas ansökningen.

När vapenfrinämnden har fått in en sådan ansökan, bör den sökande kallas till obligaioriskt samtal med en särskild utredningsman. Utredningsmannen bör därvid klargöra innebörden av vapenfrilagens förutsättningar för vapenfri tjänst. Den sökande bör vidare få information om den vapenfria tjänsten samt om konsekvenserav hans ställningstagande, bl. a. längre tjänstgöringstid och skyldighet att fullgöra för samhiillel nyttig verksamhel inom totalförsvaret. Under samtalet bör också klargöras den sökandes lämplighet och intressen för olika allernativ av vapenfri tjänst. Vidare bör den sökande ges möjlighet att redogöra för skälen till all han inle vill bruka vapen.

Efter della samtal bör den sökande ges en viss obligatorisk betänketid. Om han efter betänketiden står kvar vid sin uppfattning, bör han skriftligen bekräfta atl bruk av vapen mot annan är så oförenligt med hans allvarliga personliga övertygelse, alt han inle kommer att fullgöra värnpliktstjänstgöring. Han bör också bekräfta, om han är villig all fullgöra värnpliklsljänsl-göring. Han bör också bekriifla, om han är villig all fullgöra vapenfri tjänst. Han bör om möjligt också föreie iniyg från person, som kan anias ha god kännedom om den sökandes förhållanden.

Om del gamla systemet kännetecknades av misstänksamhet mot den enskilde och elt närgånget utredningssamial så blir alltså det framtida prövningsförfarandet uppbyggt på atl man tror på den enskilde och alt huvudvikten läggs vid alt ge honom information innan han slutligt bekräftar sin ansökan.

Det i proposilionen beskrivna prövningsförfarandel innebär, atl den enskildes bevisbörda för styrkande av den övertygelse han hävdar inle behöver vara tung.

Låt mig framhålla all enskilda ledamöter eller statsråd inte kan göni giltiga tilläggsultolkningar utöver den text som finns i propositionen och utskotts-beiänkandei. Alla vet all denna fråga varii föremål för kompromissande och del är därför dokumeniets text som gäller. Hur starkt regeringen slår samlad kring denna text framgår också av dess uttalanden efter lagrådels yttrande. Slatsrådei avger då för regeringen den meningen all man i allmänhet är hänvisad till all bygga på vad den enskilde själv uppger. Det i propositionen föreslagna prövningsförfarandet utgår enligt statsrådet från denna grundlag-

gande förutsättning.                                                      Nr 162

Även vid utskottsbehandlingen var denna enighet hos majoriteten klar.  Fredaeen den

Det särskilda yttrande i fråga om prövningsförfarandel där det önskas en mer    t juni 1978

ingående prövning har utskottet alltså inte ställt sig bakom, vilket kan ses ____

som en klar markering. Jag vill som positivt notera all i fråga om prövningen     Vanenfri liänsi hårde socialdemokraliska ledamöterna i utskoilel och motionärerna bakom den stora socialdemokratiska motionen i ämnet inle haft någon avvikande uppfattning.

Försvarsutskotiei tillstyrker den liberalisering av prövningsförfarandet som regeringen föreslagit. Motioner från olika håll som föreslagit en ordning mer i linje med nuvarande ordning eller påminnande om majoritelsförslaget i vapenfriulredningen föreslås av utskottet bli avslagna.

Det nya prövningsförfarandet och den betydligt mer generösa utformningen av den s. k. villkorsparagrafen, alltså förutsiittningarna för all den enskilde skall vara berättigad lill vapenfri tjänst, innebär rimligen atl klart fler personer än med den nuvarande lagen får vapenfri tjänst. En viktig landvinning är-som statsrådet också framhålleri propositionen -all det nya prövningsförfarandel bör minska de risker för misstag som nu kan föreligga, bl. a. beroende på skillnader i förmågan atl uttrycka sig i tal och skrift, något som flera remissinstanser pekat på.

Del är självfallet inte möjligt att med någon säkerhet ange vilket antal vapenfria vi kommer all få i framtiden. Antalet ärju inte bara beroende av lagstiftningen -eftersom antalet vapenfria kunnat variera år från år, även fast man använt samma lag. Det enda vi med säkerhet kan säga är alt den liberaliserade lagen varje enskilt år bör ge fler vapenfria än om vi haft den hittillsvarande lagen kvar.

Försvarsutskottet upprepar propositionens ord om all därest den angivna ordningen skulle visa sig leda till svårigheter eller missbruk färden självfallet övervägas på nytt för atl man skall nå det mål som anges i proposilionen, niimligen all alla som är berättigade till vapenfri Ijänsl larsådan ijänsl och att samiidigi den allmänna värnplikten uppräiihålls.

Vapenfrilagsliftningen syftar alltså till an möjliggöra för den enskilde att befrias från värnplikten och dess vapenbruk. I stället lar den enskilde göra ijiinst inom civila delar av totalförsvaret. Det gäller civil försvaret, ekonomiskt försvar, sjukvården i krig, kommunernas sociala arbete i krig etc.

Någon lagsiadgad rält all också bli befriad från ijänsl inom civila loialförsvarsgrenar flnns inte. Skulle en sådan rätt tillkomma måste den rimligen knytas lill alla de fyra civila pliktlagarna, alltså lagarna om civilförsvarsplikl. allmiin ijiinsieplikl. ijiinsiepliki tor vapenfria och ijiinsie-pliki Ibr sjukvårdens personal,

Definitionsmässigl ingår väl niistan all i krigstid bedriven verksamhel i
totalförsvaret, Insalserna för all rädda liv - inom civilförsvaret och inom
sjukvården - får mycket stor betydelse. Genom aktuella internationella
överläggningar om folkrätten i krig finns förslag om atl civilförsvaret i olika
liinder skall lillerkiinnas ungefir samma slällning och skydd som Röda
korset. Mot den bakgrunden är det ylierst angeläget all vi snarast får en   175

Nr  162                   lösning pii frågan all ta bort från civiltbrsvaret de nuvarande beväpnade

Fredaeen den          bevakningsstyrkorna. Civilförsvaret bör också döpas om till det mer klargö-

-j ■     ■ iQ-yo          rande och beskrivande uttrycket "befolkningsskyddet".

_______________       Det är min förhoppning all det nya prövningsförfarandel genom sin

Vapenfri tjänst

informationsskyldighet gentemot den enskilde skall kunna undvika en del av nuvarande missuppfattningarom de civila loiallorsvarsgrenarnas uppgifter i krig och beredskap.

Samtidigt som della sagts måste vi naturligtvis vara medvetna om att det finns människor som kan ha invändningar också mot de civila pliktlagarna. Del finns ju exempel på fängelsestraff lill följd av vägran både i fråga om vapenfria ijänsteplikligas krigsplacering och i fråga om civilförsvarsplikl. Man kan om dessa fängelsestraff självklart säga detsamma som om fängelsestraff vid vägran atl fullgöra vapenijänst - redan närvaron av straffar en belastning för totalförsvaret som sådant. Det ärdärförönskvärtall så långl som möjligt finna former som minskar riskerna för sådana fängelsestraff

På sikt kan del därför vara skäl alt se över samtliga fyra civila pliktlagar inom totalförsvaret föratt söka få ned antalet fängelsedomar a v del härslaget. Särskilt skulle del kanske bli aktuellt, om vi fick en totalförsvarslag för plikttjänstgöring inom både civila och militära delar. Det bör vara möjligt att eftersträva ett antal funktioner som ligger "utom totalförsvaret" i den meningen att de inte leder till krigsplacering. Denna uppfattning har folkpartiet länge hävdat.

" 1 och för sig innehåller flera av de socialdemokratiska tankegångarna i dagens ärende åtskilligt av värde. Både i vapenfriulredningen och motions-ledes finns liknande tankegångar också från liberalt håll. Låt mig säga all t. ex. Ibrslagel om en mindre uiredning om biståndsarbete såsom elt av ijänsigö-ringsaliernaiiven funnits med. Men i denna omgång har del vikliga varit alt få en bra lösning i fråga om prövningsförfarandet, och delta har bestämt vad vi kunnai lägga främst vikt vid i arbeiei på atl få fram en bra proposition.

Herr talman! Jag har i flera sammanhang hört röster som menar alt en liberal vapenfrilagstiftning äreti hot mot den allmänna värnplikten. Deläretl påslående som synes mig allttbr onyanserat och därmed felakligl. En hård vapenfrilagsliflning är nämligen, som jag ser det. också ell hot mot den allmänna värnplikten.

En vapen fri lag. som innebär a ti elt betydande antal unga män årligen döms till fängelsestraff, är nämligen en myckel plågsam företeelse i elt humant samhälle. Allt fler människor måsie då fråga sig om inte delta pris för den allmänna värnplikten blir alllför högl. Måsie man verkligen driva den allmänna värnplikten till sådan ytterlighet all många självständigt tänkande och ofta djupt samhällsmedvetna ungdomar blir behandlade och betraktade som bron.slingar'' Min slutsals är given - det är lättare att motivera den allmänna värnplikten för människor, om där finns en gedigen och generös bestämmelse om undantag för dem som har en personligt tillvunnen övertygelse alt inle använda vapen.

Det ärju dessutom inte så, att de vapenfria i dag ger oss elt svagare försvar
176                        än vi annars skulle ha haft. Det som har minskat inom det militära försvaret

under senare lid och som fortsätter att minska är de kvalificerade förbanden till lands, till sjöss och i luften.

Det finns mycket som talar för att man i framliden bör överlåta åt de civila delarna av totalförsvaret en del av den årliga kontingent som nu uttas för det militära försvaret. Civilförsvaret har ett mycket slort behov av personell föryngring. Sjukvården har slort behov av fler personer i krigstid. Kommunernas krigsplanläggning skulle underlättas om kommunerna också fick disponera yngre män. För stora delar av det ekonomiska försvaret vore det ytterst angelägel alt 11 behålla en del av de yngre män, som i dag går till militärt försvar. Det kan därför mycket väl bli så, att de civila delarna av totalförsvaret i en annan, längre bort liggande framtid tillförs åtskilliga yngre män, alltså även sådana som i och för sig skulle ha varit beredda att fullgöra vapenijänst.

Talet om att vapenfria skulle hota den allmänna värnplikten synes mig alltså felaktigt och onyanserat. Sådant tal är närmast oförskämt mot civilförsvaret, det ekonomiska försvaret och sjukvården i krig. 1 varje fall borde sådana partier och debattörer, som menar atl det är angeläget att förstärka de civila delarna av totalförsvaret, akta sig för att i den här frågan använda uttryck, som tyder på att man bara betraktar militärt försvar som betydelsefullt. Det finns t. ex. undersökningar, som visar atl just den otillräckliga sjukvården i krig - både den civila och den militära - är den kanske besvärligaste flaskhalsen inom vårt totalförsvar. Del finns alltså, som jag ser del, myckel starka skäl atl bejaka en liberalisering av vapenfrilagstiftningen.

Herr lalman! Med den här motiveringen yrkar jag på samtliga punkter bifall till försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 28.

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Vapenfri tjänst

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterar alt Hans Lindblad mer entusiastiskt än t. o. m. försvarsministern sluter upp bakom den proposition vi nu har att behandla. Visserligen uppehåller sig Hans Lindblad uteslutande vid folkpartiets formuleringar i betänkandet när del gäller frågor som har alt göra med prövningsförfarandet. Det kanske han gör rätt i. Men jag tycker att det hade varit värdefullare, om Hans Lindblad också hade tyckt till litet grand om de två första paragraferna i den nya lagstiftningen.

Jag menar att dessa båda paragrafer med den utformning de fått inte uppfyller kraven på en klar lagstiftning, och alt de således ganska snart kommer alt upplevas av folkpartiet som stora hinder när det gäller att ge vapenfrilagen den omfattning, inriktning och betydelse som den borde ha.

Jag tror att folkpartiet har, som man kunnai läsa i någon tidning, misslyckats när det gäller alt H sina synpunkter beaktade, därför att man inte lagit hänsyn tilljust de två inledande paragraferna. Jag menar atl dessa haren oklar formulering, som är sämre än den tidigare och som är definitivt sämre än formuleringen i utredningens förslag.

12 Riksdagens protokoll 1977/78:161-162

177

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Vapenfri tjänst

HANS LINDBLAD (fp) kort genmäle:

Herr talman! För mig är det uppenbart all propositionen, i förhållande till just utredningens förslag, innebär en mer generös bedömning när det gäller prövningsförfarandel.

Detärklart utsagtatt man utgår från den enskilde och troralt hansansökan är allvarligt menad. Det är bara i noga specificerade undantag som man inte kan bifalla ansökan. Del vore märkligt om man med elt sådanl prövningsförfarande skulle behöva uppleva alt människor sätts i fängelse och att en nämnd uttalar att den vet bättre och alt den enskilde skall i fängelse, därför atl man från nämndens sida inte tror på den enskildes uppgifter. Det är del viktiga. Första paragrafen i denna lag och prövningsförfarandet avgör om vi verkligen har en rätt förde människor, som vill slippa vapenijänst på grund av egen personlig övertygelse. Del grundläggande här var att vi fick en proposition, där man gick längre än man gjorde i utredningen i del avseendet.

Så till 2 >;,som avser någonting helt annat. Det gäller här de människor som har rält att slippa vapenijänst, men som vägrar att göra annan tjänst, såsom inom sjukvården, civilförsvaret, ekonomiska försvaret eller totalförsvaret. Här har man inte nått så långl, som t. ex. Birger Möller i utredningen ville. Detla är väl ändå en mindre viktig fråga. Det väsentliga iir alt man inle skall behöva göra vapentjänst mot sin vilja.

Jag lycker kanske att Roland Brännström borde ha märkt alt jag ägnade en hel del av milt anförande åt just detta problem: Vad skall man kunna få viigra också av civila funktioner? Om del skall vara möjligt atl slippa också civila funktioner är del litet ologiskt att detla bara skall gälla för miin i viirnpliktsål-dern. Molsvtirande paragraf borde i så fall finnas i civilförsvarslagen och gälla för män och kvinnor upp lill 65 år. En moisvarande paragraf borde finnas på sjukvårdspersonal och i den allmänna ijiinsieplikishigen. Jag lycker atl del är en vidare och viktig fråga, men det vikligasie nu är väl all få en myckel generös liberal lag jusl för dem som vill vägra alt biira vapen.

178

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del är inte hell ovanligt atl regeringspartierna inte når ända fram. Del har ju Hans Lindblad erkänt när del gäller 2 >;. Jag skulle ha uppskattat all om Hans Lindblad hade giorl en konsekvent koppling mellan 1 >; och 2 >; och del han pläderar för såsom varande det mest värdefulla i den nya lagstiftningen.

Jag delar Hans Lindblads uppfattning att människor som har en sådan övertygelse att det är omöjligt för dem all använda vapen naturligtvis skall befrias från sådan tjänstgöring. Men vi har rimligtvis också att ta andra hänsy n i dessa sammanhang, därför al t sam hiil let.iu stal ler k ra v. Vi har här an göra med Ivå mot varandra stridande lagstiftningar: en plikilagochen lag som skall medge undantag från pliktlagen. Jag tror alt det är myckel vikligl all uppmärksamma det förhållandet.

Sedan sade Hans Lindblad att när det gäller del här förslaget slår alla de borgerliga partierna bakom regeringen. Jag skulle vilja ifrågasälla del lilei

grand och påminna Hans Lindblad om en deball som fördes i utskottet om försök att hitta bällre formuleringar av 1 v; och 2 S i denna lag.

Jag skulle också vilja ställa en liten fråga till de centerpartister som i ulskottet delar ansvaret med de andra två regeringspartierna: Hur är det egentligen med centerpartiet? Är det svårt att stå upp här i kammaren och förklara varför centern hamnat på den här linjen när det gäller den nya vapenfrilagen? Är det svårt för t. ex. representanten för ungcentern Gunnar Björk i Gävle alt stå bakom det här förslaget?

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Vapenfri tjänst

HANS LINDBLAD (fp) kort genmäle:

Herr talman! Roland Brännström efterlyste en koppling mellan I vj och 2s

I 1 vj anges villkoren för atl få vapenfri tjänst, dvs. slippa militärtjänst. 2 !; innehåller bestämmelser om tjänstgöringsalternativ. Men vad debatten gäller är: Skall orden "under beredskap och krig eller totalförsvar" ingå? Och då finns egentligen ingen koppling, därför att I § ger möjlighet all slippa militärtjänst. Det finns vissa personer som inte vill göra militärtjänst men inle någon civil loialförsvarstjänst heller. Då blir det egentligen ointressant om vederbörande får vapenfri tjänst, för han tänker inte göra vare sig det ena eller det andra.

1 verkligheten ärdet på det sättet att socialdemokraterna, om jag har fattat er rätt, tycker atl de här människorna i allmänhet skall tjänstgöra -det gäller bara atl hitta mjukare former. För visst skall de i krigstid göra en samhällsnyttig insats inom funktioner som är viktiga.

GUNNAR OSKARSON (m):

Herr talman! Till försvarsutskottets belänkande nr 28 har jag fogat ett särskilt yttrande som tar upp prövningsförfarandet vid ansökan om vapenfri tjänst. Mot bakgrund av vad som föreslås i propositionen och i ulskoltsbelänkandet kan det finnas anledning att ställa frågan om avsikten är alt en verklig prövning skall komma till stånd.

Enligt lagtexten skall vapenfrinämnden pröva om den vapenfrisökande uppfyller kraven för vapenfri tjänst enligt 1 !;. För att nämnden skall kunna göra en sådan prövning måste den, efter vad jag förslår, ha ett underlag på vilket prövningen kan ske. Nämnden har enligt nämnda paragraf att pröva sannolikheten av att den värnpliktiges påstående "att bruk av vapen mot annan är så oförenligt med den värnpliktiges allvarliga personliga övertygelse alt han icke kommer att fullgöra värnpliktstjänstgöringen" är allvarligt menad och grundad på djup personlig övertygelse.

Lagrådet har ställt sig tveksamt till det föreslagna prövningsförfarandet och ifrågasatt om det verkligen är fråga om en prövning eller om det endast är ett anmälningsförfarande, 1 det senare fallet skulle, som lagrådet framhåller, vapenfrinämnden fl endast en registrerande funktion.

Lagrådet anser sig dock kunna utgå ifrån att avsikten är att en verklig prövning av ansökan skall komma till stånd. Departementschefen framhåller med anledning av lagrådels yttrande att lagförslaget innebär att en prövning

179

Nr 162                av ansökningen skall ske men att sökandens bevisbörda inte bör vara tung.

Fredaeen den      ' ''"'' '"''"'Je av departementschefen framgår att en viss bevisbörda

2 iuni 1978          åvilar den sökande.

_____________        Della leder mig lill att den sökande skall redogöra försin inställning och alt

Vapenfri tiänst     " sådan redogörelse skall ingå i det underlag på vilket vapenfrinämnden har

all grunda sitt beslut. Om vapenfri nämnden inte får ell så långt möjligt sakligt underlag lör sill siiillningstagande ter sig nämndens övervägande mot bakgrund av I >; som hell meningslöst.

Denna tolkning av del föreslagna prövningsförfarandel framgår av mitt särskilda yiirande. Och med denna tolkning godtar jag i likhet med ulskoliei atl prövningsförfarandel förenklas, dock ulan all man avstår från ett godtagbart underlag för bedömningen. Ulredningssamialel bör, som också vapenfriulredningen framhöll, koncenlreras kring frågan om bruk av vapen och om arten av den sökandes, som del slår i paragrafen, "'allvarliga personliga övertygelse". Med ett sådant förfarande torde man så långt det är möjligt kunna undvika misslag vid beviljande av vapenfri ijänsl.

Herr talman! Jag finner del myckel angeläget att nå fram till en ordning där vapenfriniimnden får en sådanl underlag all den kan göra en så långl möjligi räiivisande bedömning av ansökningarna - rällvisande inie bara moi dem som söker vapenfri tjänst utan mot alla dem av våra värnpliktiga som, i lojalitet och solidaritet mot samhället och samhällsmedborgarna, pliktskyldigt fullgijr sin värnplikt. Och dessa våra värnpliktiga fullgör denna plikt och skyldighet, trots alt det hos de allra flesla föratt inle säga alla, vågar jag påstå, flnns en inneboende, djupt rotad motvilja mot alt bruka vapen mot någon annan människa. De gör delta personliga offer eller uppoffring hell naturligt i första hand i mer eller mindre uttalade förhoppningar om alt de inte skall behöva ställas inför den svära uppgiften atl bruka vapen mot annan. Men de är beredda all göra denna insats även om det medför allvarlig samvetsnöd, och del sker med en känsla av att ta ansvar för landets frihet och oberoende och för att skydda våra medborgare, deras fri- och rättigheter, vårt samhällsskick och vår demokrati. Jag anser all det är myckel angeliiget alt alla dessa unga medborgare och värnpliktiga verkligen får en rättvis bedömning vid beviljande av vapenfri tjänst,

1 frågaom del meningsutbyte som förekommit mellan Hans Lindblad och Roland Brännström vill jag bara säga att jag anser atl del av både propositionen och utskoltsbetänkandet framgår ganska klart och tydligt hur lagen skall tolkas och tillämpas.

Herr talman! Med bena ber jag alt få yrka bifall lill utskottets hemställan,

1 detla anförande instämde Olle Aulin (m) och Ivan Svanström (c).

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag hoppas alt Gunnar Oskarson och Hans Lindblad så
småningom kan tolka lagstiftningen på samma sätt. Men jag är inte så
180                   övertygad om atl de kommer att kunna göra del.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jaggår upp iden här debatten med den kanske något fromma förhoppningen all fören gångs skull kunna övertyga någon borgerlig ledamot atl rösta på socialdemokraternas reservation. Jag tror nämligen att åtskilliga folkpartister och även en och annan centerpartist känner oiillfredsställelse över regeringens proposition. Jag har också mycket svårt atl förstå Hans Lindblads förnöjsamhet -ja, näslan jublande tonläge - när han kommenterar proposilionen. Efter Gunnar Oskarsons inlägg blir Hans Lindblads glädje ännu mer obegriplig.

Vapenfriutredningen tillsattes 1973. Jag var med i den utredningen. Vi uppfattade som ett av de svåraste problemen atl alll fler ungdomar på grund av lotalvägran tvingades in i fängelse. Vi försökte därför på olika sätt undvika fängelsestraff som påföljd för vapenvägran. Och vi försökte utforma en lagstiftning som skulle kunna undanröja motivet för totalvägran.

Av detla skäl föreslog vi införande av en ny sanktionsform, kallad samhällstjänst. Tyvärr har det av remissvaren visat sig vara svårt alt fullt ul genomföra detla förslag. 1 den socialdemokraliska partimoiionen föreslås en särskild samhällstjänst inom försvaret. Även om detta är ett begränsat genomförande av utredningens tankegångar, så hälsar jag det med tillfredsställelse. Jag hoppas atl del skall kunna genomföras och sedan utvidgas när erfarenheter har vunnits.

Motivet för denna samhällstjänst äratt man i siörsta möjliga ulslräckning skall undvika att någon döms till fängelsestraff för sin vägran alt fullgöra vapenijänst. Utredningen ansåg della som ett viktigt motiv. Utredningen var i del avseendet också enig. Del är därför förvånande att försvarsutskottet inte kunnat nå enighet om en lösning i denna riktning.

Den andra punkt som jag vill beröra är utformning av 2  i regeringens förslag till ny vapenfrilag. Jag vill klart säga ifrån alt regeringens förslag beträffande denna paragraf är olyckligt. Det kan leda till att antalet totalvägrare kommer atl öka och därmed all flera unga män kommer att dömas till fängelse för vapenvägran.

Vapenfriulredningen ville undvika en hård koppling mellan vapenfri tjänst och totalförsvaret. Vi vet nämligen atl många avstår från all söka vapenfri tjänst, därför alt de inte vill fullgöra uppgifter i totalförsvaret. Utredningen ville därför öppna en möjlighet lill vapenfri ijänsl i vissa fall utan atl krigsplacering skulle behöva ske. Men försvarsministern går i precis motsatt riktning. Han skärper kravei på denna punkt. Del sker genom ett tillägg i 2 i.

Den nuvarande lagen säger att vapenfri tjänst skall vara av betydelse för samhället, och det har i slorl sett inle vållat några problem. Men regeringen föreslår nu atl vapenfri tjänst skall vara av betydelse för samhället under beredskap och krig. Försvarsministern anger i moliviexlen alt ingen kan undandra sig krigssamhälleis uppgifter.

Denna skärpning kommer, befarar jag, att öka antalet totalvägrare och antalet som döms till fängelsestraff Därför begriper jag inle Hans Lindblads jublande tongångar. Del är för mig hell obegripligt all de borgerliga enigt

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Vapenfri Ijänsl

181

Nr 162               föreslår den här skärpningen. Särskilt förvånande är del an folkpartiei gått

Fredaeen den      P denna försämring av vapenfrilagen. Jag vill gärna ge ett erkännande

2 iuni 1978         till folkpartiets representant i utredningen Birger Möller, Han gjorde på denna

_____________   punkt en mycket god insals. Med stor vaksamhet ägnade han intresse åt

Vanenfri tiänst     utredningens formuleringar när del gällde villkoren för vapenfri ijänsl. Han,

tillsammans med oss andra i utredningen, lade ner stor möda på atl flnna former som skulle göra det möjligt atl undvika fängelsestraff Nu klämmer försvarsministern i med en lagformulering som tvingar unga män in i fängelse alldeles i onödan. Hur kan folkpartisterna acceptera detta? Jag hoppas atl del finns tillräckligt många folkpartister och för all del också centerpartister häri kammaren, som motsätter sig detta tillägg i lagtexten för att förhindra en ökning av fängelsestraff

Får jag fråga försvarsministern och företrädare för ulskottsmajoriteten: Bedömer ni den här skärpningen i 2 <j som så viktig att ni är beredda atl ta konsekvenserna av ett ökat antal fängelsedomar? Den risken är alldeles uppenbar,

Vapenfriulredningen blev oenig på en punkt. Del gällde prövningsförfarandel. Där reserverade sig folkpartiets representant. Sedan uppstod en lång och hård strid i regeringen. Den striden har försenat en reformering av vapenfrilagstiftningen. Och ut ur denna strid har sent omsider kommit vad jag menar vara en på vissa punkter ganska dålig produkt. Elt prövningsförfarande finns kvar. Där har folkpartiet fåll några luddiga skrivningar som tröst för mödan. Denna luddighel innebär atl ingen i dag kan säga hur del framtida prövningsförfarandet kommeratt fungera. Praxis kan komma all bli väldigt ojämn. Redan har två tolkningar presenterats i dag av den borgerliga majoriteten.

Folkpartisterna i regeringen har tydligen ägnat all kraft åt an få bort prövningsförfarandet men utan att lyckas. Samtidigt har de släppt igenom olyckliga och, som jag menar, farliga ändringar av 1 och 2 ;?>; Det ärenligt min mening häpnadsväckande. Jag utgår från all Bernt Ekinge inte accepterar dessa ändringar. Jag vädjar lill honom och andra här i kammaren alt hejda högervridningen av vapenfrilagstiftningen på de här punkterna.

Det är ändå så, att ell generösare prövningsförfarande är ganska värdelöst för alla dem som inle vill söka vapenfri tjänst. Därför är det viktigt alt undanröja de psykologiska hinder som många upplever vid en hård koppling av vapenfri tjänst till ett krigssamhälles uppgifter. Del var tanken bakom vapenfriuiredningens förslag på den här punkien, men försvarsministern går i precis motsatt riktning.

Lål mig sedan säga att del uttalande som försvarsministern enligt pressreferal har gjort ger oss anledning lill stor vaksamhet. Hans något föraktfulla inställning till vapenvägrare har upprört många. Alt totalvägrare inte bör göra anspråk på plats i skyddsrum vid krig avslöjar en människosyn som idel här sammanhanget äralarmerande. Del är i och försig inte atl undra på att propositionen är dålig. Den utgör nämligen ell försök lill kompromiss mellan å ena sidan försvarsministern med hans nedlåtande attityd till 182

vapenvägrare och å andra sidan den generösa attityd som vissa folkpartister står för.

Avslutningsvis villjag beklaga atl vapenfrilagstiftningen inte kan genomföras i enighet. Den har först föranlett strid i regeringen mellan de borgerliga partierna. Vi socialdemokrater kan naturligtvis inte godta den bristfälliga kompromissprodukl som regeringens förslag utgör. Därför har del blivit strid i försvarsutskottet och strid här i kammaren. Som utredare känner jag djup besvikelse över att arbetet från 1973 lill nu har lett fram till ell så dåligt resultat. Jag beklagar de vapenfrisökande som har förväntat sig all nu fl bättre ordning och reda. Jag beklagar dem som skall administrera verksamheten. Det gäller främsi vapenfrinämnden och arbetsmarknadsverket. Proposilionen har knappast underlättat deras arbeie - tvärtom.

Elt sista hopp står till kammarens ledamöter. Ett bifall till reservationen skulle avsevärt förbättra resultatet av de gångna årens långa debatter och överväganden.

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Vapenfri tjänst

HANS LINDBLAD (fp) kort genmäle:

Herr talman! Prövningsförfarandet och villkorsparagrafen avgör hur många som kan få vapenfri tjänst. Det är bara all konstatera atl propositionens förslag är betydligt mer generöst än ulredningsmajoritetens förslag. Det intressanta är att inle bara regeringen har kommil fram till detla. Även socialdemokraterna går längre än utredningsmajorileten. Inte ens Georg Andersson själv föreslår här i kammaren all det som han och utredningsmajoriteten står bakom i fråga om prövningsförfarandel skall godtas av riksdagen, utan han accepterar en längre gående liberalisering, alltså all flera människor får vapenfri tjänst. Detta är viktigt, eftersom tanken alt man skulle kunna få fängelse därför alt man vägrar bära vapen, för många människor är väldigt slötande. Propositionens förslag innebär en långtgående liberalisering.

Näsla fråga är: Skall de som bar beviljats vapenfri tjänst inte behöva jobba inom sjukvård och kommunernas barnomsorg eller inom civilförsvar och ekonomiski försvar? Alll detla ingår dock i totalförsvaret, för numera har kommunerna, landstingen och näringslivet en krigsplanläggning. Enligt propositionen skall man se det såsom en krigsplacering i vid mening. Del behöver inte prompt vara elt hårt utformat papper på detta, men man skall veta vilken sektor man jobbar inom. Del finns öppningar i den även för naiurvårdsarbele. Man skall i krig ha en uppgift som någon av huvudmännen, exempelvis landstinget eller kommunen, slår för.

Del borde vara svårt för Georg Andersson alt föra en hård argumentation för alt människor skall kunna fl en syssla utanför totalförsvaret. Finns det i krig någon syssla utanför totalförsvaret? Man lalar om alt det är fråga om psykologi och hur folk uppfattar saker. Man reser sig mot begrepp som totalförsvar, civilförsvar, beredskap och krig. Lål oss då notera all just den ökade informationsmöjligheten gör atl vi kan tala om för människorna all i totalförsvaret ingår t. ex. kommunernas barnavård. Kommunerna har en krigsplanläggning även på del områdei. 1 verkligheten är det svårt atl se vilka

183

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Vapenfri tjänst

vapenfria som skulle kunna stå uianför totalförsvaret. De vapenfria som gräver på Björkö krigsplaceras i dag i civilförsvaret. De är krigsplacerade, även om deras ijänsl i fred ligger uianför totalförsvaret. De har en given funktion atl vara med i civilförsvaret och rädda liv.

PER PETERSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Georg Andersson har här tagit upp formuleringen i 2 >; vapenfrilagen. Där slår: "Vapenfri tjänstepliktig skall fullgöra tjänst i verksamhet, som är betydelsefull för samhället under beredskap och krig."

Vi är tydligen eniga om alt vapenfri tjänstepliktig skall vara beredd atl della i verksamhet, som är betydelsefull för samhället. Men om vårt land blir utsatt fören angrepp, ingår praktiskt taget all verksamhet i samhällets totalförsvar. Däri ingåt även befolkningsskydd, räddande av liv genom ijänsl i civilförsvaret samt många andra vapenfria arbeten.

Eftersom totalförsvaret verkar enbart under beredskap och krig, vill jag påstå atl det här är bara en formuleringsfråga. Del finns ingen skillnad i realuppfaltning.

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag är inle riktigt säker på atl Hans Lindblad har förstått milt förra inlägg. Jag har inle diskuterat prövningsförfarandet nu. Jag menar i och för sig att propositionen är luddig på den punkien, men vi godtar vad som där föreslås, så får vi se vad del blir av det.

Vad jag är orolig för är atl propositionen har salt upp en psykologisk spärr, som innebär att fiera vapenviigrare kommer att avstå från atl söka vapenfri tjänst och gå direkt på lotalviigran. Och dä återstår enligt proposilionen och enligt nuvarande lagstiftning enbart fängelsestraff i slutändan.

Deiärdärförjagtyckeratidet ärolyckligt med tillägget i 2 tjsom innebären skärpning. Jag frågade förut: Bedömer ni det så viktigt all få med denna skärpning atl ni är beredda alt la den risk som del innebär alt få flera lotalvägrare och alltså all nödgas utdöma flera fängelsestraff?

Per Petersson säger nu atl det här är bara en formuleringsfråga. Men är del så enkelt? Varför dä ingripa på del här sättet och skapa oro? Varför inte då enas i utskottet om alt ha kvar den nuvarande formuleringen, som på den här punkten inte har inneburit svårigheter?

184

HANS LINDBLAD (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Georg Andersson sade att han inte hade talat om prövningsförfarandel. Nej, men han sade atl jag verkade väldigt till freds, och jag vet ålminsione vad jag var till freds med, nämligen prövningsförfarandel.

Vad är vapenfrilagsliftningen? Jo, del är en undanlagslag lill värnpliktslagen. Värnpliktslagen ålägger män mellan 19 och 47 år alt tjänstgöra inom del militära försvaret. Förande värnpliktiga, vilkas övertygelse säger dem att de inte skall bära vapen, skall slippa göra detta, finns det en särskild lagstiftning. Kravei all de också skall slippa civil ijänsl i totalförsvaret borde, om man

verkligen skall driva del kravei. avse en lilliiggslagstiftning för alla ijänsle-      Nr 162

''"''6"'                                                                           Fredagen den

[)ei är lilei märkligl alt män som har slupjiii värnpliktstjänstgöring också      -, •     • iq-,o

skall slippa ijänslgöring inom .sjukvården medan del för sjukvårdens personal         

inle finns någon .sådan paragraf Del vore logiskl all kriiva all ijänslepliklsla-      ynnenf-i t"

gen för sjukvårdspersonal, civilförsvarslagcn och den allmänna ijiinsieplikis-

lagen skall ha moisvarantle untlaniausklatisulcr. Varf()r skall iiklrc miinni-

skor, varlbr skall kvinnor, varför skall siukvårdcns personal inic medger

samma undanlag?

Jag vei ingel land där del anses all människor på grund av sin övertygelse

skall slippa arbeia med sjukvård elc. i händelse av krig. Men om man tar upp

frågan så bör del väl gälla över hela linjen, inle bara kalegorin vapenfria

ijänsieplikiiga. Jag lycker an kravet; om man vill driva det. bör tas upp i elt

betydligt slörre sammar.hang.

PER PETERSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara notera atl nu har Georg Andersson kommit till en, som jag tycker, mera riklig bedömning. Nu har han lalat om en psykologisk spärr. Jag menar atl om vi hjälps ål alt förklara del enkla förhållandet alt totalförsvaret fungerar endasi under beredskap och krig. så kommer den psykologiska spärren myckel snabbi atl försvinna.

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag upprepar frågan: Har nuvarande formulering av 2 j vållat problem? 1 så fall kan det ju motiveras att man överväger en ändring. Vapenfriulredningen kom fram till atl nuvarande formulering var acceptabel och att det inte behövdes någon ändring. Vi ville snarare få en tolkning i mera liberal riktning, en generösare tolkning. Remissinstanserna har väl inte anfört några betänkligheter på den här punkien?

Men försvarsministern klipper lill och fogar in skärpningen "under beredskap och krig" i den nya lagtexten. Jag menar att del aren psykologisk spärr, och den skall vi inle förakta om den kommer alt leda till ökat antal fängelsedomar. Det ärju del som vi framför alll har försökt undvika med vapenfriutredningens arbeie och som vi hoppas att riksdagens beslut också skall leda fram till.

Låt oss nu hjälpas åt att förklara del här, säger Per Petersson. Men varför skall vi skriva in någonting som är omotiverat och som sedan kräver förklaringar? Det är bättre alt då aldrig skriva in del.

Jag har ett exempel på hur svårt del kan vara alt förklara. Del är elt uttalande från svenska ekumeniska nämnden, som väl inle tillhör dem som har svårt att falla. Men den säger som reakiion på förslaget atl del är olyckligt, särskilt med tanke på alt en nära anknytning lill tolallbrsvarel kan medföra nya fall av lotalvägran med åtföljande fängelsedomar. Det är just det som jag varnade för. och jag vädjar till kammarens ledamöter all rösta Ibr reservationen på den här punkten.

185

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Vapenfri tjänst

Talmannen anmälde atl Per Petersson anhållit alt till protokollet få antecknat atl han inte ägde rätt lill yiieriigare replik.

BERNT EKINGE (fp):

Herr talman! Från folkpariiels sida har vi i många år krävi en liberalare och humanare lagsliftning för vapenfria värnplikliga. Del grundläggande kravei som vi därvid siälll är, alt ingen mot sin övertygelse skall tvingas göra vapentjänst, ulan i stället skall beredas möjlighet alt som vapenfri göra annan samhällsnyttig insals.

Den nuvarande vapenfrilagen har lett till alt hundratals ungdomar, som haft en allvarlig övertygelse mot bruk av vapen, årligen hamnat i fängelse. Tyvärr har detla understundom skett efter en godtycklig prövning från myndigheternas sida angående vederbörandes samvetsbetänkligheter.

Därför hälsar jag personligen del nya förslaget lill vapenfrilag med lillfredssiiillelse, även omjag på några punkler haren avvikande uppfattning. Del är min förhoppning alt den nya lagen skall leda lill all man undviker fängelsedomar i framliden. Även om jag således inle är nöjd på en del punkler, viII jag ändå framhålla all jag anser all förslagei innebiirsåbelydande förbäiiringar all förulsällningar bör finnas för all alla som har en allvarlig personlig övertygelse mot bruk av vapen i fortsättningen skall ges möjlighet till vapenfri ijänsl.

1 såväl proposilionen som försvarsutskottets betänkande framhålls all del i tre viktiga avseenden kommer alt bli förbättringar: möjlighelerna att erhålla tillstånd lill vapenfri tjänst blir större, prövningsförfarandel förenklas och tjänslgöringsområdena blir flera. Della är betydelsefulla förbäitringar. Uttrycket "djup samvetsnöd" utgår ur lagtexten. Utskottet räknar också med anden vapenfrisökandes bevisbörda skatt minska. I propositionen framhålls att en sökande som efter samtal med en särskild utredningsman och efter viss betänketid bekräftar sin insiällning, bör beviljas vapenfri tjänst, såvida inte påtagliga skäl lalar däremot. Sådana påtagliga skäl kan, enligt proposilionen, vara uppenbart organiserade massansökningar eller alt del av omständigheterna klart framgår, atl vad den sökande egentligen eftersträvar är ell anstånd med militärtjänstgöringen. Del är självklart all jusl sådana omständigheter aldrig kan utgöra grund för beviljande av vapenfri tjänst. Därom är vi helt ense.

Herr lalman! Delta innebär ju också atl handläggningen i vapenfrinämnden i fortsättningen måsle kunna följa betydligt enklare rutiner än f n. Det förenklade prövningsförfarandet överensstämmer i allt väsentligt med Birger Möllers reservation i vapenfriuiredningens betänkande. Denna reservation har bl. a. Sveriges frikyrkoråd givit sin fulla anslutning lill. Någon egenllig prövning från nämndens sida skall i fortsättningen enligt såväl proposilionen som uiskoilsbelänkandet förekomma endasi när del finns anledning misstänka, all del föreligger några andra motiv iin som anges i lagens 1 S. 1 alla dessa fall kommer bevisbördan all åvila vapenfriniimnden. Varje medborgare har räll all få veta på vilken grund en dom. ell utlåtande eller en avgörande stöder sig. Ulan delta har man ju betagils möjligheten an

försvara sin rält. Den ökade bevisföringen från vapenfrinämndens sida blir i och för sig en naturlig konsekvens av att bevisbördan minskar för den sökande. Det bör också framstå som mer eller mindre självklart, att när nämnden i enstaka fall i fortsättningen kan komma atl avslå en ansökan, nämnden kommeratt kalla den sökande föratt på så säll få möjlighet all bilda sig en klar uppfattning i ärendet, I sådana fall måste det också vara rimligt all den sökande får rält till personligt biträde,

I fråga om den särskilda utredningsmannens medverkan i fortsättningen hälsar jag med tillfredsställelse att den typ av förhör som hittills förekommit i fortsättningen ej skall äga rum. När utredningsmannens funktion huvudsakligen endast blir av informativ karaktär finns del i fortsättningen ingen anledning för utredaren att själv avge något omdöme om sökanden, Detla är ju hell uppenbart, eftersom det avgörande kriteriet i fortsättningen är au den sökande efter viss betänkelid direki till vapenfrinämnden intygar att han fasthåller vid alt bruk av vapen mot annan iir så oförenligt med hans allvarliga personliga övertygelse atl han icke kommer alt fullgöra värnplikt, Någol tyckande från utredningsmannens sida kan del ju då inle bli fråga om. Det räcker med att "informatören" intygar alt informationen givits och atl den sökande förklarar varför han önskar vapenfri tjänst.

Detta är en klar förbättring. Men det måste också få till konsekvens atl den handledning för utredaren, som vapenfrinämnden fastställde 1971, inte längre kan gälla. Jag utgår ifrån all regeringen med uppmärksamhet följer frågan om en eventuell ny instruktion för utredarna i deras nya funktion. Del måste ju vara angeläget att denna nya syn på vapenfrifrågorna snabbt tränger igenom.

Jag slår alltså fast propositionens och utskottets klara uttalande, atl en ansökan skall anses allvarligt menad och beviljas, om inte påtagliga skäl lalar däremot. Det kan alltså i fortsättningen inle bli fråga om någon som helsl detaljmätning eller något vagt tyckande i bedömningen från nämndens sida av den sökandes allvarliga övertygelse.

Herr lalman! Jag har ganska ulföriigt uppehållit mig vid prövningsförfarandet. Men det är naturiigtvis inte utan skäl. Prövningsförfarandel är ett av de viktigaste momenten i belänkandet. Ytterst hardet nuvarande prövningsförfarandet varit anledningen till en mängd fängelsedomar under senare år. Svarei på frågan hur del skall bli i fortsättningen med prövningsförfarandet ger försvarsministern i sin deklaration på s. 157 i proposilionen. Här önskar jag att Gunnar Oskarson lyssnar. Jag tror del var på grund av elt rent missförstånd som han så felakligl citerade i sammanhanget. Försvarsministern säger nämligen: "Såsom lagrådet anför ligger det i sakens natur att man. närdet gäller alt bedöma en så djupt personlig fråga som någons inställning till bruk av vapen mot andra människor, i allmänhet är hänvisad lill alt bygga på vad den enskilde själv uppger. Del i remissproiokollet föreslagna prövningsförfarandel utgår från denna grundläggande förutsättning."

Till slut ett par andra punkter. 1 såväl min moiion som den socialdemokraliska motionen och vpk-motionen yrkas atl uttrycket "beredskap och krig" skall utgå ur lagtexten. Jag delar här vapenfriuiredningens enhälliga

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Vapenfri tjänst

187

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Vapenfri tjänst

bedömning. Det kan inte vara rimligt all på delta säll omöjliggöra fördel fåtal det här är fråga om, all få fullgöra vapenfri tjänst ulan atl bli krigsplacerade. Som tidigare har nämnts här har Svenska ekumeniska nämnden ien skrivelse tagit upp den här frågan, och jag tror det kan finnas anledning all läsa in lill riksdagens proiokoll vad de skriver i sin helhel:

Enligi lagförslagel skall vapenfri tjänstepliktig fullgöra ijänsl i verksamhel, som är betydelsefull för samhället "under beredskap och krig". Del citerade uttrycket innebär, att tjänslgöringsalternativen utväljs enligt en mer restriktiv princip än vad som är fallet f n. och, framför allt, än vad vapenfriutredningen föreslagit. Detla är olyckligt, särskilt med tanke på alt en nära anknytning lill totalförsvaret kan medföra nya fall av totalvägran med åtföljande fingelsedomar. Enligt nämndens uppfattning bör en ny lagsliftning i alla sina delar präglas av målsättningen alt undanröja problemet med fängelsedom som sanktion mot överiygelsebeslämi handlande. Kriteriet alt tjänsten .skall vara "betydelsefull för samhället" framstår mot denna bakgrund som tillräckligt och mer tillfredsställande.

Jag beklagar atl försvarsministern och utskotlels majoritet inle har kunnai gå med på en sådan förbättring av den nya lagen.

Från folkpartihåll har vi också under många år krävt all iniernalionelli biståndsarbete skall kunna utgöra ell allernaliv till militärtjänstgöring och vapenfri ijänsl. Delta krav finns också med i min moiion. Dä såväl SIDA som flera andra remissinstanser i sina remissvar på vapenfriulredningen biträtt förslaget all biståndsarbete skall få tillgodoräknas som fullgod vapenfri tjänst, borde det ha varit möjligt för utskottet atl tillmötesgå de många framstötar som i olika sammanhang gjorts i den här frågan.

När del gäller sanklionsformerna vid vägran framhåller försvarsministern alt vid vägran första gången bör i normalfallet villkortig dom kunna ifrågakomma tillsammans med kraftiga böter. Vid vägran andra gången förordar försvarsministern fängelsestraff på minst fyra månader. Detla är naturligtvis ell mycket kännbart straff Det är beklagligt all försvarsministern avvisar vapenfriutredningens förslag om atl domstol skall kunna döma till något slag av samhällsijänsi. Har del varit möjligt alt införa denna påföljd i andra länderborde del vara möjligt också hos oss. Underalla förhållanden bör påföljden fängelse i normalfallet inle omfatta längre tid än högst tre månader. Jag stöder alltså på denna punkt reservanterna i utskottet.

Det finns i detla sammanhang anledning undersiryka vad som tidigare har sagts och framförallt vad justitieutskoliei säger i sill yltrande, nämligen atl vad försvarsministern föreslår i påföljdsfrågan kan icke vara bindande för domstolarna i deras rätisutövning, då påföljden icke har slöd i den föreslagna lagiexien eller i moiivuiialandena.

Herr lalman! Även om det finns delar i del nya förslagei lill vapenfrilag som är svåra all acceptera är del ändå min förhoppning all den förnedring som många unga pojkar utsålts för på grund av all de följt sin samvetsbestämda övertygelse alt vägra bruka vapen mot någon människa, efter den 1 juli i år för alllid skall tillhöra en förgången lid. Jag bygger den förhoppningen på vad jag

inledningsvis underströk, nämligen all många och väseniliga förbättringar     Nr 162

Fredagen den

har skett. Vid voteringen kommer jag, herr lalman, på punkterna 3, 6 och 13 atl     t iuni"l978

ansluta mig till reservationen.  På övriga  punkler ansluter jag mig lill    

uiskoneis förslag.

Vapenfri tjänst

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse atl Bernt Ekinge konsekvent har följt upp sina tankegångar från den omfattande motion han har i del här ärendet liksom att han salt sig in i det samband som finns mellan 1 ij och 2 !; samt prövningsförfarandet.

Det är värdefullt att dessa synpunkter kommit lill uttryck, och liksom Georg Andersson önskar jag atl fler ledamöter av denna kammare uppmärksammar det viktiga samband som flnns mellan I 5; och 2  och det övriga innehållet i lagstiftningen och medverkar till en bättre vapenfrilagsliftning än vad majoritetsförslaget innehåller.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Jag vill yrka bifall till det särskilda yrkande i anslutning till vpk:s motion 1924 som har delats ut här i kammaren. Yrkandet har följande lydelse:

atl riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1924 hos regeringen begär förslag om införande i enlighet med vapenfriuiredningens förslag av sanktionsformen samhällstjänst för den som vägrar att fullgöra vapenfri tjänst, varvid dock görs den ändringen i förhållande till förslaget att påföljden fängelse för vägrad samhällstjänst slopas och ersätts med böter.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Bengt Gustavsson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Roland Brännström begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller försvarsulskoilels hemsiällan i betänkandet nr 28 mom. 2 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av Bengt Gustavsson m. fl. i moisvarande del.

Nr 162                  Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

Fredaeen den      ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Roland Brännström begärde

2 jijpj joyo          rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröst-

_____________   ning gav följande resultat:

Vapenfri tjänst

Ja - 162

Nej - 150

Avslår -    T

Mom. j

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Bengt Gustavsson m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Roland Brännström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 28 mom. 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Bengt Gustavsson m. fl. i moisvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Roland Brännström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160

Nej - 152

Avstår -      1

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 945 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Oswald Söderqvist begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 28 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil utskotlels hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 945 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

190

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens     Nr 162

ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Oswald Söderqvist begärde Fredagen den

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröst-        j juni 1978

ning gav följande resultat:                                              __________

Vapenfri tjänst

Ja - 303 Nej -    11

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen av Bengt Gustavsson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Roland Brännström begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 28 mom. 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Bengt Gustavsson m. fl. i moisvarande del.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Roland Brännström begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 161 Nej - 153

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill motionen nr 945 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Oswald Söderqvist begärt volering uppliisies och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 28 mom. 7 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den iindring däri som föranleds av bifall till motionen nr 945 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del.

191

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Vapenfri tjänst

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Oswald Söderqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 302 Nej -    11

192

Mom. 8-11

Kammtiren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 12

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels det av Oswald Söderqvist under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra proposilionen vara med överviigande ja besvarad. Sedan Oswald Söderqvist begärt votering uppliisies och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betän
kandet nr 28 mom. 12 röstar ja,              '
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av Oswald Söderqvist under överläggningen framställda yrkandet.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Oswald Söderqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 303 Nej -    11

Mom. 13

Propositioner gtivs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Bengt Gustavsson m. fl. i moisvarande del. och förklarades ilen förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Roland Brännsiröm begärt volering uppliisies och godkändes följande voieringsproposiiion:

Den som vill atl kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 28 mom. 13 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen av Bengi Guslavsson m. fl. i moisvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Roland Brännström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 161

Nej - 143

Avstår -    10

Mom. 14

Utskottets hemstiillan bifölls.

Mom. 15

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionerna nr 945 och 1924 av Lars Werner m. fl. i moisvarande delar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Oswald Söderqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 28 mom. 15 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 945 och 1924 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Oswald Söderqvist begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 303 Nej -    II

Mom. 16

Utskotlets hemställan bifölls.

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Avbetalningsköp mellan näringsidkare m. Jl.

§ 3 Avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl.

Föredrogs lagutskottets betänkande 1977/78:30 med anledning av propositionen 1977/78:142 om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl., jämte moiion.

BO SIEGBAHN (m):

Herr lalman! Med hänsyn lill det pressade tidsläget,skall jag falla mig kort.

1 de frågor som behandlas i lagutskottets betänkande nr 30 om bl. a. detaljisters ställning råder i slorl sett enighet. Från moderata samlingspartiets

\}, Riksdagens proiokoll 1977/78:161-162

193

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Presumtionsregel vid för farande-patent

sida har vi dock i ett särskilt yltrande velat ge uttryck för vår principiella inställning att man i görligaste.mån skall begränsa kravet på lagsliftning i alla frågor där det är möjligt, och alt man i fall som berörs i betänkandet i första hand bör lila till överenskommelser genom förhandlingar mellan parterna. Först om dessa inte ger tillfredsställande resultat bör särskild lagsliftning tillgripas. Jag har f ö. inget särskilt yrkande.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 4 Presumtionsregel vid förfarandepatent

Föredro;is lagutskottets betänkande 1977/78:32 med anledning av motion om en presumtionsregel vid förfarandepatent.

194

MARIANNE KARLSSON (c):

Herr talman! Jag vill bara säga några ord med anledning av min motion 1001, därjag begär förslag till införande i patentlagen av en presumtionsregel vid förfarandepatenl.

1 palentlagstiflningen är del sedan länge en allmänt anlagen regel atl en produkt kan palentskyddas även genom all den tillverkas enligt ett patenleral förfarande. Produkten får härigenom ett s. k. indirekt produktskydd, som skall ha samma omfattning som om patentet var direkt inriktat på produkten. Denna typ av patentskydd har stor betydelse när man söker skydd för produkter såsom exempelvis cement eller polymerer, vilka är svåra an definiera eller kanske inte kan patenteras i sig själva, men där tillverkningsmetoden är ny och anses behöva skyddas för att man skall kunna hindra ojämn konkurrens.

Det indirekta produktskyddets värde har dock varit reducerat genom all patenthavaren vid intrång själv måsle bevisa att produkten framställts genom det patenterade förfarandet. Det kan ställa sig svårt för patenthavaren att med utgångspunkt i produktens utseende och beskaffenhet kunna sluta sig till om produkten tillverkats enligt ett visst förfarande.

En eventuell intrångsmakare har med nuvarande lagstiftning stora möjligheter att försvåra insamling av bevis, vilket även minskar rättens möjlighet att skipa räuvisa. Det är därför nödvändigt att bevisskyldigheten omkastas så att produkten anses tillverkad enligt det patenterade förfarandet till dess motsatsen bevisas. Härigenom kan domstolarnas arbete förenklas, då man lättare kan erhålla bevis från såväl svarande- som kärandesidan..

Del är viktigt att förfarandepatenl ger lika starkt skydd mot intrång som föreligger vid produkipatent. 1 annal fall förieds län den patentsökande att söka produktpatent, vilket ofta gör att han endast med siörsta svårighet och till hög kostnad kan hävda sin rätt.

Herr talman! Man är inte bortskämd med att motioner tillstyrks, men i detta fall anser utskottet det lämpligt att den väckta frågan om en presumtionsregel vid förfarandepatenl prövas närmare vid den blivande översynen av patentprocessen. Flera EG-länder har i sina patentlagar en motsvarande presumtionsregel. En sådan regel har också införts i marknäds-patentkonventionen. Det är min förhoppning att den tidigare omtalade översynen av patentprocessen kommer till stånd så snart som möjligt och att då även frågan om införandet av en presumtionsregel vid förfarandepatenl tas upp till behandling.

Herr talman! Jag yrkar bifall till lagutskottets hemställan i dess betänkande nr 32.

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978'

Åtgärder för att bevara skrifter samt ljud- och bildupptagningar

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskotlets hemställan bifölls.

§ 5 Föredrogs

Arbetsmarknadsutskottels betänkande

1977/78:38 med anledningav proposilionen 1977/78:179 om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring jämte motion

Utskottets hemställan bifölls.

§ 6 Åtgärder för att bevara skrifter samt ljud- och bildupptagningar

Föredrogs kulturutskottets betänkande 1977/78:27 med anledning av propositionen 1977/78:97 om åtgärder för att bevara skrifter och ljud- och bildupplagningar jämte motion.

Regeringen hade i propositionen 1977/78:97 (utbildningsdepariementet) föreslagit riksdagen

dels att anta i proposilionen framlagda, av lagrådet granskade förslag lill

1.   lag om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar,

2.   lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt lill litterära och konstnäriiga verk,   .

3.   lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt lill fotografisk bild.
dels atl

4.   till Vissa bibliotekskostnader,inom högskolan för budgetåret 1978/79 under nionde huvudtiteln anvisa en reservationsanslag av 500 000 kr,,

5.   besluta all en central myndighet, arkivet förljud och bild.skulle inräiias den 1 januari 1979 enligi de rikllinjer som förordals i proposilionen.

6.   lill Arkivei för ljud och bild för budgelårel 1978/79 under nionde huvudtiteln anvisa elt förslagsanslag av 3 800 000 kr..

195

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Åtgärder för att bevara skrifter samt ljud- och bildupptagningar

196

7. bemyndiga regeringenatt vidta de övergångsbesiämmelseroch åigärder i övrigt som behövdes för atl genomföra förslagen rörande den nya myndigheten.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"'Till grund för ställningstagandena i proposilionen ligger tre olika utredningsförslag om plikileveran.ser lill bibliotek eller arkiv. Dalaarkive-ringskommitlén har i sitt delbetänkande (SOU 1974:94) Bevara ljud och bild föreslagil åtgärder för att bevara radio- och TV-program, filmer, fonogram och videogram. Förslag om nya bestämmelser för pliktleveranser av dagstidningar och andra skrifter har lagts fram i lidningsfilmningskommitténs första rapport (Utbildningsdepartementet 1975:4) Dagspress på mikrofilm och av en siirskild utredare i betänkandet (Ds U 1977:12) Pliktexemplar av skrift.

I proposilionen föreslås en särskild lag om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar. Härigenom åläggs programföretag med rundradioverksamhet och beställare eller importörer av fonogram och videogram skyldighet att lämna exemplar som skall bevaras för framtiden. Vissa begränsningar i leveransskyldigheten föreslås. 1 fråga om fonogram och videogram skall sålunda endast svenska och vissa utländska som har svenskt intresse bevaras. Vad gäller film föreslås leveransskyldigheten omfatta såväl svenska som utländska filmer som visiis vid biografföreställningar. Filmen föreslås bevaras såsom videogram, varför pliktexemplar av film efter överföring till delta medium kan återställas till den leveransskyldige.

Lagen innehåller också föreskrifter om vidgad leveransskyldighei för skrifter. Normall skall sju exemplar av varje skrift lämnas. Av dessa skall två bevaras för framliden. De skall tillfalla kungl. biblioteket och biblioteket vid universitetet i Lund. Övriga fem exemplar skall tillfalla biblioteken vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping, Göteborg och Umeå. Vidare föreslås särskilda leveransbestämmelser för dagstidningar och för kombinationer av skrifter och ljud- och bildupptagningar, t. ex. läromedelspaket. Den nya lagen föreslås träda i kraft den I januari 1979.

1 propositionen föreslås också vissa ändringar i lagen om upphovsrätt lill litterära och konstnärliga verk och i lagen om rätt till fotografisk bild. Dessa ändringar, som bör iriida i kraft redan den 1 juli 1978, innebär bl. a. alt bevarade ljud- och bildupplagningar lar kopieras för forskningsändamål utan atl rättighetshavarnas samtycke behöver inhämtas.

Uppgiften atl bevara och tillhandahålla ljud- och bildupplagningar som inle ingår i kombinerat material föreslås åvila en ny statlig myndighet, arkivei för ljud och bild. Verksamheten vid den nya myndigheten skall inledas den 1 januari 1979. Den nuvarande verksamheten vid nalionalfonoiekei hos kungl. biblioteket föreslås inordnas i den nya arkivinstitutionen fr. o. m. den I juli 1-979.

Personalen vid den nya arkivinstitutionen beräknas omfatta 20 personer.

De statliga insatserna under budgetåret 1978/79 föreslås uppgå till 3,8 milj.

kr. för atl bevara ljud- och bildupptagningar. Härtill kommer kostnader i anslutning till bevarandet av svenskt tryck."

I detta sammanhang hade behandlats den med anledning av propositionen väckta motionen 1977/78:1780 av Bernt Nilsson m. fl. (s, c, m, fp), såvitt gällde yrkandet 2, all riksdagen beslutade alt den i propositionen nämnda nya arkivinstitutionen lokaliserades till Kalmar.

Utskottet hemställde

1.   att riksdagen skulle anta det i propositionen 1977/78:97 framlagda förslaget till lag om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar,

2.   alt riksdagen skulle anta det i propositionen framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

3.   att riksdagen skulle anta del i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1960:730) om rält till fotografisk bild,

4.   alt riksdagen lill Vissa bibliolekskostnader inom högskolan för budgetåret 1978/79 under nionde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 500 000 kr.,

5.   atl riksdagen beslutade att en central myndighet, arkivei för ljud och bild, skulle inrättas den 1 januari 1979 enligt de riktlinjer som förordats i propositionen,

6.   att riksdagen lill Arkivet för ljud och bild för budgetåret 1978/79 under nionde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 3 800 000 kr.,

7.   att riksdagen bemyndigade regeringen att meddela de övergångsbestämmelser och vidta åtgärder i övrigt som behövdes för att genomföra förslagen rörande den nya myndigheten,

8.   att riksdagen som sin mening gav till känna för regeringen vad utskottet anfört angående frågan om den tekniska standarden på det ljud- och bildmaterial från Sveriges Radio AB som skulle bevaras,

9.   atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1780, yrkandet 2.

BERNT NILSSON (s):

Herr talman! Utbildningsdepartementet har på senare tid lagt fram två propositioner. Den ena är 1977/78:114 angående centralt organ för informationsförsörjning m. m., och den andra är 1977/78:97 angående pliktexemplar till bibliotek och arkiv.

De båaa propositionerna behandlar i princip samma sak. Presentationen och behandlingen av dem är sådan alt del enligt min mening är motiverat med en granskning av tillviigagångssället. Eftersom beröringspunkterna är så många mellan propositionerna, borde de ha behandlats samtidigt i kammaren.

Propositionen 97 har behandlats i kulturutskottet, och det är den vi nu skall ta ställning lill. Propositionen 114 skall behandlas i utbildningsutskottet och kommer på riksdagens bord under hösten.

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Åtgärder för att bevara skrifter samt ljud- och bildupptagningar

197

14 Riksdagens proiokoll 1977178:161-162

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Åtgärder för att bevara skrifter samt ljud- och bildupptagningar

198

I båda propositionerna behandlas frågan om inrättande av en arkivenhet, som skall sortera under kungl. biblioteket eller nationalbiblioteket, som det i fortsättningen föreslås hela.

I de bägge propositionerna behandlas också frågan om mikrofilmning av svensk tidningspress m. m. I dag skall vi alltså besluta om arkivet och dess organisation och till hösten om mikrofilmningen. Del här är minst sagt förvillande. Man hyllar tydligen principen: varför göra en sak enkel när det går att krångla till den.

I anslutning till propositionen 97 har det lagts fram en fyrpartimotion om att det föreslagna nyinrättade arkivet skall förläggas lill Kalmar. Likaså föreslås att den mikrofilmning som skall ske skall utföras vid den skyddade verkstaden i Kalmar, som just arbetar med mikrofilmning. Avsikten med denna nya arkivinstitution är att tillgodose forskningens behov.

Jag delar uppfattningen att Nationalarkivel bör ansvara för verksamheten. Det innebär ingalunda att den måste lokaliseras till Stockholmsområdet. Verksamheten kan med fördel placeras i Kalmar. Någon samordning med nalionalfonoiekei eller riksarkivel är lokalmässigl knappast genomförbar. Verksamheten kan inte förläggas i samma byggnader.

Behovet av förstärkning av sysselsättningen i Kalmar är klart dokumen terat. Jag vill bara erinra om att riksdagen för någon tid sedan beslöt om nedläggning av F 12. Regeringen tillsatte då en arbetsgrupp med uppgift att undersöka möjligheterna alt skapa sysselsättningstillfällen i Kalmar. Både riksdag och regeringhar med andra ord ett ansvar för det, och här har man nu ett utmärkt tillfälle.

Kulturutskottet säger emellertid att praktiska skäl såsom tillgängligheten för forskare talar för att den nya arkivinstitutionen samordnas med andra arkivverksamheter i Stockholm. Jag har förul nämnt om lokaliteterna. Men om en forskare sitter i Stockholm eller i Kalmar och gör sitt arbete spelar väl inle någon större roll. Jag är av den uppfattningen att del går lika bra att forska i Kalmar som i Stockholm. Alla forskare befinner sig inte heller i Stockholm, utan de finns på universitet och andra ställen i hela landet.

Det finns också ett samband med mikrofilmningen att ta vara på. Jag förväntar mig att riksdagen så småningom skall besluta att förlägga den till den skyddade verkstaden i Kalmar. Samordningen av ledningsfunktionerna med en enhet i Kalmar för nationalbiblioteket kan knappast innebära några problem.

Nu har arbetsmarknadsutskottet yttrat sig i lokaliseringsfrågan som tas upp i motionen, och man har enhälligt beslutat alt denna fråga skall prövas av regeringen. Detta skulle ges regeringen lill känna enligt arbetsmarknadsutskottets förslag. Kulturutskottet delar vår uppfattning och uttalar alt lokaliseringen bör göras av regeringen, men del  ger ingeniing till känna.

Med anledning av det sagda yrkar jag bifall lill arbetsmarknadsutskottets yttrande och föreslår att riksdagen med anledningav motionen 1977/78:1780 beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad arbetsmarknadsutskottet anfört i sitt som bil. 3 till förevarande betänkande fogade yltrande (1977/78:8 y)

GUNNAR RICHARDSON (fp):

Herr lalman! Vad gäller frågan om arkivering av tryckta skrifter är Sverige ell föregångsland. Sedan mer än 300 år - sedan år 1661 - har kloka och framsynta politiker och ämbetsmän sett till att vi lalt ett förnämligt fungerande syslem beträffande arkivering av tryckta skrifter. Del saknar faktiskt motstycke ute i väriden.

Med de förshig .som läggs fram i den nu aktuella proposilionen kommer vårt arkiveringssyslem all yiieriigare förbiitlras och effektiviseras.

Men den snabba tekniska ulvecklingen har medfört nya arkiveringskrav. Del gäller material som produceras av rtidio och TV genom fonogram, videogram och film. Även della måste efter visst urvalsförfirande bevaras. För detla behövs en .särskild arkivinstitution, ett arkiv för ljud och bild. Därom är vi alla överens.

Bernt Nilsson pläderar för att den nya institutionen. Arkivet för ljud och bild, bör lokaliseras till Kalmar eller dess omnejd. Frågorna om tidnings-filmen berörs inte nu.

Vi har förvisso från kulturutskottets sida förståelse för önskvärdheten att sprida kulturinstitutioner lill många orter i vårt land. Decentralisering utgör f ö. ett av de mål för den statliga kulturpolitiken, som riksdag och regering har antagit. Men decentraliseringen får inte bli ett självändamål. Då skulle den goda tanken kunna diskrediteras.

Vi behöver inle bara en ny arkivinstitution, ulan även en institution som verkligen kan fungera på ett bra sätt. Vad som är praktiskt lämpligt måste därför tillmätas avgörande vikt vid bedömningen av lokaliseringen. Det är detla som kulturutskoltel, ett f ö. enigt utskott, påpekat.

Vi understryker alt praktiska skäl, tillgängligheten för forskare och allmänhet, talar för att det nya arkivet skall samordnas med annan arkivverksamhet i Stockholm, t. ex. riksarkivet och nalionalfonoiekei. En forskare behöver ofta för sin forskningsuppgift besöka flera arkiv. Det skulle då vara opraktiskt om vissa av de centrala arkiven fanns i Siockholm och vissa på annat håll. Vi menar, liksom arbetsmarknadsutskottet, att regeringen skall avgöra frågan.

Med del sagda yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Åtgärder för att bevara skrifter samt ljud- och bildupptagningar

BERNT NILSSON (s):

Herr lalman! Jag vill bara ställa frågan lill herr Richardson: Varför yrkar ni inte atl det skall ges regeringen lill känna?

GUNNAR RICHARDSON (fp):

Herr talman! Det är väl en formalitet som är ganska onödig. Vi tycker att det är helt rimligt och självklart alt det är regeringen som skall falla detla beslut. Vi behöver väl inle i onödan krångla lill det som är ganska naturligt och självklart.

199

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Allmänna pensionsfondens Jjärde fondstvrelse

BERNT NILSSON (s):

Herr lalman! Del var elt lika enhälligt arbetsmarknadsutskott som tyckte att man skulle ge detla till känna för regeringen som det var elt enhälligt kulturuLskoll som lyckle att man inle skulle göra del.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1-8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

200

Mom. 9

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels det av Bernt Nilsson under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra proposilionen vara med överviigande ja besvarad. Sedan Bernt Nilsson begärt volering uppliisies och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 27 mom. 9 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit del av Bernt Nilsson under överläggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Bernt Nilsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 237

Nej -   70

Avstår -     2

§ 7 Föredrogs

Försvarsutskottets betänkande

1977/78:29 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse

Föredrogs näringsutskoltets betänkande 1977/78:71 med anledning av regeringens skrivelse 1977/78:117 med överlämnande av allmänna pensionsfondens fiärde fondstyrelses årsredovisning samt propositionen 1977/78:145 om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning jämte motioner.

Med regeringens skrivelse  1977/78:117 (ekonomidepartementet) hade     Nr 162
regeringen till riksdagen överlämnat allmänna pensionsfondens Oärde fond-     Fredaeen den
styrelses årsredovisning Ibr verksamheten år 1977.              2 juni 1978

1 proposilionen 1977/78:145 hade regeringen föreslagil riksdagen atl anta inom ekonomidepartementet upprättat förslag till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning. Detta förslag innebar, atl det belopp som fick överföras till AP-fondens fjärde fondstyrelses förvaltning skulle ökas med 250 milj. kr. till 1 250 milj. kr.

Allmänna pensionsfondens Jjärde fondstyrelse

I detla sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta motionen

1977/78:1640 av OlofPalme m. fl. (s), såvitt gällde hemställan(yrkandei 11) all riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om fjärde AP-fondens möjligheter alt köpa och delta i nyemissioner av aktier,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1977/78:1871  av Olof Palme m.fl. (s), vari hemställts att riksdagen skulle

1.   besluta om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning i enlighet med vad som anförts i motionen, innebärande atl hela den av fjärde fondstyrelsen föreslagna summan, 750 milj. kr., skulle överföras till dess förvaltning, dock att endast 250 milj. kr. skulle få disponeras under år 1978,

2.   som sin meningge regeringen lill känna vad som i motionen anförts om riktlinjerna för allmänna pensionsfondens verksamhet, och

1977/78:1872 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts all riksdagen skulle

1.   anta ett i motionen infört förslag lill lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning, innebärande atl fjärde fondstyrelsen skulle få ett medelstillskott av 750 milj. kr. i stället fördel i propositionen föreslagna beloppet 250 milj. kr.,

2.   uttala och hos regeringen hemställa om förslag med syfte

a)  att förvaltningen av allmänna pensionsfonden skulle skötas av en enda fondstyrelse,

b)  atl allmänna pensionsfondens innehav av aktier i privalkapilalisliska företag skulle avvecklas,

c)  att medel ur allmänna pensionsfonden skulle användas i ett investeringsprogram för statliga föriidlingsindusirier.

Utskottet hemstiillde

1. beträffande fjärde fondstyrelsens årsredovisning för år 1977 att riksdagen lade regeringens skrivelse 1977/78:117 till handlingarna.

201

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Allmänna pensionsfondens Jjärde fondstyrelse

2.   beträffande medelstilldelning till fjärde fondstyrelsen att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:1640 yrkandet 11, motionen 1977/78:1871 yrkandet 1 och motionen 1977/78:1872 yrkandet 1 skulle anta del i propositionen 1977/78:145 framlagda förslaget lill lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning,

3.   beträffande ändrad inriktning av allmänna pensionsfondens aktieplaceringar, m. m. alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1872 yrkandet 2,

4.   beträffande begränsning av fjärde fondstyrelsens placeringar lill all avse nyemissioneratt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1871 yrkandet 2 i ifrågavarande del,

5.   beträffande maximering av fjärde fondstyrelsens insats i ell och samma bolag att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1871 yrkandet 2 i ifrågavarande del.

Följande tre reservationer hade avgivits av Ingvar Svanberg, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ivar Högström, Rune Jonsson i Husum, Wivi-Anne Radesjö och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s):

1.                        beträffande medelstilldelning lill Ijärde fondstyrelsen, vari reservan
terna ansett att utskottet under 2 bort hemslälla

alt riksdagen med anledningav proposilionen 1977/78:145samt med bifall till motionen 1977/78:1640 yrkandet 11, motionen 1977/78:1871 yrkandet I och motionen 1977/78:1872 yrkandet 1 skulle anta förslag lill lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning med av reservanterna angiven lydelse,

2.                        beträffande begränsning av Ijärde fondstyrelsens placeringar lill all avse
nyemissioner, vari reservanterna anseti all utskottet under 4 bort
hemställa

att riksidagen med anledning av motionen 1977/78:1871 yrkandet 2 i ifrågavarande del godkände vad reservanterna anfört,

3.                        beträffande maximering av fjärde fondstyrelsens insats i ett och samma
bolag, vari reservanterna ansett an utskottet under 5 bort hemslälla

all riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1871 yrkandet 2 i ifrågavarande del godkände vad reservanterna anfört.

202

HUGO BENGTSSON (s):

Herr lalman! I förevarande utskottsbetänkande behandlas propositionen 145.1 denna föreslår ekonomiministern atl fjärde fondstyrelsen skall tillföras ytterligare 250 milj. kr., medel som enligt fondens reglemente och beslämmelser skall användas fbr köp av aktiereller skuldebrev som kan utbytas mot aktier. Fonden skulle, om delta förslag bifalles, få ett kapilal av I 250 milj. kr.

Förslaget om en ökning av kapitalet i fonden bottnar i en framställning som

i höstas gjordes av fondstyrelsen, där man hemställde om ett nytillskott av 750 milj. kr. Framställningen får ses mot bakgrund av att den miljard som fonden förfogar över beräknades vara praktiskt taget disponerad i början av 1978. Av proposilionen framgår också alt vid senasle årsskifte endasi 51 milj. kr. fanns kvar atl disponera, vilket innebär atl placeringsverksamhelen praktiskt laget har kommil alt upphöra i detla nu. Delta är utomordentligt allvariigt mot bakgrund av industrins behov av nytt kapital.

Vårt förslag i motion 1871, som följs upp i reservation nr l,om all bifalla fondstyrelsens framställning i dess helhel om en nytillskott av 750 milj. kr., borde därför bifallas. Utskottsmajoritelens och propositionens förslag atl inte nu sträcka sig längre än lill 250 milj. kr. motiveras med alt höjningen bör ses som en tillfällig lösning och alt frågan om riktlinjerna för AP-fondens fortsalla verksamhel och dess placeringsverksamhet på längre sikt bör prövas i ett större sammanhang, när man bedömer hela kapitalmarknadsutredningens förslag.

Men i della sammanhnag finns del anledning alt framhålla atl kapitalmarknadsutredningen ärenhällig i sin bedömning av effekterna av fjärde AP-fondens verksamhel och i sin rekommendation atl ökade resurser framöver bör tillföras fonden.

Enligt vår uppfattning inom socialdemokratin är del utomordentligt angeläget förden fortsatta framlida verksamheten inom fjärde AP-fonden atl möjligheter redan nu skapas för planeringen av verksamheten under de närmaste åren. Regeringsförslaget skulle på ell allvarligt sätt kunna begränsa denna verksamhel för fondstyrelsen.

Mot den här bakgrunden förordar vi atl fjärde fondstyrelsens begäran om ytterligare 750 milj. kr. nu bifalles av riksdagen, dock med den inskränkningen all fonden under kalenderåret 1978 får disponera högst 250 milj. kr. Detta sammanfaller också med vad kapitalmarknadsutredningen anger i sitt yttrande, nämligen alt del bör ges en relativt vid ram för nya aktieförvärv för att alltför täla ansökningar skall undvikas.

1 reservation nr 2 lar vi upp den i proposilionen aktualiserade frågan om all begränsa fjärde fondstyrelsens möjligheieralt förvärva aktier. Ekonomiministern anför all del medelstillskott han nu föreslår bör ställas lill flärde fondstyrelsens förfogande endast om det placeras så, all det kan komma näringslivet till godo som ell riskvilligt kapilal, och del bör inle användas för förvärv av redan befintliga aktier.

Alt ålägga fonden sådana resiriktioner ler sig hell omotiverat. Att rikta placeringarna uteslutande mot nyemissioner skulle på ett olyckligt sätt begränsa fondens möjligheter i förhållande lill nuläget. 1 det läge som i dag råder, med pressade kurser och i många fall bristande investeringsvilja i industrin, är förelagens vilja och förmåga atl nyemittera aktier ringa. Detla medför att de för framiidsinrikiade satsningar nödvändiga kapitallillskotlen i slor utsträckning skulle komma att utebli. Detla skulle vara verkligt allvarligt med hänsyn lill behovet av ökade industriinvesteringar. På litet sikl skulle detla också kunna medföra en ensidighet i fondens aktieinnehav, vilken knappasl  skulle  komma  att  slå  i  överensslämmelse  med de  krav  på

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Allmänna pensionsfondens Jjärde fondstyrelse

203

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse.

belryggande säkerhet och god avkastning till största möjliga gagn för försäkringen som gäller för fondstyrelsernas förvaltning av AP-fonderna,

I proposilionen uttalas också atl fondstyrelsen i fortsättningen bör undvika alt göra förvärv av aktieposter som är större än \0 % i ett och samma bolag, Utskottsmajoritelen ställer sig bakom detta uttalande, trots att några förslag till ändringar i fondens reglemente inte föreslås. Någon sådan begränsning finns inte nu, och enligt vår mening har heller ingeniing inträffat som motiverar någon ändring. Snarare kan fall komma att inträffa där en sådan begränsning omöjliggör en lösning av företagens utvecklingsproblem. Fonden har i dag i sju företag elt aktieinnehav som överstiger den nu diskuterade siffran på 10 %. 1 alla dessa fall har motivet enligt företagens egen bedömning varit atl engagemanget varit en förutsättning fören tillfredsställande lösning av företagens försörjning med eget kapital. Den här restriktionen är därför både omotiverad och olämplig. För undvikande av all oklarhet på den här punkten vill jag därför framhålla, att vi förordar atl hittillsvarande regler bör gälla oförändrade.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 3 vid näringsutskoltets betänkande nr 71.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Jag vill yrka bifall till vpk-motionen 1872.

I motionen framhåller vi alt illusionerna atl fjärde AP-fonden skulle leda lill ökad sysselsiiitning och ökat löntagarinflytande verkligen har slagits sönder i och med atl fonden varken har gen ökat löntagarinflytande eller några positiva sysselsiillningseflékler. Fondens medel har hela liden anviinis för inköp av aklieposier i viileiablerade privatägda börsförelag, och de har alliså inle haft någon inverkan på sysselsäiiningen eller lönlagarinflylan-del.

Nu vill fjärde AP-fondslyrelsen ha ytterligare 750 milj. kr. till sill förfogande.

Vi i vpk lycker att del är välmotiverat, om ijärde AP-fonden får en ny inriktning. Vi har i motionen sagt atl den nya inriktningen innebär atl man satsar medel i ett nytt investeringsprogram för uppbyggnad av statliga förädlingsindustrier.

Med detla yrkar jag, som sagt, bifall till motionen 1872.

204

ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Frågan om riskvilligt kapilal till näringslivet diskuteras i dag intensivare än någonsin tidigare i vårt land. Orsaken ärsom alla vet bl. a. LO:s och SAP:s förslag lill löntagarfonder. Men debatten här i kväll handlar ju inte om löntagarfonder utan om näringsulskotlels belänkande 1977/78:71.

1 del betänkandet behandlas tre frågor, nämligen för det första frågan om elt kapitaltillskott till fjärde AP-fonden. för det andra frågan om hur detta kapitaltillskott skall placeras samt för det tredje frågan om vilka begränsningsregler som skall gälla vid förvärv av aktier i ell och samma företag.

När det gäller frågan om kapitaltillskott lill fjärde AP-fonden är både

regeringen och socialdemokraterna (iverens om atl fjiirde AP-fonden skall få yiieriigare 250 milj. kr. all disponera 1978. Del iir för liden därefter som del råder en viss oenighei. Hugo Bcngisson har redovisat delta i sill anförande. Socialdemokraterna vill redan i dag ge fjärde AP-fonden 750 milj. kr., mctlan regeringen vill avvakta remis.scn på kapiialmarknadsuiredningcns beiiin-kande, innan man beslutar om yiieriigare medel skall lillföras fjiirtle AP-fonden och i .så fall hur myckel. Jag anser del sislnämnda vara del riiila lillvägagångssiillel.

I skrivelse lill regeringen har fjärde AP-fondsstyrelsen anhållit att ytterligare medel i storleksordningen 750 milj. kr. skall tillföras styrelsens förvaltning. Man säger sig ha gjort denna framställning med hänsyn till de börsnoierade företagens situation.

Visst hyser vi oro över vinstutvecklingen inom börsföretagen, t.ex. på grund av den alllför dåliga vinstutveckling som hindrar förelagen alt generera eget kapilal. Fondstyrelsen åberopar bl. a. en tabell som visar hur soliditeten, dvs. relationen mellan eget kapilal och totalt kapilal, har fortsatt att försämras trols en betydande nyemissionsakiiviiet både under 1975 och 1976. Från all år 1967 ha legal på 36 ".. har soliditeten successivt sjunkit för all år 1977 bara uppgå lill 24 "ii. De siffrorna lalar sill lydliga språk.

Men vi får i detta sammanhang inte glömma bort orsakerna till den dåliga soliditeten och den dåliga vinstutvecklingen. Jag vill här nämna de höga sociala avgifterna, löneskatten och löneglidningen, som är några av orsakerna. Talet om övervinsten - denna fula vinst - har också verksaml bidragit till att i olika hänseenden belasta företagen. Inte heller får vi glömma alt en hel del folk hellre satsar sina pengar i kapitalvaror, viirdcRircmål, typ smycken och konst, fasligheter m. m, i stället för all spara pengarna i bank eller köpa aktier. Inflationen är en bov i dramat, dubbelbeskattningen en annan, förmögenhelsskatlen en iredje. Skulden för denna utveckling måsle lill slor del liiggas på den gamla regeringen.

Herr lalman! Jag delar fiiirde (ondsiyrelscris uppfaiining om dei svenska näringslivels slarka behov av riskkapiial, och som ekonomiminisiern framhållil är det finansiella liigel bekymmersamt. Investeringsaktiviteten i Sverige är låg till följd av dålig lönsamhet och svag soliditet, Della framgick också av den tidigare debatten i dag. Därför är det viktigt atl på olika sätt tillgodose näringslivets behov av kapilal, bl. a. för all stärka soliditeten i företagen, öka investeringsviljan och liigga grunden för en växande produktion och export. Utskottet delar här regeringens uppfattning att ytterligare medel bör tillföras prde fondstyrelsen men all beloppet nu bör begränsas lill 250 milj. kr. Genom ställningstagande till kapitalmarknadsutredningens förslag kommer ju statsmakterna i en nära framtid att ange riktlinjer på längre sikl för allmänna pensionsfondens förvaltning.

Herr lalman! När del sedan gäller frågan om hur dessa kapitaltillskott skall placeras av fjärde AP-fonden föreligger del skillnader mellan regering och opposition, men jag förstår inte varför socialdemokraterna reserverar sig mot regeringens uttalande atl de 250 miljonerna skall ställas lill Ijärde fondstyrelsens förfogande endasi om de placeras så. all de kan komma näringslivet

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Allmänna pensionsfondens Jjärde fondstyrelse

205

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse

206

till godo :iom nytt riskvilligt kapital och inte används för förvärv av redan befintliga skatter. Fjärde AP-fonden inrättades ju år 1974 med det uttalade syftet att tillföra näringslivet riskvilligt kapital. Av fondens hittillsvarande placeringar har emellertid endasi 25 % eller 218 milj. kr. lillkommii i samband med nyemissioner. Della har inneburit att fondstyrelsen har förvärvat aktieposter som varit tillgängliga på den allmänna marknaden, men detta kan ju knappasl ha varit meningen.

Onekligen ligger del någonting i vad reservanter i andra och iredje fondstyrelserna uttalat i samband med del nya kapitallillskotlel lill fjärde AP-fonden, nämligen all på grund av låga aktiekurser och sjunkande utdelning en icke oväsentlig del av de medel som Oärde fondstyrelsen har använt för inköp av aktier av säljarna, direki eller indirekt, placerats i andra slags tillgångar. Detla skulle i sin tur betyda atl Oärde AP-fondens placering inte lett till alt det riskvilliga kapitalel i företagen är slörre än om pensionsmedel inle hade utnyttjats för delta ändamål. Del helt avgörande är atl Oärde AP-fonden ökar tillgången på nyll riskvilligt kapilal. Därför bör "kapitalutbudel" från Oärde fondstyrelsen enligt vår uppfattning ulnyUjas för förvärv av aktier, såväl riktade som andra, eller för förvärv av konvertibla skuldebrev.

Den tredje fråga som behandlas i näringsutskoltets belänkande gäller uttalandel i proposilionen 145 angående en begränsningsregel innebärande atl Oärde AP-fonden inle får inneha merän 10 % av aktierna i samma bolag. Även här har socialdemokraterna reserverat sig med hänvisning lill sin moiion 1871, vari det bl. a. heieratidel idag inte finns någon begränsning av hur Slort aktieinnehav i ett enskilt bolag Oärde AP-fonden får ha samt atl ingenting heller inträffat som motiverar ändrade förhållanden.

Till detta vill jag helt kort siiga att kapitalmarknadsutredningen - om än en icke enig sådan - föreslår att det införs en regel om all fiärde AP-fonden inie får inneha mer än 10 '/<> av aktierna i samma bolag. Om aktierna har olika röstvärde, skall antalet aktier inte få vara större än all röstetalet för dem är högst 10 % av samlligaakiiers röstetal. Utredningen har-och delta tyckerjag är väsentligt - motiverat begränsningsregeln med alt AP-fonden bör bevara sin karaktär av väsentligen kapilalplacerande institution. Detla har inte ansetts vara möjligt, om fonden annal än i undantagsfall skulle förvärva mer än 10 '/'6 av aktierna i samma bolag. Så stora aktieinnehav sägs oundvikligen leda till ett aktivt ägaransvar. Redan i dag förfogar Oärde fondstyrelsen över merän 10 % av aktierna eller av samtliga aktiers röstvärde i sju förelag. Mot bakgrund bl. a. av atl regeringen redan tidigare har tillkännagivit att den har för avsikt att föreslå en begränsning av Oärde AP-fondens förvärvsräil är del naturligt, all regeringen och riksdagen nu uttalar atl fondstyrelsen bör undvika alt göra nyssnämnda förvärv, tills frågan om en begränsning av aktieförvärvsrätien har prövats definitivt.

Till slut vill jag säga atl del viktigaste i dagens situation är alt vi vidtar sådana åigärder atl företagen i vårt land återfår en god lönsamhel, så alt företagen mer än hittills kan generera eget kapilal. Med en god lönsamhel återfår förelagen framtidstron, och därmed ökar också investeringsviljan samt viljan atl ta risker.

MetI della. herr lalman. ber jag all få yrka bifill lill niiringsulskollcls hemsiiillan i tiess bciiinkantlc nr 71.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av IngvarSvanberg m. fl.,och förklaradesden förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hugo Bengtsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i belänkandet nr 71 mom. 2 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Ingvar Svanberg m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Hugo Bengtsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 147

Avstår -     2

Mom. 3

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1872 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskotlets hemställan, dels reservationen nr 2av IngvarSvanberg m. fl.,och förklaradesden förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hugo Bengtsson begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsulskotlels hemställan i betänkandet nr 71 mom. 4 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 2 av Ingvar Svanberg m.fl.

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Allmänna pensionsfondens Jjärde fondstyrelse

207

Nr 162

Fredagen den 2 juni 1978

Allmänna pensionsfondens Jjärde Jöndstyrelse

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Hugo Bengtsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 148

Avslår -      1

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3av IngvarSvanberg m. fl.,och förklaradesden förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hugo Bengtsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 71 mom. 5 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 3 av Ingvar Svanberg m.fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Hugo Bengtsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163 Nej - 149

§ 9 På föi'slag av lalmannen beslöts alt kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammantriide.

§ 10 Talmannen meddelade all på föredragningslistan för morgondagens sammantriide skulle

dels näringsutskoltets betänkande nr 76 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden,

dels nnansutskoltels belänkanden nr 479, som denna dag bordlagts första gången, sällas efter de två gånger bordlagda ärendena.

208

§ 11 Kammaren åtskildes kl. 23.56.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert