Riksdagens protokoll 1977/78:159 Onsdagen den 31 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1977/78:159

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:159

Onsdagen den 31 maj

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av förste vice talmannen.

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

§ 1 Åtgärder mot narkotikamissbruk

Föredrogs socialutskottets betänkande 1977/78:36 med anledning av proposilionen 1977/78:105 om åtgärder mot narkotikamissbruk jämte motioner.

I proposilionen 1977/78:105 hade regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att

1.   godkänna den i propositionen förordade ändringen av grunderna för driftbidragen till behandlingshem och inackorderingshem för narkotikamissbrukare,

2.   lill Bidrag till anordnande av vårdanstalter och inackorderingshem m. m. under femte huvudtiteln för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 1 770 000 kr.,

3.   till Bidrag till driften av vårdanstalter och inackorderingshem m. m. utöver vad som föreslagils i proposilionen 1977/78:100 (bil. 8 p. J 4) anvisa 2 900 000 kr. för budgetåret 1978/79,

4.   till Bidrag till kommunala nykterhetsnämnder m. m. utöver vad som föreslagits i propositionen 1977/78:100 (bil. 8 p. J 5) anvisa 5 250 000 kr. för budgetåret 1978/79,

5.   till Bidrag till organisationer m. m. under femte huvudtiteln för budgetåret 1978/79 anvisa ett anslag av 9 450 000 kr.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen läggs fram förslag om väsentligt ökade insatser mot narkotikamissbruket. De grundar sig på den av ledningsgruppen för narkotikafrågor avlämnade rapporten (Ds S 1978:2) Åtgärder mot narkotikamissbruk.

Del betonas atl åtgärderna mot missbruket måste spänna över alla delar av samhällslivet. En bred redovisning ges av de insatser som görs inom olika områden.

Huvudvikten läggs vid en kraftig utbyggnad av vårdresurserna, kvantitativt och kvalitativt. Platsantalet vid behandlingshemmen för narkotikamissbrukare beräknas bli i del närmaste fördubblat. Statsbidraget till hemmens drift föreslås höjt. Förslag läggs fram om speciella utbildningsinsatser för personal vid hemmen. Föran förstärka behandlingshemmens möjligheteratt hjälpa missbrukare till utbildning och arbete föreslås ett tvåårigt projekt i

10 Riksdagens protokoll 1977/78:158-159

145

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

samarbete med arbetsförmedlingarna.

Inom den öppna narkomanvården beräknas en väsentlig utbyggnad av vårdcentralerna. En vidgad försöksverksamhet med behandling av narkotikamissbrukare vid nytillkommande alkoholpolikliniker föreslås. Ökad satsning på familjevård förordas.

Slödet till ideella och religiösa organisationers verksamhet mot missbruk föreslås förstärkt. Vikten av förebyggande insatser och information framhävs. Medel föreslås för projekt med syfte att utveckla metoder i skolans förebyggande verksamhet. Det understryks all insalserna mot ungdomsarbetslöshet och åtgärder föratt underiätta övergången från skola till arbetsliv är ett viktigt inslag i den förebyggande verksamheten.

För forskning och utvärdering av behandlingsresultat föreslås särskilda medel under en treårsperiod.

En mera allmän differentiering av intagna i kriminalvårdens anstalter även med hänsyn till narkotikakontakl förordas.

Det redovisas att vissa förslag i ledningsgruppens ålgärdsprogram redan har genomförts. Regeringen har sålunda år 1977 beviljat medel fören frivillig drogfri behandlingskedja inom kriminalvården. Ytteriigare medel avses bli anvisade. Vidare har regeringen anvisat medel till ett projekt inom FN:s narkolikafond som syftar lill minskning av den illegala odlingen av opievallmo. För ändamålet beräknas fortsatt stöd.

De totala kostnaderna för de i proposilionen redovisade åtgärderna kan beräknas lill ca 30 milj. kr. Däri innefattas dels kostnaderna för vissa insatser som regeringen redan beslutat om under innevarande budgetår, dels kostnader för nästa budgetår. Vidare inräknas i beloppet kostnader för vissa tidsbegränsade projekt som sträcker sig över mer än ett budgetår."

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av proposilionen väckta motionerna

1977/78:1840 av Thure Jadesiig (s).

146

1977/78:1841 av Göran Karisson m. fl. (s), vari hemställts

1. atl riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i motionen
anförts om antalet tillkommande platser i behandlingshem för narkotika
missbrukare,

2.   alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla att förnyade förhandlingar togs upp med huvudmännen för alt öka antalet platser i behandlingshem för narkotikamissbrukare,

3.   att riksdagen godkände de i motionen förordade ändringarna i grunderna för bidrag till anordnande av behandlingshem och inackorderingshem för narkotikamissbrukare och inackorderingshem för alkoholmissbrukare,

4.   atl riksdagen godkände de ändringar i grunderna för bidrag till försöksverksamhet vid alkoholpolikliniker som föreslagits i motionen.

5.   att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag till lönekostnader för den särskilda personalutbildningen för narkomanvårdspersonal.

2.   att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna de riktlinjer för forskning och utvärdering m. m. inom missbruksområdel som angetts i motionen,

3.   att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en dokumentationscentral,

4.   atl riksdagen till Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner (utbildningsdepartementet) för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 25 000 000 kr.,

5.   alt riksdagen till Bidrag till anordnande av vårdanstalter och inackorderingshem m. m. (socialdepartementet) för budgetåret 1978/79 anvisade ett i förhållande till regeringens förslag med 640 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 2 410000 kr.,

10.   alt riksdagen till Bidrag till kommunala nykterhetsnämnder m. m.
(socialdepartementet) för budgetåret 1978/79 anvisade ett i förhållande till
regeringens förslag med 800 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 182 750 000
kr..

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

1977/78:1842 av Blenda Liltmarck (m) och Göthe Knutson (m), 1977/78:1843 av Ulla Tilländer (c), 1977/78:1844 av Rune Torwald (c) och

1977/78:1845 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts

1.   att riksdagen hos regeringen begärde skyndsamma förslag om effektivare lagstiftning och förbättrade utredningsresurser i syfte att stävja den ekonomiska brottslighet som hade sin utgångspunkt i narkotikapengar,

2.   att riksdagen hos regeringen begärde skyndsamma förslag i syfte att säkra alla ungdomars rätt till meningsfulla arbeten,

3.   att riksdagen uttalade som sin mening att behandlingsverksambet inom narkotikaområdet borde vara förbunden med rätt till arbete och utbildning,

4.   all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag i samråd med berörda kommuner och landsting samt arbetsmarknadsmyndigheter som gav behandlingsverksamheten en inriktning enligt punkt 3,

5.   all riksdagen med ändring i proposilionen 1977/78:105 beslutade all de föreslagna medlen för behandlingsverksamhet helt reserverades för verksamhet med inriktning enligt punkt 3.

Utskottet hemställde

1.   beträffande frågan om avslag på propositionen att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1845 yrkandet 5 delvis,

2.   beträffande antalet nytillkommande platser i behandlingshem för narkotikamissbrukare m. m. alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/ 78:1841 yrkandena 1 och 2,

3.   beträffande ändringar  i  grunderna  för  bidrag  till  anordnande  av

147

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

148

behandlingshem och inackorderingshem för narkotikamissbrukare m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1841 yrkandet 3,

4.   beträffande medelsanvisning att riksdagen med bifall till proposilionen 1977/78:105 och med avslag på motionen 1977/78:1841 yrkandet 9 lill Bidrag till anordnande av vårdanstalter och inackorderingshem m. m. under femte huvudtiteln för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 1 770 000 kr.,

5.   beträffande grunderna för driftbidragen till behandlingshem och inackorderingshem för narkotikamissbrukare atl riksdagen godkände den i proposilionen förordade ändringen,

6.   beträffande grunderna för bidrag lill försöksverksamhet vid alkoholpolikliniker att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1841 yrkandet 4,

7.   beträffande utbildningen för viss narkomanvårdspersonal att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1842 i motsvarande del,

8.   beträffande tid under vilken bidrag skulle utgå till lönekostnader för personal som genomgick viss utbildning för narkomanvård atl riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1841 yrkandet 5 och med anledning av propositionen som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

9.   beträffande medelsanvisning all riksdagen med anledning av propositionen utöver tidigare anvisat belopp(SoU 1977/78:25p. 27, rskr 1977/78:188) till Bidrag till driften av vårdanstalter och inackorderingshem m. m. under femte huvudtiteln för budgetåret 1978/79 anvisade 2 900 000 kr.,

10.   beträffande informationsfrågor att riksdagen skulle avslå motionen
1977/78:1840, motionen 1977/78:1843 och motionen 1977/78:1844 i motsva
rande del,

11.   beträffande medelsanvisning att riksdagen med bifall till propositionen
och med avslag på motionen 1977/78:1841 yrkandet 10 utöver tidigare
anvisat belopp (SoU 1977/78:25 p. 28, rskr 1977/78:188) till Bidrag till
kommunala nykterhetsnämnder m. m. under femte huvudtiteln för bud
getåret 1978/79 anvisade 5 250 000 kr.,

12.   beträffande narkomanvårdens utformning att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1842 i motsvarande del och motionen 1977/78:1844 i motsvarande del,

13.   beträffande medelsanvisning alt riksdagen med bifall till propositionen till Bidrag lill organisationer m. m. under femte huvudtiteln för budgetåret 1978/79 anvisade ett anslag av 9 450 000 kr.,

14.   beträffande arbetsmarknads- och utbildningsfrågor i vårdprogrammet alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1845 yrkandena 2 och 5 delvis,

15.   beträffande medelsanvisning lill Bidrag lill allmän fritidsverksamhet i kommuneratt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1841 yrkandet 8,

16.   beträffande forskning och utvärdering m. m. atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1841 yrkandena 6 och 7 samt motionen 1977/78:1844 i motsvarande del,

17.   beträffande åtgärder mot viss ekonomisk brottslighet atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1845 yrkandet 1.

Följande tre reservationer hade avgivits av Evert Svensson, John Johns-     Nr 159
son, Ivar Nordberg, Kjell Nilsson, Sven-Gösta Signell, Lena Öhrsvik och Iris     Onsdaeen den
Mårtensson (samtliga s): ti „„: tq-jo

1.. vari reservanterna ansett att utskottet under 2-4 bort hemställa

2.   beträffande antalet nytillkommande platser i behandlingshem för narkotikamissbrukare m. m. att riksdagen med bifall till motionen 1977/ 78:1841 yrkandena 1 och 2 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

3.   beträffande ändringar i grunderna för bidrag till anordnande av behandlingshem och inackorderingshem för narkotikamissbrukare m. m. att riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:1841 yrkandet 3 godkände vad reservanterna anfört,

4.   beträffande medelsanvisning att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:105 och med bifall till motionen 1977/78:1841 yrkandet 9 till Bidrag till anordnande av vårdanstalter och inackorderingshem m. m. under femte huvudtiteln för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 2 410 000 kr.,

Åtgärder mot narkotikamissbruk

2.. vari reservanterna ansett att utskottet under 6 och II bort hemställa 6. beträffande grunderna för bidrag till försöksverksamhet vid alkoholpolikliniker att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1841 yrkandet 4 godkände vad reservanterna anfört,

11. beträffande medelsanvisning atl riksdagen med anledning av proposilionen och med bifall till motionen 1977/78:1841 yrkandet 10 utöver tidigare anvisat belopp (SoU 1977/78:25 p. 28, rskr 1977/78:188) till Bidrag till kommunala nykierheisnämnder m. m. under femte huvudtiteln för budgetåret 1978/79 anvisade 6 050 000 kr.,

3..  vari reservanterna ansett alt utskottet under 15 txjrt hemställa beträffande medelsanvisning all riksdagen med bifall lill motionen 1977/ 78:1841 yrkandet 8 under nionde huvudtiteln för budgetåret 1978/79 till Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner anvisade ett reservationsanslag av 25 000 000 kr.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Den proposition om åtgärder mot narkotikamissbruk som riksdagen nu skall behandla är viktig av flera skäl. Jag skall här nämna några.

Regeringen för i propositionen fram en rad konkreta och viktiga åtgärder föraltskärpa kampen mot narkotikamissbruket. Vissa insatser redovisas som redan har beslutats av regeringen, som starkt har känt behovet av atl handla snabbt.

Propositionen ger ett klart uttryck åt regeringens grundsyn på narkotikafrågorna. Där sägs all grundvalen för kampen mot narkotikamissbruket måste vara all samhället inte kan godta något annat bruk av narkotika än det

149

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

150

som är medicinskt motiverat. Allt annat bruk är missbruk och måste med kraft bekämpas. Den grundinställningen delas av ett enigt socialutskott.

1 proposilionen framhävs också klart atl kampen mot narkotikamissbruket måste spänna över alla delar av samhällslivet. Det krävs ett väl utbyggt internationellt samarbete för all minska tillgången på narkotika. Polisen och tullen har viktiga uppgifter i kampen mot narkotikabrottsligheten.

De förebyggande insatserna måste vara omfattande och väl utformade. Skolan har sitt särskilda ansvar.

De som dragits in i missbruk måsle tillförsäkras vård och stöd. Information och forskning måste ges en framträdande plats. Eftersom arbetslöshet lätt blir en grogrund för missbruk, måste vi även av detta skäl göra stora ansträngningar för att skaffa arbete ål ungdomen.

På alla dessa punkter görs redan insatser. 1 vissa fall har riksdagen i annan ordning tagit ställning till förstärkningar, t. ex. när del gäller polisens personalresurser. I andra fall finns regeringsförslag som riksdagen behandlar i annat sammanhang, t. ex. förslag om fortsatta åtgärder mot ungdomsarbetslösheten.

Alt detla nu kommer klart till uttryck i proposition nr 105 är också viktigt. Det visar att det vi här kommeratt besluta inte på något sätt ärdet enda som sker på narkotikaområdet. Vad vi behandlar i dag ingår i stället som en del i ett större helt. Det förstärker och kompletterar samhällets insatser mot narkotikamissbruket. Självfallet är det viktiga och nödvändiga förstärkningar, men det är angeläget atl undersiryka alt de utgör en av flera delar i samhällets fortskridande upptrappning av kampen mot narkotikamissbruket.

Propositionen är vidare viktig därför att den ger riksdagen tillfälle att uttala sig om principerna för samhällets vårdpolitik när del gäller narkotikamissbrukare. Den nuvarande narkomanvärden har byggts upp underen tioårsperiod i huvudsak enligt de riktlinjer som riksdagen lade fast år 1968. Riksdagens beslut innebar bl. a. att vården av narkotikamissbrukare skall anordnas inom ramen för socialvården och sjukvården.

Vårdorganisationen bör utgöra en vårdkedja innefattande uppsökande verksamhet, öppen och sluten vård, forisatt behandling och eftervård. Ansvaret för den medicinska vården vilar på landstingen, främst psykiatrin, medan ansvaret för den sociala delen av vårdprogrammet vilar på primärkommunerna. Denna ansvarsfördelning bekräftas nu. Statens uppgift är även i fortsättningen att genom ekonomiskt stöd främja utvecklingen av vårdresurserna. Detta stöd är väsentligt. Inom de aktuella vårdområdena uppgår det till 60-75 96 av driftkostnaderna.

Narkolikafrågan var ett av de problemområden som jag försökte angripa när jag började min arbete som socialminister. I december 1976 sammanträffade jag därför med representanter för kommuner och landsting i de tre storstadsregionerna. Sammanträdet följdes upp i vissa regionala överläggningar för att mer direkt och konkret ta upp de mest angelägna vårdbehoven och vad som måste göras föratt klara vårdfrågorna. I förbigående villjag igen erinra om, att det i detta sammanhang framfördes farhågor för att de medel som anslagits till statsbidrag för anordnande av behandlingshem inte skulle

räcka lill och all kommunernas ambitioner därför inte skulle kunna tillgodoses.

Vi kan nu konstatera alt de farhågorna inle besannats. Del finns alltjämt medel kvar på anslaget, som inte har utnyttjats. Jag konstaterade detla med elt visst beklagande. Det skulle med hänsyn till sakens vikl ha varii mer tillfredsställande om aktiviteten på området varit så stor att man behövt diskutera tilläggsanslag.

Under 1976 och våren 1977 tydde flera tecken på att narkotikamissbruket förvärrades. Framför allt spreds missbruket av heroin. Jag begärde då regeringens bemyndigande all tillkalla en särskild ledningsgrupp för narko-likafrågor.

Den borde arbeta under en begränsad tidrymd med uppgift att föreslå och initiera ytterligare insatser mot narkotikamissbruket. Ledningsgruppen tillkallades i mars 1977. Den avlämnade sin rapport i februari i är. Enligt min mening har ledningsgruppen utfört ett förtjänstfullt arbete under den korta tid den haft lill sill förfogande. Gruppen har varit enig om att lägga tyngdpunkten i sin arbete på atl söka få lill stånd en förstärkning av landstingens och kommunernas vårdresurser för narkotikamissbrukare. Gruppens förslag är atl se som en omedelbar, nödvändig upprustning av narkomanvårdens resurser. På längre sikt återstår många frågor att lösa. Del gäller t. ex. narkomanvårdens roll i den integrerade socialvård som kan komma att genomföras på grundval av socialutredningens betänkande.

Regeringens proposition om åigärder mot narkotikamissbruk bygger på ledningsgruppens rapport. Eftersom socialutskottet i allt väsentligt anslutit sig lill regeringens förslag i proposilionen, skall jag inte närmare gå in på dess innehåll. Jag vill i stället någol beröra del fortsatta arbetet med vissa av de frågor som tas upp i proposilionen.

Närdel gäller utbyggnaden av vården villjag först nämna atl regeringen vid förra veckans regeringssammanträde beviljade bidrag på drygt en halv miljon till ett behandlingshem för narkotikamissbrukare i Äsköping i närheten av Katrineholm. Behandlingshemmet har 24 platser och huvudman är stiftelsen Vallmoiorp, där flera stora kommuner är intressenter. Behandlingshemmet startar sin verksamhet i bönan av nästa månad. Jag noterar med tillfredsställelse delta tillskott till våra knappa behandlingsresurser.

Det arbeie som ledningsgruppen startade har inle avstannat i och med atl gruppen avlämnat sill slutbetänkande. Flera av de regionala arbetsgrupper som ledningsgruppen initierade har fortsatt sin verksamhet. En del av dem har under våren kommil så långt atl de tagit kontakt med socialstyrelsen för att få förhandsbesked om bidrag för anordnande av behandlingshem. Trots den svåra ekonomiska situation som de flesta kommuner befinner sig i är man beredd all satsa på förstärkningar av narkomanvården. De regionala arbetsgrupperna har vidare gjort del möjligt för flera kommuner att i samarbete med landsting och frivilliga organisationer finna gemensamma lösningar.

Genom att de myndigheter och organisationer som har kontakt med missbrukare är representerade i dessa arbetsgrupper finns det också förut-

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

151

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

152

sättningar att bättre utnyttja befintliga resurser. Jag är glad över alt kunna konstatera att planeringsarbetet gått så snabbt och att de flesta huvudmän visat en klar vilja att bygga ut narkomanvården.

Inom den förebyggande verksamheten föreslås vissa försöksprojekt inom skolans område. Skolöverstyrelsen har utarbetat lypprojekt, som tillställts ett antal skolstyrelser och elt par länsskolnämnder. Samtliga tillfrågade har ställt sig positiva till försöksverksamheten och kompletterat typprojeklen med goda förslag. Projekten beskrivs i propositionen.

Förslagen om utbildning av behandlingspersonal har rönt stor uppskattning både bland huvudmän och bland personal. Alt hela arbetslag kan utbildas gemensamt, innan behandlingsarbetet sätts i gång, uppfattas som mycket positivt. I flera kommuner har bildats arbetsgrupper, som diskuterar hur utbildningen kan anpassas lill lokala förhållanden.

Många positiva reaktioner har också mött förslaget om åtgärder för att förbättra missbrukarnas arbetsmarknadssituation.

Reaktionerna från personal inom narkomanvården, från fackliga och ideella organisationer visar att det finns en stark vilja all gemensamt hjälpa till med den svåra uppgiften alt skapa förutsättningar för all bereda f d. missbrukare plats på arbetsmarknaden.

Under våren har socialstyrelsen i samarbete med Kommunförbundet och Landstingsförbundet förberett en omfattande konferensverksamhet i missbruksfrågor. Bl. a. förbereds 25 regionala konferenser under hösten 1978. De skall syfta till att utbilda handledare i missbruksfrågor hos myndigheter, på vårdenheter o. d.

Förslagen till informationsinsatser inom skolans område diskuteras f n. med skolöverstyrelsen och andra berörda myndigheter och organisationer.

Arbetet har också fortgått när det gäller att utveckla och förslärka familjevården, dvs. vård i enskilt hem. Kontakter har tagits med berörda intresseorganisationer, däribland fbsterföräldraföreningar och Lantbrukarnas riksförbund. Försöksprojekten har också förberetts genom kontakter med berörda lokala och regionala myndigheter och organisationer.

Två av försöken -ett i Jämtlands län och ett i Norrbottens län -är klara alt starta under sommaren 1978, medan övriga beräknas komma i gång senare under året. Det är också värt att nämna alt ledningsgruppens betoning av vård i enskilt hem som ett värdefullt alternativ i missbruksvården har lett lill ett påtagligt ökat intresse för vårdformen. Så planerar t. ex. kriminalvårdsstyrelsen ell projekt med syfte atl kraftigt öka möjlighelerna lill vård i enskilt hem för kriminal- och frivårdens klienter.

Jag vill betona alt den omständigheten att förberedelsearbetet har fortgått utan atl man på alla punkter avvaktat riksdagens beslut inte är något uttryck för vanvördnad mot riksdagen.

Det avspeglar endast de berördas intresse och engagemang och deras vilja att föra fram arbetet så långt det varit möjligt i avvaktan på dagens eller morgondagens beslut här i riksdagen.

Beträffande det internationella samarbetet kan jag säga följande. Sverige har under våren lagt fram förslag till viss effektivisering av del nordiska

ijänstemannasamarbele som sedan länge bedrivs på detla område. Inom Europarådet har arbeiei med utvärdering av olika former av vård och behandling av främst unga narkotikamissbrukare påbörjats. Arbetet beräknas kunna avslutas under år 1979.

Inom det mera politiskt betonade samarbetet med EG-stalerna på detla område pågår förberedelserna fören minislermöteden 3 juli i Stockholm. Vid mötet kommeratt diskuteras möjligheterna atl ytterligare harmonisera lagar och förordningar och över huvud taget effektivisera samarbetet när det gäller insalserna mot den illegala handeln med narkotika.

En viktig fråga vid minisiermötet blir satsningen via FN:s narkotikafond på all begränsa den illegala odlingen av främsi opievallmo i vissa fatliga länder. En angelägen fråga är att över huvud taget öka FN:s satsning ekonomiskt och personellt på narkotikakontrollen.

Som bekant har dessa frågor hög prioritet i FN:s budget. Slutligen kommer all förberedas ökningar i det internationella samarbetet rörande förebyggande åtgärder, forskning samt vård och rehabilitering.

Inom FN pågår f n. med svensk medverkan arbete med all utarbeta ett nytt program för FN:s insatser mot narkotikamissbruket. Beslut om ett allomfattande internationellt program beräknas kunna fattas av FN:s generalförsamling under år 1979.

Det finns naturiigtvis många som nu ställer frågan: Hur bedömer regeringen och de ansvariga myndigheterna missbrukslägel i dag?

Ledningsgruppens rapport ger vissa besked om hur myndigheter och andra berörda bedömer missbrukets omfattning i landets kommuner. Del är inle meningsfullt att här söka ge en sammanfattning eller söka få fram elt medeltal ur alla dessa uppgifter, som givetvis bygger på uppskattningar. Jag hänvisar till redovisningarna i ledningsgruppens rapport, som finns med som bilaga till propositionen.

Gruppens inventering av missbrukslägel har genomförts i form av regionala överläggningar i samtliga län. Vid dessa överläggningar har representanter för resp. kommuner deltagit -och del har varit både politiker och tjänstemän. Landsting, polis, skola, kriminalvård, frivilliga organisationer m. fl. har varit företrädda. Det är dessa uppgifter från de direkt berörda och ansvariga som tigger till grund för ledningsgruppens uppskattningar av missbrukets omfattning. Överläggningarna har också gett en uppfattning om kommunernas bedömning av vårdbehovet och deras planering av nya vårdinstitutioner.

Riksdagen har lidigare begärt en mera velenskapligl grundad utredning om narkotikamissbrukets omfattning. Jag har efter regeringens bemyndigande tillsatt en särskild utredning för kartläggning av narkotikamissbrukels omfattning. Efter elt ingående planeringsarbete, där en rad kvalificerade forskare har deltagit, har utredningen genomfört elt par provundersökningar föratt testa kartläggningsmelodiken. Huvudundersökningen planeras starta i höst. Resultatet av kartläggningen bör kunna bli av väsentlig betydelse för planeringen av de insatser som fortlöpande görs för att bekämpa narkotikamissbruket.

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

153

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

Jag vill erinra om all riksdagen har insyn i utredningsarbetet genom en särskild parlamentarisk referensgrupp, som nyligen har informerats om arbetsläget i utredningen. Jag vill också erinra om all utredningen vid del senaste årsskiftet gav ut ell betänkande, som utgör en sammanställning av de olika undersökningar av narkotikavanor som under senare lid utförts i vårt land. Betänkandet har getts ut i socialdepartementets stencilserie och har beteckningen nr 8 år 1977. De uppgifter som betänkandet förmedlar stämmer ganska vät med de uppskattningar som redovisas i ledningsgruppens rapport.

Inom brottsförebyggande rådels narkotikagrupp ges vid varje sammanträde översiktliga rapporterom hur de representerade myndigheterna-polis, tull, .socialvård, skola m. fl. - bedömer missbruksläget och dess utveckling. Vid de sammanträden som hållils sedan förra sommaren har inga påtagliga förskjutningar i läget redovisats.

Del är f n. inte möjligt att ge mera exakta uppgifterom missbrukslägel och om antalet missbrukare än vad som framgår av ledningsgruppens rapport och av del förut nämnda betänkandet. Någon säkert belagd slutsiffra för hela landei existerar inte.

Men vi vet tillräckligt mycket för atl regeringen skall känna allvarlig oro inför del rådande narkotikamissbruket. Vi vet att tusentals unga människor dragits in i ell missbruk,som kan bli förödande fördem. Vi känneralla till hur heroinet har vunnit insteg i vårt land liksom i andra länder och hur del lunga missbruket har utvecklats. Vi upprörs över meddelanden om ungdomar som dött av överdoser. Vi söker, som jag har redovisat, på olika sätt komma till rätta med missbruket. Men vi behöver göra ännu mer. Och vi behöver vela mer - både om missbrukets omfattning och om behandlingsmetoderna.

Den proposition som vi behandlar i dag gör inte anspråk på att komma med lösningen på narkotikaproblemen. Den är ett steg på vägen, och som jag hoppas elt betydelsefullt steg. Utvecklingen har också visat all de insatser som görs har effekt. Men mycket återstår alt göra, och samhällets krafter måste mobiliseras över hela fältet. Vi är medvetna om atl narkotikamissbruk kan vara uttryck för psykiska och sociala svårigheter, där orsaken ofta är att söka i samhällets egna brister. I kampen mot missbruket, som i högsta gradar en fråga om att hindra dettas uppkomst och spridning, måsle dessa orsaker bekämpas. Det ställer siora krav på samhället och på oss alla. Sociala brister måsle angripas. Otillräcklig sysselsättning, otillfredsställande boende- och fritidsmiljö och olika utslagningsmekanismer är exempel på negaliva faktorer som kräver motåtgärder. Vi måsle inrikta våra ansträngningar på atl skapa elt öppnare samhälle med en djupare kontakt och gemenskap mellan människorna. Här måsle vi också alla taeiisiörreansvar för våra medmänniskor. Vi måste alla bidra lill all stärka samhällets motståndskraft mot missbruk. Den proposition riksdagen nu behandlar är ett led i just detla arbeie.

154

EVERT SVENSSON (s):

Herr talman! Jag vill börja med an ge elt erkännande till socialministern för att han och departementet snabbt har arbetat fram proposilionen 105. Bakom den ligger de beställningar som socialutskottet och riksdagen tidigare har

gjort, inle minst på socialdemokratiska initiativ. Den ledningsgrupp som tillsattes, bestående av berörda generaldirektörer och de båda kommunförbunden. Landstingsförbundet och Kommunförbundet, arbetade snabbt, och i mars hade vi en proposition till riksdagen. Eftersom jag genom en referensgrupp någol har kunnat följa arbetet, vet jag också all ledningsgruppen hade en effektivt sekretariat till sill förfogande, vilket socialministern nämnde i sitt anförande.

Men det är alldeles självklart all sista ordet inte är sagt och att dagens beslut bara kan anses vara ett steg på vägen. Lål oss inle heller glömma atl ett liknande lag togs i narkotikafrågan 1969 med resultat atl vi den gången så gott som stoppade upp en illavarslande utveckling. Del har alltså före Rune Gustavsson funnits socialministrar som handlat.

Man sammanfattade då åtgärderna i tio punkter, innebärande sammanfattningsvis: skärpt kamp mot narkotikabranschens profltörer, ökade förebyggande insatser, förstärkta vårdinsatser och samordning av samhällsinsatserna. Jag vill i korthet upprepa de tio punkterna från 1969.

1.   Polisens och tullens narkolikabekämpning fick ökade resurser. Antalet polismän som årligen i genomsnitt varit sysselsatta inom narkoiikaområdel steg från 117 år 1968 lill inte mindre än 540 nästföljande år.

2.   Polisens och tullens samarbete med utländska polis- och tullmyndigheter utvidgades.

3.   Polisen fick möjligheter till telefonavlyssning.

4.   Straffen tor grova narkotikabrott skärptes.

5.   Planläggning inom den psykiatriska vården.

6.   LSPV fick ett tillägg om narkotika.

7.   Ungdomsorganisationerna engagerades.

8.   Informations- och upplysningsverksamheten förstärktes.

9.   Ceniralstimulerande medel infördes under 1961 års narkotikakonven-lion efter svenskt initiativ.

10.  En särskilt samarbeisorgan tillskapades som skulle följa utvecklingen
på narkoiikaområdel, samordna myndigheternas insatser och la initiativ till
åtgärder. Det överfördes som bekant så småningom till brottsförebyggande
rådet.

Även om dagens proposition följer mycket av det som gjorts lidigare, har den ändå en annan profil. Den koncentrerar sig framför allt på vårdsidan.

Myckel i denna proposition är oppositionen och regeringen överens om, men på några punkter har vi socialdemokrater föreslagit förstärkningar till det förslag som regeringen nu presenterat och som socialutskottets majoritet ställt sig bakom med några små justeringar. Lål mig, herr talman, först ta upp kostnadsfrågan. Kostnaden är faktiskt inle så märkvärdig som man vid första påseendet kan tro och som man från departementet har velat göra gällande. Olika antal miljoner har cirkulerat i debatten. I propositionen anges ca 30 milj. kr., men jag har hört siffran 32 nämnas vid något tillfälle. Så långt jag kan se är de direkta tilläggskostnaderna över budgeten ca 12 miljoner for budgetåret 1978/79. Därtill kommer från allmänna arvsfonden ca 2 milj. kr. För att departementet skall komma upp till sina kostnader har man räknat in redan beslutade anslag och pengar som kommer under budgelårel längre

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

155

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

156

fram.

Herr lalman! Enligi min mening måsie det vara mera korrekt alt ange vad regeringen är beredd atl salsa för nästa budgetår. De verkliga kostnaderna är alltså bara hälften mot vad man angelt.

Regeringen föreslår en fördubbling av antalet behandlingsplaiser. Vi vill öka antalet platser under planeringsperioden på två år från regeringens 160 till 200, Enligt beräkningar som ledningsgruppen på grundval av en bedömning från kommunernas sida gjort behövs del mellan 270 och 330 platser, Detla beror på om man räknar ett lägre eller ett högre alternativ. Inom ledningsgruppen stannade man länge inför 200 platser. Så sent som i oktober menade statssekreterare Larsson all regeringen tänkte föreslå dessa 200 platser. Det var först under budgelbehandlingen i samband med den här proposilionen som man kom alt stanna vid 160. För min del höll jag som ledamot av referensgruppen kvar kravet på 200 platser, och vi har sedan fullföljt denna siffra i den motion vi väckt och i reservationen 1. Ett par andra frågor som varit uppe till diskussion är anordnings- och driftsbidragel. 1 fråga om driftsbidragel har regeringen fullföljt ett tidigare socialdemokratiskt krav och höjt della till 60 000 kr. per plats. Däremot har man inte gjort någol ål anordningsbidragel. Vi föreslår i reservationen 1 en höjning från 22 000 till 30 000. Anordningsbidragel är särskilt viktigt med tanke på att det ofta är frivilliga organisationer som går in med behandlingshem. Vi vill också att höjningen skall gälla inackorderingshemmen för alkoholmissbrukare.

På elt par punkter har vi kunnat nå enighet i utskottet kring vår motion. Den ena gäller bidrag lill att lönekostnaderna för AMS-kurserna skall utgå under hela budgetåret 1978/79 och inle som regeringen föreslagit endasi för 1978.

Vid den utbyggnad av behandlingshemmen som sker har ledningsgruppen och regeringen ansett atl det är nödvändigt med en snabb utbildning av vårdpersonal. Det problemet har på AMS och SÖ:s förslag lösts genom s. k. bristyrkesutbildning på tre månader. Även om det förutsätts en grundläggande förutbildning kan liden ändå visa sig för kort. Särskilt från Forsa folkhögskola, som nu har dragit i gång en tvåårig utbildning, har detta framhållits. Vi anser från socialdemokratiskt håll all man här måsle pröva sig fram,och vi håller inle för otroligt atl man ganska snart måste pröva en längre vårdutbildning när del gäller personalen.

Vi har i den socialdemokraliska motionen krävt ökad forskning och utvärdering. Socialministern säger ganska litet om den saken i sin proposition. Redan förra året begärde socialuiskoltei efter en moiion från vårt håll en karlläggning av narkotikamissbruket. Utskottet tillfogade då all vi också ville ha en belysning av de bakomliggande orsakerna. Eftersom vi nu har sett direktiven vet vi att de bara i förbigående tar upp frågan,och vi har alltså tagit upp den på nytt i vår motion i år. Socialutskottet säger nu att utredningen bör ägna denna fråga särskild uppmärksamhet. Vi har nöjt oss med detta på socialdemokratiskt håll, men direktiven finns där, och jag vill därför fråga socialministern direkt hur han ser på saken. Jag tror att det är nödvändigt med ell klarläggande. Kommer de bakomliggande orsakerna all belysas i samband med karlläggningen?

Så elt par ord om karlläggningens omfattning. Socialutskottet begärde en kartläggning av hela narkotikamissbruket, men i direktiven talas del om att utredningen i första hand bör syfta till atl ge en ingående beskrivning av det tunga missbrukets omfattning. Det är bra, men riksdagen har begärt en kartläggning över hela fältet, och jag vilt försäkra mig om atl riksdagen tar svar på den fråga den ställt och inle bara en del av den.

Min andra fråga till socialministern är därför, om karlläggningen avser hela området eller endasi det tunga missbruket.

I den socialdemokratiska motionen har vi sagt att det är väsentligt att resultatet från forsknings- och utvecklingsarbetet inom missbrukets område återförs till vårdens huvudmän och lill olika grupper av vårdarbetare. Socialutskottet säger sig helhjärtat - man använder ordet helhjärtat -instämma i delta. Här finns väsentliga brister - och vi hoppas att de kan repareras. Vi kommer nu bl, a. all ta en professur i behandlingsforskning inom alkohol- och narkotikaområdet. Del kommer att förstärka ett sedan länge eftersatt område.

Herr talman! Thure Jadesiig har i anledning av proposilionen väckt en motion för att rädda den s. k. ANT-verksamheten - som står för alkohol, narkotika och tobak - vid länsskolnämnderna. Innevarande budgetår utgick en anslag till dessa på tillsammans 240 000 kr. Emellertid strök statsrådet Mogård della anslag i budgeten - vilket man har svårt all förstå. Socialutskottet har tillstyrkt herr Jadestigs motion genom följande ord: "Enligt utskottets mening finns det utrymme för att låta bl. a. länsskolnämnd disponera medel från anslaget." Vi syftar då på ett anslag av 450 000 kr. under punkten J. 5 i socialbudgeten. Därmed, menar jag, borde detla problem vara löst och kunna avföras från dagordningen. Vi utgår naturligtvis från att vi i nästa budgetförslag återfinner anslaget lill länsskolnämnderna, och då gärna uppräknat.

Det förefaller, herr talman,över huvud taget egendomligt atl dra in ett så titel men viktigt anslag när man f. ö. är beredd all satsa miljoner på narkotikabekämpningen. Man bör fa ut informationen i skotorna, som socialministern i sitt anförande här talat om. Kontaktpersonerna vid länsskolnämnderna har varit titt stor hjälp, och systemet har lan efterföljd i bl, a, Norge,

Vi har vid många litlfallen diskuterat frågan om frihet och tvång, så även i samband med narkotikavården. Denna fråga har sysselsatt såväl sociatutred-ningen under lång lid som olika debattörer. 1 viss mån har den fått undanskymma andra viktiga frågor. Men del är klart alt den rör någol grundläggande i vår syn. Nu tror jag emellertid all vi kan säga all en bred uppgörelse är på gång och atl vi därmed snart förhoppningsvis skutte kunna löra den frågan ur debaiten. Det tror jag i så fall vore lyckligt. Den togs emellertid inle upp i narkotikaproposilionen. Socialutskottet har också enhälligt skjutit frågan framför sig i avvaktan på en proposition i anledning av främst socialuiredningen.

Del är självfallet många orsaker som vållar missbruk av narkotika. Och missbruk är o//användning av narkotika som inle är medicinskt motiverad. Jag tror det är värdefullt alt stryka under den satsen, som också återfinns i

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

157

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

158

proposilionen och i uiskoilsbelänkandet.

En lörulsäilning för all narkotikan skall kunna komma till användning är atl den är tillgänglig. Därför måsle man sälla in polis och tull för all hindra intörsetn, eller rättare sagt öka uppläcksprocenien och därmed öka riskerna för narkotikagrossislerna. Del behövs vidare insatser i producentledet för alternativ produktion. Straffen tor försäljning och innehav av narkotika bör vara utomordentligt stränga. Eftersom det här rör sig om organiserad brottslighet bör insatserna vara omfattande. Det rör sig också om ekonomisk brottslighet, där svarta pengar tvättas vita, medan det på basplanet gäller att skaffa pengar till narkotika för dagen. Unga filekor väljer prostitution, och pojkar försörjer sig på att stjäla eller atl vara hallickar.

Sådan ser egentligen världen ut bakom narkotikan.

Varför får vi då i del moderna industrisamhället sådana här problem? Självfallet är del inle enbart samhällets fel, men vi bör inte underskatta de utslagningsmekanismer som finns.

Ta t. ex. ungdomsarbetslösheten. En socialkonsulent i norra Sverige - långt borta från Sergels torg - gjorde vid en av de många hearings som ledningsgruppen hade följande reflexion, efter att ha angelt hur slor ungdomsarbeislöshelen är: "Den konkrela verkligheten bakom dessa siffror kan bara förslås till en del av utomstående. Förhållandena medför osäkerhet, tristess, minskad självkänsla. Allt detta kan utgöra grogrund för skilda slag av drogmissbruk." Och så säger han: "Vi måste få meningsfulla arbeten och adekvata utbildningsinsatser." I detta, herr talman, kan man bara instämma.

Vad hjälper det att vi gör fina program för narkotikans bekämpande om samhället samtidigt förstärker utslagningsmekanismerna? Inga narkotikapropositioner i världen kan dölja samhällets misstyckande på den punkten. Dessutom blir rehabiliteringen svårare när det inte går att skaffa arbete etter bostad.

Lena Öhrsvik, från socialutskottets socialdemokratiska det, kommer att lata om insalserna på skolans område. Också här måsle man fråga: Vad hjälper en narkotikaproposiiion på cirka 15 milj. kr. när regeringen samtidigi prutar 25 milj, kr, på insatser i förebyggande syfte inom skolans ram?

Vården av narkotikamissbrukare är som väl är inte längre hopplös. Det finns många exempel på lyckade försök. Ibland rör det sig om olika metoder, och många intar diametralt olika uppfattningar bl, a. i fråga om frihet och tvång. Jag tror för min det att insikten alt samhället måsle vara generöst och välja många olika slag av insatser har vuxit sig allt starkare inom socialutskottet. Oftast beror resultatet på engagemanget. Det görs en enorm insats på många håll, ofta av frivillig karaktär och långt utöver vad man har rätt att kräva. Människor som har sett drogmissbrukarnas helvetiska tillvaro har gått in för atl göra en helhjärtad insats - och lyckats.

Vi bör från samhällets sida vara rädda om denna entusiasm och idealitet, som hjälper oss i kampen mot narkotikamissbruket. Den kampen måste vara bestämd och kraftfull. Det finns säkert anledning, vilket både socialministern och jag har sagt, all återkomma med begäran om ytterligare åtgärder.

Samhället har inle råd med en narkotikakullur - vare sig ekonomiskt etter mänskligt. Del senare är del viktigaste, men det förra är inle heller utan betydelse i del här sammanhanget.

Jag yrkar till slut, herr talman, bifall till reservationerna 1, 2 och 3 och i övrigt till socialutskottets hemställan i betänkandet nr 36.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Är svensk psykiatri en nationell' skandal, så är svensk drogpolitik sedan länge elt svek.

Det finns omkring 20 OCX) narkotikaberoende och ca 300 000 alkoholproblematiker, alla i en så destruktiv situation att de har omedelbart behov av kvalificerad behandling. Härtill kommer ett svåruppskatlat antal läkemedelsberoende, som också behöver omgående stöd.

Knappast någonstans är skillnaden så skriande mellan behandlingsbehov och behandlingsmöjligheter som just för de drogberoende. På sin höjd finns elt tusental platser som erbjuder en någorlunda relevant behandling. Många behandlingsformer är närmast destruktiva. Men även om man räknar in allt som finns av behandlingsplatser i en teoretisk kapacitet, saknar minst 95 96 av de omedelbart behandlingsbehövande alla möjligheter till behandling. Det är helt katastrofalt.

Riksdagen har en egendomlig behandling av drogfrågorna. 1 motionen 1510 i år ställde vpk en rad yrkanden rörande de alkoholberoendes situation. Vi krävde ett flerårsprogram föratt tillskapa 50 000 behandlingsplatser. Vi tog upp principer för behandlingens inriktning och för drogproblematikens sociala bakgrund. Den motionen sakbehandlades aldrig av utskottet. Utskottets talesman berörde i debatten inte med ett ord innehållet i denna mycket utföriiga motion. Alkoholfrågorna stoppades i debatten undan under rubriken Familjepolitik, m. m.

Jag har frågat mig: Varför gör utskottet så? Varför har man i dag en särskild debatt om narkotikan, skild från drogproblemen i övrigt? Hör de 300 000 alkoholproblematikerna med akuta behandlingsbehov inte hit? Eller är de mindre viktiga än de narkotikaberoende, som trots allt är långt färre?

Vpk:s särskilda moiion om narkotikaproblemen behandlas i grundläggande delar inte alls av ulskottet i det nu aktuella betänkandet. Det är också tyvärr typiskt för svensk drogpolitik - och det speglas i den här behandlingen - att den är inriktad på administration, avskräckande propaganda och en smula individcentrerad moralism. Den bortser lika konsekvent från den sociala ulslagningsprocessen, de psykologiska faktorerna, behandlingens inriktning och de drogberoendes egen solidariska kamp för social frigörelse. Dessa ting nämns inte i utskottets belänkande. Jag vill gärna fråga: varför? Är det för alt till varje pris skjuta undan vpk, eller är det föratt ulskottet inte vill förstå problemet?

Det finns grundläggande sidor av missbruksproblemet som sällan eller aldrig berörs i den mer officiella diskussionen. Jag skall beröra några, eftersom de är vitala både för förståelsen av drogberoendet som fenomen och för en demokratisk-progressiv linje i drogfrågan.

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

159

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

160

Den ekonomiska krisen föder hos vissa kretsar i samhällsetablissemanget rop på ökat tvång. Tendensen alt acceptera sådant skärpt tvång måste bekämpas. Den stora majoriteten missbrukare, liksom den överväldigande majoriteten av psykiskt sjuka, kommer ur arbetarklassen. De är offer för skilda former av samhällelig utslagning. Gentemot dessa utstötta har myndigheterna redan en mycket stor arsenal av tvång. Ingen grupp i samhället, barnen möjligen undantagna, drabbas av så mycket tvång och förnedring som just de drogberoende. Det är därför groteskt att man nu på sina håll ropar på ännu mera tvång. Det är groteskt att man ropar på ännu mer tvång mot de utslagna, samtidigt som man i samma kretsar ofta månar om den privata äganderätten och rätten att göra affärer på ell sätt som i praktiken utgör skydd för den ekonomiska brottsligheten. Denna är som bekant narkotikamissbrukets uppehållare och befordrare.

Ökat tvång är inle bara elt hot mot de allmänna medborgeriiga fri- och rättigheterna och ett slag riktat mot de sämst ställda i samhället. Det är också totalt meningslöst om man vill lösa problemet. Vad som behövs är inte tvång, förtryck och förnedring utan frigörelse och självständighet.

Tvångsanhängarna bortser dessutom medvetet från att det i stort saknas meningsfulla behandlingsmöjligheter. Vad är det man skall tvinga till, när man inte kan tvinga till behandling? Den frågan kan tvångsanhängarna inte besvara. Några av de värsta tvångsanhängarna, som dess bättre inte har talan i kammaren, anser att man skall deportera alla narkomaner. Jag förutsätter att ingen i den här kammaren ansluter sig till sådana tankar. Det finns alltför många exempel på deras tillämpning i världen efter januari 1933.

Att vara emot tvång är inte detsamma som att vara för att folk skall fritt fl knarka ner sig eller supa ihjäl sig. Tvärtom. Först friheten möjliggör krav. Det är skillnad på tvång och krav. Krav på förändring och frigörelse, ställda av kämpande kamrater, i uppsökande verksamhet, i solidaritet på ett vårdkollektiv, är nödvändiga stöd för individen. Och det finns alla skäl att reagera om man på vårdinstitutioner har en mycket hög frekvens utskrivningar efter mycket kort tid. Det tyder på att de utskrivna inte ställts inför krav, att man inte stött dem från behandlingskollektivets sida när behandlingen börjat bli påfrestande och smärtsam.

I en rapport från ett av landets frivilliga behandlingskollektiv, Hindby, finner man följande Goethecitat: Vilken är den bästa styrelseformen? Den som lär oss styra oss själva.

Det understryker att kampen mot missbruket framför allt är en personlig och social frigörelseprocess från de utstötta och drogberoende själva. Det understryker att detla bör avspeglas i starkt demokratiserade behandlingsformer.

Utskottet berör såvitt jag kan se över huvud inte dessa grundläggande problem. Man gömmer sig bakom en tvetydig och oenig socialvårdsutredning. Inte heller den socialdemokratiska itiolionen, som dock innehåller väsentliga synpunkter i andra delar, tar någon egentlig ställning i tvångsfrågan. Vi finner det från vpk:s sida också otillfredsställande att ulskottet inte klarare betonar narkotikamissbrukets samband med den ekonomiska brotts-

ligheten utan bara hänvisar till de otillräckliga åtgärder som nu sätts in mot det privata maffiaväldet.

Inte heller är del tecken på någon särskild förståelse eller vilja när utskottet talar om kopplingen mellan behandling och arbete. Arbetslösheten, särskilt för de yngre, är en så tung faktor i den utslagningsprocess som är missbrukets gmnd att man inte bara kan avfärda problemet med att säga att man skall säkra arbete så långt detta är möjligt med hänsyn till rådande sysselsättningsläge - kvalificerad kanslihusprosa, som faktiskt inte säger någonting. Det är ju faktiskt att acceptera krisen. Det är att tro att det bara handlar om fler telefonsamtal mellan socionomer och arbetsförmedlare. Men det är faktiskt helt logiskt från en regeringsmajoritet som enbart nu under vårtiksdagen har röstat bort tusentals jobb. Jag tycker också att del smakar en med föriov sagt något senkommen insikt när man från både de borgerligas och delvis också socialdemokraternas sida nu äntligen börjar ta upp den stora ulslagningsprocessen till diskussion. Alla har ju varit överens om uppdelningen i A-, B- och C-lag på arbetsmarknaden, om att vad som inte är lönsamt - inkl. människor som inte är lönsamma - skall slås ut, om att man skall satsa på de produktiva och att de skall bära upp försörjningen av de icke produktiva, som man har slagit ut. Del har varit högsta nationalekonomiska visdom i alla etablerade kretsar under de två regeringarna.

Vi kommer så till drogberoendets orsaker. Här råder i stort sett tystnad från utskottet. Man besvärar sig inte med att kommentera de synpunkter som ulföriigt lagts fram både i vpk:s och i socialdemokraternas motioner. Det är egendomligt. Någon gång måste väl ändå riksdagen börja på allvar analysera utstötningsmekanismerna i samhället och deras relevans för drogmissbruket. Gör man ingen sådan analys, har man inga som helst möjligheter att bygga upp och diskutera en relevant behandling. Det har man hittills heller inle gjort.

Det är i nte så att t. ex. ungdomar börjar knarka, därför atl de skall efterlikna kompisarna eller därför att knarkandet verkar "spännande" eller "inne". Den sortens ytliga goltköpsförklaringar må räcka för det mest inskränkta småborgerliga snusförnuftet.

Beroende av droger har sin grund i starka ångestupplevelser. Det finns ingen drogberoende som inte lider av sin situation - som inte egentligen vill bryta den. Men ångesten är stöne än självföraktet.

Det mycket stora antalet drogberoende talar också klart för att det finns en grundläggande social orsak bakom dessa spridda ångestfenomen. Man skulle rentav kunna tala om en kollektiv eller social ångest.

Bakgrunden är just förekomsten av en stor och växande utslagning och utstölning i samhället. Det är viktigt att konstatera att utslagningen kommer först - drogberoendet sedan. Man blir inte utslagen för att man missbrukar. Man blir först utslagen och missbrukad, därefter blir man under vissa omständigheter drogberoende.

En utstötningsprocess, särskilt om den påbörjas i mycket tidig ålder, leder till rubbning i eller föriust av vad en av psykiatrins banbrytare har kallat "den ontologiska tryggheten", dvs. den grundläggande upplevelsen av jaget.

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

161

Riksdagens protokoll 1977/78:158-159

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

relaterat till verkligheten. Den tillflykt till alltmer markerade falska jagsystem och falska identiteter som delta tvångsmässigt skapar, ökar ångesten och leder in i en process av personligt sönderfall. Utstötningsprocessen är inte bara direkt ekonomisk - den kan förekomma även i ekonomiskt sett trygga familjer, som psykologiskt arv från tidigare utstötningssiiuationer, som resultat av kyla och avståndstagande, prestationskrav eller falska värdesystem - allt reaktioner på en samhällelig process.

Att behandla sådana utstötningseffekter är en procedur, lika svår och sammansatt som den sociala utstötningen själv. Det krävs både frigörelsekamp från de utslagna och kvalificerad vetenskaplig behandlingsmetod. Det krävs både kollektiv solidaritet och individuell djuplodning. Och del krävs som regel mycken lid. Så länge dessa frågor aldrig diskuteras politiskt - och det har faktiskt inte skett - kommer man att sakna grundlinjer för stora delar av kampen mot drogberoendet.

Rätt till arbete och utbildning är den materiella grunden för människans frigörelse. Den rätten saknas nu.

De nedtrycktas egen solidariska kamp är en hävstång för frigörelsen. Men den hindras i stora delar av vårdsystemet.

Drogfrihet i behandlingen är en förutsättning för frigörelse. Men den förutsättningen motverkas när t. ex. den psykiatriska vårdapparaten legaliserar ett omfattande flöde av psykofarmaka.

Den kvalificerade behandlingen hämmas också. Sverige saknar en egen tradition på analysens område. Svensk psykoterapi har knappast ännu lämnat krypåldern, och den utredning som riksdagen beställde för några år sedan blev en ovanligt missbildad skapelse. Psykoterapi har blivit en samlingsbeteckning för en mängd kontaktsystem och samtalsformer, som är föga analytiska till sin natur. De kan skapa viss kontakt och en viss känslomässig islossning men aldrig träda i stället för en djupgående behandling av själva kärnproblemen.

Dessa svagheter förklarar delvis varför återfall eller bortfall av klienter ibland är ganska vanliga inom frivilligvården. Det är detta som ger tvångsanhängare och reaktionärer vatten på kvarnen. Därför måste dessa brister avhjälpas. Ett stort program för att skapa tusentals nya behandlingsplatser och för att utveckla metodiken är nödvändigt.

Ty varje missbruk av droger stiger ur en oändlig ångest. Varje gång någon tar en ampull eller kanyl är det ett rop av desperation, ett rop som i sin smärtfylldhet borde väcka - inte skräck och förakt, utan solidaritet.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till vpk-motionen.

162

PER GAHRTON (fp):

Herr talman! En viktig utgångspunkt för samhällets narkotikapolitik är, som det heter i utskottsbetänkandet, alt samhället inle kan godta något annal bruk av narkotikan än del som är medicinskt motiverat. Jag tror att det är viktigt att vi slår fast denna utgångspunkt, som det tycks råda total enighet om från samtliga partiers sida.

När det gäller omfattningen av narkotikamissbruket har socialdeparte-

meniet gjort en sammanställning, i vilken det bl. a. sägs:

"Det mest utbredda preparatet har under 1970-talel varit cannabis (främst hasch). Missbruk av cannabis tycks förekomma över hela landet. Myndigheternas frekvensundersökningar tyder på att antalet ungdomar som prövat narkotika - i första hand cannabis - har minskal under de senaste åren. Undersökningarna visar också att flertalet av dem som har använt cannabis slutar efter atl ha prövat medlet en eller några gånger.

Omfattningen av det lunga missbruket - i första hand injektionsmissbruket - är svår att bedöma. Enligt berörda myndigheter och organisationer ligger antalet injektionsmissbrukare på mellan 10 000 och 15 000 personer. Antalet personer som injicerar centralstimulantia anses inte ha ökat under senare år. Däremot har användningen av opiater ökat."

Så långt socialdepartementets promemoria 1978:8.

Det finns alltså all anledning att se allvariigt på narkotikamissbruket -därom får ingen tvekan råda. Men det innebär inte att vi får falla offer för rena panikstämningar. Jag vet t. ex. inle varifrån Jörn Svensson fått siffran 20 000, som han högg lill med här. Jag blev uppringd strax före den här debatten av en engagerad medborgare som hävdade alt del i dag skulle finnas 30 000 tunga narkotikamissburkare, alt varje missbrukare, som hon sade, enligt vetenskapen på kort tid "smittar" tre unga människor och att vi alltså nästa år praktiskt taget automatiskt skulle få räkna med 90 000 narkomaner. "Vad skulle ni gjort, om del vore böldpesl som grasserade?" frågade hon. "Skulle ni då inte ha skickat i väg alla, t. ex. lill ödebyar i Norrland?"

Det är möjligt att vi skulle ha gjort det om det hade varit fråga om böldpest. Men nu handlar det alltså inte om böldpest. Jag tror an det är mycket viktigt när vi skall ta ställning till detta synneriigen allvariiga problem atl vi försöker slå på jorden och att vi inte, som t. ex. Jörn Svensson nu gjorde med mycket höga siffror gripna ur luften, manar fram stämningar som i sin föriängning slutar i krav av ett slag som jag vet att Jörn Svensson inte vill skall uppkomma, nämligen t. ex. att man skulle skicka i väg narkomanerna till ödebyar i Norriand. Vi bör hålla oss till de fakta vi kan få fram. Så länge ingen kan plocka fram bättre grundade fakta än dem som socialdepartementet har producerat tyckerjag att vi skall hålla oss till dessa. Problemet är allvariigt nog ändå ulan överdrifter.

Bakom det allvarliga narkotikamissbruket finns ett komplicerat mönster av medicinska faktorer, sociala missförhållanden, organiserad kriminell verksamhet och bristfälliga behandlingsresurser. Om detta är vi inom majoriteten i utskottet förhållandevis insiktsfulla. Det är ganska uppenbart.

Det behövs alltså ett brett åtgärdsregister i kampen mot narkotika. Det regeringsförslag som i dag ligger på riksdagens bord behandlar visseriigen i första hand en utbyggnad av behandlingsresurser och informationsverksamhet. Men regeringen har ju i olika sammanhang agerat inom andra områden av vikt för kampen mot narkotikamissbruket, bl. a. genom att bevilja medel till en frivillig, drogfri behandlingskedja inom kriminalvården. Man harockså givit medel i mångmiljonklassen till FN:s narkotikafond i syfte aU minska den illegala odlingen av opievall.

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

163

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

164

I propositionen 164, som vi har antagit här i dag, har vi beslutat om en lång rad åtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. I samband med förslaget till ny sociallagstiftning kommer riksdagen att få ta ställning till hur vård utan samtycke för vuxna missbrukare skall lagregleras och praktiskt utformas. Därmed är också flera av de resonemang som förs i en del av motionerna och som har förts här i debatten, inte minst av Jörn Svensson, redan besvarade.

Vi behandlar i dag bara en del av denna mycket stora problematik. Det går ju så till här i riksdagen atl vi i olika sammanhang inte kan behandla allting. I dag gäller det behandlingsresurserna, som har varit så oerhört eftersatta, vilket Evert Svensson redan har erkänt. Om den tidigare regeringen i hög grad koncentrerade sig på att förstärka de nödvändiga polisiära resurserna och skärpa straffen för narkotikalangning samt kanske bygga ut tullens resurser, så har den här regeringen i och för sig också vidtagit åigärder på det området. Men med denna proposition har man framför allt försökt täppa till en lucka, som tyvärr tidigare i viss mån har uppstått.

Det är glädjande att enigheten om de konkreta åigärder som nu föreslås är betydande. Från folkpartiets sida vill vi särskilt notera att en lång rad av de åtgärder som vi krävde vid vårt senaste landsmöle 1977 nu i slor utsträckning genomförs. Jag skall bara nämna ett par exempel.

Vi uttalade att statsbidragen till behandlingshem och vårdbaser borde höjas och alt reglerna för att 11 bidrag skulle mjukas upp. Regeringen föreslår också nu en höjning av driftbidraget till 60 000 kr. per plats. Dessutom kommer enligt planerna huvudmännen all inrätta 160 nya platser på behandlingshem. Del kan synas vara en låg siffra, men det är dock en fördubbling. Det kommer också att bli en utökad narkomanvård på alkoholpolikliniker. För familjevården tillsätts en särskild projektgrupp. Detta är några exempel på del som vi krävde vid vårt landsmöte och som säkert också andra partier har krävt.

Vi krävde också att en kvalificerad, speciell vidareutbildning för behandlare skulle inrättas, och nu kommer vi alt få en sådan utbildningsgång. Del kan lyckas alt den utbildningen, såsom den är föreslagen, är ganska kort. Men jag vill betona det som står i propositionen och som framhålls i utskoilel, att del krävs en ganska omfattande förutbildning. Det förutsätts att deltagarna i praktiken är människor med en ganska grundlig utbildning inom det sociala eller psykologiska fältet eller att de har en ganska omfattande praktisk erfarenhet av det här arbetet. Det är så att säga en topputbildning för den speciella problematik som finns i samband med narkomanvården som skall läggas ovanpå. Del är självfallet inte fråga om någon totalutbildning för dem som skall syssla med narkomanvård.

■ Ett sista exempel från vad vårt landsmöte krävde är att vi sade atl de ideella organisationerna bör få ett ökat stöd. Statsbidragen till dessa organisationer kommer också enligt regeringsförslaget fr. o. m. budgetåret 1978/79 atl öka med 1,4 milj. kr.

I socialdemokraternas partimotion slår man fast, att "de föreslagna åtgärderna är motiverade och kan i huvudsak godtas som elt kortsiktigt, brett upplagt aktionsprogram för atl på olika sätt bekämpa narkotikamissbruket."

Del är en formulering som väl får anses positiv för att komma från ett oppositionsparti.

Också det andra oppositionspartiet borde över lag vara tillfredsställt med det utskottsbetänkande vi nu behandlar. Vpk:s partimotion handlar ju i grund och botten bara i begränsad utsträckning om den här propositionen och det här belänkandet. Kampen mot ekonomisk brottslighet och ungdomsarbetslöshet är frågor som behandlas i annat sammanhang.

Jag noterar därför med intresse att i motionen - i motsats till Jörn Svenssons inlägg här - är vpk uppenbarligen tillfredsställt med regeringens förslag till medelsanvisning. Man avstår ju helt från att föreslå höjningar och från varje kritik av de konkreta förslagen i proposilionen. Där finns inte tillstymmelsen till överbud. Del aren myckel ansvarsfull motion, måsle jag säga, när det gäller ställningstagandena till de konkrela förslagen. Sedan talar man en hel del om andra saker, men det ärju inte dem vi behandlar här i dag. I fråga om det vi behandlar nu konstaterar jag att vpk-motionen inte innehåller någon som helst kritik.

Däremot har tyvärr inle socialdemokraterna helt kunnat avslå från det som man brukar kalla för överbud, och jag finner deras förslag märkliga såväl i sak som i form.

Socialdemokraterna yrkar i reservation 1 att riksdagen skall fastställa en målsättning på 200 nya platser i behandlingshem, dvs. 40 mer än i propositionen. Men man anför att ökningen torde kunna förverkligas först under budgetåret 1979/80, varför någon extra medelsanvisning nu inte är nödvändig.

Till det vill jag bara säga alt regeringen och utskottsmajoriteten bygger sin beräkning på överläggningar med vårdhuvudmännen. Men skulle det trots allt visa sig alt beräkningen är för låg, så kommer ju riksdagen atl få möjlighet till en nyn ställningstagande inför 1979/80 års budgetbehandling. Yrkandet är minst sagt onödigt.

1 reservation 1 yrkas också på en höjning av anordningsbidragel med 8 000 kr. Någon närmare argumentation för varför en mindre höjning av del bidraget skulle påverka utbyggnadstakten för man inte i motionen, och jag vill då bara påminna om att del särskilda anordningsbidraget för barnstugor med socialdemokratisk medverkan har tagits bort, därför att man i det fallet kom fram till alt denna bidragskonstruktion inte var ändamålsenlig, i varje fall inte som en permanent anordning. Jag tycker atl reservanternas yrkande också i den delen är ganska onödigt.

I reservation 2 yrkas på anslag för försöksverksamhet med narkomanvård inte bara vid nytillkommande utan också vid befintliga alkoholpolikliniker. Ulskottsmajoriteten har funnit all det är rimligt att en försöksverksamhet av detta slag i första hand sker vid nytillkommande inrättningar. Det är alldeles uppenbart att det är där man i första hand kan skapa en ny organisation. Vi vet alla hur det är med trögheten i befintliga inrättningar. Men det här är naturiigtvis ingen bindning för framtiden.

För finansiering av de ökade anslagskraven i reservationerna 1 och 2 hänvisar socialdemokraterna i sin motion till elt socialdemokratiskt krav på

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

165

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

minskning av anslaget Ungdomsvårdsskolorna: Driftkostnader med 1,5 miljoner, vilket skulle läcka de ökade anslagskraven i della sammanhang. Men kravet på en minskning av det anslaget hade fallit i riksdagen redan vid utskottsbehandlingen. Om man vid motionens väckande den 29 mars ansåg det viktigt att i detalj anvisa hur de ökade anslagen skulle täckas, förefaller det kanske något märkligt att man vid utskottsbehandlingen den II maj helt ansåg sig kunna förbigå detta. Del är en sak om man ansåg atl man kunde lägga det här på toppen - eller snarare i botten av del stora underskottet - men nu har man vid en tidpunkt sagt atl det är väldigt viktigt att öronmärka pengarna. Sedan föriorar man i kammaren och det tilltänkta beloppet finns inte längre. Det är väl ganska rimligt att man talar om var man skall ta pengarna när de medel man skulle använda inle längre finns.

Reservationen 3 är i sak redan behandlad och avslagen av riksdagen, varför sakbehandling i dag förefaller överfiödig.

Utskottet har således inte kunnat tillmötesgå dessa, somjag tycker, något märkliga yrkanden från socialdemokratiskt håll om anslagsökningar. I övrigt har s-motionen fått en välvillig behandling. I ett fall föranleder den elt tillkännagivande från utskottets sida -det gäller AMS-kursernas förlängning - och när det gäller ANT-verksamheten och principerna för forskning och utvärdering återfinns motionens väsentligaste tankegångar i utskoltsskriv-ningen.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i dess helhet.

166

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterar att Per Gahrton förbigick praktiskt taget alla de frågor som jag ställde till utskottet. Han koncentrerade sig i stället på en siffra. Det är en typisk taktik som jag känner igen från alla utskotlstalesmän som skall försvara en dålig sak. Man biter sig fast vid en speciell detalj och kör hela tiden med den, och så tror man att repliktiden skall gå och att man på det sättet slipper svara på de övriga frågorna. Jag vill uppmana Per Gahrton alt inte hänge sig åt den konsten i fortsättningen.

Ledningsgruppens siffror över narkotikabrukets spridning har bestritts. De står på vissa lokala orter i ganska stark disproportion till uppgifter från polisen. Men vi behöver inte tvista om det, för oavsett vilken av de två siffrorna man accepterar kvarstår slutsatsen alt vi har denna stora disproportion mellan behandlingsresurser och det omedelbara behandlingsbehovet. Vi behöver därför inte göra detta till någon stridsfråga.

Men jag vill åter ställa frågan: Varför behandlas narkotikan för sig och alkoholen för sig i drogproblematiken? Varför tar man inte ett samlat grepp, när vi diskuterar frågan på ett politiskt plan? Det ärju oerhört viktigt atl vi får elt samlat grepp på båda dessa stora, tunga faktorer i drogberoendet. Som sagt kommer sedan till detla, vid sidan av dessa två faktorer, läkemedelsberoendet.

När vi diskuterar behandlingen - och det menar Per Gahrton att vi skall göra i dag - så vet ju Per Gahrton att på många behandlingshem blandar man narkotikaberoende med alkoholproblematiker. De behandlas parallellt. Och

del är inte alls ovanligt atl människor missbrukar båda sorterna parallellt eller övergår från den ena sorten till den andra. Och då förstår jag inte atl man vid ett sådant tillfälle som detla skall undvika art diskutera de 300 000 behandlingsbehövande alkoholproblematikemas situation. De nämns ju över huvud taget inte i socialutskottets betänkande, och man har inte tagit upp någon debatt om dem, trots att det finns en utförlig moiion i den frågan. Sedan, när en annan specialitet - av betydligt mindre omfång - behandlas, anklagas de som för fram kravet på en samlad behandling för att de inte har tagit upp vissa aspekter, som de faktiskt har tagit upp i den tidigare alkoholpoliiiska motionen men som ulskottet har struntat i.

Slutligen är Per Gahrtons och utskottsmajoritetens tal en frasens makt över tanken: Vi skall inte godta något som helst bruk av narkotika. Nej, naturiigtvis skall vi inte göra det. Det är bara det att med den låga prioritering som behandlingsfrågan har haft i åratal har man faktiskt trots sina fraser godtagit ett omfattande bruk som inte kan behandlas på grund av en underdimensionerad behandlingsapparat.

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

EVERT SVENSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det som inte faller PerGahrton i smaken anser han vara både märkligt och onödigt. Han lar gärna till stora ord. Men en del av de krav som vi framställt i vår motion har faktiskt blivit tillstyrkta av socialutskottet, och då var de tydligen så märkliga atl de gick hem även hos herr Gahrton.

Men låt mig återkomma till de här i och för sig små frågorna om antalet behandlingsplatser. Vi har från socialdemokratiskt håll varit mycket modesta och hållit oss lill siffran 200 extraplalser, dvs. 40 mer än regeringen föreslog. Vi har gjort det därför att ledningsgruppen så sent som i oktober sade alt det är vad regeringen kommer att föreslå. Det var statssekreterare Gerhard Larsson, ledningsgruppens ordförande, som framställde del så. Och som jag sade tidigare var det först under budgetbehandlingen som antalet platser drogs ner till 150\ .sedan ökades det med ytteriigare tio. Detta skall då ses mot bakgrund av behovet. Och när ledningsgruppen haft överiäggningar med kommuner och landsting - överläggningar som jag tycker har varit värdefulla och bra -har behovet av extra platser angivits till lägst 272 och i högsta alternativet till 332. Jag ställer de siffrorna bredvid den siffra som man angivit i Stockholms kommun och län. Där har man yrkat på 120 extra platser. Detla platsantal har man varit överens om på den borgeriiga sidan, men socialdemokraterna har yrkat på ytterligare 30 platser. Del finns ju ett mycket stort behov, och då tyckte vi att man bör fortsätta att bygga ut platsantalet.

Till detta hade vi pengar, nämligen 1,5 miljoner. Det är inte så, Per Gahrton, all dessa pengar redan är förbrukade. De finns faktiskt kvar i herr socialministerns låda. Det är extra pengar som han har, och regeringen har inte redovisat vad de skall användas till.

PER GAHRTON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Såvitt jag vet brukar vi inle här i riksdagen tala om pengar som om de fanns i olika ministrars lådor. Vi är mer intresserade av under vilket

167

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

anslag de finns. I detta fall är pengarna inte längre kvar på det anslag där de fanns - eller kunde ha funnits, om socialdemokraterna hade vunnit en votering. De försvann från det anslaget, och då får man något noggrannare ange varifrån man skall ta pengar till dessa extra platser och inle säga, att man skall ta dem från socialministerns låda. Jag betvivlar f ö. att han har pengarna i en låda - det vore kanske i så fall ett fall för konsliluiionsulskotlet.

Vi har bifallit några socialdemokratiska krav. Var de kraven märkliga? frågar Evert Svensson. Nej, självfallet inte. Vi bifaller de vettiga och rimliga kraven, men vi avslår de märkliga. Svårare var det inle.

Så till Jörn Svenssons frågor.

Jörn Svensson frågade: Varför behandlar vi inte narkomanvården och alkoholistvården samtidigi? Bakgrunden är alt det under årtionden - eller så långt tillbaka man kan räkna i det här sammanhanget - har varit två olika administrationer för dessa frågor, och de lyder under helt olika lagar. En orsak till detta är att vi har frivillighet inom den del av narkomanvården som vi nu behandlar, medan vi barett starkt ivångsmomenl inom nyklerhetsvården. Vi har vidare helt olika lagstiftning inom och uppbyggnad av de olika vårdsektorerna. Men det vi nu diskuterar är de resurser som skall satsas på narkomanvården, någonting som de flesta av oss sett positivt på. Narkomanvården har ju utvecklats ganska fritt, och man har gjort många experiment som givit en hel del positiva resultat.

Mot denna bakgrund är det väl ganska naturiigt att vi inte i detta sammanhang drar in alkoholistvården. Men vi kommer att göra en samordning. Med all sannolikhet kommer vi att få en lagstiftning - en ny socialbalk och en gemensam, sammanhållen lagstiftning för vård utan samtycke - som medför alt vi kan se på dessa frågor i ett sakligt grundat helhetsperspektiv. Det är alltså riktigt alt man bör se drogmissbrukarna i samma perspektiv, men det är väl motiverat att vi inte gjort del här i dag.

Jörn Svensson har också frågat varför vi inte har berört de grundläggande frågorna när del gäller demokratisk vård osv. Men det är ju just dessa vårdformer som vi diskuterar nu. Det är just de fria vårdformerna som får pengar genom detta förslag. Propositionen handlar om utbyggnad och förstärkning av dessa. Den handlar inte om förstärkning av alla de vårdformer som Jörn Svensson svartmålar och lycker illa om och som det förvisso kan finnas skäl att kritisera. Det är de vårdformer Jörn Svensson talar väl om som får pengar nu. Och mycket kraftigare än som regeringen gjort i proposilionen kan man knappast markera att man tycker atl de är hoppfulla.

168

EVERT SVENSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag lycker faktiskt det är egendomligt alt Per Gahrton finner det märkligt att vi begär ytterligare 40 platser. Att vi gör det kan ju inte vara så märkvärdigt, när det finns ett så starkt behov. Det behovet är dessutom dokumenterat.

Per Gahrton gör sig lustig över de här byrålådepengarna. Jag vill då lala om att det gäller det anslag på 3 miljoner som finns för det s. k. Skåneprojektet för hela budgetåret under anslaget Ungdomsvårdsskolorna. Skåneprojektet

avbryts vid årsskiftet, och 1 500 000 kr. finns således kvar på detta anslag - om jag nu skall behöva precisera det så exakt för att Per Gahrton skall bli tillfredsställd och inte gå till konstitutionsutskottet med en begäran om klariäggande.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det måste vara besväriigt att vara liberal frifräsare från Lund och tvingas försvara sin regering enbart med byråkratiska och administrativa argument.

Kan vi inte, Per Gahrton, vara så äriiga mot varandra all vi säger: Den administrativa uppdelningen må ha sin vikl i fältarbetet -åtminstone i viss utsträckning - men den har ingen som helst relevans på det politiska eller det allmänna samhälleliga plan, på vilket riksdagens diskussion kring drogproblematiken och utslötningsproblemaiiken i samhället bör försiggå. Tvärtom -Per Gahrtons ständiga försvar för denna bisarra och administrativa indelning leder till atl man hindras att få från den politiska instansens sida en samlad analys och därmed en samlad politik.

Del är inle så, Per Gahrton, an narkomaner och alkoholproblematiker vårdas separat. I betydande utsträckning vårdas dessa parallellt. Det finns ett samband mellan de båda typerna av missbruk.

Det vore groteskt om vi av administrativa skäl gjorde den uppdelningen, att vi i ett speciellt administrativt sammanhang behandlade narkomaner eller alkoholberoende, som ännu inte drabbats av ett psykotiskt skov som följd av sin personliga problematik och att vi, så fort vederbörande hamnade i nämnda situation, av administrativa skäl diskuterade hans/hennes problematik under en helt annan rubrik på ett helt annat sätt och utifrån helt andra förutsättningar. Del håller inte om man vill ha elt behandlingsperspektiv och elt politiskt perspektiv på drogberoendet som samhällsfenomen.

Jag har tidigare sagt alt det finns en frasens makt över verkligheten. Den finns i och för sig i många politiska debatter, men den är väldigt starkt markerad här. Givetvis står ingen här i riksdagen upp och säger att han eller hon är anhängare av social utslagning och utstölning. Men ändå är det vad man hela tiden accepterat. Man accepterar uppdelningen av arbetsmarknaden i A-, B- och C-lag. Man har accepterat lönsamhetstänkandet när det gäller människor, och man har t. o. m. hävdat att det skulle leda till största möjliga välstånd och att det sedan bara var att fördela detta välstånd så rättvist som möjligt. Man talarom hur viktigt det äratt bereda folk arbete. Men del hindrar inte att man kan rösta bort 4 000 jobb inom handelsslälindustrin, 8 000 jobb inom specialstålindustrin, 2 000 jobb inom den statliga lekokoncernen och ytterligare ett antal jobb inom exempelvis varvsindustrin nu på lördag.

Jag förmodar att Per Gahrton här kommer att rösta med regeringen. Denna dubbelmoral håller inte. Någon gång måste vi ta tag i denna utstötningspro-blematik och göra någonting ål den.

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

169

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

PER GAHRTON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Ja, visst måste vi ta tag i utstötningsproblematiken. Jag tänker inte diskutera handelsstålet här. Jag menar atl varje seriöst parti och varje seriös politiker naturligtvis anser, att en helhetssammanfatining av det politiska arbete vi här sysslar med bl. a. innefattar en kamp mot utstötningen. Sedan kan vi ha olika uppfattningarom vilka metoder som i de enskilda fallen är de riktiga. Det ärju ändå summeringen av den totala politiska aktiviteten som måste avgöra det.

Nu diskuterar vi en mycket viktig, men ganska liten bil av samhällsproblemen, nämligen hur vi skall bygga ut narkomanvården.

Del är, som jag tidigare sagt, riktigt att vi inte på sikt behöver ha en administrativ uppdelning av konstlat slag mellan olika former av drogberoende. Vi har dock fortfarande årtionden av historia att dras med. Det vore därför orimligt an, innan de juridiska förutsättningarna förändrats, låtsas som om det inte fanns någon skillnad i stort mellan narkomanvård och nykterhetsvård. Självklart har vi redan börjat sudda ut denna litet grand. Vi ger här anslag till och har med i bilden narkomanvård på alkoholpoliklini-kerna. Del är alltså inte fråga om någon fullständigt rigid uppdelning.

Det viktiga här är satsningen på de behandlingshem som byggts upp som narkomanvårdsbehandlingshem men som i många fall också får ta emot alkoholmissbrukare. Det är den satsningen som är poängen med den här propositionen. Det handlar inte om den typ av nykterhetsvård som funnits tidigare. Vad vi här skall göra är en problematik som vi inte kunnat ta upp i proposilionen.

Till Evert Svensson vill jag bara säga: Det onödiga tycker jag inte är de konstiga ekonomiska manipulationer som ni sysslar med - de är i och för sig märkliga - utan det onödiga är att nu göra elt nummer av atl man tre är fram i tiden vill ha ett högre tal för utbyggnaden av behandlingsplatser. Det påminner mig om den sämre sidan av kommunalpolitiken - när jag sysslade med den - där man kunde ha en stor strid om den eller den idrottsplatsen skulle ligga på fjärde eller femte planeringsåret medan delta i själva verket betydde väldigt litet för vad som sedan uträttades i den aktuella kommunen.

Därför tyckerjag det här är en ganska onödig strid. Vi kommer att få ta ställning till detta innan vi tar nästa års budget. Och visar det sig då att förhållandena förändrats, kommer utskottsmajoriteten inte att vara rigid eller uppbunden i något avseende.

Förste vice talmannen anmälde att Evert Svensson anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

170

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Jag hade inle tänkt att nu bryta talarlistan, men eftersom Evert Svensson vid två tillfällen kommit med felaktiga påståenden, vill jag göra några tillrättalägganden.

Evert Svensson  har sagt ungefär:  I  ledningsgruppen  planerades en

utbyggnad av 200 platser, men sedan meddelade socialdepartementets statssekreterare i oktober alt det inte kunde bli mer än 160. Ungefär så föll orden.

Förhållandet är följande, Evert Svensson. Till ledningsgruppen rapporterade de regionala arbetsgrupperna elt behov av ett större antal platser än det antal som finns i propositionen. Antalet 160 grundar sig på bedömningar av vad huvudmännen anser sig orka med. Del tar nämligen tid att planera och genomföra detta.

Som Evert Svensson kanske kommer ihåg kritiserades jag av partivänner till Evert Svensson för att förra året inte satsa tillräckligt med pengar på en utbyggnad. Jag sade då: Sätt igång och bygg så får vi ordna pengar! Men det har dragit ut på tiden -det tar alltså lid att planera. Detta ligger också till grund för bedömningen. Vi fann det inte realistiskt atl ta upp fler platser än vad huvudmännen själva ansåg sig kunna klara av.

Evert Svensson för fram att det är tack varken riksdagens beslut och en socialdemokratisk motion som den här propositionen och ledningsgruppen kom till, och Per Gahrton lalar om en diskussion vid folkpartiets landsmöte. Jag vill säga: Det är varken riksdagens beslut, någon socialdemokratisk motion eller några diskussioner vid folkpartiets landsmöle som är anledningen till utredningen och propositionen. Initiativet har jag själv lagit, Evert Svensson. Vi diskuterade detla vid jultiden 1976 i departementet. Sedan utvecklade vi dessa tankegångar, och jag fick regeringen med mig. Det fanns de i regeringskretsen som ansåg att det här var ett slag i luften. Men jag fick igenom förslaget, och nu har vi resultatet. Då tyckerjag inte det finns någon anledning att stå här och klaga och fälla negaliva omdömen. Det är ändå små detaljer del gäller. I huvuddragen är vi överens - här gäller det atl satsa.

Till Jörn Svensson villjag säga: Anledningen till alt vi diskuterar narkotika i dag är att det finns en proposition. Den fanns inte när vi diskuterade förra gången.

Jag skall också passa pä att svara på ett par frågor som Evert Svensson ställde, så atl de inte blir över till i morgon bitti. Det gällde direktiven för utredningen om narkotikamissbrukets omfattning.

I socialutskottets betänkande 1976/77:11 med anledning av motionerom vissa alkohol- och narkotikafrågor behandlades motionen 1260 av herrar Jadesiig och Lundgren, båda socialdemokrater, som hemställde om en utredning bl. a. om narkotikamissbrukets omfattning. Motionärerna ansåg att man i utredningsarbetet särskilt borde uppmärksamma de faktorer som ligger bakom missbruket.

Utskottet påpekade i betänkandet att man med ledning av pågående och planerade undersökningar inte torde kunna få en rättvisande uppfattning av missbruket i dess helhet, och framhöll: "För att man skall få en bild av den totala missbrukssituationen krävs därför enligt utskottets mening atl det ånyo görs en övergripande kartläggning av missbrukets utbredning." Utskottet menade vidare att utredningen bör omfatta även en belysning av de bakomliggande orsakerna till missbruket.

Regeringens direktiv för utredningsuppdraget bygger helt på utskottels

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

171

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

uttalanden. Efter omfattande diskussioner med olika forskare och andra stod del dock vid liden för utarbetandet av direktiven klart, att del genom en enda undersökning inte skulle vara möjligt att få klarhet i del totala missbrukels omfattning. På grund av de olika melodologiska svårigheter som föreligger måste flera olika undersökningar göras. Dessa undersökningar kan tillsammans ge helhetsbilden. Den mest angelägna och kanske svåraste uppgiften uppfattades vara alt kartlägga det tunga missbrukets omfattning. I direktiven trycks del alldeles särskilt på denna uppgift. Vid sidan av detta arbete skall utredningen genomföra andra studier som den anser vara behövliga förandet skall vara möjligt att få en helhetsbild.

Utredningen arbetar nu helt enligt dessa planer. Till hösten planerar man alt kunna starta den metodmässigl svåra undersökning som skall ge en uppfattning om det tunga missbruket. Planer finns också på en omfattande undersökning av missbrukssituationen i ungdomsgrupperna. Sammantaget kommer utredningens olika undersökningar tillsammans med de uppgifter om missbruksutvecklingen som finns på andra håll atl ge just den övergripande beskrivning som utskottet har efterlyst.

Utredningen skall också - helt i enlighet med utskottets önskemål - la upp frågan om de bakomliggande orsakerna lill narkotikamissbruket. Denna fråga hänger nära samman med forskning om den s. k. missbrukarkarriären. Under de senaste åren har forskning uppmärksammats i olika sammanhang, bl. a. av Nordiska samarbetsorganet för drogforskning. I samarbete med Drogforskningsorganet och andra kommer utredningen alt ta upp dessa frågor. Direktiven utgör inte någol hinder för att utredningen i mån av behov genomför forskningsprojekt i delta avseende.

Jag hoppas, Evert Svensson, att jag har gett klara besked. Jag är medveien om alt det här är ett oerhört svårt utredningsarbete, och jag har haft kontakt med både ordföranden i utredningen, de som arbetar i sekretariatet och experterna. De tror alt de skall kunna nå resultat, och det är min förhoppning atl de kommer att tyckas.

172

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Det finns väl anledning att uppskatta socialministerns engagemang i dagens debatt - del är bra när regeringsledamöter kommer till kammaren och lämnar programförklaringar. Men del är inte bara propositioner som behöver föranleda deball i kammaren. Det kan också vara andra initiativ. Även enskilda riksdagsmän eller grupper av riksdagsmän kan ju ta initiativ, och de frågor som då tas upp behöver inte vara mindre väsentliga än de som regeringen tar upp i sina propositioner. Det kan vara tvärtom.

Så även om jag är tacksam för socialministerns engagemang i dag vill jag fortsätta och fråga: Var befann sig socialministern den dag när alkoholproblemalikens bakgrund och behandlingsmetoderna ställdes under debatt här i kammaren?

Eftersom utskottets talesman inle på någol sätt berörde vpk-motionen i det stycket, hade del kanske varit på sin plats atl socialministern gjort det. En fråga blir inte ointressant bara därför att den lagils upp i en motion från vpk.

Jag menar naturligtvis inle atl socialministern skall visa någon speciell uppmärksamhet mot vpk, men han kunde ha visat litet uppmärksamhet mot de hundratusentals alkoholberoende som problemet gäller. Han kunde ha tagit upp en diskussion och givit en redovisning av regeringens syn med anledning av att frågan hade aktualiserats i riksdagen.

Sedan skulle jag vilja begagna tillfället, även om det är sent, när vi nu har socialministern här och be honom litet grand utveckla en del saker, som jag och många andra varit oklara över när det gäller regeringens politiska inställning till drogproblematiken. Skulle socialministern vilja kort sammanfatta sin politiska ståndpunkt när del gäller bakgrunden till drogmissbruket och ange vilka huvudsakliga mekanismer som ligger bakom det hela? Skulle socialministern också samtidigt - vilket är det logiska komplementet - vilja säga någonting om vilka huvudprinciper som bör gälla för en upplyst, vetenskaplig och någoriunda progressiv behandlingsideologi? Del finns så många egenartade behandlingsformer och del förekommer så många inslag i diskussionen om behandlingen av drogproblematiken att det vore intressant alt få ett svar. Jag säger inte detta för att vara polemisk utan därför atl jag menar att det är av vikl atl få höra socialministerns uppfattning.

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

EVERT SVENSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Vi kan naturligtvis sätta i gång en diskussion om var initiativet ligger. Jag inledde milt anförande med några uppskattande ord över alt ledningsgruppen tillsattes och atl propositionen kom så relativt snabbt. I de orden låg naturiiglvis ett erkännande av atl socialministern har elt särskilt intresse för dessa frågor, vilket jag också känner lill från hans arbete i socialutskottet. Men vid sidan av delta har vi socialdemokratiska motioner, inte bara denna från Thure Jadesiig och Carl-Eric Lundgren, vilken resulterade i en kartläggning, utan också en tidigare motion i vårdfrågan.

Tillsammans har vi - socialdemokratin, socialministern som är centerpartist och Per Gahrton som är folkpartist och som har hänvisat titt sitt landsmöte-dragit i gång det arbete som nu pågår. Vi kan också konstalera att regeringen inte var helt enig. Enligt uteslutningsmetoden måsle det då bli moderata samlingspartiet som inle har gillat atl regeringen satte i gång detla arbeie. Vi kan emellertid lämna den frågan.

Beträffande antalet platser tror jag all socialminisiern någol missuppfattade mina två inlägg. Man frågade kommunerna hur myckel de var beredda att bygga och kom fram lill det antal som jag här har angivit. Ledningsgruppens ordförande, som ju är statssekreterare - vi utgick hela liden från alt det fanns en kontakt med regeringen - förklarade atl man behövde 200 nya platser. Det angav han i tvä intervjuer i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter den 14 oktober 1977. Antalet prutades sedan lill dessa 160 platser. Det är väl ändå en riktig historieskrivning? Eftersom jag nu höll på 200 platser, har vi gjort det också i motionen och i reservationen.

Per Gahrton lovade nu att del säkert kommer alt bli så många platser om behovet finns där. Ja, behovet finns där, men ett problem återstår alt lösa, nämligen planeringen. Därför har också regeringen föreslagit 160 platser att

173

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

174

byggas inte nästa år ulan under en tvåårsperiod. Planeringsverksamheten är viktig. Man måste veta hur långt man kan sträcka sig.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Jag har klargjort anledningen till de 160 platserna, Evert Svensson. Huvudmännen, som ju har ansvaret för detla, ansåg sig inte hinna med mera. Det program vi lagt fram är ell paket och byggt på realistiska utgångspunkter.

Jag tyckte att Evert Svensson började mycket bra i sitt första anförande, men han ändrade sig litet sedan.

Jörn Svensson och jag hade här en debatt där vi diskuterade alkoholfrågorna. Jörn Svensson blixtrade till litet mot mig vid detta tillfälle för att jag drog in ett visst land i debaiten. Jag kan gärna gå Jörn Svensson till mötes när det gälleratt geen förklaring till en principiell, politisk viljeinriktning. Jag kan för det första hänvisa till s. 30 i propositionen. Där står: "Både akoholmiss-bruk och narkotikamissbruk kan vara uttryck för psykiska och sociala svårigheter, där orsaken ofta är alt söka i samhällets egna brister. I kampen mot missbruket, som i högsta grad aren fråga om att förhindra dess uppkomst och spridning, måste dessa orsaker bekämpas. Det ställer stora krav på samhället. Sociala brister måste angripas. Otillräcklig sysselsättning, brister i arbetsmiljön och otillfredsställande boende- och fritidsmiljö är exempel på negativa faktorer som kräver motåtgärder. Del är angeläget att skapa ett öppnare samhälle med en djupare kontakt och gemenskap mellan människorna. Den enskildes vilja till ansvar och infiytande måste tas till vara. På alla områden måste samhällets motståndskraft mot missbruk stärkas."

Jag kan tala om för Jörn Svensson att jag under den tid, ett och elt halvt år, som jag varit socialminister har rest ganska myckel i landet. Jag har besökt atkoholistanstalteroch där inte bara talat med personalen, vilket varit myckel värdefullt, ulan jag har haft överläggningar med de gäster som finns på anstalterna. Jag har varit på ungdomsvårdsskolorna, jag har varit ute på behandlingshemmen för narkomaner, jag har varit på RIA-verksamheten, och i måndags var jag i Malmö och besökte både RIA-verksamheten och Hindbyhemmet, där jag samtalade med de intagna.

Detta har varit oerhört värdefullt därför atl jag fått ett någorlunda grepp om de olika behandlingsmetoderna. Jag har fått synpunkter från dem som finns där för behandling. När det gäller behandlingsmetoderna har jag tidigare givit uttryck för den uppfattningen alt om vi skall lyckas, har vi behov av olika behandlingsmetoder. Alla människor är inte lika; en metod passar bäst på en person och en annan bäst på en annan. Jag har velat säga detla än en gång. Men när det gäller narkotikabehandlingsmetoderna har vi inle fåll någon ordentlig utvärdering så att vi riktigt vet vad som är den bästa metoden. Vi har i denna proposition givit klart uttryck för att vi måsle salsa på forskning och utvärdering av behandlingsmetoderna.

Jag besökte också Rosengårdsområdel i Malmö, herr Svensson, och det är väl också ett bevis på att det som hände på 1960-talet inte var det allra bästa för den sociala miljön. Därvidlag har vi haft vår uppfattning hela tiden. Man

byggde in de sociala problemen i dessa betongorter. Där fordras i dag enorma satsningar från den sociala sidan för att klara saken. När det gäller den nya socialutredningen och den proposition vi håller på alt arbeta med ser jag som en av de allra viktigaste uppgifterna de markeringar som görs i denna utredning. Det gälleratt socialvårdens folk skall komma in i samhällsplaneringen. Det skall inte bara vara tekniska och ekonomiska värderingar som är avgörande, utan det är fråga om människans livsmiljö, och då måsle delta in i planeringsstadiet.

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

EVERT SVENSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag talar tydligen for långsamt och för omständligt, så atl tiden går för fort för mig. Jag ville tacka för de båda svar som jag fick på mina två frågor om utredningen och direktiven.

Riksdagen har begärt alt få en utredning om narkotikamissbrukets omfattning. Det är klart alt riksdagen skall ha svar på hela sin fråga och inte på en del av denna fråga, eftersom vi i så fall fortfarande inte kommer alt veta någoniing om alla de siffror som förekommer i den här debatten. Vi känner alla lill att det finns olika bedömningar, och det är alltså viktigt att vi llr svar på den frågan. Efter vad socialministern nu har svarat mig ulgårjagfrånattså också kommer att bli fallet och att utredningen således kommer att redovisa del totala missbruket.

Sedan gäller det frågan om de bakomliggande faktorerna. Jag kan hålla med dem som säger alt det är omöjligt att göra en grundläggande undersökning av dem. Därför har vi också sagt att det är fråga om en belysning. Jag vill läsa in lill protokollet vad utskottet anför: "Ett område som därvid kan bli aktuellt gällerden s. k. missbrukarkarriären. Sådana undersökningar,anförs det, kan bl. a. ge ökade kunskaper om de bakomliggande orsakerna till narkotikamissbruk. Med hänsyn till vad socialutskottet anförde i det ovan nämnda belänkandet 1976/77:11 vill utskottet understryka att utredningen bör ägna denna fråga särskild uppmärksamhet." Jag fattar socialministerns inlägg så, att han för sin del har understrukit vad utskottet har skrivit här.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall äriigt och uppriktigt tacka för svaret. Del var många relevanta synpunkter som kom fram tack vare det här replikskiftet. Lål mig bara komplettera dem med tre frågor!

Om nu socialministern är på del klara med att det i den sociala och ekonomiska processen finns utslagnings- och utstölningsmekanismer, som har ett klart samband med drogberoendets utbredning, flr man då tolka detta så all socialministern förkastar den filosofi som baserar sig på nödvändigheten av att dela upp arbetsmarknaden i A-, B- och C-lag och acceptera att de som inte orkar med produktionsprocessens ständigt ökade krav förs åt sidan i en särskild kategori? Som jag tidigare har påpekat har detla varit en filosofi som varit grundläggande i Sverige under efterkrigstiden, och man har t. o. m. velat göra gällande att den skulle leda till högsta möjliga välstånd. - Det var den forsla frågan.

175

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

Den andra fråga som jag vill ta upp är följande. Del spred sig en känsla av igenkännande när socialministern nämnde namnet Rosengård. Del var myckel bra all han log upp segregeringen i boendet som en bland många faktorer i en social utstötningsprocess. Socialministerns eget parti har på senare lid stärkt sina politiska ställningar i många fullmäktigeförsamtingar. Detta aren av faktorerna bakom det fakium att man har fltt en stark ökning av villabyggandet. Men dessa vittaförsläder utgör vät elt påtagligt exempel på social segregering genom att de indirekt leder titt all de som inte har råd all bo i villa hamnar på andra ställen?

Den tredje frågan är: Var står socialministern i ivångsfrågan? Jag begär inte på något sätt en utförtig utläggning - liden är föi" knapp för del - men jag skutte hett kort vilja formulera frågan så: Är socialministern för ökat myndighelsivång när det gäller de drogberoende, eller är han för minskat myndighelslvång för de drogberoende räknat i förhållande lill dagens läge?

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr lalman! Jag tror inle atl det är någon som vill acceptera A-, B- och C-tagsuppdetningen. Men det har vät blivit så på grund av att det finns vissa personer som har haft och har svårt atl arbeta på den öppna arbetsmarknaden. Jag har följt den här verksamheten myckel noga under årens topp - bl. a. för alt jag haren det av del politiska ansvaret för detta i milt eget län -och under den liden sett vad som går all göra i exempelvis de anpassningsgrupper som vi har fått. Genom t. ex. en omplacering på en arbetsplats kan man se till att en människa slipper all bli utslagen. Utslagningen börjar dock inle alttid på arbetsmarknaden. Den börjar många gånger i kollåtdern, förstärks i skolan så att personerna närde kommer till arbetsmarknaden är utslagna. Ulslagningsprocessen förstärktes genom den koncentration som ägde rum på 1960-talei; Jörn Svensson har ett exempel i Rosengård.

Jörn Svensson talade om segregationen i boendet. Jag menar att vi inte skall ha ett byggande där vi "slänger ut" flerfamiljshusen i ett område och villorna i ett annat, utan vi måste ha en planering där vi lar ett bostadsbyggande med både-och, där människor också kan cirkulera.

Var står socialministern i tvångsfrågan? frågar Jörn Svensson. Jag har vid många tillfällen givit uttryck för att det är den frivilliga vården som måste vara den grundläggande. Men vi måste se till atl de människor som inte har insikt om sin situation får hjälp. Jag har inle mött något motstånd på den punkten, utan diskussionen har gällt frågan om var tvånget skall ligga - det tvång som behövs. Jag skall inte avslöja mer för vi arbetar med denna fråga, och inom en inte allt för avlägsen framlid skall Jörn Svensson kunna fl besked.

176

LENA ÖHRSVIK (s):

Herr lalman! Elt utbrett narkotikamissbruk och annal missbruk av beroendeframkallande medel är enligt mångas uppfattning tecken på brister i vår sociala välfärd.

Vi har alltså misslyckats med all skapa ett samhälle där alla känner trivsel

och gemenskap, där man har ett värde och känner att man behövs, där barn och ungdomar inle betraktas som tillsyns- och disciplinproblem. Alltför många slås ut ur samhällsgemenskapen redan i skolan, ibland ännu tidigare. Detta har tidigare diskuterats.

Alltför många kommer aldrig in på arbetsmarknaden och många får lämna den i förtid. 30 000-40 000 ungdomar slår i dag helt ulan arbete, och ganska snart avslutar nya ungdomsgrupper sin utbildning eller värnplikt. 2 000 unga människor förtidspensioneras varje år.

Vilka är då dessa hårda och människofientliga mekanismer som orsakar denna utslagning? Det är av största vikt att ta reda på detta.

Det hade varit bra om socialministern hade uttalat sig lika klart i detla hänseende som han gjorde härom veckan i debatten om befolkningsutvecklingen. Där diskuterades ju ingående en mängd tänkbara orsaker till att det föds elt allt mindre antal barn, bl. a. samhällets brister. Frågan bedömdes då som så allvariig att man vetenskapligt skall reda ut orsakerna. Den särskilda utredning som socialministern nu har tillsall skall enligt utskottets uppfattning titta pade bakomliggande orsakerna. Detta, samt det nyligen framlagda förslaget om nya samhällsvetenskapligt inriktade forskartjänster på missbruksområdet, borde innebära att vi ganska snabbt kan vänta oss resultat i den frågan.

Till dess får vi göra som i befblkningsfrågan, ange tänkbara orsaker och förslag lill lösningar. Så mycket är dock klart att vi inle löser narkotikaproblemet genom dagens beslut. Det måste ses som ett kortsiktigt aktionsprogram.

Att narkotikamissbruket aldrig kan accepteras som en del av vår kultur är vi överens med socialministern om. Men vilka brister i samhället som är allvarligast och vilka insatser som bör prioriteras för att avhjälpa bristerna är vi nog mindre överens om.

1 propositionen anges att sociala brister måste angripas. "Otillräcklig sysselsättning, brister i arbetsmiljön, otillfredsställande boende- och frilids-miljö är exempel på negativa faktorer som kräver motåtgärder", står det i propositionen.

Till delta kan läggas: Ojämn inkomst- och förmögenhetsfördelning, ökade klyftor, Ibrsämrad levnadsstandard för barnfamiljer, otillräcklig barnomsorg, brist på inflytande, konkurrens- och preslationsmentalitet. Ungdomsarbetslösheten måste här särskilt uppmärksammas. Det är beklagligt att riksdagen lidigare i dag avslagit våra förslag om förstärkta resurser i kampen moljusl ungdomsarbetslösheten. Jag upplever nuvarande förhållanden som en skamfläck för vårt samhälle.

Insatser behövs, som synes, på bred front. Det räcker inte alt vi har ell av världens mest utvecklade sociala trygghetssystem. Vi får inte slå oss lill ro med del. Vi måste gå vidare, kritiskt granska och förbättra samhället.

Skolan har sill särskilda ansvar enligt socialministerns uppfattning. Jag tänker här begränsa mig just till skolans ansvar. Vi diskuterar nämligen inte bara vården, utan vi behandlar också andra krav som tagits upp i olika motioner.

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

177

12 Riksdagens proiokoll 1977/78:158-159

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Åtgärder mot narkotikamissbruk

178

Alla ansträngningar måste göras tor alt motverka en tidig utslagning av barn och ungdomar. Därför vill vi bygga ul och förbättra barnomsorgen, därför vill vi siödja barnfamiljerna och därför är vi myckel angelägna om atl förverkliga SlA-skolan. Skolan kommer då i slörre utsträckning än tidigare all kunna anpassas till den enskilde elevens förutsättningar och intressen. Genom ett förändrat arbetssätt skall i första hand de svagpreslerande elevernas behov tillgodoses. Del nuvarande betygssystemels roll i ungdomars utslagning llr i detla sammanhang inte underskattas.

Elt centralt inslag i riksdagens beslut om skolans inre arbeie var atl skolan skulle ses som en det av elevens totala miljö. Som ett ullryck för delta undersilröks bl. a. att föreningslivets möjligheter lill medverkan såväl under som efter skoldagens slut skulle förbättras. Genom del statsbidrag på 25 milj. kr. titt allmän fritidsverksamhet i kommuner som föreslogs av den socialdemokraliska regeringen och som anvisats för budgetåret 1977/78 har den första det i SlA-reformen som kommil atl torverktigas blivit den allmänna fritidsverksamheten före och efter skoldagen.

Bidraget har använts främst lill föreningsledd eftermiddagsverksamhet för barn och ungdom. Det har möjliggjort gtesbygdsverksamhet, aktiviteter i nybyggda bostadsområden, temadagar, tovverksamhel och särskilda satsningar på föreningstösa och handikappade barn och ungdomar. Della har hunnit ske redan det första året trots kort planeringstid för det lokala föreningslivet. Inför nästa läsår är planeringen av verksamheten redan i full gång i samarbete mellan föreningsliv och kommunala myndigheter.

1 årets budgetproposition föreslår regeringen alt bidraget till allmän fritidsverksamhet i kommuner inte längre skall utgå.

Vi kan inte godta del motiv man åberopat för atl dra in bidraget. Om statsbidraget slopas kommer sannolikt det allra mesta av den verksamhet som salts i gång att upphöra. Höjningen av aktivitetsslödei utgör ingen kompensation för bortfallet av detla bidrag. Föreningarnas möjlighet till medverkan kommer därför drastiskt att begränsas. Vi anser en sådan ulveckling synnerligen olycklig, främst med tanke på alt verksamheten i slor utsträckning är inriktad på barn och ungdomar som har ell speciellt behov av meningsfulla och stimulerande fritidsaktiviteter.

Genom uppvaktning av representanter för 28 ungdomsorganisationer och genom flera skrivelser har kutturutskoltel lidigare uppmärksammals på alt förstaget all slopa bidraget mötts med bestörtning bland organisationer och kommuner. Vi är inle beredda atl på delta sätt förfuska SlA-reformen utan föreslår i motionen 1841 all anslaget skall utgå också nästa budgetår.

Jag är medveien om atl riksdagen lidigare har lagit ställning i den här frågan. Vi bedömer den dock som så viktig att vi ytterligare en gång vill ha den prövad. Kanske finns här ledamöter som har funderat över lidigare besluts innebörd och funnii det mindre välbetänkt. Kanske finns del de som i likhet med oss reservanter barden uppfattningen alt en tbrtsaltoch fördjupad satsning på barns och ungdomars fritid i anslutning till skolan är viktig för att aktivt motverka atl vissa ungdomar drivs in i missbruk av olika slag.

Bengt Bengtsson, som slår efter mig på talarlistan, har i alla fall tyckt del

förut, 1 en interpellationsdebalt den 23 november 1976 sade han:

"En meningsfull frilid byggd på våra barns och ungdomars individuella intressen - det må gälla idrott av olika omfattning, hobbyverksamhet osv. -har slor betydelse. En meningsfull frilid ärenligt min och mångas uppfattning viktig och ingårsom en värdefull del idet förebyggande arbeiei föratt komma till rätta med narkotikaproblemet."

Vi håller med. Och observera att det inle är fråga om någon överbudspolitik från vår sida. Det är bara fråga om all behålla ett anslag som under den tid det funnits betytt väldigt mycket.

Än viktigare framstår kravet i dag när ekonomiministern häromdagen sagt ifrån att kommunerna flr skära ned hälften av sin planerade expansion. Han hotade t. o.m. med lagstiftning. Det betyder ju all kommunerna flr än större svårigheter att erbjuda en god fritid. Statsbidraget är mot denna bakgrund verkligen välmotiverat.

Kom inle och säg att det inle finns pengar. Det har ni i andra sammanhang visat atl ni anser er ha. Alliihopa är en fråga om fördelning och prioritering.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationen 3.

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om utländskt förvän' av svenska företag

Pä förslag av talmannen -som under Lena Öhrsviks anförande övertagit ledningen av kammarens förhandlingar-beslöt kammarenatt uppskjuta den fortsatta överiäggningen om detla betänkande samt behandlingen av på föredragningslistan återstående utskottsbetänkanden till morgondagens sammanträde.

§ 2 Om utländskt förvärv av svenska företag

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN erhöll ordet föratt besvara Thage Petersons (s) den 23 maj anmälda fråga, 1977/78:498, och anförde:

Herr talman! Thage Peterson har med anledning av den s. k. Volvoaffären frågat mig dels vilka åigärder den svenska regeringen har vidtagit eller underlåtit atl vidta för all klara Volvos utvecklingsproblem med svenska utvecklingsresurser, dels vilken principiell syn jag har på utländska förvärv av stora utvecklingsbara svenska förelag.

Det är inte möjligt att lämna något uttömmande svar på problemställningar av den här arten i ett frågesvar på tre minuter. Till att börja med vill jag emellertid erinra om att principöverenskommelsen om norskt delägarskap i Volvo har träffats inom ramen fördel avtal om energi- och industrisamarbete som regeringarna i Sverige och Norge ingick förra året. Från svensk sida var detta elt led i ansträngningarna all långsiktigt säkra leveranser av olja från Norge och att underiätta för svenska förelag atl vinna insteg i oljeprospek-teringen i Nordsjön. Det förutsattes därvid att svenska företag, efter överenskommelse direkt med berörda norska intressenter, som motprestation skutte bidra titt den industriella utvecklingen i Norge.

Volvoavtalet bör skapa förutsältningar för att få fram ett långlidsavtal om

179

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om utländskt förvärv av svenska Jöretag

oljeleveranser från Norge lill Sverige.

Den svenska regeringen har emellertid också sen myckel positivt på Volvos intresse för ett svensk-norskt industrisamarbete. De nu aktuella samarbetsplanerna innebär betydande fördelar även ur svensk synpunkt. Det är en felaktig bild som spritts, när man gjort gällande alt Volvoavialei bara innebär all norska iniressenier så all siiga köper in sig i Volvo. De ställer ju också andra resurser lill förfogande, som ger koncernen som helhet bättre expansionsmöjligheter. Del norska engagemanget innebär dessutom en vidgad hemmamarknad för Volvo. Jag har själv haft möjligheter atl följa förhandlingarna mellan Volvo och den norska regeringen sedan tidigt i vintras. 1 detta sammanhang vill jag också erinra om att vi från svensk sida ställt som villkor atl en sysselsättningsökning i Norge inle llr ske på bekostnad av sysselsättningen i Sverige.

När det gäller Thage Petersons fråga om alt klara Volvos utvecklingsproblem med svenska utvecklingsresurser vill jag svara, alt avtalet inte får ses som elt sätt alt klara några akuta Votvoprobtem. Några sådana behov finns inte. Nej, avtalet har kommit tillstånd föratt ge Volvo en offensiv inriktning, som inle är möjlig med bara svenska resurser. Jag hoppas alt Thage Peterson liksom jag betraktar Norge som en god och fullvärdig partner.

Sammanfattningsvis blir därför min svar på Thage Petersons första fråga, att del tilltänkta svensk-norska samarbetet bör ge Volvokoncernen som helhet bättre utvecklingsmöjtigheler än en ulveckling baserad på enbart svenska resurser. Därför har jag akiivi följt och verkat för detla avtals tillkomst. Regeringen kommer all i positiv anda pröva de olika åigärder som behöver vidtas för alt föra avtalet i hamn.

Svaret på den andra frågan är alt man med en sådan samarbetsform dessutom minskar riskerna tor framlida utländsk dominans i svensk bilindustri, något som jag i likhet med Thage Peterson skutte känna oro för.

180

THAGE PETERSON (s):

Herr lalman! Jag ber att fl tacka statsministern för svaret.

Jag vill först inledningsvis göra gällande att Volvoaffären blev någol av en krasch för den borgeriiga regeringens industripolitik. Affären är ett svårt nederiag för principerna bakom regeringens näringspolitik, och det ärdet jag skall uppehålla mig vid i mitt första inlägg.

1.   Sysselsättningseffekterna blir omfattande. Regeringen utlovade 400 000 nya jobb. Följden av avtalet blir nu att Volvos mesta expansion naturligen kommer att äga rum i Norge. Redan i starten får Norge 3 000-5 000 nya arbetstillfällen. Det innebär ca 200 000 kr. per jobb. Som statsministern måsle vara medveten om kommer vi icke atl klara att ordna nya jobb i Sverige för den summan.

2.   Socialdemokratin har krävt en strukturfond för industriell utveckling. Landets industriminister har spottat ål sådana förslag. Hade våra förslag accepterats, hade Volvoaffären inle behövt ske. Jag vill göra gällande att de industripolitiska effekterna nu blir omfattande, genom atl produktutveck-

lingen nu läggs utanför Sverige.

3.   Regeringens beslut att slopa arbetsgivaravgiften kostade statsbudgeten 4 miljarder kronor. För en femtedel av detta belopp köper Norge nu 40 96 av vårt industriföretag. Volvoavtalet visar i all sin nakenhet det omöjliga i regeringens generella politik.

4.   Vi har kritiserat regeringen för att ensidigt ha sysslat med krisbranscher. Men när det gäller att satsa offensivt i näringspolitiken, salsa på utvecklings-kraftiga industrier, har man inte fattat några beslut. Regeringens olika näringspolitiska doktriner har fallit till marken i och med att Volvoaffären kom till stånd.

5.   Om vi hade haft löntagarfonder hade vi kunnat hjälpa Volvo och kanske också en och annan annan industri, som nu befinner sig i farozonen lill följd av kapitalbrisl, t. ex. NCB.

Så lill den andra frågan som jag ställt till statsministern: Vad händer om Sverige fortsätter att hålla sig passivt när delar av svenskt näringsliv säljs till utländska intressen? Många svenskar har varit förundrade över regeringens passivitet. Många svenskar ar nu oroade över vad som kan hända i framtiden. Min fråga till statsministern är: Hur kommer regeringen atl hantera liknande frågor när utländska intressen vill köpa in sig i svenska företag? Om t. ex tyska intressen vill köpa in sig ytteriigare i svensk skogsindustri, om Westinghouse vill köpa in sig i ASEA, kommer statsministern och industriministern i dylika situationeratt hoppas på atl de fria marknadskrafterna skall reda ut situationen eller kommer regeringen då att vidta åtgärder som ger möjlighet att försvara den svenska industrins intressen?

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om utländskt förvärv av svenska Jöretag

TALMANNEN:

Inför den fortsatta överiäggningen villjag erinra om de bestämmelser som gäller vid frågedebatier enligt tilläggsbestämmelsen 6.2.2 i riksdagsordningen, som lyder på följande sätt:

"När fråga besvaras, får det första anförandet från varje talare räcka längst tre minuter, del andra längst två minuter och varje följande anförande längst en minut."

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Jag är tacksam för påpekandet om debattreglerna, som Thage Peterson kände till i förväg liksom jag.

Det är omöjligt alt svara på alla Thage Petersons frågor -jag skall ta upp några.

Satsa offensivt och inte bara på krisbranscher, sade Thage Peterson. Det skulle man ha kunnat klara med strukturfonden. Den skulle byggas upp genom att man skulle ha haft kvar arbetsgivaravgifterna. Hur mycken offensivförmåga hade man inte därmed tagit ifrån alla de företag som nu genom regeringens politik slipper betala arbetsgivaravgiften? Hur mycket pengar skulle man då inte i stället ha måst gå in med för atl ge företagen den styrka som de nu får på det här sättet? Jag tror att det finns skäl för Thage Peterson atl fundera över vilken effekt den vidtagna ålgärden får, innan han

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om utländskt förvärv av svenska Jöretag

framställer den andra möjligheten på det sätt som han gör.

På den andra väsentliga frågan, nämligen hur vi ställer oss till tyska och andra utländska intressen, har jag redan svarat att vi just genom ett förtroendefullt samarbete, t. ex. mellan intressenter i Sverige och intressenter i Norge eller i andra nordiska länder, ökar hemmamarknaden, så att vi inle behöver frukta att det uppstår en situation som gör att multinationella jättar kommer hit och köper upp de svenska företagen.

Det skulle vara intressant att få veta hur socialdemokratin slutligen ställer sig till detta samarbete med norrmännen. I den första kommentaren noterade jag att ni var positiva till det här samarbete med norrmännen, som ställer sina aluminiumresurser och plastresurser till förfogande och som ger oss möjlighet att fl ett oljeavtal. Men på Thage Petersons anförande nu verkade det som om ni beklagar denna affär. Det vore bra alt få ett besked i den frågan.

THAGE PETERSON (s):

Herr talman! Jag sade att många svenskar är förundrade över regeringens passivitet i den här affären, förundrade över att Sveriges regering i denna affär har stått så totalt vid sidan av händelserna. Huvudskälet härtill är att regeringen på grund av sina olika näringspolitiska idéer tvingas att föra en passiv näringspolitik. De borgerligas nej till strukturfonden tvingade i praktiken ul Volvo till Norge. Regeringen driver ju ut företagen genom sin passivitet. I ett sådant läge hade det varit bra, herr statsminister, att ha såväl strukturfonden som de pengar som sedan användes för att sänka arbetsgivaravgiften.

Nu säger statsministern i sitt svar att man träffat en överenskommelse om att svenska företag som motprestation till oljeöverenskommelsen skall bidra till en industriell utveckling i Norge. Detla är en intressant nyhet som statsministern kommermed. Den föder ett parfrågor: Fördes diskussion med Volvoledningen om att Volvo skulle svara för en sådan motprestation? Sade regeringen så här till Volvo: Någon miljard får ni inte av oss, men går ni till Norge, så får ni 750 milj. kr., om ni säljer 40 % av Volvo till norska intressen? Det skulle vara intressant alt veta vad det finns för planer hos statsministern och industriministern. Hur många andra svenska företag är utlovade till Norge som motprestation för detta oljeavtal, som statsministern nämner i sitt svar? Hur många svenska företag, som vi nu inte vet så mycket om, står på lut?

Det vore bra om jag kunde få ett svar på den frågan.

182

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! På den sista frågan kan jag svara att det inte behövs några ytterligare utfästelser, efersom den norska regeringen förklarat sig beredd atl diskutera leveranser av olja som norrmännen redan förfogar över. Man har dessutom sagt att man är beredd att låta svenskarna komma med i prospekteringen av de nya fälten. Sverige har i anslutning till detta också fått gå in och köpa andelar i tidigare prospekteringar.

Jag förstår inte varför Thage Peterson målar upp en sådan här bild. Han talar om passivitet och säger att vi har stått vid sidan av händelserna. Hur länge tänker Thage Peterson och andra upprepa dessa beskyllningar, när fakta äratljag hela tiden följt denna fråga och aktivt verkat föratt faen lösning lill stånd. Får jag än en gång påminna Thage Peterson om ett väsentligt faktum: Det finns och fanns inget aktuellt ekonomiskt behov hos Volvo för att trygga det ordinarie utvecklingsprogrammet. Samarbetet med norrmännen innebär att man får utvecklingsresurser på nya områden. Det är det som är den fundamentala skillnaden.

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om utländskt förvärv av svenska företag

THAGE PETERSON (s):

Herr talman! Statsministern ger ett intryck av, såväl i svaret som i sina inlägg, att vara statsminister i Norge, men nu är herr Fälldin det i Sverige och därav mina frågor.

Får jag tolka herr Fälldins svar på min fråga om motprestation så att den enda utlovade motprestationen enligt oljeavtalet var Volvo. 1 och med att Volvo till 40 % har sålts lill norska intressen, har alltså den svenska regeringen klarat den delen av avtalet. Inga andra avtal ärju aktuella.

Vidare blev jag litet förvånad när herr Fälldin sade att Volvo inte skulle ha några utvecklingsbehov. Men det var ju därför som Volvoledningen förde en diskussion med regeringen om 1 miljard kronor till en ny bilmodell. Om inte Volvo hade haft kapitalbehov, så hade väl inte den diskussionen behövt föras med regeringen. Framför allt hade man väl inte behövt söka kontakt med den socialdemokratiska regeringen i Norge. Jag har ingenting emot samarbetsavtal mellan Sverige och Norge, men det bör vara enligt en industriplan.

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Volvo har inte ställt någol krav till den svenska regeringen om att få 1 miljard kronor. Del har förts diskussioner om behovet av atl ställa resurser till förfogande för utvecklingsprogram inom den ordinarie verksamheten. Vi har sagt att vi är beredda att göra en utredning därom, eftersom vi har två stora bilförelag i Sverige. Det utvecklingsprogram som nu rullar i Volvo har sin säkra finansiering, något som Thage Peterson kan få besked om.

På tal om motprestation vet Thage Peterson liksom jag att Volvo och andra företag har full frihet att diskutera med de nordiska grannländerna om sådana här saker. Det uttalades klart och öppet i samband med det samarbetsavtal som träffades mellan industriministrarna för ett år sedan. Mot denna uppläggning av det norsk-svenska samarbetet riktades då ingen kritik från socialdemokratins sida. Vid Nordiska rådets senaste sammanträde uttalades som elt önskemål från socialdemokratin atl man skulle gå vidare med just den här typen av samarbete. Mitt svar till Thage Peterson blir att detta avtal för med sig en offensiv möjlighet för Volvo, som både tryggar sysselsättningen vid föreiagel i Sverige och ger ökade sysselsättningsmöjligheter.

183

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om utländskt förvärv av svenska företag

THAGE PETERSON (s):

Herr talman! Det är inte jag som har talat om motprestation, utan det har statsministern gjort i sitt svar. Jag frågade vilka svenska företag som nu slår på tur för att leva upp till den motprestation som den svenska regeringen har lovat den norska.

Man kan ställa följande fråga till Sveriges regering, vilken den än är: Har den svenska regeringen intresse och ansvar för sysselsättningen i ett stort industribolag som Volvo? Svaret är självfallet ja. Till det vill jag säga att en socialdemokratisk regering hade gått in och stött Volvo via strukturfonden och Utvecklingsbolaget. Vi hade inte tvekat när det gällt alt tillsammans med Volvo diskutera fram en lösning.

Man kan fråga sig vad Volvo skulle göra i den uppkomna situationen. Nu vände man sig till den socialdemokratiska regeringen i Norge. Volvochefen har själv sagt, alt när det blev nej hos den svenska regeringen så vände man sig till den norska. Därför stämmer inte uppgiften om att Volvo inte skulle ha kapitalbehov för att utveckla en ny bilmodell. Jag undrar varifrån statsministern har fått det.

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Hert lalman! Thage Peterson känner säkert till att Volvochefen har sagt alt detla avtal med Volvo inte alls har att göra med den diskussion som tidigare fördes mellan regeringen och Volvo om utvecklingen av Volvos ordinarie program. Jag påstår att det utvecklingsarbetet är säkrat.

Nu säger Thage Peterson: Om vi hade haft en socialdemokratisk regering, så skulle denna regering ha gått in och givit Volvo det kapitalstöd företaget ansett sig behöva.

Ni har uttalat ert positiva intresse för samarbete med Norge. Den socialdemokratiska filosofin är tydligen den att vi skulle komma till nortmännen och säga: Vi behöver inget kapital av er, men vi behöver tillgång lill era råvaror och ert kunnande, t. ex. ert aluminium och vad ni har utvecklat inom plastindustrin. Vi vill ta vara på det och vidareutveckla det, men vi vill inte samarbeta med er på mera jämbördig fot.

Lål mig påminna om all det fortfarande finns ett svenskt majoriletsinfly-tande i Volvo. Frågan till Thage Peterson är: Är det så socialdemokraterna vill behandla sina nordiska vänner att man går till dem och säger att vi sköter det här och atl de inte skall ha något inflytande alls?

184

THAGE PETERSON (s):

Herr talman! Frågan blir intressantare och intressantare: Varför vände sig Volvo till Norge?

Nu säger statsministern: Det var inte därför att Volvo behövde pengar för all utveckla en ny bilmodell eller klara sitt expansionsbehov, utan del var av andra skäl. Var då skälen de som statsministern möjligen antyder i svaret, nämligen att diskussionerna med den norska regeringen var sådana att norrmännen måste få en svenskt företag som motprestation för atl sluta elt avtal om olja, någol som vi egentligen inte vet så mycket om så länge inte fler

fakta har redovisats? Jag tror f ö. att vi gör klokt i att inte diskutera frågan om oljan så länge inte regeringarna i Oslo och Stockholm har presenterat de planer de har.

Vad beträffar vårt tillstånd att leta efter olja så är det väl ingenting att glädja sig över ännu. En sådant avtal blir ju värdefullt endast om del finns olja. Om det inte finns olja, herr statsminister, kommer avtalet tvärtom att innebära kostnader som med all sannolikhet skattebetalarna i så fall får bära.

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Volvo vände sig till Norge, Thage Peterson, föratt få tillgång till resurser, t. ex. på aluminiumsidan och plastsidan, som inte finns i Sverige. Med tillgång till dessa resurser kan Volvo utveckla en aktivitet som eljest inte är möjlig. Det är svaret på frågan varför Volvo gick till Norge - det svaret har jag lämnat förut, men jag upprepar det. Jag betraktar delta som positivt. Det blir ett bra samarbete.

I fråga om oljan gäller två saker. Svenska regeringen har fått besked om att man nu kan träffa långlidsavtal om betydande kvantiteter olja som norrmännen redan har - den behöver man inte söka. Det är fullt klart.

Till detta kommer en möjlighet att vara med i prospekteringen. Visst är det någol av en lotteri, men det är, har jag förstån, en möjlighet som vi är intresserade av. Vi försöker ju atl hitta olja också på svensk botlen. Jag tror att lotteriet är mindre i de norska områdena, där det finns svart på vitt på att det verkligen finns olja. Konstigare än så är det inte med det, Thage Peterson.

THAGE PETERSON (s):

Herr talman! Jag började med att säga att sett utifrån Sveriges synpunkt -och det är utifrån den synpunkten jag har ställt mina frågor - så innebär Volvoaffären ett nederlag för regeringens näringspolitik med avseende på såväl sysselsättningseffekter som indusiripoliiiska effekter. Politiken i allmänhet och framförallt den långsiktiga näringspolitiken måste syfta till att man inte bara får syssla med problembranscherna, som regeringen och industriministern nu gör, utan också kan föra en offensiv branschpolitik.

Statsministern har vid ett par tillfällen frågat om socialdemokraternas inställning till nordiskt samarbete. Socialdemokratin har mer än något annat parti i delta land värnat om samarbetet i Norden, men vi hävdar samtidigt att en regering naturiigtvis måste ha en plan för det nordiska samarbetet. Industripolitiska uppgörelser mellan Sverige och ett eller flera andra nordiska länder måste ingå som led i en genomtänkt samarbetsplan.

Nr 159

Onsdagen den 31 niaj 1978

Om utländskt förvärv av svenska företag

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Skillnaden mellan denna regerings politik och socialdemokraternas politik är att ni försöker bli offensiva genom att ha kvar och öka bördorna på näringslivet i allmänhet för att sedan kunna dela ut de pengarna. Vi tar bort pålagor och vägrar alt lägga på nya därför att det skall finnas utvecklingsresurser i alla företag. Vad som är mest offensivt av de båda

185

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om utländskt förvärv av svenska Jöretag

metoderna kan vi diskutera länge, men jag tror att det ute i våra samhällen finns en växande förståelse för att den offensiva väg som denna regering har valt är den rikliga. Vi börjar ju se vissa tecken på det. Se exempelvis på våra exportsiffror!

Jag lycker att det är anmärkningsvärt att Thage Peterson jämställer den socialdemokratiska norska regeringen och norska företag med tysk och amerikansk storfinans. Fårjag säga att när jag och andra företrädare för denna regering har talat om nordiskt samarbete, i Nordiska rådet och i andra sammanhang, så har vi menat all vi skall åstadkomma praktiska resultat. Och det praktiska resultat som nu har uppnåtts är bra för detta samarbete, och det är bra för Sverige. Därför har jag biträtt denna lösning.

186

THAGE PETERSON (s):

Herr talman! Nej, herr Fälldin, jag har inte gjort den jämförelsen. Jag har utan att få svar frågat statsministern: Hur kommer regeringen alt hanlera liknande frågor, när utländska intressen vill köpa in sig i svenska förelag, om t. ex. ITT är intresserat av att köpa in sig i LM Ericsson eller om Westinghouse vill köpa halva ASEA, eller om tyskarna vill gå in i ytterligare svensk skogsindustri? Vad kommer den svenska regeringen då atl ha för inställning till de frågorna?

Volvoaffärens klantiga hanterande av regeringen och regeringens passivitet betyder att många svenskar ställer sig dessa frågor och det gör att de inför framtiden är litet skrämda för vad den svenska regeringen kommer att göra med svensk industri.

Frågorna till statsministern i det avseendet kvarstår i kalla fakta.

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Svaret är, Thage Peterson: Genom att den här regeringen aktivt arbetar med en ekonomisk politik och näringspolitik som innebär att svenskt näringslivs konkurrensförmåga har förbättrats, jämfört med hur situationen var när regeringen tillträdde, så minskar fortlöf)ande riskerna för att svenska företag skall råka i den situationen att de ens som företag skulle kunna överväga att låta sig köpas upp av multinationella jättar. Där går den främsta och effektivaste försvarslinjen.

När man som socialdemokraterna vill gå vidare och lägga bördor pä företag som försämrar deras konkurrensförmåga, så ökar de risker som Thage Peterson här har tagit upp. Om frågan skulle uppkomma att en multinationell jätte vill köpa ett svenskt företag, så vet Thage Peterson liksom jag att del finns alldeles speciella regler för sådana förvärv. De reglerna kommer vi att utnyttja för att skydda svenskt näringsliv.

Men den främsta försvarslinjen går som sagt ut på att inle lägga på sådana pålagor att den egna konkurrenskraften försvagas. Vi kan diskutera detta i evighet. Här står uppenbarligen uppfattning mot uppfattning.

THAGE PETERSON (s):

Herr talman! Regeringens ekonomiska politik har lett till så myckel gott, säger statsministern. Men vad har det blivit för sysselsättningseffekter? Inte har vi fått några 400 000 nya jobb sedan herr Fälldin tillträdde. Tvärtom. Sedan herr Fälldin övertog regeringsskutan har 70 000 industrijobb gått förlorade. Och vad har de industripolitiska effekterna blivit av regeringens näringspolitik? Industriministern kan för statsministern tala om de olika siffrorna i krisbransch efter krisbransch. Denna kammare har också i dag beslutat om åtskilliga 100 milj. kr. till NCB. Jag kan inte se ett enda tecken på att regeringens generella politik har betytt någon framgång för svensk industri. Tvärtom. Ni har trumfat igenom ett beslut om sänkta arbetsgivaravgifter som betyder flera miljarder. De 4 miljarderna hade varit bra att ha för en offensiv näringspolitik, för en strukturfond som exempelvis skulle ha kunnat hjälpa Volvo och även NCB och andra svenska industrier i en offensiv satsning för framtiden.

Någon sådan politik har regeringen inte fört. Tvärtom har regeringens politik inneburit ytterligare arbetslöshet i det svenska samhället. Vi behöver bara se på siffrorna!

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om Volvos flyttning av viss tillverkning till Noige

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om Volvos flyttning av viss tillverkning till Norge

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för alt i ett sammanhang besvara följande frågor, nämligen

1977/78:496, anmäld den 22 maj, av CaH-Henrik Hermansson (vpk), till statsministern,

1977/78:497, anmäld den 22 maj, av Oswald Söderqvist (vpk), till statsministern,

1977/78:501, anmäld den 23 maj, av Lennart Pettersson (s),

1977/78:502, anmäld den 24 maj, av Rolf Hagel (apk), till statsministern,

1977/78:519, anmäld den 25 maj, av Kurt Hugosson {s),U\\ statsministern, och anförde:

Herr talman! Lennart Pettersson har frågat mig hur jag bedömer att Volvos principavtal med den norska regeringen om ett samarbete inom energi- och industriområdena kommer all påverka dels lokaliseringen av Volvos framtida produktion, dels föriäggningen av utvecklingsarbetet på en ny personbilsmodell.

C.-H. Hermansson, Oswald Söderqvist, RolfHageloch Kurt Hugosson har ställt skilda frågor till statsministern dels angående vilka konsekvenser för sysselsättningen Volvoaffären väntas leda lill, dels om regeringen har några planer på att i olika former gå in som ägare i AB Volvo eller den svenska bilindustrin. Dessa frågor har överlämnats till mig.

187

Nr 159                  j;ig besvarar frågorna i ett sammanhang.

Onsdagen den 31   Volvo har tillkännagett att man tecknat ell principavial med den norska

maj 1978            regeringen om ett samarbete avsett alt skapa förutsättningar för utveckling av

_____________  ett svenskl-norski industrikomptex, baserat på fordonstillverkning, kompo-

Om Volvos flyli-       neniiillverkning och energi.

ning av viss till-     Avtalet skall ses som en led i det norsk-svenska industri- och energisam-

verkning till Notge •rbelet som sedan länge har diskuterats mellan de två länderna. Genom den överenskommelse som träffades mellan de norska och svenska industri- och energiministrarna förra året skapades ramarna loren ökat samarbete mellan de båda länderna. Volvoavtalet faller inom den ramen. Avtalet kommer enligt vad jag har erfarit atl ligga lill grund för delaljförhandlingar mellan berörda parter, inklusive de anställda.

Jag vilt till Lennart Pettersson säga all jag inte har anledning alt ge mig in på några spekulationer om vad blivande norska intressenter i Volvo kan komma atl inta för ståndpunkt i olika frågor t. ex. när det gäller sysselsättningen. Enligt vad jag har erfarit planeras utvecklingsarbetet för viss ny bilmodell komma att föriäggas lill Norge.

Rolf Hagels och Kurt Hugossons frågorom effekter på sysselsättningen av Volvos samarbete med Norge kan i dag inle besvaras. Del är alldeles för tidigt alt ha någon uppfattning om delta redan nu. Min allmänna bedömning är atl samarbetet skapar förutsättningar för en positiv ulveckling av sysselsättningen i Sverige.

Genom den samrådsverksamhel som industridepartementets etablerings-delegalion bedriver har jag fortlöpande hållit mig informerad om utvecklingen vid Volvo Penla i Uppsala. Genom svar på en fråga som jag lämnade i kammaren den 27 februari i år gav jag också min syn på situationen vid Volvo Penla i Uppsala. Jag vitt som svar på Oswald Söderqvists fråga säga att såvitt mig är bekant berörs Volvo Pentas verksamhet i Uppsala inte alts av Volvos nu tillkännagjorda planer på samarbete med Norge. Volvoledningens beslut atl lill sommaren 1979 helt upphöra med tillverkningen av utombordsmo-torer slår fasl.

I oktober månad förra året tillkallade jagen särskild utredare med uppdrag all analysera alternativa utvecklingsvägar för svensk bilindustri. Samtidigi gav regeringen statens industriverk i uppdrag alt utreda vissa frågor rörande svensk bilindustri. Under hela den tid som bilinduslriutredningen har bedrivits har jag hållit mig nära informerad om hur dess arbete framskridit.

Bilinduslriulredaren har tidigare i dag redovisat resultaten av sitt arbeie för
mig och därvid presenterat ett förslag som jag är beredd atl förverkliga. Jag
ämnar således uppdra åt statssekreteraren i industridepartementet atl nära
följa utvecklingen inom svensk bilindustri genom en speciell kontaktgrupp
för bilindusirifrågor. De båda bilföretagen har under hand ställt sig positiva
lill all della i en sådan koniaklgrupp med represenianler från koncernled
ningarna.
Vidare förutsätter jag all gruppen håller nära kontakt med de anställdas
188                   fackliga organisationer. Genom delta arrangemang räknar jag med alt ell

viktigt forum har skapats för tbritöpande information och diskussion om        Nr 159

utvecklingen inom bilindustrin.                                                       Onsdaeen den 31

Som svar på C.-H. Hermanssons och Kurt Hugossons frågor vill jag   p.,: 197g

slutligen meddela an några åigärder från regeringens sida i syfte att lorslaltiga__  

AB Volvo eller andra delar av den svenska bilindustrin eller att tillskjuta qj {/alvos llvtt-

ägarkapital till denna industri inte är aktuella.                               ,,,-,,, j, ,j y//.

verkning till Norge CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Vpk:s kritik av regeringens handlande och underlålenheis-

synder i Volvoaffären är av principielll annan art än den socialdemokraliska

som vi nyss hört. Vår krilik gäller ivå frågor:

1. Att Volvo i oljefrågorna tillåts la ledningen i slällei för regeringen när
det gäller relationerna till Norge. Presskommunikén från statsminister
Thorbjörn Fälldin den 22 maj är ell beklämmande dokument. Där talas först
om målen för den svenska energipolitiken och om regeringens handlingslin
jer. 1 del följande stycket sägs: "AB Volvo har idag slutit ett principavtal med

den norska regeringen ".   Men låt mig slå fasl: Del är den svenska

regeringen som skall sköta Sveriges oljepolitik, inte multinationella bolag.

2. Alt regeringen välsignar Volvos fortsatta utflyttning från Sverige. Nu är
della möjligen konsekvent ur den borgerliga regeringens ståndpunkt,
eftersom dess industripolitik bl. a. markerats av a. minskning av antalet
indusiriarbelsplaiser i Sverige, b. fortsalt ökning av kapitalexporten och
antalet anställda i svenskägda företag utomlands. Men ur samhällseko
nomisk synpunkt och utifrån lönarbetarnas intressen är det förkastligt.
Produktion av aluminium och plast kan klaras också i Sverige, vilket
egentligen var det enda argument som herr Fälldin nyss anförde för
Volvoaflaren. Den delvisa utförsäljningen av Volvo till Norge kommer all
öka sysselsältningssvårigheterna i det här landet. Herr Åslings påslående om
motsatsen är gripet ur luften.

Del finns goda skäl för del krav som allt fler bilarbetare och andra ställer, nämligen atl den svenska bilindustrin bör nationaliseras. Del handlar om ivå av Sveriges allra siörsta induslriföretag, som dessutom är myckel vinstgivande. Samhällsekonomi och sysselsättning är två av skälen. Andra skäl har med makten över ekonomin och med frågan om produktionens inriktning atl göra. Bilindustrins produktion bör mer inriktas på alternativ produktion av kollekliva transportmedel. Nationalisera Volvo - då blir det lättare all lägga makten över företagel, där den bör ligga!

Det är ingen nationell politik all sälja ul svensk industri för oljepengar. Det är heller ingen socialt acceptabel politik all minska sysselsättningen i Sverige. Della föranleder två kompletterande frågor till herr Åsling:

1. Vad ämnar regeringen göra för alt motverka förlusterna i sysselsättning
genom Volvoaffären?

2. Hur anser regeringen att samhället skall kunna la tillräcklig kontroll
över utvecklingen av bilindustrin? En kontaktgrupp kan ju inle anses vara
tillräcklig.

189

Nr 159                  OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Onsdagen den 31   Herr talman! Industriministern har mycket riktigt svarat på min inlerpel-

maj 1978            lalion i februari i år angående Volvos, i det här sammanhanget, lilla och

_____________ obetydliga Uppsalafabrik och sysselsättningen där.

Om Volvos flvit-     D' liksom  nu, sade  industriministern  att  han  höll  sig fortlöpande

nim av viss till-    informerad om utvecklingen genom industridepartementels elableringsdele-

verkning till Norge    gition. Då, liksom nu, hade han inte mycket atl komma med när det gäller frågan om hur sysselsättningen vid denna lilla fabrik skulle lösas.

Vi talade då också om den stora utlandsetablering som Volvo stod i begrepp alt starta, nämligen den stora fabrik som skall byggas i Brasilien, där det skall satsas 500 milj. kr. till en början. Jag frågade på vilket sätt en sådan etablering hjälpte arbetarna och övriga sysselsatta vid Volvo Penla i Uppsala och på andra ställen också för den delen.

Industriministern hänvisade till Volvo, och jag skall be atl få citera ur

interpellationssvaret:  "Jag utgår från  atl  Volvos ledning----------- fördelar

koncernens totala resurser så atl även de inhemska sysselsältningskraven tillgodoses."

Senare i debatten sade han:

"När jag utgår från att Volvo fördelar koncernens resurser så atl man tar hänsyn till sysselsätlningssiiuationen här i landet är del alltså utgångspunkten för statens relationer med Volvo som elt viktigt företag i svenskt näringsliv. Vi räknar med - och har anledning att räkna med - att ledningen för företaget känner sitt sociala ansvar och är medveten om atl ett svenskt företag också har elt ansvar för svenska arbeiare och tjänstemän."

Jag fann mig då föranlåten atl beteckna det som barnsligt atl förvänta sig att ett företag som Volvo, liksom andra stora förelag, skulle känna något slags socialt ansvar närde ekonomiska intressena stod i förgrunden. Men jag inser nu att det var fel. Det var inte oförstånd som fick industriministern atl svara på det här sättet, utan del var cynism. Industriministern visste vid den här lidpunkten förmodligen om utflyttningen.

Det kan inte vara rikligt, som det sägs här i svaret, att den nu planerade etableringen i Norge inle påverkat sysselsättningen vid Volvo Penla. Det är den divisionen som skall flyttas, och det hänger naturligtvis ihop med att man lägger ned den som olönsam betraktade tillverkningen vid Uppsalafabriken och flyttar andra delar, som är mer lönsamma, till Norge i samband med den här stora affären.

Jag skulle vilja fråga industriministern om den vetskapen påverkade förhandlingarna eller påtryckningarna på Volvo i samband med den här historien i Uppsala i februari i år.

LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Jag tackar industriministern för svaret.

Lål mig först säga alt det inte finns någon anledning att klandra vare sig

Volvos företagsledning eller den norska staten i den här affären. De kommer

sannolikt var för sig utifrån sina utgångspunkter atl göra en god affär. Men

190                   frågan är, herr industriminister: Kommer Sverige som nation atl tjäna på

detta? Kommer de Volvoanställda alt kunna känna större trygghet för sin      Nr 159
sysselsättning än om del blivit en svensk lösning? Jag är inle säker på det.      Onsdaeen den 31
Regeringen hade nyckeln lill en svensk lösning i sin hand men sade nej.      .i jgyo
Därmed kommer sysselsätiningsfarhågorna in i bilden.           

---

Nu säger industriministern i sitt svar på mina frågor, att han inle har     qj Volvos llvtt-anledning att ge sig in på några spekulationer om vad blivande norska     jy„, , ,j fjjj_ intressenter i Volvo kan komma att inta för ståndpunkt i olika frågor, t. ex.     verkning till Norge när det gäller sysselsättningen. Låt mig säga atl jag betraktar det som ett otillfredsställande svar.

Det är nämligen så, herr industriminister, atl ni har att la ställning till den affären i regeringen därför atl del finns sådana lagar som föreskriver del. Därför är det er uppgift alt precisera er på den här punkien, alt lämna garantier för all det inte sker något negativt med den svenska sysselsättningen. Del är ju bl. a. ur den synpunkten en regering måste ta ställning.

Norska staten tar nu över - om det går som regeringen vill - 40 96 av ägarinflyiandet i Volvo, och del är inte avkastningen på det kapitalet som den i och för sig är ute efter. Det är något annat den är ute efter - sysselsättning. Jag frågar därför än en gång: Vilka garantier för sysselsättningen i Sverige kan ni som industriminister ge innan ni ger tillstånd lill den här affären på regeringsnivå?

Låt mig till sist beröra en annan sak. Herr Åsling frågar: Är ni emot samarbete med Norge -ja eller nej? Men så enkel är nog inle den här frågan, herr Åsling. Det skall, enligt min uppfattning, inte vara ett samarbete till vilket pris som helst. Vi diskuterar ändå här i kväll Sveriges största industriföretag och dess framtid. Jag tror inle att det svenska folket vill ha ett samarbete till vilket pris som helst. F. ö., vad är det för substans i det industriavtal som ni så flitigt citerar och som hittills endast har inneburit att vi kommer att sälja ut sysselsättning? Det är i varje fall del enda vi hittills har sett. Del skulle vara intressant atl få en precisering av vilka fördelar det här innebär för den svenska sysselsättningen, inte bara vilka fördelar det har för den norska sysselsättningen.

ROLF HAGEL (apk):

Herr talman! Frågeställarna har olika utgångspunkter för sitt frågande. Lennart Pettersson, som nyss var uppe, anklagade Sveriges regering för passivitet och utlryckleen viss beundran för den norska regeringens agerande och även för Volvos agerande, eftersom affären legat i bådas intresse.

Jag läste dagen efter affären en ledare i en tidning som kan betraktas som Lennart Petterssons huvudorgan. Där ber man att få göra en honnör för Volvos ledning, som skött korlen så skickligt, liksom också för den socialdemokraliska regeringen i Norge som förslod Volvos betydelse bättre än den svenska regeringen.

Jag delar uppfattningen att de två parterna har handlat med hänsyn till vad
som fördem var bäst. Det är alldeles rikligt, att när Volvo pressade Norge lill
atl göra dessa insatser, var del i och för sig skickligt från Volvoaklieägarnas
synpunkt. Men jag betraktar det egentligen inte som skickligt utan som ett      191

Nr 159               hänsynslöst spel med arbetstillfällen i vårt eget land.

Onsdaeen den 31   flnns en mycket bestämd trend i dag, nämligen den att allt fler förelag

maj 1978            flyttas ut frnn vårt land. Allt fler förelag så all säga internalionaliserar sin

_____________   produktion och tillverkar komponenter i en rad olika länder. På del sättet

Om Volvos flvtt-        utnyttjar företagen sina förmåner i resp. länder för sina egna syften. Deläretl
ning av viss lill-   resultat av det systemet som vi kan se i det här fallet.

verkning till Norge        Följden blir alltså alt ännu fler arbetstillfällen kommer atl försvinna från del här landet.

Volvo har tillverkning på flera platser i Sverige, bl. a. i den stad varifrån jag själv kommer, nämligen Göteborg, där det redan är otroligt svårt när del gäller arbetstillfällen. Snart närmar man sig en helt ohållbar situation. Jag har frågat vilka konsekvenserna blir för sysselsättningen i Sverige och har fåll svaret: "Det är alldeles för tidigt atl ha någon uppfattning om delta redan nu." Men i nästa mening slår följande: "Min allmänna bedömning är att samarbetet skapar förutsättningar för en positiv ulveckling av sysselsättningen i Sverige."

Länsarbetsdirektören på den plats där Volvo har sin stora verksamhet förlagd har sagt, alt delta kommer alt innebära alt vi förlorar 7 000-10 000 arbetstillfällen i vårt land. Jag vet inle vad länsarbetsdirektören bygger denna uppfattning på, men jag kan väl inte utgå ifrån alt den så atl säga har tagits ur luften. Jag frågar alltså: Vad är det som gör atl herr Åsling å ena sidan kan säga, atl det är alldeles för tidigt atl ta ställning lill vad affären kommer all betyda från sysselsättningssynpunkt, och all han å andra sidan, i nästa mening, slår fast atl förläggningen av biltillverkningen lill Norge kommer all vara någonting positivt för svensk sysselsättning? Var del posilivt för svensk sysselsättning att man förlade en del av sin produktion till Holland, och ärdet positivt för svenska arbetare atl förlägga sysselsättning titt Brasilien?

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Här har i kväll i debatten talats om regeringens passivitet i det spel som föregått det preliminära avtal som slutits mellan Volvo och den norska regeringen. Jag vill hävda alt passiviteten - kanske också en negativ inställning från regeringen förra hösten - är bakgrunden till att Volvo tvingades söka kapital på annan plats än i Sverige. I november 1977 gjordes framställningar från Volvo om alt svenska siaten skulle gå in med elt kapilalliltskott för utvecklingsprojekt. Regeringen vägrade. Enligt pressuppgifter lär statsministern då ha sagt atl Volvo tog upp frågan om resurser för att utveckla nästa bilgeneration. Han konstaterade att det inte gick att gå in i ett enskilt projekt i endast ett av landels två bilförelag. Volvo fick i stället beskedet att man tillsatte bilinduslriutredningen.

Då kunde regeringen inte ingå i ett enskilt projekt. I dag har riksdagen fattal beslut om 400 milj. kr. till ett regeringen tydligen mer närstående företag.

Detta är bakgrunden. Samtidigt försökte man åstadkomma en samman
slagning av svensk bilinduslri för att därigenom öka dess styrka. Då agerade
enskilda regeringsledamöter, inte minst handelsministern, på ett sätt som
192                   gjorde att den tanken gick över styr. Jag har efteråt förstått alt den anknytning

som finns mellan folkpartiet och den nu avgående verkställande direktören i Saab naturiigtvis hade sin betydelse.

Jag har ställt två frågor till industriministern. Jag frågade om regeringen nu är beredd att satsa ett kapital motsvarande vad den norska regeringen är beredd atl salsa. Industriministern svarar all han inte är beredd all vara med om någon socialisering av Volvo. Men här gäller det att se till atl vi i framtiden verkligen får ett rejält svenskt inflytande.

Sysselsättningsfrågorna har redan berörts av Rolf Hagel. I svaret säger industriministern nonchalant att det är "för tidigt att ha någon uppfattning om detta redan nu". Om någon i detta land skall ha en uppfattning om vad denna affär innebar för sysselsättningen är det väl landets industriminister. Detta begär vi att få ett besked om, inte minst vi som representerar Göteborg. Göteborg blir av med 6 000-7 000 industriarbetsplatser såsom en följd av varvsnedläggningen. Alt vi i det läget inte kan få ett besked från industriministern om vad Volvoaffären kommer alt innebära från sysselsättningssynpunkt tycker vi är dåligt.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Detla är en någol blandad kompott. När man lyssnar på de frågandes inlägg, får man ett intryck av att de har de mest motsatta utgångspunkter for sina frågor. Jag tror atl man för atl ändå få någon gemensam nämnare att diskutera kring i delta ärende, måsle hålla några grundläggande elementära fakta i minnet.

Volvo är verksamt i en bransch med hård internationell konkurrens. Förelaget har en liten hemmamarknad och behöver vidga sin bas för att kunna säkra sysselsättningen också i de svenska fabrikerna i ett längre perspektiv. Herrarna är så storsvenska och nationella i kväll. Jag kan trösta er med alt hela processen kommer att ha sin gång. Såvitt jag kan se kommer Volvos avtal med Norge att förutsätta att regeringen beviljar tillstånd till en ändring av bolagsordningen enligt 1916 års lag, utlänningsklausulen, om inte regering eller riksdag lämnar ett annat medgivande. I ett sådant sammanhang har regeringen alt ta ställning till bl. a. de sysselsättnings- och indusiripoliiiska konsekvenserna av ett utländskt inflytande i ett svenskt förelag, allt enligt 1916 års lag. Den prövningen återstår. Vi skall göra den då; det kan ni vara förvissade om.

Om jag sedan skulle ge direkta svar på några kompletterande frågor-i den mån tiden det medger - vill jag påpeka att den kontaktgrupp som nu tillsatts innebär att vi går in i konkrela förhandlingar med de svenska bilföretagen. Eftersom bilföretagens ombud representerar koncernledningarna, får vi nu alltså en direkt fortlöpande kontakt med utvecklingsfrågorna.

Jag vill också erinra om att ett villkor för att den svenska regeringen över huvud laget skulle sanktionera affären var att den inte skulle gå ut över svensk sysselsättning. Vi är förvissade om att den här affären i det långa perspektivet stärker sysselsättningsmöjligheterna också vid de svenska företagsenheterna.

Får J3g till sist säga till Kurt Hugosson alt vi inte vägrade att vara med och

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om Volvos flyttning av viss tillverkning till Norge

193

13 Riksdagens proiokoll 1977/78:158-159

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om Volvos,fly Ilning av viss tillverkning till Noige

diskutera utvecklingsresurser. Vi föreskrev och förordade samma modell som socialdemokratin nu föreslår i sitt näringspolitiska program och i sin partimotion om näringspolitiken till årets riksdag.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Herr Åsling säger att del var blandad kompott bland frågeställningarna, men det är i så fall hans eget fel, eftersom han slagit ihop alla de frågor som har ställts både till honom och i huvudsak också till statsministern och givit elt enda svar. Del kunde han ha undvikit.

Herr Åsling förnekar att Volvos avtal med norska staten innebär atl Sverige förlorar några arbetstillfällen. Ser man till vad norska statsråd säger, vinner Norge i stället en massa arbetstillfällen. Det är också därför Volvo får oljekoncessioner i Nordsjön, inte för Gyllenhammars blå ögons skull.

Då säger man kanske alt det handlar om ell nytillskott av arbetstillfällen, som herr Fälldin gjorde. Det kan i varje fall inte gälla om Volvo Penla, som ju flyttas från Göteborg till Norge. Det gäller inte heller om Volvos nya bilmodell. Om inte utvecklingsarbetet exporteras lill Norge, vilket herr Åsling nu bekräftar att det skall, då borde det rimligen utföras i Sverige. Jobbet blir tryggare för Volvos anställda, säger man. Vad som hänt med Volvos stora projekt och satsningar de senaste åren borde leda till en viss skepsis inför nya himlastormande löften. Volvo kan ju inle heller klaga över små vinster och brist på kapital. Använd dem till utvecklingsarbete i stället för att dela ut dem.

Volvos handlande riktar sig enligt vår mening mot det svenska folkets och de anställdas intressen. Kapitalägare visar än en gång prov på sin ansvarslöshet gentemot samhället. För dem är profilen rättesnöret. Och regeringen accepterar detta, låter bilindustrins snäva intressen bestämma i stället för att vidta åtgärder som säkrar sysselsättningen i Sverige och säkrar ett verkligt samhälleligt inflytande över bilindustrin.

194

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Ni är storsvenska, säger industriministern med ett försök lill sarkasm. Ja, i det här fallet när det gäller arbetstillfällen för svenska löntagare och sysselsättningen i Sverige på olika ställen har vi rätt och skyldighet att vara storsvenska och slå vakt om dessa intressen, vilket industriministern och regeringen inte tycks ha.

Min fråga kvarstår närdet gäller Volvo Penta. Det är visserligen sant alt det finns olika tillverkningskomponenter inom den divisionen på Volvo. Det som skall flyttas i första hand från Göteborg gäller andra motortyper än dem som tillverkas vid fabriken i Uppsala, men del gäller en avdelning inom företaget som helhet. Det gäller administrationen, det gäller försäljningsavdelningen för dessa produkter.

Eftersom industriministern tydligen känt till både utvecklingen vid Volvo Penta i Uppsala och planerna på Volvos stora satsningar, vilket vi nu fått höra i efterhand, kvarstår frågan fortfarande, om dessa kunskaper på något sätt kom till användning när det gällde atl söka lösa problemen vid fabriken i

Uppsala som visserligen är liten och obetydlig men viktig fördem som arbetar där. Använde industriministern dessa kunskaper för att på någol sätt påverka Volvos ställningstagande och få Volvo att ta sitt sociala ansvar, som det talas så myckel om, när del gäller Uppsalafabriken och arbetstillfällen vid Volvo Penta i Göteborg och på andra ställen?

LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Industriministern vill nu ge en förklaring till varför man tyckte att det var bra att Norge köpte upp en så slor andel av Volvo. Han säger att Volvo arbetar i en hård internationell konkurrens och måsle bredda sin bas och alt del därför är bra all ha utländska ägare. Så löd industriministerns budskap.

Men, herr talman, detta kan man ju säga också om många andra svenska storföretag som exporterar en mycket betydande del av sin industriproduktion. Skall detla verkligen vara regeringens linje när det gäller alt bedöma de här frågorna i fortsättningen, då är jag allvarligt oroad över var vi kommer atl hamna. Det kan inte vara den rätta lösningen. Del måste också ha funnits någon svensk lösning på Volvos problem, och den kan inle ha varit sämre än den lösning som nu har kommit. Det kan inte vara så, att man i varje läge när man vill skydda sysselsättningen måsle gå ut över landets gränser för atl skaffa riskkapital. Del borde ha funnits riskkapital också i Sverige,eftersom vi på det sättet skyddar sysselsättningen bättre.

Sedan vill jag bara notera att herr Åsling inte vill diskutera vad Sverige skulle kunna vinna enligt del industriavial som man talar så myckel om i allmänna termer men som man har så förfärligt svårt att konkretisera när man skall tala om vad det innebär.

Jag vill också fråga vad Volvos oljeavtal innebär. Innebär det enligt er uppfattning, herr Åsling, att om vi inle hade fått ett oljeavial genom Volvo, skulle vi inte heller ha fått någon olja från Norge? Jag är tacksam för svar på den punkten.

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om Volvos flyttning av viss tillverkning till Noige

ROLF HAGEL (apk):

Herr talman! Låt mig först säga till dem som talar om riskvilligt kapital alt när de Meidnerska fonderna serverades i det här landet utgjorde Volvo ett paradexempel på motivet för införandet av sådana fonder på grund av sina mycket stora s. k. övervinster.

Sedan återgår jag till herr Åsling.

Jag påpekade atl han i svaret säger att det ännu är alldeles för tidigt att ha någon uppfattning om sysselsättningseffekterna. Jag berättade atl länsarbetsdirektören på platsen i fråga hävdar alt man av denna anledning missar 7 000-10 000 arbetsplatser. I vilken utsträckning har det förekommit samråd mellan industriministern och länsarbetsdirektören på platsen?

Att Volvo Penta flyttar från Göteborg betyder en minskning med 300 å 400 arbetsplatser där. Dessutom tappar man nytitlverkningen av den mindre biten. Hur kan då herr Åsling säga att det i del långa perspektivet betyder fler arbetstillfällen, samtidigt som herr Åsling säger alt det är för tidigt atl uttala

195

Nr 159               sig om vilka effekter flyttningen kommer att få för sysselsättningen? Om vi

Onsdaeen den 31     erfarenhetsmässigtgranskarsådanaiidigareproblem,vadhardetdåbetyltför
maj 1978            sysselsättningen? Betydde det fler arbetstillfällen i Göteborg när Volvo

_____________  förlade en del av sin verksamhet till DAF i Holland? Betydde det fler

Om Volvos flvtt-       arbetstillfällen när man flyttade ut till Brasilien? Eller blev konsekvensen den
ning av viss till-   '  '''sv färre arbetstillfällen hemma?

verkning till Norge Jag vill alltså ha reda på hur herr Åsling i den ena stunden kan säga alt det är för kort perspektiv och i den andra stunden tvärsäkert kan slå fast att del kommer att bli fler arbetstillfällen, när samtidigt hela den industriella erfarenheten talar emot herr Åslings uttalande.

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Del är efter tidigare uttalanden i pressen av regeringens ledamöter och anföranden av de talare som uppträtt här i kväll samt av statsministern och industriministern alldeles klart atl den svenska regeringen kommer att säga ja till avtalet och förklara att man inle hyser någon oro för följderna.

Jag tycker det är högst anmärkningsvärt - för att använda ell milt uttryck -all regeringen är beredd atl göra detta utan alt i Sveriges riksdag kunna deklarera någon uppfattning om vad della avtal har alt ge Sverige ur sysselsättningssynpunkt. Jag är, herr talman, beredd att låta mig bli kallad för storsvensk när jag vill ha klarhet i vad del innebär för sysselsättningsläget i Sverige och för oss som representerar Volvos hemort - dvs. för sysselsättningen i Göteborg - när läget är så utomordentligt bekymmersamt där och vi tyvärr inte ser någon ljusning vid horisonten.

Med anledning av att jag betraktar mig som storsvensk har jag naturligtvis inget emot atl vi fär ett samnordiskt industrisamarbete. Men är detta verkligen del rätta sättet att vi skall släppa 30-0 96 av ägarintressei lill andra länder? Skall vi göra det med LM Ericsson. ASEA och Atlas Copco? Skall industriministern sitta i industridepartementet och göra ungefär som stinsen som hade semester och konstaterade: Där kommer ell tåg-det bryr jag mig inte om. Där kommer ett annat tåg - det bryr jag mig inle heller om. Skall industriministern sina i induslridepartemenlel och se hur stora delar av ägandet går över lill andra länder i det ena svenska företaget efter det andra som har utvecklingspotentialer? Jag tycker inle atl det är den rätta vägen till samnordisk industrisamverkan.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Först måsle jag notera atl den socialdemokratiska delen av
den frågande gruppen inte lyckats klara ut varför det är handlingsförlamning
- eller vad man nu kallar det - om vi förordar en lösning för utvecklings
samarbete mellan de svenska företagen, medan det aren offensiv, progressiv
näringspolitik när socialdemokraterna praktiskt taget samtidigi föreslår del i
sitt näringspolitiska program. Varför vill ni inte gå upp och försvara er linje
när del gäller svensk bilinduslri? Skäms ni för den? Jag tyckeratt det aren bra
196                   linje.

Vi kan fortsätta diskussionen om del finns tillräckligt med riskkapital i     Nr  159

Sverige hur länge som helst. Frågan är dock: Hade det, om vi hade gjort den    Onsdaeen den 31

här finansieringen i Sverige, vidgat Volvos bas, vidgat Volvos hemmamark-       pjjj j97g

nad? Den svenska marknaden är inte särskilt stor när det gäller bilindustrin.__ _

Det avgörande för Volvo har naturiiglvis varit att få vidga sin hemmamark- qj YoIvos flvtt-

"'- ning av viss till-

Jag noterar med intresse atl det i alla fall finns en i denna församling som verkning till Noige fortfarande tror på Meidnerfonderna och deras välsignelse. Del är Rolf Hagel som säger alt de hade varit en lösning. Hans socialdemokraliska kolleger talar ju lyst om löntagarfonder nu när man är på defensiven i del sammanhanget. De talar i stället om strukturfonder som skulle ha löst det här problemet. Jag tror inte att de hade löst problemet, för de är av en annan karaktär. Sverige är elt litet land när del gäller att bygga ut bilindustrin - den saken kan vi inte komma ifrån. Vi måste vidga vår bas föratt trygga sysselsättningen också vid de svenska enheterna.

Får jag till alla fem frågeställarna ställa dessa motfrågor: Ifrågasätter ni Volvofackets värdering av den här affären? Har ni inget förtroende för fackets representanter i Volvos styrelse?

Hur är relationerna, Kurt Hugosson, mellan Volvofackel och den lokale riksdagsmannen i Göteborg? Det skulle vara intressant att höra om Kurt Hugosson verkligen är beredd all offentligt ta avstånd från Volvoarbetarnas representanter i Volvosstyrelsenärdetgäller värderingen av vad uppgörelsen på lång sikt innebär för sysselsättningen inom Volvokoncernen. Får vi ett klart besked på den frågan, Kurt Hugosson?

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jag noterar atl herr Åsling varken har klarat ul frågan om sysselsättningen eller hur samhället skall få en tillräcklig kontroll över bilindustrin. Bilindustrin är, som vi alla vet, en myckel tung det av det svenska näringslivet. Den sysselsätter direkt eller indirekt uppemot 400 000 arbeiare och tjänstemän. Vad som sker inom den industrin har således en strategisk betydelse för hela samhällsekonomin. Bilindustrin borde därför också vara underkastad samhällelig kontroll och planering. I folkpartiets, centerns och moderaternas Sverige är det precis tvärtom. Där är del den privata bilindustrin som bestämmer och samhället som rättar sig efter dess intressen. Så bör det naturligtvis inte vara.

Jag konstaterar efter de inlägg som har gjorts här att den enda lösning som är acceptabel från lönearbetarnas och samhällets synpunkt är den som vpk har föreslagit, nämligen en nationalisering av hela bilindustrin. Jag vill uttala den förhoppningen all de övriga som deltagil i debatten vill sluta upp bakom denna lösning.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr tal man! Jag konstaterar att när del gäller min litet mera begränsade del
av debalien vill indusiriminisiern över huvud lägel inle svara på de frågor
som jag ställt.   Han  vill  inle ta  upp sambandet  mellan  Volvo  Pentas    197

14 Riksdagens protokoll 1977/78:158-159

Nr 159               överflyttning till Oslo och nedläggningen av fabriken i Uppsala. Han vidhåller

Onsdaeen den 31     tydligen vad han harsagt i svarei,att Volvo Pentas verksamhet i Uppsala inte
maj 1978            ''" berörs av den här affären - nedläggningen i Uppsala var beslutad innan

-____________ denna stora affär kom igång. Men det är alldeles självklart alt om en division i

Om Volvos flvtt-       ''•' 'öretag flyttar ut berörs alla delar i den divisionen, följaktligen också den
ning av viss lill-   ' divisionen som låg - ja, jag skall kanske tala i förfluten lid - i

verkning till Noige    Uppsata.

Industriministern ställde en fråga om facket. Jag vill inte yttra mig om fackets representanter i Volvos styrelse i det stora sammanhanget, men jag kan yttra mig om fackrepresentanterna på fabriken i Uppsala. De har fört en myckel hård kamp mot denna nedläggning. Alla de stora fackklubbarna på Volvo Penla - såväl arbetsledare och tjänstemän som medlemmar i verksiadsklubben - har lagt fram egna utredningar, vädjat och gjort uppvaktningar. De har uppvaktat även industriministern, så vad de fackklubbarna anser vet industriministern lika väl som jag.

LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Jag tror all industriministern måsle ha läst den socialdemokratiska partimoiionen i de här frågorna upp och ned, för det har aldrig varit en svensk socialdemokratisk linje atl sälja ut Volvo. Vår linje har heta tiden varit - det framgår klart av den partimoiion som lar upp dessa frågor - att klara sysselsättningen och omstruktureringen i den svenska bilindustrin i samarbete med de två svenska bilföretagen och den svenska regeringen. Så är del med den saken.

Sedan frågar industriministern: "Har ni inle samma uppfattning i den här frågan som de fackliga representanterna i Volvos styrelse? Jo, herr induslri-mini.ster, jag tror atl vi har det. De är lika bekymrade för sysselsättningen som vi .som nu ställer de här frågorna.

Problemet med Volvoavtalet är ju atl det ständigt kommer fram nya uppgifter. Efter en tid fick man besked om att det skulle las fram en ny bilmodell och atl den skulle byggas i Norge. Del hade fackets representanter ingen aning om. En annan sak är att de fackliga representanterna befinner sig i en något besväriig situation. Vad har de för alternativ, när man har en regering som inle fören socialdemokratisk politik? I det lägel finns det inte någon svensk lösning för facket i Volvo och inle heller för Volvos förelagsledning. Del är del som är del tragiska i det här sammanhanget.

ROLF HAGEL (apk):

Herr talman! Jag vill på en direkt uppmaning till de frågande alt deklarera sin ståndpunkt lill en nalionaliseringav svensk bilinduslri här deklarera alt vi redan har väckt en motion, i vilken även bilindustrins rationalisering togs upp, så i det avseendet är vi överens.

Sedan villjag faktiskt något försvara herr Åsling. Del har nämligen lett par

olika sammanhang sagts att regeringen och herr Åsling kännetecknats av

handlingsföriamning. Jag håller inte med om det. Jag anser atl herr Åsling i

198                   högsta grad har varit målmedveten och handlingskraftig i fråga om verkstäl-

lighel. Den här affären visar egentligen mycket konkret vem det är som styr Nr 159

del svenska samhället och vem som effektuerar besluten. Det är de stora    Onsdaeen den 31

företagen och monopolen som styr, och regeringen så alt säga effektuerar  p-,; 19-7

besluten. Del är inle handlingsförlamning. Del är väldigt olycksbådande för______ _

de arbetande människorna i det här landet, men del är väldigt bra förde stora qj Volvos flvtt-

företagen. Volvo agerar visavi Norge och andra länder, enligt milt sätt all se,            ,,/,,„ q ,,,-5 ,y/.

på samma sätt som stora företag under många år har handlat gentemot      verkning lill Noige
kommunerna, dvs. man har utövat utpressning på dem genom atl erbjuda
arbetstillfällen.

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Jag vill börja med all besvara de insinuanta frågorna från industriministern: Har inte herr Hugosson förtroende tor facket på Volvo i Göteborg? Har inte herr Hugosson förtroende för del socialdemokraliska kommunalrådet som sitter i Volvos styrelse? Jag har förtroende och jag kan tala om för herr Åsling-jag började också milt första inlägg med atl säga delta -att bakgrunden lill alt Volvo hamnat i den här situationen äratt den svenska regeringen med industriministern och statsministern i spetsen inle visade något intresse förra hösten atl se till all Volvo fick finansiella möjligheter atl genomföra sitt utvecklingsprogram. När del var fråga om en sammanslagning av svensk bilindustri, en linje som drevs inle minst från facket i Göteborg, agerade enskilda ledamöter i den borgeriiga regeringen, som vi har hört,så atl den sammanslagningen inle kunde ske. När regeringen inle ställer upp med utvecklingsresurser, när den ser till alt någon sammanslagning och förstärkning av svensk bilindustri inte kommer till stånd, då är det naturligt alt man från facket och från kommunall håll i Göteborg hälsar med tillfredsställelse att man får dessa resurser från en socialdemokratisk regering i Norge.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Vi har ytterligare en lång rad frågor alt besvara i kväll. Jag skatt därför nöja mig med atl avslutningsvis säga alt del knappast vittnar om något imponerande kurage när Lennart Pettersson och Kurt Hugosson kryper bakom lacket och del socialdemokraliska kommunalrådet i Volvos styrelse och säger: Visst har man förtroende, men det beror på regeringens handlande att facket och kommunalrådet har accepterat den här affären.

Tror verkligen herrar Lennart Pettersson och Kurt Hugosson atl fackets representanter i Volvos styrelse inte självständigt har värderat den här frågan ur de anställdas synpunkt? Del är i så fall en myckel allvarlig beskyllning mot dessa representanters kompetens och mandat från medlemmarna. Dessutom är del så, Kurt Hugosson, alt vi erbjöd Volvo samma lösning beträffande utvecklingsarbetet som den som socialdemokratin nu går fram med i sill näringspolitiska handlingsprogram. Vilt Kurt Hugosson ifrågasätta den lösningen så ifrågasätter han också den socialdemokraliska arbetsgruppens förstag. Det kan man inte komma ifrån.

För all det inle skatt råda någol missförstånd vill jag sedan till Oswald
Söderqvist säga beträffande Uppsala: Såvitt jag har erfarit hade man så sent 199

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om inrättande i Skellefteå av en träteknisk forsknings- och utvecklingsenhet

som i går förhandlingar med de anställdas organisationer vid Volvo Penla i Uppsala. Man beslöt då all lillsäiia en arbetsgrupp som skall söka efter sysselsättningsmöjligheter genom alternativ produktion. Min uppfattning är att den frågan är helt oberoende av VotvoafTären. Jag tror också att de anställda har vitsordat den uppfattningen vid förhandlingarna.

ROLF HAGEL (apk)

Herr talman! Jag kan inle gå förbi den här beskyllningen om siorsvenskhel som undslapp herr Åsling. Det tillhör inte vanligheterna atl vi kallas storsvenska. Lål mig bara säga: Om del är storsvenskt att försöka förhindra atl det här landei förvandlas lill en induslriell kyrkogård må del vara hänl. Men då vill jag fråga herr Åsling: Det kanske också är höjden av internationalism all skriva en bok om all man tror på Sverige och sedan sälja ul lill Norge, Brasilien och Holland?

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om inrättande i Skellefteå av en träteknisk forsknings- och utvecklingsenhet

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för alt besvara Roland Brännströms (s) den 17 maj anmälda fråga, 1977/78:471, och anförde:

Herr talman! Roland Brännström har frågat mig vilka åtgärder som vidtagits med anledning av framställning från en arbetsgrupp inom Umeå högskoleregion om inrättande av en iräteknisk forsknings- och utvecklingsenhet i Skellefteå.

Jag kommer vid morgondagens regeringssammanträde alt föreslå all nämnda framställning överlämnas till utredningen (B 1977:07) med uppdrag att utreda frågan om lokalisering av ny verksamhet till Västerbottens län. Enligt vad jag har inhämtat avser utredningen all i början av hösten della år redovisa sina överväganden och förslag vad gäller frågan om en forsknings-och utvecklingsenhet i Skellefteå.

200

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag ber att 11 tacka för svarei.

Del här är ingen ny fråga, vare sig för Skellefteå eller för Västerbollen. Det är väl bara atl notera all den vid det här laget borde vara väl genomarbetad och resultatet av genomarbetningen verkställt. Betydligt värdefullare än alt nu överlämna frågan titt en utredning hade del varit om statsrådet Åsling hade ställt upp bakom förslaget från Skellefteå kommun och arbetsgruppen inom högskoteregionen om åtgärder för all omedelbart skapa de resurser som krävs för all utbildningen i Skellefteå skall ta den kvalitet som är nödvändig inför framliden.

Ärendet är, som jag har sagt, av gammall datum. Jag tror all del i sju eller åtta år varit en fråga för både regering och riksdag. Del har också utställts

långtgående löften i olika sammanhang.

Vad som nu är viktigt och som jag hade hoppats atl industriministern skulle ha givit ett konkret besked om är om man är beredd att direkt sanktionera de synpunkter som arbetsgruppen framlagt. Det skulle ha givit arbetsgruppen planeringstid och möjligheter atl bättre följa upp kraven på att den irätekniska utbildningen skall få de forsknings- och utbildningsresurser som är intimt förknippade med utbildningsinriktningens kvalitet.

Jag skulle bara till statsrådet Åsling vilja ställa en liten kompletterande fråga: Hade del ändå inte varit möjligt alt ge elt sådant besked i stället för all nu skicka frågan till ny beredning, även om det nu är fråga om en specialutredning, inriktad just på verksamhet i Väsierbotiens län? Arbetsuppgifterna för den utredningen är säkert tillräckliga ulan att man behövt foga den här arbetsuppgiften till de övriga. Det är ändå uppenbart att förutsättningarna ärgoda föratt man skulle ha kunnai tillfredsställa behoven bara genom atl direkt ställa upp på de förslag som tidigare har genomarbetats av en speciell arbetsgrupp och som numera också är väl förankrade i högskoleregionens styrelse.

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om visst uppdrag att göra utredningar om Sveriges ekonomi och näringsliv

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Del måste väl ändå, Roland Brännström, vara angeläget att fl denna fråga prövad i samband med atl man behandlar andra frågor som gäller näringslivet i Västerbotten.

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag är medveten om atl den i vissa delar kan hänga samman med de strukturförändringar som näringslivet i Västerbotten är utsatt för. Men jag tror ändå att jag utan att överdriva kan påstå att det finns underlag för ett beslut som skulle ha direkt möjliggjort fortsatt planering för alt ge den högre irätekniska utbildningen i Skellefteå det innehåll som behövs och möjliggjort det till skolstarten 1979/80. Della underlag behöver inle vägas samman med lösningen av de strukturproblem som gäller länet som helhet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om visst uppdrag att göra utredningar om Sveriges ekonomi och näringsliv

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för alt besvara Thage Petersons (s) den 18 maj anmälda fråga, 1977/78:479, och anförde:

Herr talman! Thage Peterson har frågat mig om jag kan lämna riksdagenen redogörelse över de närmare omständigheterna kring och varför regeringen tillsammans med ett svenskt privatföretag uppdragit åt det amerikanska konsultföretaget Boston Consulting Group all utföra utredningar om Sveriges ekonomi och näringsliv.

201

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om visst uppdrag att göra utredningar om Sveriges ekonomi och näringsliv

Den åsyftade studien gäller Sveriges industriella näringsliv och dess utvecklingsmöjligheter i en jämförelse med andra länders näringsliv. Särskilt intresse ägnas den strukturella omvandlingen världen över som medför stora påfrestningar för vissa näringsgrenar i vårt land men som också medför nya möjligheter. 1 studien ingår både industriländer och utvecklingsländer som befinner sig i en begynnande industrialiseringsskede.

För en studie av enbart Sveriges ekonomi och näringsliv behöver enligt min uppfattning inle internationell sakkunskap anlitas. Den aktuella studien kräverdock - förutom särskild metodik -omfattande material och kännedom om utvecklingen i en rad tänder. Med hänsyn härtill har del varit naturligt atl anlita ett företag som har denna kunskap beträffande andra länder.

Studien bekostas av näringspolitiska rådet, Invesieringsbanken, PK-banken. Statsföretag AB, Sveriges Mekanförbund och AB Volvo. Studien grundas såvitt avser Sverige på ofTentlig statistik och andra officiella uppgifter. Utredarna inhämtar därjämte synpunkter från ledande befattningshavare i näringsliv, fackliga organisationer m. fi. Under arbetet hålls regelbundna kontakter med en särskild s. k. styrgrupp. Ordförande i denna grupp är en företrädare för industridepartementet. Industridepartementet och var och en av de övriga intressenterna har en ledamot i styrgruppen.

Regeringen har även uppdragit ål dels styrelsen för teknisk utveckling i samarbete med statens industriverk,dels Ingenjörsvelenskapsakademien atl utreda frågorom Sveriges tekniska och industriella kompetens. Regeringen har vidare tillsatt en särskild grupp, näringspolitiska delegationen, som skall bedöma hela den framtida inriktningen av det svenska näringslivet.

Det svenska näringslivels framlidsmöjligheter utreds således ur olika infallsvinklar. Genom denna bredd bör regering och riksdag kunna ta tillgång titt ett allsidigt underiagsmaterial för utformningen av den framtida näringspolitiken.

202

THAGE PETERSON (s):

Herr lalman! Jag ber atl få lacka industriministern lör svaret. Svarei rör emellertid knappasl den huvudfråga som jag har ställt.

Sveriges industriminister låier ell amerikanskt konsultföretag gå in och ut i industridepartementet för atl ta rält på fakta om Sveriges ekonomi och näringsliv. Det finner jag myckel anmärkningsvärt.

Jag har självfallet ingenting emot att regeringen tar fram ett underlag fören näringspolitisk planering. Det är en regerings uppgift. Jag reagerar mot del sätt på vilkei det sker. T. o. m. den näringspolitiska planeringen har den borgerliga regeringen privatiseral. Det är elt privat förelag som verkar ha ledningen för projektet - åtminstone svarar det företaget för introduktionen utåt. Tillsammans engagerar man elt multinationellt konsultförelag från USA.

Regeringen skall naturligtvis själv hålla i ett sådant här projekt. Del kan inle vara riktigt atl ett privatföretag genom att vara medarrangör kan få en omfattande insyn i andra företags planering och i departementets planeringsarbete.

Det kan inle, herr industriminister, uteslutas atl viktiga basfakta om vår industri genom del amerikanska konsultföretaget förs över till konkurrentländerna. Enligt introduktionsbrevel genomför konsultföretaget en rad intervjuer med personer som är engagerade i svensk industriell planering. Enligt uppgift har också industridepartementet aktivt verkat för att dessa intervjuer kommil lill stånd.

Därmed kan man utgå ifrån att del amerikanska konsultföretaget,som går som barn i huset i industridepartementet, fått de informationer det önskat om pågående näringspolitisk planering i svensk industri. Genom atl industridepartementets tjänstemän tillsagts av departementsledningen atl positivt medverka i arbetet har konsultföretaget fått unika insikter inte bara i svensk industri utan också i de bedömningar som görs och de diskussioner som förs inom departement och myndigheter. Jag hävdar atl del är naivt att tro att konsultförelaget inte kommer att utnyttja dessa kunskaper när man drar vidare till nästa land.

Eller har industriministern lyckats skaffa garantier föratt inte konsultföretaget kommer atl använda del omfattande material man får i Sverige till förmån för Sveriges konkurrentländer? Har industriministern en sådan garanti? Svara ja eller nej på den frågan!

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om visst uppdrag att göra utredningar om Sveriges ekonomi och näringsliv

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Först en sakinformation. Det material som den amerikanska konsultfirman har till sill förfogande består av offlciell statistik, som under alla förhållanden finns tillgänglig för envar i detta öppna samhälle. Intervjuerna kan göras av vem som helst. Det förutsätter bara en accept från de medverkande personerna. Industridepartementet har inte påverkat den delen av arbetet.

Här utnyttjas med andra ord ett internationellt konsultföretag för att framför allt tillföra Sverige kunnande och erfarenheter beträffande svensk industris internationella konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter. Detär avsikten med delta engagemang. Vad styrgruppen hittills har sett av arbetet fyller det till punkt och pricka intentionerna.

Sedan några ord om principfrågan. Den förefaller mig snarast vara lämplig för Grönköping. Det är därför jag inte har berört den huvudfråga som Thage Peterson har ställt. Här gäller del ju ändå alt med blicken öppen för vad som rör sig i vår omvärld samla in de erfarenheter som kan finnas och nyttiggöra sig dem i vår beslutsprocess. Thage Peterson grundar sin fråga på en anmärkningsvärt ambitiös vilja att missförstå intentionerna. Dessutom har han på köpet lyckats fä fakta om bakfoten.

THAGE PETERSON (s):

Herr lalman! Jag tvingas först alt ta upp en ganska trist historia. Industriministern blir av någon anledning mer och mer irriterad för varje gång han visar sig i riksdagen. Det verkar som om herr Åsling lycker atl riksdagsledamöterna vid Sergels torg är till stort besvär för honom. Hans deballeknik går ut på att ta fram de motsättningar som kan finnas mellan

203

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om visst uppdrag att göra utredningar om Sveriges ekonomi och näringsliv

olika riksdagsledamöter. Han driver oupphörligt frågor som han i deball efter debatt blivit överbevisad om.

Nu säger herr Åsling atl mina frågorär lämpliga lÖrGrönköping. Ja, i så fall är herr Åsling Grönköpings industriminister. För så har denna fråga skötts. Del är icke med sanningen överensstämmande all denna studie endast gäller officiell statistik. Varför har i så fatt det privata föreiagel i introduklionsbrev efter introduklionsbrev till olika industrier, branscher och fack presenterat materialet som en studie av svensk, induslriell planering? Varför behöver man gå runt och intervjua torelagsledare och branschfolk för all 11 fram deras planering, om det står atl läsa om den i officiell statistik? Varför behöver herr Åsling la bil den amerikanska grupp som går som barn i huset i industridepartementet? Är det icke en rimlig fråga, herr Åsling, för en ledamot i Sveriges riksdag alt ställa till landels industriminister, på vilka premisser han har startat detla industriprojekl?

Herr Åsling har inle svarat på min fråga om han har fått några garantier för all della konsultföretag inle kommer att använda elt omfattande material som man tar fram i Sverige lill förmån för Sveriges konkurrentländer. Jag upprepar alt det är naivt atl tro alt delta konsultföretag inte kommer atl utnyttja dessa kunskaper när man drar vidare lill nästa land. Om herr Åsling tror alt delta förelag inte kommeratt göra det, då har han full rält att kalla sig för minister i Grönköping.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag vill då ännu en gång upprepa, eftersom Thage Peterson tycks ha svårt att förstå fakta i sammanhanget, att konsultföretaget har tillgång till den offentliga statistik som finns tillgänglig för alla och envar. Dessutom söker man kontakt med företag och enskilda för att samla in information. Förfarandet förutsätter vederbörandes godkännande. Vidare har konsultföretaget fått acceptera atl hela verksamheten står under fortlöpande kontroll av en styrgrupp, där f ö. min statssekreterare är ordförande. Vi har alltså den vägen skapat alla garantier för att vi i detalj kan följa arbetet och att företaget får arbeta efter våra intentioner.

Därmed anser jag att vi har garantier för att information inte skall missbrukas eller att information som inte skall spridas till fjärran länder hamnar hos konsultföretaget. Jag tror att vi har skapat alla de garantier som man rimligen kan begära.

204

THAGE PETERSON (s):

Herr talman! Herr Åsling menar alltså att det förhållandet atl han har tillsatt sin statssekreterare som ordförande i styrgruppen utgör en garanti för atl detta amerikanska konsultföretag inte använder de uppgifter som samlas in på ett sätt som gynnar Sveriges konkurrentländer. Jag måste säga att då är herr Åsling mera naiv än jag trodde.

Arbetet görs för näringspolitisk planering, säger herr Åsling, och jag upprepar att jag självfallet inte har det minsta att erinra mot att det görs en sådan  planering.  Tvärtom  är det en  regerings uppgift att syssla  med

näringspolitisk planering.

Herr Åsling har inte givit mycket besked i den här debatten, och jag förstår alt det finns många frågor i sammanhanget som han inte vill diskutera. Varför har industriministern inte velat ge offentlig insyn i den här utredningens arbete? Hur mycket kommer projektet att kosta? Har inle herr Åsling känt någon tveksamhet inför atl staten går samman med ett av våra bilföretag i den här studien? Vi har ju två bilföretag i landet, som statsministern påpekade häromdagen -jag nämner detta apropå regeringens policy i näringspolitiska frågor. Ser verkligen inte industriministern någon fara i att ett privatföretag får en omfattande insyn i departementets arbete?

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om åtgärder för att förhindra nedläggning av Boxholms järnverk i Horndal

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om  åtgärder för  att  förhindra  nedläggning av  Boxholms järnverk i Horndal

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för att besvara Kjell-Olof Feldts (s) den 18 maj anmälda fråga, 1977/78:480, och anförde:

Herr talman! Kjell-Olof Feldt har frågat mig om vilka åtgärder jag vidtagit eller avser att vidla för att förhindra en nedläggning av Boxholms järnverk i Horndal.

Det är nu bara fyra veckor sedan jag senast här i kammaren redovisade min syn på sysselsättningen vid stålverket i Horndal. Sedan dess har inte inträffat något som föranleder mig att ändra ståndpunkt i denna fråga. Jag vill dock begagna tillfället till atl ge några kommentarer kring händelseutvecklingen i Horndal.

Boxholms AB träffade våren 1973 ett arrendeavtal med Fagersta om att driva stålverket i Horndal. Boxholms arrendeavtal med Fagersta går ut den 30 april 1979.

Dagsläget beträffande stålverket i Horndal är atl Boxholm beslutat stoppa valsverket i september i år medan metallurgin blir kvar till den 30 april 1979. Valsverket sysselsätter drygt ett trettiotal personer som alltså kan väntas bli friställda i september i år, medan huvuddelen av de anställda, ca 160 personer, har sysselsättning t. o. m. april månad 1979.

Inom Iggesundskoncernen, vari Boxholm ingår, är man inställd på alt försöka erbjuda ersättningsarbeten i viss utsträckning för de friställda i Horndal. Möjligheterna härtill bedöms dock som mycket begränsade.

En arbetsgrupp, i vilken representanter för regionala och lokala myndigheter samt det lokala facket ingår, arbetar f n. med att skaffa alternativ sysselsättning till orten. Ett resultat av gruppens ansträngningar är att under Oolåret en mindre mekanisk verkstad med utvecklingsmöjligheter etablerat sig i Horndal. Även andra sysselsättningsskapande projekt diskuteras f n.

Vi kan -det har jag tidigare sagt här i kammaren - inte ingripa i enskilda företag och deras dispositioner. De har alt följa de lagar som riksdagen stiftat.

205

15 Riksdagens protokoll 1977/78:158-159

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om åtgärder för att förhindra nedläggning av Boxholms järnverk i Horndal

206

Arne Geijers utredning om de mindre handelsslålverken får visa vilka strukturförändringar som kommer att bli nödvändiga i framliden. Det hade givetvis varit önskvärt om utredningsresultatet avvaktats innan man fattat beslutet om nedläggningen av ståltillverkningen i Horndal. Jag har dock erfarit att det tyvärr är mycket litet som talar för en framtida stålproduktion i Horndal.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! Jag lackar för svaret. Det var ett ovanligt klart besked för att komma från herr Åsling. Han tänker inte göra någonting för att förhindra en nedläggning av järnverket i Horndal.

Skall då detta vara det sista som sägs om Horndal? Industriministern är naturligtvis medveten om att han härmed har utfärdat dödsdomen över Horndal som arbetsplats -ja, kanske också som en ort där någon människa i framtiden kommer alt bo.

Det finns dock en förhistoria, som pålägger herr Åsling, hans parti och hans regering ett särskilt ansvar. Det började med 1976 års valrörelse, då herr Åsling och andra centerpartister åkte runt och talade om atl varje ort skall leva, varje människa har rätt lill arbeie där han eller hon bor. Och Horndal, herr Åsling, är faktiskt typorten för centerns decentraliseringsfilosofi.

Vi kommer sedan till april 1978. Då fanns alla politiska partier på plats i Horndal, och inför hela befolkningen ställdes löftet att Horndal skall räddas. Det löftet upprepades här i riksdagen av Karl Boo från centerns partistyrelse. Men nu sviks alla de löftena av herr Åsling. Och han gör det utan skam, utan en enda motivering. Han försöker inle ens ordna det uppskov som ändå hade varit naturligt -att nedläggningen av Boxholms järnverk borde förhindras till dess alt industridepartementets egen utredning om de mindre handelsstålverkens framlid är klar.

Jag undrar om herr Åsling förstår hur allvarligt han skadar människors tilltro till och förtroende för oss politiker genom det här beskedet.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag tycker faktiskt alt Kjell-Olof Feldt blandar ihop frågan om orten Horndals överlevnad och möjligheter till fortsalt bestånd med stålverkets framtid. Som jag säger i mitt svar visar kontakterna med länsmyndigheterna att man har vissa förhoppningar beträffande möjlighelerna att till Horndal förlägga alternativ produktion. De ansträngningarna måste självfallet fortlöpande komma till uttryck i en strävan att skapa konkreta alternativa sysselsättningstillfällen för an Horndal som ort skall kunna överieva.

De underhandskontakter jag har haft med Arne Geijers utredning rörande de mindre handelssiål verkens framtid och utvecklingsmöjligheter visar dock att man tyvärr inte kan knyta alltför optimistiska förhoppningar till stålverket i Horndal. Och när man har den frågan klariagd kan del kanske vara ell bättre sätt, Kjell-Olof Feldt, att tala om som det är och inte försöka undanhålla information som människor ändå måste ha rätt atl få. Och jag har här i milt

svar försökt ge en så klar och rak skildring av Horndals situation som över huvud taget är möjlig.

Sedan hoppas jag alt Kjell-Olof Feldt och andra engagerade personer är beredda atl hjälpa till och rädda orten Horndal. Jag är för min del beredd att satsa alla de resurser vi har till vårt förfogande för att skapa alternativ sysselsättning där.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! Låt mig först säga när det gäller rakheten och klarheten i information atl det hade varit bättre om den rakhelen och den klarheten funnits redan i samband med centerpartiets valrörelse, när alla dessa våldsamma löften gavs och när förväntningar skapades på decentraliserings-politiken och människors rätt att leva på små orter och arbeta vidare där. Det hade varit ännu bättre om inte löften hade givits av regeringspartierna så sent som för någon månad sedan i Horndal.

Jag tycker inle heller att det blir varken rakt eller klart, när herr Åsling citerar en person som inte är närvarande här, nämligen Arne Geijer, och gör gällande alt han skulle anse att nedläggningen av Boxholms järnverk är en riktig åtgärd. Enligt vad vi har fåll veta av Arne Geijeranser han tvärtom, alt nedläggningen icke borde ske innan hans utredning är färdig.

Del är dystert att konstatera, herr Åsling, alt dimmorna lägrar sig lätt över alla de arbetsgrupper och delegationer som herr Åsling har tillsatt i det här landet för att rädda sysselsättningen. Dessa delegationer har i själva verket blivit ett nätverk, bakom vilket herr Åslings misslyckade regional- och industripolitik döljer sig. Det har hänt mycket litet, och det har gått så långt alt det inte någonslans finns någon som har tilltro lill detta sätt att lösa problemen.

Det hade enligt vår mening varit enkelt atl ingripa och förmå företagel att bromsa upp denna nedläggning. Del hade också varit möjligt att av alla de miljarder som rullar ul ur herr Åslings departement avsätta de ca 2 miljoner som hade kunnat rädda delta förelag, ålminstone för en tid, så atl den ersättningsindustri herr Åsling talar om blivit ell faktum och inle bara ytterligare ett löfte som herr Åsling är redo atl svika nästa gång.

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om åtgärder för att förhindra nedläggning av Boxholms järnverk i Horndal

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag lycker att Kjell-Olof Feldt nu tar till vissa överord. Del är ju dock så att det ansvariga företaget har gjort utfästelser om att kunna klara sysselsättningen för de anställda som nu närmast, innan den Geijerska utredningen blir offentlig, kommer att friställas. Därefter kommer under nästa år den ur sysselsättningssynpunkt stora och genomgripande omänd-ringen av produktionen. Jag tycker att man bör notera detla.

Jag har inle på något sätt velat krypa bakom Arne Geijer i den här frågan, utan jag har bara framhållit att de fortlöpande konsultationer vi har med den Geijerska utredningen visar, atl om jag i dag skulle slå här och säga att vi kanske kan gå vidare med stålproduktionen i Horndal, då skulle jag fara med falskt vittnesbörd och inge falska förhoppningar hos människorna. Lål oss i

207

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder i Motala

stället, Kjell-Olof Feldt, ha kuraget att lämna den realistiska informationen nu och låt oss säga, att vi skall inrikta alla ansträngningar på atl rädda orten Horndal genom att där lägga alternativ sysselsättning och produktion!

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! Om jag är upprörd, så ärdet inte på mina egna vägnar, ulan på de människors vägnar som med detla besked måsle känna sig grymt svikna och lurade. De har troll på de löften som givits i olika sammanhang.

Visst är det bra att människorna i Horndal får besked i tid, så att de inte fortsätter att leva med de falska förhoppningar som herr Åsling varit med om atl ge dem. Det är bara det alt herr Åsling har utlovat så många tusentals arbetstillfällen i ersältningssysselsätlning på så många orter, och det handlar hela tiden om dessa industrier som inte finns, dessa etableringar som jagas av alla hans delegationer och arbetsgrupper.

Vi skall gärna ställa upp, herr Åsling, när det gäller den här orten och många andra. Men jag befarar att det inte blir med centerpartiet i ledningen för industripolitiken som detta samarbete kan utvecklas.

Herr Åsling har, tyvärr, föriorat i varje fall mitt förtroende när det gäller att driva en industri- och regionalpolitik, som ens i rimlig mån svarar mot våra grundläggande krav på ett samhälle, som ger trygghet, och mot de förväntningar och föreställningar vi skapar.

Det som hänt i Horndal äralltså att man där fållen liten verkstadsindustri. Vi har ännu inte hört något annat från Horndal och inte heller från en rad andra orter i Bergslagen.

I går var herr Åsling i Ludvika, och han lovade där ut hundratals jobb till gruvorna, som han tänker lägga ned. Han kommer att få lova ut hundratals jobb i Västerbotten, på varvsorterna och på andra ställen. Del hade varit bättre atl slå vakt om de jobb som finns i Horndal, åtminstone tills något av dessa löften materialiserats.

Överläggningen var härmed slutad.

208

§ 7 Om sysselsättningsfrämjande åtgärder i Motala

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för alt besvara Torsten Karlssons (s) den 18 maj anmälda fråga, 1977/78:486, och anförde:

Herr talman! Torsten Karlsson har frågat mig vilka åtgärder regeringen planerar för att kompensera den kraftigt minskade industrisysselsätlningen i Motala.

I Motala kommun, liksom i andra kommuner i landet, har under de senaste åren förekommit problem på arbetsmarknaden. Den försämrade arbetsmarknadssituationen hänger till slor del samman med den utdragna internationella lågkonjunkturen. Regeringen har satt in en rad åtgärder för alt stimulera den allmänna ekonomiska utvecklingen.

Utvecklingen i Motala har också - vilket Torsten Karlsson framhåller -

strukturella inslag. Regeringen följer utvecklingen och är självfallet beredd atl vidla de åtgärder som kan komma att behövas för atl hävda sysselsättningen i Motala.

F. ö. vill jag nämna att Electrolux, i samband med överlagandet av Järnförädling, förklarat sig berett atl göra investeringar i bl. a. Motala.

TORSTEN KARLSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka industriminister Åsling för svaret på min fråga, även om jag inte riktigt kan uppfatta del som ett svar, utan kanske litet mer som allmänt hållna synpunkter. Bl. a. innehåller del nyheten om Electrolux planer i Motala. Del företag,somjaguppehållit mig vidi min fråga, nämns inte ens i industriministerns svar.

Min fråga föranleddes av det under den senaste tiden försämrade sysselsättningsläget i Motala. Under den första delen av 1970-talet var Motala en ort med ett myckel stabilt sysselsättningsläge och en expansiv ulveckling -detta tack vare den hastiga utbyggnaden av två stora företag - men lägel har mycket drastiskt förändrats och är nu bekymmersamt. Under perioden 1976-april 1978 varslades totalt 1 480 personer om uppsägning, av vilka 1 222 är anställda inom industrin.

Härtill kommer det senaste varslet om uppsägning av 300 anställda vid Motala Verkstad och beslutet atl Verkstads AB Lindqvist skall lägga ned sin tillverkning och flytta den till Anderstorps Werkstads AB:s anläggning i Urshult, Tingsryds kommun. Härigenom blir ytteriigare 135 personer utan arbete.

Det besvärliga läget för Motalaindustrin markeras även genom antalet anställda som sysselsätts med hjälp av den s. k. 25-kronan. F. n. utgår sådant stöd till 31 företag med 2 253 berörda arbetstagare.

Den stora anledningen till detta förhållande är utvecklingen vid Motala Verkstad. Från att för elt antal år sedan ha varit ett företag med ca 2 500 anställda, kommer förelaget alt få 210 anställda om de senaste nedskärningsplanerna förverkligas, och det kommer med all säkerhet att ske.

Orsakerna är många lill den utveckling som pågått inom företagel, och en frågedebatt ger inte utrymme för att gå in på dem. Det kanske kommer an på ägarnas och företagsledningens bristande framtidssyn och bristande satsningar i form av investeringar.

Men det som kanske framför allt gör krisen så akut och som lett lill drastiska åigärder slag i slag är varvskrisen. Företagets största enhet har en specialutrustning för atl tillverka vevaxlar till den svenska varvsindustrin. Om då kvarvarande beslällningargår till utländska tillverkare, innebär det att verksamheten mycket snabbt måste slås igen.

Det här förhållandet känner industriministern till, eftersom företaget ett tiotal gånger varit uppe på uppvaktningar i både industridepartementet och arbetsmarknadsdepartementet. Jag skulle nu vilja fråga industriministern: Tänker regeringen över huvud taget göra någonting för att råda bot på de här förhållandena? Och när det gäller sysselsättningen i Motala: Kan Motala tänkas få tillhöra den grå zonen?

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder i Motala

209

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om det framtida elbehovel

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Jag kan vitsorda - vilket också framgår av mitt svar - att vi noga följer utvecklingen i Motala tillsammans med länsmyndigheterna. Och med länsmyndigheternas medverkan är ett näringspolitiskt och sysselsätt-ningspolitiskt program för Motala under utarbetande.

När vi har dokumentationen om den lokala viljeinriktningen klar får vi närmare överväga, om vi också skall gå in med speciella regionalpolitiska åtgärder. Jag vill inte hålla detta för uteslutet med tanke på den aktuella sysselsättningssituationen.

210

TORSTEN KARLSSON (s):

Herr talman! Jag har ställt den här frågan i anslutning till många av de aktioner som förekommit från företagets sida för att få regeringen att ställa upp för företaget.

Vi vet att med hjälp av varvsstödel har ca 14 miljarder ställts lill varvsindustrins förfogande. Men underleverantörerna har helt lämnats åt sitt öde.

Vill regeringen ställa upp för del här företaget, kanske man skulle kunna rädda en viktig del av varvsindustrin kvar här i landei. Industrin i Motala ärju den enda som är specialiserad just på vevaxeltillverkning för varven. Här skulle regeringen ha möjligheter alt göra något.

Del finns många andra frågor här, t. ex. verksamhet byggd på utnyttjande av pyrolys. Där har företaget uppvaktat flera gånger hos regeringen. Förelaget är också mycket drabbat av den energipolitik som regeringen fört, genom att företaget varit underleverantör till kärnkraftsindustrin i Sverige och genom atl det råder ovissa förhållanden med regeringens energipolitik.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 8 Om det framtida elbehovel

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för alt besvara Pär Granstedts (c) den 22 maj anmälda fråga, 1977/78:492, till statsrådet Olof Johansson, och anförde:

Herr lalman! Pär Granstedt har frågat statsrådet Olof Johansson om han anser, all det numera finns skäl atl revidera den bedömning av del framlida elbehovel som anfördes som motiv för 1975 års beslut om utbyggnad av kärnkraften.

På grund av statsrådet Olof Johanssons sjukdom har frågan överlämnats lill mig för att jag skall besvara den.

Prognoser över den framlida elförbrukningen görs fortlöpande av elproducenterna och statens industriverk. De prognoser som gjorts under de senaste åren anger all förbrukningen inle kommer alt stiga i den takt man lidigare antagit. Behovet av elproduktion, som i propositionen 1975:30 bedömdes lill 159 TWh år 1985, beräknades av statens industriverk i mars 1977 bli 138

TWh. 1 industriverkets prognos i oktober 1977 angavs motsvarande siffra till 127 alternativt 124 TWh. Den lägre nivån förutsätter större bidragsgi vning till energibesparande åtgärder och strängare tillämpning av administrativa åtgärder än den högre.

Det är viktigt att konstatera att de senaste elprognoserna bygger på antaganden om en lägre tillväxt av industriproduktionen och BNP än vad som förutsattes i 1975 års prognos och innebär en bättre anpassning till verkligheten. Elprognoserna förutsätter fullt kapacitetsutnyttjande i industrin. En förbättrad konjunktur ligger sålunda inom ramen för de prognosvärden som industriverket anger.

1975 års prognosvärde har alltså med dessa antaganden i industriverkets senaste prognos reducerats med ca 35 TWh.

Innevarande kalenderår beräknas elförbrukningen uppgå till knappt 90 TWh. Enligt den prognos som 1975 års riksdagsbeslut baserades på skulle elförbrukningen i år ha uppgått lill ca 105 TWh. Skillnaden motsvarar den ungefärliga årsproduktionen vid tre kärnkraftsaggregal.

Jag kan mot denna bakgrund konstatera att 1975 års prognos för förbrukning av el år 1985 inte längre är aktuell och att den därför i nte kan ligga till grund för den fortsatta utbyggnadsplanen inom elsektorn i detta tidsperspektiv. Svaret på Pär Gransledis fråga är alltså ja i vad avser behovet av elproduklionsanläggningar år 1985. Regeringens bedömningar rörande den framtida elproduktionen kommer atl redovisas i sitt sammanhang i det kommande energibeslutet.

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om det framtida elbehovel

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka industriministern för svaret på min fråga.

Anledningen till alt jag ställde frågan var att bedömningen av elbehovel anfördes som huvudargument för den kärnkraftsutbyggnad som beslutades 1975. Dä sades, att för att man skulle kunna klara av den tillväxt av elanvändningen, som förutsågs, vad det nödvändigt att bygga ut kärnkraften till atl omfatta 13 kärnkraftverk år 1985. Man medgav visserligen atl det fanns problem förknippade med kärnkraften, men eftersom det var så angeläget all läcka elbehovel var man beredd att acceptera dem.

Nu kan vi alltså konstatera atl den här ökningen av elbehovel med all sannolikhet inte kommer att inträffa. Om de nuvarande prognoserna håller streck, innebär det en skillnad i förhållande till 1975 års prognoser, motsvarande ungefär halva kärnkraflsprogrammet. Del skulle alltså betyda, alt om vi i övrigt genomförde 1975 års energibeslut till punkt och pricka, skulle vi när det gäller kärnkraften klara oss med ungefär de sex reaktorer som f. n. är i drift.

Mot denna bakgrund borde man,enligt min mening, kunna enas om att det kärnkraftsprogram som beslutades 1975 inte längre är aktuellt.

Förändringen av energiprognosen bygger dessutom i stor utsträckning på den spontana energihushållning som vi har fått efter 1975. Det torde därför vara ganska uppenbart, att med en mera ambitiös satsning på energihushåll-

211

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om åtgärder för att skapa ersättningsarbeten vid nedläggning av driften vid gruvorna i Adakfältet

ning och på utbyggnad av andra energikällor blir handlingsfriheten beträffande kärnkraften ännu större. Detla framgår dessutom av de alternativ som energikommissionen har räknat fram.

För den dagsaktuella debatten är det intressant all konstatera, all om vi skulle ta några kärnkraftverk i drift nu, skulle vi vara tvungna atl la andra kraftverk ur drift. De kraftverk som vi skulle vara tvungna all ta ur drift är inte oljekondenskraftverk utan ekonomiskt tilltalande kraftverk som vattenkraftverk och kraftvärmeverk. Detta gör att den ibland upphetsade debatten om t. ex. Ringhals 3 och Forsmark 1 verkar anmärkningsvärt obefogad.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om åtgärder för att skapa ersättningsarbeten vid nedläggning av driften vid gruvorna i Adakfältet

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för alt besvdvd Arne Nygrens (s) den 23 maj anmälda fråga, 1977/78:499, och anförde:

Herr lalman! Arne Nygren har frågat mig hur jag ser på möjlighelerna atl skapa ersättningsarbeten förde 250 arbetstillfällen som upphört i Adaklaltels gruvor.

Den 1 juni 1973 överlämnade nämnden för statens gruvegendom till kommerskollegium en Utredning angående nedläggning av driften vid Adakfältet. Driften upphör under första halvåret 1978.

Från den 1 juni 1973 till utgången av december 1977 har tio förelag i Norsjö kommun beviljats lokaliseringsstöd med tillsammans drygt 18 milj. kr. Vid årsskiftet 1977-1978 hade de aktuella företagen ökat sin sysselsättning med 163 personer sedan beslut fattats om stöd till resp. förelag.

Genom dessa statliga stödåtgärder haralltså flertalet av de sysselsättningstillfällen som förloras genom nedläggningen av Adakfältet ersatts. Regeringen kommer naturligtvis även framgent alt i en positiv anda pröva varje framställning om regionalpolitiskt stöd lill seriösa projekt, som kan leda lill nya sysselsätlningsiilirällen i kommunen.

Jag vill också nämna atl Norsjö kommun och företrädare för berörda departement f n. diskuterar hur kommunen skall kunna få större möjligheter alt hyra ut lämpliga industrilokaler lill småindustrin.

212

ARNE NYGREN (s):

Herr talman! Först vill jag säga att jag verkligen förvånar mig över svarei. Här går industriministern tillbaka till utredningslillfället för alt finna täckning loren utveckling, som skutte kompensera den nedläggning som skedde långt senare och som jag har frågat om. Lål mig bara säga, industriministern, att nedläggningen av gruvdriften i Adakfältet har kraftigt bidragit till dagens mycket höga arbetslöshet i Norsjö kommun. På arbetsförmedlingen i kommundelen Mala finns i dag 190 människor anmälda arbetslösa och i centralorten Norsjö 120. I Norsjö kommun har man i dag 28 arbetslösa för

varje ledigt jobb .som arbetsförmedlingen kan erbjuda. Jag undrar om del finns någon kommun i landet som bar så många arbetslösa på varje utbud av lediga jobb. Till alla problem har den senaste tiden kommit ovissheten om Algols fabrik i Norsjö.

Mot denna bakgrund har ersättningen för de 250 jobb som försvann vid nedläggningen av gruvdriften i Rutjebäcken och Adakgruvan varit så angelägen för bygden och för hela Västerbotten all man här har engagerat sig på bred front. Gruvbyarna i Adakfältet har nu tömts på folk. I Rutjebäcken fanns ännu för ett par år sedan 22 gruvlägenheter. Nu är bara två bebodda. I Adakgruvan bodde för ett par år sedan 45 familjer. Nu finns där fem kvar. Gruvbyns Konsum och privataffär har lagts ned. Poslen slängdes den 1 maj i år. Folkels hus har sålts och kommer att flyttas. Minigolfbanan håller på att rivas. Allt detta händer i det av centern regerade Sverige i en glesbygd som nu håller på atl utplånas.

Såsom en motvikt mot denna utveckling har man hoppats på ersättningsjobb. Men den kommitté som har arbetat med atl skapa arbetstillfällen istället för gruvdriften i Adak har egentligen bara haft elt projekt. Det skrinlades för några år sedan men är nu aktuellt igen. Det vet industriministern.

Jag skulle vilja fråga: Vad döljer sig bakom svarets kryptiska avslutning? Är del det aktuella projekt som man resonerade med departementet om för ett tag sedan eller är det något, som man inle ens känner till i Norsjö kommun? Där är man i dag helt förtvivlad över alt departementet inle gör någonting för att lösa de mycket akuta problem som kommunen nu brottas med. Industriministern vet säkert att det är ett projekt som har vandrat upp lill regeringen, som nu ligger där och väntar på hantering och som skulle kunna innebära en betydande satsning för kommunen. Men företaget håller nu på att ge upp i förtvivlan.

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om åtgärder för att skapa ersättningsarbeten vid nedläggning av driften vid gruvorna i Adakfältet

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Arne Nygren vet mycket väl att vi arbetat intensivt med problemen i Norsjö. Bakom sista delen av mitt svar döljer sig hett enkelt de fortlöpande kontakter vi har med kommunens företrädare för att förbereda och underlätta för industrietableringar. Det gäller också elt konkret projekt, och Arne Nygren vet, förmodar jag, alt projektet inte är ulan komplikationer. Vi har ändå atl följa de regler och bestämmelser som fastställts i denna kanmiare beträffande hur regionalpolitiskt stöd skall kunna utgå lill förelag. Vi har dessutom tack vare den här regeringens insatser när det gäller regionalpolitiken också kunnai tillämpa offertsystemet, men inom de angivna ramarna måste de projekt som man skall kunna ge samhälleligt stöd också kunna placeras. Det är del som är problemet, Arne Nygren. Här är det inte fråga om bristande vilja från regeringens sida, utan härar det helt säkert fråga om atl faen realism i de projekt som presenteras, så att vi med utsikt till framgång skall kunna satsa på atl utveckla sysselsättningen.

213

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om nedläggningen av Björkshults glasbruk

ARNE NYGREN (s):

Herr lalman! Får jag bara säga att sedan herr Åsling blev industriminister har ingenting hänt när det gäller ersättningsjobb till Norsjö kommun. Del är närmasi della jag skulle vilja erinra om. När man nu har ett projekt som är seriöst och som redan är förelagsmässigt torankral i kommunen och av vilket det gäller atl nu bygga ut en ny etapp, hoppas jag all regeringen kommer all agera så snabbi som möjligt. Ganska lång lid efter del atl man från kommunens sida varit uppe på departementet och fåll löfte om alt kontakt skulle komma alt tas med företaget, fick jag besked, herr Åsling, om alt någon sådan kontakt ännu inle hade tagits därför att man inte hunnit med detla. Del är klart all man i vissa bygder i dag känner hopplöshet och misströstar därför atl ingenting händer med alla vackra löften som givits om ersättningsjobb.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om nedläggningen av Björkshults glasbruk

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för att besvara Birger Rosqvisis (s) den 24 maj anmälda fråga, 1977/78:505, till statsministern, och anförde:

Herr lalman! Birger Rosqvist har, mot bakgrund av nedläggningen av glashyllan i Björkshull, frågat statsministern vad han har att säga titt människor som inte längre tror på lidigare utfästelser från styrande politiker. Frågan har överlämnats till mig.

Frågan om fortsatt drift vid Björkshulls glasbruk har varit uppe i riksdagen vid två lidigare tillfällen i år. Jag har därvid deklarerat atl statligt stöd kan komma i fråga endast om de förelagsekonomiska och marknadsmässiga förutsättningarna för företagel kan bedömas vara sådana att en statlig satsning är försvarbar. Kalkyler som visar all dessa förutsättningar är uppfyllda har inte presenterats. Några utfästelser som inle infriats har inle gjorts i detla fatt, varken i riksdagen eller annorstädes.

Birger Rosqvist lar i sin fråga upp Björkshull som exempel. Vilka fall han syftar på där utfästelser har gjorts men inte infriats framgår ej av frågan, och jag kan toljakttigen inle gå i ytterligare svaromål.

214

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Jag ber alt få tacka för svarei.

Den som känner sig bedragen blir bitter. Människor i Högsby kommun och Björkshull är bittra av den anledningen att såväl utfästelser före en val som uttalanden senare har förespeglat Ibrisaii sysselsättning i Björkshult.

För del första skulle ett centerparti i regeringsställning alldeles speciellt värna om möjligheten för små samhällen och små förelag atl leva vidare.

För det andra skulle strukturförändringar och rationaliseringar inle genomföras om de skulle medföra försämrade levnadsbetingelser för männi-

skor bosatta i glesbygder.

För det tredje har, sedan centern lån hand om regionalpolitiken, Högsby kommun -där Björkshull ligger- förklarats vara en kommun som aren s. k. grå zon, där speciella hänsyn skulle tas titt behovet av en utvecklat näringsliv.

Avveckling av näringsgrenar och arbetsplatser innan någon som helst annan industri förmåtts etablera sig och ersätta förlorade arbetsplatser skulle ju motverkas i och med alt man hittat på detla om grå zoner.

Fördel fjärde: Statsministern härvid besök på platsen lovat alt göra allt för att rädda jobben i Björkshult.

För det femte: När industriministern sedan sade nej lill ett slatligt lån på 4 milj. kr. var företagets orderslock välfylld, men strukturomvandlingen, sade industriministern, är på gång i glasindustrin, och den skulle störas om Björkshull fick sina 4 milj. kr.

Det är detla, herr talman, som gjort atl människors tilltro, främst lill styrande politiker men också till politik och demokrati, kan helt försvinna.

Jag hade väl väntat mig att statsministern, till vilken jag ställt frågan, på något sätt skulle komma med någon förklaring. Men nu är tydligen även frågor om förtroende inlemmade i herr Åslings doktrin. Även förtroendefrågor som rör demokrati, tilltro till partiprogram och tilltro lill politiker är numera strukturfrågor, som ges en behandling där det rationaliseras på sådant sätt alt de besvaras med jaså på en gång, tillsammans med 13 andra över ett vitt fält spännande viktiga frågor, av industriminister Nils Åsling från centerpartiet.

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om nedläggningen av Björkshults glasbruk

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Om timmen inte vore så sen, herr talman, skulle del finnas mycket att säga om Birger Rosqvisis allmänna kommentarer kring frågan. Nu får jag inskränka mig till att ge några sakliga kommentarer.

Det har nyligen hållits två ganska långa riksdagsdebatter i den här frågan. Jag vitt faktiskt allvarligt ifrågasätta, om Birger Rosqvist gjort sig besvär med atl gå igenom de debatterna.

Statsmakterna har lagt fast riktlinjerna fördel regionalpolitiska stödet. Jag stöder riksdagens beslut. Regeringen har att hålla sig till detta beslut och till de författningar som gäller för de enskilda ärendena. Detta kan inle vara obekant för frågeställaren. Birger Rosqvist måsle väl ändå vara medveten om att de beslut som riksdagen fattar skall vara vägledande för regeringens arbete.

Stödet till Björkshult skulle, med de kalkyler som har presenterats, slå i direkt strid med del ålgärdsprogram för branschen som regeringen fastställde på våren 1977.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Birger Rosqvist har gjort sig besvärei all gå igenom de debattomgångar som  industriministern  Nils  Åsling har haft  med  min

215

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om domänverkets och ASSI:s verksamhet

partivän Bernt Nilsson, bl. a. i den här frågan. Jag harockså kunnai analysera de debatterna, och på basis av dem har jag ställt min fråga.

Det är ju ändå industriministern som tigger bakom filosofin om de grå zonerna. Här lägger man ned en industri innan någoniing annal har kommil i slättet.

Jag vill slå fast samma sak som Kjell-Olof Feldt gjorde tidigare i debatten i kväll -den debatt som gällde järnverket i Horndal -dvs. hur centerns löften före ett val håller när de konfronteras med verkligheten: då försvinner arbetsplatserna,även från dessa små bruksorter,och någoniingannatserman inte komma i stället. Människorna blir bittra och undrar vad vi politiker håller på med.

Jag tycker att de synpunkterna inle borde vara främmande tor industriministern.

Överläggningen var härmed slutad.

216

§ 11 Om domänverkets och ASSIrs verksamhet

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för alt besvara Björn KöHofs (m) den 25 maj anmälda fråga, 1977/78:509, lill arbetsmarknadsministern, och anförde:

Herr talman! Björn Körlof har frågat arbetsmarknadsministern om han vill vidta åigärder så att domänverket och ASSl bättre än vad som synes vara fallet anpassar sin verksamhet avseende avverkning av timmer i Särna och Idre revir samt transport av timmer från Gästrikland lill sågverk i norra Dalarna i överensstämmelse med regeringens sysselsälinirigs- och regionalpolitik.

Frågan har överlämnats till mig för all jag skall besvara den.

Enligt vad jag inhämtat sker avverkningen såväl i Dalarna som i Gästrikland enligt uppgjorda längsiktsplaner. På grund av svårigheter för domänverket all anskaffa egen arbetskraft i norra Dalarna har verket måst anlita entreprenör för alt få fram utlovad kvantitet timmer till sina kunder.

• Den i frågan angivna transporten av timmer från Gästrikland till ett sågverk i Dalarna beror på en av ASSl begärd tillfällig minskning av leveranserna till Skinnskalteberg av ca 6 000 ml Denna kvantitet har därför sålts till ell sågverk vid Siljan.

Jag kan inle finna alt domänverkels i frågan angivna åigärder strider mot regeringens regionalpoliiiska intentioner, tvärtom synes verket genom sina leveranser medverka lill alt sågverken i Dalarna kan bibehålla eller t. o. m. öka sin produktion.

Jag vill iövriglerinraomdeav riksdagen (prop. 1968:103.JoU 1968:32,rskr 1968:269) fastställda grunderna för domänverkets förvaltning av statens skogar, som innebär an verksamheten skall ha en strikt ekonomisk inriktning. Jag har ingen formell möjlighet alt ingripa mot verkets leveransplanering.

BJÖRN KÖRLOF (m):

Herr talman! Jag vilt törst lacka industriministern för svarei på min fråga.

Frågan ställdes mot bakgrund av all många människor i de bygder del här är fråga om ställde sig minst sagt förvånade till de uppgifter som cirkulerade om atl arbetskraft flögs in från annat län lill en bygd som har svårartade sysselsättningsproblem, Samma förundran kan också spåras när del gäller sysselsättningssituationen vid ASSLs såg i Horndal och de timmertransporter som man upplevde gick sågen förbi, trols att den enligt mångas uppfattning låg närmast till hands för all utföra uppsägningen av timret och atl man därmed kunde underlättat den besvärtiga situationen i Horndat,

Ihela Dalarna är ungdom.sarbetslösheten f n. 31 96. Av de 3 300 arbetslösa som sökte arbete i april var 1 000 män och kvinnor under 25 år. Av de 1 000 som f n. är helt arbetslösa har 350 varit utan jobb flera månader. Detta är litet grand av bakgrunden lill alt man ställer sig litet undrande.

Jag är lacksam för atl industriministern med sill svar klarlagt vissa förhållanden genom de uppgifter som han har lämnat i svaret - uppgifter som för mig var svåråtkomliga.

Vad gäller transporten av timmer från Gästrikland till ett sågverk vid Siljan, har jag en viss förståelse för att man i Horndal ser med förundran på dessa transporter lill ett sågverk som enligi uppgift har nog med timmer samtidigt som situationen ar svår i Horndal.

När jag ställde frågan om della slår i överensstämmelse med regeringens sysselsättnings- och regionalpolitik har jag uppfattal politiken så atl ambitionen bl. a. är atl bygga upp slagkraftiga lokala arbetsmarknader som förmår att la stötar. Denna inflygning av arbetskraft lycker jag inte är riktigt i överensstämmelse med denna politik. Jag är fullt medveien om all domän-verkel arbelar under konkurrens och skall skola sin verksamhel enligt strikt ekonomiska principer, men det bör genom den här debatten också vara klarlagt att sädana här aktiviteter som man ägnar sig åt kan få effekter vad gäller den lokala ortsbefolkningens uppfattning om företagets ansvar för arbetskraft och sysselsättning inom bygden där de arbetar.

Jag tackar än en gång för svaret.

Nr 159

Onsdagen den 31 maj 1978

Om domänverkels och ASSI.s verksamhet

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 På förslag av lalmannen beslöt kammaren att den på föredragningslistan återstående frågan skulle besvaras vid morgondagens sammanträde.

§ 13 Talmannen meddelade all på föredragningslistan för morgondagens sammanträde  skulle  trafikutskottets  betänkanden   nr  28  och   27  samt

217

Nr 159               försvarsutskottets betänkande nr 28 i nu angiven ordning uppföras närmast

Onsdaeen den    ''' socialutskottets betänkande nr 36.

31 maj 1978

---

§ 14 Kammaren åtskildes kl. 23.54.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert