Riksdagens protokoll 1977/78:156 Måndagen den 29 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1977/78:156

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:156

Måndagen den 29 maj

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes lill en böOan av förste vice talmannen.

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

§ 1 Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1977/78:34 med anledning av propositionen 1977/78:154 om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. jämte motioner.

I propositionen 1977/78:154 hade regeringen Oordbruksdepartementet) föreslagil riksdagen dels att anta förslag lill

1. lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukels
område,

dels alt

2.   godkänna de i proposilionen förordade grunderna för reglering av priser m. m. på vissa jordbruksprodukter för liden den I juli 1978-den 30 juni 1981,

3.   godkänna de i propositionen förordade grunderna för reglering av sockernäringen för liden den I juli 1978-den 30 juni 1979,

4.   godkänna vad i propositionen förordals i fråga om användningen av avgiftsmedel, som inflöt under regleringsåret 1978/79 eller hade influtit under tidigare regleringsår,

5.   medge att den röriiga kredit på högst 120milj. kr. som år 1973 ställdes till statens jordbruksnämnds förfogande i riksgäldskontoret för ändamål utanför fördelningsplanen för införselavgiftsmedel fick under regleringsåret 1978/79 användas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, siatens jordbruksnämnd, förändamål inom jordbruksprisregleringen och regleringen av soekernäringen,

6.   godkänna de i propositionen förordade grunderna för ändrat stöd till vallfröodlingen,

7.   godkänna vad i proposilionen förordals om avveckling av del särskilda övergångsbidraget åt jordbrukare,

8.   godkänna de i propositionen förordade grunderna för förelagshälsovården och socialförsäkringsskyddel för lantbrukarna,

9.   godkänna de i proposilionen förordade grunderna för utbyggd avbyiar-verksamhet inom jordbruket,

10.   till Prisreglerande åtgärder påjordbrukels område för budgelårel 1978/
79 anvisa elt förslagsanslag av 3 666 000 000 kr..

123

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

11.   till Särskilt övergångsbidrag åt jordbrukare, m. m. för budgetåret 1978/ 79 anvisa ett förslagsanslag av 5 400 000 kr.,

12.   medge atl de för budgetåren 1970/71 och 1977/78 anvisade medlen till invesieringsanslaget Lagring av jordbruksprodukter under budgetåret 1978/ 79 fick användas för det med anslaget avsedda ändamålet,

13.   till Lagring av jordbruksprodukter för budgetåret 1978/79 anvisa etl invesleringsanslag av 35 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta molionerna

1977/78:472 av Ella Johnsson (c) och Björn Eliasson (c),

1977/78:586 av Pär Granstedt m. fl. (c),

1977/78:633 av Nils Hörberg (fp), vari hemställts all. riksdagen skulle -bl. a. såsom elt led i Sveriges strävan att medverka lill en ny ekonomisk väridsordning- hos regeringen begära förslag syftande lill ändrade kostvanor i Sverige och bättre ulnyujande av den svenska åkeOorden för produklion av vegetabiliskt protein och omfattande bl. a. ändrad inriklning av de statliga livsmedelssubventionerna genom ökal stöd ål odling av proteinrika vegeta-bilier och minskat stöd åt fläskproduklion o. d. enligt vad som föreslagils i motionen 1977/78:631,

1977/78:792 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m),

1977/78:1271 av Grelhe Lundblad m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen skulle beslula ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts om åtgärder för bättre kostvanor,

1977/78:1613 av Filip Johansson (c) och Jan-Ivan Nilsson (c), vari hemställts alt riksdagen beslutade anhålla om atl regeringen prövade frågan om prisstöd till Oäderskölseln i norra Sverige, och

1977/78:1621 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. (c),

dels den med anledning av propositionen väckta motionen 1977/78:1956 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslagils 1. atl riksdagen med ändring av propositionen 1977/78:154 hos regeringen hemslällde om utredning av inkomst- och förmögenheisuivecklingen inom jordbruket, 2. alt riksdagen skulle uiiala sig för slopande av hela momseffeklen på livsmedel och hos regeringen begära atl förslag härom snarast förelades riksdagen, 3. atl riksdagen skulle beslula atl momsen på baslivsmedel avskaffades fr. o. m. 1 juli 1978 samt hos regeringen begära all en översyn och breddning av del varusortiment som ingick i begreppet baslivsmedel genomfördes.

124

Utskottet hemslällde att riksdagen skulle dels anta förslagel lill

1. lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukels område.

dels

2.   godkänna de i proposilionen förordade grunderna för reglering av priser m. m. på vissa jordbruksprodukter för liden den 1 juli 1978-den 30 juni 1981,

3.   avslå motionen 1977/78:1956,

4.   godkänna de i proposilionen förordade grunderna för reglering av sockernäringen för liden den 1 juli 1978-den 30 juni 1979,

5.   avslå motionen 1977/78:792 om sockerbetsodling i Östergötlands län,

6.   anse motionen 1977/78:1613 besvarad med vad ulskollel anfört om prisstöd till Oäderfäskötseln i norra Sverige,

7.   godkänna vad i propositionen förordats i fråga om användningen av avgiftsmedel, som inflöt under regleringsårel 1978/79 eller hade influtit under lidigare regleringsår,

8.   medge atl den rörliga kredit på högst 120 milj. kr. som år 1973 ställdes lill siatens jordbruksnämnds förfogande i riksgäldskontorel för ändamål uianför fördelningsplanen för införselavgiftsmedel fick under regleringsårel 1978/79 användas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, statens jordbruksnämnd, för ändamål inom jordbruksprisregleringen och regleringen av sockernäringen,

9.   lämna motionen 1977/78:1621 om exportstöd för potatisutsäde ulan åigärd,

10.   i fråga om åtgärder i syfte att öka den inhemska produktionen av
proleinfoder, m. m. lämna ulan åtgärd motionerna

a.   1977/78:472,

b.   1977/78:586 och

c.   1977/78:633 i förevarande del,

11.  i fråga om åtgärder syftande lill bättre kostvanor

a. avslå motionen 1977/78:1271, såvitl avsåg inrättande av ett centralt råd
för näringsfrågor,

b. anse motionen 1977/78:1271 i återstående del samt moiionen 1977/
78:633 såvitt den ej behandlats i det föregående besvarade med vad utskottet
anfört,

12.   godkänna de i proposilionen förordade grunderna för ändrat stöd till vallfröodlingen,

13.   godkänna vad i propositionen förordats om avveckling av del särskilda övergångsbidraget åt jordbrukare,

14.   godkänna de i propositionen förordade grunderna för företagshälsovården och .socialförsäkringsskyddel för lantbrukarna,

15.   godkänna de i proposilionen förordade grunderna för utbyggd avby-larverksamhet inom jordbruket,

16.   lill Prisreglerande ålgärder påjordbrukels område för budgetåret 1978/ 79 anvisa etl förslagsanslag av 3 666 000 000 kr.,

17.   till Särskilt övergångsbidrag ål jordbrukare, m. m. för budgelårel 1978/ 79 anvisa elt förslagsanslag av 5 400 000 kr.,

18.   medge att de för budgetåren 1970/71 och 1977/78 anvisade medlen lill invesieringsanslaget Lagring av jordbruksprodukter under budgetåret 1978/

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna pd Jordbruksprodukter, m. m.

125

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna pd jordbruksprodukter, m. m.

79 fick användas för det med anslaget avsedda ändamålet,

19. till Lagring av jordbruksprodukter för budgetåret 1978/79 anvisa etl investeringsanslag av 35 000 000 kr.

Reservation hade avgivils av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grelhe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wiclorsson, Gunnar Olsson och Håkan Strömberg (samtliga s) som ansett alt utskottet under 11 a bort hemställa

att riksdagen med anledning av moiionen 1977/78:1271, såvitt avsåg inrättande av ett centralt råd för näringsfrågor, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

126

GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr lalman! Vår dagliga kost är livets bränsle och en viktig utvecklings-faktor för kropp och själ. Detär kanske därför som del under senaste årel har diskuterats mycket i tidskrifter och tidningar och har väckt åtskillig debatt hur kostens innehåll skall se ut och vad priset förden skall vara. Del är jusl de frågorna som behandlas i jordbruksutskottets betänkande nr 34.

Får jag som en lilen parentes lov atl berätta vad en framstående statlig Oänsteman nyligen sade till mig; Jag lycker all riksdagen har underiiga debattformer. När man diskuterar moral, är det fullt i kammaren. När man diskuterar radions byråorganisation, som egentligen endasl berör elt relativt litet anlal människor, diskuterar man della problem en hel dag. Men när vi skall diskutera vår dagliga kost, något som berör oss alla varenda dag och som kosiar samhällel och människorna många miljarder kronor om årel, då gör vi det inför mycket få åhörare. Vi får väl hoppas alt allmänheten är mer intresserad av frågorna.

För några månader sedan har det - inte utan vånda - diskuterats och förhandlats fram elt principavtal inför jordbruksnämnden mellan jordbrukets förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen. Delta avtal läggs nu fram för riksdagens godkännande. I sina huvuddrag företer det myckel stora likheter med 1974 års avtal. Del är liksom del tidigare avtalet treårigt och bygger i sina grunddrag på följande bedömningar:

1.   Jordbrukarna skall ha ersättning för redovisade kostnadsökningar på sina produktionsmedel, däri inberäknat vissa investerings- och kapitalkostnader.

2.   Produktionen i den förädlingsindustri som slår myckel nära råvaruproduktionen, dvs. mejerier, slakterier, kvarnar m.m., skall också ha kompensation för ökningen av sina produktionskostnader, därför atl del är varans pris efter förädlingsledet som regleras i prisregleringsavialet.

3.   Jordbrukarna skall ha sådan ersättning för sitt eget arbete och del satsade kapitalet atl deras inkomster utvecklas i samma takt som jämförbara gruppers.

Men trots att detla avtal är myckel likl del förra finns del fiera nya inslag och ändringar i årets avtal. När det gäller ersättningen för kapitalkostnader, dvs. jordbrukarnas koslnader för bl. a. maskiner och byggnader, har man lidigare använt återanskaffningsvärdel som avskrivningsunderlag. Det har

på grund av de senasle årens skenande inflation givit kraftigt ökande avskrivningskostnader, som inte alllid har motsvarats av så stora utgifter. För de kapitalinvesteringar i förelaget som finansierats genom lån kommer i fortsättningen bara anskaffningsvärdet i fråga som underiag för avskrivningar, dvs. endast reella utgifter. 1 årets avtal bedöms del medföra en minskning i ersättningen till jordbrukarna.

Dessutom kommer endast den del av produktionskostnaderna alt räknas med som beror på produkter sålda inom landel plus en viss begränsad ulbyteshandel. Jordbrukarnas koslnader föratt producera ell snabbt ökande spannmålsöverskott t. ex., skall i framtiden inte belasta de priser svenska konsumenter får betala för sina baslivsmedel, utom till den del överskottet används inom landet. Också koslnaderna i förädlingsindustrin kommer i fortsättningen alt mera nöjaktigt bestämmas. Om möjligt skall man försöka utarbeta ell indexsystem för alt mäta de olika produktionsfaktorernas kostnadsändringar.

Del viktigaste, sell från samhällsekonomisk synpunkl och konsumentsynpunkt, äratt man nu kommeratt kräva samma produktivitetsutveckling i förädlingsindustrin, dvs. samma rationaliseringstakt, som i annan livsmedelsindustri. Det är ytterst vikligl, eftersom en del av denna industri har nära nog monopol inom sin bransch.

Dessa förändringar bör, tycker jag, hälsas med tillfredsställelse från konsumentsynpunkt.

Däremot är del myckel svårare all redovisa vad resullalel av avtalets regler för inkomstföljsamheten kommer all bli på sikl.

Man släpper den aulomaliska kopplingen till resullalel av löneförhandlingarna mellan LO och SAF och anger därmed en breddning av bedöm-ningsunderiaget lill bl. a. vissa småföreiagargrupper, även om det blir löneutvecklingen för de stora kollektiven som i första hand skall beaktas. Därmed uppfylls ell önskemål från bl. a. de stora löntagarorganisationernas sida. Man har länge känt tveksamhet inför att företagare utan vidare skulle jämställas med löntagare. I dessa stycken har proposilionen fullkomligt följt avtalstexten.

Intressant är att del nu blir möjligt att ta hänsyn till olika förhållanden som påverkar den ekonomiska och sociala standarden inom Jordbruket.

Del skall inte slickas under stol med atl en stötesten i förhandlingarna har varit de stora kapitalvinster jordbrukarna de senasle åren fått bl. a. på grund av ökande värden på byggnader, besättningar och maskiner. Även om dessa kapitalvinster inte omedelbart,eller ens snart, omsätts i kontanter,så innebär de en motpost till de tidigare nämnda hänsynstagandena till kapitalkostnaderna i produklionen. Vid försäljning och belåning får man fördel av kapitalvärdet.

Personligen ser jag den omständigheten atl man i år har lagit viss hänsyn lill kapitalvinster vid bedömning av inkomstföljsamheten som prejudice-rande för framtiden. Jag anser atl kapitalökningarna hör till de ekonomiska förhållanden som påverkar jordbrukarnas standard på sikl.

Del finns från konsumentsynpunkt anledning alt med tillfredsställelse

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på Jordbruksprodukter, m. m.

127

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på Jordbruksprodukter, m. m.

128

hälsa atl det nya principavtalel för förhandling om matpriserna blir så pass förmånligt trols all konsumentsynpunkterna kom i andra hand vid bestämmande av jordbrukspolitiken.

Jag hade hoppats att här i dag kunna redovisa resultatet av uppgörelsen per den 1 juli i år. I eftermiddag var man nära alt avsluta den förhandlingen, men del torde bli klarl försl under morgondagen. Denna uppgörelse kommer trots alll alt medföra prisstegringar på grund av atl priserna på maskiner fortfarande drivs i höjden med infiationsmolorn.

Det betänkande vi här behandlar, skrivet kring proposilionen om prisregleringen, följer till nästan övervägande del avtalstexten. Det bör hälsas med tillfredsställelse, därför att delta avtal har förhandlats fram mellan de två parterna.

Jag tycker också man skall hälsa med tillfredsställelse au del nya avtalet innebär vissa sociala framgångar för jordbrukarna. Man skall försöka utarbeta elt syslem för företagshälsovård och för socialförsäkringsskydd, och man tar också nya steg när del gäller avbytarverksamhelen. Även om inte alla problem är lösta på detla område, så irorjag atl man i många jordbrukarhem kommer att med tillfredsställelse hälsa de framgångar som här har vunnits.

Från konsumenternas sida sett är del viktigt vad vi far betala för vår basmat. Det känner säkerligen specielll många låginkomsttagare och fier-barnsfamiljer vaOe dag, när pannan läggs i djupa veck inför morgondagens inköp och den rätt så magra plånboken snabbt töms på grund av alla ökade priser. Men lika viktigt är vad vi får för pengarna och atl vi använder dem till inköp av livsmedel som jusl befrämjar hälsa och välbefinnande. Om delta har många spaltmeter skrivits i såväl dagstidningar som tidskrifter del senaste året. Reklamen för olika produkter strömmar emot oss från lidningssidorna, medan samhällets objektiva kostinformation hörs och syns alldeles för litet.

Vi är några socialdemokrater som för att göra kosiupplysning och näringssynpunkler på kost till mera slagkraftig informalion i en motion till årels riksdag begärt fiera insatser och mera samordnade insalser av samhället för alt skapa bättre kostvanor hos befolkningen. Vad vel Sveriges befolkning om kostens näringsinnehåll och om kostens lämpliga sammansättning? Skall vi döma av inköpens fördelning på varugrupper, så är kunskaperna ofta bristfälliga.

Av tillgänglig statistik framgår att vi täcker vårt behov av energi- och utvecklingsbefrämjande näringsämnen genom alltför fettrika livsmedel. 1960-1976 utgjorde de animaliska felterna större delen av vår fetlillförsel, trols alt vi vel alt fett från växtriket har klara fördelar från hälsosynpunkt.

I moiionen påvisar vi också att det behövs etl mera samlat grepp om vår kostupplysning, näringsforskning, livsmedelsproduktion, livsmedelslagstiftning och prispolitik. I Sverige är dessa aktiviteter starkt uppsliurade, medan man t. ex. i Norge har försökt samordna samhällets åtgärder och försökt låta näringssynpunkterna få en självklar plats. I dag är det faktiskt så att

näringsforskningen och de få näringsprofessorer vi har nästan känner sig satta på undanlag. Del finns fyra universitetsinstitutioner för näringslära, men de har relativt små möjligheler lill forskning och informalion.

Vi tycker att en mera näringsriktig, giftfri och allsidig kost är en viklig målsättning för den svenska befolkningen. Del är stora pengar som går ål -stora misstag kan göras. Vi använde 38 miljarder kronor lill livsmedel 1976.

Vad vi har velat föra fram i vår motion 1271 är inte bara konsumentsynpunkter i inskränkt bemärkelse, utan vi har över huvud laget velat få en belysning av frågan om kostens sammansättning, sett från hälsosynpunkt, sett från ekonomisk synpunkt. Därför har moiionen också rönt inlresse från handeln och viss livsmedelsindustri. Man har i fiera tidskrifter - t. ex. Fri Köpenskap, Köpmannen och ICA-Kuriren - stött de tankar som vi motionärer framfört.

I motionen har del framställts fyra krav, varav två vunnit ulskoilets gillande. Det gäller den punkt där vi säger att kost upplysning i samhällels regi bör vara fri från kommersiella inslag och präglas av allsidighet och balans mellan olika branschintressen samt den punkt där vi önskar att det skall göras flera kosiundersökningar, så att man bättre kan la slällning till var informationen behöver sältas in.

Punkten 1 har inte ulskottet velal ta slällning till. Del är möjligl att vad vi där har skrivit, nämligen att "Regeringen bör förelägga riksdagen etl samlat program för hur produktion, marknadsföring, prisreglering och prissubventioner av livsmedel samt kostupplysning och livsmedelskontroll bättre kan

samordnas för att öka näringsinnehållet i koslen    ", är framtidsmusik.

Men vi hoppas att del inte är ett avskrivet krav ulan elt krav som så småningom skall växa sig så starkt all vi även i Sverige kan la ell sådanl program som man redan har försökt alt böOa förverkliga i Norge.

Den sista punkten i förslagskraven i motionen, nämligen alt det borde skapas etl centralt råd för näringsfrågor som kunde få en rådgivande och förslagsgivande funktion lill regeringen och till olika verk och institutioner, har inte utskottets majoritet ansett sig kunna ställa sig bakom. Del beklagar vi motionärer, men vi är lacksamma för att den socialdemokraliska minoriteten i utskottet har reserverat sig till förmån jusl för ell sådant råd.

Jag vill, herr lalman, med det anförda yrka bifall till denna reservalion belräffande motionen 1271 samt i övrigt till utskottets hemställan.

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på Jordbruksprodukter, m. m.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Den moiion som har väckts av vpk i anslutning till propositionen om prisreglering av jordbruksprodukter lar upp två viktiga problem som partiet anser borde få en annan lösning än vad regeringsförslagei innebär.

Del är för del första hur del s. k. inkomslmålel för jordbrukare skall beräknas, del harju stor betydelse för prissättningen på jordbruksprodukter, och för det andra vpk:s gamla krav all den orättfärdiga skatten på matvaror skall avskaffas.

129

9 Riksdagens protokoll 1977/78:155-156

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

L30

Vad gäller det första problemet har vi i vår motion framhållit alt alla jämförelser mellan inkomster som baseras på en ren penningersättning, konlantlön i gängse bemärkelse, och inkomster som baseras på inkomst av rörelse alllid kommer att gynna den som har det sistnämnda slaget av inkomst. Nu är det ju som vi alla vet inte på del sättet atl del sker direkta jämförelser, det ärju också omöjligt, utan jämförelserna har gjorls genom etl komplicerat system med hjälp av produktionsmedelsindex, deklarationsundersökningar och annat material. Trots detla vill vi påstå all dessa inkomstjämförelser ensidigt har gynnat jordbrukarna. Vi vet vilka gynnsamma effekter som avdragssystemei ger med den skattelagstiftning vi har. Vi vet också alt vi har mycket gynnsamma avskrivningsregler för egenföretagare, mergynnsammaäni många andra jämförbara stater. Det problemet harockså berörts av Grelhe Lundblad i hennes anförande alldeles nyligen.

Lägg därtill den omfattande floran av stödåtgärder som jordbruket beviljas av skattemedel, så framstår olikheterna med lönearbetarna i ännu tydligare dager. Alla som har haft möjligheten all personligen jämföra vad en jordbrukarfamilj - även med en medelstor eller mindre gård - och en lönlagarfamilj har haft råd alt unna sig efter det att fasta utgifter av olika slag har betalats, kan inte ha undgått alt märka skillnaden. Indirekt har vi också elt erkännande av detta fakium, både i den här föreliggande propositionen och i den stora proposilionen från föregående år om nya riktlinjer fÖr jordbrukspolitiken.

Det finns i Oolårels proposition ell intressant avsnitt om jusi inkomsOäm-fÖrelsen. Del heter där: "Sådana jämförelser kompliceras av svårigheterna att jämföra en företagargrupp med en löntagargrupp." Därefter följer en beskrivning av inkomsiutvecklingen som går ut på alt jordbrukarna i stort selt sladdat efter, framförallt under slutet av 1960-talel -något som starkt kan ifrågasättas mot bakgrund av vad jag nyss framfört.

I samma proposition på samma sida har vi en annan intressant uppgift. Del
gäller de kapitalvinster som jordbrukarna gjorl lill följd av infialionen. Vad
dessa gett framgår av följande citat: "För åren 1973-1974 beräknas kapital
vinsterna - i medeltal per år ha uppgåit lill 14 000 kr. för 25 ha-gårdar,

27 000 kr. för 40 ha-gårdar och 43 000 kr. för 70 ha-gårdar." Sådana kapitalvinster kan givelvis inte de som är arrendatorer tillgodoräkna sig. Vpk har i annat sammanhang påpekat deras svårigheter. Men också de kan nyttiggöra sig inflaiionsvinster på ett helt annal sätt än vad en vanlig löntagare kan.

Vad som är hell klart äratt vanliga löntagare, arbetare eller Oänsteman inte har samma möjligheler all tillgodogöra sig sådana inflationsvinster - vare sig på fasl egendom eller på skuldräntor - vilket även berörts av socialdemokraternas representant.

Också i proposilionen 154 finns sådana indirekta medgivanden. Jordbruksnämnden säger att del är svårt att i del rådande ekonomiska lägel precisera ell system för inkomsiföljsamhel. Därför föreslår man att den direkta kopplingen med avtalen på LO-SAF-sidan släpps. Manerkännerallisåatt den inte fungerat rältvisl. Man säger vidare all det med hänsyn lill de kapitalvinster i

fastigheter och lånat kapital, som gjorts inom jordbruket under senare år, är olämpligt att genomföra de prisjusleringar som egenlligen skulle kunna göras med stöd av reglerna. I klartext innebär del att jordbrukarna redan har fått tillräckligt.

Herrlalman! Allt detla lillsammantaget moliveraralldeles tillräckligt vpk:s förslag atl en utredning om inkomst- och förmögenheisuivecklingen inom jordbrukel bör genomföras.

Så till del andra problemel som gäller livsmedelspriserna. Det är etl gammalt och välkänt vpk-krav atl mervärdeskallen på mal skall tas bort. Det finns få reformer som så direkt skulle gynna dem som bäsl behöver slöd -barnfamiljerna, låginkomsttagarna i allmänhet samt pensionärer och andra, som måsle använda en slor del av sin disponibla inkomst till de dagliga malvaruinköpen. Delta krav har alltid avslagils, och jag förväntar mig inte något bättre resultat av vår moiion i dag. Men del borde väcka till eftertanke alt malvarupriserna över huvud laget ökade mer än den allmänna prisnivån förra året.

Del framhålls ofta att vi har fått subventioner av viktiga baslivsmedel och atl det är av minst lika stor belydelse som ett borttagande av momsen - ja, t. o. m. av slörre betydelse, för då kan man rikta dem mot livsmedel som är viktiga och undanta sådana av lyxkaraktär. Javisst, vpk har ingenting emot subventioner av livsmedel. Tvärtom. Det är också bra om insatserna kan riklas. Men fortfarande har vi det förhållandet alt subventionerna inte uppgår till samma belopp som del som tas in i moms. Del har vi klara belägg för i utskottets eget betänkande, s. 7.

Subventionerna plus prisslopp på vissa livsmedel kosiar oss 3 200 milj. kr. det här budgelårel. Samtidigt lar vi in 4 000 milj. kr. i moms på mal. Del återstår alltså fortfarande 800 milj. kr. som staten genom matmomsen snuvar konsumenterna på.

När vi studerar den i det här sammanhangel intressanta tabell, som finns i proposilionen s. 30, där jordbruksnämnden försökt beräkna effekterna av livsmedelssubventionerna, så ser vi att inte för något livsmedel - med undantag av mjölk - når subventionerna upp till det procenttal som las ul i mervärdeskall. Den ligger nu på 20 96, och de högst beräknade subventions-effekterna - med undanlag av mjölken - slannar vid 15-16 96. Det finns således mer att ge innan vi kan påstå atl den orättvisa malmomsen försvunnit eller uppvägts. Del är särskilt viktigt all baslivsmedlen snarast befrias från denna pålaga. Vpk har därför föreslagil alt momsen på baslivsmedel avskaffas redan från den 1 juli 1978 och atl vårt gamla krav all momsen i sin helhet skall bort eller uppvägas snarast genomförs.

Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till vpk:s motion 1977/78:1956 p. 1 och 2 samt till det särskilda yrkande som framlagts här i kammaren och som är av följande lydelse:

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på Jordbruksprodukter, m. m.

131

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

"att riksdagen beslutar

atl anta följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrives att 8 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt skall ha följande lydelse.

8S

Från skatteplikt undantages 1) skepp ... är avsedd,

15) baslivsmedel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978."

132

EINAR LARSSON (c):

Herr lalman! Jag skulle kanske böOa med alt säga till Grelhe Lundblad atl vi inte lyckals skapa det publikintresse som delta ämne egentligen skulle vara värt, men på samma gång vill jag nog välkomna orsaken lill det förhållandet. Eftersom vi har så litet av kontrovers i denna debatl och då vi inte har ställt lill med några skandaler, får vi finna oss i all vår publik uteblir. Vi hoppas all den i del tysta hyser slort förtroende för vårt sätt alt handlägga dessa frågor, så att den inte behöver inställa sig för att uppvisa sina krav.

Jag vill gärna inleda med alt välkomna den behagliga atmosfär av hänsyn och förståelse som präglar jordbruksdeballen i vårt land. Det är mycket glädjande alt kunna konslalera atl så slor del av svenska folket är så väl informerad om hur vårt svenska jordbruk ser ul. Man känner till de enskilda jordbrukarnas levnadsförhållanden, vel betingelserna för jordbruket och har därför förståelse för det. Samtidigt har man alltmera lärt sig att placera in jordbruket som näringsgren i myckel vidare sammanhang, såsom bas för en regions utveckling, såsom faktor för valutabalans när det gäller överproduktion. Jordbruket kan hålla landskapet öppet. Man har lärt sig alt uppskatta hela den roll som jordbruket över huvud taget har,och glädjande nog har man också mer och mer fått möjligheter att vistas ute på landet där man kunnat träffa yrkesutövare. Detta är mycket positivt och ulgör en viktig bakgrund lill den stora enighet i vilken man samlades kring principerna om jordbrukspolitiken i höstas. I något fall var det oenighet, men denna var mera marginell, så riksdagen fållade beslutet med slor majorilel.

Del är myckel intressant atl sludera vad som händer när nu för första gången en proposition framläggs som bygger på de nya rikllinjer som antogs i höstas. Dessa gick ut på all all jord skall användas för produktion. Jorden skall tillvaralagas. Man har accepterat ell överskott, och familjen har salts som bas i familjeförelaget. Vidare har man accepterat del kombinerade företaget. Man har accepterat rätten lill en successiv uppbyggnad av ett förelag, och man har också accepterat en formulering belräffande inkomslmålel. När man första gången noggrant skulle väga dessa principer för etl avtal, valde man från jordbrukels sida all med hänsyn lill del ekonomiska lägel avslå från någon del av del som skulle ha kunnai tillkomma. Oswald Söderqvist angrep detla uren enligt min mening felaktig vinkel. Jag tyckeratt det finns anledning alt uttala

en komplimang till jordbrukarna förden attityd de intog, närde i det lägel inte valde att ta ut alltsom skulle ha varil möjligl, ulan visade återhållsamhet och solidaritet i elt ansträngt ekonomiskt läge.

Jag vill kanske särskilt välkomna de avsnitt i propositionen som talar om social trygghet för jordbrukarna och som pekar i riktning mol alt även dessa bör bli fullvärdiga medlemmar av välfärdssamhället. Oswald Söderqvist lalar om all jordbruket skulle vara så privilegierat, men då vill jag erinra om alt jordbrukarnas levnadsbetingelser mycket ofta bygger på en vida slörre arbetsinsats än vad man normall kräveri näringslivet. Jag vill i och för sig inte uttala mig negativt om delta förhållande, eftersom del när det gäller många jordbrukares arbetsinsats handlar om en livsform, en blandning av arbete och rentav hobby. En jordbrukare som i nattens sena timmar tvingas ingripa när något händer med djuren,gårdärför inte och räknar med alt få ob-tillägg ulan han upplever en sådan insats som en del av sin livsform, ja, renl av som en lycka. Men vi får för den skull inte glömma alt det ligger alldeles speciella arbetsinsatser bakom den levnadsstandard som man kan finna inom jordbrukel.

I samband med att man vill uppnå målet att jordbrukarna successivt skall bli fullvärdiga medlemmar av välfärdssamhället ställer man mycket rimliga krav i själva startskedet. Man säger alt jordbrukets folk bör få två dagars ledighet i månaden, och delta måsle anses rimligt med lanke på atl det för övriga grupper är självklart alt ha två dagars ledighet i veckan. Man säger vidare alt jordbrukarna bör få fem dagars sammanhängande ledighet om året, och även detla ärju rimligt, när man i andra sammanhang talar om fem veckors ledighet.

Det finns enligt min mening anledning all väga della emot de något onyanserade påståenden som Oswald Söderqvist gjorde om en enligt hans uppfattning privilegierad grupp. F. ö. Irorjag faktiskt inte atl det i vårl land går all vinna gehör för tanken alt vi skulle åstadkomma billigare livsmedel till priset av elt jordbrukarproletariat. Jag tror i stället atl den uppläggning vi nu har, med rättigheter och möjligheler även för dem inom jordbrukel sysselsatta, är någonting som ligger i hela folkels intresse.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att den sammanlagda inkomstsumman i vårt land rör sig om uppåt 200 miljarder. Av della går litet drygt 10 miljarder lill jordbruket, och uppemot 4 miljarder av dessa betalas in till staten i form av skatt. Ungefär 3 96 av den lolala inkomsten hamnar alltså i råvaruledei. Jag är fullt medveten om att del kosiar pengar atl förädla, distribuera, hantera och tillhandahålla livsmedel, och jag vill för den skull aldrig ett ögonblick ifrågasätta atl de som arbelar i dessa led skall ha sin rikliga och rättvisa ersättning för sitt arbete.

Sammanfallningsvis skulle jag vilja säga alt det är glädjande atl dessa beslut kan fattas i slor enighel. Jag vill emellertid inte nu göra några kommenlarer eller föregripa pågående förhandlingar, eftersom de är inne i slutskedet.

Jag skulle dock i korthet vilja beröra etl par fristående molioner, som behandlats i della sammanhang. Vpk återkommer där med sitt krav pä

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

133

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på Jordbruksprodukter, m. m.

slopande av moms på maten. Mina argumenl är alhjämt lika hållfasla som vänsterpartiet kommunisternas argumenl för att slopa matmomsen har varil svaga under alla de år som vpk har framfört detla krav. Sakskälen som vpk åberopar har inie blivit starkare av alt de upprepats.

Jag lycker det är rikligt atl stödet kan riktas till konsumenterna via direkta subventioner till dem som bäst behöver del stödet och atl man kan välja elt fåtal av de baslivsmedel som är oundgängligen nödvändiga för konsumenterna. Jag är helt övertygad om all ett slopande av moms på maten genom den ökade byråkrati som då skulle bli följden skulle innebära en kostnad som gott och väl skulleäla uppde fördelar som den mellanskillnad skulle medföra som Oswald Söderqvist talade om.

En annan mycket viktig fristående motion som rör våra kostvanor har här kommenterats av Grethe Lundblad. För tids vinnande villjag hänvisa till vad utskottet skriver på s. 16 och 17, där utskottet på ett mycket välvilligt sätt behandlar de lankegångar som framförs i motionen. Utskottet har dock inte velat gå så långt som till att begära att riksdagen skall ta ställning lill detaljarrangemang och lösningar redan i det här skedet. Normalt är det ju riksdagens uppgift atl ta ställning i principfrågor och inte till delaljarrange-mang.

Jag kan lillägga att jag också har kunnat kontrollera atl man har för avsikl att i regeringen följa upp de intentioner som ulskottet talar om samt att det mellan berörda departement pågår en aktivitet som syftar lill en sådan uppföljning.

Lål mig bara rälla lill en lilen felaktighet som jag inte tycker bör få slå oemotsagd. Gång på gång möter man i ensidiga angrepp på jordbruket påståendet att del skulle finnas någon skillnad mellan olika kategorier i vårt land när del gäller rätten till avdrag för skuldränta. Så är inte fallel. Del finns ingen skillnad för olika kategorier i fråga om rätt lill avdrag för skuldräntor, som Oswald Söderqvist påstår och som det också har skrivits i vpk-motionen. Detta äralltså helt fel.

Jag vill, herr lalman, än en gång uttala min tillfredsställelse över den fina atmosfär av förståelse och hänsyn mellan olika kategorier som präglar jordbruksdebatten i dag. Med delta ber jag att få yrka bifall till jordbruksutskottets hemställan.

134

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) kort genmäle:

Herrlalman! Det är riktigt som Einar Larsson här säger att vi förra årel var med om alt i stora drag godkänna den dåvarande jordbrukspropositionen. Vi har också genom en representant i jordbruksutredningen, som låg till grund för propositionen, i stora drag slällt oss bakom de intentionerna. Men det innebär inte att diskussionen därför skulle ha avstannat för äll framtid och att vi skulle godta alla ytterligare propåer utan några anmärkningar och ulan atl komma med de förslag till förbättringar som vi tycker är riktiga.

Låt mig böOa med det som Einar Larsson försl sade. Han påstod all det var en felaktig vinkling av mig, när jag sade all han indirekt erkände all han ansåg attjordbriakarna hade fått ganska bra villkor, eftersom de hadeavståll från all

ta ut vad de skulle ha kunnai la ut. Detla är emellertid etl faktum; sakfrågan är helt klar. Vad som återstår är bara frågan om hur man bedömer del hela. Einar Larsson gördel med en vacker beskrivning av jordbrukarnas uppoffring på samhällssolidaritelens altare. Jag är inte lika säker på atl den vackra beskrivningen har sin grund i verkligheten. Det brukar inte vara så i ekonomiska förhandlingar all man avslår från någonling, om man inte är relativt nöjd. Man håller på lills man får ut ungefär det man räknar med; sedan kan man kanske göra en lilen gest.

Det är också en vacker beskrivning Einar Larsson ger av jordbrukarnas vardag. Han talar om större arbetsinsatser av jordbrukets folk osv. - större arbetsinsatser än vilkas? Hurärdet med våra industriarbetare, skiftarbeiande och andra? Jag vet inte om deras arbetsinsatser ligger så särdeles långt efter dem som den jordbrukande befolkningen, vare sig det är fråga om självägande bönder eller andra, lägger ner.

Vi i vpk är naluriigtvis fulll på del klara med atl jordbrukarna som grupp skall ha rätt till sociala förmåner precis som alla andra, att man skall ordna möjligheler lill semesteravbylarsysiem och annat sådant. Det har vi heller inte haft någonling aU invända mot. Vi har över huvud taget inte tagit upp någonting av den problemaliken. Del är emellertid fel alt i det sammanhangel, som Einar Larsson gör, stiga upp och framställa jordbrukarna som något slags proletariat. Del har funnils ett lantarbetarbefolkningsproletariat här i landet en gång i tiden, men dil hör inte de nuvarande jordbrukarna, utan del var andra befolkningsgrupper som man kunde räkna lill den.kategorin.

Så till den andra frågan, om matmomsen. Vpk har svaga skäl, säger Einar Larsson, men jag måsle påslå att de svenska löntagarna är på det klara med att del är ganska starka skäl. Vi är inte mot subventioner, bara de blir lika höga som matmomsen; då är vi med på all de genomförs.

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

GRETHE LUNDBLAD (s) kort genmäle;

Herr talman! Jordbruksutskottets ordförande kom med en lovsång till prisreglering och jordbruk. Det kan naluriiglvis vara rikligl att fastslå alt del system vi har i Sverige för prisreglering är unikt i världen och kanske kan bidra till all skapa ell bättre förhållande mellan olika befolkningsgrupper. Men del finns även krilik mot prispolitiken och prisförhandlingarna. Jag har under de senaste åren mött många kritiker av detta system både bland löntagare och bland jordbrukare, och det tycker jag inte att vi skall sticka under stol med.

Allt är inte så romantiskt ljuvt som del påstås här, utan ofta är klimatet i förhandlingarna mellan jordbrukare och konsumentrepresenianter mycket kärvt. Därför förhållerdei sig litet annorlunda än Einar Larsson beskrev. Det var inte bara av hänsyn till ell vissi ekonomiskl läge jordbrukarna inte ville begära ut så mycket pengar av konsumenterna och därför avstod från inkomstföljsamheten, utan de var hårt pressade på grund av bevis från konsumenihåll på stora kapitalvinster. Sammantaget gjorde delta atl jordbrukarna avstod från inkomsiföljsamhel. Man kan inte nämna bara den ena

135

Nr 156               delen av ekvationen, ulan man får nämna båda delarna för alt få den alt gå

Måndagen den        ''"P'

29 ,„„: igyo           Sedan nämner Einar Larsson atl jordbrukarna ofta gör myckel stora

_____________   arbetsinsatser, och jag vill inte förneka atl det kan gälla stora jordbrukar-

Reglering av pri- grupper. Men det finns också jordbrukargrupper som gör mycket lägre serna nå iordhruks- '""betsinsatser, och det har nyss redovisats i en utredning som har gjorts av produkter m m lantbruksekonomiskasamarbelsnämnden. Just den omständigheten att man frånjordbrukarhåll ofta pekar på hur stor arbetsinsats man gör och menaratt det måste las hänsyn lill den, liksom lill atl man har mycket sämre förhållanden än många andra grupper, har gjort att del i förhandlingarna har begärts nya undersökningar dels om arbelskraftsåtgången i jordbruket, dels om levnadsnivån för jordbrukarna i förhållande till andra befolkningsgrupper. På olika håll har man nämligen olika uppfattningar i dessa frågor. Det är alltså inte en enstämmig uppfattning som Einar Larsson här gett uttryck för, ulan vi har stora klyftor i vårt velande på båda håll. Det är glädjande att man vid förhandlingarna har kunnat komma överens om alt öka vårt kunnande genom stora undersökningar, men vi bör också uttrycka glädje över all etl enigt utskott har lagit avtalets text.

EINAR LARSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror alt det finns ytterst få grupper i vårt land som är föremål för så utomordentligt ingående undersökningar, kontroller, analyser och statistik som jusl jordbrukarna. Personligen irorjag emellertid inte all någon inom jordbruket skulle vara rädd för ytteriigare undersökningar, om det skulle bli fråga om det. Man är säkert beredd alt lägga alla papper på bordel. Del har man alltid varit tidigare också. Vad som kanske irriterar en del är att det inte varit möjligt alt få stöd för påståendena om alt jordbrukarna skulle ha dolda privilegier.

Här talas om kapitalvinster. Det får väl visa sig efter hand vad som händer med dem och om vi skall försöka ha olika prisnivå för olika jordbrukare, eftersom deras situation ärså väldigt olika. Närdet nu påstås att jordbrukarna gör stora kapitalvinster, även om de inte omsätts i kontanter, kan jag lala om för både Oswald Söderqvist och Grelhe Lundblad atl när del gäller beskattningen så är det fråga om kontanter. Det måsle skaffas fram kontanter när man beskattas för denna fiktiva kapitalökning. Jag kan som exempel nämna skallen på kor, som är en alldeles speciell form av sådant uttag.

Sedan vill jag lill Oswald Söderqvist säga attjag inte påstått atl jordbrukarna ulgör ett proletariat. Jag har sagl att jag är hell övertygad om all det inte finns någon bland den breda allmänheten i vårt land som vill återskapa etl sådanl proletariat för atl pressa ner livsmedelskostnaderna.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Del vill inte jag eller vpk heller - del är självklart. Somjag sade
förut är vi fulll överens om att jordbrukarna så långt del är möjligl skall ha rätt
136                   till sociala förmåner som är så likvärdiga andra gruppers som möjligt.

Jag vill ta upp ylleriigare en sak belräffande kapitalvinsterna som jag inte hann med i milt förra inlägg. Einar Larsson påstod attjag har giort åtskillnad mellan skuldräntor för jordbrukare och för andra. Del harjag inte gjorl. Jag har bara sagl alt jordbrukare liksom andra företagare har stöne möjligheler att skaffa sig sådana förhållanden, ådra sig skulder, belåna fast egendom och annat, som gör del möjligl för dem alt dra av räntor vid beskattningen, vilket en vanlig löntagare åtminstone i de lägre inkomstskikten inte kan. Har man inte möjlighel alt skaffa sig någon fast egendom i form av småhus, sommarstuga e. d. som man kan belåna, ådrar man sig inte heller några räntor för vilka man kan göra avdrag. Jag har inte påstått att det är någon skillnad på skuldräntor och skuldräntor. Del är litet orättfärdigt att använda en sådan debatleknik, tyckerjag.

Sedan sade Einar Larsson atl del ärett komplicerat system när man vill göra jämförelser. Det har också jag framhållit lidigare. Vi har framställt krav på alt man bör göra en uppföljning och en undersökning av förhållandena. Del är komplicerat att försöka jämföra vanliga löntagargrupper med en egenföreta-gargrupp, som jordbrukarna är. Kontroll och uppföljning behövs hela liden, och del kan vara rikligl atl ha strålkastarljuset riktat på jordbrukarnas förhållanden mer än på andra gruppers. Jag vel inte i vad mån det är sant alt man hittills haft det, men när del är så svårl alt göra dessa direkta jämförelser - del har ju erkänts i ulskoilets egen skrivning - är det inte fel alt undersökningarna fortsätter. Annars kan vi aldrig uppnå någon rättvisa. Atl det inte har varit rättvist hittills torde de flesta erkänna som inte har alltför stora egenintressen i sammanhangel.

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

GRETHE LUNDBLAD (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror inte Einar Larsson skall tycka atl det är märkligt att del finns så många undersökningar och så mycken statistik om jordbrukel, för orsaken härtill är atl jordbrukarna på grund av vårt prisregleringssyslem fått garanterade priser och därigenom också slöd för avsättningen av sina produkter. Vi vel ju atl det vaOe år satsas nära 4 miljarder kronor av statsmedel som prisstöd och därmed också som stöd för avsättningen av jordbrukets produkter. Det har i år - det visas bl. a. i den föreliggande proposilionen - inneburil en ökad avsättning för jordbrukarnas produkter i förhållande lill andra livsmedel.

När Einar Larsson nu tog upp frågan om skatterna, vilket jag inte själv har gjort, skulle jag vilja säga alt naturligtvis måsle jordbrukarna betala skatt på samma sätt som andra medborgare. Men man skall nog inte lala så mycket om del, därför attjag tror atl de ofta beskattas efter en relativt låg skattesats. Det är nämligen så all 65 96 av jordbrukarna har under 30 000 kr. i inkomst, varför de inte torde ha så tung skattebörda.

EINAR LARSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara säga all om del är något mer Grelhe Lundblad vill undersöka så bör del gå bra. Hon är välkommen om det är någol mer hon bara tror och inte vet. Jag vill påstå alt jag vet att del går an alt undersöka även

137

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

138

skatieförhållandena.

Sedan villjag säga till Oswald Söderqvist att de jordbrukare jag träffar och umgås med betraktar verkligen inte sin skuldränta som något privilegium.

ERIC ENLUND (fp):

Herr talman! Vid jordbruksutskottets behandling av propositionen om reglering av priserna på jordbruksprodukter har utskottet också behandlat ett par motioner som gäller åtgärder för atl förbättra svenska folkets kostvanor, och det är om de problemen jag vill säga några ord.

Det råder enighet inom utskottet om atl det är angeläget med ökade insatser för alt förbättra kostvanorna. Jag vill för min del framhålla två motiv som jag tror kommer alt öka i styrka under de närmaste åren. Del ena motivet är självfallet kostens inverkan på folkhälsan, och del framhålls särskilt slarkl i moiionen 1271 av Grethe Lundblad m. fl. Näringsexperterna är eniga om att konsumtionen av socker och fett bör minska, alt mättat fett bör ersällas av fleromättat och alt konsumtionen av grönsaker, frukt, potatis, fettfalliga mjölkprodukter, fisk och matbröd bör öka.

Vi har ganska stora svårigheier au upprätthålla balansen mellan samhällels vårdbehov å ena sidan och vårdresurser å den andra. I del läget är del nödvändigt alt försöka identifiera och vidta åtgärder mol alla de faktorer som bidrar till all störa människors hälsa och välbefinnande och som därmed ökar vårdbehovet. Kostvanorna är utan tvivel en sådan faktor som måsle ägnas slörre uppmärksamhel än hittills.

Del andra motivet, som särskilt framhålls i motionen 633 av Nils Hörberg, gäller hänsyn till livsmedelssituationen i väriden i stort. Del är eU mera långsiktigt motiv med innebörden atl en minskning av animaliekonsum-tionen och en ökning av vegelabiliekonsumlionen i den rika världen skulle frigöra resurser för u-länderna. Utskottet konstaterar emellertid atl man härvidlag i det internationella samarbetet ännu inte kommit fram till någon enhetlig linje.

Detta är förvisso ell vikligl konstaterande. Del finns en motsättning mellan å ena sidan kravet på en fortsatt hög livsmedelsproduktion i överskotisländerna i syfte atl trygga den totala tillgången i väriden och å andra sidan kravet på marknadsutrymme för export av vissa jordbruksprodukter från utvecklingsländerna.

Jag har för min del svårl alt inse varför man skulle avstå från all försöka ändra kostvanorna i vårt land av hänsyn till de överskotlsproblem som därigenom skulle kunna tänkas uppslå eller möjligen förstärkas. Det är sant atl svenska folkel kan livnäras på en mindre areal, om vi äter mer vegetabilier och mindre animalier. Men nu vel vi alla hur pass svårl det är atl ändra på kostvanorna. Det är ett långsiktigl arbele, där ihärdig informalion och kosiupplysning måsle vara huvudmetoden inom ramen för konsumenternas fria val. Några risker för alltför snabba förändringar mot en näringsrikligare kost föreligger inte enligt min mening. Jag tror därföratt det är nödvändigt att ålgärder sätts in med slörre styrka än hittills. Jag tror också atl del är

nödvändigi - som jordbruksministern har framhållit - all näringseffeklerna beaktas vid den framtida utformningen av livsmedelssubventionerna.

Som framgår av jordbruksutskottets betänkande råder inga slörre meningsskiljaktigheter inom utskottet i de här frågorna. Utskottet hänvisar till del intresse som finns både i riksdagen och inom regeringen för hithörande frågor och utgår från att konkreta åtgärder kommer till stånd i syfte atl förbättra kostvanorna.

På en punkl har vi dock inte kunnat bli eniga. Det gäller behovet av ett centralt råd, som enligt den socialdemokratiska reservationen skulle vara "ett gemensamt språkrör utåt mot allmänhet och institutioner" när del gäller kosiupplysning, livsmedelskontroll och näringsforskning. Utskottsmajoritelen hänvisar lill socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning, livsmedelsverket och konsumentverket. Jag tror det är en riktig inslällning atl vara försiktig med inrättandet av nya statliga organ för uppgifter som med fördel kan läggas på dem som redan finns.

Hen talman! Med deUa korta inlägg vill jag yrka bifall lill utskottets hemslällan.

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

ELLA JOHNSSON (c);

Herr talman! Jag skall be alt få göra några kommenlarer lill moiion 472, som är undertecknad av mig och Björn Eliasson.

Motionen innehåller idéer och förslag om åtgärder då det gäller alt främja inhemsk produktion av proleinfoder. Utskottet har i sin skrivning på etl fördelaktigt sätt bemött innehållet i moiionen. Man pekar på forskningsstöd och försöksverksamhet som gjorts och görs. En klar medvetenhet om just denna frågas betydelse i globall perspektiv kommer också fram, och allt detla är bra. Man blir dock förvånad då man på slulet läser atl utskottet ändock inte finner tillräckliga skäl föratt föreslå någon ylleriigare åigärd, och man undrar vart logiken hell plötsligt log vägen!

Nog är det väl så atl ju mer vi kan åstadkomma inom landel på della område, desto bällre är det för både samhällsekonomin och den ekologiska anpassningen. Samlidigl innebär det ökal praktiskt handlande då det gäller vår solidaritet mot u-länderna.

1 dag finns elt betydligt större ulrymme för odling av proleinfoder än vad som verkligen las i anspråk, specielll i södra Sverige. Då kan del inte vara riktigt att slå sig till ro med de åtgärder som hittills vidtagits. Så länge vår produktion av kött och fläsk till stor del sker med hjälp av högvärdiga importerade proteiner måste kraftlag lill för atl på sikl få denna produklion baserad på inhemskt foder. För mer ekologiskt riktiga brukningsmetoder krävs en än mer varierad produktion och växtföljd.

Men omställning och anpassning till dessa lar tid, varför det är av slor vikl alt forskning och information får ökat samhällsstöd. Vidare bör observeras au prisstödet som nämns i utskottets skrivning och som skall stimulera jordbrukarna att öka proteinfoderodlingen hittills endast utgått då skörden lämnas till avsalu - således ej då den används för utfodring av den egna djurbesättningen.

139

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Herrlalman! Trols all utskottet inte finner tillräckliga skäl all föreslå någon ytteriigare åtgärd anser vi motionärer atl del finns åtskilligt att allvariigi beakla och angelägna åtgärder att vidla. Men då utskottet är enigt i sitt utlåtande gagnar det föga att i dag ställa något yrkande. Vi motionärer kommer emellertid att uppmärksamt följa frågan och eventuellt återkomma.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr lalman! Del är i och för sig ingen nyhet all ulskoilets ledamöter är ense om atl riksdagen skall acceptera innehållet i den uppgörelse som föreligger mellan parterna när det gäller jordbrukspriserna. Del har skett sedan åtskilliga år tillbaka. Men det är också riktigt, som har sagts under debatten, atl del har förekommit mycken diskussion om underiagei för bedömningen av vad som skall vara en rättvis jämförelse mellan å ena sidan jordbrukarna och å andra sidan andra grupper i samhället, i första hand löntagargrupperna, när det gäller alt komma fram till denna överenskommelse. Jag tror alla är överens om att del är myckel svårl alt göra den här typen av jämförelser.

I år har del emellertid skett vissa förändringar i del som vanligen brukar gälla som underiag för jämförelserna. Och jag vill för all inga missförstånd skall uppslå markera all Grethe Lundblads personliga uppfattning, som hon redovisade här, atl man inte bara i år ulan även i fortsättningen bör ta hänsyn också lill kapitalvinster när man gör sådana här jämförelser, är en uppfattning som delas av hela den socialdemokratiska ulskollsgruppen inom jordbruksutskottet.

Jag tror dessutom det är viktigt att vi i de här sammanhangen inte använder tekniken atl göra något slags engångsutredning utan fortlöpande följer upp de förändringar som kan ske mellan olika grupper i samhällel. Del skulle vara rätt svårt alt genom en engångsutredning fastställa något som skall gälla en gång för alla. Del här är en besväriig teknik som kräver fortlöpande verksamhet, men del finns ju instrument för atl hantera den.

Jag yrkar bifall lill den reservalion som fogats lill utskottsbetänkandel av socialdemokraterna i ulskottet.

140

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Jag skall be att få kommentera det inlägg som gjordes här av Ella Johnsson. Jag vill välkomna det som eU mycket gott stöd till en annan uppgift jag har, att kämpa för forskningsanslag lill Sveriges utsädesförening.

I fråga om att producera protein i vårt land är del myckel försök och forskning på gång. Men hur ambitiösa vi än är har vi all kämpa mol etl klimat som är annorlunda än där det högvärdiga protein produceras som vi importerar till vårl land.

Vi har under många år försökt få fram arter av sojaböna som skulle vara odlingsbara i vårt klimat. Men del har inte varil helt lyckade resultat - del är ingenting alt bygga på. Vi har sedan utvecklat sorter av såväl åkerböna som

ärta, men del visar sig alltjämt atl vi har litet svårt atl konkunera i fråga om både proteinkvalilel och kvantitet så atl vi kan hävda oss på ell ekonomiskt sätt mol det som importeras.

Jag beklagar gärna detla, men vi måste samtidigt acceptera dessa fakta. Och det är lilel svårt atl hävda att vi utan vidare skulle vidla en så kraftig konstlad subveniionering av del inhemska proleinfodret atl del skulle ske en kraftig förändring här. Jag är dock alkjämt optimist och vill säga till Ella Johnsson aU det arbetas myckel intensivt på delta. Det är viktigt med ökad forskning, men vi fann atl vi inte kunde åstadkomma någon formulering i det här ulskottsbelänkandet som renl praktiskt kunde föra det hela framål särskill kraftigt.

Jag vill däremot nämna någonting somjag tror verkligen kommeratt få stor genomslagskraft. Det gäller all kunna förädla fram kornsorter med högre proteinhalt och del s. k. lysinkornei, som vi nu är på väg au lyckas med. Om vi när del gäller denna gröda, som odlas som huvudgröda i hela landet, efter hand kunde få fram sorter som innehöll mer protein så skulle det innebära en verklig förändring. Och i del avseendel har vi alhjämt myckel goda förhoppningar och förväntningar. Härärdet litet grand en fråga om pengar lill anslag för försök och forskning, och jag ber än en gång att få uppfatta Ella Johnssons inlägg som ett gott stöd i den fortsatta kampen.

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på Jordbruksprodukter, m. m.

ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herrlalman! När riksdagen för knappt ett halvårsedan lade fasl riktlinjerna för jordbrukspolitiken för de närmaste åren, konstaterade man att det var viktigt atl de som sysslade med jordbruk här i landel hade en trygg utkomst. Del skulle ske samlidigl som livsmedel skulle produceras rationellt och på elt riktigt sätt. Följaktligen skulle del framställas bra livsmedel lill rimliga priser.

Det var delta som Grelhe Lundblad, om jag förstod henne rätt, formulerade på det sättet att konsumenternas synpunkter kom i andra hand då jordbrukspolitiken lades fast. Det var väl ändå, Grethe Lundblad, en litet märklig sammanfattning av de mål som riksdagen i december formulerade. Den sammanfattningen har inte mycket med verkligheten att göra.

Grethe Lundblads anförande upplyste oss också om att de svenska familjernas pannor läggs i djupa veck när man planerar veckoinköpen av livsmedel. Jag troratt situationen är sådan att vi får tänka oss för vilken lypav inköp vi än gör. Att familjens veckoinköp av livsmedel ger anledning till efteriänksamhei irorjag är riktigt. Men jag tror inte att familjens pannor i den siiuationen ligger i några djupare veck än när familjen betalar sin hyra för bostaden -den kanske mest genomreglerade sektor vi har i landet. Men den utgiften är inte lättare att klara. Jag tror inte att familjens pannor ligger i mindre djupa veck, när familjen går igenom sitt klädkonto - den sektor som varit utsatt för den kanske hårdaste prispress som någon sektor i vårt land över huvud tagel varit utsatt för. Även del skänker de svenska familjerna huvudbry.

Kort uttryckt måste familjen planera inför vaOe situation. Grethe Lund-

141

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

blads beskrivning innebären vansklig bild också av del skälet att det parti som Grelhe Lundblad tillhör har styrt Sverige i 44 år. Det som har uppnåtts under den tiden, är det att de svenska familjerna befinner sig i en sådan situation att de går omkring veckan över med pannorna i djupa veck för att kunna klara sig? Eller vill Grethe Lundblad möjligen göra gällande att det är tack vare regeringsskiftet för ett och etl halvt år sedan som denna situation har uppstått? Grethe Lundblads trovärdighet i det fallel är inte övertygande. Beskrivningen av de svenska familjernas situation innebar väl hell enkelt en viss överdrift. I den mån del krävs planering gäller det på intet säU livsmedelssitualionen i högre grad än någon annan kostnad som de svenska familjerna har.

Jag vill citera det första yrkandel i den socialdemokratiska motionen. Där
står; "Regeringen bör förelägga riksdagen etl samlat program för hur
produktion,marknadsföring,prisregleringoch prissubventioner av livsmedel
samt kosiupplysning och livsmedelskontroll bättre kan samordnas ."

Det är kanske djärvt att tro att jordbruksutskottel skulle slälla sig bakom hela denna målformulering av det enkla skälet att del är svårt aU på så få rader sammanfalla ell mer genomregleral syslem än det moiionen beskriver. Samtidigt måste det innebära atl man menar alt den kedja som förser de svenska konsumenterna med goda livsmedel skulle vara fasligt dålig och inte rymma någonling av den raka linje som man tycker sig ha uppnått i första yrkandel i motionen.

Jag menar alt vi har elt svenskt jordbruk, som är rationellt och rikligl. Del är inte bättre än att det kan utvecklas ytteriigare, och de svenska jordbrukarna arbetar ständigt på att förkovra sina jordbruk föratt kunna producera mera och för förbättrade livsmedel. Men näringen är ingalunda så dåligt ställd att den svenska riksdagens jordbruksutskott nu plötsligt måste gå till regeringen och be om ett samlat program för alt få en lösning på problemen. Jag lycker alltså atl bemödandena i den riktningen tedde sig litet konstlade.

Jag vill med några få ord beröra vad som har sagts om jordbrukels kapitalvinster. Av Oswald Söderqvisis anförande kunde man rent av få den uppfattningen att jordbruket bedrev upplåning av pengar nära nog som en sport och atl det skulle vara utomordentligt fördelaktigt all över huvud laget ha stora lån. Så är det inte, men jordbruket lånar mycket pengar och är i behov av att ytterligare placera stora lån,eftersom kostnadsutvecklingen hardrabbai jordbrukarna hårt. Vi är hell enkelt i behov av detla,och bilden att vi har detta behov beskriver långt bättre hur kapiialkrävande del svenska jordbrukel äran att det är en sport för de svenska jordbrukarna att låna pengar, Oswald Söderqvist!

142

GRETHE LUNDBLAD (s);

Herr talman! Med hänsyn till all Arne Andersson i Ljung menarait del inte skulle behövas någon samordning mellan näringsfrågorna, produktion och kostupplysning vill jag anföra, att konsumentverket, statens livsmedelsverk och socialstyrelsens hälsovårdssektion, som sysslar med dessa frågor, alla är överens om atl del behövs en bättre samordning. Del förekommer alltså inga

protester från jusl de håll där man är mesl informerad om näringsfrågorna.

Jag tror visst alt det redan i dag görs myckel gott både inom dessa organ och kanske också inom många av jordbrukarkooperalionens organ, men det är inte riktigt alt man arbetar helt självständigt på alla håll och all man t. ex. anpassar produktionen efter de synpunkter och kunskaper om vårl näringsbehov som i dag finns samlade på olika händer. Jag tror att det är myckel vikligl alt vi i större ulslräckning tar hänsyn till det när vi planerar produktionen och fastställer vår prispolitik.

Beträffande Arne Anderssons påstående att det inte skulle vara så myckel huvudbry vid köksborden angående matpriserna villjag säga: Jo, det är visst så i dag. Det finns mängder med spontana protester från arbelar- och låginkomsttagarhem med anledning av att man har stora bekymmer för atl få matkassan alt räcka till. Jag skall t. ex. på onsdag överiämna protester till regeringen med 5 000 namnunderskrifter mot de stigande matpriserna, spontant insamlade i Helsingborgs och Höganäs kommuner.

På grund av att regeringen inte i så stor utsträckning har subventionerat matpriserna under det senaste året har priserna på kött, mjölk och ost stigit så pass myckel alt det t. ex. för en låginkomsttagare eller för en flerbarnsfamilj har blivit mycket kännbart i plånboken. Därför finns det stor anledning all här ge uttryck för vårt önskemål all vi snarast möjligt skall få en dämpning av matpriserna och att vi får ett prisstopp på livsmedel, som verkligen fungerar, så atl vi inte utsätter bl. a. den uppväxande ungdomens hälsa för fara på grund av alt man så småningom inte kan ge dem tillräckligt med näringsrika livsmedel.

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Beträffande frågan om jordbrukets kapitalvinster, som herr Andersson i Ljung tog upp här, vill jag säga att jag inte vel vilka krav han ställer på sporlverksamhel. Jag har inte vid detla tillfälle påstått att jordbrukarna bedrivit som en sport alt låna pengar. Men det ärett fakium som vi aldrig kan komma från, som vårt samhälle fungerar i dag - med den kraftiga inflation som vi har -, nämligen alt del är ytleriigl lönsamt all sälla sig i skuld för den som har möjlighet alt göra det. Det blir ännu lönsammare, ju högre inkomst man har, att utnyuja avdragsrällen i vårt skattesystem.

Självklart är detta en fördel fören sådan kategori som jordbrukare, som äger fasl egendom i form av jord och skog. De kan låna på dessa värden och får då möjlighel all dra av större skuldräntor än vad löntagare kan göra. Det är självklart atl det är på del sättet, och det vel alla. Det är ganska orättfärdigt atl påstå någol annat,

Detär fördelaktigt alt kunna sätta sig i skuld. Ju värre inflationen är och ju högre inkomster man har, desto mera fördelaktigt ärdet. Bägge dessa kriterier gäller för jordbrukare, och därför är del lönsamt för dem.

143

Nr 156                  ARNE ANDERSSON i Ljung (m);

Måndaeen den       talman! Efter Oswald Söderqvisis lovtal kring del förträffliga i atl ha

29 mai 1978        skulder är det alldeles uppenbart atl det krav som moderata samlings-

_____________   partiet sedan länge har ställt om vidgade möjligheler lill långsiktig placering

Rpglprine av nri        av jordbrukets lån måste få större genklang, bl. a. i ekonomidepartementei. sprnn nå iordhruks    '' " " " jordbrukels stora problem att vi inte kan placera våra skulder produkter m m       "™ 'ångsikligt. Jag hoppas att Oswald Söderqvisis inlägg har stimulerat någon till att hjälpa oss därvidlag.

Vi lånar inte som en sport eller föratt det är skojigt, ulan vi lånar helt enkelt därför att jordbruket är mycket kapiialkrävande. Oswald Söderqvisis beskrivning tyckerjag inte är särskilt upplysande i annan mening än att den ger en bra bild av hur det går alt skapa vanföreställningar.

Jag vill återkomma till Grethe Lundblad, som också i etl annat avseende gjorde en inte alldeles korrekt beskrivning. Fru Lundblad talade om en strävan all få fram näringsrikliga och giftfria livsmedel. Ja, del strävar jordbrukel också efter. Menar fru Lundblad verkligen att vi skulle producera livsmedel som är varken näringsrikliga eller giftfria? Del var väl ändå inte så yttrandet skulle uppfattas, för dä var det en grovt falsk och oriktig beskrivning.

Sanningen är den att det svenska jordbrukets avtal med samhället innebär att vi skall vara effektiva. För atl vi skall kunna vara det krävs atl vi har kapital, som gör det möjligt för oss alt skaffa maskiner och driva jordbruket rationellt. Vi är skyldiga samhället atl vaOe år skaffa fram stora skördar, så atl koslnaderna inte blir för höga. Vi är med andra ord hänvisade till att använda en viss kvantitet giftiga preparat enbarl för att kunna producera goda livsmedel och göra det till rimliga priser, precis så som det är överenskommet i jordbruksavtalet och som det är föreskrivet i den målsällning för jordbrukspolitiken som riksdagen antog i december månad.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Om Arne Andersson i Ljung vill ha någon påverkan på ekonomiminister Bohman så är del bäsl atl herr Andersson själv pratar med honom. Jag lär inie få så stort gensvar på det hållet.

Men fakium kvarstår när det gäller skuldräntor, möjligheler att skaffa sig lån osv., oavsett vad herr Andersson påstår. Som jag framhöll redan i mill förra inlägg, harjag inte sagt att jordbrukarna här i landet har gjort det lill en sport alt låna upp pengar. Men deras situation är sådan all de har möjligheter all ta upp lån och därmed också möjligheler att dra av skuldräntor i sina deklarationer, medan löntagargrupperna - och del ärju inkomstliksiällighel med dem som del här resonemanget gäller - inte har de möjlighelerna. Det kan man ju aldrig komma ifrån. Det är dumt att påstå atl jordbrukarna inte skulle ha nytta av detla.

Grethe Lundblad sade att taxeringarna visar att många jordbrukare har
inkomster som är mindre än 30 000 kr. Hur många löntagare är del som i
dagens läge har sådana inkomster? Och de får skatta för vartenda öre, vilket
144                   alltså egenföretagare som jordbrukare inte behöver göra.

GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr talman! Till Arne Andersson i Ljung skulle jag viljasäga atl moiionen om bättre kostvanor som krävde näringsrika och giftfria livsmedel inte var skriven i anslutning till jordbruksproposilionen och alltså inte på någol sätt skriven som ett angrepp på jordbruket.

Det finns gifter i livsmedel som kommil dit bl. a. under produktionen i olika industrigrenar och som en följd av alt man vill konservera livsmedlen. Vi skall inte slicka under stol med all det ibland även funnils rester av bekämpningsmedel i livsmedlen som kommil dil under produklionen i jordbruket. Men del finns ingenanledningatt speciellt angripa jordbruket för detta. Del är elt krav som vi måste rikta mol alla som hanterar och producerar livsmedel att vi så småningom får livsmedel där det inte finns någon risk att del finns giftrester.

Till slul skulle jag bara vilja säga att del var intressant atl Arne Andersson inte ytterligare kommenterade milt inlägg angående matpriserna. Jag vill därmed förstå att Arne Andersson också blivit övertygad om alt man i många arbetarhem har stora bekymmer i dag för att få pengarna att räcka till den dagliga kosten och alt det kan finnas många skäl för vårl krav på prisstopp och kamp mol höga livsmedelspriser.

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på Jordbruksprodukter, m. m.

ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr lalman! Jag konstaterar all Grethe Lundblad lever kvar i någon underlig lyp av klassamhälle, där vi har arbetarhem och andra hem. Jag vel inte vilken lyp av människor fru Lundblad pratar om. Vi är alla knegare på olika ställen i del svenska samhället. Del vore intressant att få reda på vilken grupp som är i den silualion Grethe Lundblad beskriver, och lika intressant atl få veta vilken grupp som eventuellt inte är del. Jag känner inte lill atl den skillnad som nu beskrivs vidlåder det svenska samhällel.

Sedan tyckerjag all den personlighet som ofta präglar fru Lundblads inlägg kommer till uttryck när hon säger atl motionen inte är skriven i det här sammanhangel. Då kan del te sig som en oförrätt atl behandla den i samband med denna proposition. Med del kan vi väl möjligen bilägga den tvisten.

Min turnering med Oswald Söderqvist tenderar atl bli en aning elementär, men det kanske ändå är nödvändigi att påminna om att skuldräntor inte enbarl visar förträffiighel. Det finns lillfällen då man skall betala både sina räntor och avbetalningar på sina lån, och då är del inte alls lika roligt som den situation Oswald Söderqvist med inlevelse och föryusning beskriver. Om delta är en ny upplevelse för honom vill jag i alla fall ha väckt den tanken hos honom innan han föregen del sätter i gång den underbara karusell han anser alt jordbrukarna lever i. När man betalar räntor och amorteringar är förOusningen långt mindre framträdande än man kan få intryck av när man lyssnar på Oswald Söderqvisis beskrivning över det lyckorike man lever i under denna situation.

10 Riksdagens protokoll 1977/78:155-156

145

Nr 156                  THORSTEN LARSSON (c):

Måndaeen den       ''' talman! Jag ville bara anlägga ell par synpunkter på den här debatten

29 mai 1978        °" kapitalvinsterna. Jag skall inte lägga mig i det sista replikskiftet om de

_____________   eventuella favörerna av atl ha eller inte ha skulder. Jag vill i stället anknyta till

Reglering av nri-        synpunkl som här framfördes av Svante Lundkvist alt man kommeratt serna nå iordhruks-   ''  - - kapitalvinsterna också i fortsättningen. Jordbruket harju en produkter m m       mycket olikartad struktur i detta land. Det uppstår en slor problematik, om man anlägger för ensidiga synpunkter på just den saken.

Jag vill erinra om - och jag kan göra det också såsom varande ledamot av den sittande arrendekommittén-att vi har omkring 40 96 av Sveriges odlade areal i arrendeform. Atl det då blir en avsevärd skillnad mellan den ena strukturen och den andra irorjag var och en lätt inser.

Mol denna bakgrund menar jag att när det gäller den problematik som här föreligger bör man också beakta delta. Jag skall inte vara drastisk på något sätt, men jag tror atl när vi nu sätler oss ner och skall se på t. ex. investeringar och möjligheter i arrendesammanhangen, så kommer det också att föranleda ingående förslag om hur detta skall se ut i framtiden, ulifrån del stora investeringsbehov som anses föreligga.

GRETHE LUNDBLAD (s):

Herrlalman! Till Arne Andersson i Ljungskulle jag gärna viljasäga: Jo,del är verkligen arbelare som protesterar mol matpriserna i dag, därför att som löntagare har de ofta elt begränsat löneutrymme som inte ökar i samma takt som de ökade kostnaderna utan är fastställt för viss tid. På grund härav blir det myckel svårl fördem när matpriserna,som hände förra året, stiger med så mycket som 20 96 på ell år. Del uppslår myckel bekymmer i vanliga hem, och i min kommun har detla alltså tagit sig uttryck i att olika socialdemokratiska kvinnor, som har känt behov av alt protestera, samlat in protester mol matpriserna och helt spontant kommil med namnlistor samt ben alt vi skulle påverka regeringen att se lill au matpriserna inie stiger ytterligare, när ny uppgörelse kommer till slånd vid halvårsskiftet

Jag vill alltså gärna slå fast att det är i vanliga löntagarhem som de stigande matpriserna ulgör én ständigt ökad börda, och det måste göras något ål detla. Vi socialdemokrater kommer ju i samband med kompletteringsproposilionen alt aklualisera förslag fÖr atl lösa del här problemet.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Herr talman! Jag skulle vilja säga till Arne Andersson i Ljung atl del han
säger låter väldigt fint. Del låter som om det inte alls skulle vara någon slörre
förOänst, någon slörre fördel över huvud laget att kunna ha rättigheter och
möjligheler framför allt - det är det viktiga i detla sammanhang - alt
tillgodogöra sig avdragsrällen i vårt skattesystem. Den möjligheten är flera
gånger slörre för en sådan kategori som jordbrukarna och andra egenföreta
gare. Det gäller då inte bara rätten till avdrag för skuldränta o. d., utan det
gäller också - som jag har varil inne på lidigare under debatten - de
146                   gynnsamma avskrivningsreglerna, som är mycket gynnsammare i vårl land

än i jämförbara stater i Europa. Det är fråga om rätten till avskrivning av olika slag för egenföretagare - för maskiner och annat. Detla är också en sak som man bör ta hänsyn till i det här sammanhanget.

Jag skulle även vilja göra ett litet tillägg belräffande delta med subventioner och matmoms. Jag har sagt tidigare atl vpk har naluriigtvis ingenting emot alt subventionera livsmedel. Det vi kräver är att subventionerna skall vara lika stora, så att de motsvarar samma belopp som malmomsen innebär.

Det har förekommit vissa missuppfattningar här - man har påstått all vi skulle vara emoi subvenlioner. Det är vi inte. Vi anser att del kan vara bra alt styra subventionerna till vissa livsmedel eller annat. Och under lidigare riksdagsperioder har del ju förekommit borgerliga motioner - flera stycken -om alt matmomsen skulle tas borl på livsmedel. Nu, efter regeringsskiftet, hör man inga sådana krav från den borgeriiga sidan, vilket i och för sig är lilel märkligl, fÖr mervärdeskallen finns ju fortfarande kvar och har t. o. m. stigit kraftigt.

Det viktiga är alltså alt matpriserna skall sänkas. Om de sänks genom all man lar bort momsen eller genom atl man höjer subventionerna för livsmedel - i första hand baslivsmedel - i motsvarande grad är egalt. Del viktiga är atl priserna sänks.

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på Jordbruksprodukter, m. m.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Det är helt riktigt som Thorsien Larsson säger alt del är en väldig skillnad mellan olika jordbrukare när del gäller kapitalvinsterna. Del är klarl alt det i sammanhanget kan finnas skillnader mellan en arrendalor och en som kanske har ärvt sitt jordbruk. Del här känner ju Thorsien Larsson myckel väl till.

Vad vi är anhängare av är all rättvisa skapas mellan olika jordbrukarka-legorier. Del är klarl atl man kan vara tvungen atl diskutera med vilken teknik man skall lösa frågan om hur man skall få rättvisare förhållanden mellan dem som kan göra kapitalvinster och de som inte kan göra det.

Jag ställer mig följande fråga; Om man när det gäller de priser som skall gälla från den 1 juli har varit överens mellan å ena sidan konsumentdelegationen och å den andra sidan jordbrukarnas förhandlare om att detta år la hänsyn lill kapitalvinsterna, vad är del då som skulle motivera all man i forlsältningen inte skulle la denna hänsyn? Ärdet inte så,Thorsien Larsson, atl del här är en fråga som man verkligen bör ägna sig åt för atl skapa rättvisa dels mellan löntagargrupper och jordbrukare, dels inom jordbrukarkåren?

FILIP JOHANSSON (c):

Herrlalman! Jag hade inte länkl alt gå upp i den här debatten, eftersom det var ell praktiskt laget enigt utskottsbetänkande som det var fråga om atl behandla. Men jag måste säga attjag känner en aning oro efter den debatt som i dag har förevarit.

Det har, bl. a. av Svante Lundkvist, påpekats värdet av att vi alltid har kunnat samlas i en enig riksdag kring det fastställande som det ju har varit

147

Nr 156               fråga om av överenskommelserna om priserna på jordbruksprodukter. Vi

Måndaeen den     trodde att vi skulle vara det i dag också, och jag hoppas verkligen att vi ärdet,

29 mai 1978        " j känner oro efter denna debatl där man har tagit upp en hel mängd

_____________   frågor, bl. a. den om kapitalvinsterna som här diskuterats i årets uppgörelse.

Reslerins av ori- ' bevisasju klart och tydligt av att Grethe Lundblad är ensam underteck-serna på iordhruks- ""  ' reservation där hon kräver att de här kapitalvinsterna skall produkter, m. m.      ktas.

Jag vill bara helt kort om kapitalvinsterna säga att jag hoppas att vi skall kunna respektera vad man i de fortsatta förhandlingarna kommer fram lill på den här punkten. Jag tror att det är mest riktigt atl vi överiåter åt dem som förhandlar om priserna att föra den här debatten.

Vi är nu i elt skede då svenskt jordbruk och framför allt animalieproduk-lionen är i utomordentligt slorl behov av rekrytering till näringen, därför att det under mer än elt årtionde praktiskt tagel inte, åtminstone inte i stora delar i vårt land, har förekommit någon som helst rekrytering. I den situationen, och med de konsekvenser i form av skuldsättningar som del innebär för den som eventuellt planerar all böOa driva jordbruk, är det inte särskilt intressant och stimulerande atl höra att man skall böOa göra eftergifter också fördes, k. kapitalvinsterna, som man över huvud taget inte har möjlighet alt utnytOa under den akliva tiden,som ju ärden väsentligaste. Hurskall de jordbrukare som startar en verksamhet kunna klara sig om de inte kan behålla kapitalvinster i företaget?

Sedan har vi, med stor enighel iden här kammaren, sett lill alt genom vårt skattesystem ta hand om kapitalvinsterna när vederbörande slutar. Därför tycker jag att det är ganska orältfärdigt alt sälla i gång en debatt om kapitalvinster som om del skulle vara någon möjlighet att med deras medverkan sänka priserna på de livsmedel som konsumenterna behöver köpa.

Jag förslår mer än väl Grelhe Lundblad när hon säger att hon kunnai samla 5 000 namnunderskrifter för kravet om lägre livsmedelspriser. Ja, det är klart att del inte är svårt att åstadkomma detla. Men vad är orsaken till de prishöjningar som vi varit tvungna att genomföra?

Låt mig som etl exempel nämna alt jordbruket-förra året uppbar, om jag minns rätt, ca 1,3 miljarder kronor. Av dessa 1,3'miljarder var det bara drygt 100 miljoner som gällde lönekompensation. Allt del övriga, 1,2 miljarder, utgjorde täckning för jordbrukarnas ökade kostnader under året.

.Vi behöver inte här ta upp en diskussion om orsakerna lill dessa ökade kostnader. Men vad som är angeläget för oss alla, och framför alll för oss jordbrukare,del äratt kostnadsökningarna minskar. Då minskar man också behovet att höja priserna. De prishöjningar som behövs för att ge jordbrukarna en rimlig lönsamhet tror jag alt konsumenterna har möjlighet alt bära.

Under de senasle åren har ganska stora belopp utgått i subventioner lill

konsumenterna, något som vi mer än väl känner till. Här vill man från vissa

håll göra gällande alt det varil en fiora av stödåtgärder till förmån fÖr

148                   jordbruket. Tyvärr är det på det sättet atl man i många fall räknar in som

stödåtgärder de pengar som anslagils för subventioner av livsmedel och som uppgår lill ca 4 miljarder.

GRETHE LUNDBLAD (s) kort genmäle:

Herr lalman! När Filip Johansson påslår att endast 100 miljoner under det senasle åren gåll lill lönelyft till jordbrukarna, så vill jag påpeka alt jordbrukarna med det beloppet fått relativt sett samma lönelyft som andra löntagargrupper, därför att det innebar avtalet.

När regeringen i dag oroar sig för kostnadsläget på grund av att löntagarna fått höga löner, så finns det i så fall samma anledning atl oroa sig för koslnadsläget här. Jordbrukarna har fått samma lönelyft. Men Filip Johansson verkar inte så oroad av kostnadslägel. Jag har inte gjort någon reservation angående kapitalvinsterna, ulan jag hade den uppfattningen alt man i avtalstexten även skulle skriva all man log hänsyn lill kapitalvinsterna över huvud taget i avtalet. Men eftersom man fört in en text som säger att man skall la hänsyn till olika ekonomiska och sociala förhållanden i jordbruket, så anserjag att man under denna beskrivning skall föra in även jordbrukets förmögenhetsförhållanden.

Jag anser all den hänsyn man tagit till kapitalvinsterna i den del som gäller jordbrukets inkomsiföljsamhel i år innebär att man framöver skall kunna säga alt man här har etl prejudicerande beslut för att kapital vinster också är a v betydelse när det gäller jordbrukarnas inkomster.

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på Jordbruksprodukter, m. m.

FILIP JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har aldrig förnekat alt de 100 miljonerna inte innebar en inkomsiföljsamhel med de brister detta alltid medfört. Det är helt riktigt. Påslåendet au jag aldrig skulle oroa mig över kostnadsökningarna är räll underiigt. Jag tycker alt Grelhe Lundblad borde förstå detta, när jag ändå gjorde gällande atl de 1,2 miljarderna hade utgjort täckning för kostnadsökningar. Del är, sade jag, inte minsl från jordbrukets synpunkt av intresse att den summan kan minskas i så slor utsträckning som möjligt, därföratt vi inte har någon nytta av de pengar vi är tvungna alt ta ut för atl läcka ökade koslnader. Därför måste del vara ett inlresse för alla atl kunna hålla prisnivån nere så mycket som möjligt.

När jag gjorde denna jämförelse mellan 1,3 miljarder totalt och därav 100 miljoner för inkomstföljsamheten, ville jag därmed bevisa att del är proportionerna dem emellan som vi diskuterar. Här får jag nästan en känsla av att man tror atl de pengar som tillförs jordbruket är avsedda att ge jordbrukarna ökade inkomster. Men del är huvudsakligen fråga om en täckning av de kostnader jordbrukarna haft i sin drift. Jag tror all Grethe Lundblad känner till detta.

GRETHE LUNDBLAD (s) kort genmäle:

Herr talman! Om Filip Johansson hade lyssnat på mitt första anförande, där jag hell klargiorde på vilket sätt avtalen träffals och vilka bedömningsgrunder man haft, hade Filip Johansson uppfatlat attjag där förklarade hur slor del av

149

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

summan som berodde på ökningarna av produktionsmedlen. Men även när det gäller ökningarna i produktionskostnaderna för jordbruket är det den borgerliga regeringens polilik på prisområdet som också här inverkar. Vi skulle behöva mycket mer av aktiv priskontroll för en hel del av de produktionsmedel som jordbruket har, så att vi kunde hålla igen när det gäller den delen. Men tyvän bl ir det på samma sätt även denna gång, även om vi har etl avtal enligt vilket jordbrukarna inte skall få en inkomsiföljsamhel. Per den 1 juli får vi en höjning av priserna på våra viktigaste baslivsmedel. Tyvärr blir del så, och med beklagande måste vi säga att del blir svårt för många familjer atl klara dessa ökade priser.

FILIP JOHANSSON (c) kort genmäle;

Herr lalman! Eftersom både jag och Grethe Lundblad har varit med i förhandlingssammanhang när det gäller jordbrukspriserna, inte bara det senaste året utan även lidigare, vet vi att det inte är bara under den borgeriiga regeringens tillvaro som vi har haft kostnadsökningar och problem beträffande kostnadstäckningar för jordbruket. Sedan räU många år tillbaka har situationen varit ungefär densamma.

150

EINAR LARSSON (c):

Herr lalman! Jag lyssnade till Grethe Lundblads första inlägg och hade då anledning att ge henne en rad komplimanger för hennes samförståndston.

Sedan har debatten emellertid böOat urarta litet, och det ger mig anledning all säga att jag alUjämt tror atl de som försöker hämta några poäng genom atl jaga jordbrukare spekulerar fel. Det finns faktiskt en myckel stor och fin samförsiåndsvilja i vårt land om hur vi skall ha det med vårt jordbruk.

Lål mig få precisera denna debatt något. Det har förts ett resonemang om att kapitalvinster skulle få prioritering inför kommande förhandlingar. Frågan om kapitalvinster föll i riksdagen den 16 december 1977. Normalt brukar vi använda riksdagsbeslut som bakgrund för principer vid förhandlingar. Della skedde dessutom med en kraftig majoritet - inte bara med en rösts eller med lottens hjälp utan med 11 rösters övervikt. Detta beslut gäller för avtalsförhandlingarna framöver.

Att sedan jordbrukets förhandlingsdelegation denna gång av hänsyn till det samhällsekonomiska läget gav efter på en bit, tyckerjag inte att vi skall klandra. Jag tycker aU det är felaktigt att göra de här hårda påhoppen just för den attityden, som jag i mitt tidigare inlägg välkomnade. Detta om kapitalvinsterna.

Oswald Söderqvist förvånar sig över att jordbrukare har 30 000 i inkomst, och han framställer denna inkomst som en stor favör och ett privilegium. Jag kan försäkra Oswald Söderqvist atl det finns många jordbrukare för vilka den faktiska inkomsten är 30 000 hur man än i likhet med Oswald Söderqvist vill räkna och hur man än vill pådyvla dem privilegierade rättigheter när det gäller avdrag. Jag försäkrar Oswald Söderqvist all de inte upplever det som elt privilegium att faktiskt ha en inkomst på 30 OOÖ. Jag känner många som har del.

Men, ropar Grelhe Lundblad och Oswald Söderqvist, matpriserna skall sänkas, de måsle sänkas! Del är lätt att utropa del, men låt mig då hänvisa lill de uppgifter jag lämnade i milt tidigare inlägg; jordbruksprisernas andel av matpriserna rör sig om tre fyra öre per krona av den svenske medborgarens inkomst. Tycker ni atl matpriserna är för höga och atl de skall sänkas, så har ni rält all ha den uppfattningen, men när del gäller jordbrukarnas priser finns det inte mycket att hämta - de tre fyra örena är inte myckel att ta av. Men menar ni alt alla de människor som arbetar med transport och förädling, i butiken osv. skall ha mindre betalt, då bör ni säga det. Jag lycker inte att de skall ha mindre betalt. Det är ju en rad faktorer som sammantaget gör atl maten kosiar pengar, och skall ni göra en sänkning genom att ta enbart av jordbrukarandelen, då blir del en väldigt blygsam sänkning. Där finns nämligen inte mycket atl la.

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag återkommer lill resonemanget om taxerad inkomst och sådant, och jag vill fråga: Varför är den taxerade inkomsten så låg för jordbrukare och andra jämförbara grupper? Det gäller ju här inte bara jordbrukare, utan vi har exempel på andra grupper som också kommer ner i inkomster som ligger under det nämnda beloppet 30 000 kr., ja, t. o. m. ända ner mot noll, och de lever trots del elt oerhört flott liv i det här samhället. Att inkomsten är så låg för dessa grupper beror på del jag lalade om här tidigare, nämligen att de utnytOar alla möjligheter som finns i skattesystemet för att bringa ner sin inkomst till denna behagligt låga nivå. De har förmåner som de kan utnyuja, och på del sättet kommer de ner väldigl lågt på skatteskalan.

Jag har ingen uppfattning när del gäller andelen av matpriserna på tre fyra öre per krona, som Einar Larsson talar om här, men det är ett faktum atl ju färre kronor man har att betala mal, kläder och hyror med, desto kännbarare blir en sådan post som livsmedelskostnaderna - det är något som man inte kan bortse ifrån. Ju mindre disponibel inkomst man har, desto hårdare slår priserna som man måste betala för del dagliga uppehället, vare sig det nu gäller livsmedel eller hyror, kläder och sådana saker.

De som Oänar minst och har minst disponibel inkomst drabbas alltid värst av inflation och prishöjningar. Det gäller inte bara livsmedelspriserna som vi talarom nu, utan det gäller också allting annat. Därför är det alltså nödvändigt att försöka sänka matpriserna, liksom atl hålla nere de andra kostnader som vi har diskuleral nyligen här i kammaren i andra sammanhang. Det är någonting som vi inom vänsterpartiet kommunisterna alltid kommer att gå ut och slåss för. Det är självklart, därför all vi måste slå vakt om de grupper i samhället som är mest utsatta. Till dem hör faktiskt inte jordbrukarna, utan de utgörs av låginkomstlagarna, barnfamiljerna, de ensamma föräldrarna, pensionärerna och andra. De drabbas värst av inflationer och höjda priser, inte jordbrukarna.

151

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Filip Johansson sade sig vara orolig för den diskussion som har förts med lanke på den överenskommelse som träffats och innebörden av den proposition som föreligger, men jag kan försäkra honom alt han inte behöver vara det. Vi är klart medvetna om vad innebörden är av den här överenskommelsen, och den står vi gemensamt för i den mån riksdagen accepterar vad utskottet föreslår. Vad vi hela tiden har framhållit-och i den frågan slår inte Grelhe Lundblad ensam, del vill jag markera för Filip Johansson - är atl vi anser att man även i fortsätlningen bör ta med kapitalvinsterna när man går att jämföra standarden och inkomsiutvecklingen mellan å ena sidan löntagare och å andra sidan jordbrukare. Men såsom jag också sagl till Thorsien Larsson är vi intresserade av atl skapa rättvisa mellan olika jordbrukarkalegorier, eftersom vi är medvetna om att förutsättningarna kan vara olika beroende på om man är arrendalor eller om man ärvt sin fastighet.

Jag fortsätter att upprepa: Ge mig eU enda motiv för aU man icke skulle intressera sig för kapitalvinsterna i det här sammanhanget även i fortsätlningen, när jordbmkarna har varil med om all göra det i år!

Utskottets ordförande säger alt vi i höstas beslöt alt man inte skulle ta med kapitalvinsterna i underlaget för en bedömning av vad som är rättvist. Han har missförstått innebörden av beslutet. Detla bevisas bäst av att man vid prisöveriäggningarna kom fram lill atl det var riktigt all ta sådan hänsyn i den uppgörelse som skall träda i kraft den 1 juli 1978. Vi menar atl man bör göra detsamma också i fortsättningen. Om den uppfattningen är icke Grelhe Lundblad ensam, ulan den delas av hela den socialdemokratiska delen av jordbruksutskottet.

152

FILIP JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill böOa med alt säga att när den här debatten böOade trodde jag att det var prisuppgörelsen som vi skulle diskutera och sedan i vanlig ordning vänta lills förhandlingsparterna haft överläggningar om näsla uppgörelse, innan vi då lar upp den uppgörelsen till diskussion i ulskollel och riksdagen, så som vi alllid har gjorl. Därför känner jag mig en aning oroad över att Svante Lundkvist nu anser sig föranledd alt mer eller mindre böOa ge direktiv för näsla förhandlingsomgång och lala om hur han anser atl nästa överiäggning skall gå till.

Jag trodde atl vi hade samma jordbrukspolitiska målsättning nu som den vi med lio års mellanrum lagl fast i riksdagen, nu senast strax före jul. Jag trodde också att del var då som man här i riksdagen förde den övergripande debalten om jordbrukels förutsäUningar och möjligheter för att sedan överiåla till resp. parter atl förhandla om produktpriserna. Men nu lycks Svante Lundkvist vara intresserad av atl redan före näsla förhandlingsperiod la upp en diskussion om hur de förhandlingarna skall föras och var del socialdemokraliska partiet slår.

Delta är- lål mig bara notera detla, herr talman - första gången som man behandlar en prisuppgörelse på det sättet!

SVANTE LUNDKVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! Vi tycker atl del är angelägel att vi kommer fram lill så rättvisande bedömningar som möjligl i de här sammanhangen. Vi tror oss också förstå atl del finns inlresse för detta inte bara på lönlagar- och konsumentsidan ulan också på jordbrukarsidan. Vi tycker därför det är rikligt all tala om vilken inslällning vi har i den här frågan och atl det är väsenlligl att dessa frågor ägnas fortsatl uppmärksamhet. Det ärju inte så all man - om jag får använda del uttrycket - snyter sådana här uppgifter ur näsan just vid det tillfälle när man behöver ha dem. Det kan vara klokt atl inrikta sig på att undersöka vad denna faktor belyder, så att man fortlöpande kan följa utvecklingen på området.

Jag hoppas atl vi kan vara överens om att vad vi ytterst eftersträvar är atl få fram elt så rältvisl underiag som möjligt för inkomst- och standardjämförelserna. Det är åtminstone det enda intresse vi har på den socialdemokratiska sidan. Etl underiagsmalerial av detta slag skall ju inte drabba vare sig den ena eller den andra kategorin. Delskall ulgöra grunden förden rättvisa fördelning som del ytterst är fråga om mellan olika grupper i samhället av de resurser som här slår till förfogande.

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

FILIP JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag trodde faktiskt aU vi alltid varit överens om aU vi skall försöka ta fram ell rättvist bedömningsunderiag. Det har vi alltid försökt.

Vi har beredningsgrupper från både konsumentsidan och producentsidan vilka under hela årel arbelar för att få fram det underiag som behövs. Delta har vi alllid haft. Jag har trott atl del har varil elt rättvist underlag förul, och jag tror alt det kommer att vara rättvist även i framliden.

THORSTEN LARSSON (c):

Herr talman! Egentligen hade jag väl inte behövt ta till orda efter Filip Johanssons inlägg gentemot Svante Lundkvist, men jag vill notera alt Svante Lundkvists stolla deklaration om kapitalvinsterna i hans första anförande har blivit någol annorlunda nu när han har hållit ett par andra anföranden.

Vad jag avsåg med mill inlägg var alt påvisa problematiken, och den förslår jag att Svante Lundkvist erkänner. I och med alt vi har denna problematik all 40 % är arrendatorer skulle vi, enligt det resonemang Svante Lundkvist förde i sill första inlägg, enkelt uttryckt få två sorters prissättningar, en för arrendatorer och en för egenbrukare. Det tror jag vore väldigl besvärligt.

Jag vill gärna ha sagt att vi från vårt håll är beredda att utgå från samma princip om en rättvis bedömning. Men liksom Filip Johansson överiämnar jag med förtroende den delen åt dem som skall förhandla i de här sammanhangen.

Vissa politiker vill i vissa, politiskt betonade uttalanden gärna dimensionera upp jusl kapitalvinsterna. Jag tror att när man sakligt ser på den frågan

153

Nr 156               blir del inte den stora effekt av all försöka räkna in kapitalvinster som t. ex.

Måndagen den     """ ' hammaren tycks tro.

29 maj 1978

_____________       Överläggningen var härmed slulad.

Reglering av pri
serna på Jordbruks-      M o ni. 1 och 2
produkter m m       Kammaren biföll vad utskottet i dessa momenl hemställt.

Mom. 3

FÖRSTE VICE TALMANNEN; Propositioner ställs särskill belräffande de olika frågor som berörs i motionen nr 1956 av Lars Werner m. fl.

Utredning om inkomsl- och förmögenheisuivecklingen inom jordbruket Proposilioner gavs på bifall till dels utskottels hemslällan, dels yrkandet 1 i motionen  nr  1956 av  Lars Werner m. fl., och  förklarades den  förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Oswald Söderqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl  kammaren bifaller jordbruksulskottels hemslällan i

belänkandel nr 34 mom.  3 såvitt avser utredning om  inkomst- och

förmögenheisuivecklingen inom jordbruket röstar ja,

den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil yrkandel I i moiionen nr 1956 av Lars

Werner m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Oswald Söderqvist begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 267

Nej -   13

Avstår -     1

Begäran om förslag lill slopande av mervärdeskatt på livsmedel Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels yrkandet 2 i moiionen  nr  1956 av  Lars  Werner m. fl., och  förklarades den   förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Oswald Söderqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som vill atl  kammaren bifaller jordbruksutskottets hemslällan  i belänkandel nr 34 mom. 3 såviit avser begäran om förslag lill slopande av mervärdeskall på livsmedel röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit yrkandet 2 i moiionen nr 1956 av Lars Werner m. fl. 154

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens     Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Oswald Söderqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 268

Nej -   13

Avstår -     I

Förslag till lagstiftning om slopande av mervärdeskatt på baslivsmedel Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels det av Oswald Söderqvist under överläggningen framställda yrkandel, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Oswald Söderqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som  vill att  kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan  i betänkandet nr 34 mom. 3 såvitt avser förslag till lagstiftning om slopande av mervärdeskatt på baslivsmedel röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil del av Oswald Söderqvist under överläggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Oswald Söderqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 267

Nej -    13

Avstår -     1

Mom. 4-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom.  II a

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskottels hemslällan, dels reservalionen av Svante Lundkvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Grethe Lundblad begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som  vill att  kammaren  bifaller jordbruksutskottets hemställan  i

betänkandet nr 34 mom. 11 a röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit  reservationen av Svante Lundkvist

m.fl.

155

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Pris- och konsumentfrågor, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Grelhe Lundblad begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 146

Nej - 125

Avslår -    11

Mom. 1 1 b och 12-19

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 2 Pris- och konsumentfrågor, m. m.

Föredrogs näringsutskottels betänkande 1977/78:64 med anledning av proposilionen 1977/78:100 i vad avser vissa anslag inom handelsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

FÖRSTE VICE TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överiäggningen får yrkanden framställas belräffande samtliga punkter i belänkandel.

1 del följande redovisas endast den punkt vid vilken under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 12 (Konsumentverket: Förvaltningskostnader) Regeringen hade i proposilionen 1977/78:100 bilaga 14 (handelsdeparle-mentet) under punkten D 4 (s. 63-66) föreslagit riksdagenatt till Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 35 625 000 kr.

I della sammanhang hade behandlals molionerna

1977/78:1305 av Karin Nordlander m. fl. (vpk), vari hemslällls alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om initiativ och medverkan till inrällandel av lokala fristående konsumenikommiuéer i alla kommuner,

1977/78:1316 av Olle Wästberg i Siockholm m. fl.' (fp) och

1977/78:1630 av Arne Blomkvist m. fl. (s).

156

Utskottet hemslällde

1.   belräffande kommunal konsumentpolilisk verksamhet att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1305,

2.   beträffande information om konsumentkreditlagen, m. m. atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1630,

3.   beträffande ändrad inriklning av konsumentpolitiken att riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1316,

4. belräffande anslag till konsumentverket för förvaltningskostnader all riksdagen med bifall lill regeringens förslag lill Konsumentverket: Förvaltningskostnader för budgelårel 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 35 625 000 kr.

Vid denna punkl hade avgivils elt särskill yltrande av Olle Wästberg i Siockholm (fp).

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Pris- och konsumentfrågor, m. m.

ARNE BLOMKVIST (s):

Herr lalman! Som framgår av näringsutskottels belänkande nr 64 är utskottet hell enigt. Därför skall jag nöja mig med att endasl säga någol om det särskilda yttrandet av utskottets socialdemokrater och vidare om några frågor under punkten Förvaltningskostnader.

I det särskilda yttrandet har vi socialdemokrater i utskottet återigen kunnat konstatera att det belopp som inledningsvis beräknats till driftstöd är mycket blygsamt. Enligt vår mening kommer det fortsättningsvis alt krävas belydligt slörre resurser lill den nya stödformen. Vi menar också all driftstödet får inte bli en stödform som bara kommer att tillämpas i undantagsfall, utan det måste accepteras som ett betydelsefullt inslag i samhällets ålgärder för att skapa godtagbara förhållanden för glesbygdsbefolkningen. Erfarenheterna från konsumentverkets hantering av driftstödet under etl inledningsskede bör först och främst bilda utgångspunkt fören utökad planmässig utformning av driftstödet.

Hen lalman! Jag har lillsammans med mina medmotionärer i moiionen 1977/78:1630 föreslagit att riksdagen hos regeringen begär förslag lill förstärkta resurser lill konsumentverket för att kunna genomföra en rimlig informationskampanj om den nya konsumentkreditlagen. Dessutom har vi framfört krav på ökade medel till olika slag av rådgivningsmalerial inom del hushållsekonomiska områdel.

Utskottet understryker att det redan förra årel, i yttrande till lagulskoltet över förslagel lill konsumentkreditlag, uttryckts en förväntan all regeringen skulle uppmärksamma konsumentverkets resursbehov till följd av den lagstiftningen och alt la de initiativ som kunde befinnas påkallade. Samlidigl har Ulskoitel även pekat på att verket för den informationsverksamhet det gäller inte är hänvisat uteslutande till det här aktuella anslaget. Man erinrar om, att nämnden för samhällsinformation har anslagit pengar för verksamheten. Av etl begärl anslag från nämnden på 780 000 kr. härverket hittills fått den del - 235 000 kr. - som hänför sig lill våren 1978. Verkets ansökan i övrigt kvarstår för prövning senare. Det är verkligen glädjande att nämnden sökt att tillmötesgå verket och gjorl del på etl område som läcks av ett av våra motionsyrkanden. Jag vill här också vädja till nämnden atl i god lid före det nya budgetåret tillgodose de önskemål som har förts fram i verkets framslällning.

Under denna punkt behandlas även moiionen 1977/78:794 av Hans Alsén m. fl. Molionärerna betonar viklen av att konsumentverket även i fortsättningen får möjlighet att stödja målinriktad forskning och. alt denna mer än

157

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Pris- och konsumentfrågor, m. m.

hittills kompletteras med utvecklingsarbete och försöksverksamhet inom studieförbund, kooperativa och fackliga organisationer, kommuner etc. Vidare menar de att den av handelsministern föreslagna anslagsrubriken "Undersökningsverksamhet" är olämplig och kan leda lill missförstånd.

Inriklningen av konsumentverkets stöd till forskningen behandlades i proposition 1972:33 angående samhällels konsumentpolitik. Där slogs bl. a. fast alt grundläggande forskning om hushållens roll och situationen i samhällsekonomin bör stödjas inom ramen för konsumentpolitiken. Forskning kan enligt vad som sagts i propositionen om konsumentpolitiken samt i verkels instruktion betecknas som elt medel i den konsumenlpolitiska verksamhel som verket bedriver. Den forskning som utförs skall således knyta an till verkels arbetsområde. Det innebär att forskningen kan avse alla frågor som hör samman med enskilda konsumenters köp och användning av varor, Oänster och andra nyltigheler som bjuds ut lill konsumenter på den privala marknaden eller på marknader som arbetar enligt likartade principer.

I utskoltsbetänkandel lämnas en informalion om konsumentverkets forskningsverksamhet. Här vill jag bara erinra om att för slöd till konsu-meniforskning tilldelas verket av statsmakterna ett reservationsanslag med beteckningen "Forskning m. m." Utöver forskningsmedel utgår ur anslaget slöd lill studieverksamhet och internationell verksamhet. För forskning har ur della anslag kunnai disponeras ca 1 milj. kr. åriigen under perioden 1973-1977. Del är mot denna bakgrund somjag med glädje kan konstatera alt utskottet inte uppfattar handelsministerns uttalande som ell ultryck för en avsikl atl åstadkomma en ändrad inriktning av den verksamhet som finansieras genom anslaget. Enligt utskottets mening saknas också underiag för beslul av den innebörden. Fastmer synes det betydelsefullt att verksamheten får ulvecklas kontinuerligt och alt de forskare som har fått intresse för och erfarenhet av konsumentpolilisk forskning stimuleras lill fortsatt verksamhet.

Dessa synpunkter, liksom vad ulskollel i övrigt skriver i belänkandel, har självfallet medverkat till att etl enigt utskott bl. a. kunnai godkänna den av handelsministern föreslagna anslagsrubriken "Undersökningsverksamhet".

Herr talman! Med detla villjag yrka bifall till näringsulskottets hemslällan i belänkandet nr 64.

Under della anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

158

KARIN NORDLANDER (vpk);

Hen talman! Regeringens svångremspolitik har verkligen varit effektiv i sitt syfte atl minska konsumtionen för större delen av befolkningen. Människor med begränsade inkomster har nu tvingats minska sina inköp även av dagligvaror, nödvändiga för vårt uppehälle.

När handeln nu kan böOa överblicka försäljningssiffrorna för 1977 visar

butikerna en negativ utveckling. Under hela andra halvåret 1977 redovisas vaOe månad försäljningssiffror som i fasta priser ligger under motsvarande månad 1976. Totalt under 1977 minskade volymen i detaljhandeln med 1,9 96 jämfört med 1976. Varuhusens minskning var ännu slörre, 4,1 %, och den rena livsmedelshandeln minskade med 2,8 96.

En fortsättning av denna trend innebär enligt gjorda beräkningar att detaljhandeln får etl försäljningsborlfall på 2,5 miljarder kronor på ell år, räknal från millen av 1977. Handeln slår nu larm om den minskade omsättningen. Men del är, herr talman, inte bara handeln som drabbas. Värre är atl det får konsekvenser för de enskilda hushållen, som får alll svårare att klara en godtagbar levnadsstandard.

Nu kan man ställa frågan vad minskade försäljningssiffror för detaljhandeln har alt göra med det ärende som nu står på föredragningslistan, där en vpk-motion behandlas som närmast gäller lokal konsumentpolilisk verksamhel. Vpk anser nog atl det här hör intimt samman. Minskade försäljningssiffror på dagligvarusidan visar atl allt fler människors ekonomi allvariigi försämrats.

En helt färsk undersökning som gjorts med ekonomiskl stöd från konsumentverket visar att socialgrupp 3 i genomsnitt köper livsmedel för mindre belopp per månad än exempelvis socialgrupp 1, detla trots atl barnantalet här oftast är betydligt stöne. Detta visar att prishöjningarna på livsmedel och förbrukningsartiklar hårdast drabbat de redan ekonomiskl svaga i samhället. Och ju mindre pengar man har till inköp av livsmedel och övriga nödvändiga varor, desto viktigare är det ur flera synpunkter att konsumenterna gör förnuftiga ekonomiska inköp. För alt della skall fungera finns det för många konsumenter ell behov av hjälp och direkt informalion, inte minst när det gäller de dagliga inköpen, som behöver tillfredsställas.

Minskade försäljningssiffror för handeln innebär ökad konkurrens om konsumenterna, och de konkurrensmeloder som används är oftast inte till konsumenternas fördel. Produktutveckling och reklam blir i alll större utsträckning säljhjälp, som söker nya svagheter hos oss konsumenter atl inrikta sin marknadsföring på. Djungeln i utbudet av varumärken är inte ett konsumenlbehov och ökar inte konsumenternas valfrihet, som en del vill göra gällande. Om det vore konsumenterna som styrde produktionen skulle vi inte behöva reklam alls, och företagen skulle då aldrig använda de enorma summor - över 2 miljarder nämns - som åriigen satsas på reklam. För företagen är största möjliga vinst avgörande, och del spelar ingen roll om varorna är nödvändiga - bara de kan säljas.

Tidigare hade vi här i landet etl system där dagligvaror nästan alllid såldes per kilo eller liter. Del systemet har satts ur spel med fantasifulla förpackningar som trots krav på jämförpris har elt okontrollerbarl innehåll för många. Vpk anser det vara en bakvänd ordning atl när del är svårl för tillverkarna atl konkurrera med innehållet i stället konkurrera med förpackningarna, också här med siörsta möjliga vinst på konsumenternas bekostnad. Att sedan större delen av livsmedelsindustrin ägs av multinationella

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Pris- och konsumentfrågor, m. m.

159

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Pris- och konsumentfrågor, m. m.

160

monopolförelag, som kan prissälia varorna, underiättar inte för konsumenterna.

Våra alllmer begränsade ekonomiska resurser borde ge anledning till en sanering i vårl prylfixerade samhälle av reklamen, och konsumentupplysningen borde inriktas på hur vi bäst skall ta till vara de knappa resurserna. 1 stället tvingas vi erkänna att vi inte kommit särskilt långt ens när det gäller lagar som kan förhindra producenter all producera undermåliga eller oOänliga varor.

Del är i och för sig inget fel på målsättningen för samhällets konsumentpolitik, vars riktlinjer drogs upp i ett belänkande redan 1947 och som sedan aktualiserats vid ett flertal tillfällen. I dag heter det att del övergripande målet för samhällels konsumentpolitik måsle vara alt ge konsumenter sakkunnig hjälp vid inköp, förbättra konsumentemas ställning gentemot en osund reklam och marknadsföring av produkter och hjälpa hushållen all på bästa säll utnyuja begränsade resurser. Detla är också vad våra upprepade molioner handlal om: all ge målinriktningen ett konkret innehåll. En fungerande konsumentservice fömlsälter atl den i alla kommuner genom tillsättandel av särskilda ansvariga nämnder jämställs med övrig kommunal verksamhel och får en likvärdig status.

I utskottels belänkande finns en redogörelse för kommunernas utbyggnad av konsumentverksamheten, en utbyggnad som efter 1975 års beslut beskrivs som avsevärd. Jag måste då konstatera efter den beskrivningen att utskottet inte har särskilt stora krav på verksamhet. För hur ser det ul i landets kommuner? Av Sveriges 270 kommuner är det endast etl 30-tal som uppfyllt miniminormen, medan 110 kommuner inte har någon verksamhet alls. Övriga ca 130 kommuner har en helt otillräcklig verksamhet.

Vi anser del inte tillfredslällande om kommuner kan freda sill samvete och anse sig ha löst frågan genom alt utse en Oänsteman, som med vänster hand skall sköta konsumentverksamheten en eller annan timme per vecka tillsammans med sin ordinarie arbetsuppgift. Vi menar all det krävs utbildad personal på delta område, om den skall kunna göra en fullgod insats för konsumenterna, bl. a. när det gäller viktiga frågor om ekonomi, bosättning, kost och konsumenlrätl. Någon sådan planerad ulbildning för konsumenl-upplysare finns inte i dag.

Vidare deklareras från fungerande konsumentsekrelerare och från konsumentverket hur svårt del är alt nå ul med information lill låglönegrupperna, som inte är lika vana att läsa information som högutbildade. Det ärju dessa grupper med begränsade inkomster som främst är i behov av konsumentupplysning. Det räcker då inte med skriftlig information, utan det erfordras direkta kontakter. Genom de senasle årens prishöjningar på dagligvaror har de ekonomiskl svaga konsumenterna fått en ytterligare försämrad situation, och slandardklyftan mellan fattiga och rika har ökat.

Utskottet säger sig dela motionärernas uppfattning all den kommunala konsumenlpolitiska verksamheten är angelägen, och det har också varit riksdagens uppfattning vid fiera tillfällen. Men sedan slannar det vid detta. Några nya påtryckningar på kommunerna vill ulskollel inte vara med om.

Det förklarar sig nöjt med kommunernas utbyggnadslakt. Vi motionärer är inte lika nöjda med den utbyggnad som skett efter 1975 års riksdagsbeslut. Vår uppfattning delas också av RKV-utredningen som i sina överväganden och förslag säger följande:

Utredningen anser det angeläget all den kommunala konsumentverksamheten inom en fem-årsperiod är så utbyggd all vägledning lill enskilda konsumenter samt allmänna informationsinsatser i huvudsak då har kunnai föras över från regional till lokal nivå. Skulle emellertid i böOan av 1980-lalel delta inte visa sig vara fallet bör enligt en majoritet i utredningen frågan om obligatorisk kommunal konsumentverksamhet bli föremål för statsmakternas prövning.

Vpk kommer atl följa utvecklingen och måste överväga att kräva en lagstiftning, om inte kommunerna inser sina skyldigheter. Den försämrade ekonomiska utvecklingen för många människor påskyndar behovel av en fungerande lokal konsumentverksamhet. Det räcker inte med en verksamhet som bara finns på papperet.

Med detla, herr talman, yrkar jag bifall lill vpk-motionen 1305.

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Pris- och konsumentfrågor, m. m.

ARNE BLOMKVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Nordlander harju själv sagt att utskottet är positivt till denna verksamhel. Del är en uppfattning som vi hyser gemensaml. Jag vill i anslutning till de synpunkter som har anförts i moiionen 1305, i vilken man föreslår att riksdagen hos regeringen hemställer om initiativ och medverkan lill inrättandet av lokala fristående konsumenikommiuéer i alla kommuner, knyta an till Karin Nordlanders moiion 1973:1499, där del i den första allsatsen yrkades, atl riksdagen hos regeringen skulle hemslälla om iniliativ i syfte atl kommunerna delges rekommendation alt medverka lill bildandet av lokala frislående konsumenikommiuéer.

Jag skulle därför vilja fråga, om Karin Nordlander menar all vi nu skall avbryta den uppbyggnad av den konsumenlpolitiska verksamheten som vi har böOal bygga upp och där kommunerna uppmuntras atl driva fram en lokal verksamhel med bildandel av konsumenlnämnder. Jag tycker att det är mycket vikligl atl få elt besked från Karin Nordlander på denna punkt.

KARIN NORDLANDER (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Vi ifrågasätter väl inte de former under vilka den konsumentpolitiska verksamheten sköts. Huvudsaken är att den fungerar i de olika kommunerna, t. ex. genom konsumentnämnder, som kanske är den bäsla formen, eftersom verksamheten genom sådana får en annan slalus än i kommittéer, som kanske inte på samma sätt har kommunerna bakom ryggen. Vad vi är ute efter är en fungerande lokal konsumentverksamhet.

ARNE BLOMKVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag är tacksam för det svaret, Karin Nordlander. Vpk har alltså den uppfattningen alt del är kommunerna som skall ha ansvarel förde konsumenlpolitiska frågorna, och dessutom alt konsumentverksamheten

161

11 Riksdagens prolokoll 1977/78:155-156

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Pris- och konsumentfrågor, m. m.

ute i kommunerna skall ledas av etl förtroendemannaorgan, nämligen konsumentnämnden.

KARIN NORDLANDER (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Ja, jag tycker atl del är kommunerna som skall sköta denna verksamhet. Men om kommunerna inte reagerar och ingenting händer, måste riksdagen och regeringen säga ifrån alt någonting nu måste göras.

162

HANS ALSÉN (s):

Herr talman! Jag skall fatta mig kort, även om det känns ganska fresiande atl någol blanda sig i den nu senast förda debatten. Jag skall avslå från del men vill konstatera - tyvärr har jag på senare lid redan haft anledning alt framhålla del från denna talarstol - att det finns en oro bland stora konsumentgrupper i dag. Denna oro måsle tyvärr vidimeras av den konsumenternas intresseorganisation som finns i det svenska samhällel och som också bedriver en omfattande verksamhet på den marknad där konsumenterna har atl uppträda.

Del är bekymmersamt i dag. Många hushåll är hårt pressade. Vi vet också atl i förlängningen av den här situationen är det svårigheter för handeln. Det talas om krisbranscher, och vi har väl all anledning all noga följa ulvecklingen inom handeln. Det kan vara näsla krisbransch.

Nog om detta i dag. Jag tänkte bara få ta kammarens tid i anspråk för att något kommentera utskottets yttrande i anledning av motionen 794, som är väckt av några socialdemokrater. Men innan jag gördel, herr lalman, känner jag fakliskl elt behov, när jag har lagit del av näringsulskottets betänkande nr 64, all betyga utskottet både vördnad och lacksamhet för det fylliga belänkande som föreligger i de här frågorna. Jag lycker att det är föredömligt. Del vore önskvärt att vi i alla sammanhang här i riksdagen hade möjlighet atl handlägga frågor på det sätt som näringsulskotlel funnit skäl atl göra. Jag lycker atl del känns angelägel att säga del.

Så till moiionen 794. Jag vill verifiera vad jag nyss sade om den fylliga behandlingen av dessa viktiga konsumenlpolitiska frågor och nämna alt motionen behandlas på s. 16-21 i betänkandet. Moiionen gäller elt anslag lill konsumentverket som i propositionen rubriceras Undersökningsverksamhet m. m. Del anslaget har lidigare varit rubricerat Forskning m. m., och i vår motion har vi föreslagil rubriken Forsknings- och utvecklingsarbete.

Nu kan självfallel frågan ställas: Är detta bara en lek med ord? Nej, del vill jag bestämt bestrida. Jag tror atl del är viktigt atl vi betänker all rubriker i sådana här sammanhang kan bli missvisande och kan föra tanken vilse och faktiskt också medföra en successiv och jag skulle vilja säga smygande förändring av verksamheter som vi tidigare har lärt känna. Vi motionärer kände en viss oro för del, när vi log del av budgelproposilionen på den här punkten.

Vi pekar på hur viktigt det är alt konsumentverket också fortsättningsvis stöder en målinriktad forskning och att den helst mer än tidigare kompletteras med utvecklingsarbete och försöksverksamhet som bedrivs av studie-

förbunden, kooperativa och fackliga organisationer, kommuner m. fl. Vi kände som sagt en oro för alt det var fråga om en förändring bort från en sådan verksamhet.

Nu säger utskottet - och det har också underslrukits av Arne Blomkvist -alt så är icke fallet, och det tyckerjag är lillfredsslällande att få notera. Jag ber att få citera vad utskottet skriver på s. 20, längst ner: "Utskottet uppfatlar inte handelsministerns uttalande som uttryck för en avsikl att åstadkomma en ändrad inriktning av den verksamhel som finansieras genom anslaget. Enligt utskottets mening saknas också underiag för beslut av den innebörden. Fastmer synes det betydelsefullt alt verksamheten får utvecklas kontinuerligt och atl de forskare som har fått inlresse för och erfarenhet av konsumentpolilisk forskning stimuleras lill fortsatt medverkan."

Jag tycker au det är bra all det sägs så klart ut av utskottet. Del kommer i vaOe fall ulifrån motionärernas synpunkt att ses som ett undanröjande av den oro som vi hade anledning alt känna på den här punkten.

Jag delar utskottets uppfattning när det skriver atl del är viktigt atl konsumentverket utformar mera långsikliga program för sin forskningsverksamhet än vad som funnits hittills. Som framgår av betänkandet har konsumentverket också meddelat all del avser att åstadkomma dylika program. Det är värdefullt.

Utskottet säger också att man förutsätter att forskningen och den konsumenlpolitiska studieverksamheten anknyts till varandra. Vi motionärer lycker alt del är viktigt att utskottet har velat uttrycka sig så klarl och därmed understrukit de värderingar som är våra och som är framförda i moiionen.

Låt mig lill sist ändock göra en liten erinran mot ulskottet. Man säger all med hänsyn lill all en väsentlig del av anslagssumman är avsedd för kursverksamhet ter sig motionärernas förslag till anslagsrubrik mindre lämplig. Vår anslagsrubrik är alltså Forsknings- och utvecklingsarbete, och där har jag litet svårt att följa med utskottet. Jag tycker att det är ganska lämpligt att ett arbete som i hög grad skall bedrivas tillsammans med studieförbund och ideella folkrörelser betecknas som utvecklingsarbete, för vilka är del som har stått för utveckling i skilda avseenden i det svenska samhället om inte just folkrörelser och studieförbund? Därför har jag i det fallet en annan mening än utskottet.

Jag tycker dock inte att del finns anledning alt från den utgångspunkten yrka bifall till motionen, med hänsyn till att utskottet i övrigt i sin skrivning så klan givit ultryck för de värderingar och önskemål som vi har burit fram i motionen. Jag har alltså, herr talman, ingel yrkande på den här punkten.

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Pris- och konsumentfrågor, m. m.

STEN SVENSSON (m):

Herr lalman! Rent allmänt selt har Sverige en effektiv och väl fungerande varuhandel, såväl inom parti- som detaljhandelsleden, vilket är till stor fördel för såväl konsumenterna som för samhället i sin helhet.

Varudistributionen har genomgåu en snabb utveckling. Vi har fått en ny struktur med enheter av växlande storlek som i samverkan byggt upp en

163

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Pris- och konsumentfrågor, m. m.

164

effektiv varudislribulion med hög produktivitet.

Handelns strukturomvandling har på senare lid kännetecknats av en ökad närorientering. Nya former av närbuliker, s. k. servicebutiker, har etablerats i allt större utsträckning. Utvecklingen för dessa enheler är mycket positiv.

Men denna bild finns inte överallt i samhället. Strukturomvandlingen i glesbygden går i en annan riktning. Den sammanhänger med både vikande kundunderlag och den snabba kostnadsutvecklingen. Det är därför angeläget alt man med olika åtgärder söker stcdja företag i glesbyd, så att även människor i dessa områden i landet kan få sitt servicebehov tillgodosett.

Som ett led i delta syfte kan vi se riksdagsbeslutet från hösten 1977 med bl. a. ökal investerings- och driftstöd till butiker.

Enligt de riktlinjer som då godtogs av riksdagen kan t. ex. driftbegränsade ramar utgå till dagligvarubutik, försäljningsställe för drivmedel eller, om särskilda skäl föreligger, till varubuss som säljer dagligvaror. Driftstödet är att betrakta som en ersättning från staten för en samhällsviktig funktion som inte kan fullgöras på affärsmässiga grunder.

Butikernas möjligheler att fortleva är direkt beroende av kundunderlaget.

I delta sammanhang kommer regionalpolitiken in i bilden. Det finns elt nära samband med samhällels service i övrigl. När sådan service dras in - det kan t. ex. gälla järnväg, post etc. -då skapar samhällel indirekt svårigheier för butikerna i sådana områden.

Om man inte kan hålla kvar sådan service, bör enligt min mening butiker eller lanthandel i sådana områden kunna bli ombud för olika samhällsOänster och få en rimlig ersättning för della.

1 samband med riksdagsbehandlingen föna årel av distributionsfrågorna kunde vi konstatera, att konsumentverket fått regeringens uppdrag atl undersöka vilka servicefunktioner som skulle kunna tillföras glesbygdshandeln, och som kan bidra till ett förbättrat underlag för denna handel. Ulan tvivel är lanthandeln en resurs, som skulle kunna utnyUjas mera än vad som nu sker.

Butiker i glesbygd kan med fördel bli ombud för t. ex. post, järnväg och apotek - kanske också för arbetsförmedling och försäkringskassa. Butikerna kan åta sig stugförmedling, biblioteksverksamhet, försäljning av jakt- och fiskekort och annal som kan beOäna turismen, de kan se lill att tidningar och lidskrifter är tillgängliga, liksom drivmedel.

Den lokala detaljhandeln kan också vara lämplig att sköta leveranser av skilda slag lill kommunala inrättningar som skolor, ålderdomshem, sjukhus etc.

Det är glädjande att regeringen och handelsministern tagit itu med dessa vitala glesbygdsproblem, och vi inväntar nu - som näringsutskoilet påpekar i det betänkande som kammaren nu behandlar - konsumentverkels utredning. Delta uppdrag, som lämnades i samband med regeringens distribu-lionsproposition, vänlas bli klart inom den närmaste månaden.

Därutöver vill jag erinra om atl en särskild glesbygdsdelegation under industridepartementet inrättades våren 1977. Dess uppgift är alt bereda.

samordna och intensifiera regeringens glesbygdsinsalser.

Jag har velat erinra om detta, herr lalman, för att visa alt man på flera sätt kan förbättra förulsältningarna för handeln i glesbygd. En tredje möjlighet som jag kan peka på är de medel som ställs lill förfogande inom regionalpoliliken. Del ankommer redan nu på såväl lokala som regionala organ atl inom ramen för del fortlöpande länsplaneringsarbelel överväga åtgärder för alt förbättra den lokala servicen. Del är ell av de tre huvudmål som ställts upp för regionalpolitiken, nämligen att tillförsäkra människorna i alla delar av landel sysselsättning, service och god miljö.

Etl syslem med driftstöd får inte bli en normal företeelse. Som allmän princip måste gälla atl stimulansåtgärder skall sättas före direkta stödåtgärder. Utskottet anser för sin del att det på nuvarande stadium inte finns anledning alt ompröva Oolårels principbeslut om driftstödet.

Jag skall därefter kommentera vpk-motionen om lokala konsumenikommiuéer. Utskottet konstaterar all ca 60 % av kommunerna redan haren dylik verksamhel. Av kommuner med mer än 30 000 invånare har ca 80% konsumentverksamhet. Etl 60-lal kommuner har en särskild konsumentnämnd.

Man får - som utskottet påpekar - bedöma utbyggnadstakten mot bakgrund av kommunernas ekonomiska silualion. Vi kan emellertid, trots atl den ekonomiska situationen inte är särskilt ljus, räkna med en fortsalt utbyggnad.

Utbyggnadstakten måste dock avgöras av kommunerna själva. Med hänvisning till principerna för den kommunala självstyrelsen kan inte Ulskoitel biträda motionskravet på särskilda regeringsåtgärder.

I molionerna 800 och 1648 aktualiseras frågan om ändrad arbetsfördelning mellan statens pris- och kartellnämnd och konsumentverket vad gäller prisinformation.

Utskottet anser att nuvarande förhållande gällt alllför kort lid för alt en omprövning skall vara motiverad. Ulskollel utgår ifrån atl det råder elt bra samarbete mellan myndigheterna och underslryker som sin mening all man ägnar slor uppmärksamhet ål prisfrågorna.

Utskottet tar alltså inte ställning lill organisalionsfrågan, och jag delar denna bedömning. För egen del vill jag emellertid lillägga atl om det skulle visa sig kvarstå oklarheter på detla område bör enligt min personliga mening motionärernas förslag bli föremål för förnyat övervägande.

Vid behandlingen av motionen 794 framhåller ulskottet beträffande ändringen av anslagsrubriken "Forskning" till "Undersökningsverksamhet" att man inte uppfattar handelsministerns ultalande vara en avsikt alt åstadkomma en ändrad inriklning av den berörda verksamheten. Avsikten har enbart varit, som Hans Alsén nyss påpekade, att det nya namnet mera direkt skall anknyta till den verksamhet som finansieras genom anslag. Ett enigt utskott har inte funnil skäl lill erinringar på denna punkl.

Vad sedan gäller långsiktigt forsknings- och utvecklingsarbete på konsumentområdet har utskottet inhämtat att elt sådant program är under utarbetande inom konsumentverket. Utskottet uttalar därvid att man finner

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Pris- och konsumentfrågor, m. m.

165

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Pris- och konsumentfrågor, m. m.

denna planering angelägen. I detta sammanhang bör den i moiionen berörda frågan om en närmare anknytning mellan forskningen och den konsumentpolitiska studieverksamheten kunna aktualiseras. Något särskilt utlalande av riksdagen uiöver vad utskottet anfört finner utskottet inte motiverat, om riksdagen nu lämnar vad utskottet anfört utan erinran.

Slutligen vill jag också rikia ett lack till Hans Alsén för hans erkännande av utskottets redovisning i betänkandet, och med hänvisning till denna redovisning ber jag alt få yrka bifall lill ulskottels hemställan på samlliga punkter.

166

ESSEN LINDAHL (s):

Herr talman! Jag har för avsikl att säga några ord om moiionen 800 rörande prisinformationen lill konsumenterna.

I motionen framhålls alt det i nuvarande ekonomiska läge för den enskilde konsumenten är viktigare än någonsin all få akluell och tillförlitlig informalion på prisområdet. Inte minst gäller delta i fråga om livsmedel och andra dagligvaror som väger tungt i hushållens budget.

I den här moiionen ges ultryck för uppfattningen alt statens pris- och kartellnämnd med sin tidigare erfarenhet av en brett upplagd informationsverksamhet i prisfrågor är bäst skickad all planera och genomföra konsu-mentupplysande åtgärder på delta omriide. Ansvaret skulle då komma alt åvila samma myndighet som genom sin prisövervakning och prisundersökningsverksamhet förfogar över den största sakkunskapen och det faktaunderlag som krävs för att informationen skall bli tillförlitlig.

Sedan några år tillbaka är det konsumentverket och inte pris- och kartellnämnden som har till uppgift att svara för en viktig del av samhällets informalion till konsumenterna i prisfrågor. En ändrad arbesfördelning, som även innefattade överföring av vissa personella och ekonomiska resurser, genomfördes 1975.

Det finns enligt min mening nu skäl alt mot bakgrund av vunna erfarenheter ompröva denna ansvarsfördelning.

Näringsulskottel har den här våren haft så många och stora frågor alt behandla alt man inte kan begära all en enskild moiion skall bli omsorgsfullt analyserad av utskottet.

När det gäller punkten om prisinformationen må det ursäktas mig om jag säger att ulskottsbelänkandet aren aning tunt. I sakfrågan är det faktiskt inte myckel av argument som kommer fram.

Del sägs att det har gått alltför kort tid sedan den ändrade ansvarsfördelningen mellan konsumentverket och SPK genomfördes för alt man nu skulle kunna besluta att gå lillbaka till den gamla ordningen. Och man försäkrar att samarbetet mellan SPK och konsumentverket är myckel bra. Det är ulmärkl med gott samarbete, men del är trots allt vad som kommer ut av samarbetet som är del viktigaste. Del är tre år som har gått, en inte alllför kort lid enligt min mening. Medan gräset gror dör kon, brukar man säga. Vi får hoppas att det inte blir så all medan det här samarbetet bara växer

och växer, glider det viktigaste-prisinformationen till konsumenterna-helt in i skuggornas rike.

Utskottets talesman anförde emellertid några positiva saker, och han sade sig vara öppen för en forlsalt diskussion. Jag noterar del med stor tillfredställelse därför att jag troratt vi idag har anledning all se framåt, tänka oss atl en ändring på den här punkten ändå kan vara ganska rimlig och atl vi får anledning alt ålerkomma lill frågan.

Tyvärr har del under senare år saknals lillräckligl med konkreta exempel på matnyttig information lill konsumenterna i prisfrågor. Del kan vi alla konstatera. Men nu är syftet med min motion inte att klaga på någon viss myndighet. Jag vill tillägga atl konsumentverket har många andra viktiga uppgifter som man sköter bra. Tanken är i stället alt riksdagen skall rätta lill en sak som vi riksdagsmän fakliskl själva har skulden lill. Del är den könsliga uppdelningen mellan långsiklig och korlsikiig prisinformalion jag tänker på. Den kan varken SPK eller konsumentverket lastas för, ulan del är vi riksdagsmän som har skulden.

Jag fär när jag läser utskottsbetänkandel en känsla av alt även utskottet innerst inne tycker alt del här är litet galet. Jag noterar med glädje att utskottet alltså inte ställer sig helt och hållet negativt till den propå jag framförde i min motion, utan så all säga lämnar dörren på glänt - man vill bara avvakta lilel lill. Mot den bakgrunden noterade jag med tillfredsställelse vad utskottets talesman här anförde.

Jag skulle kunna formulera mina slutord på följande sätt: Anser man i näringsutskoilet att de stora konsumentgrupperna våren 1978 har anledning känna tillfredsställelse med den prisinformalion som samhällel genom dess olika organ svarar för?

Det är den ena frågan. Den andra frågan lyder: Anser man i näringsulskottel all prisinformationen blivit bättre eller sämre sedan konsumentverket tog över för tre år sedan?

Herrlalman! Jag har för dagen inget yrkande. Vi motionärer återkommer i denna fråga.

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Pris- och konsumentfrågor, m. m.

STEN SVENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Med anledning av Essen Lindahls frågor och med hänvisning lill mitt tidigare anförande vill jag framhålla alt del är viktigt att verksamheten noga följs upp. Vi får anledning alt återkomma till dessa frågor längre fram.

Jag uttalar detta inie minsl mol bakgrund av atl vi nyligen log slällning till stora förändringar på varudistribulionens område med anledning av distributionsutredningens förslag. Detla skedde i höstas, och nu anslår vi medel såsom en uppföljning av de åtgärder som vi då beslutade om. Vi måste här avvakta händelseutvecklingen. I det sammanhangel skall vi självfallel uppmärksamma de informationsfrågor som Essen Lindahl berört.

167

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Pris- och konsumentfrågor, m. m.

ARNE BLOMKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag borde kanske ha avstått från att begära ordet, men eftersom jag anser all Essen Lindahl tolkar in så mycket-dels i de skrivningar som finns i utskottsbetänkandet, dels den personliga uppfattning som utskottets talesman här gjorde sig till tolk för- tar jag mig friheten att citera ett stycke på s. 4 i betänkandet, vilket hela utskottet slår bakom:

"De rikllinjer för prisinformationen som fastställdes år 1975 har enligt utskottets mening gällt alltför kort tid för att en omprövning av dem skall vara motiverad. Ulskottet utgår från alt konsumentverket ägnar stor uppmärksamhet åt prisfrågorna och alt en fortsatt nära samverkan mellan SPK och konsumentverket eftersträvas av båda parter."

Påståendet i motionen att den här informationen inte prioriteras särskill högt i konsumentverkets arbetsprogram ärett uttalande som motionären får stå för. Jag anser atl del är en orättvis bedömning av konsumentverkels verksamhel på det här områdel. Del är alldeles uppenbart alt det i nuvarande kärva ekonomiska läge är riktigt atl konsumentverket sätter in resurser på delta område.

Utifrån de resurser som konsumentverket har prioriterar man även denna verksamhet. Jag anser alt Essen Lindahl, när han talar om behovet av insalser, underskattar de resurser som konsumentverket sätler in. De överstiger väsentligt de personella och ekonomiska resurser som överfördes från SPK till konsumentverket.

Herr talman! Jag yrkar ännu en gång bifall lill utskottets hemställan i betänkande nr 64.

168

ESSEN LINDAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Enligt min mening har konsumenterna elt stort behov av en intensifierad prisinformalion. Den uppfattningen delas förhoppningsvis också av Arne Blomkvist. Det har fakliskl blivit sämre under de senaste åren. Förr hade vi exempelvis lokala prisundersökningar, som var av mycket stort intresse.

Sten Svensson talade om behovet av service i glesbygderna. Det är inte bara fråga om service utan också, fråga om priser. Man gjorde jämförande prisundersökningar mellan exempelvis kooperativ resp. privat handel, stormarknader och närbutiker, begränsade varusortiment i en del butiker och exklusiva delikatessbuliker, prisjämförelser mellan Norriand och södra Sverige, mellan städer och landsbygd. E>et var sådana undersökningar som för några år sedan spelade en myckel viklig roll i konsumentpolitiken i vårt land. Dessa undersökningar följdes sedan upp av en intensifierad lokal prisinformalion. Det är mot bakgrund av den försämrade verksamheten som jag tagit upp dessa frågor.

Det vore därför enligt min mening etl rationellt grepp, om SPK finge tillfälle atl svara för den prisinformation till allmänheten som bygger på SPK;s egna undersökningar.

ARNE BLOMKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker inte att Essen Lindahls uttalanden om de insatser som konsumentverket gör på detta område skall få stå oemotsagda.

Del pågår ett aktivt arbete på delta område med lanke på de resurser som konsumentverket har. Av Essen Lindahls uttalanden får man intrycket alt konsumentverket har obegränsade resurser. Tvärtom har riksdagen givit konsumentverket nya uppgifter. Samtidigt har man inte slällt de personella och ekonomiska resurser som behövs till verkets förfogande.

Men när Essen Lindahl säger att några aktiviteter inte pågår på detta område, tyckerjag nog all han är orättvis. Del har pågått och pågår en mycket aktiv prisinformation. Projekt har startats i olika sammanhang. Det gäller påverkan på handeln, det gäller ell faktaunderlag om mat och matpengar, ett myckel omfattande arbele, del gäller en rad artiklar i tidningen Råd och Rön jusl om prisfrågor. Del gäller faktablad om kreditköp och om kostnader för livsmedel. Till sisl och inte minst gäller det jämförpriserna.

Jag skulle, herr talman, kunna fortsätta men jag slutar uppräkningen här. Jag vill bara peka på att med denna redovisning harjag myckel kortfattat visat atl del pågår elt aktivt arbete när del gäller prisinformalion men alldeles uppenbart är att med ökade resurser skulle Essen Lindahls önskemål kunna tillgodoses i större utsträckning än hittills.

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Pris- och konsumentfrågor, m. m.

ESSEN LINDAHL (s) kort genmäle;

Herr talman! Arne Blomkvist säger gång på gång alt uttalandena farstå för min egen räkning, och jag har inte heller utgått ifrån någol annat.

Jag kan i och för sig konstalera att Arne Blomkvist är en skicklig talesman för konsumentverket och dess styrelse som han själv sitter i - han företräder dem bra - men jag skulle vilja fråga om Arne Blomkvist som ledande svensk kooperatör är lika tillfredsställd med den prisinformation som sker f n. Man kan naluriigtvis säga attjag inte har lika stor erfarenhet av det här arbetet som Arne Blomkvist, men när han säger atl alla dessa uppgifter får stå för min egen räkning, så kan jag ändå säga atl jag inte är ensam om all företräda uppfatiningen att del var en intensivare prisinformation för några år sedan, när SPK hade hand om uppgiften.

Willy Maria Lundberg torde inte vara alldeles obekant. Hon skrev häromdagen i Hem och Fritid: "Det stora flertalet familjer i vårt land får i år ökade svårigheier alt balansera inkomster/ulgifler. Tidigare när besvärliga prishöjningar periodvis drabbade konsumenterna fanns SPK, statens pris-och kartellnämnd, med sina brandkårsutryckningar. För två år sedan beslöt emellertid riksdagen atl de årliga 1,5 miljoner som SPK förfogal över lill direkt prisinformalion åt konsumenterna skulle överföras till Konsumentverket. Tanken var god; koncentrerad konsumentupplysning = ökad effekt."

Willy Maria Lundberg konstaterade emellertid mol den här bakgrunden alt del inte blev någon effekt. Del blev i stället en försämring, och hon beklagar att denna förändring kom till stånd.

Jag förstår alt man inom näringsulskottel tycker att ire år är en för kort tid

169

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Pris- och konsumentfrågor, m.m.

170

för att kunna göra en definitiv bedömning av dessa frågor, men jag tror att tiden arbelar for att man skall återgå till den gamla ordningen. Den var effektivare och bättre än det system som vi nu tillämpar.

Talmannen anmälde att Arne Blomkvist anhållit atl lill protokollet få aniecknai alt han inte ägde rält lill ytterligare replik.

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr lalman! Efter denna replikväxling mellan en ledamot av konsumentverkets styrelse och en f d. ledamot av SPK:s styrelse kan det vara intressant att konslalera alt effekten av alt riksdagsledamöter silter i de statliga verkens styrelser tycks bli atl dessa ledamöter i riksdagen blir företrädare för verken.

Jag tycker emellertid alt det ligger myckel logik i vad Essen Lindahl säger om att samma myndighet bör ha hand om såväl prisövervakning som prisinformation. Naluriigtvis lalar Arne Blomkvist för sig själv, när han gör de mera allmänna bedömningarna av hur prisinformationen fungerat. Några sådana bedömningar gör inte utskottet, ulan utskottet nöjer sig med att säga alt de riktlinjer för prisinformationen som nu fastställts gällt under alltför kort lid för atl en omprövning skall vara motiverad. Del innebär att vi myckel väl kan länka oss att aktualisera frågan igen.

Under den fÖrra regeringen skedde en successiv förskjutning av konsumentpolitiken från ulbildning och konsumenlupplysning mol vad som brukar kallas producenipåverkan, dvs. alt myndigheten i konsumenternas ställe skall beslula vad som skall produceras.

För en liberal är konsumenten ekonomins huvudperson. Det är konsumenterna - i Sverige och utomlands - som skall avgöra produktionens inriktning och som skall styra varuutbudet. Av detta följer också atl konsumenten ses som en självständig individ, kapabel all fatta egna beslut. Konsumentpolitikens tyngdpunkt bör därför vara att ge konsumenten verktyg atl på elt rationellt säu kunna fatta beslut, alltså atl ge upplysning och ulbildning.

Undanlaget från detla är självfallet säkerhetsfrågorna. Konsumenterna har räu till varor som inte är farliga - eller vilkas faror är klart utsagda. Därför är konsumeniskyddslagstiftningen ett viktigt instrument vid sidan av konsumentupplysning.

Farorna med producenipåverkan är av tre olika slag:

För del första innebär strävan från myndigheternas sida att direkl påverka producenterna alt myndigheterna - bortsett från de rena säkerhetsfallen -väljer över konsumenternas huvuden, därför all myndigheterna bättre än konsumenterna själva tror sig kunna tolka deras behov.

För det andra är myndigheternas kompetens för producentpåverkan med nödvändighet ganska begränsad. Dels kan myndigheterna knappast veta vad konsumenterna önskar och behöver, dels kan myndigheterna omöjligt ha saklig kännedom och kompetens på alla varu- och Oänsieområden.

För det iredje skapar producentpåverkan lätt etl beroendeförhållande: de

varor som släpps ul blir så all säga legitimerade av myndigheterna. Det blir svårare att ingripa i efterhand för en myndighet som har haft chansen att påverka produkten redan på planeringsstadiet Självfallet har konsumentverket en viklig uppgift i att förmedla människors önskemål - som verket uppfattar dem - lill producenterna. Men verket skall vara förmedlare, inte förmyndare.

Herr talman! Jag har nöjt mig med ett särskill yttrande i utskottet och har inget yrkande här. Vad jag nu sagt berör ju inte direkt dagens anslagsfrågor, ulan handlar om konsumentpolitikens långsikliga utformning och inriktning, nämligen att svensk konsumentpolitik bör präglas av konsumentmaki, inte av konsumentverksmakl.

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Pris- och konsumentfrågor, m. m.

ARNE BLOMKVIST (s);

Herr talman! Jag vill gärna undersiryka det som Olle Wästberg i Stockholm sade. Den diskussion jag tidigare fört med Essen Lindahl bygger på de erfarenheter jag har som ledamot av konsumentverkets styrelse - det är ju därför som jag har möjlighel att påpeka för Essen Lindahl och för kammaren alt en verksamhel pågår på della område. Om jag sedan, som ledamot av styrelsen eller inte, borde ha avstått från alt ge den upplysningen, ankommer det på Olle Wästberg att avgöra. Själv tycker jag atl man skall lämna sakuppgifter, om man har sådana atl ge, eftersom ledamöterna i kammaren bör ha inlresse av all la del av den informationen.

Jag vill undersiryka alt jag var noga med att läsa upp det avsnilt i vårt betänkande som hela utskottet stod bakom.

Jag skall inte ta upp någon debatt med Olle Wästberg om de principiella frågor som han vidrör i sitt yttrande. Låt mig dock säga att jag liksom utskottet - såvitt jag har uppfattat det riktigt står väl också Olle Wästberg bakom den skrivningen - har den uppfattningen all det är missvisande att, såsom molionärerna gör, sälla producentpåverkan och konsumentupplysning i motsatsställning till varandra.

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herrlalman! Jag konstaterar att Arne Blomkvist och jag är överens om vad utskottet har sagl om prisinformationen, dvs. all del är enbart tidsfrågan som har varit avgörande för utskottels ställningslagande.

Det är självfallet så atl producenipåverkan och konsumenlupplysning inte slår i någol absolut motsatsförhållande till varandra, om man inskränker t. ex. producenipåverkan lill att handla om rena säkerhetsfrågor.

Vad jag har lagit upp är den förskjutning i tyngdpunkten i konsumentpolitiken som har skett från en mer utpräglad utbildnings- och upplysningverksamhet till atl det är myndigheten som skall beslämma i konsumenternas ställe. Detla är en olycklig lyngdpunktsförskjutning.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Sveriges exportråd, m. m.

Punkterna I-II

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 12

Mom .  1

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1305 av Karin Nordlander m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karin Nordlander begärl votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

172

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i belänkandet nr 64 punkten 12 mom. 1 röslar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 1305 av Karin Nordlander m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karin Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266 Nej -   10

Mom.2-4

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa moment hemställt.

Punkterna 13-19

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa punkter hemställt.

§ 3 Sveriges exportråd, m. m.

Föredrogs näringsutskottels belänkande 1977/78:66 med anledning av proposilionen 1977/78:100 i vad avser vissa anslag inom handelsdepartementets verksamhetsområde och propositionen 1977/78:161 om finansiering av handelssekreterarkontor i Paris jämte molioner.

TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överläggning för samlliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas belräffande samlliga punkter i betänkandet.

1 det följande redovisas endast den punkt vid vilken under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 1 (Sveriges exportråd)

Regeringen hade i proposilionen 1977/78:100 bilaga 14 (handelsdepartementet) under punkten B 1 (s. 31 f) föreslagit riksdagen all till Sveriges exportråd för budgetåret 1978/79 anvisa etl reservationsanslag av 3 410 000 kr.

I deUa sammanhang hade behandlals moiionen 1977/78:1640 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitl nu var i fråga (yrkandet 8) hemställts alt riksdagen lill Sveriges exportråd (handelsdepartementet) för budgetåret 1978/79 anvisade ell i förhållande till regeringens förslag med 3 milj. kr. förhöjt reservalionsanslag av 6 410 000 kr.

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Sveriges exportråd, m. m.

Ulskottet hemslällde

att riksdagen med bifall lill proposilionen 1977/78:100 bilaga 14 punkten Bl och med avslag på motionen 1977/78:1640 yrkandel 8 till Sveriges exportråd för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 3 410 000 kr.

Reservation hade avgivits av Ingvar Svanberg, Hugo Bengts.son. Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ivar Högström, Wivi-Anne Radesjö och Sivert Andersson (samtliga s) som anselt alt utskottet bort hemslälla

att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:100 bilaga 14 punkten B 1 och med bifall lill motionen 1977/78:1640 yrkandet 8 till Sveriges exportråd för budgelårel 1978/79 anvisade etl reservationsanslag av 6 410 000 kr.

WIVI-ANNE RADESJÖ (s):

Herr talman! Jag skall fatta mig myckel kort och tänker inte använda den anmälda tiden. Jag tänker endast ta upp punkten I. Sveriges exportråd i näringsutskottels betänkande nr 66, då punkten 8 i vår parlimolion, nr 1640, berör den delen. I motionen har vi framfört etl yrkande på en ökning av reservationsanslaget till Sveriges exportråd med 3 milj. kr.

En liten motivering för denna utsvävningar kanske på sin plats, då det ju i övrigl oftasl är opposilionen som får föra den återhållsamma budgetpolitiken i den nuvarande riksdagen.

Som vi väl alla är rörande eniga om måsle vi få i gång hjulen igen i våra industrier och förelag. Vi är också medvetna om all det fordras kraftigt ökade insalser i vad gäller marknadsföring på exporlsidan. De fackliga organisationerna har också ägnal slor uppmärksamhet åt dessa problem. Det har bl. a. bedrivits sludiekampanjer i ämnet. Marknadsföring på export skall givetvis skötas av företagen, men vi anser att företagen i nuvarande konjunkturläge inte klarar av detla själva, utan Sveriges exportråd bör ges ylleriigare resurser för att Slödja forskning och ulveckling på marknadsföringsområdet. Vi kan inte förvänta alt exportföretagen framöver skall kunna såsom tidigare strängt tagel bara gå ul i världen och tala om all vi har svenska produkter all sälja, och då skall köparna rusa lill. Nej, i dag är konkurrensen på världsmarknaden

173

Nr 156               mördande, och del ställs kanske alltför stora krav på företagens insatser.

Måndaeen den     Framgångarna skiftar också mellan olika förelag på exportmarknaden.

29 mai 1978          " problemet framstod kanske för många myckel klart när vi i TV för

_____________  någon dag sedan fick bevis på att vår aktivitet är alldeles försvag på expansiva

Sverises exportråd    marknader. Inslaget som jag vill hänvisa lill gällde Huston i Texas, där
                        svenska företag lydligen lyser med sin frånvaro. Där fanns japanska, tyska

och även andra länders induslrier väl företräddamen inga svenska, detla trots alt marknaden där efterfrågar en lång rad produkter där svensk induslri tekniskt ligger långt framme. Därför menar vi att det finns starka skäl för staten atl gä in via Exportrådet och ge slöd lill forskning och utveckling inom marknadsföringsområdet. Del bör ske genom att en särskild enhet inrättas. Då bör det i enlighet med vår socialdemokratiska moiion anslås ytterligare 3 milj. kr. till Sveriges exportråd.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill den socialdemokraliska reservationen vid näringsutskottels betänkande nr 66.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! När jag åkte hem i middags salt jag och läste en tidning. Del stod i den; All exportera eller dö. Det var i och för sig en överdrift, men del fanns mycket av sanning i den. Rubriker som Exportera mera möter man allt oftare, och sådana är båda angelägna och vikliga. Vi måsle inrikta oss på atl arbeta hårt för alt återta föriorade marknadsandelar och samlidigl skaffa oss nya för att komma ifrån elt besvärande underskott i våra affärer med utlandet. Detta innebär alt alll större krav måste ställas på den svenska varuexporten i framtiden. Vi har i dag etl stort underskott i vår bytesbalans. Det är en huvudvärk som vi haft i ett antal år. I ett längre perspektiv är det nuvarande förhållandet ohållbart. Vi kan inte i längden förlita oss på utländska lån för atl behålla vår slandard, samtidigt som vi får räkna med alt utlandsturismen och biståndet ökar. Del är i delta perspektiv som den svenska varuindusirin har en nyckelroll och i samband därmed dess exporlframgångar.

Den svenska exporten minskade i volym med ca 1 96 under 1977 medan världshandeln ökade med ca 5 96. Föriuslen av marknadsandelar forisatle alltså under 1977. Under Oärde kvartalet påböOades en återhämtning för exporten som fortsatte under det första kvartalet 1978 - en glädjande vändning av en negativ trend, eftersom exportföretagen genom lönsam export tryggar förelagens existens och utveckling och därigenom bidrar lill hög sysselsättning.

Under fyra punkter i näringsutskoliets betänkande nr 66 behandlar vi anslagsfrågor som berör etl vikligl område som har avgörande belydelse för våra exportframgångar, nämligen resurstilldelningen över budgeten lill Sveriges exportråd, handelssekrelerarorganisaiionen,exporifrämjande åtgärder och utbildning i internationell marknadsföring m. m. I samband därmed har vi också behandlat sju molioner.

Statens insalser är självfallet viktiga när del gäller exportfrämjande
174                   ålgärder. Men det räcker inte alt enbart förlita sig till statliga åtgärder.

Företagen har sitt självklara ansvar och måsle i egel inlresse salsa på goda exporlakliviieier av olika slag. Men staten kan genorh sin medverkan jämna vägen och underlätta exporlansirängningar med sitt slöd till Exportrådet och handelssekreterarorganisalionen.

Man kan då med anledningav den socialdemokratiska motionen fråga sig: Satsar inte staten tillräckligt på exporlfrämjande åtgärder?

Årets förslag till exportfrämjande ålgärder belöper sig på drygt 32 milj. kr. Det är alltså inte del anslag som går lill Exportrådet utan del är medel just för exportfrämjande åtgärder. Del är i förhållande till 1976/77 års anslag,som var på drygt 16 milj. kr. och som den socialdemokratiska regeringen föreslog, nära nog en fördubbling. Vi kan alltså konstatera alt väsentliga förstärkningar av anslaget lill exporlaktiviieter gjorts av regeringen. Men det är också nödvändigi eftersom den lidigare socialdemokratiska regeringen i alltför hög grad eftersatte och försummade insatser på detta område. Mycket av den negativa utveckling vi nu upplever har sill samband med delta. Man har alltså från svensk sida inte vidtagit några exportfrämjande åtgärder eftersom anslagen har varit för tunna.

Vi är i näringsulskottel överens om att kraftiga åtgärder måsie vidtas för all stödja svenska förelags exportansträngningar. Vi som står för utskottsmajoriteten anser an projektmedlen för näsla budgetår är väl tilltagna; de kan användas lill en lång rad aktiviteter, såväl bransch- som länderinriktade. Del mesl posiliva vi har tagit slällning till tidigare är ju jusl satsningen på exporldirekiör all hyra. Det innebär alt sex sju företag inom ungefär samma område slår sig ihop och får hjälp av en sakkunnig. På det sällel får de också myckel av lärdom när del gäller exportarbeiel.

Wivi-Anne Radesjö tog upp den socialdemokratiska reservationen under punkten 1. Reservanterna yrkar på ett med 3 milj. kr. förhöjt anslag utöver vad som är föreslaget till Sveriges exportråd. Dessa medel, menar reservanterna, skall användas till forskning om och ulveckling av internationell marknadsföring.

Det är rätt så intressant. Jag har försökt ta reda på i vilken omfattning man bedriver forskning runt om i världen just om internationell marknadsföring. Del har varil svårl all hilla länder som haren särskild forskningsorganisation närdet gäller marknadsföring. Marknadsföring ärju någonling som man har experter för inom resp. organisation, som handelssekreterarna vid Exportrådet. De gör fältundersökningar av vilka marknader som är lämpliga för vissa speciella varor och sprider sedan resultatet av sina undersökningar lill de förelag som begärt dessa upplysningar.

Reservanterna har tänkt sig atl man vid Exportrådet skall ha en lilen grupp som håller i dessa pengar. Jag förmodar all ni menar att forskningen skall läggas vid något universitet här i Sverige, där man har den kompetens som erfordras jusl för alt bedriva forskning på marknadsområdet, så alt man kan vaska fram något praktiskt resultat.

Man kan, som jag lidigare sade, ifrågasätta om den av reservanterna föreslagna forskningen är det.mest angelägna projektet alt anslå medel lill. Utskotlsmajoriteten anser det betydligt viktigare att den svenska induslrin

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Sveriges exportråd, m. m.

175

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Sveriges exportråd, m. m.

far ett bättre internationellt perspektiv och bättre marknadsbedömning. Del krävs alltså all vi vel vad som händer i den omgivning som bestämmer vår industris konkurrensförmåga, om den svenska industrin skall fungera bra i sina exportaktiviieter. Inom den i årets budget föreslagna anslagsramen finns utrymme för aktiviteter av olika slag och möjligheter atl slärka kunskapen om olika marknader. Utskottsmajoritelen är därför inte beredd alt tillstyrka en höjning av anslaget utöver vad regeringen föreslår i propositionen.

I detla utskottsbetänkande tar vi under punkten 2 upp handelssekreterare. Som framgårav rubriken på betänkandet gäller det en framsiällningom all få inrätta handelssekreterarorganisation i Paris. Ulskoitel biträder detta förslag.

Undersamma punkt behandlar vi motionen 1287, i vilken man hemställer om förslag till inrättande av ett handelssekreterarkontor i Söul.

Ulskottet anser alt det finns skäl att ta fasta på påpekandet att Ostasien är ett område i snabb ekonomisk tillväxt och atl man från svenskt håll mera aktivt bör bearbeta det. Svenska exporlfrämjande organisationer bör beakta detta. Utskottet anser också atl Exportrådet bör följa denna ulveckling.

Del är alldeles klart atl Ostasien på vissa håll är myckel expansivt. Man räknar med all Sydkorea på 1980-talet skall ha en import på omkring 100 miljarder i svenska kronor räknal. Svensk induslri har under delta år g)ort starka inbrytningar. När vi diskuterade förslaget till exportkrediter redovisade exportkreditnämnden för utskottet atl man när det gäller Sydkorea har framslällningar om exportkrediter på 1 030 milj. kr. Det är inte säkert att dessa inledande avtal fullföljs, men t. ex. Asea har goda utsikter atl göra stora affärer i transformatorer. Därför anser vi atl det är viktigt all delta område noga uppmärksammas, inte bara av Exportrådet ulan även av handelsdepartementet.

Herr talman! Jag skall sluta med detla. Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

WIVI-ANNE RADESJÖ (s):

Herr talman! Del är, Sven Andersson, en ny enhet inom Exportrådet som vi menar bör inrättas med särskilda experter som tar hand om forskning och ulveckling på marknadsföringsområdel. Genom anknytningen till Exportrådet får vi garantier för att en praktiskt inriktad forskning kommer lill slånd.

Det anslag som är upptaget i proposilionen skall enligt avtal gå till personal-och ekonomiadministraliv förvaltning av handelssekreterarorganisalionen. Anslaget är endasl uppräknat för pris- och löneökningar med 300 000 kr., men det är uiöver delta vi vill ha 3 miljoner för att kunna inrätla den här nya enheten.

176

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp);

Herr lalman! Som jag lidigare sade har anslaget för exportfrämjande åtgärder ökat väsentligt. Och det är inte forskningssidan som är den mest angelägna här.

Inom ramen för anslaget finns det resurser. Men vad som är viktigt för svensk industri ärall vela vilka marknadersom det finns möjlighelerall gå ut med våra produkter på. Därför har regeringen genom det beslut vi fattade i samband med förslaget om mindre och medelstora företag i december möjliggjort för vaOe nyexportör alt få etl bidrag på 4 000 kr. för alt igångsätta förberedande marknadsundersökningar, t. ex. genom någon handelssekreterare.

Det anslag som går till Sveriges exportråd gäller däremoi, som Wivi-Anne Radesjö alldeles rikligt säger, lönekostnader o. d. Sveriges exportråd ärju del organ som håller samman handelssekreterarorganisationen och gör vissa förberedande arbeten ål denna.

Vi förutsätter att anslaget under punkten 3 i utskottsbetänkandel ger tillräckligt ulrymme för exporlfrämjande ålgärder som även inkluderar om inte forskning så ändå del viktigaste, all skaffa fram kunskaper om marknader och varuefierfrågan som passar for svensk industri.

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Sveriges exportråd, m. m.

Överläggningen var härmed slulad.

Punkten I

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservalionen av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Wivi-Anne Radesjö begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottels hemslällan i belänkandet nr 66 punkten 1 röslar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Wivi-Anne Radesjö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 144

Nej - 121

Avstår -     9

Punkterna 2-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 4 Föredrogs

Uirikesutskottets betänkande

1977/78:15 med anledning av propositionen 1977/78:173 om medel för det nordiska ministerrådets allmänna budget år 1979 m. m.

Ulskottels hemställan bifölls. 12 Riksdagens prolokoll 1977/78:155-156

177

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Premierna vid utbildning till re-servofftcer

§ 5 Premierna vid utbildning till reservofficer

Föredrogs försvarsutskottets betänkande 1977/78:25 med anledning av propositionen 1977/78:151 om höjning av premier vid utbildning till reservofficer jämte moiion.

I proposilionen 1977/78:151 (försvarsdepartementet) hade regeringen föreslagil riksdagen atl godkänna vad föredragande statsrådet hade förordat beträffande premier vid ulbildning till reservofficer.

I propositionen hade föreslagils all utbildningspremierna lill reservofficers-aspiranter skulle höjas för reservofficerskurserna I vid armén och kustartilleriet från 6 000 lill 7 500 kr. samt vid flygvapnet från 4 000 lill 5 500 kr. och premierna för reservofficerskurserna II från 6 000 till 10 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlals moiionen 1977/78:1886 av Bengt Gustavsson m.fl. (s), vari yrkats atl riksdagen beslutade godkänna vad som förordats i motionen belräffande premier vid utbildning av reservofflcer, innebärande atl premierna för reservofficerskurserna I vid armén och kustartilleriet skulle höjas från 6 000 lill 7 000 kr. samt vid fiygvapnet från 4 000 till 5 000 kr. och premierna för reservofficerskurserna 11 från 6 000 lill 8 000 kr.

Ulskollel hemslällde

1.   all riksdagen belräffande premiebeloppen med bifall lill propositionen och med avslag på motionen 1977/78:1886 godkände vad föredragande statsrådet hade förordat belräffande premier vid ulbildning till reservofficer,

2.   alt riksdagen beträffande tidpunkt för genomförandel med anledning av propositionen som sin mening gav regeringen till känna vad ulskottet hade anfört.

Reservation hade avgivits av Bengt Gustavsson, Eric Holmqvist, Gusti Gustavsson, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson och Evert Hedberg (samlliga s) som ansett att ulskollel under I bort hemslälla

all riksdagen belräffande premiebeloppen med anledning av propositionen och med bifall lill moiionen 1977/78:1886 besluiade godkänna vad som i motionen hade förordats beträffande premier vid utbildning lill reservofficer.

178

ERIC HOLMQVIST (s):

Herr lalman! Lål mig allra först klarl ge till känna att vi socialdemokrater som står såsom reservanter i detta betänkande sätter myckel slort värde på atl det inom försvaret finns en bra och tillräckligt slor reservofficerskår.

Både när del gäller det akliva befälet-eller yrkesofficerarna som vi nu säger

-och när det gäller reservofficerarna har del då och då uppstått svårigheter atl rekrytera i tillräckligt antal. Gång efter annan har man också försökt analysera orsakerna lill dessa svårigheier. I dag skall vi la slällning till endasl en del av della problemkomplex.

Premierna till dem som genomgått ulbildning lill reservofficer ärju inte hela den förmån som de åtnjuter. Premierna utgör dock en betydelsefull del. De som genomgår både den första och den andra kursen får 12 000 kr. i premier. Det är således fråga om kurser som pågår under vardera ca tre månader, sammanlagt ungefär etl halvår. Men till den nämnda summan kommer sedan dagpenning och förmånen av mal, kläder, husrum, resor osv.

Del är myckel svårt alt bilda sig en klar uppfattning om vad alll della är värt i pengar. Särskilt som alla förmånerna är skattefria kan det vara svårt all fastställa vad de i realiteten motsvarar. Jag skulle dock tro alt de representerar etl värde i dag på någonslans mellan 20 000 och 25 000 kr. för de unga pojkar som under ett halvår genomgår denna utbildning. Om vi lägger ihop premierna och dagpenningen, kommer vi under alla förhållanden upp till 18 800 kr.

Nu föreslås del i proposilionen en kraftig höjning för de båda reservofficerskurserna, nämligen 1 500 kr. ytterligare för den första och 4 000 kr. ytterligare för den andra. Det betyder all de 12 000 kronorna i premier skall ökas med närmare 50 %. Dagpenningen ar vi inte tagit ställning till nu -den behandlas i annat sammanhang - men den höjdes mycket kraftigt för ell par tre år sedan.

Del ärju tolalförmånerna som skall beaktas, och vi kommer fram till alt dessa enligt det framlagda förslagel kanske kommer alt ligga på närmare 30 000 kr. för den akluella liden, ell halvt år. Om vi försöker omvandla detta till etl belopp i obeskattade pengar, kommer vi - vilket kan vara överraskande - fram lill all del rör sig om inkomster moisvarande över 100 000 kr. om året.

Vi har på socialdemokratiskt håll inte velal motsätta oss en viss höjning i alla fall, men vår höjning stannar vid 3 000 kr., dvs. ungefär 25 96 av premiebeloppet, och del kan väl ganska väl svara mol kostnadshöjningarna under de senasle två till tre åren.

Jag behöver inte i denna församling beskriva nödvändigheten av en hård hushållning med pengar. Eftersom riksdagen dessutom i år har haft alt ta ställning till de värnpliktigas önskemål om förbällringar och behandlal dem mycket snävt, har vi på socialdemokratiskt håll sagl oss att det inte kan vara rimligt att göra del stora påslag som är föreslaget i propositionen.

Del problem som del gäller kan inte lösas med premiehöjningar. Ser vi lillbaka, finner vi att det på vissa områden, nämligen inom flygel och marinen, har varil-och det ärdet fortfarande-konkurrens om all komma in på dessa kurser. Svårigheterna föreligger inom armén, dock inte heller där inom de rent tekniska grenarna ulan huvudsakligen inom infanteriet.

Man ser alltså etl lilel problem på en viss punkl men vill med anledning härav höja premierna över hela linjen, även där det i dag är en hård

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Premierna vid utbildning till reservofficer

179

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Premierna vid utbildning till reservofficer

konkurrens om platserna. Anledningen till denna konkurrens är att del på vissa områden kan vara meriterande atl vara reservofflcer. Däremot är del när del gäller infanteriet knappasl någon som vinner på all man genomgått en reservofficerskurs. Det gäller bara inom t. ex. det marina eller det tekniska området.

Vi har som sagt för vår del velal gå med på en begränsad höjning, och jag menar liksom mina partikamrater i utskottet, vilka också slår bakom reservalionen, all problemen på della område måste lösas i annan ordning. Det har uttalats att den nya försvarsutredning som är tillsatt skall ägna sig åt frågan om värnpliktsförsvaret i dess helhet, och jag tror alt det kan vara vikligl att man i det sammanhanget också undersöker, om del kan finnas några andra möjligheter att lösa denna fråga.

Jag såg i en notis i dag att man i år har lyckats få god anslutning även när det gallerärmens reservofficerare - 300 mot 150 i Ool. Det kan naturligtvis lill en del bero på atl man fått höra alt riksdagen förmodligen skulle komma alt höja premierna, men jag tror inte att detla har varit det avgörande, ulan del är säkert lägel på arbelsmarknaden. Del finns i dag ungdomar som föredrar att genomgå den här utbildningen i stället för att gå hemma och vara arbelslösa, och del gör de i så fall väldigt klokt i.

Herr talman! Jag ber med detla atl få yrka bifall till den reservation som avgivits lill belänkandet.

180

GUNNAR OSKARSON (m):

Herr talman! Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat atl reservbefälel är a v stort värde för försvaret. Senast skedde della när vi för kort tid sedan antog en ny befalsordning. Uiöver atl utskoltei vid det tillfället underströk departementschefens uttalande om reservbefälets stora betydelse för förvarsmakten framhölls bl. a. alt särskill lämpade reservofficerare bör kunna utnyUjas i högre befattningar i krigsorganisationen och att det är nödvändigi alt reservofficersrekryteringen förbättras.

Av den proposition som vi nu behandlar framgår också all rekryteringen till reservofficer är hell otillräcklig för del behov som finns och att rekryteringen måsie öka högst avsevärt. Som Eric Holmqvist nyss påpekade gäller det först och främst infanteriet, men del ärju del iruppslag som har del största antalet reservofficerare.

För alt täcka behovel erfordras en rekrytering av 350 elever per år. Sedan flera år tillbaka har anlalel antagna elever stannat under 200. Om man skall kunna fylla dels det årliga behovet, dels de stora vakanser som nu finns, skulle man under de närmaste tio åren behöva etl tillskott av 400 elever per år.

I denna situation är det, som departementschefen framhåller, nödvändigt all vidla kraftiga ålgärder för all slimulera lill ökat dellagande i ulbildning lill reservofficer. Vad departementschefen nu föreslår är en uppräkning av utbildningspremierna fÖr reservofficerskurs I och II. Även andra åtgärder än sådana som berör den ekonomiska ersättningen är, som Eric Holmqvist framhöll, angelägna. Del gäller bl. a. utbildningens uppläggning, Oänsigö-

ringsperioder samt utbildningens och Oänstgöringens meritvärdering. Men dessa frågor kommer atl behandlas i den utredning som ÖB har atl göra i samband med genomförandet av den beslutade nya befälsordningen, likaså av den nyligen tillsatta försvarsutredningen.

Den uppräkning som nu föreslås kan synas ganska kraftig, men som ulskoitel framhåller understiger de nya beloppen väsentligt de belopp som fastställdes 1967, om man gör en uppräkning enligt neiioprisindex. Enligt propositionen blir den sammanlagda summan för reservofficerskurs I och II, som sagts här tidigare, 17 500 kr. Om man skulle ha följt neiioprisindex, hade det sammanlagda premiebeloppet uppgått lill ca 24 000 kr. Alltså motsvarar inte uppräkningen på långt när den penningvärdeförsämring som vi upplevt sedan premierna kom till 1967.

Eric Holmqvist var också inne på vad eleven får i ersättning per månad under liden för utbildning till reservofficer. Enligt propositionens förslag blir det ca 4 300 kr., men med uppräkning enligt neiioprisindex skulle månads-ersättningen ha uppgått till 5 200 kr. Alltså även här, när man tar den sammanlagda ersättningen - premie och dagersättning - enligt propositionens förslag, hamnar vi betydligt lägre än del reella värdet av de sammanlagda förmånerna 1967.

Nu vill ändå socialdemokraterna pruta på premierna, och det finner ulskottsmajoritelen märkligl, särskilt som skillnaden mellan majoriteten och reservanterna är ganska liten, inte mer än noga räknat 441 kr. per månad.

Det kan knappasl ligga några besparingsskäl bakom så små summor. Det enda jag kan få fram är atl man måsle hävda en annan mening än departementschef och utskottsmajoritei. Del tyckerjag är en svag motivering.

Får jag sedan barasäga till Eric Holmqvisiall jag vel inie varför vi nu skall böOa tala om beskattade eller icke beskattade medel eller göra omräkningar. Del har vi inte diskuterat tidigare. Vi två har dock vid många tillfållen diskuleral frivilligi försvar och frivilligi försvarsarbeie,ochjag vågarsäga atl vi vid nästan alla tillfällen varit rörande överens. Det tyckerjag vi skulle kunna vara i dag också.

Jag yrkar bifall lill ulskottels hemställan.

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Premierna vid utbildning till reservofficer

I detta anförande instämde Per-Olof Strindberg (m).

ERIC HOLMQVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag undrar om inte Gunnar Oskarson sade fel när han påstod all vi vill pruta premierna. Vi vill höja premierna, men inte fulll så mycket som Gunnar Oskarson vill.

Jag har inte gjort någol försök atl reda ut varför man gör den här sifferleken med utgångspunkt från 1967, men det är tämligen ointressant. Det har skett så kolossalt mycket förändringar sedan den tiden.

Jag tycker inte man behöver lala så mycket om skattefrihet, men det måste ändå vara en mycket betydelsefull faktor för den som känner lill delta. Jag iror del är vikligl med informationen. Vi måsle se till all pojkarna i dessa

181

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Premierna vid utbildning till reservofficer

åldersklasser blir informerade om vilka möjligheter som ligger i alt genomgå reservofficersulbildning. Man får då visserligen ta på sig omaket att göra Oänst då och då, men även med hänsyn till della irorjag del här är ett gott alternativ för många ungdomar.

Jag har inie mer alt tillägga, men jag antar att det var en felsägning att vi skulle pruta, för det gör vi inte, ulan vi föreslår en höjning.

GUNNAR OSKARSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Om det är så att Eric Holmqvist räknar från de premier vi har nu, är det inte fråga om prutning. När jag använde ordet prutning var det i förhållande till propositionens förslag, och då kan man inte komma ifrån atl det är en prutning.

Varför lalar vi om 1967? Jo, därför alt då infördes dessa premier av en socialdemokratisk regering och en socialdemokralisk försvarsminister. Jag tycker det finns anledning att se efter vilket reellt värde de hade vid den tidpunkten och jämföra med dagens värde. Det anser jag inte vara hell ointressant.

Jag tycker att vi är överens om det mesta. Om vi nu är överens om reservofficerarnas stora belydelse för krigsorganisationen och all vi har slor brist, och atl det är nödvändigt med åtgärder för all slimulera rekryteringen, och atl premierna trots uppräkningen som departementschefen föreslagil ändå inte på långl när kommer lill den realnivå de hade när de infördes, och om dessutom skillnaden mellan reservanter och ulskoltsmajorilet är ganska liten, så tyckerjag vi skulle kunna komma fram lill atl bli helt överens.

ERIC HOLMQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Ja, om skillnaden är så liten är det klart att Gunnar Oskarson inte borde ha anledning att framhärda när det gäller det här budet, som ligger skyhögt över vad vi i övrigt har kunnat göra i fråga om förbättringar för värnpliktiga och andra. Om Gunnar Oskarson tagit det i beaktande hade del inte funnits någon anledning atl vi skulle bli oense på den här punkten.

Sedan villjag gärna beklaga att propositionen tydligen tillkommit i myckel slor hast. Det finns inte några uppgifter om hur slor vakansen är och inte någon närmare belysning av problemet, och därför hoppas jag att vi skall få en bättre belysning av det här i den kommande försvarsutredningen som Gunnar Oskarson talade om.

182

BJÖRN KÖRLOF (m);

Herr lalman! Efter den här diskussionen mellan Gunnar Oskarson och Eric Holmqvist är det kanske inte så mycket att tillägga. Några synpunkter vill jag dock anföra.

Det harju omvittnats alt rekryteringen av reservofficerare är viktig, och jag tycker att den är speciellt viktig mol bakgrund av den principiella uppbyggnaden av vårt försvar på den allmänna värnpliktens grund och med inriktning på ett försvar som har god förankring i del demokratiska samhället. Hur viktig frågan är, om man håller fast vid déSsä aspekter på folkförsvarstanken.

belyses av följande uppgifter.

Inom det militära försvaret finns ungefär 16 000 kompanienheler, varav ca 80 % skall besättas med chefer som är reservofficerare. Detta innebär för det militära försvaret som helhet atl ungefär 12 800 reservofficerare behövs för alt leda våra värnpliktsförband. Särskill uttalat blir - precis som har belysts tidigare - behovel anialsmässigt för armén och inom armén ännu mer uttalat vad gäller infanleriförbanden. Majoriteten av våra värnpliktiga går ju lill armén, och där placeras också huvuddelen inom infanteriet. Det är därför inte alldeles rikligl när Eric Holmqvist säger alt del är elt litet problem, utan det är faktiskt ett slort problem atl få en rekrytering av reservofficerare lill armén och infanteriet.

Om de värnpliktiga skall få en fasl tilltro lill både sin egen utbildning och lill möjligheten att lösa svåra uppgifter under krigsförhållanden -jag menar att del här är särskilt framlrädande under repelitionsulbildningen - är det av avgörande belydelse att de värnpliktiga leds av chefer med god utbildning som de kan känna tillit och förtroende för. Tillit och förtroende lar lång tid atl bygga upp i en försvarsmakt med en så slor personell värnpliktsomslutning som vår och är lätt att bryta ner om försvaret tvingas sätta in orutinerat befäl, med ofullständig eller dåligt anpassad utbildning, eller Ivingas sätta in yrkesbefäl under repövningar i en omfattning som gör att den ordinarie grundutbildningen av värnpliktiga blir lidande.

En otillräcklig rekrytering av reservofficerare, särskill inom armén, leder just till effekter av denna karaktär.

Gunnar Oskarson framhöll atl under en följd av år har rekryteringen till reservofficersutbildningen till armén varit otillräcklig, och han belyste också hur myckel som erfordrades under åren framöver för all vi skall komma i kapp och få elt jämnt syslem. Denna olyckliga trend måsle alltså brytas, och jag har uppfattat den regeringsproposition som vi nu behandlar som elt avgörande sleg i rält riktning. Propositionen strävar efter alt återställa de utbildningspremier reservofficeren erhåller lill det realvärde som de tidigare hade. Jag skall, precis som Eric Holmqvist, gärna undersiryka att dessa premier inte ensamma kan åstadkomma den önskvärda förbättringen vad gäller rekryteringen, men de ulgör otvivelaktigt en viktig länk i den kedja av åtgärdersom erfordras. Skälet härtill är bl. a. alt den unge man som överväger om han skall genomgå reservofficersulbildning självfallel väger del ekonomiska utbytet av denna ulbildning mot annan verksamhet. Utfaller denna vägning så alt det ur ekonomisk synpunkt är likgiltigt vilketdera han gör, så skall man nog vara på det klara med atl krigarlivet för flertalet inte är så attraktivt atl reservofficersulbildningen går i första hand.

För flertalet som står inför della val gäller att de genomgår civil ulbildning av olika slag och atl reservofficersulbildning blir något man kan göra under sludielediga sommarmånader eller alternativt genomföra i en följd, varvid två studielerminer måste ianspråklas.

Atl den möjlige reservofficersaspiranten överväger vilka möjligheter han har att skaffa sig för sitt civila framtida yrke meriterande yrkespraktik under motsvarande tid utgör en annan viktig faktor, när man diskuterar rekryte-

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Premierna vid utbildning till reservofficer

183

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Premierna vid utbildning till reservofficer

184

ringsfrågor för reservofficerare. Det är mot denna bakgmnd reservofficerarnas organisationer under en följd av år har drivit merilvärderingsfrågorna så hårt. Del är alltså inte oväsentligt hur reservofficersutbildningen värderas och uppfattas i det civila samhällel.

Med delta vill jag dock också gärna ha sagl alt denna ulbildning till siu innehåll natiirligtvis inte skall övervärderas, men den har så pass väsentliga och stora inslag av både formella och praktiska kunskaper och erfarenheter att den förOänar alt värderas högre och utnytOas mer i del civila samhällel.

Detla utgör dock inte det viktiga i diskussionen. Del viktiga är del arbele reservofficeren utför i det svenska försvaret, och hur de värnpliktiga upplever denna arbetsinsats, självfallet tillsammans med sin egen. Misslyckas vi med uppgiften alt rekrytera skickliga reservofficerare i tillräckligt antal, särskilt till armén, kommer del svenska värnpliktsförsvarel all få svårigheier.

Det realvärde som ersättningen under reservofficersulbildning hade 1967, då socialdemokraterna satt i regeringsslällning, motsvarade inte fullt ut det värde som regeringen nu försöker återställa den till. Men del verkar som om man nu från socialdemokratiskt håll försöker framställa regeringsförslagei som all man vill ge reservofficerarna någol de aldrig har haft och som dessutom skulle ulgöra ett oförOänt högt belopp.

I dag ärdet i första hand de högskolestuderande, som ännu inte påböOal sitt yrkesverksamma liv i etl civilt yrke, som väljer reservofficersyrket. Men hur skall vi slimulera de redan yrkesverksamma? I den gruppen finns många utomordentligt lämpliga och skickliga reservofficerskandidater. Många har fåll civila jobb efter den militära grundutbildningen. Flera Oänstgör som arbetsledare, förmän eller fackliga förtroendemän. Varför skulle inte dessa leda människor i våra krigsförband, när de gör del i sitt civila yrke? Hur skall vi rekrytera denna grupp? Hur skall vi åstadkomma - för alt ta ett uttryck från ulbildningsdebalten - återkommande militär ulbildning för denna kategori, en kategori som kanske redan har skaffai sig sociala åtaganden - familj, eget hem, bil etc? Hur skall dessa lockas atl bli reservofficerare? FÖr atl del över huvud taget skall vara etl möjligt alternativ för dessa, måste del ekonomiska utbytet vara sådanl atl den blivande reservofficeren inte skall behöva sänka sin sociala slandard.

Jag menar alt utbildningspremien i del här sammanhangel kan betraktas som studiestöd till vuxenstuderande. Då tyckerjag alt del är förvånande att socialdemokraterna i den här frågan motarbetar en kategori, dvs. de vuxna yrkesarbetande, som de annars brukar värna om. Här finns alltså en chans att genom regeringens förslag också skapa möjligheter för rekrytering till reservofficersyrket av inte bara dem som är högskolestuderande.

En kort kommentar till diskussionen om skatterna. Det är riktigt alt förmånerna är skattefria, men det harbetydelse vid beräkning av studiestödet enligt studiemedelssystemet. Då får det den effekten atl den som läser på högskola eller universitet eller uppbär studiestöd på annat sätt får sitt studiestöd reducerat om han uppbär reservofficerspremier. Det tyckerjag alt man skall väga in när man diskuterar rekryteringen.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Bengt Gustavsson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingemund Bengtsson begärl votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller försvarsutskottels hemslällan i belänkandet nr 25 mom. 1 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Bengt Gustavsson m.fl.

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Försvarsmaktens hälso- och sjukvård ifred

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-propositionen. Då Eric Holmqvist begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 145 Nej - 129

Mom. 2

Ulskottels hemslällan bifölls.

§ 6 Föredrogs

Försvarsutskottets belänkande

1977/78:26 med anledningav proposilionen 1977/78; 127om familjebidragslag m. m. jämte motion

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 Försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred

Föredrogs försvarsutskottets belänkande 1977/78:27 med anledning av propositionen 1977/78:139 om försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred jämte motioner.

Regeringen hade i propositionen 1977/78:139 (försvarsdepartementet) föreslagil riksdagen att

1.   godkänna de riktlinjer som föredragande statsrådet hade förordat för organisation av försvarsmaktens hälso- och sjukvård,

2.   bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövdes för att genomföra vad föredragande statsrådet hade förordat.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I proposilionen lämnas förslag om principer för organisalion av försvars-

185

Nr 156               maktens hälso- och sjukvård i fred. Förslagen lämnas mot bakgrund av

Måndaeen den     försvarets sjukvårdsstyrelses rapport Försvarsmaktens hälso- och sjukvård i

29 maj 1978        '"'l-

_____________       Ulgångspunkten för förslagen ärall hälso- och sjukvården för de anställda

Försvarsmaktens       '"°"  försvarsmakten bör organiseras på samma sätt som  för övriga

hälso- och siukvård  statsanställda. Försvarsmakten bör enligt proposilionen alkjämt ha ansvar

j fj.                   och resurser för de värnpliktigas hälso- och sjukvård, medicinsk rådgivning

lill förbandschef och medicinsk medverkan i mobiliserings- och krigsförbe-

redelsearbele samt ulbildning.

Förslag lämnas om all inrälta hel- eller deltidsOänster för läkare på i första hand större garnisonsorter. På orter där arbetsuppgifterna är av mindre omfattning bör strävan vara all lillgodose behovel av läkare genom samverkan med landsting och hälsoråd inom den statliga företagshälsovården. Belydande variationer mellan olika orter bör enligt propositionen vara möjliga när det gäller alt lillgodose behovel av läkarresurser.

Utnyujandet av värnpliktiga läkare i fredssjukvården föreslås upphöra så snart som möjligt.

I propositionen föreslås slutligen att en särskild utredningsman tillsätts för bl. a. det fortsatta organisationsarbetet och för vissa överiäggningar med landsting och regionala hälsoråd."

I delta sammanhang hade behandlals

dels den under allmänna molionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta moiionen 1977/78:685 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen hemställde hos regeringen om förslag lill organisalion av den militära sjukvården enligt motionens riktlinjer,

dels den med anledning av proposilionen väckta motionen 1977/78:1889 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkals alt riksdagen ullalade sig för alt sjuk-och hälsovården för värnpliktiga utformades enligt motionens riktlinjer.

Utskouet hemställde

1.                        att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna
1977/78:685 och 1977/78:1889 godkände de riktlinjer som föredragande
statsrådet hade förordat för organisation av försvarsmaktens hälso- och
sjukvård i fred,

2.                        alt riksdagen bemyndigade regeringen atl vidta de övergångsåtgärder
och åtgärder i övrigt som behövdes för att genomföra vad föredragande
statsrådet hade förordat.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Kravet att ansvaret för de värnpliktigas sjukvård skall

överföras lill landstingen lycks nu bli bifallet inom en inte alltför avlägsen

framlid. I den skrivning som utskottet ori vid behandlingen av vpk:s

motioner säger man att den uppfattning som framförs i molionerna lill slor

186                   del sammanfaller med ulskoilets inslällning. Ändå avstyrks molionerna.

Motivet för delta äratt ulskottet vill genomföra de i molionerna framlagda förslagen på lite längre sikl för atl förhandlingar skall kunna genomföras och de ekonomiska konsekvenserna överblickas. Nu har vpk inte krävt atl denna angelägna reform skall genomföras omedelbart. Det är ell krav som partiet länge och ensamt har drivit, och självfallel hälsar vi med tillfredsställelse all del nu synes vara på väg atl förverkligas. Vad vi har sagt i våra yrkanden är all riksdagen skall uttala sig för att den genomförs och hemställa om ell förslag från regeringen med den innebörden. Självfallel måste det ta sin tid, förberedas ordentligt och organiseras så alt det fungerar på bästa säu, men det hindrar ju inte att riksdagen nu gör ett bestämt uttalande i frågan, eftersom del uppenbariigen är på det sällel att del finns en bred enighel om hur del skall se ut.

Det är svårt atl komma ifrån tanken att försvarsutskottet av princip avstyrker alla kommunistiska förslag hur bra de än är bara för alt de föreslås av det kommunistiska partiet. När vi om något eller några år får ett regeringsförslag med precis samma innebörd, kommer det ju alt hälsas som den största visdom, oavsett vilket slags regering del blir som lägger fram det.

Del viktiga är emellertid sakfrågan och vpk är, som jag nämnde lidigare, tillfredställt med att den nu får en riktig lösning, ju förr dess bättre. Om denna reform genomförs har ytteriigare en avart i det militära syslemet avlägsnats. Del blir slul med särskilda regler, särskilda bedömningar och särskilda sjukskrivningar inom det militära. Dessa förhållanden har alllför länge utgjort en grund för särbehandling och godtycke från de militära myndigheternas sida. En "civilisering" av den militära sjukvården belyder att elt nytt steg tas mot en uppluckring av etl stelbent och auktoritärt system och all möjligheterna till insyn och inflytande ökar.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till motionerna 685 och 1889.

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Försvarsmaktens hälso- och sjukvård ifred

PER PETERSSON (m):

Herr lalman! Timmen är sen. Som framgår av betänkandet följer propositionen angående försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred, som försvarsministern förelagt riksdagen, i slort sjukvårdsstyrelsens förslag. Försvarsmaktens anställda skall omfattas av den statliga företagshälsovården. För hälso- och sjukvård åt de värnpliktiga, medicinsk rådgivning åt förbandschef samt medicinsk samverkan i utbildning och krigsförberedelsearbete behåller försvarsmakten en egen organisalion.

1 den nuvarande organisationen för hälso- och sjukvård inom försvarsmakten finns stora läkarvakanser. Del råder också knapphet på läkare inom andra samhällsområden. Liksom försvarsministern vill etl enigt utskott all möjligheterna till samverkan med landstinget skall ulnyujas. Ell utnytOande av landstingets sjukvårdsresurser är en förhandlingsfråga, herr Söderqvist, och det gör att utskottet anser atl resultatet av sådana förhandlingar rörande de värnpliktigas hälso- och sjukvård bör avvaktas. Riksdagen bör alltså inte

187

Nr 156

Måndagen den 29 maj 1978

Försvarsmaktens hälso- och sjukvård I fred

nu göra något uttalande i den fråga vpk-motionen och Oswald Söderqvist tagit upp. Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets enhälliga hemställan.

Överiäggningen var härmed slulad.

TALMANNEN: Utskottets hemställan företas till avgörande på sådant sätt atl proposilioner först ställs särskilt i fråga om vartdera av de motionsyrkanden som behandlas i detla belänkande och därefter särskilt i fråga om utskottets hemställan i övrigt.

Moiionen nr 685 av Lars Werner m. fl.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels denna moiion, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Oswald Söderqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 27 såvitl avser moiionen nr 685 av Lars Werner m. fl. röstar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Oswald Söderqvist begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 263 Nej -   11

Moiionen nr 1889 av Lars Werner m.fl.

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels denna moiion, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Oswald Söderqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill atl kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 27 såvitt avser moiionen nr 1889 av Lars Werner m. fl. röslar Ja,

den det ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallit moiionen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens     Nr 156

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Oswald Söderqvist begärde röst-  Måndaeen den

räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning         29 mai 1978

gav följande resultat:                                                                          

~ Försvarsmaktens

J ~ hälso-och sjukvård

ifred Utskottets hemställan i övrigl

Bifölls.

§ 8 Föredrogs

Kulturutskotlels betänkande

1977/78:28 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Konstitutionsutskottets betänkande

1977/78:49 med anledning av motion om utländsk medborgares valbarhet lill kommunala förtroendeuppdrag m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 9 På förslag av talmannen beslöts atl kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

§ 10 Talmannen meddelade alt på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle näringsutskottels betänkande nr 65, skalteulskoitels belänkande nr 58, arbetsmarknadsulskoltets betänkanden nr 39 och 40 samt försvarsulskollets betänkande nr 28 i nu angiven ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 11 Kammaren åtskildes kl. 23.50.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemen