Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:155

Måndagen den 29 maj

Kl. 10.30

§ 1 Justerades protokollet förden 19 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs men bordlades åter Skatteutskottets betänkande 1977/78:58 Försvarsutskoiiets belänkande 1977/78:29 Trafikutskottets belänkande 1977/78:27 Näringsutskoliets beiänkanden 1977/78:65 och 71-73 Arbetsmarknadsutskottels beiänkanden 1977/78:39 och 40

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Energisparplan för befintlig bebyggelse m. m.

§ 3 Energisparplan för befintlig bebyggelse m. m. (forts.) Fortsattes överiäggningen om civilutskottets betänkande 1977/78:31.

HELGE HAGBERG (s):

Hen talman! Vi var några socialdemokrater som i moiionen 1977/78:1672 med Georg Andersson som första namn under allmänna motionstiden framförde följande blygsamma önskemål: "att riksdagen ger regeringen till känna vad som i moiionen anförts om behovet av ålgärder för skydd av kulturhistoriska värden i samband med genomförande av energisparprogrammet".

Della har sedan behandlats av civilutskotlel, som på mindre än en halv sida avfärdat problemet genom alt säga följande: "Delade meningar torde inte råda belräffande de grundläggande värderingarna. Utskottet förutsätter atl frågan fortlöpande uppmärksammas i det fortsatta arbetet. Etl föreslaget utlalande från riksdagens sida är inte behövligt."

Alla tre meningarna som utskottet avslutningsvis avfärdar moiionen med kan ifrågasättas. Dels gäller inte påståendet alt del inte råder delade meningar, dels kan man inte bara tro all problemet skall lösas i del fortsatta arbelel och dels hade just elt utlalande från riksdagens sida varit det som skulle ha fått något atl hända.

Besvikna gick vi då till statsrådet Elvy Olssons proposition 1977/78:76, för den åberopas av utskottet för atl ge alibi för sitt avförande av frågan om aU skyddet för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse inte får eftersättas när energisparprogrammet genomförs.

Statsrådet säger där följande: "Jag ansluler mig också lill uppfattningen att i dessa sammanhang speciella hänsyn måsle las lill byggnadernas särart och till kulturhistoriska och miljömässiga värden. I detla sammanhang villjag också framhålla viklen av all kommunerna genom informalion och rådgivning lill fastighetsägarna aktivt bidrar till genomförandet." Del är allt.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Energisparplan för befintlig bebyggelse m. m.

Det lämnas ål kommunerna atl informera, och därmed har problemel klarats av. Det finns ingen speciell anslutning till kullurpoliliska mål som gäller beträffande bevarandet. Del finns ingen tanke på att överväga evenluelll speciellt stöd till fastighetsägare som vill stå för kontinuitet av miljön. Inte blirdel något resultat med allmänna formuleringar- i vaOe fall har inte vi sett några avgörande exempel ål del hållet.

Remissinstanserna har nästan entydigt framhållit behovet av åtgärder för att det skall hända något i de här avseendena. Riksantikvarieämbetet och Svenska föreningen för byggnadsvård säger all del för befintlig panel behövs lika eller bällre villkor än när man sätler upp aluminiumpanel. Planverket säger att utvändig lilläggsisolering enligt verkels uppfattning inte kan göras för atl hävda det kulturhistoriska intresset. Verket påpekar också atl byte av fasadmalerial kan medföra väsentliga förändringar i stadsbilden.

Herr lalman! I historisk lid framslår Gustav Vasa, både i gestaltning och i sättet att leva, som en stor skövlare av kulturhistoriska värden. Likadant var del med administratörerna av slor- och enskiftel i vårt land. Den röde hanen häOade i gammal irähusstadsbyggnad under 1800-lalel, och industrialiseringen under detla och vårl århundrade syndade svårt då det gällde all skonsamt bevara och föra stadsbild och miljö vidare lill framtiden. Den under efterkrigstiden nödvändiga moderniseringen av vårt bostadsbestånd i syfte att utrota slum och sådant bestånd som är omöjligt atl bevara, kan ju inte i energisparprogrammet rättfärdiga påståendet alt vi skall kunna bevara värdefull stadsbyggnad med nuvarande instrument.

Statsrådet Elvy Olsson får akta sig så atl hon inte hamnar bland de tidigare åberopade skyldiga lill föriuslen av kulturhistorisk miljö. Vi tror att framtiden kommer all beklaga den nu pågående förlusten av den många gånger omistliga bebyggelsen. Vi är inte utan materiella och andra förutsättningaratt åstadkomma ett bevarande av värdefullt kulturarv. Statsrådet kunde renl av skriva in sig i den svenska historien som den som räddar historien i stadsmiljön ål framtidens generalioner.

Egenlligen borde kulturhistoriska frågor vara hänvisade till kulturutskottet, så att dess prägel sattes på betänkandet. Men ärendefördelningen är kanhända ingel atl göra ål. Jag förstår atl det inte heller är lönt all begära votering på den punkten. Vi, som fortfarande framhärdar, önskar ingel annal med våra molioner och inlägg än atl vi genom upprepning av dessa skall få ansvariga planerare och beslutsfattare att någon gång beakta bevarandefrågorna i samband med au man med andra ambitioner omgestaltar vår miljö.

FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Även i de bäsla familjer finns del mindre nogräknade personer - så också inom gruppen företagare. Uttrycket "ingen regel utan undantag" gäller även här. Genomgående är förelagarna elt mycket bra folk. De är rejäla och skickliga människor, som utför etl synneriigen samhällsnyl-ligt arbele. Men det finns tyvärr undanlag. Del gäller företagare som sköter sin affärsverksamhet slarvigt.

Arbeismarknadsulskollel har avgivit ell yltrande om energiplanen och med tonvikt på sysselsäuningsaspeklerna. I utskottet var vi självfallel överens om atl del ekonomiska stödet för ombyggnadsarbeten endast skulle utgå lill seriösa förelag.

I det första utkastet till yttrande fanns en formulering somjag fann onödig. Skrivningen löd: "Med slapp kontroll finns det risker för olustiga företeelser som skattesmilning och användande av s. k. grå arbetskraft." Efter diskussion i utskottet, där jag framhöll all den av mig nyss citerade meningen med fördel kunde utgå och i stället inläsas lill debauprolokollet, strök man meningen och ersatte den med följande formulering; "Vid anlitande av entreprenörer bör stöd utgå endast om det är fråga om seriösa företagare som är beredda atl följa lagar och avtal."

Herr talman! Eftersom jag försöker vara en pålidig person har jag nu uppfyllt mitt löfte till arbetsmarknadsutskottets ledamöter i allmänhet och till de socialdemokraliska ledamöterna i synnerhet.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Energisparplan för befintlig bebyggelse m. m.

NILS HÖRBERG (fp):

Herr lalman! I moiionen 637 har jag fyra yrkanden. Det första gäller obligatorisk övergång till individuell debitering av energiförbrukningen per hushåll, del andra avser obligatorisk solfångaruppvärmning i all nybyggnation från 1985, det iredje gäller obligatorisk spjällregulalor vid all oljeeldning från 1985 och det Qärde obligatorisk mullloaletl vid all nybyggnation från senast 1985.

Jag har fåu samlliga förslag avstyrkta av ulskollel. De tre första har avslyrkls med motiveringen all det kommer all tillsättas en särskild delegalion som skall bevaka dessa problem i framliden och atl resultaten av den pågående forskningen bör avvaktas. Naluriiglvis får jag godta dessa motiveringar.

På den Oärde punkten, belräffande mulltoaletler, står del hell kort i belänkandet; "Enligt utskottets mening är del inte lämpligt all nu överväga ell obligatorium av det slag som framförts i motionen." Enligt min mening är detla etl väl kortfattat avstyrkande. Jag saknar etl motiv.

Bakgrunden till mitt förslag ärju au vi i vårt samhälle, och det gäller f ö. väslväriden och industriväriden över huvud taget, hämtar dricksvatten från grundvatten eller från sjöar. Vi renar vattnet och transporterar det milsvida sträckor. En betydande del av della renade dricksvatten använder vi sedan i WC-syslem, och det nedsmutsas därför omedelbart. Sedan transporteras delta nedsmutsade vallen fiera mil för alt slutligen på nytl provisoriskt renas och släppas ut i någol vallendrag.

Del rena dricksvattnet används alltså lill avsevärd del endasl som transportör av avföring. Del kan vara intressant att veta au en medborgare i Sverige förbnakar över 1001 renl dricksvatten per dygn enbart för WC-spolningen. Utan tvivel är detla slöseri med en så dyrbar produkt som renl dricksvatten någol av de mesl vanvettiga i industriväriden. Det värsta är kanske atl människorna i u-länderna böOar efterapa vårl missbruk, och de har f ö. ännu sämre vattenresurser än vi.

Nr 155 Del finns en annan lyp av toaletter som med framgång utvecklats under

Måndagen den rnånga år. Dessa toaletter kallas mulltoaletler. Man kan ta vara på avföringen

29 jyQ-, 197g och låta den av sig själv omvandlas till ren mulljord. Sådana toaletter behöver

_____________ inte tömmas mer än 1-2 gånger om årel och utgör alltså inte något slörre

Energisparplan problem för hushåll vare sig i enfamiljsvillor eller i lägenheter.

for befintlig bebvs- Under senare år har man utvecklat en ännu bällre form av denna loaletl,
selse m m "" ° ' '"' ''"' någon mull alls atl tömma. Man kombinerar en

snålspolande WC med en mullloalell av traditionell typ, varvid slutresultatet blir dels en ökning av kolsyran i den ulluft som kommer genom ventila-lionsrörel, dels ett utsläpp av 0,151 vallen per individ och timme. Detla vatten är så rent att det kan kopplas lill vanligl diskvatlensavlopp, duschavlopp och liknande. På deUa sätt förbrukar man bara en femtiondel av den vattenmängd som används vid traditionell WC, som kräver 10-12 1 vatten vid vaOe spolning, alltså 50 gånger mer vatten än denna snålspolande mulltoaleU. Del blir alltså i detta fall inte någon mull an tömma.

Denna nya lyp av mulltoa, om man skall kalla den så i forlsältningen, skulle alltså utan svårighet kunna installeras i all nybyggnation när det gäller både enfamiljshus och flerfamiljshus. Men det tycker inte ulskollel. Jag vel myckel väl att del inte är någon idé att yrka bifall till en motion så här i slutskedet av en debatt, i synnerhet som motionen har avstyrkts av etl enigt utskott. Med jag har ändå velat göra detla ultalande och vill också slälla en liten fråga till någon representant för utskottet: Varför har man ulan vidare avstyrkt miu yrkande att mulltoaletler skall bli obligatoriska vid all nybyggnation fr. o. m. 1985?

KJELL MATTSSON (c):

Hen talman! Yrkandet nr 4 i Nils Hörbergs motion har följande lydelse: "obligatorisk mullloaletl från senast 1985 i all nybyggnation och vid all totalrenovering av äldre bostäder och liknande".

Låt mig göra den förenklingen attjag utgår från alt vi i utskottet hade varil ense om de olika loaletlsystemens för- och nackdelar! Såvitl jag förslår skulle civilulskottel även under sådana förhållanden ha kommit fram lill samma slåndpunklslagande som del som redovisas i betänkandet. Det skulle väl ändå vara ganska otänkbart, alt elt riksdagsutskott skulle ge regeringen en beställning, innebärande atl man inom ganska få år skall genomföra den stora förändring som motionens förslag egentligen innebär. Det finns inte tillräckligt utredningsmaterial för att klargöra effekterna av en sådan förändring. Dessa skulle ju bli många. Om inte annat skulle de bli rätt omfallande på det ekonomiska områdel.

Del tarvas alltså etl belydligt bättre utredningsunderlag innan riksdagen kan fatta ett så preciserat beslut som det som nu krävs i herr Hörbergs motion. Det är också anledningen till att vi konstaterat att vi inte har tnöjlighet alt i det här sammanhanget föreslå att regeringen fattar elt sådanl beslut.

Lål mig också kommentera Helge Hagbergs inlägg. Vi menar atl del finns

en myckel allmänt omfattad uppfattning, innebärande att man vid alla typer

6 av renovering av fastigheter skall försöka la hänsyn till de kulturhistoriska

intressena. Del måste alltså vara ett krav som man ställer inte enbarl på ombyggnader i samband med energibesparande åtgärder utan även i övriga ombyggnadsärenden. Det pågår också arbete föratt försöka komma fram till bestämmelser eller råd och anvisningar på del här områdel.

På s. 6 och 7 i ulskottsbelänkandet har vi redovisal den genomgång av 3 000 lägenheter som statens institut för byggnadsforskning har genomfört. Materialet är ännu inte helt klart, men institutet har bl. a. för oss redovisat aU man diskuterar olika metoder, som skulle kunna rekommenderas för atl ombyggnad av fasader t. ex. inom kulturhistoriskt värdefulla områden skulle kunna göras på etl pietetsfullt sätt.

Eftersom dessa problem har berörts både i proposilionen och i det material som föregått propositionsarbelel, alltså i planverkets slutrapport och i departementspromemorian, utgår vi ifrån all man har uppmärksamheten fäst på dem och kommer att arbeta vidare med dem. Därför har vi stannat för det ställningstagande i detta avseende som redovisas i betänkandet.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Energisparplan för befintlig bebyggelse m. m.

NILS HÖRBERG (fp);

Herr talman! Jag tror att Kjell Maltsson och jag är mera överens i denna fråga än vad utskottsbetänkandel tycks utvisa. Vi är naturligtvis båda två angelägna om att man skall spara på den energimässigt dyrbara naturresurs som rent vatten ulgör. Fakium är också atl den reningsmetod som tillämpas i de mulltoaletler jag nyss beskrivit är belydligt bättre än den som används i de bästa kommunala reningsverken. Dessa nykonslruerade mulltoaletler ger en nästan 100-procentig rening. Dessutom vinner man genom att införa sådana den besparingen atl man slipper installationer för långväga iransporler av färskvaltnel och avloppsvattnet vid t. ex. nybyggnation av villa- och flerfamiljshusområden, anläggningar som i dag inte är särskill billiga.

Jag skall, herr talman, be att få till Kjell Mattsson överiämna en broschyr om det tekniska vidunder som jag beskrivit, så att del kanske kan bli en sakligare behandling av denna fråga vid nästa riksmöte, där jag på nytt kommer att motionera om detta.

Överläggningen var härmed slulad.

TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande utskottets motivering till den del den berörs i reservationen nr I. Därefter företas utskottets hemslällan och därtill hörande motivering i övrigt till avgörande momentvis.

Ulskoilets motivering till den del den berördes i reservalionen nr I av Per Beigman m. fl.

Propositioner gavs på godkännande av dels utskouets motivering i denna del, dels den i reservalionen nr I av Per Bergman m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birgitla Dahl begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Energisparplan för befintlig bebyggelse m. m.

Den som vill alt kammaren godkänner civilulskottels motivering i betänkandet nr 31 till den del den berörs i reservalionen nr 1 av Per Bergman m. fl. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservalionen anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha rösial för ja-proposilionen. Då Birgitta Dahl begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 150

Nej - 130

Avstår - 11

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Per Bergman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birgitta Dahl begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet

nr 31 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 av Per Bergman

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birgitta Dahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 150

Nej - 130

Avstår - 11

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av Per Bergman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birgitla Dahl begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilulskoltets hemställan i betänkandet

nr 31 mom. 2 röslar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 3 av Per Bergman

m.fl.

vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birgitla Dahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 150

Nej - 130

Avstår - 11

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av Per Bergman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birgitta Dahl begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilulskoltets hemställan i betänkandet

nr 31 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 4 av Per Bergman

m. n.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birgitta Dahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 151

Nej - 129

Avstår - 11

Mom. 4

TALMANNEN: Propositioner ställs först belräffande utskottets hemställan och därefter i fråga om motiveringen.

Hemslällan

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels hemslällan i moiionen nr 1693 av Lars Werner m. fi. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Energisparplan för befintlig bebyggelse m. m.

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet

nr 31 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit hemställan i motionen nr 1693 av Lars

Werner m. fi. i moisvarande del.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Energisparplan för befintlig bebyggelse m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tore Claeson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 281 Nej - 11

Motiveringen

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels utskottets motivering med det tillägg som föreslagils i reservalionen nr 5 av Per Bergman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birgitla Dahl begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren godkänner civilulskottels motivering i belänkandet nr 31 mom. 4 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt utskottets motivering med del tillägg som föreslagits i reservalionen nr 5 av Per Bergman m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-propositionen. Då Birgitla Dahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 151

Nej - 131

Avstår - 11

.Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av Per Bergman m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birgitta Dahl begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller civilulskottels hemställan i betänkandet

nr 31 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av Per Bergman

m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-proposilionen. Då Birgiua Dahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 151 Nej - 142

Mom. 6-9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 10

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 7 av Per Bergman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birgitla Dahl begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Energisparplan för befintlig bebyggelse m. m.

Den som vill atl kammaren bifaller civilulskottels hemställan i betänkandet

nr 31 mom. 10 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 7 av Per Bergman

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då "Birgitta Dahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 151 Nej - 142

Mom. II

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 12

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1693 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller civilulskoltets hemställan i betänkandet

nr 31 mom. 12 röslar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1693 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Tore Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 282 Nej - 11

Nr 155 Mom. 13

Måndaeen den Propositioner gavs på bifall till dels ulskottels hemslällan, dels reserva-

29 maj 1978 tionen nr 8 av Per Bergman m. fl., och förklarades den förra propositionen

vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birgitta Dahl begärt votering

Energisparplan upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

för befintlig bebyg
gelse m m " °" '" ■*'' kammaren bifaller civilulskoltets hemslällan i betänkandet

nr 31 mom. 13 röslar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av Per Bergman

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-proposilionen. Då Birgilia Dahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 151 Nej - 142

Mom. 14

Propositionergavs på bifall till dels ulskottels hemställan, dels moiionen nr 1693 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 15

Propositioner gavs på bifall -till dels ulskottels hemslällan, dels reservationen nr 9 av Per Bergman m. fl., och förklarades den torra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birgitta Dahl begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilulskottels hemställan i belänkandet

nr 31 mom. 15 röstar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 9 av Per Bergman

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birgitla Dahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröslning gav följande resulial:

Ja - 151

Nej - 131

Avslår - 11

Mom. 16
12 Ulskoileis hemslällan bifölls.

Mom. 17

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av Per Bergman m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birgitla Dahl begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller civilulskoltets hemslällan i betänkandet

nr 31 mom. 17 röslar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av Per Bergman

m. n.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Energisparplan för befintlig bebyggelse m. m.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birgitla Dahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 151 Nej - 142

Mom. 18 och 19

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 20

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av Per Bergman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birgitta Dahl begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilulskottels hem.ställan i betänkandet

nr 31 mom. 20 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11 av Per Bergman

m. n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birgilia Dahl begärde rösiräk-ning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 151 Nej - 142

Mom. 21-24

Kammaren biföll vad ulskoitel i dessa moment hemställt.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Energisparplan för befintlig bebyggelse m. m.

Mom. 25

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels utskottets hemslällan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 840 av Tore Claeson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tore Claeson begärl votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller civilulskoltets hemställan i betänkandet

nr 31 mom. 25 röslar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil ulskottels hemslällan med den ändring däri

som föranleds av bifall till motionen nr 840 av Tore Claeson m. fl.

Ja - 281 Nej - 12

Mom. 26

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 1366 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller civilulskottels hemslällan i betänkandet

nr 31 mom. 26 röstar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 1366 av Rolf Hagel och Alf

Lövenborg.

Vid omröslning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då AlfLövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 280

Nej - 2

Avstår - 11

Mom. 27-30

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 4 Värdesäkert lönsparande

Föredrogs finansutskottets betänkande 1977/78:37 med anledning av proposilionen 1977/78:165 om värdesiikert lönsparande jämte motioner.

1 propositionen 1977/78:165 hade regeringen (ekonomidepartementei) efter föredragning av ekonomiministern Gösta Bohman föreslagit riksdagen alt

dels anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om skattelättnader för vi.ssa sparformer,

2. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skall i vissa fall,

6. lag om aktiesparfonder,

7. lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931),

dels lill Informalion om nytt lönsparsystem på tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisa en reservationsanslag av 2 000 000 kr.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"1 proposilionen föreslås nya former för lönsparande i syfte all slimulera till regelbundet och långsiktigt sparande. Löntagare och andra som har A-inkomst kan genom alt spara i bank eller i aktiesparfonder erhålla vissa skatteförmåner, som gör sparandet värdesäkert.

Spararen kan överenskomma med arbetsgivaren eller löneutbetalande bank atl visst belopp vaOe månad skall sällas in på sparkonto eller aktiesparkonto. Spararen kan också själv göra insättningarna. Minst sex månadsinsältningar under ell år på lägst 75 och högst 400 kr. ger rätt lill skattereduktion med 20 'V. av det sammanlagda sparbeloppet för året. Räntan på sparkonlomedel är skattefri för spararet och fem år därefter.

Syftet är att binda sparmedlen i fem år efter spararets uigång. Tar spararen dessförinnan ut sparbeloppet eller löser in de aktiefondsandelar som har anskaffats för beloppet, skall därför 25 "m av sparbeloppet inkl. ränta återföras lill staten.

Fördel nya aktiefondssparandel skall bildas nya fondbolag och aktiefonder (aktiesparfonder). Särskilda regler foreslås i fråga om sammansättningen av fondbolags styrelse m. m. Fondverksamheten skall bedrivas enligt akiic-Ibndslagentl974:931)med vissa avvikelser bl. a. i fråga om placeringarna. De nya fondbolagen skall placera sparmedlen i nyemitterade svenska aktier eller konvertibla skuldebrev, om det lämpligen kan ske. Avkastning och utdelning som tillfaller aktiesparfond skall vara fri från inkomstskatt och skall återinvesteras. Fondandelsägaren har, utom rällen lill skallereduktion, skattefrihet lor värdestegring på fondandelarna genom alt han kan välja nytl ingångsvärde på dessa efter femårstidens uigång.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lönsparande

Reglerna om del nya sparsystemet avses träda i kraft den 1 januari 1979. Sparandel skall dock kunna påböOas den 1 oktober 1978. Elt anslag på 2 milj. kr. föreslås för atl bekosta ålgärder för information om de nya sparformerna."

I delta sammanhang hade behandlals

dels de under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta motionerna

1977/78:406 av Svea Wiklund (c) och Ella Johnsson (c), 1977/78:936 av David Wirmark (fp) och Holger Bergqvisi (fp), 1977/78:1435 av Rune Rydén m. fl. (m), 1977/78:1436 av Torsten Sandberg (c) och Kari Erik Olsson (c), 1977/78:1437 av BöOe Stensson (fp).

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1977/78:1895 av Lars Werner m. fi. (vpk), vari hemställts att riksdagen beslutade avslå propositionen 1977/78:165,

l977/78:1928avRolfHagel(apk)och Alf Lövenborg(apk), vari hemställts att riksdagen beslutade att avslå regeringens proposition 1977/78:165 angående värdesäkert lönsparande,

1977/78:1929 av Olof Palme m.fl. (s), vari hemslällls all riksdagen beslutade

1. att avslå propositionen 1977/78:165 om värdesäkert lönsparande,

2. all i enlighei med vad som anförts i motionen uppdra åt fullmäktige i riksgäldskontoret att skyndsamt pröva och framlägga förslag om en sparform som var lämpad för den siora mängden småsparare och som underlättade den statliga upplåningen,

3. atl i enlighet med vad som anförts i moiionen omvandla del nuvarande s. k. sparavdraget lill etl avdrag från skatt, samt

1977/78:1930 av David Wirmark (fp) och Holger Bergqvisi (fp), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde atl en expertgrupp skyndsamt tillsattes med uppgift att noga följa och analysera effekterna av det skattepremierade lönsparsystem som föreslagits i propositionen.

Utskottet hemställde

1. belräffande införande av en värdesäkert lönsparande att riksdagen med
avslag på motionerna 1977/78:1895, 1928 och 1929 yrkande I skulle bifalla
proposilionen i denna del,

2. belräffande lag om skatielättnader för vissa sparformer alt riksdagen
skulle anta det i propositionen 1977/78:165 framlagda förslagel med de
ändringarna att 2, 4 och 5 !;>; .samt ikraftträdandebeslämmelserna skulle
erhålla av ulskottet föreslagen lydelse, i huvudsak innebärande ändringar i
förtydligande syfte.

3. beträffande lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt att riksdagen skulle anta del i propositionen 1977/78:165 framlagda förslagel,

4. beträffande lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) atl riksdagen skulle anta det i propositionen 1977/78:165 framlagda förslagel,

5. belräffande lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) alt riksdagen skulle anta det i proposilionen 1977/78:165 framlagda förslagel,

6. belräffande lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa falt att riksdagen skulle anta det i propositionen 1977/78:165 framlagda förslaget,

7. beträffande lag om aktiesparfonder att riksdagen skulle anta det i proposilionen 1977/78:165 framlagda förslagel,

8. beträffande lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931) att riksdagen skulle anta det i propositionen 1977/78:165 framlagda förslagel,

9. belräffande anslag till information atl riksdagen till Informalion om nytt lönsparsystem på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under sjunde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 2 000 000 kr.,

10. beträffande tillsättande av en expertgrupp för att följa och analysera lönsparsystemet atl riksdagen med anledning av moiionen 1977/78:1930 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. beträffande uppdrag åt fullmäktige i riksgäldskontoret att framlägga förslagomen ny sparform alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1929 yrkande 2,

12. beträffande omvandling av det nuvarande s. k. sparavdraget lill ell avdrag från skatt att riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1929 yrkande 3,

13. beträffande stimulans av det enskilda sparandel alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:406,

14. beträffande ulredning rörande hushållens sparande alt riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:936,

15. beträffande utredning om möjligheterna att slimulera sparandet genom allmänt sparslöd genom premie m. m. atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1435,

16. beträffande ulredning om indexregleral sparande m. m. alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1436,

17. beträffande möjligheten lill förbättrade sparstimulanser inom ramen för nya lönsparandet att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1437.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

Reservation hade avgivits av Kjell-Olof Feldt, Knut Johansson, Paul Jansson, Arne Pettersson, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson och Anita Gradin (samtliga s) som ansett atl utskottet under 1-10, 11 och 12 bort hemställa

1-10. beträffande införande av ell värdesäkert lönsparande m. m. alt riksdagen med bifåll lill motionerna 1977/78:1895, 1928 och 1929 yrkande I skulle avslå propositionen 1977/78:165 och motionen 1977/78:1930,

11. beträffande uppdrag åt fullmäktige i riksgäldskontorel all framlägga förslag om en ny sparform alt riksdagen skulle bifalla moiionen 1977/78:1929 yrkande 2,

2 Riksdagens protokoll 1977/78:155-156

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

12. belräffande omvandling av det nuvarande s. k. sparavdraget lill elt avdrag från skatt atl riksdagen med anledning av moiionen 1977/78:1929 yrkande 3 hos regeringen skulle anhålla om förslag i enlighet med vad reservanterna anfört.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Hen talman! Del ärende som nu skall behandlas kallas i proposilionen värdesäkert lönsparande. Det är ingetdera. Det är ingen värdesäkring i den meningen atl spararna ges elt skydd mot oväntat snabb inflation. Del ger ingen garanti för att det är ur löner det sparas. Del ger över huvud taget ingen garanti för att det blir något sparande alls.

Den riktiga beskrivningen av detta förslag är atl del är en myckel generös skaltesubveniion av pengar som sätts in på visst konto i bank eller i en s. k. aktiefond. Det enda säkra är alt det ger en skattefri ränteinkomst, som i dag ligger på nivån II 96.

Vi socialdemokrater yrkar avslag på propositionen. Vi har tre motiv för den ståndpunkten. Detta skatlefinansierade system för penningplaceringar är orättvist. Det kräver stora kostnader för ell högst osäkert resultat. Det försvårar den ekonomiska politiken.

Orättvisan i det skattesubvenlionerade sparandet ligger framför alll däri all den siörsta subventionen går till de människor som redan har lillgångar med ränteavkaslning. Del är för dem som skallefriheten på räntor och aktieutdelning har någol värde, eftersom de utnyujat skatteavdraget på 800 eller 1 600 kr. för kapitalinkomster. För den som inte har några sådana inkomster eller mycket små kapitalinkomster är skattebefrielsen i Gösta Bohmans system av ringa eller intet värde.

Därför kan man också utgå från alt de som framför allt kommer atl utnytOa systemet är de som redan har relativt stora tillgångar och därmed inkomster lillräckliga all spara ur. På nytt visar alltså den borgerliga regeringen sin uppfinningsrikedom när del gäller atl flytta pengar från de fatliga lill de rika.

Den andra svagheten i systemet är att det med säkerhet kommer atl kosta staten belydande belopp medan det inte ges någon som helst garanti för atl det totala sparandet ökar. Det finns med andra ord ingen mekanism i systemet som säkerställer att statens subventioner går lill nysparande. Enligt förslaget är det både möjligl och tillåtet alt tillgodogöra sig skatteförmånerna genom all flytta pengar från etl vanligt bankkonto till ell skallesubvenlio-nerat konto. En rad remissinstanser, t. ex. riksgäldsfullmäktige, har framhållit risken för atl huvuddelen av det som kommer alt registreras som s. k. värdesäkert lönsparande bara är en omfördelning av sparandet eller en omplacering äv redan existerande lillgångar.

Om del här systemet skall leda till någon ökning av det totala sparandel i landel krävs dessutom att andelen reellt nysparande av det skattesubvenlionerade sparandel är betydande. Som riksrevisionsverket påpekat måste andelen nysparande vara minst 40 % för alt siatens koslnader inte skall bli större än den sparandeökning som man åstadkommer. Del belyder all i

sämsia fall enda effekten blir en inkomslöverföring från staten lill de grupper som UtnytOar denna kostbara sparform. Måhända är delta i själva verket meningen.

Vårt tredje motiv för att yrka avslag är att vi inte kan finna atl denna typ av sparstimulans löser något av de ekonomiska problem som vi nu har framför oss. Huvuduppgiften för kreditpoliiiken är för överskådlig lid alt finansiera det stora statliga budgetunderskottet på etl sådanl sätt alt det inte leder till en allvariig rubbning av den samhällsekonomiska balansen i vårt land. Såvitl jag kan förslå motverkar subvenlioneringen av bankinlåningen direkt del syftet. Att i ett läge då riksbankens största bekymmer är att det finns för mycket pengar i bankerna genom dryga skaltesubvenlioner styra in ännu mera pengar i dessa banker är egentligen en ganska befängd idé. Den blir ännu mera befängd om man besinnar atl riksbanken sedan med mycket besvär och mycket reglerande skall dra ut de här pengarna ur banksystemet för placering i statsobligationer.

Det är därför i hög grad förståeligt att både riksbanken och ATP-fondernas styrelser är skeptiska till den här typen av sparstimulans och i stället förordar en ordning som stimulerar spararna att placera sina pengar i obligationer. 1 dag är det verkligen obligationsmarknaden som behöver breddas. I all synnerhet behöver statens möjligheter förbättras att finansiera sitt budgetunderskott genom direkta placeringar från hushållen i stället för atl staten skall behöva gå den dyrbara och besvärliga omvägen över bankerna.

Del har också blivit vår slutsals. Vi föreslår alt åtgärder vidtas för alt göra statens sparobligationer mer attraktiva. Riksgäldskontorel bör skyndsamt lägga fram förslag om en sparform som är lämpad för den stora mängden småsparare och som underlättar den statliga upplåningen.

Dessutom bör enligt vår mening ytterligare stimulanser i skaltesyslemet kunna övervägas för alt slimulera hushållen till ell mer långsiktigt sparande. Men de stimulanserna bör inte bindas till någon särskild placeringsform utan ge spararna full valfrihet. Vidare bör de vara utformade på etl sådant sätt all de inte ylleriigare ökar inkomstklyftorna. Det skulle kunna ske genom all man höjer det nuvarande skatteavdraget för ränteinkomster men samtidigt omvandlar del till ell avdrag från skatten i stället för som nu från inkomsten.

Utskottsmajoritelen tillstyrker propositionens förslag. Men det sker under åtskillig vånda. Ulskoilsmajoriteten tvingas konstatera all det råder en i del närmaste total osäkerhet om förslagets statsfinansiella konsekvenser och därmed också om möjlighelerna atl verkligen åstadkomma något nysparande. Inför kritiken från lunga remissinstanser om de negativa effekterna på andra sparformer måsle majoriteten arbeia med förmodanden om att regeringen skall ingripa genom att förbättra villkoren för de sparformerna. Riksbankens med stort eftertryck framförda bekymmer över atl spararnas inlresse för obligationer blir ännu mindre om detta genomförs löser utskottsmajoritelen med förhoppningen att regeringen skall finna någon metod att slussa över de skattesubvenlionerade sparmedlen lill obligationsmarknaden.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

Förmodandena att sådana ingripanden kommer all behövas är välgrundade. Riksgäldskontorel lär redan vara i färd med att grubbla över hur det allmänna lönsparandels villkor skall kunna förbättras så all del inte slås ut av det här nya skattesubvenlionerade sparandet. Men jag undrar om utskottsmajoritelen begriper vad man i så fall ger sig in på.

Avkastningen efter skatt på herr Bohmans skattesubvenlionerade konton kan uppskattas lill II % eflerskatl. Även med en myckel generös bedömning av avkastningen på andra sparformer lär man tryggt kunna påstå att skattekontona ger minsl dubbelt så hög avkastning som någon annan sparform som slår till den vanlige spararens förfogande. Om dessa sparformer skulle göras ens tillnärmelsevis lika attraktiva skulle räntehöjningar av nästan astronomisk storlek krävas på kreditmarknaden. Men tiden verkar myckel avlägsen, herr lalman, då centerpartiet bekymrar sig över räntenivåns höjd i det här landet.

Men utskottsmajoriietens bekymmer är inte slut med della. Propositionen är, t. o. m. för all komma från den här regeringen, en ovanligt illa genomtänkt produkt, full av tekniska och administrativa svagheter och oklarheter. Ekonomiministerns motivering för att så många frågor lämnats olösta är av det oursäklliga slaget. Han säger atl han ville presentera riksdagen så enkla regler som möjligl - därför lämnas alla administrativa problem över lill riksgäldskontorel och bankerna, samtidigt som en rad lagstiftningsfrågor hell enkelt lämnas olösta. Jag tycker, herr talman, det är en märklig underskattning av riksdagens förmåga att motta mer komplicerade förslag från regeringen.

Finansutskottets kansli har utfört elt beundransvärt arbete för all försöka bringa någon reda i del här. Men även om utskottsmajoritelen därför kan föreslå vissa hell ofrånkomliga justeringar av proposilionen, kvarstår ändå en rad viktiga pfoblem olösta. Del gäller bl. a. bankernas roll i syslemet, 1. ex. i vilken utsträckning de skall ges rent fiskala myndighetsfunktioner. Del gäller också realisationsvinstbeskattningen, där lagändringar är oundvikliga för atl syslemet skall kunna fungera. Enligt vår mening är det oförsvarligt all införa ett syslem av det här slaget utan att erforderiigt lagstiftningsarbete har slutförts.

Helt obegripligl är f ö. att man anser det vara så bråttom atl systemet skall starta redan den 1 oktober i år. Det belyder under alla förhållanden alt den lagstiftning som är nödvändig inte kan genomföras förrän efter det atl syslemet har kommit i gång.

Ytteriigare elt exempel på hur föga genomtänkt del här förslagel är hittar man i placeringsreglerna för de aktiefonder som kan bildas med de skattesubvenlionerade sparmedlen. Ursprungligen hade utredningsmannen tänkt sig att de här aktiefonderna skulle få placera sina pengar bara i nyemitterade aktier. Skälet till denna begränsning var uppenbart nog. Det är enda sällel alt motivera beteckningen sparande på den här verksamheten. Inför remisskritiken har nu den begränsningen slopats och ersatts med en dunkel förhoppning om atl bankinspektionen skall se till att aktiefonderna företrädesvis köper nyemitterade aktier.

Men om inte bankinspektionen presterar det omöjliga - dvs. ser till all nyemitterade aktier med konkurrenskraftig avkastning alltid står lill aktiefondernas förfogande - betyder del här hell enkelt alt möjlighel öppnas atl med kraftigt skattesubvenlionerade pengar bedriva hell vanliga aktieaffärer, köpa och sälja på marknaden. Nysparandel har då förvandlats till skattesubvenlionerade aktiespekulationer. Jag undrar om det verkligen kan försvaras.

Inför alla dessa besynnerligheter är det inte underligt, herr talman, om man böOar fundera över huruvida motivet för den här s. k. reformen verkligen är omsorgen om sparandet. Mill arbele med frågan har fört mig allt närmare misstanken att det mindre gäller sparandet än den borgeriiga regeringens ständigt pågående strävanden atl försvaga statens finanser samt sänka skatterna för människor med höga inkomster och förmögenheler.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservalionen.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Den borgerliga regeringen gör större ansträngningar för alt anpassa olika delar av samhället till inflationen än för att bekämpa denna. Förslaget om s. k. värdesäkert lönsparande ärett uttryck fördetta. Inflationen tär givetvis allvariigi också på spararnas kapital och gör det mindre lockande att spara, men alt lösa della problem med skaltereduktioner och skattefrihet, samtidigt som inflationen häOar vill i samhället, är en skenreform, som därtill har fördelningsmässigl negativa följder. För att utnytOa sådana förmåner måsle det finnas någol att spara, sedan livets nödtorft har lillgodosetts. Della är problemel för de stora löntagargrupperna.

Regeringen och finansutskottet drar sig heller inte för atl indirekt använda arbetslösheten som hot. "Ett högt hushållssparande är nödvändigt för att investeringsbehoven framöver skall kunna tillgodoses", skriver finansutskottet, trots att del raderna före har anfört all näringslivsseklorns förmåga att med egna medel finansiera investeringar har ökat. Finansutskoitet vet naluriiglvis atl del inte främst har varit brist på kapital som orsakat nedgången i investeringarna utan kapitalisternas krav på snabb profit. Både propositionen och utskottsbetänkandel präglas av dubbelboltnighet. Man anför sparbrisl i svensk ekonomi som elt huvudskäl för de förslagna åtgärderna och tvingas i näsla andelag erkänna alt Sveriges ekonomiska svårigheter inte kan förklaras med otillräckligt sparande.

Trygghet och rättvisa anförs som elt andra huvudskäl för det nya sparsystemet. Här framträder den ohållbara argumentationen i all tydlighet. Det är helt enkelt cyniskt alt påslå att några rättviseskäl tillgodoses med delta förslag. Sanningen ärju att lönearbetarnas reallönersänkts genom inflationen och inte minst genom regeringens egen politik. Vad finns del då för möjligheter att utnyttja aldrig så förmånliga villkor för sparande? Om trygghet skall skapas genom sparande, måsle det försl och främst finnas något atl spara. Någon rättvisa kan inte skapas om stora löntagargrupper saknar reella möjligheter atl utnytOa förmånerna.

I själva verket ökar orättvisorna genom alt de som redan sparar får ökade

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lönsparande

förmåner. De ekonomiskt svagaste kategoriernas möjligheter att spara minskar genom den ekonomiska polilik som förs. LO och TCO, som avstyrkt förslagel, har pekai på den negativa fördelningspolitiska effekten.

Visst är det angeläget atl förhindra all spararnas medel minskar i värde. Men det måste ske genom effektiva åtgärder för atl stoppa inflationen och återställa och även höja reallönerna. Det bör inte ske med metoder som ställer del stora flertalet löntagare i en ännu ogynnsammare situation.

I reservationen till utskottsbetänkandel anförs bl. a. atl med hänsyn till de mycket tveksamma nettoeffekter som syslemet leder lill och med dess olämpliga ekonomiskt-politiska utformning och dess negativa fördelnings-politiska verkningar bör regeringens förslag avvisas. Detta innebär tillstyrkande av bl. a. vpk-motionen 1895, som yrkat avslag på proposilionen. Jag behöver därför, herr talman, inte framställa annal yrkande än bifall till reservalionen i denna del.

Lål mig lill sisl bara betona atl de flesta spararna har större nytta av att inflationen angrips med effektiva medel och au de därvidlag har gemensamt inlresse med stora grupper, vilka av bistra ekonomiska realiteter är förhindrade att spara.

RUNE RYDÉN (m):

Herr lalman! Jag skall någol beröra finansutskottets betänkande 37 med anledning av propositionen om värdesaken lönsparande jämte molioner.

Det råder stor enighel bland våra ekonomer och politiker om all det inhemska sparandel måsle öka kraftigt. Finansutskottet har lidigare påpekal delta i fiera betänkanden. Ulskottet har också noterat att utvecklingen gått i en helt annan riktning än den som skisserades i 1975 års långtidsutredning. I denna satte man som mål upp en kraftig ökning av det offentliga sparandet i syfte att långsiktigt öka kapitalbildningen i landet. Nu har utvecklingen inte blivit sådan. I stället har sparandet i den offentliga seklorn minskal mycket snabbt. För 1978 beräknas i finansplanen etl sparandeunderskott för hela den offentliga seklorn på drygt 8 miljarder kronor, jämfört med etl sparandeöverskott om drygt 9 miljarder kronor för två år sedan.

Genom den kraftfulla borgeriiga ekonomiska politiken kommer näringslivets förmåga att med egna medel finansiera de investeringar som man behöver atl öka. Men del är också klart alt hushållen i högre grad måste bidra till det finansiella sparandet i landet för de kommande åren. Det är i det sammanhanget man måste se det nu framlagda förslagel om värdesäkert lönsparande. Elt högt hushållssparande är en nödvändig förutsättning för atl investeringsbehoven i landel i framtiden skall kunna tillgodoses.

För att den nuvarande ulvecklingen med minskat sparande skall kunna vändas, krävs ulan tvivel ålgärder som stimulerar sparandet inom bl. a. hushållssektorn.

Men minsl lika viktigt är atl delta sparande kommer till stånd i former som gör det möjligt au långsiktigt slussa över kapitalmedel till de behövande sektorerna. Och enligt utskottets mening bör sparandel i göriigaste mån också ha den formen att andelen riskvilligt kapital i näringslivel ökar och bidrar till

en nödvändig förstärkning av näringslivets soliditet. Genom alt den högsta inlåningsränlan inte ens motsvarat inflationslakten under 1970-talel har de sparformer som i första hand utnyUjats av småspararna givit negativ real avkastning på sparandet. I längden kan detla få en förödande effekt på sparmoralen i landet. Dessutom omfördelas medel från sparare till låntagare. Några av motionärerna har också lagit upp del fördelningspoliliska perspektivet. I motionen 1895 av Lars Werner m. fl. och 1928 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg yrkar man avslag på propositionen med hänvisning lill detta motiv.

Utskottet anser emellertid all förslagel inte kommer alt få de fördelnings-mässiga konsekvenser som molionärerna tror att del skall få. I stället anser utskottet att antalet sparare i del föreslagna syslemet kommer all utgöras av löntagare i de vanligaste inkomstlägena. För dessa människor innebär den föreslagna sparformen en klar förbättring och utgör dessutom en korrigering av den omfördelning lill deras nackdel som lidigare skett. Därför avstyrker utskottet dessa molioner.

Finansutskottet diskuterar också de föreslagna skatteförmånerna och påpekar att förmånernas storlek måste bedömas med utgångspunkt i dels angelägenheten av atl i ett visst läge stimulera hushållssparandet, dels också önskemålet atl tillförsäkra spararna en posiliv real avkastning på sparmedlen. Utskottet anser att del från de här utgångspunkterna är väl motiverat att ha dessa båda förmåner - både skattereduktionen och skallebefrielsen på avkastningen. Däremot kan det bli nödvändigt att i framtiden överväga storleken av förmånerna under en period med lugnare prisutveckling. Då avkastningen efter skatt på 11 96 enligt Kjell-Olof Feldt kan anses vara för hög tror jag att det, om prisutvecklingen kommer atl fortsätta så som tendensen nu visar, finns anledning för departementet alt se över den här frågan. Utskottet delar därför ekonomiministerns uppfattning atl en anpassning av förmånerna bör ske om förutsättningarna förändras.

I detta sammanhang behandlar utskottet också ytterligare några motioner. Del gäller bl. a. motionen 1436 om det indexreglerade sparandel av Torslen Sandberg och Kari Erik Olsson - Kari Erik Olsson kommer själv att tala för motionen - och moiionen 1435, där jag slår som första namn. Jag delar naturligtvis utskottets uppfattning alt motionens syfte i huvudsak lillgodosetts av del nu föreslagna lönsparandel.

Ulskollel lar också upp etl resonemang om huruvida de föreslagna nya sparformerna fakliskl kommer atl leda till ell ökat finansiellt sparande i vårt land, och specielll då om systemet ger upphov till elt ökat hushållssparande. Några remissinstanser harju uttryckt elt visst tvivel härvidlag. Man menar au en stor del av sparandet i del föreslagna syslemet kommer alt utgöras av omfördelning från andra former av hushållssparande och all andelen nysparande är begränsad. Utskottets mening är all några absolut säkra bedömningar i den här frågan inte kan göras. Men ulskollel anser atl de i propositionen föreslagna förmånerna har en så klart sparsiimulerande effekt au hushållssparandets andel kommer all öka. Utskottet tror inte heller aU hushållen utan vidare flyttar över sill nuvarande banksparande med hög

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

tillgänglighet till en sparform med siarka krav på långsiktig vinning av de sparade medlen. Och samtidigt skall sparandel ju ske i regelbundna former. Mycket talar därför enligt utskottets mening för atl nysparandel blir en tillräckligt hög andel, så atl de föreslagna sparformerna kommer att ge upphov lill ett positivt neltosparande i samhället.

I den socialdemokratiska motionen föreslås som en alternativ sparstimulans atl del nuvarande sparavdraget omvandlas till skattereduktion. Skatteutskottet ansåg i sitt yttrande att frågan bör prövas i samband med ställningstagandet till förslagen från 1972 års skatleuiredning, och finansutskottet delar den uppfattningen. Samtidigt påpekar utskottet all de i proposilionen föreslagna sparformerna och förmånerna har den fördelen alt de kan utnytOas även av personer som redovisar underskott av kapital, något som också talar för att man för ett nysparande genom systemet. Den gruppen av potentiella sparare får inte alls någon fördel enligt det socialdemokraliska förslagel.

Finansutskottet instämmer också i de synpunkter som skatteutskottet har fört fram angående sparslimulansen på andra områden och utgår liksom skatteutskottet från att regeringen lar de initiativ som kan bli nödvändiga om negativa effekter uppkommer på andra sparformer. Utskottet påpekar all ekonomiministern Gösta Bohman i propositionen förklarat sig beredd alt senare ålerkomma med förslag om möjligheler till en direkt slussning av en viss del av sparmedlen till den långa kapitalmarknaden om lönsparandet visar sig få betydande omfattning.

En tänkbar väg - det finns flera andra - är atl en del av inlåningen i bankerna vid årels slul överförs till exempelvis riksgäldskontoret. Om sparandet i akliesparfonden kommer atl utgöra den större delen av det föreslagna lönsparandet, bortfaller det här problemet i stor utsträckning. Utskottet ansåg sig med detta kunna avstyrka del andra yrkandel i den socialdemokratiska motionen.

Det första yrkandet i samma motion har bl. a. näringsutskoilet behandlat. Näringsulskottel anser att den föreslagna ordningen med särskilda aktiesparfonder har förutsättningar för att bli en positiv beståndsdel i det värdesäkra lönsparandet. Näringsutskottet finner också all motionärernas förkastelsedom över aktiesparfonderna och det fondbolag som skall förvalla dem är helt ogmndad. Vidare torde aktiesparfonderna kunna utvecklas till akliva instrument för inflytande i de börsnoterade företagen för flera grupper av aktiesparare.

Finansutskottets borgerliga majoritet delar dessa uppfattningar och anser sig därmed kunna avstyrka del första yrkandet i den socialdemokraliska moiionen.

Moiionen 1437 av BöOe Stensson berör det nya lönsparandet. I moiionen begärsalt möjligheten till förbättrade sparstimulanser inom ramen fördel nya lönsparandet skall prövas. Därigenom skulle man kunna motverka överflyttning av sparande från den sparformen lill del nu föreslagna syslemet. Ekonomiministern har i propositionen anmält att han får anledning att senare ta upp den frågan, och den prövning som motionären begär kommer alltså atl

ske. Utskottet delar också ekonomiministerns uppfattning att det nuvarande lönspararsyslemet bör bibehållas. Del har också en hell annan konstruktion än det nya förslaget om värdesäkert lönsparande och vänder sig delvis lill andra grupper.

David Wirmark och Holger Bergqvisi har i två molioner begärt analyser av sparbeteendet. I den ena moiionen begär man atl en expertgrupp skyndsamt tillsätts med uppgift atl följa och analysera effekterna av del nu föreslagna systemet. Utskottet anser att det bör ankomma på regeringen att beslula om formerna för del uppföljnings- och analysarbete som tas upp i moiionen och påpekar också att del senare kan behöva övervägas vilka ålgärder som behöver vidtas för all få sparmedlen för de olika spararen all kvarslå även efter resp. bindningsperiods uigång.

1 den andra moiionen av David Wirmark och Holger Bergqvisi begärs en ulredning som har till uppgift alt kartlägga hushållens sparande för all belysa de grundläggande orsakerna lill hushållens sparbeleende. Utskottet finner det naluriigtvis angeläget att kunskaperna på det här området ökar, men menar all delta i första hand är en forskningsuppgift. Både i Sverige och i en lång rad andra länder finns ell ganska stort anlal studier av hushållens sparande. Vidare behandlas sparandel i vidare mening i kapiialmarknadsul-redningens betänkande. Mol den bakgrunden avstyrker ulskollel motionen 936.

Invändningar riktas mol del värdesäkra lönsparandel från tekniska och administrativa utgångspunkter. Nu gäller dessa invändningar i huvudsak detaljfrågor och är av sådan karaktär alt de kan lösas med hjälp av tillämpningsföreskrifter. Skulle särskilda lagstiftningsåtgärder erfordras, kan dessa vidtas i ett senare skede, när resultatet av det förberedelsearbete som påböOats ligger klart.

Enligt utskottets mening bör systemet för huvuddelen av sparandet kommaatt fungera utan några som helst komplikationer och hardärvid klara fördelarjämföri med sparstimulanser i andra former. Bl. a. genom kopplingen lill skaltesyslemet blir sparformerna emellertid relativt komplicerade från teknisk och administrativ synpunkl och kan ge upphov till vissa tillämpningsproblem i enskilda fall. Utskottet vill i det sammanhangel understryka uttalandet i proposilionen all reglerna bör vara så enkla och lätthanterliga som möjligt. Jag tar därför inte upp alla detaljerna här, ulan hänvisar till del detaljarbete som pågår och som ulskollel berör i sin skrivning. Ulskoitel instämmer också i departementschefens uppfattning att man i nuvarande läge inte bör införa alltför detaljerade föreskrifter. Ulskoitel har heller inga invändningar att göra mot de regler som föreslås gälla för de båda sparformerna i fråga om del högsta och del lägsta sparbeloppet, utan man finner dem rimliga och väl avvägda.

Utskottet finner del också riktigt atl man kräver ett regelbundet sparande, och utskottet delar föredragandens uppfattning alt förmånerna bör ges i form av skattelättnad på del sätt som föreslagits i propositionen. I likhet med skaUeutskottet finner även finansutskottet att dessa skattelättnader är väl avvägda med hänsyn lill nuvarande förhållanden. Utskottet vill dock erinra

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

om atl justering av procentsatsen för skattereduktionen kan bli nödvändig om utvecklingen så påkallar. Vidare finner utskottet atl föreslagna sanktioner mol förtida uttag är väl avvägda.

Herr lalman! Med det anförda yrkar jag bifall till finansulskotlets belänkande nr 37 på samlliga punkter.

KJELL-OLOF FELDT (s) kort genmäle:

Herr lalman! Rune Rydén framhärdar i alt kalla detla ett värdesaken lönsparande. Del enda han kan säga om huruvida beteckningen "lönsparande" verkligen är motiverad är att ulskoitel antar att majoriteten av spararna kommer att utgöras av löntagare i de vanliga inkomsllägena - ett antagande för vilket majoriteten inte har någol slöd. I vaOe fall är det uppenbart atl sparformen står öppen för rena kapitalöverföringar, för överföring av alla slag av inkomster. Det finns inget förbehållet begreppen "lön" och "löntagare".

Jag undrar om Rune Rydén verkligen lycker att man åstadkommit någol rimligl, när man gjort det möjligt alt uppnå en skattelättnad på ungefär 3 000 kr. per år utan att göra någol annal än att flytta över pengarna från ett bankkonto till etl annat. Det är en operation för vilken man inte ens behöver besöka banklokalen; det ordnar banken. För den mycket begränsade insatsen skall alltså skattebetalarna slå för en utgift, som antagligen rör sig om hundratals miljoner kronor.

Vidare säger Rydén att utskottsmajoritelen inser att man måste finna former för sparandel, så alt pengarna slussas till de behövande sektorerna. Det är uppenbart all den sektor som nu skall la emot pengarna icke är den behövande. Alla vet att de svenska bankerna f n. flödar över av pengar. Likviditeten i banksystemet väntas öka i år med 20 % - ell aldrig tidigare skådat rekord. Därför är del ytterst märkligt alt frågan nu bara skjuts över lill Gösta Bohman, för del framgår redan nu tydligt att del inte är bankerna som behöver pengarna, ulan del är staten i första hand och kommunerna, möjligen också andra låntagare på kapitalmarknaden.

Med anledning av nuvarande silualion borde frågan besvaras: Hur skall dessa pengar slussas över lill obligationsmarknaden och kapitalmarknaden? Riksbanken har i olika sammanhang, också inför finansutskoitet, uttryckt sina stora bekymmer inför den situation man hamnat i.

När del slutligen gäller de administrativa och tekniska komplikationerna vill jag säga atl Rydén är en man som inte sysslar med detaljer; det får Bohman och departementet göra. Jag förstår honom. De detaljer han hänför till är sådana som faktiskt kommer att avgöra om systemet skall fungera eller inte. Riksdagen skall alltså falla elt beslut om ett system, om vilket man inte vel om del fungerar eller ej. Delta skall lösas genom diskussioner i någon form mellan bankerna, riksgäldskontorel och, antar jag, ekonomidepartementei. Men det är otillständigt atl göra på det sättet.

RUNE RYDÉN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Kjell-Olof Feldt säger alt del inte är ett värdesäkert lönsparande. Vilken grund har Kjell-Olof Feldt för detla påstående? Man kan ju få en avkastning på 11 96 i dagens läge efter skatt, vilket ligger klart över den inflationsutveckling vi f n. har.

Under nuvarande omständigheter är det i allra högsta grad ett värdesäkert lönsparande. Däremoi, och det har jag sagl i mill tidigare anförande, kan inflationsutvecklingen bli sådan, att del finns anledning atl ompröva de nuvarande förmånerna med sysiemel, beroende på om inflationsutvecklingen blir högre eller lägre än vi f n. räknar med. Detla står också klart uttalat både i propositionen och i finansutskottets betänkande.

Kjell-Olof Feldt upprepade ett annat påstående som är felakligt. Han sade atl det här inte är elt sparsystem för vanliga löntagare, del utgör en ren kapitalöverföring från välbeställda människor lill nya konton i banksystemet. Vad har Kjell-Olof Feldt för gntnd fördetia påslående? Det harju alltid visat sig att de som använder detta bankspararsystem är jusl våra vanliga löntagare, och del här sysiemel är skräddarsytt för dessa människor. Avsikten med det nuvarande förslaget är att slimulera lill en ökning av banksparandel och av aktiesparandet bland våra vanliga löntagare. Del är därför man har satt de här maximi- och minimigränserna. Man harockså bestämt sig fören periodiciiel, som innebär all man skall göra minsl sex inbetalningar under året, för alt man inte skall behöva uppleva det som Kjell-Olof Feldt fruktar, och som jag definitivt inte tror kommer alt iniräffa, nämligen överföring från ett kapitalkonto till ett annat.

Dessutom fårdehärförmånerna, Kjell-Olof Feldt, tillämpas endasl vid A-inkomst och inte vid andra typer av inkomst.

De behövande sektorerna kommer inte att få del av detta sparande, säger Kjell-Olof Feldt. Jag menar alt de kommer att få del. Naluriiglvis går banksparandet till företag och andra som behöver låna pengar i vårl samhälle. Om det skulle visa sig alt staten behöver ytterligare medel på den långa kapitalmarknaden kan, och det påpekade jag också i milt lidigare anförande, former för överföring av delta visa sig nödvändiga. Jag menar alt det här systemet är ett bra system och atl det kommer atl fungera.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

KJELL-OLOF FELDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är någonting konstigt i del här. Utskotlsmajoriteten och Rune Rydén lalar om alt man nog måste justera skaltesubventionens storlek, om inflationen blir lägre i framliden. Han säger alt 11 96 avkastning efter skatt kan accepteras när inflationen uppgår lill 10 96.

Nu skall det här systemet träda i kraft den 1 oktober 1978. Det betyder att del är prisstegringsiaklen under 1979 som avgör den reala ränta som uppstår. Regeringen har gjorl en prognos för prisutvecklingen 1979, och enligt denna prognos blir inflationen ungefär 5 96.1 själva verket är man därtill nödd och tvungen, eftersom del centrala löneavtalet rivs upp om prisstegringsiaklen näsla år överstiger 5 96.

Della betyder, att skall regeringen hålla fast vid sin inställning beträffande

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

inflationen 1979, blir den reala avkastningen efter skatt 6 96. Om man nu tyckeratt det är för mycket kan man väl genomföra justeringen nu. Närskall den göras? Syslemet träder i kraft den 1 oktober och folk böOar spara. Skall herr Bohman komma i efterhand och säga atl del ni irodde gällde kommer inte alt gälla, ni får inte samma skattefrihet på räntan? Vad gäller? Varför över huvud tagel ta upp den här diskussionen, när ni inte är beredda alt justera skatlesubventionen - eller tror ni på forlsalt inflation med 10 96? Då har olyckan verkligen dragit in över landel. Detta är den hypotes som det här syslemet skall vila på.

Därför menar jag atl ni redan nu skulle kunna dra åtminstone den enkla konsekvensen av ert egel sätt alt se på det här alt skaitesubvenlionerna måsle anses bli orimligt stora, om inflationstakten blir väsenlligl lägre.

Sedan sade jag inte alt det bara är löntagare som kan utnyuja systemet. Jag sade all det är möjligl för alla som har pengar på banken, eller tillgångar av något slag, alt föra över lill dessa konton. För detta skall de belönas av skattebetalarna med 3 000 kr. per år. Jag tycker atl en så utomordentligt ringa prestation som att bara låta banken upprätta ett nytl konto och flytta över pengar till detta är orimligt välbetald.

Jag noterar atl - och jag förstår au del i hans fall är högst naturiigt - de fördelningspoliliska konsekvenserna av detla inte alls bekymrar Rune Rydén. Men jag frågar mig ändå, om inte utskottets centerpartister någon sen afton innan de lägger huvudet på kudden borde böOa fundera över vad det är som de lockas in i och som innebär atl man systematiskt fördelar skallebördan åt fel håll.

RUNE RYDÉN (m) kort genmäle:

Herr talman! De fördelningspoliliska konsekvenserna bekymrar mig i allra högsta grad, Kjell-Olof Feldt. Det är faktiskt så atl den socialdemokratiska regeringens inflationspolitik under många år har gjort atl spararna i vårt land förlorat stora förmögenheter. Jag tycker att det nu finns rimlig anledning alt rälla till en liten del av detla.

Sedan kan man naluriigtvis diskutera på vilken nivå skallereduktionen skall läggas. Jag förutsatte inte 10 96 infiation, Kjell-Olof Feldt. Jag sade bara att det med det system som har skisserats i propositionen finns anledning atl under nuvarande förutsättningar antaga atl nivån är rimlig. Jag sade alt del kan finnas anledning all i framliden justera detta. En av fördelarna med systemet ärju atl skattereduktionen sker i genomsnitt ett och ett halvt år efter det alt sparandel har skett. Detla gör alt man har möjlighet atl överblicka ulvecklingen.

Kjell-Olof Feldt kommer envist lillbaka till sin tro på atl del kommer att bli en avsevärd överföring från nuvarande bankkonton lill nya bankkonton, inte någon form av nysparande. Jag tror atl Kjell-Olof Feldt haren alldeles felaktig uppfattning på den punkten. Naturligtvis kommer del i det enskilda fallet att kunna ske en viss överföring, men den stora delen kommer att vara faktiskt nysparande. Genom au man får elt värdesaken nysparande kommer ytterligare fördelningspolitiska effekter atl uppstå.

Vidare en liten fråga till Kjell-Olof Feldt. Han sade atl banksystemet f när     Nr 155
översvämmat av medel. Varför måsle man då, Kjell-Olof Feldt, ha elt     Måndaeen den
tvångssparande i form av löntagarfonder?                           29 mai 1978

Talmannen anmälde atl Kjell-Olof Feldt anhållit att till protokollet få aniecknai att han inte ägde räu lill ytteriigare replik.

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr talman! Då jag lyssnade till Kjell-Olof Feldts inlägg och då jag har läst socialdemokraternas reservationer har del slagit mig, hur betecknande de är för opposilionens sätt atl föra politik generellt sett i dag. För del första säger man konsekvent och metodiskt nej lill och gnäller över allting som kommer från regeringshåll. Det har naluriigtvis en opposition rält atl göra, men konstruktivt är ell sådant systematiskt förfarande sannerligen inte.

För det andra godtar man sådant som har med spel och vinstchanser atl göra men är negativ mot systematiska enskilda insatser för atl bygga upp ett eget värdesäkert sparande för enskilda människor.

För del tredje säger man nej lill sådanl som innebär alt en skallereduktion ges som belöning för sådana samhällsekonomiska insatser som ökal hushållssparande innebär, för del ärju del som del är fråga om. Man säger nej lill all enskilda människors eget sparande ökar och föredrar all statens sparande i stället växer genom ökande skatter och högre avgifter.

Fördel Qärde för man gentemot nästan vartenda regeringsförslag fram den alllid lika felaktiga anklagelsen, att förslagen syftar till att gynna en samhällsgrupps intressen på andra gruppers bekostnad. 'Vad skulle vi i regeringen ha alt vinna på sådant? Majoriteten i alla våra partier är irols allt löntagare.

Socialdemokraterna strävar här liksom i alla sammanhang efter au skikta upp folket i vårt land och all ställa grupp mol grupp, även då' del gäller åtgärder som vidtas i alla folkgruppers intresse, alltså för den svenska samhällsekonomins skull. Bakom kritiken ligger nu som annars alltså en strävan efter att splittra och au skapa konfrontation i stället för att försöka förena grupperna.

För del femte: atl bagatellisera och göra gällande all inflationen är någonting nytl. "Den under senare lid myckel kraftiga inflationen", heter det i de socialdemokratiska reservationerna. Delta är fel, i två hänseenden. Först och främst har inflationen faktiskt under senare lid avtagit. Vidare har den höga inflationstakten drabbat oss alltsedan 1973, och den blev särskilt hög till följd av den i flera hänseenden alllför expansiva ekonomiska poliliken 1974, 1975 och 1976. Ända fram lill i år brottas vi ju med följderna av den politiken.

För det sjätte, slutligen, bygger socialdemokraternas opposition mol förslaget om värdesäkert sparande på deras grundläggande motvilja mol atl låla enskilda människor, löntagare och pensionärer, genom egna insatser värdesäkra sill sparande och bygga upp ett egel individuellt ägande i det näringsliv som ytterst garanterar Sveriges välstånd. Del individuella ägandet

Värdesäkert lön-sparande

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

och det individuella inflytandet är för socialdemokraterna alltid underlägset, alllid mindre värt än del kollektiva ägandet och det kollektiva inflytandet.

Sammanfattningsvis kan jag alltså förstå atl socialdemokraterna av de ideologiska motiv och grundsatser som ingår i deras politik säger kategoriskt nej till elt förslag om individuellt värdesaken sparande i bank eller sparande i aktiefonder. Hur regeringen än hade utformat sill förslag, skulle det uppenbariigen ha mötts med motstånd från socialdemokraternas sida.

Del är mot den bakgrunden som debatten om olika praktiska detaljer i förslagel skall bedömas. Debatten blir därmed på sätt och vis en skendebatt.

Men lål mig sedan, herr talman, redovisa den samhällsekonomiska bakgrunden till del här förslaget. Får jag försl slå fast en självklarhet, en truism, nämligen att sparandet utgör själva grunden för kapitalbildningen i samhällel. Sparandel utgör alltså förutsättningen för tillväxt och välfärd. Sparandet innebär alt man begränsar dagens konsumtion för atl få pengar lill de investeringar som ger en tryggad konsumtion i framtiden.

För att vi i den svenska ekonomin på sikl skall kunna uppnå den jämvikt i bytesbalansen, som vi alla säger oss sträva efter, och få fullt resursutnyujande och en rimlig ekonomisk tillväxt kommer stora krav atl ställas på sparande och investeringar. F. n. föreligger en sparbrisl i vår ekonomi. Och just det förhållandel atl vi har haft och har stora bytesbalansbrister - vi har haft det sedan 1974 - utgör ett tecken på att det samlade sparandel är otillräckligt.

Men konstaterandet av denna sparbrisl innebär inte i och för sig atl Sveriges ekonomiska svårigheier beror på eller kan förklaras av det otillräckliga sparandel. Del är alltså inte bristen på sparande, bristen på kapital som utgör den grundläggande orsaken lill den alllför låga investeringsaktiviteten, till urholkningen av förelagens finansiella slällning, till den låga lönsamheten och till den betydande outnyujade kapacitet som vi har i dag i mera tunga branscher i Sverige.

Regeringen har inriktat sin ekonomiska polilik på alt skapa förutsättningar för en starkare livskraft och en förnyad expansion i vårt näringsliv. Under senare tid har fakliskl flera tecken pekat på att en sådan utveckling är på väg.

Vad som förvånar mig är att jag, i vaOe fall hittills, aldrig har hört elt enda uttryck av glädje överalt det trots alll har blivit någol bäUre. Man lyckerju alt socialdemokraterna, det största partiet i Sveriges riksdag, skulle kunna gå ut och säga att det här är i alla fall väldigl bra. Man skulle kunna säga att vi är inte säkra på att det kommer atl förbli så i framtiden - det är deras rätt att göra sådana reservationer. Men någon gång borde ni väl ändå kunna gå ul och säga alt del är bra atl det har blivit litet bällre, och vi hoppas alt det kommer att fortsätta i den här riktningen, i stället för atl fortsätta alt gnälla och skälla, misstänkliggöra och svartmåla.

I takl med atl de här tecknen har gjort sig gällande kommer de svenska företagens investeringsbenägenhel åter alt öka, när den överkapacitet som vi nu har är nedbringad och därest det kommer atl ställas ökade krav på utbud av kapital.

Alla analyser av den ekonomiska utvecklingen på längre sikt visar alltså att de resurser som måsle avsättas för atl klara ökande investeringar och samtidigt nå jämvikt i bytesbalansen kommeratt ta så stor del av den möjliga produktionstillväxten i anspråk all utrymmet för ökad privat och offenllig konsumtion kommer atl bli starkt begränsat. Detla är elt skäl till alt det totala sparandet måste öka.

En sådan sparökning kan åstadkommas på flera olika säll och i flera olika sektorer av ekonomin. Vi vet - eller vi hoppas det i vaOe fall - att förelagens eget sparande kommer alt öka i takl med atl lönsamheten blir något bättre; den harju aldrig legat på så låg nivå som den gör nu. Den sparökning som behövs därutöver kan åstadkommas på två principiellt olika vägar. Antingen kan sparökningen åstadkommas genom alt man generellt och kollektivt ökar uttaget av skatter och avgifter från hushåll och förelag och på del viset ökar sparandel hos staten eller hos av staten inrättade fonder, eller också kan den nödvändiga sparökningen komma till stånd genom individuellt och frivilligt sparande. Del kräver i sin tur atl samhällel är berett atl sälta in stimulansåtgärder av olika slag och vidare att samhället undviker atl vidta ålgärder som får motsatt effekt, exempelvis skattehöjningar.

De här generella och kollektiva lösningarna kännetecknas av att de ger upphov lill klara snedvridningseffekler. Så t. ex. medför en sparökning inom den offentliga sektorn genom atl man höjer de direkta skatterna - uiöver vad jag nyss sade - att marginalskatteproblemen blir ytterligare förvärrade, med ly åtföljande kompensationskrav och bristande arbetslust och arbetsvilja. Höjs i stället de indirekta skatterna, kommer priserna atl påverkas och inflationen stiger. Väljer man atl ålägga företagen nya avgifter, blir effekten all kostnadsnivån pressas upp, vilket också påverkar priserna och i sin lur leder lill kompenserande lönekrav - och sedan är cirkeln i gång.

I alla de här fallen gäller dessutom all kollekliva lösningar i slörre eller mindre grad är förenade med omfördelning av sparande från en sektor lill en annan. Ökas t. ex. uttaget av vinst- eller lönebaserade avgifter från företagen, innebär det atl förelagssektorns sparande minskar, medan den mottagande sektorns sparande ökar. Eftersom avgifterna reducerar beskattningsunderlaget uppkommer samlidigl ett visst skattebortfall, motsvarande ungefär två tredjedelar av avgiftsinkomsten, vilket negativt påverkar nettoeffekten. Tillsammans bidrar sådana följder till att nettoresultatet på vårt totala sparande torde bli av blygsam omfattning och på sikt för hela samhällsekonomin kanske får effekter som är rakt motsatta dem som man strävar efter.

Om man på del här sättet granskar olika kollektiva sparformer, finner man genomgående nackdelar av den art som jag har redovisat här. Åtgärderna är alliså inte ägnade att posilivi förändra de grundläggande sparinciiamenlen i vårt samhälle. Vad som sker är atl man rycker borl en del av sparunderlagel i vissa sektorer, vilket snarast torde medföra all sparbenägenheten i dessa sektorer minskar. Därför medför det belydande fördelar om sparökningen kan ske på frivillig väg. Det kräver alt det individuella sparandel framstår som ett attraktivt alternativ med hänsyn lill del förväntade utbytet och - vilket inte minst är viktigt - av rättviseskäl.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

Alltsedan böOan av 1970-talet, Kjell-Olof Feldt, har den högsta bankränlan varit lägre än inflationstakten. Del betyder atl de sparformer som i första hand i dag utnytOas jusl av småsparare och löntagare i vanliga inkomstlagen, dvs. banksparandet, har gett en negaliv real avkastning. Del har inte funnits några större möjligheter för de här sparargrupperna att genom allernaliva sparformer förbättra sin avkastning. Kapitalmarknadsutredningen, som avgav sitt betänkande för någol halvår sedan, har särskilt påvisat au banksparandel, liksom även akliesparandet, är skattemässigl väsentligt mindre gynnsamt behandlat än många andra placeringsformer. De senare placeringsformerna har varil lättare tillgängliga för samhällsgrupper med stor sparförmåga -de som herr Feldt här lalade så negativt om för en stund sedan. Situationen har alltså missgynnat småsparare och löntagare i de vanligaste inkomstklasserna. Under den socialdemokratiska politikens lid har man år efter år konfiskerat en slor del av det sparande som de här människorna har utövat.

Insatser för atl gynna hushållens sparande motiveras alltså inte enbart av det ekonomiska läget och av behovet atl åstadkomma en balanserad ekonomisk utveckling, utan rättvise- och trygghetsskäl utgör etl minst lika viktigt motiv. Elt värdesäkert sparande måste erbjudas hushållen och gynnsamma sparformer skapas för de stora grupperna av småsparare. För dessa utgör -jag upprepar det - i dag banksparandet med negativ realränta det enda realistiska placeringsalternativet, och del alternativet föriorarde alltså år efter år pengar på. De måste nu få möjligheter att bedriva ell långsiktigt sparande under värdesäkra former.

Atl få lill slånd ett ökat sparande och en däremot korresponderande kapitalbildning är emellertid i nuvarande läge inte tillräckligt. Företagens svaga vinstutveckling under senare år har inte möjliggiort en tillräckligt hög självfinansiering. Ända sedan mitten av 1960-talel har självfinansieringsgraden i våra företag undan för undan gått ned - ell kärl debattämne mellan den förre finansministern och mig själv. Företagen har i ökad utsträckning tvingats all låna pengar, och det har lett lill alt andelen främmande kapital har vuxit slarkl. I takt därmed har förelagens soliditet försämrats, dvs. förhållandet mellan främmande och eget kapital. De har därmed blivit sårbarare.

En allmänt ökad tillgång på kapital är i det här läget alltså inte tillräcklig för att finansiera den behövliga investeringsverksamheten, bl. a. därför alt det främmande kapitalet inte är riskvilligt. Det främmande kapitalet kräver avkastning, även om investeringsprojekten skulle ge låg eller ingen förräntning. Vid en slor andel främmande kapital kan alltså företagen, om de ger sig in i riskfyllda projekl, komma i den situationen alt avkastningen inte finansierar räntebetalningarna på det lånade kapitalet. Den kris som vi just nu genomgår i bransch efter bransch bekräftar i hög grad jusl det här förhållandet och visar hur viktigt det är att förelagen kan upprälthålla en hög soliditet, som möjliggör för dem all själva möta temporära påfrestningar och klara av dem.

En förnyelse av vårt näringsliv kräver alltså all tillförseln av riskvilligt

kapital ökar. Ålgärder som syftar till att öka sparandet skall därför utformas så, att möjligheter öppnas också för atl kanalisera sparmedlen lill näringslivel i form av riskvilligt kapital. Detta är den allmänna bakgrunden lill konstruktionen av det förslag lill värdesäkert sparande som regeringen har lagl fram inför riksdagen, ett förslag som alltså omfaltar två sparformer: dels lönsparande i bank som är värdesäkert, dels lönsparande i speciella aktiefonder. Sedan får den sparande själv välja endera av de här sparformerna eller, om han så vill, spara parallellt i båda. Förslagel bygger alltså pä den individuella valfrihetens principer, som på olika områden har varit och fortfarande är vägledande för regeringens arbete.

De här båda lönsparformernas främsta uppgift är alltså alt locka och slimulera till frivilligt nysparande i hushållssektorn. Oppositionen, inte minst herr Kjell-Olof Feldt här i dag, har skjutit in sig på de farhågor som obestridligen kan göras gällande - del skall jag ingalunda förneka - att en del av sparandet i dessa nya sparformer kan komma atl bestå i överföringar från andra sparformer, så att det verkliga nysparandel sker bara i en viss begränsad omfattning. Jag tror atl de farhågorna är överdrivna. Sådana farhågor kan dessutom alltid göras gällande gentemot alla nya former av sparande. Varje ny form av sparande som skapas är förknippad med sådana risker så länge vi har det nuvarande skattesystemet. Det är klart all man kan göra om skattesystemet och därmed få garanti för att det bara blir fråga om nysparande. Jag är emellertid övertygad om atl utformningen av denna nya sparform är sådan att överföringar i myckel hög grad skall kunna undvikas. De skatlemässiga förmånerna är knutna till en långsiktig bindning till sparmedlen - mer än fem år. Sparandet måsle vara regelbundet med en direkl och naluriig anknytning till de löpande löneutbetalningarna. Inkomster från kapital och fastigheter kan inte komma i fråga.

När man lyssnade på Kjell-Olof Feldt fick man en känsla av all regeringen för all åstadkomma de enligt hans mening negativa inkomstpoliliska konsekvenserna hade föreslagit denna sparform i syfte att hjälpa stora kapitalägare alt Oäna pengar. Systemet är ju inte uppbyggt på del sättet och kommer inte atl spela någon roll för den gruppen av människor. Del vel Kjell-Olof Feldt precis lika bra somjag. Den övre gräns som gäller för insättningarnas storiek är så anpassad atl del framför alll är småsparare som bör stimuleras till regelbundna insättningar.

Elt viktigt skäl till att man i dag håller medel placerade i bank trots att realräntan är negaliv är alt pengarna kan behövas som en likvid reserv. Pengarna bör med andra ord snabbt kunna las i anspråk när oförutsedda behov uppstår. Det finns många som räknar med atl sådanl kan iniräffa och därför vill ha denna säkerhetsmarginal. De som sparar i detla syfte och alltså har pengarna slående på bank för alt kunna la ul dem för bestämda ändamål eller i oförutsedda krissituationer kommer naluriigtvis inte all vara benägna all flytta över pengarna till en sparform med starka krav på långsiktig bindning av medlen.

Allt talar för att den höga avkastningen i förening med de hårda kraven på bindning kommer atl skapa ell nytl långsiktigt sparande, som är inriktat på

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

3 Riksdagens prolokoll 1977/78:155-156

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lönsparande

avkastning. Härigenom erbjuds ett allernativ till sparande i former som inte ger bidrag lill samhällels kapitalbildning. Jag syftar på exempelvis placering i diamanter, medaljer, anlikviieler, konst osv. Titta bara på tidningarnas annonssidor, så får ni klarl för er hur myckel pengar del är som uppenbarligen används för sådana direkl improduktiva placeringsformer. Här öppnar vi alltså en möjlighel för all tillvarata de resurser för produktiva ändamål som samhället eljest skulle gå miste om.

Från oppositionens sida har det också gjorts gällande att det akluella nysparandel gynnar de rika, de som redan tidigare sparat -jag har bemött del - och atl della sker på skattebetalarnas bekostnad genom det skattebortfall som påstås ske. Men generellt sett måste detla s. k. skattebortfall bedömas från samhällsekonomisk synpunkt. Om andelen sparande som annars inte skulle ha kommit lill slånd endasl skulle uppgå till vad som svarar mot skalleborlfallet, innebär det enbart en omfördelning av sparande från staten och till hushållen. Om andelen nysparande är högre än det s. k. skatleborl-fallel, belyder del ett rent nettotillskott till hela samhällets sparande, vilket minskar kraven på att genom skaller öka del slalliga sparandet. Därför skall skattebortfallet inte betecknas som en kostnad för staten i vanlig mening, som måste finansieras genom ökade skatter för alla inkomsttagare - det är det Kjell-Olof Feldt tydligen syftar på. I stället skall den här skattepremieringen ses som en skatlelätinad för de inkomsttagare som genom ökat sparande minskar kraven på och behoven av ökade skatteuttag från alla hushåll. Det föreslagna sparsystemet bör därför betraktas som etl allernaliv till de skatle-eller avgiftshöjningar som eljest på sikl kan behövas för att återställa den samhällsekonomiska balansen.

Del här är väldigl väsenlligl, och det är just det man skall beakta när man bedömer förslaget och när man bedömer den socialdemokraliska oppositionen. För ett skallehöjarparti som socialdemokraterna är naluriigtvis alla sådana förslag förhatliga som gör det möjligt för enskilda att behålla en större del av sina inkomster och som inte för över sparande från Sveriges medborgare till staten. Här går, som Kjell-Olof Feldt så rikligt påpekade, en klar skiljelinje mellan socialdemokraterna och de borgerliga.

KJELL-OLOF FELDT (s) kort genmäle:

Hen lalman! Gösta Bohman inleder sitt anförande med det som har blivit rutin här i kammaren, dvs. hans vanliga litania över den socialdemokraliska opposilionens uselhel. Som vanligl belastar han inte framslällningen med några fakta eller någon analys av oppositionens allernaliv. Jag skall svara honom på en punkl. Han vill veta vad vi anser om del ekonomiska lägel. Är del bra eller dåligt? Svaret kommer på fredag, herr Bohman, när vi skall diskutera den ekonomiska politiken.

Nu varslade Gösta Bohman om vad som egentligen är hans politiska motiv förden här åigärden. Det var inte så myckel lal om värdesäkring, om behovet för de enskilda atl undgå inflationens konsekvenser, ulan det var ett ganska öppet och cyniskt meddelande om alt nu anser sig Gösta Bohman befriad från atl föra någon finanspolitik i framtiden. Han dömer ul alla vad han kallar

kollektiva sparformer. Inga skatter, inga avgifter passar in i hans finanspolitik, utan det som nu skall ske är all individuellt sparande skall ersätta en ansvarsfull finanspolitik i framliden - och del är eU ganska fantastiskt meddelande från en ekonomiminister. Spararna skall genom detta skattesub-ventionerande belönas för att de räddar regeringen från att över huvud tagel behöva länka på hur finanspolitiken skall bedrivas. Är detta verkligen herr Bohmans mening? Skall vi ta honom på allvar?

Statens budgetunderskott är i dag 40 miljarder kronor. Del kommer med all säkerhet alt stiga. Den offentliga sektorns sparandeunderskolt är 15 miljarder kronor och växer snabbt. Vad kan herr Bohmans skatlefinansierade sparande ge? Ingen vet. Den mesl optimistiska gissningen har legal i trakten av en halv miljard - i en budget med ett underskoll på 40 miljarder! Är det del beskedel hen Bohman vill lämna i dag, alt i och med delta tänker den borgeriiga regeringen inte bekymra sig om hur finanspolitiken är upplagd?

Del är bra med individuell valfrihet, och del är säkert viktigt atl spararna får möjlighel atl göra förnuftigare och mer rationella placeringar och att få en bällre avkastning. Men om man nu vill hjälpa staten med finansieringen finns det en myckel enklare väg alt gå! Gör siatens direkta upplåning från allmänheten mera attraktiv! Se lill att Gösta Bohman kan finansiera sina underskott direkt från allmänheten! Det var vad vi föreslog i moiionen och reservalionen. Det aren ganska rationell åtgärd. Och, tro mig, hen Bohman kommer atl bli tvungen alt göra någonting sådant om han över huvud tagel skall kunna få riksgäldskontorel all fungera i framtiden.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

NILS BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Ekonomiministern fortsätter att låtsas som om det stora flertalet löntagare skulle gynnas av regeringens förslag. Han nonchalerar invändningarna och kör bara vidare.

Del är också en synnerligen nonchalant behandling av remissopinionen när ekonomiministern i proposilionen skriver alt fiertalet remissinstanser ställer sig posiliva lill ulredningen medan, som det heter, andra avstyrker förslagel och bl. a. åberopar fördelningspolitiska skäl. Vilka är då dessa "andra"? Jo, del är intresseorganisationer för dem som regeringen påstår skulle ha nytta av förslaget, nämligen de vanliga lönlagarna.

Jag erinrar om att ekonomiministerns beskrivning i propositionen lyder så här:

"Insatser för aU gynna hushållens sparande motiveras emellertid inte enbart av det ekonomiska läget och av behovet all åstadkomma en balanserad ekonomisk ulveckling. Räuvise- och trygghetsskäl ulgör elt minst lika viktigt motiv."

Mot detta tal anför bl. a. LO:

"Avgörande för LO:s ställningstagande är emellertid den fördelningsmäs-siga effekten av de föreslagna skattelättnaderna. I ett läge med stagnerande eller fallande reallöner blir det särskilt påtagligt atl de ekonomiskt svagaste kategorierna får svårast atl utnytOa de tilltänkta förmånerna. Risken är påtaglig att den huvudsakliga effekten av förslaget blir att de som ändå sparar.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

flyttar över sitt sparande lill del skattesubvenlionerade lönsparandel."

TCO säger:

"En naluriig fråga i detta sammanhang blir vilka som har möjlighel att UtnytOa de lill systemet kopplade förmånerna. Det är självklart atl personer med höga inkomster och/eller förmögenheter hårde siörsta möjligheterna alt dels omdisponera kapital mellan olika sparformer alltefter avkaslningsför-väntningar, dels binda sparande för en femårsperiod. För låginkomsttagare och löntagare med små förmögenheter föreligger inte denna valmöjlighet, vilket innebär atl del i första hand är dessa grupper som inte får del av skatteförmånerna."

Jag hyser faktiskt större tilltro till dessa remissinstanser än lill herr Bohman när del gäller omtanken om de stora löntagargruppernas intressen.

Gösta Bohman lalar också om försök all skikta upp samhället och slälla grupp mot grupp. Har möjligen inte herr Bohman uppläckt atl detla är satt i system och ett viktigt medel i det kapitalistiska system han värnar om?

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr lalman! Del var, sade Kjell-Olof Feldt, etl öppet och cyniskt erkännande av ekonomiministern atl han i fortsättningen inte kommer all föra någon finanspolitik, atl han över huvud laget avvisar tanken på atl använda skatte- och avgiftshöjningar som finanspolitiskt instrument. Jag lycker i och för sig alt det vore behagligt, om man kunde slippa alt använda skatte- och avgiftshöjningar som finanspolitiskt instrument. Men så långt sträcker jag mig fakliskl inte. När del gäller utformningen av konjunkturpolitiken och den ekonomiska politiken i fortsättningen måste vi räkna med alt i olika situationer kunna både höja och sänka avgifter av olika slag. Det är en självklarhet, och jag trodde atl Kjell-Olof Feldt också begrep attjag hade den uppfatiningen.

Men vad vi talar om nu är vilka effekter man kan få av olika typer av sparande. Del är när man behöver åstadkomma etl ökat sparande i de olika sektorerna, ell sparande som inte omedelban används till konsumtion, som hushållssparandet kommer in i bilden som en utomordentligt väsentlig beståndsdel. Del frivilliga hushållssparandel innebär inte att man berövar några andra sektorer de pengar del är fråga om, medan däremot avgifts- och skattehöjningar innebär att man lar från vissa grupper och för över det finansiella sparandet där till en annan sektor.

Del samlade finansiella sparandel i Sverige sker som bekant dels i förelagssektorn, där del kommer lill ultryck i graden av lönsamhet, hur slor avkastningen blir på kapitalet, dels hos hushållen, där vi har ett hyggligt sparande, vilket är bra, dels också hos staten i den offentliga sektorn. Men man vinner ingenting på atl bolla pengar från den ena seklorn lill den andra. Vad det gäller är atl få etl nytillskott, och del nylillskollei kan man få genom alt stimulera hushållssparandel.

Hur stort tillskottet blir vet vi inte -jag är medveten om del. Och jag har aldrig påstått atl detla kommer atl lösa alla problem. Men det är en av flera vägar vi bör beträda för atl öka del nödvändiga sparandel i samhällel. Vi

behöver också gå ut på obligationsmarknaden. Ja, här finns möjligheter av olika slag. Men vi behöver inte låsa oss på den punkten i dagslägel.

Kjell-Olof Feldt var inne på atl man genom ytteriigare stimulansåtgärder skulle öka obligationssparandet. Men vad är del för skillnad på det och det här förslagel? Skillnaden är att man i det förra fallet vänder sig framför allt till grupper av människor som lockas av vinstchanserna. Här vänder man sig till grupper av människor som är villiga atl sälta av några hundralappar eller minst 75 kr. i månaden av sin lön, sina fasla inkomster eller sin pension föratt på det sällel få ett värdesäkert sparande på sikl.

Vi får räkna med atl leva med bägge dessa och andra typer av sparande. Här har vi gått en väg för all öka sparandet. Den avvisar Kjell-Olof Feldt kategoriskt som om alla andra vägar vore bättre - och del bestrider jag.

Det sägs alt del här inte är etl sparande som kommer aU utnytOas av vanliga löntagare och småsparare. Det tror däremoi jag. Men vi fårju se. Om ett år kanske Kjell-Olof Feldt och någon annan står här i riksdagen och säger: Jag hade fel - del här visade sig vara etl mycket attraktivt sätt för människor, löntagare och andra, att värdesäkra sill sparkapital, att förhindra den urholkning av pengarna som de varil utsatta för ända sedan 1970. Här kommer erfarenheten och verkligheten alt tala om vem som hade rält - om jag hade rätt i mina förhoppningar eller om ni har rätt i era negativa påståenden.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

KJELL-OLOF FELDT (s) kort genmäle:

Herr lalman! Gösta Bohman slog - för aU vara han - ovanligt snabbt till reträtt: hans skattesparande löser inga stalsfinansiella problem, erkänner han nu. Det var väsenlligl att det blev sagt.

Han säger också all vi har ell hyggligt hushållssparande i dag, och det är riktigt. Del har aldrig varil så slort som f n. Den genomsnittliga sparkvoten uppgår lill 10 96. Och del finns fakliskl de som ifrågasätter, Gösta Bohman, om man skall ta lill så kraftiga skaltesubvenlioner just i dag för att öka hushållens sparande och dra ner deras konsumtion när vi vel hur läget är inom de näringar som är Deroende av den privata konsumtionens tillväxt.

Hen Bohman lär ha etl antal uppvaktningar framför sig där representanter för handeln inför hotet av växande arbetslöshet och konkurser kommer att kräva stimulanser av konsumtionen under den närmaste liden, och på fredagen skall vi diskutera etl förslag som vi har om stimulans av konsumtionen.

Del kan alltså avgjort inte vara så att hushållssparandel just i dag är så litet all det kan motivera den här insatsen. Del gäller i stället den långsiktiga utvecklingen av sparandet. Och där tyckerjag atl riksdagen och herr Bohman själv skulle ha tagit sig etl par funderare lill och inte försökt driva igenom det här systemet.

Frågorna måsle ändå ställas: Varför skall del inte finnas någon kontroll mot

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

att folk kan belönas med 3 000 kr. om årel bara för alt de flyttar över pengar från elt konto lill ell annat? Varför inte ge de verkliga småspararna en chans all ulvidga sina sparmöjligheier genom all introducera nya sparformer, sparformer som samhället faktiskt är beOänt av på sikt, nämligen för all finansiera siatens verksamhel? Det är inte fult atl köpa statsobligationer. Men herr Bohman försöker göra det så olönsamt och så oattraktivt som möjligl, vilket är dumt. Varför, herr Bohman, skall man skapa elt system där man faktiskt skallesubvenlionerar ren aktiespekulation? Vi vet mycket litet om de aktiefonder som nu skall komma, inte annal än alt del fakliskt slår dem frill atl handskas hur de vill med dessa pengar.

Nej, herr lalman, min slulsals kvarstår: Del finns ingen garanti för atl del blir någol sparande. Del finns ingen garanti för atl det blir någon värdesäkring, för här skall man kunna ingripa i efterhand och justera avkastning och förmåner, om det passar regeringen med hänsyn lill den allmänna utvecklingen. Del finns ingel ekonomisk-politiskt förnuft i all med stora insalser av skattemedel slimulera folk all sälla in mer pengar i bankerna i etl läge, när bankerna håller på atl sprängas av pengar. Del är inte där pengarna skall vara utan hos dem som i dag har behov av pengar, och del är fakliskl inte bankerna.

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr talman! Kjell-Olof Feldt bekräftade nu atl han inte är ute efter alt föra en sakdebatt utan efter all hitta nya negativa argumenl och stapla dem på varandra. Efter all ha fört en lång diskussion om det värdesäkra sparandel säger Kjell-Olof Feldt plötsligt alt del inte blir någol värdesäkert sparande, eftersom regeringen kan hoppa in när del passar regeringen och ändra på förmånerna, de förmåner som han för en stund sedan ansåg vara alltför generöst tilltagna med hänsyn lill ränteläget. Hur vill Kjell-Olof Feldt ha del? Är förmånerna för generöst tilltagna eller inte? De är dessutom inte anpassade efter en infiation på 10-11 % utan efter en inflation på 8 96, den som vi har räknat med i dagslägel.

Skall man skapa elt värdesäkert sparande - dvs. sparandel skall stå i någon relation till inflationen och ge en realförräntning-är det fullt naturiigt atl man gör en sådan här anpassning. Precis samma lanke ligger bakom det från flera håll framförda önskemålet om indexlån, nämligen all garantera en värdesäkring i de olika inflations- och räntelägen som föreligger i samhället. Vad är det för märkvärdigt med det? Del innebär inte atl regeringen plötsligt hoppar in och berövar lönlagarna de förmåner som de har blivit lovade atl få.

Kjell-Olof Feldt påslår all man skulle kunna Oäna 3 000 kr. om årel. Men det är fråga om endasl 960 kr. Under förutsättning alt pengarna står bundna i fem år får man 960 kr. plus upplupen ränta.

Jag kan påvisa ylleriigare motsägelser i Kjell-Olof Feldts argumentation. Han säger sig vara orolig för att della sparsystem skall medverka till en ytterligare likvidiietsökning i banksystemet och gör gällande atl detla är väldigt allvariigi i dagslägel med det stora budgetunderskottet. Men samtidigt som han säger delta ifrågasätter han om del kommer atl bli något nysparande

över huvud laget och påslår atl del bara skulle bli fråga om överföringar från etl bankkonto till ell annal. Delta resonemang går inte ihop. Om likviditeten i banksystemet ökar, har banksystemet uppenbariigen tillförts nya pengar. Alltså har nysparande skett. Om det skulle vara fråga om överföringar, som Kjell-Olof Feldt påstår, från elt konto till etl annal, ökar inte tillgången på likvider i banksystemet. Däremot har allmänheten blivit mindre likvid genom aU pengarna har blivit långsiktigl bundna.

Det vore för debalten värdefulll om Kjell-Olof Feldt bestämde sig för vilken väg han skall gå. Är detta allvariigi för likviditeten innebär det etl belydande nysparande. Blir det inget nysparande, vilket Kjell-Olof Feldt påslår, påverkas inte likviditeten. Vilken väg vandrar Kjell-Olof Feldt egentligen? Krokvägen?

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Med anledning av det betänkande från finansutskottet som nu behandlas här vill jag något ytteriigare utveckla synpunkterna på anledningarna till att sparandel inte räcker för alt täcka behovel av kapital.

Egentligen kan man säkerl hävda alt en av orsakerna är en obalans på kapitalmarknaden beroende på att del är billigt alt låna och olönsamt all spara, mätt i reella termer.

En hög inflationstakt är den starkaste orsaken lill denna obalans. Sparkapilalel växer knappt ens i takt med penningvärdeförsämringen. Del blir ingen real avkastning på kapitalet. Därtill kommer beskattningen av ränteinkomsterna, vilket gör att resultatet ofta blir en negativ ränta efter skall.

Emellertid är del felaktigt att påslå att anledningarna till för litet sparande skulle ligga på del skatlepolitiska områdel. Kapitalinkomster är ju som bekant inte hårdare beskattade än arbetsinkomster. Av detla skäl skulle man då också kunna hävda att nar man skall försöka finna lösningar på problemet så skall man inte göra del genom förändringar av beskattningen.

Det finns naturligtvis även andra orsaker till kapitalbrist. Stora budgetunderskott spelar härvidlag en väsentlig roll. Dessutom för vi i vårl land, liksom i de fiesta industriländer, en politik som allmänt gynnar kapitalanvändning på arbeiskrafisanvändningens bekostnad. Detla är en kvarieva från 1950- och 1960-lalen, då den långsiktiga efterfrågan bedömdes som obegränsad och då den hämmande faktorn i produktionen var brist på arbetskraft. Jag har i delta sammanhang inte anledning att närmare gå in på detta problem.

Vad kan man då göra för alt få balans på kapitalmarknaden och samlidigl rälla lill orättvisorna mot småspararna? I motionen 1436 har Torslen Sandberg och jag lagit upp problemel. Vi anser att inflationen innebär okonlrollerbara överföringar av förmögenheter mellan olika grupper. Samtidigt som vi anser att man därför skulle sträva efter att bringa ner inflationen till noll så vet vi all detta är svårt. Man borde då åtminstone sträva efter alt få bort skadeverkningarna.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

Ett exempel på en sådan strävan är beslutet som riksdagen har fattat om indexreglering av skatteskalorna. Nästa sleg borde vara alt indexreglera småspararnas bankinsäliningar. I princip borde både sparande och lån indexregleras. Det är viktigt att komma ihåg i detla sammanhang alt ingen skulle bli mer lidande av delta än om man skulle lyckas avskaffa inflationen. Samma tanke finns f ö. med från en del av de remissinstanser som regeringen hänvisar till i propositionen.

I propositionen föreslås skallepolitiska förändringar som syftar till att förbättra småspararnas situation utan atl därför försämra för låntagarna. Även om man kan ha synpunkter på detta förslags fördelningspoliliska effekter, innebär det ell sleg i rält riktning, genom alt spararna tillförsäkras en posiliv real avkastning på sparmedlen. Del finns, Kjell-Olof Feldt, ingenting som är så ojämliki omfördelande som inflationen. Vi skall också komma ihåg atl de senaste fem årens inflation till alll väsentligt är (s)-märkt.

Då propositionen delvis tillgodoser våra målsättningar harjag i delta läge ställt mig bakom utskottets skrivning och kommer inte atl yrka bifall lill moiionen.

Det är emellertid av stor vikt atl debatten fortsäller. Vi får inte föriedas atl tro all vi långsiktigt kan skapa balans på kapitalmarknaden genom olika marginella skaltepoliliska justeringar.

Såväl utskottet som den socialdemokratiska reservationen hänvisar i det längre perspektivet till atl utredningen om lönlagarna och kapitaltillväxten har till uppgift alt utarbeta olika modeller för löntagarfonder. I delta sammanhang känner jag det angeläget all framföra några synpunkter. Jag tror nämligen alt de långsiktiga bekymren är de värsta, om vi nu har en del bekymmer på det här området.

1 vår nuvarande situation med kapitalbrisl är det synneriigen tveksamt om kapitalbrislen går att avhjälpa genom att man knyter ansvarel för kapitalbildningen lill arbetsinkomsten, eller lål oss säga arbetet, på det sätt som framför allt socialdemokraterna gör i sitt förslag till löntagarfonder. Genom en sådan knylning, som i stort sett följer samma principer som uppbyggandet av AP-fonderna, belastas arbetet ständigt hårdare. Delta var, som jag redan lidigare påpekade, hög klokskap på 1950- och 1960-lalen men innebär i vårt nuvarande ekonomiska läge stora risker.

Genom all man fördyrar arbetet på delta sätt kommer det alt ställas ännu större krav på kapital från företagens sida, samtidigt som de strävar efter all begränsa arbeiskraftsanvändningen. Effekterna på sysselsättningen är lätta atl inse. Dessutom skeren kapitalöverföring mellan olika branscher som man måsle vara tveksam lill. Om skapandet av kapital helt skall relateras till arbetet, så är del en självklarhet alt arbetsintensiva verksamheter svarar för merparten och således belastas hårdast med denna uppgift. Användandet av kapital svarar däremoi lill slörre delen den mesl kapilalinlensiva verksamheten för. Del går alltså en ständig ström av kapital från arbetarna i kapitalexlensiva branscher till de kapilalinlensiva branscherna. De arbetsintensiva delarna av näringslivel får alll svårare att klara sig. För att undvika

arbetslöshet måste samhällel sedan i särskild ordning gå in med stödåtgärder.

I den fortsatta debalten om kapitalbildning måsle man komma ihåg all kapiialkrävande verksamhet skall kunna betala för sin kapilalanvändning och inte endasl slälla krav på småsparare och på arbetare i arbetsintensiva branscher all de utan egentlig ersällning skall avslå kapital. För all uppnå en bättre balans mellan utnytOandet av arbete å ena sidan och kapital och resurser å den andra måste vi minska belastningen på arbetet och i stället belasta resurser som det råder brist på i vårt land och i väriden. Elt sådant system skulle också kunna bli ett verksamt medel när del gäller all skapa en bättre hushållning.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

ROLF HAGEL (apk):

Hen talman! I detla skede finns del kanske inte så myckel nytt atl tillföra debatten. Jag skulle bara vilja säga att man blivit rätt härdad när del gäller ålgärder från den borgerliga regeringens sida som alla har en myckel bestämd inriktning, nämligen att hårdare beskalla och pungslå de små i samhällel och föra över större resurser till dem som redan har resurser. Men trots att man alltså är härdad när del gäller sådana ålgärder måsle jag säga alt man ändå höjer ögonbrynen litet grand inför den proposition vi nu har atl ta ställning till. Man blir förundrad över hur herr Bohman har lyckals fånga in såväl cenlern som de s. k. liberalerna i och kring det här förslaget. Det finns anledning alt ställa sig frågan hur sådanl är möjligt.

Vi har från arbetarpartiet kommunisternas sida i motionen 1928 yrkat avslag på proposilionen om elt värdesaken sparande. Inget av vad som sagts i utskottets betänkande eller i debatten här i dag har på någol sätt bidragit till atl vi skall förändra vår slåndpunkl. Del föreslagna sparsystemet är till hela sin karaktär sådanl att det gynnar de höga inkomstlagarna och bidrar lill en favorisering av dem som har det bäst i samhället.

Vårt lands skattesystem - vi har i olika motioner behandlal della och visal på ulvecklingen - blir alltmer proportionellt och regressivt med allt vad delta innebär för små och medelstora inkomsttagare. Del syslem som nu föreslås innebär ingenting annat än alt man följer den trenden, dvs. fortsätter atl flytta över kapital från dem som har det sämre till dem som har del bättre för all därmed förslärka deras ekonomiska övertag i samhället. Vi ser dessa ålgärder som en fortsättning av den högerpolitik, som kännetecknas av sänkta reallöner genom den av regeringen drivna inflationspolitiken. Detta sker i en situation där människornas levnadsstandard kraftigt har försämrats genom dåliga avtalsuppgörelser och genom åtgärder som inneburit högre levnadsomkostnader, högre kommunalskatter, högre taxor och högre hyror. Alt i den situationen uppmana små och medelstora löntagare att spara är varken mer eller mindre än en fräckhet. All som argumenl för denna ökade sparvilja säga att samhället är i behov av ökat kapital som skall investeras i företag, samtidigt som vaOe människa kan konstatera alt kapitalflykten blir slörre och att förOusningen över att investera i svenska förelag på utsidan om della lands gränser också blir större, kan inte upplevas som någol annat än

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lönsparande

oförsynthet och fräckhet.

Jag ber att få yrka bifall till den reservalion som föreligger och som väl överensstämmer med vårt förslag om avslag på propositionen.

ERIK WÄRNBERG (s):

Herr lalman! Lål mig få anföra ett par skattetekniska synpunkter på denna fråga.

Jag vill böOa med atl säga som herr Feldt: Det här är inte något lönsparande. Varför man kallar det lönsparande vet jag inte. Skälet kan väl inte vara att de flesta människor i landel är löntagare och därför sparar, eftersom sparandet är öppet för alla som har A-inkomster, oberoende av vilka pengar man sedan sätter in på just detla konto.

Propositionen är ännu inte färdig i delalj. Det skall ske senare sedan förslagel trätt i kraft. Om vi inte skall få en retroaktiv lagstiftning, någol som vi är rädda för all få på skatteområdet, kan skatlesubventionerna knappast bestämmas i efterhand. Om inflationstakten skulle sänkas, måste ändå premierna och avkastningen av premierna kvarstå i oförändrat skick.

Nog hade det varil klokt atl invänta den detalj lägst i fl ning som förutsätts komma, kanske redan i höst. Problematiken kan bli så slor att riksdagen nog borde ha reda på alla de olika skattekonsekvenser och administrativa svårigheter som kan komma innan man fattar beslut i frågan. Jag förstår inte denna fruktansvärda brådska jusl nu.

Problemen är många. Bl. a. vill man inte att bankerna skall bli något slags myndighet för att fastställa kontonas art och de framtida uttagens karaktär. Jag misstänker atl de som säger atl del skall bli elt enkelt sätt all spara har fått delta fullsländigl om bakfoten. Del kommer i stället alt bli myckel krångligt.

Ekonomiministern pekar på att bankspararna haft negativ ränta, och del är riktigt, men sämst har det givelvis varil under den tid den borgerliga regeringen haft makten, för då har inflationslakten varit högst. Om ekonomiministern är ute efter alt ytterligare gynna banksparandet - och det kan finnas skäl därtill - så hade della gått mycket bättre genom atl forlsätla på den väg man redan beträtt med sparavdraget.

När Rune Rydén menar att del nu föreslagna sysiemel är bättre än del gamla och säger alt det beror på att vinslen ligger i all just den föreslagna insättningen inte kan reduceras med sparavdraget, skulle jag vilja säga all Rune Rydén jusl nu pläderar för Ebberöds bank. Del kommer nämligen att visa sig all del lönar sig bra alt gå fram till en banklucka och låna pengar samt därefter sätta in dessa pengar i den andra bankluckan. Man Oänar nämligen någon enstaka procent på detta. Men inte bara del; man får också avdragsrätt för den ränta man får betala i den första luckan. Här blir del alltså rena Ebberöds bank, och del kommer alt löna sig för alla familjemedlemmar som har A-inkomster, som är över 16 år och som betalar en skatt på 960 kronor. Om man sätler på aktiebolag de diamanter och antikviteter som ekonomiministern lalade om, irorjag t o. m. att man klarar avdraget också för dem.

Jag är inte riktigt säker, men kanske går del all hilta någon regel även för detla.

Det här är alltså Ebberöds bank, och jag tycker att del finns bättre sätt att genomföra detla sparande.

RUNE RYDÉN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Det verkar som om Erik Wärnberg inte har läst della förslag ordentligt. Han bortser helt från den långsiktiga aspekten, nämligen att dessa pengar är bundna i fem år. Om man tar ut dem innan den tiden har gåll kommer det atl innebära att den lolala avkastningen på kapitalet blir lägre än högsta bankränta. Då kan man näppeligen lala om Ebberöds bank.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesaken lönsparande

ERIK WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Om man binder de pengar som man lånar vid den första luckan under samma antal år som man har dem insalta, går del utmärkt bra.

GUNNAR STRÄNG (s):

Herr lalman! Sedan jag suttit och avlyssnat ekonomiministerns inlägg här i dag harjag funnit anledning all enbarl göra ett par ganska enkla men dock -hoppas jag - värdefulla påpekanden. Ekonomiministern efterlyste sakargu-menl i debalten men kostade själv på sig att lala om socialdemokratins högskattepolilik och illvilja mot spararna.

Om jag ser på frågan om vad del är som leder spararna till alt spara, harjag den personliga uppfatiningen - jag har kommil lill den efter många års överväganden - atl det inte i första hand är avkastningsfaklorn det gäller. Under 1950-talel och 1960-talet hade vi en posiliv realränta här i landet, om man ser på den ränta spararna erhöll jämfört med den dåvarande inflationen. Vi hade då elt hushållssparande på 3 96 av de disponibla inkomsterna, dvs. inkomster efter skatt. Under 1970-talet har vi dragits med en inflation, dä--realräntan har blivit negaliv, och som Erik Wärnberg sade barden kulmineral under den tid Gösta Bohman svarat för reviret. Under denna tid har emellertid hushållssparandet ökal lill 10 96 av de disponibla inkomsterna. Del är andra motiv som ligger bakom småspararnas beredvillighet all spara än den enkla bedömningen om delta ger avkastning eller inte. Del är fråga om irygghetsmotiv och mycket annal. När världen blir oroligare och när man lalar om arbetslöshet, finns från dessa utgångspunkter ett särskilt motiv för att försöka spara.

Jag har velal säga delta för alt rätta till historieskrivningen.

Sedan harjag ytterligare en sak atl säga under de fulliga minuter jag har kvar av min talelid. Min företrädare i ämbetet som finansminister giorde innan han avgick etl försök alt slimulera hushållssparandet genom atl emittera obligationer med myckel fördelaktig ränta. Sedan man genomfört della som kostade staten ålskilliga tiotal - kanske det var något hundratal -miljoner, gjordes med hjälp av statistiska centralbyrån en seriös utvärdering av hur detla slagit ul. 1 andra kammarens protokoll finns referat av en debatt

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesaken lön-sparande

som fördes mellan mig och herr Bohmans partivän Leif Cassel härom. Vi kommenterade denna undersökning. Det visade sig atl drygt 90 96 av dem som deltagit i sparandel sade alt det favoriserade sparandel inte påverkade dem ett dugg. "Vi sparade lidigare och vi sparar nu, men vi fiytiade över sparandet därför atl den senare formen gav bällre avkastning." Det var i allt väsentligt en ren överflyttning. 7 eller 8 96 sade: "Vi är osäkra och därför vill vi varken säga ja eller nej." Det var 1 eller fultiga 2 96 som verkligen var lockade till elt nysparande. Om det nu skulle vara så alt spararnas uppfattningar så i grunden har förändrats -jag tvivlar på del - borde del vara rimligt att man ledde in detla sparande där del behövs, dvs. lill riksgälden som skall betala 40 miljarder i det underskott som budgeten f n. representerar.

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr talman! Jag skulle avslutningsvis vilja stryka under några väsentliga punkter i vårt förslag.

För det första: Om man vill ha elt värdesäkert sparande måste förmånerna vara sådana all sparandel verkligen blir värdesäkert. Jag skulle tro all man vill ha delta sparande, oberoende av vad herrar Kjell-Olof Feldt, Gunnar Sträng och Erik Wärnberg har sagt. Ni kan inte ha någonling emot etl värdesäkert sparande, jag kan inte tänka mig det. Ni måsle lycka att del är bra. Sedan måsle man förena detla sparande med vissa förpliktelser och skyldigheter, så atl samhällel verkligen får nytta av detla sparande. Man måsle alltså binda det på lång sikl. Del är mot bakgrunden av de här två huvudprinciperna förslagel är uppbyggt.

För del andra: Sparandels syfte är atl dra in pengar som annars skulle ha konsumerats. De som inte kan spara, de som behöver och måsle konsumera allting och som inte har råd, faller inte under della syslem. De kan ju t o. m. behöva samhällels stöd på annal sätt. Men del finns i dag fortfarande stora grupper människor som har del så ställt att de har full frihet att välja, om de exempelvis skall resa till Mallorca eller om de skall spara pengarna. Eftersom det både bylesbalansmässigt och samhällsekonomiskt är myckel angeläget att i detta speciella fall Mallorcaresan förvandlas till sparpengar-jag bortser från rekreationsbehov m. m. i della resonemang - så är det betydelsefullt att man ger dem incitament, stimulanser och lockelser till atl göra delta byte. Men del ligger i deras fullt fria val all göra en bedömning: Är della bra för mig eller är del inte bra? Vi hoppas att de kommer atl finna alt del som är bra för dem blir det som också är bra för hela samhällsekonomin.

När jag lyssnade lill herr Wärnberg fick jag en känsla av all han tyckte det var fel atl företagare och jordbrukare med A-inkomst skulle ha möjlighet alt delta i delta system. De skulle alltså inte förmås alt avstå från konsumtion utan skulle stå uianför syslemet. Jag fick inte klart för mig om det var avsikten, men jag skulle vara myckel förvånad om herr Wärnberg verkligen ansåg att del skulle vara på det sällel.

Kanhända jag missförstod herr Wärnberg när han talade om retroaktivitel och att man skulle kunna ändra redan utlovade skaltesubvenlioner i efterhand. Det ärju inte meningen. Menade herr Wärnberg det har han inte

läsl förslagel. VaOe sparar skall behandlas för sig. De förmåner som blir beviljade för vaOe sparar kan man inte ändra på. Det är fråga om nya sparar där man skulle kunna sälta ändrade sparförmåner i relation till inflationstakt och ränteläge. Del är icke fråga om någon relroaklivitet.

"Varför skall del vara så bråttom", sade herr Wärnberg. Vi harju vant oss vid i den här regeringen all bli beskyllda för handlingsförlamning och passivitet, men när vi nu lägger ett förslag frågar man varför det skall vara så bråttom. Varför skall vi inte vänta? Det är bråttom! I det ekonomiska läge Sverige befinner sig i i dag behöver vi spara. Del är i allra högsta grad angeläget atl vi åstadkommer olika metoder för alt dra ner konsumtionen på frivillig bog.

Nu fick vi den här kängan all inflationen aldrig har varil så hög som förra årel, dvs. som under den borgeriiga regeringens lid. Vi har haft 10 % inflation sedan 1973. Jag trodde att såväl herrarna som har hoppat på mig här - och i vaOe fall större delen av ledamöterna i denna kammare - visste alt en av anledningarna till atl inflationstakten förra året blev högre än lidigare var att vi då gav den svenska ekonomin vissa mediciner, som ledde lill all inflationstakten blev högre. Men det var mediciner som kommer all verka så att infiationstakten blir lägre i forlsällningen. Vi tog dessa steg avsiktligt. Man skall ha del med i bilden när man gör bedömningen atl ge en patient en medicin som smakar illa - man får ta det, om man tror att man kan göra patienten frisk på kuppen. Det finns mycket som lyder på all vi är inne på tillfrisknandets väg.

Det är alldeles rält, Gunnar Sträng, att vi vet väldigl litet om varför människor sparar. Del är också alldeles rält att i orostider och tider av hög inflation människor sparar strängt taget mer än de efter sunda ekonomiska kalkyler skulle göra. Men del förändrar ingalunda bilden av vad del är fråga om och behovel av all göra någonling. Del gör del inte smakligare alt vela alt människor sparar pengar av oro för framtiden när de föriorar på de insatserna. Del borde väl ligga i vårl inlresse som politiker alt se lill all de icke skall behöva förlora på den samhällsnyitiga gärning de gör genom atl avstå från all konsumera, skjula upp en viss konsumtion lill framtiden. Del gör det ingalunda mindre angeläget all försöka skapa olika former för värdesäkert sparande. Det hoppas jag all Gunnar Sträng håller med mig om också.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesaken lön-sparande

ERIK WÄRNBERG (s):

Herrlalman! Ekonomiministern frågade mig om jag tycker det är olämpligt atl företagare, jordbrukare och andra går med i detla syslem. Nej, det tycker jag inte. Vad jag lycker är fel är all man kallar del lönsparsyslem, för det är det inte. Del är nämligen ell syslem för allting annal också. Del var det jag vände mig mot. Om man vill ha elt sparande från andra kan man kalla del någonling annat och nå samma resultat. Nu kan vem som helst flytta över pengar från vilken verksamhet som helst, t. o. m. från rena kapitalinkomster. Huvudsaken är att vederbörande har en A-inkomst som är så stor att skatten räcker till det avdrag man får. Därmed är del inte mycket kvar av lönsparandet.

Sedan sade jag att del inte går att ändra della under löpande år -jag har läsl

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesaken lön-sparande

det på det sättet - för då blir det en retroaktiv lagstiftning. Man måste helt enkelt gå in och ändra år för år för atl inte få en retroaktiv lagstiftning. Men då blir det en ganska lång eftersläpning och man kan aldrig vara säker på atl man hamnar rätt med räntan i förhållande lill inflalionen. Dessutom, om jag inte hörde fel, sade herr Rydén att man t. o. m. skulle kunna gå in i löpande år. Men jag kanske hörde fel för jag har inte läst proposilionen på del sättet.

Jag tycker detla syslem är myckel krångligt, när man undan för undan kommer all ha olika förmåner olika år, eller bankerna skall lämna uppgifter till taxeringsmyndigheterna om hur mycket förtida uttag som är gjorda, hur myckel man skall ha på det ena kontot och hur mycket man skall skatta för. Jag fruktar att man är på väg att skapa ett syslem som är så krångligt all vi inte kommer alt kunna reda ut det. Därför hade det varil bättre all följa de gamla principerna för lönsparandet.

GUNNAR STRÄNG (s):

Herr talman! Gösta Bohman ställde frågan både lill mig och lill Kjell-Olof Feldt; Är del inte bra med elt värdesäkert sparande? Jag kan lill äventyrs hålla med honom om att del är bra, men del ärju inte hela sanningen. Del är fråga om hur det värdesäkra sparandel finansieras. Vi har en värdesäkrad pension som i allt väsentligt finansieras genom uttag av arbets- eller socialavgifter på produktionen. Därmed är den finansieringsfrågan helt acceptabel, sett från mina utgångspunkter. Men här är del ju fråga om värdesäkral sparande som skall finansieras direkt över skatten.

Herr Bohman tillät sig säga att visst finns del folk som inte har råd all spara och alt man får försöka hjälpa dem på annal säll. Del är dessa som inte har råd att spara, som inie får ul dessa fördelar, som ändå aldrig slipper undan att betala skatt, och följaktligen får de finansiera denna värdesäkring som de bällre ställda genom herr Bohmans förslag kan utnytOa. Del är den enkla sanningen, och del är från den utgångspunkten vi har kritiserat hela den fördelningstanke som ligger bakom herr Bohmans sparandeförslag.

Sedan vill jag säga ytterligare en sak, herr talman. När hen Bohman kommer i gång och argumenterar, har han alllid en benägenhet atl överargumenlera så att myckel av del vettiga han säger går förlorat för den som sitter och lyssnar på honom. Han säger alt vi måsle ha ett sparande av det slag som här föreslås, för vi har ju krisbranscher som behöver bli solida. Sparandel behöver följaktligen transfereras över till dessa branscher.

Della är med förlov sagl, herr Bohman, etl barnsligt argumenl. Krisbranscherna är i eu sådanl läge atl varken järn-, stål-, gruv- eller tekobranschen kan räkna med någol intresse vid ell eventuellt försök atl via nyemission leda över småspararnas pengar dit. Det blir på andra vägar man får ta itu med detta problem.

Jag skall inte gå in på alla övriga argumenl som herr Bohman blandar in i sina anföranden - högskatlepoliliken och det allmänna gnället från oppositionens sida, som herr Bohman uttrycker det. Vi får lillfälle atl lala om det på fredag. Men när det gäller den hälsosamma medicinen som herr Bohman menar ger honom absolution för rekordet i inflation under Qolåret villjag säga

att vi är ännu inte rikligl säkra på hur den verkar. Jag har en stilla varning lill herr Bohman: Skriv inte ul verifikationen på hälsotillståndet för tidigt, för då kan det komma en del surhet efter!

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr talman! Om det är någonting jag har varnat för så är del just della all slå sig för bröstet och vara säker på att vi har lyckats med medicinen. Men vad vi har lyckals med är i vaOe fall atl patienten i dag är bättre än vad han var lidigare. Då borde vi väl kunna gemensaml uttrycka en stilla glädje över detta i stället för att gå omkring och vara sura, som ni socialdemokrater är när ni konstaterar atl vissa förbällringar gör sig märkbara.

Så några ord om Gunnar Strängs syn på dem som inte har råd att spara. De får betala högre skatter, säger Gunnar Sträng. I själva verket är det så att kommer det nysparande till stånd som vi hoppas på, så blir behovet av ökal offentligt sparande i motsvarande grad mindre och därmed också behovel av ökade skaller mindre. Del är den matematiken somjag har försökt klara ut under mina långa anföranden men som herrarna inte lycks vilja begripa - för begriper det gör ni säkert.

Sedan värdet väl, Erik Wärnberg, en strid om ord. Om en jordbrukare får inkomst av sin jord eller en jordbruksarbetare får del i form av lön, vad är del i och för sig för skillnad i de två fallen? Såvitl jag minns-men på den punkten kan jag ha fel - kan del redan gällande s. k. nya lönsparandet tillämpas även på jordbrukare. Ändå kallas det för lönsparande.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesaken lön-sparande

GUNNAR STRÄNG (s):

Herr talman! Matematiken som skulle ge det nysparande som skulle rädda oss i en del besvärliga situationer bygger helt på hopp och tro och förtröstan. Det har provats en gång tidigare med myckel nedslående resultat. Alt bygga hela argumenteringen på så lösan sand vill jag inte vara med om.

I stället är del ju på det sättet alt herr Bohman vill dela ut pengar-jag vill minnas all det är någonling på 250 miljoner - lill personer som inkomslmäs-sigl befinner sig på den bättre halvan, till dem som har möjligheler alt spara, till dem som inte berörs av dagens nedpressade slandard på ett sådanl sätt atl sparande blir omöjligt för dem. Men dessa 250 miljoner skall ju betalas av alla dem som gör sin insats till statskassan, även av dem som icke har råd atl spara. Både löntagarorganisationerna och andra instanser har sagl vid remissbehandlingen av herr Bohmans förslag alt det är fördelningsmässigl oacceptabelt, eftersom världen är som den är och människorna är som de är.

ERIK WÄRNBERG (s):

Herr lalman! Ekonomiministern och jag skall inte kämpa om ordel löntagare. 1 del nu föreslagna sparandel skall alla komma med som har A-inkomst, och det har alla företagare och alla lantbrukare. De är alltså med redan från böOan.

Om man kallar systemet för lönsparande eller någol annal spelar mindre

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

roll, men vad jag vänder mig mol är all man i det här syslemet kan ta med alla möjliga inkomsiersom varken är inkomst från rörelse, inkomst från jordbruk eller inkomst från lönearbete. Det kan också vara kapitalinkomster -huvudsaken är alt man vid sidan om har en A-inkomst för vilken skatten går upp lill 960 kr. Har man bara del, så kan man göra vilka kapitalöverföringar man vill. Därför tycker jag att det är felakligt att kalla detta lör lönsparande.

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN;

Herr lalman! Efter Gunnar Strängs konstaterande all människorna är som de är och världen är som den är och mitt tillägg nu all socialdemokraterna är som de är, behöver vi kanske inte fortsätta längre. Men jag vill tacka för ett vänligt ord. Det är inte så ofta som Gunnar Sträng och hans partivänner lalar om mig med uttrycken hopp, tro och förtröstan. Jag brukar få höra talas om missnöje och svartmålning. Jag lackar så hjärtligt för de vänliga orden!

GUNNAR STRÄNG (s):

Herrlalman! Föratt ingel missförstånd skall råda vill jag säga alt de vackra orden är helt hänförliga till den fråga vi diskuterar i dag.

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN; Aldrig får man vara rikligl glad, herr talman!

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1-10

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen av Kjell-Olof Feldt m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kjell-Olof Feldt begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill atl kammaren bifaller finansutskottets hemslällan i betänkandet nr 37 mom. I-IO röslar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Kjell-Olof Feldt m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Kjell-Olof Feldt begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 150 Nej - 136

Mom. 11

Propositioner gavs på bifall till dels ulskottels hemslällan, dels reservationen av Kjell-Olof Feldt m. fi. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kjell-Olof Feldt begärl votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 37 mom. 11 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av Kjell-Olof Feldt m. fi. i motsvarande del.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Värdesäkert lön-sparande

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Kjell-Olof Feldt begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 149

Nej - 125

Avslår - 12

Mom. 12

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskottels hemslällan, dels reservalionen av Kjell-Olof Feldt m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kjell-Olof Feldt begärl votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller finansutskollels hemställan i betänkandet nr 37 mom. 12 röslar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Kjell-Olof Feldt m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Kjell-Olof Feldt begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 150 Nej - 138

Mom. 13-17

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställi.

4 Riksdagens prolokoll 1977/78:155-156

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

§ 5 Hyresförhandlingslag, m. m.

Föredrogs civilulskoltets belänkande 1977/78:32 med anledning av propositionen 1977/78:175 med förslag till hyresförhandlingslag m.m. jämte motioner.

Regeringen hade i proposilionen 1977/78:175 under åberopande av utdrag ur regeringsprotokollel för justilieärenden och lagrådets protokoll föreslagit riksdagen att anta förslag till

1. hyresförhandlingslag,

2. lag om ändring i jordabalken,

3. lagom ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

4. lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol,

5. lagom ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter,

6. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),

7. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531),

8. lag om ändring i lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen läggs fram förslag lill hyresförhandlingslag. Den föreslagna lagen anger i vilka former och under vilka förulsättningar kollektiva hyresförhandlingar rörande bostadslägenheter får bedrivas. Lagen innehåller också regler om förhandlingsöverenskommelsers rättsverkningar och om den enskilde hyresgästens slällning inom ett kollektivt förhandlingssystem.

Förhandlingar enligt lagen kan avse etl eller flera hus och bedrivs mellan å ena sidan hyresvärden och hans organisation och å andra sidan organisation av hyresgäster. Förhandlingarna grundas påen skriftlig förhandlingsordning, som normall avses komma lill stånd genom avtal mellan de förhandlande parterna. Om avtal inte kan träffas, skall hyresnämnden på begäran av hyresgästorganisation eller hyresvärd kunna besluta om införande av förhandlingsordning. I fråga om hyresgästorganisations rätt att erhålla förhandlingsordning uppställs inga andra villkor än att del bör vara en förening som åtnjuter förtroende bland de berörda hyresgästerna och som har förulsättningar för att kunna tillvarata deras intressen.

De förhandlande parterna skall kunna påkalla förhandling angående samtliga boendeförhållanden som berör hyresgästerna gemensamt. När det gäller hyran föreslås regler om s. k. primär förhandlingsskyldighet för hyresvärden. Reglerna innebär att hyresvärd, som är bunden av förhandlingsordning, är skyldig all påkalla förhandling med hyresgästorganisationen när han vill höja hyran.

Förhandlingsöverenskommelse om hyran m. m. blir bindande för de enskilda hyresgästerna bara under förutsättning alt en s. k. förhandlings-

klausul har tagits in i hyreskontrakten. En sådan klausul innebär all överenskommelser som träffas vid de kollektiva förhandlingarna blir gällande för hyresgästen. Motsätter sig hyresgäst att förhandlingsklausul tas in i hyresavtalet eller anser han atl en befintlig klausul bör slopas, kan han får frågan om klausulens införande eller slopande prövad av hyresnämnden. En hyresgäst får på det sättet möjlighet lill utträde ur det kollekliva förhandlingssystemet.

Om en hyresgäst inte är nöjd med vad som för hans del har beslämts genom en förhandlingsöverenskommelse, skall han utan uppsägning av hyresavtalet kunna ansöka hos hyresnämnden om prövning av överenskommelsen i den delen.

De förhandlande parterna får enligt förslagel rält alt bestämma atl i hyran för samlliga lägenheter skall ingå visst belopp som utgör ersättning till hyresgästorganisationen för dess förhandlingsarbete. Av förhandlingsöverenskommelsen skall framgå hur slor del av hyran som utgör ersättning av detla slag. Hyresgästen får möjlighet alt hos hyresnämnden begära prövning av ersättningens skälighet.

Om en kollektiv förhandling skulle stranda, får hyresvärd och hyresgäst räll alt utan uppsägning av hyresavtalet vända sig lill hyresnämnden och begära ändring av hyresvillkoren i den del som förhandlingen har avsett. Hyresnämndens beslut kommer i princip atl böOa tillämpas tre månader efter del all ansökan gjordes hos nämnden.

Enligt den s. k. avvecklingslagen gäller f n. alt hyrorna för vissa lidigare hyresreglerade lägenheter kan anpassas lill en friare hyresmarknad med bruksvärdehyra under en avvecklingsperiod som löper ul den 30 september 1978.1 propositionen föreslås all avvecklingsperioden förlängs t. o. m.den 31 december 1978.

I propositionen läggs också fram förslag till åtgärder mol den s. k. svarta handeln med bostadslägenheter. Bl. a. ändras straffbestämmelserna om uthyrning mot vederlag, så att en särskild straffskala införs förgrova brott. I normalfallet skall straffet vara böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, t. ex. därför att det har ulgiort led i en yrkesmässigl bedriven verksamhet, skärps straffet till fängelse i högst två år.

I propositionen föreslås slutligen att socialnämnden alltid skall underrättas innan vräkning får ske på grund av belalningsförsummelse.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1978."

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats

de/s de under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta motionerna

1977/78:281 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari föreslagits alt riksdagen skulle uttala sig för etl omedelbart införande av hyresstopp och hos regeringen hemställa om förslag om utvidgning av prisregleringslagen till atl omfatta även hyresområdet.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

HyresJÖrha ndlings-lag, m. m.

1977/78:1367 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari såvitt nu var i fråga föreslagits all riksdagen ullalade sig för omedelbart hyresstopp (yrkandel 1),

1977/78:1368 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari föreslagits att riksdagen hemställde hos regeringen om förslag till sådana ändringar i bruksvärdessystemet-eventuellt framlade förslag lill ny lagstiftning-.som i kombination med andra nödvändiga bostadspolitiska åtgärder ledde till rimligare hyresnivåer och som uteslöt möjligheterna för privata fastighetsägare att tillgodogöra sig omotiverade hyreshöjningar.

1977/78:1384 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslagils att riksdagen beslutade anta av motionärerna föreslagen ändring i 12 kap. jordabalken (48 § hyreslagen), innebärande att hyresvärden inte fick begära hyra som översteg den som utgick för likvärdiga lägenheter och alt om han gjorde delta skulle den begärda hyran anses oskälig och sättas ned till skäligt belopp,

dels de med anledning av propositionen väckta molionerna

1977/78:1943 av Per Bergman m. fl. (s), vari hemställts

1. beträffande hyresförhandlingssystemet atl riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts,

2. beträffande hyresgästorganisations förhandlingskostnaderatl riksdagen med avslag på det i propositionen 1977/78:175 framlagda förslaget lill hyresförhandlingslag i motsvarande del skulle

a. besluta all 20 § skulle utgå ur lagförslagel,

b. anta 22 § med den ändringen alt paragrafen skulle erhålla av motionä
rerna föreslagen lydelse, innebärande att bestämmelserna om förhandlings-
ersättning skulle utgå ur lagförslaget,

c. besluta att 21-33 §§ skulle erhålla numren 20-32 §§,

3. beträffande det processuella förfarandet att riksdagen med avslag på
propositionen 1977/78:175 i motsvarande del skulle

a. anta 30 och 31 §§ i förslaget till hyresförhandlingslag med den ändringen
all paragraferna skulle erhålla av molionärerna föreslagen lydelse, innebä
rande att bestämmelsen om att hyresgästorganisation och fastighetsägaror
ganisation ej skulle vara parter i hyresnämndsärende, vari upptogs fråga om
förhandlingsordnings bestånd, borde utgå,

b. anta 17 § i förslaget lill lag om ändring i lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder med den ändringen att paragrafen skulle
erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande införande av en
föreskrift om att organisationerna intog partsställning i elt ärende, vari
upptogs fråga om förhandlingsordnings bestånd,

4. belräffande förfarandet när förhandlingar strandats samt beträffande
ulvärdering av bruksvärdessyslemet alt riksdagen som sin mening gav
regeringen lill känna vad i motionen anförts om ulredning av frågorna.

1977/78:1944 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari föreslagits Nr 155

au riksdagen beslutade Måndagen den

1. atl avslå proposilionen 1977/78:175 med förslag till hyresförhand- 29 mai 1978

lingslag m. m.,

2. alt godkänna de i moiionen anförda riktlinjerna för bostads- och HvresfÖrhandlingS-
hyrespolitiken, /

1977/78:1945 av Lars Ulander (s) och Oskar Lindkvist (s), vari hemställts all riksdagen belräffande kooperativa bostadsföretag skulle anta de i proposilionen 1977/78:175föreslagna övergångsbeslämmelsernatill förslaget lill lag om ändring i jordabalken med den ändringen att övergångsbestämmelserna skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande atl lagförslaget kompletterades med regler som gjorde det möjligt för kooperativa bostadsföretag att tillämpa avlalsklausul som avvek från 19 a § hyreslagen i dess föreslagna nya lydelse, samt alt del borde anges atl äldre dispensbeslut behöll sin giltighet efter den nya lagens ikraftträdande, och

1977/78:1946 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslagits att riksdagen skulle anta av motionärerna föreslagna ändringar i 2, 20, 24 och 27 §§ i del i propositionen 1977/78:175 framlagda förslaget till hyresförhandlingslag, innebärande

dels beträffande 2 § att hyresgästens personliga boendeförhållanden inte borde tillmätas betydelse då del gällde frågan om införande eller bibehållande av förhandlingsklausul i hyresavtalet,

dels beträffande 20 § att belopp som avsåg ersättning för förhandlingsarbete inte skulle anses ulgöra del av hyran ulan betraktas som en från hyran fristående avgift,

dels belräffande 24 § alt möjligheten lill retroaktiva hyreshöjningar slopades,

dels beträffande 27 § atl endasl hyresvärden borde kunna ådömas skadeståndsskyldighei för det fall all hyresförhandling inte bedrivits tillräckligt snabbi.

Utskottet hemslällde 1 beträffande fråga om avslag på propositionen att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1944, yrkandena 1 och 2,

2. beträffande hyresförhandlingssystemel all riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1943, yrkandet 1,

3. beträffande förhandlingsklausul m. m. att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:1946 i denna del skulle anta 2, 24 och 27 §§ i del genom proposilionen 1977/78:175 framlagda förslagel lill hyresförhandlingslag,

4. belräffande hyresgästorganisations förhandlingskostnader alt riksdagen med avslag på moiionen 1977/78:1943, yrkandel 2, godkände vad ulskoitel hade anfört i denna del,

5. belräffande debitering av förhandlingsersältning att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:1946, såvitt nu var i fråga, godkände vad utskottet hade anfört i denna del.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

6. beträffande ersättning för förhandlingsarbete att riksdagen skulle anta 20 och 22 §§ i förslagel lill hyresförhandlingslag,

7. beträffande förfarandet när förhandlingar hade strandat och en utvärdering av bruksvärdesystemet att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1943, yrkandel 4, som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskoitel hade anfört om ulredning av dessa frågor,

8. belräffande ändringar i bruksvärdesyslemel all riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1368.

9. beträffande ändring av bruksvärdeparagrafen att riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1384,

10. beträffande införande av hyresstopp att riksdagen skulle

a. avslå motionen 1977/78:281,

b. avslå motionen 1977/78:1367, yrkandet I,

11. beträffande det processuella förfarandet atl riksdagen med bifall lill
motionen 1977/78:1943, yrkandet 3, skulle

a. anta 30 och 31 §§ i förslaget till hyresförhandlingslag med den
ändringen att paragraferna skulle erhålla av ulskollel föreslagen lydelse,

b. anta 17 § i del genom propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder med den
ändringen att paragrafen skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

12. beträffande kooperativa bostadsföretag alt riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1945 skulle anta övergångsbestämmelserna lill det genom propositionen framlagda förslaget lill lag om ändring i jordabalken med den ändringen all beslämmelserna skulle erhålla av utskoltei föreslagen lydelse,

13. belräffande övriga lagförslag alt riksdagen skulle anta förslagel till hyresförhandlingslag i vad förslaget ej omfattades av utskottets hemslällan under 3, 6 och 11,

14. att riksdagen skulle anta förslaget till lag om ändring i jordabalken och förslaget lill lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder i vad förslagen ej omfaitades av utskottets hemslällan under 11 och 12,

15. alt riksdagen skulle anta övriga genom proposilionen framlagda lagförslag.

Följande fem reservationer hade avgivits av Per Bérgfflärt; Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis Landberg; Birgitta Dahl och Per Olof Håkansson (samtliga s):

1. beträffande hyresförhandlingssystemet, vari reservanterna anselt atl ulskottet under 2 bort hemslälla

att riksdagen med bifall lill moiionen 1977/78:1943, yrkandel 1, gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

2. belräffande hyresgästorganisations förhandlingskostnader, vari reservanterna ansett atl utskottet under 4 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1943, yrkandel 2, godkände Nr 155

vad reservanterna anfört i denna del,

3. belräffande debitering av förhandlingsersättning, vari reservanterna ansett - under förutsättning av bifall till reservationen nr 2 - alt ulskottels yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

4. belräffande ersättning för förhandlingsarbete, vari reservanterna ansett - under förutsättning av bifall till reservalionerna nr 2 och 3 - alt utskottet under 6 borl hemslälla

atl riksdagen skulle

a. besluta alt 20 § skulle utgå ur förslagel lill hyresförhandlingslag,

b. anla 22 § i förslagel till hyresförhandlingslag med den ändringen atl
paragrafen skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

5. beträffande övriga lagförslag, vari reservanterna ansett - under förut
sättning av bifall till reservationerna nr 2,3 och 4-att utskottet under 13 bort
hemställa

all riksdagen skulle

a. anla förslagel lill hyresförhandlingslag i vad förslagel ej omfattades av
utskottets hemställan under 3, 6 och 11,

b. beslula att 21-33 §§ i förslagel till hyresförhandlingslag skulle erhålla
numren 20-32 §§.

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

Statsrådet BIRGIT FRIGGEBO:

Herr lalman! Med respekt för kammarens lidsplanering kommer jag inte atl utnyuja hela den tid som annonserats för mitt anförande.

Den proposition riksdagen nu har atl ställning till innehåller en hel serie reformförslag, bl. a.

- en hyresförhandlingslag som för första gången ger hyresgästorganisationer laglig rätt till förhandlingarom hyror och övriga boendeförhållanden, vilket stärker hyresgäsikollekiiveis ställning,

- möjlighet för hyresgästerna alt välja vilken organisalion de vill skall förhandla för dem,

- den enskildes slällning inom ramen för del kollektiva förhandlingssystemet preciseras,

- förlängning av avvecklingslagen till årets slut så atl riksdagens ursprungliga intention med lagen kan förverkligas,

- skärpla straff för svart handel med hyreslägenheter samt

- besikiningsskydd för hyresgäster då fastigheter omvandlas lill bostadsrättsföreningar.

När vi strävar efter all öka de boendes inflytande över sin bostad och dess närmiljö är det självfallet mest angeläget alt öka inflytandet för dem som har det minsta inflytandet -dagens hyresgäster. Del föreliggande förslaget ärett viktigt led i denna strävan, eftersom det innebär att hyresgästerna nu får medel för att driva de frågor som de finner angelägna.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

Lagen reglerar formerna för hur denna rättighet skall användas, men innehållet är givetvis en sak för parterna på hyresmarknaden.

Under de senasle decennierna har ett omfallande frivilligt kollektivt förhandlingssystem växt fram. Frivilligheten har legat i atl det inte funnits någon legal möjlighel för hyresgästorganisationer alt tvinga fastighetsägare till förhandlingsbordet. Della frivilliga syslem har betytt myckel för att ge en stabilitet åt hyressätiningen, för att öka inflytandet för hyresgästkollekiivet och för alt hindra atl hyresnämnderna fått en alltför stor belastning.

Del har rån bred enighel om all det nu är dags alt reglera det kollektiva förhandlingssystemet i lag, dels på grund av de goda erfarenheterna från det frivilliga systemet, dels på grund av den omfattning förhandlingsverksamheten har fått.

I det utredningsförslag som ligger lill grund för den föreliggande proposilionen rådde enighel om att den föreslagna lagen inte skulle innehålla monopol för någon viss organisalion och om atl den enskildes räuigheter måsle bevakas inom ramen för ell kollektivt system. I del föreliggande propositionsförslagel gjordes preciseringar på dessa punkter så all målet kunde uppnås. Det gläder mig all dessa preciseringar i slort har fått stöd i utskottet.

Viss krilik har dock i den allmänna debatten riktats mol förslaget. Kritiken har - märkligl nog - i huvudsak gälll just den princip som alla förklarar sig vara anhängare av, nämligen frånvaron av monopol för Hyresgästernas riksförbund.

Det paradoxala, all angreppen riktar sig mol någol som även kritikerna säger sig vara för, är dock bara skenbart. Kritikerna är anhängare av elt faktiskt monopol men vill inte att det uttryckligen skall slå i lagen. De menar dock alt lagen skall utformas så att ett monopol de facto accepteras.

Proposilionen utgår från en hell annan syn på föreningsfriheten. Det är inte siatens sak all avgöra vilka organisationer som bäst företräder de enskilda människorna. 1 elt liberalt samhälle är del den enskilde och inte staten som väljer vem som skall företräda honom eller henne.

Del är därför som proposilionen innehåller regler om hur samhällel skall förhålla sig när tvist uppkommer om vilken organisalion som har rält att företräda hyresgästerna i konkreia fall.

Samma syn skall naturligtvis gälla beträffande hyresgästinflytande vid saneringar. Därför innehåller propositionen också förslag om avskaffande av del nu befintliga monopolet på delta område.

Men skyddei för den enskilde ligger inte bara i atl det är den organisation som har mesl stöd som har räll lill förhandlingsrätten ulan också i hur lagstiftaren reglerar förhållandet mellan honom eller henne och denna organisalion. Della är självfallet motiverat av den grundläggande principen i förslaget, nämligen att förhandlingssystemet är kollektivt och all kollektivet getts en stark ställning, men också av alt den förhandlande organisationen förhandlar både för medlemmar och för icke-medlemmar.

Delta skydd innehåller fyra delar: rätten alt i myckel speciella fall ställa sig utanför förhandlingsordningen, principen om atl lika lägenheter i etl hus skall

ha samma hyror, rätten att få en förhandlad hyra prövad omedelbart och inie som nu först efter ell år och bara framål i liden, rällen lill prövning av om den förhandlingsersälining som den förhandlande organisalionen kan förhandla sig lill är skälig och inte någon förtäckt form av medlemsrabatier.

Den socialdemokratiska oppositionen har vid utskottsbehandlingen accepterat de tre första delarna av skyddet men reserverat sig mol den Qärde. Enligt den socialdemokratiska reservalionen skall de enskilda hyresgästerna varken ha rätt atl få veta storleken på den förhandlingsersättning de eventuellt betalar eller ha räll att få skäligheten i denna ersällning prövad.

Majoriteten i ulskoitel har utförligt argumenterat för del rimliga i delta skydd mot de medlemsrabatter som riksdagen tidigare i stor enighet har uttalat sig mot, en uppfattning som ju delats av såväl den föregående som den nuvarande regeringen. Det som nu förefaller vara skillnaden mellan regeringspartierna och socialdemokraterna är alt vi är villiga att göra någol konkret för att förhindra systemet med medlemsrabatter, medan socialdemokraterna inte är villiga att göra detta.

Vi har således inom ramen för en förstärkning av det kollekliva förhandlingssystemet skyddat såväl föreningsfriheten som den enskildes ställning. Det har hävdats att förslaget i dess helhet skulle försvaga hyresgästernas möjligheler all driva sina krav. För min del kan jag inte se hur etl syslem med lagfäst räll till förhandling för hyresgästerna och deras fria rätt all välja företrädare skulle kunna innebära någol annal än förbällringar.

Förutom de frågor som hänger direkl samman med förslagel till hyresförhandlingslag innehåller propositionen tre ytteriigare förslag för att förbättra hyresgästernas ställning.

För det första skärps straffen för den svarta handeln med hyreslägenheter. Del kommeratt bli hårdare straff för den yrkesmässigt bedrivna handeln, och genom preskriptionstidens förlängning får man ökade möjligheler atl verkligen beivra denna handel.

För det andra införs etl krav på meddelande till socialnämnden, innan vräkning på grund av betalningsförsummelse blir möjlig. På delta sätt bör många "onödiga" vräkningar kunna undvikas.

För det iredje täpper vi till vad som kan betraktas som en lucka i den nuvarande lagen, nämligen det i vissa situationer bristfälliga besittningsskydd som hyresgäster har då deras faslighet övergår till atl bli en bostadsrättsförening.

Totalt innehåller proposilionen en kraftig förstärkning av hyresgästernas ställning och därmed möjlighel lill en förbälirad boendedemokrali.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

PER BERGMAN (s):

Herrlalman! Vi befinner oss i dag i en mycket egendomlig silualion. Vihar att behandla ett lagförslag, om vilket det - med några få undantag som framgår av belänkandet - råder mycket slor enighet beträffande lagparagrafernas innehåll. Lagförslaget bottnar i en enig ulredning med företrädare både för hyresgäströrelsen och för fastighetsägare av olika kategorier. Den

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

enigheten var klar och entydig i alla de avseenden som nu återfinns i lagförslaget.

Vi har dock fått en diskussion av myckel märkligl slag. Den uppstod i det ögonblick som den borgerliga regeringen skulle böOa handskas med utredningsförslaget och det entydiga remissutfallet. Då uppstod en diskussion, speciellt i en del tidningar häri Stockholm,grundad på förhoppningar knutna lill statsrådets benägenhet alt lillgodose andra värderingar än dem som kommil lill uttryck i alt man har kollektiva förhandlingar.

Del har förts en debalt om monopol, och jag är myckel ledsen över alt statsrådet även här konfirmerade den myckel suddiga och opreciserade diskussionen om monopol på hyresmarknaden. Vad är del egentligen fråga om? Har vi haft monopol och i så fall varför?

Det har aldrig funnits något klart monopol för någon organisation atl förhandla för hyresgästerna. Vi har haft elt förhållande där de förhandlingar som Hyresgästernas riksförbund fört med fastighetsägarnas organisationer kunnat vara giltiga i vissa fall. Men det är inget som dessa organisationer har eftersträvat. De har tvärtom båda sagt att de inie vill ha det ordnat på det sättet. Det är någonting som samhället ålagt dem. Vi orkade från samhället med våra apparater inte avveckla den gamla hyresregleringen, som vi ville befria oss från. Vi orkade inte heller hitta på så finuriiga anangemang alt vi kunde övergå till en friare hyressätlning. Men vi trodde atl organisationerna skulle kunna klara den uppgiften och lade då på dem pålagan alt träda i förhandling även för folk som inte var deras medlemmar och atl handlägga avvecklingsplanen,som vi inte skulle kunna klara med den form av byråkrali som annars hade erfordrats i vårt land.

Atl de har åtagit sig della har alltså legal dem till last. Statsrådet fortsätter nu med all ge inlryck av all Hyresgästernas riksförbund har eftersträvat monopolbildning. Ulredningen är alldeles entydig på den punkten. I utredningen satt bl. a. Erik Svensson, som har fått schavoltera i många tidningar och fåu stämpeln på sig att vilja ha monopol pä hyresförhandlingar fördem som bor i hyreshusen. Del hade varit snyggare,om vi på denna punkt hade fåll elt klarläggande. Men del är klarl all det inte är lätt, med tanke på atl folkpartiet nu i annonskampanjer försöker förstärka bilden att man inte önskar att monopol skall finnas på förhandlingar på hyresmarknaden - utan att ange vem eller vilka som vill ha detla monopol.

1 samma annons som jag läst står del atl hyreslagen skall slärka den enskilde hyresgästens räu. Också del är elt egendomligl språkbruk. Det är klart att man inte skall begära att folkpartiet skall säga all vi skall slärka kolleklivets rätt - det ärju motbjudande för dem som befinner sig i det partiet atl lala om delta. Men del gäller inte att slärka den enskildes rätt i den mening som del är fråga om i andra lagar, som reglerar den enskildes rält på hyresmarknaden. Här gäller det atl stärka kollektivets rält, alt ge den enskilde rält alt uppträda lillsammans med andra som har samma bekymmer som han. Del hade varii snyggare om man hade klarlagt delta.

Vad det är fråga om i dag är att vi skall frångå det som i 20 år har gällt för de allmännyttiga bostadsföretagen; att hyresgästerna respekteras som part, får

förhandla genom sina organisationer, fär diskutera igenom och ha insyn i företagens verksamhet för atl få ell gott underlag för ställningstaganden i fråga om sina faktiska hyres- eller bostadskostnader, för atl kunna påverka områdenas utformning osv. Detla har alltså nu gällt i över 20 år för de allmännyttiga bostadsföretagen, och del har haft goda effekter. Det har varit elt hell försumbart antal situationer, där enskilda människor i bostadsföretagen har känt sig kränkta och behövt samhällets skydd mot organisationer och mol företag. Del tycker jag man skall notera i della sammanhang.

Nu är det så atl de som bor i enskilt ägda hus inte har denna rättighet. Det är alltså en lag för atl skydda människor mol privala fastighetsägare, bl. a. medlemmar i folkpartiet naturligtvis, borgeriigl sinnade människor som ser sin fasiigheisinnehav som något de skall livnära sig på. Del är ingel ont i del i och försig, men samhällel har salt en regulator på dem för all kunna förhindra an de åstadkommer sociala skadeverkningar för dem som bor i deras fastigheter. Det är elt sleg för att ytterligare stärka den enskildes rätt gentemot de privala fastighetsägarna och för alt kunna tillvarata de intressen som de boende kan ha.

Men del är väldigl litet lalat om det i denna proposition. Del hade varit önskvärl atl man hade utvecklat just den biten i motivuttalandena. Nu ägnar man sig ål att skildra detta som om del vore någon hell annan verksamhel. Den enskilde hyresgästen skall i alla lägen ha något slags formell trygghet i alla avseenden. Små konkurrerande grupper skall det värnas om. Del är som om det vore någol slags butik eller någon privat konsultbyrå som skulle konkurrera på marknaden, och människorna skulle få pröva vilken väg som skulle vara bäst fördemall vandra-dit eller dil. Det ärju inte del del är fråga om.

Den fackliga rörelsen, liksom hyresgäströrelsen, växte fram därför att enskilda människor, som hade det svårt, var svaga var och en för sig i relationer som de hade att bevaka sina intressen emot - arbetsgivare eller fastighetsägare. De kände alt de inte hade någon stark ställning enskilt, men tillsammans, i ett kollektiv var de starkare. Ju större kollektivet var desto starkare var de.

Här har man intresse av att göra små grupperingar, inte för all slärka ulan för atl tillgodo.se liberala doktriner om konkurrensen på det här området, vilket ju är en helt befängd tanke. Del hade varil rikligare och sakligare all argumentera för atl slärka den enskilde genom atl lillsammans med andra kollektivt värna om gemensamma intressen, all utveckla jusl del som är den bärande filosofin i kollektivels kraft i organisationslivet.

En annan sida i del här förslaget som också är myckel betänklig är atl inte ett enda ord ägnas ål en fråga som är myckel besväriig att lösa, nämligen hur man skall kunna bevara den solidariska hyrespolitiken. Samhället satsar miljarder och stiftar hårda lagar för atl kunna efterslräva en solidarisk hyrespolitik, en solidarisk bostadspolitik och kunna uOämna kostnader mellan olika årgångar av fastigheter. Detla tillämpas i samförstånd med den hyresgäströrelse som i dag finns på marknaden. Hyresgäströrelsen har etl bostadspolitiskt ansvar, som tagit sig uttryck i all rörelsen ställer sig bakom

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlings-lag, m. m.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

tanken på att uOämna kostnader mellan olika årgångar av fasligheter, vilket sker i de allmännyitiga företagen. Del enligt min mening myckel barnsliga intresset för de små grupperingarna, som man vill värna om - friheten för dem är viktigare än den egentliga friheten för de många - kan få till följd alt del uppslår oerhört besvärliga spänningar i förhandlingsarbetet. Vi vel ju atl de allmännyttiga företagen med slort hyresbeslånd, spritt över etl större område, kan komma i del läget -och det får de självklart acceptera -atl de får förhandla med en rad smågrupper ute i områdena. Del är klart alt dessa gruppers förståelse för all de skall påla sig kostnader som andra områden har inte är slor. Del är inte så märkligt. Det fordras ju kraften hos en stark organisation föratt övertyga människorna om att solidariteten Oänar vi alla på idel långa perspektivet. Men om viskall tillvarata kortsiktiga intressen, skall vi inte lala om solidaritet.

Del här är alltså någol som kommer att inge bekymmer. Inte eu ord sägs om det som är det grundläggande för hela vår bostadspolitik. Det här är elt problem inte minst förde allmännyttiga bostadsföretagen, vilkas erfarenheter på det här området nu skall spridas ut lill alla andra företagare. Del är också svårt alt hitta någon lankereda och klarhet i proposilionen när den ger sig in pä förhandlingsavgiften, som plötsligt föreslås bli redovisningsbar. Den avgiften kan fastighetsägaren överföra till en hyresgästorganisation, som skall förhandla för både egna och andras medlemmar. Statsrådet försöker här också blanda in begreppet hyresrabatter, men det rör ju en helt annan fråga, som - och del är inte statsrådet främmande för - de allmännyttiga bostadsföretagens organisation sagt definitivt nej till och som även riksdagen har sagl definitivt nej till. På den punkten är, såvitt jag begriper, alla idet här huset eniga. Att överföra förhandlingsersältning lill en organisalion går till likadant här som det gör på arbetsmarknaden. Där är del inte alls ovanligt alt företagen bidrar till organisationernas arbetsinsatser. Man skall således plötsligt registrera detta jusl för all förödmjuka hyresgästorganisationerna! Det hade varit intressant att veta, om vi hade kunnat få de avgifter registrerade som fastighetsägarna tar ut ur hyran. Vad en fastighetsägare ger till exempelvis elt politiskt parti är han inte redovisningsskyldig för gentemot sin organisalion, vilken det än månde vara. Del anses tydligen hyresgästerna inte ha någol intresse av atl få veta!

Nu har vi en hyreslag som säger all det i och för sig är ointressant vilka beståndsdelaren hyra består av. Det vardetla system-den gamla hyreslagen meddetaljredovisning-som viavveckladenär vi infördeden nya hyreslagen. Här får vi se de regleringslokiga folkpartisterna på nytt föra in ett regleringstänkande i den frigörelse från sådanl tänkande som vi lidigare haft på hyresmarknaden. Plötsligt vill man delaljreglera en speciell kostnad - bara därför att den skall gå till hyresgästernas organisationer. Man tycker kanske att den då måste redovisas för atl kalfatras i en del tidningar och bli föremål för den mest egendomliga debatl; det var naluriigtvis den tanken som låg bakom förslagel.

Jag tycker det hade varil trevligare om man hade gjort som en så gott som enig riksdag tidigare sagt - atl del är skäligt atl fastighetsägarna bidrar lill

förhandlingskoslnaderna när en organisation skall förhandla för hyresgästerna, både för sina egna medlemmar och för dem som icke är medlemmar. Sedan åligger del parterna atl själva se till att del fungerar, men del finns ju bestämmelser som reglerar övertramp på de områdena, även om det kan innebära en nog så påfrestande procedur i och för sig.

Jag skall inte säga mycket mer. Jag lycker dock att det hade varit till fördel för bostadsfrågan, om man på etl snyggt säll hade överfört hyresrältskom-miiténs betänkande, med den anda, det innehåll och del ärende som del hade, i en proposition i stället för all bara la ul lagtexten och klä den med hell främmande lankegångar och hell främmande värderingar, som ligger långl ifrån vad som varit avsikten med hyresrätlskommilténs belänkande.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall lill de reservalioner som är fogade till utskottets betänkande.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

TORE CLAESON (vpk):

Herr lalman! När hyresrältsutredningen 1976 redovisade sill betänkande med förslag till ny förhandlingslag rådde del rätt stor enighet om förslagen till lagstiftning. Slor vikl lades av bl. a. hyresgäströrelsen vid atl man nu äntligen skulle få en lagstiftning som gjorde del möjligt atl tvinga in ovilliga privata fastighetsägare i det frivilliga förhandlingssystem som hyresgäströrelsen så aktivt medverkat till uppbyggnaden av.

Nu föreliggande förslag till förhandlingslag kommer inte all påverka några grundläggande problem, förbättrar inie bruksvärdesyslemel och kommer inte att kunna förhindra nya hyreshöjningar.

Många av föredragandens kommentarer lill och motivultalanden om lagförslaget i proposilionen är suddiga och delvis motstridiga i sill försök all framstå som en hjälp åt hyresgästerna och hyresgäströrelsen au sanera hyresmarknaden och slärka folkrörelsen.

Hyresgästerna belackar sig naluriiglvis för sådan hjälp och omtanke från den borgerliga regeringen och klarar bättre de uppgifterna själva. Möjligheten lill fortsalla hyreshöjningar och en fortsatt privatisering på bostadsmarknaden skiner igenom lagförslagel och kan inte döljas av alt det finns vissa positiva inslag och förbättringar på hyresförhandlingsområdet.

1 diskussionen om förslagel lill hyresförhandlingslag har man pekat på både för- och nackdelar hos förslaget dels i förhållande till nu gällande ordning, dels i förhållande till hyresrällsutredningens förslag, som i slorl sett ligger till grund för proposilionen. Nästan alla som har deltagit i diskussionen har anselt hyresrällsutredningens förslag som godtagbart och innehållande förbättringar och preciseringar jämfört med vad som nu är gällande. Från vpk har vi emellertid kritiserat även hyresräitsulredningens förslag. Det gällde då exempelvis fastighetsägares rätt att slippa förhandlingsavtal vid byte av hyresgäst, möjligheten till retroaktiva hyreshöjningar, uppsägningsförfarandet, hyresgästernas uteblivna möjligheter atl vidta stridsåigärder, hyresvärdarnas möjligheler alt välja företrädare för hyresgästerna och den omständigheten all förslagen som sådana på intet sätt befordrade något gemensamt agerande av hyresgästerna gentemot hyresvärden.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlings-lag, m. m.

Det nya förslagel har i viss mån tagit hänsyn lill sådan krilik. Exempelvis följer hyran i del nya förslaget lägenheten och inte hyresgästen, möjligheterna atl tvinga fastighetsägaren till förhandling har ökal och uppsägningsförfarandet har förenklats någol. Andel nya förslaget i realiteten ställer slörre krav på alt hyresgästförening har hyresgästernas förtroende betraktar vi inte som negativt, inte heileratt hyresgästernas majoritet tillmäts slörre betydelse. I nu föreliggande förslag sägs att hyresnämnden/aV - inte skall - förordna om en förhandlingsordning skall upphöra och alt särskilda skäl i så fall skall föreligga. Del noterar vi som posilivi, då del gynnar den etablerade hyresgäströrelsen, som i stor ulslräckning redan har tecknade förhandlingsordningar.

I propositionen saknas emellertid förslag som ger hyresgästerna möjlighet att vidta stridsåigärder ulan atl kvarboenderätten riskeras. Den primära förhandlingsverksamhelen gäller bara i fråga om hyreshöjningar, och tvärtemot proposilionen menar vi atl del hade funnits skäl all föreskriva atl hyresvärden skulle ha primär förhandlingsskyldighet exempelvis då del gäller gemensamma anordningar.

Bland oklarheterna och svagheterna i förslagel kan vidare nämnas,att man inte har skrivit in någon räll för hyresgästorganisation atl granska privala fasiigheisägares räkenskaper, lån, räntor, amorteringar och andra koslnader.. Fortfarande kommer den s. k. edilionsplikten alt gälla bara för de allmännyttiga bostadsföretagen, vilket vi anser vara en brist i förslaget.

Då det gäller frågan om införande eller bibehållande av förhandlingsklausul i hyresavtalet bör hyresgästens personliga förhållanden inte tillmätas den betydelse de fått i lagförslagets 2 >; med de konsekvenser denna formulering kan få. Vi menar därför atl orden "hyresgästens personliga förhållanden" bör utgå ur lagtexten.

Ulskollel har av någon underlig anledning vänt på hela frågeställningen och lalar om "all förvägra hyresgästen rätten alt från sin individuella synpunkt få skäligheien av etl visst hyresvillkor prövat av hyresnämnden anser inte ulskollel lillrådligl". Del är nu inte fråga om all förvägra hyresgäsl rätten till prövning ulan fråga om huruvida man skall tillmäta personliga boendeförhållanden, som någol kan avvika från kollektivets, sådan betydelse att hyresgästen därigenom skall kunna slippa atl omfattas av en förhandlingsordning. Det är alltså inte fråga om alt förvägra hyresgästen någon rätt, utan det handlarom vilken betydelse man skall tillmäta eventuella skillnader då det gäller bostädernas storlek, utformning osv. På den punkten menar vi alt de personliga förhållandena inte skall tillmätas den belydelse som de fåll i lagforslaget.

Den förhandlingsersältning som skall kunna utgå måsle ses som ell återförande av medel lill hyresgästkollekiivet. Det borde därför ha getts möjlighet i lagen alt framtvinga ersättning via hyresnämnden. I förslagel kan bara skäligheten av ersättningen prövas inför nämnden, vilket kan vara ägnat alt misskreditera hyresgästorganisationen och dess arbele inför hyresgästerna. För att förhindra atl sådan ersättning påverkar bruksvärdet vid en hyresjämförelse har vi från vpk föreslagit i vår motion att en mindre

förändring skall ske i lagtextens 20!;, så alt det klart framgår atl sådan ersättning inte är hyra i vanlig mening.

Nu kan man naluriiglvis ifrågasätta hela paragrafen som sådan och fråga sig varför förhandlingsersältning skall behöva regleras i lagen på sätt som föreslås. Om detta emellertid skall ske måsie man enligt vår mening se till att inie införa bestämmelser som kan medverka till alt ytterligare trissa upp hyrorna. Enligi gällande bruksvärdessystem kommer vaOe belopp, slorl eller litet, som läggs på hyran eller kallas för hyra i de allmännyttiga bostadsföretagen atl medverka till hyreshöjningar i de privata hyreshusen.

Möjlighelerna lill retroaktiva hyreshöjningar, som ges i propositionens lagförslag, 24!;, måste enligt vpk:s mening hell undanröjas genom en förändring av lagtexten. Hyresgäster skall inte behöva få sin ekonomi ytterligare försämrad av atl fastighetsägare eller domstolar drar ul på liden med förhandlingar och beslul.

Utskottet framhåller atl del är angelägel all retroaktiva hyreshöjningar i siörsta möjliga utsträckning undviks. Vi motionärer anser all del inte bara är angelägel ulan nödvändigt alt alla retroaktiva hyreshöjningar stoppas. Ulskollel har också framhållit att propositionsförslaget inte innebär någon saklig ändring i förhållande till vad hyresrältsutredningen föreslog.- Nej, jusl del - regeringsförslaget är lika dåligt i denna del, och vi kritiserar nu liksom lidigare denna brist i förslaget.

Förslaget om all part skall kunna ådömas skadestånd, om en majoritet i hyresnämnd eller bosladsdomstol anser att hyresförhandlingarna inte bedrivits tillräckligt skyndsamt, skall enligt vår mening bara omfatta hyresvärd. Lagtexten bör ändras i enlighet med della.

Utskottet har i sina kommentarer sagl alt en sanklionsbeslämmelse av delta slag inte kan gälla bara den ena av två avtalsparter. Man säger vidare att det självfallet inte är meningen atl skadestånd skall kunna ådömas i andra fall än där det är fråga om dröjsmål, som inte är av ringa betydelse och som kan läggas vederbörande lill last som försummelse.

Just en bestämmelse a v del slag det här handlar om borde enligt vår mening verkligen kunna gälla den ena parten, fastighetsägaren, då del är han som i huvudsak bestämmer taklen i samband med förhandlingarna. Den enskilde hyresgästen har naluriigtvis ingel som helsl intresse av långl utdragna förhandlingar och därmed följande hyresskuld. Lagen är ändå så generös mol fastighetsägaren bl. a. då det gäller hans möjligheler all stranda förhandlingar och vända sig till hyresnämnd för atl söka genomdriva sina hyreskrav att markeringen om att endast fastighetsägaren skall kunna ådömas skadestånd är motiverad.

Förslaget till förhandlingslag som det nu föreligger är på gott och ont. Jag har försökt alt ange på vilka punkter det framför alll finns brister som vi menar måste rättas till. Det är bra alt vi nu äntligen får en förhandlingslag efter många års kamp från hyresgästernas sida för detla. I anslutning lill hyresräitsulredningens och regeringens förslag har del diskuterats mycket bl. a. om hyresgästernas fdrhandlingsmonopol trots atl något sådant aldrig har funnits. Hyresgäströrelsen har inte och vill inte ha någol monopol, och

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

något sådanl blir det nu inte heller.

Statsrådet Birgit Friggebo framhärdade och sade i sitt inlägg här att de som kriliserar lagförslagel i själva verket vill ha ett sådant monopol. Birgit Friggebo och andra får tala för sig. Från vänsterpartiet kommunisternas sida vill jag klarl deklarera all vi inte är anhängare av någol sådant monopol, en uppfattning som också klarl har deklararerats från hyresgäströrelsens sida.

Erfarenheterna av lagens tillämpning kommer säkert atl visa all olika förändringar, förbättringar för hyresgästerna, måste göras ganska snart, och förhoppningsvis kommer en riksdagsmajoritel för detta atl finnas näsla år. Som ylleriigare exempel på brister och svagheter i lagförslaget vill jag knyta an till vad jag förul sade om den primära förhandlingsskyldigheten. Det finns behov av att i lagen föreskriva primär förhandlingsskyldighet belräffande inte bara hyran ulan exempelvis också då del gäller gemensamma anordningar i husei och boendemiljön.

Om en hyresgäslorganisalion försummarall påkalla förhandling i en sådan fråga - och om förhandlingsordningen inte föreskriver förhandlingsskyl-dighet - kan således värden göra försämringar av gemensamma anordningar utan att det blir möjligt alt föra ut frågan till hyresgästerna förrän det kan vara för senl. Vi har från vpk påtalat detla i tidigare sammanhang och riksdagen har nyligen bifallit en vpk-motion om tilläggsdirektiv lill hyresrätlsulred-ningen om della problem. Vi räknar således med alt det kommer förslag till sådan försiärkning då det gäller hyresgästernas besittningsskydd, och bestämmanderätt då del gäller gemensamhetsanordningar och boendemiljön.

Herr lalman! Stort ulrymme har i diskussionen ägnats frågan om förslagel kan underlätta en splittring av den etablerade hyresgäströrelsen och därmed försvaga hyresgästernas ställning. Fastighetsägarna har enligt vår mening redan nu en alltför stark ställning gentemot hyresgästerna och det finns risk för alt de ytterligare kommer att slärka den trots, eller lack vare, lörhand-lingslagen och dess innehåll. Den möjligheten kan emellertid komma på skam om hyresgäströrelsen och hyresgästerna på ett rikligt sätt går till offensiv, om hyresgästernas egen aktivitet tillvaratas och uppmuntras, i stället för all bekämpas. Hyresgästerna kommer säkerligen alt ta avstånd från alla försök till nya organisalionsbildningar vid sidan om hyresgästernas intresseorganisation om de får ge ullryck för sina meningar inom organisationen och utåt i aktivt bostadspolitiskt arbete ulan hot om ulesluiningar och irakasserier.

Del viktigaste syftet med hyreslagstiftningen skall enligt vänsterpartiet kommunisternas mening vara alt ge dem som bor med hyresrätt en grundläggande trygghet. Det innebär bl. a. etl starkt besittningsskydd, bytesrätl, skydd mot oskäliga hyreshöjningar och etl avgörande inflytande över sitt eget boende. Vi kräver en socialt inriktad bostadspolilik där alla skall ha lillgång till en god bostad till rimliga koslnader. Bostaden skall vara en primär social rättighet.

Att bostaden är en social rättighet innebär bl. a. alt den hyra elt hushåll betalar är sådan alt alla får råd atl bo i en tillräckligt slor bostad i en god

bostadsmiljö och atl de arbetande människorna kan hyra en sådan bostad utan alt behöva anlita bostadsbidrag. Bostadssociala utgångspunkter måsle vara avgörande för hyrans nivå. Vidare innebär del alt ingen skall kunna göra vinster på andras behov av att bo. Det betyder atl vinst- och spekulationsintressen måste bort i alla led alllifrån marken lill bostädernas förvaltning. I begreppet social rättighet ligger också en rättvis bedömning av bostäderna och att makt och inflytande över förvaltning och bostadsmiljö ligger hos dem som bor i bostäderna.

Vpk har i olika sammanhang påtalat brister i hyreslagstiftningen och hävdar all den måsle förändras och förbättras så atl hyresgästerna får mer att säga till om och fastighetsägarna mindre bestämmanderätt. Vi harockså vänt oss mol beslämmelser i gällande lagslifining som i praktiken betyder att hyressätiningen på vad man kallaren balanserad hyresmarknad skall vara fri och kunna påverkas av marknadskrafterna.

Både de borgerliga partierna och socialdemokraterna har exempelvis medverkat lill etl innehåll och en tolkning av lagstiftningen som förutsätter ständiga hyreshöjningar. Som allmän utgångspunkt har man varil överens om alt de s. k. fria marknadskrafterna skall få verka också på bostadsmarknaden. Som allmänna förbehåll har man deklarerat atl privata fastighetsägares intresse av atl få en rimlig avkastning på sitt i fastigheten nedlagda kapital inte kan åsidosättas.

Det är mol bakgrund av den bostadspolitiken vi får se de senare årens utveckling, då hyrorna stigit mer än någon gång tidigare sedan andra väridskriget.

Det allvarligaste problemet -de orimliga hyreshöjningarna -berörs somjag tidigare sagl inte av det lagförslag vi nu behandlar. Och del saknas också fortfarande slridsmöjligheier moisvarande dem som finns på arbelsmarknaden. Den siarka opinionen bland landets hyresgäster och lönarbetare mot hyreshöjningarna måste tas på allvar och komma till uttryck även i hyresgäströrelsens och fackföreningsrörelsens agerande, för hyresstopp och en ny bostadspolitik.

Herr talman! Jag yrkar bifall till de vpk-motioner som behandlas i detta betänkande.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

Statsrådet BIRGIT FRIGGEBO;

Herr talman! Del är rikligt atl del har rått och råder mycket stor enighel om det förslag som hyresrättsulredningen kom med om att stärka hyresgästkollektivets ställning i förhållande till fastighetsägarna. Och därom råder inte heller nu några delade meningar.

När vi skrev lagförslaget tyckte jag alt det inte fanns någon större anledning alt återupprepa sig och sida för sida säga ungefär detsamma som ulredningen sagt-del varsjälvklarheier. Detta harockså kommit till uttryck i lagförslagel, genom atl det är hyresgäsikollekiiveis ställning som stärks i förhållande till fastighetsägarna.

Vi har däremoi på vissa punkter velat göra klarare preciseringar för all undvika oklarheter och förebygga tvister. Del är några sådana punkter som

5 Riksdagens prolokoll 1977178:155-156

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

kommil upp i den offentliga debatten och som också föranlett diskussion här.

I den socialdemokraliska reservation som fogats till utskoltsbetänkandel i den här delen sägs alt det hade varit angeläget alt ytterligare slärka hyresgäsikollekiiveis slällning på fastighetsägarnas bekostnad i stället för att ägna lid och resonemang ål hur man skall göra när del uppslår tvist om vilken organisation som skall företräda hyresgästerna. Men jag har letat och inte någonstans funnil hur socialdemokraterna menar atl man ytterligare skulle slärka kollektivets slällning. Del finns inte etl enda konkret förslag. Det vore intressant atl här få reda på vad man egenlligen är ute efter.

Som jag sade i mitt inledningsanförande säger sig nästan alla i det här landet, företrädare för organisationer, i tidningsdebatl eller i övrigl, vara emot monopol för någon viss organisalion. Del är alldeles riktigt, och jag harockså sagt detla. Men del visade sig atl när vi kom med etl förslag som de facto gör del möjligl att uppfylla delta mål fick vi mycket kritik på oss. Man talar om splittring, om gula fackföreningar och annat. Och Per Bergman slår här i talarstolen och säger atl della är en befängd lanke och all del stora intresse vi ägnal åt den här problematiken skulle vara något slags barnsligt inlresse. Jag menar del är grundläggande för vår demokrati hur vi ser lill alt människor kan välja sina egna företrädare. Och jag är stolt över atl vara barnslig om Per Bergman vill kalla mig för del i della sammanhang.

Per Bergman säger att det finns behov av en stark hyresgäströrelse. Jag kan instämma i all en stark hyresgäströrelse har stora och goda möjligheter atl på ett bra sätt företräda hyresgästerna. Men denna styrka skall naturligtvis komma utifrån möjligheterna för folkrörelserna alt övertyga människorna om atl den ena eller andra organisationen är bäsl. Del är människornas övertygelse som skall vara ursprunget, inte ett av staten indirekt givet monopol.

Per Bergman tar upp den solidariska hyrespolitiken. Del är rikligt atl samhället har elt stort ansvar för all exempelvis kapitalkostnader uOämnas över tiden så alt hyresspliilring undviks. Och där har riksdagen alldeles nyligen på regeringens förslag tagii slörre ansvar genom all subventionsreglerna förändrats för del äldre och nyare beståndet. Jag tycker all hyresgäströrelsen och bostadsföretagen här har tagit etl stort ansvar. Men det ansvaret ruckas ju inte etl ögonblick genom dessa förslag.

När det gäller bruksvärdesreglerna, vilka kan användas också av allmännyttiga bostadsföretag vid prövning av hyror om man får flera olika organisationer alt förhandla med, framläggs i proposilionen inga förslag till förändringar, utan den gamla ordningen kvarstår. Visserligen ges möjligheler för grupper atl företräda sig själva och därigenom påverka sitt boende på etl bättre sätt. Ifall de har inlresse av att spara elström, vallen och annat i sitt boende kan de göra delta genom alt kontakta hyresvärden direkt. Då tycker jag atl det inte ligger något fel i att de också får ut vinsterna av del sparandel.

Så till den punkl där vi är oense när det gäller de sakliga beslut som skall faitas, nämligen förhandlingsersällningen. Vi vel atl det redan nu träffas

överenskommelser om sådana här förhandlingsersältningar. Per Bergman får ge vilken beskrivning han vill. De facto har sådana överenskommelser om förhandlingsersättningar använts så, att det indirekt varil fråga om medlems-rabatter. Bl. a. mol bakgrund av civilutskottets uttalande tidigare och även med lanke på det missnöje och den oro som de människor känner som inte är medlemmar av hyresgäströrelsen harjag funnil del angeläget atl få denna sak reglerad, när vi nu skall fatta ell beslul om förhandlingsordning på hyresmarknaden.

Möjlighelerna alt få förhandlingsersäiiningens skälighet prövad gäller inte specifikt Hyresgästernas riksförbund utan gäller över huvud taget de organisationer som kommer alt förhandla inom ramen för hyresförhandlingslagen. Per Bergman säger att parterna får se till att ersättningen blir skälig. Ja, den ena parten har naturligtvis målsättningen att ta ut så stor förhandlingsersältning som möjligl, nämligen den förhandlande organisationen, eftersom del alllid innebär en positiv sak för den organisalionen. Del minskar behovel av högre medlemsavgifter.

När det gäller fastighetsägaren, som är den andra förhandlingsparten, ifrågasätter jag om han på ett objektivt och rikligl säll kan företräda den part som inte är närvarande vid förhandlingen, nämligen de människor som inte är medlemmar i hyresgästorganisationen.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

Andre vice talmannen tillkännagav all anslag utfärdats om sammanträdels fortsättande kl. 19.30.

PER BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Man brukar lala om all folkpartister är kluvna. Någon av deras tänkare lär ha sagl så. Men här finner man en folkpartist som är strimlad, föratt använda vår terminologi, och som har en allsidig åsiktssam-mansätlning i denna fråga. Nästan alla synpunkter finns representerade i del anförande som Birgit Friggebo har hållit i dag, i det som anförts i proposilionen och i lidigare uttalanden.

Vi är överens om lagen, bortsett från delta med avgiften och den skönhetsfläck som utskottet enigt tog borl belräffande del processuella förfarandet och parts rätt att föra talan samt beträffande förhandlingsöverenskommelser. Del ärett egendomligl resonemang som förs i propositionen om all tillvarata den enskilde individens och frislående föreningars rätt mot organisationen. Fristående lill vad? Jag förslår atl en folkpartist kan lala på del sättet, men vi andra som har växt upp i arbetarrörelsen och de stora folkrörelser som har att tillvarata ekonomiska intressen ser på denna fråga med helt andra ögon. Därför har vi kanske inte möjlighel atl möta varandra. Men hur skulle del se ut på arbetsmarknaden om man skulle stimulera till upprättande av konkurrerande fackföreningar, och arbetarna skulle välja den som för ögonblicket bäst kunde sköta jobbet för gubbarna på verkstaden -fortfarande är del mest gubbar på verkstaden, tyvärr.

Del är den synen på organisationsuppgiften jag anmärker på. Den innebär ingen styrka förden enskilde hyresgästen, som inte har något inlresse av atl få

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

till Slånd en rad splittrande föreningar som inte kan samverka inbördes.

När det gäller den solidariska hyrespolitiken och denna lagstiftning så sade jag all där ligger ell faromomenl som kan skapa ytterligare svårigheter. Om detta har det inte sagts ett enda ord i propositionen till vägledning för dem som skall handlägga och tillämpa lagstiftningen. Man måste se upp med de effekter som kan uppstå genom att det bildas en rad småföreningar exempelvis i elt allmännyttigt bostadsförelag.som hårdhänt kräveratt få sina egna kostnader som grundläggande (or hyran och inte del som företaget, hyresgäströrelsen och samhällel varit eniga om, nämligen all del skall vara en uOämning av kostnaderna.

Delta med hyresrabatter ärju en helt annan fråga. Men nu blinkar lampan, såjag har inte en chans all utveckla frågan. Jag kan återkomma i nästa replik, om det blir någon.

TORE CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara notera atl trots alt jag tog uppen rad punkter där jag var myckel kritisk till innehållet i detta lagförslag och någol försökte tala om varför, så förbigick statsrådet i sin replik detta nästan helt. Hon valde att uppehålla sig vid del som regeringen lydligen bestämt sig för att framställa som ett stort problem, nämligen frågan om förhandlingsmonopol och monopol förhyresgästförbundet,trotsaltdei borde vara klart vid del här laget alldet inte förelegat och inte kommeratt föreligga något sådant monopol, och att man inte heller vill ha någol sådanl monopol. Men Birgit Friggebo vill tydligen bila sig fast vid detta.

Jag förstår varför. Mot bakgrunden av den uppläggning som skett i diskussionen av dessa frågor betraktas del tydligen som politiskt matnyttigt från regeringens sida. Men jag lycker att man nu borde kunna avfärda detla.

När det gäller upphävande av förhandlingsordningen sägs ju i proposilionen an en förutsättning för att förhandlingsordningen skall kunna upphävas är att del är uirett att en annan hyresorganisalion avser alt försöka etablera förhandlingsrätt.

Den formuleringen kan naturligtvis inrymma räu myckel. Man kan tolka in en hel del iden. Man kan också tänka sig ell läge ulan förhandlingsordning, där del tidigare har funnils en. Visserligen kan del vara utrett att en annan organisation avser all försöka, som man säger, etablera förhandlingsrätt; men vad händer om avsikten av olika skäl inte fullföljs eller förhindras?

Jag tycker det är en lucka i lagen alt det inte finns strängare villkor för upphävande av förhandlingsordningen. Det skulle bättre stämma mot lagmotiven i övrigl. Jag undrar om statsrådet möjligen har någon kommentar till den punkten.

Statsrådet BIRGIT FRIGGEBO;

Herr talman! Per Bergman uppehåller sig fortfarande bara vid föredragandeavsnittet och säger alt i sak är vi eniga när del gäller lagparagraferna. Ja, men menar verkligen Per Bergman att de förändringar som regeringen har

gjort i förhållande till ulredningen skulle läggas fram ulan någon som helst motivering? Här handlar det ju ytterst om människors inflytande, och om man skall ta till stora ord handlar det om demokrati. Det vel vi, att de frågorna är inte lätta atl lösa, och därför krävs det etl visst utrymme för beskrivning när man vill göra de här förändringarna i förhållande till ulredningen.

Tore Claeson har hållit elt långt anförande och där också tagit upp en del av de mer allmänpolitiska frågorna som vi ju haft en debalt om tidigare här i kammaren. Jag tänker därför inte gå in på de bitarna i någon speciell ordning.

Vidare vill Tore Claeson uppehålla sig vid fenomenet monopol eller inte monopol, och han säger all vi inte har haft monopol och all del heller inte är någon som sagt sig att vi skall ha del för framtiden. Ja, det är en riktig beskrivning alt det inte finns någon som säger all vi skall ha monopol. Men vad man inte vill göra ärju atl de facto följa upp det i lagstiftningen. Vi är nu här i kammaren överens när det gäller lagparagraferna. Per Bergman envisas emellertid hela tiden med atl säga all del har resonerats för mycket i föredragandeavsnittet då del gäller att möjliggöra uppnåendet av del mål som alla säger sig vara överens om. Men del ärju så alt utredningsförslaget innebar atl när en organisation en gång hade skaffai sig en förhandlingsordning skulle man pröva de förhandlingsklausuler som är intagna i hyreskontrakten och som är kopplingen till förhandlingsordningen för den enskilda hyresgästen. Då visade del sig alt det inte fanns angivet hur man skulle bete sig när en stor majoritet av hyresgästerna ville bli av med förhandlingsklausulerna. Det innebär de facto alt vi har haft och fortsättningsvis skulle ha det på det sättet, alt en organisalion kunde fortsätta alt förhandla för samlliga hyresgäster, trols alt en majorilel av hyresgästerna inte ville vara med om detta.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

PER BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr lalman! För atl inte slarva borl delta med hyresrabatter vill jag bara säga an när det gäl ler hyresrabatterna-som jag känner dem och somjag utgår från atl statsrådet också känner dem från sin tidigare verksamhet - är del så att hyresgäströrelsen krävt att på hyran få lägga elt belopp moisvarande avgiften till hyresgästorganisationen, lika för alla som bor i områdel. Delta belopp skall inlevereras till hyresgästföreningen fördem som är registrerade som medlemmar. I fråga om dem som inte är medlemmar får bostadsföretaget behålla beloppet minus förhandlingskostnaden -detla för all det inte på hyran skall märkas vem som är medlem.

Del är ytterst få sådana uppgörelser som förelag har träffat ute i landel; det gäller både allmän ny niga förelag och enskilt ägda hus. Förde förelag som gått med på uppgörelser av det här slaget råder ingen enhetlighet i styrelsernas partisammansättning, utan de är mycket udda företeelser.

Uppgörelserna har alltså motarbetats av alla som känner ansvar för verksamheten. Jag lycker alt det vore i klarhetens intresse atl behandla den saken som en fråga för sig och delta med atl läcka förhandlingskoslnaden som en hell annan fråga. En sjuk sak blir inte bällre om den motiveras med den sjuka ståndpunkten.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

Så några ord om delta alt vi, som jag säger, är eniga om lagen.

Lagförslagel som del utformats i propositionen är såviit jag begriper - och jag har i min tur försökt skaffa mig kunskaper genom andra som har samma värderingar som jag i de här frågorna men som är lagklokare än jag - bara en förlängning av hyresrättskommitléns lagförslag. Det är inga nyheter, det är inga ändringar; det är samma sak. Men vad som inte är samma sak är all den text som finns i det man kallar för molivultalandena-alla de synpunkter som finns framförda för all passa på folkpartistiska innemöten och som man excellerar i sida efter sida. Man säger all hyresgästerna skall välja sina egna förelrädare, och del hävdade också siaisrådel här. Visst skall de göra del i organisationerna, men inte skall vi väl ha en organisalionsfiora bara förden här-som man säger-underbara friheten på hyresmarknaden. Det skulle ju bli fallet om man tillät hurdana organisationsbildningar som helst. Jag är alldeles övertygad om atl vi i dag inte skulle ha den levnadsstandard som vi har för de breda lagren om vi inte hade haft en enhetlig, stark fackföreningsrörelse på både arbetar- och Oänstemannasidan. Önskemål finns om atl del skulle kunna finnas en sådan verksamhel också på hyresgästsidan. Man skall värna om det intresset och inte om del motsatta - all skapa splittring på hyresmarknaden.

TORE CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill i anknytning lill den diskussion som vi lydligen inte, trots deklarerad enighet, kommer ifrån säga all jag tycker alt hela den diskussionen, även i dag, har krånglats lill litet grand i onödan.

Hyresgäströrelsen har, vare sig vi vill eller inte, faktiskt en sådan slällning alt den är bostadsmarknadens motsvarighet till fackföreningsrörelsen på arbelsmarknaden. Följaktligen vill i vaOe fall jag se hyresgäströrelsens kamp för bl. a. ett sådanl förhandlingsavlal som nu är på väg som elt komplemenl lill den fackliga kampen, bortsett ifrån om man sedan menar all den skulle kunna föras betydligt mer effeklivi eller på elt annal sätt. Vi vet alt hyresgäströrelsen i likhet med fackföreningsrörelsen för en kamp för bättre levnadsvillkor. Del gäller då bostaden och den sociala och fysiska miljöns kvalitet och innehåll. Den kampen kommer naluriigtvis all tillta och breddas som en naturlig följd av det arbele som pågår inom hela bostads- och planeringssekiorn.

Jag vill deklarera alt det, oavsett om det har lämnats möjligheter öppna för andra organisationer att komma in när det gäller förhandlingar på hyresmarknaden, självfallet är hyresgäströrelsen som med stöd av lagstiftningen skall vara med och genomföra en förbättring av samhällsplaneringen, av bostadsmiljön och av förvaltningen. Om riksdagen skulle besluta att ge förhandlingsrätt om hyror och miljöfrågor på ännu lösare grunder än väci man nu har giort och därigenom öppna möjlighelerna för flera små "gula" hyresgästsammanslutningar, skulle del helt säkert bara bli för en mycket kort period. Hyresgästerna själva och hyresgäströrelsen som sådan kommer självfallel att se lill alt hyresgästerna företräds på ett sådant sätt atl möjligheterna för andra sammanslutningar alt komma in i det här sammanhanget nära nog är uteslutna.

Statsrådet BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Beträffande förhandlingsersättningen är det vikliga och del nya alt del, eftersom den saken nu erkänns även i lagstiftningen, kommer att innebära en styrka för hyresgästorganisationerna när del gäller uttaget av förhandlingsersältning. Mot bakgrund av vad som bl. a. under de senasle dagarna har hänt ute i landel harjag styrkts i min uppfattning atl vi har gjort rätt som i lagstiftningen har tagit med möjligheten att få storleken och skäligheien på förhandlingsersällningen prövad och -den viktigaste bilen -alt hyresgästerna skall upplysas om hur slor förhandlingsersättningen är.

Vi tvistar om huruvida man kan använda förhandlingsersättningen som en form av medlemsrabatt eller inte. Det ärju så att man kan ta ut en så stor förhandlingsersältning av alla hyresgäster, oberoende av om de är medlemmar eller inte, alt det inte längre behöver vara nödvändigi atl la ut någon som helst medlemsavgift av dem som är medlemmar i hyresgästorganisationen - det är en möjlighet. UtnytOar man den möjligheten - och fastighetsägaren går med på det - är del all bakvägen införa ell syslem med medlemsrabatier.

Som jag tidigare sade har ulvecklingen på marknaden under den senaste liden styrkt mig i uppfattningen atl del är riktigt all ha den här prövningen, bl. a. därföratt de oorganiserade hyresgästerna inte skall förledas lill att lycka illa om hyresförhandlingar över huvud tagel genom atl de upplever väldiga orättvisor när man bakvägen tar ut sådana här medlemsrabatier.

Så till resonemanget om en enhetlig och stark rörelse. Jag har tidigare deklarerat, och jag kan göra det ännu en gång, atl jag anser och tror atl en stark rörelse har slörre och bättre möjligheter all företräda sina medlemmar.

Per Bergman gör en koppling till fackföreningsrörelsen. Ja, visst har den blivit oerhört stark - för att man lyckats övertyga människorna om att det är rikligt all ha stora och starka organisationer. Människor har anslutit sig lill fackföreningsrörelsen, och del är grunden till styrkan.

Jag menar atl det är en viktig grund för folkrörelserna att kunna övertyga människor om alt styrkan kommer av alt man frivilligt ansluter sig lill olika folkrörelser.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

KJELL MATTSSON (c);

Herr talman! Om angelägenheten atl genomföra hyresförhandlingslagen tycks en överväldigande majorilel i den här kammaren vara ense. Del är möjligt all detta medför atl de detaljer i lagförslaget, som vi inte är överens om, då förstoras upp i debatten litet mer än som är nödvändigi.

Del är svårt att undvika upprepningar i diskussionen, eftersom den redan har spänt över hela fältet. Jag skall därför korta av mitt anförande och gå direkl in på civilulskottels behandling av lagförslaget. Jag vill därvid konstatera atl del vid vår behandling av propositionen i stort sett rält enighet om huvudlinjerna i lagförslaget. Det är ett enigt utskott som tillstyrker vissa ändringsförslag som förts fram i motioner. Del gäller bl. a. det processuella förfarandet i ärenden, där olika konkurrerande hyresgästorganisationer uppträder vid sidan av varandra. Del gäller också vissa särbestämmelser för

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

de kooperativa bostadsföretagen.

Viktigt för framliden är att notera all ulskollel enhälligt slällt sig bakom elt motionsyrkande från socialdemokraterna, som innebär atl frågan om hur man skall gå till väga ifall de kollektiva förhandlingarna strandar bör bli föremål för ytterligare ulredning. I samband därmed föreslår också utskottet att riksdagen begär en utvärdering av bruksvärdessyslemet. Syftet skall vara atl justera bruksvärdesreglerna på de punkter där de kan behöva anpassas lill den utveckling som ägt rum på hyresmarknaden sedan 1969, då bruksvärdessystemet infördes.

Herr talman! Så några ord om de reservationer som utskottets socialdemokratiska ledmöter har fogat till belänkandet. Det är egenlligen två reservalioner som behöver kommenteras.

I reservationen I krävs alt riksdagen skall ge regeringen till känna alt regeringen skall följa tillämpningen av den nya hyresförhandlingslagen och vidta de åtgärder som kan behövas för alt förhindra all samhällets bostadspolitiska målsättningar motverkas. Som utskottets vice ordförande Per Bergman nyss framhöll befarar reservanterna all hyresförhandlingslagen kan leda till all organisationsväsendet på hyresmarknaden splittras upp och att det i sin lur kan medföra risk för en hyresspliilring, som inte är motiverad av skillnader i lägenheternas bruksvärde.

Från utskotlsmajoritetens sida menar vi att det inte finns saklig grund för reservanternas farhågor. Reservanterna anser tydligen att det är riskfulll all låla hyresgästerna i elt hus själva beslämma dels om de vill ha kollektiva förhandlingar för det huset eller inte, dels vilken organisalion som i så fall skall representera dem i förhandlingarna. Vi delar inte den bedömningen. En förutsättning för alt del kollektiva förhandlingssystemet skall fungera utan störningar är enligt vår uppfattning att det omfattas av hyresgästernas förtroende och alt hyresgästerna känner att de har möjlighet alt påverka förhandlingsresultatet.

Atl dessa boendedemokratiska krav skulle kunna få negativa konsekvenser för bruksvärdessystemet har vi svårt alt förstå. Bruksvärdessyslemet bygger ju på att hyresnivåerna för olika delar av bostadsbeståndet i första hand skall bestämmas genom fria förhandlingar.

Hyresförhandlingslagens främsta syfte kan ju sägas vara att underlätta för hyresgästerna att bedriva förhandlingarna på det sätt som de finner mest effektivt och ändamålsenligt. Hyresförhandlingslagen ligger alltså helt i linje med intentionerna bakom bruksvärdesreglerna.

Enligt vår uppfattning är det, herr lalman, en självklarhet att det ingår i regeringens uppgifter alt uppmärksamt följa tillämpningen av en ny lag och att vidta sådana åtgärder som de prakliska erfarenheterna kan ge anledning till. Något skäl för riksdagen alt nu göra en särskild markering föreligger enligt vår uppfattning inte. Därför yrkar jag avslag på reservalionen 1.

Reservationen 2 går ut på atl bestämmelserna om förhandlingsersättning skall utgå ur hyresförhandlingslagen. Ulskoilsmajoriteten har ansett att det är nödvändigi atl lagen innehåller vissa grundläggande regler på denna punkt, vilket också betonats av fiera remissinstanser. Bakgrunden till att det enligt

vår mening behövs sådana regler är de yrkanden om medlemsrabatier i olika former, som har utgjort ell omdiskuterat inslag i hyresförhandlingarna under senare år. I dag har del ju också förekommit en diskussion härom mellan statsrådet Friggebo och Per Bergman.

Jag lycker atl del är onödigt alt här i kammaren gå in på frågan om i vilken utsträckning sådana yrkanden har framförts vid förhandlingarna. Enligt min mening bör det räcka med att konstatera att del finns belägg för au sådana yrkanden förekommit och atl de har gett upphov lill irritation både bland hyresgäster och bland hyresvärdar. För alt i framtiden förebygga misstankar som kan ge näring åt en sådan uppslitande debatl, tillstyrker vi propositionen på denna punkt. Med det sagda vill jag, herr talman, yrka avslag på reservationen 2.

1 vår behandling av propositionen har vi också haft att la ställning lill vissa yrkanden som forts fram i motioner från vänsterpartiet kommunisterna och arbetarpartiet kommunisterna. Utskottet har enhälligl avstyrkt samlliga dessa molioner, och jag nöjer mig med atl i detta sammanhang hänvisa till de moliveringar för avslag som redovisals i belänkandel.

Med dessa ord, herr talman, vill jag på samtliga punkter yrka bifall till ulskoilets hemställan.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlings -lag, m. m.

PER BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Kjell Mattsson sade att vi socialdemokrater är rädda föratt låta hyresgästerna själva bestämma vilka som skall förhandla för dem, men han vet mycket väl all vi inte vill vara förmyndare över hyresgästerna eller vill att några organisationer skall vara det.

Som jag försökte klargöra i mitt tidigare inlägg ärden prakliska situationen den att allmännyttiga bostadsförelag har tillämpat det här systemet i 20 år och att de har goda erfarenheter. Nu skall erfarenheterna alltså överföras på den privata sektorn, där hyresgästen behöver samhällets slöd för atl få den frihet som han har inom den allmänna sektorn. Då kan det finnas risk för alt del som är de allmännyttiga företagens, samhällels och Hyresgästernas riksförbunds uppgift, atl föra en solidarisk bostadspolitik, kan komma atl ifrågasättas och äventyras. Vi säger inte all del kommer alt gå illa, men det finns en risk. Och den risken är så stor och följderna skulle bli så skadliga alt man bör ha uppmärksamheten särskilt riktad på problemet. Detta är en helt annan fråga än den det rör sig om då man talar om alt socialdemokraterna inte vill atl hyresgästerna själva skall bestämma vem som skall föra deras talan. Vi vill inte äventyra bostadspolitiken. Det är nödvändigt alt ha klart för sig all del härärettområde,där.samhälletgårin med lag och med mycket pengar föratt man skall få ett visst innehåll i del som del skall bli en frivillig förhandling om.

Del är skillnad på detta och på förhållandena på arbetsmarknaden, och det bör man beakta när man gör bedömningarna. DärlÖr hoppas vi atl regeringen följer dessa riktlinjer, men prestigen är så stor all regeringen har svårt all gå med på vadden i och försig lycker är riktigt. Skulle det om några år visa sig alt del uppslår svårigheter, för del här tar sin lid, hoppas jag atl det finns en

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

annan regering som haren bättre förmåga atl handla när det gäller sädana här frågor.

TORE CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara notera atl Kjell Mattsson inte hade någonting atl säga med anledning av de vpk-motioner som har väckts, och inte heller hade han några kommentarer till den vpk-motion där specielll hyresförhandlingslagen behandlats. Här har vi faktiskt lagl fram en rad förslag om ändringar som vi anser vara förbällringar. Kjell Mallsson hänvisade på denna punkt lill utskoltsbetänkandel, men i mitt inlägg försökte jag faktiskt med utgångspunkt i utskottsbetänkandel slälla vissa frågor.

Jag framhöll atl vi ansåg att ulskottels betänkande på flera punkter inte varit särskilt väl underbyggt. Del gällde exempelvis frågan om möjligheten att la ul retroaktiv hyra, vilken betydelse man skall tillmäta hyresgästens personliga förhållanden osv. Mol bakgrunden av de motioner som behandlas i detta betänkande liksom mot bakgrund av de inlägg som har giorts med utgångspunkt i utskottsbetänkandel tyckerjag atl det är litet nonchalant all inte göra några kommentarer till dessa frågor.

KJELL MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Vi har all respekt för den omsorg som utskottets vice ordförande Per Bergman visar när det gäller att värna om en solidarisk bostadspolilik. Jag kan emellertid inte dela hans uppfattning att propositionen medför risk för att en sådan polilik försvåras. Jag tycker atl det skulle vara svagt, om vi redan vid det tillfälle då vi fattar beslut om all genomföra lagstiftningen skulle tro, att lagen kommer att skada det syfte den egentligen skall värna. Vi menar att det enda riktiga siändpunkisiagandei lill del socialdemokraliska yrkandet är del som utskoltei har givit uttryck för, nämligen att della är en uppgift som regeringen har att fortlöpande arbeta med.

Vidare är Per Bergman tydligen orolig för alt det skulle bli alltför lätt för grupper av hyresgäster, som är missnöjda med det sätt på vilket den etablerade hyresgäströrelsen tillvaratar deras intressen, att skaffa egna förhandlingsorgan. Själv irorjag inte alls att det blir särskilt vanligt eller att del över huvud taget kommer atl inträffa. Jag tror att, liksom hittills, motsättningar av detla slag kommer atl ge upphov till intern kritik inom de etablerade organisationerna, inte lill atl del bildas nya lokala hyresgästorganisationer vid sidan av Hyresgästernas riksförbund.

Man måsle dock överlämna detta val lill hyresgästerna själva, och redan hyresgästuiredningen slog fasl atl lagstiftningen skall vara neutral till hyresgästernas val av intresseorganisationer. Utredningen framhöll också,alt om en hyresgästorganisation skulle begära förhandlingsrätt for en fastighet, där flertalet hyresgäster bestämt molsätler sig detta, bör någon sådan förhandlingsordning inte komma till stånd.

Till Tore Claeson vill jag säga alt jag hänvisar till de motiveringar som vi anfört i utskottets belänkande, och de är rält utförliga i vad gäller samtliga

motionsyrkanden. Jag skall dock ge några ytterligare kompletterande synpunkter på de berörda motionsyrkandena.

Vad försl gäller frågan om förhandlingsklausul vidhåller jag vad utskottet anfört i sitt betänkande. Från principiell synpunkt kan man inte vägra en hyresgäst att få elt hyresvillkor prövat av hyresnämnden,även om villkorel är en förhandlingsklausul. Moiionsförslagel innebär alliså en inskränkning av de räuigheter som hyresgästen har enligt gällande lag. De nuvarande reglerna ger emellertid hyresnämnden mycket lilen vägledning för prövning av om en förhandlingsklausul skall anses skälig eller inte. Att del prövade hyresvillkoret kan vara en förhandlingsklausul berörs varken i lagtexten eller i förarbetena. Med hänsyn lill delta finns det uppenbarligen elt behov av alt i hyresförhandlingslagen ange efter vilka grunder som prövning skall ske. De reglerna har inte mött någon erinran från någol håll i ulskollel, och del är därför som jag yrkar bifall till utskottets hemslällan i denna del.

Eftersom jag inte har mera tid lill förfogande för denna replik, får jag eventuellt ålerkomma senare.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

PER BERGMAN (s) kort genmäle;

Herr talman! Man måste se denna fråga i sitt historiska sammanhang. När hyresrättskommiltén arbetade värdess uppgift alt på den privata marknaden överföra det som gällde på den allmännyttiga marknaden. Det gällde där inte atl pröva hur detta skulle verka på den senare marknaden utan endast ett överförande av erfarenheterna till den privata marknaden. Det var ulgångspunkten för det förslag som kommittén lade fram och för det nu föreliggande propositionsförslaget.

Detta hade väl också kunnat fungera hyggligt-om också med vissa riskerom inte statsrådet hade utvecklat tankegången ål fel håll, om rättigheten för vissa små grupper all etablera sig på marknaden osv., ulan atl med etl ord nämna de risker som kan vara förenade med alt äventyra bostadspolitikens målsättning. Hade detta funnils med, skulle frågan ha legat annorlunda till, men brislen på denna punkl gör atl vi tycker atl det är vikligl alt man följer frågan.

TORE CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag lackar Kjell Mattsson för det besked som han gav nu. Men jag vill med anledning av det säga alt i fråga om hyresgästens personliga förhållanden och i fråga om rätten atl från individuella synpunkter få skäligheten av ett visst hyresvillkor prövad skulle ett genomförande av del förslag som vi har ställt faktiskt inte innebära nå:gon inskränkning av hyresgästens rättigheter enligt den hyreslagstiftning i övrigt som vi har. Det återstår i så fall att visa. Jag har med utgångspunkt i mina ringa kunskaper sökt få klarhet i på vilket säu det skulle kunna bli fråga om en inskränkning av hyresgästernas rättigheter, om vi i detla sammanhang när man behandlar ell kollektiv inte tar hänsyn till små avvikelser belräffande personliga boendeförhållanden som det kan bli fråga om.

Jag tror alt detla är en punkt i lagstiftningen som man får skäl att fundera

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

över och säkerligen inom en rätt snar framlid förändra, därför att skulle ell större antal hyresgäster använda sig av den möjlighet som öppnas i den här bestämmelsen, skulle del kunna skapa mer eller mindre kaos i dessa sammanhang. Var och varannan hyresgäsl som inte har en lägenhet som ser ul precis som de övrigas, skulle genom atl gå till hyresnämnden ha möjlighel alt komma ifrån de här förhandlingsbeslämmelserna. Det är det som vi menar är olyckligt och oriktigt. Individuella skillnader i personliga boendeförhållanden skall naluriiglvis få förekomma, och de förekommer, men del skall inte få föranleda att man därigenom har möjlighel all ställa sig vid sidan, av kollekliva uppgörelser. Del är det vi har kritiserat.

KJELL MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag konstaterar att vi vid behandlingen av delta lagförslag i stort sett är ense och atl det bara är statsrådels och regeringens argumentering på vissa punkter för lagförslagets uiformning plus förhandlingsersällningen som har vållat den här debatten. När Per Bergman nu på nytt har upprepat farhågorna, säger jag bara alt vi på vår sida tror på den samlade hyresgäströrelsens styrka och atl den får den styrkan genom att hyresgästerna som så många andra grupper i samhället finner det nödvändigt all samla sig för all kunna genomföra sina krav och få gehör för sina synpunkter. Den som får förtroendet att framföra dessa synpunkter måste naturligtvis göra del på etl sådant säll all del framstår som självklart vilken organisalion som skall företräda ens intressen.

Får jag sedan fortsäita med några ytteriigare kommenlarer, eftersom Tore Claeson begärde det. Jag har redan berört frågan om debitering av förhandlingsersältning, så den tycker jag inte atl jag behöver gå in i ytteriigare diskussion om.

Skadeståndsreglerna har också behandlals. Del är väl ganska självklart alt om en sådan bestämmelse om skadestånd skall finnas i lagstiftningen, skall det vara så alt oavsett vilken part som har vållat fördröjning och därmed skadat förhandlingarna skall denne kunna bli ställd till ansvar för det.

Vänsterpartiet kommunisterna har kritiserat förslaget om all hyresnämnden i undantagsfall skulle kunna förordna om retroaktiv hyra. Även här är del så alt propositionens förslag egentligen helt överensstämmer med hyresrällsutredningens förslag. Del är fråga om en undantagsbestämmelse, och den får tillämpas endast i speciellt angivna situationer. Därmed menar vi alt det med propositionens skrivning inte finns någon risk för att hyresvärdarna skall kunna utverka retroaktiva hyreshöjningar genom att helt enkelt dra ul på hyresförhandlingarna. Det är alltså vårt motiv för att gå emot vpk;s moiion i den punkten.

Sedan har vpk kravet på elt allmänt hyresstopp. Det yrkandel känner vi myckel väl igen i kammaren, men vi anser atl det skulle vara en lagstiftningsåtgärd som skulle gå stick i stäv mol intentionerna bakom den nya hyresförhandlingslagen. Den grundläggande tanken är ju au en sund ulveckling på hyresmarknaden bäst främjas av atl hyran blir fastställd genom

fria förhandlingar mellan parterna och utan något ingripande från lagstiftarnas sida.

Delta gör, hen lalman, alt milt slutgiltiga yrkande är avslag på motionsyrkanden och reservationer samt bifall lill utskottets hemslällan.

ROLF DAHLBERG (m);

Herr talman! Flera lalare i debatten har framhållit att det i stort råder enighel om huvudlinjerna i lagförslagel. Del är egentligen bara arbetarpartiet kommunisterna som i en motion har yrkat direkt avslag på propositionen. Eftersom övriga partier och hyresmarknadens parter är överens om alt del är önskvärt med elt sådant lagförslag, finns del väl ingen anledning atl närmare gå in på tvåmannapartiel Hagel-Lövenborgs avslagsyrkande.

Jag skall däremot ta upp och i viss mån tillmötesgå Tore Claeson belräffande vpk-yrkandet om omedelbart hyresstopp. I motionen 1946 sägs bl. a. följande:

"All bostaden är en social rättighet innebär bl. a. all den hyra etl hushåll betalar är sådan atl alla får råd att bo i en tillräckligt stor bostad i en god bostadsmiljö och atl de arbelande människorna kan hyra en sådan bostad ulan alt tvingas anlita bostadsbidrag. Bostadssociala utgångspunkter måste alltså vara avgörande för hyrans nivå."

Syslemet med bostadsbidrag har diskuterats fiitigl på den senaste tiden i den allmänna debalten, inte minsl mot bakgrund av de avslöjanden som har gjorts runt om i landet om bedrägerier med bostadsbidrag. Personer som inte var berättigade lill bostadsbidrag har lyckats få ul sådana, och andra personer har fått alltför höga bostadsbidrag.

Men även del byråkratiska sysiemel runt bostadsbidragen har kritiserats. Ibland förs även den tanke som vpk har tagit med i det här citerade avsnittet ur moiionen fram i debatten, där man säger atl det är märkligl och all del måste vara någol fel när en hellidsarbetande människa i vårt land - elt land som har etl ganska högt löneläge - inte får tillräckligt med pengar över för att själv kunna betala sina hyreskostnader utan måsle få bostadsbidrag. Som bekant förekommer della i dag ganska högt upp i inkomsllägena.

Det är alldeles riktigt att man måsle göra den reflexionen, men del vore samtidigt fel att tro att man enbart med ett prisstopp på hyrorna skulle lösa del problemet. Har vi extremt höga hyror i vårt land med hänsyn lill den standard som vi har på våra bostäder? Vid en jämförelse mellan Sverige och andra jämförbara länder kan man konstatera atl del inte förhåller sig så. Hyran är egentligen ganska skälig. Orsaken till det ärju atl staten eller kommunerna i viss ulslräckning på olika sätt bidrar lill att hålla hyreskostnaderna nere.

Del som är felet ärju atl vi barett så orimligt skattesystem, alt även om vi har en hög bruttoinkomst - 60 000-70 000 kr. om årel - blir nettoinkomsten så lilen alt den, framför allt för barnfamiljer, inte räcker för att klara alla utgifter, och av dem ulgör som bekani hyran en väsentlig del. Jag är av den uppfattningen atl vi behöver se över bosladsbidragssystemel av olika skäl, men det måste vi fakliskt göra i etl slörre sammanhang, när vi ger oss in på alt försöka omdana hela vårl skattesystem. Bägge delarna är angelägna uppgifter.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

Jag har velat anknyta de här synpunkterna lill de rader i vpk;s motion somjag citerade.

Det har förts en ganska yvig debatt här om att lagförslaget skulle bana väg för en organisalionsuppsplitlring på hyresmarknaden. I propositionen gör man inte ens elt försök atl reglera de här förhållandena för hyresgästerna. Propositionen ärju neutral på den här punkten. Hyresgästerna avgör själva om och hur de vill organisera sig för att bäst klara sina bostadsförhandlingar.

Efter att ha hört debatten kan jag inte underlåta att komma med en helt annan infallsvinkel när del gäller splitlringsproblematiken. Just i år har vi kunnai läsa i tidningarna om hur grupper runt om i landet, som enligt uppgift hör hemma långt ute på den politiska vänsterkan len, agerar inom hyresgästorganisationen med uppenbara avsikter atl försöka splittra och skapa kaos. 1 min hemstad Gävle har hyresgästföreningen ännu inte lyckals slutföra sill årsmöte. Man har haft tre årsmöten hittills, och det fjärde har man kallat till. Rejäl tid är anslagen vaOe gång man träffas, i vissa fall hela dagen. Ändå har man alltså inte lyckals ena sig så atl man har kunnai avsluta årsmötet; jag vet inte när det blir, men det bör rimligen ske åtminstone lill halvårsskiftet.

Del här är exempel på vad som redan i dag händer ute i landet. Jag tolkar siiuationen på följande vis: Naluriigtvis finns det ell missnöje med hyresgästorganisationens sätt att arbeia, och del är i och för sig ganska förklarligt. I en stor organisation med många medlemmar måsle det finnas några som har en avvikande uppfattning och lycker att organisalionen inte arbetar riktigt i vissa stycken. Men viktigare ärden lärdom man kan dra av situationen, nämligen hur del går när man låter organisationer av den här arten politiseras. Det är ett väsentligt moment att observera för hyresgästerna nu, när vi med den här lagen ger dem möjlighet alt så all säga välja den organisalion de vill ha. Hyresgästerna bör alltså vara uppmärksamma på all de organisationer som bildas är politiskt neutrala.

Herr lalman! Som flera lidigare talare kan även jag korta ned milt anförande; mycket har redan sagts av statsrådet Birgit Friggebo och utskottets ordförande Kjell Maltsson. Jag slutar därför med atl yrka bifall lill civilulskoltets hemslällan i belänkande nr 32 på samtliga punkter.

TORE CLAESON (vpk) kort genmäle;

Hen lalman! Jag förstår atl det skulle passa Rolf Dahlberg, moderaterna och den borgerliga regeringen alldeles utomordentligt om hyresgäströrelsen blev vad Rolf Dahlberg kallaropolilisk. Del skulle naturligtvis vara idealet för den borgeriiga regeringen och för de borgeriiga, därför alt med alt vara opolitisk menar de ju i dagligt tal att man är anhängare av en borgeriig ideologi och alltså har en borgeriig uppfattning. Om man är anhängare av en annan ideologi och har en uppfattning som innebär all man vill förbättra förhållandena för de enskilda hyresgästerna på fastighetsägarnas, bankkapitalets, byggmaierialproducenlernas och slorbyggmäslarnas bekostnad, då är man politisk - och del är givelvis inte särskilt bra i Rolf Dahlbergs ögon.

Jag kan försäkra Rolf Dahlberg all hyresgäströrelsen säkerligen även

fortsättningsvis kommer alt göra politiska ställningstaganden i frågor som berör landets hyresgäster, oavsett om Rolf Dahlberg gillar det eller inte.

Såväl i milt första inlägg som i mina lidigare repliker harjag sökt uppehålla mig vid hyresförhandlingslagen och den motion som vi har avgivit i anslutning till den proposilionen. Lars Werner kommeratt något kommentera våra motioner om hyresstopp, dvs. ändrade regler då del gäller bruksvärdering. Jag vill ändå i denna replik framhålla att vi visst är medvetna om att det finns behov av bostadsbidrag. Det behovel kommer alt bli alll större ju längre de borgeriiga får fortsätta med sin bostadspolitik och ständigt höja boendekostnaderna. Men problemet med de höga hyrorna löser vi inte genom atl lappa på med ständigt nya bidrag. Andra ålgärder måste lill.

När Rolf Dahlberg talar om bedrägerier i stor omfattning i samband med bostadsbidrag vill jag säga - och jag tror alt jag har rätt - alt del är i undantagsfall som det i del sammanhanget har begåtts medvetna bedrägerier. I de allra fiesta fall sammanhänger felaktigheterna med den tokiga ordning som vi har, att man får ansöka om och grunda bostadsbidragets storlek på inkomster som ligger bakåt i liden. Det är därför inte underiigt atl del blir fel. Vi skall också vara medvetna om alt många bidragsberätligade får vänta på bostadsbidrag, därför atl de tidigare år haft för höga inkomster. All felaktiga inkomsiuppgifler sedan hänger med någon tid är inte så underligt.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlings-lag, m. m.

ROLF DAHLBERG (m) kort genmäle:

Herr lalman! Först frågan om opolitiska hyresgästsorganisationer. Det ärju så, au hyresgästorganisationen i dag i sina stadgar sägs vara opolitisk. Huruvida den lever upp till det i verkligheten skall inte jag uttala mig om, men jag vet atl del finns de som anser att det är tveksamt. Tore Claeson säger att det inte alls skulle passa med en opolitisk hyresgäströrelse. Det tyckerjag är en märklig inställning, för om vi tar exemplet att Tore Claeson och jag plus tio eller Ougo andra hyresgäster bildade en hyresgästorganisation, så giorde vi ju det för alt tillvarata jusl våra intressen som hyresgäster och inte för att tillvarata poliliska intressen, vilka naluriigtvis kan vara vitt skilda bland hyresgästerna. Det tyckerjag är ganska enkelt och logiskt, och Tore Claeson borde kunna gå med på att man skulle kunna tillvarata hyresgästernas och medlemmarnas intressen bäst om man lade upp organisalionen på del sättet.

När del gäller bostadsbidragen pekade jag på den debatt som förts om all bedrägerier förekommit. Det rör sig om mycket stora pengar. Tore Claeson hävdar alt det endast i undanlagsfall varil fråga om medvetna bedrägerier. Del är möjligt. Men trols alll har del visal sig vid de kontroller som man hittills har gjort att del rört sig om myckel stora pengar - och de undersökningar som skall göras kommer troligen att visa om beloppens storlek beror på själva systemets uppbyggnad eller på alt folk alltför lätt kunnai tillskansa sig bidrag som de inte skall ha. Tore Claeson och jag är väl överens om atl de som inte är berättigade till bidrag inte skall ta dem från sådana som har verkligt behov av atl få dem.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

TORE CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall bara kort säga alt jag fakliskl irodde all Rolf Dahlberg visste atl det är skillnad mellan all vara politiskt neutral och atl vara partipolitiskt frislående. Hyresgäströrelsen har i sina stadgar sagl att man är partipolitiskt fristående.

Självfallel kan inte hyresgäströrelsen avstå från all agera politiskt och slåss politiskt för att förbättra förhållandena för hyresgästerna på olika områden. Självfallet kan hyresgäströrelsen aldrig avstå från atl bekämpa olika vinst-och spekulationsinlressen på bostadsmarknaden och i det sammanhangel lila lill de krafter som vill ta itu med den vinst- och spekulalionsverksamhel som finns. Då måsle man bedriva polilik -och del är bostadspolitik man bedriver! Däremoi har hyresgäströrelsen inskrivet i sina stadgar atl den är partipolitiskt fristående och är det också i sitt handlande - då det gäller medlemskap, räll lill tillträde till möten, rätt atl bli vald till uppdrag och vad man nu vill -och del är en annan sak, Rolf Dahlberg.

LARS WERNER (vpk):

Herr talman! Kännetecknande för den nuvarande siiuationen på bostads-och hyresmarknaden är alt samtidigt som bostadsbyggandet kraftigt minskar, ökar arbetslösheten bland byggnadsarbetarna, hyrorna stiger rekordartat, den öppna bostadsbristen har kommil tillbaka, bostadssaneringens omfattning har minskal och nästan avstannat.

Detla är i korta drag resultatet av en bostads- och hyrespolitik där de s. k. marknadskrafterna huvudsakligen fåU verka friU, vilket blivit delsamma som all det privala kapitalel och vinstintressena inom material-, kredit-, faslighets- och byggnadsbranscherna har fått ökal svängrum.

Vi har i dag ett rekordlågt bostadsbyggande, där den totala igångsättningen minskat med ca 40 96 och där igångsättningen av flerfamiljshus har minskal med omkring 80 96 jämfört med böOan av 1970-talet.

Detla är siffror som tillsammans med annat visar atl hela bostads- och hyresmarknaden blivit helt snedvriden och privatiserad och all de fria marknadskrafterna getts elt allt större ulrymme - inte minst demonstrerat genom den vill växande spekulationsmarknaden inom småhusbyggandet. Samtidigt som den öppna bostadsbristen kommil lillbaka är bostadsmiljöerna i många flerfamiljshus fortfarande undermåliga, de ekonomiska orättvisorna i form av skuldränleavdrag för vissa kategorier kvarstår och tilltar. Ovanpå alll detta har vi sedan en hyresutveckling med hyreshöjningar som saknar motsvarighet sedan andra väridskriget.

De som drabbas hårdast av den här asociala bostads- och hyrespolitiken är självfallet de grupper som har minst bärkraft - låg- och mellaninkomstlagare, barnfamiljer och pensionärer. Många av dessa människor ser nu ingen möjlighel att klara ylleriigare höjningar hell enkelt därför atl pengarna inte räcker till. Denna utveckling kan man i längden inte klara enbart med bostadsbidrag, allra minst som dessa inte följer med hyres- och inkomstgränserna.

Den nuvarande regeringens kraftlösa och initiaiivfaitiga politik på detta

område förstärker alla de negativa tendenser som jag räknat upp. Som allmän Nr 155 utgångspunkt för regeringens politik gäller alt marknadskrafterna skall få Måndaeen den verka fritt och atl privala fastighetsägares inlresse att få en rimlig avkastning 29 mai 1978

på sin i fastigheten nedlagda kapital inte kan åsidosättas - det var ju så del

hette när den nya hyreslagen antogs. Om denna var f ö. både den dåvarande ffvresfÖrhandlinss
socialdemokratiska regeringen och de tre borgeriiga partierna överens. •

Bruksvärderingsreglerna, som de nu är utformade, utgör inget bra skydd för hyresgästerna mol omotiverade och oskäliga hyreshöjningar därför att dessa regler förutsätter ständiga hyreshöjningar och alt hyresnivån skruvas upp på elt sätt som inte kan godtas av hyresgästerna.

Den nuvarande lagtexten är utformad så all hyreshöjningar kan ske med hänvisning till de högsta hyrorna i jämförelsematerialet. De kan också överskridas bara de inte är "påtagligt" högre. Vårl parli har hela tiden, ända sedan övriga partier drev igenom den s. k. hyreshöjningsparagrafen, 48 ; i hyreslagen, gått emot denna. Vi yrkar atl en ändring av denna paragraf genomförs som innebäratl vid prövning och bestämmande av hy ra, den hyra som prövas inte får vara högre än hyran för jämförbara lägenheter.

Detta förslag avvisar utskottet på elt par rader med orden; "Enligt ulskoilets mening skulle ett genomförande av motionärernas förslag leda lill att hyrorna låstes på nuvarande nivåer." Utskottels talesman, Kjell Mallsson, lycker att det är att rält utföriigt besvara samtliga motioner. Men å andra sidan: Tydligare än så kan det kanske inte sägas. Den nuvarande bostads- och hyrespolitiken utgår nämligen ifrån all hyrorna automatiskt skall höjas. Det är enligt försvararna av denna polilik något slags naturlag atl hyrorna alllid måste höjas.

Del är del naluriiglvis inte. Hyrorna höjs därför att vi har en majorilel i riksdagen som förordar en sådan bostads-och hyrespolitik som förutsätter all de skall höjas. Vi kommunister förordar en hell annan polilik. Vår utgångspunkt är att en god bostad lill rimlig hyra skall vara en social rättighet för alla människor. Del innebären bostads-och hyresmarknad fri från vinst-och spekulationsinlressen.

1 dag ställer alll flera del politiska kravet atl hyrorna måste sänkas. Men för all komma dit måste man först se till all stoppa hyreshöjningarna, dvs. införa hyresstopp. Vårl parli har länge drivit della krav, och på senare lid har opinionen för delta ökat kraftigt. Opinionen för hyresstopp har ökat just därför atl de väldiga hyreshöjningarna blir alltmer orimliga att bära för många hyresgäster.

Utskottet och regeringen avvisar naluriigtvis också detta krav, därför all det strider mol deras filosofi alt bostaden skall vara en handelsvara precis som alla andra och betalas därefter. Enligt utskottets mening skulle etl beslul om hyresstopp strida mot principen "all en sund utveckling på hyresmarknaden bäsl främjas av alt hyran och andra hyresvillkor fastställs genom förhandlingar och avtal ulan ingripanden av lagstiftare och myndigheter".

Jag vill slälla frågan till representanterna för ulskottet och regeringen:
Anser ni au vi har en sund ulveckling på bostads-och hyresmarknaden f n.?
Eller vilka konkreia åtgärder föreslår regeringen och ulskottsmajoritelen för 81

6 Riksdagens protokoll 1977/78:155-156

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

alt komma till rätta med problemen?

Naturligtvis är det nödvändigi med omfattande samhälleliga ingripanden och åtaganden. Något annat är inte möjligt om bostaden skall göras till en social rättighet. Del är i dag inte själ vkosinaderna som i sista hand bestämmer hyrorna. Det skulle inte hyresgästerna orka med. 1 själva verket har vi ett slags förhandlingsfastslälld maximihyra, dvs. en hyra som molsvarar det högsta man antar hyresgästerna klarar ulan att hell revoltera mot systemet. Självkostnad är f ö. etl politiskt bestämt grepp. Självkostnaden beror ju bl. a. på politiskt bestämda förhållanden som låneregler och räntesatser. Vpk menar atl om vi skall garantera en acceptabel hyresnivå så måste vi i långa siycken göra om bostadspolitiken och rensa ul marknads- och spekula-tionsmomenlen. Därför vill vi ha elt politiskt beslul om hyresstopp för en bestämd lid.

Under denna lid skall det vidtas åtgärder som för framliden ger garantier för att bostaden verkligen blir en social rättighet.

Hyresstoppet kan givetvis inte ses isolerat. Det ärett kampkrav och en del i en bostadspolitik som innebär all vi bygger mer flerfamiljshus, att vi avskaffar faslighets- och markspekulation, alt vi avskaffar monopolen belräffande byggmaterial etc. Vi måste få ner priserna på byggnadsmaterial, vi måste sänka bostadslåneräntan för de allmännyttiga företagen, vi måsie få ränle- och amorteringsfria lån, bällre bostadsbidrag, rättvisare fördelning av boendekostnader. Vi har sedan länge föreslagit alt man skall rationalisera finansieringen med en stallig bostadsbank som förmedlar lån till låg och fasl ränta. Den låga och fasta räntan spelar f ö. en mycket stor roll. I det system vi nu har finns del, som tidigare sagts, inbyggt årliga höjningar genom minskade räntesubventioner. Med fasl ränta undviker vi delta.

Vad del handlar om är en bostadspolitisk helhetssyn med ingrepp på kapitalets och vinsternas bekostnad, med samhällsinsatser och ingripanden då del gäller kapital, mark, byggnadsmaterial, byggande, ägande och förvaltning av flerfamiljshus. 1 en sådan politik ingår kravet på hyresstopp som ett första nödvändigi steg.

Kjell Mattsson säger atl han utförligt besvarat motionerna. Han nöjer sig med all, som han säger, hänvisa till utskottets motivering. Men argumentationen blir verkligen inte tyngre av atl man läser upp de tre raderna en gång till. Ulskoitel slösar verkligen inte med argumentationen vare sig i belänkandel eller i Mattssons anförande här i kammaren. Jag vet inte om det skall uppfattas som en nonchalans eller som ett uttryck fÖr regeringens och utskotlsmajoritetens initiativlöshet och lomhänthel i de här frågorna.

Kjell Maltsson fick visserligen hjälp av Rolf Dahlberg, som spädde på med en rad till,att det är fel med hyresstopp därföratt hyrorna egenlligen är ganska skäliga,som han sade. Då villjag fråga moderaterna: Vilka konkreia åtgärder föreslår ni för alt få lill stånd en annan hyresutveckling?

Rolf Dahlberg tog upp bosladsbidragssystemel och sade att del måsle ses över därför att del finns en del som på ell oskäligt sätt fått bostadsbidrag. Jag skulle vilja be Dahlberg utveckla det litet ytterligare. Del kunde ju bli intressant, men del kanske inte hjälper för regeringens bostadspolitik. I

förlängningen av Dahlbergs resonemang ligger nämligen, tycker jag, hela den syn som moderaterna - som främsta företrädare för spekulations- och vinstintressena på den här marknaden - alllid gett uttryck för. Och där skiljer sig naturligtvis framför allt vi och moderaterna, därför att vi betraktar rätlen lill en god bostad som en social rättighet och inte som något som skall avgöras av plånbokens Oocklek.

Till ulskottet och regeringen skulle jag vilja ställa frågan: Vilket perspektiv har ni när det gäller hyres- och bostadsmarknaden? Vilka konkreta ålgärder tänker ni vidla för alt få stopp på den nuvarande negativa utvecklingen, som är så förödande för hundratusentals hyresgäster här i landel?

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

KJELL MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! När man lyssnar på Lars Werner kan man nästan tro all han har fåll fall på fel anförande. Han lalade i huvudsak om bostadspolitiken, och den hade vi ju en debatt om för någon vecka sedan. I dag diskuterar vi införande av en hyresförhandlingslag. Då är del ganska onödigt all uppta tid med all diskutera hyresstopp, för att la ell av yrkandena i samband med hyresförhandlingslagen. Jag måsle ställa frågan: Hur kan man få ihop ell yrkande om hyresstopp samtidigt som vi inför en lag om på vilket sätt organisationerna på hyresmarknaden skall förhandla med varandra om den hyra som skall utgå?

I mina inlägg och även i de repliker som förevar mellan Tore Claeson och statsrådet Friggebo behandlades förhandlingsklausulen, debitering av förhandlingsersältning, yrkandet om skadestånd endast för fastighetsägarna och frågan om retroaktiv hyra. Jag tror atl nästan samtliga vpk:s yrkanden på någol sätt blev föremål för kommentarer.

ROLF DAHLBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! Lars Werner frågade mig vilka åtgärder vi skulle vilja föreslå för atl komma lill rätta med de höga hyrorna. Jag sade i milt anförande att man inte löser della problem genom atl införa elt totalt hyresstopp. Det skulle naturligtvis få lill följd att bostadsföretagen, i första hand de allmännyttiga, ganska snabbt skulle gå i konkurs, eftersom de ju tar ut de kostnader de har och, som Lars Werner vel, inte drivs med något vinstinstresse. Hyran motsvarar den lolala kostnaden. Del system med bostadsbidrag som finns i dag har diskuterats i den allmänna debalten från olika utgångspunkter. Jag hävdade - och där höll jag med vpk-motionen - atl del är fel någonslans när en person med heltidsarbete på sin lön inte klarar att betala hyran. Del var kontentan i den mening som jag läste upp ur vpk-motionen.

Jag pekade också på alt orsaken är del orimliga skattesystem som vi har. Även om man haren myckel hög bruttoinkomst, räcker det som blir över när skatten är betald inte lill för all t. ex. täcka hyreskostnaden.

Detla är mitt svar på de av Lars Werners frågor som rörde mig.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

LARS WERNER (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Till Kjell Mattsson vill jagsäga all det inte är vi från vpk som har begärl alt frågan om hyresstopp skall behandlas i samband med detta betänkande. Kjell Maltsson har möjligen större infiylande på utskottets arbete än vi från vpk har. Men sedan Irorjag att Kjell Mattsson inte alls är intresserad av atl diskutera frågan om hyresstopp. Det visar skrivningen i betänkandet och hans anförande här i dag. Vi menar att frågan om hyresstopp är en del av bostadspolitiken. Däremoi kan hyresstopp inte ses isolerat ifrån den poliliken i övrigl. Vi har föreslagit elt beslut om hyresstopp för en bestämd lid för alt man under den tiden skall kunna genomföra åtgärder som skall kunna garantera atl bostaden blir en social rättighet, somjag sade i milt förra anförande.

Vi har räknal upp en hel rad ålgärder som vi menar skall ingå i en sådan bostadspolitik. Jag skall inte räkna upp dem på nytt. Men man måste gå till grunden med orsakerna till de verkningar vi har i dag av en bostadspolilik som förts under många år, och där de sociala inslagen blir allt färre.

När jag ställer frågan till Rolf Dahlberg om vad han och moderaterna och regeringen föreslår för alt komma lill rätta med dessa frågor, så säger han att bostadsbidragen måste ses över - det är för många som skojat till sig bostadsbidrag. Men menar verkligen Rolf Dahlberg alt detla är genomgående för alla dem som i dag tvingas ha bostadsbidrag för atl klara upp de höga hyrorna? Är delta utmärkande för sysiemel med bostadsbidrag?

Sedan kommer han dragande med skattesystemet. Men skattesystemet är ju alldeles utmärkt för dem som Rolf Dahlberg företräder, speciellt när del gäller skuldränteavdraget, där de som har höga inkomster kan tillgodogöra sig höga skuldränteavdrag och konservera orättvisorna i boendel. Jag har aldrig hört moderaterna eller Rolf Dahlberg attackera det systemet.

AXEL ANDERSSON (s):

Herr lalman! Trols all Per Bergman mycket utföriigt motiverat och redogiort för den socialdemokratiska synen på detta lagförslag, må del tillåtas mig atl i slutändan av debalten anföra några ytterligare hyresreflexioner på vad förslaget innehåller.

I debalten har redogjorts föratt detla förslag föregåtts av en parlamentarisk ulredning, vars enhälliga betänkande lades fram i slutet av år 1976. Förslaget innebar bl. a. att hyresvärd skulle kunna tvingas till förhandlingsordning omfattande alla lägenheter i ell hus och medföra primär förhandlingsskyldighet åtminstone i fråga om hyreshöjningar.

Belänkandel mottogs positivt av flertalet remissinstanser, bl. a. av de stora löntagarorganisationerna LO och TCO. Det är därför nedslående all ivingas konslalera atl regeringsförslaget i några viktiga delar överger utredningsförslagets principer.

Hyresgästernas situation kommer att försämras om riksdagen bifaller regeringsförslaget som det ligger. Lål mig, herr talman, belysa delta genom atl kort kommentera några delar av lagförslagel.

1 20 i; talas om den ersättning som skall utgå till hyresgästorganisation för

dess förhandlingsarbete. Della har utförligt diskuterats i dag, och statsrådet Friggebo har motiverat sina skrivningar på denna punkt. Men vad som inte berörts så mycket är de överenskommelser som i dag finns. De är inräknade i de kostnadskalkyler som utgör underlag för överenskommelse om hyran, liksom hyresvärdarnas motsvarande kostnader. Det ärden bilen somjag inte hört så myckel talas om i dag.

Föreliggande lagförslag reglerar bara den ena förhandlingspartens ersättning för förhandlingsarbetet - hyresgästernas. Här föreskrivs att kostnaderna inte får översliga vad som kan anses skäligt. Skäligheten prövas av hyresnämnden. Parter i tvist om förhandlingsersättning är enligt förslaget då hyresvärden och de enskilda hyresgästerna. Inte den organisalion som skall ha ersättningen. Hyresgästernas organisation får endasl yttranderätt.

Delta innebär alltså att bara den ena av hyresmarknadens parter skall hävda ersättningens skälighet, och del är hyresvärdarna. Del tyckerjag inte är riktigt.

Inie med elt ord nämns fastighetsägarnas kostnader och skäligheten av dem. Dessa kostnader skall alltså utan vidare godtas, medan de belopp som tillfaller hyresgästernas organisation skall redovisas särskilt. Så får t. ex. avgiften lill fastighetsägarnas organisation i princip vara hur slor som helsl, ulan alt motparten kan göra elt dugg ål detla.

I valrörelsen - för atl återgå lill 1976 - sades inte minst från folkpartiels håll alt byråkratin skulle avskaffas. 1 det här förslaget finner jag betydande inslag av en ökad byråkrati. Låt mig ta upp vad som sägs i lagtextens 22 ;;, där man anger en ny princip vid prövning av förhandlingsöverenskommelse.

Till skillnad från vad som nu gäller skall hyresvärden inte få begära mer än den överenskomna hyran, även om denna ligger långl under vad som skulle medges vid en strikt tillämpning av hyreslagens bruksvärdesregler. Avsikten är att en förhandlingsöverenskommelse alltid skall anses som maximum och ändringar därför bara får ske lill hyresgästens förmån. Det låter ju tryggt och bra, om man är hyresgäsl. Men konsekvensen av delta blir atl oorganiserade hyresgäster utan någon som helst risk kan föra talan mot överenskommelsen. Detla kan i sin tur medföra en mängd onödiga ärenden - onödiga i den meningen atl de gång på gång kommer att behandlas i hyresnämnderna och hyresnämnderna tvingas konstatera alt hyran inte är oskälig.

Herr talman! Föreliggande lagförslag ägnar mycket stort intresse ål enskilda hyresgästers möjligheter att kunna stå uianför hyresgästkollektivet. Del har sagts förut i dag från den här talarstolen atl sammanhållning ger styrka, och man tycker att en stark hyresgästorganisation också borde ligga i den borgerliga regeringens intresse.

Naluriigtvis ligger del i regeringens intresse att utifrån sina poliliska värderingar styra samhällsutvecklingen och även sätta sin prägel på bostadsmarknaden och hyresmarknaden. Vi harju fått uppleva den nya regeringens politik på andra områden: ekonomi, skatter, näringspolitik. Där har vi funnit all mottot oftasl varil att förslärka den slarkares ställning på de svagares bekostnad. Jag måsle konslalera alt med del nu föreliggande förslagel kommer man att överföra bilar av den målsättningen också på hyresmarknaden.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

Hyresgästernas organisation försvagas på viktiga områden,om lagförslaget vinner kammarens gillande. Därför ber jag, herr lalman, alt få yrka bifall lill de socialdemokratiska reservationer som lögats till civilulskottels belänkande nr 32.

Under detla anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Rolf Dahlbergs skäl till atl han inte ville gå in på våra motionsyrkanden är ungefär lika snillrika som hans konstaterande atl del i vårt land råder skäliga hyror. Varför finns då en sådan opinion, en sådan massrörelse mol det som med rätta betraktas som oskäliga hyror?

När del gäller förslagel till ny förhandlingslag har vi från vårt partis sida myckel klart och otvetydigt tagit ställning utan några luddiga omskrivningar. För oss är del en lika stor självklarhet atl hyresgäströrelsen skall företräda hyresgästerna vid hyresförhandlingar som all den fackliga rörelsen skall företräda lönlagarna vid avtalsförhandlingar. Vi har därför klart gått emot förslagel lill ny hyresförhandlingslag. Det finns ju i hyresgästleden en växande irritation och en förbittring över de våldsamma hyreshöjningarna. Ansvaret faller i första hand på den av regeringen förda ekonomiska politiken, som leder till att spekulationsinlressen får göra sig alll bredare på faslighels- och hyresmarknaden.

Del är också känt att många hyresgäster tycker att den etablerade hyresgäströrelsen inte med tillräcklig kraft har försvarat hyresgästernas intressen och gått till attacker. Sådana yttringar bottnar för det mesta i en vilja att stärka hyresgäströrelsen. Det är delta missnöje som den borgeriiga regeringen nu uppenbarligen försöker utnytOa i syfte atl luckra upp hyresgäslfronlen. För arbetarpartiet kommunisterna framstår det emellertid som myckel viktigt med en stark hyresgäströrelse som en förutsättning för atl hyresgästernas intressen skall kunna främjas. Regeringens förslag friar på ett myckel oblygt sätt till de organiserade hyresgästerna och till de privala fastighetsägarna och riktar sig därmed i verkligheten mot den organiserade hyresgäströrelsen. Det står för mig helt klart.

Del som vi i dag har diskuterat är ett av de stora problemen. Vid sidan av de siarka prisstegringarna på livsmedel och andra förnödenheter har vi det senasle årel kunnat notera rekordartade hyreshöjningar. Det är resultatet av byggämnesmonopolen, den höga räntenivån och spekulationen i mark och bostäder. Bostaden har blivit en handelsvara. Och nya stora hyreshöjningar kan man med all säkerhet förvänta, om det inte vidtas åtgärder av mycket bestämt slag från statsmakternas sida.

Till bilden hör nu också den minskade bostadsproduktionen, den tilllagande bostadsbristen och de ökade insatserna för bostadsrättslägenheier osv.

Vi har också tagit upp frågan om bruksvärderingen, som jag skall ägna någon minut av den begränsade tiden. Det här visat sig alt den inte är något

instrument för lägre hyror. De kommunala och allmännyttiga bosladsföre-lagen har i slorl sett tvingats existera på de privata fastighetsägarnas och det privata bankkapitalets villkor. I kraft av sill sociala ansvar tvingas de allmännyttiga bostadsföretagen ofta atl la på sig koslnader som de privata värdarna kunnat slingra sig undan. I sådana fall har ju bruksvärderingen snarasl visal sig få hyreshöjande effekter, eftersom privatvärdarna kan kräva hyreshöjningar enbart med hänvisning lill att de kommunala bostadsförela-garna ivingas la ut högre hyror.

Fakium är att hela sysiemel när det gäller vår bostadspolilik håller på alt klappa ihop. Nu får de arbetande lägga om kostvanor och utgifter. Smöret, köttet och dyrare livsmedel försvinner från arbetarfamiljernas middagsbord. Vi närmar oss siffran en miljon på anlalel arbetare och likställda som inte kan klara sina hyror utan växande statsbidrad. Och ändå kan man stå här i kammaren och säga att vi har skäliga hyror.

Nu går ju hyreshöjningarna förbi övriga serier i konsumtionsprisindex. Skojet på fastighetsmarknaden slår alla rekord och slopandet av hyresregleringen och införandet av marknadshyror där bruksvärdesprincipen gäller har gjort fastigheterna till del mest åtråvärda objektet för spekulanter. Och della drar över kapitalet från induslrin till bostäderna.

De ålgärder som vi i moiionen föreslår har jag inte möjlighel att här utveckla, men de är av den karaktären atl de kan och bör genomföras med omedelbar verkan för att mildra de värsta verkningarna av den tilltagande bosladskrisen och den förödande hyresutvecklingen. För all angripa de verkliga orsakerna till de höga hyrorna är det nödvändigt att fullfölja mera långtgående åtgärder. Dit hör förstatligande av byggämnesindustrin, kommunalisering av tomtmarken, överförande i kommunal ägo av privata flerfamiljshus, statlig tolalfinansiering av bostadsbyggandet och i avvaktan på delta elt hyresstopp.

Jag vill sluta med au yrka bifall till moiionen 1367, 1368 och 1944.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. I

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels motionen nr 1944 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet

nr 32 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1944 av Rolf Hagel och Alf

Lövenborg.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlings -lag, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då AlfLövenborg begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 264

Nej - 2

Avslår - 13

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Per Bergman m. fi., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Per Bergman begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller civilulskottels hemställan i betänkandet

nr 32 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 1 av Per Bergman

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-propositionen. Då Per Bergman begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 147

Nej - 127

Avslår - 5

Mom. 3

Propositionergavs på bifall lill dels ulskoilets hemställan,dels moiionen nr 1946 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tore Claeson begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller civilulskottels hemslällan i belänkandet

nr 32 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1946 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tore Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 265

Nej - 14

Avstår - 1

Mom. 4

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservalionen nr 2 av Per Bergman m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Per Bergman begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller civilulskoltets hemställan i betänkandet

nr 32 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Per Bergman

m. fl.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlings-lag, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-proposilionen. Då Per Bergman begärde röslräk-ning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resulial:

Ja - 147

Nej - 134

Avstår - 2

Mom. 5

Propositionergavs på bifall til) dels ulskottels hemställan, dels motionen nr 1946 av Lars Werner m. fi. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskoiiets hemslällan i betänkandet

nr 32 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionen nrl946 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-propositionen. Då Tore Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266

Nej - 15

Avstår - 2

Mom. 6 och 7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 8

Propositionergavs på bifall lill dels ulskottels hemställan,dels motionen nr 1368 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg, och förklarades den förra proposi-

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Hyresförhandlingslag, m. m.

tionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller civilutskoiiets hemställan i belänkandet

nr 32 mom. 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 1368 av Rolf Hagel och Alf

Lövenborg.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då AlfLövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 268

Nej - 6

Avsfår - 9

Mom. 9

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels moiionen nr 1384 av Lars Werner m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller civilutskoiiets hemställan i belänkandel

nr 32 mom. 9 röslar ja,

den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 1384 av Lars Werner m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Tore Claeson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 268

Nej - 14

Avslår - 1

Mom. 10

Proposilioner gavs på bifall lill 1 ;o) ulskottels hemställan, 2:o) moiionen nr 281 av Lars Werner m. fl. samt 3:o) moiionen nr 1367 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Tore Claeson begärde votering upptogs för bestämmande av konlraproposilionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voleringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskoiiets hemställan i belänkandet Nr 155

nr 32 mom. 10 röstar ja. Måndagen den

den del ej vill röslar nej. 29 maj 1978

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 281 av Lars Werner m. fl._____ __

Föiyäiy av hyres-Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens fastishet ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tore Claeson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 267

Nej - 14

Avstår - I

Mom. IJ-15

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 6 Förvärv av hyresfastighet

Föredrogs civilulskoltets betänkande 1977/78:33 med anledning av molioner om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1977/78:619 av Axel Andersson (s) och Åke Gillström (s),

1977/78:621 av Per Bergman m. fi. (s) samt

1977/78:1411 av Tore Claeson (vpk) och Bertil Måbrink (vpk), vari föreslagils alt riksdagen som sin mening uttalade atl tillämpningen av lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. borde utökas på sätt som föreslagits i moiionen och hos regeringen hemslällde om förslag till lagändring.

Ulskoitel hemslällde

1. alt riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:619,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:621, yrkandel 1,

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:621, yrkandel 2,

4. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1411.

Till betänkandet hade fogals elt särskilt yttrande av Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis Landberg, Birgitta Dahl och Magnus Persson (samtliga s).

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Frågan som behandlas i civilutskoiiets betänkande nr 33 är
inte ny för kammaren. Men den är principiellt och politiskt väldigl angelägen.
Del är femte gången under en lidrymd av mindre än två år som vi diskuterar 91

Nr 155 den s. k. Lex Backström - dvs. lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. Det

Måndaeen den " ytterst fråga om hur länge samhället skall låla hyreshajarna och fastighels-

29 mai 1978 spekulanterna hålla på. När riksdagen stoppade dessa personer i de tre

_____________ storstadsområdena flyttades verksamheten ut till andra kommuner.

Föiyärv av hvres- ' riksdagen fick en proposition från den dåvarande socialdemokratiska

fastighet regeringen - proposilionen 1975/76:33 - så innehöll denna förslag om att den

nya lagen skulle omfatta alla kommuner i landet. Det rådde stor oenighet vid behandlingen i civilutskotlel, och fiera motioner, där de borgerliga agerade mot regeringsförslaget, kännetecknades av den lätthet med vilken man då tog problemet. Del hela ledde lill en kompromiss i kammaren. Lagen begränsades lill att bara gälla de tre storstadsområdena.

Vi har efter riksdagsbeslutet fortsatt atl agera i denna fråga. De farhågor vi uttalade redan vid riksdagsbehandlingen för begränsningen av lagförslaget besannades myckel snabbi. Nya kommunnamn dök upp, och personer, som i kraft av lagen stoppats i Stockholm, fortsatte alt driva en osund handel med fastigheter i andra kommuner- låt mig tillägga: driva handel med de bostäder som hyresgästerna hade förhyrt under helt andra förhållanden.

Från socialdemokratiskt håll framställde vi en interpellalion redan i december 1976, dels för alt slå larm kring problemet, dels för all testa den nya regeringens intresse för alt slå till bromsarna och medverka till en utbyggnad av lagstiftningen. Regeringens företrädare i inlerpellalionsdebatten, statsrådet Birgit Friggebo, hade svan alt förslå våra krav. Det samförstånd med regeringen, som vi eftersträvade jusl i denna fråga, fann inget gensvar.

Vi tog därför upp frågan vid 1977 års riksdag. Vårt motionsförslag gick ul på att de kommuner som så önskade skulle få ansluta sig till lagsystemet och därmed få möjlighel att utestänga olämpliga personer från handel och spekulation med hyresfastigheter. Riksdagen gav med anledning av moiionen regeringen till känna att den ville ha problemen närmare kartlagda föratt på grundval av detta material senare bedöma frågan om en utvidgning av lagen. Regeringen gavs för andra gången på kort tid tillfälle alt driva på ärendet, att handla snabbi och ambitiöst, men intresset har varit alltför ljumt.

Vid en ny interpellationsdebalt i november 1977 gav Birgit Friggebo en redogörelse för det arbete som pågick i kanslihuset. Alt del gick på spariåga var inte atl ta miste på. Vi förstod då all del var tvivelaktigt huruvida regeringen, som i denna fråga tassade omkring i filttofflor, hade för avsikt att framlägga en proposition - eller avisera en sådan när riksdagen samlades i januari 1978.

Någon sådan avsikl hade regeringen inte. Det är bakgrunden till all vi socialdemokrater i civilulskottel ånyo tvingades att motionera. Vi föreslog i moiionen 621 alt lagen om förvärv av hyresfastigheter skulle tillämpas i hela landet.

1 del nu aktuella betänkandet informeras kammarens ledamöter om atl en

arbetsgrupp är i färd med att behandla ärendel. Av den förhandsinformation

vi fåll i civilulskottel framgår att det förslag som gruppen kommer alt

92 redovisa avses bli utsänt på en remissomgång hösten 1978 och att riksdagen -

om nu tidsangivelsen visar sig hålla - under 1979 blir i lillfälle aU ta ställning lill ell regeringsförslag.

Elt utbyggt lagförslag kan då träda i kraft tidigast den 1 juli 1979. Del är mol denna bakgrund man skall bedöma del särskilda yttrande som socialdemokraterna fogat till utskottets betänkande. Det är en svidande kritik mol regeringen. Hade viljan funnils, hade denna riksdag kunnat beslula om lagändringar redan under den här sessionen. Om man vill någonling och finner en fråga synneriigen angelägen, går del att snabbi få fram förslag lill riksdagen.

Alla som har följt denna fråga vet att de larmsignaler som socialdemokraterna gett regeringen har varil väl motiverade. Vi beklagar alt regeringen underiåiit alt ta kraftlag, att den icke på elt tidigare sladium startat undersökningar och insamlat material och att den inte har förberett en lagstiftning. Följden av regeringens passivitet i della hänseende kommer atl drabba hyresgästerna i de bostadshus som nu omsätts på den spekulativa bostadsmarknaden.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Föiyäiy av hyresfastighet

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Det ärende som nu skall behandlas gäller hur man så långl möjligt skall kunna hindra samvetslösa fastighelshajar atl fortsätta sina spekulationer i fasligheter.

Som bekant infördes år 1976 en tillståndslag, den s. k. Lex Backström. Lagen går i korthet ul på atl tillstånd av hyresnämnd krävs för förvärv av fastighet, delta föratt hindra spekulanter atl köpa och sälja fasligheter. Men lagens tillämpningsområde begränsades till atl i slorl sell gälla Stockholm, Göteborg och Malmö.

Vpk kritiserade denna begränsning av lagen och hävdade all den måsle gälla hela landel eller i vaOe fall landels 20 siörsta kommuner. Vår motivering var då att de här spekulanterna skulle kunna förflytta sin asociala verksamhet utanför de tre storstadsområdena. Men de tre borgerliga partierna och socialdemokraterna tillbakavisade vpk:s krav, i slort sett med motiveringen; Vänta och se!

Resultatet har blivit del som vi befarade. Hyresgäster från andra delar av landel har nu drabbats av spekulanternas penninghunger. Uppsala och Södertälje är två exempel av flera.

Nu har utskottet och regeringen vaknat, och man håller på med en översyn av tillsiåndslagen. Frågan är då om det finns etl verkligt intresse från de borgeriiga utskotlsledamöterna för atl snabbt vidta åtgärder mol fasiighels-spekulantertias verksamhel. Jag ställer denna fråga därför att utskottet försöker göra gällande, all en utvidgning av lagen skulle vara förknippad med svåra juridiska och andra lagiekniska problem.

Jag vill beteckna delta som en förhalningstaktik. Del kan inte vara så komplicerat atl utöka och effektivisera tillsiåndslagen som man från den borgerliga utskollsmajorilelen låter påskina.

Vpk menar atl riksdagen nu bör begära aU tillsiåndslagen skall utvidgas till alt gälla hela landel och föreläggas riksdagen under innevarande år. Ju längre

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Förväiy av hyresfastighet

man dröjer, desto fler människor drabbas av de samvetslösa spekulanterna. Jag yrkar därför bifall lill motion 1411.

Herr talman! Jag vill också i del här sammanhangel säga all Lex Backström inte är en heltäckande lösning för att komma lill rätta med fastighetsspekulationen. Vi har därför också yrkat att kraven när del gäller lagfartplikten skall skärpas. Skärpningen kan ske genom alt lagreglerna ändras så, att man tvingar fram informationen lill inskrivningsmyndigheterna direkt i anslutning till köpet. Detta skulle underlätta möjligheterna atl kartlägga hyresha-jarnas och spekulanternas verksamhet. Det här yrkandel har behandlals i annat sammanhang.

Till sisl villjag säga alt den enda möjligheten atl helt avskaffa spekulationer i bosläder är atl föra över alla privata hyresfastigheter i samhällelig ägo. Vi har i andra sammanhang fört fram ett sådant krav, som naluriigtvis hänger samman med bostadspolitiken i slort.

Alt en borgeriig regering och ett borgerligt civilulskolt skulle ställa upp på en sådan radikal bostadspolitik är naluriigtvis otänkbart. Däremot borde man kunna tänka sig atl de åtminstone kunde sträcka sig så långl att den berörda tillståndslagen effektiviserades.

KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! När vi första gången i riksdagen behandlade den lag som har givits benämningen Lex Backström och gjorde den förändringen i propositionen att den skulle avse de tre storstadsområdena, var bakgrunden bl. a. den alt det administrativa krånglet därigenom skulle minska, så alt man skulle få så få onödiga ärenden som möjligl hos hyresnämnder och inskrivningsmyndigheter. Vi var då helt på det klara med att lagen genomförd över hela landet skulle bli en slor administrativ belastning.

Därefter har man i jusliliedepartemenlet låtit en arbeisgmpp gå igenom denna fråga efter de ständpunktsiaganden som riksdagen gjort vid senare tillfällen, och i denna arbetsgrupp har funnits företrädare även för Hyresgästernas riksförbund. Svenska kommunförbundet och Sveriges fastighetsägareförbund. Enligt vad som framgår av handlingarna i ärendet är denna arbetsgrupp enig om hanteringen av frågan i fortsättningen.

Om förhållandena hade varit så alarmerande ute i landet som vad Oskar Lindkvist och Bertil Måbrink vill göra gällande, är jag övertygad om att åtminstone Hyresgästernas riksförbund skulle ha låtit höra av sig belydligt ljudligare i denna fråga än som skett. De få tillfällen vid vilka lagen används och det lilla antalet fall av tvångsförvaltning som förekommit under de senaste åren tyder egentligen på alt lagstiftningen haft sin verkan.

Vid vår behandling i civilulskottel av molioner med yrkanden om alt lagen skall utvidgas till all omfatta hela landel har självfallet samma invändning som förul funnits kvar, dvs. att man vill försöka undvika alt få en alltför omfattande administrativ hantering av ärenden.

Av den redovisning vi fått från departementet framgår atl man där arbelal med att få fram en variant av lagstiftningen som avses bli rikstäckande, men med ändrat förfarande i samband med lillslåndsärendena. Man har alltså i

arbetsgruppen uppnått enighet om atl man bör välja en lösning som innebär att förvärvstillslånd skall fordras endasl om kommun i ett enskilt fall begär all lagenlig prövning hos hyresnämnden skall ske. En sådan utgångspunkt för förfarandet vid lillslåndsärendena innebär, tvärtemot vad Bertil Måbrink påstår, rält stora ingrepp i nuvarande handläggningsregler, men kommer förhoppningsvis atl leda fram till att man inom kommunerna kan la slällning lill flera olika tillståndsfrågor på samma gång.

Utskottet i dess helhet-det föreligger ju här ingen reservalion, ulan endast etl särskilt yttrande från socialdemokraternas sida - anser således atl man bör avvakta ylleriigare någon lid, så alt vi kan få en utformning av den framtida lagstiftningen som vi blir mera nöjda med. Såsom framgick av Oskar Lindkvists inledningsanförande har naluriigtvis det förhållandet atl man från socialdemokraternas sida avgivit ett särskilt yttrande sin bakgrund i atl det här gäller en i högsta grad politiserad fråga.

Jag ber, herr lalman, alt få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Föiyäiy av hyresfastighet

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag vill bara säga några ord i anslutning till Kjell Mattssons inlägg. Kjell Mattsson säger atl hyresgäströrelsen inte har uttalat sig i frågan om en utvidgning av den här lagen, men del är fakliskl felakligt. Hyresgäströrelsen har uttalat sig. De krav i den riktningen som framfördes härrör visseriigen från årsskiftet 1966-1967, men då sade man myckel klart ifrån på den här punkten. Man sade: Vi kräver av regeringen att Lex Backström i princip skall komma att gälla landel i dess helhet. - Jag lycker att det ullalandet innebär ett mycket klart ställningstagande från hyresgäströrelsen.

Kjell Maltsson åberopar den översyn man arbetar med inom justiliedepar-lemenlel - det är del enda han i del här sammanhanget hänvisar till. Jag vidhåller emellertid atl civilutskottet inte har sagl klart ul om man anser att lagen skall utvidgas till alt gälla hela landet eller åtminstone de stora kommunerna. Del är delta som jag tycker är en brist i civilulskottels skrivning. Vilken uppfattning har ni inom civilulskottel? Det finns ju ändå nu så mycket material som visar all dessa fastighelshajar gått uianför de tre storstadsområdena. Jag har i del avseendet som exempel nämnt all sådant förekommit i Södertälje och i Uppsala, men del finns exempel på alt del också har förekommit t. ex. i Gävle och i andra siäder. Det borde vara tillräckligt för att utskottet skulle kunna uttala sig för att lagen måste utvidgas och att detla måste ske omedelbart. Men utskottet kryper i stället bakom talet om svårigheier i samband med detla osv., precis som om det skulle vara oöverstigliga hinder förknippade med frågan om att ulvidga den här lagen.

KJELL MATTSSON (c):

Herrlalman! Enligt de uppgifter jag har, har man inte från hyresgästsidan opponerat sig eller krävt åtgärder på etl lidigare stadium. Jag lalar då om Hyresgästernas riksförbund. Det är möjligt att avdelningar eller sektioner

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Föiyäiy av hyresfastighet

inom organisationen har uttalat sig, men det får i så fall stå för Bertil Måbrinks uppgifter.

Bertil Måbrink efterlyser civilutskottets ställningstagande. Egentligen skulle jag inte behöva uppta kammarens lid med att redovisa detta för Bertil Måbrink, för del skulle räcka med att han läste utskottsbetänkandet på s. 5. Där refereras nämligen den redogörelse som jusiiliedepartemenlets arbetsgrupp har lämnat inför representanter för utskottet, varvid anförs alt utredningsarbetet bedrivs med den inriktningen att förvärvslagsliftningen i princip skall vara riksomfattande. På s. 6 sägs vidare: "Utskottet vill stryka under vikten av atl arbetet bedrivs så skyndsamt atl förslag kan föreläggas riksdagen i så god tid aU lagändringar kan träda i kraft den 1 juli 1979."

Utskottets ställningstagande kan knappasl redovisas klarare.

OSKAR LINDKVIST (s):

Herrlalman! Kjell Mattsson förklarade att det socialdemokratiska särskilda yttrandet i betänkandet berodde på att vi skulle ha bedömt ärendet som en i mycket hög grad polilisk fråga. Det har Kjell Mattsson rätt i: en av de allra viktigaste politiska frågor som vi har är atl se lill att vi får en fungerande och socialt inriktad bostadsmarknad, och vi socialdemokrater betraktar det som en myckel, mycket angelägen fråga.

Kjell Mattsson förklarade orsaken till att man begränsade lagen lill att gälla de tre storstadsområdena med att man ville minska del administrativa krånglet. Men mot en ökad administration slår kanske tusentals hyresgästers säkerhet inför fastighetsspekulation, och om vi minskar administrationen och minskar vår bevakning, ökar vi samtidigt utrymmet för skojeri. Det ärju det som har skett under den tid som det här ärendet har behandlats. Det har gått långsamt, exempelvis hanteringen i regeringen, och jag lycker det är svagt. Redan i inlerpellalionsdebatten i november nämnde jag för Birgit Friggebo alt jag personligen hade haft kontakt med etl Ougotal kommuner, av vilka tre rapporterade att de hade uppenbara svårigheier just med personer som var ökända i Stockholm. Dessa hade stoppats i Stockholm men nu förlagt sin verksamhel lill landsorlen. I dag kan vi säkert räkna lio, tolv olika kommuner där denna verksamhet är i full gång. För en kort lid sedan kunde vi läsa i dagstidningarna atl ökända personer från Siockholm hade gjort glänsande faslighetsaffärer i ett stort kvarter i Uppsala. Där hade man inte någon lex Backström, och man hade där inte heller några möjligheter atl gå in med kommunalt förköp, eftersom det gällde så oerhört mycket pengar.

Det lycks vidare ha undgått Kjell Mattsson atl hyresgästerna har agerat i den här frågan; jag blev verkligt överraskad av atl han inte visste del. Han är säkert en av de få som har lyckals undgå att märka all hyresgästerna har agerat ordentligt i frågan. Han tycker också atl om de skulle ha agerat, skulle de ha giort del ljudligare än vad de har gjort. Till delta måsle jag säga atl jag personligen är mycket nöjd med det sätt på vilket hyresgästerna har agerat och med det förnämliga sakmaterial de har gett oss som arbetar med frågan i riksdagen. Jag tycker därför inte atl all Kjell Mattsson skall driva det resonemanget vidare, att man inte har agerat; det har hyresgästerna nämligen gjort med myckel slor skicklighet!

KJELL MATTSSON (c):

Herr lalman! När jag har sagt all man inte har krävt snabbare handläggning av förslaget att ulvidga lagen lill alt gälla hela landet, har jag hänvisat till Hyresgästernas riksförbund och dess medverkan i justitiedepartementets arbetsgrupp.

Jag vet mycket väl, Oskar Lindkvist, alt det har förekommit aU delar av organisationer och föreningar samt enskilda hyresgäster har protesterat.

Ofta utgår den bostadspolitiska debatten från vilka ålgärder som skall vidtas från Stockholms- och storstadsförhållanden. När propositionsförslaget första gången behandlades gjorde vi en avgränsning till de tre storstadsområdena, eftersom det var där som missbruket var mest känt. När man sedan går att utvidga lagen lill hela landet, kommer den all omfatta en mängd områden där den inte har någon annan funktion än atl öka hanteringen av ärenden. Därför måsle man försöka göra en bedömning om man kan hilta någon utformning av lagen som innebär atl man, efter atl ha utvidgat tillämpningsområdet, ändå kan begränsa det på ett sådant sätt att lagen inte behöver sättas i praktisk funktion i områden där något åtalbart missbruk inte finns. Del är för det arbetet som justitiedepartementet behöver någol längre tid på sig än vad som skulle ha behövts, om vi hade utgått från alt lagen skulle gälla hela landet. Jag har sagl - och det villjag upprepa-aU jag tycker del är bättre att vi har fått uppskov några månader eller någol halvår ytteriigare med ändringen i lagstiftningen för atl kunna åstadkomma en för oss alla mera lätlhanleriig lagstiftning.

Måndagen den 29 maj 1978

Föiyäiy av hyresfastighet

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskoltei i dessa momenl hemställt.

Mom. 4

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels moiionen nr 1411 av Tore Claeson och Bertil Måbrink, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bertil Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskoiiets hemslällan i betänkandet

nr 33 mom. 4 röslar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1411 av Tore Claeson och

Bertil Måbrink.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Bertil Måbrink begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 262 Nej - 15

7 Riksdagens prolokoll 1977/78:155-156

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Ågar- och upplåtelseformer för bostadshus m. m.

§ 7 Ägar- och upplåtelseformer för bostadshus m. m.

Föredrogs civilulskottels belänkande 1977/78:34 med anledning av motioner om ägar- och upplåtelseformer för bostadshus m. m.

I detla betänkande behandlades motionerna 1977/78:350 av Wilhelm Gustafsson (fp),

1977/78:488 av Tore Claeson m. fl. (vpk), vari föreslagits att riksdagen skulle uttala sig för att priskontroll infördes för bostadsrättslägenheier och ge regeringen denna mening lill känna,

1977/78:622 av Anna Eliasson m. fl. (c),

1977/78:630 av Olle Östrand (s), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna

2. att prisutvecklingen för bostadsrätter och dess orsaker borde kartläggas och snarast redovisas för riksdagen i förening med därav föranledda förslag,

3. atl det från bostadspolitisk synpunkl var uteslutet atl införa äganderätt till lägenheter i flerbostadshus,

1977/78:859 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslagils

1. alt riksdagen uttalade sig för elt successivt överförande av privala hyreshus i samhällets ägo,

2. alt riksdagen hos regeringen hemslällde atl en plan snarast utarbetades för genomförande av denna målsättning, och

1977/78:1363 av Georg Danell m. fl. (m).

Utskottet hemställde

1. beträffande äganderätt till lägenheter i flerbostadshus atl riksdagen skulle avslå motionerna 1977/78:350 och 1363 samt 630, yrkandel 3,

2. belräffande överförande av hyreshus i samhällels ägo atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:859,

3. beträffande utredning om ökad andel bostadsrättslägenheter all riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:622,

4. beträffande priskoniroll av bostadsrätt atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:488,

5. belräffande kartläggning m. m. av prisutvecklingen på bostadsrätter all riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:630, yrkandet 2.

Följande tre reservalioner hade avgivits av Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis Landberg, Birgitla Dahl och Magnus Persson (samlliga s):

1. belräffande äganderätt lill lägenhet i flerbostadshus, vari reservanterna
ansett atl ulskoitel under 1 bort hemslälla

att riksdagen med avslag på motionerna 1977/78:350 och 1363 samt med bifall till moiionen 1977/78:630, yrkandet 3, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande ökad andel bostadsrättslägenheier, vari reservanterna
ansett all utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven
lydelse,

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Ågar- och upplåtelseformer för bostadshus m. m.

3. beträffande kartläggning m. m. av prisutvecklingen på bostadsrätter, vari reservanterna ansett att utskottet under 5 bort hemställa all riksdagen skulle bifalla moiionen 1977/78:630, yrkandel 2.

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr lalman! Kammaren har nu alt ta slällning till belänkandel nr 34 från civilutskottet. I detta behandlas sex motioner. Till betänkandet har fogats tre socialdemokratiska reservalioner. I reservationen I yrkar vi avslag på motionerna 350 av Wilhelm Gustafsson, folkpartiel, och 1363 av sex ledamöter av moderata samlingspartiet med krav på utredning angående äganderätt till lägenheter i flerfamiljshus. Samtidigt föreslår vi bifall till den socialdemokratiska motionen 630 av Olle Östrand, yrkande 3, där det sägs atl del från bostadspolitisk synpunkl är uteslutet att införa äganderätt lill lägenheter i flerbostadshus.

I reservationen 2 yrkar vi socialdemokrater avslag på det krav på utredning om bostadsrätter som framförts i motionen 622 av Anna Eliasson m. fl. centerpartister. Vi anser inte en sådan utredning behövlig.

I reservationen 3 slutligen ställer sig socialdemokraterna i utskottet bakom yrkande 2 i motionen 630, där krav ställs på en kartläggning av prisutvecklingen på bostadsrätter.

Herr lalman! Jag vill redan nu yrka bifall lill samtliga 3 socialdemokratiska reservalioner.

Motionerna med krav på utredning m. m. om äganderätt lill lägenheter i flerbostadshus, som kommer från folkpartihåll resp. moderalhåll, är ytterst en redovisningav var partierna slår i bostadspolitiken. Folkpartisten Wilhelm Gustafsson vill ha etl system med äganderätt till lägenheter i flerfamiljshus, medan moderaterna spinner på tankar om ett rättsinstitut i samma riktning. Den stora samstämmigheten är förbluffande, eftersom moderaterna tidigare ensamma har drivit frågor av denna karaktär. Nu dyker Wilhelm Guslafsson upp som supporter. Han motiverar sitt motionskrav bl. a. med påpekandet atl "man inte kan söka lagfart eller la ut inteckningar i en lägenhet för lämplig belåning". Det ärju ett klart högerspråk utan någon som helst bostadspolitisk motivering. Vi har alltid trott alt innebörden i en social bostadspolilik är aU skapa trygghet i boendet, inte alt förvandla bostaden till ell penningplaceringsobjekt. Jag skall inte ta upp en debatt med Wilhelm Gustafsson om vilket kreditutrymme som finns för sådana manövrer, eftersom jag betraktar

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Ågar- och upplåtelseformer för bostadshus m. m.

100

hans moiion som ett dråpslag mot hela den sociala bostadspolitiken.

Jag frågar i stället så här: Är Wilhelm Guslafsson en sommarsvala som flugit vilse, eller förebådar han en omläggning av folkpartiets bostadspolitik? Något mellanting existerar inte. Det ligger en uppgivelse, en resignation i motionskravet.

Utskottsmajoriteten har inhämtat att en kunskapsöversikt skall sammanställas inom regeringens kansli över frågan om äganderätt till enskilda lägenheter i fierbosladshus. Vi är förstås väldigt nyfikna över de lankegångar som döljer sig bakom uttrycket kunskapsöversikt. Är det kunskaper på området som regeringen och de borgeriiga partierna behöver, så finns det ett rikt material att ösa ur. Det finns i Siockholm bl. a. Räcker del inte med vad Sverige har att erbjuda, så tag ell samtal med borgmästaren i Köpenhamn! Danmark har visat vägen när del gäller äganderätt till lägenheter i flerfamiljshus. Det kan bli ett billigt telefonsamtal. Borgmästaren kommer med största sannolikhet att besvara en förfrågan med följande två ord: "kaos" och "spekulation".

Andelslägenheler, lägenheter med äganderätt och bostadsrättslägenheier med s. k. strimlade lån växer i antal. Enskilda fastigheter köps, hyresgäster evakueras, ombyggnad sker till en högklassisk standard och nya människor flyttar in i de ombyggda fastigheterna. Det är folk med pengar eller bra bankkontakter. Det kosiar väldiga summor all förvärva en sådan bostad i exempelvis centrala Stockholm. De mest eftertraktade hyreshusområdena blir en tummelplats för folk som ser bostaden som en penningplacering - som ett växande förmögenhetsobjekt.

Samtidigt håller vi på att driva fram ekonomiska resurser för atl klara finansieringen av det anlal bostäder som skall uppföras med statslån, och där har en särskild delegation för bostadsfinansiering skapats som med kreditinstituten skall diskutera fram denna finansiering. Man kan därför fråga sig: Hur länge skall bankerna ha rätt atl placera krediter i dessa bostadsprojekt som bara gäller upplåtelseformer som är mer eller mindre reserverade för folk med goll om pengar? Det finns ingen delegalion för bostadsfinansiering som granskar bankernas eller kreditinstitutens medverkan i tillskapandet av lyxbosläder. Det sköter bankerna själva. Inte behöver regeringen göra sig besväret med att upprätta en särskild kunskapsöversikt. Del räcker med atl de ledamöter i regeringen som säger sig stå bakom en social bostadspolilik plockar fram sina bosiadsprogram.

Vi socialdemokrater menar därför att vi inte behöver mer kunskap om del vi redan vel. Det gäller atl slå lill bromsarna. All nyproduktion av andelslägenheter, lägenheter med äganderätt och bostadsrättslägenheier med s. k. strimlade lån måsle förbjudas. De förvaltningsformerna har ingenting med social bostadspolitik att göra. Märkvärdigare är inte den frågan. I den mån den s. k. kunskapsöversikten leder fram till en legitimation av dessa förvaltningsformer blir det en ny slrid om bostadspolitiken. Hyresgästernas enda räddning ligger i så fall i etl snabbt regeringsskifte.

Så till motionen 622. Del är en i flera avseenden välmenande motion. Vi avstyrker i reservationen 2 utredningskravet, men Anna Eliasson och hennes

medmotionärer har redan fått gehör i kanslihuset. Del sägs i belänkandet att man inom bostadsdepartemenlel förbereder en ulredning om frågor som rör bostadsrätt.

Liksom den beryktade regeringsdeklarationen är också moiionen myckel diffust formulerad när det gäller bostadsrätten. Vad menar man med bostadsrätt och vilka värderingar ligger bakom? Det är lätt alt instämma i den uppräkning som görs i motionen om bostadsrättens förträffligheler. Men samtliga de programpunkter som räknas upp är helt förknippade med bostadskooperationen, men bosladskooperalionen nämns endast litet förstrött i motionen.

Låt mig därför, herr talman, säga: I det socialdemokratiska partiprogrammet anger vi riktlinjerna för vår bostadspolitik. Vi säger klart ul atl en förutsättning fören social bostadspolilik är ell väsenlligl ökat kooperativt och allmännyttigt företagande. Det är självklarheler.

Molionärerna och den borgeriiga regeringen talar om bostadsrätten. Inom socialdemokratin talar vi om bostadsrätten i samband med bostadskooperationen. Vi behöver inte utreda hur bosladskooperalionen arbetar. Den har varit verksam i vårt land sedan böOan av 1920-talel, den har startats av hyresgäströrelsen, och de två stora rikskooperativa organisationerna, HSB och Riksbyggen, har erfarenhet, kunnande och ambition atl medverka i all den nyproduktion av kooperativa bostadsrätter som det här landel behöver. Flera tiotusental medlemmar inom bosladskooperalionen är i dag verksamma i en aktivitet som har en enorm betydelse på bostadsmarknaden.

Om del nu bara är en fråga om ulbyggnad av bosladskooperalionen är det lätt atl nå resultat. Del är bara all förbättra betingelserna för kooperativ bostadsproduktion. Inte behöver vi utreda hur HSB och Riksbyggen arbetar. Det vet ju vaOe upplyst medborgare.

I Siockholm attackerar de borgerliga det allmännyttiga bostadsbeståndet. Det skall ombildas till bostadsrätter. Samma krav går igen i moiionen 622. Också i Stockholms stadshus förde borgerliga samma diffusa resonemang om bostadsrätter. Vi väOer oss mot en sådan utveckling. Både bosladskooperalionen och de allmännyttiga bostadsföretagen behövs. Motionärerna talar om ombildning i det befinlliga fastighetsbeståndet. Lål oss då böOa med det enskilda hyresfaslighetsbeslåndet. Lål oss diskutera en plan för ett successivt överförande av privatägda hyresfastigheter till bostadsrätt med anknytning lill de rikskooperaliva bostadsorganisationerna. Under förutsättning att delta sker på godtagbara villkor och under medverkan av hyresgästerna är detla ell närmast genialt sätt att komma till rätta med de många avarter på bostadsmarknaden som dess värre frodas i regi av vissa ekonomiska fastighelsägareintressen.

Herr talman! Jag yrkar än en gång bifall till de tre socialdemokratiska reservationerna.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Ågar- och upplåtelseformer för bostadshus m. m.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Del gamla kravet från arbetarrörelsen och hyresgäströrelsen om överförande av de privata hyreshusen i samhällels ägo är fortfarande lika

101

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Ågar- och upplåtelseformer för bostadshus m. m.

102

aktuellt. Ja, det är egentligen ännu mera aktuellt i dag mot bakgrund av den nuvarande situationen på bostadsmarknaden.

Del pågåren ohejdad spekulation, framför alll i storstadsområdena, och det slår allt klarare att de nuvarande förhållandena inte kan få fortsäita.

Del finns exempel på hyresfastigheter som har bytt ägare sex gånger under fyra år och därvid stigit med miljontals kronor i pris. Som vanligt är del hyresgästerna som sist och slutligen får betala spekulationsvinsterna genom högre hyror.

Privatägandels dominans i våra tätorters centralare delar har gjorl del svårl att hålla hyrorna nere, att öka boendeinflytandet och genomföra saneringar i önskvärd omfattning. Kommunernas möjligheler att styra utvecklingen är begränsade. Det har bl. a. inneburit att innerstäderna i slor utsträckning har kontoriserats, kommersialiserats och delvis förslummats. Om det löfte som socialdemokratin för över 30 år sedan ställde i arbetarrörelsens efterkrigspro-gram - alt successivt överföra mark och privata hyreshus i samhällets ägo -hade uppfyllts skulle vi inte haft dessa problem i dag. Men där har socialdemokralin svikit under de många år som den haft reell möjlighet alt ändra på de här förhållandena.

Det behövs en plan - precis som Oskar Lindkvist sade och vpk många gånger tidigare krävt - för att successivt överföra de privala flerfamiljshusen i samhällets ägo. Och vi menar från vpk:s sida att det bör vara möjligt att under en femårsperiod genomföra detta. Både ekonomiska och övriga praktiska förutsättningar finns för det, menar vi.

Överföringen av privata flerfamiljshus i kommunal ägo är etl grundläggande krav och mål. Och det målet måste uppnås utan hänsyn till de "värden", dvs. de priser, som fastighetsspekulation och hyresulplundring resulterat i. Förköp till marknadspris är en otillfredsställande lösning, likaså expropralion på de villkor som gäller just nu. Det finns i vart fall ingen anledning, menar vi, all kommunerna vid en inlösen skall betala mer än fastighetsägarens eget insatta kapital. Om del finns lån i fastigheten kan de överföras på den nye ägaren, dvs. kommunen.

Hyresgästernas intressen kan tillgodoses på ett helt annat sätt än nu om flerfamiljshusen ägs av kommuner och allmännyttiga bostadsföretag eller, efter en upplåtelse med kommunens medverkan, av bostadsrättsföreningar med kommunal insyn och utan kontakt med privata byggintressen. Vi menar också alt ett överförande av flerfamiljshus i samhällels ägo kan möjliggöra ökal ansvar och inflytande för dem som bor i husen och också bli ett bidrag i kampen mot ökad privatisering och stimulera till ökat kollektivt boende.

Herr talman! De borgeriiga partierna här i riksdagen och den borgerliga regeringen vill öka segregeringen i boendet genom alt stimulera till alt hyresrätter övergår till bostadsrätter. De vill med andra ord ytteriigare öka spekulationen i boendel. Det är uppenbart - annars hade man inte lagt fram sådana här förslag, sorn är elt direkt slag i ansiktet på dem som pläderar för atl bostaden är en social rättighet.

Det heter bl. a. i molioner från folkpartihåll och moderalhåll att man vill ha en utredning av frågan om införande av elt system med äganderätt till

lägenheter i flerfamiljshus. Anna Eliasson vill utöka antalet bostadsrätter på bekostnad av hyresrätterna. Och i ulskollsbelänkandet lugnas dessa motionärer med atl frågan så alt säga redan är på gång inom regeringskansliet. Man skall bara se över de faslighelsrältsliga principerna i någon form av kunskapsöversikt.

Som förvaltningsform - nu lalar jag inte om ägandet - är bostadsrätten som den fungerar, med elt direkl inflytande för de boende på de flesta områden, överlägsen hyresrätten. Det har vi från vpk många gånger tidigare uttalat. Men att för den sakens skull hävda - vilket regeringen gör- att ägandet är en förulsältning för inflytande för de boende är fel.

Del viktigaste måste vara vilka medel de boende har att använda för atl kollektivt kunna bestämma över sin boendemiljö. I kombination med kommunalt eller kooperativt ägande av bostaden ger de etl bra inflytande och bestämmande för de boende. Hyresrätten som upplåtelseform behöver varken avskaffas eller bytas ul för att garantera boendedemokrali. Men det är ju inte demokratifrågan på bostadsområdet som vare sig folkpartiet, moderaterna eller cenlern är ute efter all trygga. Tvärtom befäster man ytteriigare med de här molionerna och med delta utskottsbetänkande atl bostaden är och även i framtiden skall vara en handelsvara vilken som helst, som den som har pengar har råd all köpa. Så enkelt ligger det ju lill - del är inte speciellt svårt att få fram ur del betänkande vi har alt behandla i dag.

Under senare år har alll fler bosläder blivit föremål för spekulalionshandel. Det gäller hela bostadsmarknaden: hyresfastigheter och småhus samt andels-, insats-och hyreslägenheter. De lagar som finns för att motverka spekulation och handel med fasligheter och bostadslägenheter är otillräckliga och måste enligt vpk:s mening skärpas.

"Stoppa spekulationen med bostadsrättslägenheter och småhus", skriver HSB:s riksförbund och Riksbyggen i etl gemensamt brev till regeringen och kräver samtidigt att en statlig ulredning tillsätts för att kartlägga omfattningen av spekulationen. Det är framför allt priserna på lägenheter i Storstockholm som har fått Riksbyggen och HSB atl reagera. Den som säljer sin bostadsrätt i dag får själv beslämma priset, eftersom den lag som hindrade "oskäliga" kostnader ju har tagits bort.

Jag har läst annonserna om bostadsrätter i Dagens Nyheter i dag. De visar att priserna slår alla rekord. En 3:a på 75 m på Söder i Stockholm vill man ha 170 000 kr. för. En 2:a på Reimersholme kostar 130 000 kr., en 4:a i Björkhagen 150 000 kr. och en 2:a i Sätra intill Skärholmen 90 000 kr. En 3:a på 70 m i Stureby, ett ganska gammalt område, begär man 99 000 kr. för.

Så ser den konkreta fastighelsmarknaden ul. Man undrar vilka människor som har råd alt ställa upp med dessa pengar. Man undrar också varför del inte finns fler politiker som vill stoppa denna spekulation, och man är förvånad över all så många politiker tvärtom vill utöka spekulationen genom att stimulera till ökad segregation och höjda priser. Del ärju del man gör bl. a. i della utskoitsbelänkande.

Del finns också exempel på ännu dyrare lägenheter i centrala Stockholm, t. ex. en bostadsrätt på Kungsklippan - ett område som bebyggdes på 1920-

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Ågar- och upplålelseformer för bostadshus m. m.

103

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Ågar- och upplåtelseformer för bostadshus m. m.

talet, såldes för lång tid sedan - för över 400 000 kr.

Eftersom spekulationshandeln med bostadsrättslägenheier har ökal krafligl, har del blivit alll svårare för vanliga människor att köpa insatslägenheter. Sådana lägenheter erbjuds nu oftast lill försäljning till högstbjudande och blir en auktionsvara, där bostadssökande utan pengar och med låga inkomster har mycket små möjligheter att konkurrera och skaffa sig en sådan här insatslägenhet. Detta vel regeringen myckel väl om. Ändå gör regeringen sådana utspel som att öka antalet bostadsrätter med en form av ägande. Delta bidrar självfallel till aU öka åtskillnaden i boendel mellan rika och fåniga och motverkar i allra högsta grad en social bostadspolitik. DeUa måste regeringen ha varil medveten om.

Vi anser alt man måste återinföra bostadsrätlskonlrollagen eller någon liknande lagstiftning för att försvåra och minska den handel som smarta och hänsynslösa spekulanter nu bedriver. De erfarenheter som gjorts och som man kan läsa om dagligdags i tidningarna visar atl del behövs en offentlig kontroll över försäljningen av bostadsrätter. Det räcker inte atl noga följa utvecklingen på det här området. Var och en som försöker att sätta sig in i den här situationen ser att ulvecklingen är sådan all man snabbt måste ta iniliativ för att stoppa den hejdlösa spekulationen med bostadsrätter som pågår i storstadsområden och på många orter där man har bostadsbrist.

Hen talman! Jag yrkar bifall till motionerna 488 och 859.

104

KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! I civilutskottels betänkande nr 34 har vi samlat ihop elt antal molionsförslag som har det gemensaml att de alla på något sätt berör ägar-och upplålelseformer för bostäder.

Låt mig böria med frågan om ägarlägenheter - en fråga som ibland uppfällas som politiskt infekterad. Vi har i utskottet haft alt behandla två molionsförslag från moderaterna och folkpartiet om ulredning av frågan och ett molionsförslag från socialdemokraterna alt riksdagen skall uttala all äganderätt till bostäder i flerbostadshus är utesluten från bostadspolitisk synpunkl. Däremoi har vi inget förslag om atl nu införa äganderätlslägen-heter.

Låt mig också notera atl både jag och Per Bergman hade kontakt med den här frågeställningen i boendeulredningen. Utredningen fann "ingen anledning alt överväga eller påkalla ytterligare ulredning om alt införa äganderätt av den aktuella typen till bostadslägenheter i Sverige".

Det skall noteras atl della uttalande inte ledde till någon reservalion ulan endasl till etl särskilt yltrande av ledamoten Bo Turesson. Han skrev att det varil önskvärl all frågan ägnats en mera ingående behandling, vilken kunnai resultera i konkreta förslag, och han visade sin lantmäleritekniska sakkunskapgenom alt redogöra föreU antal publicerade förslag lill fastighetsrättsliga lösningar.

Frågan om utredning var också, som nämns i ulskottsbelänkandet, uppe i riksdgen våren 1976. Lagutskottet föreslog då atl frågan skulle utredas särskilt. Förslaget fälldes emellertid av en riksdagsmajoritet.

Jag har velal redovisa de här bedömningarna innan jag kommenterar utskottets skrivningar i del nu aktuella betänkandet. Del är viktigt att del här inte blir några missförstånd.

Vad utskottet gör - del bör noteras - är att det avstyrker alla tre molionsförslagen. När del gäller avstyrkandet av ulredningsförslagen är sålunda utskottet helt enigt i sin slutsats. Motiven för detla avstyrkande är från majoritetens sida alt det upplysts all man inom regeringskansliet skall slälla samman och belysa argumenteringar och synpunkter i den här frågan. Detla är för del första en sak som regeringen bestämmer själv och för det andra en åigärd som också enligt utskoltsmajoritetens samfällda mening kan vara nyttig för all hyfsa debalten.

Den här kunskapsöversikten skall bl. a. redovisa de fastighetsrällsliga problemen. I detla måste självfallet ingå inte bara olika lagiekniska förutsäUningar utan också en belysning av de koslnader som en ändring skulle föra med sig för inskrivnings- och fasiighetsregislren m. m. Tyngdpunkten sägs vara att belysa de bostadssociala effekterna, och det lycker jag borde tillfredsställa den socialdemokratiske motionären och hans partivänner i utskottet. En cenlral del skall alltså vara all belysa jusl deras argumentering för att vi inte har någol behov av ägariägenheler. Tror man på sin sak är väl della enbarl någonling alt uppskatta.

Del är - vilket skall strykas under - fråga om en kunskapsöversikt och inte om en utredning som skall lägga fram några förslag om att införa den här besittningsformen. Sakfrågan står där den står - del enda nya är alt vi kan se fram mol en samlad belysning av hela problemområdet. Del kan somjag ser del inte vara fel alt ersätta tro med velande på del här området. Jag är för min del också övertygad om alt det här arbetet är ell bra sätt atl lägga grunden för ell kommande klart ultalande i den här frågan.

Med den här inställningen är del ju också koniekvent från utskotlsmajoritetens sida atl säga nej lill del socialdemokratiska förslaget om atl riksdagen nu skall uttala sig mol ägariägenheler. Såviit jag förstår borde man ha kommit fram till samma resultat också från motionärens och reservanternas utgångspunkter. Vi skriver ju från majoritetens sida atl syftena bakom förslagel tillgodoses "i inte oväsentlig grad" genom arbetet i regeringskansliet. Det vill jag gärna stryka under.

Jag vill också i del här sammanhangel notera - fast del borde vara en självklarhet - atl myckel i resonemanget kring ägarlägenheierna är skattefrågor, och de faller inte under civilulskottels bedömning.

Vi lycks också över partigränserna vara ense om ännu en allmän utgångspunkt - behovet av atl fortsätta arbetet med att stärka boendeinflytandet och öka besittningslryggheten. Delta är uppenbarligen ett arbete som kan och skall göras inom de nuvarande upplålelseformernas ram; på hyresområdet harju under årens lopp skett myckel som slärker besittningsskyddet. Delta ansåg ulskottet också föregående riksdag, och vi noterar det även nu i samband med behandlingen av moiionsförslagel om en utredning med sikte på att öka andelen bostadsrättslägenheier. Också här är utskottet enigt i slutsatsen - det behövs nu ingen åigärd från riksdagens sida.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Ågar- och upplålelseformer för bostadshus m. m.

105

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Ågar- och upplåtelseformer för bostadshus m. m.

106

Här som i fråga om ägariägenhelerna är del motiveringarna som skiljer oss åt. På majoritetssidan noterar vi en uppgift som vi fått från regeringen, atl del förbereds en ulredning i frågor som rör bostadsrätt. Vi har inte selt utformningen av de slutliga direktiven men vi måste självfallel, som ulskottet skriver, utgå från alt ulredningen avser åtgärder som skall Oäna godtagna bostadspolitiska och bosladssociala syften. Bostadsrättens fördelar som upplåielseform har vi lidigare enhälligt konstaterat. Bostadsrätlsupplå-telser inom bostadskooperationens ram har vi också enhälligt funnil fylla elt angeläget bostadspolitiskt behov. Jag tror också all vi kan anse oss praktiskt taget enhälliga när vi tar avstånd från avarter - delta också när det gäller lägenheter som upplåts med bostadsrätt.

Upplåtelseformen bostadsrätt garanterar ju i och för sig inte lolala bostadspolitiska fördelar; bostadsrätt utövad under sunda kooperativa former är däremot, som sagl, någonling som har sin givna plats i del bostadspolitiska systemet. På lokala bostadsmarknader gäller självklart inte alltid tesen om att andelen bostadsrätter bör ökas, och det görs inte heller gällande i motionen. I den kommunala planeringen måste man sträva efter balans mellan tillgång och efterfrågan på skilda upplåtelseformer - ingen av dessa kan hell uppoffras. På samma sätt som när det gäller andra bostads- och hyresdebatier måsle man hålla i minnet atl landel faktiskt inte uteslutande är ett storstadsområde, vilket man får eU inlryck av när man dellar i debalten, och det satte också sin prägel på programskrivningarna under den förra regeringens lid.

Mol den här bakgrunden har jag svårt alt förslå vad syftet är med den socialdemokraliska motiveringsreservationen. Vad är egenlligen syftet med den utom all man försöker lägga in medvetet vinklade tolkningar för atl konstruera en debalt? Del låter ungefär som om någon skulle ha föreslagil alt de allmännyttiga bostadsföretagen skall försvinna från marknaden. Man tycks alltså inte ha läsl vad majoriteten skriver-en aviserad ulredning vänlas lillgodose motionärernas önskemål i rimlig grad. Jag irodde faktiskt under utskottsbehandlingen alt betänkandet i den här delen skulle bli enhälligt.

Sedan har socialdemokraterna reserverat sig för elt motionsförslag om att riksdagen skulle begära en kartläggning av prisutvecklingen på bostadsrätter. Majoriteten säger atl det inte behövs någol ingripande från riksdagen i det här skedet. Saken har ju aktualiserats direkt hos regeringen av HSB och Riksbyggen. För min del har jag tagit det som en självklarhet atl också utvecklingen av överiålelsepriserna blir belyst, detla särskilt som utskottet redan förra året skrev all utvecklingen på den marknaden bör följas noga. Denna utveckling är ju en så väsentlig del av underiaget för kommande bedömningar - bostadsrätter med överiåielsepriser på flera hundra tusen kronor kan knappasl fylla några bostadssociala syften. En kartläggning är önskvärd. Vi måste få vela inte bara hur del ligger till med lokall begränsade skräckexempel utan också hurdet är på bostadsmarknader som inte är så heta som just nu Stockholms innerstad. Jag vill erinra om att så sent som 1974 hade vi i utskottet atl behandla en moderat motion som syftar lill alt skydda bostadsrätishavare mol förlusl då han överiät sin bostadsrätt.

Jag skall också med några ord beröra vpk-motionerna om ell socialiseringsprogram för hyreshusen och om priskoniroll för bostadsrätter. De ärju upprepningar av tidigare debatterade förslag. Det är precis som Inga Lantz nyss sade - vpk framför på nytl sina argument för atl alla enskilt ägda hus skall överföras i samhällets ägo. Vi har anfört argumenten mol della så många gånger lidigare att jag, herr talman, nöjer mig med atl hänvisa lill lidigare kammardebatier och noterar all molionsförslagen även nu avstyrks av ett enhälligt utskott.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till hemslällan i civilulskottels betänkande 34 på samtliga punkter.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Ågar- och upplåtelseformer för bostadshus m. m.

OSKAR LINDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Kjell Maltsson böOade med atl säga alt debatter om ägariägenheler ibland uppfattas som politiskt infekterade. Del är kanske en riktigbeskrivning.eftersom systemen med andelslägenheter,ägarlägenheter, bostadsrätter med strimlade lån leder till en sådan förändring av bostadsmarknaden att del utestänger vanligt folk från möjligheterna atl kunna hyra och bo i de bostäderna. Därför menar vi all del är riksdagens uppgift atl medverka till atl förhindra en sådan utveckling.

Kjell Mattsson sade att utskottsmajoritelen avstyrker alla motionsförslag. Del är formellt helt riktigt, men i hans tonläge fanns ändå en belåtenhet över att man i regeringskansliet gör etl slags kunskapsöversikt och att man dessutom, som det heter, förbereder en utredning om bostadsrätten.

Bostadsrätten behövs, säger Kjell Mattsson, om den är utövad under sunda kooperativa former. Det ger mig fakliskl anledning all fråga honom om han delar den grundsyn på bostadsrätt inom ramen för bosladskooperalionen som jag gav ultryck för i mitt anförande och som återfinns i de socialdemokratiska reservalionerna lill ulskottsbelänkandet. Del är en klar deklaration av civilulskottels ordförande all bostadsrätten skall utövas sunt och atl det görs inom ramen för de bostadskooperativa organisationerna.

Slutligen säger Kjell Mattsson att han inte kan förstå syftet med de socialdemokratiska reservalionerna. Det överraskar mig en smula därför atl det förstår säkerl Kjell Maltsson om han vill vara lite öppenhjärtig mol sig själv. Vi har ju för del första klarl sagt nej lill molionerna från Wilhelm Gustafsson och moderata samlingspartiet. Vi har alltså en motsatt uppfattning som kommer till uttryck i att vi tillstyrker yrkandet nr 3 i moiionen 630, som är en socialdemokratisk motion.

För del andra säger vi all del inte behövs någon ulredning om bostadsrätten. Vad är del man skall ulreda om man menar atl bostadsrätten hör hemma inom bostadskooperation? Inte behöver vi utreda detla. Det vel ju nästan varenda människa som i någon mån är upplyst om det svenska bostadsbeståndet.

För det tredje har vi anslutit oss till yrkande nr 2 i motionen 630. Jag tror säkert atl Kjell Mattsson begriper vad vi syftar lill från socialdemokraternas sida.

107

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Ågar- och upplåtelseformer för bostadshus m. m.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Kjell Mattsson sade alt detta var så gamla vpk-krav att man inte behöver bemöta dem. Yrkandel om avslag på dem är också väldigl knapphändigt i belänkandel. Jag tycker atl del är beklagligt alt Kjell Mattsson inte vill gå in i en debatt om de här frågorna, och det är ett faltigdomsbevis från ulskoilets sida all man inte har en mer fyllig motivering för ett avslag.

Jag noterar att Kjell Mattsson håller med mig om att de åtgärder som han föreslår - att överföra hyresrätter till bostadsrätter, att inte ingripa mot spekulation, all inte föra över privala fastigheter i samhällets ägo - leder lill ökad segregation och ökad spekulation i boendel. Det finns ingel argumenl mol delta, och det gör mig ytterligt beklämd. Man är tydligen överens om all på någol vis öka segregationen i boendel. Del fick man i och för sig klart för sig när man läste betänkandet, för där står klarl utsagt atl de här åtgärderna skall vidtas - och då vet vi vilka effekter det får.

Jag skulle vilja fråga Kjell Mattsson: Vilka är det som man förväntar sig skall ha råd med de här dyra bosladsrällslägenheterna? Vem har råd alt betala 99 000 för en tvåa i Björkhagen eller 150 000 för en HSB-lrea? Ja, inte är det vanliga inkomsttagare.

Om man inte är beredd att motverka spekulationer av detta slag och uppirissning av priser, ökar man självfallet segregationen. Vilka är del som slås ut i den här karusellen? Vilka är det som tvingas alt bo i ofta torftiga bostadsområden och betala skyhöga hyror? Ja, vi vet att det är de som har låga inkomster, som inte kan få fram pengar lill insatserna, som inte har råd alt spekulera.

Jag anser atl del verkligen är hög tid all man vidtar de åtgärder som behövs för att stoppa spekulationen på bostadsmarknaden och göra bostaden lill en social rättighet. Vi får inte, som vi nu gör, ytterligare förstärka uppfatiningen att bostaden är en handelsvara.

Den frihei som de borgerliga partierna ofta lalar om är den rikes frihet att välja vad han vill ha. Del är den fattiges frihet all betala för det som blir över genom höga hyror och dåliga bostadsmiljöer. Del är vad han får betala för.

108

KJELL MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Först beträffande utskottets skrivning i fråga om ägarlägenheter. Jag vill slå fast alt vi funnil del angeläget att man fär en komplett och ingående genomgång av systemet,just för att vi skall kunna klara ut debatten sedan denna genomgång blivit klar.

Jag gick tillbaka till bostadsfinansieringsutredningens belänkande och såg att frågan diskuterades första gången i riksdagen år 1881. Förhoppningen från min sida är att man skall komma med ett så bra material alt ett definitivt ståndpunktstagande till systemet kan fallas såsom hundraårsjubileum.

Det är inte på något sätt som Inga Lantz i sina kommentarer vill påslå, nämligen att man skall vidta åtgärder av den här typen. Det planeras inte en utredning i syfte att komma med konkreta förslag om att ägarlägenheter skall

genomföras. Sysiemel har dock använts inom så många andra länder all vi med denna genomgång borde kunna klara ul alla tekniska, juridiska, ekonomiska och sociala problem och frågetecken som kan förekomma i samband med systemet.

I mitt lidigare inlägg sade jag närdet gäller bostadsrätlsdeballen all vi inie har någon anledning alt slå vakt om avarter av någol slag belräffande prisbildningen och priserna på dagens bostadsrätlsmarknad, utan den fortsatta genomgången kan föranleda ändringar.

Den bostadspolitiska utgångspunkten är det beslut vi fattade om all ha olika boendeformer på vår bostadsmarknad. Senast vi fattade etl sådant beslul var år 1974, och därefter har vi slutit upp bakom detta vid vaOe riksmöte. I detta beslut har de allmännyttiga bostadsföretagen fåu en speciell behandling, t. ex. i vad avser lånevillkor, och spelar en speciell roll. Bostadsrätten kommer därnäst när del gäller lånevillkoren. De enskilda har andra villkor. Men vi har varil helt ense om att hela skalan av förelagsformer skall finnas, dvs. de allmännyttiga, de kooperativa, de enskilda och de renl privat ägda fastigheterna. Del är den typen av bostadspolitik som vi skall bygga vidare på.

Jag anseratt man, i stället föratt bara tala om nödvändigheten av alt införa den ena lagen efter den andra i syfte alt stoppa en eller annan form av s. k. missbruk, också bör länka på sill inflytande i kommunala sammanhang. Kommunerna har en speciell slällning i bostadspolitiken. Del är kommunerna som gör upp de bostadspolitiska programmen för omfattningen av bostadsbyggandet, och de har till sitt förfogande, utöver planinstrument och lagstiftning, också de allmännyttiga bostadsföretagen.

Från riksdagens sida ställs så siora resurser till förfogande atl man borde mer inrikta sig på att förbättra balansen mellan tillgången och efterfrågan i storstadsområdena än all enbart ropa på lagstiftning.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Ågar- och upplåtelseformer för bostadshus m. m.

ROLF DAHLBERG (m);

Herr talman! Oskar Lindkvist och Kjell Mattsson diskuterade nyss della ärende, och de kom överens om att frågan var politiskt infekterad. Detta fick man klart för sig när Oskar Lindkvist gick upp som första man i debatten och därtill gick mycket hårt emot ulskottels skrivning. Där slår trots alll bara atl vi fåll reda på att man i departementet skall göra denna kunskapsöversikt.

Del är märkligt att denna fråga är så oerhört infekterad. Det framförsju bara elt krav på atl man skall utreda dessa frågor. I moiionen 1363 av Georg Danell m. fl. har vi motionärer ställt just kravet på en utredning om utformningen av ett insliiul för äganderält av lägenheter i flerfamiljshus. Varför skall man då göra det? När det gäller radhus har vi redan i dag äganderält. I princip är det samma sak. Det är ell höghus som man lagt utefter marken och det blir då ingen slörre skillnad om man ställer huset på höjden som om det gällde etl vanligt höghus.

Sedan finns det fakliskl många människor som skulle vara intresserade av all äga sin lägenhet, så alt de kan bestämma över den och utforma den på del säll man kan göra när man äger lägenheten. Man kanske skulle ha möjlighet

109

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Ågar- och upplåtelseformer för bostadshus m. m.

att påverka driftkostnaderna mera än som sker i dag. Det finns alltså sådana aspekter som man bör la hänsyn till.

I många andra länder finns detta system både i öst och i väst. 1 vår motion har vi pekat på att det finns elt 15-lal länder, där man visserligen har olika typer av lösningar på den rent juridisk-lekniska biten av detla men där man ändå har någon form av äganderätt lill lägenheten.

Riksdagen harju diskuterat denna fråga upprepade gånger. År 1975 avslogs en motion med hänvisning lill all boende- och bosladsfinansieringsutred-ningarnas arbete pågick och all man skulle vänta på dem och deras betänkanden. Det som man här fåll fram anser inte vi motionärer vara en heltäckande belysning av hela problematiken. Mot denna bakgrund har alltså denna motion kommit till.

Moiionen har nu som ordföranden i utskottet sade avstyrkts, men vi har fått underhandsmeddelandet om att man skall göra den s. k. kunskapsöversikten. Vi motionärer nöjer oss med detta. Kanske kan den mera ingående utredning som vi själva begärt anstå. När kunskapsöversikten föreligger får vi se vad man kommil fram lill. Jag lycker inte all del borde råda någon slörre oenighet om frågans behandling med tanke på redogörelsen i dagens belänkande.

Herr talman! Eftersom ulskottels ordförande så noga gått igenom ärendet, skall jag inte uppta kammarens lid mera ulan ber att få yrka bifall lill utskottets hemställan.

110

WILHELM GUSTAFSSON (fp):

Herrlalman! Det finns tydligen kammariedamöler som läser molioner som en viss potentat läser Bibeln, etl förhållande som man osökt kommer all tänka på när man läser socialdemokraternas reservation nr 1 vid civilulskoltets betänkande nr 34, som vi nu behandlar. I den reservalionen beskrivs motiven till min begäran i motion nr 350 om utredning om äganderätt lill lägenheter i flerfamiljshus som dikterade av ett intresse all ge möjlighel atl realisera spekulationsvinsler. Den beskrivningen är alll bra nära falskt vittnesbörd.

Alt frågorna om lagfarts- och inteckningsmöjligheter måsle ingå i en utredning om eventuellt lägenhetsägande torde vara så självklart, atl elt framhållande av detla faktum inte kan las till intäkt för atl man vill främja bosiadsspekulation. Eller hur tror reservanterna atl man skulle kunna skapa möjligheler för genomsniitssvensken alt äga lägenhet i flerbostadshus på samma villkor som man äger småhus, utan att det öppnas möjligheter all använda lägenhelsinnehavel som underiag för alt ta ut inteckningar eller göra pantförskrivningar av något slag för atl finansiera lägenhelsköpel?

Jag vill gärna deklarera både för min egen del och för folkpartiet, som har valfrihet som etl riktmärke för sin bostadspolitik, all oberoende av vilka upplåtelseformer som tillämpas är del angeläget atl motarbeta alla spekulationstendenser. Della gäller i lika mån överlåtelser av hyresrätter och bostadsrätter som försäljning av villor, radhus eller eventuellt ägda lägenheter. Vår uppfattning är också att man bör sträva efter alt nå så stor rättvisa som

möjligl mellan koslnaderna för olika upplåtelseformer.

Jag vill också för herr Lindkvist påpeka all detta ingalunda är någol nytt folkpartiyrkande. Vid 1975/76 års riksdag väcktes en moiion med samma innehåll, vilken f ö. tillstyrktes av civilutskoiiets majoritet, även om riksdagens majoritet icke följde utskottets hemställan. Det äralltså inte fråga om någon sommarsvala - jag hoppas att del är en stannfågel som det här gäller.

Sedan detla är sagt finns del anledning alt framhålla motiven till att utreda om del går atl skapa samma möjligheter all äga lägenhet som småhus, villa eller radhus. Del viktigaste motivet är,som också framhålls i moiionen, atl ge dem som av olika orsaker väljer alt bo i hus med fiera lägenheter etl ökat inflytande över den egna bostaden. Det ger möjlighel till individuell utformning, eget ansvar för underhåll och skötsel och möjlighel au med egna insatser minska drift- och underhållskostnaderna -en post som i dag tar en alll slörre del av de totala boendekostnaderna i anspråk.

Det finns också många människor, som av principiella skäl vill äga sin bostad men som i dag drar sig för att bo kvar i villa eller radhus, därför all de inte vill ha så stora utrymmen och inte det ökade arbete som dessa boendeformer oftasl medför. Ell boendeinslitut, som gav möjlighet att äga lägenhet i flerbostadshus, skulle öka valfriheten i fråga om bosladsval för många och snarare öka än minska den integration i boendel som är eftersträvansvärd.

Den egna bostaden - villan eller radhuset - är för många unga människor ell givet sparmål. Det är inte uteslutet alt möjligheten att spara till en egen lägenhet också skulle slimulera människor till ett ökat bostadssparande. Ur både privatekonomisk och samhällsekonomisk synpunkl borde en sådan utveckling vara värd atl eftersträva.

Del här är måhända kälterska synpunkter enligt den ideologi som reservanterna företräder. Man bara undrar varför de inte löper linan fulll ut och vill avskalTa även småhusägandei. Det är banalt att än en gäng upprepa den fråga som många gånger ställts: Vad är det för skillnad mellan att äga ell radhus, där husen gränsar till varandra på längden, och atl äga en lägenhet i etl hus, där lägenheterna finns staplade på höjden?

Den kunskapsöversikt som nu skall tas fram inom regeringskansliet bör kunna ge faktabelysning av de problem som tas upp i motionerna 350 och 1363, och det är bra atl man därigenom inte bara tar fram fakta av faslighelsrätlslig natur, utan att man också belyser frågan från samhällsekonomiska och bostadssociala synpunkter. Närdet materialet föreligger, blir det möjligl atl värdera detta och atl förutsättningslöst pröva både för- och nackdelar med elt ägarinstitut för lägenheter.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till civilutskottels hemställan i betänkandet.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Ågar- och upplåtelseformer för bostadshus m. m.

OSKAR LINDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Wilhelm Gustafsson inledde med alt göra gällande all han skulle vara felciterad i den socialdemokraliska reservationen, och han sade att

111

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Ågar- och upplåtelseformer för bostadshus m. m.

tolkningen av innehållet i motionen ligger bra nära ett falskt vittnesbörd. Sedan fortsatte han sill resonemang med alt utveckla vad han menar med moiionen. Han bestyrkte då till alla delar det vi skrivit i vår reservation. Vad Wilhelm Guslafsson är ute efter är nämligen atl göra lägenheten lill ett placeringsobjekt. Med lagfart och med inteckningar skall lägenhetsinnehavaren kunna få kreditutrymme för alt della i fastighetsköp -det sade Wilhelm Gustafsson förbara några minuter sedan från kammarens talarstol, och detär precis vad vi påstår atl Wilhelm Gustafsson är ute efter. Om del vi anfört i vår reservalion innebär ett falskt vittnesbörd, då må jag säga att vi haren lysande föregångare i Wilhelm Gustafsson, eftersom vi har baserat vår reservation på den moiion han har avgivit.

Wilhelm Guslafsson sade vidare att hans motion inte innebär att det är fråga om någon förändring av folkpartiets grundsyn när del gäller bostadspolitiken. Han sade all del minsann har funnits folkpartimotioner i samma ärende tidigare, och då hade civilutskotlel tillstyrkt. Men det här har Wilhelm Guslafsson förväxlat, eftersom den fråga det då gällde behandlades av lagulskoltet. 1 civilutskotlel tillstyrker vi inte sådana molioner - del kan vara bra för Wilhelm Gustafsson att veta fÖr framtiden.

Jag vill slutligen anknyta lill del resonemang som Wilhelm Gustafsson förde med utgångspunkt i atl folk gärna vill ha ell ökal inflytande när del gäller boendet. Jag har i milt förslå inlägg klargjort bosiadskooperalionens arbeisformer, och jag sade därvid att vaOe upplyst medborgare i dag vet hur bosladskooperalionen i Sverige arbelar. Jag vill i del sammanhangel lillägga, Wilhelm Guslafsson, att bosladskooperalionen innebär medlemskap, inflytande, bostadssparande, delansvar för fastighetens skötsel, delansvar för fastighetens ekonomi och medlemskap i bostadsrättsförening. Alll detta kan åstadkommas med kooperativ verksamhel. Kan Wilhelm Gustafsson tänka sig en mera ideal form för atl uppnå boendedemokrali än den som är representerad i den svenska bosladskooperalionen? Är del sådana saker jag nyss nämnde som Wilhelm Guslafsson är ute efter, då delar han den uppfattning vi framför i vår reservalion. Men är del någol annat, Wilhelm Guslafsson, så klargör della i samband med den här diskussionen!

112

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Man har undrat varför frågan i del betänkande vi diskuterar i dag är så infekterad. Om man kämpar fören social bostadspolilik, lycker jag alt utskottets betänkande uttrycker en strävan i motsatt riktning. Del är heller ingen som här har polemiseral mol del förhållandet.

Genomsniitssvensken, säger Wilhelm Gustafsson,skall kunna köpa precis den lägenhet han vill ha. Del är bara del felet atl genomsniitssvensken inte har råd med del-han har inte råd alt betala 150 000 kr. fören trea i ett HSB-områdeeller 100 000 kr. fören tvåa i Björkhagen,som man idagens nummer av Dagens Nyheter kan läsa om. Det är inte heller vem som helst som har råd all skaffa sig småhus. Del finns utredningar gjorda som klart visaratt vanliga inkomsttagare och låginkomsttagare är myckel underrepresenterade när det gäller möjlighelerna atl skaffa sig småhus.

På folkparlihåll säger man atl vi skall verksamt motarbeta alla spekulationer. Det bäsla sättet om man verkligen vill göra det är all bifalla alla vpk-motioner som kräver priskoniroll av bl. a. bostadsrättslägenheier!

Sedan kopplar man ihop ägande och infiylande: genom atl äga skall man få infiylande, anses del, men om man inte äger skall man inte heller ha någol inflytande. Jag tycker det är alldeles fel all koppla ihop ägandet med boendeinflytande och boendedemokrali.

Som jag sade tidigare tror jag alt bosladsrätlsformen i kombination med kommunalt och kooperativt ägande av bostäder ger elt bra inflytande över boendel, men aU för den sakens skull koppla ihop boendeinflytandet med ägandet, som man nu gör, anserjag vara felakligl. Regeringen har rekommenderat alt delar av hyresrättsbeståndet skall överföras lill bostadsrätter för aU man skall kunna få in ägandeformen. Detla anserjag vara felakligl; del finns andra förutsättningar för alt få etl reellt boendeinflytande än all äga sin bostad. Genom detta ställningslagande för man dessutom över ytteriigare en bit av bostadsbeståndet till den öppna marknaden och lill spekulationen, vilket bidrar lill alt segregera bostadsmarknaden ännu mer än i dag.

För att ytterst förverkliga kravet på boendedemokrali måsle man förslås genomföra andra reformer på bostadspolitikens område,såsom alt hell ta bort all vinsOakt genom atl överföra mark och alla bosläder i samhällets ägo samt givetvis att föra en hell annan bostadspolitik.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Ågar- och upplåtelseformer för bostadshus m. m.

WILHELM GUSTAFSSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jagskall be Oskar Lindkvist och kammaren om ursäkt för alt jag råkade säga civilutskotlel fastän jag menade lagutskottet. Del var min ovana vid denna församling som gjorde all jag råkade säga fel.

Däremoi tyckerjag nog atl Oskar Lindkvist skulle kunna skilja på vad som är motiven i en motion och vad som är de krav som slälls för alt man skall kunna tillgodose sådana motiv. Det är detla som jag menar inte är korrekt beskrivet i reservationen 1.

Jag skall gärna vitsorda alt bosladskooperalionen är en utomordentligt god bostadsform, som medger stora möjligheter till inflytande i boendet, men jag vill också hävda atl ägande av lägenheter på samma villkor som ägande av småhus bör ge icke blott lika bra ulan kanske t. o. m. bättre inflytande på den egna bostadssituationen.

Jag vill svara Inga Lantz, som tog upp besitlningsformerna kontra spekulation, all jag tror vi har anledning atl skilja på dessa båda saker. Vi bör i princip kunna kräva likvärdighet mellan olika besiilningsformer. Men då bör man också acceptera såväl ägande som bosiadskooperativ, bostadsrätt och hyresrätt. Om vi accepterar samlliga dessa former, får de bostadssökande slörre valfrihet.

OSKAR LINDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Wilhelm Guslafsson säger atl man bör skilja mellan motiven och de krav som framställs i moiionen. Men motiven brukarju alllid föregå de krav som slälls, och så sker också i hans motion. Del är självfallet della

113

8 Riksdagens orolokoll 1977/78:155-156

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Ågar- och upplåtelseformer för bostadshus m. m.

sammanlaget - både motiven, som är myckel högerinrikiade, och kravet -som har gett oss anledning all skriva vår reservation.

Nu skall inte herr Gustafsson vara så belåten med vad som sker i kanslihuset, för här har utskottets ordförande sagt all del inte kommer några förslag i kunskapsöversikten, så herr Gustafssons krav lär inte komma alt bli tillgodosedda.

Vad herr Guslafsson är ute efter ärju ägarlägenheter på hög ekonomisk nivå, men Kjell Mallsson har sagl att del inte blir fråga om sådanl. Det är nämligen inte det man syftar lill i kanslihuset, ulan till atl få mera kunskaper om vad som sker på bosladsrätismarknaden.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Belräffande kunskapsöversikten har regeringen i alla fall tidigare rekommenderat alt man skulle underlätta och stimulera omvandling av hyresrätter lill bostadsrätter, och det är ett klart sleg i riktning mot en segregerad och mera spekulativ bostadsmarknad.

Jag skulle vilja fråga: Vad är det fÖr form av valfrihet Wilhelm Guslafsson eftersträvar, när verkligheten ser ut som den gör? Vanliga hyresgäster i låg-och mellaninkomstskiklen får betala 1 000-1 100 kr. i månaden för treor just nu. Hur skall de kunna klara av insalser som redan i dag ligger på 100 000-150 000 kr. - t. o. m. 400 000 kr. för en lägenhet på Kungsklippan i Stockholm? Vad är det för valfrihet, vilka är det man värnar om med den valfriheten? Jo, del är höginkomstlagarna som de borgeriiga partierna vill gynna i del här sammanhangel precis som i andra. Man är inte alls intresserad av alt få en social bostadspolitik med ell boende på lika villkor, där så alt säga vaOe gren bär sina koslnader.

Vad som sker nu är att faltiga medborgare får subventionera rika medborgare. Regeringen och de borgerliga partierna vill öka spekulationen på det här områdel genom alt dra in ytterligare en stor del av bostäderna i spekulationskarusellen i form av bostadsrätter. De tänker inte göra någonting för att stoppa den ulvecklingen.

Man måste la kravet från HSB och Riksbyggen på allvar när dessa organisationer, som verkligen har erfarenhet av bostadsmarknaden, går lill regeringen för alt få hjälp med all stoppa spekulationskarusellen, för det är i alla fall en åtgärd som vittnar om att lägel är ytterst allvarligt.

114

WILHELM GUSTAFSSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Inga Lantz undrar vilka det är som vi tänker på när vi från folkpartiets sida lalar om valfrihet. Det är naluriigtvis alla människor som skall ges så slor valfrihet som möjligl.

En del av debattörerna tycks leva helt uppe i Siockholmsförhållanden och undgå alt lägga märke lill atl förhållandena på bostadsmarknaden i Sverige i övrigt ser ganska annorlunda ut. T de trakter som jag känner lill är det sannerligen ingen ovanlighet atl genomsnittsinkomsttagare skaffar sig ett egethem eller köper sig en bostadsräu i stället för aU hyra, och del sker utan några osunda spekulationstendenser. Jag tror att det förekommer i ganska

stora delar av Sverige, och vi skall inte debattera bostadsfrågorna bara från Stockholms horisont.

ANNA ELIASSON (c):

Herr lalman! Del är egendomligt all just överlåielsevärdena på bostadsrätter görs till föremål för kritik när vi har en i övrigt helt fri bostadsmarknad. Det säger Gunnar Leo, verkställande direktör i HSB:s riksförbund, i en tankeväckande, ny lilen skrift. Frågan gäller inte hur överlåielsevärdena för bostadsrätter utvecklas. Frågan gäller hur spekulativa övervärden vid överlåtelser av alla bosläder - småhus, bostadsrätter, hyresrätter - skall förhindras, menar Gunnar Leo. Kanske skall vi för säkerhels skull lill uppräkningen också lägga fritidshusen efter den senasle lidens uppmärksamhel på mycket kraftiga prisstegringar på jusl de husen. Problemet hur de spekulativa övervärdena vid överlåtelse av småhus och andra bostäder skall förhindras löses inte av en onyanserad kritik, som inte lar hänsyn lill den allmänna inflatoriska ulveckling vi har inom hela samhällsekonomin, konstaterar Gunnar Leo vidare.

Med den många gånger onyanserade debatl som förts kring de olika boendeformerna under den senaste liden finns det skäl all på del här sättet återge Gunnar Leos ord. Bostadsrätten har utsatts för en oförskyllt hård kritik. Ett exempel är del ledarstick som i Aftonbladet för några månader sedan rubricerades: Bostadsräu är spekulationsräll. I ledarsticket gör man gällande atl det även inom det rikskooperativa bosladsrältsbeståndet pågår en ansenlig spekulation vid andrahandsförsäljningar. Tidningens slutsals är att de fina kooperativa grundidéerna får stryka på foten inför des. k. ekonomiska realiteterna. Självklarl är det angelägel all spekulationen i boendet angrips -del vill jag personligen också undersiryka - men all måla upp en förenklad bild av dagens situation på bostadsmarknaden och av den dra slutsatsen att just bostadsrätten skulle vara en asocial boendeform och atl den inte förOänar att salsa på för framtiden är väl grovt. Dess värre förekommer det ibland i debatten.

Bostadsrätten svarar för en ganska lilen andel i boendel. Den svarar för knappt 15 96 av del totala bostadsbeståndet. Enligt budgetpropositionen var det inte mer än ca 3 000 av de lägenheter som blev färdiga förra årel som skulle upplåtas med bostadsrätt. Ser man till bostadsbeståndet i dess helhet -och också om man ser enbarl till flerfamiljshusen-så finner man atl andelen bosläder med bostadsrätt inte ökal under de senasle 20 åren. För flerfamiljshusen har del enskilda ägandet gått tillbaka och det offentliga ägandet ökat, men bostadsrätten ligger stilla. Ser man lill nyproduktionen finner man atl bostadsrättens andel successivt minskat under de senasle 20 åren och minskal ganska kraftigt under senare år. Till en del sammanhänger minskningen med det ökade småhusbyggandet, men det är inte hela förklaringen. Till bilden hör f ö. också de speciella svårigheter bostadsrätten ställdes inför underdel tidiga 1970-lalel med de uthyrningsproblem som man då hade i vissa områden och som drabbade de boende. Och del har väl satt sina spår.

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Agar- och upplåtelseformer för bostadshus m. m.

115

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Ågar- och upplåtelseformer för bostadshus m. m.

116

Är 15 96 av det totala bostadsbeståndet i bostadsrättens form en rimlig balanspunkt? Är del den vi skall inrikta oss på också för framtiden? Jag menar alt den saken bör ställas under en seriös debatt. Här kan etl utredningsarbete ge etl värdefullt bidrag. Jag menar atl man med utgångspunkt från bostadsrättens fördelar bör ställa frågan om man inte avsevärt skulle kunna öka bostadsrättens andel i bostadsbeståndet och undersöka förutsättningarna för detta. Huvudfrågan får enligt min mening inte göras till en fråga om lagteknik och ekonomi, utan huvudfrågan är bostadspolitisk. Finns del fördelar med bostadsrätten som man från samhällets sida effektivare borde tillvarata? Finns det svårigheter som man kan lösa för att förstärka den bosladssociala inriktningen i bostadspolitiken, och hur skall del ske?

Vad som finns skäl att se närmare på är inte minst hur man kan finna vägar för all både låginkomsltagaren och bostadsområdet med de bostadssociala problemen skall komma i fråga för bostadsrätt. En rimlig utgångspunkt bör vara alt ingen av ekonomiska skäl skall behöva hindras från att bo med bostadsrätt. En systematisk kartläggning och analys med denna inriktning bör ses som ett väsentligt tillskolt för avgörandena om den framlida bostadspolitiken och specielll då den roll bostadsrätten kan länkas spela i sammanhangel.

1 motionen 622 till årets riksdag har jag tillsammans med elt par centerkolleger väckt förslag om en sådan kartläggning och ingående redovisal våra skäl för della. Vi menar all en analys är viklig. Förhastade slutsatser och förhastade åtgärder med utgångspunkt från den dagsaktuella silualionen på bostadsmarknaden, specielll då i vissa storstadsområden, bör undvikas. Jag vill gärna betona detta.

1 följande punkter lar vi upp del vi sammanfallningsvis ser som de specifika fördelarna med bostadsrätten. Därmed inte sagt atl andra upplålelseformer inte har sina fördelar.

Direkl ägarinflytande genom medägande i kooperativ form.

Boendeform som bygger på organiserad samverkan mellan människor.

Insyn, inflytande och medansvar över fastighetsskötsel och hela den egna boendemiljön.

Decentraliserad bosladsförvaltning.

Boendeform som håller driftkostnaderna och behovet av hyreshöjningar nere med de fördelar detta innebär för den enskilde och samhällsekonomin.

Boendeform som bygger på samhörighet och medansvar och därmed befrämjar jämställdheten mellan människor.

Till della vill jag också lägga atl det är glädjande att man i dag på allt fier håll böOar få upp ögonen för hur nödvändigi del är all sätta upp sociala mål för samhällsplaneringen och boendet efter 1960-ialeis alltför ensidigt och ekonomiskl-lekniskl styrda visioner. Del är ell skäl atl mer målmedvetet söka la lill vara och utveckla de möjligheler som kan rymmas inom bostadsrätten och andra upplåtelseformer för atl skapa en grund för gemenskap i boendet och forma lokalsamhällen som präglas av aktivitet, trivsel och kvanersgemenskap. Bostadsrätten kan här ses som ett säll all

bygga in en form av samverkan i bostadsområdet. Och del gäller inte enbart nyproduktion. Jag kan som exempel nämna den omvandling som skett lill bostadsrätt ganska nyligen genom försäljning av närmare 3 000 lägenheter i Hallunda till HSB. Därgick man på etl lidigt stadium in med information och kursverksamhet för aU bygga upp bosladsrätlsföreningens verksamhel och förankra den hos de boende. Den formen av aktiviteter är en bra grund för en fortsall samverkan mellan de boende i områdel.

I en särskild reservation ägnar sig civilutskottels socialdemokraliska ledamöter ål atl kommentera motionen och avfärda tanken på all förutsättningarna för eU ökat bostadsrättsboende kan vara värda att tas upp till ulredning. Tyvärr förefaller man göra del i missuppfattningen atl utredningen skulle syfta till atl fiytta beslul från kommunerna och finna former för en ökad statlig styrning av nyproduktionen. Som bekant är bostadspolitiken ingalunda exklusivt förbehållen kommunerna och inte heller poliliken t. ex. på skatteområdet, som i hög grad inverkar på boende och byggande. Jag kan försäkra kammaren, om det nu skall behövas, att vi motionärer utifrån vår decenlralisliska grundsyn inte är ute efter atl beröva kommunerna inflytande. Snarare tvärtom. Vi menar all man bör sträva efter all åstadkomma större möjligheler att angripa den bosnadssociala ojämlikheten och förbättra enskilda bostadsområden som kan vara nedslitna och problemfyllda. Och var skall man göra del om inte ute i kommunerna?

I reservationen betonas de allmännyttiga bostadsföretagens centrala roll, och man är från socialdemokratiskt håll starkt kritisk mot tanken att även fasligheter ur del allmännyttiga bostadsbeståndet skulle kunna övergå till bostadsrätt. Det skulle, enligt socialdemokraterna, innebära atl man minskar den sektor som organiserats för att ulan alla vinstsyften tillgodose bostadspolitiska och bostadssociala syften. Den slängen mot bostadsrätten och den kooperativa principen om självkostnadsboende kan det riklas ålskilliga invändningar mot.

Inledningsvis i reservationen beskriver ulskottels socialdemokrater motionärerna på följande sätt: "Ledorden är 'ägarinflytande genom medägande', vilket röjer motionärernas bundenhet lill den poliliska tes om 'ägardemo-kraii' som omfattas av vissa intressen och som inte har någol samband med den kooperativa grundtanken."

De grova insinuationerna, inte särskill väl inlindade, som riktas mot Karin Andersson, Pär Granstedt och mig faller på sin egen orimlighet. Jag skall inte närmare kommentera dem på annal sätt än att säga atl jag är besviken och förvånad över att socialdemokraterna inie håller sig för goda för att bygga en reservation på sådana argumenl.

F. ö. är det kanske lilel förvånande alt socialdemokraterna tycks tillmäta medägande föga vikl - med hänsyn lill den aktuella debatten inom det socialdemokratiska partiet om ägande och makt på andra stora samhällsområden. Och inte sticker heller Kooperativa förbundet under stol med sina ägandeformer. Varför skulle man göra del? Och visst har ägandeformerna viss belydelse för inflytandet också i boendet. Vi motionärer ser bostadsrättsföreningen som en bra form för ägande och inflytande. För alt klara insynen

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Ågar- och upplåtelseformer för bostadshus m. m.

117

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Ågar- och upplåtelseformer för bostadshus m. m.

och inflytandet behövs det enligt vår mening inte någol införande av ägarlägenheter. För all undvika alla eventuella återstående missförstånd vill jag också undersiryka alt systemet med strimlade lån inte är tillfredsställande i dag och bör åtgärdas ur rättvisesynpunkt.

Herr talman! Oskar Lindkvist har i debalten i dag i nertonad form redovisat den socialdemokratiska hållningen. Och del är nog klokt. Bostadsrätten och de kooperativa idéer som bär upp de seriösa bostadsrättsföreningarna är i grunden ett bra och som jag ser del utvecklingsbart inslag i vårl boende.

OSKAR LINDKVIST (s):

Herrlalman! Jag vel att vi skall gå lill röstning inom några minuter, men jag måsle ändå klariägga elt par punkter som Anna Eliasson tog upp i diskussionen.

För det första är bostadsrätt inte detsamma som bosiadskooperation. Lål oss klara ul del en gång för alla. Fördel andra undrar jag vad Anna Eliasson egenlligen behöver för ylleriigare ulredning om bosladskooperalionen, så entusiastiskt men inte hell kunnigt som hon ändå har pratat om bostadskooperationen. Vi ifrågasätter utredningskravet därför att vi menar atl en utredning inte behövs. VaOe människa som vel någol litet om bostadsmarknaden vel också en hel del om bostadskooperationen. När vi pratar om bostadsrätt pratar vi om bosladskooperalionen.

Sedan sade Anna Eliasson atl socialdemokraterna är kritiska mot alt man vill göra bostadsrätter i det allmännyttiga bostadsbeståndet. Ja, vi är inte bara kritiska - vi är hell emot en sådan förändring av bostadsbeståndet. Det är vår grundsyn all vi behöver såväl allmännyttiga bostadsförelag som kooperativa bostadsförelag. De två bildar enligt vår mening grunden för. en social bostadspolitik. Därför vill vi inte företa några förändringar på det området.

Närdet gäller de bostadspolitiska målen villjag slutligen säga attjag tror all Anna Eliasson skulle vinna på alt skilja mellan andra bostadsrätter och bostadsrätter inom bosladskooperalionen. Det är mycket viktigt atl hålla isär de begreppen i den bostadspolitiska debatten. Det förekommer nämligen många avarter av bostadsrätter i del svenska samhällel.

ANNA ELIASSON (c):

Herr lalman! Lål mig bara i korthet betona för Oskar Lindkvist att det utredningsarbete vi åsyftar inte är begränsat till någol upplysningsarbete om Riksbyggen och HSB. En viktig del av delta utredningsarbete är atl värderade möjligheler bosladsrättsboendet ger och inte minst atl pröva vilken roll bostadsrättsboendel kan spela i den framtida bostadspolitiken.

Överläggningen var härmed slulad.

118

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels ulskottels hemslällan, dels reservationen nr I av Per Bergman m. fl., och förklarades den förra proposilionen

vara med övervägande ja besvarad. Sedan Oskar Lindkvist begärt votering Nr 155

upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskottels hemställan i betänkandet

nr 34 mom. 1 röslar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 1 av Per Bergman

m.fl.

Måndagen den 29 maj 1978

Ågar- och upplåtelseformer för bostadshus m. m.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-proposilionen. Då Oskar Lindkvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 147 Nej - 136

Mom. 2

Propositionergavs på bifall lill dels ulskottels hemställan, dels motionen nr 859 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller civilulskottels hemställan i belänkandel

nr 34 mom. 2 röslar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 859 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 268

Nej - 14

Avstår - 1

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemslällan med godkännande av den i reservalionen nr 2 av Per Bergman m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Oskar Lindkvist begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

119

Nr 155

Måndagen den 29 maj 1978

Ågar- och upplåtelseformer för bostadshus rn. m.

Den som vill all kammaren bifaller civilutskottels hemslällan i belänkandel nr 34 mom. 3 med godkännande av utskottets molivering röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemslällan med godkännande av den i reservationen nr 2 av Per Bergman m. fl. anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-propositionen. Då Oskar Lindkvist begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 147 Nej - 136

Mom. 4

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 488 av Tore Claeson m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller civilulskoltets hemställan i belänkandet

nr 34 mom. 4 röslar ja,

den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 488 av Tore Claeson m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 268

Nej - 14

Avstår - 1

Mom. 5

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 3 av Per Bergman m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Oskar Lindkvist begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller civilutskottels hemställan i betänkandet

nr 34 mom. 5 röslar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 3 av Per Bergman

m.fl.

120

Vid omröslning gc.om uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Oskar Lindkvist begärde rösiräk-

ning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav Nr 155
följande resultat: Måndagen den

29 maj 1978

Ja - 147 Nej - 136

Ågar- och upplå-
§ 8 Föredrogs telseformerför

Civilutskottels betänkande bostadshus m. m.

1977/78:35 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden.

Utskottets hemslällan bifölls.

§ 9 På förslag av iredje vice talmannen beslöts atl kammarens förhandlingar skulle fortsättas kl. 19.30.

§ 10 Anmäldes och bordlades Skatleulskottels belänkande

1977/78:54 med anledning av motioner om avdrag för forsknings- och utvecklingsarbete, m. m.

Näringsutskottels beiänkanden

1977/78:74 med anledning av proposilionen 1977/78:123 om statliga garantier för lån till skogsindustrin och propositionen 1977/78:180 om lån till Norrlands Skogsägares Cellulosa AB jämte molioner

1977/78:75 med anledningav proposilionen 1977/78:111 om siatens stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m. m. jämte motioner

§ 11 Kammaren åtskildes kl. 18.02.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Genien