Riksdagens protokoll 1977/78:153 Torsdagen den 25 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1977/78:153

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:153

Torsdagen den 25 maj

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en böOan av förste vice talmannen.

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

§ 1 Energiforskning, m. m. (forts.)

Fortsattes   överläggningen   om   näringsutskottels   beiänkanden   1977/ 78:67-70.

LENNART PETTERSSON (s):

Herr lalman! Talmannen är i dubbel bemärkelse i centrum förden debatl som nu kommer atl följa. Strax före middagspausen inträffade nämligen del uppseendeväckande att en av kammarens ledamöter från denna talarstol anklagade Ingvar Carlsson för medveten lögn. Det gällde den motion som en framlrädande centerpartist skrev 1970 och som förordade byggande av kärnkraftverk i Norriand.

Den motionen förnekade fru Hambraeus all kännedom om, och hon hävdade att Ingvar Carlsson for med ren lögn. Eftersom herr Carlsson inte hade lillfälle att närmare gå i svaromål på denna grova beskyllning vill jag göra del som förste talare i debatten efter middagspausen.

Motionen är motion nr 738 år 1970 i första kammaren, och den väcktes av Torsten Bengtson. En likalydande centermotion väcktes i andra kammaren. Innehållet i motionen, fru Hambraeus, är helt klar. Efter en längre plädering för kärnkraft kommer motionären fram till följande slutsats: "En planmässig och successiv utbyggnad av kärnkraftverk utefter Norrlandskusten skulle ge många produktiva arbetstillfällen." Det var f ö. vid presentationen i samband med denna motion som uttrycket "ett pärlband av kärnkraftverk längs Norrlandskusten" användes. Och ser man efter i motionen, fru Hambraeus, finner man atl delta   precis täcker innehållet i densamma.

Herr lalman! Jag har velat läsa in detla lill kammarens protokoll för att ge fru Hambraeus en chans atl be om ursäkt för sill övertramp.

Därmed går jag över lill dagens debattämnen, och jag avser alt ta upp näringsutskottels belänkande 68, som behandlar förslag till nytt treårsprogram för der. statliga energiforskningen.

Betänkandet visar-jag vill gärna understryka det -att ett betydande mått av enighet råder mellan regeringspartierna och den socialdemokraliska oppositionen om behovet av forisaiia och kraftfulla ansträngningar för energiforskning och forskning kring alternativa energikällor. Det finns här inte heller något alternativ i del långa perspektivet vid sidan av energisparandel.

Vi hade tidigare i dag energiministern Olof Johansson här som vår gäst i

143

Nr 153                denna deban. Han gjorde tolkningen att den enighet som finns mellan

Torsdagen den     oppositionen och de borgerliga regeringspartierna på denna punkt är centerns

25 mai 1978        lorOänst. Jag vill ifrågasätta det, herr lalman, därför atl det inte överens-

_____________    stämmer med de faktiska förhållandena.

Enersiforsknins       ' Jälva verket har det energiforskningsprogram som  nu  läggs  fram

ij, „                    förberetts i den parlamentariskt sammansatta delegationen för energiforsk-

ning, och där var det centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna som skilde ut sig från de övriga partierna och hade en annan mening. De som stod för majoritetens uppfattning i det dokument som ligger till grund för del energiforskningsprogram för den kommande treårsperioden som vi nu diskuterar är alliså socialdemokraterna, moderaterna och folkpartisterna - så var det med den saken.

Sedan villjag gärna någol beröra vad herr Sjönell sade i sina kommenlarer lill reservationerna vid näringsulskottets belänkande 68 om just energiforskningen, eftersom jag uppfattade honom som utskollsmajorilelens talesman när det gäller detta betänkande. Låt mig först bemöta hans kritik mol den socialdemokraliska reservationen 2, där vi bl. a. kritiserar den oklarhet som även efter utskottsbehandlingen råder beträffande omfattningen av den satsning på kärnkraftslbrskning som regeringen avser göra. Genom all ändra på den indelning som tidigare låg till grund för programarbetet och göra en uppdelning på två delprogram, där man i det ena också förin forskning som inte avser kärnkraftens olika områden, har man lyckats skapa en sådan förvirring att det inte längre är möjligt att få en klar bild av det hela.

Dessutom har man i propositionen, och del har godkänts av utskottsmajoritelen, lagt lill all belräffande de summor som därutöver kan komma all behövas för forskning på kärnkraftens omräde har regeringen möjlighet an ulan riksdagens hörande överföra medel från den gemensamma reserv som skall stå till regeringens förfogande för olika energiforskningsändamål.

På del här viset har den borgerliga regeringen av uppenbarligen myckel konkreia politiska skäl gjort sitt för atl dölja vilken omfattning kärnkraftsforskningen kommeratt få inom den kommande treårsperioden. Vi anklagar faktiskt regeringen fören medveten oklarhet på denna punkt. Enligt vår åsikt hade det varit riktigare alt riksdagen begärt ett klarl besked, men vi har inte fått med oss de borgerliga utskotlsledamöterna och har därför tvingats reservera oss. Vi beklagar att vi har måst göra delta, eftersom del egentligen är ett minimikrav att riksdagen vet vad den egentligen beslularom närdel gäller kärnkraftsforskningen.

Låt mig sedan ta upp energiforskningsprogrammel i dess helhet. Inled
ningsvis konstaterade jag atl vi är överens när del gäller huvudlinjerna i delta
men all vi har olika uppfattning i vissa delfrågor. Jag kan inte underlåta atl
säga att en betydelsefull sådan delfråga behandlas i den socialdemokraliska
reservationen 2, där det förordas all ylleriigare 30 milj. kr. bör anslås lill
kärnkraftsforskning under den kommande treårsperioden, speciellt för
forskning om kärnkraftens säkerhetsfrågor i vid mening.
144                      På socialdemokratiskt håll anser vi atl del klart börsägas ifrån att vi även i

fortsättningen bör ha en opartisk och kritisk säkerhetsforskning av tillräcklig omfattning, som bedrivs oberoende av den forskning som betalas av kraftbolag och slalliga kontrollmyndigheter.

Vår inställning pä denna punkt stärktes också, enligt min mening, av de hearings i energifrågan som skedde inom näringsutskoilet. Jag kan tyvärr bara notera all vi inte lyckades få med oss de borgerliga partiernas representanter på en ökad salsning på bl. a. den säkerhetsforskning på kärnkraftsområdel som vi förordat.

Nu skryter ju energiministern och centerpartiet över all del har giorts vissa överföringar från kärnkraftsforskning till annan energiforskning - från del första treårsprogrammel som bar den socialdemokratiska regeringens signatur lill det nya treåriga energiforskningsprogrammel. Men delta är, herr talman, enligt vår uppfattning att beklaga, för här är det fråga om att man i betydande utsträckning kommer att ta bort resurser för en fortsatt säkerhetsforskning. Det trodde jag atl vi i den här kammaren var överens om inte borde ske.

Statsmakterna har alltsedan forsknings- och uivecklingsarbetei kring kärnkraften inleddes fäst slort avseende vid säkerheisfrågorna. Så bör del vara även i fortsättningen, enligt den socialdemokratiska uppfattningen. Vi kan alltså inte förstå atl man har visat ett så ljumt intresse från borgerligt håll när vi har fört fram dessa synpunkter.

Bortsett från denna i och för sig betydelsefulla skillnad råder det som sagt en belydande enighel om huvudlinjerna i det förslag lill nytt treårsprogram för energiforskning som riksdagen nu skall beslula om. Att så är fallet är naturligt av flera skäl.

Eu skäl ärdet hot Sveriges väldiga oljeberoende innebär och som vi på lång sikl måsle komma ur, bl. a. med hjälp av energisparande och alternativa energikällor. Därför är en kraftfull salsning på energiforskning motiverad.

Ett annal skäl lill den belydande samsiämmigheten ligger, som jag lidigare påpekal, i del fakium au förslaget till energiforskningsprogram har förberetts i den parlamentariskt sammansatta delegationen för energiforskning. Redan där uppnåddes en stor enighet mellan partierna. Del gällde naturligtvis i hög grad mellan socialdemokrater, moderater och folkpartister, och i någol mindre grad mellan dessa partier och centerpartiet resp. vänsterpartiet kommunisterna.

Eu tredje skäl slutligen, herr lalman, till enigheten ligger i all del nya treåriga programmet är en fortsättning på det energiforskningsprogram som den socialdemokratiska regeringen lade fram i anslutning till 1975 års energipolitiska beslut. Det förOänar all understrykas all just 1975 års energiforskningsprogram i själva verket var den verkliga pionjärinsatsen, trots Olof Johanssons påstående om motsatsen. Det var inte vad som kom efteråt som var det nya, alltså det som vi diskuterar i dag. 1975 års energiforskningsprogram väckte på sin tid ett belydande iniernaiionelli intresse, bl. a. därför aU det redan då hade en stark inriktning på energisparande och alternativa energikällor. Det nya treårsprogrammet är i alll väsentligt elt naturligt fullföljande av tidigare huvudlinjer. Olof Johansson

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. rn.

145

10 Riksdagens protokoll 1977/78:152-153

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

146

hänvisade i sitt inledningsanförande i dag lill del beröm -jag tolkar det så i alla fall - som det internationella energiorganet lAEA riktade lill Sverige, därför alt vi hade etl unikt och framtidsinriktal energiforskningsprogram. Man hade då giorl en jämförelse avseende år 1977.

Detla är just beviset för alt del var den socialdemokratiska regeringens energiforskningsprogram som var det nya på den internationella scenen. År 1977 var det faktiskt i alla väsentliga delar det socialdemokratiska energiforskningsprogrammel som genomfördes i praktisk handling. Det var alltså inte den borgerliga regeringen som hade kommil med sin nya treåriga energiforskningsprogram vid den tiden, utan det var socialdemokraterna.

Det är intressant, och jag noterar med tillfredsställelse atl vi inte bara får beröm internationellt för del socialdemokraliska energiforskningsprogrammet, utan även Olof Johansson anser uppenbarligen alt det varett program som var riktigt och framtidsinriktal. Den stora nyinriktningen skedde alltså redan i och med 1975 års energiforskningsprogram.

Fru Hambraeus höll ett långt och engagerat anförande, som i stort gick ut på att paradiset skulle öppna sig för del svenska folkel bara man sade nej lill kärnkraften och satsade för fullt på de förnyelsebara energikällorna.

Lål mig bara säga till fru Hambraeus attjag nog tyvärr i kväll måste i någon mån ta på mig rollen som ormen i fru Hambraeus paradis, eftersom jag såsom reservanternas talesman när del gäller energiforskningsbetänkandel från utskottet avser att något beröra de överdrivna förväntningar som man ibland hyser på ett snabbi introducerande av alternativa energikällor i vår energiförsöOning.

Fru Hambraeus budskap var i slorl selt följande: Del är inga problem förknippade med de alternativa energikällorna. Jag vill hävda au det finns problem - såväl tidsmässiga problem som kostnadsmässiga problem och miljö- och hälsomässiga problem. Jag säger inte att det inte går alt övervinna dessa problem, men del kommer förvisso alt la sin lid. Jag skall utveckla della närmare.

Fru Hambraeus talade vidare om all de alternativa förnyelsebara energikällorna var energikällor i ekologisk balans. Låt mig då bara erinra fru Hambraeus om den debatl som nu förs i naturvårds- och miUövårdskrelsar kring tankarna på en belydande salsning på energiskogar i vårl land. Detta är sannerligen inte en debatl som utgår som elt självklart faktum från alt dessa väldiga arealer av sly och andra energiskogar skulle vara i överensstämmelse med någon inriktning på ekologisk balans.

Del är, herr talman, hell klart all del är en sak att vara överens om behovet av en kraftfull satsning på forskning om allernaliva energikällor och effektivare energianvändning - och där är vi i betydande utsträckning överens. En annan sak är den bedömning och de uttalanden som görs om möjlighelerna atl inom en nära framtid uinyUja de alternativa energikällorna i slor skala. Det finns här -som jag sade tidigare-anledning att varna fördel önsketänkande som alllför länge har varit alllför vanligt i den energipoliliska debatten. Specielll har det regeringsparti som säger nej till kärnkraften och som har satt sin statsministers heder i pant för detla konsekvent intagit en

lättsinnig position härvidlag. Man har sökt inbilla människorna all de väldiga omslällningar som del skulle innebära alt basera den framtida energiförsöOningen på hell nya energikällor skulle kunna klaras av snabbt och utan större uppoffringar för de svenska medborgarna och del svenska samhällel.

Så är emellertid inte fallet; den saken borde vid det här laget vara ganska klar. Vi har tyvärr en lång och kostsam väg alt gå innan vi kan ta de allernaliva energikällorna i anspråk i någon slörre utsträckning. Det finns inga genvägar här, om vi inte skall försälta det här landet i något som närmasl kan liknas vid ell permanent krislillstånd.

Närdet gäller koslnaderna för energi från alternativa energikällor-för atl ta upp även den aspekten - irorjag alt vi aldrig kan hoppas på atl kunna komma ner i de i och för sig redan höga relativa energipriser som vi har i dag. Delta måste självfallel få klara negativa konsekvenser förden fortsalla välståndsutvecklingen.

Detta är nu en sak som vi varit inställda på, i varje fall de som mera ingående diskuterar de här frågorna. Men det finns tyvärr tecken som lyder på att ju närmare man studerar de olika allernaliva energikällorna, desto klarare framträder del all kostnadsbilden i många fall tenderar alt bli yuerligare negaliv. Jag har haft tillfälle atl konstatera det som ledamot av delegationen för energiforskning.

Etl exempel som jag fick jusl i dagarna knyter an just lill solvärme för bostadsuppvärmning, något som har tagits upp i debatten i dag. Solvärme är ju en alternativ energikälla som vi har stora förväntningar på, men vi har nu fått in rapporter som kommit lill energiforskningsdelegationen om beräkningar från experimenthusbyggande i Växjö och Linköping. Rapporterna tyder på atl kostnaden för solvärme i samband med småhusbebyggelse ligger mycket högt och i vissa fall närmar sig en krona per kilowattimme. Vi får hoppas atl detta är överdrivna beräkningar och att man skall kunna komma ner lill mera realistiska nivåer, men skall de exemplen ange nivån i fortsättningen ärdet elt allvarligt bekymmer som vi har framför oss. Hur som helst är kostnaden för olika alternativa energikällor fortfarande i högsta grad elt stort problem. Vi får hoppas att utvecklingen går åt rätt håll.

En annan sak som man också tvingas notera från debatten kring de alternativa energikällorna är del närmasl massiva ointresset för deras hälso-och miljömässiga effekter. Della kan tyvärr bereda vägen för ell häftigt negativt uppvaknande bland allmänheten längre fram. Medan de konventionella energikällornas hälso- och miljöeffekter - och då inte minsl kärnkraftens - diskuteras utomordentligt ingående saknas nästan helt motsvarande debatt när det gäller alternativa energikällor. Det är som om fantasin inte ville räcka till, trots atl problemen bevisligen finns där i belydande utsträckning.

Tag t. ex.de 1 500 vindkraftverk på 2 megawall som måste lill föratt ersätta ett enda kärnkraftsaggregal. De beräknas bli uppemot 150 meter höga. När kommer på allvar debalten om i vilken ulslräckning människorna kommer att acceptera de störningar som dessa jättelika vindkraftverk innebär i olika avseenden? De som hittills har protesterat är bönderna på Söderslätt i Skåne,

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

147

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

vilka alarmerats av en forskningsrapport från Tekniska högskolan i Lund som slogs upp i de sydsvenska tidningarna. Dessa bönder vill uppenbarligen inte ha sådana jättelika aggregat på sina åkrar, där del annars i och för sig blåser hyggligt.

Ännu slörre hälso- och miljöproblem är med största sannolikhet förknippade med ett storskaligt utnynjande av s. k. energiskogar, dvs. odling av väldiga arealer snabbväxande ogenomtränglig sly. För att ge tillfredsställande tillväxt kräver dessa odlingar såväl bevattning eller våtmark som tillförsel av stora mängder konstgödsel. Detta medför en mängd miljövårdsproblem, vilket understrukits i elt särskilt yttrande i energiforskningsdelegaiionens belänkande. Del är ingen överdrift att säga atl skepsisen mot större arealer av s. k. energiskogar snabbt håller på all tillta bland miljö- och naturvårdsorganisationer och inte bara bland dem.

Herr lalman! Dessa exempel visar all vi har en lång och kostsam väg att gå innan vi kan ta de alternativa energikällorna i anspråk i stor skala. Del finns, som jag sade lidigare, inga genvägar. Att inbilla folk något annat vore atl grovt missleda dem. Först mellan 1985 och 1990 är vi - med den planering som energiforskningsorganisalionen har och måste ha - framme vid ett läge, där vi har ordentligt underlag för att välja vilken energiframlid vi vill ha.

Den bedömning som man kan göra i dagens läge blir alltså att de alternativa energikällorna snarare är någol som hör år 2000 lill än år 1990. Jag har velat säga detla, herr talman, inte därför atl jag inte anser all vi måste salsa på allernaliva energikällor, för det måsle vi göra, ulan därföraitjag trorattdet är väldigt vikligl alt vi lalar om för svenska folket att dessa nya energiformer också har sina problem. Förhoppningsvis kan vi lösa de flesta av dem. och del skall vi arbeta hårt för att göra, men del finns ingen anledning att med några glättade skildringar försöka dölja den verklighet som vi har framför oss.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till de socialdemokraliska reservalionerna vid näringsutskottels betänkande 68.

148

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tycker att del är bra alt vi en gång för alla kan få debatten om en motion som har förekommit i pressen i många valrörelser ur världen. Jag förnekade att det hade väckts en motion som förordat ett pärlband av kärnkraftverk utmed Norriandskuslen. Jag står fast vid detta förnekande -det har icke väckts en sådan motion. Den motion som Lennart Pettersson här tog upp väcktes i första kammaren och har nr 730 år 1970. 1 den motionen förordas att etl kärnkraftverk läggs vid Norrlandskusten. Ordel "pärlband" har förekommit i tidningsartiklar och har sedan matats in i det socialdemokratiska informationsmaterialet inför valrörelser, så nu tror nog socialdemokraterna all det slår så i motionen. Men i klämmen slår det atl man förordar etl kärnkraftverk.

Del är märkligl alt den här debatten har tagits upp nu, för del vikliga ärju vad jag sade i mitt första anförande och i min replik lill Ingvar Carlsson, nämligen atl vi i centerpartiet också lar på oss ansvarel för kärnkraftsulbygg-naden i Sverige.

När vi 1956 bestämde oss för alt bygga kärnkraftverk var alla partier överens. 1960 opponerade sig inte centerpartiet mot atl vi skulle bygga kärnkraftverk. 1970 gjorde vi del inte och 1971 gjorde vi del knappast heller. 1972 böOade vi upptäcka au det var ell misstag som begåus av oss alla. 1973 motionerade vi och har sedan dess reserverat oss i den här kammaren mot kärnkraftsulbyggnad.

Men vad man bör lägga märke lill är all jag erkänner all vi, precis som alla andra partier, lidigare varit med om besluten. Det är poängen i vad jag sade. Jag förnekar inte vårt ansvar.

Men 1972 böOade vi som sagt inse alt del var ell misslag. Vi hoppas och tror all flera partier så småningom kommer att inse atl vi har rätt.

Jag vill inte nu la upp någon längre debaU om forskningspolitiken. Del är andra från mitt parti som kommer att ta upp den frågan här i kväll. Jag vill bara säga atl energikommissionen också har utrett miljöproblemen med de förnyelsebara energikällorna. Resultatet av det arbetet kommer i vårl slutbetänkande i juni. Vi har inte funnil särskilt många problem med dem.

Som orm i paradiset är Lennart Pettersson inte särskill lyckad. Ormen skall ju fresta till ondska och vara lockande. Lennart Pettersson lyckas inte - hans allernativ är inte lockande.

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

LENNART PETTERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan naluriiglvis inte tävla med fru Hambraeus om au i delalj beskriva egenskaperna hos dem som befolkade paradiset -jag ärju inte prästfru från Orsa! Men jag har så alt säga velat lägga litet smolk i fru Hambraeus glädjebägare.

Sedan vill jag återgå till en allvariigare sak, nämligen den diskuterade motionen. Jag tycker, herr lalman, alt del hade varit på sin plats med en klar och entydig ursäkt från fru Hambraeus sida fördel övertramp som skett. Men fru Hambraeus föredrar även nu att märka ord. Hon säger att det i rubriken eller i själva motionen inte slår någonling om elt päriband av kärnkraftverk i Norriand. I och för sig står del inte så, eftersom del talas om att föriägga ett kärnkraftverk till Norriand.

Men uttrycket "ett pärlband av kärnkraftverk" har inte uppfunnits av socialdemokratisk pressOänst långt i efterhand. Del fanns med redan från böOan, fru Hambraeus. Om fru Hambraeus forskar närmare i källorna skall hon finna aU det är så. Läs sedan motionen! Där framgår klart atl ett kärnkraftverk är den konkreta inledande etappen av det Torsten Bengtson kräver. Men hela argumenteringen i motionen går ul på att det nu skall satsas för fulll när del gäller kärnkraftverk i Norriand. En grundläggande tankegång i moiionen har också varil atl man med hjälp av kärnkraftverk skulle underlätta möjligheterna all hålla isfria leder i Norriand. Del gör man sannerligen inte med ett enda kärnkraftverk. Det irorjag att man hade klart för sig redan 1970, även om kunnandet då inte var lika utbrett enligt fru Hambraeus uppfattning.

149

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Jag efterlyser fortfarande en klar och tydlig ursäkt från fru Hambraeus sida för del här övertrampet.

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Jag vet inte om vi skall hålla oss i forntiden eller i framliden, men lål mig kommentera något av det som Lennart Pettersson sade om forskningsprogrammet.

Jag har för del första ingenting emot alt Lennart Pettersson känner sig hedrad av mitt omnämnande. Jag har inte ens någonting emot alt han känner sig hedrad av IEA:s omnämnande. Det råkar faktiskt vara så att det program på 366 milj. kr. som föreslås av den socialdemokratiska regeringen, uppdelat på tre år, ökades med 49 milj. kr. av den här regeringen under 1977. Det visar stegringstakten i utvecklingen av forskningsprogrammet. Sedan tror jag också atl del är vikligl alt konstalera atl myckel av satsningarna på prototyper och demonstrationsanläggningar samt på experimentbyggnadsprogrammel har tillkommit efter hösten 1976.

Vad som dessutom är vikligl - och då kommer jag in på kärnkraftens forskningsmedel - är atl staten har ställt villkor, som Lennart Pettersson har bekämpat men som lett till utvecklingsinsatser från de berörda kraftföretagen och industrin på ungefär 55 milj. kr., enligt deras egna uppgifter. Detla måste matchas genom en successiv uppbyggnad av kontrollapparaten, myndighets-apparaten på kärnkraftsseklom, och del håller vi på med. Förra året beslöt vi atl inrätta en avfallsenhet vid SKL Vi har nu gett SKl myndighetsansvar. F. ö. svarar SKI och SSI för ungefär 20 milj. kr. per år av den forskning och ulveckling som sker på kärnkraftsområdel.

Därutöver kan vi konstalera att säkerhelsdelen av kärnkraftsforskningen inte har minskat i förhållande till den socialdemokratiska tiden. Det som har minskat är satsningarna på nya utvecklingsinsatser för nya reaklorsysiem -alltså på produktionssidan. Det är en viktig distinktion, Lennart Pettersson.

Jag lycker däremoi all del är bra alt socialdemokralin, liksom vi lidigare, nu utan gnissel lar avstånd från utvecklingen av bridteknologin och säger rent ut i reservationen, såvitt jag kan förslå, atl utvecklingsarbetet belräffande bridreaktorn inte bör bedrivas. Till sist förde Lennart Pettersson ett allmänt svepande resonemang om alt vi inte lalar om riskerna för miljöeffekter när del gäller de förnyelsebara energikällorna, om alla de besväriigheler som ligger framför oss och om all den lid del lar alt få fram de här nya energikällorna. Alll detta rimmade mycket dåligt med Lennart Petterssons inledning- det stämmer inte alt man först försöker slicka i sig berömmet från inlernationella instanser och därefter visar så litet entusiasm för det framlida arbete som måsle ligga i FHU-programmel. Jag hoppas att Lennart Pettersson har något större engagemang i sitt arbele inom delegationen för energiforskning.

150

LENNART PETTERSSON (s) kort genmäle;

Herr lalman! Jag kan bara konstalera atl Olof Johansson i sitt svar inte på något sätt har förnekat mill påstående atl det som Olof Johansson fåll beröm för från del internationella energiorganet, i allt väsenlligl är del energiforskningsprogram som den socialdemokraliska regeringen lade fram för riksdagen år 1975. Så är del. Det är helt klart, och det kan naluriiglvis inte heller Olof Johansson förneka.

Jag har även and ra siffror, Olof Johansson, om ni vill ha ytteriigare bevis på den punkten. Delegationen för energiforskning gjorde 1976 en särskild undersökning, då man lade ut etl uppdrag om en slor internationell jämförelse av hur de olika energiforskningsprogrammen såg ut i olika länder. Där framträdde Sverige med en helt unik profil med inriktning på energisparande, forskning kring energisparande och forskning kring alternativa energikällor. Vi hade en salsning som var helt unik på den internationella scenen, och del var också en mycket stor satsning per capita. Detla verifierade också Olof Johansson när han refererade IEA:s lovord belräffande del socialdemokratiska energiforskningsprogrammel.

Sedan lill frågan om säkerhelsforskningen, herr energiminister. Vi har självfallel inget emot - vi har tvärtom ställt oss bakom detta - all de statliga kontrollorganen på della område har forskningspengar till sitt förfogande för alt vidare kunna följa säkerhetsfrågorna och utnytOar dem som ett underlag för sitt säkerhets- och kontrollarbete. Det är rikligt, och så skall del vara. Vi har inga invändningar att göra.

Men därutöver, och där har vi en annan uppfattning än den borgerliga majoriteten och den borgerliga regeringen, vill vi i större utsträckning än denna regering salsa på säkerhelsforskning i vid mening genom oberoende organ, som ligger utanför både kraftförelagen och de statliga kontrollorganen. Jag tror all del är en riktig och sund princip, och vi har arbetat efter denna också tidigare. Den bör inte avbrytas i och med atl vi fått en borgerlig regering.

Herr talman. Jag dristade mig all ta upp några av de problem som vi kommer all ha framöver när det gäller atl klara en stor satsning på alternativa och förnyelsebara energikällor. Då kom den typiska reaktionen: Han lalar om problem och svårigheier, alltså är han inte en helgjulen anhängare av detta. Men det är ju vad jag varnat för. Man vinner ingenting på glättade beskrivningar. Folk lål höra sanningen, och folk lål höra att vi framöver kommer atl ha problem och svårigheier; därmed inte sagt alt vi inte skall kunna lösa problemen. Olof Johanssons reaktion var typisk för centerparliel.

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Jag har inte på något sätt missunnat Lennart Pettersson nöjet atl la åt sig beröm av del energiforsknings- och utvecklingsprogram som socialdemokraterna startade. Del var bra atl socialdemokraterna gjorde del, för i annal fall hade del lagit ännu längre tid aU komma i gång och därmed hade del tagit ännu längre lid atl höja nivån, dvs. aU fördubbla den i reala

151

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

termer som vi nu gör med det här förslaget. Men vi skall observera alt ambilionshöjningarna startade omedelbart på område efter område i och med regimskiftet. Det går inte atl förneka, Lennart Pettersson. Om jag erkänner det ena, så bör Lennart Pettersson erkänna det andra, för detla är fakta. Del behöver vi inte gräla om.

Jag har ingenting emot satsning på oberoende organ. Vi kommer atl inom kort tillsätta en ulredning, som egenlligen borde ha tillsatts för länge sedan, för alt se över myndighetsorganisationen inom hela kärnbränslecykeln och därmed också FHU-delen.

Jag har hela liden känt mig oerhört besvärad av det finansieringssystem som vi hittills har haft när det gäller kontrollorganen, dvs. avgiftsuttag av kärnkraftsindustrin föratt finansiera SKI och SSI, i vaOe fall SKI. Det är inte riml igi att det skall fungera på det sättet. Därför går direkt i ven ul på alt vi skall skapa ell avgiftssystem, som täcker in kärnkraftens koslnader och som den vägen finansierar kärnkraften på etl mer oberoende sätt.

Lennart Pettersson sade aU jag gav en typisk kommentar ull vad han sade om svårigheterna. Ibland får man, när Lennart Pettersson talarom planerna på vindkraftverk ute på slätten i Skåne, en känsla av atl han aldrig behandlal koncessionsansökning angående ledningar på samma slätt; men det harjag gjort, och reaktionen var densamma, Jag begriper varför. Vi skall inte ha den sortens anläggningar på den bästa åkermarken, och del är inte heller nödvändigi. Del finns som bekant en hel del annan mark. Om man söker problem, då hittar man dem självfallet just ute på Skåneslätten. Däremot kan man fundera ell ögonblick över vad de drygt 5 000 siolppar som en 800 kilowattsledning skulle beiyda för åkermarken där.

152

LENNART PETTERSSON (s) kort genmäle:

Hen talman! Lål mig bara säga an del inte ärjag som klagar på placeringen av vindkraftverk ute på de skånska slätterna, ulan del är fakliskl de skånska bönderna, som antagligen slår betydligt närmare Olof Johansson än mig rent politiskt. Uppenbariigen är del så alt de lydligen lättare accepterar kraftledningarna, för maken lill proteslreaktioner har vi inte sett på länge i Skåne.

Sedan har stolparna en viss fördel framför vindkraftverken. De har inga vingar som snurrar runt, och de ställer inte heller till en del av de andra problemen som vindkraftverken förorsakar. Men den saken skall vi inte diskutera nu. Jag hoppas hell naturligt att vi skall kunna klara vindkraftprogrammet. Jag har bara velat peka på en reaktion som har kommit fram redan på detla preliminära stadium.

Så åter lill diskussionen om hur del svenska energiforskningsprogrammel ser ul i relation till andra länders program. Olof Johansson håller fast vid att del var den stora ambilionshöjningen när han trädde lill som energiminister som gjorde susen i de internationella jämförelserna. Så är alltså inte fallet. Den ambilionshöjning som tagit sig konkret ullryck i kronor och ören var i allt väsentligt marginell. Det nya energiforskningsprogrammel är etl naturligt utflöde av den pionjärinsats som den socialdemokraliska regeringen gjorde

när den år 1975 lade fram sitt program på energiforskningens område.

När del gäller alternativa och förnyelsebara energikällor harjag studerat energikommissionens olika alternativ för att se i vilken utsträckning den räknar med allernaliva energikällor. Energiministerns linje är alt förneka problemen - förneka alt det blir kostnadsfördyringar och förneka atl del tar tid all genomföra omställningarna. De förnyelsebara energikällorna finns med i de olika alternativen. Men det visar sig att både majoritetens allernativ och minoritetens, dvs. centerpartiets, allernaliv endast har mycket marginella bidrag alt ge i relation till den lolala kraflförsöOningen år 1990. Det är ytterligare etl understrykande av alt vi fortfarande har stora problem innan vi klarat målsättningarna på detla område.

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr lalman! Del är alldeles rikligl, Lennart Pettersson, alt vi böOat för senl med det här - trots pionjärinsatsen.

I och för sig ger på det här områdel en jämförelse med andra länder inte något betyg. Vi är värst när det gäller oljan också. Vi är ett tekniskt utvecklat land med betydande kapacitet på det här området. Vi har ett ansvar att ligga bland de främsta.

Sedan tror jag alt det är viktigt all vi gör klart för oss alt förnyelsebara energikällor inte är någonling oprövat. Vi använder ju mer ved och lutar i dag än vi använder kärnkraft, om vi ser del som andelar i energibalansen. Vi har naluriigtvis belydande möjligheterom vi vill satsa på torv, om vi vill använda delar av vedråvaran och om vi vill salsa på all tillvarata avfall.

Dessa bränslen har ungefär samma karaktär, och här har vi i långa siycken en teknik som omedelbart är användbar. Därför skall man inte försöka att spela fram användningen av dessa bränslen lill någon gång år 2000 som Lennart Pettersson gjorde. Då gör man hela den här utvecklingen en oOänsi.

Förste vice talmannen anmälde att Lennart Pettersson anhållit att till protokollet få antecknat atl han inte ägde rätt till ytterligare replik.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! De beiänkanden som vi nu behandlar innehåller sammantaget många stora och viktiga frågor som berör forskning om och anslag lill energipoliliken samt dess framtida inriklning och innehåll. Vi har från vänsterpartiet kommunisterna i olika sammanhang framhållit atl inriktningen måste vara den att man måste satsa på hushållning med energi och på fler meningsfulla jobb.

En salsning på hushållning och förnyelsebara energikällor ger fler jobb än en fortsatl ulbyggnad av kärnkraften. Den stora arbetslösheten i vårt land och andra länder med elt kapitalistiskt samhällssystem beror inte på brist på energi utan är en följd av lågkonjunktur och branschkriser i det kapitalistiska samhället.

Vpk kräver en stegvis avveckling av kärnkraftsberoendet och ett omedel-

153

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

154

bart besked om stopp för fortsatl ulbyggnad av kärnkraften genom ett principbeslut nu om stegvis avveckling. Vi tror inte att man kan avveckla kärnkraften genom atl bygga fler reaktorer. Pengarna behövs i stället för att skapa allernaliv produktion och sysselsättning inom energiområdet. Energikommissionen har beräknat all en avveckling av kärnkraften skapar minst 25 000 fler arbetstillfällen per år under 1980-lalel än vad man får ut av en salsning på en ulbyggnad lill 13 reaktorer. Del blir dessutom fråga om meningsfulla jobb spridda över hela landet. Kapitalets, socialdemokraternas och borgarnas tal om att avvecklingen leder till arbetslöshet visar sig alltså bara vara en lögnaktig skrämselpropaganda. De som säger alt vi kan uppskjuta energibesluiet några år med bibehållen "handlingsfrihet" försöker bluffa. De går kärnkraflsintressenlernas ärenden. Ju längre tiden går, desto mer fastnar vi i kärnkraftssamhällel. Därför är del viktigt, ja nödvändigi, att beslutet om avveckling fallas i år. Vpk:s allernativ till den energipolitik som förs innebär en fortsatt negativ hållning lill exploateringen av kärnkraften. Utbyggnaden och användningen av kärnkraft i Sverige för med sig en rad allvarliga problem, medan nyttan för folket är påfallande liten och inte alls uppväger kostnader och risker.

Till kärnkraftens problem hör dålig reaklorsäkerhet, illa fungerande upparbetningsanläggningar, olösta avfallsproblem, dålig arbetsmiljö och en koppling till risken för fortsall spridning av kärnvapen. Vpk kräver stopp för fortsatt utbyggnad av kärnreaktorer och kräver vidare all de i drift varande reaktorerna skall avvecklas i den takl som är försöOningsmässigl möjlig. I linje härmed är vi motståndare lill alt någon svensk upparbelningsanläggning skall byggas, och vi motsätter oss planerna på en omfattande brytning av uran i Sverige.

I linje med delta motsätter vi oss också en fortsatl satsning på inhemsk reaktorinduslri då del gäller statens engagemang i Asea-Alom och Uddcomb, och vi motsätter oss beslul om anslag lill statens vattenfallsverk, vilket kan öppna möjligheler fören fortsatt kärnkraftsulbyggnad utöver de 10 reaktorer som är i drift eller nästan färdiga.

Då del gäller Asea-Alom och Uddcomb har vi i moiionen 796 föreslagit att statens engagemang i reaktor- och reaktorlanktillverkningen skall avvecklas och atl satsningar i stället skall göras på alternativ produktion, bl. a. inom energisektorn. Alldeles oavsett om kärnkraften avvecklas under 1980-talet eller görs till en något längre parentes i Sveriges energiförsöOning, står del klart alt någon bestående efterfrågan på den inhemska reaktorindustrins Oänster inte är alt vänta. I motionen föreslås att riksdagen skall hemställa hos regeringen om aktiva insatser föratt Asea-Atoms och Uddcombs verksamhet får en icke-nukleär inriktning och att riksdagen, om övriga delägare i dessa bolag inte accepterar en sådan förändring, skall hemställa hos regeringen om att avsluta det statliga engagemanget i de båda företagen.

Utskottet redovisar alt diskussioner förevarit om dessa frågor och understryker, att Asea-Alom skall välja sådana handlingsvägar atl företagets resurser tas till vara och de anställdas sysselsättning tryggas. Beträffande Uddcomb sägs att betydande insatser redan gjorts för att flnna andra

produkter än kärnkraftskomponenter. Det är bra, och av utskottets betänkande kan måhända utläsas att utskottet delar motionärernas uppfattning. Jag vill emellertid, med hänsyn till betydelsen av elt klart utlalande från riksdagens sida och då jag till skillnad från utskottet finner ett sådant uttalande erforderligt, yrka bifall lill motionen 796.

I motionen 1857 har vpk i anslutning till proposition nr 116 föreslagit att riksdagen skall uttala att statens valtenfallsverk inte får använda evenluelll överblivna medel på andra områden till block 3 vid Forsmarks kraftstation eller till reaktor- och reaklortanklillverkningar. Vpk är, som vi lidigare och i dagens debatt redovisat, medvetet om all etl stopp för fortsatl ulbyggnad av kärnkraften kommer att medföra problem för sysselsättningen i de berörda tillverknings- och byggnadsföretagen. Men en motsvarande salsning på energihushållning och förnyelsebara energikällor ger fakliskt, som vi gett exempel på. arbete åt flera människor för vaOe satsad miljon än vad kärnkraftsutbyggnad gör. En salsning på allernativ produktion inom energisektorn, på islering, solvärme och nya bränslen ger dessutom sysselsältning över hela landel. Samtidigt som kärnkraftsindustrin avvecklas ger energisektorn underlag för nya expansiva industrier som bl. a. tillverkar komponenter för vindkraft, solvärme och .hushållningsåtgärder.

Nu säger näringsutskoilet i sill betänkande egenlligen att risken för alt Vattenfall skall kunna fortsätta utbyggnaden enligt sina egna önskemål är liten, då det torde erfordra en utvidgad ram för vattenfallsverkels borgensåtaganden. Någon ytterligare molivering för avslagsyrkandet på vår motion har inte givits. Då risken enligt vår mening finns atl eventuellt överblivna medel på andra områden kan komma alt användas till fortsatta satsningar på nya reaktorer och kärnkraftskomponenter, yrkar jag bifall till motion nr 1857.

Motion nr 254, som berör frågan om en folkomröstning i kärnkraftsfrågan, behandlas också i näringsutskottels betänkande nr 67. Utskottet har avstyrkt motionen, då det enligt utskottets mening inte för dagen finns anledning atl påkalla folkomröstning.

Motionens förslag om ell anslag lill Rikskommitlén för folkomrösining om kärnkraft avstyrks nu med hänvisning till förra årels ställningstagande, då en liknande vpk-motion avslogs av riksdagen.

Vi kan förslå utskottets uppfattning att del kanske inte för dagen finns anledning alt påkalla folkomrösining, men mol bakgrund av atl marschen in i kärnkraftssamhällel fortsätter under ett närmasl passivt motstånd från centerns sida, är det angeläget att hålla debatten om en folkomröstning levande.

Vi har i vår motion hävdat atl motståndet mot kärnkraft i Sverige bärs upp av en stor opinion. Denna opinion utgörs av enskilda personer, lokala aktionsgrupper, olika miljöorganisationer och politiska organisationer. Den opinionen följer som bekant inte gängse parlilinjer, utan det finns motståndare till kärnkraften även inom de partier som mest intensivt har kämpat för en ulbyggnad av kärnkraften.

Vpk har under hela den energidebatt som pågått sedan böOan av 1970-talet

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

155

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

156

krävt, atl frågan om kärnkraft skall göras till förenfål fören folkomrösining. Del räcker inte med all säga all väljarna haft lillfälle atl säga sin mening i allmänna val och att de fåren ny chans atl yttra sig 1979. Vi vet all i sådana val överväger lojaliteterna för resp. partis allmänna politik och målsättningar, och bara etl litet anlal väljare lar ställning ulifrån en enslaka fråga. När dessutom, som i centerns fall, den förda politiken går stick i stäv med vallöftena, blir värdet av alt bedöma opinionen för eller emot kärnkraft i allmänna val ännu mindre.

Vpk anser atl endast genom att framställa den direkta frågan om ja eller nej till kärnkraft kan man fö etl mått på den verkliga folkmeningen. Ett ja skulle innebära en fortsatt utbyggnad av kärnkraft med alll vad del för med sig i form av uranbrylning, anrikning, upparbetning och en ständigt växande mängd av radioaktivt avfall. Det skulle följdriktigt leda till övergång till brideneknik och till atl Sverige för överskådlig tid bibehåller en energikrävande industristruktur, inriktad på råvaror och halvfabrikat med hög automation och låg sysselsättningsgrad.

Elt nej till kärnkraft skulle innebära stopp för fortsatt utbyggnad av kärnkraft och avveckling av de aggregat som är i drift så fort som det är ekonomiskt och tekniskt möjligt. Del skulle leda till en förändring av det svenska samhället i riktning mot ökad sparsamhel med energi, högre förädlingsgrad av våra basråvaror och därmed minskade uttag samt en ökad sysselsättningsgrad.

Eventuella mellanalternativ till dessa två förslag, t. ex. vissa aggregat i drift under viss tid eller en viss procentandel kärnkraft av den svenska energiproduktionen för all framlid, måste avvisas, liksom exempelvis elt ställningstagande till 6, 10, 11, 12, 13, 14 eller 15 aggregat.

Herr talman! Enskilda personer och grupper som öppet tar slällning mol kärnkraften finns både inom och utanför de etablerade partierna. En stor del har organiserat sig i Rikskommittén för folkomröstning om kärnkraften. Liksom de flesta grupper och organisationer som uppstår uianför etablissemanget har kommittén små ekonomiska resurser till sitt förfogande. Kommitténs, och generellt selt kärnkraftsmolsiåndarnas, underiägsenhet geniemol kärnkraftsanhängarna är uppenbar.

Som bekani har siailiga och kommunala myndigheter, i första hand Vattenfall men också den privata kärnkraftsindustrin och utländska intressenter vad gäller en ulbyggnad av kärnkraften, satsat miljontals kronor för kärnkraftspropaganda. Vi menar att del vore rimligt att regering och riksdag medverkar till att åtminstone något uppväga den obalans som föreligger. Kärnkraftsmotståndarna har emot sig en kompakt övermakt bestående av stora privata kapitalintressen, statliga byråkratier och starka poliliska grupperingar - ett i och för sig avskräckande exempel på yttrandefrihetens olika villkor i vårt samhälle. Vi menar alt ett anslag lill rikskommiltén för dess molpropaganda vore ett utmärkt sätt att i handling främja vad vi så ofta talar om. opinionsbildning på lika villkor. Jag yrkar bifall lill motionen 254.

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna har ett realistiskt alternativ till den  förda energipolitiken, ett alternativ som  kräver en planmässig

hushållning, ett alternativ som kostar mycket pengar och kräver siarka styrmedel för stat och kommun. Vi sticker inte under stol med svårigheterna och all del är en dyr lösning. Men det är samtidigt ett alternativ som kan göra slut på energislöseri och ständig tillväxt med föroreningar, gifter och åsidosättande av ekologiska grundprinciper. Omfattningen av denna förödelse av den naturiiga grunden för vår existens har ökat mycket markant.

Mot denna bakgrund har de miljö-, energi- och resurspolitiska frågorna en given och betydelsefull plats i vänsterpartiet kommunisternas polilik och arbete. Vi tar slällning mot en fortsatt kapitalistisk tillväxt som kräver kärnkraft och en slorskalig användning av kol. Omsorgen om naturen och människan, avståndstagandet från kommersialism samt aktsamhel om del mänskliga arbetets produkter ingår i arbetarrörelsens kultur och livsstil. Det är i överensstämmelse med delta som vpk säger nej till kärnkraften. För oss är det enda rimliga alternativet: hushållning, förnyelsebara energikällor samt icke-tillväxt i energianvändningen. Dit hör: förbud mot fortsatt installation av direklverkande elvärme, en omfattande satsning på solvärme, på vindkraft, kommunala kraftvärmeverk och motlrycksanläggningar inom industrin.

Som bekani motsätter sig vpk sedan länge vaOe mera omfattande utbyggnad av vattenkraften. De fyra orörda huvudälvarna måste sparas liksom en rad betydelsefulla forssträckor i andra älvar. Däremot bör en rad mindre projekt - inkl. ombyggnader och minikraftverk - kunna genomföras.

Låt mig till sist, herr talman, göra en par kommentarer lill vad som har sagts under debalten.

Lennart Pettersson hade ordel före mig och talade om all de som slår för dagens energiforskningsprogram, del program som tidigare har utformats, är de övriga partierna - partierna utom cenlern och vpk. Jag vill i det sammahangel peka på atl vi i vår moiion angående anslagen till energiforskning förden närmaste treårs perioden har uttryckt vår tillfredsställelse över atl ökade anslag nu också kommer andra energikällor än kärnkraften lill del. Men fortfarande inrymmer det förslag till energiforskning, som vi här skall ta ställning till, en omfallande satsning på kärnkraftssidan, och vi är kritiska mot denna inriktning av forskningspolitiken. Vi har fått ett anlal kärnreaktorer i drift, och vi kommer förmodligen att fä se ytterligare några las i drift ' den närmaste liden, trots alla bragelöften från statsministern och centerpartiet.

Del är en realitet som vi måsle räkna med - och det behövs därför anslås pengar lill forskning angående säkerhetsproblem och avfallshantering. Vi har fått problem på halsen på grund av kärnkraftsanhängarnas idoga arbete - och de problemen måsle lösas.

Sammanfattningsvis innebärvpk:s förslag närdet gällerenergiforskningen minskning i jämförelse med energiforskningsdelegationens förslag med 37 milj. kr. men en ökning i jämförelse med propositionens förslag med 56 milj. kr. Trots de relativt små ekonomiska förändringarna belyder vårl motions-

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

157

Nr 153               förslag alt den positiva utvecklingen av forskningsinriktningen mot förnyel-

Torsdaeen den    sebara energikällor förstärks. Minskningen av anslagen till forskning på

25 mai 1978        kärnenergiområdet innebär ett steg mol en snabbare avveckling av denna

_____________  energikälla.

Energiforskning       ''" Ångslröm tog i sitt inlägg upp frågan hur vpk skall lösa en

'                 omställning till 1990, dvs. hur man skall klara försöOningstryggheten. Jörn

Svensson har någol kommenterat detta, men Rune Ångström kom tillbaka

efter det atl Jörn Svenssons replikrätt var förbrukad. Jag tillåter mig därför att

säga några ord om detta.

Sista kärnreaktorn skall enligt vår uppfattning kunna avvecklas under andra halvan av 1980-lalet och oljeanvändningen kunna minska från dagens 28-29 milj. ton per år till omkring 20 milj. ton 1990.

Även om det alternativet kan anses vara fullt tekniskt genomförbart, är vi medvetna om att problem kan uppstå, som gör att hushållningsinsatser eller utbyggnad av ersättande kraftverk försenas. Förseningar kan således uppkomma bl. a. till följd av bristande tillgång till utbildad arbetskraft, övergående tekniska problem med nya kraftslag, lokalt motstånd mot nya energikällor samt på grund av att fastighetsägare och företag överklagar Oärrvärmeplaner eller direktiv om hushållningsåtgärder. Om allvarliga förseningar skulle iniräffa ellerom en akut oljekris hotar mot slutet av 1980-lalet, kan således avvecklingen komma atl försenas någol eller några år.

Vi har från vpk:s sida inte försökt göra några hemligheter av att de här svårigheterna kan uppslå. Tvärtom har vi många gånger framfört de här synpunkterna.

Den här avvecklingen kan också komma att genomföras i en snabbare takt om elanvändningen skulle bli lägre än vad som har antagits. Del väsentliga i det här fallet är emellertid inte årtalsexercisen utan naluriigtvis valet av färdriktning.

Låt mig till sist göra en kommentar lill vad Bengt Sjönell sade i sitt inlägg. Han framhöll att centerpartiet var anhängare av den marknadsekonomi som vi lever i och att vpk var anhängare av en planhushållning. Han menade att det var skillnad i ideologi och därigenom också i en praktisk bedömning av de frågor som vi nu diskuterar. Jag vill med anledningav det säga att vpk kräver åtgärder för hög sysselsättning och energibesparingar- även inom marknadsekonomin. Vi framhåller dock en planmässig hushållning som den enda garantin för meningsfulll arbele ål alla. Vi har velat poänglera all man även inom den nuvarande marknadsekonomin kan komma elt långt steg på vägen i den riktning som vi förespråkar i vårt alternativ lill den förda energipolitiken.

RUNE ÅNGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag har med intresse lyssnat till Tore Claesons anförande här.

Jag har funnit atl del han haft alt säga varil väl övertänkt och sakligt

underbyggt. Vi har inte samma utgångspunkt för värderingarna, men jag

lycker alt Tore Claesons anförande på elt välgörande säll kontrasterade mol

158                   Jörn  Svenssons anförande.   Av  detla  bibringades  i   vaOe  fall jag  den

uppfattningen atl han på etl alllför lällvindigl säu avfärdade de svårigheter som skulle uppslå, när man dämpar ned och avbryter satsningen på kärnkraften samtidigt som man har ambitionen att uppehålla sysselsättningen i del svenska samhällel.

Det var välgörande att höra Tore Claesons anförande i detta fall, och jag respekterar de synpunkter han här har framfört. Jag delar inte hans uppfattning och vill än en gång konstalera att problemen kommer atl bli mycket stora i samband med genomförandet av en omställning.

I det sammanhangel villjag också peka på det värde som en gruvdrift uppe i Norrland skulle ha på sysselsättningen, och det är en värdefull bil alt ta med i detla resonemang.

TORE CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har inte för avsikl alt försöka åstadkomma någon debatl om vad Jörn Svensson har sagl eller inte sagt. Del klarar han myckel bättre själv. Men i anslutning till meningsutbytet vill jag säga, atl om Jörn Svensson i något sammanhang har framhållit att vpk skulle vara berett att omedelbart fatta ell beslul om avveckling av kärnkraften, så gäller detla besked fortfarande. Vpk vill omgående ha ett principbeslut om ell ställningstagande för en avveckling av kärnkraften.

KARL-ERIK HÄLL (s):

Herr lalman! Jag har begärl ordet för atl få anlägga några synpunkter på den del i näringsutskottets betänkande nr 69, som handlar om uran- och mineralprospeklering i AOeplog. I den kommunen har man upplevl många turer i della ärende.

Den glädje och förhoppning som upptäckten av uranet i Pleutajokk förde med sig kan man väl förslå, inte minsl om man känner till den mycket besväriiga arbetsmarknadssituationen i kommunen.

Naluriigtvis var man i AOeplog klar över alt uran var en efterfrågad vara i världen, och man visste också att våra egna kärnkraftverk, både de som i dag är i drift och de som slår färdiga att gå i drift, behöver uran. Del var därför, tyckte man, naturligt all fyndigheten i Pleulajokk skulle motivera en gruvbrytning där med alla de nya och välbehövliga arbelslillfällen som en sådan verksamhel skulle medföra.

Arbetstillfällen behövs på många håll i vårl land, men det är ingen överdrift atl säga att Arjeplog är en av Norrbottens inlandskommuner där bristen på arbetstillfällen verkligen är skriande. Vid arbetsförmedlingen i Ageplog väntar i dag 160 arbetslösa på jobb. 40 personer är sysselsatta i varierande AMS-arbelen. 80 personer går i arbetsmarknadsutbildning och mellan 30 och 40 personer har fått korttidsarbete genom kommunens försorg. Undrar då någon på om man inom kommunen hade stora förväntningar på en gruvbrytning?

Den optimism och förväntan man kände vändes snabbt till nattsvart pessimism när regeringen med anledning av den s. k. villkorslagen föreslog och riksdagsmajoriteten beslutade atl uranprospekteringen i vårt land skulle upphöra och all våra prospekteringsresurser så snart som möjligt skulle

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

159

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

160

inriktas på andra mineraler. 1 AOeplog var man snart på det klara med att beslutet skulle komma alt stoppa den pågående prospekteringen, då man insåg det omöjliga i att leta efter mineraler men så att säga hoppa över uranet. Detta insåg även LKAB, som snabbt drog ned sin verksamhel i områdel.

Vi socialdemokrater reserverade oss mot detta beslut och krävde i en reservalion atl prospekteringarna skulle forlsätla i form av en systematisk prospektering för både uran och andra mineral. Fyndigheten i Pleutajokk visar nämligen prov på många intressanta mineral som från långsiktig mineralförsöOningssynpunkl borde vara av slorl värde för vårt land.

Fullmäktige i AOeplog var hell ense med oss socialdemokrater om alt allt måste göras föratt få till stånd gruvbrytning i Pleutajokk. Även centerpartiets ledamöter delade denna uppfattning, och massmedia i Norrbotten kunde en tid förmedla hur oense de lokala centerföreträdarna var med partiet i den här frågan. Men vad hjälpte denna enighet i AOeplog då det är regering och riksdag som fattar besluten? Det fattade beslutet var sannerligen inte populärt i AOeplogs kommun.

Sedan dess, herr talman, har emellertid mycket hänl. Regeringspartiernas enighel om att ingen uranprospektering skulle förekomma, har brutits upp. I motioner från såväl folkpartiets som moderata samlingspartiels ledamöter i den här kammaren inslämmer man nu i vår uppfalining att uranprospekteringen i Pleutajokk skall fortsätta, och i en av molionerna kräver man dessutom, liksom vi, att del skall sättas i gång brytning av uran i Pleulajokk. Vi socialdemokrater är naturligtvis glada för denna uppslutning, och del är man även i AOeplog.

Vi socialdemokrater har länge förstått att det här förr eller senare skulle hända, då ju flera nya kärnkraftverk snart kommer att sättas i drift och behovet av uran därmed kommer att öka. Det äralltså glädjande att förnuftet nu håller på att korrigera tidigare, kanske mesl taktiska, beslut. Och i AOeplog ligger en rik fyndighet på minst 2 000 ton uran och väntar på att komma till användning för vår egen framlida energiförsöOning.

Det är glädjande att utskottet nu har enats i ell i långa stycken positivt betänkande. Men tyvärr finns del, som jag ser del, fortfarande anledning till viss oro. Den oron gäller bl. a. finansieringsfrågan.

1 en intervju i Norrboltensradion sade biträdande VD i LKAB, Torslen Göransson, att man från företagets sida nu var beredd atl omedelbart uppta prospekteringen i Pleulajokk och 'även i andra delar av delta från mineralsynpunkt intressanta område. Men även han var oviss om hur verksamheten skulle finansieras.

Jag utgår givelvis ifrån alt regeringen efter dagens beslul ulan dröjsmål skall fatta beslut i finansieringsfrågan. Den lid som gått förlorad på grund av regeringens obeslutsamhet går tyvärr inte att göra någonting åt, men nu får inte besluten förhalas ytterligare. Vi vet att del ändå kommer alt ta lång tid innan någon gruvbrytning kommer i gång, och därför måsle alll göras för atl arbetet med prospekteringen och gruvundersökningen ohindrat kan fortsäita med största möjliga skyndsamhet.

Rune Ångströms inlägg innehöll mycket som jag gärna instämmer i. Men

det fanns avsnitt som jag ändå vill kommentera. Rune Ångslröm sade alt del ligger någol omoraliskl i att vi som har dessa rika egna tillgångar skall använda uran från omväriden - och jag inslämmer i del. Men sedan sade han att om vi inte skall ha någon kärnkraft i det här landet skall vi inte bryta något uran ur Sveriges rika urantillgångar.

Det förefaller mig som om det finns två slags moral i det här. Är det moraliskt, Rune Ångström, atl ligga och ruva, som Rune Ångström själv uttryckte del, på våra rika tillgångar när omvärlden behöver uran? Jag tror att vi egenlligen är ense om att uranbrytning i det här landet ändock borde ske och gå utöver Sveriges eget behov.

Del var litet illavarslande att höra energiministern - och det blev inte bättre efter utskottets talesman fru Hambraeus - som underströk all utskottsbe-länkandet inte talar om någon gruvbrytning ulan enbart om att man skall leta efter uran. Av ulskottsbelänkandet framgår det alldeles klarl att utskotlsmajoritetens uppfattning är den all man skall bedriva undersökningen i syfte all komma fram lill en gruvbrytning. Eftersom både fru Hambraeus och energiministern har lämnat kammaren vill jag gärna fråga Rune Ångström: Skall man verkligen uppfatta enigheten så, alt den har uppkommit i förhoppning om alt man skall få en sådan tolkning av utskottsbetänkandel att man återigen kan ändra på inriklningen? I så fall villjag verkligen varna för atl på nytt göra en kullerbytta i della ärende. Jag efterlyser etl klart besked av Rune Ångström på denna punkt, därför all i en av att-salserna i hans egen motion slår del alldeles klarl att man strävar efter aU få till stånd en gruvbrytning. Del vore bra alt få etl besked på den punkten.

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

RUNE ÅNGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Tre minuter är för kort tid för atl i grunden kunna debattera projektet Pleulajokk, och jag måsle därför mera rapsodiskt kommentera Kari-Erik Hälls utlalande.

Vi har tydligen samma grundvärderingar i detta fall, nämligen att etl letande efter uran för atl man skall få ett underiag för en kommande gruvdrifl är någonting mycket värdefulll för AOeplogs kommun och dess omnejd. Den värderingen kvarstår.

Sedan sade Karl-Erik Häll all del var illavarslande attjag sade att vi inte skall bryta uran, om vi kommer fram lill etl övergripande energibeslul om att vi inte skall ha någon kärnkraft i Sverige. Jag lycker emellertid att detta är en logisk följd, om vi nu skulle fatta eU sådant beslut. I della sammanhang har jag faktiskt ingenting atl ta tillbaka.

I avvaktan på det energipolitiska beslutet skall nu prospekteringen i Pleutajokksområdel fullföljas. Här är del väl helt klart - med tanke på utskottsbetänkandel och del beslul somjag också hoppas riksdagen kommer alt fatta - all nödvändiga resurser kommer att ställas till förfogande. I och med riksdagsbeslutet anserjag alltså alt detta står klart.

Beträffande utskottsbelänkandets tolkning i övrigt vill jag säga atl jag å folkpartiets vägnar står för den tolkning jag giorde i mitt anförande. Något mera har jag inte att säga i sammanhangel. Vi har å partiets vägnar tagit

161

11 Riksdagens protokoll 1977/78:152-153

Nr 153________ ställning för letande efter uran för atl därigenom få veta om det finns
Torsdaeen den_ ekonomiska och andra möjligheter till gruvdrift. Så länge vi har kärnreaktorer
25 mai 1978___ ' " ' '"'8 anser vi all uranfyndigheterna skall användas för vår
_____________ självförsöOning. Med del beskedet hoppas jag att Karl-Erik Häll är nöjd.

Energiforskning, m. m.

KARL-ERIK HÄLL (s) kort genmäle:

Herr lalman! Det Rune Ångslröm sade allra sist ärjag till freds med. I den mån det kommer att finnas användning för uran i vårt egel land, och så ser ju ul alt bli fallet, menar alltså Rune Ångström att vi skall bryta vårt eget uran.

Man kan i alla fall vara litet tveksam, eftersom det inte gjorts något klarl uttalande om hur Rune Ångström och folkpartiet egenlligen vill ha det. Det heter atl vi skall vänta på del övergripande beslutet, och del ärjag för min del också medveten om att vi får lov atl göra. I dag finns det emellertid tillfälle atl säga hur folkpartiet ser på den framlida kärnkraftsanvändningen. Jag hade också väntat mig atl Rune Ångström skulle säga någonting om detta. Tidigare har han ju uttalat mycket bestämt atl man skall både leta efter och bryta uran. Jag kan inte förslå annat än, all om man intensifierar letningen efter uran och uttrycker sig som man gör i utskottsbetänkandel, innebär detla ett ganska klarl besked om att man också avser att bryta uranet. Och då är det självklarl: antingen skall man använda det här i vårt land eller också skall man dela med sig till omvärlden. Del var den sista bilen jag ifrågasatte moralen i. Så länge vi själva har kärnkraftverk skall vi uppenbarligen använda oss av utländskt uran, men om vi bestämmer oss för att inte längre använda kärnkraft i vårt land lar vi oss friheten att sätta oss på våra tillgångar-det får ändå betraktas vara en tillgång, lillräckligl slor för all omvärlden skulle kunna ställa vissa moraliska anspråk på oss när det gäller andra länders energiförsöOning. Det var den dubbelmoralen jag menade det fanns anledning att få en liten förklaring till.

RUNE ÅNGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Nu tycker jag Karl-Erik Häll hårdrar den här frågan väl mycket. Om vi besiiimmer oss för atl slopa all kärnkraft i landel är del ju inte enbart en praktisk ståndpunkt utan också en principiell ståndpunkt. Vi säger bestämt nej till all hantering med kärnkraft, och då inkluderar del naturligtvis hanteringen med uran. Under sådana omständigheter anserjag att det är klarl alt vi inte skall ha någon uranbrytning i Sverige. Jag tycker del är en kristallklar och logisk ståndpunkt i detta sammanhang.

Om vi däremot har kärnkraft - sex, tio, tretton kärnkraftverk eller vilken
reaktorexercis man än ger sig in på - anser jag atl vi skall nytOa våra
urantillgångar i Sverige. Vi skall i mesta möjliga mån så snabbt som möjligt bli
självförsöOande på uranområdel. I del sammanhanget kommer Pleutajokk in
som en mycket värdefull fyndighet som kan dels ge elt gott ekonomiskt
tillskolt lill vår försöOning, dels innebära stora fördelar då det gäller all lätta
på sysselsättningsproblemet i Norrbottens inland, och även i andra delar av
162                   landet.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Frågan om den framtida uranprospekteringen liksom forskning och ulveckling avseende Sveriges skiffertillgångar måste självfallet bedömas i förhållande lill den inlernationella utvecklingen. Det internationella samhällels framtida energibehov är primärt beroende av världsinkomsten och befolkningsökningen, på priset och de faktorer som leder fram till nya energislag. De flesta internationella prognoser pekar på en framlida lägre ekonomisk tillväxtan hittills, i vaOefall i det längre perspektivet, och även en något lägre efterfrågan på energi än hittills i förhållande lill den ekonomiska tillväxten. Den ekonomiska tillväxten i världen beräknas framöver ligga på mellan 3 och 4 96 per år. Energiefterfrågan har legat på en ökning med någol över 5 % per år sedan 1950.

Energitillväxlen i världen kan alltså beräknas alt i fortsättningen öka med omkring 3 96 per år. Med hänsyn till atl oljan så småningom kan ta slul, som Anders Wijkman redan påpekal i debatten, och att industriländerna överallt söker minska oljeberoendet räknar man med alt ökningen av den elektriskt genererade energin blir större än energiökningen som helhet.

Med nuvarande teknik är valtenkraft, kol och kärnenergi de energikällor som främst används för elproduktionen. Prognoserna för installerad kärnenergi har på senare år starkt justerats nedåt. OECD;s energikommission räknade exempelvis 1970 med aU OECD-länderna 1985 skulle behöva 600 gigawalt el. Den senasle beräkningen ligger under 300 gigawalt.

Detla innebär alltså all man runt om i väriden - liksom i Sverige - har skurit ned de mest optimistiska kärnenergiprognoserna. Men den omständigheten att man ändrat riktningen på dessa prognoskurvor innebär ju inte all behoven avstannat eller upphört. Med ledning av de kärnkraftverk som finns i dag, dem som håller på att byggas och dem man beslutat bygga, kan man lätt räkna ul all kärnkraftstillväxlen i världen kommer att väsentligt öka under kommande 20-30 år.

Hur myckel uranbehovet ökar beror på en rad omständigheter; reaktorlyp -brider eller inte brider - upparbetning, anrikningsmöjligheter, avfallshanteringen etc. Väridsbehovet av uran beräknas variera mellan 60 000 och 85 000 ton per år under år 1985 och mellan 200 000 och 250 000 ton per år under år 2000, beroende på om upparbetat uran kommer all användas eller inte. En försiktig uppskattning pekar på alt väridsbehovet av uran år 1985 har mer än fördubblats jämfört med i dag.

Någon fri uranmarknad finns inte. Uranförsäljningen är knuten till långlidskontrakt, ofta på upp till tio år. Svensk KärnbränsleförsöOning AB -SKBF - har vittnat om svårigheterna alt i dag köpa uran.

De länder som inte har eget uran har utvecklat etl långtgående samarbete med uranproducenterna: Frankrike exempelvis med Niger och Gabon, England med Sydafrika, Västtyskland med Brasilien, etc. Köparna gör omfattande investeringar i dessa länder. Australien beslöt i Qol, efter en myckel omfallande ulredning, den s. k. Fox-rapporlen, atl återuppta uranexploateringen. Den avbröts av den tidigare regeringen, som var socialdemokratisk. Det kraftiga motståndet mot uranbrylningen från socialdemokra-

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

163

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

164

terna och fackföreningsrörelsens motsvarigheter i Australien håller nu på atl vika efter det att Fox-rapporlen konstaterat att uranexploaleringen kan förenas med de mycket stränga krav på arbetsmiljö och annan miljö som i dag måste ställas på en sådan verksamhet, liksom med den säkerhetspolitiska konirollapparat som måste lill.

I en central passus i Fox-rapporlen heter det:

"De risker som är förknippade med kärnkraftsreaktorer är - under förutsättning att de sköts och kontrolleras omsorgsfullt - inte så stora atl de rättfärdigar etl beslul att inte bryta och sälja australiskt uran."

Under arbetet med Fox-rapporlen har ca 300 experter av skilda slag deltagit.

Uran är och blir alltmer en strategiskt synnerligen viklig energiråvara. Enligt vad Sveriges Industriförbund uttalar, är redan i dag villkorssältningar, exportbegränsningar, exportförbud och s. k. öron märkning a v fyndigheter för förelag eller stater tecken på den betydelse uranet internationellt tillmäts. Industriförbundet anser att betydelsen kommer alt växa. UranförsöOningen, menar man, kan komma all bli kärnkraftens kritiska sektor ganska snarl.

I den svenska debatten om energiförsöOningen framhåller man allt oftare vikten av all tillvarata de unika energitillgångar som står till vårt förfogande i form av rika förekomster av energi- och mineralhaltiga alunskiffrar. De svenska tillgångarna är så stora att vårt land har potentiella möjligheler att bli självförsöOande på detta område.

Alunskiffrarna innehåller inte bara uran -jag vill markera detta i debatten. De innehåller myckel mera av värdefulla tillgångar, såsom andra energiråvaror, mineralråvaror, gödselmedelsråvaror och många sällsynta metaller.

Sverige bör enligt min mening ulnyUja dessa energilillgångar när vi redan kan förutse en internationell knapphet på fossila bränslen. Prospektering efter andra mineraler, forskning och ulveckling är mot denna bakgrund en angelägen uppgift, vilket också framgår av den redovisning som görs i belänkandel nr 69.

Samtidigt som vi kan konstatera det ökade intresset för skifferforskningen påpekas i ett antal motioner det faktum alt den svenska uranprospekteringen har dragits ned. Avsikten är - som också framgår av kommentarerna i årets budgetproposition - att avsluta och dokumentera hittills utförda arbeten.

Innan jag tar upp näringsutskottels synpunkter på de nu aktuella prospekterings-, forsknings- och utvecklingsfrågorna skall jag först referera och kommentera några frågeställningar som tagits upp i motionerna.

Sveriges Geologiska Undersökning - SGU - bedrev t. o. m. budgetåret 1975/76 omfattande uranprospektering och hade gjorl myckel lovande fynd i Norrland. Uranprospektering är, som SGU framhöll i sin anslagsframställning för budgetåret 1976/77, en komplicerad verksamhet, som fordrar samordnade insalser från åtskilliga specialister.

SGU anförde bl. a.; "Karaktäristiskt för verksamheten är det slegvisa
tillvägagångssättet med en lång kedja av beslutssituationer, vid vaqe
beslutstillfälle har dittills erhållna resultat och gjorda iakttagelser mycket
slorl infiylande på arbetets fortsatta uppläggning.  Etl delmål borde vara

all intensifiera även den översiktliga, fyndgenererande verksamheten så att landets yta kan täckas inom rimlig tid. Med nuvarande takt torde etl sådant mål kunna uppnås först om 30-40 år."

Minsl 10 år, herr lalman, erfordras från det prospektering gjorts till dess kommersiell brytning kan ske. Detta innebär att den enda brytning som kan ifrågakomma inom de närmaste åren måsle ske i Ranstad.

Om Sverige skulle tvingas att genomföra en kommersiell storbrylning av uran vore del beklagligt med hänsyn lill konsekvenserna för miljön om denna brytning i sin helhet måsle förläggas lill Billingenområdet och Falbygden i Västergötland. Starka skäl lalar för alt en eventuell svensk storbrytning måsle ske på olika håll i landel och då företrädesvis i Norrland. Jag instämmer i den bedömning som tidigare gjorls här i debatten av Rune Ångslröm.

Del måsle vara ell oeftergivligt krav atl handlingsfrihet skapas för atl kunna lokalisera uranbrytning till områden där man av miljömässiga skäl och ekonomiska skäl finner del sakligt mest motiverat. En sådan handlingsfrihet kan icke åstadkommas utan en relativt bred uranprospektering. Även på den punkten ärjag helt överens med Rune Ångström.

På motsvarande sätt ärdet lika angelägel atl upprätthålla handlingsfriheten vad gäller fortsatt forsknings- och utvecklingsverksamhet i Ranstad. Utgångspunkten för de berörda myndigheternas ställningstaganden hittills lill verksamheten i Ranslad har varit alt så länge som kravet på ålgärder lill skydd för kulluriandskapet och miljön pä och kring det aktuella området inte tillgodoses kan ingen skifferbrylning för kommersiella ändamål tillålas.

De berörda kommunerna har därför motsatt sig atl en sådan verksamhel kommer till stånd. Däremot har kommunerna uttalat sig för en fortsatt forsknings-och utvecklingsverksamhet. Såväl i majoritets-som i minoritets-yttranden har man samtidigt accepterat den skifferbrylning och den produklion som erfordras fören meningsfull forskning. För den fortsatta debalten är det viktigt atl slå fasl delta faktum.

Då det är ekonomiskt fördelaktigt alt utnytOa befintliga anläggningar är det välbetänkt atl inrikta verksamheten i Ranstad lill en central forsknings- och ulvecklingsanläggning med den produklion som därtill erfordras. Förutom den eftersträvade handlingsfriheten får vi ett bättre underlag för elt framlida ställningstagande lill lokalisering av kommersiell skifferbrylning med hänsyn till miljöaspekterna.

Landstinget och länsstyrelsen i Skaraborgs län har i ett likalydande yttrande framhållit att "målsättningen för projektet bör vara atl minsta möjliga brytning kommer lill stånd, dock att denna får den omfattning som erfordras för att forsknings- och utvecklingsarbetet relalivi snabbt skall leda fram till en användbar och miljömässigt acceptabel fullutvinningsteknik. Möjligheten att för detta ändamål även använda skiffrar från andra delar av landet bör därvid tas till vara - inte minst med tanke på de betydande fyndigheter som redan är kända t. ex. i Oällrandsområdet.

I Ranslad bör sålunda-som framhålls i berörda molioner-verksamheten innebära forskning, utveckling och demonstration avseende utvinning av det termiska innehållet i de svenska alunskiffrarna. Della innebär, menar

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

165

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

166

motionärerna, alt utvecklingsverksamheten knyts till en verksamhet där framtagna resultat på sikl kan testas i industriell skala och med representativt material.

Vid en sådan uppläggning faller del sig naturligt med en successiv ulbyggnad med de nya processleg som ulvecklals. Forskning enbart baserad på befinlliga avfallshögar kan inte leda fram lill en fungerande process för ett fullständigt ulnyujande av skiffer från Ranstad och från övriga delar av landet.

Utskottets ställningslagande innebär således att olika uranfyndigheler och alunskiffrar i landet skall undersökas och kartläggas. I det arbetet kan, om lillräckliga ekonomiska resurser satsas och om inga andra hinder läggs, Ranslad få en betydelsefull roll som forsknings- och utvecklingscentrum.

Genom alt kartläggningen av uranförekomster även på andra håll i landel skall återupptas ges på sikl alternativ lill eller komplemenl till Ranslad som plats för brytning av skiffer. I Ranslad skall den mängd skiffer få brytas som erfordras för att kunna fullfölja forskningsprogrammet med sikte på fullutvinning och för alt kunna demonstrera försök med deponering och iordningställande av landskapet efter brytning.

Näringsutskottet påpekar därför atl del inte finns några hinder för forskning, utveckling och demonstration avseende utvinning ur de svenska alunskiffrarna. Del innebär- för att nu svara på frågan från Ingvar Carisson -att ulskottet i likhet med industriministern ger klartecken för den brytning som erfordras för all kunna fullfölja del avsedda forsknings- och utvecklingsprogrammet. I propositionen skriver industriministern: "Jag finner det väsentligt att ingen skifferbrytning startas - med undantag av den brytning som erfordras för forskningsverksamhet-innan en fullutvinningsprocess har utvecklats."

I anslutning härtill underslryker utskottet viklen av atl bibehålla handlingsfriheten och atl, om det anses motiverat i framtiden, få en verksamhel som innebär fullständigare utvinning än vad dagens teknik medger av landels skiffrar. Anläggningen i Ranslad kommer all för forskning kunna ta emot skiffrar från andra delar av landet.

Utskottets skrivning innebär sålunda inget hinder för start av en försöksdrift i Ranstad. Frågan beträffande vilken mängd skiffer som skall brytas under utvecklingsperioden är ännu inte avgjord. Delta bestäms dels av forskningens inriktning, dels i anslutning till kommande energibeslut. Det blir alltså fråga om försök med nybruten skiffer och inte enbart en forskning i skifferreslerna.

Vad utskottet här anfört är en sammanvägning av propositionerna och vad som anförts i berörda molioner. Del innebär en komplettering av propositionen i vissa hänseenden. Ulskottet framhåller i betänkandet att den forskningsverksamhet som skisseras i proposilionen inte utesluter atl verksamheten inriktas på en fullständigare utvinning ur landets skiffrar.

Utskottet erinrar i sammanhanget om alt en kommersiell exploatering av alunskiffer, var den än äger rum, i praktiken torde förutsätta en prövning enligt 136 a § byggnadslagen. Delta är, herr talman, ett mycket viktigt

utlalande. Moisvarande passus saknas i den socialdemokratiska reservationen. Det är dock min uppfattning atl provbrylning för demonstration ej torde behöva bli föremål fören prövning enligt 136 a S byggnadslagen. Näringsutskoilet och riksdagen kan emellertid inte nu fatta några beslut om brytning av en viss mängd skiffer.

Exploatering av skiffer förutsätter som nämnts prövning enligt byggnadslagens 136 a §, vilket innebär att de berörda kommunerna har avgörandet. Det är kommunerna som säger ja eller nej till detta. Den vetorätt som kommunerna därmed besitter är, såvitt jag kan bedöma, alla partier eniga om all den skall finnas kvar.

Vad gäller brytning i Ranstad finns f n. en koncession för skifferbrytning som gäller fram t. o. m. 1980. För brytning för tiden därefter krävs antingen en föriängning av gällande tillstånd eller en ny ansökan från huvudmannens sida.

Sammanfattningsvis innebär utskottets ställningstagande att man understryker behovet av forskning i första hand, en målinriktad forsknings- och utvecklingsverksamhet som ger personalen, såväl Oänsteman som kollekliv-anställda, fortsatt sådan sysselsättning som de är utbildade och anställda för.

Vidare anför ulskollel alt man får anledning ålerkomma lill de långsikliga frågorna under hösten 1978, då regeringens proposition om energifrågorna i deras helhelssammanhang äratt vänta. Vad utskottet i sammanhanget anfört motsvarar i väsentlig mån de i betänkandet nr 69 behandlade önskemålen i berörda motioner. Någon särskild framställning till regeringen - utöver de uttalanden som skall ges regeringen till känna - finner utskottet inte motiverad.

Slutligen, herr lalman, vill jag framhålla, atl vad som är den gemensamma nämnaren för utskottels ställningstagande, såväl vad gäller uranprospektering som Ransladfrågan, är ambitionen atl trygga energiförsöOningen och alt vidga handlingsfriheten på alla håll.

I regeringsförklaringen av den 8 oktober 1976 sägs bl. a.: "Regeringen skall föra en energipolitik som tryggar energiförsöOning och sysselsättning samt ger handlingsfrihet för framtiden." Såvitt jag kan finna är näringsutskottels ställningstagande, i del belänkande som nu behandlas, hell i samklang med dessa ambitioner. Allra sist vill jag också instämma i Anders Wijkmans anförande. Jag ber atl få yrka bifall lill ulskottels hemställan på samlliga punkter.

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

ARNE BLOMKVIST (s):

Herr talman! Jag skall begränsa mitt anförande till ell avsnitt, nämligen Ranslad. Jag vill inledningsvis beklaga alt någon saklig prövning av LKAB:s ansökan om det s. k. Mineralprojekt Ranstad ej kom till stånd därför atl en majoritet i de berörda kommunernas beslutande församlingar uinyujade vetorätten. Jag vet alt det inte bara ärjag som har den uppfattningen utan en ganska stor del av befolkningen i Skaraborg.

Även tungt vägande remissinstanser som länsstyrelsen och landstinget i

167

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

168

Skaraborgs län harju ställt sig positiva lill brytning i Ranstad. Länsstyrelsen framförde bl. a. följande synpunkter;

"Länsstyrelsen ser LKAB:s Mineralprojekt Ranslad som etl kvalificerat forsknings- och utvecklingsprojekt. Dess rikspolitiska belydelse är uppenbar. Ur länets synpunkt är det angeläget atl ökad sysselsättning skapas och all miljömässiga krav tillgodoses. Lokalisering av forsknings- och utvecklingsverksamhet till Ranslad och södra Billingen är fullt möjlig med hänsyn till övriga riksintressen och företagna kommunala planutredningar."

Vidare betonar länsstyrelsen atl målsättningen för projektet bör vara alt minsta möjliga brytning kommer till slånd, dock all denna färden omfattning som erfordras föratt forsknings- och utvecklingsarbetet relativt snabbi skall leda fram till en användbar och miljömässigt acceptabel fullutvinningsteknik. Jag kan försäkra alt vi reservanter helt delar denna länsstyrelsens uppfattning.

Även den fackliga rörelsen i Västsverige har tagit en klar slåndpunkl i denna för befolkningen i Skaraborgs län så viktiga fråga. Här vill jag särskilt framhålla, atl Västsveriges LO-distrikt och LO-sektionerna i Skövde, Falköping och Skara vill att Ranstadsverkel skall utvecklas till ett verkligt forsknings- och utvecklingscentrum för landets skiffrar. Samtliga dessa organisationer har också slagit fast att målsättningen för del fortsatta arbetet måste vara atl tillvarata det kunnande och den erfarenhet som finns i vårt land när del gäller att arbeta fram en process där skifferns alla värdefulla ämnen utvinns och där även energiinnehållet kommer till användning. De är dessutom väl medvetna om, att för atl färdigutveckla en följdutvinningspro-cess - en utveckling av samtliga mineraler i induslriell skala - krävs del ell intensivt forsknings- och utvecklingsarbete.

I dag - när riksdagen står inför uppgiften att fatta beslut om den fortsatta verksamheten vid Ranstadsverkel - bör också de anslälldas arbele bedömas med all respekt. De har sannerligen under många år fåll kämpa för en sak som de är övertygade om har varil riktig. Del skulle ha varil värdefullt om personalens mångåriga arbetsinsatser hade uppmärksammats i propositionen. Inte minst med lanke på att de aldrig gett upp, även om lägel många gånger förefallit myckel mörkt. De har stannat kvar på sina poster i avvaktan på den slutliga lösningen.

Jag vel självfallet att det är rikligt som industriministern säger att lill anläggningen är knuten en utvecklingsgrupp, som är väl förtrogen med de tekniska problem som gör sig gällande vid en utvinning av skifferns värdefulla beståndsdelar. Jag vill i delta sammanhang även uttala min tillfredsställelse över atl personalens berättigade krav på en tryggad sysselsättning nu kan tillgodoses. Jag hoppas verkligen att del också kommer att gälla i framliden. Det svåraste hindret närdet gäller atl skapa garantier för den samtida sysselsättningen vid Ranstadsverkel är väl fortfarande, del vill jag undersiryka, den handlingsföriamning som vilar över hela energipolitiken och som är betingad av att framlrädande representanter för centern genom tidigare yttranden bundit sig vid ett nej till brytning av alunskiffer.

Industriministern säger dock i propositionen atl det i Ranstad finns ca 2

milj. lon rester från tidigare uranlakning. Enligt hans mening bör delta kunna UtnyUjas i slörsla möjliga utsträckning och processerna ulvecklas så atl lakrester i en framtid kan upparbetas.

Industriministern fortsätter: "Jag finner det väsentligt atl ingen skifferbrylning startas - med undantag av den brytning som erfordras för forskningsverksamheten - innan en full utvinningsprocess har utvecklats."

Industriministern angav vid sitt besök i länet i böOan av årel att ett eller annat lon kunde få brytas. Det finns anledning atl än en gång ställa frågan: Hur stora kvantiteter alunskiffer får brytas i Ranslad? I dag har vi, trots att de tre borgerliga partierna står bakom utskottets betänkande, delade meningar om hur detla skall tolkas. Jag måste påpeka alt jag uppfattade Sten Svenssons tolkning här som mycket positiv. Till det vill jag säga, även om fru Hambraeus nu inte är inne i kammaren, alt hon sade etl bestämt och klarl nej lill brylning i Ranslad.

Det är alldeles uppenbart att det måste vara ganska komplicerat alt utifrån dessa uttalanden dra den rätta slutsatsen. Men, herr lalman, jag utgår från att Sten Svenssons tolkning är den rätta.

Vi reservanter har den bestämda uppfatiningen att målsättningen för projektet bör vara atl minsta möjliga brytning skall komma till stånd, dock atl denna får den omfattning som erfordras för att forskningen och utvecklingsarbetet relativt snabbi skall kunna leda fram till en användbar och miljömässigt acceptabel fullutvinningsteknik.

Till Rune Ångström, som tidigare försökt göra gällande alt vi reservanter skulle handla över huvudet på kommunerna, vill jag säga att det står i reservalionen att man går med på ett anslag motsvarande det belopp som f n. utgår plus tillägg för lönekostnader och andra yrkade kostnader.

Vi höjer alliså en bil av anslaget. Samtidigt skriver vi atl verksamheten får fortsätta som vanligt. Under tiden får man skapa sådana förutsättningar all man kan få fram besked huruvida det är möjligt atl genomföra projektet. Häri ligger att man måste gå tillbaka lill kommunerna och pröva vetorätten. 1 den andra alt-satsen i vår motion har vi uttryckt alt riksdagen i avvaktan på att prövning enligt 136 a § byggnadslagen kan ske, till lån till processulveckling i Ranslad för budgetåret 1978/79 beräknar elt invesleringsanslag av 26 milj. kr. Jag tycker atl detta besked är fullt tillräckligt, och jag hoppas att det i fortsättningen inte blir något missförstånd på den här punkten.

Mot bakgrund av att kommunerna lidigare utnytOal vetorätten kan man ställa sig frågan: Har opinionen i de beslutande församlingarna svängt lill Ranstadsverkels förmån?

När näringsulskoiiet senast besökte Ranstadsverkel giorde kommunfullmäktiges ordförande i Skövde - moderaten Slig Aaby Ericsson - elt uppmärksammat uttalande. Någon gallupundersökning har inte gjorts, men jag tror all skövdeborna har svängt till Ransiads förmån, uttalade Ericsson.

I Skaraborgs Läns Tidning av den 7 februari i år konstaterade Sten Svensson, kammarledamot från Skara, att Stig Aaby Ericsson har gjort en

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

169

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

riktig bedömning. Jag vill gärna säga atl jag delar både Ericssons och Svenssons tolkning av opinionen i vårt län.

För någon vecka sedan, närmare bestämt under den regionalpolitiska debatten, hade jag tillfälle att här i riksdagen rikta uppmärksamheten på svårigheterna för betydelsefulla delar av näringslivet i Skaraborgs län. Jag framhöll då atl den viktigaste uppgiften f n. är alt mobilisera ekonomiska och personella resurser för en fortsatt ulbyggnad och uppruslning av tillverkningsindustrin i länet.

Detta var före upprättandet av principavtalet mellan Volvo och den norska regeringen om ett induslri- och energisamarbete. Jag var tveksam om jag skulle ta upp detta i mitt anförande, men eftersom energiministern tidigare har gjort det, tycker jag att även jag kan göra det. Jag vill då säga att bilindustrin direkt och indirekt ger sysselsättning åt tusentals skaraborgare. Vad kommer detta avtal på sikt alt betyda för alla de länsbor som är anställda vid Volvo-Skövdeverken, Flobyfabriken och vid Varafabriken? Det är väl ingen som i dag kan säga vad affärsuppgörelsen mellan Pehr Gyllenhammar och Oddvar Nordli kan innebära för personalen vid dessa fabriker och för de människor som är anställda hos underleverantörerna i Skaraborgs län -ja, i hela Västsverige. Men del ärju alldeles uppenbart atl det kan bli belydande svårigheter för Volvo atl vid fabrikerna i Skaraborgs län skapa de arbetstillfällen som vi måste ha i slutet av 1970-talet och under 1980-talet.

För alt nu inget missförstånd skall uppstå vill jag här säga att jag har förståelse för att ledningen för Volvo efter kallsinnigheten i regeringskansliet här i Stockholm tog kontakt med den norska regeringen.

Som jag kunnai konstatera tidigare i mitt anförande inger sysselsättningsutvecklingen inom länet - och alldeles särskill i kommunerna Skövde och Falköping-oro för framtiden. Från att tidigare ha uppvisat en god tillväxt och en ökning av andelen förvärvsarbetande pekar den aktuella utvecklingen och prognoserna 1976-1980 mot en kraftig minskning.

Vi vel atl ulvecklingen inom tillverkningsindustrin är av grundläggande betydelse för sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Därför skulle en fortsall uppbyggnad av forsknings- och utvecklingsverksamhet i Ranstad ha slor betydelse för att skapa en ökad differentiering av arbetsmarknaden i berörda kommuner.

Även om den fortsatta utvecklingen vid Ranstadsverkel i första hand är en rikspolitisk fråga, så är den samtidigt en betydelsefull regionalpolitisk fråga för Skaraborgs län.

Jag ber till sist, herr talman, att få yrka bifall till de socialdemokratiska reservationerna.

170

RUNE ÅNGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Det var värdefulll att vi fick denna deklaration om hur socialdemokraterna avser att hantera detta känsliga ärende, som hör ihop med bestämmelserna i byggnadslagen. Jag är tillfredsställd med förklaringen atl ni, om man kommer till kommersiell drift och större omflyttningar av massor med miljöpåverkan behöver ske, ämnar gå tillbaka lill kommunen

och begära all den prövar ärendet igen.

Efterdenna förklaring kan man kanske fråga sig varför socialdemokraterna egenlligen har reserverat sig i delta ärende. Av herr Blomkvists anförande fick manen känsla av att vi stod varandra rätt nära i sak frågan, och det kanske ulskottsmajoritelen och reservanterna trots allt gör. Men del finns en ganska väsentlig skillnad i sammanhangel som är värd att påpeka. Om herr Blomkvist läser betänkandet och den motion som vi har väckt i ärendet, finner han att vi klart har utsagt att vi anser att man skall skona del miljökänsliga Ranstadsområdet och att man i första hand skall satsa på atl leta och kartlägga de fyndigheier av uran som finns i det norriändska inlandet och i Oällvärlden. Vi har pekat på Pleutajokk, där undersökningsarbetet har kommit längst och där fyndigheterna är mesl lovande. Den filosofi som ligger bakom delta är atl vi i första hand skall satsa på Norriand för att på det sättet lätta trycket på Ranstad.

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

ARNE BLOMKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag är tacksam över all herr Ångström verkligen uppföllade vad jag sade och inte på något sätt försökte tolka mig fel. Jag tycker ändå alt detla är en så väsentlig fråga all det kan vara riktigt atl jag läser upp vad som står i vår reservation. Där slår:

"I stället bör förutsättningarna för fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete undersökas efter de rikllinjer som har skisserats av bl. a. länsstyrelsen i Skaraborgs län i dess yltrande hösten 1977 över Mineralprojekt Ranstad. För all organisationen i Ranstad skall kunna bibehållas i avvaktan på atl en sådan inriktning kan komma till stånd bör till verksamheten utgå ett anslag av samma storleksordning som innevarande budgetår."

Skall man kunna genomföra detta projekt, måsle man ånyo gå lill kommunerna och fråga om de vill atl man skall genomföra det.

Herr Ångström sade att våra uppfattningar inte skiljer sig så mycket från varandra. Om man läser motionen och reservationen samt ulskottsbelänkandet, finner man att viljeinriktningen kanske är den väsentliga skillnaden. Vi vill i nuläget ge uttryck för alt vi anser att projeklei skall bedrivas med anknytning till induslriell produktion.

ROLF HAGEL (apk):

Herr talman! Eftersom vårt partis ställningslagande i energifrågorna förekom i den här debatten långt innan vi själva fick komma till lals, kan det vara på sin plats med en inledande förklaring. Arbetarpartiet kommunisterna är etl marxistiskt parti. Vårt poliliska agerande riktar sig mol monopolkapitalet och dess partier, alltså mot den nuvarande regeringskoalitionen. Påståenden att vi lillsammans med moderaterna skulle vilja se vpk orepre-senlerat i Sveriges riksdag är ingenting annal politiskt barnjoller.

Arbetarpartiet kommunisterna verkar för en energipolitik som bygger på vetenskapliga fakta och syftar till att utnyuja Sveriges unika egna resurser för att tillgodose det arbetande folkets behov av billig och miljövänlig energi.

I likhet med alla övriga marxistiska partier i världen är vi för kärnkraften för

171

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

172

fredligt bruk, sanuidigt som vi deltar mycket aktivt i kampanjerna mot neulronbomben, mot kapprustningen, för nedrustning och fred. Vår linje i denna fråga är kort sagl; Nej till kärnvapen, ja till kärnkraftens fredliga användning.

Under innevarande riksmöte har vi i två mycket utförliga motioner redogjort för arbetarpartiet kommunisternas slåndpunkl - motionerna 477 om energipoliliken och 1809 om energiforskningen. 1 båda molionerna -liksom i motion 223 om uranbrytning i AOeplog - har vi tagit upp den akuta krissituation som skapats genom den borgerliga regeringens åtgärder att försena och stoppa det energiprogram som riksdagsmajoriteten biföll 1975.

Det betyder inte att vi skriver under på allt i beslutet från 1975. Den nolltillväxt som man där riktade in sig på är en illusion och därtill en reaktionär sådan, inte minst i ett land som Sverige med utomordentligt stora förutsättningar för fortsatt industriell, teknisk och vetenskaplig ulveckling. Vi är också slarkl kritiska till en besparingspolitik som skulle göra våra bostäder hälsovådliga. Genom ytterligare isolering, försämrad ventilation och dålig vädring kan radonhalterna i bostäderna öka lill direkt olämpliga värden från strälningshygienisk synpunkt, enligt strålskyddsinstitulels mätningar. Det paradoxala resultatet av en fanatisk politik för all spara energi kan bli all radonhalten i våra bostäder blir större än den är vid undeOordsbrytning i väl ventilerade urangruvor.

Vi stöder däremoi de positiva elementen i 1975 års beslul. Vi anseratt de 13 reaktorerna bör komma lill slånd ulan ytterligare dröjsmål. De oerhörda rikedomarna i den svenska alunskiffern bör utvinnas genom LKAB eller ett för delta ändamål särskill bildat statligt bolag. Alla leden i kärnbränslecykeln bör utvecklas inom landel som helstatliga företag. De multinationella oljebolagens dotterföretag i Sverige bör försiailigas.

Sedan vi lämnade våra molioner har energikommissionen lagl fram sitt stora betänkande Energi, som ger den första utförliga svenska översikten över hela energifältei och redovisar fördelar och nackdelar med olika energikällor. Kommissionen menar - liksom vi - atl Sverige måste minska beroendet av importerad olja. Både kol och olja har, heter det i sammanfattningen, "avsevärda risker" både närdet gäller tillförseln och närdet gäller miljön och hälsan. Kommissionens majoritet uttalar sig positivt till att fjärrvärme leds från Barsebäck till Malmö-Lund-området, från Forsmark till Ulppsala och Stockholmsområdet och från Ringhals lill Göteborgsområdet. Man vill också att möjligheterna utreds alt värma upp ell anlal slörre läiorter såsom Västerås, Örebro, Norrköping och Linköping med rena kärnvärmeverk, alltså den typ av mindre reaktorer som vi uttalat oss för i vår motion om energiforskning.

Jag vel att det blir lillfälle längre fram att diskutera energikommissionens belänkande. Jag vill här bara säga atl jag har svårt alt förstå varför kommissionens majoritet har förordat allernaliv C av de fyra alternativ man utrett. Det innebäratl beroendet av importerad olja kommeratt fortsätta all vara prakliskl tagel lika stort som del är nu. Del Oärde aliernaiivet, alternativ D, är utan ringaste tvivel det enda realisliska om man vill snabbt minska

beroendet av ulländsk olja och säkra landels energiförsöOning.

I alternativ D förutsätts en starkare satsning pä kärnkraft för både elproduktion och värmeproduktion. Vidare förutsätts en snabb utbyggnad av en inhemsk kärnbränslecykel, dvs. uranbrytning, anrikningsanläggning för uran och upparbelningsanläggning för använt kärnbränsle.

Stora delar av kommissionens betänkande leder i själva verket lill den slutsats som ledamoten Nils-Erik Landeli, känd läkare och skribent i miljövårdsfrågor, sammanfattat i sin reservation. Dr Landeli skriver:

"Kemikalierna ärdet stora hotet idag mot den svenska miljön. Jag anser att gruppen för säkerhet och miljö inom energikommissionen lagl ned berömvärd möda på alt skildra detta. Med detta synsätt blir det obönhöriigt logiskt för mig att betrakta exempelvis förbränning av olja, kol, torv, ved som

ojämförligt farligare än kärnkraftverk under normaldrift.    Jag betraktar

risken för en stor olycka vid ett svenskt kärnkraftverk som i det närmaste

obefintlig.-- Jag menaräven att föredragningar i kommissionen visal hur

långtidslagring av radioaktivt avfall kan ske under betryggande former i tusentalet år."

Arbetarpartiet kommunisterna har sina rötter i den svenska arbetarklassen. Flertalet av våra medlemmar är kroppsarbetare och känner och företräder de stämningar som finns i hela den svenska induslrin, stämningar av oro för sysselsättningen, men också medvetenheten om all Sverige är etl rikt land, som skulle kunna ge arbete och en god och trygg levnadsstandard ål alla. Den kampanj som de senasle fem åren drivits mot en rationell lösning av energiproblemen har haft myckel litet gehör i arbetarkretsar. Vårt partis medlemmar har, liksom den stora majoriteten av arbetare i Sverige - och en mycket slor del av Oänstemännen dessutom - en mycket välgrundad uppfattning, nämligen att etl modernt industrisamhälle inte kan existera ulan en pålitlig energiförsöOning till rimliga kostnader.

Man behöver inte vara högulbildad i matematik föratt förstå situationen på energiområdet och sätta sig in i realismen eller illusionerna i de alternativ som presenteras för framliden.

Låt oss ta den totala energiförbrukningen i Sverige det ekonomiska krisåret 1977! Den tillförda energin, inberäknai bensinen för bilar och lastbilar och oljan för uppvärmning, uppgick då till 442 terawattimmar, dvs. 442 miljarder kilowattimmar, om man räknar om all förbrukad energi till detta mått för elkraft. Oljan svarade för 316 terawattimmar, dvs. 70 %, och vattenkraften för 54 terawattimmar.

Under normalår ger vattenkraften 60 terawattimmar. Energikommissionen räknar med atl vattenkraften fulll utbyggd - med de orörda älvarna sparade - kommer att ge 66 terawattimmar är 1990. Denna siffra - 66 terawattimmar - förekommer i alla de fyra alternativ som kommissionen utrett. Totalt för 1990 växlar energitillförseln i de fyra alternativen mellan 477 och 518 terawattimmar.

Om vi för enkelhetens skull förutsätter att 500 terawattimmar blir tillräckligt 1990, blir gapet mellan vattenkraften och den totala energiiillför-seln i runt tal 440 terawattimmar. Då har man i stort sett låsi sig vid

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

173

Nr 153               nolltillväxt i förhållande lill den aktuella energiförbrukningen. De som fyller

Torsdaeen den    väldiga gap med sol, vind och s. k. biomassa kommer atl göra en bragd

25 mai 1978        "" ''''' motsvaras av del indiska reptricket.

_____________       Del indiska reptricket förekom som bekani för mycket länge sedan - pä den

Enersiforsknins    liden när del fönns magiska män i Indien och en svensk finansminister som

„                       lade fram en balanserad budget. Den magiske mannen kastade upp ett rep i

luften, klällrade upp på repel och försvann i rymden.

Nu när de magiska männen döll ut i Indien har Sverige och några andra kapitalistiska länder drabbats av en variant av samma släkte. I rättvisans namn bör dock sägas atl de tar god hjälp av oljan. I de två allernativ som energikommissionen räknal fram med kärnkraften avvecklad 1990 blir oljeberoendet i stort sett lika med del beroende vi nu har av importerad olja. De berömda förnyelsebara inhemska energikällorna får inte ens i det mest optimistiska alternativet mer än en marginell effekt i den totala energibud-gelen.

De magiska männen kommer förmodjigen alt invända, att beroendet av importerad olja blir högt också för alternativ D. Man minskar oljeberoendet i detta alternativ med grovt räknat 25 96. Det beror på att energikommissionen av obegriplig anledning inte gett kärnkraften särskilt slorl utrymme i delta allernaliv heller. Eftersom en reaktor på 1 000 megawall producerar omkring 6 terawattimmar per år, har kommissionen för detla alternativ tydligen räknal med högst 14 eller 15 reaktorer.

För vår del är vi fullständigt övertygade om att Sverige snabbt och effektivt måsle UtnytOa de unika möjligheter landel har alt bli självförsöOande på energiområdet. Här finns sannolikt världens största urantillgångar, i alla händelser i förhållande lill landets storlek. Här finns halvstatliga Asea-Atoms reaktorindustri. Här finns högkvalificerade industrier för tillverkning av turbiner och praktiskt taget alll annal som behövs för alt konstruera kärnkraftverk, flärrvärmeledningar osv. Här finns ett stort anlal av världens främsta kärnfysiker och teknologer. Här finns tusentals högt kvalificerade byggnadsarbetare och andra yrkesarbetare, av vilka många nu går arbetslösa på grund av den borgerliga regeringens handlingsförlamning på energipolitikens område.

Del är f ö. inte bara en fråga om handlingsförlamning. Den borgerliga
regeringen har stoppat bygget av Forsmark 3, låter månad efter månad gå
ulan att den startklara reaktorn nr 3 i Ringhals för startas, håller på att
äventyra Asea-Atoms existens och vill - som energiforskningspropositionen
visar - rasera ett av världens främsta kärnforskningscentra. Atomenergi i
Studsvik. Arbetarpartiet kommunisterna vänder sig med skärpa mol denna
marsch tillbaka till lågenergisamhället, som alla kroppsarbetare över 50 år
känner av i sina ryggar och leder. Om den här politiken får forlsätla blirdel en
vetenskaplig, teknisk, induslriell och social kalastrof i Sverige - samtidigt
som världen i övrigt, särskilt de socialistiska länderna men också Frankrike,
England, Japan och andra länder, i snabb takt bygger ut sina kärnkraftspro
gram, därför alt man vel att oljan snarl kommer atl sina och under alla
'74                    förhållanden kommer alt bli orimligt dyr inom kanske bara ett eller två

decennier. Redan nu är kärnkraftverk i vilken del av världen som helst     Nr 153 ekonomiskt mera fördelaktiga än de oOeeldade kraftverken. Det är f ö. rena     Torsdaeen den vansinnet att på ett par generationer elda upp en oersättlig naturtillgång, som     25 mai 1978

Energiforskning, m. m.

det tagit miljoner år att skapa och som borde användas för bällre ändamål.

Det går inte alt driva stålverk och massafabriker med väderkvarnar och solfångare. Det omskrivna vindkraftverket i Älvkarieby beräknas producera högst 150 000 kilowattimmar undereit normalår. Del skulle i bästa fall räcka till eu Ougofemtal enfamiljshus under förutsättning alt de inte har elvärme. Sverige har över tre miljoner bostäder. Med väderkvarnar för alla dessa bostäder komma Sveriges karta att se ut som en ryamalta. Och var skall de placeras'' Markåtgången beräknas bli mellan 15 000 och 22 500 kvadratmeter per aggregat. Som redan berörts har Lantbrukarnas riksförbunds lokalavdelning i Södra Åby i Skåne protesterat mot planerna pä att sätta upp vindkraftsaggregat på deras marker.

Vi har ingenting emot att dessa s. k. alternativa energikällor utforskas. Men vi - liksom den överväldigande majoriteten av arbetarklassen i Sverige - vill inte alt den framlida energiförsöOningen skall bygga på illusioner om mirakulösa upptäckter och atl kärnkraften skall stoppas eller skrotas i förhoppning om att luftiga, aktuella projekl skall ge de 400 eller 500 terawattimmar som behovs för atl enbart fylla det nuvarande behovet av energi.

Vi har också ett slorl internationellt ansvar. Utvecklingsländernas folk kräver med all rätt atl komma ur sitt liv i undernäring och misär. De kräver elt modernt arbetsliv, där maskinerna gör det tunga och farliga arbete som nu görs med primitiva redskap och ringa utbyte för ett omänskligt slit. De har samma behov av och samma rält till energi som vi har. Vi har också elt internationellt ansvar i den meningen atl vi aktivt måste delta i den världsomfattande kampanjen mol kapprustningen, framför allt på kärnvapenområdet.

SIPRI har i sin just utkomna årsbok för 1978 beräknat världens rustningskostnader till omkring 360 miljarder dollar, dvs. bortåt 2 000 miljarder svenska kronor. SIPRI uppskattar sprängkraften hos de kärnvapen som nu finns placerade runt om i världen till motsvarigheten av omkring en miljon Hiroshimabomber. "Om alla eller en nämnvärd del av dessa vapen kom till användning skulle konsekvenserna bli ofattbara", heter del i årsboken. "De flesta siäder på norra halvklotet skulle förstöras på elt ögonblick, och huvudparten av deras invånare skulle dödas på fläcken."

Det är n.ot detta fruktansvärda hol som uppmärksamheten måste
koncentreras, inte - som vissa lyckligtvis minskande grupper gör i Sverige -
mot kärnkraftens fredliga utveckling. Del är dock elt fakium atl ingen annan
energikälla ens tillnärmelsevis varit så säker för personal och omgivning som
kärnkraften. I världens kolgruvor omkommer i genomsnitt I 500 arbetare
vaOeår. USA:s kolgruvearbetare lade 1974 ner arbetet under fem dagar föratt
hylla minnet av de över 100 000 amerikanska gruvarbetare som sedan
sekelskiftet omkommit i gruvorna eller dött av "svart lunga", en motsva-   175

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

En ergiforskn ing, m. m.

176

righet till silikos.

Den första kärnkraftsreaktorn för induslriell drift startade i Sovjetunionen 1954. Enbarl i den s. k. väslväriden har man nu erfarenhet av civil kärnkraftsdrift under mer än ett tusen reaktorår. Hittills har inte en enda människa skadats, än mindre dödats, på grund av strålning eller utsläpp från denna verksamhet. En fullständig säkerhet kan naturligtvis inte garanteras i någon mänsklig verksamhet. Kärnkraftsexperterna har öppet och hederligt redovisal de problem och risker som finns. Men omall industriell verksamhet lytt under en tiondel så stränga regler som kärnkraftsdriften, skulle vår statistik över olycksfall i arbete, yrkessjukdomar och miljöförstöring ha haft oerhört låga kurvor i jämförelse med dem vi haft och alhjämt har.

Herr talman! Jag har polemiserat mot utskoltsmajoritetens skrivningar och klämmar utan att punkt för punkt ange avsnilt eller sida.

Våra motioner ger en utförlig motivering till varför arbetarpartiet kommunisterna inte kan acceptera den bedrövliga parodi på energipolitik som den borgeriiga regeringen står för. Vi har också utföriigt visal hur en rationellt program för energiförsöOning och energiforskning bör se ul. Men jag måsle med elt par meningar beröra etl par märkliga avslagsyrkanden i näringsutskottets betänkanden.

Vi visade på ett lysande exempel på solenergins användning, Hielalas handelsträdgård i Övertorneå vid polcirkeln, och krävde att 30 miljoner skulle anslås för alt bygga upp en experimentell handelsträdgårdsorganisation i Tornedalen efter denna modell. Utskottet avvisar yrkandel med hänvisning till att det är siatens industriverks bord.

Vi krävde att riksdagen skulle uttala sig för elt svenskt forsknings- och utvecklingsprogram för att med hög prioritet få fram en välgasdriven bil och vätgas i lättransporlabel och säker form. Utskonel hänvisar lillbaka till proposilionen, där del slappt och vagt talas om vissa långsiktigt motiverade insatser rörande väte som drivmedel. Vi vågar inte lova 100 000 nya jobb, än mindre 400 000, men vi är övertygade om att en snabb satsning på del energiprogram vi lagl fram skulle ge jobb till tiotusentals byggnads- och verksladsarbelare, tekniker och Oänsteman. Och vi är lika övertygade om atl del skulle ha en myckel vidare effekt genom atl stimulera sysselsättningen på andra områden och kraftigt förbättra många kommuners ekonomi. Dessutom skulle det som bieffekt bidra till alt återupprätta Sveriges anseende i vetenskapliga och tekniska kretsar ute i världen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till våra krav i moiion 477 atl 1975 års beslut om 13 reaktorer bör fullföljas ulan ytterligare dröjsmål, att alla leden i kärnbränslecykeln bör utvecklas inom landet och som statliga förelag och alt de multinationella oljebolagens svenska dotterföretag förstatligas.

1 anknytning lill näringsutskottels betänkande nr 68 yrkar jag avslag på propositionens hemslällan atl riksdagen godkänner de angivna riktlinjerna för forskning och utveckling inom energiområdet, bifall beträffande bidrag till en experimentell handelsträdgårdsorganisation i Tornedalen, bifall till kravet på etl svenskt forsknings- och utvecklingsprogram för en välgasdriven bil och vätgas i lällransportabel och säker form, bifall till slöd lill forskning om

anrikning av uran samt metodutveckling och internationellt samarbete beträffande behandling och slutförvaring av högaktivl avfall, bifall lill kravet på fortsatl utvecklingsarbete av värmereaktorer samt bifall till kravet på atl anslaget Bidrag till verksamheten vid AB Atomenergi förs upp med begärda 48,7 milj. kr. men ulan vidhängande "mer preciserade planeringsförutsättningar".

Vi kommer vidare att rösta för den socialdemokraliska reservationen 1 och i andra hand även för reservationerna 2 och 3. Men beträffande den första reservalionen gäller den krilik somjag framförde inledningsvis om isolering av byggnader. Beträffande den tredje reservationen kan vi inte godkänna förbehållet alt någol utvecklingsarbete i fråga om bridreaklorer inte bör förekomma.

Jag yrkar vidare bifall till vårl krav i motion 477 att riksdagen ullalar sig för all LKAB eller elt särskilt för della ändamål bildat statligt bolag skyndsamt inleder exploateringen av den svenska alunskiffern för uran- och oljeutvinning, utvinning av vanadin, molybden, nickel, kobolt och andra värdefulla metaller samt konstgödselproduklion.

Om det mol förmodan inte skulle bli en majoritet för dessa båda yrkanden, kommer vi att stödja den socialdemokratiska reservationen beträffande forskningsverksamheten i Ranslad.

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Under delta anförande överlog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

KARL-ANDERS PETERSSON (c):

Herr talman! Till näringsutskottels betänkande nr 1977/78:70, som behandlar vissa nalurgasfrågor samt frågan om stöd till prospektering efter olja och nalurgas, har vi - tre centerpartister - fogat ell särskill yttrande, i vilket vi ytterligare understrukit viklen av att en eventuell LNG-anlägging lokaliseras till sydöstra Sverige.

Yttrandet är föranlett av utskottels behandling av motion 1977/78:1645, som vi väckte under allmänna molionsliden i vintras, och jag vill bara med några ord komplettera vårt särskilda yttrande. För någol år sedan presenterades del s. k. Kockumsprojeklet, som innebar en salsning på nalurgas i LNG-lbrm, dvs. nedfryst till flytande form.

Tanken är smått genial. Varven skulle fö möjligheler atl bygga specialfartyg för LNG-lransporter. Detla skulle alltså skapa sysselsättningsmöjligheter på varvsområdet som verkligen är högst önskvärda. Stålverken skulle fö framställa plåt till varven och rör lill utbyggnad av etl gasledningssystem från två LNG-stationer, en på västkusten och en på sydkusten, den senare i Karlshamn, som har sällsynt goda förulsällningar härför med en bra nalurlig djuphamn och tillgång på bergrumsanläggningar, som kan användas för lagring av ENG. I de områden som för gasnätet skulle det dessutom bli en belydande expansion på anläggningssidan som skulle ge många sysselsätl-ningstillföllen.

Swedgas AB har fåll arbeta vidare med de problem som sammanhänger 12 Riksdagens prolokoll 1977/78:152-153

177

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

178

med vårt lands eventuella försöOning med nalurgas. Man lycks prioritera en anslutning till det europeiska nalurgasnälet. Det är tänkbart all detla är försvarbart, men man utesluter inte heller import av LNG. Man avser tydligen alt förlägga en eventuell LNG-stalion till västkusten eller medverka lill alt en västtysk sådan kommer till slånd. Då skulle gasledningen från det europeiska nalurgasnälet anslutas i Danmark och sedan sträckas längs västkusten och så småningom sammankopplas med elt eventuellt LNG-nät längre norrut vid västkusten.

Varför kommer naturgasledningen alt dras längs västkusten? Jo, därför all underlaget med läiorter och energiförbrukande företag givetvis är bättre här. Men om vi nu också placerar en eventuell LNG-anläggning vid västkusten av samma skäl kommer vi att förstärka den snedvridning av näringslivet mellan västra och sydöstra Sverige som redan har medfört många negativa konsekvenser för de sydöstra delarna.

Elt deltagande i en LNG-terminal som planeras atl byggas i Wilhemshaven anserjag mindre lämpligt, då ett sådant förfarande skulle medföra alt vi väl får vara med om atl betala kostnaderna men däremot inte skulle få några fördelar från sysselsällningsskapande synpunkl. Inte heller skulle det innebära något alternativ förenergiförsöOningen.

Därför talar många rationella skäl för alt en eventuell LNG-anläggning lokaliseras lill en ort i sydöstra Sverige med goda naturliga förutsättningar härför, och det harjag tidigare redovisat att Karlshamn har. En terminal här vore dessutom strategiskt väl belägen som utgångspunkt för rörledningar till såväl Kristianstads som Kronobergs och Kalmar län. Det i Karlshamn belägna oljekraftverkei kunde då försöOas med svavelfri gas i stället för den svavelhaltiga olja som lidigare använts. Delsamma gäller för det oljeeldade Oärrvärmeverket i Växjö. Även där skulle oljan kunna ersättas av svavelfri gas.

Del är ett känt faktum all de sydöstra delarna av landet har mycket starkt svavelnedfall som hotar alt försura mänga av våra vackra och värdefulla insjöar. Även om en stor del av svavelnedsläppet kommer med vindar från Centraleuropa - mer än hälften beräknas göra del - får vi inte underlåta atl vidta alla de åtgärder som är möjliga för alt förbättra förhållandena i del här områdel. Även från miljösynpunkl har alliså förslagel stora fördelar. Sist men inte minst skulle en lokalisering till Karishamn av en LNG-anläggning vara en regionalpolitisk satsning som skulle innebära en vitalisering av näringslivet i hela sydöstra Sverige, och vi skulle få en bättre balans mellan de västra och östra delarna av Sydsverige.

Problemen med sysselsättningen i dessa regioner är kända sedan tidigare. Inte minst i samband med besluten om ullokalisering av statliga verk, som fattades i böOan av 1970-talei,och det är verkligen att beklaga alt dessa delar av landet kom alt stå så gott som helt utanför denna ullokalisering.

Från regionalpolitisk synpunkt borde alltså en LNG-anläggning i sydöstra Sverige prioriteras.

Ulskottet har som sin mening uttalat att det är naturligt atl Karlshamn finns med som etl alternativ till lämplig lokalisering av en eventuell LNG-

anläggning. Det är naluriiglvis positivt, och jag har därför, herr lalman, ingel yrkande uiöver vad som yrkats av utskottets majoritet.

Lät mig sedan med några ord ta upp den fråga som Sten Svensson utvecklat och som gäller utskottets behandling av Ransladsfrågan. Jag kan förslå alt Sten Svensson barett behovavalt i utskottets skrivning lägga in någol av vad han har framfört i sin moiion. Men man kan ju i utskottets skrivning inte väva in mera än vad som finns i betänkandet.

Det står ju mycket tydligt i utskottsbetänkandel all utskottet "anser att forskning kan bedrivas i Ranslad utan koppling till en kommersiell produktion. Den i proposilionen förutsatta inriklningen innebär inte några hinder för en forskning, ulveckling och demonstration avseende utvinning ur de svenska alunskiffrarna."

Den forskningsverksamhet som skisseras i propositionen utesluter inte denna möjlighet. Jag tycker därför att del med all önskvärd tydlighet sagts ifrån att man följt propositionen, och man harju också avstyrkt den motion som Sten Svensson väckt. Atl sedan Sten Svensson och Arne Blomkvist vill försöka all i utskottels betänkande läsa in något därutöver må vara hänt. Men del går ju all läsa handlingen i fråga.

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

NILS HJORTH (s):

Herr talman! I regeringens budgetproposition, som avlämnades i januari, aviserades en särskild proposition beträffande anslaget lill Vattenfall, en i och för sig märklig åtgärd och ytterligare ett bevis på de uppenbara svårigheter som regeringen har när det gäller alt nå enighet i de energipolitiska frågorna.

Anslagspropositionen kom i alla fall den 2 mars och har alltså nu behandlats av näringsulskottel. Den stora frågan för dem som arbetar i Forsmark har givetvis varit hur det skall bli med del fortsalla byggandel av block 3. Svarel som ges i propositionen 116 är dock i avvaklan på kommande energipoliliska beslut ett klart nej lill ytterligare medelstilldelning. Däremot får man under hösten 1978 använda de ca 73 milj. kr. som beräknas återstå vid det nuvarande budgetårets slut.

1 en motion som jag och några partikamrater väckte under den allmänna motionstiden föreslog vi att det tredje aggregatet i Forsmark snarast skulle få byggas färdigt. 1 en socialdemokratisk parlimolion föreslås ytterligare 77 milj. kr. för utbyggnaden av Forsmark 3. Socialdemokraterna i näringsutskottet föreslår dessutom en utökning av borgensåtagandet för att man skall kunna klara det fortsatta byggandel.

Den borgerliga majoriteten i näringsulskottel har avstyrkt de socialdemokratiska motionerna. Inte ens moderaternas eller folkpartiets representanter i ulskoitel har vågat invända mot Olof Johansson förslag. Energiministern säger sig inte vara beredd atl binda resurser i Forsmark 3-anläggningen i den takt som Vattenfall träffat överenskommelse om med leverantörerna.

Tills en samlad energipolilisk bedömning kan göras hösten 1978 bör därför inte medel ställas lill förfogande för Forsmark 3-specifik komponenltillverk-ning uiöver vad som är oundgängligen nödvändigt för atl bevara handlings-

179

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

180

friheten.

Ja, så uttalade sig energiministern i propositionen i mars, men i elt frågesvar till Birgitta Dahl den 17 april sade han atl energipropositionen med hårdaste möjliga tidtabell kommer försl den 15 december. Del kan sägas vara elt klarl besked, men när Olof Johansson sedan i svaret till Birgitta Dahl tillägger att regeringens ställningstagande kommer under perioden 1 septem-ber-l5 december, och alt däri naturligtvis också kan ligga ställningstagande till Forsmark 3, så är det lika oklart som vanligt när statsrådet Johansson uttalar sig i kärnkraftsfrågan.

1 dagens debatl har Olof Johansson sagl au regeringen kommer alt presentera ett energipolitiskt program för riksdagen under 1978. Anders Wijkman sade atl beslut skulle kunna tas i slutet av detta år eller i böOan av nästa år.

Nu frågar sig de tusentals människorsom är direkt berörda av ulbyggnaden i Forsmark: Hur kommer del nu atl bli? Hur länge räcker de 73 miljonerna? De tar väl slut efter några månader och sedan står man där ulan pengar. Inga pengar varken till den egna personalen eller lill entreprenörer och leverantörer. Inga pengar att betala räntor på de lån som upptagits. Skall man vänta på riksdagens ställningstagande till energipolitiken lär det väl dröja minsl etl par tre månader in på 1979, och då måsle, som jag ser det, hela verksamheten med Forsmark 3 avbrytas i slutet av 1978. Skall då Vattenfall tvingas avskeda bergsarbetarna för att kanske efter några månader försöka återanställa dem igen om beslutet angående F3 blir positivt? Kan del kallas handlingsfri-hei''

Del är ett yrkesskickligl och väl inarbetat arbetslag som bedriver arbetena fördel iredje aggregatet. När jag i måndags besökte arbetsplatsen i Forsmark var i stort selt utsprängningen för block 3 färdig. Man var sysselsatt med tillhörande lunnelarbeien, elt arbele som tyvärr inte kan ske rationellt och ekonomiskt rikligl genom den anbefallda snigelförien. Fick man i. ex. driva tunnelbyggei i båda riktningarna samtidigt kunde man på ett bättre sätt UlnyUja resurserna.

Men regeringen lycks inte bry sig om den ekonomiska sidan när det gäller energifrågorna.

Nu får den ena gruppen efter den andra lämna Forsmark - då de i stället kunnai överflyttas till arbetena med trean och därmed fått ett kontinuerligt byggande. Den uppsägningslista med nr 11 som jag fåll la del av är en dyster läsning.

Med böOan den 31 december har fram t. o. m. den 3 maj 255 byggnadsarbetare fåll sluta. Den 12 maj gick ytterligare två man och den 17 maj elva. Den 28 maj ärdet fem som får tacka för det som varit och som man hoppats på skulle räcka ytterligare flera år. Den 2 juni får 30 sluta sin anställning, den 9 juni fyra, den 30 juni 26, den 7 juli 20, den 25 augusti 17 osv. fram lill den I december då sammanlagt 404 anställda avskedats. Därtill kommer de som frivilligt valt att sluta på grund av del osäkra läget och bristande trygghet i jobbet. Dessutom har 20 Oänsteman friställts och lika många till får gå i oktober.   Då  har jag  inte  räknat  med  alla  de som  entreprenörer och

leverantörer tvingats säga upp på grund av de minskade arbetstillfällena i Forsmark. Och detla skall kallas alt bevara handlingsfriheten!

Regeringen ställde i ett ögonblick av generositet 100 miljoner till förfogande till ersättningsarbeten förde som fårsluta i Forsmark. Ja, fram till i dag har 10-15, jag säger 10-15, a v de omkring 275 som hittills avskedats fött del av dessa ersättningsjobb. Det ärbara några få av de objekt som utlovats som satts i gång, och efter vad jag inhämtat lär del dröja ytterligare etl bra tag ännu innan de övriga projekten kan tänkas komma i gång. Så var det med regeringens stolta räddningsaktion för de friställda i Forsmark.

Därmed är inte sagl att byggnadsobjekten inte är välkomna, men de kom för senl och vid fel lidpunkl. Sedan var väl heller inte ly pen av jobb så särskilt lämpliga för Forsmarksarbetarna. Det vore därför värdefullt om beslutet om oljebergrummet i Hargshamn snabbi kunde komma. Vidare borde del offentliga byggandel i Uppsala intensifieras -del irorjag skulle vara en god hjälp för dem som slutar vid kärnkraftverksbyggel och är hemmahörande i Uppsala kommun.

Under vecka 20, förra veckan alltså, fanns 245 byggnadsarbetare arbelslösa i Uppsala län, vilket är ett osedvanligt högt antal vid den här tidpunkten. Särskilt hög är arbetslösheten bland trä- och betongarbetare.

1 Forsmark har omkring 300 av driftspersonalen anställts. Jag kunde vid mitt besök där konstatera alt allt nu förefaller stå färdigt för bränslepåfyllning av den första reaktorn. Remisserna över ansökan om laddning har väl snart kommit in, och sedan borde det inte få dröja alltför länge innan regeringen fattar sitt beslut.

Jag hade tänkt fråga energiministern när beskedel om laddning av Forsmark 1 kan väntas och om en prövning av frågan kommer före eller efter sommaren, som Olof Johansson uttryckte sig i dagens debatt. Han sade alt prövningen skulle komma antingen före eller efter sommaren. Jag skulle gärna vilja få en närmare precisering av tidpunkten, men någon försening i onödan får inte ske. Del är väl nu omkring ett år sedan Byggnads sektion i Östhammar skrev till statsministern och bad om besked om hur regeringen länker sig utvecklingen vid Forsmark från trygghetssynpunki och för atl undvika felaktiga investeringar. Ännu har inte statsministern svarat. Det som har hänt är atl man har dragit ned verksamheten till s. k. snigelfart. Ännu större indragningar tycks nu vara på gång, och kanske ett helt stopp kommer i brist på pengar, som jag tidigare sagl.

Olof Johansson är ofta ute i bygdegårdar hos centerorganisalioner och pratar energifrågor. Det ligger i vad jag säger ingen kritik mot detta. Men arbetena vid Forsmark har nu pågått sedan 1971, och de har efter regeringsskiftet varit en av de största inrikespolitiska frågorna. Trots detta har de inte föranlett ett studiebesök av energiministern.

Man har i Forsmark länge väntat på landets energiminister för att av honom få höra hur det kommer alt bli med jobben. Många arbetare har nu slutat, och snarl finns det inte så många kvar att diskutera med. Olof Johansson har försummat den chansen trots upprepade inbjudningar. Det är nonchalant mot de anställda, mot alla dem som så länge oroats för sina jobb.

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

181

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

sina egnahem vid flyttning, sin ekonomi osv.

Jag hade tänkt att till sist få ställa några frågor till Olof Johansson. Jag har sökt honom den senaste timmen, men han har tydligen lämnat riksdagen för dagen. Då frågorna emellertid är synnerligen angelägna för alla dem som jobbar i Forsmark och för dem som redan fått sluta eller som kommer att avskedas samt för alla andra som berörs av kärnkraftsbygget i Forsmark, vill jag ändå ställa dem. De flesta av ulskoltsmajoriteiens representanter har också lämnat debatten i kammaren - men det kanske också skulle vara svårt för dem atl svara på mina frågor. Energiministern borde svara på frågorna i något lämpligt sammanhang och ge snabba och raka svar, förslagsvis då vid ett personligt besök i Forsmark.

Mina frågor, herr talman, är följande:

1. När kommer regeringens ställningstagande lill färdigbyggandel av
aggregat 3 i Forsmark?

2.  Kan man räkna med ytteriigare medel i slutet av året för att undvika elt totalt stopp innan riksdagen fattar ett nytlenergipolitiskt beslut? Jag anser det angeläget att få veta vad som kommer att hända efter den I januari 1979 när de tillgängliga medlen tagit slut. Anslag måste beviljas, och man måsle få vetskap om huruvida det är gott om tid, så att man kan planera.

3.  När kommer regeringen att ge besked om laddning av Forsmark 1? Det aren viktig fråga för den anställda driflspersonalen. Jag är faktiskt rädd föratt regeringen försöker hitta på några nya knep för att ytterligare skjuta på beslutet.

4.  Det var på den här punkten som jag tänkt fråga Olof Johansson när han tänker besöka Forsmark. Det är faktiskt bråttom också, när nu den ena kontingenten arbetare efter den andra slutar.

5.  Hur länge skall del dröja innan de övriga planerade ersättningsarbetena för de friställda forsmarksarbetarna kommer i gång? Del ärju betydelsefullt att få svar också på den frågan, särskill för dem som har slutat så atl de får veta om de kommer att fä någol annat arbele i stället.

6.  Hur blir det med bergrummet i Hargshamn? Jag irordel ärett jobb som skulle passa just för dem som har avskedals uppe i Forsmark.

Med delta, herr talman, ber jag att fä yrka bifall till de socialdemokratiska reservationerna.

I detta anförande instämde Birgitta Dahl (s) och Hans Alsén (s).

182

BERNT EKINGE (fp):

Herr talman! En väsentlig del av den energitekniska forskningen i vårt land bedrivs sedan ett 20-tal år lillbaka vid AB Atomenergis anläggningar i Studsvik. Den proposition om energiforskningen som vi nu behandlar berör därför också i hög grad Atomenergis verksamhet.

I anslutning till denna proposition har jag i en motion framfört vissa synpunkter på den fortsatta verksamheten i Studsvik. Det är några av de frågor jag tagit upp i den motionen som jag nu litet närmare vill kommentera.

Del är med tillfredsställelse jag konstaterar alt energiministern i propositionen framhåller alt han nu anser tiden vara mogen att ange en delvis ny och utvidgad inriktning av bolagets verksamhet. Utöver forskning kring kärnenergin och kärntekniken kommer bolaget i fortsättningen att få forskningsuppdrag inom bränsle- och värmetekniken och då med inriktning på alternativa energikällor och den nya energitekniken - bl. a. i fråga om Oärrvärme och spillvärmeulnyujning samt vidareutveckling av solfångare, solvärmesystem och andra möjligheter au utnytOa solenergi men också i fråga om förbrännings- och förgasningsteknik för olika inhemska energiråvaror.

Även om verksamheten vid AB Atomenergis anläggningar i Studsvik således kommer att få en delvis ny inriklning kommer den kärntekniska forskningsverksamhet som bedrivs vid an/äggningen även i fortsätlningen alt vara av slor belydelse. 1 detta sammanhang kan jag, herr talman, inte undgå att beklaga den negativa hållning som energiministern intar i propositionen belräffande R2-reaktorn i Studsvik. Med så mycket större tillfredsställelse noterar jag att utskottet enhälligt gjorl en klar markering beträffande R2-reaktorns centrala betydelse förden fortsatta forskningsverksamheten genom att uttala:

"R2-reaktorn har utgjort och utgör en värdefull forskningsresurs såväl för den industriella forskningen och utvecklingen som för den grundläggande forskningen och forskarutbildningen i Sverige." Utskottet förutsätter också att den aviserade utredningen om den fortsatta verksamheten vid R2-reaktorn ingående och förutsättningslöst skall analysera och belysa de olika konsekvenserna av alternativa handlingsvägar. Genom atl ulskoitel uttalar denna uppfattning och genom att utskoltei också föreslår all riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna detta har de krav som vi från sörmländskt håll ställt i det här sammanhangel i en myckel väsenllig del tillmötesgåtts av utskottet. Och det hälsar jag med verklig tillfredsställelse.

Jag kan dock, herr lalman, inte underiåta alt framhålla viklen av all verksamheten vid R2-reaktorn får fortsätta. Det är nödvändigt dels för den fortsatta forskningsverksamheten, som jag redan framhållit, dels med hänsyn lill sysselsättningsläget i södra Södermanland.

Även utredning om R2-reaklorn som AB Atomenergi gjort framgår au om reaktorn läggs ner kommer staten visserligen alt spara in de ca 25 miljoner som nu anslås lill reaktorverksamheten, men samtidigt kommer avvecklingskostnaderna under ett antal år framål att uppgå lill 8-10 milj. kr. per år. Den ekonomiska vinsten blir således obetydlig. Men den allvariiga konsekvensen blir alt ca 125 personer, som i dag är engagerade i forskningsverksamheten vid reaktorn, kommer att friställas. Men hänsyn till arbetsmarknadsläget är givetvis alla sådana här reduceringar synnerligen allvarliga. Jag hoppas därför att framtiden skall visa atl forskningsverksamheten vid Studsvik även i fortsättningen kommer att vara i behov av den tillgång som R2-reaktorn i dag är.

Det finns, som jag också framhållit i min motion, ytterligare en orsak som

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

183

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

184

inte bör undanskymmas. Reaktorn är av avgörande belydelse för isotoplill-verkningen. Även om den i dag inte omsätter mer än ca 2 miljoner per år. måste det såväl från beredskapssynpunkt som för en fortsatt ulveckling vara angeläget att den här verksamheten i samverkan med Kabi Diagnostica AB kan fortsätta.

Herrlalman! En annan betydelsefull del av verksamheten vid Studsvik är biblioteket. I proposilionen framhålls alt utbildningsministern anmält alt han avser atl lägga fram en proposition belräffande biblioteksfrågorna. Del finns i det här sammahangel anledning all undersiryka att Studsviksbibliotekel är landets specialbibliotek för kärnvetenskap och kärnteknik. Litteraturbe-slåndel omfattar alla energislag såsom kemi, fysik, materialteknik m. m. Rapportinsamlingen vid biblioteket omfattar totalt ca 400 000 mikrofilmade rapporter och ca 100 000 i orginalformat. VaOeår mottar biblioteket ca 35 000 nya rapporter som registreras, katalogiseras, insorleras och lånas ut. Här finns alltså en omfattande dokumentation som även i fortsättningen bör behållas och utvecklas. Biblioteket i Studsvik bör förbli del specialbibliotek på kärnteknikområdet som det har förutsättningar att vara.

Av de åtta olika punkter som jag tog upp i min moiion vill jag ylleriigare bara beröra en. Del gäller frågan om en cenlral energimyndighel. I en moiion, som jag väckte redan under den allmänna molionstiden i böOan av året, framhöll jag atl vi saknar en cenlral myndighet för energifrågorna.

Detla är en påtaglig brist. Energifrågorna är i dag uppdelade på en mängd institutioner, som med fördel skulle kunna samordnas inom en enda energimyndighet.

Med hänsyn till den vidgade roll för forskning och utveckling som Studsvik efter dagens beslut kommeratt få, är det också naturligt atl kravet reses att en eventuell kommande central energimyndighet lokaliseras i anslutning till Studsvik, dvs. inom Nyköpings kommun. Del finns rationella, arbetsmarknadsmässiga och andra förhållanden som talar för lämpligheten av en sådan åtgärd. Utskottet hänvisar i sin skrivning till energiministerns frågesvar här i riksdagen i böOan av mars månad i år. Av detla svar framgår atl direktiv lill en kommitté med uppdrag att se över myndighetsorganisationen på energiområdet håller på alt utarbetas inom industridepartementet. Jag hälsar naturligtvis detta med tillfredsställelse och hyser alltså en god tillförsikt alt vi så småningom skall kunna få en sådan här central energimyndighel. Jag utgår givetvis ifrån att staten då skall uppfylla sina åtaganden mot Nyköpings kommun, vilka uppstod i samband med beslutet om nedläggningen av fiygfiottiljen Fil, dvs. att man redan från böOan tar upp möjligheterna och förutsättningarna för lokalisering av en sådan myndighet till Nyköpings kommun.

Herr talman! Med hänsyn lill utskottets positiva behandling av mina molioner och de förutsättningar i övrigt som finns fören god fortsättning och en nödvändig utveckling av verksamheten vid AB Atomenergis anläggningar i Studsvik harjag för dagen inget annat yrkande än bifall till utskottets hemslällan.

PAUL JANSSON (s):                                                                        Nr 153

Herr lalman! Frågan om Ranstadverkets framlid har genom åren varit            Torsdaeen den

föremål för ideliga diskussioner och etl långvarigt utredande från olika          25 mai 1978

myndigheters sida. De mycket kvalificerade forskarna och gruvpersonalen i___       

Ranstad  har alltsedan  Ranstadverkets tillkomst  på   1960-talet  svävat  i      Fnersiforsknins
ovisshet om huruvida deras arbetsinsatser skulle komma att få elt bestående          "

värde. Hot om nedläggning eller placering av anläggningen i "malpåse" har varit del som Ranstadpersonalen haft atl leva med under alla dessa år.

Som vi framhållit i vår parlimolion, som vi väckt med anledning av propositionen 1977/78:124 om lån för forskningsverksamhet i Ranstad, representerarden personal som finns i Ranslad en för vårt land unik kunskap om alunskiffern och om de tekniska förutsättningarna för atl behandla den och ur den ulvinna mineraler och andra värdefulla produkter.

Låt mig, herr lalman, i detla sammanhang uttala min stora respekt och beundran för personalen vid Ransladverkel.som irols att den har haft många odds emot sig, ändå tålmodigt har jobbat vidare på etl projekt som den hela tiden har trott på. Jag vill också gärna med skärpa vända mig emot det misstänkliggörande och den kritik som från vissa miljögrupper och andra har riktats mot Ranstadpersonalen och de i Ranstadprojekiet engagerade.

Dessa senare har understundom i den förenklade propagandan utmålats som något slags suspekta individer, som ulan miljöhänsyn skulle vara ute efter atl skövla västgölabergen. Jag hade, herr talman, inte väntat mig att få höra motsvarande uttalanden i den här frågan från riksdagens talarstol. Jag beklagar atl Birgitta Hambraeus lidigare förde ungefär samma resonemang -alt bryla skiffer och uran skulle vara något slags suspekt verksamhet. Personalen i Ranstad har ett jobb all sköta. Den har skött delta jobb på etl utomordentligt bra sätt. Den har räll att bli respekterad på samma sätt som andra som väl utför sill värv här i samhället. Självfallel har den dessutom samma rätt som andra medborgare all värna om sin arbelsplals och sin sysselsättning ulan att för den skull bli misstänkliggjord beroende på att Ranstad har hamnat i den poliliska debattens centrum av andra skäl.

Herr talman! Jag har velat få detta sagl, eftersom jag vei all den i Ransladprojektei engagerade personalen ibland har känt sig illa berörd av den ofta snedvridna och våldsamt överdrivna debatten om Ranstad.

I likhet med vad vi har uttryckt i vår parlimolion vill jag på det djupaste beklaga att det inte blev möjligt atl åstadkomma någon saklig prövning av LKAB:s senasle ansökan om Mineralprojekt Ranslad. Det berodde på, som tidigare framhållits i den här debatten, all en majoritet i de berörda kommunernas beslutande församlingar valde alt ulnyUja den kommunala velorälten och därigenom stoppa förslaget. Man gjorde detta trots att så gott som samtliga remissinstanser i övrigl hade tillstyrkt alt LKAB skulle få bygga ul en anläggning för forskning och produklion innebärande brytning och bearbetning av ca I miljon lon alunskiffer per år under en tioårsperiod.

Det bör i sammanhanget påpekas att LKAB fören sådan brytningsvolym
räknade med att produklionen skulle gå ekonomiskt ihop ulan ytterligare
tillskott av statsmedel för driften. Det bör vidare erinras om atl Mineralpro-      185

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

186

jekt Ranstad syftade lill en s. k. fullutvinningsprocess, som innebar att man skulle ta till vara alunskifferns samtliga värdefulla beståndsdelar, varav uranet utgör ca en tredjedel.

Detta skall ses mol bakgrund av det förslag som industriminister Åsling lägger fram i proposilionen 124, där man är beredd att satsa 128 milj. kr. under en treårsperiod, vilket i huvudsak innebär atl man rotar i de gamla slagghögarna där man tror sig kunna få reda på hur alunskifferns samtliga värdefulla beståndsdelar kan lillvaralas.

Jag kan för min del inte beteckna della som annal än en västgötaklimax i dubbel bemärkelse. Men det avgörande för industriministern är väl atl han inte riskerar att finna något uran i lakreslerna. Uranet harju redan tidigare tillvaratagits.

De alunskiffrar som finns i Billingen, och även på andra platser i landet, utgören storoch myckel värdefull nationell råvarutillgång-en råvarutillgång som det finns all anledning atl utveckla och tillvarata.

Flera av de remissinstanser, som yttrat sig i anledning av Mineralprojekt Ranstad, framhöll att alunskiffern är en av vårt lands största outnyujade naturresurser.

Det bör vidare påpekas alt flera av våra forskare och vetenskapsmän på energiområdet hävdar alt alunskiffern i Billingen sammantaget innehåller lika mycket energi som de nu kända oljelillgångarna i Nordsjön. Att inte ta lill vara någol av denna naturresurs i en tid, dä vi kan skönja stigande brist pä energiråvaror i vår omvärid, måste betecknas som klart oansvarigt, samtidigt som vi liderbrist på teknisk utvecklingoch framåtsyftande industrisalsningar i vårt land.

Vi socialdemokrater- inte minst socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen i Skaraborgs län - flnner det ytterst angeläget alt la till vara och hushålla med de tillgångar vi själva har.

Uran- och mineralresurserna i vårl land är enligi vår mening sådana lillgångar som vi är skyldiga all tillvarata inte minst med tanke på andra länders krav på oss att nytOa de resurser vi själva har och inte bara göra anspråk på att få tära på andras alltmer sinande tillgångar på energins och råvarornas område. Jag har i del här sammanhangel precis samma uppfattning som Rune Ångström lidigare gett uttryck för. Samtidigt som jag säger detta måste jag emellertid klart uttala att förutsättningarna för alt så skall kunna ske är att det kan genomföras under allt tänkbart hänsynstagande till miljön.

Någon "skövling" av västgötabergen får det naluriigtvis inte bli fråga om; någon sådan "skövling" är heller inte aktuell i det förslag lill utveckling av Ransladprojektei som presenteras från ansvarigt håll. Det bör i sammanhanget påpekas att de försök som redan pågått en tid och som gjorls av LKAB i samarbete bl. a. med hushållningssällskapet i Skaraborgs län klart visar på att man exempelvis kan få fram bättre jordbruksmark på Sydbillingen efteren återställning av dagbrotten än den man hade innan brytningen böOade.

1 vår partimotion har vi pekat på det kompromissförslag som antogs av länsstyrelsen och landstinget i Skaraborgs län vid behandlingen av LKAB:s

ansökan belräffande Mineralprojekl Ranslad. Detta kompromissförslag kom lill stånd efter ganska intensiva förhandlingar. Bakom förslaget stod socialdemokrater och moderater i länsstyrelse och landsting. Jag vill uttala min stora tillfredsställelse över att del på detla sätt blev möjligt att skapa en majorilel fören tillstyrkan av LKAB;s ansökan beträffande Mineralprojekl Ranslad, med viss begränsning av brytningsvolymen i initialskedet.

Detla kompromissförslag anser vi socialdemokrater bör bli föremål för en förnyad ansökan och på nytt prövas av beslutandeförsamlingarna i de berörda kommunerna. För dagen tvingas jag tyvärr konstalera att detla inte var möjligt att fullfölja här i riksdagen.

Här har presenterats olika tolkningar. Man kan vara välvillig åt olika håll, men för min del anser jag det säkrast alt stödja den socialdemokraliska reservalionen vid utskottets betänkande, vilket innebär bifall till den socialdemokratiska motionen 1818 av Olof Palme m. fl. och motionen 1859 av Sten Svensson m. fl.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag än en gång beklaga den olyckliga poliliska låsning som blivit följden av Ranstadsdebatten hemma i Skaraborgs län.

Inför valrörelsen 1976 gick samtliga partier, utom det socialdemokratiska, ut i debatten om Ranstad och sade nej eller gav sken av atl säga nej lill en utvidgad brylning i Ranstad.

Detta gjorde man uppenbarligen för att det på kort sikt skulle vara ett fördelaktigt sätt atl vinna röster i del förestående valet.

Vi socialdemokrater har aldrig försökt ge sken av att säga nej lill Ranslad. Vi har hela liden ullalat vår positiva inställning till utökad mineralutvinning i Ranstad, dock under förutsättning att de inre och yltre miljökraven kunde tillgodoses på eu tillfredsställande sätt. Vi för vår del anser att miljöfrågorna går att lösa. Detla visar bl. a. de rekultiverings- och återställningsförsök som jag lidigare lalade om och som genomförts i samarbete med hushållningssällskapet i Skaraborg.

Dessutom är det så att mineralutvinningen i Ranslad är en fråga som berör inte bara Skaraborgs län. Den är av etl utomordentligt stort intresse för hela nationen. Vi skaraborgare måsle därför visa solidaritet med hela landel i en fråga som har utomordentligt stor belydelse för vår framtida energiförsöOning. Vi har inte rätt atl sätta oss på Billingen och säga; detla är vårt berg - här får ni inte bryta någon alunskiffer. Jag frågar mig vad som skulle ha hänt om man i Norrbotten och i Mellansverige satt sig på Oällen och på bergen och sagl: detla är våra områden - här får ni inte bryta någon malm. Eller vad skulle ha hänt om man satt sig efter älvstränderna och sagt: detla är våra älvar- här får ni inie bygga några kraftverk? Naturligtvis hade då vårt land fortfarande varii elt u-land då det gäller induslriell ulveckling.

Herr talman! Jag tycker alt industriministerns proposition nr 124 inte får bli vägledande för riksdagens beslut i denna fråga. Jag yrkar alltså bifall till den socialdemokratiska reservation som fogats lill näringsutskottels betänkande nr 69.

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

187

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

STEN SVENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Med anledning av vad Paul Jansson nyss sade beträffande valrörelsen villjag påpeka att man då diskuterade ett vida större projekt-del gällde projektet Ranstad 75 med en brytningsvolym av 6 miljoner ton. Det är riktigt all vi sade nej lill det projektet, men del gjorde även socialdemokraterna. Del var försl efter valet som det nya projektet. Mineralprojekt Ranslad, blev aktuellt. Jag vill för klarhetens skull göra den markeringen.

Det är inte relevant i sammanhanget att bedöma huruvida länsstyrelsens och landstingets yttrande har behandlals av näringsulskoiiet. Riksdagen har ju inte att ta ställning lill vare sig Mineralprojekt Ranslad eller någonting annat. Det kan riksdagen inte göra sedan denna ansökan fallit på kommunernas veto. Inte heller i motionerna har del begärts alt riksdagen skall ta slällning lill detta. För egen del harjag hänvisat lill deua yltrande som motiv för det konkreia krav som jag har ställt i motionen.

Förslagel i den s. k. landslingskompromissen får tas fram när en ny ansökan enligt 136 a >; byggnadslagen kommer.

Som en sammanfattning av vad jag lidigare gett ultryck för i debalten vill jag säga atl enligt min mening följande bör ske:

1.   En bred kartläggning av alla uranförekomster i landel, alliså en intensiflerad uranprospektering.

2.   En vidgad handlingsfrihet för alt kunna lokalisera kommersiell uranbrylning lill områden i landel där det från miljösynpunkl och ekonomisk synpunkl är sakligt mest motiverat.

3.   Ökad handlingsberedskap så au vi kan behärska teknik som i största möjliga utsträckning skyddar miljön.

PAUL JANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag är myckel medveten om all man åslundar all komma lill votering här i kväll om det är möjligt, och jag skall inte bli för långrandig. Vi skall inte dra upp en alltför omfattande debatt på länsbänken i dessa frågor.

Men det hade varit önskvärt, Slen Svensson, alt vi här i riksdagen hade kunnat göra samma insats för Ranstadverkets framlid som vi lyckades göra i länsstyrelsen och landstinget. Att så inte blev fallet kan vi konstatera i dag, och del kan Slen Svensson och jag vara överens om. Förhoppningsvis kan denna debatl kanske ändå medföra alt de borgerliga kommunerna i Skaraborgs län med lanke på dels sysselsättningen, dels energibehovet i hela landet visar större solidaritet i dessa frågor forisättningsvis.

STEN SVENSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! När en ny ansökan kommer och skall prövas enligt byggnadslagen finns del anledning alt ålerkomma lill det nämnda landstings-yllrandel. Del kan då ulgöra ell värdefullt underlag för en sådan prövning.

Lål mig till sist slå fast att en exploatering av alunskiffer för kommersiellt ändamål i framtiden förutsälter som nämnts här en särskild prövning.

Lagstiftningen är så utformad an den lägger avgörandel på kommunerna. Den s. k. velorälten skall kunna användas därest miljökraven inte kan uppfyllas.

PAUL JANSSON (s) kort genmäle:

Herrlalman! På den punkten är Slen Svensson och jag hell överens. Detär precis vad vi har sagt i vår partimotion, till vilken vi hänvisar i reservalionen under yrkandet 2. Där sägs klart ut att skall en utökad brytning komma till stånd skall en ny prövning ske, varvid kommunerna skall få möjlighel alt säga sin mening. Detta var vi överens om i länsstyrelsen och landstinget. Jag trodde att vi skulle kunna komma överens om det även i riksdagen, så alt moderater och socialdemokrater kunde göra etl klart ultalande på den punkten. Tyvärr gick inte della.

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

GUNNAR RICHARDSON (fp):

Herr talman! I den här talarstolen har under årens lopp talare efter talare framträtt och med alla upptänkliga skäl sökt övertyga kammarens ledamöter om all ett statligt ämbetsverk, en ny utbildningsanslalt eller någol annal allraklivi objekt borde placeras i vederbörandes egel län. Del har vi från Skaraborgs län också gjorl - dock utan nämnvärd framgång.

Den här gången länkerjag, herr talman, förklara atl det är någol som vi inte vill ha, nämligen en storbrylning av uran i Billingen-Ranstadsområdel. Detla är en av ulgångspunklerna för den moiion som Rune Ångslröm och jag väckte under den allmänna motionstiden i januari. Vi resonerade på följande sätt.

Vårl land är i dag i alltför hög grad beroende av oljeimport. Del innebär otrygghet och är en svår belastning i vårt handelsutbyte. Den omfattande oljeförbränningen har dessutom allvarliga miljöeffekter. Vi har nu sex kärnkraftverk i drift för rimligtvis åtskilliga år framöver. Del är inte bara möjligt utan också sannolikt alt fler kommer all tas i drift. Oavsett hur ett kommande energipolitiskt beslut kommer all se ut, behöver vi uran under 1980-talet. Vi har stora fyndigheter av högvärdig uran i Sverige. Del flnns vidare tecken som tyder på atl såväl oljeproducenter som uranexportörer utomlands menar atl vi inte skall tära enbart på de begränsade energiresurser som finns utomlands utan också utnyuja våra egna lillgångar. Detta är f ö. etl resonemang som vi inte kan avvisa, om vi inte vill föra en fullständigt egoistisk politik.

Den naturliga och logiska slutsatsen av dessa premisser är denna. För all vi inte av ogynnsamma ytlre omsländigheler - äkta eller förtäckta hot - skall försättas i en tvångssituation vad gäller uranförsöOningen bör vi i tid planera för en eventuell brytning. Men denna brylning måsle ske där den är minst olämplig från miljövårdssynpunki. Billingen i Västergötland är del kanske känsligaste området i vårt land som skulle komma i fråga.

Av detta skäl måste vissa beredskapsåtgärder vidtas. Den forsknings- och utvecklingsverksamhet som inletts i Ranstad bör Ibrtsäitas. Det är inte minst vikligl att därvid söka utveckla metoder för iordningställande efter en

189

Nr 153               brytning.

Torsdaeen den      ''  vidare viktigt att uranprospekteringen i landel fortsätter och inte

25 mai 1978        reducerasiomföttning.Situationenärjuden,attdetlarlångtid-kansketioår

_____________ eller mera - från det atl en uranfyndighei uppläckts lill dess alt induslriell

Energiforskning,        brytning kan komma till slånd.

                          Vi har i vår moiion dessutom yrkat, all den verksamhel i Pleulajokk i

Norrbotten som påböOals vad avser prospektering och provbrylning av uran återupptas i nödvändig omfattning.

Dessa tre delförslag hänger logiskt samman. De har eil långsiktigt syfte, nämligen att vår energiförsöOning planeras så, atl vi inte hamnar i en besväriig tvångssituation, alt vi med andra ord skall kunna bevara vår handlingsfrihet. För mig som skaraborgare har del varit i högsta grad angeläget att söka medverka till alt undanröja del hot mot en vacker och miljökänslig bygd som en kortsiktig energipolitik skulle kunna innebära.

Eftersom moiionen rönt en positiv behandling i näringsutskottet och då jag vågar tro, att den i någon mån utgjort ell konstruktivt bidrag till ett klokt och -vilket är särskilt glädjande -enhälligt ställningstagande, kan jag inte annal än uttala min stora tillfredsställelse.

Jag har heller ingen anledning atl föriänga debatten ytteriigare så här i vårsessionens elfte timma. Jag ber, herr talman, atl få yrka bifall till näringsutskottels hemställan.

PAUL JANSSON (s) kon genmäle:

Herr lalman! Gunnar Richardson säger att han upplever det som myckel lillfredsslällande all han har varil med om all avväOa hotet mol en vacker bygd. Därmed menar han väl alt vi andra, som gärna skulle se en någol utökad brylning i Ranstadsområdet, ett forskningsprojekt syftande till en meningsfull industriell utveckling, utgör elt hot mol bygden. Om del ärså jag skall tolka Gunnar Richardsons uttalande, så ärjag mycket besviken.

Vi har alla ett ansvar för miljön, men vi har också elt ansvar för sysselsättningen och för energin, och jag vill slälla en fråga lill Gunnar Richardson: Om man nu, så som vi har hoppals på och som Sten Svensson och vi andra har jobbat för, kan åstadkomma en ny ansökan om ell projekl i Ranstad som liknar LKAB:s Mineralprojekl Ranslad men med en lägre brytningsvolym i initialskedet för att klara miljöfrågorna på etl vettigt sätt, kommer då Gunnar Richardson och folkpartiet i Skaraborgs län alt gå emot en sådan ansökan?

GUNNAR RICHARDSON (fp) kort genmäle;

Herrlalman! Del finns inget skäl för mig att härgeen blankofullmakt inför en eventuell ny ansökan som jag inte har sett. Det är mitt svar lill Paul Jansson.

Sedan skulle jag också vilja säga vad beträffar anledningen till attjag inte vill vara med om alt förstöra en vacker bygd, all jag inte vid vaOe tillfälle, såsom Paul Jansson lycks göra, söker polemik så alt vaOe inlägg från 190

Skaraborgsbänken präglas av detta inbördes gräl, som har blivit en visa exempelvis bland vårl läns tidningsliisare.

PAUL JANSSON (s) kort genmäle:

Herrlalman! Det här skall inte bli något gräl, men vi bör få ett klarläggande som från politisk synpunkt är viktigt för länet.

Om del nu är så -jag upprepar delta - au vi får ell nyii projekt att pröva, som miljömässigt kan accepteras och vi samtidigt vet att vi behöver alla de arbetstillfällen vi kan få i Skaraborgs län, har då Gunnar Richardson och folkpartiet i Skaraborgs län för avsikt att avvisa en sådan ansökan?

GUNNAR RICHARDSON (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Att försöka ge svar på den frågan är ganska meningslöst. Det beror fullkomligt på vad man lägger in i begreppet "miljömässigt kan accepteras". Det är självklarl av miljöskäl som vi inte har velal vara med om en stor brylning, men om del går atl få till stånd en verksamhet som kan uppfattas som miljömässigt acceptabel, så finns det inga invändningar mol den.

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Vårt parli säger som bekani ja lill kärnkraftens fredliga ulnyujande. Kärnkraften använd för krigiska ändamål kan bli en förbannelse för alll levande, använd för fredliga ändamål kan den vara lill skapande nytta för mänskligheten och för arbetarklassen.

Att säga nej till allt ulnyujande av kärnkraft därför all man kan göra atombomber av plutonium vore ungefär som alt säga nej till allt utnynjande av elektrisk energi därför att sådan kan utnytOas i elektriska stolen.

1 en rad länder, bl. a. i de socialistiska, förs inte den här upphetsade debatten om kärnkraftens fredliga utnynjande. Där har kärnkraften använts föratt frambringa energi i snart tre decennier. Kärnkraften betraktas som en naturiig komponent i det totala energiprogrammet.

I vårt land vann ju centern valel på en populistisk kampanj mot kärnkraften. Men cenlern är ett opportunistiskt parli, som redan har visat att de inte bryr sig om sina vallöften. De 400 000 uteblivna jobben utgör en bekräftelse på detta påstende. Endast en blint troende centerpartist kan på fulll allvar hävda atl det inte finns något samband mellan energitillgång och sysselsättning.

Man blir inte lagen på allvar om man säger nej till olja, kol, kärnkraft och vidare vattenkraftsutbyggnad samtidigt som man lovar nya jobb och uppbyggnad av nya stora ställiga basindustrier, som kommer atl kräva mycket energi. Både cenlern och vpk har på olika sätt fastnat i denna rävsax; men det är inte vårt bekymmer. Vi vill ha en realistisk energipolitik, och en sådan finns skisserad i vår moiion 477.

Det används ganska otroliga argument i den upphetsade debalten om kärnkraft. En salsning på kärnkraften påslås öka vårl utlandsberoende. Det är svårförslåeligl. Vi har uran och vi har en ulvecklad reaktorinduslri och

191

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

192

teknologi. Uran finns i Norrbotten, i Jämtland, Västernorrland och i Syd- och Mellansverige. Däremot har vi ingen olja i värt land. Knyter vi vårt land till denna energikälla, då löper vi risken av ett verkligt beroende, alt hamna i oljefurstarnas, amerikanernas och det internationella oljekapiialets händer.

Uran finns i vårt eget land. Att utnyuja den energitillgången skapar jobb här hemma och frigör oss från utländskt oljeberoende. Del lycker jag måsle vara en rikligare slulsals.

Det talas mycket om riskerna vid användning av kärnkraft, och kallt och nyktert måste vi kräva stora insatser för att bemästra de risker som kärnkraften innehåller. Detsamma måsle göras med vaOe annan känd energiform. För ingen vill väl påslå att andra former av energiutvinning är riskfria. Tvärtom finns del siarka bevis för motsatsen.

Thorbjörn Fälldin förklarade i etl lal den 1 december 1974, att den energi som går förlorad genom alt driften i kärnkraftverken stoppas kan man ta igen genom ökad användning av kol.

Men jag undrar vad man skulle säga om 1 500 arbetare vaOe år omkom i kärnkraftsolyckor. Del sker inte, men vid kolbrytning omkommer vaOe år ca 1 500 kolgruvearbetare. Och då har man inte räknal in silikosskadorna.

Del kol .som Fälldin lalade om är ett ännu orenare bränsle än olja. Det innehåller större mängder obrännbara och miljöförstörande komponenter. Kolet är naturförstörande och människoförstörande. Det är kalla fakta. Det måste dessutom importeras från andra länder, vilket gör atl kol inte är någon energikälla som ökar vårl oberoende.

Och hur är del med oljan? Är den ofariig? Svarel torde alla veta vid det här laget. Någol mer miljöförslörande än de oljekalasirofer som inlräffat på senare tid får vi alll söka efter.

Ingen vet vad utsläppen från oljeeldade kraftverk, Oärrvärmeanläggningar m. m. innebär i form av cancerrisker, luftvägssjukdomar och dödsfall. Den heltäckande undersökningen finns inte, men vi vet all riskerna är belydande.

Snarl har utsläppen från kol och olja slagit ihjäl alla sjöar i Syd- och Mellansverige. Försurningen är enorm. Ingen vel hur många dödsfall som utsläpp från kol och olja har på sitt samvete. Men inte kräver man förbud mot användningen av kol eller olja, trots alt man bevisligen kan hänvisa till stora miljöskador, sjukdomar och dödsfall. Man kräver del som är rikligl och veiligl -all vårt oljeberoende skall minska, att vi skall vidta alla länkbara åtgärder för alt eliminera kända risker. Delsamma måsle naluriigtvis gälla kärnkraften. Jag vill undersiryka i den här debatten, all den stora faran med kärnkraft inteärden fredliga användningen ulan användningen med krigiska syften. Vi har under lång lid, åtminstone fram lill den senaste tiden, haft en stark opinionen mot kärnkraftens användning. Jag betvivlar inte ärligheten i denna opinion, men jag betvivlar förnuftet i den. Man kan också ibland fundera över vem som driver delta spel.

Man har lyckals leda en stark opinion på sidospår. Oljemonopolens företrädare har gnuggat händerna av tillfredsställelse, och atombombsstrategerna har med välbehag kunnat betrakta atl opinionen i stor utsträckning har

riktals mot den fredliga användningen - inte mol den krigiska.

Enorma kärnvapenlager finns nu i skilda delar av vår jord. Del finns kärnvapen i sådan mängd och av sådan kapacitet att de kan förinta allt levande på vårt klot flera gånger om.

Vi vet vad del första väridskriget kostade mänskligheten i död och förödelse. Det finns också statistik över det andra världskrigels fruktansvärda verkningar. Men ell iredje världskrig skulle få sådana dimensioner, att ingen vettig människa kan undgå atl tänka på det perspektivet och känna rysningar efter ryggraden. Del skulle bli ett kärnvapnens helvete, vars verkningar skulle sträcka sig långt in i framtiden - om mänskligheten över huvud laget har någon framlid kvar.

Kärnkraftens verkliga fara, herr talman, ligger i dess krigiska - inte i dess fredliga - användning. Men en betydande opinion har tyvärr missat della fakium. I stället har man försökt ge människorna en känsla av alt vaOe kärnkraftverk är en laddad atombomb, som närsom helsl kan springa i luften, all domedagen holar - inte på grund av faran för kärnvapenkrig utan därför au vi vill utvinna energi för fredliga syften.

Arbetarpartiet kommunisterna vill ha en realistisk energipolitik, där vi betraktar kärnkraften som en av flera olika komponenter. Vi vill minska vårt lands oljeberoende, vi är motståndare till en fortsalt ulbyggnad av vattenkraften, vi vill all våra outbyggda älvar skall bevaras, och vi är också för atl man forskar efter nya energikällor och söker efter vägar för atl spara energi.

Men kärnkraften är under överskådlig tid en realitet och en resurs atl ta lill vara. Den är en inhemsk tillgång i motsats till kol och olja.

Vi har en högt utvecklad teknologi på områdel, vi har en svensk reaktorindustri och vi harsom sagt egna urantillgångar. Det vore dåraktigt atl inte UlnyUja alll delta för all trygga vårl lands energiförbrukning. Ell sådant ulnyujande ger dessutom jobb på hemmaplan, bl. a. i bygder som nu riktigt skriker efter sysselsättning.

I motion nr 477 framhåller vi all vårt land har unika möjligheler när del gäller kärnkraften. Sverige ärett av de fem eller sex länder i väriden som inom sitt lands gränser kan utveckla hela kärnkraftscykeln, från uranbrytningen lill avfallels deponering. Alla led i denna viktiga induslri skulle kunna ligga i samhällets händer, men dit når man inte genom atl ulan eftertanke säga nej till all användning och ulveckling av kärnkraften i vårt land.

Herr talman! De flesta tycks vara överens om att del måste vara vettigt all söka nedbringa vår oljeimport. Jag är övertygad om all del också råder en majoritet mot ulbyggnaden av våra orörda älvar.

Men energi kommer vi att behöva även i fortsättningen, om vi inte skall falla för lockropen från den gröna högern, från nolltillväxtens förespråkare eller från dem som vill all vi skall återgå lill del gamla energisnåla sättet au leva. Dit vill inte vi, och vi är övertygade om alt dit vill inte heller vårt lands arbetarklass. Jusl därför är vi för kärnkraftens fredliga användning.

Det finns i vårt land enorma lillgångar som måste tas till vara. Förmodligen innehåller Sverige världens siörsta uranfyndigheler. De brytvärda lillgång-13 Riksdagens protokoll 1977/78:152-153

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

193

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

194

arna av alunskiffer - i Billingenområdet. dvs. Ranstad, i Skåne, på Öland, i Östergötland och i hela östra Oällområdet från Dalarna till Norrbotten -uppskattas till 50 miljarder ton.

Förutom uran innehåller den svenska alunskiffern över tio kolföreningar, som bl. a. kan användas till oljeproduktion och metanol. Där finns metaller som vanadin, molybden, nickel, kobolt plus en hel del annat.

Jag delar den uppfattning som framförs i reservationen till näringsutskottets betänkande 69 att propositionen när del gäller verksamheten i Ranstad är synnerligen oklar. Visserligen har nej-sägarna delvis tvingats lill reträtt när utskottet nu säger ja lill fortsatt uranprospektering, men målinriktningen är oklar. Vi har föreslagit ett statligt alunskifferbolag,som med kraft och energi kan ta itu med atl utvinna de rikedomar som ännu slumrar.

Det finns all anledning alt hålla fast vid denna inställning.

Vi har också i vår motion krävt exploatering av urantillgångarna i Pleutajokk i AOeplogs kommun. Också på den punkten har de borgeriiga bakåtsträvarna tvingats lill en viss reträtt. Del i propositionen föreslagna anslaget var avsett att finansiera s. k. objektprospektering efter andra mineraler än uran. Utskottet utgår nu från att dessa prospekteringsarbeten i möjligaste mån samordnas med fortsatt uranprospektering i området. Syftet bör vara att klariägga omfattningen av fyndigheterna, sägs det. Vi registrerar detta som en tillnyktring och en framgång för vår motion och andra motioner i syfte all få i gång verksamhet i Pleutajokk. Vi har i vår moiion betonat nödvändigheten av att gruvbrytning så snart som möjligt kommer till stånd -och vi menar allvar. Vi ägnar oss inte ål sådan politisk akrobatik som att föreslå gruvbrytning och i samma andetag säga att, för allt i världen, uranmalmen får inte användas.

Vi är övertygade om atl uranmalmen behövs, och vi är övertygade om att AOeplogs kommun behöver sysselsältning.

I samband med landstingsmöte i böOan på den här veckan vistades jag i AOeplog. Jag kan försäkra kammarens ledamöter alt såväl kommunalmän som vanliga medborgare betraktar frågan om uranbrytning som kommunens stora chans att överleva.

Vi hävdar atl uranfyndigheten i stor ulslräckning redan är kartlagd och all det nu handlar om alt så snart som möjligt få i gång gruvdrift.

Vi yrkar därför i anslutning till vår motion 1977/78:223 följande:

att riksdagen med anledningav proposilionen 1977/78:101 bil. 11 punkten 4 och moiionen 1977/78:223 till Lån for prospektering i Arjeplog på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisar ett investeringsanslag av 10 000 000 kr. och i anslutning härtill uttalar sig för uranbrytning i Pleulajokk.

Om kärnkraften kan mycket sägas, och mycket har redan sagts. Vi kommunister vill sätta in den i sitt naturliga sammanhang, som en del av elt realistiskt energiprogram.

Vi är självfallet bestämda i kravet alt hela energisektorn skall överföras i samhällets ägo. Det går inte, säger vi, atl rationellt hushålla med energi och det går inte att planmässigt bygga ut och styra produktionen av energi, så

länge vikliga sektorer ligger i de multinationella monopolens händer.

Vi har i del sammanhanget ett delyrkande, där vi föreslår att de multinationella oljebolagens svenska dotterföretag överförs i samhällels ägo. Det ärju som bekant skattesmitare av stora mått som på etl otillständigt sätt manipulerar inom energisektorn. All ta itu med den saken är en gammal lanke, som bör ha sin plats i det energipolitiska resonemanget.

Linus Pauling, nobelpristagare i kemi och sedan också fredspristagare, skrev i sin klassiska lärobok Allmän kemi, utgiven av Almqvist & Wiksells 1952: "Den kontrollerade frigörelsen av kärnenergi ger löfte om en ny värid där människans verksamhet och vad hon uppnår inte begränsas av ell otillräckligt energiförråd."

I samma lärobok avslutade Linus Pauling kapitlet om radioaktivitet med följande ord: "Jag iror all man snarl skall inse alt upptäckten av del kontrollerade frigörandet av atomenergi är den största upptäckt som gjorts sedan urmänniskan fann sättet att framställa och behärska elden."

Min övertygelse är densamma, och jag ber alt även få yrka bifall lill motion 477.

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Socialdemokraterna harju under del gångna året lagl ner en belydande möda på att angripa regeringens energipolitik i allmänhet och centerpartiets i synnerhet. Det är väl inte myckel atl säga om det. Del är deras uppgift som oppositionsparti att kritisera regeringen. Men den argumentation som socialdemokraterna har använt är så pass anmärkningsvärd på många punkter atl den kan vara värd en del kommentarer. Här i slutskedet av debatten tänkte jag ta upp några av de vanligaste argumenten.

Ett påstående som förekommit flitigt i debalten och också stått att läsa i tidningar och andra sammanhang är all regeringen när del gäller energipoliliken skulle vara drabbad av handlingsförlamning eller, som man ibland vall att säga, beslutsångest. När man ser tillbaka på den aktivitet som utvecklats på energipolitikens område sedan regeringen tillträdde, framstår den typen av beskyllningar i all sin orimlighet. Det är lätt all konstatera atl det nog aldrig i detta lands historia har tagits så många initiativ, utvecklats så stor aktivitet och fattats så många viktiga beslut på energipolitikens område som under 1977 och den hittillsvarande delen av 1978.

Jag skall inte ta upp kammarens tid med all räkna upp alla de propositioner som förelagts riksdagen på energipolitikens område och alla de beslut som vi haft anledning att falla-och där vi just slår i processen att fatta en del av dessa beslut. Jag vill bara peka på energikommissionens arbete, som innebär den första grundliga belysningen av den svenska energipolitiken i sin helhet. Jag vill peka på villkorslagen, som innebär atl för första gången har säkerhetsaspekterna satts främst i kärnkraftspolitiken. Vi har fått en nyorientering av energiforskningen, bort från den ensidiga koncentration på kärnkraftsforskning som vi hade tidigare mol en satsning på energihushållning och alternativa energikällor. Samlidigl för energiforskningen i och med del beslut vi skall fatta i dag eller i morgon kraftigt utökade resurser.

195

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

196

Likadant har resurserna för energihushållning i både bostäder och industri ökat mycket kraftigt,och villkoren försådant stöd har desutom blivit mycket mera gynnsamma. I morgon kommer förmodligen riksdagen att få ta ställning till elt mycket omfallande investeringsprogram på del här områdel. Det är sanneriigen inte fråga om någon handlingsföriamning på energipolitikens område; tvärtom är det fråga om hög aktivitet och handlingsförmåga, som står i bjärt kontrast mol den passivitet som kännetecknat 40 år av socialdemokralisk energipolitik.

Det andra huvudargumentet som socialdemokraterna ägnal sig åt är att det kostar för myckel pengar all inte omedelbart ta i drift de kärnkraftverk som i och för sig är färdiga. De beräkningar av hur mycket pengar det kostar, som socialdemokraterna framför bl. a. i en reservalion till ell av de betänkanden vi nu skall behandla, är i och för sig minsl sagt tvivelaktiga. Det har också utskollsmajoriteten redovisat.

Men del går inte att förneka alt det kostar pengar. Anledningen vet vi -regeringen och riksdagen ställer numera det i och för sig självklara kravet atl innan man får starta etl kärnkraftverk skall man kunna visa atl man kan hanlera det högaktiva avfall som bildas. Att ett sådant krav ställs borde vara så självklarl för var och en alt ingen skulle kunna ifrågasätta det. Men för socialdemokraterna är det lydligen inte ännu en naturlig sak att sälta säkerheten i högsätet.

Säkerhet kosiar pengar. Del är någonling som vi accepterar i de flesta sammanhang. I detla samhälle lägger vi ned miljardbelopp på säkerhet av olika slag. Vi gördel när vi bygger våra vägar. Allt del vi satsar på miljövården är pengar som satsas för ökad säkerhet för människor och natur. Vi satsar årligen miljardbelopp på försvaret för all skapa säkerhet för den händelse världsläget skulle försämras. Men på energipolitikens område anser socialdemokraterna tydligen att det är fel att satsa pengar på säkerhet - på något annat sätt kan man inte förklara den krilik som riktas mol regeringen för alt man är beredd atl acceptera att det kostar pengar att få säkerhet för kärnkraften.

Samlidigl som socialdemokraterna kritiseras oss för att vi inte sätler i gång kärnkraftverk kvickt nog, kritiserar de oss också för att vi inte avvecklar kärnkraften kvickt nog. De talarom svikna vallöften. Men närde formar den kritiken mot centerpartiet glömmer de två viktiga fakta.

Det ena faktumet är atl en förutsättning för atl genomföra någonling i elt land med parlamentarisk demokrati äratt man kan få en riksdagsmajoritet för det. Det gäller för oss lika väl som för socialdemokraterna att skall man genomföra vallöften måsle man också få riksdagens majoritet bakom dem. Alt man inte omedelbart får del för alla de krav som man ställer innebär inte att man går ifrån de målsättningar som man ställer upp för sin politik.

Det andra viktiga faktum som man glömmer bort är att detta att omforma den svenska energipoliliken aren reform av mycket stora mått, och det aren väl etablerad tradition i vårt land att man inte genomför stora reformer över en natt ulan förbereder dem genom grundligt utredningsarbete. Det är precis vad vi gör på energipolitikens område genom energikommissionens arbele.

som förbereder det energibeslul vi skall fatta här i vinter. När socialdemokraterna förebrår cenlern för att vi inte krävt en omedelbar avveckling av kärnkraften, så förebrår de oss föratt vi tärde här frågorna på allvar och anser att de - liksom alla andra frågor - skall beredas grundligt innan man tar ställning.

Man kan också konstatera an de argument som framförs i debalten för en fortsatt kärnkraftsutbyggnad har visat en väldig tendens alt glida vartefter liden gått.

När 1975 års energibeslut fattades motiverades en ulbyggnad av kärnkraften med alt vi skulle få en mycket kraftig ökning av elanvändningen här i landet, 6 96 per år. När vi pekade på de stora möjligheler som fanns och finns all hushålla med energi på olika områden sade man an de energibesparingar vi föreslog inte skulle spara olja; det talades om atl vi blandade ihop äpplen och päron.

Numera kan vi konstalera alt det ökade elbehov som 1975 anfördes som elt motiv fören kärnkraftsutbyggnad förmodligen inte kommeratt föreligga. Då talar man inte längre om att det är elbehovet man skall tillfredsställa. Nu är det oljeberoendet som skall minska. Numera ärdet godtagbart alt blanda ihop äpplen och päron.

När man försöker ulmåla kärnkraften som ett sätt alt lösa oljeberoendet kan det inte vara 1975 års kärnkraftsprogram man tänker på. Den omfattning som della program har innebär nämligen ell mycket litet bidrag lill en minskning av det svenska oljeberoendet. För att kunna minska oljebehovet i Sverige fordras det insalser av en helt annan storleksordning. Dessa insatser kan man också göra, framför allt på energihushållningens område.

Ekonomin anfördes som ell annal starkt argument som satsning på kärnkraften. Nu när man runt om i världen alllmer böOal tvivla på kärnkraftens lönsamhet, lalar man inte så mycket om ekonomi längre. Nu är del i stället viktigt all rädda den svenska kärnkraftsinduslrin, exempelvis att rädda AB Asea-Atoms framlid. Men när del gäller Asea-Alom är det uppenbart atl det kärnkraftsprogram som har diskuterats i Sverige inte räcker för att göra ell sådant förelag lönsamt. Skall Asea-Alom ha någon framtid krävs del en omfattande export av kärnreaktorer. Men jag vill hävda att med den linje som Sverige av tradition driver på nedruslningsområdet, framförallt för alt hindra spridning av kärnvapenteknologi i världen, vore det olyckligt om export av kärnreaktorer blev elt väsentligt inslag i vår ekonomi. Detsamma gäller naluriiglvis i minsl lika hög grad om export av uran skulle bli ell vikligl inslag i vår ekonomi.

Vidare hävdar man, som Lennart Pettersson har gjort här tidigare i debatten, atl del inte finns några allernaliv, i vaOe fall inte på kort sikt, och pekar på alt det naluriigtvis kommer all la lång lid att utveckla de nya energikällorna. Del är riktigt atl del kommer att ta sin lid all utveckla de nya energikällorna, men det hindrar inte, att om vi vill ha en tryggad energiförsöOning i framtiden, måsle vi utveckla de kontinuerliga energikällorna. Kärnkraften ärju inte mycket mera långlivad än oljan. Även kärnkraften är beroende av en råvara som bara finns i begränsad omfattning i väriden.

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

197

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Låt mig slutligen konstatera, herr talman, alt kärnkraftsbeslutet 1975 byggde på en slentrianmässig tro på en ständigt ökande förbrukning som måste tillfredsställas lill vaOe pris. Debatten om kärnkraftens framtid har dock lett lill att denna oreserverade tro på den ständigt ökande och oundvikliga resursförbrukningen alllmer kommil all ifrågasättas. Man har böOal inse alt hänsynen lill miljön, lill människornas hälsa och de kommande generationerna är viktigare än den ständiga tillväxten. På det sättet har energidebatten blivit en väckarklocka, men nu gäller del att vidga den debatten till alt omfatta vår resursanvändning i dess helhet. Energiråvarorna är inte de enda som hotar all sina på sikl. Energiproduktionen är inleden enda som skapar hälso- och miljörisker. Vi måste därför böOa diskutera all råvaruanvändningochall produktion med samma allvarsom vi nu diskuterar energifrågorna.

198

BENGT KINDBOM (c):

Herrlalman! 1 milt anförande vill jag ta upp frågan om fortsalt verksamhet vid Ranstadsverkel, som behandlas i ell av utskoltsbeiänkandena.

Ingen i kammaren lorde på så nära håll somjag ha följt utvecklingen inom detta företag. I mitten av 1950-talel värdet fråga om prospektering efter uran i Häggum. Så småningom, efter en viss tveksamhet från statsmakternas sida, ledde det fram till etl beslut om byggande av Ranstadsverkel.

Man blev snart medveten om atl skiffrarna var för föltiga för alt ge ett ekonomiskt godtagbart resultat med den omfattning av brytningen som det då rörde sigom. Därför fortsatte en specifik uranprospektering också på andra håll i landet. Den lades dock ganska snart ned. Med anledning av den debalt som har förts här i dag är det intressant att konstatera att del tidigare varit både uppgång och nedgång beträffönde såväl beslut om uranleining som uranproduklion.

Det byggda Ranstadsverkel kom aldrig att köras i full drift, och den produklion som var upplagen avvecklades helt och hållet.

I samband med 1975 års energipolitiska beslut gav riksdagsmajoriteten "Lån till projektering av Ranstadsverkel". Målsättningen var då att förse del svenska kärnkraftsprogrammet med uran från anläggningen. För att täcka delta behov erfordrades 1 300 ton uran och en brytning av ca 6 miljoner lon skiffer per år - elt behov som fortfarande kvarstår för dem som hävdar att .1975 års beslul skall fullföljas. Lägger man därtill del ökade behov av uran som uppslår om inie del utbrända bränslet skall upparbetas ökar behovet med ca 500 ton per år.

LKAB lade som en följd av uppdraget fram en lokaliseringsansökan enligt byggnadslagen 136 a !f. Till följd av remisskritik återtogs ansökan i samförstånd mellan den dåvarande regeringen och förelaget. Lokaliseringsansökan återkom 1976 och har varit föremål för den fullständiga beslutsomgång som hör till en sådan ansökan.

I den senaste ansökan benämnd Mineralprojekl Ranslad hade omfattningen av exploateringen begränsats till en produktion av 200 ton uran per år, för vilken erfordrades brytning av en miljon ton skiffer.

Vad hände då mellan 1970 och 1975 års ansökningar? Jo, inriktningen på verksamheten vid Ranstadsverkel förändrades. Man böOade mer tala om den potentiella möjligheten att bli självförsöOande med vissa värdefulla mineraler ur de svenska skiffrarna, och även organiska ämnen togs upp. Brytningsområdet i det senaste projektet begränsades, och i ansökan sades alt brytningen endast kunde bedömas på lio års sikt, medan man 1975 kunde bedöma 25 år. Genom begränsningen kunde man också eliminera en del markanvändnings-konfiikter i det korta perspektivet.

Herr talman! Jag har velat ge denna bakgrund till det beslut vi står inför i dag, därför atl i utskottsbetänkandet redovisas utförligt yttrandet från länsstyrelsen i Skaraborgs län - ett yttrande som tagits med så knapp majoritet som är möjlig att åstadkomma. Däremot har inte, vilket jag tycker borde varil naturligare, någon redovisning skett av kommunernas ställningstagande, vilket är avgörande för frågan.

Skövde kommunfullmäktige, somjag själv tillhör, anförde atl storleken av kommande produktion inte kunde klargöras. Inga markområden hade angivits för fortsatt brytning efter tioårsperioden, och kommunens planering måsle omfatta längre tidsperiod än tio år.

Här ligger en central bit i en eventuell framtida exploatering, nämligen all det talas om vilka potentiella möjligheter som finns i Växjöskiffrarna och den avgränsning i projektet som då sker lill år och som enligt reservationen vid utskoltsbetänkandel på denna punkl är än mer begränsad, när vi vet atl man behöver bryta ca 8,5 miljoner ton skiffer per år för att förse det svenska programmet med uran om en upparbetning sker.

Kommunen har också pekat på att lakrestdeponeringen är oklar när det gäller möjligheten att bemästra vitlring bl. a. Del fanns inga bevis för alt grundvattnet kunde skyddas från föroreningar. Genomförandet av projektet skulle medföra negaliv påverkan på miljön i områdel genom utsläpp till luft, mark och vatten och genom bullerstörningar. Prpjektet skulle också komma i konflikt med såväl natur, kultur och fornminnesvård som det rörliga friluftslivet.

Kommunfullmäktiges bedömning av ansökan med bakgrundsmaterial resulterade i att ett projekt för forskningsarbete ulan produktion och med minimal alunskifferbrylning bäst skulle tillgodose allmänna och kommunala intressen.

Sysselsättnings- och kommunalekonomiska fördelar var inte av den omfattningen aU enbart de kunde utgöra skäl för tillstyrkan. Kommunfullmäktige avstyrkte alltså ansökan enligt 136 a §.

Det har i debatten här i dag hävdats att ansökan inte varit föremål för en saklig prövning enligt gällande lagstiftning. Jag undrar vad detta var för sorts prövning, om det inte var en saklig prövning enligt de regler som gäller.

Industriministern har i sin proposition tagit fasla på vad kommunerna anselt och inte vad länsstyrelsen yttrat, vilket är helt följdriktigt, eftersom länsstyrelsen inte konkret angivit vad yttrandet innebar eller om projektet skulle ha föranlett en ny lokaliseringsansökan. Socialdemokraterna har i dag verifierat att deras reservation innebär en prövning enligt 136 a §.

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

199

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

200

Propositionen innebär inte någon fortsatt uranbrytning utan verksamheten är inriktad på utredning av skiffrarnas innehåll av energiråvara och andra ämnen. Utskottet har inte ändrat på detta innehåll i propositionen. Därför förs i dag en diskussion mellan två ståndpunkter: den gäller dels frågan om uranprospektering i framtiden, vilket är en sak, dels frågan om skiffrarnas behandling på sikt, vilket är en annan sak. Jag tycker alt det hade varit lättare att föra den diskussionen, om utskottet hade skilt de båda frågorna åt.

1 proposilionen harockså konstaterats att tekniken för utvinning av uran är färdigutvecklad. De svenska skiffrarna kommer alltså alt förutsättningslöst undersökas utan något ställningstagande till framlida exploatering. De ansökningar som gjorts samt debatten i dag har ju varit inriktade på en exploatering av skiffern i framliden. Vissa ställningstaganden finns emellertid i propositionen som är värda att notera. Jag skall nämna några.

Industriministern säger att en förutsättning för framtida kommersiellt ulnyujande av skiffern är atl miljöproblemen kan lösas. Della tyckerjag är lillfredsslällande alt konstatera. Han säger också alt det är väsentligt när det gäller miljökonsekvenserna alt man undersöker restprodukterna för att ta reda på hur man skall kunna eliminera riskerna för restprodukternas vitlring och därmed följande risker för föroreningar av grundvattnet. Men det är inte bara i fråga om den delen som forskning skall bedrivas i detla sammanhang ulan också beträffande rekultiveringen av restprodukterna. I debatten i dag har åberopats den rekultiveringsverksamhel som försiggår vid Ranstadsverkel. Jag vill inte påslå att den ärett prov ulan värde, men den ärett prov som i det här sammanhanget inte bevisar att rekultiveringsverksamhelens problem har kunnat lösas. Förutsättningarna föratt man skall kunna bevisa detla är atl verksamheten sker på lakrester. Detla måsle vara en verksamhet som man lar upp i och med det här beslutet.

Industriministern säger också att del inte krävs att produktionen är anpassad till en kommersiell utvinning. Om man inte kan motverka miljöförstöring kan brytningen inte motiveras med snabbare forskning. Här kommer mycket av del som har diskuterats i dag in i bilden. Jag finner del väsentligt att någon skifferbrytning inte startas med undanlag av den brylning som erfordras för den rena forsknings- och utvecklingsverksamheten förrän en fullutvinningsprocess har hunnit utvecklas. Delta stämmer också väl med vad kommunerna har uttalat i sina yttranden.

Del är också klariagt atl det inte innebär något ställningstagande till frågan om en eventuell framtida utvinning av alunskiffer vid Ranstadsverkel. Anläggningarna skall även utnyUjas inom energiforskningsprogrammet, och en plan för forskningsarbetet kommer att lämnas in. Regeringen kommer väl sedan i sedvanlig ordning i samband med utanordnandet av de pengar som vi i dag eller i morgon kommer att besluta anslå att studera del program som Ranstadsverkel kommer att lämna in.

Utskottet har följt propositionen också i denna del. Även en del andra saker som är väsentliga har klarals ut, såsom atl en framtida exploatering av alunskiffer, oavsett värden i praktiken äger rum, lorde förutsätta en prövning enligt 136 a §. Det konstateras också att man inte har funnil anledning att

tillstyrka de motioner som har väckts, utan utskottet an visarett investeringsanslag och ger som sin mening lill känna vad utskottet anfört med anledning av proposilionen samt föreslår riksdagen atl avslå molionerna.

Lål mig, herr talman, sluta med någol som man kanske bör betona inför kammaren med anledning av den diskussion som har förts.

När Ranstadsverkel presenteras i massmedia och diskuteras här i kammaren är det som om det vore en punkt på kartan och som om förekomsten av mineral vore lokaliserad som en traditionell gruva. Den stora fyndigheten ligger i Ranstad söder om Skövde, sade Rune Ångslröm. Jag vill bara påpeka att skiffern i de centrala delarna av Västergötland är utbredd under hela Billingen och övriga västgölaberg samt hela Falbygden. För att förse det svenska kärnkraftsprogrammel enligt 1975 års beslut krävs brylning av ca 1,5 kvadratkilometer per år, beroende på om upparbetning skall ske eller inte. Del bör man ha med i bilden när man talarom att Billingen innehåller samma värden som Nordsjöns olja. Var och en kan gå till sin karta och se vilket område som berörs. Från Timmersdala i norr bildar det en triangel med basen mellan Floby och Vartofta i söder. Hanteringen av skiffermassorna i del här fallet skulle bli enorm. Personligen irorjag atl man aldrig kan lösa miljöproblemen i detta område.

Det viktigaste konstaterandet jag vill göra efter dagens debatt med anledning av det förslag som vi behandlar är därför att man skall klara av miljöfrågorna först, innan man startaren sådan här verksamhel, även om det är fråga om - som del sades här förut - alt starta i begränsad omfattning. Målinriktningen är dock klar från dem som vill ha en exploatering.

Det andra konstaterandet jag vill göra är att kommunerna har avgörandet även i framliden.

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energijbrskning, m. m.

PAUL JANSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman ! Bengl Kindbom är vanligivis en myckel saklig person vid sina framlrädanden, och han har här redovisat den myckel knappa majoritet med vilken man fattade beslutet om tillstyrkan på länsplanet. Han undvek emellertid atl redovisa hur del förhöll sig med majoriteten i landstinget. Där var del inte någon knapp majoritet. Landstinget i Skaraborgs län tillstyrkte Mineralprojekt Ranstad med 38 röster mot 23. Della anserjag inte vara någon knapp majorilel, Bengl Kindbom, utan en ganska betryggande majoritet. Det var exakt samma yttrande som länsstyrelsen hade antagit.

Sedan bara en fråga lill Bengt Kindbom. Han talar om kartan över Falbygden och gör gällande att man skulle bryta allt vad som finns av skiffer för atl lillgodose ett visst kärnkraflsprogram. Vad vi här i dag har diskuleral och vad vi varil överens om i länet är all man skall ta ut så pass mycket skiffer atl vi kan klara fullutvinningsprocessen och ta till vara samtliga värdefulla beståndsdelar i alunskiffern, varav uranet aren tredjedel. Jag upprepar detta. Jag har fortfarande svårt att förslå, men det kanske Bengt Kindbom kan klara ut, hur man skall kunna komma fram till en fullutvinningsprocess om man inte får bryta skiffer. Bengt Kindbom säger atl man inte skall bryta någon skiffer i Billingen förrän man har klarat fullutvinningsprocessen. Tror Bengt

201

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Kindbom verkligen att man kan klara fullutvinningsprocessen enbart genom att använda de gamla avfallshögarna? Delta kan jag inte förstå, men Bengt Kindbom har kanske en förklaring.

ARNE BLOMKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag lovar att jag inte nämnvärt skall förlänga den här debatten. Jag kände emellertid ett behov av atl gå upp och bemöta Bengt Kindbom. Han går till angrepp mol de länsbor-bl. a. ansvariga Oänsteman på länsstyrelsen - som arbelal med denna fråga och som verkligen gjorl det seriöst. De har sagt ifrån att projektet ur miljöskyddssynpunkt kan accepteras med angivna villkor. Beträffande deponeringen av fillerrester och slam betonar de att ytterligare ulredningar behövs, innan slutlig ställning kan tas till frågan om vilken teknik som är acceptabel. Dessa utredningar bör utföras så, atl man tillgodogör sig erfarenheter som efter hand kan vinnas genom praktisk tillämpning av olika metoder för deponering, understryker Oänstemännen.

Jag har haft förmånen att på nära håll följa deras arbete, och jag vel vilket ansvar de känner för sina uppgifter. Jag och övriga länsbor som varit med och fattat beslul i denna fråga har kunnat konstatera att besluten sanneriigen inte har varit byggda på elt svagt underlag. Det har varit precis tvärtom.

Jag vill också erinra om att de tyngsta remissinstanser, dvs. sakkunskaper på området, har ställt sig bakom detta projekl.

Herr talman! Jag tycker alt del är väl starkt att från denna talarstol försöka göra gällande att de som har dragit andra slutsatser av detta material än vad Bengt Kindbom har giorl inte känner samma ansvar som han.

202

BENGT KINDBOM (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag tackar för komplimangen från Paul Jansson. Jag bara noteraratl jag i mitt anförande inte nämnde landstinget. Jag hänvisade till att ulskottet utförligt refererat frågans behandling i länsstyrelsen, och det var där jag sade att det var knappaste möjliga majoritet. Jag kan verifiera riktigheten av Paul Janssons påpekande angående majoritetsförhållandet i landstinget.

Jag har heller aldrig sagt att Paul Jansson hävdat att hela della område skall brytas. Jag har bara berättat om fyndighetens lokalisering och sagt all det rör sig om brytningar av denna storleksordning och med denna geografiska utbredning.

Jag har citerat ur proposilionen och ulskottsbelänkandet när del gäller frågan om hanteringen av restprodukten och även när det gäller frågan om brytningen. Då säger Paul Jansson att del inte går atl komma fram till någonting, om man inte får bryta i större skala. Min fråga till Paul Jansson blir då: Hur har man kunnai komma fram lill de förslag som nu föreligger, då det hittills inte förekommit brylning i någon slörre skala?

Arne Blomkvist tolkade mitt anförande som etl angrepp på länsstyrelse-Oänstemännen. Hur han även med sämsta tänkbara tolkning av vad jag sagt kan få det till delta förstår jag inte. Det har nämligen, Arne Blomkvist, i denna

kammare i dag sagts att man kan åstadkomma bättre åkermark än den som      Nr 153

finns f n. Då harjag sagt atl de försök som har bedrivits inte är prov ulan         Torsdaeen den

värde, men det är prov som ännu inte bevisar någonting, och provytorna är     25 rnaj 1978
inte upplagda på skifferresl. I lokaliseringsansökan hade del ändå framhållits

alt det var så man skulle gå till väga - att man skulle lägga ul ytorna på     Enersiforsknins
skifferresl.                                                                     , '

Vi kan ta en diskussion om vilka remissinstanser som är tyngst. Min fråga är då; Skall vi ha 136 a-prövning eller inte? Väljer man ut vilka av remissinsianserna som avger de avgörande yttrandena skall vi ha en prövning enligt 136 a §, annars inte.

PAUL JANSSON (s) kort genmäle;

Herr lalman! Det är bra all Bengt Kindbom nu bekräftar det majoritetsförhållande i landstinget som jag hänvisade till. Nu säger han att han inte nämnde delta i sill inledningsanförande. Jag förslår atl han inte gjorde del. Det ärsiffrorsom inte rikligt passade i sammanhanget. Därför undvek han att nämna med vilken röstövervikl beslutet fattades i landstinget.

Men jag upprepar; Landstinget antog exakt del yttrande som länsstyrelsen lidigare hade antagit, visserligen med knappare majoritet. Del visar, Bengt Kindbom, att det hände någonting på det här området mellan den tidpunkt då länsstyrelsen tog sitt yttrande och den tidpunkt då landstinget log sitt. Därav kan man utläsa att det glädjande nog pågår en svängning i ställningstagandena i det här sammanhangel.

Jag noterar också att Bengl Kindbom var så pass äriig att han medgav attjag inte hade dragit in frågan om den enormt stora brytningen i debatten. Jag har noterat vad forskare och vetenskapsmän konstaterat, nämligen att Billing-enskiffrarna har samma energivärde som nu kända oljetillgångar i Nordsjön. Därmed harjag inte sagt all alla dessa skiffrar skall brytas! Vad jag sade i mitt inledningsanförande här i kammaren var attjag ansåg det vara ansvarslöst all inie la lill vara någol av dessa lillgångar, och det hävdar jag alhjämt.

När det gäller vetorätten, som här tas upp, är det helt klart att vi inte kommer att vika från den linje vi har följt. Det har vi deklarerat både här i riksdagen och hemma på länsplanet; Skall del ske någon utökning av verksamheten i Ranstad skall frågan på nytt prövas av kommunerna enligt 136 a §.

BENGT KINDBOM (c) kort genmäle:

Herr talman! I min anförande logjag upp frågan om länssiy relsens yiirande därför all ulskoitel i sin recil har gjorl elt mycket utföriigt referat av del. Jag sade också all den väsentligaste beslutsinstansen är kommunerna, och jag hävdar fortfarande att det är så. Landstingels yttrande - även om det är samstämmigt - har man inte åberopat på samma sätt.

Jag vill, Paul Jansson, inte lägga mig i det inbördes förhållandet mellan socialdemokraterna, folkpartiet och moderaterna i Skaraborgs län. Men jag vill påpeka attjag inte har tagit Paul Janssons anförande som utgångspunkt

203

Nr 153

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

för mitt inlägg i debatten i dag. Därför får Paul Jansson förlåta om jag kommenterade vissa andra yttranden än hans.

Talmannen anmälde att  Paul Jansson anhållit  atl till  protokollet få antecknat atl han inte ägde rätt till ytterligare replik.

På förslag av talmannen beslöts alt kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

204

§ 2 Talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle civilulskottels beiänkanden ur 30 och 31 uppföras närmasl efter näringsutskoliets betänkande nr 70 samt socialuiskottels betänkande nr 36 sättas sist bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 3 Kammaren åtskildes kl. 23.50.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemen