Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:152

Torsdagen den 25 maj

Kl. 10.00

Förhandlingarna leddes till en bönan av iredje vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollen för den 17 innevarande månad.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om bemanningen vid Kullens fyr

§ 2 Om bemanningen vid Kullens fyr

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för alt besvara Bengt Silfverstrands (s) den 16 maj anmälda fråga, 1977/78:466, och anförde:

Herr talman! Bengl Silfverslrand har frågat mig om jag mot bakgrund av del dokumenterade behovet av någon form av bemanning vid Kullens fyr är beredd alt ompröva sjöfartsverkets beslut och avvakta med ett definitivt ställningstagande till dess sjöövervakningskommillén är klar med sin ulredning.

Inom sjöfartsverkel härskenen omfallande rationalisering av fyrväsendet. 1 planen för den fortsatta auiomatiseringen av fyrar återstår etl tiotal fyrplatser, bl. a. Kullens fyrplals. Inför en automatisering sker regelmässigt överiäggningar med berörda myndigheter i syfte alt klariägga i vilken mån det behövs fortsatl bemanning för atl ftillgöra andra arbetsuppgifter än ren fyrtjänsi. Jag förutsälter all sådana överläggningar äger rum även i detla fall.

BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr talman! Jag lackar kommunikationsministern för svarel på min fråga.

Kullens fyr ligger ca 90 m över havet och är därmed Sveriges högst belägna och tillika ljusstarkaste fyr. Den har ett ur många synvinklar mycket strategiskt läge som ger en överblick över stora delar av Öresund, Skalder-viken och det öppna havet. dvs. Kattegatt. Dessutom kan fyrpersonalen överblicka och övervaka stora delar av Kullaberg, som är naturreservat och som blivit något av etl eldorado för sportfiskare och friliiftsintresserade människor. Båttrafiken i området är synnerligen intensiv, och Öresund bnikar i detta sammanhang omnämnas som en av världens livligast trafikerade sjöfarleder. Under 1977 passerade enligt dansk statistik drygt 30 000 fartyg på 50 bniltolon och däröver genom Öresund. Men detla är inte hela sanningen. Dänitöver tillkommer en stark småbålstrafik - ja, man kan nästan tala om en invasion av småbåtar under sommarhalvåret, då också många utländska, främst danska och tyska, turister söker sig till Kullaberg och dess natursköna omgivningar.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om bemanningen vid Kullens,fyr

Från sin nästan unika uisikispimkt har fyrper.sonalen vid Kullens fyr kommit alt spela en ovärderlig roll som övervakare av omgivningarna, inte bara till havs ulan också till lands. Åtskilliga är de haverier som inträffat vid Kullaberg där t. o. m. stora passagerarfartyg konfronterats med klipporna. Många turister har kommil i sjönöd och kunnat räddas tack vare alt de snabbi har blivit upptäckta från fyrplatsen.

Skogsbränder har på mycket kort tid kunnat bringas under kontroll genom rådigt ingripande från Oänstgörande fyrpersonal. 1 samband med sina dagliga inspektionsrundor på berget har fyrväktarna också vid elt flertal tillfällen upptäckt oljeutsläpp och slagit larm, så all förebyggande åtgärder kunnat sättas in innan oljan hunnit åstadkomma alllför stora skadeverkningar.

I fyrväktarnas arbetsuppgifter ingår dessutom väderobservationer för SMHLs räkning. På SMHI har man apropå den planerade avbemanningen av fyrarna understrukit all man där inte klarar sig enbart med automatik utan är beroende av en fortsalt bemanning på vissa strategiskt viktiga platser. Kullen har från SMHLs sida nämnts som en av dessa strategiskt viktiga platser. Som exempel på de observationer som fordrar manuella insatser kan nämnas siktförhållanden och molnighet.

Även försvarsstaben anser atl Kullens fyr har etl strategiskt läge. Bl. a. finns en militär radarstation och vissa militära förråd i området.

Slutligen kan jag nämna all naturvårdsverket har engagerat sig för en fortsatl bemanning av Kullens fyr. Det är naturvårds-, fritids- och friluftsin-iressen som moiiverar nalurvårdsverkets ställningstagande.

Jag måsle säga att jag är besviken över innehållet i svarel. Det var myckel magert med tanke på att det är departementet som ytterst har ansvarel i denna fråga. Jag vill därför be kommunikationsministern att precisera sig. Anser kommunikationsministern att en kostnadsbesparing på 170 000 kr., som det här skulle vara fråga om, kan motivera ett åsidosättande av de mänskliga värden av omätbara dimensioner som här slår på spel?

Jag skulle vara lacksam för ell svar på den frågan.

Kommunikalionsminisiern BO TURESSON:

Herr lalman! Jag förslår att svaret kan synas magert, men det sammanhänger med alt överläggningar pågår mellan sjöfartsverket och ett par andra berörda myndigheter, nämligen naturvårdsverket och SMHI. Innan dessa överläggningar slutförts och innan vi vel vilket resultat de leder fram till ärdet inte särskilt lämpligt att jag ger ultryck ät några bestämda åsikter.

Jag förstår väl de synpunkter som Bengt Silfverslrand har framfört här om värdet av alt det finns ell mänskligt öga på denna strategiskt viktiga punkt, men låt oss avvakta utgången av förhandlingarna innan vi beslutar om regeringen skall göra något ingripande.

Några besvär över sjöfartsverkets beslut finns inte, och alliså föreligger inte heller något ärende i kommunikationsdeparlemenlel.

BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr talman! Vad jag närmasl efterlyste var åtminstone en aniydan lill viljeyttring från kommunikationsministerns sida. Kommunikationsministern brukar ju inte i andra sammanhang sticka imdersiol med sin uppfalining i frågor som ligger inom hans fögderi.

Jag kan nämna an i en intervju i lokalradion. Radio Malmöhus, för ca en vecka sedan gav en avdelningsdirektör på sjöfartsverket klarl ullryck för alt framställningar hade giorts till departementet, i vilka man understrukit betydelsen av de insatser från fyrpersonalens sida som jag här lalat om. Man antydde därvidlag-och del är också min bestämda uppfattning-att ansvarel nu ligger på departementet.

Om man skulle göra denna avbemanning sparar sjöfartsverket förvisso 170 000 kr. - det är ett ovedersägligt matematiskt fakium. Men vilka blir de samhällsekonomiska konsekvenserna? De människor del här är fråga om mister sina arbeten, och för dem måsle arbetstillfällen skapas på andra håll. Del innebär ingen samhällsekonomisk vinst att dra in bemanningen vid fyrarna. Det innebär tvärtom en samhällsekonomisk förlust. Kortsiktigt lönsamhetstänkande, förenklade kalkyler och ett krasst ekonomiskt synsätt borde inie få väga tyngre än de mänskliga värden av omälbara dimensioner som här slår på spel. All ha personalen kvar vid våra fyrar innebär hell enkelt en livförsäkring med otroligt låg premie.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om bemanningen vid Kullens Jyr

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Det är som jag säger, Bengt Silfverslrand. Det finns inget ärende i kommunikationsdeparlemenlel. Vad den Oänsteman i sjöfartsverket som Bengt Silfverslrand åberopade kan ha avsett var möjligen en framställning i bemanningsfrågan som gjordes på ell mycket tidigt stadium till den förra regeringen. Det ärendet avgjordes av den förra regeringen, så det finns alltså inte kvar i kommunikationsdepartementet.

BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr talman! Om det är så att det inte finns några formella framställningar, så kan jag föruiskicka alt det kommer sådana inom en myckel snar framtid, åtminstone från den kommun som här är berörd.

Som yuerligare etl exempel på denna lyp av ensidigt och förenklat ekonomiskt resonemang vill jag också nämna vad som hände när sjöfartsverkel drog in bemanningen vid lotsstationen Härnökliibb vid Härnösand. Efter all sjöfartsverket dragit in bemanningen, bemannade kustbevakningen lotsstationen, och den bemanningen blev då större än den som sjöfartsverket svarat för.

Jag tror inte atl man kan påstå att man vinner något ekonomiskt på en avbemanning av fyrarna. Jag tror tvärtom att man förlorar på det. Sjöfartsverkel har ju när det gäller Kiillens fyr fattat beslul om all dess bemanning skall dras in den 1 januari 1979. Härstår alltså myckel kort tid till buds, och därför är det viktigt alt använda denna föratt skaffa det underlag som behövs

Nr 152 för alt riva upp detta olyckliga beslut. Jag hoppas an kommunikationsmi-

Torsdaeen den nistern kommer atl använda den tiden till att skapa visshet i frågan.

25 maj 1978

_____________ Överläggningen var härmed slutad.

Om postservicen i

glesbygder

§ 3 Om postservicen i glesbygder

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordel för atl besvara Tore Nilssons (m) den 17 maj anmälda fråga, 1977/78:468, och anförde:

Herr lalman! Tore Nilsson har frågat mig om det kan anses vara förenligt med riktlinjerna för regeringens glesbygdspolitik atl befolkningen i redan missgynnade regioner får ylleriigare försämrad sen'ice.

1 områden där posttrafikunderlagel inte är tillräckligt för att det skall vara praktiskt och ekonomiskt rimligl att bibehålla eller inrätta postkontor, postställe eller lantbrevbäring, beOänas kunderna genom postväskor. F. n. har ca 10 000 hushåll denna form av service.

Hittills har beOäningen med postväskor vanligen inneburil alt de olika hushållen i en by erhållit sin post i en gemensam väska. Kunderna har sedan fåll hämta sin post hos den person som haft ansvarel för expedieringen av väskan. Värdeförmedlingen har vanligen ordnats så att kunderna ena turen fåll avierna lill värdeförsändelserna för kvittering varefter de mottagit försändelserna vid näsla lur.

Sysiemel med postväskor har kritiserats av främst två skäl. Det ena är att brevhemligheten inte har ansetts tillräckligt skyddad på grund av den gemensamma väskan. Det andra är atl värdeförmedlingen varit för långsam. Postverket har därför sedan fiera år bedrivit försök med en modell av postväskservice där vaOe enskilt hushåll får en egen s. k. innerväska som transporteras i den gemensamma väskan. Förutom det enskilda hushållet är det bara berört postkontor som har åtkomst till innerväskan. Härigenom uppnås dels alt brevhemligheten skyddas, dels att värdeförsändelserna kan gå ut direkt med samtidig kvittering.

Där så är lämpligt går flera hushåll samman om en gemensam ytterväska. 1 det nya systemet får någon av postkunderna ansvaret för utväxling, låsning och skötsel av ytterväskan och benämns postombud. Postombudet kommer enligt vad jag har erfarit alt få sådana instruktioner att ombudet skall kunna ge råd i frågor som aktualiseras genom postväskservicen samt fijngera som hushållens kontakt gentemot postkontoret. För sina bestyr erhåller postombudet viss ersällning. De totala koslnaderna för postväskbeOäningen beräknas öka från ca 800 kr. lill 1 000 kr. per hushåll och år när del nya systemet är infört.

De hittillsvarande postombuden ulgör en beOäningsform som enligt överenskommelse mellan postverket och de anställdas organisationer skall försvinna. F. n. beOänas ca 2 500 hushåll av postombud av del hittillsvarande slaget. Försöksverksamheten med den nya formen av postväskservice har fallit ut mycket väl. Postverket har därför i sin planering ftinnit del möjligt

och lämpligt all, på de orter där de hittillsvarande posiombuden fortfarande kvarstår, ersätta dessa ombud med den nya formen av postväskbeOäning. Verket har tänkt sig att pä vissa orter ersätta hittillsvarande ordning med lämpligt antal postombud av det nya slaget. Jag föreställer mig atl en sådan förändring skulle uppfattas mycket positivt av kunderna eftersom den kan innebära att man får avsevärt kortare vägsträcka till sitt posihämtningssiälle. Avstånden i glesbygderna ärju ofta betydande.

I sammanhanget vill jag erinra om atl några beslut om åtgärder i enlighet med de s. k. elableringsplanerna ännu inte har fatlats. Innan postverket fattar beslul i frågor av detla slag ges kommuner och kunder utförlig informalion härom samt bereds lillfälle att lämna synpunkter. Del får därefter prövas, mot bakgrund av de lokala förhållandena, huruvida del är lämpligast att ersätta de hittillsvarande postombuden med postväskbeOäning eller glesbygdspost-ställen eller i vissa fall med lantbrevbäring.

Jag har själv haft postväskbeOäning och tror att förbättringar av det slag som postverket nu planerar kommer att uppskattas. Jag kommer också med inlresse alt följa ulvecklingen inom delta område.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om postservicen i glesbygder

TORE NILSSON (m):

Herr lalman! Jag tackar för svaret på min fråga. Del positiva i svaret är väl del sista beskedet, all det ännu inte fattats någol beslut. Jag är ledsen överalt svaret var så långt -jag har därför inte rikligt hunnit tänka igenom del, men jag hoppas kunna tala med Bo Turesson om denna fråga senare.

Vad är del som det här gäller? Jo, del är fråga om människor som i många avseenden har slörre problem med all klara sig än de flesta av oss andra. Fastän svaret innehåller myckel som är intressant, måsle jag vara starkt kritisk inför det.

Jag har i min hand ett meddelande från postkontoret i berört område, där det bl. a. framhålls:

"1 postverkets arbele ingår bl. a. att följa utvecklingen på landsbygden och anpassa dess postanordningar till föreskrivna normer och ändrade förhållanden." Della kanske kan slå väl ut i andra delar av Sverige, men i delta de väldiga avståndens land ärdet risk föratt förhållandena kan försämras. Jag tycker alt postverket och statsmakterna måste akta sig för att tänka för mycket för de enskilda människorna. Jag har kopior av namnlistor med 388 namn från de berörda områdena Storuman och Sorsele, och jag förmodar alt också de människorna har tänkt och väl vet vad del rör sig om.

Det förvånar mig alt det i detla fall, som framhålls i svaret, är fråga om en överenskommelse mellan postverket och de anställda. Det kanske gäller för landel i dess helhet, men av del brev som poststyrelsen sänt lill människorna i dessa områden framgår att förutsättningarna är helt felaktiga i del område del nu gäller. Planens ekonomiska inriklning ger ingen nämnvärd vinst. Inrällandel av nya Oänster i Storuman äter upp de eventuella rationaliseringsvinsterna. Postexpedilionen i Storuman har f n. 276 postväskor att behandla dagligen. Om postombuden dras in, får man ytterligare 129 väskor att behandla. Man anser där atl detta inte ger någon vinst. Man pekar också

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om postservicen i glesbygder

liksom postverket på verkets sociala skyldigheter i del område som del gäller.

Jag vel alt Bo Turesson och jag är överens på den punkten, och jag hoppas kunna få kommunminisiern på andra tankar framöver, framför allt mot bakgrund av synpunkten alt del gäller en skenbar vinst för staten och del allmänna, som till sist nog är en förlust. Man kallar det för rationalisering, men ratio, förnuftet, är väl inte alla gånger med. Det finns en risk för att man betraktar hela vårl väldiga land som en enda kaka och tror att förhållanden som är bra på del ena stället är bra också på det andra.

Jag har mycket stort förtroende för postOänslemännen i Storuman, för kommunrepresentanter i Storuman och i Sorsele och för kommunikationsministern, och därför tror jag att denna fråga skall kunna lösas.

Alla de besked av teknisk natur som lämnas låter bra, men de uppgifter som befolkningen fån genom skrivelser och i förväg upprättade planer har inte övertygat den och alltså inte heller den ansvariga personalen. Därför hoppas jag atl Bo Turesson, som själv har posiliva erfarenheter av poslväsk-syslemet, någon lid - kanske en sommar- ville resa upp till della område och bo ett slag t. ex. i Norrbyberg eller Uvnäs och se hur systemet slår där uppe.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Tore Nilsson sade att han var ledsen över att svarel var så långt. Jag hade trott att han skulle vara glad över att jag ägnal denna fråga ell så stort intresse attjag lämnat ett utföriigt och uttömmande svar. Del bör visa atl vi i departementet och jag själv verkligen har prövat dessa frågor med stor omsorg. Men jag kan möjligen förstå Tore Nilssons argimient, att han inte hunnit sätta sig in i svarets detaljer på den korta lid han har haft till förfogande.

Avsikten är naluriigtvis atl göra det bällre för kunderna - det vill jag försäkra Tore Nilsson och övriga ledamöter av kammaren. Jag försäkrar också att det inte är fråga om att genomföra en schematisk lösning, som skall gälla för hela landet. Här är det fråga om att försöka finna en form, som är speciellt avpassad till glesbygden, där avstånden är stora.

Fördelarna med det akluella systemet skulle vara alt man får fiera postombud som tär hand om postväskorna. Man får därigenom kortare avstånd mellan de individuella kunderna och den plats där väskan öppnas. Vidare får man genom innerväskorna möjlighet att dels bevara brevhemligheten, dels med avier försnabba penningförsändelser, paket och sådanl.

Jag har de olika typerna av väskor tillgängliga här i huset, och jag skall gärna efter frågestunden visa dem för Tore Nilsson och försöka beskriva tankegången bakom hela systemet.

Några beslut är ännu inte fattade, men försöksverksamheten har utfallit bra. De som har deltagit i försöksverksamheten, byborna i Åselet, säger att del fungerar myckel bättre än de någonsin kunde tro närde försl ställdes inför förslaget.

Det är väl att hoppas all vi skall få samma erfarenhet, om del här nu skall genomföras.

TORE NILSSON (m):

Herr talman! Jag beklagar om Bo Turesson fattade det så atl jag tyckte illa om svaret därför alt han hade arbetat med det och giort del långt. Tvärtom, det ärjag mycket lacksam för, men om man har några få minuter på sig alt tacka för svarel är det väldigt svårt all från det här papperet ta fram det man ville ta upp.

Kommunikationsministern säger atl schemat inte är generellt, men enligi skrivelsen från postverket syns del som om del fanns en plan som skulle slå lika för hela Sverige. De behöriga och ansvariga i Kinma har förstått talet om korta avstånd och tittat på hur det skulle slå, och de är överens med befolkningen om att det inte är så bra.

När det gäller Åseletområdet, som Bo Turesson nämnde, så harjag här tidningsurklipp från Västerbotlens-Kuriren och Västerbottens Folkblad, där just befolkningen i de områden som del är fråga om säger all det inte har blivit bällre. Här finns del alltså olika uppfattningar. Dessutom har postOänslemännen där uppe i skrivelse påstått alt det, då det gäller paket, tvärtom skulle bli en försening. Det kan hända att det som Bo Turesson sade om de här nya fina väskorna håller streck när det gäller pengar. Men i skrivelsen lill polisstyrelsen säger postOänslemännen precis tvärtom.

Det är, somjag nämnt, mycket svårt alt på den här korta repliktiden hinna säga mer. Men jag vill upprepa atl jag tror att jag känner kommunikationsministern rätt om jag säger atl det här kommer han att se noga på och jämföra de gamla och de nya förhållandena just med tanke på Kinina och kanske inte med Mora.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om postseiyicen i glesbygder

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr lalman! Jag lovar Tore Nilsson att jag skall tänka noga på detla.

Belräffande Åselelfallet ärdet så att i oktober i Ool var man missnöjd. Del var då del nya sysiemel infördes. Men den 8 mars i år siod det i en artikel i tidningen Norra Västerbotten, som hade rubriken Del här går ju bra-Onödig osämja, atl del för fem månader sedan var stor osämja men att man nu är nöjd. Del ftingerar rikligt bra, säger en man som heter Erling Jonsson och som var en av dem som gick i spetsen för kravet på en annan organisation tidigare.

Del visar alt inställningen inte enbart är negativ sedan man fått erfarenhet av det nya systemet.

Det är klart atl vi noga skall följa denna försöksverksamhets vidare utformning och de erfarenheter som man kan få av den.

TORE NILSSON (m):

Herr talman! Tidningen Norra Västerbotten ges ut i Skellefteå och jag har inte läst just den där artikeln, men jag har en tidningsartikel i Viisterbottens-Kuriren från den 13 april i år med rubriken Bybor rasar över sämre

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om alternativ sysselsättning vid nedläggningen av postverkets stans-filial i Kisa

postservice. Vidare finns det i nr 15 av tidningen Land den 14 april i år ett reportage från Helgebodalbrs i Värmland om hur postens kunder där har ansett att vad som skett på serviceområdet är en försämring. Del är kanske inte helt jämförbart, men del visar att detta att tänka uppifrån på folkets vägnar skall man vara mycket försiktig med både inom postverket och inom departementet.

Jag tror atl även om det är vinster med den nya ordningen så är det skenbara vinster. Även om de människor del gäller- del ärett myckel tåligt folk-så småningom finner sig i det nya systemet och kanske t. o. m. säger alt del går bra -ja, nästan bättre, så harjag en stark känsla av att det är olyckligt om man alltför starkt betonar att vi vet bättre, och det här är en ekonomisk vinst.

Särskilt önskar jag atl man skall inse all del stora antalet lösväskor i Storuman betyder en fördyring.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om alternativ sysselsättning vid nedläggningen av postverkets stansfllial i Kisa

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordel för atl besvara Anna Wohlin-Anderssons (c) den 17 maj anmälda fråga, 1977/78:472, och anförde:

Herr lalman! Anna Wohlin-Andersson har frågal om jag är villig all redovisa vilka ålgärder som har vidlagils eller evenluelll kan komma atl vidtas föratt lokalisera annan statlig verksamhel lill Kisa .som ersällning för sysseisäitningsbortfallet vid nedläggningen av postverkets stansfilial.

Sommaren 1977 sammanträffade jag i Kisa med representanter för bl. a. Kinda kommun, länsstyrelsen och arbetsmarknadsmyndigheterna. Jag förklarade dä atl jag skulle undersöka om de verk som lyder under kommunikationsdepartementet hade någon verksamhet som kunde lokaliseras till Kinda kommun. Till dags dato har del inom kommunikations-verken inte beftinnils vara någon verksamhel eller verksamhetsdel som är lämplig alt nyelablera eller överföra lill Kisa. Jag vill emellertid framhålla atl i mina fortlöpande kontakter med berörda verk är frågan om lokalisering av arbetsplatser lill Kisa alhjämt aktuell.

En förklaring till atl någon ersättningsverksamhet ännu inte har kunnat finnas ligger bl. a. i den nuvarande ringa expansionen av statlig verksamhel. I fråga om flyttning av befintlig verksamhel är en sådan åigärd självfallet förenad med stora ölägenheter inte minsl av personalpolitisk natur.

Regeringen beslöt den 3 november 1977 att Kinda kommun t. o. m. den 30 juni 1979 skall ingå i den s. k. grå zonen. Detta betyder att stalligl regionalpolitiskt stöd kan utgå till förelag som överväger en elablering eller utvidgning av befintlig verksamhel i Kinda. Någol sådant stöd har ännu inte beviljats något företag i kommunen, men jag kan försäkra atl regeringen i en

posiliv anda skall pröva vaOe framslällning om stöd till seriösa projekl som kan leda lill nya sysselsäitningsiillfällen i kommunen.

ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag fär tacka kommunikationsministern för svarel på min fråga.

Jag har velat ta upp Kisas och Kinda kommuns problem och den roll som postverkets slansfilial har i delta sammanhang av tre skäl. För det första är Kinda kommun en av de kommuner som hardet besväriigasi i del län somjag representerar. Med tanke på att vi i länsplaneringarna har slagit fast vikten av att bevaka den negativa utvecklingen i södra Östergötland och försöka göra någol ål denna anser vi all frågan om stansfilialens nedläggning och därmed frågan om sysselsättningen i Kinda kommun har slor regionalpolitisk betydelse. Att även regeringen har insett del framgår av alt Kinda våren av de kommuner som förra årel valdes ut för att ingå i den s. k. grå zonen - elt faktum som ju även kommunikationsministern anför här.

För del andra betydde, såsom jag också påpekar i frågan, de 80 arbetstillfällen som stansfilialen representerade mycket för Kisa, lika myckel som 7 000 i Stockholm. Länsstyrelsen säger i en skrivelse den 29 april 1976: "Länsstyrelsen tror inte alt poststyrelsen på det effektiva sätt som nu sker i Kisa utan vittgående effekter och en utomordentligt stark och välartikulerad opposition skulle kunna avveckla 7 000 arbetstillfällen i Stockholms kommun." Nej, del tror inte jag heller.

Fördel tredje sade kommunikationsministern i sill svar till BöOe Stensson den 9 december 1976 all postverket hade anmodats undersöka om något annat företag kunde etablera sig i Kisa men all denna undersökning pågick och atl det då inte var möjligl atl säga något om utgången. Ungefär samma besked fick vi när vi sammanträffade med kommunikationsministern i Kisa förra sommaren, ett sammanträde som ju kommunikationsministern också hänvisar lill i svaret.

Eftersom varken kommunen eller länsmyndigheterna hört någol om resuliaien av dessa undersökningar är del naiurligt alt man frågar sig vad de lelt till. Nu säger kommunikationsministern att de tyvärr ännu inte lett fram till någonling. Det lycker jag är litet märkligt och myckel tråkigt. Litet märkligt ärdet med hänsyn lill att eftersom postverket sysselsätter ca 61 600 personer och televerket ca 43 600 - för atl bara ta två verk som exempel -borde det väl med litet god vilja hos de affärsdrivande verken under kommunikationsdepartementet vara möjligt atl hilta någon liten verksamhet förett 80-tal personer.som kunde förläggas till Kisa. Mycket tråkigt ärdet med tanke på hur glada kisaborna var över stansfilialens verksamhet och det fakium atl den successivt byggdes ul mellan 1966 och 1972 samt hur mycket man hoppades att få ha den kvar och, när detla inte gick, hur mycket man önskade få en ersättningsindustri.

Tråkigt är det också med tanke på alt del slogs fast i del regionalpolitiska beslul som riksdagen fattade i december 1976 att en mera decentralislisk inriktning av regionalpolitiken förutsätter all den statliga affärsdrivande

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om alternativ sysselsättning vid nedläggningen av postverkets stansfilial i Kisa

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om automatiska telefonsvarare på järnvägsstationer

verksamheten också planeras in i den.

Del positiva i det här svaret är att kommunikationsministern säger atl frågan ännu inte är avförd från dagordningen, utan atl arbelel med att skaffa Kisa någon ersättningsindustri fortsätter. Jag hoppas att det arbelel omfattar såväl eventuell nyetablering som eventuell överföring av verksamheter.

Jag önskar kommunikationsministern varmt lycka lill i det här arbetet. Jag gör det desto mer .som jag är övertygad om att kommunikationsministern skulle bli lika glad som alla andra för en positiv lösning av problemet.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om automatiska telefonsvarare på järnvägsstationer

Kommunikalionsminisiern BO TURESSON erhöll ordel för atl besvara Rune Johanssons i Åmål (s) den 17 maj anmälda fråga, 1977/78:473, och anförde:

Herr talman! Rune Johansson i Åmål har frågat mig om jag anser att SJ bör lUrusta fler järnvägsstationer med automatiska telefonsvarare och om jag är villig alt medverka till att så sker.

SJ arbetar ständigt på att förbättra informationen lill sina kunder. Ett led i delta arbele har varit att vid de största stalionerna använda aulomaliska lelefonsvarare. Dessa upplyser om reslider för de mesl uinyujade lagen. Del har dock visal sig atl de automatiska lelefonsvararna har begränsad användbarhet, eftersom de lämnar så litet information. Kunderna har oftast många olika frågor att ställa.

SJ har ansett atl etl bättre sätt att mer allmänt förbättra informationen till kunderna vore att sammanföra upplysningsOänslen lill etl antal upplysningscentraler, som skulle kunna nås på samma telefonniimmer var man än befinner sig i landet enligt i princip samma system som televerkets nummerbyråservice. Dessa upplysningscentraler skulle kunna vara öppna myckel stor del av dygnet. SJ och televerket utreder nu gemensaml denna fråga. Del är ännu för tidigt all säga om och i så fall hurden kan lösas tekniskt och ekonomiskt.

RUNE JOHANSSON i Åmål (s):

Herr lalman! Jag tackar för svaret.

Egentligen skulle en fråga av den här arten inte behöva las upp här i kammaren, för SJ borde redan för länge sedan ha installerat automatiska lelefonsvarare på alla järnvägsstationer som hålls slängda vissa tider på dygnet. Det skulle ha röjt undan en massa irritation, .som i många fall helt felaktigt har gått ut över personalen.

Kommrmikationsministern säger i svaret att de automatiska lelefonsvararna haren begränsad användbarhet. Del kan vara riktigt, men de har i alla fall så pass stor användbarhet att de ofta skulle kunna ge människorna sådana upplysningar som de anser sig behöva om restider, var man kan lösa biljetter

osv. Man skulle inte heller k\inna beskylla personalen därför alt den inte svarar i telefon-beskyllningar som många gånger beror på alt man inte vel alt stationerna är stängda.

Jag känner mycket väl till atl SJ och televerket lillsammans undersöker möjligheterna alt få någon form av upplysningscenlraler. 1 avslutningen av sitt svar säger kommunikationsministern atl man utreder den frågan men att det ännu är för tidigt att .säga om och hur den kan lösas tekniskt och ekonomiskt. Man vet alltså inte om eller när denna fråga över huvud taget går alt lösa. Det är på den grunden jag menar att SJ i avvaktan på alt denna ulredning blir klar borde kunna satsa de fä kronor som del kostaratt installera automatiska telefonsvarare på de stationer som i dag inte är utrustade med sådana.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om automatiska telefonsvarare på järnvägsstationer

Kommiinikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Rune Johansson i Åmål och jag är naturligtvis helt överens om behovet av möjligheter atl få kontakt, få svar på frågor m. m. Frågan är bara vilket som är det bästa systemet. I en automatisk telefonsvarare kan malas in vissa data så atl den ger vissa upplysningar vare sig man frågarom de sakerna eller inte. Del är väldigt svårl all föra ell veitigt samtal med en automatisk telefonsvarare. Men en upplysningscenlral, som beOänas av en människa, har naluriigtvis betydligt större flexibilitet. Där kan man få svar på frågor om tågtider även vid andra siationer än den man just ringer lill. Där finns tillgång till kommunikalionsiabeller för hela landet, och där kan det bli elt helt annat, meningsfiillt svarande.

Del är inget tvivel om att del går atl lösa problemen med en upplysnings-central av samma typ som televerkets nummerbyrå. Vad man nu håller på och diskuterar mellan SJ och televerket är hur många del skall finnas i landeL vart de skall lokaliseras och naturligtvis också kostnadsfrågan. Det är en utmärkt idé, och jag skulle gärna se att den förverkligades. Såvitt jag kan bedöma skall det inte behöva ta sä förfärligt läng lid att organisera en sådan verksamhet - om man stannar för atl nå in för den.

RUNE JOHANSSON i Åmål (s):

Herr lalman! Del gläder mig alt kommunikationsministern i sin replik har ändrat litet på del han skrev i sitt svar. Nu säger kommunikationsministern att han är övertygad om atl frågan går att lösa. I svaret står det "om" den går att lösa.

När del gäller telefonsvarare vel SJ-personalen av erfarenhet vad människor i regel fiågarom. Man känner myckel väl till vilka frågor man fkr. Därför skulle det inte vara svårt all med en automatisk lelefonsvarare ge SJ;s kunder de upplysningar som de i regel behöver. Och inte minsl vikligl - SJ:s kunder får reda på när siationen hålls öppen och stängd. På den punkten kan vi väl ändå vara överens, kommunikationsministern.

Jag förutsätter atl SJ:s generaldirektör fortfarande har god kontakt med sin

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om åtgärder för att öka hörbarheten av Radio Östergötlands sändningar

förre chef så atl ni kan föra en dialog som gör att den här frågan blir löst så snart som det finns möjlighel.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om åtgärder för att öka hörbarheten av Radio Östergötlands sändningar

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för all besvara Börje Stenssons (fp) den 17 maj anmälda fråga, 1977/78:474, och anförde:

Herr talman! Börje Stensson har frågat mig vilka ålgärder jag är beredd vidtaga föratt snabbt få bättre hörbarhetsförhållanden för sändningarna från Radio Östergötland.

1 sin fråga säger BöOe Sten.sson att mänga östgötar klagar över den dåliga hörbarheien i lokalradiosändningarna. Del är tyvärr så att även i andra län kan lokalradiolyssnare ha problem med att höra de egna programmen lika bra som andra sändningar. Som jag tidigare sagt här i kammaren beror mottagningssvårigheterna på att lokalradion sänds över det vanliga distributionsnätet för radiosändningar. Det har byggts ut för att ge goda moiiag-ningsförhällanden i hela landel vid rikssändningar. Vi hardärförännu inte ett sändningsnät som är helt anpassat för lokalradions behov. Det är i första hand tillgången på frekvenser som begränsar våra möjligheter all få etl sådant nät. Mot minen av 1980-talet kan vi nog räkna med alt nya frekvensområden kan användas för atl bygga upp elt lokalradioanpassal sändningsnät.

Under liden hardet befintliga nätet kompletterats med etl antal sändare för att tackade mest angelägna behoven. För Radio Östergötlands del innebär det alt en .sändare i Norrköping och en i Linköping har satis upp speciellt med hänsyn lill lokalradion. Radio Östergötland sänder i övrigl över de ordinarie stationerna i Kisa och Motala.

Eftersom vissa mottagningsproblem kan finnas i .så gott som alla lokalra-dioomräden kommer sändningsnätei efter hand att kompletteras ytterligare. De olika behoven av extra sändare måste givetvis vägas mot varandra och utgifterna prövas i budgetarbetet. Televerket .samråder därför f n. med Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio om ett förslag lill åtgärder som kommer atl redovisas i verkels anslagsframställning i höst. Problemen med mottagningen av lokalradioprogrammei i Östergötland kommer enligt vad jag har erfarit alt behandlas i det sammanhanget.

BÖRJE STENSSON (fp):

Herr talman! Först vill jag tacka kommunikationsminister Bo Turesson för svaret på min fråga.

Radio Östergötlands ledning har från starten den 9 maj 1977 och under förberedelserna inför starten varil medveten om vissa hörbarhetsproblem i Östergötland. Delta gäller för bl. a. Ödeshögsområdet, vilket ligger i skuggan av Omberg. Under det år som gått sedan Radio Östergötland startade sin

verksamhel har ytterligare hörbarhetsproblem påtalats i kontakter med televerket.

Den akluella bakgrunden till min fråga är en skrivelse från länsstyrelsen i Östergötlands län till televerket. I skrivelsen framhålls myckel slarkl att åtgärder för att förbättra hörbarheien är nödvändiga. Länsbor har vidare framhållit att del också är angeläget att få kommunikationsdepartementets syn på ärendel.

Min fråga förutsätter att kommunikationsministern har intresse för här påvisade problem. Trots det någol allmänt hållna svaret vill jag gärna tro att det inom kommunikationsdepartementet finns etl stort intresse och en stor förståelse för medborgarnas berättigade anspråk på hörbarhet från sin egen lokalradio. Likaså har de som arbetar inom lokalradion berättigade krav på atl de program som sänds också skall kunna avlyssnas av länsborna. Det kan inte vara särskilt stimulerande att gång på gång bli påmind om att många av dem som programmet var avsett för inte kunnai höra detsamma nöjaktigt. Goda program, ibland egentillverkade, får inte undanhållas östgötarna på grund av tekniska komplikationer på sändarsidan.

Myckel ambitiöst och med slor entusiasm har lokalradions personal gått lill verket. Frisk pionjäranda och helhjärtad personlig satsning har gjort lokalradions program efterfrågade och gärna avlyssnade. Publikundersökningar understryker den bedömningen. Kontakten mellan Radio Östergötland och lyssnarna synes god. Det är beklagligt att verksamheten uppenbarligen bromsas av tekniska svagheter på sändarsidan.

I t. ex. området kring Ödeshög är problemel gammall. Lokalradion skulle komma befolkningen närmare med sina program och spegla det egna länet i högre grad än vad regionalradion förmått göra.

Anser kommunikationsministern alt det är rimligt att östgötarna inom nämnda område i stället får nöja sig med lokalradioprogram från Radio Skaraborg?

Sändaren i Krokek är dock det helt överskuggande problemet. 1 samband med lokalradiostarlen den 9 maj 1977 övertog Radio Sörmland den frekvens som regionalradion i östra distriktet tidigare hade. Radio Östergötland fick en egen frekvens.

Här menar nog Radio Östergötland och även många länsbor att del är väldigl svårl - och det gäller för bl. a. områdena kring Krokek, Finspång, Söderköping och Valdemarsvik-att få vettiga moltagningsförhållanden från Radio Östergötland.

Kan kommunikationsministern lova atl leleverkel, när man äskar medel i deparlemenlel, understryker all del är förbättringar i lokalradiosammanhang som är angelägna?

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om åtgärder för att öka hörbarheten av Radio Östergötlands sändningar

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Det är väl alldeles klart alt vi skall ställa krav på kvaliteten på radio- och TV-sändningarna både vad beträffar innehållet och vad beträffar tekniken.

Men när man inför en nyhet av det slag som lokalradion innebär, sä har

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om åtgärder för att öka hörbarheten av Radio Östergötlands sändningar

man att väga mellan å ena sidan om man skall göra del snabbt och få i gång verksamheten snabbt lill priset av en på vissa orter något sämre kvalitet, å andra sidan om man skall vänta med genomförandel de år det tar till dess alt man kan vara säker på alt man har en fullständigt homogen kvalitet över hela landet.

Riksdagen fattade sitt beslul om lokalradion år 1975, och man var då medveten om all sändningarna måsle ske över del befintliga FM-nätei med vissa kompletteringar. Men man var lika väl medveten om atl det skulle innebära olika god kvalitet beträffande mottagningsförhållandena i olika delar av landet. Hade riksdagen velat garantera samma kvalitet överallt, skulle man inte ha salt beslutet i verkställighet så snabbi utan man skulle ha väniai några år - hur många vel inte jag - till dess alt de tekniska förutsättningarna församma kvalitet överallt förelåg. Men riksdagen valde inte den metoden.

Vi gör vad vi kan nu för alt förbättra kvaliteten på sändningarna, som jag sagt i svaret. Jag vill, liksom jag gjort vid lidigare tillfälle när frågan var uppe, påpeka atl lyssnarna själva också kan förbättra kvaliteten på sin mottagning genom den utrustning de har i sina hem beträffande framför alll antennerna. Här sker etl planmässigt arbele på atl förbättra tekniken och mottagningsmöjligheterna, men som jag nämnde i svaret är det ont om lämpliga frekvensband, och det tar någon tid atl klara frågorna.

BÖRJE STENSSON (fp):

Herr talman! Jag lackar kommunikationsministern för de här kompletterande synpunkterna. Man måste givetevis förstå att televerket har haft-och kanske fortfarande har - stora åtaganden i samband med an lokalradion slarlal över hela landel. Ambilionerna atl komma i gång så pass snabbi i alla län får vi vara lacksamma för.

Radio Östergötland säger vid kontakt atl man vid egna avlyssningar över hela länet kunnai konstatera att P 3-sändningarna över Sörmlandsändaren är kraftigare än de egna sändningarna. Man har skissat tre möjliga lösningar till förbättrad hörbarhet för Radio Östergötlands sändningar över Krokeksändaren:

1. Östergötland lar över den stora rundsirålande Krokeksändaren.

2. Om Sörmland skall behålla den måste den skärmas av.

3. Om inget av dessa alternativ är möjliga, bör Radio Östergötlands antenner placeras högre än Radio Sörmlands.

Detta är tekniska frågor, men jag tycker ändå all del är väseniligt att få dem framförda här.

Andra viktiga önskemål är atl Ödeshögsområdet, som haft problem även under regionalradiotiden, för en s. k. slav.sändare och att det sker en förstärkning av effekten från Linköpingsändaren. Den kom till i samband med lokalradion, men är alldeles för svag, vilket tar sig ultryck i all man har svåra moltagningsförhållanden i Linköping - på en resa mellan exempelvis

Linköping och Norrköping får man slå om mottagaren för atl fö god hörbarhel.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om vissa testresultat avseende bekämpningsmedel, läkemedel och livsmedel

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN erhöll ordel för all i elt sammanhang besvara dels Benil Måbrinks (vpk), dels Björn Eliassons (c) den 18 maj anmälda frågor, 1977/78:483, till socialministern, resp. 1977/78:488, och anförde:

Herr talman! Bertil Måbrink har frågal socialministern vilka åtgärder han ämnar vidta med anledning av de uppgifter som framkommit om det amerikanska företaget Induslrial Bio-Tests undersökningsmetoder och testresultat avseende bekämpningsmedel, läkemedel och livsmedel. Frågan har överlämnats lill mig för besvarande.

Björn Eliasson har frågat vilka åtgärder som jag ämnar vidta med anledning av de ytterst bristfälliga analysresultaten från Bio-Test och vilka åtgärder man avser atl för framtiden vidta för alt säkerställa en noggrann kontroll och analys av de kemiska bekämpningsmedlen innan de tas i bruk.

Sedan det blivit känt alt de tester som utförts av ifrågavarande laboratorium var bristfälliga påböOade produklkontrollbyrån vid statens naturvårdsverk omedelbart en undersökning av vilka bekämpningsmedel på den svenska marknaden som berörts av testerna. När det gäller läkemedel och livsmedel görs moisvarande undersökning av socialstyrelsen resp. livsmedelsverket. Undersökningarna omfattar också en granskning av vilken betydelse resultaten från förelagels tester haft vid bedömningen av de olika medlen i Sverige.

Det är i första hand en uppgift för de berörda myndigheterna atl pröva vilka ylleriigare ålgärder som erfordras i denna fråga. När del gäller bekämpningsmedel har produktkontrollnämnden möjlighel alt upphäva registreringen av ett bekämpningsmedel om nämnden finner att osäkerhet råderom medlet är lämpligt från hälso- eller miljösynpunkt. Enligt vad jag erfarit kommer produktkontrollnämnden alt redan vid etl sammanträde i början av juni ta upp det akluella ärendel till prövning. Jag utgår från atl nämnden med anledning av vad som nu inträffat också kommer atl överväga hur en så noggrann kontroll som möjligt skall kunna genomföras innan nya bekämpningsmedel registreras i framliden.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag lackar för svarel på min fråga.

Jag lycker naturligtvis alt del är bra all naturvårdsverket och produktkontrollnämnden har agerat. Men om jag inte är fel underrättad fick man i augusti 1977 dessa uppgifter om alt del förelåg risk för förfalskning av teslresultalen.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om vissa testresultat avseende bekämpningsmedel, läkemedel och livsmedel

2 Riksdagens prolokoll 1977/78:152-153

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om vissa testresultat avseende bekämpningsmedel, läkemedel och livsmedel

Frågan är väl då om del finns någon förklaring till att produktkontrollnämnden och naturvårdsverket har dröjt med att agera. Jag hoppas att man inte handlade först när massmedia hade kablat ut dessa uppgifter. Jag kanske kan få en förklaring.

Det inträffade visar atl man, allteftersom bestämmelserna skärpts närdet gäller hantering med gifter, inte fåröverlåta åt privata laboratorieratt bedöma medlens farlighet. Man måsle slälla krav på alt staten svarar för testerna av de giftiga medlen. Därför är det vikligl att man från svensk sida äntligen böOar skaffa fram resurser så all vi själva kan skola testerna av dessa bekämpningsmedel.

Jordbruksministern bekräftade en sak. Jag var lilel tveksam lill om analysresultaten också gällde läkemedel och livsmedel, men tydligen har Bio-Test funnits med i bilden även belräffande läkemedel och livsmedel.

De medel som har teslats av Bio-Test måste omedelbart förbjudas. Del framgår inte klart av svarel. Jordbruksministern säger all produktkontrollnämnden har möjlighel atl upphäva registreringen av dessa medel. Del måste väl idag finnas klara uppgifter om vilka bekämpningsmedel, om jag nu håller mig till dem, som har testals av Bio-Test. Då måste väl kravet vara atl de medlen omedelbart dras in tills man har fått klarhel i hur det ligger till med dessa medel. Del framgår inte klart av svaret vad jordbruksministern anser om delta.

BJÖRN ELIASSON (c):

Herr talman! Jag vill lacka jordbruksministern för svarel på min fråga. Bakgrunden lill frågan är uppgifterna om alt det amerikanska förelaget Induslrial Bio-Test har förfalskat eller undanhållit viktiga analysresultat vid tester av kemiska medel, då också läkemedel och livsmedelstillsatser. Det som skett vid IBT är nu föremål för rättslig prövning i USA. Därefter för vi väl vela ytterligare om hur det har gått lill.

På produklkontrollbyrån bekräftar man fusket med analysresultaten. Man uppskattar att uppemot 20 bekämpningsmedel är registrerade, delvis med lestrapporler från IBT. Ovetande om atl testresultaten för vissa bekämpningsmedel kan ha varit förfalskade har alltså produktkontrollnämnden registrerat preparaten och därmed godkänt dem såsom bekämpningsmedel. Vilka 20 preparat det här skulle vara fråga om lycks ännu inte vara klariagt. Jag hoppas alt man kan få besked om della så snabbt som möjligl.

Nu uppstår naluriigtvis frågan om vi genom del inträffade har bekämpningsmedel i bruk som genom fusket med analysresultaten vid IBT kan innebära risker för människor och miljö och även för dem som hanterar medlen. Det är naluriigtvis av siörsta vikt att man på produklkontrollbyrån undersöker vilka preparat som kan anses bristfälligt testade. De bör dras in i avvaktan på ytterligare dokumentation. Del ärett självklart handlande idena läge.

Kemiska bekämpningsmedel har ofta bjudit på obehagliga överraskningar. Icke önskvärda bieffekter har uppläckts försl efter långvarigt bruk. Nya medel tillkommer ständigt, och de blir allt effektivare. Det är därför

livsviktigt atl kontrollen och analyserna av verkningar och egenskaper är så fullständiga som möjligl och testresullaten korrekt återgivna.

När nu uppgifterna om de förfalskade testresullaten från IBT blivit kända är detta mycket allvarligt i sammanhangel. Det aktualiserar också frågan om inte vi i del här landel bör fundera på att själva ulföra analyser och tester av kemikalier för atl kunna göra en säkrare bedömning.

Sedan är det naturligtvis också viktigt alt bedömningen görs i förhållande till en ekologisk grundsyn. I Sverige är många bekämpningsmedel förbjudna som är tillåtna i andra länder och som sprids i väldigt slor omfattning. Del visar atl vi ändå har en ganska god kontroll på det här områdel, men den kan alltså förbättras.

Av jordbruksministerns svar framgår all en utredning pågår hos produktkontrollnämnden och atl man skall redovisa resultatet så snart den är färdig. Jag tycker alt det är bra med den redovisning som jordbruksministern här har givit. Del är också bra all man har vidlagit ålgärder på produklkontrollbyrån för atl sortera fram vilka preparat och kemikalier de förfalskade analysresultaten avser och alt man också är beredd att vidta andra erforderliga åtgärder.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om vissa testresultat avseende bekämpningsmedel, läkemedel och livsmedel

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Bertil Måbrink vill ha en närmare förklaring lill all det har dröjt med offentliggörandet från produktkontrollnämnden. Det är riktigt all produklkontrollnämndens kansli blev informerat om förhållandena på Bio-Test under hösten 1977. Del skedde genom att en stor tillverkare av bekämpningsmedel i USA skriftligen meddelade sin svenska representant, som i sin lur meddelade produklkontrollnämndens kansli. På grundval av de uppgifter som då fanns tillgängliga bedömde man inte frågan vara så alarmerande alt del fanns anledning att vidta några ändra åtgärder än all ta kontakt med del amerikanska naturvårdsverket. Genom detta har utvecklingen av den ulredning som nu genomförs i samarbete med del amerikanska livsmedelsverket kunnat följas.

Graden och ornfatmingen av falsarierna ansågs enligt de ursprungliga uppgifterna vara tämligen begränsade. Enligt vad som framkom var del i första hand undersökningar av kronisk toxicitel, som utfördes genom tvåårslest på hund och råtta, som hade blivit oriktigt utförda. I del sammanhanget kan nämnas att det medicinska värdet av dessa tester har ifrågasatts av rnånga toxiltologer praktiskt taget så länge som de har utförts. Av den anledningen har produktkontrollnämnden i Sverige liksom motsvarande organ i andra länder jrite tillmätt de här testerna någon större belydelse. Sedermera har del framkommit uppgifter som lyder på att klarl oriktiga resultat har redovisats. Vad som gör den här frågan svår ärju all testerna och analyserna nu är en domslolsfråga i USA, varför man inte har kunnai fö hell klar insyn.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om förbättrad information rörande föräldrapenning vid tillfällig vård av barn

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag kan väl godta de senaste uppgifterna jordbruksministern lämnade. Men det finns också en annan fråga med i bilden.

Jag vet inte hur det förhåller sig, men jag tycker att man kan misstänka att Bio-Test inte är det enda privata testlaboratorium som har hållit på med den här verksamheten. Vi vel att del finns ylleriigare etl antal privala laboratorier i olika länder som utför undersökningar av bekämpningsmedel och andra gifter. Jag tycker att del är väldigt viktigt att naturvårdsverket och produktkontrollnämnden och också jordbruksministern tittar på andra laboratorier som vi har anlitat och anlitar.

Jag återkommer till vad jag sade i milt inledningsanförande: När man skärper bestämmelserna i fråga om giftiga medel av olika slag, är det då inte befogat alt nu på allvar ta itu med uppgiften atl bygga upp egna resurser för analyser av olika bekämpningsmedel?

Man kan säga att det kosiar pengar, men vad kan del komma atl kosta samhället om vi ständigt och jämt skall få uppleva de privala laboratoriernas falsarier? De kan ju åsamka enorma skador på människor och miljöer.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Får jag säga, herr talman, atl med anledning av de uppgifter som numera finns beträffande verksamheten vid Bio-Test har produklkontrollnämndens kansli avbrutit all handläggning av ärenden som hell eller delvis är baserade på rapporter ifrån detta laboratorium. Vidare pågår nu en genomgång av beslut som är fattade med sådana dala som grund. Det gäller 15-20 medel som godkänts för användning i Sverige. Men det är vikligl alt framhålla, herr talman, atl ingel av dessa medel har godkänts enbart på dokumentation ifrån Bio-Test. Det finns också andra laboralorielester, som icke har ifrågasatts, som låg till grund när prövningen gjordes i Sverige.

Vilka åtgärder som nämnden nu kommer atl vidta belräffande bekämpningsmedel som registrerats med stöd av Bio-Tests analyser kommer atl avgöras på nämndens sammanträde redan den 9 juni i år.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 8 Om förbättrad information rörande föräldrapenning vid tillfällig vård av barn

Budgetminisiern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för atl besvara KerstiSwanz(fp)den 26 april anmälda fråga, 1977/78:435, till socialministern, och anförde:

Herr talman! Kersti Swartz har frågat socialministern om han avser all la några iniliativ för all förbättra informationen lill de enskilda vad gäller reglerna för erhållande av föräldrapenning för tillfällig vård av barn. Frågan är begränsad främst till de statsanställda och lärare inom del kommunala

skolväsendet för vilka i regel gäller s. k. arbetsgivarinlräde. På grund av arbetsfördelningen inom regeringen är det jag som skall svara på frågan.

Anställda med arbetsgivarinlräde behöver inte själva kontakta försäkringskassan för atl få ut ersättning vid Oänstledighet för sjukdom eller i samband med barns födelse eller adoption. Däremot måsle den som tar ledigt för tillfällig vård av barn under 10 år, t. ex. då barnet är sjukt, själv anmäla delta lill försäkringskassan för att få föräldrapenning.

Anmälningsskyldigheten behandlas ganska utförligt i en informationsbroschyr, "Nyanställd", som delas ul av många myndigheter, främst till de nyanställda. Dessutom har statens avialsverk i ett cirkulär (A;19 1978) behandlal kravet på anmälan till försäkringskassan i dessa fall.

Som Kersti Swartz har påpekat ärdet emellertid viktigt att de som berörs av frågan görs uppmärksamma på anmälningsskyldigheten. Regeringen har också uppdragit ål statens personalnämnd alt bl. a. undersöka hur de anställda skall kunna ges ylleriigare informalion om rätlen till ledighet för vård av barn. I avvaktan på resultat av denna undersökning, som naluriiglvis får betydelse också för den nu akluella frågan, finner jag inte anledning att f n. la några ylleriigare initiativ.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om förbättrad information rörande föräldrapenning vid tillfällig vård av barn

KERSTI SWARTZ (fp):

Herr lalman! Jag tackar budgeiminisler Ingemar Mundebo för svarel. Jag är tacksam för att svaret andas förståelse för delta problem. Regeringen har också visat förståelse när den tagit elt initiativ och uppdragit ål statens personalnämnd att undersöka hur man skall kunna ge bällre information i den här frågan.

Min fråga var föranledd av en lidningsinsändare. En pappa, som är polis, behövde vara ledig en lid för alt sköta tre barn när del Oärde barnet föddes. När han på sin arbetsplats ansökte om ledighet upplystes han om att dagar med C-avdrag ersattes av försäkringskassan. Eftersom arbetsgivarinlräde praktiseras på berörd arbetsplats var den här pappan van att endast ta kontakt med arbetsgivaren vid sjukdom. Jag tycker man väl kan förstå att han trodde atl det också i del här fallet skulle vara lill fyllest att ta konlakt med arbetsgivaren, särskill då varken han eller flera kolleger enligt uppgift nåtts av information om någon annan ordning.

När sedan pengarna skulle hämtas på försäkringskassan, kunde han bara få beskedel att han inte fanns i det akluella registret. Man meddelade atl arbetsgivaren skulle ha informerat sina anställda. Nu återstod bara överklag-ningsförfarandet.

Barnet föddes den 17 november. För en dryg timme sedan fick jag per telefon besked om atl pappan ännu inte har fått några pengar. Jag undrar om budgetministern kan svara på frågan om det finns risk för atl han inte får några pengar alls.

I varje fall tyckerjag all det inte får vara så här lätt all missa en värdefull förmån. Kunde man inte kräva av arbetsgivare med arbetsgivarinlräde atl de utöver en rejäl information också, när en ledighet av del här slaget anmäls, påminner den anställde om atl försäkringskassan skall kontaktas?

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om förbättrad information rörande föräldrapenning vid tillfällig vård av barn

Även om de pengar vederbörande har rätt atl få ut från försäkringskassan kommer så småningom, efter ett överklagande, så blir det ju ett dröjsmål, och del kan vara nog så kännbart för en barnfamilj.

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Tyvärr kan ju stundom någol misstag och något fel begås vid hanteringen av lagstiftningen. Nu tror jag att de fallen är sällsynta. Det ges i de allra flesta fallen hygglig informalion. Den normala gången vid ledighet är ju ändå alt man lar kontakt med den myndighet där man är anställd för att anmäla sin ledighet, och då är del naturiigt atl också frågan om ersättning aktualiseras. Både myndigheter och personalorganisalioner lämnar som sagl vid upprepade tillfällen information. Men jag medgeratt det kan förekomma fall då misstag och fel har begålls, och del ärju angeläget att man kan undvika sådana fall, även om de är sällsynta.

Nu villjag inte kommentera della enskilda ärende. Det måsle i första hand vara myndigheten som har alt avgöra de besvär som tydligen fortfarande är under prövning. Jag vill alltså inte svara med anknytning lill del fallet. Men jag vill betona min grundsyn, alt del är angelägel att vi kan undvika misstag av del slag som här har skett. Den rapport som jag nämner i milt svar - från statens personalnämnd - beräknar nämnden kunna lägga fram i augusti eller september detla år. Rätt snarl skall vi alltså kunna få etl underlag för att bedöma vilka ytterligare ålgärder vi evenluelll från statens sida skall behöva vidta för att undvika all fler misstag sker.

KERSTI SWARTZ (fp):

Herr talman! Jag tackar Ingemar Mundemo för dessa ytterligare upplysningar. Del är positivt att man nu verkligen vill göra något ål detta, och jag hoppas all del kommer att ha god verkan.

Men så sällsynta tror jag ändå inte att de här fallen är och har varit. Sedan jag ställde frågan harjag kontaktats av ett antal människor som har kommil i samma svåra situation som den pappa jag lalade om. Del tyckerjag lalar för all della kanske inte är alltför ovanligt.

Jag hade gärna sett att jag hade fåll elt klarare svar i fråga om pengarna. Själv tror jag väl inte alt det kan vara så illa alt den här pappan skulle bli ulan de pengar han har rätt att få. Men sådant vel man inte förrän besked har kommit från den berörda myndigheten.

Jag hoppas emellertid atl budgetminisiern ger mig rält när jag säger atl del inte kan vara riktigt och bra all barnfamiljer utsätts för sådana här dröjsmål när det gäller pengar. Det kan ju ändå röra sig om inte alltför små summor, som kan ha rätt stor betydelse i en barnfamiljs budget.

Budgetminisiern INGEMAR MUNDEBO:

Herr lalman! Självfallel harjag uppfattningen alt de anställda bör få snabba och korrekta besked och alt lagstiftningens förmåner skall komma alla till del. Min uppfattning är nog ändå alt så är fallet i de allra flesta situationer. De

nhisstag som kan förekomma, de fel som eventuellt kan ha begålls skall vi försöka finna metoder för att i framtiden undvika.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 9 Om förlängning av vissa redovisningsperioder för mervärdeskatt

Budgetminisiern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordel för alt besvara Johan Olssons (c) den 3 maj anmälda fråga, 1977/78:448, och anförde:

Herr talman! Johan Olsson har frågal mig om jag är beredd alt vidta åtgärder för att föriänga tiden för redovisning av mervärdeskatt för de redovisningsperioder som slutar den 30 juni från den 5 augusti till den 20 augusti och förde redovisningsperioder som slutar den 31 december från den 5 februari till den 20 februari. Johan Olsson har uttalat alt semestrarnas förläggning skapar stora svårigheter för företagen alt hinna med alt lämna en korrekt redovisning den 5 augusti. Önskemålet beträffande redovisningen i februari har sin bakgrund i anhopningen av bokslutsarbete och uppgifter för inkomsttaxeringen under januari månad.

Jag har förståelse för alt de av Johan Olsson åberopade omständigheterna kan skapa svårigheter för en del företag atl fullgöra sin redovisning av mervärdeskatt i rätt lid och på elt korrekt sätt. Frågan om alt föriänga liden för redovisning av mervärdeskatt i vissa fall kommer därför atl las upp till prövning. Denna prövning bör göras i samband med all regeringen tar slällning lill de förslag i olika frågor som mervärdeskatteutredningen har lagl fram i sill tredje delbetänkande. Jag räknar med alt della ställningstagande kan ske i höst.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om förlängning av vissa redovisningsperioder för metyärdeskatt

JOHAN OLSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få rikta ett tack lill budgetminisiern försvaret på min fråga.

Som framgår av del lämnade svaret är bakgrunden till frågan de problem som uppslår vid redovisningen av mervärdeskatt vid de perioder som slutar den 30 juni och den 31 december. Problemen har avsevärt ökal genom den förlängda semesterperioden. I den nya semeslerlagen föreskrivs ju atl de anställda har rätt lill en sammanhängande ledighet i fyra veckor.

Tillgängliga uppgifter visar alt det helt övervägande antalet företag föriägger semestern lill de fyra veckorna i juli - hell i linje med önskemål som har framställts från de anställda. Del blir därigenom stora svårigheter i de flesta företag aU fullgöra sin uppgiftsskyldighet. Del blir en stark press på personalen, del krävs överlid och det uppstår risk för att redovisningen kanske inte blir hell tillfredsställande. Det kan också bli förseningsavgifter och skattetillägg.

Man frågar sig om det är rimligl atl företagen, som i del här fallet är skatleindrivare ål staten, skall åläggas så korta redovisningsperioder atl de

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om förlängning av vissa redovisningsperioder för mervärdeskatt

riskerar att inte efterleva gällande bestämmelser. Det är väl rimligl att man här ger en tillräckligt lång period för att på vanligt sätt kunna fullgöra sina skyldigheter.

Detla drabbar särskilt redovisningsbyråerna och de små företagen. Av de 274 000 företag som är redovisningsskyldiga är inte mindre än 88 % företag med färre än tio anställda. Flertalet av dessa har inte kapacitet att själva klara de här uppgifterna utan anlitar redovisningsbyråer. Dessa har i sin lur haft svårigheter att la någon semester under det första halvåret, eftersom deras intensiva arbetsperiod sammanfaller med deklarations- och laxeringsarbetet. Med nu gällande bestämmelser torde det vara omöjligt alt ge dem en sammanhängande semester under juli. Denna ordning är inte tillfredsställande.

Ell flertal näringslivsorganisationer har i ett brev till regeringen av den 3 april begärt atl redovisningsperioderna skall föriängas på det sätt som antytts i min fråga. Därvid har givelvis också avsetls den redovisningsperiod som slutar den 5 augusti innevarande år. Den nyligen inrättade delegationen för förelagens uppgiftslämnande, DEFU, har understött framställningen från näringslivet.

Jag flnner svaret positivt till en del. Statsrådet uttalar förståelse för kravet från näringslivels organisationer och utlovar en prövning av frågan till hösten. Jag hade emellertid gärna sett atl budgetministern också avgivit någon form av viljeyttring eller en deklaration innebärande alt budgetminisiern avser alt medverka till atl åstadkomma en förlängning av redovisningsperioderna. Av svaret framgår inte heller om regeringen är beredd atl göra någonting avseende instundande redovisningsperiod som skall deklareras senast den 5 augusti i år, och jag vore tacksam för synpunkter också på den delen av frågan.

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Eftersom del nu pågår en beredning av ell delbelänkande från mervärdeskatteulredningen som tar upp olika delfrågor med viss anknytning till den fråga som Johan Olsson aktualiserat tyckerjag det är naturiigt atl vi prövar dessa frågor samtidigt. Denna beredning pågår således, och en längre gående viljeyttring än den som finns i mitt svar, där jag säger atl jag har förståelse för de svårigheter som föreligger inom en del förelag, vill jag inte gärna göra förrän beredningen är färdig. Jag skulle ändå tro alt såväl Johan Olsson som många andra i denna viljeyttring kan utläsa etl ganska långtgående besked om hur jag ser på den här frågan.

För augustiperioden i sommar gäller alltså den nuvarande lagstiftningen. Det tillkommer ju riksdagen atl ändra denna, och riksdagsarbelei kommer om planerna håller atl avslutas om en dryg vecka, vilket innebär att nuvarande lagstiftning gäller under denna sommar.

Jag vill i detla sammanhang peka på att länsstyrelserna har rätt att i enskilda fall medge anstånd med redovisningen. Det är alltså länsstyrelserna som har att besluta om detla. Hittills har man där hanterat dessa ärenden relativt restriktivt, men länsstyrelserna kan beakta de nya omständigheter

som den nya semeslerlagen medfört. I enskilda fall kan man således gå lill länsstyrelserna och begära anstånd.

JOHAN OLSSON (c):

Herr lalman! Budgetministern avgav inte någon direkt viljeyttring om alt del kommer att bli en lagändring inför kommande år, men jag får ändå tolka hans utlalande som ganska positivt. Han gav på nytl ullryck åt sin förståelse för problemet, och det borde kunna leda lill alt åtgärder av permanent karaktär kommer atl vidtas, vilket vore helt rimligl.

Jag vill verkligen beklaga all man inte förutsåg de problem som sammanhänger med augusliredovisningen, när man fattade beslutet om semesterlagen. Regeringen borde rimligen ha haft ansvaret för att åtgärder vidtogs för att åstadkomma en lagändring på denna punkl gällande även för innevarande år, eftersom semeslerbestämmelserna redan i år träder i kraft och således påverkar semesterperioderna.

Jag har velat utröna om det förelåg intresse för att i riksmötets slutskede genom ett utskottsinilialiv försöka få en ändring i del här avseendet till slånd, men del ansågs all så extraordinära åtgärder som jag här föreslagit inte var påkallade och atl det inte var möjligl alt nu göra någon ändring. Men jag lycker alt länsstyrelserna här på ansökan av de företag som har svårigheter borde kunna lämna dispens, medge en föriängning av redovisningsperioden i augusti i år. Om personalen kräver semester och företagen inte kan fullgöra sina uppgifter bör del kunna anses vara elt synneriigl skäl för atl få en sådan föriängning.

Det kan bli många som ansöker om detta, men jag hoppas verkligen atl ultalandel av budgetminisiern här kan medverla till att länsstyrelserna är generösa vid behandlingen av de som jag förutsätter många ansökningar del kommer alt bli om förlängning av redovisningsperioden till efter den 5 augusti.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om åtgärder för att bevara sysselsättningen i Sollefteå

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om åtgärder för att bevara sysselsättningen i Sollefteå

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för atl besvara Björn Eliassons (c) den 20 april anmälda fråga, 1977/78:424, och anförde:

Herr lalman! Björn Eliasson har frågal mig om jag är beredd all sälla in särskilda åtgärder för att klara sysselsättningen i Sollefteå kommun.

Regeringen lade den 27 april fram sin kompletleringsproposilion för nästa budgetår. Där framhålls atl det kommer alt behövas fortsatta kraftiga arbelsmarknadspoliliska åtgärder för att hävda sysselsättningen under andra halvåret 1978, även om en långsam konjunkturförbättring börjar skönjas. Under tolfte huvudtiteln föreslås ett nytt bidrag för nyrekrytering i industrin och Oänstesektorn. Dessutom förlängs tiden för 25-kronan, det tillfälliga sysselsättningsbidraget, äldrestödel lill tekoindustrin och andra liknande

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om åtgärder för att bevara sysselsättningen i Sollefteå

åtgärder. För att stimulera fram fler beredskapsarbeten som är lämpliga för ungdom, kvinnor m. fl. införs ett nytt bidragssystem för kommunala beredskapsarbeten. Regeringen har dessutom nyligen lagt fram en särskild proposition med en rad åtgärder för alt främja ungdomens sysselsättning.

Inom kort kommer regeringen att tidigarelägga elt slorl anlal statliga byggen för att främja sysselsättningen. Allt del här är ålgärder som gäller hela landet, men självfallel kommer de att behövas särskilt i de orter som har den svagaste arbetsmarknaden. Sollefteå är en ort som kräver omfattande arbelsmarknadspoliliska insalser, och regeringen följer noga utvecklingen där. Regeringen har bl. a. gett AB Eiser i uppdrag atl lämna offert för atl under viss begränsad tid upprätthålla driften vid koncernens anläggningar i Norsjö och Sollefteå.

BJÖRN ELIASSON (c):

Herr talman! Jag vill lacka arbetsmarknadsministern för svaret på min fråga.

Bakgrunden till att jag ställt den är del ytterst bekymmersamma sysselsättningsläge som råder i kommunen. Jag tycker det är viktigt all fästa uppmärksamheten på detla och på att det är nödvändigt med snabba åtgärder för atl råda bot på den akuta situationen. Efter det atl jag ställt frågan har regeringen beslutat atl driva Eiser i Sollefteå vidare, och det är naturligtvis positivt.

Svåra sysselsättningsproblem är inget unikt för Sollefteå kommun. Det har ju här varil fråga om en kontinuerlig utflyttning under en mycket lång följd av år, och den nuvarande situationen utgår till stor del från delta fakium. Den trenden har brutits något under de senaste åren, men risken finns alt ulfiyttningen tar ny fart om inga åtgärder sätts in.

Situationen som den ter sig i dag är följande. Det finns 722 arbetslösa som har att dela på 38 lediga platser. Ingenstans i Västernorrland är läget mer akut. Av antalet arbetslösa är ca 200 ungdomar under 24 år och ca 300 kvinnor. Drygt 1 100 personer har kontaktat arbetsförmedlingen föratt höra sig förom möjligheterna till arbele. Det är drygt 10 % av de förvärvsarbetande i kommunen.

Särskilt ungdomsarbetslösheten i Sollefteå är mycket oroande. 197 ungdomar har någon form av beredskapsarbete. Av dessa beräknas uppemot 170 förlora denna anställning i juli. Sammanlagd skulle då drygt 350-360 ungdomar i Sollefteå vara ulan jobb. Mot bakgrund av sociala och samhällsekonomiska aspekter är denna situation helt oacceptabel.

Skogsbruket, som tidigare år sysselsatt både ungdomar och kvinnor i skogsvårdsarbete med plantsältning m.m., kommer enligt uppgift från arbetsförmedlingen inte i år att erbjuda dessa grupper denna sysselsättning. Därmed bortfaller den möjlighet som nu väl skulle ha behövts för alt i någon mån lindra situationen. Risk föreligger också för ylleriigare företagsnedläggningar, som skulle kunna innebära uppemot 100 friställningar.

Beträffande ungdomsarbetslösheten är del möjligl att en bättre information om de regler som gäller vid anställning av ungdomar och om de

möjligheler förelag har alt få stöd skulle kunna bidra lill atl underlätta situationen någol. Belräffande Sollefteå tycks del ha förhållit sig så att informationen i varje fall inte i någon större omfattning nått ul till företagen.

De av mig redovisade siffrorna belräffande den rådande siiuationen i Sollefteå visar all del är absolut nödvändigt all snabbi sälta in åtgärder för alt klara siiuationen där. Det är naluriigtvis all hoppas att de åtgärder som arbetsmarknadsministern redovisar i sitt svar skall innebära all siiuationen förbättras, men jag tror all det är viktigt atl regeringen nu följer ulvecklingen i Sollefteå speciellt noga och försöker vidta de nödvändiga åtgärderna för att klara sysselsättningen.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Om uppförande av ett industrihus i Filipstad

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 11 Om uppförande av ett industrihus i Fiilpstad

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för alt besvara Benil Jonassons (c) den 10 maj anmälda fråga, 1977/78:456, och anförde:

Herr talman! Bertil Jonasson har frågat mig om jag är beredd att medverka till att etl industrihus uppförs i Filipsiad som beredskapsarbete.

Formerna för statligt stöd till industrihus övervägs inom regeringskansliet. Med hänsyn till det besvärande sysselsättningsläget i Filipstadsregionen kommer emellertid regeringen att medge att det industrihus som Bertil Jonasson avser kan uppföras med stalligl slöd.

BERTIL JONASSON (c);

Herr lalman! Jag ber alt få tacka arbetsmarknadsministern för svaret på min fråga.

Rådande lågkonjunktur i världen är besvärande, och det gäller inte minst för Sverige, även om förhållandena varierar starkt också här. På grund av den näringsstruktur som vi har i Värmland är delta län särskilt ansatt. Stora strukturförändringar är där på gång, och del är svårt alt hålla sysselsättningen uppe, trots alt stora ansträngningar görs och har gjorls av såväl regeringen som myndigheter i Värmland, däribland den särskilt tillsatta Värmlandsdelegationen.

Filipstadsområdel är en av de svårast drabbade länsdelarna, och det är ett av de områden där sysselsätlningsbristen är besväriigasi. Under 1970-lalel harjärnbruket i Nykroppa lagts ned. Gruvhanleringen i området har minskat successivt, betydande rationaliseringar kommer alt genomföras vid Wasabröd AB och nedläggning av Finnshyttans Bruk, där etl sjuttiotal friställts, har aviserats. Filipstad behöver en ny förelagsamhet, men för att nyelablerade eller nylokaliserade mindre företag skall kunna starta behövs det lokaler. Kommunala industrihus är därvid en bra form för att klara lokalfrågan.

Enligt min riiening är det nödvändigi atl ell sådanl induslrihus kommer lill stånd och också att om så behövs det sker genom beredskapsarbeten.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

Filipstads kommun har inte särskilt goda ekonomiska förhållanden. Den ligger också strax intill det inre stödområdet och har samma betingelser som kommuner inom detla.

I ett svar på en fråga av mig meddelade dåvarande arbetsmarknadsministern Ahlmark den 10 maj 1977 att denna fråga skulle prövas i vanlig ordning, men fram till i dag har det inte hänt någonling. Med hänsyn till Filipslads silualion är ett positivt och snabbt beslut av stort värde. Det beslutet harjag nu fått besked om av vår nye arbetsmarknadsminister. Jag vill framföra etl stort tack från Filipsiad och på egna vägnar för della.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Föredrogs men bordlades åter Skatteulskoltets betänkande 1977/78:55 Lagutskottets beiänkanden 1977/78:30 och 32 Trafikulskotlets betänkande 1977/78:28 Jordbruksutskottets betänkande 1977/78:34 Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1977/78:38 Civilulskoltets betänkanden 1977/78:32-35

§ 13 Kvinnliga präster m. m. (forts.)

Fortsattes överläggningen om konstitutionsutskottets belänkande 1977/78:48.

KERSTI SWARTZ (fp):

Herr lalman! Om en del av anförandena i går i delta ärende kunde anses ge en riktig bild av kyrkans situation i dag, är läget inte alllför ljust.

För några veckor sedan läste jag i en daglig tidning etl uttalande av en kvinnlig präst, nybliven kyrkoherde. Hon säger:

"Det är klart attjag har mön en del frågor och kritik. Men jag har aldrig lagit ål mig personligen, eftersom jag är så övertygad om att Gud har kallat mig.

Och jag vet ju atl de andra är lika övertygade om att de har rält när de protesterar mol kvinnliga präster." Och hon fortsätter:

"Vi måste försöka se varandra i kärlek och fortsätta."

Ja, det är en angelägen önskan, inte bara från den som i över 35 år haft lekmannaarbele och lekmannaansvar inom svenska kyrkan, utan säkert från de allra flesta som känner och upplever att denna kyrka betyder någol för människorna - en önskan att denna kvinna i prästOänst kan leva upp till det hon vill samt att även hennes meningsmotståndare har samma önskan och vilja som hon.

Kanske man också kunde önska atl pressen litet oftare än vad som sker publicerade uttalanden av detta slag även om de som pekar på atl del finns vilja till samarbete, där åsikterna på vissa punkter går isär, inte är lika många

och klara som de vilka innehåller angrepp.

En av de motioner som behandlas i konslitutionsutskottets belänkande 1977/78:48 är undertecknad av åtta av folkpartiets nio kvinnliga ledamöter. Eftersom jag är den som inte undertecknat motionen vill jag i första hand i korthet klargöra varför.

Jag är ingen motståndare till kvinnliga präster. Jag ser med vånda och oro på de svårigheier som gång efter annan dyker upp inom svenska kyrkan därför att vi inte klarat den situation vi befinner oss i. I en annan fråga, som också rör svenska kyrkan - angående ändrade relationer till staten - är för mig ett av de starkaste skälen för en ändring all staten inte bör besluta i kyrkans inre angelägenheter. Del skall kyrkan själv få göra. Här rör det sig om en kyrkans inre angelägenhet. Därför harjag inte skrivit på motionen, men jag vill här något ge uttryck för hur jag ser på de här problemen.

Eftersom jag ser den fråga som aktualiserats i moiionen som en inom-kyrklig angelägenhet är jag lacksam för att ett enigt utskott avgivit elt belänkande som jag finner i slorl sett posilivi och som klarl pekar på vad som sker inom svenska kyrkan för att rälla lill det som har tagits upp i motionen.

Del är också tillfredsställande atl ulskoitel angående del förslag som kan förväntas från biskopsmötets samrådsgrupp betonar viklen av alt det utformas så atl de som har avvikande mening i ämbetsfrågan kan bevara hemortsrätt i svenska kyrkan.

Vi haren svår silualion, som verkligen kräver alla goda krafters medverkan för alt en förändring till del bättre skall ske.

Kvinnor fick möjlighet atl gå in i prästämbetet 1956. Kvinnliga präster har kommit för alt stanna.

Vi har manliga präster som på grund av sin bibelsyn inte anser alt en kvinna kan vara präst.

Vi har manliga präster som på grund av sin bibelsyn ser det naturligt att kvinnor nu är präster.

Vi har hela den stora kyrkoförsamlingen-den får vi inte glömma i dag-där många med stor oro ser på vad meningsmotsättningarna ibland kan leda lill. En del har ingen åsikt i frågan, men många har faktiskt en bestämd mening. Här går meningarna alltså isär, men de flesta är positivt inställda till kvinnliga präster.

Inom den här stora församlingen har vi också gruppen aktiva lekmän, dit jag vill räkna mig själv. Vi är också olika i våra uppfattningar.

Samveten finns i alla de här grupperna; det är hell klart. Det kan inte vara så atl del finns ;n fråga som är en samvetsfråga för bara en av grupperna. Det är säkert något som vi alla behöver påminna oss.

Som aktiv lekman får man kanske erfara etl och annat som inte kommer alla lill del. Det gäller också de problem vi i dag diskuterar. Vi har dock ibland möjlighet alt sätta in problemen i ett större sammanhang, vilket kan ha sin betydelse.

Jag tror vi är många lekmän som kan vitsorda hur etl samarbete kan fungera väl, trots elt oliktänkande, när man respekterar varandra. Sådant

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

förekommer. Men vi vel atl det förekommit sådanl som inte borde få förekomma i umgänget kristna människor emellan. Vi vel atl även kvinnoprästmotståndare har fått uppleva en del icke önskvärl. Det talas inte så ofta om det, men det känns inte bra att vara vittne till del heller.

1 vår stora kyrkoförsamling måsle vi finna en form för samexistens. Präster och andra Oänsleinnehavare, akliva lekmän och förtroendevalda har elt särskilt ansvar. Vi behöver se på verkligheten ulan skygglappar. Vi har olika åsikter. Delta borde kunna berika vårt samarbete och inte omöjliggöra del.

Man behöver nu inom kyrkan kraftfullt arbeta med det som inte är bra. En del har börjat. Nu har konstitutionsutskottet i sitt betänkande givil en slöt till fortsalt arbele.

Herr talman! Här föreligger etl enigt utskottsbetänkande. Jag yrkar bifall till utskottels hemställan.

ALLAN ÅKERLIND (m):

Herr lalman! Det är en djupt allvarlig fråga som diskuteras här i dag, om någon till äventyrs tror något annat.

Det aren andlig fråga. Det aren irosfrihelsfråga. Det aren samvetsfråga för många, många människor. Jag menar att man inte skall lagstifta mot människors samvete. När det här finns olika uppfattningar i en samvetsfråga, där två olika åsikter båda anser sig grundade i bibelordet, då skall inte den ena åsiktsriktningen med lagstiftningens hjälp, med riksdagens hjälp, tillåtas att trycka ner den andra åsiktsriktningen. Delta skall inte få ske!

Om man böOar lagstifta mot rätten all ha samvetsbetänkligheter är man inne på fariiga vägar. Om man då skall vara konsekvent, kan det bli aktuellt att också lagstifta mot rätten att t. ex. slippa medverka i abortingrepp för sjukvårdspersonalen eller rätten att slippa bära vapen för de värnpliktiga. Allesammans är de frågor där enskilda personer kan ha myckel djup samvetsnöd. Delta gäller också den fråga vi diskuterar här i dag.

Vi skall inte med lagstiftningens hjälp försöka avskaffa tro och samvete. Jag stöder det yrkande som har framlagts av Per Petersson. Kyrkliga frågor skall i första hand lösas i kyrkliga sammanhang. Man skall ha kommit mycket långt på del området innan riksdagen skall lägga sig i. Det gäller alltså andliga frågor, och när det gäller sådana frågor och trosfrågor i allmänhet bör man vara mycket ödmjuk. Del är hell fel om politikerna trampar in och lagsliftar mot någons rält alt ha en tro, grundad på övertygelse och samvete, och mot rätten att kunna utöva denna sin tro i praktisk handling. Skall något göras på det området, då skall det göras av samfundet självt eller av kyrkan i fråga själv. Varje sådan förändring skall föregås av studium av Guds ord och bön lill Herren om hans ledning. Det är en naturiig väg när del gäller andliga frågor och trosfrågor. Om någol ultalande skall göras av riksdagen i sådana här frågor skall naturligtvis även det föregås av förberedelser på samma sätt.

Herr talman! Jag har inte anledning atl ylleriigare uppta liden efter de anföranden som hölls här i går kväll framför alll av Tore Nilsson och Per

Petersson, utan jag vill bara med det anförda yrka bifall till del av Per Petersson framlagda yrkandet.

YVONNE HEDVALL (m):

Herr lalman! Jag vill börja med att deklarera attjag inte kan sympalisera med min partikollega Tore Nilssons åsikter i den här frågan.

Sedan, herr lalman, vill jag liksom Evert Svensson gjorde i går konstatera att frågan om kvinnliga präster inte är någon unik företeelse för vårt land. Kvinnliga präster förekommer i dag i flertalet av de lutherska och anglikanska kyrkorna väriden över. Detsamma gäller flertalet av metodist- och baptist-kyrkorna. Det är i stort sell endast inom de romersk-katolska och de ortodoxa kyrkorna man ännu inte givit kvinnor tillfälle atl inneha prästämbetet. Man skall dock inte glömma bort att det inom den katolska kyrkan redan i dag finns en massa uppgifter för kvinnor. Då länker jag inte bara på nunnor, abbedissor, lärare och lekfolk. I t. ex. Sydamerika råder i dag slor brist på präster, och av den anledningen har man överlåtit ål nunnorna atl ulföra en slor del av prästernas arbele, t. ex. utdelning av nattvarden.

Här i Sverige har vi sedan 1958 en lag som givit kvinnor och män behörighet alt efter förOänsl och skicklighet befordras till prästerlig Oänst. I samband med att denna lag skulle antas förberedde 1958 års kyrkomöte lagstiftningen. Det var det särskilda utskottet som hade till uppgift all bereda ärendet. I det särskilda ulskollel uppkom då en diskussion, och man gjorde vissa uttalanden. Del är de uttalandena som sedan har kommil all betecknas "samvelsklausulen". Den här klausulen har alltså inte samma dignitet som en lag, även om det ibland har kommil att synas så i debalten, ulan den grundar sig på ell ultalande som hade lill syfte all under en övergångsperiod förebygga en söndring bland dem som redan då -alltså 1958 - var verksamma inom svenska kyrkan.

Nu har vi haft den här klausulen under 20 år, men den har under den perioden kommit atl få alltmer viitsyftande tolkning och tillämpning. Inte sällan har motståndarna använt sig av den här klausulen för atl kunna motarbeta kvinnors möjligheler alt vigas lill präst och all erhålla präsujänsl. Klausulen har delvis kommit att bli en täckmantel för alla motståndare till kvinnliga präster. Och den separata prästvigningen har därtill blivit ell led i särbehandlingen av kvinnor. Dessutom förefaller det aktiva motståndet mot kvinnliga präster att vara i tilllagande.

Del här är, till skillnad från kvinnliga präster, unika företeelser för vårt land. I övriga länder där kvinnliga präster är verksamma har man inte problem att brottas med i samma utsträckning som vi har här. De är nära nog obefintliga. De kvinnliga prästerna har i andra länder möjlighet att ulföra sitt arbele på samma villkor som sina manliga kolleger. Och inte heller förekommer i andra länder någon s. k. samvetsklausul av det slag vi har här i Sverige. Även klausulen är således ett unikum för vårt land.

Här hemma är del biskopen själv som avgör om en person skall få prästvigas eller ej. I biskopens Oänsteåjiggande ingår att pröva om gällande villkor för prästvigning är uppfyllda eller inte. Den här prövningen omfattar

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

bl. a. en allmän lämplighetsprövning. Men även om prästkandidaten uppfyller de formella kraven ger detla inte någon ovillkorlig rätt att bli prästvigd. Biskopen kan således inte tvingas viga den han finner olämplig. Och han kan i dag vägra prästviga såväl man som kvinna om han finner att de är olämpliga för prästämbetet. Samvelsklausulen fyller alltså inte någon som helsl funktion vad gäller själva lämplighetsprövningen. Däremot bidrar den till att vi vidmakthåller en icke jämlik syn på man och kvinna inom svenska kyrkan, eftersom den möjliggör för biskopen atl vägra prästvigning på grund av kön. Detta är en inkonsekvens som jag har svårt atl finna något hållbart försvar för - alldenstund vi har en lagstiftning som ger kvinnan samma rätt som mannen lill prästämbetet. Vid utövandet av detta yrke - lika väl som av alla andra yrken - måste det anses vara lämpligheten och inte könet som är avgörande. Jag kan inte heller finna alt en sådan här klausul har någol som helst berättigande i ell land som anslutit sig lill den västeriändska demokratins principer.

Det är därför glädjande atl utskottet nu så klart och entydigt - och därtill enhälligt - har intagit den här ståndpunkten i dessa frågor, även om jag kanske hellre selt alt ulskoitel gått ännu litet längre än det gjorl. Del är därför min förhoppning atl kammaren om en liten stund kommer alt bifalla konslitutionsutskottets hemställan.

Herr talman! Jag skall till sist be att få citera en indisk präst från Tamulkyrkan, där man ännu ej har kvinnliga präster. Hans svar på frågan varför han accepterar kvinnliga präster, trots atl de ännu inte själva hade infört sådana, vill jag helt ställa mig bakom. Han svarade:

"För mig som kommer från etl land med så oerhörda klasskillnader och som sell vad det har betytt för människor, är det orimligt alt förstå all kristendomen - Jesu lära - kan göra skillnad på människorna och dela upp dem i två hälfter, där den ena hälften inte skulle få vara Krisli sändebud. Det är orimligt."

GUNILLA ANDRÉ (c):

Herr talman! Elt sår i svensk kristenhet - så har kvinnoprästfrågan blivit karakteriserad. När efter 35 års diskussioner beslut fattades 1958 om kvinnas behörighet till prästerlig Oänst trodde väl de flesta att striden snarl skulle vara etl minne blott. Men kampen forisalte och fortsäller alhjämt. Den kan liknas vid etl slags gerillakrigföring och den har på senare tid t. o. m. intensifierats.

Motståndet mot kvinnliga präster kommer inifrån kyrkan, från prästmän med en kvinnofientlig, uråldrig människosyn, byggd på teorin om halva människosläktets underiägsenhet - kvinnan som en ofullständig man med oren kropp. Man lalar om rena och orena stift, där rena betyder kvinnopräst-fria. Det samarbetsorgan inom svenska kyrkan som genom råd och anvisningar verkar för rena stift kallar sig Kyrklig samling. Bakom della organ Slår ell stort anlal präster och lekmän, kvinnor och män, i alla delar av vårt land. Kyrklig samling har stiflskommittéer i samlliga stift.

Enligt Kyrklig samlings tolkning av Bibeln strider beslutet att öppna

prästämbetet för kvinnor mot Guds vilja och Krisli anvisningar. Därför har man utarbetat 17 punkter som innehåller råd till präster och lekmän burman på olika sätt skall motarbeta kvinnliga präster. Det är etl skrämmande dokument som anvisar utstuderade säll all trakassera och förnedra kvinnliga präster. När man läser dessa råd ställer man sig frågan: Kan delta verkligen vara förenligl med Krisli kärleksbud? Har man glömt bon att enligt evangeliernas skildring av Kristus var han i relationerna lill kvinnorna en helt revolutionerande föregångsman?

Nu har en majoritet av biskopsmötet förklarat vid elt sammanträde i januari i år alt de 17 punkterna måste betraktas som ell historiskt dokument. Del låter bra. Men nog hade det varil mer hedrande för kyrkoledningen om man i stället tagit avstånd från bönan då dessa punkter antogs. Genom biskopsmötets lidigare lystnad har man del av ansvarel för de illgärningar som begås mot kvinnor inom svenska kyrkan.

Biskopsmötets förhoppning att de 17 punkterna skall vara elt historiskt dokument har tyvärr inte infriats. Senast i denna vecka har en kvinnopräsl-moislåndare i mitt eget stift. Skara stift, vägrat en grupp barn i kyrkans ungdomsverksamhet att lillsammans med en kvinnlig präst komma in i kyrkan. Motiveringen var hans omsorg om pastoratet. En i sanning märklig förklaring.

Det har sagts atl kvinnoprästfrågan rönt elt orimligt stort intresse, att det egenlligen inte är en väsentlig fråga. Men är det en oväsentlig fråga, sedd ur rällfärdighels- och jämlikhetssynpunkl? Ulgör inte kvinnoprästfientligheten bara toppen på del isberg av uråldrig könsdiskriminering som, trots alla bedyranden om motsatsen, kyrkan står för ännu i dag?

Beslutet om kvinnors och mäns lika rält till prästämbetet tillkom i hög grad genom Märta Leijons agerande i ulredningen om kvinnans behörighet lill kyrkliga ämbeten och Oänster. Märta Leijon var en föregångskvinna och eldsjäl inom centerns kvinnoförbund. Det var hennes reservalion i denna utredning som kom att ligga till grund för propositionen. Centerns kvinnoförbund har alltsedan dess konsekvent arbetat för atl kvinnors och mäns likaberättigande lill prästämbetet också skall tillämpas i praktiken.

Förbundet har på olika sätt agerat mot kvinnopräslmotslåndel. Som exempel kan nämnas brev lill kyrkominister och ärkebiskop 1974, där vi påtalade missförhållandena och slällde ell antal frågor. I januari i år ägde på iniliativ av centerns kvinnoförbund en uppvaktning rum inför ärkebiskopen. Företrädare för de fyra poliliska kvinnoförbunden framförde gemensamt sina krav. I riksdagen har under flera år inlämnats motioner i denna fråga av cenlerkvinnor. Vid behandlingen av dessa molioner har efter hand gjorts allt klarare uttalanden från riksdagens sida om atl del finns behov av ytterligare åtgärder för atl jämställa kvinnorna med männen såväl i fråga om prästvigning som när det gäller arbetsförhållanden.

I moiionen 1977/78:214 av Karin Andersson och Anna Eliasson återkommer krav om alt den diskriminering av kvinnor som förekommer i den svenska kyrkan måsle upphöra.

Ulskottet, som är enhälligt, har i belänkandel nu ylleriigare klargjort sin

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

3 Riksdagens protokoll 1977/78:152-153

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

inställning. Några trakasserier på grund av kön får inte förekomma inom den svenska kyrkan. Man hänvisar till att del inom kyrkans ledning finns etl klarl medvetande om alt hithörande frågor måste drivas med stor kraft och att såväl opinionen inom kyrkan som den allmänna opinionen med uppmärksamhet kommer att följa frågan. Jag vill då som företrädare för den allmänna opinionen med skärpa understryka vad ulskollel har anfört. Den förföljelse som sker inom svenska kyrkans ram mot kvinnliga präster står helt i strid med vad en överväldigande del av svenska folkel anser vara ett kristligt handlande.

Med det anförda, herr talman, yrkar jag bifall lill konsliiutionsutskottets hemställan.

I detta anförande instämde Fritz Börjesson, Kerstin Göthberg och Anne-Marie Gustafsson (samtliga c).

GUNNEL LILJEGREN (m):

Hen lalman! Vid en uppvaktning hos ärkebiskopen i vintras krävde, som Gunilla André nyss nämnde, de politiska partiernas kvinnoförbund alt diskrimineringen av kvinnliga präster och teologistuderande skulle bringas alt upphöra. Tanken med att gå lill ärkebiskopen var naturligtvis att det i första hand är en kyrkans angelägenhet att ta sig an de problem som samvelsklausulen har givit upphov till. Man vände sig mot de uppenbara missbruk som förekommit.

Men också riksdagen har sin del av ansvarel, vilket flera talare före mig har betonat. Stiftade lagar måsle eflerievas - inte bara nödtorftigt lill lagens bokstav utan också till dess andemening.

Samlliga motioner i det här ärendet fördömer trakasserierna mot kvinnliga präster, och man anvisar olika vägar atl råda bot på missförhållandena -utifrån helt skilda utgångspunkter. Utskottet har enigt vall atl föreslå en omprövning av samvelsklausulen, en åtgärd som stöds av en överväldigande majoritet av svenska folket-därom ärjag övertygad. Atl åtgärden dessutom ligger i linje med biskopsmötets senkomna men kraftiga ultalande i januari i år gör den inte mindre motiverad.

År 1974 klargjorde ärkebiskop Sundby att samvelsklausulen var avsedd alt bereda dem som av samvetsskäl var emot kvinnliga präster möjlighet att fortsätta att verka inom kyrkan. Ordet fortsäita innebär atl klausulen bara kunde avse dem som då, 1958, var präster. Att den kommit att betraktas såsom föriängd på obestämd tid har, som vi vet, medfört orimliga konsekvenser. Vissa unga teologer anser atl de med hänvisning till tros- och åsiktsfriheten kan avvisa behörighelslagen och dessutom på elt mycket okristligt sätt trakassera kvinnliga kolleger. De förfördelade har inte sällan svarat med nyfeminismens kraftigaste argument, och polariseringen har blivit ett faktum.

Vid våra fakulteter har också en ny kvinnoleologi med rötter i USA dykt upp, som gör upp räkningen med palriarkala symboler och skapar en egen ny liturgi grundad på kristen tro i intim förening med den s. k. nyfeminismen.

Detta är inte en hoppingivande ulveckling. Den bygger upp nya barriärer.

Varje förnuftig människa måsle säga sig atl del finns en iredje ståndpunkt -och vi vel alt den finns. Den praktiseras i alla de församlingar där manliga och kvinnliga präster samverkar på etl förtroendefullt sätt. Här liksom i övriga sammanhang tiger hälsan still. De problemfria församlingarna är i flertal än så länge, men polariseringen kan gripa kring sig så länge samvelsklausulen finns och därför också kan missbrukas. Del förtjänar atl påpekas, vilket Kersti Swartz nyss gjorde, att också kvinnopräslmotståndarna blir föremål för trakasserier.

De talare som i den här debalten gjort jämförelser med samvetsömma värnpliktiga, abortfrågan och liknande har, tycker jag, funnil adekvata jämförelsepunkter. Ofta kommer i samhällets liv lagfästa principer i konflikt med varandra - i del ärende vi nu diskuterar åsiktsfriheten och ämbetsan-svaret. Lösningen måste innebära alt man stannar någonstans på värderingsskalan. En total tolerans mot oliklänkande kan leda in absurdum. Hur ett totalt tvång ser ut vel vi alltför väl från andra samhällsskick.

Det yrkande av Per Petersson m.fl. som har delats ut till ledamöterna är en annan kompromiss än utskottets - del ligger vid en annan punkt på värderingsskalan. Men enligt min mening fyller det inte syftet att förhindra ylleriigare missbruk av klausulen.

Samvelsklausulen var en gång avsedd atl bevara kyrkans enhet. I dag har den en splittrande effekt, inte bara teologer emellan. Många människor begär utträde ur svenska kyrkan. Del uppges atl det under första kvartalet i år ullrätt lika många som under hela 1977, dvs. betydligt över 14 000 - någon sammanräknad statistik finns ännu inte -, och anledningen är enligt vad de själva ofta uppger behandlingen av de kvinnliga prästerna.

Herr talman! Det läge som råder i dag kan inte accepteras. Om problemen kvarstår-och i sämsta fall t. o. m. förvärras - riskerar kvinnoprästfrågan och samvelsklausulen att komma upp lill behandling enligt den föreslagna lagen mol könsdiskriminering, vilket vore ovärdigt och till skada för kyrkan.

Den samrådskommitlé som biskopsmötet tillsatt har redan nått vissa resultat - man har t. ex. enats om atl särvigningar inte skall äga rum - och efter vad jag fåll mig berättat finns det också i stiften samrådskommiilér som arbelar framgångsrikt för atl överbrygga molsäilningarna. Men biskopsmötets kommitté och samrådskommittéerna i stiften behöver det stöd av riksdagen som ett otvetydigt hävdande av 1958 års beslut om kvinnors behörighet lill prästOänst innebär. Utskottets väl motiverade belänkande bör ges regeringen till känna och föreläggas nästa kyrkomöte.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

HANS WACHTMEISTER (m):

Herr lalman! I moralteologin möter man ett begrepp, som kallats reservatio mentalis, det tysta förbehållet: löftesgivaren säger tyst för sig själv något som ulan alt mottagaren vet det hell eller lill väsenllig del upphäver löftet. Det förefaller som om man på sina håll menar, att samvelsklausulen vore förknippad med ett sådanl förbehåll, då man hävdar aU den bara tillkommit för alt underiätia övergången lill ett system med även kvinnliga präster. Jag

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

kan för min del absolut inte minnas, att någon sådan avsikl uttalades i samband med riksdagsbehandlingen 1958 ulan skulle tvärtom vilja påstå alt detta är en ren eflerhandskonstruktion. Jag kan alltså inte alls dela ulskottels uppfattning alt klausulen måsle ses mol det då aktuella lägel i frågan.

Hela den debatt vi nu för är olycklig och onödig. Del framgår både av föredragningslistan och av en del inlägg i debalten att man tror alt kärnpunkten skulle vara kvinnliga präster eller ej. Det är helt felaktigt. Mig velerligl föreligger inte något som helst yrkande om upphävande av 1958 års riksdagsbeslut i detta avseende. För säkerhets skull kanskejag bör framhålla atl jag såväl 1958 som senare ställt mig klart positiv lill just de kvinnliga prästerna och inte för min del kan tolka Bibeln till att på något sätt innebära förbud mol deras existens.

Men jag är ingen teolog. Det faller mig inte in atl upphöja mig till domare över alla de teologer väriden runt som förfäktar en annan mening. Jusl genom au åsikterna är så delade bör slor försiktighet vara påkallad, så myckel mer som del här gäller en fråga om krislen tro och inte en renl juridisk angelägenhet, något som man annars skulle kunna tro av flera, delvis i hätsk ton framförda, anföranden i denna debatl.

Här har flera gånger nämnts ordel trakasserier, och del verkar som om man vill avskaffa samvelsklausulen som något slags hämnd för mer eller mindre förmenta oförrätter. I en radiointervju för någon tid sedan uttalade biskop Lindegård, att han och kollegan i Lund hade utrett frågan om trakasserier och all ingen av dem i något enda fall funnit belägg för all sådana verkligen ägt rum.

Nog borde vi väl kunna lämna den frågan därhän; har trakasserier förekommit, så har de sannerligen inte bara varil i en riktning - del är glädjande att Kersti Swartz har påpekat den saken. Jag behöver bara nämna namnet Gustaf Adolf Danell som ett exempel på hur trakasserierna kunnat gå i motsatt riktning.

Visst förekommer det bristande samarbete - men var gör det inte det? Det förekommer såväl kvinnor emellan som män emellan ulan sådana drastiska motåtgärder som här påyrkats.

Många - och jag hör själv till dem - tycker väl att unga prästkandidaters krav på särvigning närmast är elt uttryck för omogenhet. Men vad är det i så fall för märkvärdigt med det? Vi har väl alla i vår ungdom i någon fråga intagit en ställning så omedgörlig alt vi i dag inte skulle vilja kännas vid den.

Det där med ungdom går över med tiden - tyvärr eller lyckligtvis, hur man nu vill ta det.

Men vad några av oss kanske lycker är ungdomligt oförstånd, är för andra en hörnsten i deras kristna iro, med en varaktighet inte bara knuten lill ungdomen. Det är inte bara någon mer eller mindre isolerad sekt som vill bygga vidare på den hörnstenen, ulan många, lekmän såväl som leologer i hela den krislna väriden, är av samma åsikt.

Vilken riktning som har majoritet vel väl ingen, och del spelar inte heller någon roll, eftersom trosfrågor inte är någol som avgörs genom majoritetsbeslut.

Denna fråga är ur min lekmannasynpunkl trots allt så liten, atl del vore djupt beklagligt om den genom riksdagens inhopp skulle vålla någon spliilring inom svenska kyrkan.

Del vore grovi svek från riksdagens sida all sedan samvelsklausulen införts för all få bred uppslutning kring 1958 års beslul, nu - under påslående all den vore lidsbegränsad - avskaffa den. Vi har gott om plats i vår svenska kyrka för olika uppfattningar i den här frågan. De motsättningar som tyvärr .finns och som underblåses från håll som inte alllid har kyrkans bästa för ögonen, måsle kunna tonas ner. Där kan samvelsklausulen genom sin blotta existens fungera som en sorls säkerhetsventil.

Jag kan därför tyvärr inte dela utskottets tillfredsställelse över de uteblivna särvigningarna, som tvärtom kan befaras slå igen den dörr som kunnat leda till en samling kring Jesu bergspredikan som den enande grunden för Sveriges kyrka.

Av den orsaken yrkar jag bifall till det av Per Petersson under gårdagens debatt framställda yrkandel.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Utskonel har tagit klar ställning lill de kvinnliga prästernas och prästkandidaternas akluella silualion. Del är vi från vpk:s sida nöjda med. Vi skall heller inte gå i polemik med de oförbätteriiga, som här åberopar sig på två tusen år gamla fördomar, uttalade av privatpersonen Paulus från Tarsus.

När jag lar till orda här, är det för alt uttala vårt slöd för de kvinnor som inom den svenska kyrkan kämpar för sin räll lill erkännande och likaberäl-ligande. Vi vill uppmana dem att inte låta skrämma sig av reaktionära trakasserier, inte låla hindra sig av ovilja och fördomar i sin personliga frigörelse och sin arbetsuppgift.

Del kyrkliga etablissemanget har tyvärr spelat en beklaglig roll för all befästa myter och diskriminering när del gäller kvinnor. Kyrkliga auktorileter har i alla lider bekämpat kvinnorörelsen, fördömt den som gudlös och stridande mot den s. k. naturiiga, gudomliga ordningen.

Det är först sent som kvinnor vunnit erkännande inom kyrkolivet. Ända lills för ett fåtal år sedan var de hänvisade bara lill underordnade uppgifter i skuggan av de predikande och administrerande männen i kyrkans stora apparat.

Men den nya brytningstiden och kvinnokampen har trätt in också inom kyrkans landamären. Den nya teologin, som ser människan som en myndig varelse, inte som elt objekt för en auktoritär gudomlighet, har medfört att progressiva och radikala tendenser brutit fram främst i den unga kristna generationen i vårl land.

Ofta finner vi oss som socialister slå på samma linje i många samhällsfrågor som dessa nya strömningars företrädare. Del har vi ingenting emot. Vi känner inom vpk solidaritet med de kvinnor, som trots alla mörkmäns motstånd, nu kräver att få arbeta inom kyrkan i enlighet med vad de känner vara sin övertygelse och sin kallelse. De, herr lalman, har vårl fulla slöd.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Den från böOan långa talarlistan blir allt längre. Vi som anmält oss senare hade ju trott att etl enigt utskoitsbelänkande skulle innebära alt riksdagen utan stor debatl skulle ansluta sig lill konslitulions-ulskottets förslag. Men debalten har blivit sådan alt vi måste ta till orda.

Vissa talares inlägg har påmint mig om en klassisk replik från 1920-talel när striden gällde kvinnornas behörighet till statlig Oänst. Det var Emilia Bromé som sade: Det är riktigt atl de fiesta kvinnor icke äga förutsättningar atl bekläda högre befallningar i siatens Oänst, men det gäller förvisso även flertalet män.

Det kan man också säga om prästämbetet. Men del räcker ju inte. De senasle årens ulveckling har visat all riksdagen inte längre stillatigande och utan att ingripa kan bevittna hur etl fåtal män trakasserar kvinnor och bekämpar deras rält att bli präster när de - liksom de här männen säger sig göra - bekänner sig till den kristna tron och gör del så slarkl alt de vill Oäna som präster.

Herr lalman! Somliga påstår all kyrkan riskerar splittring, ifall riksdagen säger att jämställdhet mellan könen måste råda även i kyrkan. Jag tror fakliskt svenska kyrkan om bättre. Vi vet f ö. all en överväldigande majoritet i församlingarna är kristna i den anda som skapal respekt för kyrkan och bekänner sig till principen om alla människors lika värde. Samtidigt måsle jag beklaga att det dröjt så länge innan riksdagen velal ta det beslut vi skall fatta i dag. Under de år som gått - och fortfarande - har många kvinnliga teologer fått utstå trakasserier som inte stämmer med vare sig kristendomens eller demokratins läror. Jag vill uttrycka min respekt och högaktning för alla de kvinnor i kyrkan som trots det hårdnackade motståndet vågat och orkat följa sin tro. Riksdagen, och regeringen kan göra detsamma genom atl följa konslilulionsutskollels betänkande.

Jag finner det också nödvändigt att yttra mig eftersom kommunministern har hänvisat till jämsiälldheiskommitléns förslag om jämställdhet mellan kvinnor och män. Vi har särskill diskuleral frågan om jämställdhet och trosfrihet i anslutning lill den paragraf som förbjuderdiskriminering på grund av kön. Huvudregeln är att ingen får missgynnas till följd av kön. Det finns två undanlag, när man kan tåla diskriminering. Det första är den positiva diskrimineringen. Del andra är om särbehandlingen är ofrånkomlig för alt tillgodose elt inlresse som inte rimligen bör vika för intresset för jämställdhet. Så lyder lagtextförslaget.

I vår kommentar säger vi att religionsfrihet är elt sådant särskill inlresse som inte bör vika för jämställdheten. Vi framhåller därför att statsmakterna således inte genom denna lag bör kräva att t. ex. romersk-katolska kyrkan skall införa kvinnliga präster. Men vi har inte i laglextförslaget gjort ett särskilt undanlag för trossamfund, utan vi har tvärtom i kommentaren skrivit att elt sådanl undanlag för trossamfund i texten skulle kunna ses som etl ultryck för uppfatiningen att könsdiskriminering inom samfunden är godtagbar, även där sådan diskriminering inte är ofrånkomlig av hänsyn till trosfriheten.

Jag skall inte resonera mer om betänkandet. Men jag vill lillägga atl enligt kommitténs uppfattning är den diskriminering som f n. förekommer inom svenska kyrkan inte acceptabel. Vi anser all man måsle tillämpa full jämställdhet inom svenska kyrkan, eftersom svenska präster är stalsOän-stemän och som sådana har ämbelsansvar. Vi har också vid en uppvaktning hos kyrkominislern påtalat denna diskriminering. Många har vitlnal för oss om att kvinnoförtryck och andra ullryck för föriegad kvinnosyn lever kvar i kyrkan, alt den inte bara drabbar de kvinnliga prästerna ulan också andra kvinnor i kyrkan, och del är helt oacceptabelt 1978 i en kyrka som bekänner sig lill jämställdhet. Vihar därför hemställt att kyrkominislern skall ta sådana initiativ all kvinnans rält till prästämbetet enligt 1958 års lag helt kommer till uttryck och atl kvinnans ämbetsutövning inte förhindras och försvåras. Vi har sagl ifrån atl den grupp som undantar sig själv från gällande lag inte längre bör få diktera arbetsvillkoren för andra i kyrkan.

Jag vill till sisl, herr talman, undersiryka att alla partiers ledamöter i kommittén slår bakom både vad som anförts i frågan i betänkandets text och den uppvaktning som vi gjorde hos kommunminisiern.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

PER-ERIK NISSER (m):

Herr lalman! Konslitutionsutskottets betänkande nr 48 angående ärenden rörande kvinnliga präster är etl sedan många år diskuterat och isynnerhet nu högaktuellt ämne. Flera molioner harockså knutits till detta belänkande, och jag vill bara med några ord, herr talman, beröra bakgrundslankarna till motionen 1421 väckt av mig. Motionen har i vederbörlig ordning avstyrkts av elt enigt utskott. Något annat var väl heller inte all vänta, eftersom tankegångarna i motionen för dagen tydligen inte kan betraktas som särskilt comme-il-faut.

Motionens huvudsyfte är inte alt taga ställning för eller emot någon viss grupp i och försig. Vadden vill plädera för är att även minoriteter skall ha rätt alt göra sig hörda och atl varie människa i andliga-eliska frågor skall ha rätt att följa sitt samvete - och respekteras härför - även om dessa åsikter lill äventyrs inte skulle omfattas av etl för dagen passande majoriletstyckande. Vidare ifrågasätter motionen om en profan-etisk institution som riksdagen verkligen är rält forum all avgöra frågor av del nu berörda slaget-även om riksdag och regering formellt äger full rält att göra detta.

Den kristna kyrkan har under sin snart ivålusenåriga tillvaro utsatts för mängder av orosincidenler, orosmoln, comme-il-faul-lyckande, vränga tolkningar hit och underfundiga åsikter dit. I alla lider har del funnits människor som tyckt sig åsidosatta eller missförstådda, och i alla tider har olika åsiktsriktningar kämpat mot varandra inom kyrkan. Ändå har den kristna kyrkan bestått och gått vidare genom seklers dammoln och virvelvindar. Det som var högsta graden av vishet och därför okränkbart under en tidsperiod, blev sedan högsta graden av dumhet, för alt inte säga skumras-kighet, under den därpå följande perioden i kristenhetens historia. Jag länker härvid bl. a. på hurdet varunder medeltiden då man exempelvis med avlat-avgift - kunde friköpa sig från sina synder. Herre min Skapare! Tänk om i dag

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

människor skulle kunna friköpa sig från sina synder - kanske inte minsl i denna ädla församling - då skulle ju kyrkan i sanning bli minsl sagl stenrik.

Många fel har begåtts av kyrkan och kyrkans Oänare - fel, som ställer avlalstankegångarna i en nästan löjlig dager i dag. Jag länker mera på alla de grymheter som i kyrkans namn begåtts mot oliktyckande och människor av annan ras, ofta illdåd utförda av fanatiskt hängivna Herrens Oänare. I dag vänder vi oss med rätta bort från dylikt. Men kyrkan går som sagl vidare i sin gärning lill synes oberörd av dylika intermezzon, och vi skall f ö. inte tro att vi i dag är så myckel bättre. Man kan lätt se för sitt inre hur på flera platser inom kristenheten många lätt höjer på ögonbrynen och någol roat frågar sig vad infödingarna på östra delen av Skandinaviska halvön håller på med egenlligen. Har man börjat betrakta kyrkan som någol slags arbetsmarknads-terapeutiskt jämslälldhetssällskap, som under högljudda tillmålen, ofta av oförskämt slag, sitter i den svenska leklådan och sprätter sand i ögonen på varandra? Utifrån ter sig kanske den s. k. kvinnoprästfrågan ganska förbryllande och bagatellarlad, men det är kanske att taga alllför lätt på frågan.

På många håll utomlands har dock kvinnoprästfrågan diskuterats lidigare och med frenesi. För många enskilda människor är denna fråga tvärtom av myckel djup religiös-ideologisk belydelse. Vad som är mesl förbryllande är inte, herr lalman, all man hyser olika åsikter inom kyrkan ulan fastmera alt man på många håll så hätskt engagerar sig. För de flesta är kanske frågan om en präst kan vara man eller kvinna ganska intressant men i och för sig betydelselös. För andra återigen är denna fråga helt en trosfråga och därför ytterst allvarlig. För min egen del anser jag den till slörsla delen vara en trosfråga och sålunda icke en arbetsmarknadspolitisk könsjämställdhets-fråga. Trots delta ärjag, herr lalman, inte alls någon motståndare lill kvinnliga präster och jag tager bestämt avstånd från ofta dumma, provocerande handlingar från båda sidor i denna fråga. Båda fraktionerna - för eller emot -bör kunna få plats inom den svenska kyrkans hägn. Men vad jag och många med mig är motståndare till del är alt denna fråga eventuellt skall avgöras eller ledas av en profan institution, riksdagen, när den egentligen helt är en fråga för den andliga institutionen - den svenska kyrkan. Visserligen är formellt riksdagen den högsta lagstiftande församlingen i landet och kan sålunda i slorl som smått beslämma även i kyrkliga frågor. Men att sätta en profan, alllmer sekulariserad församling som riksdagen alt beslula i religiösa, andliga frågor, del kan onekligen bli som atl sätta bocken till trädgårdsmästare i Herrans örtagård. Det är fariigt att stifta lagar, som ej har förankring i del allmänna rältsmedvelandet. Det har vi nogsamt fått erfara i denna kammare. Del skapar missnöjda människor, och missnöjda människor blir ofta lagöverträdare. Och del är lika farligt alt stifta lagar som ej har resonans i människornas samveten och själar. Del skapar martyrer av olika slag. Det är just vad som kan bli föOden om riksdagen i kvinnoprästfrågan lägger fram etl lagförslag om exempelvis borttagande av samvelsklausulen, som bara gör ont värre och som skapar nya martyrer. Dessutom skapar det lätt supporters som minsann brukar lägga lök på laxen genom att med uttalanden och manifes-

tationer försämra samarbetet ylleriigare. Många påslår eller tycker atl det händer ingenting om kyrkan får råda. Del har ju inte hänt någol på Ougoials år i denna fråga. Del beror på hur man mäter tiden. Fören institution som verkat i 2 000 år är 20 år verkligen som en droppe i havet. All det dock blåser en viss föränderlighelens vind inom kyrkan är uppenbart. Önskvärt vore dock atl kyrkan själv finge beslämma sitt egel vinddrag och inte hetlevrade dagstyckande profana politiker.

Vid etl kyrkomöte år 1958 var man mycket medveten om alt kvinnoprästfrågan skulle bli en för många mycket svår nöt alt knäcka - elt problem hell enkelt. Den bakomliggande orsaken var ju också all riksdagen och Kungl. Maj:i lämnat ell förslag i fråga om tillsättandet av kvinnliga präster, vilket förslag man sedan så variigt och fint som möjligt fick bära till arkivet. Omslagspapperet blev så alt säga den s. k. samvelsklausulen. Förslaget om kvinnliga präster var det ingel fel på i och för sig kanske, men det skulle ha framlagts på ett myckel smidigare sätt och inte som något slags halvdikiat. Samvelsklausulen har blivit en mycket omdiskuterad och av åtskilliga häcklad företeelse. Många anser alt den är mogen för avskrivning. Men, herr talman, kan man över huvud laget avskriva en samvetsklausul? Är inte rätlen att följa sill samvete del dyrbaraste en människa äger? Det ärju detta som gör henne så specifik som varelse i vår Herres hage.

Om inte omgivningen - samhället - tar hänsyn till människornas önskan och vilja alt följa sina samveten, var är det då för demokrati? Då får vi ju en åsiktsdiklalur med i föriängningen mentalsjukhus och korreklionsarbets-läger som slutvinjelter. Har vi inte selt tillräckligt av della? Skulle riksdagen verkligen med vett och vilja önska radera bort medborgares absoluta rält atl följa sina samveten i slorl som i smått, då är det verkligen fara å förde, herr talman, för då böOar ju fakliskt ell av väridens äldsta parlament att frivilligt gräva sin egen pariamenlariska grav!

Underlaget för all demokrati ärju rätlen alt fritt få ge till känna och följa sitt samvete. Många anser då atl de som partout vill följa sitt samvete i

kvinnoprästfrågan inte borde bli präster eller byta yrke så sluppe vi

denna upprörande interna kyrkostrid. Men då kan man lika gärna ställa frågan; Varför skall över huvud laget folk behöva lida för att de vill följa sina samveten i en känslig fråga? Båda parter- motståndare som förespråkare för kvinnliga präster-fårju lida för atl de följer sina samveten. Kyrkan torde ha plats för båda riktningarna inom sitt hägn. Men vad kyrkan definitivt//»e har plats för inom kyrkans hank och stör är sådana politiker som inte vill eller kan se au saker och ting har olika orsakssammanhang ulan som mer eller mindre enögt vill genomdriva en lyp av lösning utan hänsynslagande till andra åsikter och lösningar. Riksdagen borde vara neutral och låta denna kalk gå sig ifrån, så atl kyrkan själv får avgöra denna fråga.

Herr lalman! Med det sagda yrkar jag bifall till del på riksdagens bord lagda särskilda yrkandel av Per Petersson, enär detta i stora drag torgför de lankegångar som återfinns i motionen 1421.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag känner inte igen min vän ifrån personvalsutredningen Per-Erik Nisser. Där lärde jag känna honom som en mycket lågmäld och försiktig man. Här kastar han ut beskyllningar som, om någon loge dem på allvar, egentligen skulle innebära, att om vi följde vad 97 % av det svenska folket enligt opinionsundersökningar vill och det som troligen en överväldigande majoritet i riksdagen kommer alt rösta för, skulle vi avskaffa parlamentet och införa diktatur. Då skulle vi upprätta korrektionsanslalter osv.

Vad är detla för prat från den svenska riksdagens talarstol? Jag måsle allvarligt vädja till vännen Per-Erik Nisser alt i en replik la tillbaka dessa beskyllningar.

Per-Erik Nisser sade atl det här inte har någon resonans hos det svenska folket. Enligt opinionsundersökningar är 3 % emot förslaget. Är det dessa 3 96, minoriteten, som skall bestämma? Det är i varje fall inte demokrati.

Men sedan det värsta av allt. Självfallet har var och en räll alt följa sitt samvete, även de kvinnliga prästerna. Den rätten slår vi vakt om. Även kvinnopräslmotståndarna har naluriigtvis rätt att följa sina samveten. Inte bara det, de får också föra fram sina åsikter i tidningar, i radio och här i riksdagen. Detta betraktar vi som självklart. Men skall del vara lika självklart all de skall behöva ha särbestämmelser för atl inneha elt ämbete? Det är en omöjlig konstruktion man här gör.

Efter de inlägg som här har gjorls Irorjag att frågan är mera allvarlig än vad jag från böOan räknade med. Jag trodde nämligen att man respekterade lagen och demokratin, men tydligen vill man ha särbestämmelser som gör att några få skall ha rättigheter som ingen annan har här i Sverige.

PER-ERIK NISSER (m) kort genmäle:

Herr talman! Om Hilding Johansson läser motionen på nytt, skall han finna alt den egenlligen är mycket mjuk. Den går ut på atl båda åsiktsriktningarna skall kunna finnas inom kyrkan, och alt den här hårda och bittra striden inte skall behöva forlsätla.

Jag är inte säker på att vännen Hilding Johansson har rätt när han säger alt en så fantastiskt stor majoritet av det svenska folket vill all riksdagen skall lägga sig i denna fråga. Åtskilliga lycker nog all riksdagen i sådana här frågor inte bör agera utan om möjligt överlåta avgörandena ål kyrkan.

Belräffande samvelsklausulen ville jag ha sagl, att om vi böOar fingra på detta och inte låter människor följa sina samveten, kan även i det här fallet en rännil till sist bli en slor flod. Del finns en risk för alt vi råkar in i vad jag vill kalla fören åsiktsdiklalur. Vi harju sett och ser, Hilding Johansson, hur del är i sådana länder, där man inte fritt får ge till känna sina åsikter och följa sina samveten. Jag tycker all del är bättre atl dra fram detta nu och här medan lid är än alt komma senare när del kanske-är för sent.

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag måste erkänna attjag känner mig myckel beklämd efter det senasle inlägget av Per-Erik Nisser. Han menar alt vi håller på att införa något slags åsiktsdiklalur. Del är egentligen beklämmande all en ledamot av riksdagen går upp och förklarar detla ulan atl lägga fram någol som helsl bevis.

Det får förekomma vilka åsiktsriktningar som helst inom svenska kyrkan, vilket jag också deklarerade här i går. Vi skall försöka au åstadkomma en samexistens, men detta kan ju inte ske på del villkoret atl endasl de som är kvinnoprästmotståndare får rätt att hävda sina åsikter.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

PER-ERIK NISSER (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag lycker all del är lika beklämmande aU notera alt Hilding Johansson inte bryr sig om historiska fakta. Se på utländska parlament, där man böOat fingra på sådana här klausuler, exempelvis den tyska riksdagen på sin tid. Vi såg ju vart del barkade hän. Del finns många exempel, och jag lycker det är beklagligt, om vi skall böOa göra klausuler som innebär alt vi inte respekterar människor som tillhör en minoritet och vilkas åsikter för dagen inte är passande.

Tredje vice talmannen anmälde aU Hilding Johansson anhållit alt till protokollet få antecknat atl han inte ägde räll till ylleriigare replik.

EVA WINTHER (fp):

Herr talman! Frågan om kvinnliga prästers möjligheter all arbeta på lika villkor som de manliga prästerna, frågan om samvetsklausulens vara eller icke vara, är ingen jämslälldhelsfråga har somliga som deltagit i debatten sagt. Lål gå för det, men det innebär enligt min mening inte all saken förbättras utan att den snarare förvärras. Det betyder atl teologie studerande och präster, som gör anspråk på alt själva försöka leva efter och för andra levandegöra Jesu kärleksbud: "Du skall älska din nästa såsom dig själv", eller

den gyllene regeln " allt vad I viljen alt människorna skola göra eder, del

skolen I ock göra dem", de förkastar och förnekar kallelsemedvelandel hos sina medmänniskor och kränker därmed de kvinnliga teologie studerandenas och de kvinnliga prästernas integritet. En kyrkas inre liv är ingen statlig angelägenhet, sägs det närdet passar, medan man i andra sammanhang säger atl förändrade relationer mellan stat och kyrka vore en kalastrof

Vi måste väl ändå sätta in del som slår i Bibeln i ett historiskt skeende. Jesus var en revolutionär i jämförelse med sina samtida. Han körde ut månglarna ur templet, han tog sig an fariséer och syndare. Han bröt mot traditionen, han talade med kvinnor på jämställd fot. Del var också därför han upplevdes som farlig och korsfästes.

Au han inte kunde omge sig med kvinnliga apostlar må vi förslå med hänsyn lill den lid han levde i, men jag är övertygad om atl om han levde nu hade han omgett sig med både kvinnliga och manliga apostlar.

I Bibeln finner både de som är för kvinnliga präster och de som är

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

motståndare lill kvinnliga präster stöd för sin tro. Varför väljer man då som man gör? Hur kommer man fram till den ena eller den andra ståndpunkten? Ja, jag tror det är beroende på ens människosyn vilken uppfattning man har, medveten eller omedveten, om människors lika värde och värdighet. Den som uppfattar atl kvinnor och män har lika värde, den finner stöd i Bibeln för detla, medan den som menar alt mannen är förmer, även om man inte erkänner del eller har det klart för sig, finner stöd för tanken atl kvinnliga präster är något som strider mot Bibelns syn. Kvinnopräslmotståndarna finner hell naturligt stöd i ordet: Mannen skall vara kvinnans huvud och kvinnan lige i församlingen.

Det är väl atl kyrkan nu själv visar att något måste göras åt kvinnopräslmotslåndel -den som skall föra ul Bibelns käriekslära får icke vara käriekslös. Trovärdigheten riskeras.

Det sades i går atl FPK:s och Chariotte Brantings uttalanden i kvinnoprästfrågan var ell märkligt eko av en döende liberalism. Jag vill svara med att säga, att FPK:s uttalande är helt i linje med liberalismens idé om frihet och rättvisa, idén all värna de svaga och slå vakt om människors värde och värdighet. Det är också i linje med det arbete som folkpartiet och FPK har lagt ner för att för det första ge kvinnor möjlighel alt verka som präster, för det andra väcka opinion för alt män och kvinnor på lika villkor skall kunna verka i vår kyrka för människornas bäsla.

Jag yrkar bifall lill utskottels hemställan.

I detta anförande instämde Linnea Hörién, Bernl Ekinge, Karin Ahriand, Ingegärd Fraenkel, Britta Bergström och Margot Håkansson (samtliga fp).

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Jag har uppmärksamt lyssnat på denna långa och engagerade debalt. Även om del enligt rubriken på konstitutionsutskottets betänkande i sak närmast gäller kvinnliga präster handlar den uppenbarligen på djupet om tros- och bekännelsefrågor, eftersom argumenten för och emot kvinnliga präster är dels leologiska, dels jämställdhetsargument.

Vad jämställdhelsargumenlen beträffar harjag naturligtvis själv en positiv inställning till kvinnliga präster. I den leologiska frågan saknar jag kompetens, och i och för sig också nämnvärt engagemang. Men just därför tvingas jag fråga mig med vilken rätt det tillkommer mig att vara med och besluta i denna fråga.

Det sades i går alt riksdagen inte kan undandra sig sitt ansvar att stifta kyrkolag. Jag kan naluriigtvis tänka mig att medverka till kyrkolagstiftning i materiella hänseenden, men jag finner del absurt all behöva medverka lill alt beslämma vad vissa medborgare skall tro.

Den här gången gäller del atl tolka Bibeln belräffande kvinnans rätt till prästämbetet. En annan gång kan det gälla treenigheten, den obefläckade avelsen eller uppståndelsen och livet efter delta. Hurskall vi kunna votera om sådant? Jag vill erinra om att vi för bara någon månad sedan med knapp nöd undgick au behöva ta ställning till en ifrågasatt revision av den år 1593 på

Uppsala möte antagna augsburgska trosbekännelsen.

Jag kan för egen del inte komma till någon annan slulsals, efter att i går ha lyssnat lill konslilulionsutskollels vice ordförandes uttolkning av statskyrkans konstitutionella subordinalion under regering och riksdag, än att om del är så, måsle kyrkan själv för sin själs salighets skull - i sin helhet, eller i varje fall en utbruten del därav - skilja sig från staten för atl själv kunna beslämma om sin tro och sin bekännelse. Eftersom frågan om kyrkans skiljande från staten är under beredning- den frågan måste givetvis riksdagen i sinom lid ta ställning till -och eftersom den väl inte bör avgöras som en konsekvens av ell beslut i en annan fråga, kommer jag att avstå från atl delta i dagens omröstning.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

TORE NILSSON (m):

Herr talman! Eftersom det var midnaU när jag höll mitt anförande och det kanske var en del saker som var oklara, somjag vill förklara, harjag begärl ordel även i dag.

Jag vill först till KU säga, beträffande det jag i natt sade om att deras handläggning av denna fråga var underiig, eftersom de hade talat om begreppet bekännelse, attjag av Linnea Hörlén nu fått veta att man kanske stöder sig på ett utlalande från ärkebiskopen, där han nämner ordel bekännelse i ell sammanhang som det inte i vanliga fall används i. Vi lalar om en kyrkas tro och bekännelse. Och då menar vi alt svenska kyrkans bekännelse är Bibeln och bekännelseskrifterna. Den sista bekännelseskrift vi antog var Luthers lilla kalekesförklaring. Del som sedan kallas bekännelse kan vara tyckande hit och dit, men det är inte det som skall avgöra en sådan här fråga. - Detta som en förklaring till KU, som kanske är vilseledd av ingen mindre än ärkebiskopen.

Sedan talade Hilding Johansson om att åsiktsdiklalur inte skall få förekomma, ingen skall behöva lämna kyrkan. Men man måsle anse sig tvungen alt lämna kyrkan nu fr. o. m. beslutet i dag, eller när del kommer ytterligare beslut från kyrkomötet och riksdagen, om man härden gammaltroende uppfattningen. Jag tycker att Per-Erik Nisser kom mycket nära verkligheten i sin beskrivning. Jag är tveksam om man kan jämföra med vad som har hänl i kommunistiska eller nazistiska länder. Men de facio blirdel ett åsiktsförtryck om det finns elt anlal präster och andra här i Sverige som måste lämna kyrkan. Jag har fåll andra uppgifter närdet gäller de som går ur kyrkan nu, nämligen all del framför allt är ekonomiska skäl man åberopar. Men del kanske är fel.

Jag vill framföra alt senast i dag har en präst och medlem av elt domkapitel ringt mig och sagt alt han tycker förslaget som jag tror Ingegärd Fraenkel framförde kunde vara värt alt begrunda. Det var förslagel an man skulle lägga vigningen av präster på episkopatel som sådant, icke på enskild biskop. Då kan biskoparna tillsammans ange vem som skall viga.

En ung prästkandidat har anfört atl biskopen också är själavårdare. Och den biskop det är fråga om, i Göteborgs stift, skulle i sin domkyrka kunna -enligt vad som framfördes i går, jag tror det varav kommunministern själv -

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

få se au en annan biskop prästvigde de kvinnliga kandidaterna. Då säger man nu all motsatsen också skulle kunna ske; att de gammallroende prästkandidaterna, de som nu kallas kvinnoprästmotståndare, skulle få rätt all kalla sin biskop och själavårdare för alt prästviga sig i sina hemslifls domkyrkor. Del är väl jämställdhet. Jag vill framföra detla till kommunminister Antonsson -han har gåu, men det går atl skicka eU bud lill honom.

Sedan måsle man fråga: Vad stöder de sig på som lalar om trakasserier? Det sades här i dag av någon lalare rent av "illgärningar" -jag tror det var fru André. Jag vet atl övertramp kan ske. Gamle Adam bor också hos kvinnoprästmotståndare.

Jag hade tänkt redovisa samma undersökning som Hans Wachtmeister. När man verkligen gått till roten med det onda har man funnit all del i regel är obekräftade rykten. Jag tycker att man här skall tala mycket lågt.

Jag vill som replik på det Hilding Johansson sade i natt säga följande. Det stora felet med konslilutionsutskotiels betänkande är alt utskottet över huvud tagel har tagit upp motionerna jusl nu. Praxis borde även nu ha följts -man borde ha väntal på beredningens remissomgång, varefter man hade kunnat ta upp den här frågan.

Det var någon som talade om frikyrkorna -jag tror alt det var fru Hedvall. Inom frikyrkorna har man ända till hell nyligen i princip haft män som församlingsföreståndare, men det finns ju en rad andra Oänster både där och inom kyrkan. Jag har nyligen tagit del av etl teologiskt arbete från amerikanskt frikyrkohåll - där finns ju många fria kyrkor. Det sägs i arbetet atl kyrkan inte enbart har haft positiva erfarenheter av kvinnliga präster och all en återgång nu är på gång. Det finns en mängd Oänster där kvinnan kan Oäna kyrkan mycket bällre än männen. Vi har hell enkelt olika fömtsält-ningar. Det är inte alls fråga om nedvärdering av den ene eller den andre.

Jag vill gärna hänvisa kammarens ledamöter till del som skrevs i en ledare i Svenska Dagbladet den 14 maj angående samvelsklausulen. Där står bl. a.: "Som del tydligt kan läsas är detta sanneriigen ingen klausul 'som diskriminerar kvinnliga präster' - såsom saken ofta framställs. Uttalanden är tillkomna enbart för atl skydda'kvinnopräslmotståndarna' mol kränkningar. Men de ger verkligen inte dessa motståndare rätt att kränka kvinnliga präster." Jag tycker att man många gånger har talat om samvelsklausulen med en absolut felaktig beskrivning.

Slutligen vill jag ta upp frågan hur många som är för resp. emot samvelsklausulen. Det har anförts att det är 93 % som är emot - andra har sagt 97 %. Jag har lagit del av en undersökning som visar varför man har intagit den ståndpunkt som man har när det gäller kvinnoprästfrågan. 3 % hänvisar till Bibeln, 5 % lill religiös övertygelse, 31 % lill den allmänna jämsiälldhelsdebalten och 51 % till det sunda förnuftet. Om del är det sunda förnuftet, jämställdhetsdebatten och den allmänna opinionen som skall bestämma i kyrkan, förstår jag att del kommer atl bildas en ny kyrka, bredvid den nuvarande, av dem som tycker atl de här frågorna, precis som Gunnar Biörck i Värmdö sade, inte kan avgöras mot den bakgrunden. Dessutom skall vi komma ihåg alt nio av tio väljer ståndpunkt i den här frågan på väridsliga

grunder. Del borde väl ändå vara en tankeställare för oss här i dag.

En lalare talade om 2 000 år gamla fördomar, om privatpersonen Paulus. Tydligen räknar hon inte med någon Guds uppenbarelse. Hur kan hon då orda om kyrkliga ting? Jag har respekt för Inga Lantz när del gäller andra ling, men jag tror atl hon inte här skall lala i kyrkliga frågor. Hon blir en bra hislorieskribent i del nya samhälle som kommer aU uppstå, men vad hon säger stämmer absolut inte med den bibliska synen på kyrkan.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Den föregående talaren fortsätter att påstå att ulskollel har gått ifrån den praxis som man lillämpar i riksdagens utskott. I det förslag som nu är ute på remiss tas inte frågan om kvinnliga präster upp. Skall vi då avvakta en utredning som kan komma om detla, eller vad menar den ärade talaren?

Det verkar emellertid som om han hell bortser från två grundläggande fakta. Det ena är att svenska kyrkan har en offenlligrättslig ställning. Då kan vi inte låla bli att la slällning i kyrkolagsfrågor. Han har, om jag har fattat honom rätt, gett anvisning på hur man skulle skilja sig från delta, men den frågan diskuterar vi inte här i dag. Då kan vi inte göra på det sättet alt vi alla säger all vi skall lägga ner våra röster. I så fall går viju ifrån det ansvar vi har som riksdagsledamöter.

Det andra Tore Nilsson bortser ifrån är atl bestämmelsen om kvinnliga präster infördes 1958. Det har inte inträtt någon ny situation i del stycket. Och när del gäller talet om atl man kommer att fiy ifrån den svenska kyrkan efter det här, får vi väl se vad som händer. Också i samband med beslutet 1958 sade man atl det skulle bli massflykt ut urden svenska kyrkan, men vi vel all del är elt fåtal präster som har lämnat den på grund av detta. Men anser man att det är principiellt felakligt alt kvinnor Oänstgör som präster, då får man givetvis driva denna åsikt, även om del kanske kan vara svårt atl samlidigl därmed slå kvar i ett samfund som har bestämt att män och kvinnor kan vara präster med likvärdig slällning. Om man underkänner kvinnans slällning som präst kan man åberopa både del ena och det andra, men kvar står alt det här handlar om kyrkomötets beslut, inte bara riksdagens. Och man kan aldrig säga att man tummar på demokratin, när man följer en lag som har kommit lill på del säll grundlagen föreskriver.

INGEGÄRD FR/ENKEL (fp) kort genmäle:

Herr lalman! För aU det inte skall bli något missförstånd när det gäller del förslag jag lade fram här i kammaren i går, vilket kommunministern var vänlig nog all säga att han ville pröva, vill jag någol förtydliga vad det innebar.

För del första skulle detta gälla under en övergångstid, till dess Göteborgs stift fick en biskop som var villig all prästviga kvinnliga teologer.

För det andra kan jag naluriigtvis tänka mig en liknande lösning. Det väsentliga är att kvinnliga leologer i Göteborgs stift inte blir diskriminerade, utan all de kan få prästvigas där.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

För del tredje läl det från herr Nilssons mun som om det skulle bli fråga om en ny typ av särvigning. En biskop från etl annal stift skulle komma till Göteborg och viga enbart de kvinnliga leologerna. Men jag hoppas atl framlidens manliga teologer kommer att ha en sådan ryggrad att de vill prästvigas lillsammans med sina kvinnliga kolleger, så atl del blir en samvigning i stiftet.

TORE NILSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Del torde vara ganska fruktlöst atl debattera del här med utskottets ordförande Hilding Johansson, men jag stöder mig på min egen erfarenhet av arbelel inom kullurulskottel under sju alla år. Då del gällt molioner som framför allt har tagit upp kyrkans inre frågor men även en del formella frågor, har vi hänvisat till pågående utredningar. Om det är sant som Hilding Johansson säger att del inte genom del ärende vi nu behandlar är meningen att ändra på någonting i just detla avseende, varför skall vi då ta upp del just nu, när förhållandel kyrka-stal bevisligen står inför elt avgörande som kan innebära att vi slipper diskutera det i riksdagen framdeles?

Hilding Johansson talade om kyrkolagen, men här harju frågan kommit att utsträckas till atl gälla en troslagstiftning. Jag kan möjligen gå med på alt vi i riksdagen kan diskutera frågor om kyrkans yttre gränser, t. ex. frågor som gäller om kyrktaken skall vara av koppar o. d. - men det vi nu kommit in på anserjag inte atl vi är kompetenta atl beslula om. Riksdagen är inte rält forum för det.

Hilding Johansson säger vidare all vi underkänner kvinnans slällning som präst. Men det ärju egenlligen inte det vi resonerar om i dag. Det gäller nu dem som har den uppfattningen atl Bibeln bara lalar om manliga präster och atl kvinnan kan ha andra ämbeten, andra Oänster, inom kyrkan - de anser att man kan arbeia tillsammans inom kyrkan som man och kvinna utan atl ha precis samma Oänst. Resonemanget gäller om de som har den uppfatiningen skall kunna fortsätta sitt arbete inom kyrkan. Även om det nu har fauals ett kyrkomötesbeslut i den här frågan, så skall den ju omprövas. Då bör kyrkomötets uppfattning komma i främsta rummet - del är min mening.

Sedan tyckerjag det är tråkigt att även fru Fraenkel en gång lill lalar om diskriminering av kvinnor. Jag kan absolut inte begripa alt del är fråga om del. Ordet diskriminering är fel ord atl använda i den här debatten. Om fru Fraenkel verkligen menar atl det inte skall bli någon prästvigning där de som har den gamla kyrkliga uppfatiningen får vigas för sig, då anserjag andel är snudd på diskriminering.

Della visar ju att del inte går att la upp de här frågorna i riksdagen, och därför borde vi skicka frågan lill kyrkomölel. Och om den pågående remissomgången verkligen för till alt kyrkan och staten skiljs ål -jag vel inte om det är bra eller dåligt - blir ju delta kyrkans egen sak.

1 detta läge anserjag atl del hade varil bättre om motionerna behandlals på ett annal sätt.

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Tore Nilsson ansåg alt riksdagen skulle besluta i fråga om utsmyckning av kyrkorna. Del skulle innebära att riksdagen övergav grundlagen. Detta är en kommunal angelägenhet. Däremot stadgas del alt riksdagen skall besluta i de frågor vi nu behandlar, och del får vi hålla fast vid.

Nu lär jag inte övertyga den föregående talaren om min ståndpunkt. Men om jag lolkar honom räll är han helt enkelt motståndare till kvinnliga präster. Den uppfattningen har han rätt atl hysa och föra fram, men den skrivelse som han vill atl vi skall skicka innebär atl man skall ha kvinnopräster men att inliativel skall utgå från kyrkomötet.

Men del säregna med denna lagstiftning ärju aU riksdagen inte ensam kan lagstifta. Någon antydde att riksdagen kunde besluta i alla frågor, men det kan den inte i den här frågan. Däremot kan riksdagen la initiativ, och det är därför den här formen har valls. Vi bör hålla fast vid atl inte föregripa en eventuell förändring av relationerna mellan stat och kyrka.

Om jag fattade ärkebiskopen rätt i del samtal vi hade med honom inom konslilutionsutskotlet, så var han mycket noga med att hålla isär frågan om relationerna mellan stat och kyrka och frågan om kvinnliga präster.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

TORE NILSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Del är möjligt att vi inte kan bli eniga, men jag tror aU Hilding Johansson - som väl är vice ordförande i utskottet, kanske sade jag fel förut -förstår mig på sätt och vis. Jag vill än en gång understryka att jusl i det här skedet - några månader före etl ställningstagande - hade del, eftersom det gäller tron, varit klokt om ulskottet besvarat motionerna på annat sätt.

Hilding Johansson påstår attjag är motståndare till kvinnliga präster. Jag vill säga: Jag är med Bibeln och emot ordningen med kvinnliga präster, men jag är inte emot kvinnorna som präster. När de ändå finns trakasserar jag dem inte. Skall man betrakta kyrkan bara som elt statligt organ måste de finnas där, och då bör också präster som inte har den nya uppfattningen inte trakassera - det är rikligt.

Men jag menar alt det är olyckligt om vi nu kommer till etl beslut som belyder all de som nu har den gamla uppfattningen att kvinnorna har sina ämbeten och männen sina skulle finna del omöjligt att vara kvar i kyrkan. Och särskilt olyckligt vore det väl om detla skulle ske jusl innan kyrkan själv skall la över det hela och kanske göra som Hilding Johansson och andra önskar: se till att det blir bara en riktning. Del ärju bättre om kyrkan själv åstadkommer del.

Jag får ännu mer den uppfattningen atl riksdagen är fel forum för den här diskussionen och alt det framför alll är fel tid i dag.

HANS GUSTAFSSON (s):

Herr lalman! Jag kan inte finna annat än att del är med Tore Nilssons anförande här som med den kristna irosupplevelsen - den är inte tillgänglig för förnuftet utan måste upplevas och kan därför inte diskuteras. Därför skall

4 Riksdagens prolokoll 1977/78:152-153

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

jag inte heller ta upp de synpunkter som Tore Nilsson har framfört.

Det har sagts här i debalten all vi inte skall lagstifta i trosfrågor. För del första kan jag inte fatta annat än alt riksdagen skall lagstifta i den ulslräckning konstitutionen förutsätter det. Det är en inte hell okomplicerad fråga med del statskyrkosystem vi har i vårt land, i varje fall än så länge. För det andra har det förslag lill beslut som konstitulionsulskotlet framlägger ingenting med trosfrågan atl göra.

Utskottet har över huvud taget icke behandlat trosfrågan. Där finns redan etl uttalande, giort av kyrkans högsta myndighet, om hur kvinnliga präster är förenliga med kyrkans lära. Vad konslitulionsulskotlei vill är att trygga rätten för alla att kunna följa sitt samvete, inte bara rätlen för män anställda i svenska kyrkan utan också rätten för kvinnor att i enlighet med sitt samvete verka i svenska kyrkan utan risk för atl bli diskriminerade av sina manliga kolleger.

Med konstitutionsutskottets betänkande och förslag finns det också i fortsättningen utrymme för präster i svenska kyrkan, som i och för sig är motståndare till kvinnliga präster. De har rätlen alt göra sin egen bibeltolkning. Det är ingen som har begärl att de skulle köras ul ur kyrkan och ingen som velat hindra dem från atl utöva sin verksamhet i kyrkan. Vad vi har velal undvika är atl de gör del på elt sätt, som är diskriminerande för andra i svenska kyrkan, som har en motsatt uppfattning.

Vi har från medborgarhåll haft etl stort tålamod i denna fråga. De flesta av oss har sedan länge ansett alt kyrkan borde få tid på sig för att klara upp denna besväriiga fråga inom svenska kyrkan. Jag tillhör dem som menarait vi skall fortsätta att ha en generös attityd i denna fråga. Denna generösa inställning har tagit sig etl starkt uttryck i konstilulionsutskottets förslag åtminstone på två punkter.

För det första skulle konstilulionsutskoltel kunna hävda all frågan om samvelsklausulen gällde dem som 1958 hade Oänst i svenska kyrkan. Där tar konstitutionsutskottet ett långt steg fram till dagens situation. För det andra har konslilutionsutskotlet intagit den generösa ståndpunkten att också de som i dag är inskrivna som teologie studerande skall ha denna rält att åberopa motivuttalandena eller den s. k. samvelsklausulen. Vi har gjort det därför all vi har menat att de kan ha påbörjal sina sludier mot bakgrund av den praxis och de förutsättningar som nu gäller och därför inte plötsligt skall få uppleva att vi nu kanske har etl något annorlunda synsäll än vad vi lidigare haft i denna fråga. Del är en utomordentligt generös attityd, och det har också påpekats här av flera talare, som ifrågasatt om inte detla är all vara alldeles för tolerant i denna fråga.

Vad vi nu kan konstatera är att kyrkan, trots alt hon nu har haft 20 år på sig, icke har lyckats atl lösa denna fråga inom sig. Tendensen går snarare åt andra hållet, all svårigheterna ökar alt leva under, så atl säga, en samexistens i svenska kyrkan. Del kan vi utläsa av den statistik som finns. Den har lidigare redovisats i kammaren, och jag skall inte ta upp liden med alt gå igenom den igen.

Men en sak irorjag alt det finns skäl all påpeka, nämligen alt samexi-

stensen i denna fråga inom svenska kyrkan kommer att försvåras och har försvårats i takt med ökningen av anlalet kvinnliga präster. Så.länge vi bara hade ett fåtal kvinnliga präster, kanske ett tiotal, gick det ganska bra alt placera dem på elt sätt som gjorde atl konfliktanledningar inte uppstod. Nu ha vi 250 kvinnliga präster, och deras antal ökar. Det är klart atl ju flera kvinnliga präster vi får, desto svårare blir del atl upprätthålla möjligheterna att låta dem Oänstgöra på ell säll, som innebär alt det inte uppstår konflikt. Konfliklan-ledningarna växer således ständigt. Därför kommer vi alt uppleva atl denna fråga ingalunda har lösts utan att motsättningarna i stället kommer att öka i takt med att vi får fler kvinnliga präster i svenska kyrkan.

Vi har från konstilulionsutskottets sida inte gett oss in på frågan huruvida den ena bibeltolkningen är atl föredra framför den andra. Men del förhåller sig i sak på del sättet att leologer av facket i Sverige har delade meningar om denna punkl. Vi kan leta upp dem som anser det slå klart i överensstämmelse med Bibeln atl tillåla kvinnliga präster, och vi kan leta upp dem som har motsatt uppfattning. Jag tycker för egen del att man ändå kan våga anlägga den lekmannasynpunklen alt om i denna fråga de som verkligen kan ämnet har så utomordentligt delade meningar, så skulle de som är motståndare till kvinnliga präster kunna följa den gamla goda domarregeln all hellre fria än fälla, Jag tror nog att om de anknyter lill den Gud som är den allsmäkliga käriekens, så skulle de få förlåtelse om del skulle visa sig atl de tagit fel.

Sedan har del i denna debatt sagts atl det inte bara är kvinnorna som blir diskriminerade. Det gäller också männen. Men jag har aldrig upplevt atl del är någon kvinna som i skydd av samvelsklausulen har vägrat att samarbeta med manliga kolleger. Kan del ges elt enda sådanl exempel?

Herr talman! Enligt min mening får del nu vara slul med alt männen i skydd av molivullalande i anslutning till av riksdagen stiftad lag får slöd för alt uppträda diskriminerande mot sina kvinnliga kolleger i svenska kyrkan.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

TORE NILSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Förre kommunminisiern kan nog inte leta fram några teologer av facket som kan bevisa all kvinnliga präster i kyrkan är förenligt med Bibeln.

Teologer av facket har slutat att göra det försöket.

Jag nämnde Seppo Teinonen i natt, men Hans Gustafsson kanske inte lyssnade. Jag skall be att Hans Guslafsson på nytl läser anförandet av Anders Nygren den 1 oktober 1957 vid kyrkomölel, där han bl. a. citerar gamle Fridrichsen,somju var liberal m. m. men som kunde Bibeln, och denne sade alt del går inte att anföra något därifrån lill försvar för kvinnan som präst.

Hans Gustafsson motsäger sig själv. Han säger alt det inte är trosfrågor som vi lagsliftar om. Men sedan säger Hans Guslafsson att ingenting som slår emot den troende anfördes. Och därefter yttrar han: Om det inte snabbi sker en förändring, måste del vara slut. Slut alltså för den som har en annan trosuppfalining. I så fall måsle del väl gälla trosfrågor. Det är ganska tydlig

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

klartext Hans Gustafsson lalar på detta område.

Sedan talar Hans Guslafsson om all kyrkan måsle få lid på sig och i näsla ögonblick säger han atl kyrkan inte har lyckats - underförstått att därför måsle riksdagen gripa in.

Jag håller med Gunnar Biörck mer än förut om alt det här visar atl del är helt orimligt att behandla här. Om kyrkan bara vore en avdelning av staten, då vore det alldeles rikligl alt ha samma ordning på den här fronten som när del gäller andra statsOänslemän. Men det gäller ju ändå någonling mycket mer. Och del måste ändå i praktiken beiyda all de som har annal synsätt - när nu bestämmelserna enligt 1958 års beslut försvinner-harju ingenting annat alt göra än atl gå.

Jag kan inte finna atl della är förenligl med demokrati. Det är mycket upprörande. Men den här debatten hade vi som sagt kunnai bespara riksdagen. Jag ber ledamöterna ta del av det som Bertil Gärtner säger. Han är en ganska erfaren och bibelkunnig man och han säger att "vi drivs ut ur kyrkan". Nyss påstod Hans Gustafsson och Hilding Johansson atl ingen drivs ut.

Är del då inte fråga om tro utan om någonling annat, ja, då begriper jag inte del här.

HANS GUSTAFSSON (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag inser det meningslösa i att föra en debatl med Tore Nilsson i denna fråga. Men när han ber mig ta fram någon leolog av facket som anser atl kvinnliga präster i svenska kyrkan är förenligt med Bibeln, föreställer jag mig att han vill underkänna den omständigheten att 11 biskopar av 13 är beredda atl viga och f n. viger kvinnliga präster och att han är beredd att säga att de inte är ledloger.

Jag vill ånyo hävda alt ingen drivs ul ur svenska kyrkan genom konstitutionsutskottets förslag. Vi har lämnat utrymme för dem som är motståndare lill kvinnliga präster alt vara kvar och verka i svenska kyrkan i enlighet med sitt samvete, men vi har krävt av dem atl det skall ske på elt sådant sätt atl deras samvetsfrid inte upprätthålls på bekostnad av andra människors samvetsfrid utan de skall som alla andra ta hänsyn till hur de upprätthåller sin samvetsfrid.

Sedan vill jag ånyo hävda atl ingen drivs ut ur svenska kyrkan genom konstitutionsutskottets förslag. Vi harlämnat utrymme,även fördem som är motståndare till kvinnliga präster, alt stanna kvar i den svenska kyrkan och där verka i enlighet med sitt samvete, men vi har krävt av dem atl del skall ske på ett sådanl sätt alt deras samvetsfrid inte upprätthålls på bekostnad av andras samvetsfrid, ulan alt de, liksom alla andra, skall la hänsyn lill hur de utövar sin samvetsfrihet.

TORE NILSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag harju inte några uppgifter om biskoparnas namn och utbildning och deras föregående verksamhel framför mig. Jag är dock ganska övertygad om att ingen av de biskopar som diskussionen i dag rör har i någon

lärostol som gäller t. ex. kyrkohistoria eller nya testamentets exegelik yttrat sig med anledning därav. Biskoparna har nog känt vart vinden blåser. Detla är visserligen styggt sagl, men man får den uppfatiningen, eftersom alla tidigare teologer och biskopar bör ha läsl Bibeln på etl annat sätt och eftersom den övriga delen av kristenheten gör detsamma.

Jag kan inte fatta Hans Gustafssons sista inlägg i frågan på något annal sätt än alt kvinnopräslmotståndarna skall få ha kvar sina samveten men alt samvetena skall riktas. Vi skall se lill att samvetena inte råkar i konflikt, t. ex. vid arbetet tillsammans med en kvinnlig präst. Men om Bibeln tycks säga det, enligt denna tolkning, måste ju ändå samvetena lyda - inte Bibeln, utan bara den uppfattning som 93 eller 97 % av svenska folket har! Då förslår jag hur det kommer all gå med dessa män: de blir tvungna att lämna kyrkans samfund.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

HANS GUSTAFSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! När det gäller frågan huruvida biskoparna är teologer av facket eller inte kan jag bara hänvisa lill uppgifterna i statskalendern.

ERIC CARLSSON (c):

Herr talman! Del är med tvekan jag lar till orda i den här debatten. Del har sagts här i dag - och det sades också i går - atl den här frågan är en kyrkans angelägenhet, som alltså kyrkan har alt beslula i och som vi i riksdagen inte är kompetenta all ge oss i kast med. Får jag då bara påminna om att praktiskt tagel allesammans i den här församlingen är med i kyrkan. Vi har också synpunkter på - och skall ha synpunkter på! - hur kyrkans verksamhel skall bedrivas, till vår uppbyggelse och till vårl gagn.

Jag blev en gång tillfrågad av en kvinnoprästmotståndare om vilket som för mig var del väsentligaste. Ordet eller paragraferna. Jag svarade att Ordet är det väsentliga. Men, sade jag, Ordel, dvs. del kristna budskapet, har samma värde antingen det förkunnas av en man eller av en kvinna i predikstolen, av en av vardagens enkla människor, som med sin livserfarenhet i ord och gärningar visar ett kristligt leverne, grundat på Ordet, hämtat ur Bibeln.

Få saker har så djupt skadat svenska kyrkan som debatten om och motståndet mot kvinnliga präster. Man har frågat sig: Vad är del för kyrka vi har egenlligen, där man för en sådan diskussion och där man ifrågasätter varandras ärliga uppsåt? Och man har frågat sig: Skall samvelsklausulen bara gälla i en riktning? Skall den gälla bara för dessa oförsonliga leologer, som i många fall har utsatt de kvinnliga prästerna fören förnedrande behandling? Kristi lära är ändock en kärlekslära, som vi har atl leva efter. Skall inte den kärieksläran gälla också för dessa leologer, som sedermera skall gå ul för alt förkunna del budskapet?

För någon månad sedan såg jag ett TV-program en söndagsförmiddag, vilket visade förföljelserna av kristna i en av öststaterna. Strax efteråt kom det en predikan med en kvinnlig präst. Då slog det mig alt del ändå finns paralleller mellan vårt land och denna öststat: här har man på visst håll hårt bekämpat och förföljt de kvinnliga prästerna. Och jag vill säga att den

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Kvinnliga präster m. m.

parallellen gjorde man inte osökt! För mig gäller Galaterbrevets ord: "Här är ickejude eller grek, härar icke träl eller fri, härar icke man och kvinna: alla aren I ett i Kristus Jesus."

Riksdag och kyrkomöte har all gemensaml stifta lag och att ta sitt gemensamma ansvar, som vilar på den grundlag som vi här antagit. Det är det ansvaret - som vi i vår ställning som medlemmar i svenska kyrkan och som medlemmar i riksdagen - har alt i dag ta genom det beslul som vi strax skall falla.

Jag skall mot bakgrunden av vad jag här anfört, herr lalman, be att få yrka bifall lill utskottets förslag.

LINNEA HÖRLÉN (fp):

Herr talman! Jag skall inte gå in på sakfrågan. I del hänseendet ansluter jag mig lill utskottels belänkande. Men Tore Nilsson lämnade uppgifter om kvinnliga pastorer i frikyrkan som jag inte anser får stå oemotsagda. Han menade att det var först på sistone som man haft kvinnliga församlingsföreståndare, att erfarenheterna skulle ha varit mindre goda och alt kvinnorna i detla hänseende skulle vara på tillbakagång.

Det är självklart all pionjärer - på vilket område det vara må - möter vissa svårigheter. De svårigheterna har drabbat också kvinnliga pastorer i frikyrkan. Men svårigheier är lill för all övervinnas.

Kvinnliga församlingsföreståndare har för Svenska missionsförbundets del funnils sedan 1950-talet - med goda erfarenheter. Enligt statistiska uppgifter, som just nu håller på att sammanställas på Svenska missionsförbundets expedilion inför del hundraårsjubileum man slår inför, har de kvinnor som gått in i paslorsgärningen i störte utsträckning än männen stannat kvar i sina uppgifter och också funnil sig väl till rälla.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels del av Per Petersson under överiäggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Per Petersson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill aU kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i

betänkandet nr 48 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av Per Petersson under överiäggningen

framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Per Petersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 284

Nej - 16

Avstår - 8

§ 14 Energiforskning, m. m.

Föredrogs näringsutskottels betänkanden

1977/78:67 med anledning av proposilionen 1977/78:116 med förslag till anslag till siatens vatienfallsverk för budgetåret 1978/79, m. m. och proposilionen 1977/78:125 i vad avser kraftstationer m. m. jämte motioner,

1977/78:68 med anledningav propositionen 1977/78:110om energiforskning m. m. jämte molioner,

1977/78:69 med anledning av proposilionen 1977/78:100 i vad avser anslag till Sveriges geologiska undersökning, propositionen 1977/78:101 i vad avser anslag för prospektering i Arjeplog och proposilionen 1977/78:124 om lån för forskningsverksamhet i Ranslad jämte motioner och

1977/78:70 med anledning av proposilionen 1977/78:125 i vad avser vissa naturgasfrågor och proposilionen 1977/78:128 om stöd till prospektering efter olja och naturgas jämte molioner.

TREDJE VICE TALMANNEN:

Näringsutskottels betänkanden nr 67, 68, 69 och 70 debatteras i eU sammanhang, och yrkanden belräffande samtliga dessa betänkanden får framställas under den gemensamma överläggningen.

Näringsutskottets betänkande nr 67

I propositionen 1977/78:116 (industridepartementet) hade regeringen föreslagit riksdagen alt till Kraftstationer m. m. för budgetåret 1978/79 under statens affärsverksfonder anvisa ell invesleringsanslag av 2 310 000 000 kr.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "Proposilionen innehåller förslag rörande investeringsanslaget Kraftstationer rn. m. för budgetåret 1978/79. Över anslaget anvisas medel för statens valtenfallsverks investeringar.

Förslagen i proposilionen innebär i vad avser vattenkraftutbyggnad alt tidigare beslutade utbyggnads- och ändringsarbeten avseende Ritsem,

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Harsprånget, Porjus och Ligga i Lule älv, Juklan i Umeälven, Söderfors och Näs i Dalälven samt Lilla Edet i Göta älv kan fortsäita planenligi. Härutöver föreslås all medel ställs lill förfogande för planerade utbyggnader av kraflslalionerna vid Åsele och Stenkullafors samt av ytteriigare etl aggregat vid Näs och Messaure kraftstationer.

Medel föreslås ställas till förfogande även för planenlig fortsalt utbyggnad av kärnkraftblocken 3 och 4 vid Ringhals kraftstation och kärnkraftblocken 1 och 2 vid Forsmarks kraftstation. För block 3 vid Forsmarks kraftstation föreslås ingen ytteriigare medelstilldelning i avvaktan på kommande energi-politiskt beslut.

Vidare redovisas förslag rörande investeringar i distribulionsanläggningar, huvuddelen hänförande sig till beslutade och påböOade arbeten, samt vissa övriga investeringar. Medel föreslås ställas lill förfogande för de särskilda åtaganden från statens sida rörande Gotlands elförsörjning som tidigare har beslutals.

Sammanlaget innebär det föreslagna investeringsprogrammet all 2 310 milj. kr. bör anvisas över invesieringsanslaget Kraftstationer m. m. budgetåret 1978/79."

I propositionen 1977/78:125 bilaga 11 hade regeringen (industridepartementet) under punkten 8, Kraftstationer m. m. (s. 73-82) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen atl godkänna konsortialavtal mellan statens valtenfallsverk och Östersunds Elektriska AB om bl. a. ulbyggnad av Granboforsens kraftverk i vad staten genom avtalet åtog sig att teckna aktier och i övrigt iklädde sig ekonomiska förpliktelser,

2. bemyndiga regeringen att godkänna konsortialavtal mellan statens valtenfallsverk och Södertörns Fjärrvärmeakiiebolag om ulbyggnad av etl kraftvärmeverk i Botkyrka kommun i vad staten genom avtalet åtog sig all teckna aktier och i övrigl iklädde sig ekonomiska förpliktelser,

3. bemyndiga regeringen att medge statens valtenfallsverk att teckna borgen för lån intill sammanlagt 4 673 000 000 kr., varav högst 140 000 000 kr. för lån lill eldislributionsföretag.

I detta sammanhang hade behandlals

dels de med anledning av proposilionen 1977/78:116 väckta motionerna 1977/78:1816 av Olof Palme m.fl. (s), vari hemställts att riksdagen skulle

1. till vattenfallsverkel för budgetåret 1978/79 anvisa en investeringsanslag
av 77 milj. kr. för utbyggnad av Forsmark 3,

2. som sin mening ge regeringen lill känna vad i moiionen anförts om en
karlläggning och redovisning av vilka konsekvenser dieselkraftverk på
Gotland skulle medföra för hala och miljö samt kulturminnesmärken.

1977/78:1856 av Ylva Annerstedt (fp), vari hemställts aU riksdagen hos regeringen begärde att vattenfallsverkel utarbetade förslag till allernativ sträckning för kraftledningen från Forsmark,

1977/78:1857 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts all riksdagen i anledning av propositionen 1977/78:116 uttalade alt siatens valtenfallsverk inte fick använda evenluelll överblivna medel på andra områden till block 3 vid Forsmarks kraftstation eller till reaktor- och reaklortanklillverkningar,

dels den med anledning av punkten 8 i proposilionen 1977/78:125 bilaga 11 väckta moiionen 1977/78:1882 av Ivar Nordberg (s) och Anna Lisa Lewén-El lasson (s).

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

dels de under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta molionerna

1977/78:254 av Oswald Söderqvist m.fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen skulle

1. hos regeringen begära förslag om folkomröstning i kärnkraftsfrågan,

2. bevilja etl anslag på 100 000 kr. lill Rikskommiltén för folkomröstning om kärnkraft,

1977/78:306 av Nils Hjorth m. fl. (s), vari hemställts all riksdagen som sin mening uttalade alt det tredje aggregatet i Forsmark snarast fick byggas färdigt,

1977/78:477 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), såviu gällde hemställan all riksdagen ullalade sig för

1. all 1975 års beslul om 13 reaktorer borde fullföljas utan ytterligare dröjsmål,

2. atl alla leden i kärnbränslecykeln borde ulvecklas inom landet och som statliga förelag,

1977/78:796 av Tore Claeson m. fl. (vpk), vari hemställts

1. atl riksdagen skulle anhålla hos regeringen om en aktiv insats för atl ASEA-Atoms och Uddcombs verksamhet fick en icke-nukleär inriktning,

2. att riksdagen, därest de övriga delägarna i nämnda bolag inte accepterade en sådan förändring, skulle anhålla hos regeringen om atl avsluta det slalliga engagemanget i de båda förelagen,

1977/78:806 av Lars Werner m. fi. (vpk), vari hemställts au riksdagen skulle

1. uttala sig för en sådan inriktning av energipolitiken atl inhemska förnyelsebara energikällor kraftigt utbyggdes och atl kärnkraftsenergin helt avvecklades,

2. anhålla att regeringen snarast fastställde etl preciserat program för genomförandet av den under 1 angivna energipoliliska inriktningen.

1977/78:1304 av Per-Axel Nilsson m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde en skyndsam översyn av frågan om elförsöOningen på

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Golland som belyste även miljöeffekterna av olika alternativa lösningar, varvid organ som Sveriges geologiska undersökning, naturvårdsverket och andra möjliga expertorgan bereddes tillfälle att utveckla sina synpunkter,

1977/78:1405 av Kari-Erik Häll m. fl. (s) såvitt gällde yrkandet 2,

1977/78:1410 av Gösta Andersson (c) och Ivan Svanström (c),

1977/78:1641 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen under BI 6 Statens affärsverksfonder: Vatienfallsverket för budgetåret 1978/79 beräknade i förhållande lill regeringens förslag med 300 milj. kr. förhöjda inkomster av 1 555 milj. kr., och

1977/78:1642 av Olof Palme m.fl. (s), vari hemställts alt riksdagen skulle

1. lill Statens vattenfallsverk på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisa ett investeringsanslag av 65 000 000 kr.,

2. som sin mening ge regeringen lill känna vad som i moiionen anförts beträffande möjligheterna till avtappning av hetvatten.

Ulskottet hemslällde

1. beträffande kraftvärmeverk i Botkyrka att riksdagen skulle

a) med bifall till propositionen 1977/78:125 bilaga 11 punkten 8 moment 2 bemyndiga regeringen att godkänna konsortialavtal mellan statens vattenfallsverk och Södertörns Fjärrvärmeaktiebolag om utbyggnad av elt kraftvärmeverk i Botkyrka kommun i vad staten genom avtalet åtog sig an teckna aktier och i övrigl iklädde sig ekonomiska förpliktelser,

b) avslå motionen 1977/78:1882,

2. beträffande Granboforsens kraftverk atl riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:125 bilaga 11 punkten 8 moment 1 bemyndigade regeringen atl godkänna konsortialavtal mellan statens valtenfallsverk och Östersunds Elektriska AB om bl. a. utbyggnad av Granboforsens kraftverk i vad staten genom avtalet åtog sig att teckna aktier och i övrigl iklädde sig ekonomiska förpliktelser,

3. beträffande principuttalande om energipolitiken att riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:477 yrkandena 1 och 2 och motionen 1977/ 78:806,

4. beträffande folkomröstning om kärnkraft, m. m. all riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:254,

5. belräffande AB Asea-Alom och Uddcomb Sweden AB att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:796,

6. belräffande kärnkraftblockel Ringhals 3 all riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1641,

7. beträffande kärnkraftblockel Forsmark 3 samt anslag lill Kraftstationer m. m. att riksdagen skulle

a) avslå motionen 1977/78:1642 yrkandet 1,

b) med bifall till propositionen 1977/78:116 och med avslag på motionen 1977/78:306 och motionen 1977/78:1816 yrkandel 1 till Kraftstationer m. m. för budgelårel 1978/79 under Siatens affärsverksfonder: Siatens valtenfallsverk anvisa ett investeringsanslag av 2 310 000 000 kr.,

c) avslå motionen 1977/78:1857,

8. beträffande borgensåtaganden av siatens valtenfallsverk att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:125 bilaga 11 punkten 8 moment 3 bemyndigade regeringen atl medge statens valtenfallsverk att teckna borgen för lån intill sammanlagt 4 673 000 000 kr., varav högst 140 000 000 kr. för lån lill eldistributionsföretag,

9. beträffande utnynjande av hetvatten från kärnkraftblockel Forsmark 3 atl riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1642 yrkandel 2,

10. beträffande alternativ sträckning av kraftledning från Forsmark all riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1856,

11. belräffande begränsning av byggandet av större kraftledningar atl riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1410,

12. beträffande Gollands elförsörjning att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1304 och motionen 1977/78:1816 yrkandel 2,

13. belräffande ulbyggnad av valtenkraft i Norrbottens län atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1405 yrkandet 2.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Följande fem reservationer hade avgivits av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Ingvar Carisson, Lilly Hansson, Ivar Högström och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s):

1. belräffande kärnkraftblockel Ringhals 3, vari reservanterna ansett att
ulskollel under 6 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1641 under inkomsttiteln Statens affärsverksfonder: Siatens vattenfallsverk för budgetåret 1978/79 beräknade i förhållande till regeringens förslag med 950 000 000 kr. förhöjda inkomster av 2 205 000 000 kr.,

2. beträffande kärnkraftblocket Forsmark 3 samt anslag till Kraftstationer
m. m., vari reservanterna ansett alt ulskottet under 7 bort hemställa

atl riksdagen skulle

a) avslå motionen 1977/78:1642 yrkandet 1,

b) med anledning av propositionen 1977/78:116 och med bifall lill
moiionen 1977/78:306 och moiionen 1977/78:1816 yrkandel 1 lill Kraftsta
tioner m. m. för budgetåret 1978/79 under Statens affärsverksfonder: Siatens
valtenfallsverk anvisa elt investeringsanslag av 2 3S7 000 000 kr.,

c) avslå moiionen 1977/78:1857,

3. belräffande borgensåtaganden av statens vattenfallsverk, vari reservanterna ansett alt ulskottet under 8 bort hemslälla

alt riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:125 bilaga 11 punkten 8 moment 3 bemyndigade regeringen att medge statens vaiienfalls-

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m. '

verk atl teckna borgen för lån intill sammanlagt 5 123 000 000 kr., varav högst 140 000 000 kr. för lån till eldislributionsföretag,

4. beträffande utnytOandeav hetvatten från kärnkraftblocket Forsmark 3, vari reservanterna ansett all utskottet under 9 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1642 yrkandet 2 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

5. beträffande Gotlands elförsöOning, vari reservanterna ansett all ulskollel under 12 bort hemställa

atl riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:1304 och motionen 1977/ 78:1816 yrkandel 2 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Näringsutskottets betänkande nr 68

I proposilionen 1977/78:110 (industridepartementet) hade framlagts förslag om dels utökat statligt stöd till forskning och utveckling inom energiområdet, dels riktlinjer och anslag för verksamheten vid AB Atomenergi.

1 proposilionen hade föreslagils i första hand - under punkten 5 (s. 167)- att riksdagen godkände

1. de riktlinjer för inriktningen av forskning och utveckling inom
energiområdet som föredragande statsrådet hade förordat,

2. de riktlinjer för ändrad inriktning av verksamheten vid Aktiebolaget
Atomenergi som föredragande statsrådet hade förordat.

Vidare framlades - under punkten 6 - förslag om vissa anslag för budgetåret 1978/79. Under angivna punkter hade föreslagits

F 13. Energiforskning (s. 167 f) att riksdagen skulle

1. bemyndiga regeringen alt under budgelårel 1978/79, i enlighet med vad
föredragande statsrådet hade anfört, ikläda staten ekonomisk förpliktelse i
samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som,
inberäknat löpande beslul, innebar åtaganden om högst 200 000 000 kr. för
vart och eu av budgetåren 1979/80-1981/82,

2. lill Energiforskning för budgetåret 1978/79 anvisa etl reservationsan
slag av 238 500 000 kr.

F 14. Bidrag till verksamheten vid Aktiebolaget Atomenergi (s. 168 f)

att riksdagen till Bidrag till verksamheten vid Aktiebolaget Atomenergi för budgetåret 1978/79 anvisade etl reservationsanslag av 46 000 000 kr.

F 15. Energiteknisk forskning och ulveckling vid Aktiebolaget Atomenergi (s. 169)

atl riksdagen lill Energileknisk forskning och utveckling vid Aktiebolaget Atomenergi för budgetåret 1978/79 anvisade ell reservalionsanslag av 12 000 000 kr.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I proposilionen läggs fram förslag om utökat statligt stöd till forskning och utveckling m. m. inom energiområdet. De största insatserna föreslås i fråga om förnyelsebara energikällor, särskill vindenergi och energi ur biomassa, samt belräffande energianvändning inom bebyggelse och i industriella processer.

Huvuddelen av insatserna föreslås ske inom etl nytt sammanhållet, treårigt Huvudprogram Energiforskning. I propositionen läggs fram förslag om rikllinjer och medelsberäkningar för programmet under budgetåren 1978/79-1980/81.

Vidare läggs i propositionen fram förslag om riktlinjer och anslag för veksamheten vid AB Atomenergi. Bolaget föreslås få betydande uppgifter vad gäller ulvecklingen av främst inhemska bränslen.

För treårsperioden 1978/79-1980/81 beräknas i propositionen statliga insatser om sammanlagt 1 000 milj. kr. Härav ulgör 842 milj. kr. en treårig ram för Huvudprogram Energiforskning och vissa därmed sammanhängande insatser. Som bidrag lill verksamheten vid AB Atomenergi beräknas en motsvarande treårsram om 140 milj. kr."

I della sammanhang hade behandlals dels de med anledning av propositionen väckta molionerna 1977/78:1808 av Bernl Ekinge (fp), vari hemslällls att riksdagen gav regeringen lill känna vad som i motionen anförts angående den fortsatta verksamheten vid AB Atomenergis anläggning vid Studsvik,

1977/78:1809 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari hemställts atl riksdagen skulle

1. avslå hemställan atl godkänna de rikllinjer för inriktningen av forskning
och ulveckling inom energiområdet och den ändrade inriktning av verksam
heten vid AB Atomenergi som förordats i proposilionen,

2. bevilja 30 milj. kr. för budgetåren 1978/79-1980/81 för aU bygga upp en experimentell handelsträdgårdsorganisation i Tornedalen för utnynjande av solvärme, i överensstämmelse med Gunnar Hielalas pionjäranläggning, plus konservindustri, en effektiv försäljnings- och transportorganisation etc,

3. föra upp anslaget Bidrag till verksamheten vid AB Atomenergi med begärda 48,7 milj. kr. men utan vidhängande "mer preciserade planeringsförutsättningar",

4. bevilja etl rambelopp om 10 milj. kr. för fortsatt utvecklingsarbete av värmereaklorer,

5. för budgetåret 1978/79 bevilja 5 milj. kr. för insalser i fråga om anrikning av uran samt metodutveckling och internationellt samarbete beträffande

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

behandling och slutförvaring av högaktivl avfall samt

6. uttala sig förett svenskt forsknings-och utvecklingsprogram föratimed hög prioritet få fram en välgasdriven bil och välgas i lättransporlabel och säker form,

1977/78:1810 av Olof Palme m.fl. (s), vari hemställts att riksdagen skulle

1. som sin mening ge regeringen lill känna vad som i moiionen anförts beträffande överföringen av 30 milj. kr. från Reserv för oförutsedda behov till delprogrammet Avancerad energiteknik,

2. som sin mening ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts beträffande behovel av övergripande planering för energihushållning i bebyggelsen,

3. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande organisationen av forskning kring inhemska bränslen och utnyujandet av AB Atomenergi i energiforskningsprogrammet,

4. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts belräffande nyttiggörande i näringslivel av utvecklingsarbetet på energiområdet.

1977/78:1811 av Olle Svensson m. fl.(s), vari hemslällls att riksdagen gav regeringen till känna vad i motionen framhållits om beredningen av förslaget om den framtida verksamheten vid R 2 i Studsvik,

1977/78:1812 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemslällls all riksdagen skulle

1. med ändring av propositionen 1977/78:110

a) till delprogrammet Åtgärder i transporlsyslemel för perioden 1978/ 79-1980/81 bevilja elt anslag av 14 milj. kr.,

b) till delprogrammet Sol värmesystem och energilagring m. m. för perioden 1978/79-1980/81 bevilja ett anslag av 70 milj. kr.,

c) lill delprogrammet Lättvaltenreaklorer för perioden 1978/79-1980/81 bevilja elt anslag av 30 milj. kr.,.

d) till delprogrammet Vindenergi för perioden 1978/79-1980/81 bevilja ett
anslag av 145 milj. kr.,

e) till programmet Allmänna energisyslemstudier m. m. för perioden
1978/79-1980/81 bevilja ett anslag av 31 milj. kr.,

O till delprogrammet Fusionsenergi för perioden 1978/79-1980/81 bevilja etl anslag av 20 miy. kr.,

2. som sin mening uttala

a) alt forskning för geolermisk energi inom delprogrammet Helvallen-teknik och för solenergi/energilagring inom delprogrammet Avancerad energiteknik skulle prioriteras samt att någon briderforskning ej skulle få förekomma,

b) all Sverige borde utträda ur Euralom. den 1 juli 1979,

rfp/s den med anledning av propositionen 1977/78:111 om siatens stöd till     Nr 152
teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m. m. väckta motionen     Torsdagen den
1977/78:1853 av Rune Ångström (fp) och Böe Hörnlund (c),   25 maj 1978

dels de under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta motionerna

1977/78:343 av Bernt Ekinge (fp),

1977/78:477 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), såvitl gällde hemställan (yrkandel 4) att riksdagen ullalade sig för alt forskningen beträffande fusionsenergin (välekraften) gavs det ekonomiska stöd som krävdes,

1977/78:636 av Nils Hörberg (fp),

1977/78:1285 av Frilz Börjesson (c) och

1977/78:1637 av Bertil Jonasson (c).

Energiforskning, m. m.

Ulskollel hemslällde

1. beträffande den allmänna inriktningen av energiforskningsprogrammet
aU riksdagen med avslag på motionen 1977/78:1809 yrkandel 1 i ifrågava
rande del godkände i propositionen 1977/78:110 under punkten 5 moment 1
angivna riktlinjer för inriktningen av forskning och utveckling inom
energiområdet såvitt de inte omfattades av ulskottels hemslällan i del
följande,

2. belräffande bidrag till en experimentell handelsträdgårdsorganisation i Tornedalen att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1809 yrkandet 2,

3. beträffande forskning rörande energianvändning för transporter och samfärdsel att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:1812 yrkandet 1 a godkände i proposilionen 1977/78:110 under punkten 5 moment 1 angivna rikllinjer för inriktningen av forskning och utveckling inom energiområdet i ifrågavarande del,

4. beträffande forsknings- och utvecklingsprogram rörande välgas som drivmedel atl riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1809 yrkandet 6,

5. beträffande forskning rörande energianvändning för bebyggelse alt riksdagen med anledning av proposilionen 1977/78:110 punkten 5 moment 1

i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1977/78:1812 yrkandet I b godkände av utskottet angivna riktlinjer för inriktningen av forskning och utveckling inom energiområdet i ifrågavarande del,

6. belräffande uttalande om övergripande planering för energihushållning i bebyggelsen aU riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1810 yrkandet 2,

7. beträffande forskning rörande torv att riksdagen skulle avslå

a) moiionen 1977/78:636,

b) motionen 1977/78:1853,

8. beträffande information om användning av inhemskt bränsle atl riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1637 yrkandet I,

9. belräffande distributions- och motlagningsapparat för vedbränslen atl

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, rn. m.

riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1637 yrkandet 2,

10. beträffande ultalande om forskning rörande geolermisk energi alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1812 yrkandet 2 a,

11. belräffande forskning rörande vindenergi att riksdagen skulle

a) med avslag på motionen 1977/78:1812 yrkandet I d godkänna i propositionen 1977/78:110 under punkten 5 moment 1 angivna rikllinjer för inriktningen av forskning och utveckling inom energiområdet i ifrågavarande del,

b) avslå moiionen 1977/78:1285 om elt vindkraflaggregat på Öland,

12. beträffande fortsall utveckling av värmereaklorer att riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1809 yrkandet 4,

13. beträffande stöd till forskning om anrikning av uran m. m. alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1809 yrkandet 5,

14. beträffande forskning rörande lältvallenreaktorer och rörande avancerad energiteknik att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:1810 yrkandel 1 och moiionen 1977/78:1812 yrkandet 1 c och yrkandet 2 a i ifrågavarande del godkände i proposilionen 1977/78:110 under punkten 5 moment 1 angivna riktlinjer för inriktningen av forskning och ulveckling inom energiområdet i ifrågavarande del,

15. beträffande forskning rörande solenergi och energilagring att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1812 yrkandet 2 a i ifrågavarande del,

16. beträffande forskning om fusionsenergi aU riksdagen skulle avslå

a) motionen 1977/78:477 yrkandel 4,

b) moiionen 1977/78:1812 yrkandet I f,

c) motionen 1977/78:1812 yrkandel 2 b,

17. beträffande allmänna systemstudier att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:110 punkten 5 moment 1 och med avslag på motionen 1977/78:1812 yrkandet 1 e godkände av utskottet angivna riktlinjer för inriktningen av forskning och utveckling inom energiområdet i ifrågavarande del,

18. beträffande näringslivets möjligheter alt UtnytOa utvecklingsarbetet på energiområdet att riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1810 yrkandel 4,

19. beträffande anslag till energiforskning m. m. alt riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:110 punkten 6 i vad avsåg anslaget F 13 skulle

a) bemyndiga regeringen att under budgetåret 1978/79, i enlighet med vad föredragande statsrådet hade anfört, ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med slöd till forskning och utveckling inom energiområdet som, inberäknat löpande beslul, innebar åtaganden om högst 200 000 000 kr. för vart och ett av budgetåren 1979/80-1981/82,

b) lill Energiforskning för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 238 500 000 kr.,

20. belräffande inriklning av verksamheten vid AB Atomenergi att
riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:110 punkten 5 moment 2 i
ifrågavarande del och med avslag på

a) motionen 1977/78:1808 i ifrågavarande del,

b) motionen 1977/78:1810 yrkandel 3

godkände i propositionen 1977/78:110 under punkten 5 moment 2 angivna rikllinjer,

21. beträlTande verksamheten vid R2-reaklorn i Studsvik att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:110 punkten 5 moment 2 i ifrågavarande del, moiionen 1977/78:1808 i ifrågavarande del och moiionen 1977/78:1811 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

22. beträffande bidrag till verksamheten vid AB Atomenergi alt riksdagen med bifall lill propositionen 1977/78:110 punkten 6 i vad avsåg anslaget F 14 och med avslag på motionen 1977/78:1809 yrkandet 3 till Bidrag till verksamheten vid Aktiebolaget Atomenergi för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservalionsanslag av 46 000 000 kr.,

23. beträffande anslag till energiteknisk forskning och utveckling vid AB Atomenergi att riksdagen med bifall lill proposilionen 1977/78:110 punkten 6 i vad avsåg anslaget F 15 lill Energileknisk forskning och utveckling vid Aktiebolaget Atomenergi för budgetåret 1978/79 anvisade etl reservationsanslag av 12 000 000 kr.,

24. belräffande inrättande av en central energimyndighet all riksdagen skulle avslå

a) motionen 1977/78:343,

b) moiionen 1977/78:1808 i ifrågavarande del.

Följande tre reservationer hade avgivits av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Ingvar Carisson, Lilly Hansson, Ivar Högström och Rune Johansson i Ljungby (samlliga s):

1. belräffande uttalande om övergripande planering för energihushållning
i bebyggelsen, vari reservanterna ansett all ulskollel under 6 bort
hemslälla

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1810 yrkandet 2 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

2. belräffande forskning rörande lältvaltenreaktorer och rörande avan
cerad energiteknik, vari reservanterna ansett alt ulskottet under 14 bort
hemslälla

att riksdagen med anledning av proposilionen 1977/78:110 punkten 5 moment 1 i ifrågavarande del, med bifall till motionen 1977/78:1810 yrkandet

1 och med anledning av moiionen 1977/78:1812 yrkandet I c och yrkandet

2 a i ifrågavarande del godkände av reservanterna angivna riktlinier för inriktningen av forskning och ulveckling inom energiområdet i ifrågavarande del.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

3. beträffande inriktningen av verksamheten vid AB Atomenergi, vari reservanterna ansett att ulskottet under 20 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:110 punkten 5 moment 2 i ifrågavarande del och moiionen 1977/78:1808 i ifrågavarande del

5 Riksdagens protokoll 1977/78:152-153

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

samt med bifall till moiionen 1977/78:1810 yrkandet 3 godkände av reservanterna angivna riktlinjer.

Till betänkandet hade fogats elt särskilt yttrande beträffande forskning om vindenergi av Frilz BöOesson (c).

Näringsutskottets betänkande nr 69

1 propositionen 1977/78:100 bilaga 17 (industridepartementet) hade föreslagits under nedan angivna rubriker

D 1. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt information och dokumentation (s. 114-123)

att riksdagen lill Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kariering samt informalion och dokumentation för budgetåret 1978/79 anvisade etl reservationsanslag av 27 982 000 kr.

D 2. Sveriges geologiska undersökning: Uppdragsverksamhet (s. 123-128) att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1978/79 anvisade etl förslagsanslag av 1 000 kr.

D 3. Sveriges geologiska undersökning: Prospektering m. m. (s. 128)

att riksdagen lill Sveriges geologiska undersökning: Prospektering m. m. för budgetåret 1978/79 anvisade elt reservationsanslag av 11 132 000 kr.

D 4. Sveriges geologiska undersökning: Ulrustning (s. 128-130)

all riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Ulrustning för budgetåret 1978/79 anvisade elt reservationsanslag av 9 266 000 kr.

1 proposilionen 1977/78:101 hilaga II (industridepartementet) hade föreslagits under nedan angiven rubrik 4. Lån för prospektering i Arjeplog (s. 51 f)

all riksdagen lill Lån för prospektering i Arjeplog på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisade etl invesleringsanslag av 10 000 000 kr.

I proposilionen 1977/78:124 (industridepartementet) hade föreslagils atl riksdagen lill Lån till processulveckling i Ranslad för budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisade ett investeringsanslag av 49 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta molionerna

1977/78:223 av Alf Lövenborg (apk), vari hemställts atl riksdagen uttalade

sig för uranbrylning i Pleulajokk och alt tillräckliga medel skulle anslås för alt förbereda gruvdrifl,

1977/78:477 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), såvitt gällde hemställan (yrkandet 3) aU riksdagen uttalade sig för alt LKAB eller elt särskill för detla ändamål bildal statligt bolag skyndsamt borde inleda exploateringen av den svenska alunskiffern för uran- och oljeutvinning, utvinning av vanadin, molybden, nickel, kobolt och andra värdefulla melaller samt konstgödselproduklion.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

1977/78:606 av Sten Svensson (m) och Per Unckel (m), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande behovet av fortsatt uranprospektering,

1977/78:1303 av Birger Nilsson m. fl. (s),

1977/78:1644 av Olof Palme m. fl. (s), såviu gällde hemslällan (yrkandel 2) all riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i motionen anförts om (c) tillstånd för statens valtenfallsverk att använda vissa medel som bidrag lill Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF) för uranprospektering, (d) Svensk Kärnbränsleförsörjning AB:s övertagande av vissa koncessioner m. m. och (e) LKAB:s prospekteringsarbete i AOeplogsområdel,

1977/78:1647 av Gunnar Richardson (fp) och, Rune Ångström (fp), vari hemställts alt riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna

1. att forsknings- och utvecklingsarbetet i Ranslad fullföljdes med den inriklning och den omfattning som angivits i moiionen,

2. all prospekteringsverksamheten i vad gällde uranfyndigheler i Non-lands inland och flälltrakter fullföljdes med inriktning på en fullständig kartläggning av existerande fyndigheier i dessa områden,

3. all verksamheten i Pleulajokk i Norrbotten fortsatte med prospektering och provbrytning, syftande till en kommande gruvdrift,

dels de med anledning av propositionen 1977/78:124 väckta motionerna 1977/78:1818 av Olof Palme m.fl. (s), vari hemställts atl riksdagen skulle

1. som sin mening ge regeringen till känna atl frågan om Mineralprojekt Ranslad borde prövas enligt de rikllinjer som föreslagils av länsstyrelsen i Skaraborgs län,

2. i avvaktan på att prövning enligt 136 a § byggnadslagen kunde ske, till lån till processulveckling i Ranslad för budgetåret 1978/79 beräkna ett investeringsanslag av 26 milj. kr.,

3. som sin mening ge regeringen till känna alt prospekieringen efter uran och andra mineraler i Sverige borde fortsätta.

1977/78:1859 av Sten Svensson m. fl. (m), vari hemställts alt riksdagen

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

som sin mening gav regeringen lill känna vad som i moiionen anförts belräffande inriktningen av den fortsatta forsknings- och utvecklingsverksamheten i Ranstad, samt

1977/78:1860 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle avslå propositionen 1977/78:124.

Ulskottet hemställde

1. belräffande anslagsfinansierad uranprospektering, m. m. atl riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:100 bilaga 17 punkten D3 till Sveriges geologiska undersökning: Prospektering m. m. för budgetåret 1978/ 79 anvisade ett reservationsanslag av 13 505 000 kr. samt med bifall till motionen 1977/78:606, motionen 1977/78:1647 yrkandet 2 i ifrågavarande del och moiionen 1977/78:1818 yrkandel 3 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört om fortsatt uranprospektering i Sverige.

2. belräffande SKBF;s uranprospekleringsprogram att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1644 yrkandena 2 c och 2 d och motionen 1977/78:1647 yrkandel 2 i ifrågavarande del som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

3. beträffande övriga anslag till Sveriges geologiska undersökning att riksdagen med bifall lill proposilionen 1977/78:100 bilaga 17 punkterna D 1, D 2 och D 4 skulle

a) till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt informalion och dokumentation för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 27 982 000 kr.,

b) till Sveriges geologiska undersökning: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1978/79 anvisa etl förslagsanslag av I 000 kr.,

c) till Sveriges geologiska undersökning; Ulrustning för budgetåret 1978/ 79 anvisa etl reservationsanslag av 9 266 000 kr.,

4. belräffande lån för prospektering i AOeplog, m. m. alt riksdagen
skulle

a) med bifall till proposilionen 1977/78:101 bilaga 11 punkten 4 och med avslag på moiionen 1977/78:223 lill Lån för prospektering i Arjeplog på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisa ett investeringsanslag av 10 000 000 kr.,

b) med anledning av motionen 1977/78:1644 yrkandet 2 e och motionen 1977/78:1647 yrkandet 3 som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört om fortsatl prospektering efter uran i Pleulajokkområdet,

5. belräffande lån för forskningsverksamhet i Ranslad atl riksdagen med
bifall lill propositionen 1977/78:124 och med avslag på molionerna 1977/
78:1818 och 1977/78:1860 lill Lån till processutveckling i Ranstad för
budgelårel 1978/79 under fonden för låneunderstöd skulle anvisa ell
investeringsanslag av 49 000 000 kr. och därvid som sin mening ge regeringen
lill känna vad ulskottet anfört samt avslå mtionen 1977/78:1647 yrkandel I
och motionen 1977/78:1859 i den mån de inte härigenom hade tillgodo-
setts.

6. beträffande inventering av alunskiffertillgångarna i Jämtlands län att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1303,

7. belräffande bildande av ett bolag för exploatering av alunskiffrar alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:477 yrkandet 3.

Reservation hade avgivits belräffande lån för forskningsverksamhet i Ranstad av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ingvar Carisson, Kari-Erik Häll och Wivi-Anne Radesjö (samlliga s), som ansett atl utskottet under 5 bort hemslälla

an riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:124, med bifall till motionen 1977/78:1818 yrkandel 2 och med avslag på motionen 1977/ 78:1860 till Lån till processutveckling i Ranstad för budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd skulle anvisa ett investeringsanslag av 26 000 000 kr. samt med anledning av motionen 1977/78:1647 yrkandet 1, motionen 1977/78:1818 yrkandel I och motionen 1977/78:1859 som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande belräffande SKBF.s uranprospekleringsprogram av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Ingvar Carlsson, Kari-Erik Häll och Wivi-Anne Radesjö (samlliga s).

Näringsutskottets betänkande nr 70

I proposilionen 1977/78:125 bilaga 11 (industridepartementet) hade föreslagits under nedan angiven rubrik 11. Lån till förprojeklering av nalurgasledningar m. m. (s. 85-89)

att riksdagen till Lån till förprojektering av naturgasledningar m. m. på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisade elt invesleringsanslag av 18 000 000 kr.

I propositionen 1977/78:128 (industridepartementet) hade föreslagils att riksdagen skulle

1. anta etl inom industridepartementet upprättat förslag till lag om ändring
i lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter,

2. godkänna de grunder för stöd lill prospektering efter olja och naturgas som föredragande statsrådet hade förordat,

3. medge atl de inkomster som svarade mot höjningen enligt 1 av den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter fick fonderas hos riksgäldskontoret och disponeras i enlighet med vad föredragande statsrådet hade förordat,

4. godkänna vad föredragande statsrådet hade förordat beträffande användningen av reservationsanslaget Oljeprospektering.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Belräffande del huvudsakliga innehållet i proposilionen 1977/78:128 anfördes följande:

"I proposilionen föreslås statligt stöd lill prospektering efter olja och naturgas i form av bidrag med villkoriig återbetalningsskyldighet. Del förutsätts att Petroswede AB, som ägs till hälften av det slalliga oljebolaget Svenska Petroleum AB och lill hälften av enskilda företag, skall bli huvudmottagare av stödet i fråga om prospektering utomlands. De enskilda intressenterna i Petroswede har åtagit sig atl lämna vissa tillskott till verksamheten utöver den ram av 100 milj. kr. som fastställdes vid bolagets bildande år 1973. Prospekteringsbidrag skall kunna lämnas även till andra företag.

Bidrag skall utgå med högst 50 % av projektkostnaden. Som huvudvillkor för bidrag anges all sådan olja som företaget får tillgång till om prospekieringen leder till utvinning skall las hem lill Sverige. För projekt av särskilt försöOningspolitiskl inlresse, i första hand på svenskt område, skall bidrag för hela kostnaden kunna lämnas till Svenska Petroleum.

Genom bidragssystemet bedöms nuvarande prospekteringsinsatser av 30-40 milj. kr. om året kunna öka'till ca 100 miy. kr. efter två å tre år. Del förutsätts atl verksamheten liksom hittills kommer atl inriktas i förslå hand på svenskt område och Nordsjön med angränsande områden.

Finansieringen av bidragssystemet skall ske genom en höjning från den 1 juli 1978 av den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter såvitl avser molorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja med 4 kr. för kubikmeter. Inkomsterna skall tillföras en särskild fond, oljeprospekleringsfonden."

I detta sammanhang hade behandlals

dels de under allmänna motionstiden vid \91in% års riksmöte väckta motionerna

1977/78:477 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk). såviit gällde hemställan (yrkandel 5) att riksdagen uttalade sig för att de multinationella oljebolagens svenska dotterförelag förstatligades,

1977/78:1311 av Arne Pettersson m. fl. (s) såviit gällde yrkandel 2,

1977/78:1645 av Kari-Anders Petersson m. fl. (c),

dels den med anledning av proposilionen 1977/78:128 väckta motionen 1977/78:1903 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen skulle

1. godkänna vad som i motionen anförts beträffande gi"underna för slöd till prospektering efter oOa och naturgas,

2. hos regeringen anhålla om en åriig redogörelse för oljeprospekterings-fondens verksamhel.

dels den med anledning av proposilionen 1977/78:174 väckta motionen 1977/78:1938 av Ulfå Tilländer (c).

Utskottet hemställde

1. belräffande lån till förprojeklering av naturgasledningar, m.m. all
riksdagen skulle

a) med bifall till propositionen 1977/78:125 bilaga 11 punkten 11 till Lån lill förprojektering av naturgasledningar, m. m. på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 18 000 000 kr.,

b) avslå motionen 1977/78:1311 yrkandel 2 samt molionerna 1977/ 78:1645 och 1977/78:1938,

2. belräffande grunder för slöd lill prospektering efter olja och naturgas alt
riksdagen skulle

a) med bifall lill proposilionen 1977/78:128 punkten 2 och med avslag på moiionen 1977/78:1903 yrkandel I godkänna vad föredragande statsrådet hade förordat,

b) som sin mening ge regeringen till känna vad ulskottet hade anfört om återbetalningsskyldighet för bidrag,

3. beträffande särskild beredskapsavgift för oOeprodukter att riksdagen skulle anta del i proposilionen 1977/78:128 under punkten 1 framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oOeprodukter,

4. beträffande inrättande av en oljeprospekteringsfond atl riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:128 punkten 3 medgav all de inkomster som svarade mol höjningen av den särskilda beredskapsavgiften för oOeprodukter enligt den under 3 angivna lagen fick fonderas hos riksgäldskontoret och disponeras i enlighet med vad föredragande statsrådet hade förordat,

5. belräffande årlig redogörelse till riksdagen för oljeprospekleringsfon-dens verksamhel att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1903 yrkandet 2;

6. beträffande användningen av reservationsanslaget Oljeprospektering alt riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:128 punkten 4 godkände vad föredragande statsrådet hade förordat,

7. belräffande förstatligande äv de multinationella oljebolagens svenska dotterföretag atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:477 yrkandet 5.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Följande två reservationer hade avgivits av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Ivar Högström, Rune Jonsson i Husum, Sivert Andersson och Rune Johansson i Ljungby (samtliga s):

1. belräffande grunder för stöd till prospektering efter olja och naturgas,
vari reservanterna ansett all ulskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen skulle

a) med anledning av propositionen 1977/78:128 punkten 2 och med bifall till motionen 1977/78:1903 yrkandel 1 godkänna vad reservanterna anfört,

b) som sin mening ge regeringen till känna vad ulskollel hade anfört om återbetalningsskyldighet för bidrag,

2. belräffande åriig redogörelse lill riksdagen för oljeprospekteringsfon-

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

dens verksamhel, vari reservanterna ansett atl utskottet under 5 bort hemslälla

att riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:1903 yrkandet 2 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Till betänkandet hade fogats etl särskilt yUrande belräffande lån till förprojektering av nalurgasledningar, m. m. av Fritz Börjesson, Kari-Anders Petersson och Ingegärd Oskarsson (samlliga c).

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr lalman! En ny energipolitik håller successivt på att la form. Låt mig kortfattat ålerge några av de reformer vi har hunnit med på etl och ett halvt år, dvs. sedan regeringsskiftet hösten 1976. Några av regeringsförslagen behandlas i dag och i morgon här i riksdagen.

På hushållningsområdel har satsningen på energisparande ålgärder i byggnader och inom industrin mångdubblats. Om riksdagen antar regeringens förslag kommer anslagen för byggnader för nästa budgetår alt bli mellan fyra och fem gånger slörre än för budgetåret 1976/77.

Energisparplanen, som behandlas av riksdagen i morgon, rör sig med ekonomiska ramar på mellan 30 och 50 miljarder kronor, i runda lal, under en tioårsperiod. En jämförelse vad gäller industrin mellan budgetåren 1976/77 och 1978/79 visar på en sjudubbling av anslagen. Del har bl. a. lett lill installation av nio olika motlrycksanläggningar, som när de väl blir färdiga kommer att ge ett eltillskott som motsvarar vad utbyggnad av.Mellanljusnan skulle ha gett - och den älvdalen har som bekant riksdagen beslutat att bevara.

Naluriigtvis är denna satsning på hushållningen elt uttryck för en prioritering från regeringens sida, t. ex. i förhållande lill nyproduktionsinvesteringar.

När det gäller forskning och ulveckling av nya tekniker och bättre metoder alt använda energi och allernativ produklion på energiområdet har vi höjt ambitionsnivån i pengar räknat för treårsperioden som avslutas vid halvårsskiftet i år från ursprungligen 366 milj. kr. till 415 milj. kr. i etl första steg och för näsla treårsperiod enligt förslaget som nu behandlas till 1 000 miljoner.

Regeringsförklaringen i oktober 1976 markerade att regeringen vill föra en energipolitik som tryggar energiförsöOning och sysselsältning samt ger handlingsfrihet för framtiden. En god hushållning med energiråvaror och energi utgör grunden för en sådan handlingsfrihet. Energipolitiken måste, som angavs i direktiven till energikommissionen, bygga på en ekologisk grundsyn som syftar lill alt successivt ersätta användningen av uttömliga resurser med förnyelsebara resurser.

Detla synsätt ulgör grundvalen för del förslag lill energiforskningsprogram som regeringen presenterat. Målet för det svenska energiforskningsprogrammet är således att bidra lill den kunskap som erfordras för atl förutse och

möta de energiproblem som förändringarna i framliden kommeratt slälla oss inför. Särskild prioritet ges i regeringens förslag till inhemska och förnyelsebara energikällor och till utvecklingav teknik för effektivare hushållning med energi.

Dessa prioriteringar framgår klart av medelsberäkningarna i regeringsförslaget. Av 842 miO. kr. för treårsperioden föreslås inte mindre än 273 milj. kr. eller i runda tal en tredjedel gå till forskning och utveckling för att effektivicf>ra energianvändningen inom industriella processer, transporter, samfärdsel samt bebyggelse.

Nära anknytning till energiforskningsprogrammet har vad gäller industriella processer de särskilda bidrag lill prototyper och demonslralionsan-läggningar som också successivt ökats och som administreras av statens industriverk. Nära anknytning till energiforskningsprogrammet har också del omfattande programmet för forskningsinrikiat experimentbyggande, som behandlas här i riksdagen i morgon. Medel för planering och uppföljning av experimentbyggandet har beräknats inom ramen förenergiforskningspro-grammel, medan medel för lån lill experimentbetingade merkostnader utgår under bostadsdepartementets huvudtitel. De statliga satsningarna på prototyper och demonstralionsanläggningar resp. forskningsinrikiat experimentbyggande är slorleksmässigt fullt jämförbara med de satsningar som görs inom ramen för Huvudprogram Energiforskning.

På energiprodukiionssidan har de inhemska förnyelsebara energiresurserna fått en rejäl anslagsmässig markering. De svarar för i runda lal två tredjedelar av det totala anslaget för energiproduktion under treårsperioden 1978/79-1980/81.

De starka markeringarna av inhemska och förnyelsebara energikällor samt energihushållning gör Sverige tämligen unikt sett i ell internationellt perspektiv. Inom kort publicerar det inlernationella energiorganet, lEA, resultaten av examinationer av medlemsländernas energipolitik. I det material som publiceras framstår svensk energipolitik som väl utvecklad. Sveriges synes numera tillsammans med Danmark och Nederiänderna ligga främst när det gäller åtgärder för att främja hushållning med energi.

I materialet från lEA ingår en detaljerad utvärdering av medlemsländernas energiforskningsprogram. Av utvärderingen framgår atl Sverige år 1977 var del land som, räknat per capita, satsade mest på forskning och utveckling för effektivare energihushållning. När det gäller forskning och utveckling kring alternativa energikällor var Sverige, också räknat per capita, det land som näst efter USA satsade mesl.

Prioriteringen av förnyelsebara energikällor markerades redan i regeringsförklaringen den 8 oktober 1976. Under innevarande budgetår har gjorts omfördelningar inom energiforskningsprogrammet från kärnkraft till förnyelsebara energikällor. Denna inriktning fullföljs nu i regeringsförslaget till elt nytt treårigt energiforskningsprogram, och man kan nog våga sig på gissningen atl Sverige med del nya programmet kommeratt behålla den profil som konstaterats i det inlernationella energiprogrammels utvärdering.

Det internationella och nordiska samarbetet inom energiforskningsom-

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

rådet har hittills haft och kommer även i det nya energiforskningsprogrammet att få en hög prioritet. Strävan är att nå en effektiv internationell arbetsfördelning inom ramen för målen fördel svenska energiforskningsprogrammet.

För etl i etl internationellt perspektiv litet land som Sverige är det nödvändigt atl en prioritering av insatserna görs med hänsyn lill den internationella utvecklingen.

Regeringens förslag innebär att verksamheten inom landet inriktas på sådana områden där utländska erfarenheter inte kan utnytOas och där det krävs internationella insatser för atl en viss teknik skall kunna ulnyujas eller där de svenska förutsättningarna är gynnsamma och en effektiv internationell arbetsfördelning moiiverar svenska insalser.

Flera molioner har väckts i riksdagen om detaljerna i regeringens förslag till energiforskningsprogram. Delta föranleder några allmänna kommentarer rörande programmets uppläggning.

Det är nödvändigi atl vi bedriver forskning och utveckling med viss bredd, för att vi närmare skall kunna pröva och värdera etl relativt stort antal utvecklingslinjer. Våra begränsade resurser gör det emellertid angeläget att vi under perioden successivt kan göra medvetna val mellan olika utvecklingslinjer och successivt koncentrera verksamheten lill färre och större insalser, även om detta leder till att i och för sig intressanta projekt inte alltid kan få stöd. En grundläggande tanke bakom energiforskningsprogrammet är således en konsekvent målinriktning och en successiv koncentration.

Regeringens förslag har också lagts upp mot bakgrund av alt energiforskningsprogrammet har många avnämare. Dess resultat kommer atl ge beslutsunderlag lill sialsmaklerna, statliga myndigheter och kommuner liksom lill induslrier och enskilda,som utvinner,omvandlar,dislribueraroch använder energi eller tillverkar energiteknisk utrustning.

En annan grundtanke med uppläggningen av programmet är därför att samarbetet med avnämarna skall etableras så tidigt som möjligt och att verksamheten inte drivs längre än till dess alt avnämarna själva kan ta över ansvaret förden fortsatta utvecklingen. Etl nära samarbete med induslrin är i detta sammanhang särskilt viktigt. Genom att anslag kan ges som lån eller bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet, där industrin i regel satsar hälften själv, erhålls en nära anknytning till avnämarnas egna intressen och incitament till företagen all öka sina ansträngningar att lösa landets energiproblem.

Det är med tillfredsställelse jag konstaterar att mycket som föreslagils på hushållningsområdet och i satsningen på alternativa energikällor har en bred uppslutning här i riksdagen. Del är en värdefull uppslutning för den nya energipolitik som regeringen står för och som i första hand drivits fram av centerpartiet.

På kärnkraftsområdet har säkerheten satts främst. Det innebär att avfallsfrågornas lösning kommer att bli avgörande för kärnkraftsprogram-mets framtid. Reaktorinnehavaren skall visa hur och våren hell säker slutlig förvaring av det radioaktiva avfallet kan ske utan eller med föregående

upparbetning. Prövningen enligt villkorslagen pågår f n. angående reaktorerna Ringhals 3 och Forsmark 1. Denna prövning beräknas vara avslutad omedelbart före eller efter sommaren.

Kärnkraftsföretagens och industrins projekt Kärnbränslesäkerhel har hittills redovisat sitt alternativ angående förvaring av förglasat, upparbetat avfall. Enligt uppgift kommer inom kort den andra etappen angående förvaring av ej upparbetat avfall.

I avvaktan på avgörande enligt villkorslagen har regeringen sökt så långt delta varit möjligt begränsa kapitalbindningen i kärnkraftsprogrammel. Del har kunnat uppnås när det gäller Forsmark 3, vilket framgår av proposition 1977/78:116 med förslag till anslag för statens valtenfallsverk. Syftet är alt i avvaktan på ell slort energipolitiskt beslut och prövningen enligt villkorslagen bevara handlingsfriheten på området. Det synsättet ligger också lill grund för ställningstagandet lill uranprospekteringen, som behandlas i näringsutskottels belänkande 1977/78:69.

Lål mig bara i anslutning till del betänkandet hell kortfallal konstatera några saker:

1. Det betänkandet rör inte brytningen av uran, vilket man ibland försöker
framställa del som i en del sammanhang, ulan letning efter utan.

2. Utskottet har godtagit regeringsförslagei angående Ranslad i dess helhet.

3. När det gäller resurser ur slalliga källor lill uranleining har ulskoitel föredragit att hejda den successiva neddragning av medelstilldelning som inleddes förra året. Den har då hejdats på förra årets reala nivå.

4. "Utskottet anser att omfattningen av uranprospekteringen och en eventuell framtida brytning av uran i första hand bör bero på i vilken utsträckning Sverige i framtiden skall utnytOa kärnkraft."

Mot denna bakgrund biträder ulskollel handlingsfrihetslinjen, dvs. att del är rimligt atl handla så all vi inte binder stora resurser i långsikliga program t. ex. när del gäller SKBF-programmel men väl håller del vid liv i avvaktan på ett energipolitiskt beslut. Della och annal måsle ligga till grund för prövningen av de aktuella tillståndsärendena enligt minerallagen.

Regeringen har vidare när det gäller säkerhetsfrågorna beslutat atl inte sända utbränt kärnbränsle ur landet för upparbetning i avvaktan på att diskussionerna på det internationella planet angående alternativa kärnbränslecykler avslutas. Det beräknas ske i och med 1979. Därmed har också ökad handlingsfrihet uppnåtts i förhållande till alternativet upparbetning. En avfallsenhel inom statens kärnkraftsinspektion bökade byggas upp förra året. Den kompletteringen fullföljdes för någon vecka sedan genom riksdagens beslut om ändring i atomenergilagen. Genom det beslutet fick siatens kärnkraftsinspektion tillsynsansvaret och möjligheten all pröva och kontrollera säkerheten hos anläggningar i hela kärnkraftens processkedja. Del anmärkningsvärda är alt elt sådant myndighetsansvar inte lidigare har funnits.

Låt mig sammanfatta. Regeringspartierna är överens om atl sälla säkerheten främst på kärnkraftsområdel. Det innebär all inga nya reaktorer får tas i

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Nr 152 drift om inte säkerhetsproblemen kan lösas - främst då evighelsförvaringen

Torsdaeen den ' högaktiva avfallet. Socialdemokraterna har uppenbarligen en annan

25 mai 1978 uppfalining, vilkei framgår av näringsutskottels betänkande nr 67 och dess

_____________ fyra första reservationer. Jag noterar med tillfredsställelse att utskoitsmajo-

Enersiforsknins riteten har givil reservanterna en lektion i räkning som var välbehövlig. Jag

skall inte gå närmare in på detta nu. Jag kan inte annat än bekräfta riktigheten

i utskottets resonemang. Del är märkligt att opposilionens räknemästare inte har observerat de faktiska förhållandena. Om räknefel i hundramiljoners-klassen, som del här är fråga om, förekommer också på andra håll, rasar ju opposilionens ekonomiska kalkyler samman. Delta är resurser som socialdemokraterna har inmutat på andra områden.

Eftersom all energiomvandling innebär större eller mindre miljöpåfrestningar, är del viktigt all konstatera all lill säkerheisfrågorna på energiområdet naturligtvis i hög grad hör förbrukningsnivån och därmed de hushållningsåtgärder som jag inledningsvis nämnde och som syftar till att begränsa energiförbrukningen.

Låt mig så helt kort övergå lill några andra områden som vi har föreslagit åtgärder på. På vallenkraftsområdet har som bekant ell långsiktigt bevarandebeslut fattats av riksdagen omedelbart före jul 1977. Därvid undaniogs från utbyggnad de slörre orörda Norrlandsälvarna och vissa älvsträckor. Vidare har utredningsarbete igångsatts angående överiedning av vallen från bl. a. Vindelälven och Pite älv till redan utbyggda älvar. Riksdagen har nyligen haft alt behandla en proposition angående statlig stimulans för uppruslning, idrifttagningellernybyggnadavmindrevatlenkraftverk,dvs. under 1500 kW effekt. Som framgår av propositionen 116 pågår f n. en rad utbyggnader och effektiviseringarpå vattenkraftsområdel. Byggnationen i Ritsem, Harsprånget, Porjus och Ligga i Lule älv, Juklan i Umeälven, Söderfors och Näs i Dalälven samt Lilla Edet i Göta älv fortsätter planenligi. Härutöver har utbyggnader föreslagits vid Asele och Stenkullafors samt vid Näs och Messaure kraftstationer inom Vattenfalls område. Vidare har Granboforsen och Volgsjöfors frisläppts för utbyggnad.

I proposilionen 125 föreslås också riksdagen bemyndiga regeringen atl godkänna konsortialavtal mellan siatens valtenfallsverk och Södertörns Fjärrvärme AB om ulbyggnad av elt kraftvärmeverk. Förberedelser pågår dessutom i departementet för att lägga fram mer långsiktiga rikllinjer för kraflvärmeutbyggnad i landel.

I höstas log riksdagen ställning till regeringens förslag angående lösning av Gotlands elförsörjning. Trots att förhandlingar från och till har pågått under större delen av 1970-lalel, har någon lösning inte kommit fram under den socialdemokratiska regeringens tid. Efter utredningsarbete och förhandlingar på sammanlagt sex månader lyckades vi till sist atl få en uppgörelse med huvudmännen för Skandinaviska Elverk. För au klara det ökande elbehovet på Gotland i slutet av 1979 blev del nödvändigi all salsa på etl nytl dieselkraftverk.

Byggande av en ny elkabel från fastlandet avvisades av riksdagsmajorileten
76 i höstas. I näringsutskottels betänkande nr 67 återkommer förvånande nog

förslaget om kabel, trots att motionärerna vid det här laget borde vela atl den     Nr 152
tid som krävs för att etablera ytteriigare en kabelförbindelse med fastlandet     Torsdagen den
inte står lill förfogande och dessutom inte stod till förfogande ens vid     25 rnaJ 1978
regeringsskiftet på grund av de långa anläggningstiderna.

Som jag nämnde inledningsvis har en huvuduppgift för den nya energi- Enereiforsknins poliliken varit alt reducera vårt stora oljeberoende. Del är inte rimligl alt, som „j Sverige gjorde under 1950- och 1960-lalen och första hälften av 1970-lalel, viljelöst fortsätta all driva in i ett förstärkt oljeberoende. För alt så inte skall ske krävs både en radikal hushållningspolitik och nya styrmedel. Dessutom måsle den olja som vi under överskådlig tid är beroende av bytas mot andra energiråvaror så långt detla är möjligt.

Det som i första hand bör eftersträvas är naturiigt nog inhemska bränslen. Därför satsar vi också särskill på del områdel i forsknings- och utvecklingsprogrammet och har böOat omställningen av gamla Atomenergi lill att bli ansvarigt forskningsorgan för jusl ulveckling av teknik för användning av inhemska bränslen.

För atl sprida riskerna kan oljan också bytas ut mot naturgas eller kol. Dessutom måsle vi eftersträva en ökad andel närförsöOning med olja. Låt mig här gå över till de förslag som behandlas i propositionen 128 om slöd till prospektering efter olja och naturgas och del förslag som där ingår om elt nytl statligt stödsystem som kommer atl skapa förulsällningar för väsentligt större insatser på områdel än hittills.

Regeringens förslag har lagls fram i medvetande om att Sverige som relalivi belydande oljekonsumenl också måste la på sig ett ansvar för den riskfyllda och kostnadskrävande verksamhet som oljeprospektering innebär. Förslagen grundas på den allmänna bedömningen att den överskotlssituaiion som i dag råder på oljemarknaden inte kan bli beslående.

Ålgärder för att stärka vår långsiktiga försöOningstrygghet bör vidtas nu. När lillskoltel av nya oljereserver inte längre kan hålla jämna sleg med förbrukningen kommer förväntningar om oljeknapphet att skapa ett helt annat läge än dagens. Jag vill erinra om all den prispress som just nu råder på oljemarknaden till stor del kan förklaras av atl några nya områden - Alaska och Nordsjön - nu samtidigt börjar komma i produktion. Delta sker ca 10 år efter dei att de första upptäckterna gjordes. Några områden med motsvarande potential har inte upptäckts sedan dess. Visseriigen finns det i de nuvarande producentländerna stora tillgångar, i vissa fall kända -exempelvis i Centralamerika och Mellanöstern - men också sådana som ännu ej är upptäckta. Emellertid är det i högsta grad ovissl i vilken ulslräckning dessa länder kommer att vara villiga att ställa sina tillgångar till förfogande. I vart fall kommer det alt krävas ökade insalser för atl prospektera i områden med svåra förhållanden och åtföljande höga kostnader.

Varför skall Sverige göra en insats i internationell oljeprospektering? Kan
inte denna verksamhet liksom hitiills skötas uteslutande av den internatio
nella oljeindustrin, som besitter erfarenhet och resurser? De svenska
insatserna kommer ju alllid i globalt sammanhang atl vara obetydliga. Även i
förhållande lill vår egen totala förbrukning måste man räkna med att svensk 77

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

utlandsprospektering kommer atl kunna ge begränsade bidrag under överskådlig tid.

Svaret på dessa frågor är att det kan finnas områden där svenska förelag har särskilt goda förutsättningar att arbeta och där framgångsrika svenska insatser också efter hand kan ge positiva bidrag lill vår försöOning. Givetvis tänker jag i första hand på norska Nordsjön, och jag återkommer strax till frågan om det norsk-svenska oljesamarbetet. Men även på annat sätt kan del finnas möjligheler, inte minsl som elt led i samarbete på regerings- eller företagsnivå som omfaltaräven andra frågor än prospektering. Det föreslagna bidragssystemet har utformats med lanke härpå.

De allmänna bidragen till prospektering ger bl. a. möjligheler alt slödja de insalser som svenskt näringsliv är berett all göra. Staten kan genom de föreslagna särskilda bidragen förslärka dessa insalser när så bedöms önskvärt av försöOningspolitiska skäl.

Sedan propositionen lades fram för riksdagen har förhandlingarna mellan Volvo och norska regeringen lett fram lill ett avtal som i dagarna offentliggjorts. Delta avtal är etl viktigt steg mot elt närmare norsk-svenskl samarbete, grundat på norska oljetillgångar och svensk teknik och industriell kapacitet.

Under den förra regeringens tid inleddes de norsk-svenska överiäggningarna om närmare energi- och industrisamarbete. Däremoi såg vi inte lill några resultat trots de ödesmätlade tonfallen från socialdemokrater och även andra omkring årsskiftet 1973-1974 i anslutning till den s. k. oljekrisen.

Vid de kontakter jag har haft med representanter för den norska regeringen har man ofta återkommit till den svenska passiviteten under socialdemokraternas regeringslid. Del som då konkret hände på induslrisidan var en följd av direktkontakter med det svenska näringslivet. I det protokoll som de norska och svenska industri- och energiministrarna undertecknade i mars 1977 drogs närmare rikllinjer upp för arbetet. Vi var överens om alt vissa frågor på olje-och peirokemiområdena skulle tas upp. bl. a. avtal om norska oljeleveranser och svenskt deltagande i oljeutvinning på norsk kontinentalsockel.

Vidare framhölls att det finns fiera samarbetsmöjligheter på andra industriella områden. I protokollet nämndes bl. a. bilindustrin och elektronikindustrin.

Ett varaktigt norsk-svenskl samarbete måste ha som mål en balanserad utveckling som är till fördel för båda länderna.

Vi enades också om att förutsättningarna för ett utvidgat samarbete på dessa industriella områden först borde klarläggas genom direkta kontakter på företagsnivå. Däremoi var del självklart alt regeringarna hela tiden skulle hållas underrättade om ulvecklingen när samarbetet låg inom ramen för det upprättade protokollet.

Vi kan i dag konstatera att arbetet har kommil en bra bit på väg. På oljeområdel har del svenska oljebolaget Svenska Petroleum nu träffat ett avtal mednorska intressenter om samarbete vid utbyggnaden av ett oljefäll i Nordsjön. Svenska Petroleum kommer också inom kort all inleda förhandlingar om leveranser av råolja och oljeprodukter från Norge.

Inom andra industriella områden finns bl. a. en överenskommelse mellan LKAB och Norsk Hydro om samarbete vid utnyrtjandet av apatiten i Kiruna och framställning av fosfor. Det är min förhoppning att också del slort upplagda principavtalet om Volvo kommeratt kunna fullföljas på ett sätt som främjar både svenska och norska intressen. Volvoavialel omfaltar bl. a. vissa åtaganden från norska regeringen att tilldela ell nybildal dotterföretag till Volvo, Volvo Petroleum, letningsrätligheler i den förestående Oärde norska koncessionsrundan i Nordsjön. Även det halvstatliga prospekteringsbolaget Petroswede kommer, gemensaml med Svenska Pelroleum, alt söka koncessioner.

Att döma av uttalanden från norsk sida har det svenska utgångsläget i Oärde rundan väsentligt förbättrats genom Volvoavtalet.

Det förslag till bidragssystem som nu ligger på riksdagens bord kommer också alt skapa förutsättningar för en betydande svensk insats, om våra förväntningar infrias. Som framgick av min redogörelse nyss har bidragssystemet fån en flexibel utformning, både när det gäller bidragsmottagare och stödets omfattning. Stödelär inte bundet till något visst förelag, även om det givetvis är önskvärt atl de svenska insatserna är väl samordnade. Detta följer av atl våra resurser för teknisk och ekonomisk utvärdering av prospekte-ringsprojekt och för projektens genomförande är begränsade. I dag finns sådana resurser huvudsakligen hos Petroswede och dess systerbolag OPAB, som arbetar med inhemsk oOeprospeklering.

Frågan om en samordning av de svenska prospekleringsinsatserna i Norge kommer alt las upp med berörda intressenter.

Vi räknar nu med att det norsk-svenska oljesamarbelel kommer alt utvecklas positivt i fråga om såväl svenskt deltagande i prospektering och utvinning i Nordsjön som norska oljeleveranser till Sverige. Jag vill emellertid varna för överdrivna föreställningarom alt samarbete med Norge kan lösa alla våra problem. Även i bäsla fall konimer olja av norskt ursprung att kunna svara för endast en begränsad del av vår försörjning.

Import från Norge kan under 1980- och 1990-talen innebära ökad försöOningstrygghet. Detla får dock inte förleda oss att minska våra ambitioner att komma ur oljeberoendet på sikt. Jag har tidigare berört de åtgärder som regeringen redan vidtagit.

Jag vill i sammanhanget också varna för den falska optimism som nuvarande överskottsläge på oljemarknaden kan leda till. De sjunkande realpriserna på olja innebär en lockelse alt avstå från eller uppskjuta åtgärder som måste genomföras nu om de skall få effekt när energimarknaden ser ut på elt helt annal säll än idag. Vi riskerar att hamna i ännu värre oljeberoende om vi låter nuvarande oljepriser .styra investeringsbeslut och energipoliliska åtgärder.

Det kan därför komma att visa sig nödvändigi med vissa ingrepp i prisbildningen. Denna fråga har ingående diskuterats inom bl. a. energikommissionens styrmedelsgrupp, och på del internationella planet har en ansats gjorts genom överenskommelse inom lEA om elt golvpris för olja. Jag kan tillägga all det aktuella förslaget om statligt prospekleringsslöd bygger på

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

sådana tankegångar så lill vida att finansieringen av stödet skall ske genom en avgift på förbrukningen av eldningsoOor.

Det nuvarande överskottsläget på oljemarknaden innebär stora påfrestningar för oljebranschen i Sverige och särskill för de företag som har egna raffinaderier. Dessa företag har i dag svårigheier atl läcka sina koslnader för raffineringen. Företag som importerar färdiga produkter från den inlernationella kortlidsmarknaden får etl bättre konkurrensläge och kan öka sina marknadsandelar. Som jag tidigare har framhållit i riksdagen innebär detta en negativ utveckling från försöOningstrygghetens synpunkt. Vi har från regeringens sida strävat efter alt hålla nära kontakt med de berörda företagen och följa utvecklingen både internationellt och i Sverige. Vårt arbete med raffinaderifrågorna bedrivs med sikte på att få fram underlag för förslag om eventuella åtgärder under hösten. Förslagen i frågan kan alltså komma alt underställas riksdagen under nästa riksmöte.

Låt mig här med några ord också beröra naturgasen, som har fått omedelbar aktualitet genom de nyheter som spritts för några timmar sedan.

Genom introduktion av naturgas som ersättare för den olja vi i dag använder skulle vi naluriigtvis kunna sprida riskerna. En avgörande förutsättning för introduktion av naturgas är att vi kan hämta en del av denna försöOning på nära håll. Därför har också utvecklingen i våra närområden på gassektorn stor betydelse fören eventuell gasintroduktion. Ända sedan 1960-lalel har utredningsarbete pågått från och till på nalurgasområdet av den tidigare regeringen. Men här liksom när det gäller samarbetet med Norge har vi inte sett några resultat. Sedan hösten 1976 har regeringen startat en rad undersökningar angående naturgasen. Energikommissionen har klarlagt de allmänna förulsältningarna för naturgas i del svenska energisystemet och ställer sig inte avvisande till en introduktion.

Expertgruppen för säkerhet och miljö i energikommissionen genomför en säkerhetsstudie angående naiurgashanieringen. Swedegas AB utarbetar under medverkan av Kockums m. fl. förelag modeller fören naturgasinlro-duktion. Siatens industriverk klarlägger de samhällsekonomiska effekterna av svensk industris deltagande i naturgasprojekt i Sverige; rapporten publiceras f ö. i dag. Samtidigt pågår förberedelsearbete på distributionssidan, delvis lillsammans med Danmark. Del är en sak som berörs i dagens betänkanden, där Swedegas föreslås få ytterligare 18 milj. kr. som lån till förprojektering av naturgasledningar m. m.

Parallellt med delta utredningsarbete på hemmaplan har under de gångna ett och ett halvt åren förts sonderande diskussioner med en rad länkbara nalurgasleverantörer. Det har gällt främst de nordiska länderna men också via Swedegas Västtyskland, där del nu finns ett kontrakt fördigt för undertecknande på måndag, avseende en begränsad kvantitet, 1,2 gigaku-bikmeter. Jag har vidare haft direktkontakt med Sovjetunionen, Algeriet och Nigeria i denna fråga. Om vi inte vill missa möjligheten lill en nalurgasin-Iroduklion utan att ens ha haft ett fullständigt utredningsunderlag, så måsle detta arbete fullföljas under 1978. Det är alt observera alt del betänkande

angående prospektering som riksdagen behandlar i dag också omfattar naturgas.

Jag kan också rapportera alt det synes mig, efter kontakter med min danske kollega Ivar Norgaard i förra veckan, som om del nu finns bättre samstämmighet i tidtabellerna mellan den danska ulvecklingen på naturgasområdet och den svenska. Man har från dansk sida i den investeringsplan som offentliggjordes den 16 maj tagit upp 6 miljarder danska kronor för att möjliggöra en dansk nalurgasinlroduklion. Det finns ell myckel slarkl danskt intresse för atl under det här året också få klarhet i de svenska intentionerna på della område. Det är bl. a. därför som etl omfattande utredningsarbete pågår och måste bli klart så snart som möjligt.

Jag vill sammanfatta del jag nu har sagl så här: Målet på lång sikt är frigörelse från oljeberoendet. Detla mål är bestämmande för inriktningen av vår energipolitik. Under lång tid framöver kommer vi dock atl behöva olja för en rad olika ändamål. Vi måste därför nu vidta ålgärder för att säkra tillgång lill sådan olja på den marknad som kan förutses under 1980- och 1990-talen. Ökade insatser i internationell prospektering är en väg, avtal med oljeprodu-cerande länder en annan. Samarbetet med Norge ger oss goda möjligheter atl gå fram på båda dessa vägar. Vi kan räkna med att en ökande del av svensk oljeförsörjning kommer att baseras på import från relativt närbelägna områden, framför allt Nordsjön. En sådan ökad närförsöOning följer i viss mån kommersiella faktorer och kan redan avläsas i vår importstatistik. Staten bör emellertid främja denna utvecklingoch ge den stadga och varaktighet. De förslag om prospekleringsslöd som regeringen har lagl fram får ses som etl väsentligt inslag i en sådan politik.

Det senaste beslutet om energipolitikens inriklning togs som bekant 1975.1 det beslutet räknade man med en ökad energiförbrukning med 2 % perårfrån basåret 1973 fram till 1985 och en ökning av elförbrukningen med 6 % per år. Den ökade förbrukningen skulle bl. a. klaras genom utbyggnad av 13 kärnkraftverk, ökad oljeanvändning - från 313 lill 324 miljarder kWh -, mer än fördubblad kol- och koksanvändning - från 19,5 lill 50 miljarder kWh -samt något mera vattenkraft.

Under åren 1973-1977 har ökningen av energianvändningen i verkligheten blivit mycket mindre än vad man räknade med i 1975 års beslut: genomsnittligt 0,4 % per år för energitillförseln i sin helhet och ca 3 96 per år för elförbrukningen. Därmed har också prognoserna justerats ner.

Förberedelsearbetet för ell nytl långsiktigt energipolitiskt beslut pågår nu i industridepartementet. Energikommissionen överiämnadesitt huvudbetänkande den 29 mars 1978. Slulbetänkandet kommer i juni. Remissbehandlingen av kommissionens betänkanden pågår till den 1 september. Regeringen avser alt under 1978 presentera riksdagen ell förslag lill nytt energipolitiskt program.

Del är min förhoppning alt vi då skall ta till vara de gångna årens lärdomar när del gäller anspråk och energiförbrukningsnivå. Det är bästa sättet att slå vakt om handlingsfriheten inför framtiden och atl stärka försöOningstrygg-heten på energiområdet.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

6 Riksdagens prolokoll 1977178:152-153

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Under detla anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

INGVAR CARLSSON (s):

Herr talman! När man lyssnar på energiminister Johansson kan man inte undgå att göra vissa refiexioner.

Centern har utvecklat en betydande skicklighet i alt fly från frågor på energiområdet som man upplever som besvärande.

Vid radions presskonferens i valrörelsen lovade Thorbjörn Fälldin dramatiskt all stoppa kärnkraften senast 1985. Det skulle innebära etl väldigt bortfall av elkraft. Men del påstår han sig klara genom att isolera husen litet bättre.

Närdens. k. sparplanen inte gick all köra med längre tog Thorbjörn Fälldin lill Kockumsprojektet. Det skulle ersätta kärnkraften, sade herr Fälldin på presskonferensen, varefter det gick elt halvår, och regeringen sade nej till hela projektet.

Så kom energiministern hem från ett besök i Nigeria. Ny presskonferens. Nu skulle olja flöda från delta afrikanska land. Avtalet var i praktiken klarl. Så blev del tyst också om den saken. Bubbla efter bubbla spricker.

I dag försöker energiministern all fly ut på Nordsjön genom att ta lill Volvoaffären med Norge föratt slippa ifrån sina egna propositioner. Men del är väl att hoppa ur askan i elden.

Man kan naluriigtvis känna medlidande med industridepartementels båda statsråd Nils Åsling och Olof Johansson, så överkörda som de de senaste dagarna har blivit vad gäller både energi- och näringspolitiken.

Men detla går inte alt kompensera i efterhand med Nils Åslings öppna brev i går eller Olof Johanssons inlägg i dag. Det får nästan ett löjets skimmer över sig när Olof Johansson försöker måla upp Volvos avtal om norsk olja som ell resultat av regeringens energipolitik.

Vi har ju Volvochefen Pehr Gyllenhammars ord på att den svenska borgerliga regeringen var oförmögen atl göra någol positivt, medan däremot den norska socialdemokratiska regeringen visade handlingskraft.

I elt brev Ull regeringen konstaterar Volvochefen dessutom all regeringen inte gjorde någonting för alt underiätia en fusion mellan Volvo och Saab-Scania. I etl fall t. o. m. motarbetades fusionen.

Av alla dåliga försök från centerns sida att komma ifrån besvärande frågor på energiområdet var dagens inlägg av Olof Johansson det allra sämsia. Det säger en hel del om hur desperat situationen är för det siörsta regeringspartiet och ger en förklaring lill snabbi vikande opinionssiffror såväl för centern som parti som för dess energipolitik.

Herr talman! Den första punkten i dagens debatt gäller formellt anslaget till statens valtenfallsverk. I realiteten handlar det emellertid om principiella och avgörande energipolitiska frågor. Den första frågan skulle jag vilja formulera så här:

Skall vi bygga kärnkraftverk som inte skall användas för au producera elektrisk kraft?

Vi har nu två aggregat som är färdiga för start och som bara väntar på tillstånd från regeringen. Värdet av investeringen i dessa två aggregat. Ringhals 3 och Forsmark 1, kan beräknas till mellan 7 000 och 8 000 milj. kr. Folkpartiet och moderaterna anser naluriiglvis all dessa aggregat borde användas bl. a. för att minska vårt oljeberoende. Dessa partier har ju i energikommissionen tagit klar slällning, varvid man bl. a. noga vägt säkerhetsaspekterna och bedömt dem mol bakgrund av riskerna med andra energikällor.

Aggregaten 7 och 8 är naturligtvis varken mer eller mindre fariiga än de sex aggregat som redan är i drift och som slår för ca 20 % av vår elenergiförsörjning.

Cenlern anser däremoi som bekant alt vi inte skall starta fler aggregat.

För att lösa denna konflikt har tydligen följande kompromiss träffats mellan regeringspartierna: Man fortsätter atl bygga ut kärnkraften, men den skall inte användas. För detla syfte har man använt villkorslagen, och till priset av väldiga kostnader har regeringen därmed skjutit hela energifrågan framför sig. Men villkorslagen är samtidigt en råttfälla för regeringen, eftersom den sätler en laglig gräns för uppskoven, när nu regeringen nonchalerar de ekonomiska effekterna.

Men nu är uppskovens tid förbi. Besked skall lämnas på försommaren, har regeringen sagl. Våren dröjde länge i år, och när man lyssnar på en del företrädare för regeringspartierna lycks sista halmstrået ha varil atl det inte skulle bli någon sommar. Men nu kan ingen bestrida atl försommaren är här, och del är dags för besked.

Slarla eller inte starta Ringhals 3? Starta eller inte starta Forsmark 1 ? - Det är frågan.

Nog påminner både statsminister Fälldin, när han sliter med frågorna, och Olof Johansson, i sitt svårmod, om Hamlet. Men i längden blir del ganska påfrestande att leva med Hamletminislrar i verkliga livet.

För Thorbjörn Fälldin och centern gäller frågan, om man som första regering i väriden skall förklara kärnkraften och dess avfallshantering för hell säker. Det var inte riktigt så väljarna uppfattade de kategoriska beskeden om kärnkraftens framlid i etl cenlerstyrl Sverige.

För folkpartiet och moderaterna gäller frågan, om man som företrädare för det privala näringslivet kan medverka till en kapitalförstöring ulan motstycke i Sveriges historia.

Inom parentes kan jag inte låta bli atl göra en reflexion om Gösta Bohmans hinillsvarande tillbakadragenhet i energifrågan. Ett finansdepartement, kräver moderatledaren, utan alt fråga vad budgeiminisler Mundebo lycker. Betygen skall vara kvar, säger Gösta Bohman, innan statsrådet Mogård är klar med sin beredning. Presentationen av bygglagfrågorna tar han helt enkelt över från Elvy Olsson i elt känsligt läge. Naturligtvis kan man förklara flertalet av dessa fall med Gösta Bohmans nedlåtenhet mot kvinnliga politiker. Men hans ständiga undanflykter i energifrågan ter sig ändå mot hans vaksamhet i övriga frågor som något ganska bedrövligt.

Den borgeriiga majoriteten i ulskollel försöker bagatellisera de eko-

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

nomiska effekterna av uppskoven med Ringhals 3. Det gör man genom en så formell budgetleknisk uppläggning all konsekvenserna av skrivningarna blir rent groteska. Ju senare start av Ringhals 3, desto mindre skulle de ekonomiska skillnaderna i förhållande till det socialdemokraliska alternativet bli, hävdar man.

Hade man, som vi hela tiden uttalat oss för, följt 1975 års energipolitiska beslut, hade man vunnit åtskilliga miljarder i förhållande lill den borgeriigl förda poliliken. Dessutom hade vi fått mindre arbetslöshet, större arbetsglädje bland de anställda, tryggare energiförsöOning och bättre konkurrenskraft och kompelens inom berörda företag.

Den andra vikliga frågan i dag är: Hur blir del med Forsmark 3, dvs. del elfte aggregatet? Enligt samstämmiga uppgifter orsakade delta aggregats vara eller icke vara nästan regeringskris i julas. Till slut hittade man en mycket finuriig lösning: Bygget fick fortsätta på gamla, reserverade pengar. Då kunde statsminister Fälldin gå ut till sina grupper och säga: Inga mer pengar lill Forsmark 3.

Folkpartiet och moderaterna kunde lill sina grupper säga: Arbelel går vidare i Uddcomb, STAL-LAVAL och Asea-Alom. Vilken lysande slats-mannakonst.

Problemet är bara atl dessa överblivna medel är begränsade. Med denna bokföringsvinsl kan Vattenfall betala räkningar fram lill december månad i år. Men sedan är det slul.

Vad händer under andra halvan av budgetåret?

Det framgår inte av regeringspropositionen. Det framgår inte av utskotlsmajoritetens utlåtande.

När vi nu skall ta slällning lill anslagslilldelningen under näsla budgetår är regeringspartiernas representanter oförmögna all redovisa vad som skall hända på denna punkt för hela den period budgeten omfaltar.

Jag skulle vilja fråga de borgeriiga partiernas företrädare följande:

Hur tror ni arbetarna och Oänstemännen på Uddcomb, STAL-LAVAL, Asea-Alom och Forsmarksbygget upplever sin situation när regeringen inte i budgeten kan tala om hur det blir för deras sektor i näsla års budget? Har ni ingen respekt för deras behov av trygghet?

Hur tror ni att företagarna och de ansvariga inom verk och myndigheter reagerar när vaOe planering av verksamheten omöjliggörs av den egna regeringen? Det rör sig ju inte om en verksamhet av typ sybehörsaffär utan om en investering på över 4 000 milj. kr.

Handläggningen av Forsmark ulvecklas till en alll präktigare polilisk skandal. Klarare än i denna fråga kan inte de borgerliga partierna demonstrera sin oförmåga alt regera.

Herr talman! Jag övergår nu till frågan om prospektering och brytning av uran. Vi socialdemokrater hälsar med tillfredsställelse atl de borgerliga partierna äntligen tagit sitt förnuft till fånga när del gäller uranprospekteringen. Det ärju helt orimligt alt Sverige som gammalt gruvland inte skulle kartlägga de fyndigheter av uran och andra mineraler som kan finnas i vår berggrund.

1 dag beklagar vi bara alt regeringens handläggning av denna fråga lett lill förseningar och fördyringar av prospekieringen. Det är inte särskill rationellt alt försl avbryla verksamheten för att sedan åter dra i gång den efter ett halvår.

Vi utgår alltså från att litet mer av förnuft i fortsättningen kommer att prägla handlandet på prospekleringsområdet. Vi hade hoppats att litet mer av klarspråk skulle använts på några punkter. För att precisera våra ståndpunkter i dessa avseenden har vi avgivit ett särskill yltrande.

Efter dessa positiva uttalanden vill jag dock göra en reservalion. Någon ordning och reda åstadkommes med detta beslut i prospekteringsfrågan inte i centerns energipolitik. Såvitt jag kan förslå kan centerns inställning i denna del av energipolitiken sammanfattas på följande sätt:

1. Cenlern går nu med på att leta efter uran.

2. Om man hittar uran får det användas bara lill svenska reaktorer.

3. Men dessa svenska reaktorer skall ju enligt centern stoppas senast 1985. Då behövs ju ingel uran.

Herr lalman! Jag konstaterar atl det är någonling i centerns energipolitik som inte stämmer.

Jag skall emellertid inte fördjupa mig i det fascinerande ämnet utan övergår lill stegel efter prospekteringen, dvs. brytning av uran. Vi vet nämligen redan alt vi i Ranslad har mycket stora fyndigheter.

Vi socialdemokrater beklagar att någon saklig prövning av LK AB:s senasle ansökan om del s. k. Mineralprojekt Ranstad ej kom till stånd genom alt en majoritet i de berörda kommunernas beslutande församlingar utnylOade vetorätten. Annars hade ju så gott som samtliga remissinstanser tillstyrkt LKAB:s ansökan.

Tyvärr har vi inget överflöd på intressanta, långsiktiga investeringar i vårt land. Inte minst mot denna bakgrund är del önskvärl alt få till stånd en fortsatt verksamhet i Ranstad. Alunskiffern är en av vårt lands största oulnyujade naturtillgångar. Det är helt orimligt atl vi inte ens skulle få klariägga vilka möjligheler brytning av denna skiffer kan erbjuda oss i framtiden.

1 den situation som nu inträtt anser socialdemokraterna, alt man om möjligt bör bedriva fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete efter de riktlinjer som skisserats av länsstyrelsen i Skaraborgs län i dess yttrande över Mineralprojekl Ranslad. Eftersom en ansökan härom ånyo måsle prövas enligt 136 a ;; byggnadslagen bör till verksamheten i Ranslad utgå ett anslag för budgetåret 1978/79 av ungefär samma storlek som innevarande år.

Det intressanta med propositionen och den borgerliga majoriteten i utskottet är att man för näsla budgetår vill anslå mer pengar lill verksamheten i Ranslad än socialdemokraterna. Så allvarligt var alltså inte vetot menat, atl man skulle sätta definitivt stopp för skifferbrylning i Ranslad.

Vilken verksamhet föreslår då de borgerliga partierna i Ranstad? Från böOan hade man väl tänkt sig atl blanda bort korten genom att säga nej till brytning men säga ja till forskning. Men del harju klart visals att forskning i Ranstad utan kommersiell brytning är en helt orealistisk tanke. Detla

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

konstateras också i borgerliga molioner. Det gör ell märkligt intryck all departementschefen vidhåller all forsknings- och utvecklingsarbetet skall inriktas på resterna från lidigare uriakning. Della måsle vara etl uttalande mot bättre velande.

I en annan formulering sägs i propositionen all del är väsentligt, atl ingen skifferbrytning startas med undantag för den brytning som erfordras för forskningsverksamheten. Vad menas med denna formulering? Vilken omfattning får brytningen i Ranstad ha? För brytning skall del tydligen trots alla tidigare centerullalanden bli.

I proposilionen för man ingel klart besked på denna hell avgörande punkt. Den borgerliga utskottsmajorileten har i sitt betänkande heller inte förmått skapa någon klarhel. Därför måsle jag fråga: Är de borgerliga partierna egentligen överens om hur deras gemensamma belänkande skall tolkas?

I moderalmolionen 1859 av Sten Svensson m. fi. sägs bl. a. följande; "Emellertid innehåller den" - dvs. propositionen - "rikllinjer som kan ge upphov till olika tolkningar. Dessutom saknas i vissa hänseenden etl mera långsiktigt perspektiv. Med hänsyn härtill vill vi framhålla följande.

Utveckling av nya industriella processer, som krävs för elt fullständigt utnynjande av alunskiffer, kräver alt utvecklingsverksamheten knyts lill en verksamhel där framtagna resultat kan testas i industriell skala och med representativt material.

Forskning enbart baserad på befintliga avfallshögar kan inte leda fram till en fungerande process för en fullständigt utnynjande av skiffer från Ranslad och från övriga delar av landel."

I denna moiion sägs renl ul alt framtagna resultat måste testas i industriell skala och att en forskning på avfallshögarna inte leder lill etl acceptabelt resultat. Denna motion står alltså i klar motsatsställning lill propositionen men stämmer i sina huvuddrag däremoi med den socialdemokraliska uppfattningen. Vi har således på denna avgörande punkt om brytning som förutsättning för forskning kunnat instämma i moiionen av Sten Svensson

m.n.

Trots de klara meningsskiljakiigheierna har utskottsmajoritelen valt atl tillstyrka proposilionen och samtidigt uttala, atl man i stort selt är överens med motionären Sten Svensson. För Svensk Alunskifferutveckling, som skall sköta verksamheten i Ranslad, kan detta kortsiktigt vara bra. Med etl så oklart riksdagsbeslut måste ju del kunna handla som det vill. Men det är för Sveriges riksdags anseende djupt beklagligt all del i en sådan här viktig fråga faitas ett så oklart beslul, atl det blir en öppen tolkningsfråga för del berörda företaget vad riksdagen egenlligen menat.

Della är bakgrunden till atl socialdemokraterna i reservation föreslagit etl lägre belopp än den borgeriiga majoriteten gjorl. Vi kräver öppna och raka besked till människorna i Skaraborg om vad som skall ske i Ranstad. Vi kräver vidare en handläggningsordning som i vaOe läge klart visar vilken verksamhel som man ämnar bedriva resp. inte bedriva i Ranstad.

Jag tror atl många människor ställer krav på atl få svar på följande fråga från vart och ett av de borgerliga partierna: Anser ni atl brytningen i Ranstad skall

få den omfattningen atl resultaten kan testas i industriell skala? Vilken tolkning gör t. ex. fru Hambraeus av ulskollsbelänkandet?

Jag ber till slul, herr talman, atl få yrka bifall lill de socialdemokraliska reservationerna 1 vid mom. 6, 2 vid mom. 7 och 3 vid mom. 8 i näringsutskottels belänkande 1977/78:67 och reservalionen vid mom. 5 i näringsutskottels betänkande 1977/78:69.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Egentligen skulle den här debalten handla om forskning, uranbrylning, energibesparing och vissa andra litet mer speciella frågor inom energiområdet.

Del är emellertid helt klarl alt företrädarna för de två största partierna tänker göra den till en debalt om energipolitik i stort och i allmänhet. Rimligtvis måste vi från vpk också ta hänsyn till det. Och vi är kritiska mol båda de stora partiernas energipolitik - om också med olika utgångspunkter-inte bara mot innehållet utan också mot del sätt på vilket centern och socialdemokraterna i riksdagen agerar.

Låt mig börja med centern. Centerns alllmer oklara handlande i energifrågan - som Ingvar Carisson riktigt har belyst - är uppenbart skadligt, bl. a. för de människor i landet som är kritiska mot kärnkraften och de samhälls-lendenser kärnkraften befrämjar. Del är också uppenbart atl cenlern håller på att förändra sin grundläggande inslällning i frågan. Hela situationen är förvirrad, eftersom folk fakliskt inte vet var centern slår.

Vpk:s representant i energikommissionen föreslog härförieden atl man skulle la ell principbeslut i kommissionen om all kärnkraften gradvis och på sikt skulle avvecklas. Centeriedamöterna i kommissionen ville inte vara med om det. Vpk-ledamoten föreslog också alt kommissionen skulle ansluta sig lill 1975 års energipoliliska beslut i riksdagen, i den del som avser atl del totala energiintaget inte skall växa efter 1990. Inte heller del ställde centern upp på. ..

Frågan måsle därför ställas rakt fram: Vart är centem på väg i energifrågan? Eller rättare sagt: Vad är viktigast för cenlern - att hålla fast vid den linje man gick ut till folket med, eller alt undvika konflikt med broderpartierna i regeringen, vilka som vi vel har en annan inslällning i frågan? I praktiken har cenlern förskjutit sin ståndpunkt. Frågan gäller; Var är det meningenatt man skall hamna sist och slutligen?

Jag vill också ställa frågan direkt lill Olof Johansson; Inser ni alt ni genom den oklarhet ni skapar också holar atl skada den mot kärnkraften kritiska opinion som flnns hos breda skikt inom folket? Vad tänker ni göra åt det?

Låt oss härnäst ta upp den socialdemokratiska partiledningens energipoliliska linje. Det sker nu från en annan utgångspunkt, eftersom vpk räknar sig vara medlemmar i samma arbetarrörelse som socialdemokraterna. Kritiken för därmed en hell annan framtoning, en hell annan bas än vår kritik mol centern.

Socialdemokratins företrädare har från början sett den oenighet i sak, den

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

väldiga inkonsekvens som råder inom regeringsblocket. Det vore orimligt, om man inte på något sätt skulle ulnyUja denna mycket gynnsamma taktiska position för angrepp mol regeringen. Men jag undrar ändå om inte socialdemokratin här leds av ell alllför ytligt, rent taktiskt synsätt, så att man låter taktiska grepp ersätta verkliga poliliska alternativ.

Den socialdemokratiska opinionen består i allmänhet inte av några våldsamt entusiastiska anhängare lill den oerhört ensidiga och extrema kärnkraftlinjen, som bl. a. Olof Palme och Ingvar Carlsson företräder. Det finns en viss opinion bland en del socialdemokrater också einoi kärnkraften, och en än slörre opinion är för en försiktig linje. Därför är det ett taktiskt och demagogiskt vågspel alt tro att kärnkraften skall bli en stor mobiliseringsfråga, som socialdemokratins anhängare skulle känna så starkt för. Möjligheterna atl i den frågan profilera sig gentemot den borgerliga regeringen begränsas ju också på ett pinsamt sätt av att moderaterna står för samma kärnkraftslinje som Olof Palme och Ingvar Carlsson. Del bidrar inte lill atl skapa några klara linjer mellan arbetarrörelsen och borgerligheten!

Men vad som är än mer problematiskt är enligt vår mening atl socialdemokratins nuvarande officiella linje är dåligt sammanhållen i sak. Lika väl som del finns oklarheter och inkonsekvenser hos cenlern i dag, lika väl finns del inkonsekvenser i del officiella socialdemokraliska synsättet.

Det är två huvudfrågor som socialdemokralin för fram, båda lika diskutabla.

Först och främst säger man all man måste ha kärnkraft föratt kunna skapa nya jobb. Men sä är det ju inle.och del måste man vela. Några nya jobb skapas inte genom atl man accepterar den kapitalistiska hushållningen och bara genom att man tror alt man skall kunna sätta fart på hjulen med en massa kärnkraft. Del är inte kärnkraften som sådan som det beror på.

Förenta staterna har 35 % högre energianvändning än Sverige räknat per enhet av bruttonationalprodukten. USA harockså 60 % högre energianvändning än Sverige per invånare. Ändå har USA lägre sysselsättningsgrad och högre arbetslöshet än Sverige. Detta säger något om det myckel nyckfulla samband som finns mellan energiförbrukning och sysselsättning. Det är inte så enkelt som socialdemokratin försöker framställa det.

Sverige har i jämförelse med andra industriländer en hög energianvändning - USA är därvid undantaget; där har man en ännu högre användning. Men detta har inte all göra med anlalet jobb eller med storieken på arbetslösheten i landel, utan det har atl göra med produktionens och ekonomins sammansättning och struktur.

Nya jobb skapas nämligen inte genom att mer energi tillförs. Allting i etl avancerat industrisamhälle beror i det stycket på hur man använder energin. Energi kan användas för verksamheter som skapar många nya jobb, men samma mängd energi kan, använd på annal säll, skapa bara elt fåtal jobb. Och slutligen kan ny energi också användas för att slå ut arbetare.

I den tyngsta delen av industrin i Sverige - med tyngsta menar jag den mest råvaruförbrukande och den mest energiförbrukande - kostar vaOe jobb 13 gånger så myckel elkraft och 75 gånger så mycket olja som i den mest

energisnåla delen av den lätta, avancerade förädlingsindustrin.

Hela energipolitiken beror därför ytterst på vilken utvecklings- och industripolitik som ligger i botlen. Om man vill salsa starkt på den tyngsta delen av induslrin, då är kärnkraften obestridligen nödvändig. Men del tråkiga är atl av den satsningen kommer säkerligen inga nya jobb. I den tyngsta industrin minskar i stället jobben, och vaOe nytl energilillskoll leder i praktiken till all alll fier slås ul.

En industripolitik som däremot steg för sleg och på sikl ökar den lätta förädlingsindustrins relativa betydelse skapar däremot nya jobb. Samtidigt kan detta åstadkommas med begränsade insatser av energi. En kraftig höjning av förädlingsgraden i industrin och en allmän förskjutning av ekonomin i riktning mol t. ex. mer social konsumtion ger alltså både maximalt med jobb och den bästa energihushållningen. Med en sådan linje, någoriunda konsekvent bedriven, kan möjligheler skapas till frigörelse från kärnkraftsberoende och till en förnuftigare industriell hushållning över huvud laget.

En sådan politik somjag här kort skisserat är f ö. starkt nödvändig av hell andra skäl. De klassiska induslrierna, som betytt så myckel för exporten här i landet, är just till stor del sådana tunga industrier. Dessa industrier bedriver en oerhörd rovdrift på naturresurser, malm och skog. De förbrukar enorma mängderenergi. Men de ger inga nya jobb. Den internationella och inhemska marknaden för deras produkter växer inte som förr. Rovdriften och den stora energikonsumtionen leder inte till fler jobb. Den leder heller inte till bättre exportsiluation, för tendensen sedan ålskilliga år är på sikl alt dessa lunga råvaror och halvfabrikat tappar mark. De Oänar alltså in en allt mindre del av landets exportvaluta.

Den industriella ulvecklingen - i det stycket oavsett om den rör sig i en socialistisk planekonomi eller i en kapitalistisk marknadsekonomi - rör sig i sina högre stadier bort från de tunga verksamheterna; de minskar i relativ betydelse. De mest växande och mest framtidsbetonade delarna av den industriella ekonomin kommer all bli de som sysslar med högt driven sammansätlningsproduktion och avancerat syslembyggande. Dessa nya typerav produklion lar förhållandevis litet energi, men de barden fördelen atl de samlidigl kan ge förhållandevis många jobb och elt växande antal jobb. Del är inom sådana sektorer som man över huvud laget kan fö någon bestående tillväxt i sysselsättningen.

Därför menar vi inom vpk all det vore långt viktigare för arbetarrörelsen att diskutera vilken ekonomisk långlidsulveckling man vill driva fram än att med sådan fanatism kräva att stora mängder kärnkraft skall slängas i gapet på storfinansen, på dess utslagning av arbetare och på dess rovdrift på landets naturresurser.

Det har också i den allmänna debatten sagts att kärnkraften skulle kunna minska landets oljeberoende. Även det påsiåendel är ivivelakligi, för just de verksamheter som kräver mycket elektrisk energi från kärnkraft kräverockså mycket olja per sysselsatt människa. Och de som kräver litet elkraft kräver också måttligt med olja för förbränningsprocesser, uppvärmning osv. I

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

praktiken är det vanligtvis inte så att kärnkraften träder i stället för olja utan alt mer kärnkraft också leder lill mer olja. Det är därför som man kan se den egendomliga, skenbara motsägelsen i 1975 års energiprogram, som ju inte bara förutsätter en kraftig utbyggnad av kärnkraften ulan också förutseratt oljeimporten skall öka med ungefär 12 % fram till 1985-1990.

Därför menar vi att det ligger en fara i om man försöker föra valkampanj mot den borgerliga regeringen med kärnkraftsfrågan som en av spjutspetsarna. Del är högst tvivelaktigt att försöka slå regeringen med vad som i praktiken faktiskt aren kopia av moderaternas kärnkraftspolitik.

Vpk vill naturligtvis inte komma med pekpinnar och beskäflighet till socialdemokraternas egen inre partidiskussion i den här frågan. Men vi vill från vår ståndpunkt som motståndare lill kärnkraft säga alt vi tror del vore klokt om SAP framträdde med en försiktigare linje än den extrema variant som nu dess ledare företräder.

Vi tror nämligen inte att det skapar särskilt stor trovärdighet och entusiasm för arbetarrörelsens kamp om man försl slår och ropar på mer kärnkraft för alt man därigenom påstår sig skola skapa jobb - och sedan sätter sig i riksdagen och röstar för en industripolitik som på område efter område i huvudstyckena överensstämmer med industriminister Åslings och som bl. a. förutser alt 4 000 jobb skall bort inom handelsslålsindustrin, alt 8 000 skall bort inom specialstålsindustrin, att tusentals skall bort vid varven och atl mellan 1 500 och 2 000 på sikt skall bort inom den statliga texlilkoncernen. Jag refererar här bara lill riksdagsbeslut som har fatlats nu i vår i de här branschfrågorna.

Vi tror att del vore fruktbarare om arbetarrörelsen tog strid med hela borgeriighelen på frågan: Vilket framlida samhälle skall vi ha? Man borde slälla frågan ungefär så här: Skall vi ha elt samhälle, präglat av ständigt stigande energiförbrukning, en energislukande tung induslri, en allt hårdare rovdrift på skog och malm, alltmer miljöförstöring, alll slörre koncentration av produktionen och alll hänsynslösare utslagning av människor? Skall vi ha etl samhälle med en allt desperatare jakt på profit, en alllmer hämningslöst utbredd privatbilism, alllmer slit-och-släng, alllmer underordning av de sociala och mänskliga behoven under en tom form av ekonomisk tillväxt, som bara är lill för alt ge etl fåtal människor profit?

Eller skall vi ha elt samhälle där man satsar på den högt drivna, förfinade teknologin, på en försiktig hushållning, på atl inte riva upp landskap och kalhugga så hänsynslöst, på all öka hållbarheten hos produkterna, på alt främja socialt betydelsefull konsumtion snarare än prestige- och skrytförbrukning, på atl skapa en teknologiskt avancerad kollektivtrafik och dämpa ned den slösaktiga privatbilismen? Ell samhälle där man satsar på de energisnåla verksamheter inom den allt viktigare högt drivna förädlingsindustrin som är de enda som kan skapa växande sysselsättning. Etl samhälle där den av kärnkraften starkt främjade ekonomiska koncentrationen ersatts med en utbyggnad av sådan produklion som lättare kan utlokaliseras och decentraliseras och användas för atl rädda de många induslri- och bruksorter som nu hotas av utslagning och koncentration inom den tunga industrin. Ett samhälle där det ansvarslösa slöseriet, storfinansens alll hetsigare profiOakt

och den kapitalistiska marknadens växande kris och kaos har ersatts av en ekonomi, grundad på ansvar för kommande generationer, grundad på medvetna ansvariga beslut. Eu samhälle, där inte storfinansen och nyckfulla marknadssvängningar styr de arbeiandes tillvaro utan där de arbelande äntligen får styra sig själva.

Mot bakgrund av vad jag nu har sagt är också vänsterpartiet kommunisternas slåndpunkl given i två av de specialfrågor som här skall avgöras och som jag har föll på min lott all lala om - uranbrytningen och energiforskningen.

Vpk är numera del enda parli som lar klar slällning mol kärnkraften. Därför motsätter vi oss också uranbrytning. Det har många olika skäl. Vi vill bl. a. inte medverka till brytning och export av produkter som ingår i kärnbränslecykeln, som främjar och sprider kärnkraftsleknologi lill alll fler länder och som därmed kan verka sönderbrytande och destabiliserande på fredspoliliken i världen -den fredspolitik som dock haren av sina stöttepelare i icke-spridningsavtalel mol atomvapen. Vi menar också att Ransiadprojek-tet, som det här närmast handlar om, är ekonomiskt ytterst tvivelaktigt.

Men främst menar vi kanske att del ligger i arbetarklassens och folkets intresse alt inte befrämja nalurförstörelse i slor stil. MiOökampen, menar vi, är fakliskt en myckel viklig del av klasskampen mot storfinans och rovdrift. För del är alllid de breda lagren i samhällel som drabbas av störningar i den biologiska balansen, av förfulning av naturmiljö och förgiftning av omgivningen.

Pionjärerna och deras generation inom arbetarrörelsen var fattigare än vi, men de förslod ändå myckel väl -det framgår när man läser deras skrifter- atl arbetarklassens och folkflertalets levnadsstandard också innefattade rätlen till miljön, rätlen lill en egen social värdeskala och rätten till en egen kultur. De arbeiandes levnadsstandard vinner inte på atl man anammar överklassens livsstil med dess snobberi, dess skrylvillor och dess tillvaro på lyxhotell och guldkrogar. Alt få ströva i en orörd natur, fiska i en älv eller uppleva den estetiska .säregenhet som så starkt utstrålar från Västgötaslätten och dess plalåberg eller från Hornborgasjöns fågelliv är också en viklig del av folkels levnadsstandard.

Del skulle vara lill fördel för bygdens folk om arbele skapades med hjälp av t. ex. en avancerad verkstads- eller maskinindustri, som gav fier jobb än uranbrytningen, tryggare jobb än uranbrytningen och renare jobb än uranbrytningen. Därför motsätter sig vpk det tilltänkta besinningslösa bökandet i Västgötabergen.

Vi är kritiska mol all cenlern här gjort upp med socialdemokraterna om atl bevilja pengar för forskning, när man vel atl dessa nedlagda forskningspengar kommeratt bli elt argument för dem som vill starta brytning i stor stil. Bakom den formella enigheten i utskottet i denna fråga döljersig klara olikheter i sak. Det tycker vi att centern i äriighelens namn borde ha talat om. Som det nu är stärks faktiskt misstanken ylleriigare atl cenlern håller på atl ändra ståndpunkt även i fråga om Ranslad.

Slutligen har vpk vissa alternativa förslag till fördelningen av energiforsk-

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

ningsmedel. Vi erkänner atl det har blivit en bättre fördelning än förut och att stödet för allernaliva och förnyelsebara energislags ulveckling utökats. Vi menar dock atl man kunde ha tagit en mer konsekvent ställning. Det hastar med utvecklandet av de förnyelsebara energikällorna. Dessa har försummats i många årtionden till förmån för den militärt mer intressanta kärnkraften.

När nu t. ex. delegationen för energiforskningen kommit med förslag, så menar vi att det är fel av regeringen att skära ned anslagen för energibesparing i transportväsendet eller för utveckling av solvärmecentraler i förhållande lill delegationens äskande.

Vi har sammanfattningsvis i våra motioner betonat en mer markerad satsning på de nya framtidsbetonade momenten inom energiforskningen. En sådan starkare salsning menar vi är nödvändig och oundvikligen ligger i liden.

Herr talman! Med anledning av den diskussion som uppstod mellan energiministern och Ingvar Carisson villjag ställa en fråga till energiministern om inställningen till naturgasen -jag tar inte alls upp problemet i hela dess omfattning, utan från en speciell malmöilisk ståndpunkt. Det gäller Kockums varv, där man fäster stort avseende vid de möjligheter atl rädda sysselsättningen där som byggandet av gastankrar innebär. Men de möjligheterna skulle starkt och negativt påverkas ifall man skulle binda sig vid den enligt uppgift väsenlligl dyrare tekniska lösning som en gasledning, en rörbaserad gasförsöOning, skulle innebära.

Om energiministern har tillfälle och möjlighet vore jag lacksam om han litet grand utvecklade regeringens ståndpunkt beträffande den här speciella problematiken. Det är många hundra varvsarbetare i Malmö som oroligt väntar på besked.

Med det, herr talman, yrkar jag biföll till vpk-motionerna nr 806, 1812 och 1860.

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! I milt inledningsanförande redovisade jag en del av den energipolitik som vi hunnit genomföra under etl och etl halvt år. Ingvar Carlsson tog inte chansen att redovisa sitt alternativ. Det finns alltså inte särskilt mycket all diskutera mellan oss. Han valde i stället all hålla någon sorts propagandatal, fullt av insinuationer, anklagelser och tillmälen. Tyvärr känner jag igen Ingvar Carlsson. Nu irorjag inte alt Ingvar Carlsson på den här punkten är representativ för den rörelse han representerar, och därför lar jag inte det här så allvarligt. Men det är synd atl han inte tar chansen till en diskussion i konkreta sakfrågor när den finns.

Om vi börjar med samarbetet mellan Sverige och Norge är det hell klart alt de samtal som inleddes i böOan av 1970-ialet inte ledde till någonling konkret under den socialdemokratiska regeringens tid. I mitt anförande refererade jag bara vad jag vid personliga samtal med de norska statsråden fått vela. Man var helt enkelt besviken över den passivitet som visats från svensk sida. Man sade, för att lala i klartext, att del enda induslriprojeki som kommit fram av

samtalen var det som Wallenberg ordnade när han löste ut en del aktier i Electric Bureau i Norge, alltså elt samarbete mellan L M Ericsson och förelaget Electric Bureau. Det var vad som redovisades, och den svenska regeringen gjorde ingenting.

Del är också alldeles klarl atl norrmännen hela liden har krävt etl genombrott på industrisidan för atl sälla i gång konkreta diskussioner på energisidan. Ingen kan ha svävat i ovisshet om den förutsättningen. Del genombrottet har nu kommit. Jag har inget behov av att stå här och visa mig välinformerad eller atl lala om hur dukliga vi varit i denna fråga. Jag bara konstaterar faktum atl nu har ett genombrott skett i diskussionerna. Det räcker atl läsa de norska regeringsledamöternas uttalanden föratt förstå att de uppfattar delta som väsentligt för de kommande diskussionerna om energifrågorna.

Sedan är det klarl atl del är lockande alt slälla frågan: Vad har egentligen den socialdemokratiska regeringen för meritlista atl hänvisa till närdet gällt atl öka försöOningstryggheten pä oljeområdet och alt klara ut förutsättningarna för en introduktion av naturgas i Sverige? Vad var del ni gjorde egentligen? Vad kom ni lill för resultat? Det är naturligtvis lättare för er att beskriva dem än del är för mig all gå igenom alla gamla dammiga akter. Men jag har inte upptäckt någonting. Vi kanske kan fö svar på den punkten. Det vore bra också för den allmänna informationens skull.

Sedan noterade jag att manuskriptet till Ingvar Carlssons anförande var tolv och en halv sida långt. Alla sidorna innehöll lal om kärnkraften och förutsättningarna för kärnkraften. Någonling annal är lydligen inte intressant för Ingvar Carlsson. Jag skulle bara vilja utfärda en liten varning: Förväxla inte kärnkraft med handlingskraft!

Jag vill instämma i vad Jörn Svensson sade i sin analys av olja kontra kärnkraft, nämligen alt de ofta är positivt relaterade lill varandra. Ökar den ena så ökar den andra. Del var också därför som jag avslutningsvis gjorde en deklaration beträffande förbrukningsnivåerna. Det är där vi har den slörsla förändringen i underiagei för 1975 års energipoliliska beslut, där verkligheten -jag talar om den verkliga utvecklingen och inte om prognoserna - entydigt visar atl 1975 års energipolitiska beslul var byggt på lösan sand.

Vi skall vara lacksamma för att vi inte har fått den energiförbrukningsökning som man där räknade med. Då hade försöOningsotryggheten ökat i samma takl. Den socialdemokraliska regeringen har aldrig utrustat delta land med några instrument för alt styra det så att vi kommer bort från oljan-eller redovisa gärna dessa instrument. I ett läge med en lätt oljemarknad driver vi fortfarande in i ett allt större oljeberoende så länge marknadskrafterna tillåts verka. Det sysiemel måsle vi ändra på, annars kommer det atl förbli så. Men vad gjorde ni åt den saken? Ni hade inte ens ett hushållningsprogram värt namnet.

Så några saker som Jörn Svensson tog upp. Jag lycker i och för sig att Jörn Svensson har hittat en poäng i detla, nämligen atl det är lättare alt vara renlärig när man delar upp sig än när man går samman med andra. Jag vill hänvisatill molionerna 1857 av Lars Werner m. fi.och 477 av Rolf Hagel och

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

AlfLövenborg för atl illustrera vad jag menar. Men, Jörn Svensson, jag har bara en liten notering att göra i delta sammanhang: dela inte upp er så mycket alt ni försvinner!

När man skriver sig samman i en regering om en regeringsförklaring, står i varje fall vi lojalt upp för denna regeringsförklaring. Men den blir inte lika klar i konturerna som om partierna ställer upp vart försig. Del är alldeles klarl. Del tillhör det elementära. Jag beklagar lika väl som tydligen Jörn Svensson att centern inte har majoritet i den svenska riksdagen.

Jörn Svensson ställde en direkl fråga angående ENG- och rörtransporlerad gas. Det utredningsarbete som nu pågår hanteras av Swedegas i förslå hand, men även Kockums är med i arbetet. Man håller på all ularbeta olika modeller fören svensk nalurgasinlroduklion. På den punkten finns inga låsningar från regeringens sida. Vi tror alt man uppnår den bästa försöOningstryggheten genom en kombination av de båda iransportsätlen. Det är svårt att tänka sig ell svenskt nalurgassyslem baserat enbart pä LNG-transporlerad gas. Del stämmer inte med filosofin om närförsöOning. Därför har det utredningsarbete som lagls ul till industriverket och som redovisats i dag baserats på förutsättningen att en delning av de kvantiteter det är fråga om -6 ä 7 Gmgas motsvarande lika många miljoner ton olja - sker både via rör och som LNG-gas i ungefär lika stora delar.

Sedan är avsättningsmöjligheterna för LNG-tankers inte bara en fråga om vad vi gör på hemmaplan. En introduktion av naturgas här i Sverige underiättar- vilket jag funnit vid de samtal jag har fört med Algeriet, Nigeria och andra länder- möjligheterna att också i en framtid kunna begagna LNG-lonnage för leverantörsländernas avsättning på andra marknader.

INGVAR CARLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tvingas konstatera alt försl håller Olof Johansson elt 25 minuter långl, skäligen ointressant anförande. Sedan väntar han lills jag har hållit mitt anförande och gärda upp i sin tiominutersreplik och ställer en lång rad frågor, riktar angrepp mot vad den socialdemokraliska regeringen giorde i böOan av 1970-talel och klagar över att jag enbart talar om kärnkraften.

Nu är det så, Olof Johansson, att riksdagen har att behandla de propositioner som energiministern har lagt fram, och jag har att på socialdemokraternas vägnar försvara våra reservationer dels lill betänkandet nr 67, gällande Ringhals 3, Forsmark 1 och Forsmark 3, dels betänkandet nr 69 som gäller prospektering av uran. Därmed kommer del an handla om kärnkraft, men det är faktiskt energiministerns ansvar del faller på och inte mitt.

Däremot är det utomordentligt intressant att Olof Johansson, som tidigare har varit så intresserad av att diskutera kärnkraft, nu är komplett ointresserad av detla. Han flyr till Nordsjön och Volvoavialel, som Volvochefen har sagl all den svenska regeringen inte har bidragit ett dugg lill. Det aren fantastisk energiminister vi har, som flyktar på det sättet från den kärnkraft som hittills har varit huvudnumret för centern.

Men så lätt skall inte Olof Johansson komma undan. Jag vill erinra om följande saker.

Olof Johansson talar om alt energiförbrukningen inte ökar i den takt som var tänkt. Del sammanhänger med alt vi har en lågkonjunktur, att 40 000 ungdomar är arbelslösa. Hur kan man glädja sig ål en utveckling av detta slag? Hade dessa ungdomar arbete, skulle det gå åt mer energi. Jag lycker alt energiministern i stället skall hjälpa lill att driva en energipolitik så atl vi åtminstone inom den sektorn främjar sys.selsättningen.

Sedan skulle jag vilja fråga: Medverkar cenlern nu lill att ytterligare miljard efter miljard satsas på kärnkraft, som sedan inte skall användas? Är det verkligen energiministerns avsikt? Hur kan man - det berörde Olof Johansson inte heller i sitt tio minuter långa inlägg - lägga fram bara en halv budget när del gäller Forsmark 3? Hur kan man står lill svars för de människor som arbelar i de berörda företagen - i Forsmark, Asea-Alom, STAL-Laval, osv. - med att säga: Ni får reda på elt halvt år framål bara vad ni skall göra.

Och hur går del här med uranet ihop? Ja lill brytning men endast till svenska reaktorer, och de reaktorerna skall stoppas före 1985. Vilken brytning länker sig energiministern i Ranslad?

Det ärju ändå detta del är fråga om. Ingen av dessa väsentliga frågor, som berör energiministerns propositioner, hade han en sekund över för i sitt 10 minuter långa inlägg. Han ägnade sig helt åt oOan i Nordsjön och personliga samtal som han haft med norska ministrar. Visst kan vi diskutera detta, men ägna huvuddelen av näsla inlägg, herr energiminister, ät det som propositionerna gäller!

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag är ganska otillfredsställd med Olof Johanssons synpunkter när del gäller gasförsörjningen och dess uiformning. Det kan väl inte bara handla om närförsörjning. Det handlar väl också om vilket slags oberoende man får i positionen till olika producenter av gas och hur det påverkas av vilken distributionsform man har. Det handlarom kostnader och dyrhet, och det handlar sist och slutligen om sysselsältning -sysselsättning för arbetarna vid varven som representerar just en sådan för framliden viktig systembyggarkapacitel som vi verkligen borde slå vakt om. Jag vill all Olof Johansson ger litet fler synpunkter på jämförelsen mellan närförsöOningsar-gumeniet och argumenten för oberoende, bällre koslnadsrelationer och sysselsättning i Sverige.

Olof Johanssons lilla lustighet om renlärighet och uppdelning uppskattar jag från en rent humoristisk ståndpunkt, men det var egenlligen inte det som sakdiskussionen gällde. Jag har inte förmenat cenlern rätten att betrakta koalitionen och samarbetet med moderaterna och folkpartiet som viktigare än antikärnkraftsamvetet. Det är centerns moraliska bedömning som det hänger på. Jag har inte förvägrat centern räll atl göra vilka kompromisser den vill med de extrema kärnkraftsanhängarna idet moderata partiet. Jag har bara begärt besked om kompromissens innehåll, om del i praktisk polilik innebär

Nr 152 att centern har flyttal sig från den linje man förespråkade i valrörelsen och nu

Torsdaeen den förespråkar en annan linje. Har man därigenom trots allt vunnit så myckel

25 mai 1978 genom ett modifierat kärnkraftsbyggande att resultatet anses så betydelse-

_____________ fullt att man velat göra denna reträtt från den ursprungliga linjen? Vi har

Enersiiorsknins alltså velat veta någonting om kompromissens innehåll och få ett klart besked

' om vad som döljer sig bakom centerns utåt oklara hållning.

Slutligen sammanhänger den energipolitik man kan föra och möjligheterna att på sikl frigöra sig från kärnkraftsberoendet inte bara med vilka andra partier och grupper man går ihop. Det sammanhänger också med vilket slags samhälle man har. Man måsle ha en klar bild av delta och veta om man vill befordra en medveten planering utefter rikllinjer som i dag står klart i motsättning lill de riktlinjer storfinansen länker sig i sin strukturomvandling. Del är där vi trorcenterns verkligt svaga punkt finns. Man kan inte förespråka en frigörelse från kärnkraft om man samtidigt vägrar alt förespråka en frigörelse från storfinansens makt.

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr lalman! Visst kan vi diskutera kärnkraft, Ingvar Carlsson, men jag har berört alla de betänkanden som är aktuella. Ingvar Carlsson svarade också i sitt inledningsanförande på della genom alt där ta upp oljefrågorna.

Vi har ju haft diskussioner många gånger om det här, och jag ser sammanfattningsvis skillnaderna på följande sätt. Vi har olika uppfattningar om villkorslagen och behovet av den. Ni agerar i era molioner fortfarande som om den inte existerade. Del må vara er obetagei.

Ett annal viktigt faktum är att de investeringar vi tillåtit gå vidare är bundna poster, i vilket fall som helst i ena eller andra formen, och därmed en följd av den socialdemokratiska regeringens politik.

Prövningen enligt villkorslagen får avgöra vilket resultatet blir. Del var överenskommelsen i regeringsförklaringen och den slår vi fast vid. Det är mycket enkelt, och det finns ingen anledning alt krångla till den saken.

Sedan tycker jag att ni skall vara litet försiktiga när ni kan göra två så påtagliga missar som skett enligt betänkandet. I ena fallet fick ni bakläxa av ulskottsmajoritelen - och såvitl jag vet tillhör Ingvar Carisson näringsulskottel - som talar om hur fel ni räknat. Med sådana räkneläror kan man inte ta reservationerna särskilt allvarligt. Det var ju totalt felberäknal i era molioner. Förmodligen har ni räknal in detta i er skuggbudgel också, och därmed är den fylld av luft.

Jag tog upp Gotlands elförsöOning. Från beställning av en elkabel till användning av elström ur samma kabel går del tre-fyra år. Får jag då fråga Ingvar Carlsson hur ni tänkt alt lösa det ökande elbehovet på grund av Cementas ulbyggnad på Golland tills kabeln blir klar? Skall Gotland göras strömlöst? Vad är del för konkret innehåll i reservationen? Om ni log hänsyn till hur verkligheten ser ut, kanske del skulle underlätta något.

Så några ord om den vanliga argumenteringen om energiförbrukningen.

Del är klarl all en del av den sänkta elförbrukningen och energiförbrukningen

96 beror på långkonjunkturen. Men ingen - inte ens CDL, Ingvar Carlsson - kan

komma ifrån att det finns också andra moment i den här utvecklingen utöver lågkonjunkturen. Man skall inte förväxla en lägre ekonomisk aktivitet i landet med de långsiktiga strukturella förändringar som pågår f n.och som är framtvingade i det svenska näringslivet. Detta kan inte Ingvar Carlsson vara omedveten om. Det är inte någonting som svänger under tre-, fyra- och femårscykler - frågan om våra gruvor, vårl stål, våra varv. Om det vore så enkelt! Vårt stora problem f n. på det näringspolitiska området ärju att få hyfs på den här situationen.

När del gäller frågan om uranet har Ingvar Carlsson i sitt anförande sagt atl centern nu går med på att leta efter uran. Vad vi diskuterar är regeringens propositioner, fördel första. Fördel andra har vi aldrig sagt nej lill att leta efter uran - varför föreslog vi annars 10 milj. kr. ursprungligen i budgetförslaget

Men som jag sade inledningsvis är det viktigt atl skilja mellan alt leta efter uran och all bryta uran. I den proposition och det utskottsbetänkande som behandlas finns ingenting om brytning av uran. Därmed bibehålls handlingsfriheten inför ett energipolitiskt beslut. Kärnkraftsprogrammets sioriek avgör i vilken utsträckning - och om - vi behöver någol uran.

Belräffande Ranstad är det klart att de svenska alunskiffertillgångarna bedöms som intressanta för framtiden. Men en grundläggande förutsättning för framlida kommersiellt utnynjande är alltid alt olika slag av miljöfrågor kan lösas på etl tillfredsställande sätt. Ingen skifferbrylning startas innan en fullutvinningsprocess har utvecklats. Ställningstagandet i propositionen, som har följts upp av ulskottels majoritet, innebär inte något ställningstagande till frågan om eventuell framtida utvinning av alunskiffer i Ranstad. Del ärju alldeles klart att det förhåller sig så.

Sedan vill jag säga lill Jörn Svensson att jag tyvärr inte nu hinner närmare utveckla det räll komplicerade problemet, men jag erkänner alt del är litet för enkelt när man talar om enbart oberoendet. Jag har inte för min del haft tillräckligt beslutsunderlag i den här frågan-jag har inte sett underlaget förde olika modeller som man nu arbetar med - för att kunna bedöma de olika bitarna, dvs. kostnadsrelationerna, oberoendeaspekten och sysselsättningsaspekten. Men vi har verkligen inte sparat någon möda för att få fram det underlag som vi behöver. Vi har, irorjag, haft sju ä åtta olika utredningar i gång på naturgasområdet, och resultaten från dem böOar nu successivt komma in. Därefter kan vi ta slällning till dessa väsentliga frågor.

Del är alldeles klart att vi har anledning atl i elt sådant beslut särskilt beakta de sektorer i vårt svenska näringsliv som i dag har betydande sysselsättnings-svårigheter.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

INGVAR CARLSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Energiministern talar ungefär som om han inte hade varit riksdagsman själv. Han åberopar med stor pondus att utskottsmajoriteten har gett de socialdemokraliska reservanterna bakslag. Ja, en ulskoltsmajorilet som består av moderater, folkpartister och centerpartister. Del är väl inte så märkligl alt de har en annan bedömning än socialdemokraterna. Men etl

7 Riksdagens prolokoll 1977/78:152-153

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

fakium som ingen kan bestrida är ju all den borgerliga regeringens energipolitik kostar det här landet miljarder. Olof Johansson kan ju läsa borgerliga tidningar, om han inte tror på mig. Där säger man att detta är den största belastningen förden borgerliga regeringen inför 1979 års val. Och den stora belastningen ärju de koslnader som energipolitiken orsakar de svenska skattebetalarna, den otrygghet som den skapar för de anställda och den risk som finns för atl man förstör kunnande och kompelens hos berörda förelag.

Delta är obestridligt. Sedan kan vi diskutera i all oändlighet hur många hundra miljoner det rör sig om. Vi har gjort en uppskattning som f n. ligger på 950 milj. kr. Men den ändras dag för dag; för vaOe dag blir den borgerliga regeringens energipolitik alll kostsammare. Summan är alltså inte statisk eller exakt, utan den höjs ständigt.

Sedan får jag också göra klart för energiministern att vi fakliskt bland de socialdemokratiska reservanterna har fördelat ärendena. Här kommer socialdemokrater att tala om kabeln från Gotland, andra kommer att tala om oljeprospekleringen i Nordsjön. För att vi skall fö litet ordning i debatten bör vi ta var sak försig. Jag har för energiministern talat om på vilka punkter jag för debatt, nämligen Vatienfölls anslag och prospekteringen. Det är helt omöjligt för mig alt nu gå in på de andra punkterna.

Närdet gäller energi konsumtionen läste jag i dag att den från april 1977 till april 1978 gått upp med 4 % trots lågkonjunkturen. När konjunkturen sedan vänder uppåt, är del givet atl energiförbrukningen kommer alt öka mycket kraftigt. Skälet lill att de totalsiffror som energiministern åberopar ligger litet lägre än dem vi 1975 räknade med är nästan helt atl hänföra till atl vår industri går på så lågt varv som den f n. gör.

Sedan säger energiministern atl han aldrig har sagl nej till att leta efter uran. Så sent som förra årel sades det atl vi nu syftar till att dra ner prospekteringen till nollnivån när det gäller uran. Om man nu inte skall bryta, varförskall man då leta efter uran? Kan Olof Johansson ge mig någon vettig förklaring till varför vi skall lägga ned tiotals miljoner på atl leta efter uran, om den ändå inte skall brytas? Majoriteten i ulskottet säger dessutom att man bara skall använda den till de svenska reaktorerna. Det visaratläven centern kan länka sig att använda uran.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! När man ändå rimligtvis borde ha kunnat förutse hur krisen vid varven skulle ulvecklas, är det när det gäller sysselsättningen beklagligt atl man inte i lid tog fram del underlag som i dag skulle ha möjliggjort ell klarl svar, ty del hastar verkligen med ett sådanl svar.

Eftersom jag inte har någon repliktid kvar efter denna skulle jag nu vilja sammanfötta positionerna. Som jag sade skulle socialdemokraterna enligt vpk Oäna på en långt mer försiktig och dämpad hållning i själva kärnkraftfrågan och angripa den borgerliga regeringen på ideologiskt klarare och mera tacksamma frågor. Samtidigt måste man dock ge socialdemokratin del erkännandet att den accepterar den typ av ekonomisk tillväxt och den

ekonomiska struktur som framgår ur en kapitalistisk utveckling. En sådan utvecklings logiska konsekvens blir beroende av kärnkraft och av ständigt ökade mängder av energi. Socialdemokraterna lar konsekvenserna av delta.

För cenlern är det faktiskt litet annoriunda. Centern poserar utåt gentemot folket-väljarna som om partiet ville en hell annan energipolitik än socialdemokralin. Men sedan betraktar cenlern del som oerhört angeläget att få regera landet ihop med partier som har en hell annan inslällning, och regera i en ekonomi där storfinansen just vill föra den här strukturella politiken. Cenlern försöker anpassa sig till en helt annan utveckling än den medvetna omstrukturering av produktions- och industristrukturen, som faktiskt är den enda vägen bort ifrån etl framtida kärnkraftberoende. Del är denna inkonsekvens som finns i centerns position och politik och den kommer ni, såviu jag förslår, inte ifrån så länge ni är elt borgeriigl parti.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr lalman! Lål mig bara hell kort få kommentera det som Jörn Svensson log upp allra sist.

Självklarl vill vi påverka politiken. Så långt det är möjligt är del elt legitimt intresse för vaOe politiskt parti all göra del inom de parlamentariska ramar som vi har alt rätta oss efter. Det är på den grunden vi har gått in i elt regeringssamarbete även i energipolitiken, och därefter följer vi lojalt de överenskommelser som vi har trän"at.

Problemel borde vara större för Jörn Svensson som här gång efter annan talar för ett regimskifte. Vilken betydelse skulle då vpk:s energipolitik få för den socialdemokratiska regeringen? Vilket inflytande hade vpk på den socialdemokratiska regeringen före 1976? Jag Iroratt det finns anledning för Jörn Svensson att någon gång fundera också på sådana frågor.

Sedan är det fel när Jörn Svensson säger alt vi inte i lid har tagit fram underlag. Vi har tagit fram alla de ulredningar som pågår på nalurgasområdet inkl. den rörkoncession som riksdagen antog i böOan av årel, och det barsken så snart det någonsin har varit möjligt. Brislen - det håller jag med om - är alt vi hade mycket litet att utgå ifrån efter den förra regeringen. Vi har fåll göra det här jobbet. Det fanns etl underlag som bara delvis var användbart, och det var nödvändigt att göra vissa kompletterande ulredningar. Dessa måste bli klara snarast möjligt - pä den punkten har jag ingen svårighet alt instämma.

Jag noterade återigen att Ingvar Carisson resonerar som om villkorslagen inte fanns. Nu råkar den Oripas. Den är beslutad av en majoritet i den här kammaren ogh därmed är Ingvar Carlssons räknekonster nonsens. Det går inte atl räkna på det sätt som jngvar Carlsson gör. Tillstånden för reaktorerna i fråga finns inte och därmed har egentligen Ingvar Carlsson öppet erkänt att ekonomin för honom är överordnad alla säkerhelsiniressen. Jag tycker atl Ingvar Carlsson vid något lämpligt tillfälle bör tala med Inga Thorsson om den saken.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

100

BENGT SJÖNELL (c):

Herr talman! I den här debatten behandlas samtidigt fyra beiänkanden från näringsulskottel, nämligen nr 67 som avser propositionen om förslag lill anslag lill vattenfallsverket m. m., betänkandet nr 68 med anledning av propositionen om energiforskningen, vidare betänkandet nr 69 gällande propositioner om anslag till Sveriges geologiska undersökning, anslag till prospektering i AOeplog och lån för forskningsverksamhet i Ranstad och slutligen betänkandet nr 70 med anledning av propositionen nr 125 om vissa naturgasfrågor.

I alla fyra betänkandena behandlas självfallet även de ifrågavarande motionerna. På grund av den begränsade tiden kommer jag, herr talman, atl här endasl la upp två betänkanden, nämligen nr 68 och nr 70. De två andra betänkandena kommer företrädare för utskollsmajoriteten att behandla i ett senare sammanhang.

I propositionen 1977/78:110 läggs fram förslag om en ökning av det statliga stödet till forskning och utveckling på energiområdet. Jag kommer atl i första hand uppehålla mig vid de framlagda reservationerna och de frågor som dessa aktualiserar. Därför kommer jag också att närmare kommentera några av de väckta molionerna.

Herr talman! En röd tråd i propositionen, liksom över huvud tagel i regeringens energiforskningspolitik, är ambiiionen atl inrikta de slörsla forskningsinsatserna och forskningsresurserna på förnyelsebara energikällor, speciellt på vindenergi och på energi ur biomassa. Men även solfångare och soluppvärmning är med i bilden. Vidare görs stora insalser beträffande energianvändningen inom bebyggelse och i industriella processer.

Atl en storsatsning på forskning och utveckling av förnyelsebara energikällor sker är ingen exklusiv svensk företeelse. Så sker f n. över hela den industrialiserade väriden i första hand, som till sist har kommit lill insikt om alt endast den förnyelsebara energin ger en slutgiltig lösning på energiproblematiken och att denna förnyelsebara energi måsle utnytOas varsamt och pä så sätt att den ömtåliga ekologiska balansen icke störs. De upplagrade energiiillgångarna, främst de fossila bränslena, kommer att konsumeras slutgiltigt inom överblickbar framtid. Användningen av dessa är dessutom, vilket bl. a. understrukits av energikommissionen, ofta förenad med mycket betydande miljörisker. Även de förnyelsebara energikällorna har sina miljörisker, men de är färre och vida mindre farliga.

För oss i cenlern, som på ett tidigt stadium ville göra storsatsningar på de förnyelsebara källorna, är de många själarnas omvändelse i detla sammanhang en källa lill tillfredsställelse. Vi möter också i dag alllmer sällan nedlåtande och förlöjligande omdömen om oss, som alt vi med hjälp av vedhuggning och väderkvarnar skulle lösa en kommande brist på energitillgångar. Den attityden har man lämnat när man nu själv har tagit upp våra förslag, förutom i debatten i andra sammanhang.

Herr talman! I reservationen 1 rörande energihushållning i bebyggelsen sägerde socialdemokratiska reservanterna alt "insatser för energihushållning som isolering av byggnader är inte tillräckliga om man skall kunna

åstadkomma en effektiv hushållning med resurser och samtidigt bevara miljövärden". Deanser därför atl det är "nödvändigt att forskningen rörande energihushållning i bebyggelsen har sin utgångspunkt i en sammanhållen planering av bebyggelse och markanvändning".

Herr talman! Utskottet avvisar detla yrkande och erinrar om atl liknande yrkanden i sammanhangel har väckts i anledning av proposilionen 1977/ 78:76 från bostadsdepartementet, vilken behandlades i civilulskoltets belänkande nr 31. Där avvisas yrkandet med hänvisning till dels att kravet om samordning av ålgärder som påverkar bebyggelsen är helt obestritt, dels att bosladsministern uttalat det angelägna i att en kommunal planering för samordning av energisparåtgärderna med övrig ombyggnadsverksamhel kommer till stånd - någonting som väl sannolikt om några timmar kommer att beslutas av riksdagen. Näringsutskottet finner inte heller för sin del anledning att göra ett sådant uttalande som krävs i motionen 1810, och avvisar därför reservationen.

Den socialdemokratiska reservationen nr 2 backar upp den krilik mol regeringens säll att redovisa forskningssatsningen inom kärnkraftsområdel som framförs i motionen 1810. Man anser det vara oklart vad regeringsförslaget egentligen innebär i fråga om satsning på kärnkraftsforskning under den kommande treårsperioden. Reservanterna vill med stöd av motionerna 1810 och 1812 öka anslagen lill delprogrammen Lättvaltenreaktorer och Avancerad energiteknik, liksom även till forskningen om säkerhetsfrågorna, avancerade reaktorsystem samt allernaliva kärnbränslecykler.

Herr talman! Utskottsmajoritelen kan inte finna alt den programindelning som presenteras i propositionen innebär någon oklarhet - förhållandet är snarare det motsatta. Den programindelning man har valt i propositionen avser atl ge uttryck åt vilka tidsperspektiv insatserna avser. Genom denna indelning markerar man på vilka områden man kan vänta sig att insatserna får praktiskt resultat, dels inom en nära framtid, dels på längre sikl, och vilka områden som ansluts till det sistnämnda. Till den förra kategorin hör delprogrammet Lättvattenreaktoreroch till den senare Avancerad energiteknik. I propositionen säger man alt indelningen i åtta delprogram är mer överskådlig än den indelning i 15 delprogram som delegationen för energiforskning arbetar med. Utskottsmajoritelen delar den uppfattningen.

Vad avser förslagel om förändrad medelstilldelning erinrar ulskottsmajoritelen om all förslag om inriktningen av den framlida energipolitiken kommer alt föreläggas riksdagen under riksmötet 1978/79. De förslag som energikommissionen har lagl fram, och sedermera remissinstansernas åsikter, kommer att spela en avgörande roll vid utformningen av regeringens förslag - i varje fall en myckel viklig roll. Mot den bakgrunden anser ulskottsmajoritelen att medelsberäkningen bör kunna omfatta endasl budgefårei 1978/79.

Reservationen 3 vid belänkandel nr 68 rör inriklningen av verksamheten vid AB Atomenergi. Reservanterna säger där bl. a.; "Med hänsyn bl. a. lill de stora resurser som satsas på energiforskningsprogrammel är det viktigt atl forskningsverksamheten organiseras på elt sådanl sätt alt alla resurser - inte

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

101

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

102,

minst de personella - utnyUjas på bästa sätt." Herr talman! Detla är verkligen att slå in öppna dörrar. Det är något av vad som på fint språk kallas för en truism.

Ärdet någon som troratt regeringen inte skulle kunna ulnylOaalla resurser i AB Atomenergi, inkl. de personella? Svaret måsle självfallet vara nej. Jag kan personligen, eftersom jag sitter med i styrelsen i AB Atomenergi, försäkra all bolaget och dess ledning efter de planer som har uppgjorts lill det yttersta kommer alt utnyUja de tillgängliga resurserna. Beträffande de planerna har bolaget i samband med anslagsframställningen för budgelårel 1978/79 redovisal ell förslag lill ett Ireårsprogram för verksamheten vid Studsvik. Det programmet innebär verkligen all resurserna - även de personella - kommer alt UtnytOas till det yttersta.

I vpk-motionen 1812 föreslås ökade anslag i fråga om fiera program som rör energianvändning för bebyggelse. Bl. a. vill man höja anslaget till delprogrammet Solvärmesysiem och energilagring till det dubbla i förhållande till propositionen.

Till detta villjag, herr talman, framhålla följande. Ett av huvudmålen för insatserna inom det här programmet är att genom forskning och utveckling möjliggöra en ökad användning av förnyelsebara energikällor. Av den närmare redovisning för delprogrammet som lämnas i propositionen framgår atl förutsättningarna föratt solvärmesysiem skall komma i allmänt bruk skall studeras. Här finns det anledning att skjuta in en intressant information som har nått allmänheten genom atl AGA-koncernen bara för någon vecka sedan - om jag minns rätt - hade en mycket stor presentation av en ny solfångare som man har framtagit. Del var ingen prototyp utan det våren solfångare som bygger på elt helt nytt och intressant system och som är färdig för kommersiell användning.

Herr talman! Flera motioner som tar sikte på utveckling av inhemska bränslen behandlas i utskottets betänkande. Del föreligger bl. a. en motion om användning i stor skala av den svenska torven. Såväl energikommissionen som proposilionen framhåller att torven kan få mycket stor betydelse förenergiförsöOningen. Målei för forskningen och ulvecklingen närdet gäller torv är att ta fram bättre underiag för bedömningen av lorvens möjliga roll i energiförsöOningen och det gäller dels vilken teknik för torvhantering och energiulvinning som behöver ulvecklas, dels vilken total torvulvinning som är möjlig och lämplig på längre sikt. Delegationen för energiforskning har i sill huvudalternativ förordat en ram om 33 milj. kr. för treårsperioden rörande forskning om torv. Flera av de åtgärder som anges i den här motionen ingår i olika forsknings- och utvecklingsprojekt som stöds av nämnden för energi-produklionsforskning. Utskottet erinrar också om - och det finns anledning alt understryka det - alt överstyrelsen för ekonomiskt försvar har i uppdrag atl förhandla med några kommuner som har kraftvärmeverk för all klargöra möjligheterna atl ulnyUja torv i etl sådan anläggning. Energikommissionen har föreslagil vissa ålgärder som syftar till atl torvtillgångarna skall kunna ge ell bra bidrag lill energiförsöOningen.

Sammanfallningsvis, herr lalman, ber jag att få yrka bifall lill utskottets

hemställan och avslag på de tre reservationerna samt de molioner som har väckis i anslutning lill propositionen 1977/78:110.

Närdet sedan gäller näringsutskoliets betänkande nr 70 rörande regeringsförslagen om vissa nalurgasfrågor och om slöd lill prospektering efter olja och nalurgas torde ålskilligl av de analyser av hithörande problem som görs såväl i propositionerna som i molionerna ha fått en hell ny vinkling genom den stora Volvouppgörelsen med Norge. Detta har också framgått av energiministerns uttalanden i dagens debatl. Jag tar därför endast i korthet upp till behandling de två socialdemokratiska reservalionerna.

Vad först gäller kritiken av förslaget i propositionen 128 all bidrag från oljeprospekleringsfonden skall kunna utgå till kommersiellt motiverad prospektering och till andra förelag än det statliga Svenska Pelroleum AB och påståendet att deUa är ett uttryck för en alltför hög subventionsgrad när det gäller privala intressenter i olje- och nalurgasprospektering vill jag framföra ell par synpunkter. En förulsältning för de enskilda intressenternas medels-tillskott är atl staten lillämpar ekonomiskt stöd till Pelroswedes prospekteringsverksamhet i form av bidrag med villkoriig återbetalningsskyldighet som uppgår till hälften av projektkostnaden. Näringsuiskotlet har inhämtat all etl avtal nyligen har ingålls mellan intressenterna i Petroswede om höjning av ramen för intressenlbidragen lill nyssnämnda 150 milj. kr. Avtalet har ingålls under förutsättning av alt riksdagen beslutar enligt förslagen i propsositionen 128. Förslagen i denna proposition får alltså betraktas som ett förhandlingsresultat. Utskottet understryker också uttalandet i propositionen atl stödet i princip måsle vara tillgängligt även för andra förelag än det halvstalliga Petroswede AB. Detla ultalande ligger väl i linje med det allmänna synsätt på näringspolitiska ålgärder som utskottet anser bör vara vägledande och som ulskottet alllid lillämpat.

Herr talman! I detla sammanhang kan en intressant fråga resas. Om Volvo - eller Volvo Pelroleum, eller vad företaget nu kommer alt kallas - börjar prospektering efter olja, kommer socialdemokraterna dä att beskylla regeringen för handlingsförlamning, om den skulle följa reservanternas förslag och förbehålla oljeprospekteringsfondens medel uteslutande för det statliga Svenska Pelroleum AB? Det är en myckel intressant fråga för socialdemokraterna att besvara. Eller skall den berömda strukturfonden, som likt galten Särimner slaktas och återuppstår i all evighet, rycka in även i det här sammanhanget? Jag utgår ifrån att det finns någon socialdemokrat här i kammaren som kan vara villig att svara på detta.

I fråga om reservationen 2 och dess krav på att riksdagen skall uttala sig för en årlig redovisning från oljeprospekleringsfonden avvisar ulskoitel delta. Med hänsyn till det stora intresse som energipolitiken tilldrar sig och kommer all tilldra sig runt om i landel kommer säkerligen redogörelser för oljeprospekleringen all av och lill lämnas riksdagen-del aren sak som man kan vara fullständigt övertygad om.

Herr talman! Jag yrkar bifall till ulskottels hemställan och avslag på reservationerna och de i sammanhanget väckta motionerna.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

103

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Ett par ord i anslutning till frågan om vpk:s yrkanden när det gäller satsning på solvärmesystem.

Sakläget är i denna fråga att delegationen för energiforskning föreslagil 60 miljoner till delta delprogram. Vpk ville öka detta till 70 miljoner, vilket i och för sig inte innebär någon större skillnad, men i regeringspropositionen bantade man ner det hela till 35 miljoner. Med all respekt för att det ändå handlar om en förskjutning i rält riktning i det här programmet totalt sett tyckerjag nog, med hänsyn till vikten av denna typ av energiforskning, att detta var en onödigt kraftig nedskärning. Och jag har litet svårt att förslå hur Bengl Sjönell försvarade den.

Bengt Sjönell nämner den solfångare som AGA lagit fram. Men problemel med solvärmelekniken ärju inte-såviu jag ulan all vara tekniker känner till - tekniken som sådan, för den är inte särskilt svår. Grundproblemen är där lösta. Vad frågan gäller är att ge tekniken en sådan utformning att den kostnadsmässigi blir rimlig.

Jag skulle vilja be Bengt Sjönell utveckla hur det ligger till på det planet, för jag troratt det skulle vara av allmänt inlresse för ledamöter, åhörare och läsare av riksdagens protokoll atl få en kort lägesrapport när det gäller solvärmen och kostnadsaspekten.

Sedan vill jag ställa ett par frågor till Bengt Sjönell eftersom han var en av centerpartiets representanter i energikommissionen.

Vpk;s representant föreslog i kommissionen all man skulle göra elt principiellt ställningstagande till förmån för en framtida avveckling av kärnkraften i Sverige, men centerns båda representanter ville inte ställa upp på det. Jag kan väl förstå alt om man sitter i regeringen vill man inte gå vid sidan av den regeringsdeklaration som regeringsarbetet skall utgå ifrån. Men här var del fråga om ell utredningsarbete, där man mer fritt och förulsättningslösl och på etl bredare plan skulle diskutera hela den svenska energiproblematiken. Där hade del väl ändå kunnai skapa en slörre klarhel om centern som enskilt parti visal var partiet stod.

Jag frågar efter innebörden i alt man inte gjorde detta. Böar centern fakliskl förskjuta sina praktiska positioner i fråga om inställningen till kärnkraften?

104

BENGT SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr talman! Som svar på Jörn Svenssons sista fråga villjag säga atl vi från centerpartiets sida - speciellt partiets representanter i energikommissionen -inte ändrat position en enda tum i det här sammanhanget. Vi har i energikommissionen hittills klart och tydligt, genom de alternativ vi presenterat, visat en rörelseriktning när det gäller kärnkraften som utan minsta tvivel innebär atl den på sikl kommer att avvecklas och skall avvecklas. De alternativ som Birgitta Hambraeus och jag har underbyggt och backat upp i kommissionen har den inriktningen.

Emellertid vill jag till Jörn Svensson säga att kommissionens slutbetänkande ännu inte har lämnats. Det kommer - som energiministern sade här

tidigare i dag -atl lämnas någon gång i juni, och då kommer vi alt definitivt ta ställning till den här frågan. Men inriklningen av vårt arbete i energikommissionen vad avser kärnkraften och dess avveckling är inte all la fel på.

När det gäller solfångarna betraktar jag den ulveckling som redovisats av AGA som utomordentligt intressant. AGA är inte ensamt på del här områdel, men företaget är såvitt jag kan förstå först. Och del är alldeles klart alt den privala industrin giort väldiga investeringar och satsat oerhört stora belopp för att få fram en solfångare.

Solfångaren sades från AGA:s sida vara särskilt lämpad för de nordiska förhållandena, de speciella förhållanden som råder i den nordliga delen av världen, med etl lilel antal soltimmar under vintern men desto fler under sommaren. En helt ny princip har också utnytOals här som bygger på uppvärmning av luft och inte av vatten.

Detla får väl teslas närmare av marknaden. Vad som är väsenlligl i sammanhangel är atl flera stora svenska industrier satsar mycket betydande belopp just nu på forskning på solvärmeområdet och att del på detta sätt kommer att vara en mycket intressant komplettering till den salsning och del program som har fastställts av utskottet och av föredragande statsrådet i proposilionen.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag får väl tacka för beskeden, men jag skulle vara ännu tacksammare, om Bengl Sjönell ville litet mer utveckla del som var kärnpunkten i min fråga, nämligen hur del har framskridit med kostnadsrelationerna för den lyp av solenergi som del handlar om, i förhållande till andra, utbytbara energislag. Del är såvitl jag förslår del och inte så mycket den tekniska grundforskningen som är kärnfrågan.

Jag ställer denna fråga dels därför alt vpk ju inte är med i utskotten och inte har möjlighel all sludera en del material, som annars kan finnas lillgängligi där, dels därför alt det har etl myckel stort allmänintresse. Jag vill vidareutveckla frågan lilel grand och undrar därför också, varför man gjorde en så stark nedbantning i förhållande lill förslagen från delegationen för energiforskning som från 60 till 35 miljoner när del gällde delprogrammet solvärme och från 14 miljoner till 8 miljoner - nästan en halvering - när del gällde ålgärder i transportsystemet. Vi ser ändå hur den svällande privatbilismen blivit ett allt större problem från skilda synpunkter, inte minst energipolitiska. Transportsektorn är en så pass tung faktor i den totala energiförsöOningen alt del nog hade varil motiverat all där lägga sig närmare delegationens förslag.

Sedan vill jag slälla ytterligare en fråga, som berör centerns ställningstaganden inom ramen för energikommissionens arbete. Enligt vad jag fattat av Bengl Sjönells svar kommer man att avge en deklaration om alt man alhjämt har en avvikande ståndpunkt gentemot de två andra borgerliga partierna. Men jag förslår inte rikligt varför man inte redan när vpk:s representant i energikommissionen slällde förslaget om anlagande av ett principuttalande om atl kärnkraften skulle avvecklas kunde ta upp den tanken. Varför vek

105

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

man undan då'

Jag vill också ställa en annan fråga. Det har sagts mig alt det i energikommissionen även har förts fram en tanke på all kommissionen skulle bekräfta och ansluta sig till den långsiktiga målsättning som 1975 års energipolitiska beslut här i riksdagen innebär, nämligen att man efter 1990 skulle ha ett oförändrat totalt energiuttag i den svenska ekonomin. Men inte heller det gick del att få någol gehör för. Jag vill fråga Bengt Sjönell, som aren ledande företrädare för cenlern: Håller ni fast vid tanken på en sådan nolltillväxt efter 1990 eller böOar ni överge även den?

BENGT SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr talman! Vi som företräder centern resp. vpk harju debatterat många gånger med varandra. Ibland har vi kommit alt debattera ideologiska frågor och då kunnat konstalera all vi har olika syn i dessa sammanhang. Vi företräder en marknadshushållning och är bundna av dess lagar och förulsättningar medan vpk företräder en planhushållning. Del lar sig också uttryck i våra olika förslag och politiska ställningstaganden.

När del gäller den nedbantning som Jörn Svensson talar om är det egenlligen bara en skenbar sådan. Det första anslag som han nämnde har föstställts till 35 milj. kr.,som Jörn Svensson mycket rikligt påvisar. Men det finns en annan post på 34 milj. kr., som betecknas Planering och uppföljning av forskningsinrikiat experimentbyggande, och i den verksamheten ingår en försvariig del av utnynjande av solvärme, bl. a. i form av lagring av sådan värme. Det är en intressant forskning på gång på delta område, bl. a. på Tekniska högskolan här i Stockholm. När den blir presenterad irorjag att den kommer atl väcka uppseende långt utanför landets gränser. I detta sammanhang finns ytterligare pengar till förfogande.

När det sedan gäller solföngaren och koslnaderna för denna harjag bara myckel knapphändiga uppgifter från den demonstration som AGA gjorde. Sollangaren skulle i dag, innan någon massproduktion hunnit komma i gång, om jag minns rätt kosta I 300 kr. per kvadratmeter. Blir del en massproduktion på området, vilket marknaden snart kommer alt ge svar på, irorjag alt den blir myckel konkurrenskraftig på samma sätt som de andra alternativa förnyelsebara energikällorna på olika områden håller på all bli det. Utvecklingen är rasande snabb, inte bara inom forskningen ulan även på tillämpningsområdet.

Andre vice talmannen tillkännagav all anslag utfärdats om sammanträdets fortsäuande kl. 19.30.

106

ANDERS WIJKMAN(m):

Herr lalman! Det finns en del lillfällen då man känner behov av att om inte reagera så dock någol anmärka på de arbetsförhållanden som vi här har. I korthet vill jag säga att det sätt på vilket vi nu grupperat den här debatten är någol olyckligt; vi kommer att få föra upprepade resonemang om ungefär samma frågor. Det hade varit betydligt bättre att gruppera debatten

annorlunda. Om detta inte är möjligl med hänsyn till denordning som gäller för riksdagen tyckerjag att talmanskonferensen omedelbart skulle se över den ordningen. Jag tror att vi alla skulle vinna på den.

Jag vill inledningsvis någol beröra vad statsrådet Johansson sade till Jörn Svensson. Del gällde två kommentarer. Den ena varav saklig innebörd, men den var något egendomlig. Olof Johansson sade att han höll med Jörn Svensson om atl kärnkraften och oljan hade det posiliva samband som Jörn Svensson påstod atl de hade - en utbyggnad av t. ex. kärnkraften skulle obönhörligen föra med sig en ökad användning av oljan.

Detta kan vara ett rikligt påstående, men det är inte på något sätt ell allmängiltigt påstående.

Det andra yttrandet var mera en reflexion i anledning av den politiska kommentaren om kommunistpartiets delning. Jag skulle inte alls beklaga om man fortsatte denna delningsprocess och försvann ur denna kammare.

Sedan vill jag säga ytterligare en sak till Jörn Svensson, som ställde så många frågor till Bengt Sjönell om energikommissionen. Jörn Svensson har ju en representant försitt parti med i denna kommission,en myckel duktig kraft för övrigt. Det är riktigt att Per Kågeson har kommil med förslagom all man skulle försöka uttala sig för något slags oförändrat energiuttag efter 1990. Men förslaget har nästan enhälligt avvisats jusl med hänvisning till att i ett läge, där man i alltmer ökad utsträckning anpassar sig till förnyelsebara energiformer såsom olika former av solenergi, är det ganska poänglöst alt diskutera antalet kilowattimmar eller antalet terawattimmar. Det intressanta är all diskutera nivån på den förbrukning som rör ändliga energiråvaror. Men alt lala om den totala balansen på det säu man gjorde 1975 irorjag att var och en som granskal delta ur fysikalisk synvinkel inser vara ganska poänglöst.

Så, herr talman, lill några allmänna reflexioner.

Alla de sludier av energikonsumtionen i världen och energisiluationen som företagits under senare är pekar entydigt pä att det kommer att bli problem alt klara försöOningen och efterfrågan under de kommande decennierna. Även om efterfrågan kommer att öka långsammare än vi lidigare varit vana vid får vi räkna med atl totalt sett världsefterfrågan av energiråvaror är minsl dubbelt så stor som i dag i slutet av 1990-talei. Det här beror inte främst på att industriländernas konsumtion forisätieratt öka med 5-6 96 årligen, ulan del är dels en funktion av folkökningen, dels en funktion av atl tack och lov många utvecklingsländer har böOat fä fart på åtminstone delar av sina ekonomier och därför i konsekvensens namn också efterfrågar mera energi.

När man nu skall försöka klara ut hur den ökade väridsefterfrågan skall tillgodoses är det naturligt att böOa med en analys av dagens slruktur på utbudssidan. Där spelar, som vi har hört i dag, oljan en mycket dominerande roll. Tillsammans med gas är andelen där 70 '-V.. Därutöver har vi kolet på mellan 15 och 20 '4i och resten utgörs av ved, olika former av solenergi, valtenkraft samt uran.

Om nu väridsefterfrågan lågt räknat fördubblas fram till år 2000, kan vi då

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

107

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

108

räkna med ungefär samma struktur på utbudssidan som i dag? Svaret är med all säkerhet nej. Vi har övertygande material som talar för att oljeproduktionen kommer att nå en toppnivå någon gång under 1980-talet och därefter successivt avla i omfattning. Detla beror på en lång rad olika förhållanden; dels har andelen nyuppläckta fyndigheter successivt avtagit, dels har det blivit betydligt dyrare alt producera olja, eftersom de nya fyndigheterna oftasl förekommer i områden med besvärliga geologiska förhållanden. Till delta skall läggas den poliliska viljan hos producentländerna. Vi kan inte räkna med atl dessa kommer att vilja satsa allt för att klara den fysiska efterfrågan kortsiktigt och på bekostnad av uthålligheten i resp. lands reserver på lång sikt.

Exakt hur marknaden kommer att ulvecklas går det inte all säga. Av belydelse är naluriigtvis också konjunkturutvecklingen samt de olika insatser som görs för bättre hushållning och alternativ energiproduktion. Men jag tror att vi alla mår bäst av att vi ställer in politikens planering på att det kan bli problem med oljeförsörjningen redan i bönan eller mitten av 1980-lalel.

Lål mig, herr talman - och detta skulle kanske vara det nya i dag från min sida - för ell ögonblick litet mer specifikt gå in på frågan om producentländernas vilja atl öka sin egen produktion.

Vi vet att en stor del av världshandeln med olja sker med länderna i Mellersta Östern. Det är ungefär en och en halv miljard lon av väridens produklion som varje år kommer därifrån. Av denna volym svarar enbarl Saudi-Arabien för ungefär en tredjedel, dvs. man pumpar där årligen upp ungefär 500 milj. ton olja-en volym som ärcirka 15 gånger större än Sveriges konsumtion per år i dag. Saudiaraberna för på det sättet över 200 milj. kr. i oljeinläkier per år. Landel är stort till ytan, men det har en lilen folkmängd. Endasl ungefär hälften av dessa inkomster når en produktiv användning inom landet, och resten placeras på kort räkning i det internationella banksystemet. Saudi-Arabien kan alltså utan några som helst ekonomiska problem halvera sin oljeproduktion och ändå fullgöra sina utvecklingsplaner. Att man producerar så myckel som man gör i dag får väl bl. a. förklaras av del nära samarbete som förekommer mellan Saudi-Arabien och Washington, dvs. Saudi-Arabien pumpar i dag upp lillräckligl myckel olja för all marknaden skall kännetecknas av ett överskott, med påföljd all priserna i alla fall inte i dag eller på kort sikt rakar i höjden.

Denna politik från Saudi-Arabiens sida kritiseras slarkl både inom landel och bland landels arabiska grannar. Länder som Irak, Algeriei, Iran och Libyen har myckel stora behov alt fylla - kanske inte Libyen, men de andra -och önskar sig inget annat än högre priser och helst ökad oljeutvinning för egen del. Deras möjligheteratt uppnå något av dessa mål under de närmaste åren är obetydliga sä länge Saudi-Arabien på grund av sin stora kapacitet kan reglera marknaden.

Även inom Saudi-Arabien finns kritik. Det finns de i administrationen som ifrågasätter varför Saudi-Arabien skall pumpa mer olja än vad man har produktiv användning för. De inkomster man får, och som ej resulterar i egna utvecklingsprojekt, är sämre skyddade mol inflation, menar man, än om

oljan fick vara kvar i marken. Denna - lål oss kalla det teknokratiska -gruppering vinner enligt amerikanska analyser allt starkare fotfäste och har dessutom numera fått en bundsförvant i vad vi kan kalla de orlodox-muslimska kretsarna. Bland de mera rättrogna muslimerna ifrågasätts hela den ökande internationaliseringen i landet, som har blivit en följd av de stora oljeinläkierna, eftersom man menar alt just internationaliseringen riskerar att fördärva kultur, tradition och religion.

Jag har, herr talman, med delta velal visa hur utomordentligt farligt vi lever. Vi har lidigare känt oro inför risken även väpnad konflikt mellan Israel och arabslalerna och för den inverkan på oljeproduklionen som en sådan konflikt kunde få. Vi har dock hittills, tyckerjag, i den svenska debatten försummat att notera att även renl inrikespolitiska skeenden i delar av arabvärlden kan få högst dramatiska konsekvenser föroljemarknaden. Saudi-Arabien är därvid det intressantaste landet att följa, eftersom landet dels har en fysisk möjlighel atl kraftigt öka sin produktion uiöver dagens nivå, dels har en möjlighet renl ekonomiskt sett att minska produklionen utan uppoffringar. En halvering av Saudi-Arabiens produktion skulle leda lill en helt ny silualion: knapphet på olja, ökande priser.

Tillbaka till frågan: Hur skall man klara energiefterfrågan under de kommande decennierna? Om nu inte oljan kan öka i absoluta lal och därmed inte hålla sin andel av försöOningen, måste vi söka andra energikällor. Gasen har nämnts här i dag, men jag tror att vi alla är överens om att rent uthållighetsmiissigt klarar den inte siiuationen mycket längre än oljan. Kolet skulle kunna ge stora möjligheter, men miljö- och klimatriskerna vid en ökad kolanvändning är så uppenbara i dag alt få experter vågar ge grönt ljus för en massiv expansion på kolsidan. Återstår gör olika former av solenergi samt uranet.

Entydiga slutsatser av de många analyser som gjorts av de förnyelsebara energikällorna här och utomlands pekar på all vi före slutet på 1990-talel endast kan räkna med marginella tillskott. Lokalt i vissa länder kan man komma långl med vattenkraft, solvärme, jordvärme osv., men totalt sett kan det inte vara fråga om mer än högst 5-10 9,, av världskonsumtionen under den kommande l5-20-årsperioden.

Inte heller uranet kan ensamt lösa våra problem. Det har ibland låtit så i debatten, men så ärju inte fallet. En andel av världsförsöOningen på lilel drygt 10 "., i slutet av 1990-talet torde vara del högsta vi kan räkna med. Men det är viktigt all komma ihåg att uranet finns som ett kommersiellt allernativ i dag - fulll utvecklat - och atl den civila kärnkraften i en mängd sammanhang kan medverka till att delvis ersätta oljan. Det gäller kraftproduktion, det gäller industriella processer, del kan också gälla vissa uppvärmningsändamål.

Slutsatsen av detla resonemang blir alt hur man än vänder och vrider på siffermaterial och prognoser så framstår del som svårt i dag att se hur världen skall kunna klara sina energiproblem under perioden från mitten av 1980-lalet och framåt. Det är möjligt att vi lär oss bemiislra kolels problem. Det är möjligl alt solenergin i vissa tillämpningar kan ulvecklas snabbare än vad vi tror i dag. Det är möjligt att kärnenergin med användande av andra

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

109

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

110

reaktortyper kan klara en större del av försöOningen. Men vi vet det inte i dag. Det finns en lång rad oklarheter när det gäller miljö, säkerhet och kostnader för alla de här energislagen. Det enda vi vet är att oljeepoken är på väg alt ta slul och atl vi i denna situation av osäkerhet-en fundamental sådan- måste salsa brett och ambitiöst på olika alternativa vägar för alt klara försörjningen, Del finns alltså ingen enskild energikälla som kan klara den här situationen. Vad som behövs är en kombination av åtgärder på hushållningssidan och när del gäller alternativa energikällor.

Jag hoppas, Jörn Svensson, att jag med denna ganska korta analys har vederlagt en del av de upprepade påsiåendenaom att vi barett slags blind tro på att kärnkraften skulle lösa alla problem. Den tron finns inte inom mitt parti - den har aldrig funnits. Påståendet blir inte riktigare för att det upprepas.

Helt uppenbart för mig är att vi som situationen ter sig i dag måsle behålla handlingsfriheten. Det vore ett stort vågspel och etl slort risktagande att i dag utesluta något eller några av de allernaliv som finns med i diskussionen. Det är många som vill säga ett bestämt nej lill kolet på grund av bl. a. miljöriskerna.

Det är många som vill utveckla kärnkraften redan i dag med ungefär samma argument. Till dem vill jag, herr talman, säga att en sådan linje framstår som omöjlig för mig i det läge vi befinner oss. Vi kan komma att behöva både kol och kärnkraft under åtskilliga decennier framåt. Det vore direkt missvisande att hävda i dag alt vi på sikl helt och fullt, lill hundra procent kan klara oss enbarl med hjälp av solenergi. Det är möjligl att del kan gå. Del är rimligt alt slälla in målet på alt försöka nå just delta, men vi har absolut ingel underlag i dag för atl säga att det verkligen kan bli på det viset.

Däremot ger jag Bengt Sjönell rätt i att mycket av den överdrivna skepsis och tveksamhet som fanns gentemot olika former av förnyelsebar energi 1975 nu är bortsopad. Och där har naturligtvis centern gjort en insats i debatten.

När del så gäller de i dag aktuella utskoltsbeiänkandena vill jag utöver vad som har anförts av statsrådet Johansson och Bengt Sjönell säga följande.

Den av regeringspartierna överenskomna byggnadstakten för Forsmark 3 kan naturligtvis diskuteras. Del blir problem för Vattenfalls ledning, för dem som direkl är ansvariga för projektet och för alla dem som jobbar på projektet. Men det är något av en nödvändig konsekvens av den nya situation som har inträffat i och med villkorslagen. Den byggnadstakt som nu föreslås innebär att projektet kan fullföljas fram till det beslut som skall fallas i slutet av delta år eller böOan på nästa. Tanken är all vi vid det tillfället både skall avgöra kärnkraftprogrammels totala sioriek och, mer specifikt. Forsmark 3-reakiornsroll idel programmet. Jag vill, herr talman, eftersom della hänger så intimt ihop med KBS-projeklel, gärna deklararera atl jag efter en preliminär genomgång av de svenska remissvaren har fåll en alltmer positiv syn på möjligheterna alt detta förslag skall kunna accepteras. En lång rad av de mest kompetenta svenska remissorganen har tillstyrkt förslaget. Det innebär inte alt det inte fortfarande kan dyka upp nya frågor, som kan förändra den här

bilden, men min preliminära bedömning är atl det förslag lill lösning på avfallsproblemen som kraftindusirin har lagl fram uppfyller myckel höga krav.

När det gäller Ringhals 3, dvs. den reaktor som är direkt föremål för den här remissbehandlingen, har socialdemokraterna i olika sammanhang riktat hård kritik mot den försenade idrifttagningen. Olof Johan.sson har redan pekat på det budgettekniskt felaktiga i er reservation. Jag vill till detta bara säga att den argumentation som förs är något egendomlig. I sin argumentation bortser nämligen socialdemokraterna hell från att vissa omständigheter som finns i verkligheten, helt oavsett villkorslagens existens, har giort atl idrifttagningen försenats. De befarade rostangreppen på vissa generatorer i Ringhalsanläggningen gjorde alt både strålskyddsinslilulel och kärnkraftsinspeklionen under ca fyra månader bordlade frågan om idrifttagning enligt alomenergilagen. Socialdemokraterna har avfärdat hela den här problematiken som svepskäl. Därmed har man, herr talman, indirekt anklagat säkerhetsmyndig-helerna på området för att inte uppträda korrekt. Jag tycker alt det här agerandet är anmärkningsvärt och vill ställa en direkt fråga lill den socialdemokratiska oppositionen: Menar ni att SKl och SSI har bordlagt Ringhals 3-frågan helt i onödan, eller är det så atl socialdemokraterna, om de hade suttit kvar i regeringsslällning, hade bortsett från myndigheternas tveksamhet på den här punkten och gett laddningstillstånd trots alt behandlingen inte var klar?

När det så gäller forsknings- och utvecklingsprogrammet kan jag bara konstatera att det råder bred enighet om delta program. Det är fråga om stora summor, och vi får verkligen vara noga med alt kräva en myckel ordentlig uppföljning av programmet. Del är också vikligl att betona värdet av internationellt samarbete, dels föratt utbyta erfarenheter, dels för alt undvika onödigt dubbelarbete och därmed nedbringa kostnaderna.

Min kollega Sten Svensson kommer atl mer i detalj ta upp del betänkande som berör uranprospektering och verksamheten i Ranslad. Jag vill bara uttala min tillfredsställelse över att vi lyckats nå enighel om värdet av all på den här nivån översiktligt ta reda på var det finns uran i landet och även - specifikt -vilka kostnader en framtida brytning skulle vara förenad med. Uranet kan kommaatt visa sig vara en slor tillgång för vårt land, och vi får närmare ta upp hela den här frågan i samband med del energipoliliska beslutet senare.

Lål mig dock i sammanhanget la upp en lilen delaO i den debatl som förts om uranet. Flera ledande socialdemokrater, däribland Carl Lidbom, har vid olika lillfällen giort sig till tolk för uppfattningen atl vi snarast bör försöka exportera uran. Carl Lidbom har därvid uttryckt sig som om vi på kort sikl skulle kunna exponera ganska stora mängder uran och Oäna mycket pengar. Det bero på alt herr Lidbom inte är särskilt väl insatt i den här frågan. Det skulle nämligen, om vi i dag bestämde oss för en brytning, ta avsevärd tid innan vi skulle kunna komma upp i sådana kvantiteter att vi kan exportera. De mest entusiastiska på området har räknat med atl neitoexport kan bli aktuell först i böOan av 1990-talet. Jag fönjtsälter då naluriigtvis att vi, innan vi på allvar skulle böOa exportera, har försett våra egna i drift varande

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Nr 152 reaktorer med uran.

Torsdagen den *'' '" JS inte säga att uppfattningen atl Sverige skall exportera

25 maj 1978 "" skulle vara helt felaktig. Vi kan komma i etl läge där del framstår som

_____________ rimligl, men det är då vikligl alt vi för debatten sakligt och inte försöker inbilla

Enersiforsknins allmänheten - medvetet eller omedvetet - alt uranexporten skulle vara en

stor guldgruva, och det mycket snarl bara vi fattade beslut om bryt-

ningen.

Så några ord om oljeprospekleringen. Jag tror atl del är viktigt alt vi nu trappar upp den verksamheten, inte minst därför att en lång rad av våra grannländer, som i många fall befinner sig i en mindre besvärlig situation än vi gör, har ägnal mycken möda, mycken tid och myckel pengar på den här verksamheten. Det är alltså osäkert vad verksamheten kan ge, och del har Olof Johansson redan sagt. Ingen skall inbilla sig att vi här redan på 1980-lalet kommer all få stora oljesirömmar lill vårt land. Men den kan, vilkei påpekats här i debalten, också vara ell lämpligt sammanhang för svenska företag att på olika sätt medverka när det gäller investeringar, utrustning och annal som behövs för verksamheten. Det är därför också naturligt för oss inom den borgerliga majoriteten att med det förslag vi lagl fram och som finns i propositionen, stödja svenska förelag hell oavsett vilka ägare som står bakom dessa.

Volvoexemplet visar all det är just enskilda företag med sina kontakter och kunskaper om marknaden som har de största förutsättningarna att nå framgång i sådana här sammanhang. Vi har tidigare .sett all Nyniis Pelroleum har lyckats slå in sig i vissa nischer när del gäller norskt samarbete. Här har vi ett nytt exempel på ell stort företag som lyckats med något sådant.

Det äratt förenkla situationen att tro alt just slalliga företag av typ Svenska Pelroleum skulle vara bäst ägnade att syssla med sådant. Därför tyckerjag att den socialdemokratiska reservationen är myckel egendomlig. Konsekvensen av den måsle bli all ni socialdemokrater, om ni kommer i regeringsslällning och Volvo någol halvår efteråt kommer och säger alt man fåll andelar i en del block och nu vill ha bidrag ur oljeprospekleringsfonden, skulle säga: Nej, ni fär inga pengar till detta. Ni skall satsa allt av egna pengar, av egna vinstmedel. Vi ger bara till Svenska Petroleum.

Herr talman! Svenska Petroleums politik över huvud tagel i energifrågan måste tas upp till mycket noggrann analys, men det för anslå tills det stora energipolitiska bestulet fattats. Utifrån den utgångspunkten betraktar jag det förslag som här läggs om oljeprospektering mera som ett provisorium. Med delta har vi inte rett ut den roll som Svenska Petroleum skall spela i framtiden, åtminstone inte från moderat sida.

Herr talman! Så något om gasen. Naluriigtvis är det bra att vi tar reda på
förutsättningarna, ekonomiskt, miljömässigt osv., all plocka in gas i del
svenska energisystemet. Men här vill jag bara anföra två synpunkter. För det
första ärdet högst tveksamt om försöOningstryggheten, totalt sell, skulle öka
vid en gasintroduklion. För det andra kommer, hur man än ser på frågan, en
introduktion av gas att bli avsevärt mycket dyrare än den olja som man i
112 första hand skulle byta ut. Min fråga är: Har vi inte tillräckligt många

energialternativ alt salsa på, framför alll när det gäller de nya och i slor utsträckning ännu outforskade energislagen? Har vi inte tillräckligt stort behov av pengar på dessa områden för att, utan att försöOningstryggheten förbättras, sprätta i väg hundratals miljoner vaOe år i subventioner för atl få del av gasen? Jag ställer bara frågan, och jag har inte dragit någon entydig slutsats ännu.

Jag vill alltså peka på att det här finns en lång rad problem av både försöOningsmässig och kostnadsmässig art.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Några kommentarer till Anders Wijkmans anförande.

Jag tvivlar inte alls på atl moderaterna gärna ser alt vpk försvinner ur denna kammare vid nästa val. De har i del avseendel gemensamma intressen med apk, och jag kan bara önska de båda grupperingarna lycka till i det nyfödda samarbetet. Jag förslår också Anders Wijkmans inslällning lill vpk utifrån den synpunkten att det fakliskt bara är vpk som i den här kammaren i vaOe väsentlig fråga fören obönhörlig strid mol den moderata politiken. Del tror jag nog alt väljarna bör notera.

Det är rikligt som Anders Wijkman säger alt del inte finns någon allmängiltig koppling mellan förhöjd elkonsumtion och förhöjd oljekonsum-tion. Det gäller inte för alla ekonomiska system och för alla ekonomiska strukturer. Men det gäller uppenbariigen för den svenska, eftersom de mest elkrävande industrierna samtidigt är de mest oljekrävande.

Sedan säger Anders Wijkman - något förvånande - med det lätt arroganta slatsmannatonfall som endast Anders Wijkman är mäktig atl vi nu inte behöver bry oss om beslutet från 1975 alt man efter 1990 skall inrikta sig på en given nivå för det totala energiintaget. Eftersom vi kommer alt få förnyelsebara energikällor, behöver vi inte hålla på det ställningstagandet, menade Anders Wijkman. Det var nu en ganska vittgående deklaration när det gäller atl sopa undan 1975 års energipolitiska beslul. Om det var någon punkl som alla partier fakliskl vareniga om i det beslutet, så värdet jusl alt man skulle inrikta sig på etl stabilt totalt energiintag efter 1990. Då måste del väl ändå vara något logiskt fel i del Anders Wijkman säger. Om man kan garantera en ekonomisk tillväxt - vilken form man nu än ger den - genom ökad effektivitet och genom förskjutningar i den inre ekonomiska strukturen, som gör alt man slipper elt ökat energiintag, så måsle del för det första bli billigare med hänsyn till att man då behöver investera mindre i energisystemen och för det andra leda lill att man snabbare kan bringa ned de miljöfariiga energikällornas relativa och absoluta betydelse i energibalansen - olja, kol, kärnkraft - och nå en snabbare förstärkning av den relativa positionen för de förnyelsebara energislagen. Detla måsle väl ändå vara en fördel, och därför kan det aldrig vara likgiltigt att man nu springer ifrån 1975 års beslut om totalnivån efter 1990.

113

8 Riksdagens protokoll 1977/78:152-153

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

INGVAR CARLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wijkman ställde en fråga om laddningen av Ringhals 3. Från borgerligt håll påslås alt laddningen av Ringhals 3 skulle ha blivit försenad, även om vi inte hade haft villkorslagen. Anledningen skulle ha varit risken för roslangrepp på ånggeneratorer i reaktorn. Detta påslående är enefterkonslruklion för alt i någon mån släta över regeringens handlingssätt. Det har hela liden stått klarl alt den eventuella risken för roslangrepp inte utgjorde något säkerhetsproblem. Möjligen är den ett ekonomiskt problem för ägarna, dvs. Vattenfall. Det finns ju t. o. m. en amerikansk metod för att byta ut ånggeneratorerna även sedan reaktorn tagits i drift. Del hade alliså inte behövt utgöra någol hinder för alt ladda den.

Då frågar herr Wijkman om vi vill påstå att myndigheterna har bordlagt ansökan i onödan. Det ärju ganska klart att myndigheterna, dvs. kärnkraftinspektionen och strålskyddsinslilulel, inte gjorde sig någon brådska med behandlingen närdet var uppenbart att regeringen av andra skäl skulle skjuta upp sitt beslut. Jag finner atl den handläggningen är ganska logisk och atl ansvaret därmed hell och hållet ligger på regeringen.

Sedan, herr talman, ärjag mycket förvånad över atl ingen av de borgerliga representanterna - inte heller herr Wijkman - har svarat på vad beslutet i fråga om Ranstad innebär. Innebär det att det nu öppnas möjligheler för en brytning som kan testas i industriell skala?

I slutet av sitt anförande frågade herr Wijkman om staten här inte borde notera att det privata företaget Volvo klarar det här bällre på egen hand än om staten blandar sig i det. Han gjorde det i polemik mol alt vi ansett atl statliga pengar på oljeområdet bör satsas på ett statligt företag.

Tänk om den svenska regeringen hade funderat på delta innan den tog slällning lill Volvos ansökan om all få ett statligt stöd, som skulle ha medfört alt hela biltillverkningen kunnat klaras med svenska medel! Men då sov den svenska regeringen och missade därmed möjligheterna att behålla Volvo i svensk ägo och se lill att de jobb som i framtiden kunde skapas hamnade i Sverige. Den liberala och konservativa inställningen gjorde alt regeringen därmed spelade bort de möjligheterna. I stället handlade den norska socialdemokratiska regeringen.

Det är där den avgörande kritiken mot den borgerliga regeringen och de borgeriiga partierna sätts in. När den inhemska hjälpen inte gick att ordna, förklarade vi att del var bättre alt elt annat land, t. ex. Norge, gick in och giorde en satsning så att Volvo inte fick allvariiga problem med finansieringen.

114

ANDERS WUKMAN (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag trodde inte all ämnet för denna debalt var att diskutera var Volvos tillverkning av bilar skall äga rum i framliden. Jag tror att vi får flera tillfällen att föra den debatten. Varken Ingvar Carlsson eller jag vet något mer exakt om de diskussioner som förts mellan Volvoledningen och den svenska regeringen. Jag lycker alltså att det är ganska poänglöst alt i en debatt om energipolitik och oljeletning blanda in den saken.

Jag hävdar bestämt atl del som nu skett, där Volvo uppenbarligen har garanterats att få andel i elt antal block som skall delas ul söder om 62:a breddgraden, är någonting väldigt positivt. Den enda poängen med mill resonemang var att jag tror alt det är enklare och ger slörre resultat om enskilda företag, framför alll sådana som har kompelens på detla område sedan lång tid lillbaka, skaffar sig koncessioner. Del är fel all tro atl just Svenska Petroleum, bara därför att det är statligt, skulle ha dessa goda möjligheler. Svenska Petroleum ärett ganska nytt företag, men all leta olja är något mycket komplicerat.

Jag har redan sagl till Ingvar Carlsson attjag har avstått från alt i detalj gå in på Ranslad. Sten Svensson kommer alt göra det om någon halvtimme.

Jag har inte bestritt att senareläggningen av reaktorn vid Ringhals 3 har fått ekonomiska konsekvenser. Jag har sagt att del är en naturlig konsekvens av villkorslagen. Men jag har också konstaterat alt rostangreppen har haft belydelse i sammanhanget. Så senl som för några dagar sedan läste jag en reserapport, som strålskyddsinslitulets experter författat sedan de varit i USA någon gång i februari-mars och rett ut denna fråga. Det är inte så enkelt som Ingvar Carisson vill göra gällande.

Man var på del klara med atl man skulle kunna byta ul de rosliga generatorerna om roslangreppet blev allvariigi efter fyra fem års drift. Strålskyddsinstitutets tvekan gällde huruvida della kunde ske ulan en väldigl stark ökning av stråldoserna för personalen. Då skulle konsekvensen bli att man fick utnytOa ett stort antal personer för denna åtgärd. Jag skulle inte vilja bagatellisera den frågan så mycket.

Jag håller med Jörn Svensson om -jag tror atl vi inte slår så långl från varandra när det gäller jusl denna delalj -att det naluriiglvis är intressant, om man har den ambitionen atl hålla en stabil energianvändning. Men tanken löper fel om man bara ser på den totala balansen. Det är relevantare och viktigare alt se på användningen jusl av de energiråvaror som det råder allvarlig brist på och där vi har stora miljöproblem. Kommer man i framtiden över till en huvudsaklig försöOning med solenergi är fakliskl den totala nivån ganska ointressant.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

INGVAR CARLSSON (s) kort genmäle;

Herr lalman! Jag kan fortfarande inte komma ifrån aU delta lal om roslangrepp inte är någonting annat än en undanflykt, en bland många andra, från den borgerliga regeringens och de borgeriiga företrädarnas sida. Del är en undanflykt för alt skymma bort det fakium atl man bedriver en dålig energipolitik, en dag-för-dag-energipolilik som ekonomiskt, kunskapsmäs-sigl och när del gäller tryggheten för de anställda innebär väldiga föriusler.

Sedan var det inte jag som förde in Volvo i debatten. Det våren företrädare för regeringen som gjorde del. Men för man in Volvo i diskussionen, då måsle vi diskutera den affären i alla dess delar, inte den relativt lilla bit som utgörs av oljeprospektering i Nord.sjön. Vi har mycket allvariig krilik all anföra mot hur regeringen har skött hela denna fråga, både vad gäller själva biltillverkningen

115

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

och att samhället på grund av bristande aktivitet från regeringens sida överlåter oljedelen åt ett privat företag. Det är ganska häpnadsväckande i 1970-talets Sverige atl någonting sådanl sker.

Jag uppfattar debatten även i denna fråga som ett försök att skyla över regeringens passivitet, som ju är uppenbar för alla, även med de bristfälliga informationer vi har. Påtagligt äratt inte bara den stora allmänheten är dåligt informerad, utan det är uppenbarligen även representanter för regeringspartierna.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Man böOar visserligen bli van vid att stora moderata statsmän träder upp och ullalar sig på även de andra regeringspartiernas vägnar utan att ta reda på vad dessa partier egenlligen tycker och tänker - del har moderaternas partiledare giort i elt uppseendeväckande sammanhang för någon dag sedan. Tydligen vandrar Anders Wijkman i den stores fotspår i del stycket. Del beslul som togs i enighel och som alltså är elt gällande riksdagsbeslut-ännu så länge-om alt man skall inrikta sig på att ha etl stabilt energiintag efter 1990 klassificeras nu av Anders Wijkman som en intressant ambition. Det är naturligtvis intressant, säger han, om man har den ambitionen.

Egentligen tycker Anders Wijkman att del spelar ingen roll om man har den ambitionen eller ej. Vad som beslutades 1975 är han färdig att springa ifrån, och jag frågar: Gäller det för andra företrädare för moderata samlingspartiet, och gäller det för de andra regeringspartierna? I så fall är det ju ett smått sensationellt uttalande som Anders Wijkman här har lyckats åstadkomma. Eller också lalar han ulan att ha någon som helst förankring för vad han påstår - det är det andra länkbara alternativet.

Dessutom måsle del Anders Wijkman säger vara i sak fel. Det kan ju aldrig vara ointressant hur det är med den totala nivån för energiintaget. Låt mig anföra ett enkelt räkneexempel.

Antag atl man i ett givet läge har 100 TWh av miljövänlig energi all stoppa in i det totala systemet. Beroende på om del totala energiintaget i systemet då är 500 TWh eller 600 TWh så påverkas den icke miljövänliga delen av det hela. I det ena fallet måste man ha 400 TWh av miljöskadlig energi eller energi med miljömässiga konsekvenser som man inte gärna vill ha, och i andra fallet måste man ha 500. Skillnaden mellan de bägge fallen är alt man i del ena måste använda 100 TWh mer av sådana energislag som man anser vara miljöfarliga eller skadliga.

Därför kan det aldrig vara likgiltigt vid vilken total nivå man försöker planera energiintaget vid en given mängd förnyelsebar energi.

116

ANDERS WUKMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker att den som regelmässigt år efter år brukar mästra både Gud och hela världen från kammarens talarstol borde hålla sig för god föratt recensera andra ledamöters beleende, vare sig det nu gäller klädsel eller uttryckssätt. Jag har inte försökt uppträda som representant för delar av

regeringen, för andra inom mitt parti eller för majoriteten i energikommissionen. Jag har redogiort för någonling så enkelt som attjag själv tillsammans med ett stort anlal ledamöter i energikommissionen kommil till den uppfattningen att del leder tanken fel om man stirrar sig blind på den totala balansen. Del viktigaste är att sätta mål för sig, atl användningen av olja, kol och uran, för att ta några exempel, icke får överstiga en viss nivå.

Jag håller med om atl den lolala nivån är intressant, men den kan inte vara det primära målet för planeringen. Man får strukturera upp det här problemet.

Jag tror alliså inie atl åsiktsskillnaden är så stor. Lyssna på vad jag säger, Jörn Svensson, och märk alt ambitionen är precis som för Jörn Svensson: att komma ifrån så mycket som möjligt att använda vad Jörn Svensson kallade för miljöskadliga energikällor.

När det gäller Ringhalsproblematiken och SSI lär Ingvar Carisson och jag inte komma längre. Jag tycker Ingvar Carlsson skall ta fasla på atl jag inte försöker bestrida atl Ringhals 3 är försenat, alt detta kostar pengar och alt del kan innebära problem, inte minsl för dem som jobbar inom denna industri. Jag erkänner det förbehållslöst.

Men jag är mycket tveksam om de beräkningar ni har gjort i reservationen är riktiga. Dessutom menar jag att man inte kan bortse från strålskyddsin-stilutet och korrosionen.

Till sist, herr talman, vill jag säga att det vore ganska farligt för del här landet om vi i fortsättningen skulle leva efter den socialdemokraliska reservalionen när del gäller hur oljeprospekleringens pengar skall fördelas och hur man skall säkra försöOningstryggheten på oljesidan. Skall vi leva efter maximen atl i första hand salsa allt på del statliga oljebolaget Svenska Petroleum, då befarar jag att det ger betydligt mindre trygghet och mindre olja i kranarna än om vi har en mindre doktrinär syn och erkänner att det finns många privatföretag som har väl så god chans atl lyckas på detta område.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Jag begärde ordet när Ingvar Carlsson gjorde sina mesl nationella utsvävningar. Jag tycker del är bedrövligt, för alt uttala sig rakt på sak, alt en socialdemokratisk politiker slår här i kammaren och uttalar sig som om alll svenskt även i forlsällningen skall vara svenskt, samtidigt som han i olika sammanhang, i Nordiska rådel och i internationella fora, talar om internationellt samarbete.

Vad är del för fel om de nordiska länderna Norge och Sverige kan samarbeta på ett balanserat sätt på energi- och industriområdet?

Jag har lidigare redogjort för att del är klarl och entydigt alt det krävs ett industriellt överförande till Norge på något eller några områden föratt vi skall få etl moisvarande överförande till Sverige på del energipolitiska områdel. Detta är huvudfrågan.

Jag tänker inte nu diskutera vad den ene eller andre har gjorl. Den svenska regeringen har deklarerat atl vi är beredda all positivt pröva frågan. Vi har följt den så noga som vi har behövi göra med hänsyn lill de ställningstaganden

117

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

som väntar oss framöver som en konsekvens av det avtal som har slutils.

Ingvar Carlsson säger att det är fråga om alt överiåla oljeletningen till Volvo. Det är inte alls fråga om det. Men jag haren liten fråga anställa till de socialdemokraliska reservanterna. Ni vill inte ha den olja som Volvo har rättighet till, i vaOe fall har ni talat om delta i era reservationer. Vad är det för fel på den oljan? Etl bifall lill era reservationer innebär ju alt den oljan går ul på världsmarknaden.

Sedan villjag rätta till en sak. Iden tidigare diskussionen kunde man i vaOe fall få ell intryck av atl det här fanns någon sorts motsatsförhållande mellan privata intressen och Svenska Petroleum. Det är inte så, Anders Wijkman, och jag utgår ifrån att ni inte heller menar det. I Petroswede äger Svenska Pelroleum 50 % av aktierna. Övriga 50 96 ägs av en rad privata företag. Petroswede lillsammans med OPAB - och den personal som i stort sett är gemensam för dessa två företag - är den sakkunskap som vi har på prospekleringsområdet och som vi skall vara rädda om och ta vara på.

Jag skall inte särskilt myckel lägga mig i debalten om korrosion i Ringhals 3. Men jag ställer mig gång på gång frågan; Varför är det så att alla hänsyn måsle vika för socialdemokraterna så fort det gäller kärnkraft? Då gäller inte vanliga försiktighetsregler gentemot arbetsmiljön. Då lar man inte hänsyn lill alt en riksdagsmajoritet har beslutat om en lagstiftning. Då finns det bara en sak att göra: Rusa på så snabbt som möjligl, och titta efter problemen sedan!

il8

INGVAR CARLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Vad Olof Johansson sade i den senaste delen av sitt inlägg var så osakkunnigt och så ovederhäftigi alt det nästan är pinsamt all behöva bemöta det i riksdagens talarstol. Del lät precis som om Olof Johansson inte vel om den rad av försiktighetsåtgärder som har omgärdat och omgärdar kärnkraften i det här landel och som är mer långtgående än i något annat land. Jag tycker det är bedrövligt med en energiminister som uttalar sig på det sättet.

Får jag sedan säga något beträffande Volvoaffären, som jag alltså nu fick bekräftat atl Olof Johansson fört in i den här debatten. Han lalar om nationella utsvävningar. Verkligheten ärju alt Volvo och Saab diskuterade sammanslagning. Man önskade en aktivitet från regeringens sida, och enligt Volvochefen var den svenska regeringen oförmögen att fatta vad det här rörde sig om och göra någol positivt. I det läget tvingades Volvo alt uppsöka en annan regering -en socialdemokratisk regering i Norge. Då möttes man av handlingskraft.

Vi har den uppfattningen att det hade varit bra om vi hade haft en strukturfond och kunnai lösa de här problemen. Det missade man. I och med alt man missade det, värdet naturligtvis myckel bättre att Volvo vände sig lill Norge än till ett multinationellt kapitalistiskt företag. I Norge möltes man av en socialdemokratisk regering som hade en viss förståelse för hur man skulle handla.

Denna del av diskussionen kan statsministern lämpligen fortsätta efter de

frågor som bl. a. Thage Peterson har ställt. Nr 152

När del gäller statliga pengar till oljeprospektering hävdar vi den enkla Torsdaeen den principen all om skattebetalarna skall satsa pengar på oljeprospektering och 25 mai 197Q

det blir vinster på oljeprospekleringen, skall skattebetalarna ha de vinsterna -

de skall inte lämnas till privala förelag. Vill sedan Volvo till sitt avtal med den Enersiforsknins

m. m.

norska regeringen lägga etl oljeavtal, så får Volvo självfallet göra del. Om del

är etl bra eller elt dåligl avial kan inte jag bedöma; vi har inte fått de

informationer som skulle behövas för en sådan bedömning. Jag tvivlar på att

Olof Johansson, landets energiminister, vet tillräckligt mycket om den här

saken för alt ha en uppfattning. Han har ju varit helt bortspolad i den

diskussion som förts om detta- på grund av sin ineffektivitet i den här frågan,

på grund av regeringens allmänna oförmåga att fatta Volvos problem.

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Nu fick vi höra elt sakligt inlägg, i synnerhet på slutet, Ingvar Carlsson.

Jag har faktiskt varit informerad. Del avtal del här gäller har slutits med den svenska regeringens vetskap. Detta är ell av de säll på vilka man kan stärka det nordiska samarbetet. Jag noterar att Ingvar Carlsson inte kommenterade den saken. Det är också ett säu att fö i gång energipolitiska diskussioner och energisamarbele. Men del har inte intresserat den tidigare regeringen, och del intresserar uppenbarligen inte Ingvar Carisson. Det ärett sätt att klara basen för etl framtida Volvo, i vårt land och i andra länder.

Det är riktigt alt det finns stränga säkerhetsåtgärder som omgärdar kärnkraften. Men gör man ell enda avsteg från detta gäller, Ingvar Carisson, i högsta grad regeln att ingenting är starkare än den svagaste länken. Här görs inga sådana undantag.

Ni hade totalt glömt bort en av de viktigaste länkarna -avfallshanteringen. Det fanns inte ens en myndighet som var ansvarig på det här områdel förrän riksdagen för några veckor sedan beslutade om ändringar i alomenergilagen. Kan man på ett mer uppenbart sätt demonstrera sitt ointresse av atl få hela kärnbränslecykeln under dessa kontrollregler?

INGVAR CARLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror faktiskt att Volvochefen bättre kan bedöma Volvoaffären än vad energiministern kan.

Sedan säger energiministern - och del är väl belysande för hans sätt att resonera - att den förra regeringen totalt hade glömt bort avfallsfrågan. Har energiministern möjligen hört talas om Aka-utredningen? Vet energiministern vilka Aka-utredningens direktiv var? Vet energiministern vad Aka-utredningen föreslog? Vad remissutfallet på Aka-utredningen blev vel kanske inte energiministern, åtminstone behagade han inte redovisa det för riksdagen. Den fantastiska okunnighet i energifrågor som energiministern här ger uttryck för ärju häpnadsväckande!

119

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

120

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr lalman! Del vikliga i det sammanhanget var faktiskt alt socialdemokraterna - trots atl Aka-utredningen inte var klar och utan alt de här frågorna var beaktade-drev fram det kärnkraftsprogram som fastställdes vid 1975 års energipolitiska beslut.

RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag hade för avsikl alt i huvudsak kommentera betänkandet 69 som rör uranprospekteringen, SGU:s verksamhet samt verksamheten i Ranslad. Men jag vill först böOa med ett par kommenlarer lill den aktuella debatten.

Först av allt vill jag fastslå att del är viktigt att handlingsfriheten i energipolitiken kan bibehållas till den tidpunkt då det övergripande långsiktiga energibeslutet skall fattas-det ärju bestämt att det skall ske under 1978 års riksmöte. Med den här grundsynen vill jag kort stryka under några punkter i de olika betänkandena.

Jag anser atl det är väldigt viktigt att vi i Sverige uppehåller en hög teknologisk nivå inom de olika grenarna av vår energiproduktion. Det gäller teknisk utrustning, materiella resurser i övrigl och i särskilt hög grad de kunniga tekniker som vi har i Sverige. Den resursen måste vi behålla genom alt ge teknikerna den stimulans i arbetet och de yttne förutsättningar som de behöver för ett meningsfullt arbele.

Vi behöver också den resurs och den kunskap som ett fullvärdigt Asea-Atom innebär. Del behövs bl. a. för översynen och kontrollen av de kärnkraflsanläggningar som vi redan har.

Ringhals 3 har här debatterats. Det har från regeringshåll sagts atl det finns två tungt vägande skäl för att beslutet att sätta i gång driften hiitills inte har kunnat tas. Del ena skälet var att man hade upptäckt risken för roslskador på vissa generatorer. Del andra var alt remissbehandlingen inte hade hunnit utvärderas.

Jag vill framföra den meningsyttringen alt även jag är förvånad över atl socialdemokraterna så hårt driver frågan att vi redan nu skall fatta ett beslut om att ladda Ringhals 3 - ulan alt la hänsyn till säkerheten och den demokratiska remissprocessen. Jag tror atl det är viktigt att understryka att den naturiiga oro som allmänheten känner inför säkerhetsfrågorna i samband med kärnkraften kan lugnas genom atl människorna garanteras att alla rimliga säkerhetskrav till vaOe pris tillgodoses. Från den utgångspunkten är jag som sagt förvånad över att socialdemokraterna har en reservation i den här frågan.

Jag vill också göra en kommentar till vad som framförts av vpk:s representant Jörn Svensson. Det är någonting som inte stämmer i vpk:s energipolitik och i dess industripolitik. I snart sagt vaOe debatt som vi haft här i riksdagen har vpk framfört synpunkter på hur vi skall utveckla våra basnäringar, och de har föreslagil att vi bör öka förädlingsgraden. Men, Jörn Svensson, om man satsar på dessa processer, innebär della en väldigt stor belastning på vår energi. Ser man till de alternativ ni har på det här områdel -

förslag om förnyelsebara energikällor som sol, vind, bioskogar osv. - finner man alt de ligger inom etl tidsperspektiv om minst 15-20 år framåt i tiden innan de får en reell belydelse när det gäller vår energiförsöOning. Mot den bakgrunden vill jag ställa en rak fråga till Jörn Svensson: Hur skall vi i Sverige klara energibehovet under tiden fram till dess? Jag har inte hört att ni har kommit med något alternativ i den här frågan.

Jag skall nu, herr lalman, gå över till att kommentera betänkandet nr 69, som behandlar anslag lill Sveriges geologiska undersökning, dess allmänna verksamhet,den prospekteringsverksamhet som bedrivs i AOeplogsområdel, det s. k. Pleutajokksområdel, samt verksamheten i Ranstad.

Om värdet av satsningen på letandet efter och kartläggningen av de mineralfyndigheter som finns i Sverige råder egentligen inga delade meningar. Vi har slumrande rikedomar i vår berggrund, och vi behöver plocka upp dem i dagsljuset och använda dem för att klara ekonomi och framsteg. Delta ärett generellt omdöme om letandet efter mineraler, men det är väl ingenting atl sticka under stol med att någon total enighet inte gäller i fråga om uranprospektering. Jag finner det därför angeläget atl klariägga folkpartiels syn på en svensk uranprospektering.

Ulgångspunkten för milt resonemang är all vi har kärnkraft i Sverige - del kan ju ingen bestrida - och att vi kommer atl vara beroende av denna energikälla i vaOe fall fram till 1990; Iden bedömningen av tidsperspektivet är väl alla partier i dag ense, möjligen med undantag av vpk. Enighet råder också om alt vi, oavsett var vi befinner oss i "reaklorexercisen" - på 6, 10 eller 13 reaktorer - behöver uran som bränsle för atl driva dessa reaktorer.

F. n. köper Sverige sitt uran från utlandet, och med lanke på de kontrakt som finns kan man säga att Sverige har tryggat sill behov av uran fram till 1981. På något sätt måste nu frågan om hur vi skall klara uranförsöOningen till våra reaktorer efter 1981 lösas. Skall vi hoppas på en förlängning av de nuvarande kontrakten, trots etl hårdnande internationellt klimat på det här området,ellerskall vi bryta egel uran för att direkt och indirekt klara den egna försöOningen? Här är det befogal atl i uttrycket "indirekt" lägga betydelsen: Sverige hinner inte få fram en egen uranproduktion fram lill 1981, men vårt förhandlingsläge mot de säljande parterna blir ell helt annat om dessa vet att vi i Sverige bryter eget uran i framtiden och kan betala tillbaka de kvantiteter vi tidigare förvärvat. Vi får en mer fri och obunden förhandlingsposilion på det sättet.

I fråga om en egen uranförsörjning har folkpartiet alltså tagit ställning. Vi anser att vi i Sverige både bör och har skyldighet att själva klara uranförsöOningen till de kärnkraftverk vi har i drift eller kommer all ta i drift. Vi anser att det t. v. räcker med den målsättningen, och vi har inte tagit ställning till frågan om någon framtida export.

Bakom folkpartiets ställningslagande ligger många lungi vägande fakta. I fråga om vår energiförsöOning i stort har Sverige hamnat i samma beroende lill oljan som de flesta andra i-länder. Delta beroende av oljan har inte bara konsekvenser för ekonomi och miljö. Det kan också hota vårt poliliska beroende om oljeslaterna böOar ställa politiska villkor för att vi skall få

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

121

Nr 152 oljeleveranser. Del behövs nu en nationell kraftsamling föratt vi gradvis skall

Torsdaeen den kunna vrida oss ur det spänntag som oljan tagit på våra levnadsvillkor. Den

25 mai 1978 kraftsamlingen åstadkoms genom alt vi använder de energikällor inom

_____________ landel som vi bemästrar i större utsträckning än hittills, satsar starkt på

Energiforsknins forskning och utveckling av nya energislag, använder energin på rätt sätt

samt är sparsamma.

Som en inhemsk energitillgång har uranet stor betydelse. 1 förhållande till folkmängden - och det är ett vanligt mått i energisammanhang - har Sverige kända uranfyndigheler i slörre mängd än något annat land i världen. Mätt i andra mått har vi ca en sjättedel av världens kända uranfyndigheler och 80 96 av tillgångarna i Europa. Det är väl många svenskar som i dag avundas Norge för den energilillgång som landet har i Nordsjöoljan, men hur många vel att Sveriges kända uranfyndigheler är en större energitillgång än all den olja som finns i Nordsjöfältel? Jag frågar: Har vi råd alt ha del pundet nedgrävt och inte använda det?

I Sverige är uranfyndigheterna lokaliserade till två stora regioner. Den ena är de mellansvenska skifferområdena, där den största fyndigheten ligger vid Ranstad i närheten av Skövde. Den andra finns i Norrland, längs Oällkedjan i väster från AOeplog i norr över Sorsele längre söderut och ned mot Dorotea-Tåsjöområdet. Stråket fortsätter sedan från Holagen och i en bred flik över Mellannorrland ned mot Gävleiraklen.

I debatten om vi skall bryta uran eller inte har del miljökänsliga Ranstadsområdet varit i centrum. Den fyndigheten är den slörsla av våra kända uranlillgångar. Fyndigheten är kartlagd väl, och hit är också koncentrerad den forsknings- och utvecklingsverksamhet som vi har inom gebitet. Del besvärliga med brytningen av uran i Ranstadsfältet är atl del ligger i ett mycket miljökänsligt område, atl skiffern innehåller låga halter av uran och alt man alltså måste "gå igenom" väldiga massor för att komma upp i en tillräcklig mängd uran. För en årsproduktion av ca 1 200 lon uran - del är väl ungefär det som behövs lill elva tolv reaktorer - måste man flytta på ca 6 miljoner ton massor. F. n. gäller också etl kommunalt veto från berörda kommuner i området mol en brytning i större skala.

Jag är förvånad över att socialdemokraterna har avgelt en reservation i fråga om brytningen i Ranstad. Om jag tolkar reservationen rätt tangerar den det kommunala vetot på det här områdel. Hur har socialdemokraterna tänkt sig att riksdagen skall klara detla dilemma, att fatta etl övergripande beslut när del gäller en rätt där en kommun har att själv avgöra om den accepterar den här miljömässiga verksamheten eller inte? Det är en väsentlig fråga i detta sammanhang.

Det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs i Ranslad då del gäller
alt ta vara pä de tillgångar vi häri våraskifferfyndigheteroch i hanteringen av
uran börenligt vår uppfattning fullföljas. Det skulle vara närmast oansvarigt
atl inte nytOa de forskningsresultat och de erfarenheter som man hittills
kommit fram till då del gäller au göra uranulvinningen säkrare och bällre lill
nytta för människor och natur, och skifferbrylningen i Ranstad bör läggas på
122 en nivå som möjliggör ett meningsfullt arbete. Viktigt är bl. a. att i praktiken

fö pröva möjlighelerna all iordningställa områden efter brytning liksom utprovning av rekultiveringsmöjligheierna. Till Ranslad bör basorganisationen i Sverige för denna typ av forsknings- och utvecklingsverksamhet i fortsättningen vara lokaliserad, och man måste också där få erforderliga resurser.

Att i nuläget driva upp en skifferbrylning i Ranslad på hög kommersiell nivå för alt få fram lillräckliga mängder uran för vår försöOning lycker vi i folkpartiel är svårt all försvara, mol bakgrunden av de lovande fyndigheier som man hitlal i Norrlands Oällirakier och inland. Del gäller där områden där en gruvdrift skulle få ytterst liten inverkan på miljön och där befolkningen med förväntan -jag underslryker del -ser fram emot de arbetstillfällen della skulle ge. I del här fallet är den mest intressanta platsen Pleutajokk inom AOeplogs kommun, där LKAB under många år arbetat med atl kartlägga fyndigheten och också haft viss provbrytning. Om de hittillsvarande proven håller vad de lovar, är den energitillgång som slumrar här av samma storleksordning som om man kör alla kraftverksturbinerna i en fulll utbyggd Skellefteälv i lOOår-och Skellefteälven aren stor och mäktig älvsom äri det närmaste helt utbyggd. Del är också vikligl alt tänka på att Pleutajokk ligger i ell område där arbetslösheten är stor och atl en gruvdrift, om förhoppningarna nu slår in, skulle innebära uppemot 200 nya arbetstillfällen i AOeplog. Jag tycker inte all den chansen bör försiUas.

Andra lovande fyndigheier av uran i Norrland finns i närheten av Sorsele, i Dorotea-Tåsjöområdel, i Hotagen och längs ell bälte över mellersta Norrland. Gunnar Richardson och jag har i en moiion föreslagit alt man skall intensifiera sökandel efter och kartläggningen av uranfyndigheler i Norrland. Vår filosofi bakom denna begäran, som utskottet bilrält, är atl man i första hand skall satsa på en undersökning av möjlighelerna lill en framtida uranbrytning i Norrland, eftersom miljöpåverkan där bli mindre och eftersom brislen på arbetstillfällen är särskill skriande i della område.

Vi kommer att ha etl visst anlal reaktorer i drift framemoi är 1990. Hur många behöver inte diskuteras i detla sammanhang, men redan med de sex reaktorer som nu är i drift betalar vi dryga pengar till utlandet när vi köper uran - uran som bryts någon annanstans i världen. Någon speciellt hög moral ligger det väl inte i atl vi överlåter hanteringen åt andra folk - knappasl heller i del förhållandet atl vi konkurrerar på köparnas marknad med länder som helt saknar tillgångar på uran - när vi själva ruvar på dessa väldiga fyndigheter. Ett politiskt beroende till någol annal land eller lill grupper av länder för alt fö köpa uran är inte heller någol muntert framtidsperspektiv.

Vad som föreslås i betänkandet är att vi nu skall leta efter uran och konstatera, om det finns underlag för en gruvdrift. Längre går inte beslutet i betänkandet, och del kommer att bli avhängigl av del kommande övergripande energibeslutet. Säger vi helt nej lill kärnkraften och menar att den skall avvecklas omedelbart, finns det naturligtvis heller inte anledning för oss atl bryta uran. Men blirdel kärnkraft i fortsättningen på någon nivå,ärsakskälen för all vi skall salsa på att göra oss självförsöOande med uran till våra kärnkraftverk starka.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

123

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Dessa skäl är i korthet följande: vi behöver uran som bränsle lill våra reaktorer oavsett hur få eller hur många vi har i framliden, vi har enorma energitillgångar i våra uranfyndigheler, vi behöver de arbetstillfällen och den försiärkning av ekonomin som hanteringen ger och vi har inte rätt att kräva atl andra folk skall klara vårt behov av energi i della hänseende.

Den enighet i stort som ligger bakom ulskollsbelänkandel lolkar jag så all de redovisade sakskälen varit så starka, att riksdagen är beredd att säga ja till att vi karllägger våra uranfyndigheler, satsar på forskning och ulveckling samt sätter Norrland i förtur då det gäller denna undersökningsverksamhet, främst av miljöskäl och i omsorg om sysselsättningen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till näringsutskottels yrkanden i dess betänkande nr 69 och även till majoritetsförslagen i de övriga betänkanden frän näringsutskoilet som behandlas i denna debatl.

Under delta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

124

JÖRN SVENSSON (vpk) kon genmäle;

Herr lalman! Rune Ångström har frågat hur det skulle gå till att ersätta i energimässig mening tung produktion med lätt produklion utan all denna nya ulbyggnad också skulle kräva energi. Han frågade sig hur vpk får detta sitt synsätt att gå ihop.

Det är nu inte så svårt som del kanske kan verka, Rune Ångström. Med den nuvarande ulvecklingen förutsätts en viss, bestämd ökning av det totala energiintaget i den svenska ekonomin. Detta sker på basis av att förhållandet mellan i energimässig mening lunga verksamheter och i energimässig mening lätta verksamheter förblir ungefär som i dag. Man baserar alltså kravet på en ständig ökning av energiintaget på det förhållandei att tunginduslri skall fortsätta all kräva alltmer resurser och alllmer energi, att privatbilismen skall svälla och därmed också kräva alltmer energiresurser.

Till ett sådant förlopp kan man förhålla sig på olika sätt. Man kan, som tydligen Rune Ångström är beredd all acceptera, vaOe gång någon bit av den lunga sektorns energi- eller kapitalresurser definitivt skall skrivas av ersätta den med en annan bil. representerande samma typ av produktion. Delta leder i regel till en ökning av den totala energi förbruk ningen, därför att det nya som man sätter in i stället för det gamla inom tungindustrin i regel är mer energikrävande. Men om man i stället vaOe gång som en bit av den tunga sektorn definitivt läggs ned ersätter den med en bit från den lätta seklorn, eller en ny bit tillhörig den lätta sektorn och alltså ersätter en bit som kräver mycket energi och ger fö eller inga arbeten med en bit som kräver mindre med energi men som ger ett växande antal arbeten, då kan man klara del här konststycket all öka sysselsättningen samtidigt som man gradvis först drar ned ökningstakten för atl så småningom få den alt försvinna och därmed minska den totala energiförbrukningen.

Men det finns vissa vi 11 kor för atl en sådan process skall kunna genomföras. Det ena villkoret är att man inte för en sådan industripolitik som nu bär

industriminister Åslings signatur, och det andra äratt man haren planmässig utveckling. Den kan man inte ha om man låter det privatkapital öva inflytande över ulvecklingen som herr Ångström är anhängare av.

RUNE ÅNGSTRÖM (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Jag vill fortfarande påstå alt det är någonting som inte stämmer i Jörn Svenssons resonemang.

Om vi skall förädla vår råvara måsle vi la ell första steg som kräver en s. k. tung hantering. Sedan kommer nästa sleg, som är en vidareförädling och som i allmänhet är mindre energislukande än del första ledet.

DeUa är alldeles riktigt. Jag vill dock poänglera för Jörn Svensson att del inte alls belyder att det loiala kravet från industrins sida på energitillgång minskar under en myckel lång övergångslid. Även då del gäller omslällningar inom induslrin och på näringslivets område är tidsperspektivet väldigl långt. Della tyckerjag borde slå klarl för Jörn Svensson efter de energipoliliska debatter vi har fört i den här kammaren.

Sedan vill jag ställa detla mol tidsperspektivet då det gäller att ta i anspråk de energikällor som Jörn Svensson anser all vi skall lita till i framtiden. Jag vill poänglera all jag delar hans synsätt, all vi bör salsa pä alt utveckla dem och atl vi bör se räddningen i de förnyelsebara energikällorna i framliden. Men del är ju en lösning som ligger långl fram i tiden.

Mot den bakgrund som Jörn Svensson har skisserat här skall jag i fortsättningen med intresse ta del av Jörn Svenssons åsikter då det gälleratt rädda varvsindustrin. Skall vi snabbt gå lill en avveckling av den? Och hur skall vi göra med skogen? Hurskall vi förfara med malmen? Della är oerhört viktiga frågor, Jörn Svensson.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

JÖRN SVENSSON (vpk) kon genmäle;

Herr talman! Först vill jag vara en smula brutal och säga att Rune Ångström väl åtminstone kan låta bli att hyckla! Han harju deltagit i det ena beslutet efter del andra som har gåll ut på att banta ner varvsindustrin, så han skall väl inte fråga mig hur man skall bära sig åt för atl rädda varvsindustrin! Rune Ängström har hela tiden tillhört den majoritet i riksdagen som har röstat för atl banta ner - ständiga nerskärningar har det varit - och det kommer nu ytterligare en sådan den 3 juni, som väl herr Ångström också kommer att rösta för, om han vill vara trogen sin regering?

Sedan till frågan om hur man kan genomföra en utveckling som innebär att man genom förskjutning från en tung produktion i energimässig mening till en lätt produktion kan öka sysselsäliningen ulan att för den skull öka del totala energiintaget.

Del är rätt uppenbart att har man en ekonomi som går ut på au man skall producera oproportionerligt myckel av tunga halvfabrikat, och bl. a. producera lunga halvfabrikat för export i slor skala, så har man en ekonomi som binder sig för stora energimängder. Om den skall fortsäita all utvecklas med samma struktur binder den sig också fören myckel stark ökning av det totala energiintaget.

125

Nr 152 Men om man vaOegångdet på någon ort uppslår en nedläggningssiluation,

Torsdaeen den " sysselsättningskris,en sirukturkris i stället föratt mata in väldiga mängder

25 mai 1978 energi i en fortsatt ulbyggnad av just den tunga processbiten - den som

_____________ producerar för massexport - nöjer sig med atl ha bara så mycket tung

Energiforskning produktion som behövs förden egna förbrukningen och den egna inhemska

m. m.

förädlingen och sedan försöker att steg för steg planmässigt ersätta den övriga delen av den lunga produklionen med lätt produklion -som i regel också ger bällre och säkrare exportmöjligheler och som dessutom har framtiden för sig - kan man alltså stegvis komma därhän atl man försl drar ner ökningen i den totala energiförbrukningen och därefter åstadkommer en stabilisering av den totala energiförbrukningen men ändå kan öka sysselsättningen. Men detta kan bara åstadkommas med en viss planmässighel och en viss styrning. Jag förslår alt del på den punkten är någonling hos Rune Ångslröm som inte slammer, eftersom man med en liberal polilik aldrig kan klara en sådan ulveckling.

Till sist villjag ställa en fråga; Varför tycker herr Ångström att det som vpk förespråkar här är så mystiskt? Herr Ångslröm var ju veterligen en av dem som 1975 häri riksdagen röstade föratt man skulle inrikta sig på alt efter 1990 ha ett stabilt totalt energiinlag. Har herr Ångström glömt del? Herr Wijkman har glömt det -del har vi fått höra tidigare. Har herr Ångslröm också glömt det, så är det en väldig glömska i regeringspartierna.

RUNE ÅNGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jörn Svens.son talar fortfarande om siiuationen omkring år 1990. Den omställning av industrin som han talarom liggeri tidsperspektivet 15 ä 20 år framål. De energikällor som Jörn Svensson menar all vi skall använda i framliden får reell betydelse först 15 ä 20 år framåt i tiden. Jag tror att Jörn Svenssons väljare och svenska folkel i allmänhet är intresserade av att få veta hurenergiförsöOningen enligt Jörn Svenssons energiprogram skall klaras under liden fram till dess. Det var en rak fråga om detla som jag slällde.

På lal om alt hyckla, Jörn Svensson, vill jag nämna all jag dellog i ett energimöte på Ven strax före valet 1976. Då avgav Jörn Svensson en deklaration inför auditoriet där. Han visste att publiken var a v den läggningen all deklarationen skulle gä hem, och han sade: Får vpk tillräckligt inflytande efter valet 1976, så kommer vi att stänga av samlliga kärnreaktorer dagen efter valet.

Anser Jörn Svensson att det våren realistisk ståndpunkt? Jag har ordagrant återgetl vad ni sade.

Talmannen anmälde att Jörn Svensson anhållit att till protokollet få antecknat atl han inte ägde rält lill ytterligare replik.

126

HUGO BENGTSSON (s):

Herr lalman! Energikommissionen, som nu har arbetat under en tid, har lagt ner mycket stor möda på att sammanställa ett rikhaltigt material. När nu denna omsorg lagts ner skall givelvis materialet behandlas med den allra största respekt.

Energikommissionen har bl. a. beaktat den energibesparing som kan göras genom Oärrvärmeproduklion vid kärnkraftverk. Kylvaltnet tas därvid till vara, och även om elproduktionen blir något lägre är besparingen mycket stor. Därtill kommer att det är den i framliden i större ulslräckning än i dag svåråtkomliga oljan man sparar.

Kommissionen har betonat att etl beslutsunderlag måste föreligga i höst. I den socialdemokratiska moiion där Forsmark 3 behandlas har vi begärt att riksdagen redan nu skulle uttala sig lill förmån för en sådan lösning. Utskottsmajoritelen delar uppenbarligen vår mening men nöjer sig med att konstalera att en ulredning om saken nämnts i ell interpellationssvar. Delta är enligt vår mening inte tillräckligt. Vi vill att riksdagen nu skall uttala som sin mening vad energikommissionen på den här punkten begärt. Delta är vad vi framhåller i reservationen 4 till betänkandet nr 67, och jag yrkar bifall till den reservationen.

Reservationen 5 i samma belänkande gäller en hell annan fråga, nämligen Gollands elförsöOning. I höstas beslöt riksdagen att elförsöOningen på Gotland framgeni skall ske med hjälp av nyinsiallerade dieselaggregal. Från vår sida framhöll vi redan då all bäsla lösningen av problemet med Gotlands elförsöOning var att lägga ut en elkabel från fastlandet, men vi röstades som bekant ned i kammaren. Vi anseratt utsläppen från dessa dieselaggregal, som bl. a. innehåller svaveldioxid men också sotparliklar, är av den storleksordningen att de kan medföra en äventyrlig påspädning av föroreningarna och orsaka sämre miljö såväl för levande varelser som för de ovärderiiga byggnadsminnen i kalksten, särskill känsliga för sur luft, som flnns på Gotland.

Även belräffande denna fråga nöjer sig utskottsmajoritelen med alt konstatera att den utreds och att tilIsiåndsprövning kommer all ske. Vi menar anden föreslagna lösningen bör vägas mot de alternativ som kan finnas, bl. a. den av oss socialdemokrater föreslagna kabeln, och vi vill ha etl tillkännagivande härom av riksdagen.

För en liten stund sedan log energiminister Olof Johansson upp den här saken i ell anförande och undrade hur vi från socialdemokratiskt håll egenlligen skulle klarat elförsöOningen på Gotland. Han såg betänkligt anklagande ut. Jag hade tillfälle all i höstas, när frågan debatterades, diskutera den här saken med Olof Johansson. Del hade varil skäl för Olof Johansson - när han flck la lag i de här frågorna i regeringen för nu ett och ett halvt år sedan - att ta sig an problemet på det sättet all han hade beställt den elkabel som vi rekommenderar. Han har lidigare anklagat oss - i debatten i Ool - på den här punkten och sagt: Vad giorde ni från socialdemokratiskt håll? Ni giorde platt ingenting i den här frågan.

Jag vill passa på all erinra om vad som egentligen har förevarit. Cementas

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

127

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

128

nya anläggningar inne på Gotland var under 1976 föremål för prövning enligt 136 a j och beslutet kom som bekant försl en bra bit in på 1976. Hade vi ock.så efter valet haft en socialdemokratisk regering hade beställningen av elkabeln varit giord för ett och et t hal vt år sedan. Då hade vi kanske sluppit atl ha en del arbetare uppe i Ludvika arbelslösa i dag -de hade haft någonting nyttigt atl syssla med. Det dieselaggregal som skall installeras kommer troligen inte att räcka lill. Jag skulle därför vilja ge industriministern en rekommendation: Beställ omedelbart elkabeln, ju fortare desto bättre. Den kommer alt behövas.

Herr talman! Detla leder mig fram lill atl yrka bifall lill reservationen 5 i belänkandel nr 67.

Våra alunskiffrar ulgör en stor och brytvärd naturtillgång, förvisso en betryggande säkerhet för de stora utlandsupplåningar som förekommer numera. Det reses dock från olika håll motstånd mot alt skiffrarna skall brytas. Motståndet beror väl dels på att spåren från krigsårens brytningar i Närke ännu förskräcker, dels på att skiffrarna innehåller uran. Utskottet har hört berörda grupper och har därvid kunnat förvånas över atl sår efter skifferbrylning i Billingen sägs vara förödande medan sår efter diabas- och kalkbrytning i samma omgivning inte har föranlett motsvarande invändningar.

Debatten om skifferbrylning - även i Skåne - har helt övertygat i vaOe fall mig om att vaOe tanke på energiskogar eller torv som alternativ till oljeimport kommer atl stöta på orimligt stort motstånd från den goda jordens vänner eller kanske från hjorironplockarnas riksförbund.

Forskning på området motiveras trots detta av, som jag ser del, all vi i ved och torv i etl kris- eller krigsläge, när alla andra intressen får slå lillbaka, kanske har den enda råvarubasen för kemisk industri.

Vår strävan har varit atl nå så samlande lösningar som möjligl, vilket också framgår av näringsutskoliets betänkande nr 69, och atl komma fram till så bra lösningar som möjligl med de undersökningar och den forskning och prospektering som genomförs. Detla har f ö. framgått av vad min partikollega Ingvar Carlsson tidigare sagt. Men på en punkl har våra meningar gåll isär. Det gäller avsnittet i vår partimotion 1818, där vi lar upp frågan om hur forsknings- och utvecklingsarbete skall bedrivas kring alunskiffrarna. Vi menar atl för att ett meningsfullt utvecklingsarbete skall kunna åstadkommas, måsle en induslriell produklion lill och atl en inriktning på restprodukter från tidigare brytningar är otillräcklig. Delta ger vi också uttryck för i vår reservalion.

I ett särskilt yltrande lill betänkandet 69 uttalar vi vår anslutning lill att SKBF:s uranprospekleringsprogram bör fortsätta, och vi anför att Vattenfalls framställning om medel därför bör handläggas skyndsamt. Detta tyckerjag är angeläget alt få understryka.

I belänkandel 70, som behandlar stödet till prospektering efter olja och naturgas, har vi från socialdemokratiskt håll inte kunnat dela de av utskottsmajoritelen och i propositionen framförda tankegångarna att staten i så hög grad skall vara beredd att stödja privala intressenters prospektering

efter olja och naturgas. Vi har det statliga Svenska Petroleum AB. Dit bör också enligt vår uppfattning medlen från oljeprospekleringsfonden i sin helhet gå. Jag yrkar alltså bifall till reservationen 1.

I konsekvens med del nya finansiering.ssystem som nu införs kommer ingel särskill anslag i statsbudgeten lill oljeprospektering atl behövas. Vi vill därföratt riksdagen skall få en årlig redogörelse för oljeprospekteringsfondens verksamhel. Utskottsmajoritelen avvisar denna begäran mol bakgrund, säger man, av del intresse som energipolitiken tilldrar sig - det kan, menar man lydligen, lätt sippra ut något som inte bör komma ut. Men del är jusl mot bakgrund av det stora intresset för dessa frågor som vi vill ha en åriig redovisning.

Herr talman! Jag yrkar också bifall lill reservationen 2 i näringsutskottets betänkande nr 70.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

Statsrådet OLOF JOHANSSON;

Herr lalman! Jag vill bara ta upp den gamla följetongen Gotland en gång lill.

Hugo Bengtsson och jag har diskuterat frågan lidigare. Tyvärr verkar det inte som om vi kommit varandra närmare. Men jag vill repelera några skäl som förelegat för den lösning vi kommil fram lill och synpunker i övrigt. För det första har vi huvudskälet - vilket funnils under åtminstone hela 1970-lalel - att uOämna taxorna mellan fastlandet och Gotland. Detta har vi alltså uppnått fr. o. m. årsskiftet 1977-1978. Från rättvisesynpunkt är det naturligtvis det viktigaste i sammanhanget.

Fördel andra hardet alltid förvånat mig när jag tittat på det här problemel att man ulan atl ha någon uppgörelse med distributörerna och produktionsapparatens innehavare på Gotland utlovade den här kapacitetsökningen för Cemenla. Man lovade delta utan atl ha energifrågorna lösta. Därmed hade man satt sig själv i etl underläge i de förhandlingar man visste att det var nödvändigt att föra.

Fördel Iredje harjag kunnai konstatera-och ingen har kunnai säga emot mig -alt något bud om inköp av anläggningarna på Gotland aldrig gavs under den socialdemokratiska regeringens tid.

Därmed är vi framme vid den lidpunkt då regeringsskiftet inträffade.- Vad jag då försl gjorde var att omedelbart igångsätta en utredning om de ekonomiska realiteterna. Den visade all den lösning vi nu vall är den ekonomiskt bästa. Det är ett av skälen till att vi har valt dieselkraft som en övergångslösning. Del finns ytterligare ett skäl. Även om man bygger en ny elkabel lill Gotland, så krävs det reservkraft på ön. På den punkten ärjag intresserad av att fråga Hugo Bengtsson: Hur hade ni tänkt all lösa den saken? Hur hade ni, som inte ens gav något bud och alltså inte hade någon försäkran om alt kunna förvärva anläggningarna, kunnat klara att producera en ny elkabel, lägga den i sjön och få systemet att fungera på Gotland, innan de verkligt stora behoven för Cementa kommer hösten 1979?

9 Riksdagens prolokoll 1977/78:152-153

129

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

HUGO BENGTSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Olof Johansson återkommer i vaOe debatt om denna sak till frågan hur vi på socialdemokratiskt håll skulle ha klarat delta. Jag försökte i miu tidigare inlägg lala om för Olof Johansson alt vi inte hade stora möjligheter att agera före valet. Prövningen av ärendel enligt 136 a >; blev färdig just i samma andetag som valresultatet blev känt och vi fick en borgerlig regering. Hade Olof Johansson och den nu sittande regeringen vid det tillfället beställt den här kabeln, skulle problemen säkerligen inte ha varit så stora. Det har nu gått ell och ett halvt år sedan dess. Jag vågar inte ha någon alldeles bestämd uppfattning om den tid som Olof Johansson uppger att det skulle ta atl fö den här kabeln, dvs. tre ä fyra år. Men med den kapacitet som i dag finns ledig inom svensk industri på detta område tillåter jag mig tvivla på att det skulle behöva ta den liden.

All vi nu på nytl tar upp den här saken beror på atl miyöfrågorna har aktualiserats på ett helt annat sätt än lidigare. Det råder väl inget tvivel om atl det kommer att bli en hel del utsläpp om elströmmen skall produceras i dieselaggregal. Vi harockså i tidningsartiklar kunnat konstatera atl miljö-och kulturmyndigheterna i länsstyrelsen har sagt atl detta kan komma all bli förödande för en rad gamla kulturbyggnader i Visby.

Mol den bakgrunden har vi den här gången i reservationen skrivit atl vi anser att dessa prövningar med hänsyn till miljö- och kulturaspekterna skall göras innan man verkställer riksdagens beslut. Vi vill först ha det beskedet.

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Ja visst, det sker också i samband med den myndigheispröv-ning som är en förutsättning för atl man skall fö tillstånd att etablera en dieselanläggning. Den prövningen tyckerjag inte atl man skall föregripa här i riksdagen.

Vattenfall har planerat alternativa lokaliseringar. Får man inte tillstånd i Visby placerar man anläggningen i Slite.

Varför försalle man sig vid behandlingen av prövningsärendel enligt 136 a ij om tillstånd för Cementa att utöka sin kapacitet, vilket skulle ha lett till elt ökal energibehov, i ett så dåligl förhandlingsläge gentemot motparten. Skandinaviska Elverk? Man borde ha haft både ett bud givet och en förhandling avklarad om övertagande av anläggningarna på Gotland, innan man kom i ett tvångsläge. Del tvångsläget överlät ni till oss. Men det gick ändå att klara det på sex månader inklusive en ny ulredning om ekonomin. Ni hade haft sex år på er.

130

HUGO BENGTSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill fästa Olof Johanssons uppmärksamhet på vad Vattenfall har sagl i denna fråga, nämligen att man kan klara delta med provisorier fram lill 1980. Hade energiministern varit handlingskraftig och beställt denna kabel för etl och ett halvt år sedan, hade inga som helst problem kommit att uppstå.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Enligt den uppdelning som vi har gjort inom utskottet kommer jag atl tala om näringsutskottels betänkande nr 67, som bl. a. rör vattenfallsverkels budget, och nr 69, som bl. a. rör uranprospektering och forskningsverksamhet i Ranslad. På s. 18 i sitt betänkande nr 69 slår ulskottet föst:

"Ell definilivi siällningsiagande lill kärnkraftens roll i den svenska energiförsöOningen kommer all ske i samband med del energipoliliska besluiel vid riksmölel 1978/79. I avvaklan på detla beslul är det viktigt att handlingsfriheten pä alla områden bibehålls."

Jag lycker all della är rimligl. Vpk:s förslag alt falla det nya energipoliliska beslutet här i dag kan jag därför inte biträda. Atl välja elt nytt energisystem är etl stort beslul. Ett års utredande kan inte anses för mycket för att söka fö fram elt grundligt beslutsunderlag före delta viktiga beslut.

Både vpk och socialdemokraterna tycks ha svårt atl förstå detta. Båda kräver etl omedelbart ställningstagande, trots att de själva deltar i den pågående ulredning som skall la fram beslutsunderlaget. Båda anklagar o.ss, men den ena för att vi inte avvecklar kärnkraften med en gång och den andra för atl vi inte bygger ut tillräckligt fort.

Jag har också svårl atl förslå att socialdemokraterna är så ivriga att nu forlsätla kärnkraflssaisningen för full maskin utan att ta hänsyn till att detta antagligen kommeratt innebära onödig kapitalförstöring. Alltmerlalarförall kärnkraften är en döende teknik. Det var ell misslag vi gjorde på 1950-talel. Alla partier var då med och alla trodde på denna spektakulära energikälla, som forskarna lovade skulle bli billig och trygg. Vi misstog oss alla. Det är mycket snarl dags atl dra konsekvenserna härav och gå in förde energisystem som är framtidens.

Alt som socialdemokraterna föreslår i sina reservationer 2, 3 och 4 lill belänkandel nr 67 fortsätta som om ingenting hänt med utbyggnaden av Forsmark 3 är slöseri och oförnuft. Det kan inte heller vara ett meningsfullt arbete för dem som jobbar där.

Anders Wijkman har berört den första socialdemokratiska reservationen i samma betänkande. Vattenfalls propagandaskrivelser lill regeringen närdet gäller kostnaderna för att inte ta Ringhals 3 i drift som planerat är föga övertygande. Ulskottet skriver; "Av vad nu sagts följer att vad vattenfallsverkel har anfört om beräknade kostnadskonsekvenser av en senarelagd idrifttagning av Ringhals 3 måste betraktas som räkneexemel."

Strålskyddsinslilulel och kärnkraftsinspektionen har haft allvariiga invändningar mol reaktorns kvalitet, och oberoende av avfallshanteringen har stor tveksamhet räll om man borde sätta i gång ännu en reaktor, som i likhet med Ringhals 2 kan komma atl utsålla den personal som skall ulföra reparalioner av ånggeneratorerna när de rostar för oacceptabelt höga stråldoser. Strålskyddsinstitutets godkännande innebär att aggregatet inom några år måste byggas om. Det har inte varil möjligt att få en kostnadsuppskattning. Över huvud tagel är det svårl alt få trovärdiga uppgifter om del pris på el man

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

131

Nr 152 har alt vänta om kärnkraften skulle bli en större del i vår energiförsöO-

Torsdagen den "'"§'

25 mai 1978 " ovissheten om den framtida energipolitiken är plågsam för många.

_____________ Det är många som längtar efter besked. Det är t. ex. viktigt att byggnadsar-

Enersiforsknins belarna i Forsmark och ASEA-Atoms personal så fort som möjligt får

1 " klarhet.så alt de kan slälla in sig på en meningsfull verksamhet. Del är därför

myckel glädjande alt utskottet enhälligt markerar all man är beredd all la ställning till kärnkraftens framtid under nästa riksmöte. Energikommissionens majoritet ville vänta längre, vilket skulle vara mycket olyckligt.

Beslutet att avveckla kärnkraften skulle enligt min uppfattning innebära en eruption av skaparglädje och beslutsamt arbete överallt i landet. Näringsliv, myndigheter och kommuner tvekar nu inför vilken väg man skall slå in på, innan det energipoliliska beslutet har fötlats av riksdagen.

1 Skellefteå kunde man t. ex. välja all salsa kapital i Forsmark och planera bostadsområden för elvärme. För det alternativet finns en professionell och ivrig marknadsföring. Eller man kunde ha satsat kapital i sin egen kommun för atl starta torvbrytning, samla in skogsavfall och bygga ett kraftvärmeverk som producerar el och värmer bostadsområdet med varmvatten, samlidigl som man satsade på solvärme. Genom det valel skulle man ha utnyiOat kommunens egna naturtillgångar och skapat arbetstillfällena i den egna kommunen. FörsöOningstryggheten skulle ha blivit större och priset antagligen konkurrenskraftigt redan i dag, för all inte lala om i framliden. Tekniken finns lillräckligl långl utvecklad, men här saknas i dag akliva, pådrivande intressenter. Det blir annorlunda när vi bestämmer oss för alt avveckla kärnkraften!

Del finns väl i dag knappast etl företag med självaktning som inte mer eller mindre i hemlighet håller på och utvecklar olika system för alt ta lill vara de förnyelsebara energikällorna. Många har kommit långl. men marknaden finns inte idag. Så länge oljan är billig och energimiljarderna går till kärnkraft, blir del ingen fart på vare sig hushållning eller ulnyujande av alternativa energikällor. Elt beslut att avveckla kärnkraften och successivt höja oljepriset skapar marknaden för alternativen - en betydligt effektivare metod än planhushållning.

Vi håller på atl lära oss all energihushållning mest handlar om att använda energin effektivt och att anpassa energins kvalitet till användningsområdets behov. Hälften av vårt energibehov är uppvärmning av hus och varmvatten. Idet fallet går del bra med låggradig värme. Elektricitet har för hög kvalitet för del ändamålet. Och med litet högkvalitativ energi kan vi "samla ihop" den lågtemperalurenergi som finns naturligt lagrad runt omkring oss och som vi i dag inte använder alls. Solen förser jorden kontinuerligt med 30 000 gånger mer energi än vi använder. Här finns oändliga möjligheter.

Lagringsproblemet finner också alltmer raffinerade lösningar. Bengt

Sjönell har här i dag nämnt all man har kommil långl på den vägen och är nära

ett kommersiellt genombrott. Om man kan la lill vara solvärmen när den

finns och bevara den för del lillfälle då den behövs, kommer så småningom

132

uppvärmning av bosläder, lokaler och varmvatten alt kunna ske ulan några problem.

Det här betyder nya produkter för vår industri, chanser för oss att skapa själva, att bidra med egna goda idéer, inte bara försöka kopiera den storskaliga, dyra teknik som andra kommil på. Man inser lätt vilken stimulans vårt näringsliv skulle få -att nu under en lågkonjunktur se etl helt nytl fäll öppna sig förnya velliga produkter. Vi importerar olja för mer än 15 miljarder kronor per år, och det finns omättliga behov i världen för system som kan ersätta oljan.

När vi på allvar böOar ställa om vårt energisystem för hushållning inom de förnyelsebara energikällornas ramar, kommer vi också atl kunna öka det utvecklingssamarbete som vi har med fattiga människor i u-länderna. Det behövs en "mjuk" teknik, småskalig och därför billig och län alt masstillverka av u-landet självt, en teknik som gör det möjligt all la till vara energiflödet i det egna landel, och som gör atl man inte behöver bli beroende av stora utlandslån. Ell sådant utvecklingssamarbete kommer atl ge verkligt meningsfulla arbeten: vissheten om atl det man ägnar sig ål hjälper dem som har stora otillfredsställda materiella behov.

När vi lär oss alt alltmer intelligent ta till vara solenergin öppnar sig möjlighelerna alt påverkanaturen positivt, inte som nu atl behöva räkna med negativa biverkningar av det energisystem vi använder.

Ökenutbredningen är elt av de fruktansvärda problemen på jorden. Genom att kyla heta, torra områden kunde vi få öknen att böOa blomma. Del gälleratt skapa en grönare värld där basen, själva förutsättningen för produklion, blir god för framliden.

Genom export av teknik för de förnyelsebara energikällorna främjar vi freden, medan export av uran skulle hota den. Det är därför mycket tillfredsställande att utskottet enhälligt slår fast på s. 19 i belänkandet nr 69 att man inte räknar med uranexporl.

Vi har gått med pä att uranprospekteringen får fortsätta detta är tills det energipolitiska beslutet fattas som avgör kärnkraftens framlid. Men utskottet säger:

"Om fortsatt uranprospektering i Sverige visar att del finns brytvärda förekomster, bör dessa enligt utskottets uppfattning användas för atl täcka det inhemska behovet av uran. Någon export av uran är sålunda inte aktuell."

Som många här sagt i dag innebär det alt om kärnkraften fortsätter och det finns uran som kan brytas ulan alt miljön förstörs, är det rimligt att uran bryts. Om vi däremot bestämmer oss för, som jag hoppas och tror, atl del enda vettiga är atl avveckla kärnkraften,då kommerdet inte heileratt brytas någon uran i Sverige.

Om vi exporterade uran skulle vi inte kunna garantera att vårl uran inte användes i atombomber. Export av svenskt kärnkraftskunnande skulle också kunna öka risken för spridning av atomvapen lill fler länder. Inte så alt atomkraftverk ärdet tekniskt selt enklaste sättet atl skaffa atombomber. Men praktiskt kan del vara det. Beställer man ett kärnkraftverk får man kapital och

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

133

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

teknisk hjälp atl bygga upp sin atomindustri och sin atomkompetens. Därefter kan man själv göra bomberna. Den inlernationella kontrollen har stora brister, det säger lAEA själva. Etl avtal kan tyvärr brytas. Och etl desperat land som är berett att använda atomvapen kan också vänlas bryta avtal.

De norriändska kommuner som nu ser uranbrytning som en möjlighet att skaffa arbetstillfällen begår av allt att döma ett allvarligt misstag. Man kan aldrig skapa trygghet genom en så osäker och moraliskt suspekt verksamhet. Då har man större glädje av de 10 milj. kr. som regeringen föreslår för prospektering av andra mineral i AOeplog.

I Ranstad har kommunerna fattat ett klokt beslut, att genom det kommunala vetot förbjuda vidare uranbrylning. Regeringen har inte heller gett bolaget tillstånd enligt v; 136 a byggnadslagen fördel planerade Ransiads-projeklet.

Ingvar Carisson frågade mig om jag anser alt brytningen i Ranstad skall få sådan omfattning att resultatet kan testas i industriell skala. Svaret är nej.

Varken i proposilionen eller i utskollsmajorilelens skrivning går man med på en industriell produktion. Kommunerna harju också sagt nej till detta. Självfallel ger vi inte tillstånd till brytning mol kommunernas vilja.

Däremot får man pengar för fortsatt forskning under en treårsperiod. Det är därför regeringens och utskotlsmajoritetens förslag anslår mer pengar än socialdemokraternas. Det gäller elt forskningsprojekt som man stöder här.

Det är viktigt all undersöka och praktiskt visa om man kan återställa de sår i landskapet som Ranstad redan har. Vad kostar det och hur blir det med bördigheten i den rekultiverade marken? Har bakgrundsstrålningen från de krossade skiffermassorna ökat så, atl området är ohälsosamt att bo i? Här finns viktiga miljöfrågor att bringa klarhel i.

Det är också viktigt att undersöka om skiffern är värdefull eller ej. Nu går uppfattningarna slarkl isär, från dem som menaratt skiffern inte är värd mer än vanligl grus - 10 kr. per kubikmeter har nämnts av expertis i departementet - därför att de ämnen man skulle kunna ta lill vara finns i så svag koncentration, lill dem som talar om en guldgruva. Ofta tycks de senare endast tänka på inkomsterna och inte på koslnaderna för utvinning. Med nuvarande uranpriser beräknar man atl det behövs en åriig brytning på minsl 6 miljoner ton skiffer för alt man skall få det hela alt gå ihop. För alt få lönsamhet skulle man behöva bryla upp till 15 miljoner ton skiffer per år -en fruktansvärd skövling av en kulturbygd,som kommunerna kraftfullt motsatt sig. Utskollsmajoriteten går inte med på all starta en kommersiell produklion.

Sammanfattningsvis vill jag säga alt utskottsmajoritetens ställningstaganden, liksom regeringens, präglas av strävan att bibehålla handlingsfriheten utan alt binda mer kapital än nödvändigi och ulan att rasera uppbyggda resurser före det energipolitiska beslut som riksmötet 1978/79 vänlas fatta, då etl definitivt ställningstagande till kärnkraftens roll i den svenska energiförsöOningen kommer all ske.

134

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall till utskottets förslag i samtliga Nr 152

betänkanden som här behandlas.

INGVAR CARLSSON (s) kort genmäle;

Herr lalman! Fru Hambraeus sade att det var misstag på 1950-talet, som vi alla gemensaml var ansvariga för, som ledde fram till den nuvarande satsningen på kärnkraft. Men jag tror det varså senl som 1971 eller 1972 som ledande centerpartister motionerade om att vi skulle ha kärnkraftverk som pärlband utmed Norrlandskusten. Del var nog inte bara på 1950-talet som man hade den inställningen långt in i centerpartiet.

Jag skall inte kommentera fru Hambraeus beskrivning av Vattenfalls ämbetsskrivelse när det gäller koslnadsfördyringar för Ringhals 3, som riksdagsledamoten fru Hambraeus märkligt nog kallade propagandaskrivelse. Jag bara konstaterar alt det var ett myckel märkligt uttalande med hänsyn till att verket arbelar under ämbelsmannaansvar. Och jag undrar verkligen vad fru Hambraeus har för underlag fören sådan kritik mot verket. Tror inte fru Hambraeus atl ämbetsmännen har arbetat med avsikt att ta fram korrekta uppgifter för politikerna?

Till slut kan jag inte underlåta atl ställa en fråga till fru Hambraeus. Fru Hambraeus säger alt hon är mot kärnkraften; den skall avskaffas så fort som möjligt. Hur kan man då fortsätta atl lägga ned pengar på Forsmark 3-fördet ärju vad som sker som vad fru Hambraeus har varil med om att stödja? Att vi ville lägga pengar i Forsmark 3 beror ju på alt vi anser att verket skall byggas och tas i drift - som man numera måste säga - i Sverige. Hur kan fru Hambraeus gå med på att vi skall ha en prospektering av uran, som enbart skall användas för svenska aggregat? Om man inte menarait vi skall ha några kärnkraftsaggregat, är det ju meningslöst att lägga ut dessa pengar. Hur kan fru Hambraeus över huvud laget vara med och rösta för etl majoritetsutla-lande som innebär att vi ger pengar för prospektering av uran?

Nu får vi höra elt kategoriskt nej till prövning i industriell skala av brytning i Ranstad. Men de som står för detla projekl. de som har kunskap i ämnet, säger atl forskning nere i Skaraborg i dessa frågor är totalt meningslös om man inte får testa i industriell skala. Då skall vi inte lägga forskningen där nere, för det är att placera ut den på ell ställe där man inte har möjlighet att få fram de kunskaper som behövs i sammanhangel. Därför blir hela del borgerliga förslagel om salsning på forskning utan underiag, om man inte samtidigt säger ifrån atl en industriell testning skall göras.

Jag misstänkeratt det finns andra företrädare bakom detta utskoitsbelänkande som anser alt en sådan här testning i industriell skala måste till för att man skall kunna dra några slutsatser. Det är därför jag tror att det i själva verket inte finns någon klar borgerlig majoritet för vare sig det ena eller det andra. Och därför får vi ett belänkande av det slag som vi nu har fått.

Men jag konstaterar alt fru Hambraeus inlägg på den här punkten blir ännu märkligare med hänsyn till att vi alltså inte heller skall använda vårt uran i Ranslad för kärnkraft i Sverige. Vad Oänar det då till alt bryta eller forska?

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

135

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag lycker aU Ingvar Carisson skulle hålla sig för god för att upprepa en direkt lögn. Centerparliel har icke någonsin motionerat om några päriband av kärnkraftverk utmed Norrlandskusten. Det är en missuppfattning. Del har åtminstone inte skett under en period som man kan överblicka och definitivt inte på 1970-talet.

Jag medger, Ingvar Carlsson, att vi alla har begått misstag. Inte bara under 1950-talet, utan också under 1960-talet och rentav under åren 1970-1972 trodde alla partier på kärnkraften -vi visste inte bättre då. Men 1972 böOade centern här i riksdagen att ifrågasätta kärnkraften, och sedan dess har vi mer och mer kommit till insikt om att det är en energikälla som inte har framtiden för sig.

När det gäller Vattenfall är det pinsamt atl behöva konstatera alt detla statliga verk fakliskl engagerar sig i propaganda. Tillsammans med CDL har del bekostat skrifter som inte med bästa vilja i världen kan påstås vara objektiva, ulan som direkt lalar för kärnkraft. Det har gång pä gång i sina skrivelser slagit fast all del anser alt kärnkraften är den energikälla man skall gå in för. Det har lagit slällning för kärnkraften, trots alt riksdagen har sagt alt man vill ha elt nytt allsidigt beslutsunderlag och att man har böOat ompröva denna energikälla. Men myndigheten slår läsl: Kärnkraft skall vi ha! Därmed menar jag all det är propaganda som Vattenfall bedriver.

Beträffande handlingsfriheten harjag svårl alt förstå hur Ingvar Carlsson kan vara så helt oförstående inför en vilja alt hålla en fråga öppen till.dessman har skaffat fram beslutsunderlag. Är det så orimligt alt man lar etl år på sig för en utredning när det är en miljardsatsning som vi håller på att ompröva? Är det så orimligt att man under det året bestämmer sig för an ta de kostnader som det innebär att hålla dörrarna öppna? Även om jag själv - eftersom jag anser att del är den klokaste vägen - skulle lycka att det var bra om vi på en gång kunde avveckla kärnkraften, anserjag att del i rimlighetens namn är klokt alt under ett år verkligen skaffa fram etl beslutsunderlag innan man fattar elt sådant allvarligt beslul. Och det innebär naluriiglvis kostnader.

136

INGVAR CARLSSON (s) kort genmäle:

Herrlalman! Jag har den tyvärr inte i min hand, men jag barett myckel gott minne av den motion som Torslen Bengtson lade fram och som innebar elt önskemål om all Norriand skulle få kärnkraftverk och all de skulle ligga utmed Norrlandskusten. Del förvånar mig verkligen alt fru Hambraeus, om jag förslod henne rätt, påstod atl denna moiion inte har förekommit i kammaren.

Centern har avgivit kategoriska löften om att kärnkraften skall avvecklas. Man sade atl det inte fanns några möjligheter till kompromisser på den punkten. Det var dyrt och heligt avgivna vallöften. Man sade alt de tre aggregat som fanns på ritbordet skulle stanna där. För de aggregat som var under byggnad skulle kontrakten brytas, och för de övriga skulle man ha en avvecklingsplan. Fru Hambraeus var en av de ledande som drev fram denna kategoriska politik från centerns sida. Men nu, när valet är över och vi

befinner oss häri kammaren ärdet så viktigt med handlingsfrihet, man måste pröva olika alternativ. Man fortsätter all bygga i Forsmark, män ökar återigen anslaget för prospektering och ger pengar för forskning i Ranslad. Del är denna dubbelhet i poliliken och i budskapet till medborgarna som jag har reagerat mot. Framförallt reagerar jag mot att en person som fru Hambraeus, som har lagt in så mycket moral och känsla i del hela, nu inlär en hell annan slällning i jämförelse med de budskap som hon förde ut i valrörelsen.

Nu ärdet handlingsfrihet som är honnörsordet. Det var precis det som 1975 års beslut byggdes upp kring. Om centern hade deklarerat det lidigare, hade diskussionen i valrörelsen blivit en hell annan.

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Energiforskning, m. m.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill först och främst säga atl man inte alls drar upp anslaget lill uranprospektering. Mandrar inte heller ner det, ulan man låser fasl det vid Oolårels nivå. Det äralltså inte fråga om någon uppdragning, inte heller någon nedtrappning, utan vi har här gjort en kompromiss. Jag kan f ö. inte se alt det förhållandet att man undersöker vad som finns i vårt land av olika mineraltillgångar skulle vara en så fruktansvärt stor fråga.

Jag själv är engagerad i all försöka stoppa kärnkraften och att försöka avveckla den i vårl land, och jag vill därför fråga Ingvar Carlsson: Har Ingvar Carlsson ett bättre förslag på hur man snabbare skall kunna avveckla kärnkraften än det som vi arbelar med?

Talmannen anmälde att Ingvar Carlsson anhållit atl till protokollet få antecknat atl han inte ägde rätt till ytterligare replik.

På förslag av talmannen beslöts alt kammarens förhandlingar skulle fortsättas kl. 19.30.

§ 15 Anmäldes och bordlades Moiion

1977/78:1985 av Lars Werner m. fl. om nationalisering av den svenska bilindustrin

§ 16 Anmäldes och bordlades Finansutskottets betänkande

1977/78:37 med anledning av propositionen 1977/78:165 om värdesaken lönsparande jämte motioner

Kullurutskottels belänkande

1977/78:27 med anledning av proposilionen 1977/78:97 om ålgärder för alt bevara skrifter och ljud- och bildupplagningar jämte motion

137

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Meddelande om frågor

§ 17 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 25 maj

1977/78:509 av Björn Körlof (m) lill arbetsmarknadsministern om domänverkets och ASSLs verksamhet:

Enligt uppgift har domänverket i Dalarna, för att överavverka timmer i Särna och Idre revir för leverans till Siljanssåg AB i Mora, genom entreprenör engagerat skogsarbelskraft från Västmanland som flygs från Sala till Idre och åter måndagar och fredagar. ASSLs såg i Horndal skall läggas ner, enligt uppgift från företagsledningen bl. a. på grund av brist på timmerråvara. F. n. körs 40 000 timmer per lastbil från domänverkets revir i Gästrikland till sågverk i norra Dalarna, därför alt det enligt uppgift är timmeröverskott i dessa revir i Gästrikland.

Mol bakgrund av dessa förhållanden vill jag fråga arbetsmarknadsministern om han vill vidta ålgärder så att domänverket och ASSI bättre än vad som synes vara fallet anpassar sin verksamhet i överensstämmelse med regeringens sysselsättnings- och regionalpolitik.

1977/78:510 av Yngve Nyquist (s) lill statsrådet Birgit Friggebo om åtgärder för atl underlätta kreditförsöOningen för bostadsbyggande:

Under den gångna vintern och våren hardet funnits betydande svårigheter när det gälll att ordna kreditiv för bostadsbyggandet ute i länen. Det har i sin tur verkat menligt pä sysselsättningen av byggnadsarbetare.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga lill statsrådet Friggebo:

Ämnar statsrådet vidta särskilda ålgärder för att underlätta kreditförsöOningen så all del planerade bostadsbyggandet under den kommande hösten och vintern kan genomföras?

1977/78:511 av Lars-Ove Hagberg (vpk) till socialministern om arkiveringen av sjukjournaler:

Enligt uppgift förstörs sjukjournalerna 20 år efter sista anteckningen. Yrkesinspektionens arkiv sparas inte mer än 10 år. Primärmaterialet till yrkesskadestatistiken förstörs vart femtonde år.

Delta är enligt medicinsk expertis förödande för arbetsmiljöforskningen, eftersom många yrkessjukdomar inte upptäcks förrän 20.30 och kanske ända upp till 50 år efter det atl arbetaren utsatts för miljöfaran.

Sjukjournalerna, samt yrkesinspektionens och riksförsäkringsverkels arkiv, har direkt betydelse för en bättre arbetsmiljö och stort värde i den medicinska och historiska forskningen om arbetsmiljön.

138

1 anledning av detta vill jag ställa frågan:

Är socialministern beredd atl vidla ålgärder för alt ändra reglerna för arkivering av sjukjournaler och andra handlingar som är av betydelse för arbetsmiljöforskningen, så atl de bevaras för detta ändamål?

1977/78:512 av Lars-Ove Hagbeig (vpk) till arbetsmarknadsministern om förbud mot permitlering:

Arbetsdomstolen har i dom den 24 maj angående SKF i Katrineholm fastslagit, all förelag kan permitiera med lön t. ex. varannan vecka.

Eftersom della uppenbarligen inte överensstämmer med andemeningen i lagen om anställningsskydd, vill jag ställa följande fråga lill arbetsmarknadsministern:

Avser arbetsmarknadsministern atl la initiativ till en sådan ändring av lagen om anställningsskydd att permitlering förbjuds eller alt permitlering bara kan ske med bibehållande av full lön?

1977/78:513 av Ralf Lindström (s) lill bosladsministern om handläggningen av visst siadsplaneärende:

Karlskrona kommunfullmäktige antog den 28 oktober 1976 etl förslag till ändring av stadsplanen för kvarteret Wrangel i kommunen. Förslaget var föranlett av etl byggnadslovsärende gällande nybyggnad på tomterna I och 2 i kvarteret. Med hänvisning till atl vissa Oänsteman på länsstyrelsen var tveksamma lill nybyggels arkitektur och stadsplanens uiformning beslutade länsstyrelsen den 28 juli 1977 överlämna byggnadslovsärendet och stadsplaneärendet lill regeringen för avgörande. Yttranden i ärendel har infordrats från siatens planverk, riksantikvarieämbetet och statens historiska museum. Dessa yttranden har enligt uppgift stått till regeringens förfogande redan i medio av mars månad 1978.

Kommunen uppvaktade bosladsministern i januari 1978 i ärendet, men regeringen har ännu ej fatiat sin beslut.

Jag vill därför fråga bosladsministern:

Vilka är orsakerna till den långa behandlingstiden för den ovan berörda planfrågan?

När avser regeringen atl fatta beslul om ändring i stadsplanen för kvarteret Wrangel?

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Meddelande om frågor

1977/78:514 av Kjell Nilsson (s) till handelsministern om charterlrafiken på Växjö flygplats:

Tullverket har meddelat att verket inte har möjlighel att beOäna Växjö flygplats med tullbevakning för sommarens planerade charlertrafik. 1 000 personer kommer att behöva transponeras 20 mil i vardera riktningen för att resa från Sturup.

Anser statsrådet atl chartertrafiken skall koncentreras till några slörre flygplalser på grund av tull verkels personal problem, eller är statsrådet beredd

139

Nr 152

Torsdagen den 25 maj 1978

Meddelande om frågor

att medverka lill atl tullverket får sådana personella resurser an utrikes charterflyg kan fungera även från flygplatser som t. ex. den i Växjö?

1977/78:515 av A'//5 Hjorth (s) till industriministern om den mellansvenska gruvindustrin:

Enligt vissa uppgifter kommer större delen av den mellansvenska gruvindustrin att läggas ned. Frågan har diskuterats inom Svenskt Stål AB, där man .synes ha planer på atl slopa den malmbaserade ståltillverkningen i Domnarvei. Delta kommer att innebära all så gott som hela den mellansvenska gruvinduslrin läggs ned, vilket skulle ge dödsstöten ål många gruvorter i Bergslagen och Dannemora i norra Uppland.

Då frågan om ulnyujande av våra malmtillgångar måste ses i elt längre perspektiv än dagens hårda konkurrens på slålmarknaden vill jag fråga industriministern:

Vilka ålgärder ämnar regeringen vidta för atl klara den mellansvenska gruvinduslrin på sikl?

140

1977/78:516 av Olle Eriksson (c) lill utbildningsministern om,ålgärder för all lillgodose behovel av idroltsforskning m. m.;

Vid riksidrottsmötel i november 1977 behandlades bl. a. idrotisforsknings-och idrottsmedicinska frågor. Där påpekades det stora behovet i vårt land av idrotismedicinsk och idroltsbeleendeveienskaplig forskning, och riksidrous-styrelsen fick i uppdrag alt verka föratt dessa problem snarast skulle bringas lill en positiv lösning.

Är statsrådet beredd att ta sådana initiativ att behovet av den idroitsmedi-cinska och idroitsbeteendeveienskapliga forskningen tillgodoses och all undervisning i idroltsmedicin under läkarnas grund- och vidareutbildning kommer till stånd?

1977/78:517av Knut Wachimeisler(m)\\\\ statsrådet Ingegerd Troedssonom rätten atl ta del av patienOournaler:

Anser statsrådet all patientsekretessen är tillräckligt skyddad när landstingsrevisorer, vilket uppgivits i pressen, medges tillstånd att granska patienOournaler?

1977/78:518 av Bertil Måbrink (vpk) lill utrikesministern om PLO:s representation i Sverige:

PLO har f n. representation i Sverige i form av informationskontor.

PLO:s representativitet för palestinierna har i olika sammanhang hävdats av den svenska regeringen.

Jag vill därför ställa frågan:

Avser utrikesministern att bereda PLO:s representation möjlighet atl inrälta s. k. förbindelsekontor och därigenom höja dess status?

1977/78:519 av Kun Hugosson (s) lill statsministern om avtalet mellan AB Nr 152

Volvo och den norska regeringen: Torsdagen den

Mot bakgrund av det avtal som slutits mellan AB Volvo och den norska 25 maj 1978
regeringen vill jag till statsministern ställa följande frågor:

1. Är regeringen beredd att säkerställa ett reellt svenskt majoriteisinfly- Meddelande om
lande i AB Volvos styrelse genom alt tillskjuta kapiial som moisvarardet som Jragor

den norska regeringen förbundit sig för?

2. Har statsministern någon uppfattning om huruvida Volvoavtalet med
Norge innebär en dämpad expansion av Volvos sysselsättning i Göteborgs
området?

§ 18 Kammaren åtskildes kl. 17.51.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen