Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:150

Onsdagen den 24 maj

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet förden 16 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1977/78:1982-1984 till utbildningsutskottet

§ 3 Föredrogs men bordlades åter Försvarsutskottets betänkande 1977/78:28 Näringsutskottets betänkanden 1977/78:67-70 Civilutskoiiets betänkanden 1977/78:30 och 31

Nr 150

Onsdagen den . 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

§ 4 Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m. (forts.) Fortsattes överläggningen om kulturutskottets betänkande 1977/78:24.

KARL-ERIC NORRBY (c):

Herr talman! Som förste talare i den andra dagens debatl om radio-TV skall jag i mitt anförande särskill uppehålla mig vid frågor rörande lokalradion och i någon mån regional-TV;s ulbyggnad. Kulturutskottet har i dessa frågor funnit anledning atl ge sin mening till känna för regeringen atl beaktas vid ärendets fortsatta handläggning.

Men innanjaggårin på de frågorna så villjag göra en allmän reflexion med anledning av alla de skrivelser och muntliga överiäggningar som vi haft med olika företrädare för Sveriges Radio.

Ett starkt intryck man fött var atl konsumenterna - lyssnaren och tittaren -inte vid något tillfälle omnämndes som en viktig grupp i sammanhanget. Detta förhållande finner jag anmärkningsvärt. Man kriiiserade förslaget till ny radiolag, organisationen av radioföretaget, medelstilldelningen, propositionens krav på balans i programutbudet inom resp. programföretag osv.

Det har talats om strejkaklioner för atl understryka missnöjdheten med propositionens förslag - aktioner som dock inte lyckats samla majoriteter för genomförandet, vilket tyder på ansvarstagande hos de fackliga organisationernas många medlemmar. Jag vill uttrycka den förhoppningen all Sveriges Radios personal lojall arbetar för alt genomföra de förslag och riktlinjer för den fortsatta verksamheten inom företaget som framförts i propositionen 91 och som kullurulskoUets majoritet har ställt sig bakom.

Vi politiker skall inte styra eller påverka innehållet i programutbudet. Programbolagen skall - inom de ramar som radiolag och avtal ger - själva forma de program som skall sändas i etern. Företagen skall garanteras

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

integritet i förhållande till alla slags påtryckningar utifrån. Detta bör slås fast, och de principerna rubbas inte på något sätt vid genomförandet av propositionens förslag.

Sveriges Radio har en utomordentligt viktig roll som informationskanal och förmedlare av kultur och samhällsdebatt lillsammans med den mera allmänna programverksamheten. Mot bakgrund av de särskilda förhållanden som gäller för eterverksamheten måste kraven ställas högt pä alt verksamheten bedrivs i enlighet med uppställda mål. För att en allsidig samhällsdebatt och ell rikt och mångskiftande kulluriiv skall främjas genom eterverksamheten måste radion och televisionen i hög grad spegla de förhållanden som direkl berör människorna och deras skiftande livsvillkor. Utöver detta har regional programproduktion etl egenvärde i sig.

Från centerns sida har vi därför sett del som angeläget alt under årens lopp verka för an en ökad lokal och regional förankring skall prägla den fortsatta ulvecklingen av Sveriges Radio. Innebörden av detta är inte bara alt program skall produceras lokalt i ökad utsträckning, utan också atl programmen i större ulslräckning skall produceras av människor från skiftande miljöer och därigenom formas efter de synpunkter, erfarenheter och livsvillkor som människor har i olika delar av landet. Centern har under många år ställt krav på en ökad regionalisering av programproduktionen inom radio och television. Betydelsen av en fortsatt decenlralisering betonas även i del kulturprogram som partiet antog vid 1977 års riksstämma. Den målsättning i fråga om en ökad regional produktion för både ljudradion och televisionen, som proposilionen uttrycker som en 40-procenlig programproduktion uianför Stockholm, är därför välkommen.

1975 års riksdagsbeslut om införandel av lokalradio betraktade vi som ell steg mot en ökad bredd och en ökad lokal förankring i eterverksamhelen. Samtidigt underströk vi atl frågan om en ökad geografisk balans i Sveriges Radios verksamhet inte därmed kunde anses löst. Fortfarande återstod åtskilligt att göra för att bygga ul den lokala och regionala verksamheten och skapa förutsättningar för ökad bredd och allsidighet i riksprogrammen. En decentralisering måste därför målmedvetet eftersträvas av Sveriges Radio.

Massmedieområdet har präglats av stora förändringar under de senaste årtiondena. Massmedia har fött en växande belydelse i både positiv och negativ bemärkelse när det gäller människors möjligheler all la del i samhällsdebatt och samhällsarbete. Den omfattande omstrukturering och koncentration som skett inom pressen varett skäl föratt förväntningar knöts till införandet av lokalradio. Överhuvud taget hardet under senare år funnils skäl alt med ökal eftertryck hävda betydelsen av en mediepolitik som främjar människors möjligheter lill information, gemenskap och inflytande över samhällsutvecklingen.

I centerns kulturpolitiska program sägs; "Den polilik som gäller massmedierna måsle ses som en del av det kullurpoliliska arbetet och arbetet atl stärka demokratin. Strävandena alt främja en levande samhällsdebatl, aktivitet och gemenskap måste således prägla mediepolitiken. Massmedia har en angelägen uppgift i alt inspirera och stimulera allt fler människor till alt delta i

kulluriiv och samhällsdebatt. Massmedia bör i ökad ulslräckning följa folkrörelsernas, organisationernas och föreningarnas verksamhel och söka kontakt och samarbete." Detta gäller enligt vår mening i hög grad lokalradion.

De målsättningar som sattes upp för lokalradion i propositionen 1975:13 och genom det efterföljande riksdagsbeslutet var mycket ambitiösa. Tilltron lill den nya medieformen var slor. Lokalradion skulle så allsidigt som möjligt spegla näringsliv, arbetsmarknad, utbildning, folkrörelser och kulluriiv inom sitt område. Lokalradion skulle ge ökade kunskaper om kommunala frågor och stimulera till debatt. Partier, folkrörelser och enskilda medborgare skulle i olika former inom verksamhetens ram ges möjligheter alt framföra sina synpunkter på kommunala och andra frågor. Ett mål var därför au lokalradion skulle utgöra ett forum för dialog mellan kommunala och andra förtroendemän och medborgare. Det framhölls all en god kontakt mellan lokalradion och folkrörelserna kunde vitalisera samhällsdebatten och öka den poliliska aktiviteten.

Etl bakomliggande motiv för all införa lokalradion var de försämrade möjlighelerna till en bred och lokal bevakning av olika frågor som blivit resultatet av alt många dagstidningar lagls ner. Ökade insatser för alt stödja pressen och en ulbyggnad av lokalradion ansågs vara olika, kompletterande vägar att nå samma huvudsyfte. Insatserna på pressområdet har under de allra senasle åren ökat betydligt i omfattning, vilket inte hindrar alt det enligt vår uppfattning fortfarande finns åtskillig relevans i resonemangen om lokalradion och pressen som komplement till varandra.

Lokalradioverksamhelen har nu inletts över hela landet. Erfarenheterna har under inledningsskedet varil skiftande. På sina håll har lokalradion redan rönl elt positivt gensvar från lyssnarna, medan reaktionerna på andra håll varit avvaktande eller kritiska. Enligt vår mening är del angelägel aU slor uppmärksamhel nu riktas på att förbättra och utveckla lokalradions verksamhetsformer. Delta är en fråga om personella och ekonomiska resurser och hur dessa används, men samtidigt vill vi också betona vikten av att lokalradion finner arbetsformer som lägger en fasl grund för atl successivt föra verksamheten närmare de ambitiösa målen. Att lokalradion mött problem är snarast ett skäl alt öka ansträngningarna föratt komma till rätta med och övervinna svårigheterna. Med den vikt vi lägger vid lokalradion ser vi del som en klar prioritetsfråga att man i eterverksamheten utnyiOar och utvecklar lokalradion som medieform.

Vid behandlingen av propositionen 1975:13 framfördes från centern vikten av att lokalradioverksamhelen kunde bedrivas i former som främjar utvecklingen av en verksamhel som fyller kraven på en lokal förankring och självständighet. Det förslag som regeringen nu lägger fram om fyra självständiga bolag innebär bl. a. större självständighet inte bara i programverksamheten ulan också i ekonomiskt, tekniskt, administrativt och personalpolitiskt avseende. För lokalradion innebär del en friare ställning i förhållande till moderbolaget, vilket är i linje med vad centern krävde redan 1975.

Della innebär bl. a. all programföretagen i fortsättningen självständigt kan

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

disponera lilldelade medel efter egna prioriteringar. Lokalradion har i remissvaret med anledningav radioutredningen och i anslagsframställningen betonat del angelägna i alt tendenser till atl lokalradion utvecklas till en residenssiadsradio motverkas på etl tidigt stadium. Också kulturutskottet har betonat atl en förbättrad lokal bevakning utanför huvudorten är angelägen.

I propositionen sägs att lokalradions resursförstärkning i första hand bör användas för att förstärka de nuvarande redaktionerna och endast undantagsvis för att inrätta underredaktioner. Enligt vår mening finns del ingen anledning för regeringen eller riksdgen all på delta sätt styra formerna för den lokala bevakningen. Della kan ske i olika former, och del måsle stå lokalradion fritt att avgöra hur det skall ske.

Fördelningen av resurser mellan lokalradion och andra verksamhetsområden inom Sveriges Radio är under kommande budgetår av myckel stor betydelse för lokalradions utvecklingsmöjligheter. Den målsättning som uttrycks i proposilionen om en medelsförstärkning till lokalradion under det närmaste budgetåret, "i första hand syftande till att konsolidera den nuvarande verksamheten", kan i det perspektivet inte ses som annat än en absolut minimimålsättning. Vi anser det nödvändigt att lokalradion får nödvändiga resurser för all konsolidera och utveckla verksamheten. Vi finner del angelägel alt Sveriges Radio gör sådana medelsdisposilioner atl delta blir möjligl.

Med anledning av bl. a. motionen 1783 säger elt enigt kulturutskott all del är angeläget alt lokalradioverksamheten tillförs personella och ekonomiska resurser, som gör det möjligt all successivt förverkliga de mål som sattes upp för lokalradion i proposilionen 1975:13 och genom del efterföljande riksdagsbeslutet. Enligt utskottets mening bör inte regering och riksdag styra formerna för hur bevakningen i länen skall ordnas. Vad utskottet anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.

När det gäller distriklsverksamheten betonas i propositionen alt en grundläggande utgångspunkt för hur televisionens distriklsorganisalion bör vara uppbyggd blir utvecklingen av Regional-TV. Regional-TV förutsätts under den kommande avtalsperioden bli utbyggd över hela landel, som föreslås bli indelat i elva distrikt.

Varken propositionen eller utskottet ger anvisningar för hur verksamheten ute i distrikten skall bedrivas. Det förutsälls all de olika bolagen av prakliska och ekonomiska skäl genom samarbetsavtal löser frågor om disposition av lokaler, personella och tekniska resurser m. m.

När det gäller utbyggnadslakt och sändningstid i vad gäller de regionala TV-sändningarna framhåller utskottet att de uttalanden härom som görs i propositionen bör uppfattas mer som rekommendationer än som innebärande en låsning i fråga om den lidpunkt då utbyggnaden skall vara färdig resp. den tidsram som skall gälla för sändningarna.

Frågan hur tillgängliga resurser bäst skall fördelas vid en kommande utbyggnad av TV-distrikten är beroende pä många olika faktorer, bl. a. också den tekniska utvecklingen. Utskottet vill dock ge till känna att riktpunkten

bör vara att möjliga resursförstärkningar i första hand fördelas på de svagt utbyggda dislriklen.

Jag vill också myckel kort beröra propositionens förslag om försöksverksamhet med närradio. Flera talare har tidigare i denna debatl berört den frågan, en del har uttalat sig positivt om närradion, andra är mycket negativa.

Jag förutsälter att alla har tagit del av hur försöksverksamheten är länkl alt bedrivas, varför jag inte går in närmare på den delen. Jag vill i sammanhangel dock konstalera all förslaget om försöksverksamhet omfattas även av socialdemokraterna. Det är i fråga om formerna för hur försöksverksamheten skall bedrivas som åsikterna går isär. Vad är då motiven för en försöksverksamhet enligt den modell som förespråkas i regeringspropositionen och som godtagits av kulturutskottets majoritet? Vi anser alt en sådan utformning av försöken ger större möjligheler för ulredningskommittén att överväga de särskilda problem som finns med närradio. En renodlad försöksverksamhet bör också ge säkrare underlag för de bedömningar kommittén avses få i uppdrag att göra beträffande en eventuell permanentning av verksamheten.

Skulle lokalradion sköta försöksverksamheten, vore man mer läst till formerna. Ekonomiskt skulle det också innebära en belastning för lokalradion. Jag vill understryka att det förhållandel att vi har accepterat en försöksverksamhet med närradio inte innebär att vi har sagt ja till en permanentning av en sådan verksamhet. En eventuell fortsättning blir helt beroende av de erfarenheter och bedömningar som kommer fram under försökstiden.

Herr lalman! Andra talare har före mig berört frågor om programverksamhetens inriktning, våldsinslag, svordomar och förråande tal osv., varför jag avstår från all beröra detta. Jag vill bara här peka på samstämmigheten mellan konstitutionsutskottet och kulturutskottet om det angelägna i att folknykterheten befrämjas i olika sammanhang och också då i etermedierna.

Radio och television har en stor betydelse både i informationspolitiskt och i kulturpolitiskt avseende. Etermedierna har elt stort ansvar för den fria åsiktsbildningen. I detta ansvar innefattas givetvis kraven på mångfald i speglingen av olika opinioner.

De av statsmakterna formulerade målen för kulturpolitiken bör föras över till radio- och TV-området. I konsekvens härmed bör i de kommande avtalen mellan staten och programföretagen radions och televisionens kulturansvar markeras starkare än som hittills skett.

Herr lalman! Jag vill med del anförda yrka bifall lill kulturutskotlels hemslällan i dess betänkande nr 24 på alla punkter.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

ERIC ENLUND (fp):

Herr talman! Remissyttrandena över radioutredningen ger uttryck för myckel stora förväntningar på statsmakternas behandling av radions och televisionens fortsatta verksamhel. De riktlinjer som departementschefen utarbetat för programverksamheten och som grundar sig på fyra vägledande

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

nyckelord, nämligen integritet, kvalitet, mångfald och decentralisering, tillgodoser enligt min mening väsentliga önskemål, som förts fram under remissbehandlingen.

När det gäller frågan om hur radio- och TV-verksamhetens organisation skall utformas för atl dessa önskemål bäst skall kunna tillgodoses går emellertid meningarna starkt isär. Propositionens förslag om en koncernbildning med etl moderbolag och fyra programproducerande dotterbolag saknar stöd i utredningens förslag och även i remissopinionen.

Utredningen anser att behovet av en samordning av tekniska och allmänna servicefunktioner inom rundradiorörelsen lalar mol en organisalion med helt frislående förelag. Ulredningen anser också alt en koncernbildning skulle innebära de minsta nackdelarna bland allernaliva modeller med frislående förelag. Ulredningen förkastar emellertid koncernmodellen med tanke på dess bristande enhetlighet utåt och dess avsaknad av ett samlat ansvar för programverksamheten. Kravet på integritet och ell samlat ansvar tillgodoses enligt utredningen bäst, om verksamheten bedrivs inom etl sammanhållet företag.

En bred remissopinion stöder utredningens förslag rörande rundradions organisationsform. Statens kulturråd. Svenska kommunförbundet, Sveriges Radio, KF, LO, LRF, svenska kyrkans centralråd, Sveriges frikyrkoråd, TCO, Sveriges socialdemokraliska kvinnoförbund, ABF, Pressens samarbetsnämnd, KLYS, Sveriges författarförbund. Svenska teaterförbundet. Svenska artisters och musikers intresseorganisation samt lio av landets länsstyrelser anseratt rundradioverksamheten även i fortsättningen bör hållas samlad i etl enda företag, Sveriges Radio.

Flertalet av nyssnämnda remissinstanseranserdock atl Sveriges lokalradio och Sveriges utbildningsradio även i fortsättningen bör vara dotterbolag till Sveriges Radio.

Relativt få remissinstanser förkastar utredningens organisationsförslag. Länsstyrelsen i Uppsala län, SAF, Sveriges grossistförbund, SHIO, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund samt de borgerliga partiernas ungdomsförbund anser dock all rundradioverksamheien bör bedrivas av frislående programföretag eller enheter med särskilda styrelser.

Enligt min mening redovisas i propositionen inte tillräckligt bärande skäl för den genomgripande förändring av Sveriges Radios organisalion som föreslås. Jag vill i det följande ge mina synpunkter på några av propositionens moliveringar för atl dela upp Sveriges Radio i fyra programproducerande förelag med elt moderbolag som sammanhållande organ.

En av grundtankarna i propositionen synes vara atl objektivitet och saklighet bäst skulle främjas genom konkurrens som skapar förutsättningar för en mer balanserad nyhetsinformation och en mera mångsidig programpolilik. Men den konkurrens som kan skapas inom etermediernas verksamhetsområde kan enligt min mening inte ge sådana fördelar.

Med konkurrens menas en situation där konsumenten genom köplust eller köpmotstånd kart påverka produktionens inriktning, på både kort och lång sikl. Etl företag som producerar en vara som konsumenterna inte vill köpa.

därför atl kvaliteten är för dålig eller priset för högt, slås ganska snart ut av etl förelag som håller bättre kvalitet och/eller lägre priser. Den som köper en produkt av en producent lämnar inga pengar till det konkurrerande företagets produktion.

En sådan konkurrens kan inte åstadkommas inom radio-TV-omrädet. Där blir del fråga om konkurrens mellan producenter och programföretag, där framgång eller misslyckande i huvudsak kan mätas i publiksiffror, men där konsumenten i stort sett saknar inflytande. Genom sin licensavgift betalar konsumenten sin del av den samlade produktionen oavsett hur slor del han kan UtnytOa och oberoende av om han gillar eller ogillar produkterna.

Frågan kan naturligtvis ställas om programföretagens - producenternas -hell naturliga strävan efter höga publiksiffror kan ha en kvalitetshöjande effekt. På den punkten uttrycker emellertid departementschefen sina tvivel i följande uttalande:

"Det flnns all anledning atl notera den kritik för publikfrieri som lid efter annan har förts fram i den allmänna debatten. Även om del inte kan fastställas all strävan efter höga publiksiffror har varil ett självändamål måste man uppmärksamma de risker som finns inbyggda i etl system med konkurrerande programkanaler. Spekulativa metoder för all nå höga publiksiffror måste motverkas". Delta står pä s. 191 i propositionen.

Jag delar departementschefens tvivel på konkurrensens kvalitetshöjande effekt. Om starka ekonomiska intressen -särskilt inom underhållningsbranschen-får flera programföretag atl "spela med" bland etermedierna, främjas en form av kommersialism utan konsumenlinflylande. Del lalar mol en uppsplittring av rundradioverksamheien på flera förelag.

En annan molivering för uppdelningen av Sveriges Radio i flera förelag är att radiomonopolet bör avskaffas. Departmentschefen konstaterar att det finns ett allmänt stöd föran flera företag skall ha rätt atl sända radio-och TV-program och alt del blir omöjligt alt bevara Sveriges Radios ensamrätt om man vill ta hänsyn till opinionen.

Jag ansluler mig helt till uppfattningen alt radiomonopolet bör upphöra. Men jag har svårl alt inse all den organisalion som nu föreslås innebär sådana förändringar som avses, när man lalar om elt upphävande av radiomonopolet. Vad som då åsyftas är bl. a. att lokala radio-eller TV-programföretag skall kunna startas av t. ex. undervisningsanstalter, organisationer eller enskilda. Kassett- och kabel-TV är andra möjligheter till etl bredare utbud av internationella, nationella, regionala och lokala TV-program. Det utrymme i etern och de möjligheter i övrigt som finns för en sådan fri verksamhel bör enligt min mening utnytOas.

Det går emellertid inte all hävda att möjligheterna för denna friare verksamhet skulle vare sig öka eller minska därför att Sveriges Radios verksamhet delas upp på fyra programproducerande företag. Departementschefen konstaterar att en fri etableringsräit inom radio och TV är en omöjlighet redan på grund av det begränsade antalet frekvenser. Och om Sveriges Radios nuvarande ensamrätt styckas upp pä fyra företag, som var och en har ensamrätt inom sitt verksamhetsområde, så innebär detta inte

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

någon fördel för organisationer eller enskilda som vill anhålla om utrymme i etern för egna sändningar.

Jag anser alltså, herr lalman, att radiomonopolel bör avskaffas i mån av utrymme i etern. Detta kan ske oberoende av om Sveriges Radios nuvarande organisalion bibehålles eller den av regeringen föreslagna ordningen genomförs.

Medborgarnas intresse för radio-TV:s fortsatta verksamhet är i första hand inriktat på programverksamheten. De ökade resurser som tillförs radio-TV bör därför användas för programproduktion, inte på en kostnadskrävande administrativ omorganisalion, vars konsekvenser för programverksamheten knappast kan överblickas.

Departementschefen anser att de övergripande målen - integriteten, kvaliteten, mångfalden och decentraliseringen - bäst kan tillgodoses genom en uppdelning av Sveriges Radio. Som jag tidigare redovisat kan jag inte dela denna uppfattning. Om riksdagen godkänner organisationsförslagel, uppslår en risk för atl Sveriges Radio under de närmaste åren slälls inför betydande organisatoriska problem, alt programverksamheten blir lidande och att ulvecklingen inte alls för oss närmare de angivna målen.

I sin strävan att främja programföretagens integritet har departementschefen kraftigt understrukit all de fyra dotterbolagens styrelser skall ha stor självsländighel gentemot moderbolagets styrelse. I samma syfte avstår departementschefen från att ge närmare direktiv om kompetensfördelningen mellan moderbolaget och dotterbolagen. Han säger vidare alt någol ytterligare beslul från riksdagens sida uiöver vad som föreslås i proposilionen inte erfordras.

Della innebäratl ansvaret för genomförandel av reformen läggs på Sveriges Radio, som får till uppgift alt inom loppet av drygt ett år genomföra huvuddelen av omorganisationen, i varje fall så långt att ansvaret för programverksamheten fr. o. m. den 1 juli 1979 läggs på de fyra dotterbolagens styrelser, dvs. de redan befintliga styrelserna för lokalradion och utbildningsradion samt de två nybildade styrelserna för riksljudradion och TV. Därmed kommer rundradioverksamheien att ledas av minst fem styrelser med sammanlagt minsl 67 styrelseledamöter och fem verkställande direktörer. Nämnda antal kan bli högre, om Sveriges Radio väljer möjligheten att bilda etl eller flera bolag för serviceverksamheten. Hur stora kansliorganisationerna för de olika styrelserna kommer alt bli framgår inte av proposilionen. Della kommer Sveriges Radio att få avgöra.

Det sägs klart ifrån atl styrelsens uppgift främst kommer atl ligga på det administrativa och ekonomiska områdel och att den inte skall blanda sig i det löpande programarbetet. Därmed tycker jag atl det också slår klarl alt de resurser som behövs för att genomföra och driva den nya administrativa organisationen inte i nämnvärd grad kan komma programverksamheten lill godo.

Den process som enligt propositionen skall vara genomförd till den 1 juli 1979 innebär - förutom uppbyggnaden av den ovannämnda administrativa apparaten - bl. a. följande: delning av centralredaktionen på de två nya

programbolagen, fördelning av de nuvarande distriktens personal och övriga resurser på de nybildade bolagen för TV och riksradio, beslul om hur leknikenhelens stabsfunktioner och övriga avdelningar skall placeras samt fördelning av övriga funktioner inom Sveriges Radio på de olika programföretagen och på del eller de serviceförelag som kan komma alt bildas.

Dessa åtgärder kommer självfallet även att innebära fördelning och omplacering av personal, vilket för mänga anställda kommer att innebära förändrade arbetsuppgifter. Följaktligen kommer omorganisationen atl kräva omfattande förhandlingsomgängar för alt personalens rätt till medbestämmande skall kunna tillgodoses.

Om riksdagen bifaller propositionens förslag till omorganisalion av Sveriges Radio, åläggs förelaget att vidta genomgripande organisatoriska förändringar. Del torde höra till sällsynthelerna atl statsmakterna beslutar om sådana ålägganden utan atl berört företag eller myndighet och personalorganisationer i förväg fåll ge sina synpunkter på förändringarna. Eftersom den föreslagna organisationen inte funnits "med i bilden" inom ulredningen eller under remissbehandlingen, harjag för min del sett det som en rimlig åtgärd all riksdagen före beslut i ärendet sänt på remiss lill Sveriges Radio de delar av proposilionen som berör uppsplittringen av företaget.

Inom de flesta områden anses det numera viktigt atl konsumenternas intressen och synpunkter beaktas vid produklion och distribution av varor och Oänster. Detta bör eftersträvas även i radio-TV:s verksamhet. Departementschefen finner del angeläget atl skapa former för kontaktverksamhet som ger allmänheten möjligheter alt framföra synpunkter och önskemål på programverksamheten. Han avstyrker emellertid utredningens förslag om regionala publikråd. Han förutsätter all de nya programföretagen skall vidareutveckla olika former för publikkonlakl i syfte all få lill stånd en dialog med såväl allmänheten som folkrörelserna.

Med den organisalion som departementschefen föreslår kan programföretagens ägare bli representerade endast vid moderbolagets bolagsstämma men inte vid programföretagens bolagsstämmor. För all tillgodose utredningens förslag om bolagsstämman som kontaktorgan i programfrågor föreslås all van och etl av programföretagen utom utbildningsradion ivå gånger om året inbjuderägarna,dvs. folkrörelserna, pressen och näringslivel, till konferenser om den egna programverksamheten. Det belyder att ägarna kan sända representanter till sammanlagt sex konferenser om årel.

Enligt min mening är denna uppläggning av kontaktverksamheten mindre lämplig. Den belyser på visst sätt svagheten i den föreslagna organisationen. Deltagarna vid konferenserna torde vara allmänt intresserade av radio-TV-frågor. Men på den ena konferensen skall man i huvudsak diskutera ljudradioverksamhet, på den andra enbart TV-verksamhet och på den iredje enbart lokalradioproblem. En meningsfull debatt om kompetens- och resursfördelning mellan förelagen kan inte föras på någon av dessa konferenser. Och representanterna får inte möta ansvarigt organ för den samlade radio-TV-verksamheten med möjlighet atl samtala om samordningsproblem, sändningslider och programtablåer.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Trots att utredningens förslag om regionala publikråd kritiserats av många remissinstanser ärjag för min del övertygad om all den kontaktformen är bättre än de i propositionen föreslagna företagskonferenserna. Jag skulle därför gärna ha selt atl inrättandet av regionala publikråd hade funnils med i dagens riksdagsbeslut. Men eftersom utredningens förslag på den punkten inte har följts upp i motioner eller vid utskottsbehandlingen är det inte meningsfulll att slälla något yrkande här i kammaren.

Herr lalman! Jag har alltså inga andra yrkanden än bifall lill ulskottels hemslällan utom vad gäller organisalionsfrågan, där jag ämnar stödja reservationen 1.

Sedan vill jag säga några ord om Sveriges Radios konlakt med folkrörelserna.

Bevakningen av folkrörelserna har myckel stor belydelse för radions och televisionens spegling av kultur- och samhällslivet och medborgarnas intressen under arbete och fritid. Departementschefen instämmer i de synpunkter som framförts i ulredningen och under remissbehandlingen, nämligen alt del finns fog för kritiken att Sveriges Radio i vikliga avseenden försummat folkrörelserna och att insatser bör göras för att inom radio-TV öka kunskaperna om folkrörelserna.

Enligt min mening är bevakningen av folkrörelserna myckel ojämn. Man kan inte påslå alt idrottsrörelsen är dåligt bevakad i radio-TV. Den har slort utrymme, och bevakningen sker med inlevelse och kunnighet. När del gäller övriga ideella folkrörelser kan jag instämma i önskemålet om ökade kunskaper inom radio-TV.

Belräffande de kristna samfunden har dock sändningarna från det reguljära gudsOänstlivet kompletterats med sång- och musikprogram, som vunnit stor uppskattning och som jag tycker är värda allt erkännande. Kvar slår emellertid det rimliga önskemålet om reguljära TV-sändningar av söndags-förmiddagsgudsOänsler, som jag tycker bör tillgodoses.

Den folkrörelse som har slörsl anledning att känna besvikelse över radio-TV är enligt min mening nykterhetsrörelsen. Presentationen av kullurutbud, studie- och informationsverksamhet inom nykterhetsrörelsen är oerhört blygsam i etermedierna. Enbarl lOGT-NTO-rörelsen har ca 140 000 medlemmar, och verksamheten bedrivs i ca 2 000 lokalavdelningar. Om därtill läggs övriga nykterhetsorganisationer står del hell klart att rörelsen vid sidan av kyrkosamfunden och idrottsrörelsen hör till vårl lands största ideella folkrörelser.

Intrycket av bristande kunskaper och intresse för nykterhetsrörelsernas intressen och verksamhel förstärks ytterligare av atl vissa underhållningsprogram ger ulrymme för alkoholbruk och alkohollraditioner som slår på gränsen lill verklighetsförfalskning. Det är olämpligt att vårt lands största sociala problem, alkoholbruket, används för atl roa radio-TV-publiken på ett sätt som måsle uppfällas som elt hån mot den stora folkrörelse vars hela verksamhet syftar till att minska alkoholbruket och därmed också skadorna.

Vad vi främst behöver för all komma till rätta med alkoholproblemet är

ökad förståelse och samverkan mellan människor med olika dryckesvanor i syfte att bryta alkoholtraditionernas sociala tryck och få till stånd en ordning där den alkoholfria drycken alltid finns med som främsta alternativ.

Radio-TV bör enligt min mening medverka till en sådan utveckling genom alt motverka den polarisering mellan helnykterhet och alkoholkonsumtion som f n. är mycket vanlig vid speglingen av alkoholbruket. Jag tycker, herr talman, all del är rimligl att önskemål härom får komma lill ultryck när riksdagen behandlar radio-TV:s fortsatta verksamhel.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Under della anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

ANDERS BJÖRCK (m);

Herr talman! Det finns en fråga som jag har fåll gång på gång i alla sammanhang under det senaste årel när jag varil ute bland människorna, och den lyder: Kommer reformen av Sveriges Radio atl ge oss bättre program? Den frågan har ställts av högst olika människor, och den har varierats i del oändliga. Blir det nu verkligen en bättre programkvalilei? Blir det slul på vänstervridningen? Kommer Stockholmsdominansen atl fortsäita?

Jag önskar att jag i dag kunde ge ell kort och positivt svar på denna fråga -attjag kunde säga att vi i och med dagens beslut snabbt får de förändringar som efleriyses av så många lyssnare och tittare, ja, utan tvivel av den stora majoriteten av dem.

Reformer brukar sällan bli vad deras tillskyndare har hoppats eller deras motståndare fruktat. Så blir det nog inte heller den här gången. Men jag tror attjag vågar göra bedömningen atl vi nu tar elt vikligl steg föratt begrava det gamla radio- och TV-monopolet. De sörjandes skara ute i landet är med all säkerhet mycket ringa och begravningskransarna få och föga påkostade.

Jag har med detta velat markera attjag ser dagens beslut som del första i en utveckling mot en hell annan massmediestruktur än den vi har i dagens Sverige - bort från det stora monopolföretaget Sveriges Radio, mol helt självständiga och med varandra konkurrerande förelag. Nya medier som närradio, video och telelexl kommer ytterligare alt väsentligt öka programutbudet och valfriheten. Ett näriiggande projekl som förOänar allt stöd för atl förverkligas är den nordiska TV-satelliten. Här måste den svenska regeringen fortsätta atl spela en positiv och pådrivande roll.

I och med dagens beslul skapar vi goda förutsättningar för all gä vidare på mångfaldens och valfrihetens väg. Det handlar inte om att omorganisera för omorganiseiandels egen skull. Också organisationens utseende kan medverka till att förbättringen av programutbudet kan förverkligas.

Herr talman! Jag reagerade när jag lyssnade på Eric Enlunds anförande, därför att den inställning som han har till organisationsfrågan harjag förvisso icke mött ute bland folkpartistiska sympatisörer. Av dem harjag fått ell helt annat intryck, nämligen att de snarare velat gå längre, mot helt självständiga företag.

Det är faktiskt, herr Enlund, icke rätt att vi i radioutredningen inte tittade

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

på andra alternativ, för det var just vad vi giorde. Jag satt med i den utredningen och kan berätta atl vi utredde tre skilda alternativ mycket noga: dels ett sammanhållet förelag, dels en uppdelning på ett televisions- och ett ljudradioföretag, dels en uppdelning enligt fransk modell med ett anlal helt självständiga och med varandra konkurrerande företag. Det fanns också, herr talman, en reservation från de borgeriiga ledamöterna som gick ut på atl ge samlliga kanaler, även de båda TV-kanalerna, egna styrelser inom ramen för elt sammanhållet företag. Så förvisso har dessa frågor ulretls och utretts mycket noga inom radioutredningen. Sedan är del en annan sak alt man av politiska skäl stannat för en kompromiss av del utseende som vi nu har all la ställning till, nämligen etl paraplyföretag och ett antal självständiga bolag.

Jag tycker atl del är svårt att förstå den negativa reaktion lill den akluella reformen som kommit från vissa organisationer. Jag säger med avsikt organisationer, därför alt jag har mött en helt annan inslällning hos många av de medarbetare inom Sveriges Radio som jag har haft tillfälle atl tala med undersenare tid. Reaktionerna har naturligtvis varit varierande, men de har varit av etl hell annat slag än de som inlagils av SIF-klubbens ledning. Den vanligaste reaktionen har varil en försiktig förväntan över alt del nu äntligen händer något och övertygelsen att den nya organisationen på lilel sikl kan återskapa den arbetsglädje som många lycker sig ha saknat inom Sveriges Radio under de senaste åren. Jag har inte träffat någon som delat de domedagsvisioner som kommit till uttryck i de brev m. m. som vi fåll från de berörda organisationerna.

Men åter till den fråga som verkligen måsle ställas i dag: Blir del nu bättre program? Ja, jag tror det, även om det kommer atl ta en viss tid. Den nya organisationen leder till atl vi får i stort sell självständiga företag av mer behändig storlek än i dag. I sin tur blir resultatet att man kan sköta sina egna angelägenheter bättre, man kan slippa att la hänsyn som man i dag måste göra, kommunikationsvägarna blir kortare. Det är ingen hemlighet alt man från t. ex. lokalradions sida - även personalen - har varit i hög grad inriktad på att bli så självständig som möjligl, gärna hell och hållet självständig. Det har funnits stor enighet bland dem som varil ute i den praktiska verksamheten.

Vi får egna styrelser för de olika företagen, och det kan bidra till all vi får den kreativitet som i dag saknas. Vi kommer att få en konkurrens som blir hälsosam, och vi kommer med all sannolikhet aU kunna få ned administrationskostnaderna. Den decentralisering och divisionalisering som ägt rum inom näringslivel måsle rimligtvis också ha paralleller här.

Men det är, herr talman, i dag myckel viktigt att slå fasl att vi under inga omständigheter får låta del moderbolag som nu föreslås, och som enligt min mening alls icke behövs, växa eller åta sig andra uppgifter än vad som direkt åläggs det i proposilionen. Dessa är som bekant myckel begränsade. Den som blir chef för det nya moderbolaget måste ha helt klart för sig detta och vara beredd atl arbeta på dessa villkor. Del är definitivt icke en ny radiochef som skall utses, som man får intryck av när man läser tidningarna, utan det är en ny VD för ell myckel litet företag - med 40-50 anställda - med vissa

begränsade administrativa uppgifter. Makten skall ligga hos de fyra nya företagens styrelser och under inga omständigheter hos moderbolaget. En ulveckling i den senare riktningen kommer att strida mot det beslul som riksdagen förmodligen kommer att fatta om några timmar.

Riksdag och regering måste med stor uppmärksamhel följa denna utveckling och vara beredda atl gripa in om något skulle hända som Oärmar oss från de rikllinjer för moderbolagels verksamhet som uppställs i propositionen. Det gäller naluriigtvis i första hand statsrådet Wikström, som har det yttersta ansvaret härvidlag, och regeringen i övrigl - och jag kan försäkra alt många enskilda ledamöter i den här kammaren med stor noggrannhet kommer att följa frågan.

Men, herr talman, den nya organisationen är bara ett led i strävandena all skapa förutsättningar för bättre program. Andra väsentliga inslag finns i propositionen, och jag skall här inte la upp liden med atl peka på dem. Jag vill bara nämna ökad frilansmedverkan, som behövs, och salsning på en ökad regional produktion m. m.

På två punkter har del blivit en enligt min mening onödigt upphetsad debatt. Det gäller lill atl börja med den paragraf i radiolagen som föreslås ändrad lill alt värna om "det demokratiska statsskickets grundidéer". Här har en betydande opinion -jag tvekar inte att säga det - mobiliserats, och otaliga inlägg har gjorts mot denna skrivning.

Det har hävdals alt den nya formuleringen skulle innebära en begränsning av yttrandefriheten. Jag kan icke se det så. Lål oss först och främst konstatera atl det måste finnas bestämda regler för programutbudet. Såväl radioutredningen som konstitutionsutskottet och nu sist kullurulskottel har funnit alt den nya formuleringen bättre än den gamla täcker de önskemål som med alla skäl finns för att värna om den syn på demokrati som finns förankrad hos svenska folkel och som rimligen också måste slå igenom i programverksamheten.

Jag vill här erinra om den undersökning som professor Westerståhl gjorde på radioutredningens uppdrag och som klart visade att de kommunistiska diktaturerna i öst behandlades betydligt mer positivt än demokratierna i väst i televisionens nyhetssändningar. Den här utredningen måste vara ett memento för medarbetarna och ledningarna inom Sveriges Radio i fortsättningen.

En annan debatt förstår jag än mindre. Den gäller kravet, som nu slås fasl, alt varje programföretag skall se lill så att det blir balans mellan olika åsikter i varje företags programutbud. Detta har kommit att tolkas så att yttrandefriheten för de anställda vid Sveriges Radio skulle inskränkas.

Jag konstaterade nyss att det måste finnas vissa bestämda regler, och det har, såvitt jag kan förslå, ingen haft någonling alt invända mol. Det får vi acceptera när del gäller massmedier av olika slag och då självfallel också för Sveriges Radio.

Men då skall vi konstatera att radionämnden hittills har ulgåll från alt ljudradion och televisionen var för sig balanserar sitt utbud. Något annal vore ju också fullkomligt orimligt. Atl hävda atl en kanal skulle kunna tillåta sig

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

alt vara vänstervriden därför en annan är högervriden går naturligtvis inte. Hur skulle det se ut om man började göra sådana här vägningar mellan de olika förelagen, där man lade in olika balansvikter för de olika företagens och kanalernas utbud? Del resonemanget skulle, herr talman, teoretiskt kunna leda lill fullkomligt absurda situationer. Man skulle kunna hävda alt en fascistisk ljudradio skulle balanseras av en kommunistisk television, eller vilka tokigheter som helsl. Det finns ingen rätt i dag - och kommer naluriigtvis inte att finnas i fortsättningen heller - för något programföretag att med ett annat träffa någon sorts avtal som går ut på att man skall ha en åsiktsfördelning mellan företagen. Några principiella eller praktiska problem av någon storieksordning att leva upp lill detta krav kan det rimligtvis inte finnas. Om medarbetarna vid och ledningen för Sveriges Radio upplever detta som myckel besvärande, finns det verkligen all anledning för dessa människor att länka över sin silualion.

Herr talman! Mol bakgrund av den debatt vi haft i denna fråga förutsätter jag att radionämnden på eget initiativ, när den nu kommer all få större resurser, verkligen följer upp denna fråga och ser lill alt propositionens intentioner uppfylls.

Herr talman! Låt mig sluta med alt säga atl debatten om det beslut som vi skall falla i dag har pågåll i flera år. Vi kommer nu att få en ny debatt, nämligen om hur riksdagens beslut skall omsättas i praktiken och om atl det verkligen sker i den anda som vi här kommer att besluta om. Det är mycket väsentligt alt så blir fallet. Allmänhetens krav på förändringar är nämligen av sådan art alt det måste bli märkbara förbättringar i programverksamheten. Annars riskerar vi alt få en ny debatl med krav på mer drastiska åtgärder. Då tror jag inte att den enighet som herr utbildningsministern i sin inledning i går talade om längre kommer atl finnas. Jag tror emellertid och hoppas atl del beslut vi nu skall fatta ger grund för posiliva förändringar. Nu ankommer det på styrelserna och på de anställda inom företagen atl se till alt de här intentionerna verkligen genomförs.

Under detta anförande överlog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag avser inte alt polemisera mol Anders Björck - det vore helt meningslöst. Men Anders Björck gjorde hären tolkning av innebörden i dagens beslut, somjag inte kan gå förbi. I milt huvudanförande uttalade jag vissa farhågor föratt beslutet ärett första steg i en planerad utveckling mot en ännu större uppsplittring av programverksamheten och en ytterligare försvagning av moderbolaget. Anders Björck har här bekräftat mina allvarligaste farhågor, och han har gjort del också i egenskap av ledamot av radioutredningen. Jag hoppas därför atl utbildningsministern senare under debatten är beredd att la avstånd från den tolkning av dagens beslut som Anders Björck giorde.

ANDERS BJÖRCK (m) kort genmäle:

Herr lalman! Del vore bra om Georg Andersson lyssnade på vad som sägs från den här talarstolen. Jag sade mycket klart all jag och naluriigtvis mitt parti ser detta som en möjlighet lill en utveckling i riktning mot självständiga och med varandra konkurrerande företag. Det kan inte vara obekant för Georg Andersson att mitt parli sedan länge önskar en sådan utveckling. Del står uttryckligen i vårt partiprogram, och del har vi sagt gång på gång i den här kammaren och i olika massmedia. Del är en principiell inställning som vi naluriigtvis har kvar. Del finns anledning att säga det just i dag, därför att denna proposition naluriigtvis innehåller kompromissförslag. Vi sluter upp kring propositionen och kommer självklart alt rösta för den. Jag sade också all jag tycker att den ger goda förutsättningar för att få till slånd förbättringar av programverksamheten.

Della innebär inte att vi plötsligt, över en natt, ändrar vår principiella inställning. Det står olika saker i skilda partiers program. Min tolkning, som Georg Andersson vill att herr Wikström skall ta avstånd ifrån, stämmer till punkt och pricka med vad som slår i folkpartiels partiprogram och vad som stod på folkpartiets affischer inför valel 1976.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Eftersom Anders Björck nu uppger sig lala ä moderata samlingspartiets vägnar, ger det mig ytterligare anledning att uppfordra utbildningsministern alt ge sin syn på den utveckling som han ser framför sig med anledning av dagens beslut.

THURE JADESTIG (s):

Herr talman! Massmedias genomslagskraft är mycket stor. Svenska folket gläder sig och lider lillsammans med TV-seriernas personer. När någon av idolerna har framgång, gläder vi oss. Närolyckan är framme, söOer vi. Dikten blir så län vår egen verklighet.

Många övertar också TV-vännernas vanor. När TV i åralal visat att den engelska överklassen älskar skinnsoffor, börjar svenska folket också älska skinnsoffor.

Utbildningsministern understryker i propositionen radions och TV:ns genomslagskrafi. Han slår fast vikten av att Sveriges Radio känner sitt ansvar när del gäller bruk av alkohol.

Jag vill instämma i utbildningsministerns uppmaning till Sveriges Radio. Radio och TV måsle i framliden känna ett större ansvar i alkoholfrågan än vad man hittills har gjort. Sveriges Radio har enligt min mening gjorl många övertramp när det gäller att spegla alkoholbruket. Det gäller inte enbart den utländska, inköpta produktionen. Den egna är i många avseenden inte bättre.

Det verkar som om TV-producenterna inte vill sälta sig in i de, som jag tycker, enkla mekanismer som det här är fråga om.

Ta t. ex. de många serier som TV visat om den engelska överklassens liv och leverne. Det har varit serier som ofta givil goda inblickar i hur denna

2 Riksdagens prolokoll 1977/78:150-151

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

överklass vältrat och fortfarande vältrar sig i lyx. Där ingår också en slor konsumtion av alkohol i lyxförpackning.

För mig är del obegripligt att TV-producenter och inköpare av utländska TV-program inte begriper att många TV-iitiare lar efter de alkoholvanor som så ofta demonstreras i radio och TV.

Alla som tänker efter det minsta kan naturligtvis förslå vad detta betyder för de alkoholberoende, nämligen en mycket svår frestelse. Bara den kunskapen borde räcka, lycker man, för att de ansvariga skulle avstå från dessa inslag av alkoholreklam i TV. Men hänsynslösheten mot de alkoholberoende är ju slor överallt i samhället. En mer långsiktig följd av denna ständiga alkoholreklam i framför alll TV är förstärkandet av alkoholvanorna. Alll fler människor sugs in i en alll slörre alkoholkonsumtion. Till dem som är ansvariga för programutbudet i radio och TV vill jag slutligen säga; Vi kan enligt min mening inte lagstifta om förbud mot alkoholinslag i TV- och radioprogrammen. Däremot anser jag alt man har rätt att kräva atl även för Sveriges Radio måste gälla regeln "Frihet under ansvar".

I utskottsbetänkandel hänvisas lill utbildningsministerns ultalande, och såväl kulturutskottet som konstilulionsulskollet skärper tonen när del gäller den varsamhet man har rätt atl vänta beträffande speglingen av bruket av olika gifter, t. ex. alkohol. Samma markering gör man när det gäller olika former av våldsinslag - som tyvärr inte är så ovanliga.

Jag hoppas, herr lalman, atl riksdagens behandling av och dess ultalande i dessa frågor nu blir vägledande och att vi har alt motse att glorifieringen av dessa samh'ällsavarler starkt tonas ner.

BJÖRN MOLIN (fp):

Herr talman! I måndagens Dagens Nyheter kunde man i två olika artiklar, den ena av Olle Findahl och den andra av Mauritz Edström, läsa atl den föreslagna nya demokratibeslämmelsen i radiolagen skulle innebära att åsiktsfriheten inskränks och utrymmet för kontroversiella program minskar. Som bevis för påståendet alt den nya demokratiparagrafen skulle hota åsiktsfriheten i etermedia hävdar de båda artikelförfattarna an det med den nya paragrafen inte blir möjligt alt fritt beskriva andra former av demokrati än den klassiska pariamentarismen.

Denna synpunkt har framförts vid fiera tillfällen tidigare. Den framfördes i riksdagsdebatten i går och alltså i två skilda artiklar i Dagens Nyheter dagen före riksdagsdebatten. Nu förhåller det sig dock pä det viset att det i motiveringen till den nya formuleringen sägs alt till det demokratiska statsskickets grundidéer inte räknas t. ex. pariamentarism. Sanningen är alltså all den föreslagna bestämmelsen inte innebär någon skyldighei för programföreiagen alt slå vakt om del parlamentariska systemet. Men ändå kritiserar man in i det sista förslaget för jusl detta.

Någon av kritikerna kan naluriigtvis ha missuppfattat bestämmelsen, men det kan rimligen inte gälla alla debattörer under hela den långa tid som debatten har pågått. Man måsle därför ställa frågan: Vad är del för avsikt med en debatt och en journalislik som först förvanskar eil förslag och sedan

kriliserar förslaget på just den punkt som man har förvanskat? Sanningen är att bestämmelsen är ett stöd för yttrandefriheten - inte ett hot.

Demokratiparagrafen ulgör en precisering av vad som lidigare har funnils i avtalet. Den hittills gällande bestämmelsen har inneburit elt åtagande för programförelaget att vara partiskt lill förmän för demokratin. Bestämmelsens myckel allmänna formulering jämte del faktum att begreppet demokrati i den allmänna debatten givils en successivt mer vidsträckt och mer omstridd definition har gjort bestämmelsen svårtolkad och svåranvänd. Dess betydelse har därför inte till fullo blivit den avsedda: en garant för all radio och TV inte kan användas av antidemokratiska krafter. Av delta skäl föreslog radioutredningen efter ingående diskussioner en omformulering av bestämmelsen och dess överflyttning till radiolagen.

Efter att ha lyssnat till debalten i går undrar jag om inte en hel del skulle ha vunnits om debatldeltagarna hade läst radioulredningens betänkanden. Del var faktiskt så alt radioutredningen - och då tänker jag både på ledamöter och sekretariat - rätt ingående penetrerade den här frågan och också flertalet andra frågor. Jag tycker alt det är viktigt atl man här från kammarens talarstol stryker under del fina arbele som på många punkter gjordes av radioulredningen.

Herr lalman! Syftet med ändringen är alltså atl göra bestämmelsen mera precis och därmed ge den etl reellt innehåll, så all den kan användas då behov därav uppstår. Jag kan förstå motståndet frän dem som önskar att denna bestämmelse skall förbli en död paragraf därför att de inte vill alt radio och TV faktiskt skall verka för demokratin. Jag har svårare all förslå socialdemokraternas inställning. Inom parentes villjag notera atl två av de socialdemokratiska ledamöterna i radioutredningen gav sitt stöd åt den nu i proposilionen föreslagna formuleringen.

Den föreslagna bestämmelsen innebär en formell insnävning av bestämmelsens omfattning, vilket som sagl med hänsyn till lidigare praxis har liten betydelse. Samtidigt markerar den de två centrala delar av demokralibegreppet som i della sammanhang är relevanta, nämligen det demokratiska statsskicket och respekten för människovärdet. Jag utgår ifrån att de socialdemokratiska reservanterna i reservationen 13 i och för sig inte ifrågasätter den här värderingen utan att deras motstånd gäller någonting annal och då i första hand formuleringens precisering till just dessa båda sidor av demokratin.

Jag vill då säga att andra sidor av demokratin, 1. ex. föreningsdemokrali och arbetsdemokrati, rimligen inte kan ges samma absoluta stöd i radiolagen, eftersom uttrycksformerna anses variera. F. ö. vill jag i det här sammanhangel hänvisa till vad radioulredningen anfört, framför alll pä s. 304, och om de delar av demokratins teknik som inie omfattas av det här stadgandet.

Jag finner det således naturligt att man har en demokratiparagraf och jag tror att del är värdefulll alt den ges en sådan precisering att den kan tillämpas. I och för sig lär inte nuvarande programförhållanden påkalla någon speciellt frekvent tillämpning, men jag vill i anknytning lill en artikel av Ulf Linde i Dagens Nyheter uttrycka mig på del viset att vi vill ha fria massmedia som en

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

garant möt maktmissbruk, men då måsle del också finnas garantier mot maktmissbruk frän massmedias sida. Detta gäller naturligtvis i .särskilt hög grad företag som har monopol på etl visst medium.

Nog borde de demokratiska partierna kunna enas om att radiolagen skall innehålla en bestämmelse som entydigt ålägger programföreiagen att slå vakt om vårl demokratiska statsskick. Den som i en sådan bestämmelse kan spåra elt hol mot tryckfriheten måste ha ett väl utvecklat sinne för konspirations-teorier.

HILDING JOHANSSON (.s) kort genmäle:

Herr talman! Björn Molins inlägg skapade klarhet på några punkter där jag inte kunnat få någon klarhet i andra anföranden som har hållits om demokralibegreppet här i kammaren. Jag har givetvis med stort intresse läst utredningens betänkande, och jag är väl medveten om de argument som där förs fram.

Nu kan jag fastställa atl Björn Molin i motsats till andra talare här gått med på resonemanget atl förslaget innebären formell insnörning. Vidare noterade jag alt han konstaterade att föreningsdemokrati och liknande former av demokrati inte skall likställas med del demokratiska statsskicket, och därvid kan väl Björn Molin och jag enas om att det gäller inte nu sådana uttryck som pariamentarism, utan det gäller själva grundprinciperna.

Lål mig då helt kort notera alt på den här punkten har Björn Molin och jag olika uppfattningar. Jag tycker nämligen all demokrati i den vida meningen att den innesluter exempelvis föreningsdemokrati hör till de demokratiska värden som Sveriges Radio paniski skall slå vakt om, och det är en av anledningarna till aU jag för min del vill hålla fast vid den gamla formuleringen.

Vi diskuterade emellertid detta så myckel i går alt jag inte skall förlänga debatten med någol ulföriigare inlägg. Men låt mig på en punkt odelat instämma med Björn Molin, nämligen när han säger atl vi skall slå vakt om del demokratiska statsskicket.

BJÖRN MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! När jag sade alt en del av de kritiker som höns av i debalien om den här bestämmelsen har förvanskat bestämmelsen, så gällde det inte Hilding Johansson. Jag nämnde direkl som exempel två artiklar i Dagens Nyheter i förrgår.

Men jag vill ändå framhålla, med anledning av vad Hilding Johansson sade, atl invändningarna mot bestämmelsen är egentligen sinsemellan motstridande. Hilding Johansson säger här, och han sade del också i går, alt felet med bestämmelsen är all den är för snäv - den tar med för litet av demokratin. Del demokratiska statsskickets grundidéer skall Sveriges Radio verka för, men - menar Hilding Johansson - man skall inte snäva till det för mycket, det skall vara elt vidare åläggande för Sveriges Radio. Eller annorlunda uttryckt: Producenternas frihet skall vara litet mindre än vad den

blir med den här bestämmelsen. Det är innebörden av vad Hilding Johansson säger.

Däremot har flera andra - kanske framför allt företrädarna för Sveriges Radio - sagl att den här demokratibestämmelsen är farlig därför att den går för långl, den är för vid, den kan bli ett alllför slort åläggande för Sveriges Radio. Jag säger della för all visa alt kritiken mot bestämmelsen är av väldigl olika slag, och del har nog bidragit till en del av besynneriighelerna i argumentationen när det gäller denna fråga.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Med anledning av Georg Anderssons fråga till mig i en replik till Anders Björck vill jag säga några ord.

Hela regeringen står bakom propositionen. Regeringspartierna har olika traditioner och olika partiprogram men har anslutit sig lill propositionens förslag. De enskilda riksdagsledamöterna har sina personliga uppfattningar som de naturligtvis har rätt atl framföra. Både Eric Enlund och Anders Björck och åtskilliga andra har under debatten utnyujat denna rätt.

Den organisationsform som regeringen och utskottet nu förordar kommer att gälla under hela avtalsperioden, dvs. fram till 1986.

ANDERS BJÖRCK (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan naluriigtvis instämma i vad herr utbildningsministern här sade. Jag tycker det är väldigt förvånande att vi nu plötsligt har fått upp denna debatt, därför alt mitt huvudanförande var en lovsång lill proposilionen. Jag sade, herr talman, ordagrant:

"Riksdag och regering måste med stor uppmärksamhet följa denna utveckling och vara beredda alt gripa in om något skulle hända som Oärmar oss från de riktlinjer för moderbolagets verksamhet som uppställs i propositionen." Det är etl citat ur mitt anförande. Jag återkom på flera ställen till att den här propositionen verkligen måste uppfyllas. Att då Georg Andersson går upp för att tala om att man är på väg bort från detta i form av etl sabotage har jag mycket svårt att förstå. Vad jag ordagrant sade när det gäller det Georg Andersson hängde upp sig på var:

"Jag har med detta velal markera attjag ser dagens beslul som det första i
en ulveckling mot en helt annan massmediasiruktur än den vi har i dagens
Sverige-- ."

Det borde vara ofrånkomligt atl del beslutet förändrar massmediastrukturen i Sverige på flera sätt, och andra beslul kommer också alt bidra till detta.

Den här propositionen gäller när vi väl har fattal beslutet för sju år, och då måste vi se till att den uppfylls. Det parli som har svävat på målet härvidlag är ju, hen talman. Georg Anderssons parli, där hotet om att riva upp detta gång på gång har återkommit. Del är Georg Andersson och hans parti som svävar på målet i denna fråga, icke några andra.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill tacka utbildningsministern för det klargörande han giorde, att dagens beslut avser hela avtalsperioden. Jag hade inte väntat mig någol annat. Jag skulle däremot ha önskat all utbildningsministern ytterligare hade klargiort hur han ser på ulvecklingen under avtalsperioden. Man kan tänka sig, som jag befarade i milt huvudanförande i går, att moderbolagels funktioner ylleriigare försvagas - de görs ju mycket svaga redan i propositionen. Är det, som Anders Björck lidigare anförde, en strävan från hans parti i regeringen, moderata samlingspartiet, att snävt ange ramar för moderbolaget och göra dess funktion mycket svag, så är det angeläget atl det ansvariga statsrådet klargör hur han ser på delta. Moderbolaget ärju ännu inte bildal, och här kan del naluriiglvis hända en del saker inom den formella ram som riksdagens beslut nu anger.

Anders Björck-jag är nu inte i replik mol honom -talade om alt vi svävar på målet. Men det är klart vilket alternativ vi ställer och vad vi röslar för i riksdagen. Vi röstar inte för den proposition och den organisationsmodell som regeringen föreslår.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Enligt propositionen är det Sveriges Radio som skall genomföra omorganisationen och självständigt svara mot de åtaganden som förutsätts i proposilionen. Självfallet står del sedan partierna fritt all fortsätta debalten om massmediepoliliken i stort. "Das ist eiwas Anders."

ANDERS BJÖRCK (m) kort genmäle;

Herr lalman! Jag blir mer och mer förvånad över Georg Anderssons inlägg. Han har inte lyssnat på vad jag har sagl-del må vara honom föriåtel, fördel finns säkerl annat att lyssna på i denna kammare under debatterna. Jag har sagt, till skillnad från Georg Andersson och hans parti, atl vi skall slå vakt om propositionen.

Vad sade jag belräffande moderbolaget? Jag kan citera här också, det är lydligen det enda sättet atl få in det i Georg Anderssons huvud:

"Men det är, herr talman, i dag mycket vikligl alt slå fast att vi under inga

omständigheter får låta del moderbolag som nu föreslås växa eller åta sig

andra uppgifter än vad som direkt åläggs del i proposilionen."

Del är väl rimligl att vi uppfyller riksdagens beslul. Eller har Georg Andersson börjat komma på andra tankar därvidlag? Skall vi kvälja riksdagsbeslut? Men det skulle föreligga osäkerhet om vi fick en socialdemokralisk regering näsla år. Då vet ingen människa vad som kommer all hända med Sveriges Radio. Kommer vi tillbaka till det nuvarande monopolet? Kommer man att göra en hal vmesyr? Vad blir del? Det vel vi inte, därför atl olika socialdemokrater lalar med olika lungor.

Herr lalman! Del är märkligt att vi fortfarande inte rikligt vet vad som kommer att hända på den här punkten. Det enda som vi vet är att alla partier som är representerade i regeringen kommer att slå vakt om den proposition som vi i dag skall besluta om och somjag ägnade huvuddelen av mitt inlägg åt

atl försvara.

Sedan är det naturligtvis på det sättet alt debatten om massmediernas framtid i Sverige måsle vi fortsätta - det var detta jag tillät mig att göra i en enda mening. Men den debatten tål uppenbarligen inte Georg Andersson och socialder'nokra terna.

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag uppfordrade Jan-Erik Wikslröm till eU inlägg, och jag begärde replik med anledning av vad han sade. Jag har nämligen debatterat med honom, inte med Anders Björck. Men Anders Björcks oro inför vad som kommer atl hända ger mig anledning att göra föOande glädjande reflexion: Anders Björck tillhör dem som räknar med all socialdemokraterna vinner nästa val.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

LEIF ZETTERBERG (c):

Herr talman! Som etl mycket viktigt övergripande mål för radio-TV under 1980-talel slås fasl i proposilionen att kvalitetsfrågorna skall prioriteras. Jag vet att jag företräder breda delar av publiken, när jag säger all det är viktigare all få färre men kvalitativt bättre program än att programmen ökar kvantitativt. Jag hoppas alt man inom den nya radioorganisationen hittar sådana beslutssystem och ekonomiska system som verkligen stimulerar och bäddar för kvalitet före kvantitet. All erfarenhet säger alt man genom en decentraliserad beslutsprocess får fram kunniga, kreativa och handlingskraftiga människor som tillåls la egna initiativ, hilta och lansera nya idéer och utveckla de goda som redan flnns. Inom ramen för den organisation som riksdagen nu skall besluta om finns alla möjligheter alt högt prioritera kvalitetskravet.

Med decentralisering följer ökade möjligheter lill kreativt skapande -idéflödet bromsas inte av en administrativ apparat som avskräcker idéskaparen. En annan viktig följd av decentraliseringen ärett ökal kostnadsnied-vetande. Därmed frigörs också resurser för programverksamhet. Visseriigen måsle kanske elt anlal enheler försfärkas med några specialister, vilkas Oänster man förut kunnai rekvirera från centrala enheter, men å andra sidan får man i det decentraliserade systemet elt fastare grepp om kostnaderna, vilket sett över hela koncernen leder till en skärpt koslnadsövervakning och lägre lotalkoslnader. Sveriges Radio kan i dag liknas vid en koloss på lerfölter. De administrativa rutinerna är betungande och kostnadskrävande, vilket inte är god hushållning med begränsade resurser. Talet om ökade kostnader för det s. k. vertikala hugget är därför belydligt överdrivet.

Målen är nu uppställda. Nu gäller det att förverkliga dem. Det är då givetvis viktigt - eftersom del varit så myckel mummel omkring frågan om att förverkliga intentionerna i radioproposilionen; det har sagts atl man med fackets hjälp, genom MBL osv., skall försena och försvåra genomförandel -all riksdagens företrädare noggrant följer de beslut vi nu skall falla. Vi har anledning all under de kommande åren i samband med anslagslilldelningen noggrant undersöka om de beslul som faitas här i dag förverkligas.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Sakligt sett ligger den i propositionen presenterade inriktningen av TV- och radioverksamhelen myckel nära den fyrparlienighet som tidigare gällt i samband med dessa frågor, och olvivelaktigl ligger inriktningen i linje med vad det stora folkflertalet här i landet vill ha. Jag är också övertygad om att en slor majoritet bland personalen vid Sveriges Radio känner slor tillfredsställelse över den inriktning av radio- och TV-verksamhelen som nu läggs fasl.

De föreslående MBL-förhandlingarna blir etl eldprov för Sveriges Radio. Men jag är övertygad om alt de utan förseningar skall leda fram lill posiliva resultat.

Del är lätt alt kritisera radio- och TV-verksamheten, men jag skall avstå från detta i dag och i stället försöka peka framåt - mot 1980-talets möjligheter, som nu öppnas om vi biträder utskottets hemställan.

Jag vill gärna understryka målsättningarna decentralisering och mångfald och citera Ragnar Oldberg, redaktören för kulturtidskriften Perspektiv. Han skrev: "Målet är mångfald i kulturuttrycken, uppbåd av de kulturellt arbetande folkliga krafterna och slutligen decenlralisering av vårt kulturliv." Det handlar alltså om atl människorna runt om i landet, också på landsbygden, skall få komma lill tals. Deras intressen måste på olika sätt tillvaratas. Men minst lika viktigt är atl de har räll att kräva saklig och opartisk upplysning och information. De har rätt atl kräva delaktighet. Alla människors lika rätt och värde måste vara vägledande även på detta område.

Det är viktigt att samhällsdebatten, kulturarbetet och näringslivet inte bara speglas från storstadshorisonten. En reell decenlralisering förutsätter att såväl programresurser som beslutandefunktioner decentraliseras. Härigenom kan idéer och medverkan från hela landet föras in i programmen. Exempelvis kan man på detta sätt ge de regionala kulturinstitutioner som flnns eller håller på att byggas upp väsenlligl bättre möjligheter att också arbeta med radio och TV. Bl. a. genom den större satsningen på frilansmedverkan, som föreslås i proposilionen, har vi möjlighet att nå målet en ökad produklion utanför Stockholm samlidigl som mångfalden las lill vara genom många och alla typer av frilansare i verksamheten. Kraven på ökad frilansmedverkan gäller givetvis också Slockholmsproduktionen. Genom en successiv ulbyggnad av regional TV skapas förutsättningar för en decenlraliserad programproduk-lion. Jag vill därför uttala min tillfredsställelse över all vi nu tar det principiella reformbeslut som innebär alt vi inför regional TV över hela landet. Del gäller nu all steg för sleg nå del mål som här sätts upp - elva regioner. Låt mig få uttala atl jag hoppas atl denna utbyggnad skall klaras under avtalsperioden och atl man så snart som möjligl kan öka sändnings-liden för regional TV. En utökning av liden för regionala sändningar kan ske snabbi och skulle verkligen uppfattas positivt av tittarna.

När del gäller utbyggnaden av radio- och TV-verksamhelen ute i landel vill jag uttrycka min glädje, en glädje som jag delar med den breda publiken. Del är alldeles klart alt det är utanför storstadsregionerna utvecklingen av radio och TV skall ske under 1980-talet. Målsättningen slås fast här i dag, nämligen atl både riksradio och riks-TV skall ha en ökad andel regional produklion. När

det gäller utbyggnaden av TV-verksamheten redovisas en analys av statsrådet på s. 178 och 179 i propositionen, där vikten av atl TV-resurserna sprids jämnare på dislriklen vid sidan av Göteborg och Malmö betonas, så all hela landet bällre kan läckas in.

1 propositionen skisseras också en distriktsindelning för TV. Det är framför allt i vad gäller det mellansvenska distriktet angelägel att Sveriges Radio följer denna i den fortsalla utbyggnaden. Enligt min uppfattning ärdet väsentligt atl man får homogena dislrikl vid ulbyggnaden. Uppsala län har då mer gemensaml med Örebro och Väsimanland än med Stockholm. Men det är också vikligl att distrikten tilldelas resurser, så atl de kan läcka hela områdel och inte bara huvudkontorets område. Filialer med nödvändiga resurserärdå elt sätt.

Våra etermedia, radio och TV, betyder för många människor oändligt myckel i fråga om kullurtillgänglighel. Samlidigl medförde risker. En risk är all de verkar passiviserande. Därför är det viktigt alt detta utbud uppvägs av insatser som stimulerar lokala och regionala initiativ på kulturens område. Kullurlivet på regional nivå behöver ny inspiration, nya kontakter och nya perspektiv. Jag är Övertygad om alt en ökning av samarbetet mellan Sveriges Radio och de regionala kulturorganisationerna och institutionerna kan bidra till detta.

Den tekniska utvecklingen på TV-områdel har nu gåll så långt att det är fulll möjligt atl producera olika former av program ulan stora tekniska resurser. Ingenting hindrar all programverksamheten sker med liten mobil elektronutruslning i stället för med stora eleklronkameror i sludiolokaler. Det ger dessutom möjlighel all tillvarata den lokala miljön på ell helt annat sätt än vid en studioproduklion. Vi har också i programutbudet i radio och TV en skyldighet alt förmedla inlryck och impulser från olika delar av vårl land. Genom en decenlraliserad programverksamhet lar vi vara på de krafter som finns runt om i landet. Men samtidigt ärdet ell oavvisligt krav, an den kultur som bjuds på våra nationalscener också skall kunna spridas lill alla. Vi har ändå alla här i landel bidragit med resurser via skallen för att göra dessa föreställningar möjliga. Jag är fulll medveten om att de konstnärliga aspekterna inte i alla stycken kan bli tillgodosedda vid dessa s. k. transmissioner. Men jag är säker på att de som aldrig haft en möjlighet atl få lag på en biljett till operan har överseende med della. Och det måste ändå vara del centrala.

Lokalradion har en viktig uppgift när det gäller alt decentralisera programutbudet och produktionen. Del är därför väsenlligl alt lokalradion kan utvecklas och förankras i länens samhällsdebatt, kulluriiv och nyhetsförmedling. Lokalradion kan därigenom bidra lill en ökad mångsidighet. Men detta förutsätter all lokalradion inte rotar sig i residensstäderna utan har en ärlig ambition all komma uianför dessa i sill arbete. Vi är ännu bara i böOan av lokalradions framväxt, och jag är övertygad om att den genom att dra lärdom av de misslag och erfarenheter man gjorl i början skall kunna utvecklas till en länsradio som blir ell måsle för länsinnevånarna. Delta förutsätter givet vis alt lokalradion också tilldelas erforderiiga resurser.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Många av de program som produceras för lokalradion lämpar sig myckel väl för rikssändningar. Det är därför orimligt att fortsättningsvis ha så vattentäta skott mellan lokalradio och riksradio som finns i dag. En stor del av lokalradions program bör via en programbank kunna ställas lill förfogande för rikssändningar. Likaväl bör lokalradions reportrar kunna användas för bevakning av aktiviteter för riksradion. Genom ett samarbete på detta sätt ulnyujar vi de samlade resurserna väl.

Lål mig nu. herr lalman, gå över lill en annan fråga som engagerat mig mycket i mitt folkrörelsearbeie och som i slorl sett glömts bort i denna debatl. Folkrörelsernas verksamhet har en mycket stor betydelse för det svenska samhällel. Ulvecklingen under 1950- och 1960-lalen haremellertid på många sätt försvårat arbetet i folkrörelserna. Den främsta orsaken är den starka urbaniseringen. Man har också underskattat folkrörelsernas möjligheter atl arbeta. Även de kommersiella krafterna har starkt bidragit till den försämrade arbetssituation som folkrörelserna befinner sig i.

Samtidigt har massmedia oftast nonchalerat det omfattande arbete som bedrivs i folkrörelserna och i stället uteslutande ägnat sitt intresse ät ytlerlighetsgruppernas verksamhet. Bristen på insikt i folkrörelsearbete är givetvis en bidragande orsak till detta. Del är därför glädjande alt utbildningsministern instämt i de krav på ökade kunskaper bland personalen vid Sveriges Radio om folkrörelsernas arbete som radioulredningen föreslagil. Det är väsentligt att folkrörelsernas betydelsefulla arbete speglas i radio- och TV-programmen. Lokalradion ger särskilda möjligheter till detta, vilket redan visats i några län. Men också genom regional TV-produklion kan folkrörelsernas roll i programverksamheten stärkas.

Elt omfattande TV-tiiiande konkurrerar med folkrörelserna om engagemanget från barn och ungdom. Genom etl konkret samarbete kan radio, TV och folkrörelser i stället komplettera varandra i programverksamheten. Detta kan ske genom att Sveriges Radio tillsammans med föreningslivet framställer debalthandledningar, diskussionsmaterial och utbildningsmaterial till vissa program, vilket skulle stimulera till tittande och lyssnande i grupp. I stället för all passivisera titlarna skulle det verka aktiverande och engagerande.

Det är viktigt att radio och TV speglar och bevakar olika opinioner och aktiviteter på ell sådant sätt, alt de som deltar i dem eller företräder dem kan känna igen sig och sin verksamhet i programmen. Särskilt viktigt är detta i barn- och ungdomsprogrammen, vilka i ökad utsträckning bör kunna bli program med barn och ungdom och inte bara program för barn och ungdom. Bra kontakter med barn- och ungdomsorganisationerna är väsentliga i delta sammanhang.

Jag har velat uppehålla mig vid dessa frågor, eftersom jag anser att de är väsentliga och all det är viktigt att vi är klara över vad vi vill nå. Det är min förhoppning, bl. a. i egenskap av ordförande i statens ungdomsråd, atl Sveriges Radio fortsättningsvis skall ägna dessa frågor ökat intresse. Det räcker då inte bara att bjuda in folkrörelserna till de olika publikfora som anordnas, ulan informationen om folkrörelserna bland dem som producerar program måste också ökas. Detta kan bl. a. ske genom atl i ökad ulslräckning

knyta personer med folkrörelsekunnande lill verksamheten.

Det internationella utbytet är en viktig del i kulturverksamheten och därmed också radioverksamheten. Inom Nordiska rådets ram har olika initilaliv tagils för all stimulera den nordiska kuliurgemenskapen. I detta syfte tillsattes ulredningen angående TV-samarbete över gränserna. Som en fortsättning pä denna utredning har en särskild stalssekreterargrupp diskuterat frågan om överföring av TV- och radioprogram via satellit. Årels session med Nordiska rådet i Oslo hade att ta ställning till ett förslag från ministerrådet om fortsatl utredningsarbete, och som ett resultat av diskussionerna i Oslo har ministerrådet tillsatt en utredning för att se över de rättsliga, ekonomiska, tekniska och kulturella aspekterna på en nordisk TV-salellit.

Som kulturutskoltel påpekar pågår nu ett omfattande utredningsarbete, vars resultat kan vänlas inom två tre år. Del finns därför inte underlag i dag för att la definitiv slällning till frågan. Men det finns ändå anledning att i denna radiodebatl göra några reflexioner.

De ekonomiska konsekvenserna av etl genomförande av satelliiprojektet är betydande. Enligt försiktiga beräkningar innebär en fullt utbyggd satellit-verksamhet för svenskt vidkommande åriiga kostnader för de svenska TV-littarna motsvarande vad som i dag satsas på svensk radio och TV via licensavgifter.

Det är i dagens ekonomiska läge nödvändigi att göra prioriteringar. I det sammanhanget kommer TV-satelliten långt ned på listan. Det är ytterst tvivelaktigt om den miljardsatsning som en nordisk TV-salellit skulle innebära kommer alt stå i rimlig proportion till de kullurpoliliska effekterna ellerom programutbudet kommeratt uppfylla de kullurpoliliska krav vi har rätt atl ställa. Della är frågor som det fortsatta utredningsarbetet måste ge svar på.

I kulturutbytet mellan de nordiska länderna bör prioritet ges ål kontakter mellan folkrörelserna. Samarbete på mediaområdet kan utvidgas genom en ökad nordisk samproduktion och utbyte av material. Detta skulle öka kännedomen om de nordiska ländernas kultur- och samhällsliv och skulle också förbäUra de ekonomiska möjligheterna all finansiera tyngre kvalitets-produktion. Televisionen skulle också kunna göra insalser för all vidga språkförståelsen mellan de nordiska länderna. Genom att en bråkdel av de resurser, som en ulbyggnad av salellitverksamhelen kräver, avsätts till nordiska program skulle belydande insatser kunna göras på detta angelägna område.

Det är viktigt atl ulvecklingen av TV- och radiosamarbeiei mellan de nordiska länderna inte stannar upp i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till salellilfrågan. Efter fårg-TV:ns allmänna genombron står nu de stora multinationella elektronikföretagen redo att lansera och massproducera nya elektroniska apparater och nya massmedier. Det står klarl alt det är hos de multinationella företagen som behoven och intresset finns av alltmer avancerade medier- knappast hos de vanliga människorna. De kommersiella krafterna står alltså redo att driva fram en informationsexplosion, skapa ett

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

nytt behov av prylar. Samhällel har däremot knappast någon beredskap all möta denna explosion med. Det är därför viktigt alt de statliga ulredningar som arbetar på detta område får de resurser som krävs för atl ulan tidsutdräkt bilda sig en uppfattning om utvecklingen och för all kunna presentera konkreia förslag, så att samhället får möjligheter atl påverka utvecklingen inom mediaområdet.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall lill kulturulskollets hemslällan.

1 detta anförande instämde Stina Eliasson, Kerstin Andersson i Hjärlum, Maj Pehrsson, Anne-Marie Gustafsson, Sture Korpås och Britt Wigenfeldt (samtliga c).

GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Radio och TV är på intet säll dominerande inom massmedia. Svenska folket är i hög grad tidningsläsande och tidningsstatistiken anger klart och tydligt all dagspressen spelar en väl så betydelsefull roll som ljudradio och TV som nyhetsförmedlare, informatör och givare av förströelse.

Men det finns en väsentlig skillnad mellan dagspressen och veckopressen å ena sidan och radio och TV å den andra. Radio-TV har i vårt land formen av etl monopol. Medan dagstidningar, veckotidningar och tidskrifter konkurrerar hårt, och varje tidning - eller i varje fall de flesta - försöker vinna allmänhetens förtroende och därmed fler läsare, så har radio och TV knappast samma ambitioner. Hade det förhållit sig annorlunda, skulle vi ha haft elt väsentligt bättre utbud av program och programinnehåll än vad som varit och är fallet i vårt land.

Sveriges Radio har etermonopol och därmed bastå. Ljudradion har ingen konkurrens av något annal tjudradioföretag. TV har ingen konkurrens av något annat TV-förelag. Del förekommer visserligen en del konkurrens mellan de båda TV-kanalerna, men den konkurrensen har mest haft en lika säregen som förarglig form, lycker nog de flesta licensbetalare. Antingen konkurrerar TV I med TV 2 om del tristaste och mest samhällstillvända programmet eller också bjuder man samtidigt - någon gång ibland - på allrakliva sändningar. Är del en populär serie i ena kanalen är del inte sällan en spännande ishockey- eller fotbollsmatch i den andra.

Det finns också en annan skillnad, som möjligen kan ses som en konkurrensfaktor. Den beslår i alt TV 2 mestadels bjuder pä betydligt mera vänslerextrema program och personligt färgade politiska åsikter av medarbetare än vad TV 1 gör. Många TV-titiare uppfaltar det också så, att "tvåan" är tråkigare än "ettan".

Skulle TV 1 och TV 2 ha varil tvungna att leva på all sälja sin produktion på samma säll som dagstidningar och andra kommersiella tidningar i vårt land, dvs. i konkurrens med media av samma slag, skulle de båda TV-kanalerna för länge sedan ha fält läggas ned.

Jag är emellertid övertygad om att programmen i TV skulle kunna bli belydligt populärare hos allmänheten även ulan en övergäng lill fri konkur-

rens i etern. Del skulle också kunna ske till lägre kostnader än vad fallet hittills varil. Det visar sig ju alt de båda TV-kanalernas egenproduklion i slor ulslräckning är myckel dyrbar i förhållande till köpta program. Och frågar man publiken, TV-tiitarna, får man vela att egenproduktionen oftasl är mindre populär än den inköpta underhållningen.

Vad TV:s programmakare och ledning inte förstått - eller struntat i - är all människorna i allmänhet kräver program som ger förströelse. Det är ganska naturligt - och fulll legitimt. Efter en arbetsdag tycker Svenssons eller Knutsons all de har rält att få koppla av framför TV:n en stund eller kanske t. o. m. en hel kväll. Men då flnner man knappasl all del ena samhällslill-vända och mer eller mindre åsiktsförmedlande - politiskt subjektiva -programmet efter det andra är vad man vill ha. Man tycker renl av atl man har rält att kräva en hel del förströelse i form av god underhållning för den dyrbara TV-licens man betalar.

Nu finns det för all del en hel del program som är av det slag som allmänheten önskar-även av Sveriges Radios egenproduklion. Men alllför myckel av programutbudet ges med skolmästaraktigt påtvingande eller med politiskt syfte. Frågar man svenska folket på elt vettigt sätt vad man verkligen vill ha, skulle det bli ganska dominerande krav på underhållningsserier, filmer av ordinärt slag - eller låt oss säga bra filmer - och rak nyhetsförmedling i kombination med subjektiva reportage. Program av typen "Arvingarna", som nyss förkättrades här, är vad de flesta vill ha; inte gråtrista socialistiska filmer från kommuniststater eller reportage om Fidel Castros förträfflighet.

Nu är det visserligen så, all Sveriges Radio och dess television hittills och i fortsättningen skall ta hänsyn till minoriteter. Del har man också gjort på elt alldeles speciellt sätt. Den promille av det svenska folket som politiskt befinner sig på den extrema vänsterkanten har man i så måtto tagit utomordentlig hänsyn till i programutbudet. Desto mindre har man emellertid tagit hänsyn till exempelvis de försvarsfrivilligt arbetande i landel, balterna i vårt land, Frälsningsarmén eller de religiösa TV-tittarna i övrigt. Kanske är dessa grupper- nämnda som e.xempel bland många andra - relativt selt så pass stora alt TV:s programmakare inte vill räkna dem som minoritet och för den skull ger extremislerna i politikens utkanter sä mycket mera program och uppmärksamhet.

När del gäller balterna -som ärett av exemplen -är dock dessa en minoritet i vårt land, men de program som hittills har kommil all beröra jusl dem har oftast eller som regel varit av kontroversiellt slag. Minsl två gånger har TV kört filmen Legionärerna, som handlar om baltiska flyktingar och deras öde i Sverige, men den filmen är alll annal än represenlaiiv för verkligheten - den är omstridd - och den har i högsta grad upprört tiotusentals balter som sökt sin tillflykt i vårt land.

Herr lalman! Jag har med stora förhoppningar läst regeringens proposition liksom del belänkande vi i dag behandlar om radions och televisionens fortsatta verksamhel. Och jag inslämmer mer än gärna i utbildningsminister Jan-Erik Wikströms pregnanta målsäuning att "Sveriges radio och TV är till

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

för lyssnarna och titlarna". Det är vad Sveriges Radio alllid skulle ha varil men knappasl varit. Denna självklarhet, som utbildningsministern uttryckte det i gårdagens debatt, finns det ibland anledning att påminna om—och sannerligen inte bara ibland. Många av lyssnarna och tittarna är i dag missnöjda eller likgiltiga inför Sveriges Radios programutbud, sade utbildningsministern och hänvisade till tusentals brev och telefonsamtal från människor som hört av sig till honom. Statsrådet använde orden "många lyssnare och tittare". Det var faktiskt en så försiktig värdering av antalet alt det rör sig om en undervärdering. Jag skulle tro att en majoritet av svenska folkel är missnöjd med Sveriges Radio, främst vad gäller TV. Utbudet och kvaliteten är inte vad man anser sig ha rätt alt begära.

Mätte nu den proposition vi skall besluta om verkställighet av leda till en ljudradio och en television med etl programutbud och en kvalitet som bättre svarar mol rimliga önskemål och som samtidigt svarar mot de oerhört väsentliga kraven på oparliskhel, saklighet och balans. Jag hoppas inte för min egen skull utan för svenska folkets, licensbetalarnas.

Kritiken mol Sveriges Radio-TV kan alltså delas upp i två delar. Den ena gäller undermåliga program och dåligt utbud, den andra gäller del politiska missbruket av radio- och TV-monopolet.

När nu en mängd program och balansen och sakligheten inte är vad de borde vara, enligt allmänhetens uppfattning, så är emellertid detta något som en hel del företrädare för Sveriges Radio förnekar. Många av dess chefer liksom programmakare anser i stället all både TV:ns och ljudradions programval, nyhetsinformation och reportage visar upp höjden av opartisk-hel, saklighet och balans. Säger man då att de har fel och hänvisar lill allmänhetens reaktioner i form av anmälningar lill radionämnden, så får man höra av företrädarna för Sveriges Radio alt just radionämnden är etl bevis pä att praktiskt tagel allting är bra och O. K. visavi radiolagen och avtalet mellan Sveriges Radio och statsmakterna.

Hur kan dessa Sveriges Radios förelr'ädare hänvisa just lill radionämnden för alt få bevis på sin förträfflighet? Jo, radionämnden friar nästan alla anmälda program. Bara ett fåtal fälls eller kritiseras något.

Herr talman! När man hör della är det naturligt att man drar den slutsatsen att det är fel på radionämnden, dess sammansättning eller dess reglemente. Åtminstone kommer man till den slutsatsen om man hör till den hälft av svenska folket som röslar på ell borgerligt parli, och jag tror atl även många socialdemokrater drar samma slutsats.

Del är mol den bakgrunden jag väckt en moiion om en ändring vad gäller radionämnden. Jag föreslår i motionen 1976/77:750 all riksdagen och inte regeringen bör utse radionämnden. Jag anför alt eftersom radionämndens statistik på friande domar blivit etl skalkeskjul för medarbetare inom Sveriges Radio som politiskt missbrukar elermonopolel och även för chefer som inte vill vidkännas sitt eget ansvar för efterlevnaden av avtalet med staten, då bör radionämnden snarast få en annan sammansättning och striktare instruktioner.

Del framstår också som rimligt atl radionämnden - som har den

övervakande funktionen över Sveriges Radios programverksamhet och skall se till atl avtalets regler och lagen följs-knyts närmare folkrepresentationen. Del skulle bli fallet om riksdagen i stället för regeringen är huvudman för radionämnden och utser dess ledamöter.

En motion med liknande molivering och samma förslag väcktes i riksdagen i januari 1971 av Nils Carlshamre. Han konstaterade dä att det är otillfredsställande all Kungl. Maj:i,dvs. regeringen, som utser ledamöterna i Sveriges Radios styrelse, också tillsätter radionämnden. Detta med tanke på all radionämnden har att övervaka den verksamhel för vilken styrelsen bär ansvaret. Rikligare vore alt en så viklig offentlig verksamhet som rundradion, som därtill drivs i monopolform, ställdes under riksdagens kontroll. Radionämnden bör därför utses av riksdagen, lämpligen för lika lång tid som riksdagens mandatperiod. Radionämnden bör också ha att till riksdagen avge redogörelse för sin verksamhel.

Den motionen möttes av ett avslag, och kulturutskottel sade i etl betänkande i maj 1971 att riksdagen lidigare avvisat ett liknande förslag och man hänvisade lill staisutskoitels utlåtande 1970:52. Sedan dess har del emellertid gått riitt många år, och när jag nu kommer med en utförlig, flera sidor lång moiion är det väl på sin plats att kulturulskotlel 1978 tar upp argumentationen och - om man inte godtar den - med sakskäl tillbakavisar motionens krav.

Men ingalunda gör kulturutskottel så. Man avstyrker motionen med den torftigaste av alla skrivningar. Utskoltei hänvisar i dagens betänkande, nr 24 s. 59, till samma utskotts betänkande nr 16 år 1971 -det är alltså sju år sedan det skrevs - och skriver att man inte finner skäl all nu inta annan ståndpunkt.

Jag frågar: På vilka sakskäl från kulturutskottet vilar denna ståndpunkt? Det är ju faktiskt inte kulturulskotlel som tagit ställning ens 1971. Kulturulskotlel hänvisade nämligen då lill stalsutskotlet. Det aren beklämmande likgiltighet för sakskäl som kullurulskottel uppvisar på den här punkten. Ett tidigare avslag kan väl ändå inie vara etl bärande skäl som håller år efter år?

Det skulle säkert vara på sin plats om kullurulskottel. som ju har all svara för radio- och TV-frågorna. åtminstone ville läsa igenom hela den s. k. klämmen i en sådan här moiion. Där föreslås nämligen att radioutredningen skulle få uppdraget all la in motionsförslaget i sin arbete. När jag avlämnade min moiion i januari i Ool pågick radioutredningen. Hade utskottet läsl nämnda hemställan borde det ha varil naturligt att man också behandlat motionen mtdan tid var. I stället sköt man motionen på framtiden, så atl inte ens deparlemenlel. som skrivit proposilionen, fån en chans alt ta del av den.

Herr talman! Eftersom utskottet inte besvärat sig med att observera den tidsmässiga förutsättningen i min moiion och är enigt i sitt avstyrkande, så vore det fåfänglav mig att ställa något säryrkande. Men jag kan inte underlåta alt niimna del fakium alt en del radio- och TV-medarbelare använder elermonopolel mer eller mindre försåtligt för atl sprida sina egna politiska

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

idéer - bl. a. genom vinklingar och kommentarer till nyhetsmeddelanden -och att detta leder till en mängd anmälningar till radionämnden.

Detta allvarliga förhållande - som innebär ell politiskt missbruk av elermonopolel och övertramp av radioavtalels regler-har framkommit bl. a. i undersökningar som vis;ir alt allmänhetens förtroende för Sveriges Radio och dess television minskat.

Det aren beklämmande brist på i'espekt föravtalets reglerom objektivitet och saklighet som en del medarbetare i radio och framför allt i TV ger uttryck för. Jag konsiateraremellertid atl det visst inte gäller al la eller ens en större del av Sveriges Radios medarbetare. Del finns -jag vill understryka del - väldigt mänga medarbetare i radio och TV som bedriver en "rak" journalislik och förmedlar fakta och nyheter ulan några som helsl politiskt propagandistiska vinklingar. Det är alldeles utomordentliga medarbetare, som sköter sitt journalistiska jobb på ett korrekt sätt. Men de som politiskt missbrukar elermonopolel och överträder avtalet, som monopolet förutsätter, är ålskilliga, renl av många. Delta bekräftas ibland också offentligt av TV- och radiomedarbetare. Den 3 januari 1975 skrev TV-producenten Hans Hederberg i DN all "det är ingen hemlighet alt det finns producenter inom Sveriges Radio som använder programmen till att driva egna teser. Det finns de som ser sin egen programverksamhet som en del i en radikal rörelse utanför företaget."

Herr lalman! Jag skulle kunna ge många fler exempel, men jag stannar här med lanke på den tidsutdräkt som jag har gjort mig skyldig till. Del slår emellertid klarl att mycket skulle behöva diskuteras beträffande radionämndens verksamhel och huvudmannaskap.

LARS WEINEHALL (c):

Herr talman! Först en liten kommentar lill det senaste inlägget, som kom från en person som har goda kontakter med en av Sveriges mest konservativa tidningar. Del skulle vara intressant om herr Knutson i den egna redaktionen och på de egna ledarsidorna bökade ställa samma krav när det gäller objektivitet och närhet lill verkligheten .som han ställer på Sveriges Radio. Del skulle beiyda mycket för kulturpolitiken, i varje fall i Värmland.

Jag kommer i huvudsak att ägna mig ål frågan om regionalisering och decenlralisering av den framtida radio-TV-verksamheten. Men jag vill inledningsvis kort instämma i de synpunkter som Leif Zetterberg gav beträffande frågan om nordisk TV-salellit. Jag väljer att inte ytterligare utveckla del utan inslämmer i de synpunkter han här anfört.

Huvudinriktningen i föreliggande proposition är atl genom omorganisalion lägga grunden fören decentralisering av radio-TV. Del är en fråga på sikt. Det kommeratt ta sin tid innan konkreta resultat nås. Men en sak är alldeles uppenbar: En fortsatt utveckling av den gamla sammanhållna modellen innebär ökade svårigheter för en regional utveckling. Ju större kolossen är, desto mer resurser ägnas och måste ägnas åt koordinering och byråkrati.

Regeringen prioriterar i sitt förslag en snabb utbyggnad av distriklsverksamheten. Belräffande formerna för denna säger departementschefen i

proposilionen:

"Myckel delade meningar flnns rörande frågan om en utbyggnad av TV:s distriklsverksamhet skall ske i form av koncentrerade satsningar på ett lilel anlal orter eller om ulbyggnaden skall ske med sikte på alt uOämna de nuvarande skillnaderna mellan å ena sidan de starka Södra och Västra distrikten och ä andra sidan de svagt utbyggda övriga distrikten."

Sedan fortsätter han:

"Jag är för egen del inte beredd att ge uttryck för någon bestämd mening i denna fråga. Svaret måste bli beroende av en noggrann analys av för- och nackdelarna med de två alternativen, och jag anser att del är TV-företagel som är bäst skickat all utföra den."

Departementschefen slutade emellertid detta avsnitt med all framhålla att flera mera "allmänna skäl fören spridning av TV-resurserna" kan framläggas och atl etl "tungt vägande sådant skäl finns i elt av de centrala motiven för distriklsverksamheten överhuvudtaget: att ge en rättvisande och representativ bild av hela landel." I en motion av Gunnar Olsson m. fl. framförs yrkandel all riksdagen skall göra etl klarl utlalande om atl de mindre distrikten i första hand bör byggas ut för alt uOämna de nuvarande skillnaderna. I sitt betänkande säger utskottet sig ha förståelse för önskemålen om prioritering av de små distrikten. "Riktpunkterna bör vara", säger utskottet, "att möjliga resursförstärkningar i första hand fördelas på de svagt utbyggda distrikten."

Ulskollel lar alltså klar ståndpunkt i den här mycket kontroversiella frågan. Formerna för decentralisering av Sveriges Radios verksamhet har ju varit föremål för mycken diskussion, men riksdagen har lidigare inte gett några bestämda direktiv.

1966 års riksdagsbeslut innebar en rekommendation att "omkring en Oärdedel av programproduktionen borde ske regionall". Men riksdagen lämnade samtidigt Sveriges Radio fria händer att besluta om hur decentraliseringen av programverksamheten skulle ske.

Med anledningav motioner till 1973 års riksdag yttrade sig kulturutskotiet för första gången om formerna för decentraliseringen. 1 del betänkande som riksdagen då biföll angavs atl det var önskvärl alt andelen regional produklion utökades utöver vad som angavs vid 1966 års riksdag samt att det var önskvärt all Sveriges Radio vid ökningen av den regionala produktionen i möjligaste mån beaktade behoven uianför storstadsdistrikten.

Del finns anledning att granska det säu på vilket Sveriges Radio genomfört riksdagens beslut.

Först tidsaspekten! När del gäller 1966 års beslul alt ca en Oärdedel av produktionen borde ske regionalt ärdet värt att notera att Sveriges Radio gång på gång genom olika ålgärder uppsköt genomförandet av det här beslutet. Inte förrän 1974, dvs. försl efter åtta år, hade Sveriges Radio nått det av riksdagen uppsatta målet om en Oärdedel av produktionen ute i distrikten.

Det finns också anledning att diskutera formerna för den här decentraliseringen. 1967/68 producerades 40 % av de decentraliserade TV-

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radlons och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

3 Riksdagens protokoll 1977/78:150-151

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

programmen utanför Stockholm i de mindre distrikten, dvs. i Luleå, Sundsvall, Falun, Karlstad, Örebro, Norrköping och Växjö. Men i år har de här mindre distrikten bara fått pengar och personal för atl producera 27 "i av den decentraliserade produktionen.

Under den här avtalsperioden har det alltså skett en mycket kraftig koncentration av distriktsproduklionerna till storstäderna Göteborg och Malmö, medan övriga landet relativt sett har fått se sin andel av programproduktionen kraftigt förminskad. Medan det således byggts upp betydande produktionsenheter i storstäderna Göteborg och Malmö hart. ex. Norrlandsorterna legal stilla i utvecklingshänseende. Medan Göteborg ensamt har fåll pengaroch personal för alt producera 195 limmar TV per år har-för all ta elt exempel - de fyra nordligaste produktionsorterna Luleå, Umeå, Sundsvall och Falun tillsammans bara fått pengar och (lersonal för all producera 56 timmar TV, dvs. den norra halvan av landet med 15 % av befolkningen och därmed 15 % av licensbetalarna har bara fått pengar och personal för att producera 3 ä 4 % av TV- och radioprogrammen i landel. Göteborg ensamt har föll inemot fyra gånger så myckel resurser som den här halvan av Sverige.

Det är mot den bakgrunden som det föreliggande kuliurutskotisulialandel 'är så vikligl. Skall vi kunna nå målsättningarna om mångfald och variation i programutbudet och samtidigt ta till vara programmöjlighelerna i olika delar av landet måste orterna uianför storstäderna få de nytillkommande resurserna. Dagens fördelning, där 93 % av produktionsresurserna för radio och TV i Sverige är lokaliserade till Stockholm. Göteborg och Malmö medan hela det övriga landet - hela landet utanför storstadsområdena - får nöja sig med att dela på 7 % av resurserna, måste brytas om det skall vara någon mening med att lala om decenlralisering.

När riksdagen under senare år har tagit slällning till kulturpolitiska och regionalpoliliska frågor har begreppet decentralisering alltmer kommit att slå i centrum. Det har ansetts viktigt att kultur- och näringsliv får en sådan fördelning i landet att likvärdiga samhällsmiljöer skapas i alla delar av landet och atl verksamheterna sprids till mänga regioner.

Det har också i många sammanhang konstaterats att radio- och TV-verksamheien ärett viktigt led i vårl samhälles kulturpolitik. I proposilionen sägs alt radions och televisionens kulluransvar måsle för framtiden bli starkare markerat. Därför är del viktigt alt radio- och TV-produklionen förankras på fler platser i landet än i storsläderna.

Regeringens förslag om all 40 % av produklionen skall ske regionall fär konsekvenser för Stockholmsproduktionen. Det blir inte bara stopp för nya resursförstärkningar i Stockholm. Stockholm får för framtiden räkna med minskade produktionsresurser, dvs. delar av nu befinlliga produktionsresurser måste utlokaliseras från Siockholm till andra orter i landel.

När ulskollel slår fast alt riktpunkten bör vara att möjliga resursförstärkningar i första hand fördelas på de svagt utbyggda distrikten, innebär det att riksdagen fullföljer tidigare fattade beslut vad gäller regionalpolitik och kulturpolitik i andra sammanhang. Del betyder alt de fem miljoner

människor som i dag bor uianför storstadsområdena nu kan räkna med att programmöjligheterna i de härolikadelarna av Sverige kommeratt tillvaratas på ett annat sätt än tidigare.

Jag lolkar ulskottsbelänkandet så atl de - räknat i produktionsresurser -mindre distriktskonloren runt om i landet, efter många års slillestånd eller tillbakagång, nu skall få resursförstärkningar för att kunna öka produktionen. Jag tolkar det också så att storstäderna nu måste finna sig i atl under några år arbeta med de resurser som de fått sig tilldelade under den gångna avtalsperioden. Storstäderna har ju ändå redan i dag 93 "') av resurserna för produktion av radio- och TV-program i Sverige. Det är då inte orimligt att de får ge sig till tåls några år, medan resurserna byggs upp i övriga Sverige.

Ulskottsbelänkandet kan ses som ett svar på frågan om ulbyggnaden av TV:s distriklsverksamhet skall ske i form av koncentrerade satsningar på etl lilel antal orter i landel eller om ulbyggnaden skall ske med sikte på all uOämna skillnaderna mellan orterna uie i landet. Jag uppfattar det så alt utskottet menar att det är rimligt att man nu uOämnar skillnaderna mellan orterna i första hand. Jag skulle från utskottets sida gärna vilja ha bekräftat all denna min tolkning är riktig.

Avslutningsvis vill jag ställa några frågor till departementschefen. Del tog, som jag tidigare nämnt, åtta år innan Sveriges Radio nådde den grad av decentralisering som riksdagen rekommenderade 1966. Del kan därför vara av intresse alt diskutera takten för genomförandet av dagens beslut.

I propositionen sägs atl det bör vara möjligt att redan nästa budgetår bygga ul den regionala riksprogramproduklionen med omkring en veckotimme samt alt under årel starta regionala TV-sändningar inom en region. Det skulle betyda att vi redan nästa år fick en nyproduktion av TV-program ute i distrikten om 52 timmar för sändning i rikskanalen.

Nu har det från de nuvarande TV-kanalernas sida hävdats all en sådan här utläggning av nya timmar inte bör ske nästa budgetår utan atl utläggningen bör anslå, så atl man bättre skall kunna planera verksamheten och ulvecklingen. Om denna rekommendation från TV-kanalernas sida förverkligas, betyder det all del inie blir någon ökning av TV-produklion i distrikten nästa år.

I stället skulle de 50 s. k. reformmiljonerna, som riksdagen skall besluta om, gå till andra ändamål. Jag skulle därför vilja fråga statsrådet Wikström: Bör Sveriges Radio av dessa 50 reformmiOoner redan niista budgetår avdela medel för en ökning av dislriktsproduktionen - med förslagsvis de rekommenderade 52 timmarna - eller har Sveriges Radio full frihet atl använda reformmiljonerna till vilka ändamål som helsl?

Avslutningsvis vill jag kort beröra regional-TV-utbyggnaden. I partimolionen från socialdemokraterna yrkas atl riksdagen inte bör besluta atl regional-TV-sändningarna skall vara fulll utbyggda vid slutet av den kommande avtalsperioden. Sveriges Radio skulle i stället få avgöra takten i utbyggnaden. Ulskottet säger alt det inte finns någon anledning för riksdagen att göra etl ultalande i motionens anda, eftersom propositionens formuleringar bör uppfattas mer som rekommendationer än som innebärande en

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

låsning i fråga om den tidpunkt då utbyggnaden skall vara färdig.

Det skulle också på denna punkt vara av värde att få en kommentar från Jan-Erik Wikström. Skall det beslul som riksdagen i dag kommeratt fatta tolkas så att Sveriges Radio nu kan planera för en parallell utbyggnad av regionaltelevisionen och av riks-TV-produktionen ute i distrikten i syfte att uppnå största möjliga effektivitet? Många av de resurser som behövs - såväl på personalsidan som när del gäller teknisk ulrusining - kan ju med fördel användas både för riks-TV-produklion och för regional-TV-produktion. Det är därför viktigt att man kan låta uppbyggnaden ske samtidigt för att därmed göra ekonomiska och andra vinster.

Enligt min mening skapas genom regeringens proposition goda föruisätl-ningar för en snabb regional-TV-utbyggnad. För all klara ambiiionen måste utbyggnadstakten vara minst en färdig regionuibyggnad per år, om vi skall ha elva färdigulbyggda regioner vid avtalsperiodens slut. Med lanke pä dagens sneda fördelning av produktionsorter mellan norr och söder måste det förutsättas all regional-TV-utbyggnaden i distrikten i nomi Sverige placeras högt pä prioriteringslistan.

Herr lalman! Jag önskar Sveriges Radios nya styrelse framgång i sill arbete med alt genomföra riksdagens beslut.

GÖTHE KNUTSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Weinehall gjorde etl minst sagl märkligt ultalande i början av sitt anförande. Ställ på din egen tidning samma objekiivitelskrav som du ställer på radion, var innebörden i hans maning. Man skulle ställa krav på objektivitet i ledarspalterna.

Objektivitet i ledarkommenlarerna! Det är verkligen att ställa stora krav, herr Weinehall. Visst är den tidning som jag arbetar på. Nya Wermlands-Tidningen, en stor tidning, men jag visste inte atl vi hade monopol. För del måste väl vara förutsättningen föratt man skall kunna kräva objekiiviiet på ledarplats. Annars ärju ledaravdel ningen ett forum för åsikter, hur subjektiva som helst. Herr Weinehall kanske inte har hön debalten om pres.sen och presstödet samt de krav som där ställs på ett brett spektrum av fora för divergerande åsikter.

Anledningen till att Nya Wermlands-Tidningen är stor - det var herr Weinehall som nämnde den tidning som jag arbetar på - och behåller sina liisare samt är en affär som går ihop utan presstöd är just alt tidningen förmedlar nyheter på etl objektivt och riktigt sän - rak journalislik, den form av journalistik som också TT, Tidningarnas telegrambyrå, förmedlar i landel men som dess värre inte anammats av tillräckligt många medarbetare på Sveriges Radio. Där bryter man mot den principen. Del är möjligt att herr Weinehalls ultalande var en felsägning, men jag är rädd för alt det närmast berodde på stupiditet.

LARS WEINEHALL (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är riktigt alt vi inte kan ställa krav på ledaravdelningarna all de är fullständigt objektiva, men del var inte någon tillfällighet attjag tog det exempel jag nämnde. Jag för väl kort och gott säga atl det skulle vara mycket värdefullt om de andra kriterierna som Göthe Knutson ställde, om saklighet och balans, kunde tillämpas på det avsnitt av tidningen som Göthe Knutson representerar.

GÖTHE KNUTSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Lars Weinehall har nu tagit tillbaka vad han påstod. Han medger alt ledarna i en tidning inte behöver vara objektiva. Nej, det får vi verkligen hoppas. Det är nog bäst att herr Weinehall går hela vägen tillbaka till sanningen.

Han kom emellertid att ytterligare förstärka sin beskyllning om att det på en tidning i landet inte skulle vara en .saklig nyhetsförmedling. Lars Weinehall har kommit väldigt snett i den här debatten, och jag kanske bör ha förbarmande med honom och bara uppmana honom att titta litet grand på hur dagspressen fungerar.

Vad är det som gör att somliga tidningar växer sig starka och blir stora och självbärande? Jo, de gör det därför att de förmedlar nyheter på ett sätt som skapar trovärdighet åt tidningen och produkten. Det är detta som gör atl människorna blir kvar vid sin tidning. Det krävs just saklighet, Lars Weinehall.

Jag tror att det finns anledning att lära sig tidningsbranschen innan man gör inhopi) i en sådan här debatt.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Med anledning av Lars Weinehalls frågor till mig vill jag gärna säga all i ljuset av proposilionen och vad kulturutskoltel nu har sagt -och naturligtvis i takt med de ekonomiska resurserna - har Sveriges Radios styrelse full frihet att genomföra de åtgärder som förutsätts i propositionen. Det finns alltså inte någon tidsplan eller genomförandeplan, utan det hör lill Sveriges Radios frihet att man har rätt att själv fatta beslut på de punkterna.

LARS WEINEHALL (c) kort genmäle: Herr talman! Jag tackar statsrådet Wikslröm för svarel. Jag tolkar utskottsbetänkandet och utbildningsministerns uttalande som atl vi nu lar slällning för en snabb regionalisering, en snabb ulbyggnad av i förslå hand de mindre kontoren och all della skall prioriteras i de kommande årens arbele. Jag tolkar det alltså så att riksdagen kommeratt ställa sig bakom en klar decentralisering, och detta är enligt min mening mycket tillfredsställande.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

HANS NYHAGE (m):

Herr lalman! I såväl motionen 1788 av Gördis Hörnlund m.fl. som moiionen 1793av migsjälv m. fl. har yrkats,all Boråsområdel skall utgöraett eget lokalradioområde i enlighet med vad som föreslogs av 1969 års radioutredning.

Det är en gammal bekanting som nu återkommer, och jag kan garantera att så kommer alt ske så länge riksdagen inte tillmötesgår della mycket rimliga och självklara krav. Argumenten för alt Boråsområdel skall utgöra etl eget lokalradioområde har framförts flera gånger redan här i kammaren. Del framgår också av de båda molionerna. Jag finner därför ingen större anledning att här åter göra någon omfattande redovisning av de ifrågavarande skälen utan nöjer mig med en kort sammanfattning.

Älvsborgs län är det enda län i landet som inte har eget lokalradioområde, stick i stäv med vad radioulredningen föreslog. Del nuvarande Göteborgsområdet är med sina 700 000 invånare alldeles för stort för all utgöra etl lokalradioområde. Boråsområdet är mycket enhetligt och väl sammansatt. Det är också näringsgeografiskt mycket enhetligt. Det har ell för etl lokalradioområde lämpligt befolkningsunderlag. Det är vad gäller såväl landsting som länsstyrelse skilt från Göteborg. Det har redan egen redaktion och egen sändare.

När riksdagen 1975 fattade beslut om lokalradioorganisaiionen bestämdes alt Boråsområdet skulle få vissa egna försökssändningar. Erfarenheterna av den verksamhet som hittills bedrivits lalar klarl för att det är dags att sluta med denna försöksverksamhet och låta den justering i fråga om indelning i lokalradioområden, som kulturutskotiet uttalade sig om 1975, nu gå i verkställighet. Den nuvarande ordningen med Radio Sjuhärad underställd Göteborg, med alll vad det innebär av begränsningar i sändningstider och bevakningsmöjligheier, är inte tillfredsställande. Det borde vara en självklarhet att tillföra människorna i Sjuhäradsbygden den ökade och förbättrade service som blir en direkt följd av tillskapandet av etl egel lokalradioområde. Tyvärr har kullurutskoltet ännu inte funnit anledning att tillmötesgå önskemålet härom utan hänvisar åter till att Sveriges Lokalradio bör överväga möjligheten och lämpligheten av den i moiionen önskade förändringen sedan ylleriigare erfarenhet vunnits.

Som jag redan framhållit, herr lalman, finns nu tillräcklig erfarenhet som lalar till förmån förden föreslagna förändringen, och jag ber därför att få yrka bifall till motionerna 1788 och 1793.

OLOF PALME (s):

Herr talman! Det kanske vore lockande att ge sig in i den tidningspolitiska debatt som utspelats här mellan herrar Weinehall och Knutson. Jag skall motstå den frestelsen och bara begagna tillfället alt sända en varm lyckönskan lill värmlänningarna, som har tillgång till Värmlands Folkblad i den kompakta monopolsituation som där annars råder. Och eftersom Värmlands Folkblad just nu firar 60-årsjubileum passar jag också på alt sända en lika varm hälsning lill Värmlands Folkblad.

Del vore också fresiande, herr lalman, all la upp mera principiella resonemang om Sveriges Radios programverksarnhel. Men jag skall avslå från del också i del här sammanhangel, när liden är så långl liden. Del finns mycket att säga exempelvis om den, som jag tycker, något mjäkiga inställning till underhållningsvåldet som såväl departementschefen som den borgerliga majoriteten i ulskottet ger uttryck för. Men jag skall begränsa mig till organisalionsfrågan.

Sveriges Radio direktsände ju i går evenemanget här i kammaren. Del skedde under rubriken Vem älskar Sveriges Radio? Rubriken är f ö. hämtad dels från Sias, dels från ett föredrag somjag höll för en del år sedan, inspirerad av Sias. Och detta kan man ju fråga sig. Men rubriken för den här debatten borde väl snarare vara Vem älskar regeringens proposition beträffande förändringar i Sveriges Radios organisalion? Det är nog dåligt med det.

Radioutredningen höll på i många år. I dess digra betänkande kan man inte återfinna denna modell för Sveriges Radios organisation- inte hos majoriteten, inte hos reservanterna. Remissinstanserna som yttrade sig över radioutredningens förslag gav inte uttryck för tankar av det härslaget. Nästan ingen av alla dessa remissinstanser förordar några större avsteg från företagets nuvarande uppbyggnad - del skall i så fall möjligen vara Svenska arbetsgivareföreningen.

Folkrörelserna är viktiga delägare i Sveriges Radio. De älskar icke regeringens förslag - de har bestämt avvisat det. Detsamma gäller kulturarbetarna. Georg Andersson har refererat de myckel fräna uttalanden som kulturarbetarnas organisiitioner gjort om regeringsförslaget, och beträffande alla de kulturpolitiska aspekterna får jag för min del hänvisa till de utomordentliga anföranden som Georg Andersson och andra socialdemokrater höll i går.

Personalen på Sveriges Radio har gjort ett kraftfullt motstånd mot regeringens förslag lill omorganisation. Del är förståeligt. Där vill man ha arbetsro och göra program i stället för an förändra organisationen. Det är en felsyn, om man iror alt Sveriges Radio är till för atl producera organisalion. Sveriges Radio är till för alt producera program, och helst bättre program.

Nu försökte utbildningsministern i går göra gällande att radiolyssnarna och TV-tittarna skulle kunna tänkas vara till ytterlighet nöjda med omorganisationen. Han talade niistan i pluralis majeslatis. när han kom in på del där-Folkets käriek min belöning.

Men vad vet egenlligen utbildningsministern om detta? Är del särskilt troligt atl lyssnare och liliare lycker om en organisiition, som skapar mer byråkrali och som lar 20-25 miljoner av deras licenspengar för en dålig organisalion, i siällel föratt dessa pengaranvänds till angöra bättre program? Jag tror att det framför allt är del som lyssnarna är intresserade av.

Nä, men den borgerliga riksdagsmajorileten då? Den som lyssnade lill exempelvis Per Olof Sundman i går fick verkligen höra en yllerligl plikiskyldig man. Del fanns inie myckel av hell engagemang i den uppslutningen bakom majoriteten. Sanningen är ju denna: Tre borgerliga partier i regeringsställning med delvis vitt skilda åsikter om kulturpolitik i

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

allmänhet och radiopolilik i synnerhet har i slor möda skapal en sakligt sen dålig kompromiss som egenlligen bara har den fördelen att den håller samman regeringen. Slutsatsen blir således alt det egentligen inte finns någon som älskar regeringens förslag lill förändrad organisiition för Sveriges Radio.

Skall man tala om kärlek i del här sammanhanget är del väl snarare kärleken lill taburetterna som gått ut över Sveriges Radio, dess organisalion och dess personal. Del är kanske synd om Jan-Erik Wikslröm, som jag tror om bättre, men det kan inte vara lätt att sitta och forma förslag med herrar Bohman och Knutson å ena sidan och de s. k. gröna khmererna å den andra flåsande i nacken på sig. Men han har ju vall den här uppgiften alldeles fri villigt, så han får sky Ila sig själ v. Men sakligt sell är del verkligen synd. För det första därför att man driver igenom elt sakligt dåligt förslag. Fördel andra därför alt man driver igenom detta förslag på blockpolitikens grund med en ytleriigl knapp majoritet. Detta är någonling alldeles nytl i svensk polilik när det gäller radiofrågor.

Vi socialdemokrater lyckades alllid träffa uppgörelser över partigränserna och över blockgränserna i radiofrågorna och därmed skapa mycket breda majoriteter i Sveriges riksdag. Det är viktigt med hänsyn till Sveriges Radios särskilda ställning i det svenska samhället. Den borgerliga politiken har i stället fåll inrikta sig hell på alt försöka komma överens sinsemellan inom blockets ram mot arbetarrörelsen, folkrörelserna och socialdemokraterna.

Men, herr talman, i och med atl den borgerliga majoriteten nu går blockpolitikens väg i denna fråga vill jag för klarhetens skull deklarera att vi socialdemokrater anser oss ha fullt fria händer atl föreslå en förändring av Sveriges Radios organisation, om vi skulle fin na detta ändamålsenligt efter ett eventuellt regeringsskifte.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! Vem älskar propositionen? Ja, jag har inte riktigt formulerat frågan så, men en sak är alldeles klar och det är att Olof Palme älskar Sveriges Radios nuvarande organisation. Svenska folket är nog skäligen likgiltigt för hur Sveriges Radio är organiserat. Dess intresse är att fö bra och varierade program. Men programproduktion kräver fakliskl organisalion, Jag tror inte att det är så enkelt som atl Olof Palme känner sig bunden av det förslag som han själv en gång var med om alt lansera. Jag tror atl hans intellektuella röriighet är beiydligl slörre än så.

Då måsle ju frågan vara: Vad är del som har hänl under avialsperioden och som gören omorganisalion motiverad? Det förslag lill organisation av radio-och TV-verksamheten, som regeringen har lagt fram, är inte ett uttryck för klåfingrighet, utan vi vill med den nya organisationen lösa verkliga problem. Det har under den gångna avtalsperioden hänt saker på radio- och TV-områdel som vi måste ta hänsyn lill. Vi har fållen lokalradio genom beslut för några år sedan. Vi var alla medvetna om au dess inplacering i organisationen var provisorisk. Vi måste nu ge den en definitiv plats.

Vi har fått ett särskilt företag för utbildningsradio. Även dess placering var

provi.sorisk. Regeringens uppfattning äran de nya företagens självständighet och integritet bäst främjas av att de fåren ställning som är jämbördig med den övriga radio- och TV-verksamheten. Vi har därför utformat förslaget så att lokalradion och utbildningsradion skall få denna jämbördighet. De behåller sin nuvarande ställning som dotterföretag i en koncern men slipper all som moderföretag ha ell bolag som självt bedriver programverksamhet. Det nya moderförelaget har ingen annan funktion än att åstadkomma en ekonomisk och en viss administrativ samordning mellan dotterföretagen samt att Oäna som den samlade radio- och TV-verksamhetens kontaktyta med statsmakterna.

Också riksradion och televisionen kommer all skötas av dotterbolag i den nya koncernen. Della är en logisk och symmelrisk organisalion; etl moderföretag med fyra dotterbolag som självständigt och på jämbördig fot svarar för olika delar av programverksamheten.

Vi kan inte ha kvarden nuvarande konstruktionen därSveriges Radio både skall svara för merparten av den samlade programverksamheten och samtidigt vara moderförelag till lokalradion och utbildningsradion. Vem kan tro alt företaget Sveriges Radio har förmåga atl vara opartiskt och .sakligt, när det uppstår konflikter som rör programverksamheten mellan t. ex. riksradion och lokalradion eller mellan televisionen och utbildningsradion? För alt moderbolaget skall kunna hjälpa till all lösa sådana konflikter måste det ha en neutral slällning. Del bör inie vara pari i målei. Del borde vara självklarl.

Den socialdemokraliska parlimotionen vittnar i själva verket om hur svårl det är att lösa problemen på annal sätt än regeringen hargjort i sin proposition. Socialdemokraterna vill att lokalradion skall stanna som dotterbolag lill Sveriges Radio, men all regeringen skall utse majoriteten i lokalradions styrelse och atl riksdagen skall besluta om hur myckel pengar lokalradion skall få. Däremot skall enligt socialdemokraterna lokalradion inte få någon egen sändningsrätt. någol som den har i dag, utan all sändningsrält skall tillkomma Sveriges Radio, som skall fördela sändningstiderna.

Då del gäller utbildningsradion vill socialdemokraterna åstadkomma en större förändring än regeringen. Utbildningsradion skall bli ett helt självständigt förelag uianför den övriga koncernen. Del är i överenssiämmeLse med radioledningens önskemål men iväriemol de anslälldas på utbildningsradion önskemål.

Etl problem har socialdemokraterna inte någon lösning på: Vem skall äga utbildningsradion? Vem skall utse företagets styrelse? Del är frågor som är ytterst vikliga för utbildningsradions integritet.

Vårt förslag gör del också möjligt för ljudradion alt stärka sin självständighet och alt utveckla sina mediemässiga förutsättningar. Ljudradion lever i dag i televisionens skugga. Vi vill ge den chansen lill frigörelse, och de organisatoriska ändringar vi föreslär är ell krafligl slöd för sådana slrävan-den.

Vårt förslag gördel möjligl för ljudradion all skaffa en egen dislriklsorga-nisaiion men också alt bli fri att välja sina samarbetsparlners efter vad ljudradion själv flnner lämpligt. Ljudradion kan plats för plats, län för län.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

välja om man skall upprätta egna redaktioner eller om man vill samarbeta med lokalradion eller med televisionen. Om ljudradion på en ort väljer alt söka samarbete med lokalradion innebär del självfallet inte alt man minskar lokalradions möjligheteratt göra bra lokalradioprogram. Man lar naturligtvis inte lokalradions resurser i anspråk, utan man slår samman riksradions och lokalradions resurser för att åstadkomma bästa möjliga riksradio och lokalradio. Och självfallet kommer företagen inte alt samarbeta annal än i sådana fall då de själva bedömer atl samarbete ger bästa resultatet.

Vi har alltså goda skäl för våra organisationsförslag. Vi ökar radions och televisionens möjligheter att utan pekpinnar från staten själva finna de lämpligaste formerna för hurde i framtiden skall verka i vårt samhälle föratt vi skall få så bra program som möjligt.

Förhållandet mellan medborgama och Sveriges Radio skall, herr talman, inte vara något okomplicerat kärleksförhållande. Det skall faktiskt inte vara som ell förhållande mellan lurlurduvor. Del måsle råda en spänningsförhållande mellan ell frill och oberoende Sveriges Radio och sialsmaklerna, myndigheterna och maklhavarna. Sveriges Radio har som en väsenllig uppgift all ulmana och locka lill debalt samt all ge information, kunskap, underhållning och förströelse.

Jag sade i går att i en debatl som denna riktas lätt uppmärksamheten på de punkter där vi inte är överens. Jag redovisade då alla de punkter där vi är överens. Den listan blev naturligtvis åtskilligt längre än listan över de punkter där vi är oense.

1 internationelli perspektiv hävdar sig Sveriges Radio väl. Del bör sägas efter en debatt där det har förts fram många kritiska synpunkter. Sveriges Radio hävdar sig väl både närdel gäller mångfald och kvalitet. Del tror jag atl alla som har sett television och lyssnat på ljudradio i andra länder kan betyga. Sveriges Radios verksamhet i sin helhet kännetecknas av hävd av integritet, publicistisk frihet och en styrka mot yttre påtryckningar.

Nu går vi snart att fatta beslut i riksdagen. Olof Palme har nyss sagt att hans parti vill känna sig obundet när del gäller atl så småningom föreslå förändringar om man på nytl kommer i regeringsslällning. Självfallel har socialdemokraterna den rätten.

Del är naturligtvis så atl det efter riksdagsbeslutet ankommer på Sveriges Radios styrelse och ledning att genomföra omorganisationen och atl leda verksamheten efter de riktlinjer som är preciserade i beslutet. På en punkt är jag övertygad om atl Olof Palme och jag är överens: Sveriges Radio skall föOa de riktlinjer som riksdagen fattar beslut om till dess det eventuellt blir en ny debatt och ett nytl beslut i den svenska riksdagen. Jag vill bara säga atl del i alla organisationer finns en inneboende tröghet beträffande organisiitionens uppbyggnad, vilket vi har känt av i de anställdas reaktioner och i debatten här i kammaren - och som naluriigtvis kommer an prägla Sveriges Radios verksamhel även i framliden.

OLOF PALME (s) kort genmäle:

Herr lalman! Pä en punkl har Jan-Erik Wikslröm alldeles rält -jag känner mig inte alls speciellt bunden lill den nuvarande organisationen för Sveriges Radio. Kan man hitta på någonting bättre ärdet alldeles utomordentligt. Men det tycker jag inte atl man har gjort.

På grund av den korta repliklid som jag har får jag hänvisa till vad socialdemokratins företrädare sade i går belräffande organisationsförslagel. Men om förslaget är så ohyggligt logiskt och symmetriskt, med all respekt för att det inte skall vara elt okomplicerat kärleksförhållande, etl förhållande mellan turturduvor, lycker jag alt utbildningsministern ändå skulle ha kunnat mobilisera något enda ynka litet kutter från något håll inför della förslag. Men folkrörelserna var a v vLsande, personalen var avvisande, och alla de människor som under många år har sysslat med Sveriges Radio har inte kommit fram med delta förslag. Man skall inte underkänna sina medmänniskor, så om förslaget är så logiskt och symmetriskt borde någon ha kommit fram till etl lika genialt förslag. Jag har bara en känsla av atl dessa människor i en del fall tycker alt det är en skadlig organisation och i väldigt många fall tycker all del är en onödig omorganisation, atl man sätter i gång en väldig apparat som leder lill ökade koslnader pä 20-25 milj. kr. utan alt man får ul någol väsentligt av del.

Jag är lojal samhällsmedborgare, så jag är naluriigtvis överens med herr Wikström om alt har riksdagen fattat beslut, skall man följa de besluten. Men sedan fortsätter herr Wikström med att säga all del alltid är väldigt trögt att ändra en organisation. Jag vet inte om han menar att del inte hinner bli en omorganisation, men jag menar att det skall ageras på grundval av riksdagens beslut. Just därför att det är trögt skall man inte ge sig på stora omstöpningar ora man inte är väldigt säker, om man inte är överens om tagen. Det är det stora felet med denna omorganisation, och därför måsle vi förbehålla oss den här friheten att ändra beslutet.

Om jag till sist skall säga något vänligt, tyder det allmänna som herr Wikström sade om Sveriges Radio på att han och jag står väsentligt närmare varandra än vad han står i förhållande till herr Knutson, med tanke på hans utläggningar om Sveriges Radio. Det är i alla fall en strimma av ljus i detta mörker.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Här är inte rält plats alt gå in i någon delaljdiskussion, men det är anmärkningsvärt att ingen socialdemokratisk lalare i debalten egentligen har lyckats klargöra hur man skall lösa frågan om lokalradions och utbildningsradions plais i elermediesyslernet på etl säll som ger dem den jämställdhet som vi tycker är nalurlig.

Visst slår del Olof Palme och socialdemokraterna friu atl göra del beslut som riksdagen nu skall fatta till ett centralt ämne i nästa års valrörelse. Jag har dock en känsla av att det i den poliliska debatten kan finnas andra klyvbara ämnen som är mer centrala.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

OLOF PALME (s) kort genmäle:

Herr talman! Visst kan man på ett hyfsat sätt klara lokalradions och utbildningsradions självständighet inom ramen förden nuvarande organisationen - det tycker de anställda .själva.

De 20-25 miljonerna är inte heller oväsenlliga om man länker på vad man kunde få ul av de (xngarna i form av satsningar på programkvalilelen i siällel.

Jag kan möjligen dela herr Wikslröms mening all det kommer att finnas andra frågor i valrörelsen än denna, men del belyder inte att den skulle vara alldeles oviktig. Och den speglar någonting som jag beklagar; Även på detta omräde - trots all utbildningsministern personligen nog var beredd att sträcka sig rätt långt - var de borgerliga partierna fängna i en, somjag ser det, sterilt blocktänkande. Det gick inte ens alt i denna fråga bryla igenom blockgränserna. Del har kommit att gå ut över Sveriges Radios personal och organisalion. Jag beklagar det därför att det finns vissa frågor som man bör försöka förankra brett i Sveriges riksdag för atl man skall kunna få arbetsro. Till dessa hör Sveriges Radios organisation, grundlagsfrågor och vi.ssa andra frågor. Det lycker jag spelar en väsentlig roll - utan att på något siiti undervärdera betydelsen av all i onödan lägga ut 20-25 milj. kr. av licenspengar.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Två saker!

Det första är alt utbildningsradions personal enhälligt har vädjat om att utbildningsradion skall finnas med i den samlade koncernen.

Del andra är att några koslnader i storleksordningen 20 - 25 miljoner tror jag atl jag kan lova atl del inte blir tal om.

Till sisl; Jag har verkligen gjorl försök att nå uppgörelser. Del är rikligl,.som Olof Palme säger, att det är flera partier i regeringen. Del finns också etl slort parti som inte är representerat i regeringen. Vi har lyckats nå en överenskommelse inom regeringen. Men fören överenskommelse med opposilionen krävs medverkan från två parter. Här är inte platsen atl försöka reda ut vems fel det är all vi inte har kunnat komma överens i organisationsfrågan. Jag vill ändå till sisl säga att del är glädjande alt vi är överens om de bärande principerna för verksamhetens utformning.

JOAKIM OLLEN (m):

Herr talman! Frågan om klyvningen av Sveriges Radio har tilldragit sig etl belydande iniresse-det visar inie minst det replikskifte som här nyss ägt rum mellan utbildningsministern och oppositionsledaren.

Den socialdemokraliska kritiken mot den föreslagna uppdelningen av Sveriges Radio på flera programbolag förefalleratt ha sin grund i allmän ovilja all ändra det bestående. Sveriges Radio, lycks man mena, skall fortsäita atl vara del Sveriges Radio som den gamla socialdemokraliska regeringen hade byggt upp och hade ansvaret för.

Del är visserligen sam all programprodukiionen inte automatiskt blir

bällre för all man delar på Sveriges Radio. Del är också självklart att en klyvning inte i sig innebär alt de olika grundkrav .som riksdagen kan vilja slälla på programutbudet blir uppfyllda. En organisationsförändring ärju bara en ram och kan naluriiglvis inie leda lill något i sig. Del är därför inte heller speciellt märkvärdigt att måhända ingen precis älskar del nya organisationsförslaget.

Men samtidigt borde det stå klart all den decenlralisering av beslut och organisation som uppdelningen innebär kan komma att skapa förutsättningar för vad som naturligtvis måste vara del yttersta syftet med reformen, nämligen bättre program. Möjligen kan därför den föreslagna organisationsförändringen komma att leda lill alt vi för etl programutbud som gör att svenska folkel i något slörre utsträckning än hittills kommer att älska sitt Sveriges Radio.

Den föreslagna uppdelningen får dock inte leda till alt Sveriges Radios samlade administrationskostnader stiger i höjden. Det gäller alt se till att klyvningen genomförs på etl sådanl säll all inte resultatet blir en ökad byråkrali inom de olika programföreiagen.

1 Stockholm kommer del här möjligen inteatl leda lill några större problem. Annoriunda förhåller det sig i distrikten. 1 Malmö, Göteborg och i övriga distrikt är produktionen av riksradioprogram och televisionsprogram i flera avseenden integrerad. Att i dislriklen helt genomföra en uppdelning som motsvarar den principiella klyvningen i fyra programbolag skulle komma att medföra etl betydande resursslöseri. Dels vore del etl slöseri av rent ekonomisk art, eftersom en rad gemensamma funktioner dä fick uppdelas, vilket skulle komma att leda lill ökade sammanlagda administrativa kostnader. Dels skulle det vara elt slöseri i personalmässigt hänseende, eftersom det skulle bli svårare att fortsätta all utnytOa radiomedarbetare för TV-produklion och vice versa. En slor del av programpersonalen inom Sveriges Radio är utbildad för båda medierna. De kan många gånger ulvecklas som programmakare genom alt arbeta med båda medierna. Det skulle alltså inte främja allsidigheten och kvaliteten i utbudet att i de distrikt där del i dag flnns en integration mellan radio- och TV-verks;miheten genomföra en fullständig uppdelning.

Jag har påtalat de här förhållandena i motion 1794. Utskottet har med anledning av motionen sagt atl de nybildade programbolagen bör kunna träffa samarbeisavial jusl belräffande dislriktsverksamheien. Även om ulskottet inte har ansett all man bör ge regeringen lill känna någon särskild mening på den här punkten, utgår jag ifrån all ulskollel lar för givet alt avial av den här typen kommer lill slånd. Jag har mol den bakgrunden ingen anledning alt yrka bifall lill min motion.

Herr talman! Jag skulle vilja ta uppen annan fråga som också rör distriktens verksamhel. Distrikten skall ju få en ökad andel av den totala TV-produktionen. Flera lalare med utbildningsministern i spetsen har på elt utomordentligt välgörande sätt klargjort vikten av atl distrikten får en ökad produklion.

1 ulskoileis belänkande sägs med anledning av en moiion all möjliga

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

resursförsiärkningar i förslå hand bör komma de mindre distrikten lill del. Från en allmän decentraliseringssynpunkl förefaller del vara en riktig ståndpunkt. Vad som föranleder mig att ändå la upp det här uttalandel från utskottels sida är alt det ju inte får leda till att redan gjorda investeringar i de slörre distrikten inte kommeratt utnytOas. Det vore i så fall ett kvalificerat slöseri, ägnat att snabbare än nödvändigt driva upp licens;ivgifterna. Malnfö har ett nybyggt TV-hus som med studio. ateOéer, teknisk utrustning osv. är organiserat fören produktion av ca 200 timmar per år exkl. regional-TV. F. n. är Malmö tilldelat 125 limmar per år. Det finns således starka skäl för att salsa på en utbyggd TV-produklion just i Malmö. Göteborgstelevisionen, .som också har etl nybyggt TV-hus, har redan i dag elt högt resursutnyujande. Så är alltså inte fallet i Malmö.

Med del sagda vill jag understryka viklen av atl de resurser som står distrikten till buds används på ett så rationellt sätt som möjligl och på ett sätt som befrämjar en hög programkvalilei. Självfallet får inte nytillskotten av medel i första hand användas för ny dyr administration eller nya stora anläggningar niir sädana redan finns icke fullt ianspråktagna. Jag tillåter mig emellertid utgå ifrån alt ulskottet med sitt uttalande om satsning på de mindre distrikten inte menar att exem[-)el vis Malmötelevisionens outnyujade resurser inte skall las i anspråk. Del är. hoppas jag, självklarl au inom ramen för en decenlraliserad programproduklion efterslräva så bra program som möjligl lill ell .så lågi pris som möjligl och med ulnyujande av befinlliga resurser.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Den debatt som har förts i kammaren under gärdagen och i dag visar ganska klart att vänsterpartiet kommunisterna i allt väsentligt har rätt i sin krilik mol regeringspropositionens och utskoltsmajoritetens förslag. Diskussionen har klart visat atl den nuvarande organisationen i stort sell bör bibehållas och all de inskränkningar i yttrandefriheten m. m. som föreslås genom ändringar i radiolagen och avtalet mellan Sveriges Radio och staten måste avvisas.

Jag skall i detta inlägg någol uppehålla mig vid förslagel om alt inrätta närradio och faran av att närradion kommer alt hämma lokalradions utveckling. Närradion kommer också enligt vpk:s och många remissinstansers mening atl gynna starka organisationer på de svagares bekostnad, atl kunna påverkas av kommersiella intressen och riskera att bli något slags tätortsradio.

Jan-Erik Wikslröm och andra borgerliga ledamöter har hävdat att de två radioformerna lokalradio och närradio är så olika alt de inte kommer att konkurrera med varandra. Vidare har påpekats att också lokalradion skall ges slörre resurser, och atl närradion enligt förslaget skall vara amalörmässig och därför inte kan mäta sig med den professionella lokalradion. Detta låter

ganska bestickande, men det är en felaktig och missvisande argumentation. Naturligtvis kommer lokal- och närradio att konkurrera, nämligen om uppmärksamhet och om lyssnarnas begränsade tid.

Alla vet ju hurdetär; viss tidärdet möjligl atl lyssna på radio men inte lilla på TV. Man kan t. ex. lyssna på radio då man utför någon syssla som inte kräver så hög koncentration eller då man kör bil. Radiolyssnandet sker därför till stor del som sekundär sysselsättning, medan TV-tittandet kräver mer uppmärksamhet och stillasittande. Det finns alltså gränser för TV:s möjligheteratt konkurrera med radion. Den tid som används till radiolyssnandeär emellertid begränsad.

Nu finns det två eller tre program att välja bland, ibland och i alltför liten utsträckning med lokalradioinslag. Lokalradion kommer att få någol större resurser, och det är bra. Som framgår av vpk:s motion räcker inte det resurspåslag som regeringen föreslår, ulan del behövs minst 35 milj. kr. ylleriigare, enligt våra beräkningar, för att kunna uppfylla målsättningarna inberäknat en försöksverksamhet med inspelningsverkstäder. Vi vill sålunda ge lokalradion betydligt slörre möjligheter för sin utveckling än vad regeringen och ulskottet vill göra.

Klart är all inrättandet av närradio, pä sina ställen med ett större antal sändare, kommer alt ta i anspråk åtskilligt av den tid som annars skulle användas för lokalradiolyssnande. Klart är också atl närradio medför en uttunning av lokalradions publik och därmed på sikt hela lokalradions utvecklingsmöjligheter.

Lokalradion skall allsidigt spegla näringsliv, arbetsmarknad, utbildning, folkrörelser och kulluriiv. Den skall pröva möjligheterna att bli etl fungerande forum för dialog mellan kommunala eller andra förtroendemän och rniedborgare, och på så sätt vitalisera samhällsdebatten och öka den politiska aktiviteten - allt detta enligt tidigare förslag och beslul från regering och riksdag. Enligt dessa planer skulle 14 personer anställas inom varje lokalradioomräde, och dessa tänktes svara för program under 10-15 timmar per vecka. Sändningarna skulle äga rum morgon, middag och kväll.

Hur har nu detta fungerat? Ja, i stort selt bra, säger man, även om några riktiga utvärderingar ännu inte har skett. Radio Södertälje är i della sammanhang intressant -den enda lokalradio som haren enda kommun som sitt verksamhetsområde. Man har emellertid i dag bara fyra anställda, tre journalister och en tekniker,och svarar fören nyhelssändning pä 15 minuter, måndag-fredag, sami ell halvtimmesmagasin vaOe torsdag. Den sammanlagda sändningstiden blir således bara 1 timme och 45 minuter per vecka, och sändningarna sker enbart på eftermiddagstid.

Herr lalman! Del säger sig självt att man inte på denna tid kan klara de uppgifter jag förut nämnde då del gäller allsidighelen och kontakten med organisationer och medborgare. Men framför alll ger de begränsade resurserna Radio Södertälje för små möjligheter till långsiktigt och grundläggande arbele. De ger inte möjlighet au i någon slörre ulslräckning bevaka och spegla föreningsliv och folkrörelser, vilket skulle ha stor betydelse för Södertäljes vidkommande, inte minst mot bakgrunden av de ca 15 000 invandrare som

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

finns i kommunen. Etl av de syften som både nu och tidigare angetts som de mesl angelägna när del gäller inrättandet och utvecklingen av lokalradion komriier härigenom inte atl ges möjlighel till en riktig prövning och utvärdering.

Del vore enligi vänslerpartiel komriTunislernas uppföltning allvarligt, om inte de utvecklingsmöjligheter som finns för Radio Södertälje nu tillvaratogs genom den ökade satsning som vi menar måste komma till stånd. Frågan är: Vågar vi räkna med en sådan ökad salsning även inom ramen för de begränsade resurser som regeringen och utskottet vill ge lokalradion? Nyhetssändningar och olika inslag från Södertälje kommuns föreningsliv och olika aktiviteter har utgjort bra exempel på vad man skulle kunna åstadkomma med slörre resurser. Samarbetet med den kommunala bild- och ljudverksamheten har bl. a. visal på de unika möjligheler som föreligger atl inom lokalradions ram låta allmänheten komma lill lals, och del har också visal vilka möjligheler som föreligger alt utveckla lokal debatt och opinionsbildning.

Herr talman! Man måste enligt vår mening nu ge lokalradion en ordentlig chans atl visa vad den kan och ge Radio Södertälje och andra lokalradiostationer de resurser som behövs. Man måste ge dem en rejäl chans och därmed också etl ordentligt underlag för värdering och ställningstaganden om den framlida ulvecklingen av lokalradion.

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

ALLAN ÅKERLIND (m):

Herr lalman! Del finns väl inte många frågor som sammantaget har debatterats sä mycket i vän land under de senare åren som jusl frågan om radio-TV och dess programverksamhet.

Kritiken av programmen har ofta varit mycket hård, och den kritiken har delvis riktats mol politikerna. En stor del av opinionen kan inte förslå varför inte regering och riksdag har kunnai ta hänsyn till allmänheten och rätta till åtminstone det som man upplevt som värst i programutbudet.

Det är mycket som allmänheten reagerat mot, t. ex. ensidig politisering, framförallt i ungdoms- och barnprogrammen. Sveriges Radio-TV har inför många framstått som Sveriges Radio Till Vänster. Annat som man upprörts över är den alltför positiva allilyd som ofta visals lill tobak-, alkohol- och narkotikamissbruk. Del myckna och onödiga svärandet, även i barnprogrammen, har upprört alla dem som vill lära sina barn atl låia bli alt svära.

Man har till mig mänga gånger framfört all man saknai l. ex. krislna gudsOänster och sångstunder och framför allt kristna barnprogram. Guds-Oänster och andakter förekommer visserligen, men i alltför liten utsträckning, och vad som är allvarligt är all en del av del som kallas andakter i vissa fall haromformats till diskussioner ulan andaklsinnehåll, program som alltså borde gå under annan beteckning. Många har också saknai den verkliga humorn i underhållningsprogrammen, humor av den typ .som förekommer i

gamla svenska filmer. Många är utlrötla på den s. k. samhällstillvända och ibland politiserade underhållningen. Mot den här bakgrunden har man väl allmänt trott atl del skulle bli ordning och reda, när radiolagen och radioavtalel skulle ändras.

De flesta som klagar på enskilda program hos radionämnden för bara lill svar all programmet inte strider mol radiolag och radioavlal, och när vi har ställt frågor i riksdagen om programverksamheten har vi genomgående fött svarel all regering och riksdag inte skall lägga sig i programverksamheten förrän del är dags alt besluta om en ny radiolag och etl nytt radioavtal.

Nu är vi där! Nu har vi fött en proposition atl yttra oss över. Många förbällringar kan säkerl uppnås genom propositionen, men jag måsle erkänna alt jag hade väntal mig mera. Jag anseratt proposilionen är otillräcklig på flera viktiga punkter. Detta gäller både programverksamheten och radionämndens slällning. Jag har därför i en moiion, I977/78:1801,lagil upp flera frågor, vilka jag anser borde beaktas i detta sammanhang.

Bl. a. harjag tagit upp det ensidiga politiska ställningstagande som nästan dagligen görs i någon av kanalerna i radio-TV. Här är det som står i radiolag och radioavtal viktigt. Personligen har jag vid elt tillfälle anmält elt nyhetsprogram för radionämnden, därför atl nyhelsuppläsaren gav egna värderande omdömen om ett annat lands inre angelägenheter, omdömen som enligt min mening var helt felaktiga och som givetvis inte bestyrkts. Radionämndens utslag blev att programmet inte stred mot radiolag och radioavtal och alltså inte kunde fållas. Därför menar jag atl del i radioavtalel bör finnas klarare regler för hur långt den ensidiga politiseringen får gå, innan radionämnden har rätt att ingripa.

En annan fråga som ,såvitijagkanse,inle har berörts i belänkandet gäller gudsOänster och andakter i radio och TV. Mol den här delen av utbudet har kritik riklats, därför att gudsOänster och andakter alltmer slås ut lill förmån för andra program.

I motionen harjag också tagit upp det fakium att den kristna opinionen ibland utmanas och direkt förhånas i TV. Jag har tagit exempel från julen 1976 och påsken i år. När barnen kom hem frånjuloltan 1976 och kopplade på barnprogrammet i TV kl. 9 fick de i stället för ett program om Jesus Kristus, konungars konung, se etl program som hette "Trazan Apansson, julens konung". Delta program sändes sedan under hela julhelgen. Vid samma tid på påskdagen i år sändes ell barnprogram i radio som beskrev japanernas föreslällning om hur jorden kommil lill, inte etl program om Jesu uppståndelse, som hade haft en naturlig anknytning lill påskdagen, ulan ell program för atl få de små barnen alt tvivla på Bibeln.

När det gäller del försl berörda programmet anmälde jag det till radionämnden dels med hänvisning till dess fräcka titel, dels med hänvisning lill att det i början av programmet på juldagsmorgonen sjöngs en hädisk visa om att "himlen är så liten och där finns ej så många änglar som Du tror". Även delta program frikändes därför alt det inte stred mot radiolag eller radioavlal. Jag menar alt sådana förhållanden måsle åtgärdas.

Jag har också i moiionen tagit upp önskemål om atl man skall ha fiera

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

4 Riksdagens prolokoll 1977/78:150-151

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

krislna barnprogram. Sådana är närmast obefintliga i TV. Här måste en ökning ske, och detta bör uttalas av riksdagen.

Men vad ger då utskottet för svar på dessa delar av moiionen? Jo, man skriver på s. 40 i betänkandet:

"Programföretagens självständighet i programverksamheten förutsälter alt statsmakterna inte ger annat än allmänna riktlinjer i programpolitiskt avseende. Detta gäller under den nu löpande avtalsperioden och bör också tillämpas då nya avtal skall slutas samt under den kommande avtalsperioden. Utskottet delar den i proposilionen uttalade uppfatiningen all de nya avtalen bör ha ungefär samma grad av detaljreglering som de nuvarande.

Vad som uttalas i propositionen och vid utskottsbehandlingen av densamma kommeratt i framliden vara underlag för tolkning av de allmänna riktlinjer för programverksamheten som ges i lag och avtal. Slor återhållsamhet bör därför vid riksdagsbehandlingen visas såvitt gäller anläggande av synpunkter på enskildheter i programutbudet.

Med hänvisning till det nu anförda avstyrker utskottet molionerna" som här är i fråga.

Detta utskottets uttalande atl man skall visa slor återhållsamhet med att anlägga synpunkter på enskildheter i programutbudet är uppseendeväckande i flera avseenden. Fördel första har riksdagen nu sin stora möjlighet på flera år alt verkligen debattera enskildheter, men då vill utskottet lägga locket på. Ingen debalt här, inte!

För det andra: när del gäller politiseringen av programverksamheten slällde jag under den förra regeringens lid en fråga i riksdagen om huruvida del var lämpligt med ensidig politisering av barnprogram. Jag fick då svaret att detta var olämpligt, och vi var hell överens om det. Nu vill inte ulskottet göra något uttalande - nu när det verkligen skulle göras.

För del iredje är utskottets ställningstagande märkligt därför atl man inte vill uttala sig om gudsOänster och krislna barnprogram. I proposilionen har statsrådet Wikslröm gjort uttalanden om ålskilliga enskildheter i programverksamheten, och det tycker jag är mycket bra. Det gäller sammanlagt minst etl trettiotal olika typerav program och enskildheter i program som behandlas i proposilionen. Men såvitl jag kunnai finna har statsrådet Wikslröm i denna inte med ell ord berört gudsOänster, andakter, krislna barnprogram, den kristna musiken eller söndagsskola i TV. Del lycker jag är beklagligt. Den missen borde utskottet ha rätlat till genom atl lägga fram en fyllig skrivning om sin syn på delta - särskilt som det finns flera motioner som tar upp dessa frågor. Del kan väl inte vara så att man vill ylleriigare försämra förhållandena för den här typen av program genom atl undertrycka debatten?

För del Oärde är utskottets ställningstagande märkligt därför atl man i fråga om flera andra enskildheter i programverksamheten har uttalat bestämda åsikter. Det kan inte hjälpas att del väcker djupt olustiga känslor när man skiljer på frågor som man uttalar sig om och sådana som man inte uttalar sig om och beträffande de senare skyller på att man inte skall ta upp enskildheter.

I moiionen har jag också, när det gäller svordomar i radio- och TV-

programmen, framfört att Sveriges Radio i yttrande till radionämnden påstått atl särskild reslriktivilel iakttas när del gäller program för barn.

Jag menar att detta är lögn. Man behöver bara ta som exempel programserien Dagar med Knubbe, där svordomar strös ut i ymnigt mått till de små barnen. Del borde vara lika lätt att låta bli att svära i program i radio och TV som att låta bli det i riksdagens talarstol. Det bör därför införas en bestämmelse i radioavtalel om begränsning av svordomar.

Del gläder mig mycket all statsrådet Wikslröm i kammaren i går betonade viklen av en god språkvård. Men utskottet ville inte göra någol uttalande. Tyvärr!

I propositionen sägs alt programmen liksom hittills bör förläggas huvudsakligen till kvällstid. Jag har i motionen framhållit alt många yrkesarbetande som måste upp tidigt på morgonen inte har möjlighel atl silta uppe för att se program som de kanske i och för sig gärna skulle vilja se och all del därför kan vara befogat med en viss tidigareläggning för att tillgodose dessa grupper.

Ulskottet har tyvärr inte stor förståelse för den synpunkten heller. På s. 52 i belänkandel lar man klar slällning för alt programmen för och om invandrare skall breddas - och det är inget fel i det, tvärtom - men på nästa sida finner man ingen anledning all göra någol uttalande angående tidigareläggning av kvällsprogram, vilket jag begärt i min motion, för all bättre tillgodose de arbetare som måste upp tidigt. Jag finner del märkligt all utskottet inte vill uttala sig om del.

I min motion harjag lill sist tagit upp radionämndens befogenheter. Den har hittills, med rätt eller orätt, betraktats som tämligen maktlös. Del får inte vara så i forlsältningen, men jag kan inte hjälpa alt jag blir litet orolig när jag läser inte bara enstaka uttalanden i propositionen utan läsersamman de olika uttalandena.

Departementschefen säger på s. 153 att någon ändring av de grundläggande principerna för radio- och TV-verksamheten inte är aktuell. På nästa sida sägs atl företagen skall garanteras integritet i förhållande lill alla slags påtryckningar utifrån.

På s. 162 i propositionen sägs alt verksamheten skall stå fri och självständig gentemot staten. En utveckling mot ökat statligt inflytande måste undvikas. På samma sida sägs vidare atl programföretagen skall ägas helt av moderförelaget, men på följande sida att moderföretaget inte skall ha något ansvar för programverksamheten vare sig mot staten eller mot publiken.

På s. 168 står det all programenheterna skall vara ansvariga gentemot radionämnden. Men aktieägarna, slår del på näsla sida, skall inte kunna ingripa i verksamhetens ledning och löpande förvaltning. Beslut i sådana frågor skall inte fallas på bolagsstämmorna. På s. 170 sägs atl styrelserna i de fyra programbolagen skall ha ett odelat ansvar för verksamheten. Men styrelsen bör inte blanda sig i det löpande programarbetet. I stället skall företagsledning och anställda inom programföretaget ha slor frihet att utforma programverksamheten.

Regering och riksdag skall inte heller kunna anlägga synpunkter på enskildheter i programutbudet, säger man på s. 181. Däremot skall radio och

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

TV kritiskt granska och kontrollera makthavare och beslutsfåtlare.

Del skall de göra. Men vi skall inte kritiskt granska och kontrollera dem.

Allt del här kan väl accepteras lill nöds, om bara radionämnden får en starkare slällning. Men på s. 216-219 i proposilionen, där dessa frågor behandlas, sägs att ingen förändring skall ske av radionämndens granskningsuppdrag. Vidare sägs att nämnden saknar behörighet alt utdöma påföOd eller alt meddela föreskrifter om de framlida programmens innehåll och utformning.

Dessa förhållanden avses tydligen bli bestående. Jag menar givetvis att radio och TV skall verka under rält stor frihet, men om den friheten blir alltför slor kan den leda lill alt enskilda tyckare inom förelagen kan härja praktiskt tagel hell fritt utan alt någon har möjlighel att korrigera övertrampet. Del får inte bli så, tycker jag, att riksdagen och regeringen, programbolagens ledningar och radionämnden står hell vid sidan ulan alt kunna ingripa.

Vad som är särskilt olyckligt och oroande är atl utskottet när det besvarar della yrkande i sitt betänkande på s. 59 och 60 inte ens gör någol försök atl bemöta de synpunkter och al Ivarliga slutsatser som jag har anfört i motionen. Ser man då inte den allvarliga risken för alt landets verkliga makthavare inte är folkvalda, atl de är vare sig regering el ler riksdag, ulan hell andra personer? Ser man inte risken för demokratins fortbestånd, risken för atl vårl demokratiska system är i fara, om radionämnden inte har några befogenheter när riksdag och regering är fråntagna sina möjligheter att ingripa? Den risken borde väl stå klar för alla! Därför, menar jag, måste radionämnden ges behörighet all meddela föreskrifter om framlida programs innehåll och uiformning enligt del yrkande som jag har gjort i moiionen 1801, punkt 1.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till motionen 1977/78:1801 i dess helhet, alltså i alla de punkter där den förekommer i utskottets hemställan.

I della anförande instämde Josef Axelsson (m).

TORKEL LINDAHL (fp):

Herr talman! Nu närmar sig väl den tidpunkt då kammaren äntligen kan fatta beslul i den här frågan -del har ju varit nästan en och en halv dags debatt om hela ärendet.

Vi kommer antagligen alt fatta ett beslul som innebären liten, skall vi kalla det uppluckring av TV-monopolet. Det är framför allt genom införandet av närradion som det kan tänkas ske. Sedan får vi antagligen också en ändrad organisation av Sveriges Radio, vilken innebäratl vi får fyra olika jämställda programorganisationer. Detta bör kunna leda lill en ökad mångfald i etern.

Motståndarna lill della förslag hävdar att det gör det väl egenlligen inte -de menar all del bara innebär en ökad byråkratisering - och framför väldigt dunkla resonemang om varför del skulle bli så. Jag vill inte gå in mera på detta

nu; jag vill bara hänvisa till vad Daniel Tarschys sade här i kammaren i går eftermiddag. Jag har funnil att ingen socialdemokrat eller kommunist har gjort ens det minsta försök atl gå i polemik med vad han sade. Herr talman! Orsaken är antagligen atl man inte har några argument alt bygga sina påståenden på.

Del finns en mängd skäl för atl försöka mjuka upp monopolet, framför allt att man bör få en mångfald möjligheter atl välja på i etern, att många röster skall få göra sig hörda och att statsmakternas styrande möjligheter skall minska.

Vidare börjar del bli mycket dyrt all i dagens läge driva en tidning. All ge ut även en myckel blygsam tidning med gles utgivning kostar oerhört myckel pengar. Däremoi är del med närradion förhållandevis billigt att ge spridning åt åsikter. Över huvud laget kan man säga atl etermedia - med viss reservalion för TV, men del gäller i alla fall radio -är billiga kontaktmedel. Och den tekniska utvecklingen på området gör att de blir billigare, medan tidningstekniken, trots vissa kostnadsbesparande tekniska landvinningar även där, framgent nog kommer att vara tung. Det är här vi har möjlighet att experimentera och försöka få en närradio, en chans för organisationer att föra fram sina åsikter, på sitt sätt och ulan större restriktioner.

Del är typiskt atl Tore Claeson angriper delta med en speciell vpk-vinkling av det hela. Han är rädd för atl lyssnarna själva skall välja program, rädd för alt de som vill höra på radio i ett visst ögonblick själva väljer vilket program de vill höra - och det skulle vara etl slort hot mot lokalradion. Själv tycker jag att det är bra att lyssnarna får möjlighel alt välja det program de själva vill.

Del finns ell område som jag berört i en motion med anledning av den här propositionen och där man mycket väl skulle kunna tänka sig fri elablering och fri sändningsrält för radio- och TV-program. Det gäller sändning av program genom trådsystem. Där finns inga av de tekniska invändningar som med all rält kan resas i liknande fall när det gäller rundradiosändningar. Genom irådsyslem går man förbi den trängsel i etern som finns.

Ulskottet har nöjt sig med all konstatera att del krävs mer utredning innan man kan gå på den här vägen. Jag skulle vilja uppmana utbildningsministern att fundera på denna fråga, om det inte vore skäl all utreda möjligheterna all på etl hell annat sätt än i dag tillåta irädradiosändningar.

Vi kan också se alt del i framliden kommer nya former av redan existerande media, som teledata- och telelexlsystem. Jag märker atl en hel del av mina kolleger redan är ute för att sätta upp begränsningar och regler här. Det är väl riktigt i så måtto att det gäller alt vi är med och inte blir överkörda, men vi skall inte acceptera begränsningar och monopolsituationer bara därför att det gäller nya media, ulan vår strävan bör naluriigtvis vara atl fö del så fritt som möjligl.

Debalten hittills har varit - förutom en debatt om organisationen - en värdefull diskussion om demokrati och yitrandefrihet och även i slor utsträckning om vad programmen bör innehålla. Men i många av inläggen har det funnits en underton som giort mig litet oroad. Del har varil en förmyndarmenlalitet; man vill bestämma vad tittarna och lyssnarna skall få

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

för program. Jag måste erkänna atl jag faktiskt tror på människornas möjligheler att själva avgöra vad de vill se eller höra på. Men del gäller förstås att se till att de program som de vill se eller lyssna på sänds.

Det är helt riktigt -jag ställer mig bakom vartenda yttrande här om detta -atl vi har skyldighei all lillgodose minoriteternas intressen. Att del måste göras är helt oundvikligt. Men del förOänar påpekas att Sveriges Radio/TV också har skyldighet atl sända program som den breda allmänheten önskar och vill ha. Man kanske skall ta bort pekpinnar och skolmästarattityder litet mer än vad man gör i dagens läge.

Det finns en kanal i radion, P 3, som nog egenlligen är den populäraste, den som uppenbarligen tilltalar väldigt många människor. Del verkar som om man från radions sida närmasl är litet bekymrad över denna popularitet och försöker styra över vissa program till andra kanaler. Och man slänger in typer av program i P 3 som egenlligen inte hör hemma i en kanal av P 3:s karaktär. Enligt min mening är del en ganska onödig rädsla man visar för alt folk vill lyssna på vad man sänder.

Däremoi finns det skäl att hoppas atl vi får en ganska snabb utbyggnad av P 4. Jag tror och hoppas nämligen alt lokalradion snart kommer all kräva så pass myckel ulrymme alt den inte riktigt får plats i kanal 3 ulan all den lillsammans med utbildningsradion behöver en egen kanal. Kanal 3 kunde då få gå lillbaka till atl vara en kanal för lätt musik. Jag tror all del finns etl mycket slorl behov av det. Och om del finns elt stort behov av något är del fakliskl Sveriges Radios skyldighet all se lill atl det behovel tillgodoses.

TAGE ADOLFSSON (m):

Herr lalman! Jag har ivå molioner som behandlas i delta utskottsbetänkande. Mot etl enigt utskott skall jag inte yrka bifall till molionerna. Jag skall inte ens uppta kammarens tid med att plädera för motionerna i fråga. Jag vill bara uiirycka en förhoppning om all del beslut som riksdagen nu skall fatta måtte leda till de förändringar och förbättringar inom Sveriges Radio/TV som svenska folket så länge har väntal på,och atl de många problem som varit och är förknippade med Sveriges Radio/TV:s verksamhel nu skall kunna lösas.

DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr lalman! Etl av de påståenden som cirkulerat i debatten om den nya organisationen av Sveriges Radio är alt klyvningen skulle leda till en ökad byråkratisering. Georg Andersson talade i går om kostnader av storleksordningen 20 milj. kr. om året, om 100 nya anställda och om behov av avsevärt större lokaler. De siffrorna bygger på vissa kalkyler som gjorts vid Sveriges Radio, kalkyler som dock inte direkt gäller den framlagda proposilionen ulan som giorts lidigare i elt annal sammanhang.

Herr talman! Det här är kalkyler som bygger på vissa bestämda förutsättningar: all man skall dubblera och tredubbla vissa stabsfunktioner och servicefunktioner. Men det är inte några exakta kalkyler. Sådana går inte att göra på grundval av propositionen, eftersom regering och riksdag inte ger

några direktiv om de nya företagens inre uppbyggnad. Företagen själva kommer således att ha stor frihet att bestämma hur de vill använda resurserna, i vilken utsträckning de vill etablera separata funktioner eller samsas om gemensamma funktioner eller köpa Oänster utifrån. Företagen kan också själva avgöra hur de skall fördela resurserna mellan administrativa stödfunktioner å ena sidan och del direkta programarbetet å den andra. Här finns det plats för precis de avvägningar som företagen själva vill göra. Ingenting i propositionen tvingar fram en ökad byråkratisering.

Det finns heller ingen annan grund för att påstå att en klyvning måste leda lill en byråkratisering. Det finns faktiskt, som jag påminde om i går,en ganska omfattande forskning kring orsakerna till byråkratisering, och i den är det framför alll två hypoteser som visal sig hållbara. Den ena är atl byräkraliseringen tilltar med växande storiek -ju större en organisalion blir, desto mer tenderar den lill att byråkratiseras. Den andra hypotesen gör gällande atl det framför alll är en fråga om åldrande-ju äldre en organisation blir, desto mer resurser koncentreras på renl administrativa funktioner.

Vad socialdemokraterna säger är emellertid precis tvärtom. De tror atl mindre organisationer blir mer byråkratiska än större. Del mindre förelaget skulle ha behov av en proportionellt sett större administrativ apparat än det större.

Herr talman! Detta stämmer fakliskl inte med vad vi vet om andra företag i olika branscher och andra myndigheter. Det var mot den bakgrunden somjag i går frågade Georg Andersson om det fanns något belägg för den socialdemokratiska teorin om atl mindre organisationer är mera byråkrati-tunga än slörre organisationer. Jag konstaterar nu,som också Torkel Lindahl gjorde för en stund sedan,att det inte har vankats något svar på den frågan. Vi får väl uppfatta del så all socialdemokraterna har nedlagt sin talan på den här punkten.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag ber kammaren om överseende för att jag tar ytterligare någon minut i anspråk, men Daniel Tarschys envisa frågor kräver ell svar. Socialdemokraterna har inte lagt ned sin talan. Vi kommer atl rösta för våra reservationer.

Daniel Tarschys är teoretiker, det kan jag konstatera. Han vill ha en teori till gmnd för vårt påslående att den nya organisationen blir dyr och byråkrati-serad. Låt mig än en gång konstatera atl det är oansvarigt av regeringen alt lägga fram förslag till en omfattande omorganisalion utan all ens besvära sig med all beräkna de ekonomiska konsekvenserna. Under utskottsarbetet har för oss presenterats övertygande material från Sveriges Radios ledning, från dislriklschefer och från personalorganisationerna om ekonomiska konsekvenser och andra allvarliga följder av regeringsförslaget belräffande ny organisalion. Vi kan inte vifta bort deras argument med hänvisning lill herr Tarschys teorier. Vi måsle och vill se praktiskt på de här problemen. Jag tycker alt också herr Tarschys borde söka markkontakt i den här frågan och försöka se till de praktiska konsekvenserna.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

De borgerliga partiernas representanter, med undanlag för Eric Enlund såvitt vi nu känner till, vill driva igenom en omfattande förändring av organisationen för Sveriges Radio. Jag tycker all de då är skyldiga all redovisa de administrativa och ekonomiska konsekvenserna. Men alla dessa problem skjuter man över till Sveriges Radio och säger att Sveriges Radio självt får klara ut dem - utan att ens ge Sveriges Radio ekonomiska resurser för att klara de ekonomiska konsekvenserna av en omorganisalion. Jag tycker atl det är upprörande.

Utbildningsministern sade i går att han inte sett några kostnadsuppgifter om vad omorganisationen skulle innebiira. Är inte detla ganska häpnadsväckande? Är det inte departementschefens skyldighet atl införskaffa kostnadsuppgifter och beräkningar till grund för sina egna förslag? Eller har man också i deparlemenlel litat på herr Tarschys teorier? Del kan bli förödande för programverksamheten och därmed också för publiken.

Jan-Erik Wikström sade i dag i replik lill Olof Palme atl regeringen velat lösa problem. Men jag konstaterar atl i verkligheten har herr Wikström och regeringen i övrigt skapal en rad nya problem, och herr Tarschys teorier ger verkligen ingen lösning på de problemen.

Slutligen eu tillrättaläggande yuerligare en gång. Här upprepar herr Tarschys del felaktiga påstående som herr Wikström gjorde i går, nämligen atl de beräkningar som Sveriges Radio har presenterat beträffande konsekvenserna av en omorganisalion skulle avse ett helt annal förslag än det som nu ligger på riksdagens bord. Låt mig konstatera: Vi har fått beräkningar från Sveriges Radio efter del alt propositionen framlades. De beräkningarna är grundade på det som bedöms bli följden av propositionens förslag- ingenting annat.

DANIEL TARSCHYS (fp);

Herr talman! Jag har i dag på morgonen varil i kontakt med Sveriges Radio, och där bekräftade man all de uppgifter som har presenterats gällde eu tidigare förslag. Vidare sade man alt del inte går alt lägga fram exakta kalkyler beträffande effekterna av proposilionen, just av den anledning som jag lidigare anförde, nämligen att proposilionen inte ger några deialjföreskrifter om hur de nya förelagen skall bygga upp sin organisation. Regeringen och riksdagen anvisar anslag till de nya företagen men föreskriver inte hur dessa i delalj skall bygga upp organisationen. Att bygga upp organisationen är en uppgift för personalen och förelagsledningen. Det är det som är själva poängen i etl syslem, där man inte försöker delaljreglera Sveriges Radio. Del går av den anledningen inte atl komma viftande med siffror som 20 milj. kr. eller 100 nya anställda eller all tala om mycket större lokaler, som Georg Andersson gör.

Frågan om avvägningen mellan administrativa resurser och programresurser, om den inre konslruklionen och huruvida man skall bygga upp separata funktioner eller ha gemensamma funktioner eller köpa Oänster utifrån är uppgifter för företagen själva. Det är ingenting som riksdag och regering föreskriver.

Herr lalman! Georg Andersson har ett visst förakt för teorier. Jag kan förslå det, när de teorier som han själv ansluter sig lill är så illa underbyggda. Men nu är del faktiskt så, som jag tidigare sagt, att del finns en omfattande forskning som stöder teorin alt större organisationer tenderar att bli mer byråkratiska än mindre, och äldre mer byråkratiska än nya. Jag har därför av Georg Andersson begärt atl få reda på vilka belägg som stöder hans teori om alt mindre organisationer skulle vara mer by råkratiska än slörre. På det svarar Georg Andersson genom att säga att han lycker illa om teorier. Det tycker jag, herr.talman, inte är något vidare starkt argument.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Teorier kan vara bra om de är förankrade i verkligheten.

Daniel Tarschys påståenden nu med hänvisning till att han varit i kontakt med Sveriges Radio i dag kan inte få bli sista orden i den här debatten. Vi måsle grunda besluten på det skriftliga material som kommit riksdagens beredande utskott till hända. Jag hardet materialet här, och del ärdet jag har hänvisat till.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkten I

Mom . 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Propositionergavs på bifall lill dels utskottels hemslällan,dels moiionen nr 1799 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmströrn begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion;

Den som vill atl kammaren bifaller kulturutskottets hemslällan i belänkandel nr 24 punkten 1 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 1799 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmströhi begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 302 Nej - 15

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Punkten 2

Mom . 1

Propositioner gavs på bifall lill Lo) utskottets hemställan, 2:o) reservalionen nr 1 av Georg Andersson m. fl. samt 3:o) motionen nr 1799 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Georg Andersson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan Eva Hjelmström begärt votering belräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående kulturutskottets hemställan i belänkandet nr 24 punkten 2 mom. 1

antar reservationen nr I av Georg Andersson m. fl. röstar ja,

den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit

moiionen nr 1799 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 151

Nej - 16

Avstår - 151

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller kullurutskottels hemställan i betänkandet nr 24 punkten 2 mom. 1 röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 1 av Georg Andersson m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Georg Andersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 163 Nej - 153

Mom . 2-7

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa moment hemställt.

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 4 av Georg Andersson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Georg Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemslällan i belänkandel nr 24 punkten 2 mom. 8 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 4 av Georg Andersson m.fl.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-proposilionen. Då Georg Andersson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 164 Nej - 153

Mom. 9

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskottels hemställan, dels reservationen nr 5 av Georg Andersson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Georg Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 24 punkten 2 mom. 9 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 5 av Georg Andersson m. n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-proposilionen. Då Georg Andersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 164 Nej - 153

Mom. 10

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan,dels motionerna 1976/77:68 av Lars Werner m. fl. och 1977/78:1799 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Den som vill alt kammaren bifaller kullurulskoUets hemställan i betänkandet nr 24 punkten 2 mom. 10 röslar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionerna 1976/77:68 av Lars Werner m. fl. och 1977/78:1799 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-proposilionen. Då Eva Hjelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 301 Nej - 17

Mom. 11

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna nr 1788 av Gördis Hörnlund m. fl. och nr 1793 av Hans Nyhage m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 12 och 13

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkten 3

Mom. 1

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels det av Cari-Henrik Hermansson under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i belänkandel nr 24 punkten 3 mom. 1 röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av Cari-Henrik Hermansson under överläggningen framställda yrkandel.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 302 Nej - 16

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottels hemslällan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 1801 av Allan Åkerlind i moisvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 3-5

Kammaren biföll vad ulskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 8 av Georg Andersson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Georg Andersson begärl votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller kullurutskottels hemslällan i betänkandet nr 24 punkten 3 mom. 6 röslar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 8 av Georg Andersson m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Georg Andersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163 Nej - 153

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reserva tionen nr 9 av Georg Andersson m. fl. samt 3:o) motionen nr 1799 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Georg Andersson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Eva Hjelmström begärl votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående kulturutskottets hemslällan i betänkandet nr 24 punkten 3 mom. 7

antar reservationen nr 9 av Georg Andersson m. fl. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit

motionen nr 1799 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del.

Ja - 154

Nej - 16

Avstår - 147

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

I enlighet härmed blev följande voleringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i belänkandet nr 24 punkten 3 mom. 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 9 av Georg Andersson m. fl.

Ja - 164 Nej - 153

Mom. 8

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 9

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 1801 av Allan Åkeriind i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 10 och 1 1

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom . 12

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till moiionen nr 1801 av Allan Åkeriind i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 13

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemslällan, dels motionerna I976/77:987av Lars Werner m.fl. i moisvarande del och 1977/78:877 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller kullurutskottels hemställan i betänkandet nr 24 punkten 3 mom. 13 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna 1976/77:987 av Lars Werner m. fi. i moisvarande del och 1977/78:877 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 301 Nej - 16

Mom. 14

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen 1976/77:987 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 24 punkten 3 mom. 14 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen 1976/77:987 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 302 Nej - 16

Mom. 15-17

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 18

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels motionen nr 1801 av Allan Åkeriind i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 19

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 20

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av Georg Andersson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Georg Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i belänkandet nr 24 punkten 3 mom. 20 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 10 av Georg Andersson

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-propositionen. Då Georg Andersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 164 Nej - 153

Mom. 21

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av Georg Andersson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Georg Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskotlels hemslällan i betänkandet nr 24 punkten 3 mom. 21 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11 av Georg Andersson m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Georg Andersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 164

Nej - 140

Avslår - 13

Mom. 22

Ulskottels hemställan bifölls.

Punkten 4 Mom. 1 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1801 av Allan Åkeriind i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Allan Åkerlind begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemslällan i betänkandet nr 24 punkten 4 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1801 av Allan Åkerlind i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Allan Åkerlind begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 292

Nej - 14

Avstår - 9

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Mom. 3 och 4

Propositionergavs på bifall till dels ulskottels hemslällan,dels motionen nr 1799 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskollets hemslällan i belänkandet nr 24 punkten 4 mom. 3 och 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1799 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 299

Nej - 16

Avslår - I

Punkten 5

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels motionen nr 1799 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

5 Riksdagens prolokoll 1977/78:150-151

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller kullurulskoUets hemställan i betänkandet nr 24 punkten 5 mom. 3 röslar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 1799 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Eva Hjelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 301 Nej - 16

Mom. 4 och 5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 14 av Georg Andersson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Georg Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 24 punkten 5 mom. 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 14 av Georg Andersson

m.n.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Georg Andersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 164

Nej - 151

Avstår - 1

Mom. 7-9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkten 6 Mom. 1 Ulskottels hemslällan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 1877 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 24 punkten 6 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 1877 av Lars Werner m. n. i motsvarande del.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 301 Nej - 16

Mo m . 3

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 15 av Georg Andersson m. fl. samt 3:o) motionerna nr 1799 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del och nr 1877 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Georg Andersson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna , av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Eva Hjelmslröm begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 24 punkten 6 mom. 3

antar reservationen nr 15 av Georg Andersson m. fl. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit

molionerna nr 1799 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del och nr 1877 av

Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 150

Nej - 16

Avstår - 152

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. in.

1 enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 24 punkten 6 mom. 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 15 av Georg Andersson m.fl.

Ja - 163 Nej - 153

Punkten 7

Mom. 1-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 16 av Georg Andersson m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Georg Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kullurutskottels hemslällan i belänkandet nr 24 punkten 7 mom. 5 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 16 av Georg Andersson m. fl. i motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-proposilionen. Då Georg Andersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 166

Nej - 138

Avstår - 13

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservalionen nr 16 av Georg Andersson m. fl. i motsvarande del samt 3:o) motionen nr 1799 av Lars Werner m.fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Georg Andersson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Eva Hjelmslröm begärt votering belräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 150

Onsdagen den 24 m.aj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående kulturulskollets hemslällan i betänkandet nr 24 punkten 7 mom. 6

antar reservationen nr 16 av Georg Andersson m. fl. i moisvarande del röslar

ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

motionen nr 1799 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Ja - 147

Nej - 16

Avsfår - 153

I enlighet härmed blev följande voleringsproposilion uppläst och godkänd;

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemslällan i betänkandet nr 24 punkten 7 mom. 6 röstar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 16 av Georg Andersson m. fl. i moisvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Georg Andersson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 164 Nej - 153

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Mom. 7

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 8

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 9

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels motionen nr 1799 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 24 punkten 9 mom. I röstar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1799 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-propositionen. Då Eva Hjelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 302 Nej - 16

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 17 av Georg Andersson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Georg Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i belänkandet nr 24 punkten 9 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 17 av Georg Andersson m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Georg Andersson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 140

Avsfår - 13

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 10 och 11

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

§ 5 Anslag till högskola och forskning

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1977/78:22 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitl gäller anslag till högskola och forskning jämte motioner samt propositionen 1977/78:82 om stöd fill de fria samfundens teologiska seminarier.

TALMANNEN:

1 fråga om detta belänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i belänkandel.

I del följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 1 (Vissa gemensamma frågor)

Regeringen hade i propositionen 1977/78:100 bilaga 12 avsnittet Högskola och forskning under rubriken Vissa gemensamma frågor (s. 334-400) behandlat högskole- och forskningsfrågor av allmän karaktär samt - efter föredragning av utbildningsministern Jan-Erik Wikström - föreslagil riksdagen

dels alt

1. anta inom utbildningsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i högskolelagen (1977:218),

2. anta inom utbildningsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1977:219) om obligatoriska studerandesammanslutningar,

3. anta inom ulbildningsdepartementet upprättat förslag lill lag med bemyndigande alt upphäva föreskrifter om skyldighet att tillhöra särskild studerandesammanslutning,

dels att

4. besluta au i Siockholm fr. o. m. den 1 juli 1978 skulle finnas de åtta högskoleenheter för konstnäriig utbildning som angivits i propositionen,

5. bemyndiga regeringen att vidta de åtgärder som fordrades för konstfackskolans inordnande i högskoleorganisationen i Stockholm,

6. bemyndiga regeringen alt besluta om omföringar mellan anslagen för högskolan m. m. i enlighet med vad som förordals i proposilionen,

7. godkänna vad som förordats i propositionen om skydd för frivilliga försökspersoner.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

8. i övrigt godkänna de riktlinjer för utbildning och forskning som angivits i propositionen.

I detta sammanhang hade behandlats molionerna 1977/78:378 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gällde yrkandena aU riksdagen skulle

1. uttala sig för att de målsättningar som angavs i moiionen skulle utgöra
grundvalen för den högre utbildningens utformning och inriklning (yrkandel

1).

2. uttala sig för alt de s. k. studielämplighelsproven borde avskaffas
(yrkandel 4),

hos regeringen hemslälla om förslag

3. varigenom betygen skulle avskaffas som urvalsinslrumenl för tillträde lill högskolestudier och ersättas av arbetslivserfarenhet och köprincipen (yrkandet 3 b),

4. för att förbättra invandrarnas möjligheter lill högskolestudier bl. a. genom alt införa kurser på de stora invandrarspråken (yrkandel 3 c),

5. om avskaffande av betygen inom högskolan (yrkandet 3 d),

6. innebärande att alla styrelser inom högskolan - under regionstyrelse-nivå - skulle utses av dem som var verksamma inom högskolan i en gemensam valkorporation enligt principen en människa-en röst (yrkandet 3e),

7. om upphävandet av lagen om elektorsförsamlingar och att dessa skulle ersättas med allmänna direkta val i en valkorporation till linjenämnder (yrkandet 3 O,

8. om avskaffande av kårobligatoriet i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkandet 3 g).

1977/78:398 av Eva Winther (fp),

1977/78:569 av Rune Rydén (m), vari yrkats att riksdagen skulle

1. besluta all användningen av de medel som anvisades för försöksverksamheten med näringslivskontakt för forskare fick prövas inom ramen för försöksverksamheten,

2. hos regeringen hemslälla all man i direktiven för försöksverksamheten även berörde frågan om dess anknytning till högskoleutbildningen,

3. hos regeringen begära atl ledningen av försöksverksamheten skulle anförtros lärarOänstutredningen,

1977/78:573 av Margarelha af Ugglas (m) och Rune Rydén (m).

1977/78:737 av Stig Alemyr m. fl. (s), vari yrkals atl riksdagen beslutade hemställa hos regeringen om ett förslag till riksdagen hösten 1978 om ett syslem för planering och resursfördelning i enlighet med 1975 års riksdagsbeslut, som kunde tillämpas fr. o. m. budgetåret 1979/80,

1977/78:738 av Slig Alemyr m. fl. (s), vari yrkals all riksdagen skulle

1. besluta avslå regeringens förslag att under anslaget Samhällsvetenskap
liga fakulteterna anvisa 500 000 kr. för massmedieforskning samt besluta au
lill anslaget för budgetåret 1978/79 anvisa etl reservalionsanslag av
95 330 000 kr.,

2. besluta atl hos regeringen hemställa om elt förslag lill 1978/79 års
riksmöte om en massmedieforskningsorganisalion i huvudsak enligt den
modell som massmedieforskningsutredningen hade föreslagit,

1977/78:747 av John Johnsson (s) och Margit Sandéhn (s),

1977/78:750 av Kari-Eric Norrby (c) och Anna Eliasson (c),

1977/78:753 av Rune Rydén m. fl. (m),

1977/78:754 av Birgitta Rydle (m),

1977/78:756 av Margarelha af Ugglas (m) och Per Unckel (m),

1977/78:758 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gällde yrkandet atl riksdagen beslutade uttala att förkunskapskraven för antagning lill förskol-lärar- och frilidspedagogutbildningen borde ses över i enlighet med vad som anförts i moiionen (yrkandet 6),

1977/78:878 av Lars Werner m. fl. (vpk), såviu gällde yrkandet aU riksdagen i enlighet med vad som anförts i den lill kulturutskottet remitterade motionen 1977/78:877 uttalade atl ålgärder borde vidtas för alt möjliggöra studier på högskolenivå, främst på de största invandrarspråken (yrkandet 2),

1977/78:881 av Gunnar Biörck i Värmdö (m),

1977/78:885 av Olof Palme m. fl. (s), såviu gällde yrkandena all riksdagen skulle

1. som sin mening ge regeringen lill känna vad i motionen anförts om atl
de fackliga organisationerna borde vara representerade i den särskilda
kommittén och den regionala arbetsgruppen som skulle leda försöksverk
samheten med näringslivskonlakt för forskare (yrkandet I),

2. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att
en viss del av medlen för försöksverksamheten med näringslivskonlakt för
forskare lillfördes de fackliga organisationerna för informalion och utredning
av forskningsprojekt (yrkandet 2),

3. beträffande temaorienterad forskning vid universitetet i Linköping
besluta att de två teman som föreslagits av universilels- och högskoleämbetet
fick starta den 1 juli 1979 samt de övriga årel därefter (yrkandet 3),

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

Nr 150 4. besluta alt till Vissa särskilda utgifter inom högskolan för budgetåret

Onsdagen den 1978/79 anvisa elt i förhållande lill regeringens förslag med 500 000 kr.

24 maj 1978 förhöjt reservationsanslag av 12 537 000 kr., varvid anslagsposten 2.

____ —_______ Planering och förberedelser inför temaorienterad forskningsorganisation i

Anslag till högskola Linköping skulle utgå med 1 500 000 kr. (yrkandel 4),
och forskning 5. besluta att lill Malematisk-naturvetenskapliga fakulteterna för bud-

getåret 1978/79 anvisa ett i förhållande lill regeringens förslag med 2 500 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 187 732 000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkandel 5),

6. besluta atl till Tekniska fakulteterna för budgetåret 1978/79 anvisa etl i förhållande lill regeringens förslag med 2 500 000 kr. förhöjt reservalionsanslag av 196 235 000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkandel 6),

7. besluta all till Forskningsrådsnämnden för budgetåret 1978/79 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 1 500 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 16 412 000 kr. (yrkandel 7),

8. besluta all till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1978/79 anvisa etl i förhållande till regeringens förslag med 3 400 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 46 015 000 kr. (yrkandet 8),

9. besluta aU till Medicinska forskningsrådet för budgetåret 1978/79 anvisa etl i förhållande till regeringens förslag med 5 900 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 92 630 000 kr. (yrkandet 9),

10. besluta att lill Naturvetenskapliga forskningsrådet m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa etl i förhållande lill regeringens förslag med 12 800 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 167 805 000 kr. (yrkandet 10),

11. besluta att till Bidrag till Vetenskapsakademien för budgetåret 1978/79 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 200 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 4 915 000 kr. (yrkandet 11),

12. som sin mening ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts om åtgärder för att förbättra rekryteringen till grundläggande utbildning och forskarutbildning i högskolan (yrkandet 15),

1977/78:917 av Björn Molin (fp) och Sven Andersson i Örebro (fp),

1977/78:1146 av Karin Andersson (c) och Ella Johnsson (c),

1977/78:1176 av Lisa Mattson m. fl. (s, c, m, fp, vpk),

1977/78:1186 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m, s, c, fp, vpk),

1977/78:1189 av Ingrid Sundberg m. fl. (m),

1977/78:1190 av Ingrid Sundberg m. fi. (m).

1977/78:1197 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari yrkats aU riksdagen beslutade uttala sig för en ny, demokratiskt inriktad forskningspolitik, där följande rikllinjer bildade utgångspunkter, nämligen

a) att varje vetenskaplig institution inom den offentliga sektorn genomförde demokratiska beslutsformer så att alla arbetande forskare beslutade kollektivt om forskningsprogrammen enligt principen en person en röst och atl vid varje vetenskaplig institution de lokala fackliga organisationerna skulle ha rätt att utse en representant,

b) atl den nationella forskningspolitiken bereddes och övervakades av elt centralt kollegium, bestående lill hälften av valda representanter för de verksamma forskarna, lill hälften av representanter utsedda av fackförbundens representantskap, och att detta kollegium skulle ersätta nuvarande organ på forskningsområdet,

c) att riksdagen årligen anordnade en särskild forskningspolitisk debatt, där långsiktiga och övergripande målsättningar för forskningspolitiken diskuterades och där beslut fattades om en nationell forskningsbudget,

d) alt teknologisk forskning lades upp i enlighet med etl långsiktigt
induslripoliliskl program, som blev föremål för riksdagens behandling,

e) atl privat uppdragsforskning till förmån för kommersiella intressen
förklarades oförenlig med offentlig forskaranställning, när den utgjorde annat
än en mindre del av forskarens totala arbetsinsats under elt år,

1977/78:1408 av Georg Danell (m) och Lars Schött (m),

1977/78:1537 av Lars Ahlmark (m),

1977/78:1543 av Birgitta Dahl m. fl. (s),

1977/78:1548 av Sven Johansson m. fl. (c),

1977/78:1552 av Bengl Kindbom (c) och Björn Eliasson (c),

1977/78:1565 av Per Unckel (m) och

1977/78:1697 av Maj Pehrsson m. fl. (c).

Utskottet hemställde såvitl avsåg resp. avsnitt

högskolereformen

1. alt riksdagen godkände alt i Stockholm fr. o. m. den 1 juli 1978 skulle finnas de åtta högskoleenheter för konstnäriig ulbildning som förordals i proposilionen 1977/78:100,

2. atl riksdagen bemyndigade regeringen atl vidta de åtgärder som fordrades för konstfackskolans inordnande i högskoleorganisationen i Stockholm,

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

Nr 150 3. att riksdagen skulle anta det genom propositionen 1977/78:100 fram-

Onsdagen den 'S'' förslaget lill lag om ändring i högskolelagen (1977:218),

24 maj 1978 '*■ riksdagen skulle anta det genom proposilionen 1977/78:100 fram-

_____________ lagda förslagel lill lag om ändring i lagen (1977:219) om obligatoriska

Anslag till högskola studerandesammanslutningar,

och forskning - ' riksdagen skulle anta del genom proposilionen 1977/78:100 fram-

lagda förslaget till lag med bemyndigande alt upphäva föreskrifter om skyldighet att tillhöra särskild studerandesammansluining,

6. alt riksdagen beträffande utbildningens utformning och inriktning skulle avslå moiionen 1977/78:378 yrkandel I,

7. att riksdagen beträffande obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar skulle avslå motionen 1977/78:378 yrkandet 3 g,

8. att riksdagen beträffande lagen om elektorsförsamling skulle avslå motionen 1977/78:378 yrkandet 3 f,

9. all riksdagen beträffande valkorporation skulle avslå motionen 1977/ 78:378 yrkandet 3 e,

10. att riksdagen beträffande betygssystem skulle avslå motionen 1977/
78:378 yrkandet 3 d,

behörighet och urval

11. atl riksdagen belräffande urvalsinstrument skulle avslå motionen 1977/78:378 yrkandel 3 b,

12. alt riksdagen beträffande högskoleprovet skulle avslå motionen 1977/ 78:378 yrkandet 4,

13. aU riksdagen beträffande Ougoprocentsregeln skulle avslå motionen 1977/78:573 yrkandet 1,

14. alt riksdagen beträffande sökande i kvotgrupp IV skulle avslå motionen 1977/78:573 yrkandet 2,

15. atl riksdagen beträffande iniagningsprov skulle avslå moiionen 1977/ 78:573 yrkandet 3,

16. atl riksdagen belräffande förkunskapskrav skulle avslå motionen 1977/78:758 yrkandet 6,

17. atl riksdagen beträffande föreningsmeriier skulle avslå motionerna 1977/78:756 och 1977/78:1190,

18. att riksdagen belräffande behörighet aU söka till talpedagogulbildning skulle avslå motionen 1977/78:754,

19. att riksdagen beträffande lärare för döva skulle avslå motionen 1977/ 78:1146,

20. att riksdagen beträffande utländska studerande skulle avslå motionen 1977/78:1189,

grundläggande högskoleutbildning

21, att riksdagen beträffande grundläggande högskoleutbildning i natur
vetenskapliga och tekniska ämnen skulle avslå moiionen 1977/78:885
yrkandet 15 i denna del,

22. atl riksdagen beträffande avskaffande av fria utbildningsområdet

skulle avslå motionen 1977/78:737,

23. att riksdagen belräffande anmälningsförfarandel skulle avslå motionen 1977/78:753,

24. att riksdagen belräffande formgivarutbildning skulle avslå motionen 1977/78:398,

25. atl riksdagen beträffande ulbildning på Golland skulle avslå moiionen 1977/78:1408,

26. atl riksdagen belräffande invandrarnas högskolestudier skulle avslå moiionen 1977/78:378 yrkandel 3 c och motionen 1977/78:878 yrkandet 2,

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

allmänna frågor

27. alt riksdagen bemyndigade regeringen alt besluta om omföringar mellan anslagen för högskolan m. m. i enlighet med vad som förordals i propositionen 1977/78:100,

28. att riksdagen belräffande utvärdering av högskolereformen skulle avslå moiionen 1977/78:881 yrkandet 1 i denna del och motionen 1977/78:1565,

29. alt riksdagen beträffande bestämmelser om ersättning skulle avslå motionen 1977/78:750 och motionen 1977/78:881 yrkandet 2,

30. att riksdagen beträffande befordringsgrund skulle avslå moiionen 1977/78:1176,

31. att riksdagen beträffande Oänstledighet med B-avdrag skulle avslå motionen 1977/78:1537,

forskningsfrågor

32. att riksdagen beträffande utlalande om rikllinjer för forskningspolitiken skulle avslå motionen 1977/78:1197,

33. att riksdagen beträffande utlalande om inrättande av elt forsknings-departement skulle avslå motionen 1977/78:917,

34. att riksdagen beträffande uttalande om prioritering vid fördelning av forskningsresurser skulle avslå motionen 1977/78:1697,

35. alt riksdagen beträffande fakultetsanslag med avslag på moiionen 1977/78:885 i denna del godkände vad utskottet förordat,

36. atl riksdagen belräffande forskarutbildning skulle avslå motionen 1977/78:885 yrkandet 15 i denna del,

37. alt riksdagen belräffande massmedieforskningens organisalion med avslag på moiionen 1977/78:738 yrkandet 2 godkände vad som förordals i propositionen 1977/78:100,

38. att riksdagen belräffande temaorienterad forskningsorganisation i Linköping skulle

a) i fråga om principbeslut avseende den 1 juli 1979 med bifall till propositionen 1977/78:100 samt med avslag på moiionen 1977/78:885 yrkandel 3 i denna del och moiionen 1977/78:1186 yrkandet 1 godkänna vad som förordals i proposilionen,

b) i fråga om principbeslut avseende den 1 juli 1980 avslå moiionen 1977/78:885 yrkandel 3 i denna del.

Nr 150 c) i fråga om fasla Oänster avslå motionen 1977/78:1186 yrkandet 2,

Onsdaeen den •'- '•'- riksdagen beträffande bidrag lill lönekostnad för forskare som

24 maj 1978 deltog i försöksverksamhet med näringslivskonlakt för forskare med anled-

_____________ ning av proposilionen 1977/78:100 och moiionen 1977/78:569 yrkandet 1

Anslag till högskola '" rnening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,
och forskning '- '•'- riksdagen belräffande under 39 nämnd försöksverksamhet i övrigt

m. m. med avslag på motionen 1977/78:569 yrkandena 2 och 3, moiionen 1977/78:747, motionen 1977/78:885 yrkandena I och 2 samt motionen 1977/ 78:1548 godkände vad som förordats i proposilionen 1977/78:100,

41. att riksdagen beträffande medel lill forskningsråden och forskningsrådsnämnden samt Vetenskapsakademien med avslag på motionen 1977/ 78:885 i denna del godkände vad utskottet förordat,

42. alt riksdagen belräffande forskning med hybrid-DNA skulle avslå molionerna 1977/78:1543 och 1977/78:1552,

övriga frågor

43. att riksdagen godkände vad som i propositionen 1977/78:100 förordats om skydd för frivilliga försökspersoner,

44. att riksdagen i övrigt godkände de riktlinjer för utbildning och forskning som förordats i proposilionen 1977/78:100 bilaga 12 s. 362-400.

Följande fem reservationer hade avgivits av Stig Alemyr, Bengt Wiklund, Lars Gustafsson, Lena Hjelm-Wallén, Roland Sundgren, Helge Hagberg och Margit Sandéhn (samtliga s):

1. beträffande fria utbildningsområdet, vari reservanterna ansett atl
utskottet under 22 bort hemställa

att riksdagen beträffande avskaffande av fria utbildningsområdet med bifall till motionen 1977/78:737 begärde atl regeringen hösten 1978 förelade riksdagen förslag härom i enlighet med vad som förordals av reservanterna,

2. belräffande fakultelsanslag, vari reservanterna ansett atl ulskottet
under 35 bort hemslälla

atl riksdagen med bifall till motionen 1977/78:885 i denna del godkände vad reservanterna förordat,

3. beträffande massmedieforskningens organisation, vari reservanterna
ansett att utskottet under 37 bort hemställa

aU riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:738 yrkandel 2 inte skulle godkänna förslaget i propositionen 1977/78:100 ulan hemslälla om nytt förslag i enlighet med vad reservanterna förordat,

4. beträffande temaorienterad forskningsorganisation i Linköping, vari
reservanterna ansett att utskottet under 38 b bort hemställa

alt riksdagen skulle i fråga om principbeslut avseende den 1 juli 1980 bifalla
78 motionen 1977/78:885 yrkandet 3 i denna del.

5. belräffande medel till forskningsråden och forskningsrådsnämnden samt Vetenskapsakademien, vari reservanterna ansett alt utskottet under 41 bort hemställa

att riksdagen med bifall till moiionen 1977/78:885 i denna del godkände vad reservanterna förordat.

Vid denna punkt hade avgivits elt särskill yltrande beträffande behörighet och urval av Ove Nordstrandh (m) och Per-Olof Strindberg (m).

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

Punkten 8 (Utbildning för undervisningsyrken)

Regeringen hade under punkten D 8 (s. 431-456) - efter föredragning av statsrådet Britt Mogård - föreslagit riksdagen all

1. besluta om inrättande av en påbyggnadslinje benämnd lärarlinjen för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel och omfallande 20 poäng,

2. bemyndiga regeringen att besluta om lokalisering av vårdlärariinjen enligt vad som förordals i proposilionen,

3. fastställa planeringsramar enligt vad som förordats i propositionen,

4. till Ulbildning för undervisningsyrken för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 426 165 000 kr.

I detla sammanhang hade behandlals motionerna 1977/78:337 av Gunnar Olsson m. fl. (s),

1977/78:377 av Gunnar Olsson m. fl. (s),

1977/78:378 av Lars Werner m. fl. (vpk), såviu gällde yrkandel atl riksdagen hos regeringen hemslällde om åtgärder för alt påtagligt förbättra prognosinstrumenten för arbetskraftsbehovet i vad gällde utbildningsyrkena inom högskoleområdet liksom resurserna för yrkesvägledning (yrkandet 2),

1977/78:450 av Lennart Bladh m. fl. (s), såviu nu var i fråga,

1977/78:755 av Ingrid Sundberg m. fl. (m),

1977/78:758 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gällde yrkandena aU riksdagen med avslag på proposilionen 1977/78:100 i berörda avseenden beslutade uttala

1. att under budgetåret 1978/79 borde 225 lärare för förskollärar- och fritidspedagogutbildningen utbildas, vartill medel anvisades efter framställning från regeringen (yrkandet 1),

2. atl anslaget under D 8 ibilaga 12 höjdes med 9 000 000 kr. för au bereda plats för ylleriigare 1 000 studerande vid fritidspedagoglinjerna och förskol-lärariinjerna (yrkandel 2),

3. att utbildningstiden för förskollärare och fritidspedagoger borde vara fyra år, med varvad teori och praktik i enlighet med vad som anförts i

Nr 150 motionen (yrkandet 3),

Onsdaeen den - ' kommunerna borde vara skyldiga alt tillse att personalen erhöll

24 maj 1978 möjlighet till årlig fortbildning på 30 timmar och att statsbidrag borde utgå till

_____________ denna verksamhet och hos regeringen hemställde om förslag därom

Anslag till högskola (yrkandet 4),

och forskning - " ' '' anställning inom ulbildningsyrkena men saknade

formell kompelens borde ges möjlighet atl genomgå utbildningen och att för denna kategori ersättning skulle utgå motsvarande full lön under utbildningstiden (yrkandet 5),

1977/78:891 av Rune Carislein (s) och Gördis Hörnlund (s), såviu gällde yrkandel 2,

1977/78:1160 av Helge Hagberg m. fl. (s, c, m, fp), vari yrkals atl riksdagen gav regeringen lill känna alt den önskade atl ålgärder snarast vidtogs för att bibehålla vårdlärarutbildningen i Örebro,

1977/78:1161 av Evert Hedberg m. fl. (s,cm, fp), vari yrkaisatt riksdagen beslutade uttala att reguljär fritidspedagogulbildning borde föriäggas till Halmstad som ersättning för nuvarande brislyrkesulbildning,

1977/78:1175 av Bo Lundgren (m) och Wiggo Komstedt (m), såvitl gällde yrkandena 1 och 2,

1977/78:1179 av Christer Nilsson (s),

1977/78:1184 av Christina Rogestam m.fl. (c, m, fp), vari yrkals att riksdagen beslutade all anvisa 100 000 kr. för atl möjliggöra för universitetet i Göteborg alt till Karistad och Skövde försöksvis lokalisera 24 av utbildningsplatserna på vårdlärariinjen vid universitetet,

1977/78:1541 av Ylva Annerstedt (fp) och Kari-Erik Strömberg (fp) samt

1977/78:1721 av Hans Jönsson (s) och Margit Sandéhn (s), såvitt gällde yrkandel 1.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen beträffande prognosinstrumenl m.m. skulle avslå motionen 1977/78:378 yrkandet 2,

2. all riksdagen belräffande försöks- och demonstrationsverksamhet skulle avslå moiionen 1977/78:1721 yrkandel 1,

3. alt riksdagen beträffande övertaliga lärarutbildare skulle avslå motionen 1977/78:755,

4. all riksdagen belräffande studie- och yrkesvägledning inom undervisningssektorn skulle avslå motionen 1977/78:1541,

5. att riksdagen belräffande förskollärar- och fritidspedagogutbildning i

Borås skulle avslå motionen 1977/78:891 yrkandet 2,

6. atl riksdagen beträffande förskollärar- och fritidspedagogulbildning i Kristianstad skulle avslå moiionen 1977/78:1175 yrkandet 2,

7. att riksdagen beträffande fritidspedagogulbildning i Halmstad med anledning av motionen 1977/78:1161 som sin mening skulle ge regeringen till känna vad ulskoitel anfört samt bemyndiga regeringen att göra omföring mellan anslagen för kommunal högskoleutbildning och utbildning för undervisningsyrken i enlighet med vad ulskollel förordat,

8. atl riksdagen belräffande ulbildning av vissa lärarutbildare skulle avslå motionen 1977/78:758 yrkandet 1,

9. att riksdagen beträffande ökat antal antagningsplatser för förskollärar-och frilidspedagogutbildningen skulle avslå moiionen 1977/78:758 yrkandet 2 i denna del,

10. all riksdagen beträffande förskollärar- och fritidspedagogutbildningens utformning skulle avslå motionen 1977/78:758 yrkandel 3,

11. alt riksdagen beträffande fortbildning av barnslugepersonal skulle avslå motionen 1977/78:758 yrkandet 4,

12. atl riksdagen beträffande löneförmåner m. m. skulle avslå motionen 1977/78:758 yrkandet 5,

13. atl riksdagen belräffande klasslärarutbildning i Kristianstad skulle avslå moiionen 1977/78:450 såviu nu var i fråga och motionen 1977/78:1175 yrkandet 1,

14. all riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:100 bemyndigade regeringen atl göra omföringar i vad gällde antagningsplatser på vårdlärariinjen m. m. mellan högskolan för lärarutbildning i Stockholm och universitetet i Umeå i enlighet med vad ulskollel förordat,

15. att riksdagen beträffande en extra vårdlärarkurs i Örebro med anledning av motionen 1977/78:1160 i denna del som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

16. alt riksdagen beträffande viss vårdlärarulbildning i Karlstad och Skövde med bifall till motionen 1977/78:1184 i denna del som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. alt riksdagen beträffande vårdlärarlinje i Karistad skulle avslå moiionen 1977/78:337,

18. atl riksdagen beträffande vårdlärariinje i Linköping skulle avslå moiionen 1977/78:1179,

19. alt riksdagen belräffande utbildning av vissa lärare inom sjukgymnastutbildningen skulle avslå motionen 1977/78:377,

20. atl riksdagen i enlighet med vad som förordats i propositionen 1977/ 78:100 beslutade om inrättande av en påbyggnadslinje benämnd lärariinjen för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel och omfattande 20 poäng,

21. atl riksdagen fastställde planeringsramar för sektorn för utbildning för undervisningsyrken i enlighet med vad utskottet förordat,

22. all riksdagen beträffande medelsanvisningen med anledning av propositionen 1977/78:100 och med anledning av motionen 1977/78:1160 i denna del och med bifall till motionen 1977/78:1184 i denna del samt med avslag på

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

6 Riksdagens prolokoll 1977/78:150-151

Nr 150 motionen 1977/78:758 yrkandet 2 i denna del lill Ulbildning för undervis-

Onsdagen den ningsyrken för budgetåret 1978/79 anvisade elt reservalionsanslag av

24 maj 1978 426 839 000 kr.

Anslag till högskola Punkten 10 (Lokala och individuella linjer och enstaka kurser)
och forskning Regeringen hade under punkten D 10 (s. 46669) föreslagit riksdagen

att

1. fastställa planeringsramar enligt vad som förordats i propositionen,

2. lill Lokala och individuella linjer och enstaka kurser för budgetåret 1978/79 anvisa etl reservalionsanslag av 208 954 000 kr.

I detla sammanhang hade behandlals motionerna 1977/78:378 av Lars Werner m. fl. (vpk), såviu gällde yrkandet att riksdagen hos regeringen hemslällde om förslag om åtgärder som syftade till alt bredda möjligheterna all delta i särskilda kurser inom högskoleområdet (yrkandel 3 a), samt

1977/78:1147 av Lennart Andersson (s) och Lars Gustafsson (s), vari yrkats

1. atl riksdagen under anslaget Lokala och individuella linjer och enstaka kurser anvisade för Stockholmsregionen 700 000 kr. uiöver vad som föreslagits i budgetpropositionen,

2. att medlen anvisades ur det anslag som föreslagits bli ställt till regeringens disposition.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen fastställde planeringsramar för lokala och individuella linjer och enstaka kurser i enlighet med vad som förordats i proposilionen 1977/78:100,

2. alt riksdagen lill Lokala och individuella linjer och enstaka kurser för budgetåret 1978/79 anvisade etl reservationsanslag av 208 954 000 kr.,

3. atl riksdagen belräffande dispositionen av anslaget med bifall lill proposilionen 1977/78:100 skulle avslå moiionen 1977/78:1147,

4. all riksdagen beträffande åtgärder atl öka kursutbudet skulle avslå motionen 1977/78:378 yrkandet 3 a.

Reservalion hade avgivits

6. av Lars Gustafsson (s) som ansett atl ulskottet under 3 bort hemställa

alt riksdagen beträffande dispositionen av anslaget med anledning av propositionen 1977/78:100 och med bifall lill moiionen 1977/78:1147 beslutade i enlighet med vad reservanten förordat.

Punkten 14 (Samhällsvetenskapliga fakulteterna)

Regeringen hade under punkten D 16 (s. 47883) föreslagit riksdagen
82 att

1. bemyndiga regeringen alt inrätta Oänster som professor i enlighet med vad som förordats i propositionen,

2. bemyndiga regeringen att ändra benämning av Oänster som professor i enlighet med vad som förordats i proposilionen,

3. till Samhällsvetenskapliga fakulteterna för budgetåret 1978/79 anvisa etl reservationsanslag av 95 830 000 kr.

I detla sammanhang hade behandlats motionerna 1977/78:738 av Slig Alemyr m. fl. (s), i vad den avsåg medelsanvisningen under reservationsanslaget till Samhällsvetenskapliga fakulteterna (yrkandet I), samt 1977/78:1142 av Georg Andersson (s) och Marianne Slålberg (s).

Utskottet hemslällde

1. alt riksdagen bemyndigade regeringen atl inrätta Oänster som professor i enlighet med vad som förordals i propositionen 1977/78:100,

2. alt riksdagen bemyndigade regeringen att ändra benämning av tjänster som professor i enlighet med vad som förordats i propositionen 1977/ 78:100,

3. alt riksdagen beträffande forskningsorganisationen i socialt arbete med lokalisering lill Umeå högskoleregion skulle avslå moiionen 1977/78:1142,

4. att riksdagen beträffande medelsanvisningen med bifall lill proposilionen 1977/78:100 och med avslag på motionen 1977/78:738 yrkandet 1 till Samhällsvetenskapliga fakulteterna för budgetåret 1978/79 anvisade elt reservalionsanslag av 95 830 000 kr.

Reservation hade avgivits

7. av Slig Alemyr, Bengl Wiklund, Lars Gustafsson, Lena Hjelm-Wallén, Roland Sundgren, Helge Hagberg och Margit Sandéhn (samlliga s) som - vid bifall till reservationen nr 3 - ansett all ulskottet under 4 bort hemställa

atl riksdagen beträffande medelsanvisningen med anledning av proposilionen 1977/78:100 och med bifall till motionen 1977/78:738 yrkandet 1 lill Samhällsvetenskapliga fakulteterna för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 95 330 000 kr.

Punkten 77 (Malematisk-naturvetenskapliga fakulteterna) Regeringen hade under punkten D 20 (s. 490-492) föreslagil riksdagen att

1. bemyndiga regeringen atl inrätta en Oänst som professor i enlighet med
vad som förordals i proposilionen,

2. lill Malematisk-naturvelenskapliga fakulteterna för budgetåret 1978/79
anvisa etl reservalionsanslag av 185 232 000 kr.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

I detla sammanhang hade behandlats motionerna 1977/78:885 av Olof Palme m. fl. (s), i vad avsåg medelsanvisningen under reservationsanslaget till Malematisk-naturvetenskapliga fakulteterna (yrkan-

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

del 5), samt 1977/78:1165 av Thure Jadestig (s) och Per Olof Håkansson (s).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen bemyndigade regeringen atl inrätta en Oänst som professor i enlighet med vad som förordats i proposilionen 1977/78:100,

2. att riksdagen beträffande utredning om den toxikologiska forskningen och utbildningen skulle avslå motionen 1977/78:1165,

3. att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:100 och med avslag på moiionen 1977/78:885 yrkandel 5 lill Malematisk-naturvetenskapliga fakulteterna för budgetåret 1978/79 anvisade ell reservalionsanslag av 185 232 000 kr.

Reservalion hade avgivils

8. av Slig Alemyr, Bengt Wiklund, Lars Gustafsson, Lena Hjelm-Wallén, Roland Sundgren, Helge Hagberg och Margit Sandéhn (samtliga s) som - vid bifall lill reservalionen nr 2 - ansett atl utskottet under 3 bort hemslälla

atl riksdagen med anledningav propositionen 1977/78:100och med bifall lill moiionen 1977/78:885 yrkandel 5 till Malematisk-nalurvelenskapliga fakulteterna för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservalionsanslag av 187 732 000 kr.

Punkten 18 (Tekniska fakulteterna)

Regeringen hade under punkten D 21 (s. 493-496) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen atl inrätta Oänster som professor i enlighet med vad som förordats i proposilionen,

2. bemyndiga regeringen att ändra benämningen av en Oänst som professor i enlighet med vad som förordals i proposilionen,

3. till Tekniska fakulteterna för budgetåret 1978/79 anvisa etl reservationsanslag av 193 735 000 kr. varav 3 052 000 kr. atl avräknas mot aulomo-bilskatlemedlen.

I delta sammanhang hade behandlats motionerna 1977/78:885 av Olof Palme m. fl. (s), i vad avsåg medelsanvisningen under reservationsanslaget lill Tekniska fakulteterna (yrkandet 6), 1977/78:1143 av Georg Andersson m. fl. (s), 1977/78:1162 av Erik Hovhammar m. fl. (m) samt 1977/78:1546 av Olle Eriksson (c) och Birger Rosqvist (s).

Utskottet hemslällde

1. atl riksdagen bemyndigade regeringen att inrätta Oänster som professor i enlighet med vad som förordats i propositionen 1977/78:100,

2. att riksdagen bemyndigade regeringen atl ändra benämningen av en Oänst som professor i enlighet med vad som förordals i proposilionen 1977/ 78:100,

1. atl riksdagen beträffande iräleknisk forskning med avslag på moiionen 1977/78:1143 godkände vad som förordats i proposilionen 1977/78:100,

2. att riksdagen beträffande biträdande professur i polymerteknologi skulle avslå motionen 1977/78:1162,

3. atl riksdagen belräffande professur i skeppsergonomi skulle avslå moiionen 1977/78:1546,

4. aU riksdagen med bifall lill proposilionen 1977/78:100 och med avslag på moiionen 1977/78:885 yrkandel 6 lill Tekniska fakulteterna för budgetåret 1978/79 anvisade eu reservalionsanslag av 193 735 000 kr. varav 3 052 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

Reservalion hade avgivits

9. av Stig Alemyr, Bengt Wiklund, Lars Guslafsson, Lena Hjelm-Wallén, Roland Sundgren, Helge Hagberg och Margit Sandéhn (samtliga s)som - vid bifall till reservationen nr 2 - ansett atl ulskollel under 6 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:100 och med bifall till moiionen 1977/78:885 yrkandel 6 lill Tekniska fakulteterna för budgetåret 1978/79 anvisade en reservalionsanslag av 196 235 000 kr. varav 3 052 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Punkten 21 (Forskningsrådsnämnden)

Regeringen hade under punkten D 33 (s. 520-522) föreslagit riksdagen att till Forskningsrådsnämnden för budgetåret 1978/79 anvisa elt reservationsanslag av 14 912 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlals molionerna 1977/78:567 av Marianne Karlsson (c) och

1977/78:885 av Olof Palme m. fl. (s), i vad avsåg medelsanvisningen under reservationsanslaget Forskningsrådsnämnden (yrkandet 7).

Ulskoitel hemslällde

1. alt riksdagen beträffande uppdrag till forskningsrådsnämnden skulle avslå motionen 1977/78:567,

2. att riksdagen med bifall lill proposilionen 1977/78:100 och med avslag på motionen 1977/78:885 yrkandet 7 till Forskningsrådsnämnden för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 14 912 000 kr.

Reservation hade avgivits

10. av Slig Alemyr, Bengt Wiklund, Lars Gustafsson, Lena Hjelm-Wallén, Roland Sundgren, Helge Hagberg och Margit Sandéhn (samtliga s) som - vid bifall till reservationen nr 5 - ansett atl utskottet under 2 bort hemslälla

atl riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:100 och med bifall till motionen 1977/78:885 yrkandel 7 lill Forskningsrådsnämnden för budgetåret 1978/79 anvisade etl reservafionsanslag av 16 412 000 kr.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

Punkten 22 (Humanistisk-samhällsvelenskapliga forskningsrådet) Regeringen hade under punkten D 34 (s. 522-525) föreslagil riksdagen att

till Humanistisk-samhällsvelenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1978/

79 anvisa elt reservationsanslag av 42 615 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:885 av Olof Palme m. fl. (s), i vad avsåg medelsanvisningen under reservationsanslaget Humanistisk-samhällsvelenskapliga forskningsrådet (yrkandet 8).

Utskottet hemställde

alt riksdagen med bifall till proposilionen 1977/78:100 och med avslag på motionen 1977/78:885 yrkandel 8 lill Humanislisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 42 615 000 kr.

Reservation hade avgivits

11. av Slig Alemyr, Bengt Wiklund, Lars Guslafsson, Lena Hjelm-Wallén, Roland Sundgren, Helge Hagberg och Margit Sandéhn (samtliga s) som - vid bifall lill reservationen nr 5 - ansett alt utskottet bort hemställa

atl riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:100 och med bifall lill moiionen 1977/78:885 yrkandel 8 till Humanislisk-samhällsvelenskap-liga forskningsrådet för budgetåret 1978/79 anvisade ell reservalionsanslag av 46 015 000 kr.

Punkten 23 (Medicinska forskningsrådet)

Regeringen hade under punkten D 35 (s. 525-528) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att sluta avtal om svenskt medlemskap i International Agency for Research on Cancer,

2. till Medicinska forskningsrådet för budgetåret 1978/79 anvisa ell reservalionsanslag av 86 730 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlats molionerna

1977/78:744 av Kari Hallgren m. fl. (vpk), vari yrkats alt riksdagen hemslällde hos regeringen om att ålgärder vidtogs för all snarast möjligl få lill stånd en arbetsmedicinsk forskning belräffande truckförares och andra arbetsmaskinförares arbetsmiljö och hälsorisker.

1977/78:883 av Eva Hjelmström m. fl. (vpk), vari yrkals alt riksdagen skulle

1. besluta atl under anslaget Medicinska forskningsrådet uppta ytterligare
5 milj. kr. avsedda atl utgå för prevenlivmedelsforskning,

2. hemställa hos regeringen om en utredning angående samordningen av
den medicinska forskningen.

1977/78:885 av Olof Palme m. n.(s),i vad avsåg medelsanvisningen under reservationsanslaget Medicinska forskningsrådet (yrkandet 9),

1977/78:902 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c),

1977/78:1174 av Erik Larsson m. fl. (c, s, m, fp), vari yrkats att riksdagen beslutade

1. alt bemyndiga regeringen atl inrätta en extra ordinarie professur i psykosocial miljömedicin, särskilt arbetsmedicin, i linje med Tjänstemännens centralorganisations hemställan och i överensstämmelse med medicinska forskningsrådets av universitets- och högskoleämbetet tillstyrkta förslag,

2. att till Medicinska forskningsrådet för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag som höjdes med 20 000 kr. i förhållande till budgetpropositionens förslag till totalt 86 750 000 kr..

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

1977/78:1183 av Gunde Raneskog (c) och Sture Korpås (c) samt

1977/78:1538 av Georg Andersson (s) och Bertil Zachrisson (s), vari yrkats atl riksdagen beslutade att bemyndiga regeringen atl inrätta en extra ordinarie professur i psykosocial miljömedicin, särskill arbetsmedicin, i överensstämmelse med medicinska forskningsrådets förslag.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen beträffande professur i psykosocial miljömedicin med anledning av motionen 1977/78:1174 yrkandet 1 och moiionen 1977/78:1538 i denna del som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskollel anfört,

2. att riksdagen bemyndigade regeringen att sluta avtal om svenskt medlemskap i International Agency for Research on Cancer,

3. att riksdagen beträffande professur i cancerepidemiologi skulle avslå motionerna 1977/78:902 och 1977/78:1183,

4. att riksdagen belräffande arbetsmedicinsk forskning skulle avslå moiionen 1977/78:744,

5. att riksdagen beträffande utredning om samordning av medicinsk forskning skulle avslå motionen 1977/78:883 yrkandet 2,

6. atl riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:100 samt med bifall till moiionen 1977/78:1174 yrkandel 2 och med anledning av motionen 1977/78:1538 såvitl gällde medelsanvisningen under förevarande anslag ävensom med avslag på moiionen 1977/78:883 yrkandet 1 och moiionen 1977/78:885 yrkandet 9 till Medicinska forskningsrådet för budgetåret 1978/ 79 anvisade ell reservationsanslag av 86 750 000 kr.

Reservation hade avgivits

12. av Slig Alemyr, Bengl Wiklund, Lars Gustafsson, Lena Hjelm-Wallén, Roland Sundgren, Helge Hagberg och Margit Sandéhn (samlliga s)

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

som - vid bifall till reservationen nr 5 - ansett att utskottet under 6 bort hemställa

aU riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:100 samt med bifall till motionen 1977/78:885 yrkandel 9 och moiionen 1977/78:1174 yrkandet 2 och med anledning av motionen 1977/78:1538 såvitt gällde medelsanvisningen under förevarande anslag ävensom med avslag på motionen 1977/ 78:883 yrkandet I lill Medicinska forskningsrådet för budgetåret 1978/79 anvisade etl reservationsanslag av 92 650 000 kr.

Punkten 24 (Naturvetenskapliga forskningsrådet m. m.)

Regeringen hade under punkten D 36 (s. 528-532) föreslagit riksdagen alt

till Naturvetenskapliga forskningsrådet m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa

elt reservationsanslag av 155 005 000 kr.

I della sammanhang hade behandlals molionerna

1977/78:885 av Olof Palme m. fl. (s), i vad avsåg medelsanvisningen under reservationsanslaget Naturvetenskapliga forskningsrådet m. m. (yrkandet 10), och

1977/78:1196 av Hans Wachtmeister (m).

Utskottet hemställde

1. atl riksdagen beträffande uppdrag lill naturvetenskapliga forskningsrådet skulle avslå motionen 1977/78:1196,

2. atl riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:100 och med avslag på motionen 1977/78:885 yrkandet 10 till Naturvetenskapliga forskningsrådet m. m. för budgetåret 1978/79 anvisade elt reservalionsanslag av 155 005 000 kr.

Reservation hade avgivits

13. av Stig Alemyr, Bengl Wiklund, Lars Gustafsson, Lena Hjelm-Wallén, Roland Sundgren, Helge Hagberg och Margit Sandéhn (samtliga s) som - vid bifall lill reservationen nr 5 - ansett atl ulskoitel under 2 bort hemställa

att riksdagen med anledning av proposilionen 1977/78:100 och med bifall till motionen 1977/78:885 yrkandel 10 till Naturvetenskapliga forskningsrådet m. m. för budgetåret 1978/79 anvisade etl reservationsanslag av 167 805 000 kr.

Punkten 28 (Bidrag lill Vetenskapsakademien)

Regeringen hade under punkten D 46 (s. 542-544) föreslagil riksdagen alt

1. bemyndiga regeringen atl godkänna det mellan statens förhandlingsnämnd och Vetenskapsakademien träffade avtalet om inordnande av akademiens bibliotek i biblioteket vid universitetet i Siockholm,

2. till Bidrag till Vetenskapsakademien för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservalionsanslag av 4 715 000 kr.

I della sammanhang hade behandlals moiionen 1977/78:885 av Olof Palme     Nr 150
m. fl. (s), i vad avsåg medelsanvisningen   under reservationsanslaget    Onsdagen den
Bidrag lill Vetenskapsakademien (yrkandel 11).                     24 maj 1978

Utskonel hemslällde

1. att riksdagen bemyndigade regeringen atl godkänna det mellan statens förhandlingsnämnd och Vetenskapsakademien träffade avtalet om inordnande av akademiens bibliotek i biblioteket vid universitetet i Siockholm,

2. alt riksdagen med bifall till proposilionen 1977/78:100 och med avslag på motionen 1977/78:885 yrkandet 11 till Bidrag lill Vetenskapsakademien för budgetåret 1978/79 anvisade ell reservationsanslag av 4 715 000 kr.

Anslag till högskola och forskning

Reservation hade avgivils

14. av Slig Alemyr, Bengt Wiklund, Lars Guslafsson, Lena Hjelm-Wallén, Roland Sundgren, Helge Hagberg, och Margit Sandéhn (samlliga s) som - vid bifall till reservalionen nr 5 - ansett atl utskottet under 2 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av proposilionen 1977/78:100 och med bifall lill moiionen 1977/78:885 yrkandel II lill Bidrag lill Vetenskapsakademien för budgetåret 1978/79 anvisade ell reservationsanslag av 4 915 000 kr.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM, som meddelat alt han i samband med behandlingen av detta ärende ämnade besvara Lars Gustafssons (s) dels den 17 maj anmälda fråga, 1977/78:477, om ulredningen rörande elt enhetligt huvudmannaskap för högskolan, rfe/s den 18 maj anmälda fråga, 1977/78:487, om Uppsala universilels framställning om ytterligare resurser för del s. k. fria utbildningsområdet, erhöll ordel och anförde:

Herr talman! Det är nu ett år sedan vi här i kammaren diskuterade och beslöt om utformningen av den nya högskolan. Vi kan alltsä nu se tillbaka på det första årets erfarenheter. Det ar naluriigtvis ännu för tidigt au dra några bestämda slutsatser om hur reformen utfallit.

Mitt intryck är emellertid först och främst positivt. Den nya högskolan har under sitt första år fungerat i huvudsak efter de rikllinjer vi avsett. Bland de positiva faktorer jag särskilt vill peka på är all de nya organen från regionstyrelser lill linjenämnder redan från böOan funnit sina uppgifter och arbetat väl. De människor som utifrån kommit till högskolans styrelser och nämnder har på kort tid blivit nyttiga för högskolan.

Därmed har ett av syftena med högskolereformen uppnåtts: att sprida beslutsbefogenheter till lokala och regionala organ. Viktiga beslut om utbildningens innehåll kan i dag fattas på lokal nivå. 1 en ekonomisk situation som fordrar omprövningar är det dessutom särskill viktigt alt beslut om sådana kan fattas lokalt.

Huvudintrycket av det första årel med den nya högskolan är alliså positivt. Inkörningssvårigheter har naluriigtvis funnits, och jag vill gärna passa på della tillfälle alt uttala min uppskattning av alla dem - lärare, adminislraiörer och förtroendevalda -som trots svårigheterna ändå lojalt strävat efter att ge högskolan en så god start som möjligt.

Nr 150 Det första årets erfarenheter harockså visat all del kan flnnas anledning all

Onsdaeen den företa omprövningar och förändringar i den nya högskolan.

24 mai 1978 Högskolereformen utvärderas fortlöpande inom UHÄ. En första rapport

_____________ har kommit om hurde nya inlagningsreglerna verkat. Den avser intagningen

Anslag till högskola ' ösias till vissa spärrade utbildningslinjer.

och forsknins " ''" ''' ''■ ''*' systemet med poäng för föreningsmeriier missgynnat

kvinnorna. Fler män har kunnai åberopa sådana föreningsuppdrag .som ger

Om utredningen rö- poäng. Syftet med de nya antagningsreglerna var att underlätta för nya

rande ett enhetligt grupper att vinna tillträde till högskolan, bl. a. kvinnor. Om erfarenheterna

huvudmannaskap från den första terminens antagning står sig, är jag därför beredd att lägga

för högskolan förslag om att föreningspoängen slopas. Även om erfarenhet från ell

förhållandevis omfattande arbele inom föreningslivet kan vara av värde för

högskolestudier, får den enligt min mening inte ges en sådan tyngd atl det

motverkar syftet med antagningsbestämmelserna.

En av de frågor som kvarstår att lösa gäller frågan om etl enhetligt huvudmannaskap för högskolan. Genom högskolereformen har begreppet högskola fåll en vidare innebörd än tidigare. Till den grundläggande högskoleutbildningen har förts en rad utbildningar som från de studerandes och arbetsmarknadens synpunkt är jämförbara eller utgör alternativ till varandra. Ungefär en tredjedel av platserna i högskolan står under kommunalt huvudmannaskap. Drygt hälften av dessa avser sjuksköterskeuibild-ning, medan den andra hälften utgörs av utbildningar som tidigare drevs inom gymnasieskolan.

Huvudmannaskapsfrågan har många sidor och behöver få en allsidig belysning. Det är t. ex. uppenbart alt för de utbildningar med kommunalt huvudmannaskap som tidigare hörde lill gymnasieskolan försvårar det anslagssystem som där gäller den friare resursanvändning som skall känneteckna högskolan i övrigl. Flera sleg pä vägen mot ell enheiligl huvudmannaskap har redan lagils. Så flnns 1. ex. ell principbeslui om all den kommunala frilidspedagoglir:jen skall upphöra och ersällas med slatlig ulbildning. Under niisla år upphör iniagningen lill den kommunala iniernal-föresiåndarlinjen i och med all en ny siailig linje, linjen för kosi- och näringsekonomi, inräiias.om riksdagen bifaller regeringens nu föreliggande förslag. Herr lalman! Jag övergår nu lill all svara på en fråga. Lars Gustafsson har frågat mig hur långt förberedelsearbetet för alt tillsiiiia ulredningen om enhetligt huvudmannaskap för högskolan har kommit och när ulredningen kan tillsättas.

Regeringen har under innevarande år följt utvecklingen av frågor som rör den kommunala högskolan. Dessa frågor är både tekniskt komplicerade och av stor principiell och ekonomisk räckvidd. Arbetet med direktiv till utredningen har bedrivits parallellt. Jag räknar med alt ulredningen kan tillsättas inom kort.

Ulredningen skall arbeia förulsättningslösl. Den kommer atl få en mycket

omfattande problemområde atl bearbeta. Det är nödvändigt att belysa vilka

90 fördelar och nackdelar från slatlig resp. kommunal synpunkt som är

förknippade med dels de nuvarande huvudmannaskapsförhållandena, dels etl enhetligt huvudmannaskap.

Högskolereformerna har i mycket varil organisatoriska reformer. Del blir då,mycket talat om organisalion och yttre former. Det får emellertid inte skymma det förhållandet alt organisationen och förändringarna i den syftar till alt göra utbildningen så bra som möjligl. Del är därför glädjande atl frågan om utbildningens innehåll nu kommer alltmer i förgrunden.

Utbildningens internationalisering har varil föremål för ell slort intresse inte minst från universitets- och högskoleämbetets sida. Tyvän har vi ännu inte kunnat göra den ekonomiska satsning på del här områdel som UHÄ förordat och som vore berättigad. Jag vill dock tillägga att högskoleverksamhetens internationalisering också måste ses som en reguljär omvandlingsprocess och finansieras med medel som ställs till högskolans förfogande under bl. a. sektors- och fakultetsanslagen.

Alla förändringarbehöver inte heller kosla pengar. Efter högskolereformen kan man genom lokala beslut öka de internationella momenten i olika utbildningar och t. ex. byta ut svensk litteratur mot utländsk.

Jag vill också vid detta tillfälle uttala min tillfredsställelse över ulskottels grundliga arbele med utbildningshuvudiiteln. Och jag är glad alt kunna konstatera all del råder en belydande enighet i frågoma om den högre utbildningen. Det ger ett gott underlag för del fortsatta arbetet med att förverkliga målen för den nya högskolan.

I två viktiga avseenden finns skilda uppfattningar. Det gäller den fria seklom i högskolan och anslagen till forskningen.

Vad gäller den fria sektorn kvarstår de lidigare motsättningarna. Regeringen har här fortfarande bedömningen att ett fritt tillträde till en del av högskolan har ell stort värde, särskilt för de nya grupper som vi vill skall söka sig lill högskoleutbildning.

Herr talman! 1 detla sammanhang övergår jag till att svara på en fråga.

Lars Gustafsson har frågat mig vad som är skälet till alt Uppsala universitets framsiällningom ytterligare resurser fördels, k. fria utbildnings-rådet vårterminen 1978 inte förelagts riksdagen och om framställningen över huvud taget kommer att föreläggas riksdagen.

Universilels- och högskoleämbelel har i sin yltrande över universitetets framställning framhållit atl behov visserligen föreliggerav ytterligare resurser för det fria området. Detta behov är emellertid enligt ämbetets bedömning inte slörre än att det bör vara möjligt för universitetet att inom ramen för tillgängliga resurser vidta sådana åtgärder atl undervisningen kan klaras av under våren. En (oijd härav kan emellertid enligt ämbetet bli atl universitetet senare kan behöva en resurstillskott. Regeringen, som i detta avseende har anslutit sig till universitets- och högskoleämbetets bedömning, har därför inte nu ansett sig böra lägga fram förslag lill riksdagen om tilläggsanslag. Detta ställningstagande har under hand meddelats universitetet.

Vad sedan gäller forskning är regering och opposition överens på en punkl och en väsenllig sådan - nämligen om behovet av ökade satsningar på forskning och ulveckling. Men del är beklagligt alt det skulle behövas en

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

Om Uppsala universitets framställning om ytterligare resurser för det s. k. fria utbildningsområdet

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

ekonomisk kris av en sådan svårighet.sgrad som den vi just upplever i Sverige för atl denna insikt skulle komma. Det gäller även den nuvarande opposilionens företrädare. Jag är knappast imponerad av den insats man giorde i regeringsslällning för all stärka forskningen.

Jag skulle naturligtvis gärna ha sell atl del funnits mer pengar till forskning i årets budget - lik.som lill en rad andra angelägna områden.

En unpruslning av viktiga basresurser och en försiärkning av forskningen har dock skett: förra året främst av forskningsråden och i årav fakulteternas basresurser.

Satsningar på forskning och ulbildning är lill sin natur långsikliga. Del är just därför så nödvändigt atl resursförstärkningarna sker jämnt och över hela fältet. Det behövs både nya forskarOänsier, en bas av biblioteks- och laboratorieresurser och rörliga medel hos forskningsråden och moisvarande organ.

1 en situation där medlen till nya satsningar är myckel begränsade är del nödvändigt att prioritera hårt. Jag har i min prioritering utgått från den bedömning man haft på universiteten och inom UHÄ. Där var man ense om all del absolut nödvändigaste var alt förstärka universitetens basresurser. Del gäller alltså pengar som kan användas till laboratorieutrustning, bibliotek och annan materiel liksom lill att köpa speciaUjänsler. Jag har därför i är liksom förra året avsatt medel till en förstärkning av fakulteternas basresurser- i år med drygt 7 milj. kr. inom en reformram på 20 milj. kr. Vi har på det sättet sökt kompensera den urholkning som under senare år har skett av universitetsforskningens basresurser. Vi får inte för behovet av målinriktad forskning eftersätta grundforskningens behov. Därför är det så viktigt atl en uppruslning sker av alla delar av forskningsorganisationen. Universitetsforskningen måste alltid vara basen i forskningssamhällei. Den är nödvändig också för all ulbilda de forskare som sedan skall arbeia med av forskningsråd och andra finansierade projekt.

Vid sidan av denna förstärkning av fakulteternas basresurser sker också andra angelägna förstärkningar. Nio nya professurer tillkommer. Universitetet i Linköping får medel atl bygga upp en för svenska förhållanden unik verksamhet - temaorienterad forskning.

Man bör också hålla i minnet alt utbildningshuvudiiteln inte redovisar regeringens hela salsning på forskning och ulveckling. Betydande summor satsas också under andra huvudtitlar som industri, social och arbetsmarknad. Och kammaren har nyligen behandlat en proposition om teknisk forskning och utveckling och beslutat anslå ytterligare 65 milj. kr. till teknisk forskning och Ulveckling och ylleriigare 120 milj. kr. till energiforskning.

Somjag tidigare sade är vi i stort överens om atl del nu är nödvändigt all satsa på forskning och ulveckling. Man har sagl alt forskningen är den mest dynamiska faktorn i samhällsutvecklingen. Den är en investering för framtiden. Jag vill gärna undersiryka detta.

De forskningspolitiska frågorna är ytterst aktuella. Förslagen från forsk-ningsrådsulredningen och forskarutbildningsutredningen har nu remissbehandlals, och regeringen skall i höst ta ställning till dem. Vi står alltså inför

viktiga forskningspolitiska avgöranden. Forskningsfrågorna kommeratt vara Nr 150 av utomordentligt hög angelägenhetsgrad i regeringens arbele under det Onsdaeen den

kommande året.

24 maj 1978

Under detla anförande överlog tredje vice talmannen ledningen av /{,slas till hösskola
kammarens förhandlingar. j forskning

LARS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Eftersom statsrådet Wikström i sitt inledningsanförande också besvarade två frågor somjag ställt börjar jag med alt lacka siaisrådel för svaren, och jag gör ell par korta kommenlarer lill dem.

Försl en kommentar till .'';;ret på frågan om utredningen om huvudmannaskapet.

Jag tycker det är bra alt utredningen nu tillsätts. Man skall väl inte hårdra sådana formuleringar som "inom kort", men jag noterade att statsrådet i ett annat fall för någon dag sedan, då del gällde lilläggsdirekliv och man ville ha en precisering av ullryckel "inom kon", i sill svar sade "före sommaren". Jag kan ju fråga om del är möjligl au nu också få en motsvarande precisering.

Sedan över till den andra frågan, som gällde Uppsala universilels framslällning om ylleriigare medel till det fria området. Jag tycker all svaret ger klart besked närdet gäller det här budgetåret, men jag vill gärna peka på en formulering i UHÄ:s skrivelse den 15 mars 1978 till regeringen, som på slutet lyder på föyande sätt:

"1 den uppkomna situationen ser UHÄ det för sin del som naturligt att universitetet vidtar de åtgärder som är möjliga för att fullfölja den ursprungligen planerade utbildningen för vårterminen samt att det - mot bakgmnd av del slutliga budgeiuifallel - prövas om en eventuellt kvarstående del av universitetets nu aktualiserade medelsbehov behöver beaktas vid dispositionen av universitetets resurser för budgetåret 1978/79, innefattande bl. a. eventuella tilläggsmedel för utbildning inom det fria området."

Kan den formuleringen möjligen tolkas så, att riksdagen i etl läge då ett nytt budgetår böOar och nya pengar finns inte får det här fallet under prövning? Jag hoppas givetvis alt det inte förhåller sig på det sättet, men jag lycker all formuleringen är någol oklar, och jag undrar om statsrådet har någon kommentar till den.

Jag har knappast någon anledning att gå i polemik med eller kommentera vad statsrådet Wikslröm i övrigt anförde i inledningen till sitt anförande. Jag noterar emellertid alt statsrådet när det gäller meritvärderingen kom in på problemet med föreningsmeriter och tydligen var beredd - under vissa förulsällningar - all evenluelll la bon den ly pen av meriter. Jag vill för egen del säga alt man kanske ändå får fundera litet mer och skaffa sig mer erfarenhet av den här meriten. Det ärju relativt nytl all föreningsarbete för räknas som merit, och man kanske bör ha litet mer tid på sig innan man röjer för mycket i de här meritbestämmelserna.

Jag är alltså en aning mer skeptisk än utbildningsministern lill alt med 93

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

relativt kort varsel ta bort den meriten. Det fanns ändå en vettig grundtanke när den infördes. Det är beklagligt atl del sedan kan ha missbrukats på en del håll, men del vore olyckligt om del ledde till att man relativt snabbt tar bort den. Jag vill redan nu göra den kommentaren, men jag är hell på det klara med att man naturligtvis från tid till annan får ompröva sådana här meritregler och meritkomplex.

Sedan kom statsrådet Wikslröm in på den betydande enighet som har rått i utbildningsutskottet men noterade de två viktiga undantagen, nämligen den fria sektorn och forskningen. Jag kommer in på del senare och har därför ingen anledning att just nu göra några kommenlarer speciellt lill del som utbildningsministern anförde.

Statsrådet sade bl. a. alt han inie är imponerad av s-regeringens lidigare insalser i forskningssammanhang. Vi i den här salen - från alla håll - kanske kan vara överens om an vi under vissa perioder inte har uppmärksammat stödet lill forskningen på det sätt som vi borde ha gjorl. Det ärett ansvar som får bäras av ganska många av oss. Del blir anledning att verkligen återkomma till forskningsfrågorna, som statsrådet sade, när forskningsrådsutredningen och Ibrskarutbildningsutredningen lägger fram sina resultat. Då får vi tillfälle att föra en mer omfattande diskussion om de frågorna.

Jag har alt notera att vi socialdemokrater i ulbildningsulskoltel har reserverat oss mot den borgerliga utskottsmajorileten på 13 punkter i betänkandet när del gäller anslag till högskola och forskning.

En gmpp reservationer gäller utbildningens och forskningens organisation.

En annan grupp gäller medel till forskning.

I anslutning lill den första gruppen reservationer, om utbildningens och forskningens organisatalion, skall jag ta upp det fria utbildningsområdet, där motsättningarna kvarstår, som statsrådet Wikslröm konstaterade. Vi yrkar däri reservationen 1 att man skall infoga det s. k. fria utbildningsområdet idet planeringssystem som gäller i övrigt inom högskolan och alt delta skall ske från budgetåret 1979/80. Vi har samma uppfattning i denna fråga som riksdagsbeslutet 1975 var ett ultryck för och som vi anmälde i reservation år 1977.

Jag vill nu ta upp problemet ur två iispekter - en kan man kalla utbildningspolilisk och en annan kan man kalla mer adminislraliv. Jag börjar med den uibildningspoliliska.

Vi har från socialdemokraliskl håll lidigare belönat att det är nödvändigi med ett sammanhållet planerings- och resurs fördelningssystem för hela högskolan. Ett sådant fanns skisserat i 1975 års högskoleproposition och, kanske någol urholkat, i 1975 års riksdagsbeslut. På grundval av del utarbetade den centrala organisationskommittén, H 75, ett mera detaljerat förslag. Della bröts sönder genom den borgerliga majoritetens förslag år 1977 om det s. k. fria området, som blev riksdagens beslut.

Utgångspunkten för vår krilik mol elt fritt område som sådanl är följande:

Vi anser all både individernas efterfrågan och samhällets behov skall

beaktas när man skall beslämma högskoleutbildningens omfattning och fördelning. När nu ett frill område införs, upphävs denna grundprincip. Inom ett område, del fria. blir del individernas efterfrågan ensam som får bestämma omfattningen och fördelningen. Inom detta område skall det alltså inte finnas någon gräns för vad som Siilsits. Detta leder till snedfördelning av resurser. Det leder också till en ojämlikhet i själva planeringsföruisätining-arna mellan olika delar av högskolan, något som torsvårar och förrycker planeringsarbetet på både kort och lång sikt.

Vi kritiserade från socialdemokratiskt håll också valet av fritt område. Här konstaterade bara utbildningsministern att det fria området borde motsvara de dåvarande mera allmänna studiekurserna inom de ämnesområden vid de filosofiska fakulteterna som då hade frill tillträde på grund av den s. k. automatiken.

Både själva principen om elt frill område och speciellt valet av kurser för detta friaområdeblirelt starkt konserverande inslag i högskolereformeringen och baseras på ett mycket traditionalisliskt sätt all väga olika utbildningars angelägenhelsgrad. De traditionella, nästan enbart humanistiskt och samhällsvetenskapligt inriktade områdena skall alltså ha absolut prioritet, en ynnest som inte tillkommer några andra sektorer.

Vi har också från socialdemokratiskt håll lidigare varnat för alt etl frill område, valt på del sätt som den borgerliga majoriteten nu gion, skulle äventyra högskolereformens syfte att tillgodose nya utbildningsbehov hos nya grupper och på nya orter. Visserligen har det bara gått en kort tid än - ett läsår- och man skall naluriigtvis alltid vara försiktig i sina bedömningar, men redan nu kan det konstateras att det fria områdel expanderat mest vid de redan väl etableradestorstadsuniversilelen. Den som gördel konstaterandet är UHÄ, och det giordes redan i höstas. Det visar all en prioritering av de kurser som det fria områdel inrymmer också innebär en prioritering av de redan etablerade högskoleorterna. Den ulvecklingen lycker jag står i dålig samklang med 1975 års intentioner.

Jag förnekar inte alt del fria området vidgar tillträdet till högskolan. Men elt vidgat tillträde är bara en del av högskoleulbildningens demokraiisering. En annan och enligi vår uppfalining minst lika viklig del är breddningen och dilTerentieringen av utbildningsutbudet, sä alt del svarar mol behov och önskemål hos alla de grupper som ingår i den nya högskolans rekryterings-'underlag. Delta senare hjälper del fria området nästan inte alls till med, begränsat som det är till nästan enbarl traditionell universitetsutbildning. Man kan säga all del fria områdel i della avseende inte bara är neutralt utan renl av negativt.

Mera finns i och för sig att anföra mol det fria områdel från våra utbildningspoliliska synpunkter, men det sagda för räcka för tillfället. Jag går så över till några administrativa aspekter på det fria området. Även i detta avseende anmäler sig problem. Jag länker då inie på sådana problem .som hänger ihop med all sysiemel är nytt och således inte intrimmal. En del av t. ex. anmälnings-och antagningsprocedurerna hördit. Sådant kan säkerligen pulsas av och bli bällre.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

Nr 150 Jag länker däremot på själva de grundläggande procedurerna. Där har vi då

Onsdaeen den '°'' '■' främst den procedur varigenom ytterligare medel för det fria

24 mai 1978 området skall äskas när alla andra vägar är prövade. Den proceduren innebär

__________ __ att högskoleenheten i fråga skall göra en framställning som skall piissera

Anslås till hösskola regionslyrelsen för yltrande, UHÄ för yttrande, regeringen för eventuell
och forsknins proposiiionsskrivning och sluiligen riksdagen för beslul. Även med farm

expedilion av skickliga Oänsteman på alla nivåer så torde ca tre månader vara ett minimum. Då har niistan hela den terminen gåll för vilken framställningen gjorts. Detla rimmar illa med allt det lal om kamp mot byråkratisering som de borgerliga fört både i opposition och i regeringsslällning.

Det rimmar också illa med all den krilik som från borgerligt håll under årens lopp riktats mol U 68:s och H 75:s förslag, där man kritiserade de många nivåer som olika ärenden skulle genomlöpa. Lägger man till nyss uppräknade nivåer från högskoleenhet lill riksdag också ett antal nivåer inom respektive högskoleenhet, som uppenbarligen måste bli inblandade, så slår de borgerliga här utan tvivel rekord i anlal nivåer. Mer byråkratiskt kan del väl inte gärna bli. Och här går del inteatl skylla på intrimning. Här ärju avsikten all ärendel skall vandra hela vägen. Här behöver vi inte heller spekulera om del blir på det sätt jag refererat. Vi har redan erfarenhet, dels från höstterminen 1977, dels från vårterminen i år, som statsrådet Wikslröm delvis själv har demonstrerat i sitt svar till mig på min fråga om Uppsala universitets framslällning.

Hela denna procedur för tilldelning av medel till del fria området skapar en osäkerhet hos högskoleenheter och framför allt institutioner - en osäkerhet som består långt in på läsåret. Osäkerheten rör bl.,a. personalens anställningsförhållanden, utbildningsutbudets omfattning och inriktning och undervisningens uppläggning.

Det lär ha sagts från ansvarigt håll att denna osäkerhet under lång tid mera är teoretisk och att högskoleenheterna i praktiken kan utgå från att lilläggsmedel beviljas. Ölägenheterna skulle alliså inie behöva bli så siora enligt detta synsätt. Härtill är då först atl säga, alt det från principiell synpunkt inte är tillfredsställande atl en myndighet skall kunna utgå från all alllid fö sina äskanden beviOade.

Sedan kan vi nu notera att inte heller i della avseende behöver vi spekulera. Också här har vi redan erfarenhet. Den lalar emot att osäkerheten enbarl skulle vara teoretisk. Må vara att del kanske alllid blir en viss tilldelning av medel, men hur stor den blir kan väl ändå inte vara givet på förhand för varje högskola och varje institution. Tilldelningsproceduren hösten 1977 visar detla. Högskoleenheterna begärde ca 26,5 milj. kr. Regionstyrelserna tillstyrkte ca 21 milj. kr.,UHÄ tillslyrkleca 18 milj. kr.,och regeringen föreslog drygt 12 milj. kr., vilket riksdagen biföll.

Så har vi exemplet från denna vår, där Uppsala universitet begärde

ytterligare drygt I milj. kr. Regionstyrelsen tillstyrkte detta, UHÄ avstyrkte

och regeringen har, som statsrådet Wikslröm nu redovisat, gjorl samma

bedömning som UHÄ och därför inte förelagt riksdagen förslag i ärendet. Inte

96 kan väl den väntan, som Uppsala universiiei nu fåll genomlida, ha bidragil

lill en bällre planeringssilualion för Uppsala universitet och för de berörda institutionerna där.

Men inte nog med den långa, byråkratiska process som institutioner och högskolor genomlider i samband med framställning om ytterligare medel för del fria området. Dessförinnan skall en rad andra åtgärder ha vidtagits inom institutionerna beträffande bl. a. undervisningens uppläggning, inom högskolan med omfördelning av resurser och inom regionen, också med omfördelning av resurser.

Sammmaniagel gör allt detta atl mycken tid för sältas av för hela denna organisatoriska process - en lid som annars skulle kunna användas till konstruktivt nytänkande om bl. a. utbildningsutbud och undervisningsfor-mei

Vad jag nu anfört visar att det fria området, även från administrativ synpunkt, är en dålig innovation, som högskolor och institutioner verkligen förslita med.

Till den första gruppen av reservationer om utbildningens och forskningens organisalion hör också reservationen 3 om massmedieforskningens organisation. Vi yrkar där från socialdemokraliskl håll avslag på propositionen och hemställer om eU nytl förslag i huvudsaklig överensstämmelse med massmedieforskningsutredningens förslag.

Della förslag möltes av en myckel positiv remissopinion. Det har således stötts av de medieverksamma, av Förenade landsortstidningar och A-pressen, av UHÄ och av elt flertal myndigheter, intresseorganisationer och folkrörelser. Särskilt de tvärvetenskapliga seminarierna har många remissinstanser bedömt som mycket viktiga genom all de förstärker forskningsorganisationen.

Utbildningsministerns negativa inslällning i della avseende är något förvånande. Den bygger av formuleringarna att döma inte på ekonomiska skäl utan lycks vara av mer principiell natur. Propositionens formulering, att del finns risk för koncentration av massmedieforskningen lill seminarierna, låter något underiig. Om seminarierna är tvärvetenskapliga garanterar det väl jusl en bredd, där olika vetenskaper bidrar med sina speciella vinklingar. Tvärvetenskaplighet är en ofta använt ord i forskningsdebatten. Den eftersträvas på många håll. Den kan förvisso tillgodoses på olika sätt. Men när del nu kommer ell väl underbyggt förslag där tvärvetenskaplighet byggs in, anser vi socialdemokrater all man borde ha biträtt detla förslag.

I reservationen 4 om temaorienterad forskningsorganisation i Linköping yrkar vi från socialdemokraliskl håll att del redan nu fattas ett principbeslut om fortsatt ulbyggnad med två teman från den 1 juli 1980. Motivet är aU vi anseren viss bredd på temaforskningen nödvändig föratt säkra ett genomslag för detta nya organisalionssält. Del är viktigt all del i Linköpingsregionen skapas ett underiag för forskningsanknytning för all grundläggande utbildning. Delta når man först om alla de fyra teman som UHÄ föreslagit kommer till stånd. Ett principbeslut nu om även de två ytterligare temana skulle av planeringsskäl vara önskvärl.

Jag går så över lill den andra grupp av reservalioner vi avlämnal från den

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

7 Riksdagens protokoll 1977/78:150-151

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

socialdemokraliska ulskollsgruppen. Det är reservalionerna 2,5 och 8-14. De rör alla ökade medel till forskning utöver vad regeringen föreslagil. Reservalionerna innebär sammantaget en ökad salsning på forskning med nära 30 milj. kr. Summan fördelas på malematisk-naturvelenskapliga fakulteter, tekniska fakulteter, forskningsrådsnämnden, humanistisk-samhällsveten-skapliga forskningsrådet, medicinska forskningsrådet, naturvetenskapliga forskningsrådet och vetenskapsakademien.

De satsningar som nu görs på forskningen från socialdemokratiskt håll får sessomett uttryck förinsiktenatt forskningen kan vara eltviktigi hjälpmedel att förbättra människors livsvillkor. Jag använde medvetet uttrycket "kan vara", därför alt del inte under alla omständigheter är givet all forskning automatiskt för med sig bättre mänskliga livsvillkor. Det beror på vad forskningsresultaten används till och vem som använder dem.

Länge ansågs väl teknisk och naturvetenskaplig forskning som relativt oproblematisk, sett från samhällets synpunkt. Tilltron till denna forskning var också tidigare stark när del gällde möjligheterna att förbättra människors villkor. Under senare år har emellertid insikterna vuxit om de negativa följderna av hur tekniski-naturvelenskapliga forskningsresultat ulnyujats. Del är lätt atl då vända sig emot all forskning och allt utvecklingsarbete, främst då det tekniskt-naturvetenskapliga.

Del vore emellertid olyckligt om vi drog den konsekvensen av vad vi ser omkring oss av vanvettiga militära mstningar, av nedbrytande arbetsmiljöer, av kortsiktig kommersiell rovdrift med miljö och natur m. m. Detta bör i stället spöna till ökad satsning på teknisk och naturvetenskaplig forskning men parad med humanistisk, samhällsvetenskaplig och medicinsk forskning för att bevaka alt ulvecklingen framöver sker i former som är socialt acceptabla. Grundforskningen kan och bör inte styras, men användningen av dess resultat i tillämpad forskning, utvecklingsarbete och direkl praktik måste på ett bättre sätt än tidigare underkastas demokratisk kontroll och styrning.

I del socialdemokraliska budgetalternativet har skapats utrymme för de satsningar på forskning somjag lidigare nämnde. Den borgerliga majoriteten bestrider inte det berättigade i våra förslag. Tvärtom säger den borgerliga utskottsmajoritelen alt förslagen är välmotiverade och att den i stora delar kan instämma i vad vi anfört till stöd för våra förslag om ökade satsningar på forskning. Men sedan kommer det lilla tråkiga, nämligen det statsfinansiella läget. Därför måsle man avstyrka våra motionsyrkanden med hänvisning till del.

Nu kan ju alllid en hänvisningske till det statsfinansiella läget. Visserligen är della s. k. läge ovanligt dåligt jusl nu-det kan jag hålla med den borgerliga majoriteten om-men när tror ni det blir bättre? Hur länge skall ni hänvisa till det? Borde ni inte resonera tvärtom i stället och säga alt nu, i ett dåligt ekonomiskt läge. gäller del all bygga upp för framliden. Och all salsa på forskning är att satsa på framliden. Detta sätt att resonera skulle ha varit en bättre metod att möta våra förslag än del sätt på vilket de nu bemötts.

I samband med forskningsavsnittel vill jag också passa på att framhålla vikten av salsning på arbetsvetenskapen, I år föreslår utskottet enhälligt en professur i industriell ergonomi i Linköping med inriklning mol bl. a. verkstadsindustrins problem. Föregående år inrättades en professur i arbetsmiljöteknik i Lund. Inte minst mot bakgrund av vad jag tidigare sade om forskning för atl förbättra människans livsvillkor tycker jag att. det är angelägel alt satsningen på det arbetsvelenskapliga området fortsätter de kommande åren. Jag hoppas att del som hittills skall kunna ske i relativ enighet mellan olika grupperingar.

Jag ber att med det anförda få yrka bifall lill reservalionerna 1-5 och 7-14 på den socialdemokraliska utskottsgruppens vägnar.

Det finns dessutom en reservation nr 6 till utskottets betänkande, och den reservationen slår jag ensam för. Den gäller en omfördelning av medel inom anslaget Lokala och individuella linjer och enstaka kurser. Innebörden av det förslaget är, attjag yrkar atl 7(X) 0(X) kr. skall överföras från anslagsposten Till regeringens disposition till anslagsposten Stockholms högskoleregion. Motivet är i korthet följande.

Från läsåret 1978/79 inlemmas de åtta konstnäriiga högskolorna i Stockholm i högskoleorganisationen. I budgetpropositionen beräknas en förstärkning av utbildningsresursen för anslaget Lokala och individuella linjer och enstaka kurser med 9,4 milj. kr. Dessa medel avses fördelas mellan högskoleregionerna enligt samma princip som föregående budgetår dvs. 1977/78. Det måste emellertid anses orimligt att låta fördelningen ske enligt samma princip, eftersom del för Stockholms högskoleregion tillkommer åtta konstnäriiga högskolor budgetåret 1978/79, vilka över huvud taget inte tillhörde högskoleregionen 1977/78. Stockholmsregionen bör därför enligt min mening tillföras ett extra belopp. Jag yrkar av det skälet bifall till reservation 6.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

Tredje vice talmannen tillkännagav atl anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Lars Gustafsson frågade om utredningen om enhetligt huvudmannaskap kan tillsättas före sommaren. Ja, om det går riktigt bra med slutomgången i regeringskansliet, kan det ske. Men del är bäst alt erkänna alt del finns några knäckfrågor i direktiven som ännu inte är lösta.

Lars Guslafsson undrade också hur det blir med den fortsatta hanteringen av Uppsalaärendet. Det är förutsatt alt högskolorna innan de kan få extra medel måste vidta omdispositioner och andra åtgärder. Det ingår därför i systemet att justeringar av resurstilldelningen kan behöva göras i efterhand. Man kan således få ersättning för tidigare åtgärder av tillfälligt slag om det visar sig nödvändigt. Detla gäller generellt och är inte något speciellt för det aktuella Uppsalafallet. Planeringssystemet för högskolan är så konstruerat att del finns möjligheter alt ha en sådan långsiktig resursplanering.

Nr 150 LARS GUSTAFSSON (s) kort genmäle:

Onsdagen den "" lalman! Får jag då tolka statsrådets svar på frågan så all man kan

24 mai 1978 hamna i den siiuationen alt vid vissa tillfällen behöver ärenden rörande

medel till det fria området inte underställas riksdagen, medan de i andra fall

Anslag till hösskola ''slöver underställas riksdagen? Jag utgick ifrån atl de alllid skulle under-

och forsknins ställas riksdagen, men jag tolkar faktiskt statsrådets svar här som all det inte
alllid behöver bli fallet.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Regeringen har elt bemyndigande i form av en resurs på det här området, men enligt min mening bör man, om man använder det, i efterhand anmäla del för riksdagen.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Utbildningsministern framhöll i sitt inledningsanförande atl han betraktade den utveckling som skett sedan högskolereformen genomfördes förta året som mycket positiv. Inom vänsterpartiet kommunisterna delar vi nu inte rikligl den uppfatiningen. Vi var inte heller med om del beslul som riksdagen fattade om det gamla U 68. Vi betraktar del förslaget inte som en reform till fördel för arbetarklassen ulan som en reform för alt stärka kapitalels makt över utbildningen. Därför har vi i anslutning till årels budgetproposition väckt en rad motioner, som gäller såväl utbildningen i dess helhet som särskilda utbildningslinjer och särskilda grupper studerande. Jag skall här inte la upp de enskilda kraven, utan huvudsakligen uppehålla mig vid huvudlinjerna i våra motioner.

I vår motion 378 har vi lagt fast en strategi, främst avsedd atl förändra den nuvarande snedrekryteringen till högskolan. Vi har sagl att för att denna snedrekrytering skall kunna förändras krävs en i grunden förändrad högskola - en demokratiserad högskola, där de studerande och övriga där verksamma får etl ansvar och ett inflytande över sin egen arbetsplats. Vi har sagl alt det krävs att de studerande får förbättrade ekonomiska möjligheler. I dag är del oftasl en omöjlighet för exempelvis en lönarbetare alt överge sill jobb lill förmån för sludier av renl ekonomiska skäl. Återkommande utbildning skall inte vara en kostnad utan en rättighet. Vi har krävt förändrade antagnings-bestämmelser, som bättre gynnar arbetarklassen och dess barn. Här vill regeringen snarast gå motsatta vägen och i stället - del fick vi ånyo höra av utbildningsministern i dag - på sikt avskaffa föreningsmeriterna. Som jag sade redan i den frågedebatt vi hade för några veckor sedan, tror vi atl del vore väldigl olyckligt atl avskaffa föreningsmeriierna. Vi ser det som ett steg på vägen mol att också avskaffa arbelsplatsmeriierna. För vad är exempelvis elt långvarigt fackligt arbele annat än en form av arbete?

Vi har vidare krävt alt betygen skall avskaffas på alla nivåer liksom det

förfärliga studielämplighetsprovet, som ju bara gynnar vissa grupper. Vi har

slutligen - men del är inte minsl viktigt - krävt att innehållet i den nya

högskolan skall demokratiseras, att kurserna och deras innehåll skall inriktas

100 på att ta upp de arbeiandes krav och behov och inte storfinansens. Del

sistnämnda förutsätter att riksdagen drar upp ramarna för högskolornas verksamhel, men alt de studerande i högre grad än f n. får besluta om kursuppläggning och liknande. Del förutsätter också att kårobligaloriel avskaffas. Den senare frågan har stötts och blötts i en rad år. Nu skriver ulskottet atl ett förslag om kårobligatoriets avskaffande skall komma lill 1978/79 års riksmöte. Det är naluriigtvis positivt all man äntligen lagt fast en tidpunkt, men jag skulle gärna vilja efterlysa hur avskaffandet skall gå lill och vilken inriktning det skall få, så att det inte drabbar de studerande.

De krav vi har tagit upp avstyrks samtliga av utskottet. Särskilt anmärkningsvärt tycker jag det är när det gäller just snedrekryteringen och demokratiseringen. Vi har visseriigen bara elt års erfarenhet av den nya högskolan, men detta år visar ändå alt den sociala snedrekryteringen beslår, särskilt vid de spärrade utbildningarna. Erfarenheterna har också på flera håll visat atl besluten fattas över huvudet på de studerande eller mals ner i en allmän byråkratisk gröt ulan möjlighet atl konkretiseras och ge utslag på själva utbildningen.

Hert talman! I vår partimotion 1197 tar vi upp forskningen och dess inriktning. Vi har där ånyo fört fram kravet på en medveten forskningspolitik från statsmakternas sida. De resurser som i dag ges till forskning och ulveckling försvinner i eu ogenomträngligt system av administrativa instanser och intresseinriktningar. Vi har, det medges, också inom detta område haft en rad statliga utredningar, men ingenting konkret har kommil fram. Ulskottet aviserar att man försl vill avvakta remissopinionen. Det kan i och för sig vara förståeligt, men man måste väl efter alla dessa år ändå ha skapal sig en uppfattning om forskningen, om det faktum au riksdagen så gott som helt saknar inflytande på det området, om att forskningen i de flesta fall inte är inriktad på folkflertalets behov. Detla gäller det industriella områdel, där vi i en rad andra sammanhang utvecklat behovet av en teknisk forskning som skall syfta till medveten teknologisk förnyelse av induslrin, och det gäller det sociala området, där man grovt försummat jusl arbetarklassens behov exempelvis inom det psykiatriska fältet. Det gäller den kulturpolitiska forskningen, där rovdrift får och fått försiggå i fråga om arbetarklassens historia och miljö, medan förelagens och industrimagnaternas är föremål för ständiga skildringar.

Vänsterpartiet kommunisterna anser all hela forskningen måsle demokratiseras, alt riksdagen bör få lill uppgift atl varje år fastlägga dess allmänna ramar men alt därefter inom dessa ramar demokratiska beslutsformer genomförs ute på institutionerna och inom den offentliga seklorn så att besluten om forskningen fattas kollektivt. Då skall även de lokala fackliga organisationerna ha rätt all utse en representant.

Om man t. ex. tar upp temaforskningen i Linköping, ställer vi oss naluriigtvis positiva till en tvärvetenskaplig samhällsinriktad forskning. Men tvärvetenskapen får inte vara ett mål i sig. Til sy vende og sidst kommer del ju an på vilken del av samhällel som forskningen knyter an lill, om den knyter an lill lönarbetarnas, fackföreningarnas och folkrörelsernas behov. Det är detta vi åsyftar. I Linköping skulle exempelvis en temaorienterad forskning

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

101

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

102

kunna inriktas på atl bryta den militära dominansen över sysselsättningen genom en alternativ produklion.

En annorlunda forskningsinriktning och en demokratiserad beslutsprocess måste självfallet också ha sin förankring i grundutbildningen, så atl motsvarande förändringar genomförs där.

Herr talman! I anslutning till forskningsområdet harjag väckt en särskild motion. Det finns många eftersatta behov, och ett som på senare tid fött ökad uppmärksamhet är del jag tagit upp i motionerna 883 och 884. Jag har där pekat på att forskningen inom preventivmedelsområdet är helt otillräcklig, att resurserna är splittrade och att forskningen så gott som uteslutande är inriktad på kvinnorna. Nuvarande s. k. säkra metoder för konlraceplion är inte ofariiga utan innebär risker för kvinnorna. Alla kvinnor kan inte använda vare sig p-piller eller spiraler- hur många har man i dag ingen uppfattning om. Att peka på dessa risker med p-piller och spiraler kan lätt missförstås. Så fort man vågar antyda att de har biverkningar blåses del snabbi upp och man får en motreaktion från två håll, dels genom att många slutar använda sig av medlen med en oönskad graviditet som föOd, dels genom att en rad läkare och experter går ul i det delvis goda syftet atl motverka en sådan reaktion och berömmer medlens förträfflighet.

Hen talman! Vi efteriyser här en mer nyanserad debatl. Det är ett fakium atl dessa metoder har biverkningar - det kan vi inte komma ifrån. Samtidigt är del rikligt att dessa risker naluriigtvis är mindre än vid en graviditet eller abort. Men det är klart otillfredsställande alt kvinnorna bl. a. för att få slörre rält till sin egen kropp tvingas utsätta sig för mer eller mindre allvariiga risker. Det är klart otillfredsställande att kvinnorna tvingas utgöra någon form av försökskaniner åt en svensk och internationell läkemedelsindustri, som under årens lopp gjort sig miljardvinster på oss kvinnor. Samtidigt avsätter man inga ordentliga resurser för alt utveckla alternativa metoder. Dagens forsknings värid är hell mansdominerad - del märks inom många områden. Man kan la smärtlindringen vid föriossning som ell exempel på vilken tid det log att över huvud tagel få fram några effektiva metoder - och de har ändå inte slagit igenom i praktiken i dag.

Utskottet säger som svar på vår moiion att riksdagen inte bör uttala sig för en prioritering av just detta område framför andra ämnesområden. Medel lill forskningsråden bör endast i undantagsfall anvisas till särskilda ändamål, säger ulskottet. Självfallet bör inte riksdagen gå in och delaljreglera, men samtidigt kan ju inte riksdagen helt frånhända sig rätten att fatta beslut om medlen. Naturligtvis måste riksdagen förbehålla sig rätlen att i vissa fall gå in och se till alt eftersatta områden tas upp. Preventivmedelsforskningen är etl sådant område. Mot bakgrund av den sammansättning forskningsråden har, lär vi i annat fall aldrig få en ordentlig satsning på detla för kvinnofrigörelsen så oerhört vikliga område. En relativ enighet har, efter den samlade kvinnoopionens tryck, kunnat uppnås här i kammaren om åtminstone nödvändigheten av smärtlindring. Jag hoppas att samma resultat kan uppnås vad gäller preventivmedelsforskningen, så att en omfattande forskning kommer lill stånd som skulle göra del möjligl att få fram ofariiga metoder för

såväl kvinnor som män. Bara det fakium att man knappt har kommit i gång med en forskning också för männen borde ju stämma till eftertanke.

Med del anförda vill jag yrka bifall lill moiionen 883.

Slutligen, herr talman, föreslår vänsterpartiet kommunisterna i moiionen 378 atl ålgärder bör vidtas för alt möjliggöra studier på högskolenivå på de slörsla invandrarspråken. Etl yrkande med samma innehåll och syfte flnns i motionen 878. Bakgrunden är mycket enkel och för oss kommunister självklart, nämligen att invandrarna är diskriminerade när det gäller möjligheler alt bedriva högskolestudier.

Om möjligheter atl bedriva högskolestudier på de stora invandrarspråken skapas, skulle delta innebära atl högskolan öppnas för många vuxna invandrare och för många ungdomar som kommer hit till Sverige efter avslutad grundutbildning i sina hemländer. Det skulle också på etl betydelsefullt säll kunna bidra lill alt lösa de myckel stora och akuta problemen när det gäller tillgången på lolkar, framför alll tolkar med speciell kompetens, exempelvis inom sjukvården, rättsväsendet och socialvården.

Däremot - och det anser jag vara viktigt alt påpeka - skulle högskolestudier på invandrarspräk inte förändra situationen för de invandrarbarn som får sin grundläggande skolutbildning här i landet. Även dessa är diskriminerade i fråga om möjligheterna att bedriva högskolestudier, men det beror på helt andra förhållanden. Invandrarbarnen kommer nästan utan undantag från arbetarklassen, och arbetarklassen är som helhet satt på undantag beträffande möjligheterna att bedriva högskolestudier. Till detta kommer de språkliga problem som bl. a. leder till halvspråkighet och gör att invandrarbarnen har sämre möjligheter att tillgodogöra sig skolundervisningen. För alt komma lill rätta med della krävs bl. a. atl man genomför en obligatorisk hemspråksundervisning, vilket vpk har krävt vid upprepade tillfällen här i kammaren.

Med del anförda, herr lalman, yrkar jag bifall till samtliga i betänkandet behandlade vpk-motioner.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

CLAES ELMSTEDT (c):

Herr lalman! Den nya högskolan har nu verkat i knappt elt år. Det är naluriigtvis en alltför kort tid för atl man skall kunna dra några mera bestämda slutsatser av hur den har fungerat. Etl allmänt intryck är nog ändå alt den har fungerat relativt bra. Man måsle ha i minne att det var en genomgripande reform som sattes i funktion.

Vi har fått en organisation med en ny och mera decenlraliserad beslutsprocess. Allmänföreträdare och yrkeslivsföreträdare har kommit med i ledningsorganen. Vi har också fått ett ökal lokall ansvarstagande och en regional planering som tidigare inte fanns. Högskoleutbildningen har byggts ut på flera orter i landet. Vi har fått elt helt nyU anslagssystem och etl nytt anmälningsförfarande för de studerande samt ett ökat regionalt ansvar vad gäller forskningsanknytningen, för att nu nämna några av de lyngre delarna i sammanhangel. Det vore märkligt om allt della nya kunde fungera oklanderligt i samma ögonblick som det sätts i gång. Inkörningsproblem och barnsjukdomar flnns alltid.

103

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

104

Utbildningsutskottet har vid besök ute i landet kunnat notera en i långa stycken positiv inställning hos dem som är verksamma inom högskolan. Bl. a. gäller detla yrkeslivs- och allmänförelrädarnas medverkan i linjenämnder och högskoleslyrelser. Del bådar gott när det gäller atl nå det syfte som avsågs med denna organisalion, nämligen en ökad förståelse på ömse håll och därmed en bättre anpassad utbildning. Det samspel som alltid måste finnas mellan lärosätena och verksamheten uianför dessa kommer alt främjas med den organisation vi nu har.

Visst ärdet omständligt med en organisalion där många skall vara med och fatta beslut, men det gäller atl så snart som möjligt hilta arbetsrutiner som ger nödvändig smidighet i det dagliga arbetet samtidigt som målsättningar och mera övergripande frågor är förankrade i beslutande organ. Delta kan knappasl ha hunnit finna sina former på den korta tid som gått.

Anmälningssystemet har utsatts för hård kritik, och det inte utan orsak. Det gick snabbt aU få erfarenheter härvidlag, och UHÄ tillkallade redan hösten 1977 en arbetsgrupp för översyn av systemet. I januari i år kom också etl förslag om alt en bestämmelse skall införas i högskoleförordningen om atl en enskild sökande vid ett och samma tillfälle får antas lill utbildningsprogram om högst 30 poäng per termin, om inte speciella omständigheter föreligger som motiverar någonling annal. Regeringen har också beslutat i enlighet med UHÄ:s förslag. Härigenom kan en ökad stabilitet uppnås och en bättre överensstämmelse mellan anm'älningar och påbörjade studier komma till slånd. Frågan följs med uppmärksamhel, och om del visar sig nödvändigi atl företa ylleriigare förändringar får dessa prövas.

Jag hävdar i motsats till vad som sägs i motion 753 att det finns planeringsmässiga skäl för en anmälningsskyldighet till det fria området inom högskolan. Ulskottet harockså avstyrkt motionen med hänvisning lill de ålgärder som har vidtagits.

Anmälningssystemet kan synas erbjuda inkörningsproblem - det gör det. Men för atl den fria sektorn skall fungera krävs det atl vi har ett anmälningssystem som ger så stor överensstämmelse som möjligt mellan anmälningar och faktiska sluderandeslarler. Fungerar inte det, fungerar inte heller den fria sektorn, och då ökas de problem som Lars Gustafsson påvisade och som har samband med den beslutsprocess som skall till när del gäller huruvida extra medel skall betalas ut eller inte. Följaktligen har anmälningsförfarandet en viktig funktion i del sammanhangel.

Reservationernas antal i belänkandel kan lätt ge intryck av stor oenighet i utskottet. Så är icke fallet. Snarare är det så atl utskottet är i hög grad enigt. De flesta av reservationerna handlar om ökade anslag. Andra talare från utskottsmajoriteten kommer senare alt närmare och mera i delalj gå in på reservationerna. Låt mig bara säga att det som egenlligen skiljer är att socialdemokraterna anser sig ha mera pengar att salsa på forskning etc. än regeringen och utskottsmajoritelen kan ta fram. Om behovet av ökad salsning råder inga delade meningar.

I det sammanhanget är det intressant att notera vad det tidigare mångåriga regeringspartiet upptäckt. Ett och etl halvt år efter det alt man lämnat över

regeringsansvaret finner man utifrån sin oppositionsställning att det behövs uppruslning både här och där, inte minst på forskningsområdet. Jag håller med om att det finns behov. Det föreligger en eftersläpning. Under lidigare år har förvisso funnits möjligheter att salsa kraftigare. Men så har icke skett, trots framställningar i riksdagen och trots betydligt bättre statsfinansiella möjligheler än vad som för dagen råder. Del är ett faktum som man nu endasl kan konstatera.

Något vid sidan av det nu aktuella betänkandet kan det vara lämpligt atl påminna om den nuvarande regeringens inslällning lill teknisk forskning och ulveckling-det hör ju ändåsamman med dagens ämne. I propositionen om STU, styrelsen för teknisk utveckling, föreslås att STU för näsla budgetår skall få 365 milj. kr. Det är en ökning med 25 % jämfört med föregående år. Den hårdnande inlernationella konkurrensen och det höga svenska kostnadsläget ställer ökade krav på produktförnyelse i svensk industri. Denna produktutveckling har avgörande betydelse för näringslivets konkurrenskraft och därigenom för dess möjligheler att skapa nya arbelslillfällen.

Vidare kan erinras om höstens beslut om 24 regionala utvecklingsfonder, vilka tillfördes drygt 300 milj. kr.

Del har således på kort lid hänl en hel del på detla viktiga område, och det är bra att det är en allmän uppslutning kring de här vikliga frågorna.

Jag går över lill att något kommentera reservation nr 1 som behandlar den s. k. fria sektorn för tillträde till högskolan. I riksdagsbeslutet från 1975, som byggde på en proposition av den socialdemokratiska regeringen, konstateras atl planeringen av den grundläggande högskoleutbildningen skall syfta till att lillgodose såväl individens behov av ulbildning som samhällels behov av utbildad arbetskraft. Lars Gustafsson erinrade om del lidigare i dag. Enligt 1975 års beslut skall resurserna för grundläggande högskoleutbildning faslällas under slörsla möjliga hänsyn till tendenser i individernas samlade efterfrågan på högskoleutbildning. Utskottet upprepar detta nu. Enligt detta beslut fanns del anledning räkna med att resurser tolall selt skulle komma att anvisas i sådan utsträckning alt den som så önskar kan få utbildning inom de delar av högskolan till vilka lilliräde tidigare varit fritt. Föredragande statsrådet den gången erinrade i propositionen om att svårigheter kunde uppslå vid en oväntal stark tillströmning av studerande.

Hållfastheten i dessa uttalanden och beslut blev aldrig prövade eftersom riksdagen i Ool kompletterade med den s. k. fria sektorn. De svårigheter som föredragande statsrådet 1975 förutspådde kom snabbare än någon anal, och del blev konstruktionen med den fria seklorn som fick bli lösningen av dessa svårigheter.

Jag vill dock erinra om den procedur som skall till innan ylleriigare medel lillskjuts. Högskolorna måsle göra omdisponeringar och utnytOa tillgängliga resurser på olika sätt innan extra medel kan erhållas. Man kan säga atl delta är en krånglig och omständlig procedur, men den ger dock möjlighet atl bereda fiera anmälda studerande tillträde lill utbildning.

Det blev alltså en starkare studerandetillströmning första årel lill den nya högskolan än vad som förutsattes. Orsakerna kan, som utskottet påpekar.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

105

Nr 150 vara flera. Den intensiva informationskampanjen om den nya högskolan kan

Onsdaeen den '' " orsak. De nya och vidgade behörighets- och urvalsreglerna kan vara

24 mai 1978 en annan. De har för många äldre öppnat möjligheler alt komma i åtnjutande

_____________ av högskolestudier, främst då bland utbudet av enstaka kurser av vilka

Anslås till hösskola ""8 '"'""s inom del fria området. En av den nya högskolans bärande
och forsknins principer, nämligen den om återkommande utbildning, har sannolikt häri-

genom främjats.

Det år som gått har också kännetecknats av en begränsad tillgång på arbelslillfällen. Del finns anledning anta att detta också kan ha ökat tillströmningen till ulbildning. Istället för alt gå utan arbete har man studerat, kort uttryckt.

I motionen 737, som reservationen 1 ansluter lill, framhålls att elt fritt utbildningsområde för med sig prakliska svårigheter. Till en del kan jag hålla med om detta, och då upprepar jag vad jag sade nyss om anmälningssystemet. Som jag lidigare talat om har regeringen redan vidtagit förändringar härvidlag, och därmed är underiaget till den krilik som framförs i moiionen till stor del borta. Jag vill i sammanhanget gärna understryka angelägenheten av att konslruklionen med den fria sektorn framöver blir föremål för ständig översyn. Det gäller såväl avgränsningen av denna som reglerna för vad som kan krävas av högskolorna i form av omdisponering och omfördelning av resurser, innan extra medel kan erhållas.

Frågan om omdisponering av resurser inom resp. högskolor måste enligt min uppfattning uppmärksammasöverhuvud laget, oavsett del fria områdel. De ekonomiska förutsättningarna är sådana alt detla verkligen krävs. Jag är medveten om atl delta endasl kan ske på längre sikt, och jag är övertygad om att man vid de större enheterna-det ärju dessadel närmasl gäller, eftersom det är där de stora resurserna finns - inser nödvändigheten härav.

I reservationen 6, som Lars Guslafsson talade för såsom ensam reservant, föreslås att av de medel som står till regeringens disposition 700 000 kr. skall specialdestineras till Stockholmsregionen. Utskottet har avvisat den tanken med motiveringen alt del inom alla sex regionerna finns önskemål om och bärande motiv för att få extra tilldelning av medel. Det kan knappast vara möjligl för riksdagen att biträda elt sådant förslag med hänsyn till att en total bedömning avseende hela riket bör göras, när fördelning av medlen skall ske. Om någon region har starkare underbyggda krav än andra eller om speciella omständigheter kommer in i bilden, bör detla självfallet beaktas vid fördelningen av medlen.

Så några ord om den yrkestekniska högskoleutbildningen. En lång rad
molioner om lokalisering av YTH till olika platser i landet behandlas i detta
belänkande. Utskottet avstyrker samlliga med hänvisning till att UHÄ:s
utvärdering av den pågående försöksverksamheten med YTH fortskrider och
beräknas vara klar i sådan tid att frågan kan behandlas i budgetpropositionen
1979/80. De hittills gjorda erfarenheterna från pågående försöksverksamhet
torde vara övervägande posiliva. Utbildningen vänder sig till nya grupper
med relativt svag grundutbildning men med lång arbetslivs- och yrkeserfa-
106 renhet. En viss stödundervisning har fått lämnas med i allmänhet goll

resultat. Det är här också fråga om grupper med stark lokal bundenhet. I samband med en enkel undersökning, men dock en undersökning, bland de studerande vid den Verkstadstekniska linjen i Karlskrona svarade 19 av de 30 eleverna där atl om utbildningen inte anordnats i Karlskrona eller på någon plats inom rimligt reseavstånd därifrån, så hade de inte kunnat della i utbildning av detta slag. Det är värt all notera och bör vara en vägledning i det fortsatta arbetet med lokaliseringen av denna verksamhet.

Det är begripligt alt det avgivits många molioner i detta ärende, men vi måsle avvakta utvärderingen av den försöksverksamhet som redan är i gång. Regionstyrelserna har på UHÄ:s uppdrag gjort en angelägenhelsgradering avseende evenluelll kommande ulbildningslinjer inom YTH. I det sammanhanget har förutsättningarna för olika linjer prövats. Det gälleratt klara själva utbildningen på en viss ort och att se till atl det finns tillgång till resurser av olika slag, och det är dessutom inte minst viktigt att en linje .som anordnas på en viss ort har en motsvarighet, en ganska slor sådan, på arbelsmarknaden i denna orts omgivning. Vi har runt om i landet stora yrkesområden som kräver vidareutbildning, och det finns anledning anta atl UHÄ i sina forisatta överväganden beaktar vad regionstyrelserna härvidlag kommil fram till i förberedelsearbetet.

Vi har nu en högskola med elt högst varierande utbildningsutbud. På fiera orter pågår det en utbyggnad, och jag tror inte att det viktigaste är alt det går så snabbi som möjligt. Del anses måhända så på sina håll, men det viktigaste är att få en sä fast grund som möjligl atl bygga på, alt ha så väl underbyggda beslul som möjligt när del gäller nya kurser och linjer. Det måsle finnas en fast ryggrad i verksamheten och så småningom möjligheler till anpassning av kursutbud för all läcka de behov av utbildning som varierar från ort till ort men som också kan skifta inom samma ort från tid till annan. Det går nog alt uiirycka en förhoppning om atl vi är på rätt väg även om, som sagt, endast ett år har gått.

Herr talman, jag yrkar bifall till utskottets hemställan på alla punkter.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

LARS GUSTAFSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Elmsiedt tog återigen upp frågan om huruvida det fria området är en komplettering av 1975 års beslut eller om det är någonting annat.

Att döma av herr Elmstedts formulering är del bara fråga om en komplettering. Utbildningsministern har använt andra uttryck som visar alt han på etl hell annat sätt än herr Elmsiedt är medveten om atl det har vidtagits en principiellt viklig förändring. Jag tycker att det är underiigt att Ulskottels talesman fortfarande lever i den föreställningen att del här rör sig om en komplettering. I själva verket har man infört en helt ny princip.

Jag kan inte förstå varför man på ett visst område skall låta en ny princip gälla. Här skall alltså enbart de studerandes efterfrågan fälla avgörandet, och samhällets behov tas inte med i beräkningen. Det måste bli snett när man har så olika planeringsförutsättningar för olika delar av högskolan. Detta framgår redan nu av den korta erfarenhet vi har.

107

Nr 150 Om nu olika förutsättningar skall gälla för olika delar kan man fråga sig

Onsdagen den varför just det område som enligt den gamla automatiken innebar etl fritt

24 maj 1978 tillträde skall bevaras. Del här betyder ulan tvivel ett konserverande och

_____________ traditionalisliskt inslag i högskolan, som gör del svårare att omdisponera

Anslag till högskola utbildningsutbud och utbildningsbehov lill nya områden.
och forskning sedan säger att underlaget för en del av kritiken mot det fria

området bortfaller, därför alt det gjorts korrigeringar när del gäller antagnings- och anmälningssystem, vill jag notera all jag inte syftade på dessa områden i min kritik mol det fria området. Jag lalade hela liden om den grundläggande procedursvårigheten, nämligen den fastställda ordningen som är avsedd atl vara en lång procedur. Man skall begära nya medel när resurserna är uttömda. Här kvarstår alltså kritiken. Avsikten måste väl vara alt det här skall vara en krånglig procedur. Kritiken slår alltså kvar och korrigeras inte med del här anmälningssystemel.

Utskottet skriver att det inte har möjlighet att bedöma om Stockholmsregionens medelsbehov blir bättre eller sämre tillgodosett än andra regioners. Man kunde ju försöka la reda på den saken och inte bara säga att man inte kan bedöma frågan. När man vet atl de åtta konsthögskolorna i Stockholm, vilka inte varit med i bilden förut men nu införlivas i högskoleorganisationen, måste det väl behövas etl resurstillskott. Med den vetskapen hade det varit lätt att göra en bedömning.

CLAES ELMSTEDT (c) kort genmäle:

Herr talman! Avvägningen får göras vid fördelningen av den del av anslaget som står till regeringens förfogande. Då förutsätter jag också att man väger in de speciella förhållanden som kanske finns i Stockholm.

När det gäller del fria området har både jag och andra sagt att del ständigt är föremål för översyn. Skulle det verka konserverande som Lars Gustafsson misstänker kan man reglera förhållandet, eftersom frågan kommer tillbaka varje år vid arbetet med budgetpropositionen.

Man kan vidare naturligtvis diskutera om det är fråga om en komplettering av 1975 års beslut eller en principfråga, men vad jag har tagit fasla på är närmast det förhållandet atl man i 1975 års proposition, signerad av den socialdemokratiske utbildningsministern, inte var främmande för alt svårigheter kan uppstå, om tillströmningen av elever skulle bli betydligt högre än man räknat med och planerat för.

Som jag sade i mitt inledande anförande blev del beslutet aldrig lillämpat i praktiken eftersom det ändrades 1977. Ingen vet hur man skulle ha förfarit i det läge som hade uppstått, om 1975 års beslut hade gälll. Man skulle då ha haft mängder av studerande, vilkas problem på något annat sätt hade måst lösas, eftersom det redan det första året råkade bli en stark tillströmning. Det är det problemet som det hela handlar om.

108

LARS GUSTAFSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag noterar naluriiglvis med lacksamhet att herr Elmsiedt säger att denna översyn över det fria området skall göras så snart som man

finner skäl till det, och jag tycker alt det redan föreligger sådana skäl. Speciellt närdet gäller avgränsningen ärdet bra. om man redan pä etl tidigt stadium tar upp detla lill övervägande. Vidare får jag hoppas när del gäller reservalionen 6 att regeringen då den får möjlighel all pröva den där upptagna frågan inte bara som utskottet skall säga, att man inte har förutsättningar att bedöma om Stockholmsregionens medelsbehov blir bättre eller sämre tillgodosett, utan att man verkligen studerar frågan och inte släpper den ifrån sig lika lättvindigt som ulskottet gjort.

Den fråga som Claes Elmsiedt tog upp, vad som skulle ha inträffat om 1975 års system - lål mig kalla det så - skulle ha mött de besväriigheler som del nuvarande har konfronterats med, kan man spekulera över, men jag skall inte göra det. Det är egenlligen ganska fruktlöst.

Jag noterade med tillfredsställelse att inte heller Claes Elmsiedt försökte ge sig in på några tolkningar av vad della skulle ha medfört. Det är nämligen så -och det är den ständiga svårigheten när två förslag står mol varandra och det ena vinner - atl bara del ena blir prövat i verkligheten. Därför har man ingen basis för en jämförelse, och det blir nästan meningslöst alt la upp sådana funderingar.

Vad vi nu har är del fria området i dess nuvarande tappning, och del är del vi har kritiserat. Vi kommer all fortsätta alt göra del, både av rent principiella skäl och av vad jag vill kalla de administrativa skälen. Jag ser inte någon framkomlig väg att ändra procedurskälen, om man inte vill korta av hela proceduren. Men när man har bestämt sig för atl låta det gå ända upp till riksdagen, får man leva med del alternativet.

Att göra proceduren mindre krånglig är såvitt jag förstår detsamma som atl föra ned beslutanderätten beträffande dessa medel till lägre nivåer. Men då reser sig andra problem, som jag inte vet om den borgeriiga majoriteten är beredd att möta. Under sådana förhållanden kan man böOa fundera över vem som egenlligen ytterst skall besluta om nya medel. Jag undrar därför om inte den borgeriiga sidan på den punkten sitter i en rävsax.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

CLAES ELMSTEDT (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är naturligtvis helt rikligt alt det inte finns någon anledning att spekulera över hur del skulle ha blivit om elt förslag, som aldrig genomförts, hade prövats i verkligheten. Vi har bara knappt ett års erfarenhet av del nuvarande systemet, och jag vill säga till Lars Gustafsson attjag är den förste atl understryka angelägenheten av att det skeren ordentlig genomgång av hur detla syslem kan fungera i forlsältningen. Det vore märkligt, om man med en gång skulle ha träffat rätt i ett så pass komplicerat ämne som delta. Vi måste som sagl följa frågan med slor uppmärksamhet och vidta de ändringar som kan vara erforderiiga.

OVE NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Även om den fria seklorn redan två gånger varit på tapeten kan jag inledningsvis inte underiåta att något fortsätta diskussionen kring dess vara eller icke vara. Det rör sig här om den kanske främsta motsättningen

109

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

110

i dagens betänkande, under alla förhållanden om den mest principiella. Man kan beklaga att striden skall behöva fortsätta efter det avgörande som fattades vid föregående riksmöte.

Angelägenhetsgraden i försvaret för den fria sektorn är hög för oss moderater, någol som vi aldrig stuckit under stol med. Alltifrån U 68-liden motsatte vi oss en tolalspärrad högskola. Vår linje var klar och entydig och slutstationen på resan blev den fria sektorn.

Vad den borgerliga regeringen efter regeringsskiftet 1976 hann, ville eller kunde ändra på i högskolereformen var bara detaljer, några större och några mindre. Vad som främst tillskapades värden fria sektorn, och det var som jag ser saken en punktering, om också inte särskilt explosionsartad, av den tolalspärrning av högskolan som debalten rört sig om i åratal. Förändringen åstadkoms - åtminstone delvis - efter påtryckningar av en i stort sett enig studerandeopinion. Det tycker jag att vi skall hålla i minnet när vi diskuterar den fria sektorn.

Ni socialdemokrater har inte varit nöjda med vad ni lyckats åstadkomma från era förutsättningar och utgångspunkter i fråga om den nya högskolans organisalion och arbetssätt, trots alt det ni åstadkommit förvisso inte varit litet. I dag ställer ni helt sonika ytterligare krav och kräver utan prut efter ett års prövotid den fria sektorns avskaffande. Man kanske kan tycka att ni kunde ha lugnat er någol.

Jag medger, och det gör väl alla, att problemen med budget- och planeringsarbetet har varit och fortfarande är stora ute på högskolorna, men när man ibland vill antyda att del är den fria seklorn som skapat så många av problemen vill jag inte hålla med. Är inte generellt selt hela budgetomläggningen boven i dramat, om det nu skall utses någon sådan?

Övergången från etl flertal olika budgetsystem till etl enda enhetligt kunde givetvis inte - vem skulle ha vågat hoppas detta - ske utan både våndor och vådor. För min del tror jag och vågar jag hoppas att när reformerna slagit igenom och kanske modifierats på grundval av vunna erfarenheter och när det nya budgetsystemet fungerar bättre, vilket säkerl blir fallet, den fria sektorn också kommer atl fungera.

Givetvis är jag inte omedveten om att det inte bara är ni på den socialdemokraliska sidan som förordar en tolalspärrad högskola. Del gör också en del utbildningsadministralörer, och de gör det därför att en tolalspärrad högskola anses underiätia administrationen. Oavsett vilken regering vi har förmodar jag atl man på det hållet driver samma uppfattning.

Men nuärdeljuengångså,ait högskolan är till för de studerande och inte de studerande för högskolan. Den insikten måsle i sluttampen leda oss vid vårt beslutsfattande. Jag anknyter härmed alltså till den sludentopinion som fanns vid slutdiskussionen i frågan om en fri sektor eller inte.

Nu är det emellertid också så, atl partierna har olika inställning till olika sidor av högskolereformen. Socialdemokraterna tycker så illa om den fria sektorn alt de är beredda att omedelbart riva upp den delen av reformen. Vi moderater är väl inte helt övertygade om ändamålsenligheten i andra delar av

reformen, men vi är alltså i motsats till socialdemokraterna inte i dagslägel ute efter att riva upp någonting, även om vi kan känna skepsis inför vissa sidor av reformen. Vi ser gärna en del ändringar i de nya reglerna för behörighet och urval av de studerande, och tillgodoräknandet av föreningsmeriier anser vi bör begränsas eller eventuellt slopas, vilket även utbildningsministern var inne på i dag. Det generella anmälningsförfarandet kanske också kan modifieras.

Välkänd för denna kammares ulbildningsinlresserade är min skepsis inför regionstyrelserna - och den synes jag inte ha varil eller vara helt ensam om. Vad som hittills upplevts av dessas verksamhel har inte skingrat min skepsis, även om jag inte vill förringa vad de försökt göra av exempelvis samordningen. De drar emellertid litet väl många miljoner utbildningskronor i underhåll, och staberna är inte heller obetydliga. Men som sagt: Må man arbeta vidare ännu någon lid, innan slutprövningen äger rum! Eventuell vinst måsle sättas i relation lill koslnader och förlängda beslutsgångar.

Likaledes lär vi inte kunna undvika en viss omprövning av sammanslagningen resp. den uteblivna sammanslagningen av lidigare självständiga högskoleenheter. Uppenbart är t. ex. atl del finns en del som lalar för en självständig högskola i Malmö. Alltför stora enheler har sina risker och sin begränsning, inte minst då geografiska avstånd, om också obetydliga, dessutom spelar in. Å andra sidan ärett otal små enheter på en och samma ort - även om det är en mycket stor ort - icke utan problem; liten ärju inte alltid stark i högskolesammanhang!

Jag vill inte fördölja att vi på moderat håll fäster förhoppningar vid den pågående utvärderingen av högskolereformen, dvs. utvärderingen av effekterna på universitetens och högskolornas arbete av beslutade organisationsförändringar. Med speciell tillfredsställelse hälsar vi atl utvärderingen om möjligl också skall resultera i förslag som skall syfta lill att hävda kvaliteten i den högre utbildningen. Nu har faktiskt tiden omsider nått fram lill den punkt - detla framgår av propositionen - där huvudintresset bör riktas på utbildningens innehåll och standard, något som föga beaktades under förarbetena till högskolereformen.

Många menar -jag vågar inte själv ha en alldeles bestämd mening - atl standarden i åtskilliga ämnen håller på att sjunka ned lill gymnasial nivå. Och intressant är - även om det har mer kuriositetsmässig karaktär - alt herr kårordföranden i Lund vid den traditionella rektorsuppvaklningen den 1 maj någol överdrivet sade att man med fog kan kalla den nya högskolan en sammanlrädeshögskola, och han fortsatte: Internationell position i något ämne, det kan vi uppnå just i ämnet Sammanträdesteknik. - Men den sortens landvinningar var vi inte precis ute efter i första hand.

Forskningen kommer alt få en framträdande roll under 1980-lalet, säger vicekanslern på UHÄ. I elt par decennier har vi, menar han, prioriterat den breda utbildningen, men nu är det dags att satsa mer på forskningen. Statistiken talar sitt tydliga språk. Det utbildas alltför få forskare i Sverige f n. Trenden har varit sjunkande i åtskilliga år.

Ur rent materiella synpunkter är det mest betänkliga att minskningen

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

112

bland teknologer och naturvetare är störst. Det kan äventyra vår välfärd, om del är riktigt all denna i inte ringa utsträckning är beroende av forsknings- och utvecklingsarbete - någol samband finns säkerl. Och lika allvarligt är att antalet studerande som tar högre betyg i grundexamen, som ju är basen för forskningsrekryteringen, minskar kraftigt.

I den socialdemokratiska partimolionen läggs, som redan berörts, förslag om förstärkningar av resurserna till forskning utöver vad budgetpropositionen anvisar. Jag vill gärna säga atl del i och för sig är ell bra förslag som är vän alt uppmärksammas. Jag vågar säga att del är omsorgen om statsfinanserna i nuvarande trängda läge som avhållit ulskollel från alt biträda förslagel.

Men det är inte bara pengar som garanterar vår framtida forskning. Det fordras också, som jag nyss berörde, personer - forskare som vill och kan forska. Jag är rädd för att vi i vårl skolsystem alltför litet lar vara på teoretiskt begåvade ungdomar. Det gäller alltså att redan på grundskolans högstadium och i gymnasieskolan underiätia för dem som förhoppningsvis, genom huvudsakligen teoretiska sludier, kan bli kapabla alt hålla uppe nivån på universitetsutbildningen och själva bli de mänskliga resurser i form av forskare på olika områden som skall hjälpa oss alt åtminstone vidmakthålla vår materiella och andliga levnadsstandard. Enbart ökade anslag - givetvis helt nödvändiga - hjälper inte i längden. Det säger jag med all respekt för den socialdemokraliska goda viljan alt ställa mer medel lill förfogande för universitet och forskningsråd.

Till slut vill jag säga etl par ord speciellt om massmedieforskningsorganisationen. I budgetpropositionen uttalar sig utbildningsministern i anslutning till massmedieforskningsulredningens belänkande för att denna forskning bör förstärkas och att de fem mål som utredningen uppställt för forskningen bör gälla. Däremot tar statsrådet inte upp förslagel om fyra tvärvetenskapliga seminarier inom högskolan och inte heller förslaget om en särskild massmediedelegation. I stället menar utbildningsministern atl del är det humanis-tisk-samhällsvelenskapliga rådet som skall ha del direkta ansvaret för massmedieforskningens förstärkning enligt de uppslällda målen, och medel har beräknats för delta. Därutöver ges en halv miljon lill de samhällsvetenskapliga fakulteterna för massmedieforskning med anknytning till journalistutbildningen.

Lars Gustafsson hävdar nu på grundval av en socialdemokratisk motion och betänkandets reservation 3 atl massmedieforskningen -jag tolkar honom så - vore mera beOäni av fyra tvärvetenskapliga seminarier inom högskolan och vidare av en särskild delegation. Tilltron till det humanislisk-samhälls-vetenskapliga rådet som ansvarigt för massmedieforskningen är tydligen ringa; jag vel inte riktigt varför. Remissinstanserna, som Lars Gustafsson berörde, har varit i någon mån splittrade. Forskningsrådsnämnden, vars uppfattning stöder utbildningsdepartementets ställningstagande, måste -menar jag - tillmätas slor betydelse, vilket också har skett i budgetpropositionen. Ulskottsmajoritelen har för sin del inte kunnat finna annal än alt massmedieforskningens bredd - observera bredd, en sådan är otvivelaktigt

eftersträvansvärd - bäst tillgodoses genom alt forskningen bedrivs vid många olika institutioner och i många olika ämnen. En koncentration, som del har uttryckts, till fyra seminarier och ell par professurer, som f ö. inte tagits upp inom högskolan, kan innebära en viss risk för begränsning av forskningsbredden, då all forskning i så fall skulle komma all läggas på dessa fyra seminarier och fyra professurer, eller hur många de nu skulle vara. Men, Lars Guslafsson, vilken organisationsform man väljer är till slul en svår bedömningsfråga, och den absoluta sanningen är här som oftast mycket svår att nå.

Vad beträffar den föreslagna massmediedelegationen är jag för min del däremoi mera säker på atl en sådan skall vi inte ha. Speciella institut och delegationer har vi redan tillräckligt av. De nya forskningsråden med bred kompetens bör numera få ta över ansvarel för uppdykande nya forskningsområden. Att massmedieforskningen hör hemma hos humanistisksamhällsvetenskapliga forskningsrådet är ganska självklarl, tycker jag, i synnerhet som rådet redan lämnar slöd till denna forskning och sålunda borde vara väl orienterat om vad det gäller. I anslagsberäkningen har, som jag redan understrukit, hänsyn tagits till atl humanislisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet betrotls med det ökade ansvaret för massmedieforskningen. Jag tycker att det är ganska väl ordnat. Jag tycker också alt reservalionen 3 bör avslås.

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall till utskottets hemställan i utbildningsutskottets betänkande nr 22 lill alla delar.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

LARS GUSTAFSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Ove Nordstrandh beklagade alt striden fortsätter, som han sade, om det fria området och han tyckte att det var litet illasinnat av oss atl vilja riva upp elt beslut som är fatlat. Men det här är en punkt där vi var oense redan när beslutet fattades. Den oenigheten består inte i smådetaljer, ulan vi är här oeniga om en princip, anser jag. Del leder obevekligen till olika bedömningar, och då ger man inte upp omedelbart utan fortsätter atl hävda sin princip. Av det skälet kommer vi atl ha delade meningar på den här punkten även fortsättningsvis. Motsättningarna kommer alltså att stå kvar.

Man skall i och för sig inte hålla på atl märka ord, men jag noterade alt statsrådet Wikström sade att detta är en principiellt viktig förändring. Jag håller med honom och lycker alt det ärett adekvat språkbruk. Claes Elmsiedt sade alt del var en komplettering. Nu berikar Ove Nordstrandh debatten med alt säga att del är en punktering av det gamla förslaget. Man skall, som sagt, inte märka ord, men orden komplettering och punktering anger mycket bra de skilda utgångspunkter från vilka herrar Elmsiedt och Nordstrandh ser problemet. Del var ett välfunnet ord, herr Nordstrandh, den komplimangen skall jag ge. Det säger rätt myckel om utgångspunkten, och med hänsyn till

113

8 Riksdagens prolokoll 1977/78:150-151

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

dessa skilda utgångspunkter kanske också skillnaderna mellan oss kommer att kvarstå.

Eftersom det inte är så lång repliktid skall jag bara säga några ord om
massmedieforskningen. Vi har lagl tyngdpunkten - del gjorde jag också i mill
Anslag till hösskola '"'88 ~ P tvärvetenskapliga seminarierna. Jag har litet svårt all förslå
och forsknins varför man nu lalar om koncentration. Annars brukar tvärvetenskaplighet

vara etl honnörsord, beteckningen för något som man vill efterslräva. Närdet nu görs ett försök att bygga in tvärvetenskap är det inte heller bra. Jag undrar vari delta bottnar. Jag kan inte se någon risk för koncentration, ulan jag ser här tvärtom en möjlighel för olika vetenskaper atl komma in och påverka problemen från sina olika utgångspunkter. Del är skälet till atl vi tycker att detta är viktigt - atl man stärker forskningsorganisationen.

Sedan kan jag gärna medge att det kan vara en öppen fråga om man skall ha en delegation eller om arbetet skall utföras inom HSFR - alltså humanistisksamhällsvetenskapliga forskningsrådet. Om herr Nordstrandh läser vår motion noggrant finner han att det där står alt vi vill ha etl förslag i huvudsak enligt den modell som massmedieforskningsutredningen har förordat. Del kan ge utrymme för prövning, och jag kan länka mig alt HSFR kan vara väl så bra som en delegation. På den punkten driver inte vi någon bestämd tes.

114

OVE NORDSTRANDH (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag sade, Lars Gustafsson, att frågan om massmedieforskningens organisation är en bedömningsfråga. Det är ganska svårt alt ta definitiv ställning, och jag förmodar alt del har varil svårl också för utbildningsministern. Han tänker sig att massmedieforskningen skall kunna bedrivas på många fler områden inom högskoleväsendet än om man har de fyra seminarier inom högskolan som Lars Gustafsson pläderar för. De kan visseriigen ha bredd, men det finns en risk atl det blir endasl där, dvs. vid dessa fyra seminarier, som den här forskningen kommer all bedrivas. Följden av del skulle bli atl den skjuts över dit och tas bort från andra ställen inom högskolan, där det redan nu bedrivs och i forlsältningen skulle kunna bedrivas massmedieforskning - om det blir ett forskningsråd som ansvarar för forskningen och lägger ut forskningsuppgifterna.

Det är så man bör tolka det jag har sagl om alt vi skall akta oss för all få en koncentration, även om del är till fyra seminarier. Jag medger dock att del här lill sist är en omdömesfråga, där man kan ha olika uppfattningar och aldrig kan vara riktigt säker.

När del sedan gäller det fria valel ser jag den frågan ur principiell moderat synpunkt. Vi har onekligen velat ha en slörre fri sektor och vi hade kanske inte ens velat kalla den så. Nu kom den sektorn att bara utgöra en mycket liten del av planeringen. Den rycktes ut, och del var del jag tillät mig kalla punktering, även om explosionen inte blev särdeles uppseendeväckande eller fariig. Jag ser del också så, herr Gustafsson, att vi här diskuterar en princip. Jag lycker därför atl Lars Gustafsson då inte skall använda argument, baserade på planeringssvårigheter och liknande, då han lalar för ell avskaffande, utan hela liden gå direkl på principen!

LARS GUSTAFSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Först till frågan om de tvärvetenskapliga seminarierna. Man skall naluriigtvis akta sig att vara för tvärsäker, även när man talar om tvärvetenskap eller kanske framför allt då.

Det vi reagerat mol är att man nu är så rädd för de här tvärvetenskapliga seminarierna och använder ord som "koncentration" och liknande. Det utesluter väl inte att det finns inslag av massmedieforskning på andra håll och att andra personer ägnar sig ål sådan och skulle kunna berika dessa seminarier med sina insalser. På det sättet kan det bli en bredd som är värdefull. Om man nu inte skall vara rädd för att pröva saker, varför skulle man då inte kunna pröva denna metod med tvärvetenskapliga seminarier och se efter om det är ett bra medel? De tvärvetenskapliga seminarierna ärju medel för att nå mål, och då lycker jag alt del kunde vara intressant alt pröva detta medel. Eftersom man i alla möjliga sammanhang talar så myckel om tvärvetenskaplighet, tycker vi atl det vore av värde att pröva om det i etl sådanl här sammanhang, där del i någon mån institulionaliseras, är en bra metod.

Sedan Oänar det inte mycket till atl fortsätta diskussionen om den fria sektorn. Vi är alltså överens om att det här föreligger principskillnader. När herr Nordstrandh säger att vi borde begränsa vår kritik till den rent principiella inställningen och inte ta upp andra saker, betonar jag atl min krilik av den administrativa proceduren beror på att denna utgör grunden och därför sammanhänger med själva principen, nämligen att man skall ha den här långa marschen när det gäller alt begära ylleriigare medel för den fria sektorn. Hela regelsystemet baseras på att man skall trampa hela vägen för att lill slut eventuellt få elt beslul i riksdagen. Det anser jag höra till fundamentet i den här konstruktionen, och därför är det rikligt att det kommer med i en krilik från vår sida.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

OVE NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag må då säga attjag inte har någonting emot - och det kan jag inte tänka mig att utskottet har heller- att det forskningsråd som nu skall ha ansvaret för massmedieforskningen prövar metoden med ett tvärvetenskapligt seminarium med en ansvarig forskare som till sig knyter specialister; det är väl så det får gå till. Att man går fram på den väg som Lars Guslafsson lalar för och åtminstone gör elt försök utesluter inte den konstruktion som riksdagen nu förhoppningsvis kommer alt besluta om.

JÖRGEN ULLENHAG (fp);

Herr talman! I början av april, i år besökte utbildningsutskottet Lunds universitet för att få del av erfarenheterna från det första året i den nya högskolan. Vi hade överläggningar med universitetsledning, lärare, studerande, fackliga representanter och allmänrepresentanter.

Visst redovisades vid det besöket ekonomiska och organisatoriska problem samt, från vissa representanter, missnöje med delar av högskolereformen. Men det dominerande intrycket var att högskolereformen i mycket inneburit en vitalisering och atl en tidigare intensiv kritik på vissa punkter tystnat.

115

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

116

Många, däribland studentkårsrepresentanterna, underströk all universitetsstyrelsen fungerat bra och att allmänrepresentanlerna där hade inneburil en förstärkning. Kommentarerna till yrkeslivsrepresentalionen i linjenämnderna var positiva. Den genomförda decentraliseringen av beslutsfattandet ansågs värdefull.

Även om helhetsintrycket - som flera lalare här har sagt - är positivt, är det självklart att den nya högskolan också dras med en del problem. Jag vill särskilt peka på två.

För del första lycker många på de olika högskolorna all det är en lång väg alt gå mellan högskolan och departementet. Nu pågår-just för atl motverka en onödig byråkratisering - en översyn av beslutsbefogenheterna. Översynen görs av den s, k. decentraliseringsgruppen inom utbildningsdepartementet. Vi har i den gruppen under hösten och våren haft en rad överiäggningar på flera högskoleorter med företrädare för bl. a. lärare och studerande. Intresset för decentraliseringsfrågorna är stort, och vi har fått en rad värdefulla synpunkter. Vi räknar med att näsla vår kunna presentera resultatet av vårt arbele.

Det andra problemet jag vill peka på gäller tillströmningen lill fördjup-ningsstudier och till forskarutbildningen. Frågan har redan något berörts av Ove Nordstrandh. Antalet studerande inom forskarutbildningen har särskilt inom vissa ämnesområden minskal på elt mycket oroande sätt. Samtidigt vet vi att antalet studerande på fördjupningsnivåerna inom grundutbildningen har sjunkil på många ställen. Detta är mycket oroande, inte minst med tanke på rekryteringen till forskarutbildningen.

Det är viktigt att flera utbildningslinjer än i dag läggs upp så all de stimulerar till fördjupning. Regeringen och riksdagen tog elt sådant sleg genom all i förra årels högskoleproposilion föra upp samhällsvetarlinjen med dess krav på fördjupning som en allmän utbildningslinje. Här kan mycket mera göras. Får vi fler studerande på fördjupningsnivåerna, så förbättras också rekryteringsunderiagel för forskning och forskarutbildning, och det är av vital belydelse för samhällsutvecklingen. De kortare utbildningar som blivit alll vanligare är vikliga, men de kan aldrig ersätta de långa utbildningarna. Det gäller ju att tillgodose olika behov. På flera sätt måsle vi alltså arbeta på att förbättra grundutbildningens kvalitet. Debatten om hur det skall gå lill är viktig.

Enigheten om högskolereformen i den utformning den fick genom förra årets riksdagsbeslut är belydande. Den enigheten innebär inte atl allt är bra inom högskolan. Tvärtom måste man vara beredd atl successivt ta bort de brister man upptäcker. Jag har nyss pekat på några sådana brister.

Vpk delar inte alls den grundsyn som jag här gjort mig till tolk för. Flera av de påståenden vpk gör i moiionen 378 av Lars Werner m. fl. är både egendomliga och felaktiga och motiverar några frågor till vpk:s företrädare här i kammaren.

En målsällning med reformen, säger man i vpk-molionén, är att öka styrningen och kontrollen av den högre utbildningen. En ökad ideologisk övervakning av utbildningens innehåll har blivit en angelägenhet för

statsmakterna, påstår man. Delta ärju - milt uttryckt - rent nonsens. Att man från kommunistiskt håll kritiserar en ideologisk övervakning av utbildningens innehåll är i och för sig mycket tacknämligt, men det är väl magstarkt att komma med den kritiken i vårt land. Min första fråga till vpk blir: Kan vpk:s företrädare här i kammaren ge något enda exempel på den ideologiska övervakning av utbildningen som man talar om i sin motion?

Efter denna egendomliga avstamp tar man i vpk-motionen upp några punkter till särskild granskning. 1 en punkl påslår man all själva förvaltningen av högskolan sköts "genom den nya beslutsorganisationen i långt större utsträckning än lidigare av företrädare för statsmakterna, byråkratin och det enskilda näringslivet". På ett annat ställe i motionen heter del alt "representanter för storfinansen och lönarbetarna jämställs när del gäller inflytande över den högre utbildningen". Vpk målar alltså upp bilden av en högskola med ett växande inflytande för statsmaktsföreträdare, byråkrater och storfinansrepresentanter.

För att inte någon skall tro på den här bilden, kan det vara skäl att säga några ord om hur det egentligen förhåller sig. Låt oss börja på institutionsnivån. Institutionerna leds av styrelser med studerande, lärare och annan personal på institutionen. I linjenämnder och högskoleslyrelser har de i högskolan verksamma majoritet. 1 linjenämnderna är en tredjedel av ledamöterna representanter för yrkeslivet. Det är högskolorna själva som bestämmer vilka som skall sitta i linjenämnderna. 1 högskolestyrelsen finns en minoritet, som är politiskt vald.

I de sex regionstyrelserna sitter politiker som ordförande. De fackliga organisationerna har sex representanter, de studerande två och en ledamot representerar näringslivet. Huvuddelen av de resterande representanterna är politiker. Näringslivet har alltså en representant av 21 ledamöter i varje regionstyrelse. Min andra fråga till vpk blir: Vad menar vpk med påståendet att företrädare för statsmakterna, byråkratin och det enskilda näringslivet i långt större utsträckning än tidigare sköter själva förvaltningen av högskolan?

I en andra punkt påstår vpk att de studerandes val av fria kurser har ersatts av fasta studiegångar, som skall ha en klar "yrkes- och arbetsmarknadsinriktning" anpassad efter storfinansens intressen. Utbildningen styckas upp, säger man, så att "helhetsperspektivet går föriorat". Också det är helt grundlösa påståenden. Det är riksdagen som fattar beslut om vilka allmänna utbildningslinjer som skall finnas. UHÄ fastställer sedan utbildningsplaner, som ger ramarna för utbildningslinjerna. 1 motsats till tidigare fattas sedan viktiga beslut om utbildningens innehåll lokall. Denna vidgade lokala frihet är etl av de viktigaste inslagen i reformen. Min tredje fråga till vpk blir därför: Tror ni verkligen att lärare och studerande i linjenämnderna anpassar sina beslut efter storfinansens intressen?

Den sista huvudpunkten i vpk:s motion gäller dimensioneringsfrågan. Man påslår helt frankt följande: "En nära nog total dimensionering har införts. Genom spärrarna hoppas man kunna åstadkomma en bättre planering och anpassning till arbetsmarknadens behov."

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

117

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

118

Om vpk:s företrädare i kammaren slår upp s. 375 i bilaga 12 till budgetpropositionen, så hittar de där uppgiften att anlalel fria årsstudieplatser nästa budgetår beräknas bli 30 200. Anlalet individer som kommer atl utbilda sig inom den fria sektorn kommer att bli avsevärt slörre. Hur vpk mot den bakgrunden kan tala om en "nära nog total dimensionering" är fullkomligt obegripligt. Ännu intressantare än att få en förklaring till den egendomligheten är dock att få veta hur vpk ställer sig i själva sakfrågan. Förra året lade man nämligen, lill allmän förvåning, ner sina röster i voteringen om den fria sektorn. Min sista fråga till vpk är därför: Kommer ni även i år atl lägga ner rösterna och i så fall varför?

För bara några veckor sedan antog SFS fullmäktige utan några avvikande röster ett uttalande till stöd för den fria sektorn. I uttalandet hette det bl. a.:

"Likaså vore ett slopande av den fria sektorn ett hol mot universitetens traditionella uppgifter alt förmedla vetenskaplig skolning och möjliggöra individernas självförverkligande. Den fria seklorn är därtill av utomordentlig vikl för rekryteringen till forskning, della så länge det inte finns några direkta forskarförberedande allmänna utbildningslinjer. Det har under året visat sig att det huvudsakligen är de nya studerandegrupperna, som söker sig till den fria sektorn. Det är därför etl slag i ansiktet mol dessa icke-traditionella studerandegrupper, för vilka den nya högskolan sägs ha öppnats, att avskaffa den fria sektorn."

Jag tror alt man inte minsl inom SFS kommer att noga notera hur vpk gör i den här frågan. Anser alltså vpk i motsats till SFS atl frågan om den fria sektorns bevarande är så oviktig alt man liksom förra året kommer atl lägga ner rösterna?

Vad är det då vpk vill? Ja, en sak är säker. Någon mångfald på högskolans område vill man inte ha. I partimolionen säger man all vi nu får en ökad styrning, som "kan leda till fler ovetenskapliga och borgeriigl ideologiska inslag i forskningen och utbildningen". I vpk:s Sverige får det tydligen inte finnas utrymme för något annal än socialistiska inslag i forskningen och högskoleutbildningen. Allt annat, menar man, är ovetenskapligt.

Jusl detta är skillnaden mellan elt liberalt och elt kommunistiskt synsätt. I ett liberalt samhälle tillåter man olika uppfattningar och strävar efter en mångfald också inom högskolans område. I elt sådanl samhälle utnämns också professorer med en marxistisk grundåskådning, om de har de bäsla kvalifikationerna. 1 vpk:s samhälle finns del bara ulrymme för en uppfattning: den kommunistiska. Där utnämns inga professorer med en liberal grundåskådning. Tillåter man i vpk:s Sverige hundra blommor atl blomma, då skall de alla vara lika röda. Min slutsats blir att de som i dag arbetar inom högskoleområdet i Sverige har all anledning att vara glada för att vi har en liberal och inte en kommunistisk utbildningsminister.

Får jag så, herr talman, gå över till att i egenskap av talesman för utskottet kort kommentera den socialdemokratiska reservalionen nr 4 beträffande temaorienterad forskningsorganisation i Linköping. Som framgår av budgetpropositionen har universitetet i Linköping utrett frågan om en tematiskt

orienterad forsknings- och forskarutbildningsorganisation inom främst den filosofiska fakultetens område i Linköping. Universitetets rapport "Tema. Ny väg för forskning" är en mycket intressant läsning. Man visar atl det är möjligl att bygga upp forskningsanknytning och forskningsverksamhet enligt för svenska förhållanden nya principer. Den föreslagna nya forskningsorganisationen bygger inte på en strikt indelning i ämnesområden.

I den socialdemokraliska partimolionen nr 885 hemställs, att riksdagen beslutar all de två teman som föreslagits av universitets- och högskoleämbetet får starta den 1 juli 1979 i Linköping samt övriga året därefter. Vidare hemställs i motionen aU riksdagen skall anvisa ylleriigare 500 000 kr. för planering och förberedelse inför temaorienterad forskningsorganisation i Linköping. Utskottet har inhämtat au två teman kan påbörjas den I juli 1979 inom den i budgetpropositionen angivna resursramen. Detta har gjort atl socialdemokraterna i utskottet inte behövt vidhålla förslagen i motionen om ylleriigare medel för näsla budgetår. Vi är alltså överens om att två teman skall starta den 1 juli 1979 och atl det i budgetpropositionen föreslagna anslaget räcker för delta.

Vi skiljer oss åt på en punkt. Socialdemokraterna vill i reservation nr 4 att riksdagen redan nu fattar principbeslut om fortsalt uppbyggnad av den temaorienterade forskningsorganisationen lill Linköping och att ylleriigare två teman skall starta den I juli 1980. Utskottsmajoriteten anser inte alt riksdagen redan i år skall falla principbeslut om en sådan fortsatt utbyggnad efter den I juli 1980. Det ställningstagandet är självfallet inte ultryck för någon negaliv inställning till den planerade intressanta verksamheten i Linköping.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall till utbildningsutskottets hemställan på samtliga punkter.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Att pä den korta tid som står mig till buds svara på samtliga de frågor som Jörgen Ullenhag ställde är, som han borde vara mycket medveten om själv, fullständigt omöjligt. Jag skall bara ta upp några punkter.

I ell liberalt samhälle, utropade Jörgen Ullenhag, tillåls minsann alla åsikter, där tillåts alla atl studera vid universiteten! Det är den berömda valfriheten som han här åberopar. Men elt faktum är ju att i ett liberalt samhälle slås arbetarklassens, lönarbetarnas, ungar ut redan i grundskolan. De får inte chansen ens lill högre studier. Det räcker alt gå till de spärrade utbildningarna för atl se från vilka sociala grupper de studerande där rekryteras. Och det har inte skett någon förändring genom den högskolereform som genomfördes förra året. Valfrihet, men för vem?

Jörgen Ullenhag påstod att reformen har varit så positiv och redovisade erfarenheter från Lund. Jag kan redovisa rakt motsatta erfarenheter. Del finns elt omfattande missnöje vid universiteten - hos såväl de studerande som hos lärare och övrig personal. Del gäller antagningssystemet, det gäller möjligheten att påverka kursinnehåll och kursuppläggning, det gäller tentamensformer och det gäller en rad andra saker.

119

Nr 150 Vad är mest demokratiskt, skulle jag vilja fråga Jörgen Ullenhag, aU tillåta

Onsdaeen den dem som verkar ute vid universiteten-de studerande, lärarna och den övriga

24 mai 1978 personalen-att tillsammans få beslämma över sin arbetsplats inom de ramar

_____________ som riksdagen har bestämt, eller atl som nu ha elt enormt byråkratiskt

Anslag till hösskola system, där över huvud laget alla beslut om utbildningen mals ner i en kvarn
och forsknins linjenämnder, regionstyrelser och en hel del annat?

Sedan frågade Jörgen Ullenhag om vad vi har skrivit om representanter för storfinans och näringsliv. Ja, Jörgen Ullenhag kan ju själv räkna ut hur många som lidigare fanns vid universiteten och jämföra det med vad som finns i dag.

Jörgen Ullenhag kunde också ha läst i vår motion vad vi anmärkte på såväl förra året som i är, nämligen atl man buntar ihop fackliga representanter och representanter för storfinansen som företrädare för något slags allmänintresse.

Slutligen del här med spärrarna. Vi sade både i Ool och i år all vi är motståndare till spärrar, men vi kan inte se någon större principiell skillnad mellan socialdemokrater och borgare på den här punkten. Jörgen Ullenhag kunde kanske redovisa hur många fria utbildningslinjer det finns i dag och jämföra det med det socialdemokratiska förslaget.

120

JÖRGEN ULLENHAG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Så svårl kan det rimligen inte ha varit för Eva Hjelmslröm att svara på mina tre korta och mycket konkreta frågor. Nu valde hon att inte svara på en enda. Jag skall ge henne en chans till att svara på åtminstone någon av dem, för jag tror alt det kan vara räll intressant, inte minsl för alla de studerande som efteriyser vpk:s svar på de här frågorna.

Jag frågade för del första; Kan vpk ge något enda exempel på den ideologiska övervakning man talar om i sin motion? Del är en allvarlig beskyllning, och del vore intressant om vi kunde få någol exempel. Det kunde inte Eva Hjelmslröm ge, ulan hon kom i stället med svepande formuleringar.

För det andra frågade jag: Vad menar vpk med påståendet att företrädare för slatsmakterna, byråkratin och det enskilda näringslivel i långl större utsträckning än tidigare sköter förvaltningen av högskolorna? Del är ju fullkomligt felaktigt. Peka ut var de byråkrater och stalsmaklsrepresentanier och företrädare för storfinansen finns som har vällt in i högskolan! Det vore intressant atl vela. I vaOe regionslyrelse finns det sex företrädare för de fackliga organisationerna och en representant för näringslivet.

För del iredje frågade jag: Tror ni verkligen atl lärare och studerande i linjenämnderna anpassar sina beslut efter storfinansens intressen? Det ärju innebörden av vad ni skriver i er motion. Så lätt får man inte glida förbi den frågan. Åtminstone kunde vi väl, Eva Hjelmström, få ett klart svar på den fråga som intresserar SFS mycket: Kommer ni återigen att lägga ner era röster när det gäller den fria sektorn eller kommer ni att rösta med majoriteten? Förra året lade ni ner rösterna. Och antalet platser som Eva Hjelmström efteriyste är, som jag redovisade, 30 200 inom den fria sektorn. Hur man från

vpk:s sida kan få del lill en obetydlighet är fullkomligt obegripligt.

Slutligen vore det också av intresse alt veta vad man vill rensa ut för litteratur och la bort för utbildningar i ett kommunistiskt samhälle. Ni stämplar allt som inte är marxistiskt som ovetenskapligt och borgeriigl och påstår att de inslagen ökar. Vad är det som skall bort?

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Apropå det här senasle, att allt som inte är marxistiskt är ovetenskapligt, skulle jag vilja ställa en motfråga: Var hittar Jörgen Ullenhag det i vår moiion?

Vi har inte sagt att vi skall rensa bort någonling. Jag får tydligen upprepa vad jag sade tidigare, nämligen all det är de som är verksamma ute vid universiteten som gemensamt - enligt den mest demokratiska princip man kan tänka sig; en människa, en röst - skall få vara med och fatta beslut om kursuppläggning, kursinnehåll och liknande. Så är del inte i dag.

Uppenbarligen lyssnade inte Jörgen Ullenhag på mitt tidigare inlägg. Han har ju själv medgett alt representanter för storfinansen har fått tillträde exempelvis till regionstyrelserna. I dag är utbildningen huvudsakligen inriktad inte på folkfiertalets behov ulan på kapitalels behov. Man kan la -och det återkommer jag till när vi skall diskutera den tekniska forskningen -forskningen ute vid universiteten som ell exempel.

Vill Jörgen Ullenhag ha någol exempel på styrning, så går det alldeles utmärkt att titta på den uppdragsforskning som förekommer vid våra universitet och högskolor. Vi har länge krävt att man skall sätta stopp för att t. ex. etl förelag mer eller mindre skall kunna beställa forskning vid tekniska högskolan, men del är inte folkpartisterna beredda alt göra.

Vi får återkomma till den här diskussionen när mer tid medges. Jag kan bara slutligen notera atl Jörgen Ullenhag inte svarade på någon av alla de frågor jag ställde i milt första inlägg.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskota och forskning

JÖRGEN ULLENHAG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Eva Hjelmström frågar var i den egna moiionen delta med ovelenskaplighel står. Det står på s. 13 i er motion följande: "Kapitalismens intresse av all dess rälla natur skyls över och fördunklas medför också atl en ökad styrning kan leda till fler ovetenskapliga och borgerligt ideologiska inslag i forskningen och utbildningen." Jag förutsätter att ni inte vill ha några ovetenskapliga inslag i utbildningen, och då blir ju konsekvensen atl de enda inslag som skall finnas är de marxistiska.

Det är bra att vi har fått de här ideologiska inslagen i årets högskoledebatl. Det visar nämligen klart atl vpk har en helt annan syn än vi andra. Vpk användersigavenmarxisliskkartanärpartietorienterarsigi verkligheten. Ni har inte kunnat visa på någon storfinansslyrning. Ni har inte kunnat ge exempel på någon ideologisk övervakning. Men när verkligheten inte stämmer överens med kartan, vidhåller ni ändå all kartan har rält.

Ni har inte gett besked om vilka utbildningar och vilka kursböcker som skall bort i del kommunistiska drömsamhället. Vi har kanske fått besked på

121

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

en punkl: Ni kommer liksom förra året alt lägga ner rösterna i omröstningen om den fria sektorn. Del är i så fall ett klart besked. SFS har, somjag lidigare uttalat, yttrat sig mol elt avskaffande av den fria sektorn och sagl atl delta är ett slag i ansiktet på de icke traditionella studerandegrupperna. Somjag nyss framhöll, kommer man säkerl på sluderandehåll atl med slort intresse notera vpk:s agerande i den här frågan.

Förste vice talmannen anmälde att Eva Hjelmslröm anhållit alt till protokollet få aniecknai alt hon inte ägde rätt till ylleriigare replik.

122

DORIS HÅVIK (s):

Herr talman! I motionen 1977/78:1163 harjag tillsammans med några västsvenska socialdemokraliska kolleger begärt alt en professur i anestesio-logi inrättas vid Göteborgs universitet.

Vi har också pekat på att om man för dagen inte anser sig ha ekonomiska resurser till delta, så finns möjligheler lill omfördelning inom ramen för nuvarande akademiska resurser.

I utbildningsutskottets betänkande 1975/76:20 framhölls att fakultelsbe-redningen har upptagit anestesiologi bland de ämnen som enligt beredningens mening bör ha minst en professur eller biträdande professur vid var och en av de medicinska fakulteterna.

Herr talman! Detla är inte någon ny fråga. Vi kan gå tillbaka lill 1963. I slatsulskoltets utlåtande nr 61 år 1963 framhölls atl anestesiologin sedan ett flertal år var en erkänd, självsiändig specialitet av slor betydelse för sjukvårdens ulveckling. Utskottet pekade vid denna tidpunkt på att ämnet likväl inte haft någon akademisk representation lill skillnad mot vad som då var förhållandet flerstädes i utlandet.

1963 inrättades landets första professur i ämnet vid Karolinska institutet. Del fanns trägna motionärer, och i statsutskottels ullålande nr 55 år 1964 upprepar utskottet alt anestesiologi är en sedan flera år erkänd och självständig specialitet av stor betydelse för sjukvårdens ulveckling, och skriver vidare alt detla lalar för alt del kan förtjäna att allvariigi övervägas atl vidga kretsen av ämnets företrädare.

I debatten i andra kammaren den 24 april 1964 uttalade chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, följande: En professur i anestesiologi måste komma att inrättas inte bara i Uppsala utan på flera håll i landet inom rimlig tid, eftersom anestesiologi kommer atl ingå i sjukvårdsorganisationen.

Nu tycker vi motionärer alt det har gått rimlig tid. Sedan de citerade uttalandena gjordes 1963 och 1964 har anestesiologin genomgått en stark utveckling. Modern anestesiologi spelar en viklig roll såväl före som under och efter de större kirurgiska ingreppen. Kirurgin har delvis genom aneste-siologins framsteg fåll möjligheter till alltmer omfattande och långvariga ingrepp på komplicerade patientgrupper.

Kraven på en högt kvalificerad anestesiologi är stora. Anestesiologerna har således kommit att spela en framträdande roll inom både den allmänna och den mera specialiserade intensivvården.

Vid anestesiklinikerna i Göteborg bedrivs undervisning av medicine kandidater, och det förOänar påpekas atl Göteborg har den största utbildningsenheten för fortsatt vidareutbildning inom anestesiologi med intensiv-vård i Sverige. Enheten står för den utbildning på lasaretlsläkarnivå som är nödvändig inom regionen, vilket visar del stora västsvenska intresset för detla ämne.

Sammanfattningsvis fungerar alltså anestesiklinikerna i Göteborg som universitetskliniker, men de saknar en självständig naturiig anknytning lill medicinska fakulteten och prefekt inom det egna ämnesområdet.

Vi motionärer inom den berörda regionen anser atl sjukvården och patienterna blir lidande, när inte resurser ställs till förfogande eller en ompriorilering av nuvarande akademiska resurser sker.

I utbildningsutskottets betänkande 1977/78:22 framhålls atl medicinska fakulteten i Göteborg föreslagil alt en Oänst som professor i anestesiologi skall inrättas i Göteborg. Denna Oänst har emellertid inte prioriterats högst bland föreslagna Oänster, och den har heller inte förts fram av UHÄ.

Jag anklagar inte ulskoitel för den skrivning man giorl, men vad jag bedömer vara anmärkningsvärt är all man inte anser att tiden är mogen för alt en professur inrättas vid medicinska fakulteten i Göteborg och alt universitetsklinikerna i Göteborg och Umeå skall vara de enda som saknar en professur i detta så angelägna ämne. Del förOänar också alt påpekas all inlensivvården är den mest resurskrävande vård vi har i samhället, och ansvariga sjukvårdspolitiker borde därför vara intresserade av atl man lar upp denna fråga så att den snarast möjligt får en lösning.

Herr talman! Jag har ingel yrkande, men jag ville få dessa mina synpunkter till protokollet.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Vpk har många gånger förr i olika sammanhang påpekat och konstaterat att staten sviker sitt ansvar när det gäller barnomsorgen och förskollärarutbildningen. En kraftig utbyggnad av förskollärarutbildningen är nödvändig för att man skall kunna tillgodose behovet av utbildad arbetskraft på barnstugorna.

Det har under en rad år förekommit ett oansvarigt dubbelspel när del gäller barnomsorgen. I kommunerna håller ansvariga politiker tillbaka utbyggnaden med hänvisning till otillräckliga statsbidrag och brist på personal, och i storstadsområdena hänvisas dessutom lill brist på lokaler och mark. I riksdagen silter deras partikamrater och röslar ner vpk-förslag om ökade satsningar på barnomsorgen bl. a. genom höjt statsbidrag och ökad personalutbildning. Detta är etl dubbelspel som drabbar både kvinnorna och barnen.

Del räcker inte med atl satsa bara på en rent kvantitativ ulbyggnad av barnomsorgen. Man måste här också salsa på en kvalitativ upprustning. I denna uppruslning ulgör frågor om personaltäthet och personalutbildning hörnpelare. Enligt vpk:s uppfattning måste dels personaltätheten öka så alt vane förskollärare har högst fyra barn att ta ansvar för, dels själva

123

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

124

utbildningen av förskollärare bli mer ambitiös. Det finns ingen anledning lill atl just de människor som har hand om våra yngsta barn, som är i sin viktigaste ålder, skall ha den kortaste och minst kvalitativa utbildningen inom läraryrket.

Barnslugeutredningen har gjorl beräkningar på hur stora variationerna är mellan personalbehov och personaltillgång. Dessa beräkningar visar alt det redan i dag finns en stor brist på utbildad personal och att denna brist kommer alt fortsäita atl öka vid en fortsatt kvantitativ utbyggnad av barnomsorgen. Barnstugeutredningen redovisade atl del under perioden 1975-1980 skulle behöva utbildas mellan 30 000 och 60 000 personer utöver vad som planerats för att barnstugornas behov av en riktigt utbildad personal skall kunna tillfredsställas.

Även andra siffror har redovisats. Enligt ulredningen Ulbildning i samverkan måste det inom den närmaste tioårsperioden utbildas över 100 000 personer inom barnomsorgen.

I proposilionen 1977/78:100 påstås atl den nuvarande dimensioneringen av förskollärarutbildningen ligger något över den kapacitet som, enligt tillgängliga prognoser, med en jämn åriig intagning fordras för alt man 1985 skall kunna uppnå balans mellan tillgång och efterfrågan på utbildade förskollärare. Samtidigt sägs all del finns en obalans regionalt - främst i storstadsregionerna, varför det föreslås en utökning just där.

Vpk betraktar den här utbildningskapaciteten som helt otillräcklig. Den i propositionen åberopade prognosen avser uppenbariigen den av SÖ under föregående år gjorda ulredningen Prognoser avseende personalbehov och utbildningsbehov inom barnomsorgens område 1975-1990. Ulredningen baserar sina personalberäkningar på olika utbyggnadsalternativ närdet gäller barnomsorgen. Men inget av dem har stöd ens i riksdagsbeslutet 1976 om en utbyggnad av förskolan med 100 000 platser och 50 000 frilidshemsplalser fram till 1980.

Vpk anser att den överenskomna barnslugeutbyggnaden är alldeles för liten. Målet måste vara att tillgodose alla barns rätt lill en bra barnsiugeplals. Del innebär alt alla barn i förskoleåldern skall kunna beredas plats på daghem liksom att alla barn i åldern 7-14 år skall ha tillgång till fritidshem. Det här målet skall ha uppnåtts inom en tioårsperiod. Dessutom krävs en ökning av personaltätheten. Allt i syfte atl tillfredsställa barnens behov. För atl vi skall kunna nå delta mål kräver vpk en ulbyggnad med 50 000 barnstugeplatser per år fram lill 1980 och att utbyggnadstakten därefter ökas ytterligare. Delta förutsätter givetvis krav på en mycket större ökning av utbildningen av förskollärare och fritidspedagoger än vad som föreslås i propositionen.

För atl läcka utbildningsbehovet enligt vårt krav fordras att man utbildar 7 700 förskollärare, 2 600 fritidspedagoger och 10 300 barnskötare per år. Del är inte möjligt att uppnå detla under 1978/79, men under det närmaste året måste man satsa på en omfattande utbildning av lärare lill förskollärar- och frilidspedagogutbildningarna för alt målet skall kunna uppnås 1979/80 och året därefter överskridas, så alt den genomsnittliga intagningen till dessa utbildningar under en femårsperiod uppgår lill dessa lal. Därför måsle

ulbildning av ylleriigare 225 lärare lill utbildningarna ske under 1978/79.

I detta sammanhang är del också väsentligt alt påpeka atl ulbyggnaden av förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna inte fär ske till priset av alt utbildningarna försämras. Tvärtom måste utbyggnadsskedet präglas av ansträngningar atl åstadkomma kvalitativa förbättringar, och utbildningarna måsle underkastas en grundlig översyn. Det är inte rimligl alt man nöjer sig med en utbildning som till sin omfattning och sitt innehåll är sämre än vad som gäller för lärare inom grundskolan. Det vore att underkänna den bedömning av barnstugeverksamhetens belydelse för barnens utveckling som t. ex. barnslugeutredningen gjorde. Vpk föreslår därför alt utbildningen görs fyraårig och utformas med värvning av teori och praktik.

Vpk menar också att det är viktigt alt ge fortbildning till personalen inom barnomsorgen och atl göra denna fortbildningsverksamhel obligatorisk. Statsbidrag måste vidare utgå för denna verksamhel. En kontinueriig fortbildningsverksamhet är nödvändig föratt personalen skall få information om utvecklingen inom sitt område. Vi menar, också i enlighet med barnstugeulredningens förslag, att personalen bör ges rätt lill 30 timmars fortbildning åriigen.

Vpk har i moiionen 758 fört fram kraven på en utökad och delvis annorlunda förskollärarutbildning. Moiionen avsiyrks med en knapphändighet som jag tycker alt de flesta kammariedamöler borde reagera mot.

Utskottet befarar atl del kommer att finnas ett överskott på utbildare inom denna sektor och avstyrker vpk-kravel på att ytterligare 225 lärare utbildas. Behovet av personal måsle givelvis ses i samband med hur stor ulbyggnad man vill ha på barnomsorgens område. Med vpk:s krav alt 50 000 platser åriigen skall byggas för atl tillgodose kravet på alla barns rätt lill en daghems-eller frilidshemsplats måsle man ulbilda mer personal. Det är alldeles givet. Men vpk menar att oavsett våra ulbyggnadskrav måsle, med den nuvarande målsättningen alt bygga 100 000 platser på fem år, anlalel ulbildade förskollärare ökas kraftigt. Och för att detta antal skall kunna ökas måste också anlalel lärare för utbildning av förskollärare höjas.

När det gäller antalet intagningsplalser vill utskottet invänta en utredning som UHÄ skall göra. Men jag hävdaratt del inte behövs ytterligare utredning för att konstatera atl behovet av personal - utbildad personal - är mycket stort, för att inte säga skriande på vissa håll i landet. Det har t. ex. förekommit atl barnstugor inte kunnat öppna därför att man inte haft personal att tillgå, och del har inträffat i kommuner med daghemsköer på flera tusen barn. Del behövs sannerligen ingen ulredning för all konstatera delta förhållande. Det finns tillräckligt med praktisk erfarenhet för atl man skall kunna bedöma atl det antal personer som skall utbildas per år måste öka.

Man konstaterar - och det är mycket beklagligt - att riksdagen, i det här fallet genom utbildningsutskottet, saboterar utbyggnaden av barnomsorgsverksamheten genom atl hålla utbildningen av förskolepersonal nere. Också på kommunall håll saboterar man utbyggnaden av barnomsorgen genom att man, som man säger, inte vågar bygga ut därför att man är rädd för all del kommer att faitas personal. Det faitas ju också personal i nuvarande läge -

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

125

Nr 150 dessa farhågor är alltså redan besannade. Jag menar därför att riksdagen och

Onsdaeen den utbildningsutskottet måste la sitt ansvar i den här frågan och se till atl vi får så

24 mai 1978 mycket personal som behövs, både med tanke på den utbyggnad som

_____________ majoriteten i kammaren har beslutat, dvs. de 100 000 platserna, och med

Anslås till högskola '"ke på det krav som vissa partier säger alt de vill lillgodose, nämligen att det
och forsknins totala behovet skall täckas inom en viss period. I så fall måste man ytterligare

öka både ulbyggnaden av barnomsorgen och utbildningen av förskollärare. Med del anförda, herr talman, yrkar jag bifall lill vpk-motionen 758.

126

PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr talman! Att högskolefrågor intresserar riksdagens ledamöter framgår bl. a. av att det betänkande från ulbildningsulskoltel som vi nu diskuterar behandlar nära 80-talel motioner. De har i stort sett avstyrkts - något som icke är hell ovanligt. Jag vill därför uttrycka inte bara min utan alla berördas tillfredsställelse med alt den fempartimotion som vi i år ånyo har väckt från Östgötabänken om en professur i onkologi vid universitetet i Linköping nu tillstyrks av elt enigt utbildningsutskott.

Jag underslryker betydelsen av delta - inte i första hand på grund av tillfredsställelsen över att få en motion bifallen, utan för atl ulbildningsul-skotlets utlalande om atl del "anser del angeläget atl en professur i onkologi inrättas vid universitetet i Linköping så snart förutsättningar härför bedöms föreligga" är mer betydelsefullt än så. Beslutet innebär att Linköpings universitet och regionsjukhus äntligen får möjligheter lill kvalificerad utbildning och forskning inom ämnet allmän onkologi, vilket är av avgörande betydelse för den alltmer betydelsefulla cancervården.

Alla motioner som berör universitetet i Linköping har tyvärr inte vunnit utbildningsutskottets bifall, men de har dock rönt en i stort selt välvillig behandling. Jag avser då bl. a. elt av mig under allmänna motionstiden väckt förslag om en utredning i syfte alt få till slånd en fullständig läkarutbildning i Linköping. F. n. får de läkarstuderande där gå de två första åren i Uppsala. Utskottet avstyrker denna moiion då del erfarit att ulredningen VÅRD 77 överväger att föreslå regeringen all uppdra åt universilels- och högskoleämbetet (UHÄ) att se över vårdutbildningarna i Linköping. Delta finner jag vara ell betydelsefullt framsteg. En fullständig läkarutbildning vid universitetet i Linköping skulle öka förutsättningarna för att skapa en utbildningsorganisation som skulle göra det möjligl atl även få lill stånd de nu eftersatta utbildningarna av sjukgymnaster och lärare i vårdyrken.

Utskottets skrivning när det gäller den s. k. temaforskningen vid universitetet i Linköping finner jag också i slorl selt positiv, då den innebären klart uttalande om atl två teman - Teknisk och social förändring samt Vallen i natur och samhälle - kan starta budgetåret 1978/79. Det är min förhoppning att ytterligare två teman skall kunna igångsättas året därpå liksom att vi då även skall få en ökad förståelse för inrättandet av fasta professorsOänster för den temainriktade forskningen.

Frågan om hur bestämmelserna för tillträde till högskolan skall vara

utformade har varil föremål för debatt under mänga år. Från moderata samlingspartiet har framhållits, bl. a. i en reservation till utbildningsutskottets betänkande 1975:17, att etl urvalssyslem som bygger på kvoteringar är alllför kornpliceral och all det har felkällor som gör det svårt att behandla de sökande i"ällvist. Vidare har underslrukits att arbetet måste inriktas på alt skapa elt urvalssystem där de sökande får dokumentera dels sin allmänna lämplighet för högskolestudier, dels sina förutsättningar för viss utbildningslinje.

All vår krilik av inlagningssyslemel var berättigad har klarl framgått av utvecklingen. I en fråga till utbildningsministern i december förra året efterlyste jag snabba ålgärder för att bl. a. ge direktsökande elever större möjligheter alt komma in på högskolan. Frågan ställdes mol bakgrund av de ogynnsamma erfarenheterna från intagningarna lill läkarutbildningen. Av del svar jag då fick av utbildningsministern, liksom dennes svar nyligen till Ingrid Sundberg angående etl eventuellt slopande av föreningsarbete som merit, har framgått att man inom utbildningsdepartementet överväger förbättringar i inlagningssyslemel. Delta har f ö. på nytt understrukits av utbildningsministern i dag. Mot denna bakgrund har herr Nordstrandh och jag begränsat oss till alt till föreliggande utskottsbetänkande foga etl särskilt yttrande med understrykande av all vi utgår från att pågående utvärderingsarbete av bl. a. intagningsbeslämmelserna skall resultera i förändringar som bl. a. ger direklsökande ökade möjligheter all komma in på högskolan. Jag vill här verkligen poänglera del angelägna i alt dessa förändringar tillkommer skyndsamt. Universitets- och högskoleämbetets rapport 1978:6 angående tillträde till högskolan ger ylleriigare belägg för hur viktigt detta är.

Herr Elmsiedt var i sitt anförande litet grand inne på den yrkestekniska högskolan. Låt mig få säga några ord om denna. För mig har det alltid framstått som ytleriigl angelägel alt vi förbättrar möjligheterna till praktisk utbildning på olika nivåer. Jag har därför stor förståelse för de molioner som i år åter väckts med krav på inrättande av olika linjer inom den yrkeslekniska högskolan. Utskottet haremellertid inte heller i år tillstyrkt någon av dessa motioner. På den punkten är vi eniga, såjag är medansvarig till detta. Jag vill dock poängtera att utskottet förutsätter att utvärderingen av den nu pågående YTH-verksamhelen liksom planeringen av nya ulbildningslinjer skall ske i sådan takt alt frågan skall kunna las upp i budgelproposilionen för 1979/80. Delta är angelägel då del trots dagens svårigheier på arbetsmarknaden råder brist på yrkesutbildad arbetskraft. Detta gäller exempelvis inom livsmedelsindustrin. I motioner till årets riksdag har bl. a. från Skaraborgs län framförts starka önskemål om en yrkesteknisk högskolelinje inom denna sektor, som numera f ö. är en viktig gren av vår exportindustri. Jag hoppas därför atl del uttalande som utbildningsutskotlet gör beträffande YTH verkligen kan infrias, så att vi kan gå vidare med utvecklingen på detta område.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall lill utbildningsutskottets förslag på samtliga punkter.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högsko/a och forskning

127

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

128

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! I föreliggande betänkande behandlas under punkten 8, "Utbildning för undervisningsyrken", motioner från Värmland som kräver alt vårdlärarulbildning förläggs lill Karistad.

Utskottet behandlar på s. 56 i belänkandel dessa molioner, och resultatet av utskottets motionsbehandling blir att vi får sådan utbildning föriagd till Värmland fr. o. m. vårterminen 1979. Jag vill här gärna göra mig till tolk för Värmlands läns landsting och värmlänningarna i allmänhet och uttrycka vår gemensamma glädje över alt utbildning av vårdlärare nu äntligen kommer till stånd i vårt län. Den fråga som nu ser ul att gå mot en lösning har nämligen föregåtts av upprepade initiativ från vårt län.

Vi socialdemokrater från Värmland väckte frågan första gången under den allmänna molionstiden 1977. Vi hemställde då i motionen 1359 att riksdagen hos regeringen skulle begära alt vårdlärarutbildning snarast skulle placeras i Karlstad och anknytas lill utbildningen vid högskolan.

Då vår moiion inte förde frågan framål, upprepade vi samma krav i år i moiionen 337, som behandlas i det nu aktuella utskottsbetänkandel. Vi lade fram vår motion den 17 januari och senare inkom till kammarkansliet en borgeriig fyrpartimolion i samma ärende.

Ulskottet tillstyrker denna motion, nr 1184, vari yrkas att riksdagen beslutar anvisa 100 000 kr. för atl möjliggöra för universitetet i Göteborg atl lill Karistad och Skövde försöksvis lokalisera 24 av utbildningsplatserna på vårdlärarutbildningen vid universitetet. Med hänvisning till detla anser utskottet alt vår moiion 337 om en permanent vårdlärarulbildning i Karlstad bör avslås.

Del är bara att hoppas atl utvärderingen av denna försöksverksamhet blir så positiv att verksamheten blir bestående, detta med hänsyn lill del behov av vårdlärare som med all sannolikhet kommer att bli bestående för åtskillig tid framöver.

Del finns anledning atl nämna atl när vi i kommillén för poslgymnasial ulbildning i Värmlands län presenterade vår slutrapport i september månad 1976 var det för oss självklarl alt vi i den rapporten tog upp frågan om ulbildning av lärare inom vårdområdet.

Bland behovsinventerade och prioriterade tänkbara nya utbildningslinjer som vi ansåg borde inrättas i Karlstad intog utbildning av vårdlärare en framskjuten plats i den rapport som kommittén avgav.

Kommittén, som leddes av dåvarande landshövdingen Rolf Edberg, var redan då medveten om bristen på vårdlärare i Värmland, en brist som i en del fall nära nog äventyrat utbildningen på vissa orter.

Som vi pekar på i vår motion har landstinget i Värmland vårdutbildning föriagd lill Karistad, Kristinehamn, Säffie, Arvika, Hagfors, Filipstad och Torsby. Denna kraftiga decentralisering av vårdutbildningen ställer givetvis stora krav på tillgången på behöriga lärare.

Året efter - alltså 1977 - gjorde det ansvariga landstingsrådet Stig Guslafsson en framslällning lill utbildningsnämnden om att nämnden i samarbete med berörda parter måtte låta utreda möjligheterna atl föriägga utbildningen av vårdlärare till Karlstad.

Utbildningsnämnden ställde sig posiliv, och resultatet blev en rapport som utmynnade i förslag om vårdlärarutbildning i Karistad med tolv antagningsplatser.

Del förslag som ulskottet ställt sig bakom överensstämmer helt med de tankar som fördes fram i den utredning som utbildningsnämnden i lands-linget i Värmland förra året presenterade.

Vad som nu är viktigt är att vi äntligen är mogna för att ta etl radikalt grepp för att avhjälpa den brist på lärare som råder inom vårdutbildningen.

Vi har i Värmland under en längre tid varit i den situationen atl nära hälften, eller 45 96, av samlliga vårdlärare saknar behörighet eller också att platserna varit vakanta.

Värmland loppar den här listan, enligt en undersökning som skolöversty relsen gjorde i höstas.

Som vi har framhållit i vår motion är det nödvändigt att vårdlärarulbild-ningen decentraliseras, vilket också underiättar rekryteringen, som vi ser del.

I den utredning som verkställs i landstinget i Värmland och som jag tidigare hänvisade lill utgick man från att utbildningen borde komma i gång höstterminen 1978.

Vi har sagl i vår moiion att utbildningen bör påbörjas snarast, och i den borgeriiga fyrpartimotionen föreslås att utbildningen startar först vårterminen 1979. Eftersom jag vet att det finns praktiska hinder för en start i höst, så finns det ingen anledning, tycker jag, att framföra någon kritik.

Herr talman! Jag har med det här velat redovisa alla de ansträngningar som från vårt län gjorts för att den utbildning del här är fråga om nu äntligen kommer att knytas till högskolan i Karistad.

Frågan om en decentraliserad vårdlärarutbildning bör inte ses som ett provisorium eller en försöksverksamhet. Den bör bli bestående eftersom vi vet att personalbehovet inom hälso- och sjukvården kommer alt öka. Till detla bidrar i hög grad den kraftiga satsning på en utbyggnad av långtidsvården som de flesta landsting, däribland mitt eget och även Skaraborgs läns, i så hög grad prioriterar för den kommande femårsperioden.

Med det investeringsprogram för långtidsvårdens utbyggnad som vi har framför oss får hell enkelt inte bristen på behöriga vårdlärare bestå. Den bristen måste, inte minst i mitt län - och jag förmodar atl förhållandena är desamma i Skaraborgs län - reduceras kraftigt, och därför är jag helt tillfredsställd med den behandling som utskottet ägnal den här frågan. Jag tackar för den behandlingen.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

I detta anförande instämde Paul Jansson (s) och Sven-Gösta Signell (s).

RUNE RYDÉN (m):

Herr talman! Samtidigt med genomförandet av högskolereformen infördes nya antagnings-och registreringsrutiner vid högskolan. Antagningssystemet var ursprungligen avsett för en tolalspärrad högskola men har nu använts även inom den del av högskolan som enligt riksdagsbeslut skall vara

129

9 Riksdagens prolokoll 1977/78:150-151

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

130

ospärrad. Antagningssystemet, som bl. a. innebär förhandsanmälan för de studerande, skulle ge bättre planeringsunderlag för förvaltning och institutioner.

Under förra sommaren kunde man bl. a. i pressen se larmrapporter om chockartade ökningar i studerandeantalet på flera utbildningar. Många institutioner tvingades ändra sin undervisningsplanering inför den väntade anstormningen av studenter. Man diskuterade dessutom atl inför nästa termin införa spärrar på de mest populära ospärrade utbildningarna. Sysiemel fick emellertid andra konsekvenser. Institutioner som tidigare haft ospärrade kurser utan antagning, t. ex. några institutioner vid Lunds universitet, erhöll långa listor över förhandsanmälda studenter.

De faktiska registreringarna har dock visat sig variera från 20 till 80 % av de förhandsanmälda studenterna, och därmed har del inte heller varil någon nytta med dessa anmälningar. Tvärtom har institutionernas planeringsarbete försvårats. Tidigare terminers registreringar har i många fall utgjort ell betydligt bättre prognosunderiag. Man kan nu efteråt konstatera att ökningen av antalet studerande blev måttlig, och ökningen var ungefär av den omfattning som man från instilulionshåll hade räknat med och ursprungligen planerat för. Efter ett år kan man nu konstatera att för såväl studenter som institutioner har det nya antagningssystemet medfört en ovanligt krånglig procedur.

Studievägledarnas traditionella uppgifter med att hjälpa de studerande har under den här tiden fått skjutas delvis åt sidan. Alt lotsa de studerande genom antagningssystemet har blivit en av huvuduppgifterna. Under åtminstone en månads lid har all tid ägnats åt regislreringsärenden i vid mening. Detla betydligt krångligare system än det tidigare förfarandet och den förkortade registreringsperioden har medfört alt studievägledarna känt sig mer eller mindre som ett slags ställföreträdande administratörer vid universitetet.

Från instilulionshåll är man mycket missnöjd med det säll på vilket antagnings- och registreringssystemet hittills har fungerat. Vissa inkörningsproblem måsle naluriigtvis kunna accepteras. Listan på brister i systemet och de problem dessa inneburit för studerande och institutioner är emellertid långt mera omfattande än vad som kan anses vara acceptabelt. Della är så mycket allvariigare som en stor del av svagheterna kan förväntas bestå även efter inkörningsperioden. De nya spärrarna på deltids- och kvällskurserna försvårar i slor ulslräckning för de vuxenstuderande att planera sina studier. Flera vuxenstuderande har för första gången tvingats lill avbrott i sina studier. I andra fall har en studerande t. ex. lyckats komma med på en kurs, medan en kamrat som han samläst och samåkt med under flera år inte fåll plats. Della rimmar dåligt med de intentioner som fanns för den nya högskolan, där man betonade vikten av återkommande utbildning, vuxenstudier och att sådana studier skulle underiältas.

Vad beträffar de enstaka kurserna skulle man helt enkelt kunna återgå lill del gamla syslemet, där institutionerna själva svarade för antagningen. Genom atl anmälningarna görs i augusti eller januari och studenten därvid får etl relativt snabbi besked huruvida han antagits, finns heller ingen anledning

lill dubbelanmälning. Institutionen har också fullständig kontroll över situationen, inkl. möjlighet att etablera kontakt med de studerande.

Hen talman! Somjag har visat i motionen 1977/78:753 tillsammans med Tore Nilsson, Lars Ahlmark och Ingrid Diesen fyller anmälningsskyldigheten inte någon meningsfull funktion. Däremot skapar den ell onödigt byråkratiskt krångel, som i sista hand drabbar den enskilde sökanden till högskoleutbildningen. Även om denne formellt är garanterad en utbildningsplats, såvitl anmälan är giord före den 15 juni, tycks många sökande naturligt nog avvakta det antagningsbesked som sänds ut först omkring den 17 augusti som bekräftelse på att man verkligen erhållit en utbildningsplats. Först därefter vidtar man de sociala åtgärder som är nödvändiga för atl genomföra studierna: söker Oänstledighet, studiemedel, bostad, ordnar barnpassning m. m. Få kommer att klara dessa problem på de två veckor som då återstår till terminsstarten.

Genom alt upphäva den nuvarande anmälningsskyldigheten lill det fria området kan resurser frigöras för en snabbare och effektivare omläggning av anmälningarna till den spanade utbildningen. Den nuvarande anmälningsskyldigheten till det fria området bör i stället ersättas av en anmälningsskyldighet, som ungefärligen svarar mol den tidigare inskrivnings- och registre-ringsskyldighelen.

Mol bakgrund av de erfarenheter och den diskussion som har förts kring den första tillämpningen av det nya syslemet för anmälan och antagning till grundläggande högskoleutbildning har UHÄ tillkallat en ledningsgrupp för översyn av detta system. I en skrivelse till regeringen den 13 januari 1978 ansluler sig UHÄ till ett av översynsgruppen framfört förslag att en bestämmelse skall införas i högskoleförordningen med den innebörden att en enskild sökande vid ett och samma tillfälle av antagningsmyndigheten får antas lill utbildningsprogram motsvarande högst 30 poäng per termin eller högst 60 poäng per läsår, om inte särskilda skäl föreligger för ett utbildningsprogram av större omfattning. Regeringen har sedan beslutat i enlighet med UHÄ:s förslag, och enligt ulskollel iror man atl den nya bestämmelsen kommeratt innebära att överensstämmelsen mellan anmälningar och faktisk påbörian av studier kommer all bli bättre. Jag tillåter mig atl betvivla della, herr talman, och vill bara hänvisa till vad flera studentkårer har sagl i det här ärendet och vad representanter för Uppsala och Lunds universitet också offentligt har uttryckt.

Jag avser atl återkomma i det här ärendet när höstterminens erfarenheter kan ligga lill grund för nya överväganden. Jag hyser emellertid en viss förhoppning om att UHÄ, som kommer att överväga om slörre förändringar i förfarandet bör beslutas inför läsåret 1979/80, verkligen kommer att finna att sådana behövs, och då kommer motionen i praktiken atl ha blivit bifallen, även om del sker etl år efteråt.

Herr lalman! Litet större förståelse har min moiion 1977/78:569 om försöksverksamhet med näringslivskontakt för forskare visats av utbildningsutskotlet. Ulskottet föreslår här riksdagen all med anledning av det första yrkandel i min motion som sin mening ge regeringen till känna vad jag

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

131

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

132

anfört. Jag hoppas att detta yttrande kommer att innebära att den försöksverksamhet som bl. a. genomförs vid Lunds universitet kommer att kunna fortsätta i nuvarande omfattning. De erfarenheter som där vunnits kommer att kunna vara till nytta i det framtida arbetet med utbyggnad av näringslivskontakt för forskare.

I direktiven till den lärarOänstutredning som tillsattes den 14 april 1977 ingår som ett mycket viktigt led frågan om lärarnas anknytning till yrkeslivet utanför högskolan. Kommittén skall i direktiven föreslå åtgärder som befrämjar möjligheterna för högskolans lärare att genom kortare eller längre tids verksamhet utanför högskolan skaffa sig erfarenheter av yrkeslivets krav på högskolan. Kommittén bör också redovisa de arbetsmarknadsmässiga konsekvenserna för de olika delar av arbetslivet som berörs av kommitténs överväganden rörande ökad röriighet för lärare mellan lärarverksamhet och annan yrkesverksamhet. Kommittén skall alltså belysa konsekvenser för ledning, planering, organisation m. m. inom högskolan som kan följa av en sådan ökad röriighet.

Nu är det så att flertalet av de forskare som kommer att beröras av försöksverksamhet är eller avser att bli lärare inom högskolan. Försöket med näringslivskontakt för forskare och lärartjänstulredningens uppdrag rörande yrkeslivsanknytning berör enligt min mening i huvudsak samma personalgrupper och samma principiella och praktiska problem. Erfarenheterna från försöksverksamheten kan leda till viktiga konsekvenser för lärarOänstutred-ningens övervägande. Den föreslagna försöksverksamheten bör därför ledas av lärarOänstutredningen, skriver jag i min motion, och utskottet har delvis tillgodosett mina önskningar genom att påpeka att det enligt utskottels mening är av utomordentligt stor vikt att en reell samverkan mellan lärartjänstutredningen och försöksverksamheten kommer lill stånd.

Hen talman! Högskolereformen har inneburit atl medborgare som lidigare inte haft möjlighet alt bedriva högskolestudier nu fått tillträde. Grupf)er med reell, men i avsaknad av formell, kompelens har genom ett kvotsystem erhållit möjlighet att konkunera på så att säga egna villkor. Detta kvotsystem kan emellertid få uppenbart orättvisa effekter för bl. a. två kategorier sökande. Den första utgörs av sökande i kvotgruppema I och II, vilka erhållit högsta betygspoäng i alla ämnen på gymnasieskolan. Den andra utgörs av dem som har 25:4-behörighet och dessutom annan meritgivande utbildning.

För att inte omöjliggöra en diréktövergång från gymnasium till högskola antas 20 % av de sökande i grupperna I och II på enbart betygsmeriter. Avsikten med delta är att arbetslivserfarenhet inte skall göras till ett obligatoriskt krav, men systemet har medfört en rad olyckliga konsekvenser. För det första kan konstateras att många inom 20-procentsgruppen har arbetslivserfarenhet och alltså inte kommer direkl från skolbänken. För det andra har konstruktionen medfört all yrkeslivserfarenhel nu blivit en nödvändig tilläggsmerit till toppbelyg för sökande till vissa ulbildningslinjer (t. ex. läkariinjen).

De 20 % som skall antas på enbart betygsmeriter utses genom lottning.

Vissheten om att tre års heltidsstudier med toppbetyg som slutresultat inte meriterar annal än lill dellagande i elt slumpartat hasardspel om den egna möjligheten till högskolestudier bäddar på gymnasienivå för framtida strategiska linjeval, som inte alltid kommer att svara mot de studerandes verkliga ulbildningsambitioner. Den som ändå framhärdar i just sitt linjeval därför att han eller hon anser det vara del bästa pedagogiska underiaget för sina framtida högskolestudier och till yttermera visso lyckas uppnå genom-snitlsbetyget 5 som slutbetyg måste rimligen uppleva det som en bestraffning att, efter oturiig lottning, hänvisas till en arbetsmarknad med många andra arbetslösa ungdomar för alt förvärva de nödvändiga lilläggsmeriterna.

Margaretha af Ugglas och jag anför i vår motion 1977/78:573 att de som hade högsta betyg i samtliga ämnen skulle få tillträde till högskola trots 20-procenlsregeln.

Ylleriigare en effekt av nuvarande urvalssystem är värd att uppmärksammas. Bestämmelsen föreskriver att 50 % av platserna i kvotgrupp 4 skall tillfalla de s. k. rena 25:4-orna. Detta innebär att de som både har t. ex. gymnasieskoleutbildning och uppfyller kraven på 25 års ålder och fyra års yrkeslivserfarenhet diskrimineras. För dessa skulle kanske möjligheten att antas öka om de aldrig skaffat sig gymnasieutbildning. Det är därför oacceptabelt att tidigare utbildning kan utgöra ett hinder i konkurrensen om platser till högre utbildning. Vi motionärer anser därför att platserna bör fördelas proportionellt i förhållande till antalet sökande i gruppen.

Etl viktigt krav som bör ställas på urvalssystemet är att det skall vara överskådligt och lätt att informera om. Delta krav uppfyller inte dagens urvals- och antagningssystem, och elt system baserat på kvotering av sökande skapar onödiga och olyckliga motsättningar mellan olika sökande-kategorier. I dag fortsätter 80 % av eleverna i grundskolan till gymnasieskolan. Det finns därför anledning att betrakta kvotsystemet som en temporär lösning, men alla ansträngningar måste ändå göras för atl få det så rättvist som möjligt.

Vi motionärer anser att man redan nu bör påbörja en försöksverksamhet med obligatoriska intagningsprov på någon eller några linjer för atl om möjligl den vägen finna elt bättre system än det nuvarande kvotsystemet. Ett obligatoriskt iniagningsprov är enligt vår mening överlägset andra i fråga om rättvisa och ändamålsenlighet.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

THURE JADESTIG (s):

Herr lalman! PerOlof Håkansson och jag har i motionen 1165 aktualiserat nödvändigheten av en översyn av vår toxikologiska forskning, dvs. giftforskning. Översynen skulle avse forskningens och utbildningens dimensionering och inriklning. Vi anser sålunda att det i dag behövs en utredning och att det toxikologiska kunnandet i samhället måste byggas ut, minst i samma takt som hanteringen av gifter ökar. Man kan ju hänvisa till de giftkatastrofer som inträffat under de senasle åren och som i hög grad aktualiserat sakfrågorna.

Utskottet har vid behandlingen av vår motion inte i sak bemött våra

133

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

argument men anser att det i dag inte kan anses vara påkallat med en utredning. Man bygger denna uppfattning på atl en viss forskningsresurs tillkommil genom att giftforskningen förstärkts med en professur. Den Oänsten ger ju främst studier i en av grenarna av den totala giflforskningen, nämligen effekten av gifter i ekosystemet. Men denna forskning är i sin tur beroende av andra former av grundforskning, vilkas resultat även är tillämpliga inom många andra områden av miljöarbetet. Låt mig nämna t. ex. arbetsmiljöforskning.

Del är utmärkt att vi fåll denna forskningsresurs. Men motionens syfte var betydligt bredare och avsåg en samlad resursforskning.

I fråga om nästan alla giftskador - dvs. både stora och små giftkatastrofer -gäller atl det är myckel svårl att ställa till rätta, sanera och bota. Många giftkalastrofer som inträffat hade kunnai förebyggas om kunskaper, erfarenheter och samlade resurser funnits.

Forskning på delta område är i första hand framförhållning. Den bidrar till vidgade kunskaper om gifternas verkningar, men den bör också kunna utveckla den förfinade teknik bl. a. för provtagningar och fältstudier som kan UtnyUjas inom många arbetsmiljöområden.

Jag har litet svårt all acceptera utskottets tilltro lill all en enda professur inom ett hårt begränsat och specialiserat område skall vara tillräcklig för atl behandla de stora frågekomplex som återfinns inom detla omfångsrika vetenskapliga område.

Den systematiska utbildningen är viktig för samhällets kompetensuppbyggnad. En del vetenskap måsle vårt land alltid räkna med all kunna köpa utifrån eller byta lill sig. De stora giftkalastroferna ute i väriden visar nödvändigheten av internationell samverkan. Men även för detla krävs samlade ålgärder - dokumentationscentraler, uppbyggda pooler, en välutbildad medarbetarstab osv.

Jag tycker att det finns starka skäl för atl lyfta fram motionens syfte, atl förslärka våra resurser för att möta de problem som vi redan har mött men som mycket väl kan bli belydligt större, ty, som vi säger i vår motion, "hanteringen av gifter ökar". Vi har också i motionen pekat på nödvändigheten av atl argumentera för en förstärkt beredskap.

I utskottsskrivningen hänvisar man lill all universitetsämbetet ändock så senl som detta år utrett vissa delar av de frågor som vår motion omfattar och att man i år fått en ny forskarOänsl. Därför anser utskottet det "inte påkallat atl en ny utredning görs redan nu".

Själva formuleringen av ulskottsskrivningen visar dock atl man är införstådd med atl del behövs någon form av samlat grepp över hela problemkomplexet. Del ger oss motionärer anledning alt pröva förutsättningarna atl återkomma med förnyat krav vid lämpligt lillfälle.

134

ARNE GADD (s):

Herr lalman! Forskningsfrågorna är i dag mer akluella än på länge. I och för sig finns del rent utbildningspolitiska moliveringar för del. Under den socialdemokraliska regeringens lid genomfördes ett stort antal reformer.

alllifrån grundskolereformerna till reformeringen av högskoleutbildningen. Forskningsanknytningen av högskoleutbildningen ledde till heta och i långa stycken bittra meningsmotsättningar mellan de socialdemokraliska utbildningspolitikerna och politiker som i dag ansvarar för utbildningsdepartementet.

I sin långsikliga utbildningspolitik hade del varil naturiigt för socialdemokralin alt fortsätta arbetet genom en reformering och modernisering också av forskningen och forskarutbildningen. Den socialdemokratiska regeringen tillsatte två utredningar under första delen av 1970-lalet, nämligen forsk-ningsrådsulredningen och forskarulbildningsutredningen. Båda dessa utredningar är just nu på remiss, och om den goda viljan finns, så kan riksdagen under hösten 1978 fatta avgörande beslut även på forskningens område. Detta är nödvändigt av ell alldeles speciellt skäl, och det är del andra huvudskälet till alt forskningsfrågorna i dag upplevs som väsentliga. Det första huvudskälet är alt del är en naluriig fortsättning av en lång utbildningsreformering i Sverige.

Den ekonomiska kris som vi genomlever har avslöjat att vårt lands näringsliv i långa stycken inte längre hänger med i den intensiva internationella konkurrensen. Vi har tappat mycket av vårt tekniska försprång. Enligt min mening beror det lill slor del på alt de som har ansvarat för näringslivets ulveckling inte varit förutseende nog. Forsknings- och utvecklingsfrågorna har inte givits de resurser som varit nödvändiga.

Det är naluriiglvis myckel som måsle göras för att rätta till missförhållandena. Elt vidgat inflytande från de anställda i medbestämmandelagens anda är etl sätt. En riklig tillgång lill kapital för alt finansiera en modernisering i löntagarfondernas anda är etl annat. Men forskningen skulle på etl hell annal sätt än hittills också kunna bli till nytta för samhället.

Arbetarrörelsen samlades till ett storrådslag under hösten 1977. I det sammanhangel hade del socialdemokratiska partiet skäl att ägna speciell uppmärksamhet åt forskningsfrågorna. Vi vet att staten satsar uppemot 4 000 milj. kr. på forskning främst vid våra universitet. Resurserna kommer från olika källor: direkt över statsbudgeten, via forskningsråden eller riksbankens jubileumsfond eller via sekiorsorganen.

Denna salsning är nödvändig. Men frågan är om den är tillräcklig. Enligt min mening är den det inte. I själva verket befinner sig väsentliga områden i etl stadium, där nära nog ett förfall är på gång. Jag tänker då främst på situationen inom de områden där den speciellt dyrbara forskningen bedrivs, nämligen naturvetenskap och medicin. Inom forskningsrådsnämnden arbetar vi f n. med frågan om finansiering av dyrbar vetenskaplig utrustning. Del material som vi har lyckats få fram visar att del vid våra universitet och forskande högskolor i dag finns dyrbar vetenskaplig utrustning för uppemot 1,5 miljarder kronor. En nyanskaffning av denna utrustning bör ske i genomsnitt vart lionde år, vilket leder till atl samhället borde ställa i runda tal 150 milj. kr. till forskningens förfogande varje år bara för alt bibehålla nuvarande forskning. De resurser som i dag totalt står till förfogande ligger på nivån 75 ä 80 milj. kr. På myckel kort sikl måsle vi alltså vara beredda på atl

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

135

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

136

fördubbla anslagen till dyrbar vetenskaplig utrustning, om vi inte skall välja en forskningspolitisk nedrustning inom naturvetenskap och medicin.

Menar vi över huvud tagel någonling med de fagra orden om nödvändigheten av atl hänga med i den tekniska ulvecklingen, måsle vi också slälla medel till förfogande. Det räcker inte med bara vackra ord och verbal uppskattning. Till sisl är det också en fråga om pengar.

Det som i budgetpropositionen och i den borgerliga majoritetens skrivning är så djupt beklagligt är att man tycks tro att samhället är generöst mot forskningen i Sverige i dag. Regeringen håller kvar sina glättade ordvändningar från U 68-debattens dagar, då man befann sig i opposition. Den som läser bara proposition och utskottsutlåtande får ett intryck av att vi i dag har en forskningsvänlig regering. Så är inte alls fallet. Tvärtom bedrivs just nu en nedrustning av forskningen på dessa områden. Ett exempel kan illustrera de faktiska förhållandena.

Fömtsättningen för att näringslivet skall blomstra och kunna ge jobb är på kort sikl inte alls en forskningsfråga. På litet längre sikl är den dock det. Det naturvetenskapliga forskningsrådet har till uppgift att söOa för att landet har tillgång till väl utbildad personal inom sitt område, naturvetare och tekniker. Budgeten, hen statsråd, må presenteras hur läckert som helst. Den tabell som jag visar på TV-skärmen avslöjar dock realiteterna bakom budgelkosmeti-ken.

Fram till budgetåret 1976/77 finansierade det naturvetenskapliga forskningsrådet ungefär 750 personår inom sitt område. 1970/71 var antalet personår 736, och 1976/77 var antalet 747. Åren däremellan svängde siffrorna myckel måttligt. Nu ser vi att anslagen under den borgeriiga regeringens första verksamhetsår lagts på en nivå, som medfört att anlalet personår 1977/ 78 gått ner till ca 700. Enligt uppgifter som lämnats till lungutrustningsut-redningen kan man under 1978/79 inte hålla i gång flera än 670 personer.

Statsrådet Wikström sade i sitt inledningsanförande att han inte var imponerad av den socialdemokratiska regeringens lidigare forskningspolitik. Så här i backspegeln kan vi socialdemokrater nog hålla med honom om detla. Inte heller vi är imponerade av vår egen insats. Det finns områden där vi har varit myckel bättre.

Jag tror dessutom att statsrådet Wikslröm, när han säger att han inte är imponerad av den tidigare forskningspolitiken, också har flertalet forskare bakom sig. Men utifrån detta, herr talman, måste del väl vara dags för nuvarande statsrådet alt fundera lilel grand över de egna insatserna. Raset som synes vara pågångharböOal under den nuvarande regeringens tid, och det är allvariigi. I ett läge då det borde satsas mer än någonsin skär ni i stället ner - del är vad som sker i realiteten. Det gjordes i alla fall inte lidigare.

Skillnaden mellan det fagra talet och de faktiska förhållandena är otäckt uppenbar. Är detta en medveten polilik från regeringens sida så borde det sägas ut. Är det en omedveten politik, då bör snabba förändringar till. Just nu arbetar det naturvetenskapliga forskningsrådet mest med att "kicka" ut sina forskare. De har inte lid att tänka framåt, inte råd atl söka nya vägar.

Del som här har sagts gäller också andra vetenskapsområden, exempelvis

medicinska forskningsrådels. Det är en kortsynt och kortsiktig politik som bedrivs. Det behövs verkligen en skärpning från samhällets sida och det snart.

Men det behövs också - och del bör sägas i del här sammanhanget - en skärpning från universitetens sida. Är man på universiteten beredd att ställa UDp för att klara en expansion som landet säkeriigen behöver? Från debatten kring U 68 och H 75 är det möjligt för statsrådet Wikström att ta Iram argument just för nedskärningar. När den akademiska debatten enligt min uppfattning var som sämst verkade det som om samhällets behov och intresse för att få en samhällsrelevanl forskning till slånd skulle vara ett hot mot forskningens frihet.

Det må tillåtas mig att säga att det argumentet alltid verkat besynnerligt. Som om friheten skulle hotas av att samhället blir intresserat av verksamheten bakom de akademiska murarna. Som om friheten skulle bli mindre om samhället vill ha hjälp alt lösa frågor som rör energiförsörjningen, vårdapparatens utveckling eller botande av cancer. Som om friheten skulle bli större om samhället skär ner resurserna, vilket den nuvarande regeringen i realiteten är i full färd med atl göra.

För mig är del alldeles självklart att motsatsen är fallet. Såväl forskningsrådsutredningen som forskarutbildningsutredningen har lagt fram förslag till åtgärder för atl göra det praktiskt möjligt att ha en fri forskning som också är samhällsrelevanl. Den enskilde forskaren skall själv inom sitt område kunna välja del som är forskningsbart. Han skall själv kunna välja de metoder som han anser kan ge ny kunskap, och han skall ha rättigheten och möjligheten att få sina resultat publicerade. Endast samhället kan ge den garantin. Endast en generös forskningspolitik kan ge den. Annars blir forskningen beroende av anslag från privata källor och blir till sist manipulerad av ett kommersiellt näringslivs intressen, för där finns det resurser. Dagens njugga forskningspolitik öppnar tyvärr vägen för en sådan ulveckling.

Genomförs forskningsrådsutredningens och forskarutbildningens grundtankar om hur samhället skulle kunna utnyuja en fri och vital forskning vid våra universiiei för all lösa centrala frågor för samhällets utveckling, då kunde vi få uppleva något verkligt spännande på det här områdel. Men vill inte universiteten vara med och föra en dialog med samhället kring de frågor som är centrala för samhällets utveckling, då finns bara en utväg, och det är alt skapa speciella forskningsinstitut. Det vore olyckligt, för det skulle självfallet innebära att resurser måste las från universiteten. I ett litet land kan vi aldrig ha råd med forskning både vid universiiei och vid speciella institut.

Det behövs, herr lalman och hen statsråd, skärpning på det här området från statsmakternas sida. Det betyder större resurser. Har vi en regering som kan satsa uppemot 20 miljarder för atl hålla företag vid liv som de s. k. fria marknadskrafterna annars skulle ha slagit ut, då borde vi också kunna satsa de jämförelsevis måttliga resurser del här är fråga om för atl få fram kunskap för en bättre framtid.

Självfallet, herr talman, yrkar jag bifall till de socialdemokratiska reservationerna som fogats till utskottets belänkande.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

137

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

138

KARL HALLGREN (vpk):

Herr lalman! I detta betänkande, som avhandlar inte mindre än 79 molioner, är del naturligt alt varje moiion får en mycket knapphändig och ofullständig behandling. Det borde alltså ha delats upp i fier betänkanden. Att samtidigt debattera slöd lill de fria samfundens teologiska seminarier, preventivmedelsforskning och forskning på arbelsmiljöområdet måsle anses både olämpligt och ogörligt. Arbelsmiljöforskning och arbetsmedicinsk forskning är frågor med så stor aktualitet och betydelse alt de borde ha behandlats för sig i ett särskill betänkande. Detsamma gäller andra viktiga avsnitt inom forskningen. Om man lägger upp behandlingen och debatlord-ningen på det sätt som nu skett, är det nära nog omöjligt att få till stånd en seriös debalt om varje fråga som i sig kan vara väsentlig.

Jag skall här beröra motion nr 744 från vpk, som av någon anledning har hamnat i del här betänkandet. I denna motion yrkar vi all riksdagen skall hemställa hos regeringen, att det snarast möjligt kommer till stånd en arbetsmedicinsk forskning belräffande truckförares och andra arbetsmaskinförares arbetsmiljö och hälsorisker.

Det är inte precis någon liten grupp del här rör sig om. I dag finns del enligt gjorda beräkningar mellan 40 OCX) och 50 000 människor som är sysselsatta med truckkörning eller som förare av andra arbetsmaskiner. Arbetsmaskinerna - då särskilt truckar - sattes in i första hand för alt effektivisera arbetsprocessen och därmed minska det tunga manuella arbetet. Därmed kunde antalet arbetare kraftigt minskas, vilket betydde en ekonomisk vinst.

Mekaniseringen mottogs på många håll med tveksamhet och skepsis. Från arbetarhåll befarade man nya typer av olycksfall och hälsonsker i samband med maskinernas intåg på arbetsplatserna. Dessa arbetsmaskiner är i regel dieseldrivna och framkallar stora arbelsmiljöproblem i lagerlokaler och farlygslastrum och vid arbeten underjord, exempelvis i gruvor och tunnelbyggen. Dieselgaserna är både skadliga och oerhört besvärande för dem som tvingas atl arbeia i dem.

Den överväldigande delen av arbetsmaskinerna är s. k. gaffeltruckar, som används vid nära nog all godshantering av någorlunda stor omfattning. Det har sedan många år tillbaka varit känt att dieselavgaser inte är det enda arbetsmiljöproblemet med dessa arbetsmaskiner. Många av truckförarna drabbas av allvarliga ryggskador, av näck- och halsmuskelbesvär, av bröst-och länd ryggsbesvär och av onormal trötthet på grund av kraftiga skakningar, vibrationer och buller. De farhågor som framfördes från arbetarhåll har besannats.

Dessa sjukdomssymtom ger sig till känna efter fyra fem års arbele vid maskinerna. Vid en uppföljande undersökning av elt betydande antal truckförare som arbetat i Göteborgs hamn och drabbats av olika besvär, har del kunnat konstateras avsevärda förändringar på bröslkotorna hos flera av Iruckförarna. Man har konstaterat atl besvären med slor sannolikhet härrör jusl från truckkörningen.

Om inte dessa väsentliga arbetsmiljöproblem med det snaraste uppmärk-

sammas på etl mera markant sätt och snabbt åtgärdas, kommer med all sannolikhet tusentals unga människor som nu är sysselsatta all drabbas av yrkesskador av det slaget atl omskolningar lill andra jobb och i värsta fall förtidspensioneringar måste vidtas, vilket naturligtvis är bekymmersamt. Vi har ju tillräckligt med förtidspensionärer i delta land.

Enligt vår mening är delta etl ytterst allvarligt arbetsmiljöproblem, som kräver snabba åtgärder innan alllför många människor har drabbats och stötts ut ur produktionen.

Ett sätt att effektivt motverka dessa problem är atl en arbetsmedicinsk forskning kommer lill slånd beträffande maskinförares arbetsmiljö och hälsorisker.

Utskottet behandlar vår motion på etl sätt som måsle betraktas som anmärkningsvärt och nonchalant. På fem rader i ulskottsbelänkandet, överst på s. 84, står följande atl läsa:

"Utskottet föreslår också atl riksdagen avslår motionen 1977/78:744 i vilken yrkas forskning om truckförares arbetsmiljö och hälsorisker. Utskottet erinrar om den uppbyggnad av del arbetsvelenskapliga områdel som pågår vid universitet och högskolor och om atl medicinska forskningsrådet stöder bl. a. arbetsmedicinsk forskning."

Del är allt man säger i ulskottsbelänkandet. Denna fåordighet och knapphändiga behandling visar atl utskottets ledamöter nära nog helt avstått från atl realbehandla denna, enligt vårt sätt alt se, vitala fråga. Eftersom vänsterpartiet kommunisterna inte har någon representant i utskottet har vi inte haft möjlighet att påverka behandlingen. Enligt vår mening är det av yttersta vikt all arbetsmedicinsk forskning med del snaraste kommer till stånd på delta område. Del rör sig ju om en slor grupp människor, som är utsatta för etl omedelbart hol om allvarliga yrkesskador som kan medföra men för livet.

Ingen av de tidigare talarna har med ett ord berört denna fråga som vi har tagit upp i vår motion. Det är möjligt att man allmänt anser arbetsmiljöproblemen och hälsoriskerna vara av mindre betydelse jämfört med övriga frågor som behandlas i della betänkande. Eller också har man bedömt alt denna fråga inte rikligt hör hit och helt gått förbi den. Vänsterpartiet kommunisterna anser dock att del handlar om elt avsevärt arbetsmiljöproblem som måsle åtgärdas. Del borde inte vara omöjligt all prioritera ell sådanl område för alt snabbi kunna vidta åtgärder i förebyggande syfte.

Herr talman! Jag vill kort och gott yrka bifall till vpk-motionen 744.

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Anslag till högskola och forskning

På förslag av förste vice talmannen beslöts all kammarens förhandlingar skulle fortsättas kl. 19.30.

§ 6 Anmäldes och bordlades Skatleulskotlets betänkande

1977/78:55 med anledningav proposilionen 1977/78:181 om ny taxerings-organisation i första instans, m. m. jämte motioner

139

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Meddelande om frågor

Lagutskottets betänkanden

1977/78:30 med anledning av propositionen 1977/78:142 om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl., jämte motion

1977/78:32 med anledning av moiion om en presumlionsregel vid förfaran-depalent

Trafikutskottets betänkande

1977/78:28 med anledning av propositionen 1977/78:92 om åtgärder för att förbättra lokal och regional kollektiv persontrafik jämte motioner

Jordbruksutskottets betänkande

1977/78:34 med anledning av propositionen 1977/78:154 om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. jämte motioner

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1977/78:38 med anledning av propositionen 1977/78:179 om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring jämte motion

Civilutskottets betänkanden

1977/78:32 med anledning av propositionen 1977/78:175 med förslag till hyresförhandlingslag m. m. jämte motioner

1977/78:33 med anledning av motioner om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.

1977/78:34 med anledning av motioner om ägar- och upplåtelseformer för bostadshus m. m.

1977/78:35 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

140

§ 7 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts

den 24 maj

1977/78:502 av Rolf Hagel (apk) lill statsministern om Volvoaffärens betydelse för sysselsättningen i Sverige:

Enligt länsarbetsdirektören i Göteborg kommer som en följd av Volvoaffären enbarl Göteborgsregionen all förlora 7 000-10 000 arbetsplatser.

Kan statsministern redogöra för hur många arbetsplatser som går föriorade för landel i dess helhet som en följd av denna affär?

1977/78:503 av /l//'Löve/7/;o/;(f (apk) till statsrådet Ola Ullsten om ekonomisk hjälp åt bolivianska flyktingar som önskar återvända till hemlandet:

Som en följd av att den bolivianska regeringen utfärdat en omfallande amnesti vill många av de politiska flyktingar från Bolivia som befinner sig i Sverige återvända till sitt land för atl kandidera till och delta i de föreslående pariamentsvalen, men de hindras av ekonomiska skäl.

Avser statsrådet som högste ansvarige för flyktingärenden atl i enlighet med Genévekonventionen bekosta dessa politiska flyktingars hemresa, och i så god tid att de kan delta i pariamentsvalen i juli månad detla år?

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Meddelande om frågor

1977/78:504 av Oswald Söderqvist (vpk) lill utrikesministern om ålgärder för aU hjälpa politiskt förföljda i Uruguay:

I Uruguay råder sedan snart fem år tillbaka en fascistisk diktatur. Politiska partier är förbjudna liksom facklig aktivitet. Där finns ca 7 000 politiska fångar, vilket innebären på var400;e innevånare. 65 000 personer har passerat fängelser och häkten, I innevånare av 60 har utsatts för tortyr. Den ekonomiska krisen förvärras ständigt, och 50 % av nationalbudgeten går till militära ändamål.

Barnen till de politiskt förföljda drabbas värst. Det har därför genomförts insamlingar av kläder och annat för deras räkning i Sverige. Liknande kampanjer pågår bl. a. i Canada, Cuba och Turkiet.

Men militärdiktaturen i Uruguay tillåter inte alt det skickas någon hjälp utifrån lill Uruguay.

Jag vill därför fråga utrikesministern;

Vill den svenska regeringen hjälpa till så att denna humanitära insats kan genomföras?

1977/78:505 av Birger Rosqvist (s) lill statsministern om nedläggningen av Björkshults glasbruk:

På Björkshulls glasbruk arbetar 47 människor. Häromdagen kom beskedet: Om tre veckor läggs bruket ner. Tillverkningen skall upphöra. Glasbruket är ortens enda industri. Någon annan form av industriell verksamhet vet man i dag ingel om. Dagliga resor till andra arbetsplatser på andra håll är ingen lösning. Inga arbeten finns.

Människorna i Björkshult har kunnat trivas med sitt samhälle. De har byggt hus, skolor, fritidslokaler samt den service som människor på småorter kan acceptera. Det fanns hopp för framliden.

Men nu skall ugnarna i bruket släckas. Därmed släcker man också framtidsförutsältningen för hela orten. Barn, ungdomar, föräldrar och gamla i Björkshult har i dag annat att länka på än den blomstertid som kommer.

Statsministerns partikollega för industriärenden har nu gett beskedel alt de marknadsmässiga och företagsekonomiska förutsättningarna inte är sådana alt en statlig salsning är försvarbar. Därför skulle stöd inte utgå och den förnyade ansökan lämnas utan bifall.

141

Nr 150

Onsdagen den 24 maj 1978

Meddelande om frågor

Bruket stod och föll med denna låneansökan om 4 milj. kr. som människorna i Björkshult ända till i förra veckan trodde på och satte sitt hopp fill.

Jag vill nu fråga statsministern:

Mot bakgrund av vad som skett i exempelvis Björkshull, vad har statsministern att säga till människor som inte längre tror på tidigare utfästelser från styrande politiker?

1977/78:506 av }'/v'a,4«/7e;-5/É'(/?(fp)till arbetsmarknadsministern om åtgärder för att trygga erforderlig forskning på arbetarskyddets område:

Arbetarskyddsstyrelsens uppgifter är atl meddela föreskrifter, alt kontrollera alla yrkesinspektionsdistrikt i landet, att bedriva forskning inom arbetsmedicin och arbetshygien samt alt meddela undervisning till t. ex. företagsläkare och skyddsingenjörer. På flera av de här områdena stärks styrelsens ställning avsevärt efter den 1 juli dä den nya arbetsmiljölagen träder i kraft.

Den forskningsverksamhet som arbelarskyddssiyrelsen bedriver är viklig för att ge underlag för styrelsens handlande i olika avseenden. Men samtidigt är del nödvändigt atl del också finns en mer fristående arbetarskydds-forskning, bl. a. för att ge slörre bredd när del gäller att bedöma behovel av insatser på området.

På senare tid har man från flera håll uttalat oro för den fristående arbelarskyddsforskningens framtid.

Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern:

Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern alt vidta för att trygga forskning pä arbetarskyddets omräde även utanför arbetarskyddsstyrelsens ram?

1977/78:507 av Svante Lundh'isi (s) till jordbruksministern om regeringens syn på strandskyddet:

Enligt uppgifter i massmedia har regeringen mol naturvårdsverkets uppfattning beviljat en rad dispenser från strandskyddet. Det generella strandskyddel infördes för att på ett effektivt sätt förhindra bebyggelse vid våra stränder och därmed öppna stränderna för friluftsliv och rekreation. I riksdagsbeslutet anges att man skulle se ytterst restriktivt på dispensansökningar.

Med anledning av uppgifterna i massmedia om att regeringen har en generös inställning lill ansökningar om dispens från strandskyddet vill jag fråga jordbruksministern:

Har den borgeriiga regeringen en annan syn på strandskyddet än den som kom till uttryck i riksdagsbeslutet när det generella strandskyddet infördes?

142

1977/78:508 av Svante Lundkvist (s) till jordbruksministern om regeringens inköp av högsvavlig olja:

Regeringen beslöt i december förra året att 1,2 miljoner kubikmeter råolja Nr 150

med en svavelhalt av 2,4 viktprocent skulle inköpas för beredskapslagring. Onsdagen den

Riksdagen har beslutat alt högsta tillåtna svavelhalt i eldningsolja fr. o. m. 24 maj 1978

den 1 oktober 1977 skall vara 1 % i hela södra Sverige upp lill Mälardalen och

Värmland. Meddelande om

Med anledning av detla vill jag fråga jordbruksministern: frågor
Varför beslutar regeringen inköpa en olja som inte uppfyller de av
riksdagen fastlagda miljökraven? Avser regeringen också i fortsättningen
inköpa högsvavlig, miljöfariig olja?

§8 Kammaren åtskildes kl. 17.50.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen