Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:15

Onsdagen den 26 oktober

kl. 10.00

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Fyllnadsval lill utrikesnämnden

§ 1 Fyllnadsval till utrikesnämnden Fyllnadsval till

riksdagens krigs-TALMANNEN; Som ny suppleanl i ulrikesnämnden efter Berlil af delegation Ugglas har moderala samlingsparlieis partigrupp anmäli Berlil Lidgard.

Fyllnadsval till
Talmannen förklarade därefter vald för åierstoden av riksdagens in- riksdagens förvalt-
nevarande valperiod lill ningsstyrelse

suppleant i utrikesnämnden Bertil Lidgard (m)

§ 2 Fyllnadsval till riksdagens krigsdelegation

TALMANNEN: Som nya ledamöter i krigsdelegationen efter Berlil af Ugglas och Astrid Krislensson har moderala samlingspartiets partigrupp anmält Alf Wennerfors och Ingrid Diesen.

Talmannen förklarade därefter valda för återstoden av riksdagens innevarande valperiod till

ledamöier i riksdagens krigsdelegaiion Alf Wennerfors (m) Ingrid Diesen (m)

§ 3 Fyllnadsval till riksdagens förvaltningsstyrelse

TALMANNEN: Som ny ledamol i förvaliningsstyrelsen efter Berlil Lidgard har moderala samlingspartiets partigrupp anmält nuvarande suppleanten Kari Leuchovius och som ny suppleanl efter Leuchovius Alf Wennerfors. Centerpartiets partigrupp har till ny suppleanl i förvaltnings-styrelsen efter Bengt Börjesson anmält Kerstin Andersson i Hjärlum.

Talmannen förklarade därefter valda för återstoden av riksdagens innevarande valperiod till

ledamot i riksdagens förvaltningsstyrelse Karl Leuchovius (m)

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Fyllnadsval till riksgäldskontoret

suppleanter i riksdagens förvaliningsstyrelse

Alf Wennerfors (m)

Kerstin Andersson i Hjärlum (c)

§ 4 Fyllnadsval till riksgäldskontoret

Fyllnadsval till styrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond

Meddelande om arbetet under hösten

TALMANNEN: Som ny fullmäklig i riksgäldskonlorei efter Gunnar Helén har folkpartiets partigrupp anmält nuvarande suppleanten Holger Bergqvisi. Som ny suppleanl efter Bergqvisi har anmälls Karin Ahriand.

1977

Talmannen förklarade därefter valda fr. o. m. den 4 november för ålersioden av riksdagens innevarande valperiod lill

fullmäktig i riksgäldskonlorei Holger Bergqvisi (fp)

suppleant för fullmäklig i riksgäldskontoret Karin Ahriand (fp)

§ 5 Fyllnadsval till styrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond

TALMANNEN: Som ny ledamol i styrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond efter Berlil af Ugglas har moderala samlingspartiets partigrupp anmält Gunnar Biörck i Värmdö och som personlig suppleant för denne förutvarande suppleanten för Bertil af Ugglas Hans Nyhage.

Talmannen förklarade därefter nedan angivna personer valda lill ledamol resp. suppleanl i slyrelsen för Sliftelsen Riksbankens jubileumsfond för ålerslående lid av mandaiperioden 1974-1980

ledamot

Gunnar Biörck i Värmdö (m)

riksdagsman

personlig suppleanl Hans Nyhage (m) riksdagsman

§ 6 Juslerades prolokollel för den 18 innevarande månad.

§ 7 Meddelande om arbetet under hösten

TALMANNEN:

De bordläggningsplena, som i den preliminära lidsplanen uisaiis lill måndagen den 7 och fredagen den 11 november kl. 15.00, börjar redan kl. 11.00 resp. kl. 13.00 med hänsyn lill all många inierpellaiions- och

frågesvar då kommer all lämnas.

Till kammarens ledamöier har utdelats en preliminär ärendeplan för behandling i kammaren av utskollsbetänkanden under liden den 9 november-den 17 december 1977. Av denna plan, som bygger på från utskotten inhämtade uppgifter om bordläggning av belänkanden, framgår all den loiala arbeisbelaslningen i kammaren denna hösl blir förhållandevis lilen men alt del inte är möjligt att undvika att ett stort antal tidskrävande ärenden kommer upp lill behandling först under veckan den 12-den 17 december. Det blir därför ofrånkomligt all anordna ar-beisplenum även lördagen den 17 december, som i den ursprungliga lidsplanen betecknais som en eventuell arbetsplenidag.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

§ 8 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1977/78:44 till konstilutionsuiskoitei

1977/78:45 lill finansulskoliei

1977/78:49 lill skalleulskollel

§ 9 Föredrogs men bordlades åler kullurulskolieis belänkande 1977/78:1 jordbruksulskollels belänkanden 1977/78:3 och 4 näringsulskollels belänkande 1977/78:1 arbelsmarknadsulskollets belänkanden 1977/78:1-3 civiluiskolleis belänkanden 1977/78:1 och 2

§ 10 Allmänpolitisk debatt

OLOF PALME (s):

Herr lalman! Syfiel med höstens allmänpolitiska debatter bör i princip vara all diskuiera den regeringsdeklaration som statsministern avger vid riksmötets öppnande. Då årets regeringsdeklaration endast i myckel ringa grad ger besked om hur regeringen avser alt forma sin politik för det närmaste årel, kommer jag i detta anförande atl i första hand söka göra en beskrivning av silualionen i vårt land ell år efter regeringsskiflel och av vilken politik socialdemokratin förordar för att nå målen arbele, trygghet och ulveckling.

En beskrivning av den ekonomiska silualionen i vårt land kan göras mycket enkel. Del räcker att ange några siffror. 1 år beräknas den sammanlagda produktionen i vårt land minska med 2 96. Inflaiionen torde bli 14-15 96. Industriinvesteringarna sjunker med inemot 15 96. Underskotten i budgeten och i våra utlandsbetalningar blir rekordstora. Utlandsupplåningen blir större än någonsin förr och används bl. a. för att beiala löpande konsumiion. För stora löntagargrupper blir det en kraftig minskning av köpkraften. Det normala lorde bli en minskning på mellan 1 000-2 000 kr.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Siffrorna förmedlar bilden av en ekonomi på tillbakagång. Så här dålig har den ekonomiska ulvecklingen inle varit under något fredsår, i varje fall inte sedan vi sist hade en borgerlig regering i Sverige.

Om man jämför de väldiga löften som de borgerliga partierna slällde ut under valrörelsen för ett år sedan med de faktiska resultaten av den borgerliga regeringens politik, måste domen bli hård över de nuvarande regeringspartierna. Del är fråga om löftenas och politikens trovärdighet i en demokrati.

Ändå ger de enkla, torra siffrorna inte en rättvisande bild av den oro och otrygghet som slagit rot hos många människor i det svenska samhället.

Låt mig försöka förmedla några bilder ur verkligheten under den borgerliga otrygghetens första år, 1977.

I norra Uppland är sysselsättningsproblemen slora. Många människor arbetar och bor i bruksorter såsom Söderfors, som är hell beroende av förelag som brottas med stora svårigheler. De kräver kraftfulla samhällsinsatser och slora kapilallillskolt. I norra Uppland ligger också Forsmark. Där finns i dag två kärnkraflsaggregat som skall byggas färdiga men som, enligt landels regeringschef, aldrig får producera någon elektrisk ström. Ytterligare etl aggregat byggs vidare när det gäller innanmätet, dvs. 70 96 av den totala investeringen. Men byggnadsarbetet skall avbrytas. Ålskilliga hundra byggnadsarbetare skall, enligl regeringens uppfattning, avskedas. Många av dem har slagit sig ner i Forsmark och skaffat sig etl egelhem, på en plats där de trivs. Många av dem har under en lång rad av år fått flytta från plats till plals. De har giorl viktiga insatser för atl bygga ut vårt lands energiproduklion. Det är ett tåligt folk. Men nu släller de otåliga frågor. De känner sig som brickor i ell taktiskt spel för all dölja det stora daglingandel. Vilka frågor ställer de?

De frågor för det första; Behövs då inle den elektriska strömmen från Forsmark? Och svarel från alla som seriösi sluderar denna fråga blir; Vissl behövs den.

De frågar för del andra: Har vi ell sådani övermått av ekonomiska tillgångar i Sverige atl vi kan låta invesieringar på tusentals miljoner kronor slå oanvända? Del uppenbara svaret är atl det är ell livsvillkor för svensk ekonomi i alt varje krona som lagts ned i produktiva investeringar också används.

De frågar för del tredje: Har man så gotl om arbetstillfällen all man med lälthel bereder avskedade som vi en ny anslällning? Svarel är atl arbetslösheten är betydligt högre än för ell år sedan och atl fler personer än någonsin omfattas av arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbeten.

De frågar för del fjärde: Varför skall vi sparkas när aggregaten ändå byggs färdiga i alll, frånsett byggnadsarbetet? Det självklara svaret är: Ni offras som skådebröd för atl rädda ansiktet på centern i energipolitiken.

Den borgerliga regeringen lalar inle ens med dessa arbetare och tekniker. Desto vikligare är all vi socialdemokraler ger ullryck för deras

oro och billerhet Och mer än så. Vi frågar:

Är inle regeringen medvelen om de slora risker för framliden som vårt Slora oljeberoende medför? Risker därtill för stora oljeprissiegringar som för oss skulle innebära en myckel svår ekonomisk belastning.

Är inte regeringen medveten om atl en av förklaringarna lill industrins fallande investeringsaktivitet i vårt land är osäkerheten om den framlida energiförsörjningen?

Är inte regeringen medveten om att trovärdigheten i dess maning till löntagarna om återhållsamhet undergrävs när den redan åsamkar oss slora ekonomiska förluster inom energipolitiken och dess slörsla parti tycks vara berell all acceplera en gigantisk kapitalförstöring?

Vi socialdemokrater säger enkell: Håll fast vid 1975 års energipoliliska beslul som så sent som i fjol samlade en myckel bred majoritet i denna riksdag. Del är en konstruktiv energipolitik. Del är en grundval för etl brett samförstånd.

Min andra bild från den svenska vardagen hämtar jag från Norrbollen. Det är en landsdel som ofta befunnit sig i politikens centrum. Den har utgjort en viktig grundval för vårt lands ekonomiska styrka. Den har samtidigt brottats med slora problem när det gäller sysselsättningen. Vi har sagt: Möt problemen med kraftfulla samhällsinsatser i solidaritetens tecken.

I dag är problemen i Norrbotten förmodligen värre än någonsin. Arbetslösheten är myckel hög. Flyttningen från Norrbotten börjar ta fart Malmen, stålet och skogen har drabbals hårt av den djupa internationella lågkonjunkturen. Del talas om omfattande avskedanden.

Den borgerliga regeringen kan inie lastas för dessa svårigheler i den mån de har sitt ursprung i den internationella krisen. Men i stället för atl vidta snabba och aktiva insatser för människorna i Norrbotten åker den ena regeringsmedlemmen efter den andra dit upp och förklarar all norrbottningarna själva skall lösa sina problem. Det är inte fel all tillsätta delegationer. Men det behövs insaiser nu, praktiska insaiser. En viktig del av förklaringen lill oron och otryggheten uppe i Norrbollen är att människorna inle upplever all den borgerliga regeringen slår på deras sida.

Vi socialdemokraler har lagt fram en rad förslag som snabbi skulle skapa arbetstillfällen i Norrbotten. Vi säger:

Gör Norrbotten lill ett försökslän för energibesparingar genom isolering av byggnader. Det ger många arbetstillfällen och viktiga erfarenheter för framtiden. Satsa på Karlsborgsverken, värna fabriken i Lövholmen. Håll fast vid kulsinterverket i Kiruna, bredda malmbasen, förbälira malmbanan, ge inle upp länken på en ökad stålproduktion i Luleå. Trygga energiförsörjningen för de slalliga förelagen i Norrbollen genom att bygga ut ännu en älv, i första hand Kalix älv. Därmed kan man också undvika ett ras i sysselsällningen framöver.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Den borgerliga regeringen har sagt nej till alla dessa förslag. Den lalar som vanligt om all vi för missnöjespolilik och saknar allernaliv. Är ni medvelna om all della lal klingar väldigt falskt för människorna i Norrbollen som ju känner och drabbas direkl av den borgerliga regeringens passivitet?

Den tredje bilden från den svenska vardagen år 1977 kan ges skarpa konturer med hjälp av en tidningsinsändare. En ensamslående tvåbarns-mamma, lågavlönad, skrev ungefär så här: Hittills har jag klarat mig själv. Men efter alla prishöjningar går del inle längre. Jag har fåll gå lill del sociala. Del känns hårt när jag samiidigl ser hur del blir allt fler lyxbålar och lyxvillor i vårt samhälle.

Del vore fel av mig alt säga att den borgerliga regeringen är skuld till alla orättvisor i samhället. Vi socialdemokraler har fört en lång kamp för atl utjämna levnadsvillkoren och skapa ett rättvisare samhälle.

Fördelningspolitiken har verkligen stora uppgifter framför sig.

Men den borgerliga regeringens tillträde innebar all denna kamp ersattes av en politik som skapat ökade klyftor i del svenska samhället.

Del är obestridligt de grupper som lever under relativt knappa ekonomiska omständigheter som hårdast har drabbals av de höjda priserna, den höjda momsen, de höga hyrorna, den minskade köpkraften. De har hårdare än andra blivit utsatta för den slora skinnsvedans lid.

Samtidigt har regeringen beviljat beiydande förmåner till grupper som slår den nära. Del gäller prispoliliken, del gäller skattepolitiken, det gäller lättnader som genomdriviis exklusivt för företagare.

Della har skapat missnöje i landel. Del beror inle på alt människorna skulle sakna förståelse för behovel av återhållsamhet och stramhet Det beror på en i grunden sund oförståelse för dei kloka i all öka klyftorna i en lid som kräver sammanhållning och solidaritet

Min fjärde bild av den svenska vardagen är på sitt sätt den mörkaste, ty den berör arbelslösheten bland unga människor. Ingenting kan vara värre för unga människor än upplevelsen av alt de inle behövs, alt deras insaiser inte är önskvärda. Vi kan aldrig komma ifrån del ansvar vi delar för atl de unga skall kunna få arbele.

Vi har ålskilliga gånger haft anledning all uttrycka uppskattning över regeringens uttalade ambitioner inom arbetsmarknadspolitiken. Men den ungdomsarbetslöshet vi nu upplever är oacceptabel, och insatserna för att komma till rätta med den är otillräckliga. Vi har begärt atl regeringen tillsätter en särskild kommission med representanter också från oppositionen och arbetsmarknadens parter. En sådan kommission måsle få slora befogenheter och tillsättas snabbt, innan problemen blir alllför slora. Vi säger helt enkell:

Vi förstår atl problemen är svåra. Vi är beredda all la ell medansvar för praklisk handling. Det vore ett utmärkt lillfälle för regeringen au visa atl del åtminstone på ett område finns en vilja lill samförstånd. Men vi har bemötts med kallsinne.

Om några år kommer dessa ungdomar all bilda familj och vilja ha

en bostad. Men nu har bostadsbyggandet rasat Redan i våras lade vi fram det sjupunktsprogram som syftade lill all hålla uppe bostadsbyggandet, all hålla lillbaka en orimlig stegring av kostnader och hyror, atl siödja'de svårasl utsatta barnfamiljerna. Della skulle vara vikligl för sysselsättningen, inle bara inom byggnadssektorn, utan också inom stora delar av verkstadsindustrin. Men regeringen har låtit månaderna gå, och snart riskerar vi alt stå där med växande bostadsbrist och växande arbetslöshet inom byggnadssektorn.

Jag skulle kunna foga ytterligare många bilder till dessa fyra ur människornas vardag i vårt samhälle - områden där regeringens politik ger anledning till bister krilik och där vi format en konstruktiv politik.

Låt mig i della sammanhang åler slå fasl en sak som jag upprepal i varje lal jag hållil under många månader. Den borgerliga regeringen kan självfallel inle göras ansvarig för alla svårigheter vi i dag brottas med. Många av svårighelerna - kanske de flesia - beror på en djup och utdragen kris inom den imernationella ekonomin som vi är starkt beroende av. Den krisen kan inte den borgerliga regeringen lastas för.

Låt mig också slå fasl att den ekonomiska politik vi förde mellan 1973 och 1976, med bred förankring här i riksdagen i syfte alt värna sysselsättningen, innebar all bestämda krav på ålerhållsamhel slälldes inför framtiden. Det framhöll jag sländigl under valrörelsen. Den borgeriiga regeringen är inte ensam ansvarig för alt dessa krav nu är ställda. Det ansvaret är vi socialdemokraler självfallel beredda au också ta på oss.

Men den borgerliga regeringen bär ett direkl ansvar för misslyckanden som lett lill allvarliga konsekvenser för svensk ekonomi.

Jämför herr Bohmans prognoser från januari och från maj med dem som nu föreligger! På varenda punkl är del fråga om klara försämringar, ibland stora försämringar. Del ger en bild av en regering som tappat greppet över utvecklingen.

Det gäller för del förslå det fullkomliga misslyckandet med alt hålla priserna i schack. Det är den rekordhöga inflaiionen som är den främsta orsaken lill all vår ekonomi gått lillbaka. Den urholkar köpkraften och efterfrågan. Inflationen är del verkligt stora kostnadsproblemet i vårt land. Inflationen är en väsenilig orsak lill den kraftiga nedgången för bostadsbyggande och industriinvesteringar och till den kraftiga skattehöjning som kommunerna nu tvingas vidla.

Det är självklart atl inflaiionen bl. a. har samband med atl regeringen startade en alllför lättsinnig finanspolitik och samtidigt lättade på prisövervakningen.

Regeringen skildrar devalveringarna som sin främsta bedrift under årel. Men rör att lyckas måste ju nedskrivningen ingå i en omsorgsfullt utarbetad ekonomisk strategi. Sedan den senaste devalveringen kungjordes har regeringen emellertid ulloval inkomstminskningar och utgiftsökningar, dvs. försvagning av statsfinanserna, på sammanlagt 17-18 miljarder kronor: 6 miljarder för de s. k. krisbranscherna, 4 miljarder för sänkta arbetsgivaravgifter, 5 1/2 miljarder för sänkta skatter, 2 miljarder för

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

arbetsmarknadspolitik, en ännu okänd summa för ell förelagarpaket Ingen vet om det kommer alt stoppa med delta.

Enligl regeringens egna bedömningar kommer slatsfinanserna all näsla år försvagas med ca 10 miljarder kronor, vilket skulle innebära ell slalligt upplåningsbehov på ca 25 miljarder kronor näsla år, della i ell läge då regeringen iror all konjunkiurerna kommer all vända. Denna upplåning måsle till stor del ske i utländska banker. I de bankerna skall man låna lill skattesänkningen o. d. och därmed öka vår slora utlandsskuld. Om man inle vill la hela den svenska kapilalmarknaden i anspråk, måsie den dessuiom hell enkell finansieras med sedelpresserna.

Hur skall regeringen med en sådan finanspolilik skapa irovärdighel för kampen mol inflaiionen? Hur skall den skapa inlernaiionell irovärdighel för sin ekonomiska poliiik?

Det gäller för del andra de ökade klyftornas politik. Den har jag redan berört. Den har skapat splittring när vi behövt samling. Herr Bohman säger i sin proposilion alt det skall bli standardsänkningar för betydande grupper näsla år och alt detla släller slora krav på samhällssolidarileien. Vems solidaritet? Moderaterna företräder en politik som öppet gynnar de bättre situerade, som klarl missgynnar vanliga löniagare.

Herr Bohman kräver således all de vanliga lönlagarna skall visa solidaritet med högerpolitiken, och det är väl mycket begärt. Är del åler dessa som genom höjd moms skall betala för höginkomsttagarnas skallesänkningar och regeringens flnanspolitiska lättsinne?

Del gäller för del tredje den uppenbara vanskötseln av energipolitiken och bostadspolitiken.

Det gäller för det fjärde den krisslämning och den svartmålning som regeringen spritt omkring sig under hela årel.

Visst skall man öppet redovisa våra ekonomiska svårigheler. Vissl kan våri kostnadsläge vålla bekymmer, även om del sannerligen inle bara beror på arbetarnas och tjänstemännens löner. Men när den svenska regeringen går ul och ger intryck av all vårt näringsliv är nära nog kon-kurrensodugligt, all våra varor inle har lillräckligl hög kvalilel, påverkar detla självfallel ullandels bedömning och kan ha en ylierligl negaliv inverkan på framiidslron inom hela vår ekonomi. Dessuiom drar del bon uppmärksamhelen från väseniliga problem, såsom slrukiurproble-men och behovel av offensiva, framiidsinriklade insaiser.

På samtliga dessa punkler är del lätl för mig all belägga all social-demokratin skulle ha föri en annan och bäiire poliiik - lägre prissieg-ringar, konsekvens i energipolilik och bostadspolitik, bevarad framstegs-tro, osv.

Vi upplever under den borgerliga otrygghetens första år en växande förtroendeklyfta mellan regeringen och stora grupper av del svenska folkel. Den har grundlagls genom en felaklig poliiik och befäsls genom regeringens isolering och oförslåelse för människornas vardagsproblem. Del är en allvarlig silualion. Jag vill därför fråga sialsminisiern: Hur länker regeringen lägga om sin poliiik för all skapa ell mera föriroen-

defulll förhållande lill de siora grupper av medborgare i våri land som saknar förtroende för en splittrad, isolerad och högerinrikiad regering?

Runl om i landel har människor under den senasle tiden samlats för au demonstrera sin oro - i Kiruna, Luleå, Söderfors, Linköping, Borås, Lindesberg, Borlänge, Nyköping, Tyresö, Östersund, Slockholm, Degerfors och på många andra plalser.

Regeringen har inle lid att lyssna på dessa människor. I regeringen tycks man vara fullt sysselsatt med alt demonstrera mol varandra. Sialsminisiern förklarar alt han inle vill driva igenom flygplanel B3LA i politisk strid. Samma dags eftermiddag ilar försvarsministern fram och förklarar all regeringen vissl inte givit upp några planer på all driva igenom della flygplansbygge. Sialsminisiern sälier genom egna ullalan-den i gång spekulalioner om nyval och regeringskris. Del är elt nyval som skulle framtvingas icke av all regeringen saknar eller har ell bristande parlamentariskt underlag utan i syfte all slita inre tvister inom regeringen. Centerns partisekreterare framträder i TV, som det förefaller, i avsikl au hota de andra borgerliga partierna med förfärliga konsekvenser om de inte böjer sig för centerns önskemål om energipolitiken. Della är er sak, inle vår. Men det ger ju inte precis intryck av en samlad och enhetlig ledning i en för landel bekymmersam lid.

För socialdemokratin innebär denna situation ell stort ansvar.

Vi har elt demokratiskt ansvar som oppositionsparti all krilisera regeringen, när regeringen för en poliiik som vi upplever som felaklig.

Vi har också ell ansvar all anvisa konstrukliva och hållfasta lösningar på de problem vårt land upplever.

Vi har ell ansvar - inte minst mot alla de människor som i en brydsam tid ser socialdemokratin som en irygghel - alt påverka politiken lill förmån för de slora folkgrupperna i vårt land.

Vi har av tradition fört en politik som siktal lill brell förankrade lösningar. Jag ser ingen anledning att avvika från den linjen bara för att vi kommil i opposition. Men inför den stelnade blockpolitik som den borgerliga regeringen företräder blir vår uppgift entydigt att forma vår politik, som syflar till en bred folklig samling i bekymrens och otrygghetens tid.

Det är mot denna bakgrund de senaste månadernas framlidsarbeie inom socialdemokralin och den samlade arbelarrörelsen skall ses.

I sepiember arbeiade vi fram våra rikilinjer för en poliiik som syflar lill att värna sysselsättningen och tryggheten, alt stärka vår ekonomi och atl återvinna framtidstron.

På melallarbelarnas kongress kunde jag presenlera elt omfattande program på tio vikliga områden med ell femtiotal konkreta förslag. Med della program som grund samlades här i Slockholm 700 förtroendevalda föreirädare för arbelarrörelsen i hela landel lill en omfattande och grundlig diskussion i syfte att ytterligare konkretisera och utveckla socialdemokratins program. 1 utskollsbelänkandei finns det en detaljerad redovisning för vad vi vill göra. Så kommer vi att fortsätta vårt arbete, så för-

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

ankrar en levande folkrörelse en framiidsinriklad politik.

Tiden medger inte atl jag här närmare går in på alla dessa förslag. Åtskilliga av dem har jag redan berört. Andra kommer vi i sinom lid att förelägga riksdagen. Men låt mig säga följande.

Vårt program innehåller en rad ålgärder som omedelbart skulle skapa arbetstillfällen och en positiv ulveckling inom vår ekonomi. Vi måste beslutsamt bekämpa inflationen och de koslnadsslegringar och standardsänkningar saml de väldiga orättvisor som följer i inflationens spår. Det är avgörande för framtiden. Men vi får ju inte försöka svälla oss igenom bekymren genom all skära ner framlidsbyggandet - som regeringen själv säger kommer investeringarna i induslrin atl falla med 25 % på två år. Ty då blir dagens alla uppoffringar förgäves och leder oss endast in i en alll svårare ekonomisk silualion. Del är mot den bakgrunden man måsle se våra riktlinjer för all hålla uppe bosladsinvesleringar och ener-giinvesleringar, slimulera induslriinvesleringar och bekämpa ungdomsarbetslösheten.

Vi måsle beslutsaml ge oss i kasi med strukturproblemen i de branscher som nu kämpar med stora bekymmer - stålindustrin, gruvorna, teko och skor, skogsindustrin. Denna strukturomvandling måste ske under socialt acceptabla former. I stället för den utveckling som nu pågår och som alltmer tycks syfta till all minska sysselsällningen och krympa vår industri, vill vi en offensiv politik som stärker vår indusiri och som lar lill vara de goda förutsättningar vårt land har när del gäller råvaror, yrkesskicklighet och teknisk utveckling.

Problemen i de hotade branscherna slår naturligt nog i förgrunden. Men vi måsle samtidigt ha krafter all salsa på områden med goda utvecklingsmöjligheter, på nya produkter, på framiidsinriklade investeringar. För alt göra sådana satsningar möjliga och siödja näringslivels ulveckling föreslår vi en slruklurfond med rejäla resurser. Vi menar au del från alla synpunkler måsle vara bäiire alt satsa knappa resurser i en slruklurfond för offensiva framtidssalsningar än atl blint sprida dem i näringslivet genom en sänkning av arbetsgivaravgifterna.

En forlsall ulveckling av Sverige som induslrinalion kräver all vi försvarar och förstärker forskningen och den tekniska utvecklingen. Vetenskap och teknik är viktiga redskap för mänskligheten all skapa elt bättre samhälle, all fördjupa välfärden. Därför slår vi vakl om vetenskapens och förnuftets vikliga roll i samhällsbyggandet Del är en gammal och fin tradition inom arbelarrörelsen. Jag vill gärna citera några vikliga meningar ur del länkvärda anförande som Ingenjörsveienskapsakade-miens direktör Gunnar Hambraeus höll vid vårt siorrådslag: "Kunskapen måsle återfå sin rättmätiga slällning som framåtskridandets drivOäder. Jag säger med avsikl återfå. Vi har med oro sell hur kunnande och erfarenhei, forskning och ulveckling under det senasle decenniet ifrågasatts och misstänkliggjorts. Del är ell västerlandets sjukdomstecken när demagogi, mysticism och primitiv fanatism går till storms mol de redskap som vetenskap och teknik satt i våra händer."

En sådan strävan underlättas icke när den i regeringen ansvarige för teknik och forskning ägnar sig åt all dela ut rundpallar mot akademiker.

Bakom socialdemokratins riktlinjer finns en fond av erfarenheter från praktiskt politiskt arbele, fjärran från slagordens och de enkla lösningarnas skymningsland.

Vi ställer inte ul några braskande löften, men vi vill behålla blicken riktad mot framtiden.

Delta speglar också de omfattande studier och diskussioner som i dag förs inom arbelarrörelsen för all lägga grunden för 1980-lalets svenska politik.

Två viktiga frågor slår i förgrunden, kapitalbildningen för framtiden och den ekonomiska demokratin. De hänger nära samman med varandra.

Vi vet atl slora krav kommer all ställas på vårt lands kapitalförsörjning i framliden. De senaste 15 åren har uppbyggnaden av AP-fonderna spelat en alldeles avgörande roll för våra möjligheler att hålla en hög investeringstakt, atl bygga nya industrier, skolor och sjukhus. Men i takt med all utbetalningarna från ATP ökar, minskar AP-fondernas bidrag till kapitalbildningen. Regeringen visar i dag på en näslan katastrofal nedgång av sparandet från nära 15 miljarder kronor år 1976 till 9 miljarder 1977 och 300 milj. kr. 1978.

Behoven inom framiidsbyggandel är större än någonsin. Vi måsle öka industriproduktionen och exporten, måsle öka sysselsällningen, vi måste betala lillbaka slora utlandslån.

I denna situation vill löntagarna bygga upp löntagarfonder och de är beredda att ta del ansvar det betyder i form av ökal inflytande i den långsikliga industriella utvecklingen i vårt land. De begär självklart en bevarad solidaritet i lönepolitiken och delaktighet i den förmögenhetsökning de är med om att arbeta samman.

Socialdemokralin är beredd att gå lönlagarna till mötes. Vi gör del för deras skull, men framför alll för landels skull.

Den borgerliga regeringen möter lönlagarna med splittring och med destruktiva attacker. I hast utarbetas allehanda märkliga motförslag som kallas löntagarfonder, men som egentligen är någonling hell annal. De får leva sitt dagsländeliv innan de förpassas till någon byrålåda i kanslihuset.

Vi kommer inie alt drivas ur kursen, ulan vi kommer all la lid på oss atl utarbeta vårt förslag lill löntagarfonder i nära samarbele med lönlagarnas representanter. Det blir eil vikligl inslag i vår poliiik inför 1980-lalei. Det blir också ell led i vår slrävan all vidga demokralins gränser, bryla maklkoncenlralionen och genomföra den ekonomiska demokratin. Del blir allimer uppenbart för människorna all de s. k. självläkande krafterna inle kan lillfredsslälla de grundläggande behoven av arbete, trygghet och frihet. Ty frihet och irygghel förutsätter att människor i solidaritet och demokrati kan påverka sin gemensamma framlid.

I grunden gäller det enkla ling. Vi har föga lill övers - dess bättre - för en högmodig nationalism som i självförhävelse försöker hävda all

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

vi svenskar är bättre än andra. Men vi får inte förfalla lill den motsatta yllerligheien, lill ell svarlmåleri som undergräver tilltron lill våra möjligheter all ulveckla Sverige lill ökad irygghel för människorna. Vi kan känna stolthet över vår särprägel och vad vi gemensamt lyckats skapa i del svenska samhällel. För arbetarrörelsen är del vikligl - i denna den stora skinnsvedans och svarlmålandels tid - alt vara bärare av en enkel framlidstro som ytterst bygger på ell förtroende för människornas förmåga au ta ansvar, all spänna sina krafter, all känna solidaritet och uppleva gemenskap. På den vägen vill vi fortsätta alt ulveckla, förändra och förbälira Sverige.

LARS WERNER (vpk);

Herr lalman! Del finns ingen vanhävdslag som gäller regeringar. Därför har vi fortfarande en borgerlig regering, irols dess närmasl häpnadsväckande vansköisel av landels affärer under etl år. Eller hur skall man be-tygsälla en regering som genom sin klumpighet - eller är det ett medvetet politiskt spel? - är med och driver fram alla tiders värsta spekulation mot den svenska kronan? En spekulationsvåg som slutar i devalvering efter devalvering, och hela kalaset får de vanliga lönlagarna beiala.

Eller hur skall man belygsälia en regering vars ekonomiminisler före valel lovar alt ordentligt bromsa upp inflaiionen och sedan är på väg atl sälla svenskl rekord i prishöjningar?

Och vilket beiyg skall man ge en regering vars slaisminisler före valel inger förhoppningar om all han skall skaka fram 400 000 nya jobb och som väl i regeringsslällning adminislrerar en alll värre arbelslöshel?

Hur skall man beskriva en regering som fullständigt saknar en sammanhängande energipolitik? Vi kan på lilel sikl klara energiförsögningen bra ulan kärnkraft Men med den totala planlöshet som kännetecknar regeringspolitiken blir kärnkraften oundviklig, samtidigt som miljarder kronor slängs i sjön på grund av intrigerna i kanslihuset om energipolitiken.

En sådan regering är för dyr för löntagarna och måsle bort - ju förr desto bätlre. Del kräver en mobilisering av arbeiare och ijänsleman, av hela arbelarrörelsen och fackföreningsrörelsen. Del måste vara en mobilisering inle bara för all byia regering utan också för en ny kurs i politiken, för en politik som börjar ta oss ur den kapitalistiska oordningen. En återvändo till den gamla socialdemokraliska regeringspolitiken ulgör ingel hållbart allernaliv i en silualion då del kapilalisliska syslemel skakas av en lika långvarig som djupgående kris. Nej, det krävs i stället en regering som inle bara har sin bas i arbelarrörelsen ulan också driver en radikal arbetarpolitik. Det krävs en politik som lar upp slriden mol de stora monopolen och kapitalväldei, som sälier slopp för den giganiiska kapilalexporten, som kan Irygga arbele och försörjning för människorna i vårt land, som sälier slopp för rovdrift och miljöförslörelse, som skapar jämlikhel mellan män och kvinnor. Kring en sådan poliiik vill vi kom-munisler samverka med socialdemokraler och pariilösa, med alla fram-

slegsvänliga krafter.

Vissa omedelbara ålgärder är nödvändiga för all irygga levnadsslan-darden och rädda jobben. Sänkning av levnadsslandarden måsie mölas med krav på förlängl och effektivt prisstopp, på hyresstopp i avvakian på atl riksdagen samlas kring en ny social bostadspolitik. Arbetsgivareföreningens lönesänkningskampanjer måste mölas med offensiv facklig kamp. Malmomsen måsle avskaffas så all vanligt folk har råd atl köpa näringsriktig mal och få en söndasslek på malbordet Vi måsle få ell skattesystem som inte tillåter miljonärer och höginkomsttagare all med hjälp av de fiffigaste och orimligaste avdrag komma undan praktiskt tagel med nollskatt Frågan om en enhetlig och progressiv stalskommunal skall som kan avlasta låg- och mellaninkomsigrupperna en del av skattebördan bör prövas.

Den borgerliga regeringens recept är att söka mildra krisen genom atl ensidigl vältra över ökade bördor på löntagarna samtidigt som man använder lönlagarnas pengar lill atl sänka arbetsgivaravgiften och ytterligare gynna förelagen. Den borgerliga regeringen har inle orsakat krisen, men krisen har fåll den all visa sill verkliga ansikte.

Hur var det med vallöftena? Inför valel lyckades de borgerliga partierna mobilisera småborgerligheten och vinna en knapp valseger. Del var framför alll löftena om en ny inriktning av den ekonomiska politiken som var avgörande för den borgerliga valsegern. Man lovade ell nyll före-lagsvänligi klimat, löften som appellerade lill småföretagarnas aktioner lidigare under årel. 1 den någol blandade kompott som de borgerliga partierna presenterade fanns löften om slopade arbetsgivaravgifter, stopp för inflationen, 400 000 nya jobb och mycket annat.

Alla vet vad sådana här löften från borgerligt håll innebär och de som var tveksamma lidigare och kanske av nyflkenhet och en obestämd önskan om förändring lade sina röster för något av dessa partier vid förra valet har fält sin nyflkenhet stillad, och de har fått betala del med dyrköpta erfarenheter. Det är arbeiare och tjänstemän, barnfamiljer och pensionärer som får beiala priset Del är de som drabbas när hyror och priser sliger mer än någonsin, mer än de gjort sedan Koreakrigels dagar. Del är dem man vill komma ål när signalerna om lönesiopp börjar ljuda. Del är de som drabbas av all del inle blev ell dyft av de 400 000 nya jobben ulan i stället 100 000 arbelslösa - en siffra som sliger - och fler i AMS-verksamhel än någonsin lidigare.

Gösia Bohmans eviga leende, som mötte väljarna i TV-ruian före valel, kanske många uppfattade som vänligt då. Men i dag tror jag att Bohmans leende uppfattas som en ulmaning mol lönlagarna. För slorfinansen däremoi är del vänligare än någonsin. Där är del ingel lal om all dra ål några svångremmar. Miljardbidragen pylsas ul i en jämn siröm för all hålla kapilalel under armarna. Samiidigl har moilagarna lillåiiis all i en lika jämn siröm föra ul miljarder ur landel, miljarder som salsals i vinstgivande företag i andra länder. De miljarderna har också slitits ihop av arbetare och tjänstemän. Men de får ingen del av dem. De skall

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

användas till alt suga ul arbeiare i andra länder.

Det senaste tillskottet i den giganiiska underslödsverksamheten lill kapitalel är förslagen om all förlänga det särskilda investeringsavdragel och det statliga investeringsbidraget till maskininvesteringar t o. m. nästa år. Dessutom tänker man hell frisläppa den organiserade skaliesmitning som sker i form av investeringsfonderna.

Delta är tunga inslag i regeringen Fälldins politik. Där uppfyllde man löftena från valrörelsen. Men hur blev det med jobben? Centern går nu på nyll Ul och ger sken av all man kan skaffa 400 000 nya jobb. Del var ju elt av partiels slora nummer i valrörelsen, men liksom i kärn-kraflsfrågan har man inle nåll fram. Precis som siffran 100 000 nya jobb i del gamla kravel var godlyckligl vald, är också siffran 400 000 del -bara med den skillnaden all den är fyra gånger så godlycklig. För några vägar och medel au skapa dessa nya jobb visar inle cenlern. Hur många nya jobb har kommil lill sedan regeringen lillirädde förra årel?

Kampen mol arbeislösheien måste utgå från faktiska beräkningar och noggrant angivna målsättningar. Vänslerparliel kommunisternas målsättning är allas rätt till ell meningsfullt arbele, och en sådan målsältning kräver en siyrning, en planering och en samverkan i näringslivei som är främmande för de partier som slår vakl om del ekonomiska system vi har i dag. Dagens silualion visar klarl all förelagen gör sina beräkningar, planer, beslul och kalkyler ulifrån en renl förelagsekonomisk filosofi där vinslen för företagel är det enda som styr. Man bortser helt från de totala samhällsekonomiska kostnaderna. Vi menar alt alla investeringar i samhällel måsle samordnas. Styrningen av den ekonomiska ulvecklingen och lokaliseringspolitiken måsie ändras lill eii ökal inflyiande för de anslällda, landslingen, kommunerna, länsmyndigheterna och de fackliga organisationerna. Är centern beredd alt medverka lill detla?

Inte minst de statliga företagen måsle för längre perioder framåt redovisa sin planering för ulveckling och anlalel anslällda. Vad en bristande planering i del avseendet får för konsekvenser visar den nuvarande silualionen i Norrbollen. Där drabbar den senasle lidens chockbesked om planerade inskränkningar elt län som länge behandlats som en koloni, där rovdrift och flyltlasspolilik varil de främsla känneiecknen - en poliiik som inle minsi den lidigare socialdemokraliska regeringen bär etl stort ansvar för. Om de aviserade åtgärderna från de slalliga förelagens sida blir verklighet innebär det ett dråpslag mot hela Norrbotten. Verkningarna blir allvarligare än av andra industrikriser, därför all här drabbas en bygd ulan andra industrier av tillräcklig storlek. Den arbetslöshet som blir följden kommer som påbröd lill en redan besvärlig sysselsäiiningssitua-tion, i synnerhet bland kvinnor och ungdom.

En sådan ulveckling är delsamma som all fullfölja den politik som drevs under hela 1950- och 1960-lalen. Vi släller frågan om etl egel exportföretag för de slalliga förelagen och kräver all förelagsledningarna kraftfullt förnyas, så all inte sabotörer av slallig företagsamhet får verka och så all inte driftsinskränkningar och massuppsägningar får vara de

främsta åtgärderna för dem som satts all leda de statliga företagen.

Norrbottens betydande fyndigheler av kopparmalm och industrimi-neraler måsle utnyttjas och prospeklering av nya mineralfyndigheter in-lensi fleras.

Inlandels och Tornedalens avfolkning måsle sloppas. Dessa områden har ju i årtionden villnal om hur vissa delar av etl i övrigt högindu-slrialiseral land fåll och får spela rollen av energi-, råvaru- och arbels-krafisdepåer - egentligen en ren kolonialpolitik. Jokkmokks kommun, som sedan 1910-lalet då kraftverket i Porjus byggdes har fåll leverera energi för mångmiljardbelopp lill det svenska näringslivet, slår nu inför stora svårigheter när vattenkraflsutbyggnaden går in i slutskedet Den kommun som borde vara Sveriges rikaste får inte förvandlas till Sveriges största arbeismarknadspolitiska problem. Tornedalen och inlandet har drabbats hårt av den lidigare regeringens politik - för folket har del mest varit regelbundet återkommande storslagna löften om alt skapa bestående arbetstillfällen i Tornedalen.

Därför säger vi från vpk: Ta vara på rikedomarna i Kaunisvaara, la vara på och utnyttja de rika möjligheterna till ökad trädgårdsodling, som bevisligen kan drivas med stor framgång.

När del gäller skogen skulle en inlensifierad skogsvård bidra lill ett ökat arbelskrafisbehov, som i hög grad skulle komma jusl inlandskommunerna till del. Samtidigt måsie förädlingsgraden inom länets skogsindustri drivas väsenlligl längre än vad som sker i dag, bl. a. genom utbyggnad av ASSI.

Vänsterpartiet kommunislerna har i många år anvisat vägar och ålgärder all skapa arbete åt alla i Norrbollen. Vår utgångspunkt har varil och är atl staten är den största och avgörande ägaren av länets produktiva resurser. Därmed vilar naluriigtvis ansvaret för sysselsättningen på statsmakterna, främst då regeringen.

Norrbottens industrialisering måste fortsätta och länets avstängning från långl driven förädling av sina egna råvaror änlligen tvingas all upphöra. De många årens ström ul ur länet av råvaror, energi och lågförädlade produkter, värderade lill mångmiljardbelopp, måsle vändas lillbaka till länet i form av atl mångåriga krav på miljardfonder för utveckling av länets näringsliv änlligen förverkligas. Nuvarande arbetsmarknadspolitiska insaiser måste kombineras med omfattande ekonomiska, tekniska och forskningsmässiga resurser för induslrialisering. Framliden i Norr-botten kan inle längre få baseras på export av sländigl ökade råvaruuiiag. Malmbrytning på omkring 30 miljoner ton åriigen har redan ställt frågan om gruvsamhällenas framlid. Krissituationen, som slår särskilt hårt mot gruvkommunerna, kräver förulom snara ålgärder för all man skall komma ur krisen och stagnationen också långtgående ålgärder för att få lill slånd nya industrier. Nuvarande slappa näringspolitik och misshushållning med råvaru- och energiresurser måste ersättas med en planmässig nyetablering av etl differentierat näringsliv med långl driven förädling.

Del är nödvändigt att en sammanslagen gruv-, järn- och stålindustri

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

2 Riksdagens protokoll 1977/78:15:16

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977.

Allmänpolitisk debari

med verkslads- och maskininduslri i slallig regi kommer lill slånd. Redan i början av 1900-talet genomförde arbetarrörelsen i Norrbotten en konferens i Luleå, där man krävde alt ett statligt järnverk skulle anläggas för atl tillvarata den norrbottniska järnmalmen. Vi vel all del dröjde många år innan NJA kom lill, och kampen har alllid fortsatt för verkels utbyggnad liksom för vidareförädling av verkets produkter. Motståndet har ofta varit segt och hårl från storfinansen och dess politiska föreirädare - nu rikt representerade i regeringen. Så bemöttes också Stålverk 80.

Vi har sagl att del är nödvändigt med ell slatligl utvecklingsprogram, där redan LKAB, NJA, domänverket, ASSI, kraftverken, malmbanan och mineralrikedomarna vittnar om de väldiga betingelserna för förnyelse och utveckling. Beiräffande NJA:s framlid är del angeläget atl del ges klara besked efter alla turer som har varil. Även för den gamla regeringen salt del långl inne, innan man förmådde ta steget från regelbundet återkommande vallöften till uppslutning bakom ell banlat slålverksprojekt De i ord klarasle beskeden om all man verkligen ville fullfölja del pro-jekiel kom egentligen inte förrän man redan förlorat regeringsmakten och därmed möjligheten att ifrån kanslihuset hålla NJA:s vedersakare inom och utanför Statsföretag i kragen.

Vi har tidigare sagt att ett slålcenlrum måste byggas upp kring NJA i Luleå. Det planerade handelssiålsföretaget börhelförsialligas. Valsverket vid NJA måsle rustas upp och nya enheter byggas ut, t ex. varmvalsverk för plåtmanufaktur. Metallurgsidan måste byggas ul enligl intentionerna för Stålverk 80 och för längre gående förädling.

Men vad är egentligen regeringens planer när del gäller NJ A:s framtid och den slalliga förelagsamhelen över huvud lägel i Norrbollen? Människorna i Norrbollen begär hell enkell all Norrbotien räknas som en likvärdig del av Sverige och inle behandlas som en koloni.

Hittills har del varil så, att borisen från atl man uttalat sin oro och beredvillighet atl med någon miljon här och där skjuta problem framför sig är del enda recepl som utfärdals: Flylia söderul! Men de som tar del av del receplei släller sig helt naturligt frågan: Till vad då? Tidningarna är ju dagligen fyllda med uppgifterom företagsnedläggningar och inskränkningar inom olika områden. Arbelslöshel och undersyssel-sältning är inte längre enbart en Norrbottensfråga.

Del räcker alt se på de typiska industriområdena i mellersta och södra Sverige för att komma underfund med att arbetslösheten utgör etl hot även där. Uddeholmsbolaget hotar med all ställa lusentals av sina anställda i Värmland ulan arbele. Stålindustrin redovisar sysselsällningsproblem. Tekobranschens sysselsättningsproblem är välkända. 1 praktiskt taget varje län finns en ansenlig skara arbetslösa. Till det kommer ell stort anlal, som inle direkl syns i arbelslösheisköerna lack vare 25-kronan och en rad andra statliga bidrag till förelagen. Skall ungdomen flytta söderul från Norrbotten för atl sälla sig till de ungdomar som redan står i arbeislösheiskön?

Sanningen är att arbetslösheten redan är så omfattande atl uppma-

ningarna atl flytta söderul blir helt meningslösa. Man kan inle dölja del faktum atl den kapilalisliska krisens verkningar drabbar hela landel. Ålgärder för alt bekämpa arbetslösheten måste sällas in över hela fallet

Inför della slår regeringen handfallen. Dess enda hopp är en konjunkturvändning, som skall skyla över men som inte kommer att lösa de problem som hopas i dagens Sverige, därför all samhällsekonomin inle sköts som en samhällsangelägenhet av de partier som slår vakl om en kapitalistisk ekonomi. Då utvecklas ekonomin planlöst

Del är de enskilda företagens vinstutsikter som styr. Del finns inga samhällsmål. De enskilda förelagen gör allt för att sko sig på de arbetandes arbele. Genom prishöjningar pressar man ner de arbetandes reallöner - men samtidigt beskär man efterfrågan på de varor man vill sälja. Företagen handlar ulifrån sina egna iniressen och vill inle komma ihåg vad som är bra för samhället som helhet. De kan inte överblicka konsekvenserna av sill handlande.

Ell sådant syslem verkar blint. Därför massarbelslöshet samtidigt med ökad press på de arbetande i arbetslivet Därför går många kvinnor utan jobb, samtidigt som man vet att arbele är en grund för kvinnans jämställdhet Därför förtidspensioneras ungdomar, trots atl de skulle kunna göra en produktiv insats. Därför ohämmat slöseri med jordens tillgångar, trots insikter om farorna för den ekologiska balansen. Därför energislöseri och kärnkraft, trots kunskapen om resursknapphet och okunskapen om kärnkraftens avfallshanlering. Därför massfattigdom i världen, samtidigt som väldiga resurser satsas på militarism, reklam och lyxartiklar.

Därför är Sverige i ekonomisk kris. Produkiion och investeringar inom landet minskar, samtidigt som slorfinansen ökar sina invesieringar ulomlands. Man satsar ensidigt på export och uilandsberoende och glömmer brislområdena här hemma. Då produktionen ökar bara för vinsternas skull och ulan all dess olika led .samordnas uppstår avsätiningsproblemen, de sprängfyllda lagren, varslen om arbetslöshet

Det är för att bekämpa en sådan utveckling som vi ställer våra krav på både kort och lång sikl. Vi vel att det inle räcker med elt kortsiktigt program för all la oss ur krisen. Vårt parti har lagt fram etl förslag om all arbelarrörelsen bör utarbeta ett nationellt antikapilalistiskl krisprogram som bör innehålla all nyckelinduslrier och storbanker nationaliseras. Vi måsle få till slånd ett samlat program för den svenska industrins utveckling. Det är vikliga beståndsdelar i en planmässig hushållning under de arbetandes kontroll. I del sammanhanget måsle stora resurser också satsas på forskning och teknisk utveckling under samhällets kontroll. En sådan forskning bör bl. a. inriktas på all hitta vägar för all tillgodogöra oss de förnyelsebara energikällorna. I en sådan plan måsle också ingå en kraftig ökning av bostadsbyggandet, salsning på de allmänna kommunikationsmedlen, utbyggnad av social- och sjukvård, ett daghemsbyggande som inom en snar framlid garanterar alla barn rätten lill en bra daghemsplats, vilket också är elt viktigt inslag i en konsekvent jämlikhetspolitik.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Till sisl, herr lalman! I Belgrad pågår Helsingforsavlalels uppföljningskonferens. Del slår i dag klarl all de amerikanska försöken all sabolera konferensen har misslyckals. Å andra sidan har vi ännu inga säkra lecken på atl konferensen verkligen kommer att lyckas med all ta ytterligare steg framåt när del gäller säkerheien och samarbelel i Europa. Den slörsla belydelse konferensen kan få för de enskilda människorna i Europa är om man kan ena sig om nya förlroendeskapande ålgärder och underlälla de diskussioner om militära nedrustningsålgärder som förs i andra sammanhang.

Jag menar att den svenska regeringen är alllför passiv i dessa frågor i Belgrad och därmed - oförskyllt eller ej - hamnar i samma vagn som de krafter som medvetet försöker skjula dessa cenirala frågor i bakgrunden. Som bekant använder de därvid metoden all rikta in diskussionen och därmed massmediernas uppmärksamhet på kränkningar av de mänskliga rältighelerna i de östeuropeiska länderna. Man får väl därvid länka sig att de utgår ifrån alt kränkningar av de mänskliga rättigheterna i de västeuropeiska länderna är så vanliga alt det är meningslöst alt påtala dem. Vi behöver bara länka på de sex miljonerna arbelslösa i EG-länderna, på yrkesförbudei och övergreppen mol oliklänkande i Väsl-lyskland, på hur lurisler avvisas vid de svenska gränserna för all de råkar ha fel hudfärg, på lorlyren i de brilliska fängelserna på Nordiriand, osv.

Vad jag vänder mig mol är all del här handlar om ell medveiei hyckleri i avsikl atl blockera nya avspänningsåtgärder. Det betyder däremoi inte atl jag skulle anse frågan om respekten för de mänskliga rättigheterna oväsentlig när det gäller de östeuropeiska länderna. Vi har nyss fått exempel på att de tjeckoslovakiska myndighelerna, trots lidigare försäkringar om alt så inle skulle ske, ägnar sig ål all fälla åsiklsdomar. Del sker så gotl som provokativt mill under Belgrad konferensen och har t. v. omintetgjort förhoppningarna om atl en s. k. normalisering skulle vara på väg i Tjeckoslovakien.

Utrikesministern har haft lämligen lätt atl falla in i den ensidiga indignation över brott mol de mänskliga rällighelerna som reaktionära krafter driver kampanj för. När del gäller andra aspekler av den svenska utrikespoliiiken får man däremot lätt misstanken att hon hämmas i sina uttalanden av regeringskolleger. När hon ville starkl fördöma neulronbomben var Bohman där och fräste. Några effektiva insaiser från svensk sida för alt isolera rasistregimen i Sydafrika har vi inle sell lill, irois del oerhörda våld som rasislerna nu ulvecklar. Del ligger ändå räll nära lill hands alt utgå från all del är herr Bohmans vänner inom den svenska Slorfinansen som bromsar. Och skulle del inle vara på sin plats med ett uirikesministerord om var vi egentligen slår i förhållande till EG med lanke på handelsministerns och ekonomiministerns intensiva intresse för denna organisation?

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Huvuduppgiften under det nya riksdagsårei blir liksom lidigare under 1977 all försöka vidmakthålla och helst öka sysselsättningen, att mildra verkningarna av omställningarna i direkt krisdrabbade branscher, atl begränsa prisstegringarna och all få ner underskottet i utrikesaffärerna. Först om vi lyckas med del kan vi skapa en grundval för all gå vidare med reformpolitiken.

Den ekonomiska ulvecklingen ute i världen är fortfarande ogynnsam. Återhämtningen i en del av industriländerna har under senare lid snarasl mattats av. Del borde dock finnas förutsättningar för en fortsatt återhämtning, om bl. a. de stora industriländerna - jag länker främst på Västtyskland och Japan - bestämde sig för en mer expansiv politik. En lika återhållsam politik i dessa länder som hittills kommer däremoi med all sannolikhet all yllerligare förvärra den massarbelslöshel som redan är ell faklum i många av länderna i Väsleuropa. Även vårt land skulle i så fall få ännu svårare all klara sysselsättningen.

Man måste räkna med fortsatta avsättningssvårigheter för den svenska exporlinduslrin och likaledes hård konkurrens från importen på vår hemmamarknad. En sådan ulveckling motverkar givelvis också de anslrängningar som vi själva gör för all la igen den konkurrenskraft som har gåil förlorad genom de inhemska kosinadsökningarna. Del är klokl all siälla in sig på all förlusien av marknadsandelar för svenska förelag såväl på exporlmarknaderna som på hemmamarknaden inte kommer all kunna ålervinnas ulan slora ansträngningar.

Underskottet i utrikesaffärerna sälier samtidigt bestämda gränser för hur hög akliviiel som vi kan driva upp inom vårt eget land genom rent inhemska ålgärder. Ökad konsumiion innebär under sådana omständigheter atl vi måsle fortsätta all la upp stora lån i utlandet, dvs. atl vi tar på oss en ytterligare skuldbörda som så småningom skall betalas igen. Samtidigt behöver en siörre del av de resurser som finns tillgängliga avdelas för produkiiva invesieringar i industrin och näringslivet i övrigt Elt krafligi växande anlal pensionärer och behovel av all förbälira servicen och den ekonomiska siandarden för barnfamiljerna innebär också del krav på resurser, inte minst i kommunerna. Sammanlaget medför dessa förhållanden atl det under de närmasle åren kommer all finnas ulomordeniligl lilel ulrymme för en ökning av den privala konsumtionen.

Den situation som vi just nu slår mill uppe i fordrar insaiser på många områden för atl man skall kunna klara syselsällningen, dämpa prisstegringarna och åsladkomma bäitre balans i ulrikesaffärerna.

Del krävs åtgärder som underlättar exporten och ger svenska varor bätlre möjligheter all konkurrera med importen på hemmamarknaden. Devalveringen hade jusl det syftet - sänkningen av arbetsgivaravgiften likaså. Samtidigt med devalveringen upplöstes kronans hårda anknylning till den tyska marken i den s. k. ormen. 1 forlsällningen skall värdel på kronan i siällei faslslällas i förhållande till elt vägt medelvärde av alla vikligare valutor i vår utrikeshandel. Även den åtgärden bör på sikt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

underlälla försvenska företag i konkurrensen med utländska medtävlare.

Devalveringsbeslulel har kriiiserals av socialdemokralerna. Del har kallals ell hoi mol de breda löntagargruppernas standard. Dessutom har socialdemokraterna ägnat sig åt en helt orimlig mytbildning om alt oppositionen inle på sedvanligl säll skulle ha underrällals om regeringens avsikler i förväg utan ha ställts inför fullbordat faklum. Får jag slå fasl: Regeringen hade kontakt med oppositionen i förväg.

I själva sakfrågan har oppositionen hela liden tagit lätl på kostnadsproblemen och på de svårigheter som dessa har skapat för ulrikesaffärerna - inte bara för varuexporten utan exempelvis också för sjöfartsnäringen och turismen. Ingen kan rimligen mena allvar med beskyllningen atl åtgärder för att irygga jobben för dem som arbetar i gruvorna, stålverken och skogsindustrin skulle ulgöra ett hot för löntagare eller andra folkgrupper i elt läge när det ena jobbet efter del andra försvinner i dessa näringar på grund av vikande efterfrågan på de svenska produkterna. Det värsta som kan hända är naturiigtvis att jobben försvinner. Ingen lär heller kunna bestrida att devalveringen och övriga ålgärder nu håller på all ge resultat: det blir lättare atl sälja, och man ser mera optimistiskt på situationen.

Det är samtidigt anmärkningsvärt atl socialdemokraterna trots sin hårda krilik inle har lyckals presentera några som helst konkreta alternativa ålgärder, som skulle kunna underlätta avvecklingen av de stora lager som gruvföretagen, stålverken och massainduslrierna sedan länge ligger inne med. Ulan att kunna sälja sina produkter kan självfallet inget företag i längden hålla verksamheten i gång. I den situationen är del likgiltigt vem som är ägare till etl förelag. Svårigheterna är av samma natur. Utan möjligheler alt sälja vill heller ingel förelag anställa mer folk. Ulan köpare av produkterna blir företagen försiktiga med utbyggnader och andra investeringar. Därför går det inte ihop när socialdemokralerna exempelvis anser sig kunna lösa krisen i det hårl drabbade Norrbotien med investeringar i de slalliga basindustrierna, ulan all samiidigl vara beredda all vidla några som helsi ålgärder för alt irygga avsäilningen.

En annan handlingslinje måsle vara all forisälla den omfaliande arbelsmarknadspolitiken och all fortsätta att stimulera investeringarna. Den risk för investeringsnedgång i industrin som nu föreligger utgör utan tvivel ett hot.

Det är mol den bakgrunden som regeringen nyligen har beslutat förlänga och i vissa avseenden också utvidga de tidigare sysselsältnings-och utbildningsinsatserna. Stal och kommun kan genom dessa ålgärder tidigarelägga byggen och inköp av utrustning och varor för omkring 600 milj. kr. Industriföretagen får samtidigt möjligheter att hålla kvar övertalig arbetskraft under begränsad tid för specialuppgifter eller ulbildning genom bl. a. föriängningen av den s. k. 25-kronan. Det blir också ett ökat antal beredskapsarbeten, bl. a. i form av vägarbeten, och en utökning av arbetsmarknadsulbildningen. Sist men inle minst har regeringen satt in omfattande arbetsmarknadspolitiska ålgärder för all hålla nere ung-

domsarbetslösheten. Därigenom kan etl ökat anlal ungdomar få sysselsättning i produktionen eller genom studier. Den loiala kostnaden för detla arbelsmarknadspoliiiska program uppgår till ungefär 2 miljarder kronor.

Till detla kommer specialinsalser lill de värst drabbade landsdelarna. Olof Palme tog upp silualionen i Norrbollen, och han drog sig inte för all påstå all vi i regeringen sagt atl norrbottningarna får klara sig själva. Sanningen är all Norrbotien bl. a. har fåll utökad skolbyggnadskvoi saml mer pengar lill vägarna och kraftverksbyggena. Del pågår också undersökningar om möjligheterna atl sätta i gång fler invesieringar i de statliga företagen inom basinduslrierna. Socialdemokraterna har föreslagil en investeringsram på 2 miljarder för sådana investeringar. Man skall då ha klan för sig all det krävs en summa av den siorieksordningen redan för att täcka föriusterna under 1977 i Norrbottens tre största industrier, LKAB, NJA och ASSI. Det om något visar vilka ekonomiska insatser det behövs för all klara problemen såväl i Norrbotten som i övriga delar av vårt land.

För all underiälta industriinvesteringarna fortsätter regeringen också stimulansåtgärderna på detta område. De redan utgående investeringsavdragen och motsvarande bidrag kommer alltså att kunna utnyttjas även under 1978. Under samma tid får företagen fritt la i anspråk sina investeringsfonder.

Mot dessa selekliva ålgärder har opposilionen - i varje fall socialdemokralin - såvitt jag vet, i slorl selt inle haft något all erinra. Men man skall då ha klarl sig för alt sådana insatser inte blir lika effektiva ulan atl generella ålgärder läggs i bollen - och den lypen av ålgärder vill socialdemokralerna av någon anledning inte godta.

Den tredje gruppen av ålgärder är de olika branschprogrammen för direkl krisdrabbade näringar. Sådana branschprogram har redan anlagils för bl. a. varvsnäringen och vissa delar av lekoindusirin. Regeringen pre-senterade i går ålgärder för andra delar av lekoindustrin och kommer inom kort au lägga fram förslag lill ålgärder för andra delar av tekoindustrin och för specialstålindustrin. Arbele pågår likaså för all hitta lösningar för handelsslålsseklorn och gruvindustrin.

Det rör sig i dessa branscher inte bara om konjunkturproblem ulan i hög grad också om strukturproblem, som stat och kommun, företag och fackliga organisationer gemensamt har alt la sig an. Inle sällan krävs del också en bantning av branschen som helhet Det får dock inle förleda oss all dödförklara dessa näringar på del sätt som socialdemokraterna exempelvis ville göra med jordbruket på 1960-talet. Tvärtom finns det - som jag ser det - framtidsmöjligheter för många företag även inom så utsatta branscher som teko, stålindustrin och sjöfarten när omställningsproblemen väl är övervunna. Men det kommer au kräva åiskilligl arbele och slora ekonomiska insaiser för atl klara dessa problem.

Sisl men inte minst gäller det att lägga grunden till en mer långsiktig förbättring av det svenska näringslivets konkurrenskraft. Del fordrar en

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

aktivare långsiktig näringspolitik. Därvid måsle inle minst de mindre och medelstora förelagens utvecklingsmöjligheter las lill vara på ett bättre sätt än under den lid då socialdemokralerna var i regeringsslällning.

I ell förslå sleg på vägen mol en mer akliv näringspolilik lägger därför regeringen inom kort fram ell särskill småförelagspaket Däruiöver förbereds bl. a. en uibyggnad av slödel lill leknisk forskning och ulveckling och särskilda åtgärder för atl stödja marknadsföring och exportfrämjande verksamhet.

Herr lalman! Jag har med denna relativt ulförliga genomgång av regeringens sysselsäiinings- och näringspolilik velal understryka all det verkligen inle finns några patenllösningar på dagens ekonomiska problem. Del behövs akliva ålgärder över ell brell fäll - insatser på såväl kort som lång sikl - för alt lyckas. Åtgärder på etl håll fordrar som regel insatser även på andra håll för att bli effektiva.

Jag har med denna genomgång också velat markera, all de syssel-säliningsfrämjande insaiserna nu har en omfatlning som aldrig lidigare har förekommil i våri land - inle ens under djupa krislider. Sysselsällningen har salls främsl, såsom man kan fordra i en modern välfärdsslat För ingenting ulgör ett större hot mot välfärden än just arbetslösheten.

Till Lars Werner vill jag säga alt det i september i år fakliskt var 10 000 fler sysselsatta än i september i fjol. Men det innebär inte att vi är tillfreds med ulvecklingen, atl vi är nöjda - även om vi i en internationell jämförelse kan se all Sverige har klarat sig mycket bra när det gäller sysselsättningen. Del blev en uppgång av arbetslösheten under hösten, men fortfarande ligger den på 2 96 i Sverige. I nästan alla jämförbara länder ligger arbetslösheten nu på mellan 5 och 8 96, dvs. tre-fyra gånger högre än här i Sverige.

Det som jag nu redovisat är också den bäsla dementin på alt den nya regeringen skulle föra högerpolitik. "Sysselsättningen främst" är verkligen inte någol som man förbinder med högerpolitik. Samtidigt är del förvånande all så många regeringar med socialdemokratiskt inslag ute i Europa fortsätter all föra en i traditionell mening verkligt konservaliv sysselsällningspolilik.

I den redovisning som jag har lämnal om regeringens åtgärder - arbetsmarknadspolitiken, konkreta insatser för att klara branscher där krisen är ell faktum - ligger också svaret på den fråga som Olof Palme slällde om vilken ekonomisk politik som regeringen vill föra för all vända ulvecklingen till det bättre.

Det har naturiigtvis inte heller undgåil atl förvåna, atl den svenska socialdemokratin under sitt första år på decennier i opposition i så lilen utsträckning velat medverka i kampen mot arbetslösheten. I stället har krafterna förölls på en ensidig och i grunden ganska ofruktbar kritik av nära nog alla de ålgärder som regeringen har vidtagit Men del höga tonläget har inte kunnal maskera brislen på alternativ. Demonstralioner har för socialdemokralerna under detla år varil viktigare än konstruktivt tänkande.

När det gäller inflationsbekämpningen har vi i Sverige hittills klarat oss mindre bra, även om den ökade takten i prisstegringarna i första hand måste tillskrivas de åtgärder som måst vidlas för alt på sikt få ner prisökningslaklen: momshöjningen, justeringarna av valutakurserna osv. Jag kan bara försäkra att kampen mot inflaiionen kommer all vara ell rättesnöre för regeringen.

Det stora underskottet i utrikesaffärerna kvarslår också oförändrat och har t o. m. fortfarande tendenser alt växa. Vill man förenkla, kan man säga atl vi hittills inie har betalt någonling av den siörre oljeräkning som oljekrisen förde med sig. Den ökade minuspost som vi har fått i bytesbalansen från 1973 fram till nu motsvarar ju ganska exakt höjningen av oljepriserna.

Därav kan man möjligen också utläsa all dagens krisiendenser i industrivärlden är ett lecken på en mera varakiig omställning i värids-samfundet Med de högre priserna på olja, men också på kaffe och andra råvaror, har en del av de fattiga länderna ekonomiskt tagit etl sleg närmare de rika. Samtidigt har andra fatliga länder, som nu är i slark industriell utveckling, alltmer börjat arbeta sig in på färdigvarumarknaderna i industrivärlden. Inte bara Japan, ulan också andra länder i Sydostasien, upplevs nu som allt starkare konkurrenter av bl. a. svenska företag. Del är sannolikt en ändrad konkurrenssituation, som kommer all beslå. Utan att vi riktigt har länkl på della har del tagits sleg på vägen mol en ny ekonomisk världsordning.

Del är en utveckling som vi alla officiellt starkt bejakar. Men då måste vi vara beredda all som enskilda individer eller som föreirädare för olika grupper och nationer ta konsekvenserna av en sådan ulveckling. När kaffepriserna ökar, sliger konsumenlprisindex. Della konsumenlprisindex läggs då som grund för kompensationskrav. Men del finns naturligtvis inle något reellt utrymme för att lillgodose sådana kompensationskrav; produktionsresultaten i den svenska industrin eller i det svenska jordbruket förbättras ju inte genom all kaffepriserna stiger. Om kompensationskraven då genomförs, leder del i stället lill all den allmänna prisnivån höjs ännu mer eller lill au vi måste låna ännu mer pengar i ullandel för all kunna beiala räkningen för importen.

Om del högre oljepriset det högre kaffepriset och den nya konkurrensen blir någonling beslående - och del är jag övertygad om au vi måsle räkna med - måsle vi här i Sverige producera siörre mängd egna varor för alt kunna beiala samma mängd import som lidigare, och del måste vi kunna göra till konkurrenskraftiga priser. Inser vi inle del i tid, blir utlandsskulden en allt tyngre börda all bära för det svenska folkhushållet

Herr lalman! På samma säll som lidigare år med hög inflation slår det klart alt arbetsmarknadens parter skulle ställas inför hart när olösliga problem, om inle skatteskalan för 1978 juslerades med hänsyn lill inflationens verkningar.

I det skaiteförslag som riksdagen förelades i går har regeringen så långl

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

del varil möjligt försökt beakta de synpunkter som organisationerna har fört fram vid överläggningar med regeringen. Fullt ut har del inte varit möjligl all lillgodose alla krav - del förekommer naturligtvis i viss utsträckning motstridiga intressen. Jämfört med det utkast lill skala för 1978 som låg lill grund för överläggningarna har sänkningen gjorts någol större, framför alll i de vanligaste inkomsllägena. Det innebär atl de relativt sell största skattesänkningarna kommer att tillfalla inkomsttagarna i låga inkomstlagen och medelinkomsllägen. Dessa grupper får gott och väl kompensation för den skatteskärpning som inflaiionen kan väntas medföra under elt år. Inkomsttagare i högre inkomstskikl blir däremot inte fullt ul kompenserade för den skärpningen. De som på grund av kort arbetstid, dålig tillgång på arbele, handikapp eller andra orsaker har mycket låga inkomster får en förbäliring genom höjningen av del ganska nyligen införda avdraget på slulskalten. Del höjs från 250 kr. lill 400 kr. och kommer i forlsällningen också atl kunna utnyttjas av pensionärer.

Därmed kommer det i prakliken inle atl utgå statsskatt på årsinkomster under 15 000 kr. Pensionärer kommer atl erhålla en skattereduktion ända upp till omkring 40 000 kr. i förhållande lill inkomsttagare i akliv ålder med samma inkomsl.

Del kommer i forlsällningen inle all finnas samma möjligheler som tidigare alt förbättra låginkomsttagarnas situation genom ändringar i den statliga beskatlningen. En inkomsttagare med 30 000 kr. erlägger t. ex. numera inle mer än elt par procent av sin inkomst i statsskatt Det innebär all inle ens ell fullständigt slopande av statsskatten i det inkomstläget skulle ge så förfärligt myckel. Därför måsle man i ökad utsträckning söka sig andra vägar för atl förbättra dessa människors ekonomiska villkor.

Vad jag nu har sagt innebär inle all låginkomsttagarna skulle vara utan skalleproblem. Tvärtom innebär kommunalskatten men också i viss utsträckning löneskatterna en tung börda i dessa inkomstlagen. Kommunalskatten lar ju i allmänhet så myckel som 28-29 % av inkomsten ända från första kronan efter det att grundavdraget är borträknat Jämför man det med siatsskaiten på ca 2 % vid en inkomsl på 30 000 kr., förslår man kanske bättre all skallelällnader för de lägsla inkomsllagarna i förslå hand måsle gå över ändringar i den kommunala beskailningen. Kom-munalskatlens belydelse även i högre inkomsilägen framgår av atl kommunalskallen numera är högre än siatsskaiten ända upp till en inkomsl på ca 90 000 kr. Försl därefter belalar man mer i inkomsiskatl lill sialen än lill kommun och landsling.

Nackdelen med skalleomläggningar av del slag som vi har haft praktiskt taget varje år under 1970-talet har bl. a. varil atl de i prakliken inle gett utrymme för mer än ettåriga löneavtal. Därmed har behovel av ell automatiskt verkande syslem blivit alll påtagligare. Regeringen lägger nu fram förslag om ett sådani syslem med verkan från näsla år. Del är utformat så att man årligen skall justera skalleskalan med hänsyn

lill penningvärdeförsämringen. Därvid kommer man dock all bortse från sådana ändringar i index som beror på eventuella momshöjningar, eftersom en sådan höjning annars skulle utlösa en automatisk kompensation i en annan del av skattesystemet

Införandet av ett sådani här syslem fråntar naturligtvis inte regering och riksdag vare sig rätlen eller skyldigheten all vid behov ändra den slalliga beskattningen. Men man får med ett sådani syslem ell automatiskt verkande system i bollen, som gör del möjligl för arbetsmarknadens parter alt överblicka skatteulvecklingen under en längre period än ett år. Däruiöver kan riksdagen när som helst gå in och göra de förändringar som bedöms angelägna av fördelningspoliliska eller andra skäl, t ex. alt man ökar omfattningen av samhällets verksamhet.

Automatiken påverkar däremot inte skattebördans fördelning mellan inkomsllagare i olika inkomslklasser, som man så ihärdigl försökl göra gällande från socialdemokratisk sida. Automatiken är i själva verket helt neutral i det avseendet. Däremoi kan man nalurliglvis formellt hävda atl slalskassan går misle om en viss inflationsvinsl när man vidtar en sådan här åtgärd. Erfarenheten visar emellertid med all tydlighet att den "vinsten" under alla förhållanden måste föras lillbaka lill skallebeialarna genom åriiga skalleomläggningar för att det över huvud tagel skall vara möjligt atl komma fram lill några uppgörelser om löneavtal.

Herr lalman! Skaller och andra ekonomiska frågor pockar av naluriiga skäl på del slörsla intresset jusl nu. Men del innebär inle all vi får ge avkall på åtgärderna på andra viktiga ämnesområden, t ex. miljöfrågorna.

Inle minst det som har hänl i Teckomalorp utgör i del fallel en varning. Händelserna där visar hur brottslig verksamhet - men också oförsiktig användning och slarv med gifter och kemikalier som används i dagligt bruk - kan utsätta en intet ont anande allmänhet och t. o. m. ell helt samhälle för direkl fara. Även om del som hänl i Teckomalorp förhoppningsvis skall vara en engångsföreteelse, måste del få bli en varning för framliden. Det måste ulgöra en uppmaning lill myndigheler och be-sluisfallare all göra kontrollen effektivare och få fram noggrannare föreskrifter. En sådan händelse bör emellertid också ha del goda med sig all vi alla blir mer miljömedvelna och uppmärksamma på riskerna med all försöka rubba naiurens egna sammanhang. I jusl det aktuella fallet får heller ingen möda sparas för alt förhindra framlida skadeverkningar.

Vi har i dag inie alllid de kunskaper och de politiska instrument som behövs för en sådan politik. För alt få etl samlal grepp om dessa frågor länker regeringen tillsätta en ulredning på miljö- och naiurresursområdet Del är som vi ser del hög lid alt ta ell rejält tag i miljöfrågorna, uivärdera den hittills förda miljöpolitiken och la fram en samlad syn på de här problemen, så au man i forlsällningen kan förebygga miljöförsiöring i stället för atl som nu ofta behöva ta till brandkårsutryckningar. Avsikten är att både nalurresursfrågorna och andra miljöfrågor skall ha en central roll i den ulredningen; de hör iniiml ihop. 1 framtiden måsle de behandlas i ett sammanhang, om vi skall kunna komma till rätta med dem.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Den miljöförstöring som vi i dag beviiinar kan lill en del förklaras med vårt resursslöseri. Vårt samhälles inriktning måsle ändras från att förbruka lill all bruka. Del är ell bra mål - men det kommer all la tid innan vi når det. Det är också en utmaning, som vi är tvingade att anta och som innebär många svåra avvägningar mellan olika mål i dag och i en osäker framlid.

När vi ser framåt är det också nödvändigl atl vi på ell hell annat sätt än hillills låler kravel på en långsiktig och ekologiskt riklig hushållning med våra naturresurser påverka samhällsutvecklingen. Förutsättningarna för atl även kommande generationer skall få möjligheler lill en god livsmiljö får på inga villkor växlas in mot kortsiktiga ekonomiska vinster. Ulan della krav kan i ell längre perspekliv heller inle vikliga samhällspoliiiska mål som sysselsällning, levnadskoslnadsut-veckling m. m. uppfyllas. Detta gäller givetvis också i ell internationellt perspektiv.

Herr talman! Nyhetsförmedlingen från utlandel har de senaste veckorna dominerats av de iniernaiionella lerrordåden och den sydafrikanska regeringens desperaia försök atl kväva alla ansatser till opposition mol apariheidregimen. Bägge fallen kan tas som exempel på atl demokraiiska värden alllid måsle försvaras på ett aklivi säll - t o. m. i vår egen del av världen.

Möjligheterna att påverka utvecklingen i Sydafrika går i hög grad genom internationella påtryckningar. Här är Sverige aktivt genom insatserna i FN och genom de inilialiv som vi själva har tagit för alt begränsa investeringarna i Sydafrika. Den politiken gäller det nu atl fullfölja med all kraft för all ge frihelsslrävandena alll del slöd som vi kan ge.

Kampen mol terrorismen ställer i samma grad krav på inlernaiionell sammanhållning. Därför är det viktigt att exempelvis frågan om flyg-planskapningarna nu kommer alt las upp i FN. Men del gäller också all övertala alla länder all inle slå lill ijänsl med en frislad för internationella förbrytare.

Erfarenheten har visat hur vikligl del är all inle i kritiska lägen ge efter för terroristers utpressning och hot. Den växande internationella terrorismen får å andra sidan inte tas lill intäkt för främlingshat eller för alt göra vårt samhälle mera slutet

Den viktigaste försvarslinjen mol alla antidemokratiska tendenser och våldstendenser är trots alll atl länder som Sverige och andra stater i Väsleuropa försöker bevara del öppna samhällssystem som vi alla håller så högt.

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr lalman! Vi kan som bekanl i dag se lillbaka på eit år och ivå veckors borgeriig regeringspoliiik. Och ell år och två veckor av socialdemokratisk opposition.

Jag vill ingalunda förneka atl vi under denna korta tid mött svårigheter. Problem som grundlagls sedan lång lid lillbaka har plötsligt blivit alltmer

kännbara för allt fler av vårt lands medborgare. Vi står i en ny indu-stripoliiisk situation. Betydelsefulla näringspolitiska och energipoliliska frågor kräver lösning. Nytänkande och omvärdering blir nödvändigl i många hänseenden.

Krisföreteelserna har kommil all prägla tidningsrubriker och massmedia. Därigenom har det obestridliga faktum kommil i bakgrunden atl en klar politisk kursomläggning ägl rum i vårt land. Den målmedvetna cenlraliseringspolilik som socialdemokralerna bedrivii sedan ell liolal år lillbaka har hejdats. Del kolleklivistiska länkande som präglade den tidigare regeringspolitiken har brutits. Dess strävanden all slyra och reglera med hjälp av en växande byråkralisk apparat har nu ersatts av en politik inriktad på alt ställa den enskilda människan, hennes oberoende, valfrihet och individuella trygghet i centrum för samhällsarbetet

Många uppfattar säkert begrepp av det här slaget som enbart vackra fraser. Vi betraktar dem som förpliktande. Vi ser som vår uppgift att låta dem prägla utformningen av regeringspolitiken i olika konkreta frågor.

Jag har under det gångna året mött väldigt många människor runl om i landet. Jag har kunnat registrera olikartade reaktioner inför den nya situation de nu befinner sig i: Dels oerhört slora förväntningar på att regeringsskiflel skulle leda lill omvälvande och snabba reformer. Dels - någol senare - en besvikelse över alt så myckel av det gamla trots alll förblivit vid det gamla. Och dels slutligen en smärtsam överraskning över att ett folk, bland de rikaste i världen och vant all leva i stort sell obekymrat om omväridens svårigheter, plötsligt kan befinna sig i en ekonomisk kris.

De här reaktionerna är begripliga. Inte minst med lanke på de slora förväntningarna. Men samhällsarbete är komplicerat Förändringar lar lid. Politiskt reformarbete kräver inle bara djärvhet och initiativkraft Ulan också uihållighei och tålamod. Inie minst i ell samhälle som vårt, med en offentlig seklor mer omfattande än i någol annat fritt land och med regleringsmekanismer mer djupgående än annorstädes. Alt vända en sådan stalsskula lar lid. Och ju besvärligare farvatten skutan manövrerar i, ju hårdare stormar som möter, desto svårare blir kursomläggningen.

Della har människorna i vårt land börjat förslå. Detta är del nya i den reaktion jag / dag möter ute i landel. Å ena sidan en växande insikl om våra problem och också om orsakerna till dem. Å andra sidan en ökande förståelse för vad som nu krävs för att komma till rätta med svårighelerna. Och samtidigt ell allt starkare förtroende för den nya regeringens strävanden att ulan kortsiktiga parlilakliska spekulalioner klara av de här väldiga svårigheterna.

All den socialdemokraliska opposilionen under detla år och dessa två veckor haft ännu siörre svårigheler alt växa in i sin nya roll är obestridligt Därom vittnar - om inle annal - den debatl som just i dag förs i pressen. Del är begripligt att omställningen från långvarigt regeringsinnehav till

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

plötslig oppositionsroll måsle ha varil smärtsam. Men del är obegripligt all delta skulle ha behövt leda lill en så slor osäkerhel, sådan ryckighei, så mycket famlande och allmän planlöshet som kännetecknat partiets handlande under della myckel vikliga år. Della är, herr lalman, utomordentligt beklagligt Inle för vår skull, ulan för landels skull och för dess ekonomi. Och på sikt, tror jag, också för socialdemokralerna - del demokratiska Sveriges slörsla parti - atl på detta sätl ha svikit sill poliliska ansvar.

Vi har alla - över partigränserna - eil gemensaml ansvar för vårt folkhushålls ekonomi och för au sådana ålgärder lillgrips som botar och inle förvärrar det ekonomiska sjukdomstillstånd som vi befinner oss i.

Mol den bakgrunden, herr lalman, vill jag ägna ålersioden av del här anförandel lill all i korihel belysa Sveriges ekonomisk-poliliska silualion. Vi kommer visserligen all om en dryg månad få en mer ingående deball om den ekonomiska politiken. Då har oppositionen redovisal sina alternativ, hoppas jag i varje fall, till den proposition om inriktningen av den ekonomiska politiken, som regeringen nu lagt på riksdagens bord. Men del finns skäl all redan i dag beröra de perspekliv som lecknar sig i den proposilionen.

Socialdemokralerna gjorde som bekanl omedelbart efter valet gällande, alt den nya regeringen överlog en problemfri och stark samhällsekonomi. I dag, elt år efteråt, har vi hört herr Palme här i kammaren medge alt det fanns problem - men då förnekade han det. I själva verkei ägde valel rum milt uppe i en svår valutakris. Redan under augusti och september månader förra året - alltså före valet - förlorade den svenska valutareserven miljardbelopp. En tredjedel av valutareserven rann ul ur landet. En av den nya regeringens allra första uppgifter blev alt la itu med valulaulflödet, som bottnade i att utlandet inte alls godtog den, gamla regeringens påståenden om vår ekonomis styrka.

Sedan kom krisrapporlerna med täta mellanrum. Redan innan regeringen ens hunnit bildas flck vi de första. De gällde järn- och stålindustrin, och inte minst NJA, som var i omedelbart behov av en dryg miljard kronor för all kunna överieva. Nära nog på löpande band redovisades sedan överhängande problem inom varvsindustrin, rederinäringen, gruvorna, tekoindustrin, skoindustrin och den manuella glasindustrin. Är den här uppräkningen en svartmålning, herr Palme? Är det fel atl påminna om della? Skulle vi ha låtsats som om det inte förhöll sig på del här sättet? Vad skulle folk som jobbade i de här industrierna ha sagt om vi gåil ul och predikal all alll bara var bra, om vi underiåtil att tala om sanningen för folk? Hur skulle vi då ha kunnal få underlag för de åtgärder vi vidlog?

För en lid sedan offentliggjordes en SIFO-undersökning om orsakerna lill krisen. 59 % av de lillfrågade angav del iniernaiionella konjunklur-lägei, 58 96 del svenska kosinadsläget All - som socialdemokralerna påslåll - alll skulle bero på den nya regeringen, irodde bara 10 96.

Sveriges folk har alliså - i molsais lill socialdemokralerna - klart för

sig att den viktigaste orsaken till det besvärliga ekonomiska läget är den kostnadskris som orsakades av de under 1975 och 1976 ökande arbetskraftskostnaderna. Herr Palme lägger fortfarande hela skulden på utlandel. Men lill följd av de stigande koslnaderna ökade vår export långsammare än andra länders. Världshandeln ökade trots alll förra året med 12 96, herr Palme! Vi förlorade marknadsandelar på både export-och hemmamarknaden. Det krävs stora anslrängningar för alt återvinna vad vi lappat

"Del finns överväldigande dokumeniation atl snedvridningen av pris-och kostnadsrelationen - vid fast D-markskurs - har varit orsaken lill all exporten starkl släpat efter och alt Sverige förlorat marknadsandelar." Uttalandet är professor Erik Lundbergs. Den ekonomisk-politiska deballen har, fortsätter han, "nått en boltennivåi Sverige", när opposilionen och ekonomer inom LO och TCO inte vill acceplera denna förklaring. En bollennivå, herr Palme!

Ända sedan 1974 har vår ekonomiska politik varit inriktad på all överbrygga den internationella lågkonjunktur som följde i de fyrdubblade oljeprisernas spår. Denna politik var delvis framgångsrik. Sverige kunde hålla den öppna arbetslösheten på lägre nivå än flertalet jämförbara länder. Men överbryggningspolitiken har - också i förening framför alll med kostnadsutvecklingen under 1975 och 1976 - skapat svåra problem. De har främsl kommil lill synes i ett växande underskott i handels- och bytesbalansen och i etl däremot svarande behov av upplåning ulomlands. Ju längre en mer markerad uppgång i världskonjunkluren låtit vänta på sig, desto mer har svårighelerna skärpts.

Även i år har konjunkturutvecklingen blivit en besvikelse. Tillväxten inom OECD-området tycks komma att stanna vid knappt 4 96. Den förstärkning i konjunklurförloppel som vi hoppades på i våras har inle kommil lill slånd. Inle heller för 1978 bör man enligl konjunklurinslilulel räkna med någon lydlig uppgång, även om lägel förvänlas bli bäiire under loppet av 1978.

För ca ell år sedan blev Kjell-Olof Feldl lillfrågad om vad som skulle hända, om konjunkturutvecklingen inte skulle motsvara den dåvarande socialdemokraliska regeringens förväntningar hösten 1976. "Del vore verkligen allvarligt", blev svarel. "Men", tillade han, "della kommer inte att inträffa." Men det "allvarliga" inträffade som bekanl. Och del är i den allvarliga verkligheten som den nya regeringen haft all uiforma sin ekonomiska politik.

Massiva insaiser har gjorts på arbetsmarknadspolitikens och industripolitikens områden. Under året har i genomsnitt 160 000 personer, närmare 4 % av arbetskraften, fått sysselsättning genom olika ålgärder. 1 slutet av januari presenterades ell sysselsättningspaket på 1,5 miljarder kronor. I juni fattades beslul om förlängning av del programmet. I början av denna månad logs ell nyll arbetsmarknadsprogram för vintern och våren 1978 på sammanlagt ca 2 miljarder kronor.

På motsvarande sätt har insaiser gjorts på näringspolitikens område

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

för all stödja förelag som har möjligheler all leva vidare och för all hindra frislällning av arbeiskrafl i branscher som hamnal i akuia kris-silualioner. Del har gällt bl. a. stålindustrin, varv, sjöfart, lekoindusirin och den manuella glasinduslrin. Nu väntar järn- och specialslålbranscher-na på Slöd. Näsla månad framläggs förslag rörande den mindre förelagsamhelen. Redan besluiade näringspoliliska insaiser uppgår lill nära 7 miljarder kronor. I lån och garaniier översliger insaiserna 10 miljarder. Därmed har det varit möjligt all hålla arbetslösheten på en beiydligl lägre nivå än under åren 1971-1973, då vi också var inne i en lågkon-junklur - om än mindre djup och besvärande än den nuvarande.

Regeringspolitiken har dessuiom inriklals på all mildra effeklerna av arbelskraflskoslnadsslegringen under 1975 och 1976, all förslärka den svenska exportindustrins och den imporikonkurrerande industrins internationella konkurrensförmåga samt atl begränsa den forisälla kostnadsutvecklingen. Låt mig erinra om följande åtgärder.

1. Förra höstens avskaffande av vissa oformligheter i beskatlningen av mindre företag.

2. Förra höstens skatteomläggning för 1977, syftande till att underlätta avtal på arbelsmarknaden inom ramen för det samhällsekonomiska utrymmet

3. Begränsningen till hälften av den höjning av socialförsäkringsavgifterna som socialdemokraterna föreslagil för all finansiera skatteomläggningen.

4. Förslag i höst om halvering av den allmänna arbetsgivaravgiften fr. o. m. näsla år och om en total avveckling inom inre stödområdet samt senare om löneskattens totala avskaffande.

5. Förslag i går om ännu en skatteomläggning avseende 1978 saml om indexreglerade skatteskalor, med samma moliv som förra årel - atl underlälla avtal inom del utomordentligt begränsade utrymme för löneökningar som finns i år.

6. Förslag senare i höst om lättnader i kapitalbeskattningen för familjeförelag.

Vi har inte gjort della för företagarnas eller förelagens skull ulan för alla de människors skull som har sin försörjning i dessa förelag - och för landels skull, för vårt välstånds skull. Men Olof Palme talade nyss om splittring och orättvisor mellan grupper i samhällel.

En nödvändig beståndsdel i regeringens slabiliseringspolilik har varil nedskrivningen av den svenska kronan och beslutet att lämna den s. k. valutaormen. Den effektiva justeringen av kronans värde uppgår till 15 96. Det innebär en betydande inhämtning av den föriust i konkurrenskraft som Sverige ådrog sig under 1975 och 1976 och möjliggör en mer optimistisk exportprognos för 1978 än vad som annars varil möjligt.

När Sverige gick in i ormsamarbelel 1973 skedde det utan att den dåvarande regeringen öppet klarlade följderna för vårt vidkommande av anknytningen till D-marken. Det borde ju ha framstått som självklart, all della slags valutasamarbete måste förutsätta all Sverige förde en med

Västtyskland parallell ekonomisk politik. Så blev inle fallel. Sverige bedrev i siällei en klarl avvikande poliiik. Undan för undan försämrades våra koslnadsrelalioner lill Väsllyskland. När den lyska marken fortlöpande uppvärderades genlemol ulomslående valuior - bl. a. dollarn

- följde den svenska kronan med upp. Vår konkurrenskraft försämrades
och vi ivingades devalvera.

Den fråga regeringen hade atl ställa sig i somras var, om etl forlsall valulapoliliskl samarbete med bl. a. Väsllyskland var möjligl eller lämpligt med hänsyn lill våra egna nalionella iniressen. Vi fann atl så icke var fallel. Valet stod mellan atl antingen bli tvungna alt föra en med den västtyska snarlik, myckel reslrikliv ekonomisk poliiik - någol som ansågs oförenligi med våra sysselsällningspoliliska sirävanden - eller all räkna med ålerkommande växelkursjusleringar inom ramen för ormsamarbelel. 1 del senare fallet skulle tilltron lill både samarbetet inom ormen och den svenska ekonomin ha försvagats. Regeringen beslöt därför atl Sverige skulle lämna ormen.

Om Sverige genom interna ekonomiski-politiska åtgärder kan hålla lillbaka pris- och kostnadsutvecklingen mer än genomsnittet av övriga industriländer skapas emellertid möjligheter för en framtida uppvärdering av den svenska kronan. I elt sådant läge blir det naturligt för oss alt medverka i ett västeuropeiskt samarbete. Della har regeringen klart deklarerat.

Var socialdemokralerna själva står då det gäller valutapolitiken är oklart

- lika oklart och lika motsägande som det mesta som präglar deras politik.
Jag vill därför till dem ställa följande frågor;

Tror socialdemokralerna all den svenska industrin skulle ha haft bättre möjligheler all finna avsättning för sina produkter och all ge sysselsättning här i Sverige, om den svenska kronan i dag legal nära 20 96 högre i förhållande lill D-marken än den gör efter regeringens ålgärder? Eller rakt på sak: Var devalveringen felaktig eller var den det inte? Skulle vi ha bibehållil samma kronkurs som lidigare?

Tror ni alt vår industris möjligheter all hävda sig skulle ha varil bäitre, om socialförsäkringsavgifierna - som socialdemokralerna velal - i dag varil 1,5 % högre?

Tror ni all bytesbalansen och sysselsättningsmöjligheterna skulle ha varil bättre, om den allmänna arbetsgivaravgiften fr. o. m. nästa år skulle vara 2 96 högre än vad regeringen föreslår och 4 96 högre inom del inre stödområdet?

Jag väntar svar. Jag skulle också gärna vilja ha en beskrivning av de mekanismer som skulle göra del möjligl för Sverige att ha bättre konkurrensförutsättningar i etl ännu högre kostnadsläge än det vi har i dag.

Herr lalman! Inle något enda land kan år efter år leva med växande underskoll i sina bylesförhållanden med omvärlden och läcka brislen på egel lolall sparande genom en växande upplåning ulomlands. Den situation som vi nu befinner oss i - som bl. a. kännetecknas av atl vi

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

3 Riksdagens protokoll 1977/78:15-16

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

med utländska lån finansierar vår u-hjälp, våra turistresor och räntorna på lidigare lån - släller utomordentligt slora krav på vårt näringsliv. Det kommer atl bero på vår export- och ullandskonkurrerande induslris pro-duklionsförmåga, produktivitet och konkurrenskraft över huvud taget, om vi skall komma till rätta med våra ökande balansproblem. Vi måste därför satsa på industrisektorn. Att vi inle kan konsumera oss ur krisen borde vid del här lägel vara klarl för alla.

Del är mol den här bakgrunden oroande all investeringsutvecklingen är så svag som den är. Industriinvesteringarna kommer under året att minska med över 13 96 och näsla år Iroligen med yllerligare 11 96. Della har elt direkl samband med dagens överkapacitet i produktionsresurser och lager, med minskande orderslockar och svag orderingång saml med lägre lönsamhel än någonsin lidigare.

För all stimulera näringslivels invesieringar har regeringen bestämt sig för att hell frisläppa invesleringsfonderna för konjunklurutjämning för byggnads- och maskininvesleringar i hela landel. De får nu las i anspråk även för ålgärder på marknadsföringens område. Förelagen medges också räll all ulnyllja etl tioprocenligt investeringsbidrag och all använda invesieringsfondsmedlen till 100 %.

Trots nedskrivningen av kronans värde kommer enligl konjunkturinstitutet den volymmässiga exporluppgången under 1977 att stanna vid 0,2 %. Siffran är inle något mått på devalveringens effektivitet Det tar tid innan en devalvering får effekl i volymutveckling och bylesbalans-förslärkning.

Imporlulvecklingen har pressals ner väsentligt - konjunklurinslilulel räknar med en minskning för 1977 på 1,3 96. Därigenom haren yllerligare försvagning av bytesbalansen kunnal begränsas.

För 1977 beräknas bylesbalansunderskoitei uppgå lill hela 18 miljarder kronor - en alllför hög siffra. Jag vill emellertid underslryka den genuina osäkerhel som vidlåder denna siffra. Den iniernaiionella konjunklurul-vecklingen kan bli mer gynnsam än vad konjunklurinslilulel iror. Devalveringen kan få ell snabbare genomslag än vad kalkylerna föruisälier. En viss förbäliring av byiesbalansen under 1978 är enligl min mening trolig.

De stabiliseringspolitiska åtgärderna har givelvis påverkal priserna här hemma, och delta är oundvikligt Vårens mervärdeskaitehöjning syftade ju lill all slyra över resurser från konsumiion lill produkiion och från import- lill exporisidan. De fick givelvis genomslag på konsumenlprisindex. Också nedjusieringen av kronan får sådana konsekvenser. I själva verkei är jusl della avsikien - all göra den inhemska produktionen prismässigt mer konkurrenskraftig i förhållande lill importen.

Konjunklurinslilulel beräknar nu prisuppgången under loppel av 1977 lill 13 96. Della är en oaccepiabel prisslegring på sikl. Jag har många gånger slåll här i talarsiolen och anklagal den förra regeringen för all ägna prisfrågorna alllför liiet iniresse under de ire år då prisslegringen var 10 % varje år. Inflaiionen är ell samhällsoni, som med alla krafter

måsle bekämpas. Jag har inle ändral uppfallning därför att jag har bytt jobb.

Del bör ändock observeras, atl dagens prisstegringar är en följd av den ekonomiska politik som förts mellan 1973 och 1976 - eftersläpande konsekvenser. Världens i särklass högsta marginalskatter samt de lönekostnader som då släpptes fram och de arbetsgivaravgifter som lades ovanpå löneökningarna, påverkar allljäml vår prisutveckling.

När arbetskraftskostnaderna ökar med mer än 40 96 samtidigt som industriproduktionen minskar och produktiviielsiakien sjunker, då kan prisnivån inle förbli opåverkad. Detta är så självklart all det inle skulle behöva sägas.

Ovanpå de prisökningar som har sin rol i del förflulna kommer nu effeklerna av de ålgärder som den nya regeringen hell enkell ivingals vidla för all siärka vår försvagade konkurrensförmåga. Om dessa effekter frånräknas, då har inflationen varit lägre i år än förra årel. Prisstegringen uppgick då under de första nio månaderna i år till 5,4 96. Motsvarande siffra var förra årel 6,1 96, dvs. 0,7 procentenheter mer.

Denna förklaring är nalurliglvis lill ringa tröst för den som finner atl pengarna inle räcker lill. För honom eller henne är orsaken lill prisstegringarna likgiltiga. Men för vår bedömning av framtiden - en bedömning som även herr Palme borde kosta på sig att göra - är likväl en sådan analys hoppingivande. Vi bör kunna dämpa infiationslakten. Konjunklurinslilulel räknar nu med en uppgång i konsumenlprisindex under näsla år på 8 96. Siffran kan komma au bli lägre.

Ell näslan avgörande villkor för dessa beräkningar är all lönekosl-nadsutvecklingen håller sig inom de marginaler som samhällsekonomin medger. Slora kostnadsökningar är redan intecknade för näsla år - trots sänkningen av den allmänna arbetsgivaravgiften. De sammanhänger med årets avtal och med införandel av den femte semesterveckan.

De nya skatteskalor som regeringen nu framlagt syftar till atl underlälla för parterna på arbelsmarknaden all nå ell avial inom de ramar som del samhällsekonomiska utrymmel uppställer. Syftel är också all förhindra all inflaiionen aulomaliskl höjer medborgarnas skall. I förhållande lill vad som annars skulle iniräffa ger förslagei alla grupper lägre skall år 1978. Samiidigl indexregleras de nya skalleskalorna.

Herr lalman! Del gångna årel har varil besväriigt för oss alla. Prisstegringarna har varil stora. Trots skattesänkningar och löneökningar har stora grupper fått en viss slandardförsämring. Den privala konsumtionen har varit i stort sell oförändrad jämfört med 1976. Del innebär atl våra pensionärer fått en viss förbäliring och de aktiva åldersgrupperna en viss försämring. Inle heller för näsla år kan någon slandardökning utlovas. Konjunklurinslilulel räknar med en minskning av den privala konsum-lionen med 0,3 96.

I herr Palmes s. k. Metall-tal och det anförande han höll här nyss, får vi veta att allting i år skulle ha varil myckel, myckel bätlre, om socialdemokraterna fått behålla regeringsmakten. Men vad vi inte får

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

veta, del är hur della skulle ha gåil lill. Eller med vilken annorlunda politik socialdemokraterna skulle ha kunnal förverkliga allt del goda som de nu - i efterhand - vågar lova vårt lands medborgare.

Går vi lill källorna, bl. a. socialdemokraternas alternativ till regeringens finansplan i januari, kan vi konstatera att deras recepl då var en "stram" ekonomisk politik. "Stram" innebär ju inte precis att folk får del bäitre. Ordinationen motiverades med all den iniernaiionella konjunkluren redan vid årsskiflel var definilivi på väg uppåt Man räknade med beiydligl ökad export och växande företagsvinster. Därmed skulle ekvationen gå ihop.

I juni, elt par månader senare, var socialdemokralerna mogna alt skjula på åtstramningen lill den 1 januari näsla år. Då skulle konjunklurför-bällringen med säkerhet infinna sig och rädda Sverige. Under mellantiden log de avstånd från regeringens momshöjning, som genomfördes för att strama åt ekonomin, för alt minska imporltrycket saml för alt stärka exporlansträngningarna. Och nu lar de lydligen -jag har inle fåll svar på den frågan ännu - avslånd från devalveringen liksom också från lö-neskallesänkningen, alll ålgärder vidlagna för all stärka företagens konkurrenskraft. Ingenting - inle ell dugg - av della går ihop. Det är poliliski-laktisk hackmat för hela slanten.

Herr talman! Regeringen kan inle utlova några lysande lider för 1978. Men jag tror all vi ändå kommer all kunna iaktta lecken lill en successiv förbäliring för den svenska ekonomin. Även om mer pålagliga bevis och siffror saknas, lycker jag mig kunna iaktta en vändning åt rätt håll ulomlands. Byiesbalansen kommer fortfarande au vara besvärande negativ. Men de volymmässiga relationerna mellan export och import kommer att vara mera tillfredsställande. Minskningen i lotalproduklionen lorde förbyias i en uppgång. Läget på arbetsmarknaden borde mot slutel av 1978 förbällras och stabiliseras. Krisstämningen inom näringslivet torde komma all minska. Prisulvecklingen blir mera gynnsam. Vi kommer atl bli varse all vi passeral bollen och är på väg uppåt

Arbelsmarknadsminislern PER AHLMARK;

Herr lalman! Vi har de här veckorna bevillnal hur våld och lerrör använls i en skoningslös kamp mol demokraii och människovärde.

I Sydafrika lillgriper de slyrande rasislerna ell alllmer ohöljl förtryck för all söka bevara sina privilegier. Också krisina och andra ledare som förespråkal icke-våld mördas eller sälls i fängelse. Arrogant avvisar apariheidregimen tanken atl människor har lika värde, oavsell hudfärg.

I Väsllyskland söker små terrorgrupper skaka demokratin med skräck och våld, kidnapping och mord. De kan inle ens själva tro all de skall kunna övertyga det västtyska folkel om all de med terrorn som redskap kan skapa ett bäitre samhälle. Vad de möjligen hoppas är atl kunna provocera lill våld också från demokralins företrädare.

I båda fallen är våldet ett ultryck för politisk svaghet

Rasislregimen i Sydafrika skulle falla sönder i samma ögonblick den

gav alla landels medborgare rällen all säga sin mening i fria val, med allmän och lika rösträtt Den representerar bara en liten minoritet, förblindad av rastänkande. Del förtryck vi nu ser i Sydafrika måsle bli en signal lill den övriga världen att skärpa kampen mol rasförtrycket Vi måsle i praktisk handling göra klarl all varje vägran all ge upp apartheidpolitiken kommer all direkt drabba rasislerna själva och deras ekonomi.

Terrorgrupperna i Väsllyskland skulle i val få stöd för sin förvridna samhällssyn av en försvinnande liten del av landels befolkning. Del är just därför de lillgriper våld i stället för argument, slår besinningslösi i stället för atl gå ul i öppen debatt för alt övertyga människor. Rättsstaten står inför den svåra avvägningen all med fasthet försvara sig mot de här grupperna och samtidigt vägra falla för frestelsen all göra det öppna samhällel mera slutet. Först om demokratin av rädsla för terrorismen skulle börja tumma på demokratins principer, har Baader-Meinhof-grup-pen vunnit en framgång.

Den svenska hållningen är klar. Vi stödjer frihetsrörelserna i södra Afrika därför all de vill fälla en diktatur. Vi hoppas intensivt på framgång för regeringen i Väsllyskland därför all den vill försvara en demokraii. Apartheid i Afrika och terrorismen i Europa är samma andas barn: för-aklel för frihel och folkstyrelse, försöken alt med våld bevara eller förslöra del man inie kan uppnå genom slöd från människorna själva.

Så över lill den svenska deballen. 1970-talets diskussion har på etl nyttigt säll skärpt vår uppmärksamhet på krav som lidigare ofta nonchalerades; en god miljö, ett mänskligare arbetsliv och att fler skall vara med och fatta beslul närmare de berörda människorna.

Men det har samtidigt funnits och finns inslag i debatlen som är mer ofruktbara. Ell sådani är en överdriven missiänksamhel mol velenskap och leknik. Ell annal är föresiällningen atl våra problem skulle lösas bättre om våra ekonomiska resurser inte längre ökade.

Under 1950- och 1960-lalen fanns en kanske alllför oplimistisk syn på vad velenskap och teknisk utveckling kunde ge för framliden. Den moderna teknologin hyllades i alla tonarter som en källa för framlida välstånd. Men mol den synen kom en reaktion, och som så många gånger förr slog optimismen över i sin motsats: en allmän missiänksamhel mol velenskap och teknik och ibland t o. m. en ovilja all analysera samhällsproblemen i mer förnuftsbeslämda banor.

Den lendensen är farlig. Den slår i skarp motsatsslällning lill en bärande liberal idé: uppfallningen att samhällel kan bli bättre genom gemensamma insatser, alt människorna kan förbättra sina livsvillkor genom elt handlande grundat på fördjupad kunskap och vilja att ta velenskap och leknik i den sociala nyttans tjänst

Miljöproblemen, som brukar användas som exempel på teknikens härjningar, ger utmärkta exempel på kunskapens belydelse. Många miljöproblem har skapats genom okunnighet och dålig leknik - det är genom ökad kunskap och förbällrad leknik som de kan lösas eller bemästras.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Arbelsliveis ulveckling visar vad del handlar om. Genom lönlagarnas medbeslämmande i arbelslivei, genom skärpla lagar och krav, skapar man förulsällningar för all sleg för sleg göra arbetslivel mänskligare och mer stimulerande. Men då krävs också vilja och förmåga till vetenskapliga satsningar, lill förändringar i produktionsprocesser. Bara ell samhälle som vårdar och ulvecklar sin vetenskapliga och tekniska förmåga kan klara framlidsproblemen.

Också i fråga om synen på betydelsen av all våra samlade resurser växer kom en reaklion som riskerat att föra vilse. Många debattörer har hävdal all ekonomisk tillväxt inte är så viklig eller t. o. m. skadlig. De senaste årens prakliska erfarenheter i Sverige liksom i andra länder visar klarare än någon teoretisk diskussion hur fel den tanken är.

Under de sju år som hittills gått av 70-lalel har brullonalionalproduklen inte ökat mer än vad vi brukade klara på två år under 1960-lalel.

Industriproduktionen ökar inte sedan ell par tre år. Investeringarna har minskal, och oroande rapporter från induslrin är sländiga följeslagare för oss alla.

Den uleblivna lillväxlen har inte gjort del lätlare all molverka stress och konkurrensanda och skydda de sämst slällda, som en del troll. Tvärtom: när det blir svårigheler i ekonomin tvingar sig strukturrationaliseringar fram mycket snabbare än vad som annars skulle bli fallel. Det ökar känslan av tryck och oro för människorna.

När ekonomin expanderar får vi däremoi en chans att klara omställningar ulan arbetslöshet. Och arbetslöshet går i regel ut över de sämst ställda: de med dålig yrkesutbildning, de nya på arbetsmarknaden, framför allt ungdomarna, äldre som får svårt all hitta etl nyll jobb om de blir ulan det de lidigare hade, de som bor i områden där sviktande branscher dominerar sysselsällningen.

Dessuiom: med lilen tillväxt får vi mindre resurser för reformer. Regeringen har nu inlett ell budgetarbete som blir mycket tufft, därför alt redan beslutade utgifter och automatiska ulgiftsslegringar ger många miljarder i underskoll på budgeten 1978/79. Om man satsar på de mest utsålla grupperna - de äldre, de sjuka och omsorgen om barnen - så kan man aldrig komma ifrån all i ett hårl budgelklimat tvingas man skjuta upp andra angelägna reformer.

En ekonomi som inle utvecklas gör också avtalsrörelsen mera besvärlig. Lika många som förr skall dela på myckel mindre av nya resurser. Del blir en hård kamp om en kaka som inle växer eller växer långsamt. Det minskar ofta utrymmet för satsningar på vissa grupper eftersom följden kan bli minskningar i reallön för andra grupper.

På alla håll bevakar man då myckel mera noga egna tillgångar än när en ökning av resurserna ger mer av handlingsfrihet. Det blir svårare all få människor alt ställa upp på insatser för dem som har del kärvt i ell samhälle med lilen tillväxt Och det kan lätt breda ul sig någon sorls syndabockstänkande i samhällel - man skyller hell felakiiga ekonomiska svårigheter på invandrare eller på andra grupper eller på all

u-länderna säljer för billiga varor.

Vi ser nu också lydligare än förr all lillväxl handlar om resurser för vikliga ändamål. Med expansion i ekonomin får vi beiydligl siörre möjligheler all tillgodose angelägna krav som daghem, vård och miljöskydd. Också den privala konsumtionen upplevs av de flesta som viklig för välfärden. Man får nog leta länge bland inkomsllagare i vanliga lönelägen och bland barnfamiljerna för all hilla några som iror alt del bara är en del "onödiga prylar" som man behöver dra in på när ekonomin gör del nödvändigl alt strama åt. Del blir i stället svårare all orka med vikliga delar av den egna konsumtionen: en hygglig malstandard, bra kläder, en trevlig bostad, någon resa och annal sådani.

Inle heller tesen alt mindre lillväxl skulle vara bra för u-länderna har visal sig hålla. När vi måsle dra ner på importen går det också ul över u-ländernas exporimöjligheler. Och del blir svårare all få opinionssiöd för u-landsbislånd i etl läge där hundratusentals människor i Sverige får kämpa hårl för att klara samma siandard som de hade förra årel.

Vi bör alla la vara på den lärdom som 1970-talet gell oss. Ökade ekonomiska resurser är en nödvändig föruisälining för all vi framgångsrikl och på lång sikl skall kunna möla angelägna behov. Därför är del nu så ofaniligi vikligl att ge vårt näringsliv förutsättningar atl utvecklas, att få ny fart i svensk ekonomi. Därför måste vi också ärligt konstatera, att den uteblivna tillväxten gör de politiska avvägningarna i t ex. fördelningspolitiken både mycket svårare och mycket viktigare.

Jag skall inte nu fördjupa mig i orsakerna till de svårigheter som drabbat svensk ekonomi. En hell avgörande förklaring är den som Olof Palme angav i en klarsynt del av sitt tal på Metallkongressen. Jag ciierar;

"Vi satsade gemensamt på expansiv politik för atl värna sysselsättningen och därmed söka övervintra under den internationella lågkonjunkturen. Vi räknade allmänt med att den uppgång som begynte under första halvåret 1976 skulle forisälla under 1976 och 1977. Vi fick inle den uppgång som alla räknade med. Del var en svår missräkning. Del har slälli den borgerliga regeringen inför en rad problem som också vi hade drabbals av."

Så har förelagen nu ivingals all dra ner produklionen för atl kunna börja minska de väldiga lagren i stället för all som länkl var kunna både öka produklionen och sälja av överlagren lill goda priser. Den förändrade lagersituationen förklarar hela den nedgång i bruttonationalprodukten som konjunkturinstitutet förutser för i år.

Men lill del som Olof Palme anförde på Metallkongressen måste vi också lägga kostnadsökningen på våra varor, som hindrat Sverige från all få rimlig del i den uppgång som trots alll skett på våra viktigaste exportmarknader. All konstatera att kostnadsproblemet föreligger är självfallet inle att rikta någon speciell anklagelse mot just löntagarna. I en som det visade sig falsk optimism 1974-1975 lockades alla - löntagare, arbetsgivare, politiker - att på olika vägar överanstränga samhällsekonomin och höja koslnaderna utöver vad del fanns underlag för.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Avgörande nu är hur vi möter de svårigheter som svensk ekonomi befinner sig i. Två frågor är då helt cenirala;

1. Hur skall vi kunna siärka konkurrenskraften för del svenska näringslivet?

2. Vilken avvägning skall vi göra mellan olika, angelägna anspråk i ett läge ulan beiydande ekonomisk lillväxl?

Regeringen har redovisal en klar hållning i de här båda grundläggande frågorna.

Konkurrenskraften stärker vi framför allt genom all se lill att svensk industri kan få arbeta med en kostnadsutveckling som inte rusar ifrån kostnadsökningarna i andra länder. Regeringen har sedan hösten 1976 skrivit ner kronan med sammanlagt effektivt ungefär \S%. Det skall lägga grunden för expansion längre fram, liksom den socialdemokratiska devalveringen 1949 på omkring 30 96 lade grunden för 1950-lalels ulveckling.

Vi lämnar knyiningen lill den lyska D-marken. På så vis får regeringen möjlighel att föra en mer ambitiös sysselsättningspolitik än Västtyskland, utan alt del slår så hårt mot vår konkurrensförmåga på världsmarknaden. Vi avvecklar också den allmänna arbetsgivaravgiften och stoppar på så sätt utvecklingen mot ständigt ökade skatter och avgifter på arbetskraften. Det ger i sin tur bättre förutsättningar för atl klara lugna avtalsrörelser. Till det bidrar också reformeringen av vårt skattesystem, med lägre marginalskatt i vanliga inkomstlagen och inflationsskydd.

Många andra åtgärder måste lill - slora insaiser i branscher med alldeles speciella problem, som leko, varven och siålindusirin, siöd lill forskning och ulveckling, bättre villkor för mindre förelag, hjälp med exportsatsningar m. m. Men vad vi gör för alt återställa Sveriges kostnadsläge ger den nödvändiga grunden för all andra insaiser skall bli framgångsrika och för all sysselsällningen skall tryggas.

Också i fördelningsfrågan har regeringen klargjort sin syn. När tillväxten uteblir väljer vi all i första hand värna om dem som är hårdast utsatta: dels de som är eller riskerar all bli arbelslösa, dels de grupper - särskilt äldre och barn - som är mesl beroende av sociala insaiser från stal och kommun.

Planen på 100 000 nya daghemsplaiser under fem år skall fullföljas, därför alt bristen på god barnomsorg hotar barnens irygghel, fyller föräldrarnas vardag med slit och oro och försvårar jämställdheten mellan kvinnor och män.

Insaiserna för de äldre i bl. a. vården måste ökas, därför att en växande andel äldre människor i vårt land har rätt all begära att det flnns god vård och mänsklig kontakt när de så behöver.

Jag skall inle dölja alt del här vägvalel leder lill mindre utrymme för de redan yrkesverksamma i irygga jobb. Del är en ofrånkomlig följd av en medvelen solidariletspolilik.

All klara sysselsällningen har hela liden varil eii övergripande mål för regeringen. Och jag instämmer i statsministerns konstaterande all

del är molsalsen till högerpolitik. De yilre hoten mot full sysselsättning har varit större än kanske någon gång lidigare under efterkrigstiden. Svag internationell konjunktur i oljekrisens kölvatten, svåra branschkriser och snabba kostnadsökningar har lett lill myckel stora påfrestningar. Den moderna svenska arbelsmarknadspolitiken har ställts på sill hillills svå-rasle prov.

Vi har inle ivekal all använda de inslrumeni vi har lill vårt förfogande och hilla de nya redskap som krävts. Del har också gell goda resultat. Sysselsättningsläget hade varil dramatiskt myckel allvarligare ulan de omfattande arbelsmarknadspoliiiska insaiser som regeringen sall in. Antalet sysselsatta i Sverige är, som Thorbjörn Fälldin sade, högre än någonsin, och arbetslösheten är från internationell synpunkt utomordentligt låg.

Ungefär 4 96 av arbetskraften får jobb eller ulbildning genom arbetsmarknadspolitiken. Under en "normal" månad får ungefär 30 000 personer sysselsättning genom beredskapsarbelen - i kommuner, stat eller förelag. 70 000-90 000 befinner sig i arbetsmarknadsutbildning av något slag i företag eller i särskilda skolor. 25 000 får arbete i skyddad eller halvskyddad verksamhet och 15 000 som arkivarbelare. I genomsniu är del mellan 150 000 och 200 000 människor som får direkl sysselsällning genom arbelsmarknadspoliliken.

Arbeislösheien har som en följd av del här kunnal hållas på en myckel låg nivå, omkring 2 % eller därunder.

Nu säger en del all de arbetslöshetssiffror som vi redovisar är osanna, all arbetslösheten egentligen är 4-5 96 eller t. o. m. 8-10 %. Tanken är då alt de som utbildas eller har beredskapsarbelen "egentligen" bör belraklas som arbelslösa.

Jag kan inie dela den uppfattningen.

För det första bör vi komma ihåg atl de som t ex. deltar i arbetsmarknadsutbildning ju inle är samma personer från lid lill annan. Efter avslutad ulbildning slussas de allra flesta ul på den öppna arbelsmarknaden. Under utbildningstiden lägger de alltså grunden till ett framlida förvärvsarbete. Utbildning och omskolning ulgör i elt föränderligt samhälle för allt fler ett naluriigt inslag någon eller några gånger i livet.

Och för de flesia innebär ju inte utbildningen alt de sedan tvingas la ell sämre arbele än vad de annars hade kunnal få - tvärtom. De ökar sin handlingsfrihet och sina möjligheter all få elt bra jobb.

För det andra vill jag peka på den betydelse som praklik- och beredskapsarbelen för ungdomar har haft som inkörspori till arbetsmarknaden. Omkring tre av fyra ungdomar som anvisats s. k. enskill beredskapsarbete med stöd av elt bidrag på 10 kr. i limmen har sedan fåll fast jobb på samma arbetsplats.

För del tredje är de arbeten som ulförs som beredskapsarbeten ofta lill mycket slor nytta. Man kan ta vägbyggandet som exempel. Uppe i Norrbotten och Västerbotten byggs huvuddelen av vägarna som beredskapsarbelen. Det är naturligtvis oerhört viktigt för de människor som

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

bor där, för att göra avstånden i Norrland kortare.

Samma sak gäller tidigareläggningen av en hel rad olika industribe-slällningar.

Men genom alt konjunkturuppgången dröjer och förelagens lager delvis är överfulla kvarslår hoten mot sysselsättningen under den kommande vinlern. När induslrin minskar antalet anslällda sker del lill stor del genom alt man begränsar nyanställningarna. Det är ett av skälen lill atl ungdomens möjligheler alt få arbele kraftigt har försämrats. Antalet varsel om uppsägningar har också ökal. Därför salsar vi nu ylleriigare omkring 2 miljarder kronor under hösten, vintern och våren för all möla riskerna för en växande arbetslöshet De ålgärder vi sälier in bör kunna ge jobb eller ulbildning ål minsi 30 000 personer.

Våra förslag har främsl ivå inriklningar:

1. Slöd sysselsällningen inom industrin, bl. a. genom industribesläll-ningar och ännu siörre satsningar på yrkesutbildning, både inom och utom förelagen - det är en ulbildning som har stor belydelse för vår ekonomi och för den enskilde också på lång sikl.

2. Fullfölj och förstärk ålgärder som syftar lill all ge arbele eller ulbildning lill ungdomar och andra nyiilllrädande på arbelsmarknaden, främsl kvinnor.

Omkring hälften av de arbelslösa är under 25 år och av dem en beiydande andel under 20 år. Arbelslöshel är ell gissel för alla, men den innebär kanske för unga människor en siörre risk än för de flesia andra. Den rollöshet som ungdomsarbelslösheien kan leda lill kan ödelägga ell hell liv. Därför skall vi nu i handling söka förverkliga den ungdoms-garanii som vi så länge arbelai för och som förra höslen fick riksdagens slöd. Målet är all alla ungdomar skall kontaktas och erbjudas arbele, praklikplais eller fortsatt utbildning när de slutar skolan.

Ett grundläggande problem i samband med ungdomsarbetslösheten är många ungdomars otillräckliga ulbildning. Ser man på vilka ungdomar som är arbelslösa, så finner man all 75-80 96 av dem saknar ulbildning efter grundskolan. Inte så få av de arbelslösa har dessuiom avbrutit grundskolan i förtid. Ju längre utbildning ungdomar har och framför alll ju mer yrkesinriktad ulbildningen är, desto mindre risk löper de atl bli arbetslösa.

Del finns naluriigtvis en lång rad skäl lill att vissa ungdomar inle fortsätter sina sludier efter grundskolan och exempelvis skaffar sig en yrkesutbildning. Ett viktigt skäl är av många vittnesbörd att döma vanlig skoltrölthet Man vill hell enkell göra någol annal än all forisälla i samma typ av skola som den där man tillbringat nio år av sill liv.

Vi måsle ägna siörre omsorg ål den här gruppen av tonårsungdomar, de som vill gå ut i arbetslivet direkt efter grundskolan. För deras del måsle del kanske skapas någol nytt syslem, där man varvar utbildning och praktiskt arbete. Här har sysselsätiningsulredningen kommil med tankar som vi skall allvarligt pröva. Och jag välkomnar en nära samverkan mellan regering och opposition för atl möla del allvarliga samhällsproblem

som en omfattande arbelslöshel bland unga människor ulgör.

Sverige står nu och under de kommande åren inför svårigheter som mer än på länge inbjuder lill konstruktivt samlal i siällei för lill destruktivt skällande. Svårigheterna är inte vare sig skapade av regeringen eller påhillade av regeringen. De finns i verkligheien, och alla har sin del av ansvaret Genom all inse problemens allvar och nu la begränsade påfrestningar kan vi lägga en fast grund för atl Sverige skall komma igen som stark industrination. Det kräver av oss politiker all vi öppet beskriver verkligheten sådan den är och hederligt tar slällning i de besväriiga val vi står inför

Jag har sell att Olof Palme och andra ledande socialdemokraler reageral inför anklagelser om atl bedriva missnöjespolilik. Ärdet missnöjespolilik, har de frågat, att beskriva hur barnfamiljer och andra får ekonomiska svårigheler på grund av inflationen?

Nej, del är alllid legitimt och angelägel all redovisa människors vardagsbekymmer. Det är också en given uppgift för en politisk opposition alt kritiskt granska regeringen.

Men missnöjespolilik är det all för en bredare allmänhet inle våga redovisa avgörande fakta om de ekonomiska svårigheterna som man själv erkänner i mer begränsade sammanhang.

Olof Palme och andra ledande socialdemokrater har i seriösa intervjuer om ekonomin medgell all kostnadsutvecklingen har varit alltför snabb och atl det försvagar Sveriges internationella konkurrenskraft Men på möten låtsas ni som om talet om alllför snabba kostnadsökningar bara är en bluff av regeringen och en konspiration mol löntagarna.

Missnöjespolilik är del också all hårl attackera regeringen för de ekonomiska svårigheterna men själv sakna varje allernaliv för alt lösa det dominerande problemel. Ni har sagl nej till varje förslag regeringen lagt, kritiserat varje beslut regeringen tagit, för all svensk industri skall kunna sälja lill konkurrenskraftiga priser på världsmarknaden.

Ni avvisar devalveringarna. Ni vill ha kvar bindningen lill D-marken irols alt det föruisälier all Sverige inle fäster siörre vikl vid den fulla sysselsättningen än vad man gör i Västtyskland. Ni motsätter er en sänkning av den allmänna arbetsgivaravgiften. Ni föreslår i stället kraftigt höjda avgifter på arbetskraften, alltså mer av skatt på sysselsättningen. Ni kritiserar förslag om sänkta marginalskatter och inflationsskydd som skulle göra del möjligl alt säkra reallönelyft ulan alltför kostnadsupp-drivande nominella lönestegringar. Det här är etl nejsägande som - om det fick slyra besluten - skulle leda lill ökad arbetslöshet och fler nedläggningar av företag.

Missnöjespolitik är del också atl vägra ta ställning till avvägningen mellan olika anspråk på samhällsekonomin i etl läge ulan ordentlig ekonomisk tillväxt Regeringen har klart deklarerat alt vi i det här lägel väljer alt i första hand värna om de hårdast utsålla: de som är eller riskerar alt bli arbetslösa och de grupper - barn, sjuka och äldre - som är mesl beroende av sociala insaiser från slal och kommun.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Ni i opposilionen är i er fulla räll all göra en annan avvägning än vi. Men lålsas inle all del skulle vara möjligl all avdela lika mycket resurser som regeringen för insaiser mol arbetslöshet, bygga lika många daghem som regeringen vill, siärka slödel lill äldre lika mycket som regeringen förespråkar - och dessutom nu höja siandarden för vanliga yrkesarbetande i irygga jobb. Det är inte möjligt.

I solidarilel med arbelslösa, barn, sjuka och gamla får de aklivi yrkesverksamma en lid vara beredda all göra avkall på sina berälligade krav på högre siandard. Om socialdemokralerna insiämmer i den sals-ningen bör ni också öppel säga del och ärligi redovisa den ofrånkomliga innebörden.

Vi i regeringen har redovisal våra båda vägval.

De yrkesakliva gör uppoffringar för all andra inle skall bli arbelslösa. De friska och akliva generationerna gör uppoffringar inte minst för de pensionerade generationerna och för de sjuka.

Anser opposilionen alt del här är fel? Jag har läsl några av de lal Olof Palme har hållil de senasle veckorna och slagils av hur ofta fraser fåll ersälla en verklig analys av svårighelerna i vår ekonomi.

Men alt kraftigt höja arbetsgivaravgifterna blir inle "löntagarvänligl" bara för all opposilionen påstår del - i siällei skulle del hola jobben för liotusenlals löntagare.

Au sänka marginalskatterna, som vi föreslår, är inle att gynna "höginkomstlagarna", hur mycket Olof Palme än fortsätter all hävda det - han gör det också i dag. I stället betyder rimliga marginalskatter mesl för de breda grupperna av arbetare och tjänstemän. Och de grupperna skall inte för all framtid behöva betala ungefär två tredjedelar i skall på ett extraknäck, en övertidsersättning eller en lönehöjning. Kommer oppositionen nu all säga nej lill regeringens skatleförslag, som beiyder all man börjar la ilu med dessa missförhållanden?

Au attackera regeringens fördelningspolitik är inte heller atl slå vakl om solidaritelen, hur ofta Olof Palme än säger del - i siällei bygger regeringens poliiik jusl på solidarilel med de grupper som riskerar all drabbas hårdasi i lider av stora ekonomiska problem.

1 en demokraii kan vi inle ha som poliiisk metod au dölja fakia. Vi måste tvärtom bygga på människornas insikt och förmåga all förslå att också svåra beslul måste fallas om vi skall kunna återställa balansen i den svenska ekonomin. Och alll fler människor inser de sammanhangen. Det är min övertygelse alt den del av svenska folkel som har fasta och trygga jobb är beredd all la nödvändiga men ändå begränsade påfrestningar nu i ansvar för framliden och i solidaritet med människor som har del svårare.

OLOF PALME (s):

Herr talman! Det är näslan oförsynt av mig alt tränga mig in i den långa parad av statsråd, vartill de allmänpolitiska debatterna numera har förvandlats. Vi skall genomlida sex stycken innan vi kommer till middag.

Del är klarl all i en svår silualion vill de väl kapa lill sig så myckel lid som möjligl.

Vi har nu lyssnat lill tre som har talal länge, en och en halv timme. De undvek under denna lid all säga ell enda ord om energipolilik, irols all var och en i denna kammare och flerialel åhörare vel all del är regeringens mest brännande fråga. Del är nalurliglvis någonling sjukl i della.

Herr Fälldin log upp devalveringen och sade atl del fanns myler. Lål mig klargöra. Jag fick reda på devalveringen via en svensk journalist som hade hört det i Danmark. På fredagskvällen ringdes jag upp av Thorbjörn Fälldin. Jag frågade; Är detla samråd eller är del informalion om ell redan failal, oålerkalleligl beslul? Herr Fälldin sade; Della är information om ell redan fallal beslut. Därmed avvek han hell från den tradition vi haft i Sverige. Därmed visade regeringen en total själviill-räcklighei i denna fråga, och del är ingen myibildning när vi å del skar-pasle brännmärki della enligl vår iradilion odemokraliska förfaringssält

Sedan har jag nu lyssnal under all denna lid lill väldigt mycket glåpord och svartmålning av opposilionen. Herr Bohman är värst - del fallas väl bara all han skulle säga all vi socialdemokraler är gamla, excentriska och ohyvlade, men det fick vi inle höra. Men bakom della döljer sig ju en regering som har misslyckats med sin fundamentala uppgift att hålla ordning på Sveriges ekonomi. Ta priserna! Herr Bohman stod upp och sade alt koslnadsslegringarna bara lill en del är inflation, resten beror på den borgerliga regeringens åtgärder. Jag uppmanar honom alt ställa sig i en snabbköpskassa och säga: "5-6 96 är på inflaiionen - 8 96 beror på de ålgärder som jag har vidlagil. Hav iröst!"

Koslnadsslegringarna beror ju på all regeringen har lålil en ålslram-ningspolilik ske genom all lillåla inflaiionen atl rasa i höjden. Och när ni klagar, i tron att er dominans i massmedia skall tillåla della, och säger all ni inte haft några alternativ, sä kan vi peka på precis motsatsen. Vi förde en återhållsam politik i valrörelsen, men länk om ni då hade fört fram någol av Per Ahlmarks alla manande ord i dag i stället för alla löften om vårdnadsbidrag, 10 000 nya jobb, sänkta skatter och halverade priser. Vi varnade för er lättsinniga inflationspolitik i Qol hösl. Vi lade fram en stramare budget jusl för all undvika inflaiionen, men ni lät inflationens orättvisa verkningar sköta åtstramningen så all vi flck en sänkt köpkraft och orättvisa verkningar i ekonomin.

Jag pekade tidigare på all ni betraktar er devalvering som en bedrift, samtidigt som ni själva säger atl statsfinanserna nästa år kommer all försämras med 10 miljarder kronor. Vi får alltså kalenderåret 1978 etl upplåningsbehov på 25 miljarder kronor. Jag frågade ekonomiministern: Hur skall delta kunna förenas med trovärdighet när del gäller kampen mol inflaiionen? Hur skall della kunna förenas med trovärdighet för den ekonomiska politiken i utlandet, en trovärdighet som är ganska viklig?

Ni har talat om atl vi haft förlorade år i början av 1970-lalel, då pro-

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

duklionen ökade ganska långsamt. Men delta år, 1977, är del första år någonsin i fredstid sedan vi senasl hade en borgerlig regering, då den totala produktionen i vårt land har sjunkit Den har sjunkit med över 2 96. Någol sådant skedde aldrig under den socialdemokratiska regeringens tid. Vi hade alllid en produkiion som vi kunde använda för all förbälira välfärden, för all förbälira för människorna och för all bygga ut samhället.

När vi hade en någol sämre produktionsutveckling, då talade ni om föriorade år. Nu går del för första gången nedåt. Del enda som sliger i landel är priserna och de siora underskotlen, underskottet i statsbudgeten och underskottet i utlandsbelalningarna. Jag tror att del i del läget är ganska farligt all försöka skylla ifrån sig genom angrepp på opposilionen eller genom ell slags skönmålning av egna bedrifter. Detta är nämligen det konkreta resultatet Och man frågar sig om detla usla resullal, när vi har lappat så myckel produkiion, har varil förgäves, eftersom ni driver landel in i alll större ekonomiska svårigheter genom alt lassa på det en gigantisk skuldbörda i utlandel, ell gigantiskt underskott i statsfinanserna och en rasering av del kollekliva sparandel i samhällel.

Herr Bohman brukar inte precis ha vänligheter all säga om oss, men ibland säger han någol som är räll klokl. I Sollefteå, när han visserligen omnämnde min ringhet i nedsättande sammanhang icke mindre än 25 gånger - vilket torde vara svenskl rekord i glåpord - sade han likväl någol velligl när han varnade för våri slora oljeberoende och för de väldiga prissiegringar på oljeområdel som kunde komma i början av 1970-lalel.

Nu siller herr Bohman i den regering som, åtminstone enligl sialsminisiern, fram lill början av 1980-lalel skall bygga färdigl fyra, fem eller sex kärnkraflsaggregat som icke skall användas. Del innebär en kapitalförstöring på 10 miljarder kronor. Med dagens oljepriser - och de är relativt sell låga i förhållande lill vad man kan befara för framliden

- innebär del dessutom 3 miljarder kronor yllerligare i utländsk valula
för all köpa olja. Jag vill fråga herr Bohman om han med hänsyn lill
den ekonomiska situation som vi slår inför och i del perspekliv vi nu
har, med ell underskoll på 18 miljarder i vår ulrikeshandelsbalans näsla
år, anser del vara försvarbart alt bygga kärnkraftverk som icke används
och som ofrånkomligl leder lill en valutadyr oljeimport?

Jag frågade herr Fälldin om han ansåg all del fanns någol alt göra ål den växande förtroendeklyftan mellan slora grupper i vårt land och den borgerliga regeringen. Herr Fälldin hade ingel svar på den frågan. Lål mig ta ell enkell exempel, frågan om skalierna. Regeringen brukar ju tala om all man vill ell brell samförstånd. Jag har just fåll elt skalleförslag som vi inle i sin helhet har analyserat, men man kan konstatera följande: Ni vill genomdriva en indexreglering av skatterna från 1979

- ni sköt på det ett år eftersom ni inle orkade med en sådan nu, men
ni försöker smyga igenom del näsla år. Landsorganisationen är emot
en indexreglering. Det är också TCO - i varje fall i nuvarande läge.
Landstingsförbundet, Kommunförbundet och socialdemokralerna. Är del

etl ultryck för en vilja till samförstånd att försöka genomdriva en skatteförändring som omfattas av en sådan massiv motvilja hos myckel stora folkgrupper och för vilken entusiasmen inom centerpartiet - för atl ullrycka saken milt - inte tycks vara överväldigande stor?

Lål oss sedan titta på den skatteskala som har lagts fram! Den kan ju inle ses isolerad, eftersom samtidigt kommunalskatten höjs. Man har inte kunnal redovisa någon som helst finansiering av skattesänkningen. Blir det en höjd moms så slår det hårl mot de mindre inkomsllagarna. Jag har gjort ell enkell räkneexempel som ulgår ifrån den skalleskala som regeringen i går lade fram, som ulgår ifrån all kommunalskallen höjs med två kronor och som räknar in den momshöjning som ni genomfört i år- den är ju etl faklum. Mill räkneexempel visar all regeringens skalleförslag innebär all den som tjänar 30 000 kr. får en skalleskärpning på 970 kr., dvs. näslan lusenlappen jämnt. Den som tjänar 50 000 kr. får en skatteskärpning på 350 kr. Den som tjänar 80 000 kr. får en, om än begränsad, skaitelindring, på 80 kr.

Jag vill inte ifrågasätta att ni har moliv för alt på della sätt genomföra en kraftig skalteskärpning för de lågavlönade och ge dem som tjänar mer en liten skattelättnad. Men säg icke all delta är uttryck för en bredare solidaritet i samhället! Säg icke all detla minskar klyftorna! Det ökar klyftorna, och det kommer atl öka spänningarna i del svenska samhället. Min fråga kvarslår: Hur skall ni ändra er politik för atl undvika att förtroendeklyftan blir siörre och större?

Jag såg herr Fälldins bild i tidningen häromdagen. Det var en bild som åtföljdes av centerns traditionella löfte: 400 000 nya jobb. Detla tedde sig för mig som något gengångaraktigt. Del var löften för centerns del från oppositionsliden, när man kunde leka med sifferserier och inle behövde tala om hur man skulle realisera dem. Men nu är det inte längre fråga om centerns taktiska överväganden om hur man bäst vinner röster. Nu är cenlern direkl ansvarig för sysselsällningen i landel. För alla de människor som nu går omkring och är oroliga för sin sysselsättning, för alla dem som är arbelslösa eller ser den ökande arbelslösheten omkring sig måsle centerns annonskampanj te sig som en mycket svår utmaning.

På måndagen och tisdagen ser jag dessa stora annonser: Cenlern lovar 400 000 nya jobb. Dagen därpå går industriministern ul och lalar om atl 2 000 jobb skall skäras bort i tekoindustrin. Res upp till Kalix eller lill Överkalix. Där är 100 resp. 300 ungdomar utan jobb. De är inte intresserade av några diffusa löften om 400 000 nya jobb någon gång i framtiden. Ge dem tio jobb i dag så blir de glada.

Gå in på vilken arbetsförmedling som helst i Slorslockholmsområdei, siäll dig där och säg lill grabbarna och ijejerna atl cenlern lovar 400 000 nya jobb. De säger: När då? När får vi jobb över huvud taget? Vad svarar du då?

Eller åk ned till bruksorterna, åk lill Söderfors eller Degerfors, åk till Sjuhäradsbygden. Ställ dig framför fabriksgrindarna med en slor megafon och säg: Cenlern lovar 400 000 nya jobb! Vad iror du all människorna

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

då svarar? Jo, de säger; Får vi behålla de jobb vi har, de fatliga jobb som är grundvalen för vårt liv? Kan du lova det? Vad svarar du då? Del här är en ganska väsenilig skiljelinje. Vi socialdemokraler ställde aldrig ut sådana här löften. Vi deltog aldrig i centerns sifferlekar vare sig ni lovade 100 000 eller 400 000 jobb. Vi sade oss; Alt klara sysselsällningen är ell hårl vardagsslil, där man får slåss för atl få fram varje jobb i bygder som har det svårl, i branscher och i grupper som har det svårt. På den vägen gick vi fram, och del gick ganska bra. Vi har en hög sysselsällning i landel. Då är del en ulmaning all försöka fly undan i sifferlekar som blir löften. Del vikligasie som människor har är deras jobb och deras trygghet. Mol dem skall man visa allvar. Del är ell slags vardagsslilets ära och etl avvisande av lomma löften och sifferlekar.

LARS WERNER (vpk):

Thorbjörn Fälldin försöker rätta mig när del gäller frågan om den stigande arbetslösheten. Han säger all vi har 10 000 fler sysselsatta nu jämfört med vad fallel var för ell år sedan. Men han låler å andra sidan inle särskill övertygande då han säger del. Den del av sysselsällningen som ökar gäller de deltidsarbetande. Därvidlag har del funnits en stadigt stigande tendens under hela 1970-talei: Antalet hellidsarbetande har minskal och antalet deltidsarbetande har ökal. Del är i förslå hand kvinnorna som fått ta dellidsjobben. Det betyder all dessa kvinnor trots atl de arbetar ändå inte uppnår del ekonomiska oberoende som är en föruisälining för verklig jämställdhet Och del finns i dag inga tecken på alt den silualionen kommer all förbättras. Tvärtom kommer fler kvinnor atl kastas ut i arbetslöshet

Men detla är inte hela sanningen. Man behöver ju bara läsa arbetsmarknadsstyrelsens egen publikation, herr Fälldin, för atl konstatera all del var 13 000 fler arbelslösa i den ordinarie produklionen i sepiember i år än i sepiember förra årel. Det var 65 000 fler i arbetsmarknadsutbildning och 20 000 fler i AMU-utbildning i sepiember än i augusli i år, och ökningen beror inle lill någon del på 25-kronan, eftersom ul-nyttjandet av den stödformen faktiskt minskade någol under den liden.

Av A-kassemedlemmarna var 8 600 fler arbetslösa i år än under förra året. Under sepiember varslades över 7 000 personer om avsked, per-miltering eller kortlidsvecka. Delta menar jag är etl annal av de bot-lenrekord som den borgerliga regeringen har lyckats slå under del senasle året.

Någonstans i den uppräkning som jag har gjort finns Fälldins 10 000 nya sysselsatta. Möjligen kan han komma fram lill den siffran beroende på atl han räknar på ell annat sätt nu när han siller i regeringen än när han var i opposition. Men hur han än räknar motsäger det på intet säll den lendens i fråga om sysselsällningen som jag påvisade i mitl första anförande. I vari fall befinner vi oss i dag beiydligl längre ifrån de 400 000 nya jobb som ni talade om i valrörelsen och ännu längre från de 400 000 nya jobb som ni annonserade om förra veckan.

Jag tycker atl hela denna debatl har klargjort alt den regering vi haft under del senaste året är en regering som för kamp mol lönlagarna, barnfamiljerna och pensionärerna. I fråga efter fråga visar regeringen nämligen all den inte vill eller kan föra en politik som gynnar löntagarna. Del är lönlagarna som skall beiala krisens bördor medan företagen skall hållas skadefria.

I går presenterade ekonomiminislern komplelleringspropositionen, och han sade då enligl lidningsreferalen all en viss standardsänkning kan iniräffa för beiydande grupper och all della självfallel släller slora krav på samhällssolidarileien. Men, Bohman, det är ju vad som redan har hänt. Priserna har höjts, momsen har höjts, hyrorna höjs, daghemsbyg-gandei sjunker, bostadsbyggandet sjunker, tiotusentals går utan jobb och hela landsändar skall avfolkas, och man accepterar valutaspekulation, kapitalexport och industriuiflyttning. Ni sänker arbetsgivaravgifter och devalverar kronan inte bara en gång utan för säkerhels skull tre gånger ~ allt ålgärder som hårdast drabbar lönlagarna.

I della läge driver Arbeisgivareföreningen sin linje om lönestopp i avtalsrörelsen. Kräv inga lönehöjningar, då förlorar du jobbet! Det är huvudlinjen. Och man underslöds av regeringen, som driver lesen au del är löntagarnas höga löner som är orsaken lill krisen. De har lagil för myckel beiali för sin arbele och lämnal för lilet lill bolagen. I del lägel lalar ekonomiminislern om samhällssolidarilel - samtidigt som huvudlinjen är atl löntagarna skall klämmas åt yllerligare.

Vilka tror Bohman atl löntagarna skall känna samhällssolidarilel med, samiidigl som han vägrar alt erkänna all ansvaret skall läggas på dem som jagar snabba vinster, som inle har brytt sig om atl salsa på svensk industri och som årligen har fört ul miljarder ur landel och investerat utomlands i siällei för här hemma. Kon sagl; Ansvarei ligger ju främsl hos Slorfinansen, samma slorfinans som betraktar Bohman och hans parti som sina främsla garanter och främsta föreirädare i regeringen.

Del behövs krafllag för alt bromsa prisstegringarna, utropade moderaternas valaffischer för ell år sedan, men med Bohman som ekonomiminisler tycks alla bromsar ha släppt, och prisstegringarna har varit siörre än någonsin.

Om några dagar upphör prisstoppet, som visserligen har varit urholkat från början men som ändå haft en återhållande verkan på prisstegringarna. Ålerigen skall personalen i butikerna börja märka om varorna, klistra nya prishöjarlappar på de gamla och göra hålen ännu djupare i folks hushållskassa. Höjningen av priserna på dagligvaror med över 16 96 på nio månader är regeringens nya rekordnotering. Och den prisstegrings-vågen skall nu rulla vidare och bli ännu högre, därför all regeringen slår handlingsförlamad och därför all dess enda beredskap egentligen är nya desperata åtgärder.

Regeringen saknar egentligen varje plan för hur prisstegringarna skall bekämpas. Den har heller inte förmågan eller någon avsikt alt styra ulvecklingen så, all vårt lands hundratusentals barnfamiljer, låglönebelalda

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

4 Riksdagens protokoll 1977/78:15:16

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

och pensionärer kan behålla sin levnadsstandard. Det enda man har är egentligen Gösta Bohmans vädjan om samhällssolidarilel. Samtidigt skall de som drabbas få svida för att regeringen skall garaniera storföretagen att få behålla sina vinstmöjligheter. Det är de sämsl slällda som skall bära bördorna. Del är inte någol av regeringen givet och brutet vallöfte, utan det är den borgerliga regeringens verkliga handlingslinje för all rädda de svenska storföretagen.

Vi säger alt det behövs en kamp mol prisstegringarna, och en sådan kamp betyder kamp mot storkapitalet. Vi menar .all ell första led i en sådan plan är alt förlänga prisstoppet atl gälla minst etl år för alla nödvändighetsvaror och för hyror. Del behövs skalleskärpning på förmögenheter, på spekulationsvinster, och det behövs ett stopp för skatte-smitarna. Del här är krav som omfattas inle endast av vårt parti.

Det krävs en plan för och en siyrning av investeringarna som sälier folkets väl före storfinansens. Men den linjen kommer naturiigtvis inte ekonomiministern all följa.

Till de kraftiga pris- och hyreshöjningarna kommer nu höjda kommunalskatter och höjda avgifter och taxor ute i kommunerna. Kommunalskatterna har nått en sådan höjd alt vissa kommuner kommer över 30 kr. Det beiyder nära en tredjedel av varje intjänad hundralapp, oavsett om man har låg eller hög inkomst.

De kommunala taxorna och avgifterna, som också är mest kännbara för låginkomsttagarna, stiger i lika rask takt I Stockholm har man aviserat taxehöjningar på el, gas, vallen och avlopp i storleksordningen 30-50 96. Det kan belyda upp till 50 kr. i månaden på bostadskostnaderna för en vanlig familj.

Dessa problem tror regeringen lydligen all man kan lösa genom alt ytterligare strama åt kommunernas ekonomi. I själva verket visar ju kom-munalskatlehöjningarna all kommunerna saknar resurser för all fullgöra sociala serviceuppgifter.

Det är också elt faklum alt överenskommelsen mellan staten och kommunförbunden om begränsning av skallehöjningarna framtvingar taxe-och avgiftshöjningar därför atl staten inte släller behövliga resurser till kommunernas förfogande.

Vi har från vårt partis sida länge drivit kravel att staten måste ta över vissa koslnader från kommunerna. Hur angeläget del är visar den aktuella utvecklingen. Det går inte atl klara de här problemen med skenlösningar i form av inomregionala skalleuljämningar, skattelak eller andra påfund. Det är ökade resurser till kommunerna som måsle till. Vi har också i detta sammanhang hävdal all hela skallesysiemel måsle förändras och en progressiv stalskommunal enhelsskait införas för all läcka kostnaderna för den grundläggande sociala och kulturella servicen. Vi menar att i kombination med övriga skatlepoliliska krav skulle därigenom en rad av de nuvarande skalleorällvisorna kunna avskaffas.

Just nu pågår i kommuner och landsting behandlingen av skallen för näsla år. Del visar sig att praktiskt taget alla kommuner räknar med

höjd skall. Det innebär all en slor del av de statsskaiiesänkningar som regeringen gör ell så slorl nummer av äts upp av höjda kommunalskatter.

Om man vill åstadkomma verkliga skallelällnader för de slora lön-lagargrupperna måsle man samiidigl angripa de sligande kommunalskal-lerna. Jag vill fråga förelrädarna för regeringspartierna - ni kanske inle är överens, men någon av er kanske ändå kan svara: Är ni beredda att medverka lill all kommunerna får ökade resurser, så atl de kan fylla sina uppgifter utan kraftiga skattehöjningar?

När det gäller skattepolitiken och skaiteförslaget i övrigt har vi sagl att den bästa skaiielälinaden i dagens läge skulle vara all slopa mer-värdeskatten på maten. Varför vill ni inte vara med om del? När matpriserna på nio månader har stigit med över 15 96 är ju del kravet egentligen dubbelt motiverat!

Vill man i stället sänka den direkta skatten, menar vi atl det bör ske med ell lika stort belopp i ell brett skikt omfattande alla egentliga löntagare. Del betyder siörre skattelättnader för låginkomsttagarna än vad regeringen föreslår, men vi anser alt dessa kan finansieras genom en avtrappning och ett direkt stopp för all skattesänkning över 100 000 kronors inkomst. Det viktiga är emellertid att få till stånd en sänkning av den totala direkta skatten för löntagarna. Nu förlorar de på den kommunala gungan vad de vinner i den statliga karusellen, och vi har sagt att lösningen på det problemet är en progressiv stalskommunal enhets-skatt Men lill dess all den blir verklighet upprepar vi vån gamla krav att staten skall överta mer av kommunernas koslnader.

Jag släller en direkl fråga till regeringspartierna: Vad tänker ni göra ål kommunernas ekonomi?

Under della anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Först ett par ord till Lars Werner, som inledde sitt huvudanförande med all konsialera atl del inte finns någon vanhävdslag för regeringar. Då tror jag att herr Werner har läst på dåligt! Det är lyckligtvis så i Sverige all riksdagen i sin granskningsräll och i sin be-slulsräll enligl parlamenlarismens regler kan avgöra en regerings vara eller inle vara. Lyckliglvis har vi här i Sverige en fri informationsmöjlighet för massmedia. Lyckliglvis har vi i Sverige vart tredje år fria val, med rättighet för alla partibildningar atl ställa upp, där folket i val kan säga sitt.

Det är märkligt alt herr Werner gör ett påstående av denna lyp. Får jag påminna om atl i de länder där man hittar de flesia fränderna ideologiskt sett till herr Werner finns inte de möjligheterna. - Nog om det.

Sedan, herr lalman, undrar jag hur den silualion skall se ul då Olof Palme blir nöjd med kammarens debattregler. Här har Olof Palme som regeringsledamot genom nästan hela sitt akliva politiska liv haft obe-.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

gränsad talartid i repliker och obegränsad taletid i övrigt, under del all vi som då var i opposition har måst begränsa oss till sex resp. tre minuter. Av egen erfarenhet visste vi i den nya regeringen att de reglerna inte var bra. Sedan har alla partierna i överläggningarna nåll fram till all ge oppositionen ökade möjligheler atl ulveckla sina synpunkler för all vi skulle få en mera levande debatt med denna 15-minulersomgång, som jag lycker är bra. Likväl slår Olof Palme här i talarstolen och beklagar atl slalsråd uppträder i denna debatt Del är klarl all deballen från hans synpunkt sett vore enklare, om det inte funnes några företrädare för regeringen som hävdade regeringens uppfallning, men del får väl finnas gränser för vad en oppositionsledare kräver också när del gäller själva debattordningen.

Så några ord om del valveringen. Herr Palme beskriver del samlal som jag fick med honom sent på fredagskvällen innan den genomfördes. Tidigare under dagen hade del inte varil möjligl att nå honom. Jag underrättade herr Palme om vad regeringen hade kommit fram till i sina överväganden. Jag underrättade herr Palme om - och det hade jag inte behövt göra, för det visste ju han också - all beslutet skulle las på söndagen. Jag underrättade herr Palme om var jag fanns under hela lördagen och hela söndagen, därest herr Palme och socialdemokraterna hade synpunkter på denna fråga.

Även om herr Palme begär del, så tror jag inle att allmänhelen hade vänlat sig av regeringen atl vi skulle gå lill herr Palme ungefär med attityden: "Det här är besväriigt, vad skall vi göra?" Jag lycker t o. m. all herr Palme borde ha en viss respekt för atl regeringen sade: "Vi har vid vår prövning kommil fram lill den här uppfallningen. Vill ni komma med synpunkler på detta, så är vi nalurliglvis beredda all ta upp en diskussion om det." Nog är det rimligt att vi anmäler vilken uppfallning vi har kommil till. Så har del gått lill lidigare, och så gick del lill nu.

Men för all gå lill sakfrågan: Vad ville ni socialdemokraler göra i stället - om devalveringen var fel - i syfle alt generellt underlälla för svenska företag all sälja sina varor ute i världen och här i Sverige i konkurrens med importen?

Nu får vi också vela ätt regeringen har fört en lällsinnig poliiik för etl år sedan. Men vari skulle detla lättsinne ha bestått? Jag vet inle all socialdemokralerna på ulgiflssidan hade några invändningar mol den budgel som då redovisades. Man invände t ex. inte mot all vi satte in 1,8 miljarder för all rätta lill situationen i NJA, där del hade gått sneii, och åtgärder av den typen. Vad man menade med atl föra en stramare ekonomisk politik var all man ville la ul dubbell så hög arbetsgivaravgift som regeringen från den 1 januari 1977. Jag ställde frågan lidigare: På vilket sätl skulle denna er åtgärd ha underlättat avtalsrörelsen, som var besvärlig nog ändå? På vilket sätl skulle denna yllerligare pålaga ha hållil nere priserna? Den frågan har vi ställt lidigare och har aldrig fåll svar på den. Men kom då inte och gör gällande all vi skulle ha

fört en lällsinnig ekonomisk poliiik!

Herr Palme lar upp skatterna. Jag har själv redovisat alt del stora problemel för låginkomsttagarna är kommunalskatternas roll och utveckling. Eftersom herr Palme kopplar ihop dessa saker vill jag påminna om all icke heller Olof Palme under sin lid i regeringsställning - eller Gunnar Sträng i egenskap av finansminister - någonsin har accepterat en politik som skulle gå ul på all man på slalsskallesidan skulle justera bort effekterna av kommunala skattehöjningar. Det är alltså icke möjligt - del är fullt klart. Men när jag säger det, innebär det inte atl regeringen har varil passiv inför kommunernas problem. Vi har ju här i riksdagen i slor enighet ålagt kommunerna all vara akliva, t. ex. på barnomsorgens område. Vi har samfällt från partierna uttalat alt vi måste gå vidare när del gäller åldringsvård och långtidsvård. Naturligtvis kan kommunerna inte göra della ulan alt det sätter sina spår i deras utgifter.

Del är inför den verkligheten vi står. I det lägel har regeringen ökal del slalliga siödei lill kommunerna för alt bedriva denna verksamhet utan atl det skulle behöva slå i form av utdebileringsökningar. Atl vi i överläggningar med kommunerna har uppmanat dem atl uiöver vad som är nödvändigt på de nu nämnda områdena hålla tillbaka utgiftsökningar så mycket som möjligt - för all den totala ekvationen skall gå ihop - kan herr Palme och andra få verifierat av snarl sagl vilken kommunalman eller landstingsman som de lalar med.

Får jag lill della lägga att vi genom utredningar håller på alt se över hur vi skulle kunna gå vidare i skalteuljämning. När det gäller sådana skillnader som herr Palme tar fram blir del ju i samma inkomstlägen dramaiiska skalteskillnader beroende på om den kommunala utdebiteringen är hög eller låg. Vi vel ju all spännvidden där ännu är slor. Vi försöker också gå fram den vägen.

Jag har pekat på vad vi har gjort för de direkt lågavlönade. Vi hade kunnal föreslå en skattesänkning med högst 2 96 från bollen - det är uttaget i del förslå skiklet, som dessuiom är ganska slorl när det gäller den slalliga skallen. Om vi hade höjt grundavdraget hade det fåll rena marginaleffekler, som skulle ha gett stora lättnader för dem som har hög marginalskatt och små lättnader för dem som har låg. Vi hade dessutom berövat kommunerna ett skatteunderlag, och det skulle ha drivit fram en ännu högre utdebilering för all kommunerna skulle få in samma skallebelopp. Vi valde då i siällei all gå vidare genom alt höja avdraget på slulskalten från 250 till 400 kr. Herr Palme och alla andra som på allvar sysslar med all försöka påverka den slalliga skatteskalan vet att varje procentuell förändring tidigt i skalleskalan koslar en förfärlig massa miljoner och all del är komposilionen av del här inom etl givet ulrymme som leder lill svårigheler. Men när del gäller den föreslagna förändringen av slalsskalieskalan försäkrar jag atl den är lill fördel för låg- och mellaninkomsliagarna. Del omdömet fällde jag lidigare här i dag, och del slår kvar. Men jag har också understrukit lidigare och säger det gärna igen atl vi fortsätter med översynen av kommunalskatterna.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Regeringen driver landel lill ökade svårigheler, slår Olof Palme och säger i denna lalarslol. Jag sätter värde på att Olof Palme gång efter annan på senare lid har påpekal all också om han nu hade suttit i regeringen skulle det ha funnits svårigheter. Jag har här redovisat regeringens åtgärder. På vilket säll skulle ni ha kunnal förstärka dessa ålgärder men minska upplåningen, om ni inle skulle ha gått ut till människorna och tagit högre skatter för all på den vägen reducera deras köpkraft? Förklara den ekvationen!

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr talman! Jag fick inte riktigt klarl för mig herr Palmes inställning till devalveringen. Därför frågar jag på nyll; Var det fel eller var del rätt att devalvera? Jag kan väl få ell klarl svar nästa gång.

Sedan räknade herr Palme upp alla de problem som Sverige i dag brottas med: inflation, sjunkande produkiion, bylesbalansproblem. Det har aldrig förut varit så dåligt i Sverige - aldrig under socialdemokratisk regering, sade herr Palme.

Prisulvecklingen var 1974, 1975 och 1976 10 96 försämring varje år. Bytesbalansunderskotien ökade varje år 1974, 1975 och 1976.

Men bortsett från hur det har varil så har vi i dag stora problem i Sverige. När jag går ut och lalar om det säger herr Palme att jag svartmålar. Men här erkänner herr Palme själv atl vi har slora problem, och då är det inle längre fråga om svartmålning.

Om det är någon mening med herr Palmes lal om atl vi aldrig förut haft så slora problem, innebär det alt herr Palme anser att problemen beror på att den borgerliga regeringen inte har klarat svårighelerna. Jag svarar som jag gjort många gånger förr, atl så "effektiva" är vi verkligen inte all vi under della år har kunnal försätta Sverige i denna utomordentligt bekymmersamma silualion. Jag tycker emellertid atl det är beklämmande, herr Palme, atl ni vill till den milda grad frånhända er ansvarei för vad som har skett Det är ändå etl obestridligt faklum atl det är socialdemokraler som i 44 år har styrt Sverige. Och när vi log över efter den 19 sepiember hade vi alla problemen framdukade på bordel. En del av dem beror på den internationella konjunkturutvecklingen. Det är obestridligt Men väldigt många är förankrade i del förflutnas ekonomiska politik. Delvis har vi varil medansvariga, men för del mesta bär ni ansvaret.

Man kan aldrig som förutvarande statsminister stå här och hell från-känna sig ansvaret för det som har inträffat! Men det var just del som låg bakom herr Palmes anförande för en stund sedan. Han stod här och hävdade att regeringspartierna bar skulden för den ekonomiska krisen, medan den förutvarande socialdemokraliska regeringen inle hade någol ansvar. Man riktigt såg hur vingarna växte fram på honom!

Herr Palme borde ändå minnas alla de deballer vi har haft här i kammaren under årens lopp, där i varje fall jag har varnal för konsekvenserna av den näringspolitik och den ekonomiska politik som den dåvarande

regeringen bedrev. Jag sade: Om ni fortsätter så här får det allvarliga konsekvenser på sikl. Då blev svarel del vanliga: Herr Bohman svartmålar, herr Bohman svartmålar! Om det är någon som klistrar etiketten "svarimålare" på andra är del ju den förutvarande statsministern. Del ligger myckel i Erik Lundbergs ullalande all man nåll en "bollennivå" i deballen när man så försöker springa ifrån sill ansvar för vad som är verkliga orsaken lill del som vi arbeiar med! Trots detla tycker herr Palme inle om att man kallar den socialdemokratiska politiken i dag för missnöjespolilik. Men när man siller här och lyssnar på herr Palme, vad är del herr Palme för fram inför kammaren om inte ren missnöjespolitik?

Herr Palme klagade över de satsningar som regeringen har gjort för atl rädda krisbranscher och för alt klara sysselsättningen. Jag citerar: "6 miljarder kronor för de s. k. krisbranscherna, 4 miljarder för sänkta arbetsgivaravgifter, 5 1/2 miljarder för sänkta skatter, 2 miljarder för arbetsmarknadspolitik, en ännu okänd summa för elt förelagarpaket. Ingen vel om del kommer att sloppa med delta." - Fel, fel och åter fel, det är herr Palmes budskap. Men vad vill herr Palme själv? Vad är del som herr Palme vill la bort av de här bilarna i vår ekonomiska politik? Vad finns i ert ekonomiska recept som skall göra del bättre?

Och varför gör vi i regeringen de här satsningarna?

Herr Palme inledde sill anförande med, om jag inte minns fel, fyra bilder. Det första exemplet gällde norra Uppland och den osäkerhet som många människor känner i bruksorter som Söderfors. Del andra exemplet. gällde Norrbotten och de sysselsällningsproblem som man där har. Det tredje gällde, såvitt jag kunde förslå, den standardsänkning som har drabbat vissa grupper till följd av nödvändigheten att begränsa den privata konsumtionen. Det fjärde gällde ungdomsarbetslösheten.

De åtgärder som vi har vidlagil från regeringens sida, och som herr Palme indirekt kritiserade, syflar lill all hjälpa krisbranscher. Våra insatser på stålsidan t ex. syftar till atl åstadkomma en struklurförändring som gagnar sysselsällningen och konkurrenskraften på sikl. Och när vi arbeiar för all stimulera småförelagsamheien är del jusl för all rädda sysselsättningen bl. a. i bruksorterna. Vi vill göra det möjligt för företagen att göra nya investeringar, skapa nya jobb och förslärka sin konkurrenskraft De summor som herr Palme jämrade sig över är avsedda för norra Uppland, för Norrbotten och för alla de delar av landet som i dag brottas med stora bekymmer - bekymmer som man märker mer utanför den här staden än inne i den. Problemen ligger kanske närmare människorna där ute än människorna i Stockholm.

Och de åtgärder som vi vidtar på skattepolitikens område syftar till att minska påfrestningarna på hushållens ekonomi. De problem som föreligger här hänger samman med kommunalskatterna - det berörde framför allt statsministern. Är herr Palme medveten om de problemen kanske vi kan få herr Palmes hjälp au hålla lillbaka de krav på kommunal-skalleökningar som herr Palmes egna partivänner uie i de olika kom-

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

munerna brukar ställa sig bakom.

Herr Palme klagar över atl satsningarna på arbelsmarknadspolitikens område koslar 2 miljarder. Vad menar herr Palme? Är del fel all vi satsar 2 miljarder för alt underlälla för ungdomar som har problem all få jobb? Del är kanske värt all nolera all ungdomsarbelslösheien, om jag inte är fel underrätlad, i år genomgående legat på lägre nivå än den gjorde 1971 och 1972.

Jag lycker all herr Palme skall bestämma sig. Han kan inle samtidigt klaga över all regeringen gör för myckel och att den gör för lilet. Vill han göra det, har han verkligen bekräftat riktigheten i de beskyllningar som riklats mol herr Palme för atl vara en missnöjespolitiker.

Man löser inle de här problemen med vackra ord och med trollformler om strukturfonder och löntagarfonder. Vad som krävs är konstrukliva insatser för alt få grepp om ulvecklingen.

Våra problem har - jag upprepar dei - grundlagls under de sisla åren av socialdemokraliskl slyre. Del är klarl alt herr Palme värjer sig mot den vetskapen. Om någon skall utpekas som huvudansvarig, måsle del ju vara den som var statsminister och ledde regeringen under den tid då dessa problem så all säga växte fram.

Motsägelserna i den socialdemokratiska politiken framstår för mig som myckel egendomliga. Om vi försöker dela upp dem kronologiskt har vi först det blanka förnekandet av alla problem, i dag för ell år sedan: lalel om det dukade bordel, påslåendel all Sverige före regeringsskiflel hade en stark samhällsekonomi, sunda statsfinanser och inga bekymmer. Jag har tidigare kallat den linjen "Palmelinjen".

Sedan kom gradvis etl erkännande av all del fanns vissa problem. Men dä sade man att de var tillfälliga och atl de mer eller mindre automatiskt skulle lösas genom den konjunkiurförbäitring som man med hundraprocentig säkerhet räknade med skulle iniräffa inom någon månad. I januari blev vi kriliserade för all vi underskattade den utländska kon-junkluråterhämlningen. Socialdemokralerna räknade i sin alternativa finansplan med betydligt högre export och med stora företagsvinster. Jag skulle vilja kalla den här linjen "Stränglinjen",

Så har vi del tredje steget, som kom i våras, med vildsinta anklagelser mot regeringen för att den skulle ha skapat alla de svårigheler vilkas existens man lidigare hade förnekat Den linjen skulle man kunna kalla "Feldtlinjen". Det är den linjen som Palme varil inne på i dag.

Sedan följde en viss lillnyklring i somras, då man varierade del lidigare linjespelet Då erkände man all alla svårigheler kanske ändå inle berodde på regeringsskiftet Även en forlsall socialdemokraiisk regeringsuiövning skulle ha moll ekonomiska problem, sade herr Palme för en slund sedan. Men regeringen, heler del nu, ulnyltjar svårighelerna och använder dem som förevändning för atl bedriva en illasinnad politik som är riktad mol folkflertalets intressen, för all komma ål lönlagarna, för all sänka siandarden framför alll för dem som har del sämst i samhället. Det är "Palmelinje nr 2".

Jag frågar på nyll: Vad flnns del för konsekvens i denna varialionsrika opposilionspolitik? De här olika åsiklerna framförs ju i full frihet, inte sällan vid ell och samma lillfälle och ibland av en och samma talare. Herr Palmes Meialllal är belysande, liksom också hans lal i dag, även om del var myckel mjukare.

Och när man studerar Metalllalet får man så läsa herr Palmes konstaterande, "all det vore enkell för socialdemokralin alt vända oron mol de borgerliga och kamma hem parlilakliska vinsier genom enkel kve-rulans. Men del vore inle rikligt" Självironi saknar lydligen inle herr Palme!

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Arbetsmarknadsministern PER AHLMARK:

Herr talman! Olof Palme försökie i sitt tal i dag antyda alt den nuvarande oppositionen i valrörelsen gav en sann och framsynt bild av våra ekonomiska problem.

Del är icke sant Omedelbart efter valet, när den nya regeringen tillträdde, sade Olof Palme själv all vi gick lill ell "dukal bord" och bara hade all la för oss. Jag har lillal litet på vad som sades under själva valrörelsen om den ekonomiska framtiden.

Kjell-Olof Feldl sade, alt nu kan "vi rikta in den ekonomiska politiken för 12-18 månader framåt mol alt vi går in i en högkonjunklur som kan bli relativl slark".

Gunnar Sträng sade: "Den högkonjunktur vi nu börjar få kommer atl vara lill 1978, möjligen 1979, men sedan har vi att se fram mot en ny lågkonjunktur."

Olof Palme hade etl valmöte i Bohuslän. Då hade han sett atl anlalel tankbålar som brukar ligga ankrade i buklen vid Uddevalla inle längre var lika slorl. "Bätlre lider är på väg, tankbåtarna får göra ijänsl igen."

Det var den bild som den dåvarande regeringen gav av vår ekonomi. Ni gav en glittrande men falsk bild av Sveriges läge. Vi fick ta itu med svårighelerna. Del är sanningen.

Jag tog i mitt anförande upp två helt avgörande frågor som vi som politiker i dag måste la slällning till.

Den första är: Hur skall vi stärka konkurrenskraften för de svenska företagen så alt vi kan konkurrera på ullandel och konkurrera med importen?

Den andra frågan är; Vilken avvägning skall vi göra mellan olika, angelägna anspråk, när samhällsekonomin beflnner sig i ell kärvt läge?

I Olof Palmes anförande och replik fanns inte myckel lill svar på någon av dessa båda avgörande frågor.

Vi vel alt när det gäller konkurrenskraften har oppositionen motsatt sig alla förslag och beslut från regeringen som har siklat till att göra det lätlare att sälja svenska varor lill rimliga priser. Ni har sagl nej lill devalveringen. Ni har sagt nej lill au vi skulle lämna bindningen vid D-marken. Ni har sagt nej till halveringen av den allmänna arbetsgivaravgiften. Ni har sagt nej lill lägre marginalskatter och inflationsskydd.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Summan av alla dessa nej och av era krav på höjda avgifter på arbetskraften blir ell kostnadsläge för den svenska induslrin som med ungefär 20 96 översliger vad det är i dag. Det här måsle leda till alt svenska förelag skulle få ännu svårare all sälja på export och konkurrera med import Hundralals förelag skulle riskera all slås ul, tusentals anställda skulle riskera arbelslöshel som en följd av sådan politik. Naturligtvis inle för att ni vill det - er värdering av den fulla sysselsättningen är utomordentligt slark - ulan därför alt er politik i praktiken skulle driva upp kostnaderna så mycket alt detta skulle bli följden.

När det gäller fördelningspolitiken vel vi all oppositionen i långa stycken står bakom regeringens värderingar och handlande. Ni stöder våra arbelsmarknadspoliiiska satsningar. Ni ställer upp bakom programmet om 100 000 nya daghemsplaiser på fem år - här flnns det en utomordentligt bred värdegemenskap i den svenska riksdagen. Ni delar värderingen atl vården skall byggas ul, framför alll för de äldre.

Den breda enigheten mellan regering och opposilion om dessa satsningar är värdefull. Men erkänn då öppel all också socialdemokraternas politik leder lill all del nu inle finns ulrymme för all dessutom avsevärt höja siandarden för de aklivi yrkesverksamma! Ni har inga dolda pengar alt ta fram och dela ut.

Om vi skall klara sysselsättningen, om vi skall klara de grupper som har del svårasl, måste de många yrkesverksamma i dag i solidaritetens namn ta en viss reallönesänkning. Del är nödvändigl om vi skall klara sysselsällningen, om vi skall klara de mesl ulsalta grupperna.

På sikl avgörande för hela svenska folket är all vi får farl på ekonomin och all våra förelag kan konkurrera framgångsrikl, alt vi får underlag för invesieringar och ökad produktion. Del åstadkommer vi inle genom oppositionens kombination av höjda koslnader och hurtfriska tillrop.

Visst ärdet vikiigt,01of Palme, atl mana lill optimism och framtidstro. Men en optimism som vilar på illusioner är lika farlig som tron att framstegens tid skulle vara förbi. Del första och viktigaste måsle vara all med konkreta åtgärder siärka företagens möjligheter att sälja sina varor här hemma och på väridsmarknaden. Del är syflel med regeringens ekonomiska politik. På den grunden kan vi bygga en framlidslro som har underlag i verkligheien och inie bara i reloriken.

När jag lyssnar på opposilionsledaren i dag har jag en känsla av all man vill allling samiidigl, au man inle förslår de svåra avvägningar som vi slår inför. Man säger ja lill en växande statlig och kommunal sektor, därför atl det är så vikliga uppgifter som vi där måsle klara: sysselsällning, äldrevård, barnomsorg och sjukvård.

Man säger i stort sett ja lill induslrisalsningarna, och man säger ja till arbelsmarknadspoliliken.

Samiidigl kriliserar man all det inle blir mer över lill privat konsumiion för vanliga inkomsllagare. Sedan säger man nej lill underskollen i byiesbalansen. Och man är kriiisk mol de slora budgeiunderskoilen.

Men om alll della skall gå ihop fordras ju någon lyp av åtgärder, och

Olof Palme har haft mycket svårt all klämma fram med vad han egentligen avser. Är det en hårdare ålsiramning jusl nu som opposilionen förordar? Det skulle i så fall gå ul över både den offeniliga konsumtionen - alliså det som vi är överens om atl göra i stat och kommun och som är vikligl - och den privala konsumtionen, som Olof Palme nu tycks vilja öka.

Om del är en hårdare ålsiramning jusl nu som oppositionen föreslår, antar jag all del är med hjälp av höjda arbetsgivaravgifter som ni vill åsladkomma den. Kläm i så fall fram med det, så får vi diskutera det! Det skulle direkt slå på sysselsättningen, eftersom arbetsgivaravgiften inle är någonling annal än en skall på sysselsättningen. En höjning av arbetsgivaravgiften skulle alltså i etl svårl sysselsättningsläge riskera all öka arbelslösheten.

I sitt lal i dag beskriver Olof Palme regeringen och den politik .som vi försökt redovisa här och som jag anser är en medvelen solidaritets-politik. Han kallar regeringen för "en isolerad och högerinrikiad regering", och han antyder all "de självläkande krafterna" är vad vi egentligen litar på. Det har direkt sagts i många agiialionslal ulanför della hus, och del har anlylls i Olof Palmes lal i dag.

Men sanningen är all ingen svensk regering någonsin tidigare mer målmedvetet har satsat så stora resurser för sysselsällningen som den nuvarande regeringen. Devalveringen syftar till alt underlätta exporten, halveringen av arbetsgivaravgiften likaså. Vi har öppnat en debatt om kostnadsläget, som direkl syftar lill au klara våra problem för framtiden.

"Självläkande krafter"! Induslrisalsningarna under del senaste årel har varit siörre än industrisatsningarna någol tidigare år i svensk historia. Satsningar har skett på stålindustrin, varven, leko och flera andra branscher för alt hindra en omfattande förstöring av goda förelag, för att skydda sysselsättningen och för all lägga grund för exporten längre fram.

Och sedan - det är det värsta - säger Olof Palme all regeringen möter löntagarna med "destruktiva attacker", när vi i dag för en arbeismark-nadspolilik mer ambitiös än någonsin lidigare för all klara människornas sysselsällning. Mellan 150 000 och 200 000 människor har varje månad sina jobb garanterade antingen genom arbetsmarknadspolitik eller genom utbildning tack vare samma politik.

Alltså: Ingen svensk regering har någonsin satsat så hårl som den nuvarande för all klara sysselsällningen. Hur kan man kalla våra insaiser för "destruktiva attacker mot lönlagarna"?

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

OLOF PALME (s) kort genmäle:

Herr lalman! Nu har herrarna skällt och kastat invektiv i en halvtimme. Nu har jag sex minuter på mig, och sedan skall de skälla i en halvtimme till. Det är alltså debaiireglerna. Skillnaden är den all på min tid stod jag här ensam och debatterade med er tre - eller fyra.

Men litet hinner jag!

Försl devalveringen. Det var så här. Fälldin sade all regeringen hade

Nr 15

Onsdagen den 26o'-toberl977

Allmänpolitisk debari

fattal ett oåterkalleligt beslut om devalvering. Del är sant. Beslutet meddelades samtidigt de nordiska regeringarna. Ingel utrymme för diskussion. Det är sanningen. Landels statsminister skall icke lala med dubbel tunga, som del stod i min barndoms indianböcker.

Var det fel atl devalvera? Del var definitivt fel all lämna valutaormen. Justeringar inom ormen - del har jag sagt tidigare i intervjuer - framför alll i form av en appreciering av D-marken, det kunde jag se förnuft i. Men ni ville över huvud tagel icke diskutera dessa problem.

Hur har ni då försvagat budgeten? Jo, det första ni gjorde i regeringsslällning var alt försvaga den med 5 miljarder kronor genom all sänka skatterna mer och ge förmåner lill företagarna. Ahlmark talar med gråtmild stämma om destruktiva attacker. Jag sade att ert förslag om s. k. löntagarfonder som kröp fram är en destruktiv attack, och del slår jag för. Det är dess bätlre lagt i en byrålåda, och ingen gråtmildhel hjälper att komma ifrån del.

Ungdomsarbetslösheten är svår, men det är farligt när politiker försöker skaffa sig politiska poäng på den. För ett och ett halvt år sedan stod herr Ahlmark här och lovade en politik som skulle göra del möjligl för honom alt lill varje ung arbetslös pojke eller flicka säga: vi ger dig garanti för all du skall få elt meningsfullt arbele eller en meningsfull ulbildning. Detla löfte upprepade han under hela valrörelsen, men nu sitter han med huvudansvaret för ungdomsarbetslösheten. Den är 30-40 96 högre än i fjol. Nu svarar han: ja, vi har sänt ul förslag om garanii på remiss - det är den nya varianten. Borgarnas vallöften skickas på remiss lill länsstyrelsen i Karlstad och kommunalfullmäktige i Årjäng! Ta i stället fasta på vår uppmaning lill gemensamma lag mol ungdomsarbetslösheten.

Del var en ohygglig lilania som herr Bohman kom med. Jag har till leda sagl all alla svårigheter självklart inte beror på den borgerliga regeringen, ulan också på den internationella konjunkturen. Under elt par år i mitten på 1970-talei förde vi en gemensam politik med krav på ålerhållsamhel för framliden. Det har jag också upprepat till leda. Men del innebär inle alt herr Bohman bara kan skylla ifrån sig. De uppenbara misslyckandena i den ekonomiska politiken bär han ansvarei för. Jag länker då framför allt på den onödiga rekordinflalionen, sänkningen av produktionsvolymen med 2 96 och del näslan kalaslrofala underskottet i statsfinanserna och utrikeshandeln.

Del är näslan gripande, ärade kammarledamöter, att höra landels ekonomiminister stå här och säga att jag beklagar mig över alt man salsar 6 miljarder kronor på krisbranscher, 5,5 miljarder kronor på skattelättnader, 2 miljarder kronor på arbetsmarknaden, 4 miljarder kronor i form av lägre arbetsgivaravgifter, så och så många miljoner kronor på småföretagarna. Jag beklagar mig inle alls ulan skulle i och för sig kunna länka mig ytteriigare 20 miljarder kronor för angelägna ändamål i samhällel.

Jag frågar ekonomiministern, som berömmer sig över devalveringen

och som kräver en återhållsam ekonomisk politik: Hur skall ni med detla ras i slalsfinanserna beiala räkningen, hur skall er kamp mol inflaiionen bli irovärdig och hur skall den svenska regeringens poliiik genlemol ullandel kunna bli irovärdig och las på allvar? Del är inle jag som skall besvara dessa frågor, ulan del är den i landel ansvarige ekonomiminislern.

Del är näslan en skam all denne ekonomiminisler, när dessa för hela vår framtid avgörande frågor ställs, ingenting annal har alt säga än en massa larviga, jippobetonade svar och formuleringar, invektiv och glåpord, som någon i hans kansli har pålal ihop ål honom.

Ni frågar om vårt allernaliv. Jag har här Ivå böcker på sammanlagl 600 sidor med i delalj ulformade förslag. Jag talade på Metalls kongress och lade fram 10 punkler med 50-lalel konkreta förslag om vad vi bör göra. Vilket är ert svar i dag? Ni diskuterar inte ell enda av de förslagen, ulan ni lalar om missnöjespolilik.

Vi sall 700 förtroendevalda ombud i siorrådslag. Vi lalade inie om borgarna, men vi lalade om hur vi skall forma poliiiken i dag och för framliden. Ulskolt för ulskoll lade fram sina konkreta förslag: Så här vill vi göra. Della är vårt allernaliv. Så skall vi driva vår poliiik.

Vilket är ert svar? Invekliv och glåpord!

Kanske rymmer detla någol av den stora valtendelaren i svensk politik, detla att vi bygger upp politiken såsom en demokratisk folkrörelse i nära kontakt med människorna, sleg för sleg, såsom är den demokraiiska socialismens innebörd, medan ni sitter i kanslihusets rum och formar slagord och glåpord och isolerar er från människorna. Där går vatten-delaren. Jag kan lova herr Bohman, herr Fälldin, herr Ahlmark och alla era kohorter atl vi skall fortsätta alt arbeta såsom en bred demokratisk folkrörelse, som utformar en konstruktiv politik under ansvar för landet och för de breda löntagargrupperna i Sverige.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

LARS WERNER (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Nyheterna haglade verkligen över både mig och kammaren, när herr Fälldin talade om att vi har val vart tredje år. Del hade möjligen varil någol iniressaniare, om sialsminisiern hade lälial litei på förlåten beträffande frågan om folkomröstning och nyval, vilken har diskuterats den senaste veckan. Ni har ju trots alll den formella möjligheten alt vansköta landets ekonomi i tre år. I den meningen finns del ingen vanhävdslag för regeringar.

I övrigt var det ganska tunnsått med besked beiräffande de frågor jag hade ställt Hur skall det bli med Norrbollens framlid, med de 400 000 nya jobben, med kommunernas ekonomi och med prisstegringarna? Vad länker ni göra ål momsen?

När del gäller den sisla frågan beklagar jag regeringens negativa inslällning lill del gamla kravel atl slopa momsen på mal, elt krav som har slark förankring, inte bara inom vårt parti utan även hos allmänhelen. Det visar genomförda opinionsundersökningar. Men vi är såsom parti ensamma om atl föra fram della krav.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Priserna på en del baslivsmedel är redan subvenlionerade, säger man. Ja, det är rikligt, men del är inte lillräckligl i nuvarande läge. Det visar de officiella uppgifter om prisstegringarna som jag har anfört lidigare i dag. Vi anser all subvenlionerna skall vara kvar och alt momsen dessutom skall slopas på mal. Men vill man i stället använda motsvarande belopp för att subventionera ett utvidgat sortiment av baslivsmedel, har vi ingenting emol detta. Det viktiga är all matpriserna kan sänkas.

Vi slåss för atl få bort momsen på mat därför all mervärdeskatten är en klasskalt, som hårdasi drabbar låginkomsllagare och barnfamiljer. Särskill gäller detta momsen på mal, eftersom hushåll med många medlemmar och låga inkomster tvingas använda en alll större del av sina inkomster för inköp av livsmedel jämfört med hushåll med få medlemmar och höga inkomster. De lägre inkomsllagarna och barnfamiljerna tjänar mest på slopad moms på mat.

Jag vill fråga budgeiminislern och regeringen i dess helhet: När ni inte vill slopa momsen på mat, vad länker ni då i siällei göra för all hålla nere malpriserna? Skall de rusa i höjden med 15-25 96 även näsla år?

Deballen i övrigl har visal alt den borgerliga regeringen följer linjen att förklara allting som sker för iiödvändigt: Det är ofrånkomligt att sänka reallönerna. Det går inte alt göra någonting åt att priserna stiger. Del går inte atl ändra att löntagarna får bära krisens bördor. Men allt detta är ju en propagandalinje för att söva lönlagarna och deras organisationer. Del finns ju möjligheter all föra en annan poliiik än den regeringen för med rnoderalerna som slarka pådrivare.

Del finns i dagens läge möjligheter atl skapa fler jobb och minska takten i prisstegringarna. Jag har lidigare anfört slopande av momsen på maten - det går atl slopa momsen på mat i stället för att sänka arbetsgivaravgiften. Del går all införa etl ordentligt prisstopp på tolv månader för alla nödvändighetsvaror i stället för all, som regeringen försl gjort, sänka kronans värde, vilket i sig höjer priserna, och sedan införa ell formellt och kortvarigt prisslopp med en massa undantag. Stoppa induslriulflyltningarna och kapitalflykten till utlandel i släljet för alt, som ekonomiministern gjort i sornmar, uppmuntra till ännu större spekulation! Inför hyresstopp under tolv månader och utarbeta en ny social bostadspolitik i stället för all, som regeringen gör, begränsa bostadsbyggandet och Ivinga hyrorna i höjden! Skär ner militärutgifterna och de militära rustningarna i stället för all, som moderala samlingspartiet gör, ta emol pengar lill parlikassan från förelagen i krigsmalepielbranschen, osv.! På varje område finns det i dag etl alternativ till den borgerliga regeringens politik. Den nuvarande regeringens politik skulle jag vilja beteckna som renl brottslig rnol löntagarnas iniressen.

Nu Sliger arbelslösheten, och värst drabbar den ungdomen. Del går redan flera hundra lusen människor ulan jobb, utanför den ordinarie produktionsapparaten. Alla som har gått utan jobb vel all arbetslösheten är en förbannelse, etl rent gissel. Vi har sagt när det gäller alt skapa

fler jobb: Öka bostadsbyggandet - det skapar fler arbetstillfällen, och del är nödvändigl för all bekämpa bosladsbrisien! Bygg fler daghemsplaiser med bätlre kvalitet! Bygg ul den kollekliva trafikservicen! Satsa mera på miljövård! Bygg nya statliga företag med medel ur AP-fonderna i stället rör alt slösa dem på spekulation i aktier! Satsa på ökad förädling inom landet i stället för en ensidig salsning på export av råvaror och halvfabrikat! Sloppa kapitalflykten och induslriulflyltningarna! Inför rätt för alla ungdomar lill arbele och utbildning!

Det här är delar av en politik som går stick i stäv med den borgerliga regeringens politik, men del är en politik som gynnar lönlagarna i siällei.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Sialsminisiern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr lalman! Olof Palme beskyller mig för atl tala med dubbel tunga när jag redovisar vad som förekom vid del samtal som han och jag hade i an.slulning till devalveringen. Jag ber kammaren lägga märke lill all Olof Palme inle bestrider att jag förklarade för honom var han kunde nå mig under lördagen och söndagen. Är del någon människa som tror au jag, om jag hade sagl som Olof Palme påslår, nämligen alt beslutet var kategoriskt och oåterkalleligt, skulle ha haft mage att säga till honom: Vill du anföra synpunkter på detta, så kan du höra av dig!

Nej, Olof Palme, jag förklarade vilken uppfallning regeringen hade kommit fram lill. Jag utvecklade också - lål vara kort, eftersom del var ett telefonsamtal - skälet lill att vi hade kommil till uppfattningen att Sverige skulle lämna ormen. På samma säll som vid alla lidigare lillfällen underrättades oppositionen om regeringens avsikl. Atl komma och säga all del var elt kategoriskt beslut som icke kunde ändras, när det faktiska beslutet ännu inle var taget - del skulle ju ändå las i riksbanken - ell sådani påslående faller på sin egen orimlighet

Jag vill säga några ord om del som både Olof Palme och Lars Werner har ondgjort sig över, nämligen att vi påminner om hur många jobb som krävs för alt vi skall nå det som alla partier har sagl sig vara eniga om; arbete åt alla. Ingen av er - icke någon annan heMer - kan bestrida au del då är fråga om etl anlal jobb i storleksordningen 400 000. Trots att vi har haft den här ökningen på 10 000 det senaste året - den är blygsam, och det framhöll jag med en gång i svaret till herr Werner - har alltså arbetslösheten samtidigt ökat, vilket Per Ahlmark har utvecklat På samma gång har vi ökat de arbelsmarknadspoliiiska insatserna. Visar inte jusl del här förhållandet hur stort behovel är av nya arbeten, om vi skall kunna infria det vi ändå gemensamt har sagt till medborgarna, nämligen all vi skall försöka åstadkornrna arbele ål alla?

Vi strävar nu mot det här målet på olika säll. Jag skall inle dra upp beskrivningen igen, utan hänvisar till den långa redoyisning i del här avseendet som jag gjorde i milt inledningsanförande. Vi gör del genom kortsiktiga ålgärder i krisbranscherna. Vi gör det genorn generellt verkande åtgärder av den typ som vi från regeringens sida har redovisal, och där har vi icke sprungit före arbetsmarknadens parter och debiterat

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

företagen kostnader för alt på del viset ytterligare driva upp del totala kostnadsläget. Vi har vall all vidla ålgärder för att minska kompensationsbehoven - del är oslridigt Vi har vidlagil ålgärder för all minska pålagorna på näringslivet lolall - det är oslridigt. När vi i förhållande till oppositionen minskar arbetsgivaravgifterna lar vi inle, även om ni skulle driva uiväxlingsresonemangel, skatteunderlag från kommunerna. Om ert ulväxlingsresonemang skulle gälla, skulle ni ju la skatteunderlag från kommunerna och därmed driva fram ännu högre kommunalskatter. Det lär inle gå att bestrida all det förhåller sig så. Alt då anklaga regeringen först för atl den vidtar sådana här ålgärder och sedan för att den gör för litet när det gäller all hålla tillbaka de kommunala utdebiterings-ökningarna håller inte för en kriiisk granskning. Trots flera frågor har Olof Palme inle sagt ifrån, vad han ville göra i stället för devalveringen för alt underlätta för svenska förelag alt sälja sina produkter. Del är ju där hela utvecklingen står och faller.

Totalproduktionen har sjunkit enligt konjunkturinstitutets beräkningar, hänvisar Olof Palme till. Ja, tyvärr är detta ett faklum. Vad har del för orsaker? Också det är ell resultat av svårigheter att sälja svenska produkter. Vill Olof Palme förneka atl där ligger den avgörande orsaken till den sänkta totalproduktionen?

Jag upprepar: Vi förde en i hög grad gemensam politik vid ingången till konjunktursvackan och sade oss, atl på traditionellt sätl skulle vi nu sälla in resurser för all nedgången inle skulle bli för kraftig. Vi hade elt gemensaml synsätt i fråga om vikten av att medverka lill au förelag skulle kunna bygga upp lager, och denna lagerprodukiion höll lotalproduklionen uppe i början av svackan. Men vi kommer till sisl lill en gräns, där varken del enskilda förelaget eller samhällel som sådani vågar gå vidare med lagerprodukiionen. Del blir inkurans, del blir andra på-fresiningar.

Vi redovisade för ungefär ell år sedan alt här är siora svårigheler för svenskt näringsliv som kommer all slå på sysselsättningen, om inle ålgärder vidlas. Då vidlog vi också ålgärder som gick ut på all inle öka debileringen på förelagen med arbetsgivaravgifter lika myckel som den gamla regeringen hade velal göra. Vi utsattes då för beskyllningar för att föra en lättsinnig politik - de klingade av en lid men Olof Palme har lagil upp dem igen i dag. Vi fick krilik för au vi medveiei skulle lägga bördor på lönlagarna, kritik för all della skulle vara fördelnings-politiskt fel. Men vi visade att del var nödvändigl för atl skapa de förulsällningar som i grunden är avgörande för om vi kan klara sysselsättningen. Så tunnade kritiken av och man återkom inte till den. Man ville inte höja avgifterna på det säll som lidigare förordals. Men nog tar det ändå priset när Olof Palme här i talarstolen försöker beskylla regeringen för all vara orsaken till alt totalproduktionen sjunker. I flera varv har vi kritiserats för att vi vidtagit de åtgärder som jag har nämnt för atl underlätta för svenska företag att sälja sina varor ute i världen och att sälja sina varor här hemma i konkurrens med importen. När

den kritiken inte blev framgångsrik kom kritiken för all vi medvetet skulle ha sänkt den totala produktionen.

I min dagliga verksamhet får jag på olika sätt besked om hur den svenska allmänheten ser på detta. Alll oftare får jag besked om hur realistiskt man ser på situationen. Man vet att vi måsie arbeta oss ur de här problemen. Man inser all vi måsie la på oss vissa påfrestningar i ell övergångsskede, all det är klokt alt göra det så tidigt som möjligt. Man inser att del är åtgärder av den lyp regeringen föreslår som är en väg fram lill ökad produkiion, som är grunden för ökad sysselsättning. Olof Palme är inte representativ för den svenska allmänheten i den kritik han här lämnar.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr talman! Jag tycker fortfarande inte alt vi fick elt klart besked från herr Palme om hur han såg på devalveringsbeslutet. Var del fel eller var del inte fel? Jag tycker att det svar han gav var något slags positivl jaså till devalveringen. Däremoi hävdade han alldeles bestämt, atl del var definitivt fel av Sverige att lämna valulaormen. Det föranleder mig att ställa en fråga som någon annan kanske kan besvara, eftersom herr Palme inte har replikrält Om Sverige skulle vara kvar i valutaormen måste det i så fall innebära att vi, om vi inte ville ha fortsatta devalveringar, skulle föra i stort sett samma ekonomiska politik som Västtyskland, en hård ekonomisk politik som utsätter vårt land för yllerligare påfrestningar då del gäller sysselsättningen. Anser socialdemokraterna verkligen att vi skulle föra i stort sett samma ekonomiska politik som Västtyskland? Jag vill gärna ha svar på den frågan. Om svaret inte blir jakande faller hela resonemanget från herr Palmes sida, och jag vill inte göra gällande alt herr Palme är helt okunnig i sådana här frågor.

Del var "ohyggligt" att lyssna till herr Bohman, sade herr Palme, som tydligen menade all jag skulle varil alldeles omedveten om all han hade sagl atl alla svårigheter numera inle berodde på den borgerliga regeringen. Nej, iväriom inhösiade jag del som ell senkommet medgivande all ni hade medgivit detla. Men del erkännandel kom försl någon gång på försommaren eller seni i våras. Tidigare heiie del konsekveni överallt inom del slora socialdemokraliska partiet alt det var den borgerliga regeringen som bar hela ansvarei för den ekonomiska utvecklingen och för våra bekymmer. Att del skett en viss glidning betraktar jag som en lillnyklring, vilket i och för sig är glädjande. Men något medgivande från socialdemokraternas sida om atl de bär någol ansvar för den ekonomiska politiken, för den näringspolitik som har bidragit - jag skall nöja mig med att säga så - lill de bekymmer som vi har i Sverige i dag, del fick vi inte. När får vi det? När kommer etl sådani medgivande?

Rekordinflationen - sade herr Palme - är onödig. Ja, vissl är inflation i och för sig onödig, men det finns ändå faktorer bakom den. Höjda lönekostnader är en av de faktorer som har påverkat infiationen. Höjda råvarupriser är en annan - låt mig peka på priserna på kaffe eller på

5 Riksdagens protokoll 1977/78:15-16

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

olja, även före devalveringen.

I går lär en represenlani för slalens pris- och karlellnämnd ha i TV gjort gällande att prishöjningarna näsla år kommer alt gå ned lill kanske omkring 6 ä 7 96. Det uttalandet står för vederbörandes egen räkning, men del är ju i alla fall etl lecken på att flera än jag har anledning att hysa förhoppningar inför nästa års prisutveckling.

Herr Palme sade atl det var "gripande" - alla dessa fina adjektiv! - när herr Bohman påstod all han, herr Palme, tog avstånd från regeringens stora ekonomiska satsningar. Det var fråga om de stora satsningarna på industrin och mol arbelslösheten. Jag skulle ha salsat mycket mera, sade herr Palme, om jag inte missförstod honom - del kan ju vara fråga om ell missförstånd. Men herr Palme hade i sitt anförande sagt följande: "Hur skall regeringen med en sådan finanspolitik" - och i en sådan ligger just dessa mycket stora satsningar-"skapa trovärdighet för kamp mot inflationen?"

Släller man en sådan fråga som herr Palme gjorde, måste han också kunna anvisa ett alternativ. Då måsle herr Palme också kunna säga all hans parti, om del hade slåll för den ekonomiska politiken i landet, inte skulle ha satsat så mycket pengar på dessa uppgifter, eftersom det ju enligl honom själv måsle få konsekvenser för trovärdigheten för kampen mot inflaiionen. Annars är frågan helt oberättigad.

Men jag skall ändå kortfattat påminna herr Palme om alt vi har en betydande överkapacitet i det svenska näringslivet i dag. Vi har alltså outnyttjade resurser. Vi har stora lagerlillgångar som skall säljas och produktivitetsreserver som kan utnyttjas, om det blir elt bättre läge. Vi har en låg privatkonsumtion - enligt herr Palme en alllför låg sådan.

I del lägel, herr Palme, kan man kosta på sig atl ha etl betydligt siörre budgetunderskott än annars. Ingen räknar heller med att den konjunk-lurålerhämtning som vi hoppas på skall få sådan styrka eller komma så snabbt atl del behöver få de negaiiva konsekvenser som herr Palme aniydde.

Jag vill på nyll påminna om all, om socialdemokralerna hade fåll som de hade velal enligl de förslag som de själva lagl fram i sina moiioner och ulialanden - om nu inle herr Palme lar lillbaka det han sade om devalveringen - då skulle kronan ligga 20 96 högre i förhållande till D-marken än i dag. Då skulle arbetsgivaravgifterna vara 2,67 % högre och 4,67 96 högre i del inre stödområdet, och de skulle bli ytteriigare 2 96 högre fr. o. m. den 1 januari.

Jag ställer samma fråga som statsministern har ställt förut: Skulle verkligen Sveriges konkurrensläge och förulsällningarna för forlsall hög sysselsällning och för välslåndsulvecklingen vara bättre, om vi hade genomfört de ålgärder som socialdemokralerna förordar, än vad fallel är med den poliiik som regeringen slår för?

Jag flck vidare höra atl jag gjorde mig skyldig till larvigheler - ordet "larv" har tydligen känts hårt - och herr Palme gör gällande att mina

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Ja, jag vet inle hur herr Nr 15

inlägg skulle ha "påtats ihop på mitt kansli. Palme själv arbetar.

Arbelsmarknadsminislern PER AHLMARK:

Herr lalman! Trois Olof Palmes höga lonläge i den senasle repliken iror jag all vi ändå har en myckel slark värdegemenskap i några vikliga frågor. Dil hör ungdomsarbelslösheien. Jag tog utföriigt upp de frågorna i min inledning och pekade på farorna om människor som slutar skolan inte får ett jobb eller en yrkesutbildning som kan ge dem etl jobb längre fram. Jag visade också vad vi hade gjort för att kunna upprätthålla den högsta sysselsättningen någonsin trots att vi har den långvarigaste lågkonjunkturen sedan andra väridskriget

Det är riktigt att ungdomsarbetslösheten är för hög. Vi hade visseriigen betydligt högre ungdomsarbetslöshet i september 1972. Då var 121 000 personer arbetslösa, och av dem var 45 000 ungdomar under 25 år. I september i år var 83 000 personer arbetslösa. Av dem var 40 000 ungdomar under 25 år. Det var alltså en högre arbetslöshet för fem år sedan.

Del är icke någon iröst, inie alls, inte för ett ögonblick. Tvärtom har vi ju visal med rätt många åtgärder att vi nu satsar utomordentligt hårt för att, trots de synnerligen svåra problem som vi har i vår ekonomi, klara sysselsättningen för olika generationer.

Jag vill nu bara peka på vad vi i början av denna månad gjorde på arbelsmarknadspolitikens område för just ungdomar under vinterhalvåret.

Vi lidigarelade anslällning av 150 arbetsförmedlaraspiranter. På det viset kan många erfarna förmedlare frigöras för särskilda insatser för ungdomar.

Arbetsmarknadsverket fick möjlighet att köpa ettårig yrkesutbildning i företag för omkring 4 000 ungdomar.

Gymnasieskolans kapacitet ökades när del gäller kortare yrkesinriktade kurser.

Utbildningsbidraget för arbetsmarknadspolitiken höjdes till atl ulgå med 70 kr. per dag för ungdomar under 20 år och mellan 135 och 175 kr. per dag för andra grupper.

Stödet till företag som utbildar redan anställd och samtidigt ger en ersättare fast anställning ökar vi också för att stimulera till jusl nyanställningar i dessa lider.

De olika typerna av beredskapsarbeten för ungdom föriängs och förbättras. Det gäller statliga praklikplalser som ger arbetslivserfarenhet och kommunala beredskapsarbeten med 75 96 statsbidrag. Vi höjer också kostnadsgränsen per dagsverke.

Också när del gäller enskilda beredskapsarbeten, dvs. att man stimulerar förelag all anställa ungdomar, går vi vidare just därför att vi har sett att erfarenheterna är så goda. I genomsnitt tre ungdomar av fyra som har fått arbetslivserfarenhet genom enskilt beredskapsarbete i förelag får senare en fasl plals i det företaget.

Nr 15

Onsdagen den-26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nu har nya förslag kommit fram genom sysselsällningsulredningen: yllerligare ökade resurser för arbeisförmedlingen, lokala sysselsätlnings-program, all alla arbelsgivare stimuleras eller åläggs all ställa beredskapsplatser till förfogande, att övergången mellan skola och arbetsliv un-deriätias och atl man får försöksverksamhet med en ny typ av ulbildning, där man varvar teori och praktik, och ytterligare ett anlal sådana förslag. Jag välkomnar en nära samverkan mellan regering och opposition för all molverka ungdomsarbetslösheten.

Jag hoppas - ja, jag vel att del är en utgångspunkt för både regeringen och oppositionen - alt vi skall bygga ut de här åtgärderna så, atl varje ung människa som slutar skolan sedan skall kunna nås av erbjudande om ell fasl jobb eller en praklikplais eller ytterligare ulbildning.

När del gäller skatterna så är de naturligtvis en utomordentligt viklig del av den ekonomiska politiken, därför atl dagens skattesystem driver upp kostnaderna och försvårar bl. a. för vår export. Så har det varit under de senasle åren på ell myckel allvarligt sätl. Om en anställd skall få 100 kr. mer i plånboken måste arbetsgivaren, vare sig det är en privat företagare, kommun, siai eller landsting, betala mellan 400 och 500 kr. mer. Så slår marginalskatterna i förening med de sociala avgifterna.

En majoritet av svenska folket och lönlagarna ställde sig i valel bakom partier som rest kravel all marginalskallen skall sänkas för människor med vanliga inkomster. Vi genomför därför stegvis den marginalskal-lelätlnad som väljarna begärt.

Nu fortsätter Olof Palme och påslår alt sänkta marginalskaller gynnar "höginkomsltagare". Höginkomsllagare - är del i så fall melallarbetare, målare, gruvarbetare, typografer, eleklriker, murare, arbetsledare, lärare, sjuksköterskor, ingenjörer och många andra kalegorier som får sänkt marginalskatt med det här förslaget? Det är bara några exempel på grupper ur LO- och TCO-kollekliven som får lägre marginalskatt genom regeringens förslag lill skatteomläggning för 1978 - elt förslag som i mycket slor utsträckning tar hänsyn lill synpunkler från de fackliga organisationerna.

Vad som förbryllar mig i den här debatten är hur man kan framställa det som en angelägen låglönesatsning all lyfta lönen för t ex. sjuksköterskorna men som en gåva till privilegierade höginkomsllagare att sänka marginalskatlen för samma sjukskölerskor. Del resonemangel går inte ihop. Jag upprepar: Vi anser att det är fel att de stora grupperna av inkomsllagare för all framlid skall betala ungefär två tredjedelar i skall på ett extraknäck, en övertidsersättning eller en lönehöjning. Delta vill vi sleg för sleg ändra på. Det måsle löna sig alt arbeta.

Avgörande i den här debatlen har varil viktiga vägval som regeringen har gjort och där vi har efteriyst oppositionens alternativ. Det ena handlar om kostnadsläget Där visar vi alt om vi skulle ha etl 20 96 högre kostnadsläge skulle många hundra förelag och i tiotusental löntagare, befinna sig i mycket värre svårigheter än dem de har i dag. Säger man nej till en devalvering - där var Olof Palme oklar i sill senaste inlägg

- och säger man nej till alt lämna anknytningen lill D-marken, säger man nej till atl sänka arbetsgivaravgiften och säger man nej lill de in-flaiionsskyddade skatteskalorna, leder det obönhöriigen lill ell högre kostnadsläge, till svårigheler för vår export och för den del av vår industri som konkurrerar med importen.

I en silualion med begränsade resurser beror det sedan på vad man använder pengarna till. Vi har alltså redovisat all vi gjort den bedömningen, alt sysselsättningen är del ena viktiga. Det andra viktiga är omsorgen om de mesl utsålla grupperna: de äldre, de sjuka och barnen.

Delta leder - om man skall salsa på sysselsällning och om man skall salsa på de mest utsålla grupperna - ofrånkomligt lill att utrymmet för privat konsumtion blir mindre. Man kan inte göra allting på en gång i en situation då vi inle ens har en tillväxt i ekonomin utan snarare, under detla år, en minskning i brullonalionalproduklen.

Man kan naiuriigivis göra andra vägval. Man skulle kunna ha en mindre ambiliös sysselsättningspolitik och acceplera alt arbetslösheten går upp. Och man skulle kunna göra mindre satsningar på pensionärer och på sjukvård.

Det vill inle socialdemokratin - naturligtvis inte! Men vilka dolda kassor förfogar då oppositionen över? Är del höjda arbetsgivaravgifter? Ja, men del skulle direkl slå på sysselsättningen och öka arbetslösheten. Därför upprepar jag att vi i regeringen har redovisal våra vägval. De yrkesaktiva gör uppoffringar för atl andra inte skall bli arbelslösa. Och de friska och akliva generaiionerna gör uppoffringar, inie minsi för de pensionerade generaiionerna, för de sjuka och för barnomsorgen.

Den poliiiken har letl lill uppskattning från många olika håll. Jag läste sålunda i den ledande labourtidningens i England, New Statesman, ok-tobernummer följande: "Den svenska sysselsällningen har, i motsats till de flesia europeiska länder, fortsall alt öka; och i en lid av lågkonjunktur i världen har insaiserna för all hålla arbelslösheten nere varit framgångsrika". Det är alltså en artikel i New Statesman som säger detta om den svenska sysselsättningspolitiken. Del är riktigt atl vårt övergripande mål när det gäller ekonomisk politik, indusirisalsningar och arbetsmarknadspolitik har varit alt hålla sysselsällningen uppe i den längsta och svåraste lågkonjunkturen under efterkrigstiden.

Vi kan tvista om medlen för den politiken - och där har vi olika åsikter på flera punkter - men jag iror inte att vi kan tvista om målet, den fulla sysselsättningen. Där är vi överens. Ingel slöseri i ett samhälle är värre än all människor går arbetslösa. Kring den värderingen flnns del en överväldigande uppslutning i den svenska riksdagen.

Andre vice talmannen anmälde alt Olof Palme anhållit att lill protokollet få antecknat att han inte ägde räll till ytterligare replik.

GUNNAR STRÄNG (s):

Herr talman! Alla som har erfarenhet av vad jag behöver i tid för all tillnärmelsevis kunna redovisa mina synpunkler på de ekonomiska

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

problemen är medvelna om alt jag nu står i en silualion där della inle är möjligt - de 15 minuter som jag i dag har till mill förfogande räcker inte till. Jag utgår emellertid ifrån alt vi får ta om den här debatten utan tidsinskränkning den 7 december, och följaktligen får delta för min del bli någonling av en lilen förövning.

Men jag skall la de här minuterna som jag har till mitt förfogande för att ge några allmänna synpunkler på hur regeringen handhar sitt fögderi. Jag kommer i allt väsenlligl all ägna mig åt skallefrågorna och de ekonomiska problemen. Arbelsmarknadsfrågorna skall jag inle la upp; det finns andra som bemöter herr Ahlmark. Möjligen skulle jag inledningsvis kunna framhålla att om man säger att man har högre sysselsättning nu än någonsin tidigare, så är den slutsatsen svårförenlig med att man har lägre produktion i dag än vad man har haft lidigare. Herr Ahlmark kan ju tänka över del problemet - del går inte ihop.

Jag vill som sagt inleda med att säga någonling om skattefrågan. Vi förärades under gårdagen en skatleproposiiion från herr budgetministern. Där har man hängt på en indexreglering med tillämpning från den 1 januari 1979. Det nu framlagda förslaget för 1978 har någonling av Hagamodell över sig, men jag lycker atl det är en ganska dålig sådan. Jag kan illustrera det med utslaget för den enskilde som tjänar 40 000 kr. Han skulle få en lindring på 725 kr., medan den som tjänar 50 000 skulle få 1 240 ki:. och den som tjänar 100 000 skulle få 2 600 kr. Så var inte modellen när vi inte var bundna av delta indextänkande utan kunde göra skatterevisionerna från en mera - och rikligare - fördelningspolitisk utgångspunkt

Alla känner till att efter tilläggsdirektiv lill 1972 års skatteutredning beställde regeringen ell färdigt förslag om indexreglerade skaller. Avsikten var atl det skulle träda i kraft redan 1978. Om jag så här inledningsvis skulle kosta på mig en liten vänlighet mot regeringen, skulle del närmast vara att man ändå har vänlat ell år med att sätta indexregleringen i kraft. Det var starka reservationer från socialdemokralerna i skaliekommiltén, och del var ganska naluriigt. När man som hastigast fotograferar igenom remissullålandena i herr Mundebos proposition, är jag inte överraskad men konstaterar en starkt negativ reaktion bland åtskilliga av remissinstanserna - bland dem som representerar de breda folkgrupper som skulle välsignas med en indexreglerad skatt.

En snabbläsning av remissvaren ger således belägg för den uppfattningen. Det finns hos löntagarna och hos de breda folklagren i vårt land en stark inneboende känsla för rättvisa och solidaritet genlemol dem som upplever tillvaron som besväriig. Lever vi i en lid som känns påfrestande och besväriig, och del gör vi väl nu, så anser majoriteten av del svenska folket - det är jag övertygad om - atl bärkraften hos individerna skall vara avgörande för hur man klarar sig genom besvärligheterna. Man skall inte arbeta efter - om jag använder del uttrycket - matematikens enkla räknetabeller.

Ingen bestrider alt vi lever i, som jag sade, en påfrestande lid. Jag

menar att den i långa stycken är en följd av en felaklig ekonomisk politik, och jag skall försöka motivera del lilel närmare. Den lid vi nu lever i karakteriseras av en klar kräftgång i nationens ekonomiska utveckling. Produktionen går ned, och vi kan inte ens försvara den grad av välstånd som vi hade uppnått i nationen. Vi upplever för första gången på tre decennier en standardsänkning för folket.

I en sådan situation kan ingen bestrida atl påfrestningen blir hårdast för dem som har minst alt röra sig med. Om regeringen då funderar på en skattepolitisk reform, så borde det vara självklart att den reformen skulle präglas av hänsynstagande lill den fördelningspoliliska innebörd som jag här inledningsvis berörde. Så blir del inte med en indexreglering. Indexregleringens filosofi bygger på all man är blind och döv för den påfrestning som utvecklingen av priser, löner och behov ulgör och i stället håller fast vid skallerelalioner i en gången lid som någonting av elt uttryck för objektiv rättvisa medborgare emellan. Detta är en falsk och felaklig utgångspunkt, där regeringen bara kan få helhjärtad accept av en minoritet av folket, den mer välställda minoriteten. Reaktionen har varil stark från de slora löntagarorganisationerna. En del av regeringens egna intressegrupper - jag tänker på centerpartiets ungdoms- och kvinnoorganisationer - har reagerat. Indexregleringen skrinlades för 1978 men skall nu, för all använda samma utlryck som Olof Palme, smygas på oss fr. o. m. 1979.

Jag tror mig utan risk kunna uttala all förutsättningarna för en skatterevision då är precis likadana som man bedömer dem vara i år och för 1978. Vi kommer under nästa år, såsom regeringspolitiken förs, atl ha en situation som inte påtagligt skiljer sig från 1977. Den ekonomiska sakkunskap som i dessa dagar framträder i publikationer från konjunk-lurinslitulet och TCO;s och LO:s ekonomiska uiredningar och prognoser tycks vara ense om - med vissa variationer - att 1978 inte kommer au skilja sig nämnvärt från innevarande år. Det betyder fortsatt inflation, förhoppningsvis någol lägre. Del beiyder etl fortsall och ökat underskott i bytesbalansen. Del betyder i bäsla fall en oförändrad real standard, dvs. atl vi skulle stanna kvar i del nedpressade läge där vi är i dag.

Finns det mot bakgrund av del budgelunderskoll som regeringen kommer all redovisa för riksdagen vid årsskiflel någon som helst realism i förslaget att indexreglering av skalleskalan skulle bli den åtgärd med vilken man jämnar vägen för en rimlig löneuppgörelse 1979? Motsatsen är säkeriigen fallet. Dessutom är påfrestningen på budgeten 5 å 6 miljarder, om man genomför indexreglering med trolig inflationsutveckling under 1977 och 1978 som bas. Om man lägger på en extra reduktion uppe på indexregleringen för atl underlätta löneförhandlingarna kommer del atl kosla myckel pengar - regeringen kommer alt sakna medel för detta.

Frågeställningen om ell år är således densamma som i dag, och parls-intressena är desamma. Nödvändigheten av en fördelningspolitiskl riktig skatlejuslering är lika uppenbar. Indexreglering av statsskatten är ett för-

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

slag som borde ha stannat vid de ofullbordade hugskotten.

Efter den här inledningen på skallepolilikens område vill jag göra några reflexioner med anledning av den ekonomiska ulvecklingen och den politik som vi har konfronterats med under den borgerliga regeringens jubileumsår.

Enligt konjunkturinstitutets höslrapporl har vi som nation blivit ell par procent fattigare än vad vi var 1976, samtidigt som vår omvärld fortsatt sin frammarsch i normal takt med ca 4 96. Enligt samma källa skulle vi ha chansen lill en uppgång med 1 96 under 1978 samtidigt som vår omvärld, de 14 industriländerna i OECD, räknar med all bibehålla en uppgång med 4 96. Från alt vi lidigare väl hållil slällningen i ekonomisk lillväxl och en låg placering i inflalion och prisslegring är del nu tvärtom. Vi har kommit klarl på efterkälken i lillväxl och ligger i en generande ledning i inflaiionsligan. Detla under ett år då Bohman skött ekonomin med momshöjning och dubbla devalveringar och SAF under sin nye och på lönestegringar enormt uppmärksamme ordförande har signerat och auktoriserat det löneläge som nu gäller.

Jag erinrar mig hur oppositionen då rollerna var ombytta - det har sagts tidigare i dag - med våldsam energi anklagade mig de år i början på 1970-lalel då tillväxttakten var låg, även om vi höll oss på plussidan, för att ha försnillat miljardbelopp som svenska folket rätteligen skulle ha haft om man hade haft en annan finansminister. Skulle jag tillämpa denna enkla argumentering skulle jag i konsekvensens namn anklaga herr Bohman för att genom vanskötsel ha försnillat det dubbla och tredubbla beloppet för svenska folket. Nu är den argumentationen litet för enkel för atl jag skulle vilja bruka den, men jag släller mig ständigt frågan: Hur har denna bedrövliga ulveckling under ert jubileumsår kunnal äga rum? Jag tror att förklaringen ligger i - det understryker jag ännu en gång - den lättsinniga skalle- och finanspolitik med vilken herrarna startade sitt regerande. Jag tror all förklaringen också ligger i den osäkerhel som företagsamheten upplevt på grund av det negaiiva genomslag på investeringsplanerna som avsaknaden av en energipolitik innebär.

I del senare avseendet har inga påtagliga förbättringar skett, även om vissa inslag i energidebatten från centerns sida har gell mig en svag anledning att hoppas på en mer förståndsmässigt beslämd politik med mer balans i argumentationen i kärnkraftsfrågan. Det är möjligt all jag drar för snabba slutsatser när jag säger detla. Vi har ju också upplevt deklarationer om molsalsen. Men skulle jag ha räll hälsar jag tillfrisknandet med glädje. Och jag skall försöka glömma den enmanstealer på temat "hedersord" som herr Fälldin med viss framgång spelade upp inför svenska folket före valet i Gol. Skulle jag ha fel och centerpartiet står på den absoluta nejsägarlinjen ser jag bestämda hinder för den industriella ulvecklingen i vårt land. Ett slut på del här dunkla talet och det motstridiga handlande som har beskrivits tidigare från talarstolen är i hög grad erforderligt

Man kan ställa frågan: Är regeringen handlingsduglig när det gäller

energiförsörjningen? Del är en berättigad fråga, men sannolikt blir den obesvarad. Frågan har ställts lidigare från den här talarstolen, men regeringen har inte bevärdigat den med något svar.

Det här lällsinriet i skatte- och finanspolitiken tvingade fram sin naturliga korrigering. Vi upplevde den i våras med raden av punkiskat-lehöjningar, kulminerande i momshöjningen, som förde upp den beskatl-ningsformen till vad jag tror är dess maximala nivå. Våra dubbla devalveringar med bara några månaders mellanrum måste för utomstående nationer skapa intryck av villrådighet och dåligl förutseende. Den tidigare i valulasammanhang så stabila svenska kronan har lyvärr fåll sill anseende skamfilat Ullrädel ur valulaormen medverkar härtill, och jag beklagar del. Tiden medger mig inle all uilägga texlen här. Jag inskränker mig lill att säga att Västtysklands riksbankschef har haft en uppfattning samordnad med min, nämligen att del var onödigt all vi lämnade valutaormen.

Som resultat av den här politiken, kännetecknad av överraskande lapp-kast, upplever vi en nalionell ekonomisk tillbakagång, sänkt siandard för folkets breda lager och misstänksamhet från näringslivet, som lar sig uttryck i en kraftig nedgång i investeringarna. Den misstron föreligger inle överraskande i än högre grad från lönlagarsidan, där man upplever följderna av regeringspolitiken som ett ingrepp på, och en nedpressning av, en mödosamt tillkämpad trygghet och siandard. Denna senare misstro är ett faktum. Den konkretiseras nu på grund av det senaste årels erfarenheter, och jag tror alt den borgerliga regeringen saknar möjligheler all ändra på detta faktum. Det är inte fråga om alt fackliga och poliliska ledare jagar upp känslorna. Del är en djupl förankrad oro och misstro mot regeringen som kommer lill uttryck. Det är den enkla sanningen.

De dystra prognossiffror för industrins investeringar som vi avläser i Kl-rapporten är varningstecken. De kan delvis förklaras av bristande framtidstro och delvis av en för låg efterfrågan vid avsäilningen av pro-duklionsresullat Man brukar säga: På fyra svenskar arbeiar en för världsmarknaden. Del beiyder i konsekvensens namn au av fyra svenskar arbeiar tre för hemmamarknaden. Och där har vi en klar nedgång i efterfrågan och i siandard.

Prognosen för världsmarknaden och världsekonomin visar ändå en viss optimism. I den mån industrins inrikining går mot exportmarknaden bör vi som en allmän förutsättning kanske kunna räkna med en försiktig men dock uppgång. Den interna efterfrågan bör i dagsläget, mot bakgrund av vad jag sade, stimuleras med en medvelen satsning på ökat bostadsbyggande, elt slopande av den 15-procentiga straffavgiften på byggen och en ekonomisk injektion för all få farl på investeringarna. Ni har gjort vissa försök lill det, men jag tror inte all del räcker till.

Del är nu som investeringsexpansionen skall ske för alt vi skall kunna uljämna de slarka varialioner i investeringsaklivitel mellan låg- och högkonjunktur som vi ständigt upplever. Framtidsperspektivet understryker vikten av den kvalitativa och förädlingsbetonade ulbyggnaden av svensk

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

industri. Forsknings- och utvecklingsarbetet kräver allt siörre uppmärksamhet, och vi får la de ekonomiska konsekvenserna härav, om vi vill ha ansvarei för framliden.

Del är något överraskande alt en borgeriig regering så definilivi lyckals la bort framtidstron hos landets företagare som investeringsprognosen omviiinar. Del här kommer all siälla anspråk på slalsfinanserna, men del är en annan hisloria, som jag längre fram får lillfälle all lala om.

Herr lalman! Jag är enormi överraskad över alt 15 minuter går så fort.

Budgeiminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr lalman! Vad är det egentligen för fel på den svenska ekonomin, och vad kan vi göra för alt den skall bli bra igen? Hur allvarliga är egentligen problemen? Kommer vi atl behöva leva med dem länge, eller kommer det snarl någon ljusning?

Det har sagls många gånger alt Sverige är ell så litet land alt del finns utrymme bara för en åsikt åt gången: antingen är del bra eller är del inte bra, antingen är det svart eller är del vitt Det har sagls all vi lever så i nuel och så nalionelll au vi lycks ha glöml all vi tidigare haft problem och förbisett atl andra länder också har problem, i fiera fall besvärligare än våra.

Det är lika fel atl förenkla som att överdriva, om man vill ge en rättvisande bild av den svenska ekonomin. Våra problem är inie nya, de har inle kommil plötsligt. En del har sina rötter lillbaka i 1960-lalet, en del fick vi under åren 1974-1976, en del skaffar vi oss nu och en del beror på den internationella ulvecklingen - och det är rätt många.

Del är fel all ge människor uppfallningen all alll skulle bli bra om man bara gjorde si eller så, att alll skulle ordna sig om vi bara finge en liten konjunkturuppgång eller atl en hel del problem inle skulle ha funnits om en annan regering hade fått hanlera ekonomin och all de problem som ändå möjligen hade funnits lätt skulle ha kunnat lösas.

Det är också fel då politiker, ekonomer och företagsledare bara lalar om problem, bara ger mörka bilder, bara lalar om kriser och säger alt Sverige skulle vara slut som industrination. Det finns så myckel av siyrka i den svenska ekonomin och av utvecklingsmöjligheler, all jag är över-lygad om all vi kommer all klara de problem vi nu har och alt Sverige också i framliden kommer au vara ell land med högi sociali välslånd.

Vi har olika slag av problem i vår ekonomi. Jag vill nämna tre.

Vi har resursproblem - en brisiande balans mellan resurser och am-biiioner. Vi har haft och har en privai och offenilig konsumiion som är väsentligt större än lillgången i våra resurser. Vi har en siörre slandardökning än vi egentligen har råd med. De problemen kommer vi all få arbeta intensivt med de närmaste åren. Det är inte lätl all anpassa ambilionerna lill verkligheien, i synnerhel som lillväxlen under hela 1970-lalel hillills har varil 12 96. Under 1960-lalel var den 4-5 96 om årel.

Vad kan vi då göra för all få en bätlre balans?

Vi kan öka tillväxten, men det blir från en uigångspunki med låg tillväxt under flera år av 1970-lalel, nu t. o. m. minskad. Vi kan utnyttja resurserna effektivare, använda mera för export och mindre för konsumtion. Vi kan stärka den ullandskonkurrerande industrins möjligheter atl arbeta och sälja och därmed förbälira våra tillgångar. Vi kan växa lugnare i det fortsatta reformarbetet, vi kan la längre lid på oss all genomföra omfaliande reformer. Vi måsle för de kommande åren pröva alla de vägarna för all få en ekonomi i balans.

Vi har koslnadsproblem. Marknadsandelarna för den svenska induslrin har minskal både på exportmarknaden och på hemmamarknaden. Varför? Jo, främsl därför att våra koslnader ligger avsevärt högre än andra länders. Jämfört med de 14 viktigaste konkurrentländerna försämrades del svenska koslnadslägel åren 1975 och 1976 med ungefär 20 96. Om vi inle hade förändrat växelkurserna under della år hade vi fåll en yllerligare försämring.

Del finns somliga som inte gärna vill tala om våra kostnadsproblem - somliga har t o. m. sagt atl det inle finns några. Jag vill bara nolera fakta. Jaggör inga värderingarom var kostnadsnivån bör ligga,jag noterar bara atl Sverige har högre koslnader än de flesia andra länder och därför har svårl att sälja sina varor ute på världsmarknaden och t o. m. på den inhemska marknaden. Man kan naturiigtvis resonera om ifall det är våra kostnader som är för höga eller om andra länders koslnader är för låga, men vi har väl ändå lättare atl påverka koslnaderna i vårt eget land än i andra länder. All vår kostnadsnivå är så hög beror ju på en snabb ökning av både lönekostnader och lönebikoslnader. Det må gå bra att öka endera - i en ekonomi med tillväxt kanske både snabbt och starkt - men vi har försökt att genomföra en snabb och slark ökning av bådadera under år med låg tillväxt, och del må då vara naturligt att kostnadsrelationerna har förändrats på för oss ogynnsamt sätl. Vi måsle pröva olika vägar för all lösa också dessa problem.

Vi kan minska lönebikostnaderna, därför vill vi nu sänka den allmänna arbetsgivaravgiften. Vi kan underiälta avtalsförhandlingarna genom all förändra inkomstskatten, därför har vi nu lagl etl .sådant förslag. Vi kan medverka till återhållsamma löneavtal - det vore till fördel för hela samhällsekonomin om de kommande årens avtalsförhandlingar kunde präglas härav. Då kunde vi relativt snabbi komma i ell bättre kostnadsläge än vi är i i dag och därmed ge hela den svenska ekonomin etl bättre utgångsläge.

Vi har strukturproblem. Flera branscher är i en allvarlig situation: stål, varv, teko - listan kan göras lång. Det är självfallet lill nyiia för vårt näringsliv all sirukluren fortlöpande kan förändras, atl den kan anpassas med hänsyn till samhällsutvecklingen. Det är della som medför lillväxl i en ekonomi. Men snabba och slarka förändringar medför besvärliga problem - problem för hela vår ekonomi, för många orter i vårt land och för många enskilda människor. Vi kan lindra de problemen men

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

knappasi hindra dem. Vi kan driva en aklivare närings- och arbelsmark-nadspolitik. Salsningarna på de områdena har också under del gångna årel varil mer omfaliande än någonsin, och de kommer också all behöva vara omfattande.

Så, herr lalman, några ord om våra skatter. Riksdagen fick i går elt förslag om inflationsskydd i inkomstskattesystemel. Del är ell förslag med ell kortare och ell längre perspektiv.

Det kortare perspektivet gäller framför allt 1978. Det är ju nödvändigt all förändra den slalliga inkomsiskatleskalan. Vi kan inte för 1978 behålla 1977 års skatteskala. Det skulle medföra en helt orimlig silualion för samhällsekonomin, för avialsförhandlingarna och för lönlagarna. 1977 års skalleskala i 1978 års värid skulle belyda all lönlagarna behöver 10 000 ä 20 000 kronor mer i lön bara för atl bevara en oförändrad standard - och det i en situation då Sverige redan har betydande bekymmer på världsmarknaden.

De höga marginalskatterna och den snabba penningvärdeförsämringen har medfört all stora nominella löneökningar är nödvändiga för att kompensera prishöjningarna. Därför måste vi förändra inkomslskatteskalan. Vi redovisar efter samtal med arbetsmarknadsorganisationerna etl förslag som för de stora inkomsilagargrupperna beiyder en sänkning av statsskatten med mellan 1 200 och 2 600 kr. och en sänkning av marginalskatlen med 3-8 procentenheter.

Del är naluriigt att politiker, fackliga organisalioner, ekonomer och andra kan ha olika uppfattningar om hur inkomstskallen bör se ut.

Somliga säger: Sank skallen mera för människor med låga inkomster! Ja, de höga skatterna är ett problem för människor med låga inkomster. Men huvudproblemet är inte den slalliga inkomstskatten. Den är för exempelvis en inkomsllagare med 30 000 kr. om årel nu 900 kr. per år. Vi sänker den 260 kr. Kvar blir då på den nivån drygl 600 kr. i statsskatt. Huvudproblemet är i stället kommunalskallen. Den är kanske 7 000 kr. om året för 30 000-kronorsinkomstlagaren. Där kvarstår ett problem för nästa års skalledeball. Vi måste kanske också fundera över om skatterna är den bästa metoden all lösa låginkomsttagarnas problem. Kanske är det mer inom socialpolitiken, arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken som vi skall söka finna lösningarna.

Somliga säger; Sank skallen mera för människor med höga inkomster! De höga skattesalserna är förvisso etl problem också i de högre in-komstskikien. De är kännbara för industriarbetare och tjänstemän med 50 000,60 000 eller 70 000 kronors årsinkomst. I de högre inkomstskikten stiger marginalskatterna snabbi. Vid exempelvis 100 000 kronors årsinkomst är statsskatten ungefär 26 000 och kommunalskatten 28 000 ä 30 000 kr., och för varje ny hundralapp går 75 å 80 96, alltså 75 ä 80 kr., lill stats- och kommunalskatt Vi lägger nu lyngdpunklen av skattesänkningen i de inkomstskikl där flertalet av industrins arbeiare och tjänstemän kommer all befinna sig år 1978, dvs. vid en årsinkomst på mellan 50 000 och 70 000 kr. Vi gör del för all dämpa inflaiionen och ge en

god utgångspunkt ål avtalsförhandlingarna.

Vi är medvelna om två problem som återstår au lösa.

Dels är marginalskalterna fortfarande höga och blir till följd av nominella löneförbättringar allt besväriigare. Industriarbetaren, som för några år sedan hade en marginalskatt på 50 96, har i dag 65 96 och skulle om några år få 80 96 om den hillills förda skattepolitiken fortsatte. Progressionen var 1976 starkare vid 35 000 kr. än vad den var 1970 vid en inkomst av 100 000 kr. i det penningvärde som då gällde.

Dels förändrar de beiydande kommunalskaliehöjningarna den bild som skallesänkningen ger. Den samlade inkomslskaiieläiinaden blir mindre, och för en del blir del ingen sänkning alls. Därför är kommunalskatierna ett av skattepolitikens besvärligaste problem som vi, med utgångspunkt bl. a. i kommunalekonomiska uiredningens kommande betänkande, måste arbeta vidare med.

Det längre perspektivet i gårdagens proposition gäller åren framöver. Vi kan nu få etl automatiskt verkande inflationsskydd i vårt skallesyslem, och del är förvisso ingen förändring all smyga fram. Del är en av de vikligasie förändringar som vi kan genomföra i våri inkomsiskaiiesyslem, och därför bör vi gärna tala om den.

I proposilionen har vi följande fyra satser om delta:

Endasi därigenom ges en garanti för att de fördelningspoliliska avvägningar som uttryckts genom riksdagens beslut om skatteskalan blir beslående tills beslut fattas om en ändrad avvägning.

Endast därigenom kan den framivungna och av alla parter beklagade åriiga sammankopplingen av löneförhandlingar och beslut om skallejusteringar brytas.

Endast därigenom kan skatteskalan ges del mått av varaktighet som krävs för all arbetsmarknadens parter skall kunna överblicka konsekvenserna av ett flerårigt löneavtal.

Endast därigenom kan också deballen om förändringar av skatteskalan föras i sådana termer all medborgarna får en klar och rättvisande bild av den reella innebörden av olika skalleförslag. Därför behöver vi få ell inflationsskydd i vårt skallesyslem.

Del skatteförslag som vi nu lägger kostar ungefär 5,5 miljarder kronor med del sätt atl räkna skalleomläggningar som vi använt under senare år. Har vi råd med del? Det är naluriigt att med hänsyn lill det aktuella slalsfinansiella läget och lill de ambitioner om forlsall reformarbele som finns inom partier, verk och myndigheter säga: Vi bör inte avslå från 5,5 miljarder kronor som vi skulle kunna få gratis, i den meningen att det inle behövs något regeringsförslag eller något riksdagsbeslut för all få in pengarna. Vi kunde bara använda 1977 års skatteskala också 1978 så skulle pengarna automatiskt komma in. Enklare kan man inte få en skatteinkomst

Men frågan är: Har vi råd att inle göra en skaiteomläggning? Som jag förut sagl skulle människor i vanliga inkomstlagen ulan en skatteomläggning behöva löneförbällringar på 10 000-20 000 kr. om årel bara

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

för alt bevara en oförändrad standard. Det är en orimlig uigångspunki i Sveriges nuvarande ekonomiska situation. Mitt svar är alltså: Vi måsle förändra våra skatter för 1978. Frågan är då; Har vi råd att förändra inkomstskatterna utan atl samtidigt förändra andra skaller? Inkomstskatterna är ju en del av statsbudgeten, och självfallel måsle varje förändring av inkomster och ulgifter vägas samman. Del är ju därför vi har elt budgetarbete.

Jag har aldrig förstått varför vissa propositioner som läggs under ett budgetår skall vara exakt balanserade. De är ju en del av statsbudgeten, och då är del inie enkla matematiska beräkningar som avgör i vad mån och på vilket sätl en skatteomläggning bör finansieras. Det är samhällsekonomin och konjunkiuriäget som har avgörande betydelse. 1 nuvara-rande situation är varken nya löneskatter eller högre moms aktuella alternativ. Det är klart atl en ambitiös politik kommer att kräva höga skaller, men hur höga och i vilka former får vi pröva dels då vi har skaiteulredningarnas kommande förslag, dels i budgeiarbeiet inför de kommande åren. En skatteomläggning för 1978 och ett inflationsskydd av inkomstskattesysiemet kan ge oss bäitre förulsällningar. Det kan dämpa inflationen, underiälta avtalsförhandlingarna, stimulera lillväxlen och därmed hela samhällsekonomin. Därför är en skattereform nödvändig både för 1978 och för åren framöver.

Andre vice talmannen tillkännagav all anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

GUNNAR STRÄNG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag påslår inle all en skallereform inle är nödvändig under 1978, men den skulle ha haft en mer ulpräglad solidarisk profil än den nu har fåll. Däremoi menar jag all det är ell misstag att nu binda sig för en indexreglerad skall under 1979.

Jag skall, herr lalman, försöka all på de minuler jag nu har försöka i någon mån avslula milt lidigare inlägg. Jag vill underslryka all del är vår dåliga bylesbalans som är nalionens och den ekonomiska polilikens mesl oroande inslag. Vad som specielll oroar är regeringens benägenhel all flylia över ullandsupplåningen från all finansiera förelagens utbyggnad lill att finansiera budgetens underskoll och löpande ulgifter.

I det förra fallel kan man försvara utlandsupplåningen inom rimliga gränser, eftersom investeringsutbyggnaden, som lånet finansierar, klarar kapitalkostnader och ger vinst i allmänhel. Del är besväriigare att ligga i händerna på ullandels bankirer för lån som finansierar folkpensioner, barnbidrag och slalsljänarlöner. De pengarna är inle självfinansierande. Då är del bäiire all del svenska folkhushållet står såsom långivare, när så är ofrånkomligt.

Jag vill svara herr Bohman på en fråga. Han är inte här, men jag utgår från all herr Burenslam Linder kan förmedla svarel. Herr Bohman frågade enkell och rakt Var devalveringen onödig? Var del fel all de-

valvera? Jag svarar: Del var fel all devalvera. Devalveringen framlving-ades av en del lösakligl prai på många håll. Del förekom en spekulaiion mol kronan, någol som tvingade fram devalveringen. Vi borde ha hållit ut här. Atl del jusl var spekulationen som låg bakom bevisas däruti atl spekulaiionspengarna snabbi kom lillbaka efter devalveringen - tyvärr garnerade med spekulalionsvinsler på hundralals miljoner kronor.

Var det någon tillgång för svensk indusiri atl få devalveringen? Måhända för vissa delar av den svenska induslrin, för andra icke. Del är ingen tvekan om att devalveringen förde med sig höjda imporipriser på för induslrin nödvändiga råvaror och halvfabrikat. Del är ingen tvekan om alt devalveringen förde med sig en ökning av den svenska industrins skuldsättning genlemol utlandet.

Vissa avsnitt av industrin kunde få en vinsl, vissa andra fick en förlust. En slutsummering av detta, herr talman, har ännu ingen gjort, och därför kan man väl inte här dra några bestämda slutsaiser. Jag har emellertid velat redovisa della, för del är inle så enkell som alt en devalvering vid varje lillfälle är lill fördel för svensk indusiri. Och i sisla hand drar den ju med sig en ökad inflalion, en ökad prisslegring, som svensk indusiri får lillbaka över sig den vägen au lönlagarna kräver längre gående kompensationer och högre löner än vad de i annat fall skulle behöva göra.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Budgeiminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Bara en kommentar till herr Strängs ord om skatteomläggningens profll för 1978. Jag tror all en jämförelse mellan andra skal-leomläggningar under 1970-talel- herr Sträng bör känna lill dem lämligen väl - och den nu aktuella för 1978 skulle visa all denna omläggning kommer all slå sig gott.

Den gör det för folkpensionärerna genom de förändringar av skatteskala och skattereduktion som där förordas. Den gör del för de flesia av löntagarna, framför allt för de hellidsarbetande både inom LO- och TCO-grupperna. Den gör det som en utgångpunkl för avtalsförhandlingarna genom all den inle på säll som lidigare har skell binder upp en del av ell förhandlingsulrymme i form av höjda löneskaller. Den gör del för kommunerna genom alt kommunerna inte får höjda löneskatter atl väga in i sill budgeiarbeie.

Och det väsentliga, herr lalman, i del skatleförslag som läggs nu är inflalionsskyddet av den statliga skatteskalan, som lägger en grund inie bara för 1978 utan också för de kommande årens inkomstskatter.

GUNNAR STRÄNG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall under de sista tre minuterna stå till ijänsl med ell svar lill den i fysisk mening frånvarande Gösla Bohman och ulgår ifrån all svaret kan förmedlas till honom.

Del har under förmiddagen förts en diskussion om huruvida regeringen vid den senasle devalveringen förde en annan poliiik än vad den gamla

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

regeringen gjorde i liknande situationer - inle devalveringssiiuaiioner, men när risker för devalvering förelåg. Den gamla regeringen bjöd in den poliliska oppositionen lill en seriös överläggning, lyssnade på ar-gumenlen och förde själv sin argumeniaiion. Vi blev vid de tillfällena efter diskussion överens med majoriielen av den poliliska opposilionen.

Vid den senasle devalveringen gick det så till alt Olof Palme fick ett lelefonbesked från sialsminisiern, och jag fick ett telefonbesked från ekonomiminislern - på fredag kväll kl. 18 för min del - med bara elt omnämnande av atl så här kommer det all bli: Det blir en tioprocenlig devalvering. Del var ell fail accompli. Del fanns ingen möjlighel alt anföra några som helst synpunkter på della.

Jag menar all del är fel. Del här är en så al I vari ig sak, så djupt ingripande i vår ekonomi, atl man borde ha kunnat ha en seriös överiäggning med det stora oppositionspartiet - ungefär på samma sätl som vi lidigare till-lämpade i snarlika situationer.

Gösta Bohman tog i sill inlägg fortfarande upp den här frågan om arbetskostnaderna som orsaken till allt onl. Detta har vi debatterat många gånger, men del vore fel av mig att inte klarl och bestämt bestrida den uppfattningen. Del är inte på det sättet Vi läser f n. om den pågående lågkonjunkturen, som ju i vissa branscher ännu inle är övervunnen. Inom gruvhanteringen har vi besvärligheter, i samband med svårigheter inom järn- och slålhanleringen. Men vi kan också läsa i tidningarna att man i den afrikanska järnmalmsgruvan Nimba numera har tagit ner produktionen och avskedat folk på grund av avsättningssvårigheterna. Ingen skall försöka övertyga mig om att del är den svarta arbetskraftens höga löneläge som är anledning till delta.

Vi har områden och branscher som är pressade, och det är inget nyll i och för sig; vi är väl bekanta med del. Jag erinrar om att vi sedan ålskilliga år har diskuterat vad som är nödvändigt alt göra och även ingripit när det gäller lekobranschen eller järn och stål. Det var den gamla regeringen som tillsatte de utredningar som nu utmynnar i vissa förslag, som den nuvarande regeringen skall försöka fullfölja. Och riksdagen tog i mars månad 1976 ell beslul om en siaisgaranti på 13 miljarder för att klara varvsindustrins problem.

På den här punkten är del ingenting nytt som har hänl. Vi dras med dessa branschproblem, och jag hoppas all vi så småningom - även om det kommer all kosla en del - skall lösa dem. Men man löser dem inte, om inle den nu sillande regeringen är beredd att la en klar och bestämd ledning av utvecklingen av frågorna och planeringen för framliden i pressade branscher.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER: Herr talman! Gunnar Sträng tar på nytt upp frågan om huruvida devalveringen var nödvändig eller inle och förklarar, såviii jag förslår, att den inte behövdes utan i själva verkei mest har ställt till svårigheter. I min egenskap av handelsminister, Gunnar Sträng, har jag rikliga

tillfällen atl höra hur situationen ute på världsmarknaderna uppfattas i olika företag och näringar. Självfallet finns del branscher, t ex. grus-industrin, där problemen har en annan bakgrund än de väldiga koslnadsslegringar vi har haft, men i myckel slora sektorer av svenskl näringsliv - verkstadsindustrin t. ex. - har de varil utslagsgivande. Och det är ändå de stora exportindustrierna vi måste lita till, om vi på nytt skall kunna uppnå rimlig balans i våra utrikes betalningar och skapa sysselsällning, och då måste vi se lill alt de har konkurrenskraft. Men denna konkurrenskraft hade försvunnil, herr Sträng, inte på grund av vad socialdemokraterna med en viss envishet försöker göra gällande, nämligen lösaktigt prat av det ena eller andra statsrådet i devalveringsfrågan, utan på grund av en lösaktig ekonomisk politik, som drevs under de år som föregick den silualion där en devalvering frampressades.

Jag tror faktiskl, Gunnar Sträng, atl det är mycket svårt atl t ex. bland dem som sysslar med ekonomiska sakfrågor vid universitet och på andra håll finna någon kommentator som inte är beredd att säga, att under de närmast föregående åren inträffade det myckel olyckliga att vi hade en mycket snabbare kostnadsstegring än andra länder och atl vi på den grunden hamnade i elt utomordentligt beklagligt läge, där en växelkursändring var nödvändig. Jag säger etl utomordentligt beklagligt läge, eftersom jag i likhet med Gunnar Sträng förvisso anser atl en devalvering, som Gunnar Sträng uttryckte det, inle är bra i alla lägen. Växelkursändringar är en olycka, en olycka som ibland måst ske på grund av en ännu olyckligare ekonomisk politik dessförinnan, som framtvingat densamma.

Vad slulligen gäller meningsutbytena å ena sidan mellan herr Fälldin och herr Palme och å andra sidan mellan herr Bohman och herr Sträng i telefon innan devalveringsbesluten blev offentliga, så har t. ex. herr Fälldin svarat väl för sig själv i den lidigare debatten med herr Palme.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

GUNNAR STRÄNG (s) kort genmäle:

Herr lalman! När jag hävdar alt devalveringen var onödig är det därför all jag har den uppfallningen att det var en av spekulanterna framtvingad devalvering. Vi borde ha försökl hålla ul och trötta ut spekulanterna. Som bevis på detta lar jag all bara två eller tre dagar efter devalveringsbeskedet flöt det tillbaka drygt tre miljarder till valutareserven -man låg och väntade på devalveringen.

Det var en olycklig deball som föregick delta. Jag hoppas att det är etl engångsinslag i den svenska ekonomiska debatten. Nu har ju herr Bohman å sin sida förklarat att det är sista gången han devalverar. Vi har väl anledning all hoppas att han skall kunna hålla det löftet, även om det ligger lilel tvivel i bakkanten.

Om jag sedan ser på industrins reflexer och agerande efter devalveringen är det väl riktigt att man på massasidan har sänkt priserna och kanske skaffat sig en viss större avsättningsmöjlighet Del har man däremot inle gjort i fråga om papper, och man har i liten utsträckning gjort

6 Riksdagens protokoll 1977/78:15-16

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

det för verkstadsindustrin. Man kan inle renl allmäni säga all devalveringen salt fart på de svenska exporlmöjlighelerna. Och den mottogs sedan den genomförts av etl ganska strongt besked från exportörerna: Vi kommer inte att bry oss om att sänka några priser och återvinna några marknadsandelar- vi lar hand om den exlra förelagsvinsien, men del får slanna vid del.

Herr lalman! Del finns mycket mer atl säga, men jag skall avstå från all ge mig in i någon ytterligare deball. Jag gjorde i alla fall en reflexion när jag avlyssnade förmiddagens debatl, där herr Fälldin hade behov av all säga all regeringens ålgärder sannerligen inte präglades av någon rättning ål höger. Han ullryckie del på det här sättet: "Vi sätter i regeringen sysselsällningen främst. En sådan målsättning har inget med högerpolitiken alt göra."

Del var, herr lalman, en monumenlal elakhei riklad mot herr Bohman och herr Burenstam Linder. Men om man skall bygga upp något förtroende för regeringen som arbetsteam vill jag kanske i all stillhet rekommendera er atl försöka tvätta den byken inom familjen och inte i riksdagens talarstol.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:

Herr lalman! Jag tror att Gunnar Sträng får dra ell lungl lass om han skall få svenska folkel all Iro all de koslnadsslegringar, som var ulpräglat slora i förhållande till kostnadsstegringarna i andra länder och som framtvingade devalveringen, var elt resultat av vad Gunnar Sträng kallar lösaktigt prat i Sverige om devalvering. Jag tror inte att del är många som tror på en sådan beskrivning av de sakförhållanden som råder.

När del sedan gäller pratet om devalveringen så var det ju oroväckande många personer som i olika lidningsuttalanden gjorde gällande all kronan var övervärderad med den ena eller andra procentsatsen. Herr Bohman var absolut icke någon av dem. Men det var många - höga personer i konjunkturinstitut och på andra håll - som i olika sammanhang mycket offentligt framförde denna mening. Jag vill inle utesluta, herr Sträng, atl när många personer i tidningar och på andra håll på det viset uttrycker sin mening om all växelkursen är för hög, så kan del finnas både den ena och den andra som t ex. försöker all beiala sina utländska fakturor i förväg i stället för all ulnyllja kredittider osv. och atl del på del viset uppslår vad man absolut inle skall ha, nämligen ell utfiöde av valula med hänvisning lill atl det finns risk för en växelkursändring.

När det sedan gäller della, huruvida förelag har höjt sina priser uttryckta i svenska kronor i samband med devalveringen eller har försökl hålla oförändrad kronprisnivå - vilket då skulle betyda lägre priser uttryckta i utländsk valula- för att på det viset återvinna marknadsandelar, tror jag alt i de branscher där det finns en fasl internationell prisnivå uttryckt i utländsk valula har de svenska förelagen höjt sina priser i kronor, hell enkelt därför att dessa förelag - t ex. inom massaindustrin - gör fruktansvärda förluster. De stora solida förelagen, även inom denna

svenska paradnäring, står ju och skakar. Hade man i stället försökt sänka sina utländska priser lika myckel som devalveringsprocenien är det sannolikt all man snarasl hade framkallat ett priskrig på den internationella marknaden. I andra branscher, herr Sträng, där denna internationellt givna prisnivå inte finns, framför alll inom verkstadsindustrin, har förelagarna begagnat möjligheterna all sänka sina priser i utländsk valula för atl därigenom inleda del lyvärr myckel mödosamma - del kommer all ta flera år- arbetet all försöka återta de förlorade marknadsandelarna. Del är marknadsandelar som gradvis gått förlorade på grund av de mycket stora kostnadsstegringar som inträffade ett anlal år dessförinnan.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

GUNNAR STRÄNG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag är mycket tacksam mot herr Burenslam Linder för att han genom sina inlägg ger mig möjligheter all ytterligare framföra en del synpunkler på vad som har sagts här i dag.

Det har vid några tillfällen framförts från regeringens sida såsom elt ulslag av djup sakkunskap och mycken klokhet att man reducerar den s. k. arbetsgivaravgiften och därmed stöder den svenska industrin och förelagsamhelen i en brydsam lid. Jag må väl ändå ha möjlighet och rättighet att erinra om hur den s. k. arbetsgivaravgiften kom till.

Den kom till efter samråd med löntagarorganisationerna. Lönlagar-organisationerna förband sig att vid sina förhandlingar ta hänsyn till att företagarna belastas med denna arbetsgivaravgift Det gjorde man, det gick in som etl integrerande element i förhandlingsarbetet när löntagarna avstod de här procenten i det förhandlingsutrymme som stod lill deras förfogande. Då upplever man hur förelagarna får lillbaka dessa procent i form av en reduktion av arbetsgivaravgiften. Jag är alldeles övertygad om all man i forlsällningen kommer atl behöva ett någol så när rimligl förlroendefulli samarbele med lönlagarna. Jag blir inle alls överraskad om man i framtiden - bl. a. mol bakgrund av herr Mundebos inlägg om besvärlighelerna via den direkla beskailningen - får söka andra vägar för all få de erforderliga statsinkomsterna. Då är den här vägen naturligtvis en väg som är värd atl fundera på.

Men kan man gå den vägen ytterligare sedan löntagarna blivit sä snu-vade på uppgörelsen som de blev denna gång? I själva verket är det ju löntagarnas pengar som man nu lägger i skötet hos företagarna. Del gör man i form av generella återbetalningar lill förelagen, oavsett om de behöver dem eller inle. Vi har dess bättre företag i del här landel som redovisar utomordentligt goda och tillfredsställande siffror i fråga om avkastningen på det arbetande kapitalel. Där ramlar det ner över huvudet på dem en återbetalning som de inte behöver och inte har begärt. Och den slalsfinansiella silualionen är inle sådan alt man slänger pengar omkring sig på del sällel - det skall gudarna veta, och det säger jag som gammal finansminister.

Skall man - och det är väl nödvändigl - gå in och ge etl och annal handtag till den svenska industrin bör det göras på del selektiva sättet.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

och inle på del generella säll som åierbelalningen av arbetsgivaravgiften innebär. Till råga på alll släller man i dag ut löften om all man skall fortsätta med del även framöver. Del gör del hela ännu mer orimligl, herr lalman!

Budgeiminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr lalman! Jag måsle göra en liten notering med anledning av all Gunnar Sträng pekar på atl växande arbetsgivaravgifter skulle vara en väg atl fundera på för att finansiera statsverksamheten för de kommande åren.

Herr Sträng kanske har glömt bort del, men denna riksdag har ju under 1970-talel inte bara funderat i del här sammanhanget, utan den har i de flesta fall i enighet på den lidigare regeringens förslag beslutat alt höja den samlade arbetsgivaravgiften från 14 till 35 96. Vi har utnyttjat den vägen, och den kommer också att utnyttjas i framtiden för atl finansiera nödvändiga sociala reformer såsom folkpensionering, sjukförsäkring osv. Men alt utnyttja den för en beskattning av arbetskraften i den form som skett genom en allmän arbetsgivaravgift är en väg som jag menar atl vi inle bör gå för de kommande åren. Jag tror all det också för löntagarorganisationerna är till fördel om vi inte forlsälier au gå den vägen.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Remissdeballens dag har kommil. Politikernas stora teater kan börja. Man läser tal, skrivna av flitiga kanslier. Man säger lustigheter som tidningarna skall nappa på. Man talar ekonomi och valula med ord som går över huvudena på gemene man. Man vältrar skulden på varandra så gott man kan.

Men man rör inte samhällets grundvalar. Man vågar inle erkänna, all kapitalismen slutat tro på sig själv. Man vågar inle tala om del slora sönderfallet Och man vågar framför alll inte lala om vad denna djupa kris gör med människorna. Hur den stämplar dem. Hur dess skador kommer alt prägla oss en hel generation framåt

Krisen gör de mäktiga ännu mäktigare. Den gör de svaga ännu svagare. Den gör de utslagna ännu mer och ännu hårdare utslagna.

Krisen gör att kapitalisterna och borgarregeringen kan skrämma folk. Människor är rädda för atl mista jobben. Då kan de skrämmas atl godta lönesänkningar. De kan skrämmas atl godta dålig arbetsmiljö. Och höjs inte lönerna, förnyas inte arbetsredskap och miljö - då blir den ekonomiska krisen än värre.

Varför bedrivs produktion i Sverige? Den bedrivs för all ge kapitalägare vinst. Hur uppstår vinst? Genom all man förtjänar på andras arbete. Kapitalel måsle ha arbeiare, på vilkas arbele del kan förtjäna myckel. Om vinslen holas, väljer kapilalel ul de arbeiare, som de inle kan pressa lillräckligl ur. De arbeiarna slås ut.

Sedan 15 år ökar utslagningen i samhällel. Den gjorde så under den

förra regeringen, men nu är del en ulslagning som irolsar alll som hillills förekommil. Anlalel som blir sjuka genom påfrestningarna har ökal med ett par hundra lusen. Var fjärde arbetande i åldern 60-65 år är förtidspensionerad, var åttonde i åldern 55-60. Tiotusentals ungdomar förtidspensioneras på grund av rena förevändningar. Årsklass efter årsklass ungdomar visar nu samma symptom; arbetslöshet - tillfällighetsarbete - arbetslöshet - beredskapsarbete - arbetslöshet - osv. i ett förstörelsens konsekventa kedjeförlopp.

Kvinnoförtrycket ökar. Samma regel gäller i det krisdrabbade Sverige som i del utarmade Latinamerika: inget värre finns än all vara fattig och dessuiom kvinna. Alll fler kvinnor reduceras lill deltidsarbetare. De mister sin självständiga försörjning. Bland de unga arbetslösa är kvinnorna i två tredjedels majoritet I spåren härav pressas det ideologiska förtrycket i höjden. Romantik kring moderskap och vårdnadsbidrag. Reaktionära värderingar i familjefrågor. Skärpt sexuellt förtryck i maktlöshetens och den sociala ångestens spår.

Förtryck och ulslagning slår också på barnen, de mesl maktlösa av alla. Utslagna och bekymrade föräldrar ger utslagna och socialt stämplade barn. När krisen ger kommunerna dålig ekonomi, sjunker kvaliteten på daghemmen. Är det svångremspolitik för arbeiarna på arbetsplatsen, så är det sardinburkspolitik för barnen på barnstugan. Bristande pedagogisk stimulans blir följden i en trång och orolig miljö. Detta låtgåsystem konserverar klassamhället. Det inskärper könsrollerna redan i ivåårsåldern.

Vad gör krisen med människorna i arbetarklassen? Den stegrar den sociala ångesten. Den skapar personliga bekymmer och politisk passivitet. Den ökar självföraktet. Den skapar kris också i människans personlighet. Inle bara hos dem som slås ut ulan också hos dom som är rädda för att slås ut i nästa omgång.

En socialchef i en stor industrikommun sade till mig häromdan: "Lägel är värre än på 25 år. Jag har aldrig sett etl sådani räsupande som bland medelålders utslagna i dag". I Storstockholm finns 300 000 alkoholpro-blemaliker, i Malmö 10 000. Bland de yngre har narkotikan och alkoholen kraftigt ökat. Och vad finns för dessa nertryckta? För de flesia bara socialt förakt. För ell litet fåtal i bästa fall en valhänt psykoterapi.

Social ångest förenad med brisiande klassmedvetande - ur detla kommer agressiviiet, ligabildning, trakasserier mot invandrare, klappjakt på homosexuella, hat mot allt som smakar ifrågasättande. Och statsapparaten svarar i desperation med ökal förtryck. Tvångslagar som LSPV och LTO firar triumfer. Införda under socialdemokratisk regering blir de nu elt tacksamt redskap för reaktionen. Godtycket ökar inom rättsväsendet. Myndigheler missbrukar lagar. Riksdagens konirollmakl sälls åsido. Man tigerom våld och orättvisa. På själva justitieministerns arbetsplats bryter man grundlagen.

Samhället är sjukt och i sönderfall. Det berövar människor deras värdighet och gör också dem sjuka. Människor känner spontant falskheten i det officiella språket Det talas om välstånd medan levnadsförhållandena

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

går neråt Del talas om jämlikhet medan man ser klassamhällets råhet för sina ögon. Det lalas om frihet medan ivångel ökar. Del lalas om människovärde, när man samiidigl värderar människan för de ling hon äger och den karriär hon gör.

Della är kanske del slörsla hotel hillills mol den svenska arbelar-klassen. Mol dess levnadsförhållanden, mot dess idé, dess integritet Det hotel måsle mötas med etl verkligt allernaliv. Det kan inte mölas med allmänt skäll på borgarregeringen och gyckel med Fälldins kärnkrafts-bedrägeri. Del kan mölas bara genom all ge människorna en ny idé. En helgjutenhet. En väg ur förljugenhet, ulslagning och depression.

Bara en enda kraft kan ge alternativet till kapitalismen. Del är arbetarklassen och arbelarrörelsen. Dess uppgift är inle atl gnälla över borgerliga ministrars inkompetens. Låt borgarna falla; deras misslyckande är redan uppenbart för alla. Låt oss ägna lid och kraft åt arbetarklassens alternativ åt människorna. Åt socialismen. Åt del nya samhället. Ål del nya sättet all leva.

Det är här socialdemokratins ledning svikit. I en nyligen utkommen bok hävdas hur nödvändig kärnkraften är. Hur arbetarna behöver fler bilar, fler fritidshus, fler sporibålar. Är del socialdemokratins svar? Att människorna skall äga och värderas genom att äga? Alt arbetarna skall slå ut varandra för all en del av dem skall äga vad borgarklassen äger?

Den som är skolad i arbetarrörelsens tradition inser, hur katastrofalt detta idémässiga tomrum är. Au arbetarrörelsen inte samlar sig kring ell socialisiiski allernaliv. All Olof Palme flaxar runt med en bild av en sorts fondkapitalism, där alla kapitalisters makt ju egentligen finns kvar och där arbeiarna skall stödja kapitalismen genom atl köpa och bete sig som borgare.

Arbetarrörelsens uppgift är enligl kommunislernas mening en hell annan. Den är all säga: Del finns ell annal samhälle. Ett samhälle ulan ulslagning och arbetslöshet. Elt samhälle, där alla vikliga ling är folkegendom. Där mänskliga behov styr produklionen, inte fåtalels vinsl. Där vilsenhet och ångest ersätis med makl över den egna silualionen, klarhei i den egna slrävan, solidarisk kamp för atl bygga någol hell nyll.

Vi säger till det socialdemokratiska partifolket: Driv socialistisk krilik mot er partiledning! Se till atl hela arbelarrörelsen blir bas för en socialistisk politik!

Vi säger lill de skrämda, de utslagna, de nedtryckta och beträngda: Bryt er ur hopplösheten! Börja kämpa! Vänla inte! Del kommer ingen boss lill er med färdiga riiningar. Er befrielses samhälle formas i er egen kamp och i eri egel tänkande.

Berthold Brecht, proletariatets store diktare, har gett signalen i sin dikt Lärandels lov:

Lär dig det enklaste! Gör det nu, ly nu är siunden här det är aldrig för sent!

Lär dig ditt ABC, del är inle nog men lär del!

Ingel får hejda dig, börja nu

Allling bör du veta!

Du skall la ledningen och maklen.

Lär dig du som är arbetslös!

Lär dig, du som är fängslad!

Lär dig, kvinna i köket!

Lär dig, sexlioårige!

Du skall ta ledningen och makten.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Under detla anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:

Herr talman! I dagens debatt har etl rikt mall av olika problem berörts. Ell som däremoi inie har tagits upp till granskning länkie jag uppehålla mig vid en slund, nämligen de risker som är förenade med det växande protektionistiska tryck som finns ute. i världen och även i vårt land och som bygger på idén all man skulle på något sätt undvika svårigheter genom alt det ena eller det andra landet reser mera av handelshinder i förhållande lill övriga länder.

Del finns olika förklaringar till att denna föreställning om hur man skulle gå till väga har vunnit insteg i tänkandet på olika håll. En sådan förklaring är de envetna problem som man kämpar med runl om i världen - inle bara i Sverige - när det gäller att klara sysselsättning saml inre och yttre balans i ekonomin. Bidragande lill della har ju varit de mycket kraftiga oljeprishöjningarna, som inle bara har skapat slora svårigheter att bevara olika prisnivåer ulan också medfört alt induslrivärlden som helhet fått stora betalningsbalansunderskoii genlemol oljeländerna.

Oljeländerna, enkannerligen Saudi-Arabien, har ju i marken så stora tillgångar som de exporterar på tankbåtar, att de, med hänsyn lill den begränsade folkmängden, faktiskt inte med sedvanlig import kan göra av med alla pengar. Västerlandets industriländer måste därför totalt sett komma atl leva med ett betalningsbalansunderskoii mot oljeländerna. Även om man nu teoretiskt är beredd att erkänna det, upplever ju varje land för sig del som en svårighet atl se att man har sådana typer av underskott, och det leder i sin tur lill mer av åtslramningspolitik och därmed till mer av svårigheler alt klara sysselsättningen i olika länder än vad som är rimligt. Detta är en klassisk grogrund för protektionistiska tänkesätt

Sådana tänkesätt har också sin förklaring från elt annat håll, nämligen all del bland den grupp av länder som man vanligen buntar ihop och kallar för u-länder, faktiskl finns ett anlal länder som börjar få mycket slagkraftiga industrisektorer. När de dessutom har en hell annan kosi-nadsslrukiur än vad exempelvis vi har i vårt land, blir del slora struk-

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

lurella spänningar i olika branscher. Sådani ser vi ju i Sverige också f n. Texlilseklorn är naturligtvis del mest påtagliga exemplet härpå.

Jag får ganska ofta brev från olika personer som skriver: Nåväl, de här svårigheterna som vi har i Sverige skulle vi väl kunna slippa ifrån genom att helt enkelt klämma lill med några handelshinder. Varför skall vi hålla på och köpa så mycket varor från det ena eller andra landet, som man kanske inte känner så starkt för?

Man kan förstå hur tankar på en sådan lösning kan tränga sig fram hos många, men det är ju ändå ytterst betydelsefullt att vi i Sverige gör verkligt klarl för oss att vi, mer än flertalet andra länder, är beroende av att man har ömsesidig respekt för de olika ålaganden som under efterkrigstiden har gjorts på handelspolilikens område.

Sverige är ett litet industriland. Vi är högt specialiserade. Vi har elt stort antal personer sysselsalla i exportnäringar. Vårt välslånd skulle sjunka krafligt om respekien för della handelspoliliska regelsystem skulle komma atl urholkas.

Sverige är dessutom ett land som i själva verkei skulle behöva ha en större export än import, helt enkelt därför att vi netto årligen gör av med en hel del pengar på u-land.shjälp och därför att många svenskar reser på semester utomlands. Det koslar en hel del miljarder, och del måste betalas. Om vi inte skall fortsätta med upplåning utomlands i evighet, och det kan vi inte göra, är enda sättet att täcka kostnaderna fakliskt att exportera mer än vi importerar.

Vi har många anledningar att verkligen slå fast att Sverige är i utomordentligt hög grad beroende av atl den förhållandevis fria världshandeln som vi har kan fortsätta. Det konstaterandet är viktigt alt göra mot bakgrunden just av del ökade prolekiiotiisliska tryck som finns på olika håll, bl. a. i vårt egel land.

Det förhållandet att nytillkommande industriländer har en annan kost-nadsstruklur än vår måsle från svensk sida mötas med mycket kraftiga åtgärder för atl åstadkomma en anpassning som gör atl Sverige blir konkurrenskraftigt. En sådan anpassning får åstadkommas på olika vägar. Myckel vikligl är all se lill alt företagen får en så pass rimlig lönsamhel att de kan kosla på de nya invesieringar som behövs för att få fram de nya produkter som skall vara grunden för svensk exportnäring i en framtid.

Jag vill gärna understryka vikten av den tolkning från socialdemokratiskt håll som under senare tid har kommit fram, nämligen alt Sverige måste satsa mycket på forskning och ulveckling. Jag hade dock velal få tillfälle atl mot herr Palme, när han i morse stod här i talarstolen och för sin del gjorde detta konstaterande, invända att under de senare åren av socialdemokratiskt regeringsinnehav intresset för förhållandena inom universitetsvärlden och på forskningssidan tyvärr inte var tillräckligt stort; det var där tvärtom alltför stor likgiltighet för all forskare - på universilel och på andra håll - skulle få sådana verksamhetsmöjligheter. Som en följd därav finns det nu inte tillräckligt mycket av de

nya produkter som behövs för all svensk exporiinduslri skall kunna göra sig tillräckligl starkt gällande.

En anpassning på olika vägar kommer att vara nödvändig för oss. Man kan nämligen inle dra slutsatsen atl vi f n. har elt högt välslånd i Sverige och säga: Varför skall vi la på oss sådana problem för all anpassa oss lill omvärlden? Varför inle i stället hindra importen av de där varorna?

Det kommer dock inte all fungera som man länkt sig, om man på det viset vill sjunka ner i fåtöljen, hell enkell därför alt den fåtölj som vi sitter i f n. här i Sverige i vårt höga välstånd och som är i utomordentligt hög grad bekväm, så att säga har blivit betald genom all vi haft denna långt drivna specialisering på världsmarknaden, där svenska exportnäringar har kunnat göra sig gällande och vi på del viset fåll elt mycket effektivt näringsliv. Med en annan och mer inåtvänd strategi får vi också vara inställda på en försämring och nedgång i ulvecklingen i vårt land.

Det är därför viktigt alt vi har denna respekt för det internationella regelsystem med olika avtal som finns och som Sverige anslutit sig lill. Ell sådan avial är sluiel av GATT och gäller lexiilhandeln. Det avialel säger atl man har rätt au göra vissa imporlbegränsningar gentemot länder som har en markerat lägre kostnadsslrukiur än man själv. Men inom ramen för avialel ålar man sig att årligen och i rimlig takt öka sin import även från dessa länder. Sverige har när det gäller lexlilimporlen sedan länge etl begränsningsavtal med ett anlal låginkomslländer. Avtalet utlöper emellertid fr. o. m. i år. Man har under våren fört segslitna diskussioner och omförhandlingarom dessa avtal, och vi står inför problemel hur vi själva skall förfara.

Inom ramen för detta omförhandlade avtal har vi vissa möjligheter all vidta en del inskränkningar i våra åtaganden när det gäller ökningar i lexlilimporlen från dessa olika länder. Texlilimporlen har ökal krafligt, även gentemot sådana länder som vi har begränsningsavtal med, beroende på alt alla textilvaror inte har varit begränsade genom avtal - del har inle varil möjligt atl begränsa alla varorna där-och vidare på all ökningar av importen inte bara gäller volymen ulan också prisuppräkningarna, som gör alt det värdemässigt ser ut som om importen hade ökal mera än den volymmässigt har gjort.

Vidare har nya exportländer inom denna kategori tillkommit Innan deras export lill oss har nåll en sådan omfallning att vi kunnal ingå begränsningsavial har alltså även de bidragit till ökningen av vår import.

Tanken, som finns redovisad i en proposition som jag presenterade i går, är atl Sverige under höslen skall driva diskussioner med ett anlal av dessa länder i syfte all få fram effektivare former av avtal, så att vi får en bättre kontroll av den imporlökning som sker därifrån.

Jag vill också när del gäller lexiilhandeln säga alt gentemot östländerna har Sverige redan begränsningsavial på lexiilsidan.

Vad sedan gäller förhållandet genlemol EG och EFTA inom denna sektor är det en del saker som man skall göra absolut klara för sig. Den

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

första är all en myckel slor del av lexlilimporlen från EG och EFTA uigörs av grundlextila produkler, alliså väv o. d. Skulle man sälla i gång med handelshinder mol sådani, så skulle det bli dyrare för svensk kon-feklionsindusiri. Dess insalsvaror skulle ju komma all bli dyrare, och den skulle få svårare att i sin lur göra sig gällande gentemot importerade konfeklionsvaror.

Den andra saken är alt EG och EFTA ju är högkostnadsländer precis som Sverige.Vi måsle i Sverige föra en sådan ekonomisk politik all vi i princip är konkurrenskraftiga i förhållande till sådana länder. Del är elt grundvillkor för svensk ekonomi över huvud taget Även det är alltså ett argumenl mol all vi skall göra några inskränkningar av adminisiraliv karaklär i importen från dessa länder.

Allra viktigasl är dock atl den dag då de som nu lalar om importhinder mot EG och EFTA skulle få gehör för sina synpunkler, kommer vi au mötas av kraftiga motåtgärder från EG och EFTA. Handelshinder gentemot dessa länder skulle nämligen vara klara avtalsbrott, brott mol de internationella förpliktelser vi har, lill skillnad från ålgärder som gäller förhållandena gentemot östländer och vissa nya industriländer i u-lands-gruppen. Vi rör oss alltså inom ramen för olika iniernaiionella avial.

Vi skall ju, i enlighel med vad jag inledningsvis sade, i Sverige vara helt på del klara med att vi är mycket sårbarare för omvärldens åtgärder mot oss på det handelspoliliska planet än omväriden är vad gäller ålgärder som vi kan vidla. Del kan bli en omfattande skräll i fråga om sysselsättning och produktion i Sverige om vi skulle förledas till all söka några enkla proleklionisliska ulvägar när del gäller våra förbindelser med dessa länder.

Lål mig lill della foga den yllerligare iakllagelsen all Sverige ju fakliskt på tekosidan har en export, vilket tenderar atl glömmas bort Sverige exporterade förra årel tekovaror till en omfattning av 2 miljarder kronor, vilket är mer än hela vår järnmalmsexport. Del är självklart all det första som skulle hända, om vi försökie oss på några manövrer av proleklio-nistiskl slag som var broll mol iniernaiionella avial, vore atl de förelag som f n. fakliskt lever på atl exportera skulle få del vådligt besväriigt.

Herr lalman! Jag har velal genomföra dessa resonemang dels därför alt de är akluella i den svenska deballen f n., dels därför all del i ett anlal länder nu förs en deball som påminner om den svenska i en sådan uislräckning all man i GATT, den organisaiion som är viktigast på handelspolitikens område, i sin senaste årsrapport skisserar del proleklionisliska hotet i världen som etl av de mest allvarliga problem som avtecknar sig mot horisonten. Det är därför som jag anser all del för Sverige är livsvikligt all på olika säll försöka slå vakl om de iniernaiionella ömsesidiga förplikielser som länderna har i gemensaml iniresse. De omfaliande ekonomiska framsieg som vi har gjort i Sverige och andra länder under efterkrigstiden hade varit omöjliga, herr talman, om man inle hade haft denna ulvidgade möjlighel lill världshandel inom ramen för en fori-

gående liberalisering i del regelsysiem som finns i GATT, EFTA och våra avtal med EG.

GUNNAR NILSSON (s):

Herr lalman! Under riksdagens finansdebatl i mars hade jag anledning ullrycka den oro som fackföreningsrörelsen kände över prisutvecklingen vid del tillfället Då refererade jag till prognoser som pekade på prishöjningar för hela årei på över 9 96. Nu vet vi all de kommer all uppgå lill omkring 14 96.

Inflaiionen drabbar i dag hårl siörre delen av del svenska folkel. För en induslriarbelare med genomsnittlig lön kommer lönen efter skatt och i fast penningvärde att minska 2 ä 3 96 för 1977. Standardförsämringen för barnfamiljerna blir i många fall större, eftersom barnbidrag och bostadstillägg inle hängt med i prishöjningarna. De särskilt snabba prisökningarna på dagligvaror drabbar också barnfamiljerna hårt.

Vid tiden för finansdeballen i våras föll prishöjningarna tillbaka på all regeringen log för läu på dem och inte gav de prisövervakande organen tillräckligt slöd. Sedan dess har det framför alll varil regeringens egen ekonomiska politik som höjt prisnivån.

Regeringen har varit framgångsrik i sin politik, inriktad på alt minska den privala konsumtionen och därmed pressa tillbaka löntagarnas standard!

Genom höjd moms och devalveringar har regeringen tagit tillbaka, och mer till, vad lönlagarnas organisalioner lyckades uppnå efter hårda och långdragna förhandlingar med arbetsgivarna. Och detta efter ett avtalsresultat som regeringen själv i den reviderade nalionalbudgeten bedömde ligga inom den samhällsekonomiska ramen.

Varje regering har naturligtvis all på sill sätt bestämma den ekonomiska politiken utifrån sina värderingar och sin bedömning av det ekonomiska läget. Del vill vi från fackligl håll på intet vis ifrågasätta.

Däremoi kan vi mot bakgrund av den erfarenhet som ell år med borgeriig regering gett oss klart konstatera atl det råder stor skillnad mellan regeringens mål och våra. Den gemensamma uppfallning som lidigare funnits om alt samhällel i första hand bör värna de svagast slällda grupperna finns inle längre. Grunden för en framgångsrik facklig och politisk kamp mol klasskillnaderna har därmed ryckts undan.

Svensk fackföreningsrörelse är beredd atl la sin del av ansvarei under svåra tider. Det har vi gett en rad exempel på under åren. En förutsättning är dock att de bördor som skall delas också delas rättvist. En annan förutsättning är att vi bemöts med rent spel.

Ingen av de förutsättningarna, menar jag, gäller längre. Samtidigt som regeringen ålägger löntagarna att dra åt svångremmen beviljar den andra grupper en rad favörer. Miljarder förslösas genom bristen på en konsekvent energipolilik. Uppgörelser mellan arbetsmarknadens parter ändras i efterhand till den enes fördel.

Genom att lämna valulaormen tror man sig ha skaffat etl medel att

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

komma åt löntagarnas organisationer och de uppgörelser de kommer all sluta i framtiden. Centrala löneförhandlingar blir ungefär som att trampa vatten. Priser och växelkurser kommer i efterhand all anpassas till löneförändringarna. Den reala fördelningen mellan löner och företagsinkomster blir den som företagarna genom sin företagspolitik utformar.

För del är ändå så, all i elt läge med okontrollerad och kaotisk pris-och löneutveckling drar löntagarna alllid del korlasie slrået i inkomstfördelningen.

Sverige står nu inför etl fjärde år med praktiskt taget ekonomisk stagnation. Utrymmet för slandardslegringar kommer att vara mycket begränsat för alla grupper under 1978. Vi bör dock i sammanhanget komma ihåg atl semesterreformen innebär en standardstegring för de grupper som hittills saknat en femte semeslervecka.

Fackföreningsrörelsens främsla uppgift i det här ekonomiska läget blir all slå vakl om medlemmarnas siandard och sysselsättning liksom den fördelningspolitik som vi tidigare drivit med sådan framgång lillsammans med den socialdemokraliska regeringen.

Den solidariska lönepolitiken har alltid varil en nagel i ögat på arbetsgivarna. Del framgick tydligt vid Svenska arbetsgivareföreningens s. k. kongress all man nu ställer ut slora förhoppningar om atl kunna ändra lönepolitikens inriktning. Senare uttalanden pekar också på att man i det rådande ekonomiska lägel hoppas kunna härska genom söndring.

Problemet för oss inför kommande avtalsrörelse blir att vi tvingas till ell försvar på två fronter - dels mot arbetsgivarnas vilja all slå sönder den solidariska lönepolitiken, dels mol regeringens försök att med ekonomisk-poliliska medel ändra inkomstfördelningen.

Del skatleförslag som regeringen presenterat parterna - som är en förutsättning för att en avtalsrörelse över huvud taget skall kunna äga rum, vilket ju varil regeringens målsättning - skärper det här problemet.

Regeringsförslagets skatteskalor innebär att om våra låginkomstgrupper skall kunna behålla sill relativa löneläge - och alltså fördelningsmässigt inte falla lillbaka - krävs det stora nominella bruttohöjningar för 1978. För att ytterligare minska inkomstklyftorna skulle vi med regeringsförslaget praktiskt tagel behöva göra en dubbel låglönesatsning - och det i ett läge när arbetsgivarna uttalat att de kommer att göra alll för alt hindra en sådan över huvud taget. Jag hörde tidigare i dagens debatt hur detla skatteförslag skulle gynna många LO-grupper. Ja, man har hittat höginkomslgrupperna i LO-kolleklivel, men vi har fakliskt också stora låglönegrupper, vilka - om man nu tar hänsyn till den totala skatteeffekten, dvs. inkl. höjningarna av kommunalskatten - kommer att starta på minus under 1978.

Det är svårl att föra en avtalsrörelse i elt läge med ekonomisk stagnation. Det blir inte lättare i ett läge där fackföreningsrörelsen å ena sidan, arbetsgivarna och regeringen å den andra, har så totalt olika värderingar om hur produktionsresultatet bör fördelas.

Landets ekonomiska läge och den förda politiken gör alt det fackliga

dagsintressei framför alll knyts till de klassiska frågorna, alltså de om löner, priser och skatter. Som en tung skugga lägger sig också hotet mot sysselsällningen. Au klara jobben blir regeringens och den här kammarens viktigaste uppgift under vintern.

En rad andra för löntagarna viktiga frågor får dock inte skymmas av dagsproblemen. Arbetslivets förnyelse måsle fortsätta. Kammaren skall i höst ta ställning lill en ny arbetsmiljölag. Vi kommer med slor spänning att följa regeringens behandling av arbetsrättskommitténs nya förslag.

Vikliga poliliska framlidsfrågor bereds också utanför detta hus. LO-kongressens principbeslut om kollekliv kapiialbildning genom lönlagar-fonder hanleras dels av den Mehrska kommittén, dels av en för LO och det socialdemokraliska partiet gemensam arbetsgrupp.

Det kommer alt bli en enig arbetarrörelse som nästa år står bakom de viktiga beslut på vägen mol ekonomisk demokrati som den socialdemokratiska partikongressen skall ta.

Herr talman! Jag har med mitt anförande velat belysa atl svensk fackföreningsrörelse är väl medveten om de problem som gäller landets ekonomi. Vi är också beredda att ta vårt ansvar för alt nå fram lill lösningar som kan la oss ur problemen. Men en grundförutsättning är att sådana lösningar bygger på en solidaritet som fördelar bördorna rättvist

Under sitt år vid maklen har den borgerliga regeringen i praktisk handling visat att den också står för sina värderingar - därför kommer fackföreningsrörelsen framgent att tvingas agera hårdare för de krav som vi menar leder fram till etl rättvisare samhälle för den stora löntagargrupp vi representerar. Vi har inget behov av konfrontation och polarisering av åsikter. Den situation vi befinner oss i måste lösas gemensamt. Men det vi hitintills upplevi gör oss pessimistiska, och det kan ge grogrund för en utveckling som vårt samhälle inle kan vara betjänt av.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Frågorna om sysselsättningen fortsätter att dominera den politiska debatlen. Jag vill i anslutning lill vad Gunnar Nilsson just sagt konstatera atl vi sällan här i landel haft en så total enighet om det riktiga i att till snart sagt varje pris slå vakl om jobben. Jag vill i det avseendet instämma i de värderingar Gunnar Nilsson här givit uttryck för. Jag är kanske någol mer optimistisk än han beträffande möjligheterna att nå en bred samling i svensk politik kring della väsentliga mål.

Rätten lill arbele har blivit något av en överideologi i vårt svenska samhälle. Det är en överideologi som med rätta åberopas i alla sammanhang där förändringar diskuteras. När riksdagen beslutar begränsa ölförsäljningen för all i någon mån avhjälpa svåra sociala problem får vi räkna med att bryggerinäringen proieslerar och hänvisar till sysselsättningen. När vi genomför kursändringar i energipolitiken betraktas det som självklart att det reses krav på att av sysselsättningsskäl behålla den gamla energipolitiken.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Jag visar på dessa förhållanden, inte för all kritisera medborgarnas berälligade oro för sysselsättningen, utan för au understryka vilken särställning rätten till arbete fått i den poliliska debatlen. Vi politiker har f ö. starkl medverkat lill denna ulveckling. Jag menar all del också är vår skyldighei all leva upp lill de förväntningar som vi själva varit med om att skapa. Vi har i dag alla ett ansvar för att ansträngningarna att rädda jobben sätts framför alla andra politiska mål.

Del betyder i klartext all våra gemensamma resurser, som ju är begränsade, i allt siörre utsträckning måsle tas i anspråk för atl hjälpa företagen all överleva och därmed bli i stånd alt behålla och meningsfullt sysselsätta sina anställda. Skatiepengar som staten tar in från sina medborgare måste användas för atl hålla förelag om ryggen, tillfälligt Detta är inte att fylla kapitalisternas fickor med pengar, som det sägs i vissa sammanhang. Del är inte heller all planlösl sprida skallemedel över företag som ändå är förlorade, som man säger från andra håll. Det förekommer krilik av detta slag mot regeringens näringspolitik i dag. Skulle vi ta intryck av den kritiken och låta den påverka vårt handlande blev resultatet passivitet och handlingsförlamning, och vi tänker i varje fall i induslrideparlemenlel inle falla in i någon sådan roll - del skede som vi nu befinner oss i kräver en hög grad av akliviiel för alt problemen skall kunna bemästras.

Vi har alltså i stället vall all driva en akliv näringspolilik som inte väjer för statliga ingripanden när sådana är nödvändiga men som heller inle tvekar att ge företagen lillsammans med facket det ansvar som de gemensaml kan och bör bära. De fackliga organisationernas ökade ansvar för produktionen och sysselsättningen i förelagen är en direkt följd av den nya lagstiftningen inom arbetslivet. Trygghetslagarna och medbestämmandelagen innebär ofrånkomligen att samhällel erkänner atl huvudansvaret för sysselsättningen ligger ute i företagen. Det är därför riksdagen har antagit trygghetslagarna, det är därför riksdagen har lagstiftat om etl medbeslämmande för de anslällda, vilket jag tror är en mycket betydelsefull reform när del gäller utvecklingen av vårt svenska näringsliv. De enda som i dag inte är klara över innebörden i den nya lagstiftningen förefaller vara lagarnas upphovsmän och -kvinnor inom oppositionen.

Jag skall inte nu uppehålla mig vid näringslivets många akuta problem - det blir anledning att återkomma lill dem i samband med att riksdagen får ta ställning lill olika konkreta förslag under höslen för att lösa dessa problem. Jag vill i stället kort beskriva den näringspolilik som regeringen avser att utveckla under den närmasle framliden.

Vi kommer som ell förslå steg atl lägga förslag till åtgärder för atl förbättra silualionen för de mindre företagen. Jag vill belöna att åtgärderna riktar sig till företagen som sådana och inte i första hand lill förelagarna. Småförelagen har under flera år varil hårl klämda av den slor-företagsvänliga politik som bedrivits och som kulminerade med Stålverk 80-visionerna. De som jobbar i mindre förelag behöver nu känna sam-

hållets slöd och uppskattning.

I ett andra steg, som redan inletts, har regeringen för avsikl att lägga fram förslag till åtgärder som kan underlätta de omställningar och strukturförändringar som nu är nödvändiga i etl anlal branscher och som beror på att vi under år som gått har försummat atl göra för framliden nödvändiga strukturanpassningar. I samband med förslag till riksdagen om de svenska specialstålverken, gjulerierna och gruvindustrin presenteras elt generelll syslem för hur denna typ av strukturproblem bör angripas. Därvid kommer atl redovisas förslag om hur planering och finansiering av nödvändiga strukturförändringar bör ske. Vi överväger också atl i del sammanhanget vidla förstärkningar av Invesleringsbankens resurser.

Det förefaller mig som om opposilionen i förhållande lill slrukiur-problemen i näringslivei har agerat som något av gäst i verkligheten. Hur dåligl förberedd man i realiteten var visar det förslag till strukturfond som opposilionen presenlerade för en lid sedan. Man levde uppenbarligen i iron att strukturproblemen i näringslivet kunde lösas med en statlig insais på 600 milj. kr., eller vad det nu var summan uppgick lill. Efter hand har lydligen svårighelerna blivit uppenbara för oppositionen och man har insett all det krävs stora ekonomiska satsningar från statens sida. Budet har därför höjts. Oppositionens syn på hur strukturproblemen skall lösas har därmed närmat sig den som regeringen tidigt har givit uttryck för. Åtminstone på del ekonomiska planet har denna överensstämmelse kommit au bli påtaglig.

Ett genomgående drag i rekommendationerna till näringslivet för atl komma ur svårighelerna är all satsa på nya produkter. Del låter sig lätt sägas, men del kräver också resurser i form av människor, kunnande och pengar. Salsningen på teknisk forskning och ulveckling från samhällets sida är alltså ett mycket viktigt inslag i den nya näringspolitiken.

I stödet lill de mindre företagen kommer att ingå förbättrade möjligheter för dessa alt bidra med innovationer och ny leknik.

Dessa ålgärder kommer näsla vår atl följas upp med en proposilion om teknisk forskning och utveckling. Det blir det tredje stegel i en framiidsinriklad näringspolilik.

1 arbetel på all försöka åsladkomma en förnyelse av näringspolitiken ingår all vi studerar olika sorters företag och företagsformer saml deras förulsällningar i samhällel. Med småförelagsproposilionen kommer vi atl få ett bra underlag inte bara för alt främja de mindre förelagen ulan också för alt bedöma deras roll i samhällel. Vid genomgången av de branscher som behöver hjälp för all klara strukturfrågorna har vi fåll en vidgad kännedom om de allra största företagen och deras förutsättningar, och f n. arbetar en statlig ulredning på alt belysa kooperationens roll i samhället och näringslivet

Den statliga verksamhelen i näringslivet är till slor del knuten till Statsföretag. Denna företagsbildning har nu fungerat ell anlal år, och del finns anledning atl göra en utvärdering av verksamhelen och på

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

grundval av denna dra de slulsatser för framliden som kan vara nödvändiga.

Med hela della malerial - även om dessa uiredningar inte hunnit bli helt färdiga - har vi, lillsammans med andra utredningar och annat material som fortlöpande kommer fram, ett värdefullt underlag för atl la elt samlat näringspolitiskt grepp för framtiden. Det är vår avsikl att under våren 1979 för riksdagen framlägga förslag lill ett sådant samlat program för näringspolitiken. Del blir då det första samlade programmet i detla land sedan Landsorganisationen år 1961 presenlerade sill program för en samordnad näringspolitik. Det programmet kom i realiteten atl fungera som ett regeringsprogram för näringspolitiken under 15 år.

Under dessa 15 år har förutsättningarna för näringslivet starkt förändrats, och jag vill därför peka på några avgörande skillnader mellan den tid då det programmet formulerades och vår egen tid, när vi nu skall formulera ett nytt näringspolitiskt program för framtiden.

Då var det en stark tro på tillväxt och en nästan ogrumlad förtröstan om all en stigande produktion skulle leda till ökat välslånd och naturligtvis också lyckligare människor. Tron på tillväxten skapade förutsältningar för en centralisering, som satte djupa spår både i de bygder som fick släppa ifrån sig en del av sin befolkning och i de bygder som fick ta emol dessa människor. De senare - "tillväxtens boningar", som någon kallade dem - utgör i dag med sina sociala problem och stigande kostnader en handfast erinran om bräckligheten i de uttalade målen.

I dag kännetecknas ekonomin av stagnation eller i varje fall svag tillväxt. Vi skall inte utgå från att det kommer att fortsätta så hela tiden, men mycket tyder på att industriländerna befinner sig i en situation, där vi främsl bör organisera tillvaron inom vissa givna ramar i stället för atl tro på en fortsalt ohämmad expansion och industriell utveckling. Vi befinner oss helt enkelt i ett förstadium lill den nya ekonomiska världsordning som del så ofta talats om i den här kammaren. Del är egentligen ganska få som i konkreta politiska termer gjort klarl för sig vad en ny ekonomisk världsordning kan komma att innebära.

Jag tror all den inte bara innebär stopp för utsugningen av de falliga folken och en förbättrad biståndspolitik, utan den måste också innebära atl u-länder tillägnar sig vår teknik och köper våra avancerade maskiner, som kan skötas med elt minimum av tekniska kunskaper. Maskinerna och tekniken används för att producera industriprodukter. De produkterna kan säljas mycket billigt till oss.

Den nya ekonomiska världsordningen eller början till en sådan innebär atl Sydkorea kan bygga bålar billigare än t. o. m. Japan, och göra det bra. Den innebär atl vår tekoinduslri drabbas hårl av billiga produkler från Taiwan, Singapore eller Hongkong. Denna föraning av en ny ekonomisk världsordning beiyder också all u-länder bygger upp slålindu-sirier, som kan lävla med de svenska, inle bara i rationalitet utan också i fråga om kvalitet

Till tecknen på en ny ekonomisk världsordning kan också räknas den

förändrade silualionen på oljemarknaden. De oljeproducerande u-länderna har slutit sig samman och agerar målmedvetet för all med oljans hjälp bygga upp en ny industriell struklur i många länder.

1960-lalet kännetecknades här hemma av stor röriighel på arbelsmarknaden. De fackliga organisationerna gick i spetsen för de rörligheissti-mulerande åtgärderna. Den solidariska lönepolitiken bidrog lill att förstärka effekterna.

I dag är situationen snarast den motsatta. I dag slår man vakt om sysselsällningen i jusl det företag där man arbetar och på den ort där man bor. De fackliga organisationerna står ofta i främsla ledet för att bevara jobben och förhindra nedläggning och därmed flyttning av människor. För undvikande av missförstånd vill jag säga all jag starkt sympatiserar med facket i denna nya roll.

Del innebär emellertid radikalt ändrade förutsättningar för näringspolitiken så som den traditionellt bedrivits under de senaste decennierna.

Vid 1960-talets början levde vi alla i föreställningen att energi var något som absolut inle kunde saknas för framliden. Oljan var billig och flödade till synes närmasl fritt, dvs. i varje fall på i-ländernas villkor. Vallenkraften var möjlig att bygga ul, och någon älvräddaropinion fanns egentligen inle.

Sist men inte minst: Kärnkraften ingav ljusa löften om billig och riklig försörjning med energi.

1 dag råder praktiskt taget total enighet om all oljan snart kommer atl bli mycket dyr och så småningom ta slul och att kärnkraften under alla förhållanden bara kan bli en parentes i vår energiförsörjning.

Vi tvingas ställa om oss till en situation, där vi mer och mer använder förnyelsebara energikällor, som vi har tillgång till inom landet. Det blir en omställning som går via ambitiösa hushållningsåtgärder och målmedveten satsning på att få fram alternativ. Omställningsperioden erbjuder goda möjligheter till både teknisk förnyelse och nya produkler, i själva verkei en ulmaning för svensk teknologi och svenskl näringsliv.

Tillsammans skapar dessa förhållanden andra förutsättningar för näringspolitisk planering än vad som rådde under tidigt 60-tal. Vi måste i större utsträckning lita lill oss själva och våra egna resurser och möjligheter. En kraftig konjunkturuppgång ulomlands kan göra del lältare 'för oss men förändrar inte i grunden våra förutsältningar.

Jag anser inte att del är ett uttryck för pessimism att konstalera att näringspolitiken i framtiden måste ulgå från dämpad ekonomisk tillväxt och mindre expansiv ekonomi än vad vi varit vana vid under hela efterkrigstiden.

Sveriges förulsällningar är dock i grunden goda, och det finns därför all anledning atl se optimistiskt på framtiden. Konjunkturväxlingar kommer och går. Så kommer det atl vara även i framtiden, men vi bör vara observanta på långsiktiga drag i ulvecklingen, som inte har med konjunkturer att göra, och i tid bereda oss för de problem som de för med sig.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

7 Riksdagens protokoll 1977/78:15-16

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Vi skall nalurliglvis också vara öppna för de möjligheler som ulvecklingen erbjuder och la vara på dem. Vi har möjligheler att i näringspolitiken lägga in andra målsättningar, som redan i dag ställer starka krav på samhället. Det gäller sådant som regional balans, god fysisk miljö, frihet från gifter, hygglig arbetsmiljö, ökat inflytande och annal som tyvärr alltför ofta i dag uppfattas som hinder för lönsamhel enligt vedertagna begrepp.

Jag anser mig vara lillräckligl realistisk för att inse att det är en lång väg att gå, innan dessa och andra liknande faktorer fullt ut kan beaklas i näringspolitiken, i synnerhet i en situation där många företag kämpar för atl hålla näsan över vattenytan. Del hindrar dock inte alt frågorna måste finnas med i diskussionen, när vi mol bakgrund av bl. a. de förulsällningar som jag här har diskuterat tar itu med arbeiei atl forma och för riksdagen lägga fram ell långsiktigt näringspolitiskt handlingsprogram.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! I mitl anförande för en stund sedan gjorde jag ett desperat försök atl diskuiera den slora ulslagningsproblemaiiken i samhällel, vad den ekonomiska krisen gör med människorna och vad den beiyder för folk i arbeiarklassen som drabbas av hela dess tyngd. Jag försökte tala om hur den bryter ned människor och sprider omkring sig mer alkoholism saml flera psykiska störningar och fysiska sjukdomar. Inte med ell ord har någon annan talare - i synnerhel inle industriministern - berört denna effekl av krisen, en effekl som dock borde höra hemma i en vidare industripolilisk syn.

Industriministern talade i siällei om "den nya ekonomiska världsordning" som vi kommer alt bli tvungna all acceplera. Då vill jag fråga honom; Är det hans uppfattning all denna nya ordning, som han nu förutspår, tvingar oss atl acceplera att utslagningen, förtidspensioneringen, den våldsamt ökande sociala misären och de ökande missbruksproblemen - föreleelser som drabbar människorna i de breda skikten av samhällel i alllmer ökad uislräckning - skall forisälla och vara en del av den nya världsordningen? Skall vi stillatigande och snällt finna oss i att del råder en ny världsordning, som innebär atl vi måste acceptera denna grova försämring av människornas villkor? Är del, herr Åsling," de svagaste, de sämst slällda och de redan ulslagna som skall betala herr Åslings nya ordning? Det verkar så, eftersom de ulslagna över huvud taget inte får etl ord och inle en rad i industriminisierns 20 minuter långa anförande och inte heller en rad i någol annal statsråds anförande i denna allmänpolitiska debatt.

GUNNAR NILSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! I milt anförande berörde jag sysselsättningen mycket kortfattat mot bakgrund av att jag har för avsikt att återkomma till detta ämne vid ett annat tillfälle. Jag nolerar ändå och är glad över alt in-

duslriministern här har gjort utfästelser om all regeringen med alla tillgängliga medel skall söka uppehålla sysselsättningen. Vi skall så småningom här i kammaren ta ställning till en del förslag: småföretagar-pakelel, elt program om strukturförändringar osv. Vi kommer självfallet från fackföreningsrörelsens sida och från partiels sida all myckel noggrant pröva de förslag som då kommer att framläggas.

Indusiriminisiern underkänner den s. k. slruklurfonden - vad den nu innehöll för någonling, som han ullryckie sig - och jag förslår mycket väl all den icke överensstämmer med industriminisierns uppfattning. Men vad som är viktigt i detta sammanhang är ju att man skapar medel som gör att samhället har den beredskap som erfordras när strukturproblem dyker upp.

Jag noterade industriminisierns artighet beträffande det näringspolitiska program som LO presenterade 1961 och som enligt industriministern blev ett regeringsprogram under de följande 15 åren. Industriministern menade emellertid atl delta program nu delvis är överspelat, och lill del kan jag bara säga att om industriministern har varit uppmärksam så vel han att Landsorganisationen också efter hand har reviderat de uppfattningar som gällde 1961, någol som naturligtvis är betingat av all samhällel och näringslivet har genomgått en rad förändringar.

Men vad som är viktigt med 1961 års program och som nu är allmänt accepterat - också i den nya regeringens sätt alt ta sig an de näringspoliliska frågorna - är ju samhällets roll i det sammanhanget. Under hela 1960-talet förde LO och den dåvarande regeringen en deball om just detta, men då fanns det ingen resonans på annat håll. Man trodde atl andra krafter kunde ställa allting till rätta. Nu kan vi höra - och det gläder oss att våra idéer efter 15-16 år har fått denna genomslagskraft - att del är endasi genom atl ge samhällel resurser som man kan klara näringslivels strukturproblem.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Industriministern NILS ÅSLING;

Herr lalman! Lål mig försl säga till Jörn Svensson att han måste ha lyssnal väldigi förslröll lill mill anförande, vars tema ju var all sysselsättningen är del primära i del arbete vi har att bedriva i regeringen och här i kammaren. När sysselsällningen är hotad går del ul över de svaga i samhällel. Den målsälining vi har alt inle spara någon möda för alt säkra sysselsällningen är ju framför alll tillkommen i omsorgen om de svaga. Det lycker jag all Jörn Svensson måsle erkänna.

När del sedan gäller konsekvenserna av den nya ekonomiska världsordning som jag anser nu växer fram, med eller moi vår vilja, är del ju så all det inte är bara vårt land som bestämmer de villkor som råder på den internationella marknaden. Vi är i hög grad ett offer för vad som händer omkring oss. Vår politik får därför inriktas på att bevara vår ekonomiska integritet och självständighet så långt möjligt, och då måste resurserna styras över till att säkra sysselsättningen för människorna i vårt land.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

Till Gunnar Nilsson vill jag säga atl jag vitsordar vår åsiklsöverens-stämmelse när del gäller att alll skall göras för atl upprätthålla sysselsättningen. När jag kritiserar den socialdemokraliska strukturfonden, så sker del därför all den på någol sätt utgör en låsning av resursdispo-neringen för de strukturella insatserna. Man började med att tala om 600 miljoner, och man har sedan talat om 4 miljarder. Jag är inte beredd atl acceptera alt man på detla sätt fixerar ett tak för vad samhället kan få disponera för all säkra sysselsättningen. Jag tror inte att del är tillräckligt Jag tror att det är för låg ambitionsnivå. Man får vara beredd att la i anspråk de resurser som man kan mobilisera inom ramen för budgeten. Socialdemokratin har överraskande nog gått ut med en väldigt låg ambitionsnivå i delta sammanhang, och vi länker inle acceplera den.

När del gäller synen på strukturfrågorna kan jag notera all vi i stort sett har samma uppfattning; alt det behövs en aktiv samhällsinsats. Näringspolitiken måste också förutsättningslöst kunna arbeta med samhällets hela register av instrument för atl bli effektiv.

Jag skulle alltså vilja säga att även när det gäller samhällets roll är Gunnar Nilsson och jag i princip eniga om att det häi skedet kräver en maximal insais av staten och av den offentliga sektorn.

100

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle;

Herr lalman! Industriministern är nu i efterhand en smula generad över all de utslagnas svära problemalik i dag inte har berörts av någon enda borgerlig minister i deballen, och han försöker dra sig ur diskussionen genom en liten manöver. Industriministern säger: Jag har ju talal om sysselsättningspolitik, och sysselsättningspolitiken är lill för de utslagna - vi vill öka sysselsällningen för deras skull. Det är ju vänligt av industriministern, men då kunde han ha talat litet mera om de utslagnas situation och villkor.

Nu är denna manöver inle korrekt - del är en eflerhandsmanöver. Del är genani för indusiriminisiern all erkänna au ulslagningsproblemaiiken inle har spelal någon roll i diskussionen här i dag. Dessuiom är del inle sanl alt ni arbeiar för all öka sysselsättningen. Ni säger visserligen au ni gör det - ni kan naturligtvis inle säga öppet till svenska folket som del är, att ni arbetar för att minska sysselsättningen. Men mätt i antal heltidsarbeten - om man räknar om del kraftigt ökade antalet deltidsarbeten i heltidsarbeten och lägger dem lill de befintliga heltidsarbetena - har ju sysselsällningen minskat under den borgerliga regeringens tid, medan arbetslösheten och de utslagnas anlal kraftigt ökats och deras problematik blivit allvarligare och mera förstärkt

Vidare är det så, som alla vet, all när en borgeriig indusiriminisler säger att den borgerliga regeringen skall öka sysselsättningen, då menar han med del i princip all sialen skall ge mera pengar ål bolagen för all dessa skall, kort uttryckt, bli litet snällare och anställa mera folk för alt man på det sättet skall hålla sysselsättningen uppe. De skall få subventioner på skattebetalarnas bekostnad, de skall få gåvor, de skall

få fördelaktiga finansiella villkor.

Jag skulle vilja ställa en fråga till industriminister Åsling. Det går i dag miljarder av skattebetalarnas pengar till gåvor och subventioner ål bolagen ulan alt sysselsättningen för den skull ökar. Skulle det inte ha varil bätlre om herr Åsling hade haft lika myckel pengar över all ge ål de unga arbelslösa kvinnorna, ål barnen på de överbefolkade daghemmen, ål alla de förtidspensionerade som nu upplever en drastisk sänkning av sin levnadsstandard, åt alla alkoholproblematikerna, åt de 24 000 tvångsinlagna på psyksjukhusen osv. - kort sagl: ål alla dessa kategorier ulslagna som växer och vilkas behov blir alll allvarligare? Varför är del bolagen som skall ha pengarna och inte de utslagna, herr Åsling? Är del inle elt exempel på den skoningslösa samhällsideologi som ni har och som gör att ni accepterar utslagningen lill den grad att ni under så många limmars allmänpolitisk debatt inte nämner den med etl enda ord?

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Det är fascinerande all diskutera med Jörn Svensson. Det sätt på vilket han använder den marxistiska dialektiken är i och för sig unikt i den här kammaren. Det visar också svagheten i Jörn Svenssons resonemang, för på någol sätt blir det mera dialektik än realiteter i hans inlägg.

När Jörn Svensson säger att jag inte hartalat om de ulslagna i samhället, så är det fullständigt felaktigt, för hela vår politik i dag inriktas ju på atl förhindra utslagningen i arbetslivet, som är en katastrof för den enskilda människan och elt ovärdigt inslag i ett modernt industrisamhälle. Vi satsar mer i dag än någonsin lidigare på arbelsmarknadspoliiiska åtgärder, utbildningsinsatser och indusiripoliliska ålgärder för all hindra denna ulslagning som är så tragisk för den enskilde. Detta måsle väl Jörn Svensson vara medvelen om.

När Jörn Svensson lalar om atl vi nöjer oss med all subventionera förelagen, ge gåvor lill förelagen av skattebetalarnas surt förvärvade medel, rör del sig fakliskt om en grov förenkling av de reella förhållandena. Del är ändå företagen som är samhällets instrument när del gäller all säkra sysselsättningen, och de stöd som ges lill företagen ges självfallet för att man skall kunna säkra sysselsättningen. Man skulle, säger Jörn Svensson, i stället ge dessa pengar till de unga arbelslösa kvinnorna etc. Men visar del sig inle, att om man går ut och lalar med de unga kvinnorna, är del framför alll chansen till elt ordnat arbete som de vill ha? Då måsle del vara rikligt alt med samhällets resurser ulveckla arbetslivel och alt i denna besväriiga konjunktursituation framför alll försöka säkra förelagens överlevnad för att därmed så långt del över huvud laget är möjligt garaniera den enskilda människans rätt lill arbete. Del, Jörn Svensson, är utlryck för den solidaritet som vi anser att alla människor nu måste visa i denna svåra silualion.

101

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

102

Tredje vice talmannen anmälde all Jörn Svensson anhållit alt till protokollet få antecknat all han inle ägde räll till yllerligare replik.

THAGE PETERSON (s);

Herr lalman! När frågan om strukturfonden diskuterades här i kammaren i våras sade herr Åsling all våri förslag var ell hokuspokus. Nu tror inle socialdemokratin, herr Åsling, på några trollerikonster och därför vill socialdemokratin satsa 4 miljarder kronor i reda pengar och ge löntagarna majoritet i den här frågan. Vi tror all delta kommer all hjälpa till atl skapa nya jobb och lill att skydda hotade jobb. Men del kan inle ske genom sådana konster som herr Åsling försöker sig på för alt trolla bort löftet om 400 000 nya jobb.

Herr talman! Huvudfrågorna i dag är naluriigtvis den ekonomiska politiken, sysselsättnings- och näringspolitiken, priserna och skatterna. Dessa frågor har diskuterats åtskilliga timmar i dag. Men i en allmänpolitisk debatl är del också oerhört viktigt att de långsiktiga, principiella frågorna tas upp. Jag skall någol beröra frågan om kravet på arbele ål alla och en god arbets- och naturmiljö.

Sysselsättningen är arbetarrörelsens viktigaste fråga. Ur erfarenheterna från 1930-talets kampar mot arbetslöshetens gissel växte inom den fackliga och politiska arbelarrörelsen fram kravel på arbete åt alla. Arbete ger möjligheter och personlig tillfredsställelse. Arbelslöshel ger ofrihet och mänsklig förnedring. I förslamajlågen och i valuppmarscherna har rätten till arbete varil ett självklart krav, elt krav som bärs upp av alla i hela arbetarrörelsen.

Men arbetarrörelsen accepterar inle sysselsättning lill vilket pris som helst. Kraven på arbete måsle paras med krav på arbetets innehåll. Det gäller arbetstiden. Det gäller arbetsmiljön. Det gäller inflytandet över jobbet. Åtskilligt har gjorts för alt ge värde och värdighet åt arbetel. Men mera återstår. En kortare arbetsdag, 6-limmarsdagen, måsle komma. Med mer lid för föräldrar och barn och ökad jämställdhet mellan män och kvinnor som resultat Arbetslivets reformering har endast påbörjats. Den ekonomiska demokratin måste genomföras. Riskfyllda arbetsmiljöer måste angripas med kraft

Vi accepterar inte alt man väjer för problemen, lägger ner fabriker. Men vi accepterar inte heller atl man skall gå lill jobbel och vela atl jobbet innebär uppenbara risker för skador. Vi säger: Ta itu med problemen, molverka farorna, skapa trygga förhållanden, använd vetenskap och teknik! Passivitet och undergångstro leder till att problemen dröjer sig kvar, blir en del av tillvaron. Aktivitet och vilja atl föra ulvecklingen framåt driver problemen på flykten.

Men skall vi lyckas angripa och lösa det som är vrångt och besvärligt, det som oroar människorna, måsle resurser finnas. Del får vi bara genom ett fortsatt framåtskridande, en stark ekonomi och en livskraftig indusiri. Därför måste vi tro på - och arbeta för - industrisamhällets framtid. Vi behöver industrin om vi skall kunna uppfylla de mål vi sall upp

för samhällsutvecklingen.

Men samtidigt måsle vi vara klara över att den industriella utvecklingen också för med sig risker - för människornas hälsa och för naturen.

Rällen till arbete, kraven på jobb för atl rädda hela bygder och regioner och ökad sysselsällning för ungdomar och kvinnor måsle väga myckel lungl i varje avvägning.

Men likväl: vi måste skydda vår miljö. Miljövärdena måste också väga lungl. Miljövärdena på arbetsplatsen, i bostadsområdet, under fritiden, är också en väsenilig del av vår levnadsslandard. Sverige har unika na-lurvärden som vi måste skydda. Socialdemokratin avvisar alla försök att begränsa allemansrätten. Naturen är en tillgång som vi alla är delakiiga av.

Vi måsle också slå vakl om och skydda naturen mol förstörelse och förgiftning.

Men för den skull kan vi inle sätta stopp för all verksamhet som innebär ingrepp i naturen. Människan har sedan urminnes tider format sin omgivning. Mark har odlats, skog avverkats, vattendrag dämts upp och mineraler brutits. Det är ingrepp som gell människorna möjlighet att leva vidare, gett arbetstillfällen, skapat ulveckling och framsteg. Del är ur naturtillgångarnas rikedom och med tekniken som hjälp som det moderna samhället vuxit fram. Socialdemokralin har accepterat dessa ingrepp för att ge de många människorna bäitre materiella villkor, kortare arbetstid och ökad trygghet och för all få utjämning mellan fattiga och rika.

För socialdemokratin är det därför ett övergripande mål all främja människans livsmiljö. Däri ingår arbetsmiljön. Där finns naturmiljön. Miljöfrågorna är en uppfordran lill målmedvetna och kraftfulla insatser. Vi ser från socialdemokratins sida miljövärdena som en väsenilig del av vår totala levnadsstandard. Hänsyn och omianke om miljön och människors hälsa måste ständigt finnas med. Därför kan vi inte acceptera all ulvecklingen får fortgå fritt. Den måste styras. Inle av enskilda kapitalistiska vinstintressen ulan av samhället. Av de gemensamma intressena. Planering och samverkan under samhällets ledning är den enda garanten för en ulveckling som ger ökad och tryggad levnadsstandard åt de många människorna. Det är bara genom atl ge samhällel medel och möjligheler au slyra ulvecklingen som dess positiva sidor kan tas lill vara och miljövärdena säkerställas. Det är endasi på sådani sätl som ulvecklingen kan användas för att lösa utvecklingens problem.

Under den socialdemokratiska regeringens tid vidtogs en rad ålgärder för att skydda orörda naturområden. I konkreta frågor mötte vi ofta motstånd från del parti som representerar ägarintressen inom skogsbruket, från det parti som brukar utge sig för att vara den främste värnaren om naturen - nämligen centerpartiet!

Reformarbetet i arbetslivet har oftast måst ske under hårt motstånd från de borgerliga partierna. Arbetsgivareföreningen och olika småföre-lagarorganisationer.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

103 •

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

104

Vi läser nu alll oftare i tidningarna om olika slags gifter. Människor oroar sig med rätta för den ökade giflanvändningen och för giftutsläpp från fabriker och avloppsledningar. I Teckomalorp grävde en oansvarig företagsledning ned hela tunnor med gift i hemlighet.

Tusentals lon bekämpningsmedel sprids över de svenska åkrarna varje år. Ännu siörre mängder konstgödsel används inom jordbruket Miljö och hälsa påverkas. Koncentrationen av nitrater, som misstänks vara cancerframkallande, ökar. Giftiga tungmetaller sprids.

Bilarna i storstäderna sprider ut bly och kväveoxider.

Förbränning av olja och kol orsakar försurning och förstörelse av sjöar och påverkar människors hälsa.

I arbetsmiljön har människor utsatts för de största koncentrationerna av gifter.

Läkemedel som skrivits ut av läkare i åratal och använts av många människor visar sig ha allvarliga bieffekter. Enterovioform är elt exempel. Det var, herr talman, i denna oro som den socialdemokraliska partikongressen tog etl beslut om elt ökat statligt engagemang i läkemedelsindustrin - etl beslul som inle minst folkpartiledaren bespottade och förlöjligade ivrigt och intensivt.

Etl samhälle där människorna får gå omkring och vara rädda alt bli förgiftade av luften, maten och läkemedlen eller i arbetel är inte ett välfärdssamhälle. Tiotusentals löntagare arbeiar varje dag under hälsofarliga förhållanden. Människor oroas av atl skadas, invalidiseras eller dödas i jobbet. För alla dessa människor är dagens samhälle heller inget välfärdssamhälle.

Olika sjukdomar kan bero på att skadliga ämnen i miljön omkring oss ökar. I dag får var fjärde människa cancer. Del är dubbell så många som för 25 år sedan.

Många forskare menar alt 60-90 96 av cancersjukdomsfallen beror på miljöfaktorer. Del är en allvariig fråga, som vi i socialdemokratiska motioner velal få till slånd ålgärder emol.

Nu har del gjorts myckel för alt minska riskerna för giftutsläpp och skador på människors hälsa. Bl. a. har en särskild lag om hälso- och miljöfarliga produkler införts.

Men vi har lärt oss en sak: först när samhället griper in händer något. De företag som använder och producerar ämnena och som bäst känner farorna gör föga på egen hand. De styrs av vinstbegäret. Människors väl och ve, omsorgen om miljön, kommer oftast i andra hand. Del är därför vi aldrig klarar detta om inte samhället ges siyrka och möjligheter att gripa in. Den styrkan är vi beredda att ge samhällel. Där duckar de borgerliga, ly de är rädda för samhället. En tro på de välståndsbildande krafterna driver de borgerliga in på en linje som inte klarar miljön.

Lål mig peka på några områden där vi anser all reformarbetet måste drivas vidare.

1. Tillsynen av att gällande lagar följs måste förbättras. Naturvårdsverket och andra myndigheter måste förses med ökade resurser för detla.

Nuvarande möjligheter att komma ål dåliga arbetsmiljöer räcker inte till. Därför måsle vi vara beredda att i betydligt ökad grad lagstifta -med direkta förbud och hårdare straffpåföljder- för att komma ål farliga maskiner, verktyg och kemikalier. Samhället måsle la på sig ansvarei all hårdare och fränare la upp kampen mot de dåliga arbetsmiljöerna.

2. Vi måste minska användningen av kemikalier i jord- och skogs
bruket. Användningen av bekämpningsmedel och konstgödning i jord
bruket måste minskas. För alt förbättra växtligheten i skogen propagerar
man hårt för all öka användningen av handelsgödsel i skogsbruket Vi
vet i dag mycket litet om vilka problem dessa kan medföra för miljön
och människan. Därför har vi krävt i riksdagen en minskad användning
av handelsgödsel i jord- och skogsbruket Men del kravet avslog de bor
gerliga här i riksdagen.

För några år sedan förbjöds användningen av DDT i skogsbruket Röster höjs nu för atl återinföra DDT. Vi vet all DDT är en fara ur miljösynpunkt Från socialdemokratins sida är inslällningen hell klar. Vi säger nej till varje form av användning av DDT på nytt i skogsbruket. Miljöhänsynen får här ta överhand.

För att förbättra tillväxten i skogen vill en del att skogsarealer skall besprutas med fenoxisyror. Den flygbesprutningen har vållat oro bland många människor, som har demonstrerat mot den. Vi har sagt på socialdemokratiskt håll: Bekämpa kraftigt användningen av dessa kemikalier och sök utveckla andra former för att åstadkomma det som bekämpningsmedlen i dag gör!

3. Kontrollen av hälso- och miljöfariiga produkler skall enligt gällande lagar inle bara gälla nya produkter utan också dem som redan finns på marknaden. Regeringen måste se lill att produklkontrollen får erforderliga resurser för alt klara kontrollen på ell anständigt säll.

4. Forskning och sludier av sambandet mellan sjukdomar, t. ex. cancer, och miljöfaktorer måste utökas och påskyndas. Socialdemokratin begärde delta i en riksdagsmotion i våras, och vi hoppas nu atl riksdagen kommer alt bifalla den motionen.

5. För all på sikl komma bort från gifter och skador på naturen krävs satsning på teknisk forskning och ulveckling. Nya processer i induslrin måsle utvecklas som inte ger giftiga avfallsprodukler eller gifter i arbetsmiljön.

Allt delta är en utmaning för tekniker och forskare. Men det borde inte vara omöjligt alt åsladkomma. Kan tekniken klara att sätta en man på månen och tillverka avancerade stridsflygplan, kan den saken också klara att utveckla en miljövänligare industri.

Herr lalman! Miljövärdena och utvecklingen av arbetstillfällen och sysselsättning behöver alls inte stå i motsatsställning till varandra; tvärtom. Räll uinylljad skall utvecklingen vara miljövårdens främste bundsförvant Del gäller såväl arbetsmiljö som naturmiljö. Men då gäller del all utnyttja de resurser utvecklingen ger. Och utvecklingen får då inte styras av kortsiktiga vinstintressen, ly det enskilda vinstintresset är inte

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

105

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

och blir aldrig någon garant för en god miljö. De många människorna måste in i beslutsprocessen.

En viktig lösning på alla dessa problem - sysselsättning, arbetsmiljö, naturmiljö - ligger i ekonomisk demokraii, i atl fler människor får möjlighel till insyn och medbeslämmande i frågor som rör alla.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Del är med stort iniresse som jag har lyssnat lill Thage Peterson. Jag känner inle igen honom riktigt - del anförande han har hållit är ovanligt snällt och vatienkammat och uppfordrar egentligen inie lill några genmälen. Jag har dock elt par kommentarer.

I våras karakteriserade jag socialdemokratins s. k. slruklurfond som ell illusionsnummer. Del är ell begrepp som del myckel väl går au använda även för den nya form som slruklurfonden nu har fåll; del är bara den skillnaden all vårens slruklurfond plötsligt blivit några nummer siörre, om vi skall tro på budskapet från de folkmöten där man har lalat om den. Illusionsnumrei förändrar emellertid inle karaklär, även om del får en hell annan skala, ulan del viktiga här är all man inte binder sig för hur struklurinsatserna skall ske på elt sådani säll att man inte kan ansluta sig till den verklighet som vi har att arbeta i. Vi måste angripa strukturfrågorna i näringslivet med hänsyn till de förhållanden som råder i de olika branscherna. Till yttermera visso har ju socialdemokratin råkat ul för del falala misslagel alt dimensionera insatsen på ell otillräckligl säll, vilket närmast får ses som ett bevis för atl man har släppt kontakten med verkligheten.

Sedan lill frågan om de 400 000 nya jobben. Lål oss, Thage Peterson, en gång för alla klara ul de här begreppen! 400 000 nya jobb, del var sysselsällningsuiredningens kvantifiering av målet arbele ål alla. Dåvarande arbelsmarknadsminislern Ingemund Bengtsson angav i direktiven lill sysselsällningsulredningen all om man ville ha en rimlig spridning av sysselsällningen, en rimlig fördelning av chanserna lill arbele ål alla, så måsle man lill 1980-lalet skaffa fram dessa 400 000 nya jobb. Vi tog detla på allvar från centerns sida. Arbete åt alla anser vi alltjämt vara en övergripande och betydelsefull målsättning. Man måste, om man accepterar en målsättning, också ha kurage all kvanlifiera den, att ange vad den innebär i konkreta, reala termer. Arbele åt alla innebär även i dag - trots det konjunkiuriäge vi befinner oss i - att man måste skaffa fram 400 000 nya jobb till 1980-ialet. Den målsättningen, Thage Peterson, har inle vi frångått Har socialdemokratin övergivit målet arbete åt alla? Jag måsle falla Thage Pelersons inlägg här i dag så all man har gjort del. I så fall var del elt sensationellt meddelande som Thage Peterson gav kammaren här denna eftermiddag.

106

THAGE PETERSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag förslår myckel väl alt herr Åsling inle vill diskuiera miljöpolilik. Här har nämligen cenlern blivii avslöjad gång på gång. Det

har varil falskt tal när man har gjort gällande all man har varil pådrivande på miljöpolitikens område. Tvärtom har del varil så, herr Åsling, all ni har motsatt er reformer för en bättre miljö så snart ägarintressena som finns i ert parti kommit på kollisionskurs med miljökraven. Jag skulle kunna göra en lång lista för kammaren i dag om olika miljöförbättringar som ni har gått emol här i riksdagen. Men ute i buskarna har ni sagt någonling annal.

När del gäller strukturfonden har vi sagt från det socialdemokratiska partiet all del inle kan vara rikligt och rimligt all av löntagarnas pengar ta 4 miljarder kronor, som ni vill sänka arbetsgivaravgiften med, för alt sprida jämnt över företagen ulan alt veta om företagen behöver detla eller inle. Det finns alltså förelag som kommer alt nyttja en sänkning av arbetsgivaravgiften på så vis att det i stort blir en vinstökning och ökad möjlighet till aktieutdelning. Ni har ingen garanii för atl er ar-betsgivaravgifissärikning och de 4 miljarderna innebär skyddel av ell enda jobb. Men vår slruklurfond på 4 miljarder innebär riktade ålgärder. Vi vill att pengarna skall användas på de förelag, de branscher och de regioner där sysselsättningen är hotad och där människornas trygghet kommer i kläm.

Herr Åsling försöker nu igen, som så många andra ledande centerpartister i dessa dagar, glida undan det här med 400 000 nya jobb. Det är säkerligen många som har minnen från valrörelsen och från den lid då det här löftet lanserades, många som kommer ihåg affischerna och annonserna och som har broschyrerna sparade. Man sade där från centerpartiet: Löfte: 400 000 nya jobb. Här och var har också ledande centerpartister sagt alt del egentligen inte är någon skillnad på löfte och målsättning. Det är ändå så atl det är en markering: Vi skall klara de 400 000 nya jobben. Men del har icke blivit så, herr Åsling!

Socialdemokratins mål och främsla krav, arbele åt alla, har vi icke rubbat på en enda millimeter. Det är arbetarrörelsens viktigaste fråga, och del har vi också bevisat Inle ens under de besvärliga krisår som vi hade under vår regeringslid minskade sysselsättningen i vårt land som den gjorde i andra länder, ulan här ökade sysselsällningen med ell par hundralusen arbetslillfällen. Men vi fann av våra erfarenheter alt man skall vara aklsam med alt ställa upp sådana mål, när man i utgångsläget vet all inle ens 400 000 nya jobb är nog för all ge under-sysselsatta kvinnor och ungdomar arbete eller för att skaffa tillräckligt med jobb i utsatta branscher och regioner. Därför har den väg som socialdemokratin vall med en akliv samhällspolitik, en akliv närings- och arbetsmarknadspolitik för att ge nya jobb visat det bästa resultatet.

Försök icke, herr Åsling, all glida bort från löftet om de 400 000 nya jobben, utan gå i stället tillbaka lill kanslihuset och industridepartementet och försök att klara den målsättningen, som ni gick ut med i valrörelsen!

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

107

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

INGEMUND BENGTSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Industriministern hade vänligheten att nämna mitt namn och gav mig därigenom tillfälle all la denna talarstol i besittning några minuler. Han gjorde mig skyldig lill centerpartiets vallöfte om 400 000 nya jobb. Men del har jag ingen skuld i - det är centerpartiet som bär hela skulden. I direktiven lill sysselsällningsulredningen angav vi inie alls några lal om hur slor sysselsällning man behövde ha framöver. Del var sysselsällningsuiredningens uppgift all ål regeringen utreda vilka ålgärder som borde vidlas för all på kort och lång sikl klara sysselsällning ål alla.

Cenlerparliel hade en stämma där man antog ell näringspolitiskt program, och där sade man lill svenska folket: Rösta på oss för vi har etl näringspolitiskt program, och del ger 400 000 nya jobb! Nu har del förslå årel efter valel gåil, och av de 400 000 nya jobben har man skaffat 10 000, om man bedömer det vänligt - och jag är mycket vänlig som herr Åsling vel. Del beiyder au herr Åsling och vi andra i den åldern länge har åtnjutit ATP, vars införande ni röstade emot, när det här målet har uppnåtts.

Herr Åsling sade all del är bara fråga om all ha mod och kurage all "kvanlifiera behovel". Så läi del inle, herr Åsling, då ni var i opposilion och lalade med oss. Då var del så lätt all skaffa de här 400 000 nya jobben bara man hade mod och kurage. Vart log del där kuragel vägen? Jag har lidigare i år efleriysl det I år har vi inie sell mycket av del, snarare tvärtom.

108

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Får jag till min ärade kollega Ingemund Bengtsson säga att minnet måsle vara kort. Del är dock så att del i direkliven lill ulredningen Slår, all för en regional uijämning av sysselsällningsfrekvensen behöver man skaffa fram i siorieksordningen 350 000 ä 400 000 nya jobb. Sedan ulvecklar dåvarande arbelsmarknadsminislern de direkiiv lill sysselsällningsulredningen som sedan var vägledande för uiredningens arbete.

Min fråga lyder: Om man som förutsättning för all uppnå möjlighel lill arbele ål alla redan i direktiven lill sysselsällningsulredningen anger målet, vad är det då som i dag säger all del målet inie gäller? Jag erkänner - och del är vi alla överens om, förmodar jag - au i della konjunkiuriäge är del inle läu alt skaffa fram nya arbetslillfällen. Men del vore en kapitulation inför svårighelerna och inför delta konjunkturläge att ändra på principen, den övergripande målsättningen, arbete åt alla. Man måste i rimlighetens namn ha etl mer långsikligi mål för sill poliliska handlande, och Ingemund Bengissons liksom Thage Pelersons försök här all glida ifrån den reella innebörden i begreppet arbete åt alla är sensationellt eller, det skulle jag närmasl vilja säga, lilel genant med lanke på de ambilioner som del socialdemokraliska parliei i varje fall lidigare har haft alt garaniera arbele åt alla.

Thage Peterson säger att jag inte vill diskutera miljön. Vissl vill jag det. Vi leder i hög grad fortfarande den poliliska debatten när del gäller resurshushållning och miljöaspekter. Del var bara så all jag inle tyckte atl del Thage Peterson sade var särskilt anmärkningsvärt eller originellt. Jag beröm ursäkt att jag inte fann anledning all kommeniera del närmare.

Thage Peterson säger atl det inte är klok politik all sprida ul favörerna lill förelagen, dvs. all låta bli althöja arbetsgivaravgiften, som regeringen har beslutat Därmed avslöjar Thage Peterson någonling ganska sensationellt. Han säger alt del inle finns något samband mellan förelagens koslnader och sysselsällningen. Del är minsann en helt ny och epokgörande upptäckt som Thage Peterson här har gjort. När företagen pressas av en mycket besvärlig internationell marknadssituation, där vårt kostnadsläge är en av de avgörande faktorer som begränsar utvecklingen i Sverige, är givelvis också en kostnadsläiinad av typen utebliven höjning av arbetsgivaravgiften välkommen och en säker garanii för bäitre överlevnad och tryggad sysselsättning.

Debatten om strukturfondens konstruktion kanske vi kan föra senare. Jag förmodar all frågan las upp vid behandlingen av en moiion lill kammaren. Men jag vill redan nu säga all som ullryck för del socialdemokraliska parliels ambilioner när det gäller strukturåtgärder är idén inle speciellt imponerande- mot bakgrund av de förhållanden som råder.

Del som Thage Peterson sade beiräffande de 400 000 nya jobben har jag redan bemött genom milt svar lill Ingemund Bengtsson.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

INGEMUND BENGTSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inget dåligt minne. Jag kommer mycket väl ihåg all vi inle i direkliven angav några siffror när del gällde sysselsättningsökningen. Däremoi sade jag att vad som behövs är en ökningstakt av samma omfatlning som under de år då vi hade regeringsansvaret

Cenlern hade målsäliningen 400 000 nya jobb. Herr Åsling, som dellog i den avslulande deballen i TV före valel, då alla vallöften ulslälldes, sade: "Poliiiken måsle också ulformas så all den ger likartade förulsällningar för små och slora förelag i forlsällningen. Centerns mål 400 000 nya jobb i början på 1980-talet innebären rimlig garanii föran människor skall få samma möjligheter atl erhålla arbete oavsett bostadsort"

Nu frågar jag herr Åsling; Var det inle ell vallöfte? Och hur har det vallöftet infriats? Industrisysselsällningen här under erl förslå regeringsår minskal med 60 000 arbetslillfällen. Det är sant all den offentliga sektorn har ökal, så all lolalökningen är ca 10 000. Men ni har alltså hell misslyckats under första årei med au uppfylla del vallöfte ni lämnade. Ni har inle kunnat lokalisera ul någonting lill alla de socknar ni i valrörelsen lovade blomstrande industrier. Del löftet försöker cenlern smila ifrån genom alt tala om kvantifiering och annal larv. Del är eii vallöfte som finns på affischer. Jag hade tänkt visa den affischen när jag kommer till mill huvudanförande, men då är det så sent, så då har väl herr Åsling somnat

109

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

THAGE PETERSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Nils Åsling använde ord som sensalionelll och genani. Numera kan man inle längre anse all del är en sensation när centern sviker vallöften - där finns en hel blombukett av svikna vallöften, alltifrån 400 000 nya jobb lill vårdnadsbidrag. Del är nästan vardagsmat för oss. Däremot är del lilel genani, inte minst för herr Åsling själv och för hans parti, all landets induslriminister från kammarens talarstol förnekar löftet om 400 000 nya jobb.

Sedan förde herr Åsling ell kosinadsresonemang. Jag vel inte hur många gånger vi skall behöva lala om för regeringens företrädare all huvudorsaken till de höga koslnaderna är den starka inflationen, den prisutveckling, som regeringen ställt till med genom momshöjning, devalvering och andra saker. Inflaiionen är siörre än löneökningarna och har siörre andel i kostnadsutvecklingen. Regeringens föreirädare försöker alltid skjuta över ansvarei på de fackliga organisalionerna och hävda all jobbarna och ijänsiemännen skulle vara orsaken till det höga kostnadsläget

När det gäller regeringens näringspolilik tycker jag inte herr Åsling har så myckel all skryla med. Den fick egenlligen en minsi sagl olycklig start Vi framhöll gång på gång under valrörelsen behovel av omfaliande branschpoliiiska insaiser. Men vad gjorde ni? Jo, ni lalade om självläkande krafter som lösningen på näringslivels problem. Hur lilel frågan om slruklurproblemen i näringslivei inlresserade borgerligheien då visades av all del inie sades ell enda ord om den i regeringsförklaringen. Så småningom har ni, herr Åsling, fåll uppge era ideologiska invändningar mol samhällets engagemang, t ex. i varvsindustrin. Men del finns många områden inom näringspolitiken där ni undviker atl göra kraftfulla insaiser och där ni undviker all låia samhällel la ledningen för ell aklivi engagemang.

Del blirfler näringspolitiska deballer i kammaren-del sade herr Åsling mycket rikiigl - och vi får kanske tillfälle alt återkomma lill en diskussion om näringspolitiken. Då kanske vi kan få en mera utförlig redogörelse av herr Åsling för filosofin bakom åtgärden all hell plölsligl kasia ul 4 miljarder över landel ulan all vela all Åsling för del får ell enda jobb lill sill 400 000-pakel. Del finns kanske andra bedömningar som moli-verar alt man på del sällel sänker arbetsgivaravgiften, i stället för atl Irygga jobben åt människorna i utsatta förelag, branscher och regioner.

110

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Del är en märklig förelagsekonomisk analys Thage Pe-lerson gör. Om man sänker kostnaderna för svenskl näringsliv i della trängda läge med 4 miljarder, skulle man inte ha någon garanii för ökad sysselsättning! Kan någon förstå det förnuftiga i den argumenteringen? Den är hell losskopplad från vardagslivels verklighel. Thage Peterson, gör en lilen kontroll av hur del står lill i de svenska förelagen i dag! Vad är del som beslämmer iryggheten i arbelslivei? Jo, om förelagen

har förmåga all betala lönerna. Får man 4 miljarder i ökade resurser, är del försl och främsl lönerna som man därmed får kraft all betala.

Det hade varil trevligt om Ingemund Bengtsson hade visal affischen här. Jag hade i så fall kunnal bidra till kammarens underhållning genom alt läsa något ur dåvarande arbetsmarknadsministerns direkiiv till sysselsällningsulredningen.

Det intressanta i denna deball, mina herrar, är atl socialdemokratin fortfarande säger sig stå fast vid målet arbete åt alla. Det gör cenlern också. Löfte och mål är från den synpunkten detsamma - vi har lovat atl spänna våra krafter för au uppnå denna målsälining. Men socialdemokralin är alliså inle beredd atl la konsekvenserna av målsättningen arbele åt alla. Man talar i högstämda ordalag om den, men när vi talar om vilka de realpolitiska konsekvenserna är, dvs. all man måsle inrikla sig på all skaffa 400 000 nya jobb, är del plölsligl bara lomma vallöften från centern. Kan någon människa få den ekvationen att gå ihop?

Mina herrar! Ni har alt svara på om ni står fast vid målsättningen arbele åt alla. I så fall accepterar ni också centerns "kvanlifering" - ursäkta Ullryckel - av den målsäliningen, dvs. 400 000 nya jobb. Sluta med il-lusionsmakeriel! Tala så all folk förslår vad ni menar!

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

Tredje vice talmannen anmälde att Thage Peterson och Ingemund Bengtsson anhållit all lill prolokollel få antecknat au de inle ägde räll lill yllerligare repliker.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Alt vara ung och all vara kvinna, del är i dag del säkrasle sällel atl tvingas gå ulan jobb. Snart är var sjäiie ung kvinna arbelslös. Och silualionen för de unga männen är inle myckel bäitre. Totalt selt uppgår den öppna ungdomsarbetslösheten lill över 42 000, varav 27 000 kvinnor. Anlalel ungdomar i arbelsmarknadsulbildning har mer än för-dubblals under det senaste året. Den dolda arbetslösheten bland ungdomar är långl över 100 000.

Atl så många unga går arbetslösa samtidigt som det råder bostadsbrist, daghemsbrisl, brist på personal inom sociala serviceyrken, brist på en utbyggd kollektivtrafik och brisl på en rad nödvändighetsvaror borde självfallet framstå som elt ofantligt slöseri med resurserna. Så upplever också de växande skarorna av arbelslösa ungdomar sin situation. Men samtidigt använder man de mest raffinerade metoder för att bortförklara detla slöseri med arbetskraft. Borlförklaringarna och sätten atl fördunkla verkligheten är många. Del mesl cyniska sällel slår en av våra vanligaste kvällstidningar för när den glatt utropar: Deppa inle - Är du arbelslös - Tyck om dig ändå - Gör något positivl - Ta en promenad. Saknar du dagisplals - Se dig i spegeln - Upptäck dina glada oanade möjligheter.

En förskönad variant på samma tema går ul på all du, jusl du, inle har lillräckligl lång arbetslivserfarenhet Nej, undra på det när jag aldrig har fått chansen att jobba. Eller att du, just du, inie har lillräckligl lång

111

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

utbildning. Nej, undra på del när jag redan från början slogs ut ur konkurrensskolan. Så har vi den geografiska borlförklaringen: Du, jusl du, bor i fel ända av landel. I Norrbotten kan man väl inte bo och samtidigt kräva jobb! Du måsle bli röriig och flytta på dig.

En tredje variant, varmt omhuldad av såväl handelsminister Burenstam Linder som socialdemokraternas ekonom Carl-Johan Åberg, är att du, just du, kostar för myckel. Vad då kostar? Hur kan jag kosla för myckel? Om inga arbeiare fanns skulle det väl inle finnas någon produkiion. Då skulle del inte finnas varor, hus eller service. Utan någon som bryter malmen blir del ingen malm. Utan någon som fäller skogen blir det inget virke. Utan någon som bygger husen blir del inga bostäder. Men del kan bli bosläder utan markspekulanler. Del kan bli malm bruten utan bolagsherrar. Det kan bli virke framställt utan skogsprofitörer. Så är del, men så framställs inle självklara fakia.

Nej, i vårt kapilalisliska syslem görs ekonomiska problem lill individuella problem. I vårt syslem görs ell ofantligt slöseri med arbetskraft till en kostnadsfråga för slorfinansen. I vårt ekonomiska syslem skall del t o. m. enligl vår senaste av ledande sossar så prisade nobelpristagare finnas en viss arbetslöshet. Det främjar vår konkurrenskraft. Det höjer vårt välslånd. Vems välslånd? Ja, inle del arbetande folkets.

1 regeringsförklaringen förra året sades: "Alla ungdomar skall garanteras arbete, praktik eller utbildning." I år sägs: "De fortsatta insatserna kommer bl. a. all ta sikte på all mildra den höga och ihållande ungdomsarbetslösheten." Från ett tvärsäkert påstående om att ge alla ungdomar jobb sägs nu alltså renl ut alt man enbart tänker sig att mildra effekterna av arbetslösheten bland ungdomar.

Hur denna "mildring" av vån ekonomiska syslems ulslagning skall gå lill togs upp häromveckan av Per Ahlmark då han redogjorde för det s. k. sysselsättningspaketet Della sysselsältningspakei framslälldes som någol Sesam, öppna dig - nu har vi gjort vårt Och vad har man då gjort? Den borgerliga regeringen påslår sig med pakelel ge 30 000 människor arbele eller ulbildning. Denna uppgift om 30 000 skall siällas i relation till ökningen av arbetslösheten under augusti månad, nämligen 20 000, och den väntade ökningen nu under vinlern. Att påstå atl paketet är en droppe i havel är all la lill överord.

Utbildningsfrågan förvandlas i pakelel från all ha varit en samhällelig angelägenhet till en privat angelägenhet - man skall i fortsättningen köpa sig utbildningsplatser inom företagen.

Frontlinjen för all bekämpa arbelslösheten skall enligl regeringen -uppbackad av Mals Hellström i den debatt som han i förra veckan hade med Per Ahlmark om ungdomsarbetslösheten - gå inom förelagen. Till-iron lill de s. k. marknadskrafterna är lotal, och de enda effekliva ål-gärderna - en samhällelig siyrning av produklionen, slopp för kapitalexport m. m. - saknas helt. Paketet skapar inte heller etl enda nyll arbetstillfälle, ulan innebär elt uppehållande försvar genom ökade subventioner åt slorfinansen.

All vara ung och arbelslös är ett gissel. All vara ung och kvinna innebär dessutom ett annat förtryck - förtrycket att exploateras som kvinna, exploateras som madonnageslalt eller hora, som konsument eller mor. Parallellt med att den ekonomiska krisen breder ut sig och kvinnorna trycks lillbaka från arbetsmarknaden eller aldrig får tillträde till den, drabbas vi av ett allt öppnare förhärligande av tomlebolyckan inom familjen, av den sparsamma husmodern som inser sin plikt atl ställa upp för man och barn och kapital. I Aftonbladet tillåts vecka efter vecka en kolumnist breda ul sig om nödvändigheten och dygden av all vara en god, vacker, kärleksfull och sparsam husmoder-älskarinna.

Jag och mina sex barn kan minsann leva på 900 kr. i månaden, förklarade hon käckt. För resten av invånarna i delta land är del där en fysisk omöjlighet, särskilt mot bakgrund av de senasle månadernas prisstegringar. Årets prisstegringar på dagligvaror innebär kostnadshöjningar på omkring 300 kr. i månaden för en barnfamilj. Lägg därtill rekordhöga hyreshöjningar. Lägg därtill den asociala politik som kommunerna i sitt besparingsnil för genom alt kraftigt höja de sociala avgifterna, vilket i första hand drabbar barnfamiljerna och pensionärerna. Höjningen av daghemstaxan i Stockholm är bara ett exempel.

Den politik som regeringen för är direkl riklad mol de lönearbetande, mol pensionärerna och barnfamiljerna - man välirar över kostnaderna för krisen på dessa grupper i stället för all angripa slorfinansen. Och skillnaden mellan den politik som regeringen förespråkar och den som Olof Palme redogjorde för här lidigare i dag är i slorl sell bara all Olof Palme vill fördela bördan något mindre orättvist.

Del var en någol egendomlig deball som vi nyss fick höra här i kammaren. Thage Peterson sade exempelvis alt man minsann inle väjer för problemen med arbelslöshel. Han fortsatte med atl säga atl vi måsle ta itu med problemen. Då lyssnade man med spänning på vilka konkreta förslag som skulle komma - och fick höra all vi måsle tro! Vi måste tro på industrisamhällets framlid, sade han, tro på en livskraftig industri. Jag är nu inte rikligt överens med Thage Peterson om all del skulle räcka med en oplimistisk tro på de fria marknadskrafterna. Det krävs alt man angriper kapitalels makl och överger myten om storföretagens goda vilja all skapa arbetstillfällen.

Atl vara kvinna på arbetsmarknaden i dag innebär all man hänvisas till elt tungt, stressigt och lågavlönat deltidsarbete. I dag uppgår anlalel deltidsarbetande till över en miljon. Majoriteten av dem vill ha heltidsjobb. Alt vara kvinna på arbelsmarknaden innebär - allt tal om jämlikhet lill trots från folkpartiets sida - alt hänvisas till 28 yrkesområden. Är du därtill deltidsarbetande har du bara fem yrkesområden all välja bland.

Nu framställer den borgerliga regeringen det som en förmån alt arbeta deltid. Vad är nu del för nonsens? Del kanske herr Wirtén, som kommer snarl efter mig i debatten, kan reda ut Från vänsterpartiet kommunisternas sida anser vi det inle vara en förmån att tvingas lill dellidsjobb. Det är att hell tvingas anpassa sig till företagets behov, all mista sociala

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

113

8 Riksdagens protokoll 1977/78:15-16

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debatt

114

förmåner, alt utnyttjas maximalt på den tid som skräddarsys, inte ulifrån dina iniressen ulan ulifrån förelagels. Del är också all ivingas lill ekonomiskt beroende.

Visst behöver vi en kortare arbetsdag - för barnens skull och för vår egen skull. Vi behöver en kortare arbetsdag därför alt det skulle skapa fler arbetstillfällen och siörre möjligheler till facklig och politisk kamp. Vi behöver en kortare arbetsdag för alla. Men vi behöver inte del senasle förslaget om en kortare arbetsdag för de småbarnsföräldrar som har råd att mista en fjärdedel av sin inkomsl. Etl sådani förslag gynnar enbart högavlönade föräldrar, som friii kan förfoga över sin arbelslid på elt helt annat säll än de hundraiusentals arbeiare som slits ut i dåliga, stressiga arbetsmiljöer och har långa restider.

Vänsterpartiet kommunisterna har lagt fram ett program för kamp mot ungdomsarbetslösheten, ett program för kamp mot diskrimineringen av kvinnorna i arbetslivet och annorstädes saml för en verklig jämställdhet mellan kvinnor och män.

Kampen mot ungdomsarbetslösheten är självfallel en del av kampen för rätten till ett meningsfullt arbete ål alla. Den rätten åstadkommer man inle genom subvenlionspolilik och låt-gå-polilik, förlitande sig på de s. k. fria marknadskrafterna. Den rällen innebär en kamp för ulvidgade demokratiska rättigheter och ell stopp för kapitalexporten och industriutflyttningen. Den rätlen innebär också en uibyggnad av industrier, kommunikationer, social service, utbildning, kultur och miljövård.

Kampen för en verklig jämställdhet mellan kvinnor och män är en del av denna kamp. Kvinnornas fulla rälligheler kan aldrig garanieras om de inle får den grundläggande rällen lill ekonomiskl oberoende, nämligen rällen till arbele.

Kampen för likställdhet mellan kvinnor och män innebär rätt till en kortare arbelsdag för alla, i förslå hand sju och därefter sex timmar. Den innebär räll lill en uibyggd kollektiv service, såväl daghem som kollektivhus, och en väl utbyggd kolleklivirafik.

Regeringen påslår sig vilja fullfölja riksdagens beslut om en uibyggnad av daghemmen och fritidshemmen, etl beslul som redan i sig är hell olillräckligl, då del inle garanterar ens hälften av barnen lill yrkesar-belande föräldrar en plals - än mindre barnen lill de hundratusentals kvinnor som tvingas gå hemma på grund av bristen på daghemsplatser. Regeringens påslående om all den skall fullfölja riksdagens beslul håller tyvärr inte, om man ser lill verkligheten. Kommunernas planer innebär inte all 100 000 nya plalser på daghem kommer att finnas 1980, än mindre några fritidshemsplalser. Vore regeringen verkligen beredd all satsa på en ordentlig utbyggnad, skulle man, som vi länge har förespråkal, ta över koslnaderna för daghemsulbyggnaden saml lagstifta om en utbyggnad och om personaltäthet och gruppstorlekar, så alt inte daghemmen på grund av kommunernas trängda ekonomiska läge förvandlas lill sardinburkar.

Herr talman! Regeringen påslår sig värna om ungdomen. Del har man

gjort flera gånger från denna lalarslol i dag. Den påslår sig verka för jämställdhet mellan kvinnor och män. Den påslår all del aldrig har salsats så myckel på sysselsällningen. Jag påslår motsatsen. En politik som garanterar rätten till arbete och elt stopp för diskrimineringen av kvinnorna innebär någol helt annal. Redan nu krävs en stor social och ekonomisk omfördelning från storföretag och mililärkomplex lill förmån för en produktion som utgår från folkflertalets behov.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

THORSTEN LARSSON (c):

Herr talman! Efter del alt jag lyssnal till debatten mellan industriministern och särskill Thage Peterson står det räll klart för mig att sys-selsäitningsmålet är detsamma för våra partier. Jag skall därför beröra detta avsnitt i milt anförande myckel kort

Låt mig ta upp en annan sak, som Thage Peterson talade om med slora bokstäver och elt väldigt engagemang. Han påstod nämligen att socialdemokraterna var de speciella förpostkämparna för miljöfrågorna. Men alla vi som har tillhön riksdagen i många år vet att så inte är fallet. Det var egentligen centern som startade den miljödebatt som senare mer och mer har utvecklats.

Eftersom Thage Peterson nämnde den senaste diskussionen om skogen och bekämpningsmedlen, vill jag enkell och kort erinra honom om att det var en socialdemokratisk majoritet under en socialdemokratisk ordförande i den senaste bekämpningsmedelsutredningen som lade fram ett enhälligt förslag, vilket låg till grund för den socialdemokratiska regeringens proposition i frågan till riksdagen, däribland även beträffande hormoslyr.

Under det år som nu har gått har detta förslag sedan ändrats av den cenlerparlistiske jordbruksministern. Han ändrade detta, vilket vi alla är överens om, till det bätlre.

Med det jag nu sagl har jag velal rätta lill litet grand av vad Thage Peterson med mycket stora bokstäver anförde här i kammaren. Det finns uppenbarligen anledning atl minska slortaligheten i dessa ting frän det socialdemokratiska partiets sida.

Många talare har uppehållit sig vid vårt lands ekonomiska situation, alt vi har svåra strukturproblem, osv. Dessa problem kommer mitt i en långdragen lågkonjunktur, på vilken vi ännu knappast kan se någon förändring. Våra produkter har alll svårare att hävda sig på världsmarknaden till följd av etl högt kostnadsläge och att konkurrenterna teknologiskt hämtat in vårt försprång. Svenskt är inte längre unikt och "värids-bäst". Andra gör lika bra saker som vi, och priset är den enda konkurrensfaktorn.

Det måste erkännas all regeringen med beslutsamhet har ingripit för atl försöka bevara sysselsättningen. Totalt sett har man också kunnal hävda denna ganska väl. Det är lika många, ja t o. m. några fler, som har jobb i dag i jämförelse med för ett år sedan. Vi har fattat beslut som innebär att företagen måste ta god tid på sig att planera nedskär-

115

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

116

ningar. Del har inneburit en kraftig ökning av antalet varsel om uppsägningar de senaste åren, men det har också inneburit att företag och samhälle har kunnat offensivt möta dessa situationer.

Det finns skäl understryka alt den nuvarande situationen också rymmer möjligheter till optimism inför framliden. Vi står inför en rad viktiga vägval, ställningstaganden som såväl kortsiktigt som långsiktigt har en avgörande betydelse för vårt lands utveckling. Och del gäller alt vid detta beslutsfattande agera förutsättningslöst och utan ideologiska skygglappar på etl sådant sätl atl sysselsältningsmålel kan nås.

Om vi skall komma till rätta med problemen måsle vi nu bestämma oss för krafttag. Detla kan ske i ett tresiegsförfarande.

1. Vi måste satsa på att så långt det är möjligt slå vakl om befintlig svensk produkiion. Företag som kommer på obestånd måste rekonstrueras. Företag som tillfälligtvis har bekymmer måste ha möjlighel att behålla sina anställda och sin kapacitet.

2. Vi måste satsa på expansion i de delar av näringslivet som har utvecklingsmöjligheler. Jag tänker då främst på den mindre och medelstora företagsamheten. Vi måste förbättra dess finansierings- och försäljningsmöjligheter. Vi måste satsa på teknisk utveckling så atl våra produkter även i framtiden kan hävda sig inlernalionellt och på hemmamarknaden.

3. Vi måste skapa sysselsättning på nya områden - särskill på sådana områden som gör det möjligt atl komma till rätta med underskottet i utlandsbetalningarna. Det innebären kraftfull och målmedveten satsning på energisparande i bosläder, lokaler och näringsliv. En kraftfull utbyggnad av materialindustrin ingår i detta sammanhang. Här finns en viklig del av framtidens arbetsmarknad och här finns viktiga fält för forskning och teknisk ulveckling. Vi måste också fullfölja de planer som finns för expansion inom den offentliga sektorn, särskilt när del gäller vårdsidan och barnomsorgen. En sådan satsning på kommuner och landsling har också det positiva med sig au sysselsättningstillfällen automatiskt fördelas över landet efter decentralistiska principer.

Herr lalman! Jag tror atl del vore värdefullt om vi kunde nå politisk enighet kring en sysselsätlningsstrategi i enlighet med den jag här skisserat. Den som ställer upp på della gör det också möjligt all fortsätta en politik för jämlikhet och arbele åt alla. Men vi måste vara beredda att ganska snabbt ta tag i dessa frågor och forma samhällel efter dessa riktlinjer.

Om vi nu solidariskt tar tag i sysselsättningen på detla målmedvetna sätl måsle vi också lika solidariskt vara beredda atl medverka till att nödvändigt kapital står till förfogande. Vi kan inte låna pengar för atl upprätthålla en hög konsumtionsnivå. Vi måsie skapa ell starkt näringsliv som kan bära upp en hög privat konsumtion. Tills vi har nått dithän får var och en acceptera atl den privata konsumtionsökningen måsle stå lillbaka.

Det finns delar i den ekonomiska ulvecklingen som inger allvariiga

bekymmer. Den kraftiga inflaiionen har medfört att människor med ett kapital söker värdesäkra placeringar. Detta har bl. a. inneburit att jordbruket kommit i en besvärlig situation. Vi har i dag i huvudsak två intressenter i svensk jordbruksmark - de som vill bruka den för sin försörjning och de som vill placera sina pengar i den för att göra in-flationsvinster.

Del här måste vi få stopp på. Vi måste upprätthålla sambandet mellan ägare och brukare. Vi måste få en prisutveckling som i någon rimlig mån är förankrad i jordens avkastning. Når vi inte dithän slår vi sönder en viktig grundval för svenskt jordbruk, nämligen möjligheten för en ung människa atl köpa en gård och få sin försörjning från denna. Men även från konsumentsynpunkt är del viktigt att markprisstegringarna kan sloppas. Sker inte detta slår prisstegringarna självfallel förr eller senare igenom i matpriserna.

Det borde finnas ett samfällt intresse av att nu slå vakt om familjejordbruket som en framtida form för livsmedelsproduktion. Och jag vill gärna betona att ingen annan form torde kunna vara familjejordbruket överiägsen. Det är mot denna bakgrund som jag med stor förväntan ser fram emot det nya jordbrukspolitiska beslut som riksdagen skall fatta i år. Jag vill också betona nödvändigheten av au vi når ett positivt beslut i anledning av jordförvärvsutredningens arbete.

Omkring åren 1965-1967 pågick en socialdemokratisk kampanj som ensidigt såg jordbruket som en belastning för folkhushållet. Jordbruket utsattes för en prispress som negativt påverkade näringens framtidstro. Detla fick till följd en stark nedgång i investeringar i maskiner och byggnader. Men nämnda periods sakligt felaktiga uppgifter och uppfattningar ändrades, som tur var, relativt snart. Dels gjorde sig väridsförsörjnings-frågorna mera påtagligt gällande, dels gav tillgången på världens livsmedelsmarknader en prishöjning, där det svenska folkhushållet fick en direkt vinst av en god inhemsk livsmedelsproduktion. Uppskattningen och värderingen av en sådan jämte ett par speciellt goda skördeår, exempelvis 1974, gav jordbruket en ny tro på framtiden. Delta avspeglar sig direkt i en ökande investeringsvilja inom denna närings olika produktionsgrenar.

Visseriigen innebär de ökade investeringarna i maskiner och förbättrade redskap en minskad arbetskraflsåtgång i själva jordbruket. Den ulvecklingen gav emellertid en ökad sysselsättning inom tillverkningsindustrin. Jordbrukets utredningsinstitut, som ständigt analyserar jordbrukels ekonomiska förhållanden, beräknar att berörda industri- och serviceförelag från jordbruksnäringen erhåller över 6,5 miljarder kronor om året med nuvarande investeringstakt. Byggnationer vid jordbruket har också under dessa 1970-talets expansiva år inneburit betydande invesieringar med därpå följande sysselsättning.

Jag vill, herr talman, gärna konstatera detta mot bakgrunden av att LO-ledningen på senare tid uttalat sig i tongångar som påminner om vad man fick höra under 1960-talel. Vad kan nu delta bero på? Är orsaken

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

117

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

118

de goda skördesiffror som rapporterats från bl. a. USA och Sovjei och som säkerligen sänkt väridsmarknadspriset i förhållande lill våra priser ganska avsevärt? Eller beror del på den produktions- och avsällningskris som vårt land har bekymmer med och som onekligen begränsar möjligheterna lill både sysselsättning och löneökning? Skall jordbruket fungera som någon sorls missnöjesavledare i den deballen?

Med det sagda vill jag även framhålla betydelsen av alt jordbruket kan få tillgång till lånekapilal för sitt srora investeringsbehov. Som det nu är begränsar riksbankens penningpolitik drastiskt jordbrukets tillgång lill investeringskapital. Jordbrukels ansökningar om lån hos bl. a. föreningsbankerna är många. Del mest iögonfallande penningproblemei är dock den restriktivitel med vilken obligalionslillstånden ges åt Hy-poteksbanken. På senare år har hos delta låneinstitut funnits en lånekö vars lånesökande kan få vänla på sin lur mellan fyra och fem år. Jag skulle vilja fråga: Vilket annat låneinstitut i della land behöver acceplera en tid på mellan fyra och fem år för låneeffektuering? Del är säkerligen inget. Man kan undra vad ekonomiministern egentligen anser om en sådan "lånerätlvisa".

Jag vill, herr talman, i detta sammanhang beröra ytterligare en livsmedelsnärings situation, nämligen trädgårdsnäringens. Flera trädgårdsföretag står i dag inför en likvidalionskris. Orsaken är vår produktions höga koslnader, bl. a. slora bränslekostnader. Därtill kommer alt trädgårdsnäringen i Sverige får konkurrera med en import från länder med mycket lägre produktionskostnader och från länder vilkas odlare får direkla exporlsubventioner.

Svensk trädgårdsnäring sysselsätter omkring 20 000 människor eller ungefär samma antal som varvsindustrin. Trädgårdsnäringen har dock inte erhållit något nämnvärt stöd av staten.

Vissa tidigare väletablerade trädgårdsförelag, kända som sådana i t ex. Skånelänen, är nedlagda eller holas av omedelbar nedläggning. För sådana förelag krävs en "brandkårsutryckning", om sysselsättningen för de anställda skall kunna räddas. För näringen som helhet måsle en långtidsplan upprättas. Jag efteriyser den ulredning som under flera år sysslat med dessa problem. När blir den färdig? Jag hoppas att jordbruksministern kan ge sitt slöd åt denna hårt drabbade näring.

Som jag har betonat står vårt land nu i början av en ny utvecklingsepok. Det är den tid då vi skall skapa välstånd i solidaritet med andra länder. Det gör det nödvändigl att salsa på nya produkter, inte minst nya produktionsmetoder. Vi kan inle exploatera vare sig vår omvärld eller egna naturtillgångar. Vi måste skapa kunskap och medvetenhet om dessa förhållanden.

Jag vill därför, herr talman, sluta med att betona att det är nödvändigt att vid inrikining av utbildning och forskning la fasla på den här situationen. Vi har t. ex. i ulbildningen alltför mycket missat alt ge den unga generationen en överblick över den egna situationen och en praklisk kunskap alt klara den. Den här saken har vi från centerns sida drivit

sedan lång tid tillbaka, och vi fäster faktiskl stora förhoppningar vid Nr 15

det läroplansarbeie som nu bedrivs och som syflar till en mera praktisk Onsdaeen den

inriktning. 26 oktober 1977

BERTIL LIDGARD (m):

Herr lalman! I några av de anföranden som hölls lidigare i dag var lalarna i korthet inne på de terror- och våldsdåd av olika karaktär som nu i en till synes aldrig sinande ström avlöser varandra ute i världen. Jag skall gå litet djupare in på den problematiken. Vårt land kan ju inte undgå all få sin beskärda del av det internationella våldet. Den upplrappning av våldsåtgärderna som har förekommit är skrämmande och kräver även i vårt land en effektiv beredskap, såväl materiell och personell som moralisk. Den materiella och personella beredskapen skall jag i dag lämna därhän. Det blir andra lillfällen att diskuiera detta. Däremot vill jag säga några ord om den moraliska beredskapen. Denna måste inriktas på minst två faktorer. I båda fallen gäller det alt slå emot, alt stå emol den skräck och hysleri och den samhällsföriamning som anarki och lerrör syflar lill och inte minst att stå emol den utpressning som är lerrorholets bakgrund. Utpressning får aldrig löna sig.

Ni kan säga all det är läu all stå här i talarstolen och säga detta, och del är jag medvelen om. Del är en hell annan sak all befinna sig i handlingens centrum, då människors liv och välfärd står på spel. Man kan ju med samma räll säga; Människors liv får inle riskeras, långl mindre medveiei offras. Och man har bara att vara tacksam för all inte fler människor omkommit i det krig mot samhällel som elt antal terrorgrupper i realiteten har etablerat

Det är uppenbart att det öppna samhället, det demokraiiska samhället, står inför stora svårigheter vid den politiska lerrorbekämpningen. Det hör lill demokratins natur atl medborgarna skall äga full frihet att utveckla sina tankar, att propagera och verka för sina idéer, och gränserna för vad som kan tillåtas är mycket vida och ibland t. o. m. lilet suddiga. Det är därför naturligt alt gränsöverskridandena inte alltid motas och beivras. Del är väl också därför som man ibland har känt en osäkerhel inför den lyp av nya brott med politisk anknylning, som vuxit fram under senare år - flygkapningar, tagande av gisslan och allt sådani.

Som jag antytt - den moraliska beredskapen måste inriktas på all slå emot skräck och utpressning.

Men del finns också en annan beredskap av moralisk halt - för ell demokratiskt samhälle på humanistisk grund. Det är angeläget att man där inte faller undan för hämnd- och hatkänslor. Visst kan man förslå att en familj eller en grupp av människor, som drabbas av ett terroristdåd, har svårt att se längre än till kravet på vedergällning. Det är lätt att vilja svara med våld på våld som man blivit utsall för. Hur tunn fernissan är har vi många exempel på - från Storbritannien, där ropen på dödsstraffels återinförande skållade högt för några år sedan, då terrordåden där var vanligare och farligare än just för tillfället, från Frankrike, då

Allmänpolitisk debari

119

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

120

domstolar varil mildare än vad som passade en brulalare opinion, och från Tyskland just nu. Ja, t. o. m. i vårt land har det ju på senare tid uppenbarat sig personer som tror att ett så ultimalivl siraff som dödsstraff skulle vara ändamålsenligt för atl hindra eller i varje fall dämpa ler-rorverksamhet

Jag har motsatt uppfattning. Det är ell gammalt talesätt atl våld föder våld. Jag är övertygad om att förekomslen av dödsslraff minskar möjligheterna att genomföra framgångsrika förhandlingar i samband med en flygkapning. Vad har en kapare att vinna på en eftergift då han ändå vet atl dödsstraff väntar honom?

Och jag är övertygad om att risken för domare, åklagare och andra berörda myndigheter aldrig kommer att vara så stor som under och efter en rättegång där dödsstraff är aktuellt

Det är därför vi måste ha en moralisk beredskap atl stå emot krav på hämnd och vedergällning, om frågan - vilket vi får hoppas aldrig sker - någon gång blir aktuell här i vårt land.

Del jag nu har sagt berör kanske inte precis elt kriminalpolitiskt problem, men det är enligt min uppfattning ändå av en viss kriminalpolilisk belydelse - kanske mest på det sättet alt kriminalpolilisk forskning måste ägna uppmärksamhet åt reaktionsformerna när det gäller den nya typ av brott som jag har talat om.

De internationella lerrordåden är en högt upptrappad form av brott, som alltid riktar sig mot andra människors liv även när syftet med brottet är ett annat.

Det undandrar sig mina möjligheter alt på egen hand göra en bedömning om del är terrorbroUens hänsynslöshei, den glorifiering av våld som förekommer i andra former eller någol annat, som är grunden lill all vår inhemska broltslighet, tillvägagångssättet vid förövande av mera så alt säga normala brott, blivit så mycket farligare och våldsammare under senare år.

Affärsväriden vittnar: Vårt problem är inle längre bulikssnatteriet I dag går man in och hämtar varor, man går in i en livsmedelsaffär och hämtar en back öl och går sedan ul förbi kassörskan och bryr sig inte om att hon vill ha betalt Man hotar med knivar och skruvmejslar. Våra butikschefer, säger man, har blivit skadade - spräckta näsor, brutna armar, brutna fingrar och liknande. Hot om märkning av personal, rädsla för att bli attackerad på väg hem efter arbetet i butiken.

Del här är en beskrivning av vad som händer i smått, i vår allra närmaste närmiljö här runt riksdagshuset men också i andra köpcentra i denna stad, både mer närliggande och mer i utkanterna. Det är möjligt - jag vet inte - att det finns statistik på förhållandena, om det skulle vara så atl någon behöver ytterligare belägg för att del är någonling som har gått snett i vårt samhälle på det här området.

I övrigt finns det en omfattande månadsrapportering beträffande brotts-utvecklingen, sammanställd av rikspolisstyrelsen. Det aren skrämmande läsning. Första halvåret detta år visar på en kraftig ökning i hela landet

av alla brottsbalksbrott utom förskingringar och brott mot allmän verksamhet

Jag skall inte dra alla siffror som jag har här. Mitl syfte är inte att visa all anlalel brott har ökat. Mitt syfte är att slå fast att brotten har ökat i fariighet, att brottsligheten fått ett inslag av hot, skrämsel och terror som inte var lika vanligt tidigare. Rån t ex. - för alt nu la della grova brott - har under tiden januari-juli 1977 ökal med 16,5 96, men det procenttal som gäller för rån med användning av skjulvapen har under samma tid ökat med 46,5 96. Rånarna har med andra ord blivit farligare och riskerna för den rånade större.

Beträffande bank- och postrån är ökningen i hela landet ungefär 32 96 under de här sju månaderna som jag talade om. Det har begåtts 121 bank- och postrån. Av dessa 121 rån har 81 skett med användning av skjutvapen.

Vem hade för några år sedan trott atl det skulle vara särskilt farligt atl vara bank- eller posltjänsteman eller sitta i snabbköpskassa? I dag är situationen den att pöst- och bankkontor måste befästas och säkras på elt helt annal sätt än tidigare. Jag har fått veta att det inte längre räcker med den typ av diskar som man införde för några år sedan, ulan all man nu är tvungen att befästa kassorna upp till taket.

Bland mycket annat är delta också en arbetsmiljöfråga för den personal som är berörd - detta inte bara med avseende på arbetsplatsen. Med den brottsliga verksamhet som personalen blir utsatt för följer oundvikligt besvärande polisundersökningar och oftast också ingående och pressande vittnesmål i rättegångssammanhang.

Det finns inga lecken på all brottskurvan skall vända nedåt. Den slutsats - den obehagliga slutsats - som man måsle dra av de faktiska förhållandena är att vår vård- och kriminalpolitik i sin nuvarande utformning har misslyckats. Jag tror inte att man förändrar trenden i brottsutvecklingen genom att dölja sig bakom ett kanske i och för sig riktigt tal om alt resurerna varit otillräckliga och så försöka lappa på i del rådande systemet.

Jag har inget recepl på vad som skall göras, men en omprövning av kriminalpolitikens teori och praktik från grunden är ofrånkomlig för att vi skall närma oss elt samhälle där det ånyo råder trygghet lill liv och egendom för samhälleis medborgare.

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Allmänpolitisk debari

På förslag av tredje vice talmannen beslöts all kammarens fortsatta överiäggningar skulle uppskjutas till kl. 19.30.

§ 11 Anmäldes och bordlades

Proposition

1977/78:42 om åtgärder för försörjningsberedskapen på lekoområdei

121

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Anmälan av interpellationer

§ 12 Anmäldes och bordlades

Moiion

1977/78:22 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg med anledning av proposilionen 1977/78:22 om förlängd lillämpning av allmänna prisregleringslagen (1956:236)

§ 13 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivils lill kammarkansliet

den 26 oktober

122

1977/78:54 av Åke Wictorsson (s) lill arbelsmarknadsminislern om ålgärder för all förbälira sysselsällningen i Norrtälje:

I en moiion lill årels vårriksdag föreslog de socialdemokraliska le-damöierna från Siockholms län en rad ålgärder för all utveckla näringslivei i Norrtälje kommun. Bakgrunden lill molionen var del svåra arbelsmarknadslägel, inle minst för ungdom och kvinnor. Bland de ålgärder som föreslogs märks: lokaliseringsstöd, uilokalisering av slallig verksamhel, utbyggnad av turismen, satsning på vägbyggandet. Vi begärde vidare en inlensifierad uivecklingsplanering av del slag som pågår beiräffande norra Uppland. Motionen föranledde ingen annan åtgärd än ett uttalande om atl problemen skulle uppmärksammas i del fortsatta länsplaneringsarbelel.

Sedan motionen väcktes har under våren och sommaren sysselsättningsläget i Norrtälje kommun ytterligare allvarligt försämrats. Ungdomsarbetslösheten växer, och ungdomarna kan inte anvisas andra jobb än i andra delar av länet och landel. Konkurser har inträffat för två förelag i Hallstavik, etl inom textilindustrin och etl inom verkstadsindustrin. Hallsla Pappersbruk förulses minska anlalel anslällda lill följd av krav från miljövården. Permilieringsvarsel har uifärdais för de anställda vid gjuteriel i Herräng. Även i cenlralorten Norrtälje sviktar sysselsättningen - en slipskivefabrik skall upphöra och ell sågverk belägel i Ledinge har brunnii och förutses inte bli uppbyggt. Slora minskningar kan förutses när det gäller arbetsmöjligheterna i kommunens jordbruk. Inga nyetableringar har gjorts, och inga andra åtgärder som kan länkas vända situationen har vidtagits.

För all vända utvecklingen i Norrtälje och skapa bätlre balans fordras målmedvetna satsningar från samhällets sida, från kommun, landsting, regionala och cenirala statsmyndigheter. Nya verksamheter måste etableras samtidigt som ulvecklingen av kommunens nuvarande näringsliv stimuleras. Härför fordras indusirimark, lokaler, kapital och duktiga företagare. Slallig och landstingskommunal verksamhel måsle lokaliseras

lill kommunen. De naturliga förulsällningarna för all ulveckla kommunens turism måste tillvaratas. Vägutbyggnaden mol Slockholm måsle forceras. Alll detta arbele bör samordnas och initieras i etl samarbele mellan berörda myndigheler lämpligen på länsnivå - ett arbete som ger som resullal ell handlingsprogrm på både kort och lång sikl.

Under hänvisning lill vad som anförts vill jag fråga arbetsmarknadsministern:

1. Är arbelsmarknadsminislern beredd atl medverka lill att en arbetsgrupp på länsnivå i Stockholms län får regeringens uppdrag au utarbeta elt konkret handlingsprogram på kort och lång sikt för all förbättra sysselsättningsläget i Norrtälje kommun?

2. Anser arbetsmarknadsministern atl beredskapsmedel kan användas för att forcera ulbyggnaden av motorvägen mellan Stockholm och Norrtälje?

3. Vill arbelsmarknadsminislern medverka lill en uibyggnad av turistnäringen i Norrtälje kommun och till att för detla används statliga beredskapsmedel eller andra statliga medel?

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Anmälan av interpellationer

den 25 oktober

1977/78:55 av Göthe Knutson (m) lill jordbruksminisiern om informalion rörande allemansrätten:

I syfte alt värna den för vårt land unika sedvanerälien - allemansrätlen - måsle ökad kunskap, förståelse och respekt för sambandet allemans-räll-allemansskyldighet spridas. Ett bibehållande av människors möjlighet att så fritt som möjligt kunna vistas i naturen är för de flesta självklart Tyvärr är det inte lika självklart all iaklla del ansvar som följer av all ulnyllja allemansrätten. Många människor antingen missuppfattar allemansrättens verkliga innebörd eller lolkar de hävdvunna reglerna i denna rätt alltför vidlyftigt. Olägenheter, konflikter och i vissa fall ekonomisk skada uppslår härvid för skogsbruket, för djur och grödor i jordbruket, för djurlivet i naturen och för många människors personliga integritet

Enligt uppgift sprids turistbroschyrer i utlandet som framställer vår allemansrätt som en vitlomfaltande rättighet för envar att ta sig vidsträckta befogenheter i skog och mark, vilket bl. a. letl till missuppfattningar hos många utländska turister atl även all enskild mark ulan avgränsning och urskillning kan omfattas av allemansrätten. Från naturvårdshåll har man nu slagit larm om uppenbara missförhållanden, exempelvis i Värmland, där bl. a. utländska turister gjort sig skyldiga lill skadegörelse och svår nedskräpning i naturen.

Åberopande det anförda hemställs att lill jordbruksminisiern få ställa följande fråga:

Är statsrådet med anledning av dessa missförhållanden beredd att vidta ■ åtgärder i syfte au skapa en korrekl informalion både ål svenska folket

123

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Anmälan av interpellationer

124

och åt utländska turister om de regler som gäller för allemansrätten och därmed följande skyldigheter i umgänget med naturen i vårt land?

den 26 oktober

1977/78:56 av Arne Nygren (s) till ulbildningsminislern om den kommunala vuxenutbildningen:

Riksdagen beslutade 1967 all ställa resurser lill förfogande för utbyggnad och ulveckling av den kommunala vuxenutbildningen. Beslutet innebar en kraftig stimulans för denna gren av vuxenutbildningen. Från en relativt blygsam omfallning växte den på tre år ul så att den i stort selt läckte hela landel.

Motivet för reformen var atl bereda vuxna tillfälle alt skaffa sig formell kompetens enligt läroplanerna för grundskolans högstadium och de utbildningsvägar som i dag ingår i gymnasieskolan. Den kommunala vuxenutbildningen skulle också få anordna sådana kurser "som utan all finnas företrädda i ungdomsskolans program är vuxenutbildning av speciell karaklär".

Reformen avsåg all skapa elt komplement, inte ell allernaliv, till andra former av vuxenutbildning. I den proposilion, som låg lill grund för riksdagens beslut i frågan, betonade föredragande statsrådet myckel kraftigt nödvändigheten av en klar och entydig gräns mellan den kommunala vuxenutbildningen och i första hand studieförbundens cirkelverksamhet Den kommunala vuxenutbildningen skulle endast la in sådana elever, som har ett klart angivet studiemål; vissa ämnen som sedan länge hell eller delvis förekommit inom studieförbundens verksamhet skulle inte få anordnas av KOMVUX; yrkesskolans s. k. deltidskurser skulle vara klart yrkesinrikiade osv.

Under den kommunala vuxenutbildningens expansionsperiod 1968-1972 fungerade den av riksdagen fastställda arbetsfördelningen relativt tillfredsställande. På senare år har man emellertid kunnal iaktta en allt starkare tendens inom KOMVUX all tränga in på studieförbundens område. I folkbildningsutredningens debattskrift. Folkbildningen i framliden, påpekas all kommunal vuxenutbildning avlägsnat sig från ungdomsskolans struktur och därigenom kommil alt närma sig sludieför-bundens verksamhet. Detla har, säger ulredningen, medfört komplikationer för avgränsningen mol folkbildningsverksamheten.

I en nyligen av ABF (Arbetarnas bildningsförbund) utgiven debattskrift. Folkbildningen i stöpsleven, ges en rad exempel på sådana "komplikationer". På många håll i landet utannonserar KOMVUX nybörjarkurser i engelska, trots alt det sirider mol gällande besiämmelser. Inom del s. k. hemiekniska områdel finns ell stort anlal kurser - t ex. näringskunskap, konsumenikunskap, knyppling, konslsömnad, vävning och diverse konslhantverksämnen - som rimligivis inle kan ha anordnals för att tillgodose yrkesulbildningsbehov.

I den rikhaltiga floran av KOMVUX-kurser finns också ämnen som knullimring, bilens service och underhåll, föräldrakurser, småräiler och landskapsrätter, fisktillagning och hälsolära. I ett känt fall har kurser i Gällkunskap, botanik, geologi och hembygdskullur förlagts till några Gällholell och utbjudils lill holellens gäsler i reklambroschyrer för lurisler. I delta erbjudande ingår också en kurs om traditionell julmat samt en värdinnekurs. Den sistnämnda ullovar kunskaper om "måltidens mat och dryck, vinkännedom och menysammansättning, servering och dekoration". Hotellens receptioner har lagil emol anmälningar och fungerat som inlagningsnämnd.

Av exemplen all döma håller den kommunala vuxenutbildningen på att utvecklas lill ett allmänt kursinslilut, där den ursprungliga uppgiften alt förbereda för fortsatta studier och yrkesverksamhet skjuls alll längre i bakgrunden. Delta intryck förstärks om man tar del av de broschyrer, annonser och andra trycksaker, genom vilka den kommunala vuxenutbildningen bjuder ut sin verksamhet. Reklamfraser som Knyppla, spinn och färga. Riklig kosl - god hälsa och Inreda hemmel-köpa-vårda förekommer förvånansvärt ofta. Argument av typen All bättre klara vardagens problem - en skrivelse, en beräkning, en bruksanvisning på engelska. Au bättre kunna utnyttja frilid och semester och Au bättre kunna följa radio, TV och press är inte sällsynta i den kommunala vuxenutbildningens "marknadsföring".

Del säger sig självt atl man inom folkbildningsorganisationerna känner djup och växande oro för utvecklingen inom den kommunala vuxenutbildningen. KOMVUX fungerar redan i dag på många håll i landel som ett elfte studieförbund, ett studieförbund med speciella privilegier och med särskilt gynnsamma ekonomiska förutsättningar i sitt arbele.

Man får förulsälla au den pågående folkbildningsuiredningen kommer all lägga fram förslag, som kan leda lill en mera klar och slrikl arbels-fördelning emellan den kommunala vuxenulbildningen och studieförbundens verksamhel. Resullalei av utredningens arbele kan emellertid knappasi väntas förrän om två eller tre år. Risken är uppenbar atl den beskrivna ulvecklingen inom KOMVUX under liden kommer all forisälla i allt snabbare takt

Med hänvisning till del anförda ber jag atl lill ulbildningsminislern få ställa följande frågor:

1. Anser statsrådet att den här redovisade ulvecklingen står i överensstämmelse med de politiskt fastlagda intentionerna för den kommunala vuxenulbildningen?

2. Överväger slalsrådel några åtgärder med anledning av denna ulveckling?

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Anmälan av interpellationer

125

Nr 15

Onsdagen den 26 oktober 1977

Meddelande om frågor

§ 14 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts den 26 oktober

1977/78:104 av Arne Nygren (s) lill justitieministern om polisens arre-stanlbevakning:

Sedan ell anlal år har polisen möjlighel all anlila limanställd personal eller i vissa fall bevakningsföretag för atl klara en del arrestantbevakning.

För innevarande år har regeringen i besparingssyfte kraftigt minskal anslaget för detla ändamål.

Effekterna av denna prutning börjar nu göra sig gällande, och om ingen åtgärd vidtas medför anslagsnedskärningen atl ett ännu större antal poliser blir bundna av att bevaka arreslanter.

Mol denna bakgrund vill jag fråga justitieministern:

Har statsrådet uppmärksammat effeklerna av del minskadg anslaget till polisväsendet för arrestantbevakning, och överväger statsrådet vidta ålgärder som syflar till att ge polisen tid för mer kvalificerade uppgifter?

1977/78:105 av Karin Ahriand (fp) till justitieministern om förhållandena på kriminalvårdsanslallen Hinseberg;

Kvinnofängelset Hinseberg har plats för 84 kvinnor. Enligt uppgift har Hinseberg i dag 112 kvinnor inskrivna.

De kvinnor som dömts lill frihetsstraff ulgör en minoritet av samtliga frihelsberövade i landet. Men de skall ha samma lagliga rätt till placering på lokalanslall som männen. Även kvinnor bör behandlas enligt krir minalvårdens nu gällande principer om stegvis utslussning i arbetsliv och samhälle. Genom brist på lokalanstalter förvägras de intagna kvinnorna samma rätt som männen, och Hinseberg blir överbelagt.

Ämnar justitieministern vidla några ålgärder för all råda bol på den akuta situationen vid Hinseberg?

126

1977/78:106 av Frida Berglund (s) till statsrådet Ingegerd Troedsson om rätt för sjukskölerskor atl förskriva lugnande medel m. m.:

Statsrådet Troedsson har enligt uppgifter i massmedia för avsikt att ge sjuksköterskor möjlighel att förskriva lugnande medel, psykofarmaka och sömnmedel. En ovillkorlig förutsättning härför är dock dels alt sjuksköterskorna ges en utbildning sorn svarar mot de nya krav som därrned kommer att ställas på dem, dels att det sker en sådan anpassning av arbelsijppgifterna som gör del möjligl för dem all bevara kvaliteten i arbetet.

Med hänvisning lill vad som här anförts vill jag till slalsrådel Ingegerd

Troedsson ställa följande fråga:

Överväger statsrådet att vidla några åtgärder i vad avser sjuksköterskornas utbildning och arbetsbelastning i samband med ett genomförande av planerna på alt ge sjuksköterskor möjlighet atl förskriva lugnande medel?

1977/78:107 av Åke Wictorsson (s) till industriministern om näringspoliliska insaiser i Hallstavik:

I en inlerpellation lill arbelsmarknadsminislern denna dag har jag beskrivit den akluella sysselsätlningssitualionen i Norrtälje kommun. Av särskilt intresse är de problem som f n. finns i kommunens norra del, i Hallstavik. Där har näringslivet drabbats av konkurser och permilieringsvarsel, vilket hotar att öka den redan förut slora ensidigheten i näringslivet, samtidigt som arbetsmöjligheterna minskar. Förelagskonkursen i H Ulvfors AB hotar en beiydande del av de redan förut mycket knappa arbetsmöjligheterna för kvinnor i Hallstavik. Under hänvisning härtill vill jag fråga industriministern:

Är industriministern beredd alt med statliga ålgärder i form av beställningar och kapital möjliggöra fortsatt sysselsättning förde anställda vid H Ulvfors AB?

Vill industriministern la inilialiv för föriäggning av annan statlig verksamhet till Hallstavik för att motverka ortens ensidiga näringsliv?

§ 15 Kammaren ålskildes kl. 18.00.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert