Riksdagens protokoll 1977/78:149 Tisdagen den 23 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1977/78:149

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:149

Tisdagen den 23 maj

Kl. 10.30

§ 1 Om ifrågasatt begränsning av ramarna för yttrandefriheten

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för alt besvara Olle Svenssons (s) den 9 maj anmälda fråga, 1977/78:451, och anförde:

Herr talman! Olle Svensson har frågat mig om regeringen står fast vid direktiven lillyUrandefrihetsuiredningen ellerom lilläggsdirekliv äran vänta med innebörd att ramarna för yttrandefriheten bör begränsas. Frågan ställs mot bakgrund bl. a. av Stockholms tingsrätts friande dom i målet mellan statsministern och Aftonbladet.

Yttrandefrihetsutredningen tillsattes enligt beslut av regeringen för inte fulll ell år sedan. Eftersom Olle Svensson är ledamot i kommittén skall jag inte gå närmare in på vad direktiven innehåller. Jag skal I bara erinra om några av riktlinjerna för arbetet.

Olle Svenssons fråga kan sägas röra tvä olika delar av del nuvarande regelsystemet. Den ena delen omfattar de regler som anger vilka yttranden som är straffbara, dvs. reglerna om yttrandefrihetsbrotten enligt den s. k. brotlskatalogen. Den andra består av reglerna om rättegångsordningen i yttrandefrihetsmål.

Närdet gäller reglerna om yltrandefri hetsbrott bör det enligt direktiven inte vara någon förstahandsuppgift för kommittén alt ta ställning lill brollskala-logens innehåll och avfattning. Kommittén bör i den delen i alll väsentligt utgå från gällande rättsläge. Eventuella ändringar i det straffrättsliga regelsystemet fär i stället övervägas i särskild ordning. Endasl pä en punkt, som saknar intresse i det här sammanhanget, bör kommittén mera ingående behandla frågan om det slrafföelagda områdets omfattning.

Till ledning för kommitténs överväganden i fråga om rättegångsordningen heter det i direktiven bl. a. alt det rättsliga förfarandet i yllrandefrihetsmäl självfallel bör vara så utformat att yttrandefrihelsiniressena tillgodoses i största möjliga utsträckning. Med det framhålls också atl del är ett allmänt intresse att den enskilde medborgarens integritet skyddas.

Tanken pä tilläggsdirektiv har inte någon aktualitet. Kommitténs nuvarande direktiv ligger alltså fast.

Tisdagen den 23 maj 1978

Om ifrågasatt begränsning av ramarna för yttrandefriheten

OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Jag ber att fä tacka för svaret pä min fråga.

Del är tillfredsställande atl vår justitieminister här talar ä hela regeringens vägnar, då han tillkännager alt det inte finns några planer på att begränsa ramarna för yttrandefriheten. Det betyder atl yllrandefrihelsutredningen får arbeta efter sina ursprungliga direktiv. De ligger som statsrådet säger fast.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Om ifrågasatt begränsning av ramarna for yttrandefriheten

Sven Romanus personliga inställning behöver jag inteefterfråga. Jag vet all han är posiliv till värdet av yttrandefrihet och aktivt verkat i den andan både som ordförande i den av förra regeringen tillsatta massmedieutredningen och i sitt nuvarande ämbete. Direktiven lill yllrandefrihelsutredningen har en klart liberal tendens, och detta i ordets bästa bemärkelse. Tidningarna tilldelas slor frihet och förutsätts kunna driva ett "allmänt uppdrag" med normal hui. och hyfsning.

Min fråga motiverades av uttalanden från statsminister Fälldin och förste vice talmannen Torslen Bengtson efter det atl juryn vid Stockholms tingsrätt friat Aftonbladets satiriska artikel.

Thorbjörn Fälldin sade sig efteråt vara "djupt besviken" över det frikännande juryulslaget. Målet stannade ju i del medborgeriiga "filtret". Något prejudikat skapades inte. Då han beslöt atl åtala Aftonbladel sade han all hur smärtsamt artikeln än hade uppfattats både av honom själv och av hans familj, var del mindre med tanke på sig själv än med hänsyn till vad även andra medborgare kunde bli utsatta för i svensk press. Han ville pröva om svensk lag tillåter alt människor oslraffal får behandlas sä som Aftonbladel gjort med honom. I likhet med Vesimanlands Läns Tidning undrade jag om statsministern alltså frågade å allas våra vägnar. Vad drar han dä för slutsats av svaret från juryn? Han måsle väl anse att det är fel på lagen, och måsle han då inte i den ställning han har göra vad han kan för att få den ändrad?

Dessa funderingar var orsaken till min fråga, om det kommer ändrade direktiv till yllrandefrihelsutredningen.

Torsten Bengtson talade mer i klartext. "Lagstiftningen är för mild", sade han i en intervju i Svenska Dagbladet. "Jag överväger atl personligen göra något föratt ändra tryckfrihetslagstiftningen."

Det är värdefulll alt justitieministern nu tillkännager alt någon sådan omprövning inte skall ske. Regeringschefen har tydligen fått ned pulsen och insett atl han borde ha gått lill Pressens opinionsnämnd i stället för lill domstol.

Jag instämmer gärna i vad ordföranden i den av statsrådet tillsatta yllrandefrihelsutredningen. Hans Schöier. skrivit i sin tidning, dä han gör den tolkningenatt juryn fastnat för försvarsadvokatens huvudargument som i sak var an artikeln av läsarna måste ha uppfatlats som en fantasiprodukt. Det rörde sig med andra ord inte om något förtal i tryckfrihetsförordningens mening, däremot om en politisk kritik i satirens form. Juryn har visal smakfrågan, dvs. att bedöma kvaliteten i artikeln, ifrån sig. Det är glädjande. Smakfrägor är inte domstolsfrågor.

Jag vill avslutningsvis säga attjag är glad över del svar jag har fåll samtidigt somjag vill fråga: Har den del av frågan som berör rättegångsordningen på någol sätt aktualiserats i samband med den friande domen?

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Som jag nämnde i svaret berör Olle Svenssons fråga dels reglerna för yttrandefrihetsbrotlen enligt brottskatalogen, dels rättegångsordningen. Den del som berör brottskatalogen är enligt min mening inte något

ämne för kommittén atl behandla, i varje fall inte i första hand. Däremot är kommitténs överväganden i fråga om rättegångsordningen en mycket viktig del av kommitténs uppdrag, och vilka synpunkter som i det avseendet skall tas upp är ganska utförligt beskrivet i direktiven. Kommittén är parlamentariskt sammansatt, och det är givei alt de som skall bedöma dessa viktiga frågor mot bakgrund av sin kännedom om vad som skett måste väga samhällsintresset mot den enskildes intresse. Närdet gäller samhällsintresset villjag i första hand betona vikten av en mycket stor yttrandefrihet, samtidigt som del är viktigt atl den enskilde medborgarens integritet tryggas. Kommittén har fåll i uppdrag all göra en allsidig bedömning av frågan, och eftersom del här gäller en grundlagsfråga vill jag begagna tillföllet att framhålla alt det är av stort intresse att kommittén söker komma fram lill sä enhälliga bedömningar som möjligl.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Om ifrågasatt begränsning av ramarna för yttrandefriheten

OLLE SVENSSON (s):

Herr lalman! Jag vill gärna lacka för det här tillägget. Jag anser att jag kan göra den tolkningen atl vad som senast hänl inte härav regeringen uppfattals som en anledning atl ändra de utgångspunkter som givits för kommitténs arbele.

Under massmedieuiredningens arbete och även i samband med alt direktiven till yllrandefrihelsutredningen fastställdes fick vi erfara all del gärna görs vantolkningar på det här området. Jag vill därför slå fasl atl det finns en samfälld posiliv inslällning hos regering och opposition i det här landet när det gäller värdet av en yttrandefrihet liksom atl arbetet med de förbättringar härvidlag som infördes på basis av de förslag till ändringar av tryckfrihetsförordningen som massmedieutredningen kom fram till skall fullföljas. Vad gäller det förslag om en central ytlrandefrihetsdomstol som massmedieutredningen lade fram och som var uttryck för en klar vilja att förbättra yttrandefrihetens villkor har jag tolkat direktiven till yttrandefrihetsutredningen så -och här vill jag gärna få bekräftat av justitieministern atl min tolkning är riktig -alt detta förslag f n. saknar politisk realitet och alt det alliså inie kommer all aklualiseras.

Juslilieministern SVEN ROMANUS;

Herr talman! Jag vill gärna att Olle Svensson noga skall läsa direktiven som skrevs för elt år sedan. Dessa direktiv står fortfarande kvar. Egentligen är de inte direktiv till kommittén utan synpunkter som bör beaktas. När det här talas om massmedieuiredningens förslag gäller det tanken på en central yttrandefrihetsdomstol, som inte längre är aktuell. Den kan alltså avföras.

Hur det i övrigt skall ordn;is med rättegången behandlas också på andra punkter i direktiven. Det sägs ju också alt frågan om de grundläggande dragen beträffande rättegången aren viklig uppgift för kommillén, som gärna kan tas upp till en principbehandling redan i en första etapp. Det är inte något direktiv men ett understrykande av all rättegångsordningens detaljer är viktiga.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Om ökad rättssäkerhet för barn i vårdnadsärenden

OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Jagar fullt på del klara med innebörden av direktiven. Det är en väsentlig sak för kommittén att se på reglerna när det gäller förfarandet i rättegången.

Men jag vill understryka, det värdefulla i att vi i direktiven har fält en rekommendation att på ett tidigt stadium inför offentligheten redovisa de överväganden man kommit fram till, så att en eventuell förändring inte sker förrän frågan genomlysts av en omfattande offentlig debatl. Enligt min mening är detta positivt mot bakgrund av de vantolkningar som så ofta sker av syftena med reformerna på detta område. Jag tycker alt del är elt goll facil av den här debatten all regering och opposition slår så pass nära varandra och har en så posiliv syn på värdet av yttrandefrihet, men självfallel måste denna utövas under ansvar.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 2 Om ökad rättssäkerhet för barn i vårdnadsärenden

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordel för atl besvara Ella Johnssons (c) den 11 maj anmälda fråga, 1977/78:464, lill socialministern, och anförde:

Herr talman! Ella Johnsson har frågat socialministern om han är villig att vidta de åtgärder som krävs för att barn som i föräldrahemmet ulsälls för misshandel eller vanvård skall kunna garanteras rältssäkerhet. Ella Johnsson anser att det faktum att domstolar upphäver sociala myndigheters beslut om omhändertagande av barn innebär otrygghet och ökat fysiskt och psykiskt lidande för barnen. Hon konstaterar för sin del alt det på grund av detta inte finns någon garanterad rättssäkerhet för biirn.

Frågan har överlämnats till mig.

Enligt min mening innebär möjligheten tilldomstolsprövningav frägorom omhändertagande och vårdnad av barn en rältssäkerhelsgaranli som vi inte kan vara utan. En annan sak är att olika instanser kan komma till skilda uppfattningar i de ofta svåra frågor som det här rör sig om.

Detta belyder naluriigtvis inte alt lagstiftningen på området inte skulle kunna förbättras. Ella Johnsson syftar i frågan närmast på prövningen i länsrätt av social centralnämnds beslut om omhändertagande av barn. Hennes fråga berör emellertid också beslutsordningen beträffande vårdnaden om barn.

De barnavårdande organens möjligheler att omhänderta barn har utförligt behandlats i social utred ningens slutbetänkande (SOU 1977:40) Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. I detta har lämnats förslagom beslutsordningen och om handläggningen i länsrätt av frågorom tvångsingripande betriiflande barn. Remissbehandlingen av betänkandet har nyligen avslutals, och en proposition i de delar som nu är akluella förbereds f n. inom socialdepartementet. Den kan vänlas bli förelagd riksdagen under riksmötet 1978/79.

Rätten för samhället atl omhänderta ell barn, som kan la skada genom atl slanna i sina föräldrars vård, innebär en inskränkning i den rätt föräldrarna har som värdnadshavare enligt föräldrabalken. Om en far eller en mor gravt missbrukar eller försummar sin vårdnadsrätt, kan föräldern bli fränlagen vårdnaden helt. En sådan fråga pröviis av allmän domstol. F. n. ser utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt över hela lagstiftningen om värdnaden. Kommittén avser all i elt belänkande till nästa vår belysa bl. a. hur barnets intresse bäst skall kunna bevakas i en vårdnadskonflikl. I direktiven för kommittén sägs, atl skäl talar för atl barnet behöver någon som under hela handläggningen av ett värdnadsärende har att bevaka endast barnets intresse. Delsamma gäller enligt direktiven i fråga om ärende om överflyilning av barn.

Ulredningen om barnens rätt har att även i övrigl pröva hur barnens räilsliga Slällning i olika sammanhang skall kunna stärkas. I sill arbele skall kommittén beakta de förslag som blir resultatet av socialutredningens betänkande.

' Som framgår av vad jag har sagt nu pågår alltså lagstiftningsarbete som syftar till att stärka barns rättsliga ställning. Några ytterligare åtgärder på området frän regeringens sida är inte aktuella f n.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Om ökad rättssäkerhet för barn i vårdnadsärenden

ELLA JOHNSSON (c):

Herr talman! Försl ber jag atl fä lacka justitieministern för svaret pä min fråga. Jag upplever det positivt att justitieministern inser alt lagstiftningen kan förbättras, och det är också positivt atl arbete pågår för atl genom lagstiftning stärka barnels rätt.

Tyvärr är barnmisshandel en kuslig verklighet bakom välfärdssamhällets kulisser. På olika säll har dock samhällel sedan år tillbaka satsat på åtgärder för att förebygga atl barn far illa och för alt garantera dem rättssäkerhet både i deras hem och i skolan. Man blir då allvarligt bekymrad när man får erfara att samhällets egna organ, domstolarna, vid sina domslut inte bedömer barnets väl och ve på samma sätt som de sociala myndigheterna utan upphäver deras beslul. Delta får då till följd atl barnet flyttas fram och lillbaka mellan föräldrahem och fosterhem, kanske flera gånger,allteftersom man verkställer överklagande i olika instanser.

Man vet att barn som växer upp under så osäkra förhållanden tar psykisk skada. Målsättningen för alla instanser måsle vara alt ge barnet en trygg uppväxt. Delta kan man inte ge barnet, om det alltefter de olika besluten flyttas som ell kolli fram och lillbaka. Det är visserligen så atl föräldrarna i sådana fall fråntas en rättighet, men vi vet också all kroppslig misshandel ofta är symtom på allvariiga missförhållanden i hemmiljön. Uppmärksamheten på sådana symtom måsle omfatta barnets hela situation. Psykisk misshandel och ibland även vanvård kan ingå i helhetsbilden. En sådan otrygg miljö vill man naturligtvis genom olika åtgärder försöka rätta till, men del är ingen omtanke om barnets rätt och dess säkerhet att, innan man har gjort någonting åt hemmiljön, flytta tillbaka det till denna, ibland i flera omgångar och kanske lill sist för goll.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Om återupptagande av spårbunden trafik mellan Vagnhärad och Södertälje

Under förra året upplevde jag samtidigt två fall, där del gick till såsom jag nyss beskrivit. Både förtroendvalda och anställda inom socialvärden blev förtvivlade och upplevde det hela myckel negativt. Man omhändertar sannerligen ingen i dag för samhällsvård utan att väl grundade skäl föreligger. Då de båda ärenden jag nämnde var akluella önskade de som handlade dem alt sociala centralnämndens ursprungliga omhändertagande skulle få kvarstå till dess att alla de överklaganden som var möjliga hade slutförts. Mot denna bakgrund villjag ställa den frågan lill justitieministern, om det är tänkbart all en bestämmelse som möjliggör en sådan ordning skulle kunna tillföras den lag som gäller vid handläggning av vårdnadsärende.

Barn är små människor men har själva ingen möjlighet all ta till vara sin rätt eller rättssäkerhet. Det är vi vuxna som har delta både förtroende och ansvar.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om återupptagande av spårbunden trafik mellan Vagnhärad och Södertälje

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för att besvara Per IVesiertiergs (m) den 10 maj anmälda fråga, 1977/78:457, och anförde:

Herr lalman! Per Westerberg har under hänvisning lill all anlalel pendlare i Trosa-Vagnhäradsområdet till Stockholmsregionen ökat kraftigt under hela 1970-talel frågat mig om jag är beredd all positivt pröva möjlighelerna och förutsättningarna atl återuppta någon form av spårbunden traflk mellan Vagnhärad och Södertälje.

År 1972 lade SJ-med dåvarande regeringens medgivande-ned den lokala persontrafiken på järnväg vid stationerna mellan Nyköping och Södertälje, bl. a. i Vagnhärad.

Nedläggningen föregicks av ett omfattande utredningsarbete inom SJ, som fördjupades sedan berörda kommuner överklagat SJ:s planer i ämnet. 1 det följande remiss- och beredningsarbetet, med medverkan av bl. a. KSL, SL samt berörda länsstyrelser och kommuner, undersöktes ett trafikeringsalier-nativ med pendeltågstrafik genom SL på sträckan Väsierljung-Vagnhä-rad-Södertälje. Alternativet visade sig driftekonomiskt ogynnsamt både i sig och i förhållande till ett ersätlningsalternativ med landsvägsbussar.

Enligt vad jag inhämtat finns inga aktuella undersökningar som visar att utgångsläget för återupptagen järnvägstrafik i området skulle ha förbättrats från år 1972, vare sig irafiklekniskl eller Irafikekonomiskt. Eventuella ändringar i trafikeringsmönstrel är emellertid i första hand beroende av förhandlingar mellan de berörda huvudmännen för kollektivtrafiken i områdel. 1 den män parterna, dvs. SJ samt landstingen i Stockholms och Södermanlands län, skulle komma fram till ett ändrat irafikeringsmönsler ligger del i sakens natur atl jag i positiv anda kommeratt överväga förslag och lösningar i saken.

PER WESTERBERG (m);

Herr talman! Jag ber att få lacka kommunikationsministern för svarel pä min fråga.

Jag vill påpeka alt antalet pendlare från Trosa-Vagnhäradsområdet till Södertälje-Stockholmsområdet årligen ökar myckel snabbi. Enligt den undersökning som gjordes 1974 låg anlalet pendlare till Stockholmsregionen någonstans mellan 800 och 1 000 personer per dag i vardera riktningen. Dessutom pendlade lill regionen Vagnhärad-Trosa ett par hundra personer.

Med den inflyltningsfrekvens som varil i Trosa-Vagnhärad, nästan uteslutande från Stockholmsområdet, har antalet pendlare väsentligen ökal sedan 1974 och borde i dag kunna uppskattas lill omkring 1 500 personer per dag.

Jag vill betona alt det samhällsekonomiskt borde vara riktigt med någon form av kollektivtrafik här för att se lill all undvika en alltför slor privatlrafik med privatbilar lill resp. arbetsplatser. Dessutom är den del av sträckan från Vagnhärad till Södertälje som följer E4 utomordentligt hårt belastad, med ganska hög olycksfallsfrekvens.

Jag förstår atl kommunikationsministern inte kan tänka sig atl man låter Ösigölapendeln med dess dagliga tåg varannan timme stanna i Vagnhärad, eftersom det tyvärr ulgör en del av SJ;s trafikpolitik atl sakta men säkert försöka fä upp hastigheten på lägen och låta dem hälla jämna minuter på varje ställe. Någon form av pendeliägstrafik anser jag däremot an del vore rikligl och rimligt att i dag införa. Det finns två orter med kommunikationer upp till Södertälje-Stockholmsområdet som har myckel likartade förhållanden. Den andra orten, förutom regionen Vagnhärad-Trosa, är Gnesla, där del nu förekommer pendeliägstrafik med tolv turer per dag och med eU trafikunderlag som är fulll jämförbart med det som finns på siräckan Trosa-Vagnhärad. Denna irafik går över Järna, och del skulle även irafiken lill Vagnhärad kunna komma atl göra.

Enligt uppgifter som jag har inhämtat är i dag kapitalkostnaderna för att kunna genomföra sådan irafik ca 8 milj. kr. och driftkostnaderna 2,5 milj. kr. Della gör att kostnaderna blir något större än för Gnesla, beroende på inflationens verkningar. För atl åstadkomma en trafik där krävs det att trafiken mellan Södertälje och Stockholm ökar på pendeltågen i Stockholms län, och för alt klara delta behöver vi också en posiliv medverkan från SJ och kommunikationsministern. Jag anseratt förhållandena driftsekonomiskt och trafikmässigl har ändrats och att mätningarna visar att det nu finns ett väsentligt större irafikunderiag. Trots allt använder i dag endast 10 96 av passagerarna buss vid sina dagliga kommunikationer med Stockholm. Au busstrafiken misslyckats är delvis beroende pä atl det är så många olika orter och hållplatser som de pendlande reser till.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Om återupptagande av spårbunden trajik mellan Vagnhärad och Södertälje

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Del är rikligt som Per Westerberg säger alt del är mänga som pendlar. Detta skulle naluriigtvis i och för sig kunna motivera pendeltåg

Nr 149

I I

Tisdagen den 23 maj 1978/'

Om återupptagande av spårbunden trafik mellan Vagnhärad och Södertälje

mellan Vagnhärad och Södertälje-Stockholm på samma säll som del finns sådana mellan Gnesta och Södertälje. Men de renl fysiska förhållandena är besvärande på sträckan Vagnhärad-Järna, eftersom banan är enkelspårig, under det att banan Järna-Södertälje är dubbelspårig. På sträckan Järna-Sö-derlälje går ju samlliga låg i den s. k. Östgötapendeln och den s k. Göieborgspendeln,dvs. del går ell tåg i timmen i vardera riktningen för vart och ett av dessa pendeltåg. Della gör alt banan redan är oplirnalt belastad, varför det inte går atl belasta den mera. Ytterligare en belastning är ett stopp i Vagnhärad.

Kombinationen av Oärrtäg och lokaltåg är alltid besvärande, men den är särskill svår när det bara finns enkelspär; del säger ju sunda förnuftet. Skulle man vilja öppna möjligheler för pendeltåg norrut från Vagnhärad, förutsälter det att man har dubbelspär. Det är klart att man kan anlägga sädana, men det blir en mycket dyrbar investering, och kapitalkostnaderna per år kommer att bli av betydligt större storleksordning än de 8 milj. kr. som Per Westerberg nämnde.

10

PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag kan förstå om de fysiska svårigheterna i så fall skulle göra det till en direkt omöjlighet att bedriva någon form av spårbunden trafik frän Vagnhärad, men jag finner det ändå något underiigt, eftersom det tidigare -uppenbarligen så sent som i början på 1970-talel-fanns kapacitet för alt klara detta.

Jag vill vidare peka på alt om man skulle säga att siräckan Järna-Södertälje har alltför hård belastning, skulle ett motargument mycket väl kunna vara alt pendeltågstrafiken från Vagnhäradssidan kan sluta i Järna, med anslutning därifrån till befintlig irafik norrut mot Stockholm.

Jag tolkar ändå kommunikationsministern så, atl han i princip är positivt inslälld till atl pröva även de tekniska förutsättningarna för att kunna lösa de problem som kan vara för handen, om en irafik mellan Vagnhärad och Järna-Södertälje befinns vara lämplig sedd ur ekonomisk synvinkel.

Kommunikationsministern BO TURESSON;

Herr talman! Skillnaden mellan början av 1970-talel och idagärden att då hade vi inte vare sig Östgötapendeln eller Göleborgspendeln. Del var ett betydligt mindre antal fjärrtåg som då framfördes på södra stambanan, och man hade utrymme för lokaltrafik även till och från Vagnhärad. Det har man inte i dag.

Det är rikligl som Per Westerberg har tolkat miu svar atl jag är myckel positiv lill alt försöka medverka lill åtgärder som skall göra del möjligl atl ordna denna spårbundna trafik för pendlarna, men av naturiiga skäl kan man inte räkna med aU del skall gå särskilt fort, för del krävs mycket stora investeringar och mycket tidsödande arbele.

PER WESTERBERG (m):

Herr lalman! Jag förslår mycket väl problemen, men jag vill påpeka att just Östgötapendeln på siräckan Vagnhärad-Järna bara går varannan timme, och

det är trots allt inte någon särskilt stor belastning. Belastningen kommer norr Nr 149

o" ■'''■"'''                                                                                         Tisdagen den

Jag ber ändå alt få tacka kommunikationsministern för hans utomordent-     23 mai 1978

ligt positiva svar och hoppas att vi på sikt skall kunna lösa denna fråga._____         

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om en övre åldersgräns för rätt att utföra skolskjutsar

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordel för alt besvara Gunnel Jonängs (c)den 11 maj anmälda fråga, 1977/78:461, lill statsrådet Britt Mogård, och anförde:

Herr talman! Gunnel Jonäng har frågat statsrådet Mogård om hon anser del lämpligt, med hänsyn lill elevernas säkerhet, alt personer i mycket hög ålder har hand om skolskjutsningar. Frågan har överlämnats till mig.

Enligt de upplysningar som jag har fält finns det inte något belägg för att förarens ålder har haft någol samband med olyckor i skolskjutsverksamheten.

Frågor som rör barnens säkerhet i trafiken behandlas f n. av irafiksäker-helsutredningen. Utredningen kommer också att ta upp frågor som rör skolskjutsning.

Mot bakgrund av vad jag nu har sagl finner jag några ålgärder f n. inte vara påkallade.

MARTIN OLSSON (c);

Herr talman! På grund av uppdrag i FN är Gunnel Jonäng förhindrad atl della i riksdagsarbetet under återstoden av riksmölel. Jag ber därför atl i hennes ställe få tacka kommunikationsministern för svarel på hennes fråga.

Anledningen lill frågan är alt frågeställaren påträffat något enstaka fall där en person fortsätter att handha skolskjutsning trots att han enligt föräldra-opinionen inte längre kan anses uppfylla de mycket höga säkerhetskrav som man anser sig ha räll all ställa pä dem som skjutsar skolbarn. Frågan ställdes till statsrådet Mogård, och den tar endast upp spörsmålet om del med hänsyn lill elevernas säkerhet är lämpligt atl personer i mycket hög ålder får ha hand om skolskjutsning. Jag vill betona all frågan enbarl gäller skolskjutsar och inte får tolkas som elt ifrågasättande av äldre personers lämplighet som bilförare. Frågeställaren efterlyser alltså inte någon övre åldersgräns för rätlen all köra bil ulan ville genom sin fråga endast aktualisera betydelsen av alt höga krav pä lämplighet i form av aktsamhel, gou omdöme och körskick-lighet bör ställas pä alla som har ansvarel för skolskjutsning för alt säkerheten skall bli sä bra som möjligt.

Jag lackar åter för svaret och hoppas all trafiksäkerhelsutredningen vid sina bedömningar även skall beakla det spörsmål som Gunnel Jonäng tagit upp i sin fråga.

Om en övre åldersgräns för rätt all utföra skolskjutsar

Överiäggningen var härmed slutad.

11

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Om åtgärder för att underlätta finansieringen av Jjärrvärmeanlägg-niiigar

12

§ 5 Om åtgärder för att underlätta finansieringen av fjärrvärmeanläggningar

Bosladsministern ELVY OLSSON erhöll ordel för att besvara Per Bergmans (s) den 18 maj anmälda fråga, 1977/78:484, och anförde:

Herr lalman! Per Bergman har frågat mig om några ålgärder för atl underlätta finansiering av fjärrvärmeanläggningar övervägs inom regeringen eller dess kansli.

I propositionen om hushållning med energi i byggnader m. m.(prop. 1976/ 77:107) som förelades riksdagen våren 1977 anmälde jag frågan om finansiering av fjärrvärmeanläggningar mot bakgrund av vissa förslag i ämnet. Jag redovisade då atl överläggningar mellan representanter för regeringskansliet och företrädare för riksbanken och berörda kreditinstitut hade visat atl lånevillkoren kunde förbättras, framför allt genom att fjärrvärmelånens löptid föriängdes från då normala 10 ä 15 år lill 20 ä 25 år. Kapitalmarknadens parter hade i sammanhanget uttalat en vilja atl medverka till atl klara finansieringsfrågorna för Qärrvärmeulbyggnad. Riksdagen (CU 1976/77:32) hade ingen erinran mot redovisningen.

Under sommaren 1977 genomförde bostadsdepartementet en undersökning i syfte atl få elt underiag för atl rätt kunna bedöma fjärrvärmekommunernas långfristiga lånebehov för investeringar under år 1977 i såväl produktions- som distribulionsanläggningar för Qärrvärme. Mot bakgrund bl. a. härav lämnade riksbanken under hösten 1977 tillstånd för tvä särskilda obligationslån för Qärrvärmefinansiering. De tvä kommunlåneinstituien Kommunkredil och Kommunlåneinslitulet emitterade i anledning härav obligationslån på vardera 80 milj. kr. Härutöver lämnade allmänna pensionsfonden direktlån lill Ijärrvärmeulbyggnad.

Erfarenheterna av 1977 års långivning är goda. Kommunernas långfristiga lånebehov för Oärrvärmeulbyggnad delta år har efter vad jag har inhämtat kunnai tillgodoses.

Även för är 1978 har bostadsdepartementet genomfört en undersökning moisvarande den som gjordes år 1977. Uppgifterna har legal till grund för riksbankens bedömning av 1978 års långfristiga länebehov för nyinvesteringar i fjärrvärme. Riksbanken har också enligt vad jag har erfarit beviljat emissionslillslånd för Kommunkredit och Kommunlåneinslitulet på 125 milj. kr. vardera för 1978 års nyinvesteringar. Man kan vidare utgå från atl allmänna pensionsfonden lämnar direkilån lill fjärrvärmeutbyggnad även i är. Mol denna bakgrund finns det anledning att nu anta att även 1978 års fjärrvärmeinvesteringar kommer all kunna finansieras på ett tillfredsställande sätt.

Av naturliga skäl har Ijärrvärmeutbyggnaden i de tre storstadsområdena slor omfattning. Stockholm, Göteborg och Malmö intar även i finansiellt hänseende sn särställning så till vida alt dessa kommuner har möjlighet att efter tillstånd från riksbanken emittera obligationslån på den svenska kreditmarknaden. Enligt uppgift från riksbanken sker härvidlag ingen detaljreglering av de ändamål till vilka upplånade medel skall användas. Del

är därför inte heller möjligt atl utläsa hur myckel av beviljade emi.ssionslill-Stånd som har avsett Oärrvärmeinvesieringar. Härav följer också alt en begränsning av emissionslillslånd i förhållande till det totala lånebehov som storstadskommunerna har anmält inte kan påslås utgöra en begränsning riktad mot Oärrvärmeinvesieringar.

Per Bergman har i sin fråga sagl alt riksbankens prövning av an.sökningar från kommuner atl emittera obligationslån för Ijärrvärmeulbyggnad uppges vara restriktiv. Jag har tidigare i mill svar redogjort för de emissionstillstånd som riksbanken har medgivit förde båda kommunlåneinstituien. En kraftig ökning i förhållande lill föregående år har medgivits. Några särskilda ansökningar om emissionstillstånd för fjärrvärmelån frän någon av de tre storstadskommunerna föreligger enligt vad jag har inhämtat inte. Riksbankens prövning av ansökningar om obligationslillslånd frän dessa kommuner är, som jag tidigare har framhållit, grundad på kommunernas ekonomi och totala investeringsbehov. Skulle dessa kommuner inom medgiven total upplåningsvolym vilja särskilja fjärrvärmefinansieringar och emittera speciella obligationslån för del ändamålet, skulle del enligt vad jag har inhämtat inte möta något hinder från riksbankens sida.

Sammanfattningsvis villjag som svar på Per Bergmans fråga säga atl den av regeringen i propositionen 1976/77:107 anmälda ordningen i allt väsentligt synes ha fungerat väl. Någon anledning att nu överväga ytterligare åtgärder för atl säkerställa tillgängen pä krediter för fjärrvärmefinansieringen finns alltså inte. Som jag i annal sammanhang har ullalal finns del dock anledning att följa ulvecklingen på områdel. Om svårigheter i forlsältningen skulle möta vid kredilgivningen får ålgärder övervägas för att säkra finansieringen.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Om åtgärder för att underlätta finansieringen av Jjäriyärmeanlägg-ningar

PER BERGMAN (s):

Herr talman! Jag tackar för svaret. Det var både krångligt och tråkigt atl få. Del förvånar mig mycket att man på departementet blottar en så total okunnighet om den verklighet man har all handlägga.

När riksdagen behandlade den här frågan för elt är sedan hade vi en reservation till det förslag som ulskollel ställde sig bakom och som var propositionens. Vi sade då att den av regeringen presenterade lösningen -det är den vi nu talar om - torde innebära antingen alt krediter inte kan ställas lill förfogande pä avsett sätt eller att den kommunala kreditmarknaden i övrigt begränsas i moisvarande mån.

Vi har fått rätt på den punkten. Man har stora svårigheier i storsläderna. Jag har konlakt med en stad som ibland kallas stor och som sedan lång tid tillbaka försökt att få till stånd en belåning för sin fjärrvärmeutbyggnad. Man har sprungit i trapporna hos riksbanken och fåu avvisande besked. Så senl som för någon månad sedan var man uppe i bostadsdepartementet - del torde alltså inte vara obekant för deparlemenlel alt sädana här svårigheier föreligger - och fick då beskedet au departementet lycker precis som riksbanken; på den punkten finns del ingen skillnad.

Mol denna bakgrund är jag förvånad över departementschefens svar. I

13

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Om åtgärder för att underlätta finansieringen av fjärrvärmeanlägg-ningar

diskussionen i denna fråga för elt är sedan fick vi a v departementschefen veta följande;

"I regeringen har vi alltså inte nöjt oss med atl redovisa en ordning på kapitalmarknaden som vi tror pä. Vi har också markerat alt vi, om det blir nödvändigt, skall la lill vidare åtgärder.

Jag vill i sammanhanget också nämna, alt den utökning av fjärrvärmefinansieringen som vi räknar med skall bli följden av den härordningen inte får gå direkt som en minuspost på övrig kommunal upplåning. Det vore ju inte rimligl. Här får man räkna med atl resurserna las frän kapitalmarknaden i dess helhet på lämpligt säu."

Del vore roligt om statsrådet ville gå upp på riksbanken och säga till dem som där handlägger dessa ärenden precis del som statsrådet sade i debatten häri kammaren för ett år sedan. Då skulle säkerligen Göteborgs stad, som det är fråga om, också lägga in den formella ansökan om emissionslillslånd; man har saknat anledning alt gå in med den sista handlingen, eftersom man vid förberedande diskussioner blivit avvisad även av bostadsdepartementet.

Bosladsministern ELVY OLSSON:

Herr talman! Per Bergman tar upp frågor som gäller Göteborgs 'ärrvär-meinvesleringar, och jag kan förslå det; det ligger väl närmast lill. Jag vill då bara konstatera att överiäggningar enligt vad jag har mig bekant fortfarande pågår mellan Göteborgs kommun och riksbanken. Jag vill naturligtvis inte här i övrigt kommentera enskilda kommuners planering av ekonomi och finansiering.

Per Bergman säger också att riksbanken är restriktiv vid beviljande av fjärrvärmelän men kan inte anföra något belägg för detta.

Storstadskommunerna befinner sig, som jag sade i mill svar, i en annan situation än övriga kommuner genom att de själva kan emittera obligationer. Här kan det naluriiglvis i den kommunala debatten uppslå oklarheter om vilken del som skall avse Oärrvärmeinvesieringar. Om man vill undgå dessa oklarheter kan man ju redan från början tala med riksbanken och begära särskilda villkor jusl för de obligationer som avser Oärrvärmeinvesieringar.

PER BERGMAN (s):

Herr talman! Självfallet skall vi inte här behandla enskilda ärenden. Det var olyckligt all jag sade namnet på den stad det gäller, även om säkert alla ändå hade begripit vilken jag menade.

Självfallel kommer de ansvariga i Göteborg inte atl ge sig; de är en veina. De har nu i elt halvt år sprungit hos riksbanken och tjatat för att få utrymme för den här finansieringen. De har också varit på bostadsdepartementet - så sent som den 7 mars 1978. På bostadsdepartementet borde man alltså inte vara okunnig om att kommunen förgäves försökt få myndigheterna att gä med på att man lar upp obligationslån för alt finansiera en Oärrvärmeulbyggnad i Göteborgs stad. Det är den verklighet som föreligger. Att försöka skyla över detta med att säga atl det inte finns någon formell ansökan om emissions-

tillstånd, del ärju atl inte vilja se den prakliska verkligheten.

Jag vore väldigt glad, om departementschefen ville för riksbanken upprepa vad hon sade för ett år sedan. Eller är det andra signaler i dag? Skall man inte förverkliga de förslag som man så stolt gick ut med för ett år sedan?

Bostadsministern ELVY OLSSON:

Herr talman! Jag upprepar att enligt vad jag erfarit har inie Göteborgs kommun hos riksbanken begärt att få emittera obligationer som just avser Oärrvärmeinvesieringar.

Vidare framgår del väl av mill svar all regeringen inte bara har tänki salsa, utan verkligen satsar på att vi skall klara Oärrvärmeui 'ecklingen. Och till oss har det inte kommil några signaler som lyder på atl pengar inte går atl ordna.

Jag vill också peka på de övriga stora pengar som regeringen satsar på Oärrvärme både via bostadslån och via energilän. Vi beräknar att den delen för ett år uppgår till 200 ä 300 milj. kr.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Om åtgärder för att underlätta finansieringen av Jjärrvärmeanlägg-ningar

PER BERGMAN (s):

Herr lalman! Det här är ju bara en upprepning av påståenden. Men departementschefen har folk vid sin sida som säkeriigen har deltagit i de samtal som vi här talar om. Det är förbluffande att det är obekant för departementschefen all man i en slor stad under mycket lång lid har sökt få finansiera sin Oärrvärmeulbyggnad.

Departementschefen säger atl långivningen är en lyckad lösning på någonting som man har försökt arrangera för ell år sedan. Nej, det är ett kapitall misslyckande. Atl Kommunkredil har gäll ut med obligationslån på 80 milj. kr. vid två tillfällen ärju en liten droppe i havet jämfört med del behov som föreligger.

I en slor kommun finns i dag ell behov av atl finansiera en Oärrvärmeulbyggnad även ur arbetsmarknadssynpunkt, men man har möns med kalla handen i bostadsdepartementet. Det är den verklighet man har att syssla med, inte något slags idyll som lydligen råder på annat häll.

Bostadsministern ELVY OLSSON;

Herr talman! Av naturiiga skäl kan jag inte röja detaljer i samtal vare sig mellan en kommun och bostadsdepartemenlel eller mellan en kommun och riksbanken, även om jag känner till dem. Men jag vill än en gång upprepa det jag lycker är del viktiga här, nämligen alt samtalen mellan Göteborgs kommun och riksbanken fortsätter.

PER BERGMAN (s);

Herr lalman! Jag skall inte heller röja några samtal, men jag kan läsa ur en handling som är registrerad som offenllig i Göteborgs kommun. Där skriver direktören för energiverket, som var med uppe på bostadsdepartementet den 7 mars, atl bostadsdepartementet har full förståelse för riksbankens synsätt atl Göteborgs kommuns behov av lånemedel för Oärrvärmeulbyggnad 1978

15

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

är beaktat  vid  den  tilldelning av  lånemedel  som  kommunen  fält  av riksbanken för detta år.

Del står i klar motsats till vad statsrådet sade i debatten i den här frågan för ett år sedan.

Om grunderna för

statsbidrag till visst       Överiäggningen var härmed slutad.

beredskapsarbete

§ 6 Om grunderna för statsbidrag till visst beredskapsarbete

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för alt besvara Karl Hallgrens (vpk) den 10 maj anmälda fråga, 1977/78:454, och anförde:

Herr talman! Karl Hallgren har frågat mig om jag är beredd att undersöka om ett av honom namngivet förelag erhållit statsbidrag pä felaktiga grunder och. om så är fallet, om jag är beredd att vidta erforderliga åtgärder. Bakgrunden till Karl Hallgrens fråga är att en länsarbetsnämnd medgivit ett företag att under tre månader sysselsätta åtta ungdomar med sluveriarbete i form av enskilt beredskapsarbete.

Av regeringsformen framgår atl riksdagsledamot får framställa interpellalion eller fråga till statsråd i angelägenhet som angår dennes Oänsteulövning. I förarbetena till regeringsformen anförde dåvarande departementschefen bl. a. att andra myndigheters agerande inte får göras lill en huvudsak vare sig i själva spörsmålet eller i den efterföljande debatten.

Karl Hallgren har i sin fråga tagit upp en enskild länsarbetsnämnds agerande, och som Karl Hallgren säkert vel utövas tillsynen över länsarbetsnämnderna av arbetsmarknadsstyrelsen. Som framgått av vad jag anfört anser jag mig förhindrad av grundlagen att närmare diskutera det fall Karl Hallgren har tagit upp, men jag vill ändå ge några allmänna kommentarer.

Enskilda beredskapsarbeten kan ordnas för ungdomar under 20 år i syfte all ge dem arbetslivserfarenhet och därmed öka möjligheterna till ett arbete. En förutsättning för all ett beredskapsarbete skall få anordnas är all länsarbetsnämnden samråder med berörd facklig organisation innan beslul fattas. Detta samråd syftar till all klarlägga bl. a. atl del inte är fråga om s. k. normal rekrytering och att avtalsenliga förmåner utgår till de ungdomar som är aktuella. I alla de fall - inkl. del Karl Hallgren åsyftar - som bidrag har beviljats har ett sådant samråd ägt rum. Jag har inte för avsikt att vidta några särskilda åtgärder för att ändra detta tillvägagångssätt.

16

KARL HALLGREN (vpk):

Herr talman! Jag skall först tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Jag vill inledningsvis klart deklarera aitjag inte anser del på någol vis olämpligt eller felaktigt atl enskilda förelag anställer ungdomar såsom stuveriarbetare. Det är således inte del problemel rör sig om. Frågan är huruvida ett stuveribolag har informerat länsarbetsnämnden på elt sådant sätt att nämnden fattat ett felakligt beslut.

Fördelningen av arbetstillfällen i de svenska hamnarna ärju något speciellt.     Nr 149 I regel gårdenna fördelning lill på så säll alt man försl lar ut den fasl anställda     Tisdaeen den personalen. Den delen av arbetsstyrkan har arbelsköparen nämligen elt större     23 rnaj 1978

ansvar för, dvs.  om dessa arbetare inte erhåller något arbete måste     ____

sluveribolaget utge ersättning i någon form även under den lid de går     q    åtsärder för sysslolösa. Dessutom finns nära nog alltid en s. k. exlrakär. Mol dessa       .. rädda svssel-arbelare har arbetsköparen inget som helst ansvar. Finns det inget arbele,     sättninsen i Vrena utgår heller ingen ersällning. Del är således en billig arbetskraftsreserv, som alllid står till förfogande beredd all hoppa in när arbete bjuds.

I det aktuella fallet har arbetsköparen sell en möjlighel alt utnyttja ungdomar såsom reservarbelskrafl och all få samhällel all betala en del av lönen, dvs. 15 kr. per timme. Man har fält länsarbetsnämnden att gå med på anställning av åtta ungdomar under 20 år såsom stuveriarbetare. Den extra arbetsstyrkan har på det sättet ställts ål sidan och blivit ulan arbele i motsvarande grad. Arbetsköparen har i detta fall uppmanat dessa extra stuveriarbetare att söka andra arbeten. Del framgår klart av företagels agerande i della fall atl man anser det förmånligare atl på samhällels bekostnad i olika omgångar anställa ungdomar i stället för de lidigare extra stuveriarbetarna.

I de anvisningar som finns för anställningar i beredskapsarbete står klart utskrivet: "Beredskapsarbetena syftar till atl ge sysselsättning utöver vad som eljest skulle komma lill slånd. Del är också angeläget atl arbetena i största möjliga utsträckning leder till mera stadigvarande anställning eller yrkesutbildning."

Ingel av dessa krav uppfylls i det aktuella fallet. Del har inte inneburit sysselsättning uiöver den lidigare, och ingen av de ungdomar som i dag arbetar i hamnen kommer atl få fast anställning. Handlandet har styrts helt och hållet av krasst ekonomiskt tänkande.

Nu säger arbetsmarknadsministern all han har inte för avsikl alt vidta några åtgärder, trots atl det skett en felaktig tillämpning, enligt mill sätt alt se. Del är inte länsarbetsnämnden som hargjort fel,den har informerats fel, och nu har bolaget gått in med en ny ansökan avseende ytterligare nio ungdomar. Dä blir ytterligare nio extra stuveriarbetare ulan arbele. Nog finns det väl skäl för atl finna del allvariigi när arbetsmarknadsministern inte anser alt del är värt att vidta några åtgärder mot della.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om åtgärder för att rädda sysselsättningen i Vrena

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordel för alt besvara Per Westerbergs (m) den 9 maj anmälda fråga, 1977/78:449, och anförde:

Herr talman! Per Westerberg har frågat mig vilka ålgärder jag avser att vidta för atl rädda sysselsättningen i Vrena.

Holmens Bruk AB sysselsätter i dag ca 200 personer i boardfabriken i         17

2 Riksdagens prolokoll 1977/78:149

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Om åtgärder för att rädda sysselsättningen i Vrena

Vrena, Nyköpings kommun. Som Per Westerberg nämner i sin fråga överväger bolaget att lägga ner denna tillverkning. Bolaget har ansökt om lokaliseringsstöd för all uppföra en mineralullsfabrik. Ärendel bereds f n. inom indusiridepartementel.

För att lokaliseringsstödet skall kunna bevaras, som etl verksamt regio-nalpoliliski instrument, måste det användas pä de orter som är i slörsl behov av del. Nyköpings och Oxelösunds kommuner måsle betraktas som en arbetsmarknad. Ingendera kommunen ingår i stödområdet eller den s. k. grå zonen. Nyköpings kommun har vissa sysselsättningsproblem. Oxelösunds Järnverk svarar för en avgörande del av sysselsättningen i Oxelösund. Enligt vad jag har erfarit avser Svenskt Stål AB atl under juni månad redovisa en slrukturplan, som berör bl. a. Oxelösunds Järnverk. Denna plans sysselsättningseffekter måste beaktas i bedömningen av frågan om lokaliseringsstöd bör kunna utgå i Nyköpings kommun.

18

PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag ber att fä tacka industriministern försvaret pä min fråga. Som industriministern säkert känner till, är sysselsättningsläget inom Södermanland ganska tryckt f n. Under det senaste halvåret har arbetslösheten stigit mycket snabbt, frän 2,1 till 3,5 % enligt statistiska centralbyrån. Det innebär att Södermanland i dag, med undanlag för Norrbollen, har den högsta arbetslöshetssiffran i landet. Detta inger självfallel för oss sörmlänningar åtskillig oro.

Efter nedläggningen av Strands konfektionsfabrik i Katrineholm har vi fått erfara att del utfärdats en hel del andra varsel som kan följas av nya permitleri:ngar. Flygfiottiljen Fil i Nyköping är ännu inte nedlagd, inte heller slakteriet, för vilket nedläggning har aviserats. Oxelösunds Järnverk har meddelat all det varil aktuellt all göra ganska betydande permitteringar. Vidare har vi påkortavsländ Järnförädling, Nyby Bruk m. fl. förelag som kan komma alt spä på arbelslöshelen inom regionen högst väsentligt.

1 etl läge med en redan nu utomordentligt hög arbetslöshet inom området skall man alltså nu avgöra frågan om någon form av lokaliseringslån till Holmens Bruk för dess anläggningar i Vrena. Jag vill då hänvisa till den utredning som har gjorts om boardtillverkningens framtid i Sverige, där man har sagl att Vrena-anläggningen är lämplig atl lägga ner, inte beroende på atl den har olämplig eller dålig produktionskapacitet eller produktionsteknik utan beroende på att det är socialt mer lämpligt att lägga ner i Vrena än någon annanstans i landet för atl ta bort överkapaciteten inom boardtillverkningen. Det är, tycker jag, till föga tröst i Vrena alt få höra alt det är socialt mer lämpligt alt lägga ner boardtillverkningen där. Holmens Bruk har självt förklarat sig villigt atl salsa för all lägga om tillverkningen där till någon form av mineralull. Man har sonderat möjligheterna alt få låna pengar och har redan i dag fått lånelöften från Skandia om 3,4 miljoner och Investeringsbanken om 10 milj. kr. Föratt kunna klara sina övriga invesleringsåligganden inom koncernen behöver man någon form av lokaliseringslån på 26,6 milj. kr. till investeringarna i Vrena. Del är alltså fråga om ombyggnad för all klara

sysselsättningen i etl område som redan i dag har utomordentlig hög     Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Om ytterligare investeringsmedel till Svenskt Stål AB

arbetslöshet, vilken kan förväntas öka i framliden. Del är lån med förhållandevis hög ränta som del finns all anledning, tycker jag, atl av sociala skäl bevilja redan nu. Jag anser alt man inte behöver invänta eventuella permitteringar i Oxelösund.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om ytterligare investeringsmedel till Svenskt Stål AB

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordel för att besvara Sten-Ove Sundströms (s) den 9 maj anmälda fråga, 1977/78:450, och anförde:

Herr talman! Sten-Ove Sundström har frågat mig om regeringen är beredd atl tillskjuta ytterligare invesleringsmedel till Svenskt Stål AB, och om jag avser all verka för alt riksdagsbeslutet om 2 300 jobb skall ingå i SSAB:s planering.

Under våren 1974 godkände riksdagen riktlinjer för finansieringen av etl nytt statligt stålverk i Luleå, Stålverk 80. I full drift skulle Stålverk 80 sysselsätta 2 300 personer. I juni 1976 fattade riksdagen beslut om ett modifierat Stålverk 80-projekt, varvid målsättningen var atl bygga ul elt metallurgiskt centrum i Luleå, i första hand anpassat till svensk stålindustris behov, med en sysselsättningseffekt på 2 300 personer.

Handelsstålsutredningen lillsalles i februari 1976 på initiativ av stål-branschrådet för att bl. a. bedöma effekterna pä övrig svensk stålindustri av Stålverk 80-projektet. I oktober 1976 beslöt NJA:s styrelse atl ställa utbyggandet av Stålverk 80 på framliden. Handelsstålsutredningen fick lill följd härav ändrade direktiv. Vid etl sammanträde i november 1976 i stålbranschrådet fastslogs sålunda att det för utredningens del inte längre var aktuellt atl bedöma nämnda effekter.

Omedelbart efter det alt handelsstålsutredningens betänkande hade presenterats började de tre stora handelsstålverken överiägga om bildandel av ell gemensamt handelsstålföretag.

I januari 1978 avlämnade regeringen propositionen 1977/78:87 om statligt engagemang inom handelsslålsindustrin, där regeringen föreslog atl staten skulle medverka vid bildandet av elt handelsstålbolag. Riksdagen beslöt som bekant i april månad atl godkänna förslaget.

Bolaget, SSAB - Svenskt Stål AB - utreder nu under medverkan av de anställda frågorna om en ny inriktning av verksamheten och om genomförande av de ändringar som behövs. Strukturutredningen, SSAB 82, kommer atl presenteras om några veckor.

Vad först gäller frågan om sysselsättningen i Luleå är det ännu för tidigt att ha någon uppfattning om personalkonsekvenserna i SSAB:s slrukturplan. Jag kan bara försäkra alt sysselsättningsfrågorna skall ägnas största uppmärksamhet även i fortsättningen. Det måste dock stå helt klart fören var att någon grund för fasthällande av sysselsätlningsnivån enligt planerna för Stålverk 80

19

Nr 149               inte längre föreligger inom SSAB:s ram. Från samhällets sida görs dock

Tisdaeen den      kontinuerligt stora ansträngningar för att förbättra sysselsättningsläget i

23 maj 1978        Norrbotten.

_____________       Innan slrukturplanen föreligger finns inte heller någon möjlighel atl

Om vtterlisare     bedöma om ylleriigare slalliga investeringsmedel behövs. Dessutom vill jag

investerinssmedel betona atl rekonstruktionslån lill SSAB kommer att beviljas endast under //// Svenskt Stål AB förutsättning att bolaget genomför strukturförändringar i samråd med de utanför slående handelsstålverken. Della samråd, som sker under ledning av en särskild opartisk ordförande - Arne Geijer- pågår f n. All i dag diskutera frågan om ylleriigare invesleringsmedel lill SSAB förefaller mot denna bakgrund foga meningsfullt.

STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Anledningen till attjag framställde min fråga var, som också nämndes här, de strukturförändringar som är på gång inom den svenska handelsslålsindustrin. Dessa förändringar kommer med all säkerhet alt på många sätt påverka berörda orter - Luleå, Oxelösund och Boriänge - inte minst på sysselsäti-ningssidan.

Osäkerheten om hur del skall gå med jobben i framtiden har präglat debalien i massmedia under våren, och kanske framför allt under den allra senaste liden, när man där har behandlat stålets framtid i Sverige. Man har frågat; Vad händer med förelagen? Var skall del investeras, och i vilken utsträckning skall det ske? Det är sådana frågor som slälls. Vi fick bl. a. i TV i går kväll se hur framliden kommer alt se ut - eller i varje fall etl försök att skissera framtiden.

För Luleås del har del talats om atl mellan 500 och upp till 1 500 man riskerar att mista sina arbeten. Del är klarl att del i sådana skriverier och spekulationer förekommer uppgifter som del vore viktigt att fä bekräftade, så all vi fick vela hur man på regeringens sida ser pä ulvecklingen, framför alll kanske för Luleås del.

I det svar somjag här har fått av industriministern sägs det: "I oktober 1976 beslöt NJA:s styrelse att slälla utbyggandet av Stålverk 80 på framliden." Men i samma styrelsebeslul talades det faktiskt om en utbyggnad i tre etapper. Försl skulle del ske en rekonstruktion, därefter en utbyggnad av valsverkskapacitelen och slutligen en metallurgisk utbyggnad i Luleå. Det framgår inte vare sig av svaret eller av de diskussioner eller skriverier som förekommit i massmedia att de sakerna ingick i SSAB:s planering, men det är viktigt att slå fast att styrelsen log det beslutet.

Vidare sägs det i svaret: "Från samhällels sida görs dock kontinueriigt stora
ansträngningar för all förbättra sysselsättningsläget i Norrbotten." Det är
förmodligen många människor i länet som frågar vad regeringen och
majoriteten i denna kammare egentligen menar med alt stora ansträngningar
görs. Det ärju inte så länge sedan man höll inne med 100 miljoner, som enligt
socialdemokraternas förslag hade inneburit alt 350 man hade fått behålla sina
20                     arbeten vid LKAB. Och senast i slutet av förra veckan vägrade den borgerliga

regeringen i denna kammare att acceptera vårl förslag atl rusta upp      Nr 149

malmbanans södra omlopp.                                              Tisdagen den

Del är inte all undra på att osäkerheten om framtiden sprider sig. Och vad        jt. p-ioj 1978

angår påslåendet att stora ansträngningar görs för alt förbättra sysselsätt-__

ningsläget så har i varje fall norrbottningarna inte fåU någon känning av dem. q    vtterliaare

Hur är del egentligen med NJA:s utveckling? Statsrådet har vid ett otal investerinssmedel

tillfällen under våren talat om alt NJA skall byggas ut. Det skall bl. a. byggas    jm j.p 5/j/ 45
ut elt metallurgiskt centrum. Vad innebär då ordet metallurgiskt cent
rum?

Indusiriminisiern NILS ÅSLING:

Herr lalman! När vi här i kammaren diskuterar Norrbottensfrägorna - och det sker ju ganska ofta - får jag ibland en känsla av alt sinnet för proportioner på någol sätt har gått föriorat i den debalten. Del ärju inte så länge sedan regeringen gav besked om en mångmiljonerinvestering i Karlsborg, som tryggar utvecklingen i skogsindustrin i Norrbotten. Vi har också givil besked om elt utvecklingsprogram - visserligen för delta är, men vi har också utföst oss att diskutera fortsättningen - när det gäller LKAB. Och vi har som en av de första näringspolitiska åtgärderna i denna regerings regi rekonstruerat NJA.

Det har alltså gjorts och görs alkjämt mycket stora insatser för Norrbotten. Mot den bakgrunden förefaller del mig som om man hade föriorat sinnet för proportioner, när man som Sten-Ove Sundström här gjorde ifrågasätter vad som menas med stora ansträngningar. Det har aldrig någonsin i det här landel gjorts så stora ansträngningar i något län för atl slå vakt om och utveckla sysselsättningen som denna regering har gjort och fortlöpande gör i Norrbotten. NJA kommer som en del av SSAB, det kan jag försäkra Sten-Ove Sundström, alt få en utveckling som tryggar dess fortbestånd och dess möjligheter att ge de anställda en trygg sysselsättning.

STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Hen lalman! Statsrådet säger alt vi ofta diskuterar Norrbotlensfrågor här i kammaren, och det är riktigt. Det har även från regeringens sida ibland tagits upp en del Norrbotlensfrågor. Men man får ju sätta allt i relation lill behovel.

Det finns över 20 000 människor som slår utanför den ordinarie arbetsmarknaden i Norrbotten och vi har massvis med problem. Men faktum ärju att alla förslag vi socialdemokrater har framlagt på det näringspolitiska områdel har avslagils av denna kammare och nonchalerats av regeringen. Det gäller 350 man vid LKAB. Det gäller uppruslning av Malmbanan. Vi måste få en bekräftelse av vad löftena från regeringen egenlligen är värda. Nils Åsling undviker gång pä gång alt svara på frågor om del -det finns alltså ingen inriktning nu.

Om jag skall döma av svarel så innebär det att man egentligen inte har
någon vilja alt följa upp de löften statsrådet vid otaliga debatter och
diskussioner, bl. a. i lokalradion, har geit beträffande NJA:s utveckling. Vad 21

Nr 149               är etl metallurgiskt centrum? Är det vad statsrådet sade för ungefär etl är

Tisdagen den      sedan i lokalradion? Innebär det en ulbyggnad av metallurgiska forsknings-

23 mai 1978        stationen? Innebär det en utbyggnad av valsverket? Innebär del någon

_____________   förädling så alt man kan få spridningseffekter från förelaget? Det är väsentligt

Om vllerlisare      ''"   bekräftat. Väntar man nu från regeringens sida endast på att SSAB

iiivesterinosniedel      '" 'y ulvecklingen? Har man någon politisk vilja när det gäller de //// Svenskt Stål AB  '"sentals människor i hela landet som drabbas av förändringen inom

handelsslålsindustrin? Har man någon polilisk vilja all styra delta? Avvaktar

man bara aU SSAB;s ledning skall slå fast direktiven och klubbar sedan? Delta är vikliga frågor. O.K., många Norrbotlensfrågor las upp - det

instämmer vi i - men det finns inget län i detta land som har så stora problem

och som behöver så snabb hjälp. Det brådskar!

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Frågan om vad som skall inläggas i begreppet metallurgiskt centrum harjag tidigare haft tillfälle att utveckla här. Del är somjag ser det en fråga om art bygga upp en enhet för stål- och järnframställning frän dess ursprung och dess bas, dvs. en mer metallurgisk enhet. Den metallurgiska enheten skall självfallet när det gäller SSAB:s anläggningar i Luleå utvecklas tekniskt och kommersiellt i takl med efterfrågan på produkterna och i takt med att man lyckas erövra marknader. Jag kan därmed också fastslå att i den mån Luleå utvecklas som elt metallurgiskt centrum, beror del på hur SSAB lyckas som stålföretag, på svensk och på internationell marknad. Det är elt ovedersägligt faktum att marknaden ändå måste finnas för alt man skall kunna utveckla en produktion.

Beträffande de löften om sysselsättningen i Norrbotten som det här talas om, har jag sagl - del gäller alltjämt som min ståndpunkt - alt del misslag som den förra regeringen gjorde, med den ensidiga satsningen på Stålverk 80, nu måsle kompenseras med all kraft genom att man strävar efter all skapa sysselsättning i andra förelag. Man måste sträva efter en diversifiering av den ensidiga arbetsmarknaden i Norrbotten. Här har alltså skett en mycket betydande satsning som inte alls har getts rättvisa i debatten här i kammaren. Om man ser en total redovisning av insatserna för sysselsättning i Norrbotten kan man dra den slutsats jag gjorde nyss, atl aldrig lidigare har en så slor insats gjorts för atl säkra sysselsättningen i något län. Vi är beredda alt gä vidare. De marginella förslag som frågaren tog fram kommer säkert att behandlas i det sammanhanget.

STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag får ingel svar på frågan om vad ett metallurgiskt centrum
egenlligen innebär. Statsrådet talarom att bygga upp någonling, men vad det
nu handlar om - det framgår ju bl. a. av rapporter i massmedia - är hur mycket
som skall dras ner, inte bara i Luleå utan också i Oxelösund och i Domnarvei.
För Luleås del rör det sig om mellan 500 och 1 500 man. Är det att bygga upp,
statsrådet Åsling? Utvecklingen för Luleås del behöver inte heller ske på
22 bekostnad av de andra orternas ulveckling. Vi importerar över 50 % av

handelsstålel i landet, och då måste det ju gå all bygga ul verksamheten.

Statsrådet talade också om de löften som givils och försökte göra gällande alt problemen orsakats av de misslag som den föregående regeringen gjorde. Men fakium är ju, statsrådet Åsling, atl den föregående regeringens "invesleringsdrive" i de statliga företagen i Norrbotten under de fyra fem första åren av 1970-lalel skapade 11 000 nya arbetstillfällen. Dessa arbetstillfällen är den nuvarande regeringen på väg alt plocka bort - del ärju detta frågan konkret rör sig om.

Aldrig tidigare har del gjorts sä stora investeringar som nu i Norrbotten, säger statsrådet. Norrbottningarna märker inte det. De känner oro när de ser hur verksamheten vid LKAB bantas ner och hur regeringen undviker att rusta upp det södra omloppel på malmbanan. Alla de förädlingsgrenar som vi så väl behöver i det här pinade länet måste komma till stånd snarast. Det går inte att linda in det hela i vackra ord. Vi måste få någon "action" i del här länet, och del måste ske nu.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Föredrogs men bordlades åter Konsiilutionsutskoitels betänkanden 1977/78:48 och 49

§ 10 Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Föredrogs kulturutskottets betänkande 1977/78:24 med anledning av propositionerna 1977/78:91 om radions och televisionens fortsatta verksamhet m.m. och 1977/78:144 med förslag till lag om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio, m. m. jämte motioner.

Sedan regeringen i propositionen 1977/78:100 bilaga 12 underpunkterna B 29, El, I:B 2 och 11.13 beräknat medel till Viss beredskapsutruslning m. m. för Sveriges Radio, Sveriges Utbildningsradio aktiebolag. Televisions- och ljudradioanläggningar samt Vissa byggnadsarbeten för Sveriges Radio hade regeringen i propositionen 1977/78:91 (utbildningsdepartementet) lagt fram förslag om radions och televisionens fortsatta verksamhel m. m.

Departementschefens överväganden och ständpunktsiaganden redovisades i proposilionen i en allmän principiell del (kapitel 4.1.11). Kapitlen 5 och 6 avsäg upprättade lagförslag. 1 den lill nämnda kapitel hörande hemslällan hade regeringen föreslagil riksdagen

dels att anta förslagen lill

1.   lag om ändring i radiolagen (1966:755),

2.   lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756),

3.   lag om avgift för televisionsmottagare,

4.   lag om försöksverksamhet med närradio, dels atl

5.   godkänna de allmänna riktlinjer för rundradioföretagens organisation

23

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jörisatta verksamhet, in. ni.

som ängel IS i proposilionen,

6.   godkänna de allmänna rikllinjer för rundradioföretagens programverksamhet som angetts i propositionen,

7.   godkänna de riktlinjer för radionämndens organisation och verksamhel som angetts i propositionen,

8.   godkänna de riktlinjer för försöksverksamhet med närradio och när-TV som angetts i proposilionen.

Under rubriken Anslagsberäkningar (kapitel 8 i proposilionen) hade regeringen föreslagit riksdagen all

1.   godkänna propositionens förslag lill medelsberäkningar för den avgifts-finansierade radio- och TV-verksamheten,

2.   bemyndiga regeringen all slutligt fastställa kompensationen för allmänna kostnadsökningar i enlighet med vad som förordals i proposilionen,

3.   till Viss beredskapsutrustning m. m. för Sveriges Radio för budgetåret 1978/79 anvisa etl reservalionsanslag av 1 100 000 kr.,

4.   till Sveriges Utbildningsradio aktiebolag för budgetåret 1978/79 anvisa ett anslag av 76 000 000 kr.,

5.   medge alt televerket lämnades del beställningsbemyndigande som förordats i propositionen,

6.   till Televisions- och radioanläggningar för budgetåret 1978/79 anvisa elt invesleringsanslag av 60 200 000 kr.,

7.   bemyndiga regeringen atl besluta om vissa byggnadsarbeten för Sveriges Radio inom de kostnadsramar som förordals i proposilionen,

8.   till Vissa byggnadsarbeten för Sveriges Radio för budgetåret 1978/79 anvisa ett invesleringsanslag av 10 000 000 kr.

Sedermera hade konslitutionsulskottel med yttrande KU 1977/78:2 y till kulturutskottet överiämnal proposilionen 1977/78:144 vari regeringen föreslagit riksdagen atl anta förslag lill

1.   lag orn ansvarighet i försöksverksamhet med närradio,

2.   lag orn ändring i lagen (1977:1035) om ansvar pä tryckfrihetsförordningens område för brott mot tystnadsplikt.

24

Beträffande del huvudsakliga innehållet i proposilionen 1977/78:91 anfördes följande:

"1 propositionen behandlas radions och televisionens organisation och inriktning under perioden fram t. o. m. budgetåret 1985/86. Förslagen utgår från den grundsyn om radio och TV i allmänhetens yänsl som präglar gällande avtal mellan staten och Sveriges Radio. Delta innebär all radio- och TV-verksamheten pä samma sätt som f n. skall garanteras en fri och i publicistiskt avseende oberoende slällning.

F. n. är Sveriges Radio, som handhar den allmänna riksprogramproduk-lionen i radio och TV, också moderbolag i en koncern i vilken även Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio ingår. Förslaget lill ny organisation innebär i sammanfattning följande. Tvä nya programförelag, elt för TV

och etl för riksradio bildas. Jämte Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbild-        Nr 149

ningsradio skall dessa bolag ingå i en koncern som leds av elt moderbolag.        Tisdagen den

Moderbolagets funktioner inskränks till sådana uppgifter som medelsfördel-       23 maj 1978

ning och fördelning av sändningstider mellan dotterföretagen och därmed ____

sammanhängande uppgifter beträffande gemensam planering för hela Radions och tele-
koncernen. För utformningen av programverksamheten skall dotterföre- xj-ionens fortsatta
lagen ha ansvarel. verksamhet, m. m.

Del nya programföretaget för TV bör enligt förslaget beslå av de tvä programenheterna (TV 1 och TV 2) samt delar av den nuvarande teknikavdelningen inom Sveriges Radio. Företaget leds av en chef och de båda programenheternas ledning föreslås självständigt svara för programverksamheten. Riksradioforelaget föreslås beslå av den nuvarande ljudradioenheten inom Sveriges Radio, delar av Sveriges Radios teknikavdelning samt ullandsprogramenhelen.

Sveriges Radios nuvarande distriklsorganisalion, som är gemensam för radio och TV, bör enligt förslaget delas upp på de två nya bolagen för TV resp. riksradio. Vid bedömningen av hur radions distriklsorganisalion skall utformas har utgångspunkten varil atl samarbete skall kunna ske med lokalradion. I stället för att som f n. sprida resurserna över hela landel bör riksradion därför överväga att koncentrera de egna regionala produktionsresurserna lill ell mindre anlal orter. Härigenom skapas bäure förulsällningar för elt allsidigt utbud i riksradion från olika delar av landel. För televisionen föreslås en uppdelning av landet i elva distrikt. Såväl riksradions redaktioner utanför Siockholm som TV-dislrikten bör enligt propositionen fä ökal inflytande över programsätlning o. d.

Dotterföretagen i den nya koncernen bör enligt propositionen i sin helhet ägas av moderbolaget. För moderbolaget förutsätts samma ägarsammansätt-ning som för Sveriges Radio, dvs. all 60 % av aktiekapitalet ägs av folkrörelserna och 20 % av vardera pressen och näringslivet.

I propositionen behandlas vissa programfrägor. Radions och televisionens kulturansvar föreslås bli starkare markerat i de nya avtalen om programverksamheten. Nuvarande system med tvä i programsättningen självständiga TV-kanaler skall bestå. Sändningstiden i riksprogrammen bör enligt förslaget ligga kvar på ungefär nuvarande nivå. Som ett viktigt mål för programverksamheten anges atl åstadkomma kvalitetsförbättringar. Kravet på opartiskhet och saklighet i programverksamheten understryks, liksom betydelsen av alt förutsättningar skapas för en omfattande frilansmedverkan. Vidare framhålls skyldigheten för programföretagen all tillgodose de särskilda behov som handikappade samt språkliga och etniska minoriteter kan ha. I proposilionen behandlas också de principer som bör gälla för framställningen av våld i radio och TV. Slor reslriktivilel bör tillämpas i fråga om del s. k. underhållningsvåldet.

Vikten av att programföretagen uppehåller olika slag av kontakter med sin publik understryks.

I proposilionen föreslås etl system för kompensation för kostnadsökningar
av automatisk natur. Syftet är atl förbättra planeringsmöjligheterna inom   25

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jbrlsat la verksamhet, ni. m.

radio- och TV-verksamheten.

Radionämnden föreslås få en stärkt organisation genom att en Oänst som direktör inrättas vid nämnden. Direktören skall enligt förslaget kunna besluta bl. a. i vissa granskningsfrågor. Radionämndens granskningsuppdrag bör enligt förslaget inte ändras i förhållande till vad som gäller f n. Däremot bör nämnden fö vidgade befogenheter när del gäller frågor rörande genmäle och berikiigande.

Riktpunkter anges för radio- och TV-verksamhetens utbyggnad under perioden, /vndelen regionalt producerade program i riksradio och TV kommer all öka. Lokalradion kommer all få elt resurstillskott. Regionala TV-sändningar kommer atl byggas ut över hela landet.

Försöksverksamheten med s. k. närradio och när-TV bör sälla i gång i anslutning lill en parlamentarisk utredning av frågan.

Den allmänna motlagaravgiften föreslås höjd fr. o. m. den 1 juli 1978 med 60 kr. till 340 kr. per år. Tilläggsavgiften för fiirg-TV föresläs höjd med 20 kr. lill 140 kr. per år.

De angivna organisationsförändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1979. Vad som i övrigt föreslås bör enligt proposilionen gälla redan fr. o. m. näsla budgetår. För perioden den 1 juli 1978-30 juni 1979 bör ett avtal träffas med Sveriges Radio i vilket bl. a. föreskrivs all bolaget skall genomföra den av regering och riksdag beslutade omorganisationen. De avtal som träffas med de nya programföretagen och med Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio för tiden efter den 1 juli 1979 bör gälla i sju är."

26

Belräffande det huvudsakliga innehållet i propositionen 1977/78:144 anfördes följande:

"1 en proposition, som nyligen har avlämnats till riksdagen, redovisar regeringen alt en parlamentarisk utredning skall tillsättas för att se över frågan om sändning av radio- och TV-program i lokalt begränsade rundradiosändningar, s. k. närradio och när-TV. Denna utredning skall också fä till uppgift alt svara för viss försöksverksamhet. 1 den proposition som nu avlämnas föresläs en särskild lag om ansvarigheten i försöksverksamheten. Den föreslagna lagen bygger pä samma principer som de ansvarsregler som gäller för pressen och Sveriges Radio."

TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas belräffande samtliga punkter i betänkandet.

1 det följande redovisas endast de punkter i betänkandet, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten I (Radio och TV i ett mediepolitiskt och kulturpolitiskt sammanhang)

I denna punkt behandlades de med anledning av proposilionen 1977/78:91 väckta motionerna

1977/78:1782 av Anders Björck m. fl. (m),

1977/78:1787 av Nils Hörberg (fp) och

1977/78:1799 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkats alt riksdagen uttalade att planerna på en nordisk salellil-TV borde avskrivas (yrkande 6).

Utskottet hemslällde

1.   att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1782 om medieulveck-lingen,

2.   alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1787 om utredning angående samhällets kulturstöd,

3.   au riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1799, yrkande 6, om avskrivande av planerna på en nordisk salellil-TV.

Nr 149

Tisdagen den 2 maj 1978

Radions och televisionens Jörisatta verksamhet, ni. m.

Punkten 2 (Allmänna riktlinjer för rundradioförelagens organisation) Propositionen 1977678:91 innebar, såviu nu var i fråga, att regeringen föreslagil riksdagen aU godkänna de allmänna rikllinjer för rundradioföretagens organisation som angivits i propositionen (moment 5 i hemställan s. 232).

I delta sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionen 1976/77:68 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats atl riksdagen beslutade uttala atl Sveriges Radio borde utträda ur Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),

dels de med anledning av propositionen 1977/78:91 väckta motionerna 1977/78:1784 av Barbro Engman-Nordin (s), vari såvitt nu var i fråga yrkats atl riksdagen beslutade

1.   atl som sin mening ge till känna vad som i motionen anförts om programföretagens styrelser,

2.   atl som sin mening ge lill känna vad som anförts om treåriga verksamhetsplaner,

1977/78:1785 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari såvitl nu var i fråga yrkats

all riksdagen skulle avslå regeringens proposition 1977/78:91 i de delar som avsäg ny organisalion av Sveriges Radio (yrkande 1),

atl riksdagen beaktade vad i motionen anförts, varmed i detta sammanhang åsyftades rätt för lokalradion alt förhandla med Sveriges Radio om sändningslid (del av yrkande 2),

1977/78:1786 av Kurt Hugosson (s).

1977/78:1788 av Gördis Hörnlund m.fl. (s), vari yrkals all riksdagen beslutade att Boråsområdel i enlighet med 1969 års radioutrednings förslag skulle utgöra elt egel lokalradioområde.

27

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. ni.

1977/78:1793 av Hans Nyhage m. fl. (m, c, fp), vari yrkats att riksdagen beslutade om en delning av lokalradioområdet Göteborg-Borås (Sjuhärad), så alt Boråsområdel blev elt eget lokalradioomräde. Radio Sjuhärad, fr. o. m. den 1 juli 1978,

1977/78:1794 av Joakim Ollen (m),

1977/78:1795 av Gunnar Olsson m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga yrkats atl riksdagen ullalade att vid TV-distriklens ulbyggnad de små distrikten prioriterades (yrkande 1),

1977/78:1796 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga yrkals alt riksdagen beslutade

1.   att avslå regeringens förslag atl göra Sveriges Radio till en koncern, beslående av etl moderbolag och fyra programbolag,

2.   all den allmänna programverksamheten skulle organiseras i ett sammanhållet förelag, Sveriges Radio AB,

3.   att Sveriges Lokalradio AB skulle utgöra ett dotterbolag till Sveriges Radio,

4.   atl Sveriges Utbildningsradio AB skulle vara etl frislående företag,

5.   alt som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om teknikens organisation,

6.   alt enheten för utlandsprogram skulle bestå som självständig programenhet i Sveriges Radio,

7.   att distrikten skulle bestå som självständiga enheler under radiochefen och bedriva programverksamhet i både riksradion och televisionen,

8.   att i övrigt godkänna de allmänna riktlinjer för rund radio företagens organisation som angetts i moiionen,

9.   att ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts om anlalel ledamöter och suppleanter i styrelserna för Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio samt om sättet alt utse ledamöter och suppleanter,

10.                       atl som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om regionala TV-sändningar,

19.   atl Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio skulle ges kompensalion för allmänna kostnadsökningar i enlighet med vad som anförts i moiionen,

20.   all treåriga rullande verksamhetsbudgetar skulle tillämpas för Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio, samt

28

1977/78:1799 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkals

1. atl riksdagen avvisade propositionen 1977/78:91 såvitt avsåg förslag lill ändrade riktlinjer för rundradioföretagens organisalion (del av yrkande I d),

5. atl riksdagen uttalade all Sveriges Radio borde utträda ur Svenska arbetagivarefören ingen.

Ulskoitel hemslällde

1.   att riksdagen med bifall lill proposilionen 1977/78:91 och med avslag på motionerna 1977/78:1785, yrkande 1, 1977/78:1796, yrkandena l,2,3och4, samt 1977/78:1799, del av yrkande 1 d,som organisatorisk ram för radio-och TV-verksamheten i Sverige frän och med den 1 juli 1979 godkände alt nämnda verksamhet skulle handhas av en koncern med Sveriges Radio AB som moderbolag samt Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB ävensom ett för riksradio- och ett för TV-verksamheten nybildat bolag som dotterbolag,

2.   atl riksdagen skulle

a)   beträffande styrelserna för de olika radioförelagen med bifall till proposilionen 1977/78:91 och med avslag på molionerna 1977/78:1784, yrkande 1, och 1977/78:1796, yrkande 9, godkänna de i proposilionen angivna allmänna riktlinjerna för rundradioförelagens organisalion,

b)  belräffande teknikens organisalion samt radions och televisionens distriktsorganisationer med bifall till propositionen 1977/78:91 och med avslag pä moiionen 1977/78:1796, yrkandena 5 och 7, godkänna de i propositionen angivna allmänna riktlinjerna för rundradioföretagens organisation,

3.   all riksdagen som sin mening gav till känna för regeringen vad utskottet med anledning av motionen 1977/78:1796, yrkande 6, anfört om enheten för utlandsprogram,

4.   alt riksdagen beträffande fördelning av sändningstiden mellan programföretagen med bifall till proposilionen 1977/78:91 och med avslag pä moiionen 1977/78:1785, del av yrkande 2, godkände de i propositionen angivna allmänna riktlinjerna för rundradioföretagens organisation,

5.   all riksdagen belräffande rätt för lokalradiochef att i vissa fall bryla riksradioprogrammet med bifall till proposilionen 1977/78:91 och med avslag pä motionen 1977/78:1786 godkände de i propositionen angivna allmänna riktlinjerna för rundradioföretagens organisation,

6.   att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1796, yrkande 10, om utbyggnaden av de regionala TV-sändningarna,

7.   atl riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:91 och med avslag på motionen 1977/78:1796, yrkande 8, godkände de i propositionen angivna allmänna riktlinjerna för rundradioföretagens organisalion i den män dessa inte behandlals under mom. 1-6,

8.   att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:91 och med avslag på motionen 1977/78:1796, yrkande 19, godkände vad som i proposilione.i anförts beträffande kompensation för allmänna kostnadsökningar,

9.   alt riksdagen med anledning av proposilionen 1977/78:91 och med avslag på motionerna 1977/78:1784, yrkande 2, och 1977/78:1796, yrkande 20, godkände vad som i propositionen anförts om rullande planering,

10.   all riksdagen skulle avslå motionerna 1976/77:68 och 1977/78:1799,
yrkande 5, om Sveriges Radios utträde ur Svenska arbetsgivareföreningen.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens förtsalla verksamhet, iii. ni.

29

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, ni. ni.

11.   att riksdagen skulle avslå molionerna 1977/78:1788 och 1977/78:1793 om ändring av lokalradioorganisationen såviit gällde Boråsområdet,

12.   att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1794 om avtal angående distriktens ställning,

13.   att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet med anledning av motionen 1977/78:1795, yrkande I, anfört om fördelning av möjliga resursförstärkningar på i första hand de svagt utbyggda dislriklen.

Följande sex reservationer hade avgivils av Georg Andersson, Tyra Johansson. Lars-lngvar Sörenson, Hans Alsén, Lennart Bladh, Catarina Rönnung och Helge Klöver (samlliga s):

1.                        belräffande den organisatoriska ramen för radio- och TV-verksamhe
ten, vari reservanterna ansett att ulskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med avslag på proposilionen 1977/78:91, med anledning av motionerna 1977/78:1785, yrkande 1, och 1977/78:1799, del av yrkande I d, samt med bifall till moiionen 1977/78:1796, yrkandena 1, 2, 3 och 4, som organisatorisk ram för radio- och TV-verksamhelen i Sverige från och med den 1 juli 1979 godkände dels att den allmänna programverksamheten skulle organiseras i ett sammanhållet förelag, Sveriges Radio AB, med Sveriges Lokalradio AB som dotterbolag, dels att Sveriges Utbildningsradio AB skulle vara ett fristående företag,

2.                        beträffande styrelserna för de olika radioföretagen, teknikens organisa
tion, radions och televisionens distriktsorganisationer, gemensamma funk
tioner och införandet av en ny organisation, vari reservanterna -vid bifall lill
reservationen nr 1 - ansett alt utskottet under 2 bort hemställa

atl riksdagen skulle

a)   beträffande styrelserna för de olika radioföretagen med avslag på propositionen 1977/78:91 och moiionen 1977/78:1784, yrkande l,samt med bifall lill motionen 1977/78:1796, yrkande 9, som sin mening ge regeringen till känna vad i sistnämnda motion anförts i detta hänseende,

b)  beträflande teknikens organisation samt radions och televisionens distriktsorganisalioner med avslag på propositionen 1977/78:91 och med bifall lill moiionen 1977/78:1796, yrkandena 5 och 7, dels som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om teknikens organisation, dels besluta alt distrikten skulle bestå som självständiga enheier under radiochefen och bedriva programverksamhet i både riksradion och televisionen.

30

3. belräffande allmänna rikllinjer i övrigl för rundradioförelagens organisation, vari reservanterna - vid bifall till reservalionen nr 1 - ansett att utskottet under 7 bort hemslälla

att riksdagen skulle

a) med bifall till motionen 1977/78:1796, yrkande 8, och med avslag på propositionen  1977/78:91  i moisvarande delar godkänna de i moiionen

angivna allmänna riktlinjerna för rundradioföretagens organisation i den mån dessa avvek från vad som förordats i propositionen och gällde frågor som inte behandlals under mom. 1-6,

b) i övrigt godkänna de i proposilionen angivna allmänna riktlinjerna för rundradioföretagens organisalion,

4. beträffande kompensation för allmänna kostnadsökningar, vari reservanterna ansett atl ulskollel under 8 bort hemställa

all riksdagen med avslag pä propositionen 1977/78:91 och med bifall lill moiionen 1977/78:1796, yrkande 19, beslutade att radioföretagen skulle ges kompensalion för allmänna kostnadsökningar i enligi et med vad som anförts i motionen.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jbrlsat la verksamhel, ni. ni.

5. beträffande rullande treårsplaner, vari reservanterna ansett atl ulskoitel
under 9 bort hemställa

all riksdagen med avslag på proposilionen 1977/78:91, med anledning av motionen 1977/78:1784, yrkande 2, och med bifall lill motionen 1977/ 78:1796, yrkande 20, beslutade alt Ireäriga rullande verksamhetsbudgelar skulle tillämpas för radioförelagen,

6. belräffande avtal mellan programföretagen angående distriktens ställ
ning, vari reservanterna - vid bifall till reservationen nr 2 - ansett alt
ulskoilets yltrande i viss del skulle ha av dem angiven lydelse.

Punkten 3 (Allmänna riktlinjer för rundradioföretagens programverksamhet)

Propositionen 1977/78:91 innebar, såvitt nu vari fråga, alt regeringen hade föreslagil riksdagen att godkänna de allmänna riktlinjer för rundradioförelagens programverksamhet som angivits i proposilionen (moment 6 i hemställan s. 232).

1 detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionerna

1976/77:962 av Georg Andersson m. fl. (s). vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen beslutade

1. att hos regeringen begära all frågan om en barnlidning med anknyt
ning till TV-program enligt i motionen angivna rikllinjer utreddes (yrkande
6),

2. att ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om program-
sättning av inslag med underhållningsvåld och fördomar (yrkande 7 b),

1976/77:987 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen uttalade att åtgärderborde vidtas föratt utöka programtiden i radio och TV på invandrarspräk och en särskild invandrarkanal i radio inrättas (yrkande 1),

31

Nr 149                  1976/77:1130 av Sven Johansson m. fl. (c, m).

Tisdagen den

23 mai 1978          ''  under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta

_____________  molionerna

Radions o ii lele      1977/78:877 av Lars Werner m. fl.(vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkaisatt

visionens lorisalla      riksdagen uUalade sig för de i moiionen angivna riktlinjerna innebärande alt
verksamhel  m     ålgärder borde  vidtas  för alt  utöka  programtiden  i  radio och  TV  på

invandrarspräk (yrkande O,

1977/78:1129 av Gunnel Jonäng (c),

1977/78:1135 av Kari-Erik Svanberg m. fl. (s),

1977/78:1515 av Tage Adolfsson (m),

1977/78:1521 av Rolf Clarkson m. fl. (m),

1977/78:1523 av Eric Enlund (fp) och Elver Jonsson (fp),

1977/78:1526 av Gunnar Johansson m. fl. (m),

1977/78:1527 av Sven Johansson (c) och Åke Polslam (c),

1977/78:1528 av Sven Johansson m. fl. (c),

1977/78:1532 av Rune Rydén (m),

dels de med anledning av propositionen 1977/78:91 väckta motionerna 1977/78:1777 av Ingrid Diesen (m) och Margaretha af Ugglas (m), vari hemställts atl riksdagen gav regeringen lill känna vad i moiionen uttalats rörande önskvärdheten av radio- och TV-sändningar för balter i Sverige,

1977/78:1784 av Barbro Engman-Nordin (s), såvitt nu var i fråga (yrkande 3),

1977/78:1785 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), såvitt nu var i fråga (del av yrkande 2),

1977/78:1790 av Elver Jonsson m. fl. (fp),

1977/78:1796 av Olof Palme m. fl. (s), vari såviu nu var i fråga yrkats atl riksdagen beslutade

11. att som sin mening ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts om avvägningen mellan egen och främmande produklion,

13. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i moiionen anförts
32                     om väldsinslag i underhållningsprogram.

14.   att som sin mening ge regeringen till känna vad som i moiionen anförts om programverksamhet för döva, hörselskadade, blinda samt psykiskt utvecklingsstörda,

15.   att som sin mening ge regeringen till känna vad som i moiionen anförts om programverksamhet för språkliga minoriteter,

16.   an som sin mening ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts om s. k. transmissioner,

18. au som sin mening ge regeringen till känna vad som i moiionen anförts angående kontakter med publiken.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

1977/78:1797 av Birgitta Rydle m. fl. (m), 1977/78:1798 av Ulla Tilländer (c),

1977/78:1799 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkals

1. aU riksdagen avvisade propositionen 1977/78:91 såviu avsåg förslag till ändrade riktlinjer för rundradioförelagens programverksamhet (del av yrkande 1 d),

4. att riksdagen uttalade att när våld och förtryck skildrades i etermedierna skulle della ske i sådan form och med eu sådanl innehåll aU del gav kunskaper, normer, värderingar och känslor som var önskade, upplevelser och erfarenheter som programmen gav skulle leda till konstruktiv handling och avtrubbningseffekter inför våldel molverkas, våldsskildringen skulle stödja sådana normer och värderingar som var förenliga med grundläggande demokratiska värden och inte leda till orealistiska föreställningar om verkligheten, och del våld som skildrades på delta sätt skulle kunna motiveras, och

1977/78:1801 av Allan Åkerlind (m), vari yrkals all riksdagen vid behandlingen av propositionen 1977/78:91 beslutade uttala atl vad som anförts i moiionen borde tillgodoses vid utformandet av nytt radioavtal och för övrigt i det löpande programarbetet (yrkande 2).

Ulskottet hemställde

1.   all riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1799 såvitt gällde riktlinjer för programverksamheten, del av yrkande 1 d,

2.   att riksdagen skulle avslå motionerna 1976/77:1130, 1977/78:1521, 1977/78:1523, 1977/78:1528 och 1977/78:1801, del av yrkande 2,

3.   att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1515 om förbilligande av programproduktionen m. m.,

4.   au riksdagen skulle avslå moiionen  1977/78:1784, yrkande 3, om samordning av programverksamheten,

5.   atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1785, del av yrkande 2, om serieprogrammen,

6.   alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1796, yrkande 11, om

33

3 Riksdagens prolokoll 1977/78:149

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

andelen svenska program,

7.   alt riksdagen skulle avslå motionerna 1976/77:962, yrkande 7 b, 1977/ 78:1796, yrkande 13, och 1977/78:1799, yrkande 4, om våldsskildringar och våldsinslag i programmen,

8.   all riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1129 om införande i radioavtalen av föreskrifter i fråga om våldsinslagen i TV,

9.   alt riksdagen skulle avslå motionerna 1977/78:1526 och 1977/78:1801, del av yrkande 2, om förekomsten av svordomar i programmen,

10.   att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1797 om massmedieforskning,

11.   att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1798 om information i centrala folkhälsofrågor,

12.   all riksdagen skulle avslå motionerna 1977/78:1790 om skyldighet för radioförelagen att främja nyktra levnadsvanor m. m. och 1977/78:1801, del av yrkande 2, om viss reslriktivilel i programutbudet,

13.   atl riksdagen med anledning av molionerna 1976/77:987, yrkande I, såviu nu var i fråga, 1977/78:877, yrkande f, 1977/78:1777 och 1977/78:1796, yrkande I5,som sin meninggav regeringen lill känna vad utskottet anfört om programverksamheten för invandrare och andra minoritetsgrupper,

14.   att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:987, yrkande 1, såvitl nu var i fråga, om en särskild invandrarkanal i radio,

15.   att riksdagen skulle avslå molionerna 1977/78:1527 om ökad textsättning av TV-program och 1977/78:1796, yrkande 14, om programverksamhet för handikappade,

16.   all riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1135 om en utredning angående radiodistribution av tallidningar,

17.   att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1532 om informalion om programtider,

18.   atl riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1801, del av yrkande 2, om viss tidigareläggning av program,

19.   alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:962, yrkande 6, om en barnlidning med anknytning lill TV,

20.   alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1796, yrkande 16, om transmissioner av teaterföreställningar,

21.   atl riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1796, yrkande 18, om kontakter med publiken,

22.   alt riksdagen som allmänna rikllinjer för rundradioförelagens programverksamhet godkände vad som i detta hänseende förordats i propositionen 1977/78:91 i den män annat inte följde av vad utskottet anfört och hemställt.

34

Följande fem reservationer hade avgivits av Georg Andersson, Tyra Johansson, Lars-lngvar Sörenson, Hans Alsén, Lennart Bladh, Catarina Rönnung och Helge Klöver (samlliga s):

7. belräffande samordning av programverksamheten, vari reservanterna-vid bifall lill reservationen nr I -ansett all utskottets yltrande i viss del skulle ha av dem angiven lydelse.

8. beträffande andelen svenska program, vari reservanterna ansett all
utskottet under 6 bort hemställa

atl riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna med anledning av motionen 1977/78:1796, yrkande 11, anfört om andelen svenska program,

9. beträffande våldsskildringar och våldsinslag i programmen, vari reser
vanterna ansett alt utskottet under 7 bort hemställa

att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna med anledning av molionerna 1976/77:962, yrkande 7 b, 1977/78:1796, yrkande 13, och 1977/78:1799, yrkande 4, anfört om våldsskildringar och våldsinslag i programmen.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. ni.

10.   belräffande transmissioner av teaterföreställningar, vari reservanterna
ansett all utskottet under 20 bort hemställa

att riksdagen som sin mening gav till känna för regeringen vad reservanterna med anledningav moiionen 1977/78:1796, yrkande 16,anfört angående transmissioner av teaterföreställningar,

11.   beträffande publikkontakter, vari reservanterna ansett atl ulskottet
under 21 bort hemslälla

au riksdagen som sin mening gav lill känna för regeringen vad reservanterna med anledning av motionen 1977/78:1796, yrkande 18, anfört om kontakter med publiken.

Punkten 4 (Radionämnden)

Propositionen 1977/78:91 innebar, såviit nu var i fråga, alt regeringen föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för radionämndens organisation och verksamhet som angivits i propositionen (moment 7 i hemställan s. 232).

I delta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta molionerna

1976/77:736 av Tage Adolfsson (m), 1976/77:750 av Göthe Knutson (m).

dels de med anledning av propositionen 1977/78:91 väckta motionerna

1977/78:1796 av Olof Palme m. fl. (s), vari såviu nu var i fråga yrkats alt riksdagen beslutade alt godkänna de riktlinjer för radionämndens organisation och verksamhet som anförts i motionen (yrkande 21),

1977/78:1799 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såviit nu var i fråga yrkats aU riksdagen avvisade propositionen 1977/78:91 såvitt avsåg förslag till ändrade riktlinjer för radionämndens organisation och verksamhel (del av yrkande 1 d), och

1977/78:1801 av Allan Åkeriind (m), vari såviu nu var i fråga yrkals all

35

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

riksdagen beslutade uttala atl radionämnden skulle ges behörighet atl meddela föreskrifter om de framtida programmens innehåll och uiformning (yrkande 1).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionerna 1976/77:736 och 1976/77:750 om
utseende av ledamöter av radionämnden,

2.   att riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1801, yrkande 1, om behörighet för radionämnden all meddela programföreskrifler,

3.   att riksdagen med avslag på moiionen 1977/78:1799, yrkande 1 d, såviit nu var i fråga, som sin mening gav till känna för regeringen vad utskottet med anledningav motionen 1977/78:1796, yrkande 21,anfört om vilka befogenheter som borde tillkomma en direktör i radionämnden,

4.   alt riksdagen beträffande riktlinjer för radionämndens organisation och verksamhet i övrigt med bifall till proposilionen 1977/78:91 och med avslag på motionen 1977/78:1799, yrkande 1 d, såviit nu var i fråga, godkände vad som angetts i propositionen.

Punkten 5 (Ändringar i radiolagen m. m.)

Tre av de fyra lagförslag som ingick i propositionen 1977/78:91, nämligen de som gällde ändring i radiolagen och radioansvarighetslagen samt en ny lag om avgift för lelevisionsmottagare, behandlades under denna punkt.

I detta sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta moiionen 1977/78:1415 av Filip Fridolfsson (m) och Tore Nilsson (m), vilken moiion hänvisats lill konslitulionsutskouet men sedermera överlämnats till kulturutskottel.

36

dels de med anledning av propositionen 1977/78:91 väckta molionerna

1977/78:1784 av Barbro Engman-Nordin (s), vari såviit här var i fråga yrkals alt riksdagen beslutade att ändra 6 i; i regeringens förslag lill radiolag i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 4), innebärande all lagens stadgande all programföretagen skulle ha ansvar för alt sändningsrätlen utövades opartiskt och sakligt skulle gälla programföretagen som en enhet,

1977/78:1785 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), såviit nu vari fråga (del av yrkande 2),

1977/78:1791 av Torkel Lindahl (fp) och Olle Wästberg i Siockholm

(fp),

1977/78:1796 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen beslutade att med godkännande av vad som i motionen anförts angående bestämmelser i radiolagen och i specialmoiiveringen utfärda lag om ändring i radiolagen med del innehåll som framgick av moiionen (yrkande 24), innebärande i huvudsak att propositionens organisalionsförslag och den föreslagna lagen om försöksverksamhet med närradio avstyrktes och att

skyldighet föreskrevs att i programverksamheten hävda de grundläggande

demokratiska värdena, samt

1977/78; 1799 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkals atl

riksdagen avvisade propositionen 1977/78:91 såvitt avsåg lag om ändring i radiolagen (yrkande 1 a) och lag om ändring i radioansvarighetslagen (yrkande 1 b).

Utskottet hemställde

1.   att riksdagen skulle avslå motionerna 1977/78:1415 och 1977/78:1791 om irädradiosändningar,

2.   att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1785, yrkande 2, såvitl avsäg kravet på saklighet och opartiskhet i programverksamheten m. m.,

3.   atl riksdagen beträffande 3 >; i regeringens förslag lill lag om ändring i radiolagen (1966:755) med bifall till proposilionen 1977/78:91 och med avslag pä moiionen 1977/78:1799, yrkande 1 a,såvitt nu var i fråga, skulle anta den i proposilionen föreslagna lydelsen,

4.   att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:91 och vad utskottet anfört skulle anta förslaget till lag om avgift för lelevisionsmottagare, dock att 6 § skulle ha av utskottet angiven lydelse,

5.   all riksdagen beträffande 5 5;, 6 !; första och iredje styckena, samt 7 och 10 vj;; i regeringens förslag lill lag om ändring i radiolagen med bifall till propositionen 1977/78:91 och med avslag på molionerna 1977/78:1784, yrkandet 4, 1977/78:1796, yrkandet 24, och 1977/78:1799, yrkandel la, sistnämnda båda yrkanden såvitt nu var i fråga, skulle anta den i propositionen föreslagna lydelsen,

6.   alt riksdagen beträffande 6 i; andra stycket i regeringens förslag lill lag om ändring i radiolagen med avslag på motionerna 1977/78:1796, yrkandet 24, och 1977/78:1799, yrkandel a, båda yrkandena såvitt nu var i fråga, skulle anta den i proposilionen föreslagna lydelsen,

7.   all riksdagen belräffande 11 § radiolagen med bifall till propositionen 1977/78:91 och med avslag på motionen 1977/78:1799, yrkande 1 a, såvitt nu var i fråga, skulle anta den i proposilionen föreslagna lydelsen,

8.   att riksdagen med bifall till proposilionen 1977/78:91 och med avslag på motionen 1977/78:1799, yrkande 1 a, såvitt nu vari fråga, skulle anta dennas förslag lill bestämmelse om ikraftträdande av ändringar i radiolagen,

9.   alt riksdagen med bifall lill propositionen 1977/78:91 och med avslag på moiionen 1977/78:1799, yrkande 1 b, skulle anta förslaget till lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756).

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Följande tre reservationer hade avgivils av Georg Andersson, Tyra Johansson, Lars-lngvar Sörenson, Hans Alsén, Lennart Bladh, Catarina Rönnung och Helge Klöver (samtliga s):

12. beträffande lydelsen av 5 i:;,6 i; första och tredje styckena, 7 och 10 vj; i regeringens förslag till lag om ändring i radiolagen, vari reservanterna - vid bifall till reservationen nr I - ansett att ulskottet under 5 bort hemslälla

alt riksdagen med avslag pä proposilionen 1977/78:91 och med anledning

37

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

av molionerna 1977/78:1784, yrkande 4, 1977/78:1796, yrkande 24, och 1977/78:17S'9, yrkande 1 a, sistnämnda båda yrkanden såvitt nu var i fråga, skulle anta den av reservanterna föreslagna lydelsen,

13. belräffande lydelsen av 6 vj andra stycket i regeringens förslag till lag om ändring i radiolagen, vari reservanterna-vid bifall till reservalionen nr 1 -ansett all utskottet under 6 bort hemställa

alt riksdagen med avslag på propositionen 1977/78:91 och med anledning avmolionen 1977/78:1796, yrkande 24, och 1977/78:1799, yrkande 1 a,båda yrkandena såvitt nu var i fråga, skulle anta av reservanterna angiven lydelse, innebärande atl med ensamrätten följde skyldighet all i programverksamheten hävda de grundläggande demokratiska värdena.

38

14. belräffande lydelsen av 6 Jj andra stycket i regeringens förslag till lag om ändring i radiolagen, vari reservanterna - vid avslag på reservationen nr 1 - ansett all utskottet under 6 bort hemslälla

att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:91, samt motionerna 1977/78:1796, yrkande 24, och 1977/78:1799, yrkande la, båda yrkandena såvitt nu var i fråga, skulle anta av reservanterna angiven lydelse, innebärande atl programförelag skulle i programverksamheten hävda de grundläggande demokratiska värdena.

Punkten 6 (Riktlinjer och lagförslag i fråga om närradio och när-TV) I propositionen 1977/78:91 hade lagts fram dels förslag lill rikllinjer för försöksverksamhet med närradio och när-TV, dels förslag till lag om försöksverksamhet med närradio. I propositionen 1977/78:144 hade lagts fram förslag till lag om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio och lill lag om ändring i lagen (1977:1035) om ansvar på tryckfrihetens område för brott mol tystnadsplikt.

1 detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen 1977/78:91 väckta molionerna

1977/78:1792 av Sven-Erik Nordin m. fl. (c), vari yrkals

1.   all riksdagen med ändring av propositionens förslag skulle anta av motionärerna angiven lydelse av 6 S förslaget till lag om försöksverksamhet med närradio, innebärande all sammanslutning som fått tillstånd att sända närradioprogram skulle vara skyldig atl i sin programverksamhet iaktta saklighet och respekt för enskilds privatliv samt att sända redogörelse för beslul av radionämnden när sammanslutning brutil mol beslämmelserna,

2.   alt riksdagen gav regeringen lill känna vad i moiionen anförts om närradiosändningar.

1977/78:1795 av Gunnar Olsson m. fl. (s) såvitl nu var i fråga (yrkande

2),

1977/78:1796 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen beslutade

1. atl avslå regeringens förslag till lag om försöksverksamhet med närradio
(yrkande 22),

2. alt godkänna de riktlinjer för försöksverksamhet med närradio och när-
TV som anförts i motionen (yrkande 23),

1977/78:1799 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen avvisade propositionen såvitt avsåg

1.   lag om försöksverksamhet med närradio (yrkande 1 c),

2.   förslag lill rikllinjer för försöksverksamhet med närradio och när-TV (del av yrkande 1 d).

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

dels den med anledning av proposilionen 1977/78:144 väckta motionen 1977/78:1877 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats

1.   att riksdagen beslutade avslå propositionen 1977/78:144 med förslag lill lag om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio, m. m.,

2.   att riksdagen uttalade att försöksverksamhet med närradio-TV ej borde komma till stånd.

Denna motion hade hänvisats till konstilulionsutskoitet men sedermera överiämnals till kulturutskottet.

Ulskollel hemställde

1.   att riksdagen beträffande frågan huruvida påbörjandet av en försöksverksamhet med närradio borde anstå skulle avslå motionen 1977/78:1795, yrkande 2, såvitt nu var i fråga,

2.   atl riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1877, yrkande 2, om ett ultalande all någon försöksverksamhet med närradio och när-TV ej borde komma till stånd,

3.   att riksdagen beträffande försöksverksamhet med närradio och när-TV skulle

a)   såvitt gällde balans mellan olika åsiktsriktningar i den i propositionen 1977/78:91 föreslagna försöksverksamheten avslå motionen 1977/78:1792, yrkande 2.

b)  såvitt gällde eftergranskning av program i den i propositionen 1977/ 78:91 föreslagna försöksverksamheten med anledning av motionen 1977/ 78:1792, yrkande 1, såvitt nu var i fråga, och med avslag pä proposilionen 1977/78:91, i motsvarande del, som sin mening ge regeringen lill känna vad ulskottet anfört,

c)   såvitl gällde riktlinjer i övrigt för den i propositionen 1977/78:91 föreslagna försöksverksamheten med avslag på motionen 1977/78:1796, yrkande 23, såvitt nu var i fråga, och 1977/78:1799, del av yrkande 1 d, godkänna de i propositionen angivna riktlinjerna,

d) avslå moiionen 1977/78:1796, yrkande 23, om godkännande av de i
moiionen angivna riktlinjerna för försöksverksamhet med närradio och när-
TV,

39

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

e) med anledning av proposilionen 1977/78:91 och vad utskottet anfört samt med avslag på molionerna 1977/78:1792, yrkande 1, 1977/78:1796, yrkande 22, och 1977/78:1799, yrkande 1 c, förstnämnda yrkande såvitt nu var i fråga, anta förslaget till lagom försöksverksamhet med närradio, dock atl 9 !; skulle ha av ulskottet angiven lydelse, innebärande att den som bröt mol villkor som avsågs i 5  skulle dömas till böter,

O med bifall lill propositionen 1977/78:144 och med avslag på moiionen 1977/78:1877, yrkande 1, anta de i proposilionen framlagda förslagen lill lag om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio och lag om ändring i lagen (1977:1035) om ansvar på tryckfrihetsförordningens område för brott mot tystnadsplikt.

40

Reservation hade avgivits

15. belräffande försöksverksamhet med närradio av Georg Andersson, Tyra Johansson, Lars-lngvar Sörenson, Hans Alsén, Lennart Bladh, Catarina Rönnung och Helge Klöver (samtliga s) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

all riksdagen skulle

a)   med bifall till moiionen 1977/78:1796, yrkande 23, med anledning av moiionen 1977/78:1799, del av yrkande 1 d, samt med avslag pä propositionen 1977/78:91 och motionen 1977/78:1792, yrkandena 1 och 2, förstnämnda yrkande såvitt nu var i fråga, godkänna de i moiionen 1977/78:1796, yrkande 23, angivna riktlinjerna för försöksverksamhet med närradio,

b)  med biföll till motionerna 1977/78:1796,yrkande 22,och 1977/78:1799, yrkande 1 c, avslå det i proposilionen 1977/78:91 framlagda förslaget lill lag om försöksverksamhet med närradio ävensom motionen 1977/78:1792, yrkande 1, såvitt nu var i fråga,

c)   med bifall till moiionen 1977/78:1877, yrkande 1. avslå de i proposilionen 1977/78:144 framlagda förslagen till lag om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio och lag om ändring i lagen (1977:1035) om ansvar på tryckfrihetsförordningens område för brott mot tystnadsplikt.

Punkten /(Sammanfattande medelsberäkning förden avgiftsfinansierade radio- och televisionsverksamhelen)

I nu förevarande kapitel 8.1 i proposilionen 1977/78:91 (s. 232-240) hade hemställts atl riksdagen skulle dels godkänna de i propositionen redovisade förslagen lill medelsberäkningar för den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheien, dels bemyndiga regeringen atl slutligt fastställa kompensationen för allmänna kostnadsökningar i enlighet med vad som förordals i proposilionen.

I delta sammanhang hade behandlals

dels den under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta moiionen 1976/77:962 av Georg Andersson m. fl. (s), såvitt nu var i fråga (yrkande 7 a).

dels de med anledning av propositionen 1977/78:91 väckta motionerna 1977/78:1783 av Claes Elmsiedt m. fl. (c), vari yrkals att riksdagen gav regeringen till känna vad som i motionen anförts belräffande lokalradions utvecklingsmöjligheter och möjligheter lill lokal bevakning utanför respektive huvudort,

1977/78:1785 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari såvitt nu var i fråga yrkals

1.   all riksdagen i fråga om programverksamhetens inriktning m.m. beaktade vad som anförts i moiionen, varmed i delta sammanhang avsågs elt uttalande om atl lokalradion borde ges ökade resurser såväl i fråga om sändningslid som finansiellt/personellt (del av yrkande 2),

2.   att riksdagen beslutade alt pensionärer med pensionen som enda inkomst befriades från erläggande av licensavgifter (yrkande 3),

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jbrlsat ta verksamhet, ni. ni.

1977/78:1795 av Gunnar Olsson m.fl. (s), vari såvitt nu var i fråga yrkats alt riksdagen uttalade att försöksverksamhet med närradio t. v. borde anstå och atl i stället lokalradion gavs resurser för att kunna bygga ut sin verksamhel med reportrar på vitala platser uianför huvudorterna (yrkande 2),

1977/78:1796 av Olof Palme m. fl. (s), vari såviit nu var i fråga yrkats all riksdagen beslutade

1. alt som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående ulbyggnad av underredaktioner hos Sveriges Lokalradio (yrkande
12),

2.   att i övrigl godkänna de allmänna riktlinjer för rundradioförelagens programverksamhet som angavs i motionen (yrkande 17),

3.   att godkänna de förslag till medelsberäkningar för den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten som angavs i moiionen (yrkande 25),

1977/78; 1799 av Lars Werner m. fi. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkats alt riksdagen med ändring i propositionen 1977/78:91 beslutade anslå ett med 100 000 000 kr. till 1 020 000 000 kr. förhöjt belopp till driftkostnader för den allmänna programverksamheten och för lokalradion för budgetåret 1978/79 (yrkande 2), och

1977/78:1800 av Bengl Wiklund m. fl. (s).

Ulskottet hemställde

1.   all riksdagen med anledning av molionerna 1977/78:1783, 1977/ 78:1785, del av yrkande 2, 1977/78:1796, yrkande 12, och 1977/78:1795, del av yrkande 2, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört om lokalradions bevakning utanför respektive huvudort,

2.   att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:962, yrkande 7 a, om ett tillkännagivande om programlid och programresurser för barnprogram i TV,

41

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jörisatta verksamhet, m. m.

3.   alt riksdagen beträffande frågan om ökad medelsanvisning till försöksverksamhet med text-TV skulle avslå motionen 1977/78:1800,

4.   att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1785, yrkande 3, om befrielse för pensionärer frän erläggande av mottagaravgift,

5.   alt riksdagen beträffande frågan om särredovisning av anslag till Sveriges Lokalradio skulle avslå moiionen 1977/78:1796, yrkande 25, såvitt nu var i fråga,

6.   att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:91 samt med avslag på motionerna 1977/78:1796, yrkandena 17 och 25, sistnämnda yrkande såvitt nu var i fråga, och 1977/78:1799, yrkande 2, godkände de förslag till medelsberäkningar för den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamhelen som lagls fram i proposilionen,

7.   att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:91 bemyndigade regeringen all slutligt fastställa kompensationen för allmänna kostnadsökningar i enlighet med vad som förordats i propositionen.

Reservalion hade avgivits

16. beträlTande dels särredovisning av anslag till lokalradion, dels medelsberäkningen för nästa budgetår för den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten av Georg Andersson, Tyra Johansson, Lars-lngvar Sörenson, Hans Alsén., Lennart Bladh, Catarina Rönnung och Helge Klöver(samtliga s) som ansett

dels alt ulskottet under 5 bort hemslälla

att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna med anledningav moiionen 1977/78:1796, yrkande 25, såviit nu var i fråga, anfört om särredovisning av anslag lill Sveriges Lokalradio,

dels atl utskottet under 6 bort hemslälla

att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:91 och motionen 1977/78:1799, yrkande 2, ävensom med biföll lill motionen 1977/78:1796, yrkandena 17 och 25, sistnämnda yrkande såvitt nu var i fråga, godkände de förslag till medelsberäkningar som lagts fram i sistnämnda motion.

Punkten 9 (Sveriges Utbildningsradio aktiebolag)

Regeringen hade i propositionen 1977/78:91 kapitel 8.3 (s. 241-244) föreslagit riksdagen atl till Sveriges Utbildningsradio aktiebolag för budgetåret 1978/79 anvisa elt anslag av 76 000 000 kr.

42

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen 1977/78:91 väckta molionerna

1977/78:1789 av BerUl Jonasson (c),

1977/78:1796 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga yrkals alt riksdagen beslutade all som sin mening ge regeringen lill känna vad som i moiionen anförts angående verksamheten inom Sveriges Utbildningsradio (yrkande 26), och

1977/78:1799 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen med ändring i propositionen 1977/78:91 beslutade att till Sveriges

Utbildningsradio anslå en med 9 228 000 kr. uppräknat belopp av 85 228 000     Nr 149

kr. för budgefårei 1978/79 (yrkande 3).

Utskottet hemställde

1.   aU riksdagen med bifall lill proposilionen 1977/78:91 och med avslag pä motionen 1977/78:1799, yrkande 3, till Sveriges Utbildningsradio aktiebolag för budgetåret 1978/79 under nionde huvudtiteln anvisade ell anslag av 76 000 000 kr.,

2.   alt riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1796, yrkande 26, om elt tillkännagivande angående verksamheten inom Sveriges Utbildningsradio,

3.   an riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1789 om produktionen av lantbruksprogram i TV.

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jbrtsatia verksamhet, m. m.

Reservalion hade avgivits

17. belräffande utbildningsradions resursbehov av Georg Andersson, Tyra Johansson, Lars-lngvar Sörenson, Hans Alsén, Lennart Bladh, Catarina Rönnung och Helge Klöver (samtliga s) som ansett atl utskottet under 2 bort hemslälla

atl riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna med anledningav moiionen 1977/78:1796, yrkande 26, anfört om verksamheten vid Sveriges Utbildningsradio.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Den proposition riksdagen nu behandlar har kommil till för alt de 5-6 miljoner svenskar som varje dag lyssnar på radio eller ser pä TV skall få bättre program. Jag tänker främst ägna detta inlägg åt all visa på vad säll förslagen påverkar förutsättningarna för programverksamheten.

Sveriges Radio är lill för lyssnarna och tittarna. Det aren självklarhet - men en självklarhet som del ibland finns anledning alt påminna om. Och många av Sveriges Radios lyssnare och tittare är i dag missnöjda med eller likgiltiga inför Sveriges Radios programutbud. Tusentals samlai med och brev från människor i olika åldrar, från olika samhällsgrupper och frän alla delar av värt land har övertygat mig om detta. Och det är för dessa människors skull - för lyssnarnas och tiltarnas skull - som regeringen lagt fram sitt förslag till ny organisation av radio och TV. Det är inte av någon klåfingrig lust att förändra för förändringens skull.

En viktig utgångspunkt måste alltid vara att göra program som stämmer med lyssnarnas och titlarnas behov och önskemål. För del räcker inte atl ge radio och TV mer pengar. Det har enligt vår mening också krävts organisatoriska förändringar. I debatten har de organisatoriska förändringarna kommit att dominera väl mycket. Defårsina rätta proportionerom man tänker på atl det handlar om att av nuvarande tre bolag göra fyra bolag, sammanförda i en koncern. Och - det vill jag stryka under - dessa organisatoriska förändringar skall ge förutsättningar för att göra bättre program.

Det har nu gått drygt lio år sedan del nuvarande avtalet mellan staten och

43

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

44

Sveriges Radio trädde i kraft. Den gångna tioårsperioden har kännetecknats av en betydelsefull utveckling.

Omkring 99 % av landets befolkning har nu, sedan sändarnätel byggts ul, möjlighel att ta emot båda TV-programmen. Färg-TV, som introducerades 1970, har slagit igenom allmänt. Televisionens sändningstid har mer än fördubblats.

Också nidioverksamhelen har utvecklats kraftigt. Del finns nu tre radiokanaler. FM-sändarna når så gott som hela befolkningen. Under 1977 har lokalradioverksamheten byggts ul med sändningar från 24 länstäckande stationer. Utbildningsradion har startat med ny organisation, sedan TRU:s försöksverksamhet slutförts.

Denna expansion har förändrat och stärkt etermediernas ställning i samhällel och gjort radion och televisionen till alltmer betydelsefulla faktorer i vårt dagliga liv.

Det är mycket tillfredsställande au en bred politisk enighel sedan länge råder om de grundläggande villkoren för radio- och TV-verksamhelen i vårt land. I del stycket innebär den nu föreliggande propositionens förslag en fortsättning av vad som lidigare gällt; radio- och TV-verksamheten skall anförtros ät företag i allmänhetens Oänst. Dessa förelag skall inom ramen för allmänna rikllinjer arbeta fritt och självständigt.

I 1966 års radioproposilion, där riktlinjerna för det nu gällande radioavtalet drogs upp, beskrev föredragande statsrådet de principer som måste ligga till grund för ett sådant system. Han framhöll atl etermedierna måsle ställas fria i förhållande till såväl poliliska som kommersiella intressen. Friheten måste samtidigt förenas med "en medveten strävan till objektivitet och saklighet i del samlade programutbudet och innefatta möjligheler för olika åsikter och meningsriktningar atl komma till tals".

Jag bedömer det som viktigt och värdefullt all på denna punkt inga andra meningar kommit till ullryck under den nu akluella behandlingen av radiofrågorna. Jag kan alltså med tillfredsställelse notera en fortsatt bred enighet i denna grundläggande fråga.

Del finns på motsvarande sätt en bred enighel om alt avvisa reklam i radio/ TV. Också i fortsättningen bör radio- och TV-verksamhelen finansieras genom mottagaravgifler, det är min bestämda uppfattning. Liksom hittills bör skattemedel användas för utbildningsradion och utlandsprogrammen.

I detta sammanhang finner jag del angeläget all tacka kulturutskotiet för elt noggrant och väl utfört arbete med denna stora proposition.

När vi har utarbetat propositionen har vi vägleits av fyra nyckelbegrepp: integritet, kvalitet, mångfald och decenlralisering.

En av de viktigaste förulsältningarna för alt etl förelag med Sveriges Radios ställning skall kunna fylla sin funktion i samhällel på rätt sätt är atl del kan bedriva sin verksamhet friu och självständigt. Det räcker inte med att dess integritet inte träds för när. Det bör inte heller finnas utrymme för misstanken att dess verksamhet till någon del bestäms av ovidkommande hänsyn.

Därför är det så viktigt att varken de politiskt styrande, statliga myndig-

heter, intresseorganisationer eller kommersiella intressen tillåts öva inflytande över programverksamheten. Del är angelägel all förelagets organisation utformas så, att vi får bäsla möjliga garantier för atl inga utomstående krafter direkl eller indirekt påverkar förhållandena inom förelaget.

Radioföretagens integritet kan hotas från flera olika håll. Vi får inte blunda för alt allteftersom etermediernas spridning och genomslagskraft ökar, allteftersom radion och televisionen blir alltmer dominerande informationsmedier, ökar också risken för alt deras frihet och självsländighel salts i fråga. Det är ingen händelse all talet om en politisk styrning av verksamheten - som ett hot, en risk, tyvärr stundom också som ett önskemål - blivit vanligare under senare år.

Tendenser i den riktningen måste konsekvent och kraftfullt motarbetas. Det är nödvändigi au vi med alla tillgängliga medel slår vakt om Sveriges Radios integritet. Några inskränkningar i principen om etermediernas frihet och självsländighel får inte ske.

En förutsättning för atl denna grundläggande princip skall kunna hävdas framgångsrikt är emellertid att friheten och självständigheten tillämpas under strikt iakttagande av del ansvar som ställningen som etl förelag i allmänhetens Oänst naluriigen ålägger Sveriges Radio, dess ledning och dess medarbetare.

Kravet pä opartiskhet och saklighet och dess praktiska tillämpning är här centralt. Innebörden av detta krav kan förändras i takl med att debatten om olika företeelser i vårt samhälle blir öppnare. Självfallel bör programföretagen ha elt ansvar för alt debattdeltagare, intervjuade och andra liknande medverkande ges möjlighet att uttrycka personliga åsikter och uppfattningar. Det är viktigt med lanke på yttrandefriheten i radio och TV all programföretagen visar stor generositet i della hänseende.

Men man bör också liksom hittills kunna kräva all en mängd olika åsikter får komma till tals. Den enskilde bör oavsett åsiktsriktning ha möjlighel atl i skilda sammanhang lägga fram sin personliga uppfattning i de ämnen som behandlas. Del är därför enligt min uppfattning naturiigt att kräva, att varje programföretag svarar för all balans uppnås inom dess egen programverksamhet. Delta belyder inte att man inkräktar på radio- och TV-journalis-lernas möjligheter att välja den arbetsmetod och de infallsvinklar som bäst gagnar del ämne och den händelse som de vid visst tillfälle vill behandla. Också ensidiga program kan godtas, om programföretaget i ett annat för publiken naturiigt sammanhang redovisar andra uppfattningar i samma ämne. På del här sättet tillgodoser kravet på opartiskhet såväl en vidsträckt yttrandefrihet som publikens möjligheter att få en konkret och allsidig informalion i radio och TV.

Uiöver kravet på opartiskhet och saklighet har vi funnit del angeläget atl i proposilionen kraftigt markera företagens ansvar i några speciella avseenden. Jag länker på vad som sägs om vikten av en god språkvård, om exponeringen av alkohol, om förekomsten av underhållningsvåld och om behandlingen av frågor som rör jämställdheten mellan könen. Denna markering skall i första hand ses mot bakgrunden av dels en klarare insikt om etermediernas

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jörtsalia verksamhel, ni. m.

45

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jbrtsatia verksamhet, m. m.

46

utomordentliga möjligheter all påverka lyssnare och tittare, dels den alltmer dominerande plats radio och TV med åren fält som informationsmedier i vårt samhälle. Det ansvar vi på detta sätt velat markera gäller självfallet i förhällande till hela befolkningen, men del är speciellt angeläget att ta sikte på barn och ungdom.

Vårt första nyckelbegrepp var alltså integritet. Som jag visal måste det kompletteras med ansvar. Del andra nyckelbegreppet som varit vägledande när vi utarbetat propositionen är kvalitet.

Programverksamheten inom Sveriges Radio har under senare år i flera avseenden visat tendens atl stagnera. Den ekonomiska åtstramning som genomfördes för några år sedan är en del av förklaringen. Men bristen på pengar förklarar inte allt. Många inom företaget vittnar också om brist på idéer. Kreativiteten har inte alltid blommat på Gärdet, och resultatet har bli vit atl lyssnare och tittare alltför ofta mött programformer, som redan från början saknat den rätta attraktionskraften. En följd av bristen på pengar har blivit att Sveriges Radio minskal utbudet av tyngre produklion, t. ex. TV-teater. För atl uppnå de föreskrivna sändningslimmarna har man fyllt ut med billigare magasinsprogram och därmed försämrat kvaliteten i totalutbudet.

Bra underhållningsprogram kostar också pengar. De bristfälliga ekonomiska resurserna är därför en förklaring till all underhållningsprogrammen inte alltid hållit vad man hoppats. Det är självklart viktigt att radio och TV kan ge etl omväxlande utbud av skickligt gjorda program, som kan ge avkoppling och förströelse.

Det är nu angeläget att den kvantitativa utbyggnaden av både radio- och TV-verksamheten, som kännetecknat den gångna tioårsperioden, kompletteras med en kvalitetsförbättring. De ökade resurser som beräknas skall därför inte användas till att öka sändningstiden i någon väsentlig grad ulan i stället satsas på alt göra programmen bällre.

En kvalitetsfråga av stor betydelse är radions och televisionens kulturpolitiska insatser. Den frågan har kommit i förgrunden till följd av det reformarbete som bedrivits pä kulturområdet under senare är. Strävan är all nå ut med kulturaktiviteter till större delar av landet och all göra del möjligl för nya grupper av medborgare att ta del i kulturii vet. I det här avseendet har radio och TV naturiiga förutsättningar atl göra viktiga insatser, förutsättningar som hittills inte tillräckligt ulnyujals. Del finns därför goda skäl all starkare än hittills betona etermediernas kulturpolitiska ansvar och atl ge företagen sådana resurser alt de kan leva upp till detta ansvar. Kvalitetsförbättringen måste avse både TV-programmen och radioprogrammen. Under de gångna åren har radion på etl oacceptabelt sätt kommit i skuggan av televisionen.

Jag är övertygad om att den nya organisationsmodell och de ökade resurser generellt för programverksamhet som regeringen har föreslagit kommer att ge ljudradion bättre möjligheler all utvecklas efter sina egna villkor. Ljudradion måsle nu få sin chans. Det ärett medium med stora möjligheter-snabbheten i nyhetsförmedlingen, direktsändningen, rösternas intimitet och intensitet, musiken.

Mångfald och decentralisering är begrepp som också väglett oss i arbetet med proposilionen.

Sveriges Radio har med tiden blivit alllför slorl och tungrott. Beslutsvägarna har blivit för långa. I ett massmedieförelag av Sveriges Radios storlek -med över 4 000 anställda - är omfattande byråkrati och långa beslutsvägar elt förödande effektivt sätt att hämma uppslagsrikedom, vitalitet och kreativitet.

I dag har Sveriges Radios ledning del övergripande ansvaret för nästan alla riksprogram i radio och TV i landet. Företagsledningen lägger fasl de åriiga programulbudsplanerna. Den beslutar i alla vikliga frågor rörande programpolitik. Den fastställer ramarna för produktionen i ch utanför Stockholm. Utan radiochefens välsignelse kan inte någon Oänst inrättas och nästan ingen tillsättas.

Vi förordar i stället för nuvarande topptunga organisation en koncern där allt programansvar läggs hos de fyra programproducerande dotterföretagen -TV-förelaget, radioföretaget, lokalradion och utbildningsradion. Tjänster skall kunna inrättas och människor anställas av programföretagen. Programpolitiken skall i alla delar läggas fast utan atl först ha gäll omvägen över en central radiochef

En annan sida av samma problem är att en alllför liten del av radio- och TV-programmen hittills har gjorts utanför Stockholm. Detta har bidragit lill all skapa en sned bild av den verklighet som skall speglas. Den reguljära bevakningen - både i nyhetsprogram och i andra program - glömmer lätt bort den verklighet som miljoner svenskar lever i. Den bristen avhjälper man inte genom att låta inspelningsbussarna invadera landet eller reportageteam besöka avfolkningsorter. Det handlar mer om att på etl naturiigt sätt ge utrymme för ett säll atl länka som i vikliga avseenden skiljer sig från vad som är vanligt och accepterat i Stockholm. Här tror jag en av förklaringarna finns lill alt så många människor i dag slår främmande för en stor del av programutbudet.

Del problem som jag här bara antytt har vi sökt komma till rälla med på olika sätt: genom den nya organisationen, genom en kraftigare salsning på distrikten, genom fler distriktsprogram över riksnätet, genom ulbyggnad av regional-TV och genom försiärkning av lokalradion.

Både kreativiteten och mångfalden kommer att främjas genom den organisalion som vi föreslår. Den innebär alt den centrala förelagsledningens makt radikalt beskärs.

Radio- och TV-verksamheten kommer, som jag redan några gånger varit inne på, atl bedrivas av flera olika, från varandra fristående bolag. Det innebär att fler människor kommer att få ett direkt ansvar fören programverksamhet som de har lättare att överblicka och hantera. Det kommer också att innebära att var och en av de olika delarna av verksamheten - TV, riksljudradion, lokalradion och utbildningsradion - kommer atl kunna utvecklas efter sina egna förutsättningar.

Ett annat sätt att främja mångfalden är att sats.a kraftigt på distrikten. Andelen TV-program som produceras utanför Siockholm kommer under

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jörisatta verksamhet, m. m.

47

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

den framföriiggande perioden au öka till 40 %. Genom att distrikten får möjlighet atl bredda sin verksamhet ökar möjligheterna kraftigt all väsentliga samhällsproblem blir mer allsidigt belysta och alt hittills förbisedda delar av verkligheten lyfts fram och speglas i programmen.

Tillkomsten av ett antal självständiga bolag med egel programansvar förändrar Sveriges Radios ställning som elt monopolförelag med exklusiv tillgång lill sändningsrält. Den organisation som nu kommer innebär au väsentliga bitar av nackdelarna med etl monopol upphävs. Möjligheter öppnas all praktiskt pröva en situation som i större utsträckning präglas av mångfald i beslut och programutbud.

Till detta bidrar också den försöksverksamhet med nänadio som vi föreslår. Som radioutredningen på sin tid klargjorde står en sådan verksamhet -också i mera permanenta former- inie i strid med huvudlinjen att radio- och TV-verksamheten skall anförtros ål företag i allmänhetens Oänst. Däremot är det en bra väg att förverkliga den målsättning som angavs redan inför beslutet 1966 att del system man väljer skall "innefatta möjligheler för olika åsikter och meningsriklningar att komma lill tals".

Det är inte yttrandefriheten som skall ifrågasättas, del är alltid inskränkningarna i den som skall motiveras. Någol bärande motiv för alt inskränka yttrandefriheten harjag inte sett i debatten.

Så till sist, herr lalman! Sveriges Radio är arbetsplatsen för flera tusen anställda. Sveriges Radio är ett bolag ägt tillsammans av folkrörelser, organisationer, press och näringsliv. Anställda och ägare har berättigade krav på inflytande. Men vi får inte glömma att Sveriges Radios huvuduppgift är att göra program för alla de miljoner människor som varje dag lyssnar på radio och ser på TV. Radio och TV skall stå i allmänhetens Oänst.

48

GEORG ANDERSSON (s):

Herr lalman! Vi socialdemokrater är starkt kritiska mot regeringens förslag lill ny organisation av radion och televisionen. Vår krilik grundar sig på både praktiska och principiella skäl, och den kan sammanfattas på följande sätt.

Del kommer att kosta mycket pengar atl genomföra den nya organisationen. För dessa pengar får tittarna inga bättre program. De licensmedel som måste användas lill organisationsförändringen är därför ur titlarnas och lyssnarnas synpunkt bortkastade.

Den organisationsmodell som regeringen föreslår ökar den byråkratiska apparat som radio- och TV-verksamheten måsle hålla sig med. Vi motsätter oss en sådan utveckling.

Regeringens förslag innebär att ljudradion inte fär en egen rikstäckande distriktsorganisation. Den tvingas köpa Oänster från lokalradion och TV-distriklen. Vi anser att detta är olyckligt. Del kommer att pä ett allvariigi säU försvaga ljudradions ställning.

Den nya organisationen och vissa ändringar i riktlinjerna för programverksamheten medför risker fören begränsning av yttrandefriheten. Programmen kan komma atl bli mera utslätade och försikliga i kontroversiella frågor.

Regeringens förslag innehåller många stolta paroller om förbättring av programkvalilei och utbyggnad i.olika hänseenden. Men den medelstilldelning som regeringen föreslår räcker inte på långt när till att uppfylla de målsättningar som anges. Därtill kommer att organisationsförändringen i sig slukar en stor del av del reformutrymme om 50 milj. kr. som regeringen erbjuder. Vi hävdar atl Sveriges Radio behöver minst 75 milj. kr. i friska pengar för alt på ett rimligt sätt kunna motsvara de krav som statsmakterna nu ställer på företaget. Vårt budgetförslag innebär i realiteten ca 35 milj. kr. mer till programverksamheten jämfört med regeringens förslag. Därvid har jag beaktat att vårt förslag inte medför den ökade byråkrati som regeringen pådyvlar radioföretagen.

Sveriges Radio måste få slörre planeringstrygghel. Därför säger vi ja till radioutredningens förslag om treåriga rullande budgetar.

Den egna produktionen inom företagel måsle få öka. I motsvarande grad kan andelen billiga importerade program minska i programverksamheten. Därmed kan programkvalilelen förbättras, och många fler kulturarbetare kan engageras i programproduktionen.

Inslagen av underhållningsvåld måste minska i TV-programmen. Det är numera klart dokumenterat atl våldsinslag i underhållningsprogram har klart negaliv inverkan på framför alll barn. Del finns ingen anledning alt dölja della faktum.

Lokalradions verksamhet måste byggas ul. På många håll behöver lokalradion få möjlighet atl bygga upp lokala redaktioner utanför residensstäderna. Det är därför förvånande att utbildningsministern vill förhndra en sådan utveckling. Här ser jag en ambition från utbildningsministern all bana väg för närradion på lokalradions bekostnad. Denna är oroande.

Invandrarprogrammen måste breddas till innehållet och ges på fler språk. Propositionen är på denna punkt torftig.

Glädjande nog har kulturutskottel kunnat nå enighet om en klar förbättring genom att ansluta sig till kraven på invandrarprogram i den socialdemokratiska partimotionen.

Del är angeläget att på olika sätt förbättra siiuationen för handikappgrupperna så alt de lättare kan ta del av radio- och TV-program.

Vidare anser vi, liksom regeringen, atl dislriktsproduktionen bör öka. Utskottet harockså i anledning av en socialdemokralisk motion enigt uttalat atl "riktpunkten bör vara att möjliga resursförstärkningar i första hand fördelas på de svagt utbyggda distrikten". Därmed bör tankarna på att bygga upp enstaka s. k. TV-fabriker kunna avföras.

Fördjupade publikkontakter måste eftersträvas. Utvecklingen av publik-fora och förstärkta kontakter med folkrörelserna är därvid viktiga inslag.

Detta är, herr talman, korlfaltat i några punkter vår syn pä det förslag som vi nu behandlar.

I direktiven till radioutredningen framhöll den socialdemokraliska regeringen att en allmän förutsättning för utredningsarbetet skulle vara all de grundläggande villkor som gällt för rundradioverksamheien i vårl land inte skall rubbas. Del innebär bl. a. att radion och televisionen även i fortsält-

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

49

4 Riksdagens prolokoll 1977/78:149

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

50

ningen skall stå i allmänhetens Oänst. Den skall vara självständig i förhällande lill påtryckningar utifrån. Verksamheten skall ge utrymme för nya initiativ, originalitet i presentationen samt mångsidighet och mångfald i programproduktionen.

När utbildningsministern nu i sin proposition försöker lansera nyckelorden integritet, kvalitet, mångfald och decentralisering, så tillför han inget nytt. Om dessa mål har del länge rått bred enighet. Redan i 1966 års riksdagsbeslut var dessa honnörsord högfrekventa. De som under åren pläderat för reklamflnansierad radio- och TV-verksamhel har förstås tagit mera lätt på kravet på integritet, men dessa röster har lyckligtvis alltmer dämpats för att för tillfället vara nästan hell tysta.

Utbildningsminislems nyckelord motiverar ingen drastisk förändring av radio- och TV-verksamhelen och dess organisation. Det måste vara andra ambitioner som utgjort drivkraften till hans förslag i organisationsfrågan.

Radioulredningen var enig om atl den allmänna programverksamheten bör bedrivas inom ett sammanhållet förelag. Denna ståndpunkt fick också ell brett stöd i remissvaren på radioulredningen. Mol den bakgrunden är det utomordentligt anmärkningsvärt atl regeringen och riksdagsmajoriteten vill driva igenom en sönderdelning av Sveriges Radio.

Jag frågar: Vem har utbildningsministern lyssnat till när han gått lill handling i denna fråga?

I folkpartiets Sverige skulle många få vara med och bestämma. Men i denna fråga har beslutet totats ihop av en myckel liten och sluten krets. Detta har skett i fulll medvetande om all man därmed tog strid mot en bred och samlad opinion.

Under några månader svingades huggyxan i kanslihuset över Sveriges Radios organisation - än horisontellt, än vertikalt. Atl moderaterna applåderade denna övning kan man förslå. Men hur kunde centerpartiet stillatigande åse denna verksamhet?

Ett paraply i form av elt moderbolag spändes i hast upp för att skydda mot den slörtskur av kritik som sköljde över regeringens första huggsexa.

Men paraplyet har fått en svag funktion och kommer därför, befarar jag, atl också ges en bräcklig konstruktion. Detta framgår tydligt genom det förbud som utbildningsministern redan i inledningsskedet utfärdar mot atl moderbolaget skall få fullgöra vissa för programföretagen gemensamma funktioner såsom publikundersökningar och utgivning av Röster i Radio-TV. För dessa uppgifter påbjuder Jan-Erik Wikström bildande av dotter-dotlerbolag. Men ju fler döttrar som föds, desto svagare blir modern. Jag vet inte om del är ofint att tala om att det finns de som ifrågasätter faderskapet.

Regeringen har valt att ta slrid i fråga om Sveriges Radio. Regeringen kör över en bred remissopinion. Den tar medvetet strid mol hela oppositionen i riksdagen. Den struntar i vad folkrörelserna i egenskap av aktieägare i företagel Sveriges Radio har sagl. Och regeringen bortser ifrån vad de anställda inom företaget tycker.

Regeringen slår dövörat till för opinionerna och låter yxan gå. Flera i den borgerliga riksdagsgruppen torde och borde känna ett visst obehag. De har ju

varil med i remissarbetet på olika håll och har förankring i organisationer som kraftigt markerat en annan mening än utbildningsministerns.

Jag anseratt del är djupt olyckligt aU regeringen på delta sätt driver igenom en organisationsförändring av Sveriges Radio. En förändring av den omfattning som nu förestår bör inte genomföras utan att det finns en bred enighet hos beslutsfattarna och en förståelse hos dem som berörs.

Riktlinjerna för nuvarande organisation fastställdes av riksdagen 1966. Jag har med intresse gått igenom utskottsbetänkande och kammarprolokoll från detta tillfälle, Nästan ingenting är sig likt i dag.

Då rådde det total enighet mellan socialdemokratin och centerpartiet.

Debalten med högern och folkpartiet gällde huruvida elt fristående reklamfinansieral TV-förelag skulle accepteras. Denna frontlinje föranledde en lång debatt om yttrandefrihet, kvalitet och valfrihet.

Beträffande organisationen rådde f ö. en bred enighel. Kommunikationsminister Olof Palme, som utformat 1966 års förslag, kunde uttrycka glädje och tacksamhet över den breda uppslutningen och noterade att "inför del uppbyggnadsskede som nu förestår ger det lugn och stabilitet åt arbetet inom Sveriges Radio. Man behöver inte riskera några plötsliga omkastningar i förutsättningarna för verksamheten." Jag beklagar att det statsråd som är ansvarigt för 1978 års beslut inte kan göra etl liknande utlalande. Men jag vill markera atl del är regeringen själv som bär ansvaret för de motsättningar som präglar debatten i dag.

Socialdemokratins uppfattning är att den allmänna programverksamheten bör bedrivas i ett sammanhållet företag. Lokalradion bör organiseras som ett dotterföretag lill Sveriges Radio, medan utbildningsradion bör bli ett fristående företag. Detta ställningstagande har stöd i en mycket bred remissopinion.

Med vårt förslag slipper licensbetalarna en utgift på uppskattningsvis 20 milj. kr. per är. Dessa pengar kan läggas på att förbättra programkvaliteten, bygga ut lokalradion och göra andra förbättringar i programverksamheten. Regeringen väljer atl satsa på en utbyggd byråkrati. Jag beklagar detta. I en artikel i gårdagens Expressen hävdade Jan-Erik Wikström alt omorganisationen av Sveriges Radio enbarl skulle leda till marginella övergångskostnader. "På sikt kan omorganisationen t. o. m. ge vinster", skrev han. Jag frågar: Hur demagogisk får man vara? Vilket underiag har Jan-Erik Wikström för delta påstående? Jag menar att det är så lättsinnigt och grundlöst atl det knappt tas in i Expressen.

De redovisningar vi har fått genom specialföredragningar inför utskottet visar alt de årliga merkostnaderna blir i storieksordningen 20 milj. kr., och del känner Jan-Erik Wikström till. Men ändå säger han att omorganisationen inte behöver kosta någol. Det måsle då vara ultryck för ett allvariigi misstroende mol förelagsledningen och företagels styrelse - det är de som har lämnat uppgifterna till oss.

Utskottsmajoriteten har i betänkandet inte heller med ett enda ord försökt bestrida att omorganisationen kostar stora pengar. Jag frågar Jan-Erik Wikström på vilka grunder han gör sina påståenden. Jag vill fråga utskottets

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

51

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

52

talesman, Per Olof Sundman, som ledamot av radiostyrelsen, om också han vill hävda atl den nya organisationen är gratis.

Genom de nya beslämmelserna om bedömningen av opartiskhet och saklighet i programverksamheten föreligger risk för en kraftig inskränkning av den reella yttrandefriheten. I nu gällande radioavtal stadgas att programverksamheten i sin helhet skall präglas av skälig balans mellan olika åsikter och intressen. Propositionens förslag innebär atl vart och ett av programföretagen och de två TV-kanalerna skall bedömas för sig i detta avseende. Därmed föreligger en uppenbar risk för all programmen blir mer utslätade och att möjlighelerna alt göra kritiska reportage och kontroversiella program kraftigt beskärs.

SIF-klubben vid Sveriges Radio och kulturarbetarnas organisationer har kraftigt protesterat emot regeringens förslag. Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd, KLYS, betecknar propositionen som "ett svek mot kulturarbetarna". I elt uttalande till kulturutskottet skriver man bl. a.: "Förslaget att opartiskhetskravet skall gälla varje enskilt eterförelag måste därför bekämpas för att säkerställa den mångfald av variation som är ett grundläggande villkor för etermedias verksamhel."

Kulturarbetarna anser således atl utbildningsministern är på väg att motverka mångfalden - och detta som Jan-Erik Wikström har gjort till etl honnörsord i sammanhangel. Det är en hård dom över Jan-Erik Wikströms proposition.

Sveriges Författarförbund har i skrivelse till de politiska partiernas riksdagsgrupper framhållit atl propositionen har en svag förankring i radioutredningen och remissinstanserna. Förbundet uttrycker också sin besvikelse över atl kullurulskoUets majoritet inte visat den hänsyn lill opinionen som borde vara nalurlig i en sådan här situation. Författarförbundet menar atl en ofrånkomlig konsekvens av alt staten skall sluta avtal med vart och elt av de fyra programföretagen är all åsiktsfriheten i programutbudet kommer atl begränsas.

Kulturutskottets vice ordförande har här i riksdagen under åren varit en god talesman för kulturarbetarna i allmänhet och författarna i synnerhet. Jag frågar därför: Hur kommenterar Per Olof Sundman i dag kulturarbetarnas reaktioner mol regeringens proposition om radio och TV?

Också pä en annan viktig punkt går regeringen och dess företrädare i utskottet emot en kraftig opinion. Del gäller formuleringen av den vikliga 6 S i radiolagen. I nuvarande radioavlal stadgas att Sveriges Radio skall vara partiskt till förmån för de grundläggande demokratiska värdena. I propositionen föreslås formuleringen: "Programföretag skall i programverksamheten hävda del demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet."

Denna nya formulering om all hävda del demokratiska statsskickets grundidéer i stället för de grundläggande demokratiska värdena har skapat oro på många håll. Den nuvarande formuleringen har lett fram till en praxis i programverksamheten och i radionämndens bedömning. En ny formulering

skapar behov av ny tolkning och ny praxis. Detta är emellertid inte meningen, har de borgerliga i såväl konstitulionsulskoltet som kulturutskotiet sagt. Min fråga är då varför ändringen i så fall skall göras. Om vi är överens om atl nuvarande formulering fungerat väl och alt ändrad praxis inte bör eftersträvas, vilka motiv finns då för en ändrad formulering? Det är den som föreslär förändringen som i första hand måsle presentera motiven för denna, i all synnerhet som den föreslagna förändringen skapat så stor oro bland dem som är engagerade i programproduktionen. Det verkarsom om de borgerliga söker slrid för stridens egen skull på den här punkten.

Radion och televisionen är viktiga kullurpoliliska instrument. Det är angelägel atl deras funktion inom det kulturpolitiska områdel i än högre grad än hittills beaktas. De kullurpoliliska målen måste därför vara bestämmande vid utformningen av rundradioverksamhelens organisation och programverksamhetens innehåll.

Till dessa kullurpoliliska mål hör all stärka yttrandefriheten och skapa verkliga förutsättningar för alt yttrandefriheten skall kunna utnytOas. Kulturpolitiken skall ge människorna möjligheler till egen skapande verksamhel och främja kontakt mellan människor. Den skall motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet. Kulturpolitiken skall vidare i ökad utsträckning utformas med hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter och behov. Andra vikliga mål är att möjliggöra konstnäriig och kulturell förnyelse och att decentralisera verksamheten.

Radioutredningen har pä elt förtjänstfullt sätt analyserat rundradions roll på del kullurpoliliska området. Den har framhållit hur angeläget det är att kulturiivel och kulturutvecklingen speglas i etermedierna. Publiken i olika delar av landet måste fä ökad kännedom om och konlakt med den kulturverksamhet som bedrivs. Utredningen framhöll atl Sveriges Radio som ledande kulturinstitution har etl självklart ansvar alt stimulera och tillvarata den talang och yrkesskicklighet som finns bland kulturarbetare inom olika delar av landel.

Från publikens synpunkt innebär kulturansvaret atl etermediernas särskilda förulsällningar alt ge och förmedla upplevelser måste tillvaratas och utvecklas. Del är härvid angelägel alt de olika uttrycksformerna, såsom ord, ton, bild, form, rörelse och dramatisk framställning, utnyUjas och att kravet på kvalitet tillgodoses. Programverksamheten bör erbjuda ett varierat, rikt, mångsidigt, spännande och underhållande kulturmaterial. Detta kräver ett slorl inslag av program med gestaltat innehåll inom olika programområden, framhöll radioutredningen.

Del bör också tilläggas all en programverksamhet med denna inriktning kräver medverkan av ett slort antal frislående kulturarbetare, publicister och liknande grupper. Det är värdefullt att radions och televisionens kulturpolitiska betydelse har så klart markerats av radioutredningen och även av utbildningsministern både i propositionen och i anförandet här. I den allmänna debatten framträder ofta en negativ syn på radions och framför allt televisionens roll. Slå av TV-n, säger många. Och visst kan det i många fall vara motiverat atl begränsa TV-littandet. Men framför allt ärdet angelägel att

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

53

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

54

la lill vara de positiva möjligheter som radio och TV ger. Därför bör målet vara inte i första hand att slå av apparaterna, ulan alt förmedla ett bra och kvalitativt högtstående programmalerial i såväl radio som television.

Radioutredningens synpunkter och förslag beträffande etermediernas kulturansvar har fått elt gott mottagande. Också i propositionen betonas det kulturansvar som radion och televisionen har.

Det finns dock anledning atl vara kritisk på en viktig punkt i delta sammanhang. Det gäller regeringens förslag till ekonomiska resurser för att uppnå de angivna målen. På punkt efter punkt säger utbildningsministern i svepande ordalag atl med de resursförstärkningar som han kommer att föreslå kan delta krav tillgodoses.

Jan-Erik Wikströms målformuleringar är som vårblommor som planleras i för kall och näringsfattig jord. De vissnar och dör. Det ekonomiska klimat som erbjuds radion och televisionen möjliggör nämligen inte den vitalitet och det nyskapande i programverksamheten som vi alla önskar oss.

I proposilionen anvisas elt reformutrymme på 50 milj. kr. Men detta skall räcka till väldigt många saker. När man analyserar åtgärdsprogrammet, finner man myckel snart att pengarna inte på långt när räcker ända fram. Det lycks vara Bohmans "håll igen" som har varit vägledande i dessa avgöranden.

Enbart förslagen om en ökad regional TV-produklion för rikssändningar med en veckotimme, införande av regionala TV-sändningar i ylleriigare en region samt ett mindre reprisblock på daglid beräknas kosla 25 milj. kr. Då är halva summan förbrukad. Försöksverksamhet med texl-TV uppskattas kosla 3 milj. kr. Fem veckors semester drar en merkostnad av minst 8 milj. kr. Lägg därtill kostnaderna för den onödiga omorganisation som regeringen och ulskottsmajoritelen vill driva igenom. Då är nästan alla reformpengarna förbrukade.

Vilka medel återstår då för atl förverkliga de stolta parollerna om ökad frilansmedverkan, förbättringar för handikappade och invandrare, bällre utlandsbevakning, fast teaterverksamhel och transmissioner frän teaterscener i ökad utsträckning? Och vad blir över för lokalradion?

Delta har i utskottsarbetet varil besvärande frågor för de borgeriiga. När somliga av dem kom lill insikt om alt kalkylerna i proposilionen inte gick ihop, gjordes från deras sida lovvärda försök atl öka medelsramen. Men upprepade bordläggningar av frågan kunde inte hjälpa. Kanslihuset eller någon där sade nej. Och utskottsmajoriteten har lydigt expedierat detta besked.

Allmänt sett har del varil ytterst besvärande i utskottsarbetet att läsningarna inom det borgeriiga blocket varit så hårda. Den kompromiss som träffats i kanslihuset måste till varje pris hällas också i den borgerliga uiskottsgrup-pen. Detta ger nästan inget förhandlingsutrymme i utskottsarbetet. De informationer som utskottet skaffar sig genom hearings och uppvaktningar påverkar därför inte besluten. Besluten är till sista kommatecken redan fattade. Detta är beklagligt. Medelstilldelningen till rundradioverksamheten för nästa är är etl exempel på detta olyckliga förhållande. Det fanns en majoritet i utskottet fören högre medelstilldelning, grundad på sakliga skäl.

Men den majoriteten fick inte komma till uttryck.

Vi socialdemokrater vill ta konsekvenserna av de önskemål om förbättrad programverksamhet som vi ställer. Därför föreslår vi all lokalradion skall tilldelas 15 milj. kr. och allmänna programverksamheten 60 milj. kr. i reformpengar.

Jag vill ytterligare kommentera förslaget om resurstillskott till lokalradion. Kulturutskotiet har tidigare varit enigt när del gällt att framhålla lokalradions betydelse. Utbildningsministern vill begränsa lokalradions utvecklingsmöjligheter genom snäva ekonomiska ramar, som endast kan ge en blygsam försiärkning av nuvarande redaktioner i residensstäderna. Utskottet avvisar denna begränsning och framhåller atl del är angeläget atl lokalradioverksamheten tillförs personella och ekonomiska resurser, som gör det möjligt att förverkliga de mål som sattes upp 1975. När det gäller utbildningsministerns begränsning av lokalradions ulbyggnad lill residensstäderna säger utskottet alt regering och riksdag inte bör styra formerna för hur bevakningen i länen skall ordnas. Med andra ord: När lokalradion vill tillgodose det starkt kända behovet av underredaktioner, skall den inte hindras genom uttalanden från regeringen.

De borgerliga i utskottet har således gåll med på ett viktigt utlalande angående behovel av personella och ekonomiska resurser för lokalradion, men de har inte dragit konsekvenserna av detta i medelsanvisningen. Uttalanden i all ära, men utan pengar är och förblir de som skramlande lomma tunnor.

För alt ge radion och televisionen bättre planeringstrygghet föreslog radioutredningen atl ett system med treåriga rullande budgetar skulle införas. Utredningens förslag fick ett enhälligt stöd i remissvaren. Detta förslag har också tidigare framförts i riksdagen. Det skedde i en motion 1971 från nuvarande vice ordföranden i kulturutskottet Per Olof Sundman och nuvarande statsministern Thorbjörn Fälldin. Mot denna bakgrund fanns det onekligen anledning förvänta sig att förslaget nu skulle förverkligas.

Men icke så! Utbildningsministern säger att förslaget har stora förOänster men att del inie bör genomföras i nuvarande samhällsekonomiska läge. Delta är en befängd motivering. Självklart förhäller det sig precis tvärtom: ekonomisk långtidsplanering är ännu mera angelägen när ekonomin är ansträngd. Planering ärju till för atl möjliggöra elt mera effektivt utnynjande av tillgängliga resurser. En sådan planering är verkligen av nöden nu.

Utskottsmajoritelen anför ingen molivering till sitt avslagsyrkande. Om ingen hållbar motivering kan presenteras i debatten i dag bör riksdagen genom att bifalla vår reservation nr 5 hjälpa Per Olof Sundman och Thorbjörn Fälldin aU förverkliga sina krav från 1971.

Kompensation för allmänna kostnadsökningar skall ges. Därom är vi ense. 1 den socialdemokratiska partimotionen anvisas en beräkningsmetod som bättre än den som föreslås i propositionen ger kompensalion för de verkliga kostnadsökningarna. Ulskoltmajorileten gör inte ens etl försök alt bestrida att vi har rätt men yrkar ändå avslag på vår motion. Varför vill inte utskollsmajoriteten använda sig av säkraste möjliga beräkningsgrund?

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

55

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Avslutningsvis vill jag betyga att kulturutskottel har lagl ned etl omfattande arbete vid behandlingen av frågan om radions och televisionens fortsatta verksamhet. Utöver propositionerna har vi haft att behandla etl slort antal motioner. Vi har anordnat ett stort antal överiäggningar med företrädare för berörda inom rundradioverksamheten, kulturarbetare och andra. Opinioner har kommit till uttryck också genom åtskilliga skrivelser till utskottet.

Det har varit mycket påfallande hur väl dessa meningsyttringar har överensstämt med de förslag som vi framfört i den socialdemokratiska partimolionen. I motsvarande grad har de riktat krilik och protesterat mot regeringens förslag. Utskottsarbetet har bekräftat alt regeringen i en rad väsentliga avseenden har utmanat lill slrid. Utskottsmajoriteten har, genom atl trotsa och nonchalera dem som uppvaktat utskottet, gett fortsatt understöd åt dessa siridshandlingar.

Jag har inte riktigt fått klart för mig varför regeringen väljer denna konfrontationens väg. Enda förklaringen kan vara att regeringen nu vill ulnytOa sin nyvunna makt för att ta etl första steg i en fortsatt planerad ulveckling. Det tunna paraply som nu spanns över det sönderstyckade Sveriges Radio kan förslås, med en fortsalt borgeriig polilik, komma att lyftas av. Uppsplittringen i ylleriigare företag kan fortsäita. Och fön än vi anar kan vi vara lillbaka till 1966 års debatt om vem som skall äga radio- och lelevisionsbolag. Dä sade centerpartiet med Gunnar Hedlund i spetsen klart nej lill en privatisering av radions och televisionens verksamhel: "Vems frihet främjar man då? Är det den enskilda människans? Ärdet Anderssons, Petterssons., Johanssons eller Nilssons frihet man främjar på den vägen? Det harjag svårt alt förslå." Så sade Gunnar Hedlund den 14 december 1966.

Vart är cenlern på väg i dag? Varför går cenlern så lydigt med när folkpartiet och moderaterna drar ul i härnad mot folkrörelser, förelagsledning och anställda i Sveriges Radio, mot kulturarbetare och andra opinioner?

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill samlliga reservationer i kulturutskotlels belänkande nr 24.

56

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Regeringens proposition om Sveriges Radios framlid kan kort sammanfallas på följande sätt: sämre program, ell allvariigi hot mol yttrandefriheten och slutligen en ökad byråkrati.

Rundradioverksamheien är i dag den kanske viktigaste förmedlaren av informalion och kulturupplevelser. Alt det har blivit så kan naluriiglvis diskuteras och kritiseras. Men det är ett faktum. I en tid då alll fler negativa drag gör sig gällande inom kulturområdet, i en lid då de kommersiella krafterna växer sig alll starkare, när storfinansen och de starka internationella koncernerna spelaren allt större roll inom kulturiivel och informationsflödet i sin helhet, när de arbeiandes kunskapsbehov och upplevelser exploateras allt hårdare, framslår det som än väsentligare atl slå vakt om och utöka Sveriges Radios möjligheter att förmedla etl kvaliialivi bra kullurutbud och dess möjligheter till en kritisk samhällsbevakning.

Sveriges Radio har i dag en relativ självständighet gentemot statsmakterna, såväl regering som riksdag, och del privata inflytandet har beskurits till förmån för folkrörelserna och andra organisationer. Denna självständighet vill vpk slå vakt om. Visst finns del stora brister inom Sveriges Radio. Programutbudet har under senare är alltmer utarmats. En bra egenproduk-lion har fält stå lillbaka för en omfattande import av serieprogram, program som bygger pä underhällningsvåld och könsdiskriminerande inslag, program som visar upp etl överklassliv i USA eller England - ett liv som har föga all göra med den verklighet som möter människorna i dagens Arbelslöshels-sverige. Eller dessa oändliga pratshower, uppbyggda kring en person, alltför utslätade för atl kunna reta någon och totalt i avsaknad av såväl informalion som kulturella värden. Var finns de bra barnprogrammen, de kvalitativt högtstående underhållningsprogrammen, de samhällskritiska informationsprogrammen, såväl inom landet som internationellt? De finns naluriigtvis -men de har tyvärr pä grund av den njugga anslagspolitik som såväl den förra som den nuvarande regeringen bedrivit blivit alll färre.

Socialdemokraterna kan inte fränsäga sig sitt ansvar - de har under en rad är haft möjlighet alt förbättra utbudet inom Sveriges Radio genom all ge mer pengar. För det är främst delta som behövs: ökade resurser till radion, till TV och till lokalradion och utbildningsradion.

Regeringen går den motsatta vägen. Man väljer att slå sönder en organisation som efter de senaste årens utredande - genom den förra radioutredningen, översynsulredningen och nu den senaste radioutredningen - knappt haft en möjlighet all få stabiliseras. Man väljer alt öppna möjlighelerna för en påverkan från starka kommersiella krafter. Man väljer atl bryta principen om ensamrätten för etersändningar genom förslaget om närradion, och man väljer alt försämra programutbudet genom inskränkningar i yttrandefriheten och genom njugga anslagsökningar.

Vi kan naturligtvis fråga oss varför. Vad finns det för anledning för en regering att pä detta sätt genomföra en organisation med en rad nackdelar? Det kan ju inte enbart vara så alt Jan-Erik Wikström under sin korta tid som utbildningsminister vill skapa elt gigantiskt monument över sig själv. Grunden är naluriigtvis att herr Bohman äntligen ser sin chans att öppna dörrarna för en reklamfinansierad rundradioverksamhet i storbolagens intressen samt inskränka yttrandefriheten - och därvid anknyta till den tradition som högern stått för inte bara i Sverige ulan också internationellt, nu senast i Västtyskland. Man kan misstänka att det för den svenska högern handlar om all skaffa sig en inträdesbiljett lill den nybildade reaktionära högerinternalionalen.

Herr talman! Regeringen påstår alt omorganisationen leder till integritet, mångfald, förbättrade program och en ökad decentralisering. Man har ställt upp en rad honnörsord utan någon som helsl praktisk förankring i själva förslaget.

Vänsterpartiet kommunisterna har i sin parlimolion främst på fem punkter konkretiserat sin kritik, nämligen när del gäller organisationsfrågorna, programfrågorna, yttrandefriheten, närradion-TV:n och ekonomin. Samlliga

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. ni.

57

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jbrtsatia verksamhet, m. m.

58

dessa frågor går självfallet in i varandra och bildar en helhet, som visar alt propositionen bestämt måste avvisas. Eftersom kulturutskottel uppenbarligen inte har velat förslå-eller kanske rent av inte har begripit-vår kritik och våra förslag, och eftersom vi inte har haft möjligheter alt utveckla dem i utskottet kommer vpk här i kammaren att framställa etl antal särskilda yrkanden.

Först och främst har vi kritiserat förslaget när det gäller organisationsfrågan. De borgeriiga partierna älskar atl måla upp Sveriges Radio som ett jättelikt, cenlralstyri, monopoliserat företag, en koloss som genom sin blotta storlek ulgör elt hinder för all utveckling. Så är det nu inte. Redan i dag finns del inom organisationen en rad relativt självständiga enheter. Man har lokalradion, utbildningsradion, de båda TV-kanalerna osv. och, inte minsl väsentligt, man har som jag framhöll inledningsvis en relativ självständighet utåt. Man har en gentemot slatsmakterna och andra intressegrupper fristående ställning.

I borgarnas ursprungliga förslag splittrade man upp företaget i fyra från varandra fristående företag. I den senaste versionen har man lagt till etl moderbolag, detta efter en förödande kritik från bl. a. Landsorganisationen och TCO. Moderbolaget påslås nu förhindra att företagen spelas ut mol varandra vid medelstilldelning och liknande lillfällen. Men, som flera kritiker har framhållit, moderbolaget kommer atl bli myckel svagt. Det har också utbildningsministern medgivit. Det kan karakteriseras som "kejsarens nya paraply". Och det kommer inte alt utgöra del integritetsskydd som Jan-Erik Wikström vill påskina. De enskilda företagen kommer, i synnerhet om man ser lill de övriga skrivningar som finns i propositionen, atl vara mycket mer sårbara för påtryckningar av skilda slag än nuvarande förelag, och påtryckningar inte bara utifrån utan också inom företaget. Påtryckningarna utifrån kan komma från en rad håll, också från riksdagen. Sveriges Radio har hittills formellt varit fristående från staten, vilket har inneburit alt utbildningsministrar av skilda schatteringar kunnai ställa sig upp här i kammaren och framhålla för klåfingriga riksdagsledamöter att de inte skall lägga sig i Sveriges Radios inre verksamhel. Nu flyttas formellt ansvarel för verksamheten över till riksdagen. Jan-Erik Wikström befriar sig själv från rollen som försvarare av Sveriges Radios integritet. Nu kan alla enskilda riksdagsledamöter i fortsättningen komma med pekpinnar.

Visserligen säger kulturutskottet: "Stor återhållsamhet bör därför vid riksdagsbehandlingen visas såvitt gäller anläggande av synpunkter på enskildheter i programutbudet." Ulskottet säger också: "Utskottet delar den i propositionen uttalade uppfatiningen alt de nya avtalen bör ha ungefär samma grad av detaljreglering som de nuvarande." Jag frågar mig: Kan man egentligen vara mer oklar i sin skrivning? Vad innebär, Per Olof Sundman, "ungefär" och "slor återhållsamhet"? Utskottet borde klart ha sagl ifrån att det är riksdagen som drar upp de allmänna riktlinjerna för verksamheten, men alt företaget självt innanför dessa ramar bör få utforma sin policy.

Herr talman! Uppsplittringen innebär inte bara ell hol mol integriteten utan medför också en rad andra nackdelar. Vi kan la internationella exempel.

I Frankrike delade man för några år sedan del gamla franska företaget för radio och TV i sju delar. Dessa företag har nu fungerat i drygt tre år. Vilka är erfarenheterna? Jo, smygreklam, krångel, byråkrati, krafligl ökade koslnader och en kraftig ansvällning av främst den administrativa personalen. Den planerade satsningen på nationellt producerade kulturförmedlande TV-program har inte kunnat genomföras, i stället har den amerikanska importen ökal. Också i Sverige kommer byråkratin - och därmed kostnaderna - atl öka, eftersom fyra förelag måste bygga upp en egen administration.

Proposilionen påstås innebära en ökad decentralisering. Senast i går fick vi höra Jan-Erik Wikströms skugga Bert Levin utveckla detta med decentralisering i Öppen kanal. Det är fint minsann med decentralisering - i alla sammanhang och vad den än kan innebära. Här skiftar regeringen färg, allt efter läge och syfte. Ordet decenlralisering har blivit en kameleont - blå, grön eller rosa alltefter situationen. I delta fall är färgen blå. Bert Levin påstod i radio i går att stora företag är fula, otäcka monster, som del gäller all slå sönder. I dag hävdar utbildningsministern detsamma.

Man kan dra paralleller, exempelvis den nya högskolan som utbildningsministern också har haft att besluta om. Vad gjorde den borgeriiga regeringen då? Jo, i gott samarbete med socialdemokraterna slog man ihop etl stort antal fristående utbildningsenheter lill en jättekoloss. Vänsterpartiet kommunisterna har alltid hävdat atl del inte är storleken i sig som är avgörande, utan vem som har makten. En chef eller fyra chefer är tämligen likgiltigt - det är innehållet och vilka som utövar inflytandet som är det avgörande. Fyra företag med fyra chefer kan i själva verket vara mer centraliserat än ett företag med en relativ självständighet inom företaget.

Fler landsändar kommer atl komma till tals genom denna s. k. decenlralisering, påstår Jan-Erik Wikström. Varför då? Är det så säkert? Lika litet som mångfalden ökar bara för atl man mekaniskt ökar antalet företag, lika litet behöver förslaget innebära att fler landsändar kommer till tals. Jan-Erik Wikström påstår vidare i dag alt genom att man satsar på distrikten, ökas möjligheterna att väsentliga samhällsproblem blir mer allsidigt belysta och att hittills förbisedda delar av verkligheten lyfts fram och speglas i programmen. Jag tycker atl detta återspeglar en väldigl egendomlig syn på vilka åsikter som stockholmare företräder. En stor del av dem som bor i den här delen av landel kommer faktiskt från andra delar av landel. Men visst vore det bra om det kom till stånd en ökad distriktsverksamhet. Vänsterpartiet kommunisterna är positivt lill det, men vi har sagt atl del kräver mer pengar. Det krävs nämligen atl man bygger upp en ordentlig basorganisation ute i distrikten, i form av ateljéresurser och annat. Annars blir det lätt sä att distrikten på grund av penningbrist tvingas specialisera sig på vissa områden, vilket alltså kommeratt leda till att mångfalden minskar och inte ökar. Man kommer hela tiden atl tvingas återfalla på Stockholms basresurser. Fråga en göteborgare hur han har det i dag!

För riksradions del kommer regeringsförslagei att bli förödande för distrikten. I dag har man, efter alla omorganisationer, så smått kommit i gång med en effektiv verksamhel ute i distrikten och lyckats åstadkomma ett

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

59

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jörisatta verksamhet, m. m.

60

intimt samarbete mellan radio och TV. Delta samarbete har en rad fördelar för programkvalilelen och för personalens mångsidighet. Nu slås della sönder. Riksradion förutsätts fortsättningsvis förlita sig på lokalradion. Lokalradion skall producera riksradioprogram. Då frågar man sig oroligt: Är detta regeringens avsikt med lokalradion? Dess karaktär av lokalradio kommer alt försvagas och riksradions möjligheter att göra djuplodande program i motsvarande mån att försämras.

På flera ställen i sitt tal här i dag och i propositionen säger sig Jan-Erik Wikström värna om just radion och lokalradion. Han påstår att uppsplittringen kommer att stärka radions självständighet och möjlighel att hävda sig mot TV. I själva verket kommer det atl bli precis tvärtom - man fortsätter ju med att ha såväl radion som lokalradion pä svältkost.

Herr talman! Myckel mer skulle kunna sägas om just själva organisationsfrågan. Jag skall här inskränka mig till ytterligare en faktor, publikkonlakten. Man fär inte bättre publikkontakt genom att ge de redan starka grupperna i samhället möjlighet alt komma lill tals i etern eller påverka programmen och deras utformning. Bättre publikkontakt får man genom att ge ökade resurser till en aktiv uppsökande journalistik, ge möjlighet till fördjupning, och genom atl man utarbetar en strategi så atl alla de grupper i samhällel skall kunna komma till tals som i dag saknar resurser, mänskligt och organisatoriskt, för att ge uttryck för sina erfarenheter, ge uttryck för hur deras vardag ser ul - på arbetsplatsen, i daghemskön, eller i bostadsområdena.

Jan-Erik 'Wikströms förslag i denna del består av konferenser eller, som det tidigare hette, publikråd. Kritiken mol dessa publikråd var massiv, framför alll från folkrörelsehåll. De skulle leda till ökad byråkratisering, de skulle la resurser från nu väl fungerande publikkontakter och de skulle utgöra ytterligare ett hot mot integriteten. Nu döps publikräden om och kallas konferenser, men deras principiella form kvarstår. Därmed tror sig utbildningsministern kunna smyga undan kritiken. Det är samma metodik som han har försökt använda sig av när del gäller vår andra huvudkritik, nämligen frågan om yttrandefriheten.

Frågan om yttrandefriheten är, som också Georg Andersson tidigare påpekat, den fråga som föranlett den mest omfattande kritiken från kulturarbetarnas sida. Författarförbundet, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS) och samtliga centrumbildningar har uppvaktat och prolesleral. Men de är inte ensamma i sin fruktan. Även SR, såväl dess styrelse som SIF-klubben, har reagerat mycket kraftigt. Vad är det dä man främst vänt sig mot? Ja, främst har det gälll två frågor, nämligen det faktum att opartiskheten i radioavtalet i forlsältningen inte skall gälla programutbudet i dess helhet utan att varje bolag skall teckna ett eget avtal och att varje bolag inom sig skall balansera programmen. Delta gäller inte bara varje bolag utan också de två TV-kanalerna tagna för sig. Läser man regeringspropositionen kan man t. o. m. få misstanken att varje program i sig skall vara balanserat.

Vilka konsekvenser detta kommer atl få för programutbudet är lätt att se. Udda, kontroversiella eller över huvud taget konstnärliga och personliga

program kommer del alt bli myckel svårare alt göra. Om jag tidigare fick möjlighel atl i elt program ge ultryck för den självklara men obekväma åsikten att regeringen omedelbart borde nationalisera den svenska bilindustrin, innan Volvo flyttar ut hela sin tillverkning, kunde detta balanseras av en intervju med Pehr Gyllenhammar i ett annat program. Enligt den nya ordningen skall vi bägge vara med i samma program. Annars uppstår obalans. Och vägrar Gyllenhammar alt medverka så lär det inte bli något program alls.

I föriängningen av detta ligger också vilka effekter detta opartiskhetskrav kan få inom andra områden där staten är engagerad, exempelvis litteralur-stödet. Vill man, Per Olof Sundman, också där slälla upp krav i fortsättningen?

Den andra frågan gäller demokratiparagrafen. I nu varande avtal stadgas att Sveriges Radio skall värna om de demokratiska värdena. Nu skall där i stället stå att företaget skall värna om det demokratiska statsskickets grundidéer. Och med ett demokratiskt statsskick förslås enligt utbildningsministern fri rösträtt, fria och hemliga val och fri åsiktsbildning, värden som vi alla i och för sig värnar om. Men, herr talman, det demokratiska statsskickets grundidéer är något mycket snävare än demokratiska värden.

Utbildningsministern försöker nu åter förenkla debatten. I en kvällstidning igärbeskylldehanallademsom har fört fram krilik mol denna förändring för atl vara förvirrade och för alt citera falskt. Det demokratiska statsskickets grundidéer skulle vara något vidare än t. o. m. de demokratiska värdena. Men då frågar man sig oroligt vad demokratiska värden egenlligen innebär för utbildningsministern. Är del demokrati alt arbetarna på sin arbetsplats frånkänns de flesta möjligheter att bestämma över sin egen arbetsmiljö, att de boende fränkänns de flesta möjligheter att bestämma över sitt bostadsområde om de inte själva äger sina lägenheter eller hus? Enligt utbildningsministern är del uppenbarligen sä. Men sä visar han också på inskränkningarna i vår nuvarande demokrati när de som har makt och pengar kan bestämma över andras framtid. USA uppfyller enligt utbildningsministern alla kriterier på demokrati. Hur skulle nyhetsrapporteringen från folkmordet på del förment odemokratiskt uppbyggda Vietnamesiska folkets befrielserörelse ha sett ut i folkpartiets Sverige? frågar man sig. Och vad anser utbildningsministern om Israel och om den krigföring och de mord som begås mot det palestinska folkef

Andra inom del borgerliga lägret har en efter en framträtt och sagl all förändringen i själva verket inte innebär någon skillnad. Gunnar Richardson och hans kollega från centern gjorde det under utfrågningen på SIF-klubben på Sveriges Radio. Men varför dä ändra paragrafen? Den ende som var ärlig nog alt erkänna vad del egenlligen gällde var Anders Björck. Han förklarade frankt att denna förändring innebär en möjlighel att stoppa vad han kallade vänstervridningen på Sveriges Radio. Här skall alla obekväma personer och åsikter rensas ut. Radion skall förvandlas till en den borgeriiga regeringens propagandacentral, ett borgerlighetens Pentagon.

Herr talman! Vi har i vår moiion också pekat på en rad andra faktorer som

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

61

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

62

innebär ett klart hol mol yltrandefriheten. Den förstärkta genmälesrällen är elt exempel. Ett annal, som särskilt KLYS tagit upp vid flera tillfällen men som kulturutskottet förbigår med total lystnad, är den famösa skrivningen i propositionen om att i fortsättningen skall "kraven pä opartiskhet ställas lägre än eljest endast i fråga om personliga åsikter och uttalanden som framförs av debattdeltagare, intervjuade och andra liknande medverkande". Vi frågade oss i vår motion vad utbildningsministern menade, och vi frågar oss i dag vad kulturutskottet menar med att inte ens beröra denna passus, som det fakliskt inte bara är vi som riktal kritik emot. Är det bara deballdellagare och intervjuade som skall få framföra personliga åsikter? Jag tror nu all inte ens utbildningsministern vill sträcka sig så långl som lill atl lägga munkavle på alla övriga medverkande. Men då lycker jag att del behövs etl klargörande på den här punkten. Utbildningsministern upprepar i dag exakt samma formulering härifrån talarstolen. Han går t. o. m. längre än så. Han säger: Men man skall också liksom hittills kunna kräva att en mängd olika åsikter får komma lill tals. Poängen är helt enkelt atl utbildningsministern gör frågan om yttrandefriheten till en kvantitativ fråga. Bara så många som möjligt får komma till tals, är yttrandefriheten garanterad. Yttrandefriheten betraktar vi i vpk också som en kvalitativ fråga, en fråga om alt fä uttrycka egna åsikter. Har utbildningsministern glömt alla de grupper som han själv så gärna vill skall få medverka i fortsättningen - alla kulturarbetare och alla trubadurer? Jag vill ställa en rak fråga: Kommer de och kommer exempelvis programledare inom Sveriges Radio i fortsättningen att få en möjlighet att uttrycka personliga uppfattningar? Av den skrivning som finns och av det vi tidigare i dag fält höra verkar det inte vara så.

Det är inte yttrandefriheten som behöver motiveras, utan eventuella inskränkningar i den, fortsatte utbildningsministern litet längre fram i sitt tal. Då tycker jag också atl han skall motivera de allvariiga inskränkningar som han tillsammans med sina borgeriiga kolleger är i färd med atl införa. Elt lögnaktigt påstående blir ju inte sannare för att del upprepas, och en utbildningsminister blir inte mer trovärdig för alt han konsekvent undviker sakfrågorna och beskyller sina motståndare för atl vara förvirrade.

Herr lalman! Inskränkningarna i yttrandefriheten kommer atl få oacceptabla återverkningar pä programutbudet. I motsats till della lägger vi i vår parlimolion en rad konkreia förslag dels om hur man skall värna integriteten, men dels också om hur man skall förbättra programmen. Vi har krävt att andelen egenproducerade program - teaterstycken och liknande - skall öka. Det tycker nu inte kulturutskottet. En sådan ökning kosiar mer pengar, och det kan uppenbarligen inte accepteras från borgerlighetens sida. Kvalitetshöjningar är naluriigtvis bra, säger man. Men kosta - det får de inte! I valet mellan skräpkullur och en kvalitativt bra egenproduklion väljer regeringen det förra.

Vi har i vår motion lagt fram en rad förslag, bl. a. om en fasl TV-teaterensemble. Vi har krävt alt radion måste upphöra alt vara elt reklammedium för den multinationella grammofonindustrin. Vi har krävt en ökad frilansmedverkan och en annoriunda importpolitik. Vi har där pekat på att

exempelvis filmen i Iredje världen nu är inne i etl oerhört intressant utvecklingsskede, som vi här inte får ta del av. Vi har krävt ell bättre programutbud för barnen, och vi har, liksom f ö. också socialdemokraterna, krävt atl riksdagen gör elt utlalande mot del rena underhållningsvåldei, som ju främst drabbar barnen. Den främmande produktionen upptar hälften av all sändningstid i TV i dag. Det gäller inte bara importen utan också program producerade av det nätverk av privata bolag som vuxit upp inom landet och vars enda syfte är atl Oäna pengar. Kullurpoliliska ambitioner saknas där i stort selt. Tvärtom tvingas Sveriges Radio i dag serva dessa bolag med egna ateljéresurser och annal. Del är en orimlig situation om man samlidigl påstår sig hävda rundradioverksamhelens ökade kulturans 'ar. Eller se på radion: Bara för ett par veckor sedan demonstrerade Yrkestrubadurernas förening tillsammans med en rad invandrarorganisationer här utanför riksdagshuset för mer svensk musik, för mer invandrarmusik. Vänsterpartiet kommunisterna stödjer deras krav. Men var står kulturutskottet? Och var står Per Olof Sundman?

I propositionen hävdas vidare att de "informationspoliliska målsättningarna relativt sett överbetonals hittills". Del är elt förvånansvärt påslående. Utbildningsministern ser alltså en motsättning mellan ett bra nyhelsutbud och elt bra kulturutbud. För mig föreligger där ingen motsättning - tvärtom tycker jag att de kan komplettera varandra. Och tyvärr är det inte bara kulturutbudet som försämrats under de senaste åren ulan också nyhetsutbudet. Även här har vi lagt en rad konkreta förslag. Vi har krävt att nyhetsbevakningen skall byggas ut och att korrespondensnätet skall byggas ut för alt Sveriges Radio skall kunna uppfylla ens rimliga krav på de målsättningar som anges i proposilionen. Utbildningsministern kan gärna själv svara på hur många korrespondenter som finns i dag stadigvarande i Latinamerika och rapporterar därifrån.

Herr talman! Visst finns vissa posiliva inslag i propositionen-det skall inie förnekas. Det gäller ökade satsningar på de hörselskadades behov, de synskadades behov samt vissa språkliga minoriteters behov, men de är å andra sidan helt otillräckliga. Och man kan ifrågasätta om de ens är möjliga all genomföra med de anslag som ges.

Efter att ha läst såväl proposilionen som ulskollsbelänkandel och nu senast orden av Wikström i gårdagens Expressen så framstår del för mig som alll nödvändigare med en enkel kurs i matematik för den borgerliga riksdagsmajoriteten. Visst blir del slantar till bättre program, utropar utbildningsministern, del vore väl ändå konstigt orn inte medarbetarna på Sveriges Radio kan göra bättre program förde pengar de får, nämligen ytterligare 50 miljoner. Men de pengarna skall ju räcka inte bara till omorganisationen, som enligt Sveriges Radio beräknats till omkring 20 miljoner, utan de skall också räcka lill att förbättra programmen, starta regionala TV-sändningar, förbättra för de hörsel- och synskadade, förstärka lokalradion osv. Nu påslår visseriigen utbildningsministern att en omorganisation som berör över 1 350 personer inte kosiar pengar. Men det påståendet bör betraktas på samma sätt som mänga andra i regeringsförslaget och inte tillmätas någon större tilltro. Jag för

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

63

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

64

min del litar i det fallet belydligt mer på de medarbetare inom Sveriges Radio som kan organisationen och dess ekonomiska villkor, och jag litar mer på de redovisningar och föredragningar som getts i kulturutskotiet.

Slutligen, herr lalman, villjag kort beröra närradion. På litet längre sikt är närradion det kanske allvarligaste inslaget i regeringspropositionen. Närradion innebär helt enkelt att ekonomiskt starka grupper i fortsättningen skall kunna köpa sig tid i etern. Del menar vi är att införa reklam-TV bakvägen. Visserligen sägs i lagförslaget alt reklam skall vara förbjudet. Men ingenting hindrarexempelvis den lokala ICA-butiken atl slälla utrustning och liknande till förfogande, och vad motprestationen sedan kommer alt bli är lätt att föreställa sig.

Herr talman! Vi ser den föreslagna omorganisationen av Sveriges Radio som en onödig och dyr omorganisation som allvarligt hotar yttrandefriheten. Vi ser reformen som ett sleg på vägen mol en kommande nordisk satellil-TV och en anpassning lill de starka krafter som vill använda Sveriges Radio som ett instrument för sin maktutövning och elt medel för alt kunna påverka människorna i siällel för alt omorganisationen skulle innebära alt den svenska allmänheten fick ett bällre nyhetsutbud, ett bättre kullurutbud, mer teaterverksamhet, bättre filmer i TV.

Så några ord till Georg Andersson: Vi lycker från vänsterpartiet kommunisternas sida atl det är positivt att man från socialdemokratiskt håll vill slå vakt om Sveriges Radios nuvarande organisation, och i många siycken sammanfaller också våra krav. Men på några avgörande punkter finns viktiga skillnader. Den första gäller utbildningsradions ställning. Socialdemokraterna vill att utbildningsradion skall vara fristående från Sveriges Radio i övrigt. Del är hell inkonsekvent och ologiskl, om man vill slå vakt om integriteten. När det sedan gäller lokalradion vill socialdemokraterna ha en särredovisning av anslagen. Också det öppnar vägarna för påtryckningsmöj-ligheler. Vi har sagl att lokalradion skall ha kraftigt ökade resurser - den har satts på svältkost alltför länge - men det skall ske genom att man ger ordentliga anslag till hela förelaget. Där tycker jag atl socialdemokraterna tagit upp alldeles för litet pengar. Vänsterpartiet kommunisterna har föreslagilen resursförstärkning på totalt 150 milj. kr.,ochavdet kan vi tänka oss alt 35 milj. kr. går till lokalradion. Vidare förde i radioulredningen två socialdemokrater fram kravet på all Sveriges Radio skall utträda ur Svenska arbetsgivareföreningen - ett krav som vpk fört fram under en rad är. Det kravet avvisas nu av socialdemokraterna i kulturulskotlel. Dä vill jag fråga Georg Andersson om han anser atl del verkligen är förenligl med Sveriges Radio som etl företag i allmänhetens Oänst att vara med i den odemokratiska församlingen. Vi har i vår motion också tagit upp Nordsal. Vi hade en debatt om del förra veckan. Där vinglar socialdemokraterna som sanna liberaler från den ena sidan till den andra utan atl veta vilket ben de skall stå på. Jag kan bara konstatera alt man uppenbarligen inte är beredd att avskriva planerna på en nordisk satellit-TV, vilket jag beklagar.

Till sist den kanske mest avgörande frågan: Vi har från vpk förklarat alt vi om möjligt vill riva upp det beslul vi i dag är i färd med atl fatta om Sveriges

Radio. Var slår socialdemokraterna i denna fråga? Är man beredd alt efter ett eventuellt maktskifte återställa ordningen och sammanföra Sveriges Radio till ell sammanhållet bolag med ett avtal som värnar om yttrandefriheten, integriteten och elt gott programutbud? Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till samlliga vpk-motioner.

PER OLOF SUNDMAN (c);

Herr talman! Kulturutskottets betänkande nr 24 över radions och televisionens fortsatta verksamhel är omfallande. Dess värre är del också koncentrerat till sill innehåll. Där behandlas inte bara de stora frågekomplexen ulan också mängder av mindre enskildheter - en stor del av dem betydelsefulla, en del mindre viktiga. Elt stort antal talare har anmält sig i dag, och den totala anmälda lalartiden är lång. Jag kommer tyvärr, herr talman, själv att överskrida den talartid jag ursprungligen beräknade.

I mitt anförande skall jag bl. a. lägga några allmänna synpunkter på rundradioverksamheten och den föreslående organisationsändringen. En del synpunkter har redan framförts av utbildningsministern. Jag vill gärna passa pä att nämna att Jan-Erik Wikström och jag sedan länge diskuterat radiofrågor tillsammans och att vi redan för fem år sedan, som Georg Andersson påpekade, lade fram en omfattande, resonerande motion kring rundradioverksamhetens organisation.

Utöver de mera allmänna synpunkterna skall jag beröra några delfrågor som särskilt uppmärksammats i debatten. Både de frågorna och andra frågor kommer atl tas upp av andra företrädare för utskottsmajoritelen i kulturutskottet och konstitutionsutskottet.

I likhet med många andra här i kammaren tillhör jag den generation som vuxit upp med rundradioverksamheien. Själva termen "rundradio" myntades 1922, samma är som jag föddes - och samma år som televerket påbörjade sina första försökssändningar. Jag minns farbror Sven och kusin Alexander från min fem- sexårsälder och de laddade nyhetssändningarna under 1930-talet och kriget. Under 1950-talel bodde jag i en norrländsk avkrok där dagstidningarna alltid var minsl etl dygn gamla och där radion var en omistlig kontakt med ytterväriden - trots att den bäsla sändningstiden på kvällarna regelmässigt fördärvades av sovjetiska slörningssändare. De var inte riktade mot oss utan mot Radio Free Europé. Jag upplevde också där televisionens inbrott i en avlägsen Oällbygd, och jag säg dess enorma möjligheter som kultur-, kunskaps- och nyhelsförmedlare.

Men jag har inte bara varit en intresserad radio- och TV-konsument. Jag gjorde mitt första egna radioprogram pä hösten 1957. Sedan dess och fram till del jag blev ledamot av riksdagen har jag medverkat inom ljudradio och television i praktiskt taget alla funktioner som slår öppna för en frilansa re.

Jag har varit ledamot av den nuvarande radionämnden frän dess tillkomst 1967 fram till för tvä år sedan, och jag har därefter suttit i Sveriges Radios styrelse. Under min lid i riksdagen och dess kulturutskott har jag-som jag återkommer lill och som Georg Andersson påpekade - helt naturiigt starkt

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

65

5 Riksdagens prolokoll 1977/78:149

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

66

engagerat mig i frågor som rör den svenska rundradioverksamheien och Sveriges Radios arbetsvillkor.

Herr talman! Med den här redovisningen vill jag ha sagt atl jag har en hel del förstahandskunskap om den svenska radioverksamheten. Men jag vill också lillägga: Delta innebär inte att jag har tvärsäkra och helt bestämda synpunkter i alla detaljer på hur omorganisationen -som nu är nödvändig -skall se ul. Jag har aldrig haft några kategoriska patentlösningar till hands på hur programverksamheten bäst skall utformas. Och jag har alltid varit starkt medveten om svårigheten att i ord uttrycka den lag och del avtal som definitivt bäst skall dra upp de yttre ramarna för programverksamheten. Tvärsäkerheten finns i desto rikare mått på andra håll. Senast har den demonstrerats av de tvä föregående talarna från denna talarstol. De tycks vela hur man skall lösa alla problem - del är bara del att de inte är ense om hur lösningarna skall se ul.

Jag har sannerligen haft anledning all fundera över hur sammansalt radioproblematiken är efter det all radioulredningen lagt fram sitt betänkande, under remissbehandlingen i radiostyrelsen, under penetreringen av radiopropositionen och under arbetet i kulturutskoltel. Jag har tvingats kombinera dessa funderingar med den parallella debatten och utredningsverksamheten kring en nordisk TV-salellil och mitt arbete i den förra årel tillsatta videogramutredningen.

I en sådan situation inser man snart att del finns många alternativa lösningar, många nya vägar alt pröva, och atl det är nära nog omöjligt all i förväg med säkerhet avgöra vilken lösning, vilken väg, som slutligt är den bästa. Jag vel attjag inte är ensam om att inta en prövande och omprövande hållning i dessa frågor. Jag har mött denna hållning hos många enskilda bland Sveriges Radios medarbetare på olika nivåer.

Det är mot den bakgrunden av prövande och omprövande eftertänksamhet jag ställer mig bakom allt väsentligt i de förslag som framlagts i propositionen.

Vi här i riksdagen skall göra övergripande överväganden. Därvidlag är del naluriigtvis av stor betydelse för oss atl vi lar del av de synpunkter som läggs fram t. ex. av de anställda vid Sveriges Radio. De har praktiska erfarenheter och kunskaper, vilkas vikl inte får underskattas. Men vi får inte glömma att en facklig organisation också - det är självklart - lill icke ringa del i sina uttalanden präglas av facklig strategi. Man vill ha mer pengar för programverksamheten, och då ställer man sig lätt avvisande till organisationsändringar, som kan befaras minska de egentliga programmedlen. Man vill i görligaste mån arbeta i lugn och ro, och man ställer sig därför avvisande till organisationsförändringar som innebär nya eller ändrade arbetsuppgifter. För en facklig organisation är det betydligt enklare att ta ställning i en sådan fråga än del är för oss i riksdagen; detta sagl i anledning av myckel kategoriska uttalanden från medarbetarna vid Sveriges Radio.

Det finns dock i dag anledning att något se på den svenska rundradions verksamhet och organisation genom åren.

De första försökssändningarna kom i gång är 1922, som jag nämnde

inledningsvis. År 1924 antog riksdagen en lag om - som del hette - "den trädlösa lelefoniens utnynjande för rundradioändamäl". Detta innebar atl AB RadioOänst bildades. Företaget hade sina första sändningar den 1 januari 1925.

Verksamhel och sändningslid ökade snabbi. De första skolradiopro-grammen sändes redan 1928. Önskemål om två ljudradioprogram framfördes och avvisades första gången 1929. Den första egentliga radioutredningen utsågs 1933. Denna föreslog bl. a. att radiosändningarna skulle anförtros ett statligt bolag. Detta förslag avvisades. AB RadioOänst bestod; dock fick staten ökad representation i styrelsen.

År 1943 tillsattes en ny radioutredning. Denna lade fram sill belänkande i januari 1946. Beslut fattades om nya sändningsfacilileter, och man beslöt att sikta in sig på flera samtidigt sända program. Man räknade då med irädradiosändningar som den bästa tekniska lösningen. RadioOänst bestod.

År 1952 tillsattes den s. k. dubbelprogramutredningen. Denna lade fram sitt belänkande 1955, i vilket konstaterades alt ulvecklingen gått snabbt och atl Irädradiosändningar inte längre var aktuella - FM-tekniken hade tagit över.

Televisionen stod för dörren. En TV-utredning tillsaUes 1951. Denna föreslog försökssändningar 1952, och i oktober 1954 lade den fram sitt slutbetänkande.

År 1956 beslöt riksdagen att TV-sändningsnätet skulle byggas ut i statlig regi och alt AB RadioOänst skulle få ensamrätt lill programverksamheten.

År 1955 började ljudradions P 2-sändningar. Årel därpå startade de första reguljära TV-sändningarna. 1957 försvann AB RadioOänst och ersattes med Sveriges Radio AB. Den väsentliga skillnaden var atl folkrörelserna tillkom som aktieägare. I praktiken var det samma organisalion som levde vidare. Tankar väcktes på att förstatliga organisationen, men de avvisades. Detta hände gång på gång. Samtidigt avvisades gång på gång förslag om att bryta monopolet genom att införa en konkurrerande reklamfinansierad radio- och TV-verksamhet. Denna har lagils upp i dagens debatl av tidigare talare. Somliga roar sig ju med atl måla spöken på väggen. Jag tror att vi kan säga alt reklamfinansierade ljudradio- eller TV-sändningar numera är definitivt avförda från dagordningen. De hör inte hemma i dagens debatt.

År 1960 tillsattes den nya radioutredningen, som bl. a. fick till uppgift att fundera över regional verksamhet. Två år senare fick den tilläggsdirektiv att också syssla med TV:s framtid och då framför allt om och när vi skulle kunna etablera en andra TV-kanal.

År 1966 kom riksdagens beslul om två TV-kanaler i "stimulerande tävlan". 1967 fick vi en ny radiolag, en ny radioansvarighetslag och ett nytt avtal mellan staten och Sveriges Radio, och 1972 var de två radiokanalerna helt jämställda vad angår ekonomi och sändningslid. Till allt det här uppräknade kommer en serie ambitiösa utredningar inom Sveriges Radio.

Vi har alltså diskuterat de här frågorna länge och utvecklingen har varit snabb. Tekniken har förfinats och språngvis skapat nya förutsättningar för

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

67

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

68

etermedia. Det som under 1920-talet våren spännande och intressant lek vid knastrande kristallmoUagare är i dag, på gott och ont, en betydande del av den verklighet i vilken vi lever - den verklighet som beslår av 22 000 limmar ljudradio och 4 500 timmar TV per år.

Del är egendomligt atl denna växande programverksamhet sä länge kunnat existera inom en enda organisalion. I bönan av 1930-talel kunde de fasl anställda programmedarbelarna vid radioföretaget samlas i ett rum och förevigas på samma fotografi. I dag uppgår de till ungefär 1 500. Den tekniskt arbetande och den administrativa personalen har ökat i antal i samma omfattning. Allt della har fram till nu hållits samman inom etl enda förelag.

Under de senaste decennierna har det i den allmänna debatten och här i riksdagen riktals krilik mot företagel. Del har beskrivits som för stort och för byräkraliserat för att på rätt sätt kunna gå i land med sina uppgifter. Den kritiken har ofta skjutit över målet - stundom grovt.

Å andra sidan är del uppenbart att starka krav gjorde sig gällande under 1960-talet, som syftade till en decenlralisering av besluten inom radioföre-lagel, en strävan mot fler enheler med större självsländighel.

J966 års proposition och riksdagsbeslut kan betraktas som elt första allvarligt steg i den riktningen. Vi fick ju då sex i hög grad självständiga programenheter. Av särskild belydelse var att de två TV-kanalernas relationer lill varandra fick en speciell utformning och alt dislriklen fick en särskild organisation.

År 1975 kom beslutet om lokalradion. Den fick som bekant karaktären av dotterbolag. Årel därpå var del dags för utbildningsradion som också den blev ett dotterbolag.

Det här är en tydlig utvecklingstendens, och i den ulvecklingens föriängning framstår det förvisso inte som orimligt att låta också ljudradion och televisionen få karaktären av två självständiga programföretag - alltså att ta steget fullt ut och förvandla Sveriges Radio lill en koncern med ett moderbolag och fyra dotterbolag. En ulveckling i den riktningen har påbörjats, och del är naturligt atl låta den fortsätta.

Det finns argument som talar mol en sådan organisation. De redovisas utföriigt och ulan överord i Sveriges Radios yltrande över radioutredningens belänkande. Jag har själv deltagit i arbetet med delta remissyttrande. Under den gångna hösten och vintern debatterades livligt etl par interna kanslihuspromemorior. Jag syftar på de mångomtalade s. k. horisontella resp. vertikala huggen. För mig framstod de där skisserade organisationslösningarna som omöjliga. Den koncernmodell som presenterades i radiopropositionen -modifierad med hänsyn till de synpunkter som framförts under debatten -finner jag emellertid väl värd att pröva.

Del ur organisatorisk synpunkt väsentligaste är givetvis alt ljudradion och televisionen blir självständiga programföretag. Del bör påpekas att detta inte aren unik svensk tankegång. En sådan klyvning har redan genomförts t. ex. i Frankrike -jag säger det trots att Eva Hjelmström nyss nämnde Frankrike som ett skrämmande exempel. I den livliga debatten i Norge kring NRK;s,

Rikskringkastingens, verksamhel har krav framförts alt ljudradio och television skall anförtros två separata förelag- delta trots all man där bara har en TV-kanal och ell ljudradioprogram.

I kritiken av propositionens organisalionsförslag har man särskilt uppehållit sig vid integriietsfrägan. Man menar alt fyra programproducerande företag skulle få svårare att bevara och stärka sin självständighet, sin integritet, gentemot statsmakterna och de starka organisationerna i vårt land. Jag tror inte det resonemanget håller inför en mera närgången prövning.

Om vi i dag sedan ett antal är tillbaka hade haft etl självständigt radioföretag och ett självständigt TV-förelag och förslag väckis om all de skulle slås ihop lill etl enda företag, lillsammans med lokalradion och ljudradion - då, i den situationen, hade man sannolikt med belydligt slörre rätt kunnat gå ut och varna för alt integriteten var hotad.

Enligt propositionen skall vart och ett av dotterbolagen iakttaga saklighet och opartiskhet, och varje företag skall i princip i sin programverksamhet iakttaga skälig balans mellan olika åsikter och intressen. Också detta har uppfattats som etl hol mol programföretagens integritet och etl hol mol medarbetarnas yttrandefrihet. Risken är slor, sägs del i den socialdemokratiska partimolionen, att programmen blir mera utslätade och alt möjligheterna alt göra kritiska reportage och kontroversiella program blir beskurna. I vpk-motionen är man inne på samma tankegångar.

Det kan finnas skäl alt erinra om att dessa grundläggande programregler är av gammall datum. När RadioOänst började sin verksamhel 1925 skulle man bl. a. iakttaga följande direktiv frän statsmakterna:

"Rundradioprogrammen--- skola hållas på hög ideell, kulturell och

konstnäriig nivå, och vara präglade av vederhäftighet, saklighet och opartiskhet."

Motiven till dessa krav på vederhäftighet, saklighet och opartiskhet är välgrundade, och de behöver inte rekapituleras här. De har hängt med genom åren,och de kommeratt finnas kvar i överskådlig framlid. De mjukades upp i någon mån med 1967 års radioavtal, där det sägs att programverksamheten i sin helhet skall präglas av balans mellan olika åsikter. Radionämnden har accepterat atl partiskhet i ell program eller ett programinslag i en TV-kanal kan balanseras av sä atl säga motsatt partiskhet i program eller programinslag i den andra kanalen - eller i ljudradion.

Behandlingen av denna fråga har dock inte varit problemfri i radionämnden, som man skulle kunna tro av debatten. Del har stundom varit besväriigt för radionämndens ledamöter att avgöra i vad mån etl fristående program på etl rimligl sätt balanseras av andra program. När det gäller t. ex. program riktade lill barn har nämnden ställt högre krav på balans inom ett och samma program - eller i förekommande fall en och samma programserie.

Här bör man kanske också påpeka något som tydligen är bortglömt i diskussionen; vi befinner oss redan nu i en situation där vi har tre företag som vart för sig skall iakttaga balans i sin programverksamhet - det nuvarande Sveriges Radio, lokalradion och utbildningsradion. De tre förelagen kan inte påverka varandras program - de ärju självständiga - och de kan alltså inte

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jörtsalia verksamhet, m. m.

69

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

70

räkna med en så atl säga övergripande balans i programutbudet.

Med den nya organisationen får vi fyra programföretag som är självständiga i förhållande till varandra, och dessutom uttalas del i propositionen alt den ena TV-kanalens program inte skall kunna balanseras av program i den andra kanalen. Det sista motiveras givetvis av de tvä kanalernas vidgade självsländighel. Naluriigtvis har balansproblemel därmed blivit mera påtagligt.

Men frågeställningen är mera komplicerad än den ser ul. Ingenting talar för att programproducenterna i Sveriges Radio hittills, närde gjort program som kan bedömas som partiska, före sändningen försäkrat sig om atl detta program skulle balanseras av ell annat program. Del handlar alltså knappast om att del har förekommit en sorts planerad balans eller - om man sä vill - en planerad partiskhet.

Men, som sagl, balansproblemel blir mera påtagligt med de nya reglerna. Jag har emellertid svårt atl föreställa mig att de skall få de svära konsekvenser för yttrandefriheten som många lycks föreställa sig, däribland Georg Andersson och Eva Hjelmslröm.

Från SIF-klubben, kulturarbetarna och förfatlarkåren har det framförts synpunkter på delta. Man uttrycker oro för alt yttrandefriheten skall inskränkas med detta nya krav på balans inom varje programförelag för sig. Georg Andersson riktade en direkt fråga till mig om hur jag ser på dessa kulturarbetares värderingar.

Jag tror hell enkelt atl man felbedömer verkningarna av de nya reglerna. Jag tror inte att mångfalden kommeratt bli lidande. Snarare finns del skäl att anta alt den skall förstärkas. Detta ligger ju -det finner man vid litet närmare eftertanke - inbäddat i balanskravel. Sänds ett program av viss typ skall det balanseras av ett annat. Det ärju en garanti för ökad mångfald.

Jag tror inte heller på det resonemang om självcensur som har förts i flera sammanhang. Det hänger samman med att jag väl känner de s. k. kulturar-belargrupperna här i landet. Jag har slor tilltro till både deras och radiomedarbetarnas integritet och självständighet som personer.

Nu några ord om demokralibegreppet,som ju också har betraktats som en kärnfråga i debatten.

Den s. k. demokratibestämmelsen från år 1967 innebär elt avsteg frän opariiskhetskravel pä programverksamheten. Del stipulerades atl Sveriges Radio skulle hävda de "grundläggande demokratiska värdena".

I propositionen föresläs att demokratiregeln skall överföras frän avtalet lill radiolagen. De socialdemokratiska reservanterna i utskottet delar - enligt reservationen 13 - majoritetens uppfattning all demokratibestämmelsen bör överföras lill radiolagen. Däremot motsätter man sig formuleringsändringarna. Socialdemokraterna är som bekant inte ensamma om detta.

Man hävdar atl en praxis ulvecklals inom Sveriges Radio och radionämnden för hur den gamla formuleringen skall tolkas samt atl en ändring skulle skapa nya lolkningssvårigheier. Enligt min bedömning förhåller del sig knappast så, att det kommer alt bli några slörre tolkningssvårigheter. Här bör vi ha klarl för oss att demokratiparagrafen under de elva år som den

nuvarande radionämnden fungerat har blivit aktuell bara vid ett fåtal tillfällen - jag tror att de kan räknas på ena handens fingrar; i vart fall på båda händernas fingrar. Del har alltså inte medfört några slörre problem.

I skriften "Radionämnden anser. . ." - av nämndens tidigare sekreterare, Lars Bergman - som utgör en översikt av nämndens beslut under fem och elt halvt är behandlas i etl avsnitt de ställningstaganden som nämnden gjorl i anledning av demokraliregeln. Av texten framgår att hävdandet av de grundläggande demokratiska värdena innebär dels att man skall hävda det demokratiska statsskickels grundidéer, dels att man skall hävda principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.

När nu demokralibeslämmelserna föreslås överförda från avtal till radiolag har man alltså samtidigt genomfört ett förtydligande med ledning av hur bestämmelserna hittills tolkats. Någon ändring i sak är det helt enkelt inte fråga om. Della framhålls faktiskt i den socialdemokraliska reservationen på denna punkt, där man bekräftar att innebörden i den nya formuleringen återfinns i den gamla - alltså är utskottsmajoritei och reservanter egentligen överens på den här punkten.

Jag har, som jag nämnde, varit ledamot av radionämnden under åtskilliga år. Jag känner för egen del ingel slörre behov av alt genomföra den ändring som föreslogs av radioulredningen och som nu föreslås i proposilionen och utskottets betänkande. Å andra sidan är det ju ingalunda ovanligt att man förtydligar en praxis när den förs in i en lagtext. På den här punkten följer jag helt enkelt konsliiutionsutskottets yltrande. Frågan kommer senare i dag atl las upp av Sven-Erik Nordin liksom av Gunnar Richardson.

Demokraliregeln las också upp i vpk:s partimotion. Där menar man atl de gamla bestämmelserna om att radion skall hävda de grundläggande demokratiska värdena hell enkelt skall avskaffas och att de programmedarbelare som i framtiden kan komma att kritisera det demokratiska statsskicket löper risk atl bli lagbrytare - underförstått löper risk atl straffas. Det finns också en och annan representant för medarbetarna på radion som tror att det förhåller sig pä det viset.

De här formuleringarna är- liksom åtskilligt annat i motionen - i och för sig intressanta, om också på elt annat sätt än vad moiionsförfattarna tänkt sig, men del är naluriiglvis svårt alt diskutera delta här i kammaren. Det beror ju på all tankegångar, ordval och formuleringar hamnat litet vid sidan om det som vi andra upplever som verkligheten.

Jag skall nu säga någol om frågeställningarna kring våld och våldsinslag i TV-programmen. Del är en sak som har diskuterats livligt, särskilt under senare år.

Den socialdemokratiska reservationen 9 ligger innehållsmässigt myckel nära skrivningarna i propositionen och utskotlsmajoritetens betänkande.

I reservalionen sägs - liksom i socialdemokraternas partimotion - all det numera är väl dokumenterat alt "våldsinslag i underhållsprogram haren klart negativ inverkan på framför allt barn", och man uttalar sin förvåning över att departementschefen inte delar denna uppfattning. Här anstränger man sig

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

71

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

72

verkligen för all misstolka och hårdra propositionens formuleringar! Också propositionen tar upp våldsbilders och våldssekvensers negativa effekter, men där påpekas också att de undersökningar som hittills publicerats inte medger några entydiga tolkningar.

Propositionens skrivning är seriös och korrekt. Frågan om hur våldsinslag i filmer och TV-program påverkar sin publik har varil föremål för diskussion och forskning sedan åtminstone mitten pä 1930-lalet, och forskningen och debatten har successivt intensifierats efter televisionens snabba genombrott.

Detta är etl stort och komplicerat problemområde. Vi kan i dag inte ens pä elt vettigt sätt förklara varför väldspräglade program framstår som attraktiva för så många människor, varför de samlar så stor publik, varför de lycks vara särskill attraktiva för vissa yngre åldersgrupper.

Det man är mesl rädd för när det gäller våldsframställningar är avtrubb-ningseffektenoch tillvänjningseffekten-dvs. att våld kan komma alt framstå som och accepteras som en tilläten metod all lösa konflikter. Det bjuder på stora svårigheier all frilägga och mala sådan påverkan och all experimenlelll belägga den. Del är uppenbart atl graden och arten av effekterna varierar frän individ till individ och också med de former under vilka vederbörande tar del av mediavåldet.

Videogramutredningen skall enligt sina direktiv särskill granska hur barn och ungdom påverkas av TV-program och därmed också film. Ulredningen har engagerat två experter för atl göra en sammanställ ning och utvärdering av forskningen inom del här områdel. Hittills har tre promemorior satts på pränt som redovisar svensk, nordisk resp. internationell forskning. En sammanfattande utvärdering kommer att presenteras längre fram i år.

Här bör man också inskjuta att den aktuella forskningen ingalunda sysslar enbart med våldsframställningens effekter- utan med hur barn och ungdom över huvud taget påverkas av TV-lillande i sig, oavsett vad del är för program de lar del av. De frågeslällningarna går inte atl särskilja från våldsproblematiken.

Och här bör man göra ännu etl påpekande. Den mest omfattande grundforskningen har ägl rum i USA och Storbritannien. Forskningsresultaten - del gäller särskilt de amerikanska - är inte ulan vidare tillämpliga på svenska och nordiska förhållanden. Vi har ett annorlunda programutbud och andra littarvanor.

Hell oav:5elt om underhållningsvåldet har skadliga effekter eller ej finns det i vårt land en praktiskt taget enig opinion mot våldet i film, seriemagasin, kiosklitteratur och TV. Vi avvisar del redan av moraliska och estetiska skäl. Vi finner det t. ex. nödvändigi alt ha en tämligen restriktiv filmcensur.

Sveriges Radio har kritiserats, stundom hårt, för för myckel våld i gestaltande program. Det gäller då framför allt eller nästan enbarl importerade serieprogram. Radionämnden genomförde 1976 en granskning av sammanlagt 36 program, de flesta ingående i olika serier, alla utom en importerade.

Vid radionämndens beslut den 31 mars förra årel framfördes viss kritik mot

inslag i en del program, men nämnden kunde inte finna att de granskade programmen stred mot radiolag och avial. Tre reservanter anförde dock avvikande mening och ansåg atl bl. a. Kojakserien passerat gränsen för vad lag och avtal kunde medge.

Det står hell klart att man frän Sveriges Radios sida intar en restriktiv hållning till underhållningsvåldet och all man har bestämda och ökande ambitioner all undvika våldsinslag. Det framgår tydligt vid jämförelser med programutbudet i andra länder. Del står också klart all man följer forskningen, och vi vel all man också bedriver egen forskning och genomför egna undersökningar.

Frågeställningarna var akluella när vi fick 1966 års radiobeslul. De diskuteras bl. a. i skriften Radio och TV möter publiken 1972, en bok från publik- och programforskningsavdelningen vid Sveriges Radio. De togs upp på nytt i tvåkanalulredningens rapport nr 3 år 1975. De har penetrerats och debatterats vid många programkollegier och programseminarier-det senasle för etl par veckor sedan. Det råder ingen tvekan om att medarbetarna vid Sveriges Radio intar samma avvisande hållning till underhållningsvåldei som vi i riksdagens kulturutskott och vi här i kammaren och den seriösa, allmänna opinionen. Det finns ingen grund för atl tro att det skall bli annorlunda i framliden.

Egentligen är reservationen 9 onödig. Den har ju i allt väsenlligl samma innehåll som texten i proposilionen och betänkandet.

Herr talman! Jag finner attjag redan håller på att langera den lid somjag har aniecknai mig för pä lalariisian. Jag vill dock avslutningsvis någol beröra koslnadsfrågorna och medelsanvisningen.

Frän många häll - inte minst i molioner och av Georg Andersson från talarstolen för en stund sedan - har kostnaderna för organisalionsändringen förts fram som elt tungt argument för all allt skall bli vid del gamla, eller snarare vid del nuvarande.

Del är självklart alt själva omvandlingen av radioverksamheiens organisation kommer atl medföra koslnader. Vissa överslagsberäkningar har gjons av ledningen för Sveriges Radio. Om regeringen i propositionen skulle föra ett resonemang kring omläggningskostnaderna skulle delta också innebära an man lade sig i omläggningens genomförande. Och della skulle strida mol de grundläggande principerna för rundradioverksamhetens självsländighel gentemot statsmakterna.

För min egen del misstänkerjag-och jag tror att det är pä goda grunder-atl kostnaderna kommer atl bli högre än de mer optimistiska räknar med. Å andra sidan är det övergångskostnader. De kommer att främst beröra budgetåret 1978/79 och i viss mån också de därpå närmast följande budgetåren.

På den här punkten vill jag peka på den s. k. dragningsrätten - som nu föreslås höjd från 15 till 30 milj. kr. Om omständigheterna så kräver bör -enligt min mening - reglerna för dragningsrätten kunna ges en generös tolkning.

Frågan om medelsanvisningen för de kommande budgetåren har diskute-

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsäita verksamhet, m. m.

73

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhel, m. ni.

74

räls ingående inom ulskottels majoritet. Därvidlag har Georg Andersson hell rätt. Del är klart alt man inom en grupp - elt utskott - på det här viset noga diskuterar en viktig fråga och atl olika åsikter och värderingar bryts mot varandra. Men vi har stannat för att föreslå atl riksdagen godkänner de förslag till medelsberäkningar som läggs fram i propositionen.

Vid beräkningen av medelsanslagen har departementet utgått från innevarande budgetårs anslag, på vilket man lagl en automatisk kostnadsökning på 8,3 96.

Delta belopp kan komma alt öka om ulvecklingen av konsumentprisindex blir snabbare än beräknat. Denna form av kostnadsökningskompensation föreslås bli regel för framtiden.

Invändningar har riktats mot detta, och socialdemokraterna har föreslagil -del framfördes av Georg Andersson fören stund sedan här-att man i stället skall tillämpa en kombination av konsumentprisindex och lönekostnader.

Om båda de här olika reglerna kan sägas att de kan slå olika frän är till år. Del är omöjligt att förutse vilken som ger del i längden rättvisaste utslaget. Utskottet har stannat för propositionens förslag.

Georg Andersson har här i talarstolen gjort ett stort nummer av att socialdemokraterna vill tillföra Sveriges Radio ylleriigare medel för driftkostnader nästkommande budgetår. De föreslår i sin reservation att anslaget skall höjas med 24,1 milj. kr. uiöver regeringens förslag. Till det vill jag foga en kommentar. Den sammanlagda lönesumman inom rundradioföretaget ligger på ca 500 milj. kr. Socialdemokraterna vill höja arbetsgivaravgiften, den s. k. löneskatten, med 3 %. Regeringen har genomfört en sänkning med 2 %. Enkel matematik ger vid handen att skillnaden är S%. Det betyder för Sveriges Radios del 25 milj. kr. Det slipper Sveriges Radio betala ut. Hade vi haft en socialdemokratisk regering hade den föreslagna höjningen på ca 25 miljoner ätit upp sig själv.

Radioutredningen föreslog att radioförelagel skulle få möjligheter atl arbeta med rullande treåriga verksamhetsplaner. Som Georg Andersson påpekade har Jan-Erik Wikström och jag framfört den tankegången i vår moiion 1973. Del är också hell rikligt att Thorbjörn Fälldin och jag hade det förslaget i en moiion redan 1971.

Under hänvisning lill del nuvarande samhällsekonomiska läget anser sig departementschefen inte beredd att nu lillslyrka en sådan ordning. Georg Andersson hakade sig fasl vid del samhällsekonomiska lägel. Jag hakar mig hellre fasl vid ordet nu - inte nu beredd alt tillstyrka en sådan ordning. På sikt framstår del dock, och därom tror jag atl utbildningsministern ochjagär helt ense, som angeläget atl en sådan ordning kommer till slånd.

Herr lalman! Innan jag slutar skulle jag vilja kommentera något av det som sagts av tidigare talare. Georg Andersson målade som sagt spöken på väggen. Privatisering av radion anar han någonstans bakom den nu framlagda radiopropositionen och det nu formulerade ulskottsbelänkandet. Vart är centern på väg? frågade han. Mol en reklamradio? Är ni på väg att dra ul i härnad mot folkrörelserna? Jag behöver inte svara på frågorna. Det är för ljust här inne för att diskutera spöken!

Eva Hjelmström talade om balansen i programutbudet. Också Eva Hjelmström målar spöken på väggen, drar slulsatser som del sanneriigen inte finns täckning för vare sig i propositionen eller i utskottsbetänkandel. Av någon egendomlig anledning föreställer hon sig all del någonstans finns inbäddat i texten atl det inte bara är fråga om balans inom samma programföretag utan t. o. m. inom samma program. Hon säger atl om hon vill göra ett kritiskt program om Volvo och Gyllenhammar vägrar att ställa upp, då blir det inget program. Jag skulle föreslå Eva Hjelmslröm all informera sig litet mer om vad radionämnden har för praxis när det gäller de här frågorna. Om någon vägrar medverka i ett program får del i princip ändå sändas, även om del råkar uppstå partiskhet i programmet.

Eva Hjelmström log också upp den kära frågan om Nordsalprojektet. Jag lycker all det är roligt all resonera om del, men jag skall inte göra det nu. Den frågan hör inte hemma här, eftersom den helt riktigt håller på att utredas.

Sedan slällde också Eva Hjelmslröm en direkl fråga lill mig. Jag fattade inte rikligl sammanhangel, eftersom jag råkade nysa just då hon formulerade frågan. Men det rörde sig om min uppfattning beträffande innebörden av ordet "ungefär". Hon tyckte att del var något misstänkt med det ordet och vill ersätta det med "allmänna riktlinjer". Jag får be Eva Hjelmström au tala om för mig vad "allmän" är för något.

Herr talman! Samtidigt som jag än en gång beklagar alt jag har överskridit min talelid -jag tror alt det är första gången under mina tio är i riksdagen som jag har gjort det - fär jag yrka bifall till kullurutskottels hemställan pä samtliga punkter.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, ni. m.

Under detta  anförande överlog förste  vice talmannen  ledningen av kammarens förhandlingar.

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Per Olof Sundman talade här om behovet av en prövande och omprövande hållning. Lål mig få säga att det bogar bli något prövande för oss i kulturutskottet att ständigt bevittna Per Olof Sundmans omprövande hållning.

Del var svårt alt spåra någon entusiasm över proposilionen i Per Olof Sundmans anförande, som mera var elt pliktskyldigt försvar. "Härtill ärjag nödd och tvungen" kunde ha satts som rubrik över del. Det var väl också därför han ägnade så stor del ål historieskrivning och skildring av sina privata kontakter med Sveriges Radio - intressanta i och för sig men inte särskilt meningsfulla i den här debatten.

Jag vet atl Per Olof Sundman inte älskar det förslag som han här är satt att försvara. Han är ledamot av radiostyrelsen och har i den egenskapen avgivit ett remissvar - del skedde i slutet av september 1977 - som har blivit helt överkört i kanslihuset. Nu försvarar han kanslihusels hållning. Det måste vara svårt att på del här sättet dagtinga med sin övertygelse. Jag kan förstå Per Olof Sundmans plågor.

Men skulle inte Per Olof Sundman ha kunnat undvika en del av de problem

75

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

som han nu har försall sig i? Fanns del verkligen ingen möjlighet att komma in i del slutna rum där proposilionen författades för atl i lid slå näven i bordel?

Per Olof Sundman var en av de ivrigaste tillskyndarna av alt radioutredningen kom lill stånd. Men var det verkligen elt sådant här resultat han då tänkte sig? Jag tvivlar på det. Jag har tidigare nämnt hans förslag om treåriga budgeter, som han nu röstar emot. Jag vet att Per OlofSundman har kommit till insikt om att Sveriges Radio behöver mera pengar för nästa år och att omorganisationen kostar, men också på den punkten avser han tydligen att rösta emot sin tidigare inställning i dag. I elt senare inlägg skall jag ålerkomma lill medelsanvisningarna.

Jag har fält en känsla av all cenlern vill göra någonting för lokalradion och därför har medverkat till all häva restriktionerna i fråga om underredaklioner och begränsningen lill residensstäder - någonling måste man ju göra för decentraliseringen. Men kan Per Olof Sundman nu förklara för oss hur lokalradion skall få resurser lill delta inom den snäva ram som regeringen och utskottsmajorileten anvisar?

76

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Per OlofSundman vill inte diskutera spöken, säger han. Då vägrar han att diskutera med en väldigt bred remissopinion: med de lunga fackliga organisationerna, med den samlade kulturopinionen, med medarbetarna vid Sveriges Radio. De spöksyner som bl. a. jag målade upp här i form av en privatiserad radio och TV delar vi nämligen med alla dessa organisationer. Vi är alltså inte ensamma om att se det här förslaget som etl steg på vägen mol högerns gamla idé om en reklamfinansierad rundradioverksam-het.

Per OlofSundman lar över huvud laget inte upp det jag särskilt pekade på i milt första inlägg, nämligen närradio och när-TV som elt första sleg pä vägen mot att föra in reklam i etern. Faktum ärju alt det inte finns någonling i lagförslagel om närradio och när-TV som garanterar alt inte t. ex. del lokala köpmannaförbundet kommer atl slälla utrustning lill förfogande för organisationer och sedan förvänta sig genOänsler smygvägen.

Sedan var Per OlofSundman åter inne pä delta med opartiskhet, integritet och demokrati. Jag kan hålla med Georg Andersson om atl det våren väldigl motsträvig och egendomlig argumentation som Per Olof Sundman förde. Den var t. o. m. motsägelsefull i flera stycken. Beträffande opartiskheten sade Per OlofSundman t. ex. att radionämnden har accepterat att hela programutbudet skall bedömas och inte varje kanal och förelag för sig. Därefter sade Per OlofSundman alt del redan i dag finns tre förelag och alt de skall bedömas för sig. Men ett faktum ärju att ell program inom lokalradion kan vägas mol ell program inom riksradion.

Per OlofSundman försökte också vinna en billig poäng genom all säga alt om vi i dag hade haft fyra företag och slagit ihop dem, dä hade integriteten hotats. Varför? Jag pekade tidigare på Frankrike, där man nu diskuterar just en sammanslagning, därför alt det nuvarande sysiemel lett till en enorm

byråkratisering och ökade koslnader samt därför att man bakvägen fört in reklam.

PER OLOF SUNDMAN (c) kort genmäle:

Herr lalman! Del är klart, Eva Hjelmström, all det är litet knepigt atl förstå det där med spöken. De ärju svåra alt se. Vad jag menade med spöken var Eva Hjelmströms resonemang om att de nya reglerna skulle innebära inte bara vad de fakliskt innebär, nämligen balans inom varje programföretag för sig, utan också balans inom samma program. Det kravet finns inte. Det kallar jag för spöken.

Frågorna belräffande närradion kommer atl tas upp av en annan talare.

Jag sade inte alt integriteten skulle bli hotad, om vi hade etl slort anlal förelag och slog ihop dem. Del beror på hur sammanslagningen går lill och vilka förelag man har haft tidigare. Jag är eftertänksam och vill gärna pröva, ompröva och tänka efter innan jag lar slällning. Det kanske är ovanligt i en del politiska kretsar. Men jag vill betona att jag gör så. Därför tog jag upp det tidigare i min inlägg.

Jag sade att om vi hade haft fyra förelag i dag och Jan-Erik Wikström föreslagit att vi skulle slå ihop dem lill ell enda företag, hade vi säkerligen fått - det är en spådom från min sida - en stört.sjö av protester mot detta sätt att försöka centralisera, styra och påverka företagens programutbud.

Georg Andersson undrade om jag hade några kanaler till kanslihuset. Bästa Georg Andersson, skall jag redogöra för min vänskap med Jan-Erik Wikström och tala om attjag stundom pratar med folk? Det har ju inte alls med sakfrågan alt göra. Georg Andersson frågade vidare om jag verkligen hade väntat denna proposition. Nej, inte rikligt. Del som kanske mesl förvånar mig är alt förslagets utformning är så lik en motion som jag var med om atl formulera 1973. Det var faktiskt litet oväntal.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jbrtsatia verksamhet, m. m.

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle;

Herr talman! Per Olof Sundman har varit med och undertecknat myckel. Han har undertecknat radiostyrelsens remissvar också, och där slår det: "Avgörande för Sveriges Radios ställningslagande är framför allt alt den nuvarande organisationen ger stark integritet, möjligheler till samlat ansvar för programverksamheten, bällre förutsättningar för en övergripande planering samt bättre utnynjande av befintliga resurser av skilda slag."

Det var Per Olof Sundmans ståndpunkt i september 1977. När kulturarbetare och andra opinionsbildare har samma mening nu, då säger Per Olof Sundman i sin höga visdom att nu felbedömer de verkningarna av den nya organisationen. I sitt huvudanförande, tror jag del var, sade sig Per Olof Sundman ha stor tilltro lill kulturarbetarna. Varför tar han inga intryck av dem, när de ger sin mening till känna inför utskottet och på annat sätt?

Sä var del frågan om medelsanvisningar. Nu erkänner Per OlofSundman alt det uppslår kostnader med omorganisationen, men han säger atl dessa går inte att precisera. Men radioledningen har ju presenterat en beräkning. Per Olof Sundman säger vidare alt propositionen har avstätl frän atl beräkna

77

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

koslnader. Del är allvarligt atl man lägger fram ell organisationsförslag där man medvetet har avstått från atl beräkna kostnadskonsekvenserna. Men därtill skall sägas atl del ansvariga statsrådet Jan-Erik Wikström gång på gång har hävdat att han räknar inte med alt del uppslår några kostnader. Ni måste samordna er på något sätt.

För egen del säger alltså Per Olof Sundman atl del uppslår vissa övergångskostnader, och han hänvisar då lill dragningsrätten. Nu börjar del bli riktigt virrigt. Dragningsrätten ärju etl lån som Sveriges Radio får la för att klara överkostnader etl år men som man är skyldig alt återbetala ett annat år. Delar väl inte så den här omorganisationen skall finansieras, förden kommer alt kosla pengar näsla år och nästa år och nästa år. Det uppslår aldrig någon möjlighet atl återbetala lånet. Den beräknade kostnaden ligger på 20 miljoner per är.

Slutligen en riktig fadäs i debatten: Per Olof Sundman hänvisar i argumentationen om koslnadskompensalionen till att socialdemokraterna ju vill höja arbetsgivaravgiften - alltså går de 20 miljonerna åt till det! Men, Per Olof Sundman, i en automatisk kostnadskompensalion måste självfallet kostnader av typ arbetsgivaravgift och annat sådant ingå. Här har Per Olof Sundman hamnat alldeles vilse. Jag beklagar det. Debatten kan ju verka helt förvirrande om inte del här klarläggs.

78

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

HerrtalmanlPerOlofSundmansägeratt han äreftertänksam och gärna vill ompröva. Då lycker jag alt han omedelbart skall ompröva sin inställning till det här regeringsförslaget. Efter alt ha hört hans andra inlägg ärjag ännu mer förvånad över att han över huvud taget kunnat slälla sig positiv till det.

Per OlofSundman log upp frågan om balansen. Det är möjligt atl jag har läst propositionen alltför snävt, och dä är det naturligtvis positivt att få höra au det inte är varje program som skall vara balanserat. Men faktum kvarstår ju all i fortsättningen skall varje programföretag för sig, varje TV-kanal för sig, svara för opartiskheten och inte det totala utbudet inom Sveriges Radio-TV, vilket alltså kommer att utgöra ett hot mot yttrandefriheten.

Sedan till de frågor som ställdes i det förra inlägget, när Per OlofSundman nös. Vad jag framhöll om allmänna riktlinjer och detaljregleringar var helt enkelt detta: Vad riksdagen skall göra är all dra upp allmänna riktlinjer för verksamheten, exempelvis att Sveriges Radio skall värna om de demokratiska värdena. Vad riksdagen däremot inie skall göra är alt delaljreglera verksamheten vid Sveriges Radio, lägga sig i de enskilda programmen.

Del finns i proposilionen en rad skrivningar som jag inte kan tolka annat än som detaljregleringar, och därför frågade jag efter kulturutskottels inställning. Kulturutskottet har nämligen sagt att man skall ha ungefär samma grad av detaljreglering som f n. Det har tidigare varit en av kärnpunkterna att man över huvud tagel inte skall ha några detaljregleringar från statsmakternas sida.

Sedan till kostnadsfrågan. Del är verkligen förvånande alt höra Per Olof Sundman. Försl säger regeringen att man skall satsa på distrikten och se till

atl de får egna resurser och skall kunna gå ut och göra program. Men dä måste man, som jag framhöll tidigare, bygga upp en viss organisation. Man måste ha administration, ateljéresurser för TV t. ex. Man måsle ha medarbetare, tekniker, journalister. Del aren organisation som förhoppningsvis kommer atl kvarstå i framtiden, om man nu bygger upp den, och det måsle automatiskt medföra ökade kostnader och inte, som Per OlofSundman säger, bara övergångskostnader.

Det är den stora miss man gjorde med lokalradion: man trodde all del inie skulle kosla pengar. Men det har den gjort och det skall den få göra. Det borde man beakta också när det gäller distriklsverksamheten.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jörisatta verksamhet, m. ni.

PER OLOF SUNDMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! Georg Andersson tog upp mitt lilla räkneexempel med arbetsgivaravgiften-löneskatten. Men så enkelt är det inte som Georg Andersson säger. Den kostnadskompensalion han lalar om kommer ju först därpå följande år.

Georg Andersson var lilel överraskad över all jag drog in dragningsrätten här och tyckte del var förvirrat. Jag vill påpeka att jag där i mycket hög grad uttalar en personlig mening. Jag sade all jag ville peka på alt dragningsrätten fanns och atl del var min förhoppning att reglerna för dragningsrätten skulle tolkas generöst om det visar sig längre fram i vinter alt omslällningskostna-derna skulle bli höga.

Georg Andersson sade också att radioledningen har preciserat omläggningskostnaderna. Nej, radioledningen har inte gjort det vare sig inför utskottet eller i radiostyrelsen. Däremot har man gjorl översiktliga beräkningar av vad det ungefär kan komma att kosta.

Tyvärr är det omöjligt alt i dag avgöra hur stora övergångskostnaderna blir. Det beror helt och hållet på hur man genomför omläggningen, om man finner mjuka och bra former, del tempo som man anslår etc.

Eva Hjelmström förde pä lal detta med "ungefär", i samband med min nysning. Det gällde formuleringen i ulskottsbelänkandet - "ungefär samma grad av detaljreglering".

Ulskottet har alltid försökt undvika alt göra detaljålägganden eller komma med bestämda synpunkter till Sveriges Radio för olika delar av verksamheten. Däremot har kulturutskottet utvecklat en teknik att skriva i sina betänkanden på elt sådant sätt att man ger vissa vinkar till radioledningen hur man tycker alt pengarna bör användas. Man uttrycker alltså en mening utan atl låta den följas av några bestämda direktiv.

Förste vice talmannen anmälde atl Eva Hjelmslröm och Georg Andersson anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Läl mig gå direkt in i debatten.

I konslilulionsulskotlel har vi myckel ingående diskuleral demokratibe-

79

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jörisatta verksamhet, m. m.

80

slämmelsen. Jag belraklar den föreslagna ändringen som både meningslös och fariig. Meningslösheten har demonstrerats av förändringens anhängare. Under behandlingen i konstilulionsutskoltel försäkrade man mig gång efter annan att man inte avsåg alt snöra in demokralibegreppet. Jag lar fasla på della. I olika dokument förklarar man också att den nya formuleringen inte i sak skall tolkas annorlunda än de gamla formuleringarna i avtalet. Detta har f ö. nyss understrukits av utskottets talesman. Mol den bakgrunden är del naturiigt att på nytl slälla frågan: Varför vill man då ändra ordalydelsen?

Man kan inte hävda att den nuvarande ordalydelsen är så oklar alt den vållar tolkningsbekymmer. Som bekant har både Sveriges Radio och radionämnden liksom majoriteten av remissinstanserna avstyrkt ändringen. Vi kan inte här i riksdagsbehandlingen se bort ifrån atl såväl Sveriges Radio som radionämnden hör till de avstyrkande remissinstanserna. Del har inom båda dessa instanser utbildat sig en praxis byggd på den nuvarande formuleringen. Ändrar man ordalydelsen finns del risk för tolkningsproblem. En tid föreställde jag mig all del närmast var litterära skäl som dikterade ändringsförslaget. Efter P.O. Sundmans anförande nu kan jag inte förstå att ens detta är fallet. P.O. Sundman kände ingel behov av att ändra. Men sedan föll han in i elt allmänt resonemang av typen: Kan man ändra, så skall man väl ändå göia det. Jag tror att del är ell fariigl sätt alt resonera på när del gäller lagtexter. I varje fall är det svårt för mig atl uppfatta delta skäl som särskilt starkt.

Del finns i själva verket inga skäl redovisade för ändringarna. Del fariiga ligger i alt man vill ändra ordalydelsen utan att kunna redovisa klara skäl för detta. Somjag redan nämnt kan della ge upphov till tolkningsproblem. Det farliga ligger även i att man använder en annan och mer begränsad formulering än den som finns i regeringsformen. Det verkar som om de som skrivit denna paragraf inte har beaktat den av riksdagen fastställda formuleringen. Där sägs det i 1 !i: "Del allmänna skall verka för all demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden." Varför vill man inte använda sig av en sådan formulering? Vad finns del mot bakgrund av denna formulering för motiv för att föreslå atl programföretag skall i programverksamheten "hävda det demokratiska statsskickets grundidéer"?

När man använder dessa olika formuleringar är det lätt alt uppfatta skillnaden på del sätt som jag en gång giorde, nämligen atl man i della sammanhang vill snöra ål demokratibegreppet. Nu har man flera gånger försäkrat alt delta ingalunda är syftet. Men är del då inte riktigt att hälla fast vid den nuvarande formuleringen - och helst stiga upp här i talarstolen och förklara an vi bör hålla fasl vid den nuvarande formuleringen?

En följd av den valda formuleringen är att man tvingats lägga lill: "samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet". Självfallet ställer vi oss bakom dessa värderingar. De är en del av de grundläggande demokratiska värdena. Men vad har man för garantier för atl man i denna formulering har fält med alla de värden som man vill all programbolagel skall hävda? Det är alltid fariigt atl välja en uppräkningsmetod. Dä måste man se till atl uppräkningen blir fullständig. Väljer man en

mera allmän formulering av typen demokratins idéer eller de grundläggande demokratiska värdena, så undgår man denna risk.

Vid eventuella tolkningstvister kan man oavsett alla deklarationer här i kammaren inte komma bort ifrån alt man använt formuleringen "det demokratiska statsskickels grundidéer". I en tid då man fär etl allmännare demokralibegrepp och då man alltmer lalar om del demokratiska samhällel, knyter man an till det demokratiska statsskicket. Man nöjer sig inte heller med all tala om del demokratiska statsskickets idéer utan snävar ål begreppet ylleriigare genom att tala om "grundidéer". Skall man fästa avseende vid ordalydelsen måste väl detta ändå innebära en begränsning av demokralibegreppet. Man har förklarat att man inte avser någon inskränkning när man använder denna formulering - ändå håller man fasl vid den, och däri ser jag en fara för framliden. Man kan komma aU tolka formuleringen, herr talman, som om den avsåg någonting - och då kan man endasl tolka den som en insnörning av demokralibegreppet.

Jag vet an del i allmänhet är föga meningsfullt atl vädja till någon att byta ståndpunkt under riksdagsdebatter. I det här fallet, när del gäller denna bestämmelse, ligger del någol annoriunda lill. P.O. Sundman har ju förklarat atl han vill inta en eftertänksam och omprövande hållning. Använd nu timmarna fram till voteringen för en omprövning på denna punkt i överensstämmelse med vad radionämnden och Sveriges Radios styrelse har föreslagit! Jag tror det finns fler än P.O. Sundman som har denna inställning till problemen. Tänk då efter! Eftersom man har förklarat alt ändringen inte har någon reell innebörd bör man kunna rösta mol den meningslöshet ändringen innebär, för atl undvika de problem och faror som ligger i denna meningslöshet.

Herr lalman! Nu har konstitutionsulskoltet även gått in på organisationsfrågorna. Det sker jusl utifrån ell ytlrandefrihelsperspektiv - självfallet är detta etl viktigt perspektiv. Låt mig erinra om att regeringsformens frihetskapitel inleds med en bestämmelse om yttrandefriheten. Det gäller att värna om denna yttrandefrihet i alla medier. Låt mig också få påminna om att regeringsformen innehåller etl stadgande om informationsfriheten. Det är självfallet lika väsentligt att denna informationsfrihet upprälthälls i alla medier.

För etermediernas del ligger i denna frihet ett krav på mångfald i programutbudet. För att kunna tillgodose delta krav på mångfald fordras en skälig balans mellan åsikter och intressen - om detta föreställer jag mig att vi alla är hell överens.

I Sverige har vi emellertid även varit angelägna om att åstadkomma reella förutsättningar för yttrande- och informationsfriheten. Del främsta exemplet på detta är tidningsstödel. Pä etermediernas område gäller det närmast att forma organisationen på ett sådant sätt att man får de bästa fönjtsätlningarna för en reell yttrandefrihet och allsidighet.

Den organisation som nu föresläs i propositionen och som tillstyrktes först av majoriteteii inom konstitutionsutskottet och därefter av majoriteten inom kullurulskottel försämrar enligt min mening den reella yUrandefriheten.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

81

6 Riksdagens prolokoll 1977/78:149

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens föl Isatta verksamhet, m. m.

Organisationsförändringen förklaras gagna mångfalden i programutbudet. Såvitt jag förslår begränsas denna genom alt vart och elt av programbolagen skall svara för atl kraven på opartiskhet, saklighet och balans i utbudet uppfylls. Del sker inom ett mindre programutbud än inom radions och televisionens samlade utbud. Ett partiskt program kan inte balanseras på samma sätt som nu kan ske i någol annal etermedium. Det har redan hänvisats till att radionämnden vid sin bedömning av program vid flera tillfällen har hänvisat till programutbudet i dess helhet. Den föreslagna organisationen får sålunda till resultat en begränsning av den reella yttrandefriheten. Till detta kommer enligt min mening att vart och eu av de olika programbolagen har mindre möjlighet än ett samlat programbolag att stå emot påtryckningar från en regering eller riksdag som i en viss situation vill påverka programutbudet i en viss riktning utan att ändra lagen. Del får naluriiglvis sin största betydelse i allvarstider.

82

SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr lalman! De propositioner som vi nu behandlar, nr 91 och nr 144, berör flera lagfrågor inom konstitutionsutskottets beredningsomräde. Handläggningsordningen har sålunda blivit den att konsitutionsutskottet avgivit elt egel yttrande lill kullurulskottel. Jag skall därför med utgångspunkt i de tankegångar som präglat utskoltsmajoritetens yttrande koncentrera mig pä frågor som berör radiolagen, radionämnden och försöksverksamheten med närradio.

Den lagstiftning som skall reglera den framtida rundradioverksamheten är viktig. Den är viklig därför alt vi här möter medier som tränger in i varje hem och som påverkar våra levnadsvanor, vår åsiktsbildning och vår kullurupp-fattning.

Om man undantar småbarnen ägnar genomsnittssvensken ca 2 1/2 timmar per dag åt radio och TV - och det är ändå ingel världsrekord; vi svenskar är ju framför allt tidningsläsare. Men lät mig beträffande det internationella perspektivet beröra under vilka skiftande former som radio-och TV-verksamheten bedrivs ute i världen. I Västeuropa och framför allt i USA präglas rundradion av ett starkt kommersiellt inflytande. Det är det pris man där betalar för mångsidigheten och valmöjligheten. I öststaterna står rundradion som en del av statsapparaten i regimens Oänst. I Norden -framför allt i Sverige - har vi valt att skapa en rundradio i allmänhetens Oänst.

Det är en ganska unik skapelse - elt monopol, inom vars ram man skall tillgodose å ena sidan krav på opartiskhet och saklighet, å andra sidan krav pä en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet. Det aren svår uppgift atl leva upp till.

Det har tagit över 50 år atl uppnå full politisk uppslutning kring den principiella lösning som ett monopol företag av Sveriges Radios typ är. Jag säger detta eftersom vi den här gången inte har mött några parlikrav pä att privatägda radioföretag skall skapas. Vi har heller inte mött några krav på elt regimägl radioföretag. Låt oss hoppas att de striderna inte återkommer.

Konsekvensen bjuder att de lagar som skall reglera radioverksamheten i

vårt land måste vara anpassade till den företagskonstruktion som vi har stannat för. Men inte bara det - lagarna måste också vara anpassade till den svenska demokratin i modern mening, såsom den är formad i vår grundlag och med framför alll respekt för den enskilda människans privatliv och integritet.

Det är frän denna utgångspunkt jag vill granska den socialdemokratiska reservationen beträffande "demokraliparagrafen" i den nya radiolagen. Låt mig försl notera alt socialdemokraterna, lill skillnad från vpk, är villiga att gå så pass långt som att till lag lyfta upp det nuvarande radioavtalels formulering alt man i programverksamheten skall "hävda de grundläggande demokratiska värdena". Men varför motsätter man sig propositionens formulering alt programföretag "skall i programverksamheten hävda det demokratiska statsskickets grundidéer, samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet"? Vad är del för fel på den formuleringen?

Radioulredningens majoritet ansåg ju att föreskriften i det nu gällande radioavtalet var oprecis i sin formulering och att den kan ges både vida och snäva tolkningar. Föreskriften kunde därför inte sällas in i den nya lagen ulan omformulering.

Nu hävdar socialdemokraterna att en ny formulering kan befaras skapa nya tolkningsproblem. Jag hävdar, liksom utskottsmajoritelen och det föredragande statsrådet, atl den nya formuleringen i sak inte skall tolkas annoriunda än nuvarande bestämmelse i radioavtalet. Jag understryker atl vad del är Jråga om är ingenting annat än en kodijlering av redan tillämpad praxis och jag ställer frågan: Är inte reservanterna här i färd med all alldeles i onödan skapa motsättningar?

Den här s. k. demokratiparagrafen ärju i sig själv unik, det är vi väl ändå överens om. Det är den enda paragrafen i avtalet som föreskriver att Sveriges Radio skall vara partisk - man skall vara partisk lill förmän för de grundläggande demokratiska värdena. Och socialdemokraterna ärju beredda att låta denna partiskhet bestå, eller hur? Dä är vi ju ense på den punkten.

En intressant fråga i sammanhangel är hur och när "demokratibesiäm-melsen" kom till. Den fanns inte med i det radioavlal som löpte ul den 30 juni 1967. Men den fanns i praxis. Forskar man en smula bakåt i tiden, hittar man elt beslut från 1948 i AB RadioOänsts styrelse- Sveriges Radio hette ju på den liden AB RadioOänst. Den 11 mars 1948 uttalade RadioOänsts styrelse: "Styrelsen beslöt på förekommen anledning uttala, alt RadioOänst uppfattar försvaret för de demokratiska värdena som en av sina främsta uppgifter. I praktiken innebär detta att upplysning om tanke- och yttrandefrihetens belydelse har sin givna plats i programmet. Opinionsriktningar, vilkas verksamhet riktar sig mot demokratin, sådan denna uppfattas inom västerländsk kultur, får icke ensidigt komma till tals och får icke lämnas oemotsagda. Vidare bör tillses, alt försåtlig propaganda mot demokratin icke insmyger sig i tillsynes opolitiska programpunkter." Delta uttalande upprepades av styrelsen när TV infördes.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m.m.

83

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

84

Programledningen fastslog 1948 "atl radion har skyldighet atl hävda den västerländska demokratins grundprinciper, särskilt dess krav på rättssäkerhet samt tanke-, yttrande- och församlingsfrihel". Man kan fråga sig vad det var som initierade händelsen. Styrelsen lalar om "på förekommen anledning". Vintern 1948 var som bekant händelserik. I februari månad ägde den s. k. Pragkuppen rum. Del var då som Tjeckoslovakien blev ell slutet samhälle, det var då kommunisterna tog makten. Sedan dess har vi inte fått vara med om några inträngande radioreportage från Tjeckoslovakien. Vi har fält nöja oss med att ta del av ishockeyreferat.

Det var alltså 1948 som Sveriges Radio själv formulerade sina regler om demokratin, och här var det inte fråga om något kortfattat honnörsord, man talade om den "västerländska demokratin." Följer man sedan programreglerna framåt genom åren, finner man atl grundreglerna på demokratiavsnitlel har hängt kvar. Det kan då inte skada om riksdagen vägar stifta en lag, där demokratins tankegångar är någorlunda utvecklade, låt vara atl vi inte nu talar om den "västeriändska demokratin". Bakgrunden visar alltså på en praxis som väl stämmer med formuleringen i det nya lagförslagel och som lillsammans med ultalandel om en vidsträckt yttrandefrihet borde kunna lugna de kritiska rösterna.

Riksdagen har för övrigt även på andra områden lagregleral radions verksamhet. Vi fick ju en radioansvarighelslag i december 1966, som log sikte på att skydda den enskildes intressen.

Låt mig vidare peka på iredje stycket i 6 § förslaget till ny radiolag. Där föreskrivs skyldighet atl sända berikiigande och genmäle liksom föreskrift om skydd för enskilds privatliv. Det överensstämmer med de regler som man nu undan för undan börjar tillämpa inom tidningspressen. Det är bra alt den enskilde medborgaren nu får detta skydd. Här måste jag dock notera att vpk inte vill införa några bestämmelser om genmäle.

Konstitutionsulskoltet har ägnat ganska slor uppmärksamhet åt radionämnden, som ju är del statliga organ som skall övervaka atl rundradions programverksamhet utövas opartiskt och sakligt, alt radioavtalet följs. Del är onekligen på sin plats att undersiryka vilken betydelsefull roll radionämnden spelar och att dess verksamhet bör lyftas fram i ljuset. I ett par motioner, som väcktes vid Oolårels riksdag men som behandlas först nu, underskallar man radionämnden. Man säger alt den finns för syns skull, att del inte Oänar någol till att klaga osv. Del är en felsyn. Radionämnden gör en betydelsefull insats. Den fäller när det behövs, den kritiserar när det är befogal och den friar när klagomålen är obefogade. Men har den fällt eller kritiserat, så rättar sig Sveriges Radio efter della. Det kan man se i programreglerna, som citerar och bygger på radionämndens uttalanden. Atl nya övertramp förekommer ändrar inte denna bedömning, men de övertrampen bör radiokonsumenierna klaga på. Det är då väsentligt att radionämndens verksamhet blir väl känd.

Utskottet avvisar motionskravet att radionämnden som sådan skall ges behörighet atl meddela föreskrifter om de framtida programmens innehåll och uiformning. Enligt min mening gränsar en sådan behörighet lill censur. Radionämnden får i framliden större resurser enligt propositionens förslag.

Den kan då ägna mera tid ål principiellt viktiga ärenden och en ökad granskning på egel initiativ. Radionämnden tillförs, enligt propositionen, en kvalificerad Oänsteman. Av propositionen framgår inte helt klarl var gränsen går för denne Oänslemans befogenheter. Utskottet har med anledning av elt par molioner i ärendel ansett sig böra uttala atl alla fällande och kritiserande beslut skall fattas av radionämnden och alltså inte av vederbörande Oänsteman.

Utskottet har också behandlat frågan om försöksverksamhet med närradion. Här mötte vi en mycket intressant fråga. Den är för all del inte ny. Den har diskuterats länge och var högaktuell strax före lokalradions tillkomst. Framför allt har vissa religiösa samfund - men inte alla - rest krav på någon form av vad man kallar fri radio, där man kunde få komma lill tals oftare än i den reguljära radion. Och det erkännandet måsle ges att i förhållande till antalet medlemmar och sin omfattande verksamhet får de frireligösa samfunden inte mycket tid i rundradion i nuläget. Man skall dock ha klart för sig att en permanent närradio, med full rikstäckning, med nu känd teknik inte är lätt att lösa. Risken är stor att underiag och teknik bara räcker till en begränsad del av Sveriges yta, och då skapar vi obalans mellan glesbygd och tätort. Skapar vi en permanent närradio, som förbehålls organisationerna, uppslår frågan om vilka organisationer som har ekonomiska och personella resurser att göra egna program. Vi lever, herr talman, i de starka organisationernas samhälle, men det ärju inte deras problem vi främst skall lösa och underlätta. Den starke formar väl alltid sin värid, men vilken värid får den svage chans att forma?

Hur än närradio skall gestalta sig är utomordentligt svårt att säga på förhand. En försöksverksamhet under pariamenlarisk ledning är därför på sin plats. Socialdemokraterna vill lägga försöken helt i lokalradions hand. Men jag menar atl man nog får de bäsla erfarenheterna om lokalradion fortsätter sina försök med den s. k. allemansradion jämsides med den begränsade försöksverksamhet med närradio som propositionen föreslår. Då får vi en allsidig erfarenhet.

Närdet gäller frågan om ansvarighet för närradion har man i propositionen försökt jämställa närradion med en tidning. Det kan inte vara en bärande tanke. Om den enskilde radiolyssnaren känner sig kränkt i elt av närradions försöksprogram, framslår del som långsökt alt han måste gå till pressens opinionsnämnd. Det naturliga är atl skriva lill radionämnden - programmet kommer ju ur samma högtalare som riksradions och ljudradions program. Rätlen alt klaga på närradions program är självklar. Här möter vi ånyo frågan om den enskildes rältssäkerhet, hans krav på respekt för privatlivet, hans rätt till integritet, den svages ställning gentemot den starke. Vi måste redan från böOan garantera den enskildes och minoriteternas rättigheter också i närradioverksamheten. Ulskoitel har- på grundval av en cenlerpartimolion i frågan - ansett alt regeringen bör överväga hur granskningen av närradions program skall ske.

Sammanfallningsvis tror jag man kan säga att propositionerna och utskottsbetänkandet lägger en god grund för 1980-talets radiopolitik - en

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

85

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

radio i allmänhetens Oänst.

Det TV-program som just pågår har visst till rubrik; Vem älskar Sveriges Radio? Jag har, herr lalman, med del sagda lämnat min variant av en kärieksförklaring. Jag fullföljer det genom alt yrka bifall till utskottets hemställan på samlliga punkter.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Det demokratiska statsskicket, frågar Sven-Erik Nordin, vad ärdet för fel med den formuleringen? Felet med den formuleringen är, som många talare redan har framhållit, atl den är betydligt snävare än den förra formuleringen i radioavtalet om all värna om de demokratiska värdena. Del finns problem också i de stater som har ett formellt demokratiskt slalsskick. Del finns kvinnoförtryck. Det finns förtryck pä arbetsplatserna. Det finns en rad problem som man här kan la upp enligt den förra formuleringen men inte enligt den som regeringen nu föreslår. Jag skulle vilja fråga Sven-Erik Nordin: Vad är det för fel på den gamla formuleringen?

Det finns också andra problem med den nya formuleringen. Hur skall man i fortsättningen kunna skildra t. ex. den iredje väridens unga stater, som ofta inte uppfyller de kriterier som de borgeriiga här ställer upp?

Jag kan inte underlåta alt tycka att när man hör Sven-Erik Nordin tror man sig förflyttad lillbaka lill -som vi säger i vår motion -del kalla krigels dagar, till McCarlhy-periodens USA. Vad Sven-Erik Nordin vill göra är atl inskränka demokratin till atl gälla de västerländska kapitalistiska staterna. Och de som vågar hävda atl del skulle förekomma problem i dessa stater skulle alltså kunna fällas, eftersom man nu upphöjer den här avtalsparagrafen till lagtext.

Sedan tog Sven-Erik Nordin upp genmälesrällen. Där har vi hell enkelt pekat på att den förstärkta genmälesrällen kan utgöra ett allvarligt hot mot en granskande journalistik. Vi är i del avseendel inte heller ensamma -Kooperativa förbundet har gjort sammaledes. Det finns en risk för alt företrädare för starka grupper kommer att utnytOa bestämmelsen för att försvåra radions möjligheler atl kritiskt granska olika företeelser i det här samhällel.

Vidare uppehöll sig Sven-Erik Nordin länge vid närradion och sade att den Starke formar sin värld. Det är alldeles riktigt. Men sedan försökte han framställa närradion som ett instrument för den svagare, fastän det är precis tvärtom; rent ekonomiskt kommer det alt bli omöjligt för ekonomiskt svaga grupper att begagna sig av närradion, eftersom den kostar pengar.

Ännu en fråga - som hittills inte tillräckligt betonats här i kammaren - är det enkla faktum alt närradion kommer atl konkurrera med lokalradion.

86

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Sven-Erik Nordin tyckte att vi skapade motsättningar i onödan. Om detta nu är Sven-Erik Nordins uppfattning är del mycket lätt för honom all komma ur dessa motsättningar, nämligen genom att hålla fast vid den formulering som vi f n. har. Del är tillkomsten av förslaget om en ny

formulering som har lett lill motsättningarna på den här punkten.

Sven-Erik Nordin säger atl den nuvarande formuleringen är oprecis. Vari ligger då det oprecisa? I stället för den skulle man ha en formulering som är mera utvecklad. Denna utvecklade formulering innebär emellertid alt man inskränker demokralibegreppet, om man menar någonling alls med formuleringen.

I nästa ögonblick förklarar Sven-Erik Nordin alt den föreslagna bestämmelsen i sak inte skall tolkas på etl annal sätt än den nu gällande. Men det här är ju meningslösheler, och detta har jag försökt visa i mitt lidigare anförande.

Det är svårl att se att den formulering man använt representerar höjden av precisering. Det talas där inte om det demokratiska statsskicket - vilket nogsamt har uppmärksammats - utan det talas om del demokratiska statsskickets grundidéer. Hade man velat vara väldigt precis, skulle man ha räknat upp dessa grundidéer. Av allt att döma räknar man till dem inte principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighel, eftersom man föreslår ell tillägg av denna innebörd. För min del harjag alllid som grundvalen för det demokratiska statsskicket sett just det som slår uttryckt i den här förklaringen, men regeringen och majoriteten inom konstilulionsulskollet och kulturutskottet räknar lydligen inte delta som demokratins grundidéer. Vad har man då för grundval för demokratin inom det lägret?

Det här börjar bli intressant ur flera synpunkter, men framför allt innebär denna formulering alt man hela liden talar om statsskicket, när vi i allmänhet böOar lala om del demokratiska samhällel. Det betyder en inskränkning även då del gäller värderingen av detta på hemmaplan, om man nu skall tillmäta formuleringen något värde.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

SVEN-ERIK NORDIN (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är uppenbart att Hilding Johansson och jag inte står särskill långt från varandra, men del Oänar ingenting till atl vi försöker ägna tiden här åt alt övertyga varandra - särskilt som Hilding Johansson anser alt villkoret då är alt jag skall helt ansluta mig lill den socialdemokratiska reservalionen.

Medge en sak, Hilding Johansson! Del måsle väl ändå ha hänl en hel del sedan 1967? Vi hade år 1967 i del här landel ingen debatl om terroristgrupper, vi hade möjligen på den tiden en liten debatl om jämställdhet, då frågan om jämställdheten mellan könen låg i sin linda. Vi hade inte heller den grundlag som vi nu har - då levde vi egenlligen efter en rätt odemokratisk grundlag. Skulle inte en sådan förändring få la sig uttryck när vi nu går att formulera en lag? Måste vi vara fast i gamla formuleringar? Delta lill Hilding Johansson.

Sedan beträffande vpk:s funderingar om genmälesrällen.

Kom ihåg en sak: Vi har tvä parter i detta sammanhang! Den kritiskt granskande journalisten är den ena parten. Alla de som i ett program kan bli kränkta av den kritiska journalisten är den andra. Här gäller det den svage -

87

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

den svaga människan, lyssnaren, som känner sig utlämnad. Programmet behöver i sig inte vara tillkommet i onda avsikter. Är del inte den enskilda svaga människan som vi först och främst måste slå vakt om före rätten fören kritiskt granskande journalist att få hantera en enskild människa alltför hårt? Jag kan inte dela vpk:s uppfattning på den här punkten.

Sedan har Eva Hjelmström missuppfattat mig på en punkt. Jag har icke sagt att närradion innebär någon fördel för den svage. Jag har tvärtom sagt alt den svage löper ofantliga risker i ett närradiosyslem. Det är av del skälet som jag har skrivit motionen om alt man redan från början måsle ha bestämmelser som ger rätten till genmäle, rätten lill all få en felaktig uppgift korrigerad och möjligheter att vända sig lill den enda naturliga instansen, radionämnden.

Jag hoppas att det vid det här laget står klart vad jag har menat. I annat fall hänvisar jag till motionen, där del framgår klart och tydligt.

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Tre sakeri

För det första: Vad som hänt efter 1967 är framför allt att vi har fått etl vidare demokratibegrepp i den svenska debatten. Som ett resultat av detta vidare demokralibegrepp vill man på borgerligt håll nu snöra ihop demokratibegreppet i en lag för Sveriges Radio.

För del andra: Sven-Erik Nordin åberopar terrorismen. Är det terrorismen som äranledningen till den föreslagna ändringen i formuleringen? Det varför mig en nyhet - en verkligt häpnadsväckande nyhet, därför atl jag har aldrig kunnat föreställa mig atl någon i Sveriges riksdag betraktar terrorism som ell ullryck för demokrati. Terrorism är något högst odemokratiskt.

För det iredje: Sven-Erik Nordin åberopar den nya grundlagen. Med risk föratt bli beskylld för Oatighet måste jag erinra om att riksdagen i den använt ullryckel demokratins idéer- inte det demokratiska statsskickets idéer- och klarl och entydigt förklarat alt de skall bli vägledande inom samhällels alla områden. Det var mol bakgrund av denna formulering i regeringsformen som jag ställde frågorna i milt huvudanförande. Nu får jag höra en annan tolkning av grundlagen: därför att vi har fäll en ny regeringsform skall man snöra ihop demokratibegreppet.

EVA HJELMSTROM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan hålla med Hilding Johansson om all när man lyssnar på företrädare för borgarna blir man mer och mer förvånad. Det är alltmer häpnadsväckande uttalanden som görs. Den ene efter den andre stiger upp och förklarar alt det minsann inte föreligger någon skillnad mellan demokratiskt statsskick och demokratiska värden - det är samma sak. Utbildningsministern har också framhållit del på etl tidigt stadium. Men sedan, när man börjar diskutera vad demokratiska värden egenlligen innebär, då blir man alllmer oroad. Jag kan hålla med Hilding Johansson om vad han sade om terrorismen. Den är i högsta grad antidemokratisk, och det är inte den vi skall diskutera här i dag. Det gäller nu möjlighelerna att också i länder med formellt demokraliskl statsskick kritiskt granska inskränkningar i demokra-

1in, i de demokratiska värdena.

Sedan till genmälesrällen. Där försöker Sven-Erik Nordin säga alt del är den svage som kan känna sig utlämnad till den granskande journalisten. Men del finns redan möjligheter att stoppa och förhindra någonting sådant. Det förefaller mig snarare - och det har vi erfarenhet av vad gäller ledande företrädare för borgerligheten - som om man vill stoppa en kritisk granskning av ledande politiker och andra personer med makt i samhället.

Sedan vill jag lill slul beklaga om jag missuppfattade Sven-Erik Nordin när det gäller närradion. Jag är hell överens med honom om alt den kan bli oerhört farlig för den enskilde, att den i första hand kommer atl bli ell instrument för ekonomiskt starka organisationer och grupper. Men dä tycker jag också atl Sven-Erik Nordin skall dra konsekvenserna av del och i stället sorlera in närradion under lokalradion, som vi har föreslagit.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jörisatta verksamhet, m. m.

SVEN-ERIK NORDIN (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tror attjag och vpk har litet olika uppfattningar om hur man skall tolka begreppet demokrati, åtminstone såsom jag upplever den svenska demokratin. Det är uppenbart att vpk fortfarande hämtar en del impulser från andra håll och riktningar i världen än den demokrati vi under mycken möda byggt upp i det här landet. Det finns ingen anledning atl fortsätta den debatten.

Jag övergår till alt notera atl Hilding Johansson återigen upprepar uttrycket att vi försöker göra ramarna snävare. Jag försäkrar atl departementschefen, utskottet och jag själv inte anser alt den nya formuleringen är någonting annal än en lagfästning av den praxis som Sveriges Radio redan tillämpar. Jag gör fakliskt anspråk pä alt vi får bli trodda på vårt ord. Skulle utvecklingen gå i en annan riktning lär vi nog få ta itu med den saken. Det här är, herr lalman, måhända en onödig lek med ord. Det väsentliga är väl ändå all vi innerst inne har en bestämd uppfattning om vilken innebörd vi vill lägga in i de här orden.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! När nu både kulturutskollets och konstitutionsulskoltets talesmän har tagit till orda kan del kanske vara naturligt att jag någol kommenterar den debatl som hittills har ägt rum.

Socialdemokraternas förslag till organisation är inkonsekvent och i många avseenden illa genomtänkt. Man vägrar inse all de förändringar som har inträffat under den gångna avtalsperioden kräver att radio-TV-verksamheten ges nya ramar. Jag tänker då särskill på lokalradions och utbildningsradions tillkomst. Socialdemokraterna föreslår alt sändningsrätten helt skall tillkomma Sveriges Radio. Samtidigt föreslår man atl utbildningsradion skall vara ett hell självständigt företag. Det är en säregen ordning. Eftersom det finns ett obestridligt samband mellan sändningslid och pengar finns det risk för att staten, som skall svara för pengarna till utbildningsradion, också måste lägga sig i sändningstiderna. Vårt förslag är här genomtänkt. Moderbolaget fördelar sändningstider och medel mellan bolagen.

89

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

90

Socialdemokraterna säger sig värna extra myckel om lokalradions självständighet och ulveckling, och del vill man göra genom att låta lokalradion fortfara att vara ett dotterbolag till Sveriges Radio, som fortfarande ensamt skall ha sändningsrätlen. Samtidigt vill man att staten skall specialdeslinera pengarna lill lokalradion. Vad blir del då av friheten för lokalradion?

Vårl förslag innebär, som jag förut sagt, alt moderbolaget fördelar anslag och sändningstider mellan alla programföretagen. Moderbolaget blir den enda kontaktpunkten mellan slatsmakterna och radioföretagen. Del innebär den minsta risken för statlig påverkan på programpolitiken. Programföretagen blir jämställda i förhållande till moderbolaget.

I socialdemokraternas modell ställs lokalradion och utbildningsradion i strykklass.

Vid sidan av del nyss nämnda huvudmotivet - att skapa en radio- och TV-organisation som tar hänsyn också till lokalradions och utbildningsradions behov för framtiden - har elt huvudsyfte med propositionen varil att stärka radions ställning, att låta den komma fram ur TV:s slagskugga. Delta sker bäst genom att låta radion bli ett särskilt företag, med egen teknik och egna redaktioner uianför Stockholm.

Socialdemokraterna hävdar nu atl radion skulle få en försvagad ställning genom all den fråntas sin egen distriktsorganisation. I debalten tycks man ha glömt bort atl radion inte alls har någon distriklsorganisalion i dag. Sveriges Radio har distrikt, som är direkl underställda radiochefen. Distrikten skall producera program för både radio och TV.

Socialdemokraterna vill alt distrikten skall få en starkare ställning. Men det är en förstärkning som samlidigl innebär en försvagning av hela radions slällning.

Propositionen och utskottsmajoriteten ger riksradion en styrkeposition då det gäller att avgöra hur programverksamheten ute i landet skall vara organiserad. Radion får själv avgöra hur många och hur stora redaktioner man skall ha ute i landet eller om man skall välja atl söka samarbete med lokalradion och med TV-förelaget. Framför allt vill vi slå vakt om de två ljudradioföretagens möjligheler alt samarbeta med varandra, på frivillighe-lens grund och pä villkor som de själva bör ha frihet alt utforma. Del vore förmätet av oss att tro alt vi kan överblicka vilken lösning som är bäst i en framtid. En sak kan vi i varje fall med säkerhet konstatera. Lokalradion hårde bäsla möjlighelerna all bygga ul elt finmaskigl bevakningsnät över hela landel. TV kan här aldrig erbjuda samma möjlighel. Det måste därför vara galet atl - som socialdemokraterna vill - Oätlra riksradion lill TV-distriklen.

Man har sagt att den nya organisationen innebär mer byråkrati och ökade kostnader. Först vill jag säga att jag inte tror att mastodontorganisationer nödvändigtvis är billigast och mest effektiva. Del finns många exempel på atl en verksamhet i mindre skala ger bällre ulbyle. Del finns absolut ingen anledning atl utgå frän alt den nya organisationen skall bli mer byråkratisk och mer dyrbar än den nuvarande. Den nya organisationen skall självfallet inte innebära en fyrdubbling av det nuvarande Sveriges Radios organisation.

Syftet med uppdelningen i flera bolag är bl. a. alt förkorta beslutsvägarna. Om man tar vara på den nya organisationens möjligheter, bör byråkratin kunna minskas. Och det är Sveriges Radio som skall genomföra den nya organisationen. Vi har ingen anledning att i detalj linjera upp administration och beslutsvägar inom koncernen.

Georg Andersson visade nu en plötslig generositet mot Sveriges Radio, som i historiskt perspektiv kan verka något förvånande. Varför gjorde Georg Andersson aldrig någonting för atl tillföra ytterligare resurser då socialdemokraterna var i majoritet i riksdagen? Var det inte så att socialdemokraterna häromåret röstade emot en försiärkning med 30 miljoner till Sveriges Radio? Med den linjen skulle Sveriges Radio i dag ha haft 30 miljoner plus åriigt påslag mindre varje år för programverksamheten. I dag bjuder man över-och det har man rätt alt göra. Socialdemokraternas förslag innebär dock att man litet lättsinnigt tömmer mera pengar ur radiofonden.

Och så till demokratibegreppet.

Propositionens förslag till demokraliparagraf i radiolagen är i allt väsentligt hämtat från radioulredningen. Bakom utredningens förslag stod inte bara de borgerliga ledamöterna utan också den socialdemokratiske ordföranden Hans Löwbeer och den socialdemokratiske riksdagsledamoten Ingemar Leander. Formuleringen utarbetades under medverkan av den socialdemokratiske statsvetaren professor Jörgen Westerståhl.

Vad var då radioutredningens skäl för atl föreslå en ändrad lydelse? Det nya är i själva verket inte kravet på att radio och TV skall hävda det demokratiska statsskicket. På just det sättet har paragrafen hittills tolkats av

Sveriges Radio. Det i sak nya är i stället det andra ledet: "         principen om

alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdig-hel."

Skälet till alt utredningen fann sig behöva föreslå en sådan precisering av demokralibegreppet var den omfattande kritiken mol Sveriges Radio för atl man inte ansåg sig kunna vara partisk till förmån för jämställdheten mellan könen och för atl man i alltför hög grad tillät slappt underhållsvåld i programmen.

Ulredningen stod inför starka krav på atl dessa frågor skulle markeras särskilt i avtalstexten. Ulredningen ansåg alt sådana formuleringar skulle bli alltför inskränkande på förelagets frihet och alt del fanns risk för atl yltrandefriheten skulle kunna inskränkas. I stället valde utredningen att göra en markering i demokratiparagrafen.

De som kritiserar den föreslagna formuleringen läser sällan hela paragrafen utan stannar vid den första hälften, den del som inte är ny.

Man påstår atl den nya lydelsen skulle tvinga Sveriges Radio att i alla sammanhang hävda just del statsskick som vi har vall i Sverige, med pariamentarism, kommunal självstyrelse och annat. Självfallel förhåller det sig inte så. Vad radio och TV åläggs alt vara partiska till förmån för är inte någon speciell demokratisk teknik utan, just som del slår, "det demokratiska statsskickels grundidéer".

Till yttermera visso slår delta uUryckligen underslruket i förarbetena, i

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

91

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jörisatta verksamhet. m. m.

propositionstexten och i radioutredningens förslag, som propositionen hänvisar till.

Hur della kan tolkas som en inskränkning av yttrandefriheten är fullständigt obegripligt.

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jan-Erik Wikström skrev en artikel i Expressen i går; den har åberopats tidigare här i dag. I den artikeln hävdar han alt en skillnad mot den nuvarande situationen blir all även kvinnornas rättigheter skall värnas med den nya lagformuleringen. Han har nu i sill inlägg återkommit lill samma tes. Jag frågar mig då: Menar verkligen Jan-Erik Wikström att den nuvarande utformningen av radiolag och avtal inte ålägger Sveriges Radio att värna kvinnornas rättigheter? Jan-Erik Wikström har ju varit ledamot av radionämnden en tid. Ansåg han sig då inte ha något stöd i lag och avtal för att kritisera program som var diskriminerande mot kvinnor?

Det här aren intressant fråga. Den har behandlats tidigare i riksdagen, och kulturutskottet hade i anledning av molioner i ärendel anledning all skriva

följande i sitt betänkande nr 32 år 1976: "Utskottet        vill dock påpeka alt

föreskrifterna i nuvarande radiolag och i avtalet mellan staten och Sveriges Radio om atl förelaget skall iaktta saklighet och opartiskhet samt hävda de grundläggande demokratiska värdena självfallet inte är förenliga med en könsdiskriminerande behandling vare sig den riktar sig mol kvinnor eller män."

Så skrev utskottet i mars 1976, och bland undertecknarna fanns Jan-Erik Wikström. Han satt med i utskottet och formulerade denna skrivning med hänvisning till nuvarande formulering av avtal och lag. Jag kräver nu att Jan-Erik Wikström förklarar sig. Här försöker han i sista stund hilta ett försvar för den omotiverade nya formuleringen, och han använder dä samma argument för denna som han använde till förmån för den gamla formuleringen 1976. Delta är något egendomligt för oss som nu har försökt följa den här diskussionen en tid.

Låt mig kommentera några andra inslag i Jan-Erik Wikströms senaste anförande. Han säger alt socialdemokraterna är inkonsekvenla och barett illa genomtänkt förslag. Jag kan säga att vi pä samtliga punkter har elt starkt stöd av remissopinionen. Vi har vid utskottsbehandlingen fåll starkt stöd från de opinioner som givit sig till känna där. Jag tycker atl delta borgar för att vårt förslag inte är så illa genomtänkt. Däremot tycks proposilionen ha tillkommit mycket hastigt över jullovet.

92

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tar gärna olika talare på orden, och jag har försökt göra det under denna debatl. Men tyvärr nödgas jag än en gäng peka på den motsägelse som finns mellan nyformuleringen och förklaringen atl den skall tolkas som om den gamla formuleringen stod kvar. Jag lycker fortfarande att det är meningslöst att ändra en sak och samtidigt förklara alt ändringen ingenting innebär i sak. Varför skall man då ändra, om man inte helt enkelt

tycker all del är roligt att se någonling nytl? Men del kan knappast vara motiv för en lagstiftare.

Jan-Erik Wikström åberopade tre personer, som han väl uppfattade som aukloriteter pä delta område, nämligen Hans Löwbeer, Ingemar Leander och Jörgen Westerståhl. Jag har respekt för dem alla tre, och självklart har de rätt alt föra fram sina meningar. Men jag kan inte upphöja någon av dem till en sådan auktoritet att jag endast för alt de intar en ståndpunkt skulle ansluta mig till den. Enligt elt vanligt källkritiskt resonemang får man väl betrakta den socialdemokratiska gruppmotionen såsom elt bättre uttryck för den socialdemokratiska uppfattningen än dessa personers synpunkter.

Jag har varit inbegripen i diskussioner med Jörgen Westerståhl om demokratibegreppet. Nu finns han inte här i kammaren, och följaktligen skall jag inte polemisera mot honom. Det demokratibegrepp som han rör sig med innebäratl man begränsardemokralin lill att avse endast statsskicket och inte samhället i övrigl. Men i den svenska riksdagen talar vi nu allmänt om förelagsdemokrati, ekonomisk demokrati osv. Det är värden som vi har fört in i denna debatt och som sedan -särskilt efter 1967 för att använda Sven-Erik Nordins årtal - har betytt väldigl mycket.

Sedan fäste jag mig också vid alt utbildningsministern i hög grad uppehöll sig vid det omtalade tillägget. Jag har tidigare sagt alt jag i sak står bakom detta. Men varför skall man då inte la upp allt det andra som också finns infört i grundlagen utan endasl dessa formuleringar som återfinns i den nuvaranderegeringsformen? Om man gör en sådan uppräkning, måste man göra den fullständig. I annal fall finns del anledning atl fråga varför inte också andra värden som hör till demokratins grundvärden ingår.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jörisatta verksamhet, m. m.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman Jag konstaterar alt Jan-Erik Wikström haren annan förklaring än de föregående talarna till att man snävat in demokralibegreppet. De övriga talarna har sagt att det rör sig om formaliteter och preciseringar men inte några inskränkningar.

Jan-Erik Wikström framhåller att det har varit svårigheter vid tolkningen och atl del utbildats en praxis, som då skulle innebära atl man inte kan vara partisk så lill vida att man bekämpar kvinnoförtryck och liknande företeelser i samhället. Jag kan visst hålla med honom om all del finns programinslag i Sveriges Radio som, för den händelse man lillämpar denna paragraf om alt värna om de demokratiska värdena, bestämt skulle utgå, därför all de redovisar en kvinnouppfailning och innehåller elt underhållningsvåld som inte kan anses stå i överensstämmelse med denna paragraf Men del, menar jag, behöver inte innebära att man snävar in begreppet. Tvärtom, som sä många tidigare har framhållits, ger del gamla ullrycket "de demokratiska värdena" en betydligt slörre handlingsfrihet och en belydligt slörre möjlighet att slå vakt om jämställdheten, att slå vakt om den ekonomiska demokratin och inte minsl atl också skildra tredje väridens unga stater på ett rimligt och vettigt sätt.

Sedan var Jan-Erik Wikström  inne på radion  igen och hävdade att

93

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

propositionen syftar till att stärka radions slällning. Del går ju inte att komma ifrån att del i dag finns etl nära samarbete mellan radio och TV ute i distrikten, elt samarbete som man nu slår sönder. Uppsplittringen innebär att man måste bygga upp nya organisationer på var sitt häll. Jan-Erik Wikström hävdar atl del visst inte kommer att kosla pengar, all det visst inte kommer all innebära ökad byråkrati. Tvärtom, säger han, kommer byråkratin alt minska genom atl man tvingas bygga upp fyra nya frislående förelag.

Det är litet oroväckande i det längre perspektivet, om Jan-Erik Wikström tror atl uppsplittringen kommer att innebära sänkta kostnader. Vi fick över huvud tagel inte någol som helsl besked från Jan-Erik Wikström när del gäller kostnadsfrågorna och hur man skall kunna finansiera alla de förslag och de vackra målsättningar som ställs upp i proposilionen med de njugga penningmedel som slälls till förfogande.

94

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Georg Andersson undrade på vad jag byggde del resonemang som jag fört om demokraliparagrafen. Sveriges Radio har tolkat den gamla demokraliparagrafen så atl den inte gör det möjligl för radion alt vara partisk till förmån för jämställdhet. Del har man dokumenterat i en skrivelse; jag minns nu inte om den var riktad lill jämställdhetsdelegationen eller var ett svar på en brev från Fredrika-Bremer-förbundet. Detta kan tyvärr inte kullurutskoltet ändra på genom ett allmänt uttalande. Det är den tolkning som Sveriges Radio har gjort, och det var detta som låg bakom att radioutredningen arbetade med denna fråga.

Om man nu alltså vill att Sveriges Radio skall vara partisk lill förmån för jämställdhet så krävs det etl klariäggande, och del har radioulredningens majoritet velal göra. I övrigl är del ingen ändring i förhållande lill den gamla regeln.

Hilding Johansson säger nu alt den socialdemokratiska partimotionen väger tyngre än radioutredningens majoritet. Ja, jag räknar inte antalet huvuden, men jag vill inte frånkänna Jörgen Westerståhl, Hans Löwbeer och andra någon auktoritet, utan jag vill gärna titta på vad de faktiskt står för. Jag är övertygad om atl de var burna av en god vilja atl underiätia för Sveriges Radio att bl. a. bevaka jämställdhetens principer.

Nu gör inte vi något stort nummer av detta i propositionen, för del kan ju finnas skäl för både det ena och det andra, utan det är Hilding Johansson som blåser upp det så enormt. Men tag då den diskussionen med Jörgen Westerståhl, för jag vill inte underkänna hans auktoritet på det här områdel.

Jag vill gärna försvara utredningens majoritet. Jag tycker atl den har gjorl ett gott arbete, när den har försökt underiätia för Sveriges Radio atl vara partisk till föirmån för jämställdheten. Ungefär så enkelt är det.

Eva Hjelmström undrar hur man nu skall finansiera detta. Svaret är: Genom de licensmedel som står till förfogande - alltså det belopp man hade i Ool plus kostnadskompensation plus 50 nya reformmiljoner. Sveriges Radio har fullständig frihet att använda de pengarna. Vi vet inte hur mycket man

kommer att salsa på lokalradio, hur mycket man kommer alt salsa på regional-TV osv., och vi tycker inte att del är riksdag och regering som skall avgöra delta, ulan det skall företaget göra självt.

Sedan vill jag gärna tillägga, eftersom jag inte hann med det i mitt förra inlägg, att det kan vara viktigt alt komma med ylleriigare ett klarläggande när det gäller kravet på opartiskhet, saklighet och balans i programverksamheten. Ett program eller etl programinslag som sänds av ett programföretag kan inte balanseras av elt program eller programinslag som sänds av ett annat programföretag. Delta innebär t. ex. atl elt program som sänds av utbildningsradion inte kan balanseras av Sveriges Radios radio- eller TV-program. En sådan regel tillämpas redan i dag.

Utgångspunkten för hur man skall bedöma om programverksamheten i ett företag har balans skall vara vad som framstår som naturligt för publiken. Den som skall pröva frågor om balans skall således sätta sig i publikens ställe och inte i programföretagets ställe. Han skall ta ställning till om den som har tagit del av det partiska programmet har haft rimlig möjlighet atl känna lill existensen av det balanserande programmet. Så är fallet exempelvis i den löpande nyhetsförmedlingen, i en programserie eller i fråga om program till vilket programföretaget hänvisar i samband med sändningen.

Delta innebär elt krav på alt programföretagen planerar partiskheten. Eller med andra ord att den producent som framställer etl partiskt program före sändningen försäkrar sig om atl motbalans finns och alt hänvisning till del balanserande programmet sker i de fall det inte är fråga om löpande nyhetsförmedling eller en programserie.

En sådan planering bör ske redan i dag. Det kan inte vara rimligt att programmakarna i efterhand går och letar efter program som kan ha balanserat ett redan sänt program.

Sammanfattningsvis: Det är alltså även i forlsältningen fritt fram för alla länkbara udda synpunkter och ståndpunkter, så länge man också släpper fram motsidans argument.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Säkert är förslaget från majoriteten inom ulredningen uttryck för en god vilja. Men om denna goda vilja leder fel, så tycker jag man skall kritisera den. Jag har den allra största respekt för Jörgen Weslerståhls kunskaper om demokrati, men jag förbehåller mig rätlen atl ha en annan uppfattning.

Nu ärdet dock inte Jörgen Weslerståhls uppfattning vi diskuterar, utan det är regeringens och utskollsmajorilelens. Det är de som lagl förslaget, och de får ta ansvaret för del.

När jag sedan åberopat den socialdemokratiska gruppmolionen var del inte för att räkna några huvuden, som utbildningsministern fåll för sig, utan för attjag betraktade det mera som ett uttryck för socialdemokratins uppfattning på denna punkt än de tre personers mening som Jan-Erik Wikström åberopade.

Av det senasle inlägget från utbildningsministerns sida framgick atl det

95

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

egenlligen varett skäl som bestämt hans ställningslagande, nämligen all man skulle få ell klart uttryck för tanken pä jämställdhet mellan könen och att Sveriges Radio-TV skall vara partiskt på denna punkt. Jag delar den uppfattningen all Sveriges Radio skall vara partiskt på den här punkten. Men om nu detta var det enda skälet, varför har man då fört in begreppet "det demokratiska statsskicket"? Kan inte könslikställigheten räknas in i de demokratiska värdena? Della sker ju i vår regeringsform. Skall inte Sveriges Radio kunna tolka deUa utifrån den regeringsform som riksdagen har antagit?

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Utbildningsministern log Sveriges Radio lill intäkt för alt avvisa den lidigare formuleringen om de demokratiska värdena. Där tror jag dock all utbildningsministern skall se upp litet, för såväl Sveriges Radios styrelse som dess medarbetare i SIF-klubben är hell överens om alt avvisa del nya förslaget och visar på atl det innebär en inskränkning. 1 själva verket var del ju inte heller Sveriges Radio som utbildningsministern lutade sig mot utan Jörgen Westerståhl, och det tycker jag är tämligen ointressant i sammanhanget.

Låt mig sedan gå över till någol betydligt intressantare, nämligen detta med pengarna. Där vidhåller jag mitt lidigare förslag om en enkel lektion i matemalik. Utbildningsministern hänvisar lill 50 miljoner i reformpengar. Som jag framhöll lidigare skall emellertid de pengarna lill icke oväsentlig del kunna användas i programproduktionen i kvalitetshöjande syfte. De skall också användas till att bygga ul den regionala riksprogramproduktionen med en veckotimme. Likaså skall de räcka till atl starta regionala TV-sändningar inom en region. De skall också räcka lill att bygga ut elt mindre dagblock i TV och att förstärka lokalradion osv. Jag skulle kunna göra uppräkningen ännu längre. Men bara omorganisationen kostar i runda tal 20 miljoner. Sedan tillkommer ökade koslnader för personalutbildning i samband med omorganisationen. Vidare finns det en rad eftersatla behov. Därefter finns lokalradions krav. Den har länge sullii på svältkost. Jag frågar mig: Hur skall 50 miljoner räcka lill alll della?

96

GEORG ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag lycker det är litet märkligt alt Jan-Erik Wikström så lättsinnigt viftar bort det utlalande som elt enigt kulturutskott gjorde 1976 och som han själv var med om all formulera. Del gör all man som kulturutskoltsordförande blir litet betänksam. Om del är så man hanterar utskoiisbeiänkanden i övrigl, så är del nedslående, minsl sagl.

Sedan har Jan-Erik Wikström kommit lillbaka några gånger och välvilligt sagl en del vackra ord om lokalradion. Men får jag där ändå markera all lokalradion behandlas snävt i propositionen. Vi vill i vår motion och genom våra reservationer prioritera utvecklingen av lokalradion. Propositionen har skapat mycket stark oro inom lokalradioförelaget, som har fån snäva ramar och pekpinnar om alt man inte bör bygga ut underredaktioner. Nu har

emellertid etl enigt utskott sagt ifrån atl sädana pekpinnar skall inte regeringen använda. Lokalradion ges också i uppdrag att fungera som någon sorts distriklsorganisalion inom ljudradion, och det medför risk för alt lokalradion inte kommeratt kunna fullgöra sin funktion som verkligt lokal radio.

Slutligen ytterligare några ord om organisationsförändringen, en fråga som jag också tycker alt Jan-Erik Wikström hanterar lättsinnigt. Han säger atl våra förslag är illa genomtänkta, men han presenterar ingen kostnadskalkyl för sitt eget förslag. Vi har nu inhämtat vad omorganisationen kan innebära, och man har sagt oss alt organisationsförändringen medför alt ca 1 350 anställda i Stockholm och i distrikten får väsentligt ändrade arbetsförhållanden. En lång rad väl fungerande arbetsgrupper bryts upp. 1 flertalet fall blirdel fråga om lokalmässiga förflyttningar, i elt antal fall kan del bli fråga om byte av arbetsuppgifter eller yrke, och omorganisationen kommer under lång lid att gå ut över den egentliga programverksamheten. Del är detta som är det allvariiga, att man ödslar lid, kraft och pengar på en omorganisation som egentligen bara regeringen vill ha. Och sä förhindrar man pä det sättet att programverksamheten utvecklas. Organisationsförändringen innebär en personalökning i storieksordningen 100 personer och en kostnadsökning på uppskattningsvis 20 miljoner per år. Vad har Jan-Erik Wikström för underlag när han sedan säger att della inte är någon stor affär, alt detta inte behöver kosta mer än marginella summor övergångsvis?

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jörisatta verksamhet, m. m.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Först villjag lill Georg Andersson säga att man faktiskt inte kan stifta lagar genom att göra uttalanden i ett utskottsbetänkande. Det är självfallel riktigt vad kulturutskottel sade för några år sedan, men det väsentliga är om det är tillräckligt för atl Sveriges Radio skall kunna vara partisk till förmån för jämställdheten.

Jag är glad över att Hilding Johansson något har tonat ner aggressiviteten och i likhet med mig och andra diskuterar det här som två olika sätt att formulera någonting om vilket vi i sak är överens. Den här debatten har fyllt en slor funktion om vi har kommil därhän. Litet äreräddning tycker jag ändå atl det har blivit för de socialdemokraliska ledamöternas i radioulredningen goda vilja och omsorg om Sveriges Radios integritet.

Så till det där med pengar. Eva Hjelmslröm gör del lätt för sig när hon räknar upp alll som skall hända under hela avtalsperioden och jämfördet med de 50 miljonerna. Men medelsanvisningen 50 miljoner avser ju del forsla årel, och vad vi lalar om i proposilionen är sådanl som skall hända under den här sju-åltaårs perioden.

Det har sagts att Sveriges Radio skulle ha lämnat kostnadsuppgifter om vad omorganisationen skulle kosta. De beräkningarna avsåg - och några andra siffror harjag inte sett - en hell annan organisation än den som föreslås i propositionen: en organisalion utan moderbolag och utan möjlighet till byte av Oänster mellan programbolagen. De siffrorna är ganska ointressanta i del här sammanhanget.

97

7 Riksdagens protokoll 1977/78:149

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Det vore nyttigt atl lala om vad omorganisationen fakliskt kommer att innebära. Jag tror alt det är klara överdrifter i debatten när det gäller förändringarnas karaktär och storleksordning - det är faktiskt inte fråga om så våldsamma förändringar. En ganska framstående radioman sade vid elt tillfälle "olTtherecord": Delta är naturligtvis en logisk organisation. Det enda felet äran inte vi på Sveriges Radio själva har kommil på den här modellen. Så kan man också uttrycka det.

I en sådan här debatt, herr lalman, betonar man skillnaderna mellan partierna, det blir om reservalionerna som man lalar. Men del viktiga ärju inte vad som skiljer oss åt utan vad som förenar oss. Del som skiljer oss åt rör sig mesl om organisatoriska frågor, som man kanske renl av kan väga beteckna som detaljer, även om de självfallet inte är oviktiga.

Men vi är ense om alla grundläggande principer för hur radio och TV skall arbeta i vårl land: integritet, publicistisk frihet, styrka mol alla yttre påtryckningar.

Radions och televisionens speciella ställning gör att vi måste ställa krav på alt verksamheten skall präglas av saklighet och opartiskhet. Det är vi också helt ense om.

Finansieringen är vi också ense om; ingen reklam ulan endasl mottagar-avgifter och för vissa delar - utbildningsprogram och utlandsprogram -skattefinansiering.

Vi är ense om mera pengar till programverksamheten, det är bara beloppen som skiljer sig åt.

Vi är också ense om en ökad decenlralisering av programansvarel och om en ökad geografisk decentralisering genom salsning på distrikten.

Vi är ense om att bygga ul lokalradio och regional-TV.

I själva verket är vi också ense om myckel då det gäller organisationen. Vi är ense om alt lokalradio och övrig radio och TV skall höra hop i en koncern, även om vi är oense om antalet dotterbolag.

Vi är även ense om att lokalradion och utbildningsradion skall vara självständiga i sin programverksamhet, men vi vill inte gå så långt atl vi gör utbildningsradion till etl hell självständigt företag.

Man kan, efter en debatl där vi har talat väldigl mycket om skillnaderna i åsikter, också säga atl vi i själva verket är ense om del mesta. Det känns riktigt alt även understryka det.

Förste vice talmannen anmälde atl Eva Hjelmström och Hilding Johansson anhållit att lill protokollet få antecknat att de inte ägde rätt lill ytterligare repliker.

98

TYRA JOHANSSON (s);

Herr talman! Lål mig först bara säga lill Jan-Erik Wikström atl de uppgifter som socialdemokraterna i kullurutskotlei här lämnat angående kostnadskonsekvenserna har ulskottet fått under ulskoltsarbelel, alltså efter propositionsskrivningen.

I övrigl tänker jag ägna mig åt de tre socialdemokratiska reservationerna nr

8, 9 och 11, som handlar om egenproduklion, våld och publikkontakt.

I propositionen diskuterar utbildningsministern förhållandet mellan egenproduklion och främmande produktion. Han redogör något för vad som sagts i resmissvaren om detta. De fiesta remissinstanser har förordat en ökad egenproduklion. Anledningen är alt så många utländska program är undermåliga. Del är också där som det mesta underhållningsvåldet förekommer. Som sagts förut i dag är ell av de kullurpoliliska målen alt motverka kommersialismens negativa verkningar. Del borde alltså vara självklart atl gå in för en minskning av import av denna typ. En anledning att använda sig av mer främmande produktion är atl den i allmänhet blir billigare. Utbildningsministern säger emellertid atl del inte endast är av ekonomiska skäl som han är positiv till en så hög andel främmande produklion, ulan han menar alt man härigenom skall kunna ge den svenska publiken vidgade kontakter med skilda utländska förhållanden och miljöer.

Det låter väldigt bra, men så fungerar det ju inte, utan det är nog snarare så atl utbildningsministern i denna argumentation gjort en dygd av nödvändigheten. Han är inte beredd all ge Sveriges Radio erforderiiga pengar, och sä blir resultatet i stället detta aU vi får en mängd relativt billiga men undermåliga program utifrån. Vi är rädda för en därmed följande förfiackning av programutbudet.

Vi noterar också alt den ökade regionala produktionen kommer att ge möjligheter till ökningar av produktionen också i Stockholm. Från Sveriges Radios sida har man påpekat att det inte är möjligl atl öka omfattningen av gestaltande program och annan tung produktion utan väsentligt bidrag från Slockholmsproduktionen. Den socialdemokratiska opposilionen i kulturutskottet menar alltså au Sveriges Radio måsle ges ekonomiska möjligheter att öka egenproduktionen för atl därigenom kunna motsvara sitt kulturpolitiska ansvar.

Jag yrkar bifall till reservationen 8.

Det har förvånat oss alt utbildningsministern lagit så lätt på våldsskildringar och våldsinslag i TV-programmen. Han menar atl inga entydiga slulsatser kan dras av publicerade undersökningar. Av ulredningar som gjorts av Sveriges Radio kan vi emellertid inhämta så klara bevis, all vi finner del högst anmärkningsvärt atl utbildningsministern kan ta elt så allvarligt problem med en klackspark. Än mer förvånande var del att finna, att kulturutskotlels borgeriiga majoritet inte heller ville la kraftfullare tag i detta. Och nu har ulskoltsmajoriteiens talesman, Per Olof Sundman, ivrigt försvarat propositionens svaga skrivning. Varför måste ni invänta sä otvetydiga bevis? Varför är de här programmen så viktiga för er?

Just den billigare, utländska produktionen har i TV medfört ett stort utbud av underhållningsvåld. Man kan fråga sig vad dessa program egenlligen har för syfte, om de över huvud laget har någol existensberättigande i vår TV. Det borde vara en självklarhet alt skilja på underhållning och våld. Vi menar inte att Sveriges Radio skall skydda svenska folket från vetskapen om att det finns våld i väriden. I nyhetsprogrammen är del nödvändigt för objektivitetens och informationens skull atl visa på våldel här hemma och ute i världen. Men när

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

99

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, ni. m.

100

man gör våldet till underhållning kommer vi i ett helt annat läge.

Utbildningsministerns skepsis till trots är del alltså i dag väl dokumenterat att sådan underhållning ärskadlig för barn och ungdomar. Av de utredningar som gjorts av forskare vid Sveriges Radio framgår det alt huvuddelen av dem som titlar på TV är barn mellan 9 och 14 år. Del framgår också alt del är barn med sociala problem som löper den slörsla risken att påverkas av det importerade underhållningsvåldei. Barn med trasiga hemförhållanden ser helsl på vuxenunderhållning, exempelvis de amerikanska och engelska serierna. De blir matade med idealbilder av främmande lyxmiOöer, glorifierat våld och förlegade könsroller. Det ligger i sakens natur alt just dessa barn inte hindras av föräldrarna att se på program som är olämpliga för dem. I stället visar undersökningarna att dessa barn ser myckel litet på de speciella barnprogram som är tillrättalagda för dem.

Inom TV 2 importerar man nu ca 70 % av alla underhållningsprogram,och de egenproducerade blir alll färre. Den programforskning som hittills genomförts visar alltså all del är barn vilkas föräldrar har låg social slalus och dålig ekonomi som ser mesl pä TV. Del är också dessa barn som lällasl blir påverkade av programmens innehåll. Jusl dessa barn serspecielll mycket på våldsfilmer - och det gör också aggressiva, deprimerade och ångestladdade barn. Barn som känner otrygghet och harsvårt med kontakter med jämnåriga är särskilt mottagliga för TV:s värderingar. Utredarna konstaterar också atl TV-väldei har långsiktig påverkan. Våldsprogrammen gör de unga tittarna mer avtrubbade och likgiltiga än tidigare - man accepterar våldel som en lösning av konflikter.

Det är alltså en skrämmande bild av TV:s makt och inflytande som målas upp i dessa undersökningar. Det framgår klarl att del är barn som redan är i riskzonen som påverkas mesl. En rad av dessa utlandsproducerade program innehåller helt enkelt andra värderingar än vad vi har här i Sverige. Detta är elt argument såväl för vad jag förut sagt om ökad egenproduklion som för vad jag nu vill övertyga kammarens ledamöter om, nämligen all riksdagen bör ge regeringen lill känna vad vi sagt i vår reservalion rörande underhållnings-väldet i televisionen.

Jag yrkar därmed bifall, herr talman, till reservationen 9.

1 reservation nr 11 talar vi om vikten av bättre kontakt mellan Sveriges Radio och dess publik. Radioutredningen underströk vikten av detta, och i vår parlimolion nr 1796, som det tidigare hänvisats till etl anial gånger i den här debatten, lar vi upp även denna fråga. Men del förslag om regionala publikråd som ulredningen lade fram kritiserades av remissinstanserna. Man menade att det skulle bli en alltför tungrodd organisalion och alt ansvarsfördelningen skulle bli oklar. Utbildningsministern har heller inte gått på detta förslag och menar i stället att dotterföretagen ärligen skall inbjuda moderbolagets ägare, dvs. folkrörelserna, pressen och näringslivel, lill konferenser om den egna programverksamheten. Vi har i vår moiion anslutit oss till vad Sveriges Radio föreslog i sill remissvar, nämligen publikforum och de kontakter med organisationer, näringsliv och skolor som anordnas i anslutning lill publikträffarna. Vi anseratt det bör vara en uppgift för Sveriges

Radio alt finna formerna för alt ytterligare fördjupa och förslärka publikkon-      Nr 149

takterna. Vad vi sålunda anfört föreslår vi riksdagen all ge regeringen till Tisdaeen den

'''"""'        '                                                                   23 maj 1978

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen 11.                                 

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Under delta anförande övertog andre  vice talmannen  ledningen av

kammarens förhandlingar.

PER OLOF SUNDMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara kort beröra vad Tyra Johansson sade om våldsprogrammen. Hon hävdade att våldsproblematiken avfärdas med en klackspark i propositionen och all också ulskoilsmajoriteten gör det. Det är ingen korrekt beskrivning. Vi intar - allihop i den här kammaren - samma negativa hållning till underhållningsvåld i television och för den delen även pä film och i seriemagasin. Den enda punkt där vi skiljer oss åt litet grand är när reservanterna säger alt forskningen är helt enig om att våldsprogrammen har skadliga konsekvenser. 1 propositionen skrivs något försiktigare, nämligen att forskningens resultat icke är entydiga. Delta är en korrekt och seriös beskrivning. Jag vill gärna upprepa att videogramutredningen sedan ungefär etl år tillbaka ivrigt har sysslat med denna fråga och håller på alt sammanställa material. Det beskriver också alt forskningen icke är entydig. Men detta är elt oerhört stort och komplicerat område. En sak är vi alltså ense om: Del skall vara så lite våldsunderhällning som möjligl i Sveriges Radios program.

Jag varnade också i mitt första inlägg för att, när man resonerar om våldsinslag i underhållningsprogram, överföra iakttagelser som har gjorts i Amerika på svenska förhållanden. Vi har en annan programpolitik här i Sverige och ett helt annat utbud av program. Det kan nämnas att vid en undersökning startad i Amerika 1972 -jag har för tillfället glömt dess namn -skulle man undersöka våldsulbudet i ett antal radioförelags TV-program. Bland de uttagna radioföretagen var också Sveriges Radio. Sveriges Radios program måsle dock uteslutas ur undersökningen, av det enkla skälet att del inte fanns tillräckligt med väldsinslag i programutbudet för atl ta med programmen i undersökningen.

Man brukar ibland tala om att man inte skall sparka upp öppna dörrar. Jag vill i detta sammanhang varna för atl man anstränger sig alltför myckel alt slänga dörrar som redan är stängda.

TYRA JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är ändå sä, Per Olof Sundman, att forskningen numera är enig pä ett hell annal sältan förut, och det är därför denna debatl harblivit så myckel intensivare på senare år.

Nu säger Per Olof Sundman att det är värre i Amerika, det går inte atl jämföra osv. Men faktum ärandet trappas upp mera här, och dessutom ärdet just amerikanska program med många väldsinslag vi får se mycket av.

Jag förstår fortfarande inte varför ni är så rädda att la i lilel i denna fråga.

101

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

som nu Per Olof Sundman säger alt han tycker är viktig. Han säger alt utbildningsministern också har tyckt det. Vi fick en bällre skrivning så småningom i ulskollsbelänkandel, men ni ville ändå inte gå med oss så långt som alt ge detta till känna. Jag förslär inte riktigt varför ni inte vill ta i, om ni verkligen är lika eniga som vi om alt underhållningsvåldet måsle tas bort så långt det går i TV.

PER OLOF SUNDMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! Diskussionen är egenlligen akademisk på den här punkten. Del är mycket möjligt att vi kunde ha enats om den skrivning som finns i den socialdemokratiska reservalionen. Men jag lycker del ser litet lustigt ut om riksdagen ger till känna någonting som skrivs i proposilionen.

TYRA JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Men, Per Olof Sundman, del sägs ju inte klart ul i proposilionen. Man lalar där om försiklighel m. m. Vi menade atl det var för svagt skrivet - del var del som var felet.

102

GUNNAR RICHARDSON (fp):

Herr talman! När del gäller radions och televisionens fortsatta verksamhet finns del skilda meningar i en viktig fråga - den gäller den organisatoriska ramen för verksamheten -och därtill i en rad relalivi obetydliga detaljfrågor. I flera fall är skillnaderna små, för att inte säga i det närmaste obefintliga. I något fall har i sak oväsentliga skillnader i den allmänna debatten tilldragit sig etl obegripligl slort intresse och tillmätts en slor betydelse som saknar all rimlig grund. Detta gäller förslagen till ändringar i radiolagen.

Det ligger i sakens natur atl debatten rör de frågor som man är oenig om. Detta kan då lätt tolkas sä, all meningsskillnaderna om hur radio- och TV-verksamhelen i vårt land skall utformas är mycket slörre än de i själva verket är. - Det man är enig om glider man lätt över eller berör inte alls.

Det finns därför skäl atl notera att det nu råder allmän enighel om den väsentligaste av alla principer, nämligen principen om en fri och ansvarig rundradio i allmänhetens Oänst. Friheten knyter an lill den demokratiska traditionens grundläggande idéer om fri opinionsbildning och vidsträckt yttrande- och informationsfrihet. Markeringen av ansvarel betingas av den belydelse som etermedierna har i fråga om inte bara information och opinionsbildning ulan också kulturverksamhet i vidare bemärkelse.

Det förhållandet atl vi nu - till skillnad från när radiofrågan vid tidigare tillfällen varit aktuell, senast 1966 - inte alls diskuterat frågan om ett från staten helt fristående radio- och TV-förelag har märkligt nog inte alls uppmärksammats i debatten. Del är vikligl alt konstalera atl det råder allmän uppslutning kring tanken att radio- och TV-verksamheten i Sverige skall ske i allmänhetens Oänst.

Detta förhållande utgör den viktigaste utgångspunkten närdet gälleralt ta ställning till relationen mellan staten och de förelag som ges rätlen atl bedriva rundradioverksamhet. En annan viktig utgångspunkt måste vara det faktum

att radio och television haren genomslagskraft som inget annat medium, att etermedierna har en betydelse förde enskilda människornas orientering i vårt samhälle och i hela vår omvärld - och därmed indirekt påverkande opinionsbildningen - som överträffar alla andra medier och att människornas behov av underhållning och förströelse av allehanda slag till den överiägset största delen tillgodoses genom radio och TV. Till delta kommer att den enda reella valmöjlighet en enskild människa har är alt bestämma vilken knapp på radio-eller TV-apparaten han eller hon vill knäppa på eller knäppa av. Någon möjlighel lill andra initiativ finns inte. Däri består radions och televisionens stora begränsning.

I ell system med en fri och i publicistiskt avseende oberoende radio och television ankommer det på programföretagen att utforma programmen inom de ramar som radiolagen och avtalen med staten ger. Dessutom förekommer allmänna uttalanden i såväl proposition som utskottsbetänkande som skall vara vägledande för programverksamheten. Det som främst karakteriserar de svenska radioföretagen är sålunda deras fria och oberoende ställning. Det är viktigt atl notera alt förhandsgranskning inte får förekomma, liksom alt vi i framliden får ell medelslilldelningssystem som garanterar slörsla möjliga integritet. Alll delta förutsälter en vilja all följa de givna riktlinjerna och de gjorda överenskommelserna. Ansvarel är frihetens följeslagare.

Den nu gällande radiolagen utgår ifrån den förutsättningen att Sveriges Radio har ensamrätt atl avgöra vilka program som skall sändas. Denna ensamrätt skall enligt 6 § utövas opartiskt och sakligt. I det avtal som träffats mellan staten och Sveriges Radio och som mera i detalj reglerar verksamheten heter det i 8 § all bestämmelserna om opartiskhet och saklighet skall tillämpas "med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet skall råda i rundradion".

Radioutredningen har i sitt betänkande föreslagit att denna bestämmelse skall föras in i radiolagen. Utredningen anför tvä skäl: dels att den är viktig för tillämpningen av de grundläggande kraven på saklighet och opartiskhet, dels att den skall gälla alla programföretag som har sändningsrält.

Regeringen har följt radioutredningens förslag och föreslår sålunda att della tillägg införs i radiolagen. Del är en viklig markering. Vad beträffar tillgodoseendet av kravet på opartiskhet i den föreslagna nya organisationen förhåller del sig så som här har påpekats av flera talare, att varje programbolag skall ha ansvar för att sändningsrätten utövas opartiskt och sakligt. Det innebär atl elt program som sänds av ett programföretag inte kan balanseras av etl annal program, som sänds av ett annat programföretag. Detta är en naturlig konsekvens. Men det finns också skäl för en sådan tillämpning även inom den organisation som opposilionen vill ha. Man kan nämligen med fog fråga sig, om del är rimligt att ett klart partiskt program i TV som rör en kontroversiell fråga, t. ex. kärnkraftsfrågan, kan balanseras av elt program i radio, eller tvärtom. Det finns ju mänga som ofta ser på TV men sällan lyssnar pä radio. Det finns också de som enbart lyssnar pä radio. Man måste vidare räkna med att TV-n har en helt annan genomslagskraft än radion.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

103

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, ni. m.

104

Är det f ö. rimligt att en TV-producent gör etl öppet partiskt program i den fromma förhoppningen atl del eventuellt skall balanseras av en evenluelll kommande program i radio? Del skulle ju innebära all endast tillfälligheter skulle medverka till atl radiolagens bestämmelser efterlevs.

Vad gäller de båda TV-kanalerna, så bör enligt föredragande statsrådet dessa jämställas i fråga om kraven på opartiskhet och saklighet. Det finns dock skäl au lägga märke till del påpekande som utbildningsministern gör i det atl han framhåller alt de båda kanalerna under vissa förulsällningar kan träffa överenskommelser om att balans skall åstadkommas mellan de båda kanalerna.

I den socialdemokraliska reservationen 12 och i vpk-motionen, liksom i anföranden här i kammaren av bl. a. Georg Andersson och Eva Hjelmström, hävdas alt delta skulle innebära en kraftig inskränkning av den reella yttrandefriheten och risk för alt programmen skulle bli utslätade. Möjligheten alt göra kritiska reportage och kontroversiella program skulle kraftigt beskäras, heter det.

Dessa påståenden har därtill förekommit i framslällningar av olika slag och iden allmänna debatten. Del märkliga är emellertid atl några sakliga skäl för att resultatet verkligen skulle bli det befarade inte har framförts-så har ju inte heller skett i dagens debatt.

Ulskottet har därför följdriktigt framhållit att farhågorna saknar all grund.

Etl partiskt program förutsätter skilda parter eller skilda meningar. Vad är det då som hindrar att man gör etl kritiskt och alll annat än utslätat program om en kontroversiell fråga - låt mig åter nämna kärnkraftsfrågan - och låter båda parter komma lill tals, antingen i samma program eller i två program inom en inte alltför lång tidrymd? Varför skulle ett program bli utslätat, om båda parter i en stridsfråga får komma lill tals? Det är väl snarare tvärtom. Vilket program blir mest utslätat, etl där Palme ensam -eller Fälldin ensam -lägger ul texten om energipolitiken eller ett program där de båda kombattanterna får mötas öga mot öga?

Della lal om risken för utslätade och menlösa program har nu pågätl i månader utan alt man gett några sakskäl - det är på tiden alt vi får höra argumenten.

Del bör också observeras att objektivitetskravet faktiskt sedan länge i vissa fall tillämpa:? också på enskilt program. DeUa gäller bl. a. rätt lill medverkan på grund av ämnets art, t. ex. i debatt mellan poliliska partier- radion får ju inte utesluta något av partierna. Del gäller lillfälle för part att bemöta kritik i samma program och ensidig framställning i fristående program. I Lars Bergmans bok Radionämnden anser... ges många exempel på delta. För att allmänhetens förtroende för Sveriges Radio inte skall äventyras är det vikligl alt man inte frångår denna praxis. Det är hell enkelt ett livsvillkor för elt radioföretag i allmänhetens Oänst. Eva Hjelmström påstod att en persons vägran att medverka i ett program skulle leda till att programmet inte kan sändas. Detta är inte sant. Enligt den praxis som sedan länge tillämpats förhåller det sig inte så. Någon ändring på den punkten kan inte komma i

fråga.

Det har ibland hävdats an programtiden sk ulle vara alltför begränsad för all del skulle vara möjligl atl planera in sådana programinslag i kontroversiella frågor. Detta är inget hållbart argument. Under verksamhetsåret 1975/76 omfattade radions sändningar - de tre kanalerna tillsammans - 18 758 timmar. Siffran lär nu vara ännu högre. Del blir 51.4 timmar per dygn eller 360 timmar per vecka. Det går inte atl hävda atl del med den sändningsvolymen inte skulle vara möjligt att få utrymme för program som balan.serar varandra.

Vad televisionen beträffar är visserligen sändningstiden kortare, men den är ändock ganska betydande. Av den tabell somjag visar på skärmen framgår att den enda kanal som vi hade 1960/61 i genomsnitt sände 24 limmar per vecka eller 3,4 timmar per dag. Sedan dess har TV 2 tillkommit, och båda kanalerna har fått ökad sändningstid. Verksamhetsåret 1975/76 uppgick den till 52,5 timmar per vecka i TV 1,40.8 limmar per vecka i TV 2. .sammanlagt 93,3 limmar per vecka. Motsvarande siffror gällande den sammanlagda sändningstiden per dag var 7,5, 5,8 resp. 13,3 timmar.

För all illustrera hur mänga halvtimmesprogram delta molsvarar harjag gjort den sammanställning som jusl nu visas på bildskärmen. Den genomsnittliga programtiden är säkerligen något längre än en halvtimme, men det spelar mindre roll. Vill man räkna med entimmesprogram, får man halvera talen. Denna tabell visaratt den totala sändningsvolymen fören månad 1975/ 76 motsvarade 450 halvtimmesprogram i TV 1, 350 i TV 2 och 800 sammanlagt. Den slutsats man måste dra av dessa faktiska uppgifter är, all del inte går att på allvar hävda atl del inte skulle finnas utrymme för programinslag som balanserar varandra i kontroversiella frågor. De högröstade protesterna klingar falskt och tomt. Sakligheten skall man aldrig behöva ge avkall på. Opartiskheten kan man utan svårighet nå i det samlade utbudet inom en TV-kanal under en begränsad tid, och inom hela TV-förelaget går det ännu lättare. Om man därtill lägger den i radiolagen nya anvisningen an vid tillämpningen av denna paragraf en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda, så borde allt avsiktligt misstänkliggörande och alll dunkelt konspiralionstänkande kunna förpassas till demagogins skräpkammare.

Kravet på opartiskhet gäller dock inte obetingat. Jag tänker då inte på de mesl flagranta avstegen från denna princip, som att sportjournalisterna uppenbariigen kan fä vara hur partiska som helst dä Ingemar Stenmark eller Björn Borg firar sina triumfer, då Tre Kronor finns på plats i ishockeyrinken eller dä det svenska fotbollslandslaget skall plocka [wäng i VM-turneringar. Den ohejdade partiskhet och ogenerade chauvinism som präglar sportjour-nalisliken tycks inte besvära någon.

Nej, jag länker på en annan, inte b;ira tolererad utan direkl rekommenderad partiskhet. Enligt gällande radioavtal åligger det Sveriges Radio att i. programverksamheten hävda de grundläggande demokratiska värdena. Denna bestämmelse har självfallel inte inneburit något hinder för all skildra odemokratiska förhållanden el ler atl återge odemokratiska meningsyttringar.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jörisatta verksamhel. m. ni.

105

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

106

Den har, som radioutredningen uttrycker det, "ansetts innebära en skyldighet för Sveriges Radio att markera etl avståndslagande från eller atl bemöta antidemokratiska uttalanden".

Denna fråga har ju återkommit i debatten i flera omgångar, beroende på alt både konstitutionsutskottet och kulturutskottet har behandlat den. Jag skall begränsa mig till några få synpunkter.

Eftersom den nuvarande formuleringen ansetts oprecis, och då man därtill menat atl den bör föras in i radiolagen och inte endast finnas med i avtalet, har radioutredningen sökt finna en precisare formulering. Det är ju en riktig ambition att i all lagstiftning söka nå största möjliga precision. Man hardärvid tagit fasta på två sidor av demokratibegreppet, som man ansett vara de mest väsentliga i det här sammanhanget, nämligen det demokratiska statsskicket och respekten för människovärdet.

Vad gäller del demokratiska statsskicket har man velat ta fasta på vad man ansett vara kärnan i folkstyrelsens principer, dvs. fri åsiktsbildning, allmän och lika rösträtt samt fria och hemliga val. Man har uttryckligen markerat atl formuleringen inte avser olika tekniker, t. ex. pariamentarism, folkomröstning eller kommunal självstyrelse. Utbildningsministern har ju också alldeles nyss markerat detta här.

Också uttrycket "det demokratiska statsskickets grundidéer" markerar delta. Genom tillägget "samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighel" ville radioutredningen fästa särskild vikt vid de sidor av demokratibegreppet som radionämnden vid några lillfällen hänvisat till i sin tolkning av demokratiparagrafen. All man i vissa sammanhang markerar vissa sidor av begrepp av typen demokrati är naturiigt - konstigare är det inte.

Eva Hjelmström och Hilding Johansson har frågat om begreppels innebörd. Jag tycker att man i det sammanhanget bör ha klarl för sig huvudprincipen att Sveriges Radio skall vara opartisk och att det från denna ledande princip bör göras så fä avsteg som möjligt.

Man har frågat efter exempel på oprecisa tolkningar av demokratibegreppet, och jag skall ge etl par exempel.

1 en av de molioner som behandlats av riksdagen påslås att del i en reell demokrati också inläggs begrepp som rätten till arbele, lill bostad och till social trygghet etc. - vad nu "etc." kan slå för. Alll detta är gott och väl och viktigt, men det aren annan sak. Även om inte alla menarait rätten lill bostad ingåridemokratibegrepieusä finns det bevisligen en del som anserdeUa,och det är en onödigt oprecis innebörd.

Ett annal exempel på en oprecis innebörd av demokratibegreppet är den språkliga praxis som finns inom de kommunistiska s. k. folkdemokratierna. Vi vet alla atl dessa regimer inte lever upp till de krav som man i de verkliga demokratierna ställer i fråga om bl. a. fri opinionsbildning. Diktatur är ett rikligare uttryck än demokrati i del sammanhanget.

Ett Iredje exempel är de demokratiska strävandena i den tredje världen, vilka man talat om. Det är riktigt som det har sagts atl det inte är någon speciell form av demokrati som skall värnas. Varje stal bör också kunna

komma fram lill sin form av demokrati. Däremot kan vi inte bortse från grundidéerna, t. ex. fri opinionsbildning, fria och hemliga val, och vi kan inte annat än fördöma rasism och politiskt våld även om sådant förekommer i tredje väridens nya stater, som försöker komma fram till ett demokratiskt styrelseskick.

Om vi inte fördömer delta värnar vi inie om de demokratiska värdena-dä förråder vi dem i stället.

I den socialdemokratiska partimotionen liksom i diverse andra sammanhang barden tanken framförts, att en ny formulering skulle kunna leda till en annan tolkningspraxis inom radionämnden. Om det mot all förmodan skulle förhålla sig så har den möjligheten slarkl begränsats genom konslitulions-och kullurutskoliens yttranden. I del förra yttrandet framhålls att det inte är avsikten att den nya formuleringen skall i sak tolkas annoriunda än den nuvarande bestämmelsen i radioavtalet. Kullurulskottel har instämt i detta, och om rik.sdagen följer förslaget kommer det rimligtvis att bli vägledande för såväl programbolagens som radionämndens tolkningar.

Jag ber, herr talman, att fä yrka bifall till kullurutskottels hemställan på samtliga punkter.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, ni. m.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag tänker inte närmare diskutera Gunnar Richardsons inlägg. Vi har redan i tre debattronder behandlat opartiskheten, demokratin och integriteten.

Helt kort vill jag bara uppmana Gunnar Richardson att i fortsättningen lyssna till vad som tidigare sagts här i kammaren. Då skulle han inte behöva upprepa tidigare inlägg av borgerliga ledamöter och inte heller kunna påstå atl enigheten är total här i kammaren. Även hans eget uttalande ger belägg för atl enigheten inte är total.

1 dessa frågor finns det två linjer. Här finns en linje som är företrädd av borgarna, där man vill inskränka på yttrandefriheten och där man menar att t. ex. rällen lill arbele inie ingår i begreppet demokrati.

Här finns en andra linje .som är företrädd av vänsterpartiet kommunisterna och också av socialdemokraterna, vilka vill slå vakt om yttrandefriheten och lägga en vid innebörd i begreppet demokrati.

GUNNAR RICHARDSON (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Huvudprincipen för Sveriges Radios verksamhet bör vara kravet pä opartiskhet. Från delta krav gör man vissa avsteg. Ell rekommen-derat avsteg är alt partiskt ta slällning för det demokratiska statsskickets grundidéer. Det innebär i praktiken inte någon insnävning i förhållande till de nuvarande bestämmelserna, utan det innebär en precisering.

Vi måste utgå från att del kan vara rimligt alt i vissa sammanhang fästa uppmärksamheten på de sidor av ett begrepp som har särskild relevans i ell visst sammanhang, och del gäller just i det här sammanhiingel.

Del mesl relevanta är inte att i en radiolag nämna att lill det goda i samhället hör rällen lill bostad, rätten till arbele m. m. Det väsentliga är vad

107

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jörisatta verksamhet, m. m.

man här tagit fasta på, nämligen den fria äsiktsbildningen.den allmänna lika rösträtten, de fria och hemliga valen. Lagen ingår i elt kuliurpoliiiskt sammanhang, inte i ett bostadspolitiskt siimmanhang.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag har, Gunnar Richardson, inte påstått all rätten till arbete skall skrivas in i radiolagen. Jag har påsiålt all rällen kan innefailas i begreppet de demokratiska värdena, däremot inte i begreppet det demokratiska statsskicket. Däri ligger skillnaden. Om Gunnar Richardson inte har förstån det vid det här laget, vill jag bara beklaga det.

GUNNAR RICHARD.SON (fp) kon genmäle:

Herr talman! Jag nämnde ytterligare ett exempel på oprecis innebörd, som kan ligga snubblande nära. I det internationella språkbruket möter vi begrepp av typen folkdemokrati; man gör anspråk på alt betraktas .som en demokratisk stat, men i .sjiilva verket är det fråga om dess motsats, nämligen diktatur. Bl. a. av den anledningen finns del skäl alt markera all del handlar om del demokratiska sialsskickets grundprinciper.

Jag vill dock återigen betona att det inte här gäller teknik eller form. I den propaganda som loris fram har man nämnt della, t. o. m. i Sveriges Radio. I ett luncheko i slutet av förra veckan lalade man om det nya förslaget. Man använde begreppet det demokratiska styrelseskickets former. Del var en förfalskning av vad regeringsförslagei innebär.

108

LARS-INGVAR SÖRENSON (s):

Herr lalman! I vår moiion 1796 yrkar vi bl. a. alt utbildningsradion skall ges en fri och självsiändig slällning som egel förelag. Motiven härför är att utbildningsradion får sina medel direkl ur statsbudgeten, all skaitebetalarna står för dess ekonomi och alt dess uppgift är andra än Sveriges Radios. Utbildningsradion skall etter egna förulsällningar och med egen ekonomi, men i fri samverkan med Sveriges Radio och med möjlighet att använda SR:s resurser, fullgöra sina utbildningspoliliska uppgifter. Dessa uppgifter tror vi socialdemokrater atl utbildningsradion bäst fullgör .som eget företag och på eget ansvar och medan samhiillel garanterar friaste möjliga ställning. Föratt detta företag skall kunna utvecklas pä rätt sätt behövs emellertid en betydligt starkare ekonomi. Denna uppfalining delas av de flesta remissinsianserna. Vi kommer forisättningsvis alt verka för detta.

1 radiopropositionen föreslår också utbildningsministern alt kvalificerade teaterprogram, vilka är ekonomiserade genom det statliga budgetarbetet, bör göras tillgängliga för en större publik. Detta kan ske genom s. k. transmiite-ring via etermedia, radio eller TV. Vi delar denna uppfaUning.

Repertoaren vid våra institutionsteairar måsle gör;is tillgänglig för den breda allmänheten, .som genom sina skatter yticrsi bär upp koslnaderna lor den. Sveriges Radio är en resurs som kan bidra lill detta, men del innebär också problem. Alt överföra innebär konstnäriiga problem som måste lösas och vilka man måste beakla, om man vill stå för del kvalitetskrav som

utbildningsministern sjiilv uppmärk.sammat på annan plats i sin proposition. Kan dessa problem lösas ulan alt man fåren teaterform fören "elit" eller en A-publik, och en annan av lägre dignitet för "folket" eller en B-publik. så ingår denna transmission som en självklarhet bland övriga kulluruibud i vår kuliurpolilik. Den kan dä omfatta hela fältet av angelägen scenieater, inte bara instituiionsteatrar av typ.Dramaten och Operan i Stockholm. På dessa villkor och med beaktande av det därmed förenade experiment- och utvecklingsarbetet är vi, herr lalman, beredda att tillstyrka försöksverksamhet med överföring av angelägna scenteateruibud till etermedia.

Jag går nu, herr talman, över lill alt lala om närradion och dess naturiiga koppling till lokalradion.

Lokalradion skapades nyligen föratt tillfredsställa medborgarnas krav på ökad informalion och debatt om det lokala skeendet. Tanken var att medborgarna skulle få ett medium varigenom de bättre skulle få insyn i det .samhälle där de har sin vardag. Genom sin existens skulle lokalradion skapa ytterligare föniisättningar för en fördjupad debatt i samhällsfrågorna. Den skulle fördjupa demokratin. Den skulle verka för de mål utbildningsministern nu säger alt närradion också skall verka för.

Lokalradion har nu varil i gång i ell år. Förulsällningar har skapats för att nå målen enligt propositionen. Programutbudet har börjat finna sina rätta former. Medarbetarna har börjat lära sig tekniken och dess närhet till människor och problem. Man kan, med mer medel och stöd från beslutsfattarnas sida, börja röra sig framåt, utvecklas. Därmed har denna radioform också kunnat börja ge allt fier enskilda och grupper i samhället den röst utbildningsministern nu talarom atl närradion skall ge. Knappt har alll detta börjat ske, heli enligt riksdagens och folkets uttalade önskningar och beställningar, så kommer utbildningsministern springande med sin närradio.

Frågan uppstår osökt: Vad ligger bakom ivern all berika allmänheten med idén om närradion? Vilka grupper kan man inte ge en röst i lokalradion? Vilka grupper vill man egentligen ge en röst i närradion?

Sanningen ärju den alt ingen krävi någon närradio! Sanningen är också all många varil skeptiska och alt de flesta remissinstanser uttalat sig för att lokalradion skall få utvecklas i fred framför närradion. Risk finns nu att två medier kommer atl konkurrera om samma lyssnare och med likartade uppgifter och målsättningar men med helt olika förulsällningar- lill glädje för vem och på vilkas uppdrag?

Man måsle slälla sig dessa frågor inför den situation som uppkommer om propositionen antas ulan inskränkningar. Regeringen delar upp SR i fyra företag och skriver avtal om programverksamheten med vart och en av dem för sig. Nyss stod utbildningsministern här i talarstolen och förklarade att friheten inte behöver motiveras; det är inskränkningen .som skall motiveras. Så kan man naturligtvis säga. Men om varje företag för sig skall svara för sitt programutbud med iakttagande av opartiskhet och saklighet måste redan detta i sig-som tidigare har påvisats-innebära en inskränkning. Hur vill Jan-Erik Wikström motivera den?

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jörtsalia verksamhet, m. ni.

109

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

110

Man kan i konsekvensens namn experimentera i tanken och gå ännu längre i den dividerande inskränkning som Jan-Erik Wikström planerar i sin proposition. Lokalradion producerar i dag program vid 24 olika siationer. Teoretiskt hörs dessa stationer inte uianför sina sändningsområden. Egentligen inneb.är Jan-Erik Wikströms krav på opartiskhet all vardera stationen då skulle klara sin egen saklighet och oparliskhel inför sin publik, precis sä som nyss sades här i talarstolen. Därmed skulle del också behövas 24 olika avtal, ett för vardera lokalradiostationen. Ett partiskt program i Luleå kan ju knappasl balanseras av ett annat partiskt program i motsatt riktning i t. ex. Göteborg - i varje fall inte om man anlägger de krav och moliveringar som Jan-Erik Wikström nu talarom. Ministern säger ju i företalet till propositionen atl "programmen skall balanseras mot varandra inom ramen för varje programföretags utbud". Emellertid finns det en möjlighet för utbildningsministern att ta sig ur dilemmat. Regeringen har ju idag majoritet, och ni gör som ni vill. Det betyder väl i det här sammanhanget att ni inte frånträder divideringen i fyra förelag, men del hindrar inte i och för sig alt ni tecknar etl enda avtal med moderföretaget om programutbud och programpolilik och låter frihet och ansvar dväljas inom della avtal för hela området. Dä får förelagen som nu möjlighel att balansera sina utbud över hela fältet - något som det hitiills inte funnits anledning att klaga över. Tvärtom! Under åren har ju utvecklats en värdefull form för balansering av den utomordentligt svåra frågan om frihet och ansvar.

Herr lalman! När vi till sist ändå går med pä alt uppta försöksverksamhet med närradion så är det under utlalande av starka betänkligheter. Här skall man nu bygga ul elt medium i vilket ingen balans skall garanteras - i enlighet med i övrigl uUalade krav i proposilionen -och som Jan-Erik Wikslröm sä vältaligt argumenterade för här. I denna s. k. allemansradio skall råda något slags total frihet. Jag frågar nu bl. a. Georg Andersson; frihet - för vem, för vilka? För den enskilde lyssnaren måsle del bli en bisarr upplevelse att den ena stunden lyssna till ell balanserat och sakligt program - med propositionens krav kan del bli fråga om ell nogså försiktigt och välfriserat utbud-och i nästa ögonblick få ta del av ett s. k. närradioprogram. I denna frihet all bruka etl medel som kräver ulstuderad teknik, kunskap och pengar döljs många problem. Den intima rösten och del intensiva tonläget, som herr Wikström talade om förut här, kan vara ett stundens barn och elt spontanitetens uttryck - men det är oftare ett välregisserat och tekniskt avancerat medel i händerna på dem som har makt och pengar bakom sig. Vi i kulturutskottet som deltog i USA-resan häromåret för alt studera etermedia och eterpolitik gjorde nog så intressanta iakttagelser på detta område däröver.

En allemansradio i god kommunikation med lokalradion och under dess programansvar kan säkert utvecklas i Oänst hos folkel och lill försvar för de demokratiska värdena. Men en s. k. fri allemansradio i händerna på starka och medvetna organisationer och grupper eller uinyujad av kommersiella krafter kommer inte alt göra del. Och del är naivt att tro all en fri allemansradio skulle lämnas i fred av dessa krafter. Här gäller i hög grad herr Wikströms egna ord, sagda här alldeles nyss: Etermedia'hotas främst genom

sin egen genomslagskraft - sin dominans. Det är de redan resursstarka och medvetna som med sina maktanspråk främst inser detta. Det blirockså dessa som främst kommer att gripa delta medel om vi inte ser upp. Vad jag här har sagt om närradion bör självfallel också gälla när-TV.

Herr talman! Med del anförda yrkar jag bifall till de 17 reservationer som vi har fogat lill utskottets betänkande.

INGRID DIESEN (m):

Herr talman! Låt mig till au börja med påtala den egendomliga konstruktionen av dagens talariista, som gör all det är försl efter nära fem timmars debatl som en moderat ledamot av denna kammare har möjlighel atl della i diskussionen.

I dag har kammarens ledamöter en ganska sällan återkommande möjlighet alt debattera hela den verksamhet som bedrivs i svensk radio och television. Kullurulskottel har också under arbetsamma vårveckor utarbetat elt belänkande som följer tält intill propositionen. Innan jag går in på ett par speciella områden i ulskottels belänkande vill jag gärna anlägga några allmänna synpunkter på programverksamheten.

Sveriges Radio har ett slort ansvar när del gäller alt ge publiken såväl saklig information som kvalificerad underhållning. Hur man lever upp lill delta ansvar är en fråga som diskuteras flitigt av såväl kritiker som allmänhet och radions anställda. Man kan i det här sammanhangel ställa frågan: Tänker de ansvariga på Sveriges Radio på all de verkligen bör vara Sveriges radio och inte bara Sveriges Radios radio?

Kanalkonkurrensen i TV lycks ha medfört att man jagar höga tittarsiffror medan man samtidigt anklagar publiken för att bara vilja se underhållningsprogram. Det senare vill man utesluta genom alt förhindra s. k. slalomåkning mellan kanalerna. De samhällsprogram som man anser au publiken skall ta del av beslår ofta av ensidig samhällskritik. Kanske beror det inte bara på publikens dåliga smak utan också pä programmens dåliga kvalitet och ensidighet att man hoppar över samhällsinformationen och debatterna. Jag tycker att vi skall fundera litet över den frågan. Kraven på objektivitet och saklighet gör alt del fordras god vilja och goll omdöme från de ansvarigas sida.

Kvaliteten på den underhållning som bjuds oss är heller inte alltid sådan som den borde vara med de resurser som Sveriges Radio ändå förfogar över. Men kanske är den bistra verkligheten att vi i vårt lilla land har en brist på skapande begåvningar på det här området. För mig får gärna tusen satiriker blomma, om bara det som flödar frän deras pennor är elegant satir och inte bara perfida personangrepp. Den dramatiserade journalistik som så ofta presenteras på våra teatrar frestar mig ibland atl tro all vi kanske inte har så stora reserver av kreativitet.

Därför tycker jag atl statsrådet gör räll i att framför allt satsa på kvalitet och låta andelen inhemsk produklion t. v. behållas på nuvarande nivå.

Atl erbjuda publiken slörre valfrihet måste vara en viktig uppgift för Sveriges Radio. Jag lycker inte man skall vara rädd för att låta tittarna och

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jörtsalia verksamhet, m. ni.

Ill

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jörtsalia verksamhet, m. m.

112

lyssnarna själva avgöra vad de vill se och höra, och tycker inte att man skall försöka begränsa utbudet. Skall det vara så mycket svårare för den enskilda människan alt avgöra om hon vill se ett program eller ej, än det är för medborgaren atl lämna sin röst på valdagen? Valfrihet i stället för omyndigförklaring är vad publiken sätter värde på.

Låt mig .som en sammanfattning av dessa funderingar citera etl uttalande av den kloke TV-recensenien Urban Andersson. Han skriver: "Vad man saknar i svensk TV är program som kunnigt, seriöst och nyanserat skildrar förhållanden och missförhållanden i det här samhället, program där man någon gäng försöker nå in i det som är människors mångfasetterade vardag, utan ideologiskt facit i bakfickan, program där människor kunde känna igen sina liv och där de kunde ge röst ät sina känslor och tankar, sin krilik och bitterhet, sin lycka och glädje."

Låt mig efterdetta citat säga all jag hoppas att de nya programbolag som nu bildas skall kunna ge oss något av allt delta. Jag är övertygad om atl den största delen av Sveriges Radios anställda är skickliga yrkesmän, som sätter en ära i atl göra goda program.

I propositionen har understrukits vikten av kvalitet, behovet av kvalitetsförbättringar. Föredraganden nämner här nyckelorden professionalism, tillgänglighet, förnyelse, variation och bredd. Jag har observerat atl utbildningsministern just har utkommit med en samlingsvolym av tal som han givit titeln "Frihet, mångfald, kvalitet".

Låt mig berätta att när en arbetsgrupp i moderata samlingspartiet förra hösten gav ut en programskrift om moderat kulturpolitik, så angav vi i inledningen tre nyckelord: frihet, mångsidighet, kvalitet. Del gläder mig att konstatera att utbildningsministern delar vår uppfattning.

Radioutredningen utvecklade ganska utförligt rundradions kulturella ansvar, vilket skulle gälla att tillgodose behovet av underhållning, att spegla utvecklingen inom kulturområdet och att bedriva en egen skapande verksamhel. Hittills har i synnerhet TV försummat vissa sektorer av kulturlivet.

I del här sammanhanget tas frågan om transmissioner upp, dvs. TV-inspelningar av teaterföreställningar. Del finns självfallet både för- och nackdelar med en sådan överföring.

På teatrarna finns etl visst motstånd, därför att man tror alt det konstnärliga resultatet blir sämre. En scenföreslällning där man som på Operan eller Dramaten spelar för en salong och tre rader kräver elt annat utspel än den intimare TV-teatern. Inspelningen kan vara störande för den publik som inspelningskvällen besöker teatern, men kan å andra sidan kanske också vara en särskild krydda. Fördelarna är bl. a. att publiken känner sig vara närvarande vid den akluella föreställningen - jag menar då TV-publiken runt om i landet. Pä teatrarna är man också väl medveten om den stora uppskattning som lillarna runt om i landet känner över atl fö vara med om sådana evenemang.

Jag tycker därför att man med glädje kan instämma i statsrådels förslag all del nya TV-föreiaget bör eftersträva atl teckna avtal med teatrarna, i första

hand Operan och Dramalen. Jag tycker det är helt naturligt att samarbetet i första hand skall gälla just dessa två teatrar. Man är ute i landel väl medveten om de stora statliga bidrag som ges dessa teatrar, vilkas repertoar man så sällan har möjlighel att la del av. Del är av olika skäl önskvärl all deras verksamhel kan komma fler till godo. I ulskottels betänkande har också underslrukits del som sägs i proposilionen -att samarbete också skall kunna ske med regionala teatrar, riksteaterensembler och fria teatergrupper. Däremot anser jag inte alt det finns behov av en försöksperiod, vilket föresläs i en socialdemokratisk reservation. Jag iroratt både fördelar och nackdelar är väl kända och all tekniken redan kan bemästras.

Låt mig sedan övergå till att lala om en av de publikgrupper som särskilt skall beaktas i programverksamheten. Jag tänker pä våra minoriteter och invandrare, för vilka proposilionen föreslår förstärkta insatser. Här behövs det information om del svenska samhällel, men också i stor utsträckning program som hjälper våra språkliga minoriteter atl behålla sitt språk och sin kultur. Del finns redan återkommande program för finländare och jugoslaver, liksom också för greker och turkar. Självfallet är del viktigt atl man tillgodoser behovel för de stora grupperna, men dessa har å andra sidan genom sina starka egna organisationer möjligheter lill konlakt och sammanhållning. Svårare är det för mindre och spridda minoriteter, och det är viktigt att också de behoven tillgodoses.

I en motion har Margaretha af Ugglas och jag fäst uppmärksamheten på de ca 30 000 balter som finns här i vårt land. Det var länge en allmän uppfattning att dessa hade inpassats i det svenska samhället och därför inte skulle komma i åtnjutande av anslag från olika myndigheter. Den inställningen har nu brutits.

Den baltiska minoritetsgruppen har, samtidigt som de flesta lärt sig svenska, under sin vistelse i vårt land gjort stora ansträngningar för alt uppehålla sitt språk och sitt kulturarv. De har givit ut egna tidningar och tidskrifter, tryckt egna böcker, startat egna skolor. En visst samhällsstöd har på senare år kommit dem lill del.

Men Sveriges Radio har intagit en kallsinnig attityd till framställningar om radio- och TV-program för dessa grupper. Och ändå ärju balterna en grupp människorsom äravskurna frän alla förbindelser med sina gamla hemländer och därför har särskilda svårigheteratt bevara sin kultur. När man emellertid i upprepade framställningar har vänt sig till Sveriges Radio med begäran om en kvart i veckan har man fält elt bleklagt nej.

Såväl för äldre, isolerade personer ur dessa grupper som för andra och iredje generalioner, av balter skulle ett radioprogram på deras hemspråk betyda oerhört mycket. Det är därför glädjande atl ulskottet ställt sig så positivt lill vår motion och atl riksdagen nu föreslås ge regeringen till känna vad som anförts beträffande minoriteter och invandrare.

Speglar TV verkligheten? aren fråga som ofta kommer upp till diskussion. Del är visserligen sant alt katastrofer ofta inträffar, alt krig, förstörelse och våld finns i vår värld, men denna verklighet blev aldrig förr så påträngande som när vi dagligen möter den i TV. De här inslagen kan ge barn och ungdom

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jörisatta verksamhet, ni. ni.

113

Riksdagens prolokoll 1977/78:149

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jörisatta verksamhet, m. ni.

en känsla av hopplöshet, av livsångest. Vi vuxna, avtrubbade människor kanske interiktigt inser barns fruktansvärdaångest,som kan utlösas också av annat än våldsprogram.

Såväl konstilulionsutskoltel som kulturutskoltel har tagit upp frågan om våld i TV. Båda utskotten ansluter sig till den inställning som visas i propositionen. Kulturulskotlel uttalar också: "Enligt utskottets mening är det en oavvislig skyldighet för programföretagen att låta programutbudet präglas av stor försiklighel när det gäller våldsskildringar och våldsinslag. I alldeles särskild grad bör försiktighet iakttas när det gäller program som är avsedda tor barn eller som genom sin placering kan beräknas bli sedda av barn." Detta ultalande borde tillfredsställa riksdagen ulan något särskilt tillkännagivande.

Undersenare år hardet forskats både här i Sverige och ute i världen om hur våld på TV kan påverka barn och vuxna. En tidningsartikel nyligen som rapporterade om forskning i USA hade rubriken: "Snälla TV-program gör mannen trevligare hemma." Man hade delat in män i olika grupper, som under en vecka fick se bara en viss sorls program. Det visade sig all underhållningsgruppens tendens lill aggressivi upplrädande minskade under veckan, medan våldsprogramslillarna var lika aggressiva som vanligl och upplrädde lika särande. Det är männens hustrur som har uttalat sig om deras beleende. Och inför del resultatet ville man väl gärna säga till del nya programbolagel; "Snälla TV. tänk på all kanske de svenska männen också kan bli trevligare i de svenska hemmen!"

Herr talman! Jag yrkar pä alla punkter bifall till ulskottels hemställan.

114

INGEGARD FR/ENKEL (fp):

Herr talman! Frågan om närradio och när-TV ärsanneriigen inte någon ny fråga. Redan 1960 års radioutredning framlade ell enhälligt förslag om särskild rundradio. Trots alt den inte ingick i direktiven, fann den senaste radioulredningen denna fråga så betydelsefull att den gjorde en skiss lill en särskild Ijudradio-TV. Propositionens förslag till utredning och försöksverksamhet belräffande vad som förenkelhelens skull nu kallas närradio och när-TV bygger i allt väsentligt pä denna skiss.

Vad som gjorts under beredningen i departementet är alt man i nära samarbete med televerkets experter undersökt tillgången på frekvenser samt koslnaderna för närradion, att man haft överiäggningar med upphovsrätts-organisationerna för att konstalera alt hithörande frågor inte kommer all innebära några svårigheter för försöksverksamheten och all man utarbetat förslag lill närmare bestämmelser.

Konstitutionsutskottet och kulturutskottet tillstyrker nu proposilionen, alltså atl en försöksverksamhet med närradio sätts i gång. En pariamenlarisk utredning får i uppdrag alt lägga upp försöksverksamheten och närmare analysera de problem som sådana sändningar kan aktualisera. Utredningen skall lämna förslag på hur en permanent verksamhet med närradio och när-TV skall se ut.

1 den socialdemokraliska reservationen säger man nej till regeringsför-

slaget och vill i stället ha en försöksverksamhet med en utvidgad lokalradio -alltså en försöksverksamhet inom den allmänna rundradions ram. Detta går rakt emot tankarna i radioulredningen. Där sade man enhälligt all del finns behov på del lokala planet som inte tillgodoses av den allmänna rundradion och som enligt utredningens mening inte kan tillgodoses av denna. "Ideella, religiösa, fackliga och politiska folkrörelser och organisationer har sålunda behov av att nå både sina egna medlemmar och allmänheten med program som lokalt informerar om och anknyter till den egna verksamheten."

I detta syfte var ulredningen allmänt selt positivt inställd till en utvidgning av etableringsrällen pä della område. Det innebär emellertid inte att man går ifrån den syn på radio- och TV-verksamheien som benämns "public service broadcasling" och som innebär ell uppdrag från samhällels sida all sända rundradio i allmänhetens Oänst. Utredningen konstaterar enhälligt atl det är väl förenligt med en sådan syn att elt avgränsat område förbehålls annan programverksamhet än sådan som bedrivs på statligt uppdrag.

Närradion är alltså en helt annan sorts radio än riks- och lokalradion. Den ingår inte i någol statligt nät av radiosändare, och den får inte ett öre av licenspengarna. Därför är det en omöjlighet, som utskottets ordförande framhöll i sitt inledningsanförande, all utskottet skulle vilja inskränka på lokalradion lill förmån för närradion. Närradion utgör en möjlighel för lokala grupper av olika slag alt använda sin yttrandefrihet. Verksamheten leds av dessa grupper, som också skall bekosta den. Sändarna är myckel svaga,och de som medverkar i programmen skall inte påräkna någon ersättning. Belräf-fönde ansvarighet gäller samma regler som för pressen. Kommersiell reklam är förbjuden.

Det är alltså här fråga om en ren amatörism. Om det nu finns intresse hos grupper av lyssnare kan närradion bli ett värdefullt lillskotl lill del kullurella utbudet. Den kan också kompleltera den reguljära radions masskommunikation med en närkommunikaiion.

Skulle dä inte - som socialdemokraterna tycks mena i sin reservation -lokalradion kunna fylla den funktionen? Ja, visst kan lokalradion gå in med reportage och diskussioner som gäller etl myckel avgränsat geografiskt område, men del är mot dess principer att kontinuerligt följa vad som sker inom varje sådanl område. Dessutom är del ju omöjligt av ekonomiska skäl. Närradions kostnader blir bara en bråkdel av lokalradions. Detta är hell förklariigt, eftersom lokalradion är och skall vara en professionellt utformad radio, under del all närradion innnebär en amalörverksamhei.

Dessutom ger närradion de enskilda grupperna möjlighel alt sända på sina egna villkor, vilket ju inte gäller inom lokalradion. Där är det lokalradion som prövar om programmet blir "tekniskt, juridiskt och programmässigt försvarbart".

Utskottet är positivt till lokalradion och till dess försök med "allemansradio". Men "allemansradion" tillhör lokalradion, och den verksamheten är alltså av en helt annan karaktär än den närradio som utredningen och proposilionen föreslår. Sä i verkligheten innebären bifall lill s-reservalionen hell enkelt rent avslag på förslaget om närradio.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jörisatta verksamhet, m. m.

115

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, ni. m.

116

Det har i motioner och även i denna debatt uttryckts en del farhågor i fråga om närradion. Det har anförts atl den skulle kunna bli en lätorisradio, eftersom frekvenserna inte skulle räcka till. Men det intressanta är ju att under beredningens gång har man funnit att tillgången pä frekvenser är avsevärt större än vad man tidigare trodde, och den kommer all ylleriigare ökas inom en nära framtid.

I proposilionen sägs också i fråga om försöksverksamheten: "Det är angelägel att olika landsdelar, olika typer av orter (glesbygd, förort och tätort) och olika typer av sammanslutningar blir representerade sä alt man får elt hållbart underlag." På många andra ställen i världen försöker man just nu med en giannskapsradio som är av ungefär samma typ som närradion och som kan ge en möjlighet alt ersätta masskommunikation med närkommunikation. Den kan stimulera till sädana kulturaktiviteter ute i bygderna som vi i kulturutskotiet så ofta har efterlyst.

Vidare har det framförts alt kostnaderna skulle bli så höga att endasl penningstarka organisationer skulle ha råd att sända. På grund av den låga sändareffekten och framför allt de frivilliga insatserna blir kostnaderna emellertid överkomliga - sändarnas räckvidd blir bara ca 5 km. Under försöksverksamheten kan televerket lillhandahålla en sändare lill en total årskostnad av 7 000 kr., och den sändaren kan ju delas av flera grupper. Sludioulrustningen är mycket enkel. Televerket har beräknat anskaffningskostnaden till ungefär 35 000 kr., men den kan också bli avsevärt lägre. Studioutrustningen kan ofta placeras i ett vanligt sammanträdesrum, och även den kan ju användas av flera grupper.

Farhågorna för atl reklam skulle smyga sig in är överdrivna. I proposilionen stryker utbildningsministern tydligt under att det inte får förekomma reklam. Dessutom ärju den begränsade räckvidden för sändningarna och verksamhetens frivilliga karaktär i sig själv etl skydd mot kommersialismen. En överträdelse av förbudet innebär också att tillslåndel dras in.

Eftersom nu samma regler i princip skall gälla som för pressen, med undantag för reklamen, finns det inga krav på åsiktsbalans. Däremot finns behov av skydd för personlig integritet och kontroll av sakuppgifter. I motioner har förslagits att radionämnden skall kunna pröva programmen i delta hänseende.

1 proposilionen las också denna fråga upp där del sägs: Även om alliså, i likhet med vad som gäller för pressen, inga bindande etiska regler föreskrivs är del givet att den sändande sammanslutningen bör ålägga sig krav pä kontroll av sakuppgifter, pä skydd för personlig integritet och på att lämna berikiigande av felaktiga sakuppgifter.

I likhet med konstitutionsutskottet anser kulturutskotiet atl regeringen bör pröva motionärernas förslag i detta avseende. Det kan göras med ledning av resultatet av försöksverksamheten.

Det är, herr talman, naturligt att en ny verksamhet möts med mänga frågetecken och farhågor. Utskottets förslag innebär en möjlighet atl genom prakliska försök pröva om den tanke som två radioulredningar varit överens om är riktig. Man binder inga stora ekonomiska eller personella resurser

under försöksverksamheten. Riksdagen kommer alltså att vara helt fri att ta ställning lill frågan om en eventuell permanent närradio när ett utredningsförslag i en framtid föreläggs den. De principiella frågorna har diskuterats i årtionden. Den tekniska ulvecklingen har underiältal en lösning av frågan. Det är bara genom praktiska försök som vi kan gå vidare. Låt oss därför göra del.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på den socialdemokratiska reservalionen på denna punkt.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

BARBRO ENGMAN-NORDIN (s):

Herr talman! Jag vill gärna kommentera en del av mina moiionskrav.

1960 års radioutredning föreslog ett system med treåriga, rullande verksamhetsplaner. Tyvärr genomfördes aldrig delta förslag av den dåvarande regeringen.

Erfarenheten har sedan dess visat på behovet av att vidta effektiva åtgärder för att skapa bättre möjligheter lill långsiktig planering. I direktiven lill 1974 års radioutredning sade departementschefen: "De sakkunniga bör överväga former för medelstilldelningen till Sveriges Radio sä atl långtidsplaneringen underlättas utan atl för den skull statsmakternas möjligheter aU bestämma utvecklingstakten för radio- och TV-verksamheten begränsas."

Radioutredningen utformade en system utifrån dessa två krav. Resultatet blev identiskt med utredningsförslaget för 1960 års radioutredning: treåriga rullande verksamhetsplaner.

Remissinsianserna var över lag eniga med utredningen på den här punkten. Många trodde atl någol äntligen skulle bli gjort åt de problem som systemet med ettåriga budgetar skapat. Alla som ägnal den minsta tanke åt Sveriges Radios problem måste kunna sälta sig in i de olägenheter som etl sådant budgetsystem innebär för Sveriges Radio med dess långsiktiga produktionsbeslut och åtaganden.

Men regeringen är lika fullt beredd aU göra om del gamla misslaget att inte genomföra förslaget med rullande treärsplaner. Argumentationen blir inte bällre av alt vi enligt utskottels talesman skall läsa det hela som atl det kommer. Än obegripligare blir det bara.

Det konstiga är an förslaget har avvisats med motiveringen att del skulle bli för dyrt i nuvarande ekonomiska situation. Det är verkligen ett obegripligt argument. I verkligheten skulle det naluriigtvis inte bli elt öre dyrare aU driva Sveriges Radio med en rullande verksamhetsplan. Tvärtom skulle kanske de planeringsvinster som etl sådant system medför ge en motsatt effekt. I varje fall skulle det innebära stora fördelar för Sveriges Radio. Enligt förslaget skall Sveriges Radio till varje års anslagsframställning utarbeta alternativa treårsplaner för verksamheten. Dessa verksamhetsplaner skall alltså vara rullande, i den meningen atl de varje år kompletteras med intäkter, kostnader och verksamhetsplaner för etl nytt år. Statsmakterna har med detta system full möjlighet all vaOe år pröva verksamheten och besluta om medelstilldelningen. Sedan planen fastställts skulle Sveriges Radio och televerket ha frihet att fatta beslul inom ramen för planen. De skulle då också ha möjlighet att

117

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

skjula utgifter över budgetårsgränsen.

Det är fullständigt obegripligt att utbildningsministern ännu en gång avstår från atl lösa denna planeringsfråga, när vi i utredningen har pekat på en lösning som utbildningsministern själv säger sig vara sympatiskt inställd lill och trots att del saknas något hållbart argument för atl avvisa förslaget, eftersom det här systemet också går att applicera på det organisationsförslag som utbildningsministern har presenterat. Erfarenheterna har i många är sagt att denna förändring måste genomföras, och del är också en bedömning som remissinsianserna gör. På denna punkt får man verkligen hoppas att utbildningsministern får bakläxa av riksdagen.

När del nuvarande Ivåkanalsystemet infördes i TV varnade många för atl det som kallades "stimulerande tävlan" i praktiken skulle bli en jakt efter höga publiksiffror i stället för tävlan om kvalitet. Del harockså många gånger visal sig all det fanns en hel del fog för de farhågorna. I Sveriges Radios egen utvärdering av TV-verksamheten under åren 1969-1974 visade det sig bl. a. alt de intervjuade producenterna inte upplevde någon stimulerande tävlan utan just en jakt på publiksiffror.

Del är naluriigtvis en överloppsgärning att påpeka det stora ansvar som Sveriges Radio har på grund av sin fasta förankring i allmänhetens vardag. TV-tittandet är den dominerande kvällssysselsättningen. Fyra av fem invånare lyssnar på radio och ser pä TV varje dag. Den enskilde ägnar i genomsnitt mellan en och tvä limmar per dag ål TV.

Del är också hell klart att etermedierna har en genomslagskraft som saknar motsvarighet. En nyligen genomförd undersökning visar atl del absolut vanligaste samtalsämnet på jobbet är vad man säg på TV dagen innan.

Hela tanken med en renodlad kanalkonkurrens var egenlligen dödfödd från början, hell enkelt av del skälei all den är orältfärdig mol publiken. Del som i stället behövs är en samordning av hela programverksamheten både när det gäller ämnesvalet och sändningstiderna. Sveriges Radio tvingades också successivt förändra principerna för koordinationen efter 1966 års beslut, bl. a. därför atl man fick utomordentligt hårda publikreaktioner. Med del ullalade syftet atl öka publikens valfrihet förordade man i 1966 års proposition, atl för atl programenheterna skall få den självständighet som är önskvärd bör samordningen av programplaneringen i princip begränsas till fördelning av sändningslider på olika huvudkategorier, exempelvis nyheter, underhållning, teateretc. Med en sådan ordning uppnås att program av samma typ inte sänds på samma tid samt att man får gemensamma ul- och ingångar mellan programmen.

Till sina grunddrag upprätthölls denna samordningsprincip fram till hösten 1972. Men ganska snart visade publiksiffrorna oroande tendenser. TV-publiken utnyujade i stor ulslräckning valfriheten till atl undvika de informativa programmen och uppsöka underhållningsprogrammen. När alltså Sveriges Radio sökte genomföra den av slatsmakterna rekommenderade valfriheten blev effekten sjunkande publiksiffror för de informativa programmen.

Ingrid Diesen hade den filosofin att kvaliteten i programutbudet berodde

pä dålig vilja hos Sveriges Radios medarbetare att uppfylla kraven i bl. a. avtalet. På annat sätt kan man inte tolka påslåendet att de informativa programmen genomgående var ensidiga. Men del kostar pengar atl göra bra program. När resurserna är knappa är det därför - till gagn för publiken -nödvändigt att planera utbudet.

En renodlad kanalkonkurrens av del slag som infördes genom 1966 års beslul innebär mindre möjligheter lill ämnesmässig bredd och täckning än i etl samplanerat syslem. Det är därför enligt min mening nödvändigt atl inför dagens beslut slarkl ifrågasätta de luddiga skrivningar om samordning som finns i betänkandet och i propositionen.

Radioulredningen fann alt en grundläggande koordination är helt nödvändig, och i den slutsatsen instämde många remissinstanser. Men i proposilionen finns inga förändringar gentemot 1966 års beslut. Kanalkonkurrensen skall bestå, helt utan modifieringar.

I radioulredningen föreslog vi alt samordningen skulle läggas direkt under företagsledningen. Utbildningsministern har inte kunnai gå på den linjen av ett mycket enkelt skäl: Han vill inte ha någon företagsledning, han har slagit sönder organisationen och inte heller när det gäller TV-verksamheten är han intresserad av någon samordning. Utbildningsministern är så rädd fördel han kallar loppstyrning, att varje lanke på samordning faller samman av del skälei. Enligt utskottsmajoriteten är det i denna fråga en gradskillnad mellan min uppfattning och utskottets. Det är alldeles fel. Det rör sig inte om någon gradskillnad. Ni är helt enkelt oeniga i sakfrågan.

I proposilionen är man inte intresserad av att förändra synen på konkurrensen mellan kanalerna. Tvärtom slår man på nytt fast principen om atl det skall vara tvä konkurrerande kanaler. Sedan hoppas man att det skall ske något slags samordning. Men hur denna samordning skall ske och vilken sorts samordning det skall vara vel ingen. När dä utskottet talar om alt mitt krav på samordning blir tillgodosett vid en händläggning av samordningsfrågorna på det sätt som avses i propositionen, så förstår jag inte vad det är för handläggning man menar -jag har inte kunnat spåra någon. Jag har inte kunnat finna annat än stilla förhoppningar om någonting - och del är oklart vad.

När det sedan gäller den numera berömda 6 § i radiolagen så har väl få saker ägnats så lång tid i denna kammare. Jag och Anders Farm har haft en annan uppfattning än uiredningsmajoriieten om ändringen av demokratibegreppet. Vi kunde inte se några skäl för att göra en ändring. Några sådana skäl kan jag fortfarande inte se, framför allt inte efter att ha hört de borgerliga företrädarna, t. ex. Per Olof Sundman.

Radionämnden har här utbildat en praxis som fungerat väl. Nu sade Per Olof Sundman alt radionämndens behandling inte hade varit problemfri. Men tror då någon atl den föreslagna ändringen kommer att bli problemfri för radionämnden? Nej, snarare kommer problemen alt öka. Det allvariiga är dock alt del inte går att hela liden tala om behovet av en mycket vidsträckt yttrandefrihet och sedan vidta åtgärder som bara skapar oro för all syftet är del rakt molsalla.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

119

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Den krilik som nu riklas mot dessa fullständigt omotiverade ändringar möts dä av konstitutionella argument. Delta är ett tecken på argumentnöd. Utskottet har hos konstitutionsutskottet fått söka stöd för alt förslaget inte innebär sådana risker för yttrandefriheten som befarats. Det ärju uppenbart aU den borgeriiga majoriteten i kulturutskottet fån springa till den borgeriiga majoriteten i konslilutionsutskotlet för alt skaffa sig någol argument i en debatt som man annars inte skulle kunna klara. Och del är inget övertygande argument.

Det intressanta ärju om konstilulionsutskoltel möjligen har funnil all den nuvarande ordningen på någol sän inneburil någon inskränkning i yUrandefriheten. Så ärdet naluriigtvis inte. De enda argument som används mot förslaget i molionerna är alltså renl formella. I verkligheten används de bara för atl dölja att man gjort en politisk bedömning. Vad som fortfarande står kvar efter denna debatt är all de förändringar som föreslås kommer alt innebära att utrymmet för kontroversiella program minskar.

120

LARS AHLMARK (m):

Herr talman! Del är många som önskat ge radions och televisionens fortsatta verksamhel etl ord med på vägen. Jag skall därför nöja mig med alt beröra ett par punkter, nämligen lokalradion och närradion.

I proposilionen talas om alt de framlagda förslagen utgår från den grundsyn om radio och TV i allmänhetens Oänst som präglar gällande avtal mellan staten och Sveriges Radio. "I allmänhetens Oänst" är en formulering som ingen kan ha några invändningar mol, men dess sakliga innehåll är därmed inte särskilt väl definierat. En allmänhetens Oänare kan nämligen vara mer eller mindre lyhörd för den allmänhet som beOänas. Och det är inget tvivel om att många människor uppfatlar de för programmen ansvariga inom radio och TV sorn ganska litet benägna atl lyssna på synpunkter och atl låta sig påverkas av de reaktioner som skilda program väcker.

För monopol förelag med slor genomslagskraft är det viktigt alt kunna skilja på vad som är atl upplysa och vad som är all söka uppfostra, vad som är att informera och vad som är atl indoktrinera. Alltför många tycker sig vara utsatta fören åsiklspåverkan i stället för att beredas tillfälle till en självständig värdering och bearbetning.

Hur skall man kunna förändra den siiuationen ulan all gä in med en detaljstyrning av programpolitiken, vilket skulle inrymma många risker och därför är oacceptabelt? Jag tror au en ökad valfrihet i etermedia är den enda framkomliga vägen. Möjligheten atl "välja bort" det som inte känns rikligt och angeläget blir därmed etl effektivt instrument i delta sammanhang.

Såväl lokalradion som den föreslagna närradion bidrar till en sådan valfrihet. De är också etermedia med en kortare väg mellan lyssnarna och dem som är ansvariga för programmen. Mot den bakgrunden ärdet väsentligt att den positiva hållning till lokalradio och närradio som präglar utskottsbetänkandel även får sitt genomslag i den fortsatta utvecklingen.

Lokalradion skall i sin verksamhet vara inriktad på kultur och samhällsarbete, på näringsliv och organisationer inom sändningsområdet. Dess styrka är

den möjlighel medarbetarna har att lära känna kulturskapare och folkrörelserepresentanter, politiker och näringslivsfolk inom regionen. När man ser vilken liten kontaktyta radio och TV på riksplanet tycks ha med människor inom skilda samhällssektorer - ett antal inne-personer figurerar ständigt -måste man glädja sig åt den breddning lokalradion i del avseendet representerar.

Lokalradion utgör även ett värdefulll komplement till lokalpressen - i särskilt hög grad i regioner med ensidig presslruktur. Men om detta skall fungera i praktiken, måsle lokalradion vara etablerad även utanfö- huvudorten. Lokalpressen skulle inte kunna överieva utan sin ofta detaljrika information från många, även små, orter inom spridningsområdet. Lokalradion måste utifrån sina speciella förutsättningar eftersträva en liknande förankring. Att bygga upp en sådan struktur, som kan ha varierande utformning i olika lokalradiodistrikl, kräver ett betydande resurstillskott och kan inte ske per omgående. Men det är synneriigen viktigt att dessa synpunkter beaktas vid den kommande fördelningen av medel mellan de olika programbolagen.

Jag hänvisar lill del tillkännagivande utskottet föreslår i fråga om lokalradion. Del är en klar markering av den vikl utskottet tillmäter lokalradion i del framtida samlade elermediaulbudet.

Sä några ord om närradion. Andra frågor, såsom frågorna om organisationsförändringen och demokratiparagrafen, har kommit i centrum för den allmänna diskussionen. Men den långsiktigt mest betydelsefulla delen av propositionen kan visa sig vara den som gäller närradion.

Vi har i vårt land kommit att betrakta radio och TV som förmedlare av ett centralt producerat utbud, näst intill oåtkomligt för den enskilde. Med lokalradion har den känslan luckrats upp, men i fråga om de enstaka programmen sker alkjämt produktionen i etermedia på företagels och dess Oänstemäns villkor. Nu öppnas möjligheten för olika organisationer att själva presentera sig för allmänheten och hålla en regelbunden och personlig kontakt med medlemmarna. Denna verksamhet kan naluriigtvis inte bedrivas inom ramen för lokalradions sändningsrätt med möjlighel för lokalradion att godkänna eller förkasta inslagen. I närradion gäller del ju att ge skilda grupper möjlighet att själva utforma vad man vill föra fram. Det kan inte få filtreras av lokalradion. Den övergripande balansen uppnås genom att flera intressenter får verka på varje försöksort med närradio. En effekt av närradion är säkert atl allmänhetens inställning till etermedia blir mindre högaktningsfull. I gengäld blir förståelsen större för de krav som ett framgångsrikt programutbud ställer. Detta är något som de professionellt verksamma inom radio och TV kommer alt ha nytta av.

Skall etermedia arbeta "i allmänhetens Oänst" förutsätter del atl den enskilde inte bara är en passiv lyssnare eller tittare utan också får en aktiv roll. Rätt utformade har lokalradio och närradio särskilda förutsäUningar att uppfylla det villkoret. De bör därför ges goda utvecklingsmöjligheter. Den föreliggande propositionen tillgodoser dessa önskemål.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

121

9 Riksdagens prolokoll 1977/78:149

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

122

Herr lalman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Vi som slår långt ner på talariistan och måste tala efter kl. 17.00 fårju inte våra anföranden utsända i TV. Det visar hur orättvist det är i denna värid och hur svårl det är atl i praktiken genomföra principen atl alla skall ha samma rätt atl framträda i radio och TV.

Utbildningsministern började sitt anförande med alt uttrycka vad han själv betraktar som en självklarhet - att Sveriges Radio är till för lyssnarna och tittarna. Jag vill utvidga den självklara satsen en smula. Sveriges Radio skall vara till för hela allmänheten - även för dem som exempelvis inte tittar så mycket på TV, därför alt de tycker att det f n. finns alltför många dåliga och direkt skadliga program.

När jag sagt del vill jag emellertid inte instämma i vad som tyvärr var en grundton i utbildningsministerns lal, nämligen att bara säga all så många i dag är missnöjda med eller likgiltiga inför Sveriges Radios programutbud. Det fanns i utbildningsministerns lal en kverulanlisk ton gentemot Sveriges Radios medarbetare, vilken jag bestämt vill ta avstånd ifrån. När herr Wikslröm använder sådana fraser som all "kreativiteten inte alltid blommat på Gärdet", myntar han en sats som enligt min mening bara kan hänföras till kategorin språkblomster. I en slor debatt om radions och televisionens framtid hade jag faktiskt väntat mig alt landets utbildningsminister skulle ha sagt i varje fall någol ord om de många utmärkta insatser som medarbetare och andra medverkande gör för alt åstadkomma goda program i radio och television, trots den snålhet på medel som råder.

Tyvärr kommer möjligheterna att göra goda program att bli sämre efter det beslut som nu kommer att genomdrivas av den borgerliga majoriteten. Tyvärr kommer svårigheterna att öka för Sveriges Radios medarbetare. Det är väl också därför att de anställda på Sveriges Radio har denna bedömning som det bland dem finns en starkt kritisk inslällning mot regeringens förslag om en splittring av organisationen och övriga förändringar.

Vid behandlingen av den här frågan har män alt notera en utomordentligt anmärkningsvärd sak, som redan påtalats av flera talare men som jag vill ylleriigare undersiryka. Det finns nämligen etl kompakt motstånd mot huvudlinjerna i förändringarna från SIF-klubben på Sveriges Radio, Sveriges Lokalradiooch Sveriges Utbildningsradio-en klubb som organiserar95 % av bolagens anställda.. Det finns etl kompakt motstånd mot utbildningsministerns förslag från samtliga kulturarbelarorganisalioner. De stora fackliga huvudorganisationerna har varit kritiska mol huvudlinjerna i radioulredningens betänkande. Här kommer förändringarna alt genomlrumfas med en knapp röstövervikl. Visst skall majoriteten avgöra, men bör den'inte också la hänsyn till denna kör av kritiska röster? Det finns ingel som helst belägg för att regeringens förslag skulle ha någon stark förankring bland den stora allmänheten. Om man vill slå vakt om de grundläggande demokratiska värdena, alternativt om det demokratiska statsskickets grundidéer, bör man

väl visa della också i praktiken.

Man måsle, herr lalman, slälla frågan vilka som är de drivande motiven bakom de förändringar i radio- och TV-poliliken som regeringsförslagen innebär. Är det bara klåfingrighet, lust att visa att man har den politiska maklen och kan genomföra vad man vill? Eller är syftet mera långtgående, nämligen att öppna möjligheter för fortsalla förändringar, som innebär en radiopolilik av gammalt högermärke? Utbildningsministern sade själv i sitt inledande anförande, att del inte handlade om klåfingrighet. Motiven måste alltså vara de senare.

Regeringen och den borgerliga riksdagsmajoriteten tar etl utomordentligt slorl ansvar, om de genom trumfar de föreslagna förändringarna. Det kan leda lill sämre program, det kommer att medföra ökade byråkratiska kostnader, och förändringarna kan ulnytOas av fiender lill den yttrandefrihet som man säger sig vilja värna.

Försvaret från borgeriigl håll för regeringsförslagen har ju i huvudsak gått ut pä alt visa att det egentligen inte sker några förändringar. Tre eller fyra bolag, vad spelar del för roll? sade Jan-Erik Wikström. Om del står att rundradion skall "hävda de grundläggande demokratiska värdena", som nu, eller atl den skall "hävda det demokratiska statsskickets grundidéer", som i regeringens förslag, vad spelar det för roll? frågar Per Olof Sundman. Om kravet på opartiskhet skall gälla hela programutbudet som nu eller vart och etl av de nya företagen för sig som i regeringsförslaget, vad har det för betydelse? säger de borgeriigas företrädare.

Ja, men om det inte spelar någon roll - varför måste man nödvändigt ändra? Del finns många som hävdat att det spelar en myckel stor roll - de anställda på Sveriges Radio, kulturarbetarnas organisationer och de bägge oppositionspartierna i riksdagen. Om ändringarna enligt utbildningsministerns och kullurutskottels åsikt inte har någon som helsl belydelse, varför kan man då inte lyssna lill deras fruktan som har en annan åsikt?

Nej, det är klart att del inte bara handlarom klåfingrighet när man vill göra dessa ändringar. Utbildningsministern har här hållit etl vackert tal om integritet, kvalitet, mångfald och decentralisering. Men de förändringar man nu genomför under masken av detta fagra lal innebär atl man öppnar möjligheter för styrning utifrån av rundradion, alt man öppnar för inflytande av de kommersiella krafterna, att man vidtar åtgärder som inte kommer alt förbättra programmen utan innebär risk för sämre program. För atl tala etl språk som herr Wikström förstår: Rösten är Jakobs, men händerna äro Esaus.

Det är intressant atl gå lillbaka till den stora debatt om rundradion som hölls i riksdagen för tolv år sedan när de nu gällande reglerna antogs. Dä framförde man från borgeriig sida en hård kritik mot vad man kallade "monopolradion", en klyscha som visade att man jämförde radio- och TV-program med kommersiella produkter. Högern förde fram linjen att varje medborgare i stället i princip skulle äga samma tillgäng till etermedia som till pressmedia. Det var huvudinnehållet i högerns parlimolion. Nu har delta i form av närradion lanserats som en liberal idé. Men samma fråga är berättigad

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jörisatta verksamhet, m. m.

123

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

här: Hur skall denna princip förverkligas? Koncentrationen pä pressens område är nu ännu starkare än den var 1966. Det är pengarna som bestämmer, och del finns risk för alt de kommer atl göra del också i närradions praktiska gestaltning.

Vänsterpartiet kommunisterna håller fast vid samma målsättning som jag hade tillfälle att i andra kammaren redovisa 1966. Det är enligt vår mening nödvändigt att samhället satsar mycket mera för atl utnytOa de unika möjligheter som radio och television har givit oss. Det är viktigare alt medel satsas på dem än på många andra aktiviteter, även kulturella, vilka har belydelse endasl föreit fåtal. Dessa unika möjligheter utnyUjas inte nu, och risken är att nya hinder för alt verkligen ulnyUja dem skapas av den nya oordning som de borgeriiga partierna vill införa.

Herr talman! Kulturutskoltel har i sitt betänkande framfört att de synpunkter som finns i vpk:s partimotion inte tillräckligt kommil lill uttryck i särskilda yrkanden. Den saken hade varit lätt atl ordna i ulskottet om de övriga partierna ville acceptera atl vpk gavs representation med yttrande- och förslagsrätt i utskotten. Nu ärjag tvungen att i detta anförande slälla särskilda yrkanden som jag ber atl få läsa upp för kammaren.

Jag yrkar sålunda i anslutning lill moiionen 1799 av Lars Werner m. fl. följande:

1.   alt riksdagen ger regeringen till känna vad som i moiionen 1977/78:1799 anförts belräffande frilansmedverkan och personalfrågor,

2.   att riksdagen uttalar och ger regeringen till känna atl sändningstiden i riksradion bör ökas med 110 timmar per vecka eller ytterligare en kanal,

3.   att riksdagen uttalar atl förutsättningar bör skapas för en ökad andel egen produktion i radio och TV samt möjligheter skapas för en förbättrad utlandsbevakning i enlighet med vad som anförs i moiionen 1977/ 78:1799,

4.   alt riksdagen ullalar atl inriktningen av den främmande produktionen i enlighet med vad som anförs i motionen 1977/78:1799 pä ett bättre sätt än hittills bör återspegla förhållandena inom tredje världen,

5.   att riksdagen uttalar att på grund av de konstnärliga och arbetsmiljömässiga problem som föreligger i samband med transmissioner av scenföreställningar i TV-sändning bör detta endast förekomma när föreställningen konstnäriigl är lämpad för TV och arbetsmiljön godtas av den inblandade personalen och deras fackliga organisationer,

6.   att riksdagen uttalar alt de allmänna rikllinjer som i övrigt i motionen 1977/78:1799 anförs bör ligga till grund för rundradioföretagets verksamhet.

124

DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! I kritiken mol klyvningen av Sveriges Radio flnns del en häpnadsväckande vetenskaplig upptäckt som förOänar litet mer uppmärksamhet än vad den hittills har fåu. Del är upptäckten att mindre organisationer skulle vara mer byråkratiska än större organisationer.

Den här upptäckten torgförs på litet olika sätt. I reservationen I av Georg

Andersson m. fl. sägs att klyvningen innebär kostnadsfördyringar och stora krav på nya lokaler. I sitt anförande här tidigare i dag nämnde Georg Andersson alt det skulle uppstå merkostnader i storleksordningen 20 miljoner om året. I del brev som SIF-klubben tillställt riksdagens ledamöter talas det om 100 milj. kr. under den kommande avtalsperioden. Det är alltså inte småpotatis det rör sig om - del är tydligen en oerhörd byråkratisering som skulle uppslå genom den här klyvningen.

Nu finns del faktiskt en ganska omfattande forskning kring orsakerna till byråkratisering. Går man till standardverket på det här området, en bok som heter Handbook of Organizations, kan man ganska snart konstatera att det i de undersökningar som gjorts framför allt är två hypoteser som visal sig vara hållbara. Den ena går ut pä att byräkraliseringen tilltar med växande sioriek -ju större en organisation blir, desto mer tenderar den att byråkratiseras. Den andra hypotesen gör gällande atl del framför allt är en fråga om åldrande -ju äldre en organisation blir, desto mer resurser koncentreras på rent administrativa funktioner.

Ingen av de här hypoteserna, som alltså prövats i ett stort antal undersökningar, ger någol stöd för tanken att små och nya organisationer skulle bli särskill byråkratiska. Jag har noggrant letat efter belägg för den lanke som framförs av reservanterna men inte kunnat finna någon studie som talar i den riktningen. Det är alltså en vetenskapligt banbrytande teori som har lanserats från socialdemokratisk sida, och jag skulle därför vilja fråga Georg Andersson och hans kolleger: Har ni något som helst stöd förden här teorin eller är den bara en gissning? Jag hoppas verkligen att få ett svar, därför atl om teorin är giltig har den ju en oerhörd belydelse också förändra områden av samhällel. Då borde vi försöka bekämpa byråkratitendenserna genom att överallt skapa så stora organistioner som möjligt och undvika alla klyvningar, alla nyskapelser av självständiga organ och alla små enheter. Om er nya teori är riktig, får vi ta upp kampen mot ploitrigheten i det svenska samhället. Så ge nu ett klart besked: Vad finns del för belägg för teorin all mindre organisationer är mer byråkratitunga än större organisationer?

Nr 149

Tisdagen den   ' 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

TORE NILSSON (m):

Hen lalman! Jag skall framföra några små fragment så här i slulet av debatten.

Del jag först vill tala om är distriktens slällning. 1 proposition nr 91 säger man att programverksamheten i både radio och TV utanför Stockholm bör få en förstärkt ställning. Detta bör innebära att andelen produktion utanför Stockholm ökar och att de små distrikten får större resurser.

Ulskollel säger sig ha förståelse för atl man vid utbyggnaden prioriterar de små dislriklen och ger glädjande nog till känna att "riktpunkten bör vara atl möjliga resursförstärkningar i första hand fördelas på de svagt utbyggda distrikten". Detta vill jag mycket starkt understryka.

Man kan fråga sig vad som hänt under den lid som ligger bakom oss. Departementschefen anser atl det är TV-företagel som är bäst skickat alt efter analys ta slällning i frågan om hur fördelningen skall ske. 1 dag har SR 4 350

125

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. ni.

126

anställda. 4 000 av dessa bor eller verkar i Stockholm, Göteborg eller Malmö, medan 350 alltså verkar i det övriga landel. När man ser på dessa siffror förstår man nästan vad som kommer att hända vid fördelningen i framtiden.

År 1966, då riksdagen förra gången tog ställning i decentraliseringsfrågan, sades det att en rimlig målsättning skulle vara atl omkring en Oärdedel av programproduktionen skulle ske regionalt. Och så lämnade man Sveriges Radio fria händer i det avseendet.

1967/68 producerades enligt uppgift 40 % av TV-programmen utanför Stockholm i de mindre distrikten Luleå, Umeå, Sundsvall, Falun, Karistad, Örebro, Norrköping och Växjö. 1978 räknar man med atl endasl 27 % av den decentraliserade produktionen skall komma på de här nämnda mindre orterna. Det har alltså skeU en mycket stark koncentration av produktionen till storstäderna Göteborg och Malmö, medan det övriga landet relativt sett har fått se sin andel kraftigt minskad.

Dessa uppgifter harjag fått från Sveriges Radio, och jag har kollat att det är riktiga siffror. Man skulle därför i dag önska alt det stod klart för Sveriges Radio och för riksdagen att det måste bli en annan fördelning. Jag anser för min del alt del vore rimligt alt riksdagen såg som önskvärt att en tredjedel av den decentraliserade TV-produktionen sker på andra platser än i Göteborg och Malmö. Jag har ingenting emot Göteborg och Malmö, men jag tycker alt det är ett rättvist krav. Vi har i många år haft en regionalpolitik som syftat till jämlikhet mellan regionerna.

Jag vill gärna ansluta mig till vad som står i propositionen om att regeringen vill "lyfta fram radion ur televisionens skugga". Det tycker jag var en fln formulering.

Det finns många som föredrar radion framför TV:n. Jag har ibland frågat mig-inte minst inför den här propositionen och dess konsekvenser-om det skulle vara någon verklig förlust om TV inte fanns. Blev verkligen användningen av televisionen så positiv som man kunde ha väntat? Vad skulle ske om plötsligt den tekniska förutsättningen för sändning av TV-program omöjliggjordes?

Del finns en mängd negativa verkningar av TV-tittandet och TV-åldern. Då del gäller läsning av böcker, umgänge och samtal människor emellan, är det mycket som fått slå tillbaka för sådant som i många fall har gett ganska litet. Jag tror inte att kulturiivel i stort har berikats genom televisionen. Det finns 40 000 analfabeter i Sverige. Många av dem har kanske genom alt titta på bilder eller lyssna i stället för att läsa blivit ylleriigare befästa i denna sin sorgliga situation.

Sedan vill jag nämna barnens TV-tiuande. När jag hör uppgifter om hur lång tid även mycket små barn tillbringar framför televisionsapparater- med bl. a. risk för strålning - länker jag på alt intrycken är alltför många och alltför brokiga. Det är för tidigt för små barn alt möta en svår värid i sådan utsträckning. Man kan naluriigtvis inte lasta Sveriges Radios ledning för detta. Det har dock blivit på det sättet på grund av att denna uppfinning exploaterats och använts.

Del finns emellertid människor som prioriterar annat och inte ens har

någon TV-apparat. Man kan fråga sig; Är det värt 480 kr. om året atl ha färg-TV? Jag vill i så fall också efterlysa bättre programkvalitet. Jag skulle viOa se sådanl som aldrig visas, och jag skulle vilja atl mycket som visas aldrig visades. Ofta känner man att det är väldigt skönt atl kunna slå av TV-apparaten eller att slippa att slå på den.

Jag sätter alliså radion framför TV;n, och jag håller med siaisrådel som vill lyfta fram radion ur televisionens skugga. Jag har mer tid att höra på radio. Under långa resor i de trakter där jag mesl uppehåller mig är det bilradion som förmedlar mycket. Jag vill gärna uttala min uppskattning av mycket som jag fått höra i radion. Man klandrar ju ofta radions personal och dem som är ansvariga för programmen, men jag skall erkänna att det finns oerhört myckel somjag är lacksam för. Del finns kulturprogram, och det finns musik i program 2 t. ex. som jag sätter oerhört stort värde på. Och det finns referat, skildringar, teater och annal som jag lyssnar på med stort intresse.

Å andra sidan ärdet myckel av det som sänds somjag skulle vilja ha ändrat. Bilden av Sverige är för negativ i radion också. Superiet och svordomarna, väldet och råheterna florerar också där. Även sportreferaten tycker jag ibland har en icke önskvärd ton. Det talas om ansvar för språkvård och kultur, men i det fallet tycker jag alt det finns mycket övrigt att önska.

Jag har ibland på söndagskvällarna, då jag kört hem från gudsOänsten, lyssnat på program från ungdomsredaktionerna än här och än där och då fått höra förfäriiga inslag av svordomar och annat. Jag har då undrat: Hur kan någon vilja silta och prata så där? Men, som sagt, detta är icke det mest allmänt förekommande; det bör emellertid försvinna. Jag tror att en majoritet av svenska folket skulle önska det.

Vi har väckt motioner gång på gång om de kyrkliga programmen, t. ex. motionen 1130 till förra riksmötet, som behandlas här, där vi anförde alt andelen kristna och kyrkliga program är för liten - särskilt sådana som gäller barn och ungdom. Jag vill gärna stryka under det. Per Petersson väckte för etl par år sedan en motion som vi behandlade i kulturutskottet, där han om jag minns rätt begärde atl det skulle våren gudsOänst i TV vaOe söndag. Del vore inte för mycket begärt.

Jag lycker också alt radiokyrkans ulveckling har varit negativ de senasle årtiondena. Trenden är inte bra. Många talar med mig om detta och säger: Vi kan inte gå lill kyrkan. Vi är ganska isolerade från församlingen. Vi har inte bil, vi orkar inte. Men vi hör på radioandakterna. GudsOänsterna har blivit annorlunda, och del gäller många gånger inte bara förkunnelsen ulan också formen. Numera börjar talaren med atl bara prata. Han ber inte. Det är ingen sång och ingen psalm. Vi var vana vid en gudsOänst som hade en rikare utsmyckning och flera programpunkter. Det här ger inte del som vi skulle önska alt vi fick när vi sätter oss för att lyssna. - Sedan är det frågan om inte poliliska och sociala budskap skall föras fram på annan tid än i gudsOänsl-programmen.

Filip Fridolfsson och jag har i en moiion pläderat för atl regeringen skall lägga fram förslag om intern TV-sändning. Utskottet säger att man vill ulreda effekterna av frisläppandet av sådan sändning och hänvisar därför lill

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

127

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

yttrandefrihetsulredningen. Jag anser alt del här är en ganska betydande fråga, och jag skulle önska att utredningen såg positivt på den lösning som vi har antytt och de möjligheter vi har efterlyst, exempelvis alt medlemmar i kyrkor och församlingar skall kunna lyssna i en gemensam lokal samtidigt som gudsOänst sker på annan ort.

Slutligen: Jag yrkade avslag på förslaget om lokalradion när propositionen förelåg. Jag liknade den i min motion vid ett husbygge som skedde innan ritningarna var färdiga. Som ni minns var det mesta inte utrett. Det har visal sig att många problem har följt. Lokalradion ropar på mer personal och mer pengar. Mycket har sagts om den här i dag, och därför tar jag bara upp della.

Ur lyssnarnas krets kommer önskningar, t. ex. om bättre hörbarhel. Man säger exempelvis i Skåne att hörbarheten är mycket ojämn. På vissa håll anser man att lokalradion ger en dålig täckning av vad som händer. Dessutom anförs att vissa politiska riktningar alltid får fram sina referat, andra får det inte. I Norriand säger många att de inte får höra någonting från sin trakt. I Luleå och Umeå svarar man att avstånden är så långa, att man inte kan vara överallt, eftersom det är för dyrt. Jag förstår problemen. Men allt detta visar atl det är mycket övrigt att önska. Jag hoppas alt det hädanefter skall bli bättre också på det här området.

Jag är för min del till freds med atl vi fåren uppdelning i fyra företag och jag hoppas alt det trots allt skall innebära en förbättring.

128

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! I motionen 1795 har vi från Värmland framfört några synpunkter på regional-TV, lokal- och nänadion. Jag skall kommentera dessa kortfattat i slutspurten av den här långa diskussionen. I propositionen föreslås en utbyggnad av regional-TV, att omfatta hela landel, i de tio distrikt som Sveriges Radio nu är indelat i samt Stockholm - totalt elva regioner.

I dag har fyra regioner försöksverksamhet med regional-TV. Halva Sveriges befolkning saknar möjlighet all få regionala nyheter i TV. Denna halva av befolkningen bör snarast ges den chansen ur rättvisesynpunkt. Det var mot bakgrund av att departementschefen inte angav någon tidsplan för TV-distriktens ulbyggnad som vi skrev motionen, där vi yrkade att den utbyggnaden skall prioriteras i de små distrikten, t. ex. Värmland, Småland, Västerbotten och Gävle-Dala.

Jag noterar i likhet med föregående talare med tillfredsställelse atl kulturutskoltel uttrycker sin förståelse för vårt önskemål om prioritering av de små distrikten. "Riktpunkten bör vara att möjliga resursförstärkningar i första hand fördelas på de svagt utbyggda distrikten", säger kulturutskottet vidare. Också del kan noteras med tillfredsställelse; jag tror atl det vore fel att i alltför hög grad överlåta åt det blivande TV-förelaget att bestämma om utbyggnadslakten och var satsningarna skall ske. Därför anser jag atl riksdagen klart och entydigt bör ta ställning för att i första hand de små distrikten skall få tillgång lill resurserna och för alt detta bör ske så tidigt som möjligt under avtalsperioden.

Representanter för de små distrikten inom Sveriges Radio har under den senasle tioårsperioden alltför ofta fått se resurserna centraliseras till tätorter som Göteborg och Malmö och mellanstora distrikt som nedre Norriand med kontor i Sundsvall och mellansvenska distriktet med kontor i Örebro.

Skall vi kunna få TV-program som bygger på programstoff från hela landel och producerade under jämbördiga villkor, skall de små dislriklen denna gång prioriteras.

Att riksdagen uttalar sig för de små distrikten visar sig ännu mer befogat när vi läser kulturutskottets syn på utbyggnaden av TV:s distriktsverksamhet, s. 29 i betänkandet. Den kan enligt kulturutskottet antingen ske i form av koncentrerade satsningar på elt litet antal orter eller med sikte på att uOämna nuvarande skillnader mellan distrikten.

Med tanke på kulturutskottets svar på vår motion vågar jag tro att utskottet följer den senare linjen med en uOämning av nuvarande skillnader mellan dislriklen som klar målsättning. Det andra kravet i moiion 1795 är atl försöksverksamheten med närradio t. v. skall anslå. Detta skall ses mot bakgrund av de brister som vi motionärer fortfarande upplever all lokalradion har, som under fyra olika etapper startade 1977.

Nu framgår klart av utskottels betänkande atl försöksverksamheten med närradio kommer all sättas i sjön, och jag skall inte polemisera om delta.

Vad som däremot kraftigt måsle understrykas är att finansieringen av denna försöksverksamhet med närradio inte på något sätt får konkurrera med anslagen lill lokalradion. Närradions kostnader skall till 100 % täckas av de organisationer som medverkar. Som Georg Andersson sade anser jag att det vore förödande om vi skulle bana väg för närradio på lokalradions bekostnad. Bl. a. Ingegärd Fraenkel försäkrade för en stund sedan i debalten atl inte ett enda öre av licensmedel skall satsas på närradio. Jag hoppas att denna försäkran håller, allra helst som mig velerligl ingen ännu trätt fram och krävt närradio.

Avgiftsmedlen, dvs. licensmedlen, behövs mer än väl för bl. a. lokalradions ulbyggnad. Vi får ständiga bevis för att lokalradion ännu inte har nått upp till en nivå när det gäller nyhetsbevakningen som tillfredsställer lyssnarna. En lokalradio utan lokalredaktioner fungerar helt enkelt inte.

Vi motionärer har kraftigt strukit under vad som framhållits bl. a. från LO, nämligen all lokalradion redan vid starten fick mycket begränsade resurser. LO utgick ifrån att lokalradions resurser successivt skulle öka och därmed göra del möjligl aU starta lokalredaktioner eller, om man så vill kalla dem, underredaktioner, så atl lokalradion fullt utbyggd skulle kunna täcka in hela landet, i vårt fall hela Värmlands län.

Här anser jag utskottets skrivning vara belydligt mera oklar än belräffande uttalandet i fråga om regional-TV.

I hemställan har dock utskottet ställt sig på samma linje som vi motionärer när det gäller lokalradions bevakning utanför resp. huvudort. Således har kravet i vår motion även på denna punkt fått en posiliv behandling.

Erfarenheterna under lokalradions inledningskede har på eu pälagligt sän visat på behovet av atl del inrättas elt antal underredaktioner.

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens Jörtsalia verksamhet, m. m.

129

Nr 149

Tisdagen den 23 maj 1978

Radions och televisionens fortsatta verksamhet, m. m.

Vi har i vår motion pekat på att det i Värmland inte finns någon medarbetare med placeringsort utanför Karlstad. Reportrar saknas t. ex. i Hagfors, Säffie, Kristinehamn, Torsby och Arvika, där bl. a. de studiolokaler som jag själv lämnade för snart åtta år sedan, då jag kom in i riksdagen, ännu saknar fast medarbetare. Varje gång jag kommer hem till Arvika tänker jag pä de välutrustade SR-lokaler som större delen av året står outnyujade och obemannade.

Det får inte vara så, att lokalradions många vita fiäckar ute i dislriklen skall bestå. Kritiken mot att lokalradion i dag i alltför stor utsträckning är knuten till resp. huvudort är i allra högsta grad befogad.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än utskottets, och jag anser atl de synpunkter som vi från Värmland framfört i motionen 1795 åtminstone till en del återspeglas i utskottsskrivningen, som jag är relativt nöjd med.

INGEGÄRD FR/ENKEL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Till Gunnar Olsson vill jag ännu en gång säga som jag sade i mitt tidigare anförande, att även om man inte har krävt någon närradio och när-TV så har flera utredningar i alla fall enhälligt uttalat sig för atl en närradio borde komma till slånd.

Det finns många grupper som redan har visat elt stort intresse för närradio och begärt att få komma i åtanke vid försöksverksamheten. När vi behandlade frågan i utskottet fick jag en lista på ett 20-tal olika organisationer, och jag hörde i dag att det är många fler som har begärt atl få delta. Upplysningsvis kan jag nämna all där återfinns Mariannelunds folkhögskola, etl byalag i Djurhamn och Södra Vätterbygdens folkhögskola och flera med dem. Intresset finns där alltså, och om det är så ston tror jag att man tillgodoser ett visst behov med den här försöksverksamheten.

GUNNAR OLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Bara helt kort till Ingegärd Frasnkel: Del är klart atl det kan finnas enskilda organisationer-byalag, folkhögskolor osv.-som har intresse för närradio, men skall man rikligt få veta vad svenska folket i allmänhet anser om behovet av närradio, då skall man läsa de remissyttranden som är fogade lill propositionen. Där framstår det klart och tydligt att intresset är ganska svalt över hela landet.

INGEGÄRD FRyCNKEL (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Det kan hända alt intresset lill alt börja med inte var så stort, men tydligen har del vuxit under tiden, eftersom mängden av önskemål om att få vara med i försöksverksamheten ökar för varje dag som går.

På förslag av andre vice talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle forisättas vid morgondagens sammanträde.

130

§ 11 Andre  vice  talmannen  meddelade att  på  föredragningslistan  för morgondagens sammanträde skulle utbildningsutskottets betänkande nr 22,

konstilulionsutskottets belänkande nr 48 och socialutskottets betänkande nr     Nr 149

36 i nu angiven ordning uppföras närmast efter kullurulskoUets betänkande     Tisdagen den

"r 24.                                                                           23 maj 1978

§ 12 Anmäldes och bordlades Motioner

1977/78:1982 av Georg Andersson m.fl. 1977/78:1983 av Rune Torwald 1977/78:1984 av Lars Werner m.JI.

med anledning av proposilionen 1977/78:182 angående viss alkoholforskning, m. m.

§ 13 Anmäldes och bordlades Försvarsutskottets belänkande

1977/78:28 med anledning av proposilionen 1977/78:159 om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri Oänst, m. m. jämte molioner

Näringsutskoliets betänkanden

1977/78:67 med anledning av proposilionen 1977/78:116 med förslag till anslag till statens valtenfallsverk för budgetåret 1978/79, m. m. och proposilionen 1977/78:125 i vad avser kraftstationer m. m. jämte motioner

1977/78:68 med anledning av propositionen 1977/78:1 lOom energiforskning m. m. jämte motioner

1977/78:69 med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag till Sveriges geologiska undersökning, propositionen 1977/78:101 i vad avser anslag for prospektering i Arjeplog och propositionen 1977/78:124 om lån för forskningsverksamhet i Ranslad jämte motioner

1977/78:70 med anledning av propositionen 1977/78:125 i vad avser vissa nalurgasfrågor och proposilionen 1977/78:128 om stöd till prospektering efter olja och naturgas jämte motioner

Civilutskoiiets beiänkanden

1977/78:30 med anledning av propositionen 1977/78:122 med förslag om anslag till lån till experimentbyggande m. m. jämte motion

1977/78:31 med anledning av propositionen 1977/78:76 med energisparplan för befintlig bebyggelse och 1977/78:100 i vad avser anslag till vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. jämte molioner

131

Nr 149 § 14 Meddelande om frågor

Tisdagen den

23 mai 1978          Meddelades att följande frågor framställts

Meddelande om       '''"  '"/

frågor

1977/78:498 av Thage Peterson (s) till statsministern om utländskt förvärv av

svenska företag:

Med anledning av Volvoaffären vill jag till statsministern ställa följande frågor:

1.                        Kan statsministern redogöra för vilka åtgärder som den svenska
regeringen vidtog eller underlät att vidta för alt med svenska resurser klara
Volvos utvecklingsprogram?

2.                       Vilken principiell syn har statsministern på frågan om utländska förvärv
av stora utvecklingsbara svenska företag med stor betydelse för sysselsätt
ningen i Sverige?

1977/78:499 av/(/■/7eA'vg''e«(s) lill industriministern om åtgärder för atl skapa ersättningsarbeten vid nedläggning av driften vid gruvorna i Adakfältet:

Driften vid gruvorna i Adakfältet i Norsjö kommun har upphört. Därmed har en bygd, där gruvnäringen varit helt dominerande, föriorat direkt och indirekt 250 arbetstillfällen.

Från siatens sida har försök gjorts atl skapa ersättningsarbeten. Den arbetsgrupp, under ledning av landshövding Bengt Lyberg, som haft uppdraget all finna annan sysselsättning har arbetat med en del projekt. Ell av dessa lär f n. prövas i regeringen.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till industriministern:

Hur ser statsrådet på möjligheterna att skapa ersättningsarbeten för de 250 arbelslillfällen som upphört i Adakfältels gruvor?

1977/78:500 av Erik Wärnberg (s) lill budgetminisiern om lidpunkten för proposition om en lag mol skatteflykt:

I januari 1977 framlades en socialdemokratisk parlimolion med förslag till lag mol skanefiykl. Sedan det upplysts om att regeringen avsåg att lägga en proposition i samma ämne uppsköls utskottsbehandlingen av den socialdemokratiska motionen till hösten 1977. Någon proposition lades emellertid inte då, utan regeringen meddelade att man skulle lägga sin proposition under vårriksdagen 1978.

Nu är riksmötet snart slut, och någon proposition har ännu inte avhörts.

Mol denna bakgrund vill jag fråga budgetminisiern när regeringen kommer atl lägga sin aviserade proposition om en lag mot skatteflykt.

132

1911/18:501 av Lennart Pettersson is) U\\ industriministern om lokaliseringen      Nr 149

av Volvos framtida produktion:                                         Tisdagen den

Pä grund av den svenska regeringens underiätenhet alt ekonomiskt stödja      "J '"'°
svensk bilindustri med riskkapital för framlida expansion har Sveriges största
industriföretag, AB Volvo, tvingats lämna över 40 % av aktiekapitalet i     Meddelande om
utländska händer.                                                          .//'«,?o/-

Därutöver har uppenbarligen mer eller mindre preciserade löften ställts ut om skapandet av framtida sysselsättning i Norge.

Mot denna bakgrund ber jag att få ställa följande frågor lill industriministern:

1.   Är del troligt alt ett land som äger 40 % av aktiekapitalet i Volvo i framtiden kommer att nöja sig med en andel av Volvos sysselsältning i Norden, som är väsentligt lägre än denna ägarandel?

2.   Kan industriministern bekräfta alt utvecklingsbolaget för den nya personbilen, som är nyckeln till framlidsjobben inom personbilsseklorn, inte föriäggs utanför Sverige?

§ 15 Kammaren åtskildes kl. 17.54.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen

133

1977/78:149 Förteckning över talare

(Siffrorna avser sida i protokollet)

Tisdagen den 23 maj

Talmannen 26

Ahlmark, Lars (m) 120

Andersson, Georg (s) 48, 75, 77, 92, 96

Bergamn, Per (s) 13, 14, 15

Diesen, Ingrid (m) 111

Engman-Nordin, Barbro (s) 117

Fraenkel, Ingegärd (fp) 114, 130

Hallgren, Kari (vpk) 16

Hermansson, Cari-Henrik (vpk) 122

Hjelmslröm, Eva (vpk) 56, 76, 78, 86, 88, 93, 96, 107, 108

Johansson, Hilding (s) 79, 86, 88, 92, 95

Johansson, Tyra (s) 98, 101, 102

Johnsson, Ella (c) 7

Nilsson, Sven-Erik (c) 82, 87, 89

Olsson, Elvy, bostadsminisler 12, 14, 15

Olsson, Gunnar (s) 128, 130

Olsson, Martin (c) 11

Richardson, Gunnar (fp) 102, 107, 108

Romanus, Sven, justitieminister 3, 4, 5, 6

Sundman, Per Olof (c) 65, 77, 79, 101, 102

Sundström, Sten-Ove (s) 20, 21, 22

Svensson, Olle (s) 3, 5, 6

Sörenson, Lars-lngvar (s) 108

Tarschys, Daniel (fp) 124

Turesson, Bo, kommunikationsminister 8, 9, 10, 11

Wikström, Jan-Erik, utbildningsminister 43, 89, 94, 97

Wirtén, Rolf, arbetsmarknadsminister 16

Westerberg, Per (m) 9, 10, 18

Åsling, Nils, industriminister 17, 19, 21, 22

134