Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:148

Måndagen den 22 maj

Kl. 11.00

§ 1 Justerades protokollen för den 11 och 12 innevarande månad.

Måndagen den 22 maj 1978

Om handläggningstiden för vissa kommunala ärenden

§ 2 Om handläggningstiden för vissa kommunala ärenden

Kommunministern JOHANNES ANTONSSON erhöll ordet för att besvara Anton Fågelsbos(c)dtn 28 mars anmälda inierpellation, 1977/78:147, och anförde:

Herr talman! Anton Fågelsbo har frågat mig om jag vill redovisa min syn pä hur man bör lösa frågan om långa handläggningstider i kommunala ärenden som väckis av enskilda kommunmedlemmar.

Jag vill försl framhålla alt jag är helt enig med Anton Fågelsbo om del angelägna i att förvaltningsärenden handläggs utan onödig tidsutdräkt. Otvivelaktigt förekommer det inom både den kommunala och den statliga förvaltningen att ärenden drar ul längre på tiden än som är försvarbart.

Även pä andra sätt brister det i dag i fråga om kontakterna mellan de enskilda och myndigheterna. Vi måste sträva efter förbättrad service och information liksom en förstärkt rättssäkerhet på olika områden. Det är i hög grad angeläget atl fortlöpande uppmärksamma dessa förhållanden och verka för förbättringar.

Man måste enligt min bedömning pröva olika vägar för atl åstadkomma förbällringar på della område. Anton Fågelsbo berör närmast möjligheten av lagstiftningsåtgärder.

Kommunallagen ger de grundläggande reglerna för hela den kommunala förvaltningen. Den innehåller emellertid inga föreskrifter som direkt tar sikte på handläggningen av enskilda partsärenden hos kommunala myndigheter. Allmänna bestämmelser för förfarandet inom förvaltningen återfinns i förvaltningslagen. Utöver generella regler om jäv, remisser, besvär m. m. innehåller den en särskild avdelning med regler som gäller vid myndighetsutövning mol enskild. Förvaltningslagen innehåller emellertid endast någon enstaka bestämmelse som syftar till atl förkorta handläggningsliderna. Pä del kommunala området är förvaltningslagen tillämplig i flertalet ärenden som regleras i speciallagstiftning men inte i andra ärenden.

Enligt min mening är del inte lämpligt atl införa särskilda bestämmelser i kommunallagen om enskilda partsärenden. Av större intresse i delta sammanhang är då förvaltningslagen. Man kan överväga all bygga ul denna med ylleriigare bestämmelser som reglerar förhållandet mellan enskilda och myndigheterna.

När lagstiftningsåtgärder av del slag som jag berört övervägs, är det naturligtvis vikligl att också uppmärksamma möjlighelerna till kontroll av alt

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om handläggningstiden för vissa kommunala ärenden

lagbestämmelserna efterievs. Utöver speciella regler om tillsyn i olika specialförfattningar finns bl. a. föreskriften i 5 S länsstyrelseinsiruklionen all länsstyrelsen skall övervaka atl kommunerna fullgör vad som åligger dem enligt författning. Den tillsyn som utövas av JO och JK är också av slor betydelse för den enskilde.

Del har framgått av vad jag har sagt att jag vill sälta in frågan om långa handläggningslider vid kommunala myndigheter i ett större sammanhang. Ett omfattande utredningsarbete pågår f n. i syfte all på olika sätt förbättra kontakterna mellan medborgarna och myndigheterna. Jag vill särskill peka pä byråkraiiutredningens uppdrag vilket omfattar även rättssäkerhetsaspekterna. Riksdagen underströk 1976 viklen av alt noga beakta dessa frågor. Som särskilt angeläget framhöll riksdagen att förvaltningslagen blir föremål för översyn.

Jag har nyligen mottagit en skrivelse av byråkraliulredningen med förslag lill inriklning av den översyn av förvaltningslagen som riksdagen begärt. Efter samråd med justitieministern anser jag mig kunna förutskicka alt ell särskilt reformarbete skall kunna sällas i gång inom kon. Jag fäster stort avseende vid detta initiativ.

I sin skrivelse framhåller byråkraliulredningen särskilt atl en fråga av stort intresse för de enskilda är vilka möjligheter det finns atl i förvaltningslagen införa regler som syftar till atl förkorta handläggningstiden i förvaltningsärenden. Denna fråga bör därför enligt utredningens mening tas upp i samband med en översyn av förvaltningslagen. Ulredningen framhåller emellertid också att den själv kommeratt ha problemen med handläggningstiderna aktuella i sill arbele oavsett inriktningen av en blivande översyn av förvaltningslagen.

Den fråga som Anton Fågelsbo har tagit upp kommer alltså all övervägas noga. Med hänsyn till arbetet inom byråkratiutredningen och den blivande översynen av förvaltningslagen anser jag del knappast påkallat atl jag närmare utvecklar mina egna synpunkter på hur man bör lösa frågan om de alltför långa handläggningsliderna. Jag vill endasl mera allmänt framhålla atl jag delar Anton Fågelsbos uppfattning om svårigheterna med strikta regler om handläggningsliderna och all jag utgår frän att bl. a. tanken pä besvär på grund av passivitet från den aktuella myndighetens sida kommer alt prövas. Uppenbart är dock enligt min mening atl det måsle bli fråga om en kombination av olika typer av ålgärder för att åstadkomma bäsla möjliga förhållanden.

ANTON FÅGELSBO (c):

Herr talman! Jagskall be att få lacka kommunminisiern för svarel, och jag vill också säga all jag är mycket nöjd med delsamma. Visserligen säger kommunministern alt han inte närmare vill utveckla sina synpunkter på hur man skall lösa den fråga jag har tagit upp i min inierpellation, men jag lycker dock att svaret klariägger att någonting håller på att hända på del här områdel och att statsrådet Antonsson är hell inne på de linjer jag skisserat i min inierpellation.

Jag skulle emellertid vilja ställa en liten tilläggsfräga. Del gäller här vad som kan hända när den enskilde vänder sig till en kommunal myndighet med ett ärende. En viss passivitet från myndighetens sida kan då göra sig gällande, ärendet kan bli liggande eller skickas mellan olika nämnder osv. Skulle man inte mot den bakgrunden kunna länka sig, statsrådet Anlonsson, all inrätta en nämnd som fick huvudansvaret när fördröjningar inträffar - sädana har nämligen inträffat - genom alt ett ärende blir liggande i en nämnd och alt ingenting händer?

Kommunminisiern JOHANNES ANTONSSON:

Herr lalman! Jag utgår ifrån att problem närstående dem Anton Fågelsbo nu tog upp kommer atl bli föremål för överväganden i samband med byråkraiiutredningens allmänna översyn som jag anmälde i interpellationssvaret.

Det är alldeles rikligl att handläggningsliderna ofta förlängs. Vid behandlingen av exempelvis elt byggnadsärende nödgas den sökande förutom att lämna in sin ansökan till byggnadsnämnden i vissa fall kontakta även andra myndigheter. Han måste kanske kontakta hälsovårdsnämnden när del gäller vatten- och avloppsfrågor och fastighetskontoret när del gäller t. ex. låneansökningar liksom även andra kommunala myndigheter.

Jag skulle kunna lova atl undersöka -jag har själv varil inne på tanken vid samlai med byråkraiiutredningens ledning - om man kan ordna del så atl en av de kommunala myndigheterna sä att säga får huvudansvaret för sådana här frågor. Med en sådan åtgärd skulle man försl och främst åstadkomma atl vederbörande enskilda kommunmedlem visste vart han skulle vända sig med förfrågningar. Nu går del ju lill så atl en fråga först behandlas i en av nämnderna, sedan skickas den vidare lill nästa berörda nämnd och därefter kanske till en tredje. Självfallet lar detta tid, och man bör därför kunna överväga om en parallellbehandling kan ske, om ärendet är av sädana karaktär att man inte nödgas invänta en speciell myndighets besked. Om man kunde lyckas med att införa en parallellbehandling, så skulle givetvis detta avsevärt förkorta handläggningstiden.

ANTON FÅGELSBO (c):

Herr talman! Efter del tillägg som kommunministern nu gjorde kan jag med tillfredsställelse konstatera all även en sådan lösning som kommunminisiern här föreslog kommer att diskuteras i samband med översynen.

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om handläggningstiden för vissa kommunala ärenden

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om industriutsläppen i Stenungsund

§ 3 Om industriutsläppen i Stenungsund

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN erhöll ordet för att besvara Lars-lngvar Sörensons (s) den 18 april anmälda inierpellation, 1977/78:165, och anförde:

Herr talman! Lars-lngvar Sörenson har frågat mig om jag är beredd all nu kraftigt tvinga ned utsläppen från de petrokemiska induslrierna i Stenungsund lill en nivå som anknyter lill tillgänglig teknik och utländska normer och om jag är beredd att initiera ell forskningsprojekt som skulle kunna ge ökad kunskap om tolaleffekten av utsläppen från dessa industrier. Lars-lngvar Sörenson frågar också vilken tidsram som jag anser att etl sådant forskningsprojekt skall arbeta med samt om jag avser att i avvaktan på bättre beslutsunderlag t. v. uppskjuta en fortsatt planerad utbyggnad av den petrokemiska induslrin i Stenungsund.

Befintliga industriella anläggningar i Stenungsund har prövats enligt vattenlagen eller miljöskyddslagen. Sedan särskild prövning enligt 136 a !; i byggnadslagen införts den 1 januari 1973 har regelmässigt nyanläggningar av petrokemiska induslrier i Stenungsund prövats också enligt denna lagstiftning. Vid prövning enligt de olika lagarna tillämpas etl omfattande remissförfarande, varigenom elt så fullsländigl underlagsmaterial som möjligl tas fram. Av väsentlig betydelse är då bl. a. att klara ut vilken teknik som är tillgänglig för att hålla utsläppen på så låg nivå som möjligl. I överensstämmelse med riktlinjerna i propositionen 1972:111 om hushållning med mark och vatten och med stöd av miljöskyddslagen har mycket långtgående reningskrav föreskrivits för flertalet industrier i Stenungsund.

Närdet gäller den induslri som redan finns i Stenungsund villjag erinra om atl regeringen inte kan ändra ell lillståndsbeslul som vunnit laga kraft. Däremot kan koncessionsnämnden föreskriva nya eller strängare villkor för verksamheten sedan tio år förfiutit från beslutet eller dessförinnan om förhållandena har ändrats väsentligt.

De utbyggnader av någon betydelse av Slenungsundsinduslrierna som kan bli aktuella kommeratt prövas enligt 136 a >; i byggnadslagen. 1 samband med denna prövning kommer regeringen atl i varje särskill fall la slällning till om utbyggnaden kan tillåtas eller inte. Om anledning finns kan tänkbara lokaliseringsalternativ komma atl övervägas.

Koncentrationen av industrier till elt område i den omfattning som har skett i Stenungsund kan innebära risker som kräver särskild uppmärksamhel. Planeringsaspekterna av hithörande frågor kommer självfallet all noga övervägas i det fortsatta arbetet med den fysiska riksplaneringen. Därvid kommer det alt noggrant bedömas var gränserna för utbyggnad av miljöfariig induslri i Stenungsund går. Alll material som finns tillgängligt om miljösituationen i Stenungsund kommer givetvis atl läggas till grund för regeringens bedömning.

Induslrier åläggs numera regelmässigt kontroll av utsläppen från den verksamhet de bedriver. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har lagt ned ett betydande arbete på tillsynen av industrierna i Stenungsund.

Länsstyrelsen har också strävat efter alt fö en samordning av kontrollen av utsläppen till luft och vatten från samtliga dessa industrier. Kontrollprogrammet prövas f n. av regeringen.

Under senare tid lämnade redogörelser, bl. a. frän naturvårdsverket och länsstyrelsen, pekar pä atl ulsläppssituationen i Stenungsund är mer komplicerad än vad man lidigare har bedömt. Det stora anlalel kemiska produkter som tillverkas och den omständigheten atl olika föroreningar bildas vid nyprocesserna medför atl antalet olika kemiska substanser som tillförs miljön är slorl. Ett omfattande forsknings- och undersökningsarbete pågår när det gäller nu akluella problem. Bl. a. har inom länsstyrelsen nyligen upprättats en rapport rörande miljöskyddsfrågor vid petrokemiska industrier och raffinaderier i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen har överlämnat ett exemplar av rapporten till regeringen och samtidigt begärt en ulredning om de samlade utsläppen från den petrokemiska industrin i Stenungsund. Jag delar länsstyrelsens uppfaUning att del är nödvändigt aU vi får bäure kunskaper om de utsläpp som sker i Stenungsund och om miljöeffekterna av dessa utsläpp. Det fortsatta undersökningsarbetet berör flera myndigheter och andra organ. Del är nödvändigi att arbetet kan samordnas på etl effektivt sätt. Nu berörda frågor övervägs f n. i anslutning till beredningen av länsstyrelsens framställning.

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om industriutsläppen i Stenungsund

LARS-INGVAR SÖRENSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern för svaret på min inierpellation. Även om jag inte fält svar på alla de frågor som jag log upp i interpellationen - det sägs t. ex. ingenting konkret om tidsramar för en forskning i avsikt att skaffa bättre beslutsunderlag med anledning av koncessionsansökningar, som rör expansion i det berörda industriområdet, och därmed har jordbruksministern inte heller gått in på frågan om uppskjutandet av koncessionsärendena i avvaktan på nödvändig kunskap -präglas ändå svarel av en allvarlig underton. Jag vill förstå det så atl jordbruksministern uppfattar problemen med den växande diskrepansen mellan produktutvecklingen i kemibranschen och miljöhanleringsteknolo-gin. Jag uppfatlar det också så alt jordbruksministern liksom jag är oroad av denna utveckling och atl han är beredd att vidta ålgärder för atl förbättra lägel.

Frågor om bevarandet av naturresurser som livsmiljö är inte längre en angelägenhet för udda och ungdomliga miljögrupper eller uppskärrade kataslrofpolitiker. Också inom den seriöst arbetande internationella forskningen oroas man alltmer över de enorma problemen i samband med den allt snabbare teknologiska utvecklingen, som inom ramen för vår ekonomiska struktur hotar atl utarma naturresurser och försämra den miljö som vi skall leva i. Min inierpellation berör konkret den snabba utvecklingen inom Stenungsundsregionen med dess höga koncentration av petrokemisk industri, men i vidare mening är del fråga om en alltmer okontrollerad ulveckling inom hela den internationella kemibranschen. Etl par miljoner kemikalier är registrerade, och varje år tillkommer nya i en takt av omkring en halv miljon

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om industriutsläppen i Stenungsund

till. Flertalet kommer aldrig till användning, men ärligen tillförs ändå den industriella produktionen något tusental av dessa nya ämnen. Utvecklingen har hittills medfört att kemisterna kunnat syntetisera nya kemikalier i en helt annan takt än vad biologerna och medicinarna hunnit med att kontrollera. Kemikalier har med andra ord varit intressantare från marknadssynpunkt än problemen med dessas biologiska effekter. De förra är exploaterbara i en helt annan grad än de senare och därför föremål för industrins intresse. Samhället måste då gå in och ta på sig ansvaret för atl klariägga och kontrollera de biologiska effekterna och därmed skydda människor och natur. Det står alltmer klart att vi måste se sambandet mellan hanteringen av kemikalierna direkt i produktionsprocessen, dvs. i arbetsmiljön, och utfallet därav i den yttre miljön.

Indikationer på denna problemalik är inte bara de internationellt kända kalastroferna av typ Minamala i Japan eller Seveso i Italien. Vi ser också utfallet här hemma i mindre skala genom ulvecklingen på sikt vid Rönnskärsverken och i Teckomatorp, där BT Kemi i sitt nit om profllen kvalificerat bedrog hela samhället.

I sitt svar påvisar nu jordbruksministern att tillstånd för de etablerade industrierna meddelats enligt gällande lagar och speciellt enligt särskild prövning genom byggnadslagen 136 a i;, sedan den tillkom den 1 januari 1973. Del senare innebär i samband med miljöskyddslagen enligi proposilionen 1972:111 olvivelaktigl en skärpning mot tidigare lagstiftning, särskill den senare propositionens direkladress lill industrierna i Stenungsund, vilket emellertid också får ses mot bakgrunden av den ursprungliga regionalpoliliska tanken all de unika naturområdena i arkipelagen kring Hake fjord och Sligfjorden skulle reserveras som rekreationsområde för industriarbelarbe-folkningen i Göteborgs- och Uddevallaområdena.

Vad jag velal påvisa genom min inierpellation är emellertid atl tiden runnit fort undan sedan dehär lagarna kom till. Under elt par års lid har expertis vid naturvärdsenheten inom länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län mer medvetet än lidigare gått in för atl söka tränga in i problemaliken kring den industriella hanteringen, bl. a. i Stenungsundsregionen menockså vad gälleri vidare mening industriell hantering i andra branscher och på andra platser inom länet. Vad man dä funnit visar pä belydande brister inte minst på grund av den snabba teknologiska ulvecklingen, men också på grund av alt framsteg under senare lid gjorts genom forskningsutfall inom medicinsk biologi. Man har funnit dels atl utsläppen är betydligt mindre kontrollerade än vad som hittills rapporterats genom företagens egna kontrollsystem, dels att hittills tillämpad reningsteknologi framstår som föråldrad och otillräcklig mot bakgrunden av de nyare rönen. S. k. biologiska reningar genom bassänganläggningar med luftgenomslrömning är inte bara ineffektiva-de bidrar också till alt föra ut huvuddelen av de miljöskadliga kolväieföreningarna i luften kring området, varifrån de senare kan överföras till mark, vatten och människors liksom andra levande varelsers biologiska struktur och anställa allvariigare skador.

Av betydelse är därvid den under senare tid framtagna ökade kunskapen

om bristerna i den hittills tillämpade reningslekniken och därmed sammanhängande insikter om att utsläppen av farliga ämnen kan vara fem lill lio gånger slörre än vad som hittills kontrollerats, som legat lill grund för lillslåndsgivningen för gällande lagar, och forskningsframgångarna med hjälp av bl. a. biologiska tester, varigenom en rad kemiska ämnens mutagena och carcinogena effekter kunnai kartläggas. Sådana ämnen tillförs nu i en sådan omfattning omgivningen i Stenungsund atl det inte förefaller sannolikt vare sig att lagarna är tillräckliga med hänsyn till de nya kunskaper som vi vunnitsedan 1972-I973elleraiilillståndskulle ha meddelats för exploatering i nuvarande former ens genom de gamla lagarna, om del verkliga omfånget av utsläppen varit kända vid tillfället för koncessionsansökningarna. Därtill kommer den nyvunna kunskapen om att huvuddelen av utsläppen innehåller ämnen som är okontrollerade även i den meningen all de inte är kända till egenskaper vare sig av individuell karaktär eller i förening med andra. I några fall kan man t. ex. förmoda att just komplexiteten kan innebära särskilda faror. Således kan utsläppta tensider bana väg för kolvätemolekylernas inträngande i biologiska cellsystem och därmed underiätia eller förstärka den carcinogena effekten.

Vad vi behöver är därför sannolikt en mängd åtgärder på skilda fält för alt angripa de problem som den industriella användningen av kemikalier medför. Lagstiftningen behöver ses över, men framför allt behöver vi bygga upp en ökad forsknings- och kontrollresurs för atl fortlöpande hälla den explosiva utvecklingen under kontroll. Den lägesrapport som jordbruksministern talar om i sitt svar liksom framställningen om att regeringen bör initiera en ulredning på forskningsnivå om de samlade utsläppen frän den petrokemiska industrin i Stenungsund är i själva verket länsstyrelsens bön om hjälp. Man inser den egna resursbegränsningen, men inie bara den, ulan också de enskilda induslriernas kompelensbegränsningar. Var för sig har de all beakla i första hand de egna företagsekonomiska målen, varvid miljöhan-teringen kan ses som en belasining om den inte faller ul likvärdigl över samlliga i konkurrens varande förelag i branschen. Inie heller finns någon övergripande konirollorganisalion för branschen i Stenungsund som kan se över faror i samband med komplexiteten. Detta ansvar måste därför lill sist falla tillbaka pä samhället. Miljöskyddslagen ålägger också länsstyrelserna och naturvårdsverket att utöva denna övergripande kontroll.

Jag ser nu till min glädje att jordbruksministern inser denna problematik, eftersom han säger sig dela länsstyrelsens uppfalining all del är nödvändigt att vi får bättre kunskaper om de utsläpp som sker i Stenungsund och om miljöeffekterna av dessa utsläpp. Jag tolkar della svar sä att vi snabbt kommer all fä i gäng en sådan begärd forskning. Slenungsundsområdel är pä flera säll lämpligt som fallstudie, vilket jag sökt påvisa i min inierpellation. Här kan vi vinna nödvändig kunskap som därefter kan tillföras såväl branschen som helhet som angränsande industriella resurser-inte minsl vid utvecklingen av en effektivare miljöbevarande teknologi. Det främsta hindret i dag för en utveckling av branschens industri och därmed sysselsättningen pä området ligger inte pä produktuivecklingssidan utan på miljösidan. När vi lärt oss

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om industriutsläppen i Stenungsund

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om industriutsläppen i Stenungsund

bemästra dessa problem kan vi gå vidare med den industriella utvecklingen, men den måste hela tiden balanseras genom tillräckliga kontrollresurser.

Ell par följdfrågor inställer sig därför osökt. Del torde slå klarl för jordbruksministern alt varken länsstyrelserna eller naturvårdsverket i dag har de nödvändiga resurserna för atl i enlighet med sina åligganden enligt miljövårdslagen klara den övergripande insynen och kontrollen. Är statsrådet beredd atl i det fortlöpande budgetarbetet se till att dessa enheter får den nödvändiga förstärkningen? Vi har i dag också en forskning bedriven vid Stockholms universitets Wallenbergslaboratorium. inom vars miljöresurser och psykologiska resurser elt tvärvetenskapligt samarbete bedrivs mellan biologer och kemister framför allt för att spåra mutagena och cancerogena ämnen i miljön. Av stor betydelse för denna forskning har professor Claes Ramels insatser varit. Denna verksamhel är inte säkrad till sin existens för samhällel ulan bedrivs med hjälp av tillfälliga anslag. Fram till den 1 januari 1979 har man resurser för att i nuvarande omfattning bedriva verksamheten. Därefter löper vi emelllerlid risk för att centrala delar av denna forskning läggs ned. Delar av materialet har varit disponibla för länsstyrelsen vid tillkomsten av dess lägesrapport. Faller denna forskning bort, faller också fortlöpande kompelens på området bort, vilket kan vara förödande för vårt land, eftersom vi därmed också förlorar en värdefull och nödvändig egenkompetens vid försöken att följa och utvärdera den inlernationella utvecklingen på detta område.

Är jordbruksministern beredd att verka för alt denna verksamhet snarast får en mer permanent prägel? Här är det verkligen bråttom, eftersom tidsfristen går ut med detta års utgång!

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Med anledning av vad Lars-lngvar Sörenson har sagt vill jag bara konstatera att det är alldeles uppenbart att ytterligare kunskaper om utsläppens storlek och effekter behövs. Naturvårdsverket har också beslutat om elt sammanhållet projektområde, som man har betitlat "Karakterisering av industriella utsläpp". Projektet, som avser vattenfrågor, skall påbörjas i sommar. Genom detta projekt avser man atl ta fram biologiska och kemiska metoder för att karakterisera komplicerade utsläpp och därigenom fä bättre möjligheler att vidta motåtgärder. Inom naturvårdsverket håller man också pä med all utarbeta etl förslag till moisvarande projekl rörande luftul-släpp.

Utöver del kontrollprogram som jag nämnde i mitt svar finns det ett särskill program för kontroll av utsläppens effekter på mark, vatten och luft i Stenungsund med omgivningar. 1 del sammanhangel äger etl samarbete rum mellan länsstyrelsen, hälsovårdsnämnden och Göteborgs universitet. Del är min förhoppning alt vi när dessa program blir klara skall få det bättre kunskapsunderlag som Lars-lngvar Sörenson och jag är överens om att vi måsle ha för framliden.

Jag kan försäkra atl regeringen kommer atl följa frågan med stor uppmärksamhet.

LARS-INGVAR SÖRENSON (s):

Herr lalman! Jag märker all jordbruksministern är intresserad av den här problematiken och känner etl ansvar för den, men jusl av del skälet lycker jag del är egendomligt alt jordbruksministern inte konkretiserar sig något mer. Jag fick t. ex. nu inte någol svar på de följdfrågor som jag slällde.

Den första frågan lyder: Är jordbruksministern beredd alt förstärka länsstyrelsernas resurser, sä alt de fortlöpande kan vara kontrollorgan i lagens mening?

Inte heller den andra följdfrågan, om jordbruksministern är beredd alt vid budgetarbetet se lill alt den forskning fullföljs som i dag bedrivs vid Wallenberglaboraioriei? Den är myckel betydelsefull för uppföljningen av materialet. Den får inte bara bli en forskning som rör vad som sker i form av utsläpp utan den skall också visa vilka följder dessa utsläpp kan få för den biologiska sidan.

Del skulle vara intressant att få höra jordbruksministerns synpunkter pä dessa tvä frågor.

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om industriutsläppen i Stenungsund

EVERT SVENSSON (s):

Herr talman! Jag kan i stort sett hänvisa lill den motion som vi socialdemokrater i Bohuslän väckt till årets riksdag, där vi begärde fyra handläggartjänsier lill naturvårdsenheien vid länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och där vi särskill framhöll att en av dessa borde få till särskild uppgift att följa utvecklingen i Stenungsund.

Moiionen avslogs tillsammans med en gruppmotiön frän socialdemokratiskt håll som yrkade 25 nya tjänster över hela fältet. Vi beklagar detta avslag, men som alltid i politiken har ju inte del sista tåget gåll, ulan jag hoppas verkligen atl vi i budgeten för nästa år kommer atl finna en försiärkning. Del är självklart att jag särskilt talar för Göteborgs och Bohus län och i det här fallet också för Stenungsund.

Vi kunde konstatera den 29 mars, när vi hade en diskussion om detta, att länsstyrelsen begärt en särskild utredning. Och i mitt anförande hemställde jag till jordbruksministern att de snarast skulle sätta i gång med arbetet. Nu noterar jag med tillfredsställelse alt jordbruksministem försäkrar att han med stor uppmärksamhet skall följa den här frågan och att del i interpellationssvaret också sägs att frågan f n. bereds i departementet.

Jag har begärl ordel särskilt för alt understryka del allvariiga i alt man inte har ordentliga mätmetoder och atl de är särskill dåliga för luftutsläppen, där man nästan inte har några mätmetoder alls. Det man vel hiitills inger slor oro, men ändå säger man i denna lägesrapport all man vel för litet.

Jag sade i den tidigare debatten, och jag vill upprepadel nu, atl del inte får bli så att del kan sägas alt vi som har ansvarel i samhället inte gjort alll man kunde göra för att få reda på hur det ligger till. Det är först när man fått diagnosen ordentligt fastställd som man kan vidta åtgärder.

Nu har vi fåll ytterligare en rapport. Den publicerades i tidningen häromdagen och stryker under denna oro. Där anges atl fartyg lossar stora mängder giftigt material bl. a. i Göteborg och Stenungsund, att del inte finns

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om industriutsläppen i Stenungsund

säkra moltagningsförhållanden i hamnarna och dessutom atl fartygen sedan rensar sina tankar genom att släppa ut detta gift i havet. Man frågar sig med indignation: Hur länge skall fartygen få hålla på att släppa ut sådant - i många tall gäller det olja, men här kommer detta gift in - ulan att vi reagerar ordentligt från samhällets sida och får någonting gjort? Del får naturligtvis inte vara på det här viset. Det sägs i rapporten att mottagningsförhållandena inte har ordnats ordentligt, och då måste vi se till all göra del.

Jag framhöll i inlägg tidigare-och det var också medtaget i vår moiion-att delärsjälvklartattsamhällel måste la första handsansvaret fördel härarbetet. Del måste ske på samhällets villkor och inte pä industrins, och därför måste samhällel la ledningen. Men induslrin har myckel god expertis och har självklart också skyldighet alt ställa ekonomiska medel till förfogande. Här är det fråga om stora totala investeringar, för en enda anställd 5-6 miljoner och totalt flera hundra miljoner. Det rör sig om giftig, miljöstörande industri, och dä ärdet självklart att vi från samhällets och från allmänhetens sida kräver att man sä långt det är möjligl ordnar detta som rör de miljöstörande utsläppen.

Jag har velat la till orda i den här debatten för att framhålla den oro som vi känner.

Konjunklurförhållandena har gjorl att en del av utvecklingen i Stenungsund har hållits lillbaka av naturliga skäl. Då säger länsstyrelsen -och jag vill understryka det - att vi bör använda den liden för att undersöka ylleriigare.

Till slut skall del också sägas atl även om Stenungsund är särskill utsatt på grund av sin koncentration är det inte så - vilket också Lars-lngvar Sörenson framhöll - all Stenungsund är unikt, inte på annal sätt än att den petrokemiska industrin är koncentrerad där. Om man mäter utsläppen i Göteborgsregionen bara fyra fem mil söderut, tror jag man skulle få värre mätutslag där.

Det här är alltså en mycket allmängiltig fråga, men låt oss i det här ögonblicket koncentrera oss på Stenungsund och se vad som kan göras där.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Evert Svensson lar upp etl helt nytt ämnesområde som jag inte har anledning att kommentera i samband med detta interpellationssvar. Vi kan vara överens om alla de risker som finns med den här typen av induslrier. Det förvånar mig att Evert Svensson slutade sitt inlägg med atl påpeka atl dessa inte hade någonting med koncentrationen av industrier lill Stenungsund att göra. Det är en fråga som vi kanske får anledning att återkomma till när alla utvärderingarna är avslutade. För mig är det hell uppenbart att om man har en sådan koncentration av industrier till elt område som lallei är i Stenungsund blir riskerna större än om industrilokaliseringen sker pä ett annat sätt.

Fär jag sedan säga lill Lars-lngvar Sörenson all jag i dag tyvärr inte kan besvara de följdfrågor som han slällde med anledningav inlerpellalionssva-

ret. Jusl de frågorna bereder vi nämligen nu inom departementet, och det vore oriktigt av mig all ge ett svar som inte kunde bli fullständigt och som skulle handla om förhållanden där jag inte ens själv vet hur det definitiva beslutet kommer atl utformas.

EVERT SVENSSON (s):

Herr talman! Jag vel inte, herr jordbruksminister, om vi har olika synpunkter på koncentrationen av den petrokemiska industrin och oljekraft-verkei i Stenungsund. Jag iroratt del framgår ganska tydligt av mitt inlägg här och av vår motion attjag ser med särskild oro på denna koncentration. Vad jag ville säga i milt inlägg var-och del var herr Söre.:son också inne på -all trots denna koncentration förekommer del miljöstörande induslrier också på andra platser i regionen; jag pekade på Göteborg. Del skulle betyda att om man hade föriagt alla induslrier som nu finns i Stenungsund till Göteborg hade man inte förbättrat förhållandena ulan snarare försämrat dem.

Jag tog upp ett nytt område, utsläppen frän fartyg, därför all jag ytterligare ville understryka att vi även på sjöfartens område har atl göra med en farlig verksamhet där vi måste vara väldigl observanta.

Jag hoppas alt vi i samband med budgetarbetet kommer att få erfara att länsstyrelsen har fält en förstärkning. Och jag hoppas att vi ganska snart skall få till stånd den utredning som länsstyrelsen har begärt. Denna begäran har framställts av förtroendenämnden. Del skall väl inte framdeles kunna sägas att vi hade en cenlerparlistisk jordbruksminister som inie gjorde allt vad han kunde. Vi kan nu tyvärr säga atl vi har en cenlerpariistiskt styrd kommun som heter Stenungsund och vars hälsovårdsnämnd är myckel underbeman-nad.

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om industriutsläppen i Stenungsund

LARS-INGVAR SÖRENSON (s):

Herr talman! Del är riktigt, som Evert Svensson antydde i sammanhanget, att den lägesrapport som länsstyrelsen har utarbetat har överlämnats som någon sorts hel potatis till regeringen, eftersom man fann att materialet med hänsyn till de tillgängliga personella resurserna växte länsstyrelsens naturvårdsenhet över huvudet. Lägesrapporten upptarockså kunskaperom att det. som Evert Svensson sade, inte bara är Stenungsundsregionen som är drabbad. Det finns ju petrokemiska industrier också i Göteborg och i norra Bohuslän. Men vad som är intressant i sammanhanget och som delvis sammanfaller med vadjordbruksministernär innepå är atl länsstyrelsen vill göra en studie i Stenungsund av del skälet att man där frän början hade en unik naturresurs. Fram till etableringen av dessa industrier hade man här orörd mark. Nu kan man alltså gå in i etl material beträffande något som från början har varit orörd mark och se vilken effekt industrierna - mycket starkt koncentrerade lill den petrokemiska branschen och processtekniken - har haft pä det här orörda områdel, som är orört i fortsättningen också i den bemärkelsen att det inte upptar några egentliga andra större föroreningskällor. Jag förslår del hela så atl del är den delen som jordbruksministern är intresserad av. Det utesluter inte alt om man fär fram ett bra och värdefullt

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om framtidsutsikterna för Berol Kemi AB i Örnsköldsvik

material genom den här forskningen kan del - vilkei jag förstår att Evert Svensson är ute efter -användas i samband med andra induslrilokaliseringar av den här typen eller mer komplexa lokaliseringar i andra sammanhang.

Jag vill särskill understryka att jag inte ser mig som någon modern grönavågfanatiker eller kataslrofpolitiker på del här området, utan jag utgår frän alt det är industrisamhället som måste försvaras. Jag utgår också från, som jag tidigare sade, atl det främsta hindret för att utveckla industrisamhället f n. ligger på del miljötekniska området. Detärdärvi vet för litet föran vi skall kunna gå vidare och samtidigt känna ansvar för samhället i sin helhet.

Där kommer också en annan aspekt in, som jordbruksministern berörde något i sitt svar lill mig. Han talar vid etl tillfälle om att om del visar sig riktigt all koncentrationen är för hög, atl man lagt för många ägg i samma korg, kan det bli nödvändigt atl lokalisera eventuella utvidgningar till andra områden. Den andra sidan av den problemaliken är alltså den regionalpoliliska och ekonomiska delen, som man kan se på ett annat sätt.

Stenungsund har nu fått en slällning som industrisamhälle, där människor skall försörja sig med hjälp av industriell teknik. Om man då utlokaliserar eventuella utvidgningar kan del mycket väl länkas alt de ekonomiska effekterna för det samhällel blir sådana atl vi måsle gå in och hjälpa till genom alt lägga andra ägg i den här korgen än bara av det slag som nu ligger där. De andra äggen skulle då, om forskningsresultaten pekar i den riktningen, kunna vara de som har att göra med miljöhanleringen. Den miljösparande teknologin skulle då pä ett lämpligt sätt kunna etableras i Stenungsund och ge en mer mångfasetterad industriell karaktär åt området.

Jag har velat säga detta därför alt jag har inte bara den miljöpolitiska aspekten utan även de ekonomiska och regionalpolitiska aspekterna med i bilden när jag framställer problemen på del här sättet. Jag hoppas att jordbruksministern också ser frågorna så.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om framtidsutsikterna för Berol Kemi AB i Örnsköldsvik

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordel för all besvara Gustav Lorenizons (vpk) den 28 april anmälda fråga, 1977/78:441, och anförde:

Herr talman! Gustav Lorentzon har frågat om det existerar planer på en nedläggning av Berol Kemi i Örnsköldsvik och vad min uppfattning är om företagets framtid.

Berol Kemi arrenderar av MoDo enligt ett långtidskontrakt anläggningar och utrustning i Domsjö, Örnsköldsvik. Personalen, ca 220 personer, är formellt anställd hos MoDo. I Domsjö tillverkas bl. a. oxoprodukter och cellulosaderivat.

Berol Kemis resulial har under de ivå senasle åren kraftigt försämrats. Detta har inneburit stora påfrestningar på företagels finansiella ställning. I

syfte alt komma till rätta med problemen har man inom företagel startat etl rekonslruktionsprogram. De olika verksamhetsgrenarna gås igenom, och underiag för beslut om förelagets långsiktiga inriktning och struktur tas fram. Avsikten är att en sammanhållen plan skall vara klar i slutet av året. I avvaktan på denna plan råder investeringsstopp inom Berol Kemi.

Riksdagen har nyligen fattat beslut om statlig medverkan i finansieringen av uppförandet av en oxoanläggning i Stenungsund. Denna anläggning beräknas komma au säkerställa råvaruförsörjningen för Domsjöfabriken.

Del finns enligt företagsledningen i dag inga planer på alt lägga ned tillverkningen i Domsjö.

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om framtidsutsikterna för Berol Kemi AB i Örnsköldsvik

GUSTAV LORENTZON (vpk):

Herr lalman! Jag lackar för svarel på min fråga.

Svarel kan vid en snabb läsning verka positivt. Där sägs au det i dag inte föreligger några planer atl lägga ned tillverkningen i Örnsköldsvik. Men då inställer sig omedelbart frågan; Varför stoppades förhandlingarna mellan Mo och Domsjö och Berol Kemi om långtidskontraktet och köp av mark och annat?

Det inleddes nämligen förhandlingar mellan Berol Kemi och Mo och Domsjö om all det osäkra arrendeavtalet från 1973 skulle sägas upp och ersättas av femtonårsavtal från den 1 januari 1978. Dessa förhandlingar gällde också ansvaret för personalen -denna skulle övertas av Berol Kemi - och köp av marken. Men i februari kom order från VD i Berol Kemi om stopp för investeringar, och då stoppades också förhandlingarna om långtidsavtalet för fabriken i Örnsköldsvik.

Känt är i detta sammanhang atl den nye verkställande direktören, Ralph Edebo, inte är särskilt entusiastisk för Berol Kemi. En tidning i Ångermanland som jag gärna skulle vilja citera i delta sammanhang säger:

"Edebo var tidigare marknadsdirektör i Statsförelag. Han avrådde 1973 Statsföretag från att köpa Domsjö Kemiska Fabriker.

I sin egenskap av styrelseledamot i Berol har han från första sammanträdet gått emot den jätteinvestering i Stenungsund, oxoprojekiel, som skulle trygga råvaruförsörjningen till Domsjöfabriken."

Vidare säger tidningen; "På Statsföretag talar man föraktfullt om vilket vansinne oxoprojekiel är."

Man kan då slälla frågan: Vilken framtid har en dylik investering, om hela företagsledningen ogillar den? Jag skulle vilja fråga industriministern: Vilken framlid har egentligen förelaget i Örnsköldsvik, när företagsledningen enligt tidningen ogillar de investeringar som regeringen har beslutat om? Vilket intresse har Berol Kemis ledning över huvud laget fören fortsatt verksamhet i Ö-vik? Svarel där är avgörande för om oron bland de över 200 anställda skall kunna stillas.

Industriministern NILS ÅSLING;

Herr talman! Jag vill erinra Gustav Lorentzon om vad jag sade i mitt svar; Förelaget är inne i ett rekonstruktionsprogram och förelagels ledning måste

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om sysselsättningen inom den manuella glasindustrin

rimligen få arbetsro så länge del programmet är under utarbetande. Man kan heller knappast avkräva företaget några besked beträffande den mera långsiktiga inriktningen.

Det var efter noggrann analys av projektet som regeringen för riksdagen framlade förslaget om atl i särskild ordning finansiera oxoprojekiel i Stenungsund, som också är en förutsättning för fortsalt drift i Örnsköldsvik. Det kan vitsordas atl den företagsekonomiska lönsamheten för projektet på kort sikt inte är vad man skulle önska. Men vår bedömning är all della projekt på lång sikl är nödvändigi för alt trygga en rimlig utveckling av petrokemin här i landel. Dessutom har projektet också långsiktigt sina företagsekonomiska förtjänster. Della gjorde det angeläget att genomföra investeringarna.

GUSTAV LORENTZON (vpk):

Herr talman! Jag vill hoppas all det inlägg som industriministern nu gjorde skall vara ylleriigare en bekräftelse pä vad han sagl i sitt svar, nämligen alt produktionen i Örnsköldsvik skall kunna fortsätta även om man i dag inte kan ge några långsikliga löften.

Men del är inte bara frän sysselsättningssynpunkt som det har betydelse all Berol Kemi i Örnsköldsvik kan forlsätla sin verksamhet. Även när det gäller atl utveckla den kemisk-tekniska forskningen i värt land skulle denna fabrik kunna spela en väsentlig roll.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om sysselsättningen inom den manuella glasindustrin

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordel föratt hesvara Bernt Nilssons (s) den 14 april anmälda inierpellation, 1977/78:162, och anförde:

Herr talman! Bernt Nilsson har frågat mig dels om regeringen nu vill medverka till att de anställda vid glashyttan i Björkshult ges fortsatt anställning vid hyttan, dels om regeringen är beredd att snabbt lägga fram en realistisk utvecklingsplan som anger hurden manuella glasinduslrins framlid skall säkras.

Bakgrunden till Bernt Nilssons frågor är bl. a. den riksdagsdebatt rörande den manuella glasindustrin som ägde rum den 9 mars i år.

Vid detta tillfälle hade jag atl besvara frågan huruvida regeringen var villig medverka till att de anställda vid glashyttan i Björkshull kunde ges fortsatt sysselsättning vid hyttan. Regeringen hade vid denna lidpunkt att ta slällning lill en ansökan om statligt stöd i olika former för fortsall drift vid Björkshulls glasbruk. Mitt besked till Bernt Nilsson var atl jag kommit till den uppfattningen att de marknadsmässiga och företagsekonomiska förutsättningarna inte kunde anses vara sädana all en statlig salsning var försvarbar och atl mitt förslag till regeringen därför skulle bli alt stöd inte skulle utgå.

En ny ansökan om statligt stöd för fortsatt drift av Björkshulls glasbruk har inkommit. Denna skiljer sig inte i några väsentliga avseenden från den lidigare behandlade. Regeringen har behandlat den nya ansökan och därvid funnit all den i ansökan angivna ulvecklingen för den nya verksamheten vid glasbruket inte kan anses vara realistisk. Den analys av förutsättningarna för företaget som barsken, bl. a. med hjälp av branschexpertis, visar alt företaget för fortsatt drift är i behov av kontinuerligt statligt stöd.

Jag vill framhålla all stöd i form av bl. a. IG-län och lokaliseringsstöd förutsätter atl långsiktig lönsamhet kan bedömas uppnäs i de företag som erhåller stöd. Det underlag som nu föreligger visar atl denna förulsältning inte är uppfylld för glashyttan i Björkshull. Mill besked lill Bernt Nilsson är således atl regeringen beslutat lämna den nu aktuella ansökan om statligt stöd ulan bifall.

Bernt Nilsson efteriyser en "realistisk utvecklingsplan" för den manuella glasindusirin. Låt mig erinra om att regeringen i börjanavår 1977 i en särskild proposition (prop. 1976/77:61, NU 1976/77:37, rskr 197(5/77:283) föreslog kraftigt ökade statliga insatser för branschen under en treårsperiod. I propositionen har regeringen redovisat sin syn på formerna för samhällets medverkan för branschens utveckling samt på vilka områden och med vilka belopp insatserna bör sättas in. Vidare framgår av propositionen atl de statliga insatserna måste ses som elt komplemenl lill företagens egna ansträngningar. Regeringen har med delta anvisat en arbetsmetodik för branschens vidare utveckling. Om man kallar detta för en utvecklingsplan eller något annat är av underordnad belydelse. Det väsentliga är all ändamålsenliga ålgärder vidtas, och sä har också skett.

Jag vill samtidigt framhålla all behovet av industripoliliska insatser för olika branscher successivt måsle omprövas. Delta gäller självfallet även den manuella glasindustrin. Regeringen har nyligen gett industriverket i uppdrag att utreda verksamheten med de s. k. branschprogrammen. Utgångspunkten för uppdraget är att branschprogrammen skall vara tidsbegränsade. Mot den bakgrunden skall verket dels överväga när programmen för de olika branscherna lämpligen kan avslutas, dels lägga fram förslag till åtgärder som föranleds av övervägandena. Övervägandena skall innefatta bl. a. en bedömning av dels hittills uppnådda resultat, dels den utveckling som kan förutses för berörda branscher. Enligt vad jag har inhämtat avser industriverket alt i detta arbete särskill uppmärksamma bl. a. glasinduslrins problem. Industriverket kommer med sin avrapportering i anslutning lill anslagsframställningen för budgetåret 1979/80.

När industriverkels utredningsmaterial föreligger får det övervägas om ytterligare slalliga insalser för den manuella glasindustrin är nödvändiga.

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om sysselsättningen inom den manuella glasindustrin

BERNT NILSSON (s):

Herr talman! Jag ber atl få tacka industriministern för svarel. Del är självklart attjag är besviken pä det, t. o. m. myckel besviken. Både jag och i synnerhet de glasarbelare som är berörda är ledsna och kanske i viss mån litet konfunderade.

7 Riksdagens prolokoll 1977/78:147-148

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om sysselsättningen inom den manuella glasindustrin

Industriministern tillhör ell parti som under valrörelsen lovade decentralisering så långt som möjligt, elt parli som gick ut och lovade 400 000 nya jobb, varav 270 000 inom industrin. I Kalmar län skulle vi.enligt det partiets löften, under en tioårsperiod få 2 000 nya jobb varje år. Jag tror också alt regeringen har givit människorna i Högsby kommun, där Björkshull ligger, förhoppningar genom att man införde Högsby kommun i den s. k. grå zonen.

Vad händer sedan när stöd verkligen behövs? Jo, då säger industriministern och regeringen att de marknadsmässiga och förelagsekonomiska förutsättningarna inte föreligger i det här fallet. Borta är då löftena om decentralisering. Man klarar inte ens av att behålla de jobb som finns utdecentraliserade. Jag kan försäkra industriministern att Björkshults glasbruk verkligen är decentraliserat eftersom det är den enda sysselsättning som över huvud taget finns pä den orten.

I stället för ett infriande av löftena om 270 000 nya jobb inom industrin, har vi fält en minskning med närmare 100 000 jobb under de två är som den borgerliga regeringen har styrt det här landet.

Man kan i det här sammanhanget ställa sig frågan: Vad är det för mening med att inlemma en kommun i den grå zonen när man ändå inte gör någonling där när det verkligen behövs?

Vid den debatt som vi den 9 mars hade i samma fråga lovade industriministern all regeringen var beredd att stödja projekl om det framkom förslag som hade en realistisk nivå. Nu åberopar industriministern branschexpertis. Jag vet inte vem som åsyftas i det sammanhanget men det kunde vara intressant all fä vela del. Är del disponenten pä Lindshammars glasbruk, riksdagsmannen Erik Hovhammar, eller vem ärdet som har varit branschexpertis och sagl att de marknadsmässiga och förelagsekonomiska förhållandena inte föreligger? Man har anledning misstänka atl det kanske är expertis som är involverad i glasindustrin i övrigt.

Länsstyrelsen i Kalmar län har gjort en undersökning som anger atl det är samhällsekonomiskt lönsamt och försvarbart alt satsa på Björkshult, och jag utgår från alt industriministern har läsl det här aktstycket. Del blir visserligen en mindre förlust de två första åren, men pä sikt är det ändå lönsamt för samhället att satsa på glasbruket. Man räknar med atl samhället skulle vinna 6-7 milj. kr. om man inte lägger ned glasbruket i stället för alt vid en nedläggning tvingas vidta vissa kostnadskrävande åtgärder som självfallet följer med en sådan.

Jag tycker att del är ofattbart att en decentraliserande regering och industriminister inte nämner någonting om detta utan nonchalerar del. Vore del ändå inte, med hänsyn till de fakta som länsstyrelsen har tagit fram, idé att ompröva nedläggningsbeslutet? Jag vill å det livligaste rekommendera atl det sker en omprövning. Man kan i annat fall fråga: Hur har industriministern länkl sig all glasarbetarna i Björkshult i fortsättningen skall försörja sig? Några jobb inom en mycket stor räjong finns inte. Hur skall hela samhället Björkshult kunna leva vidare? Några andra utkomstmöjligheter finns som sagl var inte.

Om nu nedläggningsbeslutet trots allt står fast, är regeringen dä beredd att

aktivt medverka till atl del kommer en ersätlningsinduslri till den här orten? Del är en följdfråga som jag vill ställa i sammanhanget.

Industriministern tror inte på planer, i synnerhet inte inom glasindusirin; del markerade han förra gången vi diskuterade den här frågan. Det är de fria marknadskrafterna som skall verka,detärdesom skall ordna allt lill del bäsla och styra händelseförloppet.

I anslutning lill min fråga om en realistisk utvecklingsplan för den manuella glasindustrin hänvisar industriministern lill propositionen 1976/ 77:61; genom den skulle enligt industriministern ändamålsenliga ålgärder ha vidtagits. Proposilionen gav visserligen litet mera pengar till branschen, men någon utvecklingsplan innebar den sannerligen inte. Tycker industriministern andel är bra, när de ändamålsenliga åtgärdersom han åberopar leder till att det ena glasbruket efter det andra läggs ned? Är del en ändamålsenlig utveckling som sker då? Är det ändamålsenligt atl anlalel anställda inom branschen minskar mycket snabbi sä som har skett pä senare är?

Nu har industriverket fäll i uppdrag all ulreda den manuella glasindustrins problem och avrapportera sitt arbete lill budgetpropositionen 1979/80. Därefter,säger industriministern, skall del övervägas om ytterligare insatser blir nödvändiga. Det innebär atl den nuvarande ulvecklingen kommer atl fortgå ett antal år ulan att det händer någonting.

Man behöver inte vara expert för all begripaattdet måste till andra insatser för den manuella glasindusirin, om den skall överleva i den omfattning som den f n. har. Och de insatserna behövs nu, innan fiertalet av glasbruken är nedlagda.

Av propositionen 61 framgår det klart all det är förelagens egna åtgärder som kommer atl styra utvecklingen. Eftersom dessa förelag inte har förmåga alt komma överens sinsemellan kommer utslagningen all fortgå, och del ena företaget efter del andra kommer alt bli konkursmässigl.

Indusiriminisiern och regeringen åser della helt passivt och låter det forlsätla. Kanske är det ett led i regeringens ställningslagande atl strukturomvandlingen inom den manuella glasindustrin skall tillgå på det här sättet, trots alla vackra löften om motsatsen, om decentralisering osv. Varför lar inte regeringen ell mera handfast lag iden här frågan och påverkar den på etl mera aktivt sätt? Varför uppställs det i samband med de statliga ekonomiska insatserna inte vissa villkor, som förelagen bör se till all uppfylla?

Här har tidigare pekats på - och jag vill också göra det nu - att man utan tvivel skulle kunna samordna sig på etl belydligt bättre sätt inom branschen i vad gäller marknadsföringen och exportanslrängningarna, men man kan inte komma överens. Regeringen sitter bara och låter del hela rulla och säger alt det är företagen själva som skall styra utvecklingen. De får visserligen litet pengar, men del är de som skall ta initiativen. Varför inte ställa villkor om gemensam forskning, om gemensam produktutveckling? Varför skulle man inte kunna länka sig alt glasindustrin 1. o. m. skulle kunna ha gemensam administration, i varje fall lill väsentlig del?

Jag tror att det finns en rad områden där man skulle kunna samordna i stället för att motarbeta varandra, som man gör nu, när man bara sitter och

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om sysselsättningen inom den manuella glasindustrin

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om sysselsättningen inom den manuella glasindustrin

väntar på att den andreskall dö föratt man skall kunna la handom hans bitar. Företagen klarar inte del här, men staten skulle kunna påverka och styra utvecklingen, om man nu ville det.

Jag vel atl industriministern sliter hårt med varvsfrågorna, som naluriiglvis är stora. Visseriigen är det inte så många berörda inom den manuella glasindusirin, men alternativ sysselsättning saknas på flertalet av de orter där vi har glasbruk. Detta har myckel slor belydelse för de orternas förhållanden -kanske t. o. m. större än när det gäller varvsorterna, totalt selt. Skulle man inte kunna tänka sig alt industriministern försökte ta tag i de här frågorna och slita litet med dem också? Det gäller att snabbt ta fram en utvecklingsplan i stället för den ulredning som nu industriverket gör och som inte blir färdig förrän om några år. Under tiden kommer som sagl ytterligare nedläggningar förmodligen att aktualiseras. Planen borde gå ut på att man skulle kunna bibehålla samtliga glasbruk som f n. finns inom landel. Man skulle t. o. m., tror jag, med fördel kunna ha en samordning inom Norden, om regeringen ville ta lag i dessa frågor och arbeta med dem. Men gör det snabbt i sä fall, innan det blir för sent! Se lill alt påverka medan lid är! Dröjer det för länge, kan det vara för sent att över huvud taget börja syssla med detta.

100

LENA ÖHRSVIK (s):

Herr lalman! Regeringens chockerande besked alt inte bevilja begärt lån till Björkshults glasbruk har skapat slor oro i länet och hos de anställda i hela glasbranschen. Vilket bruk och vilken ort står i tur härnäst? Konkurs föreligger ju också beträffande Pukebergs Glasbruk i Nybro. Man har nu den centerledda regeringens välsignelse för att utan sociala hänsyn lägga ned mindre bruk och lämna bruksorterna åt deras öde. 1 valrörelsen sades del många vackra ord om de små företagens betydelse och människornas rätt till bosättning även i glesbygden. Socialdemokraterna beskylldes för koncentrationspolitik och smäföretagsfientlighet.

I centerns valprogram slälls två frågor lill dem som inte ställde upp på kravet på 400 000 nya jobb, nämligen: Vilka grupper av människor skall uteslutas från rällen lill arbele? Vilka regioner skall uteslutas?

Hur känns de frågorna i dag?

Ytterligare vackra ord finns i regeringsförklaringen:

"Regeringen skall föra en politik för sysselsättning och boende i alla delar av landet."

Vidare heter det:

"Regionalpolitiken skall förslärkas, så att människor i olika landsdelar ges allsidig sysselsältning och service samt en god miljö. Bebyggelse i glesbygder och i mindre läiorter skall underlättas. Samhällsplaneringen inriktas på att i större utsträckning samordna boende, arbete, service och fritidsfunktioner." När man nu har tillfälle att kunna förhindra en ulveckling i rakt motsatt riktning, så utnyttjar man inte detta tillfälle.

Herr lalman! Del är en fråga om politiskt förtroende. Målsättningarna är borta, löftena likaså.

Hur ser glasbranschen i övrigl ut i dag? Antalet anställda är 1 900. Sedan

valet har man gjort sig av med 600 arbelslillfällen. Branschen domineras av tvä ägargrupper, Uppsala-Ekeby och Wallenberggruppen.

Vid motionsbehandlingen här i kammaren den 7 april i år frågade jag: Hur kommer dessa ägare atl agera i fortsättningen? Tänker man göra nödvändiga arbetsmiljöinvesteringar o. d. vid de små bruken, eller koncentrerar man insatserna lill några fä orter? Vi kanske får svarel i dag. Uppsala-Ekeby har bolagsstämma i dag, och i bokslutet antyds alt vissa små glasbruk skall läggas ned. Kommer regeringen atl tillåta detta också? Eller tänker man lyssna på de förslag som har förts fram från de anställda och i ett par motioner här i riksdagen?

Vi har krävt att det sker en snabb utvärdering av stödet lill den manuella glasindusirin och att man bestämmer sig för för del första att bevara denna glasindustri, för det andra atl tillsammans med de anställda gemensamt planera för branschens framtid och storleken av denna samt för det tredje all göra speciella insatser för de orter som redan drabbals av nedläggning.

Uiöver de samhällsekonomiska aspekterna, människornas räll lill arbele och orternas rätt till fortsatt liv finns ylleriigare en sida av saken. Vi har kvalitet och yrkesskicklighet och vi har en ur kulturhistorisk synpunkt unik brukstradition. Vi har inte råd att göra oss av med detta kulturarv. Jag tycker alt industriministern skulle la en diskussion med utbildningsministern om huruvida det är etl väsentligt kulturarv. Det är det enligt min mening.

Del hotas dock av den ulveckling som skett i branschen och som har fått regeringens stöd. En bransch som minskar med 200-300 anställda om året och nu bara består av 1 900 anställda borde ge regeringen anledning lill oro.

Jag har lidigare frågat industriministern om regeringens målsättning för den här branschen, och jag tycker jag har all anledning att upprepa frågan i dag. Skall vi acceptera ytterligare nedläggningar? Hur många i så fall? Anser industriministern alt det vore lill fördel med etl enda företag i branschen med produktion vid kanske två eller tre bruk?

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om sysselsättningen inom den manuella glasindustrin

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Bernt Nilsson vill gärna liksom vid lidigare tillfällen göra delta till en allmänpolitisk debatl, och det kan i och för sig vara befogat. Men jag lycker kanske alt man dä skall ha en rimlig utgångspunkt för sina frågor.

När det gäller del här speciella ärendet har vi alltså noga gått igenom den samhällskalkyl som utförts av länsstyrelsen i Kalmar, och vi kan vitsorda att den så långt del gällerde samhällsekonomiska kostnaderna är riktig. Men den grundar sig pä elt myckel bräckligt, för att inte säga felaktigt, underlag när del gäller kostnaderna förden fortsalla driften vid Björkshulls glasbruk. Man har i slorl sell lagit för goll de uppgifter som finns i ansökan. Våra analyser visar alt det, med hänsyn till situationen på marknaden och de andra företagsekonomiska omständigheter man måste beakla i elt fall som detta, inte håller. Det förutsätter alltså alt man går in i elt förfarande med permanent subveniionering av driften vid glasbruket. Det slår då i slrid mol det

101

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om sysselsättningen inom den manuella glasindustrin

102

riksdagsbeslulsom ligger lill grund fordel branschprogram vi har nu och som också socialdemokralin gen sin anslutning, i varie fall i det principiella avseendet att ha slruklurinsatserna riktade mot företag som har en chans att överleva. Annars utsätter man både bygd och anställda för illusioner och falska förhoppningar om vad som är rimligt och rikligl för framtiden.

Min fråga här i dag till Bernl Nilsson som jag gärna skulle vilja ha svar på -den är grundläggande föratt vi över huvud taget skall kunna diskutera denna fråga - blir dä: Innebär Bernt Nilssons kritik a v mitt svar att socialdemokralin haromprövaisin inslällning till branschprogrammet och atl man nu är beredd att gå in i ett förfarande med permanenta subventioner i den manuella glasindustrin? 1 så fall är det en mycket anmärkningsvärd kursändring av socialdemokralin, som man ju inte har förordat i någon annan bransch och som hell skulle rubba förulsältningarna förden industripolitik vi nu har.

När det sedan gäller det yttrande där Bernt Nilsson ifrågasätter våra experters opartiskhet, så faller det på sin egen orimlighet. Våra experter är självfallet branschkunnigl folk i och utanför statens industriverk som kan branschen och som inte har några partsintressen. Jag lycker all insinuationen från Bernl Nilsson om partiskhet är mindre snygg och inte bör förekomma i en sådan här debatt.

Likaså är del en orimlighet när Bernt Nilsson säger att vi litar lill marknadskrafterna. Den massiva industripolitiska salsning vi hargjort från regeringen vittnar väl om alt vi om någon är beredda att aktivt medverka till att företag som har en chans att överleva också skall få möjligheter alt göra detta.

Jag kan också med hänvisning till Bernt Nilssons fråga vitsorda att andra projekt i Högsby, projekl som uppfyller de företagsekonomiska förulsällning-arna, självfallel skall få allt stöd - della harjag haft anledning att meddela både kommun och fack vid flera tillfällen, eftersom detta ärende har varit föremål för en ganska lång behandling. Jag beklagar verkligen alt glasbruket inte kan räknas till de projekt som bedöms ha en chans atl leva vidare och utvecklas.

Bernt Nilsson gjorde elt överraskande påpekande om att denna fråga nu kommer alt la flera år. 1 mill svar antyds att vi redan till nästa budgetär är beredda atl lägga fram ett nytl programförslag för den här berörda branschen liksom att göra revideringar av de nuvarande programmen. Jag vill därför betona för Bernt Nilsson atl den inom industriverket pågående utredningen sker med all önskvärd skyndsamhet. Vi räknar alltså med all redan till hösten ha underlag för atl göra nya överväganden belräffande de insatser vi bör göra när det gäller den manuella glasindustrin.

Men, herr talman, skall vi fortsätta den här debatten, så är den centrala frågan, om socialdemokratin är beredd att gå in i ett långsiktigt subventionsförfarande. Jag är nämligen medveten om atl det finns fiera glasbruk som har en likartad produktionsinriktning som man har i glashyttan i Björkshult och som har lönsamhetsproblem. Av rena rättviseskäl måste dessa i sä föll kunna komma i åtnjutande av denna nya typ av branschslöd. Jag är för min del inte

beredd alt vitsorda ett sådant syslem, men det vore intressant att vela om oppositionen i det här fallet radikalt har omprövat sin inställning.

BERNT NILSSON (s);

Herr lalman! Nej,jag har inte någon trängtan efteren allmänpolitisk debatt, som industriministern säger. Men det må vara mig förlätet att jag åberopar de synpunkter, löften och idéer som det parti industriministern tillhör gick ul med i valrörelsen och som man nu glatt överger utan vidare.

Så lill frågan om branschexpertisen. Av svaret framgår inte hur denna är sammansatt, och del skulle i och för sig ha varil iniressanl atl få veta. Av industriministerns senasle inlägg fick jag nu reda på all representanter för industriverket ingår. Jag skulle gärna vilja ha namnen på dem som ingår, för här kan ju finnas motstridiga uppfattningar bland dessa experter i samband med undersökningarna. I varie fall länsstyrelsens undersökning visar emellertid klart atl man samhällsekonomiskt skulle vinna på all bibehålla förelaget under de tvä första åren.

Vidare vill jag säga alt vi från socialdemokralisk sida självfallel inte har anledning att ompröva vårl siällningsiagande i det avseendel att man kan hålla på och driva etl förelag som går med förlusl hur länge som helsl. Men vi har den uppfatiningen att regeringen borde la tag i de här frågorna och mera aktivt påverka företagen genom att ställa villkor, så alt hela branschen om möjligt kan bibehållas. Vi iroratt regeringen, om den gjorde del, skulle kunna få lönsamhet pä samtliga de glasbruk som f n. finns -allt beror på hur man hanterar dessa frågor. Men regeringen säger i dag: O.K., vi går in med stöd här, men sedan är det företagen som skall styra utvecklingen. Ni ställer inte upp några villkor i sammanhangel, ulan det är i princip företagens egna insalser som skall styra ulvecklingen. Ni överlåter åt de fria marknadskrafterna alt styra och litar alltså helt på dessa marknadskrafter, trots all ni ser att företagen inte kan komma överens i samband med de här frågorna. Som här har anförts försöker ju ett par grupper att slå ul alla de mindre företagen i stället för all samarbeta som man borde göra.

Industriministern sade atl andra projekt i Björkshults kommun skall få allt stöd. Men min fråga var, om regeringen aktivt vill medverka till all någol företag kan lokaliseras till Björkshult för all pä sä sätt skapa allernaliv sysselsättning för den händelse glashyttan kommer alt läggas ned.

Det förvånade mig alt industriministern sade alt regeringen är beredd alt ompröva det s. k. branschprogrammel före framläggandet av budgelproposilionen 1979/80. I svarel från industriministern slår det att glasindustrins problem skall prövas i anslutning till budgetpropositionen 1979/80. Delta innebär följaktligen att det skulle förflyta ytterligare några år innan någonting händer.

Men det branschprogram som industriministern talar om innebär ju ingenting annal än att man ställer pengar till förfogande och låter de privala förelagen inom glasindusirin styra själva. Det är inte på något sätt fråga om någon styrning från regeringens sida, och jag vill för min del inte kalla det för etl branschprogram. Här krävs en realistisk utvecklingsplan där samlliga

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om sysselsättningen inom den manuella glasindustrin

103

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om sysselsättningen inom den manuella glasindustrin

företag är involverade, en plan som går ul på atl vi skall få behålla den manuella glasindustrin.

Jag vill också fråga vilka ändamålsenliga åtgärder som åsyftas i svarel och som skulle ha angetts i den förra propositionen. Är det, som jag redan frågat, ändamålsenligt att några hundratal personer försvinner från den här branschen varje år? Är det så regeringen vill ha det? Jag kan inte se det på annat sätt, då ju industriministern säger alt del har vidtagits ändamålsenliga åtgärder. Är det ändamålsenligt alt Björkshult, kanske Pukeberg och senare kanske ännu fler läggs ned? Nej, la tag i de här frågorna på ell mera aktivt sätt och styr utvecklingen, ty företagen har, som sagt, svårt att samarbeta. Jag tror att de snarare motarbetar varandra än samarbetar med varandra. Därför måste regeringen styra, om man skall kunna komma till rätta med problemen.

104

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! När Bernt Nilsson säger atl regeringen hoppat av från en tidigare fastlagd politik är det verkligen att ta i. Jag måste säga alt del kan diskuteras vem som hoppat av, för om Bernt Nilsson talar om de 400 000 nya jobben under 1980-talel ärju målet - vilket vi understrukit några gånger lidigare i de här debatterna - arbete ål alla. Härom råder det ju allmän enighet.

För att markera en viljeinriktning, en beredskap atl verkligen göra någonting i den näringspolitiska planeringen, har vi tagit fram vad delta reellt innebär i form av nya arbetstillfällen. Bernt Nilsson ifrågasätter detta, och samma inställning har jag märkt hos många andra socialdemokrater. Samtidigt säger man sig acceptera målet arbete ål alla. Del är alltså en motsägelse, och jag tar därför inte riposlerna i det avseendet sä allvarligt. Resonemanget är föga genomtänkt, Bernt Nilsson.

Sedan fick jag då ett svar pä min fråga, vilket svar utgör grund för fortsatt debatl - och det var värdefullt. Socialdemokratin vill inte ompröva det branschprogram som vi fattade beslut om under förra vårriksdagen. Man vill ha litet allmänt tal, man skall vara mer aktiv och man vill inte ha etl subventionsförfarande. Därmed sprack den här ballongen som man försökte blåsa upp när del gäller Björkshull. Industriverket, övriga konsulterade experter och industridepartementet är eniga om all den enda förutsättningen för atl man skall kunna gå in och hjälpa Björkshull är att det, med hänsyn till de nuvarande kalkylerna, finns etl permanent subvenlionsförfarande. Annars skapar man ingen trygghet för de anställda ulan ingjuter bara nya illusioner hos dem att situationen skall kunna klaras med något slags trolleri.

Här gäller det realiteter, och i detta sammanhang krävs det subventioner. Men det vill inte heller socialdemokraterna sälta in. Erkänn då, Bernt Nilsson, atl ni står tomhänta när ni lalar om alternativ! Värt branschprogram fungerar ju, och branschen har utnyttjat del till en del. Det pågår en rad insalser, om vars ändamålsenlighet facket, branschens förelag och industriverket är överens, men sannolikt kommer man mot detta års slul dithän att

man blir tvungen alt värdera om och öka dessa insatser, kanske framför alll närdet gäller exportanslrängningarna. Men all bara kräva alt företagen skall styra, vilket Bernt Nilsson menar skulle vara den underbara medicin som löser problemen, är verkligen att hänge sig åt illusioner. Vad det är fråga om är ändå att avsätta produkterna. Och hur, Bernt Nilsson, styr man avsättningen av produkterna? Hur styr man exportmarknadens utveckling? Del är en hemlighet somjag skulle vilja all Bernl Nilsson delade med sig av. Den är i så fall det Columbi ägg, som skulle lösa hela denna problemalik.

När det gäller branschprogrammel har vi anvisat en metodik för hur glasinduslrins problem skall kunna bemästras. Till principerna för den metodiken gav också socialdemokraterna sin anslutning när den frågan behandlades här i riksdagen. Att då lala om nya struktur- och utvecklingsplaner för branschen hjälper ju inte upp siiuationen. Del gäller inte här att ägna sig åt semantiska övningar och slagord, utan det är fråga om realiteter som berör människors sysselsättning. Det är allvarliga frågor, och dä skall man inte,som Bernt Nilsson försöker göra, fara med illusioner. Härgällerdet ändå alt hitta en produktion som får avsättning och som därmed kan skydda sysselsättningen för de anställda. Del äi vi också med vårt branschprogram febrilt sysselsatta med atl skapa, och vi är även beredda atl så snart som möjligt reformera detta branschprogram för all göra det ännu bättre och funktionsdugligare.

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om sysselsättningen inom den manuella glasindustrin

BERNT NILSSON (s):

Herr talman! Jag skall inte ylleriigare gä in pä de svikna vallöftena. Jag har bara inledningsvis velal erinra om dem, eftersom de ändå fanns med i bilden. Vi diskuterar den manuella glasinduslrins framlid, och del är en del av den arbelsmarknadspoliliska sits som finns i mitt hemlän.

Nu säger industriministern atl vi socialdemokrater markerat atl vi inte vill subventionera glasindustrin, och det är riktigt. Men om nu industriministern och regeringen i övrigl mera aktivt log tag i dessa frågor och försökte styra ulvecklingen på del säll som vi angivit, nämligen för alt genom gemensamma ansträngningar få lill stånd betydligt bättre avsättning för produkterna, tror jag att man skulle kunna nä resultat - om man verkligen kan marknadsföra sig.

Men alla våra glasbruk är, som jag ser del, alldeles för små för att med någon rejäl framgång kunna gå ut på väridsmarknaden och sälja sina produkter. Jag tror-jag sade del också tidigare - att man med fördel skulle kunna samordna denna marknadsföring t. o. m. över hela Norden, där vi trots alll i inlernationella sammanhang är ganska små.

Vad är det vidare som är så ändamålsenligt i del bransch program som industriministern talar om? Vi ser ju verkan av det här i dag. Två glasbruk är färdiga att gå i konkurs, och ändå lycker industriministern att det är ett ändamålsenligt branschprogram som vi har. Nu noterar jag med tacksamhet alt industriministern ändå är beredd alt ompröva insatserna på della område lidigare än vad som har angivits i svaret.

Sedan frågar industriministern: Hur skall man då styra? Del var industri-

105

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om tilläggsdirektiv till studiestödsutredningen, m. m.

ministern intresserad av. Delta harjag tagit upp både den 9 mars, när vi hade diskussion senast, och i dag: Påverka, ställ villkor på företagen och ge dem inte bara pengar och låt dem inte bara själva styra ulvecklingen!

Jag förstår inte vad regeringen menar med alt införa exempelvis Högsby kommun i den grå zonen, eftersom man inte gör någonting nu när det verkligen behövs. Man säger bara: Det är klart att kommer det ett företag så O.K., då får vi väl hjälpa lill litet.

Men det kan tyvärr inte gälla för glasbruket i Björkshult. Det anses ändamålsenligt all det försvinner.

Nu har i alla fall länsstyrelsen gjort en undersökning som visar att det visseriigen de två första åren inte är företagsekonomiskt lönande all bibehålla glasbruket. Men samhällsekonomiskt är det en fördel med det, och man tjänar pengar på del.

Ta ett grepp om de här frågorna och styr ulvecklingen mer aktivt från regeringens sida - då tror vi alt det skulle kunna gå att bibehålla de glasbruk som f n. finns. Ge oss riktlinjer för den här utvecklingen, där man gör gemensam ma ansträngningar för att säkra branschens fortbestånd. Fär det gå som del gör nu, kommer vi förmodligen att få uppleva att ytterligare "ändamålsenliga åtgärder" kommer all iniräffa i form av nedläggningar av ylleriigare glasbruk.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 6 Om tilläggsdirektiv till studiestödsutredningen, m. m.

106

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet föratt besvara Doris Håviks (s) den 28 april anmälda interpellalion, 1977/78:169, och anförde:

Herr talman! Doris Håvik har frågat mig om anledningen till att tilläggsdirektiven till studiestödsutredningen försenats och när dessa direktiv kan förväntas. Vidare har Doris Håvik frågat mig om jag anser all frågan om ell förslag belräffande sludiestödels utformning fortfarande är angeläget och att det däiför är vikligl alt utredningen ulan ylleriigare dröjsmål kan återuppta sitt arbele och om lilläggsdirekliven liksom lidigare direktiv kommer alt ha en inriktning som innebär att social och geografisk snedrekrytering till såväl gymnasieskolan som eftergymnasiala sludier undviks.

Sludieslödsulredningens betänkande (SOU 1977:31) Studiestöd-Allerna-liva utvecklingslinjer har under hösten varit föremål för en omfattande remissbehandling. En lång rad mycket värdefulla synpunkter på del framtida studiesociala stödets utformning har inkommit till utbildningsdepartementet.

Arbetet med att på grundval av dessa remissvar utforma tilläggsdirektiv till utredningen pågår f n. Tilläggsdirektiven kan förväntas inom den närmaste framtiden.

Självklart anser jag del angeläget alt siudieslödsutredningen, utifrån

lilläggsdirekliv, så snart som möjligl skall kunna fortsäita sill arbete med att utforma forslag till elt framlida studiesiödssystem.

De grundläggande målen för nuvarande studiesociala system - alt skillnader i ekonomiskt, socialt och geografiskt hänseende inte skall få tillåtas påverka utbildningsvalet - kvarstår oförändrade.

DORIS HÅVIK (s):

Herr talman! Jag ber all få tacka utbildningsministern för svaret pä min inierpellation.

Etl enhälligt socialförsäkringsulskotl begärde på sin tid en allsidig och förutsättningslös utredning av del studiesociala syslemet i syfte alt försöka åstadkomma de förbättringar som av riksdagen bedömdes erforderliga.

I september 1975 tillsatte dåvarande utbildningsministern Bertil Zachrisson en ulredning som fick till uppgift all se över del siudiesociala systemet.

Jag saknar just i dag flera av de borgerliga politiker som dellog i en interpellationsdebalt den 13 november 1975, där man från samtliga håll ullalade dels alt utredningen tillsattes för sent, med för långt dröjsmål, dels atl utredningens direktiv inte var tillräckligt långtgående för alt man skulle kunna få den allsidiga och förutsättningslösa ulredning som riksdagen ansåg erforderlig. Trots utbildningsministern Zachrissons svar, att han bedömde att utredningen inte bara hade möjligheter atl göra en förutsättningslös och allsidig utredning utan att den även skulle se lill all en sådan gjordes, var man enligt protokollet ändå inte nöjd med svaret. I direktiven - som kanske förtjänar all påminnas om - skulle utredningen ha som målsättning att utforma ett studiestöd lill ungdomar i gymnasieskolan och på moisvarande nivå, vilket skulle främja rekryteringen och minska ekonomiska, sociala och geografiska hinder för sådana sludier.

När studiemedelssystemet infördes var ell av dess viktigaste syften att göra det möjligt för studerande från familjer med svag ekonomi att bedriva högskolestudier. En viss utjämning skedde under senare delen av 1960-talet och de första åren av 1970-talel, men därefter har utjämningen avstannat. Utredningen kom fram till atl starka skäl talar för atl hemmiljön, bl. a. i form av familjens utbildningstraditioner, föräldrarnas utbildning och liknande faktorer, spelar en avgörande roll för barnens möjligheter i skolan, deras val av utbildning och val av yrke. Men även ekonomiska förhållanden, t. ex. i form av svårigheier atl finansiera studierna efter grundskolan, spelar en icke oväsentlig roll för vissa grupper av elever. Utredningen blev tidigt på det klara med alt alltför många föräldrar kommer i en bekymmersam ekonomisk situation när de skall försöka klara ekonomin då deras barn - etl eller kanske flera - fortsätter till gymnasieskolan.

Vi har i dag en skrämmande hög ungdomsarbetslöshet i åldersgrupperna 16-20 år, och man kan inte utesluta an sludiestödet kan spela en roll i delta sammanhang. Vi var i sludiestödsulredningen ganska eniga om alt åtgärder behövde vidtas för åldersgrupperna 18-19 år, och vi var lika eniga om atl detta borde ske snabbt. Det fanns ell önskemål i utredningen att det skulle kunna

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om tilläggsdirektiv till studiestödsutredningen, m. m.

107

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om tilläggsdirektiv till siudieslödsutredningen, m.m.

ske så snabbt att elt genomförande kunde äga rum redan den 1 juli 1978. Ingenting haremellertid hänt.

I direktiven till ulredningen stod också all vi borde avlämna värt betänkande under första halvåret 1977. Sä skedde också, även om det var i elfte timmen-det avlämnades den 30juni 1977. Remisstiden utgick den 15 december 1977. Nu är vi i slutet av maj månad 1978, men ännu har vi inte selt några lilläggsdirekliv. Också detta finner jag ganska anmärkningsvärt, mol bakgrund av att några centerpartister i en motion till detta riksmöte tagit upp frågan om angelägenheten av att hjälpa 18- och 19-åringarna och deras familjer ur den besväriiga situation som de i dag befinner sig i. Det fanns självfallet ingen anledning för socialförsäkringsutskotlel atl motsätta sig detta önskemål, ulan vi påpekar i betänkandet - 1977/78:18 - att vi redan tidigare har betonat vikten av en försiärkning av ungdomsstudieslödet. Redan vid 1975/76 års riksmöte ansåg sig utskottet ha anledning uttala att frågan om stödet till ungdomar mellan 18 och 20 år i gymnasieskolan borde få en snar lösning - vi underströk angelägenheten av deUa.

Nu har utskottet skrivit - jag skall inte referera alll här - att det enligt utskottets mening bör finnas tillräckligt underlag för ell förslag i frågan snarast.

Utskottets belänkande var alltså enhälligt. Ännu har dock ingenting hänt. Vi väntar fortfarande på direktiv. De centerpartisliska motionärernas glada tillrop om all man vill att utredningen skall arbeta skyndsamt och att det är angelägel att frågan bringas lill en lösning samt alt en reformering av studiehjälpen och studiemedelssystemet snart kommer till slånd vill vi gärna instämma i. Vi är inom utredningen naluriigtvis beredda att ställa upp pä detta, och vi skall arbeta så fort vi någonsin kan, men en grundförutsättning för att kunna starta och göra detta är ju atl vi får direktiv.

Jag tackade inledningsvis för svaret, men jag får väl också litet närmare precisera vad del var jag lackade för. Det var all vi skall kunna förvänta tilläggsdirektiv inom den närmaste framtiden. Och man utgår ifrån alt studiestödsutredningen skall kunna fortsätta sitt arbele så snart som möjligt. Del är de enda lidspreciseringarna som finns i delta svar.

Jag lycker atl del - med förlov sagt och mycket lindrigt uttryckt - är elt myckel vagt svar. Inte minst mot bakgrund av vad man sade i den riksdagsdebatt jag har pekat på och mot bakgrund av socialförsäkringsut-skotiets enhälliga uttalande hade jag hoppats få elt preciserat svar, speciellt som jag tror mig vela - det är inget påstående - all utredningsdirektiven är klara men har fastnat vid någon station på vägen och lär finnas kvar där för överväganden som jag inte känner lill men som jag hoppas få besked om.

Direktiven väntades komma den 1 mars. Tiden hastar. Vi bör väl inte förpuppa denna ulredning?

108

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Det är riktigt att direktiven är praktiskt taget klara. Men det är ibland en omständlig procedur atl la ställning till direktiv som bl. a. har så

omfattande ekonomisk innebörd som här är fallet. Men jag räknar med alt direktiven skall kunna komma före sommaren.

DORIS HÅVIK (s):

Herr lalman! Jag lackar för alt direktiven är praktiskt tagel klara och attjag hade rätt i milt förmodande alt de hade fastnat vid någon station på vägen. Det beror väl på den ekonomiska innebörden.

När vi diskuterade studiestödets uiformning här i kammaren och när vi diskuterade motioner från borgeriigl håll försökte vi åtminstone bibringa litet kännedom om ekonomiska realiteter. Men dem ville man i det sammanhanget helst bortse ifrån. Det var endast ovilja, .■'.jugghet och bristande förståelse för de studerandes situation som gjorde att vi i vissa fall var tvingade att visa återhållsamhet.

Jag har fått en kallelse lill etl sammanträde i sludiestödsulredningen. Den är dalerad den 11 maj. Del finns tre punkter pä dagordningen, varav punkt 3 gäller direktiv för utredningens fortsatta arbele. Jag gladde mig åt atl se den punkten på dagordningen, och jag utgick ifrån alt jag kanske var sent ute med min fråga och skulle få ett svar från utbildningsministern som läl ungefär: Vi är klara med direktiven, och jag är glad atl jag kan meddela atl ni har möjlighet atl den 29 maj diskutera dem vidare vid det sammanträde till vilket kallelse har uigålt.

Men i dag när jag kom till riksdagen förelåg del en ny kallelse, dalerad den 18 maj. Dagordningen innehåller fem punkter i siällel för lidigare tre. Men den punkt som jag bedömde som så väsentlig - direktiven för utredningens fortsatta arbete - finns inte med på den nya dagordningen.

Något förvånad ser jag dessa två kallelser lill samma sammanträde. Trodde man den 11 maj att direktiven var klara? Var de möjligen klara och hände del sedan någonting på vägen sä all man nu inte ens kan diskutera de nästan klara direktiven vid del sammanträde som skall äga rum den 29 maj?

Del skulle vara klargörande om vi här fick vela all sludieslödsulredningens allernaliva linjer har gåll någol för långl, även om vi där inte har lagit ställning utan endasl presenterat dem som etl diskussionsunderlag och inte funnit del angeläget att i det sammanhanget presentera de avvikande meningar vi kunde ha, eftersom vi hade möjlighel alt göra del när ulredningen skulle framlägga sill belänkande.

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om kollektivtrafiken i Stockholms län

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om kollektivtrafiken i Stockholms län

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för att besvara Torsten Sandbergs (c) den 28 april anmälda interpellalion, 1977/78:168, och anförde:

Herr talman! Torsten Sandberg har frågat mig om jag avser alt ta initiativ till en ny "Hörjelöverenskommelse" avseende trafiken i Stockholms län med

109

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om kollektivtrafiken i Stockholms län

angränsande områden.

Samarbetet mellan SJ och Stockholms läns landsting i fråga om trafikering och utbyggnad av pendeltågstrafiken i Stockholmsområdet regleras i pendel-lågsavtalel från år 1966, vilket träffades i enlighet med den s. k. Hörjelöver-enskommelsens intentioner. I pendellågsavialet finns en passus om all överenskommelsen skall omprövas efter en viss lid med avseende på investeringsplaner och därmed sammanhängande ekonomiska förhållanden.

Enligt min mening är det angelägel atl en sådan omprövning kommer till stånd. Frågan måsle emellertid i första hand lösas av parterna själva i förhandlingar. Sådana diskussioner förs också mellan parterna och jag utgår från alt dessa diskussioner leder fram till ett posilivi resultat. Jag ser därför inte förslunden något skäl till alt överväga etl ingripande frän statsmakternas sida.

110

TORSTEN SANDBERG (c):

Herr talman! Först etl tack för svaret!

Överenskommelsen mellan Stockholms läns landsting och statens järnvägar om den kollektiva trafikens ordnande inom Stockholmsregionen bygger pä ell imponerande förhandlingsarbete med höga ambitioner. Principöverenskommelsen av den 17 december 1964 lade ju grunden fören kraftig utbyggnad av kollektivtrafiken i Stockholms län. Kollektivtrafiken skulle samordnas, de normalspåriga järnvägarna rustas upp, pendeltågstrafiken upprätthållas med moderna motorvagnsenheter, tunnelbanor byggas ut, skilda taxesystem anpassas i riktning mot en enhetlig taxa för hela områdel och statsbidrag utgå för vissa delar av tunnelbanenätet.

Ambitionerna har i slor utsträckning kunnai förverkligas. Under årens lopp har dock en del grus kastats in i maskineriet. Förutsättningarna har delvis förändrats, vilket leder till all nya eller ändrade lösningar behöver prövas när det gäller trafikens utveckling. Men det handlar också om svårigheter att komma överens med SJ om ganska självklara saker, mest beroende på - vill jag nog påstå - SJ:s alllför långtgående krav och tolkningar av avtal. Jag hade under sex år iden politiska ledningen för kollektivtrafiken i Stockholm möjlighet att följa en del av förhandlingarna. Men tiderna kan ju förändras.

I min interpellalion redogjorde jag kort för trafiksituationen i Stockholmsregionen i dag och som den ter sig åren framöver. Situationen är bekymmersam. Det finns mänga faktorer som måste angripas, vilkas lösningar ligger på del primär- eller sekundärkommunala planet. Situationen underlättas dock inte av att viktiga förhandlingar mellan SJ och landstinget, som förutsattes i Hörjelöverenskommelsen eller närmare bestämt i pendeltågsavtalet, inte kommit till stånd eller ligger nere. I och för sig är det inte passusen om omprövning som ärdet viktiga, utan det är omfattningen av de problem som finns och som behöver lösas.

Lät mig göra några preciseringar. Jakobsbergs järnvägsstation har en otillbörligl smal och undermålig perrong. Utrymningsvägarna är dåliga. När

Oärrtägen dundrar förbi sker det med uppenbar fara för de personer som under vissa lider trängs på perrongen. Efter förhandlingar mellan Stockholms läns landsting och SJ har landstinget ställt i utsikt alt betala hela den nödvändiga investeringen för en upprustning av sialionen inkl. driftkostnaderna. SJ har emellertid ställt ytterligare krav på landstinget. Det är sådant som uppfattas vara orimliga krav. Förhandlingarna om denna station har därför inte pågått sedan något år.

Många fler järnvägsstationer har stora brister, inte minst för rörelsehindrade personer, t. ex. Huddinge och inte minst Centralen, med alla människor som dagligen skall slussas genom detta nålsöga. Till delta kommer den segslitna Flemingsbergsproblematiken och frågan om dubbelspår söderut.

I Stockholm har man nu på allvar börjat frågat sig om man i framtiden skall satsa pä spårbunden kollektiv trafik längs SJ:s spår. Från allmän planeringssynpunkt måste det snarast bli elt besked om huruvida pendeltågstrafiken har utvecklingsmöjligheter eller om t. ex. malarexpressbussar i stället är lösningen.

Men frågorna som hoparsiggäller också samordningen mellan Stockholms län och Uppsala och Södermanlands län. Frän Uppsala, Gnesla och Trosa-Vagnhäradsområdet sker en belydande pendling till Stockholm. Pendlingsutbudet med det senare området uppges ha ökal från 846 personer 1970 till 1 808 personer är 1975. Trafik på linjen Södertälje-Nyköping harjag närmare berört i motionen 1977/78:1597. En förlängning av pendeltägstra-fiken frän Järna till åtminstone Vagnhärad borde det förhandlas om, såvida det inte är möjligt att få SJ:s fjärrtåg atl stanna i Vagnhärad.

Sammantaget behöver berörda landsting och kommuner nu komma ifrån det låsta läget i förhandlingarna med SJ. Jag anser självfallel också alt det bästa vore om parterna själva kommer till positiva resultat. Jag har emellertid svårl att tro på en verklig islossning ulan statlig medling. Det gäller ju mycket stora, svåra och grannlaga förhandlingar med mänga inblandade. Helsl bör också en samlad, genomgripande översyn ske.

Kommunikationsministerns svar är kon men, om jag läser rätt, positivt. Kommunikationsministern finner det angelägel att del sker en omprövning av Hörjelöverenskommelsen. Detta är grundläggande. I svaret dokumenteras också en vilja all ingripa om parterna själva inte når resultat, även om det för stunden inte är aktuellt. Della uppfaltar jag också som positivt, och det lackar jag för. Min förhoppning är bara alt det inte skall dröja för länge innan frågan om ell medlingserbjudande las upp.

Vi kan nämligen inte vänta sä mycket längre om resultaten uteblir.

Pä en punia vill jag gärna ha elt förtydligande, om del går att få. Om det skulle bli aktuellt med en statlig medling, är dä kommunikationsministern beredd att låta medlingsarbetel också omfatta samordningen av trafiken med vissa områden utanför Stockholms län? Jag har tidigare berört några av dessa områden. Självfallel aren förutsättning härvid att parterna själva inte kunnai enas om en lösning, något som jag givetvis, det villjag upprepa, anser vore det bästa.

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om kollektivtrafiken i Stockholms län

111

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om kollektivtrafiken i Stockholms län

LARS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Vi har återigen från kommunikationsministern fått höra atl det är angeläget med en omprövning av bl. a. pendellågsavialet, och vi har återigen fäll höra att del i första hand är parterna som skall komma överens.

Sedan finns del en passus i del korta svaret som jag gärna skulle vilja la upp och fråga om. Kommunikationsministern säger all del nu pågår diskussioner mellan parterna. I nästa mening säger han att han utgår från att.det blir positivt resultat och att det är därför som han inte för stunden vill göra något ingripande.

Pendellågsavialet berör också slationsutbyggnader. Fär man tolka svarel så att SJ har gått ifrån sin tidigare inslällning lill kostnadsfördelningen, bl. a. lill slationsutbyggnader, t. ex. vid Jakobsberg, som också Torsten Sandberg angav som exempel, med dess brister? SJ:s inställning i den frågan har av Kommunförbundet betraktats som ren utpressning. Kan man hoppas atl den utpressningen upphör? Annars kan del knappasl bli ett posilivi resulial, eftersom del väl är utesluiel alt SL accepterar SJ:s påslag av ospecificerade centrala koslnader. SJ:s ståndpunkt ärju en skäl till alt det hela drar ut på tiden och aldrig blir löst. Kan man tolka kommunikationsministerns formulering här- aU han utgår från au del blir ett positivt resultat - på det sättet? Det ärju en ganska stark och bestämd formulering som kommunikationsministern använder.

112

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr lalman! Jag är väl medveten om alt åtskilligt behöver göras för alt förbättra pendeltågstrafiken, framför allt med hänsyn lill dess kapacitet. F. n. är tågen fullsatta för all inte säga överbelagda i rusningstid och har alltså inte möjlighet all ta över ytterligare passagerare från landsvägstrafiken.

SJ har sedan flera är i uppdrag av regeringen att utreda en förutsättning för försiärkning av kapaciteten på bandelen från Stockholm till Södertälje, nämligen dubbelspårulbyggnaden. Enligt vad jag har erfarit-jag har sagl det tidigare här i riksdagen - kommer vi i departementet att fö den utredningens resultat nu i sommar. Jag kan därför inte närmare uttala mig om det. Men en sak är uppenbar, och det är att det blir en mycket dyrbar lösning och alt del kommeratt ta mycket lång tid -jag skulle länka mig 8-10 år-innan en sådan ulbyggnad av ytterligare tvä spär är klar.

För mig är det självklart alt vi inte kan vänta sä länge på den kapacitetsökning som är erforderlig. Etl annal alternativ är då alt förlänga tågsätten, och det kan ske med två vagnar. Jag medger atl del inte är så mycket, men det innebär väl ungefär en 25-procentig ökning. Det förutsätter emellertid att perrongerna byggs ul i moisvarande mån. Det kostar pengar - det är väl överkomligt-men det tar också lid. Nya vagnar måsle byggas-det flnns inga i reserv f n. - och ombyggnad av perronger och flyttningar av växlar och liknande är också tidsödande saker.

Jag hoppas alt de förhandlingar som tagits upp med den nya SJ-ledningen skall leda till resultat. Jag har uttryckt mig optimistiskt, som Lars Gustafsson

säger, i milt svar lill Torslen Sandberg. Jag utgår alltså ifrån atl förhandlingarna skall leda lill ell positivt resultat. Jag vel att SJ-ledningen vill komma fram lill acceptabla lösningar, eftersom man anser och inser alt de nuvarande förhållandena kräver del.

Huruvida SJ i de förhandlingarna, som Lars Guslafsson säger, gått ifrån sin tidigare inställning till kostnaderna förstationsutbyggnaden kan jag fördagen intesvara pä. Del fär vi se när förhandlingarna kommil lilel längre. De har av naturliga skäl ännu inte pågått så länge.

Men jag reagerar när Lars Guslafsson säger atl den hittillsvarande inställningen frän SJ:s sida kan karakteriseras som utpressning. Jag har den största respekt för den lidigare SJ -ledningens ambitiOi- atl leva upp till de krav på SJ-företaget som en enhällig riksdag ställt upp. Det har skötts på etl utomordenligl konsekvent sätt. Del tror jag de som har ansvarel för kostnadsutvecklingen, inte minsl riksdagen, har anledning alt sätta stort pris på.

Del är möjligt att man kan komma fram till acceptabla resultat med en någol mindre ambition, men all kalla den inställning som den tidigare SJ-ledningen hade för utpressning lycker jag inte är lilltalande, och del vill jag bestämt opponera mig emot.

Andra frågor som tagits upp av Torslen Sandberg är delar av avtalsförhållandet mellan Stockholms läns landsting och statens järnvägar. Jag kan inte i detalj svara på de frågorna, dels därför an förhandlingar pågår, dels därför att del naturligtvis är en hel rad tekniska problem som måsle lösas och som man inte kan lämna besked om utan att i detalj sälta sig in i dem.

Vad beträffar frågan om möjligheten all fö persontågen all stanna vid Vagnhärad förstår jag alt det kan finnas ell behov härav. Det är inget tvivel om atl bebyggelseutvecklingen medfört atl en slor mängd människor numera bor i Vagnhärad och dagligen pendlar till Stockholm. Men svårigheten här är atl en del av sträckan Vagnhärad-Södertälje bara har enkelspår. Med den nya tågföringen med ett tåg i timmen på södra stambanan har man svårigheteratt klara irafiken med bara ell spår. Dess kapacitet räcker inte lill enligt de uppgifter jag fått frän SJ-ledningen.

Torsten Sandbergs tolkning av tonen och ordalagen i mitt svar är riktig; svarel är positivt. Somjag många gånger tidigare sagt och givit uttryck ål även i dag ärjag fullt på del klara med att väsentliga förbättringar är av nöden och att dessa behöver komma snart.

Huruvida en eventuell medling -om förhandlingarna inte går i läs - kan komma atl omfatta även samordningen av irafiken inom Stockholms län med irafiken i de angränsande delarna av andra län kan jag inte säga något bestämt om. Vad jag sagt om Vagnhäradsirafiken aniyder att det inte är så rasande lätt alt åstadkomma sådana lösningar. Men självfallet bör inte länsgränserna vara någon oöverstiglig mur när det gäller samverkan. Del är alldeles klart att det är etl samhällsintresse all den här formen av trafik fungerar för de orter och för de människor som behöver den, vare sig de bor på den ena eller andra sidan en länsgräns.

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om kollektivtrafiken i Stockholms län

8 Riksdagens prolokoll 1977/78:147-148

113

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om kollektivtrafiken i Stockholms län

LARS GUSTAFSSON (s);

Herr talman! Det var inte jag som använde ordet utpressning. Det har Kommunförbundet använt i en skrivelse lill regeringen i del här sammanhanget, och det var denna jag citerade.

Men viktigare än ordvalet är måhända ändå attjag ur kommunikationsministerns formuleringar tyckte mig kunna läsa ut att vi kanske kan räkna med någon förändring i SJ:s ståndpunkter. Kommunikationsministerns formuleringar var visserligen försiktiga och svårtolkade, men om del ligger någonting i min tolkning är möjligen ändå en positiv utveckling kanske all vänta.

Vi som verkar i kommunerna inom Stockholms län har upplevl SJ:s inställning hitintills som väldigt besvärlig. Viseringa möjligheler alt komma någonstans, om SJ fortsätter att ha denna ståndpunkt. Därför tas varje öppning i den inställningen emot med tacksamhet. Vi fär avvakta och se om diskussionerna och kommunikationsministerns försiktiga uttalande i dag innebär atl SJ kommer att visa en öppnare inställning i förhandlingarna med SL.

TORSTEN SANDBERG (c):

Herr talman! Egentligen är frågan om samordningen över länsgränserna när det gäller Irafiken ganska självklar. Det framgår av den senaste propositionen 1977/78:92 om utbyggnad av regional och lokal irafik. Vid en sådan genomgripande genomgäng av Hörjelöverenskommelsen och irafiken i Stockholms län måste man se ut över länsgränserna. Del vore mycket olyckligt om man inte skulle göra del.

Jag tolkar kommunikationsministerns uttalanden så, atl han i grunden är positiv till delta. I den här åberopade propositionen säger departementschefen efter en där angiven exemplifiering av länsgränsområden, där det råder slort behov av samverkan:

"Jag vill gärna understryka att utredningens beskrivning endast skall ses som en exemplifiering. Även i några andra fall kan det, som flera remissinstanser framhållit, finnas behov av inierkommunalt samarbete över länsgränsen, såsom mellan Södermanlands och Stockholms län, där pendlingen ökat starkt under senare år."

Över huvud taget är andan i den senasle proposilionen alt man vill försöka åstadkomma samlande lösningar mellan kommuner och även över länsgränser. Regeringen skall pä flera olika säll kunna ingripa, om man inte kommer överens.

Jag vill angående svaret och tolkningen av detta ändå säga att SJ:s nya ledning bör få en chans. Jag är kanske inte så optimistisk ändå atl jag tror all det blir elt så breil och samlande resultat som vi behöver, men låt den nya ledningen få pröva att komma överens med berörda landsting och kommuner - det är väl rimligt. Ingen skulle bli gladare än jag om vi pä det sättet kunde komma fram lill överenskommelser, där det leder lill snabbare resultat. Vi får väl avvakta litet grand till. Jag lackar en gång till för svaret.

114

Överiäggningen var härmed slutad.

Pä hemställan av talmannen beslöt kammaren kl. 13.06 all ajournera sina förhandlingar lill kl. 15.00, då svar skulle lämnas på den återstående pä dagens föredragningslista upptagna interpellationen.

§8 Förhandlingarna återupptogs kl. 15.00.

§ 9 Om den organiserade ekonomiska brottsligheten

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Otn den organiserade ekonomiska brottsligheten

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för aU besvara Björn Molins (fp) den 26 april anmälda interpellalion, 1977/78:167, och anförde: Herr talman! Björn Molin har frågat mig

1. om jag anser att omfattningen av den organiserade ekonomiska brottsligheten har kartlagts tillräckligt,

2. vilka ytterligare ålgärder för att komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten i vid mening som jag anser bör vidtas nu,

3. om enligt min mening samspelet mellan ä ena sidan den organiserade ekonomiska brottsligheten och ä den andra viss revisions- och advokatverksamhet utgör ell problem.

Frågan om åtgärder mot den organiserade och den ekonomiska brottslig-heien behandlas utförligt under justitiedepartementets huvudtitel i regeringens senaste budgetproposition. Eftersom riksdagen nyligen harbifallit de förslag som regeringen där har lagt fram, avslår jag från att i delta sammanhang mera detaljerat redogöra för det åtgärdsprogram som har presenterats i propositionen.

På frågan om den organiserade och den ekonomiska brottslighetens omfattning har kartlagts tillräckligt kan jag svara följande.

Del är å ena sidan fulll klart atl vi ännu inte har tillräckliga kunskaper angående den kriminalitet som del här gäller. Del går inte atl göra några säkra uppskattningar om hur mycket pengar denna brottslighet omsätter eller om hur stora belopp som därigenom undandras det allmänna. Vi har också otillräcklig informalion om brotlslighelens geografiska utbredning. Sannolikt känner vi bara till en del av de metoder som tillämpas i verksamheten.

De allvarliga samhällsekonomiska och sociala konsekvenserna av denna sorts brottslighet är å andra sidan redan nu så uppenbara all full enighel råder om atl ökade insalser behöver göras på detta område. Del är av della skäl som regeringen har valt au lägga fram vissa konkreia förslag ulan atl avbida ylleriigare kartläggningar. Regeringen räknar med atl kunskaperna om brottslighetens omfattning och utbredning kommer alt öka efter hand som insatserna för all bekämpa den intensifieras. F. n. arbetar bl. a. en arbetsgrupp, som riksåklagaren har tillkallat, på att bearbeta och vidareutveckla den preliminära kartläggning som utfördes av en arbetsgrupp inom rikspolisstyrelsen. Iden mandel fortsatta arbetet visaratt andra kartläggningar i särskild ordning behöver genomföras, kommer dessa också all ske. Del finns dä större förutsättningaratt bedöma hur arbetet i så fall skall inriktas.

Med anledning av Björn Molins andra fråga vill jag försl erinra om att

115

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om den organiserade ekonomiska brottsligheten

116

regeringens åtgärdsprogram mot den organiserade och den ekonomiska brottsligheten hittills bl. a. omfattar en översyn av den lagstiftning som är aktuell i sammanhanget, en förstärkning av polisens resurser för brottsbe-kämpandei. förbättrad utbildning för polis-, åklagar- och domstolspersonal samt ett vidgat och effektiviserat samarbete mellan de myndigheter som i sin verksamhel kommer i kontakt med brottsligheten i fråga.

Del är sannolikt all den resursförstärkning som har beslutats för polisens del i varje fall på sikt inte är tillräcklig för ändamålet. Det är emellertid inte bara fråga om atl inrätta nya tjänster ulan del gäller också all genom utbildning och andra åtgärder göra personalen ägnad för effektiva insalser. Uppbyggnaden av de nya resurserna måste därför ske fortlöpande allteftersom skilda behov dokumenteras och personal utbildas. Naluriigtvis får man inie därigenom eflersälta andra sidor av polisverksamheten, l. ex. skyddei för medborgarna lill liv, hälsa och egendom. Resursbehoven måsle vägas mol varandra.

Termen "den organiserade och den ekonomiska brotlslighelen" är förhållandevis ny och harblivit någol av elt modeord. Det är därför angeläget erinra om att det från polisens och åklagarväsendets sida under senare är har gjorts betydande insatser för atl bekämpa ekonomisk kriminalitet. Som exempel kan nämnas atl åtskilliga komplicerade förundersökningar och domslolspro-cesser har slutförts som bl. a. har avsett skatlebroll, valutabrolt och gäldenärsbrott. När del gäller den organiserade narkotikakriminalilelen beslöt regeringen redan i sluiel av år 1976 om en kraftsamling, som bl. a. har inneburit att särskilda narkotikaenheter inom polisen har byggts upp i de flesta län. Påtagliga resultat av dessa enheters verksamhel har redan gett sig lill känna.

Pä frågan vilka ylleriigare ålgärder som enligt min mening nu bör vidtas för alt komma till rätta med den akluella broltsligheten vill jag svara all det givetvis försl och främst är angeläget atl sörja för alt det omfattande åtgärdspakel,om vikel riksdagen alldeles nyligen på regeringens förslag har fattat beslut, omsätts lill praktisk verklighet. Det gäller att se till all de nya tjänsterna inom polisväsendet besätts med personal, som är ägnad för denna sorts verksamhet och kan inordnas pä lämpligt sätt i organisationen. Vidare måste den beslutade utbildningen genomföras och det avsedda samarbetet mellan de berörda myndigheterna säkerställas.

Dessa åtgärder är också på gång över hela linjen. Överiäggningar om hur resurserna mot ekonomisk brottslighet skall kunna användas pä bästa sätt inom polisorganisationen har ägt rum mellan rikspolischefen och polismästarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. I samband med atl regleringsbrev för polisväsendet för budgetåret 1978/79 utfärdas kommer regeringen atl meddela närmare bestämmelser om de nya tjänster som riksdagen har anvisat medel för. I det sammanhanget avser jag också all föreslå regeringen atl systemet med särskilda enheter för narkotikabekämpningen skall permanentas. I fråga om utbildningsinsatserna kan jag nämna atl riksåklagaren kommer alt ge 25 åklagare en omfattande särskild ulbildning i bl. a. förelagsekonomi. Utbildningen för omkring hälften av dessa åklagare

påbörjades redan i januari och pågår ännu. På polissidan kommer utbildningen när det gäller ulredningar av ekonomisk brottslighet att vidgas väsentligt. Tvä särskilda kurser kommer att anordnas i höst. Inom domstolsverket pågår arbete med all projektera en ulbildning för domare i ämnet ekonomisk brottslighet.

En fråga som Björn Molin nämner särskilt och vars betydelse även har understrukits i budgetpropositionen gäller samarbetet och informationsutbytet mellan de tvä myndigheter som i sin verksamhet kommer i kontakt med den organiserade och den ekonomiska brottsligheten. Jag ansåg vid min anmälan av budgelproposilionen - och har senare närmast stärkts i min uppfötining - atl etl sådant samarbete får den bäsla utformningen, om de berörda myndigheterna i första hand för utforma del själva. Arbetet härmed är också i full gång. F. n. pågår sålunda överiäggningar mellan de aktuella myndigheterna i syfte atl nå fram lill de samarbetsformer som är mesl ändamålsenliga.

En annan fråga som Björn Molin har kommit in på är önskemålet alt spaningsverksamhelen på området skall öka. I den delen kan jag särskill hänvisa till all rikspolisstyrelsen den 3 april i år har tillsatt en arbetsgrupp med uppgift atl utarbeta förslag till metoder för spaning mot grov ekonomisk brottslighet. Gruppen har fått medgivande att till sig knyta experter på skattefrågor, revisionsteknik, bankiekniska frågor och internationella valutafrågor.

Frågan om en allmän översyn av den lagstiftning som har anknytning lill de nu aktuella formerna av kriminalitet har som bekant anförtrolts åt brottsförebyggande rådet. För ändamålet har vid rådel bildats tre särskilda arbetsgrupper och en styrgrupp. Dessa grupper är nu i full gång med sitt arbele med sikte pä alt nä snabbaste möjliga delresultat.

Den lagstiftningsöversyn som sålunda har anförtrolts åt brottsförebyggande rådel får naluriigtvis inte hindra alt den organiserade och ekonomiska brottsligheten även noga beaktas i det löpande lagstiftningsarbetet. Som exempel på detta kan nämnas att konkurslagskommittén på grund av tilläggsdirektiv f n. undersöker hur man från konkursrällsliga utgångspunkter skall kunna motverka missbruk av konkursinstiiutet. Etl annat färskt exempel är det förslag lill lagstiftning om betalningssäkring för skatlefordringar som nu behandlas i lagrådet. Till åtgärder mot denna kriminalitet i vid mening hör också att möta den organiserade brottslighetens sociala skadeverkningaroch att ge stöd och hjälp ål brotlslighelens offer. I det hänseendet vill jag särskilt peka på regeringens nyligen framlagda förslag lill åtgärdsprogram pä narkotikaomrädei liksom på det arbete som bedrivs av prostitutionsulredningen.

Jag vill slutligen i denna del lillägga alt Sverige även tar verksam del i de internationella ansträngningarna pä områdel. På svenskt initiativ har utarbetats ett tilläggsprotokoll lill den europeiska utlämningskonventionen, vilket hell nyligen har öppnats för undertecknande. Protokollet ger möjlighel au begära utlämning även av personer som har begått brott mol skatte-, valuta- eller lullbestämmelser. Sverige är vidare representerat i en av

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om den organiserade ekonomiska brottsligheten

117

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om den organiserade ekonomiska brottsligheten

Europarådet tillkallad kommitté med uppgift atl behandla frågan om den ekonomiska kriminaliteten.

Björn Molins sista fråga gäller vad han betecknar som samspelet mellan å ena sidan den organiserade och ekonomiska brottsligheten samt å den andra viss revisions-och advokatverksamhet. I den delen villjag försl undersiryka att det enligt min mening inte flnns någon grund för sådana generella beskyllningar mot advokat- och revisionskårerna som på senare lid ibland har förekommit i den allmänna debatten. I den mån emellertid brott mot gällande lagstiftning skulle ha anknytning till revisions- eller advokalverksamhel måste denna brottslighet naluriigtvis mötas pä vanligt sätt. Härutöver bör framhållas att del såväl för advokater som för auktoriserade revisorer finns särskilda yrkesetiska regler som går längre än lagstiftningen. Båda dessa yrkesgrupper är också underkastade disciplinär tillsyn.

Vad som sagts nu utesluter emellertid inte all det pä detta område kan finnas problem som behöver studeras närmare. Det är av detta skäl som en särskild arbetsgrupp inom ramen för brottsförebyggande rådets översyn har anförtrolts att bl. a. undersöka vilken roll yrkesetiska normer inom olika verksamhetsornråden spelar när del gäller alt förebygga de nu aktuella företeelserna. Undersökningen avser inte bara advokat- och revisorsverk-samhel ulan också andra områden, t. ex. etiken inom bankväsendet, mäklarverksamheten och värdepappersmarknaden.

118

BJÖRN MOLIN (fp):

Herr talman! Jag ber försl all få tacka justitieministern försvaret och för alt jag fick ett så utförligt och innehållsrikt svar, vilket jag tror visar att justitieministern i likhet med interpellanien ser med allvar på den här problematiken. Bakgrunden till all jag ställt interpellationen vid den här tidpunkten är vissa uppgifter i massmedia.

1 Svenska Dagbladet den 31 mars uttalade polismästaren i Siockholm sin stora oro över atl kampen mol den ekonomiska broltsligheten riskerar att haverera. Han påpekade atl man saknar tillräckligt med personal för utredningsarbetet med skatte-och valutabrolt och atl man inte heller lyckals åstadkomma den samordning av insatserna mellan polisen och vissa andra myndigheter som krävs, om brollsbekämpandel skall bli effektivt.

Chefen för skatte- och valutaroleln vid polisen i Stockholm, kommissarie Svensson, har i Dagens Nyheter och i Svenska Dagbladet påpekat att det med lanke på den nuvarande personalsituationen kommer att ta tid atl nå effekt i brollsbekämpandel.

I Göteborgs-Posten den 14 maj säger avdelningsdirektör Tommy Lindström i rikspolisstyrelsen all både lagen och polisorganisationen behöver ändras, för att man lättare skall kunna komma åt den organiserade ekonomiska brottsligheten. Han pekar också på svårigheterna all få lill stånd samordnade insatser på della område.

De här uppgifterna i massmedia illustrerar, tycks del mig, de svårigheier som har funnils och som alltjämt finns att fä till stånd en effektiv brottsbekämpning ute på fältet när del gäller ekonomiska brott. Det är

självfallet väsentligt, vilket justitieministern stryker under i sitt svar, att de beslutade åtgärderna mot den ekonomiska brottsligheten kan omsättas i praktiken. Fören utomstående kan det vara svårl att bedöma varför del finns ett motstånd mot del här ute pä fältet. Jag kan förstå att del kan uppkomma vissa svårigheter för brotisulredarna på del här områdel med lanke på all del rör sig om ärenden av vitt skilda slag och från olika rotlar. Den enskilde brottsulredaren kan inte vara expert på allting.

Jag känner också till all man inom Polisförbundet haft synpunkter på lönesättningen av dessa ulredarljänsier, vilket kan ha bidragit lill en viss tidsförskjutning. Jag har noterat atl ordföranden i Polisförbundet i TCO-lidningen nyligen ullalade all del är svårt att driva särintressen för speciella arbetsuppgifter. Mol den bakgrunden är del naluriigtvis också viktigt atl utbildning av polispersonal och brottsbekämpande personal - inom andra myndigheter - kommer i gång. Jag noterar med tillfredsställelse vad justitieministern härvid anför i sitt svar, där ett antal nya insatser av just del slaget omnämns.

Del är emellertid bl. a. för alt få lill stånd en effektiv ulbildning av broltsbekämpande personal viktigt, all vi får grundliga kunskaper om den ekonomiska brottsligheten. Detär, som justitieministern säger, f n. så atl vi inte har fullständiga kunskaper om den ekonomiska brottslighetens former och omfattning, och här måsle ylleriigare kunskaper skaffas fram. Rikspo-li-sstyrelsens arbetsgrupp mot organiserad brottslighet, AMOB, har tagit fram en del material. Också socialförvaltningen i Malmö har, i boken Svarta affärer, redovisat en del material om den organiserade ekonomiska broltsligheten. Delta material är av naturliga skäl ofullständigt, men det är ändå av värde att man sökt ställa samman det. En del av de uppgifter som kan inhämtas ur detta ofullständiga material är ganska uppskakande.

När del gäller den ekonomiska betydelsen av den här typen av brottslighet finns det ävenledes bara ungefärliga uppskattningar, och justitieministern Understryker också osäkerheten i dessa. Jag vill i sammanhanget dock påminna om atl både rikspolisstyrelsens arbetsgrupp och länsåklagare Lennart Eliasson sökt uppskatta omfattningen av de skattebrott som är förenade med denna brottslighet -och kommit fram lill myckel höga belopp på vad som härigenom undandras beskattning. Det har talats om 15-20 miljarder kronor. Om dessa uppgifter ger en tillnärmelsevis riklig bild av situationen, är denna ytterst allvarlig. Det kan ju räcka med all påminna om den samlade beskattningsbara inkomsten för statlig inkomstskatt, som enligt den senast tillgängliga statistiken uppgick till 177 miljarder kronor för elt år. Om dessa uppgifter skulle vara rikliga, rör del sig om ca 10 % av den beskattningsbara inkomsten som undandras ordinär beskattning.

Del finns alltså ell samhällsekonomiskt-eller om man sä vill renl fiskall-intresse av åtgärder på det här området. Jag kan också när det gäller bedömningen av den ekonomiska betydelsen av brottsbekämpningen pä del här områdel påminna om de resultat som uppnåddes när riksskatieverket för några år sedan fick en personalförstärkning för att kontrollera företagens utlandsaffärer. Pä kort lid kunde dä ell långt slörre belopp tillföras statskassan

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om den organiserade ekonomiska brottsligheten

119

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om den organiserade ekonomiska brottsligheten

120

än vad kostnaden för dessa utredningstjänster var. En närmare granskning av företagens ullandsaffärer och av riksbankens ålerköp av svenska sedlar från utlandet kan sannolikt bidra lill att ge en uppfattning om storleken på den del av den ekonomiska brottsligheten som innebär all pengar illegalt passerar över vårt lands gränser. Här får vi ju nu genom elt nyligen fattal beslut möjlighet lill stickprovskontroll av valutainnehav vid både ut- och inresa, och juslilieministern nämner i sitt svar också de ansträngningar som gjorts att åstadkomma ell europeiskt samarbete på delta område.

Jag skall, herr talman, inte närmare gå in på skattebrolten. Jag skall nöja mig med alt stryka under atl dessa naluriigtvis fårsin särskilda betydelse mot bakgrund av det mycket hårda skattetryck som vi har i Sverige. Det viktigaste motivet för åtgärder mol skatlebroltsligheien är att skapa en ökad rättvisa mellan olika kategorier av skattebetalare. Det är i dag en mycket liten grupp människor med stora inkomster som genom transaktioner av delta slag nästan helt undandrar sig personlig inkomstskatt och som därigenom kan hålla en levnadsstandard som ligger skyhögt över den som folk i allmänhet har. Detta aren ulmaning mot både löntagare och företagare som på ell lojalt och hederligt sätt följer skattereglerna. Det är också en utmaning mot rättsmedvetandet all människor med samma beskattningsbara inkomst kan leva på radikalt olika levnadsnivå genom att några utöver sin deklarerade inkomst har andra, "skattefria", inkomster. Lite tillspetsat kan man säga atl i Sverige blir man rik inte på hederligt arbete utan genom ekonomisk brottslighet.

Både rikspolisstyrelsens arbetsgrupp och senare rikspolisstyrelsen själv har föreslagit atl man skall inrätta särskilda rotlar för bekämpande av organiserad och ekonomiisk brottslighet, både spaning och utredning, och atl man skulle ha specialutbildade åklagare för dessa brott, som skulle verka i nära samarbete med varandra. Det vore intressant atl höra vad justitieministern i dag anser om det förslaget, med tanke på att del, om jag förstått del rätt, har fåll stöd också av den nye rikspolischefen.

Lål mig sedan, herr talman, något beröra relationerna mellan den ekonomiska broltsligheten och viss yrkesverksamhet. Del skall först slås fasl alt självfallel fiertalet yrkesutövare i dessa yrkeskårer är seriösa och utan anknytning lill brottslighet. Del behöver väl f ö. knappast sägas.

Rikspolisstyrelsen har emellertid uppmärksammat sambandet mellan den organiserade ekonomiska brottsligheten och vissa advokatbyråer, som kontinuerligt ägnat sig ät rådgivning vid ekonomisk brottslighet. Ett visst anlal revisionsbyråer skulle enligt vad som har uppgivits av arbetsgruppen (AMOB) ha anknytning till den organiserade brottsligheten, och inom viss fastighetsförvaltning har samma samband konsialerals.

Jag tror alt en kartläggning av de här förhållandena är påkallad med tanke pä att man nog bör slälla särskilda krav på dessa yrkesgrupper. Jag är medveten om alt man kan föra en diskussion om huruvida man verkligen skall göra del, men jag har uppfattal det så alt förekomsten av de eliska normer som finns bl. a. för advokatyrket är elt uttryck för föreställningen att man här har anledning all ställa särskilda krav. Vad som speciellt inger oro är

om den ekonomiska brottsligheten har förgreningar lill viss förvaltnings- och yrkesverksamhet. I så fall blir ju karaktären av organiserad brottslighet särskill framträdande och behovet av sanerande ålgärder från samhällels sida extra stort. Det är därför värdefullt alt brottsförebyggande rådet nu ser över bl. a. de yrkesetiska normerna för advokatyrket.

Jag tror sålunda all del här är etl område där ytterligare kartläggningar är mycket angelägna, både för all fastställa eventuell brottslighet och för atl eliminera grundlösa beskyllningar om brottslighet.

Jag ber, herr talman, att ännu en gång få tacka för del värdefulla svaret.

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om den organiserade ekonomiska brottsligheten

ARNE NYGREN (s):

Herr talman! Några reflexioner med anledning av den interpellalion som vi nu behandlar!

Den 13 april i år diskuterade vi myckel ingående här i kammaren krav på åtgärder mot den organiserade och den ekonomiska brottsligheten, samtidigt som vi beslöt om anslag, prioriteringar och planering av framtida insalser. Då svarade också justitieministern på elt par frågor liknande dem han i dag har gett besked om. Det våren lång och klargörande debatt om var partierna slår i denna fråga.

Knappt två veckor därefter - den 26 april - lämnade folkpartisten Björn Molin in en interpellalion, som förvånade mig och många andra. Varför, frågade vi, skall vi ha en ny debatt i samma fråga bara några veckor efter en stor kammardebatt? Jag försökte tänka mig tre förklaringar: Kanske Björn Molin inte hade observerat kammardebatten den 13 april om den ekonomiska brottsligheten. Eller kanske han önskade en repris med justeringar av en del argument, då debatten den gängen inte blev särskill framgångsrik för de borgerliga. Eller också hade Björn Molin kanske upptäckt att det bland de 34 inläggen i debatten den 13 april om åtgärder mot den ekonomiska broltsligheten inte fanns en enda röst från folkpartiet och därför önskade reparera detta vid dagens debatt.

Så lill interpellationssvaret!

Det besked justitieministern i dag har lämnat innehåller ingenting nytt, trots alt det var ordrikt. Jag dristade mig att i etl anlal artiklar i socialdemokralisk press efter debatten den 13 april påstå atl man på borgerligt håll saknar intresse för krafttag mol den ekonomiska broltsligheten. Den kritiken kvarstår efter dagens interpellationsvar. Jag påstod efter debatten i april också att borgerlig press tycktes vilja tiga ihjäl kritik mol regeringens brist på agerande. Jag fann då inte i en enda borgeriig tidning ett referat eller en kommentar till vår aprildebali om åtgärder mot den ekonomiska broltsligheten. Kanske Björn Molin har förbindelser som kan väcka också borgeriig press med dagens debatt?

De flesta socialdemokratiska tidningar hade däremot tagit in referat från debatten i april och många hade också kommentarer på ledarplats. Kampen mot den ekonomiska och den organiserade brotlslighelen vinner vi inte med att avdela 60 av vårt lands 16 000poliser i det arbetet! Vi klarar det inte heller

121

9 Riksdagens prolokoll 1977/78:147-148

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om den organiserade ekonomiska brottsligheten

med alt utreda lagstiftningen, även om del är en mycket viktig bit, liksom vi inte klarar det med att öka pä utbildningen av åklagare-alltså de ålgärder som regeringen redovisar i årets budgetproposition. Del är de samlade kraftfulla tagen som vi socialdemokrater har efterlyst. Regeringen kan agera, om den vill. Utredningsförslag ligger färdiga - något som jag gav exempel på i aprildebatten - och de kan snabbt åtgärdas. Det går att skapa en kraftfull aktivitet mot den ekonomiska brottsligheten genom samspel revisorer-skailemyndigheier-lull-polis-äklagare-riksbank-bankinspektion m. fl., men då måste regeringen leda och driva den aktiviteten. Brottsförebyggande rådet arbetar f n. intensivt med bl. a. lagstiftningsöversyn. På rådets senaste styrelsesammanträde fick jag styrelsen att ta ett enhälligt beslut om all rådet skall agera fören prioritering av forskningsinsatserom den ekonomiska och organiserade brottsligheten.

Jag skall inte i övrigl tynga kammaren med att upprepa de argument som jag anförde den 13 april-argument som Björn Molin idag i långa stycken har upprepai.

Lål mig, herr lalman, avslutningsvis säga, med adress till de borgerliga partierna: Det går att snabbt intensifiera insatserna mol den ekonomiska brottsligheten, om bara viljan finns! - en formulering med adress till moderaterna. Man skall inte sitta och dagtinga med åtgärder, när man tycks ha målsättningar! Del säger jag med adress till centern. I folkpartiets Sverige borde regeringen agera. Folkpartistiska riksdagsmän borde inte tvingas att interpellera sin regering om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten! Det säger jag med adress till Björn Molin och hans partivänner i folkpartiet.

Del räcker inte med välformulerade målsättningar, det räcker inte med några utredningar och det räcker inte med några tiotal avdelade polistjänster. Vill man ändra pä förhållandena måste man ta samlade, kraftfulla grepp. Detta är lydligen inte Fälldins och Bohmans regering beredd att göra, och det beklagar jag djupt.

122

BARBRO ENGMAN-NORDIN (s):

Herr lalman! När jag hörde justitieministerns svar på Björn Molins frågor kom jag alt tänka pä en opereitföreställning där en fångvaktare säger: Här har jag ingen champagne, men hemma - där harjag ingen champagne heller.

För vad är del som egentligen sägs i svaret?

Å ena sidan vet man inte myckel om den här brottslighetens omfattning. Å andra sidan aviseras inga åtgärder förutom dem som pågår föratt skapa större klarhel.

Å ena sidan råder full enighel om all del krävs ökade insalser pä grund av de allvarliga samhällsekonomiska och sociala konsekvenserna. Å andra sidan pekar justitieministern inte på några åtgärder som kan vidtas utöver dem som redan är beslutade.

Å ena sidan uttrycker justitieministern sin oro över den ekonomiska broltsligheten. Å andra sidan är termen "organiserad och ekonomisk brottslighet" något av etl modeord - vad man nu vill mena med det.

Å ena sidan avvisar han beskyllningar mol advokat- och revisorskär. Å

andra sidan säger han atl om det skulle förekomma brott med anknytning lill dessa yrkesgrupper så skall de beivras, och dessutom utesluter han inte att del kan finnas problem som behöver sluderas närmare.

Även med tanke pä att svaret kommer från elt opolitiskt statsråd får man nog anse atl justitieministern lyckats åstadkomma elt svar som är ell underverk av opartiskhet. Men det kan ändå inte dölja all regeringen är passiv och saknar vilja all angripa den här typen av brottslighet pä bred front.

"Del är sannolikt att den resursförstärkning som har beslutals för polisens del i varje fall pä sikl inte är tillräcklig för ändamålet", säger justitieministern.

Om det är vi överens. Men i stället för att redovisa om regeringen är beredd att ordna den resursförstärkning som fordras talar justitieministern om atl personalen också måsle utbildas.

I budgetpropositionen avvisade regeringen rikspolisstyrelsens krav pä all .statsmakterna skulle göra en övergripande prioritering av polisens resurser. Del måsle ankomma på den lokala polismyndigheten aU bedöma på vilka arter av brottslighet resurserna i första hand skall sättas in, slår del i budgetpropositionen.

Nu poängterar justitieministern att man inte får eftersätta andra sidor av polisverksamheten - resursbehoven måsle vägas mot varandra. Jag är säkert inte ensam om att fundera över om justitieministern med detta vill varna för alt överföra personal lill bekämpningen av den här typen av brottslighet.

Jag kan förstå alt somliga - däribland justitieministern - tycker att man skyndar för fort när man kräver en ompriorilering av polisresurserna. Men jag kanske ändå kunde få svar på frågan om justitieministern anser att det åtminstone finns skäl att göra en utvärdering av polisens arbele för atl skaffa underiag till en diskussion om en ompriorilering av polisresurserna, om en sådan är möjlig och önskvärd.

Anledningen till attjag vill ha elt sådanl arbete utfört är att alla tillgängliga fakta tyder pä att den ekonomiska och organiserade brottsligheten i ekonomiska termer är mångdubbelt större än den traditionella brottsligheten men ändå bekämpas enbart av några få procent av rättsväsendets personal. Det sprider föreställningen atl samhället inte ens är intresserat av att upprätlhällajämlikheteninförlagen. När det gäller den vanliga brottsligheten är samhällets resurser stora och polisen välorganiserad. När del gäller manschetlbrotlslingarna händer väldigt litet.

Därför är det beklämmande all justitieministerns svar i slort sett bara är en redovisning av beslut och ålgärder som redan är vidtagna.

Ja, justitieministern upplyser om atl del faktiskt redan förekommit domstolsprocesser om både skattebrott, valutabrolt och gäldenärsbrott. Det är väldigt belysande för hela situationen. Det sker så litet att justitieministern anser att han måsle berätta att del förekommit åtskilliga domslolsproces-ser.

Till sist frågan om advokaterna och revisorerna. Eftersom jag själv har deltagit i den allmänna debatten om advokaternas roll som rådgivare ål den ekonomiska broltsligheten, vill jag säga att jag inte upptäckt alt några

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om den organiserade ekonomiska brottsligheten

123

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om den organiserade ekonomiska brottsligheten

generella beskyllningar har riklats mol advokat- eller revisorskären, som sägs i svaret. Vad debatten i stället har handlat om är en del advokaters roll som rådgivare till affärsmän som opererar i skymningslandet mellan det lagliga och olagliga. Vad debatten handlat om är dels hur advokaterna själva ser pä sin roll och på denna rådgivningsverksamhet, dels och framförallt hur vi som politiker och företrädare för allmänheten ser pä advokaternas roll att ge det olagliga en skenbart laglig fasad. Debatten handlar alltså inte om svarta eller vita fär i advokatkåren ulan om huruvida del finns anledning att fundera över pä vilket sätt man skall komma lill rätta med de missförhållanden som finns. Det gör man inte genom att kalla den allvariiga kritik som förekommit för grundlösa beskyllningar.

Sedan vill jag säga till Björn Molin, när han lalar om en särskild polisorganiijation, alt del inte är mer än månad sedan som riksdagen behandlade en moiion av mig, där jag log upp frågan om behovel av en ny organisation som är anpassad efter den typ av brottslighet den skall bekämpa och inte något annat. Riksdagen avslog dock denna motion. Jag hoppas att Björn Molin och folkpartiet nästa gång ger sitt aktiva stöd lill sådana ålgärder.

124

Juslilieministern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! Med anledning av Björn Molins utlalande vill jag säga atl det inte, såvitt jag vel, finns något motstånd ute på fältet mot ett samarbete på della område. Däremot kan det vara svårt att organisera ett effektivt samarbete, men arbetet härpå ligger långt framme och i goda händer. Den nye rikspolischefen, som ju tidigare varit riksåklagare, har initierat en arbetsgrupp som skall verka för att del redan existerande samarbetet blir sä bra som möjligt.

Närdet gäller frågan om ylleriigare karlläggning kan vi nog vara ense om att del behövs ylleriigare sådan, men vad jag i mitt svar vände mig mot var tanken att man skall vänta på ytterligare kartläggning innan man företar andra åtgärder. Det tycker jag är hell felaktigt. Tvärtom har vi i avbidan på att ylleriigare kartläggning sker satt i gång åtskilliga ulredningar. Arbetet med dem pågår nu. Del är alldeles klart alt det under det arbetet kommer alt visa sig om ylleriigare kartläggning behövs.

Med anledning av vad Arne Nygren sade om hur mänga poliser som arbetar med bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten vill jag framhålla att det är helt missvisande alt tala om 16 000, som är antalet polismän i hela landel. Kriminalavdelningarna, som är aktuella i det här fallet, har drygt 4 500 tjänster. På den sidan arbetar man redan i stor omfattning på skatterotlar, gäldenärsrotlar samt stöld- och bedrägerirotlar med den här sorlens brottslighet. När Arne Nygren sade att det fordras ett samlat grepp och kraftfulla åtgärder var det mycket svårt för mig att förstå vad det är för konkreta ytterligare åtgärder som Arne Nygren tänker på. Enligt min mening innehåller budgetpropositionen i år på detta område etl samlat grepp, och det för första gången. Del är beklagligt atl det inte kommil lidigare, men det är ganska naturligt att det inte var möjligt för den nuvarande

regeringen alt ta upp den saken i sin första budget; vi kom försent in i bilden. Mot bakgrund av vad som nu anförs kan jag inte underlåta all säga att det är rätt påfallande alt mer inte har gjorts tidigare. Denna brottslighet är inte ny. Varför gjordes inga ordentliga försök lidigare till ett samlat grepp?

Hur som helst -jag är övertygad om alt det samlade och samlande grepp som vi nu har tagit kommer att ge goda resultat. Det har bl. a. framgått av dagens debatt alt varken vi eller berörda myndigheter avser att sitta med armarna i kors när del gäller den fortsatta kampen mol både denna och annan allvariig brottslighet.

Beträffande vad Barbro Engman-Nordin anförde vill jag på nytl åberopa vad som är sagt om prioritering. Den frågan är behandlad i två budgetpropositioner under regeringens tid. Jag anser att det är mesl ändamålsenligt att prioteringen ytterst ankommer på dem som verkar på fältet i de särskilda distrikten. Men jag anser också alt när del behövs skall statsmakterna ge övergripande rikllinjer om brott som del ter sig särskilt angeläget all ägna uppmärksamhet åt. Del har också getts sådana riktlinjer i de båda senaste budgetpropositionerna. Det har bl. a. fördelen att riksdagen fär anledning all uttala sig i frågan.

I den senaste budgetpropositionen nämnde jag våldsbrott, narkotikabrott, koppleri, lillgreppsbrott, häleri, skattebrott samt organiserad och ekonomisk brottslighet i övrigt liksom sådana trafikbrott som ådagalägger hänsynslöshet eller allvariig brist pä omdöme. Del är ganska självklart atl när budgetpropositionen innehåller förslag lill åtgärder mol ekonomisk och organiserad brottslighet i den omfattning som den gör, är det ett direkt uttryck för all denna verksamhet skall ges hög prioritet.

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om den organiserade ekonomiska brottsligheten

BJÖRN MOLIN (fp):

Herr talman! Syftet med min interpellalion har varit atl rikta strålkastarljuset på omfattningen och betydelsen av den organiserade ekonomiska brottsligheten i Sverige. Jag nämnde i mitt inlägg alt uppgifter i massmedia och på annal håll om hur brottsbekämpningen i praktiken går till hade påverkal tidpunkten för min interpellalion. Om man upplever den ekonomiska brottsligheten i vårt land som ett allvarligt problem, är det naturligt atl man bidrar lill ytterligare debatt om den. Mot den bakgrunden hade jag myckel svårt alt förstå Arne Nygrens inlägg. Han försökte göra den här debatten lill en partipolitisk träta av sämsta slag.

Nu är del uppenbart att en del redan har gjorts för att bekämpa den här broltsligheten. Enligt justitieministern är ylleriigare en del pä gång. För att nå längre behöver man uppenbarligen bättre kunskaper om hela det här problemområdet. Jag vill tolka debatten på det viset atl det här har funnils en enighet om behovet av en kartläggning av delta brotlsomräde, en karlläggning som sedan också kan användas när det gäller att utbilda personal som skall delta i brottsbekämpningen. Jag har också framhållit att ökade brottsbekämpande insatser även i snäv mening är lönsamma genom alt de helt enkelt bidrar lill ökade skatteintäkter för det allmänna. Del är synpunkter som jag naturligtvis också med utgångspunkt i mina uppdrag här i riksdagen

125

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om den organiserade ekonomiska brottsligheten

vill tillmäta ganska slor belydelse.

En punkt som jag inte berörde var frågan om samordningen mellan olika myndigheter. Alla som sysslat med det här har sagt att eftersom informationen om ekonomiska brott finns inom delar av den statliga förvaltningen -inom riksskatieverket, rikspolisstyrelsen, tullverket, riksbanken osv. -är det viktigt alt man ser till alt det blir etl samarbete och eventuellt också en samordning av åtgärderna. Därmed vill jag då uttrycka förhoppningen att man skall kunna intensifiera samarbetet mellan myndigheterna i broltsbekämpande syfte.

Sedan vill jag bara notera atl den bild av situationen som jag har tecknat i min interpellalion har fått stöd i debatten och alt delta självfallel innebär en skyldighet för oss politiker att fortlöpande följa problemel, bidra till en deban och la ylleriigare intiativ i broltsbekämpande syfte när del blir nödvändigt.

126

ARNE NYGREN (s):

Herr talman! Med anledning av Björn Molins replik lill mig villjag säga all jagbeklagar, om jag genom alt ha en annan mening har stört vad som kanske var planerat att bli en välregisserad borgerlig uppvisning här i kammaren. Den dag när vi förde debatten senast - den 13 april - stod vi mitt uppe i Mr X-affären och en bordellsprängning hade nyligen skett - vi hade alltså mycket goda exempel på vad den organiserade ekonomiska brottsligheten här i landet kan innebära.

Så en fråga till juslilieministern. I årels budgetproposition återkommer på många ställen uttalanden om att bekämpande av den organiserade och den ekonomiska brottsligheten måsle ges hög prioritet. Justitieministern upprepade det här för en stund sedan. Jag frågar; Anser justitieministern att bekämpandet av denna brottslighet har hög prioritet i regeringens handlande? Är avdelandet av de nämnda polistjänsterna ett ultryck för hög prioritet? Är uppdraget till BRÅ att se över lagstiftningsfrågan ett hinder alt agera, ell hinder mol att företa en översyn av konkurslagstiftningen, etl hinder mot ålgärder för att säkerställa skatt på entreprenader, ett hinder mol en allmän lag mot skatteflykt, m. m.?

Vi har hittills inte satsat tillräckligt på all kartlägga och bekämpa den ekonomiska brottsligheten, skriver Björn Molin i sin inierpellation. Den 13 april röstade den borgeriiga majoriteten ned de tre reservationer som den socialdemokratiska justilieutskottsgruppen avgivit om åtgärder som skulle ha inneburit mera satsningar på att kartlägga och bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Jag vill fråga: Dellog Björn Molin i den röstningen? Röstade Björn Molin ja eller nej till de av socialdemokraterna föreslagna ytterligare åtgärderna?

Så till justitieministern! Den 13 april sade justitieministern att ett förslag om en allmän skatteflyktslag fanns färdigt i den nuvarande regeringens kansli. Han tillade atl "frågan om det skall föreläggas riksdagen är nu under övervägande inom regeringen". Jag uttryckte då slor tacksamhet för denna aktivitet. I dag frågar jag: Hur lång tid lar regeringen på sig för övervägandet?

Det har nämligen gått fem sex veckor sedan det beskedet lämnades, och ännu har såvitt jag vel ingenting sagts.

Justitieministern sade: Varför har ingenting hänl tidigare när det gäller ålgärder mol den ekonomiska broltsligheten? Nu tror jag fakliskt att justitieministern lalar mot bällre vetande. Del har ju genom åren pågått etl intensivt reformarbete, ell intensivt utredningsarbete. När justitieminister Romanus tillträdde låg i departementet färdiga utredningsförslag, som myckel snabbi skulle ha kunnai åtgärdas, om regeringen haft en vilja atl gä vidare med dem. I stället valde man att ändra direktiv föratt mildra förslag som kunde komma, och man ägnade sig åt att förhala ålgärder som var i det närmaste klara. Det finns därför anledning atl vara en aning försiktig när man kritiserar vad som hänt lidigare. Den lidigare regeringen hade kommil ganska långl med många ålgärder som sedan har bromsats.

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om den organiserade ekonomiska brottsligheten

BARBRO ENGMAN-NORDIN (s):

Herr lalman! Nu säger justitieministern att man inte automatiskt behöver ha den uppfattningen alt utredningar skall inväntas innan man gör någonting, och det tycker jag är bra. Men en följd härav tycker jag är - och det har polisen rätt aU kräva - alt politikerna uttalar sin viljeinriktning. Del är Slatsmakterna som skall uttala sin viljeinriktning och ange vad de politiskt ansvariga i det här landel anser vara allvarliga samhällsproblem, som måsle bekämpas och därmed vad som inte bör prioriteras i första hand.

Nu sägs klart och tydligt bl. a. i den senaste budgetpropositionen att regeringen egenlligen inte är beredd aU ta slällning till prioriteringen. I stället säger man att det främst får ankomma på den lokala polisorganisationen att göra den prioritering som bör finnas i fråga om de arter av brottslighet på vilka polisen i första hand skall koncentrera sina resurser. På den punkten har justilieministem inte ändrat uppfattning. Jag anser aU det inte blir bäure därför att det stått att läsa i tvä budgetpropositioner. Björn Molin har här redogjort för de reaktioner som finns i poliskretsar, där man frän ansvarigt håll sagt att bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten håller på att totalt haverera. Jag tycker att detta borde säga oss politiker att vi inte skall låta polisen och de polisansvariga behöva sväva i ovisshet om vår prioritering. Det gör man nämligen nu, och det kommer man att göra i ännu slörre utsträckning sedan man läsl detta svar. Det här svaret säger bara att de aktuella resurserna säkerligen inte räcker lill. Därmed överiämnar man åt polisen att själv avgöra var man skall satsa utbildningsresurser. Polisen är oviss om den gör fel ifall den lill dessa broltsomräden för ut polismän som sysslar med andra uppgifter, osv.

När justitieministern i interpellationssvaret använder uttrycket "modeord" för att beteckna dessa allvarliga problem måsle jag fråga om det inte förstärker känslan både hos allmänheten och ute i polisorganisationen att man på politiskt ansvarigt häll inte är beredd all prioritera utan överiämnar del hela till polisen.

I budgetpropositionen räknar man upp alla broltsomräden som finns och säger att de måste prioriteras. Man kan inte räkna upp alla brottsområden och

127

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om den organiserade ekonomiska brottsligheten

samtidigt göra anspråk på att man prioriterar. Vad som i realiteten skett är atl de politiskt ansvariga lämnar ifrån sig ansvarel för prioriteringsdiskussionen till tjänstemännen. Jag anser del vara fel, och jag är ledsen över att justitieministern trots reaktionerna efter tvä budgetpropositioner inte är beredd att lycka alt politikerna ändå bör ha en uppfattning om vad polisen skall ägna sig åt.

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr lalman! Arne Nygren frågade om uppdraget lill BRÅ skulle utgöra hinder mot att man vidtog reformer på andra områden. På den frågan kan jag svara direkl nej. Del har uUryckligen sagts i budgetpropositionen att BRÅ:s uppdrag att göra en övergripande översyn inte skall hindra att det vanliga lagstiftningsförfarandet tillgrips pä de områden som är akluella. I den lidigare debalten nämndes som exempel på sådana områden den s. k. konkurskarantänen.

Sedan påistod Arne Nygren attjag sagl alt ett förslag om lagstiftning mot skatteflykt låg utrett och klarl i departementet. Det sade jag inte, ulan jag sade atl det redan förut hade funnils elt sådant förslag. Jag sade att frågan huruvida ell förslag på områdel skall framläggas f n. övervägs av regeringen. Något ytterligare kan jag inte säga på den punkten.

I fråga om vad Barbro Engman-Nordin sade villjag undersiryka, att när jag kallarorganiserad ekonomisk brottslighet för ett modeuttryck, betyder det att det är etl nytt uttryck - del har inte använts tidigare. Själva företeelsen har dock förekommit tidigare. Del är lite farligt att använda uttrycket när man inte är rikligt säker på vad man avser med det. Om man talar om organiserad ekonomisk brottslighet och därmed avser enbarl sådan som nu är brottslig, så är del en sak, men det är alldeles tydligt atl många med detta även åsyftar förfaranden, som nu inte är brottsliga men som är klandervärda eller som bör motverkas på annat sätt. Det är jusl sådana saker som uppdraget lill BRÅ innefattar. Ivlen delta innebär inte all man underiåler att arbeta med de lagstiftningsfrågor som redan är på gång.

Barbro Engman-Nordin ifrågasatte alt del skulle finnas en viljeinriktning när del gäller prioriteringen. Jag tycker atl det alldeles tydligt framgår av budgetpropositionen att det är en viljeinriktning att försöka komma åt det som man kallar organiserad ekonomisk brottslighet i vidsträckt mening.

128

BJÖRN MOLIN (fp):

Herr talman! Jag har kanske också använt modeutlrycket organiserad ekonomisk brottslighet, och jag är medveten om atl det inte finns någon fullständig definition av begreppet, vilket naluriigtvis sammanhänger med atl vi inte har fullständiga kunskaper om den här företeelsen i samhället. Arbetsgruppen mot organiserad brottslighet inom rikspolisstyrelsen visade just på hur många olika former s. k. ekonomisk brottslighet kan ta sig och också på sambandet mellan olika brottsområden inom det här området.

Jag tog upp frågan om advokat- och revisorsverksamheten i del här sammanhanget bl. a. därför atl den här arbetsgruppen har pekat pä ett

organiserat samband mellan å ena sidan vissa advokater och revisorer och å andra sidan vissa brottslingar inom den här sektorn.

Arne Nygren fortsätter den partipolitiska trätan. Jag tycker det är synd, för om man uppfattar del här som en viktig fråga, där del är angelägel att man kan komma framåt när del gäller brollsbekämpandel, och om man menar atl det ärett samhällsmoraliskt problem sådan som situationen är i dag, tjänar saken naturligtvis inte på atl man gör partipolitik av frågan - speciellt inte av del enkla slag som Arne Nygren försökte göra. Jag kan säga Arne Nygren att jag för mänga är sedan tagit upp frågeställningar av det här slaget. Jag hade en diskussion med den förre finansministern om bl. a. vissa åtgärder mot ekonomisk brottslighet. Jag får säga atl jag den gången fick mindre förståelse från del statsråd som svarade än vad jag har fått i dag.

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om den organiserade ekonomiska brottsligheten

ARNE NYGREN (s):

Herr lalman! Den fråga som vi nu diskuterar är mycket viktig. Jag ägnade mänga inlägg ål den när vi diskuterade den där den egentligen hör hemma, nämligen i samband med alt vi i kammaren bestämde oss för hur vi skulle avdela resurser mot den här brottsligheten. Jag har ännu inte fått besked om huruvida Björn Molin inte var med den gången och röstade emot åtgärderna.

Del här är nu inte det viktigaste. Jag har i dag inte upprepat alla de argument som jag anförde den 13 april; det skulle vara helt överflödigt, eftersom de finns i kammarens protokoll. Jag hade då möjlighel all föra debatt med justitieministern, och jag fick också de besked som jag delvis har bett att få kompletterade i dag, bl. a. delta om skatlenyktsklausulen. Jag skall inte tvista med departementschefen om formuleringen, men så här löd den ordagrant:

"Beträffande en lagstiftning med en allmän skattefiyktsklausul förelåg redan under den gamla regeringens tid etl sådant förslag, men del framlades inte av den gamla regeringen. Det är klarl att detta förslag nu ligger i den nuvarande regeringens kansli, och frågan om det skall föreläggas riksdagen är nu under övervägande inom regeringen."

Del var ju så, justitieminister Romanus, atl förslaget var under bearbetning för att läggas fram av den tidigare regeringen, och min fråga till departementschefen i dag var: Hur lång lid lar den nuvarande regeringen på sig för övervägande? Nu har det gäll fem sex veckor, och i dag fick vi inte något definitivt besked.

Till sist vill jag bara säga aU jag tycker det är beklagligt alt man från borgeriigl håll ägnar så mycken tid åt definitionsfrågor då det gäller kampen emot den ekonomiska brottsligheten, när vi praktiskt laget varje dag i våra massmedia kan läsa om hur denna brottslighet växer ul här i landel. Vad vi måste göra är att handfast angripa den här broltsligheten, och del är de handfasta greppen som vi har krävt av regeringen, det är de handfasta greppen som vi har motionerat om här i kammaren, det är de handfasta greppen som vi har voterat om häri kammaren. Men våra förslag har voterats ned, tydligen av båda Björn Molin och övriga borgerliga här i kammaren.

129

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Om den organiserade ekonomiska brottsligheten

BARBRO ENGMAN-NORDIN (s):

Herr talman! På tal om modeord villjag rekommendera justitieministern alt slå upp i en ny ordbok, så kanske man hittar elt något bättre ord. Frågan är ju allvariigare än så, för många har i debatten använt uttrycket modeord för att ge sken av att det här egentligen inte är några större problem; mode ärju något som dyker upp och sedan skall försvinna. Jag hoppas att justitieministern inte tror atl så skall bli fallet när det gäller den här typen av problem.

Här är viljeinriktningen ändå det avgörande. Skall politikerna i samhället bestämma sig för atl problemen är så stora att de är beredda att ompriorilera polisens resurser och säga att detta är någonting mycket allvariigi?

Efter det senasle svaret från justitieministern kan jag inte heller finna
någon uttalad viljeinriktning, inte någon som helst vilja alt göra någonting
ordentligtåt problemel. I det svar som Björn Molin fick sade justitieministern
alt del "är sannolikt att den resursförstärkning som har beslutats för polisens
del i varje fall på sikl inte är tillräcklig för ändamålet" och all man måsle bygga
upp resurserna fortlöpande. Men sedan kom det viktiga: "Naturligtvis får
man inte därigenom eftersätta andra sidor av polisverksamheten, ."

Eftersom det är knappt om resurser kan det inte kallas en viljeinriktning, om man säger att vi skall göra allting på en gång med de knappa resurser vi har. Tvärtom är det alt försöka sitta på alla stolar samtidigt. Tydligen tänker justitieministern även etl lag framöver försöka sitta på alla stolar och undvika frågan om prioriteringen.

130

Juslilieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Det har i varje fall inte varit min mening alt fastna i definitioner, och jag iroratt de som hört på vad jag sagt har märkt attjag inte har byggt någonting på definitioner. Man måsle tänka på att det här är fråga om en brottslighet som är så omfattande och av så varierande karaktär.

Jag vill gärna säga till Barbro Engman-Nordin alt när jag lalar om att det är klart att kampen mot denna brottslighet ges mycket hög prioritet, sä ligger däri alt i budgetpropositionen föresläs en rad olika ålgärder som riktar sig just mol denna brottslighet. När jag sade atl detta inte har förekommit tidigare, så avsåg jag att det är detta samlade grepp som inte har förekommit tidigare. Del är klarl alt man har arbetat inom polisens vanliga bedrägerirotlar osv. mot ekonomisk brottslighet. Men det vi nu föreslår ärju förstärkning i syfte alt bekämpa denna typ av brottslighet.

Men jag vill gärna för undvikande av missförstånd säga atl del enligt min mening inte kan vara rimligl alt vi skall prioritera kampen mot denna brottslighet sä alt polisen underiåler alt vidta åtgärder för att skydda vanligt folk till liv och hälsa. Det måste ske en bedömning av vad som är mest påkallat i det enskilda fallet, och det ankommer närmast på den lokala myndigheten.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Föredrogs med bordlades äter Ulrikesulskoltels betänkande 1977/78:15 FörsvarsutskoUels beiänkanden 1977/78:25-27 Socialutskottets betänkande 1977/78:36 Kuliunjtskotiets betänkanden 1977/78:24 och 28 Utbildningsutskottets betänkande 1977/78:22 Näringsutskottels betänkanden 1977/78:64 och 66

§ 11 Talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle kulturutskottets betänkande nr 24 samt näringsutskottels beiänkanden nr 64 och 66 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 12 Anmäldes och bordlades Konstilulionsutskottets beiänkanden

1977/78:48 med anledning av motioner angående kvinnliga präster m. m. 1977/78:49 med anledning av moiion om utländsk medborgares valbarhet till kommunala förtroendeuppdrag m. m.

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Meddelande om frågor

§ 13 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 19 maj

1977/78:492 av Pär Granstedt (c) till statsrådet Olof Johansson om det framlida elbehovet:

I propositionen 1975:30 bedömdes Sveriges elbehov öka från 77,5 TWh 1973 till 159 TWh år 1985. För att tillgodose detta ökade elbehov ansågs det nödvändigi atl - förutom en viss ulbyggnad av valtenkraft, industriellt mottryck och kraflvärmeverk - bygga ut kärnkraften till alt omfatta 13 aggregat är 1985. Av den totala antagna ökningen av elanvändningen om ca 80 TWh skulle den ökade kärnkraflsproduklionen läcka 61 TWh eller ca 75 96.

Anser statsrådet atl det numera finns skäl atl revidera den bedömning av det framlida elbehovet som anfördes som motiv för 1975 års beslul om utbyggnad av kärnkraften?

den 22 maj

1977/78:493 av David IVirmark(fp) lill jordbruksministern om lidpunkter för racerlävlingar med bål:

Den 17 juni 1978 skall del hållas en racerlävling med båtar i skärgärden i Roslagen med start och mål i Norrtälje. Från miljövårdshåll har planerna på

131

Nr 148

Måndagen den 22 maj 1978

Meddelande om frågor

en sådan tävling mött skarp kritik. Mitten av juni är absolut sämsta lid fören bållävling, hävdar de. Häckande sjöfågel - och fåglar som jusl fåll sina kullar kläckta - störs av båtarna och av åskådarna. En rad myndigheter har därför avrått från atl ordna tävlingen vid denna lidpunkt, bl. a. naturvårdsverket och regionplanekontoret.

1 anledning av del anförda vill jag fråga jordbruksminister Anders Dahlgren;

Är jordbruksministern beredd medverka till all racerlävlingar med bål i från miljösynpunkt känsliga skärgårdsområden föriäggs till lidpunkter då minimal skada åsladkommes på djuriivet?

132

1977/78:494 av Karl-Erik Strömberg (fp) till justitieministern om trafikövervakningen i Stockholms län:

Anser statsrådet alt polisen under sommaren har lillräckliga resurser för all upprätthålla trafikövervakningen i Stockholms län, och vilka eventuella åtgärder avser statsrådet vidta?

1977/78:495 av Karl-Erik Strömberg (fp) till kommunikationsministern om omhändertagandet i hamnar av rester av miljöfariiga varor:

Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för att förbättra möjligheterna att i svenska hamnar efter lossning la hand om rester av miljöfarliga varor?

1977/78:496 av Carl-Henrik Hermansson (vpk) till statsministern om åtgärder för att förstatliga AB Volvo och andra delar av bilindustrin:

Mot bakgrund av Volvoledningens ansvarslösa handlande gentemot sina anställda och svenska samhällsintressen aktualiseras följande fråga:

När avser regeringen atl ta initiativ för att förstatliga AB Volvo och andra delar av den svenska bilindustrin?

1977/78:497 av Oswald Söderqvist (vpk) lill statsministern om åtgärder för alt stoppa Volvos flyttning av viss tillverkning till Norge:

Enligt uppgifter i massmedia avser Volvo att flytta sin verksamhet med tillverkning av båtmotorer till Norge. Della drabbar hårt bl. a. Uppsala. Jag vill därför fråga statsministern:

Vilka åtgärder avser regeringen alt vidta för att stoppa Volvos (Volvo-Pentas) utflyttning?

§ 14 Kammaren åtskildes kl. 16.07.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen