Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:145

Torsdagen den 18 maj

Kl. 12.00

§ 1 Justerades protokollet för den 9 innevarande månad.

§ 2 Om åtgärder för att hindra att intagna i kriminalvårdsanstalter bedriver narkotikahandel

Torsdagen den 18 maj 1978

Om åtgärder för att hindra att intagna i kriminalvårdsanstalter bedriver narkotikahandel

Justitieministern SVEN ROMANUS erhöll ordet för alt i ett sammanhang besvara dels Göthe Knutsons{m), dels Filip Johanssons (c) den 28 april anmälda frågor, 1977/78:440 resp. 442, och anförde:

Herr talman! Göthe Knutson har frågat mig hur det är möjligt alten intagen vid kriminalvårdsanstallen Hall haft möjlighet att utöva affärsverksamhet i stor skala med narkotika och vilka åtgärder jag avser atl vidta för alt hindra atl intagna bedriver narkotikahandel i och utanför anstalter.

Filip Johansson har frågat mig vad regeringen ämnar göra för att de redan gripna och de som kommer att gripas förhindras att fortsätta sin synneriigen förödande verksamhet med narkotikahandel.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Jag vill först erinra om atl polisutredningen fortfarande pågår beträffande den intagne som Göthe Knutson syftar på. Den intagne är nu, mot sitt bestridande av brott, häktad som misstänkt för grovt narkotikabrott. Enligt kriminalvårdsstyrelsen har framkommit sådana omständigheter alt anstalts-ledningen i samråd med kriminalvårdsstyrelsen i dagarna har vidtagit ålgärder i syfte alt förbättra kontrollen av sådana kontakter med omväriden som kan underiätia en brottslig verksamhet från intagnas sida. Sålunda har möjligheterna för de intagna på den ifrågavarande anstalten att telefonera starkt inskränkts.

När del härefter gäller frågan hur man mera allmänt skall hindra att intagna under verkställigheten ägnar sig ål narkotikabrottslighet, vill jag vidare erinra om de åtgärder som kriminalvårdsstyrelsen har vidtagit eller kommer att vidta och som har anmälts i propositionen 1977/78:105. Vid differentieringen av de intagna ämnar styrelsen i högre grad än lidigare beakta den intagnes förhållande till narkotika. De etablerade storiangarna kan komma atl placeras på någon av de fyra säkerhetsavdelningarna eller på västra flygeln på kriminalvårdsanstalten Norrköping. Grava missbrukare skall vid upprepad narkotikapåverkan samt vid misstanke om narkotikalangning kunna skiljas från övriga intagna och placeras på anstalt eller avdelning med större slutenhet.

1 en departementspromemoria från slulet av 1977 om permissioner inom kriminalvården har föreslagits ett tillägg till permissionsbestämmelserna som begränsar möjligheterna till permission vid risk för fortsalt brottslig verk-

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om åtgärder för att hindra att intagna i kriminalvårdsanstalter bedriver narkotikahandel

samhet. Bestämmelsen tar främst sikte på den lilla grupp intagna som regelmässigt utnyttjar permissioner för ny brottslighet. Proposition i ämnet beräknas bli förelagd riksdagen i höst.

Jag har lidigare här uttalat att jag ser utomordentligt allvarligt på narkotikasitualionen inte minst på kriminalvårdens anstalter. Jag kommer att även i fortsättningen uppmärksamt följa utvecklingen. Mot bakgrund av de ålgärder som redan har vidtagits eller som, enligt det föregående, planeras anser jag att ylleriigare initiativ f n. inte är påkallade från min sida.

GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret på min fråga.

Vissa åtgärder har nu vidtagits, som framgår av svaret. Äntligen, konstaterar jag, har man nu på allvar tagit itu med detta som pågått och varit uppenbart så länge.

När nyheten kom ulanen intern vid en kriminalvårdsanstalt var delaktig i den omfattande brottsliga verksamhet som polisen just avslöjat, väckte detta självfallet stor förvåning hos allmänheten. Ännu större blev förvåningen och reaktionen när det framkom atl det var en person som tidigare gjort sig skyldig till narkolikabroltslighet av så grovt och omfattande slag att han, enligt uppgift, fått ett åttaårigt fängelsestraff

Man frågar sig naturligtvis hur det är möjligt alt en sådan intern, en s. k. kung i denna hemska brottsbransch, kan få tillfälle alt fortsätta sin brottsliga verksamhet inne på anstalten. Det är givet att de flesta människor i vårt land finner detta upprörande. Det är stötande fördel allmänna rättsmedvetandet, och man undrar om kriminalvården helt enkelt är slapp och nonchalant och inte ens övervakar de verkligt farliga brollslingarna.

Det finns skäl för allmänheten och för envar av oss att undra över detta, inte minst mot bakgrund av vad man så ofta får rapporter om. 1 december 1976 inträffade det att en av landets, åtminstone då, absolut största narkotikaförbrytare rymde under en permission och han återfanns på en lyxkrog i Stockholm. Senare har det gång på gång framkommit skrämmande interiörer från våra anstalter när det gäller just narkotikan.

Jag har tidigare vid olika tillfällen här i kammaren ställt frågor till justitieminister Romanus på detta område och då bl. a. fått bekräftat att narkotikahanteringen på anstalterna är myckel omfattande. Det framgår också bl. a. av den s. k. ledningsgruppens rapport att på en av kriminalvårdsanstalterna upp till 90 % av de intagna nyttjar narkotika.

Man frågar sig mot den bakgrunden om de blygsamma försöken med narkotikafria avdelningar på vissa anstalter är det enda som verkningsfullt görs för att stävja detta missbruk. Och jag upprepar nu den frågan till justitieministern: Har man under den tid som gått verkningsfulll försökt stävja eller ännu hellre stoppa försäljningen av narkotika på anstalterna? Om så är fallet, hur har då en narkolikaförbrylare av värsta slag kunnat forlsäila att bedriva sin verksamhet?

Enligt det svar jag fåll vidtas vissa åtgärder i det här av.seendel, och del är naluriigtvis ytterst tacknämligt. Här rörde del sig om en person som inie bara

var delaktig i en sådan här verksamhet utan också en av huvudmännen i en liga som har omsatt ca 25 milj. kr. på sin affiirsverksamhet. Jag skulle i del här sammanhanget vilja be juslilieministern all någol utveckla frågan om differentieringen av klientelet för atl förbättra övervakningen.

FILIP JOHANSSON (c):

Herr lalman! Även jag tackar för det svar jag erhållit, och jag är glad över att det i alla fall vidtas vissa åtgärder i skärpande syfte. Tyvärr har vi på det här området under många år haft en utveckling mot en ökad slapphet när det gäller personer som omhändertagits på grund av brott av della slag, och jag behöver således inte närmare gå in på orsaken till atl jag ställt min fråga.

Mol bakgrund av vad som redovisats, när det gäller de ertappanden som gjorts liksom att det redovisats alt vissa personer fortsätter sin verksamhet även sedan de blivit intagna, har otaliga människor i vårt land all anledning atl fråga sig hur sådant över huvud taget kan fö inträffa. Det är här fråga om brottslingar som är väl medvetna om konsekvenserna av sin verksamhet och av sina handlingar. De använder sig av all den intelligens de är i besittning av som smarta affärsmän för alt för egen vinning utföra handlingar som orsakar skador framför allt bland tusentals och åter tusentals ungdomar. Dessa brottslingars verksamhet medför undergång för hela familjer och innebär en utveckling som är alldeles ofaubar. Det kan inte vara rimligt atl vi med de, som jag vill kalla dem, ringa straffsatser som enligt gällande lag kan tillmätas för sådana här brott inte ens kan garantera elt absolut effektivt omhändertagande under den tid som dessa straff verkar.

Här har det i större utsträckning varit_fråga_om en rättssäkerhet för de omhändertagna än för de oskyldiga människorna. Del gäller framför allt människorna i sådana här tälortssamhällen, där de svagaste, ungdomarna, ännu inte fått den mognad som krävs för atl motstå frestelser av detta slag. Dessa människor utsätts för alldeles enorma skador. Del kan inte vara rimligt atl vi godtar ett sådant sätt alt omhänderta människorna.

Jag kan inte bedöma om de förslag som nu övervägs kommer att lösa problemen, men jag hoppas atl regeringen ser lill att vi får lagar och bestämmelser, som verkligen garanterar människor som går fria den trygghet som de har rättighet till. Med de lagar och bestämmelser som gäller nu finns inie den Irygghelen mol sådana här brottslingar.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om åtgärder för att hindra att intagna i kriminalvårdsanstalter bedriver narkotikahandel

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Det är klart att det nuvarande läget inte är bra, och det är också klart att det finns brister både i lagstiftningen, särskilt när det gäller permissionsbestämmelserna, och beträffande anordnandet av verksamheten inom kriminalvårdens anstalter. Del är ytterst beklagligt all det som här har inträffat kunnat hända.

Men beträffande lagsliftningsdelen pågår, somjag nämnde i mitt svar, en bearbetning av ett förslag som går ul på en skärpning och som väntas bli förelagt riksdagen.

Förutom vad som nämns i den proposition som sannolikt kommer atl

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om åtgärder för att hindra att intagna i kriminal-vårdsanstalter bedriver narkotikahandel

behandlas av riksdagen på tisdag, har det redan vidtagits åtskilliga åtgärder inom kriminalvården för atl söka råda bot på missförhållanden.

Man har redan börjat genomföra en ökad differentiering genom att försöksvis anordna s. k. knarkfria anstalter. Vidare har man försökt minska möjlighelerna förde intagna till yttre kontakter. Man dubblerade under förra året de visilalionspatruller som finns på anstalterna. Man försöker också inom ramen för gällande bestämmelser vidta ylleriigare ålgärder. Framför allt siktar man då på att få till stånd en differentiering, så att man kan hålla dem som verkligen misslänks för sådana här saker avskilda, för atl därmed begränsa deras möjligheter till kontakt med omväriden.

Det kan tilläggas alt vi också gjort kraftiga satsningar på polissidan för alt motverka narkotikabrottsligheten, bl. a. insmuggling på anstalter. Jag vill försäkra alt kriminalvårdsstyrelsen är väl medveten om dessa problem och arbelar helt i den riktning som motsvarar både frågeslällarens och mina egna önskemål.

GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Det härar inte bra, säger juslilieministern, och förstärker sin bedömning med tillägget atl det är ytterst beklagligt. Men jag konstaterar liksom alla andra att ingenting av detta är nytl. Vi har känt lill dessa företeelser ganska länge. Frågan är vad man har gjort under tiden. Den tidigare regeringen misslyckades med narkotikaeländet. Nu gäller det förden borgerliga regeringen att klara upp denna situation.

När det gäller försöken med narkotikafria avdelningar på anstalter vill jag fråga justitieministern, om det inte är meningen all alla anstalter skall bli narkolikafria. Detta är väl bara en begynnelse? Del är inte bara stötande mol den allmänna rältsuppfaltningen ulan också ganska grymt mot de människor som är föremål för vård - också kriminalvård ärju vård - atl dessa skall vistas på institutioner, där lägel belräffande gifter i deras omgivning kanske är betydligt värre än vad det var innan de blev föremål för denna vård.

Herr talman! Det finns också en skrämmande föriängning av perspektivet med narkotikan på anstalterna. Väldigt många interner försätter sig i skuld lill langarna - dessa hajar - och begår sedan nya brott när de kommer ut på permission för alt kunna betala dessa skulder. Justitieministern framhöll i slutet av sitt svar bl. a.: "Bestämmelsen lar främst sikte på den lilla grupp intagna som regelmässigt utnyttjar permissioner för ny brottslighet." Jag kanske är felunderrätlad, men det förefaller som om del är ganska många som utnyttjar dessa permissioner på del sättet.

FILIP JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag är glad över atl man i regeringskretsar äntligen insett all del föreligger omfattande brister på detta område och att man nu är beredd alt vidtaga åtgärder mot dessa. Jag skulle bara vilja säga atl det i vårt land enligt mitt sätt att se inte finns någon brottslighet som det är så angeläget atl stävja som just narkotikabrottsligheten. Jag hoppas därför atl man från regeringens sida skall vidta alla de åtgärder som det över huvud tagel är möjligt alt

genomföra för att så snabbt som möjligt få till en stånd en skärpning av lagstiftningen på detta område.

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Med anledning av Göthe Knutsons nya fråga lill mig om s. k. försöksvis knarkfria anstalter vill jag säga, att det självfallet är önskvärt att alla anstalter är fria från narkotika. Men atl man gjort detta försök visar ändå att man inte vill lämna någon möjlighel oprövad för all nå resultat. I detta fall är det fråga om den grupp av intagna som är narkolikafria när de kommer till anstalten. Man försöker skapa möjligheter för dem alt undgå alt bli "besmittade" under sin anslallsbehandling. Det hindrar inte atl man samlidigl arbetar på att försöka få också övriga anstalter knarkfria.

Vad beträffar yttrandet i mill svar alt en liten grupp regelmässigt utnyttjar permissionerna för ny brottslighet framgår det av den utredning som gjordes av den arbetsgrupp som har utformat de nya bestämmelserna om permissionerna alt så är fallet. Där var både kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen representerade. Del är fakliskl såviu man vel en relalivi liten grupp som begagnar permissionerna regelmässigt för ny brottslighet av denna typ.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om åtgärder för att hindra att intagna i kriminalvårdsanstalter bedriver narkotikahandel

GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag lackar för de kompletterande beskeden. Jag noterar alt det alltså är justitieministerns önskan att anstalterna i högre grad skall bli narkolikafria. Men bör det då inte finnas ell klart preciserat mål: all vi skall göra anstalterna narkolikafria? I så fall skulle också den personal som finns där få klara regler för hur regeringen och kriminalvården har tänkt sig framliden.

När jag ställde min fråga med anledning av uttalandet om att en liten grupp bedriver brottslighet under permissioner syftade jag också på del svar som jag fick vid ett tidigare tillfälle här i kammaren av justitieministern. Han sade atl det aren mycket omfattande brottslighet som finns så att säga i förlängningen av den narkotikahandel som bedrivs på anstalterna.

Jag vill också, herr talman, återkomma till differentieringen. Den 17 december 1976 ställde dåvarande riksdagsledamoten Astrid Kristensson en inierpellation baserad just på detta spörsmål. Det har tydligen inte hänt så mycket sedan justitieministern gav det svarel i januari 1977.

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! 1 fråga om vad som hänt sedan dess kan jag hänvisa till de åtgärder som jag har räknat upp i svarel och de som föreslås i den proposition som nu ligger hos riksdagen.

Den grupp som jag kallade för en liten grupp är den speciella grupp som regelmässigt utnyttjar permissioner för ny brottslighet. Det är enligt vad man har kommit fram till faktiskt en liten kärngrupp som man skulle kunna få lag

En helt annan sak är all den brottslighet som så att säga är en följd av

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om åtgärder för att hindra att intagna i kriminalvårdsanstalter bedriver narkotikahandel

narkotikamissbruket är mycket stor. Det är jag helt medveten om.

Beträffande målsättningen menar jag atl det är så självklart atl vi skall göra alll vad som går atl göra för alt få till stånd narkotikafria anstalter, att någon ytterligare uppställd målsättning på detta område inte skulle behöva efterfrågas.

GÖTHE KNUTSON (m):

Herr lalman! Jag konstaterar, liksom hela svenska folket, att den brottsliga verksamheten trots allt har kunnat fortsätta på detta område. Anstalterna är bokstavligen fulla av narkotika.

Jag ber om etl besked från justitieministern om just differentieringen. Var har man dragit gränserna under den tid som gått sedan justitieministern svarade fru Kristensson här i januari i fjol? Har gränsen gått vid just interner som har gjort sig skyldiga till narkotikabrottslighet och blivit straffade med fängelse i etl eller två år eller mer?

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Under hela tiden har man fortlöpande försökt göra en differentiering. Jag tänker inte speciellt på försöken med narkolikafria anstalter utan på försöken alt göra en differentiering, så atl narkotikalangarna kan hållas inom en mera avskärmad avdelning eller anstalt. Det har man försökt göra hela tiden, och det fortsätter genom att man nu har öppnat nya avdelningar på de slutna anstalterna. Möjligheterna lill en sådan differentiering har sålunda successivt ökat. A'belei på delta är inte avslutat utan del fortsätter.

GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag tackar justitieministern för hans komplelterande svar. Han konstaterar att man har försökt göra en differentiering. Det som har hänl på Hall lyder emellertid på atl man från kriminalvårdens sida inte har lyckats särskilt väl. Är det kanske så, att departementet inte har kriminalvårdsmyndigheterna helt med på de här friska lagen från den nya regeringen i syfte all stävja och helst stoppa delta narkotikamissbruk och denna brottslighet?

Justitieministern SVEN ROMANUS:

Herr talman! Det är min bestämda uppfattning atl här inte råder någon skillnad mellan kriminalvårdsstyrelsen och regeringen eller mig - man gör allt vad som kan göras.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om ökad säkerhet vid sjötransport av farlig last

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordel för atl besvara Pär Granstedis (c) den 9 maj anmälda fråga, 1977/78:452, och anförde:

Herr talman! Pär Granstedi har frågt mig om jag avser att ta initiativ för att öka säkerheten vid transport av farlig last i känsliga farvatten.

Så sent som den 8 maj lämnade jag i riksdagen en omfattande redovisning över vilka ålgärder regeringen vidtagit både nationellt och internationellt för alt öka säkerheten vid transporter av olja till sjöss. De ålgärder jag redovisade lar sikte på alt öka säkerheten vid transport även av annat miljöfarligt gods än olja.

F. n. pågår inom sjöfartsverket arbete med att komplettera den lista över sådana miljöfariiga produkter som ställer särskilda säkerhetskrav vid sjötransport. Detta arbete beräknas vara klart inom en mycket nära framtid.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om ökad säkerhet vid sjötransport av farlig last

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag ber att få lacka kommunikationsministern för svaret på min fråga. Jag är naluriigtvis medveten om del allmänna arbete som bedrivs för att öka transportsäkerheten, framför allt när det gäller oljetransporter, vilket arbele, såsom kommunikationsministern framhåller, har betydelse även vid transporter av andra miljöfariiga varor.

Bakgrunden till min fråga är dock inte den allmänna problematiken ulan de speciella förhållanden som har uppdagals vid transporter genom Mälaren, Södertälje kanal och vissa delar av skärgårdsområdet. Del som är anmärkningsvärt härvidlag är först och främst att del har pågått transporter av kärnbränsle och att detta inte varit registrerat bland produkter på vilka särskilda säkerhetskrav slälls vid sjötransport.

Nu säger kommunikationsministern atl man håller på atl komplettera listanöversådana miljöfariiga produkter. Hurden kompletteringen skall se ut nämner inte kommunikationsministern, men jag förmodar alt avsikten med svarel måsle vara att upplysa om alt den här typen av varor kommer atl las upp på listan.

_Det.är emellertid ganska anmärkningsvärt att detta görs först nu, eftersom jag förmodar att sådana transporter av kärnbränsle har försiggått under en ganska lång lid. Medvetenheten om an del gälll iransporler av farligt gods måste också har förelegat under ganska lång tid. Det hade varit värdefullt att få höra någon kommentar av kommunikationsministern om hur det kan komma sig all man först nu upptäcker alt listan behöver kompletteras i del här avseendet.

Etl annal problem som aktualiserats när det gäller dessa transporter genom Södertälje kanal är att det enligt uppgift förekommer all rederier köper sig fria från loisbehovei genom ekonomisk gottgörelse till befälet ombord på fartygen. Också detta ärju någonting som man måsle se synnerligen allvarligt på, om det förekommer i praktiken. Även här skulle det därför vara värdefullt att få några kommentarer om vilka konkreta ålgärder som kan vidtas för atl

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om ökad säkerhet vid sjötransport av farlig last

stävja elt sådant ofog.

Det är naturiigt att vad som har uppdagats genom pressuppgiflerna har väckt betydande oro i Södertälje och andra berörda orter. Vad jag ville få lill stånd genom den fråga jag ställde lill kommuniktionsminislern var en klar försäkran av honom om atl dessa problem kommeratt undanröjas, så att man i Södertälje och andra orter skall kunna känna sig trygg för atl de transporter som passerar sker under fullt tillföriitliga omständigheter.

Jag vore lacksam om det ginge atl få en sådan deklaration vid det här tillfället.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr lalman! Också jag har sett uppgifter i pressen om att det lär kunna förekomma att rederier köper sig fria från lotsning. Det är enligt min mening ett förkastligt system, särskilt om del tillämpas i farieder där enligt gängse uppfaUning lotsning är erforderiig.

Belräffande del farliga godset har jag inhämtat att de iransporler av kärnbränsle som förekommit genom Mälaren har avsett förflyttning från Västerås lill Finland, men det kärnbränsle som del då har varil fråga om är inte aktiverat. Enligt gällande internationella bestämmelser tillhör sådant gods den lägsta farlighetsklassen. Inför transporterna har särskilda överläggningar ägt rum mellan sjöfartsverket och befraktaren om vad som bör iakttas vid transporterna.

Pär Granstedt efteriyser en försäkran från mig om att problem av den här arten, som kan orsaka farhågor bland befolkningen, skall undanröjas. Jag kan ulan någon som helsl tvekan säga att det är min bestämda avsikt att medverka till atl sådana problem undanröjs och lill att transporterna skall kunna ske under fullt tillföriitliga former.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag vill lacka kommunikationsministern förden här klara och entydiga deklarationen. Jag räknar med alt den kommer alt innebära alt vi inte behöver känna någon oro för de här transporterna i framliden.

Del räcker naturligtvis inte med atl konstatera alt ofog av del slag som de lolslösa transporterna utgör är förkastligt - det gäller ju också att se till atl ett sådanl här system, i den utsträckning del nu kan länkas förekomma, upphör. Jag tolkar kommunikationsministerns deklaration så atl sådana ålgärder kommer att vidtas, liksom atl man noga kommer att följa alla eventuella framtida transporter av kärnbränsle och liknande och se till att erforderiiga säkerhetsåtgärder vidtas.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 4 Om indragningen av bemanningen vid Måseskärs fyr

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordel för atl besvara GeorgÅbeigs (fp) den 11 maj anmälda fråga, 1977/78:459, och anförde:

Herr talman! Georg Åberg har frågat mig vilka planer som föreligger på alt eliminera de negativa effekterna av att bemanningen på Måseskär dras in, vilka ekonomiska besparingar som kan göras om nuvarande bemanning ersätts av observationsstationer samt vilka kontakter sjöfartsverket avser hålla med exempelvis Svenska sällskapet för räddning av skeppsbrutna vid eventuella diskussioner i frågan.

Inom svenskt fyrväsende har under 1960- och I9''0-lalen genomförts en långl gående rationalisering. Rationaliseringsvinsterna kan uppskattas till ca 50 milj. kr. I planen för automatisering av fyrarna återstår nu eU tiotal fyrplatser, bl. a. Måseskär. En fortsatt bemanning av dessa platser skulle kosta omkring 10 milj. kr. per år.

Inför en automatisering sker en nautisk-ekonomisk-teknisk prövning. Överiäggningar med berörda myndigheter äger regelmässigt rum inför beslut om fyravbemanning. I fråga om bl. a. inverkan på sjöräddningen finns en central samarbetsgrupp där sjöräddningssällskapet ingår.

Inom sjöfartsverket har upprättats en fullständig plan för sjöräddningstjänsten. Planen har som syfte atl åstadkomma ett kuslläckande system av basradiostalioner med dygnelruntpassning samt hjälpradioskåp utplacerade vid livligt trafikerade leder. Parallellt sker anskaffning av lätta och snabba sjöräddningsbålar.

Beträffande Måseskärs fyrplals bereds f n. särskilda framslällningar i ärendet inom departementet. Jag är därför inte nu beredd alt uttala mig i frågan.

GEORG ÅBERG (fp):

Herr talman! Jag vill säga lack lill kommunikationsministern för svaret på min fråga. Helt nöjd med svaret är jag inte, eftersom det inte ger besked om hur stor besparingen skulle bli vid en eventuell indragning av bemanningen på just Måseskärs fyr. Talet om alt avbemanningen av de tio fyrplatser som är kvarskulle spara 10 milj. kr. per år är såvitt jag förstår allmänt hållet. Men vad sparar man beträffande Måskeskär?

Då man skall bedöma en sak som denna blir det lätt så atl man enbart ser på kostnaderna för sjöfartsverkels del. Men man måste ju ta i beaktande de övriga negativa effekterna av atl människor blir arbetslösa, att de måste ge sig iväg från en redan förut hårt drabbad utflyttningsorl, där samhället tvingats gå in med vissa stödåtgärder. En samhällsekonomisk bedömning ger säkeriigen inte samma resultat som den snävare bedömningen från elt ämbetsverk.

I svarel upplyses alt inom sjöfartsverket upprättats en fullständig plan för sjöräddningstjänslen med sikte på ett kuslläckande system av basradiostalioner samt hjälpradioskåp utplacerade vid livligt trafikerade farieder. Om detta skall vara svaret på min fråga om vad man tänker göra för alt eliminera

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om indragningen av bemanningen vid Måseskärs fyr

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om indragningen av bemanningen vid Måseskärs fyr

de negativa effekterna av en avbemanning, måste jag tyvärr anse alt svarel är väl tunt. De nämnda åtgärderna är i och för sig bra. men de kan inte ersäila fyrbemanningen och vad den belyder. Förreslen måsle ju också dessa ålgärder kosla en hel del pengar.

En annan sak är all om exempelvis elt haveri inträffar så är det inte alls säkert att båten i fråga driver i land på den holme där radioskåpei är placerat. Jag vill nu, liksom jag gjorde i en inierpellation som jag ställde i riksdagen i december 1967, alliså för över lio år sedan, varna för en övertro på tekniken och varna för ell nonchalerande av vad del belyder atl del finns mänskliga vakande ögon, som kan göra iakttagelser, så atl man kan larma när någonting inträffar.

Då ärendet om Måseskär nu enligt svarel bereds inom departementet på grund av de olika framställningarna, bl. a. från länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, bör man ta hänsyn lill del fakium all irafiken i dessa områden ökal avsevärt, bl. a. sedan raffinaderiet i BroQorden kom lill. Del är inte av nostalgiska eller andra känslomässiga skäl som ortsbefolkningen så ivrigt kämpar för att bemanningen på Måseskär skall finnas kvar.

Ylleriigare en sak: Den nyligen tillsatta sjöövervakningskommillén kommer i sitt arbete in på en del av de detaljer beträffande sjöräddning som kommunikationsministern varit inne på i svaret. Del är då klokast att vänta med all över huvud taget diskutera avbemanningen tills denna utredning fullgjort sill arbete. Beträffande Måseskär bör man helt skrinlägga planerna. Jag är övelygad om all ingen samhällsekonomisk besparing kan göras genom Måseskärs avbemanning.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Jag håller med Georg Åberg om atl del naturligtvis i sådana här fall kan vara rimligt och skäligt alt göra samhällsekonomiska bedömningar. Men sjöfartsverket skall inte göra det. Sjöfartsverket skall bedöma frågan från synpunkter som stämmer med de villkor enligt vilka riksdagen har beslutat att verket skall drivas med hänsyn till ekonomi och avgifter. Verkets avgifter är ju redan tillräckligt höga; det anser åtminstone alla sjöfarare - inte minst på västkusten. Det är i en lovvärd strävan alt hålla nere avgifterna som sjöfartsverket försöker använda sig av modern teknik för att rationalisera.

Jag har i svarel anfört någol av verkets argumentering och de åtgärdsförslag som verket överväger. Däremot har jag inte sagt någonling om vilken ställning regeringen kommer alt ta. Del är jag tyvärr förhindrad att göra, eftersom departementet just nu bereder framställningar i detta ärende, en beredning som alltså ännu inte är avslutad.

GEORG ÅBERG (fp):

Herr talman! Jag har full förståelse för atl man måste spara. Jag har också förståelse för att de siffror som redovisas här är framtagna snävt från sjöfartsverkets synpunkter. Men regeringen måsle - alltså även kommunikationsdepartementet - ta allmänna samhällsekonomiska hänsyn. Det var

deUa jag närmast ville få fram genom den fråga jag ställde. Jag har tyvärr fått en känsla av att man i varje fall hittills inte tillräckligt har sett lill de samhällsekonomiska aspekterna utan mera snävt till sjöfartsverkets bedömningar. Jag vill i det sammanhanget peka på att trafikutskottet varit inne på samma linje som jag och varnat för att alltför hårt gå in för olika ämbetsverks bedömningar varvid man glömmer bort renl samhällsekonomiska aspekter.

Jag har fortfarande inte fått något svar av kommunikationsministern på min fråga om vad sjöfartsverket bedömer att man skulle kunna spara när det gäller Måseskär.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om SJ:s verksamhet i Bollnäs

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om SJ:s verksamhet i Bollnäs

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för alt besvara Gunnel Jonängs (c) den 11 maj anmälda fråga, 1977/78:462, och anförde:

Herr talman! Gunnel Jonäng har frågat mig om jag är beredd all vidtaga ålgärder för atl motverka decimering av SJ:s verksamhet i Bollnäs och för att medverka lill att arbetsledningen för lokpersonalen stannar kvar i Bollnäs enligt personalens önskemål.

För att järnvägen skall kunna behålla sin konkurrenskraft är del nödvändigt att Si fortlöpande får söka efter och pröva effektivare driftformer. Det är oundvikligt och bör accepteras att detta ibland leder till personalförändringar och personalomflyttningar. En effektivt fungerande transportapparat är en av förutsättningarna för att svensk industri skall kunna fdrbättra sin konkurrenskraft och skapa nya sysselsättningstillfällen. SJ:s rationaliseringar är mol denna bakgrund i dag särskilt angelägna. Den dåliga konjunkturen och det svåra konkurrenslägel för de svenska basindustrierna har bidragit till att SJ detta budgetår förväntas gå med flera hundra miljoner kronors förlust. En stor del av förlusten orsakas också av styckegodslrafiken.

I fråga om SJ:s förändring av styckegodstrafiken har regeringen inte tagit ställning.

Den aviserade rationaliseringen i fråga om lokpersonalen innebär inte all arbetsledningen flyttas från Bollnäs. Åtgärderna medför dock en minskning av anlalel anställda i Bollnäs med tre personer och en ökning aV antalet anställda i Söderhamn med en person. Minskningen av verkstadspersonal kommer att jke i den takt personalen frivilligt eller på grund av pensionering lämnar arbetet. SJ:s verkstäder har i dag en avsevärd överkapacitet. Dessa åtgärder bör enligt min mening inte hindras.

GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svarel på min fråga. En gång i tiden var Bollnäs en stolt järnvägsknut rped bortåt I 500 anställda

Nr 145 vid SJ. I dag återstår ungefär en tredjedel.

Torsdagen den SJ-verkstaden har stor betydelse för sysselsättningen i Bollnäsregionen -

18 mai 1978 " '' " anställningsstopp på verkstaden och därmed stagnation i

ulvecklingen. Detta upplevs givetvis som mycket oroande av de anställda och

f,/ ; ; även av kommunen. Kommunikationsministern talarom atl SJ:s verkstäder

Om SJ.s verksamhet

■ n II ■■ har en avsevärd överkapacitet. Men varför inte försöka skapa alternativ

sysselsättning? De anställda vid verkstaden har slor yrkesskicklighet på olika

områden och de borde kunna utnyttjas och komma även andra företag på

orten till nytta, t. ex. genom legoarbeten.

Från centeriedamöterna på Gävleborgsbänken har vi tidigare i motion tagit upp frågan om styckegodslrafiken för länets vidkommande. Kommunikationsministern fattade sig kort på denna punkt och det harjag förståelse för. Det kommer redan i kväll att bli en debatt i de här frågorna med anledning av trafikutskottets betänkande.

Bollnäs ligger särskilt illa till, eftersom godsmagasinet brann ned i fjol. SJ är inte intresserat av att bygga ett nytl magasin. Man skulle mycket vä) kunna bygga ett mindre magasin på den gamla grunden - del flnns t. ex. både ny värmepanna och ny oljetank som är hell användbara.

En sådan investering skulle kunna innebära fortsatt god service för SJ:s kunder och också en fortsall trygghet för de anställda. Det kan bli svårigheter för det tiotal som är anställda om det blir omorganisation av styckegodshan-teringen. En del av dessa lider av ryggbesvär och annal och kan få svårigheier med annan sysselsättning. Som stalligl förelag borde SJ vara ett föredöme när det gäller ansvar för sina anställda.

Det sista som drabbat SJ i Bollnäs är förflyttningen av personalfördelaren för hundratalet lokförare från Bollnäs lill Söderhamn. Detta bidrar naturligtvis också i någon mån till en decimering av SJ-verksamheten i Bollnäs, men framför allt är del fråga om de anställda lokförarnas villkor.

Beslutet innebär att man delar den nuvarande avdelningen i Bollnäs. Lokgruppschefen sitter kvar i Bollnäs, personalfördelaren och den kamerala tjänstemannen flyttas till Söderhamn.

Kommunikationsministern säger att detta är en rationalisering, vilket jag starkt betvivlar. Från effektivitetssynpunkt är det elt orimligt beslut; det måsle ligga andra beräkningar i botten, om man gör en sådan konstig delning. Är det lokgruppschefen som ryker nästa gång från Bollnäs eller vad är del fråga om?

Värderar verkligen SJ sina anställda så dåligt att man inte är beredd alt la hänsyn lill lokpersonalens klarl uttryckta önskemål om och behov av kontakter med personalfördelaren? Vi som åker tåg och är beroende av de många skickliga lokförarna önskar verkligen att de får dessa elementära krav på kontakt tillgodosedda.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om ökat antal platser i gymnasieskolan

Statsrådet BRITT MOGÅRD erhöll ordet för alt besvara StigAtemyrs (s) den 10 maj anmälda fråga, 1977/78:458, och anförde:

Herr talman! Slig Alemyr har frågat mig dels om det är en korrekt uppgift atl 16 000 sökande till gymnasieskolan hösten 1978 inte kommer att beredas plats, dels om regeringen är beredd att i dagens arbetsmarknadssituation för ungdom öka antalet elevplatser i gymnasieskolan och vid vilken tidpunkt i så fall etl regeringsbeslut kan väntas.

Jag vill inledningsvis erinra om att jag för nästan exakt ett år sedan - den 26 maj 1977 - besvarade en fråga av Kerstin Göthberg som i princip behandlade samma problem, fast då givetvis siiuationen inför höstterminen 1977. Det svar som jag nu skall ge Stig Alemyr har därför vissa likheter både i form och i sak med del svar som jag tidigare har givit Kerstin Göthberg.

Uppgiften om de 16 000 sökande som inte kommer in i gymnasieskolan torde ha framkommit efter en jämförelse av skolöverstyrelsens (SÖ) preliminära organisalionsbeslut och aktuella uppgifter över förstahandssökande till gymnasieskolans direkt grundskoleanknulna del. Dessa uppgifter visar att antalet sökande till någon av linjerna eller till linjerna hörande till specialkurser ökat med ca 8 000 jämfört med föregående år, till totalt ca 116 000. SÖ:s preliminära organisationsbeslut för läsåret 1978/79 innebär att SÖ vid ansökningstillfället fördelat ca 100 000 intagningsplalser av den ram på totalt 105 380 platser som upptagils i årels budgetproposition. Arbetet med att lägga ul utbildningsplatser fortsätter inom SÖ. Jag räknar därför med atl betydligt fier platser skall finnas tillgängliga för de studerande inför höstterminen 1978 än vad SÖ:s preliminära organisalionsbeslut nu ulvisar.

Erfarenhetsmässigt vet vi även atl en tämligen stor del av dem som sökt till gymnasieskolan och även antagils sedan inte påbörjat sin utbildning. En del av dem som går ut grundskolan söker till gymnasieskolan men blir inte antagna.

Jag anförde redan förra året all man således bör vara försiktig med att vid denna tidpunkt dra alltför långtgående slutsatser av föreliggande uppgifter rörande förhållandel mellan anlalel förstahandssökande och antalet utlagda utbildningsplatser till den direkt grundskoleanknutna delen av gymnasieskolan. Innevarande läsår har antalet utbildningsplatser inom denna del av gymnasieskolan räckt till, och några extraordinära insatser har således inte behövt vidtagas. Detta trots all siiuationen för elt år sedan var tämligen osäker.

Jag kan inte nu bedöma om anlalel utbildningsplatser av della slag i gymnasieskolan kommer all räcka nästa läsår. Om det emellertid visar sig att fier platser behövs, kommer jag alt med största skyndsamhet föreslå regeringen atl på nytl pröva frågan. Regeringen har ju riksdagens bemyndigande att utöka antalet utbildningsplatser inom gymnasieskolan, om t. ex. arbetsmarknadsskäl lalar härför.

Regeringen och ansvariga myndigheter är beredda att även i övrigt göra de insatser som kan erfordras för att bereda de ungdomar som av en eller annan

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om ökat antal platser i gymnasieskolan

2 Riksdagens protokoll 1977/78:145-146

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Orn ökat antal platser i gymnasieskolan

orsak inte kommit in i gymnasieskolan fortsatt utbildning, praktik eller arbete. Som exempel härpå kan jag visa på de ålgärder som föreslagits i proposition 1977/78:164 om ålgärder mot ungdomsarbetslöshet.

STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Lål mig få säga attjag i slort sett är nöjd med svaret. Jagskall inskränka mig lill etl par kommentarer och till atl begära en precisering av svaret.

Först elt allmänt konstaterande, herr talman. Den hänvisning till propositionen om ålgärder mol ungdomsarbetslöshet, som görs i slulet av svaret, kommer jag inte atl ta upp i detta inlägg. Det är en debatt som vi kommer atl fö senare, och vi socialdemokrater har i en motion visal att vi inte tycker atl det aren bra proposition. Vi gör rätt många invändningar mol propositionen, men det finns ingen anledning alt redan i dag ta den debatten, eftersom riksdagen senare får tillfälle att diskutera saken.

Del ärende vi talar om just nu, herr talman, är utomordentligt viktigt. Vi har en armé av unga människor som går utan sysselsättning i landel. Det är ett av de svåraste och mest allvarliga problem som vårt samhälle på mycket lång tid haft atl kämpa med. Därför har det varil så viktigt för oss atl kunna stimulera och hjälpa dessa ungdomar in i ulbildning. Olika åtgärder vidtas från tid till annan för att få in dem i t. ex. gymnasieskolan.

Nu har den glädjande tendensen kunnat iakttagas att anlalel ungdomar som söker till gymnasieskolans mera reguljära utbildningar ökar, och det är ganska länge sedan delta senast hände. Den ökningen är så slor alt det finns skäl all räkna med att alla inte kan få plats i höst. Då säger statsrådet Mogård alt regeringen är beredd atl vidta ålgärder för att hjälpa dem atl komma in i skolorna, och det är jag lacksam för.

Får jag då bara fråga hur jag skall tolka den mening i svaret som lyder: "Om det emellertid visar sig alt fler platser behövs, kommer jag med största skyndsamhet föreslå regeringen att på nytt pröva frågan." Ligger i den formuleringen ett löfte atl regeringen skall se lill alt det blir elt ökal antal platser eller är del bara en allmän diskussion som här ullovas?

Herr talman! Min bedömning av det lämnade svarets värde är i hög grad beroende av vilket svar statsrådet ger på denna sista fråga.

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Jag anser del inte vara rimligt att i dag säga att det finns skäl att förmoda att gymnasieskoleplatserna inte skulle räcka till. Del kan finnas vissa risker, men vi känner ännu till bara litet därom. Stig Alemyr vel mycket väl all den formulering han vill ha en precisering av är den korrekta, eftersom viju aldrig på förhand kan utställa löften; del förutsätter en behandling både på myndighetsnivå och i budget- och utbildningsdepartementen.

Jag tycker ändå inte atl Slig Alemyr har någon anledning alt ifrågasätta den här regeringens vilja att ta sig an den allvariiga frågan om ungdomsarbetslösheten. Själv har jag på olika sätt engagerat mig för denna fråga. Jag har föreslagit regeringen och också fått beslut på genomförandel av korta.

yrkesinriktade kurser i fiera omgångar, någonling som den föregående regeringen inte lyckades få dåvarande finansministern alt plocka fram pengar till. Förslaget framfördes visserligen på grundval av ett utredningsarbete som ulrältats under den socialdemokraliska regeringen, men delta harjag alltså lyckals med, och jag tycker att det är utomordentligt. Jag har sagt del många gånger lidigare, men del kanske är bäst att jag säger del nu också. Del har även visat sig vara en utomordentligt lyckad satsning, där vi fått kontakt med många ungdomar som annars skulle ha gått ulan både sysselsättning och ulbildning.

STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Jag är medveten om alt det rör sig om gissningar från oss båda när vi gör bedömningar av huruvida del kommer alt slå ungdomar i kö till gymnasieskolan i höst.

Under de senasle åren har antalet vakanser i gymnasieskolan minskat, och ungdomarnas tendens att stanna kvar har ökat. För några år sedan diskuterade vi skälen till att 10 000-15 000 platser i gymnasieskolan stod tomma. Men så är det inte längre. Del har skett en ändring av ungdomarnas attityd. Om del i höst finns en kö av utbildningssökande ungdomar, vill Britt Mogård då göra allt som slår i hennes makt för alt ge dem en chans atl komma in i gymnasieskolan?

Statsrådet BRITT MOGÅRD: Herr talman! Svarel är obetingat ja.

STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Då ber jag att få uttala en stor tillfredsställelse och tacka så mycket för svarel.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om försöksverksamhet i Örebro län med betygsfri intagning till gymnasieskolan

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om försöksverksamhet i Örebro län med betygsfri intagning till gymnasieskolan

Statsrådet BRITT MOGÅRD erhöll ordel för all besvara Helge Hagbergs(s) den 11 maj anmälda fråga, 1977/78:460, och anförde:

Herr talman! Helge Hagberg har frågat mig när regeringen ämnar fatta beslut angående försöksverksamhet med belygsfri intagning lill gymnasieskolan i Örebro län.

Gymnasieutredningen härden 15 mars 1978 hemställt atl regeringen måtte besluta om viss försöksverksamhet i Örebro län. Jag avser all ge skolöverstyrelsen i uppdrag atl i samarbete med gymnasieutredningen analysera och planera en försöksverksamhet i Örebro län med intensifierad SYO-verksamhel i årskurs 7 i avsikl atl ge eleverna elt bättre underiag för valet av utbildningsväg i gymnasieskolan. I årskurserna 8 och 9 skall SYO-insatserna

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om försöksverksamhet i Örebro län med betygsfri intagning till gymnasieskolan

ytterligare intensifieras. Syftet med försöket är atl skapa en bättre relation mellan del faktiska antalet utbildningsplatser på olika studievägar i gymnasieskolan och elevernas val. Betyg som instrument vid intagning till gymnasieskolan skulle enligt gymnasieutredningens framställning då kunna undvaras.

Så snart resultatet av detta förberedelsearbete redovisats lill utbildningsdepartementet avser jag atl föreslå regeringen atl falla beslut om försöksverksamheten.

HELGE HAGBERG (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Britt Mogård för svarel.

Jag går inte in på någon historieskrivning eller på bakgrunden till denna fråga. Jag går inte heller in på önskvärdheten av atl påbörja det försök som man har lämnat in en ansökan om atl få göra. Jag vill bara konstatera alt svaret egentligen innehåller detta, atl SÖ får i uppdrag atl nu utreda organisationen för den utökade SYO-verksamhelen. Jag vill emellertid påslå alt SÖ egentligen redan har fått detta bemyndigande. I elt brev lill regeringen, då SÖ anhöll om att få medge detta försök i Örebro, säger nämligen SÖ följande:

"SÖ har bemyndigande atl medge försöksverksamhet med intensifierad SYO inklusive utökad praktisk yrkesorientering. Sådan försöksverksamhet pågår redan nu i vissa kommuner i Örebro län."

I slutet av sitt svar säger Britt Mogård:

"Så snart resultatet av detta förberedelsearbete redovisats lill utbildningsdepartementet avser jag att föreslå regeringen att fatta beslut om försöksverksamheten."

Får jag hårdra delta och fråga: Är det Britt Mogårds ambition och förhoppning alt försöksverksamhet med belygsfri intagning skall kunna påbörjas i varje fall fr. o. m. hösten 1979?

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Gymnasieulredningen har skrivit till regeringen och sagt sig tillstyrka SÖ:s förslag alt man skulle få tillfälle att gemensamt utreda denna fråga.

Det stod också i regeringens beslut. Nu tycker jag fakliskl att del är på tiden alt vi börjar diskutera vad det egentligen gäller.

Framställningen från Örebro har från början, enligt min mening vilseledande, rubricerats som Försöksverksamhet med belygsfri intagning lill gymnasieskolan. Jag sade redan i en lidigare debatt atl betygsfri intagning var bara en del i del hela och inte ens en del som fanns med bland de punkter som framställningen från Örebro län utmynnade i.

Jag tycker att Helge Hagberg innan han ställer en sådan här fråga borde ha underrättat sig om vad gymnasieutredningens nu aktuella framställning går ut på. Jag kan tala om alt rubriken på den framställningen är Försöksverksamhet med intagning i gymnasieskolan som grundar sig på elevernas fria val, m. m. Vidare anser gymnasieutredningen i sin framställning "att en

försöksverksamhet med inriktning på betygsfri intagning till gymnasieskolan i Örebro län 1981 bör startas. Man bör vänta med att ta ställning lill vilket urvalssyslem som eventuellt behöver tillämpas. När försöksverksamhet med utbyggd studie- och yrkesorientering och mer flexibel organisation för gymnasial utbildning har pågått en lid, bör del finnas större möjligheler atl bedöma behovet av urvalsregler. Frågan om eventuell dispens från nuvarande urvalsregler inför intagning lill gymnasieskolan i Örebro län bör därför las upp senare."

Kan vi inte börja diskutera det som är verkligt intressant i den här försöksverksamheten, nämligen den förstärkta studie- och yrkesorientering som man avser att starta i årskurs 7 och följa upp i årskurserna 8 och 9 och som möjligen kommer alt leda lill atl ungdomarna fördelar sig bättre över utbildningsplatserna i gymnasieskolan?

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om försöksverksamhet i Örebro län med betygsfri intagning till gymnasieskolan

HELGE HAGBERG (s):

Herr talman! Vad som är viktigt ärju om statsrådet Mogård är intresserad av aU vi fåren försöksverksamhet med betygsfri intagning. Lokalt finns den ambitionen - i varenda skolstyrelse i Örebro län, i alla gymnasieskolorna, i intagningsnämnderna och i länsskolnämnden. SÖ har också ställt sig positiv.

Som SÖ sade ärju delta med studie- och yrkesorientering någonling som vi redan har möjligheter att se vissa resultat av. Det viktiga nu är all försöket med betygsfri intagning kommer i gång i Örebro län. Det skulle också vara bra för det kommande försöket med betygsfri intagning i hela landel.

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! För det första har skolöverstyrelsen icke tillstyrkt Örebro läns framställning. För del andra angavs del i kommentarer till regeringens avslagsbeslut med anledning av Örebro läns framställning att regeringen ställde sig positiv till en sådan här försöksverksamhet, om gymnasieutredningen ansåg atl det låg i dess intresse.

Vi behandlar nu en framställning från gymnasieulredningen, och jag har läsl upp vad utredningen har sagt. Där är verkligen inte frågan om betygsfri intagning del väsentliga, utan där är det väsentliga de förslärkla SYO-insatserna.

Sedan vill jag också säga atl gymnsieutredningen räknar med alt del här projektet skall börja under budgetåret 1978/79och attjag kommerattgöra allt vad jag kan för alt detta projekt skall komma till stånd.

HELGE HAGBERG (s):

Herr lalman! I milt första inlägg hårdrog jag vad statsrådet sagl i sitt svar när jag undrade om det skulle uppfattas så att Britt Mogård kommeratt bifalla ansökan om atl få påbörja belygsfri intagning i Örebro län. Det är delta jag lycker är viktigt. Yrkesorientering osv. är också någol myckel vikligl, men SÖ säger ju atl den verksamheten pågår i vissa kommuner. Del finns alltså en ambition alt börja bygga ul denna verksamhet

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om vissa fackliga förhandlingar på skolområdet

Betygsfri intagning är ändock en myckel viktig princip, och därför tycker jag att man borde få svar på när den kan börja.

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr lalman! Projektet som har skissats i Örebro län innehåller många punkter. Jag har icke fatlat atl man där har prioriterat betygsfri intagning. Då tycker jag faktiskt atl man borde ha satt upp den punkten bland de sju åtta ansatserna som den framställningen handlar om.

Nu lalar jag alltså om alt regeringen har sagl nej lill delta. Regeringen kommer att ställa sig positiv om gymnasieutredningen finner att denna försöksverksamhet är intressant. Gymnasieutredningen har kommil med en framställning där man lägger viklen vid just dessa förstärka SYO-insatser och säger att man senare får ta ställning lill frågan om betygsfri intagning.

Om man studerar den här frågan och ser till vad syftet med projektet är lyckerjagdet är svårt atl förslå hur någon kan haka upp sig på en punkloch säga atl den är den viktigaste och alt jag alltså skall låta bli att ta hänsyn till vad en enhällig gymnasieutredning föreslår. Det är en ganska orimlig ståndpunkt.

HELGE HAGBERG (s):

Herr lalman! Statsrådet Britt Mogård har nog missuppfattat den framställning som gjordes en gång från intagningsnämnderna och länsskolnämnden i Örebro län. Den första all-satsen handlade om atl man skulle få starta verksamhet med betygsfri intagning.

I gymnasiesutredningens framställning finns ju ingenting negativt mot de alt-satser som formulerats i framslällningen från Örebro län. Jag hoppas därför att Britt Mogård verkligen uppfattar atl här finns både ambitionen och den politiska viljeinriktningen all påbörja detta försök snarast.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om vissa fackliga förhandlingar på skolområdet

Statsrådet BRITT MOGÅRD erhöll ordet för att besvara Lennan Bladhs(s) den 12 maj anmälda fråga, 1977/78:465, och anförde:

Herr talman! Lennart Bladh har frågat mig dels om i vilket skede förhandlingarna om arbetstids-, arbelsskyldighets- och medbestämmandeavtal på skolområdet befinner sig, dels om vilka effekter som kan väntas för SIA-reformen om avtal inte kan slutas i god tid före nästa läsårs början.

Samtliga de av Lennart Bladh nämnda förhandlingarna handhas av statens avialsverk på regeringens uppdrag. Någon mer ingående redogörelse för förhandlingsarbetets gång kan jag därför inte redovisa. Enligt vad jag emellertid inhämtat är arbetstidsförhandlingarna inne i etl myckel aktivt skede. Parallellt härmed pågår en genomgång av arbetsskyldighetsfrågorna i en parlssammansalt grupp. I avvaktan på alt förhandlingarna om ett

medbestämmandeavtal på den kommunala sektorn skall komma i gång pågår mellan statens avtalsverk och huvudorganisationerna förhandlingar i syfte att anpassa det statliga medbestämmandeavtalet till den del av skolväsendet som den statliga skoladminislralionen ulgör.

Från regeringens sida bedömer vi del som angelägel att snarast få till slånd ett arbetstidsavtal på skolområdet. Skulle elt arbetstidsavtal dröja, innebär det vissa svårigheter att praktiskt omsätta SIA, men ett arbetstidsavtal är ingalunda ell huvudvillkor för reformen. Såvitt nu kan bedömas bör dock en sådan försening inte behöva uppkomma.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om vissa fackliga förhandlingar på skolområdet

LENNART BLADH (s):

Herr talman! Jag ber atl få tacka skolministern för svarel.

Anledning lill att jag ställde min fråga var i första hand alt arbeislidsför-handlingarna, som alla känner till, dragit ut på liden utan att några konkreta resultat synts lill. Jag beklagar atl så blivit fallet och hade inte heller väntat mig att statsrådet här i dag skulle redovisa något annat läge i förhandlingarna.

Jag finner dock i svaret en liten ljusning i lägel, eftersom Britt Mogård klart ger uttryck för atl förhandlingarna handhas av statens avtalsverk på regeringens uppdrag. Del var välgörande alt höra att regeringen lar sitt ansvar för de långl utdragna förhandlingarna. Del gjorde emellertid inte Britt Mogård när hon uttalade sig vid LR:s kongress i början av månaden: "Men som ni vet har jag - och regeringen - inga möjligheter atl påverka förhandlingarna. De åligger för statens del avtalsverket."

Nu har alltså Britt Mogård ändrat uppfattning och säger alt avtalsverkel sköter förhandlingarna på regeringens uppdrag. Alltid ett framsteg närdet för skolområdet ansvariga statsrådet för sig själv har klargjort vilken organisation som gäller! Nu kanske vi kan få resultat också!

Den 2 december 1977 upplyste budgeiminisler Mundebo som svar på en fråga av Åke Gillström atl etl nytt bud hade överlämnats till personalorganisationerna. Detta uttalades naluriigtvis för alt ge intryck av regeringens handlingskraft på området. Men del visade sig alt budet inte var det minsta förankrat hos lärarna. Detta var för snart etl halvt år sedan. Nu säger Britt Mogård atl förhandlingarna är inne i ett myckel aktivt skede. Ja, det låter ungefär lika bra som när budgetminisiern lämnade sin upplysning. Skall vi vänta ännu ell halvår på all regeringen och dess förhandlande organ tar ytterligare etl sleg framåt?

Jag hoppas att de andra förhandlingarna inte kommer alt få samma föriopp vad gäller arbetstiderna.

Britt Mogård säger i svaret atl om elt arbetstidsavtal skulle dröja "innebär

det vissa svårigheier att praktiskt omsätta SIA ." Det var ju en

välformulerad fras, som kan innebära en hel del i fråga om genomförandel av den reform som av många upplevs som del mest angelägna på skolans område - inte minst av Britt Mogård själv, som i tisdagens inierpellationsdebatt här i kammaren med bestämdhet uttalade: "SIA-reformen är nu beslutad. Den införs den 1 juli i år!" Men Britt Mogård fortsatte och sade all

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om vissa fackliga förhandlingar på skolområdet

"ett arbetstidsavtal ingalunda är ett huvudvillkor för reformen".

Här tror jag att Britt Mogård helt undervärderar saklägel. Tror verkligen skolministern att lärare och skolledare kommer alt påbörja en reform, för vilken man upplever all nödvändiga avtal inte har slutits? I själva verket torde det vara så, att etl arbetstidsavtal aren förutsättning föratt få i gång den skolutveckling som ligger i reformen. Jag tror atl flertalet lärare och all annan personal i skolorna delar min uppfattning på denna punkt.

Britt Mogårds här redovisade uppfattning visar atl hon egentligen inte förstår kravet på ett arbetstidsavtal, ty i så fall hade svarel här i dag varit annoriunda.

Men eftersom skolministern tror all SIA-reformen kan påbörjas utan etl arbetstidsavtal, undrar jag vad som ligger bakom detta uttalande. Jag tror det skulle vara av stort värde om vi fick en redovisning av det här, och jag ber all få fråga Britt Mogård: Hur är det egenlligen? Vilka konkreta inslag av SIA-reformen kan påbörjas utan alt arbetstidsavtal har slutits?

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr lalman! SIA-reformen införs den I juli 1978. Del har riksdagen beslutat.

Jag har inte ändrat uppfattning om ansvarsfördelningen beträffande arbetstidsavtalet, men möjligen uttrycker jag mig inte alltid på samma sän.

Jag tycker med förlov sagl att anledningen till Lennart Bladhs fråga, mot bakgrund av del inlägg som han nu gjort, är skäligen svag.

LENNART BLADH (s):

Herr lalman! De besked som jag nu fick var heller inte någol svar.

Låt mig här påpeka alt regeringen kan genomföra i stort sen vilka administrativa reformer som helst utan atl det påverkar den verksamhet som administreras. Det är klart atl staten och kommunerna kan reglera sina mellanhavanden genom etl nytt statsbidragssystem, men del belyder inte atl skolarbetet ändras på något sätt. Statsbidragssystemet, Britt Mogård, leder inte till någon reform på skolans område.

Låt mig i detta sammanhang åter få erinra om vad Britt Mogård sade här i kammaren den 27 oktober rörande SI A-reformens fortsatta öden och äventyr. Hon sade: "Vad det handlar om är en långt mer djupgående förändring av skolans hela verksamhet; det handlar om en förändring av vardagen i den enskilda skolan, av samspelet mellan skolans ledning, skolans personal och eleverna, samspelet med hemmen och med det omgivande samhället." Jag håller med skolministern om att mycket finns med i denna process. Men kärnan i SIA-reformen är likväl atl de som har hand om arbetet i skolan får ett avtal. De avtalsslulande parterna har insett detta - alltså även regeringens förhandlande organ - och skrev i 1977 års avtal in följande: "Parterna ska sträva efter att föra arbelslidsförhandlingar för arbetstagare inom TFU-området i sådan takt alt förestående reformer på skolans område kan genomföras." Del är beklagligt att inte samma uppfattning förekommer i

svarel från Britt Mogård lill mig här i dag.

Om några månader börjar skolan och SIA-reformen skall sällas i gång. Tror Britt Mogård, som är ansvarig på skolans område, alt det kan genomföras någon SIA-reform utan all elt avtal har slutits? Är det en möjlig utveckling?

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Om Lennart Bladh i likhet med mig reste runt lill olika skolor i landet skulle han upptäcka att det har skett stora förändringar i arbetssättet och i arbetsmiljön i skolan redan nu, innan det nya statsbidraget har trätt i kraft. Jag vidhåller atl arbetstidsavtalet icke är elt huvudvillkor för SIA-reformen. Det var det inte i SIA-utredningen, del var del inte i SIA-propositionen och det är del inte heller nu. Men del är oerhört viktigt atl vi snarast möjligt får till stånd ett arbetstidsavtal ändå.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om vissa fackliga förhandlingar på skolområdet

LENNART BLADH (s):

Herr talman! Vi är överens om en punkt, och del är all elt avtal skall komma lill stånd, men vi är inte överens om när. Det är så här enkelt: Skolterminen är slut om tre veckor, sedan går man lill ferier. En del skolledare är kvar för att planera för nästa läsår. Även om vi hade slutit elt avtal i dag skulle man likväl inte hinna med all göra de förändringar som innebär att SIA-reformen kan genomföras. När Britt Mogård säger alt en försening inte kan uppkomma så är det hell felaktigt. Det vore skönt att få svar från skolministern: På vilket område kan man genomföra SIA-reformen med ett icke slutet avtal? Tror Britt Mogård att detta är möjligt?

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Som ansvarigt statsråd för skolfrågorna kan jag försäkra alt det jag säger inte är felakligt.

LENNART BLADH (s);

Herr lalman! Britt Mogård sade till mig: Om Lennart Bladh åkie runt och besökte skolorna och talade med lärarna skulle han finna en annan anda. Britt Mogård! Jag har myckel god kontakt med lärare och skolledare i detta land. Jag skall när sommaren är slut, när hösten har börjat och vi ses i denna sal igen be alt få slälla en ny fråga lill statsrådet. Den frågan kan ha två lydelser. Dels kan den formuleras: Hur upplever skolministern arbetstidsavtalet som har slutits? Dels kan frågan bli: När kommer elt avtal alt slutas? Jag hoppas, Britt Mogård, atl alternativ etl blir min fråga.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om koncession för ny kraftledning i Stockholms län

§ 9 Om koncession för ny kraftledning i Stockholms län

Statsrådet OLOF JOHANSSON erhöll ordet för atl besvara Stina Anderssons (c) den 2 maj anmälda fråga, 1977/78:445, och anförde:

Herr talman! Stina Andersson har - mol bakgrund av att statens vattenfallsverk sökt koncession fören ledning för 800 kV Odensala-Granlorp - frågat mig om jag anser atl frågan om en 800 kilovolts ledning fortfarande har aktualitet vad gäller den fortsatta handläggningen av frågan.

Frågan om byggande av ledningar för 800 kV spänning har aktualiserats av statens vattenfallsverk med anledning av alt det enligt verket föreligger ett behov atl förstärka elförsörjningen lill Stockholm. För att möta detta behov har vattenfallsverkel hos statens industriverk ansökt om tillstånd all få utföra bl. a. en ledning för 800 kV från Forsmark till Grantorp förbi Odensala.

Enligt vad jag fåll vela från industriverket är ärendet f n. föremål för remissbehandling. Sedan ärendel beretts färdigt har industriverket för avsikt atl överlämna del till industridepartementet för beslut i regeringen.

Ansökningarna prövas således i föreskriven formell ordning. Jag vill erinra om alt enligt ellagens bestämmelser får koncession ej meddelas med mindre anläggningen är behövlig och förenlig med en planmässig elektrifiering. Det får ankomma på regeringen att vid prövningen av ärendet bl. a. göra denna bedömning.

STINA ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag ber att fö tacka energiministern försvaret på min fråga. Jag gör inte detta bara därför att man skall så göra, utan jag vill tacka för det innehåll som svaret hade.

Denna 800 kV-ledning som skall gå från Forsmark till Hall utanför Södertälje kan man verkligen slälla sig frågande och undrande inför på många säll. Vad jag pekade på i milt svar är atl den är onödig. Jag vidhåller den uppfattningen, vilken statens vattenfallsverk inie synes dela av svarel alt döma. Sverige har mig veterligen inte tidigare haft någon ledning med sådana dimensioner som det här är fråga om. För att mata kraft i denna ledning skulle det enligt uppgift behövas fyra reaktorer. Så många reaktorer har vi inte i dag och kommer väl inte heller atl få i Forsmark.

Man frågar sig: Skall Stockholms län och kommun behöva så mycket elkraft i framliden och varför? Vilken koncentration skall vi i så fall få lill Stockholmsområdet på övriga landets bekostnad? Vore det, herr energiminister, inte vettigare alt försöka planera Stockholm och Stockholmsområdet efter dess förutsättningar, baserat på en folkmängd med en för framliden oförändrad andel av rikels befolkning?

Jag och flera med mig hade hoppats att de koncentrationsplaner som bredde ut sig på 1960-lalet och i början av 1970-talet skulle ha gett vika för en vettig planering av vår region.

Beträffande Vattenfalls begäran om koncession på sträckningen Odensa-la-Grantorp vill jag ställa ytterligare ett par frågor till energiminister Johansson: Vilka förutsättningar är nödvändiga fören sådant beslut? Vilka

markförhållanden kommer atl tas i anspråk?

Centerpartiet i Stockholms län har sagt nej lill en 800 kV-ledning. Naturligtvis beror delta på att vi säger nej till kärnkraften, men skulle en sådan ledning som Vattenfall nu begär koncession för beträffande sträckan Odensala-Granlorp komma lill stånd, så skulle detta medföra problem i naturvårdshänseende liksom när del gäller landskapsbilden. Ledningen skulle komma att gå genom jaktmarker för de utrotningshotade fågelarterna kungsörn, havsörn och pilgrimsfalk. Vidare skulle natur- och kulturlandskapet med gårdar och kyrkor kring Garnsviken slöras. Ledningen skulle också kunna fungera som mordredskap för fåglarna. Hjälstaviken och Garnsviken berörs av den sträckning som Vattenfalls koncession omfattar, och Hjälstaviken finns upplagen på den lisla som upprätials av Convention on Wetland, en konvention som kommit till för alt ge skydd åt sankmarker av internaiionell betydelse. Hjälstaviken är också fridlyst som naiurminne. De faktorer jag här berört är oerhört viktiga och angelägna och bör ur miljösynpunkt komma med i bilden när det gäller denna fråga.

Slutligen, herr talman, skulle jag vilja slälla ylleriigare en fråga lill energiministern: Varför är det så bråttom med detta ärende?

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om koncession för ny kraftledning i Stockholms län

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr lalman! Jag fick ytterligare etl par frågor, och jag skall försöka besvara dem kortfattat. Ställningstagandet i sak kan jag naturligtvis inte föregripa-det utgår jag ifrån att Stina Andersson accepterar - men det finns vissa principer som kan vara värda en kommentar i etl sådant omfattande ärende som detta.

Det är rikligt som påpekades av frågeställaren att 800 kV-ledningen aktualiserar tekniska problem, som i varje fall inte i samma omfattning uppkommer i samband med ledningar med lägre spänning. Exempelvis frågan om tryggheten i arbetsmiljön för dem som skall montera den här ledningen är i hög grad omdiskuterad och har särskilt uppmärksammats liksom de lelesiörningar som finns med i det här sammanhanget.

Enligt ellagen skall, somjag sade i mitt svar, en ledning av det här slaget vara behövlig och förenlig med en planmässig elektrifiering. När den aktuella ledningen föreslogs, baserades den helt naturligt på andra elprognoser än de som kan bli aktuella i dag med tanke på den utveckling som skett. Förutsättningarna har därvidlag förändrats, därom råder ingel som helst tvivel.

Jag har i dag inte tillgång till vad Stina Andersson efteriyste, nämligen beslutsunderlaget i botlen på ansökan när del gäller befolknings- och näringslivsulveckling i Slorstockholmsområdel. Del är emellertid självklart att man när det gäller den här ledningen i övrigt skall rätta sig efter de planer som finns. Detta är inte någol samhällsplaneringsinsirumenl som skall styra något annal, ulan det skall rälla sig efter vad som beslutats i annan ordning.

En viktig princip som i och för sig inte har berörts i frågan är all regeringen i avvaktan på koncessionsfrågans avgörande inie har föreslagit budgetmedel

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om koncession för ny kraftledning i Stockholms län

för denna ledningssträckning. Regeringen har helt enkelt inte ansett det försvarligt att föregripa ett koncessionsärende genom atl binda kapital i olika typer av materiel. Jag utgår också ifrån att inte heller det ansvariga affärsverket gör det, i detta fall lika lilel som när del gäller andra aktuella tunga koncessionsärenden och högspänningsledningar.

Beträffande frågan om huruvida det är särskilt brådskande med det här ärendet vill jag säga atl saken f. n. behandlas i industriverket. Enligt uppgift därifrån räknar man med alt hinna bli klar med ärendets slutbehandling under det här året.

STINA ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka energiminister Johansson för det verkligt kompletterande och upplysande svar som jag fick. Det framgick ju klart att elulvecklingen har förändrats sedan de första tankarna började ta form beträffande den här 800 kV-ledningen.

Vad jag oroar mig för är den koncentrationspolitik som trots allt kommer in i bilden när det gäller en så stor ledning inom Stockholms län. Jag tror atl energiministern hyser samma farhågor som jag om den koncentration som den här ledningen kan bidra till.

En av orsakerna till atl jag frågade om brådskan var att just del här problemel kom upp till behandling inom AB-landstingets regionplane- och näringslivsnämnd. Då avslogs centerpartiets begäran om i första hand en bordläggning. De åberopade då för kort handläggningslid. Men man upplystes om atl ärendet var brådskande, och det var därför jag ställde den här frågan lill energiministern.

Som sagl, jag ber all få tacka för det kompletterande svaret.

Statsrådet OLOF JOHANSSON;

Herr talman! Jag upprepar alt jag inte har sett den här ledningen som någol styrinstrument för samhällsutvecklingen utan som något som måste underordnas samhällsplaneringen i övrigt. Men det är viktigt alt konstatera vilka bindningar som sådana här ledningar innebär på grund av deras stora kapacitet. Dessutom rör del sig ju också om stora naturingrepp, som jag inte hann kommentera i milt förra inlägg. Jag skall inte göra del nu heller.

Men föran man skall vara medveten om slorieksord ningen kan jag nämna alt det i detta fall är fråga om ett krav på en byggnadsfri zon på 2 x 35,5 m, vilket naturligtvis inte gör det hela lätt i ett redan tätbefolkat område. Dessutom krävs det i den byggnadsfria zonen av säkerhetsskäl en skogsgala på 2 X 23 m. Detlaärettslorl ingrepp, som innebäratiman måsle se frågan ur en rad olika aspekter, innan man tar ställning. Inte minst måste man ta hänsyn till naturresurserna och naturingreppen.

STINA ANDERSSON (c):

Herr lalman! Jag är väl medveten om alt denna fråga är underordnad samhällsplaneringen i övrigt, men den är också en del av denna. Det är vidare mycket angeläget alt studera de miljöaspekter somjag tidigare var inne på, för

den händelse atl den aktuella ledningen skulle komma lill slånd. Del ärju Nr 145

stora markområden som då skulle komma alt tas i anspråk, och jag vill Torsdaeen den

framhålla att det är fråga om ett stort ingrepp i naturen. jg - jyg

Överläggningen var härmed slutad. q åtgärder mot

prisöverenskommelser rörande § 10 Om åtgärder mot prisöverenskommelser rörande returpapper returpapper

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER erhöll ordet föratt besvara Grethe Lundblads (s) den 2 maj anmälda ""råga, 1977/78:443, till jordbruksministern, och anförde:

Herr lalman! Grelhe Lundblad har frågat jordbruksministern om vilka ålgärder han tänker vidta med anledning av en rapport från statens pris- och kartellnämnd (SPK) om prisbildning och konkurrensförhållanden på retur-pappersmarknaden.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

I syfte alt främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivel gäller enligt lag förbud mol vissa arter av konkurrensbegränsningar. Det åligger vidare näringsfrihetsombudsmannen (NO) att ta upp lill behandling även andra former av konkurrensbegränsningar som kan bedömas ha skadlig verkan. Uppgiftsskyldigheten rörande pris- och konkurrensförhållanden är också en del av den konkurrensrätlsliga lagstiftningen. Det åligger SPK att föra ett s. k. kariellregister.

Handeln med returpapper regleras genom ell flertal överenskommelser mellan grupper av förbrukare av returpapper. Pris- och konkurrensmyndigheterna har genom olika åtgärder under de senasle åren uppmärksammat dessa förhållanden inom handeln med pappersavfall. SPK:s nyligen färdigställda undersökning av returpappersmarknadens struktur, effektivitet och konkurrensförhållanden är således ett led i myndigheternas fortlöpande bevakning av denna marknad. Denna utredning omfattar inte bara tidningspapper utan hela marknaden för återvinning av pappersavfall. I SPK:s kartellregister finns f n. fyra avtal som rör returpappersmarknaden registrerade. NO hemställde våren 1977 atl SPK inom ramen för den då pågående större branschutredningen skulle klarlägga om de likartade anbud som förekom vid en kommunal upphandling av tidningsinsamlingar var resultatet av överenskommelser mellan pappersbruken och de pappersinsamlande företagen. Enligt vad jag har erfarit överväger också f n. NO atl ta upp förhandlingar med bl. a. pappersbruken med anledning av SPK:s rapport.

Jag anser det i princip väsentligt från effektivitetssynpunkt att det finns en
stark konkurrens inom värt näringsliv. Återvinning av pappersavfall har den
speciella fördelen alt hushållningen med energi och råvaror kan förbättras
samtidigt som även belastningen på miljön minskar. I vad mån den sannolikt
mycket konjunkturkänsliga marknaden för relurpapper ulan visst bransch
samarbete kan ge upphov till prisfluktuationer, som på sikl skulle skada 29

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om åtgärder mot prisöverenskommelser rörande returpapper

elablering i branschen och därmed konkurrensen och insamlingsverksamheten, är svårl alt utan närmare studium bedöma. Del blir i första hand NO:s uppgift alt pröva ärendel enligt konkurrensbegränsningslagen. Del finns därför nu inte anledning till ingripanden från regeringens sida.

GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr tal man! I en marknadsekonomi är konkurrensbegränsning en mycket allvarlig företeelse. Det gäller kanske speciellt i detta ärende, som berör alla kommuner i Sverige. En konkurrensbegränsning i detta fall kommer att drabba kommunernas ekonomi och även vår önskan att få en ekologisk balans i utnytljandel av nalurresurserna. Därför kan den konkurrensbegränsning som i SPK:s rapport har lagls i dagen komma alt innebära att 1975 års lag om ökad återvinning bl. a. av hushållsavfall saboteras. Jag tyckte detta var så allvarliga perspektiv att jag ville ställa en fråga om del.

Del kanske kan förefalla som enbart en liten fråga, men det insamlades faktiskt redan 1976 490 000 ton papper för återvinning, varav 30 % var tidningspapper. Det är alltså fråga om stora mängder. Priset år 1976 per ton tidningspapper var 190 kr., och det innebär att kommunerna går miste om många miljoner kronor genom de avtal som pappersbrukens inköpsbolag träffat och som medför atl kommunerna inte alls skall få någon ersättning för relurpapper. Ett kommunalråd från Uppsala sade nyligen: Det är utomordentligt osannolikt atl kommunerna skall kunna nå upp till den målsättning som riksdagen har spikat och så snabbt som riksdagen har sagt. Faller det inte ' på något annat så faller del på alt de ekonomiska resurser som kommer atl slå lill kommunernas förfogande de närmaste åren kommer att bli alltför knappa.

Just i belysning av sådana uttalanden ter det sig mycket allvarligt när SPK nu har kunnat lägga fram på vilket sätt pappersbruken har begränsat kommunernas möjlighet att få ersättning för papperet.

Jag kan förslå att handelsministern hänvisade till NO, för naturligtvis kommer näringsfrihetsombudsmannen atl la upp detta ärende. Men jag tycker det skulle vara myckel bra om vi från riksdagens talarstol kunde få ell uttalande av ett statsråd alt han lar avstånd från den konkurrensbegränsning som har skett i detta fall.

Jag tycker inte alt man - som handelsministern gör - enbart kan säga att del från effektivitetssynpunkt är väsentligt med konkurrens. Jag tycker det värsta är all det från prissynpunkt är mycket allvarligt all kommunerna får ökade koslnader för sin hantering av hushållsavfallet. Det kommer mycket snabbt att påverka de kommunala taxorna och kommer alltså därigenom alt innebära ökade kostnader för alla hyresgäster och villaägare i Sverige.

Jag tror, som sagt, alt del skulle vara bra om handelsministern från riksdagens talarstol ville uttala att han ser mycket allvarligt på del här ådagalagda exemplet på konkurrensbegränsning och att han anser alt näringsfrihetsombudsmannen omedelbart och snabbt skall la iiu med detta ärende.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Jag tror atl jag från denna talarstol oftare än Grelhe Lundblad förfäktar konkurrensens betydelse för all man skall ha ett näringsliv som fungerar. Mol monopol, vare sig de är privata eller statliga! Men man skall då vara medveten om del faktiska förhållande som Grelhe Lundblad har frågat om. Jag vill understryka att samtidigt som det finns etl utomordentligt slort behov av konkurrens även iden här ifrågavarande branschen, kan man dock knappast göra sig lill anhängare a v något slags konspirationsleori,som Grelhe Lundblad gör, inte minst i motiveringen till sin fråga. SPK säger i sin utredning:

"SPK har inte funnit atl del skulle ha förekommit någon direkt överenskommelse mellan anbudsgivarna om att inte erbjuda något lill Stockholms kommun" - som är den kommun det gäller - "för rätlen alt samla in tidningspapper. Det enhetliga upplrädandei är resullaiet av rådande marknadssituation och etablerandet av en princip alt värdet av tidningspapper från hushållen är noll."

Förden som är sparsam i själen, som jag personligen är, känns det mycket påfrestande att se telefonkataloger och högar av lästa tidningar försvinna i soptunnor. Men samtidigt är jag medveten om atl det kostar resurser att samla in dessa grejor. Det går ål bensin lill de bilar som skall åka längs gatorna för att samla in buntarna och det behövs människor föratt sköta hanteringen. Det är sorleringsbesvär m. m. Man måsle ju i ett ekonomiskt länkande ta hänsyn även lill denna typ av kostnader. Det är det som leder fram till atl del samlas in myckel relurpapper av litet mer förädlat slag, papperavsfall i pappersanvändande branscher och överblivna tidningar från Pressbyrån. De sopor och del papper som kommer från hushållen är tyvärr väldigl utspridda och osorterade och drar därför höga koslnader att samla ihop. Det är detta som är bakgrunden till del läge som man kan konstalera, samtidigt som det dock, herr talman, pågår en kraftig investeringsverksamhet för att göra det mer lönande au samla ihop papper och använda returpapper även från hushåll.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om åtgärder mot prisöverenskommelser rörande returpapper

GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr talman! Jag vill här gärna säga all jag, trots atl jag hade kritiska synpunkter på svaret, ändå var tacksam för all få elt så pass utförligt och öppet svar. Men när handelsministern säger att han lycker alt det är bra med konkurrens men an han också i viss mån kan förstå vad som ligger bakom pappersbrukens agerande i delta fall, nämligen att de skulle ha så stora koslnader, vill jag anföra alt man måste förstå att detta är en speciell situation.

Kommunerna har skyldighet alt ta hand om pappersavfallet och avylira detta. Här har emellertid pappersboiagen bildat olika inköpsbolag, som i sitt samarbete 'är överens om - del vill jag ändå säga - all kommunerna inie skall få någon ersättning för reiurpapperei. Kommunerna befinner sig alliså i en oerhört klämd situation. Man har också skrivit till jordbruksministern och hemställt om befrielse från skyldigheten alt la hand om pappersavfallet eller

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Otn åtgärder mot prisöverenskom -melser rörande returpapper

att få bränna del, varigenom man skulle uppnå bättre ekonomi i insamlingsverksamheten. Jordbruksministern har i en skrivelse den 28 mars i år sagl alt han inte kan ge kommuner med förbränningsanläggning "generell befrielse från skyldighet all ordna pappersinsamling", men all han anser del önskvärt all insamlingsverksamheten ger "ett sådanl ekonomiskt resultat alt renhåll-ningskoslnaderna för den enskilde kunde nedbringas" och atl det ankommer på kommunerna att teckna långsiktiga leveransavtal med pappersbruken till priser som ger god kostnadstäckning.

Jag skulle vilja fråga handelsministern hur kommunerna skall kunna teckna sådana avtal som jordbruksministern avser när pappersbruken kommit överens om att inte ge någon ersättning för returpapper.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:

Enligt SPK:s utredning - och sådana utredningar som vem som helsl kan göra - kommer man fram lill atl i den rådande marknadssituationen i den här mycket deprimerade branschen, pappers- och cellulosaindustrin, är kostnaden föratt samla in avfallspapper i hushåll -lill skillnad från vad som gäller när avfallspapper insamlas från andra håll - så pass hög atl man inte kan få täckning för hela denna kostnad när niaii sedan skall avyttra relurpapperet. Del är det stora problemel, och det är samma problem också när det gäller atl samla in saker i största allmänhet, såsom skrotbilar som ligger och förstör vår natur och övrigt material som man gärna skulle vilja se återanvänt.

Det är inte på det viset alt pappersbruken av någon sorts konspirationslust har bestämt sig för atl inte vilja använda denna lönande tillgång, returpapper i hushåll, utan det är i stället så atl kostnaderna för insamlingsverksamheten är väldigl höga, och då kan man naluriigtvis inte tvinga pappersbruken all samla in det papperet. Vi är ju i den här kammaren från debatter i andra sammanhang väl medvetna om hur besväriigt läge induslrin har. Den går med stora förluster.

Jag vill också säga, herr talman, all man i en och annan kommun dock f n. är i färd med all inom ramen för nya investeringar och resurser som satsas på det här området möjliggöra en lönande insamlingav returpapper. Sålunda har t. ex. Nacka kommun nyligen slutit ell sådanl avtal, som innebär att kommunen, om jag minns rätt, får 27 kr. per lon. Del är dock, herr lalman, en mycket blygsam ersättning för den enskilda människan. Även om priset för relurpapper skulle vara 100 kr. per lon, skulle del bara betyda i genomsnitt 7 kr. för en familj för allt insamlat papper under ett helt år.

GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr talman! Jag tror säkert atl pappersbruken kan ha vissa ekonomiska svårigheter alt brottas med, men del är nästan rörande att höra handelsministern förklara deras stora ekonomiska svårigheter. Jag tycker att vi då också skall berätta lilel om kommunernas ekonomiska svårigheter när de skall ta hand om della papper, eftersom del inte råder någol tvivel om alt man på kommunall håll anser att det skulle bli billigare att bränna papperet. Men det får man alltså inte lov till. Eftersom riksdagen har sagt alt vi skall eftersträva

atl la vara på pappersavfallei och inte låta det hamna på soptipparna, befinner sig kommunerna i en svår situation. De skulle verkligen vilja få betalt för sitt papper. År 1976 var priset på della 190 kr. per lon, varför jag lycker det är otroligt att priset i dag skulle vara noll. Det har också visat sig - vilket framgår av SPK:s undersökning - att det fanns inköpsbolag som var beredda atl ge viss ersättning till kommunerna men efter kontakt med andra pappersbruk drog tillbaka sina anbud.

Jag hoppas - och detta skall bli min sista replik i frågan - att den undersökning som näringsfrihelsombudsmannen nu skall göra naluriigtvis först och främst lar hänsyn till de avtal som föreligger men sedan också tar hänsyn till det oerhört besvärliga läget för kommunerna, som inte har någon möjlighet att göra av med detta papper på annat säll, ulan är skyldiga alt anta de erbjudanden som kommer från de inköpsbolag som ägs av pappersbruken. Jag tror att man just i elt sådant fall måste se mycket allvarligt på detta slag av flagrant konkurrensbegränsning.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Om åtgärder mot prisöverenskommelser rörande returpapper

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Den fråga som Grelhe Lundblad lar upp beslår av två delar. Den ena är om det har förekommit någon otillbörlig konkurrensbegränsning. Den andra är hur man skall betrakta det förhållandet att det synes vara så dyrt alt samla in papper från hushållen alt kommunerna egentligen inte får någonting betalt om de gör detta.

Om det visar sig - vilket NO skall undersöka - alt det har förekommit otillbörlig konkurrensbegränsning ärjag den förste atl anse, eftersom jag är en stark anhängare av konkurrens, atl NO med all kraft skall driva den frågan.

Däremot harjag väldigt svårt alt ansluta mig till tanken atl man, om det skulle visa sig all det verkligen är förenat med de här höga kostnaderna att samla in papperet, på någol vis skulle tvinga pappersförbrukarna atl ändå betala 50 eller 100 kr. per ton. Det är faktiskt ett helt annat problem, Grelhe Lundblad.

Överläggningen var härmed slutad.

S 11 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1977/78:186 lill näringsulskotlel

,§ 12 Föredrogs men bordlades åter Socialutskottets betänkanden 1977/78:35 och 41-43 Trafikutskottets belänkande 1977/78:25 Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1977/78:36 och 37

3 Riksdagens protokoll 1977/78:145-146

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

§ 13 Befolkningsutvecklingen

Föredrogs socialutskotlets betänkande 1977/78:32 med anledning av motioner om befolkningsulvecklingen.

I detta betänkande behandlades motionerna

1976/77:473 av Tore Nilsson (m), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om utredning om progressivt familjestöd genom högre barnbidrag för varje tillkommande barn per familj,

1976/77:730av Ingrid Sundberg m. n.(m), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om tillsättandet av en befolkningskommission med uppgift atl dels följa utvecklingen på befolkningsområdel, dels medverka lill atl högre ulbildning och forskning på detta område kom till slånd,

1976/77:1098 av Bonnie Bernslröm (fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde en utredning om vilka ålgärder som borde vidtas för att människor ej skulle behöva avstå från atl ha barn på grund av brister i samhället,

1977/78:729 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såviu här var i fråga hemställts atl riksdagen beslutade alt hos regeringen begära en snabbutredning med uppgift atl framlägga förslag till åtgärder för att fdrbättra särskilt flerbarnsfamiljernas läge (yrkandet 1),

1977/78:1083 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) och Kari Leuchovius (m), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om vidtagande av ålgärder - i motionens anda - som kunde antas främja befolkningsulvecklingen i vårt land, samt

1977/78:1097 av Lisa Mattson m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde en utredning om orsakerna bakom de senasle årens kraftiga nedgång i födelsetalen.

Ulskollel hemslällde

alt riksdagen med anledning av motionerna 1976/77:473, 1976/77:730, 1976/77:1098, 1977/78:729 såviu här var i fråga, 1977/78:1083 och 1977/ 78:1097 som sin mening gav regeringen till känna vad ulskollel anfört.

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr lalman! Befolkningsutvecklingen i vårt land har inte uppvisat några särskilt dramatiska förändringar under de senaste årtiondena. Vi har haft en tillväxt på i genomsnitt 0,6 % under tiden mellan 1960 och 1975. Men under åren från 1975 och till 1977 har dock ökningen varit betydligt mindre: 0,4 % under 1975, 0,34 % under 1976 och 0,37 % under 1977.

Ser vi till födelsetalen blir bilden ännu mer ogynnsam. Födelseöverskottet har sjunkit markant och 1977 utgjorde del 0,09 %, vilket är den hittills lägsta siffran under hela 1900-talel.

Nu är låga födelsetal ingel speciellt för Sverige. Ett flertal av länderna i Europa uppvisar exakt samma mönster. I såväl Väst- som Östtyskland, Tjeckoslovakien och Holland har man i dag en naluriig befolkningsminsk-

nmg.

Samtidigt kan man iaktta en förändring i fruktsamhetsbilden. En ökning har inträn i åldrarna 15-24 år medan födslarna i åldern över 30 år har avtagit. Ett talande exempel är att under åren 1901-1905 var 30 % av mödrarna äldre än 35 år, medan motsvarande procenttal 1975 kunde noteras lill bara 3 96.

Vår befolkningsbild skulle i dag har sett helt annoriunda ut om inte invandringen lill Sverige hade varil så förhållandevis kraftig under tiden efter andra världskriget. Av den befolkningsökning på 1,75 miljoner som skett sedan den liden svarar invandrarna för 540 000.

Den svenska befolkningsbilden i dag påminner i mångl och myckel om den som rådde då Alva och Gunnar Myrdal på 1930-lalel slog larm med sin bok Kris i befolkningsfrågan.

Deras larmsignal ledde till alt vi då fick en rad familjepolitiska ålgärder insatta - åtgärder som uppenbarligen hade en positiv verkan på befolkningsulvecklingen.

Var och en vel all det kostar myckel pengar att ha barn och att barnfamiljerna lever på en lägre slandard än familjer utan barn.

Då var det naturiigt alt vi fick en befolkningskommission som gav svar på en rad frågor som man ställde sig om befolkningsnedgången och gav riktlinjer för del fortsalla utredningsarbetet.

Då saknade man i betydande grad kunskap om de åtgärder som behövde sättas in på exempelvis det familjepolitiska området och som sedan kunde förverkligas.

I dag är situationen annorlunda. Utskottet tror inte att det i första hand behövs en befolkningskommission för alt klara de utredningar och undersökningar som erfordras. En kommission skulle renl av kunna försena de åtgärder som annars skulle kunna vidtas och behöver vidtas.

Socialutskottet har tagit myckel seriöst på de molioner som lämnats i denna fråga. De socialdemokratiska ledamöterna i ulskollel föreslog att man borde ordna en hearing med landels främsta expertis på olika områden som befolkningsfrågan berör, och utskottet ställde sig i sin helhet bakom delta förslag.

Detta medförde alt vi i vårt betänkande kan redovisa ett stenografiskt protokoll på ungefär 60 sidor som redovisar experternas syn på frågan. Jag vill betona alt denna hearing jämte de remissvar som utskottet infordrade har gett oss betydligt vidgade perspektiv på frågan och alt vi fått ell underlag för bedömning av de åtgärder som kan behöva vidtas.

Om jag som hastigast skulle redovisa bara några av de synpunkter som hearingen gav kan jag sammanfalla dem så här:

Vi behöver mera stöd till forskning och högre utbildning i befolkningsfrågan. Det är angeläget atl den demografiska sidan härvidlag förstärks.

Vi kan behöva någol av etl permanent organ som i samarbete med planeringsmyndigheter och centrala ämbetsverk ser till att befolkningsaspekterna kommer in vid behandlingen av olika tänkta förslag.

Det finns en klar social motivering att inri kta reformer på familjer med flera barn.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

Familjepoliliken måste byggas ut. Barnomsorgen likaså.

Följderna av en minskad befolkningstillväxt på såväl kortare som längre lid blir utomordentligt allvariiga för samhällsutvecklingen. Della slås fasl bl. a. av Cari Johan Åberg och Allan Nordin i deras bok Befolkning och ekonomi.

I det längre perspektivet är det många problem som uppstår, om inte befolkningstillväxten uppehålls på vad man skulle kunna kalla en normal och naturlig nivå. Arbetskraftsresurserna kommer att vika, åldersfördelningen blir mera ogynnsam än i dag, de produktiva åldrarna kommeratt få bära ännu större ekonomiska bördor.

Delta är bara några av de konsekvenser som en vikande befolkningstillväxt obönhörligen kommer atl fö. Del finns självfallet också andra problem inrymda i befolkningsfrågan, som är något av en ödesfråga för ett land. Men jag vill betona alt det inte finns någon anledning för oss att gripas av något slags panik inför den situation som råder i dag. Den kan snabbi växla igen. Men vi måsle vara observanta inför vad som sker -den saken är uppenbar för utskottets ledamöter och jag hoppas också för hela riksdagen.

Ulskollel påpekar alt befolkningsutvecklingen i Sverige i mångt och mycket påminner om vad som sker i en rad andra industriländer. Nedgången har noterats oberoende av olikheter i politiska och sociala system. Ingen känner egentligen till varför den skett.

Utskottet understryker atl det är angeläget alt man för mera kunskap om vad del är för orsaker som ligger bakom den sjunkande nativiteten. Det är förvisso många komplicerade orsaker som ligger bakom denna situation.

Man skall emellertid ha klart för sig atl i dag kan familjerna för första gången i historien med olika hjälpmedel planera sin storlek. De moderna preventivmedlen utgör i dag det skydd som inte fanns tidigare. Ingen behöver i dag ha oönskade barn. Detta faktum har säkerl påverkal utvecklingen i viss grad.

Men självfallet finns del en rad andra orsaker till födelsenedgången, exempelvis kvinnans dubbelarbete i hem och förvärvsarbete och bl. a. svårigheier atl fö barnpassning. Hon har alltid haft den ansvarsfulla sysslan alt sköta hem och barn och skall numera också bidra lill familjens ekonomiska försörjning.

I motionerna från olika partier las upp olika förslag lill lösningar av befolkningsproblemen. Jag kan bara konstatera att det är många värdefulla uppslag som därvid framkommer.

Utskottet har berört dem i sin belänkande och redovisar de aspekter som kan läggas på frågan. Som jag lidigare konstaterat är det en rad åtgärder som erfordras, men först och sist måste vi få mera kunskaper om orsakerna till den vikande nativiteten.

Medan arbetet pågick i ulskollel med skrivningen av belänkandet och inför del väntade resultatet av utskottets behandling av ärendet tog socialministern upp frågan och beslöt om en statistisk undersökning för alt försöka få fram orsakerna till den vikande befolkningsulvecklingen. Det är bra alt socialministern varil lyhörd för signalerna från utskottet, men det får naluriigtvis inte

stanna vid detta.

Därför begär ulskollel att regeringen ägnar stor uppmärksamhet åt befolkningsutvecklingen i vårt land:

att man om möjligt redan nästa sommar skall ha den statistiska undersökningen klar och

att flerbarnsfamiljernas ekonomiska och prakliska problem med barnomsorgen ägnas särskild uppmärksamhet. - Det gäller självfallet även övriga barnfamiljer, eftersom ekonomin uppenbarligen är en markant orsak till alt många familjer inte skaffar sig fler barn. Vidare önskar utskottet:

att de positiva resultat med information och upplysningsverksamhet som Gollandsprojektet visar skall medföra att man använder samma metoder i andra delar av landel,

atl ökal stöd ges åt befolkningsläran - den demografiska forskningen - och utbildningen på detta område.

Herr talman! De finns självfallet många synpunkter ytterligare att lägga på denna fråga, och givelvis kommer en mängd förslag alt uikrislallisera sig så småningom. Befolkningsfrågan har många aspekter men den inbjuder inte till partipolitiska spekulationer. Därför ärjag som ordförande i socialutskottet glad över att ulskollel har kunnat uppnå enighet i denna viktiga fråga.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall lill ulskottels enhälliga förslag.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

GABRIEL ROMANUS (fp):

Herr talman! Vad är anledningen till alt riksdagen i dag diskuterar befolkningsfrågan? Den kan enkelt sammanfattas med etl par siffror: 1977 föddes bara 96 000 barn i Sverige mot 110 000 är 1970. Eller, ännu mer brutalt formulerat: Den föräldrageneration som består av ungefar 120 000 individer per årgång producerar mindre än 100 000 barn per år.

Det här är ingen ny utveckling. De svenska fruklsamhelstalen har varil nedåtgående sedan 1964. Vad är det som gör att det inte har uppmärksammats förut, som gör atl diskussionen nu i riksdagen och massmedia fortfarande har någol yrvaket över sig, att den vanliga formeringen efter parlilinjer ännu inte är alltför märkbar?

Det är svårt att veta. Jag tror all en väsentlig orsak är att de flesta svenskar är medvetna om atl befolkningsproblemel för jorden som helhet är överbefolkning, inte minskande födelsetal. Del lar emot lilel alt intressera sig för befolkningsminskning i Sverige när befolkningsexplosionen i delar av den faltiga världen är etl så gigantiskt problem, som också Sverige har engagerat sig för att hjälpa till att lösa. Det verkar litet inskränkt egoistiskl, något av ett välfärdsproblem, atl då bekymra sig över vår vikande fruktsamhet. Del lar emot att uppmana svenskar alt föda fler barn när man önskar atl u-ländernas människor skall föda färre.

Men förra årel och i år har ändå väckis en rad motioner här i riksdagen, från de flesta partierna, som lar den vikande befolkningsutvecklingen till utgångspunkt för allvarliga krav pä åtgärdersom syftar lill alt få en ändring till stånd.

Del finns skäl att vara lacksam mol motionärerna för att de har fäst

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

uppmärksamheten på de här tendenserna och givit riksdagen anledning till en grundlig genomgång av området. Särskilt tänker jag då på motionen av Ingrid Sundberg m. fi. till förra årets riksmöte, som gav myckel atl tänka på - även för oss som inte delar alla åsikterna i den motionen.

Socialutskottet ordnade, som Göran Karlsson har berällal, med anledning av motionerna en grundlig utfrågning. Undet två dagar samlade vi den främsta expertis på området som vi kunde få tag i. Våra överiäggningar har redovisats ovanligt utföriigt - praktiskt laget ord för ord - i en bilaga till utskottets belänkande. Del var mycket stimulerande och lärorika dagar- vi hoppas naturligtvis atl det också skall vara givande läsning för dem som inte hade tillfälle att vara med.

En parantes: Delta är ännu ett exempel på hur värdefullt det vore om man genomförde folkpartiets gamla förslag om offentliga utfrågningar i utskotten. Om massmedierna hade kunnat följa de här två dagarna, hade del kunnat ge snabb, direkt och personligt färgad information. Men vi har som sagl försökt avhjälpa bristen på offentlighet denna gång genom all ge ul samlalel i tryck.

Herr talman! Lål mig ur del digra maierialel i förslå hand dra fram ell-antal grundläggande frågor som ställdes och belystes - en del kanske tycker de är naiva, men jag tror det är frågor som många ställer eftersom området är nytt för dem, liksom det var för oss i ulskollel när vi började behandla molionerna.

Först den fråga som ligger bakom många människors tvekan alt ge sig in i befolkningsdeballen: Är de vikande befolkningstalen någol problem?

Den frågan har belysts ingående av två författare, Carl Johan Åberg och Allan Nordin, av vilka i varje fall den ene är en ledande socialdemokratisk ekonom, i skriften Befolkning och ekonomi, som redovisades av Carl Johan Åberg inför utskottet. De diskuterar tre tänkbara alternativ för den framlida befolkningsulvecklingen, som bygger på statistiska centralbyråns beräkningar. Jag citerar ur författarnas sammanfattning:

"Trots att skillnaderna mellan de tre olika alternativen inte på 50 års sikt framslår som alarmerande stora har vi ändå kommit till den bestämda slutsatsen att både låg- och mellanalternativet skulle leda till en icke önskad utveckling av vårt samhälle och vår ekonomi. Särskilt lågallernalivel skulle kunna medföra risker för en allmän stagnation av vår samhällsutveckling. Spänningarna mellan olika folkgrupper och kraven på en alltmer restriktiv ekonomisk polilik visavi de förvärvsarbetande grupperna skulle i della fall så småningom kunna bli alll större och skulle kunna leda till att ulvecklingen fördes in på banor som inte står i överensstämmelse med i varje fall vår uppfattning om hur del svenska samhället bör utveckla sig. Skall vi kunna fortsätta att bygga ut välfärdssamhället och skapa trygghet åt alla är det viktigt att inte befolkningsutvecklingen skapar så stora problem all elt förverkligande av dessa övergripande mål försvåras. Det är till en del sådana skäl som ligger bakom vår uppfattning all den svenska befolkningspolitiken nu bör inriktas på att skapa betingelser för atl uppnå åtminstone en stationär befolkning, dvs. förverkliga vårt högallernativ."

Med en slalionär befolkning menar förfallarna en som varken ökar eller minskar.

Man kan alliså lillägga atl även vår förmåga all lämna ett bidrag till utvecklingen i den fattiga världen är beroende av atl utvecklingen i vårt eget land går vidare utan allvariiga störningar.

Befolkningsutvecklingen, som den kan bli enligt ell par länkbara linjer, är alltså oroande i sig själv. Den kan leda lill svåra problem. Dessutom är den oroande från en annan utgångspunkt, nämligen som ett tecken på att något är i olag redan nu i vårt samhälle. En befolkning som inte kan leva vidare ulan som minskar, fungerar inte bra. Det är något fel i ett samhälle som inte kan erbjuda sådana levnadsvillkor att människor föder de barn som de skulle vilja ha. Det är viktigt alt la reda på vilka de brister är, som ligger bakom de minskade födelsetalen.

Den första viktiga slutsatsen som vi kunde dra av vår utfrågning var alltså alt man inte behöver skämmas föratt intressera sig för, och vara oroad av, den svenska befolkningsutvecklingen.

Den andra frågan var: Vad beror nedgången i födelsetalen på?

Här lämnades under vår utfrågning en mängd förslag till förklaringar, men jag tror ändå den mest rättvisande sammanfattningen är: Det vet vi inte i dag. Ingen av de många experter på olika områden som ulskollel hade inbjudit kunde ge etl bestämt besked om orsaken eller orsakerna till atl det föds så få barn i Sverige nu.

Del gör attjag för min del inte vill delta i några tvärsäkra uttalanden om att orsaken självklart är att del är så dyrt att ha barn, alt det inte finns barnomsorg, att man inte orkar med både heltidsarbete utanför hemmet och barn eller att man är orolig för utvecklingen i väriden. Sådana problem ligger säkert bakom beslutet att inte ha barn eller att inte ha flera barn i många familjer. Men av detta följer inte att de kan användas som förklaring till den kraftiga nedgången i fruktsamhet sedan mitten av 1960-talet i Sverige.

Frågeställningen blir inte lättare av att man kan konstalera all en liknande ulveckling har ägl rum i en mängd andra länder med förhållanden som i väsentliga avseenden är annoriunda än i Sverige. Inte heller blir det lättare av att man inom Sverige kan se stora skillnader mellan befolkningsutvecklingen i en del av landel och i en annan del av landet, som inte särskilt lätt låter förklara sig med sådana här självklara synpunkter som jag nyss nämnde.

Den slutsals som utskottet har dragit av utfrågningen är: Eftersom vi inte vet vad ulvecklingen beror på är del vikligl att vi lar reda på det. Vi har med tillfredsställelse kunnat notera atl regeringen tänker göra en bred undersökning av orsakerna till befolkningsutvecklingen, bl. a. genom alt fråga människorna om hur många barn de länker sig och orsaken lill att det verkliga antalet blir etl annat. Vi stryker också under atl vi gärna ser all resultatet från den här undersökningen redovisas så snabbt som möjligt. Naturligtvis bör man även försöka analysera vad skillnaderna i födelsetal mellan olika delar av landet kan bero på.

De nya preventivmedlen och den ökade möjligheten till abort dras ofta in i diskussionen om befolkningsulvecklingen. Del är naluriigtvis motiverat.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

Inte så alt lösningen på befolkningsfrågan skulle ligga i all man genom atl försvåra familjeplanering eller abort skulle öka antalet barn som inte är önskade av föräldrarna. Del kan naluriigtvis inte komma i fråga. Det är självklart. Del nya är alt man nu mer än tidigare kan utgå från all de barn som föds är planerade eller i varje fall önskade.

Del betyder, som utskottet påpekar, att orsakerna lill den minskade fruktsamheten inte behöver vara särskilt nya eller speciella för vår lid. De kanske har funnils tidigare men slår igenom kraftigare nu, eftersom människor i större utsträckning kan kontrollera barnantalet.

En tanke som ligger under när man tvekar atl engagera sig för ökade födelsetal i Sverige är atl våra problem skulle kunna lösas genom ökad invandring. Man kan ju lätt se atl utan den invandring som har varil skulle vi inte ens ha haft den måttliga befolkningsökning som vi hittills haft. Nu frågade vi experterna om den framtida ulveckling, som ligger i de lägsta alternativen, kan mötas med ökad invandring. Vi fick klara besked, bl. a. av invandrarverkets chef Kjell Öberg, om alt detta inte är möjligt eller rimligt. Det är myckel svårt alt rätta till en felaktig åldersfördelning genorrt invandring. Även om vi skulle gå in för att bara låta sådana människor invandra som befinner sig i de från vår synpunkt "rätta" åldrarna, så skulle del fordra en mycket kraftigt ökad invandring. Det skulle dessutom betyda påfrestningar för de länder som fick släppa till sin aktiva och ofta välutbildade arbetskraft. Till della kommer att vi har stora problem att ta hand om en invandring redan av den omfattning som vi hittills har haft på ett rikligl sätt. Vi borde satsa resurser på atl bättre lösa invandrarnas problem och ge dem en bra start i del svenska samhället, innan vi planerar for en ökning motiverad av den svenska befolkningsulvecklingen.

Slutligen, som svar på den här frågan: Om orsakerna till vikande födelsetal ligger i brister i det svenska samhället, då bör vi väl koncentrera vår uppmärksamhet på atl lösa dessa brister? Inte gör vi det genom alt vi ersätter de barn som svenskarna inte vill föda med invandring.

Vilka åtgärder skall vi då vidta för att motverka den nuvarande ulvecklingen? Ja, viktiga delar av svarel på den frågan vel vi inte i dag -del hoppas vi kommer fram genom de undersökningar som planeras. Men del betyder naluriigtvis inte att vi skall sitta med armarna i kors och vänta. Det finns en rad väl motiverade åtgärder för att göra det svenska samhället barnvänligi som redan pågår eller förbereds. De bör naluriigtvis fortsätta, oavsett om de kan ges en befolkningspolitisk motivering eller inte. Del mesta inom familjepolitiken kom upp under utskottets utfrågning och var välkänt för alla som deltog men för den skull inte mindre viktigt.

Vi behöver i dag knappast föra en allmän familjepolitisk debatt. Därför skall jag bara nämna dessa ålgärder punktvis.

En barnvänligare miljö måsle skapas. Det gäller både planering av nya bostadsområden och förbällringar av gamla.

Barnomsorgen måsle byggas ut så all alla som vill ha en plats på daghem eller fritidshem kan få en.

Föräldrarna måste få möjlighel till kortare arbetstid så atl de orkar med

både yrkesarbete och all ägna sig åt sina barn. Här har på den nuvarande regeringens förslag tagits viktiga sleg, dels genom den lag som riksdagen antog för någon vecka sedan och som ger rätt lill kortare arbetstid för föräldrar med barn under åtta år, dels genom den utbyggnad av föräldraförsäkringen som har påbörjats.

Barnfamiljernas ekonomiska situation måste underiältas. Fortfarande lever de som barbarn under väsentligt knappare omständigheter. De har mer ont om pengar än andra. Det gäller naturligtvis särskilt familjer med flera barn.

Föräldrarna måste äntligen få en utbildning så alt de känner sig mindre osäkra inför alla de påfrestningar och svårigheier som del innebär atl ha barn -vid sidan av de odiskutabla glädjeämnena. Här har nu kommit fram ell förslag lill ell förslå sleg i en bred reform. Jag hoppas verkligen atl det kommer alt finnas utrymme för den snart.

Del här är krav som länge har förekommit i den politiska debatten och som både folkpartiet och andra partier har arbetat för. En nyhet har utskottet i alla fall kunna peka på, nämligen betydelsen av information, utbildning och rådgivning om planerat föräldraskap. Vi tar upp de positiva erfarenheterna av socialstyrelsens Gotlandsprojekl. Del kanske förvånar någon. Atl rådgivning om preventivmedel leder till minskal antal aborter är givetvis glädjande, liksom all graviditeterna inträffar någol senare än i tonåren. Men hur kan denna rådgivning ha någon positiv betydelse för födelsetalen? Kan den öka antalet födda barn? Ja, säg det.

Man har i alla fall mot slutet av försöket kunnat märka en viss ökning av antalet födslar- 10 % uppgång 1977, och den kom till stor del i åldrarna över 20 år. Delta kanske kan vara en fördröjd effekt av atl man lidigare har skjutit upp barnafödandel. Men man vill gärna hoppas atl en sådan intensiv samlevnadskampanj som den på Gotland också har hjälpt människor mer allmänt atl klara av sina samlevnadsproblem samt givit dem en mer förtröstansfull inställning lill det som har med samliv, familj och barn att göra. Om det är en del av förklaringen, är del ylleriigare ett skäl för alt gå vidare med den här verksamheten till andra län och se om samma gynnsamma effekter kan uppnås där. Utskottet säger att en sådan utvidgning är motiverad. Vi utgår från all regeringen lar intryck av detta, om riksdagen ger lill känna vad ulskollel föreslår.

1 utskottet diskuterades också den svåra frågan om Sverige skall ha någon befolkningspolitisk målsällning och vilken den i så fall skall vara. Vi kom denna gång knappast fram till någol färdigt svar på den frågan, i varje fall inte i form av några procenttal eller riktpunkter.

Kanske kan man säga alt massmedia trots della har uppfattat ulskollel som om vi hade en sådan målsällning, vilkei bl. a. illuslreras av den teckning av Poul Ströyer i Dagens Nyheter som jag visar på TV-skärmen. Där säger barnmorskan när hon kommer med trillingarna: "Jaha, så ärer kvot uppfylld, herr Olsson." Den teckningen förargar säkert en och annan blivande mamma och pappa. Inte nog med alt socialstyrelsen vill all man skall äla 6-8 skivor bröd; nu vill dessutom socialutskottet att varje familj skall skaffa sig tre

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

barn.

Så har vi naluriigtvis varken sagt eller menat. Vi har utgått från statistiska centralbyråns prognos. Enligt denna kommer antalet kvinnor som föder barn inte att minska. Däremot kanske varje kvinna föder färre barn. Den första trevande undersökning som har gjorts angående människors önskemål om antalet barn och som redovisades vid vår utfrågning tyder på att hälften tänker sig att ha två barn och hälften att ha tre barn. Men tankarna på tre barn förverkligas inte. Om detta är grunden till minskningen av födelsetalen, borde man ordna samhället så, atl de som vill ha tre barn också förverkligar denna önskan. Det har varit vår tanke. Och vi har lagt till den iakttagelsen att tredje barnet tycks vara planerat i hög grad. Om delta håller, borde det vara möjligt att ålgärder närdet gäller de tänkbara trebarnsfamiljerna- naturligtvis även de som vill ha fler än ire barn - också får verklig effekt på födelsetalen. Längre än så anser vi inte atl man kan gå i slutsatser på det bräckliga material som vi i dag har.

Såsom ett befolkningspolitiskl mål, som jag tror att alla kan vara överens om, skulle alltså kunna sättas: Människorna skall inte på grund av brister i samhället behöva avstå från atl sätta så många barn till världen som de i dag önskar sig.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

ULLA TILLÄNDER (c):

Herr lalman! Befolkningsfrågan har plötsligt blivit ett brännande problem. Den uppmärksamhet som sedan en tid ägnats frågan bär vittne om det - nu senast den omtalade hearingen som socialutskottet anordnade med framstående företrädare för den forskning som på olika sätt sysselsätter sig med problemen kring demografin och angränsande frågor. Att frågan relativt plötsligt gjort sig påmind och påkallat intresse, inte bara från dem som professionellt umgås med dessa frågor utan också från beslutsfattare på olika nivåer, hänger samman med alt varningssignaler avgivits när det gäller den utveckling som kan mätas och beläggas i otvetydiga siffror.

Det är kanske att ta i att tala om kris i befolkningsfrågan - boktiteln från 1934, som Göran Karlsson också nämnde, dyker lätt upp i minnet och på tungan, även om situationen då och nu i fiera avseenden är helt olika - men ändå är det angeläget alt rätta åtgärder och beslut vidtas snart. Det är nämligen så som Erland Hofslen påpekade, atl vad som sker på befolkningsområdel sker långsamt men med obönhörlig kraft. Det betyder att en kris, om den skulle bli verkligt akut, har haft lång tidsinställning, den har länge varit på väg.

Därför gäller det alt upptäcka, diagnostisera, den i tid, ju förr dess bättre. Del paradoxala är alltså att del blir kris i befolkningsfrågan om man inte långt på förhand upptäcker en kommande kris. Ett av verktygen för en sådan nödvändig kontinuerlig bevakning av vad som händer har uppenbarligen varit otillräckligt. Att befolkningsaspekterna -en väsentlig del av hela landets planering för framtiden med direkta konsekvenser för arbetskraftens storiek, anlalet åldringar under en överblickbar period, behovet av lärarkrafter osv. -

blir genomlysta och föremål för ständig uppmärksamhet måste vara en fråga av högsta vikt för de centrala myndigheterna.

Del är från forskningen som varningssignalerna först har avgivits, men samtidigt som den demografiska forskningen sålunda dokumenterar sin nytta och nödvändighet måsle man konstatera den svaga slällning som den fakliskt har vid universiteten t. ex. Del är kanske svårl atl länka sig någol område där sambandet mellan lilldelade forskningsanslag och resulial av forskning som skulle komma samhället till godo skulle vara mer påtagligt. Ulskollel underslryker också behovet av sådan forskning.

Det material som SCB producerar skall ju också både analyseras och tolkas, och del är bra atl den undersökning som socialdepartementet nu tar initiativet till blir av. Att det är den statistiska uppsamlingen av material och den metodiska bearbetningen av detta material med direkta kontakter och återverkningar på planeringen inom statens centrala organ som utgör den första försvarskedjan gentemot obehagliga överraskningar på befolkningslärans fäll är tydligt.

Vår situation i dag kan belysas med några siffror vad gäller födelsetalen. En del är redan nämnda. Varje kvinna skulle behöva föda 2,1 barn för atl en generation skall kunna, som det heter, reproducera sig själv. Kvinnor födda under 1930-talel uppnådde del talet. För 1940- och 1950-ialens kvinnogeneration beräknas anlalel stanna vid 1,6-1,8 barn per kvinna, men det kan kanske myckel väl enligt Eriand Hofslen stanna vid 1,5. Om normen för normalfamiljen är atl ha två barn, så blir födelsetalet per kvinna betydligt lägre, och reproduktionen uppnås inte. Redan dessa i och för sig enkla tal är talande nog - de medför rent matematiskt konsekvenser för t. ex. anlalel åldringar, som kommer all öka i förhållande till antalet unga och anlalet yrkesverksamma. Försörjningsbördan för denna sista grupp som bär upp produktionen ökar då i samma grad.

Jag vill i det här sammanhanget något beröra en kanske nära till hands liggande lanke som man ofta stöter på och som också Gabriel Romanus var inne på. Man säger: Om nu det svenska befolkningstalet sjunker, så kunde väl en kompensation ske genom en ökad invandring.

Utan atl i detalj gå in på elt bemötande tror jag att alla numera inser alt den tanken inte bara är för enkel, utan också för lättvindig för att bli lagen på allvar.

Lål mig bara erinra om atl när vi öppnar gränserna för invandrare ärdet inte bara fråga om en kvantitativ åigärd, ulan det ställer också kvalitativa krav på mottagarlandet. Det som döljer sig bakom siffrorna har också en djupt mänsklig sida.

Vi blir ju mer och mer varse atl del inte är så enkelt som all importera arbetskraft. Del är också för den enskilde fråga om elt uppbrott från en miljö och ett inplanterande i en annan och helt annorlunda miljö - båda sakerna smärtsamma processer som tar sin tid och som kräver förståelse, tålamod och insikt från omgivningens sida.

Vi iklär oss alltså stora förpliktelser, och det måste man också ta med i beräkningen.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Bejölkningsut vecklingen

F. ö. är det redan nu så att en växande del av antalet födda är barn till invandrare, vilkas fruktsamhet är större än den inhemska svenska befolkningens.

Nej, utgångspunkten måste ändå vara att en svensk befolkning måsle kunna forlbestå och ha en framtid i del här landel. Jag vill skynda mig all tillägga alt det här icke är fråga om någon nationalismens höga visa, inte heller en s. k. pronalalistisk molivering. Det är inte fråga om en fortsatt folkökning.

Jag tror emellertid att det är väsentligt också för oss svenskar atl vi, liksom vi oförbehållsamt tillerkänner alla andra folk samma rätt, kan hysa den tilltron inför framtiden att vi inte tillhör en avtynande och utdöende gren på det mänskliga trädet.

Det finns annars myckel i tiden, när man blickar ut över världen, som kan hota livslågan, förta oss tron på en framlid. Det är skillnad på om man som livsstämning har en förlamande brist på tilltro - efter oss syndafloden - eller om grundinställningen bärs upp av en frisk tilltro lill framtiden. Atl sälla barn till väriden och fö se dem växa upp är på sätt och vis livels kvintessens. För den enskilde belyder del en inteckning i framtiden, en borgensförbindelse med framliden, ett ansvarstagande för framtiden, en satsning på framtiden, ett tecken på en framtid.

Befolkningsslatislikens siffror är inte kalla, för det är delta del handlar om.

När man tar del av befolkningsstatistiken och den alarmerande nedgången i barnafödandel ställer man sig helt naturiigt frågan varpå nedgången beror. Att svaret är sammansatt är uppenbart, och alt alla större samhällsfrågor berör och på ett eller annat sätt påverkar människors vilja och önskan atl sätta barn lill världen är ingel att förvåna sig över. En sådan negaliv påverkande faktor behöver man inte Iveka om: all antalet barn inverkar myckel kraftigt på föräldrarnas ekonomi. Atl etl barn alltså betyder en kraftig standardsänkning och att två och tre barn innebären mycket stark belastning på standarden är grundfakla. Alla som själva har barn känner ju till hur mycket som krävs. Det kan vara kläder, sportartiklar, en och annan resa. Inget av detta kan man avfärda med att det är prylar som man kan avstå ifrån, för det är sådant som praktiskt taget alla har.

Erland Hofslen påpekar atl för en trebarnsfamilj, där båda föräldrarna förvärvsarbetar och har normal inkomst och barnen är på daghem, ter sig situationen ogörlig med tanke på konsumlionsstandard, arbetsbelaslning och barnkoslnader. Alt människor tänker sig för innan de skaffar sig tre barn är naturligt. Men likväl är det onaturiigl atl så många föräldrar inte vågar ta det stegel, fastän de anser att tre barn skulle vara det ideala. Delta är egentligen elt ämne för djup eftertanke, alt en trebarnsfamilj numera för många är en ekonomisk omöjlighet, trots atl båda föräldrarna arbetar, trots atl man egentligen skulle vilja ha tre barn och trots att samhället skulle behöva ett sådant födelsetal. F. n. ärdet bara 17 % av alla barn som är iredje barnet i en familj, och del är en för låg siffra. Samhället motverkar här sina egna vitala intressen. Det har helt enkelt kommit i strid med sig självt.

Om man tar fasta på dessa handgripliga ekonomiska förhållanden måste reformer avsedda att förbättra födelsetalen innebära ett mycket kraftigt ekonomiskt stöd till barnfamiljer. Givetvis kan det aldrig någonsin bli fråga om hel kostnadstäckning som kompenserar hela den ekonomiska bördan av ell barn eller ytterligare elt eller ytterligare etl. Barn kan ju tack och lov aldrig helt värderas i pengar.

Vad jag hittills har uppehållit mig vid har berört befolkningsslatisliken och de slutsatser som kan dras av den. Det är siffror och konsekvenser av siffror. Dit hör också del som rör barnfamiljernas ekonomi. Det ligger då nära till hands att stanna vid atl utifrån dessa premisser dra slutsatser om vilka ålgärder som bör vidtas på skilda politiska fäll. Jag kan nämna höjning av barnbidrag och hyresbidrag, hjälp med vård och tillsyn, fler daghem, bättre arbetsförhållanden, ändrade sjukkasseregler, längre ledighet i samband med barnafödande etc. Del är etl slort och omfattande reformpakel. Men ändå måste man ställa frågan: Skulle detta, hell genomfört, räcka? Och är inte allt della exempel från del dagspolitiska fält som vi rör oss på och där reformverksamheten har varit intensiv sedan lång lid? Är del inte med andra ord som all fästa nya klutar på en gammal mantel? Föreligger det elt mer grundläggande fel i samhällskonstruklionen, någol som vi inte så lätt kommer ål, men som man dunkelt kan ana?

En beskrivning av samhället som inte tar sin utgångspunkt i konkreta och exakta siffror, som befolkningsstatistiken ger, kanske ger en bild som ar mer förvirrande och mångdimensionell och samtidigt mer djuplodande. Såväl Rita Liljeströms som Kajsa Ekholms, Kajsa Sundströms och Annika Baudes inlägg under hearingen var exempel på det.

I diskussionen om födelseminskningen finns del anledning att känna villrådighet. Ell uttryck för denna villrådighet kan formuleras så som Kajsa Ekholm gjorde. Hon tillbakavisar förklaringen alt bristen på daghemsplalser skulle vara den viktigaste orsaken lill födelseminskningen. Hon säger så här-del återfinns på s.B 45 i belänkandel: "Även om del fanns flerdaghem kan jag inte förslå varför kvinnor skulle börja föda barn, placera dem på daghemmen och gå till sill arbele. Problemet kvarstår: man har en separation mellan sitt sociala liv och sina barn,"

Även om man alltså svävar i ovisshet om de djupaste orsakerna lill situationen i befolkningsfrågan får inte den ovissheten dölja vad man faktiskt vel -eller i varje fall vad man med stor sannolikhel kan ana. Och man kan inie i del sammanhanget gå förbi de misstag som gjordes i bostadspolitiken under 1950- och 1960-talen. Alla är numera överens om atl det är miljöer som är faltiga för människor all leva i och för barn all växa upp i. När dessa bosladsområden planerades och byggdes - del är trots allt inte så länge sedan - skedde del som ell led i elt mycket storstilat program. Del rådde ingen brist på kapital, på tekniskt kunnande, på planeringsresurser och på människokunskap - och framför allt rådde det ingen brist på god vilja. Tvärtom - alla var besjälade av viljan att ge alla en bra bostad. Här tog det nya samhället form. Nu, efteråt, skrivs historien om hur barnet, den vuxna människan och naturen kom bort i planeringen. Det är väsentligt att ta fasta på atl, trots den

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

goda viljan som fanns, något måste ha brustit i själva samhällssynen. Var den kanske alltför starkt präglad av samma dominerande motiv som åstadkom den oerhört starka centraliseringen och koncentrationen lill städerna, som av lönsamhetsskäl såg lill atl arbetarna och inte arbetstillfällena flyttades?

Nu vet "i att det våren ganska kortsiktig kalkyl. Räkningen förde sociala problem som faktiskt byggdes in skulle komma långt senare. Det är nog inte alllför osökt att påstå all en del av förklaringen till de problem vi här sysslar med är just detta.

Samma motiv - alltså del strikta lönsamhetstänkandet - som så all säga var formgivare ål de här bostadsområdena har också i mycket fått prägla förhållandel mellan arbetsliv och föräldransvar. Rita Liljeström sade under hearingen - del återfinns på s. B 25 - alt "så länge arbetslivet inte har anpassat sina villkor till den arbetskraft som har föräldraansvar, så länge arbetstiderna inte förändrats, så länge lagstiftningen inte byggts ut i föräldrars och barns intresse och så länge männen inte börjat fullgöra sin del av de reproduktiva, känslomässiga uppgifterna" kommer en grundläggande skevhet atl finnas.

Denna initierade insikt understryker del angelägna i en förändring som består i att del är arbetslivet som i högre grad får ställa upp på familjens villkor. Det underslryker del angelägna i en reform - som också en del berörde under hearingen - som redan är beslutad och som är ell sleg i räll riktning, nämligen sextimmarsdag för småbarnsföräldrar. Del är del andra steget i regeringsförklaringens aviserade familjepolitik - en reform som vill forma arbetsvillkoren efter familjens och barnens villkor. Det är inte på produktionens villkor utan på reproduktionens villkor man måste bygga.

Det första stegel värden utbyggda föräldraförsäkringen. Det tredje steget är en samlad lösning för föräldraledighet och vårdnadsbidrag. Det innebär i praktiken en ytterligare anpassning till de krav som barn och föräldrar, inte minst ensamslående, har rätt att slälla. Alll detta medför också atl vårdnaden om barnen i hemmet tillerkänns namn och värdighet av arbele.

Herr lalman! Vi konstaterar atl befolkningsfrågans ulveckling är ett tecken på att samhället inte fungerar som det skall. Däremot är vi osäkra och trevande om hur ett samhälle som har det sociala nätverk som tillgodoser grundläggande mänskliga behov skall se ut.

Bitar i en sådan vision har i alla fall framskymtat i den hearing som socialutskottet anordnade, och det är elt slags vision som inte är tillbakablickande ulan framåtsyftande. Men värdefulla skärvor från ett förgånget samhälle borde man förhoppningsvis kunna återvinna också här: den nära konlaklen mellan generalioner, möjligheler för de uppväxande alt ta del av yrkeslivets roller och på elt mjukt sätt överta dem, närheten mellan teori och praktik, möjligheten för många mänskliga resurser, också de äldre, alt vara till nytta. Av det följer också ett nätverk av sociala kontakter, en gemenskap där många fier behövs.

Denna utskottets enighet vittnar om elt slags politisk besinning inför svårigheten med samhällsbyggande. Ingen har monopol på sanningen här, och det bådar gott för framliden att man med en viss ödmjukhet söker

lösningar, atl man pragmatiskt söker sig fram hela tiden med en känslighet för Nr 145
de grundläggande mänskliga behoven, gräsrötternas behov. Torsdagen den

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottels hemställan. jg j: jyg

GUNNAR BIORCK i Värmdö (m): Befolkningsutveck-

Herr talman! Del betänkande vi nu diskuterar är troligen ett av de mest /,Wö omföngsrika som på länge lagts på riksdagens bord - skada bara all den lid som stått till ledamöternas förfogande alt läsa del före ärendets avgörande har varit så kort. Det är även på andra sätt etl ovanligt betänkande. Det är enhälligt, och del yrkar inte avslag på någon av de sex molioner från två riksmöten som föranlett belänkandet. I stället leder det, med utgångspunkt från innehållet i motionerna, fram lill konstruktiva förslag, som vi i ulskollel hoppas alt regeringen skall ta fasta på och handla efter i den takl som lägel kräver och omständigheterna medger.

Vid höstens allmänpolitiska debatt tillät jag mig aU diskutera nuets politik i relation till den bild vi försöker - eller borde försöka - göra oss a\/ framliden. Om framlidskunskap och framiidsmedvelande hade varil mera utvecklade i svenskt näringsliv och i svensk polilik, skulle vi kanske i lid ha kunnat förutse och planera för den strukturomvandling som nu tvingas fram under akut tidspress och med ovissa resultat. Vår egen befolkningsutveckling har kunnat följas år för år i Statistisk årsbok, men del är föga mer än ett år sedan den aktualiserades i riksdagen, och inte förrän socialutskottet nu föranstaltat om en bred belysning av frågan har den väcki någon nämnvärd uppmärksamhet i massmedia.

Detta sammanhänger nalurligivis med all denna fråga griper in i ålskilliga känslomässigt laddade och kontroversiella - ideologiska snarare än prakliskl-politiska - ämnesområden, och den har därför varil bemängd med labuföre-slällningar av skilda slag. Såvitl jag förstår är tidpunkten nu inne att tala klarspråk även på della område,/n/e för alt riva i gamla sårjnte för alt bringa i dagen dolda motsättningar, utan föratt försöka i normal samtalston diskutera vad vi vid det här laget borde ha kommit över och förbi, och därför kan avskriva, för atl i stället försöka finna realisliska gemensamma nämnare för den politik vi måste föra idag, om vi skall lyckas uppnå det som de flesta av oss vill hoppas för framtiden - våra barns och barnbarns framlid.

När befolkningsfrågan aktualiserades i Sverige 1934 av Alva och Gunnar
Myrdal, så väckte saken enormt uppseende och skapade åtskilliga spän
ningar. Ditintills hade man särskilt på radikalt och socialdemokratiskt håll
sett en nedgång i födelsetalen och en begränsning av familjestorieken som ett
eftersträvansvärt socialpolitiskt mål: en väg lill kvinnans frigörelse, ell sätt att
minska familjens försörjningsbörda, en möjlighel att stärka arbetslagarnas
ställning och minska riskerna för arbetslöshet - mycket annat att förtiga. Det
var emot denna, ofta självupplevda, bakgrund som vissa ledande socialde
mokrater välkomnade makarna Myrdals insats, mindre för dess eventuella
befolkningspolitiska effekter än för dess användbarhet som argument för en
bred socialpolitisk satsning; föratt tala med Olivia Nordgren -"att spekulera i
att dessa åtgärder skola höja nativiteten tror jag vi skola låta bli". 47

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

I själva verket vände befolkningsutvecklingen redan innan de socialpolitiska effekterna av befolkningskommissionens arbete blev märkbara. Andra världskrigels början ledde emellertid på kort tid till ett nytt fall i födelsetalen. Nu var man mera medveten om problemaliken och reagerade snabbare. De nationalekonomiska och socialpsykologiska argument fören positiv befolk-ningspoliiik som makarna Myrdal förfäkial försiärkles genom den upplevelse av yiire hol och inre gemenskap som "beredskapsåren" innebar och födde en vilja all överleva, som folk och som fömiljer, vilken resulterade i en språngartad stegring av födelsetalen under krigets sista och fredens första år.

Snart nog föll födelsetalen igen, med en ny topp 20-25 år senare, när de stora kullarna från andra världskrigets slul bildade familj, men därefter bär del nu, sedan 1972, raskt nedåt. 1977 års siffra, 96 000 födda, är den lägsta sedan andra världskrigets början, och minskningen fortsätter av alll att döma vidare under innevarande år. Den naturiiga folkökningen är nu den lägsta under hela 1900-lalel. Delar knappast någon uppmuntran föross att liknande tendenser också kan iakttas i en del andra europeiska länder och i Förenta staterna.

Sedan den förra befolkningsdebatten har mycket förändrats inom och utom vårt land. Utanför vårt land har befolkningstillväxten på andra kontinenter skapat svåra problem redan för att tillgodose grundläggande livsvillkor och därmed även politiskt. Inom vårl land har kvinnans frigörelse fortsatt, och speciellt de unga kvinnornas krav på ulbildning och yrkesverksamhet har raskt påverkat samlevnadsformer och familjestruktur. Samtidigt har en totalt förändrad preventivieknik, i kombination med en praktiskt taget totalt liberaliserad abortpraxis, som i efterhand ratificerats genom lagstiftning, medfört att det i dag fordras etl positivt beslut för alt skaffa sig barn, medan man bara för något tiotal år sedan måste fatta beslut för atl undvika alt fä barn. De barn som i dag föds i vårl land är väsenlligen av föräldrarna önskade barn.

En modern svensk kvinna föder under sina fruklsammaårigenomsnill 1,6 barn och har genomgåtl 0,6 aborter. Tillsammans molsvarar dessa tal ungefär del anial graviditeier som man anser nödvändiga för all hålla den svenska befolkningen konslanl, dvs. atl varje kvinna bör ha minst 2,1 barn. Eftersom inte alla kvinnor kan fö barn - det finns alltså av föräldrar önskade barn som inte kommer till världen-, belyder della i praklikenallavde kvinnor som får barn åtskilliga borde kunna ha tre eller fiera barn, som vi också har hört de lidigare talarna säga. Detta haremellertid nu blivitallt mindre vanligt,och det är här man finner den kanske väsentligaste orsaken till nedgången i födelsetalen.

Under efterkrigsperioden har Sverige tagit emot elt myckel slort antal invandrare. Många av dessa har varil i den ålder då man bildar familj och för barn. Kulturella och sociala traditioner hos flera av våra invandrargrupper har gynnat uppkomsten av flerbarnsfamiljer bland dem, och nativiteten hos invandrarna är högre än hos den svenska befolkningen. På sina håll har det sagts och skrivits att vi svenskar nog kunde avstå från atl skaffa egna barn -

under hänvisning till befolkningsöverskottet i andra väridsdelar eller till kvinnans rätt till yrkesarbete obehindrat av barnafödande -, eftersom vi ju kan öppna gränserna för invandrare eller adoptera barn från överbefolkade världsdelar.

Sådana funderingar har vid de hearings som socialutskottet har haft med experter på dessa problem eflerlryckligen tillbakavisats. Det är betydelsefullt att så har skett och att det härsken av personer som i och försig haren positiv inställning till u-landshjälp och lill invandrare. Även på delta område har vår egen själ vöverskaltning satts på plats a v en ny verklighet. Om vi vill tänka oss alt fö hjälp och stöd på vår ålderdom, kan vi inte lasta över den uppgiften på andra. Varje generation bär först och främst ansvar för sina egna barn och föräldrar: charity begins al home.

Jag antydde nyss alt det i den första befolkningsdebatten under vår tid, på 1930-talet, kunde spåras motsättningar mellan socialdemokraliska leoreliker, sädana som makarna Myrdal, och del praktiska livets socialdemokrater. Denna motsättning överbryggades väl i stort sett inom del socialpolitiska reformarbetets ram men har ändå i viss mån överlevt in i vår lid, kanske därför alt befolkningsfrågan inte omedelbart passar in i det sedvanliga fackliga idémönslrei.

Det kan knappast bestridas atl en positiv inslällning i befolkningsfrågan däremot låtit sig väl förenas med etl konservativt och traditionalisliskt

länkande -sådanl del giviis ord av en av våra stora skalder: " du land,

där våra barn en gång fö bo, och våra fäder sova under kyrkohällen". Del är möjligt att denna poesi av somliga uppfatlats som retorik och väckt motstridiga känslor. Ändå är del kanske just de mesl framåtblickande, de som vill gälla som progressiva, vilka mer än andra borde identifiera sig med en barn- och familjevänlig befolkningspolitik. Den skald som i dikten knöt samman våra barn och våra fäder var dock samme man som skrev: "Så sant vi äga ett fädernesland, vi ärvde det alla lika." Det är bara riktigt och rättvist alt understryka att del i dag, liksom för 40 år sedan makarna Myrdal, är socialistiska teoretiker, sådana som Eriand Hofslen och Carl Johan Åberg, som har givit de tyngsta bidragen till den ekonomiska argumentationen för en positiv befolkningspolitik. Mellan dem och mig finns i detta hänseende inga egentliga meningsmotsättningar, och jag skall inte försöka fuska i deras fack. Dem de har all övertyga finns snarare i deras egna politiska led och kanske också bland vissa företrädare för del svenska näringslivel. Jag vill här uttala en varm uppskattning av den uppslutning kring etl positivt hållet betänkande, som utskottets socialdemokrater medverkat till.

Andra väsentliga fakta har tagils fram från medicinskt håll. Gynekologer och socialmedicinare i Uppsala har-som framgår av belänkandet-engagerat sig i analyser av vad som karakteriserar den nuvarande nalivilelsulveck-lingen. Förutom det jag tidigare relaleral är del uppenbart att del numera flnns en tendens atl koncentrera barnafödandel lill åldrarna mellan 20 och 30 år. Allt färre barn föds av mödrar som är mer än 30 år gamla. Della Sammanfaller med att det framför allt är uteblivandet av ell tredje, fjärde eller ytterligare barn, som särskilt svarar för nedgången i födelsetalen. Samtidigt

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

4 Riksdagens protokoll 1977/78:145-146

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

lycks det finnas åtskilliga föräldrar, som gärna skulle vilja ha mera än två barn, om inte den ena eller andra omsiändighelen lade hinder i vägen.

Av detta har Karl Leuchovius och jag i vår motion dragit två slulsatser. Den ena är att del framför allt är de unga kvinnorna mellan 20 och 30, som har nyckeln lill den framtida svenska befolkningsutvecklingen. Den andra är alt man därför måste lyssna lill vad det är de upplever som de svåraste hindren för all våga skaffa sig flera barn, och speciellt för all våga skaffa sig mer än två barn.

Delta är säkert problem,som inte kan innefattas i en enda formel. Analyser som gjorts av doktor Kajsa Sundström-Feigenberg i socialstyrelsen visar betydande skillnader i både födelsetal och abortfrekvens mellan olika regioner och siäder i vårl land. Ekonomiska, arbeismarknads- och uibild-ningsmässiga och förmodligen även kulturella och religiösa faktorer modifierar tendenserna på skilda sätt. Detta innebär alt man förmodligen kan påverka ulvecklingen både med praktiska samhällsålgärder och genom stöd åt uppbyggande - och icke nedrivande - kulturmönster.

Vihar i vår moiion nämnt några prakliska ålgärderav del slag som regering och riksdag har möjlighet all bjuda på. Dit hör progressivt ökande barnbidrag. Dit höratt-trots det ekonomiska lägels begränsningar-överväga ett system med vårdnadsbidrag för dem som så skulle önska i samband med ankomslen av ell Iredje barn. Dit hör också lagstiftning för att tillförsäkra den, som har vårdnaden om barn, merileringspoäng vid ansökan inte blott lill utbildning ulan även till anställningar i offentlig och enskild tjänst och för befordran. Dit kan också höra ell tidigareläggande av skolstarten med ell motsvarande lidigare slut på skolan och tillträde till ulbildningssamhällel.

Säkert kan många andra förslag komma fram, exempelvis en förlängning av föräldraförsäkringen till alt täcka hela spädbarnstiden. Det väsentliga är dock atl det är de blivande föräldrarnas åsikter och önskemål man måsle lyssna lill, ulan förutfattade meningar eller ideologiska inskVänkningar och utan krav atl låsa sig lill en enda modell. Jag hoppas att den studie statistiska centralbyrån nu på regeringens uppdrag skall ta itu med inte bara kommer att fråga efter orsakerna till den sjunkande nativiteten, utan också på ett realistiskt säll samtidigt - liksom i Frankrike 1976 - försöker få besked om vad man tror om botemedlen. Ur kunskapen om samhällsutvecklingens och den hittills förda politikens konsekvenser måsle vi utforma en ny konsekvensernas polilik.

En av de känsligaste aspekterna på befolkningsfrågan har jämnslälldhets-ideologin förefallit atl leda till. Allteftersom jämställdheten, inte minst i vårt nuvarande utbildningssamhälle, varje dag gör nya framsteg tycks stridslrum-peterna snarast bli gällare. Den svenska motsvarigheten till Annie i Annie get your gun, i gestalt av Fredrika-Bremer-Förbundets ordförande, lycks mena atl "allt vad männen kan, kan vi göra bättre". I vissa avseenden har hon obestridligen räll. Vi män är klart sämre, för atl inte säga helt utklassade, när del gäller alt vänta barn, atl föda barn och all amma barn. Det skulle fordras övermänskliga kirurgiska och endokrinologiska insatser föratt åvägabringa jämställdhet i dessa hänseenden. Jag skulle önska all man från kvinnorörel-

sernas sida Irols alll ville erkänna della förhållande, oavsett om man gillar eller ogillar del i princip, och anpassa sina förslag till en än så länge ofrånkomlig verklighet.

För om vi å ena sidan erkänner kvinnans lika rätt lill ulbildning och arbete, men å den andra måsle konstatera atl det svenska folkets framtid står och faller med all dess kvinnor mellan 20 och några och 30 års ålder lar på sig besväret -och glädjen -all vänta, föda och i görligaste mån amma två eller tre barn, så måste vi finna former för atl förena dessa önskemål. I sak kommer man knappast ifrån det fakium att biologiska skäl begränsar barnafödandel lill en relativt kort period, 10-15, högst 20 årav de flesta kvinnors liv, medan yrkesutbildning och yrkesarbete kan försiggå under kanske 50 år av deras liv, ibland t. o. m. längre-och man behöver faktiskt bara 30 av dem föratt fö full ATP, och denna beräknas på de 15 bästa årens inkomster. Barnperioden kommer inte tillbaka, om man har missat den; yrkeslivet står, i princip, lill buds fram till och kanske förbi pensionsåldern. Fastän livet är längre nu än förr, tycks perspektivet för många i stället ha blivit kortare. Del vore önskvärt all man kunde levandegöra också de långa perspektiven för yngre människor, kanske i samband med samlevnadsundervisning enligt Gotlandsmodell.

Herr lalman! Ett av de vanligaste ekonomiska argumenten lill förmån för en ökad nativitet här i landet har varil nödvändigheten att fö tillräckligt med vårdpersonal för atl la hand om våra gamla: dvs. i klartext - oss själva. Argumentet är sannolikt i sak riktigt, men jag tror inte all del är särskilt användbart i marknadsföringen. Våra barns motiv alt i sin tur fö barn måste bygga på rfera5 glädje av alt se livet och släktet - kanske t. o. m. släkten - föras vidare genom en ny generation. Jag tror inte man skaffar barn för att de skall ta hand om sin egen eller någon annans farfar, och jag tror inte heller -som Kajsa Ekholm-all man skaffar sig barn för all så fort som möjligt själv stuva in dem på ell barndaghem. Mekanismerna till den oreglerade fortplantningen kan vi tillskriva hormonerna, men till nutidens reglerade fortplantning är motiven psykologiska, vilket inte utesluter en intuitiv strävan alt ge livet en mening bortom vardagen, inte bara individuellt utan också, och kanske inte minst, för den biologiska enhet som familjen utgör.

Jag vill därför gärna sluta detta anförande med några ord om familjen. Familjebegreppet i äldre - och vidare - bemärkelse har dels medvetet angripits av ideologiska skäl, dels successivt uttunnats genom den ökade röriigheten inom och även utom landel.

I den artificiella värld som utgörs av massmedia och av politik, tillyxad för eller reflekterad i massmedia, förefaller "familjen" av i dag bestå av etl par personer av olika kön,sammanboende eller gifta, med ett, högst två små barn. Del är om denna "familj" som den s. k. familjepoliliken uppenbariigen handlar. Del är journalisternas egen generation som för stå för mönstret. Denna familj är emellertid en korilivad företeelse: om ett fötal år är barnen haivstora och reder sig rätt bra själva; föräldrarna kan redan vara separerade eller skilda. När mormor och morfar beskrivs i dagstidningarnas söndagsnoveller är det gamla töntar som läser Bibeln och täljer barkbåtar men som på någol sätt redan har lämnat sinnevärlden. I själva verket är mormor numera i

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

genomsnitt 48 år och morfar något äldre. De har i många fall - och skulle kunna ha det i många fler - krafter atl ta sig an både lilla Rödluvan och sina egna gamla föräldrar, som har blivit bortemot 80 och just hör till den generation som nu är mest i behov av hjälp. Vilka som skall ta hand om vårduppgifterna i det svenska fyrageneraiionssamhällel ärett samhällsproblem som kräver nytänkande.

I fredags i förra veckan kunde de som var kvar i kammaren lyssna till Lilly Berganders försvarstal för sin moiion om rätt för personer, som under en kortare tid stannar hemma för att vårda en sjuk anhörig, atl fö ersättning från försäkringskassan. Tidigare har både Gunnel Jonäng och jag, var för sig, motionerat i samma riktning, och med samma resulial, del vanliga: avslag, oberoende av om Sven Aspling eller Göran Karisson hållit i klubban. Den här gången var det socialförsäkringsutskottet som drämde irtl och menade atl sådant var inte familjemedlemmars sak, utan del skulle förslås "samhället" sköta, med hemsjukvårdare eller långvårdskliniker. Det skulle annars bli en alltför stor belastning på socialförsäkringsväsendet. Men, herregud, allt detta ärju kommunicerande kärl: familjen - hemsjukvården - institutionsvården. Inte kan man ordna förhållandena i samhället utifrån den budgelmässiga belastningen av del ena eller del andra anslaget, utan efter vad som är praktiskt och mänskligt. Lilly Bergander lovade att komma igen, och det lycker jag all hon skall göra. Förr eller senare kan vi nog med gemensamma krafter fö någon fason även på socialförsäkringsutskotlel.

Endast om man på alll sätt försöker stärka och stödja familjen - i en vidare mening än vad som framgår av våra vanligaste bastuannonser - tror jag vi kan skapa ett psykologiskt klimat, som placerar in barnen i deras större sammanhang, som förmedlare av livet, av det vi trott på och arbetat för, del vi uppnått och det vi ännu inte uppnått, till nya släktled. Och om jag säger atl den djupaste driften alt vilja skaffa barn lill väriden är atl vi själva vill leva vidare genom dem, låter del kanske både förmätet och egocentriski, men den tanken kommer faktiskt inte primärt ur min falabur eller ur Heidenstams, utan - som kammarens ledamöter kan läsa i betänkandets slutavsniti - ur doktor Thorsien Sjövalls, "känd från" Riksförbundei för sexuell upplysning och en gammal grånad radikal och sedlighelsmolslåndare. Det lål att tänka på, nu när startskottet har gått till den iredje befolkningsdebatten på 40 år och vi är på jakt efter tillvarons innersta drivkrafter.

Herr talman! Jag ber att fö rekommendera kammaren att bifalla socialutskottels hemslällan men atl därutöver också läsa själva betänkandet vid nästa lägliga tillfälle. Det kunde ha haft som motto orden: "Intet folk med oförsvagad livsvilja och livskraft kan inför den i vårt land nu konstaterbara ulvecklingiendensen underiåta alt vidtaga energiska åtgärder för all fö en ändring till slånd." Del låter kanske litet högtidligt i dag. Den som skrev det var emellertid snarare radikal än högtidlig. Orden var Gustav Möllers, i direktiven till 1935 års befolkningskommission.

I detta anförande, under vilket andre vice talmannen övertog ledningen av     Nr 145
kammarens förhandlingar, instämde Karl Leuchovius (m) och Blenda     Torsdaeen den
Liltmarck (m).                                                                jg . ,97g

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk): ...... Befolkningsutveck-

lingen

Herr talman! Jag vill först lyckönska socialutskottet till det fina initiativet att ordna en hearing om befolkningsfrågan och redovisa materialet på del sätt som skett. Inläggen från de olika sakkunniga och utfrågningen av dem har gett etl utmärkt material, som man verkligen önskar slor spridning. Andra utskott rekommenderas varmt alt följa socialutskottets initiativ.

Del är svårt all tillföra debatten om befolkningsfrågan helt nya synpunkter -jag menar nya i den meningen atl de inte redan framförts av någon under hearingen. Men ell markerande av de olika partiernas positioner i de viktigaste frågeställningarna i debatten om befolkningsutveckling och befolkningspolitik är på sin plats. Jag skall göra några sådana markeringar.

Del diskuterades under socialutskottets hearing om det är riktigt alt ha en befolkningspolitisk målsättning och vad den i så fall bör vara. Omedvetet eller medvetet har klasser, partier och individer säkert någon tyjD av befolkningspolitisk målsättning eller befolkningspolitiska värderingar. Då är det bra alt man uttryckligt söker formulera dem.

Nu behöver en sådan målsättning inte nödvändigtvis och i varje fall inte i alla lägen vara formulerad i sådana termer som atl man önskar etl visst antal invånare i Sverige. Jag har större sympati för formuleringen att alla skall ha möjlighel alt skaffa sig så många barn de vill ha. Bakom denna formulering ligger tanken atl de fiesta människor vill ha egna barn. Motiven härför diskuterades i socialutskollet. Det är inte nödvändigt atl gå djupare in på denna fråga - vi kan utgå från denna önskan som given ulan all slanna i vad som ändå blir spekulationer. Men någol kan sägas.

Önskan atl ha barn är säkerl mycket sammansatt. För min del är jag benägen alt lägga stor vikt vid etl behov av gemenskap. Trots förändringarna i familjens roll är släktrelationerna fortfarande något relativt givet och säkert som man kan återvända till, som ger elt slags trygghet. Men självklart finns en rad andra motiv.

För varje samhälle är behovel av del man kallar reproduktion del avgörande. Men den svåra frågan är hur detta i elt marknadssamhälle översätts i reaktioner och ställningstaganden hos individerna. Både i etl agrart samhälle - etl jordbrukssamhälle - och i ett socialistiskt planhushållningssamhälle är dessa sammanhang enklare, åtminstone i teorin.

Om den befolkningspoliliska målsättningen sålunda inte behöver vara
formulerad i ett visst antal miljoner invånare i Sverige ulan i stället bor
formuleras på annal sätt, så måsle jag ändå erkänna atl man inte hell kommer
ifrån den kvantitativa frågan. Della är inget helt nytt problem. De genera
tioner som föddes på 1890-lalel var de sista som reproducerade sig, dvs. fick så
många barn atl befolkningstalet bibehölls. Tidigare föddes fler än vad som
behövdes för reproduktion. Efter 1920-talet har det i allmänhet fötts färre än 53

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

vad som har behövts för reproduktionen av befolkningen i Sverige. Under hearingen i socialutskottet nämndes alt anlalet födda barn år 1977 uppgick lill 96 000. Deua kan jämföras med i runt tal 120 000 per årgång i föräldragenerationen.

De tre alternativ för befolkningsulvecklingen, som man nu arbelar med och som väl kan anses avgränsa de olika utvecklingsmöjligheter som är realistiska, bygger på födelsetalen 2,1, 1,8 resp. 1,5. Högalternativet innebär en befolkningsökning på ungefär en halv miljon i förhållande till nuläget,dvs. från 8,2 till 8,7 miljoner människor år 2025. Mellanalternativet leder till en minskning av befolkningen med ungefär en halv miljon och lågallernalivel till en minskning år 2025 med 1,5 miljoner människor jämfört med lägel i dag. De fruklsamhetslal man räknar med för de nu aktuella kvinnogenerationerna är, som redan nämnts, 1,6-1,8 barn i genomsnitt. Med nuvarande utvecklingstendenser kommer alltså befolkningen i Sverige att minska på medellång sikt.

Jag håller inte med dem som menar atl detta är en stor katastrof Om del bor 7,5 eller 8,2 miljoner människor i Sverige kan inte från någon som helsl synpunkt vara avgörande eller myckel betydelsefullt. När jag gick i skolan fick jag lära mig att Sverige hade 6 miljoner invånare. Mina barnbarn för lära sig att det finns 8 miljoner invånare i Sverige. Men denna förändring i befolkningstalet har ju inte i och för sig inneburit atl svenska folket lever tryggare, bällre eller vilka värderingar man nu vill anlägga. Andra omslän-dighelerän denna förändring i befolkningens sioriek har varil avgörande för ulvecklingen.

Rörelser i en befolknings storlek är enligi milt säll att se en relalivi passiv storhet. Varje produktionssätt har sin egen lagbundenhet för befolkningsulvecklingen. Stor eller liten folkmängd har en annan betydelse under det ena produktionssättet än under del andra.

Hastiga förändringar i en befolknings storlek kan däremot skapa en rad problem. Det gäller framför allt på tre olika områden, och här tänker jag återigen på del akluella läget i Sverige. Hastiga förändringar i folkmängden -vare sig del gäller ökning eller minskning-skapar för det förslå problem på en rad samhällsområden när det gäller tillgången på olika nyltigheler och tjänster. Det gäller bosläder, del gäller sjukhusplalser, del gäller platser i skolan, det gäller befolkningens fördelning på olika näringsgrenar osv. Sådana förändringar kan för det andra skapa disproportioner i förhållandel mellan de olika ålderskullarna, mellan generationerna. Befolkningen i arbete kan bli liten i förhållande till anlalel barn och pensionärer osv., vilket skapar problem. Förändringar i befolkningens storlek kan för del iredje skapa regionala problem, särskilt om de äger rum i samband med s. k. strukturförändringar inom näringslivel. Glesbygden kan bli helt utarmad på vissa ålderskullar osv., en företeelse som i dag är verklighet i en rad områden i Sverige.

Alll della är problem som måste och kan mötas. Jag sympatiserar därför med kravet på större resurser till den demografiska forskningen, forskningen om befolkningsförändringarna och deras orsaker. Det första som krävs ärju

atl man noggrant kan följa befolkningsutvecklingen och göra de nödvändiga prognoserna och analyserna. Endast då kan man snabbi ingripa.

Den befolkningstiUväxl som trots allt ägl rum i Sverige under senare år härrör som bekant lill belydande del från invandringen. Mer än 10 % av de barn som nu föds har föräldrar som invandrat. För min del finner jag ingel skrämmande eller negativt i delta. Min egen farfar var invandrare från Finland. Jag kan inte se all de generalioner som kommit efter honom skulle ha inneburit något sämre tillskolt till befolkningen i del här landel än andra. Däremot tar jag avstånd från tanken att luckorna i vissa svenska generationer skall fyllas ul genom organiserad import av arbetskraft. Till den som eventuellt vill motivera en sådan immigration med solidaritet gentemot fattigare folk vill jag säga alt den ingenting har med solidaritet atl göra. All beröva andra folk de bäst utbildade,de mesl produktiva, de mest röriigaärju atl försvåra deras ulveckling. Skulle vi ha organiserad immigration lill Sverige av solidaritetsskäl, då skulle den framför allt gälla äldre människor och utslagna. Svensk utlänningspolitik skall vara human och bygga på solidaritet med förföljda människor, men den för inte underordnas befolkningspolitiska argument. Och det återstår fortfarande myckel innan vi avlägsnat den diskriminering som del senasle årtiondets invandrare fortfarande är utsatta för. Invandrarnas stora problem får inte underskattas i någol slags belålen-hetskänsla över genomsnittlig svensk slandard.

Man måsle också bestämt la avstånd från vissa argument i den allmänna debatten om befolkningsutvecklingen som lalar om den svenska folkstammen eller kan återföras till militaristiska och allmänt chauvinistiska tankegångar. Här finns en riklig fiora av fördomar som del gäller all bekämpa. Man bör också akta sig för formuleringar om barnafödandets betydelse som är utmanande för de människor som inte kan eller vill fö barn av den ena eller andra orsaken.

Om de flesta människor vill ha barn - vilket är utgångspunkten - varför föds del då inte tillräckligt många i dagens Sverige för au bevara en oförändrad befolkning? Det finns många försök till svar på frågan i det material som socialutskollet gett oss. Att frågan är oerhört komplex är närmast en banalitet. Vad jag skulle vilja understryka som avgörande i elt läge när människor i allt högre grad själva kan bestämma om de önskar göra barn är följande:

Svårigheten för yrkesarbetande mödrar - och fortfarande är det mödrarna, inte fäderna som får dra del lunga lasset - atl klara både omvårdnaden om barnen och yrkesarbetet.

De barn- och allmänt människofientliga inslagen i del nuvarande samhället. Skall jag låta barn växa upp i en miljö, t. ex. Stockholms innerstad, där jag vel atl irafiken förgiftar barnen och kan allvarligt hämma deras ulveckling -det är en fråga som mången ung människa ställer sig.

Bristen på verklig kollektiviiei och gemenskap för många familjer i del högkapitalisliska samhället med dess hårda krav på individen och ringa grad av solidaritet.

Den starkt ökade belastning, såväl ekonomiskt som arbetsmässigt, som

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

flera barn innebär.

Den allmänna otryggheten i dagens samhälle, som kommer till ullryck i kriser, arbetslöshet och hot om arbetslöshet.

Den direkta utslagningen av många människor, även ungdomar, genom handikapp, olycksfall, alltför hårda krav i skolan och arbetslivet, alkohol, narkotika, som gör att många aldrig förmår atl bilda familj eller misslyckas i försöken.

Jag skall inte förlänga uppräkningen. Ingen kan bestrida all de nämnda orsakerna troligen spelar en roll när det gäller svårigheten för människor atl omsätta en ursprunglig önskan om barn i verklighet. Man behöver inte betrakta dessa orsaker som så självklara alt inte undersökningar och fortsatt analys erfordras. Om man anser att del föds för fö barn i dagens samhälle är felet enligt min mening i alll väsentligt samhällets. De låga födelsetalen är uttryck för att någonting är galet. De kan vara utslag av en protest men torde framför allt uttrycka misströstan och verkliga svårigheier för människorna.

Vpk anser alt man måsle göra allt som är möjligt för att avlägsna dessa svårigheier, för att avlägsna de hinder som nu finns för människor all ha så många barn som de själva önskar. Det handlar i betydande utsträckning om djupgående och långsiktiga förändringar i samhället som är nödvändiga. I stället för del kapitalistiska samhället - som uppfostrar människorna alt klättra på varandras ryggar för all söka nå lyckan och vars oundvikliga följeslagare är arbetslöshet och otrygghet i anställningen - måste skapas ett samhälle som garanterar alla elt meningsfullt arbele och som bygger på kolleklivilet och verklig gemenskap mellan människorna. Den nuvarande familjeformen, som belyder instängdhet och isolering för många, måsle vidgas lill en större gemenskap som omfattar flera generationer och flera människor över huvud tagel. Vi måste känna elt gemensamt ansvar för alla barn, tillsammans dela både den glädje och det bekymmer det innebär atl ha barn. Den solidariteten i praktisk handling är motsatsen till konkurrensmen-talitet, betygsjakt och marknadssamhällets förnedring av även barnen till etl slags objekt.

Men reformarbetet måste självfallet börja i dagens situation. Vpk har länge arbetat för en förbättring av barnfamiljernas läge, för högre bostadstillägg och föräldrapenning, för en kraftig utbyggnad av barnomsorgen, för demokratisering av skolväsendet, för studielön till alla över 16 år, för stöd til, kollekliva boendeformer, för förbättring av hemspråksträning och hemspråksundervisning för att hjälpa invandrarbarnen, för en höjning och indexreglering av barnbidragen osv. En del av dessa förslag kommer au behandlas under återstoden av detta riksmöte, andra har avslagils men återkommer.

Etl barnvänligi samhälle måste skapas. Det är detsamma som elt människovänligl samhälle, där samverkan och gemenskap ersäiter konkur-rensmenlalitel och kamp. där alla strävar gemensamt för det gemensamma bästa. Det är elt sådant socialistiskt samhälle som arbetarrörelsens pionjärer drömde om och som det är vpk:s målsättning alt medverka lill alt skapa. Den kampen gäller alla områden av poliliken - ekonomisk politik lika väl som

socialpolitik, trafikpolitik och kulturpolitik. I den meningen är befolkningsfrågan en övergripande politisk fråga.

Den är samtidigt i grund och bollen som alla andra frågor en klassfråga. Det bör klarl och bestämt sägas ul i elt läge när man riskerar att en allmän välvilja mol barnen och barnfamiljerna breds ut som en ideologisk smet för att skyla över motsättningar och klassklyftor. Del är de sämst ställdas intressen vi förespråkar. Del är deras önskningar, deras drömmar som del kapitalistiska klassamhället brutalt gör om intet. En riklig lösning av det som kallas befolkningsfrågan förutsätter all överklassen berövas sina privilegier och verklig jämlikhet skapas. Det är därför det bl. a. behövs en förkortning av arbetsdagen för alla, inte bara för dem som har råd atl avstå från en belydande del av sin inkomst.

Socialutskollet har skrivit sill belänkande på etl nästan allt omfamnande sätt. Del är därför svårt all resa invändningar mol vad som står där. I likhet med utskottet anser jag en särskild befolkningskommission onödig. Däremot är det befogat, som ulskollel också anför, med särskilda insatser för den demografiska forskningen och del befolkningsstalistiska arbetet. Del finns enligt min mening också skäl att bifalla yrkandet i vpk-motionen nr 92 om en snabbutredning för all framlägga förslag om ålgärder för alt förbättra barnfamiljernas läge. Jag yrkar bifall lill denna motion, väl medveten om att de nödvändiga åtgärderna sträcker sig över praktiskt tagel alla politikens föll.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Vi har nu lyssnat lill talare från de fem riksdagspartierna. Jag måsle säga att del är sällan jag hön någon debatl här i kammaren då samstämmigheten i huvudfrågan varit så slor som här.

Jag vill passa på all ge ullryck för min uppskattning för det sätt på vilket socialutskoltet har behandlat den här stora och viktiga frågan och del säll på vilket mycket värdefullt material här har presenterats. Jag har den uppfattningen atl del här kan bli mycket värdefullt för den fortsatta socialpolitiska och familjepolitiska debatten.

Som samtliga talare hitiills i debalien redan framhållit har del allmänna födelselalel nu sjunkil lill del lägsla i den svenska befolkningsstaiislikens historia. Del är en oroande ulveckling, inte minst i perspektivet all anlalel äldre kommer au öka slarkl under de närmaste årtiondena. Vi går enligt prognoserna mot en förändring i befolkningsbalansen som kommer all medföra stora försörjningsproblem i framtiden.

En lugn och positiv befolkningsutveckling är självfallet av slörsla vikl för vårt samhälle.

Vi har under en följd av år trots det låga födelsetalet haft en relativt positiv utveckling, lack vare vår invandring.

Jag vill emellertid betona atl vi inte kan acceptera det förhållandet att det råder brister i vårl samhälle som innebär att människorna inte skaffar de barn de egentligen vill ha.

Att ha barn - alt få följa etl barns utveckling under dess första år, under

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

skolåren och upp i vuxen ålder - är en stimulerande och rik upplevelse för föräldrarna. Del innebär också ett stort ansvar att ha barn, elt ansvar som i första hand måsle vara föräldrarnas. Samhällets ansvar måste vara atl ge föräldrarna kompletterande stöd på skilda områden. Dit hör alt genom planering för goda boendemiljöer, goda uppväxtmiljöer, god gemenskap och etl arbetsliv som lar hänsyn till barnfamiljernas situation skapa förutsättningar för goda livsvillkor för barnen.

Min uppfattning är alt en positiv befolkningsutveckling i vårt land i första hand hänger samman med våra möjligheter att skapa etl barn- och familjevänligt samhälle. Det har jag tidigare deklarerat häri kammaren, och jag vill återigen upprepa det.

Regeringen har i regeringsdeklarationen på olika områden redovisat en rad konkreta åtgärder för att föra vidare en socialt inriktad reformpolitik och för alt värna och utveckla vårt fria och öppna samhälle.

På punkt efter punkt har regeringen lagt fram och lägger fram förslag lill en förbälirad familjepolitik, som vill ge föräldrarna valfrihet och barnen möjlighet lill goda uppväxtvillkor.

Riksdagen har sagt ja till regeringens förslag om en utbyggd föräldraförsäkring och till den utvidgade rätlen till ledighet för småbarnsföräldrar. Dessa förbättringar har tillkommit för alt skapa större möjligheler för föräldrar och barn att vara lillsammans och större valfrihet för föräldrarna. Regeringens familjepolitiska grupp arbetar nu vidare på alt i etl iredje steg lägga fram förslag om en samlad lösning av frågorna om utbyggd föräldraförsäkring och vårdnadsbidrag i takt med vad del ekonomiska utrymmet medger. Barnbidraget har höjts senast den 1 april i år.

Stora satsningar har gjorts för alt bygga ut barnomsorgen med 100 000 nya daghemsplatser och 50 000 nya fritidshemsplatser under perioden 1976-1980. Kvaliteten i samhällets service för barnfamiljerna förbättras.

Frågan om att skaffa barn eller alt avslå är naluriigtvis inte enkel. Några enkla och entydiga svar finns inte. Många hävdar alt förhållandena i samhället har lett till att familjer i dag inte har möjlighel att förverkliga det önskade barnafödandel.

Man kan också fråga sig om inte förhållanden i samhället i och för sig förändrat önskemålen om familjestoriek och samtidigt konstatera all ulvecklingen först nu givit familjen möjlighet lill en effektiv familjeplanering och därmed uppnående av andra mål. Jag tror bestämt atl för många människor är brist på barnomsorg, långa arbetstider, dubbelarbete osv. avgörande för alt inte skaffa barn eller för alt inte skaffa fler barn. Många ställer sig också frågan om det är rätt all skaffa fler barn till världen när miljoner av väridens barn svälter. För många är del en fråga om alt våga sälta barn till en värld som man upplever hotas av krig, svält eller miljöförstöring.

Jag har utifrån dessa frågeställningar tagit initiativet till en bred statistisk undersökning för alt fö fram orsakerna till den vikande befolkningsutvecklingen. Inte minst har del för mig varit viktigt atl fö reda på vad människorna själva anser vara anledningen till atl det uppenbariigen föds ett mindre antal barn i dag än tidigare.

Man kan formulera elt antal hypoteser inför en sådan undersökning. Är det kanske så, all de stora omflyttningarna under 1960-lalet ledde lill att det sociala nätverket och därmed släkt- och familjekänslan bröt samman och att detta förklarar nedgången i födelsetalen? Eller är det kanske så, att de effektivare prevenlivmetoderna först nu givil familjerna möjlighel atl skaffa sig det antal barn man egenlligen alltid eftersträvat? Eller är det kanske hell enkelt så, att människornas ökade krav -1, ex. på boendestandard med egna sovrum för barnen - i sig begränsar familjestorieken?

Det material jag har sett har inte givit någol entydigt svar på dessa frågor. De experter som uttalat sig har uppenbarligen också delvis olika uppfattning om de verkliga orsakerna till fruklsamhetsnedgången. Faktum är att vi i dag saknar kunskap om fruktsamhetens nivå och utveckling i olika socioekono-miska grupper, i olika regioner, i olika utbildningsgrupper etc. Vi måste därför göra en karlläggning, som ger svar på frågan om fruktsamheten över huvud taget sjunkil och i så fall om den sjunkil generellt eller endast i vissa grupper av befolkningen. Vi måste fö svar på frågan om anlalet barnlösa familjer ökat eller om antalet barn per familj minskat.

Jag har givit statistiska centralbyrån i uppdrag atl genomföra denna undersökning. Som utskottet har framhållit är orsakssammanhangen bakom de sjunkande fruklsamhelstalen komplicerade. En informell referensgrupp med sociologisk och socialmedicinsk expertis kommer därför alt medverka vid undersökningens genomförande. Undersökningen skall omfatta två delar: en registreringsdel där basinformationen insamlas och en attityddel där människors attityder lill barnafödande skall kartläggas. Den allmänna målsättningen med attitydundersökningen är atl söka kartlägga hur eller om attityder förändrats till barnafödande, familjebildning och familjestorlek.

När det gäller planering av barnantalet framgår av utskottsbetänkandel att det första barnet är planerat lill 75 % och det yngsta lill 85-90 %. Jag tror att de flesta barn i framtiden kommer att vara planerade lill närmare \00 %.

Vilka skilda insatser i och förändringar av samhället behövs då för att få en höjning av födelsetalen? Jag hoppas att vi genom denna undersökning skall få svar på den frågan. Genom undersökningen bör man kunna klarlägga hur familjebildning och barnantal påverkas av det ökande förvärvsarbetet och den därav nödvändiga förändringen av arbetsfördelningen inom familjen. Man bör också kunna fö vetskap om hur människor själva ser på förändringen av ekonomisk standard och servicen från samhällets sida när barnantalet ökar.

Avslutningsvis vill jag säga alt undersökningen är ett led i det grundläggande arbete vi bedriver föratt skapa en tillvaro,där människor kan känna sig trygga och vågar ha en framtidstro. Då är också framtidsfrågorna, som gäller vårt livsrum och vår miljö, av avgörande betydelse.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

INGRID SUNDBERG (m):

Herr lalman! Det är inte mer än fyra år sedan Förenta nationerna höll sin stora befolkningskonferens i Bukarest. Överbefolkningen hade kommit att bli elt av de stora globala problemen som angår alla och vars lösning är av

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

avgörande betydelse för vår jords utveckling. Del kan därför synas märkligt attjag förra julen började intressera mig förden negativa befolkningsutvecklingen här i Sverige. Statistiska centralbyrån hade publicerat sina siffror om förändringen i födelsetalet, och jag roade mig med atl få dem framskrivna till år 2015. Resultatet blev så alarmerande atl jag lillsammans med några kamrater väckte en motion, 1976/77:730.

Behandlingen av moiionen dröjde, därför alt de socialdemokratiska ledamöterna i socialutskollel begärde en hearing med anledning bl. a. av min moiion. Nu efteråt är jag ytterligt tacksam för denna begäran och för att behandlingen av motionen dröjde så länge. Det föreligger etl utskottsbetänkande som är enhälligt, utomordentligt instruktivt och av stort intresse, och jag finner det naturligtvis vara mycket positivt. Dagens långa debatt om detta enhälliga belänkande visar också att riksdagen tar allvarligt på det problem jag pekade på i min motion.

Herr talman! 1977 var det summerade fruklsamhelstalel i vårl land 1,64. Del innebär au del är det anlal barn som varje kvinna föder under sin fruktsamma ålder. För full reproduktion i vårt land fordras alt varje kvinna föder 2,1 barn, vilket i slalisliska centralbyråns beräkningar har kallals för högalternalivei. Jag skall kalla del så också i fortsättningen.

SCB:s lågallernativ med 1,5 som frukisamhelstal visar, om det skulle bli verklighet, på en minskning av vårt lands befolkning med 18 % eller 1 1/2 miljon under de närmaste 50 åren.

Enligt mellanalternativet med ett fruktsamheislal på 1,8 skulle befolkningsminskningen inskränkas till en halv miljon eller 7 %. Detta skulle dock erfordra atl kvinnorna födde fler barn än i dag.

Vilka konsekvenser för då en befolkningsminskning för vårt land? Det är en betydelsefull fråga, dels eftersom den är aktuell, dels därför atl svaret på den måste ligga till grund för samhällsplanering, för fastställande av vår utbildningspolitik och av vår ekonomiska politik, vår näringspolitik m. m.

1 utskottets belänkande redovisas från hearingen många intressanta uppgifter. Doceni Carl Johan Åberg har gjorl vissa undersökningar som jag finner skäl att delvis redogöra för i korthet. Med de antaganden som han gjorl om produktionskapacitet och arbetstidens längd påvisas markanta skillnader i bruttonationalproduktens tillväxt beroende på fruklsamhelstalen.

Enligt lågallernalivet kan BNP antas växa med 0,9 % per år under den antagna 50-årsperioden. Enligt mellanalternativet och högaliernativet är motsvarande siffror 1,2 resp. 1,5 96. Om denna lillväxi räknas fram under 50 år, framgår med stor tydlighet vilken oerhörd skillnad i vår välståndsutveckling som de olika talen för fruktsamhet ger. Om man dessutom tar i betraktande au under denna tidsperiod utvecklingen i tredje väriden är beroende på välståndsutvecklingen i industriländerna, är det självklart alt våra möjligheter all bidra till u-länderna är beroende av vår egen befolkningsutveckling.

Men det är inte bara bruttonationalproduktens utveckling som är beroende av denna. Samhällsplaneringen bygger på alt vi har tillgång till rimliga prognoser. Antalet sjukvårdsplatser, läkare och öppenvårdsinstitutioner är

beroende av hur många människor som behöver vård. Också utbildningskapaciteten måste bedömas med hänsyn lill befolkningsulvecklingen.

Låt mig la några exempel som redovisas i belänkandet. Enligt låg- och mellanaliernativen skulle antalet elever i den obligatoriska skolan minska med 475 000 resp. 250 000 fram till år 2025. Högalternativet skulle ge en mindre ökning.

Vidden av problemet kan belysas med följande dala.

Under förra läsåret fanns del i Sverige 46 000 skolklasser och ca 80 000 lärare. Av dessa lärare var 50 000 under 40 år och kommer alliså fortfarande atl vara verksamma vid sekelskiftet. Enligt lågallernalivel skulle lärarbe-hovet år 2000 uppgå till 59 000, dvs. obetydligt fler än de som i dag redan är verksamma och är under 40 år. Utbildningen av lärare borde alltså redan nu skäras ner lill mycket, myckel låg nivå.

På samma sätt är planeringen av barnomsorgen helt beroende på befolkningsutvecklingen. Till detta kommer, vilket här också förut påpekats, atl om vi föder för få barn blir relationen mellan produktiva och icke produktiva kategorier i vårt samhälle oförmånlig och försörjningsbördan på de aktiva ökar.

Också den regionala ulvecklingen blir beroende på befolkningstillväxten. En minskning av befolkningen kommer i första hand att drabba de regioner där utflyltningsproblemen redan i dag är akuta.

Gabriel Romanus log här upp frågan om vi behöver en befolkningspolitisk målsättning. Jag tror att han sade, vilket jag också instämmer i, all vi på sikl behöver det, men atl liden i dag kanske ännu inte är mogen föratt fastställa en sådan.

Låg- och mellanaliernativen skapar emellertid sådana problem och så negativa effekter att målet måste vara att inrikta den svenska befolkningspolitiken på alt skapa betingelser för att uppnå åtminstone en slalionär befolkning.

Herr talman! Hur skall nu detta ske? Socialstyrelsen må råda oss att äta sex till åtta skivor bröd om dagen, men den kan knappast råda oss all föda fler barn. Del betydelsefulla måste vara atl se lill alt varje människa får möjlighel att skaffa det antal barn han eller hon vill ha och alt därvid, vilket är betydligt svårare, se till alt de vill ha barn.

Sverige är inte barnvänligi. I den allmänna debatten har barn alltmer kommit all betraktas som ell hinder. Vårt samhälle är ett vuxensamhälle.

Vi talar så myckel om alt integrera, men vi integrerar mellan grupper i beiydelsen vuxna med vuxna, barn med barn. Vi integrerar inte vuxna med barn. Barntillsyn har blivit ett begrepp innebärande etl friställande av barnen från de vuxna inom familjen. Vi behöver bara betrakta sydligare länder i vår egen väridsdel: barn och föräldrar hör ihop, på resor, vid besök pä nöjestillslällningar, vid kulturupplevelser, vid samlai runt ulekaféerna. Man ser säkert inte barnen som vare sig en tillgång eller ett hinder - de hör oupplösligen ihop med de vuxna i familjen. Men så är det inte i vårl land. Att förverkliga sig själv har för många föräldrar blivit liktydigt med alt ordna barntillsyn.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

Också fritiden blir hos oss alltmer segregerad. För 30 år sedan fanns det familjeföreslällningar, familjeutflykter och familjerabatter på allt från resor med tåg till inträdesbiljetter. Nu finns barnföreslällningar och vuxenföreställningar, barnkultur och vuxenkullur. På område efter område växer segregationen. Hur skall vi vända på dessa förhållanden? Jag har inte svaret.

Jag bevistade för inte så länge sedan en internationell familjekonferens i Bonn. Då kom del bl. a. från västtysk sida fram all man anser del vara så besväriigt atl ha barn. Jag vill lillägga att Västtyskland har del lägsla fruktsamhetstalet i Europa. Man ligger där 20 96 under Sverige när del gäller antalet födda per 1 000 kvinnor. Det vanligaste barnantalet per familj i Västtyskland är etl barn - detta, vill jag påpeka, trots aU man har kraftigt progressiva barnbidrag. Man tyckte atl det var besvärligt och arbetsamt att ha barn, och man ansåg all en ylleriigare förstärkning av progressiviteten för barnbidragen skulle ge människorna större möjligheler alt klara av de svårigheter som sammanhänger med att man har flera barn. Jag är inte alls säker på att så är fallet. All skapa etl barnvänligi samhälle tror jag är av myckel större betydelse än en sådan sak som ett kanske inte alltför starkt ökat ekonomiskt stöd. Men naluriigtvis måste man utröna vad det beror på atl människor inte vill ha ett tredje eller fjärde barn.

Av de inlägg som gjorts här i dag har framgått att man ställer frågan om orsakerna, men ingen vill ge sken av atl ha svaret på den. Olika anlaganden kan göras - och måsle göras fritt och öppet. Men när man säger all den nedåtgående fruktsamheten beror på den kraftiga ökningen av kvinnlig förvärvsverksamhet är det alltför vanligt atl man möts av frågan: Vill du då atl kvinnorna skall slanna hemma? Här är del dock inte fråga om vad jag vill, utan del gäller alt klargöra orsakerna till en ny situation som kan bli besvärande. När orsakerna har klarals upp är det lid att göra bedömningar och ställningstaganden med invägande av olika fakta. Därför var det glädjande all höra socialministern redovisa de undersökningar som nu kommer att göras.

Herr lalman! När jag nu kommer atl ange några tänkbara orsaker lill nedgången i fruktsamheten, så innebär del inte primärt attjag pastarätt de är de verkliga orsakerna, och det innebär inte heller alt jag vill ta bort dem. Men låt mig här nämna några faktorer:

Var tredje graviditet här i landel avbryts genom abort. En minskning av antalet aborter skulle givelvis få en positiv inverkan på antalet födda i Sverige.

Vi vel alt anlalel barn i en familj är starkt korrelerat lill graden av kvinnlig förvärvsverksamhel men också lill bostadssituationen och till förhållandena i närmiljön.

Del starkt stigande antalet skilsmässor visar på en ökad instabilitet i samlevnaden och kan därigenom medverka till att antalet barn blir mindre, då man upplever en osäkerhet i de personliga relationerna.

Familjebildning utan äktenskap blir alll vanligare. Vi vet inte i vad mån ogifta föräldrar har större tendens till att skaffa sig få barn än gifta föräldrar. Däremot vet vi alt flerbarnsfamiljernas ekonomiska situation är markant

sämre än sådana familjer som har färre barn.

Vi vel också atl barntillsynsfrågan är nästan omöjlig atl lösa för flerbarnsfamiljerna. Visserligen kan man försöka alt entydigt knyta an detta lill utbyggnadstakten i barnomsorgen, men enligt min mening är del fel all göra det. Inga föräldrar klarar nämligen av atl ha tre eller fyra småbarn på daghem och fritidshem. Med en så stor familj och med arbetet atl förflytta alla dessa personer blir det inte vare sig tid eller ork över att sköta vad som i övrigt måste göras i elt hem i form av tvätt, städning, hälsovård, matlagning, disk osv. Här har samhället gjort en felsatsning. Man har planerat och byggt ut barnomsorgen utan hänsyn till flerbarnsfamiljerna. Den som har två barn kan få samhällssubventioner på 50 000 å 60 000 kr. om årel, och den som har tre eller fyra barn får ofta inte elt öre utöver barnbidrag och bostadstillägg, när sådana är motiverade.

Vi måste utgå från atl de flesta både män och kvinnor vill förvärvsarbeta under slörsla delen av sitt vuxna liv. Samhället träder in och hjälper dem med barntillsyn och andra ålgärder som gör del möjligt alt förena familjeliv med förvärvsarbete, och det är riktigt. Men samhället måste också acceptera att det finns människor som vill ha mer än två barn och alt de också kan vilja förvärvsarbeta under huvuddelen av sitt vuxna liv. Här anser jag att samhället har brustit. Man kan få ersättning för att följa sitt barn till förskolan. När familjen får det tredje barnet får man visserligen föräldraförsäkring under några månader, men kan man sedan inte klara barntillsynen blir del inget mer.

Elt säll all lösa delta hade varit att gå med på det gamla moderata kravet, att kostnader för barntillsyn skulle vara avdragsgilla vid beskattningen -åtminstone för flerbarnsfamiljer. Så fort barnen vårdas någon annanslans än inom hemmets dörrar, t. ex. av familjedagmamma, utgår samhällsstöd till detta. Men om en dagmamma skulle komma hem till en fierbarnsfamilj utgår intet. Har man fler än två barn finns ofta ingel annat sätt alt kombinera förvärvsarbete med barn. I och för sig innebär rådande förhållande en oerhörd diskriminering av barnens rätt att vara i sitt egel hem -delta skall vara låst och tillbommat för all stöd skall utgå.

En annan utväg kan vara au helt enkelt räkna med alt under den långa förvärvsperiod varje frisk människa har avstå från förvärvsarbete under etl antal år. Då går man emellertid miste om stödet för barntillsyn. Alla vet hur svårt del i dag är för en flerbarnsfamilj alt klara sig på en familjeinkomst. Vårdnadsersätlning skulle här vara en hjälp.

Det finns naluriigtvis, herr talman, många olika åtgärdersom skulle kunna vidtas. - Jag gav här bara en provkarta på några länkbara orsaker lill den situation vi i dag upplever. Arbetstiden kan förkortas för småbarnsföräldrar-riksdagen har också beslutat om delta. Bostadsbidraget kan höjas för flerbarnsfamiljer. Det råder en diskrepans vad gäller en- och irebarnsfamiljers rätt lill ersättning för vård av sjukt barn. I dag innebär det alt man har rätt till 12 dagar för ett barn och 18 dagar för tre barn. Men alla barn är ju inte sjuka på en gång. Den diskrepansen kan försvinna. Förvärvsavdraget, som sedan länge har varit 2 000 kr. och kom till i en tid när penningvärdet var hell

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

annorlunda, kan t. ex. höjas för flerbarnsfamiljer.

Men allt detta fordrar en annan inslällning till barn också hos oss politiker. På område efter område har vi kunnat se att familjepolitiken i alltför ringa grad har beaktat flerbarnsfamiljernas problem. Jag har skäl atl tro atl lilel av den ovilja som funnils här har kommit till av rädsla för alt alllför många flerbarnsfamiljer i vårl land skulle få negativa verkningar av den ofta helt åsiundade höjningen av den kvinnliga förvärvsverksamheten.

Herr lalman! Utskoiisbetänkandet innehåller mycket positivt och myckel av värde. Våra myndigheter får sina ögon öppnade och effekten på befolkningsfrågan av olika ålgärder kommer atl beaktas. Forskning och utbildning inom demografi kommer atl förslärkas. Vad som sker inom befolkningsområdet sker med en obönhörlig kraft. Det är ingenting - det har sagts här förut i dag - som kan styras med enkla medel. Forskningen är utomordentligt viktig. Jag skulle liksom ulskollel vilja vidga forskningsproblemen uianför del demografiska områdel. Den demografiska forskningen är visserligen viktig, men andra, näriiggande sociala områden är också av slor betydelse. Familjens roll i dagens samhälle, förändringar i familjestrukturen, förvärvsarbete och familjefunktion i ell föränderligt samhälle är områden som vi vet mycket litet om. Forskning på dessa områden kan vara förutsättningslös och därför värdefull. En annan fråga som bör belysas är frågan om vad den geografiska stabiliteten betyder för viljan att ha fler barn -även socialministern berörde denna. Har det faktum atl den äldre generationen, dvs. farmors och mormors generation, finns inom räckhåll någon betydelse? Också den ökade isolering som småbarnsfamiljen så ofta upplever verkar kanske i sig avskräckande på viljan all skaffa sig de barn som man egentligen skulle vilja ha. Hur skall i så fall denna isolering brytas?

Herr talman! Jag tror mig kunna påstå att det från denna talarstol i dag har ställts ovanligt många frågor och förvånansvärt få påståenden. Detta är helt följdriktigt och etl tecken på den ödmjukhet vid behandlingen av etl nytt ärende som präglar också utskottsbetänkandel. Vi riksdagsledamöter vet så förfärligt litet, och vi behöver vela mycket mer för atl kunna fullgöra våra uppdrag såsom ansvariga för samhällsutvecklingen i vårt land. Ulskottels belänkande borgar för all vi och våra efterföljare kommer all kunna få tillgång lill material som underlättar vår verksamhet. Utskottets belänkande borgar emellertid inte för alt befolkningsminskningen i vårt land skall upphöra, och så var heller inte vare sig möjligt eller önskat. Att vi uppmärksammar problemen och lär oss atl praktiskt taget alla åtgärder i vårl samhälle kan fö återverkan på den befolkningspolitiska utvecklingen är ett stort sleg framåt.

Jag är ytterligt lacksam för den behandlilng min moiion har fött. Jag har en liten känsla av att jag tillsammans med andra motionärer har sali en sten i rullning. Kan della bidra lill all fler föräldrar får glädjas ål alt de barn de önskar får födas och alt dessa barn kan bidra till ökat välstånd i vårt land och därmed i någon mån i världen i övrigt, då har utskottets betänkande fån en stor räckvidd och kan bringa slor glädje till många, kanske inte minst lill framtidens föräldrar.

LISA MATTSON (s):

Herr talman! Jag skall upprepa del som sagts åtskilliga gånger tidigare från denna talarstol, nämligen att det belänkande som vi diskuterar i dag säkeriigen kommer att ligga till grund för debatter under såväl det här året som de år som ligger framför oss. Belänkandet är ett av de mesl intressanta och tankeväckande dokument som elt utskott i riksdagen har åstadkommit. Vi som motionerat i dessa frågor är oerhört tacksamma för del allvar med vilket utskottet har gripit sig an frågorna, för den grundlighel med vilken utskottet penetrerat problemen och för det vida paraply av åtgärder som skisseras och föreslås i betänkandet.

Del är bra att vi får en statistisk undersökning av orsakerna till den låga nativiteten - vi lär ju knappast ha haft elt lägre födelsetal sedan vi införde folkbokföringen på 1740-ialel. Vi är medvetna om, vilket också har framhållits tidigare, alt det visst inte bara är i Sverige som en liknande debatt förs. Denna diskussion har flera gånger tagits upp bl. a. i Europarådet, och som alltid har man också vid dessa diskussioner varit mycket osäker när del gälll anledningarna till den låga nativiteten. Somliga hävdar att människor inte vågar skaffa sig barn under den ekonomiska kris som råder, andra säger atl del låga födelsetalet beror på alt jämställdheten mellan man och kvinna både på arbetsplatsen och inom familjen har gått för långt, och man hävdar att kvinnorna borde gå tillbaka till hemarbetet och känna sill ansvar för hem och barn. Vi vel inte om förklaringen är denna. Inte heller vet vi om det är riktigt som vissa sociologer säger, bl. a. Kajsa Ekholm och Rita Liljeström, att det här är en kvinnoprotest. Detta har också åtskilliga gånger tidigare framförts från politiskt kvinnohåll.

Sedan 1930-talet har i alla fall några vikliga händelser inträffat. Tack vare tillkomsten av familjeplanering och abortlagstiftning har kvinnan i dag både rätt och möjlighet att själv bestämma del anlal barn hon vill ha. Därför kan man säga alt den nativitet vi har i dag på ett helt annal säll än nativiteten förr ger uttryck för hur kvinnan ser på sina och samhällets möjligheter atl la hand om barnen och skapa trygghet åt dem. Vi behöver ju bara se oss omkring för all kunna konstatera hur svårt det är atl vara småbarnsförälder i ett samhälle som säkerl med all rätt ofta kallas för barnovänligt.

Det finns kanske vissa faktorer som motsäger detta, och jag vill djupt beklaga atl regeringen icke fann medel alt fortsätta det Gotlandsprojekl som ulskollel nu tar till intäkt för förslagen om att man skall sprida liknande runt om i landet.

I ett projekt-som tillkom efter en motion somjag, kamrater här i riksdagen och Socialdemokratiska kvinnoförbundet låg bakom - krävdes en stor samlad insats. Det var ell projekt om sex och samlevnad, och del har redan i dag visal atl aborterna minskal i anlal och att födelsetalet ökal någol.

Det är hell självklart atl det tar rätt lång tid alt starta ett projekt, och det tar ganska lång tid att få del allmänt accepterat, så att det omfattas av både män och kvinnor. Jag vill verkligen hoppas, att man när nya regionala liknande försök planeras, såsom ulskollel föreslår, verkligen tänker på att det krävs tid och insatser. Men de insalser som har gjorts har alltså redan i dag, efter tre år,

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

5 Riksdagens protokoll 1977/78:145-146

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Befolkningsutvecklingen

medfört något av en trend som motsäger del som många hävdar, nämligen atl del sjunkande födelsetalet kan vara kvinnornas protest, när kvinnorna nu för första gången har möjlighel att själva bestämma hur många barn de vill sälta lill väriden.

Jag delar Göran Karlssons och utskottets uppfattning att det inte går alt enbart forska efter anledningarna. De är säkerligen mångtydiga. Del är säkert nödvändigi att vi får en kartläggning och all man satsar betydligt mer på den demografiska forskningen.

Jag tror också, att när vi framdeles skall diskutera den långa raden av åtgärder på olika områden över hela det inrikespolitiska fältet, kommer vi ändå atl ha olika ideologiska uppfauningar om på vilket sätt vi önskar lösa de här frågorna. Man kan - och det har sagts från borgeriigl håll - tala om en politik som främjar jämställdheten. Jag delar inte uppfattningen alt den nuvarande politiken verkar för jämställdhet. En hel del inslag inom den borgeriiga regeringens polilik lyder i stället på att man har den inställningen atl kvinnorna skall vara i hemmet. Vårdnadsbidraget är ett bra exempel på del. Att i föräldraförsäkringen införa en bestämmelse som innebär att ersättning inte utgår för föriorad arbetsförtjänst under en månad utan bara med en garantisumma på 32 kr. är, enligt vår åsiki, inte heller atl främja jämställdheten.

Nej, vi menar från socialdemokraliskl håll atl del är helt andra ålgärder som skall lill och all det är vårt ansvar alt forlsätla med jämställdhelsarbeiet. Framför allt måste arbelel på alt bryla ner invanda föreställningarom vem som inom familjen skall ha ansvar för barnen fortsätta och intensifieras.

Vi har i detta sammanhang nämnt barnomsorgen, och jag kan också nämna planeringen av våra nya bostadsområden. Oerhört många frågor är integrerade i delta arbete, men jag tror all vi framförallt för atl nå målet med att barnet står i centrum och alt - vilket är mycket svårt i dag - ge föräldrarna förutsättningar atl kombinera yrkesarbete med aktivt föräldraskap, med möjligheten att varje dag gemensamt och avspänt vara lillsammans i familjen, inte får nöja oss med sex timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar. Del är endasl en mycket liten del av föräldrarna som har ekonomiska förutsättningar alt tillgodogöra sig denna möjlighel. I dagens läge är det omöjligt för ensamma föräldrar.

Vi har inom vårt kvinnoförbund sedan länge drivit kravet på sex limmars arbetsdag för alla, och vi hävdar all det är viktigt atl forlsätla atl driva del kravet. Vi menar verkligen allvar när vi hävdar atl man bör ge föräldrar och barn möjligheler lill ökad samvaro och skapa reella förutsättningar all förena föräldraskap och förvärvsarbete. Den kortare arbetsdagen är också nödvändig, om man skall kunna förena ell fackligt och elt politiskt arbele med föräldraskap och en avspänd gemenskap inom familjen.

Jag vill slutligen, herr talman, trycka på alt lösningen på de frågor och de problem som vi här har diskuterat under många timmar först och främst är en fråga om solidaritet. Med jämna mellanrum får vi vela all barnfamiljernas ekonomiska standard ligger klart under den som familjer utan barn lever på. Så länge barn ulgör en ekonomisk påfrestning för familjerna kommer

solidariteten inom familjen att sättas på prov när man skaffar sig barn.

Det är därför nödvändigi att vi undersöker hur mycket av våra framtida resurser som vi måsle avdela för att förbättra barnfamiljernas slällning i förhållande till övriga. Del finns, herr lalman, inga enkla lösningar på vår befolkningssituation. Man måste, som också ell enhälligt utskott har uttalat, ta ett ordentligt och samlat grepp över hela problematiken.

Med detta anförande, i vilket Gudrun Sundström, Wivi-Anne Cederqvist och Hagar Normark (samtliga s) instämde, var överiäggningen slutad.

Proposilionergavs på bifall till dels ulskottels hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill motionen nr 729 av Lars Werner m. fi. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Cari-Henrik Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandel

nr 32 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemslällan med den ändring däri

som föranleds av bifall lill motionen nr 729 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Carl-Henrik Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 293 Nej - 14

Andre vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Barn- och ungdomsvård

§ 14 Barn- och ungdomsvård

Föredrogs socialutskottets betänkande 1977/78:33 med anledning av motioner om barn- och ungdomsvård.

BJÖRN KÖRLOF (m):

Herr lalman! Den fråga vi nu skall behandla har en så klar anknytning till det föregående ärendet attjag lycker del är synd aU utskottet inte behandlade det hela i ett sammanhang.

I den föregående debatten om befolkningsfrågan sade Ingrid Sundberg atl vi har ett barnovänligt samhälle. Jag delar den uppfattningen och vill lillägga

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Barn- och ungdomsvård

alt della inte bara gäller barnen utan att det i hög grad också gäller ungdomarna.

Låt mig kortfallal kommentera socialuiskottels behandling av den motion som jag lillsammans med några ytterligare moderater väckte under den allmänna motionstiden och som handlar om samhällets barn- och ungdomspolitik. En moiion med likalydande innehåll väcktes även vid det förra riksmötet och avstyrktes även då av utskottet.

Ulskollel har denna gång relativt utförligt redovisat olika utredningsakli-viteler som pågått eller pågår kring det breda fält som samhällets barn- och ungdomspolitik ulgör. Det är bra atl så har skett. Det belyser nämligen ytterligare den principiella skillnad som finns mellan utskottet och motionärerna när det gäller de frågor som tas upp i moiionen. Även förra årel framkom denna principiella skillnad, då kanske ännu mer markerad än nu, eftersom utskottet nu något har tonat ner den tidigare argumenteringen, som enligt min uppfattning byggde på en felsyn.

Fortfarande har dock ulskollel den uppfattningen all del bäsla är all på del sätt som nu sker undersöka mera begränsade frågekomplex och söka lösa förekommande problem allt efter de skiftande förutsättningar som kan föreligga inom varje område.

Innebörden i detta sätt att se på problemet har bl. a. den konsekvensen att arbetsmarknadsproblem för ungdom skall lösas inom arbetsmarknadspolitikens ram, all sådana problem som rastlöshet, oro, mobbning och dåliga studieresultat i skolan skall lösas inom skolpolitikens ram, att alkohol- och narkotikaproblem bland barn och ungdom skall lösas inom alkohol- resp. narkolikapolitikens ram, osv.

I förra årels diskussion kring dessa frågor redovisade jag resultatet av några stickprovsvis gjorda undersökningar rörande det samlade resultatet av samhällets barn- och ungdomspoliiik under de senasle årtiondena. Resultatet var synnerligen nedslående. Sedan dess har ytterligare undersökningar publicerats, som bekräftar denna nedslående bild i ännu skarpare belysning. Jag syftar här på den av Eckart Kijhlhorn i tidningen BRÅ-apropå nr 1 år 1978 redovisade undersökningen om riskerna för att ungdomar hamnar snett i 1970-talets samhälle jämfört med t. ex. 1950-talels samhälle. Enligt denna undersökning skulle riskerna i del närmaste ha fördubblats. Ålskilliga statislikserier anges bekräfta dessa ökade risker. Som en anknytning lill den föregående debatten villjag väcka frågan,om inte en av orsakerna lill den låga nativiteten i vårt land kan vara atl man helt enkelt inte vill sätta barn till världen med sådana risker som här föreligger för att barn och ungdomar kommer sneil i tillvaron.

Enligt min mening kan samhällets barn- och ungdomspolitik därför inte längre ges en så söndersplittrad inriktning som den hittills har haft. Jag iroratt tiden är inne för etl samlat ålgärdsprogram, byggt på en ordentlig kartläggning av hela det barn- och ungdomspoliliska fältet.

I andra sammanhang tvekar man inte all lillsälla ulredningar och. kommittéer. Varförinle låta genomlysa denna problematik,som vi har dragit upp i motionen, på samma sätt som man gjorl med andra siora samhällsfrå-

gor? Varför inie lillsälla en offenllig pariamenlarisk ulredning, med bara en bråkdel av de resurser som t. ex. energikommissionen hade, för all ta fram etl samlat program för samhällets barn- och ungdomspolitik?

Herr talman! Förenta nationerna har beslutat atl året 1979 särskilt skall ägnas åt barnen i väriden. Åtgärderna underdel internationella barnaåret bör enligt FN också inrymma ökad forskning om barn och etl vidgat utbyte av rön och erfarenheter. Den svenska regeringen har utsett en beredningsgrupp, som har huvudansvaret för barnaårets genomförande. Enligt min mening ligger de förslag som vi motionärer framfört i vår motion väl i linje med dessa intentioner från FN. En kartläggning av det slag som vi efterlyst är, oavsett om den sker inom ramen för en mer vetenskapligt inriktad forskning eller inom ramen för en statlig utredning, elt arbete som snarast bör startas.

Utskottet har i år uttalat alt den kartläggning vi har efterlyst mera ler sig som en uppgift för forskningen. Jag vill gärna la fasla på della ultalande från utskottets sida och uttrycka den förhoppningen att den beredningsgrupp som regeringen har tillsatt för genomförandet av FN:s barnaår kan initiera en forskning med en bredd som vi motionärer har efterlyst.

Men, herr talman, liden hastar. Allt fler ungdomar förloras som offer för en sedan länge osäker, splittrad och därför handlingsförlamad barn- och ungdomspoliiik i vårl land.

Herr talman! Alt gå emot etl enigt utskott är fåfängt. Jag har därför ingel yrkande.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Barn- och ungdomsvård

I detta anförande, under vilket förste vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, instämde Rolf Dahlberg (m) och Sten Svensson (m).

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Eftersom herr Körlof inte hade någol yrkande kan jag bara med hänvisning till vad utskottet har skrivit i sitt yrkande om avslag på motionerna yrka bifall lill utskottels hemställan.

Jag vill bara göra en enda liten anmärkning. Det är förvisso ett ungdoms-ovänligt samhälle som vi håller oss med - det kan jag hålla med om - inte minst med hänsyn till atl tiotusentals ungdomar i dag går utan jobb. Däri ligger den verkliga faran, men i det sammanhanget är bl. a. herr Körlof och hans partivänner delaktiga i alt inte de åtgärder har vidtagits som har varit nödvändiga.

BJÖRN KÖRLOF (m):

Herr talman! Jag delar naturligtvis Göran Karlssons uppfattning atl elt av de verkligt stora problemen är atl så många ungdomar går utan jobb. Men del är bara en del av del enormt stora problemkomplex som vi motionärer har tagit upp.

Vi menar ju att man skall genomlysa hela det barn- och ungdomspolitiska fältet och fö lill stånd ell samlat åtgärdsprogram, där man på en mängd olika säll kan se lill atl barn och ungdomar inte kommer snett i vårt samhälle.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Längre semester för gruvarbetare, m. m.

Självklart harjag den uppfattningen atl arbetsmarknadspolitiken är en viktig del av della.

Däremot delar jag inte uppfattningen atl den nuvarande regeringen har en avgörande skuld i alt vi har en hög ungdomsarbetslöshet. Den är elt resultat av en ekonomisk politik som är förd under många år med socialdemokraliskl styre.

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr lalman! Del är bara den skillnaden alt på den tiden fanns det inte så många arbetslösa som del finns nu. Herr Körlof kan ju studera de siffror som gäller i dag - de är tillräckliga för atl belysa riktigheten i det svar jag gav.

Herr Körlof talarom en genomlysning, ett samlat grepp och alll vad det är »som skulle behövas på det här området. Det är inte del som vi behöver, utan det är andra ålgärder av mångskiftande slag som måste sättas in.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemslällan bifölls.

§ 15 Längre semester för gruvarbetare, m. m.

Föredrogs socialutskotlets betänkande 1977/78:34 med anledning av motioner om semesteriagsiiftningen.

1 detta belänkande behandlades motionerna

1977/78:295 av Alf Lövenborg (apk), vari hemställts atl riksdagen i skrivelse till regeringen skulle föreslå införandel av sex veckors semester för gruvarbetare,

1977/78:706 av Gunilla André (c) och Anne-Marie Gustafsson (c),

1977/78:1094 av Maj-Lis Landberg m. fl. (s),

1977/78:1095 av Inger Lindquist (m) samt

1977/78:1709 av Karin Ahriand (fp) och Hans Lindblad (fp).

Utskottet hemställde

1. beträffande införande av sex veckors semester för gruvarbetare att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:295,

2. beträffande beräkning av semesterlön på övertidsersättning att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:706,

3. belräffande intjänande av semesterlön vid arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1094,

4. beträffande översyn av semesterlagen m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1095,

5. belräffande semesterförmåner för totalförsvarets A-personal att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1709.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! 1 detta betänkande behandlas bl. a. arbetarpartiet kommunisternas förslag om längre semester för gruvarbetare. Utskottet säger nej till moiionen, men betänkandet innehåller trots detta en rad argument som stödjer de krav som vi har ställt.

Gruvarbetarna har som bekant under många år på olika sätt sökt aktualisera de faror som själva arbetsmiljön innehåller. Dit hör förekomsten av radon, dieselgas m. m.

Gruvarbetarnas fackliga organisationer har drivit kampanj i frågan och även fått myndigheterna att mera börja uppmärksamma de risker som föreligger.

Strålskyddsinslilulel citeras på s. 3 i betänkandet, där man framhåller all de luftföroreningar som gruvarbetare ulsälls för kan länkas påverka andningsorganens funktionsduglighet. Slutsatsen är: "Det är därför i detta fall icke lätt atl frånskriva en semesterförlängning en riskminskande verkan." Så heter del på det något tillkrånglade språket.

Arbelarskyddssiyrelsen drar samma slutsals.

Både strålskyddsinstitutets och arbelarskyddsslyrelsens yttrande vittnar om slor osäkerhet när det gäller slrålningsrisk för gruvarbetare. Man vel inie om riskerna är försumbara eller fariiga. Bara denna Iveksamhei är i och försig ett argument för nya åtgärder för atl skydda människors liv och hälsa. Tror man att en förlängd semester över huvud tagel kan ha en riskminskande verkan, då skall man naturligtvis inte tveka.

Del flnns också en rad andra argument att anföra. Vi vel ju att gruvarbete är oerhört pressande. Var och en som bara har besökt en gruva inser del. Gruvarbetarna arbetar ofta i dunkel, i artificiell belysning i en fuktig miljö. De omvärvs ständigt av dålig luft, oljedimma och radongas. Olyckorna är också många. Statistiken visar klart atljobbet är livsfarligt. Mol den bakgrunden blir fritiden så oerhört mycket värd, länglan ut till andra miljöer så myckel större.

I år kommer man förmodligen att tvångspermittera många gruvarbetare, men det är en annan sak. Vi har emellertid i vår motion anknutit till gruvbranschens nuvarande svårigheter och framhållit att det måsle vara bällre att ge gruvarbetarna en sjätte semestervecka än all gå fram med avsked. Målsättningen måste vara att jobben skall räcka åt alla, och den målsättningen befrämjas ju genom förlängd semester, även om detta inte är någol huvudargument.

Herr talman! Jag ber att fö yrka bifall till vår moiion nr 295.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Längre semester för gruvarbetare, m. m.

KJELL NILSSON (s):

Herr talman! I föreliggande betänkande behandlas ett antal motioner med anledning av den nya semeslerlagen. I motionen 1977/78:295 av Alf Lövenborg föreslås införandet av sex veckors semester för gruvarbetare. Huvudmotivet för sex veckors semeslerför gruvarbetare ärenligt motionären atl man har en dålig arbetsmiljö i gruvorna. All det är en besväriig arbetsmiljö förnekar inte utskottet.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Längre semester för gruvarbetare, m. m.

Semeslerkommittén, vars betänkande låg till grund för proposilionen om den nya semesterlagen och socialutskottels betänkande 1976/77:32, slog fast atl man inte skulle kompensera en dålig arbetsmiljö med en längre semester. Där det förekommer dålig arbetsmiljö måste huvudargumentet för atl bekämpa det förhållandet vara atl förändra arbetsmiljön och göra den bättre -inte att acceptera en dålig arbetsmiljö genom alt ge längre semester. Vi menar alt ålgärder i sådana fall skall vidtas för atl åstadkomma en drägligare arbetsmiljö för arbetarna, så all de inte utsätts för ohälsa i arbelel. Om det sedan dessutom finns motiv för längre semester för vissa grupper, t. ex. gruvarbetarna, bör den frågan utredas innan riksdagen fattar beslut därom.

Utskottet betonade i sitt betänkande om semesterlagen att flera viktiga frågor var olösta och all många förbällringar av semeslerförmånerna behövdes. Man utgick från alt en ny ulredning skyndsamt skulle tillsättas. Del beställde ulskollel av regeringen.

Semeslerkommittén 1978 är tillsall och har börjat sitt arbete. De frågor som aktualiseras i samtliga molioner som tas upp i delta utskottsbetänkande -också Alf Lövenborgs - kommer alt behandlas av semeslerkommittén. Dit hör också frågan om den längre semestern för gruvarbetare som utsätts för joniserande strålning. Det finns därför enligt utskottets mening ingen anledning att ta något ylleriigare initiativ från riksdagens sida.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i socialutskottets betänkande 1977/78:34.

ALF LÖVENBORG (apk) kort genmäle:

Herr lalman! Vi har under flera år drivit frågan om förkortning av gruvarbetarnas arbetstid både genom sänkning av pensionsåldern och genom längre semester.

Jag är helt överens med Kjell Nilsson om atl ett viktigt krav när det gäller gruvarbetet naturligtvis är att arbetsmiljön förbättras, men del ena goda förskjuter inte det andra, och jag håller fasl vid att med den karaktär som gruvarbetet har är en längre semester synnerligen välmotiverad. Man har från utskollshåll under alla de år då vi har diskuterat de här frågorna sagl att man ömmar för den här arbetargruppen och hyser oro för dess hälsa. Man har framhållit all del är tänkbart atl gruvmiljön förkortar livet eller förstör hälsan för de arbetande. Men därifrån till all vidta ålgärder har stegel ofta varit långl, och jag tycker atl det verkar vara så den här gången också.

Frågan om förlängd semester bollas över till sillande ulredning, och jag vill fråga: Kan utskottets talesman upplysa mig om när utredningen kommer att lägga fram sill betänkande? Jag lycker att ni skall tänka på del gamla ordspråket: Medan gräset växer dör kon. Det kan uttryckas mer brutalt: Medan utredningskvarnen mal dör gruvarbetare i onödan. Men än en gång: När kan utredningen, som ni anspelar på, förväntas vara klar?

KJELL NILSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag är glad över atl Alf Lövenborg har samma uppfattning somjag närdet gäller arbetsmiljö. Om vi har dålig arbetsmiljö-och det finns det på många ställen - måste huvudfrågan vara att förbättra den och inte att kompensera den med högre lön eller längre semester. Det måste vara det vi i första hand skall angripa, och det pågår ell slorl arbete med att förbättra arbetsmiljön i vårt land, också i gruvorna - där man exempelvis vill få bort dieseldriften.

Jag vet inte när semesterkommittén kan vara färdig med sill belänkande. Den har ju hell nyligen påbörjal sill arbele. Ulskollel framförde i sill belänkande beträffande förslag lill semesierlag alt frågorna borde utredas skyndsamt, och vi för väl förutsätta att så också kommer att ske.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Längre semester för gruvarbetare, m. m.

ALF LÖVENBORG (apk) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror att Kjell Nilsson och jag är i princip överens. Jag har ingen annan ytterligare kommentar än atl utredandet bör påskyndas. Man skulle möjligen kunna behandla den här frågan med förtur. Riskerna med gruvarbetet ligger i öppen dag, och en sjätte semestervecka för den kategorin kan beslutas utan alllför långl utredande, tycker jag.

KJELL NILSSON (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag kan också slälla mig bakom kravet all utredningsarbetet skall påskyndas. Jag hoppas att del kan bli så.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Jag skall be alt fö ställa en fråga lill Kjell Nilsson. Socialutskottet har vid behandlingen av motionen 1095 av Inger Lindquist uttalat följande:

"Direktiven för semesierkommiitén har utformats i enlighet med utskottets önskemål. Kommittén är oförhindrad att i delbetänkande framlägga förslag till sådana ändringar i semesterlagstiftningen som bedöms vara brådskande. Med hänsyn till det anförda är det enligt utskottets mening inte erforderligt med några tilläggsdirektiv lill semeslerkommitién med anledning av vad som anförs i moiionen 1977/78:1095. Moiionen avsiyrks således."

Jag har i ulredningen aklualiseral frågan om tolkningen av de här direktiven, och jag har hävdat alt de i Inger Lindquisls moiion beskrivna problemen skall utredas med förtur, dvs. atl svårigheterna när det gäller tillämpningen av den nya semesteriagen bör tas upp till behandling först. Detta krav har majoriteten, med hänvisning till just direktivens utformning, inte ansett sig kunna biträda. Jag konstaterar därför alt det inte kommer atl läggas fram något delbetänkande från utredningen, i vart fall inte beträffande semeslerlagens tillämpning och förenklingen av regelsystemet.

Min fråga till Kjell Nilsson är därför: På vad sätt framgårdel av direktiven, såsom utskottet vill uttolka dem, att utredningen - som ulskollel anför - är oförhindrad all i delbelänkande framlägga förslag lill sådana ändringar?

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Längre semester för gruvarbetare, m. m.

KJELL NILSSON (s):

Herr talman! Det finns alltså krav på att semesterkommittén skall lämna snabbt besked när det gäller tillämpningen av semesterlagen. 1 avvägningen mellan de båda frågorna om forlängd semester för vissa utsatta grupper resp. tillämpningen av semesteriagen tycker i varje fall jag att det är angeläget alt det förra problemet för belysas först och tillämpningen av den helt nyligen ikraftlrädda lagen far komma i andra hand. Jag anser all del är rimligt.

Vi har inte kunnat finna någonting i direktiven som säger atl vi inte skall lägga fram ell belänkande om hur man skall förenkla den lag vi f n. har, men den trädde i kraft vid årsskiftet, och vi bör väl först se hur den verkar. Jag tycker alltså atl de andra frågorna bör komma före.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Jag lackar för Kjell Nilssons svar på denna punkt, även om jag fortförande vill hävda motsatt uppfattning när det gäller prioriteringen; det är många företag - i synnerhet småföretag - som är angelägna om besked beträlTande tolkningen av de många regler som innefattas i semesterlagens tillämpningsföreskrifter.

KJELL NILSSON (s):

Herr talman! Jag förstår atl vi inte kan vara överens om prioriteringen, eftersom jag företräder arbetarna och Sten Svensson är moderat.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Även de anställda är betjänta a v att man har ett syslem som är lätt att tolka när man skall räkna ut semestern, så all de kan vara säkra på alt uträkningen av semesterlön verkligen är riktigt gjord.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom 1

Propositionergavs på bifall till dels utskottels hemslällan, dels motionen nr 295 av AlfLövenborg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller socialulskoUels hemställan i betänkandet

nr 34 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 295 av AlfLövenborg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då AlfLövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 294 Nej - 13

Mom. 2-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

S 16 Föredrogs

Socialutskottets betänkande

1977/78:40 beträffande propositionen 1977/78:134 med anledning av beslut

fattade av internationella arbetskonferensen år 1977 vid dess sextiotredje

sammanträde

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Nordisk radio och television via satellit

Utskottets hemställan bifölls.

§ 17 Nordisk radio och television via satellit

Föredrogs kulturutskottets belänkande 1977/78:25 med anledning av propositionen 1977/78:171 om 1979års verksamhetsbudget fördel nordiska kultursamarbetet m. m. jämte motion.

Sedan regeringen i propositionen 1977/78:100 bilaga 12 underpunkten G 5 (s. 647) beräknat medel till Nordisk kulturbudgel m. m. hade regeringen i propositionen 1977/78:171 (ulbildningsdepartementet) föreslagil riksdagen att till Nordisk kulturbudgel m. m. för budgetåret 1978/79 under nionde huvudtiteln anvisa elt förslagsanslag av 24 188 000 kr.

I det år 1971 ingångna avtalet om nordiskt kulturellt samarbete ingick bestämmelser om en gemensam verksamheisbudgel för kultursamarbetet. Nordiska ministerrådet fastställde den 22 mars 1978 elt förslag lill budget för år 1979. 1 detta budgetförslag hade bl. a. upptagils medel för en fortsatt utredning av frågan om nordisk radio och television via satellit. I propositionen begärdes medel för att täcka den svenska andelen av denna budget.

I della sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:1947 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats

1. atl riksdagen uttalade att planerna på en nordisk radio- och TV-salellit borde avskrivas och utredningsarbetet stoppas,

2. atl riksdagen beslutade att lill Nordisk kulturbudgel m. m. för budgetåret 1978/79 under nionde huvudtiteln anvisa etl i förhållande lill proposilionen med 723 000 kr. minskal belopp och all anslaget fastställdes lill

23 465 000 kr.

Utskottet hemslällde

1. atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1947, yrkande 1,

2. att riksdagen med bifall till proposilionen 1977/78:171 och med avslag på moiionen 1977/78:1947, yrkande 2, till Nordisk kulturbudget m. m. för budgetåret 1978/79 under nionde huvudtiteln anvisade ell förslagsanslag av

24 188 000 kr.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Nordisk radio och television via satellit

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! I regeringens proposition 1977/78:171 om nordiskt kultursamarbete gömmer sig en av de väsentligaste kullurpoliliska frågor riksdagen har atl la ställning till, nämligen frågan om en nordisk radio- och TV-salellil. Riksdagen förutsattes anslå 750 000 kr. till en fortsatt utredning av f*rågan om en sådan satellit. Vänsterpartiet kommunisterna har tidigare förklarat sitt principiella motstånd mot detta projekt, och vi lär tyvärr få ålerkomma lill det vid flera tillfällen.

Utskottet hävdar visserligen i sitt betänkande att etl avslag på vår moiion om att riksdagen inte skall anvisa medel till ett fortsatt utredningsarbete inte innebär ett ställningstagande för satelliten och atl man därmed inte bundit sig i frågan. Men jag delar inte riktigt den uppfattningen. Redan det fakium atl man ställer sig positiv lill etl fortsatt utredande gör att man trots allt finner projektet värt all satsa närmare tre kvarts miljoner ytterligare på, pengar som kunde ha använts för att stärka den nordiska kulturgemenskapen på andra sätt.

Vidare finns - som jag framhållit tidigare här i kammaren - långt framskridna planer inom industrin, där man redan utgår från all beslut är fattat i positiv riktning. Bakom kulisserna-bortom riksdagens demokratiska beslutsfattande - har man dragit upp riktlinjerna för satellil-TV-marknaden. Del har t. o. m. gått så långt atl ett av försäljningsargumenlen i radio- och TV-affärer är att TV:n har en satellilknapp. Del är alltså i elektronikindustrins direktionsrum som besluten nu fallas.

Frågan har ulretls av Nordiska rådel. Frågan harockså varil ute på en bred remiss. Remissvaren visade all så gott som samtliga kulturpolitiska instanser, invandrarorganisationer och fackföreningsrörelsen ställde sig starkt kritiska eller direkt avvisande till projektet. Men det räcker tydligen inte för alt man från de övriga partiernas sida skall kunna ta ställning-ylleriigare utredningar krävs, allt medan elektronikindustrin gnuggar händerna.

De huvudskäl som angetts för satellilprojeklel, nämligen all "stärka den nordiska gemenskapen", all "öka individens valfrihet" och slutligen "att ge de nordiska invandrarna en möjlighet atl se hemlandsprogramen" har samtliga effektivt torpederats av de tunga berörda remissinstanserna. De enda som är odelat för projektet är belysande nog i stort sett Industriförbundet och Radiohandlarnas riksförbund tillsammans med Svenska arbetsgivareföreningen. Remissinstanserna, bl. a. televerket, har ju också påvisat att kostnaderna för projektet är betydligt större än vad som anges i utredningen. Det är främst konsumenterna som får betala kalaset i form av höjda TV-licenser och koslnader för tekniska tillsaisprylar.

Visst behövs etl ökal kulturutbyte inom Norden, men del befrämjar man inte genom della dyrbara projekt. Det befrämjar man genom ökade resurser till Sveriges Radio/TV, genom fler och bättre program för och om invandrarna i Sverige samt genom atl utöka Nord visionen. För de kostnader Nordsat skulle medföra skulle dessutom en rad andra åtgärder kunna vidtas. En fast finsk teaterensemble är bara elt exempel på etl sedan länge ställt krav från de finska invandrarna. Listan skulle kunna göras lång.

Herr talman! Var folkpartiet och moderaterna står i frågan vet vi. Under sken av ökad valfrihet vill de i själva verket minska valfriheten till all omfatta huvudsakligen dåliga anglosaxiska serier för folkflertalet. Var centerns ledande man i kullurulskottel står vet vi också. Men var slår resten av cenlern och var står framför alll socialdemokraterna i denna mycket vikliga kulturpolitiska fråga? Det lycker jag man kan kräva ell klarl besked om. Håller man med TCO och LO sami alla tunga kullurinslanser om deras krilik eller ställer man sig på Arbetsgivareföreningens sida?

Herr lalman! Med delta yrkar jag bifall till vpk-motionen 1947.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Nordisk radio och television via satellit

GEORG ANDERSSON (s):

Herr lalman! Eva Hjelmslröm anförde stark kritik mot tanken på en nordisk TV-salellil, och hon är inte ensam om dessa kritiska åsikter. Den övervägande delen av den svenska remissopinionen var kritisk mol förslagen i den ulredning som gjorts i denna fråga.

Jag vill bara markera alt riksdagen i dag inte har alt la slällning till ell genomförande av detta projekt. Hade så varit fallet, tror jag alt kulturutskottet inte hade redovisat ett enhälligt belänkande. Vad frågan nu gäller är fortsatt utredningsarbete i enlighet med de riktlinjer som angavs vid Nordiska rådets session i februari 1978 av dess kulturutskott. Det fortsatta och utvidgade utredningsarbetet skall belysa flera av de problem och farhågor som Eva Hjelmström pekade på.

I den svenska delegationens berättelse angående Nordiska rådets 26:e session redovisas i sammanfattning de uttalanden i frågan som gjorts av Nordiska rådets kulturulskotl. Det kan kanske vara av intresse all här citera några avsnilt ur den redogörelsen. Där står:

"Ulskollel uttalade med anledning härav att det hittills utförda utredningsarbetet måsle fortsätta samlidigl som utskottet pekade på atl del fortsatta utredningsarbetet särskilt måste beakta vissa problemkomplex. Vidare framfördes atl utredningsarbetet kring radio- och TV-samarbetet hittills hade genomförts på ämbetsmannanivå med biträde av teknisk och juridisk expertis. Ett fortsatt utredningsarbete skulle behöva en bredare förankring.

Utskonel betonade vikten av atl det i utredningsarbetet beaktades de upphovsrättsliga problemen samt att det etablerades en kontakt med de nordiska upphovsmännens organisationer. Ulskollel framförde vidare dl angelägna i att man i det fortsatta utredningsarbetet särskilt beaktade de kultur- och programpolitiska frågorna. Utskottet fann det angeläget att verkningarna av etl väsentligt större programutbud studerades ingående i den fortsatta utredningen. Härigenom skulle man fö en betydligt klarare uppfattning om hur ell större utbud av TV-program påverkade dels den enskilde tittaren och dennes inställning till andra massmedier och kulturella aktiviteter, dels utvecklingen av dessa andra massmedier inom kulturlivet.

Ytterligare borde utredas hur barn och yngre tonåringar påverkades av ett brett programutbud med många valmöjligheter."

Nr 145

Torsdagen den : 18 maj 1-978

Nordisk radio och television via satellit

Herr talman! Jag vill tillägga i anledning av Eva Hjelmslröms inlägg atl jag personligen anser att den här frågan skall bedömas ur kulturpolilisk och programpolitisk synpunkt och att den inte får göras till en induslripolitisk fråga. Jag tror därvid all jag lalar för socialdemokratins uppfattning.

Med hänvisning till det nu anförda vill jag yrka bifall till kulturutskotlels hemslällan.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! När jag hör Georg Andersson blir jag än allvarligare oroad över inställningen lill Nordsalprojektet. Georg Andersson framhöll alt fortfarande flnns en rad oklara punkter - man har t. ex. inte utrett upphovsrätten - och det pekar snarast på att man är positivt inställd lill atl så småningom genomföra projektet.

Sedan sade Georg Andersson alt han /ra/-sig ha socialdemokraterna bakom sig när han säger att frågan skall bedömas ur kulturpolilisk synpunkt och att detta alltså inte skall vara en sak för induslrin. Men för det första kan ju inte Georg Andersson förneka all del redan i dag finns långt framskridna planer inom induslrin på alt tillverka komponenterna till TV-satelliten. För det andra går del inte alt förneka det kompakta motstånd som redan den förra utredningen mötte från samtliga tunga kullurpoliliska instansers sida, från invandrarverket, från ABF, från LO och från TCO.

Jag kan inte uppfatta Georg Anderssons inlägg som något som helst klarl besked om var man står i den här frågan. Snarare försiärkles mill inlryck av alt man kan tänka sig en nordisk TV-salellil.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr lalman! Jag vill än en gång betona atl kullurutskottels ställningstagande inte innebär elt ställningstagande för genomförandet av Nordsalprojektet. Del har vi särskilt markerat i betänkandet. Utskottets ställningstagande är alltså inte etl ullryck för vare sig positiv eller negativ uppfattning till projektet i sig. Jag sade atl hade så varit fallet så hade del inte blivit elt enigt utskoitsbelänkande.

Vad vi hargjort är alltså all vi har i enlighet med en bred opinion i Nordiska rådel tillstyrkt att utredningsarbetet skall fortsätta i en rad av de oklara frågor som del här projektet uppvisar. Ganska många också i den svenska remissopinionen har uttalat sig för den inställningen.

Eva Hjelmström märker ord, och del kan hon väl ha rätt atl göra. Jag sade atl jag tror alt jag uttalar mig på socialdemokratins vägnar. För mig är tro offa lika med en mycket stark övertygelse och ett velande. Vill Eva Hjelmström ha ylleriigare en skärpning på den här punkten, så kan jag uttala en försäkran om all jag här tolkat socialdemokraternas uppfattning.

Lål mig slutligen säga att del här ärju en nordisk fråga. Eva Hjelmslröm och jag är överens om tolkningen av den svenska remissopinionen, men frågan kan ju på nordisk basis inte behandlas uteslutande utifrån den svenska remissopinionen. Vi vet alt remissopinionen i de övriga nordiska länderna, framför alll Norge och Danmark, har varil mycket positiv.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Till det sista villjag säga atl det inte finns någon anledning för oss alt falla undan för andra nordiska länders eventuella positiva inslällning lill detta projekt, som jag menar inte har några som helst positiva kullurpoliliska effekter. Det finns, Georg Andersson, möjlighel alt redan i dag säga ifrån atl man inte vill ha ett fortsatt utredningsarbete på detta område. Många remissinstanser framhöll detta mycket starkt.

Del finns också möjlighet atl använda dessa pengar på etl klart bättre sätt. Vi vet alt del finns många områden inom kullurlivet som är starkt eftersatta och där alltså delta beloppp på tre kvarts miljon kunnat komma till användning.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Nordisk radio och television via satellit

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 1947 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 25 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1947 av Lars Werner m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 283

Nej - 14

Avstår - 2

§ 18 Föredrogs

Kulturutskotlels betänkande

1977/78:26 med anledning av proposilionen 1977/78:125 med förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såviu gäller kullurändamål och inlernationellt-kuliurellt samarbete

Kammaren biföll vad utskottet i detta belänkande hemställi.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Kompetensprov för jägare

§ 19 Kompetensprov för jägare

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1977/78:28 med anledning av propositionen 1977/78:141 om kompelensprov för jägare jämte motioner.

ROLF DAHLBERG (m):

Herr talman! Del är ingen överdrift all säga all det är en historisk dag för landets alla jägare, när riksdagen nu står i begrepp atl besluta om införandel av den s. k. jägarexamen.

Jakimarksutredningen 1974 behandlade frågan om kompetensprov för jägare och föreslog inrättandet av dylikt prov. Naturvårdsverket har därefter utarbetat etl närmare förslag i ärendel, varvid berörda parter har beretts tillfälle all delta. Föredömligt snabbt har nu regeringen lagt fram en proposition.

Det råder inte minst bland jägarna själva stor enighel om att man har rätt att slälla stora krav på jägarnas kunskaper, färdigheter och omdöme vid jakiutövandei. Della motiveras ursåväl jakt- och vilivårdssynpunkl som från allmänna säkerhetssynpunkter. Därför bör när kompetensprovei skall utformas särskild vikl läggas vid kunskaper om jakt- och viltvård, lagar och förordningar, arlkännedom, djurskydd och säkerhetsfrågor. För atl kunna uppfylla dessa krav är del nödvändigi alt provet, som också har föreslagits, delas upp i en praktisk och en teoretisk del.

Vid all jakt är det av slor betydelse atl jakluiövaren har vad man brukar kalla skogsvana. Tidigare generalioner fick i slor utsträckning denna skogsvana redan i ungdomen, men av naturliga skäl har tälortsungdomarna i dag oftast inte möjligheter eller tillfälle alt fö dessa insikter. Med hänsyn härtill skulle jag personligen helst ha sett att en del av del prakliska provet hade förlagts ute i skogen i samband med verklig jaktutövning. Jag har dock förståelse för att etl sådant provförfarande skulle medföra stora praktiska problem.

Herr lalman! I moiionen 1977/78:1884 harjag inledningsvis med tillfredsställelse noterat alt departementschefen föreslagil förenklingar av administrativ, organisatorisk och praktisk art i det av naturvårdsverket framlagda förslaget. På det sättet har man nu fått en god balans mellan den målsättning som uppställts och de koslnader som kan anses rimliga för genomförandet för såväl den enskilde som för statsverket. På ett par punkter i nämnda moiion harjag dock ifråga.sait om inte en viss komplettering borde göras i regeringens förslag.

Den första frågan gäller huruvida avlagt prov skall tidsbegränsas eller ej. Jag har i likhet med många remissinstanser föreslagil alt avlagt prov med skjutvapen klass I borde tidsbegränsas lill tio år. Med hänsyn lill den tillgång på materiella och personella resurser som skulle krävas för genomförande av detta förslag, har jag dessutom föreslagit att tidpunkten för starten av tidsbegränsade prov får bestämmas med hänsyn till möjligheten alt anskaffa dessa resurser. Trots denna mjuka skrivning har utskottet inte funnit skäl att biträda detta förslag. Regeringen har dock möjlighel atl senare pröva denna

frågeställning.

Den andra frågan jag har aktualiserat är huruvida utländska jägare som arrenderar jaktmark och jagar i Sverige skall avlägga åtminstone den praktiska delen av kompetensprovei. För mig förefaller del helt naturiigt atl så sker. Däremot harjag den uppfattningen all det inte är lika angeläget med kompetensprov för utländska medborgare som under någon enstaka dag som jaktgäsl jagar under svensk jaktvärds ledning. Såväl i propositionen som i utskottsbetänkandel har utländska jägare helt undantagils från kravet på jägarexamen, vilket jag och säkert många andra finner märkligt. Men även på denna punkt kan naturligtvis ändringar ske i ett annal sammanhang.

Herr lalman! Av någon oförklariig anledning brukar det bli våldsamma debatter så snart någon jakjfråga skall diskuteras, oavsett om del sker här i riksdagen eller någon annanstans. Så verkar inte bli fallet i dag. Stor enighel råder om det nu framlagda förslaget, vilket är en slor styrka. Med hänsyn till detta och med den respekt jag har för det gedigna kunnande som finns bakom det eniga jordbruksutskottet, avslår jag från alt ställa något särskilt yrkande med anledning av de frågor jag tagit upp i min moiion.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Kompetensprov för jägare

FILIP JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag skall verkligen inte dra i gång någon jakldeball i denna fråga, eftersom del råder full enighel, utan jag har begärt ordet främst för alt yrka bifall till utskottets belänkande. Jag vill bara helt kort nämna att när vi inte har funnit anledning atl tillstyrka Rolf Dahlbergs motion ärdet framför allt på grund av alt vi inte tycker denna fråga skall läggas upp på etl sådanl säll att del innebär orimligt mycket byråkrati och krångel, som det faktiskt skulle bli om vi tillstyrkte motionen.

Naturvårdsverkels förslag innebär inte att samtliga jägare som jagar f n. skall genomgå dessa prov. Man har inskränkt del till atl provet skall gälla den som köper vapen eller förändrar sill vapeninnehav lill andra sorter än han f n. äger. Del gör alt del kommer alt la ganska lång tid innan samtliga jägare har genomgåtl detta prov. Eftersom provet avses avläggas i samband med inköp av vapen har vi inte heller ansett att man kan begära prov av utländska jägare. Vi är också medvetna om alt det i de flesta europeiska länder råder starka restriktioner när det gäller inköp av vapen. Vi tror att de flesta har genomgått sådana prov som det här skulle bli fråga om. Della är anledningen till att man från utskottets sida har funnit skäl atl helt bifalla naturvårdsverkets förslag som har blivit en regeringsproposition.

Jag ber, herr talman, atl få yrka bifall till hemställan i jordbruksutskottets belänkande nr 28.

ROLF DAHLBERG (m):

Herr talman! De förslag jag framfört i min moiion skulle inte ha inneburit någon orimlig byråkrati, om de hade genomförts.

Det ena förslaget gällde atl avlagt prov skulle tidsbegränsas lill tio år, vilket skulle betyda alt man vart tionde år skulle förnya provet. Jag skulle tro att vi i framtiden, när vi har kommil in i det här systemet, kommer att gå över till etl

(, Rilr-:dnapn': nrnlnknit 1977 n8l4S-l46

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Kompetensprov för jägare

tidsbegränsat prov.

Den andra fråga jag tagit upp gäller huruvida utländska jägare som bedriver jakt i vårt land helt skall undanlas från bestämmelsen om skyldighet atl avlägga kompelensprov. På den punkten ärjag fakliskl mera förvånad över ulskoilets ställningstagande. Vi brukar ju när vi diskuterar sådana här frågor se på hur förhållandet är i våra grannländer i Norden. Jag kan nämna alt om en svensk jägare vill jaga på Åland, så räcker det inte med atl han säger att han köpt vapnet i Sverige och atl han är betrodd att jaga där, ulan han är tvungen atl avlägga den åländska jägarexamen innan han för börja jaga. Vi kommer nu att få olika bestämmelser inom de nordiska länderna, och jag tror all del också på den här punkten kommer alt bli en ändring, så att de utländska jägarna får lov att avlägga examen om de skall jaga i vårt land.

FILIP JOHANSSON (c):

Herr talman! Nog skulle del vara rätt märkligt om vi för det här provet hade en lidsbegränsning, när någon sådan inte gäller för körkortet. Sedan man en gång tagit körkort får man ju köra hela sitt liv. Frågan om tidsbegränsning har diskuterats i samband med körkortet, men vi har inte ansett all en tidsbegränsning varit nödvändig, och det kan rimligen inte vara mera nödvändigt atl införa en sådan när det gäller det här jägarprovel.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 20 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkanden

1977/78:29 med anledning av motion om åtgärder för alt öka sysselsättningen

inom skogsbruket 1977/78:30 med anledning av propositionen 1977/78:143 om godkännande

av överenskommelse mellan Sverige och Sovjetunionen om ömsesidiga

relationer på fiskets område och protokoll om vissa gränsfrågor 1977/78:31 med anledning av propositionen 1977/78:147 om godkännande

av överenskommelse mellan Sverige och Tyska demokratiska republiken

om fiske 1977/78:32 med anledning av proposilionen 1977/78:149 om godkännande

av överenskommelse mellan Sverige och Polen om fiske 1977/78:33 med förslag om uppskov med behandlingen av vissa till utskottet

hänvisade ärenden

Näringsutskottels betänkande

1977/78:59 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1977/78:42 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 21 Vidgning av den kommunala kompetensen

Föredrogs konstituiionsutskollets belänkande 1977/78:44 med anledning av motion om vidgning av den kommunala kompetensen.

I detta belänkande behandlades motionen 1976/77:433 av Hilding Johansson m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag om en vidgning av kommunernas och landstingskommunernas kompelens i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:433.

Reservation hade avgivits av Hilding Johansson, Holger Mossberg, Olle Svensson, Hans Gustafsson, Yngve Nyquist, Wivi-Anne Cederqvist och Kerstin Nilsson (samtliga s) som ansett atl utskottet bort hemställa

atl riksdagen skulle

1. med bifall till moiionen 1976/77:433 i denna del hos regeringen begära utredning av frågan om utvidgning av den kommunala kompetensen i enlighet med vad reservanterna anfört,

2. med anledning av moiionen 1976/77:433 i denna del ge regeringen till känna vad reservanterna anfört om behovet av sammanföring lill en lag av vissa speciallagar beträffande den kommunala kompetensen.

HANS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! 1 motionen 1976/77:433 har vi hemställt att riksdagen hos regeringen anhåller att förslag framläggs som möjliggör för kommuner och landsting au della i internationella solidaritetsaklioner.

Under senare år har kommuner och landsting vid skilda tillfällen känt behov av att manifestera sin solidaritet med människor i andra länder. När beslut har fattats i delta syfte har de, om besvär anförts, upphävts därför alt de ansetts innebära ett överskridande av de gällande kompetensreglerna. Motionärerna anser att kompetensreglerna på detta område bör anpassas till den förändrade inslällning lill dessa frågor som ett stort antal beslut och debatter i kommunala församlingar ger ullryck för.

En anpassning av kompeiensreglerna har pågått sedan länge. Dessa ändringar har medfört att uppgifter som tidigare ansågs oförenliga med kommunallagens bestämmelser legaliserats som kommunala uppgifter. I allmänhet har dessa ändringar avsett ändamål som varit väl förenliga med den s. k. lokaliseringsprincipen, men under senare år har också sådana ändringar genomförts som haft internationell anknytning. Sålunda har kommunerna medgivits rätt alt lämna s. k. katastrofhjälp och rätt att under vissa förhållanden bistå utländska studerande.

Del är visserligen sant atl medborgarna i allmänhet genom folkrörelser och politiska partier och på annat sätt kan ge uttryck för sin solidaritet med medborgare i andra länder. Men del får emellertid anses djupt otillfredsställande all kommunens beslutande organ icke kan hindra all kommunen

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Vidgning av den kommunala kompetensen

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Vidgning av den kommunala kompetensen

tvingas atl köpa varor som tillhandahålls av företag i andra länder, som icke uppträder på etl anständigt sätt mol sina anställda och som på grund härav utsatts för bojkott.

Sålunda upphävdes beslut av Stockholms kommun och Stockholms läns landsting med uppmaning lill nämnder och styrelser att inte köpa vindruvor och sallad från odlare i USA som inte tecknat avtal med Lantarbelareför-bundet.

De berörda lantarbetarnas situation har vid flera tillfällen behandlats i svenska massmedia och med rälla upprört många även i vårt land. Man fann nu att både enskilda och företag ansåg del naturiigt atl stödja bojkoltaklionen, medan kommunerna i stället tvingades stödja dem som var utsatta för bojkotten. En lagstiftning som ger ett så orimligt resulial bör icke bibehållas.

Den borgeriiga ulskoilsmajoriteten har nu föreslagil avslag på vår moiion med åberopande av det traditionella argumentet atl del är riksdag och regering som svarar för den svenska utrikespolitiken. Det finns emellertid ingen som hävdat all vi skulle ha en särskild kommunal utrikespolitik. Del finns ingen anledning anta, atl om en och annan kommun eller elt landsting skulle vilja avge en solidariietsytlring när det gäller t. ex. förtryckta lantarbetare i USA, detta skulle komma att uppfattas som en nyorientering av Sveriges utrikespolitik.

Konstitutionsutskottets majoritet har i sitt belänkande åberopat vad utrikesutskottet anfört i frågan. Det är sannerligen etl bräckligt stöd för dess ståndpunkt. Det visar sig all av utskottets 15 ledamöter är det 8 som icke funnit tillräckliga skäl att tillstyrka motionen, medan 7 ansett att frågan i enlighet med motionärernas önskemål bör utredas.

Utrikesutskottets majoritet har bl. a. gjort det övervägandel att det inte kan uteslutas "alt en kommun med anledning av en inträffad händelse fattar beslut om en solidaritetsaklion som inte överensstämmer med den officiella svenska utrikespolitiska linjen. Om ett sådant beslut faitas vid en tidpunkt av internationell spänning, såsom i elt neutralitelsläge då krigstillstånd råder i Europa, kan en besvärande situation uppkomma för regeringen."

Ja, del är då verkligen alt la lill när det gäller atl beskriva vådan av alt en kommun vill visa solidaritet med medborgare, som lever under svåra förhållanden i etl annal land. Risken för Sveriges säkerhet skulle alliså bli slörre genom ell sådant beslut än vad den kan bli genom att en fri press, radio och TV ges full frihet atl agera i frågor som har internationell anknytning. Aldrig förr har jag hört kommunernas betydelse beskrivas så fördelaktigt. Skulle då möjligen inte utskottet kunna tänka sig all del skulle kunna lila på kommunalmännens omdöme?

Herr talman! Jag kan endasl beklaga att den borgeriiga utskollsmajoriteten inte velal vara med om att ens pröva kommunernas möjligheter all della i inlernationella solidaritetsaktioner. Dess hållning strider mol den hållning som i varje fall centerpartiets kommunalmän intagit i Stockholms kommun och Stockholms läns landsting. Vi har för vår del funnit alt de nuvarande kompetensreglerna leder till en situation som många kommunalmän och

medborgare upplever som orättfärdig. Vi har också funnit atl en ändring av kompeiensreglerna är väl förenlig med atl det är riksdag och regering som har ansvaret för den svenska utrikespolitiken. Herr lalman! Jag ber atl få yrka bifall lill vår reservation.

DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! Hans Guslafsson brukar ju ofta varna för att vi kan få etl federalt statsskick i Sverige, om vi ger de lokala och regionala organen alltför slort oberoende. Jag trodde att del var det han skulle säga den här gången också, men i stället pläderade han för en moiion och en reservation som vill öppna vägen för en vidgad kommunal utrikespolitik.

Majoriteten i KU avstyrkte del här förslaget. Vi menar atl utrikespolitiken även i framliden bör vara en angelägenhet för riksdag och regering. Även i federala stater - ja, i alla stater jag känner till - är utrikespolitiken en angelägenhet för riksorganen. Det finns inte några kommuner, delstater eller andra federala enheter som bedriver utrikespolitik i andra länder.

Det finns flera nackdelar med att ge kommunerna vidgad kompetens på detta område. För del första kan del uppstå konflikter mellan den politik som bedrivs på kommunal nivå och den som bedrivs i riket. Det är kanske inte någon allvariig nackdel i fredslid, men del kan naluriigtvis, som utrikesutskottet framhåller, bli etl problem i etl mera spänt läge.

För del andra är det faktiskt svårt för kommunerna att bygga upp den kompelens som behövs för alt kunna bedöma propåer av det här slaget. På riksplanet har vi utrikesdepartementet, som har till uppgift att följa ulvecklingen i andra länder och bistå med underlag. Men på det kommunala planet har man inte den sakkunskapen, och del kan därför vara svårt att bedöma ett förslag om en solidaritetsaklion eller en annan utrikespolitisk manifestation.

På dessa grunder, herr talman, ber jag att få yrka avslag på reservationen och bifall till utskottets hemställan.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Vidgning av den kommunala kompetensen

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskottels hemslällan, dels reservalionen av Hilding Johansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ove Karisson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemslällan i

betänkandet nr 44 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av Hilding Johansson

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Hans Gustafsson begärde röst-

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Trafikpolitiken, m. m.

räkning verkslälldes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 148

§ 22 Föredrogs

Utbildningsutskottets betänkanden

1977/78:26 med anledning av motioner om särskild samordnad gymnasieskola i Simrishamn

1977/78:27 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

1977/78:28 med anledning av propositionen 1977/78:85 såvitt den gäller förslagsanslaget Bidrag till driften av grundskolor m. m.

Näringsutskottels betänkanden

1977/78:57 med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser vissa

anslag inom ekonomidepartementets verksamhetsområde jämte moiion 1977/78:62 med anledning av proposilionen 1977/78:138 med förslag till lag

om ändring i alomenergilagen (1956:306), m. m. 1977/78:63 med anledning av proposilionen 1977/78:125 med förslag om

tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1977/78 i vad avser vissa

anslag inom industridepartementets verksamhetsområde

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställi.

§ 23 Trafikpolitiken, m. m.

Föredrogs trafikutskottets belänkande 1977/78:18 med anledning av motioner angående den statliga trafikpolitiken, m. m.

I delta betänkande behandlades molionerna 1977/78:245 av Åke Gustavsson m. fl. (s).

1977/78:247 av Gunnel Jonäng m. fl. (c), vari hemställts

1. all riksdagen som sin mening uttalade vikten av att SJ använde järnvägen vid transport av styckegods,

2. atl riksdagen som sin mening uUalade atl vagnslasttrafiken bibehölls vid Vallsta järnvägsstation i Bollnäs kommun,

3. att riksdagen som sin mening uttalade alt vagnslasitrafiken bibehölls på Hudiksvall-Ljusdalslinjen,

1977/78:300 av Ulla Tilländer (c),

1977/78:380 av Alf Lövenborg (apk),

1977/78:399 av Eva Winther (fp).

1977/78:467 av Martin Segerstedt m. fl. (s),

1977/78:468 av Rune Torwald m. fi. (c),

1977/78:575 av Anders Björck (m) och Erik Hovhammar (m),

1977/78:576 av Sture Ericson (s) och Kerstin Andersson i Kumla (s),

1977/78:580 av Margot Håkansson (fp) och Rolf Sellgren (fp) såvitt nu var i fråga (yrkandena I och 2,

1977/78:583 av Olle Wästberg i Siockholm m. fl. (fp),

1977/78:634 av Nils Hörberg (fp),

1977/78:641 av Börje Stensson (fp) och Margareta Andrén (fp),

1977/78:762 av Ingrid Andersson (m),

1977/78:765 av Lennart Bladh m. fl. (s), vari hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla

1. all proposition innehållande förslag om en ny och mera samhällsekonomiskt inriktad trafikpolitik snarast förelades riksdagen,

2. an i avvaktan på elt nytt trafikpolitiskt beslut SJ inte tilläts vidta några mera övergripande förändringar eller omorganisationer som i nämnvärd omfattning försämrade servicen inom SJ:s verksamhetsområde,

3. att SJ:s instruktion ändrades så atl inga organisationsförändringar som berörde kommunernas verksamhet fick vidtas utan kommunernas hörande,

1977/78:767 av Margot Håkansson (fp) och Elver Jonsson (fp), vari hemställts

1. att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i moiionen
anförts om vikten av en större satsning på samarbetet mellan de statliga
verken i kommunikationshänseende,

2. atl riksdagen uttalade alt en ökad del av SJ:s styckegodstrafik borde överföras till spårbunden trafik,

3. atl riksdagen hos regeringen begärde all SJ:s prispolitik utformades så att den stimulerade styckegodsbefordran på SJ,

1977/78:770 av Torkel Lindahl (fp) och Hans Petersson i Rösfönga (fp), 1977/78:771 av Arne Magnusson m. fl. (c, s, m, fp), 1977/78:773 av Eric Rejdnell (fp), 1977/78:774 av Torsten Sandberg (c).

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Trafikpolitiken, m. m.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Trafikpolitiken, m. m.

1977/78:775 av Margit Sandéhn m. fl. (s),

1977/78:778 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen, i avvaktan på ett nytt traflkpolitiskt beslut, uttalade alt SJ inte medgavs vidta några övergripande förändringar av slyckegodshanteringen som försämrade servicen inom SJ:s verksamhetsområde,

1977/78:779 av Rune Torwald (c) och Olle Eriksson (c),

1977/78:782 av Rolf Örjes (c) och Rolf Rämgård (c),

1977/78:887 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitl nu var i fråga (yrkandena 1 och 2) föreslagits

1. all riksdagen hos regeringen hemslällde om att förslag på grundval av utredningen rörande del allmänna kommunikationsväsendets anpassning till de handikappades behov (HAKO-utredningen SOU 1975:68) snarast förelades riksdagen,

2. att riksdagen uttalade all delta förslag borde innehålla dels förslag om ålgärder som omedelbart kunde företas, dels etl femårsprogram för handikappanpassning av kollektivtrafiken,

1977/78:1200 av Gösta Andersson m. fl. (c, m),

1977/78:1202 av Bengt Bengtsson (c) och Georg Pettersson (c),

1977/78:1204 av Rolf Dahlberg m. fl. (m),

1977/78:1205 av Georg Danell (m),

1977/78:1207 av Olle Eriksson (c) och Rune Johansson i Åmål (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde prövning av möjlighelerna lill slalliga insatser för att säkra Dalslands kanals framtida verksamhet,

1977/78:1212 av Nils Hjorth m. fl. (s),

1977/78:1215 av Bertil Johansson m. fl. (c, s, m),

1977/78:1216 av Gunnel Jonäng (c),

1977/78:1218 av Gösta Karlsson (c) och Tage Sundkvist (c), vari hemställts all riksdagen uttalade all inför den fortsatta trafikplaneringen inga sådana åtgärder borde initieras eller företas från SJ:s sida som förhindrade eller försvårade en harmonisering av trafikpolitiken med andra angelägna samhällsuppgifter,

1977/78:1219 av Ove Karisson m. fi. (s),

1977/78:1220 av Helge Klöver m. fl. (s), vari hemställts

1. att riksdagen skulle anhålla om erforderiiga åtgärder för att eliminera de
negativa lokaliseringspoliliska effekterna av SJ:s nya styckegodstaxa,

2. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla all proposition om ny
trafikpolitik snarast framlades,

1977/78:1221 av Sven Lindberg m. fi. (s), vari hemställts atl riksdagen beslutade uttala alt planerade indragningar av statens järnvägars person- och godstrafik uppsköts i avvaktan på elt regeringsförslag om den framlida trafikpolitiken.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Trafikpolitiken, m. m.

1977/78:1222 av Eivor Marklund m. fl. (vpk), vari föreslagils

1. all riksdagen uttalade sig för snara förändringar av SJ:s taxepolitik som
en del i en bällre samordning mellan verksamheten i de slalliga företa
gen,

2. alt riksdagen uttalade sig emot alt transport av tungt gods skedde på landsväg,

3. att riksdagen ullalade sig för en upprustning av malmbanans hela sträckning, även dess södra del,

4. all riksdagen uttalade sig för bibehållande och utvidgning av verksamheten vid Luleå hamn,

1977/78:1223 av Kjell Mallsson m. fl. (c, m, fp).

1977/78:1229 av Börje Nilsson (s),

1977/78:1232 av Elvy Nilsson (s) och Rune Johansson i Åmål (s),

1977/78:1233 av Elvy Nilsson m. fl. (s), vari hemslällls

1. att riksdagen skulle besluta att anmoda regeringen att snarast möjligt förelägga riksdagen proposition innehållande förslag till en ny och mera samhällsekonomiskt inriktad trafikpolitik,

2. all, i avvaktan på ett nytt trafikpolitiskt beslut, riksdagen beslutade uttala atl SJ inte borde tillåtas vidta några mera övergripande förändringar eller omorganisationer som i nämnvärd omfattning försämrade servicen inom SJ:s verksamhetsområde,

3. att riksdagen beslutade hos regeringen anhålla an SJ:s insirukiion ändrades så atl inga organisationsförändringar eller rationaliseringar, som kunde komma att påverka kommunernas utveckling, fick vidtas utan kommunernas hörande,

1977/78:1234 av Kerstin Nilsson m. fl. (s),

1977/78:1235 av Lennart Nilsson m. fl. (s),

1977/78:1238 av Kari-Eric Norrby m. fl. (c), vari hemställts

1. atl riksdagen som sin mening uttalade vikten av au SJ i siörsia

Nr 145 utsträckning använde järnvägen vid transport av styckegods,

Torsdaeen den ' ' riksdagen uttalade alt någon nedläggning av bandelar icke fick ske i

18 mai 1978 avvaktan på förslag lill en ny trafikpolitik,

_____________ 3. att riksdagen som sin mening uttalade att Värmland och Dalsland borde

Trafiknolitiken prioriteras när det gällde trafik med de nya motorvagnarna,

4. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla atl SJ fick i uppdrag att utreda möjligheterna att förse tågen med radioanläggningar för internkommunikation och avlyssning av ljudradio,

1977/78:1242 av Birger Rosqvist m. fi. (s), vari förslagits alt riksdagen uttalade att övergripande förändringar i SJ:s service på godssidan inte medförde en avvaktan på behandling av nytt angeläget trafikpolitiskt regeringsförslag,

1977/78:1246 av Roland Sundgren m. fl. (s), vari hemställts

1. att riksdagen beslutade anmoda regeringen alt snarast möjligt förelägga
riksdagen elt förslag om en ny och mera samhällsekonomiskt inriktad
trafikpolitik,

2. alt riksdagen skulle anhålla atl regeringen uppdrog ål SJ atl utarbeta en mer decentraliserad organisation för godstransporterna,

3. att, i avvaktan på ett nytt irafikpoliliskt beslut, riksdagen uttalade all en omorganisalion av mer övergripande slag av godshanteringen vid SJ icke genomfördes,

1977/78:1247 av Ulla Tilländer (c) och Bertil Fiskesjö (c),

1977/78:1248 av Ulla Tilländer m. fi. (c), vari hemslällls alt riksdagen hos regeringen begärde utredning angående möjligheterna alt snarast utvidga siatsbidragsbesiämmelserna lill att även omfatta sådan fasl anläggning som erfordrades för elektrisk bussdrift,

1977/78:1251 av Knut Wachtmeister m. fl. (m),

1977/78:1252 av Knut Wachtmeister m. fl. (m),

1977/78:1255 av David Wirmark (fp) och Hans Petersson i Röslånga (fp),

1977/78:1256 av Olle Östrand m. fi. (s), vari hemslällls all riksdagen i avvaktan på ett nytl trafikpolitiskt beslut uttalade att SJ inte medgavs vidta några övergripande förändringar av styckegodshanteringen som försämrade servicen inom SJ;s verksamhetsområde,

1977/78:1406 av Kari-Erik Häll m. fl. (s), vari föreslagits att riksdagen i
enlighet med vad som sagts i motionen 1977/78:1405 hos regeringen
hemställde att åtgärder snarast vidtogs för en upprustning av järnvägen
90 mellan Gällivare och Luleå.

1977/78:1569 av Arne Fransson (c) och Catarina Rönnung (s),

1977/78:1576 av Lilly Hansson m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen beslutade uttala att den planerade omorganisationen av styckegodslrafiken och en förändring av taxesysiemet borde uppskjutas i avvaktan på elt regeringsförslag om den framlida trafikpolitiken,

1977/78:1577 av Alfred Håkan,sson (c) och Stig Josefson (c),

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Trafikpolitiken, m. m.

l977/m\519 av Torkel Lindahl (fp),

1977/78:1580 av Hans Lindblad (fp) och Rolf Sellgren (fp), vari hemställts att riksdagen uttalade sig för en fiygförbindelse Trondheim-Östersund-Sundsvall-Vasa med särskilt beaktande av möjlighelerna all därmed också stimulera Åreprojektet,

1977/78:1582 av Sven Mellqvist m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 1-3, 5-8) hemställts

1. att riksdagen gav regeringen till känna vad som anförts i motionen om den trafikpolitiska målsättningen och utgångspunkterna för den franuida trafikpolitiken,

2. att riksdagen hos regeringen begärde en redovisning av erfarenheterna av den regionala trafikplaneringen samt riktlinjer för del fortsalla regionala irafikplaneringsarbeiet,

3. all riksdagen gav regeringen lill känna vad som i motionen anförts angående hamn- och fiygplalsplanering,

5. au riksdagen hos regeringen begärde atl ålgärder vidtogs för atl utveckla den kollekliva irafiken samt skapa förutsättningar för regionala irafikrabatter och ell nytt bussbidragssyslem,

6. all riksdagen gav regeringen lill känna vad som anförts angående handikappanpassning av kollektivtrafiken,

7. alt riksdagen gav regeringen lill känna vad som anförts om en sammanhållen syn på siatens ansvar för väg- resp. järnvägstrafik,

8. att riksdagen hos regeringen begärde atl omedelbara åtgärder vidtogs för att utveckla en effektiv och förbättrad godstrafikförsörjning, syftande lill en förstärkning av järnvägens konkurrenskraft och en riktig avvägning mellan landsvägstrafik, järnvägstrafik och sjöfart,

1977/78:1583 av Bertil Måbrink m. fl. (vpk), vari föreslagits att riksdagen skulle uttala att SJ:s förslag till centralisering av slyckegodshanteringen borde anslå tills den samlade trafikpolitiska propositionen förelades riksdagen för sakbehandling samt ge regeringen denna mening till känna,

1977/78:1586 av Johan Olsson m. fi. (c).

1977/78:1587 av Kari-Erik Olsson (c).

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Trafikpolitiken, m. m.

1977/78:1593 av Per Petersson (m),

1977/78:1594 av Per Petersson m. fl. (m),

1977/78:1597 av Torslen Sandberg (c),

1977/78:1600 av Sven-Gösla Signell m. fl. (s), vari hemslällls alt riksdagen i avvaktan på ett nytt trafikpolitiskt beslut uttalade atl SJ inte medgavs vidta några övergripande förändringar av slyckegodshanteringen som försämrade servicen inom SJ:s verksamhetsområde,

1977/78:1602 av Ivan Svanslröm (c),

1977/78:1603 av Ivan Svanslröm (c),

1977/78:1607 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslagits

1. all riksdagen uttalade sig fören trafikpolitik som utgick från samhällsekonomiska beräkningar och som innebar en ulveckling av kollektiva transportmedel, järnvägarna, de inre vattenvägarna och kuslsjöfarten,

2. att riksdagen uttalade sig för en trafikorganisation med etl statligt trafikföretag med regionala styrelser bestående av lekmän från resp. regioner,

3. att riksdagen hos regeringen hemställde om en samlad trafikpolitisk utredning enligt punkterna 1 och 2 och med beaktande av vad som i övrigl anförts i motionen,

1977/78:1610 av Eva Winther (fp), vari hemställtsatt riksdagen uttalade all det lunga, långväga transportarbetet i princip borde ske på järnväg,

1977/78:1705 av Torsten Sandberg m. fi. (c) samt

1977/78:1714 av Slig Josefson (c) och Alfred Håkansson (c) såvitl nu var i fråga (yrkandena 2 och 4).

Ulskollel hemslällde

1. au riksdagen skulle

a. avslå molionerna 1977/78:765, yrkandet 1, 1977/78:1220, yrkandet 2,
1977/78:1233, yrkandet 1, 1977/78:1246, yrkandet 1, och 1977/78:1582,
yrkandena 1 och 7,

b. avslå motionen 1977/78:1607,

2. alt riksdagen skulle

a. lämna motionen 1977/78:1582, yrkandet 5, utan åigärd,

b. lämna moiionen 1977/78:1232, yrkandel 1, ulan åtgärd,

3. alt riksdagen skulle

a. lämna motionen 1977/78:1593 utan åtgärd,

b. lämna motionen 1977/78:399, yrkandel 2, ulan åigärd,

4. an riksdagen lämnade motionerna 1977/78:468 och 1977/78:767, yrkandet 1, utan åtgärd,

5. att riksdagen skulle

a. avslå moiionen 1977/78:634,

b. avslå motionen 1977/78:641,

6. alt riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1582, yrkandel 8,

7. all riksdagen skulle

a. avslå moiionen 1977/78:1579,

b. avslå moiionen 1977/78:1204,

c. avslå motionen 1977/78:1238, yrkandel 2,

8. alt riksdagen skulle

a. lämna molionerna 1977/78:773, 1977/78:1200 och 1977/78:1602 ulan
åtgärd,

b. lämna motionen 1977/78:775 ulan åtgärd,

c. lämna motionen 1977/78:1252 utan åtgärd,

d. lämna motionen 1977/78:1603 utan åtgärd,

e. lämna moiionen 1977/78:1586 utan åigärd,
f lämna motionen 1977/78:1587 ulan åtgärd,

9. atl riksdagen skulle

a. lämna moiionen 1977/78:1216 ulan åtgärd,

b. lämna motionen 1977/78:762 utan åtgärd,

c. lämna motionen 1977/78:1238, yrkandet 4, ulan åigärd,

10. alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1232, yrkandel 2,

11. att riksdagen skulle

a. lämna motionerna 1977/78:247, yrkandet 1, 1977/78:767, yrkandena 2
och 3, 1977/78:778, 1977/78:1220, yrkandet 1, 1977/78:1222, yrkandet 2,
1977/78:1238, yrkandet 1, 1977/78:1242, 1977/78:1246, yrkandena 2 och 3,
1977/78:1256, 1977/78:1576, 1977/78:1583, 1977/78:1600 och 1977/78:1610
ulan åtgärd,

b. lämna motionerna 1977/78:765, yrkandet 2,1977/78:1218,1977/78:1221
och 1977/78:1233, yrkandet 2, ulan åtgärd,

12. atl riksdagen skulle avslå motionerna 1977/78:765, yrkandet 3, och 1977/78:1233, yrkandet 3,

13. atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1582, yrkandena 2 och 3,

14. atl riksdagen skulle

a. avslå moiionen 1977/78:1597,

b. avslå moiionen 1977/78:247, yrkandena 2 och 3,

c. avslå moiionen 1977/78:1238, yrkandet 3,

d. avslå motionerna 1977/78:575 och 1977/78:1569,

15. alt riksdagen skulle avslå motionerna 1977/78:245,1977/78:467,1977/ 78:576, 1977/78:782, 1977/78:1219, 1977/78:1223, 1977/78:1234, 1977/ 78:1235, 1977/78:1247 och 1977/78:1577,

16. all riksdagen skulle

a. lämna motionen 1977/78:771 utan åtgärd,

b. lämna motionen 1977/78:1251 utan åtgärd.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Trafikpolitiken, m. m.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Trafikpolitiken, ni. m.

c. lämna motionen 1977/78:1714, yrkandel 2, utan åtgärd,

17. att riksdagen skulle avslå motionerna 1977/78:380, yrkandena 1 och 2, 1977/78:399, yrkandet 1, 1977/78:1222, yrkandena 1, 3 och 4, 1977/78:1406 och 1977/78:1594,

18. atl riksdagen skulle

a. avslå motionerna 1977/78:887, yrkandena 1 och 2, 1977/78:1229 och
1977/78:1582, yrkandet 6,

b. avslå motionerna 1977/78:580, yrkandena 1 och 2, och 1977/78:1202,

19. att riksdagen skulle avslå motionerna 1977/78:1248 och 1977/ 78:1705,

20. atl riksdagen skulle avslå motionerna 1977/78:583 och 1977/78:774,

21. alt riksdagen skulle

a. avslå motionen 1977/78:1215,

b. avslå motionen 1977/78:779,

c. avslå moiionen 1977/78:1205,

d. avslå motionen 1977/78:1255,

22. att riksdagen skulle

a. lämna motionen 1977/78:1212 utan åtgärd,

b. lämna motionen 1977/78:770 utan åtgärd,

23. att riksdagen med anledning av moiionen 1977/78:1580 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört beträffande den i motionen upptagna frågan om en tvärförbindelse med fiyg Trondheim-Östersund-Sundsvall-Vasa,

24. att riksdagen med anledning av moiionen 1977/78:1207 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande den i motionen aktualiserade frågan om Dalslands kanals framlida verksamhet,

25. att riksdagen skulle

a. avslå motionen 1977/78:300,

b. avslå moiionen 1977/78:1714, yrkandel 4.

Följande åtta reservationer hade avgivits av Sven Mellqvist, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger Rosqvist, Bertil Zachrisson och Olle Öslrand (samlliga s):

I. beträffande den trafikpolitiska målsättningen m. m., vari reservanterna ansett att utskottet under 1 a bort hemställa

att riksdagen skulle med avslag på motionerna 1977/78:765, yrkandet 1, 1977/78:1220, yrkandet 2, 1977/78:1233, yrkandet 1, och 1977/78:1246, yrkandel 1, samt med anledning av moiionen 1977/78:1582, yrkandena 1 och 7, som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört belräffande den trafikpolitiska målsättningen, utgångspunkterna för den framtida trafikpolitiken och en sammanhållen syn på statens ansvar för väg-resp. järnvägstrafik.

2. belräffande den kollektiva trafiken och trafikrabatter m. m., vari reservanterna ansett att utskottet under 2 a bort hemställa atl riksdagen skulle med anledning av motionen 1977/78:1582, yrkandet 5,

hos regeringen begära all ålgärder vidtogs för alt utveckla den kollekliva Irafiken,

3. beträffande godstrafikförsörjning m. m., vari reservanterna ansett att utskottet under 6 bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1582, yrkandet 8, hos regeringen begärde all omedelbara ålgärder vidtogs för alt utveckla en effektiv och förbättrad godsirafikförsörjning, syftande till en förstärkning av järnvägens konkurrenskraft och en riktig avvägning mellan landsvägstrafik, järnvägstrafik och sjöfart.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Trafikpolitiken, m. m.

4. belräffande SJ:s styckegodslrafik m. m., vari reservanterna ansett alt
ulskollel under 11 bort hemsiällla

alt riksdagen med anledning av motionerna 1977/78:247, yrkandet 1, 1977/78:765,yrkandel 2,1977/78:767,yrkandena 2 och 3,1977/78:778,1977/ 78:1218,1977/78:1220, yrkandet 1,1977/78:1221,1977/78:1222, yrkandet 2, 1977/78:1233, yrkandel 2, 1977/78:1238, yrkandet 1, 1977/78:1242, 1977/ 78:1246, yrkandena 2 och 3, 1977/78:1256, 1977/78:1576, 1977/78:1583, 1977/78:1600 och 1977/78:1610 som sin meninggav regeringen lill känna vad reservanterna anfört rörande SJ:s styckegodslrafik, m. m.

5. beträffande den regionala trafikplaneringen m. m., vari reservanterna
ansett all utskoltei under 13 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av moiionen 1977/78:1582, yrkandena 2 och 3, skulle dels hos regeringen begära en redovisning av erfarenheterna av den regionala trafikplaneringen samt riktlinjer för det fortsatta regionala trafik-planeringsarbetet, dels ge regeringen till känna vad reservanterna anfört om hamn- och fiygplalsplanering,

6. beträffande motiveringen för yrkandet under punkten 15 angående vissa järnvägsfrågor m. m., vari reservanterna ansett atl ulskoilets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

7. beträffande malmbanan, m. m., vari reservanterna ansett att utskonel under 17 bort hemslälla

all riksdagen skulle

a. med anledning av motionen 1977/78:1406 som sin mening ge regeringen
till känna vad reservanterna anfört rörande malmbanan, m. m.,

b. avslå motionerna 1977/78:380, yrkandena 1 och 2, 1977/78:399.
yrkandet 1, 1977/78:1222, yrkandena 1, 3 och 4, och 1977/78:1594,

8. belräffande vissa frågor rörande kollektivtrafiken m. m., vari reservanterna ansett att utskottet under 18 och 19 bort hemställa 18. alt riksdagen skulle

a. avslå molionerna 1977/78:887, yrkandena 1 och 2, 1977/78:580,
yrkandena 1 och 2, 1977/78:1202 och 1977/78:1229,

b. med anledning av moiionen 1977/78:1582, yrkandel 6, som sin mening

Nr 145 ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört om handikappanpassning

Torsdagen den kollektivtrafiken,

18 mai 1978 '' riksdagen skulle

_____________ a. med anledning av motionen 1977/78:1248 hos regeringen begära en

Trafikoolitiken särskild ulredning angående möjligheterna atl snarast utvidga slalsbidrags-

' bestämmelserna till atl även omfatta sådan fast anläggning som erfordrades

för elektrisk bussdrift, b. avslå motionen 1977/78:1705.

Till belänkandel hade fogals en särskill yltrande belräffande upphandling av motorvägnar av Sven Mellqvist, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger Rosqvist, Bertil Zachrisson och Olle Öslrand (samtliga s).

SVEN MELLQVIST (s):

Herr talman! Intresset för trafik och trafikpolitik är ganska omfattande bland riksdagens ledamöter.Denna riksdags ledamöter har medverkat till inte mindre än 73 motioner, som vi nu skall behandla.

Av dessa 73 molioner kommer ett 50-tal från de borgerliga partierna. Men icke förty har utskottets borgerliga majoritet varit mycket hård i sin behandling av molionerna. Det är väl strängt taget bara 2 molioner av dessa 73 som funnit nåd inför utskoltei och vunnit bifall på så sätt atl ulskollel vill ge regeringen lill känna vad man i dessa två motioner har att anföra.

Målet för en socialdemokralisk trafikpolitik är att åstadkomma en god trafikförsöriningoch goda trafikmiljöer i landets olika delar. Som vi ser det är del samhällels ansvar alt invånarna i landet så långl som möjligt kan nå arbetstillfällen, serviceanordningar, fritidsaktiviteter etc. med kollekliva färdmedel samt all näringslivels irafikbehov kan tillgodoses inom rimliga gränser.

Så som också framhållits i elt fiertal motioner som ingår i den knippa av väckta molioner som jag nämnde om, ligger det vidare i vår målsättning atl trafikens skadeverkningar både på miljön och i form av trafikolyckor skall på alll sätt kunna begränstis. Det innebäratl trafikpolitiken även måsle utformas på så säll alt den bidrar lill atl utjämna skillnader i socialt och ekonomiskt hänseende mellan enskilda eller mellan grupper av människor såväl inom som mellan olika regioner. För att vi skall kunna uppnå detta syftemål måsle trafikpolitiken enligt vår uppfattning samordnas med regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken. En sådan samordning kan också fö betydelse vid exempelvis fastläggandet av investeringsplaner och stödet lill vissa transporter.

Utformningen av trafikpolitiken betingas vidare av de mål som socialde
mokraterna liigi fasl för miljöpolitiken och energipolitiken. Särskilt i de större
tätorterna skapar stora trafikströmmar problem i form av buller, avgiiser och
minskad framkomlighet. Behovet av hushållning med våra energiresurser
leder till krav på en utbyggnad och en standardmässig förbättring av
96 kollektivtrafiken.

Del var den socialdemokratiska regeringen som tog initiativ till etl

intensivt utrednings- och utvecklingsarbete under 1970-lalels första hälft, alll i syfte alt skapa underiag för en ny trafikpolitik. Direktiven för detta arbete utgick från vårt samhällsekonomiska synsäll och våra krav på ökal samhälleligt ansvar förutvecklingen på trafikområdet. Förberedelsearbetet hade nått så långl att vi hade för avsikt att förelägga riksdagen förslag om en genomgripande trafikreform under riksdagsåret 1976/77. Den borgeriiga regeringen har, trots sina löften, hittills inte fullföljt reformarbetet på trafikområdet.

En nödvändig förutsättning för den framtida trafikpolitiken torde vara att betalningsansvaret vad gäller SJ:s järnvägsnät utformas så, aU järnvägens konkurrenskraft ökar och ett samhällsekonomiskt effektivt utnyttjande av järnvägens resurser kan erhållas.

En sammanhållen syn bör framför alll komma lill uttryck när det gäller investeringarna. De splittrade uppfattningar som nu råder missgynnar järnvägen och försvårar möjligheterna att förverkliga önskemålen om överflyttning av särskill tyngre trafik från landsväg till järnväg. I en ny trafikpolitik bör landsväg och järnväg ges mer likartade förutsättningar genom en sammanhållen syn på dessa investeringar, underhåll och kostnader för säkerhetsanordningar, osv. På samma sätt bör likartade förutsättningar gälla även för ersättning för utnyttjande av väg och järnväg. Därigenom torde etl mer rättvist kostnadsansvar kunna uppnås.

Till grund för en sådan investeringspolitik som jag här har nämnt liksom i övrigl insatser från samhällels sida måsle det finnas en för olika nivåer bedriven planering. Själva grunden för planeringen skall vara en regelbundet återkommande regional trafikplanering, som samordnar den inlerregionala trafikförsörjningen.

När det gäller det framtida järnvägsnätet bör utgångspunkten enligt vår mening vara atl staten bär ansvaret fördel inlerregionala nätet men också för elt lämpligt länsnät, i likhet med vad som gäller på vägområdet i övrigt. Del är också väsentligt att få till stånd en funktionellt riktig avgränsning för SJ:s affärsbanenät och det bannät för andra trafikslag som på sikt bör vara kvar, för vilket transportalternativ bör kunna diskuteras. Genom att tillskapa regionala ramar där staten garanterar ett basutbud när det gäller såväl landsvägs- som järnvägstrafik bör huvudmännen själva, ulan alt kostnadsövervältring sker, kunna välja det trafikulbud och den Irafikinriklning som anses mest ändamålsenlig från regionens synpunkt.

Det strikta kostnadsansvaret är inte möjligt alt upprätthålla, vilket bl. a. den trafikpolitiska ulredningen har visal i sill senaste betänkande. I framliden bör därför, utifrån elt fastlagt betalningsansvar för trafiksektorn, en politisk avvägning ske hur avgiftsuttag bör hänföras lill olika irafikmedel och olika irafikijänsier. Vid en sådan avvägning bör, utöver samhällsekonomiska effektivitetskrav, hänsyn tas till de målsättningar som har ställts upp för arbetet inom energi-, trafiksäkerhets- och miljöområdena.

Jag nämnde tidigare - och vill understryka det än en gång - alt del under den socialdemokratiska regeringen påbörjades etl intensivt utredningsarbete för all just ta fram underiag för en mer socialt betingad och samhällsekono-

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Trafikpolitiken, m. m.

7 Riksdagens protokoll 1977/78:145-146

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Trafikpolitiken, m. m.

miskl inriktad trafikpolitik. Vi fick den trafikpolitiska utredningen, trafikplaneringsutredningen, kolleklivtrafikutredningen, kommittén för långsiktig vägplanering, ulredningen om handikappanpassad kollektivtrafik och bilar-betstidsulredningen. Alla de här olika utredningarna har lagt fram sina förslag. Därtill kommer förslag om förbättrad hamn- och fiygplalsplanering samt förslag om inrättande av ell samordnande organ för trafikplaneringsfrågor. Man bör också nämna trafiksäkerhetsutredningen och trafikbullerul-redningen. Man kan väl säga atl del - för att använda etl gammall uttryck -var ell ganska väl dukat bord som den borgerliga regeringen fick överta.

Delta omfattande material och dessa ulredningar var avsedda alt bilda grundval för etl genomgripande trafikpolitiskt reformarbete. Från den dåvarande borgerliga oppositionen restes ofta krav på en ny trafikpolitik. Trots atl den borgerliga regeringen vid sitt tillträde medgav att tillräckligt underlag fören irafikreform förelåg, trots fierfaldiga löften, bl. a. i regeringsdeklarationen och en rad uttalanden, inte minst från kommunikationsministern om alt reformarbetet skulle fullföljas, så har ännu ingen trafikpolitisk proposition förelagts riksdagen. Detta får enligt vårt synsäll många negativa konsekvenser på flera avsnitt i trafikpoliliken, inte minst när det gäller kollektivtrafiken på järnväg.

Vi som är reservanter till trafikulskottets betänkande nr 18 ser allvarligt på atl den ullovade trafikpolitiska proposilionen låter vänta på sig. Regeringen bör redovisa en plan försitt trafikpolitiska reformarbete med en helhetssyn på dessa frågor. Det är ur demokratisk synvinkel betänkligt att riksdagen inte för en sådan redovisning.

Regeringen har vid flera tillfällen, inte minst under innevarande riksmöte, lagt fram delar av den utlovade trafikpolitiska propositionen. Regeringen har till vårriksdagen lagl fram förslag om ålgärder för atl förbättra lokal och regional kollektiv persontrafik samt förslag lill ändringar i yrkestrafikförord-ningen. Detta kan i och för sig vara bra, men vi vill från vår sida starkt understryka det olämpliga i detta lillvägagångssält. Riksdagen måsle, enligt vårt sätt atl se saken, fö möjlighet alt sätta in förslagen i etl mer övergripande trafikpolitiskt sammanhang.

Ett inrättande av ett enhetligt huvudmannaskap för den lokala och den regionala trafiken enligt det förslag som har lagls skulle lägga grunden för en mera genomtänkt ansvarsuppdelning i vad gäller trafikpolitikens olika delar. Innebörden är all man på det regionala planet har ell ansviir för den kollekliva persontrafiken inom regionen. Förden inlerregionala irafiken däremot måste staten ta del övergripande ansvaret.

En grundförutsättning för en väl fungerande irankförsörjning på riksplanet ärandet finns ell väl fungerande och landsomfattande trafiknät. På vägsidan kommer detta till uttryck genom systemet med riksvägar och länsvägar. Ell motsvarande synsäll bör också kunna vara lillämpligl i fråga om järnvägstrafiken. En betydande del av järnvägstrafiken är idag i vad gäller såväl gods-som persontrafik inriktad på transporter på långa avstånd mellan olika regioner. Till en del fungerar järnvägsnätet emellertid huvudsakligen som trafikmedel för att tillgodose regionala behov.

Ett sammanhållet synsätt på statens ansvar för ett landsomfattande trafiknät iiktualiserar självfallet frågan om en övergripande syn på sambandet mellan landsvägs- och järnvägstrafiken. Den splittrade ordning som nu gäller missgynnar framför allt järnvägen och försvårar möjligheterna, som vi ser det, att förverkliga önskemål om överfiyllning av trafik från landsväg lill järnväg.

I en förnyad trafikpolitik bör järnvägs- och landsvägstrafik ges mer likartade förutsättningar genom en sammanhållen syn på investeringar, underhåll och kostnader för säkerhetsanordningar m. m. På samma sätt bör mera likartade förutsättningar gälla för ersättning för utnyttjande av väg och järnväg. Härigenom skapas också förutsättningar för en ökad samverkan -centralt och regionall - mellan olika trafikgrenar, vilket från samhällsekonomisk synpunkt är mycket angeläget.

Reservanternas mening är därför au hos regeringen begära en översyn av järnvägsnätet enligt de riktlinjer som jag här något har redogjort för. Den bör kunna ersätta bandelsundersökningar av traditionell modell. En sammanhållen syn på investeringar i järnvägar resp. landsvägar bör också ingå i de förslag om en förnyad trafikpolitik som efterlysts av riksdagen vid så många tillfällen. Häri inbegrips också frågan om ersällning för nyttjandet av de fasta anläggningarna förde båda trafikslagen. Trafikpolitiska utredningen och den regionala trafikplaneringen har gett goda förutsättningar för ett sådanl ställningstagande.

Med hänsyn till det omfattande utredningsmaterial som redan nu föreligger borde det vara möjligt att snarast redovisa resultaten av översynen för riksdagen.

Detta är i huvudsak vad vi i vår reservation nr 1 har att anföra i motsats till den skrivning som utskottsmajoriteten har kunnat enas om. Bakom denna reservation och de övriga reservationerna, som andra talesmän för vårt parti närmare kommeratt penetrera, ligger en strävan att vi äntligen skall kunna nå fram lill en trafikpolitik som ligger i linje med dagens situation och dagens förhoppningar och når upp lill de målsättningar som vi så mycket har talat om men ännu inte infriat. Det är vår förhoppning alt inte minst de synpunkter som reservanterna framför i betänkandet nr 18 skall vara vägledande för kommunikationsministern att så snart som möjligt göra en kraftansträngning att samla ihop alla utredningar på detta område - inte minst nu senast den trafikpolitiska utredningen - till elt förslag som kan föreläggas riksdagen senast under instundande höst. Det skulle då få tjäna som underiag för en diskussion kring etl nytt synsäll på den framtida trafikpolitiken som vi alla anammar och som vi alla ser fram emot. Tidsramen för en lösning tycker vi bör avse hösten 1978.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Trafikpolitiken, m. m.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Hen" talman! Vänsterpartiet kommunisterna har under riksmötet lagt fram flera motioner som kräver djupgående förändringar av trafikpoliliken. Två av dem, nr 1607 och 887, behandlas i trafikutskottets belänkande, och jag kommer atl uppehålla mig vid dessa.

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Trafikpolitiken, m. m.

100

I moiionen 1607 har vpk krävt en ny inriklning av trafikpolitiken. Med ny trafikpolitik menar vi en kraftig minskning av privatbilismen - framför allt i de stora tätorterna, men också när det gäller långresor av olika slag. Privatbilismen måsle ersättas av en utbyggd kollektivtrafik, som har en hög och jämn standard över hela landet, både med avseende på turtäthet och komfort. Vi anser också att en ny trafikpolitik måste innefatta genomgripande åtgärder när del gäller godstransporterna. Den tunga lastbilslrafiken över långa sträckor måste elimineras och delta transportarbete överför;is på järnväg i största möjliga utsträckning. Lastbilstransporter bör i princip endast förekomma som ett komplement till järnvägen och för lokala transporter där järnvägen inte är användbar. Det är nödvändigi alt åstadkomma ett sammanhållet trafiksystem, där samhällsekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter vägs in och ges etl avgörande inflytande. 1 detta trafiksystem måste, anser vi, också de inre vattenvägarna och kustsjöfarten arbetas in.

Trafikpolitiken under de senaste årtiondena har hell präglats av anpassning lill de krav som ställts lill följd av en ohämmad utvecklingav privatbilismen. I dag skär trafiklederna hänsynslöst genom landskapet och blir ofta effektiva murar mot vardagliga kontakter mellan människor på vägens båda sidor. Trots upprepade deklarationer om nödvändigheten av atl minska bilismen i de stora tätorterna fortsätter man att bygga breda motorvägar som leder trafiken rakt in i dessa tätorters kärnor. Det senaste tillskottet är som bekant planerna på all bygga en högbro föran leda trafiken in i Stockholms innerstad. Privatbilarnas dominans i de stora tätorterna är i dag så markant all all annan trafik är underordnad.

Allt fier människor blir medvetna om nödvändigheten av att kraftigt minska privatbilismen, och man nöjer sig inte längre med allmänt formulerade deklarationer. Man kräver alt någol sker som på elt avgörande sätt förbättrar trafikmiljön.

Vad är del då man vänder sig mol och vad är det som gör all vpk anser alt trafikpolitiken måste ändras? - Låt oss ta några fakta. Varje år dödas nära 1 000 personer och ca 20 000 skadas svårt i irafiken. Om man utgår från anlalel personkilomeier är olycksriskerna för personbil mångdubbelt större än för andra transiwrtmedel. Biltrafiken står i tätorterna för huvuddelen av utsläppen i luften av kolmonoxid, kolväten, polyaromatiska kolväten, kv'äveoxider, stoft och tungmetaller. Ett flertal av dessa ämnen är bevisat skadliga för människan, och fortlöpande kommer forskningsrapporter om nya upptäckter av avgasämnenas skadlighet. En del av dem visar sig vara cancerframkallande och andra angriper nervsystemet. Och det visar sig också att särskilt barnen är utsatta och mottagliga för inverkan av dessa ämnen.

Privatbilarna slukar oerhörda mängder energi, som skulle kunna användas på ett annat sätt.

Etl trafiksystem där privatbilen utgör grundvalen är också ett ojämliki system. Alla har inte råd atl skaffa sig bil. Låginkomsttagare, barn, ungdomar och äldre och inte minst kvinnorna - både hemarbelande och förviirvs.irbe-tande - slälls uianför och diskrimineras av delta system.

Till dessa grundläggande fakta kommer sociala konsekvenser, som

ändrade livsmönster och ökad isolering för alla dem som inte har bil.

Sett mol den här bakgrunden behöver man inte vara fångad i vad kommunikationsministern någon gång har kallat forell "onyanserat bilhat" för att inse nödvändigheten av en ändrad trafikpolitik. Man kan mycket väl ändå inse bilens fördelar exempelvis i glesbygd och för vissa grupper som handikappade, för vilka bilen ofta utgör etl villkor för atl kunna fungera i samhället. Vad man måsle konstatera är atl den kollekliva trafiken måsle göras lill den helt dominerande i trafiksystemet och bilen reduceras lill ett komplement till kollektivtrafiken.

Vad säger nu trafikutskottet om de här frågorna i sitt betänkande? Jo, det skall finnas en grundläggande kollektiv person- och godstrafikförsörjning som garanteras av samhället. Jiirnvägen skall arbeta i ungefär samma omfattning som nu. Man uttrycker ett önskemål om att tunga landsvägstransporter i största möjliga utsträckning skall överföras lill järnväg, men man är inte beredd att göra några ingrepp för att uppnå della.

Men sedan gör utskottet ett principiellt viktigt ställningstagande när man säger att de olika irafikulövarna bör "ges möjligheler alt i marknadsmässiga former göra sig gällande efter sina förutsättningar. Frågan om de olika irafikslagens kostnadsstmktur och kostnadsansvar blir därvid av central betydelse för irafikpoliiikens uiformning och resultat."

Det är alltså de av borgerskapet så varmt omhuldade marknadskrafterna som återigen skall bestämma samhällsutvecklingen. Man avvisar medveten planering från samhällets sida och slår sig lugnt lill ro med förvissningen att marknadskrafterna, dvs. monopolkapitalet och dess företrädare, skall ordna allt till det bäsla. Detta väcker misstankar om alt den proposition om en samlad trafikpolitik som regeringen har lovat skall komma i början på nästa år, i slort sett bara kommer att bli en bekräftelse av 1963 års traflkbeslut. Möjligen kommer det att bli ytterligare något mer liberalt i sin utformning. Det finns redan tecken på det i och medan man har velat släppa på kontrollen över den yrkesmässiga trafiken.

Det är alltså kostnadsansvaret som skall bli avgörande för trafikpolitikens utformning. Trafikpolitiska utredningen har i dagarna kommit med ett betänkande kring frågan om de olika irafikgrenarnas betalningsansvar. För en tid sedan hörde jag i TV Carl-Wilhelm Lolhigius säga atl bilismen visst bär sina kostnader och mer till. Del var en ganska sensationell uppgift, och jag blev väldigt nyfiken på vilka beräkningar som låg till grund för det påslåendet. Nu harjag fött min nyfikenhet stillad genom atl ha läst betänkandet, och jag kunde ganska snabbt konstatera atl Carl-Wilhelm Lolhigius påstående saknade grund i utredningens material. Man har således använt sig av klart otillfredsställande beräkningsgrunder när det gäller produktionsbortfallet i samband med trafikolyckor. Vad man där lalar om är hell enkelt inte etl produktionsbortfall ulan ett inkomstbortfall, och del är som bekant två vilt skilda saker. Dessutom finns miljöförstöringen över huvud laget inte med i beräkningarna.

Ytterligare en anmärkning finns del anledning alt göra i sammanhanget, och del är att en beräkning inte blir samhällsekonomisk enbart genom att

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Trafikpolitiken, m. m.

101

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Trafikpolitiken, m. m.

102

man slår ihop alla individers utgifter och inkomster. För alt man skall kunna säga alt en beräkning har gjorts utifrån etl samhällsekonomiskt perspektiv fordras det också att man tar hänsyn lill alternativa användningsområden och disponeringar av samhällels resurser. Delta är ingen krilik mot irafikpoliliska ulredningen. utan snarare mol utredningens direktiv, som var alltför snäva.

Men det finns anledning atl påpeka att frågan om kostnadsansvaret inte är så enkel atl den bara gäller om de olika Irafikgrenarna bär sina kostnader eller inte. Mot bakgrund av bilismens konsekvenser - trafikolyckor, miljöförstöring och diskriminering av stora grupper i samhället - måste man också ställa frågan om bilismen skall kunna köpa sig fri från den ödeläggelse den lämnar bakom sig. Vad är i så fall priset på elt människoliv? Vad är priset på en livslång invaliditet? Vad är priset på vår livsmiljö? Vad är priset för ökad isolering av alla dem som inte har bil? Jag är övertygad om atl det skulle vara avsevärda skillnader i pris på dessa värden beroende på om det är herr Gyllenhammar på Volvo eller de människor som drabbas som sätter dem. Det är kanske t. o. m. så atl de som drabbas inte vill sätta något pris därför atl deras liv och deras livsmiljö och möjligheler atl fungera i samhället inte är till salu. I så fall överensstämmer deras uppfattning med den som vi försöker hävda inom vpk.

Det har under senare år framlagts en rad utredningsbetänkanden som behandlar delar av trafikproblemen. Vi har trafikpolitiska utredningens två betänkanden. Vi har Vägplaneringen, Den yrkesmässiga biltrafiken och Länskort i kollektivtrafik, för att ta några exempel. Men del saknas fortfarande en utredning som tar upp hela det trafikpolitiska fältet med syfte atl presentera etl förslag till sammanhållet trafiksystem utifrån samhällsekonomiska beräkningar. Vpk har föreslagit en sådan utredning i moiionen 1607. Vi anser att en sådan utredning skulle kunna arbeta tämligen snabbt, eftersom så mycket material redan har samlats av lidigare ulredningar. I ett sådant sammanhang anser vi också alt man måste ta med sysselsättningsfrågorna. Man måsle exempelvis belysa vad en minskning av privatbilismen skulle komma att betyda för sysselsättningen inom bilindustrin och dess kringnäringar och därvid även väga in atl samhällel måsle la ett ansvar föratt trygga sysselsättningen.

Så sent som i går höll bilindustrins företrädare en presskonferens, där man med sysselsättningshotet som vapen försökte plädera för en fortsalt ohämmad ansvällning av privatbilismen. Inte ens en borgerlig regering borde vara nöjd med en situation där privatkapitalet etablerar sig som utpressare för att tvinga på samhället en politik som tjänar privatkapitalets intressen. Mot detta måste ställas en långsiktig medveten planering. De borgerliga partiernas hyllning av marknadskrafterna innebär inget annat än knäfall för utpressarna.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill motionen 1607.

Vpk:s motion 887 innehåller tre yrkanden. Av dessa har ett redan behandlals och avslagits av riksdagen. Det gällde frågan om medel för forskningsinsatser fören handikappanpiissningav kollektivtrafiken. Behand-

lingen av del yrkandel avslöjade än en gång att de handikappade i samhället inte har något annat än svek att vänta vare sig från de borgerliga partierna eller från socialdemokraterna. Även de sistnämnda var nämligen med och avslog vårt yrkande. 1 det nu aktuella betänkandet från trafikutskottet avstyrker de borgeriiga partierna, stödda av en socialdemokralisk reservation, också vpk:s förslag om alt en proposition på grundval av HAKO-utredningen snarast bör föreläggas riksdagen liksom att denna proposition även bör innehålla förslag om åtgärder som omedelbart bör vidtas och ett femårsprogram för handikappanpassning av kollektivtrafiken.

1 vissa avseenden ger HAKO-utredningen konkreia förslag, medan den i andra avseenden pekar på problem som ännu är helt eller delvis olösta och som del bl. a. fordras forskningsinsatser för atl komma till rätta med. Vpk anser att den kollektiva trafiken måsle göras tillgänglig för de stora grupper i samhällel som i dag uteslängs från all utnyttja den på grund av exempelvis höga och smala trappsteg, avsaknad av plats för rullstolar, långa gångavstånd, avsaknad av hiss och lyftanordningar osv. Vi anser att handikappanpassningen av kollektivtrafiken bör påbörjas ulan dröjsmål.

Herr talman! Jag yrkar bifall även till motionen 887.

Jag vill avsluta mitt anförande med all ställa ett anlal frågor till kommunikationsministern: När kommer den samlade irafikpropositionen? Vilka riktlinjer arbetar man efter när det gäller bilismens ulveckling, framför allt i tätorterna, närdet gäller den tunga lastbilstrafiken, närdet gäller statens järnvägar samt när det gäller transporterna på våra inre vattenvägar? Vilken målsättning har man för arbetet med handikappanpassad kollektivtrafik?

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Meddelande om frågor

På förslag av förste vice talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle forisänas kl. 19.30.

§ 24 IVIeddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 18 maj

1977/78:479 av Tliage Peterson (s) till industriministern om visst uppdrag alt göra utredningar om Sveriges ekonomi och näringsliv:

Kan industriministern liimna riksdagen en redogörelse över de närmare omständigheterna kring atl - och varför - regeringen lillsammans med elt svenskt privatförelag uppdragit ål del amerikanska konsultförelagel Boslon Consulting Group alt utföra utredningarom Sveriges ekonomi och näringsliv?

103

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Meddelande om frågor

1977/78:480 av Kjell-Olof Feldt (s) till industriministern om ålgärder för att förhindra nedläggning av Boxholms järnverk i Horndal:

Vilka ålgärder har industriministern vidtagit eller avser industriministern att vidta för atl förhindra en nedläggning av Boxholms järnverk i Horndal?

1977/78:481 av Oswald Söderqvist (vpk) lill socialministern om fenoxisyrornas inverkan på människans arvsmassa:

Debatten om fenoxisyrornas inverkan på människornas arvsmassa eller deras foster har hittills inte lett till atl klara bevis kunnat framläggas för vare sig den ena eller andra åsikten.

Den ulredning som socialsiyrelsen genomfört har kritiserats, som det verkar med all rätt, för uppenbara brister och feltolkningar. Utredningen kom ursprungligen till på grund av misstankar om etl samband mellan besprui-ningar och fosterskador i Nordvärmland. Kritiken har inte kunnat avfärdas, och det vore därför rimligt all en ny undersökning kom till slånd i denna vikliga fråga.

Jag vill därför ställa följande fråga:

Anser socialministern att den genomförda utredningen är tillräcklig eller kommer han att medverka till att en ny sådan kommer till stånd?

1977/78:482 av Böije Nilsson (s) till industriministern om ålgärder för atl rädda driften vid Karpalunds sockerbruk:

Ledningen för Sockerbolaget har låtit meddela att man har planer på att lägga ner produktionen vid Karpalunds sockerbruk utanför Kristianstad. En nedläggning får allvariiga konsekvenser för sysselsättningen och jordbruksnäringen i östra Skåne. Uiöver 1 100 sockerbelsodlare berörs 140 fast anställda och 70 säsongarbetare. Nedläggningen medför ytterligare koncentration av denna näringsgren, vilket inte kan slå i överensstämmelse med en "decentralislisk polilik". Nedläggningen berör fö. en näringsgren som är starkt skyddad och reglerad av statliga beslut och förhandlingar.

Med anledning härav vill jag slälla följande fråga lill statsrådet Åsling: Vilka ålgärder ämnar regeringen vidta för att rädda driften vid Karpalunds sockerbruk?

104

1977/78:483 av Bertil Måbrink (vpk) lill socialministern om tillföriitlighelen av vissa testresultat avseende bekämpningsmedel, läkemedel och livsmedel:

I tidningsuppgifter har avslöjats hur elt privat amerikanskt laboratorium, som undersöker kemiska ämnen med avseende på t. ex. cancereffekler, i stor skala förfalskat sina testresultat. Företaget heter Induslrial Bio-est. Tusentals ämnen har utvärderats på grundval av resultat från della förelag.

I facklitteraturen har Bio-Tesi-undersökningar använts som underiag för vetenskapliga bedömningar. Bekämpningsmedel har runt om i världen -även i Sverige - blivit godkända på grundval av resultat från Bio-Test.

Del finns också uppgifter om att Bio-Test undersökt läkemedel och livsmedel.

Jag vill fråga:

Vilka åtgärder avser socialministern vidta med anledning av de uppgifter som framkommit om Bio-Tests undersökningsmetoder och testresultat avseende bekämpningsmedel, läkemedel och livsmedel?

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Meddelande om frågor

1977/78:484 av Per Beigman (s) lill bosladsministern om ålgärder för att underiätia finansieringen av fjärrvärmeanläggningar:

Bostadsministern har för riksdagen anmält (prop. 1976/77:107, CU 1976/ 77:32) vissa överväganden om finansiering av Qärrvärmeanläggningar -överväganden som rörde lånevillkoren. Lån för detta ändamål skulle dock som förut vara oprioriterade.

I den socialdemokratiska reservalionen lill betänkandet CU 1976/77:32 antogs den av regeringen sålunda presenterade lösningen innebära antingen alt krediter inte kan ställas till förfogande på avseu sän eller alt den kommunala kreditmarknaden i övrigl begränsas i motsvarande mån. Riksbankens prövning av ansökningar från kommuner att emittera obligationslän för ändamålet uppges vara restriktiv och utgå från allmänna bedömningar men inte innefatta särskilda hänsyn till kommunernas planering på bostadssektorn. Reservanternas farhågor har därmed besannats.

Bosladsministern har emellertid (prop. 1977/78:76 s. 35) senare uUalat atl det är angeläget att få en samordnad utbyggnad av bl. a. distributionssystemen för energi och insatser för hushållningen med energi.

Med hänsyn lill Oärrvärmens betydelse för bostadsmiljön och för en förbättrad energihushållning anhåller jag alt lill bostadsministern få ställa följande fråga:

Övervägs inom regeringen eller dess kansli några åtgärder för att underlätta finansieringen av Qärrvärmeanläggningar?

1977/78:485 av Sien-Ove Sundström (s) till industriministern om nedläggningen av Gränges Shipping:

Gränges Shipping överväger att upphöra med sin verksamhet. Enligt uppgift planeras en försäljning av förelaget till kraftigt nedsatt pris - både fartyg och fraktavtal skall realiseras bort. Därigenom åstadkoms inte bara en kapitalförstöring, utan på sikl - med andra svenska rederiers fartygsförsäljningar- kommer också sjöfartsneitol alt påverkas negativt under många år. Ofta seglar de utländska redarna under s. k. bekvämlighetsflagg. De får nu alll större inflytande över den svenska handelsflonans traditionella marknader. Genom en försäljning av Gränges Shipping riskerar betydande delar av vår malm- och slålexporl att bli beroende av fartyg under bekvämlighetsflagg

105

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Meddelande om frågor

samt de 400 anställda i Gränges Shipping atl förlora sina jobb.

Med anledning av detta vill jag slälla följande fråga till industriministern:

Är statsrådet beredd atl verka för atl samhället i form av elt direkl ägaransvar går in i rederibranschen och säkrar svensk rederinärings fortlevnad?

1977/78:486av Torsten Karlsson(5)u\\ industriministern om sysselsättningsfrämjande ålgärder i Motala:

Lägel på Motala arbetsmarknad har under den senaste ivåårsperioden drastiskt försämrats från att tidigare ha varil stabilt. Delvis beror detta på konjunkturella förhållanden, men huvudanledningen är utvecklingen vid AB Motala Verkstad. Sedan mars 1976 har nedlrappningen inneburit en minskning med 600 arbelslillfällen. Kommer de senast aviserade planerna vid företaget och övriga förelag vid KMW-koncernen alt genomföras blir ytterligare 300 avskedade. En avgörande orsak lill denna ulveckling är varvskrisen och regeringens energipolitik. För Motala Verkstad, som är underleverantör lill varven, har detta inte bara inneburit den minskning som blivit följden av varvskrisen, ulan kvarvarande beställningar har gått till utländska underleverantörer.

Motala har dessutom under den senaste veckan drabbats av en aviserad nedläggning av Verkstads AB Lindqvist som har 135 anställda.

Med anledning av della vill jag fråga statsrådet Åsling:

Vilka åtgärder planerar statsrådet för all kompensera den kraftigt minskade induslrisysselsältningen i Motala?

106

1977/78:487 av Lars Gustafsson (s) lill utbildningsministern om Uppsala universitets framställning om ytterligare resurser för dels. k. fria utbildningsområdet:

I riksdagens beslut om högskolereformen våren 1977 ingick också del s. k. fria utbildningsområdet. Om tillströmningen lill detta blev väsentligt större än planerat och alla regionala och lokala reserver och möjligheler lill omdispositioner m. m. tagits i anspråk skulle högskoleenheterna kunna få ett resurstillskott genom beslut i riksdagen. Della skedde första gången hösten 1977, då 12 324 000 kr. anvisades. I skrivelse den 22 februari 1978 har universitetet i Uppsala begärl ytterligare resurser för det fria områdel för vårterminen 1978 med 1070 000 kr. Framslällningen har tillstyrkts av regionslyrelsen men avstyrkts av UHÄ. Framslällningen om medel för del fria området skall enligt riksdagsbeslutet våren 1977 underställas riksdagen. Riksdagssessionen lider snart mot sitt slut, och något förslag från regeringen till riksdagen föreligger inte ännu.

Mot bakgrund av vad här anförts hemställer jag alt lill utbildningsministern få ställa följande fråga:

Vad är skälet till atl Uppsala universitets framställning inte förelagts riksdagen, och kommer den över huvud taget atl föreläggas riksdagen?

1977/78:488 av Björn Eliasson (c) till jordbruksministern om kontrollen av kemiska bekämpningsmedel:

Kemiska bekämpningsmedel måste för atl bli registrerade av produktkon-trollnämnden vara noggrant undersökta, så att en godkänd dokumentation över preparatens verkan och egenskaper föreligger. För atl erhålla della underlag har produktkontrollnämnden beträffande vissa preparat helt eller delvis byggt sin dokumentation på de analyser som genomförts vid det amerikanska företaget Induslrial Bio-Test, IBT.

Det har nu visat sig att de analyser som utförts vid IBT varit ytterst bristfälliga och att den dokumentation som produktkontrollnämnden därvid byggt sitt beslut om registrering på därför inte har varil godtagbar. Fusket med analyserna innebär att vi har kemiska bekämpningsmedel i bruk där riskerna med användningen inte är godtagbart belysta. Användningen kan därför innebära risker för allvarliga skador på människor och miljö. Det kan då röra sig om cancer, allergier eller genetiska skador och därutöver oönskade biologiska effekter på flora och fauna. Den silualion som nu härigenom uppstått och den osäkerhet som f n. råder beträffande de bekämpningsmedel som analyserats av IBT måste bedömas ytterst allvarligt.

Med anledning av detta anhåller jag atl lill jordbruksministern få framställa följande fråga:

Vilka åtgärder ämnarjordbruksminislern vidta med anledning av de ytterst bristfälliga analysresultaten och vilka åtgärder avser man att för framtiden vidta för alt säkerställa en noggrann kontroll och analys av de kemiska bekämpningsmedlen innan de tas i bruk?

Nr 145

Torsdagen den 18 maj 1978

Meddelande om frågor

1977/78:489 av Per Gahrion (fp) till utrikesministern om fallet Dagmar Hagelin:

Det är snart 16 månader sedan svenskan Dagmar Hagelin sköts och bortfördes i Buenos Aires. Inom kort kommer VM i fotboll att börja i samma stad. Sveriges landslag kommer atl delta. Mot den bakgrunden vill jag fråga:

Är utrikesministern beredd all på nytt med kraft ta upp fallet Dagmar Hagelin med de argentinska myndigheterna, eventuellt i samverkan med det svenska fotbollslandslaget?

§ 25 Kammaren åtskildes kl. 17.58.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen