Riksdagens protokoll 1977/78:144 Onsdagen den 17 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1977/78:144

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:144

Onsdagen den 17 maj

Kl. 19.30

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Förhandlingarna leddes till en början av förste vice talmannen.

§ 1 Regional utveckling (forts.)

Fortsattes   överiäggningen   om   arbetsmarknadsutskottets   belänkande 1977/78:23.

NILS HJORTH (s):

Herr lalman! Efter riksdagsmarschen runt Skeppsholmen och Kasteli-holmen som ett 70-ial ledamöter och tjänstemän företog under middagspausen i Riksdagens idrottsklubbs regi och med Korpen och Svenska gångförbundet som medarrangörer är vi nu beredda att åleruppla diskussionen om frågorna kring regionalpolitiken.

Att arbetsmarknadsutskoitet avstyrkt vår motion och andras motioner om en utvidgning av stödområdet är väl i och för sig inte överraskande. Det har som bekant hänt lidigare. Men jag lycker att utskottet den här gången mer ingående borde ha penetrerat problemen i de delar av landet som berörs i motionerna. Inte minst gäller delta de norra delarna av Uppland, vilka jag och mina partikamrater på Uppsalalänsbänken anser bör införiivas i det allmänna stödområdet.

Vi har i tidigare motioner pekat på sårbarheten hos de norduppländska bruksorterna med endast en tung basindustri vid en konjunkturnedgång. Rationaliseringen inom stålindustrin har varit nödvändig, men den har lett till en successiv minskning av antalet anställda. Genom produktutbyten har man visseriigen blivit starkare tillfälligt i fråga om vissa produktionsgrenar, men då dessa i stället blivit färre har känsligheten ökat vid konjunktursvängningar.

Det har i många år talats om strukturomvandlingen inom stål- och skogsindustrin. Utredningarna som företagits har lagt grunden till de stora förändringar som nu är på gång. Tidigare har vi i Norduppland fåll kännas vid de negativa effekterna av tekoindustrins omstrukturering, och vi hyser nu berättigad oro för de nackdelar som de nya stålföretagen kan medföra. Såväl det nya Svenskt Stål AB som det planerade specialsiålförelaget berör orter i Norduppland, Ingen vet ännu hurde nya koncernbildningarna kommer alt påverka sysselsättningen i orter som Söderfors, Dannemora och Ösierbybruk. Vi befarar an det i bästa fall blir fråga om mindre inskränkningar.

Om man lar hänsyn till stålbranschens tidigare negativa utveckling på dessa orter, så närmar man sig den absoluta boltengränsen. Dessa samhällen

123

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

124

tål nämligen ingen ytterligare beskärning av sin induslrisysselsältning om de skall kunna forlsätla alt verka som livskraftiga bostads- och servicecentra.

Om vi därtill lägger det prekära lägel för träindustrin i Karlholm, stoppet för kärnkraftsutbyggnaden i Forsmark och problemen inom andra områden, så är faktiskt situationen för Norduppland, som vi ser det, mycket allvarlig. De befintliga företagen behöver stimulans och hjälp till investeringar för att de skall kunna leva vidare. Därutöver behöver man nyetableringar av olika slag. Det är därför vi har motionerat om att Tierps, Östhammars och Älvkarleby kommuner skall ingå i stödområdet.

Hur ser det då ut i de tre kommunerna? Tierp har stora glesbygdsområden, vilket medför höga kostnader för den kommunala servicen, exempelvis beträffande transporiförsörjningen och skolväsendet. Tätortsbefolkningen uppgick 1975 lill 63 96, medan riksgenomsnitiei låg på 82,7 96. Kommunen har en ogynnsam åldersslruklur som medför betydande kostnader för äldreomsorgen. Befolkningsutvecklingen är klart negaliv, vilket gör alt Tierp har svårt att fylla funktionen som centralort för norra Uppland. Utdebiteringen är så hög som 30:20 per skallekrona, varav den primärkommunala delen är 17 kr. Skallekraften är 82,7 96 av medelskatiekraften i riket.

Uppsala läns norra delar har i många hänseenden en karaktär som liknar södra Norrlands och har i stort sett samma problem. Men då jämförliga Norrlandskommunerålnjutergaranteradeskaltebidragintill 100 96 eller mer, får t. ex. Tierp bara 95 %.

Liksom det övriga Norduppland har Öslhammars kommun en ogynnsam näringsgeografisk slruktur. Utdebiteringen är även här myckel hög, 30:40, varav den primärkommunala delen uppgår till 17 kr. Skattekraften är också låg, blott 81 96 av riksgenomsnittet. Åldersstrukturen är extremt ogynnsam, och det finns stora glesbygdsområden. Åtta mindre tätorter och en omfattande fritidsbebyggelse ökar påfrestningen på den kommunala ekonomin.

Hög utdebitering, 30 resp. 17 kr., svag skallekraft, ogynnsam åldersstruktur och negativ befolkningsutveckling är även kännetecknande för Älvkarleby kommun. Därtill kommer den ogynnsamma näringslivsslruk-turen och näringslivsulvecklingen.

Jag skall inte trötta kammarens ledamöter med flera exempel på de norduppländska problemen. De är väl så stora som de problem många kommuner har att brottas med inom stödområdet. Den negativa utvecklingen måste bromsas och kraftåigärder sällas in för all man skall kunna rädda sysselsäliningen på längre sikl.

Den offenlliggjorda arbeisförmedlingsslalisiiken för april underslryker på ell efteriryckligi säll vad jag här har sagl. 1 slulet av månaden fanns vid förmedlingarna i Uppsala län 1 893 personer registrerade som arbetslösa, vilket är 806 fler än i april förra året. Antalet sysselsatta i beredskapsarbeten var 1 358, varav 900 ungdomar under 25 år. De hundratals anställda i Forsmark som får sluta på grund av regeringens minst sagl underliga energipolitik skulle ju få ersätiningsarbeien. och regeringen ställde 100 milj. kr. lill förfogande för detta. Energiministerns förmodan all dessa arbeten snart skulle komma i gång har inte infriats. Vissa projekt kommer förmod-

ligen inte i gång förrän i höst eller under nästa år. Hittills ärdet bara etl fåtal av de friställda i Forsmark som kunnat beredas plats i någol av ersättningsarbetena. Till detta kommeratt sysselsätlningssiluationen i stort för byggnads-arbetarkåren i länet är synneriigen besvärlig. Extraordinära insatser är därför på sin plats.

Jag lyssnade tidigare på eftermiddagen på Oswald Söderqvist, som också i sill anförande berörde de norduppländska problemen, och jag kan väl hålla med om alt en hel del av vad han sade är rikligt. Men av någon outgrundlig anledning försökte han att lägga ansvaret för vad som skett i Norduppland på den förra socialdemokratiska regeringen. De har drivit fram storföretagen, sade han bl. a. Sanningen atl säga har vi varit glada över alt vi har haft dessa storföretag. Däremot har vi ställt oss skeptiska till de fusioner och ägarbyten som på senare år har ägt rum. Den socialdemokraliska regeringen kan väl inte gärna få skulden för detta eller för den internationella nedgången inom bl. a. stålindustrin. Men del är nu som vi börjar se konsekvenserna av strukturomvandlingen inom stålindustrin, och det är nu som kraftåigärder måste sättas in för alt vi skall kunna möta framliden och dess problem. Jag lycker att det skorrar litet falskt när vpk säger sig ömma för sysselsäliningen i Norduppland samtidigt som vpk är en så enveten motståndare till just kärnkraften, som skulle ha löst många av de här problemen för lång lid framåt.

Nu har som sagl arbetsmarknadsutskotlet inte närmare gått in på de norduppländska problemen. Man hänvisar kort och gott till den regionalpoliliska propositionen som skall komma under våren 1979 och där bl. a. frågan om stödområdesprincipen skall tas upp. Jag kan förslå att utskottet därför inte nu är berett atl vidga stödområdesgränserna, men nog borde utskottet ändå ha haft något atl säga om det besvärliga norduppländska sysselsättningsläget.

I anslutning lill en annan motion hänvisar utskottet lill den s. k. Nordupplandsgruppen. Arbetsgruppen i all ära, men man måsle också ha resurserom det skall bli något resulial. Jag håller med de socialdemokraliska utskotlsledamöterna som i det särskilda yttrandet säger att utskollsmajoriteten lycks hysa en överdriven tilltro lill dessa särskilda grupper. För att man skall kunna lösa de långsiktiga sysselsättnings- och strukturproblemen måsle en utveckling av det nuvarande näringslivel ske och kompletteras eller ersättas med nya verksamheter. Närmast till hands ligger då verksamheter som inriktas på vidareförädling av siål- och träprodukter.

Ulskottels talesman Eva Winther sade under förmiddagens debatt atl regeringen satsar på alt hilta nya och andra jobb när del på grund av slrukiuromvandlingen och andra orsaker blir nedskärning i företagen. Jag vill säga till Eva Winther all regeringen är välkommen au satsa på Norduppland och visa att den menar allvar med detta.

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

I detta anförande instämde Hans Alsén (s) och Arne Gadd (s).

125

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

126

PER GAHRTON (fp):

Herr talman! Del är nu 320 år sedan Skåne med våld införlivades med Sverige. Med lanke på de våldsamma stridigheter som präglade de första årtiondena av del svenska väldet var det inte så märkligt atl Skåne till en början från Slockholmshorisont betraktades och behandlades någol styvmoderligt.

Betydligt märkligare är del när man i dag, efter bortåt 300 års lojal skånsk anslutning till Sverige, från ett sydligt perspektiv ibland tycker sig kunna skönja kvardröjande inslag av styvmoderlighet i den rikspolitiska behandlingen av skånska intressen.

Sysselsättningsproblemen är akuta, och Malmöhus län är enligt senasle tillgängliga siffror del län som har högst arbetslöshet i landel, drygt 9 000 i slutet av april. Landskapet som helhet kan fortfarande redovisa en viss folkökning. Men framtidsutsikterna är allt annal än ljusa. Den folkrikaste kommunen, Malmö, har sedan flera år en stark folkminskning, 13 000 personer sedan 1973. Hittills har en stor del av de utflyttande malmöborna kunnat bosätta sig i den närmaste regionen. Men enligt färska signaler från regeringshåll är del ju nu meningen att skåningar över lag skall behöva finna sig i fiyllning på bortåt 15 mil - en sträcka som innebär ulfiyttning utanför landskapet, dvs. en form av folkomfiytlning som vore begriplig om än ej försvarlig, framslår som både absurd och omänsklig och dessutom sannolikt strider mot internationell lag som ju i enlighet med 1949 års Genévekonven-tion om skydd mol civilbefolkningen i ockuperade områden förbjuder framtvingade folkomflyttningar.

Tyvärr måste man konstatera att staten inte blott genom uttalanden från enskilda statsråd utan också på en del andra säll har skapat oro i landskapet. Förändringarna i försvarels fredsorganisation har skapat betydande problem. Den nya försäkringsrälten, som logiskt borde ha kunnat förläggas lill Malmö, hamnade utanför landskapet. Medan andra regioner har föll etl tillskolt genom siallig regionalpolilik är snarare motsatsen fallet här, i varje fall närdet gäller stora delar av Malmö.

Och när stalligl stöd till skånskt näringsliv ibland fakliskt utgår tar man sig ofta för pannan och undrar vilka synder som har motiverat detta öde.

Ett exempel är Tricoscand i Malmö. Under ett och ett halvt år lyckades en uppenbart inkompetent företagsledning få ut 25 miljoner i statspengar. Men när några anställda efter konkursen ville la över en del av förelaget fick de inte loss ens 2 miljoner från staten. 380 anställda förlorade sina jobb. Många av dem står fortfarande, efter snart ett år, utan arbete.

Ett annat exempel är varven. Jag skall inte gå in i detalj på den frågan nu. Riksdagen kommer all få anledning alt återkomma till den frågan fiera gånger i år. Jag vill bara konstatera atl någon nedläggning inte kan komma i fråga när del gäller vare sig Kockums eller Öresundsvarvel. Del hade varit till fördel för regionen, för alt uttrycka sig milt, om också centralt placerade varvsutredare hade haft della som en självklar utgångspunkt för sitt arbete och om den statliga politiken tidigare hade präglats av ell långsiktigare perspektiv så alt varven och de berörda kommunerna hade kunnat få bättre arbetsro och

stabilare planeringsunderlag.

Listan på skånska vedermödor kunde göras betydligt längre.

Det handlar om försämrad SJ-service, otrygghet på Österlen med anledning av hoten mot miljön, ovissheten och oklarheten om de frarntida förbindelserna över Öresund, lokalradions sändningssvårigheter och myckel annal.

Mol den bakgrunden har folkpartiets ledamöter från Skåne i en motion krävt tillsättande av en särskild Skånedelegaiion med uppgift alt verka för samordnad sysselsättningsplanering i landskapet och fungera som forum för överläggningar om frågor som berör de båda länen. Liknande delegationer finns för Norrbotten, Göteborg och Värmland. Men aibetsmarknadsulskottet avvisar tyvärr vårt krav. Ulskollel motiverar sin hållning i huvudsak med två argument. Man menar att sysselsättningsfrågorna i första hand skall behandlas inom länsplaneringen, och del är i och för sig riktigt. Men poängen i vår motion ärju att det handlar om två län och att det därför behövs en samordnande organ av samma typ som finns i flera andra regioner.

Utskottet hänvisar vidare lill att varvspropositionen kommer att behandla de skånska sysselsättningsproblemen "i etl större perspektiv". Det är ett betydligt relevantare och intressantare argument. Och under förutsättning att så verkligen kommer atl ske kan jag därför godta att varvspropositionen inväntas innan etl större grepp på de skånska regionalproblemen tas.

Men jag vill starkt betona att Skåne inte kan finna sig i någon form av styvmoderlighel i den rikspolitiska behandlingen. Skåningar måsle ha samma rätt att växa upp, bo och arbeta i sin hembygd som befolkningen i andra delar av landet. Någon utarmning av skånskt näringsliv och någon påtvingad utflyttning från landskapet kommer vi inte atl acceptera.

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

OLLE WESTBERG i Hofors (s):

Herr talman! I motionen 1357 har vi socialdemokrater på Gävleborgsbänken yrkat atl Hofors och Ockelbo kommuner bör införlivas med del allmänna stödområdet.

Det rätta vore att hela Gävleborgs län inlemmades i det allmänna stödområdet, men vi har avstått från alt slälla delta yrkande i år mot bakgrund av atl vi ser del som mest angeläget alt Hofors och Ockelbo - med hänsyn till dessa kommuners speciella situation - ägnas särskild uppmärksamhet.

När del gäller situationen i Hofors, så har invånarantalet gått ned med mer än 10 96 under 1970-ialet. Jag har studerat statistiken över befolkningsförändringen under 1977 och funnit alt Hofors kommun, som minskade med 240 personer eller ca 1,7 96, tillhör de kommuner som minskade mest i landel under detta år. Endast två kommuner hade en högre befolkningsminskning, nämligen Olofström och Jokkmokk.

En sådan kraftig befolkningsminskning på kort tid borde utskottet ha tagit i beaktande på ett annal sätt än man nu gjort vid behandlingen av vår motion. Görs ingel snabbt för alt ändra den mycket oroande trenden är jag rädd för att del kan bli rena katastrofen för Hofors kommun.

127

Nr 144                  Under de senasle månaderna efter del att vår motion skrevs har situationen

Onsdaepn den     ytterligare förvärrats och kan innebära all befolkningsminskningen fortsäl-

17 mai 1978        '' ""sta fäll i ännu högre takt än vad som hittills har skett under 1970-

_____________  talet.

Regional utveckling Denna dystra framtidstro bygger jag på det fakium att den mer än 300-åriga hyllan och dess flamma nu har slocknat. Därmed miste ca 180 hyllarbetare sina gamla jobb.

Samtidigt slog man även igen angränsande anläggningar lill hyllan, bl. a. gruvan och järnsvamptillverkningen, på obestämd lid. När man kommer atl köra i gång dessa anläggningar igen är, enligt vad jag har inhämtat, beroende på den planerade sammanslagningen mellan SKF-Siål, Fagersta och Uddeholm. Om den sammanslagningen inte kommer till stånd innebär det att sammanlagt ca 300 arbetsplatser försvinner vid det helt dominerande företagel inom kommunen.

Såvitt jag vet ligger avgörandet om sammanslagningen nu hos regeringen. Men vad jag kan förstå, så är intresset för alt gå in med statliga medel i tillräcklig omfattning ej så stort att man kan anse att fusionen mellan de tre företagen kommer att ros i land.

Det är många anställda inom specialslålindustrin som i dagens läge känner sina anställningar hotade och vars öde nu ligger i regeringens händer.

Kan jobben ej räddas för de ca 300 anställda som nu går kvar med statligt sysselsätlningsstöd vid SKF:s anläggningar i Hofors, så innebär det all kommunen förlorar ca 1 000 arbetstillfällen under en tioårsperiod. Del rör sig om ett bortfall på mer än 15 96 av den totala sysselsättningen i kommunen.

De arbetstillfällen som hittills har försvunnit i Hofors har lett till en utflyttning på ca 2 500 personer.

Samtidigt som allt fler arbetstillfällen försvinner, så ser vi hur ungdomsarbetslösheten ökar. Enligt den senaste uppgiftenjag har fått ärdet i dag 125 ungdomar som saknar arbete. Det är i det närmaste utsiktslöst för kvinnorna alt få något jobb.

Av gjorda undersökningar vet vi att det rör sig om minst 300 kvinnor som skulle vilja ha sysselsättning i någon form.

Stora ansträngningar har gjorts av Hofors och Ockelbo kommuner, inte minst ekonomiskt, för att skapa fler sysselsättningstillfällen, men beklagligt nog har de gjorda satsningarna ej gett den effekt man har kunnat hoppas på.

De möjligheter till utnyttjande av ett begränsat statligt lokaliseringsstöd som finns inom den s. k. grå zonen är i och för sig värdefulla, men ej lillräckliga för all lösa de problem som föreligger i de båda kommunerna.

Även om den planerade sammanslagningen mellan de ire slålbruken skulle lyckas och få ett positivt resultat på sysselsättningseffekten, så kommer delta ej att få en sådan omfattning alt det blir tillräckligt på längre sikt.

Enligt de beräkningar som gjorts i Länsplanering 1977 skulle del, med
128                   bibehållet  krav  på full  sysselsättning, behövas ylleriigare drygt   1 200

arbetstillfällen fram lill 1985 om man skall nå del befolkningstal som enligt statsmakterna bör vara riktpunkt för planeringen i Hofors kommun.

Av vad jag tidigare har sagt är det väl mest realistiskt atl tro att den dominerande industrin i Hofors i bästa fall kan bibehålla den nuvarande sysselsätlningsnivån.

För all nå målet full sysselsättning behövs det alltså andra åtgärder. Enligt min mening kan man för dagen ej se någon annan åtgärd än atl utöka möjligheterna lill statligt lokaliseringsstöd och andra statliga stöd som kan åtnjutas inom det allmänna stödområdet. För Ockelbo kommun är det myckel angeläget atl fier industriarbeten skapas emedan jord- och skogsbruk utgör en slor andel av förvärvsverksamheten.

Befolkningsstrukturen i Ockelbo är mycket ogynnsam genom att drygt 22 % av befolkningen är 65 år och däröver.

Ell utökat antal syselsättningslillfällen, som skulle ge ungdomen möjlighet att stanna kvar i Ockelbo kommun, är därför också mycket angeläget för att påverka befolkningsstrukturen i rätt riktning.

I motionen 810, undertecknad av Wivi-Anne Cederqvist och mig, tar vi upp frågan om behovet av ökat differentierat näringsliv i Gästrikland.

Jag har tidigare påtalat behovet av etl differentierat näringsliv inom Hofors kommun. Hur angeläget detta är visar med all tydlighet det förhållandet alt drygt 90 % av de industrisysselsatta är anställda inom den dominerande stålindustrin på orten.

I Sandviken, som också är ell typiskt enförelagssamhälle, är drygt 80 96 av de industrisysselsalla anställda vid Sandvik AB. För alt nå upp till riksgenomsnitiei när det gäller förvärvsintensileten bland kvinnor finns det i Sandvikens kommun behov av ylleriigare ca I 200 sysselsättningstillfällen för kvinnor. Sandvik AB har redovisat ett behov av att minska antalet sysselsatta inom förelaget. Till delta bör staten la slor hänsyn vid bedömningen av företags nyetablering eller lokalisering så att man kan uppnå ell differentierat näringsliv även inom Sandvikens kommun.

I Ockelbo kommun är behovet av ett differentierat näringsliv minst lika stort, inte minst för atl skapa möjligheter för kvinnor alt få sysselsättning. Behovet av arbetstillfällen för kvinnor kan jag bäst beskriva genom atl nämna an förvärvsintensileten bland kvinnor i Ockelbo kommun är lägst i hela länet med 29 96 mol 37 % för länet i dess helhet.

Jag kan med beklagande konstalera alt utskottets majoritet med några få rader gått förbi det bekymmersamma läge som Gästrikekommunerna befinner sig i när del gäller denna fråga. Enligt min mening är det ej tillräckligt att hänvisa till de arbetsgrupper som fått i uppgift alt se över situationen på orter med specialstålindustrier. Någon viljeinriktning borde man ha kunnat redovisa.

Att i dagens läge få något gehör för etl yrkande om bifall lill vår motion anser jag utsiktslöst, varför jag avstår från detta. Men jag lovar att ålerkomma i denna fråga vid ett annat tillfälle.

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

9 Riksdagens protokoll 1977/78:143-144

129

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Herr talman! När det gäller regionalpolitiken i övrigt villjag instämma i vad som sagts av de socialdemokraliska reservanterna lidigare under dagen.

I detta anförande instämde Axel Andersson (s) och Wivi-Anne Cederqvist

Regional utveckling   '■

130

OVE KARLSSON (s):

Herr talman! I motsats till praktiskt taget alla talare före mig här i dag skall jag inte klaga över situationen i mitt län. Alla vet ju ändå atl Kopparbergs län är ett av de svårast drabbade områdena redan nu. Och skulle stålkrisen slå fullt ut krävs extraordinära ålgärder - del har vi redovisal i andra sammanhang. Från socialdemokratiskt håll kommer vi all göra oss påminda även i fortsättningen i skilda sammanhang. Det är alltså inte ett bevis på att vi är nöjda då vi socialdemokrater från Kopparbergs län inte deltar i klagandena över hur vi har det i länet. Vi har framfört synpunkter i andra sammanhang och återkommer.

Därför, herr talman, hoppas jag atl kammaren föriåler mig om jag i dag har begärl ordet för att rent allmänt säga några ord med anledning av ell par motioner, 1977/78:608 och 616, som också behandlas i utskottsbetänkandel och som tar upp frågan om försök med stöd till upprustning eller uppförande av uthyrningsstugor. Utskottet avstyrker motionsyrkandena med hänvisning till de förslag lill stöd bl. a. till uthyrningsstugor som lagts fram i propositionen 1977/78:113, som jordbruksutskotlet behandlat i sitt betänkande 1977/78:22. Utskottet menar all de krav som ställts i dessa motioner i huvudsak skulle vara tillgodosedda med vad riksdagen beslutat i anslutning lill propositionen 113. Det beslutet är i och för sig bra för dem som kan komma i åtnjutande av stödet, men det gällde stöd lill investeringar i lantbruksföretag och verksamheter som kan ingå som en del i en yrkeskombination vid sådana förelag.

Den sysselsätiningssituation som råder i mänga glesbygder är dock sådan alt även andra än ägare av jordbruksföretag borde kunna få stöd för alt salsa på såväl upprustning av stugor som nybyggnad av fritidshus för uthyrning. Det är myckel svårt att finna tillfredsställande lösningar på sysselsättningsproblemen i glesbygderna, och därför är det angelägel all man på allt säll söker finna vägar som ger människorna sysselsättning och ekonomiskt utbyte så atl de kan bo kvar.

Som jordbruksutskottet framhållit i sitt belänkande nr 22 ärdet angeläget att man genom en aktiv regionalpolitik lar till vara alla realisliska sysselsättningstillfällen för alt åstadkomma en önskvärd utveckling i de utpräglade glesbygdsområdena. Det är angeläget, inte minst för alt skapa sysselsättning för kvinnor, atl förutsättningar för turismen utvecklas och au man den vägen kan skapa komplettering av sysselsättning och inkomster för familjerna. Kan stöd till ulhyrningsstugor skapas för även andra än jordbruksföretag skulle del betyda myckel som tillskott för människor på orter där det råder en klar undersysselsältning.

Nu inser jag det lönlösa i att slälla yrkanden mol ett enigt utskott, inte

minst med tanke på atl riksdagen också nyligen på ett enigt jordbruksutskotts förslag fattat beslut om stöd till investeringar i lantbruksföretag, där stuguthyrning skall ingå.

Jag lar också fasta på vad jordbruksministern sagt i propositionen 113: "I avvaktan på den samlade prövning av behovet av åtgärder i glesbygderna som kommer alt göras i samband med regeringens förslag om regionalpoliliken våren 1979 anser jag att detta stöd bör begränsas till verksamheter som primärt har anknytning lill jord- och skogsbruksföretag."

Jag ställer således inget yrkande i dag. men jag kommer alt noggrant följa del förslag om regionalpolitiken som skall läggas fram våren 1979. Jag anser att förslag då måsle finnas med om ekonomiskt stöd ål andra än lantbruksföretag till upprustning och nybyggnad av fritidshus för uthyrning. Andra människor som är fast bosatta särskilt i fjällkommunerna och som äger och bebor gård måsle kunna ges samma möjligheter som lantbruksföretag, detta för atl skapa en levande landsbygd och ge fler människor sysselsättning och ekonomiskt underlag för alt bo kvar.

Självfallet är vi motionärer beredda att återkomma senare för all försöka nå våra syften.

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

ERIC REJDNELL (fp):

Herr talman! Under behandlingen av arbetsmarknadsutskottels betänkande gällande regional utveckling har vi i dag lyssnat till inlägg från snart sagt hela vårt lands olika delar. Även om Norrbottens län har den mindre avundsvärda lotten alt loppa listan när det gäller sysselsättningsproblem så kommer vi i Kalmar län tyvärr också myckel högt när det rör dessa problem. Vi ser också en oroande tendens lill försämringar, vilket gör att vi vill uppmärksamgöra statsmakterna i tid för atl därigenom om möjligt påverka utvecklingen i rätt riktning.

Jag har begärl ordel, herr talman, närmast för all beröra två motioner som gäller Gotland och Kalmar län, nämligen motionen 811 om lillsättandeaven Gotlandsdelegation med uppgift atl lägga fram en plan för Gollands utveckling samt motionen 828 om lokalisering av statlig verksamhet till Kalmar län.

I Gotlandsmolionen har vi motionärer pekat på en rad faktorer som borde samordnas för atl man skall få bäsla möjliga lösningar. Jag skall inte här trötta kammarens ledamöter med all föredra dem. De finns i motionen. Vi beklagar atl utskottet inte funnit anledning till någon åigärd. Hittills har, som vi har påtalat i motionen, inte någon inträngande analys av anledningen till Gotlands problem gjorts och någon plan för en lösning har heller inte presenterats. En förbättring av Gollands situation kräver insalser från många håll - fiera departement, SJ, kriminalvårdsstyrelsen, riksantikvarieämbetet, luftfartsverket, AMS m. fl. Det är angelägel all del las ett samlat grepp på Gotlands problem. Enligt oss motionärer bör regeringen därför tillsätta en Gotlandsdelegation med uppgift att lägga fram en plan för Gotlands utveckling. Vi är nämligen av den bestämda uppfattningen att om vi skall kunna behålla Gotland som en levande ö, måsle myndigheterna på fastlandet

131

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

också engagera sig och inte överlåta alla problem på gotlänningarna för lösning inom ramen för länsplaneringen.

I den andra motionen, nr 828, harjag påtalat de problem vi har att brottas med i Kalmar län. Del är inte bara järn-, trä- och glasindustrin som fått vidkännas nedskärningar och i vissa fall nedläggningar. Även statlig verksamhet tas ifrån oss -jag syftar på F 12:s nedläggning. Det är i detta läge vi anserdet fullt berättigat att vi pekar på annan statlig verksamhet som i viss mån kan ersätta vad vi mister.

Jag har i min motion pekat på två aktuella lokaliseringsobjeki i statlig regi, som skulle lämpa sig väl för lokalisering till vårt län. Det ena är inrättandet av en delegation för samordning av havsresursverksamheten, vilket föreslås i propositionen 1977/78:167, och det andra gäller mikrofilmning av svensk dagspress.

Den argumentering vi från Kalmar län för när del gäller lokalisering av havsresursverksamhelen är väl underbyggd och borde vara övertygande för näringsutskottet när frågan inom kort kommer upp till behandling. Vi får anledning alt återkomma till della.

Del andra objektet - mikrofilmning av svensk dagspress - tas delvis upp i det utskottsbetänkande vi just nu har att behandla. Som framgår av utskottets skrivning på s. 37 är det ett enhälligt utskott som delar den uppfattning jag framför i motionen, nämligen att del är angelägel atl man speciellt undersöker om verksamheten kan förläggas till Kalmar och att det därvid finns anledning uppmärksamma att i Kalmar inom arbetsvärdens ram drivs en verksamhet med mikrofilmning, som i och för sig med fördel synes kunna utvidgas till all gälla även lidningsfilmning. Det finns all anledning för kulturutskoltel och ulbildningsulskoltel, som också har alt ta ställning till denna fråga, att följa arbetsmarknadsutskottet och förorda Kalmar.

Jag skall, herr lalman, i nuvarande läge inte yrka bifall lill min motion ulan nöjer mig med den välvilliga behandling ärendel hittills fån i utskottet.Det har enligt mitt förmenande ändå varit värdefullt att notera frågans positiva handläggning - inte minst efter atl i går ha läsl en artikel i en större dagstidning, där man hävdar att riksdagsmän från Kalmar län begår attentat mol marknadshushållningen därför alt vi molionerat om atl landstingets arbetsvärd skall få la hand om mikrofilmningen av svensk dagspress. Det behöver inte vara bypolitik all kräva kompensalion för de arbelslillfällen som las ifrån en på den slalliga seklorn. Slatsmakterna har lovat oss kompensation för F 12 - här har riksdag och regering en chans att i någon mån ersätta ett slort bortfall av statlig verksamhet med en ny, om än i mindre omfattning.

Det bör också lill sist, herr talman, konstateras att del i båda de fall jag aktualiserat är fråga om en lokalisering och inte en ullokalisering.

132

ERIC HOLMQVIST (s):

Herr talman! Det är med viss besvikelse som jag konstaterar att ulskollel inte velat göra någol uttalande i anslutning till de motioner som har väckts av representanter för de båda Skånelänen.

Problemen i Skåne är väl kända, och de kan i viktiga delar väntas bli behandlade vid ställningstagande till bl. a. varvspropositionen, säger utskottet.

Vi Skåneriksdagsmän har under de allra senaste åren i åtskilliga sammanhang haft anledning atl understryka de sysselsättningspoliliska problem som nu finns i Skåne. De finns på Österlen, i Ystad, i Sjöbo, i Trelleborg, på vissa orter i norra och nordöstra Skåne, i Malmö och i Landskrona. Vi har ibland fått känslan att många här i riksdagen ändå inte har blivit rikligl övertygade och inie fåll riktigt klart för sig atl arbetsmarknaden i Skåne numera är väsentligt mycket sämre än vad den var för bara några år sedan.

I Skåne har det socialdemokraliska partidistriktet tagit initiativ till en kampanj för att bekämpa arbetslösheten och skapa mer sysselsättning. En tidning som heter Ditt jobb i Skåne går ut lill alla hushåll. Nu skall jag inte, herr talman, läsa upp allt det kloka som står i den här skriften. En av våra landstingspolitiker, Kurt Ward, har skrivit en artikel under rubriken "Snålvind över Skåne". Artikeln handlar inte om den hårda vind och blåst som dragit fram över Skåne under den senasle liden och som drivit den lättare jorden i skyn och skapal mörker milt på dagen samt tvingat bönderna atl så om på sina tegar sedan de upptäckt atl de blivit av med jorden till grannen. Det är ett problem som har sina aspekter på de områden det gäller. Vad vi här har tagit upp är den oro som många människor känner för sysselsäliningen i Skåne.

Jag skall inte anföra några siffror - del har Per Gahrton och andra gjort tidigare - och de finns också återgivna i motionen 818 som vi har väckt. Tyvärr måste jag säga att de inte har blivit bättre sedan vi väckte den motionen.

De ålgärder som partidistriktet nu försökt mana fram är att man inom varje kommun och även inom landstingen skall få fram en verklig vilja alt göra allt som är möjligt for att skapa arbetstillfällen, inte minst för de många unga människor som nu finner sig överflödiga och som inte kan få något jobb.

Vi har nått positiva resultat med de här initiativen. Men jag vill betona alt vi för all komma till rätta med dessa problem på ell hell annat sätt än hittills måsle göra sysselsättningen till en kommunal uppgift. Det räcker inte med att vi här deklarerar vår vilja, utan vi måste på alla sätt försöka främja ålgärder i sysselsällningsskapande riktning.

Ulskottels skrivning att problemen i Skåne är väl kända kan jag med en positiv tolkning säga är bra för vårt vidkommande. Jag hoppas att denna vetskap om situationens allvar skall leda till atl ställningstagandena här i Stockholm - i riksdagen och i kanslihuset - skall bli positiva och gå i den riktningen atl de ger hjälp åt Skåne, en stimulans åt sysselsättningen i de två sydliga länen.

Jag och mina partikamrater på Skånebänken har haft anledning att understryka betydelsen av att planfrågorna och byggnadsärendena får en snabb handläggning i kanslihuset. Vi har tyvärr fortfarande anledning att påminna om detta. Det finns i Skåne arbetslösa byggnadsarbetare, och vi har där en byggnadsmaterialinduslri med en kapacitet som borde kunna utnyttjas

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

133

Nr 144               bättre. Det är viktigt alt vi får en smidig handläggning av dessa frågor.

Onsdaepn den       "' skall, herr lalman, inte föregripa ärenden som vi skall behandla senare,

17 mai 1978        " '§ varvsproposilionen eller andra ärenden. Men jag tycker alt det är

_____________ glädjande alt diskussionen i varvsfrågan nu har blivit mera realistisk och att

RpginnnI utvecklins    alltmer tycks beakta all Skåne inte tål nedläggning av ett varv utan all lösningen måste sökas i mindre dramatiska åtgärder.

Del är alliså min förhoppning, herr lalman, atl vi, när vi fållar beslut i induslriärenden, kommunikalionsfrågor, i ärenden som gäller energipolitiken och i frågor som berör utvecklingen av samhälleliga eller enskilda företag, skall ha klart för oss att också Skåne är en landsdel som måsle uppmärksammas och att vi har anledning att ta ansvar för sysselsättningsproblemen där.

Jag har inte för avsikt att ställa någol yrkande, men jag har tyckt att det har varit angeläget alt understryka hur vi i Skåne ser på dessa frågor.

OLLE AULIN (m):

Herr talman! Per Olof Håkansson antydde för en stund sedan att han saknade borgeriiga skånska riksdagsledamöter i kammaren under debatten om arbetslöshetssituationen i Skåne. Jag vill erinra om att från moderat håll fannsbådeKnut Wachimeisterochjagi kammaren. Jag säger detta därför att int på nytl felaktiga förhållanden skall redovisas i den socialdemokraliska pressen i Skåne om närvaron i kammaren när man debatterar situationen i Skåne. Atl vi sedan inte har mycket till övers för de allmänna förslag som framförs från socialdemokraterna föratt förbättra situationen där, må kanske vara oss föriåtel. Ökade belastningar på näringslivet löser inte arbetslöshetsproblemen i vare sig Skåne eller på andra håll i landet. Däremot är del angeläget atl på det sätt som har gjorts från de borgerliga partierna, och nu senast från Eric Holmqvist peka på och belysa situationen i Skåne. Jag haren känsla av att man på centralt håll inte haft klarl för sig att vi börjar få problem också nere i Skåne. Eric Holmqvist redogjorde enligt min mening för förhållandena där på etl lugnt och fint sätt.

Beträffande de speciella problemen i Malmö är jag angelägen atl peka på att vi från moderat håll inte kan acceptera den hårda styrning som tidigare har antytts av bostadsministern. Jag vill erinrar om den debatt som fördes här i kammaren när Joakim Ollen ställde en fråga lill bosladsministern om vad hon avsåg med styrningen när del gäller fortsall byggnation inom Malmöområdet. Del gäller för oss a It ta vara på de speciella geografiska förhållandena för Malmö med dess belägenhet nära kontinenten. Det gäller framför allt all se lill att vi får bättre förbindelser över sundet ner till kontinenten. Det vore en utmärkt stimulans fär näringslivel i Malmö och del övriga Skåne.

Överläggningen var härmed slutad.

134

FÖRSTE VICE TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande utskottels motivering såvitt avser regionalpolitikens förutsättningar och inriktning. Därefter företas utskottets hemställan och därtill hörande motivering till avgörande momentvis.

Regionalpuliiikens förulsällningar och inriktning

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservationen nr I av Bengt Fagerlund m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bengl Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande volerings-proposilion:

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Den som vill att kammaren godkännerarbelsmarknadsutskottets motivering

i betänkandet nr 23 såviit avser regionalpolitikens förulsällningar och

inriklning röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen nr 1  av Bengl

Fageriund m. fi. anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Bengt Fagerlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162

Nej - 139

Avstår -    15

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskottels hemställan, dels reservalionen nr2 av Bengl Fageriund m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birger Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller arbelsmarknadsutskotlets hemställan i

betänkandet nr 23 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Bengt Fagerlund

m.n.

135

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birger Nilsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162

Nej - 138

Avstår -    16

136

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr3 av Bengl Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birger Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den .som vill atl kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottels hemställan i

betänkandet nr 23 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Bengl Fagerlund

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birger Nilsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162

Nej - 138

Avstår -   16

Mom. 4

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr4av Bengt Fagerlund m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birger Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller arbetsmarknadsulskoltets hemställan i

belänkandet nr 23 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Bengt Fagerlund

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens      Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birger Nilsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162

Nej - 139

Avstår -    16

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels ulskottels hemställan, dels reservationen nr 5 av Bengt Fageriund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birger Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbelsmarknadsutskotlets hemställan i

betänkandet nr 23 mom. 6 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av Bengl Fagerlund

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades nertalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birger Nilsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 153

Avstår -     2

Mom. 7-22

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 23

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskoileis hemställan, dels reservationen nr6av Bengt Fagerlund m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birger Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller arbetsmarknadsulskoltets hemställan i

betänkandet nr 23 mom. 23 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av Bengt Fageriund

m. fl.

137

Nr 144                       Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

Onsdagen den       ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birger Nilsson begärde rösträk-

17 mai 1978           ''" verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav

_____________   följande resultat:

Regional utveckling

Ja - 163

Nej - 153

Avstår -     2

138

Mom. 24-26

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 27

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels motionen nr 817 av Cari-Henrik Hermansson och Eivor Marklund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkandet nr 23 mom. 27 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 817 av Carl-Henrik Hermansson och Eivor Marklund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 302

Nej -    14

Avstår -     2

Mom. 28

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 820av Karl-Erik Häll m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den .som vill att kammaren bifaller arbelsmarknadsutskotlets hemställan i

betänkandet nr 23 mom. 28 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen  nr 820 av  Karl-Erik  Häll

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades nertalel av kammarens      Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då AlfLövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 290

Nej -   21

Avstår -     7

Mom. 29 och 30

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 31

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionerna nr 617 av Martin Segerstedt m. n. och nr 823 av Gustav Lorentzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Gustav Lorentzon begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller arbelsmarknadsutskotlets hemställan i

betänkandet nr 23 mom. 31 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 617 av Martin Segerstedt

m. fl. och nr 823 av Gustav Lorentzon.

Vid omröstning genom uppresning förklarades nertalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Gustav Lorentzon begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 286

Nej -   26

Avstår -     6

Mom. 32

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 33

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1346 av Bertil Måbrink, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bertil Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkandet nr 23 mom. 33 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1346 av Bertil Måbrink.

139

Nr 144                       Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

Onsdaeen den       ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Bertil Måbrink begärde röslräk-

17 mai 1978           ning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav

_____________    följande resultat:

Regional utveckling

Ja - 301 Nej -    14 Avstår -     2

Mom. 34 och 35

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 36

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 815 av Lars-Ove Hagberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkandet nr 23 mom. 36 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 815 av Lars-Ove Hagberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lars-Ove Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 301

Nej -    14

Avstår -     2

Mom. 37 och 38

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 39

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels motionen nr 1668 av Oswald Söderqvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbelsmarknadsutskotlets hemställan i

betänkandet nr 23 mom. 39 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1668 av Oswald Söderqvist

m. fl.

140

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens     Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lars-Ove Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 298

Nej -    14

Avstår -     4

Mom. 40

Propositionergavs på bifall lill dels ulskoilets hemslällan, dels moiionen nr 816 av Rolf Hagel och AlfLövenborg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärl votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller arbeismarknadsutskotlels hemställan i

betänkandet nr 23 mom. 40 röstar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 816 av Rolf Hagel och Alf

Lövenborg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstal för ja-proposilionen. Då AlfLövenborg begärde röslräk-ning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 301

Nej -    14

Avslår -     2

Mom. 41-45

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa moment hemställi.

Mom. 46

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemslällan,dels motionen nr 1345 av Bertil Måbrink, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bertil Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbeismarknadsutskotlels hemslällan i

betänkandet nr 23 mom. 46 röstar ja,

den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1345 av Bertil Måbrink.

141

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades nertalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Bertil Måbrink begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 300

Nej -    14

Avslår -     2

Mom. 47-52

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 2 Föredrogs

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1977/78:34 med anledning av propositionen 1977/78:125 med förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1977/78, såvitt propositionen hänvisats lill arbetsmarknadsutskoitet

Kammaren biföll vad utskottet i detta betänkande hemställt.

§ 3 Gruvindustrin, m. m.

Föredrogs

arbetsmarknadsulskoltets betänkande 1977/78:35 med anledning av propositionen 1977/78:172 om regionalpolitiskt stöd till företag inom gruvindustrin m. m. och

näringsutskottels betänkande 1977/78:60 med anledning av dels propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag till bergsstaten och statens gruvegendom, dels motioner om gruvindustrin m. m.

FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 35 och näringsutskottels belänkande nr 60 debatteras i ett sammanhang, och yrkanden beträffande båda dessa betänkanden får framställas under den gemensamma överläggningen.

I det följande redovisas endast det belänkande, belräffande vilket under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Näringsutskottets betänkande nr 60

I propositionen 1977/78:100 bilaga 17 (industridepartementet) hade föreslagits under nedan angivna punkter:

142

D 5. Bergsstaten (s. 130 f)

atl riksdagen till Bergsstalen för budgetåret 1978/79 anvisade etl förslagsanslag av 1 302 000 kr.

D 6. Statens gruvegendom is. 131-141)                             Nr 144

att riksdagen lill Statens gruvegendom för budgetåret 1978/79 anvisade ell     Onsdaeen den
förslagsanslag av 64 303 000 kr.                                       ly pp: jnyo

I della sammanhang hade behandlats Gruvindustrin

m. m.

dels de under den allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta

motionerna 1977/78:389   av   Alf  Lövenborg  (apk)  och   Rolf  Hagel  (apk),   vari

hemställts

1.   att riksdagen uttalade sig för alt Boliden AB överfördes i statlig ägo,

2.   all ett program för vidareförädling av koppa' i Västerbotten lades fram,

3.   atl ell statligt serviceföretag för gruvdrift etablerades i Adak,

1977/78:479 av Yngve Nyquist m. ft. (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde en skyndsam översyn och redovisning av möjligheterna till stödjande ålgärder för gruvhanteringens framtida utveckling, varvid särskild hänsyn logs till situationen vid gruvfälten i Mellansverige i enlighet med vad i moiionen anförts,

1977/78:604 av Arne Nygren (s) och Gudrun Sundström (s),

1977/78:1405 av Kari-Erik Häll m.n. (s), såvitt gällde hemställan (yrkandet 1) att riksdagen hos regeringen begärde atl en utredning tillsattes med uppgift alt på lämpligt sätt utforma strukturen för svensk gruvhantering i enlighet med motionens syfte,

1977/78:1644 av Olof Palme m. fl. (s), såviu gällde hemslällan

1.   all riksdagen begärde att regeringen skyndsamt tillsatte en pariamen-larisk kommission för gruvindustrin i enlighet med vad som förordats i moiionen,

2.   att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i motionen anförts om

b) iransporlproblem för gruvindustrin,

O insalser för kompletterande sysselsättning på gruvindustriorter, g) framtidsinriktade insalser för alt utveckla den svenska gruv- och mineralindustrin.

dels de med anledning av propositionen 1977/78:87 om statligt engagemang inom handelsslålsindustrin, m. m. väckta motionerna

1977/78:1735 av Sune Johansson m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen skulle

1.   hos regeringen begära förslag om åtgärder som tryggade den mellansvenska gruvindustrins framlid,

2.   som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om de värmländska gruvorna.

143

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

1977/78:1740 av Olle Göransson m. fl. (s). såviu gällde hemställan (yrkandet 2) att riksdagen hos regeringen begärde en plan för hur de regionalpolitiska målen skulle uppnås när det gällde stål- och gruvorlerna i Västmanland, i den mån detta yrkande inte hade behandlats av utskottet i belänkandet NU 1977/78:45,

1977/78:1742 av Olof Palme m. fl. (s), såviu gällde hemslällan (yrkandet 3) all riksdagen hos regeringen begärde en utredning om hur transportkostnaderna för malmtransporterna skulle fördelas,

144

dels den med anledning av propositionen \911/l?i:\12 om regionalpolitiskt stöd till förelag inom gruvindustrin, m. m. väckta moiionen 1977/78:1933 av Eivor Marklund (vpk) och Lars-Ove Hagberg (vpk), vari hemställts att riksdagen begärde att regeringen framlade ett program för gruv-, stål- och verkstadsindustrin med sikte på hög förädling av malmprodukter samt etl program för hur sysselsättningen på gruvonerna skulle tryggas.

Ulskollel hemställde

1.   beträffande bergsstaten att riksdagen med bifall till propositionen 1977/ 78:100 bilaga 17 punkten D 5 lill Bergsstaten för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 1 302 000 kr.,

2.   beträffande statens gruvegendom alt riksdagen med bifall lill propositionen 1977/78:100 bilaga 17 punkten D 6 lill Statens gruvegendom för budgetåret 1978/79 anvisade ell förslagsanslag av 64 303 000 kr.,

3.   beträffande kommission för gruvindustrin m. m. att riksdagen skulle

a)   avslå motionen 1977/78:1933 i ifrågavarande del,

b)  avslå motionen 1977/78:479 i ifrågavarande del, moiionen 1977/ 78:1405 yrkandet 1 i ifrågavarande del, motionen 1977/78:1644 yrkanden 1,2 b, 2 f och 2 g och motionen 1977/78:1742 yrkandet 3,

4. belräffande åtgärder med hänsyn till gruvindustrins regionala betydelse
att riksdagen skulle

a)   avslå moiionen 1977/78:1933 i ifrågavarande del,

b)  avslå moiionen 1977/78:479 i ifrågavarande del, motionen 1977/ 78:1405 yrkandet I i ifrågavarande del, motionen 1977/78:1644 yrkandena I, 2 b, 2 f och 2 g och motionen 1977/78:1742 yrkandet 3,

5.   belräffande förstatligande av Boliden AB atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:389 yrkandet 1,

6.   beträffande etl program för vidareförädling av koppar i Västerbottens län att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:389 yrkandet 2.

7.   beträffande etablerande i Adak av ett stalligl serviceföretag för gruvdrift att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:389 yrkandet 3,

8.   belräffande vissa informationsfrågor i samband med prospektering och gruvbrytning atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:604.

Följande två reservationer hade avgivits av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Lilly Hansson, Ivar Högström, Kari-Erik Häll och Sivert Andersson (samtliga s):

1. beträffande en kommission för gruvindustrin, vari reservanterna ansett att ulskollel under 3 bort hemställa

atl riksdagen skulle

a)   avslå motionen 1977/78:1933 i ifrågavarande del,

b)  med anledning av moiionen 1977/78:479 i ifrågavarande del, moiionen 1977/78:1405 yrkandet 1 i ifrågavarande del, motionen 1977/78:1735 och moiionen 1977/78:1740 yrkandet 2 i ifrågavarande del som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

2. belräffande åtgärder med hänsyn lill gruvindustrins regionala betydelse, vari reservanterna ansett - under förutsättning av bifall till reservalionen nr 1 - aU utskottet under 4 bort hemställa

alt riksdagen skulle

a)   avslå motionen 1977/78:1933 i ifrågavarande del,

b)  med anledning av motionen 1977/78:479 i ifrågavarande del, motionen 1977/78:1405 yrkandet 1 i ifrågavarande del, moiionen 1977/78:1735 och moiionen 1977/78:1740 yrkandet 2 i ifrågavarande del som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört.

INGVAR SVANBERG (s):

Herr lalman! I förra veckan diskuterade vi här i kammaren ett antal motioner om näringspolitiken och dess inriktning. Jag framhöll då atl jag kände djup oro över de borgerligas och Statsföretags ovilja eller oförmåga all ta sig an såväl den kort- som den långsikliga näringspolitiska planeringen, och jag beklagade deras skrämmande och orealistiska förtröstan på att en konjunkturuppgång och stärkt marknadsekonomi skulle lösa alla problem åt dem.

I dag behandlar vi gruv- och mineralindustrin och dess betydelse för sysselsättning och trygghet för många tusen människor. Jag kan konstatera atl jag egentligen kunde hålla samma anförande. Gruv- och mineralpoliliken har inie skölls bättre än näringspolitiken i övrigt. Men del flnns anledning atl i dag framhålla vissa särskilda synpunkter, eftersom gruvindustrin har sina alldeles speciella problem och eftersom den är avgörande för sysselsättningen i många särskilt hårt drabbade bygder.

Gruvindustrins betydelse för vårt land är mycket slor. Under de senaste årtiondena har malmexporten gett vårt land mycket stora inkomster, och främst gäller del då lappmarksgruvorna. Inläklerna från gruvinduslrin har hjälpt oss alt bygga upp vårt välstånd. År 1973 sysselsatte gruvindustrin ca 14 000 personer vid 173 olika arbetsställen. I vissa kommuner som Kiruna, Gällivare, Arjeplog och Lycksele och vid ett antal orter som Grängesberg m. fl. är gruvindustrin helt avgörande för hela kommunens eller ortens utveckling och framtid.

Gruv- och mineralindustrin står nu inför mycket betydande svårigheter.

145

10 Riksdagens protokoll 1977/78:143-144

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

146

Samtidigt som den brottas med en svår konjunkturkris drabbas den av långsikliga slruklurproblem. Den svåra konkurrensen från långi bon belägna länder med rika malmer holar i dag, på grund av de exceptionellt låga sjöfrakierna, att slå ul den svenska malmen även i Europa. Den djupa lågkonjunkturen på slålområdel ökar svårigheterna. Allt detta har lett till att tusentals människor i vårt land ser sin sysselsättning hotad. En uppåtgående konjunktur kommer självklart all lätta på en del av dessa svårigheter, men det vore blåögt alt tro att alla problem därmed är ur väriden. Utan långsiktiga, klarl inriktade ålgärder riskerar vi all problemen permanentas.

Samtidigt står det klart atl om bestämda planerings-, investerings- och utvecklingsinsatser görs, kan gruv- och mineralinduslrin forlsätla alt spela en slor roll för sysselsättningen i många kommuner, som i dag kämpar med nästan övermäktiga sysselsättningsproblem.

Behovet av såväl kort- som långsikliga ålgärder framslår i dag som ytterst angeläget. År 1974 tillsatte den socialdemokratiska regeringen den mineralpolitiska utredningen som utför etl ambitiöst arbete i syfte atl klarlägga våra tillgångar på malmer och mineraler. Inför de mycket snabbt växande problemen inom gruvinduslrin krävde vi från socialdemokratiskt håll sommaren 1977 omedelbara ålgärder för att komma till rätta med både de akuta och de långsiktiga problemen.

Sedan dess har ingenting annal hänt än atl situationen snabbt försämrats ytterligare. LKAB har vidtagit omfattande nedläggningar och avskedanden. Även vid de mellansvenska gruvorna har en lång rad nedläggningar och personalinskränkningar aktualiserats. Mot denna bakgrund är regeringens passivitet och avvaktande hållning minst sagt svårförståelig. Det är ju i kristider man skall satsa på morgondagen och ta itu med projekt som kan stimulera konjunkturuppgången och möjliggöra en bättre framtid för gruvindustrin.

I vår parlimolion 1644 föreslår vi all en särskild pariamenlarisk kommission med representanter för arbetsmarknadsparlerna snarast tillsätts för atl ta etl samlat grepp på problemen inom gruvinduslrin och framlägga förslag lill omedelbara åtgärder och planer av mera långsiktig karaktär.

Behovet av omedelbara ålgärder framslår i dag särskilt tydligt vid det statsägda LKAB. Della bolag har nu efter årtionden av vinster - på 15 år har statskassan tillförts 12 miljarder-alt brottas med svåra problem och förluster på många hundra miljoner åriigen. Bolaget måste nu av aktieägaren-staten få tillräckliga medel dels för att genomföra investeringar i rörelsen som kan göra bolaget mer konkurrenskraftigt, dels för att ta sill arbetsgivaransvar. Den borgerliga regeringens och utskottsmajoriietens beslut och vilja att lösa LKAB:s problem kan ifrågasättas. Såväl i utskottet som här i kammaren har ytterst delade meningar om problemen redovisats. Jag skall inte närmare gå in på detta eftersom Karl-Erik Häll i sin anförande kommer all särskilt behandla dessa frågor.

En viktig fråga när det gäller de kortsiktiga åtgärderna är hur malmlillför-seln till del nya stålbolaget SSAB skall ske. Detta är föremål för studier inom bolaget. Då frågan är av mycket slor betydelse för hela den svenska

järnmalmsgruvindustrin anser vi det utomordentligt viktigt att den liksom     Nr 144
frågan om SSAB:s struktur blir föremål för riksdagens beslut och alt det inte     Onsdagen den
bara som regeringen föreslår blir en rapport från stålbolagel till industrimi-     jy : \91S
nistern.                                                                                            

Till de nödvändiga kortsiktiga åtgärderna hör också en intensifierad Gruvindustrin prospekteringsverksamhet för alt söka finna nya brytvärda fyndigheter och   på så'säti skapa ny sysselsättning i arbetslöshetsdrabbade bygder. Att då sälla käppar i hjulen för SKBF:s och SGU :s liksom för LKAB:s prospekteringar i de fyra nordligaste länen, där även betydande tillgångar på uran upptäckts, är närmast oansvarigt. Den förunderliga polilik som här drivits av energiministern kan inte annat än fördömas.

I näringsulskotlel har vi nu efter sju sorger och åtta bedrövelser kommit fram till ett enhälligt utlåtande sedan centern funnit för gott att förena sig med de två andra borgerliga partierna i deras samgående med socialdemokraterna. Prospekteringen även efter uran får nu fortsätta åtminstone tills riksdagen fattar ett nytlenergipolitiskt beslut. Eftersom frågan kommer atl diskuteras i samband med energipolitiken avslår jag från att närmare gå in på den.

I samband med slålverkspropositionen avlämnades ett flertal motioner rörande gruvindustrin i olika bygder. Motionerna avslogs av riksdagen. Vi påpekar atl dessa motioner nu är tillgodosedda genom kravet i vår reservation nr I på en kommission för hela den svenska gruvhanleringen.

Arbetet med an skaffa komplelterande sysselsättning till gruvorlerna är én annan viktig kortsiktig fråga. Delta arbete kan ske på många sätt: genom normala lokaliseringsinsatser, genom särskilda investmentbolag och framför allt genom utnyttjande av den övertaliga arbetskraften vid gruvorna för byggnadsarbeten av olika slag för framlida ny produktion och naluriigtvis på många andra sätt. En nödvändig förutsättning är dock atl dessa försök alt skapa ny sysselsättning inte strandar i brist på kapital, som så ofta sker. Här har gruvbolagen och i sista hand regeringen ett stort ansvar.

Men det är dock de långsikliga åtgärderna som måsle bli kommissionens allra viktigaste uppgift, om den svenska gruvindustrin skall överieva och utvecklas.

Utredningens material, inte minst från den mineralpoliliska utredningen, visar att det finns fiera områden av slort framlidsinlresse för den svenska malm- och mineralindustrin. Här intar alunskiffrarna en särställning. Deras innehåll av kerogen gör dem till vår främsta bränslereserv, men de innehåller också en mängd metaller som aluminium, vanadin, molybden, volfram, koppar, nickel m. m. Då frågan om dessa skiffrar kommil att starkt knytas lill vår framlida energipolitik och därför bör behandlas i del sammanhanget, skall jag gå förbi den.

Den mineralpoliliska utredningen redovisaren viss optimism närdet gäller
en ökad inhemsk induslrimineralsförsörjning. Härigenom skulle diversifie-
ringen i svensk mineralindustri öka. Bara eU par korta exempel: förutsätt
ningarna för en ökad utvinning av kaolin i Sverige för fillerlillverkning ler sig
hoppingivande. En sådan produktion skulle bli av stor betydelse för alt
minska importberoendet. För papperslandel Sverige skulle en sådan utveck-      147

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

ling  på  detta område självfallet  vara  värdefull   i  synnerhet  vid  ökad vidareförädling.

Vi har betydande tillgångar på fosfor i vår apatitrika malm. F. n. upplevs fosforn mest som en besvärlig ingrediens vid malmförädlingen, och apatit utvinns endasl i ringa omfattning. Ett apatitverk i t. ex. malmfälten skulle kunna utgöra grunden för en lönsam produktion av konstgödsel.

Möjligheten att förse stålindustrin med inhemsk råvara för eldfasta bäsiska infordringsmaterial undersöks f n. Atl åstadkomma della med utgångspunkt i våra dolomit- och magnesittillgångar är myckel betydelsefullt och skulle ytterligare öka vår mineralbas.

Legeringsmetallernabliralltmerbelydelsefulla inom industrin. I dag täcker vi praktiskt tagel hela vårt behov av utgångsmaterial såväl för ferrolegeringar som för vår specialstålsinduslri genom import. Detta är myckel otillfredsställande, därför alt vissa av dessa legeringsmelaller bryts i ytterst få länder och därför kan bli föremål för plötsliga stora prishöjningar, eller också kan vi i ett krisläge drabbas av en brislsiiualion. De här metallerna är också en dyr post i vår import. Samlidigl bedöms möjlighelerna att inom landet finna brytvärda tillgångar av fiera av dessa metaller som goda. Del är därför ytterst betydelsefullt såväl för handelsbalansen som för sysselsättningen att de här undersökningarna utvidgas och drivs med all kraft.

Att öka den svenska malmens konkurrenskraft genom tekniska, iransport-mässigaoch invesleringsmässiga ålgärder är nödvändigi. Kommissionen har här sin andra siora uppgift. Sak samma gäller slålindustrin, där nya metallurgiska metoder, som är avpassade för den svenska malmens kemiska sammansättning, måsle tas fram och utvecklas, om vi skall fortsätta alt vara stora stålproducenter.

Den här korta genomgången visar bara på några av de möjligheter som finns i fråga om malm- och stålindustrin. Den kommission som vi föreslår får ingen brist på arbetsuppgifter. Behovet av konkreta och framåtriklade ålgärder och utvecklingsarbete på della område är slort, och man bör med del snaraste sätta i gång arbetet. Varje onödigt dröjsmål endasl fördjupar gruvkrisen och arbetslösheten samtidigt som vi halkar ännu längre efter i fråga om teknisk utveckling på delta område. Del utvecklings- och prospek-teringsarbete vi föreslår torde bli myckel kostnadskrävande. Det är därför väsenlligl au samhället är berett atl åta sig en väsentlig del av kostnaden, även om arbetet utförs i samarbete med gruvföretagen.

Det talas ofta om att vi bara har all konstatera den stora nedgången i indusirisysselsätlningen framöver som oundviklig. Del är ett farligt tal. om vi menar allvar med våra parollerom full sysselsättning. Svensk arbetarrörelse slår fast vid sin paroll om arbete och trygghet åt alla och fordrar därför att vi utnyttjar alla våra förutsättningar atl skapa nya arbetstillfällen på alla områden, även om centerns storordiga tal om 400 000 jobb har visat sig endasl vara en taktisk spekulation i en valrörelse.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till de socialdemokratiska reservationer som är fogade till näringsutskottels betänkande.

148

EIVOR MARKLUND (vpk):

Herr talman! Gången i behandlingen av olika riksdagsinitiativ ter sig ibland outgrundlig. I en deballden 14 april hade jag anledning alt fråga varför vpk:s yrkanden om en utvecklingsplan för Norrbottens näringsliv avfärdats på 15 rader i det betänkande från näringsutskottet som då behandlades. För mig föreföll det naturligast atl dessa yrkanden skulle ha behandlats i samband med dagens debatt om regional utveckling. Nu harjag ingel annat val än att i sariiband med frågan om regionalpolitiskt stöd till företag inom gruvindustrin också gå in på kraven i den del av vår utvecklingsplan som gäller LKAB och gruvbrytning över huvud laget i Sverige.

Vpk:s huvudlinje i kampen för Norrbottens framtid är sedan länge att staten skall slå för en integrerad gruv-, järn- och stålindustri. Utifrån del har vi drivit frågan om utvecklingen vid Norrbottens Järnverk och också kraven om förädling av malmen inom regionen. Regeringspolitiken har oavsett regeringens färg alltid kännetecknats av all man accepterat alt Norrbottens ekonomi präglas av låg förädling. Regeringarna har inte bara accepterat avfolkning och undersysselsättning inom länet ulan lill och med underlättat denna avfolkning. Regeringarnas inställning har också färgat av sig på ledningarna för de statliga förelag, som spelaren så viktig roll för Norrbottens ekonomi. Dessa företag drivs efter kapitalistiska vinstprinciper. De koncentrerar sig på produklion med låg förädling, och de drivs inte offensivt.

Även det regeringsförslag som ligger lill grund för vår motion 1933 präglas av denna inställning. Del går ut på stöd och bidrag i stället för en aktiv planering av industrin. Det visar atl man godtar den kapitalistiska strukturomvandlingen i stället för atl arbeta fram en plan för en aktiv induslriul-veckling.

De ak ula problemen är stora. Det ligger nära lill hands all resonera på linjen - var dag har nog av sin egen plåga. Men det här tu vhoppandel tor med sig så mycket negativt, atl man allvariigi måste ifrågasätta del. Inte minst från fackligt håll har LKAB kritiserats för fantasilöshet och oförmåga att planera långsiktigt. Och den kritiken är befogad. Men den kan också utsträckas lill planeringen på statlig nivå. Den är sanneriigen inte heller långsiktig.

Arbetarna i gruvorna i malmfälten får nu erfara hur strejker, som deras kamrater i andra delar av världen tvingats ut i, betyder alt deras egna bekymmer skjuts framåt i liden. De, liksom de SJ-anställda vid malmbanan, drabbas av bristerna i planeringen på del sättet alt del nu är bråttom alt fylla på malmlagren i Narvik för all tillgodose behov hos köpare - samma malmlager som tidvis betecknats som problem för företaget.

Arbetarna kallar som sagl sådant här för fantasilöshet. Man kan också tala om oförmåga att förutse situationer. Men ytterst handlar det om alt man inte har någon långsiktig planering.

Gruvinduslrin är det första ledet i den tillverkning som baseras på malmprodukter. Därför är den industriella utvecklingen avgörande för gruvinduslrin i vårl land. När det nu saknas en aktiv industripolitik som siktar lill ökad förädling och färdigproduktion så dras lill stor del grundvalarna undan för gruvinduslrin. Ell allvariigi exempel på del är ulvecklingen

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

149

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

150

inom stålindustrin, där strukturrationaliseringar och produktionsminskningar är följder som vid flera tillfällen påtalats även här i riksdagens debatter.

Del är dessa förhållanden som ligger till grund för vår uppfattning att stöd och bidrag från staten måsle kombineras med en helhetssyn på gruvindustrins framlid. Man måsle från statsmakternas sida bestämma sig för en offensiv industripolitik. Det krävs ett utvecklingsprogram för gruvindustrin liksom för övrig industri som är beroende av malmprodukter, och det krävs också ett program för ijlvecklad förädling och manufaklurering inom landel.

Insikten om att sådana program krävs baseras givelvis på uppfattningen atl gruvbrytning är en verksamhet med framtidsperspektiv. Men då räcker det inte med atl de statliga insatserna liksom hittills i hög grad går ut på enbart brytning av malm. Satsningarna på prospektering och forskning har varit blygsamma, sedda i relation till de vinster som staten genom åren har gjort inom gruvhanleringen och som Ingvar Svanberg nyss redovisal. Ännu mer blygsam har satsningen på annan sysselsättning i gruvorlerna varit. Där ligger i hög grad orsaken till del hot mot gruvsamhällenas framtid som människorna på dessa orter så starkt upplever.

En gruvarbetare i Malmberget uttryckte mycket klarl vad de flesta tänker när han i ett radioprogram på temat "Vem bestämmer din framtid?" häromdagen ställde frågan: Tror de som bestämmer inte på gruvbrytning längre? Varför gör man inte mer för att hitta nya och tillgodogöra sig redan orda fyndigheier?

När man funderar över en sådan fråga inställer sig snabbi orlsnamnet Kaunisvaara. Men utöver det finns i Norrbotten betydande fyndigheter av kopparmalm och sådana induslrimineraler som grafit, dolomit, kalksten, fältspal osv. Ingvar Svanberg har räknat upp flera. Del finns således en god grund för en industriell utveckling med malmproduklion som bas.

Gruvhantering är inte enbart en norrbottnisk företeelse. Bekymren för framliden är inte heller enbarl lokaliserade lill de norrbollniska gruvsamhällena.

I de mellansvenska gruvorlerna har konslruklionen Svenskt Stål AB väckt oro. Delta har redovisats både av uppvaktande från Domnarvets Jernverk och här i riksdagen. Oron förstärks av regeringens uttalanden om nedläggning av de fiesta gruvorna i Mellansverige på 5-10 års sikt. Visserligen sägs detta med förbehåll för utvecklingen inom stålindustrin och för malmprisernas utveckling i världen. Men del är alltså sådant som gruvornas framlid baseras på - inte på någon framtidsplanering, inie på någon lilltro till gruvhanleringen.

Dessa samstämmiga erfarenheter från olika delar av landet lalar för kravet på en program för gruv-, stål- och verkstadsindustrin med sikte på hög förädling av malmprodukler. De lalar också för kravet på etl program för hur sysselsättningen på alla gruvorter i landet skall tryggas. I den socialdemokratiska reservation som fogats till näringsutskottels belänkande föreslås en kommission som bl. a. skall arbeta fram etl program för en framlidsinriktad

utveckling för svensk gruvindustri.

Ingvar Svanberg har i sitt anförande också framfört åtskilliga krav som jag lycker mig känna igen, bl. a. det om ell apatitverk i rrialmfälten som bas fören konstgödselframställning. Den frågan har jag för en tid sedan haft en inierpellationsdebatt med industriministern om, och jag hälsar med stor glädje den socialdemokraliska uppslutningen kring den konkreta möjligheten atl bygga vidare på induslriutvecklingen i Norrbotten.

Men i skön förening med den borgerliga majoriteten i näringsulskottel avstyrker även socialdemokraterna vpk:s förslag. Och detta utan någon annan motivering än en hänvisning till hur man har behandlat andra motionsyrkanden.

Jag finner därför ingen annan möjlighet, herr talman, än att vidhålla yrkandet i vpk-motionen 1933. Jag yrkar alltså bifall till den motionen.

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

FRITZ BÖRJESSON (c):

Herr talman! Jag minns faktiskt 46 år tillbaka i tiden när socialdemokraterna och kommunisterna fick möjlighet alt ha maklen här i landel, när de trädde lill och skulle bygga ett bättre samhälle. Om man jämför de förhoppningar som då speglades med den beskrivning som dels herr Svanberg, dels fru Marklund här har gjort får man sig en tankeställare. Del är inte så lätt atl förverkliga poliliken och dess målsättning. Men del var inte del som jag egentligen hade tänkt att först framföra.

Näringsutskottels betänkande behandlar propositionen 100 om anslag till bergsstaten och statens gruvegendom. Till delta har sammanförts motioner som berör gruvfrågorna i Norrland och Mellansverige. Motionerna får väl räknas som kompleiieringsmotioner till den här propositionen.

Motionerna har mynnat ul i två reservationer lill ulskottsbelänkandet. I den ena yrkas, som här har framhållits, på tillsättandet av en pariamenlarisk kommission med representanter för arbetsmarknadens parter för att i samverkan med mineralpolitiska utredningen arbeta fram en program för gruvindustrin. I den andra yrkar man på all denna kommission skall uppmärksamma en hel mängd av de frågor från olika orter som har förts fram i motioner.

I debatten förs nu fram alternativa sysselsättningar även inom gruvindustrin. Man ställer sig ibland frågan: Kan man ha alternativa sysselsättningar inom alla branscher? Kan del inte vara så alt om man på etl ställe etablerar sysselsättning så tränger man ut en annan sysselsättning? Men det tillhör den dagsaktuella debatten atl så fort en bransch börjar alt gå dåligt skall man försöka finna alternativa sysselsättningar.

När det gäller ståltillverkningen, så är den i huvudsak placerad i mindre orter och i mindre städer. De industrierna är i varje fall inte placerade i de större orterna i vårl land. En nedläggning drabbar därför del lokala samhället hårt. Vi har ju helt nyligen behandlat frågan om sysselsätlningsslödel lill gruvorna. Del är inte så länge sedan vi diskuterade propositionen 96 om etl stöd till LKAB på 200 milj. kr. Vi harockså propositionen 172 om ell stöd för gruvindustrin, det s. k. 75-procentiga bidraget.

151

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

152

I den socialdemokratiska motionen 1644 av Olof Palme m. fl. nämner man - liksom herr Svanberg gjorde här - att kostnaderna för sjöfrakter är orimligt låga på den internationella sjöfarlsmarknaden. Jag har funderat över hur man skall kunna göra något åt del förhållandel. Det är väl relativt svårt för riksdagen och utskottet att hilta på någon åigärd mol de inlernationella sjöfrakterna.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker samtliga motionsyrkanden. Förslaget om en kommission som skulle utreda gruvindustrins problem avstyrker utskottet på den grunden att den mineralpolitiska utredningen håller på atl arbeta med dessa frågor. Man har sagt att den skall bli klar med sitt arbete under 1978. Utskottsmajoritelen menar atl man skall avvakta den utredningens resultat.

Man skall naturligtvis inte heller försöka få fram någol snabbt tvångsgifte mellan LKAB och Boliden AB. I bakgrunden av debatten finns del kanske tankar ål det hållet, men man får väl se vad den här utredningen kommer fram lill också i den speciella frågan.

Om ett förstatligande vore lösningen på problemen vore det ju relativt enkelt, men vi har sett atl så är det inte. Vi vet atl Statsförelag AB redovisade för fjolåret en föriust på 1,4 miljarder och all LKAB ligger som säker tvåa i fråga om förluster. Därför kan man inte finna att ett förstatligande skulle vara ett recept att komma ur besvärligheterna.

Del är klart all rent allmänt utsätts Norrbotten, Bergslagen och de mellansvenska gruvområdena också för konkurrens från utlandet, och det beror på alt vi fortfarande har för höga kostnader i förhållande lill priserna på världsmarknaden. Jag brukar ha två kontrollstationer för den oro som har uppstått på det samhällsekonomiska området. Den ena har jag föriagt lill övervinsterna 1974, då människorna i allmänhet fick intrycket att del fanns resurser som aldrig skulle tryta. Den andra kontrollstationen villjag förlägga till ett mera obemärkt område, nämligen lill studenirevolterna omkring år 1968, då man satte i gång en myckel slor oro genom alt ställa krav på samhället ulan alt ha klart för sig om kraven var möjliga att förverkliga.

När det gäller motionerna om de lokala problemen i Värmland, Västmanland och Mellansverige i övrigt har utskottet ansett att man inte nu skall behandla lokala orters problem ulan alt man skall göra del i ell sammanhang när den mineralpoliliska utredningen framlagt sina förslag och man kommer all kunna se klarare på de olika frågorna. Om man studerar herr Hälls motion nr 1405 finner man att han också vill ha en utredning om utformningen av strukturen på svensk gruvindustri. Jag vet inte om Boliden och LKAB är målet för den utredningen.

Motionären talar om sjunkande levnadsstandard. Jag har funderat på vad man menar med det uttrycket, som man har börjat använda de senaste åren. Jag har funnit atl en enskild person i vårl land kan ha en sjunkande levnadsstandard, men jag kan inte finna alt vi har det generellt. Vi får allt finare bilar, allt bättre lägenheter, vi gör mer och mer turistresor även till utlandet osv. Det är svårl att inse att vi kan ha en sjunkande levnadsstandard generellt sett. Men för den enskilda person som blir av med ett goll arbele

.sjunker naluriigtvis levnadsstandarden.

Del är nog uppenbart för alla alt situationen är oroande t. ex. i Kiruna och Malmberget, såsom tendenserna varit hittills, och jag finner det naturligt atl man i de här bygderna känner oro inför ulvecklingen. Mineraltillgångarna, som vi har satt så högt i dessa orter, har nedvärderals i en föränderlig värid -åtminstone så som förhållandena ser ut för dagen. När jag gick i grundskolan sjöng vi varje vecka: Vi har den bäsla malm i världen, vi har den bästa malm i brösl också, och i fanan bästa färgen, solens guld och himlens blå.

Vi trodde då atl ingen skulle kunna konkurrera ut våra malmtillgångar utan alt de skulle vara mycket åtråvärda generation efter generation. Så har det inte blivit. Vi har inte kunnat sälja på långt när all den malm som bryts i Kiruna, ulan det har blivit för stora lager och därför har sysselsättningen minskal. Jag tror inte att någon utredning i världen, när den än hade blivit tillsatt, skulle ha kunnat förutsäga atl vi skulle komma lill del slutmål som vi nu har nått - när vi får uppleva bristande avsättning för våra malm- och stålprodukter.

Den mineralpolitiska utredningen, som f ö. har landshövding Frithiofson som ordförande, har som ledamöter de båda verkställande direktörerna i LKAB och Boliden. Man får därför räkna med atl utredningen har den högsta sakkunskap som kan mobiliseras på del här områdel - den ene av dessa representerar ett privat företag och den andre representerar statens eget förelag.

Herr Hälls motion är en fyllig kalender över mineralfyndigheter och de orter i Norrbotten där dessa finns - och på del sättet är den oerhört lärorik.

En hög tjänsteman i Norrbotten har lagt fram ell förslag för massmedia om alt man skulle etablera etl självständigt arbetande Norrbotten på samma sätt som Baskien, Kalalonien, Andalusien och allt vad de heter kräver självständighet från Spanien. Kanske det. Kanske det skulle vara intressant att försöka och se om det går. Slatsrådsämnen tror jag atl man har gott om i Norrbotten, så man skulle nog kunna klara både det ena och del andra.

1 Karl-Erik Hälls moiion finns ett embryo till del. Han föreslår nämligen att regeringen ulformar ett förslag i enlighet med den framställning som gjorts hos Norrbottensdelegationen av statliga företag i Norrbotten och Vattenfall om atl i egen regi bygga ul bl. a. Kalixälven och Tjäkkovaara i Jokkmokks kommun. Det kan kanske vara en bönan. Därmed skulle man få, som motionärerna säger, en infiationssäker energikälla.

De här motionerna - i synnerhet den socialdemokraliska - lalar för utredningar och förslag. Det är lätt att skriva, men jag tror att det är oerhört svårt att garantera alt man i praktiken får det resultat av planerna som man har tänkt. Finns det köpare av malm och stål till vår kapacitet är inte problemen så stora. Men bjuder vi ut malm och stål på väridsmarknaden till högre priser än andra länder vill betala och utan skattesubventioner blir problemen ganska stora.

Jag skulle vilja säga några ord om de kommunistiska motionerna.

Alf Lövenborg och Rolf Hagel yrkar all Boliden skall förstatligas. Den

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvinduslrin, m. m.

153

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

frågan behandlades 1975, och förslaget avslogs då av riksdagen.

Man vill också ha elt program för vidareförädling av koppar i Västerbotten. Men del framgår inte av moiionen hur en sådan vidareförädling skulle gå lill eller vad man egenlligen åsyftar.

Molionärerna föreslår också atl man i Adak skulle starta en serviceföretag för gruvindustri. Utskottet har svarat all det har gjorts en utredning om detta. Utskottet menar atl man åstadkommit en så smidig avveckling av den verksamhet som förekommit där som utskottet funnit vara möjlig. Men jag vill inte säga alt det inte ändå kan föreligga svårigheter på en sådan ort.

I motionen av bl. a. Eivor Marklund yrkas att regeringen framlägger etl program förgruv-, stål-och verkstadsindustrin med sikte på hög förädling av malmprodukter och ett program för sysselsättningen på gruvorlerna. Ambitionen är väl inget atl klaga på. Men ulskottsmajoritelen har ansett alt innan de utredningsarbeten som nu pågår är klara skulle man inte ha slor glädje av alt starta en ny stor kommission på detta område - man vet inte vad det kan bli för resultat av det. Vi har haft omfattande undersökningar när det gäller svenska varv och när det gäller stålverken. Det pågår en utredning för de 20 små stålverken, det har gjorts en om SSAB, och såhär vi den mineralpolitiska utredningen. Det är väl också så att alla företag som är verksamma på det här områdel är på alerlen och försöker få fram det som kan vara värdefullt och utvecklingsbart när det gäller gruvor och stål.

Det hjälper ju inte atl bara skriva program. Stora delar av näringslivet utnyttjar bara 70 96 av sin kapacitet. Vi känner lill vilka problem man har inom stål, varv, massa och teko.

För min personliga del och - kan jag väl säga - även för utskoltsmajoritetens del önskar jag Norrbotten och andra delar av vårt land den framgång de kan få när del gäller arbete och produktion. Men, som sagl, om del visat sig alt det finns köpare av varorna lill de priser vi måste la ut, ligger lösningen i andra ålgärder än alt skriva program och göra utredningar.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill vad näringsulskotlel hemställt.

154

INGVAR SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig säga all det är en ganska besvärlig sak all debattera med den gode Fritz Börjesson. Hans anföranden påminner om, såsom jag visst sagl någon gång tidigare, att kika ned i mörkret i en ålakisia. Han rör ihop allt möjligt till en enda soppa, och del går inte atl få tag i någon riklig ålsljäri när man skall bemöta honom.

Låt mig ändå ta upp ett par tre saker som han sagl.

Han lalar forsi om all den mineralpolitiska utredningen skall ersätta den kommission som vi föreslår-det är den som skall utföra det här arbetet. Men, snälla Fritz Börjesson, den mineralpolitiska utredningen skall ju kartlägga var det finns malmer och mineraler. Vad vi begär an kommissionen skall göra är framför all l all förelä utredningar om var man skall börja bryta och hur snabbi del kan ske, dvs. köra på när del gäller brytningen av de olika malmerna. Detta har inte eu viiten med den mineralpoliliska utredningen atl göra.

Än mer förundrad blir jag när Fritz Börjesson säger atl vi är ute för att

tvångsgifla LKAB och Boliden. Det är inte så, men han får gärna misstänka det, om han vill. I så fall måste vi vänta på den mineralpolitiska utredningen, säger Fritz Börjesson. Del är för mig fullständigt obegripligt atl man kan röra ihop de två sakerna.

Sedan säger Fritz Börjesson att del är svårt atl sälja malm och atl del bara är alt vänta och se. Han har inte begripit etl dyft när vi säger: Dessa svårigheier finns, och läl oss därför försöka utveckla gruvinduslrin genom atl ta upp nya saker. Vi kan ju inte bara sitta och vänta och vänta och vänta.

Jag tror an hans tankegångar här egentligen kan symboliseras med vad han själv sade. Han talade precis som Salig Dumbom, som tyckte att det var förunderligt hur vist försynen hade ordnat det "som floder överallt placerat där stora städer stryka fram". Det ärju bara så att de orter han talarom inte är mycket att diskutera. Rör inte ihop del på del här sättet, Fritz Börjesson! Det är på ett sätt effektivt, eftersom det gör att ingen kan diskutera med honom. Men så här bör det inte få vara.

Sedan sade han också någonling annal myckel lustigt. Han sade atl när delta nu är de lägsta sjöfrakterna, vad kan vi då göra åt del? Vi kan åtminstone se till att LKAB inte hårde högsta fraktpriserna jämfört med alla andra företag i världen.

Sedan vet jag inte vad jag skall ta upp när det gäller frågan om de slalliga företagen som skall bygga i Kalixälven. Om detta är särskilt revolutionärt har vi haft många revolutioner i det här landel. Många enskilda industriföretag har egna kraftlillgångar. Jag tror inte atl man gör revolution på del sättet.

Fritz Börjesson citerade sin ungdoms sånger. Jag hoppas att fanans färger inte har bleknat lika mycket som färgen på malmen enligt Fritz Börjesson har bleknat.

Fritz Börjesson började sitt anförande med att säga att det inte är så lätt att driva politik. Jag skall helt instämma med Fritz Börjesson i detta, speciellt som han inte vet vad han vill åstadkomma. Då är det väldigt svårt all driva politik.

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

EIVOR MARKLUND (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Fritz Börjessons fridsamma och bitvis t. o. m. skämtsamma inlägg kanske inte uppfordrar till några skarpare motargument, men etl par saker vill jag ändå säga.

Visst kan man hålla med Fritz Börjesson om alt del inte är så län atl planera inom del kapitalistiska samhällets ramar. Här råder ju en anarki som det inte är så län atl komma lill rätta med. Men när vi inom vpk lalar om ett program, i detta fall för all säkra sysselsättningen i gruvorlerna, då gäller del elt program med en bestämd inriktning. Vi vill få till slånd en bestämd utveckling. I stället för atl skrota stålverk och lägga ned gruvor, som nu hör till den dagliga medicinen, menar vi atl man inte får rälla förhållandena i Sverige efter de förhållanden som råder i diktaturländer som exempelvis Korea, vilket lydligen Fritz Börjesson har i tankarna när han lalar om konkurrens från länder där man har låga löner. De åtgärder som vidtas måsle kombineras med förbud mot kapitalexport, med en reglerad handelspolitik och annat som vi i

155

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

olika sammanhang har angett i våra debatter här i riksdagen kring dessa frågor.

Vidare reagerade jag något mol Fritz Börjessons skämt om Kjell Öströms utspel när det gäller ulvecklingen i Norrbollen. Också den 14 april hade vi en liten dispyt med Fritz Börjesson om situationen i gruvsamhällena. Jag redogjorde då i mitt anförande för de tankar som en planeringschef vid länsstyrelsen i Norrbotten hade väckt, och jag beskrev en utveckling mot självständighet i Norrbotten som etl av flera länkbara alternativ för Norrbottens del om man inte gör någonting. Jag menar all detta mitt inlägg bör utgöra ett underlag för en diskussion om vad som kan hända i Norrbotten om ingenting görs. Fritz Börjesson lycks vilja skoja bort sådana allvarliga inlägg i denna diskussion.

156

FRITZ BÖRJESSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Ingvar Svanberg säger att jag är oredig och oklar. Eftersom jag tycker detsamma om honom passar det ju väldigt bra all vi diskuterar med varandra.

Vad jag har gjort är att kommentera motionerna. Nu flnns det en stor mängd motioner och i flera av dem tas flera olika saker upp. Därför blir det en litet blandad redogörelse somjag försökt förelägga kammaren.

Ingvar Svanberg sade all LKAB har de högsta frakterna i världen. Ja, varifrån härstammar dessa frakter? Jo, från den tid ni socialdemokrater satt vid regeringsmakten. Jag vill inte påstå alt det inte går alt göra någonling ål dessa höga frakier, men lål oss inie glömma alt uppgörelserna mellan SJ och LKAB träffades för flera år sedan.

Under della anförande överlog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

INGVAR SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Fritz Börjesson lycker att jag är oredig. Jag sade att hans sätt an debattera bestod i all röra ihop allt möjligt lill en enda soppa. Själv sade han atl det var en taktik han använde sig av. Del var i så fall en skicklig taktik, för ingen människa kunde förstå vad han egenlligen menade. Att han tycker atl jag är oredig - liksom jag tycker att han är det - kanske beror på atl hans säll att resonera är så oredigt alt han tycker att alla andras också är det. Men nog om detta.

Sedan säger Fritz Börjesson någonling som är ganska betecknande. Frakterna är höga, det är svårl med allernaliv sysselsältning, del är si och så, gruvorna ligger där de ligger och man kan ingenting göra. Det finns ell ultryck som jag skulle vilja ålerge, eftersom del är myckel gammall, även i dessa jämlikhetens dagar. Det lyder: Det är käringatröst att tiga och lida. Man måste det onda med goda råd bota och borttaga.

Gör någonting åt det hela och sin inte bara och säg: Det är bara så här! Vi vill göra någonling, men tydligen inte ni.

KARL-ERIK HÄLL (s):

Herr lalman! Gruvindustrins betydelse för sysselsättningen i malmkommunerna har på senare tid aktualiserats väldigl drastiskt, inte minst då i Norrbotten. Om man ser tillbaka lilel grand i tiden, skall man finna att svängningar i konjunkturen alltid har slagit mycket hårt just mol sysselsättningen i gruvorna, bl. a. i Kiruna och Malmberget. Permitteringar och avskedanden, korliidsvecka och andra sådana åtgärder var etl gissel för arbetarna vid dessa gruvor ända fram till stalsövertagandel 1957. Därefter vidtogs åtgärder som radikalt förändrade situationen. De stora investeringar som därefter har gjorts, såväl i modernisering och effektivisering av gruvbrytningen som i ökad grad av malmförädling, skapade en helt annan trygghet i jobbet och gav stabilitet i kommunernas planering och utveckling.

Närheten lill Europas avnämariänder och goda malmkvaliteter var faktorer som gav god konkurrenskraft och gav goda inkomster såväl till företaget som till statskassan. Från 1957 och snart sagt framtill i dag-under vad man med litet överdrift kan kalla den trygga perioden - var vi emellertid medvetna om an konkurrensen från andra länder ständigt ökade och att Norrbotiensgru-vornas dominerande roll som malmleveranlör till Europas stålverk alltmer försvagades. Vikande malmpriser, ökade kostnader för brytningen och framför allt, herr Börjesson, starkt ökade kostnader för transporten av malmen var andra faktorer som försämrade situationen för gruvorna.

I motionen 1405 har vi socialdemokrater på Norrbottensbänken försökt att utveckla vår syn på detta problem och även angivit en rad åtgärder, som vi anser nödvändiga för att på nytt stärka gruvornas konkurrenskraft och för all minska gruvhanteringens konjunklurkänslighet. Moiionen har med hänvisning till regeringens åtgärder avstyrkts av utskottsmajoritelen.

Vad är del då för ålgärder som regeringen har vidtagit? Jo, LKAB har fått 200 miljoner för all därmed kunna rädda en del av de arbeislöshetshotade gruvarbetarnas jobb under 1978. Man har vidare föreslagit all regionalpolitiskt stöd skall kunna utgå även lill förelag inom gruvinduslrin och alt, som herr Börjesson sade, 75-procenliga sysselsättningsbidrag skall kunna utgå till gruvföretag, då de är dominerande industri på viss ort.

Även om dessa åtgärder kan anses nödvändiga i dag, innebär de ingen som helsl lösning för framliden. Någol förslag från regeringen i form av etl samlat grepp för gruvindustrins framlida utveckling har vi inte sett lill. trots atl sådana förslag har aviserats i skilda sammanhang. Vi har i moiionen berört flera sådana långsiktigl nödvändiga ålgärder. bl. a. på malmfraklernas område.

Järnvägsfraklerna är, som kammaren väl vel, en myckel belungande del i LKAB:s kostnadsbild. Ålgärder har ullovats från regeringen-i vart fall hårde utlovats av enskilda statsråd - men inget har ännu hänt på den punkten. Oavsett andra åtgärder framslår behovel av en försiärkning av malmbanans "södra omlopp", dvs. siräckan mellan Gällivare och Luleå, som en hell nödvändig och brådskande åtgärd. 1 moiionen har vi påtalat atl vi anser det lämpligt alt sälla i gång deila arbele nu, då malmfraklerna på della avsnilt av

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

157

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

158

järnvägen är inställda och då både arbetskraft och rullande materiel i form av många hundra avställda malmvagnar står till förfogande. Ulskollel har inte alls berört denna fråga, något som vi naturligtvis först och främst beklagar men också tar som intäkt för atl utskottets majoritet inte alls har förstått betydelsen av förbättrade transportmöjligheter på järnvägen och därmed billigare malmfrakter.

Vi har vidare lagt fram förslag lill en rad alternativa verksamheter, som LKAB borde kunna ägna sig ål i syfte alt bredda underiaget för sysselsättningen i malmkommunerna och därmed även minska sin egen konjunkturkänslighet. På den punkten säger sig Fritz Börjesson ha haft funderingar: Kan man över huvud taget ha någon alternativ sysselsättning? Och om man skapar någol nytt jobb, slår det då inte ihjäl något gammalt? Men dessa kommuner är i hög grad beroende av alt få alternativ sysselsättning i framtiden och kompletterande sysselsättning i dag. Jag skulle önska all Friiz Börjesson ville komma upp till malmfälten, så atl han kunde få se hur förhållandena är där. Han kunde då tala med de många arbetslösa ungdomar och kvinnor inom gruvindustrin som i dag över huvud laget inte kan få något jobb. Då skulle han snabbt komma underfund med att det behövs både kompletterande sysselsättning och allernaliv sysselsättning.

Vi har föreslagit intensiv malm- och mineralleining, bl. a. i fjällvärlden, snabb igångsättning av brytning av kopparfyndigheten Viskaria, grafitfyn-digheter i Vitlangi och anläggande av ell ferrokiselverk, förslagsvis i Jokkmokk. Dessa förslag avfärdar ulskollel emellertid med alt man inte anserdet lämpligt att riksdagen lar slällning till separata åtgärder föratt stödja gruvindustrin i någon speciell del av landet. Detta tycker jag, herr talman, är hårresande, då vi ju vet, och även ulskollel vel, att sådana åtgärder är nödvändiga för atl inte gruvindustrin skall minska kraftigt och på vissa orter t. o. m. hell dö ut.

Både i vår motion och i den socialdemokratiska partimotionen 1644 föreslås an en speciell utredning eller kommission skall tillsättas föratt utreda frågan och lägga fram förslag till dels omedelbara åtgärder, dels ålgärder av mera långsiktig art. Detta avstyrker nu utskottets majoritet med hänvisning lill de temporära insatser för gruvindustrin som regeringen har vidtagit. Jag undrar, herr talman, hur utskottets majoritet för sin del tänker långsiktigt lösa de stora problem som branschen enligt utskottets egen skrivning står inför. Kanske kan vi av Fritz Börjesson få ett besked på den punkten?

Förhoppningsvis kommer en konjunkturuppgång att något lätta den svåra situationen vid gruvorna, men de strukturella problemen kan endast lösas genom aktiva och målmedvetna ålgärder av ägaren/staten. Och det är bråttom med sådana åtgärder! Därför måste jag säga att utskoltsmajoritetens hänvisning till mineralpoliliska utredningens möjlighet alt lösa dessa problem förefaller mig vara orimlig, eftersom del är en helt omöjlig uppgift.

I vår motion tar vi också upp frågan om en bättre samordning inom den svenska gruvindustrin. Det är inte fråga om något tvångsgifte mellan Boliden och LKAB, men i dag sysslar Bolidenbolaget i huvudsak med sulfidmalmer

och LKAB nästan uteslutande med järnmalmer, och vi menar atl vi inte kan ha det så i framtiden, eftersom det är slöseri med resurser. Denna uppdelning blir - under förutsättning alt vi i framtiden finner sulfidmalmer och andra mineraler inom Norrbottens län, framför allt i dess Qällvärid - nämligen ohanterlig.

Av recitdelen av utskottets belänkande framgår det att malmerna från de många Bolidengruvorna nu anrikas i anrikningsverk som ärgemensamma för många gruvor och all sligen förädlas i smältverk i Rönnskär. Delta smältverks kapacitet är dock så stor alt råvaran från de egna gruvorna inte räcker till, utan kopparråvara måste importeras.

Antar man nu alt nya sulfidmalmer kommer all Loptäckas i Norrbottens fjällvärld - och myckel lalar för all man kommer att göra del - uppstår genast frågan: Var skall då de malmerna anrikas och var skall de förädlas? Helt naturiigt kommer starka krav att resas såväl av Norrbottenskommunerna som av gruvarbetarna att anrikningen och vidareförädlingen skall ske där, för alt därmed nya arbetstillfällen skall kunna skapas och basen för malmkommunernas framtid skall kunna breddas.

De långa avstånden och de iransporlproblem som uppkommer om malm eller slig skall transporteras från Norrbottens fjällvärld till Rönnskärs smältverk kommer säkerl också att skapa mycket besväriiga ekonomiska problem. Del är därför enligi vår mening framsynt och klokt att redan nu låta en speciell utredning eller kommission se över dessa frågor. De här båda stora förelagen har egna prospekleringsavdelningar, laboratorieresurser och servi-ceverksläder, välutbildad arbetskraft och mycket annat, som vi menar att man kan utnyttja bättre genom en samordning, till förmån för gruvindustrins framtida utveckling.

Del förtjänar också sägas att företrädare för LKAB inför utskottet har uttalat sitt intresse för atl en sådan här översyn kommer till stånd. Men delta förslag avfärdar utskottels majoritet utan någon som helst motivering. Förmodligen gör man det av den anledningen, atl man lycker att detta osar förstatligande av Bolidenbolaget, någol som naluriigtvis är närmast en katastrof enligt den borgerliga majoritetens uppfattning.

Vi är ännu angelägna, liksom i moiionen, all framhålla atl det för oss först och främst är fråga om att stärka den svenska gruvindustrins framlid. Kan man nå delta syfte genom en samverkan mellan de två dominerande gruvföretagen, så är själva ägandefrågan ingen primär fråga för oss. Det slår dock, menar vi, helt klart att gruvindustrins framtida behov av investeringsmedel är så stora, att endasl staten kan garantera alt tillräckliga medel ställs till förfogande. Därigenom blir infiytandel över den framtida verksamheten, liksom ägandeförhållandet, en nalurlig följd av detta.

1 vår motion berör vi också den angelägna frågan om gruvindustrins och malmförädlingens framtida energiförsörjning. Både gruvbrytning och malmförädling är energikrävande, och en ökad mekaniseringsgrad i gruvorna, liksom en längre gående förädling av råvaran, kommer alt öka kravet på tillgång på elektrisk energi. Norrbotten är redan nu en stor producent av elektrisk energi, och det finns fortfarande möjligheler alt bygga ut vissa delar

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

159

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

av vattenkraften. Som jag lidigare framhållii har de slalliga induslrierna föreslagil alt man i egen regi skall få möjligheler atl bygga ul en del av denna valtenkraft. Del är vår uppfalining all man därigenom skulle få den inflalionssäkra energilillgång som måsle vara ovärderlig för förelag av denna art i framliden.

Herr Börjesson skojar lilel och säger alt detta kanske är början till etl fritt Norrbotten. Ja, herr Börjesson, fantasi är bra, del är intressant och roligt. Men jag lycker alt uttrycket vittnar om atl herr Börjesson egenlligen inte har läst vare sig moiionen eller vad Kjell Öström i Luleå har skrivit. Vi hörde all herr Börjesson menade atl vi har gott om statsrådsämnen i Norrbotten. Herr Börjesson! Det är inte det enda vi har i Norrbotten. Norrbotten är en rik del av delta land och skall så vara. Men vi har försökt förgäves upprepade gånger all få herr Börjesson och den borgerliga regeringen atl begripa all man måsle ta rätt på rikedomarna och göra någonting av dem, i siällel för att säga som herr Börjesson: Vi önskar naturligtvis Norrbotten den bäsla utveckling det kan fö.

Avsikten med de förslag vi har ställt är alt förstärka gruvindustrins möjligheler alt förbättra näringslivets förutsättningar i Norrbotten, för alt vi därigenom skall kunna bli konkurrenskraftiga och få möjligheter atl sörja för vår sysselsättning i länet.

Herr talman! Den sista frågan, som berör energin, behandlas inte i detta belänkande, men jag vill ändå nämna den, då den kommer alt ha stor betydelse även för gruvhanleringen och malmförädlingen i framliden. Vi motionärer hoppas givetvis alt riksdagen, när den frågan en dag kommer på riksdagens bord, skall falla ett sådant beslut atl företagens framställning kan beviljas. Med de av oss framlagda förslagen avser vi atl skapa vida bättre förutsättningar för gruvhanleringen i denna del av vårt land. Genom förslagen på nya verksamhetsområden och utvecklingslinjer kommer förhoppningsvis gruvhanleringen alt bli betydligt mindre konjunkturkänslig, och den kommer därigenom att bättre än tidigare kunna trygga sysselsättningen inom Norrbottens malmkommuner.

Herr lalman! Med del anförda vill jag yrka bifall till de socialdemokratiska reservationerna som är fogade till näringsutskoliets belänkande.

160

FRITZ BÖRJESSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Frågan om förstärkningen av malmbanan var uppe förra gången vi diskuterade i synnerhet Kirunas och LKAB:s problem, och jag instämmer till fullo i all man på något sätt behöver förbättra malmbanan till Narvik.

Karl-Erik Häll säger att frågan om LKAB:s fraktproblem inte behandlals i ulskollsbelänkandel. Nu efteråt har också jag observerat att det inte finns någonling sagl om della i belänkandel, och jag vel inie hur det har gått till. Tydligen har inte heller utskottets ordförande tänkt på att den frågan borde ha kommit med. Han ärju från Norrbotten och borde haft anledning atl tänka på det mer än vi övriga, men det är tydligen någon lapsus som har skett här.

Sedan vill jag återkomma till del jag sade om den statliga tjänsteman som

hade talat om ett självstyrt Norrbollen - man må kalla det skämt eller vad man vill - och är del så alt jag har sårat någon med de ordvändningar jag använde i del sammanhanget, så vill jag understryka att det inte var sagt med någon ironi, utan jag kom bara att tänka på att jag läst artikeln som den här mannen hade skrivit.

Del är hell klart all vi i utskotlsmajoritelen är av den uppfattningen alt den stora kommission som man yrkat på dels i Kari-Erik Hälls moiion, dels i partimolionen av socialdemokraterna inte behövs förrän man får de utred-ningsutlålanden som man väntar att den mineralpoliliska utredningen skall avge under 1978.

I milt tidigare anförande glömde jag, herr talman, att yrka bifall till ulskoilets hemslällan i arbetsmarknadsulskotlets betänkande nr 35, så det skall jag be all få göra nu.

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

KARL-ERIK HALL (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är egentligen ganska chockerande alt från utskottets talesman fö höra atl han nu, när jag påpekar det, upptäcker atl en så vital del av gruvindustrins område som trafikproblemet närdet gäller malmbanan inte är med i belänkandel. Jag vet inte om man så lällvindigl som herr Börjesson gjorde kan hänvisa lill att ordföranden i ulskollel är ansvarig för detta. Utskottets socialdemokrater och reservanterna har i reservalionen tagit upp de frågor som framför allt är angelägna, och enligt min mening bör herr Börjesson inte bara konstatera atl frågan om fraktkostnaderna inte är med utan verkligen la på sitt ansvar att den också får sin rättmätiga behandling snarast möjligt genom all medverka lill atl regeringen tar initiativ i den riktningen. Det har ju ändå, herr Börjesson, talats om dessa höga fraktkostnader. Herr Börjesson som talesman för ulskollel instämmer i att de innebär ett problem, men ingen som helst åtgärd vidtas.

Förstärkningen av malmbanan är inte en fraktkoslnadsfråga i och för sig, men en förutsättning för atl fraktkostnaderna skall kunna bli rimliga ärju atl man för bärighet på banan. Det är detta vi menar skulle kunna göras nu. Men det gäller att handla nu. Del är nu som banan är lågt trafikerad, och det är nu som den låga tågtäthelen medger arbetsro. Det är också nu som det finns material att använda, och i dag finns del arbetskraft i LKAB som genom den borgerliga politiken ställs inför hotet att bli avskedad. Jag försökte genom en inierpellation för en lid sedan - tyvärr för sent för atl kunna inlämna den -fästa regeringens uppmärksamhet på detta ytterligare en gång, trots att herr Börjesson och jag haft en debatt om del tidigare.

Herr Börjesson hänvisar återigen till mineralpoliliska utredningen. Jag har läst denna utrednings direktiv, och jag kan inte för mitt liv begripa hur utskollsmajorilelen genom herr Börjesson upprepade gånger kan hänvisa till utredningen och säga att det inte behövs någon speciell utredning eller kommission för att lösa gruvindustrins problem och atl allt detta kommer alt lösas när mineralpolitiska utredningens förslag läggs på bordet. Herr Börjesson vel precis lika bra somjag alt dessa problem inte kommer att lösas

Riksdagens protokoll 1977/78:143-144

161

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

162

genom den mineralpoliliska utredningens förslag. Är del inte lika bra, herr Börjesson, atl erkänna del?

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Om Fritz Börjessons framträdande i denna debatt är del väl inte mycket mer att säga än att de! dunkel! sagda också är det dunkelt tänkta. Alt argumentera med herr Börjesson är ungefär som att slåss med spöken i etl mörkt rum, och del fanns hos honom faktiskt ingen skymt av förståelse för Norrbottens problem. Är herr Börjesson verkligen represenlaiiv för centerpartiet, blir del nog inte många väljare kvar i den översta delen av landet vid tiden för nästa val.

Jag har under en rad av år pläderat för motioner om gruvnäringens förstatligande, och liknande yrkanden behandlas också i näringsutskottels betänkande nr 60. Det är elt krav som överensstämmer med vår principiella syn att samhället skall äga de viktiga naturtillgångarna. Vi har i en motion, som dock icke behandlas i detta betänkande, föreslagit förstatligande av hela gruvnäringen. Den åtgärden borde ha företagits för länge sedan, och del är beklagligt atl socialdemokratin icke använde sin majoritetsställning i riksdagen för an genomföra detta långt tidigare.

Vi är skarpt kritiska till både den statliga och den privata skötseln av gruvnäringen. Att förstatliga Lapplandsgruvorna den gången det begav sig var en riktig åtgärd, men det betydde ju tyvärr inte alt man skötte sig väsentligt bättre än de privala exploatörerna.

Dagens silualion visar hur folkfientligi. kortsynt och galet man har handlat även inom den slalliga gruvnäringens domvärjo. Man plundrade LKAB:s gruvor i Norrbotten så långl del var möjligt. Det fanns under de goda exportåren bara en enda helsande målsättning: Ut med så myckel malm som möjligt till världsmarknaden!

Brylningskvantiteterna steg år efter år, och Sverige var under decennier den stora exportören av råmalm. Det gav pengar och vinst åt den svenska statskassan. Fast ännu större blev förtjänsten i de länder där man hade förstånd att förädla malmen - före försäljning.

I Sverige handlade gruvägarna som om varje dag vore den sista, som om man tänkte: Efter oss må syndafloden komma.

Och nu har den kommit. Nu säljer man inte råmalm längre så mycket man vill. Nu finns del konkurrenier även till LKAB. Nu är det ingen konjunktur för malm. Nu befinner sig gruvnäringen i kris. Nu permitieras gruvarbetare och driften skärs ner. Ingen vet hur man skall klara kommu ner som har hängt upp hela sin existens och ekonomi på gruvdriften.

Och ändå borde man någon gång ha kunnat räkna ut atl guldåldern för malmförsäljningen en dag måsle la slul - all man nödvändigivis måsle salsa på förädling och breddning av näringslivel för atl undvika en kris, om malmförsäljningen skulle svikta. Åtminstone kunde man ha lyssnat på varningar. Det har kommit många sådana från experthåll under årens lopp. och vi kommunister har åtminstone i 20 år sagt att man måste satsa på en breddning av näringslivel, spara på malmen och tänka på framtiden.

Men vi har talat för döva öron, och nu slår man med problem upp lill halsen. Gruvkrisen kan och måste lösas, men det kan inte ske genom att man går och hoppas på bättre konjunkturer för malmförsäljningen. För delta krävs i stället alt man synkroniserar gruvnäringen med ökad förädling. Det innebär bättre hushållning med malmen, ger större ekonomiskt utbyte och mera arbetstillfällen. Att gå vidare i samma spår som man hittills har gjort är inte längre möjligt. Det måsle var och en förslå - även Fritz Börjesson.

Man måste slå in på nya vägar och inrikta sig på andra malmer och mineraler än de som ingår i den traditionella malmbrytningen. Det finns också en hel del objekt. Vi har de svenska alunskiffrarna som innehåller världens slörsla kända uranfyndigheler. Vi har de brytvärda tillgångarna av uranskiffer i Billingenområdet (Ranslad), i Skåne, i Östergötland och i hela östra fjällområdet från Dalarna och uppåt som uppskattas till ca 50 miljarder ton. Alla dessa fyndigheter kan kanske inte utnyttjas även om de är brytvärda. Men en fortsatt prospektering kan med stor sannolikhet leda till upptäckten av andra alunskifferdepåer som är så belägna atl inga andra värden kommer i kläm vid en exploatering.

Den svenska uranskiffern innehåller f ö. mer än 10 96 kolföreningar, vilka bl. a. kan användas för oljeproduktion och produktion av metanol som i vissa proportioner kan ersätta bensin. Här finns alltså möjligheler all ulvinna den olja som annars skulle importeras för bl. a. den kemiska induslrin.

Uranskiffern innehåller vanadin, molybden, nickel, kobolt och många andra värdefulla melaller. Experterna uppger alt en betydande del av restprodukterna kan användas för produktion av konstgödsel.

Vi har i Arjeplogsområdet - i mitt eget län - myckel stora uranfyndigheler. Dessa finns i en bygd där det behövs jobb och där del finns möjligheter lill en ny gruva av slor betydelse för bygden och för vår framlida energipolitik.

Näringsulskottel har med möda kompromissat sig fram till alt man i varje fall skall undersöka dessa värdefulla fyndigheter. Vi får hoppas att förnuftet segrar, sä att man så snart som möjligt kan komma fram till brytning och ett nyttjande av fyndigheterna.

Del finns en rad andra brytvärda fyndigheter av skilda malmer och mineraler i Norrbotten. Gruvnäringen behöver alltså inte dö. Den kan utvecklas med en förnuftig politik.

I den socialdemokraliska motionen framhåller man nödvändigheten av att la ett samlat grepp om problemen inom gruvindustrin. På s. 3 och 4 kan man läsa alt socialdemokraterna 1977 lade fram etl sjupunklsprogram med bl. a. följande krav:

"- Malm- och mineralbasen rhåsle breddas

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruviridustrin, m. m.

-Ökad vidareförädling av järnmalmen i Sverige - Nya produkter i gruvföreiagen

- Nylokalisering av annan induslri som komplemenl och ersällning." Dessa krav har Norrbollensdelegalionen drivit under många år. Synd bara

163

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

164

att socialdemokraterna inte gjorde detsamma under den lid som de bestämde.

Självfallet måste etl samlat grepp las. Stålen måste rycka åt sig inflytandet och bestämmandet över gruv- och slålnäringen och samordna dessa båda näringar med sikte på atl trygga sysselsättningen genom ökad förädlingsgrad och samordning.

Betänkandet behandlade också frågan om vårt lands gruvindustri som i huvudsak kommit att delas i två delar: LKAB, som ägnar sig åt järnmalmsbrytning, och Bolidenbolaget, som bearbetar sulfidmalmer och som framför allt ägnar sig åt koppar. De socialdemokraliska motionärerna är också inne på atl man måste få till stånd lämplig samverkan mellan Bolidenbolaget och LKAB, och de vill utreda frågan om ett närmare samgående.

Arbetarpartiet kommunisterna framlägger ett konkret förslag i motionen 389, vilket går ut på att Boliden AB överförs i statlig ägo. Vi anser att förutsättningen för en verklig samordning måsle ligga i alt staten övertar Bolidenbolaget - annars kan den verkliga och vettiga samordningen aldrig komma till stånd. Herr Börjesson gjorde knappast elt försök alt argumentera mot tankegången. Han varnade för ett snabbt tvångsgifte mellan LKAB och Boliden. Han lalar för storfinansens företrädare, lycker jag, men utan argumentation. Som argument skall man väl inte uppfatta anknytningen till studentrevollen 1968 som figurerade i hans inlägg?

Kravet på förstatligande är ell krav som slälls också från de fackliga organisationernas sida. På Gruvindustriarbetareförbundets kongress beslutade man alt sluta upp bakom kravet på Bolidenbolageis förstatligande och utvecklandet av en statlig gruvsektor.

Metalls avd. 209 i Skelleftehamn, där smältverksarbetarna vid Rönnskär är organiserade, har vid två tillfällen uttalat sig för förstatligande. Man har anfört principiella skäl, nämligen alt endast staten bör äga och förfoga över en så viktig naturtillgång som malm och att staten sist och slutligen får ta ansvaret när malmen är slut.

I det bolidenägda Rönnskär har man varit orolig över miljöfrågornas lösning och bolagets antydningar om att en nedläggning i stället för erforderliga miljövårdsinsatser kan bli aktuell.

Vi har i vår motion sammanfattat de anställdas synpunkter i fråga om förstatligande. Det sägs att ett statligt företag, drivet strikt efter den kapitalistiska ekonomins principer men i avsaknad av nalurlig planmässighel för hela folkhushållet, självfallet råkar in i systemets kris.

Den del av Bolidenbolagets verksamhet som är förlagd lill smältverket i Rönnskär har som bekant under senare tid väckt riksintresse på grund av inre och yttre miljöförstöring. Under många goda år har miljön eftersatts, så att vi nu kommit till den gräns där det råder uppenbar fara för många människors liv och hälsa. Alt ändra på en sådan miljöförstöring är ingen lätt eller snabbt avklarad uppgift. Nu har Bolidenbolaget ålagts att förbättra den inre och yttre miljön, men samtidigt har det alltså antytts att alternativet kan bli en nedläggning. Det är mot denna bakgrund som man från arbetarhåll starkare aktualiserat frågan om ett förstatligande.

Gruvdriftens perspektiv kan bedömas som gynnsamma. Varor, baserade på malm, kommer alltid atl användas. På lång sikt finns det inga skäl till pessimism. Huvudfrågan är råvarans förädling, inte en ständig ökning av malmbrytningen. Förädling av kopparmalmen, som vi föreslår, är fullt möjlig att genomföra i Västerbotten. Del är naturligtvis den sittande regeringens sak att lägga fram alternativ och förslag när del gäller den prakliska handläggningen av frågan.

Undersökningar för att bringa klarhet i vad som döljer sig under Bottenvikens berggrund är också nödvändiga. Geologerna har fastställt alt del finns åtskilligt.

Vi vet ju alt gruvdriftens dialektik kännetecknas av snabba förändringar. Det kommer naturligtvis alltid att vara så, atl gruvor läggs ned och att nya öppnas i den takt som det är möjligt.

Vi har tagit upp frågan om gruvdriften i Adak. Den ärju slut, och man frågar sig ängsligt hur framtiden skall bli. Vilka alternativa sysselsättningsmöjligheter finns del, eller kan man inte ordna någonting? Vi har också påtalat atl det finns kunskaper om gruvdrift och all dessa bör kunna utnyttjas i fortsättningen. Staten bör därvid moraliskt svara för sysselsättningen i Adak, där gruvan alltså lagts ned.

Vår motion slutar med yrkandet alt riksdagen skall uttala sig för alt Bolidenbolaget överförs i statlig ägo, alt ett program för vidareförädling av koppar i Västerbotten läggs fram och att ett statligt serviceföretag för gruvdrift etableras i Adak. Delta krav kommer från fackföreningarna och de anställdas egna organisationer.

I utskottsbetänkandet framhålls atl större delen av den personal som berörs av Adakgruvans avveckling har erbjudits arbete inom andra delar av koncernen. Det har gåll väldigl smidigl, sade Frilz Börjesson med sin vanliga lältsamma optimism. Men vem har han frågat? Har han frågat Bolidenbolageis direktörer, eller har han frågat de arbetare som har kommit i kläm? Dessa har erbjudits arbeten inom andra delar av koncernen, står det i ulskottsbelänkandet. Men Frilz Börjesson och utskottets övriga ledamöter måste väl vela lika bra som jag atl delta aldrig innebär en lösning på människors och samhällens problem. Problemet är ju alt man på platsen icke har skaffai någon form av ersätlningsinduslri. Således är problemet med Adak olöst, och även av det skälei yrkar jag bifall lill moiionen 389.

Slutligen vill jag säga följande. Den svenska gruvnäringen befinner sig i kris. Del är en kris som till stora delar är självförvållad. Man har avstått från att bredda gruvnäringen, man harsalsat ensidigt med profiten som ledfyr och inte med människors och regioners bästa förögonen. Man harsugit ul gruvor. Man har avstått från atl bredda gruvdriften. Man har importerat induslrimineraler i stället föratt la fram del vi själva har. Man har underlåtit atl satsa på ökad förädling av malmen före försäljningen, och när malmexporten nu slår fel står man upp lill halsen i problem. Därför har man kris inom gruvnäringen av i dag. Det är den krisen som samhället måste lösa, och man skall inte lösa den genom nedläggning utan genom slatsöverlagande och ett program för gruvnäringens utveckling.

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

165

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

YNGVE NYQUIST (s):

Herr talman! I moiionen 1977/78:479 har etl antal socialdemokratiska riksdagsmän från Bergslagen pekat på nödvändigheten av en samordning av svensk gruvhantering, inte bara i fråga om brytning av nu kända fyndigheter av järnmalm, sulfidmalm och mineraler, utan även i fråga om en planmässig och utvidgad prospektering. Motionen slutar med en hemställan atl riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn och redovisning av möjligheterna lill stödjande åtgärder för gruvhanteringens framtida utveckling, varvid särskild hänsyn skall tas lill situationen vid gruvfälten i Mellansverige, del sistnämnda med hänsyn till nedläggningshot och djup oro vid just dessa fäll.

Moiionen har avslyrkls av majoriteten i näringsulskotlel.

De socialdemokratiska reservanterna slår emellertid fast att det är anmärkningsvärt alt regeringen inte har förmått att ta någol samlat grepp för att komma till rätta med strukturproblemen, och reservanterna kräver en pariamenlarisk kommission för alt skapa elt program för en framtidsinriklad utvecklingav svensk gruvindustri. Det stämmer väl med den motion somjag åberopade inledningsvis. Nödvändigheten av vad som begärs i moiionen och i reservationerna styrktes för mig ändå mer då jag den 28 april hörde industriministerns svar på en fråga om Baslljärns gruva, ägd av Fagersta, SKF och Sandvik. Industriministern sade alt ägarna lill gruvan har bedömt det som utsiktslöst alt fortsätta driften vid gruvan, och han fann ingen anledning att ifrågasätta denna bedömning.

Detta är ett enda exempel. Flera skulle kunna anföras. Så här kan det rimligtvis inte få gå till i fortsättningen. Skilda ägare skall inte, var och en utifrån sina speciella intressen, kunna göra människor arbetslösa, rasera en näring. Gruvarbetet är hårt och många gånger etl farligt jobb. Det har krävt många personliga offer. Samtidigt har Sverige genom årtionden tagit hem stora exportinkomster på malm och stål. Illa lönar vi den svenska gruvarbe-tarkåren, om den bara i tysthet skall få försvinna. Här måste jag slälla frågan: Har inte de borgeriiga riksdagsmännen från Bergslagen någon känsla för och någon tilltro lill gruvhanleringen?

Herr lalman! Vi behöver verkligen elt samlat grepp kring svensk gruvindustri och en analys kring dess utvecklingsmöjligheter, somjag tror finns. Jag ber att få yrka bifall till de socialdemokratiska reservationerna vid närings-utskottets betänkande nr 60.

I detta anförande instämde Sven Mellqvist, Gudrun Sundström, Ove Karisson, Karin Flodström, Ingemar Konradsson och Nils Hjorth (samtliga s).

166

OLLE GÖRANSSON (s):

Herr talman! I föreliggande utskoitsbelänkande behandlar vi gruvindustrin i vårl land under kommande budgetår. Och låt mig säga alt vi kanske behandlar också gruvindustrins totala framtid i vårl land.

1 samband med näringsutskoliets betänkande om handelsstålel hade vi

socialdemokrater från Västmanland en motion som behandlade såväl gruv-som slålindustrin. I vår hemställan begärde vi att regeringen skulle utarbeta en plan för hur den regionalpolitiska målsäiiningen skulle kunna uppnås i de gruvorter som otvivelaktigt skulle bli drabbade av de strukturförändringar som nu pågår.

När vi skrev motionen levde vi i Västmanland fortfarande i den förhoppningen atl Fagersta AB skulle ta sitt ansvar för gruvdriften i Riddarhytlan. Och vår förhoppning stod också, måsle jag säga, till atl den borgeriiga regeringen och de statliga myndigheterna skulle ta sitt ansvar och i samarbete med ägarna få till stånd en fortsatt prospektering i Riddarhytlan.

Sedan dess - och det är inte lång lid som gått - har myckel hänt. Bl. a. har den uppvaktning som vi gjorde i industridepartementet inte lett till någol positivt eller långsiktigt förslag eller beslut. Regeringen är inte ens beredd all iro på förelagets förslag om fortsatt malmlelning. Och vi frågar oss naturligtvis varför. Vad är det för krafter som regeringen tror på när inte ens det privata näringslivets rekommendationer räcker för att påverka regeringen? Är det någon ny Åslingdoklrin som börjar växa fram eller vad är del?

I föreliggande betänkande från ulskottsmajoritelen framgår - och del uttalar man tydligen med en viss förhoppning - atl om riksdagen bifaller regeringens nyssnämnda förslag om lokaliseringspoliliskt stöd och sysselsäll-ningsbidrag lill förelag inom gruvinduslrin, då öppnas också möjlighelerna lill insalser för orter och regioner där denna näringsgren har dominerande betydelse. Herr Börjesson förde en liknande argumentering i sitt tidigare anförande.

Naluriigtvis frågar vi oss: Vad menar utskottet och vad är det herr Börjesson menar? Vi tolkar del så att man lydligen menar alt regeringen nu har ställt i utsikt stöd och bidrag. Men lål mig fråga: Om nu denna form av stöd inte är det som behövs eller del som efterfrågas i dessa aktuella fall, för här efterfrågas ett statligt engagemang i gruvindustrin, vad tjänar då de stödåtgärder till som herr Börjesson och regeringen lalar om?

Jag är övertygad om att del som i dag behövs är åtgärder för atl bibehålla framtidstron, en forisatt prospektering och fortsatt brytning i de orter som det här är fråga om och kanske också elt medägande i det hela.

Men vad är det nu som händer? Herr Börjesson hänvisar till all mineralpoliliska ulredningen arbelar och kommer med ell förslag under 1978. Men låt mig fråga herr Börjesson: Vad händer under tiden? Skall man sitta med armarna i kors i denna riksdag och även i regeringen och vänta och låta de privata företagen vattenfylla gruva efter gruva?

Herr talman! Det som i denna debatt klart borde ha framgått av vad ulskoilets talesman sade är atl till dess ulredningen är klar med sina ställningstaganden skall ingen nedläggning få ske av de gruvor som redan i dag är i drift.

Jag anser att det socialdemokratiska förslaget om tillsättning av en kommission för utredning av gruvindustrins framtid borde kunna stödjas av

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

167

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

de borgeriiga riksdagsledamöterna från Bergslagen. Tyvärr har ingen bland de borgerliga i utskottet gjort del, men min förhoppning slår fortfarande till alt representanterna från Bergslagen för de borgerliga partierna är beredda alt stödja de socialdemokratiska reservationerna.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till de socialdemokraliska reservationerna vid näringsutskottels belänkande.

Överiäggningen var härmed slutad.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 35

Utskottets hemställan bifölls.

168

Näringsutskottets betänkande nr 60

Mom. I och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemslällan, 2:o) reservationen nr 1 av Ingvar Svanberg m. fl. samt 3:o) motionen nr 1933 av Eivor Marklund och Lars-Ove Hagberg i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Ingvar Svanberg begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Eivor Marklund begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående näringsutskoliets hemställan i betänkandet nr 60 mom. 3 antar

reservationen nr 1 av Ingvar Svanberg m. fi. röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit

moiionen nr 1933 av Eivor Marklund och Lars-Ove Hagberg i motsvarande

del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eivor Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 150

Nej -   16

Avstår - 152

I   enlighet   härmed   blev   följande   voleringsproposilion   uppläst   och godkänd:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i belänkandel nr 60 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Ingvar Svanberg m. fl.

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Gruvindustrin, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ingvar Svanberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omrösi-ning gav följande resultat:

Ja - 164

Nej - 141

Avslår -    14

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1933 av Eivor Marklund och Lars-Ove Hagberg i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eivor Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottels hemslällan i belänkandet nr 60 mom. 4 röslar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 1933 av Eivor Marklund och Lars-Ove Hagberg i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eivor Marklund begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 303

Nej -   15

Avstår -     1

Mom. 5-7

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskottels hemställan, dels motionen nr 389 av AlfLövenborg och Rolf Hagel, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

169

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Fristående länsdomstolar

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskottets hemslällan i betänkandet nr 60 mom. 5-7 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 389 av AlfLövenborg och Rolf Hagel.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då AlfLövenborg begärde röslräk-ning verkslälldes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 302

Nej -   15

Avstår -     2

Mom. 8

Utskottets hemställan bifölls.

§ 4 Fristående länsdomstolar

Föredrogs konstilulionsutskottets betänkande 1977/78:47 med anledning av propositionen 1977/78:170 med förslag om fristående länsdomstolar jämte motioner.

I propositionen 1977/78:170 (kommundepartementet) hade hemställts all riksdagen skulle

1.   besluta alt länsskalterätterna, fastighelslaxeringsrätterna och länsrätterna skulle brytas ul från länsstyrelserna och omvandlas till en frislående allmän förvaltningsdomstol i varje län,

2.   besluta alt mellankommunala skatieräiten skulle brytas ut från riks-skatteverket,

3.   godkänna de riktlinjer för en ny länsrätlsorganisation som förordals i propositionen.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

170

"I propositionen föreslås att de nuvarande länsdomstolarna, dvs. länsrätterna, länsskallerätterna och faslighetstaxeringsrätterna, bryts ut från länsstyrelserna och läggs samman till en ny fristående allmän förvaltningsdomstol i varje län. De utbrutna domstolarna föreslås få namnet länsrätt. Vidare föreslås all länsrätterna i administrativt hänseende samordnas med regeringsrätten och kammarrätterna. Del innebär bl. a. att domstolsverket blir central förvaltningsmyndighet också för länsrätterna. Domarkarriären utformas enligt förslaget efter mönster av domarkarriären i de allmänna domstolarna. Mellankommunala skatterätten bryts ut från riksskatieverket och samordnas i administrativt hänseende med länsrätten i Stockholms län.

Del förberedelsearbete som återstår inriktas på att reformen skall genomföras den 1 juli 1979."

I detta sammanhang hade behandlals de med anledning av propositionen väckta motionerna

1977/78:1878 av Lennart Bladh m. fl. (s), vari hemställts alt riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i motionen anförts om lokalisering av länsrätt,

1977/78:1887 av Wilhelm Gustafsson m. fl. (fp, c, m, s), vari hemställts att riksdagen beslutade ge regeringen till känna vad i motionen anförts om en särskild utredning angående föriäggning av de nya länsrätterna i Älvsborgs län till Sjuhäradsbygden samt atl motsvarande prövning skedde även för andra län, där remissinstanser framhållit all regionalpolitiska skäl borde beaktas vid beslut om den nya länsrättens föriäggning, och

1977/78:1900 av Kari Erik Olsson m. fl. (c), vari hemställts atl riksdagen gav regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande föriäggnings-orter för länsrätterna.

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Fristående länsdomstolar

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. godkänna de i propositionen 1977/78:170 angivna riktlinjerna för en ny
länsdomslolsorganisalion,

2.   förklara motionerna

a)   1977/78:1878,

b)   1977/78:1887,

c)   1977/78:1900

besvarade med vad utskottet anfört om lokalisering av länsrätterna.

Reservation hade avgivils av Hilding Johansson, Holger Mossberg, Olle Svensson, Ove Karisson, Yngve Nyquist, Wivi-Anne Cederqvist och Kerstin Nilsson (samtliga s) som ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen skulle

1.   avslå propositionen 1977/78:170,

2.   avslå motionerna

a)   1977/78:1878,

b)   1977/78:1887,

c)   1977/78:1900.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Vi socialdemokrater i konstituiionsulskoltet har yrkat avslag på den proposition som nu behandlas. Egentligen skulle vi ha velat yrka på bordläggning i avvaktan på de utredningar vilkas resultat enligt vår mening behövs forell ställningstagande. Eftersom dessa utredningar tar sin tid skulle ärendet ligga så länge på bordet att det reellt sett inte är möjligt med en sådan bordläggning. I den situationen nödgas vi yrka avslag på propositionen.

Vår kritik gäller sålunda alt frågan om länsdomsiolarna har brutits ul ur sitt

171

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Fristående länsdomstolar

172

sammanhang. Man raserar 1971 års organisation ulan att veta hur den organisation skall se ut i sin helhet som skall uppstå.

Självfallet delar vi den uppfattningen att rättssäkerhetskraven skall tillgodoses. Det finns skäl som lalar för en sammanläggning av länsdomstolarna lill en domstol. Del är också möjligt all en självständig domslolsorga-nisaiion är att föredra framför den nuvarande, men det vet vi inte ännu med någon större säkerhet. Framför allt bör denna fråga inte lösas separat.

Det pågår som bekant en rad utredningar om länsförvaltningen. Två utredningar är av särskild betydelse i detta sammanhang, länsdemokratiut-redningenoch OPAL-utredningen. Länsdemokratiutredningen kommer om några veckor att lämna sitt första betänkande. Det avser endast länsplaneringen. Det mesta återstår och ingen vet vad della arbele kommer att leda lill för resultat, men kammaren inbjuds i dag att la ställning i fråga om en detalj utan all man på någol sätt vet varthän länsdemokratiutredningen kommer alt styra och vilka beslut riksdagen slutligt kommer alt fatta.

Del behövs ell samlai grepp på del här områdel. Vi försökte la delta i en socialdemokralisk partimotion och för atl vinna tid nu i kväll hänvisar jag när det gäller de principiella synpunkterna lill denna motion.

Utredningen om länsrätterna har endast lagt fram ett principförslag. Det finns en rad detaljer som inte berörs av detta. Flera remissinstanser har anmärkt på det. De har ansett alt man inte kan ta ställning innan man får också dessa detaljer utredda, och de menar alt inte heller riksdagen kan fatta beslut innan man fåren redovisning av hur organisationen mer i detalj skall se ut.

Länsstyrelserna i de tre slörsla länen hör till de kritiska. Länsstyrelserna i Stockholm och Malmö har yrkat ett direkt avslag i sina remissyttranden. Länsstyrelsen i Göteborg ställer sig principiellt på samma linje som utredningen men anser alt man inte kan ta definitiv slällning förrän vissa komplelterande utredningar har utförts.

När man går igenom yttrandet från Göteborgs och Bohus län med landshövding Erik Huss i spetsen finner man att länsstyrelsen på en rad detaljpunkter har efterlyst närmare undersökningar, trots att den starkt sluter upp kring själva den princip som ligger till grund för länsdomstolsuired-ningens förslag. Låt mig bara som exempel peka på alt länsstyrelsen i Göteborg ifrågasätter om man verkligen kan inrätta en länsrätt i varje län. Den tvivlar på att delta skall vara möjligt i de minsta länen. Det finns, menar den, knappast underiag för självständiga länsdomstolar i dessa. Denna osäkerhet ökar med den Iveksamhei som finns om den framtida ulvecklingen av anlalel mål.

Delta är en ganska väsentlig synpunkt ur riksdagens synvinkel. Om det skulle visa sig att antalet mål inte räcker till, så leder väl det till att man får skapa större enheter. Då får man länsdomstolar som omfattar större områden än de nuvarande länen. Man får då alliså längre avstånd mellan medborgarna i dessa områden och domstolen.

Inie heller finns det någon fullständig redovisning av de koslnader som uppkommer. I dessa tider då del ofta från kammarens talarstol talas om atl

man måsle hålla igen med siatens utgifter blir även del någol mycket väsentligt. Vi vet inte vad denna reform kommer alt kosta. Att den kommer alt leda lill ökade koslnader för staten är uppenbart - hur stora de blir är däremot inte klargjort.

Man har inte heller undersökt processordningen i detalj. Man vel inte om denna nya domstol skall tjänstgöra som en första instans på samma sätt som länsskatlerällerna. Del finns en del mål som nu går lill länsskallerätterna som första instans. Skall de gå direkt till dessa domstolar, eller hur skall det ske? -Delta nämnt endast som några exempel.

Det kan också vara intressant atl se hur en länsstyrelse i ett mindre län har sett på del här. Jag antar att kommunministern med samma intresse som jag har läst yttrandet från länsstyrelsen i Västerbotten eftersom landshövdingen där, Bengt Lyberg, är ordförande i OPAL-utredningen, denna utredning som arbetar med länsslyrelseorganisaiionen.

Länsstyrelsen i Västerbotten finner det f n. inte möjligt att tillstyrka kommitténs förslag om en utbrytning av länsdomstolarna. Till detta finns två reservanter - båda är tjänstemän i länsstyrelsen - men bakom landshövdingens uppfattning sluter förtroendeledamölerna i länsstyrelsen upp. Bland de synpunkter denna länsstyrelse anför vill jag bara visa på en.

Länsstyrelsen skriver: "Länsdomsiolskommilténs principiella resonemang - som inte godtas av länsstyrelsen - borde få som följd alt alla besvärsärenden som nu handläggs av länsstyrelsen och andra regionala förvaltningsmyndigheter överflyttas lill den nya länsdomslolen."

Del är också en väsentlig synpunkt som inte närmare har ulrelts. Skall man stanna vid det som länsrätterna nu gör och skall andra befogenheter ligga kvar inom länsstyrelserna? Eller vad skall ske på della område? Del ingick såvitt jag kan förstå inte i länsdomstolsutredningens uppdrag att utreda det. Men för riksdagen är det väsenlligl att man får klarhet på denna punkt.

Utifrån detta perspektiv utvecklar Bengl Lyberg och länsstyrelsen i Västerbotten också den synpunkten all denna reform kan leda lill en utarmning av juridiskt präglade arbetsuppgifter inom länsstyrelsen. Härav drar man i Västerbotten slutsatsen: "Den rättsliga övervakningen av länsslyrelsearbelet i övrigt skulle då kunna bli mindre effektiv vilket måsle innebära risker för rättssäkerheten."

Här möter vi alltså en synpunkt som står i rak motsättning till det vägledande motivet för reformen, nämligen atl man skall öka rättssäkerheten.

Finns det då några bärande skäl för elt beslut redan under våren 1978, när stora utredningar inte är färdiga och när del är så myckel som är ovissl på det här området? Jag har inte kunnat finna alt några sådana bärande motiv läggs fram i vare sig propositionen eller ulskollsbelänkandel. Del är egenlligen tre synpunkter .somjag har funnit där.

Den första är att man vill förstärka rättssäkerheten. Del är ett motiv som är lovvärt. Men ingen har kunnat visa att den nuvarande ordningen innebär något åsidosättande av rättssäkerheten. Motivet lycks närmast vara psykologiskt; man skall markera länsdomstolarnas självständiga slällning. De har

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Fristående länsdomstolar

173

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Fristående länsdomstolar

redan en självständig slällning, och därför stämmer den nuvarande ordningen med grundlagen. Med all rätt skriver också konsiitulionsutskot-lei:

"Det har som framhålls i propositionen inte visals annal än atl länsdomsiolarna i sin dömande verksamhet intar den självständiga ställning som enligt regeringsformen gäller för domstolarna." Jag vill gärna instämma i della.

Sedan utvecklar ulskollel att man vill markera självständigheten och integriteten. Men jag frågar mig: Finns det anledning att göra detta på våren 1978 innan utredningar är genomförda på en rad närliggande områden? Finns del något skäl som gör att man just på våren 1978 behöver markera denna självsländighel, när vi alla är överens om att länsdomstolarna har en självständig ställning?

Ett annat skäl som man lar upp är att det finns en balans vid länsdomstolarna. Låt mig ulan omsvep säga att den existerar, och den behöver bringas ned. För all få bon den krävs emellertid inte en reform av del slag som har föreslagils. RS-reformen bör på sikt minska tillströmningen av mål lill länsdomsiolarna - eljest vore ju denna reform ganska meningslös.

Del är möjligt atl man behöver förstärka länsdomstolarna personellt. Men det betyder inte atl man nödvändigtvis behöver bryta ut dem. Denna försiärkning kan genomföras med nuvarande organisation. Jag kan nämligen inte dela uppfattningen alt man får flera tjänster om man flyttar ärendena från kommundepariemenlel lill justitiedepartementet. Jag tror inte heller att kommunministern har den uppfattningen. Han bör ha möjligheler all få fram dessa tjänster lika väl som justitieministern.

Ett iredje skäl som man åberopar är att man vill ha en karriärväg -länsdomslolar, kammarrätt, regeringsrätt. Det ärett skäl somjag förstår. Men har det verkligen sådan tyngd all man bör fatta ett beslut på våren 1978 utan all avvakta de utredningar som pågår på området? För min del harjag svarat nej när jag vägt dessa synpunkter mol varandra.

Jag kan sålunda inte finna atl del finns någon ko på isen här utan all man mycket väl kan avvakta kommande utredningar innan beslut fattas. Det är möjligt atl man då skall falla ett beslut i överensstämmelse med länsdomstolsutredningens förslag, men man bör se det i dess stora sammanhang innan man kommer fram till beslut.

Herr lalman! Med detta yrkar jag bifall till reservationen.

174

BRITTA HAMMARBACKEN (c):

Herr talman! Del reformförslag som kammaren nu behandlar är förvisso inget nytt ämne för riksdagen. Frågan om fristående regionala förvaltningsdomstolar övervägdes redan när länsskatterätterna och länsrätterna tillskapades. I det sammanhanget uttalade både staisulskotiet och civilulskottel alt principiella skäl kunde anföras för fristående länsdomstolar.

Del anses ju allmänt i vårt land vara av grundläggande betydelse för rällssäkerhelen all domstolarna har en självständig ställning. Här vill jag gärna hålla med Hilding Johansson om alt det inte heller är någon som på

allvar påstår att länsdomstolarna inte skulle vara självständiga i förhållande till länsstyrelserna i sin dömande verksamhet. Del lycker jag är angelägel all påpeka. Men jag iror man skall begrunda förvaliningsmyndigheternas dubbla uppgift. Samlidigl som de skall företräda del allmännas intressen mot de enskilda, så skall de avgöra.frågor om de enskildas räit mot det allmänna. En från länsstyrelserna helt frislående domslolsorganisalion är givetvis ägnad all bättre och klarare markera domstolarnas självständighet och integritet. Denna uppfattning delas också av del stora fiertalet remissinstanser som har yttrat sig över länsdomsiolskommilténs förslag.

Hilding Johansson har refererat till något kritiskt yttrande, och jag vill bara hänvisa till den stora mängden av instanser, som -endera inte har någon erinran mol eller också hell instämmer i del principiella förslaget. Jag skall inte trötta kammaren med atl räkna upp dem, men jag vill hänvisa till propositionens remissförteckning.

Även från andra utgångspunkter har del varit nödvändigt att se över länsdomstolsorganisationen. Antalet mål lill främst länsskatlerällerna har ständigt ökal. Målbalanserna har nu en storlek som knappast kan anses försvarlig ur rältssäkerhetssynpunkt. Del finns små möjligheter att klara upp situationen utan resursförstärkning på personalsidan. Med den föreslagna reformen skall länsdomstolarna samordnas med de andra förvaltningsdomstolarna - regeringsrätten och kammarrätten - med domstolsverket som central förvaltningsmyndighet. Härmed skapar man enligt min mening förutsättningar för en bättre och mera samordnad organisation i fråga om personalplanering och personalpolitik. Den föreslagna gemensamma domarkarriären inom förvallningsdomslolsorganisationen är också ägnad att åstadkomma en större flexibililel i sysiemel. Samlidigl kan man räkna med alt den gemensamma domarkarriären ger en förbälirad förvallningsdomar-ulbildning.

De molioner som har väckis i anledning av propositionen lar samtliga sikte på förläggningen av länsdomstolarna. Utgångspunkten skall enligt regeringsförslaget vara att domstolarna skall ha sitt säte i residensstäderna. I flertalet fall är delta givelvis också den lämpligaste lösningen för att inte onödigtvis försvåra det nödvändiga samarbetet med framför allt länsstyrelsernas taxeringsenheter. Man kan emellertid självfallet påstå att del också finns län där regionalpolitiska eller sysselsättningspoliliska skäl väger över. Utskottet har därför förutsatt alt regeringen vid sin prövning undersöker om sådana skäl i vissa fall kan motivera atl länsrätten föriäggs till annan ort än residensstaden.

Slutligen, herr lalman, några ord om den formella bakgrunden till propositionen och då också den socialdemokratiska reservationen. Till grund för propositionens förslag ligger ett delbetänkande av länsdomstolskommit-tén. Kommittén föreslog enhälligt - alltså också de socialdemokratiska ledamöterna - att länsdomstolarna skulle brytas ut från länsstyrelserna. Det övervägande anlalet remissinstanser ställde sig positiva till förslaget. Propositionen föranledde inte någon moiion i denna principfråga från socialdemokratiskt håll men däremot ett krav på avslag på propositionen från de

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Fristående läns-domstolar

175

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Fristående länsdomstolar

socialdemokraliska ledamöterna i utskottet vid utskottsbehandlingen.

Reservanterna åberopar OPAL-utredningen och tycker att man bör avvakta en detaljutformning innan man tar slällning i principfrågan. Men det måste väl ändå vara rimligt atl man lar principen först och sedan bearbetar detaljerna. Dessutom har ju kommittén under arbelel som ligger till grund för betänkandet om länsdomstolar haft samråd med bl. a. OPAL-utredningen och alltså haft möjlighel all både få och ge informalion.

Regeringen har alltså nu begärt riksdagens godkännande av riktlinjerna för reformen, därefter skall den närmare delaljutformningen av organisationen utredas och senare skall riksdagen ta slällning lill erforderliga lagändringar. Ell sådanl förfarande från regeringens sida är enligi min mening i hög grad ägnal all tillgodose riksdagens krav på väl underbyggda reformer.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall lill ulskottels hemställan.

176

DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! De högre domstolarna i vårl land har vuxit fram ur den slalliga förvaltningen. Hovrätterna, högsta domstolen och regeringsrätten har under olika skeden brutits ul ur vad som i dag är regeringskansliet. Kammarrätten frigjordes på samma säll ur kammarkollegiet.

År 1971 inleddes en motsvarande utbrytning av de rent rätlsskipande funkiionerna på länsplanel i och med lillkomslen av länsrätten, länsskatterätten och fastighelslaxeringsrälien. Nu går vi ell steg vidare och ger de här domstolarna en hell fristående ställning. Samtidigt samordnas de nya länsrätterna bättre med regeringsrätten och kammarrätten. Det är en logisk utveckling, som står hell i överensstämmelse med de strävanden vi länge haft alt skilja mellan domstolar och förvaltningsmyndigheter. Det innebären klar markering av rättsskipningens självständighet.

Det är beklagligt att socialdemokraterna har velat ställa sig vid sidan om den här reformen. De lycks ha inlett en allmän blockad mot reformer på länsplanet i avvaktan på vad Hilding Johansson kallade elt samlat grepp, dock ulan atl avslöja vad det samlade greppet skall innebära. Det mesta som sägs från oppositionen lyder på all man i första hand vill slå vakt om det bestående. Det är i och för sig en hedervärd konservaliv ståndpunkt, men den slår inte precis i överensstämmelse med den gamla socialdemokratiska tanken att vi steg för steg skall förändra samhället.

I vanlig ordning är del med hänvisning lill pågående utredningar som man vill avvakta och ta det lugnt. Del kanske bör noteras att den länsdemokraliska utredningen, som nu skall avvaktas, är precis samma utredning som reservanterna för någon månad sedan ville lägga ned. Det går snabbt i svängarna.

Herr talman! För oss är den principiella huvudfrågan alldeles klar: Det är bra att vi får fristående länsdomslolar. Hilding Johansson har räll i alt det finns en del kvarstående problem att lösa, men de kan lösas efter principbeslutet. Vi utgår ifrån atl bearbetningen fortsätter, atl man lar stor hänsyn till den berörda personalen och atl man vid behov samordnar verkställigheten med de åtgärder som kan komma att föreslås av andra utredningar om den

regionala statsförvaltningen. Jag ber, herr lalman, aU få yrka bifall till utskottets hemslällan.

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Daniel Tarschys läl förstå all socialdemokraterna ville lägga ned länsdemokratiutredningen. Det var en nyhet! Vad vi motionerade om och vad Hans Gustafsson utvecklade inför kammaren var ju att lägga samman tre utredningar. Detta stämmer med den syn som jag har försökt utveckla här, nämligen all man skall la ell samlat grepp i en stor utredning. I denna moiion - som Daniel Tarschys angrep då och som han väl alltså bör minnas i någon mån-utvecklades det socialdemokratiska programmet på det här områdel. Detaljerna kommer att utvecklas allteftersom utredningarna fortsätter, och Daniel Tarschys får då ta del av dem.

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Fristående länsdomstolar

DANIEL TARSCHYS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Den socialdemokraliska planen gick ut på att man skulle lägga ned den länsdemokraliska utredningen och en del andra utredningar till förmån för den stora utredning som skulle la elt "samlat grepp". Men vi har aldrig fått reda på vad del samlade greppet skulle innebära, utan det är ständigt enbart argument lill försvar för del beslående som har framförts från socialdemokralisk sida. Därför är det lilel svårl atl bilda sig en klar föreställning om vad del finns för bärande argument för atl hela tiden bara avvakta, avvakta och avvakta.

Den berömda Hilding Johanssonska kon var ute och trampade på isen nu igen. Hilding Johansson frågade: Vad är det för ko på isen som gör all vi nu måste ta etl beslut? Della är en fråga som han ofta har ställt.

Vill man avvakta del fjärran samlade greppet är det klarl all man kan skjula på alla reformer. Men medge atl det är litet väl mycket begärt all vi bara skall vänta, vänta och vänta på en reform som vi inte ens vet vad den innebär! Varför inte i stället gå den traditionella reformistiska vägen, nämligen atl sleg för steg förändra della samhälle?

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har svårt alt förstå atl man skulle lägga ned en utredning när man föreslår att den skall vidga sitt verksamhetsområde genom all ta upp ytterligare två utredningar - men det är möjligt all Daniel Tarschys och jag har olika språkbruk på den punkten.

När del sedan gäller frågan om reformismen har ju socialdemokratin aldrig fogat reform till reform ulan att vela vart vi velat komma med dessa reformer. Vi vet däremot inte vart de borgerliga, som ändå har majoritet här och som nu sitter i regeringsslällning, vill komma med sina olika reformförslag, som läggs fram etl och etl, det ena då och det andra då. Någon samlad bild av dessa förslag får vi inte. Därför vill vi ta ell samlat grepp på det här området.

12 Riksdagens protokoll 1977/78:143-144

177

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Fristående länsdomstolar

178

DANIEL TARSCHYS (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Varje reform som vi genomför visar vart vi vill komma, men vi vel fortfarande inte vad det samlade greppet innebär. Fortfarande är socialdemokratins argument hela tiden argument till förmån för del bestående.

Kommunminister JOHANNES ANTONSSON:

Herr talman! I och för sig skulle jag kunna ägna hela min anförande ål en dialog med Hilding Johansson, men jag vill gärna framföra några, som jag hoppas, vikliga principiella slulsatser och allmänna refiexioner kring den här frågan.

Jag vill emellertid först säga all Hilding Johansson drar alldeles för långtgående slutsatser av några enstaka remissinstansers inställning. Jag är övertygad om atl med den grundlighel som brukar känneteckna Hilding Johansson skulle han i de här sammanhangen vid en samlad överblick av remissinstanserna kunna finna att sällan har en statlig utredning så enhälligt blivit så positivt bemött av de remissinstanser som det här är fråga om, framför allt frän de myndigheter som har en nära kompetensanknytning till länsdomstolarna, som exempelvis riksskatieverket.

Måhända är det också någol märkligt då Hilding Johansson säger att man inte vet var man hamnar beträffande länsdemokraiin. Jag vill bara erinra om atl så tidigt som 1964 rådde slor samstämmighet mel lan socialdemokratin och de nuvarande regeringspartierna om önskvärdheten av alt arbeta fram ett större mått av länsdemokrati.

Del är vidare, som redan har antytts här, märkligt atl Hilding Johansson radar upp vad han menar vara skäl för uppskov nu när frågan behandlas in pleno i kammaren. Det fanns möjligheler för Hilding Johansson och hans parti atl motionera, och del fanns möjligheter för den socialdemokratiske företrädaren i ulredningen atl anmäla avvikande mening, men så har alltså inte skett.

Della är inte bara en teknisk organisationsfråga inom domstolsväsendet och länsförvaltningen. Det är för mig och för regeringen en principfråga av myckel större räckvidd, och därför måste den, som Britta Hammarbacken påpekade, sättas in i ell större perspektiv.

Vi kan bara snabbieckna bakgrunden. Vi vel alt den offentliga förvaltningen i vårt land liksom i alla välfärdsstater har undergått en myckel kraftig utveckling under senare decennier. Förvaltningsapparatens och författningsregleringens ständigt ökande omfattning och svåröverskådlighet gör atl frågor om de enskildas rättssäkerhet inom förvaltningen i dag kommer i förgrunden på ell hell annal sätt än lidigare. Detta konstaterande -del vill jag bestämt framhålla - innebär icke någon som helst misstroendeförklaring av de myndigheter del här är fråga om. Vi måste ständigt ha dessa problem för ögonen och vidta de åtgärder som är möjliga för atl förbättra medborgarnas förtroende för myndigheterna och över huvud taget skapa en positiv attityd lill dessa.

Mot denna allmänna bakgrund var det utan tvivel riktigt att man under

1970-lalet satsade på alt förbättra förvaltningsförfarandet och förvaltnings-rättsskipningen. De viktiga reformer som genomfördes 1971 efter många års förberedelser har redan apostroferats. Förvallningsdömandet förbättrades genom reformerna beträffande regeringsrätten och kammarrätterna. Genom länsslyrelsereformen 1971 förstärktes också förvaltningsrättsskipningen på den regionala nivån.

De nuvarande regeringspartierna har biträtt dessa reformer. I den mån del har framkommit kritik har den gåll ul på all reformarbetet snarast gick för långsamt och i vissa avseenden hade en otillräcklig ambitionsnivå.

Det är enligt min mening en mycket angelägen uppgift att fortsätta det reformarbete som inleddes i början av 1970-lalet, ylleriigare förbättra förvaltningsförfarandel, förstärka förvallningsrättsskipningen och över huvud taget verka för all stärka allmänhetens förtroende för myndigheterna och myndighetsutövningen.

Det är här man skall sälla in frågan om fristående länssdomstolar i sitt rälla principiella sammanhang. Den är alltså ett viktigt led i regeringens strävanden på dessa områden. Del innebär alt man på denna centrala punkt fullföljer och fullbordar 1971 års förvallningsdomslolsreform. Man gav där regeringsrätten samma ställning som högsta domstolen och kammarrätterna i princip samma ställning som hovrätterna. Men i fråga just om den första instansen stannade man på halva vägen. De nya domstolarna förblev knutna till länsstyrelserna och gjordes inte fullt ut lill frislående domstolar som tingsrätterna inom den allmänna domstolsorganisationen.

Jag minns mycket väl att del redan 1971 från en del håll hävdades alt man borde ha tagit stegel fullt ut på denna punkt. Den organisation man stannade för vill jag uppfatta som en övergångsföreieelse. Sedan man väl tagit beslutet om att bygga upp en verklig organisation med allmänna förvaltningsdomstolar, måste del vara ofrånkomligt all förr eller senare ge den en utformning som fullt ut svarar mol del mönster som utformats för våra domstolar i allmänhet. Jag förstår inte annat än att detta är både logiskt och principiellt riktigt, och del är del steg som nu föreslås i den proposition vi behandlar.

Jag har i departemenlschefsanförandet i propositionen anfört alt del är min allmänna grundsyn alt de principer som ligger lill grund för domstolsväsen-dels uppbyggnad i vårl land bör gälla även i fråga om länsdomsiolarna i den mån inte - del vill jag gärna tillägga - avgörande prakliska skäl lalar för avvikelser. Dessa principer har utformats i allmän enighel och med de enskildas rättssäkerhet för ögonen. Del är därför enligt min mening avvikelserna som skall motiveras, och inte tillämpningen av den normala ordningen.

Jag har redan konstaterat atl länsdomstolarnas administrativa anknytning till länsstyrelserna avviker från den ordning som gäller för domstolarna i övrigt i vårt land. Jag kan inte finna alt några sakliga skäl kan anföras för denna avvikelse. Delsamma gällerom de skillnader som föreliggeri fråga om bl. a. domartillsättningar och domarbanans utformning.

En utbredning av länsdomsiolarna markerar ytterligare deras självständighet och integritet. En sådan reform ligger också i linje med den allmänna

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Fristående länsdomstolar

179

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Fristående länsdomstolar

180

strävan under senare år att såviit möjligt skilja mellan förvaltning och rättsskipning. Denna strävan hängerbl. a. samman med alt förvaltningsmyndigheterna ha ratt i olika hänseenden företräda det allmännas intresse, medan det vid förvaltningsdömande gäller att avgöra frågor om enskildas rätt mot det allmänna. Det är en viktig principiell skillnad.

Det anses som en självklarhet och råder ingen debatt om att de allmänna domstolarna skall vara organisatoriskt skilda från t. ex. åklagar- och polismyndigheterna. På samma sätt måste det enligt min mening vara riktigt att skilja ut länsskaiterälten från de enskildas motparter i skaltemålen. I dag hör de alltså till samma myndighet. Del måsle, som jag anför i proposilionen, fästas stor vikt vid att både tjänstemän vid länsdomstolar och flera remissinstanser vitsordat att en reform av denna innebörd verkligen kan öka allmänhetens tilltro till domstolarnas självständighet och opartiskhet.

Även andra synpunkter talar i samma riktning, exempelvis del förhållandet att vi har domstolsverket som en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet. Det är en uppenbar brist all inte även länsdomstolarna sorterar under domstolsverket. Jag menar alt man därigenom skulle kunna skapa möjligheler till central överblick, resurs- och personalplanering etc.

Hilding Johansson och andra talare har mycket riktigt pekat på de ansträngda förhållandena vid länsdomstolarna när det gäller bristande resurstilldelning. Jag vill framhålla atl en avgörande faktor i det sammanhanget har varit att det nu är fråga om 24 små enheter utan organisatoriskt samband vare sig inbördes eller med de högre instanserna i förvallnings-domslolsorganisationen.

Tyngdpunkten i länsdomstolarnas arbele ligger ju på skatteområdet. Här tillkommer ytterligare en synpunkt som jag lägger stor vikt vid. Vi har gjort stora satsningar på en effektivare skallekontroll och en effektivare skatteindrivning-inie minst de senaste två åren har stora personella satsningar gjorts -och vi tog nyligen en proposition om kronofogdemyndigheterna. Del är då för mig uppenbart och logiskt att vi också måsle satsa på skatierätlsskip-ningen. Della är inte bara en resurs- och effekiiviieisfråga. Det är lika mycket en fråga om atl tillgodose de enskildas rälisskyddsintresse och värna om de skattskyldigas förtroende för skalterätisskipningen. Jag Rister särskild vikt vid att riksskatieverket, just den myndighet jag apostroferade, har tillstyrkt den föreslagna reformen utifrån skatteförvaltningens synpunkter.

Över huvud taget har, somjag redan inledningsvis antydde, förslaget fått ett utomordentligt gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen. Del har tillstyrkts av regeringsrätten, samtliga kammarrätter, de hovrätter som yttrat sig, jusiitiekanslern, justitieombudsmannen och Sveriges advokatsamfund.

Hilding Johansson åberopade, om jag minns räll, tre länsstyrelser, som var en aning tveksamma. Men jag vill foga lill atl bilden fullständigas på elt helt annal sätt om vi därtill lägger an 17 länsstyrelser förordar ell principbeslut om fristående länsdomslolar.

Mot denna bakgrund är det förvånande att socialdemokraterna i konsti-lutionsutskottet yrkat avslag på proposilionen. De har, som jag redan antytt.

haft möjligheter atl i ulredningen anföra avvikande mening och att väcka motion i anslutning till proposilionen.

Jag säger inte della för alt direkl poliiiskl polemisera utan därför att jag för min del beklagar atl ell principbeslut inte kan faitas i enighet i denna fråga. Vi skall väl ha delade meningar i många sakfrågor, men det harsåviit jag förstått under mina 20 år i riksdagen hört till våra traditioner att försöka vara ense i frågor som rör domstolsväsendet. Vårt arbete i departementet i frågan har också varit inriktat på samförstånd, något som vi också, vilket jag har betonat, har nått i utredningen.

Jag förmenar alltså att något bärande skäl för avslag inte har anförts. Alt organisatoriska detaljfrågor återstår alt lösa är i och försig ingenting märkligt. Tvärtom fattar riksdagen ofta principbeslut innan detaljarbetet sätts i gång. Själva principfrågan kan inte påverkas av de närmare organisatoriska övervägandena.

Med min grundsyn är det alltså uteslutet atl vidare överväganden i detaljfrågor skulle kunna leda till all man avstår från att bryta ut länsdomstolarna.

Vi får här en klar markering av regeringens intresse för frågorna om de enskildas rättsskydd inom förvaltningen. Jag är övertygad om att socialdemokraterna hyser samma principiella uppfattning, men logiken hade enligt min mening då närmast bjudit att man slutit upp kring det enhälliga utredningsförslaget. Så sker inte nu, och det är bara all konstatera som ett faktum, som jag inte i övrigt skall politiskt kommentera.

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Fristående länsdomstolar

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig först konstatera atl vi tycks vara överens på två mycket väsentliga punkter. Den första är atl det inte finns anledning till någon misstroendeförklaring mot de institutioner som hittills handlagt dessa ärenden och att de har en självständig slällning redan nu. Den andra är alt vi alla vill värna om rättssäkerheten. Men sedan går våra meningar delvis isär.

Av de gjorda inläggen, särskilt av kommunministern, har jag föll del intrycket att reformen på delta område skall ses som etl led i förverkligandet av länsdemokratin. För min del harjag emellertid uppfattat länsdemokratins innebörd så att man för över uppgifter till landstingen. I det här fallet förstärker man ju inte landstingen ulan upprättar självständiga domstolar. Men när man gör delta plockar man bort arbetsuppgifter från länsstyrelserna.

Då är min fråga: Vilka uppgifter skall länsstyrelsen ha på sikt? Skall den avlövas undan för undan genom alt man plockar bort den ena uppgiften efter den andra så all man, efter att ha hållit på med detta en lid, kan konstatera atl länsstyrelserna kan avskaffas? I stället för all principiellt behandla vilka uppgifter länsstyrelsen skall ha är man inne på den linjen alt den skall berövas olika uppgifter. Det sker bl. a. på det näringspolitiska områdel.

Den som uppmärksamt lyssnade på debatten i förmiddags fick del intrycket alt man då ville ta bort uppgifter från länsstyrelserna. Det finns

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Fristående länsdomstolar

också andra sådana förslag, och nu kommer elt sådant. På det sättet får man inte riktigt vela vilka inieniionersom finns på della område. Om del är en led i strävandena att minska länsstyrelsernas uppgifter, i en successiv avveckling av länsstyrelserna, säg då del!

Vi behöver från början få klarhel på den punkten.

Jag har hela tiden ställt mig frågan: Varför skall della beslut faitas i vår? Jag har respekt för att man vill markera självsländighel och integritet, och jag kan förstå att man vill skapa nya karriärvägar osv. Men varförskall beslutet fattas just i vår?

Kommunministern JOHANNES ANTONSSON:

Herr lalman! Om jag förslår Hilding Johansson rätt, så hade han av mitt anförande dragit slutsatsen att delta skulle vara ett led i förverkligandet av länsdemokratin. Inte alls, Hilding Johansson! I så fall måste jag ha uttryckt mig dunkelt. Del är tvärtom så all jag belraklar detta som arlskilt från länsdemokralifrågan. Det handlar härom en principfråga: Skall länsdomsiolarna byggas upp på samma sätt och ha samma status som vårt reguljära domstolsväsende? Del är således icke fråga om att avlöva länsstyrelserna i det här sammanhanget.

Har man den principiella inställningen alt länsdomstol bör inordnas i det reguljära domstolsväsendet, så kan inte jag heller, Hilding Johansson, finna någol samband - vilket Hilding Johansson åberopade i sin första inlägg -mellan OPAL-utredningen och länsdemokratiutredningen.

Som jag bedömer det är frågan artskild från de länsstyrelseuppgiflersom vi häri nuläget och som vi kommeratt ha i framliden. Del finns ingen principiell koppling mellan dessa båda frågor. Därför finner jag det egendomligt,att man kopplar dessa till länsdemokralitankarna.

Jag vill gärna säga att jag inte tror atl Hilding Johansson göranspråk på atl uttrycka sig med säkerhet, när han i sitt första anförande antar att antalet mål inte skulle räcka till. Vi har nu tre domstolar i varie län. Vi får alltså en. Hilding Johansson drog slutsatsen att vi får ökade kostnader. Självklart för vi del -om jag minns rätt beräknas de i utredningen till preliminärt 8 miljoner. Men vi får ökade utgifter oavsett den principiella slällning vi ger länsdomstolarna, om vi vill ha bättre effektivitet och avbetning av målbalanserna som i dag är av den omfattningen all de varken för den enskilde eller ur allmän synpunkt kan vara annal än negativa. Kostnadsaspekten skall man inte överdriva i sammanhanget.

Herr lalman! Jag skulle gärna ha tagit upp en principdebatt med Hilding Johansson om länsdemokratiianken, men dels hör en sådan debatt inte lill ämnet, dels är timmen sen. Jag hoppas alt vi längre fram för tillfälle an föra en meningsfull dialog kring den problemaliken.

182

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tar sikte på vad Johannes Antonsson sade i slutet av sitt anförande. Jag skall gärna gå in i en dialog om länsdemokratin. Men kan man skilja bort frågan om  länsdomsiolarna  från frågan om  länsstyrelsernas

ställning? Såvitt jag förstår gardet inte alls. Även om man lar bort alla andra befogenheter från länsstyrelsen, så kan man låta den här vara kvar. Den tanken är man tydligen inte inne på. Vad skall länsstyrelserna göra? Del måsle vi ändå klara ut på sikt.

Sambandet med OPAL-utredningen ärju alldeles uppenbart. Man kan väl knappast sysselsätta sig med länsstyrelsernas organisation ulan alt gå in på den här frågan. Märk väl atl när jag åberopade uttalandet från länsstyrelsen i Västerbotten var del inte av en slump utan därför all landshövdingen i Västerbotten är ordförande i OPAL-utredningen. Han harsom landshövding inte kunnat lillslyrka länsdomslolsulredningens förslag. Han har sell sambanden här och har närmare velat utreda frågan, och jag har under ärendets behandling blivit övertygad om atl man måste se på de samband som här finns för att klara upp saken.

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Fristående läns-domstolar

WILHELM GUSTAFSSON (fp):

Herr talman! I den motion, 1977/78:1887, somjag själv och en del övriga riksdagsledamöter från Älvsborgs län väckte i anslutning till propositionen om fristående länsdomstolar görs inga invändningar mot all dessa domstolar skiljs från länsstyrelsen. Vi tror tvärtom att det är en riklig åtgärd. Men i och med att denna skilsmässa äger rum, kan det finnas anledning att närmare överväga var de nya länsrätterna skall förläggas. Det finns del anledning atl fundera över i Älvsborgs län, men även i en hel del andra län.

Vi är på det klara med atl det finns myckel som lalar för alt de förläggs i residensstäderna Det kan finnas behov av nära kontakter mellan länsstyrelse och en fristående länsdomstol. Den personal som skall följa med från länsstyrelsen lill länsdomstolen har i betydande utsträckning fast förankring i residensstaden, och många residensstäder har också elt för befolkningen i länet centralt läge. Det är alltså troligt alt i de fiesta fall övervägande skäl lalar för att länsdomslolen blir kvar i residensstaden, även om den skiljs från länsstyrelsen. Men vi tycker inte alt man skall anse att det är så självklart som de som skrivit proposilionen tycks tro.

Länsdomstolarna blir dock en ny utväxt inom den offentliga sektorn, och deras lokalisering bör pröv;is med hänsyn till alla de skäl som kan vara relevanta. Vi har med vår moiion velat fästa riksdagens uppmärksamhet på att hänsynstagande till regional politiska skäl också måste läggas in, när man prövar de nya domstolarnas lokalisering.

Några länsstyrelser har under remissbehandlingen uppmärksammat denna syn. Den har inte helt kommit bon i propositionen men nästan.

Utskottet har vid behandlingen av vår motion varii någol mera förslående och erkänt betydelsen av atl man prövar även de regionalpoliliska skälen vid val av lokaliseringsorl för de nya domstolarna. Men utskottet menar att det föreliggande förslaget ger regeringen sådan möjlighet och uttrycker sig på följande sätt: "Det kan därför förutsättas att regeringen vid sin prövning av frågan undersöker om regionalpoliliska eller sysselsättningspoliliska skäl i särskilda fall kan motivera alt länsrätten förläggs till annan ort än residensstaden." Del är bra atl detta sägs, men del vore onekligen ännu bättre om

183

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Fristående länsdomstolar

riksdagen sade ifrån att de regionapoliliska bedömningarna alltid skall finnas med och väga tungt när lokaliseringsbesluten fattas. Om rik.sdagen gjorde ett sådanl uttalande skulle nämligen regeringen behöva göra någon form av utredning för varje län där samtliga synpunkter, även de regionalpoliliska, kunde vägas in.

Lika väl som vi alltför ofta möts av synpunkten alt alla myndigheter med riksomfattande kontakter hör hemma i Stockholmstrakten, eller åtminstone i dess omedelbara närhet, lika ofta förlägger man av slentrian huvuddelen av all regional service till residensstäderna. Många gånger kan della vara både rationellt och riktigt, men ibland skulle sådan service kunna förmedlas lika bra eller kanske t. o. m. bättre från en annan kommun. Om en sådan alternativ förläggning dessutom ger bättre spridning ål eflerlraklade syssel-sätiningsiillfallen, så borde del inte vara svårt att välja ett dylikt alternativ, åtminstone inte för politiker som vill sträva efter större jämlikhet i fråga om fördelning av sysselsättningstillfällena.

Med hänsyn till utskottels positiva skrivning, såsom jag uppfattar den, skall jag inte ställa någol yrkande, utan förlitar mig på atl regeringen verkligen gör seriösa undersökningar av alternativa lokaliseringsorter innan de definitiva besluten fattas.

I detta anförande instämde Maj Pehrsson (c).

184

HANS GUSTAFSSON (s):

Herr lalman! Jag kan i långa stycken instämma i kommunminisler Antonssons principiella deklarationer här. Jag tror alt vi alla delar uppfattningen att den enskildes rättsliga slällning skall stärkas så långt det är möjligt. Det är egentligen bara herr Antonssons slutsats somjag inte kan dela när han här redovisar sin allmänna syn på dessa frågor.

På etl par punkter ty ek er jag all åsikter som framförts av Hilding Johansson förtjänar all ytterligare understrykas. Jag tror också all det finns anledning att säga att varken majoriteten eller reservantema i den här frågan skall ta alltför starkt på vad remissinstanserna framfört. Jag tror att Johannes Anlonsson likaväl somjag känner lill hur denna fråga har handlagts i olika sammanhang och att remissresultatet delvis är en följd därav.

Det som gav mig särskild anledning all gå in i debatten var att Johannes Antonsson sade att det finns goda skäl för att göra domstolarna självständiga även inom detta område men därefter tillade: om inte avgörande praktiska skäl talar däremot. Jiig tyckte alt detta var ett mycket viktigt påpekande.

Kommunminisiern vel f n. inte om del finns några övervägande prakliska skäl som talar emot att bryta ut domstolarna. Han vet inte detta därför all den utredning som sysslar med konsekvenserna av omorganisationen inom länsstyrelserna, inte är färdig med sitt arbete. OPAL-utredningen är ingen utredning som sysslar med detaljfrågor, och avsikten är inte heller att ulredningen i fortsättningen skall la upp organisatoriska detaljfrågor till bedömning. Det gäller betydelsefulla och viktiga frågor om länsstyrelsens funktioner i framliden, där jag tyvärr nödgas konstatera atl den borgerliga

regeringen är på väg alt med åtskilliga förslag bryta sönder ett logiskt uppbyggt förvaltningssystem - något som vi känner stark oro tor. Kommunministern vet att OPAL-utredningen arbelar med åtminstone fyra fem olika allernativ för att kunna slälla till rälla konsekven.serna av vad ett genomförande av en utbrytning av domstolarna skulle kunna leda lill. Vi vet att det blir ett dåligt underlag för juristerna inom den verksamhet som länsstyrelserna nu har med dess uppdelning på olika avdelningar och att del tarvar särskilda ålgärder för atl samla den juridiska sakkunskapen inom länsstyrelserna.

Enligt min mening är de frågor som OPAL-uiredningen utreder av sådan betydelse, att jag anser det självklart att kommunministern när utredningen är färdig kommer att förelägga riksdagen dem och atl de inte kan avgörits av regeringen, därför au de innebär så genomgripande förändringar i den länsstyrelseorganisation som byggdes upp 1971 med betydelsefulla konsekvenser. Det är mot den bakgrunden och mot bakgrunden av del förslag länsdemokratiutredningen kommer med som vi har velat skjula på avgörandet av frågan. Reservanternas slällning i denna fråga skall inte tolkas så att vi på del här stadiet motsätter oss alt länsdomstolarna bryts ut. Vi vet inte delta ännu. Vi måsle studera konsekvenserna. Men det har inte funnits någon möjlighet atl så att säga bordlägga frågan när den nu kommit upp i riksdagen.

Vi har inte tagit slutlig slällning i frågan. Vi vill först se vilka konsekvenser del blir för länsstyrelsernas fortsatta verksamhet. Och vad vi vill är egentligen att regeringen gör en paus elt lag så all vi får se vad OPAL-utredningen kan komma fram lill. Resultatet av den förmodar jag inte ligger alltför långt framåt i liden.

Jag tyckeratt det kommunminisiern själv sade bärkraftigt underströk, att om avgörande prakliska skäl skulle tala emot del, så bör man inte bryta ut domstolarna. Vi vill se-och del lycker jag vi kunde få göra tillsammans med kommunminisiern - om del finns några sådana avgörande skäl. Av vad vi hittills sett av det arbete som är på gång förefaller det inte omöjligt atl de praktiska konsekvenserna av alt bryta ut länsdomstolarna är av den arien atl man har anledning atl verkligen länka sig för.

Det är så reservanternas hållning i fråg;ui skall ses - inte som ett formellt avslag på förslaget att bryta ut domstolarna, utan som en önskan alt lillsammans med departementet få tid atl överblicka vilka konsekvenser det här kommer an få för länsstyrelsernas fortsatta verksamhet.

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Fristående länsdomstolar

Kommunminisiern JOHANNES ANTONSSON:

Herr talman! Jag kan helt dela Hans Gustafssons slutsats när det gäller sambandet mellan OPAL-utredningen och län.sdemokratiutredningen. Självfallet kan man inte bedöma dessa två utredningar skilda från varandra. De löper ganska parallellt. Däremot finns det enligt min värdering en helt annan, principiell skiljelinje mellan länsdomstolarna i deras egenskap av domstolar och länsförvaltningen i övrigt.

Jag skulle inte ha tagit till orda om inte Hans Gustafsson sagl atl man ifrån

185

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Fristående länsdomstolar

den borgerliga regeringens sida är på väg all bryta sönder ett logiskt uppbyggt förvaltningssystem. Jag kan gärna koppla det lill Hilding Johan.ssons fråga: Vad blir kvar av länsstyrelserna - skall man avlöva dem?

Nej, del är ingalunda så. Jag har i offentliga sammanhang - där vi gemensamt varit på sammankomster, Hans Guslafsson, Hilding Johansson och jag-sagt all man inie skall avlöva länsslyrelsema. Del är ingen som i dag hävdar att skatteavdelningen, som är mycket stor inom länsstyrelsen, skall rubbas eller ändras. För den administrativa enheten är del likadant, liksom för planenheten och den juridiska enheten. Vi har också vissa tjänstemän, länsantikvarier, länsveterinärer m. fi. Vi har den viktiga frågan om fastighetsbildningen, lantmäteriet, och vi har naturvårdsenheten och försvarsen-helen. Vi skulle kunna hitta många sådana uppgifter som det är naturiigt att låta ligga kvar i den länsförvaltning vi har.

Jag skall inte dra upp en debatt om länsdemokrati på annat sätt än genom några konstateranden. Om man ser på de tre nivåerna i vårt samhälle är del enkelt atl konstatera all riksdagens och regeringens arbete spänner över hela samhällsfället. I stort sell har vi samma förhållande på den primärkommunala nivån. Kommunernas arbetsuppgifter spänner på deras nivå över hela samhällsfället. Men när vi kommer lill den regionala nivån har de folkvalda självstyrelseorganen, landstingen, utvecklats till att bli i slort sett sjukvårdskommuner.

Det ärdärförjag frågar mig om vi som långsiktigt perspektiv ändå inte skall ha en successiv förskjutning av den politiska tyngdpunkten i vissa regionala beslut lill just de folkvalda självstyrelseorganen, landstingen. Hur skall vi kunna motivera en artskillnad, en principskillnad, här på våra tre nivåer i samhället?

Det är inte fråga om alt rusa i väg. Denna ståndpunkt i fråga om länsdomstolarna har de nuvarande regeringspartierna haft i åratal och voterat för i kammaren.

Jagskall inte ta uppen debatt om länsdemokratin i annan mening, men jag konstaterar således alt de enheter som jag här räknal upp och en del andra, som jag inte på stående fot kommer ihåg, såvitt jag kan bedöma naturligen kommer att finnas kvar. Det är naturiigt därför att del finns ett visst samordningsbehov på den regionala nivån för varje regering, oavsett partifärg. Därför kan del inte bli fråga om atl avlöva länsstyrelserna. Men länsdemokrati är inte heller bara att flytta över uppgifter från länsstyrelse till landsting, ulan det är enligt min mening lika mycket atl decentralisera ner möjliga funktioner atl hantera på den regionala nivån från den centrala statsmakten, från de centrala ämbetsverken, och att stärka kommunernas möjligheter när det gäller de lokala uppgifterna inom länet.

186

LARS SCHÖTT (m):

Herr talman! Jag skall endast yttra mig beträffande länsrättens placering.

Vad som föranlett mig att ta till orda är alt talaren från Älvsborgs län här nyss menade att i en hel del andra län utöver Älvsborgs län kunde man tänka

sig en annan placering än i residensstaden. Jag vill då erinra om alt såväl utredningen, länsdomstolkommittén, som kommunminisiern uttalat att utgångspunkten bör vara atl länsrätten skall föriäggas till denna.

Jag vill också framhålla att utskottet for sin del talar om att man endast i "särskilda fall" kan tänka sig en annan placering än i residensstaden. Oerhört mycket talar för atl förläggningen, utom i något undantagsfall, bör vara lill residensstaden, och jag lycker det är angeläget att delta blir framfört i debatten.

Jag ber atl fä yrka bifall lill utskottets hemslällan.

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Fristående länsdomstolar

HANS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Jag är ledsen om jag tvingar upp kommunminisiern genom all säga all jag befarar all den nuvarande regeringen håller på alt bryta sönder etl logiskt uppbyggt förvaltningssystem. Den diskussionen får vi naturligtvis ta vid etl annat tillfälle. Det är så här i kammaren alt vi ibland på kvällarna brukar ägna oss ål en debatt om den regionala samhällsförvaltningens organisation. Där har vi inte bara sagl utan också försökt bevisa att det är på del här sättet.

I denna sena timme vill inte heller jag dra upp en länsdemokraiidiskussion. Vi får säkert flera tiillallen till det utöver dem som vi redan har haft här i kammaren för kort tid sedan. Men elt par punkter vill jag beröra eftersom kommunminisiern tog upp dem.

Kommunminisiern säger att han vill decentralisera ner på den regionala och lokala nivån. Det lycker jag är en bra ambition som vi kan vara överens om atl försöka förverkliga. Men det blir i det närmaste omöjligt om den borgerliga regeringen skall la bort de organ som man skall delegera till. Om man skall avlöva länsstyrelserna och göra dem till någon sorts regionala kammarrätter, så tar man ju bort de organ som man skulle kunna lägga ner beslutanderätten lill i de viktiga frågor som ämbetsverken i dag har hand om.

Vidare lalar kommunminisiern om att vi har riksdagen på del övergripande planet för hela riket, men att vipåden regionala nivån har två organ. Det ärju inte svårare än all kommunerna fattar beslut i kommunala frågor på del lokala planet, landstingen fattar beslut i kommunala frågor på del regionala planet och länsstyrelserna fattar beslut på det regionala planet i slalliga frågor. De lokala kommunerna samordnar ju inte uppgifter för andra kommuner. Men om landstingen skall samordna uppgifter både för andra kommuner och förden statliga sektorsverksamheten, så blir ju della resultatet. Vi skall inte ge oss in i den diskussionen. Vi får säkert många många tillfällen att klara upp denna problematik. Jag har bara velat säga delta med anledning av de små kommentarer som kommunministern gjorde på den här punkten. Vi skall inte nu ta tiden i anspråk för den diskussionen.

Vad som egenlligen gjorde all jag begärde ordel var att kommunministern sade atl vi har samma uppfattning att OPAL-utredningen har anknytning till länsdemokratiutredningen men att vi inte har uppfattningen an OPAL-utredningen har anknytning lill länsdomstolarnas utbrytning. Det ärju där

187

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Fristående länsdomstolar

som OPAL-utredningen haren av sina allra viktigaste uppgifter. Vi vet ju, både Johannes Antonsson och jag, atl det är just den uppgiften som OPAL-utredningen nu jobbar med. Den jobbar med frågan hur man skall ordna förhållandena för den juridiska expertisen på länsstyrelserna sedan man brutit ut länsdomstolarna med därav följande konsekvenser för den juridiska expertisen. Därför är väl sambandet alldeles självklart. Jag tror inte atl någon av oss i dag kan dra slutsatsen alt det inte går att lösa den frågan. Jag vill inte dra den slutsatsen. Men vi vill se vilken lösning man kan komma fram till i OPAL-utredningen. Det är möjligt att den ulredningen kan hitta en lösning som är väl förenlig med en utbrytning av domstolarna, men så länge vi inte fått oss det förevisat lycker vi atl vi borde vänta med beslut i frågan.

188

Kommunministern JOHANNES ANTONSSON:

Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort och säga att OPAL-uiredningens huvuduppgift är atl ta ställning till planeringsenhelernas fortsatta uppgifter. Det har enligt min värdering ingenting principiellt att göra med frågan om länsdomstolarnas inordnande under del reguljära domstolsväsendet. I princip menar jag an delta är två artskilda uppgifter.

Fort förande har jag dock samma mening som Hans Gustafsson, att OPAL-utredningen och länsdemokratiutredningen icke kan särbehandlas utan måste ses i etl sammanhang.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr lalman! Jag vill gärna försöka få ut något positivt ur den härdebalten med kommunminisiern. Han räknade upp en rad uppgifter som enligt hans mening skall ligga hos länsstyrelserna. Det noterar jag med tillfredsställelse, och det skall jag komma ihåg när vi arbetar med frågan i länsdemokratiutredningen, om kommunministerns partivänner där vill flytta dessa uppgifter.

Men det är väl ändå på det sättet att OPAL-utredningen måste diskutera hur länsslyrelsema skall organiseras även i den siiuationen atl man flyttar ut länsdomstolarna? Hur länsstyrelserna då skall organiseras vet vi ingenting om, och en av mina huvudinvändningar är att riksdagen nu skall falla beslut utan alt vela hur länsslyrel.serna skall vara organiserade sedan riksdagen fattal etl beslut om att br)'ta ul liinsdomsiolarna. Del är otvivelaktigt en mycket stor svaghet.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen av Hilding Johansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hilding Johansson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller konsliiutionsutskottets hemslällan i

belänkandet nr 47 röslar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Hilding Johansson

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Hilding Johansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159

Nej - 148

Avslår -     4

Nr 144

Onsdagen den 17 maj 1978

Fristående länsdomstolar

§ 5 Föredrogs Finansutskottets betänkande

1977/78:27 angående verkställd granskning av riksbankens förvaltning år 1977 samt förslag om disposition av riksbankens vinst jämte motioner

Punkten 1

Lades till handlingarna.

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 6 Föredrogs

Finansutskollels betänkanden

1977/78:28 med anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag 1977/78:15 till ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank

1977/78:36 med anledning av i proposilionen 1977/78:100 och iförslag 1977/ 78:19 framlagda förslag om anslag för budgetåret 1978/79 lill riksgäldskon-loret

1977/78:38 med anledning av propositionen 1977/78:125 med förslag om tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såvitt avser avskrivning av oreglerade kapiialmedelsförluster jämte motion

1977/78:39 med anledning av i propositionen 1977/78:100 gjord framställning angående stat för siatens allmänna fastigheisfond för budgetåret 1978/79

1977/78:41 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

1977/78:42 med anledning av i proposilionen 1977/78:100 framlagt förslag till stal för riksgäldsfonden för budgetåret 1978/79

Justilieulskottels betänkanden

1977/78:38 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden 1977/78:39 med anledning av proposilionen 1977/78:156 med förslag till passlag jämte motion

189

Nr 144               Lagutskottets betänkanden

Onsdaeen den     1977/78:29 med anledning av motion om förutsättningarna för likvidation av

17 maj 1978          aktiebolag

_____________    1977/78:31 med anledning av motion om bilägares betalningsansvar vid s. k.

tomtmarksparkering

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 7 På förslag av talmannen beslöts alt kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

§ 8 Talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle socialutskottels betänkande nr 32 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden och trafikutskottets betänkande nr 18 sättas sist.

§ 9 Kammaren åtskildes kl. 23.49.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemen