Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:143

Onsdagen den 17 maj

Kl. 10.00

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

§ 1 Justerades protokollet för den 8 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1977/78:1980 och 1981 till försvarsutskottet

§ 3 Föredrogs men bordlades åter Konstitutionsutskottets betänkande 1977/78:44 Utbildningsutskottets beiänkanden 1977/78:26-28 Näringsutskottets betänkanden 1977/78:57, 62 och 63

§ 4 Regional utveckling

Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkande 1977/78:23 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller Regional utveckling jämte motioner.

Regeringen hade i propositionen 1977/78:100 bilaga 17 (industridepartementet) efter föredragning av industriministern Nils Åsling föreslagit att riksdagen skulle

1. medge att under budgetåren 1973/74-1978/79 regionalpolitiskt stöd fick beviljas - utöver outnyttjat utrymme av de ramar för beslut om regionalpolit.skt stöd som fastställts för treårsperioden 1970/71-1972/73 -med sammanlagt högst 4 800 000 000 kr. med den huvudsakliga fördelning som angetts i propositionen,

2. godkänna vad som förordats i fråga om försöksverksamheten med könskvotering vid vissa former av regionalpolitiskt stöd och regionalpolitiskt stöd vid marknadsföringsåtgärder,

3. till Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 273 300 000 kr.,

4. till Särskilda stödåtgärder i glesbygder för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 21 000 000 kr.,

5. till Bidrag till kommunala industrilokaler för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 30000 000 kr..

Nr 143 6. medge att för budgetåret 1978/79 statlig garanti för lån i lokaliserings-

Onsdagen den y'' ''" rörelsekapital m. m. beviljades med sammanlagt högst 30 000 000

17 maj 1978 "

_____________ 7. till Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån för budgetåret 1978/79

Resional utveckling anvisa ett investeringsanslag av 600 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats de under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta motionerna

1977/78:276 av Nils Hjorth m. H. (s),

1977/78:386 av Åke Gustavsson m. H. (s),

1977/78:392 av Bo Lundgren (m) och Wiggo Komstedt (m),
: 1977/78:486 av Hagar Normark (s) och Åke Gillström (s),

1977/78:487 av Lars Schött (m) och Ingrid Andersson (m),

1977/78:607 av Georg Andersson m. fi. (s),

1977/78:608 av Frida Berglund m. fi. (s),

1977/78:613 av Eric Jönsson m. H. (s),

1977/78:615 av Arne Nygren m. fi. (s),

1977/78:616 av Yngve Nyquist m. fl. (s),

1977/78:617 av Martin Segerstedt m. fi. (s), vari yrkats

att riksdagen hos regeringen skulle anhålla att ett statligt industricentrum inrättades snarast i Ange,

1977/78:809 av Arne Blomkvist m. fi. (s),

1977/78:810 av Wivi-Anne Cederqvist (s) och Olle Westberg i Hofors (s),

1977/78:811 av Bernt Ekinge m. fl. (fp),

1977/78:815 av Lars-Ove Hagberg (vpk), vari yrkats att riksdagen beslutade

1. att hos regeringen begära en utvecklingsplan för Kopparbergs län enligt
vad i motionen anförts,

2. att hos regeringen begära utvecklingsplaner för övriga län i Bergsla
gen,

1977/78:816 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari yrkats att riksdagen hos regeringen hemställde att skyndsamma åtgärder vidtogs i syfte att till Eskilstunaregionen lokalisera lämpligt industriföretag med inriktning på förädling och bearbetning av stålprodukter,

1977/78:817 av Carl-Henrik Hermansson (vpk) och Eivor Marklund (vpk), vari yrkats att riksdagen skulle uttala sig för skapandet av ett regionalt utvecklingsinstitut för Norrland och hos regeringen begära skyndsamt förslag härom,

1977/78:818 av Eric Holmqvist m. fl. (s),

1977/78:819 av Per Olof Håkansson (s),

1977/78:820 av Karl-Erik Häll m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen hos regeringen skulle anhålla att en speciell arbetsgrupp med uppgift att skapa varaktig sysselsättning i Jokkmokk snarast tillsattes,

1977/78:823 av Gustav Lorentzon (vpk), vari yrkats att riksdagen uttalade
4 sig för att ett statligt industricentrum förlades till Ange,

1977/78:824 av Hagar Normark m. n. (s), 1977/78:828 av Eric Rejdnell (fp),

1977/78:893 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen skulle

20. godkänna de villkor som angetts i motionen beträffande handläggning m. m. i vad gällde industrihus som uppförts med statligt stöd,

21. godkänna vad i motionen anförts angående ramar för planeringen av verksamheten i länen,

22. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om systemet för länsplanering,

23. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om principer och mål för ortsplanen,

24. godkänna vad i motionen anförts om lokalisering av industrier som förädlade jord- och skogsbrukets produkter,

1977/78:1315 av Nils Erik Wååg m. fi. (s),

1977/78:1324 av Bengt Fagerlund m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen beslutade begära att regeringen lät skyndsamt utreda i motionen upptagen fråga om att trygga sysselsättningen i mindre orter som dominerades av företag inom skogs-, trä- och pappersindustrin,

1977/78:1325 av Kjell-Olof Feldt m. n. (s),

1977/78:1326 av Karin Flodström m. (1. (s),

1977/78:1340 av Rune Jonsson i Husum (s),

1977/78:1345 av Bertil Måbrink (vpk), vari yrkats att riksdagen hemställde hos regeringen om utarbetande av en statlig industri- och sysselsättningsplan för Blekinge län med beaktande av de förslag som angavs i motionen,

1977/78:1346 av Bertil Måbrink (vpk), vari yrkats att riksdagen hos regeringen skulle anhålla att en statlig industri- och sysselsättningsplan utarbetades för Gävleborgs län i enlighet med vad som angavs i motionen,

1977/78:1347 av Birger Nilsson m. H. (s),

1977/78:1350 av Arne Nygren m. fl. (s),

1977/78:1352 av Hans Petersson i Röstånga m. fl. (fp),

1977/78:1357 av Olle Westberg i Hofors m. fi. (s),

1977/78:1407 av Georg Danell (m) och Lars Schött (m),

1977/78:1652 av Sven Aspling m. fl. (s),

1977/78:1656 av Kurt Hugosson m. fi. (s),

1977/78:1657 av Margot Håkansson m. fl. (fp, s, c, m),

1977/78:1658 av Sven Lindberg m. fi. (s),

1977/78:1667 av Ivan Svanström (c) och Gösta Andersson (c),

1977/78:1668 av Oswald Söderqvist m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen hos regeringen hemställde om att en plan för industri och sysselsättning utarbetades för Norduppland,

1977/78:1713 av Stig Josefson (c) och Alfred Håkansson (c) .samt

1977/78:1716 av Hans Lindblad (fp) såvitt nu var i fråga (yrkandena 1 och 2).

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Utskottet hemställde

1. beträffande ny länsplaneringsomgång att motionen 1977/78:1658 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

2. beträffande mer aktiv roll för landstingen i länsplaneringsarbetet att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:893, yrkandet 22,

3. beträffande omprövning av ortsplanen att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:893, yrkandet 23,

4. beträffande direktiv om ortsplan grundad på kommunala prioriteringar att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1713,

5. beträffande befolkningsramarna att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:893, yrkandet 21,

6. beträffande lokalisering m. m. av förädlingsindustri med anknytning till jord- och skogsbruk att motionerna 1977/78:893, yrkandet 24, och 1977/ 78:1324 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

7. beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet med Hofors och Ockelbo att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1357,

8. beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet med Älvkarleby, Tierp och Östhammar att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:276,

9. beträffande Blekinge län som temporärt stödområde att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1657,

10. beträffande utvidgning av det inre stödområdet med delar av
Örnsköldsviks kommun att riksdagen skulle avslå motionen 1977/
78:1340,

11. beträffande jämställande av Vimmerby och Hultsfred med kommuner
i den s. k. grå zonen att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:487,

12. beträffande jämställande av Trelleborg med kommuner i den s. k. grå zonen att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:819, yrkandet I,

13. beträffande uppföljning och kontroll av beviljat lokaliseringsstöd att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:486,

14. beträffande samråd med kronofogdemyndighet i ärenden om lokaliseringsstöd att motionen 1977/78:824 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

15. beträffande beslutsram för regionalpolitiskt stöd att riksdagen medgav att under budgetåren 1973/74-1978/79 regionalpolitiskt stöd fick beviljas -utöver outnyttjat utrymme av de ramar för beslut om regionalpolitiskt stöd som hade fastställts för treårsperioden 1970/711972/73 - med sammanlagt högst 4 800 000 000 kr. med den huvudsakliga fördelning som hade angetts i budgetpropositionen,

16. att riksdagen godkände vad som hade förordats i budgetpropositionen i fråga om försöksverksamheten med könskvotering vid vissa former av regionalpolitiskt stöd och regionalpolitiskt stöd vid marknadsföringsåtgärder,

17. att riksdagen till Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet för budgetåret 1978/79, anvisade ett förslagsanslag av 273 300 000 kr.,

18. att riksdagen medgav att för budgetåret 1978/79 statlig garanti för lån i

lokaliseringssyfte till rörelsekapital m. m. beviljades med sammanlagt högst 30 000 000 kr.,

19. att riksdagen till Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån för budget-åretI978/79 anvisade ett investeringsanslag av 600 000 000 kr.,

20. beträffande stöd till uthyrningsstugor i glesbygder att motionerna 1977/78:608, yrkandena 1-2, och 1977/78:616 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

21. att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag samt med avslag på motionen 1977/78:608, yrkandet 3, till Särskilda stödåtgärder i glesbygder för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 21000 000 kr.,

22. att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag samt med avslag på motionen 1977/78:608, yrkandet 4, till Bidrag till kommunala industrilokaler för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.,

23. beträffande ändrade villkor för bidrag till kommunala industrilokaler att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:893, yrkandet 20,

24. beträffande stöd till kommunala industrilokaler på Öland samt i Högsby, Hultsfred, och Vimmerby kommuner att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1667,

25. beträffande det regionalpolitiska stödet till Norrland m. m. att motionen 1977/78:615 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

26. beträffande prioriteringen av regionalpolitiskt stöd till inre stödområdet att motionen 1977/78:607 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

27. beträffande inrättande av ett regionalt utvecklingsinstitut för Norrland att motionen 1977/78:817 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

28. beträffande arbetsgrupp för Jokkmokks kommun att motionen 1977/ 78:820 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

29. beträffande regionalpolitiska insatser i Västerbottens län att motionen 1977/78:1350 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

30. beträffande regionalpolitiska insatser i Jämtlands län att motionen 1977/78:1347 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

31. beträffande statligt industricentrum i Ange kommun att motionerna 1977/78:617 och 1977/78:823 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

32. beträffande regionalpolitiska insatser m. m. i Gävleborgs län att motionen 1977/78:1716, yrkandena I och 2, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

33. beträffande statlig industri- och sysselsättningsplan för Gävleborgs län att motionen 1977/78:1346 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

34. beträffande differentieringen av näringslivet på bruksorterna i Gästrikland att motionen 1977/78:810 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

35. beträffande regionalpolitiska insatser i Kopparbergs län att motionen 1977/78:1325 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

36. beträffande utvecklingsplaner för Kopparbergs län och Bergslagen i övrigt att motionen 1977/78:815 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

37. beträffande regionalpolitiska insatser i Värmlands län att motionen

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143 1977/78:1652 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

Onsdaeen den - beträffande regionalpolitiska insatser i Örebros län att motionen 1977/

17 mal 1978 78:1326 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

_____________ 39. beträffande plan för industri och sysselsättning i Norduppland att

Resional utveckling Tiotionen 1977/78:1668 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

40. beträffande lokalisering av företag till Eskilstunaregionen att motionen 1977/78:816 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

41. beträffande regionalpolitiska insatser i Skaraborgs län att motionen 1977/78:809 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

42. beträffande åtgärdsprogram för Göteborgsområdet att motionen 1977/ 78:1656 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

43. beträffande omlokalisering av jordbrukets föreningsrörelse till Jönköping att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:386,

44. beträffande tillsättande av en Gotlandsdelegation, m. m. att motionerna 1977/78:811 och 1977/78:1407 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

45. beträffande lokalisering av viss statlig verksamhet till Kalmar län alt motionen 1977/78:828 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

46. beträffande industri- och sysselsättningsplan för Blekinge län att motionen 1977/78:1345 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

47. beträffande sysselsättningssituationen i Skåne att motionen 1977/ 78:818 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

48. beträffande tillsättande av en Skånedelegation m. m. att motionen 1977/78:1352 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

49. beträffande regionalpolitiska insatser i Malmöregionen att motionen 1977/78:613 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

50. beträffande administrativ indelning av statlig verksamhet i Trelleborgsregionen att motionen 1977/78:819, yrkandet 2, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

51. beträffande ökat stöd till näringslivet i Kristianstads län att motionen 1977/78:1315 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

52. beträffande befolkningsramen för Kristianstads län att motionen 1977/ 78:392 inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

Följande sex reservationer hade avgivits av Bengt Fagerlund, Birger Nilsson,Gördis Hörnlund, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson, Frida Berglund och Lars Ulander (samtliga s):

1. beträffande regionalpolitikens förutsättningar och inriktning, vari reservanterna ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

2. beträffande mer aktiv roll för landstingen i länsplaneringsarbetet, vari reservanterna ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:893, yrkandet 22, som sin
8 mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

3. beträffande omprövning av ortsplanen, vari reservanterna ansett att
utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:893, yrkandet 23, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

4. beträffande befolkningsramarna, vari reservanterna ansett att utskottet
under 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:893, yrkandet 21, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

5. beträffande lokalisering m. m. av förädlingsindustri med anknytning till
jord- och skogsbruk, vari reservanterna ansett att utskottet under 6 bort
hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1977/78:893, yrkandet 24, och 1977/78:1324 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

6. beträffande ändrade villkor för bidrag till kommunala industrilokaler,
vari reservanterna ansett att utskottet under 23 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:893, yrkandet 20, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av Bengt Fagerlund, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Ingrid Ludvigsson, Bernt Nilsson, Frida Berglund och Lars Ulander (samtliga s) beträffande åtgärder i vissa orter och områden.

BIRGER NILSSON (s):

Herr talman! Jag vill börja med att säga att vi i dag, till skillnad mot de regionalpolitiska debatter vi förde i början och i mitten av 1970-talet, måste föra denna debatt mot bakgrunden av en ganska dyster och grå samhällsbild:

1. Den genomgång som vi reservanter har gjort av sysselsättningsläget i olika län och som grundar sig på länsarbetsnämndernas rapporter.

2. Den långa raden av motioner vi i dag har att behandla.

3. De besök vi gör på arbetsplatserna, där vi träffar människorna i jobben, talar egentligen samma grå vardagsspråk om hur sysselsättningen hotas i olika delar av landet och hur oron för jobben och bekymren för framtiden sprider sig bland allt fler människor i detta land.

Vi socialdemokrater är givetvis starkt kritiska mot en sådan politik och har upprepade gånger presenterat konkreta förslag för att lösa de växande problem vi i dag känner in på bara skinnet.

Vi vill från socialdemokratiskt håll slå fast att den första förutsättningen för en framgångsrik och aktiv regionalpolitik är en stark ekonomi, som skapar möjlighet att förverkliga uppställda mål och en tillväxt av nya arbetstilirällen som kan fördelas över landet. Bakom de här två faktorerna måste, menar vi.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

ligga en långsiktig planering och även en politisk vilja att styra resurserna dit de bäst behövs.

Men, herr talman, regionalpolitiken handlar också om solidaritet emellan olika regioner, om viljan att ställa upp för människor i olika delar av landet. Det var på dessa kriterier som socialdemokratin byggde upp och utvecklade regionalpolitiken från mitten av 1960-talet fram till mitten av 1970-talet. Den politik vi då förde bestod av många olika komponenter: ett vitt förgrenat lokaliseringsstöd till nyetableringar, utbyggnader och nyanställningar, en styrning av investeringsfonderna till industrifattiga områden, en utflyttning av statlig verksamhet och stöd för bättre service och sysselsättning i glesbygd. Det var alltså ett samspel av olika insatser, vad vi brukar kalla en samordnad regionalpolitik, som i första hand riktade sig mot stödområdena. Det var den politiken som vi menade borde följas upp och utvecklas i framtiden.

Men vad har vi fått i stället? Vi har efter regeringsskiftet fatt en annan och kraftlösare regionalpolitik. Den negativa utvecklingen på arbetsmarknaden -vi har föriorat mellan 30 000 och 40 000 industrijobb under 1977, och man räknar med att vi skall förlora ungefär lika många under 1978 - beror helt naturiigt delvis på den vikande konjunkturen; från socialdemokratiskt håll erkänner vi detta öppet. Men utvecklingen är också i hög grad orsakad av regeringens egna beslut. Regeringen kan inte komma undan ansvaret för sin egen politik. Denna politik har tvingat fram en rad ryckiga och oplanerade insatser som har medfört att satsningen på stödområdena har tunnats ut. Politiken har också medfört att de regionalpolitiska åtgärderna mist sin styrka och effektivitet. 1 Norrbotten, för att ta det länet som exempel, konkurrerar 17 arbetslösa om varje ledig plats. I Västernorrland konkurrerar 10 och i Västerbotten 8 arbetslösa om varje arbetstillfälle. Byggarbetslösheten stiger ute i landet och orsakar oro bland människorna.

Det är den här utvecklingen som vi reservanter varnat för. I exempelvis skogslänen kan vi avläsa hur infiyttningsöverskotten minskar kraftigt och hur arbetslösheten stiger. Vi befarar att vi, om denna politik lar fortsätta, snart far uppleva en ny utflyttningsvåg från de här regionerna. Läget i övriga län är nästan lika bekymmersamt.

Vi vill betona att den regionalpolitik som vi drev fram till mitten av 1970-talet egentligen bara utgjorde grunden för en fortsatt utveckling. Vi är helt medvetna om att det finns många svåra regionalpolitiska problem som är olösta och som med kraft måste angripas. De problemen löser man enligt vår mening inte genom upprepade devalveringar, sänkta arbetsgivaravgifter, tidsbegränsade sysselsättningsstöd eller arbetsgrupper i van och vartannat

Vad som enligt socialdemokratins uppfattning behövs är först och främst en sanering av ekonomin liksom väl planerade och riktade insatser som på sikt skapar nya jobb och ny tillförsikt hos människorna i det här landet. Vi socialdemokrater har i motioner i olika sammanhang lagt fram konkreta förslagom en strukturfond, en ökning av investeringarna både på den privata och på den statliga sektorn, en ökning av bostadsbyggandet, en satsning på den offentliga sektorn där huvuddelen av framtidens jobb kommer att skapas

och en säkrad energiförsörjning färden svenska industrin. Detta är bara några kortfattat relaterade exempel på åtgärder för att få snurr på utvecklingen inom det svenska näringslivet.

Då det gäller uppläggningen av den nya länsplaneringsomgången är det bra att man har tagit intryck av den kritik som i första hand kommit från länsstyrelserna i Norrland men även från riksdagsmotioner. Man har sagt ungefär så här: När vi startar den nya länsplaneringsomgången, så låt oss lägga tyngdpunkten på den åtgärdsinriktade delen och i mindre utsträckning syssla med kartläggningar.

Såvitt jag förstår av de direktiv som nu går ut till länsstyrelserna har man tagit intryck av den kritiken och är beredd att ge åtgärdsdelen en ökad tyngd och ett större utrymme. Man nöjer sig å andra sidan med en något enklare kartläggningsdel.

Men det här handlar ju också om resurser för länsstyrelserna. Jag resonerade i går med respresentanter för länsstyrelsen i Jämtland. Man sade klart ifrån, att när man nu skall börja syssla med den stora länsplaneringsomgången måste man eftersätta en del andra åtgärder, som syftar till att på kort sikt skapa arbeten inom länet. Det behövs alltså mera personal för att klara av de ökade uppgifterna för länsstyrelserna.

I reservationen 2 avvisar vi tanken på att fiytta över länsplaneringsarbetet på landstingen. På socialdemokratiskt håll menar vi att det är konsekvent att det övergripande ansvaret för samhällsplaneringen ligger hos regeringen och regeringens organ ute i länen, nämligen länsstyrelserna. Det är ändå statsmakterna som har det omedelbara ansvaret för alt människor i olika delar av landet far en viss minimistandard. När vi sätter in länsplaneringen med just det målet, måste det vara konsekvent att båda dessa instrument, planeringsinstrumentet och åtgärdsinstrumentet, handhas av samma instanser, nämligen länsstyrelserna.

Men det är alldeles klart, och det vill vi betona, att landstingen spelar en mycket stor roll i länsplaneringsarbetet. Liksom de fackliga organisationerna, kommunerna och näringslivsorganisationerna skall landstingen vara med i det förberedande arbetet och remissvägen säga sin mening. Jag tror att det är mycket viktigt att man den vägen bättre förankrar länsplaneringsomgångarna hos de enskilda människorna. Vi politiker har givetvis ett mycket stort ansvar på denna punkt, eftersom det också är vår uppgift att gå ut till de lokala organisationerna och undan för undan under planeringsarbetets gång informera om vad det gäller.

I fråga om befolknings ramarna är,jag höll på att säga tack och lov,den tiden förbi när vi slet med centerpartiets befolkningsmål, som sannerligen inte var av denna världen. Sedan centerpartiet kom i regeringsställning har det nyktrat till på den här punkten, och vi har kunnat skapa enighet om de befolkningsramar som satts upp för olika län.

Jag roade mig en dag med att ta fram centerpartiets lilla gröna häfte och jämföra centerpartiets befolkningstal för år 1980 med den befolkningsmängd som vi hade i länen vid årsskiftet 1977-1978. Det visade sig, för alt la några exempel, att under de två är som är kvar fram till 1980 skulle Stockholms län

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

enligt centerpartiets befolkningsmålsättning öka med 38 000 invånare. Malmöhus län skulle öka med 18 000 personer och Göteborgs och Bohus län med 45 000 personer - detta sagt mot bakgrunden av centerpartiels uttalande att man skulle dämpa tillväxten i storstäderna.

Låt mig ta ett par exempel till. Gotlands län skulle enligt centerpartiets befolkningsmålsättning bara få öka med 200 personer och Norrbottens län skulle minska med 7 000 personer fram till 1980. Så skulle det alltså ha sett ut, om riksdagen på sin tid antagit centerpartiets befolkningsmålsältningar. Jag har velat påminna om delta och frågar nu Torslen Stridsman: Hur försvarar man detta hemma i Norrbotten?

1 reservationen 4 pekar vi på del uttalande som den borgerliga majoriteten drev igenom hösten 1976 och som i korta drag innebar, all planeringen för storstadslänen primärt skulle inriktas på den undre delen av befolkningsramarna, för skogslänen på de övre delarna och för övriga län på mellandelenav resp. befolkningsram. Uttalandel får enligt vår tolkning mycket underliga konsekvenser i praktiken. Det skulle innebära, om man menar allvar med det, all fram till 1985 skulle Gotland utvisa 791 personer, Kristianstads län 387 personer, Skaraborgs län 971 personer och Malmöhus län 2 117 personer.

Jag frågar: Vad är det för rim och reson i sådana befolkningsmålsältningar? Jag hoppas att jag kan la ett svar på detta från någon företrädare för den borgerliga utskottsmajoritelen.

Herr talman! Jag har ändå den förhoppningen att vi nästa vår kan föra en regionalpolitisk debatt med ett bättre underlag och kanske med en större optimism än vad vi tvingas göra denna vår. Då skall ju sysselsättningsutredningen vara färdig med sina förslag, och en proposition skall läggas fram 1979 grundad på dessa förslag. Jag hoppas att vi då kan återge regionalpolitiken något av det goda rykte och den slagkraft som den utan tvivel hade fram till mitten av 1970-talet.

Men det är klart att ett år är långt och att en borgerlig regering kan hinna rasera mycket på detta område under den tiden. Det är oron för detta som gör att vi från socialdemokratiskt håll har velat varna för den framtida utvecklingen. Men vi höjer inte bara ett varnandets finger utan presenterar också konkreta åtgärder, som skulle göra del möjligt att fa en starkare tillväxt inom svensk ekonomi, att fa liirt på sysselsättningen och alt skapa resurser att fördela mellan olika områden i vårt land, främst till de regioner som är undersysselsalta och som har andra svårigheter med sysselsättningen. Och det finns sanneriigen många regioner i landet som brottas med de problemen.

Herr talman! Övriga talare från mitt parti kommer att ta upp övriga reservationer som vi har fogat vid utskottsbetänkandel.

Jag slutar mitt anförande med all yrka bifall till samtliga reservationer vid arbetsmarknadsutskottets betänkande.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Det finns en dålig vana hos många politiker. Det är närde i ett sammanhang uppger sig företräda vissa krav och synsätt, och sedan i annat sammanhang befordrar och röstar för helt motstridiga krav och synsätt. Vill man se åskådningsexempel på detta kan man med fördel betrakta just regionalpolitiken. Ingenstans har frasen en sådan makt över tanken, parollen en sådan förmåga att läcka över sanningen.

Här föreligger i dag ett stort antal motioner med bra och riktiga krav för olika bygder. Men de kraven går helt på tvärs med vad samma partiers företrädare sedan arbetat för på det nationella planet. Man kan nämligen inte den ena dagen stå och kräva stöd och ökad sysselsätt,■'ing i en bergslagsbygd, när man bara för några veckor sedan salt och röstade för att 8 000 jobb skulle bort inom specialstålsindustrin. Del hänger bara inte ihop.

Det enda som hänger ihop här i dag är faktiskt vpk:s motioner, för de utgör logiska delar av den politik som partiet företräder även på det nationella planet.

Hur förhåller det sig med allt detta? Man måste till en början fråga: Vad är egentligen svensk regionpolitik? Hur växte den fram, vad går den ut på?

Det finns en grundläggande missuppfattning om regionpolitik här i landet. Många tror att den går ut på att minska skillnaderna mellan olika regioner, att hjälpa de svaga regionerna till en bättre utveckling. Del är så svensk regionpolitik har presenterats ända sedan den inleddes med riksdagsbeslutet 1964. Men allt detta är ju en grundläggande missuppfattning.

Det ekonomiska systemet i Sverige styrs i sina grundvalar av vissa utvecklingslagar. Produktion och ägande koncentreras, teknologin kräver större enheter och livligare samverkan mellan enheterna, kampen mellan producenter och finansgrupper slår ut de mindre starka företagen och de små förelagen och ökar också den minimimängd kapital som måste till för nyetablering inom en viss bransch. Kapitalet förskjuter också i denna utveckling hela tiden sin tyngdpunkt. Del är ständigt på väg bort från vissa branscher för att gå till andra. Del överger ständigt vissa typer av orter och bygder för all koncentrera sig till andra, eller för att fiytta sig utanför landet. Glesbygd och småorter slås ut. Även stora stadsregioner som Malmö drabbas av alt kapitalel koncentreras t. ex. till Själland eller Hamburg.

Denna utveckling skärptes mycket kraftigt under 1950-lalet. Frågan uppstod då: Hur skulle den dåvarande regeringen och arbetarrörelsen förhålla sig till detta? Istället för att forma en självständig politik, i stället för att gripa in med strukturella reformer och en medveten uppbyggnad och styrning, ställde socialdemokratins dåvarande ledning upp på koncentrationen och folkomfiytlningen. Man spred bland människorna den uppfattningen att det skulle leda till högsta välstånd och att koncentrationsprocessen var en oundviklig utveckling. Det var mot den bakgrunden som 1964 års regionpolitik tillkom. Dess grundval var nämligen alt ulfiyttningen från skogslänen och från de mindre orterna i Sydsverige skulle understödjas och accepteras. Visserligen doldes detta syfte bakom stödåtgärder som avsåg att tillföra de Svagt industrialiserade regionerna ny industri. Men det stödet gavs bara om

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

företagen själva ville lokalisera sig dit. Och stödet var inte avsett att bryta den allmänna utvecklingen utan snarare att göra koncentralionsprocessen smidigare, att understödja dess första steg inom de minskande regionerna själva.

Understödd av denna politik genomgick svensk kapitalism en betydande förvandling under 1960-talet. Skogslänen tappade över 100 000 människor i nyttningsföriuster,ulglesningoch nedläggningar gick snabbt,och tillväxten i landet koncentrerades i huvudsak till några få större stadsregioner.

Så fortgick det så länge den svenska kapitalismen i sin helhet växte och utvidgades. Men sedan kom krisen. Tillväxten upphörde. Det blev dåliga tider inte bara i avfolkningsbygderna och skogslänen. Det blev arbetslöshet och stagnation också i Stockholm, Göteborg och Västskåne. Och många landsortslän som dittills gått hyggligt framåt, t. ex. Blekinge län, Gävleborgs län och Västmanlands län, har sedan dess slagits av drastiska vändningar nedåt i utvecklingen.

En följd av att krisen blev allmän -att den kom att beröra hela landet - var att folkomfiytlningen dämpades eller upphörde. Arbetslösa dalmasar och norrbottningar kunde helt enkelt inte längre fiytta till Stockholm eller Skåne, för det var ju arbetslöshet också där. De fick stanna kvar i sina bygder, och därmed blev ju situationen i de bygderna ännu värre än tidigare.

Det är därför enligt min mening helt felaktigt när utskottet i en enhällig skrivning försöker tolka den minskade folkomfiytlningen under senare år som ett tecken på bättre regional balans. Del är, tråkigt nog, precis tvärtom. Den minskade folkomfiytlningen är snarare ett nytt tecken på att det blivit sämre i stället för bättre.

Varför det? Hur förhåller det sig med detta? Jo, så länge vissa regioner fortfarande har underskott på arbetskraft, då speglar folkomfiyttningen och den totala befolkningsutvecklingen just den expansiva situationen i vissa regioner och nedgången i andra. Människorna Hyllar till de expansiva regionerna från avfolkningsregionerna, från de tillbakagående regionerna. Utvecklingen av befolkningen och utvecklingen i sysselsättningen stämmer statistiskt sett överens. Men när del sedan blir stigande arbetslöshet överallt, när det inte finns några expansiva regioner längre - då upphör omfiyttningen av naturliga skäl. Följden är att den totala befolkningen ökar även i de sämst ställda regionerna. Men den ökar alltså inte på grund av att sysselsättningen där har blivit bättre, utan den ökar enbart därför alt det ingenstans finns att flytta. Det finns inga nya jobb någon annanstans - alltså måste man stanna kvar i sin bygd även om arbetslösheten fortfarande stiger där. Befolkningen hart. ex. i Norrbotten, som väl är del värst ställda länet i landet, mellan 1973 och 1978 ökat med 7 000 personer. Men det speglar inte alls att det har blivit bättre i Norrbotten - tvärtom. Antalet jobb har minskat. Det har blivit ännu sämre än förut. Och den ökade befolkningen har alltså drabbats av än värre arbetslöshet. Befolkningsökningen är därför inte ett uttryck för en förbättring av Norrbottens situation ulan ullryck för en försämring.

Och inte nog med delta. Befolkningsutvecklingen speglar heller inte någon bättre regional balans, såsom uiskoitet i sin skrivning försöker göra gällande.

Befolkningsutvecklingen kan i det här nya lägel, när del så all säga är kris överallt, inte längre användas som mätare på länens situation, för den registrerar inte längre förändringarna i sysselsättningen. Om man statistiskt ser på befolkningsutvecklingen kan del verka som om det har blivit bättre regional balans, därför att befolkningen i skogslänen inte längre minskar såsom den giorde under 1960-talet. Men om man ser på sysselsättningen, så finner man all den i alla fall undergått en ännu sämre utveckling i skogslänen än i övriga Sverige. Antalet människor i arbete i skogslänen var 30 000 färre 1977 än 1965. I övriga delen av landet däremot varde 150 000fier. Nu vill jag säga all de här talen rent allmänt sett ger en alldeles för gynnsam bild över hela fältet. Dels finns det fel i själva statistiken, dels har ökningarna i antalet människor i arbete huvudsakligen berott på all deltidsarbetet har ökat -antalet hellidsarbetande däremot har minskal överallt. Men man kan säga att statistiken på ett korrekt sätt speglar del relativa förhållandel mellan landets olika delar; skogslänen har fått det sämre, inte bara totalt sett ulan också i förhållande till hela det övriga landet, Irols att övriga landet också har fått ökad arbetslöshet och en sämre utveckling.

Samma intryck fr man om man försöker mäta det relativa förhållandet mellan skilda landsdelar när del gäller arbetssökande och lediga platser. Vintern 1978 hade t. ex. Norrbotten jämfört med fem år tidigare inlebara fått sin situation försämrad, utan den hade även försämrats i förhållande till situationen i Stockholmsområdet, trots alt arbetslösheten där i sin tur hade ökat väldigt kraftigt.

Den regionala obalansen har alltså snarare ökat än minskat. Del är väldigt allvarligt, och del är en slutsats som utskottet borde ha dragit. Landet har alltså numera inte ens den tillgång som det ändå innebär att de tre storstadsregionerna expanderar. De har också fatt sina kriser och sin arbetslöshet.

Det är denna situation som arbetarrörelsen måste möta. Den är en utmaning. Man kan inte möta den -det hävdar vårt parti ständigt -genom att ställa upp på en fortsatt strukturomvandling av kapitalistiskt snitt. Man kan inte ställa upp på att antalet jobb skall dras ner med 4 000 i handelsstålsin-dustrin, med 8 000 i specialstålsindustrin, med fiera lusen i varvsregionerna, med ytterligare tusenden i lextilbygderna. Man kan inte längre ställa upp på att kapital fritt skall fa fiöda ut ur landet, att skogsindustrin skall få öka kalhuggningen och sluka ännu större mängder energi -och samtidigt slå ut ännu Her jobb. Man kan inte ställa upp på att en rad bruksorter skall slås ut, att metallurgin i Domnarvei skall bort osv.

Om man vill vara trovärdig -jag talar nu från arbetarrörelsens ståndpunkt -så kan man heller inte lämna in en mängd motioner som kräver i och för sig värdefulla förbättringar för en rad landsdelar, när man under samma vårsession genom beslut aktivt har medverkat till just den slrukturutveckling som är en av orsakerna till att dessa bygder går tillbaka. Gör man det, så hamnar man i just del dilemma som socialdemokraterna befinner sig i här i dag. De haren mängd motioner från sill eget partifolk i olika regioner, men kan inte i utskottet reservera sig för dessa krav. De tvingas att tillsammans

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

med regeringens folk avslå dessa krav från bygdefolket och från sina egna riksdagsmän. Det faktiskt en rätt beklämmande uppvisning.

Så skall inte en arbetarrörelse handla som vill kamp mot arbetslösheten, mot de regionala orättvisorna och mot den borgerliga regeringen.

Arbetarrörelsen måste nu i stället,enligt vpk:s mening, gå in för viktiga och genomgripande strukturreformer: reformer som kan föra in starka styrande element i ekonomin, element som kan motverka den växande obalansen och arbetslösheten; reformer som kan bryta in i den bild som i dag domineras av storfinansen; strukturreformer som startar en ny och bättre utveckling i varvsnedläggningarnas Malmö och Göteborg, i massarbetslöshetens Norrbollen och i alla andra bygder. Detta kan endast staten göra, eventuellt med stöd av kollektivt förvaltade samhällsfonder, vilka inte är bundna av samarbete med privatkapitalet och kopplade till den privala industrin utan kan användas för en självständig strukturpolitik i de arbetande människornas intresse, därför att det är de arbetande människornas representanter som oinskränkt beslutar hur fonderna skall användas.

Vad som krävs är ett omfattande statligt industriprogram. Dessa nya industrier måste vara avancerade förädlings- och sammansältningsindu-slrier. De måste kunna bryta del ensidiga beroende av den lunga råvaruba-serade processindustrin som i så många år har varit Norrlands, Dalarnas och Värmlands förbannelse. De måste kunna ersätta den gamla industri som nu vacklar i Sjuhäradsbygden. De måste kunna ge nytt liv åt det stagnerande Sydöstsverige, som så länge har varit på utvecklingens skuggsida. Delta aren lypav industrierdärsysselsällningen kan växa och som harframtiden försig. Dessa avancerade förädlings- och sammansättningsinduslrier har också den fördelen att de kan ge många arbeten i förhållande till vad de kräverav råvaror och energi. Man kan alltså spara energi med hjälp av den typen av industripolitik, samtidigt som man ökar sysselsättningen. Sådana industrier har också den fördelen alt de inte nödvändigtvis behöver koncentreras till myckel stora enheter såsom i regel är fallet med processindustrin. De kan också i många av de orter som nu är hotade i den strukturella krisen utgöra insatser för alternativ sysselsättning.

Det krävs också ett program för att rusta upp det kollektiva trafiknätet till högsta kapacitet och för att bygga bort de många svåra sociala och miljömässiga bristerna i samhället. Med en kraftigt förbättrad och moderniserad kollektivtrafik förbättrar man levnadsmiljön i de tillbakagående regionerna. Genom all angripa de sociala brislområdena skapar man nya arbetstillfällen överallt, samtidigt som man kan åstadkomma utjämning mellan regionerna. Just de sociala investeringarna har ju ungefär samma frekvens oavsett en regions ekonomiska karaktär i övrigt. De har därför en sådan utjämnande effekt.

Det krävs också särskilda insatser för Norrland och skogslänen. Vpk har därför i en av sina många specialmolioner föreslagit inrättande av ett Norrlandsinstitui. Delta institut, som skall slå under starkt fackligt inflytande, skall analysera den speciella Norrlandsproblematiken och la fram konkreta projekt som kan fogas in i en politik som vänder den nuvarande

nedgången i dess motsats.

Alltför länge har arbetarrörelsen här i Sverige låtit sig utnyttjas till att ställa upp i den kapitalistiska utvecklingen med dess folkomfiyttning, med dess slrukturkriser, med dess nedläggningar av hela samhällen och med dess utplundring av bygd efter bygd. Nu får det vara slut. Nu måste vi förmå oss att formulera en helt ny politik, en självständig politik för arbetarrörelsen. Situationen kräver del. De arbetande människorna, som nu ser sina levnadsvillkor kraftigt försämrade, kräver detta. Städernas, bygdernas, småorternas invånare, hela landels intresse kräver det. Människorna far inte längre vara ulvecklingens offer. De måsle börja ta steg för att äntligen försöka bli dess herrar.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till samtliga vpk-motioner i detta ärende.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

EVA WINTHER (fp):

Herr talman! Regionalpolitik är ett uttryck för alt regering och riksdag insett sitt ansvar för att människor i olika delar av vårt land skall ha tillgång till arbete, service och en god miljö. Under 1950-och 1960-talenvardelpåetthelt annat sätt än nu självklart att del var människorna som skulle fiytta dit där jobben fanns även om man från ansvarigt håll startade försök med att skapa industriell sysselsättning i de regioner som drabbats av strukturomvandlingen inom skogs- och jordbruket. Det var rationaliseringen inom skogsbruket som inom skogslänen ryckte undan grunden för många av de småjordbruk som tidigare hade klarat sig lack vare kombinationen jord och skog. Den dåvarande jordbrukspolitiken bidrog också till en nedläggning av många jordbruk, och människorna fiytiade i väg till orter där industrin växte upp, dvs. ofta till storstadsområdena och till kusterna.

Insikten om vilken utarmning som skulle drabba hela regioner om ingenting gjordes ligger bakom de regionalpoliliska beslut som riksdagen tagit under senare år. Senast i december 1976 slog vi fast att människorna i olika regioner skulle erbjudas likvärdiga sysselsättningsmöjligheter och tillgång till service och god miljö. Det gäller också att garantera trygghet i anställningen, förverkliga jämställdheten mellan män och kvinnor, se till att människor får möjlighet att medverka i arbetslivet efter sin förmåga. De regionalpoliliska medlen har utvecklats och förstärkts. Del vi tidigare kallade lokaliseringspolitik har förändrats till en politik för regional utveckling.

Det pågår fortfarande en omfattande bruitoflyttning mellan kommuner och län, och så måsle del vara, men nettoeffekten av omfiyttningen mellan länen har de senaste åren varit förhållandevis ringa. Vi har fatt en bättre balans mellan länen, oavsett vad Jörn Svensson anser om det. I den proposition som vi nu behandlar och som arbetsmarknadsutskottet yttrar sig över i sitt betänkande nr 23 redovisas en del diagram som anger den regionala utvecklingen på några områden. Del gäller nettofiyttning, sysselsättningsutveckling, inkomst per inkomsttagare länsvis, andel förvärvsarbeiande uppdelat på män och kvinnor i de olika länen och slutligen genomsnittligt antal arbetslösa. - Nettofiytlningen mellan länen hade praktiskt laget

2 Riksdagens protokoll 1977/78:143-144

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

upphört 1977. Sysselsättningsutvecklingen förbättrades i skogslänen mellan 1971 och 1976, inkomstskillnaderna i de olika länen har minskal, förvärvs-arbetsgraden för kvinnor har förbättrats något och arbetslösheten genomsnittligt för riket ligger med internationellt mått mätt på en låg nivå 1976 och 1977 utom för Norrbotten, som i förhållande till övriga län ligger högt. Mot rikels knappt 1,8 % hade Norrbotten 1977 närmare 4 % arbetslöshet.

Vid utskottsbehandlingen av propositionen och de många regionalpoliliska motioner som har väckts fick vi med hjälp av ett utmärkt material från utskottets föredragande göra en snabbresa genom Sverige från län till län, där vi fick se siffror på befolkningsutvecklingen inte bara för varje län som helhet utan också för de olika kommunerna i resp. län, siffror på arbetslöshet, kvarstående lediga platser, antal personer i beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning och skyddad verksamhet. Även om den regionala utvecklingen visaren del positiva drag gav den snabbresan klara besked om att det fortfarande finns många problem kvar att lösa.

Det som var utmärkande för alla län var framför allt den inomregionala obalansen. Några orter växer, andra minskar, och problemen förstärks också av de strukturella förändringar som bl. a. teko-, varvs-, stål-, gruv- och träindustrierna just nu kämpar med. De förstärks också av de låga födelsetalen i vårt land och den åldersfördelning med stor procent äldre som utmärker många av våra kommuner, delvis till följd av tidigare ulfiyttning. Den inomregionala obalansen måste hävas, arbetslösheten tvingas tillbaka i skogslänen, förvärvsarbetsgraden för kvinnorna öka, likaså möjligheterna för de handikappade alt fa arbete.

När det gäller den här bedömningen är utskottsmajoriteten och socialdemokraterna överens. Vi känner oro inför utvecklingen och anser att del krävs ytterligare åtgärder för all vi skall nå vår gemensamma regionalpoliliska målsättning. De regionalpoliliska medlen måste förstärkas. Sysselsättnings-utredningen har också uppdraget alt se över de regionalpolitiska medlen och kommer all lägga fram förslag i september.

Regionalpolitiken har också sin begränsning. Vårt samhälles nuvarande sätt att fungera med placering av arbetsplatser, bostäder och skolor och tillgången till kollektiva kommunikationer begränsar handlingsmöjligheterna. Del finns också ett nära samband mellan näringspolitik, regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik. Möjligheten att föra en aktiv regionalpolitik är beroende av den ekonomiska utvecklingen och ett effektivt näringsliv. Redan i december 1976 framhöll utskottsmajorileten all grunden för en framgångsrik sysselsättningspolitik är en god ekonomi. En avgörande faktor för en ökning av sysselsättningen är att svenska förelag far arbeta under sådana villkor att deras internationella konkurrenskraft kan upprätthållas och förstärkas. Vi uttalade att industri- och näringspolitiken måste få en inriktning som främjar investeringar och lar vara på utvecklingskraften i företagen. Det gäller all skapa gynnsamma förutsättningar för all sätta i gång nya förelag och ta till vara utvecklingsbara idéer.

I december 1976, när vi behandlade proposition 1975/76:211 om samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik, reserverade sig socialdemo-

kralerna mot vårt resonemang om en väl fungerande ekonomi.

Nu har man den ekonomiska utvecklingen som huvudnummer i reservation 1 och anser i sitt särskilda yttrande alt det inte är särskilt meningsfullt all bifalla de motioner som väckts, eftersom den ekonomiska politiken omöjliggör en effektiv regionalpolitik.

Om del vill jag säga följande:

Det tar en viss lid innan åtgärder och beslut av olika slag slår igenom. Näringslivels möjligheler alt fungera under 1977 och 1978 har i stor utsträckning förutom av den internationella konjunkturen varit beroende av tidigare beslut, när det gäller kostnader av olika slag, lönsamheisulveckling o. d. Koslnadsläget och förlorade marknadsandelar, exempelvis förelagens benägenhel all importera varor i stället för alt använda sig av svenska underleverantörer, vilket givetvis försvagat den inhemska efterfrågan, har delvis berott på beslut och åtgärder vidtagna före regeringsskiftet 1976.

Jag kan instämma i en del av den beskrivning som ges i den socialdemokratiska reservationen, men socialdemokraterna skall inte frånsäga sig sitt eget ansvar.

De åtgärder som regeringen vidtagit - devalveringarna, lämnandet av valulaormen,sänkningen och nu borttagandet av löneskatten, marginalskat-leförändringarna, infiationsskyddet för skatteskalan som kommer, dämpningen av kostnadsutvecklingen, stimulansen till sparande och slutligen del ansvar som arbetsmarknadens parter visat vid löneuppgörelsen - har bidragit till alt del nu finns en växande optimism hos förelagen, och vi kan hoppas på en högre aktivitet inom industrin. Handelsbalansen har också förbättrats. Vi fick ett exportöverskott på 2 miljarder under tiden november 1977-mars 1978.

Men det är klart all när det finns en överkapacitet inom varvsindustrin och stålindustrin i väriden och det dyker upp konkurrenter som säljer till lägre priser än vi kan göra och när vi inte kan sälja vår malm, så måste del till strukturella förändringar, som bidrar till att vi får en svår omställningsperiod.

Regering och riksdag har fallat beslut om åtgärder och stöd för de branscher som varit mest krisdrabbade för att skydda jobben för de människor som arbetar där. Det vet också Birger Nilsson - vi har haft ett bra material till vårt förfogande vid utskottsbehandlingen.

Och vad kommer socialdemokraterna med i stället? Jo, en strukturfond som skulle finansieras genom höjning av arbetsgivaravgiften. Och så åberopar man den minskning av budgetunderskottet som man förordat och som budgeiminisler Mundebo i en tidigare debatt här i riksdagen reducerat från 5 miljarder till 1 miljard. Strukturfonden har blivit något slags trollformel för socialdemokraterna - den skall lösa alla problem.

I propositionen redovisar industriministern utvecklingen inom olika regioner, gör en genomgång av vissa tidigare regionalpolitiska ställningstaganden och ger en redovisning av del arbete som pågår och de åtgärder som vidtagits inom olika samhällssektorer, som skall medverka till alt de regionalpoliliska målen uppnås.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Jag vill ta upp två områden som är viktiga för en effektiv regionalpolitik:

Det gäller först och främst den ökade betydelse som länsplaneringen får i det regionalpolitiska arbetet genom en mer åtgärdsinriktad planering och strävan att på ett bättre sätt förankra besluten på regional nivå, genom att ge landslingen en mer aktiv roll. Länsdemokratikommitlén lägger snart fram förslag på det området.

Besluten måste fallas närmare de människor som berörs av dem. På regional nivå vet man mer om "var skon klämmer" än på central nivå, men det betyder naturligtvis inte, som socialdemokraterna hävdar i reservationen 2, alt statsmakternas möjligheter all la det övergripande ansvaret för den regionala utvecklingen äventyras. För utskottsmajorileten ärdet självklart alt staten fortsättningsvis skall ha det övergripande ansvaret för regionalpolitikens utformning och dra uppde ramar inom vilka politiken skall genomföras. Här finns inga delade meningar mellan majoritet och reservanter.

"Ett av länsplaneringens huvudsyften är all lägga grunden lill en gemensam syn hos alla parter som fattar beslut av betydelse för den regionala utvecklingen på hur olika insatser skall fördelas mellan skilda delar av ett län." Del här är ett citat ur propositionen, och nu kommer jag in på del andra området som är viktigt för en effektiv regionalpolitik, nämligen samordningen mellan regionalpoliliska åtgärder och åtgärder inom den statliga verksamheten. När det gäller regionalpolitiken har det alltför länge och i alltför hög grad varit så att den'na handen, dvs. sektorn, inte vetat vad den andra gör. Med lokaliseringsstödels hjälp kan företag starta på en ort -efter en tid lar SJ bort förutsättningarna för verksamheten genom nedläggning av stationen eller banan. Människors bosättning underlättas på en ort genom olika planbeslut - service av olika slag försvinner genom beslut av andra sektorer.

För att få en förstärkning av de regionalpolitiska insatserna har regeringen börjat bygga upp en samverkan med statliga myndigheter som går ut på att myndigheterna varie år före utgången av september skall lämna länsstyrelsen en redovisning av planeringen inom myndighetens verksamhetsområde, såvida del gäller planering .som påverkar utvecklingen i länet.

Utvecklingen inom en mängd olika näringar och verksamheter har regionalpolitisk betydelse. Det gäller basnäringarna jord. skog, fiske, gruvindustri såväl som övrig industri, möjligheterna att fa utbildning, barnomsorg, hälso- och sjukvård, service av olika slag, post och kommunikationer.

Ett regionalpolitiskt råd med företrädare för statliga myndigheter. Kommunförbundet och Landstingsförbundet, fackliga organisationer och näringslivsorganisalionerhar inrättats förall diskutera åtgärdersom syftar lill att skapa bättre samordning mellan de statliga myndigheterna i regionalpolitiska frågor.

Skall vi komma lill rätta med den inomregionala obalansen måste glesbygdsfrågorna ägnas större uppmärksamhet. En glesbygdsdelegalion har också tillsatts för alt samordna och intensifiera regeringens glesbygdsinsatser.

Ett särskilt anslag på 30 milj. kr. tas upp för all ge kommunerna möjlighet att bygga kommunala industrilokaler. Utskottsmajorileten ställer sig bakom det förslaget. Vi menar all det är en fördel om lokalerna inte behöver vara uthyrda innan man får sälta i gång bygget. Erfarenheten har visat att det är större chans att fa i gång nylokalisering om lokalerna är färdiga och infiyliningsklara eller åtminstone på gång.

Hela utskottet ställer sig också bakom departementschefens förslag att föriänga innevarande ramperiod för det regionalpolitiska stödet att gälla även under budgetåret 1978/79 och att öka beslutsramen med 800 milj. kr., vilket ger en ram på 4 800 000 000 kronor under perioden 1973/74-1978/79 - detta med hänsyn till att sysselsätlningsulredningen, som fått i uppdrag att se över formerna för det regionalpolitiska stödet, kommer med sina förslag i höst och att en proposition om regionalpolitiken väntas bli framlagd våren 1979.

När det gäller frågor om ortsplaner och befolkningsramar har socialdemokraterna två reservationer. De kommer senare att bemötas utförligare av en av våra utskotlsledamöier. Låt mig bara säga all enligt beslut av riksdagen i december 1976, så skall det ske en utvärdering av ortplanesyslemel. Resultatet av den redovisningen får vi ta del av senare. När det gäller befolkningsramarna är del fortfarande ramar som gäller, inte befolkningstal.

I samband med den allmänna motionstiden har väckts över 40 motioner som tar upp förslag lill åtgärder för alt förbättra sysselsättningen i olika delar av vårt land. I utskottet har vi stor förståelse för och delar i många fall motionärernas oro för utvecklingen på en del orter, men del är framför allt två orsaker lill all vi lämnat förslagen utan åtgärder.

Den första är att en hel del förslag rör åtgärder som har samband med den regionalpolitiska stödverksamheten. Vi har inte ansett del rimligt att nu, när vi väntar nya förslag ganska snart, gå in och föreslå ändringar i stödområdesgränser o. d. Vi har också kunnat redovisa de åtgärder som man från regeringens och länsmyndigheternas sida har vidtagit eller arbetar för att fa fram.

På kort sikt har ju regeringen alllid möjlighet att utse en krisort lill stödområde. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan också sällas in. De långsiktiga åtgärderna tar tid innan de ger effekt och består i många fall av att söka alternativ produktion, stimulera till nyföretagande där utvecklingsfonderna kan bli lill hjälp. En satsning behövs på forskning och utvecklingoch en större aktivitet för all fånga upp idéer. Del gäller också att ta vara på samarbetet mellan näringsliv, tekniska högskolor och gymnasier.

För det andra anser vi också från utskottels sida alt det är viktigt all länsmyndigheterna tillsammans med olika experter och fackfolk samt i kontakt med departement och myndigheter lar vara motorn i arbetet för fier jobb inom de ramar som har fasiställts. Vi är alltså inte sä misstänksamma mot delegationer som inrättas, och vi anser att det i huvudsak är på länsnivå som arbetet skall ske.

Vi har av skäl som jag tidigare har redovisat inte bifallit någon av de motioner som har väckts. Socialdemokraterna har inte heller bifallit någon

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

motion, men i ett särskilt yttrande anger man motivet för det. Jag tycker verkligen, Birger Nilsson, att det är svagt att la till sådan demagogi.

Socialdemokraterna säger: "Del framstår emellertid i rådande läge inte som meningsfullt all yrka bifall till några av motionerna eftersom regeringens uppläggning av den ekonomiska politiken omöjliggör en effektiv regionalpolitik." Om ni hade varit i regeringsställning, hur många motioner hade ni då bifallit i väntan på en proposition om regionalpolitiken nästa vår? Sanningen är väl att ni hade avslagit de allra fiesta, eller hur?

I sin reservation nr 1 nämner socialdemokraterna problemen inom des. k. skogslänen, Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Väslernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län. Del är län som har drabbats av strukturella förändringar inom järn-, stål-, trä- och lekoindustrierna, och vi är eniga i bedömningen att framliden inger oro. Regeringen har dock vidtagit och givit möjligheter till åtgärder av olika slag. Låt mig nämna några: propositioner om stöd till specialstålindustrin, bildandet av SSAB och tillfälligt sysselsätlningsstöd lill förelag inom stålindustrin. Vidare har arbetsgrupper tillsatts för all föreslå andra arbetstillfällen och söka finna vägar för att hindra en alltför snabb minskning a v arbetstillfällen samt för att få fram nya. Inom skogssektorn har föreslagils statliga garantier till skogsbolagen och åtgärder har företagits för alt dämpa minskningen av antalet sysselsatta. Nu föreslås att gruvindustrin skall kunna f lokaliseringsstöd. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har utökats för alt underlätta en övergång lill andra arbeten.

När det slutligen gäller Norrbotten, milt eget hemlän, vill jag ge en något fylligare redovisning, eftersom problemen där är så oerhört mycket större oavsett vilket annat län i Sverige vi jämför med.

Problemen i Norrbotten är emellertid inte nya. Vi känner igen dem. T. o. m. under Stålverk 80-ruschen hade Norrbotten i förhållande till övriga Sverige en hög kvarstående arbetslöshet, många människor i beredskapsarbete, en hög andel förtidspensionärer och en stor dold arbetslöshet, speciellt bland kvinnorna.

Mot bakgrund av de ökade svårigheterna att sälja stål, malm och skogsvaror minskar emellertid möjligheterna att fa arbete, och kravet på arbelsmarknadspoliliska insatser ökar.

I utskottets betänkande finns en tabell, som bl. a. visar den relativa arbetslösheten i procent enligt AKU för första kvartalet 1978. Siffran för riket i genomsnitt är 2,4 96, för Norrbotten 7,8 96. När del gäller antalet arbetssökande för varje kvarstående ledig plats vid arbetsförmedlingen i februari 1978 så gick del ungefär 16 sökande på varje ledig plats i Norrbotten, ungefär 10 personer i Västernorriand och ungefär 8 personer på varje ledig plats i Värmland.

Siffrorna för kvarstående arbetslösa i april/maj var 8 393, för kassamedlemmar 4 481. Antalet personer i arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbete och arkivarbete plus halvskyddad och skyddad verksamhet uppgick till 14 690 personer.

Vi lider i Norrbotten svårt av alt näringslivet inte är differentierat i

tillräckligt hög grad. Vi är beroende av stora konjunkturkänsliga företag, och här har socialdemokraterna inte varit särskilt aktiva tidigare för att få en ändring.

Regeringen har satsat helhjärtat pä Norrbotten. På kort sikt har det gällt alt genomföra de strukturella förändringar som är nödvändiga så skonsamt som möjligt för de anställda. Del gäller nu all få fram nya jobb efter en period av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Totalt har närmare 4 miljarder satsats i Norrbotten sedan hösten 1976 för att rädda jobben och utveckla näringslivet. Bildandet av SSAB skall ge möjlighet alt börja bygga upp en lönsam stålindustri. Utbyggnaden av stiftelsen för metallurgisk forskning i Luleå är en långsiktig satsning. Ökade prospekleringsinsalseroch en särskild prospekteringsplan för Jokkmokk kan också ge utdelning på läng sikt. Utbyggnaden av Ligga kraftstation och nu troligen Harsprånget ger jobb och högre energieffekt. ASSI har lätt stöd till investeringar, LKAB likaså. Statliga beställningar och arbeten har tidigare-lagts. Kommuner har fatt extra skatieuljämningsbidrag, och dessutom har det satsats, som jag visade tidigare, på arbelsmarknadspoliliska åtgärder. För Kirunaområdels del är byggandet av Norgevägen en framtidssatsning som malmfällsborna är glada över. NJA-Invest har filt medel för sin verksamhet, och där har man nu nystartat ett företag och ylleriigare ett är på gång i Kalixtraklen.

Några ord måsle också sägas om Norrbotiendelegalionen. Den arbetar målmedvetet och långsiktigt för Norrbotten. När det gäller glesbygden har delegationen unika möjligheler att göra något ål problemen där. Sammantaget är det stora satsningar som görs, och de måste ge utdelning på sikt.

Sammanfallningsvis gäller för Norrbotten att det behövs en vidareförädling inom länet av de naturtillgångar som finns - jord, skog, malm och industrimineral. Vi behöver salsa på forskning, utvecklingoch högteknologi och på samarbete mellan högskola och näringsliv. Del behövs ett näringspolitiskt klimat som tar vara pä idéer och underlättar för de mindre företagen och som på sikt kan ge det differentierade näringsliv vi saknar. Norrbotten skall utvecklas, del är vår målsättning.

Den framtida regionalpolitiken måste utformas så all vi kommer till rätta med den inomregionala obalansen. Statsmakterna skall ange ramar och riktlinjer. Tyngdpunkten av stödet bör läggas till områden som har det besvärligast. Ett regionalpolitiskt synsätt skall vägleda beslut inom offentliga sektorn och myndigheter av olika slag, och länsorganen måste fa ett större inflytande.

Jag skulle vilja bemöta Birger Nilsson litet grand ytterligare. Socialdemokraterna påpekar i en reservation att investeringsaktiviteten är så låg, och del är riktigt. Det är den. Men vi kan ändå hänvisa lill att bostadsbyggandet har ökat på senare lid. Ni erkänner ju också att lågkonjunkturen har sin betydelse för den utveckling som vi nu upplever. Vårt land är i hög grad beroende av sin omvärld. Sverige är etl exportland, och del påverkar ju utvecklingen.

Att ni sedan kritiserar regeringens ekonomiska politik är förståeligt men jag är förvånad över att ni fortfarande kritiserar devalveringen, som av många

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

framstående ekonomer, även socialdemokratiska, betraktas som lyckad. De åtgärder som regeringen har vidtagit har påverkal näringslivet på det viset att vi märker en större optimism och kan vänta en större investeringsvilja. Med del, herr talman, ber jag att fa yrka bifall lill utskottets hemställan och

Regional utveckling '8 P socialdemokratiska reservationerna.

BIRGER NILSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig ta upp några punkter under den här korta replikliden på tre minuter.

Eva Winther, utskottets ordförande, höll ett lågmält anförande och ägnade den största delen av tiden åt all registrera och katalogisera de besvärliga problem som finns i olika län. Jag satt och väntade på att hon skulle svara på frågan hur man i folkpartiet och regeringen menar att man skall lösa dessa problem. I stället verkade hon nöjd med utvecklingen, även i Norrbotten. Hon påpekade bl. a. att regeringen har gjort stora satsningar just i del länet.

Jag tror nog att Eva Winther är ganska ensam i Norrbotten om att känna sig nöjd med den utveckling som har skett i länet efter regeringsskiftet. Hon borde nog gå ut till människorna och fråga om de har samma uppfattning -att man har gjort insatser som är tillräckliga. Givetvis är det inte så.

Från borgerligt håll säger man atl vi socialdemokrater ofta talar om en strukturfond som skall lösa alla problem. En strukturfond skulle väl inte lösa alla problem men säkerl oerhört många problem inom näringslivet, eftersom den skulle ge behövliga resurser att satsa på investeringar i framtidsinriktade branscher.

Sedan pekade Eva Winther på all man har gjort stora insatser för de krisdrabbade branscherna, och visst är del riktigt. Enligt uppgifter i tidningen Dagens Industri har de satsningar som man gjort på krisdrabbade branscher sedan regeringsskiftet kostat ungefär 23 miljarder. Detta har skett på ett salt som vi socialdemokrater icke kan acceptera. Man har nämligen spritt ut dessa miljarder över både rika och fatliga företag. Vi menar att det skulle ha varit en riktigare politik om man hade koncentrerat insatserna till de företag som verkligen var - och är - i behov av hjälp och som rimligen kan förväntas ha möjligheler att utvecklas i framtiden. Här finns en klar skiljelinje mellan borgerlig och socialdemokratisk industripolitik. Hade man följt vårt råd, så hade man inte behövt ösa ut så mykcet av skattebetalarnas pengar som man har gjort. Del har alltså varit en felaktig politik på del sättet att man har satsat på generella åtgärder. Vi säger: Gå i stället fram med åtgärder som är riktade lill de förelag som verkligen behöver stöd!

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag måste nog vara så hård att jag konstaterar att Eva Winthers hela anförande är ett typiskt exempel på del politiska fikonspråket, som blir allt vanligare och som är särskilt vanligt när det gäller regionpolitik. Orden mister sin egentliga innebörd och används bara för all täcka över en katastrofpolilik.

Det har blivit bättre balans, säger Eva Winther. Vad menar hon egentligen med det? Om del nu har varit så, sedan 1965, alt anlalet människor i arbete har minskat kraftigt i skogslänen, medan anlalet har ökal i andra delar i landet totalt sett -ärdet ett uttryck för bättre balans? Jag skulle vilja säga alt det är ett uttryck för försämrad balans.

Om det nu har blivit så att befolkningen i Norrbotten har slutat all minska, om ulfiyttningen inte är så stor längre utan befolkningen i stället ökar men samtidigt sysselsättningen minskar - om del är så dåligt överallt att de stackars arbetslösa norrbottningarna inte kan fiytta någonstans utan måsle stanna kvar - är del något man skall glädja sig åt och la som ett uttryck för bättre balans? Om del nu blir stigande arbetslöshet överallt, skall då norrbottningarna med sin stigande arbetslöshet och sin sysselsällnings-minskning silta där uppe och vara skadeglada över atl stockholmarna nu ock.så har fatt det besväriigt? De har fatt det så besvärligt att norrbottningarna inte längre kan fiytta till Stockholm och söka jobb, utan de får stanna kvar i sin region och vara arbetslösa. Är del etl uttryck för bättre balans? Om Eva Winther vidhåller del måsle jag säga att begreppet balans för henne har föriorat all rimlig och all förnuftig mening.

Sedan säger Eva Winther att regeringen gör en mängd saker för all skapa arbete, för att slå vakt om jobben. Det är också etl allmänt fikonspråk som inte har någon som helst substans, något som helst innehåll. Vad har ni gjort för atl skydda jobben? Ni har under denna vår tagit regeringsproposition efter regeringsproposition. En proposition gick ut på att jobben inom handelssiåls-industrin skulle minska med 4 000. En annan gick ut på alt jobben inom specialslålsinduslrin skulle minska med 8 000. En iredje proposition, som togs för några veckor sedan, gick ut på alt ni skulle avskeda mellan 1 500 och 2 000 människor inom den statliga lekokoncernen. Den proposition om varven som kommeratt tasibörjanavjunigårut på stora nedskärningar och sysselsätlningsminskningar.

Det finns inte ett förslag som regeringen lägger fram som inte avser att minska sysselsättningen. Ni ökar ju inte antalet andra jobb på motsvarande sätt. Ni avslår alla krav på etl statligt induslriprogram. Ni avslår krav på atl metallurgin skall vara kvar i Domnarvei. Ni avslår krav på sysselsättnings-garanti för Horndal. Ni avslår krav från socialdemokraterna i Örebro län om all inga avskedanden skall ske vid specialstålverken där. Allt delta avslår ni, och alla era propositioner går ut på minskad sysselsättning och nedskärningar.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

EVA WINTHER (fp) kort genmäle:

Herr talman! Birger Nilsson säger atl socialdemokraterna skulle ha fört en helt annan ekonomisk politik. Ja visst! Höjda arbetsgivaravgifter-skulle det ha givit fier jobb ute i landet?

Regeringens ekonomiska politik har gått ut på dels de generella ekonomiska åtgärderna med devalvering, lämnandet av valulaormen, sänkning av arbetsgivaravgiften, borttagande av den allmänna löneskatten, som alliså har givil en siimulans ål näringslivel över huvud laget, dels satsningar på

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

branscher som är i kris. Jag undrar vilka satsningar Birger Nilsson skulle ha sagt nej lill. Var skulle vi inte ha satsat? - NJA, LKAB, ASSI eller i Bergslagen?

Jag trodde inte alt Jörn Svensson skulle vara nöjd med milt sätt att resonera. Nettouinyllningenfrån Norrbotten harsloppats,och den stoppades alltså innan vi fick del besvärliga läge vi har nu. Jag erkänner alt det är besväriigt i Norrbotten, men det tillskapades ändå ungefär 11 000 nya jobb fram till 1975-1976.

Vi måste faktiskt också kunna sälja våra varor. Jag har sett malmhögarna uppe i Kiruna och Svappavaara. Där ligger de som limpor som vi inte blir av med. Det kan ingen planering i världen påverka - då far vi planera in att kunderna skall köpa av oss också. Vi har att konkurrera med företag utomlands som säljer billigare än vi och som har bättre kvaliteter än vi. Vad händer nu i fråga om stålindustrin? Tidigare konkurrerade japanerna med oss, men nu har de fått dra ned sin siålinduslrikapacitel och det är Sydkorea som är på bettet. I och försig vill vi väl atl även de faltiga länderna skall fä till stånd en industrialisering och kunna utnyttja sina rikedomar, men det drabbar oss och vi far en strukturell omställningsperiod.

Regeringen satsar för att hitta nya och andra jobb. Vi behöver etl mer differenlieral näringsliv, det är vi överens om.

BIRGER NILSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! En fråga som jag funderar myckel över när jag lyssnar till Eva Winther vill jag formulera så här: Hur kan man vara så nöjd med den nuvarande utvecklingen på det ekonomiska området och på sysselsättningsområdet, när man är bosalt uppe i Norrbotten och har de stora problemen runt omkring sig? Borde det ändå inte i Eva Winthers anförande finnas någonting som lyder på alt hon hyser stor oro? Del är ju alldeles uppenbart atl människorna i gemen där uppe lever med problem som är oerhört stora och komplicerade.

Här har devalveringen förts fram som ett fiaggskepp för lämpliga åtgärder när del gälleralt lösa sysselsättningsproblemen. Men en devalvering innebär, som genom ett trollslag, en sänkt levnadsstandard för människorna. Det är heller inte säkerl all devalveringen i särskilt hög grad har stimulerat exporten i det här landet,

Vad vidare gäller de sänkta arbetsgivaravgifterna, så skapas del inga eller ytterst fä nya arbetstillfällen genom alt sprida en sänkning av dessa avgifter över alla företag. Vi menar alt det vore vettigare atl lägga dessa pengar i en strukturfond och via den fonden gå in för riktade åtgärder i syfte alt öka investeringsverksamheten - det är vad vi nu behöver.

Sedan frågade Eva Winther vilka satsningar vi har sagt nej lill. Vi har inte sagt nej till satsningar på sysselsällningsålgärder, men däremot har vi anmält en avvikande mening när det gäller sättet på vilket man satsat alla dessa miljarder. Vi har sagt att regeringen i stället för att sprida ut pengar -del rör sig om 23 miljarder sedan regeringsskiftet - över alla förelag borde rikta dessa

resurser emot framtidsbranscher och emot företag som verkligen behöver stöd.

Häromdagen tänkte jag: Om vi hade haft de här 23 miljarderna i en strukturfond,då skulle vi ha kunnat rädda sysselsättningen på åtskilliga orter och i åtskilliga branscher i det här landet. Då hade det nämligen varit fråga om en riktad satsning av resurser och inte ett allmänt utspridande av pengar över hela den svenska företagsamheten.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle vilja uppmana Eva Winther att inte längre leka kurragömma och springa undan bakom fraser utan svara enkelt och rakt på de frågor del här gäller.

Medger Eva Winther att hon och de tre koalilalionspartierna under denna vårriksdag har lagt fram propositioner och drivit en statlig politik som fatt lill följd atl 4 000 jobb skall bort inom handelsslålsindustrin, 8 000 skall bort inom specialslålsinduslrin och mellan 1 500 och 2 000 jobb skall bort i den statliga tekokoncernen?

Medger Eva Winther all regeringen skall lägga fram en varvsproposition som kommer atl innebära en kraftigt minskad sysselsättning vid varven?

Medger eller förnekar Eva Winther detta? Papperen och protokollen i samband med dessa frågor finns ju för alla alt läsa.

Eva Winther säger: Det går ju inte att sälja alla de här produkterna, utan vi måste ha nya produkter och vi måsle satsa på vidareförädling. Javisst,alldeles riktigt! Utmärkt! Men del är ju bara det att när förslag i den riktningen förs fram här i riksdagen, då sitter Eva Winther och de övriga i de tre koalilalionspartierna och röstar ner dem. Ni vill inte ha några samhälleliga fonder, ni vill inte ens ha socialdemokraternas strukturfond som skulle kunna innebära all vi får medel för en medveten, riktad omstrukiurerings-polilik för nya induslrier, förulsall atl den används på etl riktigt sätt.

Ni var motståndare till ett program för statlig verksladsindustri i Norrbotten. Eva Winther röstar alltså här i kammaren mot sitt eget läns intres.sen. Hon står här i dag och säger att vi måste ha en ökad vidareförädling i Norrbotten. Men när vpk lägger fram förslag om verkstadsindustri i Luleå, röstar Eva Winther ned det förslaget tillsammans med de andra borgerliga. Ni är motståndare till all behålla den utvecklingsbefrämjande metallurgin i Domnarvei. Den ville ni inte garantera. Ni ville lägga ned Horndal, ni är motståndare till hela tanken på etl stalligl induslriprogram, som vpk har fört fram -ell stalligl induslriprogram som skulle innebära uppbyggnad av nya typer av avancerad förädlings- och sammansättningsindustri, just det som Eva Winther efterlyser.

Tror Eva Winther att del privata kapitalel kommeratt rädda Sverige, denna privata industri som sedan 15 år tillbaka minskar sin sysselsättning här i Sverige, exporterar sitt.kapital, ökar sysselsättningen i utlandet med ett par hundra lusen arbeten och minskar den i Sverige? Är det denna privata industri vi skall salsa på för alt rädda sysselsättningen här i landet?

Jag slutar med ytterligare en konkret fråga: Vad vill Eva Winther göra för

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

att sätta stopp för den skadliga kapitalexport som storfinansen bedriver och som drar arbetstillfällen ur landet och minskar sysselsättningen här? Ni har hittills inte 'o\ någonting. Vad vill ni göra?

EVA WINTHER (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag är inte nöjd med utvecklingen i Norrbotten, Birger Nilsson. De problem som finns harjag redovisat, och om ni hade lyssnat hade ni märkt atl det i milt anförande fanns uttryck för den oro som jag känner, och som också utskottet känner. Jag sade så här: I utskottet har vi stor förståelse för och delar i många fall motionärernas oro för utvecklingen på en del orter.

Men sedan har jag också redovisat regeringens förslag lill åtgärder. De problem som Norrbotten jusi nu kämpar med har i mycket hög grad sin grund i försummelser av den tidigare socialdemokratiska regeringen. Det är nu vi skulle ha behövt en färdig prospekteringsplan för Norrbotten. Då hade vi vetat vilka industrimineral vi kan bryta i stället förden malm som vi harsvårt all bli av med. Nu hade vi behövt ett mer differentierat näringsliv. Under alla de år då rikedomarna Hyllades från Norrbotten ned till kassakistan här i Stockholm kunde de ha använts för en differentiering av näringslivel i Norrbotten.

Nu satsar regeringen på att försöka fa i gång ett differentierat näringsliv där uppe, men det är givelvis svårl i den lågkonjuklur som vi f n. befinner oss i. Och, Birger Nilsson, vad är satsningarna på ASSI, LKAB och NJA annat än ett riktat stöd?

Sedan lill Jörn Svensson. Strukturella förändringar innebär tyvärr ofta all antalet arbeten minskar. Men det gälleralt H nya arbeten i stället. Jag tror inte att vi nu för tiden kan räkna med att ha exakt samma arbete hela livet. Del viktiga är atl det finns ell annat arbete atl la till och alt det arbeiei i första hand finns atl söka på den plats där man bor. Det är det som skall vara vårt förslå mål.

Jörn Svensson frågade, om jag Iroratt del privala kapitalet vill göra det ena eller det andra i Norrbotten. Jag måste säga att det företrädesvis ärdet statliga kaptitalei som ger arbete ål människorna.

Talmannen anmälde all Birger Nilsson anhållit att lill protokollet fa antecknat att han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

TORSTEN STRIDSMAN (c):

Herr talman! När riksdagen hösten 1976 fattade beslutet om riktlinjerna för regionalpolitiken innebar del påtagliga förändringar i förhållande lill 1972 års regionalpoliliska beslut. I riksdagsbeslutet 1976 betonades att politiken bör förstärkas så att människor i olika landsdelar ges allsidig sysselsättning och service samt en god miljö. Regionalpolitiken skulle fa en mer decentralislisk inriktning. Därvid betonades atl en av regionalpolitikens viktigaste uppgifter de kommande åren var att förbättra den inomregionala balansen.

Den nya inriktning som regionalpolitiken flit godtas inte av socialdemo-

kralerna i utskottet. Något överraskande ställningstagande är det inte, med lanke på socialdemokraternas tidigare uppfattning i frågan. Man avvisar således regionalpolitikens decenlralisliska inriktning.

Meninnanjaggårin på vissa av reservationerna i belänkandet vill jag något beröra regionalpolitikens allmänna förutsättningar, och dem har ju också Birger Nilsson rätt mycket uppehållit sig vid. Möjligheterna att vidareutveckla regionalpolitiken är beroende av hur våra totala resurser utvecklas. Den svenska ekonomin är starkt beroende av vad som sker i vår omvärid. Därför är del av stor betydelse atl vi kan upprätthålla och stärka vår internationella konkurrenskraft. Man torde kunna säga alt en av förutsättningarna för en framgångsrik regionalpolitik är alt vi !'an bevara konkurrenskraften på våra exportmarknader.

Grunden för en sådan politik härden nya regeringen skapat genom atl vidta åtgärder, som underlättar och förbättrar de svenska förelagens säljförmåga på utlandsmarknaden. Jag avser då närmast devalveringen av den svenska kronan, som redan börjat ge gynnsamma effekter för exportföretagen. Vi har också, som Eva Winther påpekat här tidigare, fatt ell överskott i vår handelsbalans. En ökad export stärker vår ekonomi, vilket ger större resurser för atl föra en aktiv regional- och sysselsättningspolitik.

Det var enighet i utskottet, som också har sagts här tidigare, när det gällde all bifalla budgetpropositionens förslag på alla punkter. Däremot är, som jag nämnde tidigare, socialdemokraterna avvisande till den nya regionalpolitikens decenlralisliska inriktning. I reservationen l,som rör regionalpolitikens förutsättningar och inriktning, förs av de socialdemokratiska reservanterna ett omfattande resonemang om viklen av alt öka de totala resurserna ur regionalpolitisk synpunkt. Man pekar i reservationen också på sambandet mellan tillväxten i vår ekonomi och vårt ullandsberoende.

Som jag ser det finns del inte några delade meningar mellan utskotisma-jorileten och reservanterna om delta synsätt. Skiljaktigheten föreligger när del gäller alt fördela de tillgängliga resurserna. Socialdemokraterna godtar inte den decenlralisliska inriktningen av den nya regeringens politik. Man vill i stället ha en mera koncentrerad satsning av resurserna. Därför står en mycket viktig fråga obesvarad i reservationen I. Birger Nilsson har i viss mån tangerat den. Det är hur socialdemokraterna tänkt sig alt förstärka vår konkurrenskraft på exportmarknaden. De socialdemokratiska reservanterna erkänner ju vårt utlandsberoende men är, som jag ser det, tomhänta när det gäller konkreta förslag.

Då blir min fråga till Birger Nilsson: Hur kan det komma sig att det i denna reservation, som omfattar hela åtta sidor, inte finns ett ord som berör devalveringen? Från utskoltsmajoritetens sida har vi pekat på devalveringen, vi har pekat på dess effekt när del gäller att stärka vår internationella konkurrenskraft, Innebär del här all ni som reservanter i all tysthet har accepterat devalveringen av den svenska kronan som en riktig åtgärd för atl utveckla den svenska ekonomin och ge ökade totala resurser, bl. a. till gagn för regionalpolitiken?

Birger Nilsson har i repliker till Eva Winther i viss mån försökt komma in

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143 på denna fråga. Men något riktigt besked har han inte gett, och jag väntar alt

Onsdaeen den '''" '''''" ' P denna punkt. Birger Nilsson har nämnt om strukturfonden.

17 maj 1978 '" ' ' *" ''' '"' ''" problem, men den löser många problem.

_____________ Därför skulle del vara intressant att veta hur strukturfonden verkar när del

Regional utveckling gälleratt förbättra de svenska exportföretagens möjligheler att konkurrera på den internationella marknaden. Det vore intressant atl få etl klart besked från Birger Nilsson. Här har vi konkret pekat på devalveringen som en åtgärd för alt öka landets konkurrenskraft. Del har ni inte med etl ord berört i er mycket stora reservation, fast ni talar om kravet på tillväxt i ekonomin och om beroendet av utlandet. Därför blir frågan återigen: Har ni i alla fall i all tysthet accepterat devalveringen i efterhand?

Som jag nämnde i inledningen till mitt anförande var en av den nya regionalpolitikens viktigaste uppgifter alt förbättra den inomregionala balansen. Därför är de nuvarande principerna förorlsplanen inte tillräckliga för att bedöma hur fördelningen av de sysselsättningspoliliska insatserna skall göras mellan olika orter.

Genom riksdagens beslut hösten 1976 har länsstyrelserna fått i uppdrag alt analysera konsekvenserna fördel egna länet av ortsplanen som instrument i den regionala ulvecklingsplaneringen. Socialdemokraterna i ulskollel vill inte vara med om en utvärdering av orlsplanen. Den rädsla som socialdemokraterna i reservationen 3 har visat för en utvärdering av ortsklassificeringen är i och för sig inte överraskande med tanke på den inriktning de vill att regionalpolitiken skall ha. Del är inte något nytt ställningstagande utan en gammal ståndpunkt som socialdemokraterna intar för tredje gången efter regeringsskiftet.

1 reservationen 4 återkommer också en sådan här gammal socialdemokratisk ståndpunkt. Det gäller befolkningsramarna. Reservanterna vill ha det lill att riksdagsbeslutet hösten 1976 innebaren läsning av planeringsramarna till fasta tal. Men delta är fel. Vad utskottsmajorileten gav uttryck för 1976 våren vilja att för skogslänens del höja planeringens ambitionsnivå på de övre delarna av befolkningsramarna. För de tre storstadsregionerna var ambitionen den motsatta-planeringen skulle inriktas primärt pade undre delarna av befolkningsramarna. Det är inte fråga om någon låsning av det slag som reservanterna vill påslå.

Sedan uppehåller sig Birger Nilsson något kring hur jag här i kammaren skulle kunna försvara den ståndpunkt som vi i centerns riksplan intagit beträffande Norrbotten. Del är en myckel läil uppgift. Den slällning som vi log i vår riksplan överenssiämde helt med länsstyrelsens förslag i Norrbotten. Däremot harjag i tidigare debatter föll en känsla av atl det för Birger Nitsson varit väldigt svårl all här i kammaren förklara sill egel siällningsiagande, hur han kommil till olika uppfattningar,dels som länsslyrelseledamot i Jämtland, dels som ledamot av riksdagen.

Får jag också beträfffande Malmöhus län säga att det rikltal som finns i

centerns riksplan fram lill 1985, med ett befolkningstal på 750 000 invånare,

stämmer mycket väl med länsstyrelsens egna prognoser för tiden från

30 februari i år till 1985. Den slutar på 752 000 personer. Det bevisaratt vi fått rätt

beträffande den planen. De regionalpolitiska problemen har alltid varit större i Norriandslänen och då .särskilt i milt hemlän Norrbotten.

Lågkonjunkturen har de senaste åren hårt drabbat Norrbotten, som grundar sin utveckling på naturtillgångar som malm och skog. Nedgången i världsekonomin har medfört låg efterfrågan på exportmarknaden av malm, järn, stål, trä och papper. Länets dominerande näringar har stor konjunktur-känslighet. Givelvis har detta gett utslag på arbetsmarknaden så att vi i Norrbotten f. n. haren alldeles för hög arbetslöshet i förhållande till del övriga landet. Men detta är ingen ny situation. Under 1960-laleihade Norrbollenen nelloulfiyiining på ca 25 000 personer. Trois delta hade vi under hela 1960-talet en myckel hög arbetslöshet, som även varit bestående under 1970-talet.

Det är klart all Norrbollens besvärande arbetsmarknadsläge kräver speciella regionalpoliliska insatser utöver de gängse. Därför har också en allt större del av de utvecklade regionalpoliliska stödåtgärderna riktats lill länei. Del förslärkla introduklionsstödet.som riksdagen införde förra hösten, är en sådan prioriteringsålgärd.

Ett annat speciellt stöd är att ett särskilt investmentbolag, NJA-Invest, bildats för atl skapa nya jobb i Norrbotten. Jag vill också som etl speciellt stöd för länet beteckna del s. k. offerlsyslemel. Offertsystemel aktualiserades redan 1969, när Statsföretag AB bildades. Tyvärr visade man från den förra regeringens sida dåligt intresse alt använda offertsystemel i regionalpolitiskt syfte. Del är först sedan vi fött en ny regering som offertsystemel lyfts fram som etl regionalpolitiskt instrument. Därför vill jag i det här sammanhanget knyta an lill det uttalande som den blivande ordföranden i Statsföretag, Karl-Axel Linderolh, fört fram belräffande offertmetoden. Han säger sig vara en stor supporter av offertsystemel. Som norrbottning är jag glad för denna uttalade mening från den blivande Stalsföretagsordförandens sida.

Offertmetoden bygger på alt kunna förena del förelagsekonomiska intresset med del samhällsekonomiska. För Norrbotten måste det vara en avgjord fördel om det förelagsekonomiska tänkandet i våra stora statliga basföretag något får vika för det samhällsekonomiska synsättet. Ur regional-och sysselsättningspolitiska synpunkter är delta att hälsa med tillfredsställelse.

1 utskottsbetänkandel har utförligt redovisats de olika åtgärder av regional-och arbetsmarknadspolitisk natur som kommil Norrbotten till del. Vidare redovisas i betänkandet de speciella åtgärder som är avsedda för Jokkmokks kommun. De vidtagna åtgärderna har tillkommit på förslag från Norrbotiendelegalionen. Delegationen har ett klart handlingsinriklal mandal. Den har till uppgift att komma med förslag till projekt och åtgärder som kan bredda och utveckla Norrbottens näringsliv och arbetsmarknad. Tyngdpunkten i arbetet har kommit atl läggas vid all fa fram nya produkter som endera kan placeras i befintliga förelag eller bilda grundval för nya förelag.

I det här sammanhanget kan nämnas samarbetsprojeklei med Tekniska högskolan i Luleå som kallas Nya verksläder i Norr. Man arbetar med alt ta fram nya produkter baserade på ny teknik. Genom Norrbottendelegalionens

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

tillkomst har arbetet med jord- och skogsbruksfrågorna fåll en fastare inriktning. Ett särskilt anslag på 15 milj. kr. har avsatts för delta arbete. Det är ungefär lika mycket som lantbruksnämnden årligen disponerar.

Mot den här redovisade bakgrunden av Norrbottendelegalionens arbete är det förvånande med den kritik som bl. a. från socialdemokratiskt håll har riktals mot delegationen. Enligt den kritiken skulle delegationen vara ett onödigt organ. Man har ingenting åstadkommit och kommer inte heller att uträtta något under delegationens mandatperiod. Jag tycker atl del belänkande som vi nu behandlar i kammaren på ell utomordentligt sätt tillbakavisar sådana påståenden.

Herr talman! Med det anförda ber jag atl fö yrka bifall till samtliga punkter i utskottets hemställan.

BIRGER NILSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker atl Torslen Stridsman något återföll i rollen som oppositionsman när han från den här talarstolen påstod all centerpartiet skulle driva en decentralislisk politik med stöd av sina befolkningsmålsältningar. Del är alldeles fel. Om man jämför den siffra som centerparliel hade i sin befolkningsmålsältning för exempelvis Norrbotten, så skulle del, som jag sade tidigare, innebära atl centerpartisterna menar alt Norrbottens län skall minska med 7 000 människor under de två tre år som är kvar lill 1980. Samtidigt innebär deras målsättning att de tre storsläderna under samma korta lidrymd skall öka med 100 000 människor.

Jag vill fråga Torsten Stridsman om han mot bakgrund av dessa uppgifter kan vidhålla atl detta kan rubriceras som en decentralislisk politik. F. ö. är del ju så atl det aldrig tidigare har förts en så utpräglad koncentralionspolitik inom näringslivel som sedan den nya regeringen lilllrädde - sammanslagningar, uppköp av förelag, fusioner, koncernbildningar osv. Tillä på strukturen inom svensk industri i dag! Då skall Torslen Stridsman snart komma underfund med all den nuvarande borgerliga regeringen har fört en myckel hård centraliseringspolitik inom näringslivet.

I fråga om devalveringen vill Torsten Stridsman ha etl besked. Jag har sagt att man icke löser de stora regionalpolitiska problem som vi har företrädesvis i skogslänen genom upprepade devalveringar. Det trodde jag ändå all Torsten Stridsman skulle hålla med mig om.

När det gäller strukturfonden är Torslen Stridsman tydligen inte klar över vad vi menar med denna. Det visar en ouppmärksam riksdagsman från centerpartiet eftersom strukturfonden ändå upprepade gånger har diskuterats här i riksdagen. I korta ordalag är syftet atl vi vill samla pengar i en fond och rikta investeringarna mot de områden där man behöver pengar.

Belräffande centerns planeringsramar säger Torslen Stridsman all de i stort sammanföll med de ramar som länsstyrelsen i Norrbollen satte upp. Historien visar ju någonting helt annat. Man antog ju de här befolkningsmålsättningarna på centerpartistämman i Växjö 1972. Sedan körde man fram dem i den kommande länsplaneringen. Delta måsle väl ändå lyda på atl

ansvaret för centerpartiels befolkningsmålsältningar ligger hos centerpartiet självt.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig ställa ett par frågor lill Torslen Stridsman. Han talar om en decentralislisk politik, och även han vidhåller alt den borgerliga regeringens politik har skapat en större regional balans.

Jag har här snabbt försökt la fram jämförelsesiffror för motsvarande kvartal 1976 lill de arbetslöshetstal som finns redovisade för de olika länen i utskottsbetänkandel. Jämförelsen täcker alltså i stort sett den lid som har förflutit sedan den borgeriiga regeringen trädde till. I Malmöhus län är arbetslösheten 1,2 procentenheter högre, i Stockholms län 0,7 procentenheter högre och i Norrbottens län 2,8 procentenheter högre 1978 än den var första kvartalet 1976. Arbetslösheten har alltså ökat i varje län under den lid som borgarna suttit vid maklen, och den har ökat speciellt myckel just i Norrbollens län. Där är ökningen nästan fyra gånger så stor, mätt i procentenheter, som i Stockholms län och mer än dubbelt så stor, fortfarande mätt i procentenheter, som i Malmöhus län. Är det det som är uttrycket för den decenlralisliska politiken? Förklara i så fall för mig, Torsten Stridsman, vari del decenlralisliska i en sådan utveckling ligger, för det måste jag erkänna atl jag har litet svårl all förslå.

Sedan vill jag återkomma till frågeställningar som jag tidigare har tagit upp. Hur skall man kunna salsa mera på sysselsättning och göra det på ell sådant sätt all man skapar ökad regional balans, om man skall fortsätta att tillåla de finansgrupper, som äger de induslrier som har utnyttjat Bergslagen och Norrland,att föra ut sill kapital till andra länder i samma utsträckning som de hittills har fött göra?

Jag upprepar min fråga till Eva Winther, som jag inte fick svar på: Varför har ni aldrig försökt göra någonling mot denna tilllagande kapitalexport? Och varför vill ni decentralister, som är så måna om alt man skall förbättra den regionala balansen, inte göra någonting för atl stoppa detta kapitalutfiöde, som är en av orsakerna till den stigande arbetslösheten?

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

TORSTEN STRIDSMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! Birger Nilsson menade att jag nästan uppträdde som representant för oppositionen. Men jag talade i mitt huvudanförande om den nya regeringens politik och om att den fått en decentralislisk inriktning. Jag har full förståelse föralldel kanske smärtar Birger Nilsson atl del blivit på del sättet sedan vi fick ett regeringsskifte i det här landet. Men det skall vi väl inte tvista om - var och en av oss har sin uppfattning om hur samhället bör planeras, och låt oss respektera varandras uppfattningar.

Sedan vill jag återkomma lill den fråga som jag ställde och som Birger Nilsson tydligen har väldigt svårt att svara på: Vad betyder devalveringen för svensk ekonomi? Ni själva har en reservation på åtta sidor, där ni på nästan varenda sida talar om ekonomisk tillväxt lill varje pris. I och för sig kan jag acceptera atl man behöver ekonomisk tillväxt för alt man på det sättet skall fö

3 Riksdagens protokoll 1977/78:143-144

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

ökade totala resurser för att kunna bedriva en aktiv regionalpolitik och sysselsättningspolitik. Men vad gör ni för atl förbättra vår situation? Nog måste devalveringen ha haft effekt. Låt mig ta mitt eget hemlän som exempel. Där har vi stora basindustrier, som är beroende av den situation som råder på utlandsmarknaden. Del gäller malm och skog, det gäller de förädlade råvarorna, som vi säljer ut. Vi i Norrbotten lever inte på att importera varor. Nej, vi lever på alt exportera varor och jag menar alltså alt vi, genom atl vi får större fart på exporten, som är livsviktig för oss, också skapar ökade resurser. Del är just den här problemaliken som ni helt har gått förbi i er stora reservation. Del är ett besked därvidlag som jag än en gång vill efleriysa, Birger Nilsson. Innebär er reservation alt ni i alla fall har accepterat devalveringen som en nödvändig åtgärd? Ni vill inte erkänna det, men genom atl ni inte på något sätt har kritiserat den i er reservation har ni accepterat den i all tysthet.

Låt mig sedan säga några ord lill Jörn Svensson belräffande arbetslösheten. Jag sade att vi har alldeles för hög arbetslöshet i Norrbotten. Det kan jag erkänna, men del är ingen ny företeelse. Det har vi haft ständigt. Jag vill också beröra arbetslöshetssiffrorna när det gäller skogslänen. Enligt den senaste arbetskraflsundersökningen - AKU - var arbetslösheten för första kvarialei 1978 3,7 96. Del är för myckel. Men märk väl atl åren 1972, 1973 och 1974 hade vi arbetslöshetstal på över 4,5 96!

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig säga till Torsten Stridsman att det inte var det som han nu svarade på som jag frågade om. Jag anklagar inte Torsten Stridsman och regeringen för all det är en relativt hög arbetslöshet i skogslänen och i Norrbotten jämfört med övriga landet. Del var inte det frågeställningen gällde utan herr Stridsmans eget påstående atl regeringen för en decentralislisk politik. Om jag inte är alldeles borta harjag rätt när jag anser att man måste uppfatta begreppet decentralislisk politik som så atl en effekt av en sådan politik, som är vad den utger sig för alt vara, måste vara atl skillnaderna i arbetslöshets- och sysselsättningssitualionen mellan olika regioner bör minska som följd av en decentralislisk politik - annars är del ingen decentralislisk politik.

Nu konstaterar jag alt under den period som den borgerliga regeringen har suttit kan man tvärtom se att stegringen - i varje fall mätt i procentenheter -av arbetslösheten i Norrbotten har varit större än samma stegring av arbetslösheten i M-län och i Stockholmsregionen. Jag erkänner att del här är en svår materia därför att del utfall man får vid jämförelser beror väldigt mycket på konjunkturläget det år man jämför med. Och del är ibland svårl atl få de politiska maktperioderna att överensstämma med konjunkturen. Därför kan man ibland råka ut för atl man-medvetet eller omedvetet-tricksar med de här siffrorna. Jag vill naturligtvis gardera mig för delta och säga alt man får vara försiktig.

Men den jämförelse som jag gjorde här mellan första kvartalet 1976 och första kvartalet 1978 visar inte några decenlralisliska effekter. Snarare visar

den atl i varje fall skillnaderna mellan Norrbotten och de två storstadsregioner som jag nämnde har ökat. Jag gjorde ett hastigt överslag, så gott del sig göra läl när jag salt i bänken. En jämförelse mellan arbetslöshetstalen för skogslänen totalt och hela landet i genomsnitt under samma period, alltså första kvartalet 1976 till första kvartalet 1978, visar alt skogslänens arbetslöshetstal har ökat med 0,8 96, medan arbetslöshetstalet för landet i genomsnitt har ökat med 0,6 96, dvs. något mindre. Eftersom skogslänen ingår i den lotaliteten måsle ökningen för resten av landet vara mindre än 0,6 96. Del lyder inte heller på alt regeringens polilik fått någon decentralislisk effekt. Det finns inte skymlen av bevis för del.

Då undrar jag, Torsten Stridsman: Är decentralismen bara något man försökerge människoren föreställning om när man talar till dem och som icke existerar i verkligheten?

BIRGER NILSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Efter den här debatten med Torsten Stridsman om centerpartiets befolkningsmålsältningar förutsätter jag alt Torslen Stridsman åker hem till Norrbotten och talar om för människorna där all Norrbottens befolkning enligt centerpartiets uppfattning skall minska med 7 000 människor fram lill 1980.

Jag är litet överraskad över all devalveringen håller på att bli det stora flaggskeppet i regionalpolitiken för centerpartiet. Situationen i skogslänen präglas av stigande arbetslöshet, uttunnat lokaliseringsstöd, sned åldersfördelning och besvärande inomregional obalans. Detta måsle Torsten Stridsman känna lill. Men han menar tydligen all vi skall komma till rätta med dessa problem genom nya devalveringar - det är patentmedicinen för centerpartiet!

Del kan inte vara riktigt atl använda den medicinen. Den pressar obönhöriigl ned lönerna för de arbetande människorna. Många företag importerar halvfabrikat och råvaror. De drabbas negativt av en devalvering. Det är inte så enkelt som Torslen Slridsman säger atl en devalvering rakt igenom gynnar hela den svenska exporten. Det måste helt andra metoder lill om vi skall komma lill rätta med problemen ute i länen.

Nära 40 000 ungdomar går arbelslösa här i landel. Många av dem har skaffai sig en bra ulbildning och räknal med att fö ett bra jobb när de slutat skolan. Den stora tragiken i den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik är alt så många unga friska människor för gå och stämpla på arbetsförmedlingskonloren utan atl kunna fö ett meningsfulll jobb. Är man inom de borgerliga partierna verkligen inte oroad av denna silualion?

Vi har väckt motioner där vi föreslagit konkreta åtgärder för atl komma lill rätta med ungdomsarbetslösheten. Enligt min uppfattning har regeringen varit synneriigen passiv på den punkten.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143 TORSTEN STRIDSMAN (c) kort genmäle:

Onsdaeen den_ Herr talman! Först några ord till Jörn Svensson. Visst har regionalpolitiken
17 mai 1978___ fållen nyinriktning, en decentralislisk inriktning. Del vet Jörn Svensson som
_____________ gammal planerare. Ta som exempel anvisningarna till länsstyrelserna! Man

Resional utvecklins '" ''"''' ' inomregionala obalansen, man skall utvärdera orisplanerna, och planeringen i skogslänen skall inriktas mot de övre talen. Allt detta är en klar markering, en klar viljeinriktning från den nya regeringen. Detta vet som sagt Jörn Svensson, men han vill inte ge uttryck för det offentligt.

Sedan till Birger Nilsson. Nej, någon ny devalvering vill jag inte ha. Låt oss sätta in devalveringen på sin rätta plats. Den är inte heller för mig någon huvudsak. Ni lalar om atl förbättra ekonomin, ni vill ha en högre lillväxi, och ni lalar om ullandsberoendel. Vad jag ville säga var atl ni i er reservation borde ha talat om på vilket sätt ni vill åstadkomma förbällringar. Men del har ni inte gjort. Vi har pekat på devalveringen som en exempel på åtgärder för atl förbättra vår handelsbalans. Denna har ju också blivit bättre. Alla ekonomer erkänner det, men del vill inte Birger Nilsson göra direkt. Därför kvarstår min fråga obesvarad. Ni hade haft möjligheter att i er reservation, som ändå omfattar hela åtta sidor, säga vad ni anser om devalveringen. Men det har ni alltså inte gjort. Jag tolkar detta så, att ni i all lyslhet accepterat devalveringen som en åtgärd vilken skapat möjligheter atl åstadkomma en ekonomisk tillväxt i det här landel.

Får jag sedan säga några ord om befolkningstalen. I Malmöhus län slog prognoserna tydligen väl in -där hade Birger Nilsson inte någonting alt säga. När del gäller Norrbollen har vi i vår riksplan sagt atl Norrbotten år 1985 skall ha ett planeringstal på 280 000 personer. I dag har vi en folkmängd på 266 000. Det är naturligtvis en viss skillnad mellan planeringsinriktningen på 280 000 och den nuvarande folkmängden på 266 000 personer. Jag vet inte hur Birger Nilsson kan komma fram till all detta skulle innebära minus 7 000 personer.

Talmannen anmälde atl Birger Nilsson anhållit alt lill protokollet fö antecknat att han inte ägde rätt till ylleriigare replik.

MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! De problem i vår ekonomi som legat latenta men som slagit fram med full kraft under 1977 understryker ett samband som tenderat att glömmas bort under senare år, nämligen alt det endast är om vi får en expansiv och positiv utveckling i liela näringslivel och hela vårt land som förutsättningarna är gynnsamma för ett förverkligande av de regionalpoliliska målen.

1 så måtto har socialdemokraterna rätt när de i sin reservation nr 1 till
arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 23 betonar detta samband. Felet är
bara all deras historieskrivning är falsk. Det var under socialdemokratiskt
styre som dagens problem grundlades. Del är den borgerliga regeringen som
har au städa upp efter tio år av socialdemokratisk s. k. aktiv näringspoli-
36 tik.

Man kan fråga sig -och de frågorna har Torsten Stridsman redan ställt - hur läget i svenskt näringsliv i allmänhet och i skogslänen i synnerhet hade varit om det socialdemokratiska styrel hade fått fortsätta. Utan devalvering och med höjda arbetsgivaravgifter hade de svenska företagen haft att kämpa med ett kostnadsläge som varit mellan 20 och 25 % högre än det nuvarande. Hur många fler förelag hade inte då gått omkull och hur många fler människor hade inte då blivit arbetslösa?

Vad som allra bäst behövs i regionalpolitiken i dag är expansion av befinlliga företag och grundandet av nya förelag. Skall de olika länens planer för indusirisysselsätlningen kunna förverkligas så behövs ell mångdubbelt nyföretagande. Länen kan inte längre ta sysselsättning från varandra. Varje ort och varje region slår vakt om sina företag.

Hur ser socialdemokraternas program för nyföretagande ut? Hur tänker socialdemokraterna göra det attraktivt för människor att bli företagare, när de samlidigl här i riksdagen röstar emot alla de borgerliga förslag som syftar lill atl stimulera den mindre och medelstora företagsamheten? Vem kommer alt vilja bli företagare om LO/SAP-förslagel om fackföreningsfonder genomföres? Alla risker förknippade med företagandet kommer alt vara kvar. Men belöningen försvinner om man lyckats så bra atl man åstadkommit 500 arbelslillfällen. Då tas företaget successivt ifrån en.

Regionalpolitiken handlar inte bara om näringslivels utveckling. Den offentliga sektorn spelar också en stor roll för sysselsättningen. Men den offentliga servicen följer befolkningsutvecklingen och är lokaliserad lill tätorterna. Den svenska regionalpolitikens styrka har varit vårt geografiskt mycket utspridda och framgångsrika näringsliv. Jag bör väl inte lägga mig i replikskiftet mellan Birger Nilsson och Torsten Slridsman, men jag skulle gärna vilja säga: att stödja de mindre och medelstora företagen, det är att i verklig mening föra en decentralislisk politik.

De regionalpoliliska målen är långsiktiga och bör inte påverkas av konjunktursvängningar eller strukturkriser. Del hindrar inte all de smärtsamma omslällningar som i dag försiggår och troligen kommer all fortgå kan komma alt påverka regionalpolitikens förutsättningar. Finns det risk för all de regionalpoliliska ambitionerna kommer i konflikt med den ekonomiska utvecklingen på längre sikt? Kan det bli så atl vi undergräver regionalpolitikens egna förutsättningar genom atl bromsa den produklivitetshöjande strukturomvandlingen? Blir de robustare och mera diversifierade arbetsmarknaderna kanske ännu viktigare i framtiden om den enskilde skall kunna garanteras en viss trygghet i boende och sysselsättning? De tendenser till ökad decentralisering inom de större förelagen som i dag gör sig gällande kan i stället komma att öka regionalpolitikens möjligheter. Dessa och andra frågeställningar måste noga analyseras och övervägas inför de regionalpoliliska beslut som riksdagen skall fatta nästa vår.

Den solidariska lönepolitiken och dess konsekvenser får inte heller glömmas bort i delta sammanhang. Vi har en lönebildning, den solidariska lönepolitiken, som påskyndar utslagningen och omvandlingen, samtidigt som vi har mål i fråga om regional balans och trygghet i anställningen som

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

kräver och leder till minskad röriighet. Målkonflikten kan naturligtvis döljas med subveniionering, men vi kommer inte att kunna göra hela vårt land till ett stödområde.

I dag har vi att ta ställning till en lång rad motioner från i stort sett hela Sverige, som dramatiskt vittnar om de stora svårigheter de flesta län brottas med. I ulskottsbelänkandet finns också utföriigt redovisat de många åtgärder regeringen vidtagit för alt bemästra krisen. Min kollega Sten Svensson kommer i sitt anförande att bl. a. beröra de frågor som rör länsplaneringen, ortsklassificeringen och befolkningsramarna.

Del är viktigt att i dag inte glömma bort alt regionalpolitiken varit en lyckosam politik och att vi ända fram till de akuta svårigheterna kunnat notera en förbättrad regional balans och förbättrade sysselsättningsmöjligheter i skogslänen. Det finns all anledning all tro att när Sveriges ekonomi sanerats och svenskt näringsliv återfått sin konkurrensförmåga så återkommer förutsättningarna för en framgångsrik regionalpolitik.

Inför kommande regionalpolitiska beslut vill vi från moderat håll betona bl. a. följande punkter.

1. En god företagsmiljö över hela landet som grund för regionalpolitiken.

2. Åtgärder med verkan på hela regioner, differentierade taxor och avgifter, utvidgning av transportstödet m. m. i syfte all skapa likvärdiga förhållanden mellan regioner. Och här vill jag fästa kammarens uppmärksamhet på ett särskilt förhållande. I och med att den allmänna arbetsgivaravgiften helt avvecklas månadsskiftet juni-juli försvinner den fördel som det inre stödområdet haft i den lägre arbetsgivaravgiften. Jag menar att glesbygden måste återges denna konkurrensförmån genom en sänkning av t. ex. folkpensionsavgiften. En minskning av avgiftsbelaslningen har den stora fördelen att den kommer såväl redan verksamma som nyelablerade förelag till godo.

3. Ökat stöd till basnäringarna jord- och skogsbruk. Delta önskemål är på väg alt realiseras i den borgeriiga regeringens jordbrukspolitik.

Utöver det här vill jag betona behovet av att den offentliga sektorn får en ökad uppmärksamhet i del regionalpolitiska arbetet. Skall de regionalpolitiska målen kunna uppnås, är det helt nödvändigt alt den offentliga sektorn gör vad den kan för atl decentralisera sin verksamhet.

Herr talman! Regionalpolitiken syftar till att medborgarna i hela landel skall ha tillgång lill arbete, service och god miljö. Det är en bra målsällning. Regionalpoliliken kan emellertid inte och bör inte heller syfta till att göra alla delar av vårt land exakt lika. Det går inte atl fiska lax på Sergels torg, lika lilel som Operan och Dramalen finns runt hörnet i Sorsele. Regionalpoliliken måste på bästa sätt la till vara och utveckla varje regions tillgångar och särskilda förulsällningar.

Herr lalman! Härmed ber jag atl få yrka bifall lill arbetsmarknadsulskoltets hemställan i betänkandet nr 23.

BIRGER NILSSON (s) kon genmäle:

Herr talman! Jag har väl i och för sig inte så mycket att säga i anledning av vad Margaretha af Ugglas nyss anfört, men hon ställde en fråga som löd så här: Hur hade lägel varit i skogslänen, om den socialdemokratiska regeringen hade suttit kvar?

Jag är helt övertygad om all det hade varit ett mycket bättre och positivare läge. Vi hade t. ex. sannolikt haft ett högre bostadsbyggande. Nu har vi bostadsbrist i de fiesta kommuner, och det påverkar också möjligheterna atl driva regionalpolitik. Kommuner med stor bostadsbrist säger, om ett företag vill bygga ut eller nyelablera, atl del finns tyvärr inga bosläder ål personalen. Det är klart atl då flyttar det företaget till någon annan kommun där man har det bättre ställt på bostadsmarknaden.

Jag är också helt övertygad om alt vi under en annan regering skulle ha fåll igenom ett krav som vi har drivit väldigt länge, nämligen kravet på ökad prospektering av uranlillgångar. Där kan det skapas många hundra syssel-sältningslilirällen i glesbygden, men den nuvarande regeringen har som bekant satt sig på tvären i del fallet.

Sedan talar man om arbetsgivaravgiften. Jag vill påstå att inga eller i varje fall ytterst få nya jobb har skapats till följd av att man har slopat arbetsgivaravgiften. Det är helt andra faktorer som styr viljan atl nyanställa människor hos etl företag. Del måste finnas en orderbok, det måste finnas en efterfrågan för atl man skall vilja anställa ny arbetskraft.

Det hade varit bättre -jag upprepar det - om man hade lagt dessa pengar i en strukturfond och i stället vidtagit riktade åtgärder. Vi socialdemokrater kritiserar de borgerliga därför att vi menar alt man inte framgångsrikt kan driva en regionalpolitik som bygger huvudsakligen på generella åtgärder. Del måste i stället vara en kombination av generella insatser och insatser som är direkt destinerade till de orter och områden som har det besväriigt med sysselsättningen och utvecklingen över huvud tagel.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Man blir ständigt förvånad som lyssnare under denna debatt. Talesmannen för moderata samlingspartiet har nu övergått till den decenlralisliska regionpolitiken. Det är ju intressant, för det är någonling helt annat än de signaler man hörde under den förra regeringen, när vi från vpk hade anledning all kritisera de centralistiska inslagen - de alltför koncentrationsvänliga inslagen - som vi menade fanns i den dåvarande inställningen till regionpolitiken. Då var ju moderaterna alltid på den linjen atl just de avsnitten skulle de stödja och sympatisera med.

Får jag fråga: Hur klarar Margaretha af Ugglas av den omkopplingen -att nu, med sill parti i regeringsställning, försöka företräda den politik som man under den förra regeringen motarbetade, och försöka motarbeta den politik man i alla väsentliga avseenden slödde under den förra regeringen?

Sedan måsle jag också slälla en annan fråga. I Margaretha af Ugglas anförande är själva stommen att del som skall rädda landel, skapa ökad regional balans osv., är nyförelagandel, det privata kapitalet, den privata

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

industrin. Tror nu Margaretha af Ugglas själv på detta, eller lever hon i en total skenvärld? Den beskrivning hon ger och de förhoppningar hon uttrycker strider ju helt och hållet mot alla kända och konstaterade utvecklingstendenser inom del kapitalistiska systemet. Där är det obönhörligen så, alt ju högre stadium i kat)italismens utveckling man når, desto hårdare blir utslagningen av små förelag, desto svårare blir det att få till stånd något lokalt nyföretagande i liten skala. Den miniminivå som krävs för att man skall kunna nyelablera sig i en bransch stiger ständigt. Detta är en obönhöriig ekonomisk lag under kapitalismen. Det är därför som vi har fåll en ständigt minskande småföretagsamhet och en ständigt ökande koncentration. Denna utveckling har Margaretha af Ugglas och hennes regering understött genom atl här i riksdagen rösta för koncentrationsprocessen när del gäller handelsslålsindustrin och specialslålsinduslrin. Där är del ju inte fråga om nyföretagande, där är det fråga om alt den ena bruksorlen efter den andra skall läggas ned och driften koncentreras.

Vilka förhoppningar kan man då, Margaretha af Ugglas, slälla på en privat industri som minskar sin sysselsättning här i Sverige, som exporterar kapital, som skapar en mängd nya arbetstillfällen i utlandet samtidigt som den inskränker sin verksamhet här?

MARGARETHA AF UGGLAS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag lyssnade lill vad Birger Nilsson sade beträffande sänkningen av arbetsgivaravgiften, och del var tvärtemot de informationer jag har fått när jag har rest, t. ex. i skogslänen, och träffat förelagarna. Där har man i stället sagt mig alt man tycker att sänkningen av arbetsgivaravgiften varit värdefull men all man är bekymrad över att den delen av regionalpolitiken skall så att säga jämnas ut eller försvinna vid månadsskiftet juni-juli. Jag tycker atl detta är en sak som den borgeriiga regeringen måste allvarligt undersöka.

Sedan ärdet väl ändå så, Birger Nilsson, att del från företagens synpunkt måste vara ell mindre problem att skaffa tjänstebosläder till sina anställda än att över huvud taget inte kunna sälja sina produkter. Det senare förhållandet är ju del allt överskuggande problemet i den ekonomiska kris vi har i dag.

Att få debattera med Jörn Svensson är, tycker jag, i allmänhet ett nöje, men i dag hade jag litet svårt att följa en del av det Jörn Svenssson har atl säga. Han frågade: Vad betyder decentralislisk politik? Vad menar moderaterna? Vad menar centern? Det är naturligtvis en tolkningsfråga, och svarel beror också på vad i den decenlralisliska poliliken del är vi lalar om - befolkningstal eller befolkningsramar eller den mindre och medelstora förelagsamhelen. Men nu har vi glädjande nog internationellt sett ett näringsliv som är geografiskt oerhört fritt, och delta tycker jag alt vi bör slå vakt om. Det finns all anledning att försöka främja de mindre och medelstora företagens utveckling.

Vad jag tror kan rädda det här landet är svenskarnas allmänna flit och duglighet. Jag hoppas på växtkraften i befinlliga företag och på etl nyföretagande samt på att vi vinner valel 1979, så atl vi åter får en borgeriig regering,

som är beredd atl satsa på marknadsekonomins livskraft. Jag tror naturligtvis inte - som Jörn Svensson gör - på alt det som skall kunna rädda del här landet är socialism.

Jörn Svensson talade i etl tidigare inlägg till Birger Nilsson om kapitalexport. Detta fick mig att fundera: Är det inte ändå så, all den värsta kapitalexport som del här landel har drabbats av är att vi tvingas sälja våra varor på exportmarknader till underpris som inte ens täcker kostnaderna för att producera dem?

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

BIRGER NILSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Margaretha afUgglas talade om situationen iskogslänen. Det är klart atl delta är en intressant frågeställning för den som är bosalt där uppe och har kunnat följa utvecklingen under de senaste åren.

Den förra regeringen utlokaliserade genom insatser via investeringsfonderna och lokaliseringsstöd en del små och, som vi tyckte, växtkraftiga förelag lill mitt län. Nu håller grunden på alt rasa för dessa företag. Del är väl del som gör alt vi känner så stark oro. Jag skall bara la etl exempel, som är aktuellt och färskt.

AB Partner, som tillverkar motorsågar, lokaliserades till Östersund med hjälp av lokaliseringsstöd i olika former. Nu håller detta förelag på alt gradvis avvecklas. Det betyder att drygt 200 anställda troligen kommer alt få sparken.

Jag dristar mig att fråga Margaretha af Ugglas, som jag vet har vissa intressen i Kinnevikskoncernen, hur hon ser på avvecklingen av företaget och hur hon över huvud tagel ser på tendensen atl undan för undan rasera en stor del av de förelag som har byggts upp i delta län lack vare lokaliseringsstöd och aktiva insatser från den förra regeringens sida.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Margaretha afUgglas frågar nu: Är inte den värsta formen av kapitalexport den som sker genom atl de svenska exportörerna måste sälja sina varor lill underpris? Jo, del är möjligt. Det är naluriigtvis ingen bra form för kapitalexport.

Men gör då inte Margaretha af Ugglas reflexionen: Vad är det för ekonomiskt system som råder i den del av väriden där människor först måste stå i lunga och smutsiga arbeten och producera, med sin kropps och sin hjärnas arbete, högar av malm, stålämnen, massa m. m. - och där del ekonomiska systemet sedan plötsligt inte vill ha dessa varor? Samtidigt råder nöd och massarbetslöshet i alla kapitalismens länder. Tror inte Margaretha af Ugglas atl det privata kapitalistiska systemet är ansvarigt för denna utveckling - det privata kapitalet, som ständigt och alltjämt drar sig tillbaka från investeringar här i Sverige och exporterar miljarder lill andra länder där del kan trycka ner arbetarklassen, där del finns reaktionära regimer, där del saknas fackliga rättigheter? Ärdet det kapitalel som har ökat sysselsättningen genom sina utlandsinvesteringar på ett par hundra tusen arbetstillfällen samtidigt som det har minskal sysselsättningen här hemma? Är det detta

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

kapital, med sin minskande sysselsättningsbas här i Sverige, som skall rädda sysselsättningen i landet och åstadkomma de nya sysselsättningstillfällena?

Hur får Margaretha afUgglas detta all gå ihop? Del är ju bara illusioner, och del grövsla av allt är denna privala förelagsamhet! Vad har den gjort för att stödja Norrbotten? Den enda förelagsamhel som åstadkommit några verkliga insatser i Norrbotten är den statliga företagsamheten - som man kan kritisera, och som även vi kritiserar, så som den nu ser ut. Men hur tror Margarelha af Ugglas all det är med förhoppningarna om atl den minskande småföretag-samheten och den minskande privala industrin någonsin skall kunna utgöra en bas för att skapa regional balans och ökad sysselsättning? Detta måsle ju Margaretha af Ugglas inse är illusioner, eftersom det strider mot hela lagbundenheten och utvecklingstendensen i det system som kapitalismen utgör.

Margaretha af Ugglas blev patetisk när hon talade om det socialdemokratiska förslaget. Hon menade atl del skulle innebära alt man tog ifrån företagsägarna/kapitalägarna det kapital som de sparat ihop och satt in i sina förelag.

Min repliktid är slut nu. Avslutningsvis vill jag bara säga all det socialdemokratiska fondförslaget är intressant på det sättet alt det för varje avsättning lill fonden ger en ännu större skattelättnad åt det privata kapitalet - det är således ingen som helst risk för alt del privata kapitalet skall bli utköpt!

MARGARETHA AF UGGLAS (m) kort genmäle:

Herr talman! Till Jörn Svensson: Jag tycker nog ändå atl det är bättre alt ha etl ekonomiskt system som producerar varor och tjänster än att ha ett ekonomiskt system å la det socialistiska, där det ständigt råder brist på varor och tjänster, särskilt för konsumenterna.

Till Birger Nilsson: Jag tyckte det var positivt när Partner etablerade sig i Östersund. Det är självklart atl man får beklaga den utveckling som sedan har skett. Företaget kan inte sälja sina produkter på det sätt som man hade förutsatt. Birger Nilsson vet säkerl all resten av företaget är lokaliserat lill Göteborg, som är en annan region som i dag inte heller har det så lätt med sina arbetstillfällen.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag har med stort intresse lyssnat lill den här debatten. Den har spänt över ett vilt fäll alllifrån regionalpolitik till näringspolitik. Del kan vara befogal, eftersom regionalpolitiken ju i hög grad är beroende av näringspolitiken i fråga om den allmänna förutsättningen förden industriella verksamheten.

Jag upphör aldrig alt förvånas över hur den socialdemokratiska oppositionen lyckas med konststycket all tala om att de enskilda företagen sviker sitt ansvar eller som någon nyss här sade "raserar vad som är uppbyggt". Jag förmodar att vederbörande då tänkte på de enskilda förelagen. Men samlidigl

ärdet deenskilda företagen man litar till förden industriella sysselsättningen, inte minst i regionalpolitiskt avseende i Norrlands inland. För att ta ett exempel ärdet i hög grad de många små företagen som bidrar lill atl uppehålla sysselsättningen.

Kan man verkligen från oppositionens sida i längden fortsätta med den här mycket enkla exploateringen av primitiva känslor av motsättning mellan kapital och arbete som man säger, när man ändå i detta biandekonomiska samhälle är tvungen alt repliera på de många små enskilda företagens insatser för att säkra sysselsättningen? Det aren bland många frågor, som man ställer sig efter att ha lyssnat på den här debatten.

Jag skulle emellertid här litet kon vilja kommentera frågor som rör den regionalpolitiska planeringen, eftersom den ju är grundläggande för den regionalpolitiska inriktningen på längre sikt. Den proposition som vi nu planerar för nä.sla vår har i huvudsak två väsentliga underiag för sina förslag, dels sysselsättningsutredningens regionalpolitiska delbetänkande, som vi räknar med skall komma i september, dels länsstyrelsernas rapport 78. Vi räknar också med an FRU (expertgruppen för regional utredningsverksamhet) kommeratt bidra dels med en utvärdering av det regionalpolitiska stödet, som kommer alt föreligga i sommar, samt med ell förslag lill ett nytt forskningsprogram.

Den ambitiösa upptrappningav region;i)politiken, som har .sketl under den nya regeringens ansvarslid, kompletteras alltså av atl man här successivt höjer ambitionerna långsiktigt när del gäller alt utforma regionalpoliliken. 1978 års länsplaneringsrapporl är det första fullt utförda exemplar på den årligen återkommande uppföljningen av utvärderingen av länsplaneringen. Vi har givit länsstyrelserna vissa särskilda uppdrag som kommeratt redovisas i rapporten. Det rör sig bl. a. om en utvärdering av ortsplanens roll i samhällsplaneringen. Etl annat uppdrag som länsstyrelserna har och som vi väntar o.ss myckel av är kartläggningen av sysselsätiningsförhållandena i lokala arbetsmarknader. Del är ett försök till ett verklighetsanpassat sätt alt diskutera människors sysselsättningsproblem. Det är tänkt som ell underlag för kommunernas bebyggelseplanering, för trafikplaneringen och för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och del arbetet sker i nära samarbete med länsarbetsnämnderna och berörda kommuner.

Jag vill också idet här sammanhanget nämna-någon tidigiire debattör har varit inne på samma tema - uppdraget till länsstyrelserna all undersöka möjligheterna lill en decentralisering inom den offentliga sektorn i länet. Om länsstyrelserna verkligen har trängt in iden frågan, tror jag att man kan vänta sig åtskilliga intressanta uppslag på delta område.

1978 års länsrapporter kommer också att remitteras till vissa statliga myndigheter. Det är i första hand de regionalpolitiskt mest betydelsefulla verken som får möjligheten atl säga sitt i anslutning till länsrapporterna.

Här har också länsplaneringen 1980 varit uppe lill debatt och den har ju också diskuterats i utskottet, vilket framgår med all önskvärd tydlighet av ulskottsbelänkandet. Jag kan gärna vitsorda att det är en arbetsam process som sätts i gång i och med länsplaneringen 1980. Jag har i dag noterat att det

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143 finns röster som f n. talar mot en ny länsplaneringsomgång. Man menar atl

Onsdagen den "" '" ''''"''' vidare med genomförandet av länsplanering 74 och säger

17 mai 1978 ' kunnat notera en påtaglig planeringströtthet. Det är klart alt vi har

_____________ noterat atl man på sina håll i länsstyrelserna anfört vissa betänkligheter men

Resional utvecklins '' "" naturligtvis, alldeles oavsett detta, varit naturligt alt se länsplaneringsarbetet som ett fortlöpande arbete för en effektivare och bättre regionalpolitik. Det har därför varit naturligt att utveckla våra anvisningar i riktning mot mera probleminriktade planeringsdokument med mindre av sifferexercis.

Samtidigt kan jag inte komma ifrån atl en hel del av planeringskritiken egentligen bottnar i en litet väl snäv, jag vill inte säga inskränkt, uppfattning om vad som egentligen är regionalpolitiska åtgärder- i den mån det nu inte helt enkelt har rört sig om en diskussion om något som egentligen rör den obolfärdiges förhinder i sammanhanget.

Får man genom länsplaneringen tillfälle atl påverka den statliga budgetprocessen, så är detta en åtgärd så god som någon, och del är en grundläggande åtgärd för att vrida samhällsutvecklingen i mera decentralislisk riktning. Och får man till stånd ell samspel med kommunal sysselsättningsplanering skapar också detta goda möjligheter alt påverka. Jag finner för min del flera argument för alt en ny omgång är angelägen, men det är särskilt två av dessa som jag i det här sammanhanget vill ta fram. Del ena rörde nya riktlinjer för regionalpolitiken, som riksdagen lade fast hösten 1976 i arbelsmarknadsutskotlets betänkande. Denna nya inriktning för politiken måste naluriigtvis översättas i mera handfasta riktlinjer för planeringen i de skilda länen, så atl man skall kunna påverka skeendet på ett nytt och effektivt sätt, som var främmande för den gamla regionalpoliliken.

Det är alltså en aktivare regionalpolitik som är målsättningen med den nya planeringsomgången. Del inhiberande av länsplanering 80, som kritikerna förordar, måste alltså bottna i att man vill ha en lägre ambition. Man vill irappa ned de regionalpolitiska ambitionerna. Men delta är för det parti jag företräder en helt oacceptabel attityd till frågan.

Det andra argumentet, som jag anser vara centralt för den nya länsplaneringsomgången, har med den länsdemokratiska reformen atl göra. Länsde-mokratikommiiténs arbete innebär sannolikt alt det kommer att öka landslingens inflytande över länsplaneringen. Det kommer att öka påtagligt, och det är därför som jag som huvudansvarig för regionalpoliliken i regeringskansliet anser det vara av största betydelse att vi så snart som möjligt skapar möjligheler för landslingen lill ell ökat inflytande och ansvarstagande. I del sammanhanget är denna nya länsplaneringsomgång 1980 ett avgörande dokument och en central insats, eftersom landstingen förhoppningsvis får delta aktivt i utvärderingen av det material, som kommer fram med denna länsplanering.

BIRGER NILSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill kvittera vad Nils Åsling sade i sitt anförande. Inte heller jag upphör alt förvånas över industriministerns påslående att den nuvarande regeringen för en ambitiös och framgångsrik regionalpolitik. Jag gör alllid reflexionen att den människa, som kan göra en sådan bedömning av den nuvarande regionalpolitiken, aldrig kan ha besökt en arbetsplats, speciellt inte i skogslänen.

Sedan säger herr Åsling att vi för en primitiv argumentation från oppositionens sida. Ja, det är väl primitiva argument, om man lägger upprepade motioner med konkreta krav på en ökad tillväxt i ekonomin, med förslag till atl stimulera investeringarna inom den privata och den statliga sektorn. Över huvud tagel när man som socialdemokraterna väcker en rad av motioner, som alla syftar till all skapa bättre fart inom det svenska näringslivel, karakteriserar industriministern del som primitiva argument från oppositionen. Då måste jag anmäla en viss förvåning även på den punkten.

Vad som skett efter 1976 kan inte betecknas som en aktiv regionalpolitik. Herr Åsling behöver bara åka runt i skogslänen -1, ex. i sitt eget län - för atl uppleva hur de induslrier som skulle utgöra basen i en fortsalt regionalpolitik nu antingen har anställningsstopp, avskedar människor eller varslar om nedläggning. Ärdet delta regeringen kallaren aktiv regionalpolitik,då har vi sanneriigen mycket olika uppfattningar om den saken.

När del gäller länsdemokraiin har vi från socialdemokratiskt håll den bestämda uppfattningen atl länsplaneringsarbelel skall ligga kvar hos länsstyrelserna. Om vi överför det på landstingen finns det en risk för atl vi i framtiden skapar ett syslem av delstater, och i ett sådant syslem blir del de starka landslingen som kommer all råda över de svaga. Jag ser en fara i detta på lång sikt.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag upphör heller aldrig att förvånas över Birger Nilsson, men naluriigtvis blir jag också litet imponerad av min gamle länskollega, som -helt oberörd av vad som rör sig i liden, av den ekonomiska utvecklingen, av eftersatta stukturproblem, av exportutvecklingen, av vad som händer i vår omvärld - tillskriver effekten av våra åtgärder en lägre regionalpolitisk ambition hos den nuvarande regeringen än hos den föregående. Med det sättet all resonera kan man ju bevisa vad som helst, men det har ingenting med en reell sakdebatt atl göra.

Det är ju alldeles uppenbart att vi här i landet har försummat alt ta itu med våra strukturproblem. Nu får vi göra del i den sämsta länkbara konjunktursituation. Vi har försummat vår konkurrensmässighet. vi har levt över våra tillgångar under 1970-talet och alltså försämrat våra möjligheter på exportmarknaderna. Men det är naturligtvis från Birger Nilssons synpunkt betydelselösa bagateller.

Erkänn då åtminstone att det i de reella ställningstagandena har skett en väsentlig upptrappningav ambitionsnivån närdet gäller regionalpolitiken! Ta

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

exemplet kommunala industrilokaler. Nu skall det äntligen finnas en chans för mindre orter i glesbygden, ulan möjlighet atl ackvirera förelag i kamp med andra orter, all erbjuda den favören att de har en industrilokal atl offerera. Socialdemokraternas motion och reservation är obegripliga i sitt fördömande av dessa industrilokaler. Det är i realiteten etl socialdemokratiskt avståndstagande från de små orternas berättigande atl leva vidare och utveckla sin arbetsmarknad.

Borttagandet av arbetsgivaravgiften och kompensationen lill det inre stödområdet i form av extra vägbyggnad talar inte Birger Nilsson om, inte heller om den relativt sett enorma satsningen på Norrbottens näringsliv, som är utan motstycke i svensk regionalpolitik. Här har alltså gjorts väsentliga insatser, men trots delta har vi stora bekymmer till följd av strukturproblemen inom näringslivel och den allmänna ekonomiska utvecklingen, som skapar stora avsättningssvårigheter för vår industri.

Del finns en annan fråga som jag tycker atl vi måsle få ett entydigt svar på från oppositionen: Är ni för eller emot de små enskilda företagen? Här stod Birger Nilsson nyss och sade alt man raserar vad som har gjorts under tidigare år i regionalpolitiskt avseende. Vilka är det som raserar? Är det företagen? Tala ut om detta i så fall, låt oss få korlen på bordel! Del är ändå dessa många små enskilda företag som bär upp sysselsättningen i våra bygder, och man kan inte - som socialdemokratin gör - samtidigt ifrågasätta deras existens och kräva att de skall fortsätta sin verksamhet och hålla sysselsättningen uppe. Sluta med detta dubbelspel!

Vi måsle faen reell debatt om hur vi skall säkra sysselsättningen. Så långt vi kan bedöma utvecklingen nu spelar de enskilda, mindre företagen en strategisk roll, framför allt i glesbygderna i Norrlands inland, som Birger Nilsson känner väl.

Birger Nilsson måste ge ett klart besked här. Är ni villiga att främja företagsutvecklingen, nyförelagandel och de mindre föreiagens expansion, eller är ni emot delta?

BIRGER NILSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Den här senaste frågan som herr Åsling ställde är för mig lätt att besvara. Jag kan bara hänvisa till den utveckling som vi hade under början av 1970-talet, då regering och arbetsmarknadsstyrelse beviljade stora summor i lokaliseringsstöd. I allra största utsträckning gick de pengarna till små förelag. Där visade vi i gärning all vi är beredda att stödja även de små företagen. Det kan vara lilel värre för industriministern; han har ju fått hård kritik på sig från småföretagarna, eftersom de anser att han har satsat alltför myckel på storindustrin. Det kanske ligger något i den kritiken, vad vet

jag.

Sedan påstod herr Åsling att jag inte talade om de problem som vi har i det här landel. Del gjorde jag visst, men det är klart att i et 120 minuters anförande har man en åstundan atl säga även andra saker, och jag valde den uppläggningen att jag talade mera om de konkreta åtgärder som socialdemokratin har vidtagit för att rätta till den regionala obalansen. Del gjorde jag

därför atl man från borgerligt håll i debatter av den hårtypen siändigl brukar Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

återkomma lill frågan: Vilka konkreta åtgärder har ni föreslagit från ert håll? Jag ville räkna upp några av de åtgärderna.

Det får väl slå för herr Åslings egen räkning alt han inte begriper de motioner och reservationer som vi skriver från socialdemokratiskt håll. Del börjar klarna för mig nu varför han mot den bakgrunden karakteriserar regeringens regionalpolitik som en ambitiös och framåtsyftande politik.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Del var inte så mycket svar i sak. Jag hade dock önskat all Birger Nilsson, som här företräder det ledande oppos''ionspartiet, hade varit beredd alt ge en mera direkt och rejäl deklaration för var man står när det gäller den del av näringspolitiken som har ett direkt samband med den fråga vi diskuterar här i dag, nämligen regionalpolitiken.

Visst är vi beredda atl stödja de mindre företagen, säger Birger Nilsson. Det är bra alt socialdemokratin är beredd atl göra det. Men ifrågasättandet av åtgärderna när del gäller småföretagarpoliliken och hela den agitation mot ansvarstagandel från de mindre företagarna som man möter ute i den konkreta politiska debatten - hur står det i samklang med det Birger Nilsson säger? Man måste la gemensamma tag och acceptera all vi, för alt lyckas med den regionala sysselsättningen, behöver en positiv attityd mot de mindre företagen, vi behöver en chans alt utveckla dem och vi behöver jämställa möjligheterna för de mindre förelagen med de möjligheter som finns för kooperativa, statliga och stora företag. I det arbetet är socialdemokratin välkommen med, men socialdemokratin har ägnat så myckel av den näringspolitiska debatten just åt atl misstänkliggöra de mindre företagen och deras roll i sammanhanget. Del var den deklarationen jag hade väntat atl Birger Nilsson skulle avge.

Sedan säger Birger Nilsson all han föredrar alt uppehålla sig vid konkreta förslag, och det tror jag är befogat. Socialdemokratin har etl stort behov av att konkretisera sig när del gäller reella åtgärder. I reservationerna vid detta utskottsbetänkande sysslar man ju i stort med ett gammalkonservaiivi nejsägande. Konkreta, offensiva åtgärder letar man förgäves efter. På s. 27 i utskottsbetänkandel avfärdar också utskottet den motion som Birger Nilsson står som första namn på genom atl säga: "Några konkreta förslag läggs inte fram." Del är ganska betecknande för socialdemokratins agerande i fråga om regionalpolitiken. Välkommen med i etl konstruktivt och offensivt regionalpolitiskt arbete!

Birger Nilsson borde också tänka om när det gäller landstingens roll i planeringsverksamheten. Jag förstår inte varför socialdemokratin med dess djupa förankring i demokratin, med de demokratiska traditioner som socialdemokratin ofta, gärna och med rätta hänvisar till, är så rädd för länsparlamenlens, landstingens, aktiva medverkan i planeringen av verksamheten i det egna länet. Vi tror för vår del atl landslingen här har väsentliga bidrag atl ge. Vi har alltså inga betänkligheter och anser atl det vore en styrka

Nr 143 för regionalpolitiken om landslingen aktivt vore med i den planering som nu

Onsdaeen den kommer. Jag är förvissad om atl så också blir fallet.

17 maj 1978

Talmannen anmälde att Birger Nilsson anhållit att till protokollet få

Regional utveckling ''"»ecknal alt han inte ägde rätt till ylleriigare replik

GÖRDIS HÖRNLUND (s):

Herr lalman! Jag har under många år deltagit i de regionalpoliliska debatterna i riksdagen, och jag måste bekänna att jag, trots al t det förekommit smått smädliga angrepp såsom alt debatten gäller Hembygdens dag osv., alltid har tyckt att del varit stimulerande att diskutera regionalpolitiken och dess innehåll. Ytterst har debatten dock gälli all invånarna i olika delar av landet skall få likvärdiga sysselsättningsmöjligheter, likvärdig tillgång lill social, kommersiell och kulturell service och en god miljöliksomatt det inom länen skapas en bättre regional balans.

Vi var på god väg all nå fram lill en sådan utveckling under den socialdemokratiska regeringstiden. Åtskilliga tiotusentals jobb kunde till-skap<is inom stödområdet genom lokaliseringsstöd och genom användandet av investeringsfonder. Vi kunde ytterligare öka antalet anställda inom olika regioner genom den stora statliga utlokaliseringen och genom en påtaglig utbyggnad av utbildningsväsendet över hela landet. Utskottets ordförande Eva Winther erkände också i sitt inlägg i debatten alt del verkligen skapades jobb före 1976.

I dag är del knappast meningsfullt atl diskutera de regionalpoliliska frågorna, eftersom den borgerliga regeringens ekonomiska polilik har dragit undan möjligheterna att föra en aktiv regionalpolitik. Vad det ytterst trots allt gäller är ju alt landel har en regering och en riksdagsmajoritet som är beredd alt föra en aktiv och planmässig närings-, arbetsmarknads- och regionalpolitik och som skaffar sig instrument och resurser för delta. Det slår helt klart alt den borgerliga regeringen saknar vilja, eller möjligen förutsättningar, atl föra en sådan politik. Regeringen har ägnai sig mer ål nedläggningar än ål atl se till att det sker en expansion av näringslivet och en ökning av sysselsättningen, och den har frånhäni sig resurser genom skattesänkningar, slopande av arbetsgivaravgifter m. m. i stället för all salsa hårt på sysselsält-ningsskapande åtgärder och nyinvesteringar.

På s. 10 i utskoiisbetänkandet konstaterar den borgerliga majoriteten följande:

"De svåra strukturproblemen inom vissa krisdrabbade branscher har angripits med kraft. Därvid har använts såväl näringspolitiska som arbetsmarknadspolitiska medel. Syftet har varit alt strukturförändringarna inom dessa branscher skall kunna ske i en kontrollerad och godtagbar takl som lar hänsyn lill de anställdas silualion."

Stämmer verkligen detta överens med sanningen? Låt mig här som

exempel la den bransch som jag bäst känner till och som brottas med stora

problem, nämligen lekobranschen. Nedläggningarna inom teko sker med allt

48 snabbare takt. och beträfTande Boråsregionen räknar man från länsstyrelsens

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

sida med atl över 10 000 arbetstillfällen inom teko skall försvinna enbart inom Nr 143 denna region. Till delta skall läggas de många tusen arbetstilirällen som har försvunnit under de allra senaste åren. Borås kommun kommer att förlora drygt 7 000 lekojobb.

Vad har den borgerliga regeringen hittills gjort för atl se lill alt nedläggningarna inom teko sker "i en kontrollerad och godtagbar takt som lar hän.sy n lill de anställdas situation"? Vad ämnar man göra?

Redan nu är 13 % av arbetskraften i Borås kommun arbetslös eller föremål för arbelsmarknadspoliliska åtgärder. Endast Norrbollens län ligger sämre till. Trots delta medverkar regeringen aktivt till atl den nya statliga tekokoncernen ylleriigare skall krympas. Bl. a. Rydboholmsbolagets fabrik i Viskafors skall läggas ner -jag skulle kunna räkna upp en lång rad företag med liknande problem. I en för kommunen och arbetskraften fullkomligt ohållbar silualion har regeringen inte ens tagit chansen att försöka bibehålla de arbetstillfällen som staten myckel väl skulle kunna medverka till att bibehålla, nämligen arbetstillfällen inom de företag som staten själv äger. 1 stället medverkar man lill att öka nedläggningstakten. De ersättningsindustrier som industriministern utlovat vid etl flertal tillfällen har vi ännu inte sett något av, och jag föreställer mig, herr talman, atl situationen är ungefär likadan i många andra regioner som drabbas av strukturproblemen.

I stället för atl söka rådrum genom att bibehålla den sysselsättning som finns åker herr Åsling omkring och talar om ersättningsindustri och hänvisar lill de många särskilda delegationer som tillsatts. Men än har inte skapats några sysselsäitningstillfällen genom de här delegationerna. De saknar f ö. resurser för alt skapa nya arbetstillfällen. Vad de kan göra är att komma med förslag lill åtgärder för att stärka regionernas näringsliv. Men det har ju länsslyrelsema redan gjort, så det är sanneriigen ingenting nytt som sker genom tillsättandet av dessa delegationer. Möjligen vill regeringen frånträda sitt ansvar genom alt siändigl kunna hänvisa lill delegationer och arbetsgrupper.

Den framtidstro som utlovades, om vi skulle begåvas med en borgerlig regering, tycks helt ha försvunnit. De 400 000 nya jobben som centern utlovade under valrörelsen 1976 lyser med sin frånvaro. I stället fortsätter nedgången i indusirisysselsätlningen i snabb takl liksom investeringarna inom industrin. Arbetslösheten är hög, ungdomsarbetslösheten stiger, varslen har stigit i jämförelse med första kvartalet 1977 och arbetskraftsefterfrågan ligger fortfarande på en låg nivå.

För några år sedan konstaterade jag i en regionalpolitisk debatt att centern
ropar under almama och prasslar i buskarna. Det var på den tiden när centern
skulle frälsa människorna i varje bygd och i varje by genom den berömda
cenlerparlisliska regionalpoliliken. I dag när cenlern silter i kanslihuset
verkar del mer som om man skulle känna sig som katt på hett plåttak i den här
frågan. Det har blivit ganska tyst på centerhåll, åtminstone när del gäller att
vara ute i buskarna och prata om nya jobb. Det har onekligen skett en
sinnesförändring när del gäller de yviga löftena från den centerpartisliska
morgonrodnadens tid. 49

4 Riksdagens protokoll 1977/78:143-144

Nr 143 Birger Nilsson har ingående redogjort för vår syn på regionalpolitiken

Onsdaeen den liksom för reservationerna, och jag skall därför endast la upp ett par

17 maj 1978 ''''-

_____________ Den första gäller reservationen 2 om landslingens roll i länsplaneringsar-

Reeional utveckling ''''- ' anser alt det är självklart alt landstingen skall medverka i planeringsarbetet, men vi tycker också all del är lika självklart att det är statsmakterna som bör ha det övergripande ansvaret för samhällsplaneringen. Det finns därför inte någon anledning att flytta över ansvaret för den regionala planeringen från länsstyrelserna till landslingen. Del skulle onekligen också innebära att landstingen skulle bli etl överorgan, en överkommun om man så vill, över primärkommunerna, och det kan vi inte acceptera. De tankegångar som de borgerliga har om atl landstingen skulle anta liinsplanen skulle också innebära atl landstingen byggde upp ett länsplaneringsorgan vid sidan av länsstyrelserna. Del vore ett slöseri utan like. vilket inte borde accepteras av de partier som talar om sparsamhel och minskad byråkrati. På socialdemokratiskt håll kan vi inte acceptera en sådan ordning.

När det gäller orlsplanen vill jag påpeka att det är ett av de bästa instrumenten när det gäller atl konkretisera den långsiktiga inriktningen av regionalpoliliken. Genom att prioritera insatserna i primära , regionala och kommunala centra, har man möjlighet alt styra arbelslillfällen och service på etl sådant sätt all alla länets invånare har någorlunda likvärdiga möjligheler att nå en arbetsmarknad inom rimligt avstånd. Det intresserar mig i hög grad att få vela vilket annat instrument man tänker välja för atl uppnå detta, om man nu lar bort orlskriterierna. Skall man förverkliga centerns gamla önskedröm - all servicen och arbetstillfällena kan ligga litet hur som helst utan någon planmässighet, bara de inte hamnar i primära eller regionala centra, även om arbetskraften och investeringarna flnnsjusi där och del är där man har de fiesta arbelslösa? Jag emotser verkligen med intresse att få vela vilken metod man länker välja. Enligi vår åsikt bör principerna förorlsplanen och målen för denna ligga fasta, och jag yrkar därför bifall lill reservationen 3.

Till slui befolkningsramarna. I Oolårels debatt förde cenlern ett sorglustigt resonemang om dessa. Under hösten hade riksdagen fattal beslut om atl ge etl ändrat innehåll åt de av statsmakterna angivna befolkningsramarna för länen. Den borgerliga majoriteten drev igenom alt planeringen för storstadslänen skall inriktas mot den undre delen av ramarna, i skogslänen mot de övre delarna och för övriga län mot mitten av ramarna. Delta var en klar eftergift av de två övriga partierna gentemot cenlern och dess gamla käpphäst om fasta befolkningstal. Man kompromissade sig fram i denna fråga - liksom i många andra - och resultatet blev därefter.

Vi klargjorde redan i fjol att detta beslut från befolkningssynpunkt är
mycket märkligt. För Malmöhus län måste man i. ex. få lill slånd en
nettoutflyttning för att balanseraden befolkningstillväxt som sker genom de
barn som kommer alt födas där. Skogslänen skall planera för en ökning med
flera tiotusentals personer. Del blir alltså en folkomfiyttning av stora mått,
50 om de borgerliga intentionerna skall uppnås. Och enligt en av bostadsminisl-

rårna skall inte heller befolkningen tillåtas atl öka i sydvästra Skåne. Men vilka tvångsmeloder hon skall använda för att uppnå detta lalar hon faktiskt inte om, inte heller var i det övriga landet människorna skall få sin försörjning, och det är viktigt nog.

I fjol försökte cenlern krypa undan genom atl dels påstå atl det i själva verket inte rör sig om någon förändring, dels atl man genomfört en stor reform närdet gäller ramarna. I år framhärdar utskottet i sitt påslående atl det fortfarande gäller ramar och inte fasta befolkningstal. Då kan jag bara konstatera, att det inte "bidde" något av centerns gamla käpphäst om fasta befolkningstal och atl man inte nådde ända fram i regionalpolitiken liksom i så många andra frågor. Men för klarhetens skull, med lanke på länsplanerare och andra, vill jag yrka bifall till reservationen 4 liksom lill de övriga socialdemokratiska reservationerna.

Jag kan heller inte undgå, herr talman, atl litet grand ta upp det som Margarelha afUgglas var inne på här. Hon undrade hur det skulle ha sett ut om den socialdemokratiska politiken hade fortsatt i vårt land. Ja, den har ju bedrivits så pass länge att människorna har god möjlighet alt bedöma de uttryck den tog sig under den socialdemokratiska regeringstiden. Men, Margaretha af Ugglas, del finns väl knappast någon i dag som på allvar anser att det skulle ha blivit sämre-ty sämre än vad det är nu kan det väl knappast bli.

Vad har t. ex. devalveringen betytt för varven, för tekoindustrin, för stålindustrin osv.? Det skulle vara intressant om Margaretha afUgglas kunde tala om det. Industriförbundet har en myckel dyster prognos belräffande indusirisysselsätlningen för det kommande året. I den borgerliga komplel-teringspropositionen återfinns samma dystra prognoser. Varför är inte bilden ljusare, om nu devalveringen skulle ha spelat den roll som Margarelha af Ugglas m. fl. påslår?

Sedan läste tydligen Margarelha afUgglas upp moderaternas valprogram för 1979 års val, och jag finner ingen anledning all gå in på delta. Jag kan bara konstatera all moderaterna tydligen också vill låna till folkpensionerna i fortsättningen. Del är ljusa framlidsplaner som svenska folket har all se fram emot.

När del gäller resonemanget om laxfisket i Stockholm och operan i Sorsele kan man kanske slå fast att fru af Ugglas, om hon inte hade så exklusiva vanor, kanske kunde fiska löja eller annan fisk i strömmen. Men vad delta har med regionalpolitik att göra begriper jag faktiskt inte.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

ARNE FRANSSON (c):

Herr lalman! I del nu aktuella betänkandet behandlas propositionen om regional utveckling jämte ett stort antal motioner. De bestämmelser som gällt för det regionalpolitiska stödet föreslås få förlängd giltighet t. o. m. den 30 juni 1979. Detta har ett enhälligt utskott ställt sig bakom.

Nr 143 Regionalpolitikens inriktning framöver kommer riksdagen att fö ta

Onsdaeen den ställning till i början av 1979. Sysselsättningsutredningen fick år 1976

17 m' 1978 lilläggsdirekliv som innebar att man skulle göra en översyn av det

_____________ regionalpolitiska stödet. Etl intensivt arbete pågår C n. i utredningen, och

n . ■ ,.,. avsikten är att så småningom lägga fram ett komplett förslag om hur det

regionalpolitiska stödet skall utformas.

Jag för min del vill nu i första hand kommentera de socialdemokratiska reservationerna 5 och 6.

I reservationen 5 tar man upp frågan om lokalisering av förädlingsindustri
med anknytning lill jord- och skogsbruket. Det finns naluriigtvis anledning
all understryka den stora betydelse som lokaliseringen av sådan förelag
samhet har sett från sysselsättningssynpunkt. Utskottet utgår ifrån.atl sådana
. här lokaliseringsfrågor, liksom även andra frågor av liknande art, uppmärk-

sammas i samband med del pågående länsplaneringsarbelel. Nämnas kan också den överenskommelse som finns mellan regeringen och LRF om samråd i lokaliseringspolitiska frågor. Delta innebär att överläggningar äger rum i samband med etableringen av större företag.

Närdet gällerskogsinduslrinsframtid,somnaturligtvisären myckel viktig fråga, har etl betydande utredningsarbete pågått genom 1973 års skogsulred-nings försorg. Denna utredning är under remissbehandling, och avsikten är alt regeringen i början av 1979 skall komma med ett samlat program för den framtida skogsnäringens inriktning. Därför anser utskottet att det i dagens läge inte finns anledning all la ställning eller göra uttalanden i berörda frågor.

Det finns naturligtvis, herr lalman,anledning understryka atl det föreligger problem belräffande sysselsättningen inom den träbearbetande industrin. Utskottet utgår ifrån all det kommande regeringsförslaget leder till alt linjer för den framtida inriktningen av skogsnäringen slås fast i ell samlat näringspolitiskt program. Därför avstyrker utskottet socialdemokraternas motionsyrkanden.

När det så gäller reservationen 6, angående ändrade villkor för bidrag lill kommunala industrilokaler, så behandlades denna fråga här i kammaren för drygt ett år sedan. Ulskottsmajoritelen ställde sig då bakom industriministerns förslag till bidragsbestämmelser, som innebar att bidragen till uppförande av kommunala industrilokaler inte skulle låsas fast vid en fix nivå utan prövas från fall till fall. Samma ställningstagande gör utskottet i dag och avvisar därmed den socialdemokratiska framställningen om atl bidragsvillkoren skall göras mera likformiga. På socialdemokratiskt håll anser man alt villkoren för stödet till kommunala industrihus i princip skall vara desamma som för statliga industricentra. Erfarenheterna visar emellertid atl det inte finns någon anledning att ändra nu gällande bestämmelser.

I årets reservation tar socialdemokraterna också upp frågan om alt

bidragsverksamheten bör administreras av arbetsmarknadsstyrelsen.

Utskottet delar inte denna uppfattning. Handläggningen av bidragsärendena

förutsätter i varje enskilt fall särskilda överväganden av samhällsekonomisk

52 och regionalpolitisk art. Därför bör regeringen även i fortsättningen vara

beslutsfattare. Denna ordning är f ö. lika med den som sedan gammall gäller i de fall då industrilokaler uppförs som kommunall beredskapsarbete. Någon risk för atl del skulle kunna bli ell köpslående mellan olika kommuner föreligger enligi ulskottels uppfattning inte om man bibehåller den beslutsordning som nu tillämpas. Därför delar inte utskottet de betänkligheter mot detta som framförs i den socialdemokratiska partimolionen i denna fråga.

Så, herr talman, några ord till Gördis Hörnlund. Det är med viss förvåning man kan konstatera socialdemokraternas tveksamhet när del gäller ökade möjligheler för landstingen alt vara akliva i den regionala planeringen. Del måsle väl vara en tillgång atl man breddar underlaget och även ger landstingen möjligheter att aktivisera sig när det gäller den framlida utvecklingen av del egna länet. Men det är väl så atl man från socialdemokratiskt håll hellre sätler hoppet lill en ceniralstyrning och därmed inte är beredd att föra ned beslutsfattandet på länsnivå.

Gördis Hörnlund var också kritisk lill de delegationer som regeringen har tillsatt i vissa län för all de skall kartlägga och komma med förslag till olika sysselsällningsskapande åtgärder. Men det kan väl inte vara fel atl man ifrån regeringens sida tillsätter dessa delegationer i och med all man då okar möjligheterna för dem som är verksamma inom länen att engagera sig i de här frågorna. Det är i myckel stor utsträckning kunniga och erfarna människor, de som bäst känner till länets eller kommunens förhållanden, som på det sättet i ökad utsträckning kan bidra till att del förs fram konkreta förslag lill åtgärder för att stärka sysselsättningen inom regionen.

Gördis Hörnlund nämnde av naturiiga skäl sin egen hemtrakt, med tanke på de bekymmer som där finns.Tekobranschen har haft och har problem, men man får inte glömma bort de åtgärder som regeringen har vidtagit för alt medverka till att upprätthålla sysselsättningen inom tekobranschen på en något så när acceptabel nivå. Vi vet också att regeringen har beslutat om att Borås kommun skall tillhöra den grå zonen. Det måsle betraktas som positivt och visar att man ifrån regeringens sida på intet sätt har dragit sig undan utan bidragit med de åtgärder som står till buds för atl trygga sysselsättningen och skapa nya arbetstilirällen.

Gördis Hörnlund påstod att del hade blivit en sinnesförvirring hos centerpartiet. Det kan jag självklart inte hålla med om. Hon menade att vår , ambitionsnivå blivit avsevärt myckel lägre sedan vi kom i regeringsslällning. Men lidigare under debatten har man - bl. a. från Torsten Stridsmans sida -redovisat de förslag till olika åtgärdersom vårt parti i olika sammanhang har framfört och som vi också fått beaktade i och med all vi kommil i regeringsställning - riksdagen har ställt sig bakom förslagen.

Jag trodde att Gördis Hörnlund och jag var överens om ambitionsnivån -att det gäller att vidta alla de åtgärder som tänkas kan för att skapa arbete åt alla. Del var en enig sysselsätlningsulredning som ställde sig bakom del förslaget, och jag hoppas att vi även i fortsättningen skall vara överens om nödvändigheten av att vidta alla de åtgärdersom är länkbara för att uppnå den målsättningen.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143 Med delta, herr talman, vill jag yrka bifall till arbelsmarknadsutskotlets

Onsdagen den hemställan på samtliga punkter.

17 maj 1978

______________ GÖRDIS HORNLUND (s) kort genmäle:

D • / t p Li„ Herr lalman! Arne Fransson säger all vi känner tveksamhet när del gäller

landstingen. Nej, vi känner ingen tvekan. Vi anser att man även från

landslingens sida aktivt skall vara med när det gäller länsplaneringen, men de

skall inte vara några överkommuner-del vill vi inte ha. Vi vill inte ha något

delstatssystem, vilket vi lidigare har försökt att förklara. Vi anser att del skall

finnas ett centralt ansvar för hela det här landet när det gäller såväl

regionalpolitik som näringspolitik, arbetsmarknadspolitik etc. Vi vill inte

överlåta del ansvaret på någon annan.

Om länsdejegationerna säger Arne Fransson att de ökar möjligheterna för fler människor alt aktivt delta i planeringsarbetet. Jag vill påstå all det finns lika goda möjligheter för detta i länsstyrelserna i dag. Del är praktiskt taget samma personer som sitter i länsstyrelserna och andra länsorgan som i de länsdelegalioner som har tillskapats. Jag kan inte förslå att det är någon vits med alt man flyttar från stolen i en egenskap och sedan sätter sig på den i en annan och fortsätter med det arbete som man faktiskt har bedrivit långt innan länsdelegaiionerna tillsattes. Jag vill bara peka på det fina åtgärdsprogram som har framarbetats i Älvsborgs län för Sjuhäradsbygden och som icke har fullföljts av den nya regeringen.

Arne Fransson säger atl det har vidtagits en hel del åtgärder för tekoindustrin. Ja, det finns ju generella åtgärder på det här området liksom på alla andra, men företagen faller ändå. Mot bakgrund av de siffror som jag nämnde tycker jag att herr Fransson skulle ha något mer tröstrikt alt ge Sjuhäradsbygden och Borås än atl bara tala om den grå zonen. Jag var i fjol med om alt motionera om att den grå zonen skulle omfatta även Sjuhäradsbygden och Borås, men då ville inte herr Fransson vara med ulan jag var tämligen ensam i ulskollel. Vad vi nu vill ha är nya jobb, och vi vill också fa något lokaliseringsföretag, men de lyser ju med sin frånvaro.

Jag använde inte ordet sinnesförvirring. Riktigt så hård är jag inte, även om man kanske i och för sig ibland skulle kunna ha orsak att använda ett sådant uttryck. Jag talade om sinnesförändring, och det omdömet står jag fortfarande för.

\ ARNE FRANSSON (c) kort genmäle:

\ Herr talman! När det gäller landslingens medverkan i planeringen så är det

inte på något sätt fråga om all de skulle bli överkommuner. Vi menar, och det
framgår också av utskoltsbetänkandel, att det är värdefullt atl vissa av de
centrala uppgifterna när det gäller den regionala planeringen flyttas över på
landslingen och inte på statsmakternas föriängda arm, som ju länsstyrelserna
är. Vi vet att länsdemokratikommitlén utreder frågan, och vi har säkerligen
anledning all ålerkomma lill den. Men tydligt är att det finns skilda
uppfattningar i denna fråga.
54 Om länsdelegationerna, som regeringen har tillsatt, säger Gördis Hörnlund

att det i stort sett är samma människor som sitter i länsstyrelserna och länsorganen som också sitter i länsdelegaiionerna. Det må så vara, och det beror väl i så fall på atl landshövdingen har föreslagit samma människor. Det måste emellertid vara en styrka om man kan bredda sammansättningen av en sådan här delegation så atl man för med företrädare för arbetsmarknadens parter och för kommuner, som ju onekligen bäst känner till de lokala förhållandena och som har de största förutsättningarna att komma med konkreta förslag. Det är inte alls så alt regeringen vill frånhända sig ansvaret genom atl tillsätta delegationer, utan del är en nödvändig åtgärd för all klara de speciella sysselsättningsproblem som råder just i dessa regioner. Del nämndes tidigare här i debatten att Norrbotiendelegalionen har kommil med förslag som förts vidare och som lett lill att åtgärder vidtagits för all skapa sysselsättningsmöjligheter. Jag tycker inte, Gördis Hörnlund, all man skall döma ut dessa delegationer på det sätt som socialdemokraterna gör.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

GÖRDIS HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Om landstingen skall anta länsplanen är det verkligen fråga om överkommuner. Och kommitténs borgerliga majoritet är inne på den tankegången -det harjag gjort mig underrättad om. Om det är statsmakterna som skall stå för resurserna bör man väl låta statsmakternas förlängda arm vara med när del gäller planeringen.

I fråga om länsdelegationen påpekade jag att det i huvudsak rör sig om samma personer. Del har inte funnits någonling, herr Fransson, som förut har hindrat länsstyrelserna atl bilda delegationer av olika slag för atl göra utredningar m. m. Jag påpekade ju alt vi har ett program för t. ex. Sjuhäradsbygden men att det inte har blivit förverkligat. Länsstyrelserna kan ha goda kontakter med kommunerna,och de kan vara delaktiga i planeringen -ja, de inte bara kan utan de skall vara delaktiga i den.

Del jag närmast vill understryka när det gäller de länsdelegationer som regeringen och dess talesmän stöder sig på i varje ögonblick som man kommeri kläm är alt de inte tillskapat några fier jobb. Det beror på atl de inte har några resurser att aktivt få fram jobb. De kan lägga förslag av olika kvalitet. Sedan är del ytterst statsmakterna som måste följa upp förslagen och ge resurser ål t. ex. nya industrier.

ARNE FRANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är riktigt alt det är statsmakterna som skall slälla medel lill förfogande, men genom en sådan här delegations tillkomst och genom dess sammansättning för man ju en bredare förankring vid bedömningarna. Idérikedomen bör naluriigtvis bli större om del ingår representanter med olika bakgrund i en sådan här delegation. De konkreta förslag som delegationerna lägger fram och som är realistiska kommer säkerligen atl anammas av statsmakterna. Man kommer säkerligen att vidta åtgärder för alt sådana förslag skall kunna genomföras i praktiken.

Slutligen, herr lalman, vill jag upprepa vad jag sade tidigare, nämligen alt det pågår ett arbete i länsdemokratikommitlén omkring dessa frågor. Det är

Nr 143 otvetydigt en tillgång om etl länsparlament får ökade befogenheter och ökade

Onsdaeen den möjligheter till beslutsfattande. Det är ju länspariamenlet .som står till svars

17 mai 1978 '"'' väljarna inom resp. län. Det är också länsparlamentet som bäst känner

_____________ till de lokala och regionala problemen inom resp. län. Jag tror inte att man

Regional ipckline '''" '"' negativt inslälld lill en ökad länsdemokrali som man är från socialdemokraliskl håll. Låt oss vänta och se vad länsdemokratikommitlén kommer fram till och avvakta dess förslag. När del har remissbehandlals och kommer på riksdagens bord får vi ta en ny debatt i den här frågan.

Andre vice talmannen anmälde att Gördis Hörnlund anhållit att till protokollet få antecknat all hon inte ägde rätt lill ylleriigare replik.

BENGT FAGERLUND ts):

Herr talman! För ungefär etl år sedan diskuterade vi regionalpolitiken, och då var det 44 inlägg i debatten. Redan nu är vi uppe i över 30, och tydligen hamnar vi någonstans mellan 60 och 70 innan debatten är slut. Det visar att lägel i dag är betydligt allvarligare än det var för etl år sedan, och det var långt ifrån bra då. Denna utveckling är resultatet av en borgerlig polilik.

Den ende som är nöjd här i kammaren i dag är Torsten Stridsman. Han slår fast atl vi, fr. o. m. den tidpunkt då vi fick en borgerlig regering, har fött en decentralislisk inriktning på regionalpolitiken. Del räcker fullständigt för honom. Resullaiet bryr han sig inte om, utan han tycker all vinslen med del hela är all vi falt en decentralislisk utveckling. I denna diskussion stiger Arne Fransson upp och talar om länsparlament. Jag trodde faktiskt inte atl de farhågor som Birger Nilsson framförde tidigare i dag hade någon grund - atl landstingen skall överta planeringen och atl det finns risk för atl vi skall få ett delslalssystem. Men när Arne Fransson börjar använda beteckningen parlament på landstingen är del väl i förlängningen fråga om att införa delstater i vårt land.

Birger Nilsson slår fast att han var förundrad över herr Åslings sätt att diskutera. Nu är inte industriministern här, men jag vill understryka det uttalandet. Industriministern säger alt vi socialdemokrater framför primitiva åsikter. Han säger att vi bedriver agitation mot de små företagen, atl vi misstänkliggör företagare o. d. och atl hela den socialdemokratiska diskussionen är emot företagsamheten i del här landel. Jag skall ålerkomma lill delta, men jag tycker att det är anmärkningsvärt att en minister står och slungar ut sådana anklagelser ulan atl på något sätt exemplifiera vad vi har gjort och hur företagsamheten har utvecklats under de 44 år då socialdemokraterna var i regeringsslällning.

Jag skall, herr talman, efter Birger Nilsson och Gördis Hörnlund, som har motiverat de socialdemokratiska ståndpunkterna i stort, endast uppehålla mig litet vid reservationen 5, som Arne Fransson redan har varit inne på. Bakgrunden till reservationen är väckta motioner, dels partimotionen, dels den motion som jag och några kamrater i kammaren har väckt.

Utskottsmajorileten hänvisar lill att regeringen räknar med atl lägga fram
56 en proposition lill hösten i anledning av skogspolitiska utredningens förslag.

Då skall en samlad plan för skogsnäringen presenteras, vilket Arne Fransson har tagit upp här. Vi anser därutöver atl de synpunkter som vi för fram i vår reservation och motionerna skall läggas till grund för propositionen. Nu hänvisar Arne Fransson till atl man skall ha etableringssamråd närdet gäller större förelag o. d. Men, Arne Fransson, det är inte elablering det gäller i dag, det är nedläggning av förelag. Medan vi väntar på propositionen dör företaget, ellersom del heter: Medan gräset gror dör kon. Det är precis vad vi uppleveri dag. Den frågan har varit uppe här förut, men låt mig ta ett exempel från mitt eget län och min egen kommun. Skogsägarna köpte Klippankoncernen för kort tid sedan och övertog 34 000 hektar skogsmark. I Lessebo samhälle, där koncernen har sitt pappersbruk, finns också ett sågverk som sysselsätter 80 människor. Detta sågverk har varit i gång i hundra år. Nu har man beslutat att lägga ned del. Det beror på atl del råder brist på råvara, säger man. Brist på råvara! När sågverket behöver 5() 000 m och man har en tillväxt på ungefär 150 000 m inom Lessebo kommun!

Nej, det är inte det del gäller! Del handlar i stället om atl Skogsägarna, som nu äger sågen, anser att det är bättre att salsa på andra orter, och då tar man inte hänsyn lill de 80 anställda eljer till all sågverket varit i gång i hundra år.

Låt mig ställa några frågor lill centerpartiets talare i denna debatt. Jag skulle ha velat ställa dem också till industriminister Åsling, som jag lidigare diskuterat den här saken med. Hur går denna industriplanering ihop med t. ex. Centerns ungdomsförbunds krav på lokalsamhällen? Hur går den ihop med kravet atl man skall förädla råvaran på orten? Hur går den ihop med centerpartiets regionalpolitik, där man talar om atl sprida sysselsättningstillfällena? Menar man då en sådan spridning att de gamla bruksorterna skall utarmas och nya byggas upp på andra håll? Eller vad menar ni med en levande landsbygd? Ni tror väl inte att den proposition som framlagts om stöd till jordbruk i glesbygder skall rädda den regionalpolitiska balansen här i landel?

Jag har anfört Lessebo som exempel, men jag skulle ha kunnat som exempel ta pappersbruket i Jämtland, som hotas med nedläggning, eller exempel från otaliga andra orter i hela vårt land.

Nils Åsling säger att vi är negativa till atl bygga nya kommunala industrilokaler. Jag skulle ha velat fråga Nils Åsling vad han länker göra med de lokaler som blir tomma. Del är ett ännu större problem. Där finns ju redan folk som nu blir arbetslösa! Del är någonting som vi verkligen behöver diskutera.

Utskottets motivering för atl avstyrka motion 809 som gäller Skaraborgs län är att statsrådet, dvs. industriministern, anser att utsikterna för länets arbetsmarknad på längre sikt ler sig gynnsammare än för riket som helhet. Ja, det kan ju bero på vilka ambitioner man har när det gäller landet i övrigt. Men hur kan man tro alt de fria marknadskrafterna och de självläkande krafterna skall lösa våra sysselsättningsproblem?

Vi har hela tiden slagit fast sambandet mellan närings-, sysselsältnings-och regionalpolitik. Hur ser då vår situation ut i dag - vilka resultat är det den

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143 borgerliga regeringen uppnått när del gällt atl öka indusirisysselsätlningen,

som man utlovade i valel?

Onsdagen den

... , q■Jn Låt mig först anföra några siffror som ligger längre tillbaka i tiden!

Regional utveckling

_____________ Enligt Statistisk årsbok fanns det år 1962 939 925 anställda i tillverknings
industrin. År 1972, som ärdet senaste år som redovisats, var antalet 990 635.
Del aren ökning med ca 50 000. Då skall man lägga märke till att vi 1972 hade
en lågkonjunktur som ofta åberopats av de borgerliga när det gäller
arbetslöshetssiffror och liknande.

Denna ökning av indusirisysselsätlningen skedde under den tid då de borgerliga partierna som trädda på ett snöre kritiserade socialdemokraterna för att föra en företagsfientlig polilik. Sedan den borgerliga regeringen tillträdde har indusirisysselsätlningen på ett och ett halvt år minskat med 93 000 anställda. För andra kvartalet 1978 redovisas 57 000 färre anställda inom industrin än för tredje kvartalet 1977. 1978 års siffra är den lägsta som redovisats under hela 1970-talet. Enligt Industriförbundets konjunktur-barometer kommer ytterligare 40 000 jobb alt försvinna inom industrin.

Vad är del för industrifientlig politik de borgerliga i det här landet för? Ni har på två år lyckats minska industrisysselsättningen med nära 150 000 arbetstillfiillen. Och sedan tror ni att vi skall kunna bedriva en regionalpolitik i det här landet!

Till detta kommeratt även byggnadsverksamheten uppvisar bollensiffror. Ledaren i dagens nummer av Dagens Nyheter börjar på följande sätt:

"Det finns, bildligt talat, två långa köer i storstäderna. 1 den ena kön slår bostadslösa som söker egen bostad. I den andra slår arbelslösa byggnadsarbetare som söker jobb. Båda köerna måste se på den andra kön med förvåning."

Detta är en planering som påminner om en historia som jag läste som mycket ung. Den handlade om en liten flicka som stod ute i kylan utan några skor på fötterna. En som gick förbi henne frågade:

- Varför har du inga skor?

- Nej, min pappa är arbetslös, så han har inte råd atl köpa några skor.

- Jaså, vad jobbar han med?

- Han är skoarbelare.

- Varför är han arbetslös?

- Jo, därför att han gjort för många skor.

Det är denna brist på planering inom hela den borgerliga poliliken i dag som skapar dessa oerhörda svårigheter med arbetslöshet o. d. Här stiger alla borgerliga talare upp och säger alt devalveringen klarat hela sysselsättningspolitiken. Delta har Birger Nilsson redan bemött.

För atl vi skall fö fart på industrin måste köpkraften inom landel
upprätthållas. Med den sänkta levnadsstandard och därmed minskade
möjligheler all köpa varor som industrijobbarna fött vidkännas kan vi inte
upprätthålla den inhemska köpkraften. Visst är vi beroende av utlandsmark
naden, men vi är också beroende av den inhemska marknaden. Typiskt är atl
glasindustrin i dag klarar sig hyggligt på utlandsmarknaden, medan den
58 inhemska marknaden viker och ger problem med sysselsättningen.

Närings- och sysselsättningspolitikens samband med möjligheten alt Nr 143

bedriva en regionalpolitik är självklart. Detlahar vislagit fast i bl. a. motioner Onsriapp H

och reservationer. Men del enda som hänl är att vi nu fållen ny inriktning på n _„ • ioto

1 / maj 1 y /ö
regionalpolitiken, en mer decentralislisk inriktning. Därmed skulle allt vara

Regional utveckling

bra. Resultaten betyder ingenting!

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till de socialdemokratiska

reservationerna.

ARNE FRANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror all Bengt Fagerlund och jag är överens om att man i dag har stora problem inom skogsnäringen. Om del vittnar bl. a. del beslut som riksdagen lidigare har fattat om ett lån lill Uddeholm. Vi vet också all del nu ligger ett förslag på riksdagens bord om ell lån lill NCB. Det innebär atl statsmakterna har ansett del vara nödvändigt och riktigt att man hjälper skogsföretagen att upprätthålla sysselsättningen i avvaktan på alt dessa kan finna avsättning för de produkter som i dag ligger i lager.

Jag tror atl vi kan vara förvissade om alt del förslag som regeringen i börian av nästa år kommer atl lägga fram i fråga om den framlida inriktningen av skogsnäringen kommer all leda till en plan för utvecklingen framöver.

Vi vet alt del i dag på vissa platser är ont om råvara. Bengt Fageriund nämnde exemplet från Lessebo kommun och Södra skogsägarnas planerade nedläggning av sågverket där. Del är naluriigtvis tråkigt atl sådana här nedläggningar aktualiseras, det är jag den förste alt understryka. Men Skogsägarna har väl ansett det nödvändigt att vidta åtgärder med lanke på den ekonomiska situation som de befinner sig i och den bristande tillgången på råvara. Jag hoppas emellertid all Skogsägarna är beredda att medverka till atl skapa ersättningsindustrier vid den tidpunkt då nämnda sågverk skall läggas ned.

Bengt Fagerlund sade att regeringen bedriver en fientlig industripolitik med tanke på utvecklingen och den minskade sysselsättningen. Men man får i sammanhanget inte glömma bort den myckel långtgående lågkonjunkturen, de nödvändiga strukturrationaliseringarna och avsättningsproblemen. Jag irordel är viktigt att ta med detta i bilden. Vi har tappat marknadsandelar på exportsidan. Genom småförelagarpropositionen i höstas kom ju regeringen med en hel del förslag till åtgärder för alt förbättra situationen för de mindre och medelstora förelagen.

BENGT FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Arne Fransson håller med mig om alt det är tråkigt med
företagsnedläggelseroch att det uppstår svårigheter. Det är svårigheter som
också drabbar Södra skogsägarna. Men del är inte det vi skall diskutera här.
Vilka regionalpoliliska medel vill Arne Fransson sälta in för att lösa
problemen på de gamla bruksorterna? Det är ju det frågan gäller och det är den
som vi måste diskutera. Hjälper del med alt decentralisera? Jag måsle
erkänna alt jag aldrig fått veta, trots att jag frågat många gånger, vilken
innebörd man lägger i det ordet. Det hjälper väl inte bara med en 59

Nr 143 decenlraliserad regionalpolilik om folk blir arbelslösa på olika orter.

Onsdaeen dpn Arne Fransson lalar om Uddeholm och NCB. Själv glömde jag att ta upp

17 mai 1978 frågan om arbetsgivaravgiften, som Margaretha afUgglas berörde i samband

_____________ med att hon kritiserade den solidariska lönepolitiken. Låt mig säga följande

RpQnnnl kl' °" arbetsgivaravgiften som ell medel i regionalpolitiken. Del kostar 4

miljarder kronor att minska arbetsgivaravgiften med 2 96, och enligt kompletteringsproposilionen räddar man därmed 5 000 jobb. Del gör 800 000 kr. för varje räddat jobb. Ni som lalar om sysselsättning och 400 000 nya jobb skall då veta att del kostar 320 miljarder kronor atl klara dessa jobb. Varifrån skall ni ta dessa pengar? Vad har ni all komma med i stället för dessa lösa ord om att del är tråkigt med förelagsnedläggelser och alt det gäller alt föra en decenlraliserad regionalpolilik?

ARNE FRANSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Bengl Fageriund efterlysie vilka regionalpolitiska medel som jag kunde tänka mig för att komma till rätta med problemen på bruksorterna. Vi har ju etl regionalpolitiskt stöd i detta land sedan några år tillbaka. Jag utgår ifrån att man, när tilläggsdirektiven till sysselsätlningsulredningen gavs 1976, gjorde bedömningen atl det fanns anledning all göra en översyn av de bidragsnormer som hade gällt. Del är också det arbetet som f. n. pågår i sysselsätlningsulredningen. Avsikten är att det omedelbart efter sommaren skall lämnas ett delbetänkande, där sysselsätlningsulredningen mycket ingående kommer att ha prövat och analyserat vilka medel som är nödvändiga för alt skapa förulsällningar för en ökad regional balans i deila land.

Samråd i samband med nylokalisering av förelag är nalurligivis en åigärd, men om man inte kommer till rätta med problemen på det sättet så är jag för egen del inte främmande för att man vid sådana tillfällen får tillgripa hårdare styrmedel för atl nå den effekt som man eftersträvar. Det är inte bara fråga om all föra en decentralislisk regionalpolilik, ulan det gäller säkerligen också alt ställa betydligt ökade medel till förfogande. Det kan man göra, om man bedriver en expansiv näringspolitik som skapar ökade sysselsättningsmöjligheter och kan finna avsättning för varorna, inte minst då på utlandsmarknaden.

I slutet av sin replik tog Bengt Fagerlund upp kostnaderna för atl skapa arbete åt alla, och han angrep vår ambition all skapa 400 000 nya arbetstillfällen. Jag sade tidigare i en replik till Gördis Hörnlund alt jag trodde alt vi fortfarande var överens om målsättningen att skapa arbete åt alla. I varje fall är man överens om det inom den nu sittande sysselsätlningsulredningen, och jag hoppas alt Bengl Fagerlund också är beredd alt ställa sig bakom den målsättningen.

BENGT FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Målsättningen alt skapa arbete åt alla harjag varit med om alt diskutera i ungefär 30år,och det är socialdemokratin och arbetarrörelsen som har drivit rätten till arbete som en av de största frågorna. Men vad är det vi har angripit centern för? Jo, det ärt. ex. för sådana saker som när Nils Åsling sade att 266 000 nya jobb skulle skapas inom industrin till i början av 1980-talet. Nu ligger vi 150 000 back. Det innebär atl 400 000 nya jobb skall skapas bara inom industrin! Del är de löst utslungade löftena som vi ständigt har kritiserat. Målsättningen är vi fullständigt överens om.

Sedan noterar jag verkligen med glädje alt Arne Fransson är redo att införa lagstiftning för all fö en effektiv elableringskontroll, om samråd inte ger resultat. Delta har vi haft med i våra reservationer, men då har Arne Fransson röstat emot hela tiden.

Det är riktigt som Arne Fransson säger-och del är detta jag har byggt hela mitt inledningsanförande på -all för att vi skall kunna driva en regionalpolitik måste vi ha en expansiv näringspolitik. Vi kan säkerl finjustera medlen i regionalpoliliken -vi kanske behöver ändra områdesgränser och föra in nya moment - men vi klarar aldrig uppgiften om vi inte får en nyetablering lill slånd, och nyetableringen har fullsländigl upphört.

Jag har inie nämnt någonling om atl man räknar med att konkursernas antal under 1978 kommeratt slå alla rekord. Förelag ramlar. Att förelag går i konkurs är något som ni tidigare har kritiserat socialdemokratin för, men nu är ni själva i regeringsställning, och ni har skapat problem som är större än de någonsin varit sedan 1932. Del är ni som har ansvaret för den ekonomiska politik som har skapat problem också för regionalpoliliken.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Andre vice talmannen anmälde att Arne Fransson anhållit atl lill protokollet få antecknat atl han inte ägde rätt till ylleriigare replik.

STEN SVENSSON (m):

Herr lalman! Den regionalpolitiska planeringen, vars tyngdpunkt utgörs av den s. k. länsplaneringen, har till syfte att medverka till att de av riksdagen fastställda målen - atl alla människor skall ha tillgång till arbete, service och god miljö- kan nås. I begreppet regional samhällsplanering ligger sålunda den inriktning som regionala och lokala organ söker åstadkomma för att få en tillfredsställande utveckling på samhällets olika områden.

Margaretha af Ugglas har i etl tidigare anförande redovisat den moderata synen på de principiella frågorna och på de övergripande frågor som vi nu diskuterar. Jag kan i det avseendet här inskränka mig till alt helt instämma i vad hon har anfört. Hon gjorde denna redovisning i anslutning till kommentarer beträffande socialdemokraternas reservation nr 1. Jag skall i det följande närmare kommentera reservationerna 2, 3 och 4.

För an kunna nå de angivna målen bör man åstadkomma önskvärd samordning. Man måsle ha gemensamma grundläggande riktlinjer för den regionala utvecklingen. Delta behov föranledde riksdagen atl 1972 tillskapa nya planeringsinstrument - för all på ett rationellt sätt fördela tillkommande

Nr 143 resurser och för atl skapa konkurrenskraftiga arbetsmarknader. Dessa

Onsdaeen de planeringsinstrument förekommer dels i form av en ortsplan, dels som

17 mai 1978 planeringsnivåer i form av befolkningsramar.

_____________ Moderata samlingspartiet anslöt sig lill denna planering men underströk

n II ... myckel Starkt att systemet med ortsplan och befolkningsramar endast får ses

som en inriktning och en linje för framlida handlande av både samhälle och näringsliv - men inte som etl en gång för alla givet och orubbligt mönster.

Såvitt man hittills har kunnat följa upp länsplaneringsarbelel förefaller dessa planeringsinstrument ha blivit användbara. Balansen inom länen har, som utskottets ordförande påpekade i sitt inledningsanförande, blivit bättre, och vi kan konstatera ett mera balanserat förhållande mellan glesbygdslän och storstadslän. Den omfattande statistiken med bl. a. lägesbeslämda uppgifter om olika sakförhållanden är till god vägledning för såväl den offentliga som den enskilda sektorns planering.

Systemet med befolkningsramar har inneburit atl statsmakterna dragit upp riktlinjer för hur många invånare de olika länen kan beräknas få under en viss lidsperiod. Uppdelningen av länens befolkningsramar på kommuner avser i första hand år 1985. Planeringen uttrycks genom gränsvärden med ett lägsta och ett högsta beräknat tal.

Självfallet kan man inte genom politiska beslut i ett demokratiskt land som Sverige bestämma hur många människor som vid en viss lid skall bo i etl visst län. Man kan inte ens bestämma minimi- eller maximital. Jag vill här ge etl svar som Birger Nilsson efterlyste i sitt inledningsanförande. Befolkningsramarna kan ha ett visst värde om man endast ser dem som en arbetsinriktning, både för staten centralt och för de regionala myndigheterna, när det gäller olika former av planeringsverksamhet.

På motsvarande sätt bör man värdera syslemet med ortsplan. Alt riksdagen för ett antal år sedan fattat beslut om att vissa orter skall klassas som primära centra, andra som regionala centra, andra åter som kommuncentra och ytterligare andra som kommundelscentra, får inte innebära all den här indelningen en gång för alla ligger fast.

Servicen på olika orter måste självfallet växla. Alla orter i ett län kan inte ha samma servicenivå. Olika intressen finns givelvis i fråga om vilken service som skall förläggas inom ett län, och del bör finnas angivet i någon form av planering hur den servicen skall fördelas.

Samtidigt finns det betydande risker för alt orter, som inte får den indelningsgrad de anser vara önskvärd, känner sig åsidosatta i sammanhanget.

Det får inte vara så atl statliga, kommunala eller enskilda insatser, när det
t. ex. gäller förelagsamhel, begränsas till orter som är klassade som primära
centra. Den formella indelningen får inte överbetonas, och samlidigl måste
det ges utrymme för förändringar av denna formella indelning när så är
påkallat, inte minst när t. ex. en kommun kan visa alt förutsättningarna har
ändrats.
62 Det är inte ortsplanen och befolkningsramarna som sådana som för

utvecklingen närmare de regionalpoliliska målen. Dei är de konkreta åtgärderna som är avgörande. Planeringsinstrumenten måsle präglas av flexibilitet och möjliggöra en anpassning till den utveckling som pågår. Ett uttryck för en sådan anpassning är, som Torslen Slridsman redan påpekat, riksdagens beslut i december 1976. Då uttalade riksdagen att nuvarande planeringssystem skall utvärderas och all nya alternativa system skall prövas. Vidare innebär beslutet att länsstyrelserna skall göra en fortlöpande uppföljning och utvärdering av länsplaneringen.

Länsstyrelsernas redovisning och förslag kommer alt redovisas i den regionalpolitiska proposition som kan väntas våren 1979. Vi hörde för en stund sedan industriministern bekräfta att en sådan pi oposition skall komma. Avsikten är att regeringen då skall ta ställning till länsstyrelsernas förslag, samtidigt som man lar ställning till sysselsätiningsutredningens delbetänkande beträffande den framlida regionalpolitiken.

Reservanterna har markerat sin ovilja mot de förändringar som nu kan väntas med anledning av den pågående översynen. Man anför att principerna för planen och målen för densamma bör ligga fast. Utskottet kan inte dela detta statiska betraktelsesätt. Avsikten är atl man under det pågående utvärderingsarbetet skall pröva möjligheten atl ylleriigare förbättra planeringsmetoderna. Därvid bör särskild hänsyn tas lill glesbygdens problem. Tillgängliga resurser får inte fördelas så all utvecklingen i mindre och medelstora orter hämmas. När servicefunktioner planeras skall lösningar väljas som åstadkommer en rimlig decenlralisering.

Utskottels synsäll i dessa frågor är direkt förknippade med de uttalanden som utskottet gjorde i samband med behandlingen i december 1976, varvid uttalades aU regionalpoliliken skall ges en mera decentralislisk inriktning och vara mera åtgärdsinriktad. Mot denna bakgrund bör ortsplanens framtida roll övervägas på sätt som riksdagen redan uttalat sig för.

I en följande reservation riktar socialdemokraterna kritik mot det gällande riksdagsbeslutet beträffande befolkningsramarna. Man hävdar all de angivna preciseringarna skulle innebära att man infört fasta befolkningstal i den regionalpolitiska planeringen. Så är inte fallet. Utskottet markerar därför på nytt i det nu föreliggande betänkandet alt ramarna gäller i sin helhet för samtliga län. Anvisningarna, som ligger till grund för planeringen, innebär inte alt systemet med befolkningsramar har övergivits. Beslutet innebär den eftersträvade flexibiliteten, som jag nyss var inne på, inte en låsning av det slag som reservanterna påslår. Jag kan alltså här instämma i vad Torsten Slridsman redan har anfört.

Mot bakgrund av vad jag inledningsvis har framhållit vill jag understryka atl man med en viss åigärd inte kan förutsäga en bestämd befolkningsökning, än mindre öka befolkningen till en viss nivå. Möjligen kan man sammankoppla en konkret åtgärd med etl visst antal nya sysselsättningstillfällen. Det är en lång rad olika faktorer som totalt påverkar utvecklingen i samhället -inte enbart de regionalpolitiska åtgärderna. Befolkningsramarna kan vara lämpliga alt ha som riktmärken för handlandet. Om inte annat kan de förhindra all länen var för sig planerar för en helt orealistisk befolkningsut-

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

veckling. Men det är, som jag nyss påpekat, de vidtagna åigärdetna som blir avgörande för utvecklingen.

För alt nå de uppslällda målen för regionalpoliliken erfordras en planering som kan upplevas som effektiv och adekvat för de människor som direkt är berörda av de åtgärder som planeringen syftar till. En av regionalpolitikens stora svårigheier är atl förankra planeringssystemen hos den breda folkopinionen. Mig förefaller del som om många människor belraklar planeringssystemen för sysselsällnings- och regionalpoliliken som alllför akademiska och svårgripbara.

Även i detta sammanhang är det förutnämnda principbeslutet, i december 1976, om en mer ålgärdsriklad och decentralislisk inriktning av regionalpolitiken av mycket stor betydelse. På sikt innebär detta all tyngdpunkten för beslutsfattandet i regionalpolitiska frågor- vilka i första hand påverkar lokala och regionala förhållanden - kommer all förskjutas i riktning mot läns- och kommunnivåerna. Jämsides med en vidgad länsdemokrati innebär denna ulvecklingsprocess atl de regionalpoliliska besluten kommer atl föras närmare de människor som är direkt berörda av besluten.

Del bör därför i första hand ankomma på lokala och regionala organ all pröva frågan om insatser av de slag som nu las upp i de många motioner som behandlas i del föreliggande betänkandet. Redan nu finns möjlighet all redovisa sådana förslag inom ramen för del fortlöpande länsplaneringsarbelel. Dessa möjligheter har vidgats ytterligare genom den uppföljning och utvärdering som riksdagen beslöt i december 1976 och som industriministern för en stund sedan också erinrade om.

Utskottet framhåller ånyo all centrala uppgifter beträffande den regionala planeringen, exempelvis ortssyslemets utformning, borde överföras på landstingen. Mot delta uttalande protesterar de socialdemokratiska reservanterna. Socialdemokraterna kan inte acceptera en mer aktiv roll för landstingen och de ställningstaganden som ligger bakom sådana ambitioner. De vill inte atl ansvaret för den regionala planeringen skall flyttas från den statliga länsstyrelsemyndigheien till de folkvalda landstingen.

Enligt utskottels mening skall staten endast ge ramen för själva verksamheten. Det övergripande ansvaret för sysselsättnings- och regionalpolitiken, som Eva Winther redan lalal om, skall självfallet ligga kvar på staten, som fördelar resurser mellan regionerna och även utformar direktiv för användandet i stora drag. Men den praktiska verksamheten skall i ökad utsträckning åstadkommas av landstings- och primärkommunala organ, enskilda förelag och individer, vilket ger ål dem ell större mått av valfrihet och oberoende.

Med tiden innebär detta - i takt med länsdemokratins förverkligande som ett decentraliserat planeringssystem - att de folkvalda landstingen får rätt att formulera målen för regionernas utveckling och atl de på denna grund kan precisera länsmedborgarnas samlade krav inför statsmakterna. Då kommer att på statens bord läggas ell program som är väl förankrat hos de medborgare som är direkt berörda, och för planernas fullföljande kan medborgarna dessutom utkräva ell direkt politiskt ansvar i och med landstingsmannavalel.

Talet om en överkommun, som Gördis Hörnlund var inne på och som jag uppfattade atl Bengt Fageriund anslöt sig till, är inte enbart en överdrift utan en direkt felaktig beskrivning av våra förslag i de här sammanhangen.

Utskottet framhåller i sitt belänkande alt de frågor som nu tagits upp kommer alt behandlas i den proposition som aviserats till våren 1979. Då kommer också resultatet av en översyn av formerna för det regionalpolitiska stödet att redovisas. Denna översyn pågår just nu inom sysselsätlningsulredningen. Utredningens delbetänkande om regionalpolitiken men också dess slutbetänkande kommer - bl. a. genom utredningens analyser -förhoppningsvis alt innebära att vi får etl brett underiag för en mer långtgående och allsidig debatt, varvid regionalpolitikens roll i förhållande till närings- och sysselsättningspolitiken kan belysas. Som industriministern mycket riktigt påpekade måsle vi sälta in regionalpoliliken i sitt stora sammanhang. Regionalpolitiken får inte bli en företeelse vid sidan av den samlade samhällsplaneringen, ulan måste samordnas med och integreras i denna.

I dag vill jag begränsa mina allmänna synpunkter i dessa hänseenden lill alt understryka viklen av en generellt verkande ekonomisk politik. En allmän sysselsällningsskapande polilik är enligt min mening en grundläggande förutsättning för att samhället skall kunna åstadkomma en framgångsrik regionalpolitik med bevarande av en socialt styrd marknadsekonomi.

Herr talman! Som jag nyss påpekade får vi tillfälle atl återkomma lill dessa frågor när de angivna utredningsresultaten föreligger och propositionen om den framlida regionalpolitiken har lagts. Jag ber med hänvisning till det anförda och lill vad utskottet i övrigt har redovisat i sitt omfattande betänkande atl få yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

BIRGER NILSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill säga några ord om del resonemang som Sten Svensson förde beträffande befolkningsramarna. Han sade att det inom dessa måsle finnas etl utrymme för förändringar. Ell sådant har vi skapat i olika intervaller genom etl högre och ett lägre värde inom ramarna, och vad Sten Svensson i del avseendet sade är alldeles riktigt.

Men Sten Svensson sade vidare att man inom den borgeriiga utskottsmajorileten har den uppfattningen att ramarna skall gälla i sin helhet, och del är ell ganska sensationellt uttalande som omedelbart framkallar frågan: Varför skrev man då på borgeriigl håll in de begränsningar som minskar del här utrymmet inom befolkningsramarna? Är man konsekvent på denna punkt, bör man faktiskt mot bakgrund av Sten Svenssons resonemang rösta på den socialdemokratiska reservationen 4. Då skulle vi få bort de här begränsningarna, och då blir del som Sten Svensson anser att del bör vara, nämligen alt ramarna kommer att gälla i sin helhet.

5 Riksdagens protokoll 1977/78:143-144

Nr 143 STEN SVENSSON (m) kon genmäle:

Onsdaeen den ''' talman! Jag vill påminna Birger Nilsson om att vi har godtagit de

17 m' 1978 föreslagna ramarna med de markeringar som gjorts, och det skedde i samband

_____________ med beslutet i december 1976. Men vi har sagt att det gäller under

R 11 t iprkr förutsättning atl man vid planeringen i första hand inriktar sig på de undre

delarna av ramarna. När det gäller Stockholm innebär detta ett instämmande i vad som då kom

till uttryck i Stockholms läns landstingsplan. Vi talar alltså fortfarande om ramar och en inriktning i första hand -

naluriigtvis finns det, Birger Nilsson, en inriktning i andra och tredje hand

osv. Del är alltså fråga om en markering av hur man i första hand skall inrikta

planeringen.

BIRGER NILSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Men då måsle de praktiska konsekvenserna bli de som vi nämner i vår reservation. Hela utrymmet står inte till förfogande, utan man måste planera efter mitlvärdet, de undre eller de övre delarna av befolkningsramarna. Av skrivningen tycker jag man kan utläsa att den borgerliga utskottsmajorileten infört något som kan kallas för fasta befolkningstal.

STEN SVENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Så är inte fallet, Birger Nilsson. Det är alltså fråga om markering för en planering i första hand. Ramarna gäller i sin helhet i fråga om de övergripande bestämmelserna för hanteringen av det här planeringsinstrumentet.

Sedan vill jag än en gång påpeka för Birger Nilsson att del är de faktiska åtgärderna som är avgörande. Vi skall akta oss för alt betona betydelsen av själva planeringsinstrumentet som sådant. Del borde ha framgått atl det var detta jag åsyftade i mitt anförande.

Andre vice talmannen anmälde att Birger Nilsson anhållit att till protokollet få antecknat atl han inte ägde rätt till ytterligare replik.

FRIDA BERGLUND (s):

Herr lalman! Jag vill börja med atl instämma i det som mina partikamrater sagt, och jag vill ylleriigare understryka behovet av en expanderande ekonomi för att vi skall kunna klara full sysselsättning och regional balans.

I ulskottsbelänkandet står bl. a. följande: "Den omständigheten atl de
nordliga länens andel av lokaliseringsstödet minskat är inte ett uttryck för
lägre ambitioner än lidigare när det gäller industrisatsningar i allmänna
stödområdet." Man kan diskutera vilka ambitioner den borgerliga regeringen
har haft, men man måste ändå konstatera att den lyckats sprida ut
lokaliseringsstödet utanför stödområdet, vilket framgår av tabellen på s. 24 i
betänkandet.
66 Torsten Stridsman har här stått och prisat den nya regionalpolitiken.

Resultaten kan avläsas exempelvis i Norrbotten, där under ett år arbetslösheten ökade med 20 96 och beredskapsarbetarna och arbetsmarknadsutbildningen med 40 96. Detta är marssiffror. Eftersom den nya regionalpolitiken verkar snabbi kan ökningarna vara betydligt större i dag.

I propositionen 1976/77:95 beredde industriministern Nils G. Åsling riksdagen tillfälle all ta del av industriministerns ambitioner. Han framhöll där bl. a.: "I avvaktan på utredningens förslag" - här syftade han på sysselsällningsulredningen - "bör möjligheterna ökas alt lämna lokaliseringsstöd på orter utanför stödområdet med särskilt svårlösta sysselsättningsproblem. Jag avser därför atl tillämpa en ordning, som innebär all regeringen efter framställning av länsstyrelse kan förordna att kommun utanför stödområdet och gränsområdet lill detta för viss tid skall ingå i den grå zonen. En sådan ordning bör underlätta länsstyrelsernas strävanden atl påverka lokaliseringen av industriinvesteringar till förmån för aktuell ort. Vidare underiältas förelagens planering genom att det i förväg blir känt i vilka kommuner utanför stödområdet och gränsområdet till detta som lokaliseringsstöd kan lämnas."

Herr talman! Detta långa citat harjag anfört för att erinra om atl det aren medveten förslappning av regionalpolitiken. I rapporten Alt forma regional framtid, från expertgruppen för regional utredningsverksamhet, ERU, behandlar 13 forskare regionala problem. Professor Erik Bylund från Umeå universitet framhåller bl. a. att en regionalpolitik med preciserade mål inte kan omspänna hela landet -då är det inte längre fråga om regionalpolitik utan om allmän stödverksamhet.

Låt mig citera professor Bylund: "Den alltmer generösa styrningen av lokaliseringsstödet över landet underminerar möjligheterna att lyckas med uppgiften att ändra den regionala balansen." Det finns anledning att fråga sig: Vart bär den decentraliserande regionalpolitiken hän?

Arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 23 dokumenterar den borgerliga regeringens misslyckande när det gälleratt trygga sysselsättningen och skapa regional balans. De många motioner som lar upp problemen i olika delar av landet är etl uttryck för den oro och ångest som många människor känner inför framtiden i det borgeriigl slyrda Sverige.

Ulskoilsmajoriteten har i sin beskrivning av regionalpolitikens inriktning och förutsättningar beskrivit läget fram t. o. m. 1976 men har inte nämnt den drastiska förändring som skedde exempelvis i Norrbotten vid årsskiftet 1976-1977.

Den gynnsamma utvecklingen under 1970-talets första hälft i vårt län berodde främst på alt betydande investeringar genomfördes inom industrin. Frisläppningen av investeringsfonderna och lokaliseringsstödet med fraktstöd gjorde atl drygt 5 000 nya arbetstillfällen kom till länet t. o. m. 1976 års utgång. I Luleå har en teknisk högskola byggts upp med ungefär 500 anställda. NJA genomförde i början av 1971 olika investeringsprogram. Även LKAB gjorde investeringar. Insatser som förläggningen av fredsförbandei till Arvidsjaur och införandet av ett speciellt stöd lill jordbruket i norra Sverige liksom åtgärder lill stöd för skogsvård och för service lill glesbygden

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143 medverkade lill atl det blev en positiv utveckling. Även verkstadsindustrin

O sflappn den påverkades av denna positiva utveckling och likaså servicesektorn.

17 mai 1978 Representanter för den borgerliga regeringen åker omkring i landet och

_____________ påstår, all den socialdemokratiska regeringen hade samlat "alla äggen i en

Rpponal utvecklins " tog". Stålverk 80. Detta påstående är felaktigt. Del var många samverkande faktorer som gjorde att man kunde hejda utflyttningen från länet och atl sysselsättningsfrekvensen ökade.

Sysselsättningsutvecklingen i Norrbotten ökade under åren 1970 och 1975. Andelen förvärvsarbetande var lägre än genomsnittet för riket i dess helhet. Det kan vara angeläget all påminna om att när vi i december 1976 diskuterade regionalpolitiken anförde den borgerliga utskottsmajorileten att lokaliseringsstöd hade gått lill orter, som inte varit i behov av det, underförstått Luleå. I år skriver man: Det minskade stödet är inte uttryck för lägre ambitioner. Var del inte ambitioner det var fråga om 1976?

Eva Winther har i dag redogjort för sysselsättningsläget i vårt län 1976. Hur

kan hon då försvara den inställning man hade i december 1976?

Torslen Stridsman, som var ulskottels talesman den 13 maj 1977, sade:

"Den nya regeringens planeringsinriktning är mer offensiv än den tidigare

regeringens när det gäller atl åstadkomma arbete på de orter där sysselsätl-

ningssituationen är som svårast."

Torslen Slridsman, när kommer den offensiva planeringsinriktningen atl ge resultat i Norrbotten? Vilka åtgärder tänker den borgerliga regeringen vidta? Del är angelägel att få svaren så snabbi som möjligt. Det är bråttom, mycket bråttom. Vi har 17 arbetslösa på varje ledig plats, totalt över 8 500 arbetslösa, drygt 11 000 i AMU- och beredskapsarbeten, svårast drabbade är ungdomar, byggnadsarbetare och kvinnor. Vi har fått en utflyttning från länet. Det är alt märka atl mellan 1973 och 1976 företogs 60-65 96 av flyttningarna inom länet. Från årsskiftet 1976-1977 har till följd av del förändrade arbetsmarknadsläget fiyttningsslrömmarna ändrat riktning. 60-65 96 av samtliga förmedlade hänvisas till orter utanför Norrbotten. Bland de I 900 personer som under 1977 lämnade länet av arbetsmarknadsskäl har ungefär hälften fått anställning i Stockholm.

En del borgerliga ledamöter hänger sig ål verklighetsflykt och talar om 1960-talets socialdemokratiska uifiyttningspolitik. En viss aggressivitet kom också fram vid utskottsbehandlingen av regionalpoliliken. Nu ärdet hög lid alt ni försöker se vad som händer omkring er. Ni har den politiska makten. Grip lag i dagens arbelslöshelsproblem och lös dagens sysselsättningsfrågor!

Centerpartiet i all synnerhet har varit starkt fixerat vid befolkningsramar
och befolkningstal. Den borgerliga ulskotlsmajoriletens beslut innebär
beträffande befolkningsramarna atl Norrbotten skulle öka sin befolkning
med 25 000 till 1985. Del känns i dag angeläget för mig alt poängtera att
behovet av sysselsättning i Norrbottens län handlar mer om nödvändigheten
av utkomstmöjligheter, ekonomisk och social trygghet för länets invånare, än
68 att nå en viss befolkningsutveckling. I dag är ungefär 20 % av länels

befolkning utanför den ordinarie arbetsmarknaden, och situationen hotar alt förvärras.

Det är mot den bakgrunden vi får se den enhälliga skrivelsen från länsstyrelsen i Norrbotten om att man vill ha ändrade planeringsnivåer, eftersom man inte kan uppfylla statsmakternas beslut.

Herr talman! Jag skall sedan gå över lill alt något beröra motionen 608, som är väckt av socialdemokrater i Norrbotten. Det gäller stöd till upprustning och uppförande av fritidsstugor i inre stödområdet. 1 inlandskommunernas glesbygder finns många familjer som' är undersysselsalta och som har en osäker utkomst. Glesbygdsulredningen framhöll på sin tid att sysselsättningsproblemen i glesbygdsområdena i stor utsträckning torde få lösas genom kombination av sysselsättningar förden enskilde och hans familj. Det är i regel myckel svårl all finna lämpliga sysselsättningsobjekt. Glesbygds-delegationen har aktualiserat stöd lill uthyrningsstugor, och det har vi också framfört i vår motion. Sedan motionen väcktes har jordbruksministern lagt fram en proposition som i stora delar överensstämmer med molionsy rkandet, men den omfattar endast dem som sysslar med jordbruk och liknande. Jag beklagar att man har gjort den begränsningen och inte godtagit glesbygds-delegationens förslag, som i princip gällde att alla som bor i inre stödområdet och som är i behov av lillskoitssysselsättning för att trygga sin försörjning skulle bli delaktiga av stödet.

Sedan villjag lämna några kommentarer till motionen 820, som har väckts av oss socialdemokrater från Norrbotten och där vi begärt en speciell arbetsgrupp som skall ta itu med problemaliken i Jokkmokks kommun. Kommunen haren bekymmersam situation. Vallenfall har aviserat att man till 1983 skall avveckla sin verksamhet i kommunen. Vattenfalls arbeten inom kommunen har i allt väsentligt burit upp såväl service som övrigt näringsliv, varför verkningarna av en total avveckling av verksamheten framstår som en katastrof för kommunen.

Utskottet hänvisar lill Norrboltendelegationenoch förutsätter alt den löser Jokkmokks problem. Arne Fransson har tidigare talat om Norrboltendele-galionen, om behovet av idéer och om behovet av att många får framföra sina idéer. Men vad som är problemet är all det kostar pengar all förverkliga idéerna. Jag skulle vilja ställa en fråga lill den borgerliga utskottsmajorileten: Vilka medel kommer Norrbotiendelegalionen atl få? Kommer den att få de medel som den har begärt, t. ex. ca 43 milj. kr. till jord- och skogsbruksål-gärder?

Utskottet hänvisar också i sin skrivning till alt Luleå och Gällivare fått
extra skatieuljämningsbidrag. Eva Winther och Torsten Stridsman, som
båda känner lill de geografiska förhållandena och problemen i kommunerna,
kanske vill vara snälla och tala om varför denna hänvisning har lämnats. Hur
skall Luleås extra skatieuljämningsbidrag kunna lösa Jokkmokks problem?
Vi minns ju alt när vi för ett tag sedan diskuterade Luleås problem, så
konstaterade vi all redan del skaiteutjämningsbidraget var för snålt tillta
get. ;

Herr talman! Avslutningsvis vill jag framhålla att vårt län befinner sig i en

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143 utomordentligt allvariig situation. Länets tillstånd är ohållbart ur regional-

Onsdaeen den politiskt perspektiv, med hög arbetslöshet, ökande utflyttning, stagnerande

17 mai 1978 kapitalbildning och risk för allmänt försämrad levnadsstandard. Norrbottens

_____________ län är emellertid unikt i Sverige så lill vida alt statligt ägda företag ansvarar för

Resional iitvprklinp '' '' tredjedelar av industrisysselsättningen. Samhället kan därför självt med sina företag, om medel garanteras, se till att full sysselsättning och regional balans kan uppnås. För detta krävs betydande statliga kapilaltill-skotl. Norrbottens läns framtid måste byggas på en vidareutveckling av basindustrierna och en aktiv regionalpolitik med selektiva åtgärder.

Herr talman! Det finns en stor oro inför framtiden i Norrbottens län. Ambitionerna må vara aldrig så höga, men frågan är: Hur skall ambitionerna kunna förverkligas i en ekonomi där räntorna på statsskulden tenderar all bli den största posten i budgeten? Med del anförda yrkar jag bifall till de socialdemokratiska motionerna.

STEN SVENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Efter att ha lyssnat på Frida Berglund måste jag ställa frågan: Den negativa utveckling som kännetecknar många orter i Sverige i dag och den oro som många människor känner, har inte den fått Frida Berglund atl fundera över om inte socialdemokraterna vid något enda tillfälle under sin regeringstid har medverkat till svårigheterna? Den beskrivning som många talare för oppositionspartierna redan har givit i debatten är ju en god sammanfattning av resultatet av en socialdemokratisk förvaltning av biandekonomin under 44 år.

Nu bryts den utvecklingen genom den nya regeringens insatser. Vi har fått en ny inriktning av regionalpolitiken - del är den som vi nu diskuterar. Vi har fått småföretagarpakelet. Vi har fåll åtgärder som syftar till sänkning av arbetsgivaravgifter och andra åtgärder för att sänka företagens direkta kostnader, utöver alla de kraftfulla åtgärder som har vidtagits för all klara sysselsättningen.

Nu börjar, herr lalman, resultaten atl märkas. Har inte Frida Berglund registrerat alt vi har fått ett sjunkande underskott i bytesbalansen, an prisutvecklingen och därmed inflationen har dämpats? Regeringen fortsätter, och vi kommer till hösten att få förslag till nya riktlinjer för näringspolitiken. Del är åtgärder som hela landet har glädje av.

EVA WINTHER (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag håller med Frida Berglund om atl del är bråttom med atl öka jobben i Norrbotten, och jag tycker att del är synd att inte socialdemokraterna har länkl på del litet tidigare. Tänk om vi nu hade haft ett mer differentierat näringsliv! Tänk om vi nu hade haft en färdig prospekteringsplan över Norrbotten, så atl vi hade kunnat sätta i gång andra brytningar och få jobb i stället för dem som försvinner genom alt vi måsle krympa gruvbrytningen!

Frida Berglund talade för en speciell arbetsgrupp för Jokkmokks kommun
70 som några motionärer hade väckt förslag om. Jag har tidigare i debatten

uppfattat alt socialdemokraterna i andra sammanhang inte alls varit intresserade av de här speciella arbetsgrupperna.

Så några ord om Norrbottendelegationen och de förslag till åtgärder som den har framfört. Etl av förslagen är inrättande av en formgivningshögskola i Luleå - det slår medtaget i årets budgetproposition att man mycket snabbt skall utreda möjligheterna för alt inrätta en sådan. Delegationen har föreslagit alt mellanriksvägen Kiruna-Narvik skall börja byggas - den är på gång. Ett annat förslag är intensifierad mineralprospeklering - det har givits ett uppdrag där. Delegationen vill också ha ett utbyggt transportstöd - del är någonling som undersöks, och transportstödet utvärderas just nu. Delegationen har också framfört önskemål om en utbyggnad av metallurgiska forskningsslationen i Luleå - det har satsals pengar för delta. Man har vidare begärt prospekteringsinsatser i Jokkmokk och vill ha en plan över vilka industrimineral och fyndigheier som finns i Jokkmokks kommun.

Del har alllid hävdats - och jag tror alt del är på samma sätt nu - att finns del idéer, så finns del också möjligheter att få fram pengar. När det gäller Norrbottendelegationen och dess möjligheler att göra någonting i Norrbotten, så har vår landshövding hävdat att man från länels sida aldrig har kunnat göra så mycket för glesbygden i Norrbollen som man kan f n.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

FRIDA BERGLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Till Sten Svensson skulle jag vilja säga alt om man hade drivit den socialdemokratiska politiken, så hade vi inte haft en så hög inflation. Vi hade inte haft så stort underskott, ulan vi hade haft etl betydligt bättre läge.

Sten Svensson kanske inte har märkt all arbetslösheten dag för dag ökar i t. ex. Norrbotten. Del är etl resultat av den borgerliga politiken i förhållande till del sysselsättningsläge som vi hade i länet när de borgeriiga tog över - och det är det som måste vara utgångspunkten. Hela tiden måste man ju se lill alt man har människor i arbete. Jag har också sett atl arbetslösheten har ökat i andra delar av landet, men den har ökat sedan borgarna tog över styret.

Eva Winther säger all del hade varit betydligt bättre om socialdemokraterna hade gjort mera när de satt i regeringsställning. Det är klart all efterklok kan man alllid vara. Men länk efter vilken situation socialdemokraterna befann sig i närde överlog Fatligsverige och hur litet hjälp och stöd de har haft från de borgerliga partierna i olika sammanhang för atl kunna utveckla landel. Det gäller inte minst vårtegel län. Där har det privata näringslivet inte satsat, ulan där har vi statlig företagsamhet. Hur skulle det ha sett ut i vårt län om vi inte hade haft statlig företagsamhet? Hur skulle det ha sett ut om det hade varit de borgerliga som hade haft ansvaret för att skaffa sysselsättning lill länet? Vi vet hurdan den borgerliga inställningen är till statlig företagsamhet. Jag har suttit här i riksdagen i åtta år och lyssnat på den borgerliga nedgöringen av statlig verksamhet, som ändå är ryggraden för sysselsättningen i Norrbotten.

Nr 143 STEN SVENSSON (m) kort genmäle:

r) • . Herr talman! Delärintebaraslatligt förelagande som skall lösa problemen.

.-. . ,q-,n Om man lägger ihop alla de ambitioner som redovisas i olika länsprogram

_____________ inom ramen tor länsplaneringsarbelel blir det, som Margaretha af Ugglas sade

n ■ I ,,. i sitt anförande, nödvändigt att mångdubbla nyförelagandel i vårt land.

Jag har sannerligen följt socialdemokratins arbele under den här riksdagsperioden. I det budgetalternativ som ni redovisade i fjol föreslog ni på 15 punkter höjningar av skatter och avgifter, vilket innebar alt man hade måst plocka in ytterligare 5 miljarder kronor från hushållen och företagen. I år kom ni igen med ett nytt budgetalternativ. Då var det fråga om 13 åtgärder som skulle ge 9 miljarder. Förslaget gick ut på nya höjningar av skatter och avgifter som i första hand skulle drabba företagsamheten. Är detta verkligen förelagsvänlig politik? Skulle man ha föll den nyetablering som ni efteriyser, om en sådan politik hade beslutats av riksdagen?

Till delta skall också läggas alla de reservationer som ni redovisade i samband med behandlingen av småföretagarpakelet. Dessutom aviseras en lång rad andra kostnadskrävande förslag - inte minst fonderna och nya regler belräffande arbetsrätlslagstiftningm. m. Del ärsanneriigen inte någon politik som befrämjar näringslivel och nyförelagandel i vårt land. Del är nog fakliskt lur för näringslivet i Sverige att inte socialdemokraterna är i majoritetsställning.

FRIDA BERGLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Sten Svensson säger att det inte bara är statlig företagsamhet som skall garantera sysselsättningen. Självklart inte! Vi har 95 % privat företagsamhet och ungefär 5 96 statlig - procentsatserna kan variera litet. Det är självklart alt den privata sektorn också måste känna sitt ansvar. De privata företagen har känt ytterst lilel ansvar för Norrbotten, en landsdel som jag väl känner till. Det har funnits olika möjligheler lill stöd, men trots del har man haft väldigl svårl för all etablera sig hos oss.

När det gäller behovet av atl mångdubbla nyinvesteringarna och nyföre-tagsamheten skulle jag vilja fråga: Vilken plan har ni för mångdubblingen i Norrbottens län? När del sedan gäller olika avgifter vill jag framhålla att en ekonomi som lever på lån utomlands inte ger någon trygghet och aren väldig osäkerhetsfaktor. Det är också viktigt alt ge akt på vilka olika ändamål man använder pengarna till. Vi har haft sänkt arbetsgivaravgift i det inre stödområdet. När den åtgärden lanserades från borgeriig sida sade man alt del skulle rädda sysselsättningen inom del inre stödområdet. Jag skulle vilja slälla frågan: Hur många har föll jobb för de drygt 100 miljoner som sänkningen kostade? Har det blivit flera arbetstillfällen? Vi från socialdemokratins sida hävdade atl vi skulle öka sysselsättningsstödet. Del var ell sätt atl använda de 100 miljonerna. Hela liden måsle man länka på att man har inkomster som läcker de utgifter man har.

Andre vice talmannen anmälde atl Sten Svensson anhållit att lill proto-
72 -,' kollel fö antecknat atl han inte ägde rätt till ylleriigare replik.

GUSTAV LORENTZON (vpk):

Herr lalman! De debatter i denna riksdag som har gällt regionalpolitiken och som jag har haft möjligheter atl övervara har ofta rört de abstrakta begreppen befolkningsramar och befolkningsmängd-diskussioner som inte alls gav de behövande regionerna några induslrier eller andra företag. Milt parii vpk var hell emot talet om befolkningsramar. Vidare har debatten i stor utsträckning gällt den s. k. ortsklassificeringen, även det ett abstrakt resonemang. Än i dag finner man atl dessa tema präglar debatten. Ändå är del sist och slutligen fråga om pengar för att fö induslrier och andra förelag ut lill regionerna.

Jag måsle erkänna, herr talman, att jag inte är på det klara med van exempelvis regeringens talesman vill komma i denna debatt. Jag kan inte förstå annat än att man vill övervältra ansvaret när del gäller den dåliga sysselsättningen i vårt land på länsmyndigheterna, och jag återkommer till den frågan något senare.

Del är inte underligt alt Hembygdens dag är vissa tidningars något ironiska beteckning på den dag då riksdagen behandlar arbetsmarknadsutskottets betänkande om regionalpoliliken. Den dagen brukar infalla i maj månad. I fjol var del fredagen den 13 maj. I år är del onsdagen den 17 maj. I Norge firar det norska folkel den syttende maj. Dock är utgångspunkterna något olika. I Norge gäller del den nationella friheten från utländskt fogdevälde. I Sverige gäller det sysselsättningen, en nog så allvarlig fråga.

Enligt samma tidningar som jag nyss anknöt till gäller del för riksdagsledamöterna - även om det inte gjorts något i motionsväg under året - att nu synas i lokalpressen. Samma sak om man är SAP-ist,centerpartist, folkpartist eller moderat. Delta gäller givetvis de riksdagspartier som har egen lokalpress. Del påstås att i vissa fall är talen skrivna i förväg, rubrikerna redan satta och ingresserna färdiga för publicering följande dag.

Men, herr talman, frågan om Sveriges- regionalpolilik och sysselsätining ål landels olika regioner är ändå en myckel allvarlig fråga. I fjol, då denna kammare behandlade regionalpoliliken, var lill arbelsmarknadsutskotlets betänkande knutet inte mindre än ett 30-tal motioner. En av talarna i den debatten, jag tror det var från moderathåll den gången, förklarade atl så besvärligt som näringslivet numera har det i olika delar av landet vore det befogal atl föra över hela Sverige till det inre stödområdet.

I år är inte ställningen bättre. Snarare tvärtom. Det framgår av att det i inte mindre än 44 olika motioner yrkas på åtgärder i olika regioner av landel. Ändå är del inget valår i år. Hur skall del se ut nästa år när regionalpolitiken diskuteras i maj månad?

Detta om något visar att sysselsätlningssvårigheterna tornar upp sig. Flera regioner som tidigare inte förespråkals för regionalpolitiskt stöd tas upp i årets motioner.

Arbetslösheten kan inte accepteras. Den är etl ekonomiskt, socialt och mänskligt ont. Del samhälle som inte kan bereda alla sina medborgare ett meningsfulll arbete har dömt sig självt. Redan i Arbetarrörelsens efterkrigs-program skrevs del år 1944: "Ingen arbetsför man eller kvinna skall mol sin

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143 vilja behöva vara ulan sysselsättning längre tid än som erfordras för övergång

. , frånen verksamhet till en annan samt för ulbildning och omskolning." Delar

Onsdagen den

,-, , ,g.,j, 34 år sedan dess, och ändå della tillstånd i detta gamla land!

_____________ Statsminister Tage Erlander skrev så här 1951: "Den fulla sysselsättningen

R 111 kline skapar ett permanent inflationstryck. Vi vill för den skull inte avstå från

densamma," Och en av socialdemokratins och fackföreningsrörelsens ideologer, Gösta Rehn, förklarade 1958: "Vi lever numera i ett fullsysselsätt-ningssamhälle. Arbetslöshet av större omfattning eller varaktighet är inte längre tillåten," Del är länge sedan dess, och ändå delta tillstånd i Sverige!

Talet om den fulla sysselsättningen kom dock aldrig att gälla Västernorrland. Detta område fångades upp av ulfiyltningsströmmens brutala griparmar. De arbetslösa tvingades i stor utsträckning atl lämna sin hembygd på grund av arbetsbrist. Del var den yngre och livskraftigare delen av befolkningen som flyttade från hemorten. Detta har inneburit all länets svårigheier tilltagit i ständigt ökad omfattning. Den s. k. rörlighetsstimule-rande arbetsmarknadspolitiken löste inte problemen - den skapade bara nya och större problem för kommunerna och länet.

De statliga insatser som gjordes har inte förändrat helhetsbilden. De tillförde länet företag,som i stort sett varekonomiskt svaga och inte kunde stå på egna ben utan ständigt statligt stöd i olika former. Dock skulle del ha varit ännu värre utan dessa insatser. Men nya mörka moln tornar upp sig.

Skogslänen som under den s. k. fulla sysselsättningens era var värst utsatta då del gällde arbetslöshet och folkulflyltning toppar fortfarande listan - det visar tabellen på s. 57 i arbetsmarknadsutskottets betänkande.

Frånsett Norrbotten,som fick speciella problem då planerna på Stålverk 80 skrinlades och drog med sig en omfattande arbetslöshet bland en rad olika yrkesgrupper, inte minst bland byggnadsarbetarna i Norrbotten, toppar Västernorrland listan. Här är det över tio arbetssökande på varje ledig plats eller tre gånger mer än genomsnittet för hela riket.

Svårigheterna i Västernorrland är i och för sig inte nya - de tillhör bilden, oavsett vilken regering vi har här i landet. Siffrorna för Västernorrland är dock i rätt hög grad missvisande eller, om man så vill, friserade till del bättre. De pensionerades antal är mycket högt-i vissa kommuner ca 30 'A>. Åtskilliga av dessa har ansett sig tvingade alt la förtidspension och är borta ur statistiken och konkurrensen om de lediga platserna. Den s. k. naturliga avgången har skördat åtskilliga i arbetsför ålder i Västernorrlands län, och många lär slå pä lur. Förelagen nyanställer inte - de hoppas på den s. k. naturliga avgången.

Trots svårigheterna i Västernorrlands län är Ange det område som vid sidan om framför allt Kramfors och Sollefteå har det svårast sysselsällnings-mässigt.

I detta arbetsmarknadsutskottets belänkande behandlas motioner med
yrkande om etablerandet av ell statligt industricentrum lill Ange. Bara några
ord om bakgrunden. I en motion i denna fråga i januari 1976 anförde jag
74 följande:

"Allt tal om ell befolkningsantal så eller så stort betyder föga, om inte en arbetsmarknad kan skapas som ger etl underlag för del bestämda befolkningsantalet. Ångeområdet, som sedan många år varit särskilt utsatt för sysselsättningssvårigheter och avfolkning, behöver 'särskilda samhällsinsatser'. Ell statligt industricentrum kommer inte alt lösa hela problemel men är ett steg på vägen. Som en insats på detta område bör ett statligt industricentrum inrättas."

Befolkningen i Ange liksom i Västernorriand i övrigt var särskilt optimistisk då de förberedande och utredande instanserna uttalat sig lill förmån för ell statligt industricentrum till Ange. Orten fyllde de krav som ställdes i detta sammanhang. Döm då om allas vår förvåning när dåvarande arbetsmarknadsministern Ingemund Bengtsson i sin speciella proposition om inrättande av två industricentra helt förbigick Ange. trots all de förberedande instanserna hade uttalat sig klart för Ange. Motiveringarna var krystade. Som plåster på såren utlovades att Ange skulle ha förtur nästa gång ell statligt industricentrum inrättades. Frågan är bara hur mycket det nu går atl lita på det då givna löftet. Det var inte till någon hjälp för Ange och dess befolkning då, och det lär väl knappast vara det i dag heller.

Det är nu två år sedan dess, och landel har fått en ny regering. Skall denna regering vara lika ogin mol Västernorrland och Ange som den tidigare regeringen var? Enligt ett enhälligt utskottsbetänkande bör motionsyrkandena om ett industricentrum till Ange inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Man är fortfarande lika överens. Delta låter inte särskilt hoppfullt. Eller är det kanske hoppfullt? Motionen har ju inte blivit direkt avstyrkt, såsom fallet är med några andra motionsyrkanden som behandlas i arbelsmarknadsutskotlets betänkande. Trots den mjuka skrivningen yrkar jag bifall till motionen nr 823 med yrkande om ett statligt industricentrum i Ange.

Jag vill i detta sammanhang säga all jag är litet förvånad över utskottets sätt att bemöta de många olika motionerna. Förhållandet var detsamma i fiol. Om jag räknal rätt är del i år nio motioner som råkat ut för rent avslagsyrkande, under det atl de övriga motionerna föranlett den obetydligt mjukare skrivningen atl de inte skall föranleda någon riksdagens åtgärd.

I år är det framför allt den socialdemokratiska partimotionen med Olof Palme i spetsen som råkat illa ut vid ulskottsskrivningen. På samtliga nu gällande punkter har motionen brutalt avstyrkts. Den betydligt mjukare skrivningen används inte. Kan orsaken vara den atl SAP, som går i väntans tider - i väntan pä de efterlängtade labureiterna - skall sällas på plats? Skuggkabineltel skall inte ges den minsta chans.

Frågan om utskottets olika skrivningar med anledning av motionerna tog jag upp vid förra årets regionalpolitiska debatt men fick då inte något svar. Jag får det kanske inte i dag heller. Trots de olika skrivningarna blir ju resultatet detsamma, nämligen all motionerna avslås.

I förra årets betänkande angående regionalpolitiken använde arbetsmarknadsutskottet uttalanden som i olika sammanhang gjorts av herrar Ahlmark och Åsling som motivering för avslag på ett flertal motioner. Del var renl

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143 orakelmässiga uttalanden som gjorts av arbetsmarknadsministern och indu-

Onsdaeen den striministern i olika sammanhang då de varit ute och rest. I betänkandet

17 mai 1978 skrevs t. ex. alt regeringen "kommer enligt statsrådet Ahlmark att positivt

_____________ pröva varje seriöst förslag som kan medföra förbättrad sysselsätlningssitua-

Rppinnnl tvecklinp ''°" ' ""egionen". Vidare helte del alt vad som ankommer på regeringen kommer den "atl så långl det är möjligt medverka till förstärkningar och förbättringar". Ett annat uttalande var att regeringen skall pröva alla seriösa projekt i en positiv anda. Utskottet refererade alltså till vad dessa statsråd hade .sagt då de hade varit ute och rest i de olika distrikten.

I dag låter det litet annorlunda från utskottet. Ahlmark är ju sedan en lid borta ur bilden. Denne går del alltså inte alt hänvisa lill numera. Några orakelmässiga svar går det inte längre atl fä från Åsling. De svåra tiderna har gjort alt folket ute i bygderna känner oro så snart Åsling visar sig. Del kan vara fråga om en ny företagsnedläggning, säger folket i bygderna när Åsling visar sig. Han betraktas numera inte längre som landets industriminister, men däremot som Sveriges nedläggningsminisier.

Den hoppfullhei, ja hurlfriskhei, som präglade arbetsmarknadsutskoilels belänkande från förra årel. har ersalls av eftertankens kränka blekhet I årels belänkande hänvisas inte längre till statsråd och deras uttalanden eller till atl regeringen nog skall klara uppgiften. Nej, i år hänvisar utskottet till det stora ansvar som åligger länsmyndigheterna och söker i stället avlasta regeringen allt ansvar för del svåra sysselsättningsläget i landet.

Tillåt mig, herr talman, att fö anföra några exempel. Till en av de många motionerna-f ö.en motion av ett tidigare statsråd-säger utskottet pås. 32 i belänkandet rätt nonchalant följande: "Det finns knappast skäl att göra någon speciell framställning till regeringen om problemen i länet. Dessa är redan väl kända." Så avspisar och avsågar man del f d. siaisrådel.

På s. 33 sägs: "Ulskollel kan inte ställa sig bakom all riksdagen gör en särskild framställning som rör Örebro län." På samma sida till en annan motion heter del: "Planeringsarbete av det slag som motionärerna efteriyser bör utföras inom ramen för länsplaneringen."

Det aren helt annan lon i detta utskottsbetänkande jämfört med i fjol. Tiderna har förändrats, och det märks också hos regeringen.

Uppräkningen kunde fortsätta. Beträffande motion efter motion hänvisar utskottet lill all länsplaneringsarbetet i framtiden skall bli mera åtgärdsinrik-lat. Del fulla ansvaret övervältras i år på länsmyndigheterna. Den som läser betänkandet får uppfattningen att della land inte tycks ha någon regering.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill motionen 823.

ELVER JONSSON (fp):

Herr lalman! Den svenska regionalpolitiken har förändrats under årens
lopp. Den tidigare lokaliseringspolitiken förändrades till en politik för
regional utveckling. Ambitionen har varit all fö en helhetssyn på utveck
lingen i vid mening, och där har inte bara sysselsättningen ulan också
bostadsfrågor, kommunikationer och annan service från samhällets sida
76 kommit alltmer i blickfånget. 1 botlen för de insatserna har legal etl alltmer

finförgrenat planeringssystem.

Regionalpoliliken har haft ambitionen att göra etl "rundare Sverige". Man har gjort insatser för atl dämpa den häftiga storsladslillväxlen under 1950-och 1960-talen för alt hålla uppe glesbygdens befolkningstal, som har sviktat under många år. All flytta arbetstillfällen i stället för arbetare har varit etl annat inslag. Miljöfrågor och jordbrukspolitik kompletterar bilden ytterligare i de regionalpoliliska insatser som har inilierals under senare år.

Denna programskrivning för regionalpoliliken har i många delar och i hög grad förverkligats. Från den synpunkten kan man säga att regionalpoliliken har varit framgångsrik. Det harockså i allt väsentligt funnitsen bred majoritet i riksdagen bakom den förda poliliken, vilket också kan vara värt alt notera.

År 1978 kan ses som ett regionalpolitiskt mellanår. De stora besluten logs 1972, 1973 och 1976. Nästa milstolpe beträffande regionalpoliliken kommer 1979. Om nu inte de regionalpolitiska insatserna lett lill allt det goda vi avser, så finns det några saker atl ha i minne. De senaste åren har varit en bekymmersam lid. Lågkonjunktur, vikande investeringsvilja, tröghet i ekonomin, strukturproblem, ell högt kostnadsläge som har varit besvärande för många industrigrenar.

Trots en svår och långdragen lågkonjunktur har reformarbetet när det gäller regionalpoliliska insatser inte avstannat. Del kan finnas anledning atl nämna arbetsmarknadsverkets ökade resurser och vidgade kompelens, utveckling av länsdempkratin, reformer på det arbelsrällsliga och sociala området, stödinsatser för branscher och regioner, sysselsätlningsstöd av både generellt och selektivt slag för atl stötta upp näringsliv och ekonomi.

Många motioner har väckts också till årets riksmöte i vilka det uttalas bekymmer av skilda slag från de olika landsdelarna, det må sedan vara Norrbotten eller Skåne, från västkusten eller Gotland, från Värmland eller Jämtland. Motionärerna känner de särskilda problem som kännetecknar ett område som drabbas av kombinationen lågkonjunktur-strukturförändringar och där människor drabbas av arbetslöshet.

Del finns anledning atl känna oro inför många problem som redovisas i motionerna, och den oron delas av utskottet. Ändå har man i arbetsmark-nadsutskoltet varit överens om atl inte föreslå någon riksdagens särskilda åtgärd,delta med tanke på det beslut som vi avser alt la nästa år. Just nu pågår sammanfattningar av utredningar, åtgärder planeras och en rad insatser förbereds. På den grunden ärdet utomordentligt svårt att gå in och föranstalta om säråtgärder i varje enskilt fall.

Del finns alltså en betydande enighet om hur man skall hantera detta. Oppositionen har tillsammans med majoriteten i utskottet yrkat bifall till budgetpropositionen vad avser regionalpolitiken, dvs. socialdemokraterna har yrkat avslag på alla de socialdemokratiska länsmotionerna. Jag uppfattade all Frida Berglund yrkade bifall lill de socialdemokratiska motionerna, och min fråga är: Hörde jag rätt eller sade Frida Berglund fel? Flertalet socialdemokratiska motioner är ju enhälligt avsiyrkia i arbeismarknadsut-skottel.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143 I de reservationer som socialdemokraterna för fram letar man förgäves efter

Onsdaeen den ' samlat alternativ till regeringsförslagei. Del kanske inte heller var

17 mai 1978 meningen all presentera något sådant alternativ-del är del inlryck jag för när

______________ jag läser reservationerna. Som en verklig antiklimax framstår del särskilda

Regional utvecklins "'ände som avslutar betänkandet. Där säger man först all det inte är meningsfullt att yrka bifall till de egna motionerna, delta då med hänvisning till den ekonomiska politiken som inte skulle ha fallit i smaken. Men redan i nästa stycke kommer full bekännelse om att man ändå hade avsett alt avstyrka sina egna motioner. Del man inte tycker om är de motiveringar som utskottsmajoritelen har anfört.

Om jag skall göra en snäll tolkning av socialdemokraternas slakt på de egna motionerna kan jag säga alt de har varit konsekventa. Tidigare har socialdemokraterna i majoritetsställning avstyrkt samma slags motioner med en fasthet som varit imponerande. Det är alltså inte frågan om någonting nytt.

Oppositionen kritiserar å ena sidan att inget görs, å andra sidan att man t. ex. inrättar speciella delegationer för att bevaka olika regionala problemområden, och så nämns Norrbotiendelegalionen, Göteborgsdelegationen och Värmlandsdelegalionen. Den fråga jag ställer mig är: Vilken eller vilka delegationer avser socialdemokraterna att avrätta? Arbetsmarknadsutskottets ordförande redovisade för en stund sedan bl. a. vad Norrbotiendelegalionen gjort. Är det denna delegation som socialdemokraterna ogillar?

Oppositionens kritik skjuter också in sig på investeringarna. Att investeringarna viker är en riklig iakttagelse, men det har varit ett fierårigl problem som sträcker sig från den förra regeringsperioden. Atl visionärt tala om strukturfonder som något slags undergörande medicin, som skulle förändra situationen som genom ett trollslag, är stora överdrifter.

En fråga som man ställer sig är: Om strukturfonden skulle vara lösningen när det gäller investeringsviljan, varför har den inte aktualiserats tidigare så all den kunnat prövas då socialdemokraterna var i regeringsslällning?

Alt välja bostadsbyggandet som exempel på misslyckad investeringspolitik är egentligen atl rikta en utomordentligt hård anklagelse mot den förra regeringen. Sedan skall vi naturligtvis hålla oppositionen räkning föratt man i sin reservation erkänner all också en socialdemokratisk ekonomisk polilik skulle ha varit ogynnsam under detta år, låt vara att man hävdar atl den inte skulle ha varit det i lika hög grad.

Om vi bortser från den allmänna synen på hur den ekonomiska poliliken skall föras, så följer regeringen den linjen att de defensiva insatserna bör vara selektiva, medan de offensiva bör vara av generellt slag. På socialdemokraliskl håll är man ju mera bunden av de selektiva och i detalj styrda insatserna. Bortser vi från del, framstår inte spännvidden kring regionalpolitiken som särskilt slor - i varje fall inie när man läser ulskollsbelänkandel.

Symtomatiskt är också alt socialdemokraterna hänvisar lill den socialde
mokratiska propositionen 1975/76:211, som förelades riksdagen under 1976.
Del finns anledning alt erinra om att den propositionen behandlades efter
78 regeringsskiftet. Den låg också lill grund för del slällningsslagande som

riksdagen gjorde på senhösten 1976.

Om regionalpolitikens mål råder mycket slor enighet, och om regionalpolitikens medel är enigheten betydande. Jag upplever della, herr talman, som en styrka då vi skall la itu med de framlida regionalpolitiska problemen.

Andre vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdels fortsättande kl. 19.30.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

FRIDA BERGLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Del var en felsägning, Elver Jonsson, om jag sade motioner; jag menade reservationer.

Sedan några ord om delegationer. Man skall vara medveten om att när vi i vårt särskilda yttrande har sagt att det finns en övertro på alt delegationerna skall kunna lösa problemen, så beror del på att delegationerna måste fö ekonomiska resurser om de skall kunna uträtta någonting.

Elver Jonsson frågar om socialdemokraterna skall avveckla Norrbotten-delegationen. Såvitt jag vet sträcker sig Norrbottendelegalionens mandatperiod till utgången av år 1978. Det beror alltså på den borgerliga regeringen, om den sitter kvar så länge, hur man skall ha del.

När det gäller Norrbottendelegalionens arbele är del ju svårl att säga vad delegationen har uträttat och vad man skulle ha kunnat göra med en socialdemokratisk politik. Men det anmärkningsvärda är att man från regeringens sida i alla sammanhang har hänvisat till delegationen utan atl säga vilka begränsade möjligheter delegationen har att göra någonting.

Jag har en utskrift från en aktuell utfrågning av statsminister Thorbjörn Fälldin den 17 december 1977 med anledning av den besvärliga situationen inom gruvområdet; del gällde sysselsättningen i Kiruna. Reportern frågade vad statsministern skulle säga lill 20-åriga norrbottningar. Han sade då bl. a. alt man ju har satsat på all bredda verksamheten. Jag citerar: "Det har vi gjort genom att inrätta Norrbotiendelegalionen och ge den självständiga pengar."

Det är sådana här uttalanden, som ger sken av alt delegationen har fått pengar för satsningar i basindustrierna, som gör människor misstänksamma, eftersom de vet atl några sådana resurser inte finns. Vad som har reserverats är 15 milj. kr. till insatser i jord- och skogsbruk, vilka frågor vi har behandlat här i riksdagen, och det är ingen som därvid har motsatt sig denna åigärd.

Delegationen har förbrukat pengarna. Föran delegationens uppdrag enligt direktiven skall kunna fullföljas krävs del drygt 43 milj. kr. Man har skrivit till regeringen och äskat dessa pengar men inte fått dem, och det står heller ingenting om dessa medel i tilläggsbudgeten. Det är sådana saker som gör atl man blir misstänksam.

Nr 143 ELVER JONSSON (fp) kon genmäle:

Onsdaeen den lalman! Frida Berglund säger atl det var fråga om en felsägning då hon

n ~ ■ in-7o yrkade bifall lill de socialdemokratiska motionerna. Det var bra all vi fick

1 / maj 19/ö

_____________ detta klarlagt; det innebär all ulskoilets enighel kvarstår när det gäller atl

Regional utveckling

avslå de socialdemokratiska motionerna.

Beträffande delegationerna uppfattade jag Frida Berglund så atl hon är mer positiv till den funktionen än vad som framgår av den socialdemokratiska reservationen när del gäller delegationernas uppgifter. Jag tycker att delta ändå är hoppfullt. Klart är all Norrbotiendelegalionen liksom andra delegationer har gjort mycket värdefulla insatser när det gäller den uppgift de är satta an ulföra, men det behövs naturligtvis mera medel. Här är långl ifrån allt gjort, men vi kommer tillbaka till att det är en resursfråga.

Intressant är-som jag sade i mitt första inlägg-att konstatera all om målen är vi synneriigen eniga och om medlen är enigheten betydande. Också detta betraktar jag som hoppfullt.

FRIDA BERGLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara säga atl vad vi har skrivit i vårt särskilda yttrande är atl det på många ställen i motiveringen finns en överdriven tilltro till de självläkande krafterna. Om man tror atl delegationerna utan särskilda resurser kan göra någonling, anser jag del vara en överdriven lro,och då är del eit försök all komma undan det ansvar som regering och riksdag har för sysselsättningen i olika delar av landel.

När det gäller Norrbottendelegalionens arbele vill jag säga atl den delegationen har aktualiserat många frågor som varit aktuella redan tidigare. Jag tar som exempel Norgevägen. Den hade vi diskuterat i riksdagen redan dessförinnan, varför man kan fråga sig, om inte Norgevägen hade tillkommit även utan Norrbottendelegalionens påstötning.

Det finns också andra saker som delegationen har tagit upp men där regeringen inte har gått delegationen till mötes. Jag skall ta etl exempel även på detta. Byggnadsarbetslösheten är myckel slor i Norrbollen, och Norrbotiendelegalionen har aktualiserat en tidigareläggning av nybyggnaden av Kallaxierminalen och skrivit till kommunikationsdepartementet. Men vad gjorde man där med skrivelsen? Jo, utan någon som helst kommentar skickades den vidare lill luftfartsverket, där frågan fortfarande ligger. Hade inte regeringen i stället kunnat säga atl man ville skaffa fram resurser lill nybyggnaden, som ju är en myckel angelägen sak?

Jag deklarerar klart atl det har funnits en tendens hos regeringen atl i olika sammanhang hänvisa till delegationen i stället för alt ta ell egel ansvar och redogöra för regeringens syn på saker och ting och hur man anser all problemen bör lösas.

ELVER JONSSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Vi kan naluriigtvis beskylla varandra för överdriven tro på
olika saker. I en del fall kan vi också styrka all så varit förhållandet - Stålverk
80 80 är ju ett slående exempel på överdriven tro.

Onsdagen den 17 maj 1978

När del gäller delegationerna villjag ändå säga att jag har en realistisk tro på Nr 143 deras möjligheter atl jobba med de uppgifter de är salta atl utföra, låt vara att större resurser behövs. Men resurser har ändå anvisats.

Regional utveckling

ALF LOVENBORG (apk):

Hemalman! Vi har fram för oss et t betänkande, som vimlar av byråkratiska termer, strukturproblem, befolkningsramar, ortsklassificering, stödområdes-principer och liknande. Men vad handlar del i själva verket om? Jo, del handlar om huruvida människor skall ha arbele eller om de skall vara och förbli arbetslösa. Det handlar om ifall bygder skall förtvina, eller om de skall utvecklas. Det ger ingenting åt människor av kött och blod, ål dem som är drivna till förtvivlan efter lång arbetslöshet, åt dem som går i skälvande oro varje dag därför atl de tror atl i morgon eller nästa dag kommer besked om att de skall få permitlering eller avsked.

Tungt vilar ansvaret på den regering, vars största parti gick ut i valrörelsen och lovade att skaffa 400 000 nya jobb men som nu iakttar en mycket generad tystnad varje gång som delta svikna löfte kommer på tal.

Hur ser framliden ut? Vad kommer atl ske? Syns det förbättringar bakom horisonten? Är det här en tillfällig plåga som vi har drabbats av genom massarbetslöshet, kris och stagnation?

Många tecken tyder på atl del här kommer att bli än värre. I en rapport från statens industriverk, publicerad i pressen den 9 december 1977, klargörs alt 85 000 jobb ytterligare, eller var tionde arbetsplats inom svensk industri, kommer atl försvinna fram till 1982. Det är ju fruktansvärda siffror. Så här kommer del atl se ut enligt statens industriverks höst rapport för all la några exempel: gruvindustrin minskning 2 900 personer, livsmedel 6 900 personer, teko 23 000 personer, trävaror 8 500, massa och papper 1 500, grafisk industri 4 900,jord och stenvaror 6 000, järn, stål och metall 8 200,elektronikindustrin 6 000, varven 8 000.

Sä där kan man hålla pä i katalogen under åtskillig tid. Det är alltså axplock ur del statliga industriverkets hösirappori. Det finns verkligen anledning till djup oro.

Man finner också atl utskottets skrivning innehåller en rad optimistiska tongångar, men del finns inget kött på benen, ingen substans alt ta i. Jag vågar tvärtom påslå att hjälplösheten är total. Man kan inte dölja problemen, men vare sig regering eller utskottsmajoritei vågar ens snudda vid vad som måste göras, nämligen att styra kapitalrörelserna, att ta ifrån de kapilalägande deras diklatoriska makt alt bestämma om företag skall leva eller dö, om Andersson och Petterssonskall hajobb eller gå arbelslösa, om investeringar skall göras i Sverige eller i andra länder.

Vi har i realiteten minst en halv miljon arbelslösa i vårt land. Det är
sanningen, som trots arbetsmarknadspolitikens förskönande sminkning inte
kan döljas. Det här betänkandet återspeglar i någon mån den växande oro,
som nu tränger sig fram från olika delar av vårt land. I en rad motioner också
från borgeriigl håll begärs åtgärder föratt skapa sysselsättning i den eller i den
regionen. Nu handlar del inte bara om glesbygder och Norriand; nu har man 81

6 Riksdagens protokoll 1977/78:143-144

Nr 143 fån Norrlandsproblem över hela riket.

0 fl pn Hpn Utskottet avstyrker alla motioner eller gömmer sig bakom luftiga formu-

n _ • imo leringar. Allt skall bli så bra bara man får fortsätta med arbelsmarknadspo-

1 / maj \y lo

_____________ litiska lappverk eller fortsätta med utredandet. Och under tiden blir fler och

n ■ I n, L-r människor arbetslösa, fler och fier känner ångest och osäkerhet inför framtiden.

Nu har talet om den fulla sysselsättningen tystnat. Nu handlar det i stället om att med konster och knep, skönmålningar och konstgjord andning hålla de officiella arbetslöshetssiffrorna så låga som möjligt. Ja, i from förtröstan går man omkring och väntar på bättre tider. Det tror Åsling, Winén och också framirädiinde socialdemokrater, vilka likt ökenvandrare fixerar sina blickar mot en hägring. Och en ökenvandring kommer det att bli; den räddande högkonjunkturen kommer att visa sig vara en hägring.

Ibland frestas man all utropa: Vad håller ni egentligen på med? Förstår ni inte atl det är systemet det är fel på, att kapitalismen har haft sin guldålder och nu är inne i sin nedåtgående period, att det inte kommer all bli bättre tider, att den enda lösningen heter planekonomi och socialism?

Problemen i Norrbotten har i slor utsträckning figurerat i den här debatten. Det bör väl på en gång sägas att de ju inte kom som en blixt från klar himmel efter valet 1976. De fanns långt lidigare i form av massarbetslöshet och ivångsutfiyltningav människor i slor skala. Ja, försyndelsernaärav gammalt datum; i annat fall hade situationen kanske varit bättre - om man i stället för rovdrift hade satsat på ökad förädling och en sund återbäring av de rikedomar som den här regionen har lämnat ifrån sig.

Norrbotten är det värst drabbade länet. På kort tid har vi fåll den ena jobsposten efter den andra. Genom atl Stålverk 80 blev lagt i malpåse försvann 10 000-tals framtidsjobb. Löftena om de 2 300 nya jobben vid NJA har förvandlats lill en omfattande minskning av antalet anställda. I malmfälten aviseras betydande personalinskränkningar. Flera tusen arbetstillfällen skall bort före 1979. Något beskedom hur den minskade gruvbrytningen skall balanseras upp genom insatser för ökad förädling har inte stått atl få. Invånarna frågar sig med oro: Skall malmfälten lämnas åt sitt öde?

Så får det inte bli! Från den här regionen har det under årens lopp hämtats enorma resurser, och i dagens krissituation gäller det att LKAB måste få medel. Man måste satsa det som behövs föratt sysselsättningen skall klaras, man måste göra nödvändiga investeringar för att modernisera maskinpark och annan utrustning, för att öppna ny huvudnivå i Malmberget, för att snabbt komma i gång med alt bygga apatitverk och uppföra kulsinterverk i Kiruna. Och på längre sikt - det är det viktigaste - gäller del all planering redan nu måste inledas för utbyggande av annan industri i malmfälten.

Fortfarande svävar också nedläggningshot över den statliga träindustrin i
Norrbotten. ASSI hotar att lägga ner boardtillverkningen vid Lövholmen i
Piteå; del skulle göra fiera hundra ulan jobb. Följaktligen krävs också på det
planet medel för att hålla den fabriken i gång. Och om nedläggningen ändå
skulle ske måsle sysselsättningen garanteras på annat sätt. De statliga
82 träindustrierna måste få framtiden tryggad framför allt genom att man ökar

förädlingen; det gäller både Kalixområdel och Piteå.

De statliga industrierna spelar en avgörande roll för länets utveckling. Staten måsle känna sill ansvar för alt trygga och öka sysselsättningen i dessa basindustrier. De krav som människorna nu bör ha rätt att ställa är att inga friställningar, avskedanden eller nedskärningar av produktionen får ske innan sysselsättningen har garanterats på annat sätt. På längre sikt kräver människorna i Norrbotten att sysselsättningen tryggas genom ökad förädling av länets naturtillgångar.

Det är alltså insatser av tvåsidigl slag som behövs. Dels måste de statliga basindustrierna garanteras medel för att modernisera och förbättra redan befinlliga anläggningar, dels måste det fram resurser för att förverkliga utbyggnader.

Föreit par månader sedan fick vi uppleva den underliga tågordningen alt den stora sysselsättningspoliliska motion, som vi från vårt parti lagt fram med massor av konkreta förslag för utveckling i Norrbotten, slaktades i samband med atl man avgjorde frågan om särskilt stöd lill LKAB. Hela det betänkandet handlade om detta stöd till LKAB, men inte om vår stora sysselsättningspoliliska motion. Den trollades bort i del sammanhanget. Så nonchalant kan man alltså handla, så ointresserad kan man vara av seriös debatt om frågor som är avgörande för Norrbottens utveckling. Vi krävde en utvecklingsplan för hela Norrbotten, och trots atl detta belänkande inte handlarom vår motion lar jag mig i alla fall friheten att säga alldet finns ingen annan lösning än den som där anvisades, nämligen en generalplan, om man inte med kallt blod tänker låta Norrbollen drabbas av den fullständiga katastrofen.

Nu ställs samma krav från andra regioner, och de är lika rikliga. Att låta marknadskrafternas fria spel avgöra om människor skall ha jobb eller gå arbetslösa, om branscher skall förtvina eller utvecklas, del går inte längre. Det måsle lill samhällelig planering och styrning.

Jag sade lidigare atl del nu finns Norriandsproblem över hela landet. Vi har på uppmaning av våra partikamrater i Eskilstuna tagit upp problemen i den regionen, som ju är en av många som befinner sig i kris. Vi skildrar i vår motion de svårigheter man har, och det är sannerligen svåra problem. Flera tusen är arbetslösa och flera blir det i slålkrisens spår. Arbetarpartiet kommunisternas motion kräver omedelbara insatser från statens sida, och vi pekar också på del yrkeskunnande som finns i regionen.

Vi säger alt det är angelägel att Eskilstuna med sin långa tradition av järnhantering och en skicklig yrkesarbetarkår kommer ur sin långvariga sysselsättningskris, som började med den minskade sysselsättningen inom melallmanufakturinduslrin i början av 1970-talel. Denna industrigren består lill övervägande del av små företag, som ofta är underleverantörer eller legotillverkare för övrig byggnads- och verkstadsindustri inom orten. Bara för något år sedan slöt Metalls avdelning i Eskilstuna avtal med 183 förelag inom kommunen. Detta visar tydligt på de speciella problem som finns där och hur nödvändigt det är att industridepartementet uppmärksammar dem och vidtar snabba lokaliseringspolitiska åtgärder i syfte alt få slut på den omfattande

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143 arbetslösheten, trygga den framtida sysselsättningen och befrämja den

Onsdappn dpn ekonomiska tillväxten. Så är det alltså i region efter region.

17 mai 1978 Jag ber att fö yrka bifall lill motionen 816. Alt avstyrka den med hänvisning

_____________ till att det finns en arbetsgrupp som sysslar med strukturproblem i området är.

Regional utveckling '°' ' använda utskottets egna ord, föga meningsfullt. Den arbetsgruppen kan knappast ha något emot ett principbeslut om industrilokalisering. Det skulle väl tvärtom känntis som etl stöd i ryggen.

I detta betänkande behandlas också en motion om sysselsättningen i Jokkmokk. Jag tyckte del var en bra motion, därför att frågan om sysselsättningen i Jokkmokks kommun är något alldeles speciellt. Det brukar ju sägas alt del är "skillnad på grader även i helvetet". Så är också fallet närdet gäller grader av problem i en kommun. Knappast någon kommun i detta avlånga land brottas med sådana enorma problem som just Jokkmokk. Från den kommunen har man under årens lopp tagit enorma belopp, men man har underlåtit att .salsa på framliden. Kraftverk efter kraftverk har byggts, men hur sysselsättningen skall klaras när vattenkraftsepoken är slut har stat och regering inte funderat över.

Nu är problemen akuta. Nu är vattenkraftsepoken slut. Den stora arbetsgivaren Vattenfall drar sig tillbaka. I kommunen vrider man sina händer. Ja, del är så allvarligt alt när budgeten i höstas skulle göras upp diskuterade man t. o. m. frågan om att dra in de fria skolmåltiderna.

Kvar slår frågorna: Hur skall kommunen klara sin ekonomi och en godtagbar service? Hur skall man klara sysselsättningen? Vad skall man erbjuda de många hundra som blir ulan jobb?

I utskottsbetänkandel hänvisar man till all Jokkmokks kommun möjligen skall få 60 jobb under fem år. Det är ju ynkligt. Det är en droppe i havet. Jag kan knappast tänka mig atl motionärerna kan vara nöjda med .så lite som utskottet bjuder. Det är tvärtom väl motiverat med en särskild arbetsgrupp, som bör arbeta snabbt med att fö fram en plan för atl trygga sysselsättningen i Jokkmokks kommun.

Jag vill yrka bifall lill motionen 820 av Karl-Erik Häll m. fi.

Slutligen några ord i anslutning till fru Winthers anförande tidigare i dag. Fru Winther har haft den otacksamma uppgiften atl försvara utskottets och regeringens politik. Jag höll på atl säga alt jag tycker synd om fru Winther, men det vore kanske alt ta lill i överkant. Det kan emellertid inte vara lätt atl vara norrbottning och samtidigt försvara regeringens politik -jag förstår så väl dilemmat.

Situationen inger oro, sade fru Winther i sitt anförande. Men, fortsatte hon förtröstansfullt, regeringen gör mycket. Som exempel nämnde hon bildandet av SSAB. Men, fru Winther, det skapade .sanneriigen inga nya jobb. Det kommer i stället atl innebära att man gör folk arbelslösa. Flera lusen människor kommer all drabbas, också i fru Winlhers eget län.

Regeringen satsar helhjärtat på Norrbotten, sade fru Winther belåtet och

nämnde den prospekteringsplan för Jokkmokk som under en femårsperiod

möjligen kommer att medföra atl 60jobb skapas i Jokkmokks kommun. Men

84 alt ge 60 jobb till en kommun som praktiskt tagel kippar efter andan och som

behöver närmare I 000 nya jobb, när Vattenfall nu drar sig ur leken, är det verkligen atl salsa helhjärtat?

Norrbotten skall ulveckhis, sade fru Winther. Men vad har man för ett program för atl utveckla Norrbotten? Vi har, som jag lidigare sagt, från kommunistiskt håll efterlyst en generalplan för alt utveckla det norrbottniska näringslivet, men en sådan har man sagt nej till. Sanningen är naturligtvis att del inte finns någon plan, och då blir fru Winlhers deklarationer om alt Norrbotten skall utvecklas en läpparnas bekännelse, men ingenting mer.

Centerns företrädare i debatten, Torsten Stridsman, framförde en devalveringarnas höga visa. När man lyssnade lill honom kunde man konstatera alt det inte var någon måtta med devalveringarnas välsignelse. 1 det fallet delas naturligtvis hans bedömning av exportföretagens toppar som ju har tjänat miljarder på devalveringarna genom ökade aktievinster. Det har ju klarlagts alt devalveringarna i slor utsträckning inte användes för att sänka exportindustrins priser så att den kunde sälja mer, utan atl vinsterna togs emot som en gåva från jultomten Bohman och den borgeriiga regeringen. Vilka nya jobb skapade det? Ja, del kan inte ens Gösta Bohman tala om -ännu mindre Torsten Stridsman, om han hade befunnit sig i kammaren.

Skulle arbetslösheten kunna tacklas och de lokala problemen elimineras genom devalveringar, då skulle man givelvis devalvera kronan en gång i månaden, men så enkelt ärdet nu inte. Arbetslösheten har inte minskal, ulan den har växt trots de omskrutna devalveringarna. Det är en sanning som ingen kan bestrida. Arbetslösheten är etl gissel och en plåga för allt fler människor.

Herr talman! Det talas mycket om mänskliga rättigheter i det här landet. Men i vårt land har vi icke garanterat medborgarna en av de viktigaste mänskliga rättigheterna, nämligen rätten att ha ell arbete. Vi bryter i det fallet varje dag mol lagen om de mänskliga rättigheterna. Det finns heller ingen plan för hur frågan om atl trygga jobben skall lösas. Regeringen har ingen medveten industripolitik, utan inskränker sig till alt lappa och laga för all skyla över del kapitalistiska samhällets rovdrift på och misshushållning med människor och regioner. Det är ett beklämmande skådespel.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Under delta anförande övertog iredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

EVA WINTHER (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tycker inte, Alf Lövenborg, all jag hade det speciellt svårt när jag skulle försvara det här belänkandet. Atl läget i Norrbotten och i många av de län som vi debatterar i dag är bekymmersamt, det är en bedömning som vi har gemensamt. Men regeringen h.ir ändå satsat intensivt på olika åtgärder för alt få i gång näringslivet igen. Det vi upplever nu är i mycket en eftersläpning av åtgärder enligt lidigare fattade beslut, vilket jag också sade i min lidigare anförande. Regeringens ålgärder har ju gåll ul på alt försöka få ordning på ekonomin över huvud taget.

Alf Lövenborg undrade vad devalveringarna gjort för nytta. Enligt den

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

redovisning som jag har framgår del atl skogsindustrin inte tjänade så speciellt mycket på devalveringarna. Skogsindustrin har haft mindre glädje av devalveringarna än andra induslrier. Men för den viktiga verkstadsindustrin, liksom för järn- och stålindustrin är den starka uppgången av kurserna på yen. D-mark och pund till väsentlig hjälp. Det råder inget tvivel om all en del av industrin har haft hjälp av devalveringarna. Vår verksladsindustri kan nu på en hell annat sätt konkurrera med de utländska företagen och på det sättet fö en chans atl sälja. Vi kan ju inte bara hålla på atl producera, vi måsle sälja varorna också. Det vet Alf Lövenborg med sina erfarenheter från Norrbotten lika bra som jag. Han säger att vi inte får 2 300 nya arbeten lill Luleå och all arbetstillfällena minskade i malmfälten. Det är sant, men det beror på att vi måsle vidta vissa strukturella förändringar. Vi kan ju inte hålla kvar alla dessa människor i företagen och producera varor som vi lägger på lager. Ärdet så AlfLövenborg har tänkt sig del hela? Det gäller ju att försöka hitta andra arbeten i stället. De åtgärder som regeringen har vidtagit medför alltså atl man har möjlighet atl söka nya arbeten.

Vad som fattas, Alf Lövenborg, är tyvärr idéer. Del har ofta hävdats att det finns pengar, men det är idéerna som fattas. Därför vill vi satsa på ett bättre tillvaratagande av idéerna genom samverkan mellan högskolor, tekniska gymnasier och företag, så al t vi får i gång en idéjakt, en produktutveckling och en vidareutveckling av företagsamheten.

ALF LÖVENBORG (apk) kort genmäle:

Herr lalman! Det är nog inte idéer som saknas, fru Winther, ulan felet är alt den borgeriiga regeringen har saknat en målmedveten inriktning. Om det finns en eftersläpning från tidigare år är en annan sak. Atl vältra över ansvaret på den förra regeringen sedan mani valrörelsen lovat 400 000 nya jobb kan ju inte vara något särskilt geniall drag.

Vi talarom nuet, dvs. om den borgerliga regering som har ansvaret och som nu har regerat i snart två år. Vilken förnyelse har man åstadkommit? Ingen! Allting harblivit värre och inte räcker del med de åtgärder som man nu vidtar. Vad skall egentligen hända med malmfälten? Vad har man för plan, för recept, för att klara problematiken? Man har fått stå för utfiytiningen i Norrbotten. Jörn Svensson har lidigare avvisat resonemanget och framhållit att del beror på del försämrade lägel i andra delar av vårt land. Jag lackar för det. Del ärju inte roligare för en pajalabo atl gå arbetslös i Malmö i stället för i Pajala och inte roligare för en kirunabo att gå arbetslös i Stockholm än i Kiruna.

Detta är problematiken. Arbetslöshetsstatistiken visar ju att läget har försämrats och att det som den borgerliga regeringen kallar för sin arbetsmarknadspolitik, sin industripolitik, totalt har havererat.

EVA WINTHER (fp) kort genmäle:

Herrtalman! Var man än bor är det inte roligt att vara arbetslös-del håller jag med AlfLövenborg om. Men lack vare de ålgärder som regeringen har vidtagit har vi idet häriandel genomsnittligt den lägsta arbetslösheten, om vi

jämför med de närmast liggande länderna i västvärlden. Det har faktiskt åstadkommits mycket av regeringen på della område.

ALF LÖVENBORG (apk) kort genmäle:

Herr talman! Det är lill föga glädje för de arbetslösa i Norrbotten eller i andra delar av vårt land, om arbetslöshetssiffrorna är ännu värre i andra delar av Europa. Jag har noterat, fru Winther, atl det har gjorts vissa begränsade insatser, men utvecklingen har ju visat att de inte räcker och alt den fullständiga kalastrofen hotar Norrbotten.

Fru Winther är visserligen sjuksköterska, men här hjälper det inte med plåstrande längre, utan del behövs omfattande och radikala åtgärder. Men del vill fru Winther inte vara med om.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! Vid föregående riksmöte aktualiserade vi socialdemokrater från Värmland i en motion vårt läns dåvarande regionalpolitiska problem. Vi underströk att arbetsmarknadssituationen krävde kraftfulla och planmässiga insatser av betydande omfattning för att lösa de långsiktiga sysselsältnings-och näringspolitiska problemen i länet. Vi bedömde det nödvändigt med aktiva samhällsinsatser på en rad områden. Våra krav vann inget gehör här i riksdagen. Men verkligheten och vardagen för Värmlands struktur- och sysselsättningsproblem har visat, att vårt län tillsammans med de övriga län som i dag upplever kriserna inom landets basnäringar icke kan förvänta sig all få sina problem lösta genom den nuvarande regeringens politik.

Vad vi skulle ha behövt är styrande och planinriktade utvecklingsalternativ för näringspolitiken och sysselsättningen. Det har vi i Värmland sett, atl den nuvarande regeringen inte mäktar atl åstadkomma. Insatser av typ Udde-holmslånel har icke stillat den oro som såväl enskilda människor på de värmländska bruksorterna som kommunerna känner för sin framlid.

Del är fortfarande hell överlämnat till företagen själva alt lösa strukturförändringarna. Och i de lösningar som därvid framkommer tas inte regionalpoliliska hänsyn.

Henr talman! När vi vid olika tillfällen brukar aktualisera vårt läns problem eller sysselsättningsfrågorna i allmänhet bemöts vi alllid av atl den borgerliga majoriteten hänvisar lill pågående utredningar eller lill nödlösningar i form av tillsatta delegationer.

När vi i fjol aktualiserade våra regionalpolitiska problem anfördes av arbetsmarknadsutskotlet att vi skulle kunna förvänta oss en proposition om de regionalpoliliska medlens utformning under 1978. Dagen före den då vi behandlade utskottsbetänkandel här i kammaren meddelade plötsligt industriministern att man inte skulle kunna lägga fram någon proposition, beroende på alt sysselsätlningsulredningen hade försenats. Med denna taktik lyckades majoriteten då avmobilisera socialdemokratiska uiskoltsskriv-ningar.

Nr 143 Situationen i år är likartad Ijolårets i så måtto, atl de flesta motionskrav

Onsdagen de 17 maj 1978

p. ■ , hängs upp på sysselsätiningsutredningens pågående arbete. Visst har vi alla

Regional lUveckling

förväntningar på sysselsätlningsulredningen, men skall den kunna ta fram lösningar för alla de problem som finns inom regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken, torde vi ha att emotse ett av historiens största bokverk.

Sysselsättningsutredningen skall ha möjlighet atl jobba i lugn och ro. Men i avvaktan på utredningen behövs en politik och insatser som icke försämrar vår nuvarande sysselsällningsbas. Tillåts storföretag som Billerud och Uddeholm eller Johnsonkoncernen att genomföra neddragningar av sin verksamhet efter enbart egna lönsamhetsvärderingar, kommer den regionalpolitiska situationen den dag då de framlida regionalpolitiska medlen sätts i sjön att vara ytterst prekär för exempelvis ett län som Värmland.

Vad beträffar tillsalla delegationer hänvisar man för Värmlands del alltid till den tillsatta Värmlandsdelegationen som den medicin som skall bota vår sjuka sysselsättning. Värmlandsdelegationen är, som jag ser det, ingel annat än ett organ som tillskapats för att ersätta en del av de resurser som länet skulle ha behövt få sig tilldelat för att kunna attackera länsproblem från offensiv utgångspunkt.

Ett mått på denna resursbrist vill jag ge genom att nämna all länsarbetsnämnden i Värmland, som alltså är frontorgan då varsel om uppsägningar ramlar in och skall kunna besöka utsatta orter och företag, inte har haft pengar till resor i länet sedan i april då anslaget log slut. För nästkommande år aviseras ingen ökning trots atl resorna då kommer alt bli dyrare och fier.

Värmlandsdelegalionen har med sina av regeringen knappt tilldelade resurser på 1,2 milj. kr. för innevarande budgetår inte speciellt stora möjligheter att påverka framliden för länet. Jag vill här kraftigt understryka atl de äskanden om ca 6 milj. kr. som delegationen krävt för budgetåret 1978/ 79 måsle tillgodoses.

Herr lalman! Vi socialdemokratiska ledamöter från Värmland har i en motion, nr 1652 till detta riksmöte, åter aktualiserat vårt läns problem. Vi gör detta mol bakgrunden av att de regionalpoliliska problemen i Värmland har förvärrats under det gångna året.

I det nu aktuella utskoltsbetänkandel från arbetsmarknadsutskotlet framhålls att man icke anser sig behöva tillgodose vårt moiionskrav om alt riksdagen skulle besluta ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om sysselsättningsläget i Värmland, därför, säger man, atl situationen redan skulle vara tillräckligt känd för regeringen.

Det skulle vara underligt om en regering skulle ha undgått att få kännedom om atl basnäringen inom stålindustrin och skogsindustrin i dag är inne i en silualion där kanske 10 000 människor i Värmland på sikt riskerar all förlora sina jobb och att fiera kommuner riskerar att föriora sin enda industri.

Så naiva är inte vi motionärer alt vi troll atl regeringen varit ovetande om den nuvarande situationen. Vad vi velat framhålla äran del inte räcker med alt bara vela om problemen. Vad vi frågar efter är åtgärder för att lösa problemen. Och eftersom jag förutsätter alt någon från regeringshåll följer

riksdagsprotokollens innehåll skulle jag vilja ge några färska delaljuppgifler om situationen i Värmland i dag.

När det gäller sysselsättningen hade vi för april i år 4 846 kvarvarande arbetslösa, vilket är 731 fier än i fjol. Av dessa var I 482 under 25 år. Antalet nyanmälda platser var 3 625. Del våren ökning mol föregående år med I 670, men detta är en följd av att vi i Värmland numera har obligatorisk platsanmälan.

Länsarbetsnämndens personella resurser räcker inte lill för att klara genomströmningen av människor på förmedlingarna. Den socialdemokratiska parlimolionens förslag om ytterligare personal lill arbetsförmedlingen borde bifallas, menar vi, om förmedlingen skall kunna fylla sin roll som platsförmedlare.

Befolkningsutvecklingen i länet under de första 19 veckorna 1978 visar atl en fortsatt uttunning av länets befolkning pågår. Länet minskade med 301 personer under nämnda period. Befolkningsminskningen var störst i Hagfors. som hade tappat 103 personer, samt Säffie, som hade lappat 102 personer.

Andra utsatta orter är Munkfors, som minskat sin folkmängd med 1,1 "i fram lill vecka 19, sami Filipsiad, där befolkningen har minskal med 52 personer uiöver de 3 000 som denna kommun har minskal med under de senasle 17 åren. Filipsiad har fö. drabbals av ylleriigare varsel om företagsnedläggning genom atl Johnsonkoncernen meddelat nedläggning av Finnshyttans Mekaniska.

Delta visar alt Värmlands strukturproblem inte är isolerade till stålindustrin eller skogsindustrin eller bara till bruksorterna. Farsolen går fram över hela länet och drabbar alla branscher i länet.

Många på den borgeriiga kanten lever i den tron att vi snart har en högkonjunktur över oss, som kommer all kompensera de befolknings- och sysselsättningsminskningar som olika regioner fött acceptera sedan vi fick en borgeriig regering.

Även om del nu går litet bättre med avsättningen för skogs- och stålindustrin, så är branschkunniga ense om alt denna tillfälliga ökning inte löser strukturproblemen och klarar sysselsättningen i berörda regioner.

Länsorganen har i dag inte tillräckliga resurser eller lagenliga möjligheler all följa näringslivsfrågorna i sina resp. län, och därför har man heller inte möjligheter att lägga fram förslag till lösningar som kan bevara den nuvarande regionalpoliliska basen.

Man gör från länsorganens sida iakttagelser om hur regionerna tunnas ut. En liten exposé över Värmlands län kan uttryckas så, att samtliga förvaltningsregioner har alt emotse fortsall befolkningsminskning under del närmaste året. Inte ens vår starkaste region. Karlstadsområdet, kommer att slippa undan.

Vi har genom utlokaliseringen av statliga verk fått en förstärkning av Karlstadsregionen genom att olika försvarsförvaltningar har lokaliserats dit. Men framtida minskningar inom försvaret kommer att innebära personalminskningar vid de utlokaliserade enheterna i Karlstad. Skall Karlstad i

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143 framtiden fungera som vårt läns storstad.salternativ så behövs ylleriigare

Onsdagen den statliga lokaliseringar dit.

17 mai 1978 Herr lalman! Även vi värmlänningar är medvetna om att sysselsättnings-

_____________ problemen och de regional politiska problemen finns i alla län. Men i vissa län,

RppinnnI iitvp kli <Järibland Värmland, är situationen värre iin på andra håll. Utskottets redovisade slaiislik över sysselsäliningen för februari visar au i vårt län gick del 8,5 arbelslösa per lediganmäld plats. Bara Norrbotten och Västerbotten ligger högre i den statistiken.

De.ssa län måste prioriteras med snara och stora insatser. Den nuvarande poliliken har inte den skarpa profil som måste till om den nuvarande regionalpoliliska basen skall kunna säkerställas. Nej, problemlösningarna finns i stället hos oppositionen genom de socialdemokratiska förslagen.

Jag avser inte att yrka bifall till vår motion. I reservationen 1 från socialdemokraterna i utskottet finns nämligen alla de skäl angivna som sammanhänger med de krav och åtgärder som vi motionärer efteriyst från regeringen. I reservationen anges de olika områden i samhället där vi måste få styrande åtgärder och en planinriktad politik. Men jag skall inte citera reservationen eftersom alla kan läsa den.

Herr talman! Jag menar att de riktlinjer som reservalionen pekar på är grundelement för del vi efterfrågar, nämligen en utvecklingsplan för länet. Uppfylls dessa kanske vi kan åstadkomma ett meningsfullt planeringsarbete. Men regeringen har själv försatt sig i den situation den befinner sig i, vilket medfört att allt planeringsarbete i dag inte blir meningsfullt. Först när de i reservationen 1 angivna riktlinjerna uppfylls finns det möjligheter att uppnå de mål vi efterfrågar. För att kunna färdigställa ett bygge måste man bygga del från grunden. Det är detta den nuvarande regeringen inte har insett när det gäller samhällets politik i stort.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till samtliga socialdemokratiska reservationer.

I detta anförande instämde Gunnar Olsson, Elvy NiLsson. Magnus Persson och Sven Aspling (samtliga s).

ALLAN GUSTAFSSON (c):

Herr talman! Sune Johansson gjorde sin vana trogen en uppräkning av de problem vi har i Värmland, och i det kan vi villigt instämma. Men han kom inte med något som helsl konkret förslag på hur vi skall komma lill rätta med dem. Han lycks fullsländigl förbise del fakium atl det i första hand gäller all kunna sälja de produkter som vi producerar. Del är den grundläggande faktorn, och den har regeringen angripit, dels genom devalveringen, dels genom sänkningen av arbetsgivaravgiften.

Han sade också att de krav som framförts i fjol inte vann något gehör. Och

han kan säga nästa år all de krav som nu framförts inte heller vann gehör.

Men hur skall kraven kunna vinna gehör när man inte yrkar bifall lill dem''

Skall ledamöter från något annat parti i ulskoll och här i kammaren yrka

90 bifair?

Nej, jag förstår att den socialdemokratiska delen i utskottet har funnit för gott att avstyrka motionen därför att den inte innehåller något annat än en redovisning av de problem som vi har i Värmland, möjligtvis med undantag för förslaget om en strukturfond, som skulle råda bot på allting.

Sedan säger Sune Johansson att den nuvarande regeringen är oduglig, den sitter med armarna i kors och väntar på en konjunkturuppgång som skall rädda den. Men vi kan väl litet grand se efter vad som ändå har hänt.

Sune Johansson sade alt riksdagen har givil Uddeholm 600 milj. kr. Det är riktigt. Men vad hade hänt med Uddeholm, om inte den propositionen hade kommil? Men vi har haft en rad regeringsbeslut efter det att den nya regeringen trän till. Jag skall be alt få räkna upp några:

Vi har fått höjning av statsbidragen till kommunala beredskapsarbeten i länet lill 50 96. Lagerstöd till Svenska Rayon AB i Älvenäs harbelalals ut med ungefär 3,5 milj. kr. Det har medgivits ett lagerstöd lill Volvo i Arvika på drygt 10 milj. kr. Som beredskapsarbete har ett fritidsområde i Torsby fått 40 96 i statsbidrag, dvs. 215 000 kr. Värmlandsdelegationen, som ju enligt Sune Johansson inte tycks vara så värst populär, gavs möjlighet alt överskrida länsstyrelseanslagel med 1,5 milj. kr.

Inom industridepartementet har man beviljat lokaliseringsstöd till Broby Nya Möbel AB i Sunne. Företaget har fått ett bidrag på 800 000 kr. och etl lån på 1,3 milj. kr. Fimek AB i Filipsiad har fått en lån på 1,6 milj. kr. Karistads Mekaniska Werkstad i Kristinehamn har fött eu lån på 500 000 kr. Åmotfors Pappersbruk har fått låna 12 milj. kr., Uddeholm i Storfors 33 milj. kr. Lesjöfors i Filipstad har fått ett bidrag på 422 000 kr. och ell lån på 2,8 milj. kr.

Uddeholm i Hagfors har fått 19,5 milj. kr. i lån. Lesjöfors Plast i Filipstad har fått ett bidrag på 987 000 kr. och ett lån på 796 000 kr. Notnäs Ångsåg i Torsby har fån låna 3,8 milj. kr. AB Karistadsplallan i Karistad har fått 860 000 kr. i bidrag och 2,9 milj. kr. i lån. GSG Biltrafik i Älvsbacka har fått 1,2 milj. kr. i bidrag och 3,7 milj. kr. i lån. Och hell nyligen har Högboda AB fött ett utbildningsstöd på ca 25 000 kr.

Nog har väl den nuvarande regeringen i ell besvärligt läge gjort myckel mer än vad som lidigare har gjorts för att upprätthålla sysselsättningen.

1 del särskilda yttrande som socialdemokraterna i arbetsmarknadsutskottet har fogat till betänkandet säger man: "Del framstår emellertid i rådande läge inte som meningsfullt att yrka bifall lill några av motionerna eftersom regeringens uppläggning av den ekonomiska poliliken omöjliggör en effektiv regionalpolitik."

Man kan inte diskutera dagens regionalpolitik utan atl även se tillbaka på den gamla regeringens agerande. Visserligen gör socialdemokraterna nu allt för att skjuta över ansvaret för dagens ekonomiska läge på den nya regeringen, men det faller på sin egen orimlighet. Bekymren fanns redan vid regeringsskiftet och berörsju också i regeringsdeklarationen av oktober 1976. I verkligheten är del den gamla regeringen som har givit den nuvarande dess arbetsuppgifter.

Den centraliseringspolitik som fördes av regeringen Palme och dess

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143 negativa effekter kan man på allvar skönja. Den socialdemokratiska koncen-

O H pn dpn trationspoliiiken slog igenom i många olika sammanhang. Ensidig satsning

,., • Q-jQ på storindustri gjorde t. ex. att de många små och medelstora företagens

_____________ utvecklingsmöjligheter försummades. Kommunsammanslagningen ledde

Regional utveckling

lill alt den kommunala demokratin försvårades. Del har blivit allt svårare för den enskilde alt påverka besluten. Vidare kan man se effekterna av den gamla regeringens förkiirlek för all ständigt lägga nya bördor på näringslivet. Åren 1975-1976 ökade arbetskraftskostnaderna med över 40 % medan produktionen endiisl ökade med 2 "6. Därmed förlorade svenskt näringsliv sin konkurrenskraft, och den dåvarande regeringens polilik var en bidragande orsak till detta.

Jag ber. herr talman, att med detta få yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

SUNE JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Den sista delen av Allan Gustafssons anförande skulle man kunna tro var etl resonemang från den senaste valrörelsen, för han räknade upp en hel del områden som han menade att socialdemokratin hade fördärvat. Han framhöll i det sammanhanget de små och medelstora företagen. Det är sådana fjädrar som borgerligheten i dag försöker sätta i hatten for att visa alt den åstadkommit någonting. Men när del gäller t. ex. åtgärderna för små och medelstora företag harjag från vederhäftigt håll, av människor som är väl förtrogna med det nya slödels omfattning och innebörd, fått veta alt den propositionen i pengar inte ger de små och medelstora företagen i hela landet en större resursökning än högst 5 milj. kr. tillsammans. Mer pengar är det alltså inte frågan om.

Del är klart att Allan Gustafsson, när han gick upp i talarstolen, hade ambitionen att kritisera vår motion och peka på att vi inte yrkade bifall till den. Jag sade i mitt inledningsanförande atl vi gått på innebörden i den socialdemokratiska reservationen, som vi är överens med övriga utskotts-grupper om. Jag kan citera några rader ur reservationen för Allan Gustafsson, om han inte har läst den:

"En framgångsrik sysselsättningspolitik, som grundval för förstärkt regional balans, förutsätter all enskilda politiska beslut konsekvent föregås av en prövning av deras såväl omedelbara som långsiktiga efTekter på sysselsättningen. Först med en sådan polilik kan målet arbele åt alla förverkligas. Samtidigt krävs en målmedveten samordning av handlandet inom ett stort antal verksamhetsområden. Riktlinjerna för den ekonomiska politiken, finanspolitiken, närings- och branschpolitiken, energipolitiken, investeringspolitiken inkl. byggnadsverksamheten samt forsknings-och utvecklingspolitiken måsle formas med utgångspunkt i en framtidsinriklad strategi, där politiska ställningstaganden kan inordnas i ett syslem av samverkande åtgärder för utveckling, sysselsättning och regional balans."

Till Allan Gustafsson kan jag säga: Ert virrande i exempelvis energipoli
tiken gör framliden väldigt oviss för många av de värmländska bruksföreta-
92 gen. Framtiden för orter som Storfors, Munkfors och andra som är beroende

av energi skulle raseras om era energipolitiska ambitioner skulle gå i hamn. Det får vi hoppas att de aldrig gör. för det vore en olycka för Värmland.

Sedan pekade Allan Gustafsson på en rad lån som regeringen hade gett. Del där är inga nya påfund av den nya regeringen, ulan det är ett fullföljande av den lidigare socialdemokratiska lokaliseringspolitiken; det är inte fråga om någonting annat.

Allan Gustafsson nämnde Uddeholmslånei på 600 milj. kr. Hur många nya jobb har del lånet skapal? Massor av människor går på sysselsäitningsbidrag, men vi har inte sett till några fler jobb. Man har skrivit in dessa pengar i den egna verksamheten för att höja värdet på bolaget och naluriigtvis också för all förstärka sin position under de pågående fusionsförhandlingarna. Värmlandsdelegalionen har för innevarande år begärl en hundradel av vad Uddeholmsbolaget har fått i lån. Det har man gjort för att försöka rädda sysselsättningen, som kommer atl raseras på grund av Uddeholmsbolagets planer för framtiden.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

ALLAN GUSTAFSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Del är roligt atl höra en socialdemokrat som lalar så väl om lokaliseringspolitiken. Så lät det inte för en antal år sedan när cenlern aktualiserade frågan inte i den här kammaren utan i det gamla riksdagshuset. Då betraktades vi såsom varande bypolitiker. Del är att hälsa med tillfredsställelse att det har skett en förändring i er inställning.

När det gäller propositionen om stödet till småföretagen vill jag erinra om atl man där förutom mera pengar också gav förstärkning av företagsinriktad fortbildning just för småförelagarna. Man gav också ett ökat stöd till uppförande av kommunägda industrilokaler, lättnader i företagsbeskattningen samt lättnader i arvs- och gåvobeskatlningen. Vidare innebar propositionen an konsulttjänster skulle bli beränigade lill exporlkredilstöd. Jag vill gärna trycka på atl delta är första stegel i en översyn av näringspolitiken och del särskilda stödet lill småföretagsamheten. Vi kommer under nästa år all fö ta ställning till ylleriigare förslag som kommer att förbättra klimatet för småföretagsamheten i det här landel.

SUNE JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Man för väl förutsätla att de ålgärder som Allan Guslafsson häraviserarblirav den sedvanliga kobralypen,som innebär alt man spottar ut resurser till kreti och pleti, oavsett om vederbörande är i behov av stöd eller ej. Del är där det skiljer sig väsentligt mellan er och oss när del gäller stöd lill företagen.

Jag tror att Allan Gustafsson har missuppfattat alla socialdemokrater som uppträtt i denna kammare och på andra ställen beträffande lokaliseringspolitiken om han har troll att de har varit motståndare lill den. Tvärtom framstår socialdemokraiin som föregångare, som varit med om att bygga upp lokaliserings- och annan arbetsmarknadspolitik. Del behöver vi i och för sig inte ha någon tvist om.

Allan Guslafsson tog upp en del andra frågor i sitt första inlägg och han

Nr 143 anförde bl. a. alt vi inte skulle ha kunnat klara situationen om vi inte hade fött

Onsdaeen den " tidigare mycket ombesjungna devalveringen. Del är givelvis inga

17 mai 1978 svårigheier att sälja sina grejorom man inte vill ha något betalt för dem. Den

_____________ lidigare riksbankschefen Per Åsbrink sade vid något tillfälle då man talade

Rpginnal utvpcklins orn devalvering: En devalveringäraldrig annal än en lönesänkning. Delärså de svenska löntagarna upplever del i dag. Men det var inte del man från borgeriigl håll ullovade i valrörelsen. Man skulle skapa fier jobb, människorna skulle få behålla sin slandard. De välbekanta orden i visan -först tog du migoch sen bedrog du mig-har sannerligen många väljare i dag anledning att uttala. Vad de har blivit utsatta för när det gäller sysselsättningen och jobben är just etl bedrägeri av den borgerliga majoriteten. Det kan i varje fall alla de 200 000 som slår utanför arbetsmarknaden i dag påstå.

ALLAN GUSTAFSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Bedrägeri och bedrägeri! Närdet blev skifte på regeringspos-lerna kände de nuvarande regeringspartierna inte lill att det var så illa ställt i det här landet som det verkligen var. Jag vill bara erinra om vad herr Palme sade, nämligen att vi kom till det dukade bordet. Nej, vad vi kom lill var etl urätet skafferi! Del kunde givelvis ha varit trevligare alt ha haft ell annal utgångsläge för all la över etl land än den nuvarande regeringen hade, men ingen tidigare regering har salsal på myckel som denna på atl upprätthålla sysselsättningen. Det tycker jag alt Sune Johansson skulle kunna erkänna utan atl förfalla till den socialdemokratiska sluggerdebalten, där man bara slänger ul okvädinsord och sprider olust omkring sig. Jag tror knappast all ni vinner på del och jag tror inte heller att Sune Johansson tror riktigt på vad han säger.

Tredje vice talmannen anmälde atl Sune Johansson anhållit att till protokollet fö antecknat atl han inte ägde räll till ytterligare replik.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Kopparbergs län är f n. etl av de län som drabbas hårdast av de kapitalistiska slruklurkriserna, vilkas fulla effekt ännu ej har uppnåtts. Trots delta är i Dalarna närmare 4 000 registrerade som arbetslösa och slår till förfogande för omedelbar placering på arbetsmarknaden. Över 4 000 befinner sig i arbetsmarknadsutbildning, närmare 2 000 i beredskapsarbete och dessutom är över 2 000 föremål för övriga arbelsmarknadspoliliska ålgärder. Lägg därtill den dolda kvinnliga arbelslöshelen. Del krävs 6 000 nya jobb för att kvinnorna skall kunna uppnå riksgenomsnittet för kvinnlig förvärvsverksamhet.

Den här bilden skall också tillföras de hot som föreligger om sysselsätl
ningsminskningar i form av permitteringar och avsked. Dessutom skall
tilläggas en annan minskning av sysselsättningen som skapar problem främst
för ungdomarna, nämligen anställningsstopp och därmed en onaturlig
avgång belräffande arbetstillfällen.
94 För alt få någoriunda balans på arbetsmarknaden i Dalarna behövs inom de

närmaste åren minst 20 000 nya jobb. Skulle hoten om nedläggning av Domnarvets metallurgi och därmed gruvorna förverkligas räcker inte ens 20 000 nya jobb.

Alla län som tillhör Bergslagsområdet står nu inför en sysselsättningskris liknande den som lidigare drabbat Ådalen.

Bergslagens näringsliv bygger på järnhantering, vilken har fierhundraåriga traditioner. Den nu pågående strukturomvandlingen inom gruv- och stålindustrin innebär en katastrofal utveckling. Många gruvor och järnbruk hotas av nedläggning, och därmed kommer fiera orter att gå en långsam död till mötes. Andra brukssamhällen kommeratt ytterligare utarmas på sysselsättning. En sådan utveckling måste förhindras. Kapitai'nlressena som sugit ut råvaror och arbetskraft i århundraden har inget ansvar, annat än för aktieägarnas kapitalvinster.

Dalarna är den del av del svenska klassamhället, där förmögenhet och maki alltmer koncentreras på ett fötal händer. Arbetarklassen i Dalarna har ständigt fött försvara rällen lill arbele. sin levnadsstandard och sin miljö mot profilintressena, som fortfarande tillåts vara drivkraften i utvecklingen. Under högkonjunkturer kammar bolagen hem jättevinster. När konjunkturen viker hålls de under armarna - tidigare av en socialdemokratisk regering, nu av en borgeriig regering - med allehanda subventioner och hjälpinsatser.

Det kapital som styr Dalarnas utveckling ligger alltså i ett fåtals händer, irols all det arbetats ihop av arbetarna under hårda villkor i generationer. Delta kapital skall användas för länets framtida utveckling av produktion och konsumlionsmöjligheler, och det är helt orimligt atl beslutanderätten över denna vår framlid ligger utanför demokratisk kontroll. Sysselsättningen i Dalarna bygger på de rika tillgångarna på skog och malm. Näringslivet är därför också baserat på tung industri: En arbetare av tre arbetar vid något av de stora järn-, stål- eller pappersbruken. Privala storbolag behärskar och utnyttjar råvarorna.

Del privata ägandet och maktkoncentrationen är myckel långtgående i Kopparbergs län. Näringslivel är ensidigt sammansatt, och de tunga arbetsplatserna dominerar. Den kvinnliga undersysselsättningen är markerad. Ungdomens möjligheter alt fö jobb på hemorten minskar alltmer. En kraftig regional obalans förekommer sedan länge inom länet. De nu pågående strukturförändringarna inom den malmbaserade produktionen kräver som ett första steg en kraftfull politik för atl garantera den grundläggande demokratiska rättigheten: rätten till etl meningsfulll arbele.

Arbelsköparna tar inget ansvar för sysselsättningen - de kräver statliga sysselsättningsbidrag för att inte permitiera och avskeda. Arbetslöshetsstatistiken är en förödande dom över kapitalismens planlöshet och anarki. Kapitalismen förmår inte ge lönearbetarna jobb, trygghet och en säker utkomst. Kapitalismen kan inte garantera den grundläggande mänskliga rättigheten - ett arbete.

Del behövs en planerad utveckling som alternativ till dagens privatkapi-lalisiiska anarki. Ungdomen har rätt till ett meningsfullt arbete och inte

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143 enbart nödhjälpsarbelen på kort sikt. Kvinnorna måste ha rätt lill ett arbele

Onsdaeen den ° '"' ständigt vara reservarbetskraft. Arbetsvillkoren måste förbättras på

17 mai 1978 " arbetsplatser - arbetstidsförkortning och lugnare arbei.siakl skall ge fier

_____________ arbelslillfällen. En förbättring av den kollekliva servicen ger också många nya

Resional utvecklins arbetstillfällen. Miljöområdet kräver sysselsättningsalslrande åtgärder. Men det grundläggande villkoret för full sysselsättning i Dalarna är atl länels basnäringar utnyttjas till fullo. Väsentligt ökad förädling av råvaror är en nödvändighet. En långsiktig, planmässig hushållning är den enda garantin för trygghet i jobbet - både i dag och i morgon.

En sådan utveckling kräver kraftigt ökade samhälleliga insatser, såväl på del statliga som på del kommunala området. En förutsättning är att skattebördorna radikalt omfördelas, alt de statliga insatserna går till produktiva basinvesleringar, inie lill akliespekulalioner och lill all hålla privatkapitalet under armarna, all länets utveckling inte längre styrs av det privata vinslinlres.sel hos storfinansen.

Men ulskollel har inga sådana ambitioner, inte heller regeringen. 1 siällel påstår man atl problemen i struklurkrisbranscherna har angripits med kraft. Jojomänsan - med kraft ställs nu allt fler av Bergslagens stålarbetare utan arbete.

Utskottet hänvisar lill all en av grundvalarna för regionalpolitiken är alt förelagen får arbeta under sådana villkor att deras internationella konkurrenskraft upprätthålls och förstärks. För detta skall kostnadsläget angripas, dvs. lönerna skall hållas tillbaka och omfattande rationaliseringar vidtas. Inriktning på stordrift och koncentration är ell av huvudmedlen för atl konkurrera på den s. k. fria kapitalistiska marknaden. Bergslagen skall ularmas som industriområde. Det internationella kapitalets eiableringar i dikiaturländer hotar uppenbarligen ryggraden i svensk industri, utan atl borgare eller socialdemokrater ämnar vidta åtgärder mot den kapitalistiska frihandelspolitiken. En reglerad handelspolitik är ett villkor för atl industrin skall kunna behållas - och då också i Bergslagsområdet.

Den kapitalistiska strukturomvandlingen inom stål- och gruvindustrin med mindre sysselsättning, negativa följdverkningar på sysselsättningen i andra branscher, den lidigare krisens verkningar inom skogsnäringen och den offentliga sektorns ekonomiska kris kräver en utvecklingsplan för hela länet - Kopparbergs län - för atl förhindra en kalastrof

Regeringen bör därför ges i uppdrag all snabbt utarbeta en utvecklingsplan för varje län i del krisdrabbade Bergslagen. För Kopparbergs län skulle en sådan utvecklingsplan innehålla:

- Utveckling av stålindustrin med ökad förädling, ny teknik och nya produkter. Minst nuvarandesysselsätlningsnivåskall bibehållas i stålverken. Inga nedläggningar eller inskränkningar förrän annan sysselsättning är säkrad.

- Samordning och planering av gruv-, stål- och verkstadsindustrin, så att gruvindustrin och dess orter bevaras.

- Nyetablering av verkstadsindustrier som en del av vidareförädlingen av
96 stålprodukterna.

- Förädling av skogsråvaran främst i norra och västra Dalarna. Elablering av iräförädlingsindusirier.

- Massa-och pappersindusirin minskar exporten av halvfabrikat och övergår lill att hell förädla råvaran i vårt land, bl. a. i Dalarna.

- Ökal byggande framför allt inom industrin, bostadssektorn och den offentliga sektorn.

- Handelspolitiska åtgärder för att bevara Dalarnas skinn- och tekoinduslri. Skinninduslrin ålergår lill mer produklion för "vanligl folk".

- Utbyggnad av kollektiv och social service, bl. a. barnomsorg, sjukvård, kollektivtrafik och fritidsmiljöer för ungdom.

- En skattepolitik som ger kommuner möjlighet all bygga ut den kollekliva servicen. Införandet av en stalskommunal enhetsskati.

- Samhället övertar hell Dalarnas basnäringar och satsar kapital för utveckling. Samtidigt som forskning och ulvecklingsinsalser för högsta prioritet.

En sådan polilik skulle rädda sysselsättning och bygder. En allmän slödpolitik till företagen kommer bara atl betyda mindre jobb på sikt. Den allvarliga situationen i Dalarna med stål- och gruvindustrin kan bara lösas med en helt ny polilik.

Ulskollel har i sitt svar på min motion 815 sagt sig dela min uppfattning beträffande sysselsättningsläget. Men i övrigt föriitar man sig på det kapitalistiska näringslivet och dess utveckling, dvs. samma krafter som i dag håller på atl utplåna Bergslagen som industriregion.

Den opinion och rörelse för att bevara jobben som främst utvecklats i Dalarna riktar sig mot storfinansen och borgarpolitiken. Denna rörelse och opinion kräver ell kraftigt agerande från hela arbetarrörelsen. Inga diffusa löften för framliden utan ett klart handlingsalternativ som gör slut på storfinansens makt. Därför är del ett hån mot dem som drabbas i Bergslagen när del i debatten om att rädda jobben talas om löntagarfonder, typ utvecklingsfonder, till vilka arbetarna av sina löner skall avstå 3 96. Dessa pengar skall sedan satsas i den etablerade kapitalistiska exportindustrin. Det ärju inte ytterligare smörjmedel i kapitalismens maskineri som behövs. Nej, det är en polilik som angriper orsakerna lill att Dalarna och Bergslagen går mot en katastrof För detta behövs en planeringspolitik. För della behövs en utvecklingsplan för varje län i Bergslagen, en plan som med olika ålgärder inom de närmaste åren skapar 20 000 nya jobb i Dalarna.

Herr talman! Jag yrkar bifall till motionen 815, som föreslår en utvecklingsplan för länen i Bergslagen som gör del möjligt alt rädda sysselsättning och bygder.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

ERIC JÖNSSON (s):

Herr talman! Som redan framhållits under diskussionen om arbetsmarknadsutskottets betänkande beträffande regionalpolitiken har de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet i ett särskilt yttrande anfört all de inte har reserverat sig till förmån för några av de motioner som rör enskilda län eller orter. Anledningen är enligt deras mening att den ekonomiska politiken omöjliggör en effektiv regionalpolilik. De socialdemokratiska ledamöterna

7 Riksdagens protokoll 1977/78:143-144

Nr 143 ger också i del särskilda yttrandet uttryck för alt de grundläggande

Onsdaeen den förutsättningarna fören offensiv sysselsättningspolitik i folkflertalets intresse

17 maj 1978

saknas.

Jag kan helt instämma i dessa bedömningar. Egentligen borde jag kanske i Resional utvecklins lonsekvens därmed inte ha begärl ordet, därför alt det ändå är rätt tveksamt i vad mån det är möjligt alt påverka den borgerliga regeringen och den borgeriiga riksdagsmajorileten när det gäller alt förmå dem att föra en regionalpolitik och sysselsättningspolitik, som gagnar flertalet av landets medborgare. Men trots det tror jag ändå att del är angeläget att vi från socialdemokratin håller fast vid kravet på kraftfulla åtgärder mol arbetslösheten. Det är angeläget all vi gör det därför att arbetslösheten är etl oförsvarbart slöseri med mänskliga resurser. Arbetet skall ju ge försörjning, men det har också ett värde i sig självt; det lägger grunden för individens självrespekt och för känslan av gemenskap med samhället. Del är på människors arbele som vi bygger vår välfärd.

Ett samhälle som inte kan garantera jobb är ett dåligt samhälle, och därför kräver vi från socialdemokratin en polilik som utvecklar industrin och sätter sysselsättningen i centrum. Det här bör egentligen alla oavsett partiiillhö-righel kunna ställa upp bakom. Del gör man väl när del gäller läpparnas bekännelse, men när del gäller alt verkligen förslå vissa regioners speciella problem tycker i varje fall inte jag att arbetsmarknadsutskoitet visar någon större förståelse.

Jag kan i och för sig förstå svårigheterna atl på ett 40-lal sidor i ulskollsbelänkandel dels beskriva regeringspropositionens innehåll beträffande regional utveckling, dels finna motiveringar för atl kunna besvara och avstyrka 44 motioner. Skall man klara del måsle man nog låta bli att läsa alla motioner, eller också måste man delbehandla eller missförstå en del motioner.

När det gäller motionen 613, som jag är huvudansvarig för, vet jag inte vilket kriterium som varit vägledande för utskottets bedömning. I varje fall lycks utskollsmajoriteten inte ha fattat allvaret i motionen, som avfärdas med att utskottet säger atl problemen är väl kända och i viktiga delar kan väntas bli behandlade i anslutning till den aviserade varvspropositionen.

För mig verkar det inte som om problem i Malmöregionen är så väl kända inom utskottet. Det är klart att varvsindustrin är av avgörande betydelse för Malmöområdet, varför vi ställer kravet att inga avskedanden fårske. Varven måsle klaras. Men det är många andra sysselsättningsområden som måste klaras, och dem kan man inte - som sker i utskottet - skjuta framför sig.

I Malmö går i dag nära 5 000 människor ulan jobb. Dagligen ställs
människor utan arbete, och del är ungdomen som drabbas särskilt hårt.
Sysselsättningsutvecklingen i Malmö är långl ifrån godtagbar. Sysselsätt
ningen i Malmö har minskal med 2 96 medan den i landel i övrigt har ökal
med 4 96. Den vikande utvecklingen för Malmö beror på atl antalet
arbetstillfällen inom framför allt tillverkningsindustri och varuhandel har
minskat samt alt tjänstesektorns tillväxt i Malmö varit betydligt mer dämpad
98 än för landet som helhet.

1 motionen 613 har vi också framhållit alt byggnadsverksamheten har gått starkt tillbaka i Malmö. Anledningarna härtill är många, men självfallet vilar huvudansvaret på regeringen. Därför blev vi väldigt överraskade när bostadsminister Elvy Olsson för en tid sedan hell frankt förklarade alt människorna i sydvästra Skåne inte kan räkna med att fö bo kvar. Jag vill passa på att beklaga det uttalandet, därför att det kan inte vara välbetänkt all statsråd på det sättet oroar samhällsbyggandel.

Av den diskussion som ägt rum kan man lätt fö den uppfattningen att sydvästra Skåne genomgår en ohämmad expansion och all stora arealer jordbruksmark på ett oansvarigt sätt las i anspråk för tätortsändamål. Delta är fel. Sydvästra Skåne, där Malmö ingår, har som jag redan framhållit allvariiga sysselsättningsproblem. Sedan några år har det också ägt rum en kontinuerlig utflyttning lill andra delar av landet. När jordbruksmark tas i anspråk för tätorlsändamål inom Malmöregionen sker delta därför som regel inte i expansivt syfte ulan för alt den egna befolkningen skall kunna fö en fullgod bostadsstandard och en fullgod miljö och för att redan befintliga sysselsättningsmöjligheter skall kunna behållas inom regionen.

Det är orimligt alt, som bosladsministern lycks vilja, tvinga tusentals familjer att flytta från sina nuvarande bostadsorter. En sådan utveckling står f ö. i strid med de mål för regionalpoliliken som riksdagen beslutade om 1976, då det fastlades att samtliga län i landel skulle ges förulsällningar att åtminstone behålla sin nuvarande folkmängd. Denna målsättning måste även gälla för sydvästra Skåne.

Detta vill jag gärna understryka för bostadsminister och regering, om det nu går fram lill vederbörande. Samtidigt vill jag också ge det rådet alt överklagade planärenden skall snabbehandlas. Del är angelägel, inte minst från sysselsättningssynpunkt, att planärendena blir avgjorda. Den strävan som kommer till uttryck hos kommunerna själva att bevara en god miljö och slå vakt om de produktiva resurserna utgör f ö. den bäsla garantin för att jordbruksintressena blir beaktade. Detta får dock inte ske så ensidigt atl en från social synpunkt riklig samhällsutveckling hindras.

Även om det resonemang som jag här har fört om arbetsmarknadsläget i sydvästra Skåne visar på stora problem så borde utvecklingen kunna vara gynnsam. Skåne och i synnerhet Malmö borde kunna fö möjligheter atl utveckla de unika fördelar som ligger i närheten till de stora exportmarknaderna på kontinenten. För delta krävs emellertid en samordning av statliga och kommunala insatser för att utveckla kommunikationerna med kontinenten och för alt nyelablera företag och förmå industrier med lämplig exporlinriktning au etablera filialer. Om man vill nå dessa mål, är del nödvändigt med en kraftfull sysselsättnings- och näringspolitik.

Även förbindelserna över Öresund är viktiga för näringslivets utveckling. Förverkligandet av fasta förbindelser över sundet spelaren avgörande roll och bör enligt min mening ges hög prioritet.

Får jag till sist, herr lalman, ge uttryck förden uppfattningen atl de problem som alltmer gör sig gällande på storstadsområdenas arbetsmarknader kräver speciella insalser. Jag tror att en särskild sysselsättningspolitik för storstads-

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Nr 143 områdena bör utformas, och sysselsätlningsulredningen bör kunna utarbeta

Onsdaeen dpn förslag till sysselsättningspoliliska program för dessa områden.

17 maj 1978

________ I detta anförande instämde Erik Adamsson (s) och Anna-Greta Skantz

Regional utveckling '

MARTIN SEGERSTEDT (s):

Herr lalman! I Västernorrland är anlalet arbetslösa nu över 4 000. Det går tio arbetslösa på varje ledig plats. Förhållandena är här, liksom på andra håll, svårast i inlandet. Låg yrkesverksamhet och en stor andel av befolkningen pensionerad - det är den typiska bilden i ell område som under lång tid drabbals av vikande arbetsmarknad.

I motionen 1977/78:617 har vi socialdemokratiska riksdagsmän i Medelpad krävt inrättande av ett statligt industricentrum i Ange. Det är ett krav som också framförts av LO-distrikiet i mellersta Norrland.

Det finns nu några års erfarenhet av statliga industricentra. I Lycksele och Strömsund är man inne på andra etappen, i Ljusdal är ett industricentrum under uppbyggnad, och i Haparanda skall man just nu sätta i gång. Beslutet om elablering i Ljusdal och Haparanda förenades med uttalanden om prioritering av Ange och Vilhelmina som kommande utbyggnadsorter.

För Anges del har kommunen tagit fasta på delta beslut. Kommunen har utvecklat etl industriområde med goda resurser på lämpligt avstånd från centralorten.

De argument som lidigare förts fram för angelägenheten av en industriell expansion i Ange har på senare år ytterligare förstärkts. Uiflyilningen har ånyo tagit fart, och vi fruktar på goda grunder atl alla mer eller mindre förhoppningsfulla befolkningsmålsältningar skall visa sig felaktiga den dag det kommer bättre tider för svensk industri och när del åter blir efterfrågan på arbetskraft.

Utskottet har vid sin behandling av vår motion fört fram förhandsulhyr-ningen av lokalerna som en väsentlig förutsättning för att en utbyggnad skall fö komma till slånd. Kravet på förhandsuthyrning har visat sig vara hämmande för utvecklingen av industricentra. Erfarenheten visar att ändamålsenliga lokaler utövaren stark dragningskraft på industrier med akut lokalbehov. Bättre tider med gynnsammare elableringsföruisättningar kommer sannolikt atl medföra etl förhållandevis stort efterfrågetryck när det gäller bra industrilokaler som kan tillträdas med kort varsel. För alt då underlätta företagsutveckling och nyetablering är del angeläget med en hög beredskap, där förhandsbyggda lokaler kan bli ett värdefullt instrument i regionalpolitikens tjänst.

Delta är en viktig faktor i sammanhanget. När viss förhandsuthyrning
ställdes upp som ett villkor för elablering av industricentra, hade vi en normal
tillväxt i det svenska samhället. Så är som bekant inte fallet f n. Men den
svacka som vi är inne i bör vi kunna utnyttja genom atl bygga ut -för
kommande, förhoppningsvis bättre tider, så också i det inre stödområdet.
100 Alt en utbyggnad bör komma nu beror inte minst på situationen på

byggarbetsmarknaden. Länsarbetsnämnden i Västernorrland påvisar i sin vårrapport hur ett ökat byggande inte bara på bostadssektorn ulan även inom industrin måste komma lill slånd för aU klara sysselsättningen.

Herr talman! Vi har kunnat konstalera att de välvilliga uttalanden som ingick i tidigare riksdagsbeslut inte har fört frågan framåt. Ange väntar fortfarande på sitt industricentrum.

Jag yrkar därför bifall till motionen 617 med krav på att etl statligt industricentrum snarast inrättas i Ange.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! 1 den debatt om utvecklingen i olika regioner som förs här i dag vill jag säga några ord om Norduppland.

Norduppland är en region som uppvisar alla de problem som drabbar mera välkända, eller i det här fallet kanske snarare ökända, områden i Sverige. Man kan säga alt det är Norrbotten i förminskad skala. Man kan också säga att det har haft och har alla de förutsättningar som Sverige som nation har och atl förutsättningarna också har blivit lika illa utnyttjade.

Här finns järnmalm och månghundraårig tradition all utvinna och bearbeta den. Här finns skog, den andra stora svenska basråvaran, och industrier som byggs upp på den. Här finns hamnar för export av produkterna. Här finns energi i form av vattenkraft. Förutsättningarna har alltså varit goda. Vad är det som har saknats? Jo. precis som i Norrbotten och i Sverige i övrigt, en planmässig utvinning av naturrikedomarna och en bristande kontroll av privat företagsamhet och vinstintresse. Det har medfört att exploateringen av råvarorna inte lett lill en allsidig utveckling av området, all vinster tagits ut och placerats på annal håll och att när en verksamhet inte längre varit lönsam, från ägarnas synpunkt, har den lagts ner eller flyttats till andra orter.

Försyndelserna och försummelserna är gamla och har inte uppstått i dag eller ens under de senaste åren. Den föregående, socialdemokratiska regeringen har en slort ansvar för att Norduppland, lika väl som alla andra regioner, har blivit vad det är i dag; etl område präglat av företagsnedläggningar, sysselsäliningssvårigheier och avfolkning.

Del är populärt i dessa dagar från socialdemokratins håll att skylla alla brister och svårigheter på den borgeriiga regeringen. Men man glömmer atl tala om atl man själv varit med om alt driva fram den utveckling vars verkningar vi nu ser i öppen dag. I åratal har socialdemokratin gått med på och befrämjat den privala företagsamhetens, de stora bolagens exploatering av naturrikedomar och mänskliga resurser. Det som var bra för storföretagen var bra för Sverige, hette del ju, Det gäller såväl Norduppland som alla andra regioner. Alt en borgerlig regering lar till vara borgerlighetens intressen är ingenting att förvåna sig över, det är dess uppgift. Men atl en socialdemokratisk regering i så många år tillåtit en låtgåpolilik på dessa områden är märkligt.

Nu har vi del läge vi har i Norduppland, som på alla andra håll. Den ekonomiska krisen har slagit hårt i området, och som det nu ser ut verkar det inte vara slort hopp för de orter som överlevt bruksdöd och strukturraliona-

101

Nr 143 liseringar i det förgångna. Gruvdriften i Dannemora och stålframställningen i

Onsdaepn dpn Österbybruk har sedan länge befunnit sig i farozonen. De senaste turerna i

17 mai 1978 ' svenska siålkarusellen, med etableringen av SSAB och eventuellt

_____________ samgående av de stora företagen på specialstålssidan, lycks inte ge mycket

n I tv le/' utrymme för överlevande för denna gamla gruv- och stålort. Likartade

problem finns i Söderfors.

När del gäller skogsindustrin är utvecklingen naluriigtvis lika som i övriga landel. Den största industrin i delta område. Stora Kopparbergs massafabrik i Skutskär, har sedan länge anställningsstopp, och arbetsstyrkan skall reduceras i framliden.

Beträffande övriga småorter i regionen befinner de sig, med något enstaka undantag, på tillbakagång eller i stagnation.

Det är mot denna bakgrund som vi i vår motion har begärl en övergripande planering för hela regionen. Utskottet hänvisar i sin skrivning till Nordupp-landsgruppen och dess arbete samt till det arbete som utförs av fasta planeringsorgan typ länsstyrelsernas planeringsenhet. Visst, del är bra alt sådant arbele pågår och alt man har problemen klara för sig. Men del är inte tillräckligt. Nordupplandsgruppen skapades ursprungligen föratt lösa Öster-bybruksproblem. och den har sedan fått utvidgat mandal. Men det är etl exempel på del gamla vanliga: Del är först när problemen redan är ett faktum som m;in tillsätter arbetsgrupper för att städa upp efter den privala företagsamheten.

Vad vi efteriyser är en industri- och sysselsättningsplan som lar itu med problemen inför framtiden, vilket självfallet måste innebära en kraftigare samhällelig styrning och en begränsning av de privata företagens möjligheter att agera enbart utifrån sina egna intressen. Vad som behövs är att en fortsatt förädling av egna produkter, järn och trä, säkras inom regionen. Utöver detta behöver nya industrier tillföras.

Del finns, som jag nämnde, exempel på expanderande orter även inom det här området. Gimo är en sådan. Där har induslrier tillförts och nya arbetstillfällen skapats. Det har skett på företagens villkor, men bör i fortsättningen ske mera på samhällets villkor. Vi har inte längre råd, varken regionalt eller nationellt, alt låta utvecklingen styras av enskilda vinstintressen. Det har gjorts bra punktinsatser också på andra håll inom den här regionen. Exempelvis har del satsats på en anläggning för oljelagring i Hargshamn och en utbyggnad av ett industriområde i samband med delta. Det är ett bra initiativ och etl sätt alt ulnyllja en nalurlig resurs, i del här fallet en djuphamn som finns inom områdel. Men det handlar fortfarande om punktinsatser som inte ingår i en samlad planering för alt lösa hela regionens problem, och det är vad vi efterlyser i vår moiion.

Slutligen vill jag säga några ord om kärnkraftsbygget i Forsmark, som ju är
beläget i just del här områdel. Som alla stora anläggningsarbeten har
Forsmarksanläggningen medfört ett uppsving i regionen. Folk har fått arbete,
och lokala småföretag har dragit nytta av det. Nu har det genom regeringens
inbördes oenighet om energipolitiken uppstått en osäkerhet om hur den
102 närmaste framtiden kommer att te sig både för de anställda och för de lokala

myndigheterna. Det är ett oacceptabelt förhållande. Ett rejält besked i den ena eller den andra riktningen är det minsta man kan begära.

Sett på längre sikt innebär emellertid inte Forsmarksbygget någon lösning på problemen vare sig för Norduppland eller för den svenska energipolitiken och sysselsättningen i stort. De som lalar vitt och brett om detta, bl. a. socialdemokraterna, bör stiga fram och redovisa hurde tänker lösa problemen som uppslår efter 1990. Då kommer vi nämligen att ha brist på kärnbränsle, uran, liksom på olja. Vill man då fortsätta med kärnkraft, så måste del bli med en annan teknik, brideteknik, och det vågar ingen ännu förorda öppet, men det kanske kommer.

Vänsterpartiet kommunisterna är motståndare till kärnkraften och har lagt fram ett förslag till avveckling som lar hänsyn till också regionala problem liknande dem som föreligger i Forsmark. En avveckling enligt vårt förslag innebär inte alt anläggningsarbeiarna behöver ställas ulan jobb - om det har man ibland dragit verkliga snyftvalser. Större omflyttningar har gjorts lidigare i samband med vanliga valtenkraftsanläggningar, och då har ingen ömkat sig över vattenrallarna och deras situation. Det går alt lösa problemen för arbetarna i Forsmark, och del går också, all lösa problemen för Öslhammars kommun liksom för hela Norduppland om del finns en politisk vilja att ta itu med dem. Men den viljan har hittills lyst med sin frånvaro både hos den föregående och hos den nuvarande regeringen.

Jag vill, herr talman, med detta yrka bifall till vår motion 1668.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

ARNE NYGREN (s):

Herr talman! Socialdemokratisk missnöjespolitik - så betygsatte industriministern Nils G. Åsling i juni förra årel i inlägg i flera borgerliga Norriandstidningarde påpekanden somjag hade gjort en månad tidigare om hur samhällets regional politiska insatser i Norrland snabbt tycktes urholkas efter den borgerliga regeringens tillträde.

Den debatten, föreit är sedan, ärdet intressant alt återknyta till när vi i dag kan bedöma utvecklingen 1977 och se hur det gick med lanke pade farhågor jag anmälde och som herr Åsling bedömde som uttryck för missnöjespolitik.

Låt mig först friska upp minnet av mina påpekanden i fjol. Jag erinrade då om atl Norrlandslänen under 1970-talels fem första år hade kunnat glädja sig åt goda resultat av samhällets regional politiska insatser: folkmängden hade ökat, sysselsättningsutvecklingen var klart positiv och en begynnande optimism hade börjat sprida sig i Norrland.

Jag styrkte de här uppgifterna med fakta. Åren 1970-1976 hade folkmängden i de fem Norrlandslänen ökat med nära 20 000 invånare. Sysselsättningsgraden i landsdelen hade stigit med 4-5 96 för män och 8-9 % för kvinnor i de flesta Norrlandslänen.

Folkfiyttningen var under 1950- och 1960-talen klart negativ för Norrland. Ännu så sent som 1970 flyttade 5 000 fler människor från Norrland än vad som flyttade dit. I mitten av 1970-talet hade den utvecklingen vänt. 1976 redovisade alla de fem Norrlandslänen fler inflyttade än utflyttade. Netio-

103

Nr 143 vinsten det året var drygt 4 000 fler norriänningar.

Onsdaeen den utvecklingen var ett resultat av de regionalpoliliska insalser som den

17 mai 1978 socialdemokratiska regeringen vidtagit: lokaliseringsstödet, fraktslödet,jord-

_____________ brukarstödet för Norrland, skalteutjämningsbidragen, omlokaliseringen av

Rpponal utvecklins statlig förvaltning, styrningen av industriuibyggnaden med fondmedel och mycket mer.

Sakuppgifterna i den här redovisningen kunde industriminister Åsling inte bestrida, men han påstod att bl. a. lågkonjunkturen var orsak lill den vändning som den här utvecklingen hade tagit efter regeringsskiftet. Andra slutsatser var uttryck för socialdemokratisk missnöjespolitik.

I motionen 615 till della riksmöte, undertecknad av socialdemokrater från samtliga fem Norrlandslän, har vi vidare understrukit den oro som vi i Norrland känner införde förändringar i regionalpoliliken som vi upplevt efter regeringen Fälldins tillträde.

Under de drygt 500 dagar som vårt land nu har förvaltats av den borgeriiga ireoenighelens regering har samhällets regionalpoliliska insalser i Norrland i slort upphört.

Man har t. o. m. vidtagit åtgärder för att inte genomföra statliga omloka-liseringar från Stockholm till Norrland som den socialdemokratiska regeringen hade föreslagit och som var i gång när regimskiftet kom.

Del finns också andra oroande tecken på alt vad som tidigare var samhällsinsatser av betydelse för utbyggnad av industri och verksimihet i Norrland nu har förskjutits till andra landsdelar.

Del statliga lokaliseringsstödet, som under de första tio åren - 1965-1975 -var etl utpräglat Norriandsstöd med 70,2 % av bidragen och 54,3 96 av lånen till Norriandslänen, utnyttjas nu lill nära två tredjedelar i Syd- och Mellansverige.

Den regionalpolitiska styrningen av industriutbyggnaden med investeringsfondsmedel, som bl. a. förre finansministern Gunnar Sträng framgångsrikt ägnade sig åt under 1960-lalet, har nu steg för steg mist betydelse. Ännu så sent som 1975 gjordes ändå nära 12 % av näringslivsutbyggnaden med dessa fondmedel i vårt lands tre indusirisvagasle län: Norrbotten, Västerbotten och Jämtland. År 1976 hade utbyggnaden med fondmedel i de tre länen gåll ned till 7,6 96, och den har fortsalt atl minska. Denna utveckling har ägt rum samtidigt som förslag aktualiserats om att sudda ut de norrländska stödområdesgränserna, stöpa om skatteutjämningssiödel i klart negativ riktning för Norrland osv. Resultatet av förskjutningarna i samhällets regionalpolilik har vi redan kunnat avläsa.

Jag skall presentera en nyligen framtagen redovisning av utvecklingen av sysselsättningen i Nonrland inom jord- och skogsbruket, gruv- och tillverkningsindustrin, byggnadsindustrin, handels- och reslaurangnäring m. m. 1977 - områden där centern bara för ell par år sedan ullovade 400 000 nya jobb.

I Norrbotten minskade i fjol antalet sysselsatta i gruv- och tillverknings
industrin med 1 500, därav 1 000 i verkstadsindustrin.
104 I Västerbotten minskade antalet sysselsatta i jord- och skogsbruket med

900, i byggnadsindustrin med 500 och i verkstadsindustrin med 300.

I Västernorrland minskade antalet sysselsatta i jord- och skogsbruket med 1 200 och i gruv- och tillverkningsindustrin med 600, därav 200 i verkstadsindustrin.

Jämtland kom lindrigast undan men förlorade 100 jobb inom jord- och skogsbruket och 100 inom handeln och restaurangnäringen.

Gävleborg slutligen tappade I 300 jobb inom gruv- och tillverkningsindustrin, 600 inom byggnadsindustrin, 500 inom handels- och reslaurangnäring och 100 inom jord- och skogsbruket.

Denna förändring upplevde vi under borgerlighetens första regeringsår, 1977, i de fem Norriandslänen. Denna utveckling har inneburit att arbetslösheten i Norrland ökal krafligl, ungdomsarbeislöshelens höjd är djupt oroande och nedläggningshoten är många.

Låt mig som exempel få nämna en del om utvecklingen i milt egel hemlän Västerbotten! Där har nu gruvorna i Adak lagts ned, ulan ersättningsjobb. Från Vilhelmina har företaget Nordkugg flyttal tillverkningen och jobben till Småland. Statliga Holmsund Golv AB har friställt arbetskraft i omgångar och nu sålts lill ell utländskt privat företag. Vi har levt med friställningar vid Kockums i Storuman och vid Masonite AB i Rundvik och med hot om nedläggningar av Ylong AB i Skelleftehamn och av Mo och Domsjös skogsförvaltning i länet, vägförvaltningen planerar inskriinkningar osv.

Tusentals jobb har försvunnit eller hotar atl gå förlorade. De allvarligaste hoten ligger över Algots Nords fabriker i Norsjö, Lycksele och Skellefteå, där många hundra, främst kvinnor, ser sina jobb i fara. Genom märkliga turer av energimisshushållningsminister Johans.son hotas hundratals vatlenrallare i Juklan av friställningar, och det tycks råda svårigheier atl få besked om framtiden för NCB:s fabrik i Hörnefors, med flera hundra anställda, och från regeringen om hur del blir med omlokaliseringen av statens bakteriologiska laboratoriums produktionsavdelning till Umeå, även den med flera hundra jobb. Allt detta har skapat en stor oro bland människorna. Hotet om en ny avfolkningsperiod i Norrland står för dörren.

Den här utvecklingen har vi behandlat i motionen 1350 från de fem socialdemokratiska riksdagsmännen i Västerbotten. Vi harockså pekat på en rad åtgärder som aktualiserats av den fackliga och politiska arbetarrörelsen i vårt län, åtgärder som kunde få utvecklingen att vända.

Den polilik som numera förs av industridepartementet har skapat särskilt siora problem i Norrlands inland, och på detta ges många exempel i motionen 607 med Georg Andersson som huvudmotionär. På åtgärdssidan i den motionen finns bl. a. kravet på förverkligande av det särskilda program för insats i Vindelådalen, vilket riksdagen uttalade sig för 1976. Sedan den borgerliga regeringens tillträde har en rad av dess statsråd vid intervjuer i borgerliga tidningar i Västerbotten försäkrat att ett förslag kommer, men det är också allt som har hänt.

Nu utlovas i betänkandet en särskild proposition i vår. Den hinner inie behandlas förrän i slutet på della år. Ännu ett halvår måste Vindelådalens folk vänia på ålgärder, men nu har tålamodet där nått kokpunkten.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

105

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

Jag vet inte om industriminister Nils G. Åsling även i år avfärdar sådana här redovisningar som uttryck för "socialdemokratisk missnöjespolitik", vilket han gjorde i juni månad i fjol. Gör herr Åsling det, då villjag föreslå att han läser de slutsatser om Norrlands framtidsutsikter som arbetsmarknadsutskotlet har kommit fram till i del betänkande vi nu behandlar. Utskottet skriver där om Norrland att man ser tecken på atl den positiva befolkningsutveckling som kunde åstadkommas under 1970-talels första hälft nu bryts. Utskottet noterar vidare en förestående direkt befolkningsminskning i skogslänen.

Hur har då skogslänens riksdagsmän reagerat i den här allvarliga situationen? När man studerar motionerna i det ämne vi nu behandlar frågar man sig om oron inte alls berört de s. k. skogslänens borgerliga riksdagsledamöter. Av de föreliggande motionerna kan man hänföra 20 till skogslänsproblematiken i ämnet Regional utveckling. En enda av dessa 20 motioner har väckts av en borgerlig riksdagsman på Gävleborgsbänken, 15 av dem är socialdemokratiska och 4 kommer från vpk. Jag frågar: Har inte de borgerliga riksdagsledamöterna i skogslänen upptäckt den utveckling som jag här har redovisat eller anser de alt den inie angår dem?

Vad jag avslutningsvis vill beklaga är att arbetsmarknadsutskottets ledamöter inte med större skärpa har framfört kraven på ålgärder från regeringens sida för all på nytl driva regionalpolilik i del här landet. Jag vågar påstå atl utskottet med de åtgärder det föreslår alls inte kan lugna den oro som nu finns i Norrlandslänen. 1 motionerna 607, 615 och 1350 finns förslag på många ålgärder som kunde medverka lill atl öka sysselsättningen i Norrland.

Vi måste få tillbaka de regional politiska insatserna förden norra delen av värt land!

Vi måste avvärja de hot som föreligger mot den politiken i dag!

Vi måste än en gång klargöra att del råder en mycket slor regional obalans-trots den positiva utvecklingen i början på 1970-talel - mellan Norrland och Göta- och Svealand!

Den piissiviiet och de rent negativa ålgärder som präglade politiken 1977 måste förhindras 1978 och framgent!

Norriand har naturtillgångar, Norrland har arbetskraft och Norrland har miljötillgångar som kan bli av betydelse för vårt land i framtiden.

Vad som behövs är en aktiv regionalpolilik på nytt! Men för en sådan polilik krävs socialdemokraierna tillbaka i regeringsställning senast 1979!

1 delta anförande instämde Hagar Normark, Lilly Hansson och Bo Forslund (samtliga s).

106

PER OLOF HÅKANSSON (s);

Herr talman! Låt mig först notera mitt instämmande i socialdemokraternas särskilda yttrande vid arbetsmarknadsulskoltets betänkande.

Jag tycker att utskottsmajoriteten på ett liiei slarvigt och nonchalant sätt har glidit förbi de socialdemokratiska Skånemolionerna. Positionerna var

tydligen redan intagna, och att nu argumentera, dvs. repelera med Skånestoff vad talare från andra regioner redan uttalat eller för den delen anknyta lill vad talare frän Skåne som Eric Jönsson sagt, verkar inte meningsfullt.

Utskottet har inte velat dra andra slutsatser av sina införskaffade kunskaper om problemen i Skåne än att med kortaste möjliga motivering, för alt inte säga utan motivering, avstyrka motionerna.

Frågorna är många, och de kvarstår. Men svångremmen skall tydligen dras åt. Vi har ju nyligen fått regeringens ord på atl vi skall skapa jämvikt i vår regionala obalans genom atl flytta. Regionens centerpartister - var slår de i den frågan? De hittar kanske fram lill verkligheten någon gång, den verklighet som förvisso inte är överhettad och sladd i tillväxt. Vad tycker övriga borgerliga Skånepolitiker om arbetsmarknadsutskottets sätt atl tackla problemen i Skåne? Svarel på del får vi tydligen inte i dag, för kammaren är i stort sett tom, och på talarlistan finns dessa politiker ju inte.

Effekten av att yrka bifall till t. ex. motionerna 818 och 819 kan jag förutse. Men det hindrar inte att jag anser de vara motioner värda ett bättre öde än avslag.

Odet är nu att vi har en borgeriig regering och en borgerlig majoritet i rik.sdagen, som på olika grunder avslår våra förslag. Del får vi acceptera, men vi accepterar inte au borgeriighelen genom sitt handlande fördärvar landet och därmed regionen Skåne. Vi socialdemokrater har lovat varandra, och det kan f ö. läsas litet överallt: Vi kommer tillbaka. Det får bli beskedet till arbetsmarknadsutskottet med anledning av behandlingen av våra motioner.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! Jag har i två motioner begärt att statliga sysselsäliningsplaner skall utarbetas för Gävleborgs och Blekinge län. Bakgrunden är att sysselsättningsläget för dessa båda län börjar bli alltmer alarmerande.

Jag tar upp dessa båda län för all visa alt problemen med sysselsättningen nu breder ut sig över hela landet. Blekinge och Gävleborg var som bekant under 1960-talel mer eller mindre expanderande län. Här fanns inte de problem som vissa andra regioner brottades med.

Jag vill som en parentes också säga alt kraven i mina båda motioner väl stäm mer överens med milt part is polilik när det gäller regional ut veckling och möjligheter för människor att få ett arbete.

I de båda motionerna har jag redovisat statistik över den rådande situationen i de båda länen,jag behöver därför inte än en gång rada upp dessa siffror. Låt mig bara konstalera alt några större förändringar till del bättre inte har skett.

En liten förändring har ägt rum när det gäller arbetslösheten bland byggnadsarbetarna i Gävleborg. Denna har minskat med ett par procent, men fortfarande är den omkring 13 %.

Det är intressant och avslöjande alt läsa utskottets behandling av och kommentarer lill de båda motionernas krav. Med utskottet menar jag

107

Nr 143 naturligtvis inte bara de borgerliga ulan också de socialdemokratiska

Onsdagen den lemötema.

17 mai 1978___ Pörsl konstaterar utskottet alt sysselsättningsläget i de båda länen är
_____________ bekymmersamt. Man säger om Gävleborg alt befolkningen under de senaste

Regional utvecklins '™ "" °''' ' totalt 2 400 personer och att kommuner som Hofors, Ljusdal och Söderhamn uppvisar vikande befolkningssiffror. I Hofors har invånarantalet gått ner med mer än 10 % under 1970-talet. Utskottet konstaterar vidare att arbetsmarknadsläget i länet f n. är mycket ansträngt.

Blekinge län, säger utskottet, har under den .senaste tioårsperioden haft en svagare befolkningsutveckling än riksgenomsnittet. Utflyttningen av ungdomar är relativt stor. Länsstyrelserna räknar med en minskning av invånarantalet under perioden fram till 1981.

Utskottet bekräftar alltså att situationen i de båda länen är allt annal än bra. Så långt sträcker sig utskottels bekymmer.

När utskottet sedan skall ta ställning lill konkreta åtgärder, bl. a. de somjag föreslär i motionerna, så avfördas det hela med atl man inte delar den grundsyn som återspeglas i motionerna. Och så överlåter man hela ansvaret på länsplaneringen.

Vad är det då för grundsyn som jag redovisar och som de socialdemokratiska ledamöterna lillsammans med de borgerliga i utskonel fnyser ål?

Jo, jag konsiaierar alt det är två storfinansfamiljer som behärskar Gävleborgs län, Watlenberg och Klingspor-Sienbäck. Jag konstaterar att dessa två finansfamiljer inte har något som helst socialt ansvar, vilket ju utvecklingen i Gävleborg bekräftar. För produklion och sysselsätining finns för storfinansen endast en avgörande faktor, och del är vinstmoiivei ur snäva kapitalistiska värderingar.

Speciellt besvärande blir dessutom situationen för Blekinge genom att n'äringslivet där är ensidigt inriktat på filialer och underleverantörer lill siora svenska multinationella förelag som LM Erics.son och Volvo.

Utmärkande för båda länen är att man är beroende av stora svenska multinationella förelag. Vi vet alt dessa i rasande fart alltmer etablerar sig utanför vårt lands gränser. Vi vet också all dessa förelag i slor utsträckning söker sig lill utpräglade dikiaturländer, bl. a. Latinamerika. Del är den sanning som jag anfört i båda motionerna. Socialdemokrater och borgare delar inte denna mening. Vad jag förstår av deras kommentarer anser de tydligen att kapitalexport och kapitalistiska strukturrationaliseringar skulle vara till gagn för Gävleborgs och Blekinge län när det gäller sysselsättningen.

Så låter det inte när socialdemokratiska riksdagsmän far land och rike runt och lalar om kapitalismens härjningar och vanstyre. Men det är tydligen en sak, en annan är att sitta i riksdagens arbetsmarknadsutskott och tillsammans med de borgerliga avslå berättigade krav, fnysa ål simningar och vifta bort det hela som ointressant.

1 den socialdemokratiska reservationen 1 går man t. o. m. så långt att man
108 lalar om atl del i Gävleborgs län råder en förhållandevis god sysselsättning.

Hur kan man påslå detta när man i arbetsmarknadsutskottets betänkande på s. 57 redovisar att antalet kvarstående arbetssökande per kvarstående ledig plats vid februari månads utgång 1978 där var dubbelt så stort som riksgenomsnittet? Dehtr de socialdemokratiska länsriksdagsmännen reservationens påstående om att sysselsättningsläget i Gävleborgs län är förhållandevis gott?

Jag vill påminna om atl 10 000 söderhamnsbor demonstrerade i december förra året för att få ha jobben kvar samt för atl få nya arbetstillfällen till kommunen. De hade naturligtvis inte gjort della om lägel varit sådant som det påslås i reservationen 1 av socialdemokraterna.

Jag vill också påminna om atl situationen i Gävleborgs län kommer alt ytterligare försämras, om storfinansen får som den vill. Minskningen av antalet arbetstillfällen kommer att forlsätla i Hofors, i Sandviken, i Söderhamn och även i Gävle. Gävleborgs län är beroende av två industribranscher som nu håller på med s. k. strukturrationaliseringar. Det är järn- och stålbranschen samt trä- och pappersmassebranschen.

Även i Blekinge har sedan motionen skrevs ytterligare sy.sselsätlnings-minskningar skett och signalerats.

Till delta säger ulskollel andel i slort aren riktig utveckling som äger rum. Det gäller att komma till rätta med det höga kostnadsläget. Det skall ske genom all med stora statliga miljardbelopp underlätta för storfinansen atl ytterligare slänga ut tusentals arbetare från industrin och att öka kapitalexporten, eller med andra ord: genom alt med statliga medel fiytta ul en del av industrisysselsättningen till andra länder, till de s. k. frizonerna.

För att ylleriigare kompleltera den grundsyn som jag ger till känna i motionerna säger jag- liksom Jörn Svensson utförligt redogjort för tidigare i dag - all på lång sikt måste en planhushållningsekonomi införas. Att de borgerliga inte kan acceptera detta är inget alt förvånas över. De är ju storfinansens partier och språkrör. Däremot trodde jag att socialister var överens om detta.

Nå, de konkreta kraven i motionerna innebär inte alt man skall avskaffa kapitalismen. De är mera kortsiktiga. De utgår ifrån att jobb måste skapas nu och alt så kan ske endast genom atl riksdag och regering tar det fulla ansvaret härför.

En del av kraven i motionerna är desamma som länsstyrelserna framlagt i Länsplanering 77. Som bekant sitter i länsstyrelserna både borgerliga och socialdemokratiska ledamöter. De är också riksdagsmän och tänker tydligen nu avslå de krav som de en gång lidigare har godkänt. Sådana personer kallas för politiska kameleonter.

Jag har väldigt svårt att begripa hur utskottet kan anse att det förslag vi för fram i Blekingemotionen om en upprustning av kommunikationerna - bl. a. då av SJ - skulle ha en grundsyn som utskottet inte kan dela. Och jag har väldigt svårt att förstå varför man inte kan acceptera förslaget om atl satsa på fiskeförädlingsinduslrier i Blekinge i stället för att importera för hundratals miljoner kronor fiskeprodukter varje år, eller förslaget om att bygga ul trädgårdsnäringen i Blekinge.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

109

Nr 143________ Jag har väldigt svårl att förslå varför man inte kan acceptera förslagen att
Onsdaeen den__ utveckla statliga AGV i Gävle för produktion av kommunikationsmedel och
17 mai 1978___ avancerade transportsystem, att lägga upp ett program för kraftig utbyggnad
_____________ av hälso- och sjukvården, barntillsynen och bostadsbyggandet. Vad är det

Regional utveckling °" '' ''''S' ' '"' föreslå att man ger statliga bidrag, som möjliggör byggandet av kommunala fritidsbyar och alt statliga Ljusdals Träprodukier AB och halvkommunala Öslernäs Sågverk AB får dessa uppgifter? Vad ärdet för fel grundsyn i atl föreslå att all producerad pappersmassa i del här landet också skall förädlas här?

Jag har berört några av kraven i motionerna. Vi har fakliskt bemödat oss om all föreslå konkreia och realisliska allernativ för alt ge de många utslagna och arbelslösa ell arbele.

Utskottet har inte behandlat förslagen och lydligen inie ens läsl motionerna. Delta säger en hel del om utskotisledamöterna och deras flathet inför de problem som tusentals människor befinner sig i och som många riskerar alt hamna i.

Herr talman! Jag yrkar bifall till motionerna 1345 och 1346.

THURE JADESTIG (s):

Herr talman! Dagens debatt präglas av olika regioners oro för framliden. Vi står inför stora och besvärliga ekonomiska problem. Många av de traditionella industrierna knakar i fogarna, 40 000 ungdomar är arbetslösa, många bruksorter hotas kraftigt av nedläggningar. Den sociala tryggheten är i fara för lusentals människor i vårt land.

Situationen i Västmanland präglas av samma oro som meddebatlörer från andra län gett uttryck för i dagens debatt. Ännu bäringen talare framfört att vi har tilltro till framtiden - möjligtvis statsrådet Åsling.

Ett industrialiserat län som Västmanland drabbas helt naturligt hån av en så långvarig internationell lågkonjunktur som den vi har upplevt. Till detta kommer dessutom de svårigheier som strukturproblemen i gruv- och järnhanteringen i dag skapar, vilka medför verklig otrygghet för bruksorterna.

Vi diskuterar i dag den regional politiska situationen. Anden är så besvärlig beror i hög grad på regeringens bristande handlingskraft just när del gäller atl forma mer målinriktade insatser för atl klara våra basnäringars aktuella problem.

Egentligen kan man inte begära alt regionalpoliliken skall fungera när vi saknar en fasi näringspolilik i vårt land. Följden blir den som lättast kan beskrivas med att industriministern hoppar från tuva till tuva i avsaknad av en bättre näringspolitisk helheisyn.

Dessutom kommer andra statsråds tal in i bilden och underlättar inte en framförhållning för en tryggare sysselsättning. Tillåt mig att citera en underledare i vårt läns liberala dagstidning Vesimanlands Läns Tidning av den 6 maj, där del heter följande:

"Asea-Alom skall ändra produktionsinriktning, förkunnar energiminister
110 Olof Johansson i en intervju i Dagens Industri. Han säger sig också ha talat

med andra parten, dvs. Asea. Men Asea-Atoms verkställande direktör vet ingenting. Och de 1 400 anställda för nöja sig med tidningsbesked.

Det är nu inte första gången som energiministern missköter sill fögderi, men det ursäktar inie alt han försummar direktkontakterna och serverar sina företagsbesked genom massmedia. Även en tekniskt obegåvad energiminister måste väl inse värdet av kontakter." - Därmed slut på citatet, som var från en borgeriigl orienterad länstidning.

Dagen därpå besökte denne energiminister vårt län och inför en grupp centerpartister förklarade han atl han hade haft direkta "interna" kontakter med Aseas koncernchef tillika Arbetsgivareföreningens främste företrädare.

Det synes vara en kontaktyta som är tillräcklig. Undra på att man i etl industrialiserat län som Västmanland känner oro för sin framtida sysselsättningsnivå.

Asea-Alom har däremot genom företagsledning och fackliga företrädare uppvaktat näringsulskottel och där dokumenterat vad det betyder för landet att man stimulerar en industrigren .som den Asea-Alom representerar.

Med en annan energipolitik och en mer målinriktad näringspolilik skulle den regionala balansen för vårt läns vidkommande ha varit betydligt bättre. I dag är den besvärande.

Sedan 1975 har 2 500 jobb försvunnit inom den västmanländska industrin. Del beräknas alt 1 500 anställda är "övertaliga" eller arbetar vid nedlägg-ningshotade förelag. Utvecklingen med allt färre jobb inom industrin -främst stålbranschen - väntas fortsätta i länet, och f n. görs ingenting.

Detta framgår av länsstyrelsens Rapport 78 - den årliga översynen av länsplaneringen.

Informationen i det följande har jag hämtat dels från länsstyrelsens Rapport 78, dels från länsarbetsnämndens månadsrapporier.

Möjligheterna att få en gynnsammare utveckling inom länets näringsliv utan sysselsällningsskapande ålgärder bedöms vara myckel små.

Utvecklingen leder därför till stora risker för fortsalt utflyttning från länet, om inte en betydligt långsammare ökning av kvinnornas yrkesverksamhet accepteras eller man accepterar en hög arbelslöshei bland männen.

Båda dessa krav slriderdock klarl mot de regionalpolitiska målen om allas rätt till arbete och en ökad jämlikhet mellan män och kvinnor.

Samtidigt som jobben inom industrin blir färre ökar den offentliga sektorn. Från 1975 lill 1985 väntas drygt 6 000 personer ylleriigare få arbete i offentlig tjänst. Det är främst kommunernas barn- och äldreomsorg och landstingets sjukvård som växer.

Frågan är om det hos landstinget och kommunerna finns ekonomiskt utrymme att genomföra de planerade verksamhetsförändringarna.

De befolkningsramar som hittills gällt - med ett invånarantal i Västmanland på 270 000 personer 1985-skall gälla också i fortsättningen. Del betyder att II 800 nya jobb måste skapas till 1985.

Utvecklingen på sikt måste bedöm;is som ytterst oroande för länet som helhet. I så gott som varje kommun finns krisförelag eller krisbranscher.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

111

Nr 143 vilket kan leda till ytterligare sysselsätlningsminskningar.

Onsrlappn rlpn Utgångspunkten för de regionalpolitiska insatserna och planeringen för

17 mai 1978 Västmanland måsle därför vara atl trygga sysselsättningen. Det krävs

_____________ kraftfulla insatser för atl åstadkomma en gynnsam utveckling för vår

/? nn I )prkl'np '"ustri. I första hand bör insatserna riktas mot länets stålörter: Hallslaham-mar. Surahammar, Norberg, Fagersta och Skinnskatteberg.

Utvecklingen hittills i Köpings kommun är också oroande, och där bör speciella lokaliseringsinsatser övervägas, anser länsstyrelsen i sin redovisning.

Ell av de krav som förs fram i redovisningen äran Fagerstaregionen skall få samma lokaliseringsstöd som det inre stödområdet.

I stället för alt lägga ned olönsamma delar av stålbranschen vill länsstyrelsen alt alternativa utvägar övervägs för att åstadkomma en lönsam produktion. 1 första hand bör man sträva efter samverkan mellan olika företag.

Länsstyrelsens rapport ger en god bild av dagslägel och de regionalpoliliska problemen i etl industrialiserat län som Västmanlands. Men problemen är många och stora. I dag förhandlas det inom och mellan olika förelag om sammanläggningar och framtida strukturella förändringar. Vad som är anmärkningsvärt i sammanhanget är atl berörda kommuner så atl säga slår uianför och sålunda endasl kan avvakta utgången från parkett. Det är ingen bra utveckling.

Det är inte enbart företagsekonomiska aspekter som är väsentliga -centralare är de samhällsekonomiska. Därför är del av vikt atl hänvisa till de reservationer som de socialdemokratiska utskotlsledamöterna avgivit samt till del särskilda yttrandet.

I detta anförande instämde Olle Göransson (s).

KARIN FLODSTRÖM (s):

Herr talman! I arbeismarknadsutskotlels belänkande 23 behandlas bl. a. en moiion som väckts av de socialdemokratiska riksdagsledamöterna från Örebro län. I motionen framhåller vi speciellt problemen för etl inlandslän och den kraftiga strukturomvandling som näringslivet genomgått under 1960- och 1970-talen och som fött till följd alt andelen industrisysselsalla under perioden 1960-1975 minskade med 9 %, medan andelen industrisysselsalla i riket i övrigt låg på oförändrad nivå. Lägger man därtill atl under 1970-ialets första hälft industrin i länet minskade med 3,5 %, medan den i riket som helhet ökade med 5 %, förstår man atl della län genomgått stora och smärtsamma förändringar.

Inom flera branscher har kraftiga strukturomvandlingar skett. Så t. ex. har gruv- och tillverkningsindustrin förlorat bortåt 6 000 arbetstillfällen under perioden 1960-1975. Textil-, läder- och skoindustrin var förr mycket betydelsefull för länet. Denna sektor har nu krympt från en sysselsättning på ca 6 000 personer år 1960 till 1 100 i dag. Inom skogs- och jordbruket har

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

hälften av alla arbetstillfällen rationaliserats bort under perioden Nr 143 1960-1975.

Vilka allvariiga konsekvenser som strukturomvandlingen inom special-stålindustrin kommer atl medföra för Örebro län pekar vi på i motionen. Delta gäller särskilt för kommunerna Degerfors, Hällefors, Karlskoga och Ljusnarsberg, där sysselsätlningsslrukturen är ensidig och förvärvsfrekvensen låg, speciellt bland kvinnorna.

Dåspecialslålindustrin i länet sysselsälteröver6 000 personer, dvs. nära en femtedel av branschens anställda, kan vi inte tillåta en strukturomvandling som främst styrs av företagsekonomiska skäl. Ett aktivt statligt agerande är nödvändigt. Del räcker inte med löften och vänliga ord.

Flera av kommunerna i länelär i stor utsträckning beroende av e» företag. I Karlskoga exempelvis är 52 % av de förvärvsarbeiande verksamma i Aktiebolaget Bofors. I Degerfors dominerar Uddeholmsägda Degerfors Järnverk, som på tio år reducerat antalet anställda från 2 300 till I 300 personer.

Min egen hemkommun, Ljusnarsberg, är den av länets elva kommuner som har den i särklass besväriigasle situationen. 1960 hade kommunen nästan 10 000 invånare. I dag är siffran 7 100.

Låt mig här göra en tillbakablick på försvunna arbetstillfällen under den senaste femtonårsperioden.

1963: Nedläggning av Oscaria skofabrik i Kopparberg. 90 personer friställdes, varav hälften kvinnor.

1963: Nedläggning av Yxsjöbergs volframgruva. 90 personer friställdes, huvudsakligen män.

1966: Nedläggning av Skärels sågverk, Kopparberg. 50 personer friställdes, huvudsakligen män.

1969: Nedläggning av massafabriken vid Ställdalens bruk. Arbetsstyrkan vid bruket nedtrappades åren 1968-1969 med inemot ett hundratal personer, däribland många kvinnor.

1972: Nedläggning av Mossgruvan i Högforsbruk. 45 personer friställdes, huvudsakligen män.

1973: Rationalisering av glashanteringen vid Kopparbergs bryggeri. Ett tjugotal personer friställdes, huvudsakligen kvinnor.

1975: Reducering av tillverkningen vid Kopparbergs bryggeri på grund av ekonomisk kris och omorganisation. 50 personer friställdes, varav hälften kvinnor.

1976: Boliden avvecklar driften vid sin sista gruvenhei i Kopparberg. 15 personer friställs.

1977: Billerud avvecklar sitt revirkontor i Kopparberg. 10 personer friställs.

1977: Driften vid Slällbergs gruvor upphör. 58 personer friställs.

1978: AB Lennart Backmans verkstadsföretag går i konkurs. 17 personer friställs.

1978: Basikärns gruva läggs ner. 68 personer frislälls.

1978: Högfors Nya Gjuieri läggs ned. 8 personer frislälls. 113

8 Riksdagens protokoll 1977/78:143-144

Nr 143 Listan talar för sig själv.

O sdappn dpn ' ''sfärade i motionen beträffande Basikärns gruva har alltså skett.

... . .q_„ Trots alt där med samma produklion som i dag finns kända malmtillgångar

_____________ för brytning i 30 år framåt läggs alltså gruvan ner. 68 personer friställs och

D . I t\ IfV deras familjer mister tryggheten i tillvaron. Ett trivsamt samhälle blir öde och tomt. Så går del där de fria marknadskrafterna får råda.

I Örebro län finns nu bara en järnmalmsgruva kvar. Bergslagen utarmas på ett kunnande som borde vara etl ovärderiigt stöd när del gäller atl undersöka de mineraltillgångar som länet besitter och som skulle kunna få betydelse för sysselsättningen inte bara i länet utan för hela landel. För det fordras emellertid atl samhället får det avgörande inflytandet över de olika verksiim-hetsformer som kan bli aktuella.

Slrukturomvandlingsproblematiken är dock inte länets enda bekymmer på litet längre sikt. Som inlandsregioh är Örebro län handikappat i många sammanhang. Riskerna är stora föratt framlida företagsetableringar kommer alt äga rum i kustlänen med en fortsatt utarmning av inlandsregionerna som följd. Behovet av en speciell inlandsfond som särskilt stöd för inlandet för an kunna hävda sig gentemot kustlandet växer sig allt starkare.

I länsarbetsnämndens bedömningar över arbetsmarknadsläget i Örebro län uttrycks speciellt slor oro för lägel på byggarbetsmarknaden. De visar under perioden mars 1978 till februari 1979 ett mindre behov av byggarbetskraft jämfört med motsvarande period föregående år. Detta kommer alt leda till ökad arbetslöshet, och ett stort behov föreligger alltså alt på olika sätt stimulera byggnadsverksamheten under andra halvåret 1978.

Beträffande ungdomens arbetsmarknad visar rapporten alt de arbetsmarknadspolitiska resurserna är otillräckliga, speciellt för ungdomar med sociala handikapp. Av vid arbetsförmedlingarna kvarstående sökande utan arbete, totalt 3 509personer, var 29 % ungdomar under 25 är. Man pekar också på atl det blir svårare för grundskoleungdomen att finna arbete i år än under förra årel, då antalet ungdomar som går ut grundskolan är fler än i fjol. Behoven av ökade åtgärder är alltså uppenbara.

Herr talman! Jag har i min anförande velat peka på att kravet, som framställts i motionen, med en begäran om särskilda sysselsättnings- och näringspolitiska åtgärder för Örebro län är befogade. Att yrka bifall till motionen bedömer jag som ulsikislösl och ansluler mig därför lill de socialdemokraliska reservationerna.

I detta anförande instämde Ingemar Konradsson, Sture Ericson och Kerstin Andersson i Kumla (samtliga s).

ARNE BLOMKVIST (s):

Herr talman! Jag iror att vi var och en här skulle kunna anföra en statistik

av det slag som Karin Flodslröm nyss redovisade, men låt mig säga att del

finns väl knappast någon som kan bli oberörd av en sådan uppräkning. Vi

lyssnar på talen, men låt oss aldrig glömma att bakom dessa siffror står det

114 enskilda människor. En dag som denna, som man skämtsamt brukar tala om

som hembygdens dag. finns det all anledning, tycker jag, alt redogöra förden situation som vi har så nära inpå oss i de valkretsar som vi representerar i riksdagen.

Herr talman! Tillsammans med mina partivänner från Skaraborgs län har jag i motionen 809 fört fram kravet på statliga ålgärder för att stärka näringslivels utveckling inom de mest utsatta områdena i vårt hemlän, särskilt då i Falköpings-, Skövde- och Gullspångsregionerna.

Som motiv för vårt förslag har vi bl. a. pekat på några av de stora struktur-och sysselsättningsproblemen i länet. Vi har i motionen redovisat att antalet direkt sysselsatta i länets jordbruk minskat kraftigt under en lång följd av år, från 1965 till 1975 med ca 10 000. Enligt länsstyrelsens senaste prognos beräknas ytterligare 1 200 personer få lämna jord- och skogsbruket fram till 1980.

Vidare har vi framhållit att åtskilliga arbetstillfällen inom länets bil- och lekoindustri försvunnit och att många underleverantörer i länet till bilindustrin och till varven råkat i svårigheter.

Vad svarar då utskottet oss motionärer? Jo, man skriver på s. 34 i betänkandet: "Situationen i Skaraborgs län var föremål fören interpellations-debalt i kammaren den 13 januari i år. Industriminister Åsling uttalade därvid att den nuvarande försvagningen av länets arbetsmarknad måste ses mot bakgrund av bl. a. den internationella lågkonjunkturen. På längre sikt ansåg statsrådet alt utsikterna för länets arbetsmarknad tedde sig gynnsammare än för riket som helhet." Utskottet avslutar denna del av sill betänkande med följande: "Utskottet delar den av industriministern redovisade uppfattningen."

I sina kommentarer till det svar som Paul Jansson fick av industriministern sade han bl. a. följande: "Vi har hittills dess bättre varit förskonade från stora sysselsättningskriser-om manbortserfrån tekokrisen, som har drabbat länet ganska hårt, särskilt Falköpings- och Skövderegionerna. Men nu har vårt län råkat in i en alldeles ny situation, och denna markanta försämring har skett under det allra senaste året - bl. a. sedan Nils Åsling blev industriminister. Nu har det skett en avsevärd försämring. Orosmolnen böriar nu hopa sig över länets arbetsmarknad, och varsel om försämringar och permitteringar duggar lätt från nästan varje ort i Skaraborgs län."

Jag delar helt Paul Janssons uppfattning. Från att varit ett län med en ganska positiv industriutveckling har Skaraborgs län under del senasle året förvandlats till ett län där flera delar av industrin fått svårigheier.

Det finns anledning all något ulföriigare än vad utskottet har gjort citera herr Åsling: "Sett över en något längre tidsperiod har Skaraborgs län ett arbetsmarknadsläge som fortfarande ter sig gynnsammare än situationen i riket som helhet." Så fortsäller han: "Men utvecklingen måsle följas med uppmärksamhet. Länsarbetsnämnden har under den gångna hösten i sina kvartalsrapporter anmält det försämrade sysselsättningsläget och har redovisat ökade arbetsmarknadspolitiska insatser. Självfallet är regeringen beredd att vidtaga de åtgärder som kan behövas för atl hävda sysselsättningen."

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

115

Nr 143 Han konstaterar vidare atl det finns allvarliga problem i länet som kräver

Onsdagen den uppmärksamhet.

17 mai 1978 tycker atl denna kompletterande redovisning från debatten visar att

även industriministern dehide den meningen att sysselsättningssitualionen

RpginnnI utvp W ' synnerligen allvarlig. Att sedan utskottet inte ansett del nödvändigt all mera ingående studera den är djupt beklagligt. Några bevis för alt uppgifterna i vår moiion om de svårigheter som finns i länet skulle vara felaktiga har i varje fall inte utskottet kunnat åstadkomma, utan man hänvisar bara till uttalandet av industriministern.

Under den senaste tiden har det än en gång bekräftats atl del behövs kraftfulla ålgärder föratt man skall kunna bryta den negativa utvecklingen i länet. Det framgår också klart av länsstyrelsens planeringsrapport för 1978.

Enligt prognoserna i denna rapport går länet en tämligen dyster framlid till mötes. Sysselsättningen väntas minska med 1 200 personer inom jord- och skogsbruk mellan 1975 och 1980. Anmärkningsvärt är att mellan 1970 och 1975 ökade sysselsättningen inom tillverkningsindustrin i länet myckel kraftigt. Ökningen uppgick till ca 3 100 personer eller 8,9 %. I riket totalt ökade under samma lid antalet industrisysselsalla med knappt 2 "i. Det var främst verkstadsindustrin, trävaruindustrin och livsmedelindustrin som svarade för sysselsättningsökningen.

I rapporten understryks att utvecklingen mellan 1970 och 1975 i slort sett har följt prognoserna i Länsplanering 1974. De angav också en fortsatt gynnsam sysselsättningsutveckling inom industrin för perioden 1976-1980. Under förra årets prognosöversyn bedömdes dock sysselsättningsökningen inom industrin under slutet av 1970-talet bli endast hälften så slor som enligt Länsplanering 1974, dvs. en ökning med knappt 1 400 personer mellan 1976 och 1980. Resultatet från 1978 års prognosarbete pekar tyvärr mot alt antalet sysselsatta inom industrin kommer att minska med 500. I stället för en fortsatt gynnsam utveckling inom industrin får vi nu räkna med en kraftig minskning av industrisysselsättningen.

Jag vill, herr talman, återigen hänvisa till den inien'>ellaiionsdebaii som mina partivänner på länsbänken och jag hade med industriminister Åsling. där vi särskilt underströk att näringslivet i vårt län är mycket beroende av hemmamarknaden. Genom att konsumtionen harsiinkts i vårt land på grund av regeringens politik har de industrier som är beroende av hemmamarknaden fåll speciellt stora problem. En av de viktigaste uppgifterna förden nu sittande regeringen föratt skapa sysselsättning i Skaraborgs län är att se till att man får i gång hjulen inom hemmamarknadsinduslrin och framför allt ett ökat bostadsbyggande.

På förslag av arbetsmarknadsutskottet antog riksdagen i december 1976 riktlinjer för en samordnad sysselsättnings- och regionalpolilik. Mål.säti-ningen för denna regionalpolitik kan kanske uttryckas på olika sätt. Men vi kan beskriva den så, alt det skall vara möjligt för varje människa alt medverka i arbetslivet efter sin förmåga, och däri ligger även målet att skapa arbele åt

116 alla.

Det är mot denna bakgrund som vi motionärer vill rikta uppmärksiimheten på utvecklingen i Skaraborgs län. I dag är många skaraborgare oroliga för sina jobb. Skall mitt företag klara sig? Kommer företagen i länet all klara sig, eller måsle vi räkna med ytterligare nedläggningar av företag på redan hårt utsatta orter? Så frågar sig många av länsborna, och de blir alltmer övertygade om atl del krävs målmedvetna insatser från samhiillets sida. För atl trygga sysselsättningen i länet, liksom självfallet i övriga delar av landel, krävs akliva regionalpolitiska åtgärder. I Skaraborgs län har vi råvaror i skogen och i bergen, t. ex. i Billingen, vi har jordbruksmark och vi har yrkesskickliga arbetare och tjänstemän. Den viktigaste uppgiften i dag är att mobilisera ekonomiska och personella resurser fören fortsatt utbyggnad och utrustning av tillverkningsindustrin i länets näringsliv.

Liksom i vår moiion har även länsstyrelsen i sin planeringsrapport fört fram förslag till konkreta åtgärder som skulle förbättra utvecklingen. I rapporten betonas vikten av en fortsatt aktiv regionalpolilik, att en statlig högskoleenhet bör inrättas i länet, atl huvudkontoret för den nybildade stiftelsen för skyddade verkstäder bör lokaliser;is till Skövde och att lokaliseringsstöd snarast möjligt bör utgå till industriföretag i Falköping.

Herr lalman! Jag vill vädja lill berörda statliga organ att understödja del av länsstyrelsen föreslagna regionalpoliliska åtgärdsprogrammel.

Till sist ber jag atl få yrka bifall till de socialdemokraliska reservationerna som har fogals lill utskottets betänkande.

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Regional utveckling

1 detta anförande instämde Paul Jansson, Sven-Gösta Signell och Birgitta Johansson (samtliga s).

På förslag av tredje vice talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle fortsättas kl. 19.30.

§ 5 Anmäldes och bordlades Proposition

1977/78:186 med förslag till lag om ändring i lagen (1975:985) om tillfällig handel

ij 6 Anmäldes och bordlades

Socialutskotlets betänkanden

1977/78:35 med anledning av motioner om förkortad arbetstid m. m.

1977/78:41 med anledning av moiion om behandlingen av migrän, m. m.

1977/78:42 med anledning av molionerom utvecklingen av den psykiatriska

vården m. m. 1977/78:43 med anledning av moiion om ändringar i lagen (1964:143) om

bidragsförskott

Trafikutskotlets betänkande

1977/78:25 med anledning av propositionen 1977/78:166 om vissa sjöfartsfrågor jämte motioner

117

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Meddelande om frågor

Arbelsmarknadsutskotlets betänkanden

1977/78:36 med anledning av propositionen 1977/78:153 om vissa pensionsfrågor, m. m. jämte motion

1977/78:37 med anledning av regeringens proposition 1977/78:176 om redovisning av verksamheten inom den nämnd som avses i särskilt huvudavtal för den offentliga sektorn

§ 7 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 17 maj

1977/78:468 av Tore Nilsson (m) till kommunikationsministern om postservicen i glesbygder:

En fortgående försämring av postservicen sker i vårt lands glesbygd. Postverket motiverar indragningar av postombud och anstalter med företagsekonomiska synpunkter men tar icke hänsyn lill den samlade samhällskostnaden och den enskildes problem. Principen alt varje medborgare skall ha samma rättigheter och förmåner tycks inte gälla.

F. n. föreligger en etableringsplan för Storumans och Sorsele kommuner som bl. a. innebär indragning av sju poslombud i en trakt med stora avstånd och i övrigt svag service. Kommunerna har starkt uttalat sig mol planen liksom postpersonalen i kommunerna och den befolkning det gäller.

Jag vill lill kommunikationsministern ställa frågan:

Kan del anses vara förenligt med riktlinjerna för regeringens glesbygdspolitik att befolkningen i redan missgynnade regioner får ytterligare försämrad service?

1977/78:469 av Egon Jacobsson (s) till statsrådet Britt Mogård om tiden för avgivande av yttrande över vissa inom utbildningsdepartementet upprättade promemorior, m. m.:

Besked om tidpunkt för avgivande av remissyttrande över utbildningsdepartementels promemorior Medinflytande i skolan och Skolnämnds beslutsområde m. m. har givits vid tre resp. två olika tillfällen. Del senasle beskedel från utbildningsdepartementet är att remisstiden salts till utgången av augusti 1978.

Enligt förslag från den arbetsgrupp som utarbetat promemoriorna skall skolnämnder kunna träda i funktion fr. o. m. vårterminen 1979.

Mot denna bakgrund vill jag till statsrådet Britt Mogård slälla följande frågor:

1. Är den remisslid som senast meddelats av utbildningsdepartementet fastställd så'att remissinstanserna kan planera utifrån delta besked?

2. Avser regeringen att lägga fram förslag om lokala ledningsorgan på

skolans område i sådan lid att dessa kan inrättas vid den tidpunkt som angetts Nr 143

av utbildningsdepartementets arbetsgrupp, dvs. fr. o. m. vårterminen Onsdagen den

1979? 17 maj 1978

1977/78:470 av Catarina Rönnung{s)l'i\\ statsrådet Britt Mogård om åtgärder mot mobbning av invandrarelever i skolan:

En undersökning i Göteborg visar atl invandrarelever trakasseras av sina svenska kamrater.

Ämnar siaisrådel med anledning härav undersöka hur pass vanligl förekommande mobbning av barn från andra länder är?

Vilka åtgärder bör enligt statsrådets mening vidtas för alt komma till rätta med detta allvarliga problem?

1977/78:471 av Roland Brännström (s)\\\\ industriministern om inrättande i Skellefteå av en Iräleknisk forsknings- och utvecklingsenhet:

Planering pågår föratt starta högre träteknisk utbildning i Skellefteå läsåret 1979/80. Den arbetsgrupp inom Umeå högskoleregion som utför planeringsarbetet presenterade i februari vid en uppvaktning inför industriministern förslag om uppbyggnad av en iräleknisk forsknings- och utvecklingsenhet knuten till Industriellt utvecklingscentrum (lUC) i Skellefteå.

I sin skrivelse anförde gruppen atl en förutsättning för atl en kommande högre träteknisk utbildning skall uppnå och på sikt upprätthålla en önskvärd kvalitet är samarbete och samlokalisering med en iräleknisk forsknings- och utvecklingsenhet.

Denna enhet bör därför tillskapas samtidigt som utbildningen startar.

Med hänvisning till det anförda ber jag att få fråga industriministern vilka åtgärder som vidtagits med anledning av nämnda framställning om en forsknings- och utvecklingsenhet i Skellefteå.

Meddelande om frågor

1911/18:472av Anna Wohlin-Andersson(c)l\\\ kommunikationsministern om alternativ sysselsättning vid nedläggningen av postverkets stansfilial i Kisa:

Kinda kommun i södra delen av Östergötlands län är en av de kommuner som i dag brottas med vikande arbetsmarknad och därmed vikande befolkningstal. Redan hösten 1972 uttalade riksdagen i samband med sin behandling av den fortsatta regionalpolitiken att utvecklingen i södra Östergötland borde följas uppmärksamt av länsstyrelsen. Detta har tagit sig uttryck i ett intensivt arbete både regionalt och lokalt med siktet inställt på att ge arbetsmarknaden stabilitet och utvecklingsmöjligheter för framliden, inte minst i Kinda kommun.

Delta arbele led dock ett svårt avbräck då poststyrelsen 1974 meddelade att man ämnade lägga ner stansfilialen i Kisa där från början ca 80 personer arbetade. Den uiomordenlligl stora betydelse dessa arbetstillfällen hade för

119

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Meddelande om frågor

Kinda kommun markeras av att de motsvarar 800 arbetstillfällen i Linköping och 7 000 arbetstillfällen i Stockholm.

Efter detta meddelande har upprepade framställningar gjorts från såväl länsstyrelsen som kommunen. Dessa framställningar har i första hand gått ut på att få behålla stansfilialen och i andra hand, när della av fiera skäl inie visade sig möjligt, på atl fö någon statlig ersättningsindustri till Kinda kommun. Nedläggningen av postverkets slansfilial i Kisa är nu etl faktum, och någon ersättning för dessa föriorade arbetstillfällen har inte kindaborna fått.

I ett frågesvar den 9 december 1976 angående ovanslående problem svarade kommunikalionsminisiern bl. a.: "I samråd med arbeismarknadsde-partemenlet har postverket anmodats atl undersöka om något annal foretag -eventuellt med utnyttjande av de resurser i fråga om lokaliseringslån m. m. som slår lill buds-kan etablera sig i Kisa. Undersökningen pågår, och jag kan därför inte nu uttala mig om vad den kan leda till."

Med anledning av del anförda ber jag att till kommunikalionsminisiern få framställa följande fråga:

Är kommunikationsministern villig atl redovisa vilka åtgärder som har vidtagits eller eventuellt kan komma att vidtas föratt lokalisera annan statlig verksamhet till Kisa som ersättning för sysselsältningsbortfallet vid nedläggningen av postverkets stansfilial?

1977/78:473 av Rune Johansson i Åmål (s) till kommunikationsministern om automatiska lelefonsvarare på järnvägsstationer:

På grund av rationaliseringar m. m. hålls många järnvägsstationer slängda vissa veckodagar och vissa tider på dygnet.

För all ge SJ:s kunder service och upplysningar finns på vissa stationer automatiska lelefonsvarare, någol som visal sig fungera bra. Tyvärr saknar många siationer denna servicemöjlighet. Delta förhållande har alltför ofta skapat onödig irritation hos SJ:s resenärer, t. ex. då del ej varit möjligt all få upplysningar om låglider, biljellbeställning m. m.

Med hänvisning till del anförda vill jag lill kommunikalionsminisiern ställa följande fråga:

Anser kommunikationsministern alt SJ bör utrusta sådana järnvägsstationer som nämnts i motiveringen med automatiska lelefonsvarare, och är kommunikationsministern i så fall villig att medverka till att så sker?

120

1911/l-AlA-åv Börje Stensson (fp) U\\ kommunikationsministern om åtgärder för atl öka hörbarheten av Radio Östergötlands sändningar:

Många östgötar klagar över den dåliga hörbarheten i Radio Östergötlands sändningar. Program från Radio Södermanland och Skaraborg "överröstar" de östgötska sändningarna.

Landshövding Per Eckerberg har i skrivelse till televerket aktualiserat problemet. I skrivelsen sägs bl. a.: "Hela idén med lokalradioverksamheten

spolieras om inte länets befolkning på ett enkelt säii har möjlighet alt Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Meddelande om frågor

avly.ssna de egna programmen."

Med hänvisning till del anförda ber jag atl få slälla följande fråga till kommunikationsministern:

Vilka åtgärder är kommunikationsministern beredd vidtaga för att snabbt få bättre hörbarhetsförhållanden för sändningarna från Radio Östergötland?

1911/18:415 AV Hans Gustafsson {s)U\\ kommunminisiern om tidpunkten för avlämnande av proposition om företagsdemokrati i kommuner, m. m.:

När avser regeringen alt avlämna propositionen om företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner, så att de kommunalrättsliga förutsättningarna klargörs inför föreslående förhandlingarom infiylandeavial på den kommunala arbetsmarknaden?

När kommer ett ikraftträdande att ske för företagsdemokratireformen?

1977/78:476 av Hans Guslafsson (s) till kommunministern om överläggningarna med kommunförbunden rörande kommunernas ekonomi:

När avser regeringen alt slutföra överläggningarna med kommunförbunden om kommunernas ekonomi, så atl primär- och landstingskommuner kan få klarhet om de ekonomiska förutsättningarna för 1979 års verksamhet''

1977/78:477 av Lars Gustafsson (s) lill utbildningsministern om utredningen rörande etl enhetligt huvudmannaskap för högskolan:

Högskolan har f n. etl mellan staten, landstingskommuner och primärkommuner delat huvudmannaskap. I utbildningsutskottels betänkande 1976/77:20 a v den 20 april 1977 skrev ett enigt ulskoll (s. 33-34): "Regeringen bör enligt utskottets uppfattning följa utvecklingen inom den kommunala högskolan i vad gäller verksamhet, resurssamband m. m. och därvid parallellt ta del av pågående utredning.sarbeten med anknytning till huvudmannaskapsfrågor. 1 anslutning härtill bör initiativ tas till en förutsättningslös utredning av frågan om ett enhetligt huvudmannaskap för högskolan. Ulskollel föreslåratt riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:59 samt motionen 1976/77:1161 yrkandet 2, motionen 1976/77:1381 och motionen 1976/77:1407 yrkandet 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört."

Riksdagen biföll den 29 april 1977 vad utskottet föreslagit. Det har nu gått ett drygt år sedan riksdagens tillkännagivande, och någon utredning är ännu ej tillsalt.

Med åberopande av del anförda hemställer jag all lill utbildningsministern få Slälla följande fråga:

121

Nr 143

Onsdagen den 17 maj 1978

Meddelande om frågor

Hur långt har förberedelsearbetet föratt tillsätta utredningen kommit, och när beräknar statsrådet att den kan tillsättas?

1977/78:478 av Birger Rosqvist {s)U\\ industriministern om nedläggningen av Gränges Shipping:

Gränges AB är i färd med att helt avveckla sitt dotterföretag Gränges Shipping. Det innebär att bl. a. sex moderna fartyg realiseras lill underpriser, 200 milj. kr. har nämnts. Mer än 400 personer - befäl, manskap och landanställda - mister sina jobb.

För att ej störa de pågående förhandlingarna och inför riksdagsbehandlingen om bildandet av Svenskt Stål AB föredrog ledningen för Gränges AB atl avvakta med sitt beslut att lägga ned rederirörelsen tills beslutet var i hamn, dvs. i och med riksdagsbeslutet den 6 april 1978. Under tiden förde man de fackliga organisationerna bakom ljuset genom att ge sken av MBL-förhandlingar och därmed få facket alt tro att en överenskommelse nåtts om fortsatt drift av rederiet med sex fartyg. De anställda informerades den 7 april.

Arbetsgivarparten har sedermera konsekvent vägrat alt inlåta sig i konstruktiva samtal om möjligheterna atl finna överlevnadslösningar för rederiet och dess personal.

De anställda kan naturligtvis inte gå med på alt närmare 400 personer ställs utan arbete till följd av atl bildandel av Svenskt Stål AB har möjliggjort för Gränges AB att ta en ekonomisk förlust om 350 milj. kr. genom atl bl. a. realisera sex fartyg, varav två nybyggdes 1976/77 till etl pris av 400 milj. kr.

Med anledning härav vill jag slälla följande frågor lill industriministern:

Informerades statsrådet om Grängesbolagets planer om Gränges Shipping vid förhandlingarna om SSAB?

Om svaret är nej, är statsrådet beredd vidta sädana åtgärder att sex moderna fartyg ej realiseras lill utlandet och alt man därmed t. v. klarar sysselsättningen för mer än 400 personer?

122

Kammaren åtskildes kl. 17.50.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen