Riksdagens protokoll 1977/78:142 Tisdagen den 16 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1977/78:142

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:142

Tisdagen den 16 maj

Kl. 15.00

§ 1 Om situationen för chilenska flyktingar

Utrikesministern KARIN SÖDER erhöll ordel för att besvara Oswald Söderqvisls (vpk) den 14 april anmälda fråga, 1977/78:415, till arbetsmarknadsministern, och anförde:

Herr talman! Oswald Söderqvist har frågat arbetsmarknadsministern om situationen i Chile har förändrats till det bättre så att chilenska flyktingar som befinner sig här eller söker sig hit kan sändas tillbaka utan risk för förföljelse. Frågan har överlämnats lill mig för att jag skall besvara den.

Det är inte möjligt alt ge ett generellt svar på Oswald Söderqvisls fråga. Den är dessutom inte helt relevant i sammanhangei. Asylfall måste nämligen bedömas individuellt med hänsyn till de omständigheter som föreligger i varje enskilt fall.

Utan alt föregripa regeringens beslut i de aktuella besvärsärenden rörande förpassning, som utgörbakgrunden till Oswald Söderqvisls fråga, villjag göra den allmänna kommentaren att lägel i fråga om de mänskliga rättigheterna i Chile har undergått vissa förändringar under det senaste året. Det är ännu för tidigt att avgöra vilken reell betydelse de åtgärder kan fä som tillkännagivits nu på sistone, bl. a. amnestin den 18 april. Vad gäller de medborgerliga rättigheterna har dock läget förbättrats åtminstone i så måtto atl inga nya fall av s. k. försvinnanden har registrerats under det senaste halvåret. Med djupt beklagande måste emellertid konstateras att de många tidigare försvinnan-dena ännu inte har klarlagts. Den direkta förföljelsen drabbar i dag färre personer än tidigare men har samtidigt inriktats pä delvis nya grupper, exempelvis kristdemokrater och fackliga ledare. Detta måste ses mot bakgrund av att så många personer ur de lidigare mest utsatta grupperna har dödats, fängslats, försvunnit eller drivits i landsflykt. Vad gäller de ekonomiska och sociala rättigheterna har situationen snarast förvärrats, främst genom den omfattande arbetslösheten som är en följd av juntans ekonomiska politik. Trots detta har enligt vad jag erfarit många chilenare av den senasle lidens utveckling dragit slutsatsen atl de snart kan återvända till hemlandet Ulan större risk för sin personliga säkerhet.

Jag vill emellertid klart framhålla att de tecken på förbättringar av läget i Chile som i och för sig kan konstateras inle är av nämnvärd belydelse vid bedömningen av de aktuella förpassningsärenden som regeringen har att fatta beslut i inom kort. Där gäller det atl på grundval av de uppgifter som framkommit i de enskilda fallen avgöra huruvida tillräckliga skäl för flyktingskap föreligger enligt gällande svensk lag och praxis. Enbart det förhållandet alt en person kommer frän Chile ger ingen automatisk rätl lill

Tisdagen den 16 maj 1978

Om situationen för chilenska flyktingar

107

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om situationen för chilenska flyktingar

108

asyl i Sverige. Men jag vill än en gång slå fast atl den som löper risk all bli utsatt för politisk förföljelse i sitt hemland eller i övrigl på grund av de politiska förhållandena där har tungt vägande skäl mot atl ålervända får Slanna här i Sverige.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Jag ber att fö lacka utrikesministern för svaret på min fråga.

Det framgår av detta svar alt det råder ganska stor tvekan också inom regeringen och hos utrikesministern om hur läget verkligen är i Chile. Denna tvekan delas av oss alla, eftersom vi vel all det fortfarande finns förtryck, fortfarande förekommer polisövergrepp och fortfarande pågår förföljelse av oliktänkande. Del är naturligtvis sant att della inte lar sig samma ohöljda ullryck som i början av juntans regemente, men man använder fortfarande metoder som vi måste vara uppmärksamma på.

Jag håller inle med utrikesministern i resonemanget alt det här är två skilda frågor, atl de enskilda fallen kan kopplas ifrån de allmänna förhållandena i Chile och enbart betraktas som enskilda fall. Självfallet måste väl -och delar jag säker på atl utrikesministern också håller med mig om - förhållandena i landel spela en slor roll även när man bedömer de enskilda fallen. De som är stämplade som politiskt oliktänkande, som utsätts för viss kontroll och viss förföljelse, även om del inte tar sig alltför hårdhänta ullryck, är kanske i ett annat läge i en annan lid, kanske om ett hal vår eller om ett kvartal, där de kan råka ut för mycket värre saker - vi vet ju inle hur en statsledning som den chilenska militärjunlan reagerar frän tid lill annan.

Jag håller med utrikesministern om att del blivil en viss lättnad när det gäller förhållandena i Chile. Även jag har naturligtvis varit i kontakt med ganska många chilenare, och jag har kunnal konstatera all del finns en viss lendens lill all man i Chile försöker råda bot på de värsta bristerna, men samtidigt vet man inle om förhållandena åter kommer att skärpas väldigt snabbt.

Del som har ändrats i Chile är ju all juntan nu är pressad, både inlernationelll och nationellt, och därför måste den vara lilel mer försiklig än den varit tidigare. Juntan behöver inle längre gå fram på samma hårda sätt -jag håller med utrikesministern om del hon i del avseendet sade i svarel -eftersom de flesta oppositionella, de som ansågs farliga, är eliminerade. Dem har man avrällal, de är för länge sedan undanskaffade. Juntan har alltså inte längre behov av samma hårda repression som lidigare, utan kan gå fram lilel mera sofistikerat och agera på ett annat säll. Även detta upplevs som myckel allvarligt av de enskilda människorna,som måsle la siällning till sin situation innan de söker sig ut ur landet. Som exempel på hur människorna nu kan drabbas villjag nämna en lärare som finns med bland de sju s. k. pilotfallen. Hon började all på sin skola återuppta den gamla verksamheten med barnbespisningar som var så vanlig under Allendeperioden. Det fick lill följd all hon blev uppsagd miu under sill arbete. Hon kallades lill förhör av säkerhetspolisen och blev utsatt för trakasserier. Därför har hon lagil sig hit.

och nu löper hon alltså risk alt bli tillbakavisad lill Chile. Man kan diskulera om del som hänt henne utgör tillräckligt skäl för att ge asyl, men vi måste ta hänsyn också lill bakgrundsförhållandena i landet vid bedömningen av de enskilda fallen.

Utrikesministern KARIN SÖDER:

Herr talman! När jag sade till Oswald Söderqvisl att två olika aspekter föreligger här, så menade jag-och det är också den bedömning som görs när man tar ställning till förpassningsärenden - alt den enskilda individens situation naluriigtvis måste sättas i samband med den situation som allmänt råder i landel, men all den individuella bedömnin-en lill sisl måsle vara utslagsgivande.

Såvitt jag kan förstå är Oswald Söderqvisl och jag i stort sett överens när det gäller de slora dragen i denna fråga. Jag tycker att det är viktigt all framhålla att lägel i Chile f n. uppenbarligen inte är alldeles låst, att det har skett en förändring i situationen under del senaste året, men an del är för lidigl att dra några slutsatser om vart denna ulveckling i själva verket är på väg. Vi måsle alll framgent följa utvecklingen med stor uppmärksamhet och ulan förutfattade meningar.

Det är också mycket viktigt att understryka all tecknen på förbättringar som ägt rum i Chile inte på något sätt förändrar vår inställning till den junta som regerar där och att vi inte har någon anledning atl ändra vår politik gentemot denna junta. Vad man möjligen kan konslalera - men del får framtiden utvisa - är alt de internationella påtryckningar som ägt rum givit vissa resullal, och del ger oss skäl alt fortsätta med dessa påtryckningar.

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om situationen för chilenska flyktingar

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Det är för tidigt att dra några slutsatser, sade utrikesministern, och jag vill knyta an till det. Del som givit mig anledning att ställa min fråga var jusl atl regeringen och invandrarverket alltför snabbi har dragit slutsatser på grund av de svaga indikationer som vi här har talat om. Man har sagt att nu är det inte så farligt längre, nu kan man skicka tillbaka exempelvis en sådan person som den lärare jag nyss talade om, som uppenbarligen blivit utsatt för förföljelse - hon kan inte arbeta längre i sitt yrke, hon har varil hotad av polisen. Vad händerom hon reser tillbaka och det blir en skärpning i juntans politik? Vi harju ingen som helst garanti för att så inte blir fallet.

Del allvarliga äralt regeringens bedömning i dessa fall inte berör enbart de sju personerna, de s. k. pilotfallen, utan en myckel slörre grupp chilenska flyktingar och även andra som i framtiden kommer hit. Om man utgår från bedömningen att läget nu inle är så farligt ulan atl det är på väg att väsentligt förbättras och handlardärefter, då hamnar man enligt min mening väldigt län iden fariiga sitautionen att man skickar tillbaka folk, som uppenbarligen löper risk atl råka myckel illa ul. Jag lyckeratt del gått alldeles försnabbt alt ta fasta på de här indikationerna och säga all det nu är betydligt bättre, så all vi kan vara strängare i våra bedömningar. Del ärju della som är innebörden. Anser man att lägel i landet inte är så allvarligt som förut, kan man också betrakta de

109

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om situationen för chilenska flyktingar

asylsökande på ell annal sätt, eftersom man då kan räkna med alt de inle kommer alt bli behandlade så illa som under tidigare hårdare repressionsperioder.

Utrikesministern KARIN SÖDER:

Herr talman! Jag vill bara understryka att när del gäller bedömningen av lägel i landel är det inlressanl att konstatera all föreirädare för den lidigare Allenderegeringen och även för oppositionella grupper i Chile nu lill mig personligen -jag kan tyvärr inte nämna deras namn här- har uttryckt alt man nu kan se möjligheter för flykiingar att ålervända till landet och att man också gärna ser atl de gör del, så atl de kan arbela i del egna landet. Jag tycker atl den bedömningen kanske är den viktigaste alt ta fösta på i dagsläget. Det är i hög grad sådana synpunkter som regeringen kommer atl la hänsyn till när den skall göra de individuella bedömningarna av de fall som Oswald Söderqvisl här har tagit upp.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Även jag har haft åtskilliga kontakter med dessa grupper, och de har sådana bedömningar, Men då lycker jag att vi skall övertala åt dem att . dra slulsatserna. Om de vill skicka tillbaka vissa personer som de anser vara viktiga för motslåndskampen inne i Chile, vissa nyckelpersoner i kampen mot juntan, bör de fö göra del. All right, om de gör den bedömningen att detta kan vara rikligl och vettigt är del naturligtvis bra.

Vad jag vänder mig emot är alt enligl min mening regeringen och invandrarverket i det här fallet har dragit ytterligare slutsatser, nämligen att också vi kan börja betrakta asylsökande på ett annal sätt. Effekten blir ju denna, jag vill återkomma till det. Sä länge det var ett ohöljt förtryck, en öppen repression, i ett land som Chile, som fallet vart. ex. 1973 och 1974, var det ganska klart atl man hade en positiv syn på dem som sökte asyl här i landel. Nu tar man myckel snabbt fasta på all det har blivit bättre och säger t. ex. atl del nog inle är så farligt, om en lärare som fött sparken skickas tillbaka, hon kommer säkert all klara sig.

Jag vill varna för den snara altiiydförändringen efter de svaga indikationer på förbättring som visat sig. Lät Allendepartierna och de som då var med i regeringen dra sina slutsatser och skicka tillbaka det folk som de anser att del är nödvändigl att sända tillbaka. Vi bör emellertid inle alltför snart ändra vår aUilyd.

Utrikesministern KARIN SÖDER:

Herr talman! Jag vill klariägga alt inga beslut ännu har fattats och att besluten kommer att fattas med hänsyn till bedömningarna om de olika individer det är fråga om och om den situation som de kan förväntas råka

110

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag tackar för det beskedet. Det har varit en klariäggande diskussion. Regeringen har alkså uppmärksamheten riktad på den här frågan

och bedömer de enskilda fallen inte så mycket med hänsyn till de svaga förbättringar som kan skönjas utan räknar med all läget mycket snart kan försämras och att situationen för de enskilda människorna då också kan ändras.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om Sveriges kontakter med OECD

§ 2 Om Sveriges kontakter med OECD

Utrikesministern KARIN SÖDER erhöll ordet för att besvara Daniel Tarschys (fp) den 2 maj anmälda fråga, 1977/78:446, och anförde:

Herr talman! Herr Tarschys har frågat mig om regeringen är beredd att pä lämpligt sätt - t. ex. genom en årlig redovisning - rapportera om Sveriges kontakter med OECD, som enligt frågeställaren är synneriigen oöverskådliga.

OECD har i dag en verksamhei, som täcker etl utomordentligt brett fäll av aktiviteter inom det ekonomiska områdel: ekonomisk politik, u-landssam-arbete, handel, sjöfart, konsumentpolitik, industri, jordbruk, energi, miljö, arbetsmarknad, undervisning och utbildning, m. m. OECD:s arbetsprogram, som kommer ut årligen, är mycket omfattande och listan över underorgan, som även omfattar mandat och medlemskap, är en publikation på ett halvt tusental sidor. Omkring 3 000 sammanträden äger rum årligen. En sekretariaispersonal på närmare 2 000 personer producerar årtigen en rad publikationer samt etl imponerande antal dokument som undertag för arbetet. En del av dokumenten är konfidentiella. Sverige deliar i praktiskt tagel all verksamhet inom organisationen, dels genom den svenska permanenta OECD-delegationen,dels också genom representanter för departement och myndigheter. Arbetsmarknadens parter har särskilda kanaler till OECD genom egna kontaktorgan. Antalet deltagare från Sverige i den löpande OECD-verksamheten uppgår årtigen till omkrtng 1 000.

Sverige tillmäter arbetet inom OECD myckel stor vikt. Inom organisationen pågår ett ständigt och omfattande utbyte av idéer och information. För Sverige, som ett litet industriland, är det särskilt betydelsefullt att ha tillgång till det forum som OECD erbjuder för diskussioner i ekonomiska frågor.

Som exempel härpå kan nämnas OECD:s ekonomisk-politiska kommitté och dess arbetsgrupper, inom vilka aktuella problem och strategier för den ekonomiska politiken utarbetas och diskuteras. Ett annat exempel utgör den kommitté inom vilken varje enskilt medlemsland granskas med avseende på den ekonomiska utvecklingen. I kommittén för utvecklingsbistånd behandlas vidare viktiga frågor som rör biståndsfiöden, basbehov, etc. I handelskommittén diskuteras f n. hur de handelspolitiska åtagandena i 1974 års handelspolitiska deklaration skall utformas vid dess förestående förnyande. Exemplen kan mångfaldigas.

Det är med hänsyn till omfattningen och bredden av OECD:s verksamhet svårt att regelbundet redovisa verksamheten i dess helhet och de svenska

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

kontakterna med organisationen. Information och delgivning av publikationer, dokument och rapporter sker företrädesvis sektors vis lillen bred krets av intressenter.

Del bör vidare framhållas atl del i regeringens propositioner om den

Om Sverises kon-     ekonomiska politiken lämnas en redovisning av för industriländerna centrala

takter med OECD    elonomisk-politiska frågeställningar som diskuteras inom OECD. Vidare

lämnas i publikationen Aktuellt i handelspolitiken dels årliga redovisningar

av OECD:s arbete, dels löpande rapporter om aktuella ämnen som behandlas

i OECD.

Dessulom finns inom utrikes- och handelsdepartementens gemensamma enheter för utrikeshandelsärenden en särskild OECD-sektion. OECD-sektionen kan hjälpa dem lill rätta, som efterfrågar dokument eller i övrigt önskar närmare upplysning om OECD:s aktiviteter inom visst område. I den utsträckning verksamheten i sak faller inom andra departements kompetensområden kan sektionen hänvisa till lämplig kontaktperson, ofla inom vederbörande departements internationella sekretariat.

Genom de publikationer som ges ut direkt av OECD och genom den redovisning, som via nyss nämnda kanaler lämnas om OECD-arbete, saml via kontakter med OECD-seklionen inom utrikes- och handelsdepartementen ärjag övertygad om atl goda möjligheter finns att följa verksamheten inom OECD.

112

DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! Jag ber alt fö lacka utrikesministern för svaret på min fråga. Del är givetvis av slort värde alt OECD-seklionen är beredd alt hjälpa lill alt ta fram information, men jag måste för min del vidhålla alt det inte är tillräckligt. Det finns enligt OECD:s färska katalog över 200 kommittéer, underkommiitéer och arbetsgrupper inom OECD. Sverige är inle med i alla men i en hel del av dem. Det är med tanke på detta minst sagt konstigt alt det inte kunnal utarbetas en enkel handbok, där man kan slå upp vilka som företräder Sverige i dessa olika organ.

UD utger faktiskt en mängd publikationer om det svenska samarbetet i olika internationella organisationer. Arbelel i FN dokumenteras ordentligt och likaså samarbetet inom Norden. Det ges vidare ul publikationer om Sveriges kontakter med den europeiska gemenskapen, EG, och del finns en mängd publikationer som behandlar vårt bistånd. OECD-samarbetet behandlas däremot ytterligt sty vmodertigl. Jag tycker all det finns goda skäl att utvidga den informationen.

Utrikesministern säger i sill svar bl. a.:

"Det är med hänsyn till omfattningen och bredden av OECD:s verksamhet svårt att regelbundet redovisa verksamheten i dess helhet och de svenska kontakterna med organisationen." Jag skulle vilja säga att det med hänsyn till omfattningen och bredden av OECD:s verksamhei är synnerligen angelägel att regelbundet redovisa verksamheten i dess helhet och de svenska kontakterna med organisationen. Della samarbeie blir ju oöverskådligt om det, trots atl över 1 000 svenskar har kontakt med OECD, inle finns någon

som helst trycksak eller dokumentation som man kan anlita för att ta reda pä hur det förhåller sig med delta. Det är synnerligen otillfredsställande.

Det heter vidare i svarel: "Information och delgivning av publikationer, dokument och rapporter sker företrädesvis seklorsvis lill en bred krels av iniressenler," Del är mycket möjligl all så sker, men den krels av inlressenier som vi här i riksdagen kan överblicka får inte särskilt mycket av sådan information. Jag tron. ex. inte att del ges någon regelbunden information till riksdagens utskott eller till riksdagsledamöterna om vad som händer i de kommitléersom haranknylning till det arbete som vi här ulför. Jag kan länka mig alt det finns många andra intressenter som inle heller får någon sådan information.

Jag är alltså inte alls beredd atl instämma i utrikesministerns slutsals alt det i dag finns goda möjligheter alt följa verksamheten inom OECD. Tvärtom förefaller det som om inte ens UD har sådana möjligheter, eftersom UD i vis.sa fall måste hänvisa till andra departement för all man skall fö fram den information som begärs.

Jag vill sluta med atl tacka för svaret. Det är värdefullt att vi kan fö information genom UD, men jag vidhåller att det vore bra om det också kunde ges någon total dokumentation,årligen eller med längre mellanrum, så atl man kan få en överblick över Sveriges kontakter med OECD.

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om Sveriges kontakter med OECD

Utrikesministern KARIN SÖDER:

Herr talman! Della är naturligtvis en fråga om hur man disponerar sina resurser. OECD är för Sverige mycket viktigt. Det påpekade jag i mitt svar, och det vill jag gärna understryka. Omfattningen av dess verksamhet är mycket stor.

Men sedan beror det på hur stor dokumentation man avser. Jag tyckte mig förstå av Daniel Tarschys inlägg att han sä att säga har reducerat sina krav på dokumentation. Det finns en möjlighet att undersöka huruvida man kan villfara önskemålet om information rörande just representationen i komil-téer, som Daniel Tarschys nämnde i sitt inlägg. Men i övrigt är del väl en fråga om alt göra veterligt var man kan fö information. Relativt sett är del fö människor som är betjänta av sådan dokumentation, och därför får man väga mot varandra det antal personer som skall sysselsättas för all framställa en publikation och vad de personerna i så fall skulle kunna göra för att mera personligen informera dem som eftersöker information. Jag ser faktiskt den här frågan mer som ett kommunikationsproblem mellan dem som är berörda och intresserade och dem som kan ge upplysning än som ett behov av alt fö fram en omfattande, årligen utgiven publikation som skulle tillgodose alla dessa krav. Det tror jag inte är ändamålsenligt. Men vi skall naturligtvis studera de här propåerna noggrant och se om del går alt förbättra informationen inom ramarna för de publikationer som redan utges. Det trorjag är fullt möjligt.

8 Riksdagens protokoll 1977/78:140-142

113

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om regeringens inställning till förslag 1 FN om förbud mot tillverkning av neutronvapen

DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! Jag är helt på det klara med atl delta är en resursfråga. Men det är faktiskt så att UD redan nu ger ul en lång serie publikationer. Jag har en lista här, som jag inte skall trötta de närvarande med all läsa upp, men all Sverige samarbetar med en mängd andra organ dokumenteras utföriigt. Bara rapporten om FN:s generalförsamling omfattar 450 sidor, och del är ändå ell arbele som är tillgängligt i rapporter på andra språk. Men beträffande OECD är del faktiskt så att del inte är möjligt atl gå lill någon offentlig publikation för alt la reda på vilka personer del är som deliar i arbelel, vilka arbetsgrupper som finns i verksamhet och vad de håller på med. Del vore av värde atl få fram en redovisning,en gång peråreller mera sällan,av vilka svenskarsom är involverade i del samarbelel.

Det är säkert sä som utrikesministern säger, all del är fö personer som efterfrågar information av delta slag. Men jag tror för min del alt en förklaring till det kan vara att så fö är bekanta med del arbete som OECD ulför. Jag tror det vore värdefullt all sprida information om den saken i vidare kretsar.

Utrikesministern KARIN SÖDER:

Herr talman! Jag tror att det är etl stort antal personer som vet atl vi har många intressen alt bevaka i OECD och att vi också gör del. Förslagel om atl regeringen årligen skulle publicera vilka personer som företräder Sverige i olika kommittéer är tyvärr inle så ändamålsenligt, därför all de personerna byter arbetsuppgift ganska ofta. Följaktligen är redan när publikationen kommer ul ett stort antal namn inaktuella. Däremoi finns det redan dokumenterat vilka kommittéer Sverige deltar i. Men del kanske kan göras mer sysiemaiiski, och det är en sak som vi skall överväga.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om regeringens inställning till förslag i FN om förbud mot tillverkning av neutronvapen

114

Utrikesministern KARIN SÖDER erhöll ordel för all besvara RolfHagels (apk) den 14 april anmälda interpellation, 1977/78:163, och anförde:

Herr lalman! Rolf Hagel har frågat mig hur den svenska representationen vid FN:s extra nedruslningssession kommer att ställa sig lill ell förslag om förbud mot lillverkning av neuironvapen.

Den svenska regeringens inställning lill neutronvapnet och den rustnings-problematik det ingår i har utföriigt belysts i denna kammare och i många andra sammanhang. Jag vill hänvisa bl. a. till mitt interpellationssvar den 7 november förra året, till statsministerns lal i Norrköping den 1 april i år, lill mitt anförande i denna kammare den 10 maj och därtill den sammanfattning av regeringens agerande i denna fråga som återfinns i utrikesulskolteis belänkande 1977/78:12. Regeringens bestämda avståndstagande frän neutronvapnet kan del alltså inte råda någon tvekan om. Vad som skell sedan

regeringen senast utförligt redovisade sin inställning är det amerikanska beslutet alt t. v. inte påbörja någon tillverkning.

Neutronvapendebalten har bidragit lill alt på nytt kasta ljus över den ohejdade vapenutvecklingen i världen och vart den kan leda. Del finns förvisso även andra skrämmande tecken på denna process som utgör ett led i de båda supermakternas strävan atl säkra vad de från sina egna utgångspunkter vill definiera som största möjliga säkerhet. Jag tänker här också på medeldislansrobotarna. Den nya sovjetiska SS 20 är ett exempel på denna utveckling.

Vårt övergripande mål måsle vara att få stopp på hela den kvalitativa och kvantitativa lillväxtproccssen på kärnvapenområdet med sikte på en framtida avveckling av arsenalerna. Vår kritik mot enskilda vapenlyper måste utgå från denna bakgrund och får inte ge intryck av atl vi indelar kärnvapnen i mer och mindre oacceptabla vapen.

Rolf Hagels fråga sammanhänger med etl förslag framlagt av Sovjetunionen vid nedrustningsförhandlingarna i Geneve som syftar till eU förbud mot produktion och förbandsläggning av neutronvapnen.

FN-sessionen kommer att behandla de totala rustningssammanhangen. Det är så vi anser alt man bör angripa frågan. Hur den svenska regeringen närmare kommer au utforma siu ställningslagande till de skrivningar om neutronvapnet som kan komma upp vid formuleringen av sessionens principdeklaration eller handlingsprogram kan jag inte kommentera så länge inte alla förslag är kända. Utgångspunkten är dock givetvis vårt fasta och kända motstånd mot neutronvapnet liksom varje annan utveckling eller vidareutveckling av kärnvapen, vare sig det gäller strategiska vapen, medeldistansrobotar eller taktiska kärnvapen inklusive minikärnvapen.

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om regeringens inställning tillför-slag i FN om förbud mot tillverkning av neutron-vapen

ROLF HAGEL (apk):

Herr talman! Jag ber att fö tacka utrikesministern för svaret pä min interpellation.

Jag hade hoppals att svarel skulle innebära en klar och otvetydig deklaration om att Sveriges representation vid FN:s extra session i nedrustningsfrågor skulle ställa sig bakom ett beslut om förbud mot neutronbomben. Tyvärr innehåller dock inte svaret någon sådan deklaration. Utrikesministern säger: "Vårt övergripande mål måsle vara atl fö stopp på hela den kvalitativa och kvantitativa tillväxtprocessen på kärnvapenområdet med sikte på en framtida avveckling av arsenalerna." Denna deklaration har vi kommunister ingenting emot att skriva under på. Den uppfattningen delas av den absoluta majoriteten av världens folk. Utrikesministern, regeringen eller Sveriges representation vid FN-sessionen behöver inte riskera några protester eller angrepp från något land för en sådan deklaration, eftersom alla ger den sina läppars bekännelse.

Men, utrikesministern, hur skall vi komma fram lill denna avveckling av hela arsenalen? Hur skall den för människornas säkerhet och ekonomi så förödande kapprustningen kunna stoppas? Inte kommer det all kunna uppnås genom att alltmer raffinerade bomber framställs, inle genom att man

115

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om regeringens inställning till förslag 1 FN om förbud mot tillverkning av neutronvapen

försökersudda ut gränserna mellan konventionella vapen och kärnvapen och heller inle genom all tröskeln mot nya krig kommer alt sänkas.

Jag vel all den svenska regeringen har proiesierat mot neulronbomben. När planerna pä lillverkning och förbandsläggning av bomben blev kända orsakade de en våldsam opinion i hela världen, inkl. USA och vårl land. Denna opinion tvingade fram del beslut som Carieradminislralionen tog, nämligen om en lillfällig bordläggning av planerna på lillverkning av neulronbomben. Della var en seger för värtdens sunda krafter, men del var ingen fullsiändig seger och det var absolut ingen seger som innebar att man kunde slå sig lill ro. Fortfarande finns del i Västeuropa regeringarsom önskar bombens framställning. Starka krafter i USA trycker på och visar sitt missnöje med Carters bordläggningsbeslul. I denna situation är det dubbelt viktigt all akiiviielen ökas.

1 en deball här i kammaren angående en resolution mot neutronbomben har del sagls att framläggandet av en resolution skulle kunna bidra till en polarisering av frågan och vidare atl del säkert också skulle framkalla ett röstningsmönster påverkal av olika alliansknylningar. Del är min förhoppning atl sådana värderingar inle för vara vägledande vid ett direkt ställningstagande till förbud mot neulronbomben. Därest Sverige i en sådan volering skulle avstå från att rösta eller rösta emot etl förbud blir della etl indirekt och ett direkt stöd för de mest reaktionära krafterna,ochdelblireil bidrag ii 11 dem som önskar en forisällning av den hittillsvarande kapprustningen.

Under den gångna helgen har del på flera platser i vårl land genomförts demonstrationer mot neulronbomben, krav har ställts på regeringen atl denna med all kraft skall föra fram kravet på etl förbud mot tillverkning av neutronbomben. Samma krav restes också av den svenska folkriksdagen i januari della år. All hänvisa lill all man allmänt är emot alla lyperav bomber kan vara ell sätt all försöka komma ifrån ell ställningstagande i den aktuella frågan. Jag vill rikta frågan till utrikesministern: Är del särskilt realistiskt all tro alt del under sessionen kommeratt läggas fram ell förslag som innebär ett allmänt förbud mot alla vapen? Vi vet all del kommer all läggas fram etl förslag som innebär förbud mot tillverkning av neutronbomben, och jag vill ställa ytterligare en fråga: Skulle ett förbud mot tillverkning av neutronbomben innebära ett steg mot all kapprustningen bryts?

116

Utrikesministern KARIN SÖDER:

Herr talman! Rolf Hagel refererar den debatt vi hade i höstas om ett resolutionsförslag. Han talade om alt en resolulionslexi då skulle ha kunnal leda lill en polarisering. Del är alldeles riktigt. Jag tror all risken för detta var väldigt Slor just i det lägel. Det var därför vi inte ville medverka.

När han i dag säger all vi vill komma ifrån vårl ansvar när del gäller nedrustningen, för att vi inte hell oreserverat säger all vi vill rösta för ett förbud mot neutronvapnet,ärdeialldelesfel. Jag tror ingen-i varje fall ingen som studerat frågan sakligt - kan beskylla den svenska regeringen eller den svenska riksdagen för all söka komma ifrån problemställningarna i nedrustningssammanhang. Tvärtom har vi varit aktiva och pådrivande.

Vad det är fråga om är att innan man talar om hur man skall rösla måste man veta vad det är man skall rösta på. Det förslag som tagits fram i andra sammanhang beträffande neulronvapnet gäller produktion och förbandsläggning. Men skall ell förbud vara verkligt effekiivt måste del också innehålla förbud mot utveckling av ett sådant vapen. Det har inle de hittills framkomna texterna gjon. Det finns alltså all anledning att studera innehållet i ell sådant förslag och se hur del ser uti alla sina delar in nan mantalarom hur man skall rösla.

Det finns ytterligare en sak att nämna i sammanhanget: Hur skall man kunna kontrollera efterlevnaden? Ett förbud vars efterlevnad man inte kan kontrollera är inle av någol värde. Ett verkligt förbud fordrar all alla avtalsslutande parter har en sådan öppenhet i sin krigsindustri alt man verkligen kan kontrollera all förbudet efterlevs. När vi kan fö alla dessa försäkringar skall vi naluriigtvis ställa oss mycket positiva. Har man kommit dithän är eu förbud verkligen ett steg mot nedrustning. Men vi måste vara lika effektiva också när det gäller andra vapen för atl kunna få en verklig nedrustning. Vi måste få stopp på utvecklingen av nya vapen. Där trorjag vi är överens.

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om regeringens inställning tiU förslag i FN om förbud mot tillverkning av neutronvapen

ROLF HAGEL (apk):

Herrlalman! Jag tror också alt vi är överens om, fru Söder och jag, all vi inte vill ha några nya vapen, atl vi inte vill ha någon vidareutveckling av kärnvapen och alt vi vill ha en avruslning i hela vår värtd. Men jag kan inle accepiera all man använder denna sä alt säga fundamentala grundläggande syn på upprustningen såsom ell argumenl för att icke vidta några konkreta åtgärder i nuet. Realiteten, fru Söder, blir ändå - det framkom ju vid diskussionen här föregående vecka -all därest det inte införs ett förbud mot lillverkning av neutronbomben kommer med all säkerhet neutronbomber alt tillverkas, och vi vel hur utvecklingen sedan 1945 varil när del gäller kärnvapen: USA har hela tiden legat steget före,och Sovjetunionen har föratt skydda sig framställt bomber av likartad karaktär. Om situationen skulle bli den att neutronbomben framställs av USA kommer man att framställa etl nytt motvapen i Sovjetunionen. Del mål som vi säger oss vara överens om alt vilja uppnå, alt bryta kapprustningen, kommer vi alltså inte att uppnå.

Jag har ingenting atl invända mot atl man vidareutvecklar ett förslag i FN i den meningen alt man inie bara ställer förslag om förbud mot tillverkning utan också om förbud mot vidareutveckling innan tillverkningsprocessen kommit till stånd. Jag har ingenting atl invända mot att Sverige avger etl kompletleringsförslag i del avseendet. Jag har heller ingenting att invända mot fru Söders uppfattning atl man måste kunna kontrollera atl de förbud som man inför också efterlevs. Den principen gäller alla förbud på det här området och kan inle speciellt knytas till neulronbomben. Jag lycker därför inle all del var någol särskilt bra argument.

Jag ställer återigen frågan, fru Söder: Skulle ett förbud mot lillverkning av neutronbomben vara till gagn för att bryta kapprustningen?

117

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om regeringens inställning tillför-slag 1 FN om förbud mot tillverkning av neutronvapen

Utrikesministern KARIN SÖDER:

Herrlalman! Jag kan svara direkt all ell förbud mot ell vapen, om del kan kontrolleras atl förbudet efterlevs, naturligtvis är av stor betydelse för en inledning av nedrustning, men om del samtidigt sker utveckling av andra vapen innebär det ju totalt sett inte någon nedrustning. Det är därför som jag hela tiden hävdar alt vi måste ha alla delar med i blickfältet för atl vi sanningsenligt skall kunna tala om en nedrustning.

Därutöver vill jag säga alt del vore fel att i dag redovisa hur vi i detalj skall rösta när del gäller en resolutionstext - vi måste se till al la dess delar och se om de stämmer överens med vår generella politik.

ROLF HAGEL (apk):

Herrlalman! Jag måste tyvärräven nu notera den där lilla haken som alllid finns när fru Söder lalar om det här problemet. När fru Söder lalar om atl hon är motståndare till neutronbomben säger hon alltid atl hon också är motståndare till andra vapen. Nu säger fru Söder alt hon i och för sig inte skulle ha något emot ell förbud mot neulronbomben men att det inle skulle vara något värde med etl sådant förbud, om det samtidigt framställs andra bomber. När man hör den lypen av argument, fru Söder, frågar man sig vad hela nedrustningsarbetet är värt. Med den inställningen skulle vi ju aldrig kunna ingripa med mindre än att det skapades ett totalt förbud mot förstöringsvapen i hela vår värld. Det är inte särskilt realistiskt, fru Söder. Det kommer inte atl ske på FN:s extra session, utan där kommer alt föreligga ett konkrel förslag som gäller neutronbomben i nuet. Då går det inte att hänvisa lill alt det kanske kommer att framställas andra bomber. Del argumentet kan jag inle uppleva på något annal sätt än som den obotfärdiges förhinder.

Den inriktning som fru Söder deklarerar säger mig atl vi egentligen inte bara har bytt regering i det här landel ulan att vi också har bytt utrikespolitik och det på ett område där värt land har goda traditioner alt bevaka. Den utvecklingen beklagar jag djupt.

Utrikesministern KARIN SÖDER:

Herr talman! Jag överlåter åt andra än Rolf Hagel att bedöma huruvida vi har bytt utrikespolitik. Vi har hävdat den nedrustningspolitik och den utrikespolitik som del råder en bred enighet om här i landel. Däri ingår också kampen mot kärnvapen och mot neutronvapnet, men när det gäller avvägningen hur man skall gå lill väga för atl nä bästa möjliga resultat måste man ta etl steg i laget och aldrig glömma bort helheten -det hävdar jag med bestämdhet. Det har alltid varit svensk politik att se lill att man når resultat som är effektiva och gångbara på lång sikt. Del kommer vi att fortsätta med.

ROLF HAGEL (apk):

Herr talman! Jag delar fru Söders uppfattning att vi måste ta ett steg i laget. Fru Söder vill inte deklarera huruvida hon vill ta det steg som nu är aktuellt eller inte. Jag beklagar det.

118

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 4 Om intagningen till spärrade linjer vid högskolan

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet föratt besvara OUe Aulins (m) den 27 april anmälda fråga, 1977/78:437, och anförde:

Herr talman! Olle Aulin har frågat mig vilka kriterier som används, när man bedömer sökande med examen från United World Colleges vid intagning till spärrad högskoleutbildning.

Behörighetskraven för sökande med utländsk förutbildning regleras i högskoleförordningens femle kapitel. Sökande med utländsk behörighetsgi-vande förutbildning äger därigenom tillträde till svensk högskoleutbildning på i stort sett samma villkor som sökande med svensk gymnasieskolutbildning. Deras andel av det totala antalet utbildningsplatser vid en spärrad utbildningslinje är dock maximerad till högst 10 96. Inom denna ram antas dels svenska medborgare med utländsk förutbildning och invandrare med fast anknytning till Sverige, dels s. k. gästsluderande.

Enligt universitets- och högskoleämbetets tillämpningsföreskrifter till högskoleförordningen är urvalskriterierna för dessa sökande i princip desamma som försökande med svensk förutbildning. Avgörande är betygets kvalitet i jämförelse med de medsökandes saml längden av eventuell arbetslivserfarenhet. Föreskrifterna ger dock möjlighet för antagningsmyndigheten att anla en större andel svenska medborgare och invandrare än gästsluderande.

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om Intagningen till spärrade linjer vid högskolan

OLLE AULIN (m):

Herr talman! Jag lackar utbildningsministern för svaret. Man kan naturligtvis tycka att jag borde kunna läsa mig till detta av de tillgängliga föreskrifterna utan att ställa en fråga lill utbildningsministern. Bakgrunden till frågan är atl jag har fått upplysningar som tyder pä att det skulle brista i informationen om vilka intagningsregler som gäller just för de grupper som frågan rör liksom om tillämpningen av de gällande intagningsreglerna över huvud taget.

Vid United World Colleges läser man till en internationellt erkänd studentexamen. Den omfattar sex ämnen, där engelska, matematik och modersmål är obligatoriska medan del finns möjligheter för eleverna att fritt välja etl orienteringsämne, ett naturvetenskapligt ämne och ytteriigare ett fritt ämne. Studierna anses vara krävande och bygger på självständigt disciplinerat arbete under akademisk handledare. Betygsskalan som tillämpas är sjugradig. Konkurrensen om platserna är stor. Svenska elever tas i regel in försl efter avslutad grundskola och ett års gymnasiestudier i Sverige med goda studieresultat. Vid skolan studerar elever från etl 50-lal olika nationer och lärarkåren är internationellt sammansatt.

Vi talar här hemma ofla om behovet och önskvärdheten av ökad internalionalisering i undervisningen, och United World Colleges ger en möjlighet till ökad internationalisering. Utbildningsmetodiken och utbildningens innehåll vid UWC ger, enligt min bedömning, värdefulla kunskaper och en bra grund för högskolestudier i Sverige. Men det är nödvändigt att

119

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om Intagningen lill spärrade linjer vid högskolan

elever som överväger att påbörja studier där har klara och entydiga informationerom vilka möjligheter en internationell studentexamen ger till intagning lill olika ulbildningsvägar i Sverige.

Det är tekant för alla att urvalsbestämmelserna för intagning till spärrad utbildning är ett snårigt område, och utbildningsministern har lovat atl se över de bestämmelserna. I UHÄ:s anvisningar talar man när del gäller spärrad utbildning om nio olika urvalsgrupper, där en avses för utländska sökande utan svensk utbildning och svenska sökande med utländsk utbildning. Man säger all bedömningen görs utifrån gymnasiebetyg och arbetslivserfarenhet. Ingen poäng anges, utan rangordningen sker efter, som man säger, en helhetsbedömning. Det förutsätts således att det verkligen görs en rangordning av de sökande, och enligt vad jag har erfarit skulle så inte alltid ha varil fallet.

Indelning görs i olika grupper. När del gäller exempelvis gruppen 1 a talas om behöriga sökande som har gått igenom treårig eller fyraårig linje i gymnasieskolan eller motsvarande utbildning. Den utbildning som jag här har redovisat innebär atl man först genomgått en omfattande utbildning i Sverige, bl. a. ett är i gymnasium, och att man har en päbyggnadsutbildning under två år på United World Colleges. Jag skulle vilja fråga utbildningsministern om del inle borde vara möjligt atl hänföra sökande med denna bakgrund till urvalskaiegorin la, så alt de får möjlighet att söka i flera olika grupper. Del har ju många andra sökande elever. Jag vill fråga huruvida utbildningsministern är beredd atl vid den översyn som nu skall göras också ■iranska dessa frågor.

120

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Självfallet kan vi titta också på den saken. Detta gäller 6-8 svenska elever per år. Det är alltså en myckel liten grupp det rör sig om. Jag har inget intryck av alt de skulle vara särskilt missgynnade. Tvärtom trorjag att de har de bästa förutsättningar för fortsatta studier. Men självfallet bör man vid en översyn även se på en fråga av denna art.

OLLE AULIN (m):

Herr lalman! Jag tackar utbildningsministern för det löftet. De exempel jag har visar au del har förelegal svårigheter när del gälll urvalskriterierna -elever med mycket goda studieresultat har haft svårigheter alt komma in i konkurrens med andra. Men jag är tacksam för del besked utbildningsministern här har givit.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om ökat stöd till handikappade folkhögskoleelevers utbildning

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för alt besvara Iris Mårtenssons (s) den 27 april anmälda fråga, 1977/78:438, och anförde:

Herr talman! Iris Mårtensson har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser atl vidla för att säkerställa särskilt resurskrävande elevers utbildning på folkhögskolorna.

1 regeringens proposition 1976/77:55 Folkhögskolan biträddes folkhögsko-leulredningens förslagom åtgärder föran möjliggöra studier vid folkhögskola för handikappade.

För budgetåret 1978/79 har jag i proposition 1977/78:100 beräknat 8 220 000 kr. för undei;visning av handikappade elever vid folkhögskolor. Av beloppet utgör 4 795 000 kr. särskilt stöd inom ramen för det schabloniserade statsbidraget till folkhögskolor. Etl tilläggsbidrag om 3 425 000 kr. ställs till skolöverstyrelsens disposition att användas när det särskilda stödet inom schablonen inte räcker. Riksdagen har den 29 mars 1978 (UbU 1977/78:15 och rskr 180) besluial i enlighet med regeringens förslag.

Det nuvarande bidragssystemet tillämpas fr. o. m. innevarande budgetår som en treårig försöksverk.samhel. Eftersom folkhögskolorna lämnar in sina medelsansökningar fortlöpande under budgelårel är det inte möjligt atl mer exakt förutse behoven.

Del är angeläget atl de handikappade som önskar studera vid folkhögskola eller annan skolform bereds tillfälle till delta. Jag är därför teredd att inom departementet närmare överväga frågan om det särskilda stödet lill de handikappade eleverna. Jag har en mycket hög uppskattning av vad enskilda folkhögskolor gör för sina handikappade elever.

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om ökat stöd till handikappade fölkhögskoleelevers utbildning

IRIS MÅRTENSSON (s):

Herr taltnan! Jag vill först tacka utbildningsministern för svaret. 1 all bedrövelsen blir jag ändå glad att höra att utbildningsministern ser konsekvenserna av sill eget handlande, och flnner det så problematiskt så han nu överväger alt la upp frågan inom departementet. Det gläder mig oerhört.

Detta är första årel av en försöksperiod på tre år. Det är tre år för mycket. Den nuvarande ordningen påverkar intagningen lill hösten. Folkhögskolor med elever med svåra handikapp, där behovet av stödåtgärder till bl. a. personlig assistans är stort, måste hell enkelt ta emot färre elever. Del stora dilemmat är atl man kommer alt vägra de särskilt resurskrävande eleverna inträde vid skolorna.

Om utbildningsministern hade varit beredd att i årets budgetproposition förorda ett förslagsanslag, hade det problem som vi nu kommer alt möta redan i höst inte uppstått. Jag skulle vilja fråga utbildningsministern när denna fråga kommer att tas upp i departementet. Del här är en fråga om samhällssolidariiel. Det gälleren liten grupp handikappade som hell enkelt inte orkar eller kan föra sin egen talan, handikappade som saknar grundskoleutbildning.

121

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om ökal stöd till handikappade fölkhögskoleelevers utbildning

Nu vet jag alt skolorna kan söka tilläggsbidrag i de fall schablonbidraget inte räcker lill. Men då ställer jag mig ändå frågan: Vad finns del för säkerhet att de får delta tilläggsbidrag när SÖ disponerar högst 2,4 milj. kr. och anslagsansökningarna för innevarande budgetår uppgår till 4,2 milj. kr.? Hur prioriterar man i dag? Vem får och vem blir ulan?

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Jag kanske borde ha tillagt i mitt svar all det också finns andra medel som kan användas för att underiätla studier vid folkhögskola för handikappade. Slyrelsen för vårdartjänst kan ge anslag för personlig omvårdnad, som gäller både sociala och utbildningsmässiga förhållanden. Den summan är för innevarande budgetår 3 651 000 kr.

Men jag är medveten om atl det här är ett problem i den meningen att efterfrågan visat sig vara större än vi kunde förutse. Självfallet skall vi pröva detta, och nästa tillfälle härtill blir naluriigtvis vid förberedelserna för nästa års budgetproposition.

IRIS MÅRTENSSON (s):

Herr lalman! Man måste förstå att den här utvecklingen har skapat oro bland dem som arbetar med handikappade elever vid folkhögskolorna. Jag har i dag talat med Framnäs folkhögskola. Man diskuterar där allvariigl att lägga ned speciallinjen för de resurskrävande eleverna.

Jag lovar att jag personligen under det kommande året skall följa de handikappades förskolesludier vid Forsa folkhögskola, som ligger inom milt eget län, vid Framnäs och Furuboda. Jag lovar att återkomma till utbildningsministern föratt visa hurdet kommer att drabba våra medmänniskor-de svårt rörelsehindrade och andra handikappade - om inte frågan snart avgörs. Om det inle händer någonting positivt på detta område får vi säkeriigen omvandla våra fagra löften om de handikappades likaberättigande i samhällel.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herrlalman! Det är bra att Iris Mårtensson följer den här frågan. Det är det många i utbildningsdepartementet som gör. Själv hade jag för bara etl par veckor sedan tillfälle att göra etl personligt besök vid Furuboda för att närmare bekanta mig med förhållandena just där. Det här är en viktig angelägenhet för oss alla.

Överiäggningen var härmed slutad.

122

§ 6 Om   åtgärder   mot   påfrestande   buller   vid   undervisning   i maskinskrivning

Statsrådet BRITT MOGÅRD erhöll ordet för att besvara Bengl Silfver-strands (s) den 20 april anmälda fråga, 1977/78:421, och anförde:

Herr talman! Bengt Silfverslrand har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidtaga för att påskynda en lösning av de omvittnat besväriiga artelsmiljö-problem som råder vid undervisning i maskinskrivning.

Inom skolöverstyrelsen pågår sedan hösten 1977 en undersökning av arbetsmiljön i maskinskrivningssalar. Arbetsgruppen har att utreda hur de akustiska förhållandena i maskinskrivningssalar påverkas av t. ex.

-    antalet elever

-    lokalernas utformning och inredning

-    skrivning på manuella resp. elektriska maskiner

-    skrivning på maskiner av olika fabrikat och typ.

De tekniska undersökningar som arbetsgruppen vid skolöverstyrelsen har utfört avslutades i början av mars. F. n. bearbeias maierialei och rapporten beräknas vara klar i början av juni.

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om ålgärder mot påfrestande buller vid undervisning i maskinskrivning

BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr lalman! Jag tackar statsrådet Mogård för svaret pä min fråga.

Såväl pedagogiska skäl som arbetsmiljöskäl talar för atl arbetssituationen för lärare som undervisar i maskinskrivning och andra s. k. koniorstekniska ämnen i gymnasieskolan blir föremål för en skyndsam översyn. Dä det uteslutande är kvinnor som här arbelar under förhållanden som knappast skulle accepteras av andra yrkesgrupper, kan man dessutom hävda atl det rör sig om en viktig jämlikhetsfråga.

Jag tror inte att det är särskilt svårt att föreställa sig de både psykiska och fysiska påfrestningar som uppstår till följd av smattret från 30 skrivmaskiner, vilket lärarna har att stå ut med sex ä sju lektioner i sträck, ofta i för ändamålet inle särskilt lämpliga lokaler. Sjukskrivningsfrekvensen är hög bland dem som undervisar i maskinskrivning. Det är genom ett flertal undersökningar vid det här laget väl dokumenterat att en längre tids vistelse i den här miljön förorsakar inte bara direkta hörselskador utan också stress, stämbandsbesvär, högt blodtryck o. d.

Jag vill inle säga alt del av skolöverstyrelsen initierade projektet Arbetsmiljön i maskinskrivningssalar, som nämndes i svaret, är överflödigt, men jag vill med bestämdhet hävda att del redan finns ett ganska gediget undersökningsmaterial med bl. a. bullermälningar som genomförts vid ett flertal undersökningar i många kommuner. En undersökning utförd vid en skola i Malmö visade exempelvis en ljudnivå på hela 82 decibel under maskinskrivning av 30 elever och med uppmätt toppvärde på hela 115 decibel. Pedagogiskt bullervärde, dvs. samtalstonsläge, ligger på 60 decibel. Undersökaren konstaterar alt uppmätt ljudnivå uppenbart innebär en både fysisk och psykisk belastning på läraren, som hela tiden får tala med förhöjd röststyrka för att kunna samtala med en elev under pågående verksamhet i

123

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om åtgärder mot påfrestande buller vid undervisning 1 maskinskrivning

lokalen. Undersökningar genomförda i bl. a. Gävle, Lund och Slockholm pekar i samma riktning. Jag utgår från att projektgruppen kommer att beakta detta redan existerande erfarenhetsmaterial, vilket statsrådet Mogård kanske kan bekräfta.

Sedan 1970 förekommer inte längre delning av klasser i maskinskrivning. 30 elever undervisas per lektionstimme, och en lärare i maskinskrivning har att undervisa mellan 250 och 350 elever per arbetsvecka. Delta skall jämföras med ett elevantal på mellan 16 och 50 elever per vecka, som gäller för undervisning i vissa andra yrkestekniska och laborativa ämnen. Del finns inte något annat ämne i gymnasieskolan där man inte har möjlighet alt helt eller delvis dela klasserna. Delta förhållande kan knappast anses tillfredsställande.

Jag vill avslutningsvis fråga otn statsrådet är beredd atl ta initiativ till atl delning av klasser skall få förekomma även i ämnet maskinskrivning.

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Jag är medveten om att det f n. råder allvarliga arbetsmiljö-problem i många maskinskrivningssalar, och jag vel också att lärarna anser lösningen vara alt minska antalet elever. Men jag anser det lämpligt atl få en allsidig belysning av problemet och dess orsaker samt även vilka åtgärder som är mest lämpliga och ekonomiskt möjliga innan man vidtar åtgärder. En sådan belysning förutsätter jag kommer i skolöverstyrelsens rapport, och därefter kommer jag självfallet atl vidta åtgärder.

BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr talman! Den här frågan är inle ny, och del antyder också statsrådet Mogård i det senasle inlägget. Därför finns det skäl an understryka vad jag fört fram, och del finns också skäl atl erinra om all skolöverstyrelsen nyligen har föreslagit all maskinskrivning skall bli obligatoriskt ämne på grundskolan. 1 del sammanhangei lär man överväga delade klasser. Dä kan man inte rimligen motsätta sig samma system i gymnasiet. Det vill jag också ha med i sammanhanget.

Del finns även någol som brukar kallas för SÅS-pengar, extra medel för särskilda ålgärder på skolans område. Jag skulle vilja fråga: Kan de komma till användning för delning av klasser i maskinskrivning? Atl sådana medel används för delning av klasser i vissa ämnen visas genom en rapport från skolöverstyrelsen lill utbildningsdepartementet.

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! För det första tycker jag inie alt vi skall föregripa behandlingen av läroplansförslaget.

För det andra: Medel för särskilda åtgärder på skolans område kan naturligtvis också användas för delning av maskinskrivningsgrupper om så befinns lokalt önskvärt.

124

Överläggningen var härmed slulad.

§ 7 Om vidgad rätt till ledighet med B-avdrag för lärare Nr 142

Tisdagen den Statsrådet BRITT MOGÅRD erhöll ordet för au besvara///.i;(',i,w////a'//A('/i      i/-       • iq-io

(fp) den 26 april anmälda fråga, 1977/78:434, och anförde:                        

Herrlalman! Ingegärd Fraenkel har frågat mig om regeringen avser att vidta     q vidvad rätt
några ålgärder för alt söka åstadkomma ändring i fråga om möjligheterna för     yy ledishei med B-
lärare att studera med B-avdrag. avdrag fÖr lärare

Grundreglerna för beviljande av lön med B-avdrag vid studier finns i Allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) jämte specialbesiämmelser. Av bestämmelserna i avtalet framgår att lärare kan erhålla B-avdrag vid studier sammanlagt 360 dagar under loppet av tio på varandra följande kalenderår, om arbetsgivaren finner studierna vara angelägna från tjänsiesynpunkt.

Beslut rörande B-avdragsförmån till lärare tas enligl gällande ordning i flertalet fall av landets länsskolnämnder. Besluten grundas på en praxis som varit i stort sett oförändrad sedan 1966, dvs. det år då förmånen avtalsregle-rades.

Regeringens direkta kontakt rned B-avdragsfrågorna inskränker sig till de fall där beslut överklagas. Besvärsärenden rörande B-avdrag handläggs i budgeldepartementel i gemensam beredning med utbildningsdepartementet.

Vid besvarandet av Ingegärd Fraenkels fråga harjag därför samrått med .statsrådet Mundebo.

Det årliga antalet ansökningar om studier med B-avdrag visade i början på i970-talel en tendens till nedgång (1971/72: 3 000, 1972/73: 2 731 och 1974/ 75 2 527). Enligt siffror som skolöverstyrelsen (SÖ) tagit fram genom en snabbenkät hos länsskolnämnderna har emellertid nu skett en markant förändring. Enligt SÖ:s sammanställning uppgick det årliga antalet ansökningar under 1975 till 4 494, 1976 lill 5 396 och 1977 lill 5 987.

Antalet besvärsärenden uppgick 1972/73 till 99 och 1974/75 till 133. Budgetåret 1976/77 var antalet besvärsärenden över 300.

Förmånen att få studera med B-avdrag på lönen är en del av det utbud av fortbildning som lärarna erbjuds av samhället. Särskilt mot bakgrunden av den stora kostnad som är förknippad med B-avdragsförmånen är del naturiigt atl regeringen uppmärksamt följer utvecklingen på området.

Somjag inledningsvis antydde har nuvarande praxis på B-avdragsomradet ändrats i mycket liten utsträckning sedan 1966. Praxis har huvudsakligen utbildats under en tid då helt andra förhållanden än i dag rådde på lärarnas arbetsmarknad. Värt atl peka på i sammanhanget är också att 24 länsskolnämnder skall falla beslut inom ramen för denna praxis. Även om mycket görs för att hålla nämnderna underrättade om vad som sker på B-avdragsområdel. är det oundvikligt atl den ena nämnden ibland bifaller en ansökan som en annan nämnd skulle ha avslagit. Förden enskilde läraren ler sig en sådan ordning svårbegriplig. Det finns även andra ting som inte är hell tillfredsställande i fråga om B-avdragen för studier.

Redan under den förra regeringens lid gjordes försök att få lill stånd         125

Nr 142________ förhandlingar för att om möjligl åstadkomma en modernisering av praxis och
Tisdagen den__ gällande beslutsordning. Förhandlingar inleddes också men avslutades utan
16 maj 1978___ resultat. En bidragande orsak härtill torde ha varit den kommande medbe-
_____________ slämmandelagen och dess möjligheter lill separata avtal i bl. a. ulbildnings-

Om vidgad rätt    '"■"SO''-

till ledighet med B-      Sedermera har under den nuvarande regeringens lid ytteriigare försök

avdrag för lärare       giorts atl få till stånd vissa förändringar i fråga om möjligheterna atl bevilja B-

avdrag för studier. Inte heller dessa strävanden, som initierats av regeringen

och som  förts fram  lill  personalorganisationerna av SÖ, har lett till

resultat.

Inom utbildnings- och budgetdeparlementen har nu riktlinjer för etl nytt försök atl bryla dödläget skisserats. Del är ännu för tidigt att uttala sig med större besiämdhet om utsikterna till framgång i del nya försöket -bl. a. måste ytterligare kontakter las med SÖ.

INGEGÄRD FR/ENKEL (fp):

Herr lalman! Jag ber atl få tacka statsrådet Mogård för det långa och uttömmande svar som jag har fått på min fråga. Här gavs i sanning många förklaringar som gör all jag nu förslår myckel av del, som lärarna kanske lycker, ibland könsliga förfarandel.

Frågan föranleddes av all lärare som undervisar invandrarbarn i svenska som främmande språk inte kan få tjänstledighet med B-avdrag för studier i detta ämne. Undervisningen i svenska för invandrarbarn bedrivs nu oftast som svensk första språkundervisning, eftersom lärarna inle har någon annan utbildning.

1 verkligheten ärdet fråga om ett nytt ämne, som har helt andra mål och en annan inlärningsmeiodik än traditionell svenskundervisning. Eleverna har dessulom olika förslaspräk, förkunskaper och kullurell bakgrund. Många lärare bedriver denna undervisning. Vecka 4 år 1977 fanns del 2 920 sådana lärare. 88 % av dessa hade någon form av lärarutbildning, men endast 6 96 hade utbildning i svenska som främmande språk. Undervisningen blir naturligtvis lidande, och lärararna känner sin otillräcklighet.

Jag är medveten om, vilket statsrådet Mogård säger i sitt svar, att ledighet med B-avdrag för studier är en förhandlingsfråga och all när del gäller lärare vederbörande länsskolnämnd anses vara arbetsgivare.

Somjag förslår av statsrådets svar beviljades tjänstledighet tidigare efter en viss utvecklad praxis inom varje nämnd. Göteborg t. ex. har tidigare beviljat partiell tjänstledighet för studier av della slag. En ämneslärare och en mellanstadielärare har beviljats sådan tjänstledighet inom andra länsskolnämnder. Men enligl av SÖ ganska sent fastslagna anvisningar kan tydligen sådan ijänsiledighei inle längre beviljas, vilket upprört många av lärarna.

En lågsladielärare i ett annat distrikt ville fullfölja sina kvällssludier med en 20-poängskurs vid universitetet men vägrades delta - enbart studier i pedagogik kunde ge henne B-avdrag.

Slalsrådel Mogård säger också all nuvarande praxis inle ändrats väsentligt
126                   sedan 1966. Jag förslår varför. År 1966 hade man inte så slort behov av lärare i

svenska som nybörjarspråk. Jag lycker atl del är myckel viktigt alt man nu ser över della och all man får en annan praxis.

Jag måsle säga all de sista styckena i slalsrådeis svar är för mig myckel posiliva, och jag kan ingenting annal än önska och hoppas all del dödläge, som lydligen råder inom både ulbildning.sdeparlemenlel och budgeldepartementel, kan brytas och atl man verkligen kan komma lilel längre i förhandlingarna. Jag hoppas atl man vid dessa förhandlingar särskilt uppmärks;immar situationen för de lärare som undervisar invandrarbarn i svenska som främmande språk. Lärarnas problem är myckel stora. Ule på fältet är man hell enkelt förtvivlad över all inle kunna ge den kunskap och den ulbildning som man hoppals pä. Jag önskar ingel annat än all förhandlingarna skall kunna slutföras i posiiiv riktning.

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om vidgad rätl till statsbidrag åt handikappade gymnasieelever

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om vidgad rätt till statsbidrag åt handikappade gymnasieelever

Slalsrådel BRITT MOGÅRD erhöll ordel för att besvara Ove Karlssons (s) den 2 maj anmälda fråga, 1977/78:444, lill utbildningsministern, och anförde:

Herr lalman! Ove Karlsson har frågat utbildningsministern om han är teredd all medverka lill all slatsbidragsbestämmelserna för handikappade gymnasieelever utformas så alt integrering i största möjliga utsträckning möjliggörs, och så all elever ulan merkostnader för denne eller dennes familj kan undervisas i närmaste gymnasieskola. Arbetet inom regeringen är sä fördelat att del ärjag som skall svara på frågan.

Som jag lidigare redovisat för riksdagen (prop. 1977/78:100 bil. 12 s. 196-197) kommer en kommitté att tillkallas med uppgift alt kartlägga och föreslå ålgärder för den fortsatta iniegralionen av handikappade elever i del allmänna skolväsendel. Kommillén bör överväga på vilket sätt och i vilka former integrationen i det allmänna skolväsendet kan utvecklas utifrån de skilda elevgruppernas tehov. Kommitténs arbele kommer givetvis atl behandla även frågan om handikappade gymnasieelevers situation. Direktiv för kommitténs arbete utarbetas f n.,och jag räknar med att kommittén inom kort skall kunna påbörja sitt arbele. Såvitt gäller statsbidrag för stödåtgärder i form av transporter, personell assistans och tekniska hjälpmedel pröviis della idet årliga budgetarbetet. I slor enighet har riksdagen under senare är beviljat medel för atl möjliggöra en successiv utökning av statsbidraget för dessa ändamål.

OVE KARLSSON (s):

Herr lalman! Jag vill lacka statsrådet för svarel på min fråga. Som jag framhållit i frågan, har under de senasle åren alltmer eftersträvats en integrering av handikappade elever med övriga skolelever. Den handi-

127

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om vidgad rätt lill statsbidrag åt handikappade gymnasieelever

kappade eleven kan för all ha möjlighet all della i skolundervisningen behöva slödåigärder, t.ex. personell assistans och särskild transport. När sialsbi-dragci inle är direki rikial för all klara en elevs skolgång kan orimliga siiualioner uppkomma.

Del schablonbidrag på 2 kr. per grundskoleelev som kommunerna erhåller för personell assistans täcker inte kommunernas kostnader. Detta ärju också ell bidrag för grundskolan och då i första hand för personell assistans, transporter och tekniska hjälpmedel. Efter vad jag har kunnal förslå blir slatsbidragsandelen ännu lägre för hjälpåtgärder ål gymnasieelever-förmodligen mindre än 10 % av kostnaden förhjälpälgärderna. Elevens föräldrar kan då själva få bestrida orimligt slor del av kostnaderna för transporter och för per.sonell assistans. Etl annal resullal kan bli att assistenten inte erhåller den ersättning som han rimligen torde ha. Del kan ock.så bli så alt transportkostnaderna får bestridas av föräldrarna. Bägge dessa förhållanden lycker jag är felaktiga.

Andra alternativ kan bli all en handikappad elev inle får möjligheteratt gå i gymnasium, som ju är en frivillig skolform, eller au eleven hänvisas lill riksgymnasium. För en handikappad elev som skaffal sig kamraier och för vilken föräldrarna betyder oerhört myckel måsle del vara en klan negaliv sak.

Jag anser all man bör eftersträva integrering mellan skilda elevkaiegorier och atl handikappad elev, som har intellektuella förutsättningar för atl genomgå gymnasial utbildning, också bör få göra det och då vid sitt hemgymnasium. Siaisbidragei bör vara så utformat, att de merkostnader som åsamkas eleven också täcks av statsbidraget. Elevens möjligheter atl få hjälpmedel och personell assistans får inle vara avhängiga av föräldrarnas ekonomiska föruisältningar eller kommunens vilja och möjligheter all klara silualionen. Kommunens möjligheier kan ju också bero på hur många handikappade elever som finns i kommunen och som skall ha slödåigärder. Det måste vara samhällets ansvar alt klara den handikappade elevens situation, och då är del til syvende og sidst sialen som måste ta ansvaret.

Del är, herr lalman, bra all en kommilié lillsälis för all se på problemet. Menbeiydliglbäiirehjälpåigärderbehöver vidlas för eleverna just nu, och del hjälper ju inle eleverna myckel att man tillsätter den här kommittén.

128

Slalsrådel BRITT MOGÅRD:

Herr lalman! Jag vill underslryka all också jag eftersträvar integration av handikappade elever såväl i grundskolan som i gymnasieskolan. Men jag vill inle medverka lill halvdana lösningar. Jag vill inte vara med omall vi avsätter resurser som inle är tillräck liga fören fullgod iniegraiion utifrån den enskilda elevens behov. Det är därför jag tillsätter den här utredningen - den skall närmare klarlägga resursbehovet för olika grupiier.

Avsikten är att om vi inle kan komma fram med tillräckliga resurser nu skall vi ärligt erkänna del och lägga upp ett uppbyggnadsprogram, så all vi i alla fall inte handlar på ett sådanl säll all de enskilda handikappade eleverna kommer i kläm.

OVE KARLSSON (s):

Herr lalman! Jag vill lacka slalsrådel fördenna kompleiiering. Men del är ändå så all gymnasieskolan är frivillig,och således föreligger ingen skyldighel för kommunen all sälla in exlra resurser. Då krävs del i dag atl någon annan gör della, och del borde vara staten. Krävs del då, som det står i författningen, tekniska stödåtgärder ~ i det innefattas också personell assistans och transporter - för atl kunna ge eleverna en meningsfull utbildning i gymnasiet, kan del leda lill all eleven av ekonomiska skäl hänvisas till riksgymnasium eller all orimliga kostnader uppslår för eleven och hans familj. Jag tycker del är angeliigel alt elev som kan della i gymnasieutbildning, framför allt på hemorten, får möjligheter atl göra del ulan all ekonomiska svårigheter lägger hinder i vägen.

Gymnasial ulbildning kan betyda mer för handikappad elev än för andra, och allt bör göras för atl den handikappade eleven skall kunna leva lill.sammans med sin familj.

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildningspolitiken

Överiäggningen var härmed slulad.

§ 9 Om utbildningspolitiken

Statsrådet BRITT MOGÅRD erhöll ordel föratt i ell sammanhang besvara de\s Akc Gilisiröitis (s) den 13april anmälda interpellation, 1977/78:159, dels Inga Lantz (vpk) den 21 april anmälda fråga, 1977/78:430, och anförde:

Herr lalman! Åke Gillström har i en inlerpellalion lill mig rikial följande frågor:

1.    Har regeringen några planer på all infria regeringsförklaringens löfte om mindre klasser?

2.    Är slalsrådel beredd alt lämna utfiistelser av sådan art all resurser avsedda för elever med skolsvårigheler också tillförsäkras dem?

3.    Vilka ålgärder kommer all vidlas lÖrallgeSIA-skolan den resurs i form av uibildade speciallärare som behövs?

4.    Vilka sluisalser drar slalsrådel Mogård av forskningsresultalel angående segregering i skolan och vilka ålgärder ämnar regeringen vidta för att ändra på rådande förhållanden?

5.    Vilka inilialiv ämnar statsrådet Mogård vidla för all elever med särskilda behov av slöd och stimulans skall få samma möjligheter till specialundervisning i gymnasieskolan som de lidigare haft i grundskolan?

Vidare har Inga Lantz frågat mig vilka ålgärder jag avser all vidla för all ändra fördelningen av skolans resurser på elever från olika socialgrupper.

Jag besvarar inlerpellaiionen och frågan i ell sammanhang.

1 interpellationen hävdas an regeringen inle tillför utbildningen utlovade resurser. Stalsmakterna har emellertid sedan flera år tillbaka uttalat atl i den mån ökade resurser kunde tillföras utbildningsområdet, skulle dessa avse i första hand förskolan och vuxenutbildningen, medan ungdomsskolan finge an.ses i huvudsak tillgodo.sedd. Varken SlA-utredningen eller SlA-proposi-

129

9 Riksdagens proiokoll 1977/78:140-142

Nr 142               tionen (1975/76:39) beräknade någon väsenllig utökning av grundskolans

Tisdaeen den      resurser. En grundtanke med SIA-reformen är all möjliggöra ell effeklivare

16 mai 1978        °*'' bäure uinylljande av de existerande resurserna genom ökad lokal

_____________  besluiandcräii och friare resursanvändning.

Om utbildnlnsspo-        Regeringen har i sin regeringsförklaring angell all när ytterligare resurser
litiken                ''" tillföras skolan, skall ålgärder för all minska skolornas och undervis-

ningsgruppernas Slorlek prionieras. Regeringen lorde härvid ha slöd av en belydande opinion.

Bakgrunden lill den av riksdagen 1976 och 1978 besluladc decenirali.sc-ringen inom grundskolan är ett starkt förtroende för kommunernas, rektorsområdenas och skolenhelernas förmåga och vilja all ta hand om alla elever i skolan, i enlighel med av regeringen föreslagna och av riksdagen fastslagna mål och rikilinjer. Ulbildningsuiskollel utialadc i sill telänkande 1975/76:30

följande: "----------------- del bör vara möjligl alt använda en del av en skolenhets eller

etl rektorsområdes samlade förstärkningsresurser för atl under ell läsår generellt minska klassernas och undervisningsgruppernas slorlek, om del finns skäl loren sådan undervisningsanordning. Den återstående delen av skolenhetens förslärkningsresurser måste självfallet vara så stor all del blir möjligl atl tillgodose de olika behov av insalser som elever med siirskilda skolsvårigheler har." Jag finner inga skäl atl föreslå riksdagen atl, med ändring av sill beslut, med särskilda bestämmelser reglera användningen av förstärkningsresur.sen.

Situationen i skolan är. som Åke Gillström anför, i många avseenden bekymmersam. SI A-uiredningen tillkom som ett resullal av motioner från de nuvarande regeringspartierna, vilka påpekat all ålgärder måste vidlas för all förbällra arbetsmiljön i skolan. 1 SIA-reformen ingår en mera verklighelsförankrad läroplan, en annorlunda arbeissäii i skolan, arbetsenheter och flexibla elevgrupperingar, möjligheter atl anpassa lim- och kursplaner lill den enskilde eleven. SlA-relörmen, som införs den 1 juli 1978, lorde medföra en avsevärt bälire situation för många elever, som i dag på grund av en alltför teoretisk undervisning och bristfällig träning i basfärdigheier vantrivs i skolan och avbryier skolgången.

Den flexibla elevgrupperingen tjänar lill atl åsladkomma en bälire individualisering. I gällande läroplan finns möjligheter all inom klassens ram lillämpas. k. nivågruppering, dvs. all dela upp klassen "i grupper,som var för sig haren i förhållande lill klassen i dess helhet mera enhetlig struktur" (Lgr 69 s. 56). Utbildningsutskottet uttalade i samband med SlA-tesluiei: "Utskottet konstaterar liksom föredragande statsrådet all nivågruppering kan vara motiverad för all ge tillfälle lill systematisk träning i därför lämpade delar av olika ämnen. Ulskoilel vill underslryka viklen av all en sådan gruppering blir kortvarig och i vari fall inle översliger en lermin." Någon socialdemokratisk reservalion avgavs ej belräffande denna punkl.

Segregaiion i boendel är självfallet av stor belydelse i della sammanhang,
och  regeringen  har på olika säll  sökt  motverka en  sådan  ulveckling.
Yllerligare åigiirder övervägs.
130                     På skolområdel innebär det nya siaisbidragei  för grundskolan all en

avsevärt slörre del av de loiala resurserna nu kan fördelas inom kommunerna enligl de principer som gällt för den s. k. SÅS-resursen, dvs. atl skolor och klasser med en konceniralion av problem kan få större resurserän andra. Här lillkommer också länsskolnämndens resurs, avsedd alt yttertigare utjämna reella skillnader mellan olika skolors situation. Skolöverstyrelsen (SÖ) analyserar vidare nu statistiken över lärariillgången vid olika skolor och i olika kommuner. Ålgärder i syfte all tillförsäkra problemskolor en erfaren och stabil lärarkår kan därefter övervägas.

En avsikl med den friare resursanvändningen har bl. a. varit all ge kommunerna möjlighei alt salsa en större del av statsbidraget på skolor i bostadsområden med t. ex. högre frekvens av sociala problem. Den omfördelning som Inga Lantz efterlyser i sin fråga blir alltså möjlig fr. o. m. höstterminen 1978. Allmän enighet har rätt om atl del är kommunerna själva som är bäst skickade att göra denna resursfördelning, varför något initiativ från min sida i syfte att införa en ökad statlig styrning inte är påkallad.

Belräffande speciallärartinjen utökades utbildningen pä gren 1 budgetåret 1976/77 med ca 50 %. Denna kapacitet har behållits oförändrad. I propositionen 1977/78:100 har jag föreslagit en utökning med 16 platser inom lalpedagogutbildningen på gren 2, vidare ytterligare 6 platser på gren 2 för ulbildning av lärare för utvecklingsstörda, blinda barn samt ytterligare 6 platser på gren 3:1 för utbildning av lärare för sjuka barn. Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har redovisat förslag till principer för urval av behöriga sökande sä alt kommuner med lågt antal specialpedagogiskl utbildade lärare tillgodoses. Jag avser att åierkomma lill regeringen i denna fråga.

I fråga om Åke Gillströms femle fråga vill jag erinra om atl riksdagen nyligen behandlat motionen 1977/78:1730 av Lennart Andersson m. fl. (s), vari bl. a. begärdes all uppkommen reservalion under anslaget Särskilda ålgärder på skolområdet skulle få användas kommande budgetår för förslärkningsålgärder i gymnasieskolan. Motionen avslogs med hänsyn till all en skrivelse från SÖ i samma syfte nu behandlas i regeringens kansli. Ulbildningsuiskollel förklarade sig inle ha någon erinran mot en sådan disposition,

Åke Gillström yppar i sin interpellation farhågor angående regeringens förmåga atl hantera skolans problem. Jag vill därför lämna en kortfattad och översiktlig redovisning över vilka ålgärder på skolans område som vidtagits sedan regeringsskiftet.

Förslag har förelagts riksdagen om ett nytt stalsbidragssyslem för grundskolan. Riksdagen har beslutat i enlighet med förslagel. Frågan om medinflytande i skolan har utretts, och förslag har framlagts i tvä promemorior som nu remissbehandlas. Förslag om föreningsmedverkan i skolan och ledighet från arbele i samband härmed remissbehandlas likaledes f n.

En fast organisation med lärarvikarier i grundskolan har införts fr. o. m. budgetåret 1977/78. Försöksverksamhet med förstärkt praktisk arbetslivsorientering pågår i vissa kommuner under en treårsperiod. Lokala planeringsråd  för samverkan  mellan skola och arbetsliv har inrättats i alla

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om ulblldnlngspo-lltiken

131

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildningspolitiken

132

kommuner och regionala sådana i storstadslänen.

Skolledningen i grundskolan har förstärkts genom en förändrad poängberäkning och en sänkning av skolledarnas undervisningsskyldighet. Förslag har vidare lämnats lill riksdagen om all fr. o. m. den 1 juli 1979 rekiors- och studiereklorstjänsier skall inrättas med utgångspunkt i den loiala omfall-ningspoängen för grundskolan i en kommun. Även della kommer alt innebära en förstärkning och vidare medföra att kommunerna får fritt planera sin skolledarorganisalion.

De handikappade, särskilt de multihandikappade, elevernas behov har särskilt uppmärksammats. Specialskolans organisation för undervisning av utvecklingsstörda barn och ungdomar som är syn-, hörsel- eller lalskadade har förstärkts. Vidare byggs lörskolekonsulentorganisaiionen ut.

Stålens inslilul förläromedelsinlbrmalion(SlL)skall fr. o. m. läsåret 1978/ 79 informera om samtliga läromedel för grundskolan med undantag av film och videogram. SIL har vidare fr. o. m. 1 juli 1977 ansvaret för information om läromedel för invandrare. Denna information utvidgas budgetåret 1978/ 79.

Inom gymnasieskolan har etl antal nya ulbildningsvägar på försök inrätials, såsom kombinalion av gymnasiestudier och elitidrott, iransporltek-nisk gren av den fordonstekniska linjen saml högre specialkurser i musik. Kommande läsår kommer försöksverksamhet till stånd med reviderad vårdutbildning och drift- och underhållsleknisk linje. Vidare införs yrkesulbildning av dansare.

Jag har i proposilionen 1977/78:100 ingående redogjort för elevulveck-lingen i ungdomsskolan och de problem som ökade ungdomskullar i gymnasieskolan medför. Inom SÖ och ulbildningsdepartemeniei pågår eli iniensivt arbele lör all bemästra silualionen, en arbele som den förra regeringen borde ha inlell för flera år sedan.

Frekvensen av sökande lill olika ulbildningar inom gymnasieskolan bereder vissa problem. Den i förhållande lill lidigare låga tillströmningen lill viss nalurveienskaplig och leknisk ulbildning har länge uppmärksimimais. För alt komplettera och samordna del arbete .som pågår på många skilda håll haren arbetsgrupp tillsatts inom uibildningsdeparlcmenlei med uppgift all la initiativ till kortsiktiga ålgärder på alla utbildningsnivåer.

Regeringen har fr, o, m, vårterminen 1977 inrättat korta yrkesinriktade kurser med 5 500 årselevplatser; på della säll har ca 35 000 ungdomar nåtts, I den nyligen framlagda proposilionen om ökade insalser mot ungdomsarbetslösheten har föreslagils en försöksverksamhei i lio kommuner med yrkesutbildning, där sludier och prakiiski arbeie varvas.

De begränsade resurserna för skolbyggnadsinvesleringar har föranlett en ändring av prövningen av behovet, Byggnadsobjekicn prövas riksövcrgri-pande, och prioritering sker i första hand av objekt där alternativa lokaler saknas och för gymnasieskolan av objekt som medför en väsentligt utökad kapacitet, särskilt för yrkesinriktade utbildningsvägar.

Jag vill också kortfattat nämna någol om de utredningar Åke Gillström i sin interpellation refererar till.

Uiredningen angående integration av handikappade i skolan har lill uppgift att belysa skilda elevgruppers behov och kraven på ekonomiska och personella resurser för en förden enskilde eleven gynnsam integration, i syfte atl ge de för inlegrationsbesluten ansvariga ett fullgott beslutsunderlag.

Utredningen om elevvårdens organisation och arbeissäii syftar lill att få till stånd ett effektivare utnyttjande av de tillgängliga elevvårdsresurserna och göra det möjligl för kommunerna att bättre än nu kunna avgöra vilken elevrådspersonal olika skolor behöver.

Översynen av forsknings- och utvecklingsarbetet på skolans område har som en av sina huvuduppgifter alt effektivisera spridningen till alla i skolans vardag verksamma av forsknings- och utvecklingsresultat på skilda nivåer. Bristerna är i dag här belydande. Den arbetsgrupp beslående av i skolan aktiva skolledare, lärare, elever och föriildrar somjag har tillsatl har fåll den svåra uppgiften alt försöka konkretisera de normer och värderingar som vi i delta samhälle är eniga om och som ålerflnns i grundskolans läroplan.

De problem som dessa ulredningar avses behandla är aktuella i skolans verklighet och bör snarast angripas med konkreta ålgärder. Att tesluta härom ulan föregående ulredning lorde inie överensstämma med hittillsvarande praxis i arbetet inom regeringens kansli.

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildningspolitiken

Under detta anförande överlog tredje vice talmannen  ledningen  av kammarens förhandlingar.

ÅKE GILLSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag skymtar ett ambitiöst arbele bakom Britt Mogårds svar på min ganska omfattande interpellation. Jag är givelvis lacksam för della men lycker nog all ambitionen fått en sned fördelning: svaret berättar ganska uiförligi om vad som gjorts på utbildningsområdet, och då frestas Britt Mogård också alt la ål sig äran av både påbörjade och beslulade förändringar under den socialdemokraiiska regeringen. Och del är ingen dålig del av svarel, vilkei givetvis också interpellanten lycker, Däremoi är del mycket litet,ja, ingenting preciserat om vad jag verkligen avsett all fö svar på, trots alt jag också lämnat en ganska utförlig bakgrund till mina fem frågor,

Alla fem frågorna var framåtsyftande. Jag ville få kännedom om vad statsrådet hade för planer för olika områden med hänsyn till olika svårigheier -regeringens visionerså all säga. Fru Mogård harju den 8 maj inför Lärarnas riksförbund talat om att "visionerna är nödvändiga för all ulveckla skolan i rätt riktning". Men del tycks bara gälla i högtidstal vid kongresser. Jag kan inte tolka brislen på framförhållning på annat säll än all regeringens planering inle går längre än lill september nästa år. Del är ändå en posiiiv tolkning. För vore jag rikligl negaliv, skulle jag tolka bristen på egna funderingar för framliden som ell utslag av den konservatism som alllid präglat högerpolitik på skolområdel. Eftersom jag vel atl Britt Mogård alltsedan sina insalser i SlA-ulredningen skolpolitiskl placerar sig lill vänster om sin partiledare, så skall jag dock inle tolka svaren så. Men med en närmaste rådgivare som sitter kilomelervis lill höger om partiledaren är det inle så alldeles säkert alt det går

133

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildningspolitiken

134

atl vidmakthålla SIA-fasaden. Fast nog bör del ha varil välgörande för en skolminister atl ha suttit med alla de progressiva människorna i SIA-gi:upperna under utredningsarbetet. Lät intrycken också slå igenom i praktiskt handlande!

Så till svaren på de fem frågorna. Slalsrådel hävdar all i den mån ökade resurser kunde tillföras utbildningsområdet skulle dessa avse i första hand förskolan och vuxenutbildningen. Det är väl därför man räknar upp studiecirkelbidraget med bara 8,7 96 och priocirklarna för koriulbildade, handikappade och invandrare med bara 6,6 96, medan inflationen låg på 13 %1 Del är väl också därför som regeringen ville sätta ett tak för sludiecirkelverksamheten, så alt ökningen av antalet studielimmar skulle begränsas lill 2 96. Det är hittills första gången en sådan begränsning föreslås av en regering sedan anslaget kom 1947. Som turar för vuxenutbildningen, gav riksdagen regeringen bakläxa på den punkten.

Det är väl för alt salsa på vuxenutbildningen som man också förvägrar alfabeliseringsundervisningen etl par miljoner eller vägrar föreslå alt KOMVUX för ingå i skolhälsovården. Det är väl för att salsa på vuxenundervisningen som man inte heller varil beredd alt ge statsbidrag lill lokaler och utrustning för denna undervisning. Även på den punkten har riksdagen nu beställt en ulredning för att hjälpa regeringen med prioriteringen.

När statsrådet Mogård dessutom påslår: "Regeringen har i sin regeringsförklaring angelt att när ytterligare resurser kan tillföras skolan, skall åtgärder för all minska skolornas och undervisningsgruppernas storlek prioriteras", så handskas hon vårdslöst med sanningen. 1 deklarationen står det:

"Reformpolitiken på skolans område förs vidare. Den skall syfta till en god ulbildning anpassad lill elevernas skiftande anlag och intressen. Små skolenheter och mindre klasser eftersträvas."

Denna passus om mindre klasser tillkom naturligtvis föran locka lärare tro att en borgerlig regering är något att "hålla i handen". Hela lärarkåren känner sig nu mer eller mindre lurad. Del kan man bl. a. läsa om i Lärarlidningen,där ledarrubriken apropå budgetpropositionen är: "Dagtingade med regeringsdeklarationen." Ledarskribenten konstateraralt iden/öVs/aborgerliga budgeten blev det "bara en deklaration, där statsrådet Mogård deklarerade att hon räknade med en konsekvent strävan mot mindre skolenheter och mindre undervisningsgrupper. Några resurser atl genomföra detta fanns dock inle. 1 regeringens andra budget", skriver tidningen vidare, "har man fjärmat sig ytterligare från regeringsdeklarationens innehåll vad gäller mindre elevgrupper eller klasser. De slarka önskemålen om mindre klasser kommer sålunda inte att kunna mötas med generella åtgärder av typ sänkta delningslal, deklarerar nu statsrådet Mogård."

I Skolvärlden nr 30/1976 har statsrådet tvingats gå ännu längre och erkänna: "Observera alt skrivningen mindre klasser är felaktig." Della är ell mycket modigt erkännande och överglänser klart dagens försök att misshandla sanningen i interpellationssvaret. Jag kan följaktligen bara tolka svaret på fråga 1 som en bekräftelse på alt regeringen inle har några som helst planer på att infria löftet om mindre klasser. Det hade varit klädsamt att säga

del rent ut och inle linda in det som en del av regeringens dåliga affärer.

Min andra fråga, om statsrådet var beredd alt lämna utfästelser av sådan art, atl resurser avsedda för elever med skolsvårigheter också tillförsäkras dessa, föranleddes av oroande ullalanden om att skolans satsning på begåvningarna är för dålig. Inte med ett ord nämner statsrådet något om dessa i sill svar - inle en slavelse om alt förstärkningsresursen i första hand skall gå lill elever med skolsvårigheter, inte ett enda lugnande besked på denna punkt lill alla de specialundervisningens föreirädare, som oroas inför tendenser till all använda specialundervisningen som en resurs alt jämnt fördela för mindre klasser. Slalsrådel hänvisar visserligen till utskoltels skrivning, där det betonas att bara en del av förstärkningsresursen får användas för delta. Här hade verkligen etl varningens statsrådsfinger varil på sin plats till skydd förde svaga i skolan. Jag tror atl statsrådet Mogård tillhör de moderater som gärna lalar för de svagare i skolan. I varje fall gör statsrådet del i anföranden inför olika audiiorier. Däremot finns det inle ett ord om specialundervisning i moderaternas utbildningsprogram inför valet 1976(stencil 1976-01-20),sä det kan ju vara bara en tillfällighet alt man i statsrådets manus ibland finner sådana inslag.

Jag delar statsrådels uppfattning all kommunerna är bäst skickade att fördela resurserna. Men visar man på den punklen förtroende för kommunerna, så bör man väl rimligtvis göra del också på andra punkter. När det gäller tillsättning av lärare l. ex. gäller inle förlroendel. Pä den punkten är tråkigt nog båda utbildningsministrarna rörande eniga, enligl artiklar i Skolvärlden. Vadan denna kluvenhet?

Statsrådet menar också atl SIA-reformen, som införs den 1 juli i år, kommer att vara bra för svaga elever. Det vore förmodligen ett heltäckande svar om del vore så all vi finge en SIA -skola den I juli. Vad vi får är ett förändrat statsbidrag, som torde innebära smärre förändringar i detta avseende. Hade lärarna genom regeringens lillskyndan fått ett arbetstidsavtal, istället föratt i uttalanden av regeringens rådgivare inte ges plats i framtidens skola, och hade nya läroplanen också börjat den 1 juli, så kanske Britt Mogård fått rätt. Hade regeringen dessulom inle dragit in statsbidraget lill den allmänna fritidsverksamheten, dvs. föreningarnas verksamhet i anslutning lill den samlade skoldagen, sä hade fru Mogårds tips ännu säkrare gått in. Men som det utvecklats under del gångna året lär det dröja två tre år till, innan vi får en verklig SIA-skola. Och då förutsätts förmodligen dessutom en ny regering.

När statsrådet däremot är snabb nog atl plocka fram den s. k. nivågrupperingen som ett medel för de svaga, använder hon etl uttalande av ulbildningsuiskollel, tillkommet som en kompromiss i jämviktsriksdagen. I vilket syfte gör statsrådet så långtgående tolkningar av begreppet nivågruppering? Är del inie dags atl kasta förhoppningarna om återinförandet av det linjedelade högstadiet, som Visbykompromissen tog bort? Det är emellertid anmärkningsvärt all nivågrupperingen i svaret kopplas till segregationen i skolan, som jag i interpellationen ganska ingående belyst med forskningsresultat under senare tid. Enligt statsrådet har regeringen på olika sätt sökt

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildningspolitiken

135

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildningspo-liliken

136

motverka en sådan ulveckling. Dessulom övervägs yllerligare ålgärder. Min nyfikenhel vet inga gränser: Vad är del regeringen gjort och vad övervägs ytterligare? Del var ju det fråga 4 egentligen gällde! Och därför skulle jag gärna vilja veta också vilka ålgärder regeringen överväger "för alt ge problemskolor en erfaren och stabil lärarkår". Det borde också ha ingått i svaret om det är piskan eller moroten eller - för att uttrycka sig konserva-livpedagogiskl - rottingen eller guldstjärnor som blir regeringen Fälldins radikalmedel.

När del gäller den enorma brislen på speciallärare medger statsrådet att utbildningskapaciteten hållits oförändrad. Sedan den socialdemokratiska regeringen från 1976/77 ökade kapaciteten med 50 % har den borgerliga regeringen inte föreslagit någon ökning. 20 96 behöriga ärskäligen skralt. Till statsrådets förtjänst vill jag dock nämna all hon enligl budgetpropositionen avser föreslå generösare bestämmelser för inrättande av ordinarie tjänster som speciallärare. När kommer detta förslag? Nu meddelar hon också all en viss form av styrning av speciallärare skall göras lill kommuner som har mycket fö eller inga sådana. Del skall lydliglvis ske via urvalet bland sökande lill ulbildning. Inte heller när detta skall ske ger hon besked om. Kommer månne de två förslagen i ett sammanhang - eftersom en ökning av antalet ordinarie tjänster väl också måste följas av ökad utbildningskapacitet?

Del allra tunnaste svaret för jag emellertid på fråga 5, som gäller specialundervisningen i gymnasieskolan. Del är visserligen bra all BriU Mogård hänvisar lill socialdemokratiska moiioner, i del här fallet gällande en uppkommen reservalion under anslaget SÅS-medel. Men kan verkligen ett statsråd känna sig nöjd med etl sådanl svar? Ingen lorde sväva i okunnighet om atl alltför många elever har enorma svårigheier i gymnasieskolan. Utslagningen ligger på 8 96 och är speciellt hög på de yrkesinriktade linjerna. Många av dessa elever har i grundskolan föll specialundervisning och käni denna som ell slöd för sina sludier. På gymnasieskolan får de ingen eller mycket litet specialundervisning. Det vel Briil Mogård men har inga åisikter om detta annal än alt del pågår ell arbele i kanslihuset för atl lösgöra en liten pott pengar,som blivit överav SÅS-medel. Hur ointresserad fåregenlligen ell statsråd vara? Menar verkligen Britt Mogård att hon inle har för avsikt att vidla några som helsl åtgärder för all hjälpa elever med svårigheter i gymnasieskolan lill rätta?

Det här är en mycket allvarlig fråga, och den hänger ihop bl. a. med atl gymnasieskolan saknar tradition när det gäller elever med särskilt behov av stöd och stimulans. T. o. m. Britt Mogård måste veta all de möjligheter som skolförordningen erbjuder i 8 kap. 40-47 !; inte är i pakt med tiden och, vad värre är, inle utnyttjas i den utsträckning som är möjligt. Del senare beror lill en del på kommunerna men lill slörsia delen på ulbildningsdeparlemenlel och SÖ, som inle lar itu med detta. Säg bara inte alt man litar på kommunerna, för del sägs ju bara när det passar slalsrådel, som jag lidigare sagl. Och varför använder man inte stöd- och specialundervisningen inom gymnasieskolan? Jo, enligt gymnasieinspektörerna beror del på:

1. formelll krångliga sladgeanvisningar

2.   schemalekniska svårigheier

3.   brist på lämplig personal

Punkierna 1 och 3 är som gjorda för etl utbildningsdepartement som i flera frågor mer och mer tycks vilja la över SÖ-arbete. SÖ har f ö. jusl färdigställi en promemoria om della, så börja gärna med en beställning! Klaras dessa båda punkier ut centralt, är jag övertygad om all de schemalekniska svårigheterna löser sig ule i kommunerna. Jag vill bara påminna om vad som hände i grundskolan, när kommunerna fick upp ögonen för specialundervisningens möjligheter där. Men gör någol, och börja inle med all hänvisa lill gymnasieulredningen! Förändringarna behövs omedelbart. Rälla åtminstone till bestämmelserna, så alt kommunerna i första hand uppmuntras all satsa på integration av elever med svårigheier i vanlig undervisning! Som del nu är uppmuntras inrättande av specialklasser. När statsrådets svar på denna ganska enkla fråga är så torftigt trots ett verkligt omfattande beslutsunderlag, är del väl knappast all förundra sig över alt jag i interpellationen hyser farhågor angående regeringens förmåga att hanlera skolans problem.

Givetvis är det för att dölja denna oförmåga som Britt Mogård tillsätter en mängd ulredningar. Det är ett beprövat sätt atl förhala reformer och passar givetvis utomordentligt väl in i moderaternas utbildningspolitik.

"Vad göras skall är allaredan gjort. I herredagsmän, reser icke så fort!" skulle man kunna säga, därest vi inte hade ett kvinnligt statsråd. Och del värsta är all hon själv har varil med och gjort en del av della i SIA-uiredningen, som f ö. lill övervägande del inte alls tillkom som resultat av moiioner från de nuvarande regeringspartierna. Redan under andra halvan av 1960-lalel var många av specialundervisningens företrädare personligen och skriftligen i kontakt med dåvarande utbildningsministern för all för första gången fö en översyn gjord av specialundervisningens roll i grundskolan. Läser man direktiven skall man också finna atl de till slörsia delen riklar sill intresse mot gruppen elever med skolsvårigheter. Om det samtidigt kom en eller annan borgerlig moiion, så kanske det påskyndade utredningen. Av svaren på frågorna i dag förslår man kanske att intresset från de borgerligas sida var större då än i dag.

Så till ulredningarna. Utmärkande för dem alla är atl de lar väldigi lång lid alt starta. Redan den 30 mars fick Britt Mogård bemyndigande all utreda elevvården. Ännu i dag finns inga direktiv och ingen kommitté. De frågor som skall tas upp är hell kommunala och borde snarast göras av Kommunförbundet. Eller avser Britt Mogård all börja ge statsbidrag för denna hittills hell kommunala verksamhet? SÖ har redan undersökt skolkuratorernas och skolpsykologernas roller, har en mängd syo-rapporler och arbetar, enligt etl lidigare interpellationssvar jag fått av statsrådet, med uppföljning och rekommendationer till skolhälsovårdsbeslutel. Del gäller egentligen bara att sy ihop alll delta i stället för alt fortsätta utreda. Vad samarbelsfrågorna mellan alla berörda av barn- och ungdomsfrågor inom kommunerna beträffar finns utredningen klar: SlA-betänkandel s. 805-825. Kommunförbundet har dessulom många fina synpunkter på delta. Den här uiredningen aviserade Britt Mogård i mitten av mars inför Sveriges psykologers förening. Har vi råd.

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildningspolitiken

137

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildningspolitiken

med både tid och pengar, all låla slalsrådel avisera en ny ulredning så fort hon deliar i några av personalkategoriernas konferenser eller kongresser?

Vad det gäller uiredningen angående integration av handikappade i skolan - Ove Karlsson har jusl fåll svar på en fråga om detta - så är den säkeriigen befogad. Tyvärr måste emellertid sägas atl forskningen på detta känsliga område inie är lill fyllest, vilket också pedagogiska nämnden konstaterar i sin senaste verksamhetsberättelse. Det var den som ingen av utbildningsministrarna hade tid alt la emot i höstas, så jag kan förstå om del inle funnits lid atl läsa den heller. Tyvärr ärdet dessutom så alt regeringen stoppat nya anslag till det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet därför atl del skall utredas. Vad annars? Det betyder atl de ca 12 96 av FoU-anslaget,som bl. a gär till forskning om integration av handikappade, blir naggat i kanlen och skjutet på framliden. Förhalning ger förhalning.

Vad avser då denna ulredning? Jo, statsrådet framhåller att frågan om i vilken utsträckning lärarnas egna initiativ till försök och ulveckling av nya arbetsmetoder främjas av den nuvarande uppläggningen av FoU-verksam-helen skall utredas. Detta visar an slalsrådel inte vel något om de pedagogiska utvecklingsblocken i ell tiotal kommuner och inle heller något om hur projeki läggs ut i skolor f ö. Jag vill föreslå att departementets ledning gör ett besök i några av dessa utvecklingsblock eller i andra kommuner där projeki finns. Då kommer den också att begripa atl vad som göras skall redan är gjon.

Vad slutligen uiredningen om normer och värderingar belräffar så kan del aldrig skada atl diskussion om dessa kommer lill stånd. Redan 1966 tyckte skolöverstyrelsen detsamma och gjorde en liknande utredning om arbets-trivseln i skolan, vilken gick ul som en central broschyr och blev utskälld efter alla konstens regler. Varför? Jo, därför atl normer och värderingar aldrig kan fastläggas cenirall ulan är en uppgift för människorna på fältet. På den här punklen borde Britt Mogård verkligen lita på kommunerna.

Ytterligheterna berör f ö. varandra. Jag har uppmärksammat alt också Kina nu skall satsa mera på ordning och reda i skolan. Har man möjligen nåtts av Britt Mogårds propåer? Samband måsle finnas för samtidigt har kungjorts all slalsrådel Mogård skall åka till Kina i dagarna. Månne som expert?

Herr talman! Sammanfattningsvis torde många beslut på ulbildningsom-rådet gå att falla med föreliggande beslutsunderlag från lidigare ulredningar, om del är en viljekraftig regering. Jag är inle så övertygad om atl inle propositioner lagts fram av den sittande regeringen grundade på avsevärt sämre beslutsunderlag utan all del på någol sätt brulii den praxis slalsrådel lill sisl lalar om. På uibildningsområdel finns just nu mycket atl göra. Gördel i slällel för alt utreda!

138

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Departementet har begått etl fel, för jag har fakliskl inle förrän för fem minuter sedan fåll reda på alt min fråga kopplats samman med en interpellation. Jag har inte fått ta del av del svar där min fråga är besvarad tillsammans med Åke Gillströms interpellation och har alltså inle förberett

mig för en interpellalionsdebatl. Jag lycker au man måsle ha möjlighet all förbereda sig när departementet omvandlar en frågedebalt lill en inlerpella-lionsdebatt. Debatten från min sida blir nu improviserad, och jag beklagar mycket denna departementets miss.

Jag tackar emellertid för svaret, även om del kom på fel sätt. Del är inte förslå gången jag frågar fru Mogård vad hon tänker göra åt utslagningen i skolan.

För någon lid sedan kom ytterligare etl bevis pä hur starkt sambandet är mellan hur olika elever lyckas i skolan och föräldrarnas sociala och ekonomiska bakgrund, nämligen i rapporten Segregaiion och särbehandling i grundskolan, som gjorts vid Lunds universitet. Tidigare har liknande undersökningar och rapporter dokumenterat den sociala utslagning som sker i skolan och som vpk i många år talat om och varnat för. Så har skell t. ex. i SÖ:s undersökning Vem slutar efter grundskolan. Där visas atl föräldrarnas utbildningsbakgrund lill slor del styr i vilken utsträckning elever sluderar vidare i gymnasiet. Denna rapport visar också att siudiebenägenheien är myckel slörre hos ungdomar med välutbildade föräldrar och all den varierar med fädernas yrken. Detta är etl alldeles orimligt förhållande och visar all vi har en myckel ojämlik skola i dag.

I en annan rapport från skolöverstyrelsen, som heter Lågt betyg i 9:an, visas atl elever med lågutbildade föräldrar för låga tetyg och all elever med låga betyg i mycket mindre utsträckning läser vidare i gymnasiet. Ju lägre betyg man har desto vanligare är del all man förvärvsarbetar efter grundskolan eller att man - som situationen nu är på arbeismarknaden - är arbetslös. Del visas också i den här rapporten all ju lägre betyg man har desto vanligare är det att man blir arbetslös. Föräldrarnas inkomslstorlek har också samband med hur elever lyckas eller mi.sslyckas i skolan. Jag lycker att dessa utredningar på etl skrämmande säll visar hur felaktig skola och skolpolitik vi har här i landet i dag.

I undersökningen Segregaiion och särbehandling i grundskolan visas hur elever från s. k. högre .socialgrupp i förhållande till sina behov får mer del av resurserna än barn från lägre socialgrupper. De kan alltså utnyttja de resurser som finns på etl mycket bätie sätt än barn från mindre bemedlade hem. Vissa elever har klart sämre utgångsläge under hela skoltiden, och detta sätter spår även efter skolgången. Skolan behandlar barn från olika sociala skikt olika, orättvist och ojämlikt. I undersökningen visas också hur starkt segregerad skolan är med tanke pä olika bostadsområden. Det är i och försig ingel nytt atl barn som bor i villor i t. ex. Djursholm eller Lidingö klarar sig bältre än barn som tor i flerfamiljshus i t. ex. Botkyrka eller Huddinge.

Det heter i rapporten att flertalet arbetarbarn går i klasser där det finns få eller inga alls barn från socialgrupp 1 och alt flertalet barn från socialgrupp I och 2 har få klasskamrater från arbetarhem. Del är alltså en siriki uppdelning när det gäller status på klasserna i vår skola.

Jag har frågat fru Mogård vad hon tänker göra för all motverka den utslagning och den segregation som finns i den svenska skolan. Som vanligt kan man konslalera all del inle föreslås några ålgärder som kommer all

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildningspolitiken

139

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildningspolitiken

140

förbättra den situation vi har på skolområdet. Tvärtom kan man befara, med den poliliska inriklning .som fru Mogård företräder, all vi får en förvärrad skolsitualion.

Det heter i svaret på s. 2: "I SIA-reformen ingår en mera verklighelsförankrad läroplan,ell annorlunda arbetssätt i skolan,arbetsenheter och fiexibla elevgrupperingar." Jag vet inte vad del är som gör alt fru Mogård kan skriva och tro .så här. Det har fakliskl inle fallals beslui om några konkreia ändringar i det praktiska skolarbetet. Det blir alltså inle, som det slår i svaret, en avsevärt bättre situation för många elever.

Sedan har man från regeringens sida förl fram tanken pä flexibla elevgrupperingar. Man skall alltså ha en individualisering igen, och vi är tillbaka i den gamla skolan, där man ännu mer än i den nuvarande sorterar ut elever. Man fär en ny elitskola, och del är i och för sig hell i linje med moderalernas polilik i andra sammanhang. Jag irorall del här är ell säll all få yllerligare utslagning i skolan av de elever som redan i dag har det väldigt arbetsamt.

Sedan kom fru Mogård i svarel in på segregationen i boendet. Skolan hänger samman med andra förhållanden i samhällel, arbetsmarknadspolitik, bostadspolitik m. m,, och det sägs i svarel atl segregationen i boendet självfallet har slor betydelse i del här sammanhanget. Det måste man verkligen hålla med om. Vidare .sägs del atl regeringen på olika sätt har sökt molverkaen sådan ulveckling. Med vilka åtgärder? Ärdet med all salsa på en småhusproduklion som ligger på ca 75 % av nyproduktionen, eller vad ärdet för ålgärder som totalt har gått förbi i alla fall mig?

Sedan tror fru Mogård atl del nya systemet för statsbidrag lill grundskolan skall lösa skolans problem. Man skall lillämpa en friare resursanvändning för all kommunerna skall kunna salsa mer av resurserna på de skolor där del finns problem. Men i kommuner där man har näslan bara problemområden, typ Botkyrka och Huddinge, är inle de åtgärderna tillräckliga. Det räcker inte alt låta kommunerna fördela resurserna när del egentligen inie finns några resurser atl fördela. Del är också klart utsagt all vi skall genomföra SIA-skolan utan några extra resurser. Del säger sig.självt all med den ekonomiska siiualion som de flesla kommuner- framför alll de kommuner som hardet allra jobbigast på del här områdel -befinner sig i är man väldigi långl ifrån den skönmålning regeringen gör i svarel, där del hävdas all SIA-skolan skall lösa alla problem. Del kan man inle påslå, eftersom del över huvud laget inte finns några pengar för alt genomföra SIA-skolan.

Del framgår av svarel all fru Mogård inte är teredd all la någol inilialiv i syfte all införa en ökad statlig styrning. Del skall vi självfallet inte ha! Jag håller hell med om alt det är kommunerna som skall besluta om resursanvändningen, men de måsle få ekonomiska möjligheter an göra den här resursfördelningen, och del får de inle. Del finns, menar jag. hell andra ålgärder som man måsle vidla för all få siopp på den ulslagning som sker i skolan förulom all kommunerna måsle få ekonomiska möjligheier all genomföra SIA-skolan. Del behövs t. ex. en mycket högre lärartäthet, del behövs en annan arbetsform för lärarna, så all de kan arbela i arbetslag. Vpk

menaratl del skall vara obligatoriskt all liirare arbetar i arbetslag och all också annan personal ingår i dessa arbcislag.

Vi menar också au man måsle minska undervisningsgruppernas storiek - del harju varil etl av de borgerliga partiernas slagnum mer all kräva minskade klasser. Vi menar all man måsle förberala sig för del genom all sänka delningsiaiet. Den saken debatierade vi för någon vecka sedan. Jag fick ingel medhåll av fru Mogård när jag framförde vpk:s krav all man skulle sänka delningsialel så all man på sikl kan minska undervisningsgruppernas storiek.

Del måsle också lill en förslärkning av de pedagogiska åigärderna i skolan. Del behövs etl annal innehåll i undervisningen. Det 'lehövs en annan typ av undervisning, en mera forskningsinriklad skola där eleverna söker efter kunskap. Del behövs andra lyper av läromedel. Del behövs varvad leori och praklik i skolan. Och del är nödvändigl - del har också den senaste debatten visat - alt betygen las bort. Vidare måste eleverna få mer all säga till om i skolan. Del krävs elevmedverkan på alla nivåer och från del man börjar skolan,en rejälelevdemokraiidär man planerarall undervisning tillsammans med eleverna. Del krävs också all man åsladkommer ett mer konkrel samarbeie mellan hem och skola och inte bara pratar om det. Det behövs resurser för all man skall klara del; del räcker ab.solui inte med etl fåtal dagar eller limmar, inle om man vill ha etl kontinuerligt samarbete mellan hem och skola. Del krävs också atl man satsar på medverkan i skolarbetet från andra kategorier-jag tänker framför alll på kurators- och psykologmedverkan. På del områdel är förhållandena skrämmande. Del krävs speciella statsbidrag lör all kommunerna skall klara del.

Del är sådana här ålgärder jag tror att man behöver vidla för alt motverka utslagningen i skolan. Jag är myckel förvånad över svaret. De ålgärder som där aviseras kommer all förvärra utslagningen i skolan. Inle kan man stoppa den med en nivågruppering och med snålhet i anslagen! Del behövs hell enkelt en hell ny skolpolitik.

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildningspolitiken

LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr lalman! Britt Mogårds svar på Åke Gillströms inienellation inbjuder till en mera allmän skolpolilisk deball. Jag vill försl underslryka vad Åke Gillström anförde, nämligen all dagens skola har myckel stora problem. Många elever får inle den utbildning de har räu till. Ungdomar lämnar skolan utan de grundläggande kunskaper och färdigheter som behövs i vuxenlivet. Skolarbetet saknar alltför ofta den verkligheisanknylning vi önskar av den. "Meningslöst" är en ganska vanligt omdöme om skolarbetet från eleverna. Det omdömet fäller de också med tanke på det .som skall komma efter skolan. Svårigheten all få jobb, alt inte känna sig välkommen in i vuxenvärlden förstärker ungdomarnas oro. Del skapar likgiltighet, passivitet och betygs-hets. Många elever far direkt illa i skolan. De sociala skillnaderna mellan barnen förstärks i slällel för all minska.

All konstalera dessa brister utgör för socialdemokraiin en utmaning all med kraft gå vidare med an förnya skolarbetet. 1 första hand börden svenska

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildningspo-liliken

142

grundskolan nu börja uinyilja de möjligheier lill förnyelse av skolans inre arbele som SIA-reformen lägger grunden för.

I del svar Britt Mogård lämnade på Åke Gillströms inlerpellalion vill jag försl kommentera ell par frågor som har med SIA-reformen all göra.

Inledningsvis vill jag påiala all hisloriebeskrivningen av vad som föranledde SIA-ulredningen inie är korrekl. Om Britt Mogård går lill riksdagshandlingarna skall hon finna att del 1970 fanns ålminslone en moiion från socialdemokraliskl håll som önskade en ulredning om skolans inre förhållanden, om de svaga elevernas siiualion och om kopplingen mellan skola och frilid, områden som sedan skulle bli cenirala i direktiven lill SlA-utredningen. För att nu använda etl politiskt bevingat ord: Jag kan "på rak arm" fastslå detta förhållande, eftersom mitt namn fanns under motionen.

Yttertigare ett tillrättaläggande. När Britt Mogård citerar vad ulbildnings-uiskottet skrev om nivågruppering 1976 slutar stycket med en kommentar om all del inle fanns någon socialdemokralisk reservation. Nej, tacka fördel. Dels instämde utskollet i uttalanden i den socialdemokratiska SIA-proposi-lionen, lill vilken jag hänvisar, dels hade ulbildningsulskoltel torgerlig minoritet 1976.

Allsidigt sammansatta klasser har varit en utgångspunkt i skolreformerna. All indela eleverna efter deras begåvning eller sludieresullal är i konfiikl med målen för skolan.

Den viki man lagl vid allsidigi sammansalia grupper har under skolans hela reformskede varil en vatlendelare i debatten. Vi vet sedan gammall all de borgerliga - och särskilt moderaterna - är iniresserade av nivågruppering. Inom socialdemokraiin däremoi är vi avvisande lill del. Vi fäster mycket stor vikt vid an elever med olika bakgrund, erfarenheier, förutsättningar och begåvning får arbeta tillsammans. An inle skikta upp eleverna bör vara skolans säll all visa all alla elever är olika som individer men ändå har samma människovärde.

Del går inle all dra några fixa gränser för vad som är nivågruppering. Della visas 1. ex. genom Britt Mogårds försök all tänja 1976 års riksdagsbeslut och gällande läroplan lill oigenkännlighet. Del verkar nu som om del skulle vara friii fram för differentiering och s. k. homogena grupper.

Jag moisäiier mig på del besiämdasie denna tolkning. Det skulle betyda en återgång till parallellskolan, fast något mer undanskymd. Jag hoppas att medvetenheten om skolans mål är så slor bland dem som lokall har all falla besluten om grupperingen av eleverna alt moderaternas tolkning av nivågruppering inle får slä igenom.

När riksdagen för kort tid sedan beslulade om uppföljning av SIA-reformen önskade vi socialdemokrater få understruket atl det viktigaste med det nya stalsbidragssysiemel var den behovsinrikiqde resiirsjördelningen och särskill all resurser måste avsällas för all kunna ge extra slöd och hjälp till svagare elever. Jag vill påminna om an SIA-ulredningen tillkom särskill för att möjliggöra bättre slöd lill just dessa elever.

De torgerliga partierna och Britt Mogårds svar vänder sig inie mot den

behovsinrikiade resursfördelningen. Men del räcker inle all passivt accepiera den. Del krävs aktivt slöd lill dem som lokalt skall besluta. Del krävs uppbackning för all våga göra bruk av rätten alt fördela resurserna olika, dvs. ge mer lill dem som har slörre problem genom all minska resurserna för dem som redan är räu väl lillgodosedda. Resursfördelningen må sedan gälla elever, skolor eller rektorsområden.

Här slirar de borgerliga beiänkligl genom all lälsas som om löftet om mindre klasser fortfarande står fast. Mindre khisser skulle innebära all de pengar som skall användas för exlra hjälp lill handikappade elever och andra specialinsalser äts upp av vad minskade klasstorlekar kostar. Den siaisfinansiella ulvecklingen under den borgerliga regeringens ledning lalar inte precis för atl skolan under överskådlig lid kan tillföras slora nya resurser.

Självfallet menar också vi socialdemokrater all del vore önskvärt all minska antalet elever per lärare i skolan. Men vi har alllid när denna deball kommit upp pekal på de enorma kostnaderna. Kostnadskonsekvenserna har aldrig besvärat de torgerliga förriin de begåvats med regeringsansvaret. Då visade del sig all alll detta tal var bara fagert lal.

De som uppfattar de borgerligas lal om mindre skolor och mindre klasser som löften måsle ha blivit djupl besvikna. Men kanske hardet gått så långl all allmänheten numera inte tar sådanl fagert lal på allvar och därför inle heller blir besviken när löftena inle uppfylls. Jag har svårt an tolka tystnaden kring skollöftena på annat säll än all skolopinionen, som annars brukar vara ganska högljudd, gör en sådan bedömning.

Jag vill uppmana BriU Mogård all erkänna verklighelen och i slällel ge ell aklivi slöd lill den behovsinrikiade resursanvändningen.

Under åren i opposition har de borgerliga ofta riktat stark kriiik mot den svenska skolan. Nu har det gått snart två år med de borgerliga vid regeringsmakten.

Vilka förändringar av skolan har den borgerliga regeringen genomfört nu närde har chansenoch haregen majoritet i riksdagen? Britt Mogård består oss i sill inlerpellalionssvar med "en översiktlig redovisning över vilka ålgärder på skolans område som vidtagits sedan regeringsskiftet".

Eftersom den borgerliga skolpolitiken nu föreligger katalogiserad i Britt Mogårds svar finns del anledning all ägna den en deialjgenomgång.

Den borgerliga regeringens ålgärdslisia inleds med sådanl som är rena uppföljningsbeslul på grundval av den socialdemokratiska SlA-proposi-lionen och riksdagsbesluiel 1976, bl. a. nytt statsbidragssystem, förstärkt praktisk arbeislivsorienlering, Siimarbele mellan skola och arbetsliv, förslärkning av skolledarresurserna, lärarvikarier osv. De delar av SIA-reformen som regeringen inle önskal eller förmån fullfölja lämnar jag därhän i della sammanhang. Vi vel ändå all del är myckel. Osäkerhelen inför arbetet med SlA-reformens förverkligande är därför slor ute i kommunerna.

I svarels näsla stycke nämns åtgärder för handikappade elever. De åtgärderna är emellertid alla etl led i ett successivi ulbyggnadsprogram som pågåll sedan länge, långl före del an den borgerliga regeringen lillirädde.

Sedan framhålls i kommande slvcke atl läromedelsinformaiionen har

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildningspolitiken

143

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildningspolitiken

144

utökats. Hiir kommer alltså den borgerliga regeringens första egna regerings-inilialiv på Brill Mogårds lista.

Nästa merii uppges vara de nya utbildningar inom gymnasieskolan som har föreslagits. Del gäller elilidroil, musik, iransporlleknik och yrkesdans saml revidering av vårdutbildningen och den drifts- och underhållstekniska linjen. Liksom tidigare har regeringen brottats med problemen med rekryteringen till naturvetenskaplig och teknisk ulbildning. Regeringen har vidare låiil inräiia korta yrkesinriktade kurser inom gymnasieskolan, dock påförslag av en arbetsgrupp som på sin lid arbetade under den socialdemokraiiska regeringens ledning.

Sluiligen anges all skolbyggnadsinveslcringarna har fåll begränsade resurser, vilkei har lett lill en ändring av prövningen av behovel. Hur della skall kunna lolkas lill regeringens fördel harjag svärl all förslå. Men likväl är jusl della någonling som upptas i Britt Mogårds lista.

Sedan är kalalogen av åtgärder slut. Sammanfattningsvis bestod alliså den borgerliga regeringens egna initiativ - om man tar bort del som är rena fullföljningsbeslul av den socialdemokraiiska poliliken -av ulvidgad lärome-delsinformalion, införande av transportleknisk gren, högre specialkurs i musik, ulbildning i elilidroil och yrkesdans, revidering av vårdlinjen och den drifts- och underhållsiekniska linjen saml begränsning av skolbyggnadsan-slagel. Därtill fyra utredningar. Det är en bedövande handlingskraft, som måste komma att djupt imponera på den svenska allmänheten, särskilt med tanke på borgerlighetens intensiva kritik mot den svenska skolan.

Naluriigtvis är vi socialdemokratiska skolpolitiker inle missnöjda med all regeringen har svårt atl i handling driva igenom sin skolkonservaliva polilik. Men eftersom vi starkt upplever all skolan har åtskilliga brister är initiativlösheten oroväckande. Vi kan också konstatera hur regeringen i sin roll som opinionsbildare och pådrivare av skolutvecklingen hindrar eller passiviserar en progressiv förnyelse.

Del är alltså inte i första hand de hiuills vidtagna åtgärderna som vi oroas över Ulan snarare all vi saknar poliiisk handling på skolans område.

Så myckel mer bullrar del då i de lal som hålls av skolminisiern eller av vissa av hennes moderala partibroder. Jag tröstar mig med del gamla ordstävet: Tomma tunnor skramlar mest.

Inom del socialdemokratiska partiet finns ett stort intresse för skolan. Vi vill liksom lidigare arbela aklivi för all komma lill rälla med brislerna. De näraliggande förändringar vi vill föra fram är:

1. Elever, kkisser och skolor som har uppenbara problem måste ges mera
resurser!

Della är del cenirala budskapet i SIA-reformen, men della synsätt blir inle verklighet enbart genom riksdagsbeslut.

SIA-deballen har i hög grad kantrat över till andra frågor. Det finns därför anledning all underslryka hur väseniligi del är atl fördela resurserna så, all exlra slöd ges lill de resurssvaga. Della är också ell vikiigi led i arbelel på att förhindra en tidig ulslagning av unga människor.

2.   Den koppling mellan skola och fritid som SIA-reformen innebar måsle

förverkligas!

Tyvärr är della ell område .som direki molarbeias av regeringen.

Vi menaratl fritiden har uiomordenllig belydelse för barns och ungdomars ulveckling. Denna insiki borde leda lill en mer inlensiv samverkan mellan skola och frilid, främsl i form av meningsfull föreningsmedverkan. Ta alliså lill vara ungdomarnas friiidsinlressen i skolarbeiel!

3.  Förnyelse av skolans vardagsarbele måsle stimuleras!

Så småningom kommer riksdagen atl falla beslut om förändringar i läroplanen för grundskolan. Men i avvaktan på dessa förändringar kan myckel av skolans inre arbele förnyas.

De ixisitiva erfarenheterna av all tillämpa andra i.-belssäii borde leda lill efterföljd. Det gäller t. ex. arbetssätt som bygger på aktivitet och medansvar från elevernas sida, mer av verklighetsförankring och praktiska moment i skolarbetet saml en hell annan öppenhet mot samhällel utanför skolan, inte minst mot arbetslivet.

Tendensen att accepiera alt elever slutar skolan i förtid måsle motverkas genom att skolan anpassar sig lill elevernas behov och förutsättningar.

1 lider av diskussion om normer i skolan skulle jag vilja underslryka hur väseniligi del är all skolan molverkar fördomar moi människor från andra länder och kullurer. All skolan har en slor och viklig uppgift alt motverka sådana fördomar finns fastslaget i gällande läroplan. Jag hoppas all skolpersonalen har detta klart för sig när otäcka rapporter om invandrarfienllighet kommer fram.

Del är på del lokala planet synen på förnyelsen av skolans vardagsarbele måsle konkretiseras, och del gör också de lokala socialdemokratiska skolpolitikerna. Men vi får av della skäl inie undandra oss vår roll som politiskt ansvariga på det centrala planet. Vårl slöd behövs nu mer än någonsin.

4.  Beiygen måsle tort!

Allt fler skolstyrelser utnyttjar sin rätt atl avskaffa beiygen i årskurserna 3 och 6 sä atl hela låg- och mellanstadierna blir tetygsfria. Denna ulveckling måsle få fortsätta - främsl därför atl beiygen utgör etl kraftigt hinder för en förnyelse av det inre arbetet i skolan.

1 helgens beiygsdemonslraiion ropade eleverna: "Vi vill lära för livet, inte för betyg." Denna syn delar jag hell, och det är den skolan jag eftersträvar.

Dessulom förstärker betygen på ell effekiivt säll den ulslagning av elever som vi måsle komma lill rälla med.

Hur myckel instämmandel i de posiliva värdeorden "solidarilel och samarbeie" är värt framgår klart i belygsdebatlen.

5.  Oron och splittringen i högstadiet måste motverkas!
Ämnessplittringen och elevernas  många lärarkoniakler på  högstadiet

förstärker den oro som finns i skolan. Del går all redan inom nuvarande beslämmelser minska denna spliiiring genom all samma lärare har flera leklioner än i dag i samma klass.

Del måste också vara en uppgift för lärarfortbildningen och lärarutbildningen all underlätta en utveckling mot stabilare kontakter mellan lärare och

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildningspolitiken

145

10 Riksdagens protokoll 1977/78:140-142

Nr 142               elev på högstadiet. Om della hade Britt Mogård ingenting all säga i sitt

Tisdagen den      "'■..

16 mai 1978          6. Övergången från grundskola lill gymnasieskola måsle göras smidi-

_____________   gare!

Om utbildnlnsspo-        Argumentering är egentligen överflödig. Vi vet alla hur viktigt det är atl
litiken       '         ungdomar skaffar sig ulbildning utöver grundskolan för all kunna få en fast

förankring på arbeismarknaden. Dessa frågor har vi socialdemokrater uppehållit o.ss mycket vid i åtskilliga moiioner i riksdagen. Del socialdemokratiska partiet har också tillsatt en särskild arbetsgrupp som tillsammans med arbetarrörelsens lokala föreirädare arbetar pä atl göra verklighet av uppgiften atl erbjuda varje ung människa arbele, utbildning eller praklik.

Listan på del som vi menar är hell nödvändigl alt genast la itu med kan göras åtskilligt längre.

Del handlar om en förnyelse av skolans vardagliga arbete, vilket skulle behöva om inle beslut så åtminstone stimulans frän regeringen. Men budskapet som trumpelas ut från regeringskansliet och av föreirädare för de borgerliga partierna, när regeringssidan vill profilera sig ulbildningspolitiskt, lyder: bevara beiygen, satsa pä begåvningarna, mer normer, fler privatskolor -dvs. ett traditionellt borgerligt budskap som knappast ens snuddar vid skolans verkliga problem.

Jag vädjar lill regeringen - delta i stället i arbetet med atl lösa skolans verkliga problem.

Under delta anförande övertog lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Försl vill jag till Inga Lantz säga att hon nog lägger skulden för all hon inte fån lid att förbereda sig på fel ställe.

Jag skall i mitt svar inte använda samma hånfulla ton som herr Gillström gjorde i sin replik. Men med största intresse skall jag studera den och förteckna alla de okvädinsord som han använt. Jag kan bara konstatera: svag argumeniaiion-höj rösien. Del ärioch försigsorgligi atldei skall behövas en sådan lon.

Sedan vill jag säga all de påpekanden om skolans problem som Åke Gillslröm och Lena Hjelm-Wallén nu kommer med är lilel överraskande för dem som var med redan före sepiember 1976. Del sena uppvaknandet är-tro mig! - mycket välkommet. Däremoi beklagar jag all Lena Hjelm-Wallén, som såviii jag begriper i egenskap av skolminisler gladde sig ål den belydande enheten om skolpolitiken i det här landet, nu gör vad hon kan för att åstadkomma klyftor mellan regering och opposition. Kan vi inte, Lena Hjelm-Wallén, sluta all slåss om vem som är mest intresserad av barn med svårigheier? Vi har båda två i SlA-teslulei enigt slutit upp bakom den särskilda omsorgen om elever med svårigheier.

Beträffande belygsdebatlen lycker jag all den kunde vänla lills ell förslag
146                   från regeringen föreligger.

Jag har inte tagit åt mig äran av alll det jag redogjorde för. Däremot tar jag faktiskt äran ål mig av alt jag med kraft och mod dels har forlsalt den förut varande skolministerns arbele, dels initierat en hel del nytt-man kan ha olika uppfattningar om "en hel del" eller bara "en del". Delta som svar på herr Gillströms beskyllning för total handlingsförtamning - en beskyllning som opposilionsförelrädare regelmässigt riktar mot var och en som sticker upp huvudet i regeringen.

Vidare är jag ledsen all ännu en gång behöva påpeka för herr Gillslröm au frågor kring vuxenutbildningen inte hör lill mitt utan lill Jan-Erik Wikströms område. Det är nog bäst all rikta både frågor och debattinlägg lill honom.

Herr Gillslröm efterlyste mina visioner. Ja, jag tehöver inle ha några visioner, för våra gemensamma visioner flnns i mål och riktlinjer, så dessii tehöver jag inle utveckla. I stället får vi ha siktet inställt på att handla, och del vore kanske inie så dumt.

Herr Gillström beskyller mig för atl mitt perspektiv bara räcker till september 1979. Skulle inte herr Gillström kunna vänta med all bedöma vad denna regering har åstadkommit på skolans område i förhållande till regeringsförklaringen lill ålminslone näsla vår, så alt vi får litet lid på oss? Jag vet all herr Gillslröm är otålig, men försök all lugna sig lilel.

Jag anser mig inle i den här församlingen behöva ytterligare tala om vad regering och riksdag beslutat om SIA och förstärkningsresursen. Lena Hjelm-Wallén, som beskyllde mig för all inte vara särskilt ny i formuleringarna, tog sig före alt stå här och föreläsa en hel del om vad SIA-beslutet innebar och tittade då allvariigl på mig, som om det var några nyheter. Del är nog bara s-deballörer som anser att det tjänar skolans intressen att lälsas som om man inle har förstått riksdagens beslut - och då är del Inga Lanlz förstås, som faktiskt inie har försiåll del.

Så kommer vi lill den inlressanla frågan om nivågruppering. Del lycks ha blivit ell fult ord. Men del kan ju inte vara främmande för vare sig herr Gillslröm eller Lena Hjelm-Wallén all i den skola, som socialdemokraterna berömmer sig av alt ha varil med om atl skapa, har nivågrupperingen varil och är en permanent företeelse. I både matematik och språk har vi en nivågruppering fastställd i läroplanen - där förekommer nämligen allerna-tivkurserna. Valel lill dem är fritt, och jag har uppfattningen atl skolan har varil hjälpl av den konslruklionen.

Lena Hjelm-Wallén fär naluriigtvis inte dra - fast hon vill gärna göra det -felaktiga slutsatser av vad jag sagl. Jag har inie sagl att nivågruppering, som vi diskulerade i samband med SlA-besluiel, skall innebära permanenla grupperingar genom grundskolan. Jag har sagl all nivågruppering kan vara moiiverad för all ge lillfälle lill sysiemalisk iräning i därför lämpade delar av olika ämnen. Del harjag för mig alt förutvarande slalsrådel Lena Hjelm-Wallén också har sagl. Jag sade också all sådan gruppering bör bli kortvarig, och min uigångspunkt var ell riksdagsullalandesom alltså inle på någol säll motsades av socialdemokraterna.

Anmärkningen om en utebliven socialdemokratisk reservalion i mitt inlerpellalionssvar är föranledd av Åke Gillströms påståenden i interpella-

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildningspolitiken

147

Nr 142               lionen. Del var fakliskl menal som en lilen elakhei.

Tisdaeen den         ■''' måsle säga all jag har svåri för sådana deklaraiioner som Åke Gillslröm

16 mai 1978        "' ''" 'ncrpellalion och som Lena Hjelm-Wallén lydligen slöder, när del

_____________   passar: "Socialdemokraiin säger nej lill all särskilja barnen från varandra."

Om utblldninssno-     ' låier ju kolossall imponerande. Men vi har av tradition en ordning alt

litiken       '         gruppera eleverna i skolan i klasser efter elevernas ålder. Det iir en gammal

ordning som  man  i dag  har börjat  ifrågasätta. Och grupperingen  kan

naturligtvis utgå från hell andra kriterier - elevintresset t. ex. Naturlig

fallenhet och begåvning kan vara ell annal.

Vår skola karakteriseras i dag av myckel slörre varialioner när del gäller all ordna arbelel än lidigare. Också i fråga om metodvalet ser bilden i dag bälire ul än för några år sedan. Eleverna är i undervisningen grupperade på olika säll i slöjd, gymnastik, matematik osv. Det är mot den bakgrunden som jag ser den socialdemokratiska deklarationen i herr Gillströms inlerpellalion som verklighetsfrämmande. Vad vi behöver i dag är naturligtvis inte svepande deklarationer av det här slaget utan en elevinriktad grundsyn som har siktet inställt pä varje elevs ulveckling och specifika behov, och i del inbegriper jag också skolans sociala mål.

Låt mig ännu en gång försäkra: Jag slår bakom riksdagens beslut när del gäller nivågruppering. Etl faktum är atl om jag inle gjorde del skulle jag vara skyldig all gå lillbaka lill rik.sdagen, och jag kan inle tro alt herr Gillslröm och fru Lena Hjelm-Wallén inte känner lill della. Alldeles säkert gör de det. Så lill speciallärarna.

Ca 40 9.1 av lärarna som handhar specialundervisningen i grundskolan är fakliskl behöriga lärare, men del är dess värre bara 20 "<\ som är behöriga för speciallärartjänsi. Del är klart all jag gärna hade sell all siftran hade varil högre, men av flera skäl ärjag inte benägen all just nu föreslå några drasliska ändringar i utbildningens dimensionering. Försl vill jag se den rapport som jag har fån reda på an SÖ håller på all ularbela och som avser an ge en bild av specialläraruibildningsbehovei, bl. a. moi bakgrund av SIA-skolans behov. Vidare ligger del med i LUT-74:s uppgift all framlägga förslag på del här områdel. Jag länker i sammanhangei främsl på uppgiften all bygga in specialpedagogiska moment i lärarnas grundutbildning. Då lycker jag all del är ganska kloki all i detta läge inta en någol avvaktande hållning. Behovel av specialpedagogisk kunskap i skolan kan man tillgodose på olika vägar: genom all ge redan utbildade lärare påbyggnadsulbildning i specialpedagogik, genom all fortbilda lärare och genom all bygga in mer specialpedagogik i lärarnas grundutbildning.

"Medel för siirskilda ålgärder på skolområdel för gymnasieskolan." Jo, herr Gillström. jag är intresserad av elever med svårigheter även på gymnasieskolan. Jag tänker aktualisera della i budgetpropositionen,och jag tänker inte säga etl ord lill om della jusl nu.

Belräffande mindre klasser slår del i slalsbidragsproposilionen all man på
sikl får pröva frågan om en sänkning av delningsialen. I dagens läge får man
pröva andra och mer flexibla meloder.
148                      Sedan lill tosiadssegregalionen och Inga Lanlz. Jag håller gärna med Inga

Lanlz om atl bostadssegregationen och därmed sammanhängande problem      Nr 142

är ell allvariigl fenomen som vi har all anledning all försöka råda boi på. Det     Tisdaeen den

är nu inte så lätt-jag vet alt Inga Lanlz har några radikala meioder, men det      i/-       • ]q-jo

finns ju inte majoritet bakom dem. Vi andra får alltså pröva oss fram på annat           

sätt. Anledningen till alt jag inte gick närmare in på de olika säll alt angripa     q    utbildnlnssno-problemet och de andra ålgärder som jag talade om i interpellationssvaret var     iJtjL-p,, all de ligger inom andra departement, t. ex. bosladsdep;irlemenlel.

Belräffande resursfördelning står del i slalsbidragsproposilionen all resursanvändningen byggs upp så atl den verkar förebyggande och är behovsorien-terad. Del är därvid vikiigi all understryka att elever med skolsvårigheter bör ha all den hjälp som inom resursernas ram står lill buds för att möta deras behov. I det ligger etl hänsynstagande till de elever som i dag får specialundervisning.

Slutligen lill herr Gillströms tankar om de aviserade ulredningarna. Jag skall inle kommentera dem mer än atl säga att herrGillslröms tro atl vad som skall göras redan är gjort inte delas av så många fler än kanske hans partikamrater.

KARL-ERIK STRÖMBERG (fp):

Herr lalman! Jag skall någol beröra punkt 4 i Åke Gillströms inlerpellalion som handlar om segregering, och jag kommer då in på ett för fru slalsrådel kärl ämne, med en geograflsk begränsning. Jag vill i första hand ta upp vissa frågor som rör förortskommunerna i Storstockholm. Det har här i debatten gång pä gång hänvisats till olika utredningar som kommit under den allra senaste tiden. Dessa ulredningar har del gemensamt all de visar att del flnns svårigheier i skolan, atl del finns segregaiion och att den kanske ibland slår både djupare och hårdare än vi anal. Alla pedagogiska ulredningar lar ganska lång tid all få fram, och de bygger när de kommer på etl sakmaterial som är ett eller två år gammall, ibland äldre. Del innebär atl de förhållanden vi nu debatterar ofta har en bakgrund flera år lillbaka, innan fru Mogård var statsråd. Därför kan inte ansvaret för delta läggas på fru Mogård. Ansvaret för väl läggas på alla som har varit med på ett eller annat säll i skoldebalien och som kanske inie i lid uppmärksammade vad som höll på all ske, l.ex. i föroriskommunerna. Där borde alla oberoende av poliiisk färg ha varil mer vaksamma.

Del nya statsbidraget vi har fåll är i princip ingel nytt. Del bygger på de
gamla teserna om all tehovel är lika i alla delar av landel och all därför alla
kommuner skall ha samma resurser. Kon.sekvensen av del resonemangel blir
all man hopp;is få samma ulbildningsresullal över hela landel. Vi har haft ett
par avvikelser från dessa teser, bl. a. genom de s. k. SÅS-pengarna, med vilka
man styrde ganska slora resurser lill kommuner som hade särskilda
svårigheier, och inom dessa kommuner hade man möjlighei all överföra
pengarna lill skolor eller rektorsområden som hade det besvärtiga re än andra.
Den tanken går igen också i det nya siaisbidragei, i vilkei den friare
resursanvändningen inom kommunerna utgör en del. Det är en nyhet inom
detta statsbidrag.                                                                          149

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildningspolitiken

De här principerna har varit rikliga, och de är del fortfarande, men man måsle kanske ändå slå fast atl det finns undanlag. Som jag förut sade har segregationen slagit hårdare och gått djupare än vi kunnat ana. Sammanställningar från några olika kommuner inom Storslockholmsområdet visar på en myckel allvarlig situation. Man kan på sakliga grunder hävda alt hela den sociala situationen och därmed också skolsituationen i vissa förorlskom-muner här i Stockholm, t. ex. Botkyrka och Haninge, skiljer sig från den sociala situationen i övriga delar av landet. Man kan peka på en lång rad olika orsaker lill detta. Botkyrka kommun är den kommun som har den slörsia andelen invandrare i landel. Om man med invandrare avser icke svensk medborgare är andelen över 17 %, och om man med invandrare avser även dem som efter andra världskriget erhållit svenskl medborgarskap lorde man kunna uppskatta andelen lill omkring 25 % -jag använder här invandrarverkets statistik. Botkyrka kommun har landets i särklass största andel socialhjälpstagare. Det belopp som tetalas ul till varje socialhjälpstagare är betydligt högre än i de flesta andra kommuner i landet - det finns eu par förortskommuner i Slockholm som belalar ul högre belopp. Kommunen har också en relativt sett mycket lågt skatteunderlag, och det förekommer en stor omfiyttning. Allt delta gör atl den sociala situationen är myckel besvärlig. Del gör också all skolsituationen är hel t annorlunda än i andra delar a v landet, och man måsle kanske därför angripa problemen från någol annorlunda utgångspunkter.

1 sädana här kommuner är situationen sådan atl man inte kan säga alt systemet med en friare resursanvändning innebär en lösning av problemen. Ett sådanl tal kan inte användas när det gäller dessa kommuner, eftersom behovel är så enormt stort. Även om kommunerna i mycket hög grad prioriteras med de pengar .som slår lill länsskolnämndernas förfogande -länsskolnämnden i Botkyrka kommun, som jag nyss talade om, för ju från den 1 juli slörre resurser än länsskolnämnder i andra delar av landel -så är ändå behoven mycket stora på grund av den alldeles särpräglade och speciella sociala situationen i dessa kommuner.

Nu kan man i viss mån med fog säga all situationen i Tensta-Rinkeby är jämförbar med Botkyrkas. Det finns ju en utredning om det området som redovisar i stort sell samma problem, men då måsle man komma ihåg au Tensia-Rinkeby befolkningsmässigl uigör 5 % av hela Siockholms kommun. I del fallet finns del en reell möjlighet all prioritera pengar inom kommunen, men den möjligheien har inie Botkyrka eller Haninge kommuner.

Jag tror därför alt vi för atl klara problemen på litet längre sikl måsle se på statsbidraget på ett något annorlunda sätt. Inom en oförändrad ram - märk väl inom en ojörändrad ram; jag vel all man inte kan få mer pengar - bör vi föra över en större andel av resurserna lill län.sskolnämnderna eller på någol annat säll slyra resurserna lill de kommuner som har alldeles speciella svårigheier.

150

ÅKE GILLSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag har ingenling emol all Britt Mogård i enlighet med talmannens anvisningar kallar mig för Åke Gillslröm.

Det där med svag argumentation och höjning av rösien stämmer inle. Jag tycker all jag låg ganska bra på samma röstläge och måste definitivt säga all jag inte har använt etl enda okvädinsord under hela det långa inlägget. Däremot harjag varit sarkastisk och ironisk på vissa ställen. Det vidgår jag, och det var också meningen. För undvikande av missförstånd villjagsägaalt det inte var någon satir.

När Britt Mogård gjorde sitt inlägg var hon, för atl vi skulle förstå, tvungen alt förklara atl det var menat som en elakhet detta atl vi borde ha reserverat oss i utbildningsutskotlel, trots att vi var i majoritet. Jag tror att det var ett misslag som hon försökte klara sig undan på det här viset.

Sä lill speciallärarna. Jag vet alt del har diskuterats olika lyper av påbyggnadsulbildning av lärare föratt vederbörande skall kunna bli speciallärare. Vissa typer av utbildning harjag i olika sammanhang varit med om atl säga nej lill, därför att man inte bör skapa något slags Epalärare på det här områdel. Jag hoppas alt Britt Mogård håller med mig om detta. Väntar hon på en SÖ-rapport för alt få en bra ulbildning - för atl sedan fö den här handlingsmöjligheten som hon lycks ha undangömd någonstans-skall jag gärna invänta del ögonblicket.

Sä lill vuxenutbildningen. Jag vet att delta tillhör Jan-Erik Wikströms område. Men eftersom Brill Mogård i sill interpellationssvar sagl att pengarna skulle gå till vuxenutbildning och förskola måste jag fråga vart pengarna tagit vägen. I varje fall har inte vuxenutbildningen fått dem. Det hade väl varit på sin plats att Britt Mogård svarat mig att så eller så mycket gått lill förskolan. Vi harju sett all det definitivt inte gåu lill grundskolan.

Beträffande gymnasieskolans specialundervisning förhåller det sig alltså så, att den kommeri nästa budgetproposition. Jag noterar detta och skall följa saken med speciellt inlrese. Det är beklagligt atl Britt Mogård inle vill säga mer nu. Häromdagen såg jag alt hon hade en uppvaktning från Polhems-gymnasiets lärare, som var förtvivlade. De haren mängd elever, o6h hälften av dem fick specialundervisning i grundskolan. Nu får de på gymnasiet ett ytterst litet antal timmar lill sitt förfogande. Ändå anses det lydligen inte att det finns någon anledning att säga någonting mer om vilken uppfattning man har på del här området. Dä lycker jag man kan tala om total handlingsförlamning.

Ser man sedan pädesvarjagharföttpå punkterna 1,2,3,4 och 5, anser jag atl jag får stöd för min uppfattning att handlingskraften inteär särskilt stark. Nästa vår skall vi alltså få mindre klasser. Jag har litet svårt att tro på det där. Men det ärju valår och då för det förstås kosta mer pengar, för atl man på någol sätt skall kunna klösa sig kvar vid makten. Viavvaktarsomsagtochber alt få åierkomma under nästa vårsession när förslagel kommer att läggas fram.

Sedan kom Britt Mogård in på allernativkurserna och konstaterade utan vidare alt dessa är bra.  Hon lar alltså inga som  helst hänsyn till all

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildnlngspo-lltlken

151

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildningspolitiken

ulredningar, t. ex. GUME-projeklel i engelska eller UMT-projeklei i tyska, klart visar att man för en social segregation på grund av valel av alternativ-kurser. Man väljer nämligen inte efter vad man har förmåga lill utan efter den sociala tillhörigheten. Del är inte fråga om atl bara slopa allernativkurserna. Det gälleratt behålla resursen som sådan, men man kan alltså använda den på ett velligare säll än att socialt segregera eleverna genom dessa kurser. Jag hoppas verkligen att Britt Mogård vill ansluta sig lill den synpunkten.

Belräffande utredningarna vidhåller jag vad jag sagt. Jag tror att man kan hitta det mesta om dem i SIA. Egentligen är det bara en enda ulredning som inle har kommit, men den kommer väl. Jag har här en ledare i Dagens Nyheter av den 11 november 1976. Titeln lyder "Moderat skoldröm". Jag citerar: "Skolminisler Britt Mogård har en önskedröm, berättar hon i tidningen Fackläraren. Det är atl fö sätta i gång en ulredning om nivågruppering i skolan. Hur mycket kan man dela in eleverna i undervisningsgrupper efter begåvning utan att de sociala målen eftersatts?

Den frågan tycker Britt Mogård har diskuterats mycket onyanserat hittills. Hon vill finna den rätta balanspunkten mellan sammanhållning och nivågruppering.

Skolministerns önskedröm sammanfaller med en moderat partimotion i riksdagen. Kravet på en utredning om nivågruppering är den form i vilken den konservativa motviljan mot de grundläggande dragen i skolans organisation i dag kommer till uttryck. Moderaterna vill på nytt öppna den principdiskussion som fördes underden långa tid parallellskolesyslemet höll på all avvecklas."

När kommer den utredningen?

152

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Ingen bestrider att samhällsförhållandena utanför skolan fortfarande är präglade av en ojämn resursfördelning mellan olika samhällsklasser. Vi vet all den segregerade skolan därför hänger samman med ett segregerai samhälle med t. ex. segregerade bostadsområden. Problemen i skolan är helt följdriktigt en avspegling av problemen i samhällel.

För alt fö en bättre skola måste man genomföra viktiga förändringar på andra samhällsområden. Det behövs t. ex. en annan bostadspolitik med mera kollektiva boendeformer och med ell mer blandat bebyggelsemönster. Del behövs en annan arbetsmarknadspolitik,där man tillgodoser rätten till arbete. Del behövs också en annan politik på barnomsorgens område och en annan syn på barns och människors behov.

De skol visioner man hade för några år sedan har slagit helt snett. Jag lycker nog atl man faktiskt inte bara kan anklaga den nuvarande regeringen för all så är fallel. Ansvaret för utslagningen skall också socialdemokraterna ta på sig. Man har haft en lång rad av år på sig för all utreda problemen i skolan, men man har i myckel underlälit alt göra det.

Den ulbildningsexpansion som har ägt rum under senare år - framför alll inom den högre utbildningen - harockså kommit socialgrupp 1 som socialt skikt till godo.  Detta framgår när man studerar sammansättningen av

gruppen nyinskrivna studenter. Trots att del i teorin har skett en viss utjämning är universitet och högskolor precis som tidigare ell instrument för atl barn från överklassen skall fö samma position som sina föräldrar. Vi har alltså en myckel slor social snedrekrytering, och den märks allra tydligast när det gällerden högre utbildningen, men den görsig gällande i grundskolan och det finns vissa tendenser till alt den startar redan i förskolan.

Vidare bor elever .som går i s. k. högstalusklasser i allmänhet i etl segregerai samhälle,som utmärksav villor,högavlönadeoch högulbildade föräldraroch stabila bostadsområden med lilen omflyttning. Också omflyttningen bland kamraterna i skolklasserna är lilen. Det finns nästan inga invandrarbarn och mycket få barn från arbetarhem i de s. k, högstatusklasserna.

Förhållandena är de motsatta för de elever som går i lågstatusklasserna, som det har refererats lill i den utredning jag byggt min fråga på. De bor oftast i flerfamiljshus där omflyttningen är stor, och deras bostadsområden kännetecknas också av många invandrare. Föräldrarna är vanligen lågavlönade och lågutbildade, och ofta finns del bara en förälder i hemmet.

Så ser situationen ul, och del är märkligt att man inte inser del och inte vill vidta de åtgärder som är hell nödvändiga. Det finns inle en enda antydan till att regeringen vill stoppa den sociala ulslagningen i skolan, varken isoleral inom skolan eller genom åtgärder som skulle behöva vidtas i samhället i övrigt.

Regeringen vill satsa på begåvningar, pä elitskolor och pä fler betyg i stället för atl satsa på åtgärder som jag, och jag tror mänga med mig, anser är helt nödvändiga: fler lärare, ökad lärartäthet, mindre undervisningsgrupper- som givetvis inte skall vara nivågrupperade - ett annat innehåll i undervisningen med värvning av teori och praktik, en skola där man tar bort tetygen som bara förstärker den sociala utslagningen, en skola där man bygger på en direkt elevdemokrati.

Det är ålgärder som man skulle önska alt också andra politiker skrev under på och medverkade till att genomföra, för det är de åtgärderna som vi måste vidla om vi skall fö stopp på utslagningen i skolan.

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildningspolitiken

LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Jag tycker Britt Mogård borde fråga sig varför vi socialdemokrater så otåligt har förl fram skolreform efter skolreform. Kan det månne bero på alt vi är helt blinda för skolans brisier?

Det är ett väldigt underligt resonemang som Britt Mogård för. Jag vill påminna om att man från hennes parti många gånger har anklagat oss för all gå försnabbt fram, föratt vi inle väntar, inte låter opinionen mogna osv. Det är löjligt alt lala om ett plötsligt uppvaknande efter valet vilket Brill Mogård då och då gör sig skyldig till - och någol som jag tycker hon kunde låta bli. Socialdemokraterna känner mycket väl skolans ofullkomlighet. Det är också därför som vi vill gå vidare, det är därför som vi skräms dä vi ser tecken på att skolans ulveckling verkar avslanna.

Jag vill inte alls spräcka någon enighet som finns - frågan är bara om den verkligen finns. Och om det är så atl vi är oeniga trorjag att del är bra att della

153

Riksdagens protokoll 1977/78:140-142

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildningspolitiken

154

görs klart i debaiien. Vi skall inle sopa oenighet under mattan. Jag iror på den medvetenhet som debatter kan ge. inte bara hos oss själva utan också hos dem som lill äventyrs lyssnar på oss.

Socialdemokraterna behöver inle alls låtsas all regeringen inle förslår SIA-reformen eller all vi inle förslår vad regeringen säger. Man kan ju gå uianför del här husel och lyssna på opinionen. Del är fulli klart all opinionen är osäker på regeringens förmåga och vilja all genomföra SIA-reformen. Därför måsle vi gång efter gång ta upp SI A-frågorna för all slå fast väsentliga delar i reformen.

Ord räcker inte -det är handling som behövs. Detta gäller i synnerhet när Brill Mogård säger sig vara för alll länkbart stöd till de svaga eleverna. Jag tror på hennes ord, men fortfarande är del handlingen som gäller. Om man haren given resurskaka, så går del inle atl använda den till all både minska klassernas eller undervisningsgruppernas slorlek och samtidigt öka slödel lill de svaga eleverna. Kakan ärju given, om inte Brill Mogård kan utlova att väldigi mycket nya resurser skall tillföras -och del iror jag inle all hon kan. Del går alltså inle alt både äta upp kakan och att ha den kvar. Del har alltid varit en omöjlighet.

Så länge Brill Mogård håller sig lill riksdagsutlalandenaom nivågruppering så är alll gott och väl, för där framgår ju atl undervisningsgrupperna som sätts samman på såsätt skall vara av kortvarig art och, enligt utbildningsutskottet, "för all ge lillfälle lill systematisk iräning i därför lämpade delar av olika ämnen". Del härar verkligen inte uttryck för någon välvilja mot nivågruppering och ger definitivt inle 'Tritt fram" för nivågruppering. Men Britt Mogård gör vidlyftiga tolkningar. När man kan läsa atl differenlieringspro-blemen nu skall diskuteras föratt differentiering ligger "i tiden", då blir man väldigt betänksam.

1 Britt Mogårds svar är det typiskt all hon inle med ell ord berör löftet om mindre klasser. Del harju länge varit moderalernas patentlösning, men nu hårde ingenting atl säga om det. Inte heller sägs någonting om den klyfta som jag påvisade mellan orden -dvs. den ganska vulgära kritiken av skolan -och de ålgärder som verkligen har vidtagits. Jag förslår all Britt Mogård kanske nu efteråt har ångrai all hon gjorde en lista över av regeringen vidtagna ålgärder, i skenel av alt kritiken faktiskt har varit så våldsam. Ta 1. ex. Svenska Dagbladet, ett Britt Mogård närstående organ, som för en vecka sedan beskrev den svenska skolan i en nattsvart ledare. Det stod där alt lärarkåren befinner sig i kris och atl det rörde sig om all "slå larm om den mörka framtid dagens skola skapar med en allt lägre kunskapsnivå". Det talades vidare om slöseri, tilltagande våld, vantrivsel, skräck, förnedring, och del påslods atl "kunskaper och färdigheter ses som ell slags biprodukter" i skolan. Om vi lägger den na ledare bredvid den sida i Briii Mogårds svar där hon räknar upp de konkreia åtgärder som regeringen har vidtagit finner vi att skillnaden är besvärande. 1 svaret talas del om vidgad läromedelsinformalion, nya utbildningar i gymnasieskolan plus lillsällande av några mindre ulredningar.

Del är inle jag som raljerar här, ulan jag läser ur Brill Mogårds egen lista.

Regeringens handlande och den borgerliga kriliken av skolan kommer inle    Nr 142

ens i närheten av varandra! Alla som inle är helt borgerligt förblindade och   Tjsdaeen den

allasom harålminstoneeil unsförmåga lill kriliskgranskningmåsiefinnaall          i/-       • iq-io

skillnaden mellan borgerlighetens ord och handling på skolpolitikens område____ _

äravgrundsdjup. 1 längden blirdei lägel ohållbart,ochjagförstårall del redan q    uthildnlnssno-

bränner under fötterna pä Britt Mogård, eftersom allmänheten inte i längden           ijtjkpn
kommer all låta lura sig av tricket med kejsarens nya kläder.

LARS WEINEHALL(c):

Herr talman! Statsrådet Mogård har redovisat olika ålgärder som vidtagits och som är aktuella inom utbildningsområdet. Jag har ingen anledning atl i dag ge några synpunkter på den redovisningen,ulan jag vill i stället ta upp en mera långsiktig åtgärd, som faller inom det ämnesområde som interpellationen omfattar.

En av de inlressaniasle uppgifter vi slår inför i utbildningspolitiken är all bryta den 1960-tals- och den begynnande 1970-lalstrend som innebar all skolan i alll slörre ulsträckning isolerades från samhällel i övrigt. - Jag tror inte jag behöver beskriva det fenomenet ytterligare; jag vet all det är välkänt. Det är en bidragande orsak lill de generationsklyftor och den bristande förslåelse mellan äldre och yngre som vi upplever på olika håll. Denna ulveckling har också inneburit negativa effekter för många ungdomars möjligheter all tillgodogöra sig ulbildningen. Sambandet mellan skoltrötthet och skolans isolering behöver jag alltså inte ta upp ytterligare.

Till viss del behandlas problemet i SI A-förslaget, och tillskapandet av SSA-råd kan ses som en väg att nå förbättringar. Under senare är har krav rests på alt genom en meromfattande förändring av uppläggningen av ulbildningen i gymnasieskolan nå bälire balans mellan leori och verklighet. Förslag har bl. a. redovisats häri riksdagen om alt införa varvad utbildning för alla elever, där utbildningen i skolan varvas med praktikperioder i arbetslivet.

Fördelarna med en sådan varvad utbildning är många:

1. Den ger möjlighet all omedelbart i verkligheten tillämpa vad man lär sig
i skolan.

2.    Den ger självupplevda kunskaper om hur samhällel fungerar,

3.  Man får lättare atl förbereda sig för sin yrkesroll. Varvad ulbildning skulle bli ett utmärkt komplement lill dagens yrkesvägledning.

4.  Skolsamhällets isolering skulle brytas.

5.  Varvad ulbildning skulle balansera gymnasiets teoretiska slagsida som slår ul så många.

6.  Varvad ulbildning skulle betyda bättre kontakt mellan generationerna. Att arbeta och fungera tillsammans med äldre ger naturiiga generalionskon-takter och vidgar vyerna.

Anledningen lill alt jag lar upp frågan i denna interpellationsdebatt är alt
Umeå kommun för en tid sedan vände sig lill gymnasieulredningen och
ansökte om atl fö påbörja försöksverksamhet med varvad ulbildning.
Kommunens målsättning är att kunna starta ett försök redan hösten 1978 och
att då i första hand vända sig till de grundskoleungdomar som inte har velat   155

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildningspolitiken

156

eller inte har kunnal utnyttja andra befintliga ulbildningsvägar. Gymnasieulredningen har i en skrivelse till ulbildningsdeparlemenlel ställt sig bakom Umeå kommuns framställning, men kommunen har ännu inle fåll någol besked.

Eftersom delta är en viktig långsiktig ulbildningspolitisk åtgärd vill jag la delta lillfälle i akt och fråga slalsrådel Mogård om hon i dag kan ge Umeå kommun någol besked om hur regeringen kommer atl behandla dess ansökan. Jag tror alt en försöksverksamhei med denna inriktning kan lägga en god grund för 1980-talets skola. Jag vill bestämt hävda all den här lypen av utbildningsreform, där man ger ulbildningen etl annal innehåll och konkrel förankrar den i verkligheten, är del effektivaste och bästa instrumentet för all stoppa utslagningen i skolan.

Slalsrådel BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Umeå kommuns framställning kommer all överlämnas till SÖ för atl prövas i samband med sysselsättningspropositionen.

Jag tyckeratt det är litet sorgligt alt Åke Gillslröm försöker väcka lill liv den debatt som förekom i samband med SIA-ulredningen om all speciallärare skulle vara något slags Epalärare. Jag kan inle tänka mig annat än alt Åke Gillström väl vet alt avsikten var all varje lärare skulle fö någon form av specialpedagogisk ulbildning - inle för atl kunna fungera som speciallärare utan för all bälire kunna urskilja problem och vidarebefordra eleverna till specialläraren. Jag anser fortfarande att detta skulle vara alldeles ulomor-denlligl anlingen som en ingrediens i lärarnas grundutbildning eller som en del av fortbildningen.

Åke Gillslröm för vara vänlig och läsa räu innantill. Del står i interpellationssvaret all statsmakterna sedan flera år tillbaka har uttalat att "i den mån" ökade resurser kan tillföras utbildningsområdet skall de gå till vuxenutbildningen och förskolan. Åke Gillslröm kan väl ändå inte vara obekant med del faktum att vi har en besvärtig ekonomisk situation här i landel? Och gå nu inle upp och säg all den situationen uppstod efter september 1976!

Jag är väl underrättad om de problem som finns i Polhemsgymnasiet på vissa yrkesinriktade linjer och för vissa elever. Man har etnellertid ingen anledning atl vara bekymrad på Polhemsgymnasiei, eftersom regeringen inom korl fattar beslui som gäller budgelårel 1978/79, alliså del kommande läsåret, om SÅS-medel för gymnasieskolan. Det är väl troligt, eller hur, atl man kommer att följa vad utbildningsutskottet har uttalat i frågan?

Jag tycker fortfarande att diskussionen om nivågruppering är utomordentligt onyanserad.

Jag tycker också alt socialdemokraternas dubbla hållning före och efter regeringsskiftet eller efter den situation man för ögonblicket befinner sig i är verklighetsfrämmande och uppriktigt sagt ohederlig.

Del är viktigt atl vi är överens om, tycker jag, atl vi i dagsläget beklagligtvis inte kan pumpa in en mängd nya resurser på skolområdet. Det vore naturligtvis myckel enklare om vi kunde del, men vad vi kan göra i nuvarande läge är all inle förhålla oss passiva och resignerade utan fördela

resurserna bättre såsom vi har bestämt oss för i SIA-reformen. Del är ju grundtanken i det nya statsbidragssystemet. Fördelningen av resurserna måste göras lokalt, för del är där man ser problemen klarast. Del gäller både undervisningsgruppernas storlek, grupperingar i övrigl och hjälp lill elever med speciella behov.

Sedan vill jag gärna lill Karl-Erik Strömberg säga alt jag självfallel är utomordentligt väl medveten om de speciella problemen i Botkyrka.

Lena Hjelm-Wallén! Ja, visst har socialdemokraterna - med benäget bislånd av andra partier här i riksdagen - genomfört många reformer, och vissl har man genomfört dem snabbt. Jag lycker alt litet eftertänksamhei, litet ärlighet inför problemen någol lidigare inte hade skadat. SIA-reformen är nu beslutad. Den införs den 1 juli i år. Och den osäkerhet man känner på olika håll och kanter underblåser Lena Hjelm-Wallén och socialdemokraterna av politiska skäl, del begriper jag, men jag blir faktiskt också chockerad över debattekniken, exempelvis när del gäller resurserna. Varför låtsas all SIA-beslutel innebar någol annal än del faktiskt gjorde?

Slutligen ett par ord om alla de påståenden som Åke Gillström och Lena Hjelm-Wallén här ymnigt strött om mina avsikter, milt sinnestillstånd osv. Jag hann inte med alt anteckna dem alla -del senasle var visst alt del brinner under fötterna på mig. Alla dessa påståenden ber jag att i klump få dementera.

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildningspolitiken

LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr lalman! Fru Mogård är inle så dålig på invektiv själv. Nyss anklagade hon socialdemokratin för all vara ohederlig belräffande inställningen i nivågrupperingsfrågan. Det lycker jag all hon skall la lillbaka. Vår inställning har inte förändrats - vi har samma åsikl som lidigare när del gäller nivågrupperingen. Vi är myckel skeptiska till den; del har vi varil i alla lider. Vi vill ha en skola med allsidigt sammansatta klasser och undervisningsgrupper. Jag hoppas dock all moderaterna har ändrat slåndpunkl sedan före valet. När riksdagen i maj 1976 fållade beslui i den här frågan fanns del två reservationer från moderat sida angående en mer välvillig inställning lill nivågrupperingen, vilka dock röstades ner av riksdagen. Del är naturligtvis med del som bakgrund som vi är oroliga när Britt Mogård ger sig ul och lalar om alt del nu är dags all la upp differenlieringsproblemen osv.

Sedan säger Britt Mogård atl vi underblåser oron teträffande SIA-reformen, Nej, vad vi gör och vad väldigi myckel av arbetstiden för oss som är centralt ansvariga för den socialdemokratiska skolpolitiken går åt lill är alt ge tips och stöd för det lokala arbete som nu föreslår. Del är etl mycket konstruktivt och konkret arbete. Vi måste emellertid påpeka all del inte är vi som utställt löften om fantastiska reformer. Del ärju ni själva som gjort det när ni som svar på skolans alla problem kommit med er patentlösning, nämligen mindre klasser. Den förändringen kräver resurser. Del är del vi påpekar, och om del har Brill Mogård ingenting alls att säga.

157

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om utbildningspolitiken

158

ÅKE GILLSTRÖM (s):

Herr lalman! Nej, Brill Mogård, vi har missförstått varandra på en punkt eller, rättare sagt, Britt Mogård har missförstått mig beträffande termen Epalärare. Jag avsåg inle den utbildning som SlA-utredningen föreslog för alla lärare och som inte skulle ge behörighet som speciallärare. Det har funnits ett antal andra förslag under årens lopp. Jag har som bekant sysslat med specialundervisning strängt lägel sedan jag blev lärare, så jag vel all del ena förslaget sämre än det andra har lagts fram och kasserats. Del var dem jag länkle på som skulle ge behörighet som speciallärare. Däremot lycker jag atl SIA-förslagel var mycket bra, och det är synd all man inle har haft ekonomiska möjligheter alt genomföra del-men del kanske sker någol våren 1979, då allt annat skall komma.

Vi har alltså ekonomiska problem, och jag skall inte säga alt de har uppstått efter ett visst datum - men inte har läget blivil särskill mycket bälire efter detta datum, även om det var dåligt dessförinnan.

"Iden mån", slår det mycket riktigt, och del får man naturligtvis ta hänsyn lill, men då måste man samtidigt vara på det klara med alt del har skell en del prutningar på den budget som ligger på utbildningsdepartementet. Del som ligger mig närmasl är forskning och utvecklingsarbete, eftersom jag är ordförande i pedagogiska nämnden. Bara på det området har vi gått miste om säg 10 milj. kr. Kommer andra och redovisar motsvarande poster för andra områden, som de kanske har ell speciellt intresse av, måsle del betyda atl pengarna har funnits men kanaliserats ät andra håll. Jag kan också nämna de 25 miljoner som skulle ha utgjort statsbidrag till allmän fritidsverksamhet men drogs in av regeringen.

Lät mig göra en sammanfattning belräffande de här fem frågorna. På den första frågan, som gäller de mindre klasserna, skall besked komma näsla vår. Jag lycker alt man är ganska hårt bunden på den punkten efter den här debatten och efter den debatt som fördes 1973, när Ingvar Carisson var utbildningsminister och då t. ex. Staffan Burenstam Linder talade om varför man skulle ha mindre klasser och hur man skulle gå till väga. Man kan alltså gå tillbaka och binda upp er på den här punklen. Vi intresserar oss för vad som skall hända om etl år.

Belräffande den andra frågan vill Britt Mogård inte lämna några utfästelser ulan hänvisar lill kommunerna. 1 och för sig är del bra om kommunerna för arbeta med delta själva, men del bör vara ett statsråds slora uppgift att då och dä inskärpa att SlA-utredningen gick ul på att i första hand hjälpa elever med skolsvårigheter. Man kan ju nu befara - och l. o. m. konstalera i de kommuner där försöksverksamhet bedrivits -alt resurserna sprids ut i slällel för all i första hand gå lill dem som har svårigheter.

Beträffande den tredje frågan väntar Britt Mogård på en SÖ-rapport. Jag hoppas att den kommer fort, så all vi får besked på den punklen.

I anslutning lill den fjärde frågan gjorde jag etl par lilläggsfrågor, som jag inle har fält svar på. Jag lycker all del finns anledning alt upprepa dem. Två frågor gällde vad regeringen egentligen gjort och vad som övervägs ytterligare. Det som redovisas här är bara en mängd allmänt prat. Jag ställde vidare

en fråga om hur man skall ge problemskolor en erfaren och stabil lärarkår. Jag har använt samma utredning som Inga Lanlz, och den utredningen visar alt vissa skolor får sämre lärare - outbildade lärare och sädana som är ganska tarska - medan andra rektorsområden och skolor fär mycket duktiga lärare, som har varil ute längre och kan hanlera undervisningen på ett specielll säll. -Hur tänker man åsladkomma en förändring därvidlag? Del var i del sammanhanget jag kom in på frågan om piskan eller morolen.

Till sisl, när det gäller den femte frågan, hänvisas till nästa budgetproposition, alltså också där besked våren 1979. På den frågan svarar Britt Mogård inte mer, men vi får tydligen vänta, vilket också utbildningsutskottet sade att vi får göra när det gäller Lennart Anderssons moiion beträffande SÅS-medlen.

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om den verkstads-tekniska utbildningen i gymnasieskolan

Överläggningen var härmed slulad.

§ 10 Om den Verkstadstekniska utbildningen i gymnasieskolan

Statsrådet BRITT MOGÅRD erhöll ordet för all besvara Lena Hjelm-Walléns (s) den 13 april anmälda interpellation, 1977/78:161, och anförde:

Herr lalman! Lena Hjelm-Wallén har frågat mig hur regeringen ser på den vikande frekvensen av sökande lill de Verkstadstekniska utbildningarna i gymnasieskolan, vilka ålgärder som vidtas inom skolöverstyrelsen och regeringskansliet för alt komma till rätta med obalansen i sökandeintresset och antalet utbildningsplatser samt vilka ytterligare åtgärder regeringen är beredd alt vidla.

1 likhet med Lena Hjelm-Wallén ser jag med oro på den vikande frekvensen av förslahandssökande lill de Verkstadstekniska utbildningarna.

Jag vill böria med att redovisa de åtgärder som vidtagits inom skolöverstyrelsen och regeringskansliet för all komma till rälla med obalansen i sökandeinlresset och antalet ulbildningsplalser.

Ulbildningen på den verksiadsiekniska linjen är föremål för forskning, där problem som anknyter lill de frågor som tas upp i interpellationen särskilt studeras. Inom skolöverstyrelsen (SÖ) har genomförts uppföljningsundersökningar i syfte att bl. a. kartlägga problemen med det vikande intresset för utbildningen. Med ledning av de undersökningar och iakttagelser som gjorts har även lärarfortbildning, artetsformer, läromedel saml i viss utsträckning studie- och yrkesorienteringen kunnat förändras.

De fortlöpande förändringarna inom arbetsmarknaden, den tekniska utvecklingen och inle minsl framstegen på arbetsmiljöns område har aktualiserat förändringar inom fiera av de yrkesinriktade linjerna. Enligl vad jag har inhämtat har nyligen en arbetsgrupp tillsatts inom SÖ för atl se över den Verkstadstekniska linjen. Av riktlinjerna för arbetsgruppens arbete framgår bl. a. all del låga sökandeinlresset och kostnaderna för ulbildningen är ell  framträdande  problem  som  kräver etl  intensifierat  arbele  med

159

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om den verkstads-tekniska utbildningen i gymnasieskolan

problemanalyser och förslag till åtgärder.

Vad gäller slöd och stimulans för utbyggnad av ulbildningen i kommuner som har god tillströmning av sökande - del finns även sådana - har som bekant redan under Lena Hjelm-Walléns tid som skolminister statsbidraget till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel höjts. På mitt initiativ kommer bidraget till inbyggd utbildning att höjas väsentligt fr. o. m. nästa budgetår. Inom och ulom ulbildningsdepartemeniei bedrivs f n. ell omfattande arbete i syfte att fö fram utbildningsplatser som svarar mot del ökade antalet ungdomar som inom några år skall söka till gymnasieskolan.

Förhållandena på arbetsmarknaden påverkar i mycket stor utsträckning tillströmningen lill utbildningarna i gymnasieskolan. Genom breddade syo-insatser, i form av ökade kontakter mellan utbildningar i gymnasieskolan och arbetslivet, kan betydelsen av att stå väl rustad med en god yrkesulbildning framstå klarare för ungdomarna. Det är en paradox, enligl min mening, alt så få ungdomar söker ulbildning inom ett område där efterfrågan på yrkesut-bildad personal även i dagens svåra arbetssituation är stor. Det är en viktig uppgift för alla berörda alt ge ungdomarna ell bättre underlag inför valet av ulbildning än vad som nu är fallet.

160

LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr lalman! Jag vill först lacka för svarel.

Rekrytering till olika utbildningsvägar är ofta föremål för diskussion, inte minsl här i riksdagen. Intresset är dock ganska ojämnt fördelat på skilda utbildningars problem.

För ett år sedan svarade Britt Mogård pä en interpellation om naturvetenskaplig och teknisk ulbildning. Inlerpellanlen kunde lacka för ett "fylligt och innehållsrikt svar". Svaret var tre gånger så långl som del som nu lämnades om den Verkstadstekniska utbildningen och innehöll en omfattande redovisning av problemet.

Del är en ganska vanlig företeelse all det är mycket svårare atl fånga uppmärksamheten för problem t. ex. med rekrytering inom en yrkesulbildning av typ verkstadsieknisk ulbildning. Della ullalar jag som etl allmänt fenomen, inte som kriiik specielll mot regeringen.

Ändock borde del vara angeläget alt komma till rälla med rekryierings-svårigheterna inom den Verkstadstekniska ulbildningen. 1 min inlerpellalion redovisade jag de myckel oroande siffrorna på elevernas förstahandsval till utbildningar inom det Verkstadstekniska områdel i Västmanland, ett av landets mest industrialiserade län.

Även om verkstadsindustrin i dag på många håll går på spartåga, måste det klart slås fast att en omfattande verkstadsieknisk utbildning är av utomordentlig betydelse för vårl land som avancerad industrination.

Britt Mogård säger atl hon delar min oro över ulvecklingen. Jag hoppas all della skall leda lill åtgärder utöver dem som nämnts i svaret. Jag måste säga att del som Britt Mogård pekar på i svarel är hell otillräckligt för all vända Ulvecklingen.

I svaret redovisas försl att utbildningen är föremål för forskning. Genom SÖ:s uppföljningsundersökningar har lärarfortbildning, arbetsformer och läromedel kunnat förändras, uppges det. Detta tycker jag verkar inlressanl, och jag skulle gärna vilja veta litet mer om det. Vilka förändringar har gjorts och vilka resultat har de lett fram till? Jag tror atl del är rätt viktigt all det kommer fram. Redovisningen av de åtgärder som vidtagits inom regeringskansliet ger ett synnerligen magert intryck. Jag utgår ifrån att även Britt Mogård inser detta vid en förnyad blick på svarel.

Det som nämnts är ökningen av ulrustningsbidragel, som beslutades redan under den socialdemokratiska regeringens lid, något som också framhålls i svarel.

Den enda åtgärd som Britt Mogård redovisar att den borgerliga regeringen vidtagit äralt öka bidraget lill företag som inrymmer s. k. inbyggd ulbildning. Jag kan inle se att delta har särskilt mycket att göra med problemen att rekrytera elever lill den Verkstadstekniska ulbildningen, vare sig denna sker i skolverkstäder eller som inbyggd utbildning.

1 svaret upplyses vidare alt regeringen arbelar med "alt få fram utbildningsplatser som svarar mot del ökade antalet ungdomar som inom några år skall söka sig lill gymnasieskolan". Delta är ell arbete som skolmyndigheter och regering .självfallet måste ansvara för.

Antalet platser i gymnasieskolan måste öka inte bara därför atl ungdomskullarna kommer atl öka kraftigt utan även därför att intresset för gymnasial ulbildning ökar totalt sett och särskill vad det gäller den yrkesinriktade delen av gymnasieskolan.

Tyvärr har regeringen vägrat all dra slutsatser av det ökade behovet av platser särskilt pä det yrkesinriktade områdel. Del krävs lokaler, Britt Mogård! Del går då inle atl hälla igen på skolbyggnadsanslaget, som den borgerliga regeringen gjort.

Slutligen uttalar sig Britt Mogård för "breddade syo-insalser" pä ell lill intet förpliktande sätt.

Något svar på min sista fråga om vilka yllerligare åtgärder som kan behöva vidtas ges över huvud taget inle.

Den oro som Britt Mogård säger sig dela med mig skulle jag hoppas salt lilel djupare än vad svaret kan ge etl intryck av. Jag hoppas därför alt Brill Mogård har sparai några argumenl och uppslag lill åtgärder för sin nästa replik.

Jag lämnade i min interpellation några exempel på åtgärder. Jag vill yllerligare kommentera dessa någol.

1. Jag tror all det är vikiigi all regeringen gör klart atl den bedömer silualionen som oroande. Ell sådanl slällningsiagande bör kunna påskynda del arbele som bedrivs inom SÖ för alt förnya innehåll och arbetssätt inom den Verkstadstekniska utbildningen.

Denna utbildning är en grundläggande induslriutbildning som ger en god inkörsporl till slora delar av verkstadsindustrin. För atl eleverna inle skall uppfatta ulbildningen som alltför allmän är det angeläget att överväga hur samspelet med arbetslivet ytteriigare kan förbätlras under ulbildningsliden. Koniakler med de fackliga organisationerna och blivande arbetskamrater kan

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om den verkstads-tekniska utbildningen 1 gymnasieskolan

161

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om den verkstads-tekniska utbildningen i gymnasieskolan

162

ge eleverna aspekter på arbetet och den motivation för utbildningen som skolan har svårt att ge.

1 detta sammanhang är det även angeläget all pröva om det är möjligt atl låla ulbildningen starta vid olika tillfällen under läsåret ellerom kontinueriig intagning gär alt tillämpa.

Jag menar också atl del är helt klart atl grundskolan måste ge en bättre förberedelse för teknisk-praktisk verksamhet åt alla elever. Jag är glad att finna förslag om detta i SÖ:s läroplansförslag.

2. Lokalfrågorna nämnde jag tidigare. Del är inte bara fråga om alt bygga
nya lokaler för atl kunna öka antalet utbildningsplatser där detta bedöms
lämpligt. Det finns ju orter med sökandeöverskott och där just lokalbristen
omöjliggör en utökad utbildning enligl SÖ:s petila.

Men nya lokaler behövs också därför all den Verkstadstekniska ulbildningen i dag på många håll för bedrivas i klart undermåliga lokaler och under slora insalserav hängivna lärare. Säkerligen inverkardessa lokalförhållanden negalivi på elevernas intresse för utbildningen. Lokalfrågan måste alltså åtgärdas.

3.   En kraftfull insats av studie- och yrkesvägledningen är betydelsefull.
Syon borde över huvud enligl min mening sällas in i ett mer långsiktigt

arbetsmarknadspolitiskt perspektiv. Tillfälliga konjunktursvängningar återspeglas i alltför hög grad i elevernas förstahandsval lill gymnasieskolans utbildningsvägar.

Det måsle vara syons uppgift alt motverka konjunktursvängningarnas genomslag i elevernas val av ulbildningsväg. Inom arbetsmarknadsutbildningen utnyttjas lågkonjunkturen föratt yrkesutbilda inom de områden där framtida behov förväntas uppslå. Sä långt som möjligt bör denna princip gälla också inom gymnasieskolan.

För de Verkstadstekniska utbildningsvägarna borde della leda till all dessa särskill uppmärksammas i sludie- och yrkesorienteringen. Del kan ske genom sludiebesök, arbetsmarknadsdagar, pryo och syo riktad mot det omfattande industriella området.

Inte bara den Verkstadstekniska utbildningens innehåll och arbetsområde bör då belysas ulan även den sociala miljö som verkstadsarbete erbjuder genom arbetsgemenskapen samt möjligheterna till medbestämmande.

Det bör ordentligt kunna upplysas om att den Verkstadstekniska utbildningen är en grundläggande industriutbildning till ett mycket brett yrkesfäll. Del bör också informeras om möjligheterna till vidareutbildning, någol som i dag ofla förbises i syon.

Stora syo-insalser borde göras för atl intressera flickorna för verkstadsieknisk ulbildning. Till de teoretiska tekniska utbildningarna har specialinsatser gjons. Jag menar att del flnns myckel slarka skäl all salsa på särskild information om verkstadsutbildning lill flickor. Flickor ärju i ännu slörre ulsträckning än pojkar ulsalta för arbetslöshet. En grundläggande industri-utbildning skulle avsevärt slärka deras chanser all få en fast förankring pä arbeismarknaden.

När   rekryteringen   lill   byggyrkesulbildningarna   för   några   år   sedan

minskade kraftigt startade branschen -arbetsgivarna och facket tillsammans - en kampanj för dessa utbildningar. Och utvecklingen vände.

Jag förordar inte all en sådan kampanj skall kopieras. Men jag menar att resultatet av kampanjen visar atl del går att förbättra rekryteringen till ett utbildningsområde.

Med bättre information och vägledning i kontakt med de fackliga organisationerna är jag övertygad om att detta kan ske även på det Verkstadstekniska området - särskilt som den arbetsmiljö och de arbetsvillkor som varit och ärett hinder för rekrytering til) industriarbete håller på all förändras väsentligt. Denna utveckling driver de fackliga organisationerna på med största kraft.

Inte heller borde svårigheten att i dag fö jobb hos de många industriförelag som jusl nu tillämpar anställningsstopp ulgöra hinder alt skaffa sig verkstadsieknisk utbildning och med denna som bas söka jobb om några år inom industrin. Om del flnns framtidstro går det atl resonera med ungdomar om del här. Men för della krävs att det förs en ekonomisk politik och en näringspolitik i Sverige, som ingjuter hopp om framliden i slällel för att, såsom regeringen gör, blåsa under alla näringslivets problem, verkliga eller förmenta.

Detta sista är inte specifikt Britt Mogårds ansvarsområde, men varken hon eller jag kan springa ifrån att den allmänna bild som skapas av framtidens Sverige också får återverkningar pä utbildningens område.

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om den verkstads-tekniska utbildningen i gymnasieskolan

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Del bedrivs, som jag redan sagl i mitt interpellationssvar, ett omfattande arbete i syfte att fö fram utbildningsplatser som svarar mot det ökande antalet ungdomar som inom några år skall söka till gymnasieskolan. Men del gäller naturligtvis inte bara de växande I6-årskullarna, ulan vi lar givetvis också hänsyn lill det växande intresset för gymnasieutbildning.

1 della arbele ingår självfallet att göra en noggrannare analys än tidigare av behovet av olika utbildningar, ungdomarnas intressen, lokalbehovet, lärar-behovel, maierielbehovei, syo-insalserna osv. Fenomenel med det svaga sökandeinlresset för verkstadsieknisk linje ärju inle speciellt nytt. Gymnasieulredningen har anledning alt fundera över bl. a. hur man kan förändra den utbildningen.

Atl undersöka, alt se över och därefter vidla åtgärder ansågs förr vara den normala arbetsgången. Nu anses del lydligen vara tecken på handlingsförlamning eller någonting sådant. Jag anser fortfarande att della är del normala saltet atl la sig an etl problem: undersöka, se över, vidla åtgärder.

LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr lalman! Jag har inle alls sagt någonling om handlings förlamning ; del var Brill Mogård själv som förde in della.

Jag tycker all del härar bra: undersök förhållandena, analysera dem och gå sedan lill handling. Jag Iror atl del är viktigt att det här området uppmärksammas, och det mycket snabbi. Rekryteringen lill just det här områdel är

163

Nr 142

Tisdagen den 16 maj 1978

Om den verkstads-tekniska Ulbildningen 1 gymnasieskolan

ändå avsevärt mer bekymmersam än rekryteringen lill de längre, leoretiskl-tekniska utbildningarna liksom lill den naturvetenskapliga ulbildningen. Vi kan inie låla den Verkstadstekniska ulbildningen vara styvmoderligt behandlad också framgent.

Tyvärr är det inte med någol större engagemang Britt Mogård ger sig in i den härdebatlen. Jag beklagardet, fördel hade funnits väldigi mycket meralt säga. Och jag är ledsen över atl jag inte kunde få höra vad det rörde sig om som SÖ:s uppföljningsarbete gav. Om erfarenheterna har varil posiliva är en interpellationsdebatt etl bra lillfälle alt ge spridning åt sådana erfarenheter.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 11 Föredrogs och hänvisades

Moiion

1977/78:1979 lill socialutskottet

§ 12 Föredrogs men bordlades åter

Konslitutionsulskottets belänkande 1977/78:47

Finansutskottets betänkanden 1977/78:27, 28, 36, 38, 39, 41 och 42

Juslitieutskottets betänkanden 1977/78:38 och 39

Lagutskottets belänkanden 1977/78:29 och 31

Socialutskotlets betänkanden 1977/78:32-34 och 40

Kullurulskotlets belänkanden 1977/78:25 och 26

Trafikuiskoilels betänkande 1977/78:18

Jordbruksutskottets belänkanden 1977/78:28-33

Näringsulskollels belänkanden 1977/78:59 och 60

Arbeismarknadsulskoiiels belänkanden 1977/78:23. 34, 35 och 42

§ 13 Talmannen meddelade all på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle bland tvä gånger bordlagda ärenden

dels arbeismarknadsulskoiiels belänkanden nr 23, 34 och 35 saml näringsutskotiets betänkande nr 60 i nu angiven ordning uppföras främsl,

dels socialutskottets belänkande nr 32 och trafikutskottets betänkande nr 18 sällas sisl.

§ 14 Anmäldes och bordlades Moiioner

1977/78:1980 av Åke Gustavsson 1977/78:1981 av Lars Werner m.fl.

med anledning av proposilionen 1977/78:185 om anställning av kvinnor som befäl inom del militära försvaret m. m.

164

§ 15 Anmäldes och bordlades Konsliiulionsulskollels belänkande

1977/78:44 med anledning av moiion om vidgning av den kommunala kompetensen

Utbildningsutskottets betänkanden Nr 142

1977/78:26 med anledning av motioner om särskild samordnad gymnasie-         Tisdaeen den

skola i Simrishamn jz-       • \q-jo

1977/78:27 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden_______ __

1977/78:28 med anledning av proposilionen 1977/78:85 såviii den gäller Meddelande om

förslagsanslaget Bidrag till driften av grundskolor m. m. Iråsor

Näringsulskollels betänkanden

1977/78:57 med anledning av proposilionen 1977/78:100 i vad avser vissa

anslag inom ekonomidepartemeniets verksamhelsområde jämte moiion 1977/78:62 med anledning av propositionen 1977/78:138 med förslag till lag

om ändring i alomenergilagen (1956:306), m. m. 1977/78:63 med anledning av propositionen 1977/78:125 med förslag om

tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 i vad avser vissa

anslag inom industridepartementets verksamhelsområde

§ 16 Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

den 16 maj

1977/78:466 av Bengt Silfveistrand (s) lill kommunikationsministern om bemanningen vid Kullens fyr:

Enligt beslut av sjöfartsverket skall temanningen vid Kullens fyr dras in den 1 januari 1979. Beslutet har från många häll betecknats som mycket olyckligt, eftersom fyrpersonalen utöver ren sjöövervakning utför etl flertal arbetsuppgifter vilka måste betraktas som oskattbara från samhällels synpunkt.

Förhållandena vid Kullens fyr är på många sätt särpräglade. Fyrens övervakningsomräde utgör en av världens livligast trafikerade farleder. Småbätstrafiken är synneriigen intensiv under sommarhalvåret, och området som är naturreservat tesökes årligen av ca 250 000 turister. Olycksfrekvensen är hög på grund av den branta klippkusten, och fyrplatsen har därvidlag visat sig vara en väl fungerande larmcentral, som också kunnat inrapportera oljeutsläpp m. m. Dessutom utförs väderobservationer som enligl SMHI inte hell kan automatiseras.

Jag vill ställa följande fråga till kommunikationsministern:

Är kommunikationsministern mot bakgrund av det dokumenterade behovel av någon form av bemanning vid Kullens fyr beredd atl ompröva sjöfartsverkets beslut och avvakta med ett definitivt ställningstagande lill dess sjöövervakningskommiitén (SÖK) är klar med sin utredning?

165

Nr 142                 1977/78:467 av Bengl Wiklund(s) lill statsrådet Brill Mogård om del framtida

Tisdagen den        ''ehovei av lärare:

16 maj 1978            Under senare lid har i massmedia uppmärksammals dels skolöverslyrel-

sens karlläggning av lärarnas deltidstjänstgöring och tjänstledigheter, dels
Meddelande om skolöverstyrelsens och statistiska centralbyråns undersökning av del fram-
Jragor                  fj(jg lärarbehovet. Det är välkommet att ytteriigare material kommer fram för

bedömningen av det framtida lärarbehovet, då nuvarande planeringsunderlag är osäkert.

Mot denna bakgrund vill jag till statsrådet Britt Mogård ställa följande fråga:

Vilka slutsatser drar skolministern av de uppgifter som nyligen framkommil om del hoiande underskoltet på lärare de närmaste åren?

§ 17 Kammaren åtskildes kl. 18.33.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert