Riksdagens protokoll 1977/78:139 Onsdagen den 10 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1977/78:139

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:139

Onsdagen den 10 maj

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes lill en början av tredje vice Ullmannen.

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Valutaregleringen, m. m.

§ 1 Valutaregleringen, m. m. (forts.) Fortsattes överläggningen om finansulskoliels bciänkande 1977/78:35.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Det här belänkandet handlar om fortsatt valutareglering. Vi har i molion 229 visat på det direkta sambandet mellan den accelererande kapitalexporten och den stigande arbetslösheten i vårt land. Detsamma har LO-tidningen gjort i ett par uppmärksammade artiklar vid månadsskiftet oktober-november i fjol. Del är detla samband som har gjort all man på arbetsplatserna och i de fackliga organisationerna på skilda nivåer har börjat intressera sig för valutalagstiftningen.

1 LO-tidningen förden 27 oktober 1977 finner man en artikel som handlar om att de svenska företagens utlandsinvesteringar del året har ökat rekordartat med nära 50 "o, medan de utländska invesleringarna i Sverige däremot sjunker till en bottennivå samtidigt som de lolala industriinvesteringarna i Sverige för första gången minskar. Där sägs också atl de utländska investeringarna i Sverige, som har legal mellan 500 och 600 milj. kr., om utvecklingen fortsätter kommer atl stanna pä 380 milj. kr. det året. Del stämmer. Samtidigt, heter del, sjunker i år för första gången de totala investeringarna här hemma. Från första halvåret 1976 till förslå halvårei 1977 har induslriinvesleringarna minskat med nära 150 milj. kr. i löpande priser. Del finns en rad intressanta siffror i LO-tidningen, med den röda fanan i vinjetten.

Atl lagen i sin nuvarande utformning legaliserar kapiialfiykt slår ställt utom all diskussion. Lika klart äratt del tillägg som 1974 gjordes lill 2 §-all hänsyn lill industri- och sysselsättningspolitiska strävanden får beaktas - var helt otillräckligt. Utvecklingen under de senaste tre åren visar med all tydlighet detla. Medan industrins utlandsinvesteringar 1974 uppgick lill i runda tal 2,7 miljarder kronor, var de 1976 uppe 13,5 miljarder och i fjol i nära 5 miljarder. När invesleringarna utomlands uppgår lill ett belopp som överskrider tredjedelen av de inhemska investeringarna, då är det verkligen högt på tiden alt riksdagen säger stopp.

Vi kan tolka finansutskottets betänkande på två siill: som alt man välkomnar en avinduslrialiseringavSverigeellersomati kapitalexporten inte angår uiskoilel. Vilken av de båda lojkningarna som är den rikliga är inle av avgörande beiydelse. Vad som harbelydelse i sammanhängd är all uiskoilel

127

Nr 139               inle anser en reell skärpning av lagen påkallad; del är innebörden i hela

Onsdaeen den     utskoiisbeiänkandet. Det som utskottet föreslår är i så hög grad formellt all

10 mai 1978        närmast är löjeväckande. Att tullmyndigheten får rätt alt leta igenom

_____________   resandes handbagage och all resande åläggs skyldigheten att själv packa igen

Valutaregleringen väskorna, del hindrar ju inte att SKF och L M Ericsson fiytlar resten av sin
j  j                    produktion till Brasilien eller Sydkorea eller någol annal fascistiskt land.

Det ärju egenlligen delta, herr lalman, som industriarbetarna här i landei vänder sig mot och vill atl riksdagen skall sätta stopp för. Och del måste ske genom en grundlig översyn av valulalagen. I sin nuvarande utformning är den totalt verkningslös i detta avseende.

Som utskottet påpekar har vi i vår motion åberopat "vissa tidnings- och tidskriftsartiklar". Jag har redan ciierai uren av dessa. I en annan, skriven av Lena Askling i samma nummer av LO-lidningen, nr 30 1977, sägs:

"1 dag finns knappast någon möjlighet att hejda den utfiyttning av investeringar, kapital och jobb som pägår. Praktiskt taget varje ansökan om utlandsinvestering får ja vid Riksbankens prövning. Nu avslås endast 5 procent av antalet ansökningar, 2 procent om man ser lill beloppen (siffrorna gäller 1975).

Avslagen innebär dock som regel bara att företagen behöver komplettera uppgifter och motiv, för alt i nästa omgång få ja till investeringen.

All nästan samtliga ansökningar beviljas beror på all företagen åberopar all utlandsinvesteringen är ex port främjande och/el ler nödvändig från induslri-och sysselsällningspolitisk synpunkt. Det är de krav som enligt valutalagstiftningen gäller för atl få tillstånd till utlandsinvesteringar.

Numera nöjer sig dock Riksbanken t. o. m. med att den tilltänkta investeringen är "av väsentlig betydelse för ett förelags utvecklingskraft och internationella marknadsdisposilion'.

Om del i verkligheien är så, all förelagens utlandsinvesteringar verkligen främjar de syften som enligt lagen krävs och som företagen påstår, har Riksbanken i praktiken ingen möjlighet all kontrollera. De uppgifter Riksbanken har är företagens egna, ingenting annat, och de egna personella utredningsresurser som banken har är närmast skrattretande små."

Vidare heter det i samma artikel:

"Numera ska de fackliga organisationerna lämna sitt medgivande till
utlandsinvesteringarna. Hittills har facket nästan undantagslöst sagt ja. Bara i
två fall av s. k. bekvämlighetsfiagg har ansökan avslagits med motiveringen
'                       all sysselsättningen allvariigt skulle skadas.

Del har sin självklara förklaring i att facket, i än mindre grad än Riksbanken, har kunskaper och resurser alt överblicka och bedöma konsekvenserna av en utlandsinvestering. Även de fackliga företrädarna har bara företagets ord att gå på."

Varken socialdemokralerna eller LO har dementerat uppgifterna i denna artikel. Jag utgår alltså ifrån att de är riktiga.

Komprimerat betyder detla atl valutalagen gynnar de privalkapilalisliska

intressena och missgynnar i motsvarande grad arbetarnas och samhällets

128                   intressen. Vidare betyder det att det inte finns några som helst lagliga

möjligheter att korrigera ens de värsta konsekvenserna av lagens tillämpning. De krav på en valuiainspeklion inte bara till namnet utan också till gagnet som har rests bl. a. av kriminalinspektör Sten Söderberg är ett försök att komma till rätta med de brister som människor även utanför arbetarrörelsen anser är uppenbara och besvärande.

Utskottet påpekar att vi inte omnämner att ell utredningsarbete påbörjats beträffande valutapolitiken. Men det fanns verkligen inget skäl att göra det. 1 direktiven lill den utredningen sägs nämligen - som också framgår av den socialdemokraliska reservationen - att syftet är alt åstadkomma en ytterligare liberalisering, med andra ord att låta storfinansen slussa valuta över nationsgränserna på ett sätt som bäst passar profitörernas intressen. Men det är della vi vill sätta stopp för, och del sker bäsl genom en ändring av valutalagen.

Jag vill sluta med att yrka bifall till arbetarpartiet kommunisternas motion nr 229.

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Valularegleringen, m. m.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! Några gånger har jag figurerat i denna debatt, och jag har därför tillåtit mig atl begära ordet för ett kort inlägg.

Det har sagts att jag har kritiserat den berörda artikeln om devalveringen i en tidskrift. Det är sant, men jag skall be att fä återge verba formalia från protokollet av den 21 april 1978: "Jag vill säga till herr Hermansson att det finns ingen som bestrider att artikeln har sina förtjänster - det är inte det vi talar om. Det är inte heller fråga om något fördömande av artikeln och författarnas ansträngningar. Vad det gällerär deras slutsatser. Dessa tillåter vi oss att granska med kritiskt sinne." Jag vidhåller den uppfattningen och anser inte alt det är något förkastligt eller förklenande att uttala sådana åsikter i kammaren.

Beträffande den fortsatta utredningen tillät jag mig säga vid samma tillfälle: "Jag instämmer i herr Feldts önskemål om atl man - gärna i samband med den Wickmanska kommitténs arbete - borde ha en ordentlig utredning av hur förväntningar påverkar infiödeoch utflöde i samband med devalveringar; inte bara devalveringen i augusti ulan också devalveringar tidigare, inte minsl hösten 1976. Riksbanksfullmäktige har också redan uttalat sig för en sådan analys. Jag hoppas atl den vidtas i lugn och ro. Den skulle kunna ge ett gott material för utredningens arbete."

Sedan vill jag rent upplysningsvis tala om att riksbankens vinst för 1977 uppgår till 2 250 000 kr. mot 1 150 000 000 kr. föregående är.

Herr Feldt har i debatten talat om mörkläggning från riksbankens sida. Jag tycker att herr Feldt skall fråga sina partivänner i fullmäktige, om de medverkar eller har medverkat till en sådan mörkläggning i banken. I övrigt vill jag försäkra herr Feldt att principerna i fråga om sekretess är desamma i fullmäktige nu som under herr Feldts tid. Jag vill också säga att jag trodde herr Feldt var för ung för atl leva i den tron att allt var bältre "på hans lid".

Herr Feldt sade också att det luktar i dag. Jag kan möjligen förstå om det

129

9 Riksdagens protokoll 1977/78:138-139

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Valutaregleringen, m. m.

luktade i går, om den deball som fördes då. Jag vet inle vilka luktorgan herr Feldt har som gör all han tycker sig förnimma dofter även i dag.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Jag irodde alt herr Hernelius möjligen skulle skänka den här debatten några nya argumenl föratt stötta upp finansuiskollets betänkande i denna fråga, men jag vill påstå all han inle gjorde della.

Även om det inle var riktat till mig, vill också jag säga att det möjligen luktade från gärdagens debatt. Det som luktade var framför allt att man i ell land som brottas med slor arbetslöshel och svåra ekonomiska problem fokuserade intresset pä om ett statsråd eller en riksdagsman möjligen har besökt en bordell. Detla lyckerjag är etl politiskt faltigdomsbevis, och herr Hernelius har ingen anledning att ta upp sådant i den här debatten.

De argument som anförts både nu och lidigare mot radikala ålgärder för all stoppa kapitalexport och indusiriulfiytlning har varit myckel vaga. Etl gammalt ordspråk säger atl för lata svin är marken alllid frusen. Jag vill inte göra nägra svinakliga jämförelser, men del värdefulla ordspråket vill säga, atl om del är någonting man inte önskar göra, finner man också alllid skäl som lalar mot att göra någonting.

I det här belänkandet har del talats om all ett visst utredningsarbete pågår, men den översynen har, som lidigare påpekats, inleden inriktning vi åsyftar i vår motion. I del här landei har detju ofta talats om alt del är brist på kapital. Vad som står helt klart är alt den slora kapitalexporten utgör ett bevis på all del inte råder brist på kapilal här i landei. I vårt land växer arbetslösheten, men den har i betydande grad framkallats just därför atl de kapilalägande har föredragit all investera utomlands i stället för på hemmaplan, och däri ligger det problem som vi har velat komma ät.

130

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr lalman! Herr Hernelius citerar med visst välbehag vad han yttrade i en deball här någol lidigare. Men om nu herr Hernelius vel alt slutsaierna i den tidskriftsartikel som sä ofta åberopats är felaktiga, vilken alternativ dokumentation har dä herr Hernelius för alt visa detla?

Om del är så atl även riksbanksfullmäktiges vice ordförande anser au här finns någoniing alt utreda, lyckerjag atl han på ell väl enkelt siitt för bort hela frägan ur vår deball genom all hänvisa utredningarna lill den valulapoliiiska utredningens arbete. Jag antar att det betyder atl vi skall vänta lill någon gång in på 1980-talet innan vi får vela vad som hände sommaren 1977, varför del hände och vilka institutioner som eventuellt hjälpte lill därmed. Därför är jag besviken på herr Hernelius, därför all en sådan ulredning som vi har begärt är del enda som skulle kunna uppfylla de krav på en räll ordentlig genomlysning av denna fråga som har ställts från så pass många håll.

Riksbankens sekretess är utomordentlig och del ärjag väl medveten om, men den fråga som jag tog upp i debatten tidigare gällde inle innehållet i riksbankens ulredning ulan vad riksbanken egenlligen har utrett. Jag pekade på all man tydligen analyserade valuiarörelserna hösien 1976 men all man

frän riksbanksledningens sida sedan har förnekat att nägra motsvarande undersökningar gjordes av valuiarörelserna 1977. Utan att äventyra riksbankens sekretess kanske riksbanksfullmäktiges vice ordförande kan svara pä denna enkla fråga: Finns det i riksbanken några utredningar och analyser av valutarörelserna sommaren 1977?

Lukten i den här affären, herr talman, kommer från en hantering som mänga har medverkat i. Skälet till att så pass många har intresserat sig för hur delta har gått lill och vad som har skett är naturligtvis föreställningen att en viss rättvisa och rättssäkerhet skall råda och att valutaspekulation i den här omfattningen kan strida mot vissa elementära krav i del avseendet.

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Valutaregleringen, m. m.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! Herr Feldt har ju i många är suttit med i regeringen. Han borde veta alt en ulredning kan avge delbetänkanden. Det finns ingen anledning för honom att vara orolig över att han skall behöva vänta lill 1980-lalel för att få fram ell resultat av den Wickmanska utredningen i de här berörda delarna. Det behöver herr Feldt inte vara bekymrad för.

Sedan frågar herr Feldt mig också om del i riksbanken finns några analyser av valuiarörelserna sommaren 1977. Jag kan inte svara pä detta. Jag kan lika litet nu som på herr Feldts lid ge anvisning på hemliga handlingar i riksbanken.

Herr Feldt sägeratt det luktar därför att del är så många medverkande i den här historien. Full insyn i allt arbete i riksbanken har självfallet riksbanksfullmäktige. Bland dem har herr Feldt partivänner, inflytelserika sådana. Herr Feldt borde nog först och främst tala med dem.

Sedan får jag be herr Feldt att citera mig rätt. Jag sade inte att jag vet att slutsatserna är felaktiga i dén här artikeln. Jag sade, att jag ville granska dem med kritiskt sinne. Det är en annan sak. Citera rätt, herr Feldt!

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr lalman! Jag kan tyvärr inte dela herr Hernelius förtröstan om alt vi kan förvänta oss nägra delbetänkanden från den valulapoliiiska utredningen. Om herr Hernelius följde den debatt som jag hade med finansutskottets ordförande här tidigare skulle han vela atl den just handlade om huruvida vi skulle kunna få sädana delbetänkanden närdet gäller utlandsinvesteringarna, om utredningen alltså kunde behandla den frågan med förtur. Och meddelandet från finansutskottets ordförande och innebörden av del beslul som ulskottet rekommenderar riksdagen att fatta är atl denna ulredning inte skall störas i sill arbete - inte med några som helst anvisningar från riksdagens sida. Därför undrar jag: Varifrån har herr Hernelius fått uppgiften om att det skall komma några delbetänkanden i frågor som riksdagen är intresserad av? Jag har inle spårat någon som helst vilja hos den borgerliga majoriteten att tillgodose sädana önskemål.

Sedan vet jag inte, herr Hernelius, om det är förmätet atl lill en jurist säga all även hemliga handlingar är registrerade och försedda med rubriker. Jag har inte bett herr Hernelius att avslöja denna hemliga handlings innehåll. Jag

131

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Valu taregleringen, m. m.

har bara bett honom all tala om huruvida del i riksbankens diarium finns en handling som handlar om valuiarörelserna. Skälet till atl del mellan Aftonbliidet och riksbanken uppstått en tvist ärju att Aftonbladet funnit en uppgift om en hemlig handling rubricerad Förväntanssiyrda valutarörelser hösien 1976. Annars kunde Aftonbladet inte ha hittat den handlingen. Riksbanken vill inle lämna ut den, och det må vara riksbankens sak. Men den fråga jag ställde gäller inte detta, ulan om det över huvud taget har gjorts några utredningar avseende 1977 och om de finns i riksbanken. Sedan behöver herr Hernelius inte säga mer, och del skulle inte avslöja någonting om den sekretess som riksbanken anser sig behöva hålla kring valutapolitiken. Sä enkelt är det.

132

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! HerrFeldl har ju redan fållsvar genom Aftonbladet. Däremot får han inget svar från mig om handlingen innehåller analyser eller något annal - del skall han inte räkna med.

Sedan vill jag belräffande delbetänkanden råda herr Feldt att ha förtröstan. 1 deskriptiva delar finns det inget som hindrar en ulredning alt publicera synpunkter och erfarenheter när som helst.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositionergavs på bifall lill dels ulskolieis hemställan, dels moiionen nr 318 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Carl-Henrik Hermansson begärt votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller finansulskoliels hemslällan i beiänkandei nr 35 mom. 2 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 318 av Lars Werner m. fi. i moisvarande del.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalei av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Carl-Henrik Hermansson begärde rösträkning verkställdes voiering med omröslningsapparat. Denna omrösining gav följande resuliai:

Ja - 293

Nej -    14

Avslår -      I

Mom. 3

Utskottets hemslällan bifölls.

Mom. 4

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels motionen nr 229 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Valu taregleringen, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 35 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 229 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Alf Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 294 Nej -    14

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr I av Kjell-Olof Feldi m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kjell-Olof Feldt begärt votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller finansuiskollets hemställan i beiänkandei nr 35 mom. 5 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr I av Kjell-Olof Feldl m. fi.

Vid omrösining genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Kjell-Olof Feldl begärde
rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröst
ning gav följande resultat:                                        "~

Ja - 158

Nej - 138

Avstår -    12

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservalionen nr 2 av Kjell-Olof Feldl m. fl., och förklarades den förra proposilionen

133

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Valutaregleringen, m. m.

vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kjell-Olof Feldl begärt voiering uppläsles och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller finansutskotlels hemslällan i betänkandet nr 35 mom. 6 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kaminaren bifallit reservalionen nr 2 av Kjell-Olof Feldt m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Kjell-Olof Feldl begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 158 Nej - 150

Mom. 7

Propositionergavs på bifall lill dels ulskoileis'hemsiällan,dels moiionerna nr 318 av Lars Werner m. fi. i moisvarande del och nr 1932 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Cari-Henrik Hermansson begäri voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller finansutskottets hemslällan i betänkandet nr 35 mom. 7 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil moiionerna nr 318 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del och nr 1932 av Lars Werner m. fi.

Vid omrösining genom uppresning förklarades fierialei av kammarens ledamöler ha rösial för ja-proposilionen. Då Carl-Henrik Hermansson begärde rösiräkning verkställdes voiering med omröslningsapparat. Denna omrösining gav följande resuliai:

Ja - 293 Nej -    14

Mom. 8

Utskottets hemslällan bifölls.

134

S 2 Föredrogs

Skalteutskoltets belänkanden

1977/78:51 med anledning av proposilionen 1977/78:160 med förslag om

ändringar i reglerna om rätten för resande m. fl. atl införa varor tull- och

avgiftsfritt, m. m. 1977/78:53 med anledning av propositionen 1977/78:84 om avtal mellan

Sverige och Norge angående grunderna.lör fördelningen av beskattningen     Nr 139

av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags inkomster

Socialuiskoiiets betänkande

1977/78:31 om anslag till ersättningar för skador vållade av vissa rymlingar m. fi.

Jusiilieuiskolieis belänkande

1977/78:32 med anledning av proposilionen 1977/78:126 om ersättning för broltsskador jiimie molioner

Kammaren biföll vad utskotten i dessa belänkanden hemställt.

Onsdagen den 10 maj 1978

Lagen om tillfälligt omhändertagande

§ 3 Lagen om tillfälligt omhändertagande

Föredrogs jusiilieuiskolieis betänkande 1977/78:34 med anledning av molioner angående lagen om lillfälligi omhändertagande och lagen om omhändertagande av berusade personer m. m.

I detta belänkande behandlades motionerna

1977/78:257 av Lars Werner m. {\. (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag om upphävande av lagen om tillfälligt omhändertagande.

1977/78:985 av Filip Fridolfsson (m) samt

1977/78:1469 av Håkan Winberg (m) och Inger Lindquisl (m).

Utskottel hemslällde

1. atl riksdagen beträffande upphävande av lagen om tillfälligl omhänder
tagande skulle avslå moiionen 1977/78:257,

2.   att rik.sdagen belriiffande vård av omhändertagna enligt lagen om omhändertagande av berusade personer m. m. skulle avslå motionen 1977/ 78:985 i denna del,

3.   alt riksdagen belräffande identifiering av omhändertagna enligt lagen om omhiinderiagande av berusade personer m. m. skulle avslå moiionen 1977/78:985 i denna del och moiionen 1977/78:1469.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag skall falla inig kort. Frågan om upphävande av LTO, vilkei krävs i moiionen 257, har diskuterats ett antal gånger i den här kammaren: 1973 - lagen infördes det året - 1974, 1975, 1976 och 1977. Det finns alltså en rik dokumentation för kravel på alt avskaffa LTO, en dokumentation som inle försvagats under årens lopp ulan tvärtom förstärkts. Lagen är en social städlag och ingenting annat och bör därför bort.

Jag yrkar bifall till motionen 257.

135

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Lagen om tillfälligt omhändertagande

BERTIL LIDGARD (m):

Herr talman! Jag skall försöka yttra mig ännu mer kortfattat genom att yrka bifall lill justitieutskottets hemställan i dess belänkande nr 24 belräffande upphävande av lagen om tillfälligt omhändertagande, m. m.

Med hänsyn till alt herr Måbrink talade om att vi sedan lagen tillkom behandlat frågan om dess avskaffande sex gånger här i kammaren, varav tvä gånger under innevarande riksmöte, vill jag understryka vad ulskottei har sagt, nämligen att ulskottet kommit fram till all det behövs en lag av del här slaget, som ger polisen en möjlighet alt ingripa och hindra störningar av den allmänna ordningen innan de leder till brott. Det har utskottet sagt nu, och det har utskottet sagt tidigare. Della är alltså orsaken lill all utskottet hemställer att riksdagen skall avslå moiionen.

Men del behöver i och för sig inte betyda att man skriver under allt vad som står i denna lag. Det är faktiskt på det sättet-del vet också herr Måbrink-att det förekommer en översyn av lagstiftningen. Framtiden får väl utvisa om lagen är lämplig som den är nu, eller om den behöver skrivas om på ell eller annal sätt.

136

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskolieis hemslällan, dels moiionen nr 257 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bertil Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller jusiilieuiskolieis hemslällan i belänkandet nr 34 mom. I rösiar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 257 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen.

Mom. 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 4 Föredrogs

Jusiilieuiskolieis belänkanden

1977/78:35 med anledning av proposilionen 1977/78:125 med förslag om

tilläggsbudget III till slalsbudgelen för budgeiårel 1977/78 såviu avser

jusiitiedepartemenieis verksamhetsområde 1977/78:36 med anledning av propositionen 1977/78:168 om ändring i lagen

(1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet

m. m.

1977/78:37 med anledning av proposilionen   1977/78:158 om ändring i      Nr 139
vapenlagen (1973:1176)                                                Onsdagen den

10 maj 1978 Kammaren biföll vad uiskoilel i dessa belänkanden hemsiälll.

Nedrustning

§ 5 Nedrustning

Föredrogs ulrikesulskottets belänkandc 1977/78:12 med anledning av molioner om nedruslning m. m.

I detta betänkande behandlades moiionerna

1977/78:423 av Olof Palme m. fl. (s). vari .såvitt nu var i fråga hemslällis

1.   alt riksdagen beslutade anhålla alt regeringen vid bilaterala kontakter med andra stater och inför lämpliga iniernalionella fora skalle agera kraftfulll för alt förslärka den iniernalionella opinion som motsatte sig atl neutron-vapen tillfördes mililiirblockens arsenaler i Europa och på andra håll i värklen,

2.   all riksdagen beslulade anhålla atl regeringen verkade för fördjupade studier inom FN:s ram av ekonomiska och andra konsekvenser som skulle följa av beslut alt ställa om produklion och forskning från militärt lill civilt bruk,

4. att riksdagen för regeringen gav till känna vad som i moiionen anförts angående ett eventuellt svenskt deltagande i Wienförhandlingarna om ruslningsbegränsningar i Europa (MBFR),

1977/78:530 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk). vari föreslagits all riksdagen beslutade anmoda regeringen alt la iniiialiv lill samnordiska överläggningar i syfte atl proklamera Norden som en kärnvapenfri zon.

1977/78:1018 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari såvitt nu var i fråga hemställts

1.   all riksdagen beslulade anhålla all regeringen ulan dröjsmål skulle skärpa siu slällningslaganile mol lillverkning av neuironvapnei och -bilalerali. vid iniernalionella konferenser saml på andra säll - verka för eit förbud mol della nya massförinielscvapen.

2.   att riksdagen beslulade anhålla all regeringen verkade för en snabb iniernationell ulredning om möjligheterna all siälla om rustningsindustrin för civil och samhällsnyttig produklion och anviinda vad som kunde inbesparas genom nedrustning för ulvecklingsländernas behov, saml

1977/78:1027 av Lars Werner m. fi. (vpk), vari föreslagits

1. att riksdagen hos regeringen hemslällde all Sverige i del fortsalla arbetet

i olika nedruslningsorgan kraftfulll verkade för all nya typer av kärnvapen.

som 1. ex. neuironbomben, förbjöds.

137

Nr 139________ 2. all riksdagen hos regeringen hemslällde .som ålgiirderoch iniiialiv som
Onsd'ieen den           kunde begriinsa spridningen av kärnkraftsieknologi och därmed kärnvapen-
10 maj 1978              spridningen,
_____________       3. atl riksdagen som sin mening uttalade all en svensk nedruslning var

Nedrustning

den   forsla  förutsättningen   för etl   kraftfulll  agerande   i   iniernalionella

nedruslningsfrågor. 4. all riksdagen uttalade sitt slöd fören fortsatt utbyggnad av den svenska

fredsforskningen.

Utskottet hemslällde

1.   all riksdagen skulle avslå moiionerna 1977/78:423, yrkandet 1, 1977/ 78:1018, yrkandei 1, och 1977/78:1027, yrkandei 1, angående neulronva-pen.

2.   all riksdagen ansåg moiionerna 1977/78:423, yrkandei 2, och 1977/ 78:1018. yrkandei 2. angående omsiiillning från mililär till civil produklion m. m. besv;irade med vad uiskoilel anfört,

3.   all rik.sdagen ansåg moiionen 1977/78:1027, yrkandei 2, angående kiirnvapenspridning m. m. besvarad med vad utskottet anfört,

4.   all riksdagen ansåg moiionen 1977/78:423, yrkandei 4, angående Wienförhandlingarna om ruslningsbegränsningar i Europa besvarad med vad uiskoilel anfört,

5.   all riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:530 angående kärnvapenfri zon,

6.   alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1027, yrkandei 3, angående svensk nedruslning,

7.   all riksdagen ansåg moiionen 1977/78:1027. yrkandei 4, angående fredsforskning besvarad med vad uiskoilel anfört.

Reservation hade avgivils av Anna Lisa Lewén-Eliasson, Erik Adamsson, Siure Palm, Olle Göransson, Mals Helisiröm, Siure Ericson och Gertrud Sigurdsen (samtliga s) som ansell alt utskottet under I bort hemställa

all riksdagen med anledning av moiionerna 1977/78:423, yrkandei 1, 1977/78:1013, yrkandei 1, och 1977/78:1027, yrkandet 1 .som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört belriiffande neuironvapen.

Till betiinkandet hade fogals särskilda yttranden av Anna Lisa Lewén-Eliasson. Erik Adtimsson. Siure Palm. Olle Göransson, Mats Hellström. Sture Ericson och Gertrud Sigurdsen (samtliga s)

1.   belräffande spridning av kärnkraftsieknologi och

2.   belräffande opinionsbildning i nedrustningsfrågor.

ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr lalman! Vi kommer nu alt ägna några limmars debatt åt ell myckel
stort ämne som är brännande akiuelll lör mänskligheien - nedruslning.
Om nedmslning diskulerar man förvisso i olika församlingar och organi-
138                        salioner runl om i världen. Kunde ord avsätta resultat skulle man ha kommit

långt på nedrustningens väg. Så är det inte. Del vel vi. 1 ställei för nedrustning Nr 139

har vi fått en myckel uttalad irend mol en ökad upprustning. Della         Onsdagen den

förhållande får emellertid inle leda oss lill passivitet och resignation inför in „,,: \g-jo

utvecklingen. Tvärtom måsle del uppfordra oss lill nya ansträngningar atl__ ___

finna vägar alt vända ulvecklingen. Nedrustning

Delta är ett av skälen till atl socialdemokraterna i år vall all aktualisera nedrusiningsfrågorna i en särskild molion.

Sverige har genom åren ulveckla! stor aktivitet lör atl på ell metodiskt och konstruktivt sätt påverka arbetet i de internationella organisationer som handlägger nedrusiningsfrågorna.

Alla räknar vi med att detta arbete skall fortsätta. Men det finns anledning för riksdagen all syna resultaten och ställa frågan om yllerligare insatser kan göras. Har vi t. ex. anledning all utvidga kontaktnätet eller bli aktiva i någon verksamhet vi hittills endast följt från sidan? Skälet skulle i så fall vara alt verksamheten kan tänkas komma atl beröra vårt område och vårt intresse mer än vad som varii fallel lidigare.

För att inte tala i gåtor är det sådana omständigheter som gör atl vi i moiionen 423 särskilt har behandlat frägan om ett vidgat engagemang i Wienförhandlingarna, där man diskulerar och arbetar med reducering av militär personal och militär materiel.

Innan jag går vidare och tar upp olika frågor som berörs i moiionen vill jag som bakgrund ge några precisa fakta om rustningssilualionen. I och för sig är del ofta använda uppgifter - inte minst här i riksdagen - men de lål all upprepas, och måste upprepas.

Del bästa måttet på de resurser som offras för militärt bruk är de militära utgifterna. De är nu uppe i 350 miljarder dollar åriigen. Det kan också uttryckas så att varje timme av dygnel t;is 5 miljarder svenska kronor i anspråk för militära ändamål. Talen är så höga att de är omöjliga alt rikligt fatta. Men några jämförelser kan hjälpa oss.

1976 satsades två gånger så mycket på militära ändamål som på hälso- och sjukvården, och mer än man satsade på utbildning. Delta trots all 1 500 miljoner människor saknar effektiv medicinsk vård, atl omkring 250 miljoner barn inle får gå i skolan, alt 800 miljoner varken kan läsa eller skriva. Man tar i anspråk två femtedelar av hela den iredje världens samlade bruttonaiional-produkt för alt tiicka de totala militära utgifterna. De militära utgifterna representerar etl värde som är 20 gånger så stort som all officiell u-hjälp från industriländerna lill tredje världen.

Samtidigt måste vi konstatera att militariseringen griper omkring sig även i den iredje världen och all de militära utgifterna i dessa länder har ökal kraftigt. Tredje världens andel av de totala militära utgifterna Ijarde senaste 20 åren ökal från 5 '.V, till 15 "».Ökningstakten har här varit 10 "i perår idessa länder mol 3 "« för världen i dess helhet. Vart fjärde u-land satsar 25 "6 eller mer av statsutgifterna på krigsmaklen. Ännu snabbare ökar f ö. vapenimporten till dessa länder. Ungefär hälften av u-ländernas import av teknologi beräkniis vara mililäranknulen.

Vad jag nu sagl skall inie förslås som någol moraliserande över liinderna i   139

Nr 139                u-världen eller över hur dessa hanterar sin säkerhetssituation. Men det

Onsdaeen den     illustrerar ändå del ulomordenlligt beirängda läge de egeniliga uivecklings-

10 maj 1978        anslrängningarna kommer i då så stor del av resurserna går till improduktiva

_____________    ändamål. Till saken hör del kända förhållandel atl slöseriet även omfattar de

Nedrustning         mänskliga resurserna. Av världens vetenskapsmän inom ingenjörs- och

naturvetenskaperna arbetar över hälften på full tid med militär forskning och ulveckling.

När jag nu refererat alla dessa fakta kommer givetvis den vikliga frågan: Vad skall vi göra åt saken?

Vi måsle, som jag ser det, öka tryggheten för människorna pä andra vägar, öka ansträngningarna lill samförstånd och solidaritet nationerna emellan. Den andra trenden i världsutvecklingen vid sidan av kapprustningen är nämligen den växande klyftan mellan de falliga och de rika slaterna. Denna klyfta måste överbryggas. Hur det skall gå till måsle förväntas bli ell huvudtema vid den stundande särskilda nedrusiningssessionen i FN. Sverige har ju verkat aktivt i förberedelserna och bör kunna märkas även i genomförandet - del tror jag är alhis vår förhoppning.

Kopplingen mellan nedruslning och ökade resurser för ulveckling ser vi socialdemokraler som ytterst avgörande och en nödvändig fråga atl bearbeta vidare. Men del gäller att få med stormakterna, fä dem involverade i della arbete, om det skall få några reala effekter för världssamfundet. Man får inte heller från svensk sida rygga för alt ta itu med kontroversiella frågor.

Jag vill påminna om hur vi förra året kunde notera atl regeringen i förslagen lill rikllinjer för vår egen säkerhels- och försvarspolitik lämnade uie väsentliga punkter i del enhälliga förslag som försvarsulredningen hade lämnal i fråga om den totala säkerhetspolitiken. Del man utelämnade den gången var insatser för genomförandet av en ny internationell ekonomisk ordning. Likaså drog man inte några slutsatser av del särskilda utredningsarbete som försvarsulredningen hade ägnai de multinationella företagens politiska maklsiällning i världen. Än mindre kom man med några förslag. Del är fortfarande en fråga som måsle bevakiis och följas i FN och annorstädes. Den har en plats i det sammanhang som vi i dag har aktuellt alt begrunda, och det vore intressant atl veta vem i regeringen som håller den frågan levande.

Till frågor som annars särskilt oroar hör utvecklingen inom kärnvapenområdet. 1 vår egen världsdel Europa har vi en uppladdning av taktiska kärnvapen som återigen har dimensioner som inle är fallbara. 7 500 för NATO-sidan och 3 500 för Sovjet uppges samt dessutom ett antal för Storbrilannien resp. Frankrike.

Naturligtvis måste ett sådani rusiningsläge inge stark oro. Alva Myrdals tes atl kapprustningen är resultatet av en gigantisk felkalkyl framstår som riklig. De enorma mililärkosinaderna slår inte på någol sätt i rimlig proportion lill den ökade trygghet de antas erbjuda.

Så har då ytterligare ell djävulski försiörelseredskap presenierais som

möjligt all erbjuda lill alla de lidigare. Jag syftar på neuironbomben, som USA

140                   tagit fram och som man ville placera i Europa för något år sedan. Detla vapen

möttes emellertid av motstånd och har föranlett en omfattande deball i många länder. Vapnet har, som vi vid del här laget vel, sär.skilda egenskaper, försett som del är med en siridsspeis med förstärkt radioakliv verkan, som är effeklivare när del gäller atl döda människor under obeskrivliga plågor, medan del sparar - som del heler - material, byggnader, pansarfordon o. d. Neuironbomben härav Alva Myrdal karakteriserats på ett säll som är lätt att instämma i. Hon säger all neuironbomben är uistuderad triumf över etisk anständighet. Del kunde vara skäl nog för all med alla medel bekämpa dess ulveckling och utplacering på förband i våregen världsdel. Därtill kommer atl bomben har framstått som ett mellanting mellan ell kärnvapen och ell konveniionelli vapen, vars användande kunde leda över till ett kärnvapenkrig. En sänkning av kärnvapentröskeln är någol som vi måste frukta och motverka på alll sätt.

Inom socialdemokratin har vi hela tiden reagerat hårt mol detta nya vapen. Vi har emellertid inie funnit tillräckligt snabbi och eftertryckligt gensvar hos den nya regeringen i denna sak. Vi tar upp detla i vår molion och reservation och vill mana regeringen att med all kraft agera internationellt föratt stärka motståndet mol detta vapen.

President Carier valde atl skjuta upp ställningstagandet lill ulvecklingen av neutronvapnet. 1 del skede som vi nu befinner oss i är det möjligl och nödvändigt all frän svensk sida förslärka opinionen mot ell fullföljande av idén med delta vapen.

1 vårt eget land lorde opinionen mot neuironbomben vara tämligen klar, men det gäller att frän vår sida delta i den internationella opinionsbildningen. FN:s nedrustningskonferens erbjuder en utmärkt plattform, och vi förväntar oss att regeringen utnyttjar tillfället och agerar mol neuironvapnei.

Jag har tidigare i mitt anförande nämnt all man kan finna lämpligt all ompröva varoch hur vi skall agera i olika internationella fora. I moiionen tar vi upp frågan om ett eventuellt svenskt deltagande i Wienförhandlingarna. Sedan moiionen väcktes har utrikesminister Karin Söder i den utrikespolitiska debutlen den 15 mars i år i ett replikskifte med Olof Palme varit inne på frågan. Hon yttrade då:

"Det är ell mycket stort ansvar som vilar på de förhandlande parterna i Wien när det gäller all där verkligen få reduklioner till slånd. Självfallel kommer vi atl följa denna ulveckling med uppmärksamhet och eventuellt, närvi så finner lämpligt, be att fä sända observatörer till de förhandlingar som där pågår, för de påverkar Sveriges situation."

Med utgångspunkt i vad vi har anfört i moiionen 423 kan vi sedan instämma i vad utrikesutskottet säger, nämligen alt utskottet utgår från atl "MBFR-förhandlingarna uppmärksamt följs från svensk sida och att eventuell svensk närvaro som observatör vid dessa förhandlingar kommer all aktualiseras när så bedöms lämpligt".

Alva Myrdal har alltmer enträget riktat uppmärksamheten på situationen i Europa. Hon påvisar atl vår världsdel inte är en självsländig part i spelet mellan supermakterna utan har blivit ett objekt, som kan dras in i kampen mellan supermakterna utan atl höras och utan all kunna göra så myckel ål

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

141

Nr 139               detla. Hon menar att etl storkrig helt enkelt kan komma all avsiktligt

Onsdaeen den     förläggas lill Europa ulan att konfiiklen primärt berör Europa. Hon påminner

10 mai 1978        om att här finnsen krigsskådeplais i full beredskap med stridskrafter på bägge

_____________    sidor om blockgränsen.

Nedrustning           SlutsaLsenav den analys hon gör av situationen är al t del mäsle komma lill

slånd en deball om hur man inom och för Europas länder - väst, öst och neutrala stater - skall föra fram kravel på kärnvapen frihet i Europa. Målet måsle vara en kärnvapenfri zon i Europa enligt Alva Myrdal. Och mig förefaller delta vara en utomordentligt given utgångspunkt för en inträngande debatt om medel och metoder all nå därhän. Öslen Undén var inne på denna tanke för 15 år sedan.

Vägen att nä målet kan förutses vara lång. Men del gäller all inledningsvis planera buren sådan idé skall v idareul vecklas och värden skall introduceras. President Kekkonens tal här i Stockholm i måndags är en intressant markering i samma ärende.

Vid Soci.ilistinlernalionalens nedrustningskonferens, som hölls i slulel av april detta år i Helsingfors, log OlofPalme upp samma idé och pläderade för all i förslå hand inrikia ansträngninarna på all frilägga Nord- och Centraleuropa från kärnvapen. Skulle man nå framgång däri, hade den annars uppenbara risken för total förintelse vid en konfiiki, som lett lill kärnvapenanvändning, radikalt reducerats. Om man tog ell sådant sleg, skulle del vanliga internationella förhandlingsmaskineriei kunna utnyttjas och alla förebyggande åtgärder mol en konflikl kunna vidias. Ell kärnvapenkrig av misstag behöver då inte riskeras. Socialistinternationalen behandlade nedrustningsfrågorna med beslutsamhet och slorl allvar.

Sådana iniiialiv när del gäller atl be;irbeta de många svåra frågorna ligger helt i linje med den strategi som vi har uppmunirat Förenia staterna au tillämpa i anknytning lill nedrusiningskonferen.sen.

Opinionsbildare, politiker och beslutsfattare måste i ökad grad arbeta med öppenhet så atl debatten når de inlresserade medborgarna. Mycken kunskap finns samlad, men den når inle ul. Människorna lever ovetande om hur silualionen är, och del mäsle vi råda bot för. Om någonting är en framtidsfråga så är del väl den om krig eller fred. Del vore fel alt påstå att vi i Sverige är mindre informerade än andra staters medborgare, men risken atl vi invaggaross; i en trygghet som kan visa sig falsk är uppenbar.

Vår informalion skall vi inte bedriva för atl skrämma människorna för framliden. Vi skall göra människorna medvetna och upplysta föratt de skall påverka franniden. Det är vår avsikt då vi pläderar för en bällre informalion om nedruslningsproblemen.

Jag ber alt få yrka bifall lill reservalionen avseende utskottets hemställan i mom. 1 och i övrigl bifall lill utskoltels hemslällan.

1 deua anförande instämde Bengt Gustavsson (s).

142

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):                                            Nr 139

Herr talman! Det finns ingen anledning all på nyll hänvisa lill material i     Onsdaepn rien form av staiislik och jämförelser med andra kostnader som visar ruslning-      ,q       • q-jo

arnas omfattning i världen. Vänsterpartiet kommunisterna har i sin molion i      

år liksom i fjol nämnl några exempel av den arlen. Ulskottei har i den Nediust ling bakgrundsbeskrivning som finns i beiänkandei 12 gett några andra. Det är alltsammans väl belagda uppgifter, som är överväldigande för oss alla och som inle fordrar några ytteriigare kommentarer. Del är inle kunskaper som fattas, varken för oss eller andra .som diskuterar dessa frågor. Ändå blir del förvånansvärt litet uträttat när del gällerdet rent praktiska planet, atl omsätta diskussioner lill verklig handling.

Jag tror att vi har anledning atl dröja eu ögonblick vidden frågeställningen och dä framför allt kriiiskl granska vårt eget agerande. Del finns en tendens också hos oss att skjuta över ansvaret för all ingenting händer - på det här områdel såväl som på andra - på andra slaler och framför allt på dem som är slörre än värt land. Del är naturligtvis sant atl stormakterna har del största ansvaret, men det fritar inte oss frän all handla och ta iniiialiv på egen hand. Och då menar jag inle vårt agerande i olika inlernationella organisationer-där har vi försökt all göra en insals, och del bör vi fortsätta med - ulan jag menar praktiska och konkreta åtgärder här hemma, där vi verkligen kan bestämma något själva. Jag vill återkomma till del någol senare.

Vad är det som driver fram rustningar och därmed ökande krigsrisker? Försöken till förklaringar är många. Det vanligaste argumentet bland alla berörda parter är atl man tvingas alt rusta för atl försvara sig själv, medan motståndaren, verklig eller inbillad, rustar för atl erövra, expandera på ens egen bekostnad. Det ärju vad vi själva åberopar som ursäkt för våra egna rustningar. Jag skulle emellertid vilja peka på en annan viktig orsak som del oftast talas alldeles för litet om. I vart fall har den, vad jag vet, sällan tagits upp lill behandling i ulskoitsbetänkandena i den svenska riksdagen, så inle heller i år.

Det är infiylandel av de ekonomiska intressen som ligger bakom och styr krigsmalerielinduslrierna och deras produklion i de kapitalistiska ekonomierna. Rustningar har alllid varit lönsamma för dessa intressen, och de har alltid drivit på uppruslningskarusellen. Men i del utvecklade industriella samhället blir pådrivningseffekten många gånger slörre än i äldre samhällstyper med låg produktivitet och mindre beroende av marknader för avsättning av det som tillverkats.

Marknaden för krigsmateriel är idealisk för en kapitalistisk produklion. Den garanlerar snabb förslitning och hög omsättning både i krig och i fred. Det finns därför ett ston intresse hos tillverkarna av krigsmateriel att genom forskning ta fram nya produkter som kan presenteras statsledningarna som nödvändiga för den nationella säkerheten. De är så gott som alllid framgångsrika i dessa sina ansträngningar. Det gäller också krigsmaterielindustrin i Sverige.

Det bäraren synpunkt som utskollel inle alls berör i sin skrivning, trois all

143

Nr 139               den ofta framhålls som myckel viklig av dem som sysslar med forskning på

Onsdagen den

områdel.
10 mai 1978          Deliagäller inie minsl på kärnvapenområdel. Miljarder och åter miljarder

_____________    har lagls ner på ulveckling, konsirukiion och försök på detla område. Den nu

Nedrustning        aktuella neuironbomben är bara en i raden av sädana vapen, och inte ens den

sista. För några dagar sedan kunde vi läsa i pressen all dess motpol, en kärnladdning med liten slrålningseffekl och hög sprängverkan, redan konstruerat;?. Så har man täckt ännu en lucka där något överlevande skulle kunna tänkas vara möjligt. Utskottet har inle velat biträda yrkandena i de molioner som krävt ell kraftfullare agerande av den svenska regeringen mol den upplrappning av kärnvapenkappruslningen som dessa nya vapen olvivelaktigt utgör. Man hänvisar lill olika uttalanden som gjorts av ulrikesminiistern och statsministern, och det är gott och väl. Men det borde ha funnits möjligheter atl ta andra och mera långtgående initiativ i den här frågan. Den är uppmärksammad och kritiseras härdare än andra ålgärder på upprusiningsområdel även inom de stater som är medlemmar av NATO, vilket är något nyll i sammanhanget.

Jag hade för några veckor sedan tillfälle all della i en manifestation mol neuironbomben i Amsterdam. 1 Holland har det vuxit fram en myckel bred folklig proteströrelse mot planerna på atl neuironbomber skall placeras i Europa och framförallt naturligtvis mol all de skall placeras i Holland. Del är en rörelse som siöds av såväl borgerliga som socialisiiska grupper och partier, och den har inte kunnat avfärdas som betydelselös av den holländska regeringen. Liknande strömningar och proteströrelser finns inom andra väststater. Del h;ide därför .säkerligen varii möjligl all få gehör för samfällda uttalanden från fiera slaler i olika organisalioner mol en användning av neturonvapnei. Vpk häri sin molion yrkai pä delta,och vi kommer också att i del här fallel ansluta oss lill den socialdemokraliska reservationen som Anna Lisa Lewén-Eliasson talat för.

När det gäller kärnvapnen är också de gamla förslagen om kärnvapenfria zoner av stort intresse. De har ju, som också berördes av föregående talare, nyligen aktualiserats av president Kekkonen för några diigar sedan, när han på nytt tog upp förslaget om en kärnvapenfri zon i Norden. Det är, som jag sade, ell gam mall förslag, men del är inte sämre för den sakens skull. Del borde vara en uigångspunki för nya överläggningar i frågan, och vi hoppas atl den svenska regeringen skall vara lyhörd för dessa förslag och eveniuelll kunna vidareutveckla dem i en positiv riktning.

Frägan om kärnvapnen kan inie kopplas bort från spridningen av
kärnkraftsleknologin. Del är inle på del sättet att kärnkraft och kärnvapen är
två från varandra helt åtskilda problem. De är två grenar på samma träd, och
spridningen av kärnkraftsleknologin är fortfarande den största faran för en
spridning också av kärnvapen. Della har framhållits med skärpa vid åtskilliga
tillfällen av SIPRI och andra fredsforskningsinslilul. Uiskoilel hänvisar bl. a.
lill regeringsförklaringen från 1976 för all bevisa regeringens inslällning i
denna fråga, men sanningen ärju att del som sägs där aldrig har kommit lill
144                   utförande. Man har inle ens gjort några försök all leva upp lill den passus som

citeras i utskottsbetänkandel.

Regeringen borde mera aktivt verka för att diskussionen om kärnkraftsteknologins spridning kopplas ihop med kärnvapenfrägan. I detta sammanhang talas del om ulvecklingsländernas krav på fri tillgång till kärnteknologi. Alla staterar naturligtvis suveräna när det gälleratt ordna sin energifråga, men det hindrar inte att en diskussion kan tas upp. Det är därför förvånande att socialdemokralerna i ett särskilt yttrande har framställt en sådan diskussion som något som skulle sätta oss i motsatsställning till dessa länder. Faktum är ju att den nuvarande kärnkraftsteknologin inte löser världens energiproblem på sikt. Lättvattenreaktoriekniken är beroende av ett uran som det kommer all råda brisi pä redan på 1990-lalet. Ett annat faktum är att de kända och brytvärda fyndigheterna av detta uran redan är intecknade. Om man förespråkar en lösning av världens energiproblem med kärnkraft måste man säga ja till bridtekniken med allt vad den innebär av plutoniumframställning och annat-plutonium ärju som alla vet det som man gör kärnvapen av-och därmed till en ytterligare ökning av risken för kärnvapenspridning. Om det är det som avses i detta särskilda yttrande bör det sägas rent ut, så man inle får den uppfattningen att det går att lösa problemen med nuvarande teknik.

Så några ord om våra egna rustningar. Som vanligt framhåller utskottet att del inle ligger någon motsättning i alt vi propagerar för nedrustning för andra men själva uppehåller en rustningsnivå som ger oss en lopplats i världen när del gäller koslnader per invånare. Det är inle på det sättet, som försvarsministern ville påskina i vår egen försvarsdebatt för några dagar sedan, att det är allmänt accepterat och t.o. m. prisas internationellt att vi intar den här "dubbelmoraliska" ståndpunkten. Tvärtom framförs det allt oftare att vi nedmstar med ord i internationella sammanhang men upprustar med verkliga summor här hemma.

Del är klan, som jag sade inledningsvis och som också sägs i utskottsbelänkandet, atl huvudansvaret ligger hos stormakterna. Men vi tar alltför ofta till ursäkten alt alll beror på andra, all vi själva som lilen stat inle kan gå först och ta egna initiativ. Det finns heller ingenting som säger atl den försvarsapparat vi har är den mest funktionella för oss och ger oss mest tilltro. Som vänsterpartiet kommunisterna har framhållit vid åtskilliga tillfällen i den inhemska försvarsdebatten så har några egentliga alternativ inle prövats i den svenska försvarsdiskussionen. Det är dock tydligt att det svenska folkel .ser med alll slörre skepsis pä den försvarsorganisation vi har och kanske inle är lika benägna som lidigare alt offra miljarder pä den, samtidigt som del krävs att svångremmen skall dras åt på alla andra håll. Som vpk säger i sin molion finns det en stor opinion för nedruslning här i landet, och det gäller både nationellt och internationellt. Del vore därför på tiden alt den svenska riksdagen började lyssna pä den opinionen och tog intryck av den. Det är inte försvarbart att vi nästa budgetår skall satsa 15 miljarder kronor på rustningar inom landet samtidigi som vi predikar nedrustning internationellt.

Slutligen beträffande fredsforskningen är det riktigt att de motioner som väcktes i den frågan förra året, bl. a. av vpk, fick den gynnsamma effekt som beskrivs i utskottsbelänkandet. Det är också anledningen till att vpk inte i år

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

145

10 Riksdagens prolokoll 1977/78:138-139

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

har upprepat sin motion i denna fråga. Vad vi här har begärt är atl riksdagen skall utlala sill stöd för en fortsall utbyggnad av den svenska fredsforskningen. Del måste anses som en billig begäran, särskilt i jämförelse med de summorjag nyss nämnde närdet gäller våra militära utgifter. Det ärsjälvklart positivt att forskningen vid SIPRI upprätthålls, men den ligger på ell annat plan än den forskning som bedrivs vid universiteten, där man har direktkontakt med utbildningsområdet. Del är önskvärt alt den verksamheten kan breddas och utökas. Herr lalman! Jag yrkar bifall lill vpk:s molion 1027, yrkandena 2-4.

146

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! Oron och skräcken inför väridens ökade rustningar- särskill då den kvalitativa ulvecklingen av kärnvapnen - är berättigad. Nya fakta lämnades i SlPRLs årsbok häromdagen;jag behöver inte citera dem, eftersom fru Anna Lisa Lewén-Eliasson redan har åberopat en del. Det räcker alt konstatera titt världen förbrukade 360 miljarder dollar på rustningar i fjol och atl kappmstning pågår under vattnet, på jorden och i rymden - 75 % av alla satelliter har någon mililär användning.

De konventionella vapnen närmar sig kärnvapnen i effekt, och della bidrar till atl utplåna tröskeln mellan vanliga krig och kärnvapenkrig. SIPRLs chef anser att eu kärnvapenkrig blir mer och mer troligt för varje år. Norra halvklotet skulle, säger han, dä förvandlas lill en radioaktiv öken, så gott som alla städer förstöras och majoriteten av människor dödas omedelbart. De flesta av de överlevande dör senare av strålningsskador. Klimatförändringarna blir långtgående, och ozonskiktet i atmosfären som skyddar livet på jorden förstörs kanske. Ingen kan vara säker pä all mänskligheten överiever ell atomkrig, fiistslår han. Troligen finns i dag nästan 100 000 kärnladdningar i stormakternas vapenlager, vilket svarar mot en miljon Hiroshimabomber.

Idet längista vill man, herr lalman, tro pä all mänskligheten icke skall begå självmord och att SIPRI-chefens pessimism äröverdriven. Men situationens allvar framstår allt tydligare för allt fiera. Några små framsteg kan i varje fall noteras. FN ägnar, bl. a. pä svenskt initiativ, alll större uppmärks;imhei ål nedrustningsfrågorna och ål informalion om tillståndet i världen. Som ell viktigt steg måste man också beteckna den särskilda generalförsamling om nedruslning som sammanträder i slutet av denna månad. Internationella konferenser är, som vi väl vet, inte alllid framgångsrika, och förväntningarna får ej heller ställas för högt. Men å andra sidan bör en grund kunna läggas i New York för ett vidare gemensamt arbeie och för ell uppföljande av konferensen.

Sverige är en lilen stal men har under della århundrade myckel aktivt deltagit i ne;drustningsarbetei. I slor endräkt arbetade svenska politiker i Geneve under 1920- och 1930-talen; namnen Branling och Trygger är värda atl nämnas från 1920-talet. Och efter andra världskriget har Sverige spelat en särskill aktiv roll i nedrustningsförhandlingarna i Geneve sedan dessa började 1962. Många uppmärksammade initiativ har lagils frän svenskt häll.

All observera är att det praktiskt taget alltid förelegat enighet mellan de svenska pariamentarikerna och regeringsrepresentanterna i Geneve. Den gradskillnad som någon gäng har kunnat förmärkas har förelegat mellan optimister och pessimister i fråga om utfallet av beslutade åtgärder, och sorgligt atl säga har de mer pessimistiskt lagda ofta fått rätt.

Samma enighet torde i dag råda mellan de fyra stora partierna i Sverige om målen och medlen för det svenska nedrustningsarbetel. När nu olika motioner och utskotlsutlalanden med anledning av dessa behandlas finns visserligen en reservalion saml några särskilda yttranden, men en analys av dessa ger vid handen att de olika synpunkterna icke är diametralt motsatta. Skillnaden mellan majoritet och reservanter rör i stort sett utanverk.

De båda partierna till vänster om socialdemokraterna intar dock på säll och vis en särställning denna gång liksom tidigare. Några punkter ur deras motioner: Apk vill som i fjol alt regeringen skall ta iniiialiv till samnordiska överläggningar i syfte alt proklamera Norden som en kärnvapenfri zon. Sverige har under vissa betingelser uttalat sin positiva inställning till den allmänna idén om sädana zoner. Men en förutsättning är all alla stater som avses omfattas av zonen är överens om all inleda förhandlingar härom. Denna förutsättning har hittills icke förelegat. En annan förutsättning är att stater som besitter kärnvapen är beredda att göra vissa utfästelser och åtaganden, 1. ex. i fråga om s. k. negativa säkerhetsgarantier. Men då uppstår genast frågan om zonens avgränsningoch om upprättandet av säkerhetsområden ulanför zonen, vilka är fria frän kärnvapen användbara mot mål inom zonen. Alll detta gör att frågan om en kärnvapenfri zon i Norden inle kan betraktas isolerat frän den militärpolitiska situationen i Europa i övrigt. Varje sådant förslag måste bedömas mot bakgrund av hur del påverkar den säkerhetspolitiska situationen i Norden, eftersom det mönster som bildas där, enligt vad utrikesministern Karin Söder uttalade i går, i avgörande grad bidragit till fred och stabilitet i Nordeuropa. Varje förslag som kan leda till ändring av denna balans måste noggrant prövas med hänsyn till de säkerhetspolitiska konsekvenserna. Utskottet avstyrker apk-motionen.

Vpk uttalar å sin sida att en svensk nedruslning är den första förutsättningen för ett kraftfulll agerande i internationella nedrustningsfrågor. Men enligt utskottets mening finns här icke någon motsättning. Ett litet alliansfrill lands åtgärder för att värna sin självständighet står icke i motsats till ansträngningar för att hejda den internationella kapprustningen och främja internationell nedrustning. Tvärtom skulle en ensidig nedrustning från svensk sida kunna verka deslabiliserande och rubba styrkebalansen. I vår närhet står världens största militära styrkor emot varandra. I Centraleuropa finns enligt uppgift minst 10 000 taktiska kärnvapen. Norrut - i Murmansk-omrädet - ligger jordens mest kärnvapenspäckade område. Norden är ett fiankområde, och positionsförändringar inom detta skulle kunna påverka balansen i Europa. Dessutom får man aldrig glömma bort att huvudansvaret för rustningssilualionen i världen ligger hos supermakterna. Dessa åliggerdet alt ta de första nödvändiga slegen mol en verklig nedrustning. Utskottet avstyrker också vpk-molionen.

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

147

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

148

I ell av de särskilda yttrandena från socialdemokraterna mäsle man konstatera en allvarlig brist pä logik. Det heler all del är berättigat atl Sverige i fråga om kärnkraften icke kommer i motsatsställning till u-länderna utan konsekvent fullföljer linjen alt förespråka en heltäckande lAEA-kontroll av kärnkraft. Men del ärjust denna lAEA-kontrollsom vissa u-länder motsätter sig,ochdärmed uppstår konflikten. Det särskilda yttrandet blirdärför i denna del obegripligt. Visst har u-länderna räll till egen kärnkraft, men vi bör kunna kräva alt kontrollen finns där och atl Londongruppens rekommendationer efterföljs. Icke-spridningsavtalet måste upprätthållas.

I samma yttrande står det också att regeringen len röstförklaring inför FN :s generalförsamling i december 1977 markerat att den är av den uppfattningen att utvecklingsländerna bör avstå frän att ulnyltja kärnkraften. Någon sådan markering föreligger inte. Detta har debatterats i etl tiotal inlägg i denna kammare tidigare, så jag behöver inte ingå på detta ytterligare.

1 reservationen uppmärksammas särskilt neuironvapnei. Sverige bör, heter det, agera energiskt för att stärka det internationella motståndet mot detla vapen. Fru Anna Lisa Lewén-Eliasson sade också all regeringen icke tillräckligt har verkat i denna riktning. Del är i och för sig naturligt alt delta nya vapen särskilt uppmärksammas. Det är visserligen etl kärnvapen - ell minikärnvapen som mänga andra - men till de ohyggligheter som alla kärnvapen fört med sig kommer i detta fall atl neutronbomben kan sägas minska den tröskel som skiljer konventionella vapen frän kärnvapen, en gräns som del för oss i Sverige, föratt citera OlofPalme den 15 mars, "är av särskild vikt att den strikt upprätthålles". Alla minikärnvapen riskerar alt sänka kärnvapentröskeln, och detta våren av anledningarna till de framstötar om dessa som gjordes av den svenska delegationen i Geneve - dä ledd av Alva Myrdal - i nedrustningskonferensen där redan i augusti 1973. Dessa framstötar gav upphov till svar från supermakternas sida, svar som utgör värdefulla dokument för framtiden.

Men det märkliga med reservationen är att däri efterlyses åtgärder som redan har vidtagits. Som utskottet påpekar har regeringen både internationellt och nationellt klart gell uttryck för sitt starka avståndstagande från den upplrappning av ruslningsprocessen som introduktionen av bl. a. neutronvapen skulle innebära. Man kan hänvisa till fru Söders anförande i FN i september 1977, etl svenskt inlägg den 1 november i FN:s första utskott, lill olika interpellationsdebalter i den svenska riksdagen samt till utrikesdeklarationen i mars i år. Statsministern var icke mindre kraftfull i ell anförande i Norrköping i april i år. Vad reservanterna begär är alltså redan vidtaget. Däremot finns det ingen anledning atl låta frågan om neuironbomben uppsluka all annan debatt om kärnvapnens utveckling och om nya skräckvapen. Hela nedrustningsfrågan och frågan om kärnvapnen måste las upp i ett brett perspektiv.

Enligt brittisk uppfattning, ofta framförd av premiärminister Callaghan, barden sovjetiska aktiviteten i dessa frågor-bl. a. genom president Bresjnevs bekanta rundskrivelse till fiertalet västerländska slaler - till syfte au förebygga diskussion om andra skräckvapen som är under ulveckling på

sovjetisk sida, t. ex. medeldistansroboten SS 20, vilken har en förstörelsepotential tusenfall större än neutronvapnets. Denna tolkning av de sovjetiska motiven för kampanjen får stå för socialdemokraten Callaghans räkning.

Reservanlerna är alliså redan lillgodosedda vad den svenska regeringen beträffar. Del är all märka all särskilda resolulionsförslag från svenski håll vid höstens FN-session i New York om neutronbomben bedömdes som snarare motverkande sitt syfte än gagnande detsamma - alltså konlrapro-duktiva. I Förenta nationerna var Sverige praktiskt laget det enda landet utanför öststaterna som uttalade sig i fördömande syfte om detta vapen och förklarade det som oacceptabelt. Detta faktum säger en hel del.

1 den särskilda generalförsamling som inom kort börjar kommer Sverige att verka forell fullständigt kärnvapensiopp,för begränsningar av de strategiska vapnen och för kärnvapennedrustning genom bl. a. en successiv nedskärning av kärnvapenarsenalen. Stor vikt kommer också att läggas vid strävan efter ett slopp för vidareutveckling av alla kärnvapen: neuironvapen, medeldis-lansrobotar, taktiska vapen, minikärnvapen. Förvisso kan regeringen räkna med ett brett stöd för della program både i riksdagen och från den allmänna opinionen i Sverige, och säkerligen ansluter sig också de socialdemokraliska reservanterna helhjärtat lill detta, oavsett hur meningarna står emot varandra i dagens debatt - reservationen mol majoritetsförslaget. Del som förenar oss i nedrustningsfrågan är, herr talman, mycket mer än det som skiljer oss åt.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag på alla punkter.

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) kort genmäle:

Herr tal man! Allan Hernelius sade att det inte finns någon motsatsställning mellan de svenska rustningarna på hemmaplan och kraven på nedrustning internationellt. Detta ärju ett gammalt och välkänt argument som alltid har använts. Man lalar om atl Sverige som en liten och neutral stal har rätt atl rusta och atl det t. o. m. är prisvärt. Man säger att andra tycker att det är bra.

Det är emellertid ett faktum att det alll oftare framskymtar att man anser att vi har en dubbelmoral i det här fallet, och det måste vi själva också erkänna. Vi upprätthåller en militärapparat som fortfarande intar fiärde eller femte platsen i världen när det gäller kostnader per capita. Envetet upprätthåller vi den mililärpolitiska myten alt ett försvar med den utformning det svenska har och med den kostnad det drar är nödvändigt för vår neutralitet och alliansfrihet.

Del är emellertid långt ifrån bevLsal att så är fallet. Under efterkrigstiden har del inle framlagts några som helst bevis för att vår militärapparat har garanterat vår säkerhet Vi skulle alldeles säkert ha kunnat klara oss betydligt billigare och ulan alt ha förlorat prestige internationellt. Del är alliså hög tid att vi omprövar vårt ställningstagande i denna fråga. Det skulle otvivelaktigt också ge oss en bättre status, en större lyhördhet även utåt i internationella sammanhang. Om vi åtminstone något började minska våra egna militära koslnader, skulle detta utgöra ett föredöme.

Som ofta skett i sådana här debatter har Alva Myrdal tidigare citerats. Men

149

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

även hon har på senare år, bl. a. i sin senaste bok, låtit funderingar framskymta om att även små stater har etl ansvar i del här sammanhanget. Den uppfattningen borde vi alla tillägna oss. Därmed skulle vi skapa ett bältre utgångsläge och fä en bältre status än vi f n. har.

ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har den bestämda uppfattningen all den svenska regeringen var en smula saktfärdig när det gällde atl fånga in uppmärksamheten kring det nya vapnet neutronbomben. Den väckte ändå sådan uppmärksamhet atl det fanns anledning alt reagera så att säga blixtsnabbt. I stället var man försiktig och avvaktande. Vi vel också alt del inför förberalelserna lill förra årets generalförsamling i FN fördes en ganska livlig diskussion innan ämnet kom med på listan över de frågor man skulle arbeta med. Jag har därmed inte sagt alt utrikesministern och regeringen inle avsäg att vid en tidpunkt som de ansåg vore lämplig ta upp denna fråga. Men stämningen ute i Europa och bland den intresserade allmänheten var sådan att man skulle handla snabbt. Man borde fånga det intresse som fanns och man skulle hjälpa till och påverka opinionen.

Man får säga vad man vill om neutronbomben som vapen, men fä nya vapen har väckt en sådan uppmärksamhet och varit en så hel potatis. Det har också visat sig atl motståndet mot della vapen fakliskl åstadkommit au det kanske aldrig kommer till användning i verkligheten. Detta ulgörett bevis för att snabbheten och intensiteten i denna reaktion gjorde nytta. Med vår reservation vill vi alltså markera att man borde ha varit mera kvick och energisk på den punkten.

ALLAN HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Till fru Anna Lisa Lewén-Eliasson vill jag säga atl det inte alltid är bra att vara för snabbi ute. Hade Sverige reagerat med blixtens hastighet inför FN:s generalförsamling förra året, hade resuliatet måhända blivit ett konstaterande av atl opinionen i församlingen icke viirit mogen för en sådan aktion, och därmed hade den misslyckats.

I övrigl villjag citera vad den socialdemokratiske statsministern i Danmark nyligen sade: Det är felaktigt atl ensidigt rikta sökarljuset mot neuironvapnei. Man får akta sig för att göra del. Det finns andra och farligare vapen i väriden, som man inle far glömma bort i sammanhanget.

150

ANNA LISA LEWEN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är ganska ofruktbart atl försöka konsiruera vad som skulle ha hänt i FN, om vi gjort så i stället för alt man gjorde si. Jag har naturiigtvis obetydliga erfarenheter av och kunskaper om hur man skall hantera vardagsverkligheten i FN, men ibland har jag ett intryck av alt man lilel grand är fångad i formaliteter och inte förslår all man också där bör arbeta utåtriktat. Skall vi kunna rikta människornas uppmärksamhet på vad vi häller på med, kanske vi måsle handla på ett sätt, som inie är rikligl vad FN fasislagil som del absolul rätta. Men därmed har jag inle sagl annal än atl vi

skall vara försiktiga och tillförsäkra oss en biis för våra initiativ. Jagar helt klar över delta långsamma, melodiska sätt all arbeta, som vi är skickliga i och som vi naturligtvis skall forlsätla med. Men det finns silualioner då man kanske skall bele sig på etl annat vis.

Jag var med själv vid den aktuella tidpunkten och fick intrycket att man samlade på eftertänksamhet. Man registrerade vilka som inte gjorde någonting i stället för atl registrera vilka som var aktiva. Och nu önskar vi markera detta med vår reservalion.

Vi har däremot - och del hoppas jag skall tillfredsställa våra politiska motståndare - en tillförsikt inför den generalförsamling som nu snart skall börja. Och eftersom den här frågan fortfarande är aktuell förväntar vi oss alt den kommer alt tas upp.

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

ALLAN HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Med della senaste inlägg har fru Anna Lisa Lewén-Eliasson reducerat skillnaden i bedömning lill en diskussion om modalileieroch liden för dessa.

STURE ERICSON (s):

Herr talman! Om de breda linjerna i Sveriges inlernationella strävanden för nedrustning råder del slor enighet här i riksdagen. Det har redan omvittnats i den här debatten, och det framgår av det utskotlsbetänkande som vi nu behandlar. Men alt vi socialdemokrater i år lagt en omfattande parlimotion i nedrustningsfrågan med en rad yrkanden är ändå en markeringavall vi anser alt mer borde göras-all Sverige borde föra en aklivare politik föratt främjade internationella nedrustningsanslrängningarna. Vi har yrkat pä mer pengar till lekniskt-vetenskapliga utredningar pä uppdrag av nedrustningsdelegationen, och vi har krävt en förstärkning av informationsverksamheten kring nedrustningsfrågorna. Vi har pekat på behovet av ett ökat svenskt intresse för de regionala nedruslningssamtalen i Europa, och vi har framfört synpunkter på inrikiningen av de FN-studier som planeras angående omställning från mililär till civil produklion. Slutligen har vi begäri kraftfullare svenska insatser för all förstärka den internationella opinionen mot neutronvapnen.

Att dessa yrkanden lett till två reservalioner och flera särskilda yttranden tyder på att enigheten inle är fullständig kring vad Sverige bör göra för att främja del internationella nedrustningsarbetel. Två interpellationsdebatter under del här riksmötet-den 7 november och den 13 februari-gav heller inte inlryck av fullständig samstämmighet. Regeringen Fälldin för också i dessa frågor en politik som drar på sig socialdemokralisk kritik för passivitet och tvetydighet.

För att börja i början kan man konstatera atl regeringen Fälldin totalt struntat i vad den .själv skrev om nedrustningsfrågorna i regeringsförklaringen den 8 oktober 1976. Där sades: "Regeringen kommeratt arbeta fören iniernaiionell överenskommelse för alt stoppa export av kärnkraftsteknologi lill  länder som  inle underskrivit  icke-spridningsavtalet.  Instruktioner i

151

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

152

enlighel härmed kommer att ges den svenska nedrustningsdelegationen."

Hittills har regeringen inte i något internationellt sammanhang framlagt förslag om en internationell överenskommelse för all stoppa ex|X3rl av kärnkraftsteknologi till länder som inle underskrivit icke-spridningsavtalet (NPT). Inte heller har nedrustningsdelegalionen fått några instruktioner frän regeringen Fälldin om all agera i denna riktning.

Regering.sförklaringen var alltså också på denna punkt dåligt underbyggd, och del påpekar vi nu i ett särskill yttrande.

I samma särskilda yttrande tar vi upp den röstförklaring som avgavs inför FN:s generalförsamling i december 1977 och där regeringen gav u-länderna rådet all avstå frän att ulnyltja kärnkraften lörenergiproduktion. Denna fråga debatterades ulförligl här i kammaren den 3 februari, och vi nöjer oss med påpekandet atl Sverige bör undvika att i dessa frågor komma i motsatsställning lill utvecklingsländerna. De har samma rätt som vi att bygga kärnkraftverk för att främja sin ekonomiska utveckling.

Vi hoppas alt regeringen Fälldin vid den särskilda generalförsamlingen i FN kring nedrustningsfrågorna undviker all bedriva centerpolilik och i slällei fullföljerden lidigare svenska linjen i dessa frågor. Del särskilda yttrandet är, herr Hernelius, både logiskt och begripligt.

President Kekkonen höll i måndags kväll ett viktigt nedrustningslal här i Stockholm. Han ville se en ökad nordisk aktivitet i nedrustningsfrågorna och framförde en del konkreta förslag. Vi har anledning atl se mycket posilivt pä detla slora finska intresse fördel internationella nedrustningsarbetel, och det vore naturiigtvis bra om Kekkonens aktivitet kunde smitta av sig på hans partivänner här i Sverige. Den svenska nedrustningspolitiken har varit lam och idéfaitig efter regimskiftet. De nya idéer som förts fram på senare tid har Alva Myrdal och OlofPalme svarat för.

Kekkonen tog upp en fråga som är av slort intresse inte bara fördel neutrala Finland utan också för del neutrala Sverige. Han pekade på de faror för våra länder som de nya kryssningsrobolarna kan komma att skapa:

"Vad skulle det i en europeisk konfiiklsituation innebära för Nordens små länder,om till exempel stormakternas kärnladdade robotar rörde sig pä nägra hundra meters höjd i deras luftrum och sökte sig fram till sina mål hos motparten? Vad betyder ur politisk synpunkt enbart en sådan möjlighel för de två nordiska länder, som bedriver neutralitetspolitik? Neutrala stater ärju skyldiga att hindra kränkningar av sina luftrum."

Och president Kekkonen fortsatte litet längre fram i talet: "Enligt tillgängliga uppgifter kan deras vapentekniska egenskaper- i motsats till vad som gäller hittills existerande interkontinentala robotar - göra utnyttjandet av utomstående och neutrala staters luftrum lill en rutinsak. Enbart möjligheten att använda kryssningsrobotar är ägnad att dra utomstående länder in i konflikter, som inle angår dem. Den praktiska slutsatsen ur Finlands synpunkt-och som jag vågar förmoda också ur Sveriges synpunkt-är alt-rikta en allvarlig vädjan till stormakterna om att de med det snaraste, inom ramen för sina SALT-förhandlingar, måtte sträva till ett avtal om förbud mot kryssningsrobotar, slopp för deras vidare utvecklande eller

åtminstone en kraftig begränsning av deras räckvidd."

President Kekkonens maning bör naturligtvis utlösa ökad svensk aktiviiei i denna fråga. Som vanligi är del USA som leder den vapentekniska utvecklingen av det nya vapensystemet. Tyvärr har president Carier redan satsai helhjärtat på kryssningsrobotarna i samband med all han i fjolsloppade planerna pä ell nytt inierkontinenlall bombplan, B 1. Jusi nu, i vår, testas över öknarna i västra USA två modeller av kryssningsrobotar - s. k. cruise missiles-som General Dynamics och Boeing tagit fram. Man vet ännu inle om del nya vapnet blir så perfekt och effektivt som man förväntar sig, men produktionsbeslutet kommer enMgl planerna att fallas i slutet av 1979 eller i början av 1980. Det kommer då att handla om över 2 000 lätta obemannade flygplan, som kan nå sina mål med slor precision och leverera antingen kärnvapen eller s. k. konventionella bomber.

Tyvärr tycks det redan finnas en mycket bestämd politisk låsning till detta nya vapen - men det gör ju president Kekkonens varning ännu mer befogad. Den bör leda lill snara svenska initiativ.

Man bör i del här sammanhanget inte glömma att den finsk-sovjetiska vänskaps-, samarbets- och biståndspakiens artikel 2 talar om atl risker för väpnat angrepp på Sovjet över finskt territorium från med Tyskland förbunden stat kan utlösa konsultationer om gemensamma försvarsåtgärder.

Kryssningsrobolarna utgör därför ett mycket allvariigt hot mot den nordiska balans som utrikesministern gjorde ett uttalande om igår. Det är bra att utrikesministern försäkrar att förändringar av denna nordiska balans noggrant prövas med hänsyn till sina säkerhetspolitiska konsekvenser. Det betyder, såvitt jag förstår, alt Sverige snarast bör visa ökad internationell aktivitet för att bromsa utvecklingen av kryssningsrobotarna eller i varje fall försöka fä försäkringarom att dessa nya vapen inle kommeratt korsa svenskt territorium i trädtoppshöjd.

De svenska presskommenlarema lill president Kekkonens tal i måndags lyder på alt många skribenter inte förstått hur akut och viklig denna fråga är för den säkerhetspolitiska utvecklingen i Norden och atl därmed vitala svenska säkerhelsinlressen berörs.

Hittills är del ju bara den ena supermakten som utvecklat kryssningsrobotar, och det innebär kanske en komplikation för regeringen Fälldin. Åtminstone förefaller det vara .sä i fråga om neulronvapnen.

I vår reservation lill utskoltels skrivning i fråga om neutronvapnen kritiserar vi regeringen Fälldin för att i internationella sammanhang ha varit alltför lam och återhållsam i sin kritik mot neutronvapnen. 1 fjol höst föreslog de socialdemokratiska riksdagsmännen vid FN-delegationen att Sverige i ell tal i första kommittén borde säga: "Det är av .största vikt atl neutronvapnen inte produceras. Vi kräver att supermakierna skall besinna sitt ansvar och att utvecklingen av neutronvapnen stoppas." Dessa formuleringar kunde inle accepteras av regeringen Fälldin.

Inte heller ville regeringen inför FN:s general församling försöka lägga fram etl resolulionsförslag mol neutronvapnen. Här är inte platsen för någon

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

153

Nr 139               ullörlig historieskrivning om hur regeringen Fälldin agerat i neuironvapen-

Onsdagen den     frågan. En del av händelseförloppet finns redan i riksdagsprotokollet förden 7

10 maj 1978        november i fiol.

_____________       Jag kan bara konstatera all efter den I november 1977 har regeringen

Nedrustning        Fälldin inte tagit upp neulronvapnen inför någol inlernalionelll forum - om

nu inle statsminister Fälldin gjorde del när han i största hemlighet diskuterade NATO:s försvarsproblem på Bilderberggruppens möle i USA nyligen. Därom vel vi ju ingenting. Neulronvapnen har under våren varit del heiasle ämnel vid nedrustningskonferensen i Geneve. Där brukar Sverige spela en framträdande roll, men i neulronvapenfrågan har vår delegation ligil.

Eu annal exempel på detla uppenbara ointresse på regeringssidan - med direkt anknytning lill riksdagen - var, att vid den Interparlameniariska Unionens vårmöte i Lissabon veckan efter påsk försten moderat och sedan en cenierpariislisk riksdagsman röstade mot all neulronvapnen skulle tas upp på dagordningen.

Del är beklagligt alt Sveriges regering agerat så lamt i denna fråga. Efter november 1977 har del pågått en intensiv diplomatisk aktiviiei för all fä de europeiska NATO-medlemmarna alt aktivt ställa upp för neulronvapnens placering i vår världsdel. De fiesla väsleuropeiska regeringar har dock av hänsyn lill den siarka opinionen mol neulronvapnen i deras länder hållit sig avvaktande. I USA har också under våren nya fakta framkommit som skapat vissa tvivel om neulronvapnens militära användbarhet.

Del har resulterat i att president Carter-mol alla tips-nyligen faltal beslul om att uppskjuta del definitiva ställningstagandet i fråga om produklion av neuironvapensiridsspetsar. Däremot har han beordrat att arbetet med att anpassa kortdistansroboten Lance och det lunga artilleriet för neutronstrids-spetsarskall fortsätta. Delta beslut härav en regeringstalesman i Washington kommenterats med atl Carier gett 90 'Vi grönt ljus för neulronvapnen. Andra i presidentens närhet tror att vapnen aldrig kommeratt produceras. Vad som är rikligl får framliden utvisa.

Denna framtid kan vi dock påverka genom en aktiv opinionsbildning mot neulronvapnen, och i del arbetet kan Sverige spela en inte obetydlig roll. President Kekkonen angav tonen i sitt tal i måndags:

"Man bör inte ringakta del faktum, att kraftigt motstånd har framträtt
inom parlamenten i två små länder, Norge och Nederländerna, vilka t ill hör en
stor militärallians, mot det nya massförstörelsevapnels, neutronvapnets,
infogande i alliansens arsenal. Också Förenta staternas presidents nyligen
meddelade beslul om uppskov i frågan om införande av neulronvapnen bör
beiraklas som ell sleg i räll riktning, som man väntar en fortsättning på."
Tyvärr har regeringen Fälldin alltför snabbi fallit in i NATO-politikernas
metod atl se på neutronvapnen som ell förhandlingsobjekl i förhällande till
öst. När slalsminislern den 1 april nämnde neuironbomben i ell lal inför
CUF-are i fJorrköping, log han i näsla andetag upp den nya sovjetiska
roboten SS 20. Självfallet skall vi också vända oss mot Sovjets framtagning av
154                   nya vapen - men vår handlingsfrihet begränsas faktiskt om vi inle kan

kritisera USA för neulronvapnen ulan alt i näsla ögonblick peka på Sovjels SS     Nr 139

Onsdagen den SS 20 är en rörlig medeldislansrobol med ökad precision, som sänder i viig      iq       • inyg

tre separata taktiska kärnslridsspetsar av vanligt slag. Inom NATO-krelsen      

tycks man inte vara helt överens om att SS 20 ärdet bästa bytesobjektet när     Nedrustning

det gäller neutronvapnen. Det förefaller som om Västtyskland i stället anser

att man borde försöka förhandla bort en del av de många sovjetiska

stridsvagnarna i Centraleuropa.

Del har ibland hävdats att neutronvapnen skulle vara nödvändiga för NATO i händelse av ett sovjetiskt stridsvagnsanfall mol Västtyskland. Om delta har president Carter sagt alt han inte anser att en Warszawapaktsinva-sion skulle bli framgångsrik om den inte möttes av västliga kärnvapen: "I don'i acknowledge al all ihat an invasion of ihe Warsaw Pacl nations would be successful wiihoul the use of atomic weapons."

De uppgifter som publicerats om de styrkor som står emot varandra i Centraleuropa lyder på vad man kallar en "grov balans". Ösi har visserligen ungefär tre gånger sä många stridsvagnar, men de fiesta av dessa är av äldre modell och sårbara för västs mycket stora arsenaler av aniiiankvapen.

Neuironvapnei är del förslå i en ny generalion specialiserade kärnvapen. För några dagar sedan kablades nyheten ut över världen att USA nu utvecklar ell annal specialiserat kärnvapen i samma generation. Den här gången ärdet inte strålningen ulan sprängstyrkan som förstärks.

Om dessa små specialiserade kärnvapen - som inte behöver vara minikärnvapen i egentlig mening, dvs. under kilotonsni vån - förs ul på förbanden, är del uppenbart för alla att gränslinjen mol konventionella vapen alltmer kommer atl försvagas. Det betyder en sänkt kärnvapeniröskel och starkt ökade risker för kärnvapenkrig.

Därför är det så viktigt att Sveriges regering nu agerar energiskt vid FN:s särskilda generalförsamling och nedrustningskonferensen i Geneve för att förstärka den internationella opinionen mot neutronvapnen. Betydelsen av att neuironvapen inte produceras bör kraftfullt understrykas. Sverige börslå i främsta ledet med krav på atl stormakterna besinnar sitt ansvar och stoppar utvecklingen av neutronvapen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

ALLAN HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Man vill gärna instämma med Sture Ericson i all presidenl Kekkonens lal var tankeväckande, intressant och givande från många synpunkter - inte minst vad han sade om kryssningsrobolarna. Däremot skulle jag, om jag vore i herr Ericsons kläder, avslå från att i .sammanhanget söka tolka det vänskapsavtal som finns mellan Sovjetunionen och Finland. Del är många andra som är beredda till det. Jag tror inle all herr Ericsons hjälp är påkallad.

Sedan villjag också säga all herr Ericson i dag - för vilken gång i ordningen
vet jag inte - har upprepat sill missnöje över alt hans förslag, eller någon
annans förslag, i FN-delegationen i höstas icke vann gehör. Det är väl ett 155

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

missnöje som herr Ericson får bära. Sådant råkar väl alla ut för som sitter i kommittéer av della slag, men de fiesla brukar inle tala om det utan läta vad som sker inom delegationens dörrar stanna där. Herr Ericson har vall en annan metod.

Däremot konstaterar jag att han denna gäng icke som vid tidigare tillfällen anklagade regeringen för alt ha givit instruktioner lill Inga Thorsson i Geneve alt icke uttala sig om neutronvapen. Det sade herr Ericson i en deball den 15 mars. Herr Ericson har i utskottet underrättats om all delta är felaktigt. Jag har inte hört något beklagande, någon ursäkt eller någol tillbakatagande frän hans sida ännu. Det vore bra om det kom.

I en tidningsartikel nyligen har herr Ericson sagl alt regeringen försiktigt tassar i filttofflor i fråga om neuironvapnei. Jag skulle vilja säga att del är bällre alt tassa i filttofflor ibland än all uppträda som elefant i porslinsbutik.

156

STURE ERICSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte tolkat del finsk-sovjetiska fördraget - del gör som sagt andra. Jag har pekat pä allvaret i presidenl Kekkonens lal här i måndags, som lyvärthar förbigåtts med ganska lätt hand bl. a. i den svenska pressen. Vi kan i dagen;; tidningar läsa alt man i Finland är besviken över det svenska ointresset.

Jag har pekat på alt hans resonemang kring kryssningsrobolarna är av ytterst allvarlig art också för svensk säkerhetspolitik. Det är förvånande alt uirikesutskotlets ordförande försöker undvika en debatt om del ämnet här.

Om vi inte tar kryssningsrobotama på allvar kommer vi all ha ett säkerhetsproblem av mycket omfattande format på halsen. Herr Hernelius vet vad som står i andra artikeln i säkerhetsfördraget. Det påverkar i allra högsia grad svensk säkerhetspolitik. Del är ell myckel akut svenski intresse all vi far försäkringar om alt kryssningsrobotar inle kommer atl finnas i vår del av Europa, helst naturligtvis aldrig kommer all produceras. På denna punkt har vi inle gjort så myckel som borde göras.

Nej, herr Hernelius, det är inget personligt missnöje. Jag var faktiskt inte i FN själv just de dagar då den här frågan avgjordes. Men det är en besvikelse över att Sverige inle fullföljer sina traditioner på nedrustningsomrädei och i alla lägen gör så mycket som kan göras för alt bilda opinion i denna viktiga fråga. Del förekommer faktiskt numera atl vi kritiseras för passivitet av de grupper i USA som gärna ser påtryckningar i rätt riktning från Västeuropa. Man anser i de grupper i USA som inte vill ha neuironvapnei all det inle har gjorts så mycket som borde ha gjorts frän västeuropeisk, bl. a. svensk, sida. Det har man nu börjat säga också i offentliga lal.

Slutligen några ord om vad som hargjorts i Geneve och vad som har sagts i riksdagen. Herr Hernelius refererar vad som sades i ulrikesutskottet mot löfte all del inie skulle föras utanför utskottets väggar. Del har herr Hernelius nu .själv gjort. Det kanske han kan göra som ordförande för ulskottet. Det finns myckel i den föredragningen som jag skulle vilja citera, men det avstår jag

ifrån. Låt mig bara säga att vi för det arbetet inte har några skriftliga instruktioner av den art som herr Hernelius tydligen refererar lill.

Slutligen tillåter jag mig all konslaiera atl vår kritik i reservationen kvarstår.

ALLAN HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara säga till Sture Ericson att om utskottet upplysts om en sak vilken felaktigt framställts i riksdagen och någon dementi från den som framfört felaktigheten icke har hörts, då anser jag del vara min skyldighet all referera vad som på detta sätt omnämns i utrikesutskottet. Herr Ericson hade kunnat förekomma mig genom alt ta tillbaka sill yttrande. Det gjorde han inte.

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

STURE ERICSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Lät mig bara konstatera att det naturligtvis har förts ell resonemang huruvida Sverige borde ta upp neutronbombsfrågan i Geneve eller inte. Det är regeringen som avgör alla sädana resonemang, och regeringen har alltså fattat beslutet att frågan inte skall tas upp av vår delegation i Geneve. Vi har heller inte sagt ett dugg, vilket är ganska anmärkningsvärt eftersom ett stort antal av Genévekonferensens deltagare har diskuterat neutronvapnen under våren. Det borde ha varit - och det var detta resonemang jag förde tidigare i kammaren - naturligt för Sverige, som en av de aktiva deltagarna i Genévekonferensen, atl delta i den debatten som etl led i opinionsbildningen mot neutronvapnen. Sverige har här missal en möjlighet atl i ett kritiskt opinionsläge i Västeuropa göra sin röst på nytt hörd i denna fråga. Och det beklagar vi i reservalionen.

Tredje vice talmannen anmälde att Allan Hernelius anhållit all till protokollet få antecknat atl han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

GUNNEL JONÄNG (c):

Herr lalman! Kapprustningen i väriden är etl vanvett. De samlade militärutgifterna ligger pä inemot 400 miljarder dollar per är. Det är eu fruktansvärt slöseri med resurser.

Vart har människans förnuft, klokhet och omdöme tagit vägen, när vi kan inlåta oss på della? Samtidigt ser vi de oändliga behoven i världen av mal, bosläder, hälso- och sjukvård, utbildning och utveckling - alla dessa behov som världen i dag inte har råd att tillfredsställa. Del är uppenbart alt vartefter som mililärkosinaderna siiger blir del svårare all få pengar över lill de vikliga posterna i budgeten, de som handlar om människors liv och hälsa. Vad skulle man inte ha kunnat åstadkomma av gott för människor bara för hälften av väridens militärutgifter?

Varför sker denna kapprustning? Varför forskar 375 000 forskare och tekniker enbart i USA och Sovjet för att ulveckla vapenarsenalerna? Ja. det sägs all det beror på säkerhetspolitiska bedömningar. Del är omsorg om det egna landets och det egna folkets säkerhet. Men dei måste tvärtom vara så. atl

157

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

158

när rustningarna ökar sä minskar den nationella säkerheten. Ökade rustningar leder till ökad mänsklig otrygghet.

Det mesi dårakiiga av allt synes mig vara del faktum all supermakterna fortsätter ru.siningsspiralen trots atl de redan nu. med de kärnvapenarsenaler de har, kan döda hela mänskligheten. Vi kan inie dö mer än en gång. Varför då skaffa vapen i sådan ulslräckning och mängd alt mänskligheten kan förintas fiera gånger om?

Jag är för min del övertygad om alt de våld.samma kapprustningarna i världen har direkl negativa psykologiska konsekvenser, kanske framför allt för unga människor och deras liv och framlid. Vi ser alkohol- eller narkolikapåverkade ungdomar - vi behöver inte gå längre än ut till torgel här -ochjaglrorallderassvårigheleryllersi botinarien upplevelseav fullsländig meningslöshet i all leva. Vi har terrordåden ute i världen där unga människor inle räknar sill liv som något som är värt alt bevara. Många av oss har svårt atl förslå della, eftersom vi sätter livet så högt.

Denna meningslöshet och fullständiga likgiltighet inför sill eget liv trorjag bl. a. beror på politikernas tillkoriakommande när del gäller en positiv ulveckling i världen.

Unga människor grips av hopplöshet och vanmakt inför utvecklingen. De ser de växande klyftorna, nöden och svälten, den våldsamma kapprustningen. De upplever den skriande orättfärdigheten när de ser hur land efter land har råd med slora försvarsulgifter men inte med de mest elementära behoven för sina medborgare.

Jag iror således all del finns etl samband mellan unga människors känsla av hopplöshet och meningslöshet i tillvaron och världens utveckling över huvud laget-och dä inle minsl kappruslningen. Mot den bakgrunden och för all försöka skapa nytt hopp hos unga människor och ny tilltro lill framliden måste vi salsa hån på nedrustningsfrågorna och inte förtrollas, fasl resultaten är minimala.

Del är viktigt med informationen kring nedrustningsfrågorna. Utrikesministern lalar ofta om hur viklig en bred debatt är för demokratin och vilken cenlriil roll folkrörelserna spelar fören folkligt förankrad politik och för våra möjligheter all forma en utrikespolitik som är demokratiskt förankrad.

Nedrustningsfrågorna mäsle föras ul till de enskilda människorna först i vårtegel land. UD har utarbetat bra informationsmaterial, och vi i de politiska partierna har vårt ansvar för informalion om dessa spörsmål.

Jag iror emellertid också all del är nödvändigt all vi finner vägar att nå människor i andra länderoch på så säll skapa opinion för nedruslning. Sverige skall givetvis liksom tidigare agera kraftfulll i internationella fora och genom samtal med regeringar. Men skall vi komma någon vart när del gäller nedruslning, då måsle vi inspirera människor i olika länder till insatser. Vi måste ulnytlja alla våra möjligheter till information och samarbete mellan kvinnoorganisationer i väriden liksom mellan fackliga, politiska och andra organisalioner. Jag iror inle alt nedruslning kan förverkligas förrän del finns en opinion i det egna landei som kräver del av sin regering. Del behövs ell korslåe i världen för nedrustnine.

1 det sammanhanget finns del anledning att erinra om del iniiialiv som Sverige lagil när det gäller frågan om sambandet mellan nedruslning och Ulveckling. Del har resulterat i en resolution i FN på förslag av de nordiska länderna. Det finns anledning atl känna tillfredsställelse över all FN visat så stort intresse för vår tanke på en djupgående studie av frågorom nedruslning och ekonomisk och social ulveckling. Vi har etl stort ansvar att lillsammans med de nordiska länderna se lill atl della arbeie förs vidare och all vi därmed så småningom får ett underiag, som i varje fall underlättar möjighelerna lill omdisponeringar av världens resurser. Det grundläggande i nedrustningsarbetel är således att omdisponera väridens resurser från kapprustning, som kan leda lill fullsländig ödeläggelse av jorden och mänskligheien, lill utveckling.

Neutronbomben är etl fruktansvärt vapen, raffinerat i sin grymhet. Vad kan man inie också åstadkomma med alla dessa enorma resurser och satsningar på forskning och utveckling av nya vapen? Vi vet all neutronbomben dödar människor snabbt eller långsamt och utdraget men är skonsam mol byggnader. Det var i fiol som USA övervägde frågan om vidareutveckling, tillverkning och förbandsläggning i Europa av neuironvapnei.

Det sägs att neuironbomben är humanare än andra vapen. Hur kan man någonsin tala om humanitet närdet gäller vapen? Vapen är till för all döda. Alt tala om humana vapen är en fruktansvärd cynism - del finns inga humana vapen.

Vid statssekreterare Inga Thorssons föredragning i utskottel redogjordes bl. a. fören studie som en amerikansk forskare gjort, professor Fred Kaplan. Han är myckel tveksam till den rent militära nyttan av neutronbomben och menar alt den inte alls har den krigsavsk räckande effekt som de amerikanska militärstrategerna tror.

Primärt ärdet USA som beslutar om produklion av neuironbomben. Del är posiiivi all president Carier uppskjutit produktionen av neuironvapnei. Men frågan arom del beslutet var föranlett av omsorg om den egna prestigen inför FN:s särskilda generalförsamling om nedruslning. Finns del en verklig vilja all avskriva neuironbomben'' Vi hoppas och iror alla all den viljan finns. Vi måsle arbeta på atl förstärka den viljan. Vi måste agera kraftfulll genom alla de kanaler och möjligheter som står oss till buds. Vi har fått ett andrum genom presidenl Carters beslul. Del skall vi vara lacksamma för, och vi skall utnyttja det.

Västtyskland har sagt ja lill neuironbomben. Del kommer naturligtvis all las hänsyn till detta vid del definitiva beslutet i USA. En stor debatt hölls i förbundsdagen den 13 april. Där angav regeringen några punkter. Den första var all beslutet om produklion och förbandsläggning av neuironbomben primärt var amerikanska regeringens beslul. Den andra var all Västtyskland inte moisatte sig förbandsläggning pä västtyskt territorium under förulsällning alt Västtyskland inte var det enda NATO-land där bomben placerades. Västtyskland önskade också atl den uppkomna intervallen fram till beslul skulle kunna utnyttjas konstruktivt i förhandlingarna med Sovjet.

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

159

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

Herr talman! Del har varit och är en styrka alt vi från svensk sida kan uppträda enigt när del gäller utrikespolitiska frågor och nedrustningspolitiken. Jag hade med mitt anförande önskat understryka enigheten i svensk politik närdet gäller nedruslning. Efter Anna Lisa Lewén-Eliassons lågmälda anförande fanns det anledning lill detla. Efter Sture Ericsons anförande kände man sig frustrerad och undrar var socialdemokratin står. Anna Lisa Lewén-Eliasson talade om enighet, medan Sture Ericson gjorde flera ulfall mol regeringen. Han lalade om regeringens passivitet och tvetydighet närdet gäller utrikespolitiken saml om den lama och idéfattiga nedrustningspolitiken osv. Det finns i del belänkande nr 12 som vi nu behandlar en socialdemokralisk reservation, som gäller neutronbomben. Jag måste beklaga att denna reservation finns. Enligt min mening är den inle sakligt motiverad. Den ärell uttryck forell poliliskl lakliskl spel som socialdemokraterna driver och som jag finner djupi allvarligt och myckel oroande.

Den socialdemokratiska regeringen förde en progressiv utrikespolitik, och de borgerliga partierna slöt upp kring den. Nu förden borgerliga regeringenen progressiv utrikespolitik, men när socialdemokralerna inle längre får diktera villkoren är intresset för enigheten inle längre sä stort. För kortsiktiga tak tiska spekulationer är socialdemokralerna beredda att spoliera enigheten. De söker motsättningar där inga motsättningar finns. Jag tillstår gärna all jag personligen upplever en växande förvåning och besvikelse över socialdemokraternas agerande. Jag har troll pä deras engagemang när del gällt nedru.stning och andra internationella frågor. 1 dag gör de l. o. m. nedrusl-ningspolitiken lill ett taktiskt spel.

För alla som vill se och höra verkligheten och inte förvanska den är del uppenbart all regeringen lagil klart avslånd från neutronbomben. Det har skett i iniernalionella fora, vid överiäggningar med andra regeringar och i lal här hemma. 1 FN:s generalförsamling i hösias var Sverige prakliskt laget del enda land ulanför öslslaierna som uttalade sig i fördömande syfte om neuironvapnei. Statsminister Thorbjörn Fälldin markerade den I april i är i Norrköping på etl myckel kraftfullt sätt Sveriges avståndstagande frän såväl minikärnvapen som neuironvapen.

Sture Ericson lämnade i della sammanhang återigen en felaktig uppgift till riksdagen. Jag vill rätta till den uppgiften. Han talade om bristen på inlägg från svensk sida när det gäller neutronbomben i CCD i Geneve. Det är ju fakliskl på det viset atl den svenska delegationen där har hafl möjligheter att göra inlägg om neutronbomben. De möjligheterna har icke, som Sture Ericson säger, beskurits av regeringen, men den svenska delegationen gjorde den bedömningen atl del var oklokl all jusi då la lill orda i frågan om neuironbomben.

Jag har velai göra detla tillrättaläggande med anledning av Sture Ericsons anförande.

160

Under della anförande överlog Ullmannen ledningen  av  kammarens förhandlingar.

ROLF HAGEL (apk):

Herr talman! Vi har i dagarna firat 33-årsminnet av segern över fascismen i andra väridskriget, ett krig som kostade miljontals och åter miljontals människor livet och efterlämnade miljoner och åter miljoner fysiskt och psykiskt skadade människor. Städer och byar lades i ruiner, ekonomiska resurser i ofantliga mängder förslösades.

Hos mänga människor tändes förhoppningen efter andra världskriget om en värld i fred och utan skramlande av vapen och förstörelseutrustning. Tyvärr blev inte utvecklingen sådan. Det varma kriget ersattes tämligen omgående med vad man kallar för det kalla. Hetsen mot det framväxande socialistiska systemet ökade i styrka och skulle - och skall fortfarande -utgöra det politiska argumentet för fort.satt kapprustning i världen.

Vi säger i inledningen till vår motion att det är ingen överdrift alt påstå att hela mänsklighetens allvarligaste och mest komplicerade problem är kapprustningen och att detla problem blir allt allvarligare. Låt mig bara ge nägra exempel på hur allvariigt problemet är.

Under 1900-talet har utgifterna till den militära apparaten ökat med 3 000 96. Militärutgifterna i världen uppgår nu lill 388 miljarder dollar om året, vilket betyder att det offras över 30 milj. kr. i minuten dygnet runt. Sveriges bidrag till detta rustningsvansinne är att vi satsar över 14 miljarder kronor på ett år. För svenskt vidkommande betyder det att vi nästan varje sekund lägger 500 kr. till det militära rustningsmaskineriet.

Det finns i dag sä mycket vapen samlade att deras sammantagna sprängstyrka motsvarar 15 ton trotyl per människa pä vårt klot. Det finns en bomb av samma sprängstyrka som den förödande Hiroshimabomben per tusen människor i världen. Utvecklingen - om det nu går att använda det ordet i sammanhanget - när del gäller att framställa förstörelsevapen går mycket fort. En enda ubåt är utrustad med lika stor förintelsestyrka som den som kom till användning under hela första och andra världskriget tillsammans.

USA förfogar över en vapenarsenal som skulle räcka till att förinta Sovjetunionen 50 gånger. Sovjetunionen å sin sida innehar nog för all utplåna USA 20 gånger. Detla förhållande har vi exemplifierat i vår motion genom atl återge ett stycke av en rapport som har avlämnats till president Carter av hans militära experter, där det framgår att i ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjetunionen skulle det dödas 140 milj. människor i USA och 113 milj. människor i Sovjetunionen. Nästan tre Oärdedelar av ländernas ekonomi skulle förstöras.

Denna rapport, som trots sina skrämmande slutsatser är tilltagen i underkant - naturligtvis eftersom den skall tjäna som argument för fortsatt upprustning-belyser vilka oerhörda mängder av förstörelsevapen som i dag finns lagrade.

En fortsättning på denna väg är vanvettig; den leder inte till seger för någon, men kan lätt utlösa ett krig som skulle kunna bli förödande för allt mänskligt liv. Den fortsatta kapprustningen ökar också riskerna för olyckor med de ständigt växande lagren av kärnvapen. SIPRI uppger i sin årsbok för

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

161

I! Riksdagens prolokoll 1977/78:138-/39

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

162

1977 att det inträffat inte mindre än 59 olyckor med kärnvapen enbart i USA.

Den ekonomiska konsekvensen ter sig dubbelt ofattbar mot den bakgrund av sväll och undernäring som finns i stora delar av världen.

Biståndet till tredje världen, som skulle kunna medverka lill ekonomisk och social utveckling och därmed utgöra ett verkligt bidrag till fred och framsteg i världen, utgör endast 7 96 av de militära kostnaderna.

De massiva lagren av kärnvapen som jag tidigare gett exempel på har genom sin storiek och genom den förödande effekt de skulle få i händelse av alt ett storkrig utlöstes delvis tjänat som broms. Därför strävar nu krigsak-tivister efteratt framställa nya vapen av typen s. k. taktiska kärnvapen som skulle vara användbara för begränsad krigföring.

Neutronbomben är ett exempel på etl sådant försök. Man försöker framställa denna bomb som oförarglig för den egna sidan och farlig för fienden. I sin iver att saluföra detla förstörelsevapen har man också tillgripit argument som att denna bomb skulle vara human. Ljussirålningen och stötvägen är mindre, påstås del, med denna bomb, och den skulle därför utgöra mindre fara för civilbefolkningen än de "konventionella" atomvapnen.

Sanningen äratt neutronstrålningen skapar svåra former av strålningssjuka på grund av att strålverkan är tio gånger större än hos tidigare kärnvapen.

Förslaget om tillverkningen av neuironbomben är ell försök från USA:s sida att kringgå nu gällande vapenförbud. Etl beslul om tillverkning skulle innebära en ny spiral i kapprustningen.

President Carters beslut vid månadsskiftet mars-april i år innebar inget annal än att förslaget för tillfället är bordlagt. Anledningen till denna bordläggning var naturligtvis den breda opinion som utvecklades runt om i världen. Inte minsl i värt land har fredsrörelsen, kvinnoorganisationer, ungdomsrörelsen och den fackliga rörelsen givit sina protester till känna. Regeringen har vid fiera tillfällen, inte minsl genom utrikesminister Söder, sagt att neuironbomben är oacceptabel för oss. Men till denna mening fogas alltidatt det äräven kärnvapnen. Mot den uppfattningen villjag inle på något sätt proteslera. Om uttalandet är ett understrykande av atl vi bör förslärka insatserna föratt åstadkomnia ett allmänt förbud mol kärnvapen, instämmer vi kommunistergärna i uttalandet. Menomutialandetärett uttryck för någol som skulle kunna kallas maximalism, i den meningen att regeringen inte är beredd alt vidtaga alla åtgärder för att f ett förbud mot neutronbomben lill Slånd, så måste man bestämt ta avstånd "frän en sådan uppläggning av argumentationen.

Neutronbomben är ännu inte tillverkad, och därför är det möjligt att förhindra att den blir tillverkad. På FN:s extra session om nedrustningsfrågor kommer det att föreligga ett förslag om förbud mol tillverkning av neutronbomben. Jag har i en interpellation, som skall besvaras om nägra dagar, ställt frägan till utrikesministern: Hur kommer Sverige att ställa sig till ett sådant förslag? Anledningen lill att frågan framförs äratt det i pressen har förekommit uppgifter som lyder på alt regeringen trots alla deklarationer inle

skulle vara beredd att stödja ett sådant förslag. Ett svar i dag av utrikesministern skulle kunna spara en ytterligare debatt om nägra dagar i den här frågan.

1 vår motion finns också ett förslag om att Sverige bör ta initiativ till att proklamera Norden som en kärnvapenfri zon. Finlands president Kekkonen har nu återigen tagit upp denna idé.

Vad säger dä värt land om ett sådant förslag? Utrikesutskottet anför i sitt belänkande vad utskottet uttalade för ett är sedan. Det heter:

"En huvudförutsättning för upprättandel av en kärnvapenfri zon är givetvis att alla stater som avses omfattas av zonen är överens om att inleda förhandlingar härom. Denna förutsättning har hittills inte förelegat beträf fande förslaget om en sådan zon i Norden."

Följdfrågan blir naturligtvis: Vilket land är inte överens med de övriga, och vad görs frän svensk sida för att åstadkomma enighet om förslaget? - om det nu är så alt Sveriges regering instämmer i att det vore lyckligt att åstadkomma en kärnvapenfri zon i Norden.

Låt mig säga att också i denna fråga, Jiksom i frågan om neutronbomben, kan man i utskottets skrivning och i uttalanden från utrikesministern och statsministern finna en typ av maximalism. Där ställs nämligen frågan om Norden som en kärnvapenfri zon i motsättning till att man utvecklar Europa till en sådan zon. För mig finns det ingen motsättning i dessa frågeställningar. Jag menar tvärtom att åstadkommandet av ett kärnvapenfritt Norden måste betraktas som ett steg i rätt riktning för att göra hela Europa kärnvapenfriit. Att framgångar inte har rönts närdet har gällt att göra Europa kärnvapenfritt kan inte innebära att man ar befriad från att verka för att Norden proklameras som en kämvapenfri zon.

Nu har Kekkonen återigen alltså lagt fram etl förslag, men han går denna gäng längre än när han tidigare presenterade sin idé om en kärnvapenfri zon. Han avvisar tanken på det begränsade kriget, där minikärnvapen, neutron-bomber och kryssningsrobotar skulle användas. Kekkonen säger helt riktigt att detta enbart leder till en allmän kärnvapenkatastrof där atombomben kommer att föröda jorden och allt mänskligt liv kommer att släckas. Kekkonen går ännu längre och säger atl de nordiska länderna omedelbart skall inleda överiäggningar sinsemellan och med stormakterna om rustnings-kontroll och manar stormakterna att se till att pågående nedrustningsförhandlingar snarast leder till ett framgångsrikt slutförande.

Men det räcker inte, säger Kekkonen, atl göra Norden till en kärnvapenfri zon, ty den nya vapentekniken medför att det inte räcker att själv vilja avstå från kärnvapen - neutronbomben och kryssningsrobotar suddar ut alla gränser. Krafttag måste tas av de nordiska länderna som leder fram inte enbart till rustningskontroll utan också till en väridsomspännande nedrustning.

Nu är på kort tid Kekkonen den andre statschefen som ställer förslag i denna riktning. Dessförinnan ställde generalsekreteraren i SUKP, Leonid Bresjnev, ett förslag som utmynnade i fyra punkter:

I. att inställa produktion av kärnvapen i alla former.

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

163

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

2.   att inställa produktion av och förbjuda alla övriga typer av massförinielscvapen,

3.   atl inställa framställandet av nya typer av konventionella vapen med stor förslörelsekrafl och

4.   atl avslå från att utöka arméerna och att avstå från utökandet av de konventionella rustningarna hos säkerhetsrådets ständiga medlemmar samt i de länder som genom militära avtal är allierade med desamma.

Dessa förslag anser jag vara en god grund också för värt land för att verka i syfte atl förstärka de tendenser til I avspänning som finns och att förhindra att den fortsatta kapprustningsspiralen drivs allt högre upp i luften.

Med detta vill jag sluta och ber att få yrka bifall till motionerna 530 och 1018.

164

DAVID WIRMARK (fp):

Herr talman! I det betänkande vi nu behandlar erinras om att de internationella rustningarna har gigantiska dimensioner och att vapenarsenalerna - främst på kärnvapensidan - i dag representerar en närmast oföreställbar förstörelseförmåga. Ändå fortsätter den kvalitativa och kvantitativa vapenutvecklingen. Ändå fortsätter rustningarna både på kärnvapenområdet och på det konventionella vapenomrädet.

Omfattningen och allvaret av denna utveckling är oerhörd. Del är därför Sverige energiskt och målmedvetet bör fortsätta att göra konstruktiva insatser i nedrustningsarbetel. Det har skett i förberedelserna till den extra session inom FN:s generalförsamling som skall äga rum inom kort. Det sker i de förhandlingar som äger rum i nedrusiningskommitién i Geneve. Målet för våra ansträngningar-att hejda kapprustningen och att få lill stånd samfällda och genuina nedrustningsåtgärder - har, som utskottet betonar, ett starkt stöd i den allmänna opinionen i vårt land.

Lät mig också erinra om att det är på svenskt och nordiskt initiativ som frågan om sambandet mellan nedrustning och utveckling satts på dagordningen i FN. Avsikten ärju att sessionen skall fatta beslut om en inträngande studie av denna fråga i syfte att finna lösningar pä de utvecklingsproblem som uppstår genom det faktum att rustningarna tar i anspråk en mycket slor del av världens samlade materiella och mänskliga resurser. FN:s generalsekreterare har utsett en arbetsgrupp på 22 experter som fått i uppdrag att utarbeta riktlinjer förden här studien. Hedrande nog för Sverige blev statssekreterare Inga Thorssion ordförande i den gruppen, som nu fullgjort sitt arbete.

Atl möjliggöra lösningar som föröver resurser från det militära områdel till fredliga utvecklingsändamål i iredje världen är givetvis ett huvudsyfte i det här arbetet. Det är vår förhoppning att det liksom överläggningarna vid sessionen skall bidra lill att stärka intresset hos FN:s medlemmar, både i- och u-länder, för inte minst det långsiktiga nedrustningsarbetel.

Om allt det här råder en vid politisk enighet i värt land. Det är detta som är det väsentliga, och det är också detta som utgör en viktig ingrediens i vår utrikes- och säkerhetspolitik - inte den citatexercis och de politiskt färgade tolkningar som Sture Ericson här i kammaren både tidigare och i dag har

älskat att hänge sig ät. Överhuvud taget är det svårt att förstå-det måsle jag ge Gunnel Jonäng rätt i - att han med dessa medel försöker blåsa upp en stor strid i frågor där det ändå i sak råder bred enighet. Var och en måste ha märkt en markant skillnad i framtoningen mellan fru Anna Lisa Lewén-Eliassons inlägg och Sture Ericsons inlägg.

Sture Ericson tar på sig ett stort ansvar genom sitt sätt att ta till partipolitiska överdrifter i de här frågorna. Förstår han inte att hans agerande också riskerar att minska effekten i utlandet av de ställningstaganden som görs av Sverige? Även frän socialdemokralisk synpunkt bör det vara etl intresse att inte uppförstora skillnaderna, ulan realistiskt notera den vida enighet som råder. Egenlligen är det ju så, att både reservalionen och de särskilda yttrandena, som Allan Hernelius sade, rör utanverk. Jag skulle vilja säga all de t. o. m. kan sägas vara skäligen onödiga.

1 reservationen uttalas att det skulle innebära att ett ytterst allvariigt steg togs, om neutronvapen tillförs de militära förbanden i Västeuropa. Utrikesministern liksom andra företrädare för regeringen har förklarat atl neutron-bomben, liksom alla andra kärnvapen, är oacceptabel. I reservationen sägs att regeringen inte agerat "med någon större målmedvetenhet" föratt stärka den inlernationella opinionen. Sture Ericsons version är i Svenska Dagbladet att "regeringen har tassat mycket försiktigt" och här i kammaren att regeringen har varit lam och återhållsam. Att säga alt neuironbomben är oacceptabel, är det alt tassa försiktigt? Att informera den amerikanska regeringen om denna uppfattning, är det att tassa försiktigt? Vi har ju klara indikationer pä att man uppfattade det budskap som framfördes.

I utskottsbetänkandet finns för den som vill läsa många citat från regeringsuttalanden som bestyrker det svenska avståndstagandet när det gäller neutronvapnet. Där betonas också att vapnet måste ses i sitt totala kapprustningssammanhang, där också andra vapenprojekt ingår, t. ex. kryssningsrobotar, röriiga landbaserade missiler och den sovjetiska roboten SS 20. Till detta synsätt måste väl rimligen också socialdemokraterna ansluta sig.

Naturiigtvis bör vi utnyttja den tid som nu slår till buds för att fortsätta att ta avstånd från neuironvapnei och understryka de faror för fortsatt upprustning som detta vapen skulle innebära. I det nedrustningsperspektiv vi anlägger är alla kärnvapen oacceptabla föross, hur de båda supermakierna än utformar sina kärnvapendoktriner. Som utrikesministern i början av året betonade här i kammaren, sä är Sverige ett av de få länder som på ett tidigt stadium offentligen redovisade sin inställning. Det ger oss moralisk skyldighet att fortsätta att bidra till att skapa en informerad opinion i denna centrala rustningsfråga.

Att president Carter beslutat uppskjuta produktionen av vapnet är en framgång. En ännu större framgång vore om Sovjetunionen härigenom kunde påverkas-till återhållsamhet i fråga om vapen - både nukleära och konventionella - och i fråga om styrkedispositioner i Europa. Det vore orimligt om vi inte skulle kräva sådan återhållsamhet också av Sovjetunionen. Sovjet har ju redan mycket stora styrkor i Europa. Det bör alltså finnas

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

165

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

möjlighet att visa god vilja genom att vidta reduktioner av olika slag. För en informerad nedrustningsopinion är det också angeläget att rikta uppmärksamheten på denna del av nedrustningsproblematiken.

I belänkandet har understrukits att en av förutsättningarna för en stark svensk aktivitet på nedrustningsomrädei är att den stödsaven välinformerad och bred opinion i vårt land och att det upplysningsarbete som olika organisationer och folkrörelser bedriver därför är av största betydelse. Den socialdemokratiska motionen framför i detta sammanhang önskemål om en bättre samordning och pekar pä behovet av ett forum för ett bredare kontinuerligt samråd. Tanken på ett sådant forum, en till UD knuten allmän beredning i internationella och utrikespolitiska frågor, har framförts redan lidigare av bislåndspolitiska utredningen i dess informalionsbelänkande. Personligen tror jag det är angeläget att ett sådant organ skapas där institutioner, folkrörelser och andra organisationer som driver en väsentlig informationsverksamhet på bl. a. nedrustningsområdet inbjuds alt delta.

I betänkandet erinras om att utrikesutskottet inte tagit slutlig ställning i den här frågan, eftersom biståndspolitiska utredningens betänkande ännu inte blivit remissbehandlat och eftersom förslag i frågan också kan väntas från den särskilda utredning som tillsatts för att göra en översyn av bidragsgivningen till olika organisationer på det utrikespolitiska området.

Det är min förhoppning att när frågan återkommer framsteg på den här punkten skall kunna redovisas. Jag tror nämligen att denna typ av samordning och samråd skulle bl. a. stärka förutsättningarna för aktiviteter och opinionsbildning i nedrustningsfrågorna inom folkrörelserna och andra frivilliga organisationer.

Herr talnian! Jag yrkar på samtliga punkter bifall till utrikesutskottets hemslällan i dess betänkande nr 12.

ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle gärna vilja säga att jag tror man bör överge tanken att Sture Ericson och jag har några skilda uppfattningar i de här frågorna. Självfallet står vi båda bakom de delar av utskottsbetänkandet som bestar av reservationer och särskilda yttranden. Sedan kan man väl tala pä olika sätt, och det är väl fallet med Sture Ericson och mig. Men i grunden har vi ju helt sammanfallande uppfattningar.

Upprördheten över att vi tar upp frågan om neuironvapnei gör all jag börjar tro alt man faktiskt känner sig en smula akterseglad, därför att vi driver den här frägan. Jag trodde att vi vid det här laget var helt överens om all vi nu skall agera hårt nnot detta vapen. Har vi varit ute lidigare och fäll i gång den här debatten, får man acceptera detta. Vid den här tidpunkten är vi väl lika ivriga motståndare till neutronvapnet; vi vill alla verka för att del aldrig skall få förekomma i Europa.

166

DAVID WIRMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror att kammarens protokoll kommeratt visa att det aren klar skillnad i framtoningen mellan Anna Lisa Lewén-Eliassons inlägg i

denna debatt och Sture Ericsons. Anna Lisa Lewén-Eliasson betonade ju i sitt meningsutbyte med Allan Hernelius om neutronvapnet alt vad hon egentligen vill ha sagt är att regeringen något tidigare borde ha tillkännagivit sin egen ståndpunkt. Det var alltså fråga om ett tidsperspektiv. I Sture Ericsons kritik här i kammaren, och jag har läst protokollen mycket noga, har han genom en mycket tradig citatexercis försökt säga att regeringen inte tillräckligt kraftfullt tagit ställning mot neutronvapnet, detta trots att regeringen har sagl alt vapnet är oacceptabelt, vilket också upprepats i många sammanhang. Vi har ju också i utskottsbetänkandet infört en rad klara citat både av utrikesministern och av statsministern. Jag lycker att herr Ericson bör läsa igenom dessa citat och ur denna synvinkel begrunda dem än en gång.

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

Utrikesministern KARIN SÖDER:

Herr talman! Jag har med intresse lyssnat till den debatt som pågått under de närmast föregående timmarna. Den fråga som diskuterats här är av yttersta betydelse både för nutiden och framtiden. Jag skall i slutet av mitt anförande göra några kommentarer till den debatt som förevarit.

Den närmaste anledningen till alt jag har begärt ordet i kväll är att jag tyckte att jag hade en skyldighet att inför riksdagen redogöra för de åtgärder som vi avser att vidtaga och för den politik som vi avser alt föra vid den extra generalförsamling som inleds i New York om ett par veckor. Den 23 maj skall den särskilda sessionen om nedrustning inledas i Förenta nationerna. Den äger rum i ett skede när behovet av konkreta åtgärder för atl bromsa och vända kapprustningen, inte minsl på kärnvapnens område, är större än någonsin.

Den särskilda sessionens betydelse förden framtida ulvecklingen kan inte nog understrykas. Det finns världsproblem som inte behöver förklaras för att deras vikt skall framstå klart. Ett sådant problem är kapprustningen. Vi måste med all kraft sträva efter att stoppa den, atl vända den i nedrustning och i stället använda våra tillgångar till att förbättra människornas villkor. Dessa målsättningar uttrycker vad mänskligheten alltid strävat efter, att leva i fred under drägliga förhållanden.

Nödvändigheten alt driva nedrustningsarbetet vidare ökar. Inemot 400 miljarder dollar per år används nu till rustningar men endast ca 15 miljarder går till utvecklingshjälp. Var och en inser det vettlösa i en sådan fördelning av världens tillgångar. Kapprustningsdynamiken måste ersättas av en utvecklingsdynamik, om framtida konfiikter skall undvikas och människornas rättmätiga behov tillgodoses. Det är inte bara fråga om att minska de risker för massförstörelse som ligger i en fortsalt kapprustning. Det är också en fråga om att främja en bättre användning av jordens resurser för att utjämna skillnaderna mellan rika och fattiga länder, mellan rika och fattiga människor.

Det är lätt att peka på att hittillsvarande nedrustningsansträngningar lett till begränsade resultat. Det kan dock inte vara den enda måttstocken på deras värde. Vi vet inte hur utvecklingen hade blivit utan det tålmodiga och

167

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

168

kunniga förhandlingsarbete som bedrivs i Geneve i andra sammanhang. Det bidrar också till en grundläggande opinonsbildning, som dock ännu inte avsatt tillräckliga resultat. Samtidigt är det uppenbart atl en växande klyfta uppstått mellan vad som bör göras och vad som faktiskt har uppnåtts.

Detta får inte leda till handlingsföriamning. Del förblir en oavvislig gemensam uppgift att motarbeta en kapprustningsutveckling som, om den inte tyglas, medför ökade hot för länder och folk och samtidigt allvariigt uttömmer jordens begränsade resurser. Också för mindre länder som vårt eget är det en central uppgift att fortsätta att ge konstruktiva bidrag till nedrustningsarbetet. Vi kan visserligen inte styra en utveckling, som i avgörande grad bestäms av de ledande militärmakterna och som de har huvudansvar för. Vi kan och måste bedöma situationens allvar och framföra egna förslag utan alt vara bundna av hänsyn till miliiärallianser.

Nya svårigheter och hinder på nedrustningens område kräver alltså ett ökat ansvar av alla, ett ökat ansvar hos de mindre länderna att aktivt delta i det internationella nedrustningsarbetet, ett ökat ansvar hos de ledande militärmakterna att försäkra sig om andra länders medverkan i därför lämpade internationella nedrustningsförhandlingar och själva medverka till konkreta framsteg.

Den politiska viljan att uppnå resultat är en central förutsättning för att nå framgång. Därutöver krävs naturligtvis en medvetenhet om det komplicerade samspel mellan säkerhetspolitiska, teknologiska, ekonomiska och andra faktorer som tillsammans har format den rustningssituation världen nu befinner sig i.

Det självklara slutmålet är och förblir allmän och fullständig nedrustning, även om det målet kan förefalla minst lika avlägset som tidigare. Konkreta åtgärder för alt minska kapprustningens risker och kostnader är likväl fullt möjliga. Det är den särskilda sessionens uppgift att genom sina beslut bereda vägen för sådana åtgärder. Värt eget förberedelsearbete och våra egna förslag tar i del sammanhanget sikte både på vad som är nödvändigt att uppställa som mål för nedrustningsarbetel pä längre sikt och på vad som är realistiskt att uppnå pä kortare sikt.

Jag har nu erinrat något om bakgrunden till dagens kritiska situation. Kärnvapenkapprustningen måste först och främst stoppas. Detta är den viktigaste frågan inför den särskilda sessionen. Sveriges mångåriga engagemang i nedrustningskonferensen i Geneve och inom FN för kärnvapennedrustningens sak är välkänt. Kärnvapnen utgör ett växande hot mot mänskligheten. Det är djupt oroväckande att takten i kärnvapenkapprustningen inte förefaller att sakta av.

Förhandlingsbilden är inle ljus. Supermakterna har länge förhandlat om ett nytt s. k. SALT-avtal om begränsning av de strategiska vapnen. Visserligen kan ett SALT Il-avtal komma till stånd under delta är; all döma av olika uppgifter kommer det dock att innebära mycket små begränsningar av antalet vapenbärare och stridsspetsar. Den kvalitativa vidareutvecklingen kommer dessutom knappast att avstanna genom detta. Däremot förutses parterna dröja någrti år med att införliva vissa nya strategiska vapentyper i sina

kärnvapenstyrkor.

Värdet av en sådan SALT Il-överenskommelse får emellertid inte underskattas dä den kan leda fram till en mer långtgående SALT III-uppgörelse längre fram i tiden. Samtidigt kan vi inte bortse från att förstörelseförmågan hos de under åren snabbt uppbyggda strategiska kärnvapnen i USA och Sovjetunionen redan överskridit gränsen för det fattbara, vilket vi har fått flera exempel på här i kväll i siffror. Parterna har nu förmåga atl förgöra mänskligheten många gånger om med sina enorma arsenaler.

Mot den bakgrunden belyser SALT-förhandlingarna hur lång bromssträcka den strategiska kapprustningsprocessen förefaller att kräva.

Principen om ömsesidig avskräckning och terrorbalans må vara en realitet i supermakternas militära planering. Om denna princip leder till en fortsatt utbyggnad av de redan enorma strategiska styrkorna måste den dock ifrågasättas än starkare i de internationella sammanhangen. Nya och fler strategiska vapen innebär inte bara risk föratt nya osäkerhetsmoment byggs in i den terrorbalans vi ännu tvingas leva med. De driver pä hela kapprustningsprocessen. De bidrar till att underminera avspänningens möjligheter både globalt och i känsliga regioner.

Samtidigi får vi inte glömma att de strategiska vapen med vilka dessa länder kan nä varandras territorier endast utgör en del av de totala kärnvapenarsenalerna. Dessa beslår också av många tusen icke-strategiska kärnvapen som är utplacerade i och utanför Europa och närmast riktade mot europeiska mål. Som statsministern sade i Norrköping den 1 april i år måste ökad uppmärksamhet fästas även på de risker som ligger i en fortsatt utveckling av de icke-strategiska kärnvapnen. Det är viktigt att förhandlingar kommer lill stånd också om denna kategori kärnvapen. De faller f n. ulanför ramen för både SALT-förhandlingarna och de samtal om styrkeredukiioner i Centraleuropa som sedan fem är pågår i Wien mellan de båda militärblocken.

Till detta vill jag återigen foga regeringens syn, alt ell avståndstagande från en viss typ av kärnvapen inte kan uppfattas som att vi godkänner en fortgående utveckling av andra kärnvapen. Vi vänder oss mot varje sådan utveckling varhelst den äger rum.

Vi har alla under det sista året kunnat följa flera oroande drag i utvecklingen. Etl sådant är utvecklingen av neutronvapnet, vars tillverkning den amerikanske presidenten nyligen beslutat uppskjuta. Vi har pä svensk sida, bl. a. i FN, med kraft klargjort att vi lar avstånd från delta vapen. Vi kommer atl upprepa detta också i framliden, om neutronbomben äter skulle bli aktuell i något land. Förutom att neuironvapnei har speciella slrålnings-egenskaper och effekter hör det till de kärnvapen som skulle kunna sänka kärnvapenlröskeln. Den sistnämnda egenskapen gör att vi på svensk sida betecknar det som ett minikärnvapen. Minikärnvapnen utgör en speciell grupp taktiska kärnvapen, som Sverige tidigare tagit upp till diskussion vid nedrustningskonferensen i Geneve 1974.

Kryssningsrobolarna bör också nämnas i det här sammanhanget. Vi har uttryckt vår oro inför utvecklingen av dessa robotar för rätt läng tid sedan.

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

169

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

170

Framför allt hyser vi oro inför långdistansrobotarna, men också de robotar med kort räckvidd som finns i både USA och Sovjet har vi anledning att frukta.

Även andra oroande tecken på att nya kärnvapen utvecklas föreligger dess värre. Jag kan då nämna medeldistansrobotarna. Avsevärd uppmärksamhet har på senaste tiden riktats mot den sovjetiska medeldistansroboten, som går under namnet SS 20. Enligt tillgängliga uppgifter rör del sig om en ny robot med rörlig avskjutningsramp som kan förses med fiera kärnvapenstridsspet-sar. Den skulle kunna sättas in, med stor träffsäkerhet och fruktansvärd förslörelsekrafl, mol europeiska mål.

Dessa vapen är endast exempel på en för oss oacceptabel vidareutveckling av kärnvapnen över huvud taget, men detta är tillräckligt för att visa vikten av att inleda förhandlingar inte bara om de strategiska vapnen utan också om de kärnvapensystem som är avsedda för mål i Europa.

En viktig uppgift i den förestående FN-sessionen blir att söka förmå kärnvapenstaterna all sluta upp bakom så långtgående målsättningar i fråga om kärnvapennedrustning som möjligt. Sverige har tillsammans med de alliansfria staterna i förberedelsearbetet föreslagit en rad åtgärder, syftande till stegvisa minskningar av kärnvapenarsenalerna, och vi kommer naturiigtvis att aktivt verka för dessa förslag vid sessionen.

Provstoppsfrägan har under läng tid stått högst på nedrustningskonferensens dagordning. Ett fullständigt kärnvapenprovstopp vore ett viktigt steg i riktning mot kärnvapennedrustning genom att den kvalitativa kapprustningen pä kärnvapenområdel därigenom skulle försvåras. Utvecklingen -eller vidareu ivecklingen -av de olika kärnvapen som jag tidigare berört skulle då bli svårare. Ett provstopp skulle också innebära ett väsentligt bidrag till arbetet med att förhindra spridningen av kärnvapen till nya stater.

Förra våren lade Sverige på nedrustningskonferensen fram etl avtalsutkast i frågan. Sedan dess har förhandlingar ägt rum mellan de tre kärnvapenstater som ingår i nedrustningskonferensen, dvs. USA, Sovjetunionen och Storbritannien. Förhoppningen var atl förhandlingarna under våren skulle överföras till själva nedrustningskonferensen, i syfte att utarbeta ett avtalsutkast som skulle kunna föreläggas den särskilda FN-sessionen. Vi beklagar atl så inte blev fallet. Samtidigt noterar vi de framsteg i förhandlingarna som de tre länderna tycks ha gjort. Regeringens starka förhoppning är atl ett provstoppsavtal skall föreligga under året och att ett sådant avtal på sikt skall nå full anslutning.

Inom nedrustningskonferensen pågår under svensk ledning ett expertarbete om internationellt samarbete för att övervaka efterievnaden av ett provstoppsavtal. Tanken är att ett världsomfattande nät av seismologiska mätstationer skall byggas upp i detta syfte. Regeringen har i detta sammanhang erbjudit sig att upprätta, driva och finansiera ett internationellt seismologiskt datacentrum i Sverige. Ett sådant datacentrum skulle bli en viktig del i del planerade globala nätverket.

Att spridning av kärnvapen lill nya stater skall kunna förhindras är också en fråga som regeringen tillmäter den allra största vikt. Denna fråga blir ett

annat väsentligt, men också kontroversiellt, ärende för den särskilda sessionen.

Inför sessionen präglas icke-spridningsfrågorna av starkt delade meningar mellan u-länder å ena sidan och i-länder å den andra. På u-landshäll drivs principen om rätt-till kärnkraft. I-länderna motsätter sig inte denna princip men vill samtidigt att församlingen starkt skall betona vikten av tillräcklig kontroll och andra aktiva åtgärder för att hindra spridning av kärnvapen. Grundläggande för våra svenska strävanden i denna sak är ett starkt stöd för icke-spridningsfördragel (NPT) samt för heltäckande och effektiv kontroll av lAEA.

NPT och lAEA-kontrollen, kärnvapennedruslning och provslopp har central betydelse för möjligheterna atl hindra kärnvapenspridning. Alla stater fastställer själva sin politik när del gäller kärnkraft för uteslutande fredliga ändamål. Detta är en självklarhet. Regeringen har i detla sammanhang framhållit industriländernas ansvar för all utveckla andra energialternativ, som lättare kan bli tillgängliga för fiertalet länder i världen.

Vad vi i FN i första hand måste inrikta oss på är att försöka uppnå slörsla möjliga enighet om att alla stater har intresse av alt kärnvapenspridning inte inträffar. Kan församlingen komma fram till detta, skulle det också finnas en bättre politisk grund för effektiva, tekniska åtgärder för alt säkerställa atl ingen spridning äger rum. För att en sådan enighet skall uppkomma är det bl. a. angeläget att församlingens beslul leder fram till verklig nedruslning pä kärnvapnens område.

I flera svenska uttalanden inför sessionen har vi framhållit hur väsentligt det är att problemen kring de ökande konventionella vapenrustningarna och den internationella vapenhandeln ges tillräcklig uppmärksamhet vid mötet. Bl. a. bör enligt vår uppfattning de ledande krigsmaterialproducerande staternas särskilda ansvar betonas. Många länder uppfattar lätt initiativ pä delta område som obehöriga försök att påverka de egna säkerhetspolitiska avgörandena. Vissa utsikter finns emellertid atl den särskilda sessionen kan godta tidigare framförda förslag om FN-studier på del konventionella vapenområdet. Därigenom skulle vi ha uppnått målet att fa lill stånd en seriös FN-behandling av denna fråga.

Sverige har under mänga år sökt la till stånd förbud mol eller begränsning av användningen av konventionella vapen som är särskilt grymma eller har urskillningslösa verkningar. På bl. a. svenskt initiativ kommer en särskild FN-konferens atl sammankallas i frågan nästa år. Vi har i förberedelserna inför FN-sessionen i vår lagt fram förslag om inrikiningen av den kommande FN-konferensen. Starkt motstånd har kommit till uttryck från både väst- och öststater mot våra förslag om vilka vapenkategorier som FN-konferensen bör behandla. De svenska strävandena kommer dock atl fullföljas under sessionen.

Vi har sedan länge i FN och i andra sammanhang verkat för en ökad öppenhet i redovisningen av staternas militärutgifter. Den överdrivna hemlighetsfullhet som ofta omger militära förhållanden aren viktig orsak till misstron mellan nationerna. Flera års expertarbete inom FN har nu lett fram

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

171

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

172

till ett utkast till en internationell standardmall för rättvisande jämförelser mellan olika staters militärutgifter. Om arbetet skall kunna lÖras vidare måste den föreslagna mallen provas och förfinas genom att en grupp stater förklarar sig beredda atl i enlighet med mallen redovisa sina militärutgifter till FN. Vi har föreslagit atl en försöksverksamhet inleds för della ändamål.

Jag framhöll inledningsvis det vettlösa i att enorma resurser satsas på rustningar samtidigt som endast en bråkdel därav står till förfogande för att lösa världens mest trängande utvecklingsproblem. Det är mot den bakgrunden vi och övriga nordiska länder föreslagit en djupgående FN-studie om sambandet nedrustning-utveckling. Vi hoppas att sessionen skall godkänna det mandatförslag som under våren utarbetats av en expertgrupp under svenskt ordförandeskap. Studien bör bli etl viktigt bidrag till opinionsbildningen för nedrustning. Jag hoppas också att dess resultat kan leda till en bred internationell uppslutning kring uppgiften atl, när väl en nedrustnings-situation inträtt, överföra friställda resurser till angelägna ekonomiska och sociala utvecklingsmål.

Del är ockiså viktigt atl i nedrustningsarbetel - vilket har framhållits vid ett flertal tillfällen under kvällen - ha stöd i en väl upplyst opinion i vårt land lika väl som i andra länder. Regeringen har också beaktat detta och håller just på alt förbereda insatser för att öka möjligheterna förde svenska folkrörelserna att delta i det uppföljningsarbete som kommer att äga rum efter den extra generalförsamlingen. Vi har också, efter bästa förmåga, försökt att stimulera nedrustning.';arbetet även underden relativt korta tid som förberedelserna för den extra generalförsamlingen har pågått. Det har varit glädjande atl se med vilket stort intresse som så mänga grupper har deltagit i detta arbete, och vi kommeratt söka finna de bästa vägarna för att svara mot detta intresse också i fortsättningen.

Jag vill också säga några ord om den diskussion som har förevarit om de särskilda yttrandena och reservationen till ulskoitsbeiänkandet. Men innan jag gör det måsle jag redovisa att mitt bestående intryck, när jag analyserar de inlägg som gjorts här i debatten, är all det alltfort lyckligtvis råder en bred enighet i nedrusiningsfrågorna mellan de olika partierna i Sverige. Man kan ha olika ordval i den politiska debatten, men ser man till innehållet finner man att skillnaderna bara består i nyanser.

Jag gladde mig mycket åt den replik som Anna Lisa Lewén-Eliasson fällde alldeles innan jag tog plats i talarstolen, då hon sade att hon trodde alt vi nu var överens om att vi skall ta starkt avslånd från neutronbomben och motarbeta den. Jag har hela tiden uppfattat del som alt vi varit överens, och jag har aldrig känt mig akterseglad, för jag har vetat att vi varit överens och alt den diskussion som förevarit oftast har förts av andra skäl. Jag tror också att det slår helt klart för vår omvärid atl vi är överens i den här frågan. Del är lyckligtvis på del sättet. Vad vi nu har att göra är inte att börja räkna upp hur många gånger man har fördömt neutronbomben och vilka ord man använt i fördömandet, utan det är alt studera hur vi på bästa sätt - i den här frågan lika väl som i andra kärnvapenfrågor - kan vara aktiva för att förhindra att neutronvapnet utvecklas och nya lika djävulska vapen framtas. Och vi har atl

studera hur vi tillsammans skall kunna påverka så att det blir en verklig nedrustning på kärnvapenområdet. Det är det som är det viktiga i dag - inte vad som har sagts och gjorts i det förflutna.

President Kekkonen gjorde ju härom dagen ett uttalande - man kan kalla det ett utspel - om en kärnvapenfri zon i Norden. Del har också kommenterats här tidigare i dag. Vi är från svensk sida precis som lidigare naturligtvis beredda atl diskutera en sådan plan. Men för alt den skall kunna bli verklighet måste ju också andra stater vara villiga atl delta i diskussionen. Den viktiga frågan i detta sammanhang är hur en kärnvapenfri zon skall avgränsas.

Vi anser för vår del att en sådan plan måste ta hänsyn till de taktiska kärnvapen och medeldistansrobotar som finns också i vårt närområde och som kan sättas in mot mål i Norden. Den avgörande faktorn i vår bedömning av varje förslag om kärnvapenfri zon eller annan ruslningskontroll i Norden är naturiigtvis också - del har sagts här tidigare i kväll - hur den påverkar den säkerhetspolitiska situationen i Norden. Men vi kommer självklart att noga analysera det här förslaget i alla dess delar. Det är naturiigtvis på det sättet att också förslaget om en kärnvapenfri zon i Europa, en kärnvapenfri värld över huvud taget, måste vara vad vi alla eftersträvar. Om det kommer fram realistiska möjligheter att åstadkomma utvidgning av ett kärnvapenfritt Norden, som vi de facto har, är vi naturiigvis villiga att stödja en sådan plan.

Rolf Hagel ställde en fråga till mig -om jag ville svara på hans interpellation redan i kväll. Jag tror att det är till fördel för sakinnehållet om vi sparar interpellalionsdebatten till den tidpunkt då den är avsedd att hållas. Jag tror atl det är bättre för båda parter.

Med anknytning lill den FN-session som nu skall inledas vill jag avsluta mitt anförande med att säga följande:

Världen står inför den oerhörda utmaningen att skapa mat, kläder, bostäder och en meningsfull sysselsättning åt en snabbt växande befolkning, utan att samtidigt förstöra livsbetingelser för kommande generationer. Det finns inget som kan ursäkta att vi satsar 25 gånger mera på att öka förmågan alt döda och förstöra än vi satsar pä att lösa väridsfattigdomens överhängande problem. Fortfarande är maktbegäret, rädslan och misstänksamheten sä mycket starkare krafter i världspolitiken än medmänskligheten, solidariteten och det sunda förnuftet. Trots svårigheterna och motgångarna får vi aldrig ge tappt i kampen för fred och nedrustning. Det är inle bara en fråga om avtal och strategiska balansförhällanden. Det är ytterst en fråga om huruvida mänskligheten skall kunna ta sig samman för att gemensamt skapa en välfärd för alla eller fortsätta pä en väg i splittring som hotar att leda till en gemensam förintelse.

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

STURE ERICSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är naturligtvis litet tradigt att gäng på gång upprepa alt vi är eniga om de stora linjerna. Det sade jag i början av mitt anförande, och det har sagts av i stort sett alla talare som varit uppe i talarstolen. Men det finns tydligen vissa nyansskillnader, och det är dem vi bör debattera.

173

Nr 139                  Utrikesministern sade att vi kommer att upprepa vad vi anser om

     .       ,         neuironbomben, om den åter skulle bli aktuell i något land. Betyder den

Onsdagen den                                                            "

10 ma' 1978        reservalionen all regeringen anser all neuironbomben inte längre är akiu-

_____________  ein

N drust   ng          '  ''' '  påminna om atl Carters beslut är ett uppskov, all han

givit order om att man skall fortsätta att anpassa kortdistansroboten Lance, att man skall fortsätta atl anpassa det tunga artilleriet för atl kunna använda det för neutronstridsspelsar och au det finns tolkningar som säger att della beslut innebär grönt ljus till 90 96. Detta lyckerjag är så oroande alt det inte alls finns anledning att upphöra med en aktiv opinionsbildning i dessa frågor. Jag skall därför ställa en rak fråga till utrikesministern: Kommer regeringen om ett par veckor, när vi håller värt inlägg i särskilda generalförsamlingen i FN, att klart säga att dessa vapen inte bör produceras? Kommer regeringen att kräva av stormakterna att de skall besinna sitt ansvar och stoppa den här utvecklingen? Kommer det som vi begär i vår reservation att sägas eller inte? Kommer ni att fortsätta att tiga eller kommer ni att säga detta? Det är en klar fråga.

Vi avstår, om vi får ett besked på den punkten, från att diskutera det förflutna. Jag förstår att utrikesministern inte vill göra det. Lät oss då också vara överens på den punkten. Ge ett klart besked här nu!

Den andra punkt jag vill ta upp innebär ett beröm för utrikesministern för en bällre ståndpunkt än tidigare. Det gäller vad utrikesministern sade om alt alla stater naturligtvis själva fastställer sin politik när det gäller att ulveckla den fredliga kärnkraften. Det är bra att det sagts här. Det tar jag som en indikation pi'i all det inle blir några centerpartistiska utflykter vid den särskilda generalförsamlingen, i stil med den röstförklaring som lämnades vid den ordinarie generalförsamlingen i december.

Slutligen lyckerjag del är synd atl inte utrikesministern utnyttjat tillfället att säga någoniing om kryssningsrobolarna. Del ärju bara några dagar sedan president Kekkonen log upp den frågan.

ROLF HAGEL (apk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill också konstatera atl det fanns en mycket klar formulering från utrikesministern, och det var: om frågan äter blir aktuell.. Del skulle egenlligen kunna utgöra eU svar på den interpellation jag ställt, men vi kan gärna vänta med alt ta upp den diskussionen. Jag anar vad svaret kommer all bli med lanke på denna mycket bestämda formulering.

Jag vill också beröra ett par andra saker som jag tog upp i mitt inlägg och
som även framgick av utrikesministerns anförande. Jag skymtade hela tiden
någon form av maximalism. Man säger ungefar så här: Visst är vi i och för sig
anhängare av att Norden utvecklas till en kärnvapenfri zon, men vi är också
anhängare av alt Europa är en kärnvapenfri zon, Med. det skapar man ett
motsatsförhållande i det konkreta arbetet för att göra Norden till en
kärnvapenfri ?on, eftersom man har ett mer långsiktigt perspektiv, mer
långtgående mål. Och det menar jag måste var fel. Att verka för ell
174                   kärnvapenfritt Norden ser jag som ett steg mot ett kärnvapenfritt Europa.

Nästa frågeställning, där exakt samma drag kommer fram, gäller behandlingen av neuironbomben. Då säger man nämligen att vi icke accepterar neutronbomben, liksom inte heller något annat kärnvapen. Med det försöker man komma ifrån den konkreta frågeställningen. Man försöker trappa upp kapprustningen. Man försöker sudda ut gränsen mellan kärnvapen och konventionella vapen genom införandet av neutronvapen. Och då måste man kunna ta ställning i nuet till neutronbomben och inte försöka börja handla med vapen som andra länder redan har. Nu gäller det en konkret åtgärd. Det är tämligen självklart att om man inte kan förhindra alt USA tillverkar neuironbomben, skall vi inte tro att det inte finns tekniska resurser inom Warszawapakten för att även där framställa en neutronbomb. Och så kommer denna marsch att fortsätta, hela tiden uppåt. Därför menar jag att det är viktigt att man konkret kan säga: Vi vill ge vårt bidrag till alt vapenarsenalen inte utökas och förordar därför ett förbud mot tillverkning av neutronvapen. Jag hade önskat att utrikesministern kunnat utveckla delta.

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

Utrikesministern KARIN SÖDER:

Herr talman! Jag får lov atl återkomma till neutronvapnen, fast jag trodde det skulle vara onödigt. Vi har ju uttryckt oss så klart och otvetydigt i den här frågan alt det inle borde behöva upprepas att vi har fördömt detta vapen. Vi har i många sammanhang fördömt och genom olika initiativ försökt förhindra en teknisk ulveckling av det här vapnet. Men samtidigt har vi sagt att vi inte bara skall stoppa neutronvapnet - för det vill vi göra - utan vi vill också stoppa utvecklingen av andra, och det sade jag i mitt anförande tidigare, lika djävulska vapen som kan utvecklas. Detta är inte något uttryck för maximalism, utan del är ett uttryck för vad man förväntar sig av oss, nämligen att vi skall söka fä stopp pä ulvecklingen av kärnvapen över huvud taget - däri inbegripet neutronvapen.

Till Sture Ericson vill jag säga att jag inte är ett dugg skamsen över att diskutera del förflutna. Men jag tycker alt det är viktigare att diskutera framtiden, för det är ändå det avgörande.

Sture Ericson frågade också vad som kommer alt sägas i FN-lalet. Detta är ännu inte färdigl, men jag kan lugna Sture Ericson med att vid ulrikesnämn-dens sammanträde i går togs instruktionen lill den extra generalförsamlingen upp, och dess innehåll accepterades av herr Ericsons partivänner. Jag tror han kan vara alldeles lugn för att de delar man förväntar sig skall ingå i instruktionen även gör det.

Sedan talade Sture Ericson om centerpartistiska utflykter. Ja, jag kommer även i framtiden att vara centerpartist. Om han kallardet för centerpartistiska Utflykter när jag i k|artext talar om de behov av energi i u-länderna som måste tillgodoses sä str jag gärna för det. Det var ingen nyhet då jag sade att varje land självklart tjestämmer sin kärnkraftspol itik för fredliga ändamål. Det har vi sagt tidigsre: Det har varit en medveten feltolkning av en rösiförklaring som givit Sture Ericson anledning att vid flera tillfällen debattera som han gjort i den här frågan.

175

Nr 139                  Jag vill också återigen säga-jag sade det i mitt huvudanförande-atl vi har

Onsdaeen den     ''''' ' frågan om kryssningsrobotarna, och vi har även i det förberedande

10 mai 1978        arbetet till  FN-sessionen täckt  in de verkligt oroande frågor som är

_____________   förknippade med kryssningsrobotarna. Vi har som sagt agerat iden här frågan

Nedrustning        ° kommer naturiigtvis att göra det också i framtiden.

En fråga från Sture Ericson har jag ännu inte besvarat. Han tolkade ett tidigare inlägg från mig så attjag menade att vi skulle vila på hanen framöver när det gäller neutronbomben, dvs. att vi inte var medvetna om au ett slutligt beslut ännu inte hade fattats i USA. Vi är mycket medvetna om att denna fråga måste vara föremål för fortsatt bevakning, inte bara i USA ulan också i andra länder som man tyvärr kan misstänka är på väg att utveckla detta vapen eller något liknande.

STURE ERICSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Utrikesministern säger att i den instruktion som hon i går diskuterade med mina partivänner i utrikesnämnden ingår de delar som jag här har tagit upp, nämligen att vi i generaldebaltsinlägget skall ta klart och kraftfullt avstånd frän neutronvapnen och kräva att produktionen stoppas samt att man besinnar sitt ansvar inför utvecklingen. Nu säger utrikesministern att delta kommer att sägas i det tal som det väl är planerat att statsministern skall hålla den 24 maj. Men varför dä inte uppmana regeringens supportrar här i kammaren att rösta förreservationen? Jag förstår inte vad det är vi strider om när ni tillmötesgår reservationens krav. Om detta skall sägas i talet den 24 maj, varför då ta en votering om det här i kväll?

Utrikesministerns tal om en medveten feltolkning av röstförklaringen är väl att ta till starka ord. Jag uppmanar alla som är intresserade av sakfrågorna att läsa interpellationsdeballen från den 3 februari i år. Min tolkning var jag absolut inte ensam om, utan när frågan behandlades i FN delades den bl. a. av representanter för moderaterna och folkpartiet.

ROLF HAGEL (apk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag är fortfarande inle hell övertygad om all Sture Ericson har tolkat utrikesiministerns svar på ett riktigt sätt. Det finns fortfarande förbehåll av typen "om det blir aktuellt", "eventuellt" osv. Man springer ifrån det reella förhållandet att problemet är akut och frågan endast är bordlagd.

Beträffande frågan om en kärnvapenfri zon i Norden radas det upp en mängd svårigheter. Bl. a.sägsdetatt man måste diskutera zonens omfång. Ja, självklart måste man diskutera den saken, men det är inget argument för att inte inleda aktiva förhandlingar om en kärnvapenfri zon. Att de stater som skall ingå i den kärnvapenfria zonen måste vara överens är också någonting självklart. Frågan är vad den svenska regeringen ämnar göra för att underbygga president Kekkonens förslag om att utveckla Norden lill en kärnvapenfri zon. Det vore intressant att få reda på det och inte bara få höra att man måste bestämma hur stor zonen skall vara. Det är självklart atl den diskussionen måste föras. 176

Utrikesministern KARIN SÖDER:

Herr talman! Den fråga som Rolf Hagel nyss ställde har jag redan besvarat. Vi skall studera förslaget mycket noggrant och se vilket utrymme som finns för aktiviteter. Men mänga svårigheter och överväganden är också förknippade med detta, och det gör att det fordras en verkligt noggrann studie innan man går vidare.

Jag sade inte i mitt lidigare inlägg alt det tal som statsministern skall hålla i FN:s generalförsamling den 24 maj kommer att innehålla exakt den ordalydelse som Sture Ericson refererade till. Så lätt författar man inte ett tal som skall hällas i FN. Men den instruktion som kommer att delges delegationen ger utrymme för aktiviteter i den utsträckning som jag tror att vi är eniga om för att vi samfällt skall kunna bedriva det arbete i nedrustningshänseende som vi nu anser vara sä betydelsefullt.

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

Talmannen anmälde atl Sture Ericson och Rolf Hagel anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt lill ytterligare repliker.

Förste vice talmannen TORSTEN BENGTSON (c):

Herr talman! Under mycket lång tid har det i stort sett rått enighet om den svenska utrikespolitiken. Den förra oppositionen sökte inte sak i utrikespolitiken, utan den försökte diskutera med regeringen och nå fram till eniga formuleringar och ställningstaganden. Situationen har nu blivit en annan. Det har vi hört av dagens debatt. Vi vet att socialdemokraterna tillämpar den metoden att opponera prakliskt taget mol allting, även mot sådant som man själv föreslagit tidigare i regeringsställning.

Jag tror inte atl det är särskilt klokt att i utrikespolitiken behandla frågorna på detta sätt. Att bedriva inrikespolitiska spekulationer när vi diskuterar utrikespolitik är någonting som inte är särskilt bra för vårt land.

1 den motion som förs fram av socialdemokraterna är det uppenbart att man kritiserar regeringen för att den inte varit aktiv nog. I sak råder det inga meningsskiljaktigheter om alt man skall fördöma neutronbomben och att det har skett vid åtskilliga tillfällen. Men då vill socialdemokralerna ge sken av att det inte har skett tillräckligt ofta och atl man skulle ha använt andra formuleringar. Det är det enda man har kommit fram till. Pä detta har socialdemokraterna byggt upp en partimotion.

I ulrikesulskottets belänkande finner man något myckel anmärkningsvärt, om man läser det noggrant. I den socialdemokraliska reservationen står följande:

"Tyvärr har regeringen internationellt inte agerat med någon slörre målmedvetenhet för att stärka den internationella opinionen mot neulronvapnen."

Sedan skriver man: "Vad som sagts från svensk sida inför inlernationella fora är utrikesministerns konstaterande inför FN:s generalförsamling den 29 september 1977: 'Neutron vapnet är oacceptabelt för oss och det är också alla andra kärnvapen.' " Vidare anför man mycket korrekt: "Samma formulering

12 Riksdagens protokoll 1977/78:138-139

177

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

178

upprepades sedan i generalförsamlingens första utskott den 1 november 1977."

Sedan kommer emellertid det anmärkningsvärda, dä man avslöjar sig själv i reservationen. Nästa mening lyder nämligen:

"Vid detta senare tillfälle" - alltså inte vid det första - "föreslogs från socialdemokratisk sida dels klarare formuleringar, dels att FN-delegationen skulle försöka lägga fram ett resolutionsförslag inför FN:s 32:a generalförsamling."

Vad innebär detta? Jo, först kommer tre socialdemokratiska FN-delegater. Efter vissa diskussioner är man helt överens om den formulering som skall användas. Så går en tid. Då kommer tre andra socialdemokrater, som opponerar sig mot vad de första tre socialdemokraterna har samtyckt till. Just sä gick det till. Jag tycker nog att de socialdemokratiska FN-delegaterna sinsemellan kunde göra upp om sitt ställningstagande, så att man inte skickar en delegation där tre medlemmar haren mening och tre andra medlemmaren annan mening.

1 det andra anförandet, den 1 november, användes, just därför atl enighet rådde, samma formulering som använts i det tidigare talet. Kanske inte alla lägger märke till att uttrycket "vid detta senare tillfälle" bestyrker vad jag nu har sagt om hur det gick till.

När det gäller resolutionen kanske man skall observera vad våra nordiska grannländer hargjort och sagt. De har inte varit så flitiga med sina uttalanden. Men den danska ministern Lise Ostergaard har svarat på en fråga, varvid hon förklarade att väst inte ensamt står för en begynnande nedrustning i Europa. Därvid pekade hon särskilt pä den sovjetiska kontinentala missilen SS 20.

Nu anmärkte Sture Ericson pä att statsministern i något sammanhang visat på dessa båda saker. Del tyckte Sture Ericson inte behövde göras.

Det är märkligt att Sture Ericson inte förstår atl del är ett uttryck för neutraliteten atl man inte vänder sig mot bara den ena sidan. Eller har Sture Ericson sä ömt skinn att man inte får nämna den sovjetiska SS 20?

När det sedan gäller resolutionsförslaget sä lyckerjag att del sätt som Sture Ericson har pläderat pä i dag inte vittnar om någon slörre kännedom om arbetet i Förenta Nationerna. Tyvärr var det inte många som talade om neutronbomben i FN-debatten. Det var bara företrädare för östblocket och några få u-landsdelegater som sade någoniing, och Sverige gjorde del naturligtvis också. Del är att beklaga, men del var faktiskt på del sättet.

Det gjordes mycket flitiga sonderingar från svensk sida för att försöka åstadkomma en resolution - med delegationschefen Anders Thunborg i spetsen - men man lyckades inte få tillräckligt gehör för detta. Man kan naturiigtvis säga att vi borde ha lagt fram resolutionsförslaget ändå. Men en resolution som antas med mycket knapp majoritet - kanske ett stort antal länder avstår från att rösta - har inte mycket värde. Därför var det inte lämpligt att i den situation som rådde lägga fram ett resolutionsförslag. Socialdemokraterna har giort ett misstag när de påstår alt det var en situation då Sverige borde ha lagt fram ett sådant förslag.

Det har anmärkts alt ett mera intensivt studium borde ägnas relationerna

mellan kapprustningen och nedrustningen å ena sidan och utvecklingen å den andra. Det har meddelats sä klart att Sverige log ett initiativ i den vägen. Vi fick de nordiska länderna med oss och uppnådde resultat i Förenta nationerna på den punkten. Hur kan man då i en motion anmärka på vad som förekommit där? Man har inte heller fullföljt denna sak i ulskottei. Vad som sägs i moiionen har inte följts upp i reservationen.

Det kan alltså inte på något sätt sägas att den svenska regeringen har varit ointresserad av att fördöma neutronbomben. Under tiden från den 9 september 1977 och fram till den 1 april 1978 har stats-och utrikesministrarna saml chefen för den svenska delegationen vid nedrustningarna i Geneve vid åtminstone fem tillfällen fördömt neutronbomben. Det kan sägas att det borde ha gjorts mycket oftare, men jag vet inte om man därmed hade kunnat göra socialdemokralerna belåtna.

Herr talman! Vad som har sagts frän socialdemokraternas sida i dag förefaller mest vara att man opponerar för oppositionens egen skull. Man använder inrikespolitiska spekulationer i utrikespolitiska ställningstaganden, och det anser jag beklagligt. Därtill har jag velat belysa den myckel besynneriiga oenighet, måste man väl säga, som lydligen har förekommit mellan de socialdemokratiska ledamöterna i den svenska FN-delegalionen, eftersom socialdemokraterna i sin egen reservation har redovisat olika ställningstaganden.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Debatten har pågått länge, och det torde inte vara mycket nytt alt tillfoga. Jag skall ändå komma med ytteriigare ett par kommentarer.

Att det inte finns några delade meningar om neutronvapnets avskräckande effekt liksom om dess bidragande till ytterligare upprustning och därmed att det är oacceptabelt har tydligt framkommit av debatten här i dag. Den enda delade mening jag kan finna gäller vilka ord eller medel som bör användas för alt uttrycka faran med ännu etl nukleärt vapen.

Men det finns en risk med att så ensidigt koncentrera sig på ett enda vapen. Man glömmer bort den nödvändiga kampanj som måste drivas - och drivas hårt - för motarbetande av och kontroll av ytterligare nya vapen som i mänga fall, t. ex. Sovjets SS 20, gör tusenfalt mer skada. Det verkar pä mig som om socialdemokraterna medvetet förtiger vad som sker i östländerna, eftersom deras kritik mot den pågående upprustningen så ensidigt inriktas mot USA.

President Carter har avstått t. v. från planer på lillverkning av neutronbomben, och vad som allmänt väntas runt om i världen är en eftergift av Sovjet i moisvarande grad. Bresjnevs löfte att inte heller Sovjet skall tillverka neutronbomben ärju ingen eftergift. Varföir hör vi från socialdemokralernas sida inga krav på Sovjet? Är man inte medveten om den enorma övermakt som Warszawapaktens länder har när det gäller stridsvagnar eller om sprängverkan hos SS 20, som av någon kallats domedagsrobolen? På något sätt har debatten urartat till att bli misstänkt snedvriden.

179

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

180

Det är också märkligt när Sture Ericson här i någon mån förfasar sig över att statsministern har diskuterat de här frågorna såsom varande förhandlingsobjekt. Den som följer med i den inlernationella nedrustningsdebatten kan inte undgå att vara medveten om att det ärjust precis detta som frågan om utvecklande av nya vapen är.

Men det finns också risk för en annan sak i den här debatten, och det är att bli vad jag skulle vilja kalla hemmablind. Vi har inle här i dag närmare omnämnt de ryska ubåtarna i farvattnen kring vårt land. De har kryssat här i fiera år. Deras närvaro har kommenterats i både engelsk och dansk press ulan alt den svenska opinionen tycks ha märkt det. Vi har haft en häftig debatt om neutronbomben men utan kommentarer accepterat att kärnvapen med kapacitet att utradera europeiska storstäder är grupperade intill ett avstånd av noga räknat 7 400 meter från den svenska kusten, för där går gränsen till det fria havet.

Låt oss inte förskjuta perspektivet bort frän vår svenska vardag till de trygga globala dimensionerna genom alt peka på andra hot: neuironbomben eller kryssningsrobolar- förhoppningsvis inte riktade mot svenska mål men heller inle baserade, som någon skrev, utanför vår svenska badbrygga.

Herr talman! Det är allvarliga saker vi avhandlar. Det gäller frågor som är av avgörande betydelse för hela vår jords framtid. Det gäller rätten för våra och andra nationaliteters barn att leva i en trygg värld. Visst kan man bli pessimistisk när man ser vad som åstadkommits under år av nedrustnings-förhandlande. Vad vi hoppas på är alt det här året skall kunna ge oss ett provstoppsavtal, vilket i sig inte är en garanti för något annat än att vidareutvecklingen av nya kärnvapen stoppas upp. Men det är ändå etl första steg på nedrustningens långa och svåra väg.

FN:s särskilda generalförsamling kan kanske ge oss resultat som gör det möjligt att finna att utvecklingen har vänt frän upprustning till nedrustning -något att hoppas på och be om. Svenska insatser har av tradition varit större än vad värt lands litenhet kunnat berättiga till. Det skall vi glädjas åt. Vi har ju också kraftfullt agerat när det gällt att få fier länder att underteckna icke-spridningsavtalet och för nödvändigheten av att I AEA:s kontrollmöjligheter förstärks, vilket ju också utrikesministern här framhöll.

De socialdemokratiska ledamöternas särskilda yttrande nr 1 innehåller emellertid en felaktighet som bör påpekas. Regeringen har inte uttryckt uppfattningen att u-länderna bör avslå från alt utnyttja kärnkraften - man har påpekat angelägenheten av att alternativa energikällor står till buds. Denna fråga har emellertid tidigare debatterats här i riksdagen, och jag skall inte öda mera ord på detta.

Sture Ericson sade, när han berörde dessa frågor, att vårt förhällande lill u-länderna inte skall försämras. Men problemet har ju försvårats av att man frän u-ländernas :5ida anser att det är angeläget att alla kärnkraftsländer står under IAEA:s inspektion. Del har bl. a. medverkat lill all man från dessa länders sida inte har velat underteckna icke-spridningsavtalet.

Detta har förut inte gällt kärnvapenländerna, och hur denna fråga skall kunna lösas vet vi fortfarande inte. Vi gynnar inte utvecklingen genom alt

påstå alt kärnkraften skall vara förbehållen i-länderna, men det är viktigt att kontrollen frän IAEA:s sida förbättras liksom också lAEA:s resurser.

En annan faktor, som kanske inte heller har omnämnts, är att den nya tekniken för framställning av kärnvapen har spritt sig, och man kan i dag anta alt det i väriden finns ett femtiotal förelag som kan tillverka kärnvapen. Delta faktum gör det än angelägnare med en ökad anslutning till icke-spridnings-avialet, och det bör ses mot bakgrunden av hur vapenhandeln i världen i många fall i dag ser ut.

Herr talman! I det andra särskilda yttrandet lar de socialdemokratiska ledamöterna upp frågan om opinionsbildning i nedrustningsfrågor. Jag har inga slörre invändningar mot vad där anförs, och jag anser det viktigt att Sveriges ansträngningar i nedrustningsarbetet stöds av den allmänna opinionen.

Men nedrustningsfrågor är inga lätta frågor. För den enskilde vanlige individen kan det vara svårt att förstå alt USA och Sovjet i åratal kan diskutera hur många interkontinentala missiler som det ena eller andra landet kan tillåtas ha eller hur en militär balans i Europa beräknas och fastställs. Och vad folk inte vet är i vilka former ett väridskrig i dag skulle kunna föras. Det grundläggande motivet för nedrustning är att i framtiden undvika väpnade konflikter i första hand mellan supermakterna. Upprustningen har blivit ett medel för att skapa en balans, som i sig skall verka avskräckande från sädana konflikter, men det är och förblir en terrorbalans som kostar världen mycket. Tvä dagars samlade militärutgifter i världen beräknas motsvara FN:s medlemsstaters sammanlagda ärliga bidrag till FN och dess fackorgan.

Närdet i den socialdemokratiska motionen talas om att man skall förstärka den internationella opinion som motsätter sig att neutronvapnen tillförs militärblockens arsenaler i Europa och på andra håll i världen så räcker inle delta. Tvärtom kan ett så ensidigt opinionsväckande vara farligt. Låt oss skapa en allmän opinion mot ett kommande krig, mot alla de vapen som redan finns! Vi har skräckexempel pä något som heter fuel air explosive, där man har lyckats lägga ut stora gasmatlor pä ca en kvadratkilometers yta, som tänds på och vars tryckvåg dödar allt levande som inte är skyddat för denna tryckvåg. Vi har pansarvärnsrobolar, vapen som skjuter 270 skott i minuten, de självsökande missilerna med kärnvapenspetsar, medeldistansrobotar färdigriktade mot utvalda mål, kanske också i värt land, ryssarnas nya robotar med mullipelspetsar osv.

Vad vi inte vet och vad vi inte har undeisökt och inte talat om är i vilken grad vanliga, eller i vissa fall naturligtvis när del gäller vapen ovanliga, konventionella vapen kan bidra till att sänka kärnvapentröskeln, bl. a. genom den enorma materiella förstörelse som sådana vapen kan medverka till, och som därför kan få en effekt när det gäller supermakternas vilja alt sätta in nukleära vapen.

Herr talman! Vi mäsle vara ense om alt skapa en allmän opinion mot alla vapen som medför massförstörelse och dödande av civilbefolkningen. Målsättningen är visserligen en fullständig nedrustning i väriden, vilken kan synas och säkerligen är svåruppnåelig. Mien vi måste glädja oss ål varje

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

181

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

framsteg mot målet. Låt världens folk få veta vad ett krig i dag skulle innebära och låt oss arbeta för nedrustningens sak i enighet! Till sist är det de två supermakterna som barett avgörande infiytande på om vi skall lyckas, och det är därför nödvändigt att vi arbetar för överenskommelser dem emellan.

Herr talman! Jag ber att fä yrka bifall till utrikesutskottets hemställan i dess helhet.

STURE ERICSON (s):

Herr talman! Nu har utrikesministern lämnat kammaren, och dä kan moderaterna gå löst med sin enögda syn på utrikespolitiken.

Ingrid Sundberg säger här att jag och en del andra tydligen medvetet förtiger vad som pägår i Öststaterna. Det är att ta till!

USA med sin överiägsna kapacitet leder ju vapenutvecklingen med fem ä tio är; det gäller neutronbomber, kryssningsrobotar och en hel del annan modern vapenutrustning. Men Sovjet kommer naturligtvis efter. Tillverkar amerikanerna de här vapnen, sä dröjer det fem eller tio är och så har ryssarna samma vapen.

I och för sig är det ju ingenting nytt atl vi vänder oss mol den ena supermakten. Sverige var t. ex. medförslagsställare i oktober 1961, när vi fördömde Sovjets kärnvapenprov pä 100 megaton. Vi var också med om en resolution i december 1969, där vi fördömde USA:s användning av herbici-der. Det är alltså ingenting nytt att vi går emot den ena supermakten i en specifik vapenfräga, utan det har vi gjort förr.

Den här debatten har faktiskt gett ell resultat: Vi har falt utrikesministerns besked om att det bara är fråga om ordalydelsen, och den kan vi naturligtvis diskutera. Det är substansen som är viklig, och vi har i kväll fält veta all del vid den extra generalförsamlingen kommeratt sägas någoniing som substan-sielll motsvarar vad vi har krävt i reservationen. Det är ett mycket gott resultat av kvällens debatt. Dä måste det kännas litet egendomligt för de borgerliga alt om nägra minuter rösta mol denna reservalion.

182

ROLF H/VGEL (apk):

Herr talman! Ingrid Sundbergs inlägg var verkligen en röst ifrån mörkret. I anförande efter anförande har man belyst den situation som.råder i världen med den våldsamma kapprustningen,som med sina konsekvenser kan utrota mänskligheten mängder av gånger. I den situationen gäller det för länder som värt, som icke är alliansbundet, som av tradition har fört en neutralitetspolitik som har skaffat oss ett gott anseende ute i världen, alt utnyttja vårt anseende för att bidra till att få ett stopp på rustningsspiralen. Men att kräva att Sovjetunionen skall avstå från att ha ubåtar i sina egna hamnar är ingen bra utgångspunkt för atl åstadkomma nedrustning i världen.

Vad vi nu diskuterar är att stoppa den fortsatta kapprustningen. Det skulle vara första steget på vägen mot nedrustning. Då lyckerjag atl det inle är någon särskill bra logik atl säga, att om USA av världsopinionen tvingas att icke tillverka  neutronbomben  är det  en eftergift  från  USA, men om

Sovjetunionen avstår från alt tillverka neutronbomben är det ingen eftergift frän Sovjetunionen. Jag tror nämligen inte atl någon av de staterna saknar tekniska resurser för alt framställa neutronbomben, men just därför är del dubbelt viktigt att vi förhindrar att den blir framställd. Annars fortsätter vi, som Alva Myrdal sä träffande har uttryckt det, att köpa en allt större otrygghet för en allt större summa pengar.

Vill man bryta utvecklingen, skall man inte börja framställa nya bomber och försöka byta ut dem mot bomber som redan finns på den andra sidan. Dä har man kommit fel, och det är ingen bra utgångspunkt.

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Nedrustning

INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Låt mig svara herr Hagel först. Herr Hagel är kanske medveten om att de förslag som Sovjet har lagt fram i nedrustningssammanhang inte har inneburit ett förbud mot att utveckla neutronbomben. Situationen ärju sådan i dag att Ryssland är på väg att utveckla den, och man har kanske kommit ganska långt. I Amerika har man möjlighet att tillverka neutronbomben. Därför är naturligtvis eftergiften i detta fall klart större från amerikansk sida, eftersom frågorna här inte har berört utvecklandet av neutronbomben.

Till Sture Ericson vill jag bara säga: Nej, det är verkligen ingenting nytt att man i sin kritik vänder sig ensidigt mot en av supermakterna. Jag vill inte heller påstå alt det är unikt eller nytt att Sture Ericson vänder sig mol USA i denna sin kritik, men jag har ändå inför kammaren velat peka på det faktum att sä är fallet. Nytt eller gammalt - likväl är det ensidigt.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservalionen av Anna Lisa Lewén-Eliasson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Anna Lisa Lewén-Eliasson begäri voiering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller ulrikesulskottets hemställan i betänkandet nr 12 mom. 1 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Anna Lisa Lewén-Eliasson m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Anna Lisa Lewén-Eliasson begärde rösiräkning verkställdes voiering med omröslningsapparat. Denna omrösining gav följande resuliai:

Ja - 156 Nej - 148

183

Nr 139 Mom. 2

Onsdaeen den       Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels utskottets

10 mai 1978        hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill moiionen nr

_____________    1018 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den

Nedrustning        ' proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Rolf Hagel

begärt votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemslällan i betänkandet nr 12 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 1018 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Rolf Hagel begärde rösiräkning verksiälldes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 291 Nej -    13

Mom. 3

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels motionen nr 1027 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Oswald Söderqvist begärt votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottels hemställan i betänkandet nr 12 mom. 3 rösiar ja,    , den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1027 av Lars Werner m. fi. i motsvarande del.

1                         Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Oswald Söderqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 291 Nej -    14

Mom. 4

Utskottels hemslällan bifölls.

Mom. 5

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr
184                   530avRolfHageloch Alf Lövenborg, och förklarades den förra proposilionen

vara  med övervägande ja besvarad. Sedan  Rolf Hagel begärt votering      Nr 139
upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:         Onsdaeen den

10 maj 1978
Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i belän-    

kandet nr 12 mom. 5 röstar ja. Nedrustning

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 530 av Rolf Hagel och Alf

Lövenborg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Rolf Hagel begärde rösträkning verkställdes voiering med omröslningsapparat. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 291 Nej -    13

Mom. 6

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 1027 av Lars Werner m. fi. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Oswald Söderqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 12 mom. 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1027 av Lars Werner m. fi. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Oswald Söderqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omrösining gav följande resultat:

Ja - 291 Nej -    14

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 1027 av Lars Werner m. fi. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja be.svarad. Sedan Oswald Söderqvist begärt voiering upplästes och godkändes fijijande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottels hemställan i betänkandet nr 12 mom. 7 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1027 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

185

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Försörjningsberedskapen på sko-och tekoområdena

Vid omriisining genom uppresning förklarades flerialel av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då Oswald Söderqvist begärde rösl-läkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 289 Nej -    14

S 6 Föredrogs

Utrikesutskottets betiinkanden

1977/78:13 med anledning av berättelser om verksamheten inom Europarådet och molioner om ålgärder för all slärka Europarådels poliiiska roll

1977/78:14 med anledning av proposilionen 1977/78:125 med förslag om lilläggsbudgel 111 lill slalsbudgelen för budgeiårel 1977/78 i vad avser uirikesdeparlemenlels verksamhelsområde

Försvarsuiskottets betänkande

1977/78:23 med anledning av proposilionen 1977/78:125 med förslag om

lilläggsbudgel III till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såvitt avser

försvarsdepartementets verksamhelsområde

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 7 Föredrogs försvarsutskoltels betänkande 1977/78:24 med anledning av proposilionen 1977/78:125 med förslag om tilläggsbudget 111 lill statsbudgeten för budgeiårel 1977/78 såvitt avser handelsdepartementets verksam-heisoniråde jämle motion.

Punkien 1

Utskoltels hemslällan bifölls.

Punkten 2

Försörjningsberedskapen på sko- och tekoområdena

I proposilionen 1977/78:125 bilaga 9 (handelsdepartementet) F 1 s. 45-52 hade regeringen föreslagit riksdagen att

1.    medge all statlig kreditgaranti fick ingås för lån till rörelsekapital till Tretorn AB på 8 000 000 kr.,

2.    medge att statlig kreditgaranti fick ingås för säsongkrediter lill läderskoföretag inom en ram av 22 000 000 kr.

186

De beslut som riksdagen föreslagits fatta under denna och följande punkter i betänkandet behövdes för vissa åtgärder som regeringen avsåg vidta för atl förbättra försörjningsberedskapen på teko- och skoomrädena. Åtgärderna avsågs komma lill stånd genom tvä avtal rörande lagring och upprätthållande av produktionskapacitet beträffande varor som var viktiga för försörjningsberedskapen samt genom säsongkrediter till skoindustrier.

1 delta sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:1881 av Bengt Gustavsson m. fi. (s) vari yrkats att riksdagen hos regeringen begärde förslag om inrättande av ett saneringsbolag för skoomrädet i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet hemställde

1.   att riksdagen medgav att statlig kreditgaranti fick ingås för län till rörelsekapital till Tretorn AB på 8 000 000 kr.,

2.   att riksdagen medgav alt statlig kreditgaranti fick ingås för säsongkre-diler till läderskoföretag inom en ram av 22 000 000 kr.,

3.   att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1881.

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Försörjn ingsbered -skapen på sko-och tekoområdena

Reservation hade avgivits av Bengt Gustavsson, Eric Holmqvist, Gusti Gustavsson, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson och Karl-Erik Svartberg (samtliga s) som ansett att utskollel under 3 bort hemställa

atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag om inrättande av ett saneringsbolag för skoområdet i enlighet med vad som hade anförts i motionen 1977/78:1881.

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s):

Herr talman! För ganska exakt ett är sedan diskuterade vi här i kammaren den svenska skoindustrins framtid. Vi socialdemokrater kritiserade då regeringen för en alltför passiv politik när det gällde säkerställandet av en inhemsk produktionskapacitet på skoomrädet. Vi krävde en satsning på s. k. hörnstensföretag för att kring dessa bygga upp en ny struktur i skoindustrin. Vi hävdade dä lika väl som nu att endast ett starkt statligt ägarengagemang långsiktigt kan lösa problemen inom branschen och säkerställa en rimlig försörjningsberedskap.

Under det år som gått har krisen i skoinduslrin förvärrats ytteriigare. Produktionsminskningen har skett snabbt beroende främst på en vikande inhemsk efterfrågan,orsakad av regeringens åtstramningspolitik förde stora folkgrupperna men också på en ökad import och en minskad export. De hittills vidtagna åtgärderna framstår därför som otillräckliga.

För alt trygga försörjningsberedskapen med skor bör regeringen som vi socialdemokrater föreslagit i motionen 1881, skyndsamt ta uppförhandlingar med förelag och anställda för att inrätta ett saneringsbolag för den svenska skoindustrin. Företagets ägarstruktur bör vara sådan att samhället har ett avgörande inflytande. Den nuvarande utvecklingen när det gäller produktionen av skor pekar mol en produktionsvolym under två miljoner par per år, om ej kraftfulla åtgärder sätts in omedelbart. I vår omvärid har bl. a. Canada och Australien infört vissa importrestriktioner. Amerika har försökt begränsa importen genom frivilliga överenskommelser, och EG-länderna har tillfälligt infört övervakning av importen. Dessa åtgärder kommer med säkerhet att öka trycket på den svenska marknaden och därmed också öka svårigheterna för den svenska skoindustrin. Vårt krav på en begränsning av skoimporten

187

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Försörjningsberedskapen på sko-och tekoområdena

framstår minst lika angeläget nu som tidigare.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservation som är fogad lill försvarsutskottets betänkande nr 24.

KARL BENGTSSON (fp):

Herr talman! Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat frågor rörande försörjningsberedskapen pä sko- och tekoområdet. Man har dä i första hand tagit ställning till målen för försörjningsberedskapen, men man har också behandlat frågor rörande strukturen av dessa branscher och på vilket sätt stöd skall utformas. Riksdagen har också på förslag av näringsutskottet fatta t en del beslut som berör den krisdrabbade tekoindustrin. I den nu aktuella propositionen föresläs ytterligare åtgärder för att trygga försörjningsberedskapen inom teko- och skoomrädena. Bl. a. läggs förslag om vissa åtgärder föratt avtal mellan svenska staten och vissa företag om lagring och upprätthållande av produktionskapacitet skall kunna genomföras.

Utskottet har erfarit att i avtalet med Tretorn AB anges även andra förutsättningar än regeringens godkännande senast den 8 juni 1978 för att avtalet skall bli giltigt. Bl. a. förutsätts att Tretorn AB senast den 7 juni 1978 skall ha fäll nödvändiga banklän för verksamheten är 1978.

Avtalen med Svenska Rayon AB och Tretorn AB är upprättade i linje med riksdagens tidigare ställningstaganden i hithörande frågor. Avtalet med Tretorn AB innefattar bl. a. en förlängning av det avtal som regeringen enligt riksdagens bemyndigande har träffat rörande produktion av gummistövlar. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag i denna del. Skulle avtalet med Tretorn inte bli gällande på grund av atl härför uppsatta villkor inte uppfylls utgår utskottet från att regeringen vidtar nödvändiga åtgärder för atl tillgodose beredskapen pä skoomrädet.

Utskottet biträder också regeringens förslag rörande säsongkrediter till skoindustrin. Det är angeläget att skobranschen ges möjlighet att klara de likvidilelsproblem som följer av tidigareläggningen av tillverkningen av den kommande höstens och vinterns skobehov.

1 motionen 1977/78:1881 yrkas att riksdagen begär att regeringen -efter överläggningar med företrädare för företag och anställda - återkommer till riksdagen rned förslag om ell statligt dominerat saneringsbolag inom skoområdet. Ett motsvarande yrkande rörande tekoområdet framfördes i motionen 1977/78:1643, som väcktes i anslutning till propositionen 1977/ 78:73 om statliga textil- och konfektionsföretag m. m.

Näringsutskottel framhöll vid behandlingen av detta motionsyrkande pä s. 17 i sitt betänkande 1977/78:41 att tanken pä ett sådant saneringsbolag kan prövas i anslutning till etl uiredningsarbete inom arbetsmarknadsdepartementet rörande avvecklingsstöd. Försvarsutskottet räknar med att också frägan om etl saneringsbolag inom skoområdet kan komma att närmare prövas i delta sammanhang. Etl särskilt uttalande från riksdagens sida enligt motionsyrkandei är inte påkallat.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer

1. att rikisdagen medger att statlig kreditgaranti får ingås för lån till

rörelsekapital till Tretorn AB på 8 000 000 kr.,

2.   atl riksdagen medger att statlig kreditgaranti får ingås för säsongkrediter till läderskoföretag inom en ram av 22 000 000 kr.,

3.   att riksdagen avslår motionen 1977/78:1881.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskoltels hemslällan i alla delar.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom .  1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Bengt Gustavsson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Roland Brännström begäri votering uppläsles och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller försvarsutskotlels hemslällan i betänkandet nr 24 punkien 2 mom. 3 röstar ja. den del ej vill röstar nej.

Vinner nej  har kammaren  bifallil  reservalionen  av  Bengi Gusiavsson m. fl.

Vid omrösining genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Roland Brännström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156 Nej - 140

Punkterna 3 och 4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

S 8 På förslag av talmannen beslöts alt kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

ij 9 Kammaren åtskildes kl. 23.45.

Nr 139

Onsdagen den 10 maj 1978

Försörjningsberedskapen på sko-och tekoområdena

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemen