Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:138

Onsdagen den 10 maj

Kl. 10.00

§ 1 Meddelande om reviderad ärendeplan

TALMANNEN:

Den 17 mars framlades en preliminär ärendeplan för tiden den 29 mars -den 3 juni 1978. Det har sedermera befunnits ofrånkomligt atl beträffande ett slort antal ulskottsbetänkanden ändra den i planen angivna tidpunkten för kammarbehandlingen. Med anledning härav har nu upprättals och utdelats en reviderad ärendeplan för återstoden av riksmötet 1977/78.

§ 2 Föredrogs men bordlades åter Konstilulionsulskotteis belänkanden 1977/78:40-43 Finansuiskollets belänkande 1977/78:29 Laguiskotlets betänkande 1977/78:27 Näringsulskotteis betänkande 1977/78:58

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Meddelande om reviderad ärendeplan

R iktlinjer fÖr fiske -r i pol i tiken, rn. m.

§ 3 Riktlinjer för fiskeripolitiken, m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1977/78:23 med anledning av propositionen 1977/78:112 om riktlinjer för fiskeripolitiken, m.m. jämte motioner.

I propositionen 1977/78:112 hade regeringen (jordbruk.sdepartemeniel) föreslagii riksdagen all

1. godkänna de i proposilionen förordade allmänna riktlinjerna för
fiskeripolitiken,

2. godkänna de i propositionen förordade grunderna för licensiering av yrkesfiske,

3. godkänna de i propositionen förordade grunderna för stöd lill fiskels rationalisering,

4. godkänna vad i propositionen anförts om avveckling av omställnings-stöd lill fiskare,

5. godkänna de i proposilionen förordade grunderna för prisreglering på fisk m. m.,

6. godkänna vad i proposilionen förordats om stöd till beredning och avsättning av fisk och fiskprodukter,

7. medge all för liden inlill den 30 juni 1979 reglering av priserna på fisk, m. m. jämle vad därmed hängde samman samt användningen av medel i

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Rikllinjer för ftske-ripolitiken, m. m.

prisregleringskassan för fisk fick ske enligi de grunder som förordals i proposilionen. Vidare hade regeringen föreslagii riksdagen all

1. till Främjande i allmänhet av fiskerinäringen för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.,

2. godkänna vad i proposilionen förordals i fråga om fångstbegränsnings-bidrag,

3. medge atl under budgetåret 1978/79 statsbidrag beviljades till fiskets rationalisering med sammanlagt högst 5 000 000 kr.,

4. till Bidrag till fiskels rationalisering m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 6 000 000 kr.,

5. medge att under budgetåret 1978/79 statlig garanti beviljades för lån till fiskeföretag med sammanlagt högst 20 000 000 kr., för lån till fiskets berednings- och konservindustri med sammanlagt högsl 10 000 000 kr. och för lån till åtgärder som främjade fritidsfisket med sammanlagt högst 2 000 000 kr.,

6. till Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av I 000 kr.,

7. till Prisreglerande åtgärder på fiskets område för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 25 000 000 kr.,

8. lill Fiskerilånefonden för budgetåret 1978/79 anvisa ett invesleringsanslag av 17 000 000 kr.,

9. till Lånefonden till främjande av beredning och avsättning av fisk m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa etl investeringsanslag av 6 700 000 kr.,

10. godkänna vad i propositionen förordats om statsbidrag till följd av stormskador på fiskeredskap under år 1977,

11. till iSiaiens fiskredskapslånefond för budgetåret 1978/79 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 kr.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I proposilionen läggs fram förslag lill nya riktlinjer för fiskeripolitiken. Dessa grundar sig i huvudsak på förslag som har avgetts av fiskerikommillén. I propositionen behandlas bl. a. målen för fiskeripolitiken, fiskets framtida omfattning och inriktning, licensiering av yrkesfiske, statliga insatser för fiskets rationalisering samt prisregleringen på fisk.

Målen Hk fiskeripolitiken bör vara att skapa förutsättningar för att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få både en ekonomisk och social standard som är jämförbar med den som erbjuds inom andra näringar och trygghet i arbetet samtidigi som konsumenterna erbjuds fisk av god kvalitet till rimliga priser. Inom de gränser som ges av en ansvarsfull hushållning med fiskiillgångarna bör fisket bedrivas sä effektivt som möjligt och fångsterna bestämmas av möjligheterna till en lönsam och stabil avsättning. Samtidigt bör hänsyn tas till behovet av sysselsättning främst i kust- och sk'ärgårds-områden där fisket har stor regionalpolitisk betydelse.

1 propositionen föreslås en fortlöpande planering av fiskets omfattning och inriktning. Syftet med planeringen äratt la lill vara de fiskresurser som står lill

förfogande och ulnytlja fiskeflottan så effektivt som möjligt.

Förslaget om licensiering av yrkesfiske syftar till att skapa garantier för att det statliga stödet lill fisket kommer yrkesfisket till del.

Stödet lill fiskets rationalisering bör inriktas på åtgärder som förbättrar effektiviteten hos de äldre fiskefartygen samtidigt som en successiv förnyelse av fiskefiottan främjas. Stöd föreslås utgå i form av fiskerilån, lånegaranti och statsbidrag.

I propositionen föreslås nya rikllinjer för prisregleringen på fisk, avsedda att tillämpas tidigast från budgetåret 1979/80. Förslaget syftar till att ge större inkomslslabilitel inom fisket samtidigt som konsumenterna ges ett inflytande över prisregleringen.

För budgetåret 1978/79 föreslås dock atl prisregleringen på fisk utformas i huvudsak enligt samma grunder som f n. För minimi- och garantiprisreglering m. m. föresläs att 12 milj. kr. anvisas från prisregleringskassan för fisk. Särskilda pristillägg föreslås utgå av budgetmedel med 25 milj. kr.

Vidare föreslås åtgärder för att främja beredning och avsättning av svenskfångad fisk.

Särskilda åtgärder föresläs för att främja reproduktion av vissa fiskslag."

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Riktlinjer for fiskeripolitiken, m. nt.

I delta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta moiionerna

1977/78:303 av Per Petersson (m) och Tore Nilsson (m), 1977/78:589 av Margot Håkansson (fp).

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1977/78:1781 av Ivar Högström (s), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i moiionen anförts i fråga om de mindre varven vid förnyelsen av fiskeflottan,

1977/78:1813 av Hugo Bengtsson (s),

1977/78:1814 av Hans Gustafsson m. fl. (s), vari hemställts l.alt riksdagen gav regeringen till känna vad som anförts i fråga om möjligheterna att utnyttja Kariskronavarvets erfarenheter för serieproduktion av fiskefartyg samt 2. att riksdagen uttalade sig för att staten garanterade erforderligt investeringskapital för serieproduktion av fiskefartyg som genom leasingförfarande kunde ställas till enskilda fiskares förfogande, och

1977/78:1815 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen med godkännande av propositionen 1977/78:112 i övrigt beslutade I. att hos regeringen begära att fisken tillfördes de baslivsmedel som blev föremål för statliga subventioner liknande dem som tillerkändes produkter från jordbruket som mjölk, kött m. fi., 2. att licensieringen av yrkesfisket skulle anstå till dess 1973 års fiskevattensutredning avgivit sitt yitrande och därmed avslå punkt 2 i hemställan i propositionen 1977/78:112, 3. att uttala att vad som i motionen anförts under rubrikerna "Reproduktion av fisk" och "Fiskodling" snarast borde göras till föremål för regeringens överväganden och förslag.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

R i kt linjer for fiske -ripolitiken, m. m.

Utskollel hemställde all riksdagen skulle

1. godkänna de i proposilionen förordade allmänna rikllinjerna för
fiskeri poliiiken,

2. belräffande reproduktion av fisk lämna motionen 1977/78:1815. yrkande 3 i förevarande del, utan åtgärd,

3. beträffande byggande av laxtrappa vid Jokkfallet lämna motionen 1977/ 78:303 utan åtgärd,

4. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1977/ 78:1815, yrkande 2, godkänna de i propositionen förordade grunderna för licensiering av yrkesfiske,

5. godkänna de i propositionen förordade grunderna för stöd till fiskels rationalisering,

6. belräffande utveckling av fartygstyper m. m.

a. anse motionerna 1977/78:1781 och 1977/78:1814, yrkande I, besvarade
med vad utskottet anfört,

b. lämnti motionen 1977/78:1814, yrkande 2, utan åtgärd,

7. godkänna vad i proposilionen anförts om avveckling av omställnings-stöd lill fiskare,

8. godkänna de i propositionen förordade grunderna för prisreglering på fisk m. m.,

9. beträffande viss subventionering av fisk lämna moiionen 1977/78:1815, yrkande 1, utan åtgärd,

10. godkänna vad i proposilionen förordals om stöd lill beredning och
avsättning av fisk och fiskprodukter,

11. medge all för liden intill den 30 juni 1979 reglering av priserna på fisk,
m. m. jäm'.e vad därmed hängde samman saml användningen av medel i
prisregleringskassan för fisk fick ske enligt de grunder som förordats i
propositionen,

12. belriiffande prisregleringsavgift på ål lämna moiionen 1977/78:1813 ulan ålgärd.

13. till Främjande i allmänhet av fiskerinäringen för budgetåret 1978/79 anvisa ell i-eservalionsanslag av 3 000 000 kr.,

14. beträffande stöd till fiskodling lämna motionen 1977/78:1815, yrkande 3 i lörevarande del, ulan ålgärd,

15. beträffande laxodlingsanstalt i Mörrum lämna moiionen 1977/78:589 utan åtgärd,

16. belräffande bidrag lill fiskels ralionalisering m. m.

a. godkänna vad i proposilionen förordals i fråga om fångstbegränsnings-
bidrag,

b. medge all under budgetåret 1978/79 statsbidrag beviljades till fiskets
rationalisering med sammanlagt högsl 5 000 000 kr..

c. lill Bidrag lill fiskels rationalisering m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa
ell förslagsanslag av 6 000 000 kr..

17. beträlTande statlig kreditgaranti för fiske

a. medge all under budgetåret 1978/79 statlig garanti beviljades för lån lill

fiskeföretag med .sammanlagt högsl 20 000 000 kr., lör lån lill fiskels Nr 138 berednings- och konservindustri med sammanlagi högsl 10 000 000 kr. och Onsdaeen den lör lån lill. ålgärder som främjade frilidsfiskei med sammanlagi högsi .q • |Q-yo

2 000 000 kr.,

b. lill Täckande av föriusier vid siailig kredilgaranii lill fiske för budgeiårel Rjktlinier för flske-
1978/79 anvisa ell förslagsanslag av I 000 kr., ripolitiken. m. m.

■ 18. lill Prisreglerande ålgärder på fiskels område för budgeiårel 1978/79 anvisa ell förslagsanslag av 25 000 000 kr.,

19. till Fiskerilånefonden för budgetåret 1978/79 anvisa ell investeringsanslag av 17 000 000 kr.,

20. lill Lånefonden lill främjande av beredning och avsättning av fisk m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ell invesleringsanslag av 6 700 000 kr.,

21. belräffande statens fiskredskapslånefond

a. godkänna vad i propositionen förordals om statsbidrag lill följd av
slormskador på fiskeredskap under år 1977,

b. till Sunens fiskredskapslånefond för budgeiårel 1978/79 anvisa eil
invesleringsanslag av I 000 kr.

GUSTAV LORENTZON (vpk):

Herr talman! I motionen 1815 av vänsterpartiet kommunisterna, väckt i anslutning till regeringens proposition 1977/78:112 om riktlinjer för fiskeripolitiken, yrkas alt fisken förs till de baslivsmedel som blir föremål förstatliga subventioner liknande dem som tillerkänns produkter från jordbruket som mjölk, kött m. fi. livsmedel, alt licensieringen av yrkesfisket anstår till dess 1973 års fiskevattensutredning avgivit sitt yttrande samt att riksdagen uttalar att vad som i motionen anförs under rubrikerna Reproduktion av fisk och Fiskodling snarast bör göras till föremål för regeringens överväganden och förslag.

För första gängen i detta lands historia har högre myndigheter, regering som riksdag, ägnat sitt intresse ål uppgiften alt ge landei en fiskeripolitik. Intresset härför har tidigare varit mycket minimalt. Sverige har sedan lång tid tillbaka haft en jordbrukspolitik som bl. a. lett till att den gett dess brukare betydligt högre levnadsstandard och ekonomiskt utbyte än vad annars skulle ha varit fallet. Genom skattemedel understödjes det svenska jordbruket med åtskilliga miljarder per år som betalas över statskassan, bl. a. för att hålla priserna nere för konsumenterna pä vissa s. k. baslivsmedel. Så har icke varit fallet för dem som driver fisket som näring i vårt land.

Regeringens proposition nr 112 om riktlinjer för fiskeripolitiken är dock ett gott steg framåt, även om den enligt vår uppfattning inte behandlar vissa för det svenska fisket väsentliga frågeställningar. Vänsterpartiet kommunisterna tar upp dessa frågor i motionen 1815. Här kanske bör tilläggas att regeringens proposition bygger på utredningen Fiskerinäringen i framtiden, etl betänkande av fiskerikommillén. Men inte heller denna utredning, SOU 1977:74, lar upp dessa enligi vpk;s uppfattning väsentliga frågeställningar.

I vår motion säger vi bl. a. att den svenska fiskerinäringen sedan länge har
varit styvmoderligt behandlad av höga myndigheter. Dess fackliga organisa- 7

Nr 138 tion har varit svag i jämförelse med exempelvis jordbrukarnas föreningsrö-

Onsdaeen den rs\se. Det kan givetvis förklaras med alt fiskarna till antalet varit få i

10 mai 1978 förhällande till landets jordbrukare. Detta är dock inte hela förklaringen till

_____________ den starkare ekonomiska föreningsrörelse som jordbrukarna byggt upp, och

Riktlin/er för fiske- omfattande statliga stöd som under åren kommit jordbruket till del.
ripolitiken m m Exempel på denna styvmoderliga behandling är uppgörelsen med EG-

länderna på sin lid, där svenska fiskeprodukter är belagda med tullavgifter, men del är fritt fram och inga tullavgifter för dessa länders export av samma varor till Sverige. Här offrades det svenska väst- och oslkusifisket till förmän för andra svenska näringar, där storfinansen i slort sett dominerar. Detta förhållande har slagit mycket hårt mot den svenska berednings- och konservindustrin på fiskels område. Enligt industriverkets utredning var konsumtionen 1976 ca 1,8 miljarder kronor, medan saluvärdet av den svenska fiskkonservproduktionen var endast något över 500 milj. kr. -således en väsentlig skillnad.

Att det ensidiga åtagande som giordes i anslutning till Sveriges frihandelsavtal med EG nu äntligen skall bli föremål för överläggningar med EG fören avveckling av tullen på svensk export av beredda och konserverade fiskvaror hälsas givetvis med tillfredsställelse, även om det är sent påtänkt. 1 detta sammanhang bör nämnas all vänsterpartiet kommunisterna - f ö. det enda av riksdagens partier-hela tiden har varit motståndare till detta avtal. Denna vår uppfattning har vi framfört i molioner lill riksdagen.

Varför har den svenska fiskerinäringen som lidigare haft en så undanskymd plats och behandlats så styvmoderligt av högre myndigheter nu helt hastigt blivit föremål för så stort intresse av samma myndigheter? Den frågan är berättigad att ställa i detta sammanhang.

Låt oss se något tillbaka i tiden. För inte så länge sedan, då det rådde "full, ja, överfull sysselsättning" och då glesbygderna skulle avfolkas för att anskaffa aibelskraft ät storfinansens industrier, riktades ögonen även på fiskarkåren för att fl denna som arbetskraft till exempelvis varven och bilverkstäderna i Göteborg. På grund av fiera länders rovfiske i Nordsjön var fiskiillgången inte som förr, och yrkesfisket i detta område gav inte samma lönsamhet.

I stället lör att ge yrkesfisket en hjälpande hand och låta detla komma i paritet med jordbruket när det gäller statliga stödåtgärder blev den politiska linjen alt medvetet avfolka fiskarkåren och kustbygderna. Det var framför allt de yngre fiskarna som myndigheterna och den dåvarande regeringen ville komma åt löralt ställa dem till förfogande som arbetskraft för storkapitalets industrier. Statsmakterna -eller den dåvarande regeringen - kom då på den geniala idén att införa det s. k. omställningsbidragel för yrkesfiskare. Dessa fiskare erhöll av staten upp till 12 000 kr., om de lovade att lämna yrkesfisket och därmed sin gamla fackorganisaiion för att, som det står skrivet i det statliga dokumentet, "varaktigt utöva annan yrkesverksamhet än fiske".

Del är självklart atl de stora företagen med öppna armar tog emot denna

arbetskraft. Medvetet underminerades det svenska yrkesfisket, och de

8 bohuslänska fiskelägena avfolkades nästan intill katastrof Fiskefiottan

såldes i stor utsträckning till utlandet och bostadshusen till Stockholms- och Göteborgsdirektörer. Denna regional- och glesbygdspolitik har satt djupa spär utefter den bohuslänska kusten. Storkapitalet, som behövde arbetskraft till sina industrier, fick sina önskemål uppfyllda. Den dåvarande regeringen gick även i denna fråga storkapitalet till banda.

Avfolkningen av fiskarkåren på framför allt västkusten gick relativt snabbt. I skärgårdssamhällena i Bohuslän där det tidigare fanns ett tjogtal större fiskefartyg återstår nu endast ett par. Fångsimöjlighelerna i traditionella fiskevatten i västerhavet blev starkt begränsade pä grund av överfisk-ning. Framför allt i Nordsjön har under fiera är förekommit ett formligt rovfiske med de mest effektiva fiskredskap. Här uppehöll sig fiera nationers moderna fiskefiottor och bedrev fiske - även ett mycket utvecklat industrifiske efter s. k. foderfisk, avsedd bl. a. för uppfödning av den fabriksfram-ställda broilern. Det var etl fiske som om varje dag var den sista, och man hade ingen tanke på att detta effektiva fiske kunde göra slut på fisken som förnyelsebar råvara. Utvidgningen av de andra nationernas fiskegränser i Nordsjön blev ett svårt handikapp för den svenska fiskarkåren på västkusten.

Fångstmöjligheterna när det gäller viktiga sorters fisk är alltså starkt begränsade, framför allt i Skagerak, Kattegatt och Nordsjön. Möjligheter atl öka det svenska fisket under de närmaste åren finns endast i Östersjön. Delta framgår också klart av proposilionen.

Östersjön är trots allt ett relativt litet innanhav, och det slår till förfogande för flera nationers fiskare. Känt är att moderna fiskeflottor frän andra kustnationer vid Östersjön finkammat dessa fiskevatten. Ost- och sydkust-fiskarnas båtar och redskap kan inte tillnärmelsevis mäta sig med dessa nationers fiskeflottor i fråga om effektivitet. Nu skall även västkustfiskarna ha Östersjön som sin huvudsakliga fångslplals, sedan fiskevaitnen västerut inte längre står till förfogande.

Även om Sverige har flyttat ut sin fiskegräns i Östersjön och uppgörelse med andra Östersjöländer träffats om kvoteringar, kan Östersjön inom en snar framtid bli "utfiskad", om inga särskilda åtgärder vidtas och då inte endast av Sverige utan av samtliga kustnationer. Det gäller bl. a. alt få ett stopp på den omfattande vattenföroreningen i Östersjön. I vpk-motionen har denna fråga särskilt påtalats. Det gäller en så viktig sak som reproduktionen av fisk, vilken f ö. behandlats rätt ingående i propositionen. Om vattenföroreningen sägs det knappast någonting i samma proposition, även om jordbruksministern förutsätter "att de vatten i vilka fisken lever har sådan kvalitet all fisken kan överieva och föröka sig".

Jordbruksutskottet knyter an till delta uttalande av jordbruksministern och tillägger att "en effektiv miljölagstiftning och tillsyn över dess efterlevnad är väsentliga förutsättningar härför". Det var sannerligen ett tunt uttalande med anledning av vår motion om en så viktig fråga för fisket i Östersjön. I stora områden i Östersjön och vattnen däromkring kan fisken varken överleva eller föröka sig. Vi har påvisat detta i vår motion, och fier exempel skulle kunna anföras.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Riktlinjer för fiske -ripolitiken, m. m.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Riktlinjer för fiskeripolitiken, m. m.

Vad beträffar landets miljölagstiftning måsle man säga all den inte är effektiv. Den efterföljs inte. Regeringen kan ge dispens om etl multinationellt förelag så önskar, och det har hänt. Och vattnen fortsätter att förorenas. Dessa miljövårdslagar existerar endast på papperet, de efterföljs inte. Vadskall man då med lagar till? Vad som i vår motion påtalats när det gäller vallenföroreningarna vid exempelvis cellulosafabrikerna och Rönnskärsverken förbigår jordbruksulskotlet med tystnad.

Vad beträffar förhandlingar med övriga kustnalioner om en renare Östersjön kan dessa bli besvärliga, dä vattenföroreningarna är så påfallande vid den svenska kusten. Atl det i propositionen ingenting sägs om dessa omfattande vattenföroreningar eller om att de skall stävjas har vi redan i vår motion betecknat som en allvarlig brist. I utskottsskrivningen i denna fråga rör del sig endast om undanglidningar. Jordbruksutskottet tar ingen ställning i sakfrågan.

Vad beträffar reproduktionen av fisk gör Sverige en god insats vid utsättandet av ungfisk, t. ex. av lax och äl. Vissa länder vid Östersjön gör i della avseende inga som helst insatser men har ändå laxfisket som en stor inkomstkälla.

Dock skulle mera kunna göras på detta område, särskilt med tanke på att Sverige efter utfiyttningen av fiskegränsen i Östersjön behärskar de stora fiskevattenomrädena. Jag avser här närmast det vi i vår motion efterlyser, som laxtrappor och ålledare. I propositionen saknas helt dylika initiativ för fiskens reproduktion. Jordbruksulskotlet har heller inget att anföra om detta i sitt belänkande.

Vad beträffar fiskodling anser sig jordbruksministern inte kunna villfara fiskerikommitléns förslag alt inom ramen för rationaliseringsstödet lill fisket bevilja statsbidrag till sådan odling.

Fiskodling är dock en värdefull tillgång vid livsmedelsförsörjningen i många andra länder, och den kan ju där skapa omfattande sysselsättning. I Norge, exempelvis, finns inte mindre än 300 anläggningar för matfiskpro-duklion. som tillsammans producerar ca 4 000 ton per år. Fiskodlingar är också en stor tillgång för livsmedelsförsörjningen i länder som Japan, Kina. Vietnam och Nordkorea, för att nu nämna några exempel.

1 Spanien, Portugal, Frankrike och Italien är odlingar av musslor en inkomstbringande näring. Rationellt ordnade blåmusselodlingar i norra Bohusläns kustband skulle enligt vår uppfattning kunna bli en verklig näring och i någon män kompensera tillbakagängen av djuphavsfisket. Konservindustri i anslutning till dessa odlingar skulle skapa arbeie och sysselsättning åt kustbefolkningen. Blåmusslan är därtill en mycket näringsrik matvara, då 60 % av dess torrvikt är rent protein. Jordbruksutskottet hänvisar för sin del till vad utskottet anförde i fjol om en av mig under föregående riksmötes allmänna motionstid väckt motion i denna fråga. Självfallet är det bra med utredningar. Men handling är bättre, ja, avgörande. Det är pä tiden att det blir något gjort på detta område.

1 vänsterpartiet kommunisternas motion föreslås även att fisken som matvara förs lill kategorin baslivsmedel och blir föremål för statliga

subventioner liknande dem som tillerkänns produkter från jordbruket, bl. a. kött.

Menas det allvar med vad som sägs i propositionen om att fiskarna skall ges samma ekonomiska ställning som jordbrukarna haft sedan länge, bör också samma förmåner ges fiskarna och den vara de tillför näringslivet. Den saken borde vara självklar. Den s. k. prisregleringen kan inle uppfylla dessa krav. Priset på fisken kan ge fiskarna en bältre ersättning än hittills för deras arbetsinsatser. Men för att undvika större prisökningar för konsumenterna bör fisk föras till baslivsmedlen, som är föremål för statliga subventioner på jordbrukets område. Varför skall fiskarna i vårt land och fisken som livsmedel sättas på undantag?

Jordbruksutskottet anser att denna vår hemställan inte skall föranleda någon riksdagens åtgärd, med följande motivering: "Såvitt avser frågan om subventioner frän statens sida bör framhållas att såväl det förordade systemel för reglering av priserna pä fisk som de föreslagna bestämmelserna rörande statligt stöd till fiskets rationalisering i sig innebär en inte obetydlig statlig subventionering pä förevarande område."

På "förevarande område", säger alltså utskottet och söker att blanda bort korten. Hur skulle en ny fiskefiolta kunna byggas upp och utrustas i vårt land - den gamla är ju ålderstigen - utan statliga insatser? Det här har heller ingenting att göra med att fisken skall räknas som baslivsmedel. Det gäller ju enligt propositionen att bedriva ett rationellt fiske. Det gäller också att kunna konkurrera med andra nationers moderna fiskefiottor. I vissa fall förekommer sådana fiottor på upp till 100 fiskefartyg och 10 moderfartyg, samtliga pä fiske i Östersjön. Jämför dessa moderna fiskefartyg med de båtar som osikusifiskarna och sydkustfiskarna kan mönstra upp i dag!

Vad vi menar, vilket också klart framgår av vår motion, är att fisk sist och slutligen skall göras till ett populärt näringsmedel. Del ärdet inte i vårt land i dag. Del äts mycket litet fisk i Sverige, och den konsumtionen tycks sjunka för varje år, i varje fall närdet gäller färsk fisk. Här kommer priset all spela en väsentlig roll. Därför menar vi i vpk att fisken skall erhålla samma status som de jordbruksprodukter som räknas som baslivsmedel. Denna vår hemställan menar utskottet inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet liksom jordbruksministern talar i detta sammanhang ett dubbelbottnat språk, minst sagl.

Herr talman! Så till frågan om licensiering av yrkesfisket och grunderna härför. Enligt utskottsbetänkandel skall detta beslul fattas nu och i enlighet med propositionens förslag. 1 vår motion menar vi atl beslul i denna fråga bör anstå till dess 1973 års fiskevaitensutredning avgivit sitt betänkande. Denna utredning har ju uppgiften att utreda frågan om lagstiftning rörande rätten alt utnyttja olika typer av fiskredskap.

De som skall erhålla licens enligt propositionen skall vara yrkesfiskare. Till dessa räknas de som yrkesmässigt utövat fisket under sex av årets månader och kommit upp i en inkomst av fisket på 10 000 kr., som är gränsen för skyldighet att erlägga mervärdeskatt. Jordbruksministern säger att han till yrkesfiskare kan räkna även binäringsfiskare. Men vilka är binäringsfiskare.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Riktlinjer fiir fiskeripolitiken, m. in.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Riktlinjer för fiskeripolitiken, m. m.

om de inte kommer upp till de krav som ställs för att de skall räknas till yrkesfiskare och ges möjligheter all använda alla tillåtna fiskredskap? Kommer låginkomsttagare, som länge använt fisket som en inkomstkälla men inte kommer upp till 10 000 kr. per år, att räknas som binäringsfiskare?

Vad beträffar fritidsfiskarna skall dessa, med lagens hjälp, endast komma att fä använda handredskap som kaslspö o. d., om jag fatlat saken rätt.

Men mellan yrkesfiskare och binäringsfiskare finns en stor grupp människor, som t. ex. pensionärerna utefter våra kuster. De kan tidigare ha ägnat en stor del av sitt livat yrkesfisket men ramlat ur sin fackliga organisation därför att de inie längre kommer upp i de 10 000 kronorna i inkomst per år. Skall dessa personer i fortsättningen inte få använda tillåtna fiskredskap så långt de nu orkar för att även i fortsättningen ägna sig åt etl arbeie som under många är varit deras livsinnehåll?

Till vilken kategori skall de räknas, som dä det blev sämre med fisket försökte sig på pälsdjursuppfödning och hittills fiskat foderfisken själva? Skall den norrländska kustbefolkningen få ha ute sina ryssjor och skolar, som de tidigare haft? Om dylikt talas det inte alls i propositionen eller i utskotlsbetänkandet. Det är dock säkerligen känt bland jordbruksutskottets ledamöter att det i della sammanhang råder en påtaglig oro bland många människor utefter våra kuster.

Utskottet motiverar sitt avstyrkande av vpk-motionens yrkande om att beslutet om licensiering av yrkesfisket skall uppskjutas med att det inte kommer att fl några negativa konsekvenser för kustbefolkningen, då enligt utskollel riktlinjerna för den nya fiskeripolitiken särskilt pekar på behovet av regionalpolitiska insatser pä fiskets område. Att del föreligger behov -och stora behov!-av regionalpolitiska insatser längs våra kuster ärju en sak som är klarlagd sedan länge, men vilka är dessa insatser och hur skall de genomföras'? Om della ges det inga klara besked i betänkandet. I det avseendet är f ö. utskottsbetänkandet motsägelsefullt.

Atl nu besluta om licensiering för att om en tid på riksdagens bord få ett förslag om lagstiftning rörande rätten för olika människor att utnyttja olika typer av fiskredskap är enligt vår uppfattning fel väg alt gä. Inom vänsterpartiet kommunisterna anser vi fortfarande att beslutet om licensiering kan vänta till dess 1973 års fiskevaitensutredning har avgivit sitt belänkande.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill vpk-motionen på samtliga punkter.

PER PETERSSON (m):

Herr lalman! 1 jordbruksutskottets föreliggande betänkande, nr 23, ingår också skrivningen över motionen 303, som har avlämnats av Tore Nilsson och mig och som gäller byggande av en laxirappa vid Jokkfallel i Kalix älv.

Moiionen om byggandet av laxtrappan har filt en myckel välvillig behandling av ett enigt utskott. Frägan är inte heller ny; en laxtrappa vid Jokkfallel har länge varit önskad av bygdens folk. Redan år 1824 föreslog Tärendö byamän alten fiskväg-laxtrappa-skulle byggas. Under 1900-lalet

har frågan upprepade gånger utretts och studerats. Skälen för anläggandet av     Nr 138
en fiskväg i Jokkfallet har under årens lopp blivit allt starkare, bl. a. därför att     Onsdaeen den
kraftverksbyggande har medfört atl de naturliga laxreproduktionsområdena i     ,q      ■ g-jo
Norrlandsälvarna blivit allt mindre.

Enligt utredning av fiskeriexperter är hela 80 % av för laxreproduktion Rikt/inier fÖr fiske-lämpade områden i Kalix älv belägna uppströms Jokkfallet. Lågt räknat anses rinolihkpn m den åriiga äierfångsten av lax kunna öka med minsl 60 000 kg, om vattnen ovanför Jokkfallet utnyttjas för naturiig laxreproduktion.

Arbetslösheten bland anläggningsarbetare i näromrädet är tyvärr hög, varför byggandet av en laxtrappa i Jokkfallet bör kunna ulföras som ett statligt beredskapsarbete. Jag instämmer med jordbruksutskottet i att frågan om ersättning till Jokks by för försämrat laxfiske bör regleras genom en överenskommelse mellan kammarkollegiet och Jokks byamän eller genom prövning av vattendomstolen.

Herr talman! Jag vill slutligen citera de sista meningarna i utskottets skrivning i denna fråga: "Som framgår av den lämnade redogörelsen har ärendet avancerat förhållandevis långt. I och för sig bör det sålunda finnas förutsättningar för att del planerade anläggningsarbetet snabbi kan sättas i gång."

Jag har inget annat yrkande än del enhälliga utskottet. Jag vill uttrycka förhoppningen att laxtrappan i Jokkfallet snabbt blir byggd.

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Det är här fråga om en mycket kraftig och viktig satsning för hela fiskerinäringen. Alt denna kraftiga satsning gjorts har också välkomnats. Detta har visat sig på det sättet att vi fått mycket positiva reaktioner från fiskerinäringen över lag. Det har också - vilket jag med glädje konstaterar -kunnat leda till ett fullständigt enhälligt utskottsbetänkande.

Jag vill dock gärna erkänna att ingenting är så bra att det inte kan göras ändå bättre. Den omfattande satsning som nu genomförs innebär givetvis inte att alla problem är lösta för all framtid. Men alla problem löses inte för all framtid genom att man som vpk kommer med en väldig uppräkning ulan att ange exakta tekniska lösningar och utan att ange budgetmedel, detta blandat med en del felaktiga slutsatser eller illvilliga tolkningar. Därför anser jag, herr lalman, att det kanske inte finns anledning att gå in på de här detaljerna i herr Lorentzons anförande. Jag skall bara ta några exempel.

Del är fel tillfälle, herr Lorentzon, att stå upp och kritisera departement och
utskott i etl läge dä man gör en ny satsning på fiskerinäringen som rör sig om
ca 100 milj. kr. Det är fel att påstå att konsumtionen ständigt minskar när den
totala konsumtionen är oförändrad. Det är också fel atl här påslå atl man inte
skulle kunna fa stöd till fiskodling-det kan enligt propositionen utgå. Man
kan dock inte få bidrag, och det skulle enligt vår mening vara felaktigt.
Bidraget skulle kanske kunna fä verkningar på det yrkesmässiga fisket som
inte vore önskvärda. Det handlar här om en rad svåra och tekniska problem
som skal) vägas mot varandra på etl vettigt sätt, och jag vill än en gång
understryka att det säkert finns möjligheter atl arbeta vidare med dessa. Men 13

Nr 138 vpk har inte kunnat ange några klara, exakta lösningar som undanröjer de

Onsdieen den avigsidor som kan uppstå på grund av denna tekniskt mycket svåra

10 maj 1978 problematik.

_____________ Jag tycker vi har anledning atl välkomna den här satsningen. Att

Riktlinier för fiske- licensieringen skulle kunna anstå kan man naturiigtvis ha olika åsikter om.
rinolitiken /?; Lorentzon tyckte att fiskevallensutredningen först skulle yttra sig. Men

den har redan yttrat sig, herr Lorentzon. Den har bifallit vårt förslag, och det finns därför ingen anledning att vänta. Licensieringen utgör ingen begränsning för någon, den medför bara att man fåren kartläggning av vilka personer som skall ha statens stöd för sin yrkesverksamma utövningDen innebär inte någon begränsning för dem som inte är hell yrkesverksamma och som vill törtsälta att fiska.

Jag har velat nämna detta som några exempel på de angrepp som herr Lorentzon gjorde och som jag anser är orättvisa. Jag lycker att han gör sig själ v lill talesman för orättvisan när han plötsligt utropar: Varförgör man just nuen sådan här satsning på fiskerinäringen? Herr Lorentzon har rätt i att denna näring inte har rönt den behandling och det intresse från samhällets sida som den är värd. Jag vill inte yttra mig om denna satsning kommer för sent eller om den - vilket är mycket möjligt - borde ha kommit lidigare. Jag vill emellertid med bestämdhet hävda atl del är fel all kritisera satsningen närden kommer.

Låt oss vara överens om alt detta arbeie kommer att fortsätta. Det är möjligl att man på sikt kan fl en organisation när det gäller tillgång och efterfrågan som liknar den man har för andra livsmedel. Del är inie säkert alt man skulle göra fiskerinäringen någon slörre tjänst genom att nu direkl förklara fisken som baslivsmedel. Det har inte heller herr Lorentzon på något säll kunnat styrka. I stället föreslår man en hel rad andra satsningar på näringen som skall ge den subventionering som man nu, efter lämpliga avvägningar, lycker är viktig. Del är inte helt säkert alt man ulan vidare kan slänga fram denna tekniskt svårhanterliga problematik och säga atl man är beredd all ta den hårda prisreglering på fiskprodukter som man har pä jordbruksprodukter. Men del är möjligt all del finns faktorer i de här båda sektorerna som är närbesläktade, där man kan lära av varandra. Det är också möjligl att del kan bli en fortsättning i utvecklingen av fiskenäringens roll med lösningar som liknar de man har inom jordbruksnäringen.

Jag vill, herr talman, avsluta med att säga all ett helt enigt utskott kunnat välkomna den satsning som nu sker. Vi har utförligt motiverat vår ståndpunkt i betänkandet, som jag ber att få hänvisa till samtidigi som jag ber att få yrka bifall till hemställan i detsamma.

GUSTAV LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Vad som sades av jordbruksulskotlels företrädare var i och för

sig inle myckel mer än det som står i belänkandet. All vpk kritiserar

propositionen har sin grund i att där saknas redovisning av en del för fisket

avgörande problem som måste lösas. De problemen tar ni inte upp vare sig i

14 propositionen eller i belänkandet. Att satsningen har kommit hälsar vi med

tillfredsställelse, och vi talar om fiskarkåren som en stor tillgång för det Nr 138

svenska fölkel. Onsdagen den

Låt mig som svar på frågan varför vi inle presenterar tekniska lösningar in _..,,: in-yo

under dessa korta minuter bara ta upp en sak: vattenföroreningarna. Varför

tas den frågan icke upp i propositionen och inte heller i utskottsbetänkandet? Riktlinier för flske-Den ärju ändå avgörande fören fortsatt reproduktion av fisk i Östersjön. Den rjnnlitikpn frågan bör utskottets talesman besvara.

Vi skulle kunna ta många exempel. Låt mig nämna Mörrums bruk, som byggdes någon gång i slutet på 1950-lalet och som ligger vid Pukaviksbuklen. Där fanns ett omfattande ålfiske. Vad är det i dag? Ålen har helt försvunnit. De som var fiskare där måsle göra sig av med sina redskap och bli lönearbelare på Mörrums bruk. Denna cellulosafabrik har ulan några som helst hinder fått förgifta hela Pukaviksbuklen.

Och hur är det i Hanöbuklen? Där är del pä väg att bli likadant. Där ligger Nymölla bruk. Vi har påtalat dessa förhållanden i vår motion, men de frågorna tar jordbruksutskottet inte upp i sill betänkande.

Listerlandeis fiskareförening gick lill vattendomstolen redan 1975 och krävde kemisk-biologisk rening. Vattendomstolen har trots alt det är över tre år sedan dessa klagomål framfördes inte gjort någonting.

Vad säger fiskarna i Gävlefisks ekonomiska förening? Det står refererat i måndagens tidningar. 1 stort sett är nu strömmingsfisket i Bottenviken slut. Bottenhavet har under årens lopp fått ta emot alltför mycket föroreningar, vilket gör att mikroorganismerna dör och därefter de smådjur som utgör strömmingens föda.

Detta är uppgifter för jordbruksutskottet alt titta på. De har varit bekanta sedan länge. Men inte ett ord nämns härom i betänkandet. Å andra sidan har vi i vår motion, liksom jag gjorde i del anförande som jag nyss höll här, påpekat dessa förhållanden och också anvisat de vägar som man bör gä för all ordna bättre förhållanden för fiskarna.

EINAR LARSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Det fanns nu inle särskilt myckel kvar av den hårda kritik som herr Lorentzon framförde i sill första anförande. Jag skall då bara bemöta hans replik genom atl säga att vi är hell eniga om den tillgång för landet som fiskerinäringen, fiskarbefolkningen och dess yrkeskår utgör. Vi har kvar ett problem att diskutera: vattenföroreningarna. Jag vill gärna säga lill herr Lorentzon-när han flr tid att lyssna-att vi är helt eniga också om delta. Men det skulle vara en alltför vårdslös hantering av den frågan om jordbruksutskottet skulle ha ambitionen att lösa hela denna svåra problematik liksom litet vid sidan om i fiskeripropositionen. Det skulle kräva en bilaga på åtskilliga hundra sidor. Det kan inte vara herr Lorentzons allvar all vi skulle ha löst hela problemet med vattenförorening nationellt och internationellt.

Jag är angelägen att understryka att jordbruksutskottet verkligen inle på
någol säll försöker smila undan den problematiken. Om herr Lorentzon ville
fortsätta den läsning som han ambitiöst började på s. 9 i utskottsbetänkandel 15

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

R iktlinjer för fiske-ripolitiken, m. m.

skulle han finna att vi klart sagt ifrån att arbetet med att förbättra lagstiftning och tillsyn på detta viktiga område pågår inom miljöskyddsulredningen. Utskottet skriver: "I likhet med jordbruksministern utgår utskottet från all också fiskets intressen tillvaratas i detta sammanhang." Sedan fortsätteren rejäl redovisning där utskottet uttrycker sina förväntningar och sina krav. Men vi har inte löst problemen i detta sammanhang, och det har aldrig varit vår ambition, därför att det är inte möjligt. Men utskottet menar allvar med att de här problemen måste lösas.

Den rad av förbud som införts genom svensk miljöskyddslagstiftning har inte alltid inneburit att våra fiskevatten har renats frän de svåra gifter som sprids frän övriga kuster i exempelvis Östersjöns innanhav. Det är inte någoniing som man löser genom att bara litet värdslöst peka på problemen. Vi är fullt medvetna om att dessa viktiga problem måste lösas, men vi klarar det inte i samband med den här propositionen. Och del skulle ha varit fel alt vänta med att ange nya riktlinjer för fiskerinäringen tills alla de andra svåra problem som herr Lorentzon räknat upp kan lösas.

GUSTAV LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jordbruksutskottets talesman försöker komma undan hela problematiken genom ett ordfyrverkeri. Frågan är: Vad har ni gjort? Så står frågan. Och ni kan inte redovisa någonting. 1 denna viktiga proposition finns ingenting om vattenföroreningarna. Det sägs att självfallet måste fisken ha rent vatten. Det verkar ju nästan som en saga. Ni tar upp ett så allvarligt problem och säger bara med några ord att fisken självfallet måste ha rent vatten om den skall kunna reproducera sig! Men ni går helt förbi alla de vattenföroreningar som förekommer!

Jag och vpk har inte krävt att problemen skall lösas i dag. Men frågan är vad som har gjorts. Einar Larsson talar om alt det finns miljöskyddslagar. Men dem kryper man ju undan! Storföretagen ges dispens och flr uppträda som de vill! Det är verkligheten!

Ta Rönnskärsverken, som förgiftar hela Bottenviken! Jag nämnde förut vad Gävlefiskarna i ell pressmeddelande säger om detta. I betongbunkrar har man sänkt lusenlals ton arsenik utanför i havet. I Pockettidningen R:s Guld och döda skogar meddelas att Sovjetunionen har erbjudit sig att lyfta upp och forsla bort dessa stora betongbunkrar, men svenskarna har svarat: Det har vi inget intresse av.

Är del arseniken i dessa betongbunkrar som nu har sluppit ut? Eller är det de tusentals ton arsenik och kvicksilver som Rönnskärsverken släpper ut i Bottenhavet som gjort alt det inle längre finns någon strömming i Bottenviken?

Allt detla måste ju ligga inom jordbruksutskottets intressesfär! Vi har inte begärt atl problemen skall lösas i dag. Men del behöver ändå påpekas hur det i verkligheten ligger till. Men det kryper man undan.

De fromma önskningarna om att fisken skall ha rent vatten hjälper inte fiskarna vare sig vid Östersjön eller på den svenska kusten över huvud tagel. Del räcker inle med fromma önskningar, utan det måste krafttag till.

Sedan vill jag rätta till en sak. Jag sade i milt anförande att Mörrums Bruk ägdes av Wallenberg. Mörrums Bruk ägs av Södra Skogsägarna. Det är Nymölla som ägs av storfinansen.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Låt mig få börja med några kommentarer lill den debatt som förts här mellan Gustav Lorentzon och utskottets ordförande.

För det första villjag slå fast att den fiskeripolitik som förts under årens lopp har beslutats av den här riksdagen med breda majoriteter.

För det andra tror jag alt jag efter de många kontakter jag haft med yrkesfiskarna vägar säga att man i dag är glad över att det inte finns 15 000 utan 5 000 yrkesfiskare som har att söka sin försörjning i de fiskeresurser som kommer alt stå till vårt lands förfogande.

För det tredje villjag när det gäller vattenföroreningen erinra om att det var Sverige som tillsammans med Finland drev pä för att vi skulle fl till stånd en Östersjökonvention. Jag var själv som jordbruksminister med och undertecknade den överenskommelse som träffades i Helsingfors. Sverige och Finland var de första nationerna som ratificerade den här konventionen. Konventionen upptar en rad bestämmelser som innebär att man ökar skyddet för Östersjön. Jag är icke lika pessimistisk som Gustav Lorentzon när det gäller de övriga Östersjöländernas intresse att medverka i det här arbetet. Jag hade överiäggningar bl. a. med DDR och fann alt man också där var inställd på att göra betydande insatser för att motverka vattenföroreningarna. DDR har också sedan dess ratificerat konventionen. Det återstår ännu några länder, men jag är som sagt inte lika pessimistisk som Gustav Lorentzon pä den punkten.

Sverige har alltså gått i spetsen för vattenvården i Östersjön. Trots alt ännu mycket återstår ärjag överiygad om att vi med de insatser som görs skall kunna klara Östersjön framöver.

När den socialdemokratiska regeringen tillsatte fiskerikommillén, var situationen för det svenska fisket bekymmersam. Ett av bekymren var att effektivare fängstmetoder och ökad flngstkapacitei för alla Nordsjöstaternas fiskeflottor hade medfört en sä kraftig överbeskattning av många fiskbestånd att total fångsterna måste begränsas. Det ledde i sin tur till att de stora moderna fiskefartyg som även svenska fiskare hade skaffat sig inte på långa vägar kunde utnyttja sin kapacitet. Del medförde att man råkade i ekonomiska svårigheter. Samtidigt blev flngslmöjligheterna för övriga fiskare ännu mer begränsade. Den pågående diskussionen om fiskegränserna gjorde att framtiden för den svenska fiskerinäringen tedde sig oviss. Den socialdemokraliska regeringen fann del angeläget att söka skapa tryggare förhållanden för en fiskerinäring, som gör det möjligt för oss all nu och i framtiden utnyttja de fiskeresurser som bör tillkomma vårt land.

Vi inriktade vårt arbete på atl i samband med diskussionerna om fiskegränserna tillvarata det svenska fiskets intressen. Vi tillsatte fiskeri-kommittén för att i samförstånd med Sveriges Fiskares riksförbund söka finna lämpliga lösningar pä näringens problem.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Riktlinjer för fiskeripolitiken, m. m.

2 Riksdagens protokoll 1977/78:138-139

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

R iktlinjer fÖr fiske ■ ripolitiken, m. m.

Fisket riktar sig mot en begränsad resurs. Fiskbestånden måste vårdas och beskattas på sådant sätt alt tillgången pä fisk tryggas även för framtiden.

Konsekvenserna av ett fiske där alla bara tar för sig utan tanke på följderna för beständen blir förödande. Med hänsyn härtill fann vi en planering av hur de svenska fiskeresurserna skall utnyttjas nödvändig. Målet för denna planering skulle enligt den socialdemokratiska regeringens mening vara att vi genom en ansvarsfull hushållning med fisketillgångarna skulle skapa förutsättningar för en fiskerinäring, som kunde ge sina utövare trygghet i arbetet och en social standard jämförbar med den som erbjuds inom andra näringar, samtidigt som konsumenterna skulle få tillgäng till fisk av god kvalitet lill rimliga priser. Vi ansåg näringen vara särskilt betydelsefull från sysselsättningssynpunkt i våra kust- och skärgårdsområden, där fisket har stor regionalpolitisk betydelse.

Jag konstaterar med tillfredsställelse att fiskerikommillén fick möjlighet att fullfölja sitt uppdrag i enlighet med den socialdemokratiska regeringens intentioner. Den proposition vi nu har att ta ställning till följer också nära nog till punkt och pricka fiskerikommitléns enhälliga förslag.

Mot denna bakgrund har det varit lätt för oss i utskottet att enas om riktlinjerna för fiskeripolitiken. Del ser vi socialdemokrater som ett glädjande resultat av det arbete vi en gång påbörjade.

Det är likaså tillfredsställande atl vi snart flr ta ställning till de avtal som träffals med Östersjöstalerna om fisket i Östersjön, sedan Sverige aviserade utflyttningen av fiskegränserna till den s. k. mittlinjen.

Det gläder mig atl jordbruksministern i propositionen om dessa avtal slår fast atl den ordning, som nu börjar ta form för fiskets bedrivande i Östersjön, från svensk synpunkt är klart överlägsen den ordning som tillämpades före utvidgningen av den svenska fiskezonen och att möjligheten att skydda fiskbestånden blir avsevärt bältre. Därmed har det arbete som vi från socialdemokratiskt håll lagt ned på denna fråga också burit frukt.

Till sist, herr talman, är det av principiellt intresse alt jordbruksministern och regeringen accepterat en planerad hushållning under samhällets inflytande som metod föratt lösa ett näringspolitiskt problem. Jag hoppas bara all detta inte skall vara en engångsföreteelse.

Vi har som bekant flera områden än fisket där de resurser som näringen utnyttjar är så begränsade att svåra störningar uppstår för såväl sysselsättning som regionalpolitik om marknadskrafterna Hr härja fritt. Men till de problemen flr vi återkomma i annat sammanhang.

Jag yrkar alltså bifall till utskottets förslag med anledning av propositionen om riktlinjerna för fiskeripolitiken.

GUSTAV LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill frän denna talarstol säga att det länder f d. jordbruksministern Svante Lundkvist till heder att han var den förste jordbruksminister i detta land som tillsatte en utredning där man tog fiskerinäringen på allvar och gjorde den till ett samhälleligt spörsmål. Det hade aldrig hänt tidigare.

När jag för några år sedan talade med en representant förden bohuslänska fiskarkären frågade jag bl. a. sä här: Gardet inle att använda riksdagen som en plattform när det gäller fiskets önskemål? Nej, svarade han, man jobbar bakom draperierna och går till jordbruksministern föratt fl län till litet större båtar, fördel är sådana vi behöver när vi skall konkurrera med andra nationer. Del var det önskemål man hade; längre sträckte man sig inte, vilket kan ha sina förklaringar

Herr Lundkvist säger att han inte är så pessimistisk som jag när det gäller vattenvården i Östersjön, därför att det finns en konvention som han har skrivit under. Ja, också jag känner till att det finns en konvention och alt man har fört förhandlingar. Men här gäller frågan när man skall göra något åt dessa omfattande vattenföroreningar, som har pågått i sä många år och som tillåts bli allt värre.

På s. 69 i propositionen står följande: "Samtidigt förutsätter fiskevården att de vatten i vilka fisken lever har sådan kvalitet alt fisken kan överleva och föröka sig. En effektiv miljölagstiftning och tillsyn över dess efterievnad är väsentliga förutsättningar härför."

Dä är det fråga om att efterleva miljölagstiftningen. Men det ärju det man inte gör. Storfinansen, dvs. cellulosafabriken, får uppträda hur den vill.

Vi har i vår motion deklarerat att vi häller med om atl det är ett stort steg att denna proposition har kommit. Men vi har tagit upp saker och ting som vi saknar i denna proposition och som vi anser väsentliga - baslivsmedlen, vattenföroreningarna plus en hel rad andra frågor.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Riktlinjer för fiskeripolitiken, m. m.

SVANTE LUNDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! När del gäller vattenföroreningarna vet nog trots allt Gustav Lorentzon att skärpta bestämmelser har tillämpats steg för steg och att vi här i Sverige baserar våra åtgärder på de överenskommelser som har träffats bl. a. i denna miljöskyddskonvention. Jag föreställer mig att också Gustav Lorentzon med erfarenhet från sin egen hembygd vet atl det inte är sä där väldigt enkelt all utan vidare bara lägga ned industrier, som är byggda i gammal tid och alltså har dåliga anordningar för att klara miljökraven. Där får man gå fram i en takt, som gör det möjligt att både tillgodose sysselsättningsintressena och samtidigt främja en aktivare miljövård.

På det sättet har dessa frågor hanterats. Man har ställt krav pä företagen, vilka filt tid på sig för all försöka förbättra förhållandena. De har också understundom tvingats lägga ned industrier därför att det inte har varit möjligt alt tillgodose kraven. Samtidigt har vi i detta sammanhang haft besvärande sysselsättningsproblem, inte minst i de bygder som Gustav Lorentzon representerar. Vi har försökt hantera frågorna med hänsyn till alla intressen som finns med i bilden.

GUSTAV LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr tal man! Det kan i och för sig vara så som herr Lundkvist säger, atl man måsle gå fram i en takt som är möjlig. Men då är frägan: Vem skall man la hänsyn till? Skall man ta hänsyn till svenska folket, i detta fall fiskarna, eller

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

R iktlinjer för fiskeripolitiken, m. m.

skall man ta hänsyn till storindustrin? Rönnskärsverken har bollat med befolkningen där uppe under alla är, men när naturvårdsverket sagt ifrån att företagel inle flr fortsätta längre på detta sätt, har regeringen givit dispens. Rönnskärsverken har gjort stora vinster under de år som gått. Förhållandena har blivit bättre pä sina häll, säger man. Ja, hur skulle del ha sett ut i dag, om förhållandena varit sämre eller desamma som i slutet av 1920-talet och under 1930-lalet när verksamheten startade? Så kan man inte diskutera denna fråga. Först när svenska folket och miljöaktivisterna började röra pä sig i detta land, insåg myndigheterna att de kanske måste göra något åt problemen.

Vi har väckt en motion om de sex meter höga fiberbankar som ligger utanförcellulosafabrikerna litet varstans i landet. Ingenting hargjorts åt dem. Nu säger man att om man rör i dessa fiberbankar, som är fulla av kvicksilver, fördärvar man det rinnande vattnet. Men någon gäng kommer kvicksilvret fram, och någonting måsle göras. Ingenting görs dock från ansvariga myndigheter. Vår motion kommer att behandlas av riksdagen. Jag vet inte hur vederbörande utskott kommer att ställa sig till den. Men frågan är aktualiserad: Varför har företagen filt fortsätta på delta sätt under alla dessa år?

SVANTE LUNDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag konstaterar att Gustav Lorentzon nu har gjort ett medgivande i förhällande till vad han ursprungligen sade. 1 sina tidigare inlägg ansåg han att förhållandena bara blivit sämre. Nu konstaterade han liksom jag har gjort att förhållandena har blivit bättre. Med den skärpning av lagstiftningen som tillkommit och genom alla de åtgärder som har satts in, inte minst av samhället, är det självklart alt förhållandena har blivit bättre. Omjag får tala för milt parti, kommer vi givelvis att eftersträva att fl till stånd en så snabb förbättring som över huvud taget är möjlig av vattenmiljön i Östersjön.

Jag har velat redovisa för Gustav Lorentzon all de som sitter i ansvarsställning i de här frågorna - och jag har understundom gjort det - har mött inte bara, som Gustav Lorentzon uttrycker det, kapitalisternas intresse för att driva verksamhet. De har också mött oron hos dem som är sysselsatta i företagen för att frågorna skulle drivas så snabbt och så hårt att de anställda skulle riskera att förlora sin sysselsättning. De anställda har sagt: Företaget måste få en sådan övergångsperiod närdet gälleratt genomföra förändringarna som gör det möjligt för oss att 11 stanna i vår sysselsättning eller hinna fl en ny därest icke det här företagel kan räddas på grund av den dåliga utrustning man har pä miljösidan.

Jag har velat peka pä detta avvägningsproblem för att vi inle skall stanna inför den våldsamma förenkling av hela problematiken som jag tycker att Gustav Lorentzon har gjort sig skyldig lill i sina debattinlägg.

Talmannen anmälde atl Gustav Lorentzon anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

GEORG ÅBERG (fp): Nr 138

Herr talman! För del svenska yrkesfisket är det ulan tvivel ett historiskt OnsHappn Hpn

tillfälle i dag. Äntligen föreligger det en regeringsproposition och ett enigt i q ■ ign

utskotlsbetänkande, i vilka klart uttalas en konkret och positiv målsättning__

för det svenska yrkesfisket. Tyvärr måste det sägas att fisket tidigare under RjktUnipr fö ■ fskp

alltför många år möttes av i stort sett ointresse frän samhällets sida. På det ..,• ,•,•,

iipotitiken, m. m.

området måste jag ge Gustav Lorentzon helt rätt, även omjag kanske inte kan vara med honom i vissa av hans ideologiska inpass.

Det ointresse som kom till synes under sä mänga år gjorde att yrkets utövare till en början så gott som ensamma fick ta smällarna, dä för en del år sedan stora motgångar drabbade hela det internationella yrkesfisket. Jag vill gärna säga atl frän det parti jag företräder, folkpartiet, har vi under mänga mänga är arbetat för drägligare förhållanden för yrkesfisket. Tidigare mötte dessa krav dock inte den genklang här i riksdagen och hos regeringen som de hade varit berättigade till. I en hel del andra länder skedde det tidigt en ordentlig uppbackning av fisket, vilket fick till följd att svenskt fiske i konkurrenshänseende fick kämpa i underläge.

Det har nämnts att de svenska fiskarna kom i kläm vid EG-uppgörelsen, och det är helt riktigt. I rättvisans namn vill jag dock säga att det så småningom skedde en del brandkårsutryckningar, men det var då lägel var pä gränsen lill katastrof för del svenska yrkesfisket. Idet lägel stod det klart för statsmakterna atl det låg allvar i de ideliga varningarna från fiskets riksorganisation om att yrkeskåren decimerades pä etl sätt som pekade mot fullständig förintelse.

Ett viktigt steg i rätt riktning togs när den dä sittande regeringen tillsatte fiskerikommittén, vilken fick mycket koncisa och allvariiga direktiv, då det gällde fiskets både kortsiktiga och långsiktiga problem. Jag vill gärna understryka detta och inslämma i vad som tidigare sagts på den punkten. Kommitténs slutbetänkande ligger också i stor utsträckning till grund för den proposition som vi nu behandlar, och det gläder mig.

För den som under många år försökt föra fiskets talan här i riksdagen är det en tillfredsställelse att konstatera att en klar målsättning nu har kommit till uttryck på samma sätt som det tidigare funnits för exempelvis jordbruket. Både propositionen och utskottsbetänkandel slår fast att inkomstmålet bör innebära "att med statliga insatser skall eftersträvas sådana villkor för fisket att de som är sysselsatta i ett rationellt bedrivet yrkesfiske kan uppnå en med jämförbara grupper likvärdig ekonomisk och social standard".

Jag tolkar alltså propositionens olika förslag liksom utskottets enhälliga yttrande som bevis på att statsmakterna nu äntligen klart säger ifrån att vi behöver ett svenskt yrkesfiske och att detta skall ha sin givna plats bredvid och fä samma behandling som andra näringar i vårt land.

De molioner som föranlelts av propositionen går ju i samma för fisket positiva anda, även om en del av dem enbart rör sig om detaljer i sammanhanget. Vpk-motionen är väl den mest utföriiga, och jag vill gärna kommentera den på ett par punkter.

Att fisken skulle föras in i kategorin baslivsmedel är en tanke som tidigare 21

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Riktlinjer för fiskeripolitiken, m. m.

har framförts till regeringen från Sveriges fiskares riksförbund. Vi fick inle den tanken direkl genomförd, men ett visst steg i denna riktning har tagils genom all speciella slödpriser för vissa fiskslag har införts, och möjligheter finns att arbeta vidare på den vägen. Bl. a. har möjligheter skapats genom att fiskets förhandlingsdelegation enligt propositionen får helt andra befogenheter än tidigare. Det viktigaste är ju inle hur stödet benämns utan att effekten av det blir den åsyftade.

En del av de saker som Gustav Lorentzon fört fram kommer att behandlas efter hand, och jag skall därför inte nu gä in på dem. Jag vill framhålla att det är riktigt att det finns en hel del olösta frågor. Men fiskerikommittén hade ambitionen att arbeta snabbt, och alt den skulle göra det var något som kraftigt underströks av fiskets organisationer. Det var viktigare att en del åtgärder snabbt kom till stånd än att vi fick hela fältet utrett och behandlat. Snabb hjälp här var dubbel hjälp, och därför är jag tacksam för att propositionen nu är framme för behandling. Propositionen och utskottsbetänkandel öppnar ju dörrar som jag vågar försäkra atl fiskets organisationer efter hand kommer alt utnyttja.

En annan sak i vpk-motionen som jag gärna vill kommentera gäller frågan om fiskets licensiering. Motionärerna vill att behandlingen av denna del skall anstå tills 1973 års fiskevattensutredning har framlagt sitt betänkande. Detla motionsyrkande bottnar tydligen, sä långt jag förstår det, i samma missförstånd som man ofta mött pä andra håll och inte minst i massmedia. Det är möjligt att ordet licensiering här är något vilseledande, eftersom det uppenbariigen av många kopplats till rätlen att över huvud laget bedriva fiske. Men det är inte vad ordet licensiering betyder i detta sammanhang, ulan det har egentligen här en snävare betydelse. Utskottet uttrycker detta korrekt när utskottet hänvisar till alt fiskerikommitléns "förslag lill licensiering av yrkesfiske! är avsett att skapa garantier för att det statliga stödet till fisket, främst rationaliseringsstödet och prisstödet, kommer yrkesfisket till del. Förslaget innebär däremot inle att yrkesfiske som sådant skall vara underkastat tillslåndstvång."

Jag tror inte all motionärerna vill alt personer som barett annat - i vissa fall välavlönal - yrke i land, som ger dem deras bärgning, skall få statligt stöd för att på fritiden konkurtera med yrkesfiskarna. Jag är övertygad om att Gustav Lorentzon och jag är helt eniga på den punkten.

Gustav Lorentzon var också inne pä frägan om de gamla fiskarna och sade atl risken finns att dessa skulle på något sätt hindras i sin utövning. Vi hade även den frägan uppe i utredningen, och vi var där helt eniga om att det naturiigtvis inte pä något sätt får läggas hinder i vägen för dem som under hela sitt Ii v har ägnat sig åt yrkesfiske utan att det skall finnas möjlighet för dem alt fortsätta. Därför är också i de direktiv som kommer när det gäller licensieringen en mycket större flexibilitet inskriven, sä det finns möjligheter att ordna saker och ting på bästa sätt.

1973 års; fiskevattensutredning har att ta ställning till frägan om vilka redskap som skall användas osv. Varken fiskerikommittén, propositionen eller utskottet har haft att ta ställning till detta. När fiskevattensutredningen

kommer med sitt förslag får vi tillfälle alt gä närmare in pä det.

Herr talman! Av tidsskäl skall jag inte gå in på fler detaljer, även om det givetvis är frestande. Jag vet att del inte är populärt med långa debatter när det föreligger ett enigt utskottsbetänkande. Därför yrkar jag bifall till utskottets betänkande pä alla punkter, och jag poängterar vad jag sade inledningsvis, nämligen att de beslut som nu kommer att fattas innebär en historisk händelse för det svenska yrkesfisket.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Riktlinjer för fiskeripolitiken, nt. m.

GUSTAV LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterar att herr Åberg här avslöjade någonting som jag visserligen kände lill innan, men som inte varit känt av en större allmänhet, nämligen att yrkesfiskarkåren på ett rätt tidigt stadium ställde krav på att fisken skall räknas som baslivsmedel och därmed komma i åtnjutande av de förmåner som de svenska jordbrukarna hafl i mänga är. Det är åtskilliga miljarder vi har betalat ut över skattsedlarna till jordbrukets produkter, men för fiskarna har det varit stopp. Det är alltså inte bara vpk som ställer det kravet. Jag vill notera del i detta sammanhang.

Sedan till frågan om licensieringen. Det är riktigt att den har skapat verkligt stor oro bland kustbefolkningen. Det står i propositionen och utskotlsbetänkandet att det är fråga om att yrkesfiskarna skall erhålla stöd och att det statliga stödet är förutsättningen när det gäller licensieringen. Men det talas också om att det är den nya utredningen, 1973 års fiskevaitensutredning, som skall formulera och föreslå lagarna om vilka fiskeredskap de olika kategorierna skall få använda. När jordbruksministern talar om alt binäringsfiskare räknas till yrkesfiskarna frågar folk: Vem är binäringsfiskare? Det är inle klart utsagt, och därför vidhåller jag yrkandet i vår motion om att frägan om licensieringen inte avgörs i dag utan anstår tills dess 1973 års fiskevattensutredning har kommit med sina förslag.

Jag vill rikta en fråga till herr Åberg, som kanske är den ende av oss som helt behärskar dessa frågor. Det gäller vad som sägs både i proposilionen och i utskottsbetänkandel om att skapa sysselsättning för en del av fiskarkåren och ge denna möjligheter till foderfiske i Östersjön. Detta industrifiske tar ju i första hand den fisk som skall vara mal till exempelvis torsk. Det har visat sig alt rovfisket i Nordsjön fält katastrofala konsekvenser. Norrmännens rovfiske på loddan vid norska kusten har gjort att fisket efter torsk har gått tillbaka kraftigt vid Lofoten. Den mal torsken skulle ha har man rovfiskat. Då är frågan jag vill ställa: Finns det inga andra möjligheter för dessa bohusfiskare än industrifiske i Östersjön? Stoppas detta rovfiske kan kravet ställas på de andra Östersjönationerna: Industrifiske, som egentligen är ett rovfiske, skall vara förbjudet i Östersjön.

GEORG ÅBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag håller med Gustav Lorentzon om att gränsdragningen när det gäller binäringsfiske kan vara svår. Vi har haft svårigheter med detta att brottas med under många år, och vi hoppas atl 1973 års fiskevaitensutredning skall kunna klargöra vissa frågor pä den här punkten.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Riktlinjer för fiskeripolitiken, m. m.

Del viktigaste för oss var emellertid att det inte blev något dröjsmål när det gällde att stödja det kommersiella yrkesfisket. Därför gällde det att finna någon form av åtgärder, och då gick vi in för den här licensieringen. Även om denna inte är helt uttömmande på alla punkter, så ansåg vi oss nödsakade att gå den vägen. Atl låta frågan anstå, såsom vpk har föreslagit, skulle betyda att en hel del fiskare som kanske är berättigade till stöd inte skulle ha fått ett sådant, och deh risken ville vi inte ta.

Beträffande frägan om industrifiske i Östersjön vill jag säga alt svenska fiskare bedriver sådant i mycket liten omfattning. Frägan har av massmedia fält proportioner som inte är rättvisande. Vi har från Sveriges fiskares riksförbund avgivit ett uttalande till fiskeristyrelsen där vi anför att vi inte anser atl det skall bedrivas ett, som vi benämner del, riklat industrifiske. Att man sedan får en del bifångsier som utgörs av död fisk och som då kan användas till fodermjöl och sådant, det är en annan sak.

Det bör tilläggas ytterligare en detalj i sammanhanget, och det är att med den kvotering som skett mellan länderna gäller det för Sverige att i nuvarande läge se till att utnyttja de kvoter vi har fått, även om del vid något tillfälle kan bli fråga om visst fiske efter foderfisk därför att tillgången på en fiskart kan vara större än efterfrågan. Det är nämligen viktigt att utnyttja kvoterna, eftersom dessa bygger pä biologiska undersökningar. Om inte Sverige utnyttjar sin kyot så förs den automatiskt över exempelvis på öststaterna. Det har vi ju inget intresse av, utan vi vill att svenskar skall kunna fortsätta att fiska pä de svenska kvoterna. Men, som sagt, vi är från fiskerinäringens sida inte heller inlresserade av någon inriktning på industrifiske i Östersjön. Vi har bittra erfarenheter av vad som i det avseendet har hänt i Nordsjön och på andra vatten.

GUSTAV LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag är lacksam för det inlägg Georg Åberg nu gjorde. Men vad
som oroar mig är närmast det som slår pä s. 29 i propositionen. Där sägs:
"Enligi kommittén är en viss ökning av fisket efter foderfisk nödvändig för
att bereda sysselsättning för de fiskare och fartyg som fått sysselsättnings
svårigheter genom begränsningarna av sillfisket i Nordsjön ." Av den

skrivningen kan man fä uppfattningen att nu skall det bedrivas ett verkligt industrifiske i Östersjön. Men vad sker då med de andra nationerna, som har betydligt större fartyg än vad svenskarna kan mobilisera och betydligt rationellare fiskredskap?

Det är denna skrivning som fått mig att ställa frågan till Georg Åberg: Finns del inga möjligheter atl förbjuda allt industrifiske? Att den fisk som är död när den kommer upp går till foderfiskframställning ärju en självklar sak. Men att bedriva ett rationellt industrifiske i Östersjön för att ge sysselsättning åt fiskare som annars skulle få sysselsättningssvärigheler, det ställer jag mig mycket fundersam inför och det behöver enligt min mening inte förekomma. Frågan om sysselsättning åt dessa fiskare måste lösas på ett annat sätt.

Vadsedan gäller frågan om tidningsskriverier och annal, så har jag hären artikel som var införd i Aftonbladet måndagen den 24 april. Den har rubriken

"Fiskekriget bryter ut i Nynäshamn". Av den framgår att det är allmänt bekant bland västkustfiskarna att de av ostkustfiskarna och sydkustfiskarna betraktas som verkliga rovfiskare. Jag hinner inte referera hela artikeln, men i korthet sägs att så stora fångster som västkustfiskarna med sina stora trålare drar upp i Östersjön skulle osikusifiskarna aldrig kunna få med de dåliga och omoderna fiskefartyg som de har. Det gäller ju här att i första hand ställa båtar till förfogande för ost- och sydkustfiskarna, så att deras fiske kan bli lönsamt på ett annat sätt än det varit hittills.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Riktlinjer för fiskeripolitiken, m. rn.

GEORG ÅBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det svenska yrkesfisket har i första hand alltid varit inriktat på mänsklig konsumtion. Vissa mindre fisken har tidvis också varit inriktade på fiskmjölsframställning, men inte i tillnärmelsevis den omfattning som fisket i de övriga länder som gränsar till Nordsjön och Östersjön. Vi fortsätter att hålla den stilen. Vid förhandlingar med Östersjöstalerna har vi också låtit förstå att vi önskar alt fiskbestånden i Östersjön i första hand används för mänsklig konsumtion.

Vi vet att det har bedrivits rovfiske och att det finns en del att göra. I tidningsartiklar av det slag Gustav Lorentzon här nämnde har man ofta alltför mycket framhävt vad västkustfiskare tar upp i Östersjön, medan man totalt glömt bort vad stora flottor från andra länder tar upp. Det gäller här mycket slörre kvantiteter. Det svenska fisket kan man knappast tala om på samma gång som man talar om de andra flngsterna.

Men inom fiskets organisationer sker det ett samarbete. Ost-, syd- och västkustfiskarna kommer överens om tagen, även om del som i de flesla bra familjer emellanåt finns olika meningar. 1 stort sett är vi emellertid eniga, och vi kommer att göra allt för att Östersjöns fiskbestånd i första hand skall utnyttjas för mänsklig konsumtion.

HANS WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Jag tror att vi har anledning att vara Gustav Lorentzon tacksamma för att han har tagit upp den här frägan, för den visar hur besväriigt det blir i terminologifrägan-licensiering efter det här systemet och licensiering på grundval av vad 1973 års fiskevattensutredning kommer fram till. Jag instämmer helt i vad Gustav Lorentzon sade om tvetydigheten. .

Anledningen till att utskottet inte har tillstyrkt hans förslag att av den orsaken bordlägga frågan elleravstyrka den, tills vi kan behandla frågorna i ett sammanhang är den aU den licensiering som utskottet här talar om redan finns. Det är bara det atl den inte kallas för licens. Utskottet vill lagfästa denna licensiering redan nu. Inga av de husbehovsfiskare som nu finns, inga av de gamla pensionärerna som i hela sitt liv har utövat fiske, kommer att gå miste om den inkomsten i fortsättningen heller. Om de inte skulle uppnå den inkomstnivå som bestämts, går de bara till den lokala länsfiskenämnden och begär alt bli betraktade som yrkesfiskare. Det kan man göra redan nu. Nu är det, omjag inte tar fel, fiskeristyrelsen som avgör sådana frågor. Jag har suttit i fiskenämnd och tidigare fiskerinämnd i åtskilliga år och inle en enda gång

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Rikllinjer för fiskeripolitiken, in. m.

har en sådan ansökan avslagits utan alla har bifallits. Detta om licensieringen.

En annan sak som Gustav Lorentzon tog upp gällde fiskodling, inte den formen sorn innebär att man odlar fisk för förstärkningsutsättningar utan som en självständig näring. Han har alldeles rätt i att Sverige ligger långt efter i varje fall ?>iorgeoch Danmark i det avseendet. Danskarnas fiskodling-den kallasju för dammkultur där - har hunnit ganska långt. Det tråkiga är bara att det som mest odlas i denna dammkultur är regnbågsforell, den fisk som av någon för mig obegriplig anledning kallas för laxforell pä matsedlarna. Jag vet inte om man tror att man kan ge den en bätire smak pä det viset. Den fisken är samtidigt den som är allra känsligast för försurning.

Jag tror att det varit rätt stor tur att vi inte har byggt ul vår dammkultur sä mycket med tanke just på den akuta försämring av försurningsläget som uppstått under de senaste åren. Vi får hoppas att vi skall kunna lösa problemet. Här har vi, som Gustav Lorentzon sade, en potentiell inkomstkälla som borde kunna utnyttjas bältre än vad som nu sker.

När det till sist gäller föroreningarna i Östersjön är det väl något som handläggs av miljöskyddsutredningen. Vi får verkligen förutsätta all den med de direktiv den har kommer att ta upp också denna fråga. Därför har utskollel inle funnit någon anledning atl göra den punkten lill den huvudpunkt som den kanske i och för sig skulle förtjäna att vara.

Men det är, som Svante Lundkvist sade, så att vi får skilja mellan de gamla företagen, som har kommit till på den tid dä vi inte visste hur svårt försurnings- och föroreningsproblemet var, och de nya företagen. När det gäller de gamla företagen kan man fä välja mellan alt gä hårt fram för att stoppa föroreningarna, med risk för att det blir alltför stora reningskostnader så att företaget får läggas ned, och att behälla en försurning en tid framåt. Jag tror ändå att inget annat land i världen har hunnit så långt som vårt när det gäller rening av vattnen. På den punkten har vi anledning att ge en eloge till del tidigare regeringspartiet.

När Gustav Lorentzon sade att ålfisket pä Listerlandet och i Hanöbuklen har fördärvats av Wallenbergares och skogsägares industrier kanske han gjorde sig skyldig till en sammanblandning mellan böldpestens verkningar på ålen och frågan om åltillgängen över huvud laget. När det gäller böldpesten, som har härjat svårt ett antal år på ålen, har man inte kunnat klarlägga något absolut samband mellan just skogsindustrierna i Pukaviksbuklen och i Hanöbuklen och denna sjukdom, även om sambandet mellan föroreningar i och för sig och böldpest anses klart bevisat.

Om Gustav Lorentzon, när han var nere och hade en animerad underhållning med fiskarbefolkningen eller i varje fall med en fiskarorganisation på Listerlandet, också hade talat med några andra ålfiskare, hade han nog fått veta att industrin egentligen spelar en ganska liten roll i detta sammanhang. Blåser det ordentligt från öster, får man också ål i gamen. Blåser det inte, ja, då får man ingenting.

Det kanske ändå är att tillmäta skogsägarorganisationerna eller familjen

Wallenberg litet för stor betydelse att tro att de också kan påverka hur vinden blåser.

GUSTAV LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! I frågan om ålens vandringar frän Sverige till Sargassohavet vill jag knyta an lill en artikel i yrkesfiskarnas egen tidning. Vetenskapsmän på fiskeriområdel har där, bl. a. med en leckning, återgivit hur man släppt ul märkt ål vid den svenska kusten och sedan träffat på den långt ute på djupt vatten. Ålen skyr fiskevattnen i Hanöbuklen och Pukaviksbuklen. Men varför gör den det nu? Del skedde aldrig innan cellulosafabrikerna anlades där. Mot denna bakgrund bör dessa fabriker genomföra biologisk och kemisk rening på det sätt som fiskarna i dessa områden också har krävt.

I fråga om licensieringen är också jag på det klara med att det i proposilionen framhålls alt det stöd som finns skall anlitas av fiskarna. Men eftersom det bara är några månader fram till dess att 1973 års vattenutredning i höst skall lägga fram sitt förslag, anser jag för min del att man kan vänta med beslutet till dess. Oron ute bland kustbefolkningen är alltför stor föratt vi i dag skall kunna fatta beslut i denna fråga.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Riktlinjer för fiskeripolitiken, m. m.

HANS WACHTMEISTER (m) kort genmäle:

Herr talman! Den omständigheten att man har funnit märkta ålar långt ute på djupare vatten har inte något att göra med enbart industrierna- i varje fall har det inte kunnat bevisas. Alt ålen går ut på det djupa vattnet beror nämligen till stor del pä kärieken, Gustav Lorentzon, och ålen är då på väg ner till lekplatserna i Sargassohavet. Jag tror att vi här i riksdagen aldrig kommer att kunna påverka kärieken.

ERIC HOLMQVIST (s):

Herr talman! Sedan Hans Wachtmeister och Gustav Lorentzon nu givit väl till känna den oro som finns på sina håll i landei när det gäller licensieringen kanske jag egentligen inte borde ta till orda. Men jag gör det av det skälet atl jag första maj var placerad att medverka på västkusten. I Lysekil blev jag uppvaktad av representanter för en där befintlig husbehovsfiskares förening. Det som de sade mig ger just belägg för att vi inte har nått ut med informationen om vad den här propositionen innebär och vad licensieringen innebär. Jag kan lägga lill att dessa representanter var ytterligt oroliga för vad som skulle följa i framtiden. De såg detta som inledningen till en ulveckling som skulle betyda att man mycket starkt avskärmade den krets av människor som skulle ha rätt att fiska. Det är för att markera att jag tog allvariigt på det resonemang som jag hade med dessa representanter som jag har begärt ordet.

Men jag vill samtidigt också säga att jag tror det var mycket välgörande att Georg Åberg på ett utmärkt sätt i sitt inlägg klargjorde att det från yrkesfiskets sida inle finns några strävanden som går ut på att försöka avgränsa möjligheterna för andra människor att della i fisket. Jag tror att del är ännu mer välgörande att just Georg Åberg säger detta, eftersom han är representant

Nr 138 för yrkesfiskarna i vårt land.

Onsdappn Hen ' '"''- '" S*' '' propositionen är så utformad, att del inte finns

10 ma' 1Q78 anledning atl göra några invändningar. Jag skall inte heller ställa något

_____________ yrkande, utan jag har med detta inlägg bara velat ge till känna att detta

Riktlinier För fiske- 'yS" i" s'' område där informationen inte gått ut på ett rikligt sätt. rinolitiken m m Samhället har ju lagt ned, jag vet inte hur många miljoner på att lösa in fiskerätter. Det rör sig om mycket stora belopp. Och när vi har gjort en sådan satsning för att göra fisket tillgängligt för alla, är det givetvis högst angeläget all se lill att vi inte i andra former inför en så stark begränsning all vi omintetgör de möjligheter som samhället avsiktligt har skapat.

Någon kanske vill invända att tal om ett fritt fiske ger uttryck för atl man inte har känsla för den nödvändiga fiskevården, och att vi skall slå vakt om de tillgångar som finns. Alldeles självklart skall vi göra det. Men när vi vidtar sådana åtgärder ärdet nödvändigt att se till att de presenteras på etl sådant sätt att de inte uppfattas som en mycket snäv begränsning av fiskemöjligheterna.

Herr talman. Jag har inget yrkande, men jag uttrycker den förhoppningen alt fiskeristyrelsen och andra instanser som arbetar med de här frågorna skall vinnlägga sig om att föra ul informationen på ell sådani säll all det inle uppslår sådana missförstånd som uppenbarligen råder kring vad del nu aktuella beslutet innebär och vad fortsättningen syftar till. Jag har funnit det angeläget att föra fram dessa synpunkter.

KARL-ANDERS PETERSSON (c):

Herr talman! Jag vill gärna instämma i de synpunktersom Georg Åberg har framfört. Del är en stor dag och en historisk dag för yrkesfisket, när riksdagen nu har att la ställning lill detta enhälliga ulskoUsbetänkande.

Det är bara några synpunkter som jag gärna ville framföra i samband med behandlingen av betänkandet.

Det är med största tillfredsställelse accepterat av fiskarna att man nu fåren reglering av fisket som gör att yrkesfiskarna kommer atl behandlas som andra näringsidkare i vårt land. Dock finns det, herr talman, en rätt stor möjlighel till expansion på detta område. Vi bör ha klart för oss att det bara är en tredjedel av den fisk vi konsumerar i landet som fångas av svenska yrkesfiskare. Därför är det också angelägel alt sådana förutsättningar skapas för näringen atl den kan expandera.

Någoniing som inle har behandlats i det här beiänkandei men som av yrkesfiskarna betraktas som oerhört viktigt är frågan om skatterna. Vi vet att utredningar pågår om beskattningen i annat sammanhang. Skattekonsekvenserna för fiskarna såsom egna småföretagare har ofta blivit mycket hårda. Visseriigen har det hänvisats till de pågående utredningarna, och även några mindre förbältringar har genomförts efter hand, men om vi jämför de svenska fiskarnas skattevillkor med skatteförhållandena för fiskare i våra grannländer finner vi att de är till de svenska yrkesfiskarnas nackdel.

En annan fråga som jag gärna vill säga några ord om gäller det förslag till
28 fiskeflottans förnyelse som finns upptaget i betänkandet. Detta är synner-

ligen tacknämligt, då den nuvarande fiskefiottan är både gammal och nedsliten. Här har ett stort steg tagits i rätt riktning. Men jag tror, herr talman, att de maximeringar som föreslås då det gäller både bidrag och lån mycket snart kommer att behöva ses över, då kostnaderna för en förnyelse av fiskefiottan stiger oerhört snabbi. Från yrkesfiskarnas sida har ifrågasatts om inte summorna redan i initialskedet är för låga.

En punkt i såväl propositionen som betänkandet pekar på nödvändigheten av fiexibiliiei när det gäller fisket. Det framhålls att möjligheter bör finnas för fiskarna att gå över till torskfiskefångst i stället för sillfiske, vilket skulle ha stor betydelse för yrkesfiskarna. Jag vill säga att det rent praktiskt ofta är svårt atl ställa om verksamheten närdet inte finns möjligheter till ett lönsamt fiske genom inriktning på ett annat fiskslag.

Jag vill också säga ett par ord till Svante Lundkvist, som här ansåg att yrkesfiskarna borde vara tacksamma för att kåren nu har decimerats så kraftigt - om de hade varit lika mänga till antalet i dag som de var för ett tiotal år sedan hade det varit svårt för dem att uppnå någon lönsamhet i det svenska fisket. Det är möjligt att det nu är lättare för den lilla uthålliga grupp som finns kvar att erhålla en rimlig utkomst, men jag kan försäkra Svante Lundkvist att det har varit en synneriigen smärtsam omställningsperiod som de svenska yrkesfiskarna har fått genomlida.

Jag tror att det nya prissättningssystem som vi slår fast i och med dagens beslut kommer att bli till yrkesfiskets fromma och få oerhört stor betydelse för framtiden. Men vi bör samtidigt ha klart för oss atl det också ställer stora krav på fiskets egna organisationer. Vi förutsätter atl yrkesfiskarna, i varje fall i initialskedet, skall kunna vänta sig en gynnsam behandling från den statliga organisationens sida.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Riktlinjer för fiskeripolitiken, m. m.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 1815 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Gustav Lorentzon begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller jordbruksulskotlels hemställan i

belänkandet nr 23 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri

som föranleds av bifall till moiionen nr 1815 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Gustav Lorentzon begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 299 Nej - 12

§ 4 Brister arna

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Brister i strålskyddet på rönfgen-och radioterapiavdelningarna

Tore Claeson (vpk) anmälde alt han avsett att rösta nej men markerats som frånvarande.

strålskyddet på röntgen- och radioterapiavdelning-

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1977/78:24 med anledning av motion om brister i strålskyddet pä röntgen- och radioterapiavdelningarna.

MARGOT HÅKANSSON (fp):

Herr talman! I motionen 1977/78:786 hemställs av mig och min medmotionär, Rolf Wirtén, i yrkande 1 att den samarbetsgrupp som tillsatts mellan socialstyrelsen och slrålskyddsinslitutet för alt bl. a. utreda utbildnings- och kompetensfrågor för personal som arbetar med joniserande strålning skall påskynda sitt arbete så att förslag kan framläggas under innevarande år samt i yrkande 2 att strålskyddsinstitutets möjligheter till övervakning och kontroll av apparatur som sänder ut joniserande strålning förbättras.

Utskottet har behandlat moiionen på sex sidor på ett välvilligt sätt, men utskottet anser att med den positiva inställning som regeringen och ansvariga myndigheter visat i denna fråga sä påkallar motionen inte någon särskild åtgärd från riksdagens sida. När det gäller yrkande 2 angående strålskyddsinstitutets kontroll och övervakningsuppgifter nöjer man sig i utskottet med att hänvisa lill årets budgetbehandling, där institutet tillförts viss resursförstärkning bl. a. på personalsidan.

1 motionen samt i en interpellationsdebatt med statsrådet Troedsson har jag utförligt redogjort för de stora risker för patienter och personal som den joniserande strålningen medför.

Det är på grund av dessa risker av största vikt alt den samarbelsgrupp som bildals mellan socialstyrelsen och strålskyddsinstitutet och som till sig knutit experter som är inblandade i patientstrålskyddet snabbt kan arbeta och. framlägga förslag till konkreta åtgärder, som kan verkställas av de berörda myndigheterna. Man frågar sig onekligen oroligt: Hur farlig är den joniserande strålningen? Röntgenstrålningen, som uppläcktes i slulel av 18(X)-talel, är en elektromagnetisk vågrörelse precis som synligt ljus men med mycket Slörre energi än ljuset. Man känner alltså inte om man utsätts för strålnings-doser som är för höga. I början av 1900-talet såg man vilka skador röntgenstrålningen gav. Del var pionjärerna inom röntgendiagnostiken som drabbades av strålskador såsom leukemi, alltså blodkräfta, och hudcancer. 1 dag vet man med bestämdhet hur fariig den joniserande strålningen är för en människa som utsätts för för höga stråldoser, ibland genom mänga onödiga omtagningar av röntgenbilder på grund av fel teknik, genom att ett för stort område av kroppen utsätts för strålning, genom för långa genomlysningstider samt genom onödiga undersökningar.

Den huvudsakliga orsaken till onödiga eller felaktiga undersökningar är

bristen på utbildad personal. Därför måste kravet vara att all röntgen och allt radiologiskt arbete skall utföras av personal med särskild utbildning för ändamålet. Detta gäller läkare, tandläkare, radiofysiker, röntgenassistenter och radioterapiassistenter.

Herr lalman! I dagens läge är det dock tyvärr så att mänga grupper av personal som har obefintlig eller bristfällig utbildning i strålskydd och även i användandet av apparaturen handskas med en för människorna så riskfylld medicinsk verksamhet. Del är viktigt att ställa sig frågan: Hur fariig får vår sjukvård vara?

I del svar jag erhöll i interpellationsdeballen med statsrådet Troedsson den 12 december 1977 utlovade statsrådet att efterhöra samarbetsgruppens tidsprogram och slog också fast vikten av att den arbetar så snabbt som möjligt, men hon påpekade också att regeringen inte hade utfärdat några direktiv, eftersom samarbetsgruppen inte är tillsatt av regeringen.

Det hade varit en klar tillgång för arbetets bedrivande i samarbetsgruppen om jordbruksutskottet hade bifallit motionsyrkande 1 och om ett förslag från samarbetsgruppen hade lagts fram för socialstyrelsen under år 1978. Det hade kunnat ge resultat i form av utfärdande av kompetensregler för all personal som arbetar med joniserande strålning.

Så länge man från ansvarigt håll - socialstyrelse och strålskyddsinstitui -accepterar att arbetsuppgifter delegeras lill bristfälligt utbildad eller outbildad personal accepterar man också att ett stort antal människor, uppskattningsvis ett hundratal per år, drabbas av för höga eller felaktiga stråldoser, som resulterar i cancer eller i genetiska skador.

Inspektionen av den apparatur som används inom röntgen och radioterapiverksamhet sker, speciellt på de mindre sjukvårdsinrättningarna och distriktsläkarmottagningarna, med långa tidsintervaller. Hur kontrolleras efterievnaden av anvisningarna och instruktionerna från strälskyddsinstitu-tets sida? Hur sorteras gammal och olämplig apparatur ut?

Utskottet har mycket bristfälligt tagit upp problemen i yrkande 2, och något svar pä dessa frågor har jag inte fått. Del vore bra om utskottets ordförande -det ansvariga statsrådet är inte här - kunde svara på denna fråga.

Att yrka bifall till motionen mot ett enigt utskott är inte meningsfullt, men jag hoppas på ett fortsatt intensivt arbete, som skall ge konkreta resultat i denna stora och väsentliga fråga genom en förbättrad informalion om riskerna, genom utbildning och kompeiensregler och genom en bättre organisation av verksamheten. Jag avvaktar därför nu för att återkomma i denna kammare om inte delta inom kort infrias. Vi har inte råd att låta fier människor dö i onödan för att kvarnarna mal för långsamt.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Brister i strålskyddet på röntgen-och radioterapiavdelningarna

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Jordbruksutskottet har uppfattat de problem som rests av motionärerna och tidigare av Margot Håkansson i en interpellation som utomordentligt väsentliga. Vi har förstått att det här är etl problemområde som inte är tillräckligt omgärdat av säkerhetsföreskrifter. Vi har därför på etl mycket seriöst sätt försökt beskriva detta och uttryckt våra förhoppningar att

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Brister i strålskyddet på röntgen-och radioterapiav-detningarna

lösningar skall vara på väg.

Det är inte normalt att riksdagen beslutar när ett utredningsarbete skall vara slutfört, och del har vi inle heller här ansett oss kunna göra. Vi tror emellertid att den interpellation som Margot Håkansson väckt och det svar hon fått på den liksom den här motionen och utskottels formuleringar om den - låt vara att motionären, hell normalt, tyckte att de kunde ha gått något längre - tillsammans skall medföra att det börjar hända något på detta område. Vi har i ett enhälligt utskott tillåtit oss att i detta sammanhang hysa ett visst förtroende för att regeringen skall ta det här pä allvar. Vi hoppas att i ett kommande sammanhang, om så behövs, kunna ställa upp på ett sätt som motionären kanske skulle betrakta som mera kraftfullt. Som Margot Håkansson är väl medveten om är detta också en fråga som man måste resonera med budgetdepartementet om.

MARGOT HÅKANSSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag lackar utskottets ordförande för svaret. Detta är en invecklad och besvärlig fråga. Det är värdefullt att det i alla fall har börjat hända någoniing här. Efter den interpellationsdebalt som jag hade med "tatsrådet Troedsson i höstas satte man i alla fall fart på den här samarbetsgruppen, som faktiskt inte hade haft någon vidare fart tidigare. I strålskyddslagens 10 § heter det:

"Den som bedriver radiologiskt arbete är pliktig att, under särskilt beaktande av vad som stadgas i denna lag och med stöd därav meddelade

föreskrifter, iakttaga allt som skäligen kan göras för att förebygga skador

av strålningen."

Enligt samma paragraf åläggs envar som är sysselsatt i radiologiskt arbete att använda de strålskyddsanordningar som finns.

Under åren 1975 och 1976 gjordes en enkät pä landets röntgenavdelningar. Den utfördes av Medicinsk-tekniska assisteniföreningen, som är ansluten till Svenska hälso- och sjukvärdens ijänstemannaförbund. Genom den här enkäten försökte man få en uppfattning om personalläget på de olika avdelningarna. Det var 80 avdelningar som svarade. Storieken på dessa röntgenavdelningar varierade från avdelningar med endast en anställd till universitetskliniker med 100 anställda. På 46 av de 80 avdelningarna utfördes röntgenundersökningar delvis eller helt av icke adekvat utbildad personal.

Det finns också belägg för att det förekommer mycket långa intervaller mellan strålskyddsinsiiluteis inspektioner.

Givetvis är det viktigt alt man kan föra ut röntgenverksamheten ute i landet till srnå enheter. Men denna decentraliserade röntgenverksamhei är etl större problem än vad myndigheterna från början kanske trodde. När röntgen används på mänga små avdelningar är det risk för att man inte har utbildad personal.

Jag förstår att utskottets ordförande uttryckte förtroende för all del här arbetet skulle bedrivas snabbi i fortsättningen. Men eftersom denna samarbetsgrupp helt aren rådgivande grupp, som får arbeta efter eget gottfinnande, skulle det ha varit en oerhörd styrka om utskollel, som säger sig ta allvarligt

på frågan, hade velat ta så pass allvarligt pä den att man uttalat sig för att     Nr 138
riksdagen skulle hemställa hos regeringen att ge gruppen direktiv. Då hade     Onsdaeen den
det hänt ändå mer i denna för många människor väldigt viktiga fråga.    iq ■ in-g

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Jag har inte för avsikt att falla statsministern i ämbetet i vad det gäller departementsindelningen. Men med den slora uppskattning jag har av Einar Larssons i Borrby mångsidiga kunnighet skulle jag ändå på fiera kammarledamöters vägnar gärna vilja ha en förklaring till varför strålskyddsinstitutet lyder under jordbruksdepartementet och inte under socialdepartementet. Även om röntgenbeslrålning har haft sin roll i växtförädlingen, så är det väl ändå först och främst riskerna för människor det gäller.

Näringspolitiken

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Jag har faktiskt undersökt möjligheterna att sända över motionen lill något annat utskott. Men vi har fått oss anförtrodd miljölagstiftningen, och där har av någon underlig anledning också joniserande strålning räknats in. Jag tycker själv att det är litet långsökt, och jag har ingenting emot att denna kalk tages ifrån ulskottet.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskoltels hemställan bifölls.

§ 5 Näringspolitiken

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1977/78:55 med anledning av motioner om näringspolitiken.

I detla betänkande behandlades motionerna

1977/78:344 av Filip Fridolfsson (m),

1977/78:348 av Olle Wästberg i Stockholm (fp),

1977/78:600 av Pär Granstedt m. fi. (c ),

1977/78:807 av Nils Erik Wååg (s) och Lilly Hansson (s),

1977/78:869 av Lars Werner m. fi. (vpk), såvitt avsäg yrkandet 1 alt riksdagen hos regeringen hemställde om en parlamentarisk utredning med uppgift alt utarbeta ett industripolitiskt program i enlighet med i motionen 1977/78:867 angivna riktlinjer,

1977/78:1295 av Sune Johansson m. fl. (s),

1977/78:1297 av John Johnsson m. fl. (s),

1977/78:1301 av Svante Lundkvist m. fl. (s),

1977/78:1628 av Ylva Annerstedt (fp),

1977/78:1632 av Arne Fransson (c),

1977/78:1634 av Erik Hovhammar m. fl. (m),

1977/78:1635 av Erik Hovhammar m. fl. (m),

3 Riksdagens protokoll 1977/78:138-139

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Näringspolitiken

1977/78:1640 av Olof Palme m. fl.(s),sävitt gällde hemställan all riksdagen skulle

1. godkänna de rikllinjer för näringspolitiken som förordats i moiionen,

2. som sin mening ge regeringen till känna vad i moiionen anförls om slalliga siyrelserepresenianler i vissa förelag,

9. hos regeringen begära skyndsamt förslag om en kraftigt ökad investeringsverksamhet i de statliga företagen, och

1977/78:1701 av Johan Olsson m. fl. (c, fp), vari hemställts alt riksdagen i enlighet med vad som sades i motionen 1977/78:1700 hos regeringen begärde alt en utredning, med uppgift att göra en utvärdering av hantverkets situation och framtidsutsikter, tillsattes.

Utskollel hemställde

1. beträffande allmänna riktlinjer för näringspolitiken atl riksdagen
skulle

a) avslå moiionen 1977/78:869 yrkandet 1,

b) avslå moiionen 1977/78:1640 yrkandena I och 9,

2. belräffande inriktningen av framtida strukturförändringar inom industrin att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:600,

3. belräffande tillvaratagande av befintlig industriell kapacitet all riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1301,

4. beträlTande regional utvärdering av vissa industribranscher alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1295,

5. beträffande karlläggning av den svenska industrins utvecklingsmöjligheter alt liksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:807,

6. beträffande utredning om hantverkels situation och framtidsutsikter alt riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1701 hos regeringen begärde en utredning i enlighel med vad utskottet anfört,

7. beträffande styrelserepresentalion förståten i vissa förelag all riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1640, yrkandei 2,

8. beträffande ivångsförvallning av vissa förelag atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1297,

9. beträffande åtgärder mol nedläggning av vissa förelag all riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1632,

10. beträffande konkurrensbegränsningslagstiftningen att riksdagen skulle
avslå motionen 1977/78:1635,

11. beträffande mindre och medelstora företags kredilförsörjning atl
riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1634,

12. belräffande egen företagares personliga borgensåtaganden all riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:344,

13. belräffande löniagarägda företag all riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:348.

14. belräffande in formalionskampanj försvenska varor alt riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1628.

Följande tre reservationer hade avgivits av Ingvar Svanberg, Hugo Bengts.son, Nils Erik Wååg, Ivar Högström, Lennart Pettersson, Rune Jonsson i Husum och Sivert Andersson (samtliga s):

1. beträffande allmänna riktlinjer för näringspolitiken, vari reservanterna ansell atl utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen skulle

a) avslå moiionen 1977/78:869 yrkandei 1,

b)med bifall till motionen 1977/78:1640 yrkandena 1 och 9 som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Näringspolitiken

2. beträffande utredning om hantverkets situation och framtidsutsikter,
vari reservanterna ansett att utskottet under 6 bort hemställa

att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1701,

3. beträffande styrelserepresentalion för staten i vissa företag, vari
reservanterna ansett atl ulskottet under 7 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1640 yrkandet 2 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

INGVAR SVANBERG (s):

Herr talman! I det betänkande som vi nu skall diskuiera behandlas inle mindre än 14 motioner, som alla berör näringspolitiken. Del slora intresset för dessa frågor är naturiigl mot bakgrund av dagens situation inom näringslivet.

På tvä år har industriinvesteringarna minskat med 30 % och industrisys-selsätlningen gått ned med ca 70 000 platser. I industriverkets prognos beräknas att antalet industrijobb skall minska med 85 000 mellan åren 1976 och 1982. De skilda industribranscherna uppvisar mycket stora olikheter. En del växer mycket långsamt eller minskar ganska kraftigt. Andra branscher däremot uppvisar en hög tillväxttakt.

Allt detta har lett till en myckel stor arbetslöshet, betydande kostnader för beredskapsarbeten m. m. De största utgifterna har dock industriministern stått för i sina brandkårsutryckningar för alt bispringa nödlidande företag och branscher som teko-, sko-, stål-, varvs-, skogsindustrin m. fi. Dessa kortsik-liga åtgärder blir ofta mer eller mindre misslyckade, därför att de sätts in först när problemen blivit allvariiga. De kortsiktiga åtgärderna blir verkningslösa såväl för det enskilda företaget som för branschen i fråga. Regeringen tycks dock inte finna någon anledning till oro över dessa misslyckanden. Man nöjer sig i stort med den spontana utvecklingen, som i princip leder till en kraftig nedgång i industrisysselsättningen. Någon vilja att planera och styra pä läng sikt för att kunna möta problemen innan de blir akuta tycks inte finnas.

I socialdemokraternas parlimotion 1640 lägger vi fram rikllinjer för en annan och mer långsiktig näringspolitik. Vi vill inte acceptera den spontana utvecklingens förödande härjningar inom vårt näringsliv med arbetslöshet, hopplöshet och resursbrist som följd. Vi vill möta utvecklingen med positiva åtgärder av olika slag, genom en omsorgsfull planering av samhälle och

Nr 138 näringsliv i samverkan.

, ,.,„ Under 1970-talet införde den socialdemokratiska regeringen en rad nya

Onsdagen den

10 ma' 1978 instrument och effektiviserade befintliga medel föratt möjliggöra en utbyggd

_____________ näringspolitik. De styrmedel som kom i fråga var för det första information

A/"' ' liken och samråd för att ge nödvändigt bedömningsunderlag för olika åtgärder.

Fördel andra skulle enligt riksdagsbeslut statliga styrelserepresentanter för insyn och samverkan utökas också till vissa större produktionsföretag. Men den borgeriiga regeringen har inte utnyttjat den möjligheten.

För det tredje kunde lagstiftning vara värdefull när det gäller vissa minimikrav på industrin, särskilt inom miljövårdsområdet.

För det fjärde kunde man peka på att generella stödåtgärder i vissa sammanhang kunde vara mycket betydelsefulla, om man bara insåg deras begränsning. Avdrag för maskininvesteringar i kristid är ett sådant exempel.

För det femte kan selektiva stimulansåtgärder för att få förelagen att göra särskilda insatser i ett alldeles visst konjunktursammanhang bli mycket betydelsefulla. Detsamma gäller de olika branschprogrammen.

Fördel sjätte påpekar vi attett statligt ägarengagemang är värdefullt. Inom denna sektor finns betydande investeringsobjekt, som omedelbart kan komma till utförande och därmed skapa ny sysselsättning. Samhället kan alltså inom denna bransch ta ett slort direktansvar för utvecklingen. I början av 1970-talet var Statsföretag en god investerare också i en konjunkturnedgång, då man mycket markant stack av från den privata industrin, där investeringarna sjönk i kristider.

Vi socialdemokrater vill bygga upp en näringspolitisk planering för en ökning av landets industriutbyggnad och kan ej vara till freds med regeringens passivitet på detta område. En aktiv näringspolitisk planering måste grundas på ett ökat samspel mellan samhället och företagen, då inbegripet de anställda och deras organisationer.

Huvuduppgiften för näringspolitiken måste vara att utarbeta långtgående program, som driver fram en expansiv och framtidsinriktad svensk industri. För att nå detta mål behövs kraftfulla insatser. En ökad stimulans av forskning och utveckling krävs, och där har vi lagt fram ett långsyftande och omfattande program. Det behövs ökade finansiella resurser för investeringar, där vårt förslag om en strukturfond liksom vårt förslag om stärkande av Investeringsbankens resurser visar på åtgärder av stor betydelse.

En ökad satsning på en effektivare marknadsföring skulle betyda mycket. En kraftig utbyggnad av de statliga företagen är, som jag nyss nämnde, en annan betydelsefull åtgärd.

Samhällets insatser i planerings- och investeringsverksamheten måste
självklart komma krisbranscherna till godo. Man måste tillse att omvand
lingen där inte blir onödigt smärtsam för berörda bygder, att avvecklingarna
inte blir onödigt omfattande samt att alla förändringar sker pä för de anställda
socialt acceptabla villkor. Men än betydelsefullare ärdet för samhället att få
lill stånd en planering för våra framtidsindustrier, de industrier som skall ge
36 oss de nya jobben. Här är det fråga om ett betydelsefullt och svårt arbete, som

det gäller att med all kraft driva nu utan någon som helst tveksamhet.

Den borgerliga majoriteten i näringsutskottet vill dock inte vara med om detta. Den är helt nöjd med förhållandena som de är. Det räcker med de brandkårsutryckningar som regeringen har sysslat och sysslar med för alt klara branschproblemen i vissa krisbranscher och krisföretag. De borgerligas mening är enligt utskottsbetänkandet: "De riktlinjer som motionärerna vill att riksdagen skall uttala sig för präglas emellertid enligt utskottets mening av att siatens medverkan i ägarfunktion och som pådrivande kraft i strukturomvandlingen överbetonas."

Något uttalande för ökade etableringar i de statliga företagen vill de borgerliga inte vara med om, men å andra sidan försäkrar de att de inte principiellt är emot investeringar i statliga företag. Pä denna punkt måste jag säga att jag känner en stark oro för utvecklingen i framtiden. Under den senaste tvåårsperioden har Statsföretag sanneriigen inte uppträtt som något expansivt och framtidsinriktat företag. Tvärtom har man i huvudsak sysslat med nedläggning och avveckling eller med tal om detta.

Häromdagen såg jag ett uttalande av den nyvalde ordföranden i Statsföretag, etl uttalande som verkligen var alarmerande. Han säger sig inte vara främmande för att dela upp Statsföretag i två skilda bolag. Ett bolag skulle ta hand om de svaga företagen, de som nu går med föriust precis som en del privata. Ett annat bolag skulle sedan ta hand om de mer inkomstbringande delarna av Statsföretag. Jag hoppas att detta uttalande var ett olycksfall i arbetet, varifrån han nu än kan ha fått idén. Detta ärju inget annat än ren och skär kapitalistisk roffarpolitik.

Inte minst skulle norra Sverige drabbas mycket hårt av en sådan åtgärd. Där kan man ännu i alltför hög grad minnas vad som hände på 192C och 1930-lalen för att bli oroad när ett sådant här uttalande görs. Man minns där hur den då befintliga skogsindustrin och dess tillgångar delades upp i två bolag.

Ett bolag fick ta hand om de nedkörda industrierna, i huvudsak sågverken efter Norriandskusten, och ett annal bolag fick la hand om skogarna. Del bolag som bara rådde om de nedkörda industrierna lades ned efter ett par år. Del gjorde en konkurs av enorm omfattning och ställde tusentals människor i verklig nöd. Det företaget fick staten sedan ta hand om, och del kom så småningom att bli ASSI. Samhället var tvunget att ta hand om de arbetslösa människorna och de värdelösa nedkörda industrierna.

Men det bolag som hade fält ta hand om skogen gjorde inte konkurs. Nej, det företaget utvecklades och utgör i dag med sina skogar, som ju egentligen skulle ha hört ihop med ASSI, grunden i en av våra största privata skogskoncerner. Så såg det handlandet ut.

Det här exemplet på renodlat profittänkande trodde jag inte skulle få fotfäste inom Statsföretag. Men vad är inte möjligt med den nuvarande regeringen?

Är det här uttalandet och vissa andra verkligen uttryck för Statsföretags och också regeringens ambitioner, dä fruktar jag att ett av de fä bestående minnesmärkena över den nuvarande regeringen blir ett försvagat eller förött

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Näringspolitiken

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Näringspolitiken

Statsföretag. Om regeringen nu önskar det - del flr den ju själv bedöma.

Också frän socialdemokratiskt häll har det talats om en uppdelning av Statsföretag i sammanhållna divisioner, men de skulle sedan hållas ihop inom koncernen. Förre industriministern Rune Johansson pläderade i en skrivelse till Statsföretag redan 1974 för en sådan divisionalisering av Statsföretag för alt få en rationell ledning. Det gällde att sammanföra gruv- och stålföretagen till en division, skogs- och träföretagen till en annan, osv. Men dagens tal om att dela upp Statsföretag i svaga och starka företag tycksju mer bädda för att den starke skall klara sig så mycket bättre när man offrar den svage.

Några statliga styrelserepresentanter och någon ökad insyn i företagen vill de borgeriiga inte heller ha. Del är bra som del är, och skulle det inte råka vara bra, så är regeringen bäst skickad atl inse detta, anses det. Ibland är våra humoristers sammanfattningar av politikernas tankegångar omöjliga att överträffa. Jag nöjer mig därför med att citera ett sådant ord som ni kanske minns och som jag tycker passar in alldeles utmärkt på de borgeriigas sätt att behandla de här frågorna: "Vi är för allt som är positivt, och vi är emot allt som är negativt, och det som är besvärligt har vi inte tagit ställning till."

Men på en punkt samlar sig den borgeriiga majoriteten verkligen till ett tillstyrkande av en motion. Det gälleren utvärdering av hantverkets situation och framtidsutsikter. Det är ytterst viktigt att en sådan utredning kommer till stånd, säger man. Det är måhända den viktigaste frågan inom näringspolitiken.

Med all respekt för hantverket finner vi socialdemokrater inte en sådan utredning meningsfull. Hantverkets problem växlar ju från bransch till bransch och bör därför behandlas av de olika branschutredningar och planeringar som vi har föreslagit och inte bakas ihop till en oformlig ineffektiv mammututredning där de branschvisa problemen kommer att ha svårt att göra sig gällande. Vi går därför emot det utredningsförslaget.

Herr talman! Det är alldeles tydligt att här slår två synsätt på näringspolitiken emot varandra. Vi socialdemokrater vill genom olika åtgärder aktivt söka påverka industrin lill ökade investeringar och uppbyggnad av nya arbetsplatser, inte därför att vi vill ha ett omfattande näringsliv och en ständigt ökad produktion av olika varor som högsta goda i och för sig, ulan därför att vi vill ge arbete och trygghet åt alla medborgare. De borgeriiga nöjer sig med att erbjuda förelagarna vissa förmåner, och sedan väntar de och hoppas pä atl en ökad produktion skall komma till stånd. Men någon planering och styrning genom samhälle och företag vill man inte vara med om. Marknadsekonomin är den trollformel som enligt de borgerliga klarar alla problem. Vänta bara och hoppas!

Mellan de här båda ståndpunkterna finns det tydligen inga reella samverkansmöjligheter. Jag nöjer mig därför med att yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 3 vid näringsutskoltets föreliggande betänkande.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Liksom Olof Palme gjorde igår måste man ju notera det inte alltför överväldigande intresset för närings- och sysselsättningspolitik som en beklaglig kontrast till det enorma intresse som visades i går för en helt annan fråga, vilken dock icke har samma dimensioner som den vi nu diskuterar. Detta sagt mera i förbigående.

Varför blir det arbetslöshet? Varför skapas det i samhället på sikt en stadigt ökande reservarmé av undersysselsatla? Varför minskar den totala sysselsättningen i landet sakta men säkert?

Ja, enligt vpk:s mening beror detta inte i grunden på den ena eller andra regeringens ekonomiska politik. Den ekonomiska politiken kan dämpa eller förstärka en konjunktur eller en långsiktstendens. Men den kan inte ändra de grundläggande dragen och utvecklingstendenserna som sådana, med mindre den griper in i själva den ekonomiska strukturen och omvandlar den.

Arbetslöshet, undersysselsättning, vikande total sysselsättning framgår ur det nuvarande ekonomiska systemets inneboende motsägelser och motsättningar. Först och främst finns detju en motsättning mellan kapital och arbete. Kapitalismens utvecklingsförutsältningar innehåller bl. a. ett tvång att spara in mänskligt arbeie, att ersätta mänskligt arbete med fast kapital. Sedan har kapitalet också ett intresse av att hålla lönerna tillbaka. Men det slår ju i större utsträckning undan grunden fören del av den inhemska marknadens tillväxt. När så alla kapitalistiska länder söker hålla tillbaka lönerna leder detta naturiigtvis till allmänt sämre tillväxt och därmed också till svårigheter för exporten, bl. a. då den svenska.

Liksom varje annat dynamiskt system utvecklas även kapitalismen i stadier. Man är nu inne i ett stadium där de gamla industriländerna relativt sett inle har samma tillväxt som de nyare och där gamla klassiska branscher relativt sett - ibland också absolut - trängs tillbaka till förmån för andra. Detta drabbar givetvis Sverige, som är ett gammalt industriland med ganska starkt beroende av klassiska branscher. Det leder också till ett omfattande kapitalutflöde. Samtidigt som industrisysselsättningen i Sverige minskat, har det svenska kapitalet skapat ett par hundra tusen nya jobb i utlandet. De klassiska svenska basnäringarna är dessutom oftast mycket kapitalintensiva, och de kan helt enkelt inte expandera produktionsmässigt så mycket atl de ökar sin sysselsättning. Så fort tillväxten i allmänhet dämpas, hjälper del inte hur många skogsområden man kalhugger, hur mycket malm man drar upp, hur mycket stålämnen man producerar - sysselsättningen i de ifrågavarande branscherna minskar ändå.

Läget är därför det, att den öppna och den dolda arbetslösheten stiger. Sysselsättningen mätt i antal heltidsarbeten och särskilt sysselsättningen mätt i antal effektivt arbetande heltidsanställda människor minskar, och den har minskal sedan flera år.

Rent formellt kan man hävda - och det hävdasju alltid av etablissemangets företrädare - att arbetslösheten i Sverige är låg. Men i realiteten är, litet beroende på hur man räknar, var tionde eller rent av var åttonde människa i den svenska arbetskraften i ett läge där hon inte förmår försörja sig utan

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Näringspolitiken

Nr 138________ måste dra sig fram på tillfällighetsarbeten, leva på förtidspension, gå pä deltid
O H pn Hen eller uppbära direkt eller indirekt samhälleligt understöd-dvs. i de flesta fall
■ • .q-,0_____ acceptera otrygghet, kortsiktighet och en ofta flytande tillvaro av tillfällig-
_____________ hetsarbeten, avbrutna av arbetslöshetsperioder, sjukskrivning etc.

Näringspolitiken

Det är detta som är det mest markanta uttrycket för det ekonomiska systemets kris. Det är detta som alla regeringar hittills i efterkrigstidens Sverige har på någol sätt accepterat som naturligt och sökt kamouflera i acceptabla termer. Men bakom detta ligger alltså en allt tydligare och grundläggande oförmåga hos det ekonomiska systemet självt att bära upp sysselsättning och ekonomisk utveckling. Arbete och trygghet ät alla medborgare-det harblivit en fras, numera utan mening. I varje fall är den det om man inte förstår att det målet bara kan nås genom omfattande strukturreformer, siktande till en total övergäng till ett annat ekonomiskt system.

Därför är det också enligt vpk:s mening dags för strukturella reformer. Näringspolitik kan helt enkelt inte i framtiden bedrivas utan ingripanden i den rådande strukturen - ingripanden som i en förlängning, som jag nämnde, nödvändigtvis för över i en planmässig hushållning, där det privata ägandet av slora kapital är hell borta.

Nödvändigheten av allt detta är uppenbar. Det privata näringslivet minskar sedan många är sitt antal anställda. Det är samhällssektorn som de senare åren har ökat. Men också den ökar nu för litet, om inte den produktionsmässiga basen i samhället också radikalt förnyas.

För detta behövs en medveten, planmässig och enhetlig närings- och industripolitik. En sådan kan bara bedrivas i samhälleligt organiserad form. Den kan dessutom bara bedrivas på basis av de arbetandes klara och uttalade klassintressen. Ty kapitalets intresse är i huvudsak att fortsätta exploateringen av de sviktande basnäringarna, att fortsätta kapitalexporten, att fortsätta utslagningen av människor, att skärpa uppdelningen på arbetsmarknaden i A- och B-lag.

Vad leder nu detta till för slutsatser? Först och främst att den samhälleliga kapitalbildningen måste starkt öka. Den måste fä en annan form och en annan organisation än hittills, eftersom den egentligen bara varit en sorts stödåtgärd åt den privata storfinansens intressen. Så har det varit med fjärde AP-fonden, med Investeringsbanken och andra samhällsägda institutioner för kapitalbildning. En förnyelse kan, menar vi, bara ske genom en uppbyggnad av samhälleliga fonder av ny typ, fonder som står under de arbetandes självständiga förvaltning och kontroll.

Denna fråga diskuteras nu livligt i arbetarrörelsen. Den är ytterst viktig. Det är bra att både SAP och vpk nu tar upp den. Vi menar dock från vår sida att LO-SAP-förslaget har svåra brister, som gör det tveksamt om det i sin nuvarande form kan användas för en expansiv och sysselsättningsskapande politik.

För del första går SAP-utkastei i fondfrågan ul på alt man skall finansiera

det mesta av fonderna med uteblivna lönehöjningar, genom att de arbetande

40 avslår från hela eller delar av sin lönehöjning. Del är fel, menar vi. Det är från

spekulationsvinsterna, frän de stora förmögenhelerna, från kapitalulfiödet ur Nr 138 landet - från den typen av källor - som man måste ta det mesta. Annars blir Onsdagen den det en felaktig typ av omfördelning i samhället. Och annars hämmar man en jq - jyg

löneutveckling, som faktiskt behövs för att den inre marknaden skall kunna

tillväxa och utgöra ett partiellt stöd för nya industrier. Näringspolitiken

För det andra sägs att SAP-förslaget skall bli ett stöd för exportindustrins kapitalbildning. Det är som om kapitalbildningen skjuls i förgrunden framför andra syften. Men där ligger faran att man ställer upp på storfinansens intressen, att man skjuter undan frågan om en självständig politik på basis av fonderna, att man tror att det bara finns en möjlig väg att följa, nämligen att följa de övermäktiga krafter som dominerar den renodlade kapitalistiska utvecklingen. På det sättet bedriver man inte en självständig politik, som kan omvandla den svenska industrins långsiktiga struktur efter de arbetandes klassintressen. Man förstärker, snarare än bygger sig ur, det ogynnsamma beroende man fått av klassiska basnäringar och traditionella exportområden. Om man genomför en politik efter de linjerna leder det till svaga eller inga sysselsättningstillskott.

En samhällelig kapitalbildning som baseras pä en näringspolitik i de arbetandes intresse måste se annoriunda ut.

De nya industrierna kan inte vara privata. De mäsle vara samhällsägda med direkl starkt infiytande för de arbetande själva. De måste vara lätta förädlingsindustrier. Industrialismen går in i ett nytt stadium, där de nya arbetena skapas inom de mest avancerade industrityperna - de som sysslar med avancerad sammansättning, kombinerade produkter, högt förfinad detaljteknik, produktion av hela större system och även av ren teknologi. I sådana industrier råder dessutom i regel - generellt sett - det förhållandel att insatser av energi, råvaror och annat kapital ger mesta möjliga arbetstillfällen. De är alltså inte särskilt kapitaltunga eller energitunga. Om man väljer att expandera efter den linjen kan man också skapa ny sysselsättning utan att för den skull särskilt mycket öka industrins samlade energiuttag. Sverige har ju i nuvarande läge en mycket energitung industristruktur, långt mer energitung än andra västeuropeiska länder. Det är också i dessa typer av industrier som den allmänna tillväxten kan väntas bli störst.

Denna utveckling kan understödjas genom alt nytt kapital också tillförs viktigadelaravdensamhälleligaservicesektorn. Om man nämligen byggerut det kollektiva trafiknätet till dess högsta tekniska kapacitet, om man skärper insatserna för att bygga bort de sociala bristerna genom kraftigt ökat daghemsbyggande, kraftigare satsning pä vården, ökat bostadsbyggande, om man satsar på ny miljöteknik osv. - då skapar man ju också en vidgad marknad för delar av den nya industriproduktion som måste fram. Man får alltså en mer planmässig uppbyggnad av sammanhanget mellan nationell marknad och förnyelse av den industriella produktionen i allmänhet. Man kan säga att man på det sättet skulle i viss mån - fasl ännu med bibehållande av en allmänt kapitalistisk ram - förebåda en form av planmässig hushållning.

Ett utvecklingsprogram efter de riktlinjer som jag här mycket kort har 41

Nr 138 skisserat måste sedan kompletteras med andra viktiga politiska åtgärder, som

Onsdieen den '■' också utförligare redogörs för i den vpk-motion som bl. a. är föremål för

10 mii 1978 behandling. Del är nämligen omöjligt alt bedriva kamp mot arbetslösheten

_____________ och kamp för en aktiv närings- och sysselsättningspolitik utan atl röra vid

Näringspolitiken frågan om kapitalulfiödet. Det har vpk hävdat i mänga år. Under den förra regeringen liksom under den nuvarande har alltid sädana motioner från vårt håll avslagils som syftat till att begränsa kapitalexporten. Men det orimliga i en ohämmad kapitalexport blir allt uppenbarare. Detta menar vi att arbetarrörelsen och speciellt socialdemokraterna borde tydligare dra konse-kvensernaav. Man kan inte tala om fonder, kapitalbildning och näringspolitik om man blundar för kapitalexportens problem. Detsamma gäller om man blundar för problemen med makten över de stora privata kreditinstituten. Skall rnan föra en medveten strukturpolitik, där olika samhälleliga former av ägande och fondbildning skall ha avgörande roll, där det gäller att styra kapitalslrömmarna på ett medvetet och insiktsfullt sätt, då kan man inte ha ett privat bankväsen, där man över huvud taget inte har någon garanti för huruvida bankerna står till tjänst med kapitalresurser för de riktiga ändamålen.

Man kan inte någonsin mer i detta land effektivt bekämpa arbetslösheten, alltså skapa ny växande sysselsättning med mindre än att man är beredd att föra fram stora strukturreformer av den typ jag här snabbt har berört. Kapitalismen kan inte längre lösa problemet. Den skapar och när sig själv av ökad utslagning, av att spara in arbete. Och när dess allmänna tillväxt långsiktigt minskar, då får den allt färre regelbundet heltidssysselsalta och ett allt större skikt av människor, vars brist pä sysselsättning måste döljas med allsköns tillfälliga manövrer.

En ny näringspolitik blir med nödvändighet en politik av djupgående strukturreformer. Dessa reformer kommer att sätta frågan om övergången till ett planekonomiskt system på sin spets, sett i etl någol längre perspektiv. Men det väsentliga för dagen är att arbetarrörelsen måste träda in för snara strukturreformer, måste bereda sig för atl börja bryta in i den kapitalistiska strukturen, i storfinansens maktsfär. Nya utgångspunkter för produktion, industristruktur och sysselsättning måste skapas, utgångspunkter som grundas på ett annat tänkande än den kaotiska och anarkiska kapitalistiska marknadsekonomins idéer.

Med delta, herr talman, yrkar jag bifall till vpk-motionen, och jag ställer avslutningsvis frågan: Är socialdemokratin beredd alt träda in för strukturreformer av den typ om vilken jag här talat?

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Sedan regeringsskiftet i oktober 1976 har regering och riksdag
beslutat om :stöd till industrin på närmare 30 miljarder. Det är naturiigl atl sä
omfattande insatser blir föremål för diskussion och kritik. Man kan något
förenklat skönja tre huvudpunkter i kritiken, vilket också framgick av Ingvar
Svanbergs anförande.
42 För det första konstaterar man helt riktigt att stödet utgått selektivt, dvs.

riktats till vissa branscher och företag. En sådan selektiv industripolitik anses Nr 138

pä sikt innebära ett hot mot marknadsekonomin. Man efleriyser därför en Onsdagen den

mer generell politik. I q .,j 197g

För det andra hävdar man att stödet riktals bara till tillbakagående _____

branscher med krympande sysselsättning och utan framtid. Man efleriyser Näringspolitiken därför en mer offensiv näringspolitik. Det framgick av Ingvar Svanbergs anförande och delvis också av Jörn Svenssons anförande.

För det tredje har det sagts - bl. a. av Ingvar Svanberg och även av Jörn Svensson - att regeringen saknar en näringspolitisk strategi. Man vill se de föreslagna åtgärderna infogade i ett näringspolitiskt program med en hård planstyrning - främst från Jörn Svenssons sida, men även frän Ingvar Svanbergs.

Om jag börjar med den sista punkten är det naturligtvis riktigt att någon näringspolitisk plan för de olika åtgärderna inte existerar, och någon sådan har aldrig existerat under socialdemokraternas 44 år vid makten. Det har genom industriverkets försorg gjorts utredningar som står hyllmetervis pä ledamöternas rum, förmodar jag. Men några åtgärder har inte vidtagits med anledning av alla utredningar.

Nu har emellertid den borgerliga regeringen under det här året börjat dra upp linjerna för utvecklingsmöjligheter förde olika industribranscherna. Låt mig bara friska upp minnet på den fåtaliga skara som sitter här i dag.

1 november förra året framlades småförelagarpropositionen. Det andra steget gällde special- och handelsstålet, varven och skogen, och eventuellt kommer del också atl gälla bilindustrin. Det tredje stegel var propositionen om forskning och utveckling med en översyn och effektivisering av STU, industriella utvecklingscentra, regional produktutveckling m. m. Och det fjärde steget gäller den framtida näringspolitiken, frågan hur vi skall klara konkurrensen med låglöneländerna på längre sikt.

Det förspräng som svensk kvalitet tidigare inneburit har krympt betänkligt -som Jörn Svensson helt riktigt nämnde i sitt anförande. Vilka branscheroch sektorer skall vi satsa på i framtiden? Ingvar Svanberg tog upp att vi skall salsa på framtidsbranscher. Det gäller också de statliga företagens roll i näringspolitiken och en rad åtgärder där som en grupp nu sysslar med.

Det är klart att med den marknadsekonomi av svensk typ som vi har uppstår det svårigheter när man ifrågasätter om vi inte skulle ha en plan över hela näringspolitiken. Regeringsledamöter, riksdagsmän och ämbetsmän i verk och departement sitter inte heller inne med unika kunskaper om marknadens långsikliga förändringar. Den brislen på unik kompetens gäller tyvärr både när man skall försöka bedöma vilka produkter och affärsidéer som framöver kommer att bli framgångsrika och när man skall avgöra vilka söm under de närmaste åren kommer att slås ut.

De statliga försöken till framtidssatsningar har hittills inte varit särskilt
lyckosamma - om jag nu får erinra om Stålverk 80, och det är dess värre inte
bara ett olycksfall i arbetet. I dag är det mänga politiker och andra som
kritiserar stålföretagen för att de inte för fiera år sedan genomförde
omfattande strukturförändringar. Men hur många av oss drev den frågan i 43

Nr 138 början av 1970-talet?

Onsd-ieen den Pä goda grunder kan man anse att kunskaperna om marknaderna är sämre i

10 mai 1978 ' politiska administrativa apparaten än ute i företagen. Vi skall inte

_____________ glömma bort att just denna viktiga insats är det centrala motivet för

Näriiigsnoliliken regeringens näringspolitik, som går ut på ett decentraliserat näringsliv.

Samtidigt är det ofrånkomligt att en socialt ansvarsmedveten regering måste gripa in i typiska krissituationer. Ingvar Svanberg log upp del och sade att industriministern har fält stå för brandkårsutryckningarna. Till det villjag säga att 85 % av det statliga stöd som gäll till näringslivet har gått till två branscher, varven och stålet, som sysselsätter 65 000 människor. Då vill jag fråga Ingvar Svanberg: Har det inte varit rimligt och riktigt att göra de här satsningarna på dessa två branscher, som i och för sig kanske inte har så stor framtid, åtminstone vad gäller varven? Är det inte rimligt att regeringen i sädana här typiska krissituationer går in och stöttar upp företagen så att de får ett visst andrum för att klara de sociala problem som uppkommer genom att företagen i annat fall skulle få lägga ned?

De kriser som vi haft i dessa olika branscher har ofta varit en följd av snabba och oväntade marknadsförändringar. Och som jag tidigare sade kan ingen regering stillatigande acceptera att stora företag från en dag till en annan läggs ned och atl tusentals människor föriorar sina jobb. Man hör ofta från socialdemokratiskt håll och även från kommunisthåll att det är marknadskrafterna som spelar den helt avgörande rollen i näringspolitiken. Men det stämmer inte i dag, inte i hela västvärlden. I den demokratiska processen har ju regeringarna i de demokratiska länderna i västvärlden fått ta på sig ett ansvar - och självklart skall de göra det - när vissa företag haft problem. Vi kan här se på exempelvis den brittiska stål-, bil- och varvsindustrin, där förhållandena är jämförbara med dem här i Sverige vad gäller varven och stålet.

Men även om regeringen saknar en näringspolitisk plan så finns det bakom del förslag som redovisas i näringsutskottets betänkande en näringspolitisk filosofi. Vi tror på en social marknadsstyrd ekonomi. Och vi tror helt enkelt att det är bäst om framtidens produkter och affärsidéer får testas pä tusentals och åter tusentals människor och om företagen får pröva sina uppslag. Vi tror att företagen i sig har större möjligheter att göra den bedömningen än man har inom departementet.

I det utskottsbetänkande som tidigare refererats av Ingvar Svanberg berörs 14 motioner. I den socialdemokraliska moiionen 1640, som är en paraplymotion, framförs en rad påståenden. Krav reses där på näringspolitiska insatser från samhällets sida. Ingvar Svanberg påvisade i sin historieskrivning alt det socialdemokratiska programmet för industrisysselsättning medförde en rad åtgärder och styrmedel, vilka vidtogs och infördes i början på 1970-lalei, men man anser att den borgerliga regeringen nu bedriver ett slags låi-gå-system när det gäller näringspolitiken.

Jag har här redovisat vilka åtgärder regeringen har vidtagit och kommer alt

vidtaga för att få fram den rimligare näringspolitik, som skall ge oss

44 framtidsutsikter i Sverige. Jag vill än en gång betona atl vi aldrig i detla land

haft någon näringspolitisk plan vare sig under socialdemokraternas 44 år vid makten eller vid den tidpunkt då den nuvarande regeringen trädde till. Men i och med det fjärde steget kommer vi att få ett näringspolitiskt program i etl längre tidsperspektiv. Ingvar Svanberg vet emellertid att man inte på etl och ett halvt är kan lösa alla dessa uppgifter.

Jag återgår till den socialdemokratiska motionen, där man fört fram en rad krav. Det hävdas att de strukturproblem som vi har i ett antal branscher beror på den allmänna ekonomiska politik som den borgeriiga regeringen har fört. Jag tror inte att detta riktigt stämmer. Ingvar Svanberg vet innerst inne att de åtgärder som från regeringshåll har vidtagits för att underlätta på exportsidan och kostnadssidan för svensk industri utgör ett större plus för sysselsättningen än de ungefäriiga 20 % som man från socialdemokratiskt håll har velat påföra industrin.

Nej, Ingvar Svanberg, jag tror att ni kommer sanningen närmare i edra påståenden på s. 3 i motionen, där ni säger: "Del internationella konkurrensläget har skärpts under senare år. Det beror till stor del på den mycket svaga internationella konjunkturutvecklingen som medför en betydande överkapacitet på en rad håll."

Jag tror att delta är alldeles riktigt, inte minst till följd av alla de länder som dykt upp och kommit med nya produkteroch produktionsmetoder. Dessa har också kommit att spela en allt större roll på världsmarknaden.

1 motionen, som följs upp av reservationen 1 i det utskottsbetänkande som vi nu behandlar, framförs en rad krav på riktlinjer fören aktiv näringspolitik. Del krävs alt samhället skall få tillgång till näringspolitiska styrmedel av alla slag, såväl generella som selektiva stödinsatser, men också tvingande medel baserade pä lagstiftning. Från socialdemokratiskt håll har man alltid haft en övertro på styrmedel, som är baserade på lagstiftning.

Av helt avgörande betydelse för den svenska industrins konkurrensförmåga ärju att man har en hög investeringstakt. Här håller jag med Ingvar Svanberg. Investeringstakten har i dag en hell avgörande betydelse för vår standard på 1980-talet, och självklart är del att beklaga att vi inte haren högre industriell investeringstakt i Sverige i dag. Men man kan också se att den svaga investeringsviljan inom industrin intimt hänger samman dels med lönsamheten, dels med att man inte haren utnyttjad kapacitet. Utnyttjar man inte dagens produktionsapparat är det trots alll mycket svårt atl få företagen att investera i nya maskiner och ny teknologi, som framgent för oss blir avgörande.

Men utskottsmajoriteten häller med om mycket som framförs i den socialdemokratiska moiionen. Detta gäller framför allt investeringar och ökade insatser på forsknings- och utvecklingsarbete inom näringslivet. De ekonomiska insatserna bör företrädesvis göras på områden där den svenska industrin i ett längre lidsperspektiv är konkurrenskraftig. Den uppfattning därom som framförs i den socialdemokratiska motionen delar vi inom utskottet.

Vi har ändå inte kunnat göra någon samskrivning. Utskotlsmajoritelen anser all ni går för långt i det tillkännagivande ni vill göra angående

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Näringspolitiken

Nr 138 styrmedlen. Genom de generellt formulerade riktlinjer som ni uppdragit i

Onsdaeen den motionen skulle handlingsfriheten komma att begränsas. Om man går från

10 maj 1978 '" ''" '" skulle statsmakterna komma att bli mycket hårt styrda och få

_____________ svårigheter att göra de för dagen så viktiga bedömningarna.

Näringspolitiken •'°'" Svensson har talat för vpk-motionen 869. Däri begärs att man skall

tillsätta en pariamentarisk utredning, som får i uppdrag att utarbeta ett näringspolitiskt program. Delta skall fl sådan inriktning atl den industriella satsningen ställer den samhälleliga nyttan och den regionala rättvisan i centrum. I motionen talas om att man skall sträva efter en ökad förädlingsgrad.

Vi håller med om detta. Det är självklart angeläget och viktigt att svensk industri får ökad förädlingsgrad. Man anser också att de statliga industriföretagen i första hand bör utbyggas. Men i stort delar vi inte er uppfattning, och därför har ett enigt utskott avstyrkt motionen. Ni vill ha en socialistisk planekonomi av sådan art som vi frän borgerligt håll inte kan vara med om. Tydligen kan inte heller socialdemokraterna vara med.

Jörn Svensson talar för att han inte vill baden marknadsprisbildning som vi har i detta land och som decentraliserar många beslut till den enskilde. Han vill ha en planerad ekonomi, i vilken de flesta beslut fattas och kontrolleras centralt. Här måste alltså finnas en byråkrati som kommenderar, varigenom medborgarna kommer att få lida. Det är väl så, Jörn Svensson, att alla diktaturer inte är socialistiska men att alla socialistiska ekonomiska system är diktatoriska. Kanske är det en slump men vi menar alt den sociala marknadsekonomi som vi har i detta land passar oss i Sverige bäst, eftersom den stöds av merparten av svenska folkel.

På s. 30 i betänkandet ger ulskottet sin uppfattning till känna vad gäller hantverkets situation och framtidsutsikter. Ingvar Svanberg raljerade litet i den meningen att utskottet i detta fall kunde ge till känna sin uppfattning vad gäller hantverket. Vi har ansett del vara viktigt atl del finns en god haniverkstradition här i landet. Underde senaste åren har man konstaterat att det framför allt på utbildningssidan råder stora brister, varför det finns alla skäl all försöka behålla yrkeskunnigt folk kvar inom hantverket. Det är angeläget att finna sädana vägar att bältre grogrund skapas för hantverksservice på olika sätt.

Reservationen 3, som Ingvar Svanberg tog upp i sitt anförande, gäller styrelserepresentalion för staten i vissa företag. Vi behandlade detta i förra årets utskottsbetänkande som gällde näringspolitiken i stort, och vi anser att del inte har inträffat någonting sedan dess som ändrar vår inställning. Vi anser, som vi påpekade, att lagen inte ställer några krav på att man skall utnyttja dessa möjligheter för att sätta in statliga representanter, och vi anser det också värdefullt och viktigt att de anställda på företagen har representation i styrelsen. Därför har vi avstyrkt socialdemokraternas yrkande.

Herr talm.an! Eftersom utskottet är enigt på övriga punkter kommer jag inte

atl beröra dessa utan hänvisar till utskottets fylliga skrivning. Man finner, om

man läser utskottsbetänkandet, atl det trots allt råder en mycket stor enighet i

46 näringsutskoltets behandling av de fiesta motionerna. Det finns i den

näringspolitik vi sysslar med mycket av gemensam filosofi, det kan skilja sig Nr 138

på några punkter. Men regeringen sitter sanneriigen inte med armarna i kors Onsdaeen den

när det gäller att fa i gång ett offensivt näringsliv. Det visar väl påtagligt de |q - jgg

åtgärder som regeringen har vidtagit för att fä mera "sprutt" på svensk_____

ekonomi. Jag tror inte att någon kan ta den övertygelsen ifrån mig. Näringspolitiken

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

INGVAR SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Egentligen finns det inte sä stor anledning att replikera på Sven Anderssons i Örebro anförande. Hans anförande bestyrker på ett utomordentligt sätt precis vad jag sade i mitt anförande, nämligen att det på den borgerliga sidan inte finns någon näringspolitisk ideologi och att man inle är beredd att bygga upp någon sådan utan förlitar sig pä marknadsekonomin, väntar, hoppas och ser till att man får pengar.

Sedan säger han något mycket lustigt. Han talarom de 30 miljarderna som industriministern har satsat i förelag som har varit pä fallrepet och säger atl jag är emot den satsningen, som är regeringens näringspolitiska filosofi. Så elak vill jag inte vara mot den borgerliga regeringen atl jag säger alt de 30 miljarderna är deras näringspolitiska filosofi. Det ärju kort och gott en åtgärd som måste till, eftersom man inte har skött den långsiktiga planeringen. Kolingen åkte en gång spårvagn och hamnade bredvid en mycket fin dam, som försökte komma så långt ut på kanten som möjligt av bänken från denna lustiga person. Hon doftade väldigt gott av parfym, och då sade Kolingen: Ja, det är bra att det finns, men fasen att det skall behövas. Det är just vad jag sade om de 30 miljarderna. Det är synd att det skall behövas sädana ingripanden, men de måste ju ske när människorna lider av arbetslöshet. Men låt bli att segla Sveriges näringspolitik in i en sådan situation att det skall behöva ske!

Sedan säger Sven Andersson; Del finns ingen plan hos den nuvarande regeringen. Han har varit i centerns underiiga famn, där man nu varje år rätt länge har talat om en näringspolitisk plan som vi alla skall vara överens om. Låt oss, Sven G. Andersson - som ändå är en klok kari - tala om en näringspolitisk ideologi, om den finns! Den finns inte på den borgerliga sidan. Den gamla regeringen, om jag får använda det uttrycket, gick fram under årens lopp med en mängd åtgärder som skulle föra oss till en bättre planeringssituation. Man skapade AP-fonderna, man skapade Investeringsbanken, man fick insyn i företagen, man byggde upp Statsföretag och skapade en organisation kring det. Det borde naturligtvis ha hänt ännu mer, men man var på väg och hade en- inriktning. Nu säger Sven G. Andersson att småförelagarpropositionen, som egentligen inte innebär något annat än att man slänger över statens kostnader på landstingen, är uttryck för deras filosofi. Satsningen på stålet är också ett uttryck för vad de vill åstadkomma, men i ett avseende, närdet gäller handelsstålet, har ju den i huvudsak bestått i att man bevakat det privata kapitalets intressen.

Sven G. Andersson slutar med att säga att nu skall det komma ett 47

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Näringspolitiken

näringspolitiskt program. Det är just vad jag fruktar, när jag ser vad det kommer att innehålla: en planlöshet utan like. Man kommer i stort sett att hoppas att det privata näringslivet hjälper regeringen, och därför öser man pengar över det, men man vet inte vad resultatet blir av det hela. Se till att inte göra satsningarna så planlöst - det är vad jag velat säga här, och att det rådet behövs har Sven G. Andersson på ett utomordentligt sätt verifierat.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Den här debatten har fiera mycket ironiska inslag.

Jag tycken, ex. att det är beklagligt att en borgerlig talare skall kunna vinna poäng i en argumentation med en företrädare för arbetarrörelsen genom att hänvisa till att det under ett väldigt långt regeringsinnehav inte fanns någon egentlig näringspolitisk eller ekonomisk planering, ingen verklig plan för utveckling, utan att man följde den kapitalistiska strukturomvandlingens alla huvudlinjer. Det är tyvärr en riktig beskrivning. Det är synd att det skall vara så, och det måste arbetarrörelsen ändra på i framtiden.

Jag tycker vidare att det är lika ironiskt och lika synd att när kommunisterna nu för fram tankar på bestämda strukturreformer, på steg mot en mera planerad ekonomi som i föriängningen siktar till en framtida planekonomi, då avslås dessa förslag av en gemensam majoritet av borgerliga och socialdemokrater. Det borde i stället vara så att vi från båda arbetarpartierna, åtminstone när det gäller viktiga strukturreformer, hade en gemensam front mot de borgerliga. Varje tanke och varje diskussion om sådana här strukturreformer och steg mot en mer planmässig ekonomi och en självständig planering, som inte tar hänsyn till privatkapitalets intressen utan utgår ifrån de arbetandes intressen, borde kunna föras fram från en gemensam bas inom arbetarrörelsen. Man borde åtminstone kunna vara överens om vissa utgångspunkter därvidlag.

Vi begär inte att socialdemokraterna skall skriva under på det som står i den kommunistiska motionen eller på alla yrkanden där, men med ledning av hur socialdemokraterna har skrivit ihop sig med de borgeriiga i utskottet villjag fråga Ingvar Svanberg: Var står ni när det gäller frågan om en mer planmässig ekonomi och frågan om de strukturreformer som vi föreslår? Ni kanske har andra motiv för att avslå än de borgeriiga, men det borde ni i så fall ha talat om, för ni har ju skrivit under pä samma formuleringar när det gäller avslaget som de har. Del vore bra om ni lalade om, ifall ni har en annan syn. Men om ni på samma sätt som de borgerliga utgår ifrån att den kapitalistiska strukturen skall bli bestående och att den näringspolitik som skall föras skall ha denna som bas och ingenting annal, då innebär det en oerhörd ideologisk och politisk kapitulation från arbetarrörelsen. Då har den uppgett väsentliga målsättningar som ändå alltid hos arbetarrörelsens övertygade anhängare har spelat en avgörande roll som en politisk drivkraft för deras arbete.

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte lägga mig i trätan mellan Jörn Svensson och Ingvar Svanberg om huruvida socialdemokralerna under 44 år kunnat konsiruera något långtgående näringspolitiskt program. Jag har slagit fast alt det aldrig har funnits något sådant i det socialdemokratiska kanslihuset. Samtidigi har jag redovisat de tankar och förslag som har kommit och som kommer i början av 1979 från regeringskansliet. Ingvar Svanberg viftar bort detta och säger alt det inte är någonting alls. Men vi har ändå fått fram den här småförelagarpropositionen och därmed ett samlat grepp om småföretagar-problemen, och vi har föreslagit åtgärder som ett andra steg för att bekämpa strukturproblemen inom olika branscher. Det är ju för det lilla Sverige jättelika problem som man har tagit itu med. Man möter, herr talman, ofta kritik frän socialdemokratiskt håll för att regeringen, som jag tror det heter, pytsar ut pengar lill företagen och på det sättet göder dem. Jag sade att drygt 85 % har gått till varven och stålindustrin, och jag vill fråga Ingvar Svanberg: Var det fel att i dagens situation satsa på dessa företag för att ge dem rådrum och andrum?

Vi har tagit både det andra stegel och det tredje steget beträffande forskning och utveckling, och vi kommer också atl ta det fjärde steget. Ingvar Svanberg, ni har under 44 år aldrig lyckats med den här formen av planering, utan det har hela tiden varit ett slags tuvhoppande. Sedan riktar ni en ofta allmän och svepande kritik mot regeringens näringspolitik. Ni sägeratt det skall vara mer generella och mer offensiva satsningar. Men i verkligheten har ni ju mycket litel på fötterna. Förslagen är tunna och ofta har del hela utmynnat i förslaget om den här strukturfonden, som likt galten Särimner äts upp varenda dag för att varje påföljande morgon stå livs levande i Odins sal, så att kämparna kan börja äta på nytt.

Den faktiska situationen är ju att ni inte hade någon planering för näringspolitiken då ni satt i regeringskansliet, utan det blev etl tuvhoppande.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Näringspolitiken

Under delta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

INGVAR SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jörn Svensson ställde en direkt fråga till mig som jag anser att jag bör svara på. Jag har inte så mycket att anmärka på hans första anförande, som enligt min mening i långa stycken var mycket välbalanserat och sakligt. Att vi inte kunnat vara med om alt tillstyrka den kommunistiska motionen har inte att göra med att den är kommunistisk. Anledningen är den atl vi inte är överens i det långa loppet.

Jörn Svensson talade fören planering i samhället, och det vill jag gärna vara med om. Vi behöver mera näringspolitisk planering, mera insyn och styrning från samhällets sida och över huvud taget mera inflytande från det hållet. Men vi vill skapa en ekonomisk demokrati där beslutanderätten i mycket stor utsträckning skall ligga inom industrin. Den skall ligga hos de anställda osv.

4 Riksdagens protokoll 1977/78:138-139

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Näringspolitiken

Vi vill icke, det vill jag klart deklarera, vara med om att skapa en statskapitalism som på många sätt ju inle är mycket bättre än privaikapita-lismen. Vi vill ha en planerad ekonomi i form av en ekonomisk demokrati där beslutanderätten ligger hos många människor, inte bara hos en statsledning. I övrigt har jag mycket litet att anmärka på hans anförande.

Sedan vill jag säga några ord till Sven Andersson i Örebro. Han sade att 85 % av krissiödet har gått till varven. Var det tokigt, frågade han, atl ge dem del, så atl de får rådrum? Ja, någon ny sysselsättning har detju inle inneburit. Men, snälle Sven G., varvsälgärderna ärvde ju den nuvarande regeringen av den gamla. Del var alltså inte den här regeringen som log initiativet till atl försöka klara vår varvsnäring. Den nuvarande regeringen har bara gåll på i ullstrumporna efteråt. Jag har icke angripit detla, men vi måste ha planering för någonting annat än en neddragning, vilket blivit fallet i fråga om varven. Kom inle igen med detta, för det är inte på den punkten vi bråkar om åtgärder för att klara människors sysselsättning. Vi bråkar om hur vi skall ha det på lång sikt med vår industriella utveckling.

Sven Andersson sade vidare alt man nu äntligen kom med en plan för hur industrierna skall kunna klaras det lyckades inle den socialdemokraliska regeringen med. Jag tycker att den lyckades med en hel del. Men, Sven G. Andersson, under ert anförande kom jag underfund med alt vi egentligen talarom olika ting. Vad ni avser med en industripolitisk plan eller planering är kort och gott att man skall inregistrera vad de privata företagen avser alt göra i det eller det sammanhanget. Sven Andersson vill icke på något sätt ha en ordentlig styrning från samhällets sida och han vilt inte ta etl ansvar som samhällsrepresentant, utan regeringen skall i stort sett bara försöka uppamma planer inom företagen. Också jag menar att sådana planer skall uppammas, men inte på det sätt som Sven G. Andersson förespråkar. Del är på den punkien den ideologiska skillnaden mellan oss kommer fram, och därför lyckerjag inle alt vi skall fortsätta denna träta - för om nödhjälpsåtgärderna har vi aldrig varii oense.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Del här blir en intressant debatt inom arbetarrörelsen. Om det är så, Ingvar Svanberg, atl ni håller med om sä myckel i den kommunisliska motionen, kunde ni faktiskt ha skrivit på eu annal sätt i utskottel. Då behövde ni inte ha skrivit under på samma kritik som den som de borgerliga har framfört, där man ju helt har förkastat tanken på en planerad ekonomi.

Vidare säger Ingvar Svanberg att socialdemokratin i motsats lill kommunisterna vill ha en ekonomisk demokrati och att kommunisterna vill ha en statskapitalisiiskt centraliserad planekonomi. Det är bra märkligt. Vi har varje gång som vi har krävt ett förstatligande av någon bransch varit mycket noga med att ta med punkter, där vi har ställt krav på att de arbetande antingen skall ha vittgående befogenheter och möjligheter lill veto mol centrala beslul eller att de skall ha majoritet i alla styrande organ på olika nivåer, så att det statliga ägandet och infogandet i en planmässig struktur skall

balanseras av ett levande, aktivt och starkt arbetarstyre.

Men när vi har fört fram de tankarna har ni alltid röstat emot. Ni har aldrig någonsin stött den typen av krav. Däremot har ni varit med om atl bygga upp och förvalla statliga företag, där det lokala arbelarinflytandet har varit myckel dåligt - så dåligt atl man i LKAB för en del år sedan fick strejka sig lill vissa rättigheter. Det borde inte ha behövts, om man hade haft ett större mått av ekonomisk demokrati och infiytande. Ingvar Svanbergs beskrivning stämmer inle alls.

Låt mig gå in på frågan om planekonomi och demokrati! Det görs ofta gällande att planekonomi har ett samband med diktatur. Man säger då att det är få människor som bestämmer i en planekonomi medan mänga bestämmer under kapitalismen. Det ärju i verkligheten tvärtom. Under kapitalismen är det ett oerhört litet antal människor som äger produktionsmedlen. En planekonomi kan vara mycket centraliserad och mycket byråkratisk och konstruerad så alt ett fåtal bestämmer. Men den kan också från början vara uppbyggd så atl den centrala planeringen är ett resultat av diskussionen och kombinationen av uppfattningar ute på de lokala och regionala enheterna. Kompletterad med ett levande arbetarstyre blir den nationella planeringen en demokratisk planering.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Näringspolitiken

SVEN ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det var rätt intressant när Jörn Svensson tog upp frågan, om införandet av en planekonomi skulle innebära alt man får etl allmänt demokratiskt system. Han menar att många skulle kunna få vara med i denna process. Men såvitt jag vet finns det inget land på vår jord som har denna form av planering.

I de socialistiska länderna utövas prisbildningens alla funktioner genom planering, och det är, som jag lidigare sagt, etl annat och mera omtyckt ord för en byråkrati som kommenderar. Priserna höjs inle på grund av att produktionen är för liten eller på grund av att efterfrågan siiger. Myndigheterna kan därför glädja sig över att prisnivån på deras produkter förblir stabil medan befolkningen tillbringar en del av sin tid med alt stå i kö. Produklionsföriusten av kösystemet varje år har man glömt att redovisa.

Men del finns lerierom optimal planering, som skall låta priserna avspegla både varornas värde och produktionens kostnad. Ekonomen Novozhilov t. ex. rekommenderar sådan här optimal prissättning och pekar på alt del finns datorer. Men han medger att det möter föga intresse och nog blir svårgenom förbart. Prisplanering är den stora fiaskhalsen i de socialistiska ekonomierna.

All den kritik som man riktar mol marknadsprisbildningen bottnar självklart ofta i den ideologiska uppfattningen. Vissa personer, t. ex. Jörn Svensson och delvis även Ingvar Svanberg, tror pä en myckel hårt styrd planering inom ekonomin.

Men för att återgå till Ingvar Svanberg sä lyckerjag all han sade något som är räll betecknande och räll intressant, nämligen: Ni ärvde ju de här problemen från den gamla regeringen. Jag tycker man skall slå fast att den

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Näringspolitiken

nuvarande regeringen ärvde problemen också vad del gäller varven osv. Anledningen lill problemen är de höga kostnaderna för all hålla del hela i gång. Och visst skiljer vi oss i långa stycken från socialdemokralerna när del gäller näringspolitik, filosofi och ideologi. Vi anser trots alll all ämbetsmän och folk i regeringskansliet inte kan göra de snabba bedömningarna. Jag har också redovisat att det aldrig tillförne har funnits en plan över svenskt nii ringsliv och svensk ekonomi men atl man under hand, som jag nämnt, lagl fram en plan för hur vi skal! utveckla det svenska näringslivet.

ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr lalman! Aldrig förr har behovet av ett slarkl näringsliv framirält så klart som just i de svåra lider och konjunkturer som vi nu upplever. Jag tror att vi alla, oberoende av vilken polilisk manialsskrivningsort vi har, är överens om all skall vi klara de enskilda människornas standard, såväl på del privata som på del offentliga planet, saml sysselsättningen och bylesbalan-sen, måsle vi se lill atl det näringsliv som vi har arbetar under så gynnsamma villkor som möjligl.

Men när det sedan gäller synen på hur detta skall åstadkommas går del en klar skiljelinje mellan del förra regeringspariiel och de nuvarande regerings-parlierna. Del harockså klart framgått lidigare av debatten här i dag.

Jag skulle vilja ulveckla della lilel mer och säga all socialdemokralernas recepi är ökad lillgång lill slyrmedel för samhällei, siyrmedel som innebär ökad samhällelig planering med tvingande medel baserade på en lagsiiftning, med andra ord planhushållning. Sällan har socialdemokralerna så öppel som i den molion vi nu diskuterar, nr 1640, deklarerat sin lilliro lill planhushållning. Jag lycker det är bra, för då vel vi var ni slår. Vad vpk står för har vi sedan gan'.mali fåll bekräftal, och del har Jörn Svensson i dag också förtydligat I långa stycken lycks både s och vpk vara överens i dessa frågor, om jag tolkade Ingvar Svanberg räu.

Socialdemokralerna me.iar all lyngdpunkien i näringspoliliken måsle förskjulas \\\\ atl stimulera utvecklingen på de områden d'är den svenska industrin kan uppvisa en överlägsen effekiivilel och produktionsförmåga. Denna uppgift kan enligt motionärerna inle överlåtits på vad de kallar de fria marknadskrafterna vilka, som det heler i moiionen. främst drivs av intresset för kortsiktiga infialionsvinster. Ingvar Svanberg har i sill anförande kompletter,.il delta med atl tala om roffarpolitik och profillänkande.

Del här betyder atl socialdemokralerna måsle hysa större tilltro lill byråkraters och polilikers förmåga all planera och sludera vilka varor och ijänsier ulom och inom landei som kan länkas bli efterfrågade. De fria marknadskrafter som enligi socialdemokralerna främsl drivs av sill intresse för au göra kortsiktiga inflationsvinsier kan knappast vara några andra än de företagsledare som i dag av företagens ägare har satis all skola förelagen. Personligen anser jag all de som är direkl involverade i ägandel och produktionen är bällre skickade all leda förelag än politiker och byråkrater. Politikernas: främsta uppgift är. som jag ser del, all ange de ramar inom vilka näringslivet har all verka, men den praktiska utformningen ute i näringslivet

bör förelagen -och när jag säger företagen menar jag förelagsledningen och de ansiällda lillsammans - själva svara för.

Vad sedan gäller frågan atl stimulera utvecklingen på de områden där den svenska industrin kan uppvisa överlägsen effekiivilel och produktionsförmåga finner jag del hell rikiigi all regeringen har gjort ganska rejäla saisningar. Sven Andersson i Örebro har lidigare ingående kommenierat detla. Det är riktigt att regeringen inle har kunnat salsa i den omfattning som det hade varit önskvärt, och man kan väl i det fallet säga alt marknadshushållningens principer inle följls, men vi bör då också ha klart för oss atl detla har berott på att regeringen har tvingats alt göra en hel del s. k. selekliva insatser för atl upprälthålla sysselsättningen. Inle mindre än 30 000 milj. kr. har satsals på krisföretag och krisbranscher. Del är mycket pengar. Jag vill påslå alt det är mera än vad någon annan regering någon gång har saisat i det här landet. Om de sakerna har vi också i stort sett varit överens inom de olika partierna. Hade de fria marknadskrafterna fått råda, skulle pengarna ha kunnat satsas i mera lönsam produktion i branscher och förelag som i dag uppvisar - jag citerar återigen socialdemokralernas parlimotion - "en överlägsen effektivitet och produktionsförmåga".

Nu har regeringen emellertid också gell de expansiva och lönsamma företagen stimulans. Vi kommer väl ihåg devalveringarna och alt löneskallen, dvs. den allmänna arbetsgivaravgiften, har slopats. Del har från många olika håll vitsordats atl delta betytt oerhört myckel för förbättringen av sysselsättningen i Sverige.

1 del här sammanhanget måsle jag också la upp frågan om inflaiionsvins-lerna. De fria marknadskrafterna skulle, som nämnis, enligt motionen främsl drivas av sitt intresse all göra kortsiktiga infialionsvinster. Jag måsle fråga vad della egentligen är för nonsens! Ett förelag som inte går med vinst har ju ingen chans all leva särskilt länge. En företagare eller en företagsägare strävar alltid efter att få vinst i företaget. Han gör detta för att företaget skall kunna fortsäua att existera och expandera, till gagn för både medarbetare och samhälle. Om sedan vinsten blir någol slörre på grund av infialionen, avslår ju därmed inte företagaren från denna vinst. Jag förstår dock det dilemma som socialdemokralerna här befinner sig i: även de har upptäckt att lönsamma förelag ar den bästa garantin för framåtskridande och sysselsättning, men nu gällerdet lydligen all komma bort från tidigare tankar på vinster och övervinster, som del var så populärt atl tala om för några år sedan. Del gäller nu all hitta på någoniing ännu fulare, och det blir tydligen infiaiions-vinslerna.

Avslutningsvis vill jag i della sammanhang, herr lalman. slå fasl alt de ålgärder som den socialdemokraliska partimolionen lalar om ofelbart leder till planhushållning. Det har visat sig vara en illusion alt tro att politiker och byråkrater bätire än enskilda människor ute i företagen skulle kunna förutse vilka produkter som konsumenterna kommer alt efterfråga. Vi har talrika exempel på detta i vår omvärid. Lägg därtill au i de länder som har salsal på marknadshushållning och fri förelagsamhet i stället för statligt och kooperativt ägda förelag har de enskilda medborgarnas standard blivit väsenlligl

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Näringspolitiken

Nr 138 högre. Del är bara alt konstatera all del är på del säuet. Del harock.så visat sig

Onsdieen den ''" enskild föreiagsamhel baserad på just marknadsekonomins principer i

10 mai 1978 oändligi myckel högre grad lyckats tillfredsställa konsumenternas efterfrågan

_____________ på varor. Kalla del för trollformel eller vad som helst, men del är ett faktum.

Näringspolitiken ■''' tycker atl socialdemokraterna borde ta lärdom av delta.

I del betänkande som vi nu diskulerar behandlas också en hel del frågor som gäller både slora och mindre företag. Del har också väckts ell fierlal molioner. Förutom den socialdemokraliska partimolionen, som jag tidigare har refererat lill, är del inte mindre än 13 molioner. En del av dem villjag hell kort kommentera.

Man kan tyvärr konstatera atl de mindre och medelstora företagens problem kommit en smula i skymundan på grund av kriser som har drabbat vissa storföretag, vilket i och för sig kan vara naturligt när del inom etl enda stort förelag kan giilla sysselsättningen för flera tusen människor. Men vi får inle glömma bort de mindre föreiagen. Många av dem är som bekani familjeförelag, men de sysselsätter trots alll borlål en miljon människor.

All regeringen ser posiiivi på de smärre förelagen framgår inie minst av småförelagarpropositionen, som vi antog i december månad förra året. Såväl reformerna på kapitalbeskattningens område som slopandet av löneskatten är ålgärder som får en positiv effekt på utvecklingen inom just de mindre företagen. Även vad gäller förelagens uppgiftsskyldighel och svårigheter med provanställningar av medarbeiare har regeringen nu lagil ell förslå sleg, som visaratt man har uppmärks;tmmat de här problemen och all man ser allvarligt på dem. Men självfallel är del mycket som behöver rättas till efter den gamla regeringens, som jag ser det, mycket ljumma inställning lill småföretagen. Del är därför, herr lalman, som tusentals familjeföreiagare och deras medarbeiare ser fram emoi en uppföljning av småförelagarpropositionen. som ju inle löste alla problem - del skall vi väl vara överens om - men som var en god början.

En av de frågor som behandlas i den av Filip Fridolfsson viickta motionen 1977/78:334 gäller egenlöretagarens personliga borgensåtaganden. Bakgrunden är i korthet följande: Den enskilde förelagaren belastas med allt slörre ansvar geniemoi såväl samhälle som anställda. Samtidigt minskar hans bestämmanderätt över del egna förelagd. Lagen om medbesiämmande innebär att arbetsgivarens beslutanderätt i praktiken inskränks. Del kan i vissa fall få allvarliga konsekvenser för en arbetsgivare som samlidigi är företagsledare, vilket ju är fallet i de fiesta mindre företag. Han kan exempelvis få svårigheter att garantera avtal med kunder och leverantörer.

Förelagarföreningsulredningen ansåg i sitt belänkande (SOU 1977:3) atl
ägarens borgensansvar för lån borde kunna begräns;is betydligt. Industrimi
nistern har i proposilionen 1977/78:40 framhållit all som allmän riktlinje'
borde gälla, att relativt svaga säkerheter och därmed betydande kreditrisker
bör kunna accepteras samt all lån lill nyetablerade företag bör kunna
förknippas med särskilt slora risker. Kravel på personlig borgen bör dock
54 kvarsiå, siiger han avslulningsvis.

Dessa uttalanden är etl sleg i rätt riktning, men jag undrar om inte denna fråga egentligen borde uired;is, inle minsl mot den bakgrunden all nyföretagandet, startandet av nya förelag här i landei, är alltför litel, vilket ledamöterna i denna kammare väl känner lill. T. v. får vi emellertid avvakta resuliaiei av den mjukare prövning som herr Åsling har aviserat.

I motionen 1634 tar vi moderater upp frågan om kreditförsörjningen förde mindre företagen. Vi pekar bl. a. på de särskilda problem med kapitalförsörjningen som familjeföretagen har. Aktiemarknaden slår som regel inte lill förfogande, inte heller obligalionsmarknaden - den är förbehållen de slörre förelagen. Eftersom ju möjligheterna till självfinansiering i dagärganska små innebär del att del finns myckel stora behov av all få in friska pengar jusi lill de mindre förelagen, inle minsl de nystartade. Trots all det har gjorts en hel del är del inle lillräckligi.

Här menar vi all avdragsgilla självfinansieringsfonder delvis skulle lösa problemen och göra dei liiiiare rör föreiagen all iiverleva och också kunna expandera. Man skulle kunna länka sig all förelag som inle har räll till eller inle gjort avsättning lill invesieringslönd för konjunklurutjämning får avsätta 20 % av årsvinsten lill en självfinansieringsfond intill dess alt fonden uppgår lill maximall 200 000 kr.

En annan sak som posilivt skulle påverka utvecklingen för småföretagen vore att ge dem möjlighet alt erhålla kredil med längre löptid. I allmänhel är del förhållandevis lätt all låna s. k. korta pengar, men när del gäller längre krediter är det svårare. Här menar vi all en eventuellt ökad kreditrisk för kreditinstituten skulle kunna kompenseras med statliga kreditgarantier.

Deålgiirdersom rekommenderas i moiionerna 344 och 1634 är såvitt vi kan förstå ägnade all öka hela näringslivets styrka i enlighel med vad vi här framfört.

Motionen 1635 berör en annan aspekt på frågan om lån och kredit lill förelag, nämligen del slalliga stödet till krisbranscher. Statligt stöd lill krisdrabbade förelag kan få en olycklig verkan på effektiva ochsjälvbärande företag inom samma bransch. Naturligtvis ställs regeringen många gånger i en väldigt svår och komplicerad situation, då förelag med tusentals anställda knackar på kanslihusdörren och hävdar alt förelaget eller koncernen behöver omedelbarekonomisk hjälp; i annal fall går förelaget omkull. Ofta prioriteras sysselsättningen och del krisdrabbade förelagel får sill slöd. Så har också skett i en rad av fall som vi behandlat i näringsutskottel.

Men alltför snabba åtgärder kan vi.sa sig felaktiga. Med del statliga stöd ell krisdrabbai förelag erhåller konmierdel företaget ibland i en b;'i!ire konkur-ren.ssiluaiion än del .självbärande företaget i samma bransch, vilket knappast kan vara meningen med ett statligt slöd. Del finns, herr lalman, risk för atl de företag som har de bäsia föruisäUningarna för att fortleva, expandera och skapa nya arbeistillfällen kan komma atl bli utkonkurrerade genom samhälleliga subventioner lill konkurrenssvaga förelag. Del är därför som del är viktigt att vi lär en konkurrenslagstiftning som skyddar alla förelag, oavsett ägare, från en samhälleligt subventionerad konkurrens. En sådan lagstiftning iir med andra ord specielll angelägen inom de sektorer där samhället gåll in

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Näringspoliliken

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Näringspolitiken

med Slora subvenlioner lill olika förelag. En myckel akiuell sådan bransch är f ö. leko.

Herr lalman! Jag vill med det sagda yrka bifall lill näringsutskoltets hemställan i dess betänkande 1977/78:55.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Del är typiskt all de borgerliga inle ser de i grunden nya förutsättningar som håller på att utvecklas för industriell produktion och industriella samhällen. Dessa nya lörulsäliningarsälter ju i fråga del praktiskt rimliga i all ha ett marknadssystem och ett prissyslem av den nuvarande typen.

För del förslå krävs del för en framlida induslriell ulveckling en grad av långsiktighet och förutseende i åtgärderna som aldrig förr. Fördel andra krävs del att man ökar den sociala konsumtionen och de sociala investeringarnas vikt och betydelse inom ekonomin. Ingel av dessa behov tillgodoses genom de s. k. fria marknadskrafterna i prissystemei.

Prissystemei kan aldrig göra någon prioritering mellan t. ex. barndaghem och produktion av skräp eller slil-och-släng-varor. Eftersom produklion av skräp och slil-och-sl;ing-varor i kommersiell mening alllid ger profit och barndaghemmen inte ger profit - del är ingen verksamhei som ger profit -kommer barndaghemmen alllid atl prioriteras ned. Här finns en grundläggande oförmåga i prissystemei.

Detsamma gäller konfiiklen mellan vad som är intressant nu och vad som är intressant i framtiden. Prissystemei kan aldrig verka annat än i nuet, och man kan alltså aldrig jämföra vad som investeras i nuet med vad som bör investeras för framtiden. Della kan endast ske genom en medveten, planmässig satsning. Däri ligger en avgörande svaghet.

Sedan kan man för den skull myckel väl inom ramen för en planekonomi ha sektorer där ett prissyslem tillåts verka med en viss grad av frihet - det är fulll möjligl och sådani kan diskuteras. Men när del gäller ramplaneringen, den långsikliga medvetenheten, närdet gäller huvudinriktningen av investeringar och produklion, har planekonomin en klar överlägsenhet; del klarar inget av de traditionella prissysiemen.

Erik Hovhammar sade någol myckel typiskt och mycket avslöjande för hans inställning-jag vill fråga folkpartiets företrädare i diskussionen om han håller med om del. Han sade: Ärdet inie bäsl om de som är direkl involverade i produktionen beslämmer? Med del menar Erik Hovhammar kapilalägarna. Är inie arbeiarna och ijänstemännen direkl involverade i produktionen? Vore del inte bra om vi fick mera demokraliska former i förelagen och i näringslivet, så atl de fick vara med och bestämma? Men då skulle del vara slut med kapitalägarnas monopol på makten!

INGVAR SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Erik Hovhammars anförande var ioch för sig avslöjande: Del var en privatkapitalets lovsång in i bleka döden. Allt som privatkapitalet gör är bra.

Jag tyckte Sven G. Andersson hade lilel svårt all klara av hyllningen lill     Nr 138
privatkapitalet på samma sätt. Kanske atl hjärtat inte var med irols hans     Onsd'ieen den
poliiiska förvirring i övrigl. Men Erik Hovhammar gjorde med väldigaplomb      in       • iqto
ell försvar för alla meioderna.

På tal om den skildring jag lämnade av en ödeläggelse av stora bygder i Näringspolitiken Norrland på 1920- och 1930-lalen - då marknad.sekonomin verkligen fungerade och då lusenlals och åter lusenlals människor kastades ul i nöd och elände därför alt skogsindustrin följde marknadsekonomins lagar och körde ned sågverken och så småningom lät staten la hand om dem men behöll skogarna - sade Erik Hovhammar bara kon och goii: Ja, de fria marknadskrafterna klarar ju allt bäst. Han lyckle della var uimärkt. Åk upp lill Norrbotten och fråga de egna partivännerna diir vad de säger om det! Jag iror inte all de kommer all vara glada lör del.

Erik Hovhammar fortsatte med att säga all vi måsle ha lönsamma förelag. Ja, vem har sagl emot det? Frågan är bara: Hur skall vinsterna fördelas? Är del så att en enstaka eller några få personer skall ha dem?

Erik Hovhammar sade sedan atl det biisla för Sverige vore om industri-och aktieägarna finge slörre lönsamhet och slörre vinster, för de ensamma förslår all sköta della. De som har pengar idag bör få fortsätta med det; blanda er inle i del, ni andra - ni förslår inie del här! En svensk indusiriulveckling skall alltså köpas till priset av en ännu snedare fördelning av förmögenhet här i landei! Det är bra att det är sagt, Erik Hovhammar. Del lyckerjag man skall vara lacksam för. Jag vill inle säga någoniing mer om del.

Sven G. Andersson sade någoniing som gör all jag skulle vilja uppmana honom atl inte bära falskt vittnesbörd mol sin nästa. Han sade nämligen all jag har sagl all regeringen har ärvi problemen.

(Andre vice talmannen: Repliken gällde Erik Hovhammars anförande)

Man har inte ärvt några problem från den gamla regeringen, ulan man har ärvt en politik som man nu håller pä att förstöra. Jag skall återkomma lill de här sakerna när propositionen föreligger.

Jörn Svensson frågar om statskapitalism är mer reglerande än privatkapitalism. Båda formerna är lika förödande, och vi tar avslånd från dem båda. Vi vill ha en ekonomisk demokrati.

ERIK HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill börja med alt replikera Jörn Svensson, som jag tycker är ärlig .så till vida alt han slåss för sin tro. Är man socialist och kommunist, har man självfallet rätt att göra det. Jörn Svensson säger all vi borgerliga inte inser de nya förutsättningarna och att vi över huvud laget inte vel vad som sker i tiden. Detta lycker jag är felaktigt. De icke-socialistiska partierna arbetar efter marknadshushållningens principer. Det är vår näringspolitiska ideologi. Vi har, Jörn Svensson, funnit denna vida överlägsen den planhushållning och den statssocialism som ni eftersträvar. Vi kan göra jämförelser mellan de länder som har marknadshushållning och de länder som inle har

Nr 138 del. Det är då ganska lätt att se skillnaden i standard.

Onsda e den ' ''" ' ''" åldringsvård, barnomsorg, skolor och mycket annat

in „ • \r,-io måste vi lillsammans skapa värden och resurser. Vi har funnit att marknads-

10 maj ly/ö

_____________ ekonomin och ett fritt näringsliv ger den största garantin för en bältre och

f,,.. ■ ,.,., högre standard för människorna. Därför kämpar vi för den idén.

Näringspolitiken

Jag sade i milt anförande atl jag med förelag menar förelagsledning och de

ansiällda. Vi har en lagstiftning som innebär företagsdemokrati, och del

tycker jag är bra. I de fiesta förelag har vi ell gott samarbete med våra

anställda. Detta gäller inte minst de mindre och medelstora företagen, som

jag närmast är talesman för. Jag kan försäkra Jörn Svensson att del är på det

sättet.

Till Ingvar Svanberg vill jag säga att vi borgeriiga har en gemensam ideologi. Jag har sagt det i min replik till Jörn Svensson. Vi har marknadshushållningen, och den tycker vi är vida överlägsen planhushållningen. Jag upprepar del.

Sedan tycker jag all näringsulskotteis värderade ordförande litet väl mycket uppehåller sig vid den historiska bakgrunden. Han går minst 50 år tillbaka i tiden och talar om hur det då var uppe i Norriand och hur man där skövlade skogarna. Det är säkerligen rätt beskrivet, och det vill jag inte försvara. Men nu handlar det om dagens situation. Jag tror inte att Ingvar Svanberg har så lätt atl försvara Stålverk 80 och skidfabriken i Haparanda. Fråga de anställda där vad de anser om planhushållning och de idéer ni för fram. 1 praktiken har det visat sig att de inte fungerarsärskilt bra. Men vi skall inle se tillbaka, ulan vi skall se framåt.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Här framträder återigen en skillnad i Erik Hovhammars och min demokratisyn. Med företagsdemokrati och demokrati i näringslivet menar han alt de arbetande skall få medbestämmanderätt på basis av de villkor som ägarna och ledningen sätter upp, medan jag däremot menar att demokrati måsle bygga pä majoritetsbeslut. Alla grundläggande rikllinjer för företagspolitiken och näringspolitiken skall baseras på majoritetsbeslutens princip. Det betyderatt i de fall där majoriteten är oense med ledningen och de eventuella ägarna, bl. a. då Erik Hovhammar, så skall naturligtvis majoritetens vilja gälla. Jag tror inte alls atl Erik Hovhammar har den tolkningen av begreppen medbestämmanderätt och demokrati. Med demokrati menar han små eftergifter ät de anställda, så atl de skall bli desto villigare och mer uppbundna att acceptera de grundläggande huvudförutsätiningar som Erik Hovhammar och andra direktörer i näringslivet slår för.

Det grundläggande felet med del nuvarande ekonomiska systemet i
Sverige, som jag inte tror alt Erik Hovhammar kan förneka därför att del är sä
obesiridligi, är att antalet heltidssysselsalta minskar, att den totala syssel
sättningen mätt i effektivt heltidsarbete minskar, att reservarmén av
arbetslösa undersysselsatla förtidspensionerade lillfällighetsarbeiare och
dellidsarbetare ökar, att utslagningen ökar och att klyftorna mellan det s. k.
58 A-laget och B-laget på arbetsmarknaden också vidgas. Del är detta långsiktiga

strukturproblem som man måste ta itu med. Vad jag förstår finns det Nr 138 ingenting i den borgerliga näringspolitiken som ens tar upp della problem Onsd'ieen den som en utgångspunkt för hur man bör göra. Man vågar sig inte på en analys in ,: in-yg

eller ens en förklaring lill varför denna försämring av sysselsättningsläget har

skett sedan mitten och slutet av 1960-talel. Det är nu inte bara den borgerliga Näringspolitiken regeringens fel, del erkänns. Men här har vi det grundläggande, slora strukturproblemet. Vad har ni gjort och vad kan ni göra inom ramen för denna kortsiktiga, kaotiska marknadsekonomi föratt komma ål problemet? Ingenting av del ni hittills har gjort har kunnat vända på tendensen. Den förefaller obönhörlig. Talar inte del för all förträffiighelen i marknadsekonomin ändå, även från en troende som herr Hovhammar, i någon liien mån måste ifrågasättas?

INGVAR SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Låt oss se framåt och inte tillbaka, säger Erik Hovhammar, på tal om vår ideologiska diskussion. Ja, det är vad jag vill försöka göra. Men för Erik Hovhammar betyder atl se framåt egentligen all anträda en marsch tillbaka till gamla murkna idéer från länge sedan gångna lider om litet bältre infiytande för privatkapitalet. Så enkelt är det.

När jag skildrade hur det privata skogskapilalei i Norrland på 1920- och 1930-lalen förberedde en kris som man förstod skulle komma, pä så sätt alt man förde över de värdefulla skogarna till ett bolag, lämnade de nedkörda sågverken i ett annat, lät det dåliga bolaget gå i konkurs, lät staten ta hand om de arbetslösa människorna och kommunernas problem, medan man behöll skogarna,som nu ingärienstorprivat koncern,dä säger Erik Hovhammaratl det är ett bra exempel på hur man skall handla. Jag undrar om inle det är förhållanden som han vill ha tillbaka.

Tänk på Stålverk 80, säger Erik Hovhammar. Stålverk 80 var ett försök atl skapa mer sysselsättning i Norrbotten och, märk väl, Erik Hovhammar, ell projekt som jagar helt överiygad om kommer lill uiförande-om än inie hell i dess ursprungliga form - bara vi kommer ifrån den nuvarande slagnalions-perioden. Del var en i grunden riktig tanke att förädla mer av malmen i Norrland. Det är inte någol som jag skäms för. Tvärtom ärjag övertygad om alt i den män Erik Hovhammar lar mindre makt kommer möjligheten alt genomföra Stålverk 80 att öka. Det är mitt sätt alt se framåt.

ERIK HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Herr talman! Det är alltid skillnad på teori och praktik, Jörn Svensson. Jag skulle gärna önska att Jörn Svensson arbetade kanske något halvår i etl medelstort företag och satte sig in i hur samarbetet mellan förelagsledning och anställda fungerar. Då trorjag atl han skulle la en betydligt reviderad uppfattning om hur det fungerar i praktiken. I de allra flesta fall går det nämligen mycket bra, både under den nuvarande lagstiftningen och under den vi hade tidigare. Företagsdemokratin fungerar trots allt ganska väl i det här landei. Därmed inle sagl alt den inte kan bli bättre.

Det är rikligt alt sysselsättningsläget i vårt land är besvärande. Det råder en 59

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Näringspolitiken

internationell lågkonjunktur, och den hade vi fått oavsett vilken regering vi haft. Vi är utsatta fören ökad konkurrens från s. k. u-länder- Korea, Taiwan och många andra - som slår hårt. Därför måste vi i dag finna oss i alt vissa branscher reduceras. Vi måste skapa nya arbetstillfällen, och del är vi i färd med alt göra. Del går dock inie pä några månader ulan lar lid. Del arbetet ligger framför oss. Målsättningen för den politik som nu förs är all vi skall åstadkomma en bättre sysselsättning. Alla de insatser som görs går ut pä alt trygga jobben på litet sikt.

Ja, Ingvar Svanberg, framtiden för vårt land ligger, som jag ser det, just i att vi arbetar för marknadshushållning, enskild förelagsamhet och privat äganderätt. Det är vår ideologi, och den är vi beredda atl kämpa för. Stålverk 80 lycker jag all man skall tala försiktigt om. Jag tror inle all del är så särskilt många som delar den optimism belräffande det företagets framtid som näringsutskoltets ordförande här givit uttryck för.

FRITZ BÖRJESSON (c):

Herr talman! Till detta näringsutskoltets betänkande nr 55 har sammanförts ett fiertal motioner från samtliga partier ulom apk, vilka molioner behandlar frågor om näringslivets olika delar. Herr Svanberg har nyss sagt att socialdemokraterna har en omfattande planering av näringslivet. Då ställer man sig frågan: Är det denna planering som har lett fram till de nuvarande svårigheterna och arbetslösheten inom näringslivet?

Under den gamla regeringens sista år försämrades situationen på alla de områden som nu har svårigheter. Bostadsbyggandet minskade under denna lid med ungefär hälften, frän 109 000 lägenheter till 55 000.

Att försöka bevara ett näringsliv intakt och med full produktionssiyrka måste vara en huvuduppgift för arbeiei på en god näringspolitik. Det är därför egenlligen inte överraskande all så mänga molioner har väckts med olika yrkanden orn förstärkningar av näringslivet. Minskad efterfrågan på världsmarknaden och skärpt konkurrens har satl sina stora spår i den svenska sysselsättningen. Man har ibland en känsla av att del inte finns några säkra patentlösningar för hur produktion och sysselsättning skall bevaras till fullo i vårt land.

De förstarnajdemonstrationer som förekom i år dominerades helt av kravet på etl bevarande av företag av olika slag och inom olika branscher. Det speglar naturligtvis lidsläget mycket markant. Ändå har ingen tidigare regering i vårt land satsai så mycket på att bevara sysselsättningen i olika företag som den nuvarande regeringen. Oppositionens kritik gäller i huvudsak var pengarna skulle ha satts in.

Men det räcker inte med att man önskar och kräversysselsäitning, ulan det gäller också att kunna sälja arbetsresultatets varor till ett pris som täcker produktionskostnaderna och samtidigt kunna göra det i konkurrens med andra länder som producerar samma varor. Denna den viktigaste förutsättningen glömmer man ofta bort när man debatterar dessa frågor-i synnerhet i intervjuer i TV och radio om dessa problem. Man ställer sig frågan om del endast är lågkonjunkturen i världen som åstadkommer det här förhållandet.

Är del inte så atl del har växt upp så många nya produceniländer all vårt     Nr 138
utrymme har krympt? Faktiskt har också socialdemokraterna framhållit     Onsdaeen den
delta, och därför stämmer inte resonemangen om atl svårigheterna i      |q       • g-jn
huvudsak kan föras pä den nuvarande regeringens skuldkonto.

1 motionen 1640, som är en socialdemokratisk partimotion, sägs att de Näringspolitiken minskade investeringarna i näringslivet lill stor del beror på den nuvarande regeringen. Det påslåendet kan ju inle vara sant. Den nuvarande regeringen mottog ett land med betydande svårigheter att hävda sig pä världsmarknaden. Man flr inle heller blunda för den arbetslöshet som finns överallt i världen, med bl. a. sju miljoner arbetslösa i Västeuropa.

Litel längre fram i den socialdemokratiska motionen anges att det internationella konkurrensläget skärpts under senare år, således efter det au socialdemokraterna lämnade regeringen, och all del är en svag internationell konjunkturutveckling. Det finns en betydande överkapacitet, säger man. vilket inle minsl är en följd av att nya länder och nya produkter uppträder på världsmarknaden, atl nya gruvor öppnats i fjärran länder och en arbetsin-tensiv produklion i länder med betydligt lägre löner än i Sverige. Dessa deklarationer i den socialdemokraliska motionen kan jag stryka under, för förhållandena är sädana.

Vadhardåhänl? Jo,statsminister Fälldin har så sent som den 11 april 1978 lillsati en särskild grupp som skall bedöma den framlida inriktningen av del svenska näringslivet. Den har enligt direktiven fått myckel stor handlings-frihel och slor ämnesbredd, och den har att göra sina bedömningar förutsättningslöst.

Utskottet har vidare behandlat en motion, nr 1701, undertecknad av Johan A. Olsson m. fi., där det begärs en utredning om hantverkets situation och framlidsulsikier. Den moiionen har majoriteten i utskottel lillstyrki, medan socialdemokraterna har reserverat sig. Reservanterna tycker inte att del är meningsfullt med en sådan utredning. Vi anser emellertid alt det bör göras en bred bedömning av hantverkets situation, och skall man kunna göra del erfordras ell uiredningsarbete.

Reservanlerna menar all hanlverket måste bedömas från bransch lill bransch. Men om man tittar på problemet så finner man atl hantverkets omfattning minskar över hela linjen. Enligt statistiska centralbyråns uppgifter var antalet godkända gesällprov i 46 branscher 2 093 år 1965. Den siffran har minskal lill 848 år 1975. Jag kan inle förslå vad del skulle vara för praktiskt med att utreda 46 branscher var för sig. En översyn över hela linjen måste ju vara det mest riktiga.

Jag vill gärna nämna motion 348 av Olle Wästberg i Slockholm om åtgärder för att underiätta bildande av löniagarägda företag. Han kommer väl själv atl tala för den motionen senare. Del förslaget har slöd från centerpartiet. Vi motionerade om delta 1976, och vi har rekommenderat det genom förbunds-siämmobeslut. Men ett särskilt beslut nu är inte nödvändigt, då kooperationsulredningen behandlar den här frågan.

Bland övriga molioner finns en, nr 1628 av Ylva Annerstedt, vari föreslås
en informationskampanj för köp av svenska varor. Ja, man kan ju länka sig 61

Nr 138 att detla skulle kunna vara sympatiskt och att del skulle kunna behövas. Men

Onsdaeen den utskottel har ansett att det inte finns några möjligheter alt vidta åtgärder av

10 mai 1978 större omfattning på det områdel. Man kan inte låta bli att notera atl här har

_____________ förts kampanjer från konsumentverket och från många andra häll som byggt

Näringspoliliken P uppmaningen: Var prismedveten! Om man skall följa den uppmaningen och alltså vara prismedveten skall man ju välja en utländsk vara i stället fören svensk, som oftast är dyrare.

Jag har aldrig förstått vad den här påverkan på den köpande allmänheten egentligen skall fylla för uppgift. Samtidigt som arbetslösheten ökas uppmanas folk atl köpa utländska varordärföratt deär billigare -det blir ju kontentan av det hela. Därför har utskottet också sagt att man anser att en sådan kampanj skulle från såväl handelspolitiska som arbetsmarknadspoliliska utgångspunkter vara ett trubbigt instrument.

Nils Erik Wååg och Lilly Hansson har i moiionen 807 med en motivering på tolv rader yrkat atl riksdagen uppmanar regeringen all kartlägga svensk industris ulvecklingsmöjligheler. Men Nils Erik Wååg har inte i näringsutskottel reserverat sig mot atl motionen inte tillstyrkts. Och del kan sägas atl regeringen har, medan moiionen låg till sig i utskottet, tillsatt en näringspolitisk delegation som kommer att behandla just de frågor som motionärerna funnit så angelägna. Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Man kan ge Fritz Börjesson räll när han sägeratt alla problem inte kan skyllas pä den borgerliga regeringens politik. Det är precis vad jag också försökt säga. Nej, det förhåller sig sä att del finns vissa allmänna ekonomiska förhållanden som harait göra med det ekonomiska systemet och hela liden verkar i bakgrunden som den mest drivande faktorn - inte den enda men den tyngsta faktorn i situationen. Det har Fritz Börjesson också själv påpekat; han talar om den internationella lågkonjunkturen, arbetslösheten i utlandet osv., och del ärju rikligt. Men då förvånar det mig att man inte drar några slutsatser av del. Varför är man så rädd atl sätta den ekonomiska organisationen av samhället under debatt? Del ärju ändå detta det handlar om - atl det måste vara någol grundläggande fel i denna ekonomiska organisation, att den har överlevt sig själv, alt den inte kan klara problemen. Sä är det ju i hela den kapitalistiska världen.

Man kan säga vad man vill om planekonomierna. Det är möjligl all den typ
av planekonomi som finns i dag skulle kunna göras annoriunda och bättre, att
den har svåra brister. Det är dock etl fiikliskt förhållande all planekonomierna
snabbi fyller igen den klyfta som rått mellan den kapitalistiska och den
socialistiska världen. Utvecklingen går snabbare i olika hänseenden, produk
tionen växer snabbare i planekonomierna. Det finns ingen arbetslöshet i
planekonomierna, medan det i den kapitalistiska världen går mellan 15
miljoner och 20 miljoner människor arbetslösa. Del finns inga konjunktur
variationer i planekonomierna som man besväras av. men konjunkturvaria-
62 tionerna styr på ell oproportioneriigt och orimligt säll situationen för de

många människorna i den kapitalistiska världen. Nr 138

Kvinnornas ekonomiska frigörelse är hunnen myckel längre i planeko- Onsdaeen den nomierna på grund av alt man där genom sin snabba ulveckling har behov av . • |g.,o

den kvinnliga arbetsinsatsen. USA t. ex. har en av de lägsta proportionerna

kvinnlig yrkesverksamhet, och även Sverige, som har relativt hög kvinnlig Näringsnnlitiken

yrkesverksamhet, ligger efter jämfört med planekonomierna. Barnomsorgen

är långt mera utbyggd i planekonomierna. En viktig del av del sociala

systemel är långt mera utbyggd i alla planekonomier än vad den är i någol

kapitalistiskt land. Det visar möjligheterna att genom annorlunda sociala

prioriteringar, som inle bygger på profilhänsyn, komma fram och ulnyltja

den fördelen.

Man kan naturligtvis säga all del finns många kapiialisiiska länder där levnadsstandarden alltjämt är högre än i planekonomierna. Del är naturligtvis rikligt, men det beror i slor ulslräckning på all dessa gamla kapiialisiiska nationer är gamla industriländer, medan däremot planekonomierna är relativt sett nya industriländer. Man kan fråga sig vad för sorts standard man skall ha och eftersträva. I USA finns det fiera bilar än i något annal land, men det finns också 30 miljoner människor som inte får tillräckligt med mal. Sjukvården är uselt organiserad. Barnomsorgen skall vi inte tala om. Om man mäter standard på ett socialt sätt får man faktisklen annan bild, som talar till planekonomins fördel.

FRITZ BÖRJESSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag är inte beredd att la upp en stor debatt om det kapitalistiska eller del socialistiska samhällets fördelar och nackdelar. Del skulle la alldeles för läng tid alt gå igenom alla de aspekter som finns på detla.

Vårt samhälle har naturligtvis sina fel, som alla andra samhällen i den demokraliska världen, men vi vet att det finns saker inom socialistiska länder som vi absolut inte vill ha här. Man kan säga alt del finns ingen arbetslöshel, men vi vet atl det finns skyldighet alt arbeta i ett sådant land. Vi kan också tänka oss vilka lagar som ligger bakom en sådan skyldighet, för all reglera och förverkliga den.

Del finns etl litel exempel som kan tas fram över hur besvärligt del kan bli mellan de totalitära länderna och den fria demokratiska världen. Det har ■ kommit fram att Sovjetunionen för över fartyg ii|l bekvämlighetsfiagg och på det sättet konkurrerar med t. ex. den svenska sjöfarten. Man blir förvånad över delta, men vi har fltt mycket säkra uppgifter både från sjöfartsnäringen och från annat håll, och då finner man hur svårt problemet är ur konkurrenssynpunkt Även de totalitära länderna försöker använda en del av de metoder som den fria världen har i konkurrenshä.nseende.

Jag vill emellertid inte gå in på någon lång deball om huruvida vi skall ha ell kapitalistiskt samhälle eller inte; det firi.ns ingen apl.edning lill del.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Näringspolitiken

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jo, det finns all anledning att just i det nuvarande läget börja diskutera det ekonomiska systemets egenskaper och brister, detla oavsett om man är anhängare av en mer eller mindre konsekvent planekonomi. Uppenbart är att något i grunden är fel med den nuvarande ekonomiska organisationen i samhället, eftersom den ända sedan 1960-lalet har lett till att vi fått en stark ökning av de arbetslösas och de undersysselsattas antal. Vi har fått fier och fier dellidssysselsatta. Den totala sysselsättningen mätt i antal effektiva heltidsarbeten har slätt stilla. Den ökade under den första delen av efterkrigstiden fram till ungefär 1965, då den började stagnera, och har sedan gått ner. Efter regeringsskiftet har nedgången varit kraftig. Det behöver inte bara bero på regeringen, jag påstår inte del, men det är ett faktiskt förhållande.

Här finns alltså ett grundläggande fel någonstans, som vi också kan se återspeglat i en rad andra länder med samma ekonomiska syslem. Detta måste vi göra någonting åt, och del är den diskussionen jag har försökt föra. Nu är tiden mogen för att tänka i andra termer, inte nödvändigtvis att man skall ställa frägan skarpt om planekonomi kontra marknadsekonomi, men i varje fall atl man måste börja diskutera strukturreformer som på etl annat sätt än vad marknadssystemet kan tar itu med slrukturförskjulningar av en typ som kan skapa ökande sysselsättning i stället för denna ständiga minskning, denna ständigt ökande utslagning.

Att förorda strukturreformer som syftar till alt införa planekonomiska moment i en ekonomi betyder ju inle alt man accepterar politiska avarter eller begränsningar i de politiska friheterna. Dessa förekommer i en rad fall i planekonomierna, men de beror i och för sig inte på att de finns i planekonomier utan de har sina speciella politiska orsaker. Pä samma sätt har del förhållandet alt vi har vissa demokratiska fri- och rättigheter i Sverige inte angöra med alt Sverige är ett kapitalistiskt land, ulan det har att göra med att de arbetande människorna i strid med kapitalägarna och under deras motstånd har tillkämpat sig sådana fri- och rättigheter.

Om vi således tar bort den här frågan ur diskussionen, och om vi alla är överens om att det skall finnas full politisk frihet, fulla demokratiska fri- och rättigheter-organisationsfrihet, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, fria och hemliga ■ val - då kan vi diskutera vilken typ av ekonomisk organisation vi skall ha för att kunna komma lill rätta med detta mycket allvarliga sysselsättningsproblem som på sikt hotaratt skapa ökande arbetslöshet och minskande effektiv sysselsättning. Någonting måste göras äl detta, och vi har därför ställt frägan: Kräver inle lidsläget att man nu diskulerar strukturreformer som ingriper i och ändrar själva systemets grundläggande funktioner?

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! I det nu föreliggande betänkandet behandlas bl. a. motionen 1295, i vilken jag tillsammans med några medmotionärer hemställt om att riksdagen hos regeringen begär att länsstyrelserna ges i uppdrag att utföra en regional utvärdering av exempelvis skogsindustrin, träarbeiande industrier

och husfabriker. Som motivering för de föreslagna åtgärderna anför vi i motionen alt del är länsstyrelserna och övriga regionala organ som bäst känner till strukturproblemen inom det egna länet, men alt länsstyrelserna saknar lagenliga möjligheter att närma sig problemen om inle de aktuella förelagen själva begär bistånd från dem.

Herr talman! Att vi motionärer har aktualiserat denna fråga beror på att vi upplevt och i dessa dagar upplever en nästan dagligen återkommande samhällelig handlingsförlamning inför förelagsnedläggningar eller nedskärningar av industriell verksamhet. Detta sker i mitt hemlän liksom i många andra län. Denna handlingsförlamning och brist på insyn i regionala branschproblem skapar också förutsättningar för både statliga, landstingskommunala, primärkommunala och privata felsatsningar på framtida utvecklingsplaner.

Näringsutskottet hänvisar i betänkandet och i utlåtandet över vår motion till pågående eller planerade statliga utredningar belräffande de branscher som vi i moiionen angett som exempel på branscher som borde utredas. Men vår motion åsyftar inte bara behovet av ökad samhällelig insyn i de exemplifierade branscherna. Sådana behov skulle kunna åberopas för alla näringsgrenar som har betydelse för sysselsättningen och framtiden för de berörda länen.

Näringspolitiken hänger intimt samman med regionalpolitiken, och för sistnämnda område har vi som bekant från samhällets sida genom Länsplanering 74 tagit initiativ för att söka göra en analys av länens framtida utvecklingsmöjligheter. I en proposition om regional utveckling har regeringen lagt fast målsättningen för framtiden. Men hela detta fina planeringsarbete vilar enligt min mening pä lösan sand, eftersom riksdag, regering och de olika länsmyndigheterna har filt skapa sina framlidsprognoser på basis av en förutsatt utveckling av befintligt näringsliv som man inte haft full insyn

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Näringspolitiken

När vi här i kammaren under nästkommande vecka skall behandla regionalpolitiken kommer vi att få la del av en motion, i vilken man ifrågasätter behovet av ny länsplanering. De aktuella motionärerna och många länsstyrelser har, kanske med berättigande, anledning att ställa sig frägan om det går att utföra samhällsplanering, när förutsättningarna för länens utveckling dagligen och stundligen ruckas utan atl samhället har möjlighet alt göra en långsiktig bedömning av det som utgör grunden för vår ulveckling, nämligen industrins framtid.

Utskottet anför även att det inte tror pä utredningar av begränsad omfattning, alltså sådana som skulle kunna göras inom länen, utan att man i stället bör gä in för landsomfattande statliga branschutredningar.

Motionärerna säger inte heller nej till sädana landsomfattande branschutredningar, men vi är ute efter bättre möjligheter för länsstyrelserna att fa full insyn i de inom länen förekommande näringsgrenarna. Dessa kan ju utan att vara invävda i någon landsomfattande branschutredning ha egna strukturproblem, som kanske beror på olika förhållanden inom del egna länel. 1 dag får ju länsstyrelserna i rätt stor utsträckning kontakta de centrala myndig-

5 Riksdagens prolokoll 1977/78:138-139

Nr 138 helerna - det gäller arbelsmarknadsdeparlemeniel, induslridepartemenlei

Onsdaeen den ''" andra centrala instanser - för alt skaffa sig uppgift om hur del

10 mai 1978 egenlligen slår till i företag som har slor betydelse för den regionala

_____________ strukturen. Detta kan, enligt vår åsikt, inte vara riktigt.

Näringspolitiken ' ' arbetsmarknadspolitiska program slås fast att förelagen mäsle

åläggas skyldighet atl öppel redovisa sina planer för sin framlid, oavsett om denna beräknas bli negativ eller positiv.

Vår motion var ett försök att åstadkomma nämnda målsättning, vilken vi anser nödvändig inte bara för de anställda utan i lika stor utsträckning för såväl landsting och kommuner som för de näringsgrenar som inom varje län är beroende av att veta sä mycket som möjligt om de dominerande näringsgrenarna föratt kunna planera sin egen framtid.

Herr talman! Jag har inte för avsikt att yrka bifall lill moiionen, men jag har velat motivera dess innebörd, och jag är övertygad om alt den inriktning på samhällelig insyn som vi eftersträvar kommer att ivingas fram av utvecklingen. Dagens strukturproblem inom såväl skogs-som stålindustrin visar alt det finns ett mycket stort behov av lokal och regional insyn när del gäller pågående förhandlingar och andra framtidsinriktade åtgärder inom de slora industribranscherna. Detta är icke, och får icke vara, en fråga bara för företagen ijjälva och inte heller bara för de anställda inom resp. företag. Även de som är anställda i de omkringliggande näringarna måste få ta del av vad som pågår i de slora, dominerande förelagen i länet.

Herr talman! Jag ber att fl yrka bifall till samtliga socialdemokratiska reservationer.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs pä bifall lill l:o) utskoltels hemställan, 2:o) reservationen nr I av Ingvar Svanberg m. fi. saml 3:o) moiionen nr 869 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då Hugo Bengtsson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Jörn Svensson begärt votering belräffande koniraproposilionen uppläsles och godkändes följande voleringsproposi-lion:

Den som vill all kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen

angående näringsulskotteis hemslällan i beiänkandei nr 55 mom. I aniar

reservalionen nr I av Ingvar Svanberg m. fl. rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren lill koniraproposilion i nämnda voiering anlagil

moiionen nr 869 av Lars Werner m. fi. i moisvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösl-rätkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 161

Nej - 14

Avstår - 132

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Näringspolitiken

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskotteis hemställan i betänkandet nr 55 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Ingvar Svanberg m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Hugo Bengtsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 158

Nej - 137

Avstår - 15

Mom. 2-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 2 av Ingvar Svanberg m. n.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hugo Bengtsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 55 mom. 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Ingvar Svanberg m.n.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Statligt litteraturstöd m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamötei ha röstat för ja-propositionen. Dä Hugo Bengtsson begärde rösträkning verkställdes voiering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 158

Nej - 150

Avslår - 2

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall lill dels utskoltels hemslällan, dels reservalionen nr 3 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hugo Bengtsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkandet nr 55 mom. 7 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Ingvar Svanberg

m.n.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Hugo Bengtsson begärde rösträkning verkställdes voiering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 158

Nej - 137

Avstår - 15

Mom 8-14

Kammaren biföll vad utskottel i dessa moment hemställt.

§ 6 Statligt litteraturstöd m. m.

Föredrogs kulturutskoltels betänkande 1977/78:22 med anledning av proposilionen 1977/78:99 om statligt litteraturstöd m. m. jämle molioner.

Sedan regeringen i proposilionen 1977/78:100 bil. 12 i avvaktan på särskild proposition i ämnet beräknat medel för Vissa åtgärder inom litleraturområdei och för Lån för investeringar i bokhandel hade regeringen i propositionen 1977/78:99 (ulbildningsdepartemenlet) föreslagit riksdagen

dels atl

1. anla eit i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1977:485) om tillfälligl överlämnande av förvallningsuppgift inom utbild-ningsdeparlemenlels verksamhetsområde.

dels att

2. godkänna de riktlinjer för ändringar av stödet lill utgivning av liiieralur som förordats i proposilionen,

3. godkänna att försöksverksamheten med stöd lill bokhandel utsträcktes lill all omfatta även budgetåret 1980/81,

4. medge att lör budgetåret 1978/79 .statlig kreditgaranti för lån till Bokbranschens finansieringsinstitut aktiebolag beviljades intill ett belopp av 2 000 000 kr.,

5. bemyndiga regeringen att i huvudsaklig överensstämmelse med vad som förordats i proposilionen iräffa avtal med Bokbranschens finansierings-inslilut akliebolag om villkoren för stallig kreditgaranti för lån till bolaget,

dels alt i fråga om anslagsberäkningar

6. lill Litteraturstöd för budgetåret 1978/79 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 18 500 000 kr.,

7. till Bokhandelsstöd för budgetåret 1978/79 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av I 250 000 kr,

8. medge att siatsgaranti för lån till nyetablering av förlag m. m. under budgetåret 1978/79 fick beviljas intill etl belopp av 2 000 000 kr.,

9. medge att siatsgaranti för lån till bokhandel under budgetåret 1978/79 fick beviljas intill ett belopp av I 500 000 kr.,

10. till Kreditgarantier till förtag och bokhandel för budgetåret 1978/79 under nionde huvudtiteln anvisa etl förslagsanslag av I 000 kr.,

11. till Statens kulturråd: Förvaltningskostnader för budgetåret 1978/79 under nionde huvudtiteln med ändring av vad som föreslagits i proposilionen 1977/78:100 (bil. 12 p. B 1.) anvisa ett förslagsanslag på 8 909 000 kr.,

12. lill Lån för investeringar i bokhandel för budgetåret 1978/79 anvisa etl invesleringsanslag av 2 400 000 kr.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Statligt litteraturstöd m. m.

Belräffande det huvudsakliga innehållet i propositionen 1977/78:99 anfördes följande:

"1 propositionen läggs förslag fram om utbyggnad av och ändrade rikllinjer för det Slalliga stödel lill utgivning av böcker. Utgivningsstödel föreslås även fortsättningsvis vara selektivt med siöd efter prövning (ill öen enskilda tiieln. Till ny svensk skönlitteratur för vuxna, översall skönlitteratur för vuxna, facklitteratur för vuxna saml barn- och ungdomslitteratur föreslås etl efterhandsstöd, dvs. frågan om stöd prövas först efter del alt boken är utgiven. Till klassisk litteratur föreslås förhandsstöd utgå. För samtliga kategorier föreslås gälla alt boken måste åsättas ett förlagsneilopris under en viss nivå för att kunna komma i fråga för stöd.

Svensk facklitteratur kommer fortsättningsvis alt kunna få stöd. Även stödet till översatt skönlitteratur samt stödet till barn- och ungdomslitteratur byggs ut. Sammantaget föresläs en ökning av utgivningsstödel med 4 milj. kr. från ca 9 milj. kr. till ca 13 milj. kr.

För särskilt kostnadskrävande ulgivning föreslås etl projektstöd om I milj. kr. Den svenska produktionen av tecknade serier skall uppmärksammas vid fördelningen av stödet.

Nr 138 För att öka kunskapen om och därmed främja utgivningen av svensk

Onsdaeen den liiieralur i uilandet föreslås etl särskilt stöd till översättningar. Översätlning-

10 mai 1978 ''"'' '''" 'användas för atl introducera böckerna hos bl. a. utländska

_____________ förlag.

Statliat litteratur- '' slalliga kreditstödet lill bokhandeln utökas med I milj. kr. lill 2,4 milj.

slöd m m ''' ''mlidigl får Bokbranschens finansieringsinstitut som handhar stödet

möjlighet atl mot statlig garanti låna upp 2 milj. kr. för egen utlåning lill

bokhandeln.

I proposilionen framhålls all de statliga insatserna pä litleraturområdei

måste byggas ut successivt och baseras pä undersökningar av förhållandena i

olika delar av branschen. Medel föreslås därför för fortsatta branschsludi-

er."

I detla sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte vackla moiionerna

1977/78:1130 av Gunnel Jonäng (c), 1977/78:1519 av Olle Aulin (m),

dels de med anledning av propositionen 1977/78:99 väckta moiionerna 1977/78:1803 av Georg Andersson m. fi. (s), vari yrkals

1. att riksdagen beslutade bemyndiga regeringen all ingå avtal med Litteraturfrämjandet angående slöd för ulgivning av barn- och ungdomslitteratur i huvudsak enligt de riktlinjer som anförts i moiionen,

2. att riksdagen beslutade att lill Litteraturstöd för budgetåret 1978/79 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 2 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 20 500 000 kr. i enlighel med vad som anförts i moiionen,

1977/78:1804 av Gunnar Björk i Gävle (c) och Kerstin Göthberg (c), 1977/78:1805 av Lars-Ingvar Sörenson (s) och Hans Alsén (s) samt 1977/78:1806 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats all riksdagen under punkten Litteraturstöd beslutade anvisa ell i förhällande lill regeringens förslag med 9 500 000 kr. förhöji belopp av 28 000 000 kr. för budgeiårel 1978/ 79.

Uiskoilel hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1519 om stödet till barn-och ungdomslitteratur,

2. alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1130 om ålgärder för alt tillgodose de synsvagas behov av litteratur,

3. atl riksdagen godkände de rikllinjer för ändringar av stödet till utgivning av litteratur som förordals i propositionen 1977/78:99,

4. att riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1804 om ett tillkännagivande rörande läsfrämjande ålgärder,

5. alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1805 om Författares
70 bokmaskin och författarverkstäder.

6. all riksdagen med anledning av proposilionen 1977/78:99 samt med Nr 138

avslag på moiionerna 1977/78:1803 och 1977/78:1806 till Litteraturstöd för a

Onsdagen den

budgetåret 1978/79 under nionde huvudtiteln anvisade ett reservationsan- in m-i' 1978

slag av 19 425 000 kr., '______

Statligt litteraturstöd m. m.

7. atl riksdagen godkände all försöksverksamheten med stöd lill bokhandel utsträcktes till att omfatta även budgetåret 1980/81,

8. atl riksdagen skulle anta i propositionen 1977/78:99 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1977:485) om tillfälligt överiämnande av förvaltningsuppgift inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde,

9. att riksdagen medgav atl för budgetåret 1978/79 statlig kreditgaranti för lån till Bokbranschens finansieringsinstitut akliebolag beviljades inlill ell belopp av 2 000 000 kr.,

10. all riksdagen bemyndigade regeringen all i huvudsaklig överenssläm-
melse med vad som förordats i propositionen 1977/78:99 träffa avtal med
Bokbranschens finansieringsinstitut aktiebolag om villkoren för statlig
kreditgaranti för lån lill bolaget,

11. all riksdagen lill Bokhandelsstöd för budgetåret 1978/79 under nionde
huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 1 250 000 kr.,

12. alt riksdagen medgav alt siatsgaranti för lån till nyetablering av förlag m. m. under budgetåret 1978/79 fick beviljas intill ett belopp av 2 000 000 kr.,

13. all riksdagen medgav all stalsgaranti för lån lill bokhandel under budgetåret 1978/79 fick beviljas intill ett belopp av I 500 000 kr.,

14. all riksdagen till Kreditgarantier till förlag och bokhandel för budgetåret 1978/79 under nionde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av I 000 kr.,

15. atl riksdagen-utöver av riksdagen tidigare anvisat belopp(KrU 1977/ 78:18, rskr 1977/78:153)- under nionde huvudtiteln till Statens kulturråd: Förvaltningskostnader för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 120 000 kr.,

16. all riksdagen till Lån för investeringar i bokhandel förbudgelårel 1978/ 79 anvisade ett investeringsanslag av 2 400 000 kr.

Reservation hade avgivils av Georg Andersson, Åke Green, Lars-Ingvar Sörenson, Hans Alsén, Lennart Bladh, Catarina Rönnung och Helge Klöver (samtliga s) som ansett alt utskottet under 6 bort hemställa

alt riksdagen skulle

a) med bifall lill motionen 1977/78:1803, yrkande I, bemyndiga regeringen all ingå avial med Sliftelsen Lilleralurfrämjandel i huvudsak enligt de rikllinjer som förordals i motionen,

b) med anledning av proposilionen 1977/78:99 samt motionerna 1977/ 78:1803, yrkande 2, och 1977/78:1806 till Litteraturstöd för budgetåret 1978/ 79 under nionde huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag av 21425 000 kr.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Statligt litteraturstöd m. nt.

HANS ALSEN (s):

Herr talman! Kulturutskottets betänkande nr 22 har som bakgrund regeringens proposition nr 99 om statligt kullurstöd m. m. jämte därtill knutna molioner. Jag kan konstatera att det är ett i huvudsak enigt utskott som står bakom föreliggande belänkande. De socialdemokratiska ledamöterna har dock på en punkt anfört reservation, och del gäller frågan om massmarknadsulgivning av barn- och ungdomsböcker. Vår reservalion utgår frän den isocialdemokratiska motionen 1977/78:1803. Jag skall be att la utveckla vissa synpunkter på den frågan.

Men dessförinnan skall jag tillåta mig att anföra några ord om en fråga som varit föremål för principiell oenighet och, vågar jag säga, förorsakade våldsamma debatter i kammaren när riksdagen den 23 maj 1975 -alltså för ganska precis tre år sedan - första gången log ställning till frägan om statligt litteraturstöd.

I den nämnda propositionen, som är undertecknad av - och del är en viss poäng i sammanhanget - Per Ahlmark och Jan-Erik Wikström, sägs inledningsvis:

"Utgivningsstödet föreslås även fortsättningsvis vara selektivt med slöd efter prövning till den enskilda titeln."

Del var just frägan om huruvida stödel skulle vara selektivt eller utgå efter mer automatiskt verkande regler som föranledde oenighet. Särskilt aktiva i den debatten var folkpartiets företrädare, som med, vågar jag säga, stor emfas pläderade för generellt slöd och därvid med bjärta färger målade upp de stora risker som de ansåg vara förknippade med ett selektivt stöd. Den senare, selektiva, formen stöddes av socialdemokraterna och kommunisterna i utskott och kammare.

Kulturutskottels borgeriiga majoritet anförde i sill belänkande, nr 12 för år 1975, pä den punkten bl. a. följande:

"Vad man i realiteten har att välja mellan är å ena sidan en stödform som förutsätter en bedömning, titel för titel, av en snävt sammansatt nämnd eller jury, å andra sidan ett stöd som utgår 'efter automatiskt verkande regler inom pä förhand angivna ramar'. Litteraturutredningen har visat att det finns möjligheteratt etablera en statlig stödinsats för ny svensk skönlitteratur som arbetar efter sådana automatiskt verkande regler. Utskottet, som finner alt invändningarna mol ell selektivt stöd är av avgörande principiell betydelse, anser atl statligt stöd till ny svensk skönlitteratur i princip bör utgå efter de regler som förordats av litteraturutredningen."

I kammardebatten, som verkligen var livlig-detta framgår med önskvärd tydlighet av protokollet från nämnda dag - deltog bland mänga andra Per Ahlmark rned liv och lust. Han anförde en hel del synpunkter, och det är några meningar där som jag lycker är särskilt intressanta, varför jag skall be atl fä citera dem:

"Med selektivt stöd finns alltid risken, särskilt i mera kritiska lägen, att det oppositionella diskrimineras, alt det politiskt eller estetiskt avvikande bekämpas, att det blir en anpassning till den centrala nämndens värderingar.

Jag är på det klara med, att vi redan har selektiva stödformer på fiera Nr 138 områdenochatt vi får ännu fier efter dagens beslut. Närdett. ex. gäller filmen Onsd'ieen den är det svårt atl finna atuomatiskl verkande regler; likaså när det handlar om ig • m-yg

nytryck av klassiker i vår litteratur. Men det vikliga är att på de områden där

man kan finna sådana automatiskt verkande regler skall man använda sin Statligt litteratur-upptäckt. Klyftan här i debatten går mellan dem som principiellt föredrar ell •■ y ' generellt stöd, där sådant är möjligt, och dem som principiellt avvisar ett generellt stöd, där sådant är möjligt. Här handlar det om en rörelseinriktning för kulturpolitiken." - Där slutar jag alt citera Per Ahlmark.

Riksdagens beslut blev att en selektiv prövning skulle tillämpas vid litteraturstödets utgivande. Denna prövning har skötts av kulturrådet och varit föremål för överväganden av den senare tillsatta litteraiurstödsuired-ningen. I propositionen 99, som alltså nu är aktuell i utskottsbetänkandet, säger ansvariga statsrådet Jan-Erik Wikström bl. a. - vilket jag tycker det har sitt intresse att citera i sammanhanget - så här:

"Utgivningsstödet är i sin nuvarande utformning selektivt. För varje titel sker en prövning om stöd bör utgå. Från principiell synpunkt kan skäl anföras för ett system som är mer automatiskt verkande så att stöd utgår om vissa fastställda kriterier uppfylls utan att en prövning sker av den enskilda titeln. Liiteraturslödsuiredningen anser emellertid att fördelningen av utgivningsstödel även fortsättningsvis bör bygga på ett ställningstagande till den enskilda titeln, men samtidigt föreslår utredaren i syfte att förenkla handläggningen och för att minska inslaget av individuell prövning att förändringar görs som innebär att stödet blir mer automatiskt. Ett system med en förfaiiarlisia föreslås. På denna lista skulle föras upp författare vilkas böcker utan prövning bör erhålla stöd."

Och sä fortsätter statsrådet:

"Föregen del kanjag mot bakgrund av remissopinionen i frågan och om något allmänt accepterat system för ett mer automatiskt verkande stöd inte föreligger ansluta mig lill uppfattningen atl utgivningsstödet även fortsättningsvis bör vara selektivt varvid en prövning skall ske av varje titel för vilken stöd söks. Några automatiskt verkande moment i prövningen av det slag som utredaren har föreslagit bör alltså inle införas."

Jag vill då säga-det känns angeläget med hänsyn till att statsrådet är här-atl mot bakgrund av det våldsamma utspelet 1975 hade det onekligen kunnat vara av intresse att fä en mer principiell belysning av problemet än vad som står i den här nämnda propositionen. Kulturministern kanske tar tillfället i akt atl i stället här i kammaren anföra vissa principiella synpunkter. Jag skulle sätta värde pä det och jag tror atl också andra skulle göra det. För egen del noterar jag givetvis att de borgerligas inställning till den selektiva stödformen är positiv men finner det som sagl, mot bakgrund av vad jag här har citerat, anmärkningsvärt alt man inte på något sätt klarare motiverar sin ändrade principiella syn. Nog om detta.

Sä till den socialdemokratiska reservationen som behandlar frågan om
massmarknadsutgivning av barn- och ungdomsböcker. Det är ingen ny fråga.
Den var föremål för behandling redan i kulturutskottets betänkande 1975/ 73

Nr 138 76:35. Då framhöll utskottel att det var synnerligen angelägel att en

Onsdaeen den kvalificerad massmarknadsutgivning av sådan litteratur kom till stånd, och

10 nni 1978 utskottel förutsatte alt regeringen skulle återkomma till riksdagen med ell

_____________ förslag - men förslaget låter tyvärr alltjämt vänta på sig. Jag tycker all man

Statligt lill ratiir- ' "''" ''" '''''' ° obolfärdigas förhinder i det här sammanhanget.
stöd in " socialdemokratisk sida har vi med hänsyn till, som vi upplever det,

frågans stora vikt sökt driva på regeringen. Till förra årets riksdag hade vi etl konkret förslag som avvisades av den borgerliga majoriteten i utskottet. Man gjorde del med hänvisning till att litteratursiödsutredningen, alltså den som jag tidigare åberopat, skulle komma med förslag i frågan. Den utredningen är numera slutförd och har lill viss del legal till grund för ställningstagandena i propositionen 99. Men något förslag om massmarknadsutgivning av barn-och ungdomsböcker innehöll inle propositionen. Det föranledde socialdemokraterna att ånyo väcka en motion i frågan, 1977/78:1803.

I den motionen anför vi bl. a. följande: "En rad frågor behöver enligt propositionen studeras innan en massmarknadsutgivning av barn- och ungdomsböcker kan komma till stånd. Förra året hänvisade föredraganden till den av honom initierade utredningen. Ett är senare hänvisas till den särskilda barnkulturgruppen inom ulbildningsdeparlemenlel. Gruppen kommer enligt propositionen inom kort att lägga fram en rapport som bl. a. kommer att innehålla förslag i denna fråga, varför utbildningsministern inte finner anledning att ta initiativ till något nytt utredningsarbete pä området. Hur snabbt ett sådant förslag kan realiseras är dock osäkert. Vi är inte beredda all acceptera denna passiva hållning från regeringens sida. Vi anser att en massmarknadsutgivning av prisbilliga barn- och ungdomsböcker tillhören av de viktigaste hittills olösta kulturpolitiska frågorna, varför omedelbara åtgärder utöver regeringens förslag är nödvändiga." Detta anförs alltså i vår motion.

Vi anvisar också konkreta framgängsvägar. Det var alltså inte fråga om några platoniska uttalanden i det här fallet, utan vi har klart anvisat de vägar som vi är övertygade om skulle kunna göra att insatser pä ett mycket bestämt säll kom lill snabbi utförande.

Vi har i motionen pekat på Litteraturfrämjandet som en möjlig väg. Dess massmarknadsutgivning av vuxenlitteralur har ju sedan några år tillbaka visat sig myckel framgångsrik, och enligt våra uppgifter har Främjandet långt framskridna planer på massmarknadsutgivning av barn- och ungdomsböcker. Den kan komma lill stånd ganska snabbt. De här planerna borde enligt vår mening kunna ligga till grund för en satsning på prisbillig barn- och ungdomslitteratur, om staten skjuter till erforderliga medel. En förutsättning föratt denna utgivning skall komma till stånd på det sätt som här skisserats är att den sker i samarbete med företrädare för förskolan och för olika barn- och ungdomsorganisationer. Det är också Litteraturfrämjandet enligt de uppgifter vi har berett att ställa upp pä.

Litteraturfrämjandet är som bekant starkt förankrat i de slora svenska

folkrörelserna och har, som jag redan sagt, dokumenterat sin förmåga att

74 sprida god vuxenlitteralur genom sin massmarknadsutgivning. Jag tycker då

atl det är förvånande att de borgerliga inte är beredda alt salsa de 2 milj. kr. som vi föreslår i vår motion för denna viktiga och tyvärr alltjämt mycket försummade del av det kullurpoliliska fältet. Jag kan inte frigöra mig från att förklaringen kan ligga i att den, pä senare tid dokumenterade oviljan mot ökad satsning på våra folkrörelser också fåll komma till uttryck på det här området. Atl som kulturutskottet gör krypa bakom den sedan länge aviserade rapporten från utbildningsdepartementets barnkulturgrupp lycker vi inte är särskilt hedrande. Del är just ett bevis på den oboifärdiges förhinder.

Med detta, herr talman, ber jag atl fl yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Statligt litteraturstöd nt. nt.

Andre vice talmannen tillkiinnagavatt anslag utfiirdais om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Jag vill först konstatera alt regeringens förslag om utbyggnaden av litteraturslödet på många punkter överensstämmer med de förslag som vänsterpartiet kommunisterna år efter år lagt fram här i kammaren. Mycket av vad som skall fattas beslut om här i dag ser vi alltså som positivt. Samtidigt är propositionens förslag på flera punkter otillräckliga, och i ett avgörande avseende saknas helt några konkreta förslag. Det gäller just frågan om massmarknadsulgivning av böcker för barn och ungdom. Också i andra avseenden drabbar de njugga anslagsbeloppen just barn- och ungdomslitteraturen.

Frågan om massmarknadsutgivning av böcker för barn och ungdom har -som redan framhållits - vid ett flertal tillfällen debatterats här i kammaren. Samtliga partier har ställt sig positiva till en sådan utgivning. Den oenighet som har funnits har inte gällt att det skall komma till stånd en sådan utgivning utan formerna för den.

Nu finns ett konkret förslag frän barnkulturgruppen, ell förslag som i stort sett överensstämmer med det krav vi för fram i vår motion och som är knutet till Litteraturfrämjandet och anknyter till dess utgivning av En bok tor alla. Därför tycker vi att det är beklämmande att läsa kulturutskoltels yttrande över vår motion. Där påstår man dels att frågan ännu inte prövats inom utbildningsdepartementet, dels att det inte finns tillräckligt med pengar för atl kunna finansiera en sådan utgivning.

Vänsterpartiet kommunisterna betraktar detta som en av de viktigaste kullurpoliliska frågor som riksdagen har att ta ställning till. I dag präglas bokutbudet för barn och ungdom av dålig kiosklitteratur fylld med klichéer och fördomar. Bilderböckerna förde mindre barnen är i regel masstillverkade utomlands för att kunna saluföras i en rad länder, och alla nationella kulturella särdrag är bortrensade. Frågan om en massmarknadsutgivning har stötts och blötts tillräckligt länge. Nu finns det konkreta förslag utarbetade. Jag kan inte se annat än att utskottets avvisande av vår motion är ett svepskäl. Man är från den borgerliga regeringens sida - alla vackra ord till trots - inte beredd att verkligen satsa på barnen.

Nr 138 Vpk anser att målsättningen med en massmarknadsutgivning av böcker

Onsdaeen den ''' '■ """' ungdom måste vara att den skall utgöra ett alternativ till den

10 maj 1978 skräpkultur som i dag präglar utbudet. Den måste gå barnens ärenden - inte

_____________ förlagens. Sist men inte minst viktigt är att den måste ses som en del i ett

Statligt litteratur- läsfrämjande arbeie. Man måste nå ut till nya läsovana grupper.
stöd m in ' " ''" " statligt engagemang nödvändigt är just distributionssättet.

Litteraturfriimjandet har genom sin förankring i de stora folkrörelserna haft möjlighet att nä ut till nya grupper - pä arbetsplatser, genom studieförbunden, osv.

När det gäller massmarknadsutgivning för barn och ungdom skall böckerna di:5tribueras genom KF och Presam men kanske framför allt genom skolorna, förskolorna, biblioteken och barn- och ungdomsorganisationerna. All producera en barn- eller ungdomsbok relativt billigt är i dag inte det avgörande. Det avgörande är atl se till atl billig kvaliletslilteraturnår ut till de grupper som normalt inte köper bra böcker, än mindre läser dem.

I utskottets betänkande hävdas att den utgivning vi avser med vår motion -som vi kostnadsberäknat lill 2,5 milj. kr., vilket överensstämmer med barnkulturgruppens förslag - hell skulle gälla böcker som aktualiserats av radio och TV. Då har utskottet inte läst motionen.

Det råder inget tvivel om att barn-och ungdomsprogram i radio och TV har en oerhörd genomslagskraft. Därför, har vi sagl, bör en del av titlarna i denna massmarknadsutgivning knytas till utbudet i radio och TV. Böcker som aktualiseras där bör finnas tillgängliga till ett lågt pris samtidigt med att programmen sänds. Det brister i dag ofta i det hänseendet. Ett bra program kan pä det sättet fördjupas och ge nya infallsvinklar. En film pä TV kan ju sällan nå upp till samma nyansrikedom som en bok. På det sättet, menar vi, skulle också TV-tittandei bli mer aktiverande och inte, som så ofta i dag, passiverande. Vi föreslår alltså att omkring 500 000 kr. av dessa 2,5 miljoner skulle anslås lill sådan ulgivning.

Herr lalman! Också i övrigt har vi fört fram en rad förslag beträffande barn-och ungdomslitteraturen. Vi kräver ytterligare en miljon i efterhandsstöd. Först då skulle stödet medföra en reell prispress och göra det möjligt alt konkurrera med kioskböckerna. Utskottet hänvisar här till att stödformen ännu inte prövats. Del faktum att stödformen ännu inte prövats kan ju inte vara ett bärande skäl för atl avvisa förslaget om ytterligare medel.

Vi pekar vidare på att den svenska bilderboken hör till de kulturyttringar som är mest hotade av den multinationella massproduktionen. Samtidigt är bilderboken oftast del första barnen möter som skall beskriva deras verklighet. I dag är det inle barnens egen verklighet böckerna beskriver utan en problemfri allmänt utslätad version. Vi kräver i vår motion att ytteriigare en miljon kronor skall avsättas för att producera för barn och ungdom. Också della avvisar ulskottet.

Slödel lill facklitteraturen föreslås visserligen utökat, och del lycker vi är
bra. Men som så många remissinstanser påpekat är del inte möjligl all göra etl
rättvist urval på 200 titlar ur 600. Utredaren föreslog en gång 300. Vi bedömer
76 det som en mer realistisk siffra och föreslår alltså även här ett ökal stöd.

Herr talman! När man tar upp litteraturstödet så gäller det som jag framhöll tidigare inte bara själva utgivningen av böckerna utan också spridningen och distributionen av dem. I litteraturulredningen föreslogs att ett stöd borde införas till Bibliotekstjänst AB för atl förbilliga bibliotekens inköp. Vi har krävt att 4 milj. kr. skall avsättas för detla ändamål. Ulskottet avstyrker motionen ulan egentlig motivering. Man konstaterar bara att det inte finns tillräckliga skäl all anslå detta belopp. Nu är det inte bara vi som fört fram detta krav. Del har också förts fram i utredningar, och det har stötts av en rad remissinstanser. Jag skulle därför vilja fråga utskottets talesman vilka skäl man har för atl avvisa detta krav. De skälen anges nämligen inte i betänkandet.

Slutligen, herr talman, vill jag kort beröra även en annan motion som behandlas i kulturutskottets betänkande. Den gäller de s. k. författarverkstäderna eller bokmaskinerna. Vi betraktar deras verksamhet som mycket positiv. Också utskottet har en positiv inställning, säger man. Men tyvärr sträcker sig inte denna positiva inställning så långt alt man vill anslå mer pengar. Vi beklagar del. Det räcker inte med att de får pengar lill upprustning, vilket de nu har fått. De måste också ha pengar till driften.

Med detta vill jag yrka bifall till vpk-motionen 1806.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Statligt litieratur-stöd m. m.

GUNNAR RICHARDSON (fp):

Herr talman! Eftersom utbildningsminisern alldeles strax kommer att ta del i debatten skall jag i slort sett inskränka mig till att på ulskottsmajoritetens vägnar kommentera den reservation som avgivits av utskottets socialdemokratiska ledamöter och den vpk-motion som Eva Hjelmström nyss yrkade bifall till.

Jag vill dock allra först fästa uppmärksamheten pä en sak som jag tror att del är klokt att ta i beaktande då vi diskuterar dessa frågor, nämligen att det Statliga litteraturslödet är någonting relativt nytt och atl vi fortfarande prövar olika modeller av stödet för att komma fram till en så ändamålsenlig anordning som möjligt. Vissa arrangemang har fortfarande formen av försöksverksamhet.

Budgetåret 1977/78 är faktiskt bara det tredje året dä statligt litteraturstöd utgår. När riksdagen våren 1975 tog ställning till utformningen av litteraturslödet framhölls uttryckligen atl den litteraturstödjande verksamheten måste (1 prägel av försöksverksamhet. Effekten av införda stödformer skulle studeras noggrant. Behovet av ytteriigare stöd skulle uppmärksammas, och förbättringar av stödsystemen skulle övervägas.

När riksdagen följande år- 1976 - behandlade det statliga litteraturstödet erinrades åter om detla.

Sedan dess har inte bara kulturrådet följsamt bevakat denna kultursektor. Ulan dessutom har en särskild sakkunnig på regeringens uppdrag sett över stödordningen och kommit med förslag lill kompletteringar och vissa förändringar.

Jag skall inte närmare gå in pä utredningsförslagen utan endast slå fast att den reformmelodik som man tillämpat inom utbildningsdepartementet är

Nr 138 den riktiga, dvs. att man är öppen för behovet av kontinuerliga förändringar

Onsdaeen den ° kompletteringar och att man fiexibelt anpassar litteraturslödet efter de

10 m-ii 1978 '' behov som ständigt uppkommer. Årets lilleraturproposition är ett

______________ utmärkt exempel pä det.

Statligt litteratur- ' ''" också konstatera all kulturutskottet nu slår i stort sett enigt. Del är

stöd m endast på en enda punkt som del råder delade meningar, nämligen i fråga om

massmarknadsulgivningar av god barn- och ungdomslitteratur. Utskottet

har lidigare markerat sitt intresse för den saken. Den har liksom regeringen

inte ansett sig ha underiag för konkreta insatser.

Från socialdemokratisk sida har man två år i rad fört fram krav på omedelbara insatser. Förra året knöt man an lill ett förslag från Kooperativa Förbundet, som i skrivelse till utbildningsdepartementet hade föreslagit att en barnboksklubb med KF som huvudman skulle startas. Man hade ansökt om ett statligt bidrag pä 2 milj. kr. per år under tre år. Utskottet fann då inle frågan tillräckligt utredd och avstyrkte därför motionen. Riksdagen gick också på utskottets förslag.

Kulturutskottets socialdemokratiska ledamöter kommer i år med en ny motion om barn- och ungdomslitteraturen. Den här gången knyter man an lill planer om en utgivning i Litteraturfrämjandets regi. Man har alltså nu övergett tanken på en bokklubb, som man förraårei talade så varmt för. Della förslag har f ö. också ulsatts för skarp kritik i belänkandet Statligt litteraturstöd.

Från majoritetens sida har vi sagt att vi får ge oss till tåls litet lill, så att frågan blir ordentligt utredd. Situationen är ju den atl de planer pä en massmarknadsutgivning av barn- och ungdomslitteratur, som uppenbarligen finns inom Litteraturfrämjandet, inte presenterats och än mindre remissbehandlals eller i annan ordning berelts inom utbildningsdepartementet. Till saken hör också att barnkulturgruppens länge väntade rapport nu strax kommer att offentliggöras.

Mol bakgrund av detla finns det inte nu anledning atl la ställning i den här konkreta frågan. Det vore orimligt att inte avvakta tills frågan blir hell utredd.

Vi har pekat på Litteraturfrämjandet som en möjlig form, sade Hans Alsén. Ja, del är till atl vara blygsam. 1 moiionen begärs all riksdagen skall bemyndiga regeringen att ingå avtal med Litteraturfrämjandet om slöd lill ulgivning av barn- och ungdomslitteratur i enlighet med de riktlinjer som anges i moiionen. Det är också vad reservationen går ut pä.

Det är gott och väl att man från oppositionens sida hyser stort förtroende för regeringen och utbildningsministern, men jag tycker nog att också vi i kulturulskoltel behöver få ell ord med i laget. Vi väntar alltså på ett förslag. Jag yrkar därför bifall till kulturulskollels förslag pä samtliga punkter.

Eva Hjelmström började sitt anförande med atl säga att hon i stort sett var

nöjd med regeringens lilteraturstödspolitik,och del låter ju gott och väl. Den

fråga som hon uppehöll sig mest vid, massmarknadsulgivning av barn- och

ungdomsböcker, har jag redan kommenterat. Men jag vill gärna säga att de

78 uppslag om samverkan mellan radio och TV som hon nämnde och som det

talas om i motionen, lyckerjag är värda atl ta på allvar. Däremot kan jag inle finna att hennes beskyllningar mot regeringen och utbildningsministern för bristande intresse kan las på allvar. Det är alldeles uppenbart alt de har ett verkligt stort intresse av atl göra bra ifrån sig på della område.

Belräffande stödel till facklitteratur kan konstateras all det är ett nytt anslag och att det finns anledning att vara försiktig till en början. I den här frågan liksom i så mänga andra måste vi naturligtvis se till kostnaderna. Det kan konstateras att utgivningsstödet har höjts mycket kraftigt, från 9 till 13 milj. kr., vilket blir nästan 15 96.

Herr talman! Jag ber än en gäng att få yrka bifall lill utskottets hemslällan på samtliga punkter.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Statligt litteraturstöd m.m.

HANS ALSÉN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Utskottets företrädare Gunnar Richardson säger alt del alltjämt är fråga om en försöksverksamhet pä litteraturslödsområdet, och det är väl rikligt. Han säger också att det under försöksperioden gäller alt finna former för att anpassa det fortsatta stödet efter de nya behov som kan tänkas uppslå, och även det är väl riktigt. Men det märkliga är att varken Gunnar Richardson, hans borgerliga kolleger eller berört statsråd vill vara med om atl tillgodose sedan länge kända behov. Det ärju vad del rör sig om när vi lalar om massmarknadsutgivning av barn- och ungdomslitteratur. Där är det inte fråga om att göra anpassningar till eventuellt nya behov, utan där gäller det verkligen alt tillgodose tidigare och sedan länge kända behov. Det underlåter man genom att krypa bakom den ena utredningen efter den andra. Del är sanningen i sammanhanget. Förra året var det litteratursiödsutredningen som det var lämpligt att krypa bakom. I det här läget är det barnkulturgruppen i departementet. När vi nu framlägger etl konkret förslag och pekar på Litteraturfrämjandet och gör det framför allt mot bakgrund av att vi ju kan hänvisa -jag påpekade detla i milt förra anförande - till Främjandets väl dokumenterade insatser på vuxenlitteraiurens område, då tycker vi att vi verkligen har bra på fötterna.

Gunnar Richardson säger att han tvekar inför atl känna förtroende för regeringen pä denna punkt, och även vi hyser i viss män samma tveksamhet. Men vi känner framför allt förtroende för Lilleralurfrämjandel, som regeringen skulle slula avtal med. Den konstellationen tror vi skulle kunna åstadkomma någonting bra pä detta område.

Vidare framhåller Gunnar Richardson att utskottet skall ha ett ord med i laget. Ja, nog kunde utskottel om dess majoritet verkligen hade velat ha fått inte bara ett utan mänga ord med i det här laget. Utskollel har haft många möjligheter härtill men har konsekvent underiålit att ta vara på tillfällena. Det tycker vi är beklagligt. Det gäller grupper av människor i samhället, vilka verkligen skulle behöva nås av ett utbud på litteraturområdet, ett utbud som är kvalitativt av acceptabel karaktär men som också är överkomligt i pris för de många. Därigenom skulle man kunna nå fram lill nya läsargrupper. Det är beklagligt att den borgerliga majoriteten inte vill vara med om detta.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Statligt litteraturstöd m. m.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Gunnar Richardson hävdade atl jag hade sagt att jag var positiv till regeringens proposition. Jag konstaterade atl några av de förslag lill förbättringar som vi tidigare under årens lopp fört fram nu har tillgodosells, vilket naturligtvis är bra. Men jag konstaterade också att alldeles för litet pengar hade anslagits för att förslagen verkligen skulle kunna få full effekt. Jag påpekade särskilt starkt att vårt sedan länge framförda krav på massmarknadsutgivning för barn och ungdom i ett mycket avgörande avseende inte hade lillgodosetts. Hade man redan för fiera år sedan tagit fasta på detla krav, hade det funnits en sådan utgivning i dag. Det är naturiigtvis trevligt att konstatera atl socialdemokralerna nu äntligen slutit upp bakom vpk-kravel. Det är bara synd alt det inle skedde tidigare.

Denna friiga är utredd och del finns konkreta förslag frän Litteraturfrämjandet och barnkullurgruppen. Del enda som saknas är en vilja hos regeringen att verkligen salsa pä detta oerhört angelägna kulturpolitiska område. Barnen är i dag utsatta för en fiod av skräpkultur. Det gäller att motverka den kommersialismen och i stället försöka få ul, som jag tidigare betonade, kvalitetslitteratur till läsovana barn och ungdomar.

GUNNAR RICHARDSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Till Arne Alsén vill jag säga att man måsle skilja på två saker: att konstalera ett behov och att finna en bra lösning för att komma till rätta med problemet. Vi har alla konstaterat alt del finns etl behov av utgivning av god barn- och ungdomslitteratur, men vi har ännu inte kommit fram till den bästa lösningen.

Vi kunde förra året notera med vilken emfas som man frän socialdemokratiskt håll talade för sin barnboksklubb. Jag skulle vilja delge kammaren vad den av regeringen tillkallade utredaren säger om tanken på en barnboksklubb. Han konstaterar lill att börja med alt det är svårt all finna lösningar. Bland de problem som har förelagts litteratursiödsutredningen är detla ett av de mest svårlösta, säger han. Han noterar senare vilken effekt en barnboksklubb skulle ha fått. Det kan vara en tankeställare för Arne Alsén och övriga som. tror atl de sitter inne med den definitiva lösningen.

"Del är emellertid min uppfattning", säger utredaren, "all en bokklubbs-verksamhet som är särskilt avsedd för barn och ungdom skulle ha en både negativ och diskriminerande effekt. Oavsett atl bokklubbar på grund av sin generella lönsamhet inte torde vara i behov av statligt stöd talar starka sociala skäl emot alt barnbokklubbar subventioneras. Ty naturligtvis är det uppenbart atl man med en konstruktion som den av KF föreslagna har mycket små möjligheter att nå en annan kundkrets än de föräldrar som redan är medvetna om sina barns behov av goda böcker. — Det kan vidare framhållas alt denna sorts bokklubbsböcker inle på normala villkor skulle finnas tillgängliga på de försäljningsställen barn besöker. Böckerna skulle heller inte kunna köpas en och en, och självfallet skulle kontantinsatsen göra del omöjligt för barnen att själva besluta om inköp. - - - Just de barn och yngre människor, som det är angeläget all nå fram lill med etl alternativt litteralurutbud kommer med all

sannolikhet att förbli utanför den nya bokklubbsvärlden. — För de många andra, för dem som pä verbala grunder blir socialt handikappade, har en bokklubbsverksamhet ägnad barn- och ungdomslitteratur generellt sett ingen positiv betydelse. Snarare lorde den genom de ekonomiska krav en sådan försäljningsform ställer komma att skärpa skiktningen mellan de mera och de mindre gynnade."

Det finns, menar jag, verkligen skäl att ta sig en funderare på vad som är den bästa lösningen.

Eva Hjelmsiröm säger att det är för litet pengar. Ja visst, det är alltid för litet pengar. Det är att plocka billiga poäng att kräva mer pengar. Hon säger vidare att frägan om utgivning av barn- och ungdomslitteratur är utredd. Jag har inte sett något utredningsbetänkande. Frågan är i varje fall inte remissbehandlad, och det lyckerjag verkligen att den här vikliga frågan är värd.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Statligt litteraturstöd m.m.

HANS ALSEN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har ingen anledning att polemisera mot Eva Hjelmström i den här frågan, eftersom vi i huvudsak är överens. Men när hon säger att socialdemokraterna tidigare inte har tagit upp dessa problem och drivit frågorna talar hon, vill jag påstå, mol bättre vetande. Vi har inte slutit upp bakom vpk-kravet,ulan vi har haft klart utformade krav föregen del. Om de sedan i principiella avseenden sammanfaller med vpk:s så är det inget att klaga över. I varje fall ser vi ingen anledning till det.

Gunnar Richardson, som är så kreativ att han hittar pä nya förnamn, har tydligen inte alls förmått inse atl frågan om en barnboksklubb inte är aktuell. Vi har inte att behandla den motionen i dag, utan den fanns förra året, och då agerade inte Gunnar Richardson särskilt mycket i det här avseendet. Dessutom - och det är kanske det anmärkningsvärda - fann litteraturutredaren inte skäl att ens la kontakt med KF för att diskutera frågan.

Vi har frän socialdemokratiskt häll inte velat driva frågan om en barnboksklubb vidare, eftersom den på olika håll har varit kontroversiell. Det finns ju principiella invändningar mot bokklubbsformen,och med hänsyn till att vi betraktar frågan om barnboksutgivningen som så viktig har vi i stället valt linjen via Litteraturfrämjandet, som ju har -jag upprepar det, för tredje gången trorjag - en beprövad verksamhet på massmarknadsulgivningsom-rädet.

Det är alltså inte fråga om någon skrift i det blå här, utan det finns en dokumenterad verksamhet som skulle kunna utvecklas till att också omfatta utgivning av barn- och ungdomslitteratur. Vi reservanter tycker att det är höggradigt märkligt att varken departementet eller utskottsmajoriteten har velat ta upp den här frågan och finna formerna i en avtalsuppgörelse mellan regeringens företrädare och Litteraturfrämjandet.

Jag tvingas tyvärr upprepa min undran från första anförandet om det inte är så att man från borgerligt håll mer och mer börjar fjärma sig från tanken atl i olika sammanhang, framför allt på det kullurpoliliska fältet, benytta sig av folkrörelserna. Mycket talar för att det är på det sättet, tyvärr.

6 Riksdagens prolokoll 1977/78:138-139

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Statligt litteraturstöd m. m.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag lycker det är anmärkningsvärt all kullurulskottels talesman Ciunnar Richardson reducerar väsentliga kullurpoliliska krav lill billiga poänger. Om delta ärden borgerliga regeringens kulturpolitik,så ärdet djupt oroande.

Sedan till frågan om massmarknadsutgivning av barn- och ungdomslitteratur.

Jag konstaterar bara, Hans Alsén, atl förra året hade ni ett krav på bokklubb. Vi förde fram i stort sett det krav som vi för fram i dag och som alltså ni nu instämmer i. Jag tycker del är posilivt att vi är i slorl sett överens om det här.

Men jag vill fråga Gunnar Richardson: Hur många år till tänker regeringen utreda frågan om massmarknadsutgivning för barn och ungdom? Hur länge till skall vi behöva vänta på att få kvalitetslitteratur på det här området?

GUNNAR RICHARDSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Hans Alsén har rätt i att det finns risker med all vara alltför kreativ. Risken alt man hittar pä nya förnamn är kanske inte sä allvarlig. Risken att man skulle lyckas övertyga riksdagen om att ulan ordentlig utredning starta en bokklubbsverksamhet för barn bedömer jag som betydligt allvarligare

Jag tar det som exempel pä atl en tanke, som från er sida förra året uppfattades såsom myckel viktig och angelägen, har ni lämnat i år. Den har blivit utsatt för myckel hård kritik av litteratursiödsutredningen. Allt delta visar all del finns skäl att noggrant pröva den här frågan om massmarknadsutgivning av böcker för barn och ungdom, och frågan prövas också i två sammanhang: av barnkulturgruppen och av Litteraturfrämjandet. Det finns ingen anledning alt inte ta del här på djupt allvar och se lill all vi får en bra lösning.

Eva Hjelmström frågar när del kan komma ell förslag. Jag skulle tro alt utbildningsministern, som nu skall ta till orda, kan ge bättre svar på del än jag. Men jag är övertygad om all det inte kommer atl dröja länge.

Andre vice talmannen anmälde att Hans Alsén och Eva Hjelmsiröm anhållit att till protokollet få antecknat all de inle ägde rätt lill ytterligare repliker.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! I går fick jag i min hand ett exemplar av Karl XlLs bibel i nytryck. Visserligen kom denna bok ursprungligen inte ut i någon massupplaga - det lär ha varit 4 000 exemplar i det första trycket - men dess betydelse är långt större än de stora upplagornas masskonsumerade litteratur i våra dagar. Det är kanske den bok som genom historien har betytt mest för svenska folkets bokliga bildning. Visst ärdet viktigt och nödvändigt alt stödja utgivningen av ny litteratur, men det är lika angelägel att se till att de böcker

som är en del av värt levande kulturarv bevaras och görs tillgängliga för nya generationer.

Bokens plats i vårt kulturliv är självklar. Boken som förmedlare av kunskaperoch idéer,av erfarenheter och upplevelserär unik. Nya medier har vuxit fram. Men boken har behållit sin centrala plats och kommer alltid alt göra del.

Alt ge litteraturen goda utvecklingsbelingelser är därför ett väsentligt kulturpolitiskt mål. Den största och bredaste kullurpoliliska satsningen i vårt samhälle gäller också litteraturen. Jag tänker dä bl. a. pä kommunernas insatser för folkbiblioteken och stödet till litteraturcirklar. Det vi i dag har att behandla här i kammaren utgör alltså endast en del av en rad olika insatser för boken och bokläsningen i samhället. Det statliga litteraturstödet avser närmast att stödja produktionen och distributionen av god litteratur och att främja mångfald och variation i utbudet.

De nya riktlinjerna för litteraturstödet innebär att de mest uppenbara bristerna i det nuvarande systemet försvinner. Stödformerna blir mera enhetliga, de avgränsningsproblem som hittills har funnits försvinner i allt väsentligt. Stödformerna blir också smidigare och kan anpassas till behoven i olika typer av utgivning, t. ex. illustrerade böcker och storstilsutgivning för synskadade. Stödet fördelas jämnare mellan litteraturkategorierna och det bör bli högre för den enskilda titeln. Enligt de beräkningar som statens kulturråd har presenterat kommer stödel att bli av en sådan storieksordning atl priserna på stödda böcker kommer att kunna vara oförändrade nästa år.

Det förändrade litteraturstödet innehåller flera viktiga nyheter.

Facklitteraturen flr ett ordentligt stöd.

Ell förhandsstöd införs för särskilt kostsam utgivning. Det är viktigt inte minst när det gäller att stimulera den inhemska produktionen av kvalitetsserier.

Stöd kommer alt utgå för presentation av svensk litteratur i utlandet.

Sammanlaget innebär förslagen en avsevärd utbyggnad av insatserna på bokområdet. Utgivningsstödet ökar med mer än hela det belopp som anslogs när litteraturstödet infördes för tre år sedan.

Del Slöd till bokhandeln som finns fr. o. m. innevarande budgetär förbättras. Branschens eget organ flr hjälp alt bygga ut den egna utlåningen.

De förslag som regeringen nu flr riksdagens godkännande av skall ses som en del i en fortsatt förbättring av inslserna på litleraturområdei. De statliga insatserna bör grundas på ordentliga studier av förhållandena inom bokbranschens olika delar. SPK genomför f n. en undersökning av förlagsbranschen och resultatet kan väntas föreligga under hösten. Undersökningen bör ge underlag för överväganden om de fortsatta insatserna. Vikten av alt kontinuerligt följa vad som sker på bokområdet markeras av att särskilda medel har reserverats för fortsatta branschstudier.

Hans Alsén tog i sitt inlägg upp den debatt som ägde rum i kammaren 1975 och den motsättning som rådde mellan dem som hävdade principen om ett

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Statligt litteraturstöd m. m.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Statligt litteraturstöd m. m.

generellt slöd och dem som förfäktade principen om ett selektivt stöd. Det vore mycket att säga om detta. Några korta synpunkter: Det vore självfallet önskvärt med en modell som bygger på generella eller automatiskt verkande principer här som när det gäller presstödet. Problemetäratt kunna konstruera en sådan modell, och jag vet bättre än de flesta hur vanskligt det faktiskt är. Den viktigaste synpunkten är alt man lättare kan acceptera ell selektivt och generöst litteraturstöd än ett selektivt och snålt stöd. Del som väsentligen har hänt mellan 1975 och 1978 är den kraftiga utbyggnaden av litteraturstödet, som gör att risken för att man skall diskriminera titlar av ett eller annal slag som vore värda stöd har avsevärt reducerats. Jag är naturiigtvis lika glad som Hans Alsén att det är uppslutning i dag kring inte bara ett selektivt litteraturstöd utan också ett generöst sådant.

Med de erfarenheter vi nu har, har vi kunnat föreslå förändringar av litteraturstödet. Pä samma sätt får de fortsatta åtgärderna pä bokområdet bero av hur de stödformer verkar som nu tillämpas på försök.

Erfarenheterna av det statliga kredilslödel lill bokhandeln flr bilda underlag för beslut om hur ett statligt stöd bör se ut i framtiden. När det gäller bokhandeln vill jag understryka att bokbranschen har ett stort eget ansvar för atl vi har en god spridning av kvalificerade böcker runt om i landet. Här måste vi bl. a. följa den fortsatta utvecklingen av bokklubbarna.

Erfarenheterna av det presentationsstöd som nu införs kommeratt ligga till grund för hur vi skall stimulera den svenska litteraturens kontakter med andra språkområden.

Även effekterna av det utgivningsstöd som nu införs måste följas noga. Bl. a. bör man uppmärksamma vilken effekt priskravet har både pä den ulgivning som får slöd och på den som inle kommer i fråga för stöd.

Kulturrådet utvärderar nu försöket med läsfrämjande verksamhet inom barn- och ungdomsorganisiioner. Resultatet bör kunna ligga till grund för överväganden om i vilka former staten bör engagera sig för atl stödja och ulveckla olika slag av läsfrämjande verksamheter.

Bibliotekens roll för att stimulera fier lill läsning får inte glömmas. Den måste kontinuerligt diskuteras.

Till hösien blir det aktuellt att ta ställning till flera viktiga frågor i den slalliga litteraturpolitiken.

Litieraturrrämjandets försöksverksamhet. En bok för alla, kommer budgetåret 1978/79 in i det sista av de tre år som försöksperioden skulle omfatta enligt avtalet mellan staten och Litteraturfrämjandet. Litteraturfrämjandet .genomför f n. en utvärdering på grundval av verksamheten under de två första åren. Den utförs av litteratursociologisk expertis, som lidigare arbetat med bl. a. litteraturutredningens undersökningar. Till utvärderingen har också knutits representanter för förlag, bokhandel och författare. Resultatet kommer att vara ell viktigt underiag för ställningstagandet i hösl till vad stålen i fortsättningen skall göra i fråga om denna typ av ulgivning.

Barnkulturgruppens rapport kommer inom kort att offentliggöras. Barn-kulturfrågorna tilldrar sig nu ett allt slörre intresse. Del är glädjande. Barn har

lika väl som vuxna behov av ett rikhaltigt kulturutbud, och barnens kulturbehov är i dag långt ifrån tillgodosedda. Med resultatet av barnkulturgruppens arbete som grund kan vi starta en översyn av hela kulturiivet med utgångspunkt i vad det erbjuder barnen. Ett av de viktiga områdena blir då naturiigtvis litteraturen.

I barnkulturgruppens rapport behandlas bl. a. frågan om en massmarknadsutgivning av böcker för barn och ungdom. Förslagen om en sådan utgivning har varit många. De problem som är förknippade med att finna genomförbara lösningar återstår ännu att lösa. Jag vill dock understryka att en utgivning av billiga och bra barn- och ungdomsböcker är angelägen.

Reaktionerna på barnkulturgruppens synpunkter kommer att bilda underlag för regeringens ställningstagande i hösl till buren sådan utgivning bör stimuleras.

De senaste årens insatser på litteraturomrädel har bl. a. präglats av en strävan att förbättra olika handikappgruppers möjligheter att komma i kontakt med litteratur. Stödet till framställning av talböcker har byggts ut kraftigt. Utgivningen av böcker med slorstil flr en värdefull stimulans genom den utformning utgivningsstödet nu föreslås fl. Stödet till utgivning av lättlästa böcker mer än fördubblades innevarande budgetår, och för nästa budgetär föreslås en fortsatt utbyggnad. Formerna för hur utgivningen skall organiseras i fortsättningen är dock inte klara. Denna fråga kommer att studeras vidare under hösten.

Statens kulturråd undersöker f n. i vilka former staten kan stödja utgivningen av Strindbergs samlade verk och räknar med att presentera ett förslag till hösien. Under förutsättning att finansieringen av utgivningen kan lösas bör utgivningen kunna komma i gång till våren 1979. "Röda rummet" skulle då kunna komma ut i ny upplaga lagom till sitt hundraårsjubileum.

Till sist, herr talman: Det är glädjande att - trots meningsskiljaktigheter pä en eller annan punkt - utskottet är så enigt om de väsentliga delarna av det viktiga litteraturstödet.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Statligt litteraturstöd m. m.

HANS ALSÉN (s) kort genmäle:

Herr talman! Del ärju som utbildningsministern säger, alt enigheten är betydande och gäller de i olika avseenden väsentliga avsnitten i proposilionen. Men naturligtvis hade det varit önskvärt från oppositionens sida att på flera punkter kunna gä längre än i propositionen. Självfallet har dock resursbegränsningarna här fält tas till intäkt för att vi för dagen inte kan gä längre.

Jag är tacksam för att utbildningsministern fann anledning alt i varje fall beröra den fråga jag tog upp inledningsvis om generellt stöd kontra selektivt. Men jag tycker att utbildningsministern litet väl hastigt svävade förbi denna principiellt viktiga frågeställning. Omjag förslod rätt så var hans svar att en generell form hade varit att föredra men att det var sä pass svårt att konsiruera en sådan att man fick avstå från det. Då är det ju ganska märkligt att man 1975 från folkpartiets och borgerlighetens sida sä intensivt kämpade för just del

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Statligt htteratur-stöd m. rn.

generellt utformade stödel, det som alltså nu, tre är därefter, enligt utbildningsministern är omöjligt att konstruera tillfredsställande. Det måste väl ha varit ännu mindre tillfredsställande konstruerat för tre är sedan, föreställer jag mig.

Jag vill till slut ställa en konkret fråga till utbildningsministern som rör just barnkullurgruppens förslag och de eventuella möjligheterna att det kommer all avsöndra ett förslag i en proposition lill ett kommande år -jag upplever alt det är den tidigaste tidpunkt som kan förväntas bli aktuell i sammanhanget: Är utbildningsministern beredd att i nästa års budgetproposition lägga ell förslag om någon form av massmarknadsutgivning av barn- och ungdomslitteratur?

Den frägan lyckerjag är angelägen att få svar på.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Utbildningsministern påpekade alt enigheten är slor och del må vara rikligt, men när det gäller dels massmarknadsutgivningen, dels hur pass mycket man är beredd atl satsa pä litteraturstödet kan nog sägas att enigheten inte är lika slor. Från vpk:s sida har vi föreslagit betydligt ökade resurser för-som jag tidigare pekade på-just barn- och ungdomslitteraturen. Som också utbildningsministern framhöll är deras behov långt ifrån tillgodosedda.

Just betiäffande massmarknadsutgivningen tyckte jag att del lät litet oroväckande när utbildningsministern sade att vi nu skall se över hela kulturiivet för barnen. Vi skall gå igenom frågan grundligt. Då kan man vänta sig att det kommer att dröja ett bra lag innan någonting händer just vad gäller en massmarknadsutgivning av bra böcker. Jag vill upprepa min fråga och anknyter den också till Hans Alséns senast ställda fråga: När kan vi vänta oss ett förslag om massmarknadsulgivning för barn och ungdom?

Sedan en kort kommentar till vad utbildningsministern i övrigl log upp. Bokhandelns möjligheter att nu hålla ell brett sortiment av kvalitetslitteratur minskar för varje vecka. Där har Sveriges författarförbund presenterat ett förslag om bokhandelsstöd. Det bör redan nu kunna diskuteras om detta inte borde kunna ligga som underlag för ett beslut. Jag skulle vilja fråga utbildningsministern om han har några konkreta förslag också på den punkten.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Hans Alsén uppfattade riktigt den ena hälften av vad jag sade om diskussionen om generellt och selektivt. Den andra hälften var ju alt det är en väsentlig skillnad på ell selektivt stöd som omfattar - som litteraturstödet nu kommer att göra - sammanlagt mellan 900 och 1 000 titlar. På den punkien tror jag att Hans Alsén ger mig rätt; det är en väsentlig skillnad.

Frågan om huruvida det kommer ett förslag om massmarknadsutgivning nästa år är inte så hell lält atl besvara. Omjag visste all det fanns en fullt färdig modell, som vore accepterad av t. ex. förlag, författare och bokhandel, skulle jag svara ja utan att blinka. Problemet är att man från socialdemokraterna i år

har övergivit fjolårets modell.

Den andra modellen som Litteraturfrämjandet uppges stå för känner jag inle till. Jag har inte sett något som helst papper på detta. Vi är självfallet intresserade av att vela om Litteraturfrämjandet har en färdig modell, och då tycker jag att del är naturligt att den får remissbehandlas samtidigt som barnkullurgruppens rapport remissbehandlas. Det räcker inte i varje fall för mig att lägga fram ett förslag där det heter atl det är bra om vi får en massmarknadsutgivning. Min uppgift är att tala om hur den skall se ut, men ingen har hittills lyckats få gensvar från alla parter. Då är det viktigt alt detta år utnyttjas lör en konstruktiv debatt om denna fråga.

Jag ärden förste atl välkomna konkreta förslagom buren sådan ulgivning skall se ul, ulan att den försvårar för de kvalitetsmedvetna förtag, som i dag satsar på den kvalitativt högtstående svenska barnboken.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Statligt litteraturstöd m. m.

HANS ALSÉN (s) kort genmäle:

Herr talman! När del gäller frågan om generellt kontra selektivt stöd tvingas jag konstatera alt jag hörde rätt; det generellt utformade stödet var så svårt att konstruera att man fick lov atl överge det. Del hade ju varit intressant om man för tre år sedan, när folkpartiet verkligen gick till storms mot det selektiva stödel, hade varit ärlig nog att säga att det egna, generellt utformade stödet var ytterst bräckligt.

Så gjorde man emellertid inle. Men i dag är man från utbildningsministerns och folkpartiels sida förfärligt ängslig för att över huvud tagel ge sig in på en aktiv försöksverksamhet i fråga om massmarknadsutgivning av barn- och ungdomslitteratur. Jag tycker att detla är räddhägat. Om man tolkar utbildningsministern rätt kan delta innebära att vi aldrig kommer att få ett förslag om massmarknadsutgivning på det här området, för självfallet kan ingen försöksverksamhet - vi är väl överens om att det här måste bli fråga om en sådan - i inledningen vara sådan att man kan garantera alt dess 100-procenliga genomförande lill alla delar slår väl ul. Del är omöjligt.

Det finns en räddhåga i det här resonemanget som inte bådar särskilt gott. Det hade väl ändå varit ganska snyggt, när vi nu för tredje året i rad här i kammaren diskuterar frågan om massmarknadsutgivning för barn och ungdom, om statsrådet hade kunnat deklarera att vi nu skall se lill alt vi fåren form som gör del möjligl att inleda en försöksverksamhet på delta vitala område. Då hade det åtminstone känts någorlunda tillfredsställande. Nu känns del rent bedrövligt, för det är något av de obolfärdigas förhinder över det borgerliga agerandet i detla avseende.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Nej, så liggerdet inle till. Jag har sagt att jag ställer det kravet på mig själv att jag skall vela vad etl förslag innebär. Hans Alsén arbetade i Ool för en modell som han nu har övergivit. I år lalar han för en modell som han inte på något sätt kan konkretisera. Jag säger bara: Hjälp oss att få ett underlag! Vi har nämligen hittills inle i departementet kunnat konstruera en sådan modell som vi efterlyser. Det är väl synd att undanhålla mänskligheten

Nr 138________ detta konkreta förslag som Hans Alsén nu har - det är del vi ber att få. Om vi
Onsdaeen dfrt_ tycker att det uppfyller kraven skall vi återkomma med ett förslag. I sak är vi
10 mai 1978 överens, men det är inte så lätt som Hans Alsén föreställer sig atl förverkliga
_____________ förslaget. Men jag lyssnar gärna till hur del konkret skulle kunna utfor
mas.

Statligt Ihteratur stöd m. m.

Andre vice talmannen anmälde att Hans Alsén anhållit att till protokollet få antecknat att han inle ägde rätt till yllerligare replik.

GUNNAR BJÖRK i Gävle (c):

Herr talman! I motionen 1804 av Kerstin Göthberg och mig har vi motionerat om fortsalt stöd till läsfrämjande aktiviteter inom organisationslivet. Den utbyggnad av stödet lill barn- och ungdomslitteratur som föreslås i propositionen är välkommen. Men för att stödet också skall få den avsedda effekten ärdet angeläget att se till att de böcker det är fråga om också kommer att läsas. De läsfrämjande åtgärdernas betydelse måste kraftigt framhållas, och det är viktigt att man får en motvikt mot den alltmer kommersialiserade kultur som i dag möter ungdomarna. Den debatt som pågår om fritiden och fritidsvanornas kommersialisering är därför mycket värdefull. Framför allt är den debatt som pågår inom organisationerna väldigt glädjande. Men också det arbeie som siatens ungdomsråd nu delvis har avslutat med en debattskrift om dessa frågor är bra, därför att den ger ökad information om de problem som hör samman med fritiden och fritidspolitikens kommersialisering. Del bör också tilläggas att frågorna om kommersialisering är under uppsikt i den referensgrupp för folkrörelserna under kommunministern som arbetar. Jag tycker ändå att det verkar som om den nuvarande regeringen bättre än tidigare regeringar engagerar sig i den problematik som hör hemma kring kommersialiseringsfrågorna inom en rad områden, och det är glädjande.

Utskottet säger nu när det gäller den motion som jag åberopade, att det är viktigt att man snarast löser frågan om hur de framtida insatserna i lässtimulerande syfte skall utformas. Man skjuter dock detta framför sig genom all saga att man skall avvakta kulturrådets verksamhei. Jag anser till skillnad frän utskottel att denna fråga är viktig och brådskar, och det är naturiigl och viktigt att man utnyttjar den resurs som folkrörelserna utgör. Speciellt inom studieförbund, barn- och ungdomsorganisationer bör denna verksamhet kunna ytterligare utvecklas.

Jag beklagar alltså, herr lalman, det något njugga svar som utskottet ger på den fråga vi tyckte var så viktig och som vi framförde i motionen. Jag hardock inget annat yrkande än utskottets förslag.

LARS WEINEHALL (c):

Herr talman! Det föreliggande förslaget till litteraturstöd aren blandning av nytt och gammalt. Tidigare stödformer som fungerat bra byggs ut, andra modifieras. Dessutom tillkommer ell särskilt stöd för svensk facklitteratur, en stödform som är angelägen i mänga avseenden.

Det är min bedömning att satsningen pä barn- och ungdomsböcker är del

allra viktigaste litteraturstödet. Jag kommer i mitt inlägg att behandla detla     Nr 138
område - det är här som kommersialiseringen inom kultursektorn tagit sig     Onsdagen den
några av sina mest drastiska uttryck-och av tidsskäl får jag därvid begränsa      |q ,- j-g
mig till serierna.

När det gäller barnserier är utvecklingen mest skrämmande. Våra barn Statligt litteiatur-formligen överöses av serieskräp, med ett budskap och en människosyn som -j strider helt emot våra gemensamma grund värderingar i det här landet. Enligt beräkningar säljs bortemot 35 miljoner serietidningar årligen i Sverige. Till detta kommer en snabbväxande fiora av seriealbum, vilkas upplagor pendlar mellan 15 000 och 150 000 per styck. Huvuddelen av dessa utgivningar är multinationellt skräp.

Del är en bedrövlig soppa som bjuds. Västernhjäliar med rå och saftig indianslakt, deckarhjällar med människoförakt, agenter förpackade som reaktionära världsmissionärer, superhjältar med hy perteknologiska förstörelsevapen som t. o. m. får neutronbomber att förblekna, karatemästare med skräck och spekulativt underhållningsvåld som förnämsta kännemärke -sådan är menyn i dag.

Del är fullt klart alt vi måste minska väldsinslagen i TV. Men våldet i vår skräplitteratur är minst lika smaskig i sin möjlighet att påverka. Olika vägar att fimpa skräplitteraturen måste prövas.

Fördel första måste vi inta skärpta attityder. Föräldrar kan inte fortsätta att strunta i vad ungarna läser. Skolan måste aktivt bearbeta skräplitteraiuren. Ungdomsorganisationerna har med några få undantag svikit i denna fråga. Ett av undanlagenär Vi unga-del finns fler, det vet jag. Vi unga har bedrivit en aktiv och bred agitation föratt skapa en annan attityd. Kulturinstitutioner i landet måste aktivt ta itu med skräpkulturen. Varför inte införa en säljbojkott mot det grövsta serieskräpet, precis en sådan som diskuterats när det gäller våra vanligaste utvikningstidningar?

För det andra måste vi införa reformer för att skapa alternativ. Det måste till en uppbackning av kvalitetslitteratur genom produktionssiöd, ett prispressande efterhandssiöd saml en god massdistribution, dvs. massmarknadsutgivning av kvalitetslitteratur.

Dagens förslag till litteraturstöd kan ses som ett steg på vägen. Produktionssiöd införs för specielll kostnadskrävande litteratur. Jag vill i sammanhanget säga alt som jag ser det bör åtminstone hälften av den miljon som satsas reserveras för barnböcker och serier för atl vi skall få en effekt i del här avseendet. Det skulle vara intressant att få ta del av utbildningsministerns synpunkter när del gäller fördelningen av dessa pengar.

Fler titlar får stöd i och med dagens förslag. Från tidigare 80 blir det nu 150 som får efterhandsstöd. Det är värdefullt, och vi får se vilken effekt detta får i framtiden.

Jag beklagaratt vi inte i dag kan fatta beslul om massutgivning av kvalitativ barn- och ungdomslitteratur. Det är hell klart att detta i fortsättningen är den angelägnaste litteraturpoliiiska frågan. Statsrådet Wikström har en positiv skrivning i propositionen, som måsle tolkas så att en rnassmarknadsulgiv-

Nr 138 ning skall bli verklighet så snart ett tillfredsställande beslutsunderiag

Onsdagen den föreligger.

10 mai 1978 '"'" kulturrådet studeras f n. olika konkreta förslag lill massmarknads-

_____________ utgivning. Inom utbildningsdepartementets barnkulturgrupp arbetas med

Statligt litteratur- samma sak. En möjlighel är att uppdra åt Litteraturfrämjandet alt liksom
stöd m m "' ansvarar för "En bok för alla" också ansvara för "En bra bok ät alla

barn".

Men del finns också andra alternativ som bör prövas. Del vore värdefullt, om del vore möjligl att konstruera en modell där distributionen kunde garanteras och förtagen samtidigt kunde erbjudas möjlighet alt aktivt samverka rned stal och folkrörelser.

Syftel med massmarknadsutgivning är alt producera böcker billigt, i tillräcklig mängd och med distribution överallt. Priset skall hållas lågt. Förmodligen är disiribuiionsmetoden del allra viktigaste för att massmark-nadsulgivningen skall bli framgångsrik. Därför måste vår strävan vara att förutom all använda traditionella vägar söka nya distributionskanaler inom Folkrörelsesverige. Det vore dessutom av värde om skolan och biblioteken kunde della i den massmarknadsdislribution som skall utarbetas.

Herr talman jag ber att med det sagda få yrka bifall till utskottets förslag.

OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Milt inlägg kommer att knyta an till tillämpningen av förordningen om statligt litteraturstöd, närmast den del som berör kreditgaranti för förlagsverksamhet.

Jag kunde genom frägeinsiitutet ha ställt en fråga till utbildningsministern, men för alt spara lid åt kammaren gör jag mitt inlägg i anslutning till behandlingen av del föreliggande betänkandet.

Utbildningsministern och jag har tidigare haft möjligheteratt utbyta tankar om hur man skall skapa mångfald på tidnings- och tidskriftsområdel. Det har skett mot bakgrund av en koncentrationsprocess på del områdel, som har lett lill en omfattande tidningsdöd. Vi har varit ense om att del är en stallig uppgift alt verka för en struktur på massmedieområdet som ger många röster.

Från samma demokraliska utgångspunkt vill jag här ta upp ett fall av tystade röster på föriagsområdet. Jag syftar på att Förlagstjänst Handelsbolag, Gamleby, har tvingats lämna in en konkursansökan. Det var ett föriag för billighelsutgivning av kvalitetsböcker. På dess utgivningslista har stått en rad värdefulla böcker, böcker både av debutanter och av klassiker. Åtskilliga titlar har erhållit litteraturstöd.

Enligt en presskommuniké har Föriagstjänsi vid tre tillfällen sökt en statlig lånegaranti i enlighet med förordningen om statligt litteraturstöd. Avslag meddelades av statens industriverk den 22 februari 1977, av regeringen den 22 juni 1977 och slutligen åter av regeringen den 22 december 1977.

Vid de båda sistnämnda tillfällena hade regeringen att ta ställning med
90 ledning av två remissullåtanden, dels frän siatens kulturråd, dels från statens

industriverk. Statens kulturråd skrev i ett yttrande den 7 november 1977 Nr 138

följande: Onsdagen den

"I likhet med föregående yttranden, såväl lill industriverket som lill |q - g-jg

departementet, vill kulturrådet understryka den kulturpolitiskt betydelse-

fulla verksamhet som bedrivs av Föriagstjänsi. Rådet ser denna verksamhet Statligt litteratursåsom ett komplement till den med statliga medel bedrivna försöksverksam- y nt nt heten med massmarknadsutgivning. Pä goda grunder finns det anledning att se företagets imponerande utgivningslista som en för samhället ytterst förmånlig försöksverksamhet för spridning av god litteratur i massmarknadsutförande.

Förlagstjänsts uttalade lågprislinje och del för förelaget speciella distributionssystemet utgör sammantaget en konsekvent genomförd försöksmodell att finna hittills oprövade distributionsvägar för den billiga boken. Del vore därför synneriigen olyckligt om denna kulturpolitiskt löftesrika verksamhei skulle avbrytas av brist pä kapital."

Mot bakgrunden av behovet av mångfald vill jag fråga, varför utbildningsministern fattade ett beslut som motverkar konkurrens och mångfald på det här områdel. Jag anser mig inte ha möjligheter att själv göra bedömningen, men jag vill ändå understryka att kulturrådet, som aren statlig instans, hade uttalat sig så positivt i detta fall. Jag vore därför tacksam om utbildningsministern kunde ge ett svar på min fråga.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Utan att jag går in på någon längre redogörelse för de principer som ligger till grund för kreditstödet kan jag väl säga, att statens kulturråd prövar ansökningar frän kullurpoliliska och att industriverket prövar dem från ekonomiska och finansiella utgångspunkter. Industriverket avstyrkte den nyss berörda ansökningen. Av de ansökningar som har avslagits har sådant ställningstagande skett i vissa fall på grundval av avstyrkan från kulturrådet, i vissa fall av kreditvärdighetsskäl på grundval av ullålande från industriverket. Det senare var fallet beträffande den här aktuella ansökningen.

OLLE SVENSSON (s):

Herr lalman! Jag kan då bara göra den bedömningen alt delta föriag väl är så gott som ensamt om en billighelsutgivning av sådana kvalitetsböcker som del gäller och alt utbildningsministern, när han gjorde sin avvägning i detta fall, ändå hamnade på en linje som gick emot den egna principdeklarationen i hans första anförande, nämligen att del var en viktig kulturpolitisk uppgift att här verka för mångfald.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Olle Svensson torde säkeriigen vara medveten om att jag inte i
detalj kan redovisa underlaget för regeringens ställningstagande. Men del är
självfallel att vi också måste ta hänsyn till den ekonomiska utredning som
industriverket gör. Det ärju till sist skattebetalarnas pengar som det rör sig 91

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Statligt litteraturstöd m. m.

om också i det här fallet. Jag kan försäkra att det inle är fråga om något avsteg från kulturpolitiska principer utan om en trohet mot det beslut som riksdagen har fattat om att man också skall ta hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1-5

Kammaren biföll vad utskottel i dessa moment hemställt.

Mom. 6

Propositionergavs på bifall lill I :o) ulskollets hemslällan 2:o) reservalionen av Georg Andersson m. fi. sann 3:o) motionen nr 1806 av Lars Werner m. fi.. och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Georg Andersson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Eva Hjelmsiröm begärt voiering beträffande konlraiiroposiiionen uppläsles och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 22 mom. 6 antar

reservationen av Georg Andersson m. fl. röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering anlagil

motionen nr 1806 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 142

Nej - 13

Avstår - 153

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 22 mom. 6 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammtiren bifallit reservationen av Georg Andersson m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Olympiska vinterspel i Sverige år 1984

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Georg Andersson begärde rösträkning verkställdes voiering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160 Nej - 148

Mom. 7~I6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 7 Olympiska vinterspel i Sverige år 1984

Föredrogs kulturutskotlets betänkande 1977/78:23 med anledning av proposilionen 1977/78:146 om olympiska vinterspel i Sverige år 1984 jämte motioner.

Regeringen hade i propositionen 1977/78:146 Gordbruksdepartemenlet) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att godkänna ett i propositionen redovisat avtal mellan staten och Göteborgs, Falu, Åre och Ragunda kommuner om anordnande av de olympiska vinterspelen år 1984,

2. godkänna de riktlinjer för det fortsatta arbetet rned de olympiska vinterspelen år 1984 som förordats i propositionen.

1 propositionen hade föreslagits vissa riktlinjer beträffande genomförande, organisation och ekonomiskt ansvarstagande för de olympiska vinterspelen är 1984, om dessa förlades till Sverige.

I della sammanhang hade behandlats de med anledning av proposilionen väckta motionerna

1977/78:1890 av Lars Werner m. fi. (vpk), vari yrkals

1. atl riksdagen uttalade att som förutsättning för bifall till propositionen
1977/78:146 skulle gälla

a) alt från och med nästkommande budgetär ökade saisningar skedde på idroltsverksamheien, så atl den klart uttalade målsättningen "idrott ål alla" kunde uopfyllas inom de närmasie åren,

b) att de berörda kommunerna skulle hållas ekonomiskt skadeslösa i vad gällde genomförandet av olympiska vinterspelen 1984,

2. all riksclagen - om villkoren under I ej accepierades - skulle avslå
propositionen 1977/78:146, och

1977/78:1906 av Lena Öhrsvik m. fi. (s). vari yrkals all riksdagen skulle avslå proposilionen 1977/78:146.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Olympiska vinter-spel i Sverige år 1984

Uiskoilel hemslällde

1. all riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1890, yrkande I,

2. all riksdagen med bifall lill proposilionen 1977/78:146 sami med avslag på moiionerna 1977/78:1890, yrkande 2, och 1977/78:1906, båda moiionerna såvitt nu var i fråga, bemyndigade regeringen atl godkänna i proposilionen redovisat avtal mellan sialen saml Göieborgs, Falu, Åre och Ragunda kommuner om anordnande av de olympiska vinterspelen år 1984,

3. all riksdagen med bifall lill propositionen 1977/78:146 samt med avslag på moiionerna 1977/78:1890, yrkande 2, och 1977/78:1906, båda moiionerna såvitt nu var i fråga, godkände de riktlinjer för det fortsatta arbetet med de olympiska vinterspelen år 1984 som förordals i propositionen.

Reservalion hade avgivits av Tyra Johansson. Calarina Rönnung och Lena Öhrsvik (samtliga s) som ansett all utskottet bort hemställa

atl riksdagen med bifall lill moiionen 1977/78:1906 och med anledning av moiionen 1977/78:1890 skulle avslå propositionen 1977/78:146.

TYRA JOHANSSON (s):

Herr talman! 1 sitt betänkande nr 23 föreslär kulturutskottet alt riksdagen skall bifalla regeringens proposition om ansökan att få anordna olympiska vinterspel i Sverige 1984.

Catarina Rönnung, Lena Öhrsvik och jag har reserverat oss mot delta och föreslår i stället atl riksdagen skall besluta avslå propositionen. Vi reservanter finner inga skäl för Sverige att ansöka om all fä slå som värdland för dessa spel. Däremot finner vi en rad skäl som talar mot förslaget.

I en situation då man med hänvisning till det svåra statsfinansiella läget avslår förslag om en rad verkligt angelägna insatser ter del sig närmast utmanande att vilja satsa minst 76 milj. kr. på ett jippo som olympiska spel. Vi bärbara under detta riksmöte vecka efter vecka tvingats dra äl svångremmen när det gällt en rad angelägna saisningar. För alt inle bli alltför mångordig skall jag inskränka mig till atl peka på vad del nu aktuella utskottel, kulturutskottet, tvingas till.

Del som ligger närmast närdelgällerdet aktuella ärendet ärju atl påminna kammarens ledamöterom att stödet till idrotten i år för första gången på länge dragits ner. Man fick där inte ens kompensation för kostnadsslegringarna. Lokalradion, som är i ett ytterst brydsamt ekonomiskt läge, kunde inte få de 15 milj. kr som egentligen alla partier var överens om alt den behövde. Vidare drog man bort de 25 milj. kr. som skulle ha ägnats den fortsatta utbyggnaden av SIA-skolan.

Låt mig vidare hänvisa till debatten häromdagen rörande just stödel lill ungdomsorganisationerna. Talesmannen för utskottsmajoriteten återkom då i sina inlägg gång på gång till hur nödvändigt det är atl vi i dagens budgetläge endast satsar på de mest nödvändiga tingen och hell går in för att stärka landels ekonomi.

Jag måsle, herr talman, få fråga: Tillhör olympiska spel de mest angelägna lingen att .satsa pengar på i dag? Jag vill också starkt ifrågasätta om de

lämnade kostnadskalkylerna håller. Del skulle inie förvåna, om dessa drygt Nr 138

76 miljoner får räknas upp rejält. Onsdagen den

I del här sammanhanget är del också ofrånkomligt att fråga sig vad dessa jq .jgj jg-g

spel har för uppgift att fylla. Det har sagts att de verkar internationellt _

förbrödrande, men på mig verkar det som om de skulle ha en direkl motsatt     Olympiska vinter
verkan,dvs. att de uppammar chauvinismen i verkligt hög grad, och del talas      j j Sverige år
i liknande sammanhang 1. o. m. om "hatmatcher".              jgg

Att dessa olympiader alltmer kommersialiserats med åren kan väl heller ingen förneka. Det handlar mer och mer om pengar och mindre och mindre om idrottslig lek. De harockså kommit att spela en polilisk roll, som väl inle i något sammanhang kan sägas ha varit syftet med dem från början. Till detta kommer de stora säkerhetsrisker som numera förknippas med sammandragningar av detla slag.

Det har också sagts mig alt förslaget tillkommit på ett något egendomligt sätt. Naturligast hade förstås varit om Riksidrottsförbundei varit den organisation som fungerat som initiativtagare och pådrivare för Sverige som värdland, men förberedelserna hade tydligen hunnit långt i departementet innan förbundet ens var inkopplat. Delta visar, tycker jag, att angelägenhetsgraden inte är så särskilt stor. Det är väl också en utbredd uppfattning att den olympiska kommittén lever i en värld för sig, tämligen fjärran från den levande idrotten. Det finns alltså en rad anledningar att ifrågasätta hela detla mastodontformade arrangemang. Att Sverige i del lägel skulle lägga in ansökan om att få vara värdland måste skarpt ifrågasättas.

De erfarenheter man gjort i andra länder under de senaste åren avskräcker. Det gäller inte bara de lerroristaktioner som drabbat främst Västtyskland. Det gäller ockå de katastrofala ekonomiska bakslag som drabbat spelens värdländer.

Är verkligen en frän idrottslig synpunkt sä diskutabel tillställning som en olympiad värd detta? Från idrottslig synpunkt diskutabel, herr lalman, men också ur andra aspekter diskulabel; som jag förui päpekal uppammar den chauvinism, den harblivit helt kommersialiserad,den driver unga människor till en gräns, där inte bara fysiska utan också psykiska skador blivit allt allvariigare. Sådan idrott är inte längre bra från friskvärdssynpunkt,såsomju idrotten från början ärtänkt-den verkarät rakt motsatt håll. Idrotten blir inte heller längre den hobby, den frilidsstimulanssom den skall vara. Den blirdet allt överskuggande livsinnehållet för ett slort antal människor. Jag skall inte mera gå in på detta, men det skulle kunna utvecklas till en djup och allvariig diskussion.

I dag gäller det endast om Sverige i sitt ekonomiskt brydsamma läge skall begära alt få stå som värdland för nästa vinterolympiad. Vi reservanter anser inle det.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till den till betänkandet fogade reservalionen och därmed avslag på kulturutskottets he.m§täl|an i beiänkandei 23.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Olympiska vinterspel i Sverige år 1984

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! De olympiska spelen runt om i världen drar allt större kostnader för värdländerna. Förslaget om all arrangera vinlerspelen 1984 i Sverige kommer atl dra med sig stora direkta och indirekta kostnader för skattebetalarna, detta trots all spelen enligt planerna skall föriäggas till fyra orter.

Man kan ifrågasätta värdet av olympiska spel i deras nuvarande form. Del ifrågasätts också inom idrottsrörelsen, framför allt inom den del som inte befinner sig på elitnivå. Olympiska spel ingår ju som en del i elitidrotten och skall därmed, sägs del, ha en stimulerande verkan pä breddidrolten och på fysisk fostran. Med den inriktning som elitidrotten nu har, framförallt inom mänga publikfriande grenar med stora kommersiella intressen, kan man verkligen ifrågasätta elitidrottens värde som stimulans och föredöme för ungdom och idrottsutövare.

Denna olympiad kommeratt bidra tilldel fortsatta elitidrottstänkandet. Vi kommer 1984 att få se "isbjörnar" spela ishockey, vi kommer att fä se skidåkare som efter det att de har kommit i mål inte kan uppträda offentligt ulan alt ha sina skidor i jämnhöjd med huvudet. De är alliså dessa stressade elitidrottsmän och reklampelare som skall vara föredömen för ungdom och idrottsutövare, som skall främja breddidrolt. Det är detta som vi skall bidraga till med de olympiska spelen 1984.

Jag har i och för sig inget emot idroltstävlingar av slort format - under vissa förutsättningar. De förutsättningarna är atl man har en breddidrott, att det finns möjligheter för denna breddidrott att verka, att det ges anslag till den idroltsverksamheien samt att man har anläggningar med möjligheter att bedriva den. Anslagen ärju i dag helt otillräckliga. Därför menar vi att om riksdagen inte klart uttalar all man i fortsättningen verkligen skall satsa på breddidrotten så har en elitidroltslävling som olympiska spelen ingen funktion atl fylla. Den måsle alliså förbindas med kraftiga satsningar på idrottsverksamheten, främst på möjligheten till en breddidrott som har tyngdpunkten på kvinno- och handikappidrott. Ett idrottsevenemang i storleksordningen olympiska spel skall alltså sättas in i ett större sammanhang.

För några veckor sedan diskuterade vi anslagen lill idrottsverksamheten. De blev prutade - naturligtvis. Det var krisläge i den svenska ekonomin, och del ser ut alt så förbli. Del fanns alltså inga pengar.

Utskottet kan inle heller nu säga att det i fortsättningen skall bli någon verklig satsning på breddidrotten, på anläggningar, på möjligheter för kvinnoidroli och handikappidrott. Det finns inte någon sådan uttalad mening.

Dessutom kommer vinierspel i Sverige alt drabba de berörda kommunerna indirekt med avsevärda kostnader. Erfarenheterna från tidigare liknande arrangemang förskräcker. Skattebetalarna har i efterhand fått betala betydande belopp. Garantier bör därför lämnas alt hela nationen får stå för kostnaderna i samband med olympiska spel. Men här hänvisar man till det avtal som skall tecknas mellan staten och kommunerna. Det avtalet är i

gängse ordning en principöverenskommelse och en beräkning av vad som kommer att erfordras. Men det kan klart sägas redan nu att de berörda kommunerna kommer att drabbas av kostnader utöver dem som anges i principöverenskommelsen. Det kommer alt bli följdkostnader av den arten att skattebetalarna får ta på sig dem.

Vi har i motionen 1890 krävt atl om vi skall ha vinterspel skall tvä saker vara utsagda, nämligen att vi skall få en ökad satsning på idrotten framöver och alt kommunerna skall hällas ekonomiskt skadeslösa i den här affären. Utskottet vill inte biträda de förslagen - tyvärr, för en satsning pä olympiska spel borde gå hand i hand med en satsning pä breddidrotten så att den kunde få en funktion i vårt samhälle. Man borde verkligen ge de medel som behövs härför.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill motionen 1890 när det gäller punkten 1 i utskottsbelänkandet. När det gäller punkterna 2 och 3 i utskottsbetänkandet sammanfaller vår motion med reservalionen.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Olympiska vinterspel I Sverige år 1984

Under della anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

KERSTIN GÖTHBERG (c):

Herr talman! År 1924 fick vintertävlingar status som olympiska spel. Sverige har deltagit i samtliga vinterspel sedan dess, alltid med slora framgångar. Genom åren har man diskuterat Sveriges möjligheter alt stå som värd forell vinter-OS. Senast 1968 gjordes en utredning, som dock inte ledde till något posilivt resultat.

Har olympiska spel som tävling överievt sig själva? Den frågan har ställts allt oftare efter de senaste olympiska arrangemangen. Detta gäller naturiigtvis i högre grad sommarspelen, men även vinterspelens vara eller inte vara har satts i fråga. Med den utveckling som skett mot allt större, mer påkostade saisningar på arenor, olympiabyar och kringarrangemang ter sig möjligheterna för mindre nationer att stå som värdar för olympiska spel minimala. Detta är, som jag ser det, en olycklig ulveckling, hell stridande mol de intentioner som fanns när fransmannen de Coubertin redan 1892 log initiativ lill olympiska spel i modern lid.

Mot denna bakgrund ler sig den svenska ansökan om att fä anordna olympiska vinterspel 1984 som ett värdefullt initiativ atl skapa en "annorlunda" vintertävling. Jag skulle gärna vilja ge en eloge till den utredning som arbetat med det här projektet. Förutsättningarna för Sverige att arrangera olympiska vinterspel är väl underbyggda. Den möjlighet som genom Internationella olympiska kommitténs ändrade regler har öppnat sig att anordna ett decentraliserat vinterspel har utredningen väl tillvaratagit. De kommuner som förklarat sig villiga att stå som arrangörer har också god erfarenhet av internationella tävlingar. Göteborg t. ex. har anordnat EM och VM på skridsko samt VM i konståkning. Falun har redan visat kapacitet för VM-tävlingar 1954 och 1974. World Cup i Åre 1977 blev både publik- och lävlingsmässigt stor succé. Slutligen har vi Hammarstrand, som redan haren

7 Riksdagens pmiokoll 1977/78:138-139

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Olympiska vinterspel i Sverige år 1984

rodelbana av olympisk klass och som arrangerade en VM-tävling 1967.

Detta innebär också att endast kompletteringar av nu befintliga arenor behöver göras. Den svenska olympiamodellen innebär således att tävlingarna läggs där vi redan har lämpliga arenor, vana funktionärer, erfarenhet av internationella tävlingar och sist men inte minst där del finns ell stort intresse för dessa vinteridrotter.

Med anledning av proposilionen har väckts endast tvä motioner. Detla tyder på, lyckerjag, att ell svenskt värdskap för vinterspelen är väl förankrat hos aktiva och idrottsinlresserade, med några få undanlag.

Till kulturutskottets belänkande har fogats en reservation från ulskolieis kvinnliga socialdemokraler. Den andas en negativ inställning till olympiska spel över huvud tagel och därmed i föriängningen också till tävlingsidrott. Eller är del så atl vi kan ha olympiska spel bara vi inle själva här i Sverige behöver slå som arrangörer? 1 så fall är det en märklig inställning. Efter alla år av dellagande kan det väl ändå vara dags att "bjuda igen".

Farhågorna att satsningen på olympiska spel skulle inkräkta på idrotlsan-slagen är enligt min mening ogrundade. Både i propositionen och i kullurulskotlets betänkande betonas atl åtagandet för OS Inte får inverka menligt på utvecklingen av det statliga idrotsslödet under kommande år.

1 vpk:s motion, som Lars-Ove Hagberg yrkade bifall lill, är man inte hell negativ till Sveriges värdskap för olympiska spel. Man ställer dock vissa villkor för atl kunna bifalla proposilionen. Dessa har enligt vpk inte uppfyllts.

Vpk lar där upp de årliga anslagen till idrotten och vill ha garanti för att målsättningen "idrott ät alla" kan uppfyllas inom de närmaste åren. Jag har redan berört detta och vill upprepa att det både i propositionen och i utskottsbelänkandet betonas att della inle får inverka menligt på idrotts-stödet kommande är.

Det andra villkoret är att kommunerna skall hållas ekonomiskt skadeslösa vid genomförandet av olympiska vinierspel. Det lyckerjag är något märkligt. Till propositionen är fogad en bilaga, nämligen avtalet mellan staten och de berörda kommunerna. Det harockså undertecknats av representanter förde kommuner det här gäller samt för Kommunförbundet.

Herr talman! 1 nästa vecka skall internationella olympiska kommittén ta ställning lill Sveriges ansökan om olympiska vinterspelen 1984. Min förhoppning är alt kommittén skall se posilivt på den annorlunda modell av vinterspel som Sverige presenterar och som också innebär en förnyelse av spelen och även öppnar möjligheter för små nationer. Det kan också innebära atl de olympiska traditionerna kan föras vidare i en för idrotten positiv riktning, där idrottsliga insatser sätts i förgrunden och den kommersiella trenden bryts.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill kullurutskoiiels hemslällan i belänkandet nr 23.

1 detta anförande instämde Karl-Eric Norrby (c).

TYRA JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag är ledsen att behöva konstatera alt Kerstin Göthberg inle alls hörde på vad jag sade. Jag sade mycket tydligt ifrån all de olympiska spelen är starkt diskutabla inte endast därför att Sverige skulle vara värdland.

I övrigt har jag bara den kommentaren till utskoltels talesmans inlägg alt det enda som blir annoriunda är en detalj, nämligen att spelen sker på tre ställen i stället för etl. Alla mina invändningar kvarstår.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Olympiska vinterspel i Sverige år 1984

LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! När utskottet skall försvara sig andas det en traditionell aningslöshet inför vad som föreslär. Utskottet tror alt bara därför att spelen decentraliseras så slipper man dess avigsidor. Så är del ju inte alls. Del är fortfarande samma mönster.

Viskall ha klart för oss att det inteärlävlingsidrotten som sådan det gäller, ulan de former i vilka tävlingsidrotten utövas och de villkor på vilka det sker. Tyvärr är de kommersiella intressena så starka att de i dag dominerar all elitidrott. ÖS är ett inslag i den bilden. Skall då de folkvalda, som för bara för några veckor sedan inte kunde uppfylla Riksidrottsförbundets anslagsbegäran, nu besluta att garantera pengar förett olympiskt spel? Jag tyckeratt det är en dubbelbottnad attityd, som inle kan vara värdig de folkvalda, om man ser till idrottens betydelse för hela det svenska folket och inte bara lar hänsyn till elitidrotten.

Nu säger man också att vi måste bjuda igen, eftersom vi varit med på sä mänga idrottstävlingar i andra länder. Men vore det inte dags all bjuda dem som har små möjligheter i vårt land att utöva idrott och motion, nämligen framför allt kvinnor och handikappade, på möjligheten att utöva sin idrott och att motionera, så att vi någon gång kan nå fram lill målsättningen om idrott åt alla.

UtskoUet sägeratt de olympiska spelen inle på något sätt skall inverka på anslagen till idrotten. 1 är har emellertid det ekonomiska läget gjort att riksdagen har prutat på anslagen.

Med förundran ser man också pä argumenteringen om kommunernas ställning. Man säger att representanter för kommuner har undertecknat ett avtal. Men jag vill påpeka att del i kommunerna finns andra som inle är med på de villkor som avtalen innehåller. Detta är personer som har erfarenhet av sådana tävlingar som utskottets representant här talat om. De drar med sig följdinvesteringar, som drabbar skattebetalarna. I Falu kommun, som haft skid-VM, kämpar medborgarna för livet för att få ett elljusspår. Det finns emellertid inte pengar till det. Kommunens representanter har t. o. m. måst gå ut till invånarna och fråga om de vill hjälpa till frivilligt för atl få detta elljusspår.

Sådan är situationen när vi nu diskuterar olympiska spel och bredd-idrott.

Herr talman! Jag yrkar ännu en gång bifall lill moiionen.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Olympiska vinterspel i Sverige år 1984

KERSTIN GÖTHBERG (c) kort genmäle:

Herr talman! Först vill jag säga till Tyra Johansson att vi har tänkt anordna de olympiska vinterspelen på fyra olika platser. Personligen beklagar jag att det är tre kvinnor som står bakom den här reservalionen. Del är inte så länge sedan vi i denna kammare diskuterade damidrotten och dess möjligheter atl hävda sig. Kvinnoidrotten har fått slå tillbaka för de mansdominerade idrotterna, inte minsl vad gäller massmediabevakningen. Det här är ett tillfälle för damidrotten att hävda sig, att skapa intresse och publicitet kring den. 1 vissa av de idrottsgrenar som ingår i vinlerolympiaden har vi nämligen duktiga flickor.

Både Tyra Johansson och Lars-Ove Hagberg har talat om motsatsförhållandet mellan bredd- och elitidrott. För ca en månad sedan sade Lars-Ove Hagberg här i kammaren att elitidrott skall befrämja och stimulera till idrott, tävlingslekar och motion för de breda folklagren. Jag tycker inte att det finns några motsättningar mellan breddidrott och elitidrott. Det finns också många exempel på hur värdefull elitidrotten är när del har gällt att ge impulser och stimulans till en breddidrolt av oanade mått. Jag behöver bara nämna Ingemar Stenmarks och Björn Borgs insatser.

Vi vet att flera av de tänkta värdkommunerna för de olympiska vinterspelen är beroende av turistnäringen. Genom ett arrangemang av detta slag blir effekten en bättre PR-verksamhet, massmediabevakning och publiktillströmning lill orterna i fråga. 1 det senaste numret av tidningen Vi - ett Jämtlandsnummer- framgick atl Åre kommun hade slora förhoppningarom alt få anordna olympiska vinterspel. Del skulle innebära att man kunde utveckla turistnäringen, som är viktig för detta område.

TYRA JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag lycker det är tråkigt atl Kerstin Göthberg vill försöka göra del här till en kvinnofråga, för det är del sanneriigen inle. All det råkade vara de ire socialdemokraliska kvinnorna som reserverade sig var en ren tillfällighet.

Damidrotten, säger Kerstin Göthberg, får möjlighet alt hävda sig genom olympiska vinterspel i Sverige. Men det var just damidrotien som kom i kläm när ni inle vill gä med på att ge mer pengar till Riksidrottsförbundei. Den satsning på damidrotten som man hade planerat fick därigenom skrinläggas. Jag lycker verkligen, Kerstin Göthberg, atl det var ell argumenl som slog äl andra hällel.

Många duktiga filekor får tillfälle att hävda sig, säger Kerstin Göthberg. Men alla de andra då? Det är ju dessa vi vill skall få chansen till mer idrottsutövande. Del ärju dem som vi överger pä delta sätt.

100

LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Min uppfattning är atl elitidrott skall stimulera till breddidrott. Men frägan är på vilket sätt. Det går inte atl mekaniskt överföra. Vilka möjligheter finns del i dag atl utöva breddidrolt? Framför allt saknas del tillräckligt med anläggningar och ges för litet stöd lill föreningarna för att

dessa skall kunna stimulera till en omfattande breddidrolt. Nr 138

Dessutom kan man fråga sig vilket slag av elitidrott som skall vara Onsdaeen den befrämjande för breddidrolt hos den breda allmänheten. Skall man ha dessa in : in-yg

idolbilder av elitidrottsman, uppklistrade på reklampelare? De blir stressade

reklammänniskor som gynnar storfinansens intressen. Jag tycker inte det Ohmniska vinter-

finns anledning att satsa på sådan typ av elitidrott, när inte samhället kan ta , j <yp,.j„, j,-

1984

ansvar för den bit som gäller motion, idrott och fysisk fostran. Det är ett

sammanhang som man måste ha klart för sig innan man satsar på olympiska

spel och bjuder igen. Har man inte bjudit lill tor alt ge den breda allmänheten

möjligheter att utöva molion och idrollsverksamhet, då kan man inte heller

bjuda igen lill andra elitidrottsmänniskor.

KERSTIN GÖTHBERG (c) kort genmäle:

Herr lalman! Det är egenlligen inle sä slor skillnad mellan min och Tyra Johanssons inslällning till kvinnoidrotten. Men det är här fråga om Riksidroilsförbundels vilja. Jag lycker all förbundet verkligen har visat sig framsynt. Omjag är rätt underrättad, kommer Riksidrottsförbundet att anslå 1,2 milj. kr. speciellt till damidrotien. Jag tycker atl vi har all anledning atl vara glada över den salsningen.

När det gäller elitidrotten kontra breddidrolten samt reklam och kommersialisering, vilket Lars-Ove Hagberg talade om, delar jag hans uppfattning i långa stycken. Men jag lycker alt olympiska spel ändå på något sätt är annorlunda med hänsyn till de intentioner som finns bakom dem. Även om den amaiörism som man lalar om i det sammanhanget inte är direkt snövit, har man dock när del gäller reklam och kommersiella intressen fiera restriktioner än i andra tävlingar. Kan vi i Sverige uppvisa en ny modell, som kan ge de små nationerna möjligheter alt genomföra dessa vinterspel, har vi nått en bil på vägen när det gäller att slå vakt om idrotten gentemot de kommersiella intressena.

Förste vice talmannen anmälde alt Tyra Johansson anhållit all lill protokollet få antecknat all hon inle ägde rätt lill ytteriigare replik.

ESSEN LINDAHL (s):

Herr lalman! När jag för snart etl år sedan lämnade Riksidroilsförbundels styrelse, blev jag av Aftonbladet tillfrågad omjag ansåg all Sverige borde söka de olympiska vinterspelen 1984. Ja, blev mitt svar, men på vissa villkor. Jag sade all ingenting får las av Riksidroilsförbundels ordinarie statsbidrag för atl finansiera de olympiska vinlerspelen och all de berörda kommunerna inle far lumma på sill slöd lill den lokala idrotten.

Med många idrollsvänner delar jag uppfattningen att det naturligtvis vore roligt och festligt om ett så uppmärksammat idrottsevenemang blev föriagl lill Sverige. Därför hoppas jag på ell tx)silivt ställningstagande, när Sveriges framställning inom kort skall behandlas av Internationella olympiska kommittén.

Men när delta är sagt vill jag tillägga all de farhågor som jag gav uttryck för 101

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Olympiska vin ter-spel i Sverige år 1984

102

sommaren 1977 snarare har förstärkts. Även departementschefen, idrottsministern, tycks vara medveten om den oro som finns inom idrottsrörelsen. På s. 13 1 proposilionen säger departemenischefen: "Jag delar i det sammanhanget idrottsrörelsens uppfattning atl ett svenskt åtagande all arrangera vinlerspelen inte får las till inläkt för all inskränka anslagen till idrotten." Kullurutskotlel anför alt salsningen på olympiska spel " inle får inverka menligt på utvecklingen av del slalliga idrollsslödel under kommande år".

Allt della låler ju bra, men inte kan regeringen säga någol besläml om idrolisanslagels storlek under de sex åren fram till 1984. Del är naturligtvis, som Svenska fotbollförbundets ordförande Tore Brodd säger, tämligen oinire.ssanl vad politiker och OS-enlusi;isler tror i dag. Det intressanta inträffar när räkningen skall belalas. På vilket säll detta kan påverka del ordinarie idrotlsanslagei kan fakliskl ingen vela någoniing om 1978.

Redan i är ivingar som bekant den låga anslagsökningen idrotten all ge avkall på de senaste årens höga ambitioner. Den misstanken spirar på sina håll atl de 75 miljoner som regeringen och riksdagen sannolikt kommer atl salsa på vinter-OS 1984 skall resultera i att det ordinarie statsanslaget reduceras med motsvarande belopp. Det far inle bli så all den vanliga svenska idrotten sätts på svältkost. Årets ökning av idrotlsanslagei svarar inte mol infiationen, som tidigare erinrats om i debatten. Kostnaderna för idrotten har ju stigit alldeles enormt under de senaste åren, kännetecknade av infia-tion.

Jag har alltså noterat departementschefens uppfattning och all kulturutskottet ansluter sig till hans mening, men det är å andra sidan svårt lör regeringen all ge några bindande löften om kommande höjningar av idrolisanslagei fram lill 1984, dvs. under en sexårsjieriod. Jag beivivlar inte-del vill jag tillägga - den goda viljan, men erfarenheterna från i år och den kraftiga hämningen av idrotlsanslagei är ett oroande inslag i den här debatten.

Även om anslagen inle kommeratt minska-dei utgårjag ifrån-såbefarar många idrottsledare alt man inte kommer atl få de ökningar som behövs för idrottens normala ulveckling. För mig är den ordinarie verksamheten så väsentlig alt ingenting bör få hindra dess utveckling, vare sig i de förbund som deltar i olympiska spel eller sådana förbund som numera avslår från all della.

Jag har här anfört några ekonomiska belänkligheier. Men irols dessa betänkligheter är jag, del vill jag ändå framhålla, positivt inställd lill olympiska spel vinlern 1984 i Sverige. Jag lycker alt del är viktigt och rikligl all Sverige kan slå som värdnaiion för ell idrottsevenemang av denna storlek, ett evenemang där Sverige alltid deltar med växlande framgångar men där vi utgår ifrån atl Sverige alltid hör hemma i kretsen av världens idroltsnatio-ner.

Om alla goda krafter hjälper lill, kan det bli en slor och förhoppningsvis trivsam idroltsfest, men inle av den masiodonlkaraklär som vi har sett på andra håll ute i världen. Jag lycker alt den svenska modellen har många

positiva drag, och jag tror också atl vinter-OS i Sverige kan ge oss stor goodwill i de vidaste kretsar. Det vore därför myckel intressant och stimulerande om Sverige fick uppdraget, när Internationella olympiska kommittén samman-iräder i näsla vecka. Jag ber för min del att få yrka bifall lill kullurutskoiiels hemslällan.

LENA ÖHRSVIK (s):

Herr lalman! Essen Lindahl har just anfört en del ekonomiska betänkligheter mol förslaget, och jag kan instämma i mycket av del han sade i del avseendet. Vi hardock olika uppfattningar om värdet av olympiska spel och om vikten av all prioritera just dem, när vi har ont om pengar. Jag tänkte också gå in på kostnaderna för spelen.

Investeringar i anläggningar är av beslående värde, men de omfattande investeringar som måsle göras närdet gäller televerket och Sveriges Radio avser endast ell enda tillfälle. Till detta skall läggas slora driftkoslnader. Sveriges Radio skall invesiera 39,5 milj. kr. och televerket 40 miljoner. Jag frågar mig: Är detla rimligt?

BeträlTande polisens siikerheisåtgärder finns inga ekonomiska beräkningar. Kostar de ingenting? Närdet gäller beräkningen av inkomsterna kan man bara gissa.

Del är ganska intressant att se på vad lidigare olympiska vinierspel har kostat. Grenoble 1968 kostade 118 milj. kr., räknat i dagens penningvärde.

Franska staten stod för 86 miljoner. Men lill del kom offentliga investeringar på 1,1 miljarder.

Sapporo 1972 kostade 800 miljoner i oflentliga investeringar men gav arrangörerna en vinst pä 9 miljoner.

Innsbruck 1976: Förlusten för arrangörerna var 19 miljoner. Till della kom deoffenlliga invesleringarna på 185 miljoner saml lidigareläggningav en del lokala investeringar på 49 miljoner.

Jag lycker del är ganska klart all kalkylerna måsle betraktas som högst preliminära. Siffrorna är för resten redan inaktuella med hänsyn till den inflation som vi har.

Jag hoppas slippa vara med om slutnoian, och det blir möjligl om man stöder vår reservalion.

Vad som är mindre klart aren olympiads inverkan på anslagen till idrotls-och ungdomsorganisationerna i fortsiiltningen. Flera talare har ju tidigare berört delta. Utskollsmajoriteten understryker all en sådan härsalsning inle lar inverka/?;«;//!;/ på ulvecklingen av del slalliga idrollsslödel. Del far alltså inverka, men i vilken omfattning? Vad innebär menligt enligt utskottets bedömning?

Vi kan ju se vad del innebär. Den 13 april diskuterade riksdagen idroitsanslagen, och del blev en reell försämring genom atl man avslog de förslag om kompensation för infiationen som vi framlagt.

Vårt främsta argumenl för all vi vill avslå proposilionen är läget för samhällsekonomin. Vi blir varje dag påminda om del kärva ekonomiska

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Olympiska vinter-spel i Sverige år 1984

103

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Olympiska vinter-spel i Sverige år 1984

läget. Enligi regeringens egna bedömningar kommer detla kärva läge inle atl förbättras de närmasie fem åren. Underskotten i statsbudgeten kommer all varje är ligga på ca 40 miljarder.

Mot bakgrund av den allmänna miljardrullningen kan man lycka alt del är löjligt alt föra oväsen om 76 miljoner, eller låt oss säga det dubbla. Men varje liten bespai-ing måsle väl ändå tillmätas betydelse. Del tyckte i alla fall utskottets borgerliga talesman här i kammaren den 28 april, och del ärju inte så länge sedan. Han sade dä bl. a. att skälet till all ungdomsorganisationerna inte kunde la 25 miljoner var del enkla faktum all vårt lands ekonomi inle lål hur stora statliga utgifter som helst. Vidare sade han: Extrem försiktighet måste iakttagas med kostnader som kan försämra möjligheterna all nå balans i ekonomin. "Vi måste-och del är poängen -satsa samhällets resurser där de oundgängligen är nödvändiga, dvs. på ekonomin."

Det sade alltså den borgerliga majoritetens talesman den 28 april. Och om han ivingades välja mellan all å ena sidan klara landets ekonomi och å andra sidan bedriva i och för sig värdefulla akliviieier på bekostnad av förutsättningarna att kunna klara det som är fundamentalt, så fanns del inga ivivel om resultatet.

25 miljoner skulle då rasera landets ekonomi. Jag frågar mig: Varför gäller inle den boJömningen i dag?

Jag instämmer i Tyra Johanssons bedömning atl det här förslaget är en ulmaning.

En olympiad vars kostnader är oerhört osäkra kan inle anses lillhöra vad som är oundgängligen nödvändigt för att klara Sveriges ekonomi. Tvärtom kan en statlig satsning på della minska slora gruppers lilliro till vår vilja alt förbättra deras situation. Förslaget är enligt min uppfattning oansvarigt!

Jag yrkar bifall lill reservalionen.

104

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositionergavs pä bifall till dels utskottets hemställan,dels moiionen nr 1890 av Lars Werner m. fi. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskoltels hemslällan i betänkandet nr 23 mom. 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1890 av Lars Werner m. fl. i moisvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 138 ledamöter ha rösial för ja-proposilionen. Då Lars-Ove Hagberg begärde Onsdaeen den rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröst- jq ,- \g-j g

ning gav följande resultat: __________

Vahitaregleringen, in. rn.

Ja - 286

Nej - 15

Avslår - 7

Mom. 2 och 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservalionen av Tyra Johansson m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tyra Johansson begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller kuluirulskoilels hemslällan i beliin-

kandel nr 23 mom. 2 och 3 rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av Tyra Johansson m. fi. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tyra Johansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsap(iarat. Denna omröstning gav följande resuliai:

Ja - 243

Nej - 59

Avstår - 6

§ 8 Valutaregleringen, m. m.

Föredrogs finansutskottets belänkande 1977/78:35 med anledning av proposilionen 1977/78:169 om fortsatt valulareglering m. m. jämte molioner.

1 proposilionen 1977/78:169 hade regeringen (ekonomidepartementet) efter föredragning av ekonomiministern Gösta Bohman dels föreslagit riksdagen atl anta i proposilionen framlagda förslag lill

1. lag om ändring i valulalagen (1939:350),

2. lag om tillämpning av valutalagen (1939:350),

dels lämnat riksdagen tillfälle all yttra sig över i proposilionen framlagt förslag till

3. förordning om fortsatt giltighet av valulaförordningen (1959:264).

105

Nr 138 Belriiffande proposilionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

Onsdaeen den "' propo:5ilionen föreslås aii valularegleringen lörliings all gälla ytterligare

10 nTii 1978 ett år, dvs. för tiden den Ijuli 1978-den 30juni 1979. För riksdagens yttrande

framläggs samlidigi förslag lill besiämmclser om fortsatt gillighel av

Vahitaregleringen valutaförordningen under samma lid. Vidare föreslås ändringar i valulalagen

.„ ..j i syfte all öka möjligheierna lill koniroll av resandes in- och ulförsel av
vakna."

1 detta sammanhang hade behandlais

dels de under allmänna moiionsliden vid 1977/78 års riksmöie viickta moiionerna

1977/78:229 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari föreslagits all rik.sdagen av regeringen begärde en allmän översyn och en sådan revidering av valulalagen (1939:350)att kapitalexport och indusiriulfiytlning kunde förhindras.

1977/78:318 av Lars Werner m. fi. (vpk), vari föreslagils

1. all riksdagen uttalade sig för skärpt restriktiviiet mot kapitalexport och
stopp för industriutfiyltning,

2. all rik:>dagen beslulade anla av motionärerna framlagt förslag till lag om
ändring i valulalagen (1939:350), innebärande bl. a. förbud lör svenska
kapilalinve:iieringar i områden under koloniall förtryck, i sialersom ulövade
sådant kolonialt förtryck eller hade fascistisk eller rasistisk regim.

1977/78:652 av Mals Hellström m. fl. (s), vari hemställts

1. atl rik.sdagen hos regeringen begärde utredning med uppgift all belysa och offeniliggöra siorleken och inrikiningen av de exiraordinära valulairan-saklioner som föregått de svenska devalveringarna under senare lid,

2. all riksdagen hos regeringen begärde ulredning med uppgift alt lägga förslag om valulabankernas framtida ställning och en förstärkt samhällsstyr-ning av valutahandeln liksom förslag om bätire kontroll, t. ex. genom en valuiainspeklion, av valuiatransakiioner mellan Sverige och utlandet i enlighel med vad i motionen anförls,

1977/78:1428 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s), vari hemställts alt riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i moiionen anförls belräffande lilläggsdirekliv till utredningen om översyn av valutaregleringen,

dels den med anledning av proposilionen väckta moiionen 1977/78:1932 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslagits all riksdagen beslulade all i anledning av proposilionen 1977/78:169 uttala sig för en skärpi tillämpning av valularegleringen i enlighel med vad som anförts i moiionen.

Uiskoilel hemslällde

I. belräffande ändring i valulalagen i vad avsåg koniroll av in- och ulförsel
106 av valula all riksdagen skulle anla del i proposilionen 1977/78:169 framlagda

förslagei lill lag om ändring i valulalagen (1939:350), Nr 138

2. belräffande lindringar i valulalagen i övrigl all riksdagen skulle avslå Onsdagen den moiionen 1977/78:318 yrkande 2, iq pp: tg-jo

3. belräffande lillämpning av valulalagen att riksdagen skulle anla del i ___

proposilionen 1977/78:169 framlagda förslagei lill lag om lillämpning av Vahitaregleringen
valutalagen (1939:350).

4. belräffande allmän översyn av valulalagen att riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:229,

5. beträffande tilläggsdirektiv till ulredningen om översyn av valutaregleringen att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1428,

6. belräffande ulredning om förslärkt samhällsslyrning av valulahandeln m. m. alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:652,

7. belriiffande uttalande om skärpi reslriktivitet mol kapitalexport och stopp för indusiriutnyilning all riksdagen skulle avslå moiionerna 1977/ 78:318 yrkande I och 1977/78:1932,

8. belräffande fortsatt gillighel av valutaförordningen av riksdagen lämnade ulan erinran del i proposilionen 1977/78:169 framlagda förslagei lill förordning om fortsall gillighel av valulaförordningen (1959:264).

Följande två reservalioner hade avgivits av Kjell-Olof Feldt, Knut Johansson, Paul Jans.son, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Torslen Karlsson och Karin Flodslröm (samtliga s):

1) belräffande tilläggsdirektiv lill utredningen om översyn av valularegle
ringen, vari reservanlerna ansett alt utskottet under 5 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:1428 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna tinfört,

2) belriiffande ulredning om förstärkt samhällsslyrning av valulahandeln
m. m., vari reservanterna ansett all uiskoilel under 6 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av motionen 1977/78:652 som sin mening gav regeringen och fullmäktige i riksbanken lill känna vad reservanlerna anförl.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! De tvä socialdemokraliska reservationerna till finansutskottets betänkande nr 35 gäller inte huvudfrågan, dvs. förlängningen av valutaregleringen. Vi har bara att icke utan en viss tillfredsställelse konstatera att även de moderater som i åratal stormat mot den svenska valutaregleringen nu i regeringsansvarets kalla verklighet vackert får acceptera atl den behövs, ja, att den t. o. m. behöver förstärkas. Finansutskottet tillstyrker nämligen att tullen ges rätt att göra stickprov för att kontrollera att bestämmelserna om resandes utförsel av valuta iakttas. Det ansåg man sig inte kunna göra i fjol, då vi socialdemokrater krävde att riksbankens förslag om .stickprovskontroller skulle genomföras. Nu har alliså regeringen efter ett års funderande kommit

107

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Valutaregleringen, m. m.

fram till alten sådan kontroll behövs. Det onödiga dröjsmålet måste beklagas. Den här kontrollen hade antagligen varit bra att ha under t. ex. sommaren 1977, då det spekulerades friskt i en devalvering av den svenska kronan.

Våra reservationer gäller alltså andra ting. Men de är viktiga nog.

Det första är vårt yrkande att regeringen skall låta valutautredningen med förtur granska de svenska företagens utlandsinvesteringar och föreslå de ändringar av kontrollen av utlandsinvesteringarna som granskningen kan föranleda. Bakgrunden till detta yrkande är den snabba uppgången av svenska företags investeringar utomlands under de senaste åren. Mellan 1973 och 1977 sleg dessa investeringar från 1,5 till 4,3 miljarder kronor. Ännu mer anmärkningsvärt är att en stor del av den uppgången inträffade under fjolåret. Då ökade utlandsinvesteringarna med 25 96, eller nära 1 miljard kronor. Det var det år då svensk industri ansåg sig genomgå en svår lönsamheiskris, dä man minskade investeringarna inom landet med 17 % och då minst 30 000 jobb försvann i de svenska industriföretagen i Sverige.

Inför dessa fakta uppstår åtminstone tvä frågor. Vi har f n. en kontroll över utlandsinvesteringarna i och med alt utförsel av valuta för direktinvesteringar kräver riksbankens tillstånd. Enligt gällande regler skall tillstånd bara ges, om ett företag kan visa att investeringen i fråga gynnar företagets export från Sverige och därmed har positiva verkningar för sselsättning och produktion. Men man måste då fråga sig: Fungerar den här kontrollen? Har verkligen utlandsinvesteringar i denna omfattning och med denna snabba tillväxt de positiva verkningar som förutsätts när tillstånd ges?

Det är anmärkningsvärt hur föga intresserade de borgerliga partierna och deras regering är av att få svar på dessa frågor. Först tog det industriministern nästan ett år att tillsätta den utredning om utlandsinvesteringarna som Landsorganisationen begärt. Sedan lyckades man skapa en utomordentligt tidskonsumerande utredningsapparat, där kartläggningen av utlandsinvesteringarnas konsekvenser skall ske i en utredning, medan bedömningen av om dessa konsekvenser skall leda till några åtgärder skall göras i en annan utredning, som dessutom har mycket vidsträckta arbetsuppgifter.

När vi i en molion begärt alt riksdagen skulle uppmana regeringen atl skynda på utredningsarbetet, så att frågan om utlandsinvesteringarna behandlas med förtur, avstyrks motionen av den borgerliga majoriteten. Motiveringen är av utredningsteknisk art. Majoriteten påslår att det går fortare, om arbetet bedrivs parallellt i två utredningar än om den ena kommittén, dvs. den valutapolitiska utredningen, får ta hand om hela arbetet.

Den här invändningen missar emellertid helt sakfrågan: Skall riksdagen ge uttryck ål sin vilja atl kontrollen över utlandsinvesteringarna ges förtur i hela utredningsarbetet? Del sker om den valutapolitiska utredningen koncentrerar sig pä den uppgiften och den karlläggande utredningen anpassar sill arbeie lill en sådan tidsplan. Märkvärdigare ärdet inte om bara viljan finns. Men den finns alltså inte, varken i regeringen eller i den borgerliga delen av riksdagen.

Majoriteten kan inte förmå sig till att säga mer'an att del är bråttom, men

jag undrar om man begriper eller bryr sig om hur bråttom del är. Alll tyder på att det svenska näringslivet, framför allt storföretagen, kommer att uppleva en närmast dramatisk förbättring av sin likviditet och sin finansiella ställning under den närmaste tiden. Enligt den reviderade nationalbudgeten kommer företagens finansiella sparande i år att öka med nära 14 miljarder kronor. Och skulle nationalbudgetens antagande om utvecklingen av löner, priser och produktivitet under nästa är slå in, kommer förstärkningen av företagens finanser att fortsätta också då. Men samtidigi, och det måste verkligen uppmärksammas, sker ingen ökning av industrins investeringar i Sverige under de här två åren, om man ser det som en helhet.

Den första reflexion man kan göra är naturligtvis atl det tycks bli ett närmast ynkligt resultat regeringen uppnår på investeringsverksamheten trots de många miljarder som överförs till näringslivet.

Den andra reflexionen är en lika naturlig undran: Vart lar alla pengarna vägen? Även om man räknar med företagens behov av förstärkt soliditet, måste det uppstå en betydande överlikviditet i företagen som borde inge bekymmer. Den skapar problem för både kredit- och valutapolitiken framöver och, vilket är av betydelse för dagens diskussion, de kraftiga förstärkningarna av de finansiella resurserna i företagen kan öka dessas lust att placera pengarna i vinstgivande objekt utomlands. Vi riskerar med andra ord en ny väg av kapitalutförsel för utlandsinvesteringar samtidigt som investeringsverksamheten inom landet förblir svag.

Jag vel inte om utskottsmajoriteten är medveten om de här riskerna. I varje fall visar de klart behovet av en mycket snabb behandling av frågan om kontrollen Över utlandsinvesteringarna. Vårt krav alt den frågan behandlas med förtur vid översynen av valutaregleringen ter sig därför ännu mer befogat i dag när de här uppgifterna om företagens finansiella utveckling föreligger än i januari när motionen lades fram.

Jag skulle därför vilja fråga Björn Molin: Vore det inte befogat alt finansutskottets ordförande åtminstone i den här debatten gav klart uttryck åt uppfattningen att regeringen i dagens läge borde påskynda arbetet med utlandsinvesteringarna, så att man inte måste avvakta hela den stora valutapolitiska översynen?

Vår andra reservation motiveras av ulskottsmajoritetens ovilja att dra några som helst slutsatser av de mycket stora valutatransaktioner som föregått den senaste tidens devalveringar av den svenska kronan. Trots atl det uppstått en ganska intensiv debatt om orsakerna till dessa transaktioner och hur de egentligen gått till, tycker utskollsmajoriteten att allt i stort sett är bra som det är. Mats Hellström kommer att i ett senare inlägg närmare beröra de här frågorna. Jag skall därför bara ta upp en punkt.

Det råder numera inget tvivel om atl valulautfiödet sommaren 1977 var av ett extraordinärt slag och all det hade ett direkt samband med förväntningar om en kommande svensk devalvering, förväntningar som getts extra näring av vårdslösa uttalanden från regeringshåll. Del borde också råda allmän enighet om att valutaspekulationer i den här omfattningen är både onödiga och skadliga. Från de ansvariga myndigheternas sida har inget försök gjorts

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Valularegleringen. m. m.

109

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Valutaregleringen, m. m.

110

att belysa ens omfattningen av fjolårets spekulation och valuiatransakiioner. Del har däremot skett i en tidskriftsartikel av två tjänstemän i riksbanken, som funnit att det s. k. förväntanssiyrda valutautflödet eller, brutalare uttryckt, valutaspekulationen under sommaren 1977 uppgick till 6-8,5 miljarder kronor. De tillägger atl detta säkerligen är en underskattning av det lolala utflödet.

Ulskotlsmajorileten anser atl den här artikeln tillgodoser de krav som kan ställas på belysning av skeendet sommaren 1977. Vi skulle åtminstone delvis kunna hålla med om det, om det inte vore så all både ekonomiministern och vice ordföranden i riksbanksfullmäktige här i riksdagen uttalat sig mycket kritiskt om de båda riksbanksijänstemännens undersökning. Den skulle helt enkelt inle ge en tillförlitlig bild av vad som har skett.

Dessutom har varken utskottsmajoriteten eller regeringen visat något intresse av alt dra den slutsatsen av spekulationsvågen 1977 atl ålgärder måste vidtas för att försöka förhindra en upprepning.

Samtidigt har det tillkommit en annan omständighet, som avgjort inte gör myndigheternas hantering av hela den här affären mindreolustig. Den högsta riksbanksledningen har på förfrågan förnekat att det inom riksbanken gjorts någon undersökning, som kunde belysa valutaspekulationernas omfång, förlopp och innehåll under 1977. Av en artikel i Aftonbladet den 7 maj framgår emellertid att riksbanken vägrat att utlämna en promemoria, som är rubricerad "Av växelkursförväniningar betingat valutautflöde under andra halvåret 1976".

Jag tänker inte lägga mig i den tvist om denna promemoria som uppstått mellan Aftonbladet och riksbanken. Men en fråga som uppstår är naturligtvis: Om riksbanken analyserade valutautflödet hösten 1976, varför gjorde man då inte samma sak med valutautflödet i samband med devalveringarna våren och sommaren 1977?

Herr talman! Del är någonting som inte stämmer i den här historien. Antingen försummar riksbanken pä ett anmärkningsvärt sätt numera sin uppgift att undersöka och analysera den svenska valutapolitiken. Eller också är man i gott samförstånd med regeringen sysselsatt med operation mörkläggning. Spåren skall sopas igen efter en synneriigen illa skött devalveringsoperation, som ledde till stora förluster för riksbanken och skaltebetalarna.

Det talades mycket i riksdagen i går om behovet av klarläggande utredningar om den ekonomiska brottsligheten. Här gäller det att klarlägga hur det var möjligt för ett antal valutaspekulanter att tjäna hundratals miljoner, vilka vägar man anlitade för att nä det syftet och vilka åtgärder som skulle kunna vidtas för att minska utrymmet och möjligheterna för liknande sådana operationer i framtiden.

Det enda som allmänheten får som information om dessa händelser är en tidskriftsartikel, som representanter för regering och riksbanksfullmäktige dessutom försöker misstänkliggöra och nedvärdera.

Jag kan inte finna annal än all det nu har blivit en anständighetsfråga för regering, riksdag och riksbank att en ordentlig och offentlig utredning görs av

valutaspekulationerna 1977, gärna också 1976, och att de slutsatser som kan dras angående en bätire kontroll av valutahandeln snarast leder till åtgärder.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Frågor som gäller valutahandeln, kapitalexporten från Sverige och valutaregleringen har underdel senaste halvåret diskuterats flera gånger i riksdagen. För min del har jag bidragit med två interpellationer till ekonomiministern, vilka föranlett rätt utförliga debatter. Den första var i november och gällde åtgärder mot kapitalexport och industriutflyltning. Den andra var i april och gällde åtgärder mot valutaspekulationer, speciellt i samband med devalveringen förra sommaren.

Jag skall inte upprepa vad jag anfört i dessa debatter. Att det blivit så mycket diskussion i dessa frågor sammanhänger naturligtvis med del faktiska skeendet. Den stora kapitalexporten frän Sverige, i form av bl. a. investeringar i andra länder, har fortsatt samtidigt som investeringarna kraftigt minskat och arbetslösheten ökat inom landet. Detla och det omfattande valutautflödet före devalveringen förra sommaren är företeelser inom Sverige som gett dessa frågor stark aktualitet. Utanför vårt land har vi den kamp folken i tredje världen för i syfte att skapa självständiga och starka /ekonomier samt det understöd som ges av bl. a. svenska kapitalister åt fascistiska och andra reaktionära regimer, företeelser som också har samband med den politik Sverige bedriver i olika avseenden.

Finansutskottet tar nu mycket lätt på dessa stora och viktiga frågekomplex. Utskottel hänvisar på sedvanligt sätt lill att vissa krav ställts redan tidigare av vpk och avslagits av riksdagen - precis som om detta skulle vara en argumentering i sak. 1 interpellationsdeballen i april om vad som förekommit före devalveringen ställde fiera partier ett krav, som också finns i en enskild socialdemokratisk motion som nu behandlas, på en särskild ulredning angående valutaspekulationer i samband med devalveringen. I fråga om det kravet hänvisar utskottet till den analys som publicerats i Ekonomisk Debatt nr 2. Men, som redan påpekats, denna analys har underkänts av ekonomiministern och av vice ordföranden i riksbanksfullmäktige. Nu duger den analysen plötsligt - för alt motivera finansutskottets avslag på en motion. Det är en märklig kovändning av de borgerliga ledamöterna och framför alll av moderaternas ledamöter i finansutskottet, som här faktiskt i sak tar avstånd frän vad herrar Bohman och Hernelius yttrade så sent som i april i interpellationsdeballen här i kammaren. Tydligen har analysen i Ekonomisk Debatt på ett ptir veckor blivit mönstergill, och det är ju en intressant utveckling.

Jag vill kort erinra om vissa grunddrag i den ekonomiska utvecklingen på del här området.

1. De tillstånd som givits av riksbanken till direkta investeringar i utlandet bärkraftigt ökat underde senaste 20 åren. År 1977 uppgick de till 4 315 milj. kr. Det innebär en ökning med nästan 1 miljard på ett år.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Valutaregleringen, m. m.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Valutaregleringen, m. m.

2. De faktiska direktinvesleringarna i utlandet harockså kraftigt ökat. Mot i
nationalbudgeten först uppskattade 2 500 milj. kr. kom de under 1977 att
uppgå lill 3 400 milj. kr., en ökning med 800 milj. kr. på etl år. Jag vill erinra
om att ekonomiminister Bohman i interpellationsdeballen med mig i
november förra året mycket bestämt förnekade att det under 1977 skulle
komma att ske någon ökning av de svenska kapitalisternas direktinveste
ringar i utlandet. Han hävdade att de renlav skulle minska under året. Det nu
redovisade visar uttryckligen att herr Bohman på denna punkt hade direkt
fel.

3. De svenska storföretagens investeringar i utlandet har kraftigt ökat medan de under de senaste åren kraftigt minskat inom Sverige.

4. Antalet anställda i svenska förelag utomlands har under de senaste åren ökat med mer än 120 000 medan antalet sysselsatta i industrin inom Sverige kraftigt minskat. Det har skett en direkt utfiyttning av industriarbetsplatser från Sverige till utlandet. Detta har varit en betydande orsak till den stora arbetslöshet som drabbat betydande delar av lönearbetarna i dagens svenska samhälle.

Denna utveckling, som jag här helt kortfattat har skildrat, kräver utan tvivel större reslriktivitet än vad som f n. gäller för tillstånd till kapitalinvesteringar i utlandet. Vänsterpartiet kommunisterna har i sin motion 318 ställt upp en rad krav på att villkoren för kapitalexport skall skärpas, bl. a. på så sätt att kapitalexportören själv skall kunna visa alt begärd kapitalexport inte kommer atl medföra sysselsättningsproblem i Sverige eller dämpa möjlig utveckling här, att den inte har som mål att sänka företagets lönekostnader eller på annat sätt är riktad mot de anställdas fackliga intressen samt att den inle är etl led i någon form av skatte- eller kapitalflykt från Sverige. Detta menar vi alltså alt kapitalexportören själv skall kunna bevisa innan riksbanken ger tillstånd till direktinvesteringar i utlandet.

En kapitalexportör måste enligt vår mening å andra sidan kunna visa att hans investering inte är till men fördel mottagande landet, att den inte bidrar lill snedvridning av del landets ekonomiska utveckling och atl den inte heller skall utnyttjas som stöd för utvecklingshämmande regimer. Etl uttryckligt förbud bör enligt vpk:s mening införas mot investeringar i områden under kolonialt förtryck, i stater som utövar kolonialt förtryck eller som har fascistisk eller rasistisk regim.

Fackliga organisationer i företagen skall enligt vår mening alltid beredas möjlighet alt yttra sig över kapitalexporten och dessutom ha vetorätt. - Det handlar ju i sista hand om kapital och värden som skapats genom de lönearbetandes insatser, och därför anser vi atl en sådan vetorätt är självklar.

Det här är, herr talman, enkla och raka krav, som också förts fram av fackliga organisationer. Jag kan förslå att de borgerliga partierna är motståndare till atl man försöker inskränka på storkapitalets egoistiska rörelsefrihet och jagande efter profiter och att de är motståndare till att man försöker klippa

112

de imperialistiska klorna. Men hur kan socialdemokralerna sluta upp på Nr 138

samma linje'' Onsdagen den

Herr talman! Jag yrkar bifall till motionerna 318 och 1932. jq - j-jg

BJÖRN MOLIN (fp): Valutaregleringen,

Herr talman! Vad riksdagen nu skall la ställning till med anledning av finansutskottets betänkande nr 35 är för det första frägan, huruvida lagen om valulareglering skall ges föriängd giltighet till den 30 juni nästa år. Därom råder det fullständig enighet. För det andra har vi att ta ställning till ett förslag från regeringen om atl kontrollen vid våra gränser skall skärpas när det gäller olovlig utförsel av valuta genom utvidgade möjligheter till sticksprovskon-troller. Detta är ett önskemål som finansuiskottei redan tidigare har uttalat, och det råder nu fullständig enighet om alt man skall skapa den möjligheten. Det lyckerjag är tillfredsställande.

Till detta har knutits ett antal motionskrav, och jag skall kommentera några av dem.

Både Kjell-Olof Feldt och Carl-Henrik Hermansson byggde rätt mycket av sin argumentation på att de svenska företagens utlandsinvesteringar ökat kraftigt under senare år. Det där är ett inte minst här i kammaren ofta upprepat påstående, som jag emellertid tror kan modifieras eller kanske rent av hell vederläggas. Det är riktigt atl man finner nominellt sett stora ökningar av de svenska utlandsinvesteringarna om man tittar pä statistiken för 1976 och framförallt för 1977. Men siffrorna förde båda åren är speciella -de läcker en situation där de svenska varven har tvingats gä in och bevaka sina fordringar på så sätt all de har blivit delägare i fartyg som utländska redare i nuvarande krissituation inte kunnat lösa in. Av de ökade utlandsinvesteringarna 1976 resp. 1977 motsvaras sådana rederi- och varvsinvesteringar av beloppen 520 resp. 990 milj. kr. När Kjell-Olof Feldt och Cari-Henrik Hermansson pekar på att utlandsinvesteringarna under 1977 ökade med ungefär I miljard, så täcks de alltså i sin helhet av de här speciella varvsinvesteringarna, om man nu kan använda det uttrycket.

Ser man på situationen i år, vilket kan vara intressant, finner man vid en
jämförelse mellan de tre första månaderna 1978 och de tre första månaderna
1977 att beloppet för lämnade tillstånd till direktinvesteringar sjunkit, även
nominellt räknat. Till detta kommer att när man gör denna beräkning av hur
myckel de svenska företagens utlandsinvesteringar ökat, måsle man ta
hänsyn till att vi har upplevt en internationell inflationsperiod. Investerings
kostnaderna i utlandet har naturiigtvis stigit. Om man gör den relativt
försiktiga beräkningen att investeringskostnaderna har stigit med 15 % per
år, får man helt andra siffror. Man kommer då att finna att de svenska
förelagens utlandsinvesteringar under 1970-talel knappast har stigit alls, eller
i varje fall ökat mycket litet. Det är alltså felaktigt alt, som det ofta görs, påstå
atl det har skett en mycket kraftig ökning av de svenska företagens
utlandsinvesteringar. Det argumentet håller inte för att kräva en skärpt
lagstiftning eller en annorlunda ulredningsform, som Kjell-Olof Feldt
förordade. 113

8 Riksdagens protokoll 1977/78:138-139

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Vahitaregleringen, m. m.

Det finns en annan tendens i den här debatten. Utifrån dessa siffror som man felaktigt använder säger man: Se hur myckel investeringar som kunde ha kommit till stånd här hemma, se hur många sysselsättningstillfällen som härigenom har gått förlorade, se vilka slora valutaförluster som uppkommer för vårt land! Jag tror atl detta är en mycket enkel argumentation. Cari-Henrik Hermansson upprepade den i dag. Man glömmer dä att Sverige är en del av en internationell ekonomi, att Sverige i oerhört hög grad är beroende av det internationella fiödet mellan länderna av både varor och kapital.

Det finns svenska företag som avsätter 80-90 % av sina produkter utomlands. På olika sätt stimulerar vi dessa förelag att nå sådana exportframgångar. Dessa exportframgängar når man naturligtvis inte genom att bara sitta hemma och skicka broschyrer och offerter. Del krävs ell utomordentligt hårt arbete på resp. marknad där man ofta måsle etablera stödjepunkter för sin export genom försäljningsbolag eller andra typer av investeringar.

Jag menar att den typen av etablering. den typen av investering, som man givetvis kan avläsa i statistiken över de svenska företagens direklinvesle-ringar i utlandet,ganska ofta kan innebära en förstärkt position för ett svenskt företag,en förslärkt position fördel svenska näringslivet i den internationella ekonomin med positiva effekter på sysselsättningen här hemma. Jag har tidigare i en debatt av det här slaget med C.-H. Hermansson tagit .som exempel när Volvo bygger en lastvagnsfabrik i Australien och använder en del av sitt kapital för de investeringarna; en del av kapitalet lånar man upp på annat håll. Det är klart alt en sådan investering inte är negaliv för del svenska näringslivet, därför att alternativet hade varit atl någon annan gjort den investeringen,att någon annan hade kunnat dra nytta av den produktion som där kommer att ske. Och del faktum all det är ett svenskt företag som gör investeringen betyder i alla fall att vi får en viss ökad avsättning för svenska produkter. Det har alltså också positiva effekter för sysselsättningen här hemma.

Jag noterar att socialdemokraterna inte hemfallit ål den sortens argumentation, utan alt de i sin reservation tar avstånd från den uppfattning som herr Hermansson företräder, nämligen atl svensk kapitalexport i sin helhet är av ondo och skall förbjudas eller i varje fall så långt möjligl förhindras. Del är värdefullt att det sägs ut av de socialdemokratiska reservanlerna alt de inte delar den uppfattningen.

Det finns också en annan aspekt pä detta. För Sverige, som är ett litel land med en omfattande utrikeshandel, ärell fritt handelsutbyte ett livsvillkor. Vi stöder därfcir i olika internationella organ strävanden att bevara frihandeln, och vi har nått ganska långt härvidlag i industrivärlden. Men om vi skall kunna räkna med en fortsatt frihandel och med andra länders beredvillighet att ta emoi våra varor på lika villkor måste vi också acceptera att det i internationella sammanhang finns åtaganden som gäller kapitalets rörlighet. Vi har också åtagit oss ett antal sådana förpliktelser, bl. a. inom OECD. Jag kan nämna att när jag förra året hade tillfälle att besöka OECD mötte jag där en rätt betydande kritik, därför alt man ansåg atl nu gällande svensk

lagstiftning gick för långt. Man ifrågasatte om den helt och hållet stod i överensstämmelse med OECD:s liberaliseringsstadga. Man menade alltså atl den svenska valutalagstiftningen var mera styrande än vad som var förenligt med de åtaganden som vi hade gjort i OECD.

1 reservationen 2 från socialdemokraterna i utskottet reses krav på en kartläggning av de valutarörelser som förekom förra sommaren före devalveringen. Detta har diskuterats flera gånger här i kammaren, och det finns kanske ingen anledning att ta upp frågan om valutarörelserna på nytt. Utskottsmajoriteten har pekat på del kartläggningsarbete som har gjorts i riksbanken och som har resulterat i en artikel av Thomas Franzén och Magnus Uggla. Jag vill gärna säga atl jag personligen fann den artikeln relativt klariäggande. Det är inte på något sätt så som herr Hermansson säger, att vi har gjort en kovändning. Jag tror atl jag sade samma sak i utskottet när vi behandlade frågan och atl det skedde före den debatt som sedan ägde rum här i kammaren.

Kjell-Olof Feldt tog nu upp några nya synpunkter på vad som hade gjorts eller inte gjorts i riksbanken, något som han inte berörde vid denna frågas behandling i finansutskottet och som jag inte känner till. Såvitt jag vet finns det inget som helst fog för atl uttrycka sig så, att det pågår en operation mörkläggning i del här fallet. Jag har svårt att förstå att det utöver den kännedom som den nämnda artikeln ger oss skulle finnas något motiv för riksdagen all begära ytterligare utredningar eller ytteriigare forskning kring valuiarörelserna förra sommaren.

Med della, herr talman, ber jag atl fä yrka bifall till finansutskottets hemställan.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Valularegleringen, m. m.

KJELL-OLOF FELDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag förstår mig inte helt pä Björn Molins matematik. Om varvsinvesteringarnautomlands var 550 miljoner 1976 och 980 miljoner 1977, så är det en ökning pä drygt 400 miljoner. Den totala ökningen av utlandsinvesteringarna 1977 låg på mer än det dubbla beloppet. En enkel beräkning visar att den procentuella uppgången av utlandsinvesteringarna mellan 1973 och 1977 uppgick lill 180 96. Del är allt en rejäl infiation som behövs för alt det inte skulle representera en real ökning!

Jag tycker att Björn Molins försvar lör utlandsinvesteringarna egentligen är alldeles onödigt. Del är inte rikligl det saken gäller! Del är alldeles riktigt alt vi inte står för något totalt motstånd mol utlandsinvesteringar. Det gör inle heller den fackliga rörelsen. Vi vet atl det funnits fall dä de varit välmotiverade. Vi har inte ens påstått att uppgången under 1970-talet med visshet kan sägas ha inneburit stora negativa verkningar för sysselsättning och investeringar inom landet. Men vi vill veta hur det är.

Jag tycker att man förnekar det uppenbara om man, som Björn Molin, vill antyda att man inte skulle ha hittat ett tillräckligt antal exempel på svenska företag som dragit i väg med produktion och sysselsättning till utlandet och därigenom åstadkommit uppenbara skador för det här landets ekonomi. Jag tycker att Björn Molin borde tillmäta de erfarenheter av della som man gjort

115

Nr 138 ute bland löntagarna större vikt än han gör. Det varalltså ingen tillfällighet att

Onsdaeen Hen Landsorganisationen begärde en kartläggning av konsekvenserna av dessa

10 maj 1978 investeringar.

_____________ Vi menar också att ökningstakten nu är så stor och alt problemen visar sig

Valutaregleringen ' ' ' ' '*'' ä"" bråttom att skaffa den här kunskapen. Jag tycker
' inte att Bjiirn Molin hade ett enda argument för den hållning man intar,

nämligen att man egentligen inte behöver göra annat än sitta och vänta de år del kan ta förden valutapolitiska utredningen alt bli färdig. Han berörde inte heller de perspektiv vi har framför oss med starkt ökade finansiella resurser i förelagen, vilket kan skapa större risker.

Sedan tycker jag att det är litet tråkigt att höra atl finansutskottets ordförande efter allt vad som har förevarit närdet gäller valutapolitiken 1977 anser att inga ytterligare utredningar behövs. Om det nu är sä att en rad människor anser att de utredningar som har gjorts är otillfredsställande - det gäller framför allt regeringen - och alt andra menar att det kanske finns utredningar som kan behöva släppas fram till offentligheten, vore det väl ingen skada skedd om man lät göra detta. Det är så mänga andra viktiga frågor som man anser behöver belysas. Den här tillhör de viktigaste.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Björn Molin anförde för finansutskottels räkning de argumenl som brukar anföras lill försvar för kapitalexporten och som också var de som ekonomiminister Bohman brukade i interpellationsdeballen i november. Del är egenlligen två stycken.

Del första argumentet är att det egentligen inte har skett någon ökning av kapitalexporten. Det andra argumentet är att en ökning av kapitalexporten och investeringarna i utlandet är nödvändiga för alt säkra den svenska exporten.

När man hör dessa bägge motsägande motiveringar för kapitalexporten kommer man osökt att tänka pä den gamla historien om mannen som hade lånat en kruka av en granne och råkat slå sönder den. När den återkrävdes förnekade han för det första att han över huvud taget hade lånat en kruka, och för det andra hävdade han att den var trasig redan när han lånade den.

Ungefär likadana är herr Molins motiveringar. Nu stämmer ingen av dem.

Det går inte att bestrida att den allmänna trenden under de senaste 20 åren har varit en mycket stark utveckling av svenska företags investeringar utomlands. Jag kan nämna hur stora tillstånden för kapitalexport var år 1957. Då uppgick de lill 191 milj. kr. 20 år senare uppgick de till över 4 300 milj. kr. Hela denna ökning kan inte - trots regeringars insatser - förklaras med prisstegringar och infiation. Tendensen är utan Ivivel en ökning av investeringarna i utlandet.

Herr Molins andra argument var atl en ökning av invesleringarna

utomlands skulle vara nödvändig för exporten. Vi vet alt det nu har blivit så

atl en rad stora svenska företag har många fier anställda utomlands än i

116 Sverige. Med herr Molins argumentering skulle det alltså vara nöd vändigt, för

att fä export från Sverige, att man har fier anställda utomlands än i företaget i Nr 138

Sverige. Logiken i den argumenteringen har jag svårt att förstå. Onsdaeen den

Varför är finansutskottet motståndare till de konkreta krav vi ställer från .q , • inyg

vpk:s sida, t. ex. att kapitalexport inle skall få medföra sysselsättningspro-__

blem i Sverige? Om herr Molin tror på sin egen sats att kapitalexport gynnar Valularegleringen
sysselsättningen i Sverige, borde han inte vara rädd för all i lagen införa de
ytterligare regler som vpk föreslår i sin motion.

BJÖRN MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! För att vi skall fä en meningsfull diskussion om hur de svenska företagens utlandsinvesteringar har utvecklats mäsle vi mäta i reala termer. Då måsle vi i varje fall eliminera den infiationseffekt som finns i statistiken. Vad jag har sagt äratt om man försöker mäta de reala ökningarna av utlandsinvesteringarna sä finner man att det inte är fråga om någon slor ökning. Eventuellt blir det inte någon ökning alls om vi lar bort de särskilda åtgärder som varit nödvändiga pä varvs- och rederisidan.

Får jag sedan säga till Kjell-Olof Feldt att när jag talade litet grand om värdet av svenska företags utlandsinvesteringar, sä var det inte någon polemik mol honom eller hans parti. Jag berörde ju i mitt anförande även vad vpk har föreslagit. Det är naturligtvis inte alltid på det sättet att svenska företags utlandsinvesteringar är till nytta för vårt land eller bidrar till sysselsättningen. Vad jag vill hävda är att det oftast är på det viset. Detta gäller inte minst i den situation som vi nu befinner oss i eller befann oss i 1977. Många av de stora bolagens bokslut visar att dessa företag skulle ha tvingats lill inskränkningar av verksamheten här hemma, om de inte hade kunnat stabilisera sin verksamhet genom efterfrågan från koncernens utländska enheter och genom inkomster frän andra håll utomlands. I en situation då den inhemska efterfrågan sviktar finns det så mycket större anledning att understryka värdet av utlandsinvesteringar förden inhemska produktionen och sysselsättningen.

Jag tycker att det är synpunkter som man bör ha med i bilden och som säkerligen kommer att tas fram i det utredningsarbete som nu skall ske och som enligt utskottets uppfattning bör ske skyndsamt.

Får jag till sist säga lill Kjell-Olof Feldt att en ytterligare kartläggning av valutarörelserna förra sommaren väl i och för sig inle kan skada. Del har jag heller inte sagt. Jag har sagt att det frän riksdagens utgångspunkt är tillräckligt med den redovisning som har gjorts av de här båda riksbankstjänstemännen. Om man sedan i riksbanken eller i forskningssammanhang vill göra ytteriigare kartläggningar, så är det naturligtvis inget fel i det.

KJELL-OLOF FELDT (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del är mycket oklart vad Björn Molin egenlligen anser om värdet av att veta vad som har hänt pä den svenska valutamarknaden 1977. Den artikel som ekonomiministern inte vill kännas vid är till fyllest relaterad i utskottsbelänkandet.

Nu säger Björn Molin att om riksbanken vill göra en ytteriigare kartlägg- 117

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Valutaregleringen. m. m.

ning eller om man vill göra det i forskningssammanhang, så må det vara dem obetaget. Det lägger sig finansutskottets ordförande inte i. Fördel första vore del värdefullt att få klarlagt -jag ser atl vice ordföranden i riksbanksfullmäktige har inträtt i salen - huruvida riksbanken har gjort någon undersökning av valutarörelserna sommaren 1977, när man lydligen gjorde en motsvarande undersökning av samma valularörelser hösten 1976. Om det inte skedde 1977, kan man i sä fall ange orsakerna lill det?

Om den här artikeln för det andra, och det är egentligen det vikliga, är så pass tillförlitlig att den talar om att det var möjligt för företag och enskilda personer alt omsätta mellan 6 och 8,5 miljarder kr. för att göra pengar på en ganska väl förutsedd nedskrivning av den svenska kronan, då borde det väl vara av värde alt veta hur del gick till, vilka vägar man anlitade, vilken roll valutabankerna spelade i sammanhanget och vilka åtgärder som kan vidtas föratt förhindra en upprepning. Kartläggningar skall ju inie bara göras föratt fä en belysning, ulan också för alt få underiag för slutsatser. Jag tycker atl del i högsta grad ankommer på riksdagen att försöka se till atl vi, om vi hamnar i liknande olyckliga lägen i framtiden där förväntningar om förändringar i den svenska valutan uppstår, har största länkbara effektivitet i kontrollen över vad som sker. Storleken på den här affären, tystnaden frän riksbankens sida och regeringens ovilja atl över huvud tagel diskutera detta problem gör att jag tycker att del luktar om den här affären och att det börjar likna operation mörkläggning. Att ekonomiministern personligen känner sig högst irriterad över varje diskussion i den här frägan är uppenbart. Men jag föreställde mig att finansutskottels ordförande åtminstone skulle känna ett visst inre tvång att inte hell förneka det uppenbara i att den svenska ekonomin under 1977 utsattes för påfrestningar och skaltebetalarna för förluster. Det borde vara en ansländighelsfråga för riksdagen och dess finansutskott att klarlägga hurdet gick till och - om det finns utrymme för det - göra någoniing åt det för framtiden.

118

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Molin fortsätter att upprepa sin motsägande argumentation, enligt vilken det för det första inle har skett någon ökning av de svenska investeringarna i utlandet och för del andra är oerhört viktigt att investeringarna är sä stora, särskilt när det är kris. Han säger också att det, om man räknar med infiationseffekten, egentligen inle har skett någon ökning alls, när han alltså inte kan förneka de siffror som finns i den offentliga statistiken.

Jag vill upprepa en beräkning i vpk:s motion, som behandlas i detta betänkande. Vi påpekar där att kapitalexporten, om man tar hänsyn lill infiationen, år 1976 - det sista hela år för vilket en definitiv siffra förelåg när motionen skrevs - var 26 % större än den var 1972. Räknar man över hela tjugoårsperioden är ökningen i reella värden mycket större.

Del andra argument som herr Molin anför villjag återkomma till, nämligen tesen alt kapitalexport för med sig en ökad varuexport och sålunda skulle leda till högre sysselsättning inom landei. Som slöd för denna tes brukar man

anföra atl de kapiialexporierande företagen, som ofta är de stora, skulle expandera mer än andra förelag inom landei. Enligt min mening förväxlar man här orsakssammanhangen. Det är de stora expansiva företagen som bedriver kapitalexport. De gör del därför att de skall få så lönsam användning som möjligt av sina stora profiter. Storföretagen investerar utomlands för profitens skull. Men deras profiler och den sociala nyttan är skilda ting.

Gjorda undersökningar av denna fråga bestrider den ståndpunkt som Björn Molin hävdar och påslåendet alt direktinvesleringar i ullandel skulle ha positiva sysselsättningseffekter. En empirisk undersökning gjord i USA och refererad i Ekonomisk Debatt nr 5 år 1977 visar atl neltoexporteffeklerna för undersökta branscher är negativa, dvs. direktinvesleringar i utlandet för USA:s del skulle ha betytt en minskad export och färre sysselsättningstillfällen.

Jag vill upprepa min direkta fråga lill herr Molin. Om herr Molin är sä fast övertygad om alt kapitalinvesteringar i utlandet är bra, varför är han dä motståndare till att man i lagstiftningen inför det krav som vpk föreslår, nämligen atl kapilalexportören skall visa atl hans åtgärd inte medför sysselsättningsproblem i Sverige eller dämpar en möjlig utveckling här? Med den åskådning herr Molin har borde det vara helt riskfritt.

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Valularegleringen, m. m.

BJÖRN MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Om man i fiertalet fall hade atl välja mellan en investering här hemma och en utlandsinvestering, kunde man ha anledning att inta den negativa attityd till utlandsinvesteringar som C.-H. Hermansson gör. Men den situation som har rått bl. a. under förra året har inneburit att företagen har haft att välja mellan atl göra utlandsinvesteringar och att inte göra några investeringar alls. I den situationen har utlandsinvesteringarna haft en positiv effekt pä hemmamarknaden och på sysselsättningen - i flertalet fall men inte i alla. Det argumentet är fullt förenligt med mitt påpekande att del inte skett någon stor ökning av de svenska företagens direktinvesteringar utomlands. Dessa båda påpekanden är riktiga och kan självfallet framföras samtidigt.

Får jag sedan till Kjell-Olof Feldt säga alt jag i mitt huvudanförande framhöll att jag fann den omnämnda artikeln i Ekonomisk Debatt om valutarörelserna klariäggande. Det trorjag atl jag framhöll även i ulskottet. Det utesluter inte atl man kan göra ytterligare kartläggningar i detta sammanhang. Men enligt min mening visar den både på storleken hos dessa valutarörelser och på deras samband med de ordinarie utlandsaffärerna. Det ansåg jag vara ganska intressant att få klarlagt. Jag känner inte till om riksbanken i övrigl hargjort några undersökningar, men jag tycker inte atl det med hänsyn till vad som har förekommit i finansutskottet finns någon som helst anledning att tala om mörkläggning av denna fråga.

MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! I reservalionen 2 krävs med anledning av motionen 652 en ulredning om förstärkt samhällsslyrning av valutahandeln. Den reservationen handlar om en av bakgrunderna till den debatt vi har haft både i dag

119

Nr 138 och många andra gånger om devalveringarna. Efter sammanbrottet för de

Onsdagen den ' växelkurserna i början på 1970-talet, när det system som byggts upp efter

10 mai 1978 andra väridskriget rasade samman bl. a. genom att Nixonregeringen i USA lät

_____________ dollarn flyta från 1971, kom hela detta system med fasta växelkurser all

Valutaregleringen brytas upp och ersättas av en period av slor oro och osäkerhet på valutamarknaderna samt en myckel kraftigt ökad valutaspekulation och valutahandel. Till detta har ju sedan kommit de mycket kraftiga förskjutningar i betalningsströmmarna mellan olika länder som är en följd av oljekrisen.

Del här har givit bankerna en ny roll. Detta gäller i Sverige, men det är också i hög grad ell internationellt fenomen. Utlandsaffärerna spelar en ökande roll förbankernaochförderas vinster. Som framhållits i motionen var det 1960 bara älta USA-banker som över huvud taget hade utlandsgrenar, och de hade tillgångar pä 3,5 miljarder dollar. 1976 hade mer än 100 banker i USA utlandsgrenar med tillgångar på 181 miljarder dollar. Det visar hur bankerna i USA har utvecklats till multinationella företag. För Cha.se Manhattan Bank representerade utlandsaffärerna 22 % av vinsten 1970 mot 64 % år 1975. Fenomenet är som jag sade internationellt, och samma utveckling sker i Sverige, där utlandsrörelsen spelar en alll slörre roll för bankernas lolala omsättning och i hög grad för deras vinster.

Det är mot den bakgrunden som behovet av en samhällelig styrning och en samhällelig kontroll av valulahandeln är betydligt större i dag än vad den var under perioden från andra världskriget och fram till 1970-talets början när man hade fasta växelkurser.

Om valutapolitikens genomförande försväras genom störningar på valutamarknaderna, genom spekulation, då återverkar det negativt också på samhällets möjligheteratt över huvud taget genomföra en ekonomisk politik i andra avseenden.

De privata affärsbankerna och några banker till har givits uppgiften atl vara ombud för samhället. De hargivits rättigheter som valulabankersom inle har motsvarats av skyldigheter gentemot samhället. Vid den debatt som har försiggått de senaste åren har det också visats all både riksbankens och bankinspektionens konlrollresurser och kontrollmöjligheter är för snäva och otillräckliga mot bakgrund av den kraftigt ökade valulahandeln, internationellt och också här i Sverige.

Som påpekas i reservationen och i motionen föreligger del en klar
intressekonflikt. Å ena sidan är valutabankerna ombud för samhället. De
' skall bidra till att genomföra samhällets valutapolitik. Å andra sidan innebär
självfallet de privata bankernas vinstintresse att de i ett läge med flytande
växelkurser myckel lätt kan komma i en situation där vinstintresset leder till
spekulativa köp och försäljningar som kan försvaga den svenska kronans
ställning och alltså motverka den valutapolitik som affärsbankerna såsom
valutabanker är satta att samtidigt främja. Den här principiella konflikten
finns inbyggd i det system vi har f n., och den blir alltså förslärkt i ell läge
med fiytande växelkurser och stor internationell valutaoro.
120 Det måste understrykas att valulahandeln omfattar mycket stora belopp.

Varje arbetsdag omsätter valutabankerna i Sverige summor i storleksordningen 15 miljarder svenska kronor. Det är ungefär lika mycket som hela den svenska valutareserven, som f n. lär ligga på 18 ä 19 miljarder. Varje dag omsätter alltså valutabankerna i Sverige summor av samma storlek som hela den svenska valutareserven. Bankerna har rättighet att handla med valutor upp till 20 gånger kundunderiaget. Den valutahandel som sker är alltså väsentligt mer omfattande än vad som i och för sig motiveras av bankernas uppgift att ge service till företag och allmänhet i deras affärer.

Det här är några av de omständigheter - det finns flera, men jag skall inle upprepa alla - som motiverar en omprövning av valulabankernas ställning. Det gäller alltså den intressekonflikt .som har skärpts i en situation med ökad valuiaoro mol den bakgrund jag angivit.

Delta leder naturligtvis till krav pä inskränkning i rätten till valutahandel. Det kan ske på olika sätt. Det kan ske genom atl valutabankernas rätt att handla med valutor inskränks lill att gälla vad som motiveras av deras uppgift alt ge service till företag och allmänhet. Eller också kan man länka sig att upphäva den delegering av valutahandelstillståndet till privatbankerna som har givits dem, så att valutahandeln i framtiden omhändertas av samhällsintresset. Färden lösningen skulle bl. a. tala alt man kan minska risken för utländsk spekulation mot den svenska kronan,om man haren enda motpart i Sverige. Det skulle över huvud taget skapas möjligheter som i dag inle alls finns för riksbanken att upprätthålla terminskurserna. Avistakurserna kan riksbanken klara i dag, men terminskurserna kan man inte hälla kontroll pä. Skulle man klara det genom att man hade en centraliserad valutahandel, så skulle det leda till uppenbara samhällsekonomiska fördelar. Det är också givet atl med de myckel stora summor som omsätts pä den svenska valutamarknaden skulle betydande rationaliseringsvinster kunna göras genom att samhällsintresset omhänderhade valutahandeln. Men vilken väg man skall gå bör alltså den utredning undersöka som föreslås i reservationen 2.

Det har diskuterats ganska mycket om den kartläggning som skulle behövas av de devalveringsvinster som gjorts under 1977 och 1976, och efter de meningsutbyten som förekommit tidigare i dag är det bara några synpunkter jag skulle vilja anlägga.

Jag har svårt att förstå den brist på intresse för ytterligare belysning som Björn Molin visar. Del är ändå finansutskottels belänkande vi skall hålla oss lill. Där .säger man:

"Den åberopade redovisningen"-det är då en artikel i Ekonomisk Debatt-"torde tillgodose de krav på belysning av skeendet sommaren 1977 som rests i motionen 652. Kravet om särskild utredning i frägan torde därmed falla."

Ekonomiministern har i fråga om samma artikel påpekat alt enligt hans uppfattning är slutsatserna i en del hänseenden förenklade och delvis direkl felaktiga. Vice ordföranden i riksbanksfullmäktige har om uppsatsen sagt att den är minst sagt bristfällig-den är klen som dokumentation och underlig till innehållet. När så delade meningar råder om innehållet i uppsatsen, också inom den borgerliga majoriteten, finns det då inte skäl för en offentlig

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Valutaregleringen, m. m.

121

Nr 138 utredning som får belysa såväl det som uppsatsen tar upp, nämligen

Onsd'ieen den devalveringsvinsterna under sommaren 1977, som de övriga devalveringar

10 mai 1978 " genomförts våren 1977 och under 1976?

_____________ Här glider finansutskottets ordförande förbi frågan. Han säger all vill man

Valularegleringen mreda detta, sä har han ingenting emot del. Men varför i så fall inte ställa sig bakom kravet pä en offentlig utredning, när del även inom de borgerliga partierna råder sä delade meningar om innehållet i den uppsats som finansutskottet refererar till?

För min del anser jag att uppsatsen är värdefull så långt den går, men jag menar att den beskriver i väldigt aggregerade termer den problematik vi behandlar. Den lalar om företagssektorn som helhet. Vad som är särskilt intressant alt belysa ärju bankernas roll i valulahandeln, och någon åtskillnad mellan den valutahandel som gäller företagen och den valutahandel, som uppkommer genom vad bankerna har rätt att göra utöver servicen till förelagen, belyses ju inte i uppsatsen. Där får vi alltså inget grepp pä bankernas devalveringsvinsier vare sig för den här perioden eller under tidigare perioder. Det är bara i begränsad omfattning man kan fä fram dem genom alt gä till årsredovisningar och liknande.

Del finns inget belägg för all en operation mörkläggning pågår i riksbanken, säger finansutskottets ordförande i anledning av den artikel i Aftonbladet som har refererats här tidigare i debatten. Men om det inte finns någol belägg för operation mörkläggning, om finansutskottets ordförande är negativ till att det skulle förekomma mörkläggning-varfördä inte stödja kravet pä offentlig belysning av devalveringsvinsterna i företag och banker under hela den period som valutaoron har varit stor i Sverige, 1976 och 1977? Om vi anser att detla är allvarliga samhällsproblem måtte det väl vara viktigt atl fä den faktiska utvecklingen belyst. Men det är möjligt att den borgerliga majoriteten inle anser alt detta är vikliga samhällsproblem.

Man berör över huvud taget inle i majoritetens skrivning de problem som jag har berört här och inle heller de problem som rör den brislande kontrollen från riksbanken och bankinspektionen. Det har i debatten påpekats att patent- och licenshandeln är oreglerad - där finns problem. Företagens egna arbitrageavdelningar, som successivt har byggts upp, omfattas inte på något bra sätt av den typ av kontroll man har-den valutahandel som alltså kan ske i svenska multinationella förelag som interna transaktioner. Och då vel vi att en slor del av handeln - mellan 20 och 30 % av den svenska utrikeshandeln -är interna transaktioner inom multinationella företag.

En myckel allvarlig svaghet som berörs i motionen är att man har ett mycket dåligt införmationsunderlag när det gäller införsel till Sverige av utländsk valuta. 1 och med att man inte kan kontrollera införseln blir kontrollen av utförseln inte effektiv. Hela apparaten för att kontrollera illegal valutautförsel försvagas genom att införseln inte kan kontrolleras särskilt väl.

Det finns många sådana här punkter. De berörs över huvud taget inle av

majoriteten. Anser utskottsmajoriteten och finansutskottets ordförande atl

122 de frågeställningar som tas upp i motionen och reservationen 2 äroiniressania

som samhällsproblem? I så fall kan jag bara dra slutsatsen alt också på det här området får moderata samlingspartiet behärska den ekonomiska politiken. Folkpartiet och centern viker sig, tar inte upp frågor som i en intensiv allmän debatt och pressdebatt har betraktats som allvarliga samhällsproblem. Man vill inte ens belysa dem från folkpartiets och centerns sida utan viker sig lydligen för moderaterna.

Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna som är fogade till utskottets betänkande.

Nr 138

On.sdagen den 10 maj 1978

Vahitaregleringen, m. m.

På förslag av förste vice talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle fortsättas kl. 19.30.

5) 9 Anmiildes och bordlades

Konstilutionsulskotlels belänkanden

1977/78:45 medanledningav i proposilionen 1977/78:lOOoch förslaget 1977/

78:16 framlagda förslag om vis.sa anslag för budgetåret 1978/79 under

huvudtiteln Riksdagen och dess verk jämle molioner 1977/78:46 med anledning av redogörelsen 1977/78:9 för riksdagens förvali-

ningsstyrelses verksamhei under år 1977

Socialförsäkringsuiskottets betänkanden

1977/78:32 med anledning av propositionen 1977/78:109 om förskott på

studiemedel m. m. jämte molioner 1977/78:33 med anledning av motioner om ersättning för vård av anhörig

m. m. 1977/78:34 med anledning av motion om ersättning från sjukförsäkringen för

psykoterapi 1977/78:35 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden till

riksmötet 1978/79

Socialutskottets betänkanden

1977/78:37 med anledning av propositionen 1977/78:125 med förslag om

tilläggsbudget III lill slalsbudgelen för budgeiårel 1977/78 såvitt avser

socialdepartementets verksamhetsområde 1977/78:38 med anledning av proposilionen 1977/78:118 om avtal om lokaler

i Linköping förstalens räitskemiska laboratorium, m. m. 1977/78:39 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden lill riksmölel

1978/79

Näringsulskotteis belänkande

1977/78:61 med anledning av propositionen 1977/78:100 i viss del och

proposilionen 1977/78:131 om slöd till små vattenkraftverk, m. m. jämle

motion

123

Nr 138

Onsdagen den 10 maj 1978

Meddelande om frågor

§ 10 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framsiällls

den 10 maj

1977/78:454 av Karl Hallgren (vpk) till arbetsmarknadsministern om grunderna för statsbidrag till visst beredskapsarbete:

Västerås Stuveri AB har fatt länsarbetsnämndens medgivande all anställa åtta ungdomar under 20 år för att utföra stuveriarbete som särskilt beredskapsarbete. För detta har stuveribolaget beviljats statsbidrag med 171 100 kr.

Dessa beredskapsarbetare har anställts och ersatt tidigare extra sluveriar-belare, vilka nu inle har något arbete. Detta förfarande innebär att det inte skapats några nya arbetstillfällen. Förändringen består i all stuveribolaget anlitar beredskapsarbetare och erhåller statsbidrag för täckande av lönekostnaderna. Tidigare arbetskraft ställs utan arbete och måste hänvisas till samhällsstöd av olika former för sin försörjning.

Med anledning av det inträffade vill jag ställa följande fråga till arbetsmarknadsministern:

Är arbetsmarknadsministern beredd att undersöka huruvida nämnda företag erhållit statsbidrag pä felaktiga grunder och om så är fallet vidta erforderliga åtgärder?

1977/78:455 av Oswald Söderqvist (vpk) till utrikesministern om information rörande förhållandena i Argentina:

I juni 1978 spelas fotbolls-VM i Argentina. Det är liksom Beriin-OS 1936 ett jättelikt propagandanummer, som syftar till alt förbättra den styrande mililärjunlans inlernationella anseende. Den bild man vill ge är att Argentina i dag är en stat där ordning och reda har införts efter en tid av kaos, där ekonomin förbättras för varje dag och där mänskliga rättigheter förtrycks bara i enstaka undantagsfall, t. ex. i form av övergrepp av enskilda polismän.

Den bilden skiljer sig markant frän den som vi får frän de människor som utsätts för juntans förtryck. Vad de berättar om är förföljelse, terror och mord. Vi kan vänta oss att sådana uppgifter systematiskt kommer att förnekas och om möjligt undanhållas de deltagande ländernas idrottsmän och pressfolk. Det är därför angeläget alt kanaler för sådan information hålls öppna, eller öppnas, också genom den svenska regeringens försorg, så atl den svenska allmänheten får en bild av det verkliga tillståndet.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

Har regeringen vidtagit några åtgärder föratt säkerställa en bred och allsidig informalion också från statens sida till den svenska allmänheten om förhållandena i Argentina i samband med fotbolls-VM?

124

1977/78:456 av Bertil Jonasson (c) lill arbetsmarknadsministern om uppfö- Nr 138
rande av ett industrihus i Filipstad: Onsdaeen den

Sysselsättningsläget i Filipstad är sedan läng tid tillbaka mycket besvä- 'O niaj 1978 rande. Till en del kan detta vara en effekt av att Filipstad ligger omedelbart utanför del inre stödområdet. Snara och kraftfulla åtgärder bör vidias för alt Meddelande om förbättra människornas möjligheter till arbete. Ett betydelsefullt inslag i detta frågor vore uppförande av kommunalt industrihus i Filipstad. Detta bör kunna ske som beredskapsarbete.

Är arbetsmarknadsministern beredd medverka till att ett industrihus uppförs i Filipstad som beredskapsarbete?

1977/78:457 av Per Westerberg (m) till kommunikationsministern om återupptagande av spårbunden trafik mellan Vagnhärad och Södertälje:

Under en längre period har antalet pendlare till och från Stockholmsområdet ökat. Inom Stockholms län har en stor del av pendeltrafiken kunnat slussas över till kollektivtrafiken.

1 Trosa-Vagnhäradsområdet omedelbart söder om länsgränsen har antalet pendlare till Stockholmsregionen likaså ökat kraftigt under hela 1970-talet. En stor del av befolkningsökningen i denna region utgörs av personer som har sina arbetsplatser i Stockholmsområdet. Enligt en undersökning för ett par år sedan pendlade ca 800 personer dagligen mot Stockholm medan ca 200 personer pendlade in till regionen. Dessa siffror torde i dag vara avgjort större. Ca 90 % av pendlarna använder sig av privatbilar vid resorna lill och från arbetet.

Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande fråga till statsrådet Bo Turesson:

Är statsrådet beredd att positivt pröva möjligheterna och förutsättningarna atl återuppta någon form av spårbunden trafik mellan Vagnhärad och Södertälje?

1977/78:458 av Stig Alemyr (s) till statsrådet Britt Mogård om ökat antal platser i gymnasieskolan:

Enligi en sammanställning av skolöverstyrelsen,som offentliggjorts i vissa tidningar, söker 116 000 ungdomar till 100 000 platser i gymnasieskolan i höst. Detta är enligt uppgift ca 8 000 fier än förra året. Det ökade intresset för gymnasieskolstudier torde förklaras främst av det dåliga sysselsättningsläget för ungdomar. Många av dem som avvisas från gymnasieskolan kommer att vara hänvisade till arbetslöshet och beredskapsarbete.

Om arbetsmarknadsskäl skulle kräva en ökning av antalet elevplaiser i gymnasieskolan har regeringen rätt att besluta om en sådan ökning.

Mot denna bakgrund vill jag till statsrådet Britt Mogård ställa följande frågor:

1. Är det en korrekt uppgift att 16 000sökande till gymnasieskolan hösien 1978 inle kommer att beredas plats?

125

Nr 138 2. Är regeringen beredd att i dagens arbetsmarknadssituation för ungdom

Onsdaeen den °''' '"'"''1 elevplaiser i gymnasieskolan, och vid vilken tidpunkt kan i så fall

10 mai 1978 '' regeringsbeslut väntas?

Meddelande ont § " Kammaren åtskildes kl. 17.48. frågor

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert