Riksdagens protokoll 1977/78:131 Onsdagen den 26 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1977/78:131

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:131

Onsdagen den 26 april

Kl. 19.30

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Jordbruksarrende

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.

§ 1 Jordbruksarrende

Föredrogs lagutskottets betänkande 1977/78:26 med anledning av motioner om vissa frågor rörande jordbruksarrende.

I detta betänkande behandlades de under den allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta motionerna

1977/78:526 av Ivan Svanström (c) och Georg Pettersson (c), vari yrkats att riksdagen beslutade att hos regeringen a nhålla att arrendelagskommittén fick i uppdrag att utreda frågor om sidoarrende i enlighet med vad som anförts i motionen.

1977/78:1009 av Jörn Svensson m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen hos regeringen begärde följande åtgärder för alt förbättra arrendalorernas ställning:

1.   införande av ett system för priskontroll av arrenden som även möjliggjorde sänkning av arrendeavgifterna, vilka efter 1970 stegrats opro-portioneriigt,

2.   förslag till lagändring med syfte alt garantera arrendatorn rätt till sådan värdeökning, som uppkom på grund av egna insatser,

3.   förslag till lag om besittningsskydd under arrendatorns livstid,

4.   förslag till lag som möjliggjorde för arrendator på statlig mark och under fideikommiss att alltid överklaga maricägarens beslut till regeringen, och

1977/78:1479 av Ivan Svanström (c).

Utskottet hemställde

1,   beträffande arrendeavgifterna alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1009, yrkandet 1.,

2,   beträffande arrendators investeringar att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1009, yrkandet 2„

3,   beträffande arrendators besittningsskydd att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1009, yrkandet 3,,

4,   beträffande arrendators rätt att överklaga markägares beslut att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1009, yrkandet 4.,

133

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Jordbruksarrende

134

5. beträffande kommunala arrenden att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1479,

6. beträffande sidoarrende att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:526 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottel anfört om en översyn av reglerna om sidoarrende.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Arrendalorernas situation har även i år aktualiserats i några motioner, vilka har det gemensamt att det där föreslås åtgärder för atl förbättra arrendalorernas ställning.

Utgångspunkten för vänsterpartiet kommunisternas motion är all arrendalorernas situation i vissa väsentliga avseenden är otillfredsställande. I motionen behandlas en förstärkning av besittningsskyddet, åtgärder för att motverka den våldsamma prisstegringen på arrenden och arrendatorns rätt till en sådan värdeökning som uppkommer på grund av egfia insatser.

Låt mig i detta sammanhang erinra om att de flesta problem som uppstår sammanhänger med alt marken och naturrikedomarna enligt vår och alla socialisters allmänna ståndpunkt inte är vad de borde vara, nämligen allas gemensamma egendom. Vi anser atl detta är nödvändigt från etisk synpunkt liksom också för att undvika alla problem som privat markägande och spekulation drar med sig,

Nu kan Ivan Svanström eller andra företrädare för utskottel säga alt detla grundläggande principiella synsätt inle hör hemma i det här sammanhanget, då vi diskuterar frågor om jordbruksarrende. Men jag menar alt det hör hit i allra högsta grad. De aktuella problemen i samband red markvärdestegring sammanhänger ju direkt med del privata ägandet av Inarken. Om i stället samhället ägde marken, skulle samhället också kunna tillgodogöra sig den markprisstegring som kan fortsätta att uppstå så länge vårt nuvarande samhällssystem, kapitalismen, finns kvar.

Allmänt ägande av marken skulle hindra spekulation och dess prisuppdri-vande effekt. Del grundläggande är alltså det privata ägandet ev mark som skapar etl slags monopolställning och en situation som drabbar arrendato-rerna.

Lagutskottets betänkande är i slort sett positivt till vår motion 1009 och de förslag som vi där lagt fram i olika punkter. Utskottet har emellertid inle funnit skäl att tillstyrka några av våra yrkanden, huvudsakligen därför att, enligt vad utskottet inhämtat, tre av de frågor som tas upp är föremål för utredningar eller kommer att behandlas av arrendelagskommittén.

Såvitt jag kan se finns det inte täckning för delta i de tidigare utredningsdirektiven, vilka var rätt starkt avgränsade. Inte heller framgår det klart av de skrivelser regeringen överlämnat till kommittén för att las under övervägande, om de konkreta förslag som vi har tagit upp kommer att behandlas. Eller menar utskottet att arrendelagskommittén kommer att utreda och lägga fram förslag om införande av ett system för priskontroll av arrenden som även möjliggör sänkning av arrenden, vilka efter 1970 stegrats oproportionerligt? Tillåt mig att tvivla på detla.

Utskottet har varit mest positivt till vårt krav på lagändring i syfte au garantera arrendatorn rätt till sådan väldeökning som uppkommer tack vare egna insatser och utgår - liksom v.d fjolårets riksdag då ett liknande motionskrav behandlades - från att dessa krav kommer alt tillgodoses. Jag har därför, herr talman, inget yrkande till punkten 2.

Tror verkligen utskottet sedan att arr;ndelagskommittén kommeratt lägga fram ett lagförslag om besittningsskydd under arrendators livstid såsom vi föreslår i punkten 3? Såvitt vi förslår o;h kan finna med stöd av utredningsdirektiven, med stöd av de särskilda skiivelser eller tilläggsdirektiv - vilket vi nu vill kalla dem -och med stöd av utskottets hemställan är utsikterna till det resultat vi eftersträvar inle särskilt stora.

Olika reformer föratt förbättra arrendalorernas ställning är starkt motiverade. Möjligt äratt någon eller några förbättringar kan komma som ett resultat av pågående utredningsarbete och e\'enluella regeringsförslag. Hittillsvarande utredningsarbete har emellertid inte resulterat i sädana konkreta förslag som gör att vi kan nöja oss med utskottets hemställan i betänkandet och några mer eller mindre vaga förhoppningar. Ett bifall till motionen 1009 innebär en markering och ett siällningstagande för en förbättring av arrendalorernas ställning. Det innebär ett ställningstagande föratt arrendeavgifterna regleras av samhället och knyts till någon form av bruksvärdesprincip. Del innebär också ell klart ställningstagande till att förbättringar utförda av arrendatorer i princip alllid skall ersättas eller tillgodoräknas arrendatorn.

Med hänvisning till vad jag nu har sagt vill jag yrka bifall till motionen 1009 då del gäller punkterna 1 och 3.

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Jordbruksarrende

IVAN SVANSTRÖM (c):

Herr talman! I lagutskottets belänkande nr 26 behandlas tre olika motioner, som alla gäller arrendelagsfrågor. Des;sa motioner har vid utskottsbehandlingen gått litet olika öden Ull mötes. Eftersom jag själv i viss mån är far till två av dem, får jag både vara glad och en liten smula ledsen.

Den motion som är betecknad 1479 och handlar om praxis vid kommunala arrenden har enligt den hårda formulering som vi i lagutskottet använder avstyrkts. I debatten om det föregående ärendet beklagade en motionär att vi använder etl så hårt uttryck, men vi lycker i lagutskottet alt man antingen avstyrker eller tillstyrker en motion. I detta fall som gäller min motion 1479 är jag till freds med den skrivning som utskottet enhälligt har gjort och som innebär att med anledning av den skrivelse som regeringen tillställt arrendelagskommittén är det problem som uppmärksammats i motionen tillgodosett.

När det gäller motionen 526 av mig cch Georg Pettersson med anhållan om utredning av frågorna beträffande sidoarrende har behandlingen i utskottet resulterat i ett förslag om tillkännagivande i form av en kommande riksdagsskrivelse om översyn av reglerna för sidoarrende. Det är vad vi normalt brukar betrakta som ett bifall lill motionen.

Vad slutligen gäller den tredje motionen, om vilken Tore Claeson här har

135

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Jordbruksarrende

talat, har han funnit för gott au yrka bifall till endast två av de fyra delförslag som motionen innehåller.

Beträffande det första yrkandet, om arrendeavgifterna,ställer Tore Claeson en fråga, huruvida vi i utskottet är övertygade om att de framställningar som har gjorts i annat sammanhang kommer att resultera i en priskontroll. Jag tror, Tore Claeson, att vi i det här sammanhanget - så länge vi har vad Tore Claeson kallar den kapitalistiska samhällsordningen - måste ta hänsyn till alt prisstegringen vid förvärv av fastigheter, vilken vi självfallet kan beklaga ur vissa synpunkter, ändå tyvärr normalt måste återspeglas även i arrendeavgifterna. Att skapa en priskontroll på arrenden skulle väl ur den synpunkten sett medföra betydande bekymmer. Jag vill vara äriig och säga att lagutskottet inte tror det är möjligt att införa priskontroll på detta speciella område under nuvarande förhållanden. Vi har emellertid observerat aU arrendelagskommittén skall ta upp dessa spörsmål till bedömning och därefter avlämna sitt betänkande. Sedan eventuella regeringsförslag har tillkommit får vi således återuppta behandlingen av det problemet.

Det sista yrkandet, nr 4, om arrendators rätt alt överklaga markägarens beslut, är motionärernas representant och jag överens om att vi inte riktigt förstår. Där har emellertid inte heller ställts något yrkande.

Vad beträffar arrendatorns besittningsskydd framhåller utskottet att detta genom förändringarna i jordabalken år 1972 har förbättrats i förhållande till de bestämmelser som tidigare gällde, men det är vår uppfattning alt besittningsskyddet behöver förbättras ytteriigare. Vi räknar med atl en sådan förbättring kan bli följden av de överväganden som arrendelagskommittén kan komma fram till.

Med det här anförda, herr talman, ber jag aU få yrka bifall till lagutskottels belänkande nr 26 pä alla punkter.

136

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Får jag först säga att om punkterna 1 och 3 i vår motion nr 1009 hade fåll samma behandling som den motion där Ivan Svanslröm är medmotionär, dvs. resulterat i etl tillkännagivande från utskottet, skulle jag över huvud taget inte ha yrkat bifall till dessa punkter. Med utgångspunkt i motionernas innehåll och utskottsbehandlingen tycker jag det är litet besynneriigt alt utskottet inskränkt sig till ett tillkännagivande just beträffande motionen 526, när man ändå har så positiva skrivningar till vår motion då det gäller vad som berörs i punkterna 1,2 och 3. Till punkten 2 har jag som sagt ingen anledning att yrka bifall, eftersom det också sammanfaller med vårt ställningstagande vid fjolårsbehandlingen.

Närdet gäller priskontroll på arrenden ärjag överens med Ivan Svanström om att en sådan säkert skulle skapa bekymmer - för dem som arrenderar ut marken. Den skulle innebära att om man inte kunde sätta stopp för prishöjningarna skulle man i alla fall få en spärr mot oskäliga prishöjningar på ett helt annat sätt än vad man nu har möjlighet lill. Jag tror sålunda att det skulle skapa bekymmer - men inte för arrendatorerna, utan för dem som upplåter och hyr ut marken.

Sedan säger Ivan Svanström: Motionären och jag är överens om att vi inte riktigt förslår detta med punkten 4. Del var väl att ta lill väl mycket. I varje fall har jag inte sagt det. Jag förstår detta mycket väl eftersom jag är medmotionär. Motiveringen är bl. a. de särskilda svårigheter som många arrendatorer under svenska kyrkan och fideikommissen har då det gäller atl hävda sina intressen.

Den som under senare år följt med litet grand i debatten på det här området - inte minst med anknytning till fideikommissen och kanske särskilt ett speciellt fideikommiss i Skåne - vet att det är betydligt större svårigheter generellt sett för arrendatorer under fideikommiss än för vanliga arrendatorer. Så nog finns det i och för sig motivering för alt särskilt peka på att dessa arrendatorer skulle behöva en bättre behandling.

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Jordbruksarrende

IVAN SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Jag sade att det blir bekymmer när det gäller att effektivt och med framgång genomföra en priskontroll i fråga om arrenden. Nu säger Tore Claeson alt del för dem som arrenderar ut marken skulle medföra bekymmer men för arrendatorerna enbart fördelar. Men jag är, hert talman, inte helt övertygad om den saken. Jag tror det kommer atl bli bekymmer på ömse håll.

Del är inte möjligt i det nuvarande systemet att denna väg begränsa arrendeprishöjningarna. Men vi är hell ense om, Tore Claeson och jag och även ulskottet, all del är angeläget atl på något sätt begränsa arrendeprisstegringarna. I sådana fall där det uppenbart är obilligl kan det bli fråga om förhandlingar inför vederbörande arrendenämnd.

Beträffande den sista punkten i motionen säger Tore Claeson all jag tog i litet väl hårt, och det kan hända alt jag gjorde. Men vi förstår inte -jag trodde det också gällde Tore Claeson - motiven för delta fjärde yrkande. Arrendatorer som arrenderar av kyrka och fideikommiss har ju samma möjligheter som andra arrendatorer att i vanlig ordning överklaga fattade beslut. Här skulle det enligt motionen finnas särskilda anledningar att gå direkt till regeringen med etl överklagande. Men utan att göra betydande ändringar i de regler som gäller för hanteringen av domstolsärenden i olika sammanhang kan man inte hitta en sådan genväg. Det är väl det som vi trots allt är överens om.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag vill bara kort säga alt orsaken till alt jag inte yrkar bifall till punkten 4 i motionen är att jag insei' att arrendatorer hos fideikommiss och stat i princip har samma möjligheter att via arrendenämnd och fastighetsdomstol få sina förhållanden prövade.

Men jag har ändå velat markera all problemen generellt sett är större för de arrendatorer del här gäller. Och del kan möjligen finnas situationer där det vore av värde för sådana arrendatorer alt kunna gå vidare lill regeringen om

137

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Vissa handikappfrågor

man misslyckas i övriga instanser. Men vi har som sagt inle nu yrkat bifall till det förslaget.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. I och 3

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1009 av Jörn Svensson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill aU kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr

26 mom. 1 och 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1009 av Jörn Svensson m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tore Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 288 Nej -   13

Mom. 2, 4, 5 och 6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 2 Vissa handikappfrågor

Föredrogs socialförsäkringsutskouets betänkande 1977/78:25 med anledning av motioner om vissa handikappfrågor m. m.

138

I detla belänkande behandlades motionerna

1977/78:240 av Ulla Ekelund (c),

1977/78:703 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag snarast om att normalkostnaderna för anskaffande av glasögon infogades i sjukförsäkringssystemet och lagen om allmän försäkring,

1977/78:889 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts atl riksdagen med anledning av vad som sades i motionen 1977/78:887 beslutade alt bil skulle anses som tekniskt hjälpmedel för rörelsehindrade,

1977/78:1058 av Åke Gillström m. fl. (s),

1977/78:1069 av Margit Odelsparr (c) och Stina Eliasson (c) samt

1977/78:1348 av Börje Nilsson (s), vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen i likhet med beslut vid riksmötena 1975/76 och 1976/77 hos

regeringen begärde en grundlig översyn av reglerna för bidrag till bil åt handikappade.

Sistnämnda motion hade hänvisats till arbetsmarknadsutskottet och sedermera såvitt avsåg denna del överlämnats till socialförsäkringsutskot-let.

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Vissa handikappfrågor

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle

1.   avslå motionerna 1977/78:240, 1977/78:703, 1977/78:1058 och 1977/ 78:1069,

2.   med anledning av motionerna 1977/78:889 och 1977/78:1348, sistnämnda motion i vad den behandlats av utskottet, ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Vpk har tidigare här i riksdagen motionerat om att bilen skall betraktas som ett tekniskt hjälpmedel för rörelsehandikappade. De två senaste riksdagarna har också utskottet i anledning av liknande krav förutsatt, alt regeringen skall framläg.ga förslag till åtgärder. Så har emellertid inte blivit fallet.

Bilen är för många ett oundgängligt transportmedel,som aldrig kan ersättas av en utbyggd färdtjänst eller ens inom överskådlig tid av den kollektiva trafiken. De bidrag som utgår till bilanskaffning lill rörelsehindrade täcker bara en liten del av kostnaderna. De:;sutom är inkomstgränserna orealistiska och tar inte alls hänsyn till de verkliga kostnaderna för bilköp och bilinnehav. Många av de handikappade tvingas dra ned sin övriga konsumtion till etl minimum inför tvånget att skaffa sig en bil, som gör del möjligt att fungera socialt.

Vpk anser att bilen fullt ul kan jämföras med andra tekniska hjälpmedel för handikappade, och vi anser atl bilen skall uppföras på hjälpmedelsförteckningen. Det här är den springande punkten -att bilen skall betraktas som etl tekniskt hjälpmedel.

Utskottet har nu för tredje gången ställt sig bakom de här motionsyrkandena, och om regeringen inte heller den här tredje gången vill hörsamma utskottets hemställan förutsätter jag att de motionsyrkanden av liknande art som vpk kommeratt lägga fram i januari under 1978/79 års riksdag kommer alt få en mycket mer bestämd behandling av utskottet än tidigare.

Herr talman! Jag har inget särskilt yrkande utöver utskottets vad gäller motionen 889. Däremot vill jag yrka bifall till motionen 703, som kräver att normalkostnaderna för anskaffning av glasögon infogas i sjukförsäkringssystemet och lagen om allmän försäkring. Vi anser att det är ett allvarligt handikapp atl drabbas av synskada och att synnedsättning ur ersättnings-synpunkt skall betraktas som vilket handikapp som helst där hjälpmedel behövs. Kostnaderna för inköp av iglasögon är dessutom en tung post för många familjer, inte minst beroende på de kraftiga prishöjningarna. Speciellt i

139

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Vissa handikappfrågor

140

det här fallet drabbar det grupper som i andra sammanhang har dålig ekonomi. Det avtal som har träffals om fria glasögon för vissa grupper är inle lill fyllest. Vpk hävdar att denna kategoribegränsning skall upphöra och atl alla med synskada skall få ersäuning för sina normalkoslnader föratt anskaffa glasögon. Jag yrkar därför bifall till motionen 703.

MARGIT ODELSPARR (c):

Herr talman! 1 socialförsäkringsutskouets betänkande nr 25 behandlas bl. a. motionen 1069 av Stina Eliasson och mig angående frågan om införande av bidrag för handikappades merkostnader i samband med rekreationsresor. Principiellt kan man naturiigtvis anse att det är riktigt att sådana merkostnader täcks av handikappförsäkring och pension, men i realiteten täcker inte ersättningen dessa kostnader. Man behöver nog inte vara alltför pessimistisk för att konstatera alt det även i fortsättningen blir svårt för handikappade att få räkna in sina utlandsresor i underlaget för handikappersättningen.

Hur ser de då ul i verkligheten? Gravt rörelsehindrade som vill resa utomlands får dubbla eller flerdubbla kostnaden för en - eller ofta två -ledsagare, som måste följa med för all ge personlig hjälp med av- och påklädning, hygien, toalettbesök, vid bad, utflykter och ibland även under natten. Många rörelsehindrade kommer på det sättet aldrig ut och får uppleva andra länder, utan de hänvisas till isolering och ensamhet, vilket medverkar till att förvärra deras situation. Ms-förbundet anordnar resor med hjälp av fonder som Norrbacka-Eugeniastiftelsen, Radiohjälpen och Sunnerdahls handikappfond. Men tyvärr kan inte alla beredas plats, utan man tvingas säga nej lill många.

Hur löser då den enskilde rörelsehindrade i dag problemet med merkostnader? Han är hänvisad till exempelvis Norrbacka-Eugeniastiftelsen, som har vissa medel för detla ändamål, men även den tvingas säga nej till många på grund av bristande medel. I övrigt måste man lila till privat välgörenhet som Lions och andra välgörenhetsorganisationer. Man kan också få viss socialhjälp enligt 13 § socialhjälpslagen, s. k. frivillig socialhjälp, till merkostnader, men kommunerna stramar i dag åt på grund av den kärva ekonomiska situationen.

För att lyckas få bidrag lill merkostnader fordras alltså stor initiativrikedom och framåtanda, och de som saknar det blir sittande isolerade i sina bostäder, trots att det är de som allra mest behöver den stimulans en rekreationsresa kan ge.

Våra strävanden mot integrering av handikappade i samhället måste också innebära möjlighet för dem att resa på samma villkor som friska och tillsammans med friska.

Ett sätt att lösa problemet med finansieringen av gravt rörelsehindrades rekreationsresor kan vara att inrätta en "styrelse för reséljänst" efter den modell som i dag styrelsen för värdartjänst arbetar efter. Styrelsen för vårdarijänst (STYV) svarar i dag för de personliga värdare som skolelever behöver i högre utbildning och ger bidrag lill deras lön.

På ett liknande sätt skulle styrelsen för resetjänst kunna arbeta genom att

ge bidrag till medhjälpare/ledsagare vid rekreationsresor och eventuellt ha ett register över lämpliga sådana. Eventuellt kan man tänka sig att styrelsen för vårdarijänst vid sidan av sina nuvarande uppgifter åtar sig atl sköta även bidragsfrågan vid rekreationsresor.

Utskottets motivering är verkligen kortfattad - man åberopar förra årets ställningstagande. Det innebär också alt ambitionen från utskottets sida inte har sträckt sig särdeles långt; man vill inle närmare analysera de problem som har aktualiserats i motionen och sorn har stor betydelse för denna grupp av människor.

Kravet på en utredning är enligt min uppfattning väl underbyggt,ochdetär tråkigt att konstatera alt utskottet inte har varit berett att ställa sig bakom vårt motionskrav.

Herr talman! Mot ell enigt utskotrsbelänkande finner jag det meningslöst alt yrka bifall till motionen men hopias ändå all motionen och debatten här i kammaren i dag skall leda till ett fall lYamåt för frågan, så aU de handikappade i framtiden får förbättrade möjligheter lill rekreationsresor.

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Vissa handikappfrågor

1 detta anförande instämde Stina Eliasson (c).

BÖRJE NILSSON (s):

Herr talman! Under flera år har del motionerats flitigt i riksdagen om ökade möjligheter för personer med handikapp att erhålla bidrag till anskaffning av egen bil. Motionerna har också fått en positiv behandling såväl i utskottet som i kammaren. Det har inneburit atl riksdagen två år i rad hos regeringen begärt en översyn av bidragsreglerna för bil. Den översynen skulle syfta till att ge gravt handikappade personer en verklig möjlighet att utnyttja bil. Men rätlen lill bidrag skulle vidgas även för handikappade som behöver bilen som ett allmänt förflyttningsmedel utan hänvisning till arbete och utbildning. I dag kan man som bekant få bidrag endast i samband med arbete eller utbildning, och dä ett begränsat bidrag.

Vi kan konstatera att regeringen ännu inte har redovisat den översyn som en enig riksdag två år i rad har begärt. Det är en uppenbar nonchalans mot riksdagen atl totalt strunta i beslut som fattas här. Jag ser det som ytterst allvarligt för demokratin i landei. Vad riksdagen säger har alltså ingen som helst betydelse.

Det gäller heller inle vilken fråga som helst. Det gäller att möjliggöra för mycket svårt rörelsehindrade personer atl förflytta sig och komma ut i samhällslivet. Goda kommunikationer är en viktig förutsättning för att handikappade personer skall undgå isolering. Vi lever i ett land med hög billäthel, men den grupp som i första hand behöver detta kommunikationsmedel för att fungera på ungefär lika villkor som andra har inte möjlighet att skaffa ett sådant fordon på grund av för snäva bidragsregler. Det måste ju vara etl fel någonstans i tänkandet. Det är alltså oerhört viktigt att man snabbt löser denna fråga.

Socialförsäkringsutskottet upprepar sitt krav från tidigare år och säger följande:

141

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Vissa handikappfrågor

"Utskottet, som vid de två senaste riksmötena ställt sig bakom motionsyrkanden om vidgade möjligheter för handikappade personer att få tillgång lill egen bil, vill ånyo understryka angelägenheten av alt regeringen så snart som möjligt förelägger riksdagen förslag i denna fråga. Vad utskottet anfört bör ges regeringen lill känna."

Jag hoppas, herr talman, att detta är sista gången som riksdagen behöver ta ett sådant här beslut i denna fråga.

Jag vill med detla yrka bifall till punkten 2 i socialförsäkringsutskottets betänkande nr 25.

142

PER-ERIC RINGABY (m):

Herr talman! I det här belänkandet från socialförsäkringsutskotlel föreligger inga skillnader i uppfattning mellan motionärer och utskott. Jag kan instämma i de synpunkter som Lars-Ove Hagberg och Börje Nilsson har framfört när det gäller handikappades möjligheter atl skaffa sig egen bil. Jag har själv sagt att om det är någon som behöver bil här i samhället så är det faktiskt människor som inle kan gå. När utskottet nu för tredje gången upprepar kravet, och när del har upprepats från denna talarstol av Lars-Ove Hagberg, Börje Nilsson och mig, hoppas jag att det hörs till socialdepartementet och att vi får ett förslag mycket snart.

När det gäller ersättning för glasögon vill jag säga atl lagen om allmän försäkring inte innehåller någon bestämmelse om ersättning för kostnader för glasögon. Sjukvårdshuvudmännen har träffat ett avtal med staten om alt ge möjlighet för synskadade alt få glasögon, vilket i första hand gäller barn och ungdom under 19 år. Det gäller synhjälpmedel för svårt synskadade och det gäller glasögon till starropererade personer. Men någon generell rätt till ersättning finns inte. Möjligheterna atl få ersättning för glasögon kommer nog atl byggas ut i landstingen undan för undan - vi hoppas del.

När del gäller rekreationsresorna ärdet inte möjligt att ge ersättning genom sjukförsäkringen. Den täcker bara inkomstbortfall vid sjukdom. Där har ju de handikappade handikappersättningen som extra ersättning för kostnader på grund av handikappet.

Med dessa få ord, herr talman, vill jag yrka bifall lill utskottsbetänkandel nr 25,

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels ulskollets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 703 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 25 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri

som föranleds av bifall till motionen nr 703 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Lars-Ove Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 283 Nej -   14

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Vidgad rätt till sjukpenning

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

§ 3 Vidgad rätt till sjukpenning

Föredrogs socialförsäkringsutskouets belänkande 1977/78:26 med anledning av motioner om vidgad rätt till sjukpenning.

I delta betänkande behandlades motionerna 1977/78:364 av Hugo Bengtsson (s) och

1977/78:700 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle uttala att åldersgränsen 16 år borde borttagas i lagen om allmän försäkring och atl allt arbete borde räknas som sjukpenninggrundande inkomst samt hos regeringen anhålla om förslag härom.

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle avslå motionerna 1977/78:364 och 1977/78:700.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! I 3 kap. 1 § lagen om allmän försäkring, som reglerar ersättningen vid sjukdom, står följande: "Hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad äger enligt vad nedan sägs rätt till sjukpenning, om hans sjukpenninggrundande inkomst uppgår till minst fyralusenfemhundra kronor." Avsikten med att sjukpenningen grundas på inkomsten är ju att inkomstbortfallet skall kompenseras till en viss gräns, detta för att inle ekonomin hell skall rasa samman under en sjukdomsperiod.

Tyvärr är det så att ungdomen diskrimineras i lagen om allmän försäkring liksom i mänga andra lagar och bestämmelser. Del räcker inte om de unga har en inkomst som överstiger det sjukpenninggrundande beloppet, de måste också uppfylla etl ålderskrav, som i del här fallet är satt till 16 ån Detta är enligt vpk:s mening en sä orättfårdig bestämmelse all den omedelbart bör undanröjas. För den som omedelbart efter grundskolans slut går ut i

143

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Vidgad rätt till sjukpenning

förvärvsarbete har det stor betydelse vid vilken tid på året man är född. Tidpunkten avgör nämligen om man är berättigad till sjukersättning eller inte, vilket är hell orimligt. Detta är inte bara en ekonomisk fråga, del är också i högsta grad en rättviseprincip.

Ungdomsarbetslösheten påverkar ungdomens rörlighet. Många kan inte få arbete på hemorten ulan tvingas bosätta sig på annan ort. Man klarar kanske de nödvändigaste utgifterna på sin lön, men en kortare sjukperiod kan innebära ren katastrof Det måste också vara psykologiskt fel att dessa ungdomar då hänvisas till socialhjälp eller lill hjälp från föräldrar.

Jag har ett konkret fall inom mitt arbetsområde, där en flicka med s. k. jämkad studiegång drabbades. Som facklig representant har jag väldigt svårt alt förklara att en lagstiftning på detta sätt uteslänger vissa löntagare, eftersom de inte anser sig ha några privilegier i de skyldigheter mot samhället som följer med ett förvärvsarbete.

Vi vet att det blir allt vanligare med jämkad studiegång för skollrötta elever som sysselsätts med praktik eller förvärvsarbete, liksom att skolelever jobbar jämsides med skolarbetet under ferier och helger. Man ärju inte mindre utsatt för sjukdomsrisker på en arbetsplats om man är ung. Därför är det viktigt alt frågan om sjukersättning nu får en lösning för deras del.

Utskottet har i sin skrivning inte kunnat prestera något som helst sakligt skäl för sitt avslag på motionerna. Det finns också en socialdemokralisk motion till detta belänkande. Ulskottet nöjer sig med all hänvisa lill del beslut som fattades föregående år, då det som vanligt hänvisades till en utredning. Socialpolitiska samordningsutredningen ansågs ansvarig för en behandling av denna fråga. Men utredningar kan som vi vet ta lång tid på sig och medverkar då lill att konservera orättvisor.

Vpk menar att delta är en så konkret fråga att den inle är i behov av utredning utan omedelbart kan leda till ett positivt beslut av riksdagen.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till vpk-motionen 1977/78:700.

144

PER-ERIC RINGABY (m):

Herr talman! Delta förefaller kanske inte vara någon stor fråga, Karin Nordlander, men ändå kan den vara ganska komplicerad förden som försöker sätta sig in i problemen.

Vad saken gäller är arbete för barn, och rent principiellt kan man fråga sig om man skall stimulera lill barnarbete, Karin Nordlander. Det är ju föräldrarna som är ansvariga för barnen, och när dessa blir sjuka lider de i allmänhet ingen ekonomisk föriust.

Socialpolitiska samordningsutredningen har väldigt många frågor att se över, bl. a. denna. Det gör atl det kan ta tid innan den lägger fram ett förslag.

Som jag nyss sade gäller den här frågan i allmänhet skolbarn. Det är klart alt de efter ett par månaders sommararbete kan ha fått en sammanlagd inkomst på över 4 500 kn För denna inkomst betalas också sociala avgifter. Principiellt skulle de då ha ersättning från sjukförsäkringen. Men det är som sagt litet komplicerat. Blir barnen sjuka under skolperioden, får de uppbära sjukpen-

ning fastän de går i skolan. Detta lillhöi' de korttidsanslälldas problem när det gäller sjukförsäkringen. Men även de problemen skall ses över av utredningen.

Dessutom, Karin Nordlander, har barn till företagare lättast att få ett sommarjobb. Andra skolbarn har svårare atl få jobb.

Med dessa få ord, herr talman, yrkar jag bifall till socialförsäkringsutskot-teis hemställan.

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Vidgad rätt till sjukpenning

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Per-Eric Ringaby använde mänga konstiga invändningar för atl motivera yrkandet om avslag pä motionen. Det är klart atl delta problem är stort för dem som drabbas. Besrämmelsen i sig stimulerar inte till barnarbete. Men det finns i dag många olika orsaker till att elever slutar skolan direkt efter grundskolan och tvingas ut i arbetslivet. Även om mänga i dag genom den stora arbetslösheten står utanför arbetsmarknaden, måsle man lösa problemen för dem som står till ari)etsmarknadens förfogande. Del finns ingen som helst rimlig anledning atl nu underlåta all ta ställning lill denna fråga.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 700 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karin Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller sccialförsäkringsulskottets hemställan i

betänkandet nr 26 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit ulskollets hemställan med den ändring däri

som föranleds av bifall till motionen nr 700 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresninj; förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositione;n. Då Karin Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 283

Nej -   14

Avstår -     1

§ 4 Föredrogs

Socialförsäkringsutskouets betänkande

1977/78:27 med anledning av motion om kostnadsfria läkemedel

Utskottets hemställan bifölls. 10 Riksdagens protokoll 1977/78:130-131

145

Nr 131 § 5 Avgifter för sjukvård

Onsdagen den

26 anril 1978         Föredrogs socialförsäkringsutskouets betänkande 1977/78:28 med anled-

_____________    ning av motioner om avgifter för sjukvård m. m.

Avgifter för sjuk-
' j                      I detta betänkande behandlades motionerna

1977/78:365 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen uttalade att patientavgifterna inom sjukvården borde avskaffas och sjukvårdsersältningen frän försäkringskassan höjas i motsvarande mån samt att riskdagen hos regeringen begärde förslag härom,

1977/78:541 av Sven Aspling m. fl. (s), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde utredning och förslag om ändrade regler för sjukpenningavdrag vid sjukhusvärd, samt

1977/78:1070 av Margit Odelsparr (c) och Stina Eliasson (c).

UtskoUet hemställde att riksdagen skulle

1.   avslå motionerna 1977/78:365 och 1977/78:1070,

2.   avslå motionen 1977/78:541.

Reservation hade avgivits av Sven Aspling, Gillis Augustsson, Helge Karlsson, Doris Hävik, Börje Nilsson, Ralf Lindström och Christer Nilsson (samtliga s) som ansett alt utskottet under 2 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1977/78:541 hos regeringen begärde utredning och förslag om ändrade regler för sjukpenningavdrag vid sjukhusvård.

SVEN ASPLING (s):

Herr talman! I den socialdemokratiska reservation som är fogad till socialförsäkringsutskottets betänkande nr 28 hemställes att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om ändrade regler för sjukpenningavdrag vid sjukhusvärd. Bakgrunden lill reservationen och vår begäran är i korthet följande.

Den överenskommelse som regeringen träffade med sjukvårdshuvudmännen 1977 om vissa finansieringsfrågor för sjukvården och som hade samband med sjukförsäkringen innebar bl. a. att sjukförsäkringens ersättning till sjukvårdshuvudmännen för sjukhusvärd höjdes frän 20 till 30 kr. per värddag och atl avdraget från sjukpenningen vid sjukhusvård likaledes höjdes frän 20 till 30 kr. per dag. De nya reglerna trädde i kraft den 1 januari i ån

Med anledning av propositionen 1976/77:116 om de höjda patientavgif
terna och beloppsgränserna underströk vi från socialdemokratiskt häll i en
motion, 1976/77:1569, atl dessa frågor i fortsättningen måste ägnas större
uppmärksamhet så att utvecklingen inle leder bort från de grundläggande
principerna om en i slort sett fri sjukhusvård och en låg enhetlig avgift vid
146                   läkarvård m. m.

Vi underströk att sjukförsäkringen är av grundläggande betydelse då det     Nr 131 gäller aU ge alla i vårt land lika möjligheter till sjukvård. Även de med     Onsdagen den begränsade inkomster har genom sjukförsäkringssystemet fått tillgång till     26 april 1978

sjukvård i en omfattning som tidigare var förbehållen de bättre situerade. För            

socialdemokratin är det ett grundläggande krav atl ekonomiska och sociala     Avgifter för sjuk-faklorer inte får avgöra människornas vårdmöjligheter. Det är uteslutande        • .j vårdbehovet som skall vara avgörande. Sjukförsäkringen skall ge kompensation för inkomstbortfallet vid sjukdom och en garanti för att alla pä lika villkor har rätt lill i princip fri sjukhusvård och till läkarvård m. m.

Med hänsyn till de senaste årens kostnadsutveckling motsatte vi oss inte den överenskommelse som träffats mellan regeringen och sjukvårdshuvudmännen. I en reservation lill socialförsäkringsutskouets betänkande 1976/ 77:28 framhöll vi att den fortsatta utvecklingen måste ta sikte på att i ökad omfattning finansiera sjukvården genom sjukförsäkringen och mindre genom patientavgifter och sjukpenningavdrag. Särskilt höjningen av sjukpenningavdraget vid sjukhusvård från 20 kr. lill 30 kr. om dagen ingav oss oro med hänsyn till dess effekter för den enskilde. För varje dag som en försäkrad vistas på sjukhus görs nu ett avdrag på 30 kr. av den sjukpenning den försäkrade är berättigad till.

Det kraftigt höjda sjukpenningavdraget medför kännbara effekter för särskilt låginkomsttagare. En låginkomsttagare som på grund av olycksfall eller sjukdom tvingas till en längre sjukhusvistelse får inte mycket kvar av sin sjukpenning. Med hänsyn till de betydande fasta kostnader som den sjuke samtidigt har för bostad och familjens försörjning i övrigt kan svåra ekonomiska problem uppstå. Låt mig la ett exempel.

Med en månadslön på 3 000 kr. är sjukpenningens brutto 90 kr. om dagen. Vid sjukhusvistelse dras först skatt på sjukpenningens bruttobelopp och därefter görs det nu höjda avdraget på 30 kr. Del belopp som kvarstår blir då omkring 30 kr. per dag, dvs. en tillgänglig månadsinkomst på 900 kn Effekter av detla slag är enligt vår mening inte förenliga med de krav man har rätt att ställa på sjukförsäkringen.

De ursprungliga bestämmelserna i sjukförsäkringen motverkade dessa effekter genom att sjukpenningavdraget hölls relativt lågt och genom den fortfarande gällande garantiregeln, som bl. a. innebär all sjukpenningav-draget får uppgå till högst en tredjedel av sjukpenningens belopp. Efter den kraftiga höjningen av sjukpenningavdraget fr. o. m. den 1 januari i år uppkommer, i kombination med aU skatten dras på sjukpenningens bruttobelopp, de icke acceptabla effekterna. Garanijregeln gav tidigare, då sjukpenningen var obeskattad, en bättre kompensation vid reduceringen av sjukpenningen genom sjukpenningavdraget. Därtill kom, som jag tidigare framhållit, att sjukpenningavdraget var betydligt lägre.

Vi finner det därför angeläget med en översyn av sjukförsäkringens
bestämmelser om sjukpenningavdraget. Vi har påpekat atl del därvid bör
undersökas om garantiregelns utformning, den s. k. iredjedelsregeln, och
förfarandet vid skatteavdraget på sjukpenningen behöver ändras. Vi har
vidare framhållit att det i delta sammanhang också kan finnas anledning att      147

Nr 131                överväga en åtskillnad mellan å ena sidan fastställandet av reglerna för

Onsdagen den      sjukpenningavdraget och å andra sidan bestämmelserna om sjukförsäk-

26 april 1978        ringens ersättning lill sjukvårdshuvudmännen för sjukhusvård.

______________ Från socialdemokratiskt håll kan vi endast beklaga atl den borgeriiga

Avgifter för siuk-       utskotlsmajoritelen inte gäll med pä detta, som vi anser självklara och
y                       konkreta, utredningskrav.  Vad det här gäller är att tillförsäkra även

låginkomsttagare en godlagbarersätlning för inkomstbortfall vid sjukhusvistelse.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till den socialdemokratiska reservation som är fogad till socialförsäkringsutskouets belänkande nr 28.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! I motionen 1977/78:365 har vänsterpartiet kommunisterna tagit upp avgiftssystemet inom den offentliga öppna sjukvården - ett avgiftssystem där sjukförsäkringen och sjukvårdshuvudmännen betalar huvuddelen av kostnaden.

Vpk hävdar i motionen alt patientavgiften, trots den höjning som successivt skett sedan systemet med sjukronorsreformen genomfördes, inte tillför huvudmännen särskilt stor inkomstförstärkning. För även om 7-kronan nu blivit 20 kn, så har inte heller administrationskostnaderna för indrivningen av avgifterna stått stilla. Etl borttagande av patientavgifter, som vi föreslagit, skulle alliså innebära en ganska måttlig merulgifl inom sjukförsäkringen.

Vi anser därför alt del finns en motsättning i ulskollets betänkande då man å ena sidan skriver alt patientavgifterna måste anses måttliga för majoriteten av medborgarna - en skrivning som väl måsle tydas sä alt ingen av ekonomiska skäl genom avgiften hindras alt söka sjuk- eller läkarvård - ä andra sidan talar om den betydande avgiftsökning som kan beräknas följa av en helt fri sjukhus- och läkarvård.

Vpk tror inte heller atl det föreligger så stor risk för att borttagandet av avgifterna skulle leda till en ökad efterfrågan på sjukvård. Men en höjning av avgifterna medför självfallet ökad risk och atl de som främst drabbas blir de ekonomiskt sämst ställda i samhället, som oftast har det högsta vårdbehovet. Vpk menar att fördelarna med borttagande av patientavgifterna skulle överväga. Man skulle därmed kunna frigöra personal som tvingas till det merarbete som indrivningen av avgifterna betyder och som ökat sedan del s. k. högkostnadsskyddet infördes. Denna personal skulle kunna användas för direkta värduppgifter, en för alla parter mera meningsfull insats.

Vpk har i motionen också pekat på hur avgiftssystemet prioriterar de
specialiteter som haren relativt tekniskt-medicinsk inriktning med möjlighet
till många läkarbesök per tidsenhet, medan det blir kostsammare för
landstingen atl bygga ul verksamhetsområden som är inriktade på långvariga
samtal och socialmedicinskt präglat utredningsarbete. Vidare anförs att
systemet med patientavgifter försvårar integrationen med den öppna social-
148                   vården, där befattningshavarna inte ingår i avgiftssystemet.

Sjukfrånvarons dimensioner är en stor diskussionsfråga i dag. Den var     Nr 131 aktuell inle minst i samband med lönerörelsen. Arbetsköparna och den     Onsdagen den borgeriiga regeringen tycks vara ganska överens om alt det finns en     26 anril 1978

okynnessjukskrivning och en omotiverad efterfrågan på sjukvård. Detla vill      

man komma till rätta med dels genom en försämring av de avtalsenliga     Avgifter för siuk-sjukförmänerna, dels genom etl avgiftssystem som kan utgöra en spärr för        »  . efterfrågan.

Listan över sjukdomsorsaker har ökat i vårt moderna samhälle. Det gäller orsaker till såväl fysiska som psykiska skador. Utvecklingen inom arbetsmarknaden med krav pä ständigt ökad produktivitet har inneburit stressjuk-domar och ökad utslagning, som lett till långtidssjukskrivning eller förtidspensionering. Ökad användning av kemiska medel inom vissa yrkesområden och vid tillverkning av olika produkter har fått samma inverkan på sjukdomsbilden. I stället för all diskutera och komma till rätta med de grundläggande orsakerna till mångas ohälsa koncentreras sjukvårdspolitikernas intresse till de stigande sjukvårdskostnaderna. Men verkligheten ärju tyvärr sådan, all man inte minskar sjukvårdskostnaderna med ett avgiftssystem som hindrar sjuka alt söka vård i tid - det förlänger tvärtom sjukförioppet. Förebyggande hälsovård och rehabilitering är däremot vägen till sparade sjukvårdsplatser, vilka medför de största kostnaderna inom sjukvården.

Utskottet finner inga skäl att ändra sin uppfattning i frågan om avgiftssystemet inom sjukvården. Vpk vidhåller emellertid sin uppfattning alt det är vårdbehovet som skall avgöra sjukvärdsinsatserna och planeringen av sjukvården, inle ekonomiska eller sociala faktorer. Det mänskliga lidandet och beroendet av samhällets omsorg är tillräckligt stort utan atl ekonomiska problem skall bli följden. Enligt vpk:s mening är slopandet av patientavgifterna också av grundläggande betydelse för att alla samhällsmedborgare skall tillförsäkras samma möjlighet till sjukvård.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till motionen 365.

PER-ERIC RINGABY (m):

Herr talman! De frågor som här tas upp av motionärerna torde inte vara av sä stor dignitet atl de kan föranleda någon längre debatt.

Vad gäller reservanternas problem skulle jag vilja påstå att dessa faktiskt är tillgodosedda i utskottets skrivning.

Reservanterna tar upp ett problem som har två sidor, nämligen dels de ulförsäkrades - ofta pensionärers -, dels vissa aktivas, särskilt låginkomsttagares, kostnader för sjukhusvård.

Utskottet uttalar i sill betänkande atl de ulförsäkrades problem skall prövas inom socialdepartementet efter samråd med Landstingsförbundet och säger vidare: "Vid den nämnda prövningen förutsätter ulskottet att man inom regeringskansliet också beaktar de lågavlönades situation vid sjukhusvistelser och framlägger de förslag lill ändring av gällande regler som kan anses motiverade."

Vi förutsätter alltså att regeringen verkligen tar upp dessa problem. Vi     149

Nr 131               måste väl ändå tro, ärade socialdemokratiska vänner i kammaren, när

Onsdaeen den     utskottet nu har begärt en översyn av effekterna för lågavlönade av

26 aoril 1978       sjukpenningavdragei vid sjukhusvistelse, att regeringen då också kommer att

_____________    undersöka om garanliregelns utformning är riktig och om skatteavdraget på

Avgifter för siuk-       sjukersättningen har någon betydelse i dessa sammanhang. Jag undrar vad
,j..j                   regeringen annars skall la upp i delta sammanhang. Självfallet kommer den

också att undersöka om ändringar i dessa bestämmelser kommer att få några ekonomiska konsekvenser för landstingen. Jag tycker därför att motionärernas krav är till 100 96 tillgodosedda med utskottels skrivning.

När del gäller vpk-motionen om en helt avgiftsfri sjukvård kan man verkligen ifrågasätta om en sådan reform skulle vara till gagn för de sjuka. Den skulle skapa etl efterfrågetryck, Karin Nordlander, som skulle göra köerna ännu värre. Det kan verkligen inte vara någon särskilt angelägen reform i dag med nuvarande knapphet på pengar. Svensk sjukvård är dock den kanske förnämsta och billigaste i väriden.

Jag uppfattade Karin Nordlander så att hon nästan lät påskina att det finns människor som av kostnadsskäl inte kan söka sjukvård. Jag vill starkt betvivla det. Del finns icke någon i Sverige som av kostnadsskäl hindras alt söka sjukvård.

Dessutom har ju de som verkligen ofta behöver söka sjukvård genom landstingens medverkan möjlighet att utnyttja det s. k. åltakorlet, som innebär alt patientavgifter inte uttas för fler än älta läkarbesök.

Därutöver håller sociala samordningsutredningen på att utarbeta ett högkoslnadsskydd för flera olika områden, där man verkligen skall slå vakt om patienternas intressen. Därigenom skapas ett syslem som garanterar att ingen får onormalt höga kostnader vid besök i sjukvård. Det är dessutom en ganska dyr reform.

Med det anförda, herr talman, ber jag att få yrka bifall till socialförsäkringsutskouets hemställan i dess belänkande nr 28.

SVEN ASPLING (s):

Herr talman! Det är gott och väl att den borgeriiga majoriteten anser att
man skall pröva dessa frågor. Vi har i vår reservation direkt angell vad del
konkret gäller, och vi har också anvisat vägar för hur frågan bör lösas. Det
"                       finns ju inget direkt samband mellan den ersättning de utförsäkrade betalar

för sjukhusvård och det sjukpenningavdrag som de försäkrade får vidkännas vid sjukhusvård. I lagen om allmän försäkring finner herr Ringaby bestämmelser om hur det skall förfaras då del gäller försäkrad som åtnjuter sjukhusvård. Då skall sjukpenningen minskas med 30 kr. per dag, dock högst med en tredjedel av sjukpenningens belopp. Och vidare i texten: Därvid skall det belopp varmed minskningen sker avrundas till närmast lägre krontal. Sjukpenningen vid sjukhusvård skall dock alltid utgå med lägst 8 kr.

Del är framför allt två frågor som här anmäler sig. För det första handlar det

om garantiregelns utformning och för det andra om förfarandet när del gäller

skatteavdraget, som nu sker på den utgående sjukpenningens bruttobelopp.

150                   De effekter som uppstår för låginkomsttagare är enligt vår åsikt inle

acceptabla. Därför bör en översyn komma lill stånd på del sätt som vi har        Nr 131

föreslagit i den socialdemokratiska reservationen.                Onsdaeen den

Även om vi vid voteringen, herr talman, som vanligt får räkna med att den -j/-       •, n-jo

borgeriiga övervikten i kammaren fäller utslaget, kommer man pä det sakliga              

planet i fortsättningen inte förbi de synpunkter och det konkreta förslag vi       Aveifter fÖr <:iuk
framlagt i reservationen. Därom ärjag helt övertygad.          =   .

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Herr Ringaby befarar att det skulle bli ett stort efterfrågetryck, om man slopade patientavgiften. Det bekräftar ju den antydan som hörts, nämligen att även icke sjuka söker vård. Om man söker sjukhusvård eller läkare, måsle del finnas någon anledning till att man gör det. Då borde vi också la reda på orsakerna.

Ingen kan heller förneka alt den debatt som förs i dag om sjukvården och sjukvårdskostnaderna har en reaktionär inriktning.

På en konferens om sjukvård och nationalekonomi i Malmö den 4 april i Landstingsförbundels regi fanns det självutnämnda experter som på fulll allvar talade om införandet av en självrisk för all sjukvårdskonsumtion, alldeles som när det gäller andra typer av försäkringar, exempelvis hemförsäkringar och bilförsäkringar.

Inledaren på den här konferensen menade atl etl ökat betalningsansvar för sjukvårdskonsumenterna skulle ge ett bättre kostnadsmedvelande pä såväl efterfrågesidan som ulbudssidan. Han föreslog konkret ett självriskbelopp på 1 000 kr. per person och år med ett avgiftstak bestämt som en högsta andel av inkomsten.

Budgeldeparlementets representant kom också med hårda budskap. Han sade alt reformer i form av standardhöjning, personalförtätning etc. borde skjutas på framtiden och uppmanade landslingen att se upp med oplanerad personalförtälning mellan budgetbesluten. Personaltätheten borde emellertid inte bereda några bekymmer, eftersom man i dag aldrig har det fulla antalet anställda i tjänst.

En undersökning av Spri visar tvärtom att personalomsättningen är så stor alt det skulle bli billigare att anställa bara fast personal i stället för att anlita vikarien

Vpk kan alltså inte godta all sjukvården i högre grad självfinansieras.

PER-ERIC RINGABY (m):

Herr talman! Personalomsättningen inom sjukvården är ett stort problem som Spri f n. sysslar med. Det är inget lätt problem att komma till rätta med, men jag förnekar bestämt alt det skulle vara något problem för medborgarna atl söka sjukhusvård i dag med de avgifter som tillämpas och med det högkostnadsskydd som finns för alla människor, ett högkoslnadsskydd som dessutom kommer att förbättras.

Utskollsmajoriteten är faktiskt helt enig med herr Aspling om att man skall se på de här problemen i departementet. Skulle det finnas några problem för

151

Nr 131               låginkomsttagare som blir inlagda pä sjukhus, förutsätter vi alt de kommer alt

Onsdagen den     '°- ' ''J"  " " Aspling vill.

26 april 1978

_____________       SVEN ASPLING (s):

4    ft    C  siuk      Herr talman! Jagskall inle pä något sätt föriänga den här debatten. Jag vill

.   ,                   bara på nytt understryka vad jag framhållit. På det sakliga planet råder inget

tvivel om att vi i vår reservation just har pekat på problemen och också

anvisat vägar hur man bör kunna lösa dem. Det som förvånat mig, hert

Ringaby, varatiden borgeriiga ulskotlsmajorileten inte kunde ansluta sig till

de tungt vägande synpunkter som vi anfört i reservationen.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Del är, herr Ringaby, helt motsägelsefullt alt säga att ingen av ekonomiska skäl hindras all söka sjukvård men samtidigi säga att slopandet av patientavgiften skulle innebära etl våldsamt efterfrågetryck på sjukvården. Det hänger inte ihop.

PER-ERIC RINGABY (m):

Herr talman! Alll som blir gratis blir det större efterfrågan på. Det är ekonomins lagar. Även på del sakliga planet, herr Aspling, är ulskottet och reservanterna hell ense.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 365 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karin Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 28 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri

som föranleds av bifall till motionen nr 365 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Karin Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 286 Nej -   15

152

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels reservationen av Sven Aspling m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sven Aspling begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskouets hemställan i

belänkandet nr 28 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Sven Aspling m. fl.

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Vissa sjukpenningfrågor

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Sven Aspling begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 143

§ 6 Vissa sjukpenningfrågor

Föredrogs socialförsäkringsutskouets belänkande 1977/78:29 med anledning av motioner om vissa sjukpenningfrågor.

I detla betänkande behandlades motionerna

1977/78:694 av Doris Håvik m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen skulle besluta att hos regeringen anhålla att sociala samordningsulredningen fick i uppdrag alt utreda frågan om såväl fridagsregelns ogynnsamma effekter som deltidsarbelandes och delpensionärers kompensationsgrad vid arbetsoförmåga,

1977/78:1054 av Nils Carishamre (m), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde utredning och förslag, syftande lill en mer rättvisande beräkning av sjukpenning för deltidsarbetande,

1977/78:1064 av Doris Håvik m.fl. (s), vari hemställts att riksdagen beslutade anhålla att regeringen snarast framlade förslag som innebar att löntagarna vid retroaktiva lönehöjningar fick rätt till ett särskilt tillägg till sådan sjukpenning, föräldrapenning och dagpenning lill värnpliktiga m. fl. som uppburits under retroaktiviteten, och

1977/78:1074 av Kersti Swartz (fp), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde att förslag om ändrade sjukpenningförmåner för kort- och deltidsanställda, i enlighet med vad som anförts i motionen, snarast förelades riksdagen.

Ulskottet hemställde

1. atl riksdagen med anledning av motionerna 1977/78:694,1977/78:1054 och  1977/78:1074 hos regeringen begärde atl frågan om deltids- och

153

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Vissa sjukpenningfrågor

154

korttidsanställdas rätt till sjukpenning och om fridagsregelns effekter vid beräkning av sjukpenning blev föremål för översyn inom ramen  för socialpolitiska samordningsutredningens arbete, 2. all riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1064.

Reservation hade avgivits av Sven Aspling, Gillis Auguslsson, Helge Karlsson, Doris Håvik, Börje Nilsson, Ralf Lindström och Christer Nilsson (samtliga s) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1064 hos regeringen begärde förslag snarast om atl löntagarna vid retroaktiva lönehöjningar skulle få rätt till ett särskilt tillägg lill sådan sjukpenning, föräldrapenning och dagpenning till värnpliktiga m. fl. som uppburits under relroaktivtiden.

DORIS HÅVIK (s):

Herr talman! Vi skall nu behandla socialförsäkringsuiskottets betänkande nr 29, och vi läser pä talarlistan inom parentes att det gäller vissa sjukpenningfrågor. Men, hert talman, det gäller betydligt större frågor än så! Det gäller 2,5 miljoner anställdas rätt till retroaktiv sjukpenning vid längdragna löneförhandlingar.

Vid LO-kongressen 1976 beslutades att denna fråga måste ses öven Här åsamkas nämligen stora grupper människor ekonomiska föriusier om avtalsförhandlingarna drar ut pä tiden. Under den liden har de inte rätt till högre sjukpenning än i den sjukpenningklass där de är inplacerade; det får de nämligen inte förrän förhandlingarna har avslutats. Enligt gällande lag kan man inte ändra sin sjukpenningförsäkring förrän den dag då man har vetskap om inkomstens storiek och därigenom kan beräkna den framtida inkomsten, vilken ligger till grund för inplaceringen i sjukpenningklass.

Det har visat sig att stora grupper människor därigenom har fått vidkännas ekonomiska förluster av betydande storieksordning. 1,25 miljon människor i detta land är redan garanterade ratt till sjuklön genom avtal -de lider således icke ekonomisk föriust - men 2,5 miljoner människor inom LO-kollekiivet har fortfarande stora ekonomiska föriusier. Inom socialdepartementet ansåg man att detta missförhållande borde rättas till, och förutvarande socialministern gav riksförsäkringsverket i uppdrag alt se över denna för så många människor angelägna fråga. Riksförsäkringsverket kom med ett förslag den 7 februari 1977, och det översändes till socialdepartementet. En proposition väntades förra året i detla ärende. Den var aviserad, men del stod ett litet "eventuellt" vid propositionen. Och del eventuella innebar tydligen atl man inte var speciellt intresserad av denna fråga - det kom nämligen ingen proposition.

Den 23 maj förra året hade jag en interpellationsdebalt med nuvarande socialministern Rune Gustavsson. Han angav vid det tillfallet att det var lidsskäl som var del hell avgörande för att propositionen inte kom och att han verkligen kände djupt och starkt för de 2,5 miljoner löntagare som inte hade rätt till sjukpenning enligt vad lagen egentligen tillförsäkrade dem, 90 % av aktuellt inkomstbortfall.

Han pekade också på att det möjligen borde göras en administrativ översyn. Men LO hade i sitt remissvar ställt sig bakom riksförsäkringsverkets förslag. Och Försäkringsanslälldas förbund, som organiserar de anställda på försäkringskassorna, hade också ställt sig bakom förslaget. Och jag anser alt man inte kan frånkänna delta förbund administrativ kännedom.

Just därför är det förvånansvärt att när vi till årets riksmöte framlägger en motion i samma ärende så får vi bara uppleva alt den avslås och att man skall se över frågan. Den 23 maj förra året var det tidsskäl som var huvudorsak till att propositionen inte kom. Nu har det gått ett år. Nu anser jag alt man inle längre kan åberopa tidsskäl. Hade del funnits intresse för denna fråga hade det funnits en proposition att ta ställning lill.

Att det finns en socialdemokralisk reservation fogad lill belänkandet bör väl inte förvåna. Det är angeläget för oss alt frågan bringas till en lösning, och, herr talman, jag yrkar bifall lill reservationen.

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Vissa sjukpenningfrågor

MAJ PEHRSSON (c):

Herr talman! Socialförsäkringsutskouets betänkande nr 29 behandlar ell antal motioner om vissa sjukpenningfrågor.

Det gäller motionen 694 av Doris Håvik m. fl., där del begärs att socialpolitiska samordningsutredningen skall få i uppdrag atl utreda frågan om fridagsregelns ogynnsamma effekter på sjukpenningen och frågan om beräkning av sjukpenning för deltidsarbetande och delpensionärer. Nils Carlshamre har i motionen 1054 begärt utredning och förslag om en mer rättvisande beräkning för deltidsarbetande, medan Kersti Swartz i motionen 1074 yill all riksdagen snarast föreläggs förslag om ändrade sjukpenningförmåner för korttids- och deltidsanställda.

Ulskottet har tidigare i år behandlat en motion om deltidsarbelandes rätt lill ersättning från föräldraförsäkringen. Utskottet delade uppfattningen i motionen att sjukförsäkringen inle genomgående ger ett fullgott skydd mot inkomstbortfall. Det gäller exempelvis korttidsanställda och dem som arbetar vissa dagar i veckan eller viss del av året. Utskottet förordade en översyn, lämpligen inom socialpolitiska samordningsulredningen,och riksdagen biföll utskottets hemställan.

1 betänkande nr 29 hänvisar ulskottet till nämnda beslut och anser atl tre av de i betänkandet behandlade motionerna berör samma problem. Utskottet föreslår också all motionerna 694,1054 och 1074 skall föranleda en översyn inom socialpolitiska samordningsutredningen.

Utskottet har också haft alt behandla en motion av Doris Håvik m. fl., nr 1064, dän,det-teegärs=att'7il(sdagen snarast föreläggs förslag av innebörd atl löntagare efter avtalsförhandlingar, vilka resulterar i retroaktiva löneökningar, skall ha rätt till särskilt tillägg till sjukpenning, föräldrapenning och dagpenning lill värnpliktiga m. m.

Utskottet har framhållit att denna fråga redan övervägs inom socialdepartementet. Utskotlsmajoritelen menar alt del därför i dag inle finns någon anledning aU tillstyrka bifall till motionen. Socialdemokraterna har vall all reservera sig. Reservationens ullryck sammanfaller emellertid ganska väl

155

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

1/550 sjukpenningfrågor

med vad utskoltsmajoritelen har skrivit. Majoriteten menar, som jag redan sagt, att eftersom förslaget övervägs i departementet finns det inte någon anledning aU nu tillstyrka bifall till motionen.

Doris Håvik säger här att vid längdragna löneförhandlingar kan problem uppstå för många löneanställda. I år har det varit en kort avtalsförhandling, och problemen har därför inle blivit så stora som de kan bli i värsta fall.

Doris Håvik säger vidare att om det finns intresse i socialdepartementet och hos socialministern kommer ell förslag alt föreläggas riksdagen ganska snart. Jag vill gärna betona alt den fråga som motionen tar upp inle är något nytt problem. Socialdemokraterna har tidigare i regeringsställning hafl möjlighet alt lägga fram förslag, men först nu tycks man ha uppmärksammat problemet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

156

DORIS HÅVIK (s) kort genmäle:

Herr talman! Maj Pehrsson uppehöll sig under största delen av sitt anförande vid frågor som jag inte alls tagit upp i mitt anförande. Problemet med för låg kompensation för deltidsanställda, delpensionärer och korltids-anställda är väl känt. Del är bara SAF som sagt atl människor är sjukskrivna sä myckel därför all kompensationen är för hög. Verkligheten ser hell annoriunda ut. Jag är glad att den motionen överiämnats till socialpolitiska samordningsutredningen.

Vad gäller problematiken om retroaktiv ersättning hade jag faktiskt väntat mig atl Maj Pehrsson skulle ställa frågan - precis som socialministern gjorde i interpellationsdeballen - varför inle den föregående regeringen hade löst delta problem. Det vittnar om okunnighet. Jag är ledsen all behöva säga del. Det ärju sä all frågan blev aktuell först när kompensationsnivån steg lill 90 96 av inkomstbortfallet och när sjukpenningen blev beskattad och dessutom ATP-grundande. DeUa trodde jag skulle vara sä uppenbart att man från borgerligt håll var klaröverdet och inte skulle använda det som ett argument i denna debatt.

Jag skulle bli väldigt glad om fröken Pehrsson gick upp här i talarstolen och sade alt hon känner det som mycket angeläget atl dessa 2,5 miljoner löntagare får samma rätt som 1,25 miljon redan genom avtal är tillförsäkrade. Detta är ett rätlvisekrav. Mot bakgrund av interpellalionsdebatten tror jag att socialministern skulle ha behövt litet stöd åtminstone från sina partivänner i denna fråga, för jag har en känsla av alt han hos dem inte fått del gehör som han önskar alt få. Av protokollet från den 23 maj 1977 kan man nämligen tydligt utläsa att han känner djupt och starkt för denna fråga. I dag, ett år efter den debatten, kan inle lidsskäl, som han då angav, vara avgörande för att vi inle har något förslag i denna fråga pä riksdagens bord.

Sedan säger Maj Pehrsson alt avtalsrörelsen i år inle varit så långvarig. Men, Maj Pehrsson, den var tillräckligt lång, om man hade fått en retroaktiv lön som hade haft något innehåll. Men jag skall inle gå in på problematiken varför det ser ul så atl lönlagarna inte kan förvänta sig del just nu. En lagändring är angelägen på det här området, och den bör ske snabbt.

Dessutom: De övervägs i departementet, sade en lalseman för ulskottet lill mig för 14 dagar sedan om vissa delpensionsfrågor. Det skulle komma en proposition i vån Problemen skulle lösas, hette det. Men det kommer ingen proposition. Våra reservationer är inte meningslösa - de behövs verkligen.

MAJ PEHRSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag menar fortfarande att reservationen inle är nödvändig, därför atl del är ungefär samma ord som används i majoritetsskrivningen som i reservationen.

Låt mig säga till Doris Håvik när hon frågar om jag känner för att alla skall få en rättvis behandling: Jag tyckeratt alla skall ha en rättvis behandling i vårt samhälle både när det gäller sjukvårdsersältning och andra försäkringsfrågor.

Låt mig också säga till Doris Hävik, som väntar på en proposition och anklagade departementet föratt denna proposition inte kommit fram: Enligt Doris Häviks yttrande i debatten i maj förra året till socialministern gav förre socialministern år 1975 riksförsäkringsverket ett utredningsuppdrag. Men utredningsresultatet kom inle till socialdepartementet förrän i februari 1977. Doris Håvik sitler i riksförsäkringsverket och har själv möjlighet all påverka behandlingen där så atl den går snabbi, men dä dröjde det ganska länge.

DORIS HÅVIK (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag förstår inte Maj Pehrssons indignation. Frågan var grundligt utredd. Del låg ell förslag pä socialdepartementets bord i februari 1977. Nu har vi april månad 1978. Den 23 maj 1977 sade socialminister Rune Gustavsson: Det är bara tidsskäl som gör atl vi inte kan lägga fram en proposition till vårtiksdagen. Nu har del gått en höstriksdag och snart en vårriksdag, och del finns fortfarande ingen proposition i ärendet. Då måste man ställa frågan: Vad är det nu som utgör ett hinder? Är inte frågan lika angelägen? Vad är det som bromsar Rune Gustavsson i hans goda uppsåt, som han gav belägg för från denna talarstol i debatten i maj 1977? Det är väl inle sä att han glömt av det? Det tror jag inle, eftersom Maj Pehrsson säger att man ser över frågan.

Tro, antaganden och förhoppningar är bra, men del är bättre med konkreta förslag. Tro, antaganden och förhoppningar uttalades frän denna talarstol för ca 14 dagar sedan närdet gällde delpensionärerna. Vi skulle tro på det som dä sades - både reservanterna och kammarens övriga ledamöter. Men tro, förhoppningar och förväntningar kom på skam. Det kommer ingen proposition. Och vad har vi för anledning att tro mer på Maj Pehrsson, när hon slår här och försäkrar att det kommeratt läggas fram ett förslag, att man ser över frågorna?

Jag tycker att utskottets majoritet har en ganska dålig förankring i departementet.

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Vissa sjukpenningfrågor

157

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Vissa sjukpenningfrågor

MAJ PEHRSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! I februari 1977 fick departementet en rapport från riksförsäkringsverket. Men Doris Håvik glömmer alt tala om att materialet skickades ul pä remiss, att det fanns remissinstanser som var ganska tveksamma till förslaget.

Jag vill också påminna Doris Håvik om atl när socialförsäkringsulskouel har gjort studiebesök vid olika försäkringskassor har det sagts från folk vid kassorna: Lät oss slippa en sådan här reform, den är alltför besvärlig att administrera.

Tredje vice talmannen anmälde alt Doris Hävik anhållit att till protokollet fö antecknat att hon inte ägde räll till ytterligare replik.

158

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag har begärt ordet för att fä tillfälle atl beröra socialförsäkringsutskouets majoritetsskrivning angående motionen 1064; jag är där medmotionär till Doris Hävik.

Som framgått av den tidigare diskussionen kräver vi i motionen atl löntagarna efter löneförhandlingar vilka resulterat i retroaktiva löneökningar skall ha rätt till särskilt tillägg till sjukpenning, föräldrapenning och dagpenning för värnpliktiga m. fl. som uppburits under relroaktivtiden.

Orsakerna till dessa krav borde naturiigtvis inte vara okända för utskotts-majoriteten. Men kanhända är det så atl de borgeriiga ledamöterna i utskottet inte har kännedom om att många löntagare drabbas av den nuvarande ordningen och föriorar pengan All man har dålig kännedom om detta kan delvis bero på att man inte har så stor erfarenhet av vad det innebär att vara lönarbetare.

En avtalsrörelse kan bli långt utdragen -det har vi mänga erfarenheter av under de senaste åren. Det har inle varit ovanligt atl de lokala uppgörelserna inle kunnat slutföras förrän i september och t. o. m. i oktober månad. Närdet gäller ersättning från försäkringskassan är löntagarna då helt utelämnade; ersättningsnivån bestäms av hur läng lid löneförhandlingarna pågår.

De senaste årens löneuppgörelser på LO-området har hafl den konstruktionen att man tagit speciell hänsyn lill de lågavlönade. Det är också den grupp av löntagarna som oftast har den högsta sjukfrånvaron.

Utöver de generella timlönepåslagen har del också utgått speciella s. k. låglönepottspäslag och förtjänslulvecklingsgarantier. Det har varit belopp om flera kronor per timme som slagits på vid löneuppgörelsens slut. Men någon uppräkning av försäkringsersättningen har inle kunnat ske. Därför har vi från den fackliga rörelsen i flera år krävt en ändring av dessa förhållanden. Doris Hävik refererade bl. a. till LO-kongressens beslut.

Maj Pehrsson sade atl det här inle var något nytt problem. Hon torde med det mena att socialdemokraterna borde ha löst del hän Men nu är det så, Maj Pehrsson, att vi f n. inte har regeringsmakten - den har ni på den borgeriiga kanten. Har ni nu, som Maj Pehrsson säger, vilja att jobba för att alla skall få en rättvis behandling - se till att de får det dä! Den möjligheten har man ju när

man har regeringsmakten.

Maj Pehrsson sade att vi i är hade en snabb avtalsrörelse. Ja, det hade vi för en del av lönemarknaden. Men jag vill påminna om att avtalsrörelsen ännu inte är klar för den ofTentliga sektorn, och vi vet inte hur lång den blir. Vi lever alltså fortfarande med detla problem.

Som framgår av utskottsmajoritetens skrivning har riksförsäkringsverket tagit fram ell förslag som socialdepartementet nu har under övervägande. Då frågar man sig: Vad är del för övervägande som departementet behöver göra för att lösa denna fråga? Problemaliken är klarlagd av riksförsäkringsverket, och regeringen kan inte vara i behov av några ytteriigare klariägganden för atl begripa att denna fråga måsle klaras ut.

Den taktik som man tillämpar från borgeriigt håll när vi lar upp frågor i motioner och annat är inte ny. Vi hänvisas ofta till pågående utredningar och till delegationer hit och dit; saker och ting läggs i byrålådan och skall las fram vid ett senare tillfälle. Takliken är att allt socialdemokratiskt skall avslås - det är den taktiken ni fullföljer i det här jobbet.

Kanske är det också skräcken för ökade utgifter som gör att folk måste fortsätta att föriora sin ersättning. Visst vet vi atl del sker en övervältring av förmåner till bättre ställda samhällsgrupper inom ramen för den nuvarande politiken. Men jag kan försäkra dem som nu är tveksamma atl detta är en sä uppenbar orättvisa alt vi från den fackliga rörelsen inle kommeratt ge vare sig utskottsmajoriteten eller regeringen någon ro förrän den här frågan är löst.

Jag skulle vilja uppmana de borgeriiga ledamöterna alt göra någonting för de människor som föriorar pengar på försäkringsersättningen. Ni har chansen i dag - det blir kanske det första ni gör som är positivt för löntagarna. Ta den chansen och ställ upp för s-reservationen!

Herr talman! Med det sagda ber jag att få yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen.

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Vissa sjukpenningfrågor

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Sven Aspling m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Doris Håvik begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialförsäkringsuiskottets hemställan i

betänkandet nr 29 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Sven Aspling m. fl.

159

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Stöd till biodynamisk odling

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Doris Håvik begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156 Nej - 144

§ 7 Stöd till biodynamisk odling

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1977/78:21 med anledning av motion om stöd till biodynamisk odling.

160

YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Av flera auktoritativa uttalanden kan man dra den slutsatsen atl det svenska jordbruket bör utvecklas i en mer ekologiskt inriktad bana. I regeringens förslag till nya riktlinjer för jordbrukspolitiken framhålls delta, och statens naturvårdsverk framhåller i sitt tunga remissvar vikten av att jordbruksmetoder som är alternativa till biocidanvändningen utvecklas och all bruket av handelsgödsel begränsas. Också i årets budgetproposition uttalar föredragande departementschefen att en minskad användning av kemiska medel i jordbruket är önskvärd.

Det faktum att det ensidiga odlandets utarmning av jorden kan ersättas av allt kraftigare konslgödsling leder ofta till att man inte uppmärksammar förändringar i markens struklun Detta i sin tur för med sig alt man mäsle öka konstgödslingen ytteriigare och la till allt giftigare bekämpningsmedel.

I Sverige pågår numera i begränsad omfattning vissa försök med alternativ till kemikalieanvändningen. Ett värdefullt utvecklingsarbete bedrivs t. ex. i Järna genom frivilliga krafter inom den biodynamiska odlingen för atl ulan handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel nå hög avkastning på jorden och undvika sjukdomar och skadeangrepp av olika slag. De hittills redovisade resultaten anger att heklarskörden är 4 ä 6 96 lägre för den biodynamiska odlingen än för den konventionella, medan däremot näringskvalitet och lagringsförmåga är högre.

Det finns i dag ca 100 odlare enligt den biodynamiska tekniken. Det finns också ett stort uppdämt intresse dels för alt lära sig mer, dels för atl gä över till biodynamisk odling. Detta kräver naturiigtvis insatser frän människor som har erfarenheter av och kunskap i denna teknik.

Mot bakgrund av att konventionella odlare har lantbruksnämndernas konsulter lill sitt förfogande för rådgivning har jag i utskottet avgivit ett särskilt yttrande, som stöder tanken alt de människor som vill pröva en alternativ odling också skall få samhällets stöd när det gäller t. ex. rådgivning.

Herr talman! Jag vill med mitt särskilda yttrande ytteriigare fästa uppmärksamheten på de problem som möter odlare med intresse för alternativ odlingsteknik, en inriktning som dock uppmärksammats både i

regeringsförslaget om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken och i årets     Nr 131
budgetproposition.                                                          Onsdagen den

26 april 1978
Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens     ____

förhandlingar. Stöd till biodyna-

misk odling PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Ylva Annerstedt har just refererat till det ökade intresse som finns i stort sett i alla berörda samhällsinstanser för en mer ekologisk inriktning av jordbrukets utveckling. Det är naturiigtvis klart att det är ett vitall samhällsintresse att utveckla mer ekologiskt inriktade metoder på jordbrukets område lika väl som när det gäller all annan produktion - det här problemet gäller även t. ex. industriell produktion av olika slag.

När vi nu är eniga om att det här intresset finns, är det naturiigtvis med ett visst beklagande man ser atl de jordbrukare som vill pröva metoder som har' den här inriktningen får en ogynnsam ställning jämfört med jordbrukare som använder mer traditionella metoden Man har alltså inte samma möjlighet till stöd frän samhället när det gäller utbildning, forskning, rådgivning osv.

Den motion som vi behandlar här, undertecknad av Kerstin Anéroch mig, syftar till att skapa likställdhet mellan jordbrukare som vill pröva den biodynamiska metoden i förhållande till andra jordbrukare. Jag konstaterar aU jordbruksutskottet har en mycket positiv grundinställning till dessa våra tankegångar, vilket jag finner glädjande. Samtidigt tar kanske ulskottet litet lält på problemen. Man pekar på möjligheterna av att inom befintliga ramar satsa forskningsresurser på den biodynamiska odlingen. Jag har talat med forskare som är mycket intresserade, men som samtidigt konstaterar att det naturiigtvis blir sä att de redan etablerade forskningsprojekten alllid går före och alt det alltså inom befintliga ramar är svårt att få pengar över till att omsätta nya idéer och tankar i praktisk handling.

Det framhålls också i ulskoitsbeiänkandet all man inom befintliga organ skall försöka utvidga rådgivnings- och informationsverksamheten kring biodynamisk odling och andra alternativa odlingsmetoder. Del lycker jag är myckel lovvärt. Samtidigt måste vi emellertid vara på det klara med att dessa organ f n. inle har tillgäng till kompetent personal. Del finns alltså inle folk pä lantbruksnämnder och utbildningsanstalter som är insatta i dessa jordbruksmetoder. Det gäller därför helt enkelt atl förstärka resurserna på detta område. Del är, precis som del framhålls i Ylva Annerstedts särskilda yttrande, angeläget att ägna ökad uppmärksamhet åt hur dessa problem skall angripas och hur de behov som finns pä det här området skall kunna tillfredsställas.

På det hela taget tycker jag dock atl jordbruksulskotlels yttrande är positivt. Det visar etl klart intresse för ett ökat samhällsengagemang för alt stödja de jordbrukare som vill söka sig fram på nya vägar i fråga om odlingsmetoder. Därför skall jag inle ställa något yrkande, utan kommer med intresse att iaktta vilka praktiska konsekvenser de positiva markeringar som

161

11 Riksdagens protokoll 1977/78:130-131

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

jordbruksutskottet har gjort kommer atl få. Det kan naturiigtvis finnas anledning att återkomma till den här frågan i framliden.

1 delta anförande instämde Birgitta Hambraeus (c) och Björn Eliasson

(c).

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Del är ganska skönt att notera att den här frågan hålls levande i riksdagen år från är. Vi som har sysslat med den länge finner med intresse hur utskottet efter hand mer och mer nyanserar sill ställningstagande mot en ökad öppenhet att diskutera dessa frågor med de människor som ägnar sig ål dem i del praktiska livet. Det hälsar jag och vi andra med stor tillfredsställelse.

Det är naturiigtvis en rimlig begäran att de hundratals jordbrukare som nu sysslar med biodynamisk odling skall få en tillfredsställande hjälp. Dessa människor har i regel ett alldeles särskilt stort intresse för jordbruk och alternativa odlingsformer och har skaffat sig en ganska god kännedom om och kunskap i dessa frågor. I och för sig behöver de hjälp i samma män som andra jordbrukare. Men i dag är det än viktigare att det skapas tillräckliga forskningsresurser för försök med alternativa odlingsformer. Det bör ske på ett helt annat sätt än i dag, dä man sysslar med forskning i parceller och mindre försök på forskningsanstalterna. I stället bör man arbeta med hela gårdprojekt på det här området och göra jämförelser med den konventionella odlingen. Det gäller att visa huruvida dessa odlingsformer ekonomiskt kan jämföras med konventionella odlingsformer. Del är också oerhört viktigt att föra in kvalitetsfrågorna i bilden. Det innebär ofta all mänga av dessa odlare -del vet jag av praktisk erfarenhet - kan få ut andra priser på sina produkter, om de handskas med dem på ett tillfredsställande sätt.

Herr talman! Inte heller jag har något yrkande. Jag vill bara konstatera alt utvecklingen går i rätt riktning, fast den tyvärr går litet långsamt.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkande 1977/78:32 med anledning av dels propositionen 1977/78:100 bilaga 15 såviu avser anslag till Kontant stöd vid arbetslöshet, dels propositionen 1977/78:130 om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, m. m., jämte motionen

162

I propositionen 1977/78:100 bilaga 15 hade regeringen - efter föredragning av dåvarande arbetsmarknadsministern Per Ahlmark - under punkten B 5 (s.

89-91) föreslagit alt riksdagen skulle lill Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 973 300 000 kr.

efter föredragning av föreslagit alt riksdagen

I propositionen  1977/78:130 hade regeringen -dåvarande arbetsmarknadsministern Per Ahlmark skulle

dels anta inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslag till

1.   lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

2.   lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, dels

3.   till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1978/79 under tolfte huvudtiteln utöver i propositionen 1977/78:100 bil. 15 föreslaget förslagsanslag anvisa ytteriigare 109 000 000 kr.,

4.   till Bidrag lill arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1978/79 under tolfte huvudtiteln utöver i propositionen 1977/78:100 bil. 15 föreslaget anslag anvisa ytteriigare 113 000 000 kr.

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

I propositionen 1977/78:130 hade föreslagits att två nya dagpenningklasser på 170 och 180 kr. inrättades inom arbetslöshetsförsäkringen. De lägsta dagpenningklasserna om 50 och 60 kr. föreslogs utgå. Vidare föreslogs att det kontanta arbetsmarknadsstödet skulle höjas från nuvarande 55 lill 65 kr. per dag.

I delta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid \911/1S års riksmöte väckta motionerna

1977/78:277 av Rune Jonsson i Husum (s) och Stig Olsson (s), vari yrkats att riksdagen gav regeringen till känna alt bestämmelserna för arbetslöshetskassorna borde omarbetas så att de anpassades till deltidsarbelandes arbetstider,

1977/78:611 av Wivi-Anne Cederqvist m. fl. (s),

dels de med anledning av propositionen 1977/78:130 väckta motionerna 1977/78:1819 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari yrkats aU riksdagen till regeringen hemställde om

1. att ytteriigare två dagpenningklasser på 190 och 200 kr. inrättades
fno. m. I juli 1978,

2.     atl del kontanta arbetsmarknadsstödet höjdes från nuvarande 55 till 100
kr. per dag fr. o. m. 1 juli 1978,

1977/78:1820 av Olof Palme m. fl. (s), vari yrkats

1.  atl riksdagen skulle anta av motionärerna framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, innebärande att ytteriigare två dagpenningklasser om 190 och 200 kr. skulle inrättas,

2.  atl riksdagen godkände vad som i motionen anförts om överförsäkrings-

163

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

regler för lågavlönade,

3. alt riksdagen godkände vad som i motionen anförts om särskilt
stimulansbidrag vid arbetsmarknadsutbildning,

4.  alt riksdagen godkände vad som i motionen anförts om ändrade regler för finansiering av grundbidraget till den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen,

5.  atl riksdagen skulle

a.     till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1978/79 under tolfte
huvudtiteln anvisa ett i förhållande lill regeringens förslag i propositionen
1977/78:100 bil. 15 med 41 000 000 kr. minskal förslagsanslag av 932 300 000
kn,

b.     till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1978/79 under
tolfte huvudtiteln anvisa etl i förhållande lill regeringens förslag i proposi
tionen 1977/78:100 bil. 15 med 260 000 000 kn förhöjt anslag avi 681 550 000
kr., och

1977/78:1821 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats

1. all riksdagen godkände följande ändrade grunder för arbetsmarknadsutbildningen att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1978: att alla som genomgick arbetsmarknadsutbildning skulle erhålla 175 kr. per dag under fem dagar per vecka,

2. atl riksdagen beslutade atl 18 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd skulle ha av motionärerna föreslagen ändrad lydelse att gälla fr. o. m. den 1 juli 1978, innebärande att kontant arbetsmarknadsstöd skulle utgå med 110 kn för dag,

3. alt riksdagen beslutade att 17 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring skulle ha av motionärerna angiven lydelse all gälla fr. o. m. den 1 juli 1978 innebärande atl ytterligare två dagpenningklasser om 190 och 200 kr. skulle inrättas.

164

Utskottet hemställde

1.  beträffande dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen alt riksdagen med bifall lill propositionen 1977/78:130 samt med avslag på motionerna 1977/78:1819, yrkandet 1, 1977/78:1820, yrkandet 1, och 1977/78:1821, yrkandet 3, skulle anta förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

2.  beträflande kontant arbetsmarknadsstöd atl riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:130 samt med avslag på motionerna 1977/78:1819, yrkandet 2, och 1977/78:1821, yrkandet 2, skulle anta förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

3.   beträffande enhetligt utbildningsbidrag om 175 kn per dag vid arbetsmarknadsutbildning att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1821, yrkandet 1,

4.   beträffande stimulansbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen alt riksdagen med bifall till förslaget i propositionen 1977/78:130 skulle avslå motionen 1977/78:1820, yrkandet 3,

3. beträffande ändrad finansiering av grundbidraget lill arbetslöshetskassorna att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1820, yrkandet 4,

4. atl riksdagen med anledning av dels propositionen 1977/78:100 bilaga 15, dels propositionen 1977/78:130 samt med avslag på motionen 1977/78:1820, yrkandet 5 a, till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 1 082 300 000 kr.,

7.  att riksdagen - med ändring av tidigare beslut (prop. 1977/78:100 bilaga 15 punkten B 2, AU 1977/78:21, rskr 1977/78:189) - med anledning av propositionen 1977/78:130 samt med avslag pä motionen 1977/78:1820, yrkandet 5 b, till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1978/79 anvisade ett anslag av 1 534 550000 kn,

8.  beträffande överförsäkringsavdragels effekter för vissa lågavlönade alt riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:130 och motionen 1977/ 78:1820, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

9.     beträffande arbetsvillkoret för deltidsarbetande skiftarbetare alt motionen 1977/78:277 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

10.  beträffande avstängning från arbetslöshetsersättning vid svårigheter att ordna barntillsyn att motionen 1977/78:611 inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

Följande fem reservationer hade avgivits av Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Ingrid Ludvigsson, Frida Berglund, Anna-Greta Leijon och Sune Johansson (samtliga s):

1.    beträffande dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen, vari reser
vanterna ansett atl utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av förslaget i propositionen 1977/78:130 samt med bifall lill motionerna 1977/78:1819, yrkandet 1,1977/78:1820, yrkandet 1, och 1977/78:1821, yrkandet 3, skulle anta förslaget lill lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring med den ändringen att 17 § skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

2.    beträffande stimulansbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen, vari
reservanterna ansett att utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:1820, yrkandet 3, skulle avslå propositionens förslag i motsvarande del.

3. beträffande finansieringen av det kontanta stödet vid arbetslöshet, vari reservanterna under förutsättning av bifall till reservationen nr 1 ansett att utskottet under 5 och 6 bort hemställa

alt riksdagen skulle

5.   beträffande ändrad finansiering av grundbidragei lill arbetslöshetskassorna med bifall till motionen 1977/78:1820, yrkandet 4, som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört,

6.   med bifall till motionen 1977/78:1820, yrkandet 5 a, samt dels med anledning av propositionen 1977/78:100 bilaga 15, dels med avslag på

165

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

propositionen 1977/78:130, i förevarande del, till Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 932 300 000 kr.,

4. beträffande anslag till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning, vari reservanterna under förutsättning av bifall till reservationerna nr 1 och 2 ansett alt utskottet under 7 bort hemställa

att riksdagen-med ändring av tidigare beslut (prop. 1977/78:100 bilaga 15 punkten B 2, AU 1977/78:21, rskr 1977/78:189) - med bifall till motionen 1977/78:1820, yrkandet 5 b, samt med anledning av propositionen 1977/ 78:130 till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1978/79 anvisade eu anslag av 1 681 550 000 kn.

5. beträffande arbetsvillkoret fördeltidsarbetandeskiftarbelare, vari reservanterna ansett att utskottet under 9 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1977/78:277 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

166

BENGT FAGERLUND (s):

Herr talman! Den fråga som vi nu skall ta ställning till gäller ersättningen från erkända arbetslöshetskassor och de konsekvenser som den får pä utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning och på del kontanta arbetsmarknadsstödet. Bakgrunden är den ökade inflation som den borgerliga regeringen är skuld till. Under 1977 steg priserna i Sverige mer än i de flesta länder inom OECD, vilket har lett lill att nuvarande ersättningar med ett maximerat belopp pä 160 kr. har urholkats.

Det är väl bra atl regeringen har dragit konsekvenserna av sin inflationspolitik genom att föreslå tvä nya klasser i arbetslöshetsförsäkringen, nämligen 170 och 180 kr. per dag. Men det motsvarar ju inleden prisstegring som vi har haft i vårt land. Nu skall ingen tro att regeringen på eget initiativ har föreslagit dessa förbättringar. Nej, förslaget kommer frän arbetslöshetskassornas samorganisation. Dess förslag innebar dock alt man utöver vad regeringen har föreslagit skulle inrätta ytteriigare två klasser, så att den maximala ersättningen kunde uppgå till 200 kr. per dag. Men detta säger den borgerliga regeringen nej till, trots att remissorganen enhälligt sade ja till förslaget. Visseriigen hade Arbetsgivareföreningen invändningar på grund av att finansieringen inte fanns med, men man ansåg alt ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen skulle anpassas lill försämringen av penningvärdet i enlighet med vad som gäller inom den allmänna sjukförsäkringen.

Regeringens njugghet mot de arbetslösa föranledde oss socialdemokrater men även vpk och apk att motionera om att riksdagen skulle besluta i enlighet med den framställning som samorganisalionen inlämnat. I den socialdemokratiska motionen finns också med ett förslag om hur denna höjning skall finansieras utan att belasta statsbudgeten. Men den borgerliga utskottsmajoriteten sade trots detta nej. Den vill inte vara med om att hälla fast vid alt ersättningarna skall utgå efter inkomslborlfallsprincipen utan anser tydligen alt i stället skall gälla någon form av behovsprincip. Det är väl aldrig en

återgång till centerns gamla krav alt alla sociala försäkringar endast skall garantera en grundtrygghet som vi nu är på väg mot?

Jag är, herr talman, förvånad över de borgerligas agerande i denna fråga. Den borgeriiga politiken svider i skinnet på alla löntagare, men tydligen skall den svida särskilt mycket på dem som på grund av den borgeriiga politiken harblivit arbetslösa. Man vägrar nämligen dem en ersättning som står i paritet med ersättningen från sjukförsäkringen.

Varför har denna skillnad uppkommit? Jo, sjukersättningen stiger automatiskt, medan vi måste fatta beslut i riksdagen varje gång som nya klasser skall införas i arbetslöshetsförsäkringen.

Samorganisationen framhåller i sin framställning, som inlämnades i november 1977, att ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen skulle direkt behöva höjas till 190 kr. för att hålla jämna steg med sjukförsäkringen och att med en fortsatt inflation man redan nu borde sätta taket till 200 kr. Sedan är det ju kassorna som själva bestämmer hur högt de vill gå. 1 dag har 75 96 av de försäkrade den högsta klassen, 160 kr.

Del finns heller ingen risk för att någon skall få mer än sin inkomst, dä det i lagen finns en överförsäkringsregel som säger alt ingen kan få ul mer än 91,7 % av sin daglön eller elva tolftedelar.

Någon förklaring till att de borgeriiga, regering och utskottsmajoritet, icke orkar med atl fullt ut gå kassorna till mötes finns inte, vare sig i propositionen eller i utskottsbetänkandel. Där förs ett allmänt tal om anpassning till löneläget, och det ges fagra löften om att om löneutvecklingen motiverar en höjning sä skall man höja beloppet. Det är en välvilja som inte kostar någonting.

Men lät mig slå fasl atl vad vi nu skall ta ställning till är om vi skall hålla fasl vid inkomstbortfallsprincipen eller om det skall bli en ny princip, nämligen att en borgeriig regering och riksdagsmajoritel skall efter sill godtycke bestämma kassornas ersättningsnivå. Jag skulle egentligen behöva vädja till alla borgeriiga riksdagsledamöter som är löntagare atl visa solidaritet med sina arbetslösa kamrater. Kanske det är meningslöst, men lät mig trots detta säga: Rösta med den socialdemokratiska reservationen och rucka inte på principen om att även ersättningen från arbetslöshetskassorna skall baseras på inkomstbortfallet.

Som jag redan sagt har vi från socialdemokratiskt håll anvisat hur man skall finansiera de förbättringar som vi föreslår, då vi är fullt medvetna om att de får finansiella effekter. Höjda ersättningsbelopp i kassorna medför att det måsle tillföras mera pengar, och höjda bidrag från arbetslöshetskassorna medför höjd ersättning till dem som deltar i arbetsmarknadsutbildning, på grund av det samband vi har mellan kontantersättningen vid arbetslöshet och det studiesociala slödel vid arbetsmarknadsutbildning.

Kan detta vara orsaken till att de borgerliga är sä återhållsamma beträffande kassaersättningen? Vi förnekar inte att höjda ersättningar leder lill ökade kostnader för utbildningsbidragen, och därför föreslår vi att anslaget Bidrag lill arbetsmarknadsutbildning, som i propositionen föreslås uppräknat med ett visst belopp, tillförs ytteriigare 150 milj. kr. Detta är möjligt genom att vi

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

167

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

168

också avlastar statens budget motsvarande utgift för stödet till arbetslöshetskassorna. Detta uppnår vi genom att ändra på finansieringen av arbetslöshetskassorna.

Det ekonomiska stödet lill arbetslöshetskassorna finansieras på två vägar utöver medlemmarnas avgifter: dels över statsbudgeten, dels över arbetslöshetsfonden som finansieras av en särskild arbetsgivaravgift. Fonden har bildats för att bidra lill arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstöd som utgår till arbetslösa som inte är berättigade till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.

Arbelslöshetsfondens behållning är efter 1974 och 1975 års slutredovisningar i dag uppe i ett belopp som överstiger 600 milj. kr. Fonden kan beräknas växa även i framtiden, och därför finns det utrymme enligt vår mening för en ändrad finansieringsform.

Till detta kommer alt utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring snart skall lämna sitt slutbetänkande, och enligt regeringsdeklarationen skall en allmän arbetslöshetsförsäkring införas under valperioden. Mot denna bakgrund har jag svårt att förstå ulskottsmajoritetens skrivning alt ett bifall till socialdemokraternas förslag skulle medföra att fonden kraftigt urholkas. Men, ni som utgör utskottsmajoriieien, den skall ju bara bestå ett par år till och vi är övertygade om att vårt förslag icke kommer att medföra några svårigheter inför framtiden.

Vad innebär då vårt förslag? Jo, i stället för nu rådande ordning då fonden betalar två tredjedelar av grundbidraget till kassorna och en tredjedel går via statsbudgeten föreslår vi alt fonden skall betala hela grundbidraget. Grundbidraget är detsamma som det kontanta arbetsmarknadsstödet, dvs. f n. 55 kl. och med den justering som föresläs av regeringen blirdet i fortsättningen 65 kr. Del är självklart alt detla får en kraftig effekt på statsbudgeten.

Effekten kan vara svår att beräkna på grund av att den bl. a. beror på utvecklingen av arbetslösheten och vilka ersättningsnivåer som kassorna bestämmer sig för inom de ramar statsmakterna drar upp. Vi är emellertid övertygade om att vi ger en budgetmässig täckning för våra förslag. Vi föreslår alltså att anslaget till arbetsmarknadsutbildning räknas upp med 150 milj, kr. och alt anslaget till arbetslöshetsförsäkring m. m. samtidigt minskas med samma belopp, allt i jämförelse med regeringens förslag. Detta innebär att hela finansieringen av arbetslöshetsförsäkringens grundbelopp kommer från denna fond. Att våra beräkningar är så noggranna som det finns en möjlighet atl göra framgår av att utskottsmajoriteten icke har försökt motbevisa våra siffror.

På en punkt har utskottet blivit enigt. Det gäller att få bort de olyckliga regler som medför atl en kassamedlem i vissa fall på grund av överförsäkringsbestämmelserna får lägre ersättning än det kontanta arbetsmarknadsstödet ger. Där har de borgeriiga utskottsledamöterna haft större känsla för problemet än vad regeringen hade när den skrev propositionen. Utskottet kräver nu atl denna orimlighet i ersättningssystemet genast måste rättas lill.

De borgeriiga utskottsledamöterna har däremot icke gäll oss lill mötes när

det gäller skiftarbetarnas och deltidsarbetarnas problem. Vi har i reservationen 5 tagit upp detta problem och vill ha snabb ändring även där. Denna reservation kommer Sune Johansson närmare alt motivera.

Till slut, herr talman, vill jag även kommentera vår reservation nr 2, som gäller stimulansbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen.

Den 1 januari 1978 höjdes beloppet till 15 kn En enhällig riksdag tog beslutet. Enligt propositionen och utskollsmajoriteten sänker man detla belopp till den ursprungliga nivån pä 10 kr. fr. o. m. den 1 juli 1978. Att ändra beloppet efter ett halvår är en ryckighet som jag finner ganska förvånansvärd. För de elever som går pä arbetsmarknadsutbildning innebär den höjning som föreslås, från 55 kr. lill 65 kn, ett genomslag med endast 5 kr. Jag kan inte förstå hur man motiverar förslaget om sänkningen.

Med del anförda, herr talman, yrkar jag bifall till denna reservation samt de fyra övriga som är fogade till utskottets betänkande.

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

KARL HALLGREN (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna är det enda parti som konsekvent har drivit kravet på en bättre och rättvisare ersättning till dem som genomgår arbetsmarknadsutbildning. Vpk reser således pä nytt kravet atl alla som genomgår arbetsmarknadsutbildning skall ha dels lika stor ersättning, dels en väsentligt högre ersättning än nu. Detta borde vara en självklarhet, men denna grupp har med skiftande motiveringar alltid fått stå tillbaka. I de fiesta fall har stalsfinansiella skäl åberopats för atl tillbakavisa vpk-kraven.

Jag vill i det här sammanhanget särskilt påminna om ett förslag från vpk som framfördes samma år som riksdagsledamöterna höjde sina löner med ca 30 96, eller med ungefär 15 000 kr. per år - dvs. med en och en halv gång mer än vad AMU-eleverna då hade i årsersätlning. Vpk tog då genom Gustav Lorentzon initiativ lill ett förslag i inrikesutskotlet - man kunde göra det då, och man kan fortfarande göra del i det nuvarande arbetsmarknadsutskottet, om man är representerad där - innebärande att utskottel skulle hemställa alt riksdagen höjde dåvarande låga grundbidrag med drygt 300 kr. i månaden. Vi påminde vid det tillfället om atl man hade för avsikt att höja riksdagsledamöternas arvoden ganska väsentligt, varför del borde vara rimligt att dessa grupper, som verkligen hade det ekonomiskt dåligt förspänt, fick en höjning. Men i inrikesutskotlet avslogs förslaget om åtgärder i den här riktningen med 14 röster mot 1. Riksdagsledamöterna, med undantag för representanterna för vpk, var däremot senare eniga om atl höja sina löner med 15 000 kr. om året. Del visar hur styvmoderiigt riksdagens övriga partier behandlat dem som många gånger tvingats in på arbetsmarknadsutbildning. Det är nu på tiden atl man intar en annan hållning när del gäller denna fråga.

1 motionen 1821 yrkar vpk att alla som genomgår arbetsmarknadsutbildning fn o. m. den 1 juli 1978 skall få en ersättning med 175 kr. per dag under fem dagar per vecka. Yrkandet innebär således att också åldersgränsen på 20 år slopas. Vi anser att det inte finns någon bärande motivering för alt de ungdomar som är under 20 år skall ha en mindre ersättning än övriga som

169

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

170

genomgår samma utbildning.

1 motionen yrkas vidare att arbetslöshetskassornas samorganisations krav beträffande dagpenningklasserna skall tillgodoses - och i del avseendet kan jag helt instämma i vad Bengt Fageriund tidigare har anfört. Det innebär atl regeringens förslag kompletteras med ytteriigare tvä klasser på 190 resp. 200 kr. Jag vill understryka alt delta förslag har fått ett massivt stöd frän samtliga remissinstanser med undantag av Svenska arbetsgivareföreningen. Regeringen har tydligen tagit fasta på vad denna enda remissinstans haft all anföra i form av avvikande mening. 1 och för sig är det inte så märkvärdigt att man förfar på det sättet, eftersom det handlar om arbelsköparnas remiss. Det går ju helt i stil med den i övrigt förda politiken, och varför skulle man inte löpa linan ut också när det gäller denna fråga?

Vänsterpartiet kommunisterna föreslär således att 17 § i lagen om arbetslöshetsförsäkring ändras i enlighet med det förslag som framförs i motionen.

Vpk har också yrkat - liksom i tidigare sammanhang - att det kontanta arbetsmarknadsstödet höjs lill 110 kr. per dag. I januari 1977 krävde vpk en höjning a v detla bidrag till 90 kr., men det är med tanke på den förda politiken och den kraftiga inflationen, som helt naturiigl drabbar dem som har en låg ersättning mycket hårdare än de flesta andra, väl motiverat med en ytterligare höjning. Ingen kan förklara hur de som måste försöka leva pä s. k. kontant arbetsmarknadsstöd skall kunna existera på detla. De 110 kr. per dag som vi föreslår är en liten ersättning, men vi har varit konsekventa och räknat upp bidraget med hänsyn lill inträffade prishöjningar under 1977 och de första månaderna 1978.

Vi yrkar alt 18 § i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd ändras enligt del förslag som återfinns i motionen 1821.

Vpk kräver i denna motion förbättringar för de grupper som i dag har del sämst ställt. Del gäller bl. a. de arbetslösa, som kan indelas i flera grupper. En del har aldrig lyckats komma in i arbetslivet och kvalificera sig för medlemskap i arbetslöshetskassa. De är hänvisade till det lägre stödet, kontant arbetsmarknadsstöd. Detta måste kompletteras endera genom bidrag från sociala myndigheter eller när del gäller ungdomar genom att föräldrarna träder in och fortsätter att bidra till deras försörjning.

Det handlar vidare om äldre, uiförsäkrad arbetskraft, som också måste leva på del lägre bidraget. Det rör sig även om krav på förbättringar för dem som är direkt arbetslösa eller som är hänvisade till arbetsmarknadsutbildning av arbelsmarknadsskäl, dvs. därför alt det inle finns något arbete för dem. Enligt vår uppfattning måste del vara samhällets sak atl dessa grupper åtminstone får en något så när dräglig utkomst. Jag hemställer därför om bifall till samtliga yrkanden i motionen 1821.

Utskottet har anfört - eller rättare sagt anmärkt på - alt vi i vår motion inle har visat hur de föreslagna höjningarna skall finansieras. Del är i och för sig ett riktigt påpekande atl vi inte har tagit upp den frågan. Men man är inte alltid tvungen att anvisa varifrån pengarna skall tas. När det gäller en angelägen och viktig fråga, som måsle lösas, får man naturiigtvis skaffa fram pengarna. Vi

har tidigare i dag diskuterat miljardrullningen till militära ändamål. Visst kan man skaffa fram pengar, om man verkligen vill del och prioriterar de frågor det gäller.

Och en sak är hell klar: hade regeringen - och då särskilt centern - stått fast vid sina fagra vallöften om skapande av nya arbetstillfällen, exempelvis om 400 000 nya jobb, ja, då skulle finanseringen inle vara något problem. Då skulle nuvarande kostnader kunna skäras ned väsentligt,åtminstone med nio tiondelar.

Men skaffa ungdomen jobb, ge dem som i dag är utslagna i arbetslivet ett meningsfullt arbete! Då kommer del faktiskt atl finnas medel alt höja ersättningen till det fåtal människor som kommer all vara kvar i utbildning eller som av särskilda skäl inte kan erhålla arbete. Vi får säkeriigen anledning alt ganska snart diskutera de här frågorna på nytt.

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

EVA WINTHER (fp):

Herr talman! I det här betänkandet, 1977/78:32, behandlar arbetsmarknadsutskottet regeringens förslag till ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring och anslaget till kontant stöd vid arbetslöshet.

Förslaget har lagts fram efter en framställning från arbetslöshetskassornas samorganisation med hänsyn lill alt tre fjärdedelar av de försäkrade nu beräknas vara berättigade till en ersättning av 160 kn per dag, vilket innebär alt de nätt den högsta dagpenningklassen. Nu sade Bengt Fagerlund i sill anförande atl regeringen minsann inle lagt fram del här förslaget alldeles av sig själv, utan det hade kommit först efter en framställning från arbetslöshetskassornas samorganisalion. Så vill jag vet var det samma organisation som kom med förslag förra gången det företogs en höjning. Det förslaget lades väl ursprungligen fram av socialdemokraterna.

De nuvarande dagpenningklasserna i intervall från 50 kr. per dag till 160 kr. per dag har gällt från den 1 januari 1977. Då tillfördes 3 nya dagpenningklasser om 140, 150 och 160 kr. och den då lägsta på 40 kr. togs bort.

Nu föreslår departementschefen i propositionen 1977/78:130 alt 2 nya dagpenningklasser om 170 och 180 kr. skall inrättas fr. o. m. den 1 juli i är, detta med hänsyn till den allmänna löneutvecklingen sedan den 1 januari 1977.

Samorganisationen hade föreslagit att ytteriigare 2 dagpenningklasser skulle inrättas, men ulskottet har anslutit sig till departementschefens förslag med hänsyn till uttalandet i propositionen alt "den fortsatta löneutvecklingen kan självfallet komma atl motivera ytteriigare justeringar av antalet dagpenningklasser", och vi säger i betänkandet att vi förutsätter alt regeringen har frågan undérTjevakning och inle tvekar atl komma tillbaka lill riksdagen om utvecklingen föranleder del. Därmed avstyrker vi socialdemokraternas reservation nr 1 och motionerna från vpk och apk.

Vid reformeringen av arbetslöshetsstödet 1973 beslutades alt det kontanta arbetsmarknadsstödet skulle bestämmas med hänsyn lill utgående ersättningar från arbetslöshetskassorna, och i enlighet härmed föreslås en höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet från 55 lill 65 kr. Också den höjningen

171

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

172

skall gälla från den 1 juli 1978. Utskottet tillstyrker förslaget och avstyrker därmed vpk:s förslag om en höjning av del s. k. KAS-stödet till 110 kr. och apk-förslagei om en höjning lill 100 kr. per dag. I och för sig skulle vi väl alla vilja höja bidrag av olika slag. men det är också fråga om att fördela resurserna. Hittills har också den principen gällt alt del kontanta arbetsmarknadsstödet inle skall vara förmånligare än ersättningen från arbetslöshetskassa. Där är den lägsta ersättningen f n. 70 kr.

När det gäller utbildningsbidraget till elever i arbetsmarknadsutbildning, finns ett motionsyrkande från vpk om en höjning. Utbildningsbidraget är precis som KAS-stödet knutet lill utgående ersättning vid arbetslöshet, och regeringen har bemyndigande alt anpassa utbildningsbidraget efter förändringar i arbetslöshetsersättningen.

Departementschefen redovisar att han skall föreslå regeringen alt fr. o. m. 1 j4li 1978 höja utbildningsbidraget till 180 resp. 140 kr. för medlem i arbetslöshetskassa och för icke-medlem till 140 kr. per dag. För ungdom under 20 är som ej har vårdnad om eller är underhållsskyldig mot eget barn höjs dagpenningen frän 55 till 65 kr. Vi anser i utskottet att nuvarande samband mellan utbildningsbidrag och ersättning vid arbetslöshet bör bibehållas i enlighet med de principer som riksdagen har fastställt tidigare och avstyrker därför vpk-kravel om höjningar.

Utbildningsbidraget beslår av ell grundbidrag och etl stimulansbidrag. Socialdemokraterna reserverar sig mot förslaget om en sänkning av stimulansbidraget från de 15 kr. som gäller från 1 januari i är till den tidigare nivån på 10 kr. från 1 juli 1978. Utskottel ansluter sig lill departementschefens förslag. Man kan se höjningen den 1 januari som etl sätt att tidigarelägga en del av den inkomstförstärkning som nu genomförs. Socialdemokraterna har också förslag som gäller finansieringen av det kontanta stödet vid arbetslöshet , Utskottsmajoriteten avvisar det förslaget, och vi gör det mot bakgrund av att ALF-utredningen nu snart kommer med sitt betänkande. Det finns ju då anledning att i samband med den proposition som väntas nästa år ta upp till diskussion frågor som rör nivån pä dagpenningklasserna, finansieringsfrågorna och förhållandet mellan de olika ersättningarna när del gäller både arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning.

Utskottet har ställt sig bakom etl yrkande i den socialdemokratiska partimotionen såsom herr Fageriund påpekade, och det gäller ett förhållande som påtalats av AMS. I ett fåtal fall förekommer det atl arbetslösa kassamedlemmar som haft speciellt lågavlönat arbete med den tillämpning av överförsäkringsreglerna som nu gäller fått lägre ersättningsbelopp från arbetslöshetskassan än de skulle ha fått via del kontanta arbetsmarknadsstödet. Detta har vi i utskottet funnit orimligt, och vi anser alt det bör rättas till omedelbart så att kassamedlemmar tillförsäkras en ersättning lägst motsvarande aktuellt belopp för del kontanta arbetsmarknadsstödet. Vi föreslär alltså att detta skall ges regeringen till känna.

När det gäller motionen 611 avstyrker vi den med hänsyn lill alt ALF-utredningen snart kommer med sitt betänkande där frågan tas upp. Det är givet att många av de människor och särskilt ungdomar som skall klara sig på

de lägsta bidragsbeloppen vare sig det gäller arbetslöshetsförsäkringen, bidraget till arbetsmarknadsutbildningen eller det kontanta arbetsmarknads-slödel har del knepigi med sin ekonomi. Men det är inle enbart en resursfråga ulan också en rättvisefråga, t. ex. i jämförelse med andra grupper som studerar.

Så några kommentarer till Bengt Fagerlund, som började med atl säga alt den inflation vi nu har är den borgeriiga regeringens skuld. Vi har ett gemensamt ansvar, Bengt Fagerlund. Vi har satsat på att hålla så många människor som möjligt i arbete och hellredå tagit inflationen. Vi var överens om att vi skulle bygga upp ordentligt med lager för alt försöka klara oss tills det blev en konjunkturuppgång utomlands. Jag tror att vi alla får ta vår del av ansvaret för den inflation som har varit.

Sedan villjag här deklarera alt inkomslbortfallsprincipen fortfarande gäller vid arbetslöshetsersättningen, och del borde gä, eftersom de höjningar vi nu tagit sker i paritet med den löneutveckling som varit.

Med dessa ord, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan och avslag pä motioner och reservationer.

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

BENGT FAGERLUND (s) kort genmäle:

Hert talman! Eva Winther har motiverat utskottets betänkande, men jag konstaterar all hon inte med etl enda ord har kritiserat det sätt varpå vi anser atl vi kan finansiera det förslag som vi har lagt fram. Delta leder mig osökt in pä frågan; Varför kan man dä icke acceptera våra reservationer och förslaget om att maximibeloppet skall vara delsamma som ersättningen från försäkringskassorna, så atl arbetslöshetsförsäkringen skall utgöra 200 kr.?

Här talas det mycket om löneutvecklingen och att ersättningarna skall höjas i takt med denna. Om man höjer ersättningen till 200 kr. och säger atl samma ersättning skall utgå vid arbetslöshet som vid sjukdom, täcker dessa 200 kn med 91,7 % som överförsäkring en limlön på 27:25, och 190 kr. läcker ungefär en lön på 26 kr. i timmen. Om vi jämför dessa belopp med sjukförsäkringsbeloppen bör vi också ha i minnet att sjukförsäkringsersätl-ningen utgår i sju dagar men arbetslöshetsersättningen i bara fem dagar. Beloppet 200 kr. motsvarar då 142 kn per dag i sjukpenning. Delta måste vi nu klara ul och ge de arbetslösa möjlighet atl erhålla samma belopp som de får vid sjukdom.

Eva Winther började med all säga all arbetslöshetskassornas samorganisation gjort framställningar också när del gällde en höjning av bidragsbeloppen i de nya klasserna 150 och 160 kr. Detla är alldeles rikligt. Skillnaden mellan det tidigare tillfallet och nu är dock att regeringen och riksdagsma-jorilelen då fulll ul följde samorganisationens förslag, medan ni i dag prutar ner de två högsta klasserna!

Sedan sade Eva Winther alt stimulansbidraget var ett sätt att tidigarelägga förbättringar inom området. Låt mig då konstalera atl om man följer den linjen alt arbelslöshetsbidragets storiek skall ansluta sig lill kostnadsutvecklingen har ju beloppet 10 kn kvarstått ganska länge -jag har visseriigen inte kontrollerat vilket år vi införde det beloppet, men jag tror det var för fem eller

173

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

sex år sedan - och del är då inte myckel alt säga om förslaget att höja beloppet till 15 kr. Lägg märke lill atl de som får AMU-bidrag nu har 70 kr. om dagen! Med det förslag som vi lägger fram blir deras ersättning 75 kr. per dag. Det är väl en förbättring, och ingen kan säga atl man tar bort någonting för att nå detta resultat.

Jag kan inte, herr talman, komma ifrån intrycket att man inte med etl enda ord berör finansieringsfrågan helt enkelt därför alt man inte vill gå samorganisalionen till mötes.

KARL HALLGREN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara ställa ell par frågor till Eva Winihen Hon säger alt även om man skulle vilja göra mer måsle man ändå göra prioriteringar, och så talar hon för ell kontant arbetsmarknadsstöd med 65 kr. per dag.

Jag vill bara lill Eva Winther ställa frågan: Gardet i dag all leva pä 65 kr. om dagen? Om del är fråga om prioriteringar och den borgerliga regeringen nu har gjort en sådan på det viset alt den kan anslå mellan 15 och 20 miljarder till militären men inte orkar med mer än 5 kronors ökning per dag till dem som nu har 60 kr. i arbetsmarknadsunderstöd, lycker jag del är en dålig prioritering; det måste jag säga!

Vidare förde Eva Winther ett annat resonemang för att motivera avslaget: del skulle också vara etl rättvisekrav alt de som tvingades till den låga ersättningen måste jämföras med vissa studerande, som också har låga ersättningar. Jag tror inte att de studerande som eventuellt skulle ha så låg ersättning skulle visa någon avund mot de människor som i dag inle kan få något jobb eller är utslagna och utförsäkrade från arbetslöskassorna, om de skulle få några kronor lill. Del är en uppfattning som verkar fullkomligt främmande för mig i de ärenden jag känner till. Jag har aldrig hört någon framföra att därför att vissa har låg ersättning skall också andra grupper i samhället ha samma låga ersättning.

Jag vill gärna ha svar på frågan huruvida Eva Winther anser att det går atl leva på 65 kr. om dagen.

174

EVA WINTHER (fp) kort genmäle:

Hert talman! Del var alldeles riktigt, Bengt Fagerlund, att jag inte sade någonting om ert finansieringsförslag för arbetslöshetsfonden. Jag skulle ha noterat som positivt att ni faktiskt har anvisat pengar förde förslag ni kommer med - det har inte vpk eller apk gjort, som vi också sagt i utskottet.

Arbelslöshelsfonden kommer säkert att tas i anspråk framöver, hur mycket vet vi inte säkert. Men vi menar ändå att det är fel alt ändra finansieringssystemet nu när ALF-utredningen snart kommer med sitt förslag.

Skillnaden mellan våra förslag till stimulansbidrag är 5 kr. Men del är ju inle så enorm skillnad på 15 kr. och 10 kr. För övrigt infördes väl de 10 kronorna för inte så särskilt länge sedan. Jag tyckte atl Bengt Fagerlund sade att det var för flera år sedan.

Sedan säger Kari Hallgren all del går atl skaffa pengar om man vill

prioritera. Javisst, men skaffar vi oss ökade utgifter nu så innebär det också ett ökat budgetunderskott. Och beträffande frågan om del går atl klara sig på 65 kr. per dag så kan man fråga sig om det var lättare att klara sig på 35 kronor år 1974 - del var nog knepigi det också.

Som jag sade i mitt tidigare inlägg så skulle man önska alt man kunde höja en hel del av de här bidragen, men då blir det konsekvensändringar som betyder ganska myckel.

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

BENGT FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Eva Winther säger alt arbetslöshetsfonden säkert kommer att behöva tas i anspråk i framtiden.

I regeringsdeklarationen står att vi skall få etl nytt arbetslöshetsförsäkringssystem, och folkpartiet har varit pådrivande för atl vi skall få en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Då skall alltså denna fond gälla i två år lill, innan vi får det nya systemet.

Hur hög arbetslöshet räknar Eva Winther med alt vi skall ha fram till 1980 eller 1981 för att den här fonden, som i dagens läge säkert närmar sig en miljard, skall gå åt? Ni menar väl inle atl dessa fonder skall användas för alt finansiera ell nytt arbelslöshetsförsäkringssystem och att dagens arbetslösa skall betala kostnaden för borgeriiga förslag och borgeriig reformpolitik i framtiden? Dessa fonder har kommit till för att finansiera nuvarande arbetslöshetsförsäkring, och jag hoppas verkligen alt vi inte får en så hög arbetslöshet att dessa fondmedel går åt.

En sak lill: Jag erkänner villigt alt jag angav fel tid när det gäller stimulansbidraget. Jag tror att del var den 1 januari 1976 som de bestämmelserna trädde i kraft.

Eva Winther sade i sill första inlägg att vi alla är skuld till inflationen på grund av atl vi fört en aktiv arbetsmarknadspolitik. Är det verkligen för atl vi har fört en arbetsmarknadspolitik, som inte har slagit ut människorna till arbetslöshet, som har gjort alt vi fått inflation? Den förklaringen har jag inte hört förut, och jag blev verkligen överraskad.

KARL HALLGREN (vpk) kort genmäle:

Hert talman! Jag vill bara upplysa Eva Winther om alt del naturiigtvis inle går att försvara ett förslag till låg ersättning med att det var svårt atl klara sig på den ännu lägre ersättningen när den infördes. Del är ju en konstig argumentering. Men redan då beslutet om kontant arbetsmarknadstöd togs påtalade vpk det orimliga i atl ha en så låg ersättning till ungdomar, som inte hade kommit in i arbetslivet och som följaktligen inte kunnat kvalificera sig för att komma med i arbetslöshetskassorna, eller till de människor som gått arbetslösa så länge att de blivit utförsäkrade. Man hänvisar ju de grupperna till att leva på ell ersättningsbelopp som är mindre än existensminimum. Det är fantastiskt.

175

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

EVA WINTHER (fp) kort genmäle:

Herr talman! Ja, Bengt Fagerlund, del är alldeles rikligt atl folkpartiet varit pådrivande när del gällt alt arbeta för en allmän arbetslöshetsförsäkring. Vi gläder oss mycket åt att det snart kommer ett förslag från ALF-utredningert, men vi lycker att det har dröjt alldeles för länge. Vi anser att man skall bestämma hur den här fonden skall användas när ALF-uiredningens belänkande föreligger.

Vad gäller inflationen och vår arbetsmarknadspolitik är det väl ändå så att andra länder, Västtyskland och flera andra, har valt att ha en hög arbetslöshet och låg inflation. Vi har valt tvärtom, och jag trodde att vi var överens om del.

Visst är det väldigt bra, Kari Hallgren, alt försöka arbeta för att få högre bidrag. Men vi hade en debatt här i kammaren för ett tag sedan som gällde de gäststuderande. Värt förslag innebar då atl de gästsiuderande skulle kunna redovisa att de hade 75 kr. per dag att leva på. Det tyckte ni frän vpk:s sida var etl för högt belopp. Nu lycker ni all 65 kr. per dag är för litet. Det här går inte rikligt ihop, tycker jag.

Avslutningsvis vill jag bara säga att regeringen gjort en uppräkning av basslödel. Det förslag som nu föreligger innebär en klar förbättring jämfört med tidigare. Det har satsals mer pä utbildning. Man har ökat antalet utbildningsplatser inom AMU pä ell fantastiskt sätt under den här liden.

Talmannen anmälde atl Kari Hallgren anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

176

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är som så mycket annat inom värt socialförsäkringssystem en frukt av den svenska arbetarrörelsens ambitioner att skapa ekonomisk trygghet vid sådana tillfällen då den enskilde drabbas av oförutsedda händelser som utgör hinder för en aktiv insats i samhället.

Arbetslöshetsförsäkringen föregicks av alt löntagarna inom sina fackliga organisationer skapade understödskassor från vilka medlemmarna erhöll ett mindre ekonomiskt bidrag i samband med arbetslöshet. Det föll sig därför naturiigl för socialdemokratin när man kom i regeringsställning under 1930-talet atl genomföra en reform för statligt stöd till arbetslöshetskassor. Det skedde den 26 maj 1934, Motiven var dels all man ville förslärka arbetstagarnas ekonomiska grundtrygghet, dels att man ville förstärka arbetarnas möjligheter att inte behöva acceptera den ofrihet beträffande val av arbete som hade funnits i det tidigare borgeriigt styrda samhället. Den dåvarande socialministern Gustav Möller anförde i kammardebatten, vid diskussion om arbetslöshetsförsäkringen, följande;

"Om man hade etl sä stabiliserat ekonomiskt system eller samhällssystem,
att varje arbetsvillig person hade tillfälle till arbete, på vilket han kunde
försörja sig och sin familj, sä skulle inga motiv för arbetslöshetsförsäkring
finnas.-- Men eftersom vi ju tvärtom leva i ett samhälle, som i högsta grad

är instabilt, där varje lönearbelare är utsatt för risken atl bli arbetslös, där genom något beslut inom den industriella världen företag helt plötsligt kunna nedläggas, där på grund av någon besparings- eller ralionaliseringsåtgärd stora fabriker kunna stängas med förödande följder för arbetarna, deras familjer och ibland en hel samhällsbygd, då måste det sörjas för åtgärder, som lända till en mildring av människornas svårigheter."

Herr talman! Del här var ett citat av Gustav Möllers anförande i andra kammaren 1934. Jag tror alt det ibland kan vara nödvändigt med en sådan här historieskrivning för att klariägga att den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen inte alls har fallit ned som någon mogen frukt över oss utan att den i stället är ett resultat av idogt reformarbete av socialdemokratin.

I det nu aktuella betänkandet behandlas såväl arbetslöshetsförsäkringen som det kontanta stödet lill oförsäkrade och dessutom utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildningen. Bengt Fagerlund har tidigare varit inne på dessa frågor och mycket utföriigt redogjort förde olika motionsförslagen från oss socialdemokrater.

Dessutom har det väckts ett antal enskilda motioner, varav vi i vår reservation nr 5 har berört en, nämligen motionen 277 av Rune Jonsson och Stig Olsson. I den motionen tar man bl. a. upp frågan om att skiftarbetare, som nyttjar sin lagliga rätt till deltidspension, i vissa fall går miste om arbetslöshetsförsäkring därför att exempelvis skificyklarna vid 36 limmars arbetsvecka för skiftarbetare - fem eller sex skift med ofta långa sammanhängande ledighetsperioder - gör atl man inte uppfyller det grundvillkor som finns om arbetad tid.

Motionärerna har aktualiserat frågan därför att de har stött på problemet i sin omedelbara närhet inom massa- och pappersindustrin.

I vår reservation nr 5 yrkar vi att motionen skall bifallas. Utskoltsmajoritelen anser att motionen inte bör föranleda någon åtgärd därför att man räknar med att den sittande arbetslöshetsförsäkringsutredningen kommer atl aktualisera frågan. Det där låter ju bra, men det är till dålig hjälp för de arbetare som i dag föriorar ersättning.

Det förefaller också vara litet dåligt med konsekvensen när det gäller borgerligt agerande i olika utskott här i riksdagen. Vi behandlade tidigare i kväll etl betänkande från socialförsäkringsutskottet. Av det betänkandet kunde man bl. a. utläsa att det t. o. m. finns borgeriiga företrädare som väckt motioner om en omarbetning av försäkringssystemet, inom ramen för sjukförsäkringsersättningen, så att också de krav som vi önskar få tillgodosedda skulle uppfyllas. Heder ål sådana motionärer. Deras agerande visar i varje fall en viljeinriktning åt något håll, vilket man inte kan säga om de borgerliga ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet.

Majoriteten har vid vissa andra tillfällen, då det gällt att tillgodose sina väljargrupper bland kapitalägare och företagare med den ena förmånen efter den andra, visat mycket stor raskhet i fråga om reformer. Det är då svårt att förstå varför det skall behöva dröja så länge innan man rättar till en brist och orättvisa inom den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen. Majoriteten erkänner såvitt jag förstår alt den av motionärerna aktualiserade luckan i

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

\11

12 Riksdagens protokoll 1977/78:130-131

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

178

arbetslöshetsförsäkringen föreligger. Då borde man också kunna tillstyrka motionen.

Personligen aktualiserade jag arbetslöshetsförsäkringen vid skiftarbete i en fråga till tidigare arbetsmarknadsministern Per Ahlmark den 29 mars 1977. Även Per Ahlmark erkände atl arbetslösa skiftarbelare pä grund av gällande bestämmelser föriorade ersättning. Men någon rättelse kunde han tydligen inte få till stånd.

Man tycker att utskotlsmajoritelen borde vara medveten om dels de inskränkningar i arbetstider som nu förekommer på grund av strukturkrisen inom skogsindustrin och stålindustrin, dels de inskränkningar som kan komma alt bli aktuella. Därför borde man ha tillstyrkt motionen 277.

Herr talman! Bengt Fageriund har, som jag tidigare nämnt, berört de andra delar av belänkandet som vi från vår sida vill aktualisera. Jag vill ändå ta tillfället i akt och uttrycka min mening om den reslriktivitet med vilken den borgerliga majoriteten behandlar såväl arbetslöshetsersättning och kontant arbetsmarknadsstöd som utbildningsbidrag.

Det är förunderligt att när det gäller frågor om stöd och bidrag till utsatta människor vill man från borgeriigt håll inte vara generös. Ta exempelvis vårt yrkande att den högsta dagsersättningsklassen skulle höjas lill 200 kr. Vårt yrkande sammanfaller, som Bengt Fageriund redogjort för, med de erkända kassornas samorganisations krav.

Utskottsmajoriteten säger i betänkandet all om del blir nödvändigt med en höjning så skall man inte tveka att återkomma. Bengt Fagerlund har redogjort för vilken timförtjänst en ersättning pä 200 kn skulle motsvara. Arbetargrupper med sådana timförtjänster finns det faktiskt här i landet trots att vi har en borgerlig regering men tack vare atl det finns starka fackliga organisationer. Gruvarbetare och anställda inom stålindustrin är sådana grupper. Jag skulle vilja fråga utskottets ordförande, som ju kommer från Norrbotten: Varför skall inte de arbetslösa gruvarbetarna och stålarbetarna i Norrbotten få full kompensation? Och en konsekvensfråga: Varför skall inte arbetslösa i Norrbotten - och sädana har ni ju gott om där uppe- faen dräglig nivå på sina utbildningsbidrag när de erbjuds arbetsmarknadsutbildning?

I Norrbotten liksom inom övriga utsatta län kämpar man för att få behålla sin befolkning. Men skall de arbetslösa kunna stanna kvar och vänta på atl få etl jobb eller genomgå AMU-ulbildning, måsle de få en dräglig ekonomisk trygghet. Detta motarbetar nu samtliga borgerliga i utskottet genom atl säga nej till vårt förslag.

Visst vet vi på fackligt håll att många arbetsgivare kritiserat bl. a. ersättningsformerna vid arbetslöshet. Det är inget nytt att man möter motstånd från det hållet. Högern gick emot arbetslöshetsförsäkringens införande 1934. Kanske är det borgeriiga avslaget på våra förslag etl uttryck för den bidragskverulans som finns bland bättre ställda i samhället.

I ett borgerligt styrt samhälle har aldrig den fattige utrustats med någon sked för au få sin del av samhällets manna. Delta ser vi tydliga bevis på i utskottsbetänkandel, som folkpartister, centerpartister och moderater drivit fram. Varför gör inte folkpartisterna och centerpartisterna som på 1930-talel -

går med oss på våra reservationer? Är del för att den nya lappningen av 1930-lalets höger, moderaterna, håller hårt i kassakistan? Det måste väl ändå finnas någon orsak till detla?

Risken för ett ökat budgetunderskott och annat som Eva Winther här har anfört lycker jag är en mycket dålig ursäkt i detta sammanhang.

Lägg också märke till de yrkanden som Bengt Fagerlund tidigare framförde, exempelvis att man skulle få behålla stimulansbidraget på 15 kr. i samband med arbetsmarknadsutbildning! Det skulle för ungdomarnas del innebära all de fick 70 kr. i stället för 65. 5 kr. kan naturligtvis inte tyckas vara speciellt mycket pengar, men det är ändå värdefullt för dem som inte har annat att leva av än just det här kontanta arbetsmarknadsstödet.

Sedan tog Eva Winther också upp frågan om de framlida finansieringsformerna för arbetslöshetsförsäkringen. Det vore ju bra om man kunde bestämma sig för när utredningen skall bli klar och vi fick veta vilken finansieringsform man frän ert håll tänker tillgripa för att klara den allt högre arbetslösheten i det här landet.

Jag yrkar bifall till samtliga socialdemokratiska reservationer.

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

I detta anförande instämde Rune Jonsson i Husum (s) och Stig Olsson

(s).

EVA WINTHER (fp) kort genmäle:

Herr talman! Sune Johansson talade om vikten av arbetslöshetsförsäkring, och den är vi helt överens om. Han talade också om det arbete socialdemokraterna hade nedlagt i det här landei för att genomdriva alla reformer. Vi får kanske från folkpartiet i all ödmjukhet säga att vi också har varit pådrivande när det gäller reformarbetet i vårt land.

När det gäller motionen 277 är del riktigt att nu gällande regler för kvalifikationstid för arbetslöshetsersättning inle är bra för de deltidsarbetande. Men det är väl ändå mot all praxis i riksdagsarbetet att göra ändringar när etl utredningsarbete snart är klart - ALF-utredningen lägger fram sitt förslag pä försommaren. ALF-utredningen behandlar såvitt jag vet även de här problemen. En allmän arbetslöshetsförsäkring skall ju gälla all arbetskraft.

Sedan var vi väldigt restriktiva och inte generösa alls när vi sade nej till de två högsta dagpenningklasserna. Men om jag har läst socialdemokraternas motion rätt så räknar ni med att den genomsnittliga kassaersätiningen skall vara 180 kr. per dag, och med utgångspunkt i 180 kr. per dag beräknar ni det anslag som behövs.

Beträffande gruvarbetarna i Norrbotten så tror jag att de också kommer att få kompensation genom det förslag som vi nu lägger fram. Om man tittar på den procentuella förändring som har skett förderas löner från januari 1977 till januari 1978 så finner man att den är 5,4 96. Det är den lönekoslnadsökning man har fått inom gruvor och mineralbrott.

179

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

SUNE JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill naturligtvis inte förneka atl folkpartiet har varit med och jobbat fram vissa sociala reformer i det här samhället, del är kanske ett faktum. Men del har också varit vissa andra tillfällen, exempelvis i fråga om att förespråka vilken väg man skulle ta när det gällt samhällsekonomin och sysselsättningsfrågorna. Det är ett känt faktum att det fanns en folkpartiledare förr i tiden som tyckte att man skulle kunna acceptera en arbetslöshetsnivå av viss storieksordning för att få bukt med infiationen. Det ärju bra att man från folkpartiets sida tycks ha tänkt om i det avseendet.

Jag vill också säga till Eva Winther att när vi nu går ul och begär en högsta dagersättningsklass om 200 kr. så gör vi detla i medvetande om alt de erkända kassorna sedan har rätt att röra sig inom ramen av 200 kr. Vi vet att med den höga infiationstakt vi har kommer man snart att slå i taket när del gäller ersättningarna - så pass förutseende är vi dock trots alll.

När det gäller Eva Winthers försvar av utskottets ställningstagande lill motionen 277 står jag fast vid vad jag tidigare sade, nämligen att det är en dålig konsekvens i borgeriighetens agerande från det ena utskottet lill det andra - i vissa fall är man beredd att lösa sådana här problem, i andra fall inte.

Herr talman, jag skall inle ytterligare förlänga denna debatt. Det som sagts här från vårt håll borde ändå ha klargjort atl alternativet i det här landet för människor som behöver inkomstlrygghet vid arbetslöshet är socialdemokratin och inte den borgerliga politiken. Utskottets ordförande har inte kunnat övertyga mig eller någon annan om motsatsen.

EVA WINTHER (fp) kort genmäle:

Herr talman! I sammanhang med motionen 277 kan det, Sune Johansson, vara intressant att notera att fru Landberg och fru Hörnlund år 1975 motionerade om ändring av arbetsvillkoret i lagen om KAS för atl få en förbättring för delårs- och deltidsarbetande. Det dåvarande inrikesutskottet konstaterade i sitt betänkande 1975/76:6 att frågan skulle komma atl prövas av ALF-utredningen.

Detta var för tre år sedan. Då fann riksdagen tydligen inle anledning att ta något initiativ med anledning av motionen. Det skedde alltså på den socialdemokratiska regeringens tid. Då var man uppenbarligen beredd att avvakta resultatet av utredningen, men nu-närdet återstårett par månader-är man inle beredd att avvakta.

180

SUNE JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Om del sista fru Winther sade var ett besked konstaterar jag att utredningens resultat kommer att föreligga om två månader.

Det är många frågor som tagits upp i motioner här i riksdagen, och det är klart att motionerna fått den behandling som svarat mot deras aktualitet. När vi nu tar upp frågan om en översyn av de bestämmelser som gäller för deltidsarbetande, sker det i en tid då allt fler människor arbetar deltid, dels beroende på att vi genomfört delpensionsreformen och många människor därigenom fått större möjligheter att arbeta på dellid, dels beroende på att

deltidsarbete för många, särskilt för kvinnor, är det enda som står till buds.

Vi har dessutom på arbetsmarknaden fått etl helt annat system än tidigare för överenskommelser om arbetstiden Vi har fåll konstruktioner som gör det möjligt atl åstadkomma etl så effektivt utnyttjande som möjligt av företagens totala produktionsresurser. Det gör att den här frågan i dag är av mycket större betydelse än för något år sedan. Det tycker jag att Eva Winther borde kunna inse.

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

Talmannen anmälde att Eva Winther anhållit atl till protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytteriigare replik.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Det mesta har sagts i den här debatten, och jag tycker därför att jag kan fatta mig kort, även därför att tiden är långt framskriden.

Våra synpunkter är sammanfattade i motionen 1819. Vi anser alltså att de höjningar som föreslås i propositionen är helt otillräckliga med hänsyn till de stigande levnadsomkostnader som vi kunnat notera på senare tid och som drabbar arbetslösa - unga såväl som gamla - lika hårt som alla andra.

Alll fler rhänniskor är i dag tvungna att lita till olika stödformer vid arbetslöshet. Atl de hamnat i den situationen rår de själva inte för. Del är en följd av den kapitalistiska kris som drabbar även värt land och dess arbetarklass. Unga och gamla kastas ut i arbetslöshet, och priser och hyror stiger på ett oroväckande sätt. Del är i dagens Sverige svårt atl klara sig på en vanlig arbetariön, och det är ännu svårare för dem som tvingas leva på det ekonomiska stöd som nu utgår vid arbetslöshet.

År 1976 beslöt riksdagen att komplettera antalet dagpenningklasser i arbetslöshetsförsäkringen med tre nya klasser - 140, 150 och 160 kr. Nu föreslår regeringen ytteriigare två nya dagpenningklasser - 170 och 180 kr.

1 vår motion säger vi att det här är en helt otillräcklig åtgärd. Vi delar den uppfattning som har kommit till uttryck i skrivelse från arbetslöshetskassornas samorganisalion, där man redan i november i fjol hemställde om fyra nya dagpenningklasser-170,180,190 och 200 kr. Den kraftiga inflationen har medfört att flertalet arbetslöshetskassor har höjt sina dagpenningbelopp till f. n. maximal nivå. Vid den justering som förbereds måste det vara logiskt att ta hänsyn till realiteterna. 80 % av de försäkrade tillhör redan dagpenningklassen 160 kr.

Arbetslöshetskassornas samorganisation framhåller rden tidigare nämnda skrivelsen att ersättningen inom sjukförsäkringen har stigit så kraftigt att en motsvarande procentuell höjning av arbetslöshetsförsäkringens högsta dagpenningbelopp skulle innebära en höjning till 190 kr. Med hänsyn till att basbeloppet förmodligen kommer att ha stigit ytteriigare innan de höjda dagpenningklasserna kan tillämpas och då en allmän arbetslöshetsförsäkring, som man har ulloval, kan vara i tillämpning tidigast 1980, anser samorganisationen att den maximala nivån för dagpenningen bör höjas till 200 kr. Vi inom apk anser att det förslaget är absolut minimum, som bara kan godtas i

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

avvaktan på de ytterligare förbättringar som signaleras. Vi tycker också alt det är av största vikt att ALF-utredningen snarast slutförs, så att riksdagen får ta ställning till dess förslag.

Nu gäller det också del kontanta arbetsmarknadsstödet. Det föreslås höjt från 55 till 65 kr. per dag. Det är en komplettering till arbetslöshetsförsäkringen, och det är framför allt arbetslösa ungdomar som är beroende av den stödformen. De har kastats ut i en kärv arbetsmarknad, och mänga har ställts pä sidan om. De som har slutat skolan är ofta färdigutbildade men finner inget arbete. Sä är ju läget i det här landet i dag. Ungdomen i Norrlandslänen drabbas mycket hårt, inte minst i mitt eget hemlän.

Vi har alltså sagt att den höjning som departementschefen förordar är helt otillräcklig. Jag vill fråga: Vem kan klara sig på 65 kr. per dag?

Jag hade egentligen inte tänkt polemisera med fru Winther och det av flera skäl, inte minst för atl spara tid. Men helt kan jag inte låta bli del, när hon säger alt det här är en fråga om fördelning av resurserna. Det är klart att det alltid gäller att fördela resurser, men varför tänkte inte fru Winther på det när hon i dag var med om att lättvindigt slänga i väg 300 milj. kr. pä ett svindyrt flygplansprojekt, som i sin förlängning kan komma att kosta 20 miljarder kr. Bara i år satsar man f ö. 14 miljarder kr. på vår militärapparat, den dyraste i väriden. Då är det inte fråga om hur man fördelar resurserna. Jag tycker alt hon borde ha valt atl hjälpa de arbetslösa i stället för generalerna, men det gjorde hon inte.

Jag vill avsluta mitt anförande med att säga att den socialdemokratiska reservationen också innefattar ett yrkande om bifall till vår motion. Jag instämmer i detta yrkande.

När del gäller det kontanta arbetsmarknadsstödet har vi föreslagit en höjning till 100 kr. Vpk har föreslagit en höjning till 110 kr. och har även utarbetat lagtext. Det finns ingen anledning för mig att ställa något särskilt yrkande om bifall till vår motion, eftersom vi självfallet inle har något emot ytterligare en tia per dag. Vi kommer alltså att rösta på motionen 1821 i detla sammanhang.

182

WIVI-ANNE CEDERQVIST (s):

Herr talman! I arbelsmarknadsutskotieis betänkande nr 32 behandlas motionen 611, som väcktes av mig m. fl. under den allmänna motionstiden. Motionen tar upp ett problem, som många unga föräldrar i dag möter på grund av brist på kommunal barnomsorg. Det är räU vanligt aU blivande föräldrar anmäler sitt barn för plats i den kommunala barnomsorgen sä fort man fått graviditeten bekräftad.

När föräldraförsäkringsliden gått ut och kvinnan - och jag säger kvinnan, för vi skall ha klart för oss att det här till 99,9 96 gäller kvinnor - vill återgå till arbetslivet, får hon uppleva att plats inte finns inom den kommunala barnomsorgen. När hon berättar detta på arbetsförmedlingen, får hon besked att hon inte kan få kassaersättning, eller KAS, eftersom hon inte står lill arbetsmarknadens förfogande.

Den arbetssökande modern kan tillhöra en erkänd arbetslöshetskassa

sedan länge eller uppfylla villkoren för att få kontant arbetsmarknadsstöd. Men på grund av atl kommunen inte har barnomsorgen ordnad blir hon utan arbete, och hon får inte heller den ekonomiska trygghet som hon egentligen är berättigad till.

Det kan hända all hon har ett arbete att återgå till, men det kan också vara så, att hon är utan arbete och arbetsförmedlingen inle heller har något arbete att erbjuda henne. Det ärju mycket troligt i dessa tider. I varje fall blir hon utan ersättning från kassa. Det här tycker jag är helt orimligt, och det är, som jag tidigare sade, enbart kvinnor som drabbas av dessa regler.

Nu har ell enigt utskott ansett atl motionen inte skall föranleda någon åtgärd. Ulskottet utgår från att problemet las upp i det fortsatta beredningsarbetet i ALF-utredningen, den utredning som syftar lill att införa en allmän arbetslöshetsförsäkring. Jag är väl inte så säker pä detta. Jag hade hellre sett atl utredningen gavs sädana tilläggsdirektiv att denna för kvinnorna så diskriminerande fråga kunde lösas.

Jag vill ställa en fråga till utskottets talesman Eva Winther. Kan man räkna med att ALF-utredningen i sitt fortsatta beredningsarbete även behandlar detta problem - utan att ha fått tilläggsdirektiv?

Herr talman! Jag vill bara ha svar på min fråga, och jag har inget yrkande.

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

EVA WINTHER (fp):

Herr talman! Det är givet att del problem som motionärerna lar upp är väldigt besvärligt för dem som drabbas av det. Som svar pä frågan skulle jag bara vilja referera vad dåvarande inrikesutskotlet skrev i sitt betänkande 1975/76:6 med anledning av en motion av fru Hörnlund m. fi.:

"Hur de praktiska reglerna skall utformas i anslutning till denna princip" -alltså atl rätt till arbetslöshetsersättning förutsätter att sökanden står lill arbetsmarknadens förfogande - "utreds f n. inom ALF-utredningen. Den av motionärerna vackla frågan bör därför, som LO och TCO hävdar i sina remissyttranden, inte brytas ut ur sitt större sammanhang och prövas i en separat utredning. Därtill kommer alt lösningen av det aktuella problemet ytterst har samband med den takt i vilken barntillsynen byggs ut."

Detla sades alltså 1975/76 av inrikesutskotlet, som då hade socialdemokratisk majoritet. Jag tycker att del svaret kan gälla även i dag. Del finns desto större anledning till del, eftersom vi nu på försommaren kan vänta ett förslag från ALF-utredningen.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Birger Nilsson m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bengt Fageriund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

183

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

Den som vill atl kammaren bifaller arbetsmarknadsulskoltets hemställan i

betänkandet nr 32 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Birger Nilsson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Bengt Fagerlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157 Nej - 148

184

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1821 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förta propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kari Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkandet nr 32 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1821 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Kari Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 290 Nej -    15

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1821 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kari Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsulskoltets hemställan i

betänkandet nr 32 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1821 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä Kari Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 290 Nej -   15

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Birger Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bengt Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

belänkandet nr 32 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Birger Nilsson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Bengt Fagerlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157 Nej - 148

Mom. 5-8

Kammaren biföll vad utskottel i dessa moment hemställt.

Mom. 9

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av Birger Nilsson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sune Johansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

belänkandet nr 32 mom. 9 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av Birger Nilsson

m.fl.

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Kontant stöd vid arbetslöshet, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sune Johansson begärde rösträkning verkställdes Votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157 Nej - 148

185

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Distriktsindelning m. m. inom exekutionsväsendet

Mom. 10

Utskottels hemställan bifölls.

§ 9 Föredrogs

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1977/78:33 med anledning av propositionen 1977/78:162 om godkännande av Europarådets konvention om migrerande arbetstagares rättsställning

Ulskollets hemställan bifölls.

§ 10 Distriktsindelning m. m. inom exekutionsväsendet

Föredrogs civiluiskottets belänkande 1977/78:26 med anledning av propositionen 1977/78:129 om dislriktsindelning, arbets-och personalorganisation m. m. inom exekutionsväsendet jämte motioner.

186

GUNNEL LILJEGREN (m):

Herr talman! Ulskottet har haft att behandla bl. a. en irepartimotion av Alf Wennerfors m. fl. i vilken man tar upp särskilt de problem som Stockholms län har och som inte kommer så mycket närmare en lösning i och med den föreslagna organisationen av exekutionsväsendet.

Del har nyligen gjorts en kraftig upprustning av skatteadministrationen när det gäller taxering i första instans. Denna förstärkning bygger hell logiskt på att Stockholms kranskommuner också ingår i storstadsområdet och alt hela området är lika svårbearbeial. Som motionärerna påpekar tjänar det inte myckel till med en aldrig så korrekt taxering och debitering, om de inte resulterar i motsvarande skatteintäkter. Med den resurstilldelning som kronofogdemyndigheterna i Stockholms län fått har de ingen möjlighet att klara den uppgiften.

Redan 1971 gjordes en utredning om exekutionsväsendets organisation. Dä föreslogs bl. a. en minskning frän 81 till 35 distrikt. Civilulskottel godtog principerna i förslaget men förordade en ny utredning för att utveckla frågan om servicedelen och för att utarbeta förslag till fler distrikt i ytstora län.

Den nya utredningen kom 1973 fram till och motiverade väl ett förslag om 36 distrikt, i stort sett ett distrikt per län. Med hänsyn till geografiska förhållanden, ojämn arbetsbelastning m. m. gjorde man vissa undantag: Stockholms län skulle t. ex. indelas i sju distrikt, Malmö i tre osv. Detta förslag hade arbetats fram i samråd med de fackliga organisationerna och det innefattade också förslag lill arbets-personalorganisation med bemanning. Utredningen tog fasta på de arbetsuppgifter som redan åvilade kronofogdemyndigheterna men sneglade också på kommande uppgifter till följd av planerade reforrner - bl, a. ligger en ny utsökningsbalk på lagrådsremiss, vilken överför överexekulors arbetsuppgifter till kronofogdemyndigheterna.

Den föreslagna minskningen, frän 81 lill 36 distrikt, fick kritik från

kommuner och länsstyrelser, och någon proposition blev det inte heller då. I stället tillsattes en pariamentarisk översynsulredning, som bl. a. skulle klarlägga vilka åtgärder som behövdes för att kronofogdemyndigheterna skulle kunna lämna allmänheten god service. Kronofogdemyndighetsulred-ningen - KFMU, för enkelhetens skull -lade fram sitt betänkande i juni 1977. Den redovisade bl. a. en undersökning, där man fastställde i vilken mån de olika personalkategorierna kommer i kontakt med allmänheten. Del visade sig att kronofogdar och kronokommissarier i ringa grad har sådana kontakter, medan den exekutiva personalen och kontorspersonalen svarar för dessa med ca 50 resp. 32 96. Kronofogdarna svarar huvudsakligen för de stora, principiellt viktiga ärendena. Utredningen drar slutsatsen att de därför inle skulle behöva vara placerade så nära allmänheten. Det förslag om 65 distrikt som KFMU alltså för fram innebär en kompromiss mellan den tidigare utredningens förslag om 36 distrikt och den nuvarande indelningen i 81.

Likväl föreslås i propositionen all man bibehåller distriktsindelningen oförändrad. Efter åtta års utredande där alla förslag går, sä att säga, i samma riktning kör på den här punkten departementet över såväl experter som parlamentariker och fackorganisationer. För Stockholms län innebär den föreslagna organisationen oacceptabla konsekvenser. Indrivningsväsendet får en bemanning som är lägre än den genomsnittligt är i landei i övrigt, trots att man arbetar under utomordentligt svåra förhållanden.

Storstadsområdena med sitt ökande våld, med sin anonymitet, med komplicerade konkurser etc. erbjuder ett hårt klimat för personalen. Deras medmänsklighet kan sättas på prov i konfrontationer med betryckta eller desperata människor; just i sädana grannlaga uppgifter måste det anses olämpligt att arbeta under ständig tidspress. Om man ser så krasst på saken, är det för staten en dålig affär alt avstå från de inkomster som ett bättre indrivningsresultat ger. Om indrivningen i Stockholms län höjdes till samma nivå som i landet i övrigt, skulle resultatet bli en inkomstökning med ca 55 milj. kr. åriigen.

I propositionen 129, i motionen 1863 och i civilutskottets betänkande konstateras alt kronofogdemyndigheterna i Stockholms län har ett uppdämt personalbehov och stora eftersläpningar. Det föreligger nu risk för att man kommer ytterligare på efterkälken. Jag skall inte redogöra för all den statistik som bekräftar detta utan bara nämna några jämförelsesiffror som belyser dilemmat.

Stockholms kommun och Stockholms län har ungefär samma arbetsmängd, men länsdelen får 37 tjänster mindre. Stockholms län svarar ensamt för mer än 40 96 av alla reslförda skatter i landei, men man har bara 25 96 av personalstyrkan. Länsstyrelsen har förordat atl Stockholms län och Stockholms kommun tilldelas ytterligare 155 tjänster; av dessa får man endast 34.

Riksskatteverket har på departementets uppdrag gjort en bemanningsplan, först med tanke pä KFMU:s förslag om 65 distrikt men senare -enligt nytt uppdrag - för del oförändrade antalet 81 distrikt. Utgångspunkten tycks ha varit att rätta till förhållandena för de distrikt som i dag är underbemannade.

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Distriktsindelning m. m. inom exekutionsväsendet

187

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Distriktsindelning m. m. inom exekutionsväsendet

och förstärkning föreslås för storstäderna och för Stockholms län genom omfördelningar eller indragningar av personal i distrikt med överkapacitet. Men departementet följer inte riksskalteverkets bemanningsplan. Ingen . exekutiv tjänst dras in, utan målet är att successivt överföra tjänster som blir lediga till hårt belastade distrikt - i och för sig ett sympatiskt tillvägagångssätt. Men detta kommer för Stockholms läns vidkommande att ta orimligt lång tid, och medan gräset växer kan kon dö.

Under 1978/79 skall dessutom eU ADB-sysiem för redovisning, del s. k. REX-systemet, införas i Stockholms län. Såsom påpekas i motionen 1863 tycks man redan i förväg ha tagit ut de rationaliseringsvinster som förväntas. Det kan nämnas all i de distrikt som redan infört REX har inte några som helst personalinskränkningar gjorts. Stockholms län, som alltså inte ens har normal bemanning, är illa rustat all gä in i etl nytt redovisningssystem. Det hade varit önskvärt att länet åtminstone under etl övergångsskede tilldelats större personalresurser.

Som jag nämnt innebar länsstyrelsens förslag 155 tjänster för hela Stockholms län. Riksskatteverket föreslog 105 tjänster, varav 72 för länsdelen. Enligt propositionen beviljas alltså sammanlagt 34. För vissa distrikt kommer detta all innebära en minskning, eftersom de under hand fått sig tilldelade extra tjänster, som inte är redovisade i underlaget och som utgår i och med den nya organisationen.

Dimensioneringen bygger på statistik från 1976. Utvecklingen under 1977 visar en accelererande ökning av antalet ärenden. Allra mest ökar de i Stockholms län, och kommunerna Sollentuna, Huddinge, min hemkommun Södertälje och Handen är mest illa ute. Den senaste tidens utveckling motiverar statistiskt sett en ännu större ökning av antalet tjänster än den som KFMU ansåg erforderiig.

De förhållanden som jag pekat på kan bidra till att uppluckra den allmänna skattemoralen allteftersom det blir känt atl myndigheterna saknar resurser alt driva in uppdebileringar. En sådan tingens ordning måste med naturnödvändighet sätta i gång en ond cirkel. Det är i dag svårt atl rekrytera exekutiv personal till Stockholms kranskommuner. I min hemkommun har sedan , 1974 10 tjänstemän av 14 slutat sin tjänst. Fem av dem har sökt arbete pä orter utanför Stockholms län, och de övriga fem har gäll över i privat tjänst.

Innan den omfördelning av tjänster som förutskickas hunnit ge ett för Stockholms län någoriunda acceptabelt resultat, borde provisoriska åtgärder kunna vidtas, dels för att häva den stora eftersläpning av ärenden som råder, dels för att möta en akut situation, ytteriigare komplicerad av införandet av ADB-redovisningen, samt, slutligen, för att i någon ringa mån åstadkomma den service ät allmänheten som nu är praktiskt tagel omöjlig alt ge.

De kraftiga motiveringar till förmån för Stockholms län som Alf Wennerfors, Daniel Tarschys och Stina Andersson för fram i sin motion har inte hell kommit fram i utskottets betänkande, även om utskottet ställt sig mycket välvilligt lill motionen. Eftersom man ändå påpekar atl del kan bli nödvändigt alt tillskjuta ytteriigare medel till den exekutiva verksamheten i Stockholms län och dessutom förutsätter alt regeringen noga följer utveck-

lingen i länet, har jag inget annat yrkande än bifall till utskottets hemställan.

I detla anförande instämde Alf Wennerfors (m).

LENNART ANDERSSON (s):

Herr talman! Av propositionen framgår med all önskvärd tydlighet alt Stockholms län på intet säll har fåll de tjänster som föreslagits och som skulle behövas. Gunnel Liljegren har ju också kraftigt understrukit delta i sill inlägg.

Utskottet skriver också i sitt betänkande "alt den satsning på taxering i första instans som skett riskerar bli verkningslös om inte uppbörd och indrivning ges motsvarande resurser". I del påståendet kan man inte annat än instämma.

Att det bäraren mycket betydelsefull fråga för hela Stockholms län bevisas inte minst av alt representanter för alla de fem riksdagspartierna under påskhelgen blev kallade hit till riksdagshuset, eftersom landshövdingen dä hade begärt en särskild uppvaktning. Han ställde upp med en mycket stor skara experter. Samtliga underströk de allvariiga förhållanden som råder i Stockholms län. Landshövdingen betygade själv att han var mycket orolig efter det att han hade fåll ta del av allt det sakmaterial som fanns i detta ärende och sedan han fått veta hur förhållandena i verkligheten är när det gäller indrivning av pengar till statskassan. Han var också mycket bestämd i sina krav på alt del här länet verkligen behöver en kraftig personalförstärkning inom kronofogdemyndigheterna.

Vid denna uppvaktning deklarerade både den socialdemokratiska gruppen och vpk-gruppen atl vi var beredda alt för vår del stötta en fempartimotion här i riksdagen, som skulle gå ut på att del i Stockholms län vidtas de provisoriska åtgärder som Gunnel Liljegren talat om i dag, nämligen att bevilja etl extra anslag på mellan 3 och 4 milj, kn för att kunna göra den nödvändiga personella upprustningen.

När vi träffades efter påskhelgen var det med ett beklagande som vi mottog beskedel att den borgerliga majoriteten inte var beredd alt ställa upp pä en sådan fempartimotion. Resultatet kan vi se av den motion som finns redovisad i utskottets betänkande och som har Alf Wennerfors som första namn. Där talar man endast om att tjänster som kan bli vakanta pä andra håll i landet skall överflyttas till Stockholms län. Det är sannerligen ett mycket magert besked som den hårt ansträngda personalen inom kronofogdemyndigheterna i del här länet får.

Hade det varit litet mera kraft i den borgerliga majoriteten, hade vi i dag kunnat behandla ett enigt förslag, och personalen vid kronofogdemyndigheterna hade kunnat få ett mycket mer positivt besked. Dessutom är det här, som Gunnel Liljegren sade, en mycket god affär för staten. Hon påstod själv att vi skulle kunna ta in ytteriigare 55 milj. kr. per år till statskassan. Det här är ett ärende som är ett typiskt exempel på att man inte får vara rädd föratt ge ut litet pengar för atl kunna dra in ännu mer pengar till statskassan.

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Distriktsindelning m. m. inom exekutionsväsendet

189

Nr 131

Onsdagen den 26 april 1978

Distriktsindelning m. m. inom exekutionsväsendet

Herr talman! Jag har bara velat ge bakgrunden lill det ärende som vi nu behandlar,och vi kommer från den socialdemokratiska gruppen självfallet att följa detla med allra största uppmärksamhet.

GUNNEL LILJEGREN (m):

Herr talman! Del är bra med den syndare som sent sig omvänder och bättrar. Såvitt jag kan se kunde såväl s som vpk ha väckt en egen motion med anledning av denna proposition. Det är litet sent påkommet, men det är ändå tacknämligt att nu få helhjärtat stöd.

190

LENNART ANDERSSON (s):

Herr talman! Vi gjorde myckel klara deklarationer vid uppvaktningen veckan före påsk men vi sade samtidigt att vi självfallet inte från den socialdemokratiska gruppen går ut med en egen motion som bara leder till resultatet att den blir nedröstad här i riksdagen. Som krav ställde vi att de borgeriiga partierna skulle vara med på förslaget så att del kunde bli fråga om en fempartimotion.

KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! Trätan mellan företrädarna för Stockholms län om hur man skulle ha agerat tänker jag inte lägga mig i. Jag vill bara notera alt vi fått motsvarande information från personal inom kronofogdemyndigheten i Stockholms län om den situation som råder här. Som framgår av utskoltels betänkande har vi ingående behandlat dessa frågor och gjort en del konstateranden.

Tre saker kan komma alt förbättra situationen. Den första är den omfördelning av tjänster som man i propositionen lalal om. Den andra är den ADB-reform som också nämns i propositionen. Vi konstaterar atl det kan bli nödvändigt att tillskjuta ytterligare medel till den exekutiva verksamheten i Stockholms län för atl man skall ha möjlighet att genomföra systemet på ett smidigt sätt. Den tredje saken är att regeringen nu efter många utredningar lagt fram en proposition om hur kronofogdemyndigheten i fortsättningen skall vara organiserad. Jag utgår från att den nu kommer att få arbetsro i sin organisation under ett antal år framåt. Varje är kommer regering och riksdag vid behandlingen av budgetpropositionen atl få ta ställning lill vilket antal tjänster som skall tillföras de olika verksamheterna.

Med dessa ord ber jag att få yrka bifall lill utskottets hemställan.

GUNNEL LILJEGREN (m): . Herr talman! Jag vill understryka att den här reformen är angelägen och att den inte tål något dröjsmål. Jag har bara velat peka på några skönhetsfläckar. Men alt den på det stora hela är en angelägen reform råder det enighet om.

LENNART ANDERSSON (s):                                              Nr 131        ,

Herr talman! Jag noterar med tacksamhet uttalandet från Kjell Mattsson Onsdaeen den

att han inser all del behövs extra medel lill kronofogdemyndigheten i      25 anril 1978

Stockholms län. Jag hoppas att Kjell Mattsson i fortsättningen aktivt verkar              

för alt del blir en större ekonomisk tilldelning till personell upprustning i det Distriktsindelnine

här länet, eftersom detta nu verkligen behövs. Vi kan inte bara tala om alt inom p   k

organisationen behöver arbetsro, utan här i länet behövs det framför allt tionsväsendet
personell förstärkning!

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11 Talmannen meddelade alt pä föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle bland två gånger bordlagda ärenden    ■

dels arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 31 och socialförsäkringsutskottets belänkande nr 24 i nu angiven ordning uppföras främst,

dels utbildningsutskottets betänkande nr 21 och kulturutskottets betänkande nr 20 i nu angiven ordning sältas sist.

§ 12 Kammaren åtskildes kl. 23.24.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert