Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:129

Tisdagen den 25 april

Kl. 15.00

§ 1 Justerades protokollet för den 17 innevarande månad.

§ 2 Meddelande om ändringar i den preliminära tidsplanen

TALMANNEN:

De tordagssammanträden, som i den preliminära tidsplanen utsatts till kl. 13.00, kommer alt la sin början kl. 12.00.

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Meddelande om ändringar i den preliminära tidsplanen

Om skeppsforskningen

§ 3 Om skeppsforskningen

Statsrådet OLOF JOHANSSON erhöll ordet föratt besvara Torkel Lindahls (fp) den 6 april anmälda fråga, 1977/78:391, till industriministern, och anförde:

Herr talman! Torkel Lindahl har - mot bakgrund av den hotande nedläggningen av Stiftelsen Svensk skeppsforskning - frågat mig om jag anser det rimligt att den kollektiva skeppslekniska forskningen och utvecklingen avbryts.

Stiftelsen Svensk skeppsforskning ägs och finansieras av industrin via Sveriges redareförening och Sveriges varvsinduslriförening. Staten har inget direkt inflytande på verksamheten.

Staten stöder emellertid skeppsteknisk forskning och utveckling bl. a. via styrelsen för teknisk utveckling (STU). STU medfinansierar f n. ett antal projekt vid stiftelsen. Något avtal om kollektiv forskning inom det skeppslekniska området har hittills inle funnits. Diskussioner om alt sluta ett sådant avtal pågår dock f n. Om ett sådant kollektivforskningsprogram upprättas, kommer det sannolikt bl. a. att inrymma sådana projekt vid stiftelsen som f n. erhåller stöd frän STU.

Projekt av den typ som nu genomförs vid stiftelsen kommer således atl bedrivas även i fortsättningen men kommer atl ulföras vid varven, statens skeppsprovningsanstalt eller andra institutioner i stället för vid stiftelsen. STU:s totala stöd till skeppsleknisk forskning och utveckling påverkas inte av om det lämnas inom ramen för ett sådant program eller om det utgår direkt till enskilda projekt som medfinansieras av industrin.

Den aviserade nedläggningen av Stiftelsen Svensk skeppsforskning kommer varken att avbryta någon kollektiv forskning inom området eller medföra någon direkt förändring av statens totala stöd till skeppsteknisk forskning och utveckling. Nedläggningen innebär endast en ändring av industrins egen organisation för all bedriva skeppsteknisk forskning och

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om skeppsforskningen

utveckling. Enligt vad jag har erfarit förutsätter stiftelsen själ v att verksamhet liknande den stiftelsen bedrivit kommer atl fortsätta även framdeles om än i något annan form än den stiftelsen har representerat.

TORKEL LINDAHL (fp):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på min fråga.

Jag kan emellertid inte hålla med statsrådet när han i slutet av sitt svar säger atl del inle kommer att innebära några egentliga förändringar. Det är den slutsats som man drar. Programmet kommer, menar han, alt fortsätta som förut. Det enda som sker är alltså en liten omorganisation.

Tyvärr förhäller det sig inte så. Det gäller här en forskningsinstitution-den enda i landet som bedriver kollektiv forskning på området. Felet med den i dag är egentligen att den är för liten. Det är bara nålpengar som går till forskningen, om man ser på branschens omsättning. Hade man satsat mera på forskning och utveckling inom branschen, hade man kanske inle hafl fulll så stora svårigheter som dem man har i dag.

För de stora varven kommer nedläggningen av Stiftelsen Svensk skeppsforskning säkert inte att betyda sä särskilt mycket. För de mindre varven är det allvarligare, eftersom de inte har samma resurser att ulföra forskning och utveckling på egen hand. Därför är denna institution viktig.

Stiftelsen Svensk skeppsforskning är vidare den organisation i Sverige som har de internationella kontakterna på detta område. Det är den här stiftelsen som samlar in vetandet i utlandet och sedan distribuerar ut del lill intressenterna i Sverige.

I Danmark lade man för några år sedan ned Stiftelsen Svensk skeppsforsknings systerorganisation, om man nu kan kalla den sä, och resultatet har blivit alt man helt ställts utanför det internationella samarbetet. Del har sannerligen inte varit till förmån för vare sig dansk shipping eller dansk varvsindustri.

Vidare har stiftelsen bl. a. det mest fullödiga biblioteket i landet inom detta område och står intressenterna lill tjänst med allt det referensmaterial som de behöver. I det sammanhanget kommer de internationella kontakterna in igen. Stiftelsen har myckel goda kontakter med liknande organisationer i andra länder och kan lätt skaffa in sådant material som inte finns i Sverige. Vidare har den genom sin konstruktion en kunskapsförmedlande funktion i förhållande till de intressenter som finns.

Man kan fråga sig varför det - efter vad jag hört - färdiga avtal som föreligger mellan staten och stiftelsen om etl branschforskningsinstitul inle fullföljdes. För visst håller väl statsrådet med mig om att det verkligen rör sig om förändringar?

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Mitt svar avsåg atl nedläggningen av Stiftelsen Svensk skeppsforskning varken kommer att avbryta någon kollektiv forskning inom området eller att medföra någon direkt ökning av statens totala stöd till skeppsteknisk forskning och utveckling. Därefter noterade jag bara det som

vi erfarit, nämligen att man också inom industrin har för avsikt att sköta forskningen framöver i andra former.

Jag kan erinra om vilka instrument som staten är utrustad med pä detta område. Styrelsen för teknisk utveckling satsar alltså för innevarande budgetär 14 milj. kr. på skeppsteknisk forskning. Av dessa går 3,5 miljoner vidare lill statens skeppsprovningsanstalt, som i sin tur är etl mycket viktigt instrument med betydande internationella kontakter. Det har dessutom under senare år genomgått en avsevärd utbyggnad och har en kompetens och kapacitet av internationella mått. F. n. pågår t. ex. en nybyggnation av ett manöver- och våglaboralorium med hjälp av en sammanlagd statlig investering av ca 35 milj. kr.

Detta är alltså några av de statliga insatserna pä del berörda området. Jag tycker alt man skall nämna dem i detta sammanhang, eftersom de är väsentliga. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig atl skeppsprovningsan-slalten skulle kunna överta en del av den verksamhet som stiftelsen har utfört här, men jag vill inte binda mig för detta, eftersom jag inle vet exakt vilka förhandlingsuppgörelser som del är möjligt att uppnå pä denna punkt.

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om skeppsforskningen

TORKEL LINDAHL (fp):

Herr talman! Man kan undra varför en väl fungerande organisation egentligen skall splittras. Jag tänker inte på något sätt förneka statens skeppsprovningsanstalts betydelse i detta sammanhang men vill ändå framhålla att dess kapacitet, hur god den än är, är mycket specialiserad eller väl avgränsad inom ett litet område medan stiftelsen har ett vidare verksamhetsfält.

Del är helt riktigt alt statens stöd till denna verksamhet inte kommer att minska i pengar räknat, men om ett stort varv får i uppdrag att utföra ett visst projekt blir det mycket svårare för andra i branschen, t. ex. för småvarven, att få del av resultatet. Det är sådana aspekter vi måste studera.

Vidare är det enligt min mening helt självklart att man, med tanke på de stora pengar som riksdag och regering är beredda att satsa på varven, måste ställa del kravet på dem för deras egen fortlevnad att de satsar pä sin forskning och utveckling. Jag vill återigen upprepa atl dessa strävanden har varit alldeles otillräckliga hittills. Jag anser det vara myckel olyckligt om man lägger ned del sammanhållande organet, som förmedlar kunskaper i båda riktningar - man kan säga att det tjänstgör som ett växelrelä i delta sammanhang. Jag hoppas att statsrådet kan la denna fråga under ytteriigare övervägande.

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Jag tror det är angeläget att konstatera att vi givetvis borde kunna göra mer framåtriktade insatser i en så viktig bransch som varvsbranschen än vi har gjort i det förflutna. Men det är väl också viktigt att konstatera vad vi nu gör för att ställa om resurserna i den situation som vi befinner oss i, dvs. de pengar som föreslagits för att förbereda alternativ produktion, 35 miljoner i första omgången och enligt den aktuella varvspropositionen

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om vidgad rätt till föräldrapenning

ytterligare 250 miljoner att satsa just på alternativ produktion.

Sedan håller jag med om att blir konsekvensen av nedläggningen av Stiftelsen Svensk skeppsforskning att småvarven utestängs från forskningsresultat, är det naturiigtvis ingen utveckling som vi från samhällets sida kan välkomna.

TORKEL LINDAHL (fp):

Herr talman! Jag vill tacka OlofJohansson för det sista han sade. Det tyder på en öppen inställning till frågan.

Vidare vill jag påpeka att del är en annan part, som vi knappast har berört här och som också egentligen är en intressent, och det är redarna. Krav att de borde vara med och få del av forskningsresultaten finns också. Del är därför som jag skulle se det som mycket olyckligt om ifrågavarande stiftelse skulle upphöra eller utplånas.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om vidgad rätt till föräldrapenning

Socialministern RUNE GUSTAVSSON erhöll ordet för att besvara /nga Lantz (\pk) den 13 april anmälda fråga, 1977/78:408, och anförde:

Herr talman! Inga Lantz har frågat om jag ämnar vidta åtgärder för att även sammanboende som inte är biologisk förälder till sammanlevande barn får rätt till föräldrapenning.

Den fråga Inga Lantz här lar upp har tidigare behandlats av riksdagen i anledning av motion 1976/77:1570. Socialförsäkringsutskottel anförde i sitt betänkande 1976/77:27 atl frågan om utformningen av den aktuella bestämmelsen lämpligen borde prövas av familjestödsutredningen i samband med dess uppföljning av erfarenheterna av föräldraförsäkringen. Utskottet ansåg därför att motionen borde överlämnas till denna utredning för beaktande. Detta blev också riksdagens beslut.

Familjestödsutredningen kommer inom kort alt redovisa sitt betänkande om föräldraförsäkringen. Enligt vad jag har inhämtat kommer frågan om föräldrabegreppet för rätten till föräldrapenning att behandlas i betänkandet. I avvaktan på resultatet av utredningens bedömningar och efterföljande remissbehandling ärjag inte beredd att vidta några åtgärder i denna fråga.

INGA LANTZ (vpk).

Herr talman! Först ber jag att få tacka socialministern för svaret.

Föräldrapenning utgår för tillfällig vård av barn när en förälder måste stanna hemma från arbetet, exempelvis i samband med att barnet är sjukt eller därför alt barnets ordinarie vårdare är sjuk. För gifta och sammanboende med gemensamma barn fungerar det så att endera av föräldrarna kan stanna hemma, med rätt till föräldrapenning. Men om däremot två personer sammanbor och den ena av dem har barn och de inle har några gemensamma

barn, har bara den biologiska föräldern rätt till föräldrapenning, liksom den biologiska fadern eller modern som barnet inte sammanlever med. Den andra sammanboende har alltså inte rätt till föräldrapenning.

Jag menar atl lagen inte tar hänsyn till en faktisk familjesituation. En lag måsle ju fungera. Denna lag är till för barnens skull, och därför måste man utgå frän barnens bästa och även utgå från en faktisk familjesituation. Annars är det barnen som kommer i kläm. Och del gör de i många fall.

Del är ganska vanligt nu för tiden atl människor sammanbor och alt man har ett eller flera icke gemensamma barn i ett sådant sammanboende. Man fungerar alltså gemensamt i praktiken som en familj, där bägge föräldrarna dä för barnens skull givetvis borde ha samma möjligheter atl använda föräldraförsäkringen.

Jag har ell exempel där man hade bott tillsammans i tre år. Den biologiska föräldern var lärare och den icke-biologiska föräldern kunde ta ledigt vid ett barns sjukdom då den biologiska föräldern icke kunde göra det - hon var förskollärare och kunde inte få någon ersättare på grund av att det fattades personal på barnstugan; ett förhållande som tyvärr är ganska vanligt. Den icke-biologiska föräldern stannade därför hemma hos det sjuka barnet, men lagen fungerade inte tillfredsställande. Han fick alltså ingen ersättning för föriorad arbetsförtjänst. Detta är ett uppenbart missförhållande.

Jag var själv tidigare ovetande om hur lagen fungerade i detta avseende. Jag trodde atl hänsyn skulle kunna tas till en faktisk familjesituation utifrån barnets utgångspunkt. Nu hallar lagen betydligt, och det måsle därför bli en ändring, så att lagen kan kopplas till barnets behov av hjälp, oavsett förhållandena i övrigt. Detta problem borde del gå att lösa juridiskt.

I del svar jag har fåu säger socialministern att han inte vill medverka till en positiv lösning av frågan. Han vill alltså inle rätta lill ett uppenbart missförhållande. Jag tycker inte att man behöver avvakta en utrednings resultat, om man upptäcker felaktigheter i en lagstiftning;det är väl då bara att rätta till felen, så att lagen fungerari Varför skall man behöva vänta på en utredning och ell remissförfarande, när man redan vet att den nuvarande lagen inte fungerar tillfredsställande?

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om vidgad rätt till föräldrapenning

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr tal man! Först ber jag att Inga Lantz än en gång läser mitt svar-jag har nämligen inte sagt alljag inte vill medverka till en positiv lösning, utan jag har sagt att jag inle är beredd alt vidta några åtgärder nu med hänsyn till all den här frågan enligt riksdagens beslut är under utredning och vi väntar pä del förslaget. Jag följer därvid den praxis som tillämpas i regerings- och riksdagsarbetet.

Den fråga som Inga Lantz här lar upp är nog inte så enkel som Inga Lantz tycks tro, eftersom den inrymmer flera kopplingar till andra områden och det i den finns besväriiga avgränsningsproblem. Det var detta som utskottel och riksdagen insåg när skrivningen gjordes och motionen överiämnades till familjestödsutredningen. Låt mig peka på det samband som finns med annan försäkring och social- och skattelagstiftning. Att förändra exempelvis

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om vidgad rätt till föräldrapenning

föräldrabegreppet inom ett specialområde men inte i övrigt skulle kunna ge för den enskilde förvirrande resultat.

En annan svår fråga är hur man skall avgränsa utvidgningen. Finns det i sä fall skäl att låta även andra personer som bor tillsammans med barnet -farmor eller storebror exempel vis-fä ersättning när barnet är sjukt? Det finns således fiera frågor atl diskutera innan vi kommer fram till ett resultat.

Nu vill tydligen Inga Lantzatt jag skall ta ställning till dessa frågorutan att ha ett ordentligt beslutsunderlag. Det tycker jag vore fel, speciellt som denna fråga som jag har sagt finns med i det betänkande som kommer att presenteras inom kort, vilket sedan i vanlig ordning skall remissbehandlas. Den ordningen gör att frågan på det sättet kommer att få en offentlig genomlysning, sä att de olika aspekterna kan komma fram. Som jag har sagt är delta det vanliga sätt som vi arbetar på, och det är rikligt att vi följer den kutymen även i denna fråga.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Det slår allra sist i svaret: "-------------- ärjag inte beredd att vidta

några åtgärder i denna fråga."

Det är riktigt att föräldraförsäkringen fungerar för barnens skull. Om Rune Gustavsson nu är överens med mig om att det nuvarande förhållandel är felaktigt, borde han också dra konsekvenserna av all han inser felet i lagen genom aU aktivt medverka till en ändring med det snaraste.

Sedan är det riktigt alt det också finns andra brister i lagen, som man behöver se över, och det är bra att detta görs. Det är brister som vpk i andra sammanhang har påpekat, t. ex. att antalet sjukdagar är för litet. Framför allt räcker de inte till om man har långvarigt sjuka barn eller för alt besöka de förskolor och inrättningar som man behöver besöka när man har mindre barn. Därför måste åldersgränsen höjas. En tioåring klarar sig inle hemma ensam när han är sjuk. Åldersgränsen bör höjas till 14 år, som vpk har föreslagit.

Inom vpk menar vi atl inte ekonomiska skäl skall vara avgörande för förälder när det gäller aU ge barnen den omvårdnad de behöver. Många barn far illa i vårt samhälle pä olika sätt; de saknar trygghet och omvårdnad bl. a. i sjukdomssitualioner. Det är samhällets sak att förhindra detta, bl. a. genom att utforma föräldraförsäkringen så att den fungerar för barnen.

Jag konstaterar att Rune Gustavsson inte är mottaglig för de här mycket klara och enkla argumenten för att lagen inte fungerar för barnen och att man måste la hänsyn lill en faktisk familjesituation. Jag kan fortfarande inte inse att man skall behöva vänta på en utredning när man är överens och kan konstatera atl det är ett felaktigt förhållande, aU man då inte kan ändra på det så del fungerar.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Jag kan bara konstatera alt Inga Lantz inte vill läsa innehållet i svaret. Där framgår det klart att utskottet på grundval av motionen har uttalat att den här frågan bör utredas. Riksdagen har fatlat beslutet - och jag

föreställer mig att Inga Lantz har varit med om det - att motionen i enlighet med utskottets betänkande skall överiämnas till utredningen. Utredningen kommer inom kort, Inga Lantz, och därför har jag sagt att i avvaktan pä den kan vi inte vidta några åtgärder.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! I så fall vill jag fråga: När kommer den utredningen, och när kan man beräkna att det här felaktiga förhållandet har rättats till? Det är väldigt många familjer som drabbas av det här uppenbara missförhållandet, som jag ändå tror att Rune Gustavsson inser. Det är bara förvånansvärt att han inte vill rätta till det sä snart som möjligt.

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om lokalisering till Östersund av arméns tekniska skola och försvarets förvaltningsskola

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Så snart som möjligt anser jag atl maj månad är, och enligt uppgift kommer denna utredning under maj månad.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om lokalisering till Östersund av arméns tekniska skola och försvarets förvaltningsskola

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK erhöll ordet för atl besvara Marianne Stålbergs (s) den 13 april anmälda fråga, 1977/78:404, och anförde:

Herr talman! Marianne Slålberg har frågat mig om orsakerna till fördröjningen i genomförandet av 1976 års beslut om lokalisering till Östersund av arméns tekniska skola och försvarets förvaltningsskola.

Jag vill först erinra om att skolorna enligt riksdagsbeslutet bedömdes kunna flytta till Östersund år 1981 och vara helt inrättade år 1982.

Detaljutformningen av den nya befälsordningen som riksdagen nyligen har fattat beslut om kommer atl påverka utbildningsbehoven m. m. vid ATS, vilket i sin tur påverkar dimensioneringen av skolans lokaler. Detta innebär atl projekteringen för de nödvändiga lokalerna, som till dels skall vara gemensamma för skolorna, måsle revideras med senarelagd byggstart som följd. Jag avser att inom kort ta kontakt med Östersunds kommun och informera om att en senareläggning blir nödvändig. Så fort underlag föreligger kommer jag att föreslå regeringen tidpunkt, då skolornas verksamhet skall lokaliseras till Östersund.

MARIANNE STÅLBERG (s):

Herr talman! Jag vill först tacka försvarsministern för svaret på min fråga.

För precis ett år sedan ställde jag också en fråga till försvarsministern i ungefär samma angelägenhet. Då gick rykten om alt ATS skulle förläggas till annan ort än Östersund. Jag fick dä besked av försvarsministern att det inte

4 Riksdagens protokoll 1977/78:127-129

Nr 129 var aktuellt med någon ändring av tidigare fattat beslut, förutom att radar-

Tisdaeen den luftmekanikerskolan,som riksdagen senare också fattat beslut om, skulle

25 april 1978 kvarslanna i Göteborg. Redan det beslutet har gjort alt tidigare fattat

._____________ lokaliseringsbeslut uttunnats för Östersunds del.

Om lokalisering Som jag i fjol konstaterade vid frågedebalten beslöt riksdagen redan 1971 i

till Östersund av samband med omlokaliseringen av statlig verksamhet alt arméns tekniska arméns tekniska '°' försvarets förvaltningsskola skulle förläggas till Östersund om skola och forsvarets sädana skolor skulle organiseras. Den 25 maj 1976 beslöts att dessa skolor förvahningsskola skulle inrättas och föriäggas till Östersund.

Det är väl känt att Östersund har en mycket besvärlig bostadssituation, inte minst beroende på att regeringen fattat beslut om att Östersund inte får bebygga det omstridda Ope-Torvallaområdet. Det är av stor betydelse för Östersunds kommun, för dess planering, för personalen vid skolorna och för byggnadsarbetarkåren i Östersundsområdet alt få ett klart besked om när skolorna skall stå klara. Kommunen måste fä veta vad den har att rätta sig efter.

Kommunen har planerat för ett elevholell pä ett centralt beläget område med gångavstånd till de tänkta skolorna men kan i rådande läge inte vänta hur länge som helst på besked. Kommer inle nya byggnadsprojekt till stånd är riskerna också stora, för atl inte säga mycket stora, atl det blir en kraftig ökning av arbetslösheten inom byggnadsarbetarkåren i Östersund och Jämtland.

Vi kan inte acceptera denna osedvanligt långa tid för genomförandet av ett enhälligt riksdagsbeslut. Vi kräver att regeringen bekräftar sin avsikt att stå fast vid tidigare fattal beslut. Kommunen och Jämtlands län måsle fä besked.

Betyder svaret att det blir en minskning av antalet elever jämfört med vad som var planerat enligt tidigare fattat beslut?

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr talman! Jag förstår i och för sig att Marianne Stålberg som representant för Östersund finner det mindre bra att genomförandet har blivit uppskjutet, men jag vill påpeka att de orsaker jag anfört - den nya befälsordningen och beslutet att RMS inte skall flyttas till Östersund - är förseningsfaklorer som alla partierna i riksdagen är ansvariga för. De besluten har fattats i full politisk enighet, och de har fått dessa konsekvenser. Jag räknar med atl så snabbi som möjligt skaffa mig ett underiag så att jag kan ge kommunen uppgift om en hållbar lidpunkt när verksamheten skall gå i gång i Östersund. Jag vill poängtera atl mitt tidigare besked om atl ATS skall föriäggas lill Östersund givelvis står fast. Riksdagen har redan beslutat det, och beslutet kommer alt genomföras.

Pä frågan om det blir färre arbetstillfällen som en följd av de utredningar

som nu pågår kan jag inte svara något bestämt. Vi vet inte detta - det måste

ske överväganden över huvud taget om den tekniska utbildningen enligt den

nya befälsordningen. Men om det blir någon ändring kan det i så fall lika

50 gärna bli fler arbetstillfällen, men jag vill inte väcka några förhoppningar. Jag

betraktar emellertid inle det här som atl det skulle innebära någon krympning alls av den faktiska verksamheten i Östersund. I detta sammanhang vill jag påpeka att Östersund ju är en av landets i delta avseende privilegierade kommuner. Det finns inte så många kommuner där vi inom försvarssektorn gör utbyggnader, men det gör vi i Östersund.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om arbetet med att belysa olika aspekter på civil-motstånd

§ 6 Om arbetet med att belysa olika aspekter på civilmotstånd

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK erhöll ordet föratt besvara Gudrun Sundströms (s) den 13 april anmälda fråga, 1977/78:405, och anförde:

Herr talman! Gudrun Sundström har bett mig lämna besked om hur långt arbetet med att belysa de olika aspekterna pä civilmolsländ har hunnit.

Frågan oms. k. civilmolsländ har uppmärksammats av såväl 1970 års som 1974 års försvarsutredning. Den senare angav som en klar slutsats av sina överväganden alt civilmolsländ inte kan utgöra något hållbart alternativ till militärt försvar. Vår deklarerade utrikespolitik skulle då inte längre framstå såsom trovärdig. Utredningen ville emellertid inte utesluta att även ickemilitärt motstånd kan ge värdefulla bidrag i det samlade motståndet t. ex. vid ockupation. Utredningens uppfattning var att ytteriigare utredningar bör göras, men att det torde vara nödvändigt att först klariägga folkrätlsliga m. fl. problem för icke-militära motsländsformer.

I propositionen 1976/77:74 om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling underströk jag i likhet med utredningen att en klar slutsats är att civilmotstånd inte kan utgöra något alternativ lill militärt försvar.

Vid behandlingen av den nämnda propositionen tog försvarsutskottet bl. a. med anledning av en motion även upp frågan om civilmotstånd. I motionen yrkades att riksdagen hos regeringen skulle begära en utredning om olika former av motstånd, däribland civilmolsländ. Utskottet avstyrkte motionsyrkandet och hänvisade lill alt de folkrätlsliga förutsättningarna behöver klargöras ytteriigare innan ett särskilt utredningsarbete kan påbörjas. Utskottet ansåg atl resultaten av ett utlagt uppdrag till den engelske forskaren Adam Roberts borde avvaktas.

Adam Roberts har på svenskt uppdrag utarbetat skrifterna Totalförsvar och civilmotstånd samt Civilmotståndets teknik. Dessa har publicerats i skriftserien Försvar och säkerhetspolitik år 1972 resp. år 1976. Han har f n. i uppdrag alt studera folkrätlsliga aspekter pä civilmotstånd. Av intresse är särskilt vilka typer av motstånd som är förenliga med gällande folkrätt. Jag räknar med alt Roberts skall redovisa sitt arbete i år.

Jag vill också något beröra den senaste tidens utveckling beträffande folkrättens regler i krig och ockupation. Våren 1977 avslutades i Geneve den s. k. diplomatkonferensen om krigets lagar. Som resultat föreligger två tilläggsprotokoll till 1949 års Genévekonvenlion angående skydd för krigets

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om arbetet med att belysa olika aspekter på civilmotstånd

offer.

Under förhandlingarna har bl. a. förhållandena i samband med ockupation varit föremål för ingående debatt. Främsta intresset har härvid varit inriktat på att få fram nya regler för skydd av s. k. nationella befrielserörelser. De nya reglerna innebär väsentliga lättnader i de villkor som gäller för att medlemmar i motstånds- eller befrielserörelse skall komma i åtnjutande av folkrättsligt skydd. Exempelvis har kravet på utmärkande tecken för medlemmarna bortfallit i de nya reglerna. Det bör emellertid observeras atl de former av motstånd som diskuterades under förhandlingarna uteslutande var väpnat motstånd. Civilmolsländ var icke föremål för något intresse, och några nya regler med anknytning till civilmolsländ har därför inte tillkommit.

Enligt min mening finns inte förutsättningar för ell utredningsarbete om inriktning av och förberedelser för ett svenskt civilmolsländ.

GUDRUN SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Det är inte sä ofta jag ger beröm lill den borgeriiga regeringens ledamöter, men jag vill gärna ge försvarsministern en eloge för alt han kostat på sig så mänga ord för all besvara min fråga, även om det var en negativ slutsats han drog i svaret.

När jag tog del av de direktiv som den nya försvarskommiltén fick läste jag dem med mycket stort intresse. Jag fick också en liten förhoppning om atl den här frågan skulle komma in i det arbetet. 1 del utdrag ur direktiven som finns i försvarsutskottets belänkande nr 19, som vi skall behandla i morgon, anförs:

"I samband med 1977 års försvarsbeslut underströks att totalförsvaret bör vara så uppbyggt att det är en hela folkels angelägenhet. Varje medborgare bör beredas tillfälle atl efter sin förmåga bidra lill landets försvar. Denna grund för totalförsvarets uppbyggnad bör gälla som utgångspunkt för kommitténs överväganden."

För oss som är intresserade av alt få lill stånd en fördjupad och mer allsidig diskussion om värt försvar kan ordalydelsen i direktiven verka hoppingivande. Förra året lämnade vi socialdemokrater från försvarsutskottet en parlimotion, där vi tog upp frågan om civilmolsländ. Den blev, som försvarsministern sade, avslagen. Överallt där vi är ute och resonerar om försvarsfrågan ställer människor krav på att få engagera sig, men ofta stannar resonemanget vid frågan om del militära försvaret. Och vi vill gärna ha en breddning av försvarsdiskussionen. Det är en punkt som de fiesta vill diskutera och vela mer om, och del är just civilmotslåndel. Det är naturiigtvis Adam Roberts böcker och erfarenheter frän andra länder som väckt detta intresse atl medverka till att stärka försvarsviljan på fredlig väg.

Civilmolsländ kan inte ersätta del militära försvaret - det förstår vi. Men det är viktigt atl fä fram ett komplement till det militära försvaret i farotider. Därför ärjag intresserad av atl fä reda på hur långt arbetet har kommit i den borgeriiga regeringen när det del gäller alt hitta de linjer, efter vilka vi kan

bedriva civilmotstånd eller när det gäller atl hitta nya fredliga vägar att försvara det här landet.

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr talman! Jag vill bara säga att jag aldrig uteslutit civilmolständet som försvarsform. Fru Sundström och jag tycks vara helt överens om atl del inte är något alternativ till del militära försvaret, men det kan,i likhet med vad tidigare utredare sagt, vara ell utomordentligt värdefullt komplement.

I avvaktan pä Roberts utredning har vi f n. inle utrett frågan ytteriigare. Den nyligen lillsatia tolalförsvarskommitlén har fält direktiv som ingalunda utesluter atl man titlar på det här. Jag vill bara ge fru Sundström tipset att motsvarande utredning i Norge, som publicerade resultatet av sill arbete för några månader sedan, också har tagit upp dessa problem. Den har gjort en mycket värdefull analys av problematiken kring civilmotstånd.

Jag vill betona att de folkrätlsliga aspekterna är mycket viktiga och myckel komplicerade. Därför är detta en fråga som verkligen måste övervägas mycket noga utifrån olika synpunkter. Jag vill bara betona atl jag inte på något sätt vill strypa möjligheterna för etl civilmotstånd utan är beredd all på lämpliga sätt analysera förutsättningarna.

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om arbetet med att belysa olika aspekter på civilmotstånd

GUDRUN SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag tackar försvarsministern för de orden. Vi förde fram denna fråga under den socialdemokratiska regeringens tid. Sedan blev del sä tyst kring frågan, och då blev vi oroade. Nu ser jag atl försvarsministern ofta är ute och talar i försvarsfrågor. Jag undrar därför om inle också han möter frågan om civilmolsländ bland sina åhörare eller om del bara är folkrörelsernas folk som lar upp den frågan.

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr talman! På denna direkta fråga vill jag bara svara atl visst möter jag frågor även av denna art. Jag vill dock betona alt det kanske ändå inle är civilmolständet som människor ser som ett alternativ - man ser del som en molständsform som man kan tvingas in i. Och del tar jag som något utomordentligt positivt; del markerar all det finns en försvarsvilja.

GUDRUN SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Man kan komma att tvingas in i den situationen. Då är det angelägel alt landet redan har vissa regler och viss organisation som är anpassad till en farofylld lid.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om tillämpningen av abortlagstiftningen

§ 7 Om tillämpningen av abortlagstiftningen

Statsrådet INGEGERD TRÖEDSSON erhöll ordet för alt besvara Ulla Tilländers (c) den 6 april anmälda fråga, 1977/78:394, och anförde:

Herr talman! Ulla Tilländer har frågat om jag anser alt del står i överensstämmelse med intentionerna med riksdagens beslut om ny abortlagstiftning atl gravida kvinnor som söker konlakl med sjukvården rutinmässigt tillfrågas om de ämnar fullfölja graviditeten eller önskar abort.

Vid gynekologiska mottagningar och inom den förebyggande mödrahälsovården skall givetvis alla gravida kvinnor, oavsett om de vill föda sitt barn eller överväger abort, ges den hjälp och det stöd som de behöver. Det är kvinnan själv som avgör om graviditeten skall fullföljas eller om den skall avbrytas. Kvinnans önskemål bör komma fram på ett naturiigl sätt under samtalet mellan henne och läkaren eller barnmorskan. Jag är alliså överens med Ulla Tilländer om att den första frågan under samtalet inte bör vara om kvinnan ämnar fullfölja graviditeten eller önskar abort. Inle heller bör en sådan fråga framställas rutinmässigt. Jag vill här också nämna alt kvinnor som söker för all fä abort alltid skall, enligt socialstyrelsens cirkulär (MF 1974:100) med anvisningar om tillämpningen av abortlagen (1974:595) m. m., informeras om möjligheterna alt fä abortrådgivning.

ULLA TILLÄNDER (c):

Herr talman! Det finns särskilt stor anledning alt tacka statsrådet Troedsson för det här svaret, som förhoppningsvis kommer att påverka den praxis som föranlett min fråga.

Den väsentliga distinktion som abortlagen omnämner är inle någon subtil finess för finsmakare ulan en kärnpunkt, som jag uppfattar det. Man kan inte bortse från ordens makt över tanken i ett sådant här fall. Man kan inle bortse från atl den rutinmässigt ställda fråga, som det här gäller så småningom suddar ul den gräns som det är väsentligt atl upprätthålla. Ett snävt, materialistiskt, nytlobetonal synsätt utan övertoner har en i längden utsuddande effekt pä den viktiga skillnaden mellan abort och preventivmedel.

Del måste vara statens uppgift alt slå vakt om den värdering som ligger förborgad i känslan för att ett havandeskap är en genomgripande upplevelse. Det ger en antydan om vad en abort egentligen är.

Jag vill betona atl min mening inle är atl skuldbelägga aborten. Den kan i vissa fall vara en utväg som måste tillgripas. Vad jag vill är snarare att medvetandegöra och aktualisera en, som sagt, väsentlig distinktion i lagen, den mellan abort och preventivmedel, som har sin motsvarighet i verkligheten: skillnaden mellan en operation vilken som helst och en abortoperation.

Till sist vill jag uttrycka förhoppningen alt statsrådets positiva svar och själva motiveringen för det kommer sjukvården till del.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 8 Om förbud mot kostnadsfritt tillhandahållande av oregistrerade läkemedel

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON erhöll ordet för att besvara Hans Nyhages (m) den 14 april anmälda fråga, 1977/78:413, och anförde:

Herr talman! Hans Nyhage har frågat vilka åtgärder jag avser all vidta i syfte att hindra även kostnadsfritt tillhandahållande av oregistrerade läkemedel som inte är under klinisk prövning.

Enligt 3 § 3) allmänna läkarinslruklionen åligger det läkare som kliniskt prövar ett oregistrerat läkemedel all iaktta vad socialstyrelsen har föreskrivit. Närmare bestämmelser om sådan prövning finns i dåvarande medicinalstyrelsens cirkulär (MF 1963:129) angående klinisk prövning av oregistrerade läkemedel. Vid prövning av sådant läkemedel efter överenskommelse mellan tillverkare och viss läkare åligger det läkaren alt minst två veckor innan prövningen avses börja anmäla delta lill socialstyrelsens läkemedelsavdelning. Till anmälan skall fogas en rad uppgifter om den planerade prövningen. Väsentliga ändringar i försöksplaneringen skall anmälas till läkemedelsavdelningen. Cirkuläret innehåller också föreskrifter om atl läkemedelsförpackning skall vara försedd med påskriften "För klinisk prövning" och att resterande kvantiteter av läkemedlet skall sändas tillbaka till tillverkaren då prövningen avslutas eller avbryts. Den för prövningen ansvarige läkaren är skyldig att föra journal över patienter som omfattas av prövningen.

Det kan ibland vara motiverat att patienter får tillgång lill oregislrerade läkemedel under tiden efter del att läkemedlet prövats kliniskt tills det har godkänts och registrerats av socialstyrelsen. Om den kliniska prövningen har visat alt ett läkemedel har en positiv effekt på den sjukdom som del är avsett för och ytteriigare kunskap kan vinnas genom fortsatta studier av preparatet och dess verkningar kan prövningen föriängas. Enligt 13 § kungörelsen (1963:439) om tillämpningen av läkemedelsförordningen (1962:701) har socialstyrelsen vidare rätt att medge s. k. licensförsäljning i bl. a. sådana fall.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om socialstyrelsens kungörelse (MF 1969:20) om läkemedelsprover. I denna kungörelse föreskrivs atl endast registrerade läkemedel eller läkemedel som får säljas utan att vara registrerade och som inle utgör vissa narkotikavaror får utlämnas som läkemedelsprov. Andra oregistrerade läkemedel än sådana som får säljas utan atl vara registrerade får sålunda inte utlämnas kostnadsfritt som läkemedelsprov.

Trots de bestämmelser som jag här har redogjort för kan det givetvis inträffa atl misstag begås. För att bl. a. skapa ytteriigare garantier för patienterna vid kliniska prövningar tillsatte socialstyrelsen är 1975 en arbetsgrupp med uppdrag att se över hela regelsystemet för klinisk prövning av läkemedel. Enligt vad jag har inhämtat kommer arbetsgruppen atl redovisa resultatet av sitt arbete inom kort. Jag vill här också erinra om alt del ingår i direktiven för utredningen om läkemedelskontrollens mål, arbetsuppgifter och finansiering all överväga vilka åtgärder som kan bidra till alt allmänheten tillhandahålls endast säkra och effektiva läkemedel. Utred-

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om förbud mot kostnadsfritt tillhandahållande av oregistrerade läkemedel

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om förbud mot kostnadsfritt tillhandahållande av oregistrerade läkemedel

ningen skall därvid även behandla frågan om kliniska prövningar, bl. a. med avseende på eliska krav.

Jag kan försäkra Hans Nyhage alt regeringen kommer atl vidta erforderiiga åtgärder när resultaten av dessa utredningar föreligger.

HANS NYHAGE (m):

Herr talman! Jag ber all fä tacka statsrådet Troedsson för svaret och för den redovisning och de värdefulla besked som där ges.

Min fråga är ställd uteslutande med hänsyn lill patienternas rättssäkerhet i sjukvården. Det är alltså i och för sig inle min avsikt atl la upp någon särskild läkemedelsfirma eller något speciellt sjukhus eller läkemedel till debatt. Men ofrånkomligt är atl jag fåll ögonen på problemet genom ett inträffat fall, över vilket en jurist i överordnad ämbetsbefattning uttryckt sin förvåning, just därför alt det fallet kunde inträffa ulan att innebära regelbrott.

Del inträffade är ell myckel långvarigt tillhandahållande av ett ej registrerat läkemedel, något som jag finner vara mycket allvariigt. Man har från berört håll uttalat att del hela är grundat på ett missförstånd och alt man alltså handlat i god tro. Oavsett vad som där sägs är del anmärkningsvärt alt verksamheten kunnat pågå så länge som skett utan att uppmärksammas och därmed stoppas. Detta är ur patienternas rättssäkerhetssynpunkt hell oacceptabelt, och självfallet måste åtgärder vidtas som så långt möjligt förebygger en upprepning av fall av likartad karaktär. Såvitt jag förslår föreligger en brist i gällande lagstiftning, som bl. a. måste rättas till.

Det finns all anledning för mig atl påpeka att statsrådet Troedsson och jag inte har delade meningar i ärendet, något som svaret med all tydlighet visar. Del är min förhoppning att det fall som inträffat och som föranlett mig att ställa frågan skall utgöra en tankeställare för den arbetsgrupp i socialstyrelsen som skall se över reglerna för klinisk forskning och därmed bidra lill ytteriigare garantier mot atl misstag begås vid prövningen.

Än en gäng vill jag tacka för svaret, som jag finner utomordentligt positivt.

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Hert talman! Ytteriigare etl par ord om den kliniska prövningen. Som jag nämnde regleras den genom särskilda bestämmelser. Utan att föregripa vad som kommer att föresläs av den av socialstyrelsen tillsatta arbetsgruppen, som har i uppdrag att se över hela regelsystemet för klinisk prövning av läkemedel, och av den av regeringen tillsatta utredningen om läkemedels-kontrollen vågar jag redan nu påstå att utredningarna kommer atl föreslå atl reglerna för klinisk prövning avsevärt skärps. Jag räknar alltså med alt de luckor i lagstiftningen som kan finnas pä detta område kommer atl vara helt igentäppta inom en inte alltför lång lid.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 9 Om Solviks folkhögskola

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för att besvara Georg Anderssons (s) den 14 april anmälda fråga, 1977/78:412, och anförde:

Herr talman! Georg Andersson har frågat mig när regeringen kommer att besluta att Solviks folkhögskola ges en självständig ställning.

I regeringens propo.silion 1976/77:55 (UbU 1976/77:30, rskr 1976/77:318) biträddes folkhögskoleutredningens förslag att nu existerande filialfolkhögskolor antingen skulle bli självständiga folkhögskolor eller få ställning som externa kurser. Riksdagen hade inget att erinra mot detta.

I proposition 1977/78:100 bil. 12 (s. 584) förordade jag, att de nuvarande filialfolkhögskolorna Bosön och Västanvik skulle få bli självständiga fr. o. m. den 1 juli 1978. Däremot var jag inte beredd att tillstyrka skolöverstyrelsens förslag att också Eskilstuna folkhögskola och den del av S:t Eriks folkhögskola som bedriver fritidsledarutbildning skulle få bli självständiga skolor från nämnda datum. Riksdagen beslutade i enlighet med mitt förslag.

Ett tiotal folkhögskolors filialer har hos skolöverstyrelsen ansökt om ställning som självständig folkhögskola. Solviks folkhögskola i Skellefteå, som formellt inte aren filial men där folkhögskoleverksamhet bedrivits sedan 1920, har också ansökt om att få bli självständig folkhögskola. I vilken ordning och i vilken takt självständighet skall ges åt nya skolor har hittills prövats årligen i samband med regeringens budgetarbete. Sä bör enligt min mening vara fallet även i fortsättningen.

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om Solviks folkhögskola

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret.

Som också framgår av svaret är Solviks folkhögskola inte någon ny skola. Verksamheten där har bedrivits sedan 1920. Det är högst otillfredsställande att denna folkhögskola inte har fått status som självständig folkhögskola. Den ingår nu i Strömbäcks folkhögskolas verksamhet. Detta medför flera nackdelar. Framför allt får det negativa ekonomiska konsekvenser av ganska besvärande omfattning. Det har sagts mig alt de här båda skolorna. Strömbäck och Solvik, tillsammans går miste om ca 400 000 kr. i statsbidrag på grund av den nuvarande konstruktionen.

Jag motionerade i fjof tillsammans med några kolleger på Västerbottensbänken i denna fråga. Utskotlei ville då inte tillstyrka vårt förslag om att göra Solvik lill självständig folkhögskola. I samband därmed hänvisade utskottet emellertid till statsrådet Wikströms uttalande om atl nu existerande filialfolkhögskolor skulle göras självständiga, vilket också har angivits i dagens svar. Taklen för denna utveckling angavs inte av utskottel, och den anges inte heller i dagens svar.

För en tid sedan noterade jag med glädje att Jan-Erik Wikström vid ett möte i Lycksele offentligt sade att han personligen anser atl Solviks folkhögskola skall få självständig ställning. Jag hoppades därför att Jan-Erik Wikström, såsom ansvarig i regeringen för sådana här frågor, här i riksdagen

Nr 129 skulle ge ett mera konkret besked.

Tisdaeen den Solvik är som bekant en folkrörelseskola. Det medför att ett ökat

25 aoril 1978 ekonomiskt stöd är ytterst angeläget. Jag vore därför mycket tacksam om

Jan-Erik Wikström kunde stärka de förhoppningar som trots allt finns på

Om reglerna för Solvik om att skolan senast i samband med behandlingen av nästa

tillträde till högsko- budgetproposition blir klassad som självständig folkhögskola.

lestudier

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Jag är medveten om att Solviks folkhögskola har arbetat under utomordentligt lång tid. Under många decennier ansökte man inte om statsbidrag av olika anledningar. En skola skall självfallet inte belastas för atl den under mänga decennier inte ansöker om statsbidrag, tvärtom. Idealiteten skall givetvis gynnas även på detta område. Av mänga olika skäl är det inte lämpligt all annat än i samband med budgetpropositionen la ställning lill den konkreta frågan om en enskild filial skall få bli självständig folkhögskola, men jag har tyckt att just närdet gäller Solvik är skälen härför sä starka att det kan vara motiverat atl ge en antydan om i vilken riktning regeringens ställningstagande kommer att gå pä denna punkt. Det främsta skälet är naturligtvis den utomordentligt länga tid, under vilken man framgångsrikt har bedrivit folkhögskoleverksamhet i Skelleflebygden.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag vill tacka för det här tillägget. Det ger mig anledning att konstatera att Jan-Erik Wikström strävar efter att inte uppträda kluven, i två roller, utan sträcker sig mycket långt när det gäller att här i riksdagen bekräfta det han för en tid sedan sade i Lycksele. Då sade han att han gav uttryck för sin personliga mening, och jag tolkar det så att uttalandet i Lycksele har en ganska god förankring i regeringen. Det ger mig anledning att hysa den starka förhoppningen att Solviks folkhögskola skall få självständig ställning i samband med behandlingen av nästa budgetproposition. Därmed skulle en mångårig kamp i denna fråga krönas med framgång, och jag hoppas verkligen atl så blir fallet.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 10 Om reglerna för tillträde till högskolestudier

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för atl i etl sammanhang besvara dels Eva Hjelmströms (ypk) dsn 5 april anmälda fråga, 1977/78:386, dels Ingrid Sundbergs (m) den 11 april anmälda fråga, 1977/ 78:402, och anförde:

Herr talman! Eva Hjelmström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att

vidta för att förändra nuvarande antagningsbestämmelser till högskolan.

Ingrid Sundberg har frågat mig om jag mot bakgrund av universitets- och

58 högskoleämbetets rapport om tillträde till högskolan (UHÄ-rapport 1978:6)

avser att vidta några modifieringar av reglerna för lilllräde till högskolestudier.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Jag har vid tidigare frågestunder i kammaren framhållit att det uppföljningsarbete kring högskolereformen som pågår inom universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) kan ge underlag för överväganden och åtgärder beträffande effekterna av del nya antagningssystemet. Jag nämnde bl. a. frågan om den höjda medelåldern bland de antagna till längre spärrade utbildningar.

En första rapport från UHÄ föreligger nu. Den behandlar urvalsreglernas effekter på rekryteringen till spärrade allmänna utbildningslinjer inom högskolan hösten 1977. Den berör således förhållandena för endast en del av högskolan och vid en enda antagning, även om i vissa fall jämförelser görs med antagningen vårterminen 1978. Antagningen hösten 1977 var den första som genomfördes enligt de nya reglerna. Igångsättningssvårigheter, brister i informationen, uppdämda utbildningsbehov etc. kan således medverka till att göra denna antagning unik i flera avseenden. Några bestämda slutsatser av de resultat som kommit fram bör man därför inte dra.

Vad beträffar den sociala snedrekryteringen till högskoleutbildning synes denna inte ha påverkats i någon bestämd riktning vid detta antagningstillfälle. På en annan punkt visar dock utredningen en oroande tendens. När tillgodoräknande av föreningsarbete som merit vid antagning lill högskolan infördes förbisågs uppenbariigen att de förtroendeuppdrag som främst borde komma i fråga för meriteringen i betydande utsträckning innehas av män. Tillgodoräknandet av föreningserfarenhet tycks också ha gynnat manliga sökande pä bekostnad av kvinnliga. Fler män kan åberopa den typ av relativt kvalificerade föreningsuppdrag som enligt reglerna merilvärderas.

Syftet med de nya reglema för antagning till högskoleutbildning är bl. a. att underlätta för nya grupper att vinna tillträde. Erfarenheterna från antagningen hösten 1977 visar att bestämmelserna om föreningsmeriter snarast tycks ha försvårat för kvinnorna atl vinna tillträde till spärtade utbildningar. Även om erfarenhet från ell förhållandevis omfattande arbete inom föreningslivet kan vara av värde för högskolestudier får detta, enligt min mening, inte ges sådan tyngd att effekten blir den jag nyss har antytt.

Om också erfarenheterna från antagningen våren 1978 visar alt tillgodoräknande av föreningsmeriter missgynnar kvinnliga sökande avser jag därför att föreslå regeringen alt förelägga riksdagen förslag om att avskaffa reglerna om att föreningsmeriter skall tillgodoräknas vid antagning till högskoleutbildning. Ett sådant förslag kommer i sä fall att lämnas i sådan tid att förändringen kan träda i kraft den 1 juli 1979.

UHÄ:s rapport uppmärksammar också en annan punkt där det är angelägel alt noga följa konsekvenserna av de nya antagningsreglerna. Rapporten visar alt den som var behörig både genom gy mnasieulbildning och genom den s.k. 25:4-regeln i viss mån gynnades vid antagningen 1977 genom atl han eller hon prövades i tvä kvotgrupper.

Uppföljningsresullalet kan också på denna punkt vara i viss mening unikt.

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om reglerna för tillträde till högskolestudier

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om reglerna för tillträde till högskolestudier

eftersom man även här kan räkna med ett visst uppdämt behov av utbildning. Man måsle dock förutsätta atl personer med kortare eller längre högskoleutbildning även i framtiden kan komma att vilja byta yrke eller inriktning och därför söker sig lill en "andra" högskoleutbildning. Att förhindra detta genom administrativa åtgärder ligger knappast i linje med vår allmänna utbildningspolitik.

Förhållandet måste dock uppmärksammas. Om man finner atl de dubbelbehöriga även i fortsättningen gynnas på etl otillböriigt sätt på bekostnad av andra grupper med berättigade anspråk pä utbildning, bör man självfallet kunna överväga förändrade regler i syfte att uppnå en i någon mening rättvisare fördelning av utbildningsplatser mellan olika grupper av sökande.

Jag förutsätter att UHÄ kommer atl följa och studera utvecklingen i dessa avseenden. Jag vill också framhålla atl frågan har en studieorganisalorisk aspekt. Om man i framliden får en ökad flexibilitet i högskolan, bl. a. större möjligheter att kombinera kurser från olika linjer och ell ökat utbud av enstaka kurser även inom nu starkt sammanhållna utbildningar, bör behovet atl kombinera två fullständiga utbildningslinjer i viss utsträckning kunna bortfalla.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret.

När riksdagen för nästan exakt ett år sedan mot vpk:s röster fattade beslut om den nya högskolan, framhöll Jan-Erik Wikström särskilt alt ett av de främsta målen med reformen var alt åstadkomma en bredare rekrytering till högre studier. Del upprepade han här i dag. Men nu, efter etl år, ser vi resultatet av reformen. De farhågor jag uttryckte bekräftas av den rapport som utarbetats på UHÄ. Att gå in på rapporten i dess helhet skulle ta alltför mycken lid -jag skall nöja mig med atl peka på några av de konstateranden som görs.

För det första, säger utredarna, missgynnas kvinnorna av de nya reglerna, främst vid tillträdet till längre utbildningar som läkarutbildning, och de tekniska linjerna. Detta strider helt mot strävan lill ökad jämställdhet.

För det andra, säger man, har systemet gynnat redan välutbildade personer, vilket rimmar illa med strävandena efter en jämnare social rekrytering. Den sociala snedrekryteringen till högre utbildning har totalt sett snarast skärpts.

Redan dessa två konstateranden är i sig tillräckliga för att man skall kunna påstå, alt de vackra mål som utbildningsministern skisserade har kommit på skam. Därtill kommer en rad övriga fakta i rapporten, exempelvis att folkhögskoiestuderande har fått svårare att göra sig gällande.

Hela systemet är konstruerat så, att dubbelbehöriga sökande får företräde, vilket innebär att det är studerande med skolmeriter som kommer i främsta rummet. De rena 25:4-orna missgynnas däremot.

Utredarna konstaterar i slutet av sin rapport atl del nya tillträdessystemet är etl lappverk och att varje enskild åtgärd inte har granskals utifrån sina

effekter pä systemet som helhet.

Vi krävde i samband med beslutet om högskolereformen ett i grunden förändrat antagningssystem, ett system där huvudsyftet är att söka åstadkomma en jämnare social rekrytering. Utbildningsministern är inte beredd all gå med på detta.

För det första, konstaterar utbildningsministern i sitt svar, är det bara en liten del av högskolan som berörs av de här förhållandena. Det är inte riktigt. Större delen av högskolan är spärrad.

Fördel andra skyller han på informationen och påstår att den är dålig. Del äratt springa ifrån frägan-eller tror verkligen Jan-Erik Wikström att kvinnor har svårare att tillgodogöra sig information?

För det tredje säger han att den sociala rekryteringen inte har påverkats. Nej, förvisso inte. Snedrekryteringen kvarstår ju.

Det enda konkreta förslaget är att avskaffa föreningsmeriterna. Jag tror för min del att del krävs hell andra åtgärder. Visst bör man se över reglerna om föreningsmeriter, men att tro alt det nämnvärt skulle påverka rekryteringen är att inte se skogen för bara träd. Föreningsmeriter kan ju också ha ett mycket positivt värde.

Slutligen säger Jan-Erik Wikström att inga bestämda slutsatser kan dras av rapporten. Jag tycker att det är ett mycket märkligt påstående. Rapporten är bra och välskriven, den avser två antagningsbestämmelser och den pekar på en rad faktorer som det finns anledning att snarast rätta lill.

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om reglerna för tillträde till högskolestudier

INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Jag skall be att få tacka utbildningsministern för svaret, som jag fann vara mycket positivt. Det visade en flexibilitet i utbildningsministerns inställning till de här frågorna som jag tycker är lovvärd.

Jag hade formulerat min fråga så att jag undrade om utbildningsministern tänkte göra några modifieringar, och att sä är fallet tycker jag framgår av svaret. Givetvis hade det varit omöjligt att kräva några genomgående förändringar mot bakgrund av det förarbete som i mer än 27 år har ägnats utredningar om vidgat tillträde till högskoleutbildning. Det var naturiigtvis rapporten som föranledde alt jag ställde frågan. Jag kan inte ta upp alla olika synpunkter men vill beröra ell par.

I fråga om den minskade antagningen av kvinnor har jag åtskilliga gånger här i kammaren, när antagningsbestämmelserna diskuterats, förutspätt att resultatet skulle bli vad som nu framgår av rapporten. Med all sannolikhet är det, när det gäller de längre utbildningarna och de spärrade utbildningarna, kravet på i mänga fall flerårig förvärvserfarenhet som gör att kvinnorna drar sig för all söka till sådana utbildningar. Men givelvis har föreningsmeriterna hafl sin betydelse. Jag tycker att del är glädjande alt utbildningsministern här tar upp den frågan. I händelse av alt vårantagningen visar samma tendens skall föreningsmeriterna enligt hans mening försvinna. Det har ju blivit en markant nedgång i antagningen av kvinnor till de längre utbildningarna, och det är ur jämställdhetssynpunkt oacceptabelt.

Men det gäller också en annan sak, nämligen den högre medelåldern. Det

6 Riksdagens protokoll 1977/78:127-129

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om reglerna för tillträde till högskolestudier

är riktigt, som utbildningsministern säger i svaret, att orsaken kan vara att det första antagningstillfället efter införandet av de nya bestämmelserna är i någon mån unikt. Men annars kan del bli ganska grava konsekvenser, bl. a. när det gäller forskarutbildningen. Jag vill gärna fråga utbildnignsministern om han räknar med att man vid uppföljningen av hur medelåldern hos de antagna förändras skall göra några bedömningar av hur rekryteringen till forskarutbildningen kan påverkas i framtiden.

En viktig kritik mot det nya antagningssystemet har gällt den centrala intagningen för i verkligheten icke spärrad utbildning. Utredningen visar klart att i dessa fall har antagningsbedömningen reducerats till en behörighetsbedömning, samtidigt som den kostat orimligt mycket pengar och försvårat hanteringen.

Jag vill också fråga utbildningsministern: Vore det inte skäl att överväga atl decentralisera ett större antal av antagningsrutinerna?

Herr talman! Man kan inte vänta sig att allt genast skall fungera utmärkt. Min fråga gällde emellertid några fall där del framgått att systemet fungerat illa och att det kan flnnas skäl all överväga vissa modifieringar. Jag tycker att utbildningsministern har visat att det finns tecken pä att del kan bli sä också i fortsättningen.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Eva Hjelmström sade att de mål som vi varit överens om har kommit på skam. Del är väl snarare så alt det är vissa av de metoder som vi har använt som visat sig inle leda till de mål som vi varit överens om. Det är därför det är så angelägel att pröva metoderna.

Vad jag säger myckel kort i milt svar är atl det kanske räcker med erfarenheterna frän en termin. Men visar även den andra terminens intagningar samma resultat, då finns det anledning lill förändringar- i första hand närdet gäller föreningsmeriterna och värderingen av dem, i andra hand när det gäller del förhållandel att så mänga människor som har kvalificerad dubbelutbildning söker sig till den nya högskolan.

Ingrid Sundberg frågar hur rekryteringen till forskarutbildningen påverkas av den högre medelåldern. Svaret är att det vet ingen av oss. Den kan få negativa konsekvenser men behöver inte få det. För min del tror jag att det minskade intresset för forskarutbildning väsentligen har andra orsaker än de som återspeglas i de här siffrorna.

Jag är helt för decentralisering. Om det går atl genomföra en sådan när det gäller antagningsrutinerna är dock tveksamt, eftersom del här väsentligen är fråga om atl tillämpa samma mätt över hela landet. Men också detta är en praktisk fråga, en fråga om de metoder vi använder. Och metoder är ju aldrig heliga, utan dem skall man pröva i ljuset av vunna erfarenheter.

EVA HJELMSTROM (vpk):

Herr talman! Jan-Erik Wikström sade alt det är fel på metoderna när del gäller att nå de mål som riksdagen fattade beslut om förra året. Jag har inte påstått annat än atl målen i och för sig är bra, särskilt målet att få till stånd en

breddning av rekryteringen, en minskning av den sociala snedrekryteringen och en större jämställdhet.

Jag kan hålla med Jan-Erik Wikström om atl de metoder som antagningssystemet förutsätter är hel t felaktiga när det gäller att uppnå det här målet, och del framhöll vi redan förra året.

Jag kan bara på nytt konstatera att det enda som Jan-Erik Wikström skjuter in sig på är föreningsmeriterna. Man kan kanske säga att föreningsmeriter ibland har missbrukals på så sätt att gymnasieelever bildat föreningar från vilka de sedan kunnat tillgodoräkna sig meriter, trots att föreningarna i praktiken aldrig fungerat. Men att ta detta som intäkt för att helt avskaffa föreningsmeriterna tycker jag är fullständigt felaktigt. Jag tror inte att del i någon större utsträckning kommer att förändra de fakta som konstateras i rapporten, som framför allt går ut på att kvinnor missgynnas och att den sociala snedrekryteringen kommer att kvarstå. Det är inte detta som vi skall skjuta in oss på närdet gäller antagningssystemet utan på hela den grund som systemet vilar på, för om det fortsätter på det här viset kommer de mål som satts upp atl pä intet sätt främjas.

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om kommunala åtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslösheten

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 11 Om kommunala åtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslösheten

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för att besvara Birgitta Johanssons (s) den 13 april anmälda fråga, 1977/78:410, och anförde:

Herr talman! Birgitta Johansson har frågat mig om jag anser att det ligger i linje med statsmakternas satsningar för atl klara av ungdomsarbetslösheten att kommunerna inrättar kommittéer med speciell uppgift att bekämpa ungdomsarbetslösheten.

I den proposition om åtgärder mot ungdomsarbetslöshet som regeringen nyligen lagt fram för riksdagen har kommunernas ansvar för ungdomarnas sysselsättning och utbildning kraftigt betonats. I propositionen sägs bl. a. alt kommunerna måsle aktivt arbeta för atl skapa arbete och utbildning för de unga.

Det är mot denna bakgrund de kommunala planeringsrådens och distrikts-arbetsnämndernas betydelse har betonats i propositionen. Dessa organ har viktiga uppgifter att fylla, om vi skall uppnå målet att garantera alla ungdomar arbete, utbildning eller praktik.

Om man i kommunerna bedömer att det utöver dessa organ och det organ i kommunen som är arbetslöshelsnämnd finns behov av att inrätta speciella kommittéer, ligger det i linje med statsmakternas strävan atl på skilda sätt stödja ungodmarna. Jag förutsätter härvid att etl nära samarbete sker med planeringsråd, arbetsförmedling och distriktsarbetsnämnd.

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om kommunala åtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslösheten

BIRGITTA JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag ber att fä tacka statsrådet för svaret pä min fråga.

Den proposition som statsrådet hänvisar till vill jag inte debattera nu. Här har ju vi socialdemokrater lagt fram en partimotion och får därför anledning att återkomma i samband med utskottsbehandlingen.

Anledningen till att jag ställde den här frågan är att riksdagen i december 1977 faUade eu beslut om att man pä centralt häll kunde inrätta en särskild kommission för att främja ungdomars sysselsättning.

I mitt eget hemlän, Skaraborgs län, har många socialdemokratiska fullmäktigeledamöter fört fram samma krav på att kommunerna bör tillsälta särskilda kommissioner med företrädare förde politiska partierna, det lokala facket, näringslivet och den lokala arbetsförmedlingen - allt i syfte att bekämpa ungdomsarbetslösheten.

De borgerliga ledamöterna i fullmäkligeförsamlingarna i länet är inte lika angelägna som vi socialdemokrater. Arbetsmarknadsministern besökte ju Skaraborgs län och även min hemkommun Tidaholm för någon vecka sedan. Av de borgerliga tidningsreferaten och valet av de olika företagsbesöken får man intrycket alt det inte finns några bekymmer i Skaraborgs län.

Men så är ju inte fallet. I fråga om arbetslöshetssiffror och ungdomsarbetslöshet är vi kanske inte inne i sä djupa kriser som andra län och regioner, men jag vill på det bestämdaste göra klart för statsrådet alt vi socialdemokrater ser mycket allvariigt pä utvecklingen i länet.

Vad som också har oroat oss i detta sammanhang är atl distriklsarbels-nämnder och länsarbetsnämnder däremot inte sett så allvarligt pä denna fråga och inte anser sig behöva deltaga i verksamheten pä detta område. Därför är det ett mycket positivt uttalande som jag fick av arbetsmarknadsministern om del nära samarbetet med arbetsförmedling och distriktsarbetsnämnd. Jag hoppas att detta uttalande från statsrådets sida får de borgeriiga politikerna i länet att vakna och alt inrättandet av en ungdomskommission kan komma till stånd innan riksdagen har behandlat propositionen om ungdomsarbetslösheten.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Jag vill först säga alt det av mitt svar framgår att det aren fråga både för kommun och för län atl diskutera hur man skall organisera en effektiv organisation för alt hjälpa ungdomar lill arbete, praktik och utbildning. Därför är det inte min uppgift att ge några direktiv om vad som skall anses vara den lämpligaste organisationen, utan del överlämnar jag med förtroende till de lokala huvudmännen.

Vad gäller mitt besök i Skaraborgs län tror jag alt Birgitta Johansson har uppfattat referaten litet snett. Jag vill göra den nyanseringen att jag vid ett flertal tillfällen betonade att arbetssituationen är blandad i Skaraborgs län. Det är i och för sig i del konjunkturiäge och med de strukturproblem vi har inle heller överraskande alt så är fallet även i detta län. Vad jag uttalade var att del fanns klara ljuspunkter, och jag hoppas att Birgitta Johansson inte har något emot att så är förhållandet i hennes hemlän.

BIRGITTA JOHANSSON (s):

Herr talman! Nej, naturligtvis ser jag positivt på att några företag i länet har en god utveckling. Men del hade också varit positivt, om statsrådet till de borgeriiga ledamöterna, särskilt folkpartister, hade kunnat framföra atl de aktivt bör medverka när vi socialdemokrater i Skaraborgs län väcker motioner i olika frågor.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Jag vill än en gång betona att det inte i och för sig är organisationen som är avgörande för om det bedrivs ett effektivt arbete eller inte för att ge ungdomar praktik eller utbildning. Del finns lokala och regionala organ som fungerar, får jag på nyU erinra om distriktsarbetsnämn-derna och planeringsråden. Det gäller att få dem att samarbeta på bästa sätt sinsemellan och med andra organ. Jag förmodar aU de kommunala politikerna i Skaraborgs län har samma uppfattning. Det tjänar inte mycket till att strida här i riksdagen om vilken lokalorganisation som är bäst.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om statsbidrag till malmprospek-tering i Riddarhyttan

§ 12 Om statsbidrag till malmprospektering i Riddarhyttan

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för att besvara Thure Jadesligs (s) den 5 april anmälda fråga, 1977/78:383, och anförde:

Herr talman! Thure Jadestig har frågat mig när jag beräknar au kunna lämna ett besked om regeringens beslut vad avser Fagersta AB:s ansökan om statsbidrag för malmprospektering i Riddarhyttan.

Som framgår av frågan har Fagersta AB ansökt om statsbidrag för malmprospektering i Riddarhyttan. Några medel för sådant ändamål finns inte anslagna och ansökningar av delta slag har tidigare alltid lämnats utan åtgärd.

I det aktuella ärendet har emellertid industridepartementet tagit kontakt bl. a. med nämnden för statens gruvegendom och statens industriverk för att utröna förutsättningarna för att finna nya malmer och undersöka de möjligheter lill samarbete med nämnden för statens gruvegendom som kan finnas. Detta arbete pågår ännu. Fagersta AB har uppgivit att förhandlingar pågår med andra gruvföretag för att utröna möjligheterna lill samarbete. För atl stimulera Fagersta AB eller annat företag att driva undersökningsarbetena vidare har länsarbetsnämnden förklarat sig beredd att bidraga med det s. k. 75-prooentiga sysselsättningsbidraget.

Jag beräknar att de nämnda undersökningarna och kontakterna, som jag noga följer, skall resultera i etl förslag lill regeringen under maj månad 1978.

THURE JADESTIG (s);

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga.

Av skilda skäl har jag fält vänta betydligt längre än vad som är vanligt för

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om statsbidrag till malmprospektering i Riddarhyttan

alt få svar på min fråga om en liten bruksorts framlid. Men i stället har jag förväntat mig ett positivt svar, och jag tycker mig också i svaret kunna notera vissa positiva tendenser.

I mitten av januari var jag med om en uppvaktning från förelaget, de anställda och kommunala representanter hos tjänstemän i departementet. Samtidigt inlämnades en skrivelse lill statsrådet - det är den som har legat lill grund för framställningen.

Jag skulle kunna hänvisa till en agitationsform, som statsrådet väl känner, nämligen de stora vägskyltarna med: "Kan du tänka dig denna bygd utan jordbruk?" Människorna i den aktuella bruksbygden kan inte tänka sig sin bygd utan industri. Märkligare är inte reaktionen i bruksorlen Riddarhyttan. De vill ha chansen att överieva, och de har svårt atl länka sig alt inte få den chansen. Riddarhyttans öde står och faller i nuläget med ett beslut atl under fem år ge det ansvariga företaget ett bidrag till malmprospektering och därmed rädda den nedläggningshotade gruvan.

Statsrådet har i en avlämnad gruvproposition, som riksdagen så småningom i år får ta ställning till, några välformulerade meningar. Propositionens sakinnehåll kanske inte just nu ger de mellansvenska gruvorna några speciella möjligheter - dessutom innehåller propositionen en del sakfel när det gäller antalet anställda i gruvdrift i Riddarhyttan - men den inledande delen av statsrådets föredragning har något som jag tycker är värt atl notera:

"Målet för regionalpolitiken är alt människor i olika landsdelar skall tillförsäkras sysselsättning och service samt en god miljö. Detta mål innefattar också ett ansvar för all strukturomvandlingen och den ekonomiska tillväxten sker på ett sådant säll all de enskilda människornas trygghet värnas."

Det tycker jag är en bra formulering av grunden för en god regionalpolitik.

När del gäller Riddarhyttan finns det sakmaterial som styrker det nödvändiga i att det angelägna projektet kan genomföras. Jag har begränsad lid, men lät mig ändå få hänvisa till vissa remissinstanser. RåjärnsbroUens underiagsmalerial talar sill lydliga språk. Länsstyrelsen har i sina utvärderingar dessutom tagit upp de här frågorna.

, Statsrådet hänvisar till alt det pågår förhandlingar mellan Fagersta bruk och andra gruvföretag, och därför skulle jag vilja ställa en konkret fråga lill statsrådet: Ärdet Bondgruvan i Norberg, som ägs av Surahammars bruk, som är aktuell? Om så är fallet, har frågan faktiskt fallit framåt i en positiv del, därför att då kan också järnhanteringen i stort tillsammans med den här aktuella frågan gynna denna verksamhet i framtiden.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag är inte beredd att närmare gå in på och redovisa de kontakter som Fagersta AB under hand har informerat industridepartementet om. Men sä mycket är det möjligt atl säga under hand som alt jag - del

framgår f ö. av milt svar - är optimistisk beträffande möjligheterna att klara Nr 129

problemen i Riddarhyttan.

THURE JADESTIG (s):

Herr talman! Jag noterar speciellt de sista meningarna i statsrådels inlägg. Del ger mig anledning att säga atl vi är mycket glada över alt vi får en positiv aktivitet för att rädda Riddarhyttan och dess sysselsättningsmöjligheter.

Överläggningen var härmed slutad.

Tisdagen den 25 april 1978

Om sysselsättningsläget i Östra Göinge kommun

§ 13 Om sysselsättningsläget i Östra Göinge kommun

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för alt besvara Bo Lundgrens (m) den 7 april anmälda fråga, 1977/78:399, och anförde:

Herr talman! Bo Lundgren har frågat mig vilka åtgärder som kan vidtagas för alt åstadkomma en förbättring av sysselsättningsläget i Östra Göinge kommun.

I Östra Göinge kommun har under de senaste åren liksom i andra kommuner i landet förekommit problem på arbetsmarknaden. Den försämrade arbetsmarknadssituationen hänger samman med den utdragna internationella lågkonjunkturen. Regeringen har satl in en rad åtgärder för att stimulera den allmänna ekonomiska utvecklingen. Regeringen är självfallet också beredd att vidtaga de särskilda åtgärder som kan komma all behövas för all förbättra sysselsättningsläget i Östra Göinge.

BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jag ber alt få tacka industriministern för svaret och noterar med tillfredsställelse atl industriministern säger all regeringen är beredd alt vidta de särskilda åtgärder som kan komma att behövas för att förbättra sysselsättningsläget i Östra Göinge kommun.

Kommunen har, som jag anfört i min fråga, under de senaste åren drabbats av ett flertal företagsnedläggelser med en starkt ökad arbetslöshet som följd. I mars månad 1977 var antalet arbetslösa, räknat i procent av de förvärvsarbetande, i Östra Göinge kommun 2,7. Delta är en siffra som är näst intill dubbelt så stor som den som gäller för Kristianstads län i dess helhet. I mars 1978 hade arbetslösheten i kommunen ökat till 3,1 96, en siffra som fortfarande är inemot dubbelt så hög som för länet i övrigt. Det bör också nämnas alt del vid den senast aktuella företagsnedläggelsen främst var kvinnor som friställdes. Det är betydande svårigheter att erbjuda ny sysselsättning såväl inom Östra Göinge kommun som i de angränsande kommunerna, vilka i flera fall har egna sysselsättningsproblem att brottas med.

Jag är självfallet medveten om att sysselsättningsläget i andra regioner och på andra orter i landet kan vara minst lika - eller i många fall ännu mer -besvärande. Det finns emellertid, som jag ser del, en uppenbar risk för att olika myndigheter i sin bedömning av sysselsättningsläget kan utgå från

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om sysselsättningsläget i Östra Göinge kommun

större sammanhållna regioner. Det är därför väsentligt alt uppmärksamma att del även i regioner med relativt sett gott sysselsättningsläge kan uppkomma "öar" med allvarliga problem. Delta gäller också för Östra Göinge kommun, som därför har uttryckt önskemål om att få räknas till den s. k. grå zonen, jag förutsätter för min del att regeringen vid sin utformning av närings- och sysselsättningspolitiken kommer att medverka lill att den kan ge förbättringar för de områden eller orter jag tidigare berört och därmed även Östra Göinge kommun. Detta har intygats av industriministern.

Min fråga är också föranledd av de ytteriigare problem som kan komma att uppstå i Östra Göinge kommun. Jag tänker här närmast på Broby Industrier, som brottas med ekonomiska svårigheter. I propositionen 1977/78:180 om lån till NCB anför föredragande statsrådet att en kommitté skall tillsättas för atl granska de frågor som berörs i propositionen och dessutom utreda vissa frågor rörande skogsägarrörelsens hela industriella verksamhet. Jag vill i det sammanhanget fråga industriministern, om denna kommitté är oförhindrad att föreslå alla de åtgärder man anser erforderliga för all lösa de akuta problemen i denna del av skogsindustrin.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Får jag först till Bo Lundgren säga att jag är väl medveten om alt vi också i Syd- och Mellansverige har sådana "öar", där regionalpolitiska insatser är påkallade. När vi nu successivt går att reformera regionalpolitiken och på våren 1979 lägger fram förslag till nya regionalpolitiska riktlinjer är ett av skälen till detta alt vi måsle finna ett system för regionalpolitiken som innebär all man också i de mindre öar med problem som kan finnas kan applicera en regionalpolitik med tillräcklig effektivitet. Vi måsle alltså här vara beredda alt i framliden länka även i mindre regioner än som f n. sker när det gäller de regionalpolitiska åtgärderna.

Beträffande Bo Lundgrens fråga huruvida den kommitté som har tillsatts för att studera vissa förhållanden inom skogsindustrin också i sina analyser kan innefatta verksamheten i Skäneskog och vid Broby Industrier är mitt svar på den frågan ja.

BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Jag är tacksam också för beskedet att kommiUén kommer alt vara oförhindrad att ta upp frågor som gäller även andra delar av skogsägarrörelsens industrier än just i Norriand. Jag är självfallet också medveten om att regeringen sedan måste göra de avvägningar som behövs i sammanhanget.

Låt mig bara erinra om atl Broby Industrier har en situation som gör all man kan motivera dess fortbestånd inte bara ur rent sysselsällningspolitisk synvinkel ulan också näringspolitiskt med tanke pä att man i skogsutredningen har föreslagit en ökad lövskogsavverkning. Broby Industrier är en av de fä industrier i landet som kan ta lill vara den ökade avverkningen av lövskog, som kan bli aktuell i framliden i del här landet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Om åtgärder mot arbetsnedläggelser inom konfektionsindustrin

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för atl i etl sammanhang besvara Hans Nyhages (m) den 11 och 13 april anmälda frågor, 1977/78:400 resp. 409, och anförde:

Herr talman! Hans Nyhage har frågat mig om jag är villig medverka lill att

dels snabba åtgärder sätts in för atl förhindra nu aviserade arbetsnedläggelser vid Eriabolagei i Borås,

dels konfektionsindustrin snarast får beställning atl sy upp vindrockar till landels hemvärnsmän.

Jag besvarar frågorna i ell sammanhang.

Eriabolagei tillverkar lill stor del kostymer och kavajer, dvs. det som kallas tung herrkonfeklion. Krisen inom tekoindustrin har med särskild kraft drabbat tillverkning av tung herrkonfektion. Även om de svenska företagen länge lyckats behålla en stark position på hemmamarknaden har svag konsumlionsulveckling och skärpt importkonkurrens under den senaste liden medfört alll sämre avsättningsmöjligheter.

Denna utveckling har tvingat fram nedläggningar inom såväl den statliga tekokoncernen - Rang i Nässjö - som den privata industrin - Strands Konfektions AB i Katrineholm. I dessa fall liksom när det gäller Eriabolagei är det fråga om verksamhet karakteriserad av yrkesskicklighet och kvalitets-känsla.

Det är självfallet inom Eriabolagei som bedömningen av förutsättningarna för fortsatt verksamhet i första hand skall ske. De åtgärder som har vidtagits och kommer all vidtas frän statens sida för att komma lill rätta med tekoindustrins problem bör kunna spela en viktig roll för företagets ställningstagande. Jag vill erinra om de förlängningar och förstärkningar av de industripoliliska åtgärderna i form av särskilda strukturgaraniier och omställnings- och exportstöd som riksdagen nyligen beslutat om. Enligt vad jag har erfarit avser vidare arbetsmarknadsministern att föreslå regeringen en föriängning av äldrestödet för tekoindustrin under andra halvåret 1978.

Beträffande Hans Nyhages fråga om upphandling av vindrockar vill jag erinra om att regeringen redan under innevarande budgetår har lidigarelagi beställningar inom tekoseklorn i stor omfattning. När det gäller rädrumsbe-ställningarinom tekoseklorn har vidare arbetsmarknadsstyrelsen fortfarande kvar vissa outnyttjade medel.

Jag har av försvarsministern inhämtat att chefen för armén har beslutat tilldela hemvärnet fäliuniform m/59 och fällskjorta med krage under åren 1978-1980 med en tredjedel av det totala behovet per är. Behovet bedöms kunna täckas genom att man utnyttjar nuvarande överskott av fältuniform m/59 och fältskjortor samt inplanerad anskaffning under den aktuella perioden.

Vad avser vindrock med foder täcker tillgången inte behovet ens för armén i övrigt. F. n. utnyttjas kappa m/39 som ersättning. Under programplanepe-

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om åtgärder mot arbetsnedläggelser inom konfektionsindustrin

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om åtgärder rnot arbetsnedläggelser inom konfektionsindustrin

rioden 1978-1983 är endast en mycket begränsad anskaffning inplanerad.

Från regeringens sida ser vi f n. över behovet av insatser för tekoindustrin. Frågan om ytteriigare beställningar kommer att övervägas i samband härmed.

HANS NYHAGE (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Åsling för svaren pä mina båda frågor. Jag delar statsrådets uppfattning alt de angivna företagens verksamhet karakteriseras av yrkesskicklighet och kvalitetskänsla. Jag vill gärna också sluta mig till den förhoppning statsrådet uttrycker om att de av staten vidtagna åtgärderna, och de som kommer att vidtas, skall spela en positiv roll i sammanhanget. Men jag är inle alldeles säker pä att så kommer att bli fållel.

Båda frågorna är ställda mot bakgrund av den mycket bekymmersamma situation som gäller för tekoindustrin och därmed också för sysselsättningen i Sjuhäradsbygden. Frågan om hemvärnels vindrockar är därtill betingad av alt del sedan länge finns etl starkt uttalat behov av alt hemvärnsmännen förses med dylika rockar.

Statsrådet är väl införstådd med de stora problem vi har atl brottas med i Boråsområdet, bl. a. genom besök på ort och ställe. Någon anledning för mig atl här i kalla siffror återigen redovisa förhållandena finns alltså inle. Till de tidigare svårigheterna för bl. a. Rydboholmsbolagel, Eiser och Algots har nu också sällat sig Eriabolagei med ca 350 anställda. Och förhållandena i Sjuhäradsbygden blir verkligen inle bättre av att också Firestone med mer än 1 000 anställda enligt uppgift aviserat att en nedläggning så småningom kan vara ofrånkomlig.

Efter överenskommelse mellan förelagsledning och anställda skall Eriabo-lagets situation f n. bli föremål för en särskild konsullutredning. Även om denna ännu inte är slutförd kvarstår farhågorna för att tidigare aviserat varsel måste komma att verkställas. Orderingången under våren tyder på delta, och återigen måsle tyvärr fastslås all bl. a. konkurrensen utifrån och den i förhållande lill de statsägda konfektionsförelagen snedvridna inhemska konkurrensen sätter sina spår.

I den här situationen är del angeläget att finna åtgärder som kan trygga fortsatt verksamhet och därmed sysselsättning vid förelaget. Och här menar jag att frågan om hemvärnets vindrockar kommer in i bilden och kan spela en roll. Del är ingen tvekan om atl en order av den karaktären till Eriabolagei skulle underiätta möjligheterna alt genomföra en rekonstruktion av företagel som kan vara nödvändig. På detta sätt skulle också ytteriigare tid vinnas, vilket inle är minst väsentligt när det gäller att komma till rätta med problemen.

Beträffande hemvärnels vindrockar vill jag meddela att lill dessa behövs dels ytterlyg i form av varpsatin, dels foder i forrn av såväl vindpoplin som polyanidpälsfoder. Enligt överstyrelsen för ekonomiskt försvar är hela behovet av yttertyg, ca 200 000 längdmeler, redan täckt; det är därtill helt producerat inom landet. Beträffande vindpoplin finns nu tillgång till ca 80 000

längdmeter av de ca 100 000 som behövs, och av pälsfodret slutligen finns f n. ca 150 000 m av erforderiiga 210 000.

Med dessa sifferuppgifter har jag velat ange atl erfordeligt tyg för de aktuella vindrockarna finns tillgängligt i mycket stor omfattning. Vad det nu gäller är främst att få rockarna uppsydda.

Till delta bör också läggas all det även för civilförsvarets räkning är angeläget med likartade rockar. Del innebär alt del sammantaget finns etl starkt behov av atl ca 200 000 rockar sys upp. Del är inget tvivel om alt det här finns en möjlighet all pä etl påtagligt sätt stödja konfektionsindustrin, samtidigt som angelägna behov inom hemvärnet och civilförsvaret tillgodoses.

Del är uppenbart att beställningar av här angiven karaktär medför betydande kostnader. För t. ex. hemvärnets del torde del röra sig om ca 300 kr. per rock, dvs. totalt ca 30 milj. kr.

Dessa kostnader måste dock rimligen vägas mot de stora kostnader som ligger i de åtgärder som måste vidtagas från samhällets sida för de många människor som blir ställda utan arbete. Till detta skall också läggas de många bekymmer av skilda slag som drabbar dessa människor och som ju inle går att värdera i pengar.

Statsrådet avslutar sitt svar med att uttala all behovet av insatser inom tekoindustrin f n. ses över inom regeringen och all frågan om ytteriigare beställningar kommer alt övervägas i samband därmed. Det är min förhoppning att dessa överväganden skall leda till alt beställningar av den karaktär som jag här har angivit skall komma till stånd.

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om åtgärder mot arbetsnedläggelser inom konfektionsindustrin

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Får jag inledningsvis säga all jag delar Hans Nyhages oro för utvecklingen. Jag känner väl situationen i Boråstraklen, och som jag redovisat tidigare i flera svar här i kammaren är vi också beredda till extraordinära insatser där.

När det gäller lekobranschen i stort får man väl säga att även om det finns några ljusglimtar inom vissa sektorer är situationen oförändrat allvarlig. Det är därför angeläget, som jag ser del, och det framgår ju också av mitt svar, all man nu först föriänger äldrestödet, som visat sig vara ett mycket verksamt stöd för lekoindustrin. Arbetsmarknadsministern planerai- atl framlägga förslag om en föriängning av äldrestödei för resten av år 1978, vilket framgår av mitt svar.

Sedan ärjag angelägen om atl understryka vad jag också framhåller i mitt svar, att vi i regeringskansliet överväger situationen för branschen som helhet. Vi gör delta med största skyndsamhet och återkommer lill riksdagen med förslag beträffande åtgärder som kan vara erforderiiga för att klara utvecklingen inom tekobranschen. Del är också angelägel att i det sammanhanget få till stånd en prövning av vilka beställningar som är möjliga atl mobilisera för att stärka situationen för enskilda tekoföretag. Vi återkommer alltså i frågan beträffande beställningarna.

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Om åtgärder mot arbetsnedläggelser inom konfektionsindustrin

HANS NYHAGE (m):

Herr talman! Jag är klart medveten om att det från regeringens sida har vidtagits en lång rad åtgärder för atl man skall komma till rätta med de bekymmer som har drabbat tekoindustrin. Jag vill gärna understryka alt inte minst äldreslödet spelar en myckel väsentlig roll. Det har emellertid visat sig att de åtgärderna inte har varit tillräckliga för atl lösa problemen på Eriabolagei. Men jag vill återigen understryka aU jag ser slutorden i svaret, vilka statsrådet nu upprepade, som klart positiva, och jag hoppas atl det skall yppa sig en möjlighet alt klara de problem som Eriabolagei har.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Talmannen meddelade alt på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle försvarsutskottets betänkanden nr 19-22 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 16 Anmäldes och bordlades

Proposition

1977/78:184 om utredning i utländskt skatteärende, m. m.

§ 17 Anmäldes och bordlades Motioner

1977/78:1939 av Ralf Lindström och Birger Rosqvist 1977/78:1940 av Olof Palme m.fl. 1977/78:1941 av Bo Siegbahn m.fl. 1977/78:1942 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1977/78:174om finansiellt stöd till Svenska Varv AB, m. m.

1977/78:1943 av Per Bergman m.fl. 1977/78:1944 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg 1977/78:1945 av Lars Ulander och Oskar Lindkvist 1977/78:1946 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1977/78:175 med förslag till hyresförhandlingslag m. m.

1977/78:1947 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1977/78:171 om 1979 års verksamhetsbudget för det nordiska kultursamarbetet, m. m.

§ 18 Anmäldes och bordlades Konsiitulionsutskottets betänkande

1977/78:38 med anledning av motion angående den statliga förvaltningens organisation m. m.

Skatteulskottels belänkande

1977/78:47 med anledning av motioner om skatt på fritidsbålar

Socialförsäkringsutskouets belänkande

1977/78:24 med anledning av propositionen 1977/78:104 med förslag om

utvidgad rätt till ledighet för vård av barn, m. m., såvitt avser lagförslag 2,

jämte motioner

Nr 129

Tisdagen den 25 april 1978

Meddelande om fråga

Kulturutskoltels betänkande

1977/78:20 med anledning av dels propositionen 1977/78:100 såviu gäller anslag till ungdoms- och nyklerhelsorganisationer jämte motioner, dels motion om bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner

Utbildningsutskottels betänkande

1977/78:21 med anledning av propositionen 1977/78:85 om nyU statsbidrag till grundskolan m. m. jämte motioner

Jordbruksutskottets betänkande

1977/78:26 med anledning av propositionen 1977/78:125 med förslag om

tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såviu avser

jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Näringsutskoltets betänkanden

1977/78:53 med anledning av motion om ändringar i kreditupplysningslagen

och inkassolagen 1977/78:54 med anledning av motion om avgifter för banktjänster 1977/78:56 med anledning av propositionen 1977/78:132 om ändring i lagen

(1971:1081) om bestämning av volym och vikt, m. m.

Arbelsmarknadsutskotieis belän kände

1977/78:31 med anledning av propositionen 1977/78:104 såvitt angår förslag om utvidgad rätt till ledighet för vård av barn, m. m., jämte motioner

§ 19 Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts den 24 april

1977/78:432 av Eva Hjelmström (vpk) till kommunikationsministern om lämpligheten av viss planerad garagebyggnad i Stockholms city:

En växande opinion motsätter sig den alltmer ohämmade privatbilismens utbredning i storstäderna med åtföljande avgasproblem och blyförgiftningar. I stället för alt föregå med gott exempel bidrar nu riksdagen lill alt ytterligare

Nr 129 förvärra situationen genom atl anlägga ett jätlegarage i Stockholms city, etl

Tisdagen den garagebygge som därtill föregåtts av en omfattande skövling av den natur

25 april 1978 " fanns kvar i en myckel känslig miljö i Stockholms stadsbild.

_____________ Med hänvisning till det anförda hemställer jag att lill kommunikations-

Meddelande om ministern få ställa följande fråga:

fråga Anser kommunikationsministern alt garagebygget i Stockholms city är

förenligt med den minskning av privatbilismen i Stockholms innerstad som

allt fler betraktar som nödvändig?

§ 20 Kammaren åtskildes kl. 16.41.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert