Riksdagens protokoll 1977/78:126 Torsdagen den 20 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1977/78:126

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:126

Torsdagen den 20 april

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen.

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Vissa abortfrågor

§ 1 Vissa abortfrågor

Föredrogs socialutskottets betänkande 1977/78:26 med anledning av motioner om vissa abortfrågor.

I detta betänkande behandlades motionerna

1977/78:445 av Allan Åkertind (m)och Tore Nilsson (m). vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde atl en utredning tillsattes för atl snabbt arbeta fram förslag lill ny abortlagstiftning som tog hänsyn till barnets rätt till

1977/78:1089 av Sven Johansson m. fl. (c, m, fp), vari hemställts

1.   alt riksdagen hos regeringen begärde en utvärdering av abortlagen och informationen om denna i enlighel med vad i motionen anförts,

2.   att riksdagen, med hänvisning till regeringsrättens dom den 6 oktober 1977, hos regeringen begärde införande av en lagfäst rätt för sjukvårdspersonal, som av eliska eller religiösa skäl fann det oacceptabelt att medverka vid abortingrepp, all avstå från medverkan vid sådana ingrepp,

1977/78:1501 av Filip Fridolfsson (m), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde utredning och förslag till lagstiftning, av vilken klart framgick att ingen inom sjukvården anställd,som av eliska eller religiösa skäl fann det oacceptabelt alt medverka vid abortingrepp, skulle kunna tvingas härtill, samt

1977/78:1502 av Yvonne Hedvall (m) och Blenda Littmarck (m).

Utskottet hemställde

1. belräffande frågan om en ny abortlagstiftning att riksdagen skulle avslå
motionen 1977/78:445,

2.   belräffande abortrådgivningen att riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1502,

3.   beträffande frågan om en utvärdering av abortlagen och informationen om denna att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1089 yrkandet 1,

4.   beträffande frågan om sjukvårdspersonals medverkan vid abort att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1089 yrkandet 2 och moiionen 1977/78:1501.

7 Riksdagens protokoll 1977/78:125-126

97

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Vissa abortfrågor

98

Till belänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av Gunnar Biörck i Värmdö (m).

SVEN JOHANSSON (c):

Herr talman! De frågor vi nu skall behandla, abortlagen och sjukvårdspersonalens rätt att slippa medverka vid abortverksamhet, är mycket stora frågor, så stora och viktiga alt de säkert aldrig kommer att kunna avföras från riksdagsb(;handling och debatt. En stor del av svenska folket har en annan uppfattning och tar allvariigare på dessa frågor än majoriteten av de nuvarande riksdagsledamöterna, och negativa verkningar av fri abort kommer alltid att finnas i vårt land.

När lagen antogs var meningarna om fri abort myckel delade bland medborgarna i värt land. Det kan ifrågasättas om det fanns en verklig majoritet för beslutet. Många människor ute i landet blev oerhört besvikna över riksdagsledamöterna i allmänhet och över en del i synnerhet. Den besvikelsen finns kvar och ökar i styrka. Intresset för de moiioner vi väckt är faktiskt mycket större i år än tidigare.

I den debatt som föregick antagandet av lagen underslröks kraftigt att mänga miinniskor uppfattade den som en kränkning av kristen skapelsetro och humanistisk etik och som etl uttryck för bristande respekt för livet. Man framhöll också att om rätten att överleva en gäng inskränks med samhällets sanktion, behövs det bara tillfälliga förändringar i samhällets livs- och människosyn för att nya gränsförflyttningar skall komma att göras, vilka kan fö oöverblickbara verkningar.

Det stora ingrepp i människans natur och erfarenhet som abort innebär måste få allvarliga konsekvenser. En del vet vi, men vi vet inte allt. Vi vet alldeles klart för litet om konsekvenserna på kort och på lång sikt.

Därför har vi i en motion begärt en utvärdering av abortlagen. Vi säger atl det nu har gäll tre år sedan abortlagen trädde i kraft och att tiden bör vara inne att göra en utvärdering av vilka negativa och positiva verkningar lagens tillämpningar haft.

Vad svarar utskottet? Jo följande: "Motionärerna preciserar inte i vilket avseende utvärderingen av abortlagen skulle ske i vidare mån än att de uttalar att det bör ske en undersökning av hur sjukvårdspersonalen ser på abortlagen samt av i vad mån aborterna tar orimligt stora resurser i anspråk inom sjukvården." Etl torftigt svar som mer vittnar om undanflykt än om etl handlingskraftigt utskott med bl. a. initiativrätt.

I Danmark tillsatte den danska justitieministern 1976 en grupp som skulle undersöka förutsättningarna för en utvärdering av den danska abortlagen. Jag vet inte om utskottet känner till det. Förra året lade denna grupp fram ett betänkande, 820:1977. Det förslag denna grupp framför innehåller bl. a. frågor för en intervju med 100 slumpvis utvalda som genomgått abortoperation.

I USA pågår en debatt på det här området. Det talas om ofrivillig barnlöshet. Man har haft en ekonomisk planering och också en familjeplanering. Man har förhindrat graviditet med preventivmedel, och man har

avbrutit oönskat havandeskap med abort. Därvid har det ofta blivit så att kvinnan i sin fertila ålder inte skaffat sig några barn. Längre fram, när kvinnan kommit in i sin inferlila ålder, har hon velat få barn, men då är del ganska många som inte kan få några. I stort sett vill alla kvinnor föda barn. Om de då inte kan det, uppträder en mycket svår situation. Om detta beror på preventivmedlens biverkningar eller på abortingrepp -sådana sker ju nu i allt lägre ålder - diskuterar man i USA i dag.

Vad jag här anfört - och mera till - gör att kravet på en utvärdering är mycket angeläget och berättigat.

Vidare - har vi sagt i motionen - uttalade man mycket bestämt att abort inte bör tillgripas annat än som en yttersta nödlösning.

Dessa synpunkter har dock inle kommit lill ultryck i den information i abortfrågan som gått ut till allmänheten. Informationen handlar mest om alt kvinnan har rätt till abort.

Ulla Tilländer har ställt en fråga som ligger så nära delta resonemang alt man nästan tycker atl hon skulle ha kunnal säga något i ulskotisbetänkandet. Hon säger att förmodligen omedvetet, och kanske dikterat av administrativa skäl, förekommer det alt gravida kvinnor, vilka söker kontakt med sjukvården, ställs inför en första fråga - om de ämnar fullfölja graviditeten eller önskar abort. Anser statsrådet - säger hon vidare - att en sådan fråga, rutinmässigt framställd, överensstämmer med riksdagsbeslutets intentioner?

En undersökning bör genomföras för att klargöra om informationen skett på ett sätt som står i överensstämmelse med riksdagens intentioner vid abortlagens tillkomst.

En annan fråga som diskuterades mycket innan lagen antogs var sjukvårdspersonalens skyldighet att fullgöra arbetsuppgifter i samband med abortingrepp, om etiska eller religiösa skäl gjorde det svårt för de inom sjukvården anställda att medverka vid sådana ingrepp. Socialstyrelsens anvisningar ger sådan befrielse, men utskottet vill inte lagfästa denna rätt, trots de starka krav som ställs från sjukvårdspersonal. BSMF - en sjukvårdsförening av barnmorskor och sjuksköterskor med 700-800 medlemmar -. har beslutat skriva till statsrådet Troedsson och framställa dessa krav.

Statsrådet själv sade ju i debatten om abortlag: "Jag vill starkt understryka vikten av att läkare och annan sjukvårdspersonal, som av etiska eller andra skäl har svårt att utföra aborter skall slippa delta i sådana. Enligt vår mening är denna fråga så viktig alt sjukvårdspersonalens rätt att vägra medverka vid abort bör författningsmässigt regleras." I regeringsrättens dom i mitten av oktober 1977 står det: "Varken genom lag eller genom annan författning har landstinget betagits sin befogenhet att av läkare i landstingels tjänst fordra medverkan vid abort enligt abortlagen."

Två frågor vill jag ställa: Varför vill man inte lagstifta, när man ändå i år har sagt att om det skulle förekomma något så är man beredd alt göra det? Kan det vara vad som står i utskottsbelänkandet? Jag citerar: "Mot bakgrund härav och med hänsyn till atl - sedan en kvinna med stöd av gällande lag fått rätt till abort - hon måste ha rätl att få denna utförd med anlitande av

Nr 126

Torsdagen den . 20 april 1978

Vissa abortfrågor

99

Nr 126

Torsdagen den 20 3pril 1978

Vissa abortfrågor

samhällets vårdresurser anser utskottet det inte påkallat med en sådan utvärdering av abortlagen som motionärerna synes önska."

Är det så att man bär en fruktan för att det kan bli sådana förhållanden att man inte får personal att ställa upp?

Min andra fråga ställde jag i höstas, och jag skall ställa den till statsrådet Troedsson igen: Kan socialstyrelsen utfärda nya anvisningar utan att höra riksdagen?

Vi har |)reventivmedel och preventivmedelsrådgivning. Låt oss ge människorna det, men låt oss skydda vårt folk, och inte minst vår ungdom, från detta att utsläcka liv. Vi lever i en härd och känslokall värid, och respekten för människors liv sjunker. Låt oss medverka lill en utveckling där respekten för medmänniskors liv stärks -då trorjag att vi också måsle stärka respekten för det ofödda.

I detta anförande instämde Arne Magnusson (c) och Rolf Sellgren (fp).

ULLA TILLÄNDER (c) kort genmäle:

Herr talman! Bara en kort kommentar till jämförelsen mellan Sven Johanssons förslag om utvärdering och min fråga till statsrådet Troedsson.

Sven Johansson undrade varför jag inte lät min fråga underordnas hans motion i utskottet. Men jag har fått den här konkreta frågan som Sven Johansson citerade ställd till mig av människor som i sin tur har fått frågan ställd till sig. Det är människor som har känt en viss förvåning över att ha mött denna fråga; det är blivande unga mödrar. Nu låter jag alltså frågan gå vidare till statsrådet Troedsson.

De som fått frågan har funderat över den, och de funderingarna tycker jag är befogade. Det är alltså frågan rutinmässigt ställd om de önskar fullfölja havandeskapet eller om de önskar abort. Det är inte en medveten avsikt bakom frågan som man studsar inför, utan det är den omedvetna aningslösheten. Vare sig det är det ena eller det andra upplevs det som stötande. Man kan uppleva det som stötande därför att det inte återspeglar den intention som ligger bakom riksdagsbeslutet 1975. För mig är det viktigt att praxis återspeglas också i sädana här enkla frågor, att man lever upp till den lag som antogs.

1 den här frågan, som alltså har ställts från sjukvårdspersonalens sida, har man inle riktigt levt upp till den nivån. Lagen som antogs betonade skillnaden mellan preventivmedel och abort. Men rent kirurgiskt finns det ingen skillnad mellan abort och en blindtarmsoperation. Skillnaden ligger i vår inställning till och vår värdering av vad som sker.

Vad jag vill säga är att lagen inte var värderingsfri på den här punkten, men om den värderingen inte återspeglas i de frågor som ställs vid den första kontakten, hur skall dä lagens innehåll fö uttryck?

100

SVEN JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag anser alt den frågan hör samman med den del av min motion som handlar om informationen. Jag använde ju nästan samma ord

som Ulla Tilländer har gjort i sin fråga. Då tycker jag det är berättigat att räkna med att man i samband med en utvärdering av abortlagen skulle kunna ta upp dessa frågorom information, sjukvårdspersonal och många andra saker.

Herr talman! Jag skall gör det jag inte gjorde i mitt huvudanförande: Jag yrkar bifall till moiionen 1977/78:1089.

ULLA TILLÄNDER (c) kort genmäle:

Herr talman! Del kanske ändå ligger en skillnad i min fråga och Sven Johanssons förslag om utvärdering. Med hjälp av praxis kritiserar Sven Johansson lagen. Med hjälp av lagen kritiserar jag praxis. Jag vill att praxis skall leva upp till lagens nivå. Det betyder naluriigtvis inte i och för sig att man inte kan kritisera lagen. Vad jag är ute efter är en förbättring av lagen. Den frågan kan lösas oberoende av en utvärdering. Del räcker t. ex. med ett meddelande ut till sjukhusen via socialstyrelsen, och detta föranleder ingen utvärdering av hur lagen fungerar i sin helhet.

SVEN JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Vad jag talade om gällde den del av min motion som har med informationen alt göra. Det sades här av många talare att abort skulle vara en yttersta nödlösning, och jag har i min motion framhållit att den informationen inte har nått fram på vare sig det ena eller det andra sättet. Då menar jag att den fråga Ulla Tilländer ställt ligger just på det avsnittet av min motion.

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Vissa abortfrågor

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Min avsikt var inte att delta i den här debatten - däremot atl lyssna på den. Men jag har fått ett par frågor riktade lill mig, och jag skall försöka besvara dem.

Först och främst vill jag slå fast att abortfrågan naluriigtvis rymmer många svåra problem av etisk och annan art. Jag vill också understryka att abort alltid måste vara en nödlösning, och jag tror att alla i riksdagen är helt överens om att så måste vara fallet.

Ulla Tilländer har tidigare ställt en fråga till mig. Av olika anledningar här Ulla Tilländer inte haft möjlighet att ta emot svaret. Det kommer först på tisdag i nästa vecka. Men så myckel vill jag redan klart säga, alt jag lycker att det är definitivt olämpligt alt en gravid kvinna rutinmässigt tillställs frågan om hon vill ha abort eller inle. Jag tror att vi får anledning att ytterligare diskutera den här frågan på tisdag under frågestunden.

Sven Johansson har också ställt några frågor till mig. Kan socialstyrelsen utfärda nya anvisningar utan att höra riksdagen? Frågan gäller sjukvårdspersonals skyldighet att medverka vid aborter.

Del är väl fullständigt klart att socialstyrelsens anvisningar måste ansluta sig till riksdagens uttalande på det här området. Och efter ett riksdagsuttalande och efter ett JO-uttalande har också socialstyrelsens cirkulär för ett par år sedan ändrats så att det numera väl stämmer överens med riksdagens synpunkter vad beträffar medicinalpersonalens rätt att slippa delta i abort-

101

Nr 126               ingrepp i de fall moderns liv och hälsa inte står på spel. Jag har tidigare sagt till

Torsdaeen den    " Johansson att det inte finns någonling som tyder på au sjukvårdshu-

20 anril 1978       vudmännen i dag inte skulle respektera den här inställningen, men skulle

_____________  utvecklingen trots det visa att cirkulärets anvisningar inte är till fyllest, så är

Vissa abortfråsor      ""sgeringen naturligtvis beredd atl ta upp frågan om författningsreglering till övervägande.

Sven Johansson har också begärt en utvärdering av effekterna av abortlagen. Jag kan naluriigtvis inte nu ge en sådan, men jag skall ändå hell kortfattat för kammaren redogöra för några av de uppgifter som gäller utvecklingen på abortområdet under förra årel.

År 1977 fick vi en viss minskning av aborterna - från 32 406 år 1976 till 31 161. Jag hoppas aU denna minskningstrend skall kunna fortsätta.

Abortrådgivningen ärju frivillig förden gravida kvinnan. Underde första tolv veckorna har hon rätt till abort, men efter den tolfte veckan skall däremot en kuratoisprövning först ske. Av de 31 161 kvinnor som fick abortoperation förra året hade inte mindre än 29 641 fåU abortrådgivning, vanligen då av gynekolog eller kurator, i ett mindre antal fall av psykiater eller barnmorska. Jag kan också säga att förskjutningen i riktning mot tidiga aborter fortsätter. Förra årel kunde 27 864 av aborterna utföras under de första tolv veckorna. Det var då också 22 860 av aborterna som kunde utföras i öppen vård.

Jag vill till sist, herr talman, säga att jag naluriigtvis hoppas att en positiv och saklig information om alternativ till aborter och om vad samhället kan göra för alt undvika aborter skall kunna leda till en fortsaU minskning av abortsiffrorna.

SVEN JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådets svar till Ulla Tilländer bekräftar att den kritik som vi i vår motion har riktat mot informationen i abortfrågor är riktig och berättigad.

Jag fick inget riktigt konkret svar av statsrådet. Min fråga var: Kan socialstyrelsen, om det skulle uppstå en besvärtig situation på ett sjukvårdsområde och man där inte har lillräckligt med personal, i en sådan situation utfärda anvisningar, som är annortunda än de som gäller nu, utan att höra riksdagen? Om det förhåller sig så - men vi önskar få detta juridiskt fastslaget - blir man ju förvånad över regeringsrättens utslag och skrivning i höstas.

Det är klart att alla eftersträvar att del skall bli en minskning av aborterna. Över 31 000 aborter om året är en mycket hög siffra. Många svenska invånare frågar sig om man inte, när det finns preventivmedel och när det förekommer preventivrådgivning, ändå skulle kunna komma så långt atl man åtminstone kunde nedbringa antalet aborter, delta inte minst för att ungdomarna skulle slippa medverka till alt utsläcka liv.

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Jag vill som svar på denna fråga säga atijag ser det som helt

uteslutet att socialstyrelsen skulle kunna tänkas ändra sina anvisningar efter

102                   socialutskottets och riksdagens mycket klara riktlinjer i frågan. Socialsty-

relsen kan naturtigtvis inte heller vara omedveten om att det, ifall direktiven skulle ändras så, att sjukvårdspersonal inte hade rätt att slippa delta i abortoperationer i andra fall än då moderns liv vore i fara, givetvis kommer att ställas väl grundade krav på en lagreglering av frågan.

ALLAN ÅKERLIND (m):

Herr talman! I den debatt om barnens rätt i samhället som vi hade före middagspausen stod flera talare upp och sade många vackra ord om att de ville stärka denna barnens rätt, och det tycker jag är bra. Men detta stärkande av barnens rätt anser jag skall börja redan i moderlivet. I samband med den nuvarande abortlagens tillkomst har jag i ett långt anförande talat om vad jag tycker i de här frågorna. Den som vill närmare studera det kan således gå till protokollet från 1974.

Mot bakgrund av vad som händer och vad jag har tagit del av i det här avseendet harjag i är motionerat om att riksdagen hos regeringen skall begära att en utredning tillsätts för att snabbt arbeta fram förslag till en ny abortlagstiftning som tar hänsyn till barnets rätt till liv. Jag menar att vi måste ta hänsyn till barnets rätt att leva. Barnet skall räknas med från det ögonblick man vet att det börjat växa i moderns liv.

Man kommer i detta sammanhang också in pä en annan fråga, som jag också tar upp i moiionen, nämligen: Vad är livsdugligt foster? De allra flesta foster är helt livsdugliga efter 18:e veckan, såvida de inte utsätts för någon yttre påverkan. Och vad ärdet som säger att de foster som är under 18 veckor, de som bara är några veckor, inte är livsdugliga eller inte blir det, om de får fortsätta alt växa? Enligt min mening är även dessa livsdugliga foster. I samband med att abortlagen antogs av riksdagen liksom vid andra tillfällen har jag därför anfört att rätt till abort i princip bara skall finnas, om åtgärden skulle medföra att moderns liv eller hälsa är i fara. Denna begränsning bör gälla ända från det man vet att ett barn är till i moderlivet.

När det gäller frågan om livsduglighet säger utskottet nu att i abortlagen finns en uttrycklig bestämmelse om att tillstånd till abort inte fär lämnas om det kan antas att fostret är livsdugligt. Mot bakgrund av vad jag anfört som min mening när det gäller vad som är livsdugligt står det helt klart att meningarna här inte stämmer överens.

Jag anser också att nuvarande abortlagstiftning är ohållbar i flera andra avseenden. Det viktigaste som jag idet sammanhanget tar upp i motionen är svårigheten för en läkare att, när han nu tvingas följa den nuvarande abortlagstiftningen, exakt avgöra hur länge havandeskapet har pågått. Det finns exempel på att kvinnor fått abort efter egen uppgift om att havandeskapet varat mindre än 18 veckor, men där det efter aborten visat sig att barnet varit betydligt äldre.

I ett fall som jag känner till har det aborterade barnet visat sig vara elva veckor äldre än vad modern uppgivit. Modern uppgav att barnet var något under 18 veckor. En barnmorska kunde nyligen vittna om hur hon stått med ett aborterat barn som grep med sina små händerom hennes fingrar och hur hon tvingats skaka av sig barnet och kasta bort det.

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Vissa abortfrågor

103

Nr 126

Torsdagen den. 20 april 1978

Vissa abortfrågor

Det har förekommit i varje fall vid etl tillfälle, kanske vid flera, att ett aborterat barn som var mycket större än man räknade med fick ligga och sparka och skrika en lång stund, innan man kastade det bland soporna. Ingen gjorde något för att rädda barnets liv. Orsaken sades vara an man i barnmorskeutbildningen numera för lära sig att ett aborterat foster inle är något barn, även om del lever.

Jag menar alt så här får del inte vara. Vi har som riksdagsledamöter ansvar för barnen, såväl födda som ofödda. De har inte möjlighet att försvara sig själva. Vi kan inte ulan vidare acceptera atl det förekommer sådana här förhållanden i fortsättningen. Men utskottet har tydligen inte någon känsla för delta. Utskottet besvarar inte någon av de här frågorna. De diskuteras över huvudtaget inle i betänkandet. Som svar på de synpunkter som jag framfört i motionen och somjag här redogjort för säger man i betänkandet att utskottet inle ansei all del nu finns skäl för omprövning av bestämmelserna i abortlagen om förutsättningarna för sena aborter. Det ärju ganska märkligt. Enligl min mening är del så graverande uppgifter som kommit fram om hur det verkligen går till atl vi måste ta dem på allvar. Man måste se över de olika bestämmelser som gäller och abortlagen i dess helhet.

Vi fick här höra att det under förra året förekom över 31 000 aborter. Jag tänkte när jag hörde uppgiften om antalet: Hur många av de barnen har varit levande när de logs fram? Hur många har fåll ligga och självdö på sjukhusen utan all någon människa gjort något för att rädda dem, därför alt man anser alt de inle är barn? Detta manar oss till eftertanke.

Jag kan inle låta bli att tänka på vad som står i Bibeln om det första kända mordet i väriden, när Herren säger lill Kain: "Vad har du gjort! Hör, din broders blod ropar lill mig från jorden." Hur mycket blod skall ropa till Herren från jorden, innan vi på allvar tar itu med de här frågoma och rättar till dem?

Herr lalman! Jag yrkar bifall till motionen 445.

104

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Barn som föds skall vara önskade, och genom preventiva åtgärder skall föräldraskap planeras. Då kommer aborten in som en nödlösning. Det är sä vi måste se aborten.

De flesta kvinnor använder i dag preventivmedel - upp till 70 % enligt gjorda beräkningar. -Bara 2 96 av kvinnorna i fertil ålder gör abort då en graviditet är oönskad. Det är viktigt att påpeka denna proportion. För varje är som går ökar användningen av preventivmedel, samtidigt som antalet aborter sjunker. Genom att ytteriigare förstärka och intensifiera informationen kring preventivmedel och födelsekontroll kan man ännu mer förskjuta utvecklingen mot ett lägre antal aborter.

Vänsterpartiet kommunisterna har tidigare pläderat starkt föratt informationen om preventivmedel skall utökas. För att man skall fä en fullgod preventivmedelsrådgivning för kvinnor och män och för att man skall kunna minska uppenbart onödiga kostnader borde, menar vi, alla landsting åläggas att bedriva preventivmedelsrådgivning i större utsträckning än de gör nu.

Visst har det skett en utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen, men utbyggnaden har inte alls skett i tillräcklig omfattning.

För bara några månader sedan sade socialstyrelsen: "Den utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen och informationen om preventiv födelsekontroll som pågår enligt abortlagens intentioner har ännu inte på alla håll nått den omfattning lagstiftarna åsyftat."

RFSU säger: "Problemet är att rådgivningsfrekvensen inom vissa lands
tingsområden är låg.  Medelantalet besök per landstingsområde var 290

medan det beräknade behovet är 500."

Vpk menar atl det också är viktigt att satsa på direkt uppsökande verksamhet, som riktar sig till utsatta riskgrupper i vårt samhälle, och då måste speciellt invandrarkvinnorna uppmärksammas.

Herr talman! På Gotland har socialstyrelsen varit engagerad i en treårig försöksverksamhet med rådgivning, utbildning och information om planerat föräldraskap. Resultatet är bra och det förstår man om man bl. a. studerar aborlutvecklingen. Medan aborterna i landet i stort ökade obetydligt fick Gotland en kraftig stegring under 1975. Därefter kom en avsevärd nedgång 1976, som fortsatte 1977. Ungdomsaborterna sjönk med hela 30 96. Man måste tycka, även om det kan förefalla bakvänt, att utvecklingen för 1975 är positiv. Det är en helt logisk utveckling som svar pä den informationsinsats som gjordes. Framför alll var det bland de något äldre kvinnorna som aborterna ökade och del var utan tvivel ett uttryck för en ökad frigörelse, en ökad öppenhet och frihet på det sexuella området och en följd av möjligheten all med abort undvika en oönskad graviditet. Den möjligheten var för många lidigare hell otänkbar.

Sedan kom då nedgången pä Gotland och speciellt på ungdomssidan. Om man tittar pä födelsemönstret för Gotland för ungdomar finner man alt det har skett en nedgång samtidigt som det har skett en förskjutning högre upp i åldrama. Det visar att barnen i slort sett är planerade och graviditeterna önskade. Det kan också nämnas atl de allra sista siffrorna från 1977 för Gotland tyder på etl ökat antal föriossningar, och födelsetalet ökade med 10 96.

Vpk har i en motion till årets riksdag föreslagit att preventivmedélsråd-givningen skall kompletteras med en attitydpäverkande information, som moliverar till användning av preventivmedel, så att sådana abortsituationer skall kunna undvikas som beror pä alt kvinnan inte känt till vart hon skall vända sig för att få preventivmedel eller inte vågat eller kommit sig för med att skaffa sådana medel. Denna motion behandlades för någon vecka sedan här i kammaren, och av socialutskottets skrivning kan man utläsa att utskottet instämmer i motionens intentioner. Utskottet påpekar vikten av ökad information om preventivmedel, så att icke önskade graviditeter kan undvikas. Man förutsätter också att informationen pä detta område ytterligare intensifieras. Det är bra. Det är också viktigt alt forskningen på preventivmedelsområdet intensifieras, sä att riskmomenten vid användande av preventivmedel undanröjs.

Herr talman! Abort får aldrig uppfattas som ett alternativ till preventiv-

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Vissa abortfrågor

105

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Vissa abortfrågor

medel. Därför är det oerhört viktigt atl satsa på aborlförebyggande åtgärder.

Frågan om abort måsle ses som en nödvändig social reform som ärett steg mot kvinnans rätt att själv bestämma över sitt liv och mot barnets rätl att vara önskat. När abortfrågan diskuterats här i kammaren har man diskuterat ur en snäv vinkel och inte satt in den i etl slörre sammanhang. Jag menar att man måste sätta in abortfrågan i ett socialt sammanhang-det är hell nödvändigt. Man måste diskutera t. ex. försörjningssituationen, villkoren för etl socialt liv, kvinnans och familjens ställning,osv. Det går inte att bara se abortfrågan som ett förhållande mellan en kvinna och etl foster.

Abortproblemet är också en social klassfråga. Det skär i öronen när välanpassade människor ur överklassen hårt fördömer de kvinnor som av sociala eller ekonomiska skäl tvingas till abort för att skydda sig själva och fostret mot en oönskad födelse. Dessa moraliserande hycklare representerar verkligen inte någon humanism, och deras inställning har inget med människokärlek att göra.

Aborter är inget att sträva efter. Målsättningen måste vara att se till atl vi får sädana sociala förhållanden och sådana relationer mellan människor att varje kvinna kan föda önskade barn. Detta kräver stora förändringar av vårt samhälle. De förändringarna harjag inte hört att t. ex. Sven Johansson ställt upp på.

Enligt vir uppfattning skall, som jag sade, kvinnorna själva ha rätt atl bestämma, om och när de skall föda barn. Accepterandet av abort som bättre än oönskade barn innebär ett reservationslöst erkännande av det frivilliga föräldraskapet och varje barns rätt att vara önskat. Därmed ökar också förutsättningarna för goda uppväxtvillkor för barnen.

Sedan till den etiska delen, som är ett huvudnummer för abortmotståndarna. Från del hållet hävdas att fri abort skulle innebära att den viktigaste etiska principen, den om individens rätt till liv, skulle sättas ur spel. Detta tal är ihåligt, eftersom abortmotständarna erkänner att det inte finns någon ovillkorlig rätt till liv. Ingen föreslår hellereil lotalt abortförbud, men man vill ha en restriktiv lagstiftning. Men en sådan lagstiftning skulle innebära en kraftig ökning av antalet aborter som sker under medicinskt och socialt helt oacceptabla former. Man kan se på utvecklingen i andra länder, t. ex. Frankrike och Italien. Förbara någol år sedan uppgick antalet illegala aborter i Italien till en miljon om året.

Nej, kvinnan skall tillförsäkras rätten till fri abort. Det är till fördel för alla parter. Jag ser det som en helt självklar sak att kvinnor själva skall kunna bestämma, om och hur och närde skall få barn. Men jag vill än en gång påpeka att aborter för alla är fysiskt och inte minst psykiskt påfrestande och aldrig f ses som annat än en nödlösning för att hindra en oönskad graviditet. Födelsekontrollen skall ske med hjälp av bra och säkra preventivmetoder.

106

ALLAN ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Herr lalman!  När Inga Lantz lalar om  välanpassade människor ur överklassen som inte tycker som hon klingar det ganska ihåligt. Det finns

människor i alla samhällsgrupper som har samma uppfattning som jag och även olika grupper som har samma uppfattning som Inga Lantz.

En sak som jag speciellt fäste mig vid varan Inga Lantz sade att det klingar ihåligt vad vi säger som är motståndare till den abortlag som nu finns, därför att vi inle anser att det finns någon ovillkoriig rätt till liv. Jo, det är jusl del jag har talat om-en ovillkorlig rätt till liv skall man ha. Barnet skall ha rätt till sitt liv och ha rätt att vara älskat även i modertivet. Den ovillkortiga rätten borde endast få hävas när det är fråga om att välja mellan barnets och moderns liv.

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Vissa abortfrågor

SVEN JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Inga Lantz säger atl kvinnan alltid skall ha rätten alt själv välja om hon vill föda barn. Inga Lantz kanske inle har sett den sidan av rätlen och friheten som inneburit tragik. Har man mött några människor i den situationen kanske man talar med mindre bokstäver om att kvinnan absolut skall ha denna rätt.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Sven Johansson sade tidigare att människor var besvikna när abortlagen antogs i riksdagen. Jag skulle vilja fråga vilka människor som var besvikna. Inte var det kvinnorna - för dem betyder tillgången till fri abort en oerhört stor trygghet och också en oerhört stor frihet som de flesta kvinnor önskar. Fri abort innebär valfrihet, jämställdhet och självständighet för både män och kvinnor, och den rätten skall vi slå vakt om.

Sedan kan man fråga vargränsen till liv går. Det skulle vara intressant att fä litet mer klart för sig hur Allan Åkerlind ser på den frågan. Jag hoppas alt jag lar fel, men efter vad jag kan förstå borde han också vara motståndare till alla former av preventivmedel. Jag skulle alltså gärna vilja veta var Allan Åkerlind anser att gränsen till liv går.

Jag håller fast vid att rätten till abort har inneburit en mycket betydelsefull social frigörelse för kvinnor i det här landet och i de länder som nu håller på alt införa bestämmelser om fri abort.

SVEN JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! I den debatt som föregick abortlagen talade både män och kvinnor här i riksdagen för och emot lagen. Och både män och kvinnor röstade för och emot den. Del kanske avspeglar var besvikelsen över lagen finns ute i landet.

ALLAN ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Herr talman! Inga Lantz frågade mig varjag anser att gränsen för liv går. Av det anförande som jag höll när abortlagen togs 1974 framgår detta hell klart. Jag säger där att i och med att man vet att ett foster finns i moderiivet är det ett liv som man är skyldig att skydda. Man är skyldig att skydda det i alla sammanhang, såvida det inte är fråga om barnets eller moderns liv. Då blir del fråga om ett val.

107

Nr 126                  FILIP FRIDOLFSSON (m):

Torsdaeen den       " talman! Här i riksdagen behandlar vi massor av olika ärenden, frågor

20 anril 1978       av skiftande vikt. På dagens föredragningslista finns försl frågan om kvinnlig

_____________  tronföljd, vi har talat om kriminalvård, vi har behandlat motioner om en ny

Vissa abortfråsor aktiebolagslag, och vi skall behandla motioner om normer för buller från motorfordon och en motion om lån lill investeringar inom trav- och galoppsporten. Alla dessa frågor är viktiga. Men jag vågar påstå att det viktigaste ärendet på dagens föredragningslista är betänkandet om vissa abortfrågor.

Man träffar då och då riksdagskamrater som tyvärr anser atl den här frågan är avgjord en gång för alla och som säger att den frågan skall vi inte syssla med, för den är inle aktuell. Jo, lika väl som vi år efter år återkommer med motioner om lägsta aktiekapital, så kan vi återkomma med dessa frågor. Detta är en mycket viktig samhällsfråga.

Den här frågan kan vinklas från olika håll, och man kan anlägga många olika aspekter på den. Jag har för min del lagil upp frågan om sjukvårdspersonalens rätt att bli befriad från medverkan vid abortingrepp, när den med hänvisning till samvetsbetänkligheter inte vill delta.

Jag har återkommit med en motion i det ärendel till årets riksdag. Jag har i motionen framhållit att när denna fråga avgjordes så värdet i första hand inte en medicinsk-teknisk fråga utan en fråga om livsåskådning och människosyn. Eftersom det rör sig om en allvariig livsåskådningsfråga, blir självfallet följden att en del sjukvårdsanställda som kommer i kontakt med abortverksamhet upplever att ett sådant ingrepp strider mot deras religiösa eller etiska övertygelse. Jag anser det därför nödvändigt att man lagfäster rätten till befrielse för sjukvårdspersonal som anför religiösa skäl mot alt medverka vid abortingrepp.

Jag hade trott att socialutskottet skulle finna mitt motionsyrkande värt att
stödja och redan nu föreslå en lagstiftning om befrielserälien för den personal
som har samvetsbetänkligheter på detta område. Men det gör nu inte
socialutskottet. Utskottet hänvisar till socialstyrelsens cirkulär med anvis
ningar om tillämpningen av abortlagen. Dessa anvisningar omprövades som
bekant våren 1976 med anledning av vad socialutskottet och JO förordat. Det
är viktigt att notera att dessa tillämpningsanvisningar definitivt icke är
tillräckliga. Enligt JO:s och regeringsrättens uppfattning behöver man inte ta
hänsyn till de aktuella anvisningarna i ett visst läge. Delta har vår värderade
riksdagskollega professor Gunnar Biörck skrivit om i sitt utmärkta särskilda
yttrande där det heter: "Enligl JO:s och regeringsrättens uppfattning skulle
vad ett utskott uttalat i ett av riksdagen bifallet betänkande icke utgöra hinder
för myndighet eller annan att - intill dess 'lag eller annan författning'
utfärdats - handla utan hänsynstagande till viljeyttringar från riksdagen."
SocialutskoUel förslår vikten av den här frågan och skriver på ell ställe i
betänkandet följande: "Utskottet vill samtidigt uttala att utskottet är berett
att ånyo pröva den här aktuella frågan för den händelse det skulle visa sig att
någon sjukvårdshuvudman söker tvinga läkare eller annan sjukvårdsper-
108                   sonal att medverka vid abort, trots att vederbörande befattningshavare av

etiska eller religiösa skäl finner sådan medverkan oacceptabel och trots att det inte är fråga om abortingrepp som är nödvändiga för att undvika fara för moderns liv eller hälsa."

Detta säger socialutskottet, och det är bra. Men frågan är inte juridiskt löst. Och jag kan inte förstå att socialutskottet, som säkert äriigt och uppriktigt menar att personal som har samvetsbetänkligheter inte skall behöva medverka vid abortingrepp, inte nu med en gång vill skriva in i lag denna befrielsemöjlighet. Jag kan inle förstå det, när man vet att del finns möjlighet atl tvinga personal i ett visst läge.

Tänk vad vi i det här huset backar upp frågorom folks rätt till yttrandefrihet på alla nivåer, samvetsfrihet och allt vad det heter. Men att skriva in en lagregel för sjukvårdspersonal som av religiösa skäl inte vill eller kan delta i abortoperalioner - det kan vi inte. Jag tycker det är rätt märkligt.

AU besegra ett enigt utskott vet jag är närmast omöjligt, men jag vill ändå, herr talman, yrka bifall till min motion 1501 till årets riksmöte.

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Vissa abortfrågor

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Vid höstsessionens debatt i detta ärende anslöt jag mig lill deras mening, som ansåg det nödvändigt att reglera sjukvårdspersonalens rätt att slippa medverka vid abortingrepp genom lagstiftning. Riksdagen biträdde inte denna uppfattning, som endast samlade 36 av 305 avgivna röster.

När frågan nu fem månader senare på nytt står på dagordningen harjag i socialutskottet begränsat mig till all endast avge ett särskilt yttrande. Orsaken till detta är följande.

Det framgår av utskoltsbetänkandet att det i sak råder enighet inom utskottei om att sjukvårdspersonal skall ha rätl att av etiska eller religiösa skäl avstå från medverkan i abortverksamhet. Det har heller inte, sedan ärendel senast behandlades i riksdagen, veteriigen inträffat något fall som på nytt aktualiserat ärendet. Inte desto mindre har socialutskottet förklarat sig berett att förutsättningslöst ompröva saken - vilket man rimligtvis får tolka som en beredvillighet att föreslå lagstiftningsåtgärder - om någon sjukvårdshuvudman skulle agera utan hänsynstagande till utskottets och riksdagens uttalade intentioner. I samma riktning uttalade sig i höstas också statsrådet Troedsson på regeringens vägnar, och hon har upprepat det i dag.

I debatten den 30 november förra året framhöll jag att såväl JO som regeringsrätten uppenbariigen menade att vad socialutskottet, och därmed riksdagen, uttalat saknade rättsverkan, medan talesmän för utskottet menade att ett uttalande av socialutskottet, och riksdagen, är "en annan metod än lagstiftning", och utskottets ordförande sade sig "vilja se det administrativa organ som skulle gå ifrån vad riksdagen sä klart uttalat".

Jag har visseriigen vederfarits äran att bli medlem av styrelsen för den svenska föreningen för medicinsk juridik, men jag tilltror mig inte därför att kunna bedöma rättsläget i detta fall. Jag har av den anledningen i mitt särskilda yttrande framhållit önskvärdheten av att riksdagen verkligen försöker skapa klarhet i frågan om vad ett utskottsutlalande är värt, i detta

109

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Vissa abortfrågor

110

liksom i andra fall. Hög juridisk sakkunskap, som jag konsulterat sedan utskollet fattat sitt beslut och mitt särskilda yttrande lämnats, har sagt mig att myndigheter icke har någon skyldighet att läsa riksdagstryck.

Vad riksdagen skall göra är enligl regeringsformen atl stifta lag, besluta om skatt, bestämma hur statens medel skall användas samt granska rikets styrelse och förvaltning. Om jag uppfattal saken rätt är lagstiftning den enda väg på vilken riksdagen kan påverka beslut av landstingskommunala myndigheter.  Vad socialutskottet  nu gör är att  markera ett hot om

lagstiftning, "för den händelse        ". Det må kanske föriåtas mig om jag

känner en viss - konstitutionell - tveksamhet inför en sådan metod i detta och andra sammanhang.

Samtidigt harjag naluriigtvis förståelse för utskottets begripliga önskan att icke betunga svenska folket med flera speciallagar än vad som är nödvändigt. Jag hardärför frågat mig, om icke denna sak i själva verket bör ingå i ett vidare sammanhang än abortlagstiftningen som sådan.

Vi konfronteras i dag via massmedia med stridbara talesmän för "rätten till vårdöd". 1 det uppenbara fall, som nu är under domstols prövning, har denna "rätt" i sak inneburit "rätlen att bli dödad" och därvid också "rätten" - för någon - "att döda". Om denna åsiktsriktning skulle vinna gehör, måste den rimligtvis som korollarium ha en "skyldighet att döda" för sjukvårdspersonal - om vi inle vill lämna uppgiften i händerna på lekmän.

Någon organisation för "rätlen till vårt liv" har inle hört av sig. Om en sådan hade kommit till tals, skulle den som korollarium också ha fordrat en "rätt att slippa döda". En sådan lagfäst rätt finns såvitt jag förslår i vapenfrilagen, men den har uppenbariigen hittills inte ansetts böra fastslås i andra sammanhang.

I utredningen om sjukvård vid livets slut, inom vilken man hittills utfört ett omfattande kartläggningsarbete kring de faktiska omständigheterna vid livets slut, lär vi till sist ändå inle komma förbi atl ta ställning i de vanskliga frågorna - antydda även i kammarens debatt i dag - om livets gränser och om gränserna för samhällets och sjukvårdspersonalens befogenheter. Ett sådant ställningstagande kan inte heller riksdagen till slut underlåta.

Frågan om sjukvårdspersonalens rätt att slippa medverka vid aborter återkommer uppenbarligen med en för en majoritet i riksdagen besvärande envishet. Den fortsätter nämligen att oroa en mängd religiösa människor i vårt land - människor som i mänga avseenden utgör det ankare som hindrar den svenska respekten för människovärdet att komma helt pä drift. De hade i den gamla regeringsformens § 16 ett skydd för sina samveten, som den nya regeringsformen inte ger motsvarande täckning för. I denna sak rör det sig dessutom inte bara om tankar, trosföreställningar och ord, utan om påtagliga handlingar av avgörande betydelse både för den som drabbas och för den som håller i skaftet.

I vårl land föddes förra året 96 000 barn och förelogs 31 000 aborter. Detta betyder att ungefär var fjärde graviditet avslutades med abort. Om våra mödrar hade haft samma aborlfrekvens som svenska kvinnor har i dag, skulle ett niltotal av kammarens ledamöter aldrig ha sett dagens ljus. Till

storleksordningen motsvarar detta centerpartiets riksdagsgrupp.

När jag skrev mitt särskilda yttrande, hade jag ännu förhoppningen alt del skulle vara möjligt för fri- och rättighetsulredningen att behandla även detta problem. Om jag är rätt underrättad hade emellertid den utredningen sitt avslutande sammanträde i går, och denna fråga omfattas icke av utredningens uppdrag.

Likväl tror jag att det är i en fundamental rättighetslagstiftning som garantierna för samvetsfriheten - i tanke, ord och gärning, som det hette i scoutlagen - egentligen hör hemma.

Del är mot denna bakgrund som jag varken kunnal biträda motionärernas förslag eller helhjärtat ansluta mig lill utskottets skrivning. Jag tror utskottets talesmän, i praktiken och f n., har fog för sin bedömning, men jag skulle för egen del vilja se att de större problem jag här antytt, av vilka abortingreppen bara utgör en del, finge en särskild översyn i samband med behandlingen av utredningen om våra fri- och rättigheter. Och även om den högre jurispru-densen menar, att myndigheter inte är skyldiga att läsa riksdagstryck, så kan detta kanske inte sägas om regeringen, och, herr talman, det är min förhoppning att man där, när tiden medger, skall begrunda även de funderingar som jag här har dristat mig att ge uttryck åt.

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Vissa abortfrågor

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Låt mig tvärs över partigränserna få säga alt jag lycker att det är bra att två kvinnor har givit klara besked här i kväll. Inga Lantz tackar jag för hennes av humanism och livserfarenhet präglade anförande och statsrådet Troedsson för hennes deklaration, som naluriigtvis inte kunde bli någonting annat. Men det är ändå värdefullt att det underströks att om någonting skulle inträffa som motionärerna har pekat på sä kommer både regeringen och riksdagen atl handla. Jag tyckeratt det skall sägas att det är bra att detta har sagts från regeringsbänken också.

Jag kanske skall tillägga att däremot tror jag det är bra alt inle de synpunkter som herrar Sven Johansson, Åkerlind och Fridolfsson gjort sig till tolk för har något direkt avgörande inflytande på frågan.

Även i är står ett enhälligt utskott bakom hemställan att riksdagen skall avvisa motionärernas förslag i abortfrågan, bl. a. begäran om en utredning om en ny abortlag och om sjukvårdspersonalens skyldighet att tjänstgöra vid aborter. Vi har i Sverige numera en generös syn på abortfrågan som vi inte hade tidigare. Den lag som trädde i kraft den 1 januari 1975 har visat sig vara väl avvägd och har inte alls givit det avskräckande resultat som en rad motionärer trodde att det skulle bli när den infördes.

Det är självklart att man kan ha delade meningar i den här frågan. Jag respekterar dem som har en annan uppfattning än jag har, men jag kräver i gengäld också respekt för de åsikter som jag framför och som jag vet har stöd hos överväldigande delen av kammaren.

Utskottet säger klart ifrån att det inte anser atl det finns skäl för en omprövning av lagen från 1975 med dess bestämmelser bl. a. om förutsättningar för sena aborter. Som utskottet framhåller har antalet legala aborter för

111

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Vissa abortfrågor

112

första gången sedan 1960 visat en nedgående tendens 1976 och en ännu klarare tendens till nedgång 1977.

Utskollet underströk i sitt uttalande vid abortlagens tillkomst att fortsatta insatser måste ske på familje- och socialpolitikens område, så att inte några hinder skall resas för en kvinna att framföda sitt barn av bl. a. ekonomiska skäl. Jag vill understryka del en gång till: Samhället måste ge kvinnan all den hjälp och allt det stöd som hon behöver när hon skall ta ställning till frågan om abort eller inte.

Vi betraktar inte - det vill jag understryka - abort som något slags preventivmedel. Abortrådgivningen är ett viktigt led i arbetet på atl söka förhindra .aborter, men samtidigt skall det också sägas klart ut att om en kvinna av olika skäl önskar få abort, så har hon också laglig rätt till delta.

När det gäller moiionen om utvärdering av abortlagen har motionärerna inte preciserat vad de menar med della. De har i största allmänhet angivit dels att det bör genomföras en undersökning om hur sjukvårdspersonalen ser på abortlagen, dels att man bör ta reda på om aborterna tar orimligt stora sjukvårdsresurser i anspråk.

Utskottet klargör att genom att alla aborter sker på ett tidigt stadium kan ingreppen göras polikliniskt - det underströks också av de siffror som fru Troedsson lämnade - och atl därför sjukvårdsresurserna inte behöver tas i anspråk i någon större utsträckning. Utskottet är inte berett atl ställa upp bakom moiionen. Haren kvinna laglig rätt all få abort, skall man inte klaga pä att hon tar sjukvårdsresurser i anspråk för detta. Det har hon ju laglig rätt att göra, och det måste också motionärerna inse.

Vad Sven Johansson sade i sitt anförande var ungefär att det kan ifrågasättas, om det fanns en majoritet av folket bakom riksdagsbeslutet. Ja, men det är riksdagen som fattar beslut i lagstiftningsfrågor, Sven Johansson, och därför måste det också vara riksdagen som bestämmer i detta fall. Ifrågasätter verkligen Sven Johansson om riksdagens beslut fattades av en majoritet? Det blir konsekvensen, om man skall utläsa någonting av hans ord.

Det var ell tafatt svar som utskollet gav, sade Sven Johansson, och det innehöll undanflykter. Nej, Sven Johansson, det innehöll inte alls några undanflykter. Det redovisade bara vad som fanns att säga i det fallet.

Sven Johansson är ledamot av sjukhusdirektionen för Jönköpings lasarett. Jag skulle vilja råda honom, som har möjligheter, att göra en stickprovsundersökning där: Gör en sådan kraftsamling, så för säkerligen Sven Johansson reda på hur mycket som i det länet tas i anspråk av sjukvårdsresurserna för detta ändamål! Det kunde vara en lämplig uppgift för en ledamot av en sjukhusdireklion. Någon rikstäckande utredning anser jag inte behövs, men Sven Johansson kan ju för sin egen uppbyggelses skull samla material via sjukhusdirektionen i Jönköping.

Beträffande frågan varför vi inte vill lagstifta, som har upprepats både av Filip Fridolfsson och i någon mån av Allan Åkertind, är det helt klart att det icke finns någon sjukvårdshuvudman i vårt land som bevisligen har tvingat någon personal som inte önskat göra detta att tjänstgöra vid abortingrepp.

Kan Sven Johansson, Allan Åkertind eller Filip Fridolfsson ge besked om något sådanl fall, kan vi diskutera om man skall ha lagstiftning eller inte på delta område, men så länge ni inte kan göra det får ni finna er i att vi säger: Varför skall vi ha en lagstiftning i detta fall när vi å andra sidan inle med lagstiftning tvingar sjukvårdshuvudmännen att se lill aU abortfrågan skall lösas? Vi har överenskommelser med sjukvårdshuvudmännen, och de följer riksdagens beslut i det avseendet. De tar emot alla som behöver och vill ha abort. På motsvarande sätt kan vi säga att de inte tvingar någon läkare, sjuksköterska, barnmorska eller någon annan personal att vara med om någon abort. Det skall herrarna minnas när de kräver lagstiftning i frågan.

I det sammanhanget vill jag ställa en fråga till Gunnar Biörck i Värmdö, som avgivit ett s. k. särskilt yttrande. Gunnar Biörck får föriåta mig, men jag förstår uppriktigt sagt inte vad han menar med detta yttrande. Han står bakom utskoltels betänkande och har ingen annan ståndpunkt än de övriga ledamöterna i utskottet. Han för ett obegripligt resonemang och anlägger juridiska synpunkter på frågan.

Om Gunnar Biörck menar allvar med skrivningen i sitt särskilda yttrande, skulle han enligt mitt förmenande ha reserverat sig vid utskottets behandling av detta ärende. Han sade också från denna talarstol att han inte helhjärtat kunde stå bakom utskottels linje. Min fråga är: Vad menar egentligen herr Gunnar Biörck i Värmdö med det särskilda yttrande som han har avgivit?

Beträffande det juridiska är det väl självklart att om det inte finns något i lag reglerat stadgande måsle naluriigtvis regeringsrätten liksom JO konstatera detta. Vi harju inte ansett atl detta finns reglerat i lag eller behöver regleras i lag.

Jag ber att herr Gunnar Biörck måtte förklara sig, så att man kan få ett begrepp om vad han egentligen avser med det särskilda yttrandet.

Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag.

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Vissa abortfrågor

FILIP FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Göran Karisson säger att han känner sig till freds i förvissning om atijag inte skulle ha någon framgång med det yrkandejag har ställt. Delar ett uppseendeväckande uttalande av Göran Karlsson när man betänker att det är socialutskottets ordförande som yttrar sig.

Vad är det jag vill? Jag har motionerat om att man skall lagstifta om befrielserätten för den sjukvårdspersonal som har samvetsbetänkligheter. Skall man tro socialutskottets betänkande, som Göran Karlsson har undertecknat, så är ni ju inne på samma sak. Ni menar att detta är garanterat i de handlingar som redan finns. Skillnaden mellan Göran Karissons ståndpunkt och min är aU jag vill ha detta lagstiftat redan nu. Är detta så märkligt? Kan Göran Karlsson känna stor tillfredsställelse över att min uppfattning och mina tankegångar inte skulle vinna gehör här i kammaren? Det är i så fall rätt märkligt.

Jag menar att detta är en oerhört viktig fråga atl få lagfäst. Göran Karisson, socialutskottets ordförande, säger att detta redan är garanterat, men jag menar atl del är tveksamt. Där tveksamhet råder skall man lagstifta.

113

8 Riksdagens protokoll 1977/78:125-126

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Vissa abortfrågor

Jag tycker inte att Göran Kartsson inför kammaren skall deklarera någon tillfredsställelse över atijag skulle vara ute och driva frågor och uppfattningar som skulle vara helt orealistiska i den här situationen.

SVEN JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Del är litet besvärligt att diskutera med Göran Karisson, både här och när man sedan möter uttalandena i Smålands Folkblad någon dag efteråt.

Göran Karlsson delade ut beröm ät Inga Lantz och statsrådet Troedsson. Tacka för det, för det kanske kommer andra toner fortare än kvickt!

Jag skulle vilja fråga Göran Karisson: Vilka synpunkter är det jag har framfört här i kväll som skulle vara sä förskräckliga och fariiga? Göran Karisson siade - även om jag inte minns ordalydelsen - att det var lur att våra synpunkter inte fär göra sig gällande. Det är inte första gången som jag fått höra detta. Jag skulle kunna nämna en annan fråga, som också blev en slor fråga i valrörelsen. Men det var inte så fariigt för mig. Vi kan mötas i en ny valrörelse. Jag är inte rädd för alt stå för dessa synpunkter. Jag skall gå ut i länet och tala om hur jag har talat och vad jag tycker i den här frågan.

Göran Karisson tycker det är så besväriigl alt vi inte preciserat oss när det gäller ordet utvärdering. Ordet utvärdering är bekant i det här huset. Jag tror inte det är någon riksdagsledamot som behöver ha någon förklaring - alla vet  vad vi menar med det.

Så sade jag alt det var ett tafatt svar. Det tycker jag, och många kommer att tycka det - och det får Göran Karlsson och utskottet finna sig i.

Jag kan tala om atijag vet en hel del om sjukvården, resurserna osv. Varför, säger Göran Karisson, skall vi behöva lagstifta när det inte har skett några övergrepp? Ja, den dag när del sker ett övergrepp tar det ändå en del tid alt lagstifta. Varför inte göra det när vi är överens? Då behöver det inte bli mer debatt om detta.

114

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m) kort genmäle:

Herr talman! Göran Kartsson ställde en fråga till mig, och jag skall försöka besvara den. Han sade atl han inte förslår vad jag menar och att jag för ett juridiskt obegripligt resonemang. För honom var det hela juridiskt självklart. Jag vill i all ödmjukhet säga att för mig är det alltså inte lika självklart, och detta har tagit sig uttryck i några satser i det särskilda yttrandet och kanske också i vad jag har sagt i kammaren i kväll.

Jag har gjort den iakttagelsen att det finns 14 juris kandidater i riksdagen, därav 2 i det socialdemokratiska partiet, nämligen herr Palme och herr Lidbom. Det finns ingen jurist i konstitutionsutskottet i Sverige, och det är nog unikt i hela västvärlden. Jag är också ledsen att jag nu inte har sett någon jurist i kammaren, förden här diskussionen harju, sett ur min synvinkel, räu mycket med juridik att göra.

När jag studerat regeringsformen harjag emellertid inte kunnat se att det finns något utrymme för hot om lagstiftning bland de former för umgänge med omväriden som riksdagen har.

Nu säger Göran Karlsson att jag borde ha reserverat mig. Självfallet övervägde jag också det. Men som jag sade i mitt yttrande har jag varken kunnat biträda motionärernas förslag eller helhjärtat ansluta mig till utskottets skrivning. Jag fann då alt det rimligaste var atijag trots allt stod kvar vid utskottets skrivning men ändå markerade de synpunkter jag hade i frågan.

Om jag hade hafl bättre kontakter med konstitutionsutskottet än vad jag hittills har haft, så skulle jag ju ha lärt mig alt man där har uppfunnit en ny metod, i dag tillämpad i tronföljdsfrägan, nämligen att inte delta i beslutet. Men den är, såvitt jag vet, hittills okänd i riksdagsordningen.

ALLAN ÅKERLIND (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag har både i min motion och i anförandet här i dag redovisat hur aborterade levande barn kan behandlas på våra sjukhus. Den frågan har inte berörts på något sätt i utskottels betänkande. Inte heller har herr Göran Karlsson under sitt anförande på något sätt berört den. Göran Karlssons slutsats när det gäller den nuvarande abortlagen är att lagen inte har visat sig ge ett avskräckande resultat. Göran Karlssons slutsatser är avskräckande.

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Vissa abortfrågor

GÖRAN KARLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Först några ord till Gunnar Biörck i Värmdö.

Jag anser att om man skriver ett särskilt yttrande med det innehåll som herr Gunnar Biörcks yttrande har, skulle det snarare ha varit en reservation än ett särskilt yttrande. Jag har självfallet inget emot att Gunnar Biörck i sinneväriden står på utskottets sida. Men jag tror att det skulle ha varit ännu bättre om herr Biörck i så fall inte hade uppehållit sig vid de juridiska aspekterna såsom han gjort.

Vad var det nämligen regeringsrätten gjorde? Man svarade på de klagomål som hade ställts dit över alt det inte finns någon lagstiftning. Och det vel ju varenda ledamot i Sveriges riksdag - det finns ingen lagstiftning i frågan. Vi har sagt att vi inte behöver lagstifta. Vi an.ser att man inle behöver göra det därför att man kan klara saken utan lagstiftning. Det är därför jag vill ha besked från herr Gunnar Biörck i Värmdö. Men jag måsle säga att herr Biörcks svar tillfredsställde i varje fall inte mig i del avseendet.

Herr Fridolfsson säger att det jag yttrade var uppseendeväckande. Nej, det är det inte, herr Fridolfsson, om man vet bakgrunden till det hela. Herr Fridolfsson har hela tiden gått emot abortlagstiftningen. Han har fört en helt annan linje i frågan, och det var därförjag sade att det är väl att varken herr Fridolfsson, herr Åkeriind eller herr Sven Johansson har något inflytande i del avseendet på lagstiftningen i stort.

Sven Johanssons resonemang om Smålands Folkblad, länet och alltsammans tycker jag med föriov sagt är trams, och det föranleder inte någon replik från mig annal än när han beskriver utskottels betänkande som tafatt. Vi har klarlagt varför vi inte vill gå med på den motion som Sven Johansson har väckt. Om inte svaret tillfredsställer honom kan inte utskottet hjälpa det.

Till herr Åkeriind vill jag säga, all om vi hade atl välja mellan legala och

115

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Vissa abortfrågor

illegala aborter - det ärju det som blir följden om herrarnas inställning till lagstiftningsfrågan skulle gälla - sä undrar jag vilken skada som skulle åstadkommas om man gick tillbaka till den lagstiftning som ledde människorna till att göra illegala aborter. Det förhållandet, herr Åkeriind, skall vi vara väldigt tacksamma för att vi i dag inte har. De legala aborterna görs på ett tidigt stadium, och därför är det inget avskräckande exempel när del gäller den nya lagen.

FILIP FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har en bestämd känsla av atl Göran Karlsson försöker framställa mig som mörkman. Men det går ju inte, fördel ärjag inle. Jag aren vanlig Medelsvensson. Men jag har motionerat i en fråga som är oerhört betydelsefull för en stor grupp människor i samhället. Denna stora folkgrupp - sjukvårdspersonalen - som har samvetsbetänkligheter härvidlag behöver lagligt stöd. Det är det jag har talat om. Göran Karisson försöker då inför kammaren - och han tror att han skall få in det i någon tidning, och han får måhända in del i Smålands Folkblad - framställa detta som någonting alldeles otroligt mörkt, svårt och felaktigt, men det går inte, för det här är en allvarlig fråga - och sådant kan man tala om även i denna kammare. Den är allvarlig så till vida att den berör många människor som jag tror upplever Göran Karlssons resonemang som ganska vårdslöst.

SVEN JOHANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara säga en sak till Göran Karisson, eftersom han påstod att det var väl att inte de synpunkter jag har framfört kan få göra sig gällande. Jag ställer frågan än en gång till Göran Karlsson: Vad är det jag har begärt och talat om? Jo, en utvärdering av abortlagen, en sådan som man förbereder i Danmark osv., och sjukvårdspersonalens lagfästa rätt. Vad är det som skulle vara så fariigt?

Sedan detta att vi tycker att utskottsbetänkandet är tafatt. Ja, jag har sagt att vi tycker del. Göran Karlsson har många gånger stått upp i denna kammare och tyckt illa om utskottsbetänkanden i andra sammanhang och från andra utskott, och det får han gärna göra. Men jag har sagt vad jag lycker i det här föllet.

GUNNyVR BIÖRCK i Värmdö (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag beklagar givetvis att jag inte lyckades tillfredsställa Göran Karlsson. Betygsältning ärju nu inte så populärt, men personliga omdömen skulle få vara kvar, efter vad jag förstår. Vid närmare betänkande har jag emellertid kommit fram till att jag egentligen inte vet vilket som är bäst - att lyckas tillfredsställa Göran Karlsson eller atl inte lyckas.

116

GÖRAN KARLSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Det är inte jag som bryr mig om vad Gunnar Biörck säger eller tycker, men det är väl närmast beklagligt alt en ledamot i utskottei skriver ett särskilt yttrande av den kaliber som herr Biörck har gjort. Vad jag sagl är atl

det borde ha varit en reservation i stället. Då hade jag haft mycket mer respekt för Gunnar Biörck än jag för av det särskilda yttrandet.

Beträffande Filip Fridolfsson kan jag säga att jag inte behöver framställa honom som mörkman, och i fråga om Sven Johansson är det ju alldeles uppenbart att det inte lönar sig att resonera med honom i detta fall. Sven Johanssons innersta inställning är att abortlagen är av ondo, och i sin allmänna syn har han både talat och röstat mot den. Att han nu nöjer sig med en utvärdering av hur sjukvårdspersonalen ser på frågan och vill ha en lagstiftning beträffande denna är bara en liten del av det hela. Jag nämnde att herrar Åkeriind, Fridolfsson och Sven Johansson var emot abortlagstiftning och att det var väl att de inte fick bestämma utvecklingen här i landet. Jag är fortfarande beredd att stå för detta. Jag tror att det är mycket lyckligt för Svea rikes folk att det finns människor med litet större vidsyn och att dessa skapat den moderna abortlagstiftningen.

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Vissa abortfrågor

Andre vice talmannen anmälde att Sven Johansson anhållit att till protokollet fö antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

TORE NILSSON (m):

Herr talman! Då och då träffar jag en liten tös. Hon är kanske fyra år nu, glad och älsklig. Hennes mor kom till läkaren när hon väntade henne. - Ja, ni vill ha abort och ni skal I givet vis fådet. Ni har ju flera barn förut.-Nej, jag vill inte ha abort. - Ja, men barnet kommer att bli en börda. Ni är över 40 är gammal. - Ja, men jag har två ord, sa mor. Det ena är Barn är en guds gåva, och det andra är Du skall icke dräpa.

Hon födde barnet. De äldre barnen i hemmet är vuxna och borta snart. Den lilla flickan är en solstråle.

Gjorde mor fel?

Herr talman! Har jag fel? Jag har talat här i så många debatter. Jag ber nästan om ursäkt för att jag talar från denna utgångspunkt. Jag vet att det finns eU kompakt motstånd mot det jag säger. Men jag har läst: Duskall icke dräpa. Det är budordet, det är Bibeln. Det lärde jag redan tidigt. Herre över liv och död är en ensam. Utsläckandet av liv tillkommer icke oss. Människovärdet är oskattbart. Varje individ ärokränkbar; människans integritet skall samhället skydda och försvara.

Har jag fel?

Fostret är en individ. Den ofödde för icke dödas. Den ofödde har rätten till liv. I vår urkund Bibeln lärde vi att Skaparen räknat våra dagar-ja, det heter "Du har varit mitt stöd allt ifrån moderiivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv." Psaltaren 71:6. Om Elisabets son Johannes heter det att han "spratt till av fröjd" redan när han var ett foster vid ungefär tjugonde veckan. Därför har kristenheten hitintills omfattat tron på den oföddes livsrätt. Är Sverige nu inne i en efterkrislen tid?

Harjag fel?

Jämställdheten omfattar också de ofödda. Demokratin har varit positiv till allas lika rätt. Demokratin är positiv till livet. Kan man då i vårl samhälle döda

117

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Vissa abortfrågor

118

25 96 av fostren - som det skett förra året? Man måste undra: Hur kommer det att bli rned de orkeslösa, de gamla? Har vi råd med dem? När man talar om legal abort-det kommer av det latinska ordet lex som betyder lag-ja, då må man minnas att legalt betyder lagligt. Ärdet inga betänkligheter i kammaren inför legalt dödande pä ett område, bör man fråga hur långt denna respektlöshet mot livet kan utveckla sig.

Har jag fel?

Finns det bland de ansvariga i vårt land i dag inga betänkligheter inför att mer än 30 000 barn faller offer för abortdöden varje år? Kan regeringen vara lill freds inför födelsetalet nu?

Kan läkare finna det riktigt att stå i dödens tjänst? Läkareden var en vacker formel. Gäller samvetsfriheten icke sjukvårdspersonal?

Våra resurser är otillräckliga, det är köer till vissa vårdplatser. Varje timmes vård kostar mycket pengar pä ett sjukhus, vid en klinik, i en operationssal. Vad kostar 30 000 aborter? Och de patienter som i stället fick vänta på behandling - kanske patienter med cancer - vad kostade det dem?

Jag tycker att situationen är skrämmande.

Harjag fel?

Vi har icke rum för barnen i välfärden. Vi har icke råd! Det finns en grupp som kallar sig RÅDO, vilket betyder Rum Åt De Ofödda, men dess arbete tycks inte uppskattas av samhället - fastän det i den gruppen finns mänga som vill ta hand om ett barn.

Harjag fel?

Kvinnan-modern vill föda sitt barn!

Inga Lantz talade här om kvinnans rätt. Jag har hört detta, inte minst av kvinnor i debatter här, i tio år. Hon sade också att vi hårt fördömer. Kära Inga Lantz! Vi färdömer inte hårt. Vill Inga Lantz förena sig med mig för att skapa ett bättre samhälle? Jag vet att det kommer att bli bättre om kristendomen förverkligas.

Del är inte/o'mnart vi skall skylla för det som sker. Ett barn har alltid också en far. Var är hans ansvar, vad vill han? Männens roll är här ynklig i många fall!

Många av de abortsökande är unga-ja, de är själva barn under 15 år. Man räknar med atl ca 7 000 tonårsflickor årligen fär abort. Nog behöver vi ett bättre samhälle! Dessa flickor är grymt diskriminerade av oss - märk, Inga Lantz, atijag sade oss.' - som bär ansvaret för samhällets utformning. Tänk, att vid den åldern utsättas för "kärieken" i denna form och allt som kan bli konsekvenisen av det för hela livet! Vi måste fråga: Fick de några hem som små, dessa tonåringar, någon föräldrakärlek, syskongemenskap och positiv fostran? Fick de veta om livets värden och livets risker? Jag vet att i många fall nådde dem aldrig strömmen från de kraftkällor som vi en gäng närdes av. Harjag fel? Många av dem är skadade för alltid!

Vad säger forskningen, vad säger läkarvetenskapen? En ung flicka som tvingas att ta bort sitt barn kan fysiskt och psykiskt fö skador för alltid. Skräms inte någon av utvecklingen? Kan det vara möjligt att också kyrkan ändrat synsätt eller resignerat? Man har sagt mig det. Det ser ut som om Bibeln hade

arkiverats och buden blivit museala.

"Du skall icke dräpa!"

Det har i samband med samtalen om kyrka och stat påståtts att större delen av vårt folk vill ha kyrkan kvar - men om kyrkan inte har kvar sin grundval, kan den inte bestå. En yttre form kan bevaras, men den är värdelös, ja, skadlig. Dessutom kommer rättssamhället i demokratisk mening att vara upplöst.

Göran Karlsson talade nyss om vidsyntheten, men jag vill kalla den för trångsynthet. Abortlagen och de ansvarigas attityd till den tyder på att vårt folk håller på att skrota sina fäders tro. Den etik som är rättsstatens grundval är övergiven.

Del har funnits ett heligt märke på människan; en hög bild har hon burit. "Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem." Orden är ur Första Mosebok.

Vart nyfött barn bär icke blott mors bild - människans bild - utan också den Eviges. Ett under släkte efter släkte! Varje mor såg människans ansikte och därmed också Guds ansikte i sin sons, sin dotters, ansikte, och hon gladdes ät att en människa var född till världen. Under generation efter generation var det skapelsens under: "Ja, du har föriöst mig ur min moders liv!" Guds skapelseverk fortsatte.

Vad skulle det i dag ha varit för läge för oss, om aborterna haft samma omfattning under förra seklet? Skulle genierna - Madame Curie, Albert Einstein, Thorvaldsen, Gabriela Mistral, Sibelius, Gustaf Dahlén - ha fötts?

Har det icke funnits omistliga människor bland de hundratusenden som "bortopererades" - i detta sammanhang ett ohyggligt verb! - bara under vårt 1970-tal? Och alla varde unika, enastående, älskade av Gud, värda att älskas av oss, av alla.

Deras hand skulle kanske välsignande ha lagts på oss en gäng.

Det är natt.

Det är sent pä jorden.

I skålen, i brännugnen, läggs den som skulle ha berikat vår värid, nuets menlösa barn. Och ändå bär det alltfort människans bild och Guds bild!

Nu vaggar mitt hav sina vågor vid gryningens eviga dän. Jag lyssnar till vågornas kärlek och vaggar min son.

I sädesfälten går vinden och vaggar nattliga strån. Jag lyssnar till vindarnas käriek och vaggar min son.

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Vissa abortfrågor

119

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Vissa abortfrågor

Gud vaggar de eviga världar som tystnaden kommer ifrån. Jag känner hans hand här i mörkret och vaggar min son.

Enmor mitt i livets mening och livels rikedom. Gabriela Mistrals ja till livet i Hjalmar Gullbergs mästeriiga tolkning.

INGA LANTZ (vpk):

Herrlalman! Tore Nilsson frågade minst tio gånger under det här mässande anförandel om han hade fel. Jag vill bara kort svara: Det har han!

Övertäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskoltels hemställan, dels motionen nr 445 av Allan Åkerlind och Tore Nilsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1089 av Sven Johansson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sven Johansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 26 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 1089 av Sven Johansson

m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Sven Johansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 265

Nej -   24

Avslår -     3

120

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall tilldels utskottets hemställan, dels motionerna nr 1089 av Sven Johansson m. fl. i motsvarande del och nr 1501 av Filip Fridolfsson, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja

besvarad. Sedan Filip Fridolfsson begärt votering upplästes och godkändes     Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Lån till invesle-

följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskotlets hemställan i betänkandet

nr 26 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.                                                 ,.„ ,,.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 1089 av Sven Johansson      saloppsporlen

m. fl. i motsvarande del och nr 1501 av Filip Fridolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Filip Fridolfsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 250

Nej -   36

Avstår -     5

Jörn Svensson anmälde atl han avsett att rösta ja men av misstag nedtryckt nej-knappen.

§ 2 Föredrogs Trafikutskottets betänkande

1977/78:21 med anledning av motioner om vissa transportfordons utrustning, m. m.

Jordbruksutskottets betänkanden

1977/78:16 med anledning av motion om normer för buller från motorfordon

1977/78:17 med anledning av motion om rätt för veterinär att i vissa fall fö anlita helikopter

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 3 Lån till investeringar inom trav- och galoppsporten

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1977/78:18 med anledning av motion om lån lill investeringar inom trav och galoppsporten.

I detta betänkande behandlades motionen 1977/78:1401 av Svante Lundkvist m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 16 och 17) hemställts att riksdagen skulle 16. till Län för vissa investeringar inom trav- och galoppsporten för budgetåret 1978/79 medge att för låneverksamheten fick disponeras högst 10 000 000 kr. av det till riksstalen för budgetåret 1976/77 anvisade investeringsanslaget Lån till vissa investeringar inom trav- och galoppsporten,   17.   till   inkomsttiteln   Övriga   diverse   anslag   överföra

9 Riksdagens protokoll 1977/78:125-126

121

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Lån tUl investeringar inom trav-och galoppsporten

10 000 000 kr. av det till riksstaten för budgetåret 1976/77 anvisade investeringsanslaget Lån till vissa investeringar inom trav- och galoppsporten.

Utskottet hemställde aU riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1401, yrkandena 16 och 17.

Resen'alion hade avgivits av Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Stig Alftin (samtliga s) som ansen atl utskottet bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:1401, yrkandena 16 och 17, skulle

1.   medge atl lOOGOOOO kr. av det för budgeföret 1976/77 anvisade investeringsanslaget Lån till vissa investeringar inom trav- och galoppsporten under budgetåret 1978/79 fick användas för det med anslaget avsedda ändamålet,

2.   besluta att lill inkomsttiteln Övriga diverse inkomster överföra 10 000 000 kr. av det för budgetåret 1976/77 anvisade investeringsanslaget Lån till vissa investeringar inom trav- och galoppsporten.

HÅKAN STRÖMBERG (s):

Herr talman! Jordbruksutskottels betänkande nr 18 behandlar, med anledning av den socialdemokratiska motionen I40I, frågan om län till investeringar inom trav- och galoppsporten. Riksdagen anvisade för budgelårel 1976/77 ell låneanslag om 20 milj. kr. lill investeringar inom trav- och galoppsporten. Av olika anledningar har investeringarna blivit fördröjda, och anslaget har således inte kunnat utnyttjas utan kvarstår med oförändrat belopp.

Eftersom det även för nästkommande budgetår är oklart om alla planerade investeringar inom trav- och galoppsporten kan komma till stånd föreslår vi socialdemokrater i utskottet i den reservation som vi fogat lill utskottets betänkande au låneanslagel till investeringar inom trav- och galoppsporlen får omfatta högst 10 milj. kr. och att resterande 10 miljoner överförs till inkomsttiteln Övriga diverse anslag. Även om man mot all förmodan skulle kunna klara planerade investeringar under nästkommande budgetär, och även om de här planerade investeringarna kan anses vara mycket angelägna, finns del ändå i det nuvarande ekonomiska läget all anledning att iaktta mycket :>tor resirikliviiet när det gäller statens utgifter och därför också begränsa investeringarna för nästkommande budgetår till 10 milj. kr.

Med det anförda ber jag, herr lalman, att få yrka bifall till den socialdemokratiska reservation som fogats till jordbruksutskottets betänkande nr 18.

HANS WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Med hänvisning till utskottets betänkande yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

122

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Svante Lundkvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Håkan Strömberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som  vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan  i

betänkandet nr 18 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Svante Lundkvist

m.fl.

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Ändring av benämningen Kopparbergs län

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Håkan Strömberg begärde rösiräkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 147

Nej - 137

Avstår -     2

§ 4 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkanden

1977/78:19 med anledning av propositionen 1977/78:107 om godkännande

av överenskommelser mellan Sverige och Finland om fiske och om vissa

gränsfrågor 1977/78:20 med anledning av propositionen 1977/78:108 om godkännande

av 1977 års internationella sockeravtal

Näringsutskottets betänkande

1977/78:52 med anledning av propositionen 1977/78:133 om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypolekskassa och om stadshypoteksföreningar, m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 5 Ändring av benämningen Kopparbergs län

Föredrogs civilutskottets betänkande   1977/78:25  med anledning av motion om ändring av benämningen Kopparbergs län lill Dalarnas län.

BJÖRN KÖRLOF (m):

Herr tal man! Det ärende kammaren nu har att behandla tillhör förvisso inte de tyngsta under innevarande session.

Mänga av kammarens ledamöter har säkert hört historien om masen som skulle köpa en jordglob. Efter atl ha tittat på vad affären hade att bjuda kallade han på expediten och fråga om det inte fanns, som han uttryckte sig, en liten kula med bara Dalarna på.

123

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Ändring av benämningen Kopparbergs län

Med denna lilla historia som bakgrund villjag göra några reflexioner kring civilulskottets yttrande över min motion, i vilken jag föreslär att namnet Kopparbergs län ändras till Dalarnas län.

Utskottet har tre argument mot en namnändring: för det första att det nuvarande länsnamnet har en mycket lång och unikhistoria, fördel andra att olägenheterna av att läns- och landskapsnamnen inte överensstämmer är begränsade, och för det tredje att en namnändring bör omfattas av en bred opinion med lokal förankring.

I motionen förnekas inte - snarare tvärtom - att namnet Kopparbergs län har en lång och intressant historia. Till historien hör dock att landskapsnamnet Cialarna har en ännu äldre tradition.

Vad jag emellertid tycker är väsentligt - och det underiåter utskottet sorgfälligt att kommentera - är atl det nuvarande länsnamnet, trots att det alltså har ca 300 år på nacken, inte alls har slagit igenom, utan landskapsnamnet ärdet som allmänt används. Det var bl. a. på detta faktum jag byggde min argumentering.

Olägenheten av att ha olika läns- och landskapsnamn när landskap och län i allt väsentligt är identiska är naluriigtvis en bedömningsfråga. Jag konstaterar bara att skall länet marknadsföras i olika sammanhang så sker det med Dalanamnet som hjälp.

Om den tredje punkten, att en namnändring bör omfattas av en bred opinion med lokal förankring, villjag säga att jag förstäu utskottets vink även om den var fin. Jag avser att återkomma med förhoppningsvis tyngre stöd från Dalarna nästa gång.

Herr talman! Inför tyngden i civilutskottets enhälliga avslagsyrkande på min motion avstår jag denna gång från att yrka bifall till motionen.

KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! Av någon anledning har motionen om ändring av namnet Kopparbergs län till Dalarnas län hamnat hos civilutskottet. Eftersom detta kanske i föirsta hand är en kulturhistorisk fråga har vi inhämtat yttrande från kulturutskottet och i stort stött oss på den motivering för avstyrkande som kulturutskottets kunskaper har lett fram till.

Jag vill med detta yrka bifall till utskottets hemställan. Trots många utredningar har vi i det här landet inte lyckats förändra länsindelningen, och dä tror jag inte heller att ett antal motioner kommer att medföra någon förändring av länens namn.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 6 Föredrogs Lagutskottets betänkande

1977/78:17 med anledning av motion om ersättning åt yrkesfiskare vid katastrofer i samband med oljeborrning

124

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 Utbyggnad av yrkesmedicinska enheter vid sjukhus

Föredrogs socialulskoltels belänkande 1977/78:27 med anledning av motioner om vissa medicinska specialiteter m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1977/78:728 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 2) hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om tilläggsdirektiv till utredningen om företagshälsovård och den yrkesmedicinska verksamheten, som innebar att en granskning skulle genomföras av alternativet med statlig finansiering av yrkesmedicinska kliniker med medel frän arbetarskyddsfondens anslag för att påskynda utbyggnaden av regionala yrkesmedicinska kliniker och senare även sådana enheter vid länssjukhus,

1977/78:1090 av Gunnel Jonäng (c),

1977/78:1503 av Yvonne Hedvall (m) och Per-Eric Ringaby (m),

1977/78:1507 av Maj Pehrsson m. fl. (c) samt

1977/78:1699 av Olle Eriksson (c) och Kari-Eric Norrby (c).

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Utbyggnad av yrkesmedicinska enheter vid sjukhus

Utskottei hemställde

1.   beträffande utbyggnad av yrkesmedicinska enheter vid sjukhus att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:728 yrkandet 2,

2.   beträffande neurologisk sjukvård och rehabilitering att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1090,

3.   beträffande medicinsk specialitet i alkoholistvärd och i värd av beroendesjuka m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1503 och motionen 1977/78:1507,

4.   beträffande idrottsmedicinsk service att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1699.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till vpk-motionen.

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 728 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Berndtson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

125

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Krigsmateriellndu -strln

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 27 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 728 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Nils Berndtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 278 Nej -     9

126

Mom. 2-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 8 Krigsmaterielindustrin

Föredrogs näringsutskotiets betänkande 1977/78:51 med anledning av motioner om krigsmalerielindustrin.

I detta betänkande behandlades motionerna

1976/77:394 av Nils Berndtson m. fl. (vpk), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla att en utredning tillsattes med uppdrag att skyndsamt utarbeta ett program för civilt utnyttjande av de resurser som kunde frigöras genom en nedskärning av krigsmaterielproduktionen, 1977/78:801 av Essen Lindahl (s) och Roland Brännström (s), 1977/78:1153 av Alf Lövenborg (apk) och Rolf Hagel (apk), 1977/78:1284 av Nils Bemdtson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen beslutade att hos regeringen begära atl en utredning tillsattes med uppdrag alt skyndsamt utarbeta ett program för civilt utnyttjande av de resurser som kunde frigöras genom en nedskärning av krigsmaterielproduktionen, och 1977/78:1649 av Maj Britt Theorin m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde en utredning av formerna för en alternativ produktions- och sysselsättningsplanering vid bl. a. de företag som var beroende av militära beställningar.

Utskottet hemställde

1.   att riksdagen skulle avslå motionerna 1976/77:394 och 1977/78:1284,

2.   att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1153,

3.   att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1649 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

4.   att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:801.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Näringsutskottet erinrar om att sedan 1971 har motionsyrkanden rörande förberedelser för övergäng från militär till civil produktion behandlats i riksdagen. Denna uppgift kan verifieras från vpk, som varje år upprepat delta krav. Formellt kan del förefalla som om dessa motioner rönt samma öde varje år. Näringsutskotiet har yrkat avslag, och riksdagen har beslutat i enlighet härmed. I det avseendet är det ingen ändring i utskottets ställningslagande.

Den som under alla dessa år följt frågan kan dock iaktta en viss positionsförskjutning. Det finns en intressant förändring mellan exempelvis 1972 års betänkande från näringsutskottet och dagens betänkande. Då räckte det att avstyrka motionen med att tala om att berörda företag borde kunna kompensera bortfall av militärbeställningar genom att öka sin civila produktion. Vissa departement följde också frågan. Nu har näringsutskotiet kommit så pass långt att ett av motionskraven om utredning tillstyrks. Visseriigen avstyrks vpk-motionens yrkande om att tillsätta en utredning för utarbetande av etl program för civilt utnyttjande av de resurser som kan frigöras genom en nedskärning av krigsmaterielproduktionen.

Närings utskottet har tagit små steg undan för undan, men har svårt atl helt ställa upp för kraven. Uppfattningen atl ansvaret för en övergäng till civil produktion åvilar ifrågavarande förelag har funnits med och finns fortfarande. Från den ursprungliga uppfattningen att det räckte med att vissa departement följde frågan har samhällets roll senare beskrivits med formuleringen att det är motiverat att "samhället deltar i en planering för eventuella omställningar och i vissa fall bidrar till att underiätla övergången till civil produktion". Hela tiden har det dock funnits - och finns fortfarande - en för begränsad syn på detta problem. Visst skall man avkräva företag som gjort väldiga vinster på militära beställningar ett stort ansvar för att en annan sysselsättning skapas. Men frågan är om detta räcker.

Man får inte glömma att denna typ av industrier växt fram och utvecklats på grund av statsmakternas militärpolitiska beslut. Detta aren sida som bör beaktas.

En annan sida är att i dessa industrier finns väldiga resurser insalta av statliga medel. Det bör därför vara av intresse att tillvarata resurserna för andra ändamål. Detta bör också beaktas.

Vidare måste också beaktas att arbetare och tjänstemän, som med sina arbetsinsatser möjliggjort att statsmakternas intentioner kunnat förverkligas, har rätt att kräva annat arbete i stället för arbetslöshet vid en minskning av de militära beställningarna.

Dessa faktorer gör att det inle räcker med att bara lala om företagens ansvar. Staten har också etl särskilt ansvar som en följd av vad som här sagts. Därför har regeringens attityd, både den förra och den nuvarande regeringens, atl man har arbetsmarknadspolitiska medel att sätta in, inneburit en alltför slor begränsning.

Hur tomhänt man är i fråga om andra produktionsalternativ framgår tydligt vid varje tillfälle en minskning i miljardrullningen till militära ändamål

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Krigsmalerielindustrin

127

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Krigsmaterlelindu-strin

128

aktualiseras. Detta gäller i hög grad den militära flygplanstillverkningen. Vi menar att det måste finnas ett annat alternativ än arbetslöshet i en sådan situation. Vi anser också att det behövs ett framätsiktande program för övergång från militär till civil produktion.

I motionen 1284 har vi erinrat om den FN-rapport som diskuterar avrustningens ekonomiska och sociala problem. I denna rapport framhålls: "På kort sikt skulle övergångens smidighet till stor del bero på regeringens förmåga att förutse de typer av problem som kunde uppstå och på förberedelsernas lämplighet."

Denna bedömning i fråga om avrustningen är också giltig för exempelvis debatten om en avveckling av den militära flygplansproduktionen i vårt land. Hur slor är regeringens förmåga all förutse de problem som kunde uppstå? Vilka lämpliga förberedelser finns? Tyvärr har inte mycket skett härvidlag.

Ifrågavarande FN-rapport pekar också på det offensiva i en nedrustning: "Det finns så många krav som tävlar om en nyttig användning av resurser frigjorda genom avrustningar att det verkliga problemet är uppställandet av en prioritetsskala."

Även detta menar jag är aktuellt för den pågående debatten i vårt land. Inte saknas det användningsområden för de resurser som frigörs, om man upphör med tillverkningen av militärflygplan. Vad skulle man göra dä? är en fråga som ställs. Vi menaratt det är detta som skall klartäggas i en utredning och ett program. Kravet pä en sådan utredning och ett sådant program har faktiskt ökat i aktualitet.

Se på debatten om B3LA. Nu uppställs arbetslöshet vid Saab-Scania AB i Linköping och Flygmotor i Trollhättan, för att nämna de största berörda företagen, som alternativ till B3LA. För en kommun som Linköping skulle mycket stora problem uppstå, om ingen annan sysselsättning kom till stånd. Med 40 % av industsrisysselsättningen och 20 96 av hela sysselsättningen baserad på militär verksamhet är detta ett mycket stort problem.

Jag tycker atl den debatt som förts och förs om B3LA markerar hur rätt det varit att sedan länge kräva ett program för övergång till civil produktion. Det borde ha funnits ett sådant program som väntat på att få ta över resurserna. Tyvärr fiitins inget sådant.

I stället pågår ett spel som kusligt påminner om Viggenaffören, där olika mått och steg vidtas, som tydligen har syftet att ställa riksdagen inför fullbordat faktum. Det kan man säga skedde beträffande Viggen. Vad sker i fråga om B3LA - samtidigt som en beredning arbetar med frågan? Är det fråga om handlingsfrihet eller bindning? Finns det planer även efter B3LA? Uppgifter om ett flygplan med beteckningen JA 90 har som bekant figurerat. Dessa frågor har ett klart samband med dagens ärende. Det är tydligt att det finns krafter som anser att vi skall fortsätta som hittills i fråga om miljardrullningen till militärflyget. Denna verksamhet befrämjar inte övergäng till civil produktion, utan tvärtom motverkar den en sådan övergång.

Kom inte och säg till arbetarna i dessa industrieratt det saknas resurser för

en omställning till alternativ produktion. Det har talats om att B3LA kan komma att kosta 58 milj. kr. per styck. Om man avstår från att bygga flygplanet, frigörs väldiga resurser som kan användas för forskning och utveckling av alternativ produktion och för att klara den nödvändiga omställningen.

Vi har i motionen också pekat pä vissa andra intressanta möjligheter när det gälleratt ta itu med problemet om alternativ produktion. Varför inte studera Lucasarbetarnas erfarenheter i England? Varför inte utnyttja de speciella förutsättningar som finns i Linköpingsområdet, såsom universitet med forskningsresurser, statliga verk, regionsjukhus och en tekniskt högtstående industri? Det finns ett tryck underifrån, framför allt från arbetarna, för all något skall ske i fråga om alternativ produktion. Det går på tok för sakta, säger arbetarna.

Herr talman! Ibland har vi haft anledning att kritisera vissa utskott för knapphändig behandling av viktiga frågor. Låt mig därför säga att näringsulskollets redovisning av denna fråga inte bör kritiseras i del avseendet. Det är ett ganska fylligt material som framläggs.

Sammanfattningsvis vill jag säga att opinionens tryck har gjort att näringsutskottet börjat inse att man inte kan inta den avvisande hållning till kraven pä åtgärder för alternativ produktion som man hade från början. Men det gär sakta, och det behövs tydligen ett ännu härdare opinionstryck. Vi noterar att utskottet vill ge till känna att det finns skäl för en särskild utredning av formerna för en alternativ produktions- och sysselsättningsplanering vid företag som är beroende av militära beställningar. Samtidigt beklagar vi att utskottet inte är berett atl hos regeringen beställa en utredning med uppdrag att skyndsamt utarbeta ett program för civilt utnyttjande av de resurser som kan frigöras genom en nedskärning av krigsmaterielproduktionen.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill motionerna 1976/77:394 och 1977/ 78:1284.

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Krigsma terlelindu -strln

MAJ BRITT THEORIN (s):

Herr talman! Ett gammalt ordspråk sägeratl droppen inte urholkar stenen pä grund av sin kraft utan genom att ständigt falla. Det vore efter sex år i riksdagen förmätet att säga att droppen nu har förmått stenen, dvs. näringsutskottet, att börja rulla i rätt riktning. Men det känns ändå positivt att kunna notera att utskottet nu för andra gängen uttalar en väldigt konstruktiv inställning till alternativa produktionsplaner. Denna gång utgår jag självfallet frän att regeringen kommer att följa den beställning som riksdagens ställningstagande innebär, när riksdagen i dag bifaller motionen 1649 och begär en utredning av regeringen om hur man skall klara ett civilt utnyttjande av krigsmalerielindustrins resurser.

Jag vet att riksdagens ledamöter känner ett behov av att dra sig från denna kammare. Det har varit ett par jobbiga dagar. Även om motionen är bifallen, må det emellertid vara mig förunnat att fölla några ord såsom ett steg pä vägen i det arbete som ligger framför oss.

129

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Krigsmalerielindustrin

130

Inom de allra flesta politiska områden finns det bindningar genom tidigare beslut. Samtidigt är det ett viktigt önskemål att fritt kunna göra de poliliska prioriteringarna mellan skilda samhälleliga insatser. Om man nu för en låg eller obefintlig tillväxt i ekonomin, tvingar det i särskilt hög grad fram situationer där resurserna måste tas från redan etablerade verksamheter för att överföras till områden som politiskt bedöms mer angelägna. Detta innebär svårigheter för vilket samhälle det än gäller, därför atl investeringar och teknik och framför allt människors sysselsättning har skapat starka bindningar till redan existerande verksamheter.

De senaste årens diskussion om vår militära produktion har kanske givit de mest vältaliga exemplen på hur i och för sig angelägna men i sakfrågan ovidkommande argument har förts in i debatten. Sysselsättningsskäl och krav på bevarande av teknologi har minskat möjligheterna lill beslut, grundade pä enbart försvarspolitiska bedömningar. Motsvarande problem har i och för sig också uppstått när en pågående verksamhet har varit olämplig av miljöskäl eller man på grund av andra konsumentpoliliska krav har velat ändra produktionsinriktningen.

Men frågan om alternativ planering vid de industrier som arbetar med militär produktion har, som jag sedan nämnt, under senare år kommit att framstå som del allra tydligaste exemplet på de problem som här har tagits upp.

Nils Berndlson har redan nämnt att det finns väldigt många intressanta exempel för oss att titta på när vi nu skall ge oss i kast med en utredning som skall överviiga hur man skall klara det civila utnyttjandet av krigsmalerielindustrins resurser.

Lucasfabriken i England är det mest kända exemplet. Där har arbetarna tillsammans med tekniker och forskare tagit fram inte mindre än 150 nya produkter som skulle kunna tillverkas hos Lucaskoncernen, allt ifrån vindkraftverk och solhus till dialysapparater för njursjuka och en helt ny bränslesnäl och miljövänlig bilmotor, som de anställda själva har utvecklat. Det är ett miycket intressant arbete pä I 200 sidor som arbetare, tekniker och forskare visat sig vara kapabla att gemensamt arbeta fram, en alternativplan med två målsättningar: dels att skydda rätten till arbete genom förslag till alternativa produkter, dels att bland dessa ta fram sädana som är nyttiga för samhället som helhet.

Lucasarbetarna ärdet mest kända exemplet i den internationella debatten. Jag skulle kunna peka pä många andra som visar att diskussionen har börjat ta konkret form. Vickersvarvet är ett av de intressanta experimenten. Tillsammans med Sussexuniversiteiet och Mary Kaldor arbetar man där med många olika projekt för varvsindustrin. British Aircraft Corporation i Preston, Rolls-Royce i Bristol och många andra är inne på samma tankar och har olika alternativplaner som diskuteras för den militära industrin. Där finns det alltså exempel för oss som vi mycket väl skulle kunna utnyttja i vårt arbete här hemma.

När utskottet förra gången behandlade frågan om alternativa produktionsplaner - det var 1976 - underströk man hur nödvändigt det var alt sådana

planer ständigt hölls i beredskap och att insatser gjordes för en mer långsiktig och samordnad planering. I en sådan planering borde frågan om behovet av och möjligheten att göra upp alternativa produktionsplaner och redovisa sådana användningar av resurserna beaktas, sade utskottet och riksdagen.

Detta beslutades 1976. Hittills har ingenting redovisats till Sveriges riksdag av sådana alternativa produktionsplaner som samhället enligt riksdagens beslut borde ta sitt ansvar för, dvs. som regeringen borde se till att fö fram för att upprätthålla en nödvändig långsiktig och samordnad planering.

I motion 1649, som näringsutskottet välvilligt har tillstyrkt och som riksdagen med sitt godkännande, hoppas jag, kommer att skicka till regeringen för effektuering, har vi tagit upp de olika problem som finns och som man verkligen måste ta itu med ordentligt.

Det finns naturligtvis problem för de förelag inom krigsmalerielindustrin som hittills har kunnat leva pä en säker kund, nämligen på samhället. Det finns problem fördenna industri att hitta kommersiellt lönsamma produkter. Men detta problem är inte generellt.

En melodisk genomgång av samhällsområden där del finns stora brister kvar öppnar mänga vägar till kommersiellt lönsam produktion. Detta har de olika internationella projekten visat. Lucasarbetarna och Vickersvarvet har alltså tagit fram produkter inom sjukvårdsområdet som är nyttiga och som till sist också visat sig vara kommersiellt lönsamma.

Underarbetet i försvarsuiredningen hade jag en diskussion med chefen för en av de större försvarsindustrierna här i landet - inte Saab-Scania, som är det företag vi alltid talar om i sädana här sammanhang, utan ett annat - och bad honom att presentera vilka möjligheter han ansåg finnas för företaget att ge sig in på de olika områden som skisserats i en motion till 1973 års riksdag.

Jag fick ett mycket intressant svar. Det fanns för detta företag möjlighet atl kommersiellt gå in på flera olika områden pä grundval av den kunskap man besatt inom elektroniken. Del fanns andra områden som icke visade sig kommersiellt lönsamma och övriga områden, där man kunde tänka sig att gä in med visst stöd från samhället. Det är alltså en fråga om hur man förulsättningslösl under en övergångstid granskar finansieringsformerna för de företag som har svårigheter atl omgående finna kommersiellt lönsamma produkter.

Självfallet är det också så, att det inom en del av dessa industrier finns sä stora sammanhållna teknologier atl det kan synas som om endast samhället kan vara den stora köparen. Men här finns det också, och måste finnas, stora möjligheter, som del är nödvändigt att uppmärksamma, att inventera de stora samhälleliga behov som finns inom sektorerna sjukvård, social omvårdnad, miljövård och inte minsl kommunikation och kommunikationsteknik, vilka industrin kan fylla och belräffande vilka samhället kan fungera som beställare.

Det är alltså viktigt att en sådan utredning, tillsatt enligt det beslut som jag hoppas att vi kommer att fatta om några minuter, undersöker kostnader, metoder och ansvarsfördelning för alternativ planering av olika slag och

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Krigsma terielin du -strln

131

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Krigsmalerielindu -strln

därmed också konstaterar var den militära produktionen skapar bindningar för regering och riksdag vid de försvarspolitiska besluten. Därvid skall man naturligtvis inte bara se till de stora utan även se till de mindre företagen, som fungerar som underleverantörer. Man bör då också enligt min och mina medmotionärers mening undersöka de alternativa produktions- och sysselsättningsplaner som kan finnas i andra länder. Man bör studera vilken inriktning och vilka konsekvenser en sådan förändring kan fö. Det viktigaste av allt måste nämligen vara en planering för alternativ produktion, så att man har förberedelser klara i en situation där försvarsbeställningarna minskar.

Det är i näringsulskollets betänkande klart utsagt att beställningar finns fram till åtminstone år 1985 för den stora flygindustrin. Det finns alltså gott om tid att i en utredning noga gä igenom hur man skall kunna klara av att föra över planeringen till civilproduktion. Det är med stor tillfredsställelse somjag konstaterar att utskottet i sitt betänkande finner skäl för att en särskild utredning tillkallas. Den bör bl. a. ha till uppdrag att undersöka kostnader, metoder och ansvarsfördelning vid planering för alternativ produktion inom krigsmalerielindustrin. Ulskoltel föreslår att riksdagen begär alt regeringen föranstaltar om en sådan utredning.

Jag utgår ifrån att denna riksdagens begäran självfallet kommer att villfaras av den borgertiga regeringen och att vi äntligen i och med riksdagens ställningstagande i detta ärende i dag kan lämna diskussionen om en melodisk förberedelse för en övergång till en civil produktion.

Jag yrkar bifall till näringsutskottets hemställan.

LARS LJUNGBERG (m):

Herr talman! Jag vill bara referera till några motioner som behandlats i näringsutskottets betänkande 1977/78:51. Jag tänker inte fördjupa mig i några diskussioner om att mer eller mindre avskaffa svensk krigsmaterielin-dustri. Jag avser endast att framföra några kommentarer till utskottets betänkande ur näringspolitisk synpunkt.

Av sysselsättnings- och försvarsskäl måste vi handskas försiktigt med sådana frågor som tas upp i motionerna. Alla är medvetna om att krigsmalerielindustrin sysselsätter mänga människor och att vi med stöd av försvarspolitiska beslut som fattas här i riksdagen endast på lång sikt kan planera för en övergång till civil tillverkning, såsom motionärerna önskar.

I utskottets skrivning föresläs tillsättandet av en utredning, som skall samordna de möjligheter att ta till vara den eventuella överkapacitet som kan uppstå i vissa industrier.

Vad gäller den oro som framförs i motionen 1977/78:801 angående prissättning och vinstnivå bör riksrevisionsverkets granskning, som slutförts i april 1977, vara till fyllest.

Herr talman! Med hänvisning till den synneriigen ingående redogörelse som återfinns i utskottets skrivning yrkar jag bifall till hemställan i näringsutskottets betänkande 1977/78:51.

132

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna nr 394 och 1284, båda av Nils Berndtson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Berndtson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 51 mom. I röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 394 och nr 1284, båda av Nils Berndtson m. fl.

Nr 126

Torsdagen den 20 april 1978

Krigsmalerielindu -strln

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-proposilionen. Då Nils Berndtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 277 Nej -     9

Mom. 2-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 9 Kammaren åtskildes kl. 22.06.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemen