Riksdagens protokoll 1977/78:124 Onsdagen den 19 april
ProtokollRiksdagens protokoll 1977/78:124
Riksdagens protokoll 1977/78:124
Onsdagen den 19 april
Kl. 19.30
Förhandlingarna leddes lill en början av tredje vice talmannen.
§ 1 Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m. (forts.)
Fortsattes överläggningen om konstitutionsutskottets betänkande 1977/ 78:35.
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
De s. k SAS-frikorten
TREDJE VICE TALMANNEN:
Sedan de under avsnittet Beslut om devalvering 1977 anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren till att debattera Regeringens handläggning av frågor med anknytning lill de s. k. SAS-frikorten.
NILS BERNDTSON (vpk):
Herr lalman! 1 granskningsbetänkandel behandlas en fråga som man utan överdrift kan säga är skandalartad, nämligen frågan om SAS-frikorten till en rad högt uppsatta personer i beslutsslällning. Denna fråga innehåller flera tvivelaktiga inslag - den skattemässiga bedömningen av en belydande förmån, handläggningen av frågan om vilka som åtnjutit förmånen, och i särskilt hög grad det faktum att såväl den förutvarande som den nuvarande regeringen berörts av en verksamhet vilken betecknats som mutor lill beslutsfattare.
Det borde således te sig genant för konslilulionsulskotteis ledamöter -särskilt för dem som gärna vill framställa sig som rättvisans spjutspets mot orättvisor i maklulövningen - alt efter granskningen skriva under följande: "Den verkställda granskningen ger endast utskottet anledning uttala, att det av uiredningen för anses klarlagt att regeringen handlagt den i ärendel aktuella sekretessfrågan helt i överensstämmelse med gällande lagstiftning och praxis." Det är allt KU kommer fram till i denna synnerljgen märkliga affär.
Jag skall kort beröra några aspekter på frågan om SAS-korten, som leder till en annan slutsals än konstitutionsutskottels.
Den första aspeklen gäller den skattemässiga bedömningen av förmånen. Som bekant måste vanliga inkomsttagare deklarera varje inkomst och förmån och beskattas för dessa. Här har det varit fråga om förmåner vilkas värde kan beräknas lill tiotusentals kronor i de fall frikorten utnyttjats för långresor. Tolkningen atl denna förmån inte är skattepliktig grundas uppenbarligen mindre på klara regler och mer på tolkning av oklara regler. Kan man då anse att regeringen skall förhålla sig passiv i denna fråga? Regeringen borde ha anledning att ta ställning redan ur skatiemoralisk synpunkt, men särskilt ur
125
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
De s. k SAS-frikorten
126
den djupare moraliska synpunkten att flera förutvarande och nuvarande statsråd berörts av förmånen.
Regeringens handlande i sekretessfrågan, som KU särskilt behandlar, hänger samman med den första frågeställningen. Begäran om att fö ta del av förteckningen över frikortsinnehavarna hade syftet att möjliggöra en skatte-mässig prövning av förmånen. Sekretesslagens 17 § åberopades för att avvisa begäran. Regeringen fick pröva frågan utifrån 38 i; i samma lag, vari stadgas: "Där det finnes erforderiigt för tillvaratagande av allmän eller enskild räu, må utan hinder av vad eljest i denna lag stadgas regeringen förordna om handlingars utlämnande."
Mot bakgrund av denna frågas betydelse ur skattesynpunkt borde regeringen ha utnyttjat sin rätt att förordna om handlingarnas utlämnande. Det måsle anses vara i överensstämmelse med strävan att tillvarata allmän eller enskild rätt att handlingarna utlämnas. Det bör observeras att begäran härom hade som grund att berörda taxeringsnämnder skulle fö uppgiften om frikortsinnehavarna inom resp. taxeringsdistrikt.
Sekretesslagens 17 4; stadgar att handlingar inte för utlämnas ulan de skattskyldigas samtycke. Regeringen gömmer sig bakom denna bestämmelse. Låt vara att man inte ansåg sig böra utlämna övriga namn -det fanns dock flera inom regeringen som innehade frikort, och det hade åtminstone varit rimligt att statsråden själva gett sitt samtycke till att förteckningen i denna del offentliggjordes.
I ett frågesvar den 20 januari i år hävdade justitieminister Romanus att förutsättningarna för utlämnande av uppgifterna inte var uppfyllda, Skälet angavs vara att det på skatteområdet finns ett särskilt organ, skattechefen, som skall tillvarata allmänhetens rätt. Detta var regeringens bedömning, men den är långt ifrån invändningsfri.
Vid samma tillfälle anförde budgetminister Mundebo i etl frågesvar att bestämmelserna om beskattning av fria resor inte är helt entydiga. Jag hade frågat om han ansåg det förenligt med gällande lagar och förordningar all förmåner som SAS frikort inte beskattades på samma sätt som andra inkomster och förmåner. Olikheten i bedömningen av förmåner framträdde i en märklig dager genom att ungefär samtidigt vissa AMS-arbetares fria resor hade bedömts som skattepliktig förmån. Budgetminislern hänvisade bl. a. till länsskatterättens prövning.
Det märkliga i denna affär är att olika skattemyndigheter, regeringen och tydligen också riksdagens konstitutionsulskoll blundar för all en grupp människor favoriseras framför allmänheten.
SAS frikort har inte ansetts vara inkomst av tjänst, de har inte ansetts vara lön, ersättning eller förmån varom talas i deklarationsblanketterna, de har inte ansetts vara kostnadsersättning eller uppburen resekostnad, de har inte ansetts vara gåvor. I så fall skulle de ha beskattats. Vad är då SAS frikort? Kvar blir tydligen mutor och beslickning som enda möjliga rubricering - och det är inle mindre anmärkningsvärt. Utdelningen av SAS frikorl var en strafföar handling, säger länsåklagaren i Stockholms län och lägger ned förundersökningen.
Skattechefen, som enligt justitieministern tillvaratar del allmännas rätt, anser att förmånerna i form av frikort från SAS inte är skattepliktiga. Han har förståelse för att de som mottagit förmånerna i den tron att de inte varit skattepliktiga finner beskattning orimlig. Tänk om andra skulle åberopa delta som skäl för att slippa skall på olika förmåner!
Länsåklagaren anser atl SAS handlat i god tro och inle insett att det var fråga om beslickning att ge gratis flygresor åt en rad beslutsfattare. Eftersom förmånerna funnits sedan 1951 utan att någon myndighet gjort något åt saken så bär samhället ansvar för det inträffade, säger åklagaren som ytterligare skäl för alt lägga ned förundersökningen.
Nu är detta långt ifrån hela sanningen. Jag vill bara erinra om alt JO redan 1964 skrev till regeringen och ifrågasatte om inte en radikal omprövning av friresesystemets berättigande var motiverad. Inget hände dock. Så mycket kan sägas att "samhället" inget gjorde trots att uppmärksamheten riktades på missförhållandena.
Samhället bär ansvar för det inträffade. Men vad gör då samhället? Vad gör regeringen? Den gömmer sig bakom sekretesslagen och luddigheter i skattelagstiftningen. Vad gör riksdagens konstilutionsutskott? Det gömmer sig också bakom sekretesslagen och bakom praxis!
Om beslickning kunnat förekomma utan att del beivrats, om vissa personer erhållit viktiga förmåner som inte ens beskattats på samma sätt som andra inkomster, skall då konstitutionsutskottet avstå från sin skyldighet alt göra ett uttalande?
Hela denna affär är rutten, herr talman. Det är tydligen alltför många som är inblandade. Men riksdagens konstitulionsutskott borde - om dess granskningsarbete skall tas på allvar - inte nonchalera en verksamhei som i själva verket är olaglig.
Det har, av skäl som jag tidigare påtalat, inte varit möjligt för vpk att i utskottet formulera ett förslag till uttalande i frågan. Det skulle finnas anledning att utveckla en annan text än utskottets, men jag skall nöja mig med att yrka att utskottets anmälan i denna del läggs till handlingarna med en ändring beträffande utskottets uttalande i frågan.
Det stycke på s. 31 som börjar med "Den verkställda granskningen" och slutar med "lagstiftning och praxis" föreslås bli ersatt med följande text:
Det är allmänt känt atl ett flertal av de nuvarande regeringsledamöterna innehaft frikort. Det är särskilt denna omständighet som föranlett den omfattande pressdebatten i frågan, vilket är naturiigt mot bakgrund av allmänhetens berättigade intresse av att fö insyn i förhållanden som rör statsrådens tjänsteutövning.
Enligl 17 vj sekretesslagen fordras den skatlskyldiges medgivande för utlämnande av sådana handlingar som omfattas av stadgandet. Del hade därför i vart fall kunnat krävas, att regeringen inhämtat erforderligt samtycke från de regeringsledamöter som erhållit frikort och därvid gjort det möjligt att med stöd av 38 S sekretesslagen meddela dispens beträffande namnen på dessa statsråd och således offentliggöra den ifrågavarande förteckningen i denna del.
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
De s. k SAS-frikorten
127
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
De s. k. SAS-frikorten
TORKEL LINDAHL (fp):
Herr talman! Kl. 10.00 i morse började vi diskutera 1978 års dechargebetänkande. I den inledande omgången fastslog alla talare ganska klart alt vi skall kontrollera om regeringen följer de lagar och förordningar som gäller. Vi skall också se om den praxis som regeringen använder sig av är någorlunda riktig. Vi skall inle här ägna oss ål att kvälja dom eller granska vad underordnade myndigheter har för sig. Herr Berndtson har närmat sig den saken. Vi har haft att bedöma huruvida regeringen följt vad som står i lagen, om den haragerat i enlighet med vad lagen kräverati den skall göra. Och det, herr talman, har vi funnit att regeringen har gjort.
Regeringen har när del gäller SAS-frikorten haft alt ta hänsyn till vad som står i sekretesslagen. Regeringen har kommit till exakt samma slutsats som regeringsrätten. Det är den saken vi har att diskutera. Vi har inte att diskutera eller all ta upp frågan om SAS-kortens lämplighet eller olämplighet, där kanske herr Berndtson och jag egentligen inte har så skilda åsikter. Vi har att granska från konstitutionell synpunkt endast hur regeringen har uppträtt och behandlat lagarna i detta fall. Del hade snarare funnits anledning till anmärkning mot regeringen om den hade handlat som herr Berndlson kräver, för då hade den inte följt gällande lagar och förordningar.
128
NILS BERNDTSON (vpk):
Herrlalman! Torkel Lindahl sägeratl vi skall undersöka om regeringen har följt lagen och att vi inte skall kvälja dom. Sedan stöder han sig på sekretesslagen. Men han undviker att diskutera den fråga som jag ställer under debatt, nämligen att 38 j sekretesslagen möjliggör utlämnande av listor av den här arten. Del är en bedömning man gör när man säger att 17 S utgör hinder för etl sådant utlämnande. Hade det inte varil en renlighetsåtgärd alt regeringsledamöterna hade medverkat till all deras egen befattning med fri korlen hade fått prövas? Det vore intressant all höra utskottets talesmans mening om den saken. Detta kan väl ändå inte vara något som konsiiiutionsutskottet är förhindrat att titta på. Jag menar att 38 S hade kunnat tillämpas i det här fallet, men om man ville visa så stor hänsyn lill andra personer som fanns med på listorna att man inte ville utlämna deras namn, borde man ändå ha kunnat sträcka sig så långt att statsrådens namn hade utlämnats och deras förhållanden fött prövas.
Låt mig också, herr lalman, peka på en annan något märklig omständighet i samband med regeringens handläggning av frågan, som tydligen heller inte konstilutionsutskottet har uppmärksammat eller funnit anledning att uppmärksamma. När regeringen log ställning till framställningen om utlämnande av namnen deltog på grund av jäv inte statsråden Bohman, Ahlmark, Antonsson, Krönmark och Burenstam Linder. Men det framgår inte av konstitutionsutskotlels betänkande hur övriga statsråd som innehaft frikorl gjorde. Var det möjligen så att de nämnda statsråden hade utnyttjat frikorten och därför ansåg sig jäviga medan andra statsråd, som inte hade uinyiijai korten, antog att de kunde delta i beslutet? Eller har vissa statsråd rymligare samvete än andra? KU säger ingenting om den saken. Jag menar
alltså att det finns så många dunkla punkter i denna affär att det helt enkelt hade varit en renlighetsåtgärd att regeringen hade släppt åtminstone de egna namnen från listan till undersökning. Konstitutionsutskottet kan aldrig avstå från att ha meningar om hur regeringen har handlat i det avseendet.
TORKEL LINDAHL (fp):
Herr talman! Det är bara att konstatera att herr Berndtson inte har kunnat påvisa alt regeringen har hanterat sekretesslagen felaktigt. Han säger att det finns utrymme för en annan tolkning. Hade regeringen gjort en annan tolkning hade den varit ensam bland alla de rättsinstanser som haft aU pröva det hela om att komma fram till den tolkning som herr Berndlson vill att man skulle göra.
Sedan håller jag med herr Berndtson om att det här är en sak som måste tittas igenom och som vi måste rensa upp litet grand i. Därför har regeringen tillsatt en utredning, som skall försöka komma till rätta med de här problemen.
Herr Berndtson gör sak av det förhållandet att det står vilka som inte deltog i beslutet på grund av jäv. Det hela är ganska enkelt, och jag tror att herr Berndtson vet hurdet ligger till fastän han inte vill låtsas om det just nu. De statsråd som var närvarande vid det aktuella regeringssammanträdet och hade haft sådana här kort deltog inte i beslutet. Fanns del något ytteriigare statsråd som haft sådant kort var han över huvud taget inte där vid det sammanträdet. Och det är litet svårt att tala om att man inte deltar i ett beslut om man inte är närvarande. Den saken har herr Berndtson egentligen förstått, men han väljer att inte tala om det.
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
De s. k. SAS-frikorten
NILS BERNDTSON (vpk):
Herr lalman! Hur skall vi veta, Torkel Lindahl, vilka av statsråden som hade eller inte hade frikort och vilka som har utnyttjat dem eller inte? Regeringen harju själv sett till att listan är hemligstämplad. Så enkelt som herr Lindahl gör kan man inte se på den frågeställning som jag har tagit upp.
Jag tycker att KU har tagit för lätt på sin uppgift, och därför kvarstår en rad oklarheter. Vi får exempelvis veta att kommunministern tillhörde de statsråd som anmälde jäv när regeringen fattade sitt beslut. Men det är oklart vilken roll kommunministern spelade när ärendet handlades i kommundeparte-menlel. Justitieministern var visseriigen föredragande, kan vi läsa oss till, men kommunministern har uppenbariigen deltagit i frågans handläggning. Han lär exempelvis ha tagit emot en uppvaktning i ärendet. Det kan anses vara en delfråga och inte den viktigaste, men det visar att utskottet inte ens har tittat på sådana ur konstitutionell synpunkt intressanta detaljer.
Torkel Lindahl säger atl han nog är överens med mig om att frikorten som sådana inte är bra. Det har t. o. m. sagts att frikorten är att betrakta som olagliga. Regeringsledamöter har varit inblandade i denna verksamhet, och då tycker jag att det finns all anledning att regeringen åtminstone redovisar sina egna ledamöters utnyttjande av frikorten. Jag menar att en regering som
129
9 Riksdagens protokoll 1977/78:123-124
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
Vissa uttalanden av kommunministern
så nonchalerar även debatten i fråga om vilka förmåner som bör beskattas och i fråga om misstankar om mutförsök inte kan anses ha handlagt frågan på etl godtagbart sätt. Vill inte konstitutionsutskottei inse detta och säga sin mening innebärdel,såvittjagförstår,en allvarlig risk föratt misstankarna om atl makthavarna skyddar varandra växer. Jag tycker alt KU borde medverka till att sådana misstankar skingras.
TORKEL LINDAHL (fp):
Herr talman! Jag finner att herr Berndtson, för att ha någonting att säga, har retirerat från sina tidigare ståndpunkter. Men det kanske inte är så överraskande.
Vi har vid vår granskning av denna fråga inte funnit atl regeringen handlat felaktigt. Vad man har gjort som kanske inte var särskilt lämpligt, det var att man en gång i tiden tog emot de här korten - innehavet av dem harju varil en gammal praxis sedan 1950-talet, eller kanske t. o. m. 1940-lalel. Regeringens agerande har gått ut på att försöka fö fram regler för hela detta komplex, och man har därvid tolkat sekretesslagen på ett sätt som stämmer med andra rättsinstanser. Det är vad vi har haft atl granska, och jag finner inte alt det härvidlag finns någon anledning till klander mot regeringen.
NILS BERNDTSON (vpk):
Herr talman! Nej, Torkel Lindahl, jag har inte alls retirerat från några ståndpunkter. Allt jag anfört i denna fråga hänger samman. Möjligen harjag nu anlagt en del nya aspekter på frågan utöver dem jag anlade i milt första anförande. Däremot skulle man kunna säga alt Torkel Lindahl inte har retirerat från några ståndpunkter, för han har egentligen inle redovisat några sådana. Han har bara redovisai uppfaliningen all regeringen inle har handlagi frågan felaktigt, och det är inte mycket lill ståndpunkt alt retirera från.
TREDJE VICE TALMANNEN:
Sedan samtliga under avsnittet Regeringens handläggning av frågor med anknytning till de s. k. SAS-frikorten anmälda talare nu haft ordet övergår kammaren till alt debattera Vissa ullalanden av kommunministern.
130
MARIANNE STÅLBERG (s):
Herr talman! Kommunindelningsfrågan har ofta diskuterats i riksdagen, men det är inte min mening att vid detta tillfälle ta upp den debatten. Vad det nu gäller är att kommunministern, enligt uppfattningen hos de socialdemokratiska ledamöterna i konstitutionsutskottet, genom uttalanden som inte kan återföras till indelningslagen eller lill hittills tillämpad praxis skapat osäkerhet om vilka kriterier som skall tillämpas vid beslut om indelningsändringar.
1 indelningslagens 3 S anges under vilka förutsättningar regeringen för besluta om indelningsändring. Paragrafens första stycke handlar om villkoren för indelningsändring, när kommunen inte motsätter sig denna. I paragrafens andra stycke anges under vilka förutsättningar regeringen kan
besluta om indelningsändring, när kommunen motsätter sig denna.
Det kunde finnas skäl att citera 3 S indelningslagen, men jag skall i vart fall inledningsvis bespara kammaren denna krångliga lagtext. Innebörden är emellertid att om kommun motsätter sig indelningsändring och den finnes medföra avsevärd olägenhet för kommunen, så kan regeringen förordna om indelningsändringen endast då ändringen synes vara av "betydande allmänt behov påkallad",som det heteri lagtexten. Därefter redovisas i fem olika ansatser vad som innefattas i "betydande allmänt behov". Det är t. ex. om oregelbundenhet i rikets indelning vållar olägenhet i allmänna ärendens behandling, om viss kommunal uppgift av slörre vikt finnes vara eftersatt, och därigenom uppkommer avsevärd olägenhet, osv.
Kommunministern har nu i flera uttalanden sagt att regeringen positivt skall pröva krav om indelningsändring under följande förutsättningar:
Fördel första: Det skall vara utrönt atl det flnns en klar folkmajoritet fören indelningsändring.
För det andra: Det skall finnas ett tillräckligt befolkningsunderiag, och då har siffran 8 000 nämnts.
För del tredje: Det måste finnas - eller föreligga förutsättningar för att bygga upp - en tillfredsställande kommunal service.
Men i indelningslagen sägs något annat, t. ex. att om indelningsändringen medför avsevärd olägenhet för kommunen, skall därom förordnas endast om ändringen finnes vara av betydande allmänt behov påkallad. Ingen av de angivna förutsättningarna i kommunministerns uttalande ger uttryck för ett betydande allmänt behov.
Så kunde jag gå igenom indelningslagens förutsättningar bit för bit och finna atl de inle kan sammanfalla med kommunministerns uttalande. Dessutom är uttalandena ytterst "luddiga". Vad menas t. ex. med folkmajoritet? Är del en majoritet av kommunens invånare? Eller struntar kommunministern i den folkmajoriteten och menar att det skall vara en majoritet av en minoritet inom kommunen? Vad menas med en tillfredsställande kommunal service? Del är inte alls detsamma i alla kommuner. Och dessutom undrar jag om indelningen skall genomföras om kommunminis-lerns kriterier är uppfyllda men ändringen, som det står i lagtexten, "medför avsevärd olägenhet" för den kvarvarande kommunen.
Om regeringen vill tillämpa andra kriterier för indelningsändring än de som stadgas i nuvarande indelningslag, måste ju regeringen lägga förslag om det lill riksdagen. Kommunministern har ingen egen lagstiftningsmakt.
De gjorda uttalandena harskapat osäkerhet hos kommunerna. Detta kan bl. a. belysas genom en opinionsundersökning som gjorts i Vadstenadelen av Motala kommun. Där har inle indelningslagens förutsättningar redovisats ulan kommunministerns uttalande. Indelningsändringar baserade på samma uttalande förbereds på andra håll. Det kan dessulom inte uteslutas att de myndigheter som har att pröva och besluta om indelningsändringar kan komma atl styras av den ansvarige departementschefens uttalande.
Det blir i så fall en form av ministerstyre, som inte överensstämmer med svensk förvaltningstradition. Om regeringen vill ändra förutsättningarna för
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
Vissa uttalanden av kommunministern
131
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
Vissa uttalanden av kommunministern
132
kommunala indelningsändringar kan den, som jag tidigare sagt, lägga förslag om det hos riksdagen. Men som frågan nu handlagts är det högst otillfredsställande.
Herr talman! Jag ber att fö yrka bifall till reservationen 6.
BRITTA HAMMARBACKEN (c):
Herr talman! Efter att ha lyssnat till reservanternas argument om varför man har ansett att vissa av kommunministerns uttalanden har varit förtjänta av ett särskilt tillkännagivande från utskottet skall jag i min tur kommentera majoritetens syn på samma tema.
Man häri reservationen gjort gällande att dessa uttalanden, som jag tycker mer har karaktären av kommentarer till olika kommuners framställningar, skulle ha skapat osäkerhet om regeringens inställning till och tillämpning av indelningslagen. Jag vill hävda att påståendet hade varit mera sant om man från ansvarigt håll inte hade uttryckt någon uppfattning alls om en fråga som så direkt berör det egna departementets område. Dessutom har regeringens inställning uttryckts i regeringsdeklarationen, så där går det nog inte atl skapa någon osäkerhet. Där slår alt regeringen är beredd alt positivt pröva framställningar om ändringar i den kommunala indelningen som är motiverade av hänsyn till den kommunala demokratin.
Angående tillämpningen av indelningslagen kan ingen oklarhet råda. Lagtexten ger anvisningar om vilka som kan väcka ett ärende, ärendets beredning och gång via olika instanser från väckande till beslut. Inga uttalanden har gjorts som kan motivera missförstånd på den punkten.
De uttalanden som åberopas är förmodligen de som hargjorts i en intervju i Kommunal Tidskrift. Där framhöll kommunministern på tal om alt en kommundel skulle vilja återgå till att vara självständig kommun: "I sådana fall är min ståndpunkt att man först måste utröna om det inom denna kommundel finns en folkmajoritet för att återgå som egen kommun. För det andra måste en sådan kommundel ha etl godtagbart befolkningsundertag. Vidare bör del finnas eller kunna skapas möjligheter för en tillfredsställande kommunal service. Om dessa förutsättningar uppfylls är det min åsikt att regeringen noga måsle pröva framställningar om indelningsändringar."
Han påstår alltså inte att detta är några grundregler ulan att det är förutsättningar som måste uppfyllas föran regeringen skall pröva framställningen. Jag kan inte finna atl del som kommunminislern här uttalat skulle stå i strtd med indelningslagens bestämmelser. I 3 S, som Marianne Stålberg citerade, anges alltså vilka förutsättningar som skall finnas för att regertngen skall besluta om indelningsändring.
Om man i kommunen är överens om indelningen, är reglerna myckel generösa, och dessa har inte heller åberopats i reservationen. Det är i stället de regler som gäller när en kommun bestrider en ändring som man anser att kommunministern skapat osäkerhet omkring. Här är det svårt atl få en koppling till lidskriftsintervjun. Där berörsju över huvud tagel inte några av de här speciella omständigheterna. Men eftersom jag gärna vill vara positiv i mitt bemötande av reservationen, så skall jag också referera den här
bestämmelsen, så atl vi får ett sammanhang i resp. anföranden.
Omen kommun motsättersfgindelningsändring,förändringen komma till stånd endast under tvåspeciella förutsättningar. Dessa äralt ändringen finnes vara påkallad av betydande allmänt behov och att ändringen är nödvändig för att undanröja eller avsevärt minska rådande missförhållanden. Jag kan fortfarande alltså inte se några tecken lill avvikelser från vare sig grundinställning, andemening eller lagbestämmelser. Möjligtvis kan man påstå att kommunministern uttalat sig på ett språk som liknar vardagssvenska och därmed gjort sig omedelbart förstådd, men det är en ambition som jag personligen tycker skall uppmuntras och inte drabbas av klander eller tillkännagivanden.
Om man sedan tittar på de ärenden som har aktualiserats, finner man att samtliga är endera under beredning i kammarkollegiet eller ute på remiss i berörda länsstyrelser eller kommuner, och del kan vara skäl atl påpeka atl inget enda ärende ännu avgjorts av regeringen.
Man åberopar i reservationen Motala kommun. Jag kan nämna att den skrivelsen kom lill regeringen den 22 oktober 1977 och den 1 december samma år överlämnades den till kammarkollegiet för bedömning - helt i enlighet med indelningslagens bestämmelser.
Återigen: inga konstitutionella fel har begåtts.
Då återstår bara frågan: Får ett statsråd över huvud taget uttala sig i ärenden som faller under resp. fögderi så att säga utanför konselj? Eftersom jag inte vill misstänka att det varit reservanternas mening atl ifrågasätta detta, måste jag, herr talman, slutligen ge upp i mitt tillmötesgående. Trots min respekt för socialdemokraternas säkerligen djupt syftande och principiella bakgrund till reservationen måsle jag erkänna att denna bakgrund för mig är i djup dimma dold. Jag förslår inte varför man inle helt enkelt kunde delta i majoritetsskrivningens lakoniska sammanfattning atl ingen anledning fanns till något särskilt uttalande.
Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets skrivning i den här delen.
Marianne Stålberg ställde några direkta frågor med begäran om förtydli-ganden av typen: Vad menar kommunministern egentligen? Vilka är med andra ord hans tankar? Nu är det emellertid så att vi skall granska kommunministerns uttalanden, inte hans överväganden, skäl och innersta tankar. Vad vi däremoi skall titta på när vi granskar statsrådens ämbetsutövning är om de gått utanför sina befogenheter genom, som i detta fall, sina uttalanden. Där hoppas jag att Marianne Slålberg nu känner sig nöjd med de argument som jag har framfört. Om inle har hon ju tillfälle alt återkomma.
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
Vissa uttalanden av kommunministern
MARIANNE STÅLBERG (s):
Herr talman! Britta Hammarbacken sade, att det som kommunminislern anfört bara var kommentarer till kommunernas framställan och att det också står i regeringsdeklarationen. Men den är ingen lag. Dessutom har han sagt au om de tre förutsättningarna är uppfyllda, kommer regeringen som del heter i
133
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
Vissa uttalanden av kommunministern
regeringsförklaringen atl positivt pröva krav på indelningsändring, men inle enligl indelningslagen.
Vad som skett i Vadstena och på andra håll visar att uttalandet har skapat osäkerhet och lett fram till felaktiga slutsatser om villkoren för indelningsändring. Dessutom är det från konstitutionella synpunkter ointressant, om uttalandet medfört skada eller inte.
BRITTA HAMMARBACKEN (c):
Herr talman! Jag skulle bara vilja fråga Marianne Stålberg vilket uttalande hon vill åberopa där man från ansvarigt håll, dvs. ministern, sagt att lagen inte skall följas. Jag tycker alt vi kan vara överens om att en kommunminister liksom alla andra människor här i landel har rätt att uttrycka en åsikt, och det är precis vad som hänt i della fall. Del kan aldrig vara ett konstitutionellt fel.
134
MARIANNE STÅLBERG (s):
Herr talman! Britta Hammarbacken åberopade regeringsdeklarationen och sade alt det var den man skulle följa i indelningsändringar. Kommunministern harju sagl att det ärde tre kriterierna som i fortsättning skall gälla närdet är fråga om kommunindelningsändringar.
BRITTA HAMMARBACKEN (c):
Herr talman! Mitt åberopande av regeringsdeklarationen var hell enkelt föranlett av att man hade eftertyst regenngens inställning till dessa frågor. Har man i regeringsdeklarationen sagt att man vill titta på dessa ärenden, är det alldeles klart att man följer upp detta. Del har i övrigt ingenting atl göra med den debatt vi skall föra i dag.
MARIANNE STÅLBERG (s):
Herr talman! Den paragraf i kommunindelningslagen som vi nu debatterar ärju gammal, och den har inte ändrats sedan tillkomsten 1919. När den stora indelningsreformen genomfördes sattes den i stor utsträckning ur spel, men detta skedde genom ett riksdagsbeslut. Nu förefaller del som om kommunminislern genom uttalandet försöker sätta lagen ur spel utan att gå till riksdagen. När riksdagen fattar beslut om ändringar skall de ändringar som beslutas följas, men inga ändringar kan ske enbart genom staisrådsuttalanden.
BRITTA HAMMARBACKEN (c):
Herr talman! Jag blir mycket glad när vi äntligen kan enas om någonting. Lagen är gammal och det kan finnas skäl alt se över den. Jusl av den anledningen arbetar en kommitté f n. Den tillsattes 1974, och enligl en PM som jag har i min hand beräknas etl slutbetänkande föreligga denna vår.
MARIANNE STÅLBERG (s):
Herr tal man! Jag håller med om anden behöver ändras, och det kommer ju som Britta Hammarbacken sade snart ett förslagom ändring. Men ännu gäller lagen av 1919, och den måste vi följa.
TREDJE VICE TALMANNEN:
Sedan de under avsnittet Vissa uttalanden av kommunministern anmälda talarna nu haft ordel övergår kammaren lill alt debattera Regeringens handläggning av ärenden rörande utvisning av utländska medborgare.
JÖRN SVENSSON (vpk):
Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna har från början varil motståndare lill de s. k. lerroristbesiämmelserna, då vi menat alt de haft karaktären av undantagslag, som möjliggjort en så svävande och luddig rättspraxis, atl de egentligen inte varit några effektiva redskap för bekämpande av terrorism.
Men när nu sådana bestämmelser ändå finns och med riksdagens godkännande ägt bestånd är det desto viktigare alt de tillämpas på del sätt som lagstiftarna gett till känna och att de rättssäkerhetsgarantier som riksdagen beslutat om i verkligheten också tillämpas.
Jag har i tidigare dechargedebatter kunnat med utförliga uppgifter påvisa hur man i del avseendet syndat ganska grovt. Man har företagit utvisningar även i fall, där de krav, de rekvisit, som varit uppställda för lagens tillämpning inte har varil uppfyllda. Vi har nu ytterligare ell sådant fall. Det är fallet Tomas Okusono.
Som bekant skall vissa rekvisii vara uppfyllda för alt lagens bestämmelser om utvisning skall kunna tillämpas. Till de rekvisiten hörandet skall finnas ett direkt personligt samband mellan den som drabbas av repressalierna och de handlingar eller förberedelser till handlingar som det är fråga om och som bedöms som terroristiska. Vederbörande skall alltså på ett eller annat sätt ha sysslat med förberedelser för terroristiska handlingar eller ha hjälpt andra människor i sådana förberedelser.
Belräffande Tomas Okusono föreligger i del material som finns i det fallet inle del minsta sådant samband. Del existerar över huvud taget inte på någon punkt någol rimligt uppfyllande av de rekvisit som är föreskrivna. Detta finner vi desto mer försvårande som det ansvariga statsrådet ulryckligen häri riksdagen har försäkrat all en människa inle skall drabbas av lagens repressalier, om rekvisiten inle är uppfyllda.
Jag har med ledning av de fall som jag tidigare haft anledning att della i granskningen av haft mina tvivel på uppriktigheten i sådana deklarationer. Men även om man skulle ta statsrådet Ullsten på orden, måste man nu konstatera atl vi här har ett solklart fall, där alla konstitutionsutskottets ledamöter, om de tagit del av del beslutsunderlag som finns, måste inse att utvisningen av Tomas Okusono inle är baserad på något underlag som ens tillnärmelsevis fyller de rekvisit som enligt riksdagens beslut och enligt de uppgifter som lämnats från regeringen i tidigare sammanhang borde ha varit uppfyllda.
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av-.. statsrådens tjänsteutövning m. m.
Utvisning av utländska medborgare
135
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
Utvisning av utländska medborgare
Med anledning härav, herr talman, yrkar jag under avsnittet Utvisning av utländska medborgare att utskottets anmälan i denna del läggs till handlingarna med följande uttalande:
Till frågan om regeringens handläggning av vissa utvisningsärenden måste anses att regeringen i minst ett fall beslutat om utvisning trots atl lagens rekvisit uppenbarligen inte varit uppfyllda, något som icke kan lämntis utan erinran.
TORKEL LINDAHL (fp):
Herr talman! Man kan alltid - och det tycker jag all det finns anledning att göra- som Jörn Svensson ifrågasätta riktigheten av terroristlagen, en lag som vi nog så länge vi har den bör ha en ständigt pågående debatt om, så atl vi ser all den verkligen efterlevs och används på ett rimligi säll. Men, för att använda Jörn Svenssons egna ord, sådana bestämmelserna ändå är för vi då se på hur regeringen har tillämpat dem. Jag har försökt göra detta efter bästa förmåga. Del är möjligt att min förmåga inte är lika slor som Jörn Svenssons, men i vilket fall som helsl harjag kommit fram till en annan slutsats än han har gjort.
Jag finner, herr talman, att man inte bara har använt sig av de rekvisit som står i lagen. Man har gått därutöver. Man har enligt en praxis som utarbetades redan på den gamla regeringens tid - och den har väl snarast blivit ytterligare skärpt nu-försökt ta reda på vad som skett i fallet och verkligen försökt bilda sig en grundad uppfattning.
Det är väl först och främst hell klart alt det inte är särskilt lätt alla gånger all få reda på exakt vad som är klart. I det fall som Jörn Svensson tar upp är det dessutom fråga om en person som vägrar att uttala sig när man vid polisförhör kommer in på lilel mera känsliga detaljer. Det kan fastslås all han haft vissa kontakter, varit bekant med personer som varit inblandade och alt han hela tiden funnits i utkanten av förberedelserna till terroristhandlingar. Hela tiden har han själv rört sig runt i en cirkel där sådan verksamhet legal i luften på något sätt, och han vägrade som sagt att lämna klara besked under polisutredningen.
Såvitt vi har kunnat finna i utskottet fanns det god anledning misstänka alt han uppfyllde de rekvisit som uppställts föratt en person skall kunna utvisas med anledning av terroristlagen. Observera, Jörn Svensson, att man behöver inte vara hundraprocentigt överbevisad enligt terrorisilagen. Det skall finnas en starkt grundad misstanke, och det rekvisitel är i det här fallet i högsta grad uppfyllt. Jag har kommit fram till den slutsatsen, och det är beklagligt att Jörn Svensson har en annan åsikt, men det står honom ju fritt.
136
JÖRN SVENSSON (vpk):
Herr lalman! Jag har tidigare i dag försökt framhålla all rättsskyddet i del här landet på många avsnitt inom förvaltningen har sviktat och att det utgör ett allvariigl problem om den tendensen fortsätter. Jag kan inte säga annat än att det Torkel Lindahl har anfört nu är ett direkt bestyrkande av mina farhågor, för det var det svagaste och eländigaste försvar för en drastisk
rättslig åtgärd som jag någonsin hört från en myndighet eller här i riksdagen.
Om vi försöker ta Torkel Lindahls redogörelse på orden, vad är den? Jo, den är i huvudsak ett försök alt misstänkliggöra en människa utifrån principen om vad man brukar kalla guilt by association. Torkel Lindahl säger nämligen att här har vi en man som har rört sig i en viss krets av människor. På grund av att han tillhör samma nationalitet som en person vilken varil inblandad i Kröcherhärvan och på grund av atl han känt denna person har han blivit föremål för misstanke.
Men enligt lagens rekvisit är detta icke tillräcklig anledning. Ett sådant samband kan aldrig i och för sig konstituera grund för etl uivisningsbeslut. Det strider klart mot vad riksdagen har sagt, och det strider klart mot vad etl par av statsråden, som har beklätt den post där man handlägger sådana ärenden, har deklarerat i riksdagen.
Det är just på denna punkt som lagens kritiker har trätt in, och de har sagt att det fariigaste med denna lag är om den knäsätter principen om guilt by association. Det har försäkrats atl del skall den inle göra. Det fordras mer än etl personligt samband, som i och för sig inle är knutet lill förberedelser eller medhjälp lill terroristiska handlingar. Jag kan ju ha en bekant, eller jag kan ha en bror som jag har ett visst umgänge eller en viss kontakt med, och vederbörande kan göra sig skyldig till en brottslig handling av det slag som faller under lerroristbesiämmelserna. Men det kan aldrig i sig utgöra bas för i rättslig mening grundad misstanke att också jag har deltagit i de här förberedelserna.
Det fordras alltså mera för att lagens rekvisii skall vara uppfyllt. Och då frågar jag - det är litet grand spegelfäkteri, eftersom Torkel Lindahl lika väl somjagvet vad det finns för material i fråga om den här mannen: Vad ärdet i övrigt som finns? Det som Torkel Lindahl anfört räcker som sagt inte - det uppfyller inle lagens rekvisii. Vad är det för material ni har i fråga om denne man som konstituerar ett uppfyllande av lagens rekvisii? Ärdet rent av så, atl del här är fråga om etl felaktigt beslut, som det kanske vore hedertigare att korrigera?
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
Utvisning av utländska medborgare
TORKEL LINDAHL (fp):
Herr lalman! Egentligen är del här en ganska lätt debatt för Jörn Svensson, för han kan säga ungefär vad han vill. Även om jag faktiskt har salt mig in ide akter som rör fallet, så är de ju tyvärr hemligstämplade. Det gör alt jag har litet svårt alt gå in i alla detaljer.
Som Jörn Svensson är väl medveten om var inte detta att den här mannen råkade känna vissa personer vare sig avgörande eller egentligen graverande. Det finns alltså ett flertal mystiska och fortfarande ouppklarade saker i ärendel. Jag upprepar att de fortfarande är ouppklarade - de värdet inte endast när beslutet fattades. Jag tycker personligen atl när beslutet fattades-och det är ur den synvinkeln vi får se det-var det etl riktigt beslut. Vad som lades den här personen lill last var ju inte enbart att han kände några personer. Han hade etl förflutet som gjorde att del fanns anledning misslänka alt han
137
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
Utvisning av utländska medborgare
inte var helt främmande för terrorislhandlingar. Han har gjort en del resor, som Jörn Svensson också är medveten om, och över huvudlaget utfört en del handlingar som han vägrar all förklara. Och vi har att se på vilka anledningar han hade, se till honom själv. Del gällde inle den omständigheten atl han kände några personer, som Jörn Svensson försöker påstå här.
JÖRN SVENSSON (vpk):
Herr talman! Torkel Lindahl ärju så uppenbart trängd i detta fall. Till alt börja med utgår han i sitt första anförande från talet om atl den här mannen umgicks med vissa människor som i sin tur var indragna i Kröcherkretsen. Men när vi sedan tar en klar och rak diskussion om detta med guilt by association och huruvida det skulle räcka för att uppfylla rekvisitet, så inser han all hans argument inte duger. Då går han över till en annan ståndpunkt och säger: Det var inte detta som var det avgörande.
Ja, men vad var det då? Lål oss sluta med denna skuggboxning, låt oss lala rent ut. Hemligare är det väl inte? Var det detta all han påstods ha haft en flygbiljett lill Frankfurt när han var i Oslo eller vad var del för struntsaker som man blåste upp lill en s. k. grundad misstanke om att han skulle ha deltagit i förberedelser för eller medhjälp till terroristiska handlingar? Torkel Lindahl vet lika bra som jag att sambandet på intet sätt är styrkt i den juridiska, i den rättsliga mening som gäller för sådana här fall. Rekvisitel är icke uppfyllt och då bör beslutet ändras. Jag tror också atl Torkel Lindahl är medveten om att hans partivän, den nuvarande folkpartiledaren och det förra ansvariga statsrådet i det här fallet, faktiskt var så äriig att han t. o. m. när utvisningen hade skell kunde säga i pressen -om jag inte minns alldeles fel - att det fanns fall som var tvivelaktiga. Det här fallet var uppenbarligen det som han då avsåg. Då kan även konstitutionsutskottet vara så pass öppel och ärligt att det medger det.
138
TORKEL LINDAHL (fp):
Herr lalman! Jag tror inte det är mycket i min framställning här som visar atijag säger emot Jörn Svensson. Men man kan säga atl det var tveksamt idet här fallet. Jag trodde nästan alt Jörn Svensson hade förstått att etl fall kan vara mer eller mindre klart. Jag håller med Jörn Svensson om att det här fallet är del mest oklara av alla. Frågan är om det var rätt eller felaktigt handlagt.
Jag kan säga att jag, efter att ha gått igenom handlingarna, tycker att del fanns grund för beslutet, i enlighet med den här lagen som både Jörn Svensson och jag kanske är litet tveksamma till - Jörn Svensson är inte bara tveksam ulan direkt negativ lill den. Men med tanke på vad som finns i lagen och de uppgifter man hade att bygga på när utvisningsbeslutet fastställdes fanns det ingenting att klaga över då. Nu vet vi litet mera. Del har kommit fram flera uppgifter efteråt, som gör att man kanske kan vara tveksam till beslutet. Men fortfarande finns del en hel del dunkla punkter i fallet. Det är därförjag inte gärna vill gå in på en alltför detaljerad diskussion -just därför alt så mycket är dunkelt.
JÖRN SVENSSON (vpk):
Herr talman! Torkel Lindahl måste vara medveten om alt sådana resonemang som han för inle håller. Det räcker inle med alt hänvisa till att saker och ting är dunkla. Del skall finnas pålagligheter. Det skall finnas rimliga indicier som var för sig eller gemensamt skall ha en sådan valör alt lagens rekvisit kan uppfyllas, att misstanken skall nå en viss styrka. Del ärju så med terroristlagen som är en undantagslag - eller de bestämmelser som är undantagsbestämmelser - att man inte behöver bevisa saker i samma kvalificerade grad som när det gäller andra delar av brottslagstiftningen. Det räcker med att del finns en viss styrka eller nivå i misstanken. Då måste ju Torkel Lindahl vara medveten om alt här finns inget sådant. Man uppnår inte en sådan nivå genom alt hänvisa lill atl vissa saker är dunkla. Del måsle ju vara positiva indicier, och det måsle finnas några punkter.
Vi vet också att t. ex. en bekantskap eller en viss umgängeskontaki, som i övrigt inte företer något misstänkt, aldrig kan konstituera en tillräckligt stark misstanke i sig själv. Om man går på den linjen erkänner man det som jag kallar "guilt by association", som vi vet enligt regeringens beslut icke skall tillämpas.
Det är klart att det i sådana här fall kan finnas tvekan om hur man skall bedöma en persons handlande. Om Torkel Lindahl eller jag blir utsatt för polisens granskning när det gäller våra förehavanden vid en viss tidpunkt i det förflutna, skulle säkerligen polisen hitta en hel del punkter som vi inte kunde förklara, som var tvivelaktiga därför alt vi kanske inte hade brytt oss om att lägga dem på minnet. Vi kunde inle klart besvara frågorna, eftersom vi hade glömt saker som inte hade någon betydelse för oss. Det är klart alt en misstänksam myndighet eller polisman kan då tycka alt det är dunkelt och egendomligt. Och det må polismannen tycka. Men den som skall verkställa beslutet och den som skall rättsligt granska det i efterhand får inte använda sådana resonemang. Det skall vara klara, positiva indicier, och de skall tillsammans konstituera uppfyllandet av rekvisitet. Jag känner nämligen till tidigare fall - och del bör Torkel Lindahl själv också göra. Det gäller utvisningen av japanerna för ett par år sedan.
Jag känner till vad del är för typer av indicier som kan plockas fram -1, ex. att det i etl brev från en person finns en beskrivning av en annan persons bostad, som man säger osökt för tanken till en annan terrorists bostad, vilket skulle konstituera att även brevskrivaren bör vara misstänkt för terrorism. Jag vet hur man konstruerar sådana samband - letar upp de mest sökta och underliga samband, som inte håller vid en verklig offentlig och öppen rättslig granskning, inte ens om denna sker enligt de reducerade krav som skall tillämpas när det gäller terroristlagen.
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
Utvisning av utländska medborgare
TORKEL LINDAHL (fp):
Herr lalman! I detta fall är det inle bara fråga om s. k. konstruerade samband, som Jörn Svensson säger. För den som läser förhörsprotokollen framstår det hell klart att det också är fråga om direkt vägran att svara på vissa
139
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
Viss information från justitiedepartementet
140
frågor och atl försöka klara ut vissa saker. Del har sannerligen inte hjälpt lill atl göra saken bättre.
TREDJE VICE TALMANNEN:
Sedan alla under avsnittet Regeringens handläggning av ärenden rörande utvisning av utländska medborgare anmälda talare nu haft ordet övergår kammaren till alt debattera Viss information från justitiedepartementet.
JÖRN SVENSSON (vpk):
Herr talman! Våren 1976 beslöt riksdagen atl två föräldrar skulle kunna ha gemensam rättslig vårdnad om sina barn, även om de var ogifta samboende eller frånskilda. Lagstiftaren hade en bestämd avsikt med den reformen. Det sade man också klart ifrån i beslutet, som här i riksdagen fattades med överväldigande majoritet. Lagstiftaren ville ställa upp för barnens rätt och barnens intressen. Man ville att två föräldrar som sambodde utan att vara gifta skulle ha samma rätt som om de var gifta. Man ville alt barnet skulle få en säkrare ställning genom att få sin självklara rättsliga anknytning lill båda föräldrarna. Man ville atl ett barn vars föräldrar skildes skulle kunna fö behålla sin lojalitet till båda föräldrarna. Och del syftet gagnades - enligl lagstiftarnas mening - bäst genom att man gjorde alll för att avdramalisera skilsmässan och undvika makt- och prestigeslrider liksom onödiga vårdnadstvister vid domstol.
Det var alltså, herr talman, ell mycket mänskligt och riktigt syfte som lagstiftaren hade med denna reform, som ju - del måsle erkännas - faktiskt gjorde svensk familjerätt till ett av de mest progressiva lagstiftningsexemplen i väriden.
Så mycket viktigare är det i ell sådanl fall alt allmänheten blir ordentligt informerad om den nya lagen och dess möjligheter och alt rejäl information och utbildning också lämnas alla de tjänstemän i den offentliga förvaltningen som på något sätt är inblandade i lagens praktiska tillämpning. Att människor får sådan kunskap kan ju i många fall avvärja påfrestande konflikter och tragedier för både barn och föräldrar.
Från vänsterpartiet kommunisternas sida gör vi direkt gällande att den här vikliga reformen har motverkats - man kan rent av våga säga saboterats - ute på många förvaltningar och atl justitiedepartementet inte gjort vad del borde göra förall säkra den nya lagens genomslagskraft. Riksdagen gjorde nämligen ett särskilt påpekande om vikten av jusl delta.
Den här lagändringen uppfattades på sina håll, i varje fall i förvaltningen, som kontroversiell. Del hade justitieministern rimligen bort observera. Det var uppenbart redan i remissyttrandena före beslutet, från Domareförbundet och Advokatsamfundet. De farhågor som redan då kunde uppslå om en viss negativism på sina håll i förvaltningen gentemot de nya lagbestämmelserna har sedan bekräftats genom en rad fall ute på socialförvaltningarna.
Några konkreta exempel i korthet, herr talman.
Inom Stockholms socialförvalining förekommer en uppenbar och negativt inriktad felinformation om lagstiftningens innehåll och tillämpning. Jag kan
om så påfordras senare i debatten direkt citera sådant stoff ur en arbetspromemoria som ligger till grund för förvaltningens tillämpning av bestämmelserna och råd och anvisningar åt rätlssökande föräldrar.
De har en tendens alt inför sökande som är intresserade av gemensam vårdnad framställa denna som besvärlig och mindre gynnsam i skilda rättsliga och ekonomiska hänseenden än om bara den ena föräldern har den rättsliga vårdnaden. Socialchefen i Bollnäs har t. ex. i tidningen Ljusnan spritt helt förvrängda uppgifter om lagens innebörd. Bl. a. har både han och chefen för allmänna advokatbyrån därstädes felaktigt gjort gällande att föräldrar som har gemensam vårdnad i skatte- och bidragshänseende blir sämre behandlade än andra föräldrar i motsvarande civilstånd vilka inte har gemensam vårdnad.
Unga föräldrar-det är et t fal I som är mig personligen bekant-som har sökt råd vid socialförvaltningen i Gävle har av den tillfrågade tjänstemannen direkt av ratts från att söka gemensam vårdnad, därför att det var så besväriigl och ogynnsamt.
Samtliga familjerådgivningsbyråer i Stockholmsområdet har vid uppringning visat sig antingen ge negativa omdömen om gemensam vårdnad eller inte upplysa sökanden om vad saken egentligen gäller.
Anmärkningsvärd är i delta sammanhang också en ledare i tidningen Expressen - i samband med atl den nya lagen hade antagits - som upprepar flera av de avskräckande felaktigheter i informationen om lagen vilka spritts eller antytts av många socialförvaltningar eller allmänna advokater.
Det är mot denna bakgrund vi tycker att justitieministerns ouppmärksamhet i frågan är betänklig och beklaglig.
Vad var det riksdagen uttalade när beslutet fattades? Jo, riksdagen ställde mycket bestämda - man kan säga ovanligt bestämda - krav på regeringen och justitieministern. 1 lagutskottets betänkande hette del nämligen:
"I varje fall tills vidare kommer en slor del av uppgiften alt råda och hjälpa föräldrar i nu berörda frågor atl ligga på barnavårdsnämnderna, advokatbyråer m. fl. Utskottet vill i anledning härav framhålla betydelsen av all del halvår som återstår till dess den nya lagstiftningen skall träda i kraft utnyttjas för information till och utbildning av personalen vid de rätlsvårdande och sociala myndigheter och organ som kommer att handlägga frågor som har samband med lagstiftningen. Utskottet vill här peka på möjligheten för departementet alt samordna utbildningen för skilda personalkategorier.
Vad utskottet nu anfört om information och utbildning bör ges regeringen till känna." - Det är nog så klara besked.
Hur verkställdes då detta av justitieministern? Under det halvår som förflöt fram lill lagens ikraftträdande, del halvår som utskoiiel resonerade om, gjordes ingenting åt utbildningsfrågan. Såvitt jag vel - del är möjligl atl jag har fel, och jag finner mig i så fall i atl bli korrigerad - har del inte heller hittills, ännu ell år och fyra månader senare, tagits något enda initiativ från justitieministern närdet gäller utbildningen.
Sent på hösten 1976, dvs. strax innan lagen skulle träda i kraft, togs saken upp i några få kurser som var anordnade av Socionomförbundet. Det var i
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
Viss Information från justitiedepartementet
141
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
Viss Information från justitiedepartementet
142
allmänna informationskurser om familjerätt som man lade in detta moment därför att man visste atl den nya lagen tillkommit. Senare anordnade också Kommunförbundet kurser där denna fråga berördes. Dessa kurser på hösten 1976 omfauade bara något 70-lal socialarbetare.
Hittills har ungefär 800 personer deltagit i Socionomförbundets och Kommunförbundets kurser. Bara etl litet fåtal har varil jurister. Man har alltså inte alls fått den samordning av utbildningen av olika kategorier som riksdagen faktiskt ganska uttryckligt beställde.
Ansvaret för detta, liksom ansvaret för att utbildningen har varit otillräcklig, faller naluriigtvis på justitieministern. Det är nämligen han och inte kommunerna eller fackförbunden som är högste chef för landets domare och allmänna advokater, och han skall se lill att de utbildas i den nya lagstiftningens tillämpning i enlighet med riksdagens beslut.
Vad departementet gjort är, om man vill uttrycka sig litet hårt, helt enkelt alt det struntat i riksdagens beslut, åtminstone i den delen. Däremot harjag mig bekant alt man i departementet har tvistat med Kommunförbundet om vem som skall betala de av Kommunförbundet anordnade kurserna. Det ärju en vacker prestation av justitieministern men knappast ägnad att gagna informationen om den nya familjerätten.
Justitieministern kommer från högsta domstolen, där han tjänstgjort under en lång följd av år. Han borde därför ha sig bekant så mycket av svensk konstitutionell praxis alt han inte nonchalerar en så uttrycklig begäran av riksdagen som det här gällde. Den uppsåtliga underlåtenhet som man här kan iaktta förtjänar mer än väl en erinran.
Nu kan man till departementets försvar säga atl del faktiskt gav ul en viss information lill allmänheten, men som jag ser det gjordes det bara pliktskyldigast; man gjorde ingen ting direkt ak ti vt för att mot verka den falska informationen i delar av pressen. Man annonserade om den nya lagen-del är sant - och man utgav vid årsskiftet 1976-1977 en reviderad upplaga av sin broschyr om familjerätten, där man hade infogat informationen om den nya bestämmelsen. Men broschyren är inle precis någon lätt läsning för allmänheten. Den är sannerligen inte något dokument som del är särskilt lätt att popularisera, utan den är tvärtom en svårläst materia. Föreningen Familj och Rätt, som numera är remissinstans för sådana lagar, gjorde en undersökning av broschyrens läsbarhet. Läsbarhet kan som bekant mätas i s. k. läsbarhelsindex. Nivån på läsbarheten i den här broschyren ligger ungefär på index 55, vilket motsvarar del språk som används i kulturartiklar, recensioner o. d. och som alltså är tillgängligt bara för rätt kvalificerade läsare. En person med genomsnittlig skolgång bakom sig måste därför ha belydande svårigheter atl riktigt tillägna sig innehållet på grund av det komplicerade språket. Man brukar skämta om läsbarhetsindex och säga att index på över 60 betyder att texten bara kan läsas dels av Vår Herre, dels av ett myckel litet antal höga jurister. Om man då vet att vissa avsnitt i broschyren når ett läsbarhetsindex på 65, kan man ju undra om ens Vår Herre kan följa med. Kanske lyckas endast ett föial jurister.
Men skämt åsido! Mot den bakgrund som jag här har skildrat är del
anmärkningsvärt atl ulskoltel över huvud taget inle intresserat sig för problemet. Här förekommer dock dag från dag sökande som är intresserade av det viktiga gemensamma vårdnadsinstitutet, som väckte så stort intresse och som drevs med så stor kraft av många riksdagsledamöter från olika partier. Man borde ha intresserat sig mera för hur man ute på förvaltningarna behandlar och informerar människor om detta institut. Vi vet ju all konstilulionsulskoitel har erkänt mycket duktiga och grundliga tjänstemän. Hade utskottet bett dem undersöka förhållandena - slickprovsmässigi, t. ex. - ute hos en del förvaltningar, hade vi säkerligen kunnat få en grundlig och djupgående redogörelse fördel bedrövliga problem som nu faktiskt existerar. Det har också anknytning till vad jag sade tidigare i den allmänna delen av debatten om den tilltagande tendensen till upplösning av rättstillståndet, nämligen att man ute på förvaltningarna har sin egen mening om hur man skall tillämpa de lagar som lagstiftarna har haft en bestämd avsikt med. Men lyvän har ledamöterna i utskottet uppenbarligen inte varit särskilt intresserade av att göra någonling, utan de har nöjt sig med en helt intetsägande promemoria från departementet och i övrigt avfärdat hela saken med en enda rad -ja, knappt en rad är del visst - i sitt betänkande. Den raden lyder: Utskottet har "inte funnit anledning göra något särskilt uttalande". Alltså: lagen saboteras. Riksdagens beslut verkställs inte. Men konslitutionsulskottel sänker sig inte ned till alt ens kommentera sådana småsaker. Tala sedan om rättsligt förfall, herr talman!
Vi från vpk finner det därför befogat att ställa följande yrkande som ett alternativ lill utskottets skrivning. Vi menar att utskottets anmälan i denna del skall läggas till handlingarna med följande uttalande:
"Då det gäller informationen från justitiedepartementet rörande 1976 års familjerätlsreform, har de vidtagna åtgärderna icke varil så effektiva som lägel påkallat. Då riksdagen fäst särskild vikt vid denna lagstiftnings genomslagskraft, kan inte underlåtas atl göra erinran om nämnda brist."
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
Viss information från justitiedepartementet
DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr talman! Bertil Fiskesjö, Jörn Svensson och jag hade tidigare i dag en diskussion om vad dechargegranskningen egentligen skulle gälla.
Bertil Fiskesjö och jag försökte med stöd av grundlagen lala om för Jörn Svensson att den handlade om regeringens fögderi. Jörn Svensson hävdade med stöd av någon annan icke närmare angiven auktoritet att den handlade om regeringens och ämbetsverkens verksamhei.
Nu går Jörn Svensson etl steg längre. Han anser alt dechargegranskningen även handlar om de kommunala myndigheternas verksamhei. Jörn Svensson framförde klagomål mot socialförvaltningen i Stockholm, socialchefen i Bollnäs, socialförvaltningen i Gävle etc. Jag undrade vad som härnäst skulle dras in i dechargegranskningen om Jörn Svensson fick fortsätta. Jag behövde inte vänla länge. Snart visade det sig atl dechargegranskningen även handlar om vad pressen skriver. Jörn Svensson klagade från denna talarstol över en felaktig ledarartikel i tidningen Expressen. Svenska regeringen mottar då och då från diverse totalitära stater klagomål över vad svenska
143
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
Viss information från justitiedepartementet
144
tidningar och tidskrifter skriver. Då brukar man med aldrig sviktande tålamod förklara för regeringarna i dessa länder atl den svenska regeringen inle bär ansvaret för vad tidningarna och lidskrifterna i vårt land skriver. Både Hillertyskland och andra totalitära stater har haft svårt att förstå det. Jag trodde faktiskt inte att Jörn Svensson, som ändå har bättre kännedom om sakförhållandena, skulle behöva den upplysningen. Det är alltså fortfarande så alt dechargedebatten handlar om regeringens tjänsteutövning, inte om förvaltningen, kommunerna eller pressens skriverier.
Jörn Svensson förklarar att han funnit exempel på sabotage och rättsligt förfall, ord som ofta används av honom i olika sammanhang. För mig har del varil oklart vad dessa ord egentligen står för. Vi har i dag talat mycket om devalvering, och del förefaller mig som om dessa ord under årens lopp i Jörn Svensson språkbruk devalverats en aning lill att innebära någonling som är litet mer obetydligt än vad vi andra förstår med sabotage och rättsligt förföll.
121 punkter villjag lala om vad justitiedepartementet och de andra centrala ämbetsverken gjort för att informera om denna lag:
Justitiedepartementet har gett information till de allmänna underrätterna, till alla advokatbyråer, till alla barnavårdsnämnder, till alla försäkringskassor, till socialbyråerna, till pastorsämbetena och till de borgeriiga medlarna. Informationen återfinns i en broschyr som är skriven på etl språk som, enligt vad Jörn Svensson anser, har ett lågt läsbarhetsvärde. Men med denna broschyr är det tjänstemännen som informeras. Man har också sett till att broschyren varit tillgänglig för allmänheten i många exemplar hos flera av dessa instanser. Det har också varit möjligt att kostnadsfritt rekvirera den från justitiedepartementet.
Domstolsverket har gett speciell information till domstolarna och de allmänna advokatbyråerna.
Riksskatteverket har gett speciell information till pastorsämbetena.
Socialstyrelsen har i ett speciellt meddelandeblad gett information till barnavårdsnämnderna.
Kommunförbundet har i samråd med socialstyrelsen och justitiedepartementet ordnat kurser för handläggare i familjerältsfrågor.
Annonsering har förekommit i Expressen annandag jul 1976 liksom i Aftonbladets, Göteborgs-Postens och Kvällspostens annandagsnummer, i ICA-Kuriren den 20januari 1977 och i Vår Bostad den 11 januari 1977. Dessa annonser hade förmodligen ett högre läsbarhetsvärde än den broschyr som Jörn Svensson just talade om.
Vidare lämnades under januari månad 1977 information i TV i det ofta återkommande programmet Anslagstavlan - som alla här känner till, ett program som inte heller utmärker sig för atl vara svårbegripligt. Slutligen finns del också en artikel i Hem och Fritid som utformats efter kontakter med justiliedeparlementei.
Utöver all denna specialinformation har det givetvis förekommit rapportering i Från Riksdag & Departement, en lidskrift som kanske når även Jörn Svensson.
Dessa punkter är exempel på vad sabotage och rättsligt förfall betyder i Jörn Svenssons ordlista.
JÖRN SVENSSON (vpk):
Herr lalman! Det mest kännetecknande för den här dagens dechargedebatl har varit atl det sannerligen inte varit konstitutionsutskottets vackra dag. Gång på gång känner sig de utskottsledamöter som skall försvara utskottets ståndpunkter så beträngda att de måste prata om helt andra saker. Nu gör Daniel Tarschys utflykter till Hillertyskland. Han påstår att jag skulle vilja utvidga konstitutionsutskotlets granskning till atl avse även ledaravdel-ningen på tidningen Expressen och vissa lokala socialförvaltningar. Daniel Tarschys är intelligent nog för att inse att det bara är ett sätt att blanda bort korten när man har en svag sak att försvara.
Varför harjag nämligen anfört dessa exempel? Jo, därför atijag inte ville komma med svepande påståenden om atl det gick illa till på socialförvaltningarna utan ville komma med konkreta exempel för att illustrera att det verkligen fanns ett behov av information och att det hade brustit i lagens genomslagskraft trots att riksdagen hade visat särskild omsorg om atl denna lag skulle få önskvärd genomslagskraft. Min kritik mot socialförvaltningar och mot annat som ligger utanför dechargegranskningens område avser endast att illustrera det förhållandet att här finns dåligt med information och att här finns vad jag öppet vill kalla sabotage på många håll.
Jag vill passa på tillfället att rätta en möjlig felsägning. Om det var så atijag i mitt inledningsanförande anklagade socialchefen i Bollnäs så tar jag tillbaka den anklagelsen. Del var vice socialchefen i Bollnäs som hade skrivit i Ljusnan - men det gör saken föga bättre.
Mina exempel från Expressen, tidningen Ljusnan, socialförvaltningarna osv. avser alltså att illustrera det stora behovet av att felaktig information korrigeras. För hur många annonser man än sätter in och hur många mer eller mindre svåriästa broschyrer man än sprider till allmänheten så måste del ju ändå sägas att informationen lill allmänheten kraftigt motverkas - ifall de rättssökande - de av gemensam vårdnad intresserade föräldrarna - när de kommer upp på allmänna advokatbyråer och till socialvårdsijänslemän möts av fullständigt felaktig och negaliv information.
Jag har här en promemoria som är utarbetad inom Stockholms socialförvaltning. Jag skall inte läsa alla dessa tre sidor-del vore att fresta kammarens tålamod. Men Daniel Tarschys är välkommen atl låna den. Jag lovar alt han kommer att hitta minst tre mycket grova fel i informationen, alla i den riktningen att de avser alt ge ett negativt intryck av bestämmelserna om gemensam vårdnad och ha en klart avskräckande effekt. Och jag menar att de visar alt riksdagens avsikter inle har fullföljts här.
Nu var vpk:s klagomål mot justitieministern inte så mycket koncentrerade på informationen till allmänheten - för sådan har i och för sig gått ut, men den har som sagt motverkats. Och varför det? Jo, därför att den andra sidan av riksdagens uttryckliga beställning, nämligen att man skulle ge snabb information inom ett halvår till alla dem som på någol sätt var indragna i
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
Viss Information från justitiedepartementet
145
10 Riksdagens protokoll 1977/78:123-124
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
Viss information från justitiedepartementet
tillämpningen av det hela, inte har fullföljts. Den utbildning som förekommit hittills har - och jag har inte blivil jävad i mitt påstående på den punklen -organiserats uteslutande av Kommunförbundet och Socionomförbundet.
Justitiedepartementet har inle lagil någol initiativ i utbildningsfrågan trots att detta utgjorde en mycket viktig del i utskottets och kammarens beställning när beslutet om denna lag fattades. Och denna anmärkning kvarstår under alla omständigheter. Det måsle även Daniel Tarschys erkänna. Och jag lycker faktiskt den utgör en rimlig grund fören liten erinran i dechargen.
DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr lalman! Jag ägnade mitt anförande helt åt alt kommentera de synpunkter som Jörn Svensson framförde. Han klagade över atl del rådde missförstånd ute i förvaltningen om den här lagens innehåll. Jag är den förste att beklaga om det finns sådana missförstånd. Men samtidigt måsle vi kommaihåg vaddelär vi håller på med här i kväll. Vi håller på med att avsluta en dechargedebatl som handlar om regeringens ansvar för sin tjänsteutövning. Därför måste det vara regeringens ijänsieulövning som Jörn Svenssons klagomål skall gälla. Men när vice socialchefen i Bollnäs har missuppfattat den nya lagen vill Jörn Svensson på något sätt göra regeringen ansvarig härför. Det är det som jag anser vara etl något tvivelaktigt grepp.
Nu tar Jörn Svensson tillbaka hälften av sin kriiik och säger att det kanske inle är så mycket fel på informationen till allmänheten, utan del är snarare informationen till tjänstemännen som det är fel på. Jag räknade upp alla de olika instanser dit regeringen skickat sin information, antingen genom den broschyr som jag har här i min hand eller genom speciell information som utarbetats av olika myndigheter: riksskatteverket, domstolsverket, socialstyrelsen m. fl.
Belräffande den halva av kriliken som kvarstår skulle jag gärna vilja veta: Vilka är de tjänstemän som inte har fått information? Vad är det för ytteriigare tjänstemän som jag inte räknade upp här och som inte blivil delaktiga av informationen?
Del är naluriigtvis så atl när regeringen går ul med broschyrer, annonser eller artiklar kan man inte garantera att varenda berörd tjänsteman läser informationen. Men della är ett mera allmänt problem. När man går ut med riksdagstryck kan man inte heller garantera att alla riksdagsmän läser del.
146
JÖRN SVENSSON (vpk):
Herr talman! Daniel Tarschys är litet tröttsam. Jag kan försäkra honom att han inle behöver undervisa mig om alt dechargegranskningen från riksdagen och konstitutionsutskoltel inte kan omfatta de kommunala förvaltningarna, de allmänna advokatbyråerna eller domstolarna. Jag vet det. Jag anförde exempel på praxis bara för atl illustrera vidden av och verkningarna av de brister som justitiedepartementet är ansvarigt för.
Det var dock så - det är den avgörande punkten som Daniel Tarschys hela liden glider undan och som han aldrig vågar gå i dispyt om - atl riksdagen.
med hänsyn till den särskilda vikt som man fäste vid att denna lag skulle få genomslagskraft, av jusliliedepartementet beställde samordnade utbildningsåtgärder för de förvaltningstjänstemän och andra som skulle syssla med lagens tillämpning. Riksdagen beställde att dessa utbildningsåtgärder i samordnat skick skulle fullföljas underdel första halvåret efter lagbeslutet, så alt de skulle vara klara när lagen skulle börja tillämpas. Hittilldags, ett år och fyra månader efter det att lagen trädde i kraft, har jusliliedepartementet inle gjort ett dugg för att verkställa den delen av riksdagsbeslutet. Tycker Daniel Tarschys -jag ställer en rak fråga, och jag vill ha ett rejält och rakt svar- att det är ett rikligt uppfyllande av riksdagens beställning? Är det inte det kan det vara på sin plats med en erinran.
DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr talman! Jag ställde frågan vilka tjänstemän det var som inle hade blivil informerade. Då svarar Jörn Svensson med atl säga atijag är tröttsam. Jag beklagar om jag tröttar ut Jörn Svensson, men del kan bero på att jag inle får svar på mina frågor.
Jag har i 21 punkter räknat upp åtgärder som vidtagits av justitiedepartementet och ämbetsverk. Jag har vidare sagt att det förhållandet att en del personer ute i den kommunala förvaltningen inte blivit väl informerade om sakinnehållet i den nya lagstiftningen inle är någon bra grund för dechargekrilik mot regeringen. Nu trorjag att Jörn Svensson och jag är helt eniga om att det inte är en granskning av vice socialchefen i Bollnäs som vi skall ägna oss åt här i kväll. Men Jörn Svensson log okunnigheten ute i förvaltningen till intäkt för kritik mot regeringen. Det varom det förhållandet jag sade att det inte var någon vidare bra grund för kritik mot regeringen. Regeringen kan nämligen inle garantera att lagarna slår igenom i perfekt kunskap ute i de kommunala förvaltningarna med omedelbar verkan, burgarna man än skulle vilja uppnå del resultatet.
JÖRN SVENSSON (vpk):
Herr talman! Nej, Daniel Tarschys, inle ens vår partilöse justitieminister är naturligtvis fullkomlig, och vi ställer inga fullkomlighetskrav på honom, men man kan väl ställa två krav.
Om han gör sig underkunnigom att aktstycken med information av det här slaget cirkulerar på stora och omfattande socialförvaltningar och om han är underkunnig om vilken typ av information som lämnats kan man kräva att han ändå tänker till så pass mycket att han säger: Då har det kanske inte varit tillräckligt att jag har skickat ut de här broschyrerna. - Det räcker inte att skicka broschyrer och sätta in annonser. Det gäller också att se till att tjänstemännen läser dem ordentligt.
Den andra punkten som vi fortfarande har ouppklarad mellan oss i den här diskussionen är det förhållandel att den information som inte når tjänstemännen eller inte slår igenom med hjälp av att man sänder ut broschyrer enligl riksdagens uttryckliga begäran skulle ges genom de samordnade utbildningsåtgärderna. Varför har då inga av dessa utbildningsåtgärder blivit föremål för initiativ från justitiedepartementet?
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
Viss Information från justitiedepartementet
J47
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
Viss information från justitiedepartementet
DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr talman! Bland mina 21 punkier på informationsåtgärder nämnde jag alt kurser hade anordnats av Kommunförbundet i samarbete med socialstyrelsen och justitiedepartementet, och Jörn Svensson nämnde själv i sitt anförande att del hade anordnats kurser av Socionomförbundel. Det är svaret på hans senaste fråga.
JÖRN SVENSSON (vpk):
Herr lalman! Men de kurserna, Daniel Tarschys, har anordnats därför att justitiedepartementet har svikit sin förpliktelse att anordna dem i enlighet med riksdagsbeslutet.
Överläggningen var härmed slulad.
TREDJE VICE TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffönde envar av de frågor som berörs i de reservationer som fogats till betänkandet samt i de av Nils Berndtson och Jörn Svensson under överläggningen framställda yrkandena. Därefter ställs proposition i ett sammanhang på övriga i betänkandet upptagna frågor.
Interpellationer och frågor
Proposilionergavspådelsalt utskottets anmälan i förevarande del lades lill handlingarna med gillande av vad utskottet anfört, dels att utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 1 av Hilding Johansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Wivi-Anne Cederqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:
Den som vill alt kammaren lägger konslilulionsulskotteis i betänkandet nr
35 gjorda anmälan beträffande interpellationer och frågor lill handlingarna
med gillande av vad ulskoltel anfört röstar ja,
den det ej vill röstar nej.
Vinner nej läggs utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna med
gillande av vad som anförts i reservationen nr 1 av Hilding Johansson
m.fl.
Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Wivi-Anne Cederqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:
Ja - 162 Nej - 152
148
Handläggningen av ärenden enligt byggnadslagstiftningen Propositioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades lill handlingarna med gillande av vad utskottet anfört, dels all utskottets
anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 2 av Hilding Johansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Yngve Nyquist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:
Den som vill att kammaren lägger konslitutionsutskottets i betänkandet nr 35 gjorda anmälan beträffande handläggningen av ärenden enligl byggnadslagstiftningen till handlingarna med gillande av vad utskottet anfört rösiar ja,
den del ej vill röstar nej.
Vinner nej läggs utskoltels anmälan i förevarande del till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 2 av Hilding Johansson m.fl.
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledmöter ha röstat för ja-propositionen. Då Yngve Nyquist begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:
Ja - 161 Nej - 151
Regeringens åtgärder rörande Norrbottens Järnverk efter utskottets granskning av Stålverk 80-ärendet
Proposilionergavspådelsalt utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna med gillande av vad utskottet anfört, dels all utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 3 av Hilding Johansson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kerstin Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:
Den som vill att kammaren lägger konslilutionsutskolleis i belänkandet nr 35 gjorda anmälan beträffande regeringens åtgärder rörande Norrbottens Järnverk efter utskottets granskning av Stålverk 80-ärendet till handlingarna med gillande av vad utskollet anfört röstar ja, den det ej vill röstar nej.
Vinner nej läggs utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 3 av Hilding Johansson m.fl.
Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Kerslin Nilsson begärde rösiräkning verkslälldes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:
Ja - 162 Nej - 152
149
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
Regeringens handläggning av energifrågorna
Propositioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna med gillande av vad utskottet anfört, dels atl utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 4 av Hilding Johansson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hilding Johansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:
Den som vill alt kammaren lägger konstilulionsutskottets i betänkandet nr
35 gjorda anmälan beträffande regeringens handläggning av energifrågorna
lill handlingarna med gillande av vad utskollet anfört röstar ja,
den det ej vill röstar nej.
Vinner nej läggs utskottets anmälan i förevarande del lill handlingarna med
gillande av vad som anförts i reservationen nr 4 av Hilding Johansson
m.fl.
Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Hilding Johansson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:
Ja - 162
Nej - 141
Avstår - 11
Beslut om devalvering 1977
Propositioner gavs på dels alt utskottels anmälan i förevarande del lades till handlingarna med gillande av vad utskottet anfört, dels att utskottets anmälan lades lill handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 5 av Hilding Johansson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hilding Johansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:
Den som vill att kammaren lägger konslilutionsutskolleis i betänkandet nr
35 gjorda anmälan beträffande beslut om devalvering 1977 till handlingarna
med gillande av vad utskottet anfört rösiar ja,
den det ej vill röstar nej.
Vinner nej läggs utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna med
gillande av vad som anförts i reservationen nr 5 av Hilding Johansson
m.fl.
150
Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Hilding Johansson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:
Ja - 162 Nej - 152
Regenngens handläggning av jrågor med anknytning lill de s. k. SAS-frikorten
Propositioner gavs på dels atl utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna med gillande av vad utskottet anfört, dels atl utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i del av Nils Berndtson underjjverläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Berndtson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
Den som vill all kammaren lägger konstilulionsutskottets i betänkandet nr 35 gjorda anmälan beträffande regeringens handläggning av frågor med anknytning till de s. k. SAS-frikorten till handlingarna med gillande av vad utskottet anfört rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.
Vinner nej läggs utskottets anmälan i förevarande del lill handlingarna med gillande av vad som anförts i det av Nils Berndtson under överiäggningen framställda yrkandel.
Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Nils Berndtson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:
Ja - 299 Nej - 14
Vissa uttalanden av kommunminislern
Propositioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna med gillande av vad utskottet anfört, dels atl utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 6 av Hilding Johansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Marianne Stålberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:
Den som vill au kammaren lägger konslitutionsutskottets i betänkandet nr
35 gjorda anmälan belräffande vissa uttalanden av kommunminislern lill
handlingarna med gillande av vad utskollet anfört röstar ja,
den del ej vill rösiar nej.
Vinner nej läggs utskottets anmälan i förevarande del lill handlingarna med
gillande av vad som anförts i reservalionen nr 6 av Hilding Johansson
m.fl.
Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då Marianne Slålberg begärde
151
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.
rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:
|
Ja - |
- 162 |
|
Nej - |
- 144 |
|
Avstår - |
- 8 |
Regeringens handläggning av ärenden rörande utvisning av utländska medborgare
Propositioner gavs på dels atl utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna med gillande av vad utskottet anfört, dels att utskoltels anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i det av Jörn Svensson under överläggningen framställda yrkandel, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:
Den som vill att kammaren lägger konslitutionsutskottets i betänkandet nr 35 gjorda anmälan belräffande regeringens handläggning av ärenden rörande utvisning av utländska medborgare till handlingarna med gillande av vad utskollet anfört röstar ja, den det ej vill röstar nej.
Vinner nej läggs utskottets anmälan i förevarande del lill handlingarna med gillande av vad som anförts i del av Jörn Svensson under överläggningen framställda yrkandet.
Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:
Ja - 300 Nej - 14
Viss information från justitiedepartementet
Propositioner gavs på dels alt utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna med gillande av vad utskottet anfört, dels att utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i det av Jörn Svensson under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:
152
Den som vill atl kammaren lägger konslitutionsutskottets i betänkandet nr
35 gjorda anmälan beträffande viss information från justitiedepartementet till
handlingarna med gillande av vad utskottet anfört röstar ja,
den del ej vill röstar nej.
Vinner nej läggs utskottets anmälan i förevarande del lill handlingarna med
gillande av vad som anförts i det av Jörn Svensson under överläggningen
framställda yrkandel.
Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 124
|
Onsdagen den 19 april 1978 Finansfullmakten |
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:
|
Ja Nej |
302 12
Övriga i beiänkandei upptagna frågor
Utskottels anmälan lades lill handlingarna med gillande av vad utskottet anfört.
§ 2 Finansfullmakten
Föredrogs finansutskottets betänkande 1977/78:16 med anledning av propositionen 1977/78:100 bilaga 2 såvitt avser finansfullmakten jämte motion.
I proposilionen 1977/78:100 bilaga 2 (budgetdepariemeniet) hade regeringen efter föredragning av budgetminislern Ingemar Mundebo såvitt nu var i fråga föreslagit riksdagen all bemyndiga regeringenatt för budgetåret 1978/ 79, om arbetsmarknadsläget krävde del, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordals i proposilionen intill ett sammanlagl belopp av 2 000 000 000 kr.
I detta sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:865 av Birgitta Dahl (s), vari hemställts alt riksdagen inte lämnade regeringen begärd finansfullmakt om 2 000 milj. kr. utan begränsade den till 1 500 milj. kr.
Utskottet hemställde
1. alt riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört om översyn av vissa frågor som rörde finansfullmakten m. m.,
2. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med avslag på motionen 1977/78:865 bemyndigade regeringen all för budgetåret 1978/79, om arbetsmarknadsläget krävde del, besluta om utgifter i enlighet med vad ulskoltel hade förordat intill ett sammanlagt belopp av 2 000 000 000 kr.
Reservation hade avgivits av Kjell-Olof Feldt. Paul Jansson, Arne Pettersson, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin och Karin Flodsiröm (samiliga s) som anselt au utskottet under 2 bort hemställa
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till moiionen 1977/78:865 bemyndigade regeringen all för budgetåret 1978/79, om arbetsmarknadsläget krävde det, besluta om utgifter i enlighel med vad reservanterna hade förordat intill ett sammanlagt belopp av 1 500 000 000 kr.
153
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Finansfullniakten
154
KJELL-OLOF FELDT (s):
Herr talman! I det här korta betänkandet har finansutskottet räddat regeringen ur en knipa som den tänkte försätta sig i.
I propositionen om energisparande i befintlig bebyggelse vill regeringen atl en del av de resurser som krävs för energisparprogrammei avsätls lill vad man kallaren planeringsreserv, som skall uinylljas först efter beslut av regeringen. Den här reserven skulle för näsla budgetår bli 400 milj. kr. och den skall disponeras på det sätt som är lämpligt med hänsyn lill sysselsättningsläget.
Sedan kom man i budgetpropositionen på idén alt de pengar som behövs om den här planeringsreserven tas i bruk skall las ur den s. k. finansfullmak-len. Finansutskottet visar i delta betänkande hur opraktisk den lösningen är och hur regeringen, om finansfullmakien blandas in i hanteringen, alldeles i onödan krånglar lill del för sig själv och för dem som skall utnyttja energisparstödet. I själva verket har det redan bevisats i praktiken. 1 höstas höll nämligen hela energisparverksamheten på all gå i baklås, när man började anlita finansfullmakien för alt få pengar lill lån och bidrag som inle rymdes inom beviljade anslag.
För alt finansfullmakien skall kunna utnyttjas krävs all AMS i varje enskilt fall tillstyrker projektet av sysselsäiiningsskäl. Och eftersom del här gäller tusentals små projekt, höll hela systemet på att braka ihop innan man fick loss pengar från ett annat anslag, också det genom ell riksdagens ingripande. Nu var regeringen alltså på väg att upprepa detta misstag men räddades därifrån genom vårt förslag atl man släpper kopplingen mellan planeringsreserven och finansfullmakien. Om planeringsreserven utnyttjas, får pengar sedan begäras av riksdagen på tilläggsbudget.
Så långt råder sämja och endräkt i finansutskottet. Men när vi sedan kommer till den logiska konsekvensen av vårl förslag för finansfullmaklens storlek, då blir det stopp. Vi socialdemokrater anser nämligen att när regeringen har motiverat en höjning av finansfullmakien med 500 milj. kr. endast med att hänvisa till planeringsreserven i energisparandel och dessa pengar nu skall tas fram på andra vägar, då skulle finansfullmakten logiskt sett kunna sänkas med 500 milj, kr. i förhållande lill regeringens ursprungliga förslag.
Men detta anser inle den borgerliga majoriteten. Den hittar etl annat skäl för att höja finansfullmakten, nämligen atl vi behöver en hög arbeismark-nadspoliiisk beredskap. Det skälet är inte särskilt övertygande. Den höga beredskapen fanns redan i budgetpropositionen - man behöver bara läsa finansplanen för att se delta - och för den beredskapen räckte enligt regeringens egen bedömning 1 SOOmiij. kr., dvs. vad vi anser tillräckligt även nu.
Ell mycket mer plausibell skäl för atl ulskollsmajoriteten säger nej till att hålla finansfullmakten oförändrad torde vara att det förslaget förs fram i en socialdemokratisk moiion. Vi har lidigare i finansutskottet upplevt hur långt den borgeriiga majoriteten är beredd alt gå i förnekande även av de mest uppenbara sanningar bara för atl slippa yrka bifall till en socialdemokratisk
motion. Det är svårt alt
se detta såsom ultryck lör annat än en fortsättning av Nr 124
denna litet ängsliga och prestigefyllda praxis. Onsdaeen
den
Herr lalman! Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen. in jpj-j] jt-yg
Under delta anförande överlog lalmannen ledningen av kammarens FlnanstuUmakten förhandlingar.
AXEL KRISTIANSSON (c):
Herr talman! Riksdagen har här atl behandla frågan om en av regeringen disponerad finansfullmakt för budgetåret 1978/79. Tekniken med en finans-fullmakt ärju ingalunda ny. Den har haft sin giltighet sedan 1975. Den är sålunda knäsall av den lidigare regeringen och i enighet accepterad. För innevarande budgetår disponeras en fullmakt på 1,5 miljarder kronor. Förutsättningen för alt fö använda denna fullmakt ärju all arbetsmarknadsläget så kräver.
För budgetåret 1978/79 begär regeringen en ökning av finansfullmakten till 2 miljarder kronor. En annan förändring är att en av regeringen föreslagen planeringsreserv på 400 milj. kr., avsedd att användas för energibesparande åtgärder i befintlig bebyggelse, är kopplad till finansfullmakten. Av dessa 2 miljarder kronor för således intill 400 milj. kr. användas för della ändamål. Den anmärkning som kan riktas mot detta är att kriterierna för fullmaktens och planeringsreservens användande är något olika. I det senare fallet understryks sysselsättningsläget inte lika starkt.
I anslutning lill propositionen föreligger en moiion av Birgitta Dahl med yrkande på begränsning av den begärda fullmakten till 1,5 miljarder. I motiveringen framhålls också olämpligheten av den tidigare berörda kopplingen till planeringsreserven.
I utskollsbetänkandet är, som herr Feldt redan anfört, motionärens principiella betänkligheter väl tillgodosedda. Utskottet för ett mycket ingående resonemang om hela den arsenal av åtgärder som ligger i konjunkturmarginalerna på affärsverkens investeringsramar, finansfullmakten och kopplingen mellan denna och planeringsreserven för energibesparande åtgärder. Del mynnar ul i en hemställan till regeringen om översyn över hela fältet. Utskottet skriver:
"Regeringen bör därför enligt utskottets mening se över systemet med finansfullmakten och övriga konjunkturpolitiskl motiverade bemyndi-ganden i de avseenden utskottet berört i det föregående. Härvid bör bl. a. övervägas i vilken utsträckning det finns behov av den berörda typen av bemyndiganden vid sidan av finansfullmakten, förhållandel mellan finansfullmakten och sådana bemyndiganden samt formerna för redovisningen till riksdagen."
Vad gäller den omtalade planeringsreserven skriver utskottet att de villkor som behöver ställas upp för utnyttjande av densamma kan formuleras i direkt anslutning till bemyndigandet atl överskrida ramarna för energisparstödet. Del finns således en enighet på della mera principiella område.
Socialdemokraterna i ulskoltel har i enlighel med moiionen reserverat sig 155
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Finansfullmakten
för minskning av finansfullmaklens belopp med SOOmiij. kr. gentemot det av regeringen begärda och således stannat på 1,5 miljarder. Utskottets majoritet hävdar trots sin syn på planeringsreservens koppling atl regeringens begäran om en finansfullmakl på 2 miljarder bör bifallas. Motivet är enkelt och klart: En fortsatt hög ambitionsnivå på sysselsättningspolitikens område kräver även framöver en hög arbetsmarknadspolilisk beredskap.
Detta är motivet, och det är ingalunda på det sätt som herr Feldt vill göra gällande, all det skulle vara oviljan att tillmötesgå en socialdemokratisk moiion. Della bevisas väl bäst av del faktum alt utskottet när det gäller de principiella synpunkterna hartillmötesgått vad motionären har krävt. Närdet gäller summan menar utskottsmajoritelen emellertid att det finns klara skäl fördel begärda beloppet. Sysselsättningsläget torde vara allom bekant. Man kan på goda grunder förutsätta att fullmakten behöver ha den begärda omfattningen för det kommande budgetåret.
Herr talman! Jag vill med det sagda yrka bifall till utskoltels hemställan.
KJELL-OLOF FELDT (s):
Herr talman! Jag kan förstå om de borgeriiga ledamöterna i finansutskottet börjar resignera. Man bär upp en regering som låter miljarderna rulla - de virvlar i väg med snart ljusets hastighet - och man lycker då att 500 miljoner hit eller dit inte spelar någon större roll i det allmänna förfall som statsfinanserna i dag börjar befinna sig i.
Men litet konsekvens kunde man kanske begära även om det handlar om pengar. Regeringen har alltså motiverat sin begäran om höjning av finans-fullmakten just med atl man vill använda den för energisparandel. Finansutskottet visar hur dum den tankenär, och då borde regeringen rimligen, om den vill ha en höjning av finansfullmakten, kunna åierkomma till riksdagen med en sådan begäran. Man har chans att göra det när man den 26 april lägger fram kompletleringsproposiiionen.
Herr lalman! Å ena sidan antar jag alt de ledamöter av finansutskoliet som ändå en gång vågade lala för en viss statsfinansiell återhållsamhet med växande vemod ser på den fantastiska ulveckling som pågår och där vi senast i dag fött besked om hur man tänker fortsätta. Å andra sidan vidhåller jag min uppfattning att - och det bestyrks nu av åtskilliga omröstningar i finansutskottet -del är förfärligt obehagligt alt släppa på prestigen och yrka bifall lill eu socialdemokratiskt molionsyrkande. Det har man inte heller den här gången gjort, och i den meningen är man konsekvent, herr Kristiansson.
156
AXEL KRISTIANSSON (c):
Herr lalman! "Miljardrullning" och "förfall" harju mycket litet att göra med frågan om finansfullmaklens slorlek. Finansfullmakien fungerar väl närmasl som etl kreditiv, och vad man lar av detta skall i efterhand godkännas. Således är del inget mått på hur många miljoner eller miljarder som man kommer att göra av med.
Sedan är del naturligtvis riktigt atl regeringen icke har lämnat något annal
motiv för höjningen änjust den här kopplingen till finansfullmakten. Men jag är ganska övertygad om att regeringen skulle ha kunnat göra del, och jag är också ganska övertygad om att därest regeringen gjort del hade Kjell-Olof Feldt och övriga socialdemokrater i utskottet även godtagit detta.
Det är vidare rätt intressant att konstalera att herr Feldt egentligen inte har någon annan motivering för sin ståndpunkt än alt regeringen icke har lämnat någon motivering. Del är kanske lika fattigt det.
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Anslag till statistiska centralbyrån
Överläggningen var härmed slutad.
Mom. 1
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. 2
Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Kjell-Olof Feldt m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kjell-Olof Feldt begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:
Den som vill alt kammaren bifaller finansulskoltets hemställan i betänkandet nr 16 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen av Kjell-Olof Feldt m. fl.
Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Kjell-Olof Feldt begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:
Ja - 161 Nej - 150
§3 Föredrogs finansutskottels belänkande 1977/78:20 med anledning av i proposilionen 1977/78:100 framlagda förslag om vissa anslag för budgetåret 1978/79 inom ekonomidepartemeniets verksamhetsområde jämte motioner.
Punkterna I och 2
Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkier hemställt.
Punklen 3
Anslag till statistiska centralbyrån
Regeringen hade i propositionen 1977/78:100 bilaga 10 Ekonomideparle-mentet under punklen B 1 (s. 9-36) föreslagit riksdagen att till Statistiska centralbyrån: Siaiistik, register och prognoser för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 194 158 000 kr.
157
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Anslag till statistiska centralbyrån
1 detta sammanhang hade behandlats motionerna
1977/78:405 av Thure Jadestig (s) och Eric Marcusson (s),
1977/78:505 av Kurt Hugosson m. fl. (s),
1977/78:653 av Carl-Henrik Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslagits att riksdagen skulle hos regeringen hemställa om en parlamentarisk utredning för alt inventera luckor i sämhällsstatistiken saml föreslå de förändringar i statistikproduktionen som resultatet av denna inventering kunde föranleda,
1977/78:926 av Arne Gadd (s), vari hemställts all riksdagen till Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser för budgetåret 1978/79 anvisade etl i förhållande till regeringens förslag med 1 800 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 195 958 000 kr., saml
1977/78:937 av Rolf Örjes (c) och Daniel Tarschys (fp), vari hemställts att riksdagen till Statistiska centralbyrån: Slalislik, register och prognoser för budgetåret 1978/79 anvisade ett i förhållande till regeringens förslag med 1 796 000 kr. förhöjt förslagsanslag om 195 954 000 kr.
Utskottet hemställde an riksdagen skulle
1. avslå motionen 1977/78:405,
2. avslå moiionen 1977/78:505,
3. avslå moiionen 1977/78:653,
4. med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionerna 1977/78:926 och 1977/78:937 till Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser för budgetåret 1978/79anvisaetl förslagsanslag av 195 954 000 kr.
Reservation hade avgivits av Knut Wachtmeister (m), Anton Fågelsbo (c) och Rune Rydén (m) som ansett atl utskollet under 4 bort hemställa
all riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på molionerna 1977/78:926 och 1977/78:937 lill Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 194 158 000 kr.
158
KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Statistiska centralbyrån har utfört parlisympaliundersök-ningar sedan 1972. Förra året gav regeringen byrån i uppdrag att lägga fram förslag lill överföring av partisympatiundersökningarna från anslags- till uppdragsfinansiering.
Enighet torde råda om att en utbyggnad av samhällets statistikproduktion måste ske med försiktighet, och riksdagen har rekommenderat en ökad inriktning på självfinansierad uppdragsverksamhet. Med tanke härpå och på det pressade siaisfinansiella läget har regeringen i årets budgetproposition inte anslagit medel till statistiska centralbyråns partisympatiundersökningar. Ytteriigare etl skäl torde vara all de grupper som framstår som huvudkon-sumenier av dessa undersökningar - de politiska partierna, massmedia och
forskningen - är lättidenlifierade, och därför borde partisympatiundersökningarna vara lämpade för uppdragsfinansiering.
Statistiska centralbyrån har svarat att uppdragsfinansiering inte är möjlig, helt enkelt därför atl undersökningar som byrån gjort visar all varken de poliliska partierna, massmedia eller forskningen var villiga alt betala för denna service. Statistiska centralbyrån framhöll samtidigt atl byrån är neutral till om partisympatiundersökningar görs eller inle. Statistiska centralbyrån har ingel eget intresse i denna fråga. Samma sak gäller finansieringsfrågan -SCB utför bara ett uppdrag som ålagts den. Det kan tilläggas all facket inte känt sig föranlåtet all aktualisera frågan i MBL-förhandlingar.
1 motionerna 926 av Arne Gadd (s) och 937 av Rolf Örjes (c) och Daniel Tarschys (fp) hemställs alt riksdagen anvisar ett i förhållande lill regeringens förslag förhöjt förslagsanslag med 1 800 000 kr. resp. 1 796 000 kr.
I Daniel Tarschys och Rolf Örjes moiion påpekas bl. a.,all del med tanke på den osäkerhet som vidlåder opinionsmätningar är angeläget med flera olika undersökningsmetoder och alt flera undersökningsserier publiceras. En monopolisering på detta område är lika olycklig vare sig den är privat eller statlig, heter del.
Del kan då vara värt att notera all en av motionärerna, Daniel Tarschys, i december 1976 ställde en fråga till ekonomiministern om huruvida regeringen var beredd all upphäva statistiska centralbyråns monopol på intervjuundersökningar för statliga myndigheter. 1 debatten talade Daniel Tarschys varmt för en fri konkurrens när det gällde intervjuundersökningar, och det måste betraktas som egendomligt alt samme man ett år senare vill permanenta den nu rådande snedvridna konkurrensen genom all yrka på statliga medel till SCB:s partisympatiundersökningar. Finansutskottets värderade ordförande, som snart skall ta lill orda, kan kanske förklara denna omsvängning för mig. Trots att de politiska partierna innevarande år fåll del statliga partistödet höjt med 16 milj. kr., från 53 till 69 milj. kr., har de inle varil villiga att betala SCB för partisympatiundersökningar.
Att flnansiera dessa undersökningar med statsmedel kan betraktas som etl indirekt, förtäckt partistöd, vilket jag inle tycker är motiverat.
Med stöd härav och av vad jag tidigare anfört anser jag alt regeringens förslag alt inle bevilja SCB medel för parlisympaliundersökningar är väl underbyggi, varför jag yrkar bifall lill reservalionen vid punkten 3 i finansutskottets betänkande 1977/78:20.
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Anslag till statistiska centralbyrån
DANIEL TARSCHYS (fp) kort genmäle:
Herr talman! Knut Wachimeister var vänlig nog atl påminna om en fråga som jag ställde lill ekonomiministern för ell och etl halvt år sedan och som gällde SCB:s monopol på intervjuundersökningar. Han tyckte atl det var konstigt alt jag i del ena fallel önskade bryla SCB:s monopol på della område och i del andra fallet önskade alt SCB skulle fortsätta med en statistisk intervjuundersökning.
Nu är det inte så underligt, eftersom jag följer en konsekvent linje i båda frågorna, nämligen atl motverka monopol och främja mångfald. 1 del första
159
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Anslag till statistiska centralbyrån
fallet var syftet all se till att statliga intervjuundersökningar skulle kunna utföras inle bara av SCB, som reglerna då föreskrev, utan också av andra institut. 1 detta fall,gäller det att bevara mångfalden i produktionen av undersökningar om politiska partisympatier.
Vi har f n. en statlig undersökning,SCB:s,och vi har SIFO:s undersökning och några undersökningarmed mindre urval, som görs av andra institut. Min och Rolf Örjes motion syftar till atl vidmakthålla mångfalden på det här områdel, så att vi också i framliden skall ha många olika kunskapskällor om de politiska partisympatierna. Jag anser att det är myckel viktigt för demokratin atl folkvalda och andra haren klar bild av opinionsutvecklingen i samhället. SCB:s undersökning har genom sitt slora urval speciella förulsält-ningaralt ge sådan kunskap. Men jagskulle lycka alt det vore utomordentligt otillfredsställande, om vi bara hade SCB:s undersökningar att stödja oss på eller bara hade SIFO:s utredningar att lila till. Det är viktigt att vi bevarar en mångfald i studiet av den politiska opinionsutvecklingen, och det är lika viktigt att vi undanröjer de olika statliga monopol som fortfarande dröjer sig kvar.
KNUT WACHTMEISTER (m) kort genmäle:
Herr lalman! Daniel Tarschys yttrande föranleder mig att säga att del är ingen konkurrens på lika villkor om statistiska centralbyrån kan utföra sina undersökningar, icke med uppdragsfinansiering ulan med hjälp av statsmedel. På det sättet snedvrids konkurrensen.
Det finns etl fiertal frislående organ som utför partisympatiundersökningar. Jag kan nämna SIFO, som alla känner lill. Testologen, IMU och en del andra förelag. Dessutom företar som bekant Sveriges Radio regelbundna mätningar. På det här viset får SCB en förmån som inte är motiverad, med tanke på vad både Daniel Tarschys och jag kämpar för, nämligen fri konkurrens på alla områden.
160
DANIEL TARSCHYS (fp) kort genmäle:
Herr lalman! Jag tror faktiskt inte att herr Wachtmeister salt sig in i de båda frågorna -jämförelsen hallar på båda fötterna.
Belräffande monopolet på intervjuundersökningar var det inle bara en fråga om konkurrens på lika villkor, ulan där hade SCB ett totalt monopol: alla statliga myndigheter och kommittéer var tvungna att vända sig till SCB för atl få intervjuundersökningarna utförda. Det var ett totalt monopol för SCB som vidmakthölls genom en statlig förordning.
1 del här fallet gäller det en helt annan fråga. Här har vi en marknad där det finns flera inslilul som ulför undersökningar. Del är fråga om att vidmakthålla denna mångfald i undersökningsverksamheten. Del är alltså inle fråga om konkurrens på lika villkor, som såviil jag vel inte har eftersträvats av något institut.
Det förhåller sig inle så att SIFO eller Testologen eller något av de andra instituten är ute efter alt la död på SCB:s undersökningar. Någon sådan strävan har inte alls förmärkls. I del förra fallel däremot var del verkligen så
att Sveriges sociologer, universitetsinstitutionerna och de fria företagen var allvarligt bekymrade över del monopol som SCB hade.
Det rör sig alltså om två helt skilda frågor. I båda fallen är min strävan alt vidmakthålla mångfald och se till alt det inle skapas monopol, som är lika mycket av ondo vare sig de är statliga eller privata.
KNUT WACHTMEISTER (m) kort genmäle:
Herr talman! Det är väl snarare så all vi har behov av att slå vakt om de fria företag som inte får någol statsunderstöd, alltså i detta fall SIFO, Testologen och andra. De har sämre chanser all överleva och fortsätta sin verksamhet, om det finns ett statligt organ som åtnjuter etl väsentligt statligt bidrag som täcker hela dess kostnad.
Jag kan tillägga atl det finns en sammanslutning i 32 länder som heter Gallup International och som även Sverige är medlem av. I inget av dessa 32 länder förutom Sverige utgår det statsbidrag lill sådana här undersökningar. Vi skulle alltså vara i gott sällskap om vi upphörde med den finansiering som föreslagits i Daniel Tarschys motion.
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Anslag tiU statistiska centralbyrån
CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):
Herr talman! Regeringen harju fått bakslag på den punkt som hittills har diskuterats i denna debatt, nämligen närdet gäller frågan om finansieringen av partisympatiundersökningarna. Jag lycker det är utmärkt atl ulskoltel tagit fasta på den uppfattning som framförts i ett par motioner och hävdar att partisympatiundersökningarna bör komma till utförande även i framliden.
Den liberala diskussion vi nyss hörde tycker jag inte träffar sakens kärna. Jag ser partisympatiundersökningarna som en service inte till partierna ulan i främsta rummet lill medborgarna. Det finns ingen som helst anledning till atl de poliliska partierna skall finansiera dem. Hela allmänheten är intresserad av alt följa utvecklingen av partiernas styrka, även mellan valtillfällena. Detta bör höra till den statistiska service som statsmakterna skall ge medborgarna. Det är alltså helt naturligt att SCB utför sådana undersökningar. Alt ta ifrån SCB de möjligheter atl genomföra undersökningarna som hittills har funnits är ju bara, herr Wachimeister, alt gynna de privata storföretag som är verksamma inom den här branschen, och del är också del som regeringens förslag har gått ut på. Finansutskottet har varil klokare än regeringen på den här punkten.
På en annan punkt delar jag däremot självfallet inle uppfattningarna i vad som skrivs i finansulskoltets betänkande. Det gäller avstyrkandet av vpk:s motion 653 om en inventering av luckor i statistikproduktionen. Det är nämligen ett faktum att vi har stora brister när del gäller en rad väsentliga samhällsområden som är otillräckligt eller inte alls belysta av statistiska data. Vi har anfört några exempel i moiionen. Det gäller exempelvis invandrarnas sociala och kulturella förhållanden, där det visserligen har tagits fram- ett material i levnadsnivåundersökningarna om hemspråk bland skolbarnen, men där det fortfarande saknas oerhört mycket av väsenllig statistisk kunskap om invandrarnas förhållanden. Det finns exempelvis ingen statistik
161
Riksdagens protokoll 1977/78:123-124
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Anslag till statistiska centralbyrån
162
över i vilken grad analfabetism förekommer bland invandrare över tio år, och del är hell orimligt att sådana viktiga saker inte är kända av samhällsmyn-digheterna.
Vi har också tagit upp och kritiserat torftigheien i den statistik som nu finns belräffande förmögenhetsägandet och förmögenhetsbildningen. Där har det skett en tillbakagång. Tidigare hade man i samband med folkräkningar, som ju kom regelbundet, relativt detaljerade dala om förmögenheterna i samhället. Den nuvarande statistik som finns i taxeringssiatistiken är däremoi mycket torftig. Det finns inga möjligheter alt genom kombination av andra variabler studera vilka personer och grupper som egentligen äger förmögenheter: Delta har skapat slora problem för flera skatleutredningar som har varit verksamma under de senaste åren. Man har tvingats att försöka få fram specialundersökningar, men även delta har varit svårt. Del har gjorts vissa undersökningar, exempelvis av Roland Spånl, om utvecklingen av förmögenheterna i landet, men vad vi efteriyser är alltså en årlig och kontinuerlig statistik över ägandet och kontrollen av förmögenheter, produktionsmedel, naturtillgångar, förekomsten av skulder osv.
Den tredje punkt som vi tar upp gäller själva förändringarna i arbetets karaktär. Vi menar att det finns anledning tro att en allt större del av befolkningen har fått arbetsuppgifter som kräver stora yrkeskunskaper och stort kunnande, men samtidigt har troligtvis också allt fler människor fått ett arbete som är rutinmässigt och enformigt. Vi anser att detta borde belysas bättre i den sociala statistik som samhället skall svara för.
En fjärde fråga som är utomordentligt viktig i nuvarande ekonomiska krisläge gäller att få fram en tillföriitlig statistik över kapacitetsutnyttjandet i industrin. Det finns ingen sådan. Vi har i konjunkturbarometern vissa uppgifter som skall svara på frågan om kapacitetsutnyttjandet ökar eller minskar, men vi har inget material som svarar på frågan hur stor del av den nuvarande kapaciteten inom industrin, hur stor del av maskinparken, hur stor del av arbetskraften osv. som är utnyttjad resp. outnyttjad. Delta försvårar självfallet en rationell ekonomisk politik för statsmakterna. Det är en av de största luckorna, lycker vi, när det gäller den ekonomiska statistiken, och den luckan borde snarast fyllas.
En femte och sista fråga som vi tagit upp i moiionen gäller statistik över uppkomsten av yrkessjukdomar och överdödlighet. Där har det upplysts mig alt det finns en levnadsnivårapport under utarbetande som delvis tar upp dessa frågor, men även på det här områdel borde det finnas en kontinuerlig årlig statistik som belyser uppkomsten av yrkessjukdomar och förhöjd dödlighet och därför kunde möjliggöra mera snabba och verksamma ingripanden för att avlägsna de faror som fortfarande finns i den moderna industrin och andra delar av näringslivet. Ja, det här är bara några exempel som vi tagit upp på områden som enligt vår mening skulle behöva belysas genom en bältre statistik än den som i dag finns tillgänglig.
Vi anser alt man behöver göra en ordentlig inventering och på ett systematiskt sätt gå igenom vilka områden av samhällslivet och dess förändringar som är otillräckligt eller inte alls belysta. I samband med en
sådan inventering skulle man också undersöka hur man bör gå lill väga för att fylla luckorna i statistiken. Det är inte främmande för oss att samtidigt göra vissa besparingar på en del områden av statistikproduktionen.
Statistikproduktionen har gamla fina anor i Sverige, vilket gör alt den i vissa fall täcker problem som förefaller relativt ointressanta. Jag tror mig exempelvis veta att det säkert utan några men för det svenska jordbrukets utveckling kunde genomföras besparingar när det gäller den detaljerade och utföriiga galt- och betäckningsstatistiken - det gäller som bekant svinen. Det är bara ett exempel bland många på besparingar som troligen skulle kunna göras.
Utskottet menar alt det inte behövs någon särskild utredning för att gå igenom dessa frågor. Vidare anser utskottet att det är en uppgift för statistiska centralbyrån atl kontinueriigt uppmärksamma behovet av förändringar i statistikproduktionen och alt lämna underlag till förslag på en fortlöpande anpassning av denna.
Emellertid förefaller det oss som om del vore många brister som ackumulerats under det senaste årtiondet. Härtill kommer, som jag redan påpekat, alt det på vissa områden skett en direkt försämring av den svenska statistiken. Jag anförde speciellt förmögenhelsstatistiken. Vi tycker alt detta lalar för att en särskild pariamentarisk utredning borde tillsättas. Denna skulle ta upp frågan till utföriig granskning och se till att vi fick en modern statistik som svarar mot alla de behov som föreligger. Det vore inte bortkastade pengar. Det vore pengar som sparades på det viset att statsmakterna fick ett mera rationellt underiag för sin politik.
Herr talman! Jag yrkar bifall lill motionen 653.
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Anslag till statistiska centralbyrån
THURE JADESTIG (s):
Herr talman! Sedan år 1965 har det pågått ett utvecklingsarbete inom statistiska centralbyrån i fråga om en för hela arbetsmarknaden gemensam sysselsättningsnomenklatur. Projektet bedrivs i samråd med arbetsmarknadens parter, kommunförbunden och arbetsmarknadsstyrelsen.
Under några år harjag försökt att följa projektet, och vid olika tillfällen har jag också aktualiserat frågan i riksdagen. Därför måsle jag i dag konstatera atl utvecklingsarbetet inte går i acceptabel takt - det går mycket långsamt. Låt vara att del är en svår fråga.
Huvudansvaret för projeklet ligger på statistiska centralbyrån, även om övriga samarbetspartner också har lagt ned ett mycket omfattande och kostsamt utredningsarbete.
Orsaken till projektets "snigelfart" ligger närmast i att de av samhället tilldelade medelstillskotten varil alltför snäva.
Min kollega på länsbänken Eric Marcusson har i motionen 405 argumenterat för projektets cenirala betydelse och vikten av alt nomenklaturen kommer till stånd.
Jag skall inte här upprepa argumentationen, men det synes oss mycket angeläget all förhandlingsparterna får tillgång till en sysselsäuningsnomen-klatur som de - i enlighet med 1974 års överenskommelse - själva kan bygga
163
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Anslag till statistiska centralbyrån
pä med en svårighetsindelning för att därigenom få fram en differentierad lönestatistik. Vi tror atl en sådan lönestatistik skulle bidra lill en sakligare diskussion inför förhandlingar mellan de olika parterna. Detta borde inte minst statsmakterna ha intresse av att på allt sätt stödja. En sådant stöd bör ske genom alt statistiska centralbyrån får möjlighet atl i samråd med de i projektet deltagande parterna snarast färdigställa den påbörjade sysselsäll-ningsnomenklaturen, som sedan av olika intressenter kan byggas på för olika användningar.
Av utskottets skrivning synes det mig alt ulskoltel så atl säga inle har sakbehandlat själva motionen till anda och mening utan behandlat den enbart utifrån en formell princip om att ett finansutskott inle bör föreslå riksdagen att göra någon form av uttalande av denna art, utan alt man antingen direkt skall anvisa ekonomiska medel eller också skall ange vilka existerande verksamheter som i stället bör nedläggas.
Som motionärer- med hänsynslagande lill de stränga ekonomiska ramar som fanns i samband med den allmänna motionstiden-bedömde videt vara gångbart att i vårl yrkande hemställa enbart att riksdagen hos regeringen skulle begära att ämbetsverket inom sina ekonomiska ramar i någon form skulle prioritera del angelägna projektet.
Numera synes det, som bekant, åtminstone inom regeringspartierna råda inte så begränsade ekonomiska ramar för samhällsutgifter som det förelåg i samband med den allmänna motionstiden.
Men utskottet säger att riksdagen inte kan arbeta med förutsättningen att det finns lediga resurser vid myndigheten, och sålunda bygger man upp ett yrkande om avslag på vår moiion på dessa s. k. formella hinder.
Jag är naluriigtvis väl medveten om att just statistiska centralbyrån av ekonomiministern behandlats myckel snävt i budgetpropositionen. Av den anledningen harjag viss förslåelse för utskoltels skrivning. Men då borde detta också ha varil argumentet.
Utskottet har inte i sitt belänkande behandlat motionen närdet gäller själva sakfrågan, nämligen projektets angelägenhetsgrad. Det kan bero på att utskottet anser att det inte ingår i deras kompetensområde - det ligger ju närmasl på arbetsmarknadsdepartementet.
I sak beklagar jag handläggningen av moiionen. Men det föreligger ett enhälligt utskottsbetänkande, och det gör att jag inte anser mig kunna ställa något speciellt yrkande i dag, utan jag får inrikta mig på alt finna en form för att på annat sätt här i riksdagen aktualisera själva sakfrågan.
164
BJÖRN MOLIN (fp):
Herr talman! Vi har sedan några år tillbaka upplevt en snabb utbyggnad av statistikproduktionen i vårt land. I årets budgetproposition föreslås att den expansionsperioden växlas över till en konsolideringsperiod, och därom tycks del råda bred enighet.
Konsekvenserna av detta är naturligtvis atl anslagsökningarna lill statistiska centralbyrån är små. Delta faktum kan möjligen innebära en viss eftersläpning i det långsiktiga projeki- och utvecklingsarbetet, men det finns
f n. inte någon anledning till oro på den punkten.
I motionen 653, som C.-H. Hermansson yrkat bifall lill, förs fram etl antal önskemål om yttertigare insalser i fråga om statistikproduktion utöver vad medelstilldelningen i budgetpropositionen medger. Redan av vad jag har sagt om att statistikproduktionen befinner sig i en konsolideringsperiod framgår alt man nu inle bör upparbeta nya statistikområden. Därtill kommeratt del mesta som nämns i motionen och som här nämndes av Carl-Henrik Hermansson i slor utsträckning är tillgodosett.
Låt mig nämna ell par exempel. Invandrarnas levnadsförhållanden har berörts i en speciell levnadsnivåundersökning, nr 9. Invandrarverket och statistiska centralbyrån utreder f n. tillsammans invandrarnas språkförhållanden. Man har också påbörjat en sysselsältningsutredning vad gäller invandrarna. De stora levnadsnivåundersökningarna omfattar vidare sådana frågor som arbetstid, arbetsmiljö och yrkesskador. I fråga om yrkessjukdomarna täcks motionsönskemålet om mera statistik av flera olika uppdrag C.-H. Hermansson nämnde ett sådant. Utredningsarbete pågår också vad gäller statistik över kapacitetsutnyttjandet inom industrin. Ganska mycket av det som herr Hermansson efterlyste är alltså tillgodosett i dagens statistikproduktion.
Jag vill tillägga atl enligt min mening är statistiska centralbyråns kontaktnät väl ulvecklat när del gäller att tillgodose behovet av kontakter mellan å ena sidan stalislikproducenlerna och å andra sidan avnämarna.
När det gäller motionen 405, som herr Jadestig talade om, bygger den såvitt jag kan förstå på ett missförstånd. Arbetet på en sysselsältningsnomenklatur för hela arbetsmarknaden kan inle påskyndas genom att statistiska centralbyrån får slörre anslag, vilket i och för sig inte heller begärs i motionen. Men det är då inte heller någon mening med att uttala sig om den interna medelsprioriteringen inom SCB. Herr Jadestig tyckte att utskottet hade givit motionen en formell behandling. Vi hargått på den hemställan som finns i motionen och som utgår ifrån alt det skall ske en ompriorttering av de medel som slår lill SCB:s förfogande. Eftersom ifrågavarande arbele inle lider av brist på pengar finns det inle anledning atl göra någon omprioritering. Det finns inle heller någon anledning atl anvisa ytterligare medel, något som inte heller motionärerna begär.
Till sist en punkt där finansutskottet har gjort en smärre ändring i budgeiproposilionen. Del gäller de sympaliundersökningar som berörts tidigare i debatten, som ju har etl stort informationsvärde. De har hittills finansierats genom statsanslag, men i budgetpropositionen hade dessa anslag föreslagils utgå och ersättas av uppdragsfinansiering. Statistiska centralbyrån har tillfrågat partierna om de vill eller kan finansiera undersökningarna. Alla partier har givit samma svar, nämligen alt de inte har möjlighet att svara för finansieringen, samtidigt som de markerat sin uppskattning av att undersökningarna görs. Dessa undersökningar har sitt stora värde genom ett stort urval, genom möjligheter till uppsplittring på flera underkaiegorier och genom en hög grad av jämförbarhet. Jag delar också den uppfattning som Daniel Tarschys gav uttryck för här, nämligen atl man när det gäller den här
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Anslag tiU statistiska centralbyrån
165
12 Riksdagens protokoll 1977/78:123-124
Nr 124 typen av opinionsundersökningar bör eftersträva konkurrens mellan olika
Onsdagen den undersökare.
|
19 april 1978 Anslag till statistiska centralbyrån |
Med del anförda ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.
THURE JADESTIG (s) kort genmäle:
Herr talman! Utskottets ordförande säger att projektet inte lider brist på pengar. Men det är bristen på pengar som egentligen är pudelns kärna. Under de år som projektet pågått sedan 1965 har man vid flera tillfällen haft finansiella svårigheier och brist på de reella resurser som behövs för alt få projektet slutligt i hamn. Det här är ett myckel viktigt och centralt problem för arbetsmarknadens parter, och såväl ijänstemannaorganisationer som Landsorganisationen har själ va i hög grad prioriterat det här arbetet, men det behöver göras i samverkan med samhället. Här spelar statistiska centralbyrån en väsentlig roll, och jag vågar påslå att brist på resurser i statistiska centralbyrån är ett av hindren när det gäller att få fram en lösning av nomenklaturfrågorna.
Men nog är det mer än formella hinder på grund av en alt-sats att inte utskottet självt vill prioritera. Det har vi heller inte krävt, ulan vi har i vår motion begärt att riksdagen i en skrivelse till regeringen skulle påpeka angelägenheten av att arbetet påskyndas och av att vi får ell posilivi resultat av det här tekniskt invecklade arbetet.
BJÖRN MOLIN (fp) kort genmäle:
Herr talman! Vad jag sade var atl den här problematiken inle påverkas av hur myckel pengar man ger statistiska centralbyrån, bl. a. därför atl projekten bedrivs i samarbete mellan SCB och ell stort antal andra inslan.ser. Enligl min uppfattning-och den harjag fått verifierad från statistiska centralbyrån -är det alltså inle en fråga om medelstilldelningen till SCB. Det är del egentligen inte i herr Jadestigs moiion heller, eftersom herr Jadestig inle yrkar på mer pengar. När herr Jadestig skrev motionen måste han ändå ha förstått hur det var fastän han har glömt det i dag.
THURE JADESTIG (s) kort genmäle:
Herr talman! Vi har inte begärt mer pengar till statistiska centralbyrån utan en omprioritering av de resurser man har - för att få fram just delta projekt.
BJÖRN MOLIN (fp) kort genmäle:
Herr talman! Det är en alldeles felaktig metod. Det kan säkert göras omfördelningar inom SCB, men del är inle riksdagens uppgift all göra del i samband med medelsbesluiei.
166
AXEL KRISTIANSSON (c):
Herr talman! Jag vill närmast till herr Cari-Henrik Hermanssons förnöjelse upplysningsvis meddela, därest han inte har observerat det, atl ekonomiministern faktiskt redan har börjat en nedräkning av anslaget för galt- och
betäckningsstatistiken. Man har föreslagit en nedlrappning med 90 000 kr., som skall täckas genom uppdragsfinansiering.
Jag vill vidare meddela för kammarens kännedom atijag i den preliminära omröstningen i utskottet gick på den linje i huvudfrågan som Knut Wachtmeister talade för, alltså reservationslinjen. Jag var inte med vid justeringen, men jag kommer självfallet att rösta för reservationen.
CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):
Herr talman! Jag anförde detta med galt- och betäckningsstatistiken bara som ett exempel på alt vår statistikproduktion fortfarande präglas av en del ålderdomliga inslag. Det är inte säkert att fördelningen av tillgängliga resurser på olika områden inom SCB är just den som skulle vara mest rationell, sett ur det nutida moderna samhällets synpunkt. Det var ett litet mer kuriöst exempel som jag anförde, där utvecklingen själv säkert kommer att rätta till förhållandena. Men del finns andra områden kvar, och jag menar att ett väsentligt krav i vår motion är kravet på en omprioritering av användningen av de resurser som står till förfogande.
Jag vill också replikera till utskoltels talesman herr Molin: Det är riktigt att levnadsnivåundersökningarna börjat ta upp några av de frågor som vi har uppmärksammat i vår moiion, men det gäller inle samtliga punkter som vi har berört. Även om han anför att det pågår ett arbete för alt få fram statistiskt material om kapaciletsutnytljandet i industrin - något som jag hälsar med stor tillfredsställelse-återstår exempelvis frågan om att göra en mer rationell statistik över förmögenhetsägandet och förmögenhetsbildningen. Jag har inte sett några tendenser till atl en sådan kommer att göras, men jag tror att herr Molin kan dela min uppfattning att detta är av behovet påkallat.
Även den fråga som gäller förändringarna i arbetets karaktär har uppmärksammats myckel litet i den offentliga statistikproduktionen. Jag tror att även den frågan är väsentlig för många människor.
Jag har anfört dessa exempel för att peka på att det återstår många områden, för vilka det vore värdefullt att få fortlöpande informationer om förhållandena. Mot den bakgrunden vidhåller jag mitt krav på att en offentlig utredning skulle vara lämplig.
Överläggningen var härmed slutad.
Mom. 1 och 2
Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.
Mom. 3
Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 643 av Carl-Henrik Hermansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Carl-Henrik Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Anslag tUl statistiska centralbyrån
167
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Anslag till statistiska centralbvrån
Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i belänkandet nr 20 punklen 3 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.
Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 653 av Cari-Henrik Hermansson m. fl.
Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Carl-Henrik Hermansson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:
Ja - 299
Nej - 13
Avstår - 1
Mom . .4
Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen av Knut Wachimeister m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Knut Wachimeister begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:
Den som vill alt kammaren bifaller finansutskottets hemställan i belänkandet nr 20 punkten 3 mom. 4 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.
Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Knut Wachtmeister m.fl.
Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Knut Wachtmeister begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:
Ja - 255
Nej - 54
Avstår - 2
Punkterna 4-9
Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkier hemställt.
§ 4 Vissa anslag inom budgetdepartementets verksamhetsområde
Föredrogs finansutskottels belänkande 1977/78:23 med anledning av i propositionen 1977/78:100 framlagda förslag om vissa anslag för budgetåret 1978/79 inom budgetdeparlementets verksamhetsområde jämte motioner.
168
Punkterna 1-17
Kammaren biföll vad ulskoltel i dessa punkter hemställt.
Punklen 18
Kommunalekonomiska frågor
I denna punkt hade behandlats motionerna 1977/78:357 av Torkel Lindahl (fp) och Georg Åberg (fp), 1977/78:504 av Lars Ahlmark m. fi. (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde all en särskild beredning tillsattes med uppdrag att med utgångspunkt i 1976 års kommunalekonomiska utrednings (KEU 76) arbete framlägga ett konkret förslag till lagstadgat kommunalt skattetak,
1977/78:639 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen beslutade att hos regeringen begära förslag om kompensation till kommuner och landsting för eriagd mervärdeskatt i enlighet med vad som anförts i motionen 1977/78:638, samt
1977/78:1387 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari yrkats aU riksdagen i enlighet med vad som föreslagits i motionen 1977/78:1386 beslutade att hos regeringen hemställa alt staten skulle överta kommunernas och landslingens kostnader för skolor, sjukvård och barnomsorg.
Utskottet hemställde alt riksdagen skulle
1. avslå motionen 1977/78:357,
2. avslå moiionen 1977/78:504,
3. avslå motionen 1977/78:639,
4. avslå motionen 1977/78:1387.
Vid denna punkt hade avgivits ett särskilt yttrande av Knut Wachtmeister (m) och Rune Rydén (m).
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Kommunalekonomiska frågor
RUNE RYDÉN (m):
Herr talman! 1 finansutskottets betänkande nr 23 behandlas under p. 18 motioner i kommunalekonomiska frågor. Vid utskottets betänkande har Knut Wachtmeister och jag fogat etl särskilt yttrande där vi påpekar att utvecklingen på den kommunalekonomiska sidan är sådan att en fortsatt uppmärksamhet är nödvändig.
Finansutskottet påpekade redan i sitt betänkande nr 10 s. 27 för innevarande riksmöte alt del utrymme som under de närmaste åren kommer att finnas för nya, kostnadskrävande åtaganden inom den offentliga sektorn är utomordentligt begränsat. Utskollet fortsatte: "Under år 1977 beräknas den kommunala konsumtionen stiga med mer än 4 96 och investeringarna med hela 10 96. En sådan ökningstakt kan vara försvarlig i etl läge med svag efterfrågan från andra tungt vägande sektorer. I ett någol längre perspektiv är
det emellertid otänkbart med en sådan ökningstakt. Vid den anspänning
av våra resurser som krävs under kommande år för att öka industriproduktionen och betala tillbaka våra utlandsskulder måste den kommunala expansionen bromsas upp. Metoderna härför får övervägas bl. a. i anslutning till beredningen av den kommunalekonomiska utredningens förslag."
Utredningen är f n. ute på remiss och förslag kan väntas till nästa
169
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Kommunalekonomiska frågor
170
riksmöte.
Nu råder del bred politisk enighet om nödvändigheten av alt få en uppbromsning av den kommunala utgiftsexpansionen under de närmaste åren. Det är emellertid inte möjligl eller önskvärt med etl reformslopp, ulan vad som måsle diskuteras aren fördelning av reformutrymmet över en längre period. Men det är utomordentligt vikiigi alt inse, atl om uppbromsningen inte påbörjas omedelbart kan det komma att krävas ännu hårdare utgifts-prövningar om några år.
Enligt den kommunalekonomiska utredningens belänkande är ca 2 96 per år i kommunal konsumlionsökning inlecknade fram lill 1980 för ulbygg-naden av barnomsorgen och långtidsvården saml för atl klara förändringarna i åldersstrukturen i övrigt. Då har utredningen inte beaktat eventuellt ökad personaltäthet inom vårdsektorn.
Den genomsnittliga ökningstakten per år under tiden 1975-1980 enligl kommunernas egna planer beräknas till 3,9 %. Riksdagen däremoi anförde våren 1976 vid behandling av långtidsutredningens beräkningar atl den kommunala konsumlionsökningen per år skulle ligga i iniervallel 1,9-3,4 96 i volym.
Del utrymme som står till buds är i hög grad avhängigt av hela landets ekonomiska utveckling, men del är även en fråga om en avvägning mellan privat och offentlig konsumtion.
Utredningen påpekar också all ökningen av den privata konsumtionen inte bör undersliga 1 96 per år om man skall undvika sänkl realinkomsl för de aktiva grupperna. Det finns då inget utrymme kvar för en kommunal expansion av nuvarande omfattning.
Olika styrmedel måste alltså prövas för atl åsladkomma den önskade uppbromsningen av den kommunala ulgiftstakten i förhållande till de kommunala planerna.
F. n. finns belydande möjligheter för stalsmakterna att genom styrning av investeringar och upplåning påverka den kommunala investeringsverksamheten. Däremoi är de nuvarande möjligheterna atl påverka den volymmässiga utvecklingen myckel begränsade, och får den kommunala expansionen fortsätta som hittills fram till 1985 skulle vi få en kommunal utdebitering på 36 kr. - en hell oacceptabel nivå.
Ansträngningar all dämpa utgiftsutvecklingen måste göras i planerade former, så atl drastiska nedskärningar i framtiden undviks. Det är i del sammanhangei man skall se Lars Ahlmarks m. fl. motion, som mycket bra belyser problemen.
Jag anser del självklart alt den slutgiltiga avvägningen mellan olika kommunala ändamål skall göras av kommunernas beslutande organ. Men även om jag vill understryka kommunalmännens ansvar för bromsning av den kommunala expansionen finns det också anledning att betona statens ansvar i sammanhangei. Staten måste på ett helt annat sätt än lidigare vara aklsam för att inte pressa den kommunala verksamhetsvolymen uppåt. Staten kan dessutom tvingas atl här ta ett övergripande ansvar.
Hög handlingsberedskap behövs, men i avvaktan på behandlingen av den
kommunalekonomiska utredningens betänkande harjag under punkten 18 inget annal yrkande än om bifall till finansutskottets hemställan och avslag på molionerna.
TOMMY FRANZÉN (vpk):
Herr talman! Jag måsle börja med att konstatera att utskottet inte har sakbehandlat vår moiion. Nu är detta inget ovanligt utan tillhör kanske det normala beteendet i utskottets behandling av vpk:s olika förslag.
Det har i dag förts en omfattande dechargedebatl om statsrådens sätt atl arbela och utöva sitt ämbete. Med den nonchalans som utskotten visar mot vänsterpartiet kommunisternas olika motioner vore del på sin plats atl talmannen gjorde en granskning av utskottens sätt att sakbehandla motioner i denna riksdag. Den nuvarande ordningen, där de borgerliga partierna diskriminerar och ställer ett parti utanför ulskotlsarbetet samtidigt som utskotten icke sakbehandlar frågorna, utgör ett hot mot den pariamentariska demokratin.
Kommunalskatterna har ökat kraftigt. Vid 1950-lalets början låg den kommunala utdebiteringen på omkring 10 kr. I början av 1960-talet var utdebiteringen ca 15 kr. Efter de kraftiga höjningarna för 1978 uppgår den till mellan 28 och 29 kr. Ett betydande antal kommuner kommer över 30 kr. och några t. o. m. upp lill 32 kr. i utdebitering. Medeluidebiteringen har fördubblats sedan 1960 och tredubblats sedan 1950. Under de år som gått sedan den första kommunalekonomiska utredningen tillsattes år 1971 har kommunalskatterna stigit med ungefär 6 kr. Enligl beräkningar gjorda av kommunalekonomiska utredningen 1976 skulle medeluidebiteringen 1985 uppgå lill 36 kr., om inga särskilda åtgärder vidtas. I samband med denna kommunala expansion visar sig också ojämlikhelerna mellan kommunernas service alltmer.
Det blir inte så sällan som kommuner med hög kommunalskatt har den sämsta kommunala servicen. Så är exempelvis förhållandet mellan kommuner inom Stockholms län. Den inomregionala skaiteutjämning som tidigare beslutats om är ingen bra lösning. Den är ett lappverk. Endast en utjämning för alla kommuner i landel kan vara en lösning, som motsvarar ett samhällsintresse. Varför skall det då vara så alt i vissa kommuner är det en hög kommunalskatt med sämre service än i andra där man har en förhållandevis lägre kommunalskatt och kanske t. o. m. bättre service?
De som drabbas värst av denna politik är låginkomsttagarna, de utslagna och barnfamiljerna. Även pensionärer råkar illa ut i dessa kommuner.
Vänsterpartiet kommunisterna har i kommunalekonomiska utredningen föreslagit ett rättvisare skattesystem, etl skattesystem som tar över de stora kommunala utgifterna och överför dem till statsskatten. Detta innebär att de proportionella kommunalskatterna skulle bli oerhört små, och i stället skulle den progressiva statsskatten få bära dessa kostnader.
Del skulle också innebära att progressiviteten inte urholkas, vilket nu är fallet. Det nuvarande systemet överför nämligen skattebördorna i allt större utsträckning från den progressiva statsskatten lill den proportionella kommunalskallen.
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Kommunalekonomiska frågor
171
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Kommunalekonomiska frågor
172
Skattebördorna överförs nu i än högre grad än tidigare från de höga inkomstlagarna till de lägre, alltså en klar ojämlikhetsprofil.
Men det är inte bara på detta område som denna övervältringspolitik äger rum. Regeringen har devalverat med 20 96, höjl momsen med 3 96, sänkt marginalskatten främst för höga inkomster och samtidigt infört en s. k. infiationsskyddad statsskalteskala. Även denna åtgärd underiältar för de högsta inkomsterna. Hela liden attackeras lönearbetarna.
När vänsterpartiet kommunisterna lagt sill förslag till genomgripande skattereform har utredningar inte behagat att utreda huruvida detta system är bra eller användbart. När därför utskottet avfärdar motionen med alt utredningarna remissbehandlas, är detta en sanning med stor modifikation.
En förutsättning för remissbehandling är ändå atl frågan har utretts och ett resultat föreligger att la ställning till. Därför ljuger utskottet när det påstår att vårt förslag är föremål för remissbehandling. Denna vår moiion ärett led i en slörre omfördelning av kostnaderna från kommunerna till staten. Tidigare var det inte så svårt atl få också centern med på att kostnadsfördelningen behöver ändras till kommunernas fördel. Men efter 1976, då centern ingick i den Bohmanska regeringen, hardet skett en väldig omsvängning. Nu följer centern villigt och glatt en politik som medför ökat skattetryck på låg- och mellaninkomsttagare, medan de stora inkomsterna lättas på en del av trycket. Omfördelningens effekter slår helt klara. Det kommer också löntagarna atl ge uttryck för i framtiden.
Regeringens och den borgerliga riksdagsmajoriletens ideologi slår mot dem i samhället som har det svårast. I denna omfördelningspolitik har även de socialdemokratiska ledamöterna sitt ansvar.
Men för regeringen är det inte endast en fråga om omfördelning mellan de olika inkomstlagarna, utan alltmer framionas också dess förelagsvänliga attityd. Sänkta arbetsgivaravgifter var det inte länge sedan vi upplevde, och nu är yttertigare sådana sänkningar aktuella.
1 går kunde inle regeringens senaste reaktionära förslag stanna innanför kanslihusets väggar. Då kom ryktet om ytterligare sänkningar ut lill allmänheten. Del rörde sig om att ta 4 96 av löntagarnas pengar och ge lill kapitalisterna.
I dag har detta rykte besannats genom ett uttalande av statsminister Thorbjörn Fälldin. Han harenligi TT sagl atl arbetsgivaravgiften den 1 juli i år kommer alt sänkas med 2 96, och om della inte visar sig tillräckligt sker yttertigare sänkningar den 1 januari 1979, då beträffande andra avgifter som arbetsgivare erlägger, pensionsavgifter, sjukförsäkringsavgifter eller liknande.
De pengar som regeringen här ger lill företagen är pengar som löntagarna har tvingats avstå från i avtalsförhandlingar, där löntagarorganisationerna har tagit s. k. samhällsansvar. Försl och främst är det horribelt av löntagarnas organisationer alt ta någon form av ansvar för en kapitalistisk marknadsekonomi. Ett av resultaten av delta har nu visat sig. Dessutom är det en defensiv attityd, när man på ledande socialdemokratiskt håll säger att
löntagarna inte har en chans att få ut de pengar som de avstått från i tidigare avtalsrörelser i och med att avtalsrörelsen är över.
Avtalsrörelsen är inte över. Den pågår fortfarande. Det går-om man vill förstås - all ställa regeringen inför ultimatum. Avtalen på den kommunala sidan är inle klara. Många avtal på den s. k. öppna marknaden är än så länge bara preliminära, och så länge de inle är definitiva kan de spelas ut som en hot mot regeringspolitiken. Del aren väg som löntagarorganisationerna borde gå, en väg som innebär kamp mot kri.sen och den borgertiga regeringspolitiken. Del finns här inga formella hinder.
Herr talman! Det är svårt att i den här debatten låta bli alt komma in på regeringens ekonomiska politik i slort. Den kommer till uttryck på många säll, inle bara när del gäller kommunalskatterna utan även i andra ekonomiska frågor. Del ar därför svårt att från den övriga ekonomiska poliliken isolera frågan om att ge kommunerna kompensation för mervärdeskatten.
Vpk:s förslag att kompensera kommunerna för den mervärdeskatt som de erlägger skulle innebära lättnader för kommuninvånarna och överföra en del av det proportionella skattetrycket till den progressiva skallen. En sådan överföring genomsyrar hela den skattepolitik som vänsterpartiet kommunisterna står för.
Herr lalman! Jag yrkar bifall till moiionen 639.
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Kommunalekonomiska frågor
ROLF HAGEL (apk):
Herr lalman! Den behandling som finansulskollet beträffande de kommunalekonomiska frågorna har bestått motionerna i allmänhet och motionen 1387 i synnerhet kan inle betecknas som något annat än höggradigt nonchalant.
För varje kommunalpolitiskt verksam människa i della land är finansieringsfrågorna en ständig huvudvärk. Man får inte bara pruta på sina ambitioner, ulan man tvingas också till beslut som innebär faktiska nedprutningar på barnomsorgens, undervisningens och sjukvårdens områden. Framför alll på del senare området och speciellt då inom långvården förekommer i landet mängder av dagliga tragedier. Vården av de gamla är behäftad med sådana brister att talet om en välfärdsstat borde fastna i halsen på dem som använder begreppet.
Barnomsorgen är ett annat område där gapet mellan uttalad målsättning och verklighet är stort, och som orsak till eftersläpningen får alltid kommunernas dåliga ekonomi tjänstgöra.
Kommuninvånarnas krav på bättre kommunala tjänster och service växer, och della med all rätl. Vi har i vår moiion lagil upp den problemalik som illustreras av del förhållandet att Stockholms kommun utgår ifrån atl var femte skolpojk är dömd all gå under i nöd, kriminalitet, alkoholism och narkotikamissbruk. Situationen är om inte lika svår så ändå likartad i många av landels kommuner. Kommunernas ekonomi klarar inte all man vidtar åtgärder för atl lösa dessa akula problem. Och samhället i stort har verkligen varken moralisk rätt eller ekonomiskt råd atl accepiera en fortsättning på
173
Ii Riksdagens protokoll 1977/78:123-124
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Kommunalekonomiska frågor
denna utveckling.
Det är lätt all säga - som ulskoltel i praktiken gör - alt delta är inte riksdagens eller regeringens bord. Men jag är hell säker på atl denna argumenlation inle går hem bland vanligt folk. Med all rätt gör man regeringen ansvarig för politiken i dess helhet. Och jag utgår ifrån att såväl regering som utskoll vet atl kommunalskatterna har nått takel, även om någol sådant ännu inle är spikat.
Landets arbetare vet att kommunernas allt svårare ekonomiska situation i sista hand drabbar dem och de grupper som hardet sämsl ställt. Det är dessa grupper som får bära den slora bördan när kommunala skaller och taxor höjs. Men eftersom skatterna, som jag redan sagt. är så höga alt ytteriigare höjningar är i det närmaste omöjliga, söker kommunerna andra vägar: dels skärman ned ulgifterna,dels tvingas man ut påendyrlånemarknad. Följden blir stora ränteskulder och än slörre problem.
Utskottet hänvisar lill kommunalekonomiska utredningen och gör det trots att det inte kan vara obekant att den allmänna uppfattningen om uiredningen är att den varelt berg som födde en råtta -eller kanske rättare en mus. Låt mig också visa på atl vi i arbetarpartiet kommunisterna verkligen inte är ensamma om vår uppfattning att de tunga posterna som undervisning, barnomsorg och sjukvård inte bör ligga på den kommunala budgeten. Göteborgs kommun t. ex. häri sill remissvar till uiredningen starkt ifrågasatt kommunalskatten som finansieringsform för dessa poster. Utskoiiel ger också ett vagt löfte om förbättringar genom skaiteuljämningssysiemei. Men della instrument är för länge sedan förbrukat. Det har varit och aren form av fattigvård. Utjämning i vidare mening kan inte uppnås genom fattigvårds-bidrag.
För alla som vill se Sverige som en enhet, inle bara geografiskt utan även när del gäller människornas utbildning och sociala omvårdnad, finns del bara en väg all gå, nämligen all sialen övertar de slora ulgiftsposlerna. Men, herr talman, man måsle också i denna debatt visa på vilken återvändsgränd skattepolitiken har hamnat i: ständigt ökade kostnader för kommuner och stat genom ökad utslagning och arbetslöshet. Basnäringarna paralyseras av slruklurralionaliseringar. Kapital exporteras ur landel eller låses i improduktiva s. k. sakvärden. Investeringarna i produktiva verksamheter minskar. Följden blir en allt större börda på de arbetande människorna. För de fiesta framstår inkomstskatten som alltför hög.
Vi har i vår motion 1387 talat för en övergång från nuvarande skattepolitik, där inkomsten och konsumtionen utgör basen för skaiteuttagei, till en produklionsbeskattning. Vi har på senare tid kunnat konstatera atl denna uppfallning vinner ökat gillande inom slora delar av arbetarrörelsen. Men till dess alt denna förändring är realiserad krävs omedelbara ålgärder, och hit hör all staten övertar kostnaderna för de tre slora posterna barnomsorg, utbildning och sjukvård.
Herr talman! Jag ber all få yrka bifall till moiion 1387.
174
LARS AHLMARK (m):
Herr talman! I moiionen 1977/78:504 hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en särskild beredning tillsätts med uppdrag att med utgångspunkt i kommunalekonomiska utredningens arbete framlägga ett konkret förslag till lagstadgat kommunall skattetak.
Utskottet anser att det vore olämpligt om riksdagen loge ställning i sak till frågan om en begränsning av den kommunala beskattningsrätten med tanke på alt kommunalekonomiska utredningens betänkande är föremål för remissbehandling.
I ett särskilt yttrande anför utskottets moderata ledamöter - som Rune Rydén redan påpekat - såsom sin uppfattning att utvecklingen kommer att visa hur nödvändig en fortsatt uppmärksamhet kring frågan om ett kommunalt skattetak ter sig.
Lål mig kort motivera motionens hemställan.
Den kommunala verksamheten expanderar mycket snabbt. Även skatteunderlaget växer men inte på någol sätt i samma takt. Detta har medfört att ständigt nya höjningar av den kommunala utdebiteringen blivit nödvändiga.
Medelutdebiteringen - primärkommunal och landstingskommunal - var 1960 13:86 kr.; den är för 1978 27:74 kr. Kommunalekonomiska uiredningen beräknar att med en årlig volymökning av den kommunala konsumtionen på 3,5 96 åren 1977-1985, finansierad genom kommunalskatter, skulle behovet av utdebitering 1985 vara ca 36 kr. Då skall observeras alt volymökningen 1960-1975 i genomsnitt var 5,9 96, och några tendenser till att den skulle begränsas till 3,5 96 per år kan ej skönjas.
En kommunal skatteutdebitering på nivån 36 kr. år 1985 anser kommunalekonomiska utredningen oacceptabel.
Skall denna utveckling förhindras kan man gå två vägar: antingen får man bekosta expansionen på annat sätt - i praktiken genom statsbidrag, eftersom höjda avgifter inte kan ge intäkter av den storlek som här måste till - eller också får volymökningen hejdas.
Den förra vägen lö.ser problemet enbart på ytan. Den avvägning som måste göras gäller ju inte så mycket buren kommunal expansion skaW flnansieras utan hur samhällets totala resurser skall./ort/e/as. Med den utgångspunkten har riksdag och regering redan tidigare gjort klara markeringar.
I årets finansplan sägs t. ex. ifrån alt en väsentligt större återhållsamhet i fråga om kommunala utgiftsökningar är "oundgängligen nödvändig under kommande år för att bereda utrymme för en rimlig utveckling av den privata konsumtionen". Även finansutskottet har gjort motsvarande ställningstagande i sitt betänkande nr 10 innevarande riksmöte.
Vilka metoder skall man då välja för att nå detta resullal? Kommunalekonomiska utredningen väljer all gå på frivilligiinjen och räknar med all överläggningar mellan stat och kommunförbund skall ge effekt. En inom landstingsområdena genomförd samordning av budgetarbetet förutsätts också bidra till en positiv förändring.
Utan att vilja förringa värdet av kommunalekonomiska utredningens
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Kommunalekonomiska frågor
175
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Kommunalekonomiska frågor
176
förslag tillåter jag mig betvivla att den väg man anvisar kommer att visa sig framkomlig.
Vi har redan erfarenheter av frivilliga överenskommelser, låt vara i mindre genomarbetad form än vad kommunalekonomiska utredningen föreslär. 1977 träffades en sådan, som tillförde kommunerna 720 milj. kr. för 1978. Av den återhållsamhet som i gengäld ställdes i utsikt blev dock föga.
Inför 1978 höjde primärkommuner och landsting skatten med i genomsnitt 1:83, dvs. den största kommunala skattehöjning som genomförts i vårt land. Kanske kan en fastare, frivillig överenskommelse fö någol bättre effekt -jag hoppas verkligen det - men någon avgörande förändring trorjag inle är möjlig att åstadkomma den vägen.
Man underskattar lätt den dynamik som är inbyggd i de kommunala verksamhetsformerna. De ledamöterna i fullmäktigeförsamlingarna vilka beslutar om skattesatsen är ofta också ledamöter i styrelser och nämnder, som i sina äskanden ställt långtgående krav - i sin tur uppmuntrade av ambitiösa förvaltningar. Förväntningarna på kommunala insatser är slora inom en rad olika områden. Del är svårt för kommunalpolitikerna att i varje enskilt fall motivera återhållsamhet.
Skall man rida spärr mot den nuvarande utvecklingen behövs ell yttre tryck, vilket en begränsning av uldebileringsrätten kunde utgöra. Först då kan man påräkna den handfasta prioritering som är nödvändig, en mer realistisk planering, rationalisering av verksamheten - inte minst inom s. k. prioriterade sektorer - och en allvariig ambition att fasthålla en bestämd budget.
Ofta hävdas att ett skalletak hotar den kommunala självstyrelsen. Det är ett ohållbart resonemang. Självstyrelsens kärna är rätten för kommunerna att på ett fritt sätt på disponera tillgängliga resurser. Den friheten kan i olika avseenden vidgas. Men den övergripande fördelningen av konsumtionsut-rymmei mellan de enskilda människorna, staten och kommunerna samt ansvaret för samhällsekonomin i stort åvilar statsmakterna. Den kommunala expansionen hotar balansen i dessa avseenden. Då måsle etl ingripande kunna ske.
Jag har kortfattat berört dessa frågor, väl medveten om att utskollet inte nu önskat gå in på den sakdiskussionen utan vill avvakta de initiativ som kan komma från regeringen sedan den kommunalekonomiska utredningen remissbehandlats. Hemställan i motionen avser emellertid en beredning med uppgift alt framlägga ett konkret förslag lill kommunalt skattelak. Ett sådanl beslut kan enligt min uppfattning fattas redan nu.
Kommunalekonomiska utredningen ställer sig avvisande till en begränsning av den kommunala utdebiteringsrätten. Jag har förslåelse för att den, speciellt mot bakgrund av de pressade tidsramar man arbetade med, inte deialjgranskade frågan om utformningen av en sådan begränsning. Utredningen för en diskussion -jag hänvisar den intresserade i första hand till s. 154-161 i betänkandet - men de exempel på utformning av lag om skattetak som ges verkar tämligen schablonartade. Speciellt frågan om kopplingen av skattelakel till skatleutjämningssystemel förtjänar all belysas
ytterligare.
Enligl utskottet kan ett konkrel förslag till begränsning av utdebiterings-rätten utarbetas utan att en särskild beredning tillkallas. Det är i och för sig ett intressant uttalande. Jag tror dock att en beredning vore av värde och att ett positivt beslut i den frågan skulle innebära en tidsvinst, jämfört med om utarbetandet av ett konkrel förslag kommer i gång först senare.
Herr talman! Med hänvisning till det anförda yrkar jag bifall lill motionen 504.
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Kommunalekonomiska Jrågor
BJÖRN MOLIN (fp):
Herr talman! I finansdebatien den 1 mars berördes frågan om den kommunala ekonomin av flera talare. Jag log själv upp de kommunala finansieringsproblemen och den alltför höga expansionstakten på den kommunala sektorn. Frågan om ett kommunalt skattetak eller annan form av reglering av den kommunala beskattningen togs upp i andra inlägg.
I det här belänkandet har finansutskottet inte gått in närmare på atl sakbehandla grunderna när det gäller den kommunala ekonomin, av det enkla skälet att vi haren utredning -den kommunalekonomiska uiredningen -som har tagit uppdel här problemet. Den utredningen ärf n. på remiss och därefter följer beredning i departementet som skall leda till förslag till riksdagen.
Riksdagen brukar ju inle föra fram sakförslag i ett sådant skede av beredningen i en fråga, och det är inte heller förenligt med vår praxis att då, som begärs i en motion, tillsätta en speciell beredning om saken. Vi menar därför alt det är fel att nu ta ställning till förslag som innebär större förändringar i de ekonomiska relationerna mellan staten och kommunerna.
Della är inte uttryck för någon nonchalans från utskottets sida mot motionärerna utan i stället ett uttryck för en praxis här i riksdagen, vilket möjligen de fö talare som kritiserat finansutskottet inte känner till, med tanke på den relativt korta tid de varit i riksdagen.
Låt mig bara på denna punkt säga, för att det inte skall uppstå några missförstånd, att finansieringen av den kommunala verksamheten och kostnadsrelationen mellan staten och kommunerna är utomordentligt viktiga frågor, icke minsl med tanke på alt kommunerna har alt i hög grad finansiera så angelägna uppgifter som barnomsorg, åldringsvård och sjukvård. De myckel slora .statsbidrag som utgår till kommunerna är självfallet ell ullryck för delta förhållande, och de punkier som vi hell nyligen har antagit aren rätt god illustration lill det. Vi har under punkterna 12-17 i finansutskotleis betänkande nr 23 föreslagii all sammanlagl över 6,5 miljarder kronor skall anvisiis till kommunerna.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
TOMMY FRANZÉN (vpk):
Herr lalman! Björn Molin inledde med alt säga att han ansåg att kommunerna har en alltför hög expansionslakl. Man måsle då ställa sig
177
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Kommunalekonomiska frågor
frågan om Björn Molin anser alt barnomsorgen, äldrevården och sjukvården är tillräckligt tillgodosedda i kommunerna. Vi har i en rad motioner lagl fram olika förslag som tar upp primärkommunernas och landstingskommunernas problem när det gäller att fullgöra dessa uppgifter.
Från det håll som herr Molin representerar skulle man möjligen kunna säga alt det regeringsförslag om sänkning av arbetsgivaravgiften, som det talats om, skulle kunna komma kommunerna till del, men en sådan åtgärd slår generellt över hela fältet. Förslagen i våra motioner är däremot specialinrik-tade för att underlätta kommunernas ekonomi.
Björn Molin säger vidare att det inte är praxis atl i etl sådant här skede ta ställning till ert förslag, som innebär stora förändringar i kommunernas ekonomi. Det är naturligtvis ett sätt alt kringgå problemaliken. För ungeför ett år sedan debatterade vi 1972 års skatteulredning, som inte var färdig med sitt betänkande, och då föredrog regeringen på förslag av budgetminister Mundebo atl bryta ut en del av skatteutredningens då ännu icke framlagda förslag, som alltså inte ens hade börjat bli föremål för remissbehandling. Vad det gällde då var frågan om att inflationsskydda skatteskalorna.
Taktiken att skylla på att olika delar av en fråga är i ett visst stadium av utredning eller under remissbehandling används ju bara när del passar de egna syftena. Jag vill påstå atl utskottets behandling eller brist på behandling i detta fall i högsta grad är ett uttryck för nonchalans.
178
LARS AHLMARK (m):
Herr talman! Jag tycker att utskottet har visat en överdriven försiktighet då det gäller atl diskutera frågan om en särskild beredning, som skulle försöka finna konkreta möjligheteratt införa ett kommunalt skaltetak. Ärdet så att man principiellt är motståndare till ett skattetak, kanske man kan vara tillfreds med de diskussioner som förs i kommunalekonomiska utredningens belänkande. Men är det så att man tror att det här är någonting som förr eller senare tränger sig på, vare sig vi vill eller inte, någonling som så småningom blir en nödvändighet, måsle man konslalera atl det finns många frågor som kräver ytterligare belysning. Som jag sade i mitt anförande gäller det speciellt kopplingen till skalleutjämningssystemet. Därför tror jag alt man redan nu lugnt skulle kunna konstatera alt den här beredningen behövs; del finns all anledning atl sätta i gång del arbetet. Det krävs inle inväntande av några remissvar, ty de kan inte ge någol yttertigare på den här punklen. Del är en annan typ av arbete som erfordras.
Här har det talats om dem som är nya i riksdagen. Jag tror inle det är mänga här som är så nya att de inte var med vid behandlingen av konstitutionsutskottets betänkande nr 21 under innevarande riksmöte. Där tog vi ställning till interkommunal skatteutjämning - en fråga i vilken kommunalekonomiska utredningen inte hann framlägga någol förslag, än mindre hann få någol remissbehandlai. En fråga som betraktades som ganska akut plockades upp och säibehandlades. Mot den bakgrunden lycker jag inle man kan molivera ell avslag på moiion 504 fullt så enkeli .som utskollet gjort.
ROLF HAGEL (apk):
Herr lalman! När man kritiserar utskottet för atl man lån en någol nonchalant behandling eller - som jag uttryckte det - en höggradigt nonchalant behandling, så gör man del enligt herr Molins mening därför att man är så ny i församlingen atl man inle känner till lågordningen. Jag erkänner villigt att jag är relativt ny i församlingen. Men jag anser ändå alt man hade haft rätt alt fordra en något mer utförlig argumentation från utskottet när det gäller den problematik som vi tog upp i vår motion.
Vi visade nämligen på att skattepolitiken, framför allt på den kommunala sidan, har kommit in i, som vi uttryckte del, en återvändsgränd; vi visade på ett ständigt stegrat behov av medel till kommunerna. Av delta drog vi slutsatsen all antingen får staten ta över en del av kommunernas kostnader eller också för man dämpa takten i den kommunala sektorns utbyggnad, alltså fö till stånd en större återhållsamhet. Herr Molin har egentligen redan sagt all han anser alt man skall göra del senare, och på den punklen sammanfaller herr Molins uppfattning helt med uppfattningen i motionen från moderat håll, så i det avseendet är ni ju jämspella! Man kan alltså inle säga att ni intehar uttalat er mening, för det har ni verkligen gjort, men ni har inte ägnat särskilt många argumenl åt att visa på vilket sätt vi har fel i vår argumentation.
Den målsättning som ni nu för till torgs, nämligen den ökade återhållsamheten, vem kommer den att drabba? Den kommer atl innebära en fortsatt övervältring på de sämst ställda i samhället. Det är verkligen inte de som har egen fin bil som är i behov av att den kollektiva sektorn byggs ut. Det är inte heller pensionärer med relativt god tillgång på pengar som har det största behovet av att långtidsvård och åldringsvård byggs ul. Det är naluriigtvis de som inte är väl bemedlade. Delta är alltså bara eu led i den politik den borgeriiga regeringen för och som innebär att man lägger större bördor på dem som är dåligt ställda för att göra tillvaron bättre för dem som redan har.
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Kommunalekonomiska frågor
Överläggningen var härmed slutad.
Mom. 1
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. 2
Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels moiionen nr 504 av Lars Ahlmark m. n.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.
Mom. 3
Propositioner gavs på bifall till dels utskoltels hemställan, dels moiionen nr 639 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:
179
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Representationen i den s. k. samrådsgruppen för datafrågor
Den som vill all kammaren bifaller finansutskotleis hemställan i betänkandet nr 23 punkten 18 mom. 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 639 av Lars Werner m. fl.
Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tommy Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:
Ja - 298 Nej - 12
180
Mom. 4
Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1387 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Rolf Hagel begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:
Den som vill all kammaren bifaller finansutskottets hemställan i belänkandet nr 23 punkten 18 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.
Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 1387 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg.
Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Rolf Hagel begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:
Ja - 299 Nej - 12
Punkterna 19-23
Kammaren biföll vad ulskoltel i dessa punkier hemställt.
Punklen 24
Representationen i den s. k. samrådsgruppen för datafrågor
1 denna punkt behandlades motionen 1977/78:1434av Lennart Pettersson (s)och Kurt Hugosson (s), vari hemställts att riksdagen uttalade att den s. k. samrådsgruppen för dalafrågor borde kompletteras med representanter för riksdagens samtliga partier och för arbetsmarknadens parter.
Utskollet hemställde alt riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1434.
Reservation hade avgivits av Kjell-Olof Feldt, Paul Jansson, Arne Pettersson, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin och Karin Flodsiröm (samtliga s) som ansett atl utskottet bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1434 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.
LENNART PETTERSSON (s):
Herr talman! Det vore intressant alt mer ingående diskutera den underliga skvadersom regeringens samrådsgrupp i datafrågor utgör. Den sena timmen inbjuder emellertid inte till någon längre debatt.
Jag vill bara erinra om vad diskussionen gäller och vad den socialdemokratiska reservationen till finansutskottets belänkande nr 23 handlar om. Det gäller hell enkelt oppositionens rätt till insyn i och påverkan av utredningsarbetet på del datapolitiska området.
Föreirädare för de nuvarande regeringspartierna talade i valrörelsen en del om hur viktigt det var atl man på etl tidigt stadium släppte in riksdagen i besluten och övervägandena när det gällde datafrågorna. Från socialdemokratiskt håll har vi tagit fasta på delta och nu i två år motionerat om inrättandet av ett samhällets dataråd med representanter för bl. a. samtliga riksdagspartier. I delta allsidigt sammansatta dataråd skulle man på ett tidigt stadium kunna diskulera de många gånger invecklade och lekniskt komplicerade dalafrågorna innan förslagen kom till riksdagen.
Något gehör för dessa tankar har vi emellertid inte fött från den borgerliga riksdagsmajoriteten trots löften i valrörelsen. Vad vi däremoi har fått är i slällel någol som tyvärr måste kallas för ett borgerlighetens eget dataråd, där riksdagens oppositionspartier är utestängda. På annat säll kan man nämligen inte beskriva den samrådsgrupp i datafrågor som regeringen tillsatte i augusti i Ool.
Det som förut skulle ha utretts via offentliga utredningar skall nu, enligt den praxis som den borgeriiga regeringen börjat utveckla, skötas så att man diskuterar frågorna i regeringens samrådsgrupp för datafrågor och därefter lägger ul uppdrag till myndigheleroch utomstående konsultföretag. På så sätt uteslängs såväl opposition som fackliga organisationer på ett effektivt säll. Däremot är riksdagsmän från samtliga borgerliga partier företrädda i detta råd.
Det är alltså inte, som utskottsmajoriteten vill göra gällande, fråga om en sedvanlig intern beredningsgrupp inom kanslihuset. Såväl de utomordentligt omfattande direktiven för samrådsgruppen som regeringens egen presskommuniké talar här sitt lydliga språk.
Från socialdemokratiskt håll anser vi atl den borgerliga regeringen håller oppositionen utanför samrådsgruppen i datafrågor, vilket står i strid med den praxis av öppenhet gentemot opposilionen som tidigare kännetecknat svenskt utredningsväsende.
Med della, herr talman, ber jag att fö yrka bifall lill reservalionen i finansutskottets betänkande nr 23.
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Representationen i den s. k. samrådsgruppen för datafrågor
181
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Representationen i den s. k. samrådsgruppen för dalafrågor
KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Den samrådsgrupp för datafrågor, som regeringen tillsatte i september förra årel och som nu Lennart Pettersson vill kompleltera med representanter för oppositionen och arbetsmarknadens parter, är ett internt samrådsorgan inom regeringskansliet.
Denna samrådsgrupp skall inte ha några beslutsfunktioner, och del förefaller mig uppenbart att finansutskottels majoritet funnit atl del inte är riksdagens uppgift atl uttala sig i fråga om sammansättningen av en samrådsgrupp inom regeringskansliet.
Liksom Lennart Pettersson tycker inte jag heller att det är påkallat med en längre debatt i denna fråga, då budgetministern så sent som den 2 december förra året i en frågedebalt med just Lennart Pettersson utförligt motiverade regeringens slällningsiagande belräffande sammansättningen av samrådsgruppen för dalafrågor. För intresserade vill jag alltså hänvisa lill riksdagens snabbproiokoll nr 39, s. 8 och följande.
Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till finansutskottets betänkande 1977/78:23 under punklen 24.
182
LENNART PETTERSSON (s):
Herr talman! Jag skall inte föriänga debatten särskilt mycket. Men Knut Wachtmeister säger här att del är fråga om enbart en intern beredningsgrupp, och det stämmer inte särskilt väl. Innan det blev rättning i de borgeriiga leden opinionsmässigi på den här punkten så hade man klart för sig vad det i verkligheten var fråga om. Jag kan här exempelvis citera vad arbetsmarknadsutskottet i fjol sade om den arbetsgrupp i dalafrågor som regeringen då nyss hade tillsatt. Utskollet räknade upp alla de områden som arbetsgruppen skulle gå in på. Det var fråga om målsättningen för datapolitiken i vad avser framlida systemstruktur, drifts- och funktionssäkerhet, användarinflytande m. m. I övrigl nämnde utskoiiel integriiels- och säkerheisfrågorna .saml möjligheten alt använda mer decentraliserade system och smådatorer. Utskottet framhöll också atl de dataproducerade besked av olika slag som går ul lill enskilda medborgargrupper skulle utredas och studeras.
Därutöver sade utskottet följande - och bakom det slår alltså ell enhälligt arbetsmarknadsutskott inkl. de borgerliga ledamöterna, som då inte hade fått den uppstramning som senare skedde inom de leden: "Det uppdras även åt gruppen all följa beredningen av daiapoliiiska frågor inom olika departement."
Arbetsmarknadsutskottet redovisar alltså klart och tydligt atl samrådsgruppen för datafrågor inle enbart är en intern beredningsgrupp för att bereda daiapoliiiska frågor inom olika departement åt regeringen utan att gruppen därutöver har utredningsuppgifter av annal slag.
Låt mig sedan också säga all regeringens samrådsgrupp i datafrågor är så pass unik alt den redan blir föremål för statsvetenskapligt intresse. Jag har i min hand en artikel av en statsvetenskaplig forskare, som säger följande om regeringens samrådsgrupp:
"Atl på delta säll låta riksdagsmän ingå i speciella samordningsgrupper i
regeringskansliet förekom även under den socialdemokratiska liden. Men detta förfaringssätt användes vanligtvis för frågor av mer tillfällig och speciell natur t. ex. för utarbetande av riktlinjer för en särskild proposition."
Här är det fråga om ett permanent ulredningsorgan och denna forskare påpekar också alt inriktningen tycks vara sådan. Lägg därtill att till denna samrådsgrupp är knutet endast representanter för de borgerliga riksdagspartierna medan oppositionen är utestängd. Bilden blir då fullständig av ett mycket speciellt organ som såvitt jag kan förstå har skapats endast med syftet atl hålla oppositionen utanför utredningsarbetet i de, som vi ser del, viktiga dalapolitiska frågorna.
Vi inom opposilionen efterlyser slörre öppenhet från den borgerliga regeringens sida på den här punkten. Del utredningsväsende där vi tidigare jobbat så bra ihop på förberedande nivåer bör utnyttjas i full utsträckning också på det datapolitiska området i fortsättningen.
Med detta, herr talman, ber jag än en gång alt fö yrka bifall till vår reservation.
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Representationen i den s. k. sain-rådsgruppen fÖr datafrågor
KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Lennart Pettersson hänger uppenbarligen upp sig på alt i samrådsgruppen för datafrågor, vars uppgift är att vara rådgivande organ för regeringskansliet, finns det som experter tre personer som råkar vara riksdagsledamöter. Det är Kerstin Anér, Bengt Kindbom och Anders Wijkman. Jag kan erinra om att Lennart Pettersson under den gamla regeringens tid själv var den regeringens expert i sädana här datafrågor och knuten till regeringskansliet.
Del kan också tilläggas alt denna samrådsgrupp preliminärt skall vara färdig med sitt arbete lill hösten. Därför tycker jag inte att del är relevant att lala om en permanent samrådsgrupp.
LENNART PETTERSSON (s):
Herr lalman! Det sista var en inlressanl upplysning som Knut Wachtmeister gav. Kan vi tolka det så an regeringen kommer all avveckla .samrådsgruppen för datafrågor och all man då förhoppningsvis ersäller den med ett dataråd med en bred sammansättning, inkl. representanter för samtliga riksdagspartier, som vi har efterlyst i den socialdemokratiska motionen? Är detta rikligt, tycker jag alt debatten här i dag fört oss en viisentlig bil framåt, och jag ber alt få tacka för beskedet.
KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr lalman! Det är för tidigt att yttra sig om del nu, eftersom samrådsgruppen preliminärt skall arbeta lill höslen och förbereda en kommande proposition. Svaret på frågan får nog Lennart Pettersson vänta med tills propositionen ligger på riksdagens bord.
Överläggningen var härmed slutad.
183
Nr 124
Onsdagen den 19 april 1978
Representationen i den s. k. samrådsgruppen för datafrågor
Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen av Kjell-Olof Feldt m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lennart Pettersson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:
Den som vill atl kammaren bifaller finansulskoltets hemställan i betänkandet nr 23 punkten 24 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen av Kjell-Olof Feldt m. fl.
184
Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha rösial förja-proposilionen. Då Lennart Pellersson begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:
Ja - 160 Nej - 146
§ 5 Föredrogs
Finansutskotleis belänkande
1977/78:24 med anledning av i proposilionen 1977/78:100 behandlade för flera huvudtitlar gemensamma frågor såvitt avser begränsning i myndigheternas rätt atl meddela föreskrifter, anvisningar eller råd.
Utskottets hemställan bifölls.
§6 Föredrogs finansutskottets betänkande 1977/78:25 angående verkställd granskning av riksgäldskonlorets förvaltning jämte motion.
Punkten I
Utskottets hemställan bifölls.
Punklen 2
Lades till handlingarna.
Punkten 3
Utskoltels hemställan bifölls.
§ 7 Föredrogs och lades till handlingarna finansutskottets betänkande 1977/ 78:26 med anledning av riksdagens revisorers verksamhetsberättelse är 1977.
§8 Talmannen meddelade atl på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle konstilutionsutskottets betänkande nr 36 samt justitie-uiskotteis betänkanden nr 31 och 33 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.
§ 9 Kammaren åtskildes kl. 23.33. Nr 124
Onsdagen den
In fidem 19 april 1978
TOM T:SON THYBLAD __________
/Solveig Gemen