Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:120

Fredagen den 14 april

Kl. 09.00

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Anslag till gymnasiala skolor m. m.

§ 1 Justerades protokollen för den 6 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1977/78:155 till näringsutskottet

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1977/78:1879 och 1880 till socialförsäkringsutskottet

1977/78:1881 till försvarsutskottet

1977/78:1882 till näringsutskottet

1977/78:1883 lill försvarsutskottet

1977/78:1884 och 1885 lill jordbruksutskottet

1977/78:1886 till försvarsutskottet

1977/78:1887 till konstitutionsutskottet

§ 4 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1977/78:159-161

§ 5 Anslag till gymnasiala skolor m. m. (forts.)

Fortsattes överläggningen om utbildningsutskottets betänkande 1977/ 78:20.

OVE NORDSTRANDH (m):

Herr talman! När vi nu i morgonstunden fortsätter våra meningsutbyten om utbildningsutskottets betänkande nr 20 rörande anslagen till gymnasiala skolor må det tillåtas mig att tycka att man kan fråga sig,öm inte ett par av de socialdemokratiska reservationerna till betänkandet tillkommit mindre på sakliga grunder och mera på önskan att prestera en från utskottsmajoritetens mening skiljaktig uppfattning. Om man undantar den gamla välkända negativa inställningen till läriingsutbildningen hos hantverksmästare och kanske också kravet på en snar översyn av den naturvetenskapliga linjen på gymnasieskolan, är det faktiskt", som jag ser det, inga större avgörande skiljaktigheter mellan majoritets- och minoritetsuppfattningama.

Det här gäller bl. a. frågan om der modifierade intagningen till gymnasieskolan, där man vill att detta intägningssystem skall införas i hela landel inför intagningen 1979/80. Några nya aspekter på utformningen av systemet.

Nr 120 som redan allmänt är i gång, anläggs knappast. Sakförhållandet, som beskrivs

Fredagen den ' uiskoltsmajoritetens yttrande, är ju det att fiertalet kommuner redan i dag

14 aoril 1978 helt eller delvis tillämpar systemet med modifierad intagning. Täckningen av

_____________ landet är redan betydande. Därtill kommeratt regeringen nyligen fattat beslut

Anslag till svinna- " "" generell försöksverksamhet med slutlig intagning till siala skolor m m gymnasieskolan skall komma till stånd fr. o. m. i höst, öppen för alla kommuner som vill della i den.

Därmed kan de effekter som den socialdemokratiska reservationen eftersträvar vinnas t. o. m. ett år tidigare. Skillnaden skulle då vara den att Lena Hjelm-Wallén och hennes medreservanter omedelbart vill klämma till med ett slags obligatorium, medan regeringen och utskollsmajoriteten menar att behov och önskan hos berörda parter skall styra framväxten och tillväxten av nya arrangemang också på undervisningsområdet.

Slutligen anser utskottsmajoriteten alt ett slutligt ställningstagande lill systemet för intagning till gymnasieskolan böranstå tills remissbehandlingen av bl. a. 1973 års betygsutrednings förslag avslutats och en samlad lösning på iniagningsfrågorna kan läggas fram. Vi har också - låt mig erinra om det - en gymnasieutredning som kan förmodas vara i arbete. Det som i dag kan och bör göras är allaredan gjort. Ta det litet lugnare! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i alla delar.

LENA HJELM-WALLÉN (s) kort genmäle:

Herr talman! Ove Nordslrandh försöker framställa våra reservationer som något slags okynnesreservationer. Så är det nu inte alls. Hade utskottsmajoriteten tillgodosett yrkandena i våra skrivningar, skulle vi självfallet inte ha reserverat oss.

I går kväll sade Gösta Karlsson att vårt yrkande om ökat regionalt ansvar inom gymnasieskoleorganisationen komnier att hörsammas av regeringen inom korl, i enlighet med vad som framhålls i en proposition som avlämnades för någon vecka sedan. Det är vi naturligtvis glada för, men vår reservation och vårt reservationsyrkande måste tydligen till för att åstadkomma detta.

Angående vår reservation om de 2 QOO årselevplatserna i kortkursverksamheten som en permanent del av utbildningsutbudet för att möjliggöra en bättre planering vill jag peka på att utskottsmajoriteten visserligen gick emot detta krav men att föredraganden i den nämnda propositionen, nr 164, visar större förståelse för det och menar att i alla fall de centrala myndigheterna behöver denna planeringstid och därför ger SÖ i uppdrag att verka i enlighet med i alla fall en del av vad vi yrkat i vår motion och även i reservationen.

Nu säger herr Nordslrandh beträffande våra yrkanden om ett förändrat
intägningssystem att regeringen också i del avseendet kommer att.följa det
socialdemokratiska yrkandet. Ja, också i den frågan har skolministern nyligen
-jag tror det var i förra veckan - i ett pressmeddelande framhållit alt hon var
beredd att följa vårt_ reservationsyrkande. Vi är naluriigtvis glada för att
regeringen tar intryck av våra yrkanden, men del underliga äralt de borgerliga
6 företrädarna i utskottet inte gör del.

1 den fråga som herr Nordslrandh särskilt tog upp, dvs. det förändrade intagningssyslemet i gymnasieskolan, är motiveringarna för avslag på vårt yrkande långtifrån positiva. Utskollet anför bl. a.: "Enligt vad utskottet erfarit har del inte bedömts lämpligt att generellt föreskriva att skolans huvudmän skall använda detta intagningssystem, bl. a. därför att det för att fungera väl förutsätter särskilda personalresurser och därmed blir kostnadskrävande för huvudmännen."

Jag undrar från vilket håll utskottsmajoritelen har fått den här uppgiften.

Man har ingen brådska utan säger att regeringens behandling av betygsutredningen gott kan avvaktas. Då får vi ju i alla fall innan det kommer fram någol resullal ute i skolorna vänla bra många år. Jag menar att den goda vilja som skolministern visat att följa vårt motionsyrkande kommeratt få ganska svårt att slå igenom, om utskottets negativa inställning biträds. Att ulan närmare eftertanke handla så som jag antar att ordern är från partikanslierna, nämligen att socialdemokratiska motioner är till för att avslås, är inte i alla sammanhang särskilt klokt, herr Nordslrandh.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Anslag nu gymnasiala skolor m. m.

OVE NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr lalman! Det är en litet väl hårdragen tolkning av mitt påpekande att jag skulle ha sagt, att det var fråga om okynnesreservationer. Det har jag verkligen inte vare sig sagt eller menat. Men jag menar att skillnaden i uppfattning är så obetydlig att det faktiskt inte var befogat med någon reservation, åtminstone inte i det fall som vi nu diskuterar.

Skiljepunkten är helt enkelt den att ni socialdemokrater vill klippa till omedelbart med ett slags obligatorium - för det är det fråga om - medan regeringen vill ha en försöksverksamhet, och en mycket omfattande sådan, någol som faktiskt också på ett sätt redan pågår. Jag tycker del är kloka åtgärder. Man vinner, hoppas jag, detsamma på all gå den vägen.

När Lena Hjelm-Wallén klandrar regeringen och dömer utskottet, som slår på regeringens sida, för att det inte har gjorts någonting, vill jag påpeka att Lena Hjelm-Wallén tidigare varit i en annan position och att man, om bara viljan hade funnits, kanske hade kunnat börja litet tidigare och göra litet mer. Därför kan nog skulden fördelas även bakåt för att vi inte kommit så långt som önskvärt vore.

LENA HJELM-WALLÉN (s) kort genmäle:

Herr talman! Intagning på grundval av höstierminsbetygen föreslog beiygsutredningen för några år sedan. Vi har sedan från socialdemokratiskt håll tagit upp frågan så snart vi kunnat göra det. Vi gjorde det till förra årets riksmöte och vi har gjort det i år.

Nu skall det ändå vara försöksverksamhet över hela landet. Jag tycker del är en mycket undertig situation med total försöksverksamhet. Del normala skulle vara att kalla det fÖr reguljär verksamhet.

Jag klandrar inte regeringen i detta fall. Jag tycker att skolministerns initiativ är alldeles utmärkt. Men det är ovisst om hon kan få genomföra sitt

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Anslag tiUgymnasiala skolor m. m.

initiativ nu när utskollsmajoriteten intar en så negativ hållning till modifierad intagning.

OVE NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr talman! Nej, Lena Hjelm-Wallén, vi visar inle någon negaliv hållning till skolministerns prisvärda insats. Jag tycker inte att vårl uttalande i betänkandet kan tolkas på det sättet. Utskottsmajoritelen stöder regeringen helt. Och eftersom vi gör det och eftersom Lena Hjelm-Wallén nu har sagt att det är ett bra initiativ som skolministern har tagit, finner jag alt jag har yllerligare fog för del uttalande som jag gjorde inledningsvis, nämligen att åtminstone denna reservation var - jag skall uttrycka mig milt - litet onödig.

JÖRGEN ULLENHAG (fp):

Herr talman! Utbildningsutskottet har i enighet ägnat problemen kring den naturvetenskapliga utbildningen i gymnasieskolan stort intresse och starkt engagemang, både i tidigare betänkanden och i det belänkande som nu behandlas av kammaren.

Del är ganska lätt att förstå utskottets uppmärksamhet. Antalet intagna på gymnasieskolans naturvetenskapliga linje har stagnerat på en låg nivå, 7 000-8 000 intagna mot 11 000-12 000 vid 1960-talets slut. Elevantalet på den naturvetenskapliga linjen har minskat med ca 30 96 under den senaste femårsperioden. Detta har också fött negativa följder för tillströmningen lill naturvetenskapliga och tekniska utbildningar vid universitet och högskolor. Det finns bedömare som menar att vi står inför en omfattande brist på tekniska och naturvetenskapliga specialister. Andra menaratt bristen framför allt kommer att gälla personer med bred kompetens med inslag av både naturvetenskap och teknik. Situationen är alltså myckel bekymmersam. Vad har då utskottet sagt?

Redan i sitt betänkande 1975/76:21 anförde utskottet bl. a. följande: "Det är enligt utskottets mening mycket angeläget alt berörda myndigheter vidtar åtgärder för att i grundskolan, gymnasieskolan och högskolan genom information, studievägledning, översyn av arbetsformer och läroplaner m. m. stimulera intresset för naturvetenskapliga och tekniska studier." Utskottets uppfattning gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.

Tidigare under innevarande riksmöte framhöll utbildningsutskottet att del är "av största vikt" att utbildningsdepartementets arbetsgrupp för naturvetenskaplig och teknisk utbildning med "största möjliga skyndsamhet lägger fram förslag till förbättring av möjligheterna till naturvetenskapliga och tekniska studier på olika utbildningsnivåer".

I det betänkande som vi nu behandlar slås fast att det är etl allvarligt problem att intresset för studier på gymnasieskolans naturvetenskapliga linje under en följd av år har minskat.

Men det är inte bara uttalanden som har gjorts. Nu pågår också, just för att öka tillströmningen till naturvetenskaplig och teknisk utbildning, ett omfattande arbete inom skolöverstyrelsen, universitets- och höeskoleämbetet

samt på fältet inom högskolor och skolor. Några exempel bara:

1 Stockholm och Västerås driver man försöksverksamhet med samordning av de naturvetenskapliga och tekniska linjerna i årskurserna I och 2. Vid den samordningen är teknologi och skolpraklik obligatoriska ämnen även på den naturvetenskapliga linjen. Fr. o. m. läsåret 1977/78 har försöksverksamhet påbörjats med miljöteknisk variant, datateknisk variant och kommunika-lionsvarianl av den naturvetenskapliga linjen i tre kommuner. Av särskilt intresse är den strävan efter alt knyta utbildningen närmare lill arbetslivet som finns med i försöksverksamheten.

Till delta kommer den arbetsgrupp inom utbildningsdepartementet som jag nyss nämnde. Den gruppen beslår bl. a. av föreirädare för skolöverstyrelsen, UHÄ, AMS, gymnasieulredningen och lärarutbildningsutredningen. Gruppen skall samordna det långsiktiga arbetet och la initiativ till kortsiktiga åtgärder för att förbättra situationen för naturvetenskaplig och teknisk utbildning. Vidare skall den ta fram ett underlag för bältre information om behovet av nalurvelenskapligl och lekniskt utbildad personal i framliden.

Trots de här mycket starka markeringarna nu och tidigare och trots allt det arbele som pågår har den socialdemokratiska minoriteten i utskottet reserverat sig. Man vill ha en snabb översyn av den naturvetenskapliga linjen föratt öka intresset för den - och e/är viju överens om-men man vill också - och delta är förvånansvärt - att riksdagen med bifall till den socialdemokratiska parlimoiionen ger regeringen detta lill känna.

För att sammanfatta: Riksdagen har tidigare gjort bestämda uttalanden om all åtgärder måste vidtas för alt öka rekryteringen av naturvetare. Ell sådant arbete pågår nu på bred front, och det bedrivs med skyndsamhet. Ett yttertigare tillkännagivande nu är därför helt poänglöst.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utbildningsutskottels betänkande på samtliga punkier.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Anslag till gymnasiala skolor m. m.

LENA HJELM-WALLÉN (s) kort genmäle:

Herrlalman! Det ärsant att del på del här området pågåren febril aktivitet för att hjälpa upp situationen för linjerna naturvetenskap och teknik. Jag önskar verkligen att alla som sysslar med detta har stor framgång, både de som gör del i cenirala instanser och de som gör det i regionala och lokala instanser. Ändå är vi i oppositionen inte nöjda, ulan vi anser all situationen är sådan att det finns anledning för riksdagen all reagera. Därför vill vi all riksdagen skall ge regeringen till känna vad vi har anfört i vår motion. På den punklen kan vi inte bli överens, harjag förstått, men det är ju oppositionens naturliga rätt att reagera och be riksdagen meddela regeringen sin inställning.

JÖRGEN ULLENHAG (fp) kort genmäle:

Herrlalman! Poängen i milt tidigare inlägg, Lena Hjelm-Wallén, var jusl att riksdagen tidigare vid upprepade tillfällen har reagerat och att de reaktionerna också har lett till att ett mycket omfattande arbete pågår för att åsladkomma jusl det som vi är överens om.

Nr 120 Reservanterna vill nu att riksdagen skall ge regeringen till känna något som

Fredaeen den ''" redan uppmärksammat och med kraft arbetar med. Riksdagen bör,

14 aoril 1978 tycker jag, inte ägna sig åt att slå in vidöppna dörrar.

Anslag tiU gymna- ENA HJELM-WALLÉN (s) kort genmäle:

siala skolor m m lalman! Det är inte några öppna dörrar som slås in, utan detta är ju att

ge uttryck för en oro som är oerhört stark. Det är en del av den oro vi över huvud taget känner för forskningen och utvecklingen i det här landet.

JÖRGEN ULLENHAG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Oron är vi överens om alt känna, men vad vi nu diskuterar är om riksdagen skall göra ytterligare ett tillkännagivande eller inte. Nu är det fråga om ett tillkännagivande av ett översynsarbete som redan pågår. Jag trodde vi var överens om alt man inte skall ägna sig åt behandling som innebär tillkännagivanden av sådana saker som redan pågår. Reservationen är alltså onödig; det tycker jag alt den här diskussionen har visat.

Jag vill gärna tillägga all del viktiga är att vi är överens i sak, både från regeringspartiernas sida och från socialdemokraternas sida. Detta är ett mycket viktigt område, och snabba åtgärder krävs.

Talmannen anmälde att Lena Hjelm-Wallén anhållit alt till protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

ROLF HAGEL (apk):

Herr lalman! Jag skall tala om en speciell del av utbildningen eller, rättare sagt, bristen på en speciell del av utbildningen som tagits upp i vår motion 1391, som vi behandlade här i riksdagen i går. Det gäller olika former för samhällets stöd lill idrottsrörelsen. Vi har i motionen pekat på de problem som finns när del gäller relationen aktivt idrottsutövande och yrkesutbildning.

Enligt vår uppfattning måsle det vara idrottsrörelsens målsättning att skapa fullvärdiga människor av eliiidrottsmännen och elitidrottskvinnorna. Problemen på del här området har blivit allt större, och de växer i takt med att kommersialismens grepp om idrottsrörelsen ökar. Vi upplever ofta hur unga idroltsstjärnor exploateras otroligt hårt under sin kommersiellt intressanta tid för att sedan hell lämnas åt sitt öde. Bristen på utbildning för andra aktiviteter än de idrottsliga skapar då situationer som för dessa människor innebär helt orimliga livsomslällningar.

Vi hardärför föreslagit en ökad utbyggnad av idroilsgymnasierna. F. n. har vi 12 sådana gymnasier i vårt land med etl sammanlagt elevantal av 148. Som också framgick av gårdagens debatt vet vi alt flera idrottsgymnasier skall startas, och då avses gymnasier för lagidrotter. Ishockey och fotboll står därvid närmasl i lur. Trots denna planerade utbyggnad anser vi inte att en ökad satsning skulle innebära att verksiimheten får en sådan omfattning att ambitionen att driva den som försöksverksamhet på något sätt skulle ödeläggas. Utskottets argument för avslag på vår motion är nämligen att

denna verksamhet befinner sig på experimenlnivå och att den bör utvärderas innan yllerligare satsningar görs.

Vi tror alt en ytterligare utbyggnad på fiera platser i landet skulle innebära att fiera kommuner kommer i fråga för verksamheten och att rekryteringen därmed blir bättre. Det är nämligen ett obestridligt faktum att eleverna i dag har verkligt långa resvägar mellan gymnasiet och hemorten. Delta påverkar i högsta grad rekryteringen, vilket i sin tur medför att man får ett dåligt bedömningsunderlag för den utvärdering som så småningom skall göras.

I vår motion har vi också pekat på det glapp i utbildningen som uppstår när en idrottsutövare har genomgått sin gymnasiala utbildning. Det bör enligt vår uppfattning ske en uppföljning av dessa ungdomars utbildning så alt de kan få likartade möjligheter på universitet och högskolor som de har på sitt idroltsgymnasium. Utskottet hänvisar till alt man i dag eftersträvar alt tillrättalägga studierna så att det skall vara möjligt att bedriva studier vid sidan av hel- eller deltidsarbete. Men detta tillgodoser inte vårt krav på att för de här ungdomarna skapa likvärdiga möjligheter på högskolenivå som finns för dem när de studerar på gymnasienivå.

Utskottet lalar också om möjligheten till utbildning till gymnastiklärare och om vidareutbildning inom idrotten, och det är naturligtvis Ijra. Men för dem som har sådana intressen och önskemål finns redan i dag möjligheter till en sådan utbildning. Jag är medveten om att möjligheterna i det här sammanhanget är begränsade, men det är ändå en realitet att de finns. Alla idrottsutövare i vårt land kan och vill emellertid inte bli gymnastiklärare eller idrottstränare, och de har andra ambitioner. För dem uppslår många gånger en ganska svår valsituation när det gäller att välja mellan fortsatta studier och en relativt framgångsrik idrottskarriär. Vi menar att det valet är mycket svårt och att del skulle kunna underiättas av samhället. För dessa människor skulle ett bifall till vår motion 1391 ha en mycket stor betydelse.

Jag yrkar därför, herr talman, bifall till motionen 1391.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Anslag till gymnasiala skolor m. m.

GUDRUN SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! I motionen 572, som finns upptagen i det belänkande som vi behandlar jusl nu, har vi motionärer, tagit upp ett angelägel problem, nämligen behovet av en bättre utbildning för våra tandsköterskor. Enligt vissa beräkningar, som jag har tagit del av, finns det ca 2 000 verksamma landsköterskor som saknar formell utbildning för sitt yrke. Del är personer som är direkt knutna till tandvården, som har en önskan att arbeta och som ser i yrket en intressant utveckling för sig själva och för tandvårdens bestånd i framtiden. Man finnerdem både i folktandvården och hos privata tandläkare. Jag behöver inte här gå in på den långa vämetiden inom tandvården, som i sig skulle motivera att det på alla nivåer fanns goda utbildningsmöjligheter.

Yrkeskategorin tandsköterskor samverkar ofta med tandläkare och gör komplicerade ingrepp. Man förstår den osäkerhet som då uppslår när tandsköterskorna inte har en formell utbildning för sitt yrke.

I motionen har vi framhållit att utbildningen måste leda fram till möjligheter att vidareutbilda sig inom yrket. Vi har pekat på att del finns ett

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Anslag till gymnasiala skolor m. m.

yrke som blir mer och mer eftersökt, nämligen tandhygienistens. För att komma in på utbildningen till landhygienist behöver man ha gymnasiekompetens, och den utbildning som nu finns för våra tandsköterskor leder sällan fram lill en sådan kompelens. Det är etl gammall krav alt så skall bli fallet, och därför har vi påpekat i moiionen att man kanske behöver revidera den läroplan som nu finns när det gäller tandsköierskeyrket.

Landstingsförbundets kongress uttalade sig 1976 om behovet av en utbildning för tandsköterskor. Med tanke på den planering som alltid behövs när del gäller nya utbildningar är detta en angelägen fråga som snarast måsle tas upp.

Utskollet föreslår att riksdagen skall ge regeringen till känna vad uiskotiet har sagt, och del får man ju vara lacksam för i del här huset. Jag vill som motionär bara uttala den förhoppningen att utbildningen av tandsköterskor blir en prioriterad fråga inom den närmaste tiden, då sådan utbildning är en absolut nödvändighet.

Herr lalman! Jag har inget yrkande.

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö(m):

Herr lalman! Bara ett par ord om den naturvetenskapliga och tekniska utbildningen.

Jag tycker att del är tråkigt all man skall behöva ha en reservation i en fråga, om vilken vi alla som salt oss in iden egentligen är överens. Jag har emellertid en känsla av all vi inte får fokusera hela vårl intresse på detta som en skolfråga. Vi kan nog göra läroplaner, belygskoefficienler och andra speciella åtgärder för alt förbättra lägel för dem som går på naturvetenskaplig linje, men om det inle finns ell psykologiskt klimat ilandet som aktivt bidrar till att locka unga människor tillbaka till naturvetenskapen och tekniken ärjag inte säker på all ålgärder av ren skolkaraktär och pedagogisk-teknisk natur kommer alt förslå långt.

C.P.Snow skrev ju för åtskilliga år sedan en bok om de två kulturerna. Man frågar sig naluriigtvis vad del är för slags människor som går till olika slag av verksamhet. Vid etl tidigare tillfälle diskuterade vi den naturvetenskapliga och tekniska utbildningen framför allt på låg- och mellanstadiet. Del har sagts -och del är ofrånkomligt -att det här först och främst är nödvändigt att fö fler naturvetenskapare alt gå lill lärarulbildning.

En annan sak är att få de politiska partierna att engagera sig för den här frågan. Härvidlag harju socialdemokratin på sistone intagit en annan och mera positiv hållning än vad jag haft ett intryck av att den gjort tidigare.

Dessutom måste man fö massmedia att la upp de här frågorna och driva en posiiiv linje. Vad som gör del så besvärligt är att de människor som är naturvetenskapare och tekniker inte är särskilt intresserade av att bli lärare, de är inte särskilt intresserade av politik och de är inte särskilt intresserade av att skriva i tidningar. Å andra sidan är de som går till lärarutbildning, till politisk verksamhet och till massmedia representanter för den andra kulluren, den humanistisk-samhällsvetenskapliga.

Jag har självfallet inget yrkande och inget praktiskt förslag att lägga fram.

men jag tror att vi måste se det som här ter sig som en skolfråga i ett vidare kulturpolitiskl perspektiv.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande utskottets motivering såvitt avser planeringen av gymnasieskolan. Därefter företas utskottets hemställan och därtill hörande motivering lill avgörande momenlvis.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Anslag ttU gymnasiala skolor m. m.

Ulskolleis motivering såvitt avsåg planeringen av gymnasieskolan

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservationen nr 1 av Stig Alemyr m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lena Hjelm-Wallén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren godkänner utbildningsutskottets motivering i

betänkandet nr 20 beträffande punkten 1 såvitt avser planeringen av

gymnasieskolan röstar ja.

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen nr 1 av Stig Alemyr

m. fl. anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lena Hjelm-Wallén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 145 Nej - 138

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Stig Alemyr ni. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lena Hjelm-Wallén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 20 punkten 1 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Stig Alemyr m. fl.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Anslag till gymnasiala skolor m. m.

-Vid omröstning genom uppresningJÖrklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lena Hjelm-Wallén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 146 Nej - 139

Mom. 3-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 6 och 7

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskolleis hemställan, dels moiionen nr 1391 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Rolf Hagel begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 20 punkten 1 mom. 6 och 7 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1391 av Rolf Hagel och Alf

Lövenborg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Rolf Hagel begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 273

Nej - 8

Avstår - 3

Mom. 8

Utskottets hemställan bifölls.

Mo m. 9

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av Stig Alemyr m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lena Hjelm-Wallén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 20 punkten 1 mom.9 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Stig Alemyr m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lena Hjelm-Wallén begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resluiat:

Ja - 147 Nej - 139

Mom.10

Utskottets hemställan bifölls.

Mom . II

Propositioner gavs på bifall till dels utskoltels hemställan, dels reservationen nr 4 av Stig Alemyr m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lena Hjelm-Wallén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 20 punklen 1 mom. 11 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Stig Alemyr m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lena Hjelm-Wallén begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 147 Nej - 139

Mom. 12-22

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkterna 2-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 6

Mom . I och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom . 3 och 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av Stig Alemyr m. fl,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lena Hjelm-Wallén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Anslag till gymnasiala skolor m. m.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 20 punklen 6 mom. 3 och 4 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av Stig Alemyr m. fl.

Ja - 147 Nej - 139

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 7

Utskoltels hemställan bifölls.

§ 6 Sysselsättningen vid LKAB

Föredrogs näringsulskollets betänkande 1977/78:50 med anledning av propositionen 1977/78:96 om medelstillskolt till Luossavaara-Kiirunavaara AB för alt upprätthålla viss sysselsättning jämte motioner.

I proposilionen 1977/78:96 (industridepartementet) hade regeringen föreslagit riksdagen att lill Medelstillskolt till Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) på tilläggsbudget II lill statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisa etl reservalionsanslag av 200 000 000 kr.

Förslagel i proposilionen innebar alt LKAB fick ett medelstillskolt på 200 milj. kr. för all upprätthålla sysselsättningen vid företagel under år 1978. Medlen var avsedda för vissa investeringar i LKAB:s anläggningar i Kiruna och Malmberget. Genom dessa investeringar beräknades ca 650 personer av den personal som beräknats bli övertalig vid LKAB fö sysselsättning under år 1978.

I delta sammanhang hade behandlats dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1977/78:1760 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen skulle

1. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
LKAB:s personalpolitik under 1978 och 1979,

2. för budgetåret 1977/78 på tilläggsbudget II anvisa ett i förhållande till
regeringens förslag med 100 milj. kr. förhöjt reservationsanslag av 300
milj. kr.

1977/78:1761 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts all riksdagen med godkännande av yrkandet i propositionen 1977/78:96 skulle

1. uttala att nuvarande sysselsättningsnivå borde upprätthållas inom LKAB,

2. hos regeringen hemställa att den av ledningen för Statsföretag AB begärde förslag som innebar att sysselsättningen vid LKAB kunde upprätthällas på nuvarande nivå.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

dels de under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta motionerna

1977/78:224 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle

1. hos regeringen hemställa om att ett statligt utvecklingsprogram för Norrbotten på basis av verksamheten vid redan befintliga statliga företag utarbetades med största skyndsamhet,

2. hos regeringen hemställa aU detta utvecklingsprogram skulle innehålla förslag

a) om åtgärder för att förverkliga ett stålcentrum i Norrbotten, baserat på en integrerad gruv-, järn- och stålindustri,

b) som innebar att gruvdriften i Malmberget skulle bibehållas samt att kulsinterverk uppfördes i Kiruna och apatitverk i Malmberget,

c) om igångsättning av gruvbrytning i Kaunisvaara,

d) om utökad prospektering av Norrbottens mineralfyndigheter,

e) om anläggning av järnväg mellan Kaunisvaara och Övertorneå, inför
gruvbrytningen i Kaunisvaara,

O om ett rättvisare malmfraktsavtal,

g) om åtgärder för att säkra verksamheten vid Luleå hamn,

h) om åtgärder för att intensifiera skogsvården och öka förädlingsgraden

inom Norrbottens skogsindustri,

i) om insatser för att öka utvecklingslakten inom jordbruket,

j) om nödvändiga åtgärder för igångsättning av trädgårdsodling i

Tornedalen och i-samband därmed anläggning av konservindustri,

k) om särskilda insatser för att vända utvecklingen i Jokkmokks

kommun,

3. inför utarbetandet av utvecklingsprogrammet ge regeringen till känna
vad som i övrigt anförts i motionen,

1977/78:397 av Eva Winlher (fp).

1977/78:1302 av Alf Lövenborg (apk) och Rolf Hagel (apk), vari hemställts alt riksdagen skulle

1, hos regeringen hemställa om utarbetandet av en statlig totalplan för full
sysselsättning i Norrbotten,

2. hos regeringen hemställa att denna plan i första hand skulle innehålla
följande förslag:

a. att projektet Stålverk 80 återupptogs i full skala och kompletterades

2 Riksdagens proiokoll 1977/78:120-122

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

med valsverksbygge och åtgärder för en långtgående förädling av stålprodukter,

b. att en plan för industriell spridning utgående från Stålverk 80-projeklet
utarbetades,

c. att sysselsättningen i malmfälten tryggades genom att LKAB beviljades
statsmedel för reinvesteringar i gruvorna, att kulsinterverk uppfördes i
Kiruna och apatitverk i Malmberget, där också ny huvudnivå öppnades, samt
alt die.seldriften i största möjliga utsträckning skulle avvecklas och ersättas
med eldrift,

d. att sysselsättningen i malmfälten breddades genom upprättande av
statlig verkstadsindustri,

e. att som förberedelse för gruvbrytning i Kaunisvaara omedelbart igång
sattes järnvägsbygge mellan Övertorneå och Kaunisvaara,

f att ASSLs industrier i Norrbotten fick de medel som krävdes för nödvändiga investeringar i Karisborgs bruks befintliga anläggningar och alt tillstånd och medel gavs för uppbyggnad av en kartongfabrik samt att vid ASSLs anläggningar i Piteå garanterades driften vid boardfabriken och inleddes planering för byggandet av fabrik för tillverkning av wellpapp,

g. att man påbörjade brytning av uran i Pleutajokk och Arjeplog och exploaterade marmorfyndighelen i Norvijaur, Jokkmokks kommun,

h. att det snarast påbörjades uppförande av aluminiumverk i Jokkmokk,

i. alt det utarbetades program för kraftigt ökade skogsvårdsinsatser i enlighet med vad som angetts i motionen,

j. att det utarbetades en plan för att i Norrbotten upprätta statliga och kooperativa jordbruk och trädgårdsanläggningar.

1977/78:1644 av Olof Palme m.fl. (s), såvitt gällde yrkandel 2a att riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad som i moiionen anförts om särskilda arbeten inom LKAB, och

1977/78:1646 av Per Petersson (m).

Utskottet hemställde

1. beträffande sysselsättningen vid LKAB att riksdagen skulle

a) avslå motionen 1977/78:1761,

b) avslå motionen 1977/78:1760 yrkandel 1,

2. beträffande medelstillskott till LKAB alt riksdagen med bifall lill propositionen 1977/78:96 och med avslag på motionen 1977/78:1644 yrkandet 2 a och motionen 1977/78:1760 yrkandel 2 lill Medelstillskou lill Luossavaara-Kiirunavaara AB på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 200 000 000 kr.,

3. beträffande lokalisering av LKAB:s huvudkontor alt riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1646,

4. beträffande planering för Norrbottens utveckling att riksdagen skulle

a) avslå motionen 1977/78:224,

b) avslå motionen 1977/78:1302,

5. beträffande utvecklingsfond för malmfälten att riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:397 yrkandet 1,

6. beträffande mineraltekniskt centrum i Luleå all riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:397 yrkandet 2,

Följande två reservationer hade avgivits av Ingvar Svanberg, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lennart Pettersson, Rune Jonsson i Husum, Wivi-Anne Radesjö och Sivert Andersson (samtliga s):

1. beträffande sysselsättningen vid LKAB, vari reservanterna ansett att
utskottet under 1 bort hemställa

alt riksdagen skulle

a) avslå motionen 1977/78:1761,

b) med bifall till motionen 1977/78:1760 yrkandel 1 som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört om LKAB:s personalpolitik under åren 1978 och 1979,

2. beträffande medelstillskott till LKAB, vari reservanterna ansett att
utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:96 och motionen 1977/78:1644 yrkandet 2 a och med biföll till motionen 1977/78:1760 yrkandel 2 lill Medelslillskotl lill Luossavaara-Kiirunavaara AB på tilläggsbudget II lill slalsbudgeien för budgelårel 1977/78 under fjortonde huvud-lileln anvisade ell reservalionsanslag av 300 000 000 kr.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

SIVERT ANDERSSON (s):

Herr lalman! Gruvindustrins problem är mycket allvarliga. De hänger delvis samman med konjunkturavmaltningen men innehåller också strukturfrågor som måsle lösas på sikt. De gruvfyndigheter som har öppnats utomlands utgör en svår konkurrens för svensk gruvhantering.

LKAB har nu drabbats av hela kraften av nedgången i avsättningsmöjligheterna. Svårigheterna framgår tydligt av lagerökningen i företaget som har inträffat samtidigt som produktionen radikalt har skurits ned. Trots att slora insatser görs för att sysselsätta de anställda kommer man fram till att uppemot 350 av dem måste lämna företaget.

LKAB måste ses«om ett företag där vi har etl mer utpräglat nationellt ansvar för de anställda än vi har i de flesta andra företag. Malmfältens kommuner är direkt beroende av företaget. Så har det alltid varit, och man kan påvisa hur dominerande bolaget är i de berörda kommunerna.

I näringsutskottets betänkande nr 50 framhåller majoriteten: "Företrädare för de fackliga organisalionema har föreslagit ytteriigare arbeten i syfte all trygga sysselsättningen under år 1978 för resterande del av den övertaliga personalen. Företagsledningens bedömning grundas på dess ansvar för att trygga företagets framtid och sysselsättningen på lång sikt. Utskottet finner

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

inte skäl att frångå denna bedömning."

Den borgerliga majoriteten i utskottet avvisar vårt krav på ytterligare 100 milj. kr. som skulle rädda sysselsättningen för de uppsägningshotade. Den motsätter sig dessutom ett uttalande om LKAB:s personalpolitik innebärande att inga uppsägningar skall ske ulan att alternativ sysselsättning skapas.

Löntagarorganisationerna inom LKAB har utarbetat ett myckel ambitiöst program för arbetsmiljöförbättringar och åtgärder ägnade att förbättra produktionen. Utskottet har, som jag sade, haft möjlighet att gå igenom de uppslag som har arbetats fram av de anställda.

Utskottets borgeriiga majoritet ställer sig avvisande till vidgade insatser för att förbättra arbetsmiljön. Och man gör det i direkt uppseendeväckande ordalag. Man tillerkänner företagsledningen ansvar för bolagets framtid men säger ingenting om det ansvar som de anställda känner. Alla som har besökt malmfälten vet att man kan göra oerhörda insalser för alt förbättra arbetsmiljön och ändå bara nå effekter som långt ifrån innebär att man kommer fram till en helt godtagbar arbetsmiljö. Nu kastar borgarna ul 300-350 personer ur bolaget trots att sysselsättning mycket väl kan skapas inom företaget.

Del är vår uppfattning alt staten som ägare av gruvbolaget måste ta ansvaret för utvecklingen i Kiruna. Vi har ett nationellt ansvar för vad som händer i malmfälten. Det är orimligt att vi först bygger upp samhällen uppe i malmfälten och utnyttjar den ekonomiska kraften i malmfyndighelerna för att sedan, när lönsamheten viker, ställa de anställda utan arbete och därtill i onödan.

Arbetslösheten i t. ex. Kiruna är ju något hell annal än arbetslöshet på de flesta andra orter i detta land.

Vi anser att förhållandena är helt specifika, och del är anledningen till att LO för rätt många år sedan lät göra en särskild studie av LKAB:s personalpolitik i samband med utredningen Fackföreningsrörelsen och den tekniska utvecklingen.

Jag vill citera ett avsnitt i studien: "Del bör här inskjutas all det lugna förloppet av den omstrukturering som här skisserats inte varit rent slumpmässigt. En översiktlig samplanering mellan företag och samhälle ifråga om investeringsverksamhet har således sedan länge existerat."

Delta är ett utslag aY.Dron_föLävergången från brytning i dagbrott till underjordsbrytning, som man visste skulle medföra vissa konsekvenser för sysselsättningen. Och detta kan ställas mot den förändring som nu är på gång - som är av helt annan storteksordning och slår benhårt mot sysselsättningen i Kiruna.

Det hela kan också ses mot ett uttalande som gjorts i Kiruna kommunfullmäktige, där man nu enhälligt reagerar. Man säger i ett uttalande:

"Personalorganisationerna har i ett ambitiöst arbete redovisai utvecklingsbara projekt i Kiruna. Den verkställande ledningen har mött förslag till dessa insatser med uttalanden som tyder på att dessa kommer att avvisas med förklaringen att man saknar 'investeringsobjekt'.

I samband med statens inlösen av LKAB förutsattes bl a alt det allmänna skall ta sitt ansvar gentemot de samhällen som byggts upp på grundval av gruvnäringen. Del finns alltså en förpliktelse gentemot befolkningen i Kiruna och Malmfälten. Alla ansvariga krafter såväl inom företaget som politiskt måsle känna denna förpliktelse. Befolkningens reaktioner får inle förklinga ohörda."

Den borgerliga majoriteten får nu ta ansvaret för att hundratals människor förlorar sina arbeten i LKAB.

Vi har kunnat anvisa hur dessa människor kunnat få behålla sina arbeten inom bolaget. Genom de av oss föreslagna åtgärderna skulle bolagel ha gått stärkt ur den nuvarande krisen genom arbetsmiljöinvesteringarna, och del utomordentliga kapital som finns hos 300-350 yrkesmänniskor inom gruv-hanteringen skulle ha kunnat bevaras inom företaget. Därför borde man nu kunna hoppas på att de borgerliga ledamöterna i kammaren stödjer våra reservationer. Men tyvärr tror jag inte alt det är särskilt troligt.

Då vill jag säga till de borgerliga ledamöterna: Ni för en politik mot människoma i LKAB. Ni för en politik riktad direkt mot de norrländska intressena.

Vi konstaterar: De borgertiga partierna sviker återigen.

Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna i näringsutskotiets betänkande nr 50.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

1 detta anförande instämde Åke Wictorsson (s).

EIVOR MARKLUND (vpk):

Herr talman! I diskussionen om Norrbottens framtid har ett nytt sätt att åskådliggöra problemen kommit till användning. Det är i en skrift av en tjänsteman vid länsstyrelsen, som utifrån ett inträngande material kommer fram till tre alternativ.

För det första: De nuvarande problemen består och fördjupas i vissa avseenden.

För det andra: Ett betydande utvecklingsprogram genomförs genom statliga insatser.

Fördel tredje: Den formella beslutanderätten i för länet avgörande frågor las över av norrbottningarna själva.

Skriften tolkas nu som bäst i länspressen och bland människor som på ett eller annat sätt är engagerade i kampen för Norrbotten. Budskapet uppfattas på en del håll som en uppfordran till separatism, till bildandet av ett slags republiken Norrbotten. Andra ser en fara i att tankegångarna kan innebära att länet leds in på ett blindspår och frånhänds möjligheterna att på ett effekiivt sätt ta itu med de problem som finns.

För egen del uppfattar jag det jag hittills haft möjlighet att ta del av som en larmsignal av samma slag som BD-80 - länsplanerarnas prognos för länels utveckling fram lill 1980 - en gång var. Där tecknades också bilden av vad som skulle kunna komma alt ske om inte åtgärder vidtogs för att öka sysselsättningen, hejda befolkningsminskningen osv. Skillnaden ligger

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

möjligen i att den nu aktuella skriften riktar strålkastarljuset på de centrala myndigheternas fortsatta oförmåga att se allvaret i Norrbottens situation och ovilja att på ett effektivt sätt ta itu med den. Utifrån delta kommer så tanken all man inom länet självständigare än hittills skall få fatta beslut som rör länet. Sådana resonemang förekommer redan i debatter om länsdemokratin och bör inle automatiskt uppfattas som vilja till separatism.

Del alternativ i den här skriften som mest stämmer överens med vpk:s mångåriga strävanden är det andra alternativet, som utgår från alt del genom statliga insalser skall genomföras ett betydande utvecklingsprogram.

Vpk:s yrkande i motionen 224 bygger på just sådana tankegångar. Vi motiverar våra krav med att basnäringarna i Norrbotten är i statlig ägo - även om utvecklingen inom stålindustrin beklagligtvis inneburit alt detta statliga ägande nu naggats i kanten. En samordning av verksamheten vid dessa näringar-gruvdriften genom LKAB, skogsnäringen genom ASSI,energitillförseln genom Vattenfall, kommunikationerna genom SJ och stålproduktionen genom det numera halvstatliga NJA - skulle enligt vår mening ingå i en planering som inte bara lar sikte på att komma ur tillfälliga krissituationer inom respektive näringsgren, utan också att långsiktigt utstaka länets industriella utveckling. Givelvis skulle de resurser som finns i länet genom exempelvis tekniska högskolan och forskningsanstalten Mefos i Luleå utgöra vikliga delar i en sådan planering.

När näringsutskottet nu i sitt betänkande - som fö., det kanske bör påpekas, också innehåller de här motionsyrkandena utöver det som anges i rubriken, nämligen LKAB - hänvisar till propositionen 111 om statens stöd lill teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete villjag i min lurcitera några meningar ur den motion, nr 1852, som vänsterpartiet kommunisternas riksdagsgrupp har väckt till nämnda proposition. Vi säger där att propositionen visar på "avgörande brister i helhetssynen på delta område, brister som mot bakgrund av den ekonomiska krisen och den långsiktiga samhällsutvecklingen är allvarliga". Detta konstaterande, liksom motionens fråga "Utveckling för vem och i vilken riktning?", är hell tillämpbart på vpk-kraven om ell utvecklingsprogram för Norrbotten. Med en samordning av verksamheten vid befintliga statliga företag i förening med tillgängliga resurser för teknisk utveckling och forskning skulle en nödvändig helhetssyn kunna åstadkommas.

Norrbottendelegationen aren annan ständigt återkommande hänvisning i dessa frågor. Från vårl håll har vi inte ifrågasatt ett sådant organs möjligheter alt arbeta fram förslag om konkreta åtgärder i syfte att förbättra sysselsättningslägel. Vi har då utgätl ifrån att delegationen ges nödvändiga resurser för sitt arbele och alt dess synpunkter beaktas. Alt det brister på den kanten finns det färska exempel på. Delegationen har enligt uppgift diskuterat möjligheten all bygga en galvaniseringsanläggning vid företaget Erlandsson & Söner, ägt av Navigatör, som bakom sig i sin lur har PK-banken och Statsföretag. En sådan utbyggnad skulle betyda en kraftig ökning av antalet sysselsättningstillfällen vid företaget. Norrboltendelegalionen har gjort bedömningen att detta förelag, en specialiserad mekanisk verkstad, behövs i länet. Länssty-

relsens planeringsavdelning är av samma mening. Nu delgavs Norrbottens allmänhet i gårdagens tidningar uppgifter om att företagel skall flytta till Motala för alt där trygga sysselsättningen vid ett liknande företag, som dock till skillnad från förelaget i Luleå inte är ekonomiskt bärande.

Det här exemplet visar på brister i Norrbottendelegalionens möjligheter att verka, men det är också en illustration till att det behövs en samordning av vad som händer inom den statliga sektorn. Eller skall det kanske tas som ett nytt utslag av den inställning som Per Sköld i Statsföretag har till Norrbotten? Han tycker ju inte att Norrbotten "är värt att satsa på", han tycker att Norrbotten "kostar för mycket".

Denna inställning erinrar man sig osökt också när man tar del av näringsutskottets motivering för att avstyrka vår motions konkreta förslag om vad som borde ingå i den utvecklingsplan vi begär. Man säger nämligen alt en del av de projekt som nämns redan är under förberedelse, medan andra "främst av ekonomiska skäl måste anses sakna aktualitet". Näringsutskoitei har naluriigtvis rätt all begära alt riksdagsmotionärer skall veta exakt vad som avses, men nog vore det ur allmän informationssynpunkt befogat att utskottet kostade på sig några fler rader i betänkandet. Vad är under förberedelse? LKAB kritiseras ju, inte minst från fackligt håll, för fantasilöshet och oförmåga att planera långsiktigt. Är den kritiken obefogad? Vad säger utskottets socialdemokratiska ledamöter? Sivert Andersson har här nyss gett uttryck för stöd åt kritiken från fackligt håll, men de socialdemokratiska ledamöterna står ju också bakom den del av utskottets betänkande som jag talar om.

Utskottet som helhet borde som sagt svara på åtskilliga frågor. Kaunisvaara - är brytning där under förberedelse? Pågår det förberedelser för att säkra verksamheten vid Luleå hamn? Är det någon som arbetar med förberedelser för att öka utvecklingstakten inom jordbruket, få i gång trädgårdsodling och därmed kombinerad konserveringsindustri i Tornedalen osv.? Skall Jokkmokk äntligen få besked om vad som skall hända den kommunen i framtiden? Borde inte ett riksdagsutskott tala om, vad man vet i de här frågorna? Vad man vet och vad man vill när det gäller stålcentrum i Norrbotten framgick nog så klart under förra veckans stålpolitiska debatt, så om den saken är säkert en intresserad allmänhet informerad.

Besked på sådana här punkter skulle vara ett sätt att möta kritik av det slag som den i början av mitt inlägg åberopade skriften är etl uttryck för. Det finns f ö. anledning att återkomma även till dessa frågor vid riksdagens behandling av ärendet Regional utveckling, som enligt den preliminära arbetsplanen skall komma upp den 17 maj. Därför tillåter jag mig att ännu en gång fråga, varför våra yrkanden om en utvecklingsplan behandlas på ett så kortfattat sätt i det här betänkandet.

Så till moiionen 1761. Där begär vpk-gruppen att nuvarande sysselsäit-ningsnivå skall upprätthållas inom LKAB och att regeringen för all uppnå delta begär förslag från ledningen för Statsföretag AB.

Oron för minskad sysselsättning är klart uttalad i malmfälten - och detta inte bara från de anställdas sida. Även kommunerna uttrycker sin oro, vilket

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

bl. a. framgår av del uttalande av kommunfullmäktige i Kiruna som finns med i utskottets belänkande och som Sivert Andersson citerade ur. Där påtalas kommunens beroende av LKAB och de konsekvenser som en neddragning av antalet arbetstillfällen skulle få. Liksom de fackliga organisationerna kritiserar även kommunen LKAB för bristande handlingsförmåga.

Vänsterpartiet kommunisterna delar kommunens och de fackliga organisationernas uppfattning om att inga avskedanden får ske i det nuvarande läget. Den borgerliga ulskottsmajorileiens benägenhet all mer lyssna lill företagets än till de anställdas uppfattning om hur den aktuella krisen skall lösas och vilka projekt som är värda att satsa på går vi däremot helt emot. Jag instämmer i del avseendet i Sivert Anderssons kriiik mot ulskotismajoriie-lens skrivning. De anställdas fackliga organisationer har visat en påfallande ansvarskänsla i sina strävanden att finna realistiska arbetsprojekt, och de har också visat sin vilja att slåss för sina arbeten - detta senast i en för de olika fackliga organisationerna i Kiruna gemensam demonstration, den största sedan gruvstrejkens dagar. Våra motionskrav är följaktligen väl förankrade både i fråga om LKAB och när det gäller planeringen av Norrbottens framtid.

Jag vill därför yrka bifall till vpk-motionerna 224 och 1761.

FRITZ BÖRJESSON (c):

Herr talman! Det är givet att vi alla känner sorg över att utvecklingen för LKAB och för de norrbottniska malmfälten har blivit sådan den blivit. Utvecklingen beror, som Sivert Andersson sade i början av sitt anförande, på att vi har den slora konjunktursvackan världen över, och den harju drabbat i synnerhet stålet, som påverkar malmproduktionen. Dessutom har vi, som Sivert Andersson också nämnde, fått konkurrentländer som har öppnat nya gruvor med en malm som är fullt ut lika bra som den som vi har.

I proposilionen 96 har regeringen lagt fram ell förslag för att mildra de här svåra verkningarna för LKAB. Enligt proposilionen beräknas I 200 anställda bli överflödiga, och man har genom reservationsanslag föreslagit 200 milj. kr. för att ca 650 anställda skall få sysselsättning under år 1978. Dessutom föreligger ett förslag alt man genom Statsförelag AB skall försöka sysselsätta ytterligare 200 eller 250 anställda. Men efter vidtagandet av den åtgärden har man ändå en personalstyrka på 350. som ju också måste räknas till neddragningen på längre sikl.

Nu är inledet här några nyheter närdet gäller svenskt näringsliv. Vi harju i näringsutskoitei under hela våren behandlat stålindustrin, och nu håller vi på med rederierna. På alla håll råkar man ju ut för friställningar och neddragningar av kapaciteten.

De 200 miljonerna skulle, som det heter i propositionen, användas för miljöåtgärder och för lidigareläggning av förut beslutade investeringar. Satsningen avses göra övergången mjukare vid en minskning av personalen vid LKAB, en minskning som man enligt vad man nu kan se inte kan komma ifrån.

Det är mycket riktigt att facket har gjort upp listor på yllerligare arbeten, som skulle kunna utföras vid LKAB. Jag har för resten listorna i bänken. Det är långa listor. Vid de överläggningar som vi hade med facket och LKAB:s ledning sade man från ledningens sida all listorna innehåller en hel del som LKAB har med i sin sysselsältningsplan. Går man igenom listorna, finner man också all det rör sig om många små arbeten, t. ex. målning av en irappa, men arbeten som del för allt i världen kan vara bra all utföra.

Nu kan man väl räkna med att det är på samma sätt vid LKAB som i vissa andra branscher, så all man vid en neddragning av produklionen inle kan sysselsäiia hela den gamla arbeissty rkan inom föreiagel. Man måsle se lill att det blir sysselsättning utanför företaget.

Den frågan har naluriigtvis inte behandlats i det föreliggande betänkandet. Vi har hållit oss lill innehållet i proposilionen. Men jag iroratl man kan säga alt malmbanan behöver upprustas. Där skulle del kunna göras en hel del. Men då kommer man väl in på iirbetsmarknadsstyrelsens område. Jag vill passa på att säga att de riksdagsmän som arbetade emot byggandet av Narvikvägen bör betänka att del i dag visar sig all det var bra all den kom till stånd.

Man måsle ha klart försigalt produklionen vid LKAB ändå har sjunkil från 24 miljoner lon till 15 miljoner ton och att lagerhållningen samtidigt har ökat från 4 miljoner lon till 10 miljoner ton. I en sådan situation måsle förelagets ledning naturligtvis tänka på hurdet kommeratt gå i fortsättningen. Kan man fortsätta att öka lagren? Del är fullt i lagren i Malmberget, Kiruna och Narvik och det är fullt i Rotterdam. Kan man fortsätta alt bygga upp lagren på det sättet?

Här har det talats om ansvar. Man har sagt all förelagsledningen inle känner någol ansvar för LKAB och Norrbotten. Borgarna, heter det, känner inget ansvar för LKAB och Norrbollen. Men jag vill understryka att företagets ledning uttalat alt företagsledningens bedömning grundas på dess ansvar för att trygga företagels framtid och sysselsättning på lång sikl. Det finns ingen anledning alt misstro företagsledningen på den punklen. Varför skulle de som sitteri LKAB:s styrelse vara mera ansvarslösa än andra när del gäller ett företag som de har all förvalta?

Det är naiurliglvis inle lätt för en företagsstyrelse att i en världsomfattande konjunkturnedgång med ens försöka vända skutan. Vi skall komma ihåg att Sverige har blivit ell högkosinadsland, och vi måsle la de konsekvenser som del för med sig i konkurrensen med andra.

Man kan förstås tycka att 100 miljoner inle är någon slor summa. Man kan resonera som gumman som plockade vedpinnar: Orkar jag med den, så orkar jag också med nästa osv. Men del måste naturligtvis finnas några gränser för vilka satsningar de svenska statsfinanserna i stort orkar med. Statsföretag har en förlust på 1 500 miljoner för 1977 före skatt och dispositioner. Man får nog säga att förutsättningarna för den förlusten inte byggts upp under 1977 och inte under den nuvarande regeringens lid över huvud taget, utan det har naluriigtvis sken så småningom under tidigare år.

Siaisföreiag och LKAB genomför f n. en utredning om den långsiktiga

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

utvecklingen för LKAB. När den utredningen blir klar, kommer väl också de frågor som har ställts att kunna besvaras bättre. Men vi måste då avvakta resultatet av denna utrednings bedömning av företagels framtid.

Del är myckel ologiskt att som i moiionen tala om den närmast häpnadsväckande passivitet som visals från regeringens sida när det gäller insatser för all komma lill rätta med problemen inom gruvnäringen. Detta är, som jag sagt, ett problem som har växt fram och diskuterats under lång lid. Jag har plockat fram en moiion väckt 1974 av socialdemokrater från malmfälten,där man talar om att malmen i våra gruvor aren ändlig tillgång, som alltså en gång kommer att ta slut. Man skriver också i moiionen om samhällenas svåra förhållanden efter del att gruvhanteringen en gång minskal i belydelse eller renlav upphört.

Detta skrevs alltså två år innan socialdemokraterna lämnade sin regeringsställning.

Man frågar sig då naturligtvis hur en utredning kommer all se på framtiden. Man kommer väl inle ifrån all många inte har beaktat att sju fela år kan följiisav sju magra, och det gäller nog inle bara konjunkturerna för LKAB Ulan också för många liknande branscher.

Sivert Andersson sade att vi i utskottsmajoriteten arbetar emot malmfälten och sviker Norrbottensintressen. Jag vill tillbakavisa det. De nedåtgående konjunkturerna har blivit så starka och övermäktiga att de drabbat Norrbotten lika väl som andra regioner i vårt land. Jag vill ännu en gång understryka alt man beräknar kunna klara 850 jobb under 1978 med den i proposilionen 96 föreslagna insatsen.

Jag ber än en gång att få yrka bifall till utskottets hemställan.

SIVERT ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Ja, Fritz Börjesson, det var jag som sade att ni har svikit de anställda i LKAB och att ni sviker Norrlandsintressena med den politik som ni nu för.

Jag tycker det var ett märkligt inlägg som Fritz Börjesson här presterade. Han försökte skylla de nu uppkomna svårigheterna i LKAB på den tidigare regeringen. Del för vara Fritz Börjessons ensak.

Vad det nu är fråga om är att skydda utomordentligt utsatta människor från att bli av med sina arbeten, skydda människor som blir utan arbete i ett företag som under långa tider levererat utomordentligt stora penningbelopp lill svenska staten. Det finns beräkningar som säger att vi under de senaste 15 åren från LKAB har inkasserat 12 miljarder, Fritz Börjesson. Mot den bakgrunden och med tanke på det faktum att vi i andra sammanhang gör miljardsatsningar för att skydda sysselsättningen vore det väl egendomligt om vi inle gjorde något för människorna i malmfälten.

Fritz Börjesson har inte med ett ord erkänt att vi har ett speciellt ansvar för människorna uppe i malmfälten. Det vore bra att få veta vilken inställning man egentligen har på den borgerliga kanten när del gäller människor som arbetar i statliga industrier inom så utsatta områden som detta.

Vad det gäller de anställdas organisationers förslag till arbetsmiljöförbätt-

ringar och insatser för att förbättra och bygga upp en alternativ sysselsättning, så har herr Börjesson de listorna i sitt bänkfack. Jag fruktar alt det är liktydigt med att ni har lagt dem i papperskorgen. Det är faktiskt på det viset att när vi har diskuterat de här frågorna i utskottet så har också alternativa möjligheter nämnts, nämligen alt LKAB för SJ:s räkning skulle kunna utföra vissa arbeten. Vi har sonderat möjligheterna till något utskoltsinilialiv. Men, Fritz Börjesson, del har avvisats av de borgerliga partierna - om det har skett i utskottet eller i kanslihuset vet jag inte.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

EIVOR MARKLUND (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Konjunktursvacka och konkurrens från andra gruvföretag är naturligtvis realiteter för ett förelag i en kapitalistisk ekonomi. Men att nöja sig med alt konstatera en allmän sorg över att utvecklingen kommit att gå på det här sättet, som Fritz Börjesson uttryckte det, är väl ändå ett alltför uppgivet sätt att resonera.

Utvecklingen hade inte behövt gå på delta sätt, om det funnits en långsiktig planering, om man satsat på kommande lider i stället för att bara ägna sig åt att ta ut vad som går att ta ut för stunden. Staten har fått in 12 miljarder i vinster från LKAB sedan 1957. Delär570 miljoner varje årända lill 1977. Det är inte mycket av det som har använts för framsynta projekt. Detta är också en tung del i de fackliga organisationernas kritik och i kommunernas kritik av LKAB:s sätt alt agera.

Idéer om utveckling, idéer om hur framtiden skall utformas har inte saknats - t. ex. idéer om förädling av malmen.

LKAB-ledningen tycks definitivt inte tro på en framtid för malmfälten.

Fritz Börjessons bedyranden att majoriteten i näringsutskotiet inte är lika pessimistisk som LKAB-ledningen motsägs ju av hans fullständiga hukande för konjunkturerna.

F. ö., herr talman, vill jag konstatera att Fritz Börjesson inte hade ett enda ord att säga om yrkandena i vår motion 224 - mot det för man då beteckna betänkandets 15 rader som ett under av vältalighet!

FRITZ BÖRJESSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Vi känner nog sedan många år lill att det inom Statsföretag i huvudsak är LKAB och Tobaksbolaget som har gått med några större vinster. Dessa vinster har använts till koncernbidrag för olika företag inom Statsföretag -jag tror att bara ett litet statligt förelag till har gått med vinst.

Jag vill säga lill de socialdemokratiska och kommunistiska debattörerna här all även om LKAB har levererat 12 miljarder kronor från 1957, fanns det i alla fall ingenting kvar när vi kom i regeringsställning, utan de pengarna har försvunnit på olika sätt.

Vi skall inte glömma alt del är 850 anställda vid LKAB som man enligt en genomarbetning av företagets behov av arbetskraft ställer sig bakom när del gäller att ge sysselsättning under 1978. Man har inte gjort det för alla, hell enkelt därför att man vet att man alldeles säkert förr eller senare måsle dra ner på sysselsättningen på grund av produktionsminskning.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

Norrbottens sysselsättningsproblem i stort skall vi ju inte gå in på nu, denna fråga gäller om vi skall anslå de 200 miljonerna lill stöd för sysselsättningen i LKAB åt ungefär 850 personer. Jag begränsar därför mitt resonemang lill della.

SIVERT ANDERSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Börjesson säger nu alt han inte har funnit att någonting är kvar av de 12 miljarder som inlevererats till statskassan från verksamheten uppe i malmfölten. Nej, del vore väl ganska underligt om så skulle vara fallet! Inte fonderar man väl av etl företags överskottsmedel i staten föratt möta den här typen av svårigheter. Men med hjälp av dessa 12 miljarder har vi ändå byggt upp ett ganska starkt samhälle, som är rätt stryktåligt och som ger oss möjligheter alt skaffa fram lån ute på den internationella marknaden, vilket den borgerliga regeringen ju på intet sätt har undertåtit att göra. Finns det då ingen skyldighet för den regeringen att använda en del av denna kreditvärdighet för alt skydda sysselsättningen för de människor som har sett till att krediivärdigheten kunnat byggas upp? Känner herr Börjesson ingen som helst skyldighet mot de anställda där uppe i malmfälten, i det utsatta arbetsmarknadsläge som de befinner sig i? Känner herr Börjesson ingen skyldighet mot kommunen där att lämna hjälp i de svårigheter som den kommer att drabbas av?

Jag tycker all det är en ganska eländig försvarsposition som herr Fritz Börjesson intar när det gäller de hundra miljonerna. De hundra miljonerna är ändå bara att betrakta som snuspengar i jämförelse med andra insalser som vi tvingas göra föratt skydda sysselsättningen i krisdrabbade branscher. Men de är inga snuspengar för de anställda i LKAB, och därför tycker jag inte det är mer än rimligt att vi tar vårt nationella ansvar för människorna uppe i malmfälten.

EIVOR MARKLUND (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Del är riktigt att LKAB:s nonchalans mot gruvsamhällena inte är någon ny företeelse. F. d. LKAB-chefen Arne S. Lundberg har med, såvitt jag förstår, den dåvarande socialdemokratiska regeringens goda minne talat om LKAB:s uppgifter i malmfälten i ordalagen "vi är här för att bryta malm". Ansvaret för samhällenas framtid var det inte heller då mycket bevänt med.

Men nu är läget i malmfälten verkligen allvarligt. Nu krävs det särskilda åtgärder. Och det är sådana man begär från de fackliga organisationernas och från kommunernas sida. Man pekar på att allt som händer med LKAB för verkningar i kommunen - på verkstäderna, inom servicenäringarna osv. Dessa verkningar är redan fullt påtagliga, och det är alltså nu som det krävs åtgärder emot dem. Det räcker inte med att tala om att det varil lika illa tidigare.

FRITZ BÖRJESSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Också företagsledningen vid LKAB härden uppfattningen att dehär 100 miljonerna skulle kunna an vändas bättre utan för företaget, och jag harju anfört tidigare att det finns arbeten inom räckhåll som kan sättas i gång. Men värre är enligt företagsledningen att om man går ifrån LKAB:s styrelses planläggning, så riskerar man mer för framtiden. Man riskerar etl sämre läge för företaget för 1979 och för kommande år. Man bör därför inte bara tänka på att för dagen klara av en besvärlig och tråkig kris, utan man måste också tänka på utvecklingen under kommande år. Företagets ledning har understrukit att detta är mycket angelägel.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

Talmannen anmälde att Sivert Andersson anhållit att lill protokollet fö antecknat att han inte ägde rätt lill yttertigare replik.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! jag vill inledningsvis säga att det är en ganska märklig ordning att utskottet buntar ihop det här konkreta anslagsärendet beträffande LKAB med våra stora sysselsältningspolitiska motioner. Av det blir del en ganska blandad kompott, och det kan ju inte vara bra eftersom de flesta av de anmälda talarna självfallet är inställda på all diskutera propositionen 96 om medelstillskott till LKAB. På grund av näringsutskotiets metodik här ärjag emellertid tvungen att ägna mig åt problemen också i stort och inte bara åt LKAB:s problem. Jag vill därför diskutera vår slora sysselsältningspolitiska motion, som innehåller en konkret plan för hur man skall kunna skapa full sysselsättning och utveckling inom Norrbollen.

Problemen i Norrbollen växer-del handlar inte bara om malmfälten, och det handlar inte bara om LKAB. 20 000 människor är nu ställda utanför den normala arbetsmarknaden. Vi står mitt uppe i den värsta sysselsättningskris som förekommit sedan 1920- och 1930-lalens dagar. Det är detta som är bakgrunden till vår sysselsättningspolitiska motion. Men när nu utskottet formellt har slagit ihop vår moiion med det ärende som behandlas i det nu aktuella betänkandet är det märkligt alt man inte på något sätt behandlar de i motionen framförda förslagen. Detta är en hell kuriös metodik och en nonchalans inte bara mot motionärerna ulan som jag uppfattar det framför allt mot norrbottningarna i största allmänhet.

Vi har i Norrbotten den situationen att del inte bara rör sig om att 20 000 människor är ställda utanför den normala arbetsmarknaden. Massor av människor upplever all de har ett hot om permitlering hängande över sig. Massor av ungdomar kan inte fö ett arbete. Den verkliga arbetslösheten handlar om långt fler människor än dem som är registrerade. Mot den bakgrunden måste man fråga: Vad tänker nu regeringen göra för att uppfylla sina vallöften och garantera full sysselsättning? Hur tänker man möta krisen i Norrbotten? Storfinansen och de borgeriiga partierna hjälptes åt au slå ihjäl Stålverk 80, del som kunde ha blivit utgångspunkten för en planmässig industrialisering i del på arbetstillfällen så falliga Norrbotten.

Allt tyder på att man tänker gå vidare. Man nöjer sig inte med att Stålverk

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

80 sopades bort från dagordningen. Nu gungar marken under fötterna på människorna i malmfälten. Det är tydligt all man förbereder sig för drasliska ålgärder ulan alt man på någol sätt har planerat för sysselsättningen där uppe.

Men allt tyder på att en annorlunda planering är på gång. Den tidigare folkomflyitaren Bertil Olsson vädrar morgonluft. Hans recept är att flyltlass-poliliken skall intensifieras och människorna i norr fiyttas söderut. Någon tanke på all skapa ny sysselsättning genom ökad förädling och skapandet av nya statliga basindustrier finns det inte rum för i hans planering. Men det har det ju aldrig gjort tidigare, så varför skulle det göra det nu?

Bertil Olssons ord har sannolikt varit i säck innan de kom i påse. Del är i själva verket ett fruktansvärt perspektiv som rullas upp. Det är etl attentat mot en hel region. Det som inleddes i och med raseringen av Stålverk 80 är en statlig marodörverksamhet som måsle slås tillbaka genom ett samfållt vredesutbrott från folket i norr. Alla tecken lyder på - inle minsl Fritz Börjessons inlägg här i dag-alt regeringen inte har någon lösning vare sig för alt klara sysselsättningen i Norrbotten eller för att klara de s. k. strukturproblemen i stort.

Jag tvingas också att i denna näringspolitiska debatt syssla med en annan bromskloss, därför att det spelar en roll i del totala sammanhanget vad man har för människor. Det finns folk inom den statliga hierarkin som mycket medvetet hargått in föratt sabotera Norrbottens vitala intressen -det står helt klart - folk som utstuderat och målmedvetet hävdar att kolonialpolitiken och misshandeln av denna landsända skall fortsätta.

Jag tänker i del sammanhanget pä Statsföretags chef Per Sköld, som verkligen avslöjar hur man tänker i de kretsar som står regeringen nära. Per Sköld harju framställts som socialdemokrat. Jag vet inte var hans partibok i själva verket finns, men han ser ul att trivas som fisken i vattnet när vi fått en borgeriig regering. I en intervju i moderata Norrbottens-Kuriren säger han en rad saker som blottar hans innersta vilja: Avveckla Norrbotten! Det är bäst, och del är billigast. 1 tidningsiniervjun frågar han: "Är det vettig ekonomi att behålla Norrbotten? Man måste se verkligheten som den är och inte som vi vill att den ska se ut." Han fortsätter: "Om vi etablerar oss i Norrbotten får vi satsa mer pengar på att isolera husan vad som är fallet om vi bygger söderut." Tänk vilka nyheteri "Till delta kommer högre bränslekostnader och det faktum att oljan är dyrare i norr. Dessutom är fraktkostnaderna väsentligt högre."

I Norrbottens-Kuriren står det vidare: "Vi måste bestämma oss för hur mycket vi ska satsa för att behålla Norrbotten. Vad det får kosta för alt

människor ska få bo kvar. Är det rimligt att lägga en industri norr om

Polcirkeln på fjälltundran - med andra ord i Kiruna? Den frågan måsle vi ställa oss, säger chefen för Statsföretag Per Sköld."

1 intervjun slår del vidare: "Skulle Per Sköld få sin vilja igenom skulle de flesta norrbottningar tvingas flytta söderut. Orsaken är alt del skulle ge lägre kostnader för företagen."

Så talar högste chefen för Statsföretag AB. När det gäller Norrbotten har

han gjort sig känd som en av de främsta sabotörerna. Han var en av de ledande inspiratörerna i sabotageverksamheten i Norrbotten i samband med Stålverk 80. Han vill gå vidare. Han vill lägga ner Norrbotten. Det blir billigare, och då blir Per Sköld nöjd.

Jag anser att detta är en principfråga som rör den näringspolitiska debatt som pågår: Vilka värderingar skall ledande tjänstemän ha? Är del regeringens röst som talar genom Per Sköld? I så fall finns det verkligen anledning att slå larm, därför att då har man avslöjat planer som man försöker dölja. Är regeringen däremot inte överens med Per Sköld, borde detta ha sagts mycket bestämt. Men den nämnda intervjun ärsåvitt jag vet icke dementerad. En sak står i vart fal I klar för de flesta norrbottningar: Per Sköld bör avgå från sin post -ju förr desto bättre. Hans verksamhei är rena giftet för Norrbotten, och hans position ger rika möjligheter till en fortsatt långt driven sabolageverksam-het.

Vi har i vår motion framställt en rad konkreta förslag om uppbyggandet av nya stalsindustrier, men vi får i utskottsbetänkandet ingen antydan om att man har någon vilja i den riktningen. Vi är skarpt kritiska mot den borgeriiga regeringens politik för Norrbotten, men del bör också sägas i det sammanhanget, för att man skall få litet balans: Det var ingen bra politik tidigare heller. Avfolkningspolitiken firade sina stora triumfer tidigare, under 1950-och 1960-talens bittra år då arbetsmarknadsverkets initialer tolkades som "Alla måste söderut".

Det som nu krävs är inle en återgång till en gammal dålig politik, utan del som krävs är en hell ny, en politik som verkligen innebär att man går in för all tillvarata regionens rika resurser: all Stålverk 80, som storfinansen och de borgerliga partierna hjälptes åt att slå ihjäl, byggs som den viktigaste komponenten för ett svenskt stålcentrum i Luleå, att man förbereder aluminiumverk i Jokkmokk, att man sätter i gång med uranbrytningen i Arjeplog - det är också ett stort sysselsättningsobjekt -, att kulsinterverket i Kiruna och apalitverket i Malmberget snarast byggs. Allt det här finns i vår motion.

En annan krisdrabbad sektor är den statliga träindustrin, som måsle byggas ut mot ökad finförädling i stället för att sysselsättning och produktion minskas. Vi har också tagit upp frågan om Kaunisvaara. Vår linje har hela tiden varit att man måste bredda gruvbrytningen och inte koncentrera den till ett par platser i Norrbotten - detta för att ransonera malmtillgångarna och få dem att räcka. Det skulle snabbt kunna ge många nya arbetstillfällen ål en hårt drabbad bygd om man som förberedelse kunde sätta i gång med järnvägsbygget Kaunisvaara-Övertorneå.

Det här måste vara några av de tunga komponenterna, tycker vi, i en totalplan föratt hejda avvecklingen av Norrbotten och klara sysselsättningen. Vi har också, sedan gammalt, ställt kravet att malmbanan rustas upp och att ett vettigt malmfraktavtal kommer till stånd. I det sammanhanget bör Fritz Börjesson kunna säga någonting. Vill man inte ge mer än 200 milj. kr. för att garantera sysselsättningen vid LKAB skulle man kunna tänka sig alternativet att satsa begärda ytteriigare 100 milj. kr. för genomförande av projektet att

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

upprusta malmbanan.

Det finns en rad frågetecken när del gäller Norrbotten, och oron växer. Där växer också kampandan och indignationen. Jag tror att den skrift av en ledande tjänsteman som Eivor Marklund nyligen nämnde är etl av många uttryck just för indignationen över den avfolkningspoliiik vi nu bevittnar. Den borgerliga regeringen velar hit och dit. Den ger inga bestämda besked och sysslar med marginella åtgärder. Ännu svävar vi i ovisshet om huruvida de statliga industrierna skall få de pengar som begärts utöver det som behövs för alt hålla nosen över vattnet. Vad skall ske med malmfälten? Vad skall ske med ASSLs boardfabrik i Piteå? Hur skall inlandet och Tornedalen klaras utan massarbetslöshet? Alla de här frågorna blir ständigt hängande i luften medan den borgerliga regeringen hänvisar till än den ena än den andra utredningen. Delta är en ulmaning mot alla dem som nu går arbetslösa i Norrbollen och alla dem som svävar i ovisshel om huruvida de skall få behålla sina jobb.

Jag vill sluiligen gå till den fråga som det här belänkandet egentligen handlar om, nämligen frågan om medelstillskolt till Luossavaara-Kiirunavaara AB för alt upprätthålla vis_s sysselsättning, som det står. Jag förde egentligen den debatten med industriminister Åsling redan i måndags i anledning av en interpellation som jag hade framställt. I den frågade jag hur regeringen tänkerordna sysselsättningen, eftersom man vill anslå bara de här 200 miljonerna i stället för de 300 miljoner som fackföreningen har begärt lill arbetsprojekt för att man skal! kunna undvika avskedanden och permitte-ringar. Jag framställde den interpellationen i tro att man då skulle lala om hur sysselsättningen skall ordnas för dem som nu inte kan beredas jobb genom anslaget på 200 miljoner "för alt upprätthålla viss sysselsättning". Men del var en fåfäng förhoppning. Regeringen har ingenting därutöver att komma med, trots alt man vet att det inte kommer att räcka lill.

Fritz Börjesson sägeratl han ärsorgsen. Det är väl ungefär som del kan vara när man har fött en spik i foten. Vad skall då inle alla de vara som nu hotas av arbetslöshet? De har verkligen skäl att vara sorgsna, de som nu av regeringen berövas sina jobb.

Att sju feta år också kan följas a~v sju magra har vi norrbottningar tydligen inte tänkt på, säger Fritz Börjesson. Ja, närdet gäller Norrbotten hardet varit minst 77 magra år - magra år för de krafter som har krävt utveckling och uppbygge av etl allsidigt näringsliv men fela år för den svenska statskassan som har plockat hem miljard efter miljard och underlåtit alt investera för framliden.

Och nu skall man gå vidare. I stället för att anslå 300 miljoner, som facket har begärt, skall LKAB med kallt blod få kasta ut de övertaliga i arbetslöshet. Så handlaralllsåden regering som lovai skapa 400 000 nyajobblSå handlaren uiskottsmajoritet som tycker att lojalitet mot den borgeriiga regeringen är viktigare än alt garantera sysselsättningen i malmfälten.

Samtliga berörda fackföreningar har ställt en åtgärdskatalog till regeringens förfogande. Mantalarom hur sysselsättningen kantryggas. Regeringen säger nej och hänvisar till utredningar. Det finns, herr Börjesson, inget län i detta

land som har matats med så många utredningar som Norrbotten. Det har gett arbete åt en massa utredare, men inte har det tryggat sysselsättning och utveckling! Jag är rädd för att den pågående utredningen om LKAB inle heller kommer alt trygga sysselsättningen i malmfölten.

Och nu är det bråttom, herr Börjesson. När regeringen inle har någol annat att erbjuda är det en moralisk skyldighet aU man åtminstone anslår de 300 miljoner som facket har krävt för att hindra avskedanden.

Jag kommer självfallet att rösta för det förslaget. Att detta inte kommer att lösa problemen i stort är en annan sak. Det behövs betydligt mer för malmfälten och för Norrbotten. De åtgärderna skisseras bl. a. i vår motion 1302, som jag yrkar bifall till.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

KARL-ERIK HÄLL (s):

Herr talman! Innanjaggår in på vad jag egentligen tänkte säga kan jag inte undertåta att säga etl par ord till Fritz Börjesson, som företräder utskottet.

Men dessförinnan vill jag notera att av någon för mig obegriplig anledning alla borgerliga ledamöter på Norrbotlensbänken är borta i dag. Det finns naturligtvis skäl till det, men jag tycker ändå det ser litet märkligt ut. Vi harju så många gånger talat om situationen i Norrbotten och i malmfälten och de har visat så stort intresse för det, men i dag är det alltså tomt i bänkarna.

Fritz Börjesson känner sorg över utvecklingen i Norrbotten. Om det är en värdefull egenskap hos en politisk företrädare i denna kammare att på ett runt och ogripbart sätt ta sig an problemen, tror jag inte att det finns någon som är mästerligare i det avseendet än Fritz Börjesson. Det finns inte det minsta engagemang i hans tal om vad det egentligen gäller.

När Fritz Börjesson talarom de många förslag som 17 fackliga företrädare lagt fram för utskottet och inte så litet ironiskt refererar att det bland dem finns målning av en trappa, då tycker jag nästan att det går litet för långt. Det finns många angelägna arbetsuppgifter med på den listan, Fritz Börjesson!

Det hade varit betydligt bättre om man hade försökt ta seriöst på de fackliga organisationernas förslag. Det gör man inte - man nöjer sig med att konstatera vad företagsledningen har sagt och att man med dess förslag sparar 100 milj. kr. Från den synpunkten är det naluriigtvis riktigt av Fritz Börjesson att föra resonemanget som han gör.

Sedan hänvisade Fritz Börjesson till en motion som jag väl känner igen -jag har nämligen varit med och skrivit den. Ur den citerade han alt vi redan för några år sedan var på det klara med att malmen så småningom skulle ta slut. Men, Fritz Börjesson, det finns annat också i den motionen - uppslag och idéer beträffande hur kompletterande sysselsättning skall kunna skapas i dessa områden, hur alternativa arbeten skall kunna skapas den dag malmen inte längre bär samhällsutvecklingen. Tag gärna den motionen, Fritz Börjesson,och försök intressera den nuvarande regeringen för förslagen i den, kompletterade med de förslag som fackföreningsfolket har ställt! Det kan säkert ge några uppslag om hur man skall klara den här situationen på sikt.

Det har redan konstaterats att LKAB har varit ett rikt vinstgivande företag.

3 Riksdagens protokoll 1977/78:120-122

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

och många sköna miljarder har inlevererats som vinstmedel till statskassan.

Jag har själv arbetat vid LKAB:s Malmbergsförvaltning i 14 år. Under den tiden har jag som facklig representant, både som ordförande i den lokala fackföreningen och som ombudsman i samma avdelning i Gruvindustriar-betareförbundei kunnat följa utvecklingen vid förelaget Genom stora investeringar och andra åtgärder har man ständigt ökat produktionskapaciteten och produktiviteten i förelaget. Påfrestningar i form av sänkta malmpriser har man alltid motverkat genom att öka brytningsvolymen.

För alt möjliggöra detta allt större malmuttag har helt nya brytningsme-loder införts, och allt effektivare maskiner har satts in i produktionen. Denna intensiva malmbrytning har avsatt många spår även ovan jord i Malmberget. Stora delar av bebyggelsen i samhället har på grund av rasrisken fåll rivas, och i dag är samhället praktiskt tagel delat genom del enorma hål som har bildats vid jordavrymningen över den s. k. Kaplensmalmen. Det innebär en enorm miljöförstöring och har medfört alt man har tvingats skära av fiera gator i samhället, vilket i sin tur har medfört att färdvägen från vissa bostadsområden lill affärer och annan service har flerdubblats i längd. Busslinjer har fått läggas om med förlängda restider som följd. Denna anpassning lill gruvbrytningens behov har resulterat i avbrutna gator och ödelagda kvarter i ell från början sällsynt välplaneral samhälle. Kyrkan har flyttats. Folkels hus,skolor, badhus och ett stort antal bostadshus har rivits för att ge företaget möjlighet att bryla malm i allt större omfattning.

Kommunen har som en följd av detta fått göra enormt stora insatser för att skapa nya bostäder i stället förde rivna, bygga nytt Folkets hus m. m. Vi har gjort allt detta väl medvetna om alt gruvan och malmbrytningen är och även i framtiden måste vara grunden för della samhälles utveckling och fortbestånd. Skulle mot all förmodan driften upphöra vid gruvan kommer hela samhället att vara värdelöst. Detta framgår med all önskvärd tydlighet av de uppgifter som kommunens företrädare har meddelat utskottet. Av dem framgår bl. a. alt hela 92 96 av våra industrisysselsatta är beroende av LKAB och att ca 20 000 av kommunens 25 000 invånare direkt och indirekt för sin utkomst är beroende av LKAB.

I Kiruna är silualionen densamma. Del framgår klart av det fullständigt eniga uttalande som kommunfullmäktige i Kiruna harantagit och som också har tillställts utskottet. Här kan man notera alt de borgerliga ledamöterna i fullmäktige faktiskt har tillmätt de anställdas synpunkter långl större belydelse än man tydligen gör här i riksdagen.

Del är därför inte så konstigt alt kommunerna och de anställda i föreiagel har varit och alltjämt är inställda på långtgående insatser för alt bibehålla och utveckla gruvnäringen i kommunerna. De ålgärder som företagel vidtagit för att öka produktion och produktivitet har i många fall genomförts trots all del medfört stora påfrestningar för de anställda. Dieseldrift under jord är ett sådant exempel. De slora venlilationsproblem som därigenom uppstod och som man tyvärr aldrig har kunnat riktigt bemästra har satt sina djupa spår i gruvarbetarnas hälsa. Ökad frekvens av lungcancer har bl. a. följt i spåren av

den effektivitetsjakten.

Det ständiga motivet för dessa åtgärder har varit alt man därigenom ökade företagets lönsamhet och därmed även företagets konkurrenskraft gentemot omväridens malmproducenier. Detta är säkert helt riktigt. Men gruvarbetarna härmed rälladåochdåifrågasutdel pris de tvingats betala, och i dag ser del ul som om inte detta alls räcker lill för att trygga jobben och därmed hela kommunens existens.

Alla minns vi säkert att påfrestningarna på gruvarbetarna 1969 blev så slora alt det resulterade i den slora gruvstrejken. Mot denna bakgrund måste var och en förstå att gruvarbetarna och alla kommuninvånare nu är djupt oroade inför framtiden. När ryktet om permitteringar och avskedanden av anställda började sprida sig samlades folket till demonstrationer. I Malmberget tågade mer än 4 000 människor under plakat där man krävde att LKAB och Statsföretag med stöd av regeringen skulle göra vad som behövdes för att undanröja hotet mot sysselsättningen.

I många år har fackföreningsfolket framfört farhågor för verkningarna av den ständigt ökande råmalmsproduktionen och exporten av oförädlade malmprodukter. Denna ständigt ökade brytningsvolym tär raskt på malmtillgångarna och medför dessutom andra negativa verkningar. Ett allt större brylningsdjup ökar kostnaderna och medför dessutom att man får en arbetsmiljö som hotaratt bli så besvärlig att man i framtiden förmodligen inte kommer att fö människor att över huvud laget ställa upp i underjordsarbete. Till detta kommer att en så snabb avsänkning av gruvan medför alt de mycket stora kostnaderna exempelvis för att tillreda nya huvudnivåer i gruvan kommeratt få orimligt korta avskrivningstider, vilket i sin tur blir påfrestande för ekonomin.

Det är med dessa motiv vi på allt sätt försökt få till stånd en högre förädling av malmprodukterna vid gruvan och länet. Det var en av orsakerna till att det var och fortfarande är så angeläget att få till stånd ett stort stålverk i Luleå. I dag nödgas vi tyvärr konstatera verkningarna av denna ensidiga inriktning på att bryla stora mängder råmalm och verkningarna av att exportera den relativt oförädlad.

I dag hotas jobben för hundratals arbetare och tjänstemän, och i den situationen finns det ingen beredskap. Efter tre år av djup lågkonjunktur och inför etl Ijärde och kanske ett femte sådant år har företagsledningen i det statliga LKAB och regeringen inget annat recept än det traditionella, nämligen all minska kostnaderna, att öka.produktiviteten och att permittera och avskeda anställda.

Inte heller Statsförelag har någon beredskap eller några alternativ att erbjuda för att trygga sysselsättningen. Detta blev verkligen klart för gruvarbetarna vid Per Skölds framträdande på ett stort möte i Malmberget i februari. Reaktionen mot en sådan uppenbar brist på ansvar för de anställda är naturligtvis bitterhet bland gruvarbetarna, och denna bitterhet förstärks när man nu nödgas konstatera att inte heller ägaren-staten är beredd att ta de nödvändiga krafttagen.

Del utskottsbetänkande som vi nu behandlar är verkligen i det här

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

avseendet ett bedrövligt aktstycke. 200 miljoner -en med föriov sagt futtig summa i relation till de tidigare miljardvinsterna -är man nu från regeringens sida beredd aU anslå för att som det heter trygga jobben under 1978 för en del av de arbetslöshetshoiade gruvarbetarna. Därmed har också regeringen och utskottsmajoritelen tagit på sig ansvaret för att hundratals arbetare och tjänstemän får sparken. Del är detta det handlar om, herr talman, även om utskottsmajoriteten väljer att uttrycka del på annat sätt. Jag citerar: "Utskottet lägger stor vikt vid aU en eventuellt nödvändig ytteriigare neddragning av LKAB:s personalstyrka sker i socialt acceptabla former." Detta låter bättre, men betyder samma sak.

Att företagsledningen på detta sätt demonstrerar ett bristande ansvar för de anställda är lindrigt sagt anmärkningsvärt, men att utskoltsmajoriieten gör det är rent ut sagt upprörande. De anställda i LKAB har med all rätt förväntat sig ett annat handlande från regeringens och riksdagsmajoriletens sida.

Företrädare för de anställda har inför utskottet redovisai en lång lista över angelägna arbeten som förr eller senare måste utföras. En del av dessa förslag rör angelägna miljöförbättrande insatser, andra åter är av stor betydelse för den framtida gruvbrytningen. Allt detta lämnar utskottets majoritet utan avseende.

Det torde vara utsiktslöst att här i kammaren med några argument i värtden kunna ändra på denna utskottsmajoritelens inställning. Man tillmäter tydligen företagsledningens uttalande större vikt än vad de anställdas företrädare väldokumenterat har framfört. Och jag beklagar delta, då det innebär att denna företagsledning, som sagt nej till samhällets pengar för att trygga jobben, nu går tillbaka och får verkställa de permitteringar och avskedanden som enligt ledningens och tydligen även utskottsmajoritetens mening är både nödvändiga och önskvärda.

När utskottsmajoriteten inte ens är beredd att stödja del mycket blygsamma förslag som vi socialdemokrater framfört, nämligen ytterligare 100 milj. kr. föratt folket skall kunna behållas i företaget under innevarande år, då inser jag det omöjliga i att försöka vädja till förnuftet hos denna majoritet.

En sak vill jag i alla fall säga: Det är alldeles klart och tydligt alt gruvarbetarnas dom kommer att falla hård och skoningslös över den regering och över de partiers föreirädare i denna kammare som nu så kallsinnigt är beredda att kasta ut hundratals LKAB-anslällda i arbetslöshet.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till de socialdemokratiska reservationerna.

FRITZ BÖRJESSON (c) kon genmäle:

Herr talman! Herr Hälls anförande var en kopia av de argument som tidigare har framförts när han säger: Ta min motion från 1974 och intressera den nuvarande regeringen förden. Och då är del tydligt att han inte lyckades intressera den gamla regeringen för sin motion.

När han återupprepar att det inte finns något ansvar i regeringen och utskottet och troligtvis inte i ulskottsmajoritelen för detta företag, så vill jag

åter tillbakavisa detta genom att säga att vi har anvisat en hel del pengar föratt 840 jobb skall kunna vara kvar under 1978.

Om jag inte är fel underrättad så överväger Kooperativa förbundet att lägga ner industrier som går med stora underskott, så dessa förhållanden är synonyma för hela vårt näringsliv och ingenting speciellt för LKAB.

Jag förstår alt man från lokalt håll har dessa synpunkter och om man inte har dem anser att man måsle föra fram dem - del är ju så. Men varken regeringen eller utskollsmajorilelen kan rå för den konjunkturutveckling som sker i synnerhet beträffande malmen.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

KARL-ERIK HÄLL (s) kort genmäle:

Herr talman! Till Fritz Börjesson villjag säga att jag vidhåller: Ta gärna min motion och försök göra någonting av den!

Sedan efterlyses kritik av den gamla regeringen. Får jag fråga Fritz Börjesson: Vad skulle det ligga för konstruktivt i att här i dag i denna debatt försöka prata om det som varit? Vi har ställt förslag från vårt håll, som i den motion jag åberopat. De har inte förverkligats. Nu har vi en ny regering. Gör någonting ni - i stället för att säga att detta är verkningar av den gamla regeringen och skylla på den! Nu är del jobben för gruvarbetarna det gäller. Jag håller med om att man visst kan uppskatta att 850 jobb räddas, men jag är också angelägen om att påpeka att 350 får sparken.

Fritz Börjesson säger på sill vanliga sätt: Det härar inget unikt -det händer på andra områden, och vi är vana vid della. Ja, del är en ful vana.

Fritz Börjesson! Det ligger en fundamental skillnad i att ni i det här sammanhanget är beredda att sparka ul välutbildade gruvarbetare, som funnit sig i att jobba i en arbetsmiljö som sannerligen inte de flesta människor vill acceptera. Och var, Fritz Börjesson, tar man tillbaka de gruvarbetarna sedan de fått sparken? Vilken tilltro för man till det statliga LKAB efter en sådan manöver?

Men detta kanske Fritz Börjesson inte har några bekymmer för - det kanske blir en annan regering som för de bekymren.

STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag hade från början inte avsett att della i den här debatten, men efter att ha lyssnat till de borgerligas talesman Fritz Börjesson kan jag inte låta bli att uppta kammarens tid ytteriigare några minuter.

LKAB, liksom de andra stora statliga företagen i Norrbotten, har under det senaste året dragits med rätt slora problem, del vis på grund av den nuvarande konjunkturen och följderna av den. I olika sammanhang har från denna talarstol poängterats de problem de statliga förelagen har. När det nu gäller LKAB:s framtid och möjligheter att sysselsätta de anställda har vi från socialdemokratiskt håll föreslagit att man skall få de 300 miljonerna för att kunna sysselsätta alla i företaget. Man har från de fackliga organisationerna redovisat listor med massor av objekt och projekt för att alla skall kunna behålla sina jobb.

Del är ganska beklämmande alt lyssna till de borgerliga när de helt

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

nonchalerar fackets krav, att lyssna lill Fritz Börjesson som intygar sin oro och säger att vi alla känner sorg över LKAB:s utveckling. Men samtidigt - när man sitter i regeringsställning - är man inte villig alt la steget fullt ul för all bereda alla anställningstrygghet. Han talade också i sitt första inlägg om all han skulle kunna tro att malmbanan behöver rustas upp. All tro och all känna sorg, det präglar genomgående de borgerligas inlägg. Men man behöver inle tro så myckel på all malmbanan, speciellt i södra omloppet, skall behöva rustas upp - del finns etl klart behov av det. Dessutom skulle det kunna sysselsätta väldigt många av de människor som nu känner oro för framliden och för sina jobb.

Vidare säger Fritz Börjesson att han i bänken har en lista på förslag över de här objekten. Delar kanske inte att förvåna sig så myckel över-det är inle på något sätt ovanligt att de borgerliga låter förslag som kommer från de föckliga organisationerna, de anställda, hamna i bänkarna där locken läggs på för att slutligen gå vidare till papperskorgen. Det är viktigt att notera i della sammanhang.

Fritz Börjesson kom hela tiden tillbaka lill de allmänna svårigheter som råder i landet på grund av lågkonjunkturen. Men det måsle väl ändå vara så all när man gör insalser lill följd av långvariga lågkonjunkturer, så bör de kraftigaste insatserna ske där man har den sämsta arbetsmarknadssituationen. I Norrbotten slår ju över 23 96 av människorna utanför den ordinarie arbetsmarknaden. På de orter i malmfälten som det här är fråga om har man en enorm ungdomsarbetslöshet. Man har praktiskt taget ingen chans all få ett nytt jobb i dag om man ställs utanför det gamla.

Inte minst med tanke på det slora belopp- 12 miljarder-som della företag har lämnat ifrån sig till statskassan, vore det underiigt om man inte skulle kunna öka pä beloppet med 100 miljoner.

Herr talman! Jag hyser liksom tidigare talare inle några stora förhoppningar om att den borgerliga riksdagsmajorileien i kammaren skall gä på det socialdemokratiska förslaget. Men i och för sig visar della bara de borgertigas verkliga vilja när det gäller att leva upp till sina fagra tal och löften inför det senaste valel, all man skulle ulveckla Norrbotten och skapa en framtid även för människorna i det länet. Detta understryker med vilken falskhet de löftena gavs.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Del är kanske inte så meningsfullt att förlänga den här debatten, för det slår ju helt klart att de borgerliga har bestämt sig för den rigorösa nej-sägariinjen. Och den kommer de att hålla fast vid, precis som tidigare.

Fritz Börjesson vägrar all diskutera frågorna i stort. Man bortser från den myckel svåra kris som Norrbotten nu skakas av och som betyder att de berörda måste sysselsättas med åtgärder över hela fältet, vilka kan sättas in på basis av länets rika resurser för att skapa sysselsättning både på kort och på lång sikl. Man måsle bryla den koloniala strukturen, och staten och regeringen måste känna ett ansvar för alt trygga och öka sysselsäUningen

inom den statliga förelags.seklorn. Del är egentligen tvåsidiga insatser som måsle göras. De ställiga basindustrierna måste garanteras de medel som krävs för all modernisera och förbättra redan befintliga anläggningar. Det är på det planet som man med de 300 milj. kr. som facket har begärt hade kunnat skapa sysselsättning och förhindra avskedanden och permitteringar.

Eftersom Fritz Börjesson kommer fram med den utredning som skall pågå om LKAB, vill jag än en gång påpeka att inget län har varit föremål för så många utredningar som Norrbotten. Men det finns ju en rad redan färdigutredda projekt som snabbi skulle kunna sättas i gång och ge ett stort sysselsällningstillskott. Dit hör Stålverk 80, gruvprojektet i Kaunisvaara, uranbrytningen i Pleutajokk och utbyggnad, modernisering och förbättringar av ASSLs industrier både i Piteå och i Kalix.

Förall Fritz Börjessonskall få klart för sig vilka problem man har inte bara i malmfälten vill jag rycka Ut en kommun som illustration. Vi kan la Pajala kommun i Norrbotten som 1950 hade 15 198 invånare men som 1960 hade minskal till 14 000 för att 1970 vara nere i 10 000. Nu är man nere i ca 9 400 invånare. Men vår länsstyrelses flitiga utredare har också blickat längre in i framtiden. Det flnns en prognos som sägeratl 1980 kommer Pajala kommun att ha drygt 7 000 invånare. Man har inte stannat vid 1980, utan man har även gått lill 1990, och då skall kommunen vara nere i 6 000 invånare. Det betyder att med den här takten kommer invånare i Pajala kommun att bli nästan lika sällsynta och ensamt och sorgset vandrande som renarna på Skansen.

Närdet gäller frågan om stödet lill LKAB kommer vi inte ifrån att det visar en häpnadsväckande nonchalans att man inte på allvar diskuterar den åtgärdskalalog som de fackliga organisationerna har föreslagit, utan föredrar att lila på LKAB:s styrelse. Facket harju inte bara, herr Börjesson, föreslagit målning av en irappa och liknande marginella åtgärder, ulan man har ett myckel ambitiöst och omfattande program för alt klara sysselsättningen. Men det har den borgertiga regeringen totalt struntat i.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

FRITZ BÖRJESSON (c):

Herr talman! Alla de projekt som Alf Lövenborg här har presenterat "över hela fältet", som han uttryckte det, plus kravet på Per Skölds avgång som chef för Statsföretag vill jag naluriigtvis inte kommentera i det här sammanhanget.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1 a

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels motionen nr 1761 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eivor Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 50 mom. 1 a röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1761 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eivor Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 276 Nej - 15

Mom. 1 b

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Ingvar Svanberg m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kart-Erik Häll begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 50 mom. 1 b rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av Ingvar Svanberg m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Kari-Erik Häll begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 150 Nej - 140

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karl-Erik Häll begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskotiets hemställan i betänkandet nr 50 mom. 2 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Ingvar Svanberg m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karl-Erik Häll begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 150 Nej - 140

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall lill 1 :o) utskottets hemställan, 2:o) moiionen nr 224 av Lars Werner m. ,fl. samt 3:o) motionen nr 1302 av Alf Lövenborg och Rolf Hagel, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då Eivor Marklund begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Alf Lövenborg begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen

angående näringsulskollels hemställan i beiänkandei nr 50 mom. 4 aniar

moiionen nr 224 av Lars Werner m. fl. rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit

motionen nr 1302 av Alf Lövenborg och Rolf Hagel.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskollets hemställan i betänkandet nr 50 mom. 4 rösiar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 224 av Lars Werner m. fl.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Sysselsättningen vid LKAB

Ja - 275 Nej - 15

Mom. 5 och 6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

§ 7 Förbud mot försäljning av krigsleksaker

Föredrogs näringsulskollels belänkande 1977/78:48 med anledning av moiioner om förbud mot försäljning av vissa leksaker.

I delta betänkande behandlades motionerna

1977/78:305 av Åke Gillström (s),

1977/78:308 av Ulla Tilländer m. fl. (c, s, fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag om förbud mot försäljning av krigsleksaker, och

1977/78:804 av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla

1. att den lagstiftning genom vilken konsumentverket övervakade försälj
ningen av farliga leksaker skulle ses över och skärpas så alt även krigsleksaker
föll under försäljningsförbud,

2. att krigsleksaker i lagstiftningen hänfördes till de undantag som syftade
lill att skydda människors liv, hälsa och säkerhet och därmed ålades
importförbud.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med anledning av motionerna 1977/78:308 och 1977/ 78:804 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört om sanering av utbudet av krigsleksaker,

2. att riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:305.

Reservation hade avgivits av Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m), Fritz Börjesson (c), Sven Andersson i Örebro (fp), Rune Ängström (fp). Ingegärd Oskarsson (c) och Sten Svensson (m) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen skulle avslå

a) motionen 1977/78:308,

b) motionen 1977/78:804.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Näringsutskoitei har i det betänkande som nu behandlas av kammaren tagit upp tre moiioner om förbud mot försäljning av vissa leksaker. I de två första motionerna gäller frågan införande av förbud mot import och försäljning av s. k. krigsleksaker. I den tredje motionen föreslås alt riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om behovet av en skärpning av marknadsföringslagen när det gäller försäljning av leksaker.

Inledningsvis kan konsiaieras, att det föreligger enighet inom utskottet vad gäller hemställan om att riksdagen skall avslå den tredje moiionen, dvs. avvisa kravet på en uttalande om en skärpning av marknadsföringslagen.

Vad oenighet har uppstått om, vilket resulterat i att en reservation har fogals vid betänkandet, är utskottets yttrande över de två förstnämnda motionerna.

Till bilden hör alt frågan varil uppe en gång tidigare under detta riksmöte. Den 9 december 1977 avslog en enhällig riksdag en moiion med hemställan all hos regeringen anhålla om förslag till förbud mot import och försäljning av krigsleksaker. Ett likaledes enhälligt näringsulskotl anförde då bl. a. följande skäl för att motionen skulle avslås:

"Vad avser motionärernas förslag vill utskottet erinra om all Sverige i internationella överenskommelser har utföst sig att inle införa s. k. tekniska handelshinder, dvs. sådana regler om varans beskaffenhet som försvårar internationell handel. Undantagna härifrån är regleringar som syftar till alt skydda människors liv, hälsa och säkerhet. Utskollet anser mot denna bakgrund inte att riksdagen bör göra en sådan framställning till regeringen som motionärerna önskar.

Det är dock angeläget all utbudet av denna typ av leksaker förändras. 1 detta sammanhang noterar utskoiiel alt konsumentverket har utarbetat vissa riktlinjer med inriktning på säkerhet för vissa slags leksaker. Mellan lekmiljörådet och berörda branschorganisationer har inletts överläggningar om vissa riktlinjer i fråga om försäljning av krigsleksaker. Utskottet utgår från alt dessa övertäggningar fullföljs."

Dessa motiveringar godtogs av kammaren och motionen avslogs.

Nu har endast fyra månader gått sedan riksdagen gjorde detta principiellt viktiga uttalande. Vi reservanter kvarstår således vid den bedömning som då gjordes av näringsutskottet. För alt markera denna hållning har vi i reservationen ånyo understrukit att det är angeläget alt en sanering av utbudet av krigsleksaker kommer till stånd. I första hand bör delta ske genom frivilliga överenskommelser. Inom konsumentverket pågår f n. en översyn och omarbetning av riktlinjer för marknadsföring av leksaker. Vi utgår från att frågan om utbudet av s. k. krigsleksaker kommer att beaktas även i detta sammanhang.

Med hänsyn till vad jag nyss redovisat saml till tidsaspekterna borde det vara rimligt att påräkna samma behandling i kammaren av de nu aktuella motionerna, vilka i stort sen ålerupprepar kraven i fjolårets motion. Så har dock inte blivit fallet, eftersom utskottsmajoritelen ifrågasätter utskottets tidigare uttalade tro på frivilliga överenskommelser. Man begär till och med att regeringen skall vidta erforderiiga ålgärder, uppenbartigen i den riktning som motionärerna har begärt, som syftar till lagförslag om förbud mot försäljning av s. k. krigsleksaker.

Lagstiftning i avsikt alt förbjuda försäljning av vissa leksaker är enligt reservanternas mening synnertigen olämpligt. Jag skall redovisa några skäl för detta påslående.

En strävan vid all reglering av importhandeln måsle vara att undvika icke lariffära handelshinder, och Sverige har också i internationella sammanhang utfäst sig alt följa denna internationellt accepterade linje. Undanlag från denna överenskommelse anser jag fortfarande är befogade vad gäller regleringar som har till syfte att skydda människors liv, hälsa och säkerhet. Utskottsmajoritelen har uppenbarligen, i likhet med motionärerna, ansett att krigsleksaker är så skadliga för barnen all införandet av ell lekniskt

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot fÖrsäh-ningen av krigsleksaker

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

handelshinder med åtföljande ofta negativa effekter på våra handelspolitiska relationer kan vara motiverat.

Skulle riksdagen mot förmodan godta motionärernas lagstiftningskrav, skulle delta dessutom medföra synnerligen stora definitionsproblem. Var drar man gränsen mellan en acceptabel och en oacceptabel krigsleksak? Lek miljörådets utkast lill definition är diffus och torde ej kunna utgöra underlag för en sådan bedömning. Även om en definition av acceptabla krigsleksaker trots allt skulle kunna åstadkommas, torde gränsdragningsfrågorna bli så många alt en förbudslagstiftning inle skulle kunna upprätthållas ulan en vittgående byråkrati.

Anser motionärerna att etl speciellt krigsleksaksverk skall upprättas, eller skall konsumentverkels organisation byggas ul för detta ändamål? En lagstiftning av den omfattning som motionärerna begär leder utan tvivel till ökad byråkrati. Den nya regeringen har lovat att föra en politik som minskar byråkratin i samhället - inte tvärtom! Det står uttryckligen i regeringsförklaringen.

Under senare år har kunnat konstateras att leksaksbranschen frivilligt har begränsat utbudet av krigsleksaker. Della har skett av etiska och moraliska skäl-inle på grund av övertygelse om alt krigsleksaker är skadliga. Dessutom har branschen frivilligt avstått från konsumenlreklam när det gäller krigsleksaker som har anknytning till vårt århundrade. Frågan är hur långl man kan gå, när vi samtidigt är medvetna om utbudet av inslag med våld och krig i massmedia eller del dokumentära våldet som visas i televisionens nyhetsprogram.

En av samhällets väsentliga uppgifter är att verka för alt ungdomarna -förutom att beredas utbildning och arbetstillfällen - även får en meningsfull fritid. I dag sysslar många ungdomar på sin frilid med modellbyggen med varierande motiv. Vill verkligen motionärerna förmena ungdomarna denna oskyldiga sysselsättning därför att byggsatserna kan föreställa avbilder av t. ex. regalskeppet Wasa eller cli flygplan av typ Viggen?

Reservanterna har den uppfattningen att utbudet av s. k. krigsleksaker skall förändras. Självfallet är del angelägel - och del vill jag bestämt understryka - att det kommer fram leksaker som gör det möjligl lör barn och ungdom alt syssla med skapande lek. Men förbudslagstiftning är, som jag redan framhållit, icke någon lämplig åtgärd för att nå sådana syften.

I en marknadsekonomi bör det stå konsumenterna fritt att välja del man vill köpa. I en fungerande marknadsekonomi råder också en konkurrens som leder lill att del är konsumenternas efterfrågan som styr varuutbudet. Föräldrarna i 1970-lalels Sverige, dvs. just de människor som på alla andra områden anförtros ett allt slörre medbestämmande, torde vara så upplysta att de själva kan avgöra vilket lekmaterial som är lämpligt för deras barn. En förmyndarmenlalitet vore även mot denna bakgrund olycklig.

I detta sammanhang vill jag betona värdel av fostran i hem och skola syftande till alt ge alla barn och ungdomar bättre förutsättningar att handla under eget ansvar. Delta är i det långa loppet en mera konstruktiv ungdomspolitik än en planlöst insatt förbudslagstiftning mot enskilda

företeelser.

Riksdagen har inom en relativt kort tid infört en mängd förbud som reglerar medborgarnas aktivitet och konsumtion. I många fall upplevs dessa inte ha en förankring vad gäller medborgarnas uppfattning om vad som är rätt och vad som är lämpligt. Människor man möter ger ofta uttryck föralldel nu blivil alltför många och oöverlagda förbud. Man ifrågasätter t. o. m. delarbete i demokratins tjänst som riksdagen har att fullgöra. Även om ett dylikt uttalande inte skall tolkas efter bokstaven, vittnar dess förekomst om det djupa missnöje som ändå flnns.

Omotiverade förbud kan dessutom föranleda friställningar, vilket är yttertigare etl skäl för att dylika beslut måsle fattas på fullgoda beslutsunderlag och med god kunskap om tänkbara följdkonsekvenser. Beslut om förbudslagstiftningen måste enligt min bestämda mening sålunda grundas mera på insikter än på åsikter!

Herr talman! Med del anförda ber jag att få yrka bifall till den reservation som är fogad vid utskottets betänkande.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

ARNE BLOMKVIST (s):

Herr talman! Det är faktiskt på det sättet, Sten Svensson, alt det finns folkrörelser, enskilda människor och ansvariga myndigheter som alltmer har börjat fråga sig om det verkligen är lämpligt alt sätta krigsspel, krigsleksaker och andra leksaker som imiterar hemska mordredskap i händerna på våra barn. Flera av våra barn- och ungdomsorganisationer, t. ex. Unga örnar och Vi unga, har också under många år engagerat sig i denna fråga. Genom bl. a. demonstrationer och kampanjer av olika slag har de försökt övertyga samhället om att förbud bör införas mot försäljningen av krigsleksaker.

I en av de motioner som behandlas i detta utskottsbetänkande för man fram några av de viktigaste skälen för människors engagemang i detta upplysningsarbete. Bl. a. understryks att krigslekar och krigsleksaker kan spela en roll - tillsammans med andra faktorer - för att utveckla ett aggressivt beteendemönster. Om barnen dagligen leker med krigsleksaker kan en s. k. avtrubbningseffekt uppstå, som innebär att barnen kommer att alltmer acceptera våld i vardagslivet.

Även socialstyrelsens lekmiljöråd har under de senaste två åren gjort betydande insatser för att väcka allmänhetens, ansvariga myndigheters och branschorganisationers intresse för alt vidta sådana inskränkningar i leksakshandeln som det här gäller.

Lekmiljörådei är över huvud tagel mycket negativt inställt till krigsleksaker och arbetar hårt för att få bort dem ur leksakshandeln. Jag vill här peka på att vi inte har någon egen tillverkning av krigsleksaker i vårt land. Sten Svensson talade ju i sitt anförande härom alt etl förbud skulle kunna skapa sysselsättningsproblem i vårt land. Samtliga slörre leksaksfirmor importerar emellertid sina leksaker, som i första hand kommer från Hongkong, England och USA.

Del är riktigt som Sten Svensson tidigare sade, alt näringsutskotiet för omkring fyra månader sedan behandlade frågan om förbud mot import och

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

försäljning av krigsleksaker. I belänkandet - som enhälligt antogs av riksdagen - uttalade utskottet bl. a. alt det är angeläget alt utbudet av denna typ av leksaker förändras. Samtidigt noterade utskollet att lekmiljörådet och föreirädare för leksakshandelns branschorganisationer hade inlett överläggningar om vissa riktlinjer i fråga om försäljningen av krigsleksaker. Man utgick då från alt överläggningarna skulle komma att fullföljas. Det är riktigt att del var för ganska kort tid sedan, Sten Svensson, men vi har i dag kunnat konstatera att överläggningarna mellan lekmiljörådet och branschorganisationerna har varit resultatlösa. Lekmiljörådet har kunnat konstatera alt branschens organisationer inte visat något större intresse för att i samarbete med rådet lösa problemet.

Herr talman! I en tidningsartikel om krigsleksaker i Västerviks-Tidningen av den 20 mars i år gör en direktör i Leverantörsföreningen för lek- och hobbyartiklar ett uttalande som bekräftar lekmiljörådets uppfattning om bristande samarbetsvilja från branschorganisationernas sida. Jag vill gärna fästa kammarens och inte minst Sten Svenssons uppmärksamhet på delta uttalande. Mot bakgrund av att branschen anser att krigsleksaker bara utgör 1-2 96 av del totala leksaksulbudel ställs i tidningsartikeln två frågor: "Varför kan man då inte sluta sälja dem? Räcker det inte med misstanke om skadlighet?"

Artikeln fortsätter med uttalandet av direktören: "Vissl har vi råd att

undvara dessa 1-2 procent . Men vi tror inte att de är skadliga. Och sä

länge vi inget vet, tycker jag det vore fegt att falla till föga för några kritiska röster."

Detta är ett mycket märkligt uttalande, inte minst med tanke på de citat som jag och Sten Svensson här har läst upp beträffande riksdagens ställningstagande i samband med att vi behandlade förra årets moiion.

Näringsutskotiet har under detta riksmöte i sitt betänkande nr 48 än en gång fått behandla moiioner om förbud mot försäljning av krigsleksaker. Den ena är en irepartimotion av Ulla Tilländer m. fl. Den andra motionen har avgivits av Gertrud Sigurdsen och Gunnar Nilsson, två företrädare för de slora folkrörelserna i vårt land. I anslutning till motionsförslagen uttalar utskottet bl. a. följande:

"Det är enligt utskottets mening angeläget att man söker åstadkomma en sanering av utbudet av krigsleksaker. Inom konsumentverket pågår f n. en översyn och omarbetning av riktlinjer för marknadsföring av leksaker. Frågan om utbudet av krigsleksaker bör tas upp i delta sammanhang. Enligt utskottets mening bör ansvariga myndigheter i första hand söka komma till rätta med problemet genom frivilliga överenskommelser med branschens organisationer. Om delta inte visar sig vara en framkomlig väg bör regeringen vidta erforderliga åtgärder."

Vi lyfter alltså över frågan lill regeringen -till handelsministern, som nu är i kammaren.

Reservanterna anser att utskottets yttrande i denna del bör ha följande lydelse: "Utskottet vill ånyo understryka att det är angeläget att en sanering av utbudet av krigsleksaker kommer till stånd. I första hand bör detta ske

genom frivilliga överenskommelser."

Mot bakgrund av Sten Svenssons tidigare inlägg, där han mera polemiserade emot motionärema än emot utskollet, vill jag fråga honom: Om nu dessa överläggningar inte kan komma till någol resultat, vilka åtgärder vill reservanterna då föreslå i andra hand? Det skulle vara mycket inlressanl alt få veta del, för det måste ju ändå här vara fråga om alt fullfölja någonting från utgångsläget "i första hand".

I detta sammanhang vill jag vädja till företrädare för branschorganisationerna att tillsammans med ansvariga myndigheter så snart som möjligt genomföra en sanering av utbudet av krigsleksaker. Men om det skulle vara omöjligt att på frivillig väg lösa problemet, så sluter utskottet upp bakom kravet på alt flytta över frågan till regeringen. Då bör enligt min mening regeringen utnyttja all den sakkunskap som i dag finns hos ansvariga myndigheter, konsumentverket, socialstyrelsens lekmiljöråd, intresserade barn- och ungdomsorganisationer och hos enskilda.

Närdet gäller motionen 305 villjag hänvisa till vad utskottet har anfört i betänkandet.

Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäh-ningen av krigsleksaker

STEN SVENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Arne Blomkvist åberopar att lekmiljörådet i olika sammanhang hävdat att krigsleksaker präglar barnen vid krig. Med all respekt för dessa uttalanden villjag säga att enbart uttalanden av den här typen såväl från lekmiljörådet som från Arne Blomkvist inte kan vara till fyllest som sakligt underlag fören förbudslagstiftning. Jag menaratt man för tillämpa den praxis som vi är överens om i alla andra sammanhang, alt man skall bygga en eveniuell förbudslagstiftning på ett rejält utredningsundertag och en uttalad remissopinion och på att olika experter kunnat fö belysa frågan. Jag kan, Arne Blomkvist, konstatera att flera experter i dag, däribland barnpsykiairiker, hävdar en diametralt motsatt uppfattning mot den som Arne Blomkvist framfört.

Vidare bör Arne Blomkvisl observera att det framgår av utskottsbelänkandet att konsumentverket inte anser sig ha bevis för att krigsleksaker har en skadlig inverkan och alt man uppmanat lekmiljörådei all framlägga dylika. Men sådana har tydligen ännu inte kunnat presteras.

Jag kan här citera en skrivelse från konsumentombudsmannen Sven Heurgren. Han säger: "För att verket skall ha möjlighet att ingripa mot försäljningen av krigsleksaker med stöd av 4 i? marknadsföringslagen krävs att verket kan göra gällande alt krigsleksaker är psykiskt eller fysiskt skadliga. Verket saknar emellertid dokumentation för att styrka all sådana verkningar kan uppstå.

Ett sätt att komma till rätta med problemet med krigsleksaker kan vara alt
lekmiljörådet låter genomföra en undersökning som visar hur och på vad sätt
barn påverkas av krigsleksaker ."

Jag vill ställa följande frågor till Arne Blomkvist:

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

För det första: Har Arne Blomkvisl några bevis av den karaktär som konsumentombudsmannen efterlyser och som enligt hans mening skulle utgöra ett ordentligt underlag för etl sådant här beslut?

För del andra: Vad menar utskottsmajoriteten med "erforderliga åtgärder"? Menar Arne Blomkvist att utskottsmajoriteten vill införa en förbuds-lagstiftning? Är svaret ja eller nej?

Arne Blomkvist frågar mig vad jag menar med "i andra hand". Självfallet måsle man gå vidare på den linje som vi redovisat i utskottsbetänkandet och därefter, i andra hand, tillsätta en ordentlig utredning för att klariägga vilken grund det finns för olika experters synpunkter i den här frågan.

ARNE BLOMKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Det uttalande som Sten Svensson gjorde avslutningsvis i sin replik visar ju att det egentligen ar ytterst litet som skiljer utskottsmajoriteten från reservanterna. För lägg märke till, Sten Svensson, att utskottsmajoriteten i sin skrivning har sagt att tyngdpunkten i det fortsatta arbetet skall ligga på frivilliga överenskommelser, vilket i sin tur måste innebära alt ansvariga myndigheter får fortsätta med det arbete som vi anser är så angeläget. Det skulle förvåna mig om leksakshandeln inte vill medverka eller ta hänsyn till den opinion som finns i de stora folkrörelserna och i riksdagen.

Om riksdagen fattar beslut enligt uiskoltsmajoritetens förslag, skulle det förvåna mig om leksakshandelns företrädare än en gång kommer att nonchalera en sådan opinionsyttring. Men vi antar, Sten Svensson, att de även i fortsättningen icke vill sluta några frivilliga överenskommelser. Det är i ett sådant läge som vi menar från utskottsmajoritetens sida alt man måste lyfta upp frågan lill regeringen, till handelsministern. Sten Svensson frågade mig: Vad menar ulskottsmajoritelen med "erforderliga åtgärder"? Vi menar att med den tyngd som ligger hos regeringen bör fortfarande frivilliga överenskommelser vara aktuella. Men skulle det inte visa sig vara möjligt heller för regeringen att träffa överenskommelser, så måste regeringen inse all riksdagen har en bestämd uppfattning i frågan och alt fortsatta ålgärder måsle vidlas. 1 det läget är det självklart all regeringen, för att kunna ta de initiativ som utskotlsmajortteien önskar, måste skaffa fram ett bättre material och utifrån delta vidtaga de åtgärder som kan anses nödvändiga.

Del är delta som ligger bakom utskottsmajoritetens ställningstagande i sakfrågan.

STEN SVENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Kammarens ledamöter har noga noterat att Arne Blomkvist inte har pläderat för att man skall införa förbudslagstiftning. Det har däremot motionärerna gjort. Vi reservanter har avvisat förbudslagstiftning. Jag vill upprepa frågan: Vill Arne Blomkvist i ett sådant läge som jag nyss beskrev ha en förbudslagsiiftning -ja eller nej?

Jag har tidigare hävdat att beslutsunderlaget är bristfälligt. Jag sade nyss att barnpsykiairiker gör invändningar. Ingen utredning har i grunden analyserat problemen, än mindre utforskat alla konsekvenser av att barn använder

krigsleksaker. Vi kan konstatera att experterna är oeniga. I Nya Wermlands-Tidningen den 22 mars finns en intervju med barnpsykiairiker Thorbjörn Lunder i Karlstad. Han säger bl. a.: "Barn för utlopp för sina aggressioner genom att leka krig. Nekar vi dem krigsleksakerna damms aggressionerna upp och lagras. Vi kan inle förbjuda barns krigslekar medan barn samtidigt via TV matas med våld och krig. Del är en dubbelmoral, som bidrar lill att

förvirra barnen.- Får barn däremot i sina lekar bearbeta aggressioner är

de oftast färdiga med dem sedan."

Jag skall inte, herr talman, värdera detta påstående. Jag har inte sådana erfarenheter att jag vare sig kan instämma i eller ta avstånd från det. Vad jag skulle vilja understryka är att man måste göra grundliga utredningar innan man rusar åstad och hotar med lagstiftningsålgärder. Del är precis detta ulskottsmajoritelen faktiskt gör i betänkandet.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

ARNE BLOMKVIST (s) kon genmäle:

Herr talman! Får jag fråga Sten Svensson: Var någonslans i utskottsmajoritelens uttalande skriver vi om förbud? Men Sten Svensson har ställt en fråga till mig. Låt mig då säga: Skulle man inte komma fram till frivilliga överenskommelser utan frågan lyftas upp till handelsministern, är det alldeles uppenbart att man då måste ta fram ell material. Troligen kommer det då alt finnas olika alternativ. Även om jag inser att man då kan ställas inför svåra lagstiftningsfrågor kan förbud i någon form vara ett alternativ.

När det sedan gäller Sven Heurgren är det riktigt att han har uppmanat lekmiljörådet att företaga utredning om barnen psykiskt kan skadas av krigsleksaker. Dessa frågor kommer andra talare all ta upp senare. Men enligt de uppgifter vi har fött i samband med utskottsbehandlingen har det bl. a. sagts: Det kan väl inte vara riktigt att vi skall utsätta våra barn för sådana undersökningar!

Sten Svensson har en sällsynt förmåga alt citera enskilda och tidningar som är positivt inställda till krigsleksaker. Jag har i min hand ett pressmeddelande från lekmiljörådei där man under rubriken "STOPP för krigsleksaker" bl. a. skriver följande:

"Om vi lockar barn att leka krig genom att ge dem krigsleksaker lurar vi dem att tycka att dödandet för makt, dödandet för att få rätt, är något luslbetonat, som man inte behöver ta på allvar.

Genom att den vuxne tillverkai/köpt/givit barnet krigsleksaken har den vuxne, som är barnets vägledare, sanktionerat leken och därmed rättfärdigat kriget."

Det finns anledning även för Sten Svensson att ta del av de slutsatser lekmiljörådet kommit fram till. Jag tycker de väger tungt i dessa sammanhang.

Talmannen anmälde att Sten Svensson anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

4 Riksdagens protokoll 1977/78:120-122

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

ULLA TILLÄNDER (c):

Herr lalman! När näringsutskoitei tidigare, närmare bestämt i höstas, behandlade en motion om krigsleksaker betonade utskollet. som vi har hört tidigare här i dag, alt "det är angeläget att utbudet av denna typ av leksaker förändras".

Något senare i belänkandet hette det: "Mellan lekmiljörådet och berörda branschorganisationer har inletts överläggningarom vissa riktlinjer i fråga om försäljning av krigsleksaker. Utskottet utgår ifrån att dessa överläggningar fullföljs."

Inom lekmiljörådet, som tagit initiativ till sådana överiäggningar med leksaksbranschen, måste vi tyvärr konstatera, som också framhållits här, att den väg som alla med rätta anser vara den bästa, nämligen frivillighetens, självgranskandets och självsaneringens väg, har tett sig svårframkomlig. Men del är möjligl, som också har sagts tidigare i debatten, att en förändring till det bältre under opinionens tryck har börjat ske på sista tiden - del finns vissa tecken som lyder på del.

Man kan konstatera alt ingen i utskottet frångått den ståndpunkt som utskottet tidigare har intagit. Frågan om krigsleksaker är en angelägen fråga för hela utskottet.

I reservationen upprepas denna ståndpunkt oförändrad, möjligen något skärpt i formuleringen-så upplever i alla fall jag det. Man säger nämligen: "1 första hand bör detta ske genom frivilliga överenskommelser."

Detta är all notera, och det är bra men inte tillräckligt bra. Man har enligt min mening inte dragit den rätta slulsatsen av alt så myckel inle har skett under mellantiden.

När inget väsentligt har skett i de överläggningar som utskottet utgick ifrån skulle fullföljas, måsle man därav ha rätt att dra vissa konsekvenser. Visserligen är det fullt möjligt att en gång till uttala förhoppningen alt övertäggningarna mellan leksaksbranschen och lekmiljörådei skall fullföljas. Tålamod är ju en egenskap som i så fall får en vacker tillämpning här. Men tålamod är på sin plats bara under förutsättning att inte otåligheten är den rälla inställningen. Det är viktigt alt något händer snart. Därför är inte tålamod ulan otålighet på sin plats. Ju viktigare sak, desto större otålig-hel.Därför är del också logiskt med en skärpning av skrivningen.

Den skärpningen och debatten i massmedia under senare tid har förmodligen avsatt spår inom leksaksbranschen, som kanske - redan innan riksdagen fållar sill beslut om an en sanering måsle till - har dragit den rälla slulsatsen och själv börjat inse att krigsleksaker inte passar dess policy. Debatten om restriktioner har i så fall egentligen haft en självuppfyllande funktion.

Jag vill ägna en stund åt all förklara varför vi tycker att del här är en så angelägen fråga. Vår utgångspunkt är en kännedom om den realism med vilken krigsleksaker avbildar kriget. Det är en i detalj verklighetstrogen återgivning av det moderna krigets våld och fasor: städer i ruiner, sargade människor, fångtransporter, störtade flygplan, skyttegravar, artilleribombardemang etc .

Om det inte redan finns kan det vara på väg. För fantasin har egentligen

inga gränser och verkligheten är sådan att den sländigt överträffar fantasin.

Jag är medveten om att man kan se på krigsleksakernas roll på olika sätt. Man säger: Har vi inte alla lekt med gjutna tennsoldater som litet vilsegånget har hukat eller legat och tryckt vid salongsmaltans frans? Eller vi erinrar oss kanske några enstaka brummande tanks som har larvat sig fram över parketten. Barnkammaridyllen förefaller fullständig och engagemanget mot dessa leksakers våldspåverkan kan te sig överdrivet och litet löjeväck-ande.

Men man kan också betrakta de realistiska vapenminiatyrerna som medel för den intensiva våldspåverkan som nu sker på bred front. Barnkammaridyllen är nog en smula falsk i det här avseendet. Krigsmodellerna är i verkligheten ett medium genom vilket det gränslösa våldet och de senaste krigen kan återupplivas och återupplevas. Genom en lustbetonad rollek blir delta levande förflutna väl integrerat hos den uppväxande generationen.

Det förrädiska ligger just i att det sker i lekens form. Leken är i vanliga fall konstruktiv och lustbetonad. Den skall vara uppbyggande. Men när barn leker våld blir leken destruktiv och nedbrytande. Leken får en inre motsägelse. I själva ordet krigsleksak ligger en motsägelse. Leken förmår göra luslbetonat det som vi alla anser vara fasansfullt. Det är som om en ny makt kommer in i lekens lustgård.

För att göra bilden någorlunda fullständig kan man också ha med det ofantliga våldsutbud som TV, film och seriemagasin vräker ul och där barn redan från unga år är storkonsumenter.

■ Massmedia speglar, exponerar och exploaterar det våld som finns som alldagligt inslag i såväl outhärdligt brutal som glättad salongsfähig tappning i både världs- och närsamhället. Men denna verklighet skall ju fokuseras, och våldet tycks ge de bästa scoopen i ord och bild.

Man skall inte tro annat än att fixeringsbilderna bränner fast i barnasjälarna med långlidsverkan och djupverkan pä både individen och samhället i stort.

Våld föder våld, heter det, del verkar avskräckande men kan märkligt nog också avnjutas serverat portionsvis i rätt förpackning. Detta bjuder lill stor försiktighet i handhavandet av våldsutbudet. Barn och våld aren kombination som inte borde få finnas. Att den ändå gör det avslöjar etl missförhållande.

Det är när krigsleksakerna sätts in i det större perspektiv som jag här försökt antyda som de ter sig avskräckande. Barnen leker med leksaker, men är det inte egentligen leksakerna som, när de blir för avancerade, leker med barnen, som styr och påverkar dem?

Det är inte underligt att många föräldrar frågar sig uppgivet: Föreligger inte åtminstone något etiskt minimum som kan tillämpas på det här området. Den här frågan blir mer och mer allmän. Därför tror jag att riksdagsbehandlingen av frågan om krigsleksaker innebär att maningen lill leksaksbranschen att aktualisera det ansvar som man kan vara övertygad om finns inte görs förgäves. Det är också bra att riksdagen är lyhörd inför den här opinionen.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

som upplever sin maktlöshet inför överiägsna krafter. En sådan lyhördhet kan man säga alt både utskoltels skrivning och reservationen ger uttryck för. Opinionsbildningen har delvis varit framgångsrik, men den grupp som direkt engagerat sig -en föräldragrupp med barn i en viss ålder - kommer ändå alltid att vara i minoritet och ställas mot starka kommersiella intressen, och den behöver därför samhällets stöd.

Som jag antydde tidigare är vi medvetna om att krigsleksaker bara är en liten del av det totala våldsutbudet. Är då inte delta att sila mygg och svälja kameler?

Men någonstans måste man ju börja. Att leka krig-organiserat våld alltså, vilket det ju är fråga om - påverkar naturligtvis barnen, och man skall inte bli förvånad om våldsinslagen på hemlighetsfulla vägar dyker upp i andra sammanhang i samhället. Man sår vind och skördar storm. När man därför tar upp frågan om bevis tyder det på ett ganska cyniskt betraktelsesätt. Ett sådant betraktelsesätt accepterar vi inte inom arbetslivet. Det är på liden att gifter i den andliga miljön betraktas som lika allvarliga som föroreningar i den fysiska miljön. Egentligen borde väl bevisbördan åvila den som förnekar ett sådant samband som jag har försökt antyda. Numera har också våldsforskningen säkerställt sambandet mellan våldsutbudet i massmedia och den aggressivitet som omvittnas av många.

Våldsmönsler och våldsrutiner överläs av barnen. Latenta aggressioner kan stimuleras och tillämpas vid konfliktlösningar. Men är det nödvändigt att ens aggressioner skall levas ut i sådant som vållar sorg för så många människor?

En annan följd är, som Arne Blomkvist också nämnde, tillvänjningen till en högre nivå av våld, vilket gör att reaktionerna mot våldet lill förmån för offret avtar.

I fråga om våldsleksaker finns det kanske inle underlag för att hävda en enhetlig ståndpunkt inom forskningen. Det kan jag instämma i, men det är nog ändå korrekt att påstå att påverkan förstärks genom att ytterligare en dimension, nämligen rolleken, läggs till.

Det krav på en absolut vetenskaplig bevisföring som ibland ställs tror jag är ett uttryck för den obotfärdiges förhinder, när vanlig sund erfarenhet vittnar så entydigt om ett säkerställt samband. Överfört på arbetslivet skulle det, som jag nämnde, fö icke acceptabla konsekvenser. Avhänder man sig möjligheten att inskränka den våldspåverkan, varav krigsleksakerna utgör en del, är del de socialt mest handikappade som drabbas mest. Det är de som har de sämsta möjligheterna att kompensera alla destruktiva intryck med goda läkande och balanserande relationer till vuxna människor.

Del finns naturtigtvis invändningar mot det här resonemanget, och jag vill la upp några av dem.

Man säger:Är del ändå inte föräldrarna som skall få bestämma? Är del inle förmätet av politiker och nästan en förolämpning mot föräldrarna när man vill gå in och bestämma vad barnen skall få leka? Det borde väl ändå vara en suverän föräldrauppgift?

På allt detta kan man svara: Det är just dessa föräldrar som utgör den

opinion som kräver hjälp. Detta är också motiveringen för filmcensuren. Om allt var tillåtet där skulle säkert föräldrarnas valfrihet bli illusorisk. Och vem orkar kontrollera allt som bjuds i TV? Vissa restriktioner behövs alltså. Faktiskt är också föräldrar små och hjälplösa mot kommersiellt tryck och massmedietryck, som sedan grundlägger vanor och attityder.

Alla vet i dag vad indoktrinering är. En del irriteras över den i det kommersiella utbudet, andra i TV:s vinklingar. Vad föräldrar har räu aU åberopa ar de övergripande mål för fostran som är antagna i politisk enighet och som gäller både förskola och grundskola. Och det är inle bara föräldrar till barn i aktuell ålder det är fråga om, utan detta är ett allmänintresse eftersom påverkan på generation efter generation av barn naturtigtvis påverkar oss alla.

Slutligen kan man,enligt min uppfattning,göra en märklig iakttagelse. Om del här problemet beskrivs i tekniskt-ekonomiska termer så försvinner det plötsligt!

Då trollar man bort det moraliska problemet med krigsleksakerna som påverkare och attilydförmedlare. Våld säljer, det är bra produkter, och det finns en intressant marknad. Marknaden är lönande och kan säkert utvecklas. Och så kan man få draghjälp som vitaliserar köplusten från massmedia, TV och filmer.

Den fantastiska verkligheten ur historia och nutid hjälper fantasi och teknik med innovationerna. Detta i sin tur hjälper upp försäljningen. I denna typ av resonemang förefaller en viktig aspekt att hell ha tappats bort - vilket inle för ske - och del är enligt min uppfattning den viktigaste. Del försäljningscentrerade resonemanget måste kompletteras med ett barncen-trerat - även om marknadskrafternas fria spel störs.

1 debaiien har man varit inne på svårigheterna att dra gränser. Det är naturtigtvis alltid svårt när man går från teori till praktik och det är lätt att fö bort leksaker som vållar kroppsskada, men det är svårare att förstå att det behövs restrtktioner när det gäller leksaker som negativt påverkar barns attityder på lång sikt.

Sten Svensson citerade ett uttalande från konsumentverket lill lekmiljörådet. Ja, det går naturtigtvis inle att komma åt dessa leksaker med hjälp av marknadsföringslagen såsom den ser ut i dag. Men man kan ju ändra lagstiftningen. Man kan ändra marknadsföringslagen så att man kan ingripa mot den här sortens leksaker med etiska grunder som motivering.

Herr talman! Jag anser att utskottets skrivning har pekat på en lösning som bör prövas. Den förenar en angelägen iver för att något skall ske i den här frågan med en klok inställning att inte ta till mer våld än nöden kräver. Och jag är övertygad om att den här debatten kommer alt innebära att branschen sanerar.

Jag yrkar bifall lill näringsulskollels förslag.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

STEN SVENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Ulla Tilländer bekräftar att utskottet i sin helhet ser allvarligt på denna fråga,och så långt är vi helt överens. Med hänsyn till den kännedom

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

som Ulla Tilländer har om lekmiljörådet vill jag ställa en fråga.

Man påstår alt efter den förra riksdagsbehandlingen för fyra månader sedan skulle rådet ha kontaktat branschen med begäran om överläggningar, varvid branschen ställde sig negativ. Jag frågar: Är detta korrekt? På vilket sätt har kontakten etablerats? När hardet skett? Vilka konkreta besked har branschen lämnat? Lekmiljörådei uppger, enligt vad utskottet redovisar i betänkandet, alt branschens organisationer inte har visat intresse av alt aktivt samarbeta med rådet i denna fråga. Nu har Ulla Tilländer möjlighet att här i debatten göra klariägganden på denna punkt, och jag ställer alltså en direkt fråga: Har någon kontakt tagits efter det förra riksdagsbeslutet med branschen från lekmiljörådets sida?

Jag vill också fråga Ulla Tilländer: Skall man inte la någon som helst hänsyn till vad olika experter har uttalat i frågan innan man kräver förbudslagstiftning, som Ulia Tilländer har gjort här i debatten och som också framgår av motionen? Jag citerade nyss en barnpsykiairiker, och jag kan fortsätta alt citera honom yttertigare. Han säger:

"Hur man skall undvika att barn intresserar sig för krig och våld?

- Jo, genom att vuxna visar att de tycker om varandra. Alt de kan fördra sina ovänner. Att de i praktiken kan visa solidaritet (ett honnörsord som idag bara finns på papperet). Så länge vuxna demonstrerar kyla och likgiltighet gentemot varandra är del meningslöst att tro alt vi kan förbjuda krigslekarna. Barnens lek aren spegling av den vuxnes värtd."

Ger inte detta uttalande från en känd barnpsykiairiker någon som helst anledning lill eftertanke hos Ulla Tilländer, all ta hänsyn lill innan man går vidare? Mycket farligare är kanske de fantasieggande leksakerna man kan tillverka själv, träsvärd etc. Aggressioner uppkommer inte genom själva leken, de finns nog där förut.

Under della anförande överlog förste vice talmannen ledningen av kammrens förhandlingar.

ULLA TILLÄNDER (c) kort genmäle:

Herr talman! Den forskning som har utförts rörande massmedia är till slörre delen också tillämplig på krigsleksakerna. Forskarna är numera eniga om att barn blir aggressiva efter kontakter med våld - och det kan ju var och en av oss studera på nära håll. Utöver det jag nämnde ger också leken med krigsleksakerna en tillvänjning vid våld. Man kan riskera att det innebär en tillvänjning som ger en ökad likgiltighet - man blir avtrubbad.

Jag vill också poängtera att krigsleksakerna bara utgör en liten del, en rännil i den slörlflod av våldsinslag som väller över barnen i dag. \ Sverige säljs t. ex. 40 miljoner serietidningar och varje serietidning läses av i genomsnitt fem barn. Undersökningar visar att när det gäller TV så ser 9-14-åringar mest av alla på sena våldsprogram. Det finns också undersökningar som visar alt de barn som är socialt missanpassade ser mer på TV och film och föredrar mer våldsamma program och filmer. Till detta kan också läggas utbudet av krigsleksaker.

Jag vill betona att förbud inle är del vi vill ta till i första hand. Vi har verkligen gjort ansträngningar för att fö överläggningar med leksaksbranschen, men den har icke visat någol intresse. Vi har haft en konferens och därefter brevväxling med den. Vi har inbjudit den till arbetsgruppen inom rådet som sysslar med leksaker. Vi ville knyta representanter från leksaksbranschen lill den arbetsgruppen, men de har icke visat något intresse. Vi har verkligen erbjudit branschen samarbete föratt kunna resonera oss fram till en gemensam hållning, men det har avvisats. Jag hoppas att efter dagens debatt branschen ställer upp.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

STEN SVENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Inte i första hand eu förbud, säger Ulla Tilländer nu. Men i hennes motion krävs ju uttryckligen alt regeringen skall åierkomma till riksdagen med ett förslag lill lagstiftning om förbud mot s. k. krigsleksaker. Det är bara att konstatera att molionskravet är sådant, och det har utskottet avvisat.

Jag frågade om de här kontakterna har tagits av lekmiljörådet efter förra riksdagsbehandlingen. Kammarens ledamöter kan lägga märke till att på den punkten fick vi inget klarläggande från Ulla Tilländer. Jag vill därför upprepa frågan för att ge henne tillfälle att lämna ett klart svar: Har lekmiljörådet efter förra riksdagsbeslutet tagit någon kontakt med branschen? Det var ju bara för fyra månader sedan en enhällig riksdag avvisade del tidigare molionskravet. På vilket sätt har kontakten i så fall etablerats, när har den tagils och vilka konkreta besked har erhållits?

ULLA TILLÄNDER (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill slå fast att jag är ingen förbudsvän. Tvärtom tycker jag att det måsle föreligga myckel starka och övertygande skäl för alt förbud skall införas, men man måste kunna ha det som en sista utväg. Sten Svensson och jag är nog överens om att förbud i princip inte är det första som man tillgriper, men jag tror att Sven Svensson inte heller i princip är emot förbud. Sten Svensson är väl inte förespråkare för att man t. ex. skulle slopa filmcensuren eller åldergränserna på biograferna för tillträde till vissa filmer? Vi har också körkortsregler - inte vill väl Sten Svensson avskaffa dem? Jag förmodar att Sten Svensson inte heller är motståndare till etl principiellt förbud mot aga. Som i så många fall ligger nog inte skillnaden på det principiella planet närdet gäller förbud, ulan på det praktiska. Det innebär rent praktiskt att man ställer frågan: Är förbud tillämpligt jusl i det här fallet?

Alt vi har motionerat om förbud beror på att vi anser att krigsleksaker är något speciellt, som man måste ta ett krafttag mot. Del var efter upprepade kontakter med leksaksbranschen som vi motionärer - som alla tre sitter i lekmiljörådet - skrev vår motion. Kontakterna med branschen har aldrig upphört, utan vår inbjudan står fast. Men vissa av branschens företrädare, som var med på vår första konferens, har vi faktiskt ännu inte hört av.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

Förste vice talmannen anmälde alt Sten Svensson anhållit alt lill protokollet fö antecknat att han inle ägde rätt till yttertigare replik.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:

Herr lalman! Det var ett ganska svävande svar som Sten Svensson fick av Ulla Tilländer på frågan om de olika kontakterna mellan lekmiljörådet och leksaksbranschen efter riksdagens senaste beslut. Själv vet jag inte hur det har gått till; jag bara konstaterar alt det var etl ganska svävande svar.

Del är rikligt att på en lång rad punkter måste man tänka sig att man går in med olika förbud-ingen här förfäktar någon annan idé. Men betydelsefullt är att man inskränker införandet av förbud, att man inle vandrar vidare för att skapa ett förmyndarsamhälle, för då kommer respekten att minska för de förbud som verkligen behöver upprätthållas. Och, herr talman, det är ett exempel på det som vi f n. resonerar om enligt min uppfattning. Det finns på det här leksaksområdet många osmakligheter, men om man skall införa ett förbud eller långtgående riktlinjer måste man kunna göra det hanlerbart för andel inle skall utmana löjet, föratt det inte skall medföra en ringaktning för beslutsfattare hos den stora allmänheten.

Alt jag begärt ordet, herr talman, beror inle på att jag vill utvidga den debatt som har förts för och emot de olika utskottslinjerna. Jag har gjort det därför alt det är helt riktigt som Ulla Tilländer sade, att det är svårt att gå från teori till praktik. Men här vill man ju faktiskt alt vissa instanser skall gå från teori till praktik, nämligen myndigheterna och även regeringen. Vad som då är betydelsefullt är att veta hur man skall förfara.

Ett konkret exempel på svårigheterna därvidlag är gränsdragningsfrågor. De måste ju hanteras i praktiken. Folk måsle veta vad man har att rätta sig efter och inle rätta sig efter. Jag konstaterar att lekmiljörådei i beiänkandei givit exempel på vad man kallar för krigsleksaker. Då är frågan: Är nu inriktningen att allt detta skall förhindras eller förbjudas i slutändan? 1 det avseendet måste myndigheter och regering ha en ledning från riksdagens sida i samband med den här debatten.

Om man läser utskollsbetänkandet finner man att det fortsättningsvis icke är acceptabelt, om jag använder det uttrycket - det är ännu inte eventuellt förbjudet - med stridsvagnar, militärflygplan och krigsfartyg i byggsats. Betyder alltså del att man från statsmaktens sida skall gå hårdhänt fram föratt se lill att regalskeppet Wasa i byggsats försvinner från leksaksaffärerna och att små flygplan, som ju kan vara krigsflygplan, också skall försvinna? Detta slår alltså i utskottsbetänkandet - det är så man måste tolka det.

Jag och myndigheterna skall gå från teori till praktik, och jag ställer frågan: Är det utskottets mening, förbudsivrarnas mening, att man skall agera hårdhänt för att fö bort byggsatser till krigsfartyg och militärflygplan?

Del sägs också att man skall få bort vapen - pistoler och annat räknas upp. Omfattar det också en sådan, som väl alla här tycker, oskyldig sak som vattenpistoler? En vattenpistol kan ju göras väldigt naturlrogen och se ut precis som en riklig pistol.

Det finns mängder av sådana här gränsdragningsfrågor, och ulskoitsma-

joriielen är faktiskt skyldig att ge en ledning för hur myndigheterna och statsmakterna skall förfara. Det är väldigt lätt att plocka fram ett antal leksaker som är utomordentligt osmakliga och som jag för min del intensivt hoppas genom opinionsbildning skall försvinna från leksaksdiskarna. Men en annan sak är verkligen att dra gränsen för vad den ena eller den andra av oss tycker är osmakligt och vad som är acceptabelt - att dra den gränsen genom riktlinjer och i lagstiftningssammanhang. Det fordras i det avseendet en del klargöranden.

Kanske man då säger, att del är bara de mest nalurtrogna och mest avancerade sakerna som skall bort. O.K.-då måste jag bara för min del säga, all om man vill undvika vad som kallas att leka krig, så undrar jag om man i så fall har kommit särskilt långt. Man har åstadkommit en sanering och fått bort osmakliga leksaker. Men man harju inte den vägen hindrat barn från att leka krig.

Jag föreställer mig att det finns en och annan häri kammaren som lekt krig i den bemärkelsen att han eller hon t. ex. fäktal med träsvärd. Del går inte alt förhindra det med sådana här åtgärder. Jag undrar därför om långtgående åtgärder verkligen leder till del mål som man säger sig vilja uppnå.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

ARNE BLOMKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Handelsministern började sitt anförande med att uttala att han inte var tillfredsställd med det svar som Ulla Tilländer lämnat. Han menade att Ulla Tilländer inte hade gett någol klart besked beträffande kontakterna med branschens företrädare.

I utskottsbetänkandet, som även Sten Svensson varit med och skrivit under, slår del: "Enligt vad utskoiiel inhämtat har detta hittills inle skett." -Överläggningarna mellan lekmiljörådei och branschens företrädare har alltså inte fullföljts. "Lekmiljörådet uppger all branschens organisationer inle har visat intresse för att aktivt samarbeta med rådet i denna fråga."

Sten Svensson har som uiskoltsledamot varit med om att sanktionera detta i skrivningen. Det är klart att när utskoiiel skriver en sådan mening, så uigår vi från au del är ell korrekl uiialande. Så uppfattade jag det också när jag var med och satte milt namn under betänkandet,

Sten Svensson försöker ställa frågor till Ulla Tilländer och leda i bevis att lek miljörådet inle har haft några koniakler med branschens föreirädare,

(Här avbröts talaren av förste vice talmannen som erinrade om alt etl genmäle måsle avse niirmasl föregående talares anförande,)

Della lar jag upp därför att handelsministern slutit upp bakom Sten Svenssons uttalande i ärendet. Jag tycker att det är förvånansvärt all branschens företrädare uttalat all man inte har något slörre intresse av alt lösa frågan.

Med ledning av den skrivning som säger att dessa övertäggningar inte skulle leda till någol resultat, så vill jag till handelsministern säga att jag förslår alt det skulle bli myckel komplicerat för regeringen att vidta

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

erforderliga åtgärder.

När handelsministern citerade utskoltsbetänkandet borde han ha läst upp vad utskottet verkligen har skrivit, inte redogörelsen för det faktamaterial som ni fått. Studera vad som står i utskottsbetänkandet om det förslag vi framlagt! Vi talar inle om något förbud i det här sammanhanget. Men, handelsministern, det har visat sig all del finns en stark opinion i vårt land, och även här i riksdagen, för att något måste göras i den här frågan.

ULLA TILLÄNDER (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill ännu en gång slå fast att vi verkligen vid upprepade tillfällen tagit kontakt med branschen. Vi har gång på gång låtit branschens företrädare förstå att vi är mycket angelägna om etl samarbete. Bollen ligger hos dem.

Det är förvånansvärt att man i debatten inte kan inse de långsiktiga riskerna, som onekligen finns i en sådan våldspåverkan. All förkunnelse har ju sin verkan. Del vet vi av gammal erfarenhet. Våldsförkunnelsen, varav krigsleksaker utgör en liten del, har också sin verkan. Därför kan man säga au Staffan Burenslam Linder gör sig själv en otjänst när han med hjälp av regalskeppet Wasa eller vatlenpistoler förtöjligar del problem av moralisk karaktär som finns bakom allt delta.

När det gäller krigsleksaker är det svårt att dra en gräns. Vad är det t. ex. för skillnad mellan en soldat som bär en spann till koket och en soldat som bär en handgranat? Börjar man diskussionen där, så slutar den i pelitesser och spetsfundigheter. Man kan väl i stället börja diskussionen i ytterkanterna. Då inser alla skillnaden mellan en ruinstad med sargade människor och en fabrik med kranar som svingar. Sedan kan man närma sig den punkt där gränserna är diffusa. Gränsdragningsproblem finns alltså i alla sammanhang.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Jag känner inte till hur kontakterna gått mellan lekmiljörådei och branschen. Mot bakgrund av den fråga som Sten Svensson ställde ärjag bara förvånad över att så pass svävande svar lämnats av dem som borde känna till dessa kontakter.

Del är riktigt alt man i en riksdagsdebatt kan välja extrema exempel, så att man kan komma fram till någon sorts argument för sin egen position. Men den frågan jag ställde när jag blandade mig i debatten gällde myndigheterna, statsmakten. Dessa måsle närde uppställer riktlinjer och stiftar lagar inte bara hantera yttertighetsfall. Gränser måsle kunna dras. Man måste veta vad som är tillåtet och inle tillåtet.

1 det sammanhanget är man faktiskt skyldig att i debatten komma med någon form av precisering och inte bara tala om yilert igheter. När jag nämnde regalskeppet Wasa letade jag inteefterett,som jag skulle tycka, ytterlighetsfall ål andra hållet. I de exempel på krigsleksaker som lekmiljörådet gett och som citeras i ulskotisbetänkandet och antagligen accepteras av utskottet, ehuru det i sin egen skrivning bara allmänt talar om krigsleksaker, förekommer byggsatser av militärfiygplan och krigsfartyg. Regalskeppet

Wasa var bevisligen ett krigsfartyg, ehuru ett misslyckat sådant. Det behövs en operativ angivelse till statsmakten om var man egentligen skall dra gränserna.

Man kan inle göra del så enkelt för sig att man bara talar om de osmakliga extremfallen, som jag verkligen hoppas genom en opinionsbildning skall försvinna. Jag tror att dessa leksaker är utomordentligt tråkiga och att de just därför är av myckel liten belydelse när det gäller att hetsa barn till aggressivitet. Mycket farligare kan i så fall träsvärden och annat som engagerar ett barns fantasi vara. Men jag föreställer mig aU inte ens Ulla Tilländer skulle kunna länka sig att avskaffa sådana leksaker.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot Jörsälj-ningen av krigsleksaker

ULLA TILLÄNDER (c) kort genmäle:

Herr talman! Som jag tidigare sagt är det lätt att förbjuda leksaker som vållar kroppsskada. Men det är svårare alt förbjuda leksaker som påverkar attityder på lång sikl och som därmed kanske också påverkar relationerna människor emellan. De är då inte bara ett problem för den enskilda människan utan lör hela samhället.

Genom en lagstiftning på eliska grunder skulle man faktiskt kunna lösa problemet med denna mer långsiktiga påverkan, men här kan det vara svårt med gränsdragningen. Det gälller för t. ex. lagen om förbud mot olillböriig reklam. Såvitt jag vet var Sverige först i hela väriden med en sådan lag. Alla partier var överens om att stifta den. Skall man tillämpa lagen kan det bli svårt i konkreta fall, men även där går den att använda. Dessutom har den en preventiv betydelse.

Det finns också andra beslut som grundar sig just på etik, t. ex. förbudet mot tobaks- och spritreklam med lockande miljöer. Här är det också fråga om etik och värderingar. Jag tror att det är möjligt att lösa frågan på det sättet.

ARNE BLOMKVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill gärna upprepa vad utskollsmajoriteten ansett vara det första stegel i frågan, dvs. fortsatta överläggningar med branschens företrädare.

Det andra steget skulle innebära att frågan lyfts upp på regeringsplanet. Vi säger alt regeringen bör vidta erforderliga åtgärder.

Handelsministern menar alt ulskottsmajoritelen skall åläggas att definiera vad som är krigsleksaker. Jag måsle erkänna att det självfallet är svårt att göra en sådan definition. Handelsministern har noga studerat vårt betänkande. På s. 3 finns en uppräkning av exempel på sådana leksaker som man här har i åtanke. Men, handelsministern, varför förstora frågan så i detta läge? Jag förmodar att handelsministern redan nu lill sitt förfogande har medarbetare som är kunniga på området. Dessutom har vi konsumentverket och lekmiljörådet. Och när frågan kommer i en sådan position alt det åläggs regeringen att fortsätta arbetet, så skall det väl i Herrans namn inle vara så svårt att samla alla människor med kunskaper på området och komma fram till en definition, så att vi kan få ell beslut som ligger i linje med den opinion vi

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

nu har i vårt land.

Handelsministern har tagit några exempel för att förtöjliga - jag måsle tyvärr säga det - krigsskeppet Wasa. Jag har mött del exemplet tidigare, och del finns ytterligare en rad exempel. Men handelsministern vet ju så väl alt del inte är fråga om dessa. Del är andra krigsleksaker del är fråga om. Om nu riksdagen, vilket jag räknar med, antar uiskoltsmajoritetens förslag och frågan lyfts upp på regeringsplanet, hoppas jag all delta inte blir förenat med de svårigheter som handelsministern här har presenterat. Jag tycker inle alt så borde vara fallet.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER: Herr talman! Det är klart att det även på nuvarande stadium behövs någon form av precisering av vad man egentligen menar med det vi kallar krigsleksaker. Vid de överiäggningar, som måste föras mellan företrädare för branschen och konsumentverkels chef, måsle det finnas en klarare ledning. Man blir inle mera klok på del hela, när Arne Blomkvist nu säger att det självfallet inle rör regalskeppet Wasa, trots all denna bål innefaiias i de ansalser till definitioner som gjorts. Här slår uppräknat "stridsvagnar, militärflygplan och krigsfartyg i byggsals", exempel på krigsleksaker som bör avskaffas. Men nu under debatten kommer påpekandet att det självfallet inte gäller t. ex. denna bit.

När jag ur utskottets eget belänkande tar exempel på vad utskottsmajoriteten kallar för krigsleksaker och frågar om de skall avskaffas, säger Arne Blomkvist t. o. m. all handelsministern är i färd med att förlöjliga detta problem. Jag har en känsla av all Arne Blomkvisl själv inle riktigt tror på hanteringen av den fråga han försvarar. På fullt så lösa boliner kan riksdagen ändå inte agera, ty då skapar man hos folk en löje över vad riksdagen håller på med. Man gör detta utan att med hjälp av en sakkunskap kunna bevisa att den hårtypen av leksaker verkligen är skadlig. Sådana klara bevis finns inte. Ulla Tilländer säger hela liden, när man frågarom della, alt del är våldsframställningar i seriemagasin. TV osv. O.K. del är del, och jag tror att det samlade utbudet är skadligt. Men all jusl dessa osmakliga och tråkiga leksaker som extremfallen gäller skulle vara särskilda problem, tror jag inle. 1 alla fall är det obevisat. Att sedan riksdagen ulan att della kan bevisiis, ulan alt den kan definiera vad den menar med sitt eventuella förbud i förtängningen på delta ändå tänker votera på sådant sätt, är att framkalla löje över riksdagen. Del är att få det hela att framstå som en förmyndarmenialilet som har mycket litet att göra med de önskningarom etl vidgat medbestämmande för folk som man i andra sammanhang kämpiir för.

Förste vice talmannen anmälde att Arne Blomkvisl och Ulla Tilländer anhållit att till protokollet få antecknat alt de inte ägde rätt lill ytterligare repliker.

GERTRUD SIGURDSEN (s):

Herr lalman! Vi har målsällningar för vår verksamhet i samhället. Vi har läroplaner för grundskolan, där vi också har format målsättningar. Vi har barnavårdslagen, som föreskriver hur vi skall skydda barnen och barnens uppfostran, vi har FN-deklarationer och förklaringar om barnens rättigheter.

Jag tycker alt del är dubbelmoral när vi sedan i olika sammanhang accepterar våldet i form av krigsleksaker, serietidningar, filmer, TV-program osv.

Detta kan synas ganska oskyldigt när debatten gäller krigsleksaker. Men jag tror att det är viktigt alt vi börjar jusl när del gäller påverkan på barnen för att komma till rätta med problemen.

Ulla Tilländer har gjort en utmärkt beskrivning av vad det här är fråga om och den påverkan som barnen utsätts för. Jag skall inte ge mig in på detta.

Det är många organisationer i landet som tagit sig an dessa frågor. Unga örnar, arbetarrörelsens barnorganisation, har länge verkat för att här få en sanering till stånd. Vi upplever ett ökat våld också i det svenska samhället, inte bara i världen i övrigt. Sverige har alllid varil en fredsälskande nation. Vi har arbetat för fred i världen, vi arbetar fortfarande aktivt fören nedrustning i värtden, vi har traditioner från Hjalmar Branting, Östen Undén osv. Även den nuvarande borgerliga regeringen tar aktiv del i nedrusiningsarbetet. Jag hörde jusl i morse i radio att statsministern själv skulle leda delegationen till FN:s nedrustningskonferens.

Jag noterar med tacksamhet den framskjutna position som näringsutskotiet ordnat när det gäller behandlingen av denna fråga i det betänkande som vi nu behandlar. Det har här sagts all det sprids löje över denna debatt. Jag instämmer med dem som här har antytt att handelsministern är den som skapar löje över debatten. Han säger att vi inte skall utmana löjet, men jag tycker all det är han som utmanar detta löje. Jag har i min hand ett pressmeddelande från etl anförande som Staffan Burenstam Linder för några dagar sedan höll i Varberg. I delta lar han i mycket raljant ton upp dessa frågor, på vilka jag tycker all utskotlsreservanlerna lar myckel seriöst. Handelsministern ifrågasätter härom vi skall lösa problemet medelst denna förbudslagstiftning. Han sägeratl socialdemokraterna, som driver på genomförandet av sådana förbud, måste ha märkvärdiga föreställningar om medbestämmande: den ena dagen en vidlyftig medbestämmandelag, den andra dagen inskränkning av rätten för vanliga människor att bestämma i sin egen tillvaro.

Ja, medbestämmandelagen, herr Burenslam Linder, är ingenting som moderata samlingspartiet eller andra konservativa krafter i del här samhället har arbetat fram. Den ger och kommer all ge löntagarna, de enskilda människorna i arbetslivet, större frihet all kunna påverka sin egen situation.

Det talas mycket om individens frihet. Ett sådant resonemang kan ofta vara myckel förrädiskt. Individen, den enskilda människan, skall i varje

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

situation få bestämma. Men när individerna, de enskilda människorna, sluter sig samman i organisationer för att påverka sin situation, ja, då gäller helt andra toner, då bevakar man inle individens intressen ulan då representerar man någon annan maktfaktor. Vi möter ju myckel av detta i dagens debatter.

Del skall vara frivilliga överenskommelser, sade Sten Svensson, och också herr Burenstam Linder anslöt sig därtill. Ja, vi kan gå tillbaka lill ATP-striden och införandet av den allmänna tjänstepensionen i detta land. Då talade man också för frivilliga överenskommelser för att människorna skulle få den trygghet som en allmän tjänstepension innebar. All vi fick den allmänna tjänstepensionen - är det också någonting som herr Burenstam Linder tycker är fel? När det gäller att komma till rätta med krigsleksaker och annal våld i serietidningar, filmer osv. är del viktigt att man börjar i den här delen. Vi måste förebygga en utveckling som vi inte vill ha.

Vi har ofla hört hur moderater i denna kammare och i andra sammanhang lalar om behovet av lag och ordning, när skador redan är skedda, när människor kanske redan har kommit i en sådan situation att de behöver hjälp av samhället. Ja, då ropar moderater och andra konservativa på fler poliser. Då är det fråga om lag och ordning, då skall samhället gripa in.

Så talas det här om förmyndarmenlalitet. Arbetarrörelsen har i detta land kämpat för politisk demokrati som ger individen möjlighet att i demokratiska val vara med och utforma samhället. Vi har utformat en social trygghet som ger människor folkpension, ATP, sjukförsäkring, föräldraförsäkring osv. Vi ger barnfamiljer barnbidrag, bostadsbidrag. Ja, detta är för att ge individerna möjlighet att leva ett hyggligt, fritt liv under trygghet. Vi har alla dessa lagar som gäller arbetslivets förnyelse. De lagarna ger individen frihet att känna sig trygg i jobbet, herr Burenslam Linder, de är till för all arbetare och tjänstemän på så sätt skall slippa förmynderiet.

Vad är det för enskilda individer i vårt samhälle som bestämmer över importen av krigsleksakerna? Inte är det barnen och inte är del föräldrarna, utan del är andra krafter. Det är kommersialismens krafter, därför all där ligger ett myckel starkt vinstintresse bakom. Nej, del är kapitalet, det är vinstintressena som är förmyndarna, och det är för individen och mot kapitalet som vi här fört fram förslaget om en lagstiftning. Jag tycker att näringsutskottet här fattat ett mycket klokt beslut när det sagt att man skall ge branschorganisationen denna chans - och om ingenting händer ger man till känna att regeringen skall vidta andra åtgärder. Del är en underiig situation att här höra handelsministern stå och rådfråga parlamentet om vilka utredningsdirektiv han skall skriva, därför att Sten Svensson här har sagt att man som andra steg skall kunna tänka sig en grundlig utredning. Det slår inte i reservationen. Jag trodde alt herr Burenstam Linder själv och hans medarbelare i handelsdepartementet hade kapaciteten att kunna skriva utredningsdirektiv.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till näringsulskollets hemställan i dess belänkande nr 48.

I delta anförande instämde Mals Hellström (s) och Wivi-Anne Cederqvist Nr 120

(s).

STEN SVENSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Gertrud Sigurdsen sade nyss alt näringsutskottet fattat ett klokt beslut. Jag vill i anslutning härtill bara påpeka att ett enhälligt utskott har avstyrkt Gertrud Sigurdsens motion. Den har inte föranlett några kommentarer och blivit avstyrkt i utskottets betänkande.

Jag har tidigare hävdat att om man skall fullfölja de ansträngningar som såväl utskottsmajoritelen som reservanterna givit uttryck för i utskottets belänkande, måste man rimligen ta fram lämpliga och sakligt grundade beslutsunderlag. Leksaksutbudet är ju myckel stort, vilket andra talare också understrukit. Man bör rimligen ange på vilket sätt en gränsdragning skall kunna åstadkommas innan man fattar ett principbeslut om att påkalla lagstiftningsåtgärder. Jag vill fråga Gertrud Sigurdsen om de ungdomar och även äldre, som klistrar ihop papp- elle plastmodeller av krigsfartyg och. flygplan, handskas med krigsleksaker. Är indianljädrar och vatlenpistoler att betrakta som krigsleksaker? Många sådana här frågor kan man ställa.

Slutligen vill jag fråga: Skall våld som visas i andra former, i massmedia, i nyhetsprogram, i film osv., också förbjudas i konsekvens med vad Gertrud Sigurdsen hävdade i sitt anförande?

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

GERTRUD SIGURDSEN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara korrigera Sten Svensson. Om man läser utskollsbetänkandet rätt, finner man att det under punkt 1 i hemställan står: "att riksdagen med anledning av motionerna 1977/78:308 och 1977/78:804", och det är den motion som jag har undertecknat, "som sin mening ger till känna vad utskottet anfört om sanering av utbudet av krigsleksaker". Det är motionen 305 som har avstyrkts.

MARGARETA ANDRÉN (fp):

Herr talman! Jag tänker inle gå in på själva sakfrågan, eftersom Ulla Tilländer redan tidigare i debatten utförligt redogjort för bakgrunden och orsakema till vår gemensamma moiion nr 308.1 stället kan jag instämma i de synpunkter och argument som hon framförde.

Orsaken till att jag ändå vill yttra mig i detta ärende är att jag vill omnämna att jag vid den kommande voteringen kommer alt rösta för uiskoltsmajoritetens hemställan. Mitt skäl till detta är, förutom att jagar motionär, bl. a. de diskussioner vi som ledamöter haft i lek miljörådet och även i den speciella arbetsgrupp som ägnat sig åt just problemet med krigsleksaker. Både i denna grupp och i lekmiljörådei har vi alla varit helt eniga i vårt ställningslagande.

Jag vill inte förlänga debatten utan endast understryka att jag, liksom de fiesta andra, helst skulle se att man kunde komma till rätta med problemet med krigsleksaker genom frivilliga överenskommelser. Trots att de överläggningar som redan hållits mellan lekmiljörådet och branschorganisationerna

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäh-ningen av krigsleksaker

hittills inte ingett några sådana förhoppningar, vill jag dock tro att del förslag som näringsulskollels majoritet nu lagt fram skall leda lill etl aktivt intresse från branschens sida all på nyii ta kontakt med lekmiljörådet och andra berörda myndigheter för diskussion och frivilliga överenskommelser.

Jag måsle erkänna alt jag själv hade knutit ganska stora förhoppningar lill de kontakter som lekmiljörådet tidigare hade med branschorganisationerna och till den gemensamma överläggning som vi också hade i fjol. Men tyvärr ledde den diskussionen, som vi redan hört, inte till några fortsatta konstruktiva kontakter, vilket vi från lekmiljörådets sida inbjöd till och som vi hoppades skulle komma till stånd. Senare har vi också påmint härom.

Jag tror däremot att den debatt som förts både här i kammaren, i massmedia och på annat håll har medverkat lill att många har fått en större insikt om de negativa verkningar som krigsleksaker måste anses ha.

Herr talman! Även om jag verkligen hoppas på frivilliga överenskommelser, finns det inga garantier i del avseendet, varför jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

ÅKE GILLSTRÖM (s):

Herr lalman! Näringsutskotiet har i beiänkandei 1977/78:48 behandlat tre moiioner, varav två rör krigsleksaker. I den tredje motionen, nr 305, framhålls all försäljning av farliga leksaker inte är förbjuden.

Framför allt har jag, efter många ingående samtal med hörselexperter, pekat på hur lätt det egentligen är att bli av med sin hörsel eller att få den nedsatt. Tyvärr är del då och då vi vuxna som ärdirekt vållande, därför alt vi är oförståndiga nog alt till våra barn köpa vissa leksaker, som är direkt farliga för hörseln. I allmänhet tror vi dessutom att del erfordras ganska mycket innan vår hörförmåga påverkas. I själva verket är det ganska lätt all fördärva den för gott. Barn som leki med slereolurar på sig har förlorat sin hörsel, då en kamrat hastigt dragit på ljudet till full styrka - för att nu bara ge etl exempel.

Jag vill här visa kammarens ledamöter vad som i motionen går under beteckningen knappare. De flesta av oss har sett den här leksaken. Del går alt köpa den i handeln förett par kronor. Närjag var pojke kostade den tio öre och var redan då mycket populär. Jag vill nu för kammarens ledamöter demonstrera hur den låter - det hörs alltså ett knäppande.

Man anger som bekant ljudstyrkan som Ijudlrycksnivå med mätetalet decibel, dB. Om man utgår från att det svagaste prassel av löv har O dB, dvs. är knappt hörbart, så utgör ell lågmält samtal 50, oljud från en plålverkslad 80, från en bergborrmaskin 110 och från en jeiplansmolor 130 dB, då dessa ljudkällor befinner sig på visst avstånd. Om man håller denna lilla knappare intill örat blir ljudtrycksnivån inle mindre än 140 decibel. En lek.sakspistol invid örat når samma nivå. Eftersom knäppningarna och pistolskotten ofta sker många i tät följd, hinner örat inle återhämta sig och skadan kan vara etl faktum. Därmed har jag på etl tillräckligt påtagligt sätt fäst kammarens uppmärksamhet på att små orsaker kan ha slor effekt.

Utskottet förlitar sig på konsumenlverkel och KO och avstyrker motionen.

Jag hoppas att effekten ändå blir all barn inte skall behöva bli hörselskadade på grund av dylika leksaker.

Det är säkeriigen ingen tillfällighet att de i de två andra motionerna påtalade krigsleksakerna är sådana som åstadkommer hårda ljud med många decibel. En tystgående krigsleksak skulle inle slå bland barn. Om utskottets positiva inställning till de två andra motionerna kan innebära all hörselska-dande leksaker försvinner, är det således bara bra. Vi har inle råd att offra fiera barn på hörselskadornas altare för vuxna människors oförslånd i leksakstillverkningen.

Jag har, herr talman, inget yrkande ulan är t. v. nöjd med näringsutskottets skrivning. Det finns dock anledning alt med uppmärksamhet följa utvecklingen på detta område.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Värtdens samlade militärutgifter under 1976 uppgick lill omkring 350 miljarder dollar, lågt räknat, eller 1 500 miljarder kronor. Sveriges militärutgifter- bland de största i världen per capita räknat - ligger på närmare 20 miljarder kronor.

Runt om i väriden pågår krig, tortyroch förtryck med hjälp av bl. a. svenska vapen. Det finns också ett annal slags våld - ett våld i vardagslivet. Ett våld där människor berövas sina demokratiska rättigheter på arbetsplatser och inom sina bostadsområden. Ett våld som hela tiden utövas mot de sämst ställda grupperna också genom direkta ingripanden i form av tvångsåtgärder och annat. Ett våld som vi vuxna dagligen tvingas tillgripa för att skydda barnen exempelvis mot den ohämmade prtvatbilismen.

Vad har då detta med leksaker att göra, kan man fråga sig. Jo, det enkla faktum att så länge vi haren värtd byggd på våld och förtryck, kommer detta att återspeglas på olika områden av samhällslivet - i massmedia, i böcker, i leksaksutbudet. I förtryckets följd får vi en kultur präglad av olika former av förhärtigande av den ideologi som innebär den slarkares förtryck av den svagare-en ideologi som uppenbarligen har starka rötter också i vårt svenska kulturliv, i vårt utbildningsväsen med dess konkurrensmentalitet och på arbetsmarknaden.

Därmed,herrtalman, vill jag inte ha sagt att vi inte skall försöka motverka den form av kommersiell våldsindoktrinering som mycket av vårt leksaksutbud f n. präglas av - tvärtom. Men jag kräver konsekvens av riksdagsledamöterna. Det är hyckleri att ni tror er kunna uppfostra barn till något slags fredsälskande medborgare samtidigt som ni själva konsekvent bryter mot solidariska principer. Barn gör nämligen inte bara vad vuxna säger - barn gör huvudsakligen vad vuxna gör.

Tidigare i debatten citerade Sten Svensson en psykolog som framhöll att barnets krigsleksaker är en spegling av de vuxnas värld. Ja visst är de det. Men vad gör Sten Svensson och hans parti för alt förändra denna vuxenvärid, för att ge människorna deras demokratiska rättigheter, för att motverka svensk vapenexport också lill länder i krig? Ingenting.

Herr talman! Vi har i dag en kultur - som också föregående talare har

5 Riksdagens protokoll 1977/78:120-122

Nr 120________ påpekat - präglad av kommersialism och konkurrensmenlalitet. Krigslek-
Freriaeen den__ sakerna är bara en av baksidorna av denna kultur. Längre upp i åldrarna
14 anril 1978___ kommer serie- och bokulbudei -om man nu skall kalla den våldspornogra-
_____________ fiska smörja, som saluförs i form av serier eller böcker, för just serier och

Förbud mot försälj- ''ocker.

, . ,1 Jagärmotståndaretill krigsleksaker, menjagärockså motståndaretill den

ningen av krigslek- " " ■■ "

enorma utbredning av kommersiella leksaker över huvud taget som har uppställ under de senaste decennierna och som ar ett exempel pa den isolering och den exploatering som barnen utsätts för i vårt samhälle, där leksakerna får ersätta en normal och vettig vuxenkontakt. Bland de värsta avarterna är de färdiga pedagogiska paket som bl. a. Esselte studium står för ochdärdel förutsätts alt en hel personlighetsulvecklingkan köpas i pakei från Esselte. Bekvämt och bra! Men, som sagt, barns utveckling styrs inte huvudsiikligen av grejor och leksaker utan av den sociala omvärlden, eller i varje fall borde inle styras av deras roll som konsumenter, även om del börjar gå dithän genom den enorma indoktrinering som barnen utsätts för i alla sammanhang och där också - som Ulla Tilländer berörde - underhållningsvåldet på TV spelar in. Efterdet inlägget får jag väl bara konstatera alt vi också från Ulla Tilländer kommer att fö stöd för vpk-motionen om ett uttalande om våldet, när riksdagen behandlar den kommande radio- och TV-proposilio-nen.

Det är inte bara underhållningsvåldet vi vänder oss emot utan även de reaktionära värderingarna om hur pojkar resp. flickor skall bete sig och det reaktionära kvinnoförtryck som återspeglas i form av Barbiedockoroch annat skräp. Pojkarna indoktrineras redan från början med brum-brumbilar och tanks, leksaker som allvarligt försvårar en uppfostran som går ut på jämställdhet och solidaritet, leksaker som leder lill att barnen redan som små lär sig inte bara att acceptera utan också tycka om inle bara krig utan också sådana företeelser som sportbilar och liknande, samtidigt som vi vet - vilket jag framhöll tidigare - vilka förödande effekter bilismen har just på barnen.

Del är inte nog med att leksaksmarknaden breder ul sig alltmer och blir alltmer passiviserande och reaktionär. Ytterligare ett problem är alt så många leksaker är direkt farliga. Åke Gillström var inne på det i ett tidigare inlägg. Jag har tidigare i kammaren tagit upp företeelser som Brenni modellera som, om den upphettas - vilket det står på etiketten att man skall göra - avger cancerogena gaser. Jordbruksministern var då inle beredd att kräva förhandskontroll för sådana här produkter, ulan tillåter all barn också fortsättningsvis kommer att utsättas för direkt hälsofara. Brenni är nämligen bara etl av hundratals exempel på farliga leksaker. En del leksaker är lättantändliga, andra ger - som vi fått höra - hörselskador, en del kritor är giftiga. Uppräkningen skulle kunna bli lång.

Vi har från vänsterpartiet kommunisternas sida lagl fram förslag i moiioner
om att inga varor får säljas, som inle är garanterat ofarliga, i synnerhet inle lill
barn och till förskolor. Jag förutsätter all näsla gång de förslagen kommer upp
66 i kammaren Åke Gillström kommer att stödja dem.

Herr talman! Hela leksaksbranschen skulle behöva saneras. Krigsleksakerna är bara etl inslag i en genomkommersialiserad bransch. Därför kommer vänsterpartiet kommunisterna alt stödja förbudslinjen. Vi kommer också att fortsätta all lägga fram förslag mot försäljning av farliga varor, och vi kommer över huvud tagel all fortsälla kampen moi kommersialiseringen av leksaksbranschen.

OVE KARLSSON (s):

Herr talman! Det är nu andra gången under det här riksmötet som frågan om krigsleksaker debatteras i kammaren - förra gången var den 9 december, i anledning av en motion där mitt namn stod först. Den gången avslog riksdagen mitt yrkande om förbud mot import och försäljning av krigsleksaker. I dag intar emellertid majoriteten i näringsutskotiet en annan inställning, vilket gläder mig. Som aktiv inom arbetarrörelsens barn- och ungdomsorganisation Unga Örnar ärjag mycket glad över att riksdagen nu, som jag hoppas, i dag kommeratt ta ett beslut som innebär att krigsleksakerna på sikt försvinner från affärers och postorderfirmors utbud.

Unga Örnar har i många år ensamma kämpat forell förbud mot import och försäljning av krigsleksaker, de senaste åren tillsammans med KF. Kampanjer och demonstrationer har genomförts i försöken att stoppa importen och försäljningen av krigsleksaker. Man har dock kämpat mot mäktiga kommersiella krafter - därför är den enda möjligheten alt stoppa försäljningen av krigsleksaker och skydda våra barn att den lagstiftande församlingen förbjuder import och försäljning av krigsleksaker. I del sammanhanget kan del vara viktigt alt påpeka att det är nödvändigt med ett importförbud; annars försvinner ju ändå inte dessa leksaker från affärsdiskarna.

Unga Örnar har inte enbart här i landet kämpat för förbud mot dessa leksaker ulan också i internationella sammanhang tagit upp denna fråga. Vid en europeisk fredskonferens i Warszawa år 1976 fick Unga Örnar efter diverse turer dels ett special seminarium om barn, dels hela konferensen anställa upp bakom kravet på ett förbud mot krigsleksaker. Vid denna konferens var samtliga barn- och ungdomsorganisationer i Europa representerade - utom de konservativas.

Den höga akti vitetet som Unga Örnar i många år har visat i denna mycket angelägna fråga har nu uppenbartigen påverkat bl. a. lekmiljörådet, så att man även där glädjande nog nu är emot krigsleksaker. Det kan rentav påstås att det nu gått så långt alt lekmiljörådei med frenesi arbetar forell importförbud av krigsleksaker. Unga Örnars kamp har således gett resultat, och det ger -hoppas jag - också resultat i riksdagen i dag.

Det finns företag i det här landet som specialiserat sig på att sälja nazisymboler, naturtrogna tortyrinstrument och fullt användbara handvapen. I leksaksdiskarna i många varuhus hittar vi krigsfiygplan, tanks, båtar, pansarvagnar m. m., fullt utstyrda med järnkorset eller hakkorset.

Ena dagen kan vi här i kammaren tala om lag och ordning och behovet av fier poliser, men andra dagen är samma människor inte beredda alt i

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

förebyggande syfte skydda dem som är mest utsatta i samhället, nämligen barnen, mot våldet. Jag tycker det är viktigt alt skydda människors liv och hälsa; alltså även de minsta barnens livs- och uppväxtmiljö. Jag hoppas därför att det beslut vi kommer att fatta i dag på sikt skall innebära etl förbud mot import och försäljning av krigsleksaker. Ett beslut i den riktningen skulle glädja mig myckel. Samtidigt visar del att en barn- och ungdomsorganisation, i detta fall Unga Örnar, genom många års intensivt arbete kan nå resultat även i den lagstiftande församlingen och därmed uppnå sill mål.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än bifall till utskottets hemställan.

GUNNAR BJÖRK i Gävle (c):

Herrlalman! Den fråga som nu behandlas är angelägen. Det visar också del faktum all statsrådet Burenstam Linder blandat sig i denna debatt.

Del har ibland sagts all det skulle vara svårt all avgöra vad som är krigsleksaker eller inte. Jag tycker att det egentligen inle bör vara något problem med tanke på att man för vanlig krigsmateriel som exporteras lill främmande makl har kunnal ularbeta mycket klara regler. Om man klarat del, då borde det i inte vara svårt alt avgöra vad som är krigsleksaker.

Utskottets skrivning och reservationen är enligt min mening ganska likalydande. Man säger i reservationen all en sanering av utbudet av krigsleksaker bör komma till stånd. I fjol sade utskottet att utbudet borde förändras. Reservanterna gör således en klar markering med sin stramare skrivning i förhållande till vad som anfördes i samband med förra årets beslut, och det innebären klar förbättring. Med den gemensamma målsättning som utskottsmajoritelen och reservanterna har här, nämligen all krigsleksakerna på sikt bör försvinna, tycker jag att reservationen står sig väl i del här sammanhanget. Del som sägs i förslagel om all en sanering bör komma lill stånd genom frivilliga överenskommelser tror jag är till fyllest tills vidare, och reservationens skrivning är därför tillfredsställande nog.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationen av Bengt Sjönell m. fl.

MAJ BRITT THEORIN (s):

Herrlalman! Jag hade inte för avsikl att gå upp iden här debatten, och här har också framförts så många kloka skäl och argument för att riksdagen nu måste skärpa tonen gentemot krigsleksaksindusirin. Men det som gjorde att jag begärde ordet var naturtigtvis handelsminister Burenstam Linders och Sten Svenssons anföranden. Deras sätt att resonera skiljer sig i sin grundsyn markant från övriga debattörer, motionärer, utskotlsmajoritet osv. De utgår från en teknisk diskussion och kan inle inse att det här också handlar om en moralisk ansvarsfråga.

Lål mig först säga att dagens ungdom växer upp i en omgivning som är fylld av olika våldsföreieelser. Genom såväl TV-program, serietidningar och kiosklitteratur som krigsleksaker skapar man en grogrund för aggressioner. Krigsleksaksindusirin är en av de faktorer som genom marknadsföring av olika krigsleksaker och hobbybyggsatser kan våldsindoktrinera och skapa

konflikter dels genom all inbjuda lill tillverkning av kopior av konfliktattribut och materiel i konflikter och krig, dels genom att exploatera barns fantasier och snedvrida dem i deras egen miljö. Detta medför en psykisk påverkan som innebär etl ingrepp i en människas mest känsliga utvecklingsskede. Det är alldeles uppenbart att de moderata talesmännen blundar för detta.

Vi vet genom en serie av forskning att det massmediavåld och den våldsindoklrinering som pågår i samhället har flera negativa inverkningar och effekter på människor, både barn och vuxna. Vi vet också att många barn reagerar med både ångest och aggressivitet. Jag rekommenderar handelsministern att skaffa sig litet mer kunskap genom att t. ex. läsa den utmärkta forskningsrapporten Blunda inte för barns TV-tittande. Då får han veta mera om den avtrubbningseffekt som man talat om här flera gånger tidigare.

Precis som krigsbilder med verklighetsvåld bidrar krigsleksaker till våldskulturen i samhället. Det finns de som påstår ulan alt ha bevis för del att aggressivitet hos människan skulle vara ärftligt betingad och all våld är naturligt. Jag vill med skärpa vända mig mot den cyniska inställning som handelsministern visade när han talade om behovet hos barn all få leka krig.

Vi har, säger handelsministern, en farlig utveckling på gång mot ett förbudssamhälle. Vi som talar om att samhället måste ta sitt ansvar för den våldsindoklrinering som pågår ser det inte så. Vi menar alt del är skyddslagar som behövs, skyddslagar som innebär alt samhället ställer upp på föräldrarnas sida och verkligen sovrar ut de avarter man inte vill ha i ett demokratiskt samhälle. En sådan skyddslag är barnfilmscensuren. Det finns många som hävdar all det inte behövsen barnfilmscensur ulan alt föräldrarna själva skall kunna få avgöra vilka filmer deras barn skall få se. Men vi har varit eniga om att en barnfilmscensur behövs, och jag tror att det är nödvändigt att den finns.

En fråga till Staffan Burenstam Linder är naturligtvis: Hur skall man hundraprocentigt kunna bevisa att en enda film vållar den skada som skall kunna ge oss rätt all ha filmcensur? Ingen har ställt upp de kriterierna. Vi skall inte heller kräva vare sig av riksdagens ledamöter eller av andra att de skall hundraprocentigt bevisa alt vissa krigsleksaker vållar skada. Det är det sammantagna utbudet som är allvarligt, och det är riksdagens ansvar att ingripa.

Det finns möjligheter för en handelsminister, om han vill någonting i den här frågan, att skapa de regler och förhålIningsorder som behövs. Han kan följa de definitioner som lekmiljörådet gjort.

Det är väldigt cyniskt att som handelsministern förtöjliga hela frågan. Han säger alt det väcker löje om vi utan att bevisa att krigsleksaker vållar skada förbjuder dem. Vad menar handelsministern med det? Skall vi riva upp sådana skyddslagar som möjliggör t. ex. barnfilmscensuren? Vi kan inte hundraprocentigt bevisa att just en film vållar sådan skada att vi måste ingripa mot den.

Skillnaden i inställning mellan åtminstone moderaterna å ena sidan och majoriteten bland motionärerna, utskottet och lekmiljörådet å andra sidan är

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

Nr 120 uppenbar. Vi anser att samhället har ett moraliskt ansvar för kommande

Fredagen den generationer. Moderaterna kräver fullständiga, hundraprocentiga bevis om

14 aoril 1978 skada innan ingrepp får ske mot de starka kommersiella intressena. Detta kan

vi inte ställa upp på, för det är naluriigtvis inte så det skall gå lill.

Förbud mot lörsäii- Det blir mycket intressant att se vad som sker nu när kammaren skall gå lill

; ■ , , omröstning. Flera borgerliga ledamöter av denna kammare har på sina
ningen av krigslek- & o o

kongresser och stämmor tagit ställning för ett förbud mot krigsleksaker. Ni

har i dag lyssnat på de två företrädare som talat emot utskottsmajoritelens

förslag och hört vilka värderingar de har och vilken cynisk linje de företräder.

Det är alltså den linjen man stöder om man röstar på reservationen. Det är

nämligen tydligt och klart att handelsministern inte har några som helst

ambitioner att göra något som helst ingrepp mot de kommersiella krafterna.

Hundraprocentiga bevis måste först presenteras. Alt få handelsministern att

aktivt agera mot krigsleksaker är bara möjligt genom att riksdagens majoritet

klart ger sin syn till känna.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

STEN SVENSSON (m):

Herr lalman! Maj Britt Theorin har gjort några kommentarer beträffande det moderata politiska synsättet. Jag vill då klart understryka att vår politik på alla områden - det gäller kriminalvården, kulturpolitiken, utbudet i massmedia m. m. - gemensamt har till syfte att skydda den enskilda individen i så stor utsträckning som möjligt. Det gäller även försvarspolitiken, som några talare har varit inne på.

Men om man skall utvidga lagstiftningen och komplettera den med nya förbud måste lagstiftningen utformas så att det går att upprätthålla den med enkla medel och så att man verkligen kan tolka innebörden av den och kan göra konkreta gränsdragningar. Del är då man skapar ökad respekt för den lagstiftning som vi här fattar beslut om.

Vi skall självfallet ha en fortsatt debatt om bra och dåliga leksaker, särskilt med utgångspunkt i pedagogiska aspekter. Jag utgår från alt ansvariga myndigheter noga följer den fortsatta utvecklingen och vidtar de åtgärder som kan anses lämpliga. Det finns i dag goda möjligheter till della ulan att sådana ansträngningar nödvändigtvis måste stödjas med hot om förbudslagstiftning. Jag tror, herr talman, alt vi kan nå långt på frivillighetens väg genom samarbeie med branschen och berörda myndigheter.

MAJ BRITT THEORIN (s):

Herr talman! Det låter väldigt vackert när Sten Svensson säger att
moderaternas linje alltid är att skydda den enskilda individen. Här i
kammaren i dag har vi under några limmar fått lyssna lill vad den moderata
inställningen innebär. Och det är tydligen den som skall styra ett eventuellt
effektuerande av den borgerliga minoritetsskrivningen, eftersom det är
moderaternas företrädare, handelsministern, som skall verkställa riksdagens
beslut och vidta ålgärder. Del har inte varit fråga om något annat än alt
70 skydda de kommersiella krafterna och de kommersiella intressena.

Vi har hört väldigt litet från moderaternas sida som går ut på alt skydda de enskilda individer i samhället som heter barn. Det kan behövas skyddslagar och skyddsnät för att skydda de svaga grupperna i samhället. Det behövs faktiskt förbud för all hindra en våldsutveckling som pågår med allt intensivare kraft också i det här samhället. Då för man inle vara rädd för att ingripa mot de ekonomiska och kommersiella krafterna, som ni så benäget vill skydda. Ökad respekt för lagstiftningen, säger Sten Svensson. Del blir en enorm respekt för riksdagen om riksdagen har mod all säga ifrån att de kommersiella krafterna inte längre skall få göra sig vinster på bekostnad av våra barns utveckling.

Det är nästan genant alt få höra i den här kammaren att man försöker gömma sig bakom vissa psykiatrikers utlåtanden om barns behov av att leka med krigsleksaker. Alla människor som har sysslat med barnpsykologi vet om all del är påverkan från det samhälle man lever i och det mönster som skapas i del samhället som påverkar barnen. Barns aggressivitet i olika sociala kulturer kan levas ut på etl väsentligt mycket bältre sätt än att de kommersiella krafterna skall få göra sig slora förtjänster på barns beteende. Vi har etl ansvar emot de kommande generationerna, och det ansvaret skall riksdagen ta.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Jag vill inte avfärda seriösa barnpsykiairiker på samma sätt som Maj Britt Theorin nyss gjorde.

MAJ BRITT THEORIN (s):

Herr talman! Jag avfärdar varken seriösa barnpsykiairiker eller andra, men det har redovisats en enda barnpsy kiatrikers synpunkter här, och det kan vara på sin plats att redovisa vad många andra för fram i stället och klargöra att beteendeforskarna i dag är ense om att del är det sociala samhället och de konflikter en människa lever i som påverkar henne. Sedan är vi naturligtvis överens om att aggressionerna på något sätt måste levas ul, men lål mig säga, herr Sten Svensson: Hittills har vi inte, trots många debatter i den här kammaren om krigsleksaker, lyckats få industrin att sanera. Fromma önskningar med stöd tydligen från ungcenlern också här i kammaren kommer inte att leda någon vart om inte riksdagen klart säger ifrån.

Sedan har Sten Svensson frågat hur man skall klara av det här rent lekniskt. Det är nu regeringens sak att verkställa de beslut som riksdagen fattar. Vi bör utgå från att regeringen har kapacitet att formulera de tekniska lösningarna. Det har tidigare ifrågasatts huruvida man skall klara av att definiera vad som är krigsleksaker och inte, och flera av oss debattörer har svarat att del går mycket väl att göra det. En väg som regeringen kan pröva om den får riksdagens majoritet bakom sig för att verkställa riksdagens beslut är exempelvis att ha någon typ av förhandsgranskning. Därmed skulle man mycket snabbt lösa problemet vilka leksaker som skall förbjudas.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Förbud mot försäljningen av krigsleksaker

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Hela den här debatten visar tydligt och klart att man inte skall ställa krav på förbudslagstiftning utan alt man har gjort en grundlig utredning och fått en uttalad remissopinion i den riktningen. Så är icke fallet med de krav som utskottsmajoritelen ställer, och Maj Britt Theorin har med sitt senaste inlägg ytterligare bekräftat detta.

MAJ BRITT THEORIN (s):

Herr talman! Det är riktigt, herr Svensson, all vi inte brukar framlägga förslag till lagar och gå lill beslut förrän de är ordentligt underbyggda. Vi har haft en mycket intressant diskussion i dag. Den har alldeles tydligt visat att det finns en klar ovilja hos den ansvarige ministern att företa några som helsl ingrepp mot leksaksindustrin och de kommersiella krafterna. Den linjen är väl företrädd av moderaternas representant i utskottet. Det har vi fått klart besked om i dag. Det är den tonen som kommer att styra om reservationen skulle vinna riksdagens bifall. Vi kommer då inte alt få några som helsl ingrepp mot den leksaksindustn som så hårt profilerar på barns behov av lek och utveckling. Vi har etl ansvar för detta. Vi har väl samlad och dokumenterad kunskap om vad våldsindoktrineringen leder till. Det är det ansvaret som riksdagen lar om den ställer sig bakom uiskoltsmajoritetens förslag-och det utgår jag ifrån an den gör-och säger ifrån vad regeringen bör göra därest leksaksindustrin icke frivilligt sanerar undan krigsleksiikerna.

En förhoppning som alla som arbetar med barn i vårt samhälle har är att riksdagen nu skall vara mogen att fatta beslut som också ingriper mot de starka kommersiella intressena. Det är på tiden att vi säger nej till exploateringen av våra barn.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av Bengt Sjönell m. fl, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sten Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 48 mom. 1 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Bengt Sjönell m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sten Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 138

Nej - 144

Avslår - 1

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Språklig översyn av yrkestrafikförordningen

Föredrogs trafikutskottets belänkande 1977/78:20 med anledning av propositionen 1977/78:81 om vissa kommunala trafik- och trafiksäkerhets-frågor m. m. jämte motioner.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Språklig översyn av yrkestrafikförordningen

KARIN AHRLAND (fp):

Herrlalman! Må, varest, allenast, ävensom, huru, huru vida, jämväl, dy lik, jämlikt, gälda, hava, ej mindre-än även. Alla de här uttrycken är exempel på sådana ord som inle bör användas i lagtext 1978. Men de återfinns överallt i 1940 års yrkesirafikförordning, som vi strax skall ändra för 32:a gången.

År 1967 gav statsrådsberedningen ut en promemoria som heter Språket i lagar och andra författningar. Det är en utmärkt skrift, men tyvärr tycks den inte vara så spridd hos lagskrivare och myndigheter som den borde vara. I den promemorian finns råd och anvisningar om hur språket lämpligen bör utformas i lagar och författningar. Den goda avsikten är all göra lagspråk lättare att förstå för allmänheten.

I den här promemorian finns ett avsnitt med rubriken Mer eller mindre föråldrade ord. Vid en hastig genomläsning av en enda sida i förordningen angående yrkesmässig automobilirafik m. m. hittar man de uttryck jag började räkna upp och som också i promemorian är angivna som exempel på ord som inle skall användas längre.

1 vår moiion 1756 har Daniel Tarschys och jag viint oss mot den krångliga byråkratsvenskan i just yrkestrafikförordningen och begärt en språklig översyn av hela lagen. Den är nämligen ett skolexempel på svårbegripligt maktspråk. Det är inte bara så att den innehåller ålderdomliga ord. Dessutom är meningarna långa och bisatserna många. Huvudregel och undanlag blandas i samma mening eller stycke. Hela lagen likaväl som varje paragraf blir svåröverskådlig. Lål mig ta exempel.

1 en paragraf heter det: "Över ansökan om tillstånd till linjetrafik skall

länsstyrelse ej mindre höra vederbörande polismyndighet samt trafikföretag och sammanslutningar av utövare av yrkesmässig automobilirafik, som beröras av den ifrågasatta trafiken, än även, om förhållandena därtill föranleda, på lämpligt sätt lämna vederbörande vägförvaltning, kommuner och andra, som ärendet kan angå, tillfälle att yttra sig."

Etl annal exempel: "Beställningslrafik för godsbefordran må, där ej med trafiktillståndet förenade villkor och bestämmelser annal föranleda, bedrivtis inom lokalområde, samt, i den mån så erfordras för utförande av beställning, som moiiagits av eller delgivits aulomobilens förare inom lokalområdet, jämväl utom detta, dock må gods icke avhämias utom lokalområdet annat än för befordran lill ori inom detsamma."

Jag har läst latin i fyra år och sysslat med juridik i 25. Men detta är krångligt

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Språklig översyn av yrkestrafikförordningen

för mig i alla fall. Hur skall det då inle vara för alla landets åkare?

Den ändringen i förordningen som riksdagen nu skall fatta beslut om är den 32:a ändringen sedan förordningen kom. Eftersom vi motionärer inte har några allvariiga invändningar i sak mot innehållet i propositionen har vi inte yrkat avslag. Vi har i stället begärt att riksdagen skulle uttala att den 33:e ändringen borde vara en fullständig översyn av lagtexten.

Trafikutskottet håller tydligen med oss om att det behövs en språklig översyn av lagreglerna. Sedan är det väl något av en ödets ironi att utskottet förutsätter alt regeringen har sin uppmärksamhet riktad på problemet och inte tycker alt motionen behöver föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Innan utskottsbelänkandet har kommit från trycket har vi fått två propositioner till från regeringen med förslag till den 33:e och 34:e ändringen i yrkestrafikförordningen. Vårt yrkande i den här motionen, nämligen att den 33:e ändringen skall bli en fullständig revision av lagen, skulle inte ens teoretiskt kunna bifallas. Innan vår motion behandlats i riksdagen har regeringen nämligen redan kommit med två nya sakändringsförslag.

Vi hinner inte med i den här snabba trafiken. Vi har därför väckt en ny moiion, där vi utan att våga nämna ordningstalet på ändringen begär ett riksdagsuttalande om att förordningen angående yrkesmässig automobilirafik bör ersättas av en lag om yrkesmässig biltrafik, en lag som bör vara skriven på begriplig svenska.

Herr talman! Jag har inget yrkande i dag. Jag får väl återkomma när den 33:e och 34:e ändringen skall behandlas här i riksdagen inom kort.

I detta anförande, under vilket andre vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, instämde Daniel Tarschys (fp).

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Jag brister väl inle i aktning och hövlighel mot fru Ahriand om jag i korthet bara säger alt utskottet har samma uppfattning som fru Ahriand, ehuru vi inte har uttryckt den uppfattningen på samma drastiska sätt. Vi har emellertid den förhoppningen att det 35:e förslaget kommer att vara någol uppsnyggat i detta avseende.

KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Då haver jag den förhoppningen att vi måtte delgiva regeringen detta, om den icke dessförinnan kommer med det 35:e förslagel.

CARL-WILHELM LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Jag ber att få instämma i detta.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 9 Vissa konsumentfrågor

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1977/78:13 med anledning av motion om vissa konsumentfrågor.

I detta betänkande behandlades moiionen 1977/78:1272 av Svante Lundkvist m. fl. (s), vari föreslagits att riksdagen beslutade I. att ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om utökningen av representationen för allmänintresset i jordbruksnämndens styrelse, 2. att hos regeringen begära en utredning om konsumentdelegationens ställning, sammansättning och resurser, i enlighet med vad som anförts i motionen.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Vissa konsumentfrågor

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1272.

Reservation hade avgivits av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Stig Alftin och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1272 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! I jordbruksutskottets betänkande nr 13 föreslår den borgerliga majoriteten att riksdagen skall avslå den socialdemokratiska utskotts-gruppsmolionen 1272, där vi kräver dels en utökning av representationen för allmänintresset i jordbruksnämndens styrelse, dels en utredning om konsumentdelegationens ställning, sammansättning och resurser.

Vi har tvingats alt vänja oss vid att de borgerliga partierna i regeringsställning konsekvent strävar efter att söka tillgodose de speciella intressegrupper ur vilka dessa partier hämtar sitt stöd. Det gäller också jordbrukspolitiken. Detta upplevde vi i december när vi behandlade riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken, där jordbrukarnas inkomster gjordes till jordbrukspolitikens huvudmål och där förslagen om en utveckling av konsumentintresset i jordbruksförhandlingarna avvisades. Nu upplever vi detta på nytt när vi återkommer med våra krav på en förstärkning av konsumentinflytandet i jordbruksförhandlingarna.

Enligt socialdemokratins uppfattning är detta en kortsynt politik, som inle är ägnad att på längre sikt främja de intressen som bör vara jordbrukets.

När det gäller jordbrukspolitiken borde situationen dessutom upplevas som någol genant för de borgerliga partierna, eftersom våra krav på en utveckling av konsumentintresset i jordbrukspolitiken stöddes av de borgerliga partiernas representanter i jordbruksutredningen.

Övertäggningarna i jordbruksnämnden mellan producentdelegationen och konsumentdelegationen är av avgörande betydelse för jordbruksprisuppgörelserna och därmed för livsmedelspriserna. Producentdelegationen har en stark förhandlingsapparat, uppbackad av den samlade jordbrukskooperationen. Konsumentintresset är rent allmänt betydligt svårare alt organisera och

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Vissa konsumentfrågor

saknar stöd i en samlad organisation. I konsumentdelegationen förekommer dessutom en blandning av ledamöter representerande både egentliga konsumentintressen och förbrukarintressen.

Jordbruksförhandlingarna sker efter ett invecklat regelsystem som behärskas av endast etl fåtal personer i landel. Förhandlingarna kompliceras av alt jämförelser måste ske mellan löne- och standardutvecklingen för olika löntagarkollektiv och jordbrukarna, som i andra sammanhang följer de regler som gäller för företagargrupperna. Till detta kommer alt motparten, jordbru-karkooperationen, omfattar både producenter och förädlingsindustri, där det finns betydande inslag av monopoltendenser, vilket försvårar insyn och överblick.

Jordbruksförhandlingarna och den allmänna debatten omkring jordbrukspolitiken skulle enligt vår uppfattning vinna på att konsumentintressena förstärks och att konsumentdelegationen för möjlighet alt bedriva en utökad informationsverksamhet. Det är bakgrunden till vårt krav på en översyn av konsumentdelegationen. I ett sådant sammanhang bör man också överväga hur konsumentverket skall kunna fö en anknytning lill delegationens verksamhet.

I allt större utsträckning uppmärksammas kostens belydelse för en allmän folkhälsa. Mot den bakgrunden kommer behovet av en näringsriklig kost all i allt större utsträckning ställa speciella krav på jordbrukspolitikens utformning. Det är viktigt att dessa krav kan tillgodoses. Vi vet alt kraven hittills inle nämnvärt,påverkat den genomsnittliga konsumtionen i landet.

År 1977 tog vårt land initiativ till en resolution i Världshälsoorganisationen, där det klart uttalades att kostfrågorna är vår tids största hälsoproblem, inte bara i u-länder utan också i i-länder. Därför måste hälsoaspekterna vara vägledande för ett lands livsmedels- och nulritionspolitik. Med hänvisning härtill borde det finnas starka skäl för att se efter i vilken utsträckning dessa krav kan bli inslag i jordbruksöverläggningarna genom all näringsfysiologisk expertis knyts till konsumentdelegationen.

Jag förstår inte den borgerliga majoritetens inställning i den här frågan. Här har vi etl förslag som framlades av en enhällig jordbruksuiredning och stöddes av samtliga remissinstansersom representerade konsumentintresset. Inte ens motparten LRF anförde invändningar - på den punkten innehåller vår motion beklagligt nog en felaktig uppgift. Men de borgerliga partierna anser sig ändå inle kunna biträda förslagel. Vad är det ni är rädda för?

1 vår motion tar vi också upp kravet på en utökning av allmänintresset i jordbruksnämndens styrelse. En sådan utökning föreslogs av den socialdemokratiska regeringen och biträddes då av riksdagen. Men den borgerliga regeringen har inte fullföljt delta riksdagens beslut. Utvecklingen av livsmedelssubventionerna och dessas siaisfinansiella konsekvenser har ytterligare understrukit delta behov.

Andra skäl för att utöka allmänintressets representation och inflytande i jordbruksnämndens styrelse är att att vi nu går in i en period där del utifrån miljösynpunkter ställs allt hårdare krav på begränsning av användningen av konstgödning och bekämpningsmedel i jordbruksproduktionen. Detta

kommer att aktualisera avvägningar mellan dessa miljökrav och kostnader för livsmedelsproduktionen. Med hänsyn härtill bör samhällsintresset ges en större insyn i förhandlingsarbetet.

Herr talman! För de stora löntagargrupperna, som genom den borgerliga regeringens politik upplever sänkningar av sin levnadsstandard, är det en omöjlighet att acceptera att andra grupper genom denna politik och genom den borgerliga politiken på andra områden liksom inom jordbrukspolitiken erhåller förbättringar. En garanti mot en fortsättning av denna utveckling är en starkare ställning för samhälls- och konsumentintressena i jordbruksprisförhandlingarna.

LRF:s ordförande och andra företrädare för jordbrukskooperaiionen har i olika sammanhang uttryckt sina livliga förhoppningar om att jordbruket inte ånyo skall komma in som slagträ i de partipolitiska trätorna. Jag kan instämma i denna förhoppning. Detta är också en inställning som har speglat den socialdemokratiska jordbrukspolitiken. Men skall della krav kunna uppfyllas förutsätter det en ömsesidig respekt mellan producenter och konsumenter och en förståelse för de båda grupperingarnas arbetsförutsättningar. 1 dag är den borgeriiga politiken del största hotet mot en sådan gemensam syn. Därför förutsätter ett uppfyllande av LRF-synpunkterna att de borgerliga partierna avstår från de partipolitiska turerna ute i buskarna och att man respekterar mödosamt framarbetade kompromisser. På dessa områden barden borgerliga majoriteten inte uppfyllt förutsättningarna utan blåst till strid. LRF:s ordförande bör väl därför lämpligen ta ett samtal med de borgerliga partiernas representanter. Som den kloke karl han är bör han vara väl medveten om att den som sår vind ofta kan få skörda storm.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen vid jordbruksutskottets betänkande nr 13.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Vissa konsumentfrågor

EINAR LARSSON (c):

Herr lalman! Eftersom LRF:s ordförande inte har lillfälle att uttala sig här i kammaren ber jag alt få instämma i alla de kloka ord som Åke Wictorsson har uttalat beträffande hans förträfflighet och hans sätt att uttrycka sig. Det kan jag helt instämma i.

Jag vill också instämma i vad Åke Wictorsson säger om värdet av hänsyn och över huvud tagel viljan till kompromiss och samförstånd mellan olika grupper i samhället. Däremot villjag inte hålla med Åke Wictorsson när han pastarätt delta endast skulle kunna komma till stånd genom att man ger den ena förhandlingsparten en starkare ställning än den andra. Läget är i dag att del ankommer på regeringen att ta ställning till sammansättningen av och storleken på jordbruksnämnden, dess styrelse, konsumentdelegation osv.

I de överläggningar som mer och mer börjar likna förhandlingar har man nu ett läge där de båda parterna är likvärdiga i styrka och där jordbruksnämndens generaldirektör har uislagsröst. Det har fungerat tillfredsställande, och de kompromisser man har kommit fram till har säkert varil mycket lyckliga -det gäller inte minsl den senaste avtalsomgången. Jag är därför litet förvånad över att man gör så stor affär av detta krav att ena förhandlingspartens

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Vissa konsumentfrågor

situation absolut skall stärkas.

Jag har tittat litet på konsumentdelegationens sammansättning, och jag har funnit att det finns en god förankring av möjligheter till inflytande från LO, TCO, ekonomidepartementet och rättsvårdande myndighet. Delegationen leds av landshövding Cederwall och ledamot är också Grethe Lundblad.

Jag tycker att det är att ge delegationen ett allför hårt underbetyg, om man påstår att den inte skulle kunna hävda allmänintresset. Det framstår också som litet underligt, när man här målar ut den lilla grupp - mindre än 4 96 av befolkningen - som jordbrukarna utgör som så enormt stark.

Jag tror att Åke Wictorsson och hans partikamrater överdriver den här frågan, och jag vägrar att se den som något tungt stridsämne. Skulle del här systemet verkligen inte fungera -vilket inga tecken hittills har tytt på -eller skulle LO och TCO inte orka plocka fram det utredningsmaterial som konsumentdelegationen behöver, då är det kanske rimligt att regeringen bedömer situationen och gör de förändringar som kan behövas. Vår bestämmelse innebär att det ankommer på regeringen att göra dessa överväganden. Utskottets majoritet har emellertid inte, sedan vi tog ställning så sent som i december 1977, funnit några starka skäl för aU ändra siu ställningstagande.

Med delta, herr talman, ber jag att få yrka bifall lill utskottets hemställan.

ÅKE WICTORSSON (s):

Herr lalman! Einar Larsson lyckas i viss utsträckning blanda ihop de två olika delarna av samma organ. Jordbruksnämndens styrelse är ju det organ som slutligt skall lägga fram förslaget till regeringen om jordbruksförhandlingarna, efter det att överläggningar har förts mellan producentdelegationen och konsumentdelegationen.

Vad vi förordar är en ökning av allmänintresset i jordbruksnämndens styrelse. Skälen är de som jag anförde, nämligen livsmedelssubvenlionernas allt större betydelse, sett urslatsfinansiell synpunkt, de ökade miljökrav som ställs på utformningen av jordbruksproduktionen och de koslnadskonse-kvenser som detta kan komma alt fö. Vi tycker att del är rimligt att man ger etl slörre inflytande för det allmänna, så att allmänna representanter, som inte i första hand företräder olika partsintressen, för vara med och diskutera och lägga fram förslag när det gäller jordbmksnämndens styrelse.

Konsumentdelegationen är det organ som för överläggningarna med producentdelegationen. Det fanns ett förslag om dess sammansättning från jordbruksutredningen, som var ute på remiss och tillstyrktes av de intressentgrupper som i första hand företräder konsumentintresset i dag. De har alltså förordat att man skulle göra den här översynen. Men, som Einar Larsson sade, regeringen har icke funnit skäl att biträda de här synpunkterna, vare sig från den enhälliga utredningen eller från remissinstanserna. Vi tycker att det är fel. Enligt vår mening skall man göra den här översynen och se i vilken utsträckning det är möjligt att ytterligare förstärka konsumentintresset när det gäller förhandlingar och, kanske inle minst, när det gäller frågan om

information omkring den mycket komplicerade verklighet som jordbruksförhandlingarna utgör.

Jag kan inte riktigt förstå varför del skall behöva bli en slor strid om detta; på den punkten kan jag hålla med Einar Larsson. Del borde kunna gå att nå enighet om alt verkställa den här utredningen, så att man får se i vilken omfattning det finns realistiska förutsättningar att fö en bättre handläggning, som blir ännu effektivare än vad den är i dag-detta sagt utan att jag på något sätt vill kritisera det sätt som konsumentdelegationen har fungerat på, vare sig tidigare eller i de senaste förhandlingarna. Jag tror ändå att det finns anledning att undersöka om det inte kan bli ännu bättre på det här området.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Vissa konsumentfrågor

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Det är riktigt, Åke Wictorsson, att ingenting är så bra att det inte kan göras ännu bättre. Men jag måste ändå säga att de starka krav på förändringar av organisationen som man gång på gång framför från socialdemokraternas sida skulle ju vara intressanta och berättigade, om man hade kunnat visa på allvarliga brister i handläggningen och i funktionen hos den organisation som nu finns. Vi har försökt inhämta uppgifter om detta, och alla sådana uppgifter pekar på att det här fungerar på ett tillfredsställande sätt. Då har vi alltså inte tillräckligt starka skäl att från riksdagens sida gå in och diktera en annortunda organisation, eftersom detta - som jag tidigare sagt - enligt praxis redan har lagts som ett ansvar på regeringen.

ÅKE WICTORSSON (s):

Herrlalman! Delta är märkligt, Einar Larsson. Vem är det som skall avgöra huruvida man anser att konsumentintresset är företrätt påett riktigt sätt- den borgerliga regeringen eller de olika grupper som i konsumentdelegationen företräder konsumentintresset? Dessa senare grupper har alltså hävdat att man vill ha den här översynen och tillstyrkt den. Men den borgerliga regeringen säger att det inte skall bli någon översyn.

Ett förhållande som karakteriserarden nuvarande konsumentdelegationen är ju den faktiska situationen att den beslår av dels rena konsumentrepresentanter, dels representanter för förbrukarsidan eller för livsmedelsindustrin. Vi kan inte se att det här är en rimlig konstruktion, och det kunde f ö. inte heller en enhällig jordbruksutredning göra.

Det är detta förhållande vi diskuterar nu, Einar Larsson.

EINAR LARSSON (c):

Herr lalman! Den borgerliga regeringen har inte funnit anledning att ändra på allt i fråga om rådande praxis som den fick ta över, och i det här fallet har man inle funnit tillräckliga skäl att ge sig in på en förändring. Delta har inte alls att göra med vem som råkar ha regeringsansvaret. Del fungerade bra tidigare, och den förutvarande regeringen accepterade dep organisation som fortfarande gäller. Vi har som sagt ännu inle funnit tillräckligt starka skäl att ge oss in på detta.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Användningen av DDT inom skogsbruket, m.

ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Helt kort: Del var ju på det sättet att den tidigare regeringen föreslog en förändring av jordbruksnämndens styrelse. Denna förändring accepterades också av den tidigare riksdagsmajorileien men fullföljdes inte av den borgerliga regeringen och den borgerliga riksdagsmajorileien. På den punklen stämmer alltså inte herr Larssons resonemang.

Utskoltels hemställan bifölls med 144 röster mot 127 för reservationen av Svante Lundkvist m. fi.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Svante Lundkvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Åke Wictorsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 13 röstar ja.

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Svante Lundkvist

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Åke Wictorsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 144 Nej - 127

§ 10 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande

1977/78:14 med anledning av motion om trädgårdsnäringens ekonomiska situation

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11 Användningen av DDT inom skogsbruket, m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1977/78:15 med anledning av motioner om skogsbruk.

I detta belänkande behandlades motionerna

1977/78:269 av Björn Eliasson m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade att hos regeringen begära förslag innebärande att flygbesprutning-

arna i skogen skulle upphöra och ersättas med manuell röjning, enligt vad som anförts i moiionen,

1977/78:789 av Erik Johansson i Hållsta m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade hos regeringen anhålla om förslag innebärande att besprutning från luften med kemiska preparat avsedda att döda viss vegetation kunde upphöra, och

1977/78:1281 av Hans Wachtmeister m.fl. (m), vari hemställts aU riksdagen hos regeringen skulle anhålla alt regeringen skulle införa dispens för användning av DDT inom de delar av skogsbruket vilka drabbats av skadeinsekter i sådan omfattning att föryngring försvårats.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Användningen av DDT inom skogsbruket, m. m.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. lämna motionerna 1977/78:269 och 1977/78:789 utan åtgärd,

2. avslå motionen 1977/78:1281.

Reservation hade avgivits av Hans Wachtmeister, Sven Eric Lorenlzon och Ingrid Andersson (samtliga m) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört med anledning av moiionen 1977/78:1281.

HANS WACHTMEISTER (m):

Herr lalman! Jordbruksutskottets betänkande nr 15 är ett betänkande i tiden, eu vittnesbörd om aU vi lever i giftåldern. Om man skall betrakta det som ett civilisationens framsteg att vi efter att ha passerat sten-, brons-, järn-och diverse andra åldrar nu har kommit till jusl giftåldern, överiåter jag åt kammarens ledamöter alt själva avgöra.

De tre motioner som här behandlas syftar alla till en ökning av användningen av gifter, eller lät oss i stället säga bekämpningsmedel. Detta gäller inte bara den av mig m. fl. avlämnade motionen, som föranlett utskottets moderater att reservera sig, ulan också Björn Eliassons och Erik Johanssons i Hållsta. Författarna till de två sistnämnda motionerna undrar väl hur i all sin dar jag kan komma med ett så vansinnigt påstående, tvärtemot motionernas andemening. Men faktiskt är det så, att ett bifall till dem skulle innebära Slörre kvantiteter bekämpningsmedel i markerna. En eftersträvad effekt kan nämligen nås på två olika sätt: genom besprutning från marken-och den har ingen opponerat sig mot-eller från flygplan. I det sistnämnda fallet gardet åt bara en ringa del av den mängd bekämpningsmedel som krävs för att nå samma mål genom markbesprutning. Motionärernas önskade förbud mot den utspädda versionen, om uttrycket tillåts, får därför knappast den innebörd de tänkt sig.

Frågan, ibland förenad med krav på förbud mot diverse preparat, är en gammal bekant för jordbruksutskottet, som så sent som förra året ställde sig bakom ett totalförbud mot herbicider innehållande dioxinei TCDD. Då var ingrepp mot spridning från luften också aktuella men avvisades av riksdagen.

6 Riksdagens protokoll 1977/78:120-122

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Användningen av DDT inom skogsbruket, m.

Sedan dess har ingenting inträffat, och inte heller i motionerna några skäl anförts som föranlett ett ändrat ståndpunklstagande.

Jag ansluter mig därför lill det eniga utskottets avstyrkande i detta fall, men del sker med en känsla av olust, eftersom jag tycker lika illa om flygbesprutning som motionärerna. Den har sina nackdelar, som jag personligen anser vara så stora, att på de marker som jag förvaltar ingen sådan besprutning får förekomma. Men metoden är inle ell lusligi påfund från skogsmannahäll -omsländigheterna har tvingat fram den. Om det är de alltför kraftigt stigande omkostnaderna som varil den direkta orsaken, eller om skogsmännen slagit lill först för att i tid möta kostnadsökningen, del är bra ofruktbart all diskutera. Sambandet finns där ändå, och vi har alt göra det bästa möjliga av del läge vi pressals in i.

Moiionärerniis förslag all ersätta flygbesprutning med manuell röjning är tyvärr hell orealistiskt. Inte så alt det inte skulle vara tekniskt möjligt all hålla slyei borta, för det går, om man bara kommer igen minst en gång om året. Annars tvingas barrplantorna att slå och mara i halvskuggan minst 10-15 år, innan de kan hävda sig mot slyet. Men förslagel ärekonomiskl omöjligt. Om än inte den föreslagna nya skogsvårdslagen lar med lönsamhetskravei, måste vi i alla fall la hänsyn lill vad det här kommer att kosta den enskilde skogsägaren i form av utebliven produktion och luckiga bestånd, för alt inle lala om de kostnader som kommer att åvila den slutliga produkten.

Skall vi över huvud tagel ha ett ekonomiskt skogsbruk i vårl land, måsle vi leva med kemikalierna här liksom för övrigl också i jordbrukei, där ell totalförbud skulle medföra en världssvält av ofattbara dimensioner. Vi får finna oss i dem, förhoppningsvis under etl övergångsskede medan vi experimenterar fram bättre metoder, trots att följderna åtminstone ur florisiisk synpunkt kan bli katastrofala-dock inle så all alla ivåhjärtbladiga växier skulle dödas, som felaktigt påstås i Björn Eliassons moiion - men jämförda med skogsulredningens siolligheier om Pinus conloria på 14 "> av Norriands skogsareal blir de kalamiteterna milda väsianfläkiar.

Även om man ur de båda motionerna plockar bort felaktigheter och diskutabla påståenden, kvarstår som en värdefull kärna kravet på större hänsyn lill de ekologiska faktorerna. Resultatet av skogsutredningens arbete blev i detta avseende för naturvårdens intressenter närmast en stor besvikelse, och man får hoppas alt del samlade skogspoliliska program, som skall läggas fram för riksdagen våren 1979, inte blir så hårt bundet att det inte kan anpassas till de resultat vartill man kan komma i den särskilda utredning om riktlinjer förden framlida naturresurs-och miljöpolitiken, som jordbruksministern tillsatt och som skall vara färdig före utgången av 1981.

De här sakerna är i mycket en fråga om proportioner. Det är inte alls givet att allt som är stort är bra. Vi minns väl alla debatten om de överdrivet slora kalhyggena, orsakad av alt ett sedan evärdliga lider godlagei skede i skogens ulveckling lillämpades på ell stötande sätt. Och'tyvärr var del väl här skogsmännen som kastade första stenen genom sin tro på de slora behandlingsytomas välsignelse, men man kunde till slut ändå möuis, och debatten lugnade sig. Låt oss hoppas på en liknande ulveckling i vad avser

sly-och lövbekämpningen, där man också förefalleratt ha i någon mån gripits av de stora ytornas psykos.

Bristande sinne för proportioner kommer också fram i fråga om DDT, men här är del inle tal om stora mängder, tvärtom om så små kvantiteter att de med normala vågar inte ens kan mätas. Följderna av DDT-förbudet däremot är så allvarliga, att vi moderater ansett det nödvändigt att bryta ut frågan för särbehandling och inle invänta det skogspolitiska program som jag nyss nämnde.

Det är här inle fråga om någon schablonmässig behandling av större områden med verkningar som slår blint mot alla insekter, utan det är en arlspecifik bekämpning, som främst riktar sig mot snytbaggar och ett par andra vivlar, dessutom mot några arter svarta bastborrar. Den går till så att man i plantskolorna behandlar plantorna med DDT, innan de skickas ut lill kunderna. Det är här, alltså i plantskolorna, riskerna ur arbetarskyddssynpunkt finns, men del är också här lättast alt undanröja dem.

Skogsstyrelsen har gjort en omsorgsfull utredning om allt som hänger samman med snytbaggen. Jag kan inle ta upp tiden med att i detalj referera den ulan vill bara säga, att DDT är det preparat som ger minst problem ur yrkesmedicinsk synpunkt, närmast följt av lindan - intetdera preparatet registrerat och godkänt av produktkontrollnämnden.

DDT har inte påvisats ha några negativa miljöeffekter på vare sig vattenkvaliteten i den omgivande miljön eller på de ryggradsdjur som ibland äter på unga plantor. Annat vore knappast heller att vänta, eftersom det gäller en så försvinnande liten DDT-mängd, 100 gram per hektar, dvs. 0,01 gram per kvadratmeter en gång vart hundrade år. Jag kan inte värja mig för intrycket att produktkontrollnämnden offrat DDT för ovidkommande påtryckningar eller också gjort sitt förbud generellt utan tanke på de speciella förhållanden, varunder preparatet används i skogsbruket.

Häromdagen anslog riksdagen 20 milj. kr. som bidrag till omplantering efter snytbaggeskador, etl avsevärt belopp, som vi borde kunna använda bältre. Men sätter vi det beloppet i relation till de verkliga skadorna, värderade till 290 milj. kr. i skogsstyrelsens utredning, blir det inte lika impKinerande. Och jämför vi med den förlust av förädlingsvärdet som den uteblivna skogsråvaran vållar industrin, tillkommer ytterligare 576 milj. kr. Mot dessa sammanlagt 866 milj. kr. per år blir våra 20 miljoner en rent symbolisk ersättning, snart sagt bara en droppe i havet. Om den droppen åtminstone gjorde nytta! Men vi kastar den ju bokstavligen i gapet på snytbaggarna.

Visst kan vi klara skogsbruket utan DDT, men det blir till priset av den effektivitet hos moderna skogsbruksmetoder, som möjliggjort dagens arbetsinkomster och dagens taxeringsvärden med för den delen. Skär vi lagstiftningsvägen ner produktiviteten, kräver logiken en justering neråt av fastighetstaxeringen också, och många av våra ambitioner i samma veva. Jag yrkar inte på den saken nu, men jag har velat fästa uppmärksamheten på hur invecklad den här vävnaden av produktion och bekämpningsmedel faktiskt är.

De krav man ställer på bekämpningsmedel är bl. a. att de snabbt skall

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Användningen av DDT inom skogsbruket, m. m.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Användningen av DDT inom skogsbruket, m. m.

brytas ner och att de inte anrikas i näringskedjan, krav som f ö. helt uppfylls av fenoxiherbiciderna. DDT däemot fyller inte något av dessa krav, del måste sägas ifrån. Med sin halveringstid på ett år måste DDT betecknas som stabilt, något som dock för dess speciella användning som planiskydd är en fördel. DDT anrikas också i näringskedjan, men vi anser all riskerna, fortfarande i det här speciella fallet, är så små att de kan negligeras.

Det är utmärkt alt de här problemen debatteras. Inte minst bör diskussionen kunna ge forskningen goda uppslag, och vi bör givetvis då ställa tillräckliga resurser till dess förfogande. Tänk vad de 20 miljonerna för ersättningsplanteringar skulle kunna göra! Men vi får inte lappa sinnet för proportioner, så att vi i vår stränghet låter kon dö medan gräset växer, låter skadornabliorimligamedan vi väntar på det fulländade bekämpningsmedlet. Det är därförjag yrkar bifall till reservationen, som jag ber kammaren notera inle avser ett totalt frisläppande av DDT ulan bara dispenser, självfallet efter noggrann prövning i varje särskilt fall.

Och så till sist: Vi får ofta frågan varför vi inte satsar mer på biologisk bekämpning, dvs. utnyttjar naturens arlspecifika parasiter och sjukdomar. Svaret är att den sortens åtgärder är något av ett tveeggat svärd. Skulle nämligen något gå snett, är del kanske omöjligt att avbryta aktionen och vrida det hela rätt igen. Man har också talat om att i bekämpningens tjänst ta diverse luktämnen. Forskningen inom området har nätt och jämni börjat men är nog så intressant. Vad man är ute efter är att renodla och förstärka inte bara talldoft utan även de luktämnen som förekommer i mycket små kvantiteter, feromoner, och som är särskilt attraktiva för det motsatta könet och eventuellt finns hos snytbaggehonan. Del är som jag ser det alt med nästan sadistiskt raffinemang lill insektsbekämpningens område överföra de metoder som alltsedan hedenhös tillämpats inom människosläktet, numera under namn som Givenchy, Soir de Paris eller Chanel nr 5.

Herr talman! Sådant är farligt vid den här tiden på våren.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Nackdelarna med det moderna skogsbrukets användning av bekämpningsmedel, särskilt flygbesprutning, har blivit en fråga som väcker allt större uppmärksamhet. Allteftersom dessa nackdelar blir mer och mer uppenbara, inte bara för de människor som är direkt berörda, ulan också för forskare inom olika områden, ökar proteslerna mot dessa ingrepp. Del är ingen slump alt vi jusl nu här i Stockholm kan se en teaterpjäs som vill visa hur utsatta de enskilda medborgarna är i de områden där de stora skogsägarintressena härskar. Men de låter sig inte bara utsättas: de protesterar också. De proteslerna har vi all anledning alt ta på allvar.

Som vanligt framhålls det från de intressegrupper som har pengar att tjäna på den här verksamheten att den är ofarlig och absolut nödvändig för att hålla näringslivet och därmed sysselsättningen uppe. Det framfördesju här alldeles nyss av herr Wachtmeister, men det är ju ingenting att förvåna sig över alt del kommer sådana argument från del hållet! De argumenten har vi hört till leda.

Del var olyckligt alt lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften upphävdes 1975. Nu hänvisar man, även i det här aktuella ulskottsutlåtandet, lill lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. Men vi vet hur den fungerar: den lägger inte bevisbördan på tillverkaren eller den som använder varan. De behöver inte visa att preparatet eller vad del nu är frågan om är ofariigt innan de använder del. Men om någon blir utsatt för verkningarna, då måste den personen bevisa att det verkligen förhåller sig så, att .skadorna har uppstått av medlet i fråga och att delta alltså är fartigl. Vi har, herr talman, i miljödebatten haft många exempel på den saken, både närdet gäller den yttre miljön, som del här handlar om, och den inre miljön när det gäller skyddslagstiftning på arbetsplatserna.

I det här aktuella fallet finns det en övertygande bevisning för att besprutningen av lövskog medför skadeverkningar av många olika slag. Det har påvisats i de två motioner om besprutning som behandlas här. Det skulle också medföra positiva verkningar för sysselsättningen om man övergick lill manuell röjning, vilket också framhålls i motionerna. Det är inte heller säkert att del på lång sikt är ekonomiskt, ens för skogsbolagen eller de stora skogsägarna, alt ensidigt utrota lövskogen. Det är också symtomatiskt att när Hans Wachtmeister här lalar om lönsamhel med slor emfas är del lönsamheten för den enskilde skogsägaren som han är rädd om; del är inte lönsamheten lör samhället eller för de enskilda medborgarna eller för berörda kommuner han tänker på. Som vanligt när moderaterna är i farten är det det enskilda kapitalet som skall skyddas!

De förslag som framförs i motionerna överensstämmer väl med den uppfallning som vänsterpartiet kommunisterna har i dessa frågor och som vi också vid många tillfällen har framfört. Jag vill därför, herr talman, yrka bifall till motionerna 269 och'789.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Användningen av DDT inom skogsbruket, m. m.

BJÖRN ELIASSON (c):

Herr lalman! Vi har i motionen 269 föreslagit alt den kemiska behandlingen av lövskogen skall upphöra och ersättas med manuell röjning. Detta innefattar också flygbesprutning. Skälen till denna önskvärda förändring är flera och finns återgivna i motionen.

Frågan har också en annan dimension än ett visst preparats akula giflighel och ligger alltså utanför produktkontrollnämndens beslutsbefogenhet. Det gäller all minska kemikalieanvändningen i vårt samhälle och utveckla alternativa brukningsmetoder, som inte förutsätter sådana tillsatser. Beträffande det speciella område som motionen behandlar finns det redan en välutvecklad och beprövad metod att ombesörja skogsvården utan att använda gifter, nämligen all röja manuellt. Den metoden har dessutom värdefulla fördelar ur ekologisk synpunkt. Den ger dessutom arbete åt människor i glesbygder och möjligheter att tillvarata röjningsvirke för energiproduktion.

Metoden att sprida gifter från luften är en schablonmässig metod. Varje år då flygbesprutningar förekommit i skogsbruket har det också förekommit att giftmolnet åkt i väg dit det inte varil meningen att det skulle nå. Under 1977

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Användningen av DDT inom skogsbruket, m.

rör det sig om sju rapporterade fall - men hur många det kan röra sig om i praktiken är naturligtvis svårt att vela, eftersom ingen särkskilt har undersökt detta. Att felbesprutningar förekommer varje år visar också hur osäker spridningsmetoden är. Detta är mycket oroande. Det finns dessutom exempel på att man skadar barrskogen genom att välja fel lidpunkt på året för besprutning.

Flygbesprutningarna har ökat kraftigt under 1977. Om den utvecklingen fortsätter har man snart ersatt röjning med kemisk bekämpning. På läng sikt för vi då rena barrskogar, monokulturer, som ersätter de tidigare blandskogarna. Vi för också ungefär den reducering av lövinslaget som skogsutredningen menar är önskvärd. Riskerna med en sådan förändring, där de kemiska medlen görs nödvändiga föratt åsladkomma den,är inte acceptabla. Lövinslaget har positiva egenskaper. Det motverkar försurning och insektsangrepp, och det underhåller marknäringen. Dessutom utgör det klimat-skydd för bl. a. tallens föryngring, vilket är speciellt viktigt för norra Sverige.

Den klimatfaktor som är avgörande för skogstillväxten är den som påverkar näringsulbudet. Sol, koldioxid och vatten finns i riklig mängd över hela landet. Näringsutbudet bestäms av temperaturen. I blandskogarna är marktemperaluren högre än i de rena barrskogarna.

Sammantaget kan sägas att det inte är för skogsproduktionen som kemikalierna behövs, utan för ekonomin. Att ersätta röjning med kemisk bekämpning innebär emellertid ett kortsiktigt länkande.

Från hälso- och miljösynpunkt innebär den kemiska lövbekämpningen avsevärda nackdelar. Oförklarliga dödsfall och missbildningar i samband med kemisk lövbekämpning rapporteras från olika håll i landel. Sambandet är inte klarlagt, men å andra sidan finns inga bekräftelser på moisatsen. Delta oroar naturtigtvis de människor som lever i dessa områden, där man i många fall för jordbruket i övrigt inte använder några kemiska medel.

Kommunerna har i dag inte någon möjlighet att påverka utvecklingen. Erfarenheten från 1977 visar att delta också varit omöjligt, oavsett om besprutningarna skett nära bebyggelse eller där skogsbete förekommer. Storskogsbrukel har inte heller varit särskilt villigt all diskutera inskränkningar. I ett fall har man i stället försökt utöva påtryckningar på en kommun, nämligen Sollefteå kommun. I ett brev vid tiden för hälsovårdsnämndens ställningstagande i dessa frågor översände ett skogsbolag ett brev till Sollefteå kommun, i vilket man hävdade att kommunens hälsovårdsnämnd pä ett närmast parodiskt säU försökte hindra skogsbolagel alt på ett rationellt sätt säkra barrskogsåterväxten. Kommunen och bolaget förhandlade då om markbyten för alt åstadkomma ett rationellare ägoinnehav. Slutet på brevet lyder:

"Det är givetvis ej rimligt att ett så omfattande arbete satsas av många parter om målet med arbetet -ett rationellare skogsbruk -samtidigt avsiktligt saboteras av en av parterna. Bolagel kommer därför icke att under nuvarande förhållanden fortsätta arbetet på det planerade markbytet."

Detta är ett exempel på det krig som råder mellan å ena sidan kommuner

och ortsbefolkning och å andra sidan del storskogsbruk som gör sig alltmer ekonomiskt beroende av att använda kemikalier. Naturligtvis är del angeläget atl kommunernas inflytande stärks när del gäller miljöfarlig verksamhet i skogsbruket.

I Finland har man mot bakgrund av diskussioner liknande våra infört restriktioner mot den kemiska lövbekämpningen. Således beslöt den finska riksdagen i slutet av januari detta år alt anta ett lagförslag som innebär atl en kommun hos jordbruksdepartementet kan begära förbud mot flygbesprutningar,om etl sådant förbud skulle innebära fördelar för kommuninvånarna. Sysselsättnings- och miljöskäl kan därvid åberopas.

Genom att övergå till den manuella skogsvården erhåller man som sagt många fördelar. Man skapar sysselsättning i många bygder där behovet av nya arbetstillfällen är synnerligen stort. Man uppnår en omsorgsfullare skötsel av skogen, när man kan reglera trädslagsblandningen efter markens beskaffenhet, klimat, läge, jordmån osv. Man för etl mångsidigt brukapde av skogen. Att använda röjningsvirke, skogsavfall och lövskog för energiproduktion aren realitet i dag och kommeratt bli absolut nödvändigt i framtiden. Man kan vidare tillvarata bär, svamp och kött, som ju också är skogsprodukter-på flera håll i norra Sverige prövar man att sysselsätta människor i en sådan verksamhei. Man kan utnyttja skogen för turism och rekreation m. m. Man får långsiktigt ett mera sunt jordbruk för ett mångsidigt utnyttjande av skogen, där basen utgörs av virkesproduktionen men därdenna inte hämmar andra utkomstmöjligheter från skogen. Man slipper slutligen ständiga konflikter med människor som känner oro och vanmakt över atl gifter sprids okontrollerat i omgivningen.

Utskottet har i beiänkandei inte berört dessa frågeställningar. Det skulle naturtigtvis ha varit intressant om utskottet gjort det. Man langerar frågeställningen genom att erinra om skogsutredningens syn på inslagen av löv i skogslandskapet. Detta är emellertid en återgivning av utredningens egen polemik mot ett av sina egna alternativ, och i detta resonemang finns varken de ekologiska frågeställningarna, miljöfrågorna eller lövet som energikälla belysta.

Jag konstaterar alt ett enigt utskott menar atl den frågeställning som aktualiserats i motionen skall behandlas i samband med bedömningar angående inriktningen av den långsiktiga skogspolitiken.

Sedan några ord lill Hans Wachtmeister. Han säger atl vi behöver kemikalier av ekonomiska skäl och att de är ofarliga men att han själv inte är beredd all använda dem. Detta tycker jag ger ett intryck av alt Hans Wachtmeister sitter på två stolar.

1 vårl samhälle är del alltmer angeläget att komma ifrån användningen av kemikalier, när dessa visar sig ha en så betydande negativ effekt på de ekologiska sambanden. Att söka rätta lill della måsle naturligtvis vara det avgörande för framtidens miljöpolitik.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Användningen av DDT inom skogsbruket, m. m.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Användningen av DDT inotn skogsbruket, m.

HANS WACHTMEISTER (m) kort genmäle:

Herr talman! När det gäller flygbesprutning måste väl det väsentliga vara, om vi vill komma åt de här preparaten, att hindra preparaten som sådana och se till all del kommer mindre mängd preparat ul i marknaden. Del är då helt felaktigt alt förbjuda flygbesprutningen, eftersorndet är den metod som kräver den minsta kvantiteten av bekämpningsmedlen. Del är ju ingen som opponerat sig mot den besprutning som sker från marken. Del är många gånger större kvantiteter fenoxipreparat som sprids den vägen.

Björn Eliasson menade att jag skulle sitta på två stolar när jag talar lill förmån för kemikalierna men inte använder dem själv. Björn Eliasson är ny här i riksdagen. Jag drar mig ibland för att upprepa vad jag sagt här i fjorton femton år i den här frågan. Den är nämligen inte ny. Jag har dille på naturvård, landskapsvård och sådant. Därför harjag i alla tider arbetat för den saken och tagit på mig de ekonomiska uppoffringarna. Det har gått hittills men snart går det inle längre. Man kan inle begära att andra som inle har ett sådant intresse för naturvård skall offra lika mycket. Då kan vi hjälpa dem med just de här preparaten.

Det är alltså, som jag redan sagt, huvudsakligen av floristiska skäl som jag inte använder kemikalier. Jag vill inte vara med om någon bekämpning från luften, eftersom den slår blint. Den har effekt på lignoser, dvs. vedartade växter, men i övrigl har den ingen effekt på markfloran. Det är jusl det förhållandet alt jag inte i förväg hinner gå över de områden som skall besprutas och täcka över värdefulla buskar som gör att jag inte vill använda mig av flygbesprutning. Man kan behöva skydda värdefulla eller sällsynta arter såsom olvonbuskar eller t. ex. uppe i Tornedalen ChamEedaphne calyculala, på svenska finnmyrlen, som är mycket intressant ur växtgeogra-fisk synpunkt.

Jag tror inte att flygbesprutning behöver vara farlig, under förutsättning att man använder den rätt. Men då skall det vara fråga om små områden. Jag sade i mitt huvudanförande att man förefaller ha blivit angripen av de stora ytornas psykos. Om det gäller små ytor och man sköter flygbesprutningen rätt skall vi inte fördöma metoden, för under sådana förhållanden tror jag att den är bra.

BJÖRN ELIASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag talar inte om atl enbart ersätta flygbesprutning med manuell röjning. Jag talar om att ersätta den kemiska bekämpningen i skogen med manuell röjning. Det är en metod som har visat sig vara alldeles utmärkt åtminstone i mina delar av landet.

Hans Wachtmeister sitter fortfarande på två stolar. Han talar om de ekonomiska uppoffringar som man måsle göra för att avslå från kemisk bekämpning i skogsbruket. Jag skulle tippa att det rör sig om 5 eller 10 milj. kr. i skillnad mellan manuell röjning och kemisk bekämpning. När det gäller besprutning från mark och manuell bekämpning finns ingen skillnad, och man kan då gott använda manuell röjning. Den har nämligen enorma ekologiska fördelarframförden kemiska bekämpningen. Hans Wachtmeister

kan inte komma ifrån all lövskogen är betydelsefull för marknäringsulbudei och för klimatet, att man får en rikare fauna med mer mångfald i en blandskog. Fortsätter man med kemisk bekämpning för man de rena barrskogarna på köpet - med en mycket begränsad fiora och fauna.

"Slår blint", säger Hans Wachtmeister. Det är alldeles riktigt. Kemikalier slår blint och är omöliga au kontrollera. Vill man behålla etl lövträd efter en flygbesprutning får man täcka över del. Det rör sig om ca 800 Ivåhjärtbladiga växier som är känsliga för fenoxisyror, och t. o. m. de enhjärtbladiga, barrträden, är känsliga för dessa medel. Det finns många bevis i del här landet på all man i skogsbruket - genom att spruta vid fel tillfälle, innan växten förvedals - har lagil död också på barrträden. Man har också gjort dem mer moiiagliga för sjukdomar osv.

Sedan sade Hans Wachtmeister att besprutning skall ske på små ytor. Då är det omöjligt aU spruta från flygplan! Det går inte i dag! Del är omöjligt att genomföra en så schablonmässig behandling av lövslyet. Det måsle väl vara rätt svårt för Hans Wachtmeister att argumentera som miljövän samtidigt som han accepterar delta!

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Användningen av DDT inom skogsbruket, m. m.

HANS WACHTMEISTER (m) kort genmäle:

Herr talman! Vad det gäller med den kemiska bekämpningen är alt förskaffa barrplanlorna sådant försprång att de kan utvecklas så att de kan hävda sig i konkurrensen gentemot slyet. Då räcker det inte med atl man röjer en enda gång, ulan man får åierkomma med röjning kanske en gång varje år under 10-15 års tid. Då räcker det sannerligen inte med några 5 kr./ha i röjningskostnader, eller vad det var Björn Eliasson sade. Av någon anledning använder ni tydligen inte jordbruksflyget uppe i Norrland för all bekämpa bladmögel på potatis och annal. Hade ni gjort det hade ni fåll se med vilken fintastisk skicklighet flygarna hanterar sina plan även när de besprutar små ytor. Det går alldeles utmärkt all bespruta mycket små ytor. Det gäller bara atl se till atl man har träd runt omkring det besprutade området, som föngar upp bekämpningsmedlet. Då klarar man även den saken.

Om vi skall ha landskapsbilden öppen och ha kvar de tvåhjärlbladiga växterna rekommenderas ofta att fåren skall ersätta kemikalierna. Fåren är absolut de allra värsta närdet gäller all la död på ivåhjärtbladiga växier, men av vördnad för vår statsminister vill jag inte dra in debatten på föravel och landskapsvård.

BJÖRN ELIASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Fortfarande är del ett visst gap mellan de stolarna. När Hans Wachimeister tar upp frågan om konkurrens mellan lövsly och barrträd vill jag framhålla att den konkurrensen inte är bevisad. Det finns ju ingen konkurrens i naturen. Hans Wachtmeister skulle inse detta som den miljövän han vill göra gällande att han är.

Man kan inte komma ifrån att kemisk bekämpning åstadkommer obotliga och långsiktiga skador på miljön. Man kan inle heller komma ifrån atl lövinslagel har betydelse för skogstillväxlen, för marknäringen, för alt

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Användningen av DDT inom skogsbruket, ni. m.

förhindra inseklsangrepp osv. I den utredning som giorts beträffande DDT kan man finna atl inga snylbaggeangrepp har konstaterats efter del all man planterat barrskog på mark som har varit lövskogsbevuxen och atl angreppen är mindre när det gäller blandskog. De här förhållandena är viktiga, och vi skall inle störa den ekologiska balansen i skogen i onödan bara därför atl vi skall spara fem eller tio milj. kr. åt del svenska näringslivet.

Det är oroande alt allt större arealer besprutas. Denna ökning sker på bekostnad av den manuella röjningen, dvs. på bekostnad av människors arbete i glesbygder, och på bekostnad av möjligheterna att tillvarata vad skogen ger; systemet med kemikalier innebär ju att man minskar den.

Andre vice talmannen anmälde atl Hans Wachimeisler anhållil all lill prolokollet få aniecknal alt han inle ägde rätt lill yllerligare replik.

ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr lalman! Jag ber all få instämma i det anförande som Hans Wachtmeister för en stund sedan höll och i hans yrkande. Jag avser att i etl kort anförande möjligen komplettera Hans Wachtmeister när det gäller användningen av DDT i skogsbruket.

Jag vill med della rikta kammarens uppmärksamhet på att vi ser helt olika på preparat som innehåller DDT, beroende på var de förekommer. Således omges användningen i naturen med så långl gående reslriktioner som loiali förbud. Annorlunda förhåller det sig som bekant med preparat för bruk på människor.

Förden som till äventyrs drabbas av huvudlöss finns det faktiskt preparat att köpa som på ett effektivt sätt råder bot på det eländet. Del kan lyckas all det borde vara en förhållandevis liten företeelse, men jag har undersökt hur det förhåller sig med del. Så många människor har behov av della preparat all vi svenskar upphandlar 100 898 tuber varje är. Slörre och flitigare förbrukare kan skaffa sig en tub om 500 gr., och sådana köper vi till ett antal av 12 350, om jag minns rätt.

Någon säger sig väl omedelbart all del är skönt alt del här medlet finns och att del i sammanhangei måste betyda fasligt litet. Det kan man kanske säga atl del gör. Men jag vill ändå inte undanhålla kammaren atl mängden verksam substans i den mängd av detta medel som svenska folket gnuggar sina huvuden med faktiskt inle är mindre än 80 kg.

Fortfarande säger kanske någon alt det.är fasligt myckel mindre än den mängd vi använde i skogsbruket på den tiden då vi fick göra det. Självfallet är del så. Sista året del förekom använde vi i runl lal 10 lon i skogsbruket.

Men vän av ordning noterar naluriigtvis omedelbart atl skallarnas areal faktiskt är mindre än arealen skog. Jag har lagil mig orådel före alt försöka uppskatta arealen av etl människohuvud. Om man använder en tub med ett halvt gram DDT på ell människohuvud innebär det atl koncentrationen per ytenhet blir så stor att den motsvarar 50 kg/ha i skogen. Det är myckel det -det vill jag göra kammaren uppmärksam på.

Senast DDT användes var motsvarande siffra för skogen 93 g/ha, alltså

något mindre än ett hekto. Skulle vi alltså behandla våra marker så illa som vi behandlar våra skallar - inte när vi får lössen men när vi bekämpar dem -skulle det faktiskt bli en ordentlig övergödsling med den typen av preparat.

Vi skogsodlar, om jag minns rätt, 168 000 ha. Alla dessa marker, framför allt i Norrland, är inle lika frekvenla för snyibagge, varför den återhållsamhet som vi i vår moiion ålagt oss på detta område säger oss att vi inle behöver använda DDT för alla dessa hektar. Men man kan länka sig all DDT behövs för 100 000 hektar. Det menar vi är av så slor ekonomisk belydelse för skogsbrukel all dispens i enlighet med vad vi har yrkat i vår motion har fog för sig.

Med delta anförande har jag bara velat rikta kammarledamöternas uppmärksamhet på det förhållandel att allt bruk av bekämpningsmedel ingalunda är en så fasligt farlig företeelse som herr Söderqvist för en stund sedan sade. Detta medel är i varje fall inle farligare än alt vi smörjer våra skallar med del. Kanske skulle vi därför rent av ta risken atl använda det i skogsbrukel fram till den lid då vi har fått ett ordentligt ersättningsmedel.

Detta är en vädjan lill kammarledamöternas sinne för proportioner och förhoppningsvis också deras pålitliga omdöme. Vi kanske kan la risken att under ytteriigare ett antal år doppa våra skogsplantor i detta bekämpningsmedel och därmed göra del svenska skogsbruket en stor tjänst utan att del skulle medföra någon allvarlig våda. Jag tror nämligen inle alt de som här i landel svarar för den mänskliga hälsan tar så enorma risker när de tillåter oss alt smörja våra skallar på det sätt som vi nu gör.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den moderata reservationen.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978 ,

Användningen av DDT inom skogsbruket, m. m.

ERIK JOHANSSON i Hållsta (c):

Herr talman! I motionen 789 harjag tillsammans med några partikamrater tagit upp frågan om det moderna skogsbrukets driftmeloder från miljö- och energisynpunkt. Vi som driver skogsbruk vet att rent kortsiktigt ger barrskogen, där betingelserna för sådan skog är goda, det bästa ekonomiska utbytet. Därför strävar man efter att där bekämpa lövskogen. Vid behandling av större föryngringsylor sker detta för den enskilde brukaren förmånligast genom besprutning med kemiska medel frän luften. Eftersom lopografin växlar mellan högre och lägre belägna partier visar praktiskt skogsbruk all i en sänka är lövskogen ett måsle för alt vi där skall få någon skogsproduktion alls. Lövskogen harju en dränerande verkan i sådana områden. Dessutom har vi på andra marker bekymmer med all få barrträdsplanteringarna all hell lyckas på grund av angrepp från skadeinsekter, torka, gräs, sorkar m. m. 1 sådana luckor som uppslår har lövet absolut en uppgift.

En besprutning från luften slår blint. Barrskogen har också en försurande effekt på marken, och den effekten förvärras om vi påtvingar skogsmarken monokulturer av barrskog. Vi harju problem med svavelnedfallets försurande effekt; inte bara våra vattendrag ulan också barrskogen i vissa områden misstänks lida av della. Lövskogen har däremoi en raki molsall verkan. Dessutom ger lövavfallei en mullbildande och gödslande effekt som inle bör

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Användningen av DDT inom skogsbruket, m.

111.

underskallas. Vi tillgriper i allt högre grad handelsgödsel för att höja tillväxten i skogen. Lövinslaget kan hjälpa oss all komma bort från dessa båda problem och därmed minska de direkta kostnaderna. Lägger vi därtill urlakningsriskerna för grundvattnet från sura kvävegödselmedel framstår lövskogen från miljösynpunkt som en nalurens regulalor.

Från energisynpunkt har lövskogen också blivil intressant. Ur alla slag av lövskog kan man framställa metanol. Ulan större svårigheier lär del gå att blanda in 20 96 metanol i bensinen till bilar av de senare årsmodellerna.

Lövvirkei har också ell högt bränslevärde för bosladsuppvärmning. Men ålgärder från samhällets sida måste vidtas så atl lövvirke och skogsavfall konkurrensmässigt blir inlressanl för energikonsumenierna. Hur della skall ske beror lill största delen på politikerna. Vill vi ha ell miljöinriklat skogsbruk som ändå ger ekonomiskt godtagbara villkor för skogsbrukaren borde inle den här frågan vara särskilt svår all lösa.

Om man gör en summering av de negativa effekierna av alt genom kemiska medel påtvinga vår skogsmark försurande trädslag och de oklara miljöeffekter som kemikalierna på lång sikl kan få på mark och människor och väger delta mot manuellt röjda och gallrade skogsbesiånd och användande av de produklersom della kan ge, anser jag all ingen riksolycka skulle ske om man beslutade förbjuda besprutning med kemiska medel från luften i avsikl alt döda viss vegelalion. Under 1977 flygbesprulades enligl uppgift ändå bara 28 900 hektar skog. Dessa besprutade hektar utgör en onödig källa lill oro för bär- och svampplockande medborgare i vårl land.

Vi har ca 23,2 miljoner hektar produktiv skogsmark i vårt land. Om vi utgår från all vi har en hundraprocentig omloppslid i genomsnitt i vårt skogsbruk, skulle del innebära all vi fick 232 000 hektar föryngringsylor per år. Dessa ca 29 000 hektar som flygbesprulas skulle i så fall utgöra 8 96 av kalyieverk-samheien. Jag är därför lilel förvånad över alt en så skogssakkunnig, miljökunnig och biologiskt kunnig person som Hans Wachimeister säger all om vi underlåier all sprula från luften får vi luckiga bestånd och måste röja varje år.

Jag säger tvärtom atl vi får luckiga bestånd genom all bespruta. På den punkten skiljer vi oss alltså.

När det gäller påslåendet all vi måsle röja varje år vill jag säga all del någol beror på tekniken för röjningen. I min skog röjer man så att man låter lövskärmen gå upp. Försl röjer man lätt så att plantorna inte växer upp, och sedan slulröjer man några år därefter. På del sätter slipper man undan med två röjningar.

Under 1977 importerade vi olja för 15 miljarder kronor. En slor del av oljan användes för atl producera pappersmassa, som vi f n. säljer lill utlandet med en förlust på 85 dollar per ton. 1 del lägel lycker jag all del är felaktigt alt använda lövskogen för all betunga Sveriges ekonomi med en sådan produktion. Del måsle vara velligare all använda lövskogen för energipro-dukiion.

Även om produktkonirollnämnden anser all kemisk bekämpning av skogen inle uigör några risker, så är många människor ändå oroade av den i

alll högre grad inom olika områden ökande användningen av kemikalier. Vi lillåler ivivelakliga doseringsgränser inom många olika områden. Skogen är bara ell. Summan av det hela blir alt varken människor, djur eller natur till sist orkar rälla lill skadeverkningarna. Vi hamnar mer och mer i eu kemiskt giftsamhälle. Vi kan redan se effekterna av detta statistiskt genom all avläsa rapporter om en tilltagande ökning av cancer- och allergisjukdomar och att allt fler barn föds med mer eller mindre grava missbildningar. Experterna misstänker på goda grunder att del är de kemiska ämnena i vår miljö som är orsaken lill detta. Hur många prövningar skall vi behöva ställas inför innan vi ser miljöproblemen i stort och handlar därefter?

Herr talman! Jag har inget yrkande, ulan jag avvaktar innehållet i den proposition som förväntas i anledning av 1973 års skogsuirednings betänkande.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Användningen av DDT inom skogsbruket, m. m.

EINAR LARSSON (c):

Herrlalman! Den areal som besprutades 1977 var-det har här lämnats lite olika uppgifter - 0,15 96 av den totala skogsarealen. Jag tycker alt det är viktigt alt nämna den informationen.

Den framtida skogspolitikens utformning är naturligtvis av utomordentligt stor betydelse i en mängd olika avseenden. Det har här framhållits tidigare av Björn Eliasson. Del har betydelse för sysselsättning, ekonomi, valutabalans, regionalpolitik och givetvis även för natur, miljö samt människors hälsa, trivsel och harmoni. Del är helt klart all denna utomordentligt viktiga naturtillgång skall vara föremål för en hushållning där man har vägt in alla dessa utomordentligt viktiga faktorer.

Hela detta problemkomplex blir ju också föremål för en övergripande bedömning i samband med behandlingen av skogsutredningens förslag. Utskottet har därför vall all inte nu låsa sig för något ställningstagande i detaljer.

Sedan vill jag gärna uttrycka full förståelse för alt det föreligger en viss otålighet på olika håll. Del finns de som vill sprula litet mer och de som vill spruta litet mindre. Och det finns säkert många intressanta och vikliga argumenl för de olika bedömningarna.

Inle bara med hänsyn till riksdagens arbetssituation jusl nu ulan också och desto mer med hänsyn lill alt della utomordentligt stora och vikliga utredningsmaterial nu befinner sig i etl skede där det är föremål för remissförfarande, och där vi helt klart kan vänta oss en proposition i början av 1979 och därefter ett ställningstagande av riksdagen, så lycker jag att del skulle vara fel av jordbruksutskottet atl gå in och besluta om detaljer, som var för sig kan ha nog så slora och långtgående verkningar på totalresultatet.

Jag vill erinra om alt i de fall där tillräckliga skäl skulle föreligga för detaljingripanden, exempelvis vad gäller DDT, så har produktkontrollnämnden riksdagens fullmakt i det sammanhanget.

Det är angelägel all stryka under all vi här har bestämt oss för etl principiellt förfarande, där riksdagen beslutat om en ramlagstiftning som ger fullmakt ål det verkställande verket alt falla detaljbesluten. Och del har ännu

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Användningen av DDT inom skogsbruket, m.

inte funnits tillräckliga skäl för alt ändra på de principerna.

Jag vill också nämna att sedan några år sker ett registreringsförfarande inom produktkontrollnämnden enligt principen om den omvända bevisbördan. Jag nämner detta eftersom motsatsen felaktigt påstods i debatten tidigare.

Jag vill, herr talman, med detta säga atl utskollsmajoriteten har stannat för ett ställningstagande som kan sägas befinna sig någonstans mitt emellan längre gående krav på både ena och andra sidan om utskottsmajoritetens ställningstagande. Jag lycker alt del är en viss borgen för balans och förnuft, som ger mig anledning alt yrka bifall till ulskolleis hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna nr 269 av Björn Eliasson m, fl, och nr 789 av Erik Johansson i Hållsta m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Oswald Söderqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 15 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil molionerna nr 269 av Björn Eliasson m. fl.

och nr 789 av Erik Johansson i Hållsla m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Oswald Söderqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 227

Nej - 29

Avstår - 6

Tage Adolfsson (m) anmälde all han avselt atl rösta ja men markerats ha avsiåll från atl rösta.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Hans Wachtmeister m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hans Wachtmeister begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

beiänkandei nr 15 mom. 2 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Hans Wachtmeister

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Hans Wachtmeister begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 216

Nej - 43

Avstår - 2

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Om det statliga stödet till tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska

§ 12 Om det statliga stödet till tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för alt besvara Olle Wästbergs i Stockholm (fp) den 29 mars anmälda fråga, 1977/78:365, och anförde:

Herr lalman! Olle Wästberg i Slockholm har frågat mig om jag anser att erfarenheterna av reglerna för bidrag till tidningar på andra språk än svenska motiverar en omprövning av regeln om att ett villkor för stödet skall vara all publikationens innehåll i huvudsak berör förhållandena i Sverige.

Statens stöd lill tidningar och lidskrifter motiveras i första hand av deras betydelse för den demokratiska processen i vårl samhälle. Del särskilda slödel till invandrartidningar tillkom främst för atl vissa invandrargrupper inte skulle missgynnas. Del gäller de invandrare som har kommit till Sverige under senare år och ännu inte har hunnit lära sig svenska så väl all de kan följa den poliliska debaiien i svenska dagstidningar och tidskrifter. Därför utgår stödet enbart till sädana tidningar som riktar sig till invandrare och språkliga minoriteter i Sverige och som huvudsakligen innehåller material om svenska förhållanden.

Jag har inle nu funnit några avgörande skäl som moliverar en omprövning av denna regel.

OLLE WÄSTBERG i Slockholm (fp):

Herr lalman! Jag vill lacka budgetminislern för svaret.

Det är en viktig regel för presstödet atl det inle skall vara beroende av innehållet i den publikation som får stöd, och detta skall gälla alla sorters presstöd till alla sorters tidningar.

Mot den bakgrunden är del olyckligt atl man i den förordning som reglerar presstödet lill invandrartidningar har fört in bestämmelsen, atl för alt få stöd måste en minoriteisiidning i huvudsak behandla svenska förhållanden. Det kravet kan kanske vara rimligt för många invandrartidningar, men det är inte

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Om den framtida sysselsättningen i Västernorrlands län

deslo mindre förkastligt närdet gäller flera viktiga minoritetsgrupper, främst balterna. Balterna kom som regel till Sverige för länge sedan, de har anpassat sig hyggligt till svenska förhållanden och de kan läsa om svenska förhållanden i svenska tidningar. De baltiskspråkiga tidningarna konkurrerar därför inte med nyheterom svenska förhållanden. Det rimliga är i stället all de ägnar huvudintresset åt vad som händer i hemländerna, och det är också de nyheterna som dessa tidningars läsare i första hand vill ha. Men det säger förordningen nej till.

Ingemar Mundebo säger nu att syftet med det här presstödet är att man inte skall missgynna nytillkomna invandrare. Nej, del är det faktiskt inte, utan syftet är all vi skall få publikationer på invandrarnas egna språk för atl de skall kunna behålla kontakten med sina hemlandskulturer. Del finns också rent principiella skäl, som alt alla sorters tidningar bör stödjas.

De nuvarande reglerna leder till att antingen missgynnas de baltiskspråkiga tidningarna, och det är olyckligt, eller också dirigerar staten innehållet. Frågan är då, varför man från statligt håll skall styra informationen i minorilelslidningar, när inga motsvarande regler gäller för den svenskspråkiga pressen, om detta verkligen är förenligt med tryckfrihetsförordningens anda och, till sist, hur detta skall övervakas. Vem skall bestämma atl del tidningen behandlar verkligen är utländska eller svenska förhållanden? Är det invandrarverket eller någon annan?

Den här regeln får en otillfredsställande effekt, hur den än tolkas och hur den än används. Det rimliga vore alt invandrartidningarna fick stöd på samma sätt som andra tidningar, oavsett innehållet.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 13 Om den framtida sysselsättningen i Västernorrlands län

Budgetminislern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för all besvara Martin Olssons (c) den 3 april anmälda fråga, 1977/78:378, och anförde:

Herr lalman! Martin Olsson har frågat mig om regeringen överväger ålgärder för atl genom om- eller nylokaliseringar av statlig verksamhet kompensera Västernorrlands län för bortfall av arbetstillfällen som nedläggningen av Lv 5 kommer att innebära.

Jag vill lill atl börja med erinra om alt de personalminskningar inom försvaret som genomförs och planeras främst är resultat av en nödvändig ralionaliseringsverksamhel, som måsle pågå fortlöpande och avse hela den offentliga sektorn. Strukturförändringar inom försvarsmakten i form av bl. a. förbandsindragningar ingår som ell led i regeringens målmedvetna strävan all hålla kostnaderna för den offentliga verksamheten nere.

Jag vill också erinra om alt Sundsvalls kommun tillförts statlig verksamhet genom 1971 och 1973 års riksdagsbeslut om omiokalisering av viss statlig verksamhei från Slockholm. Under perioden 1974-1980 flyttar centrala siudiestödsnämnden, statens personalpensionsverk och delar av riksförsäk-

ringsverket och patent- och registreringsverket med över 700 anställda till Sundsvall. Tillskottet av statlig verksamhet är således betydligt större än den avtrappning som blir följden av Lv 5:s nedläggning i början av 1980-talet. De sysselsättnings- och regionpoliiiska synpunkterna måste tillmätas stor betydelse vid nyetablering av statlig verksamhet samt vid omorganisationer och rationaliseringar. Frågan om den geografiska placeringen måste emellertid alltid avgöras från fall till fall när frågan blir aktuell och då också med hänsyn till den berörda verksamhetens förutsättningar. Några ytteriigare beslut utöver dem jag nämnt beträffande om- eller nylokalisering av statlig verksamhet lill Västernorriands län är emellertid f n. inte aktuella.

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Om den framtida sysselsättningen i Västernorrlands län

MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Jag vill tacka budgetministern för svaret på min fråga om arbetstillfällen som ersättning för det bortfall som kommer att ske då Lv 5 läggs ned.

Västernorriands län harju under en lång följd av år haft stora svårigheter alt hålla sysselsättningen uppe, och med det har följt atl befolkningstalet sjunkit, bortsett från de allra senaste åren. Sysselsättningsgraden i länet ligger av.sevärt under riksgenomsnittet. För alt stödja sysselsättningen i länet har stora samhälleliga insatser gjorts. Ingel annat län har exempelvis fått så stor andel av det statliga regionalpolitiska stödet i form av lokaliseringslån och bidrag som Västernorrland. Jag kan nämna att t. o. m. i somras-den 30juni-hade nära 700 miljoner tillförts länet, och man hade därigenom fått ca 5 000 nya arbetstillfällen. Andra samhällsinsatser för att öka sysselsättningen är om- och nylokalisering av statlig verksamhet, som statsrådet nämnde i svaret.

Med hänsyn till det stora behovet av statliga in.salser för all klara sysselsättningen förvånar det många all regeringen fann det nödvändigt att föreslå en nedläggning av Lv 5. Men det förslaget godtogs av en stor majoritet i riksdagen, och jag skall inte ta upp någon debatt om det nu. I stället vill jag konstatera att riksdagsbeslutet kommer att genomföras 1982, och därigenom bortfaller då mer än 200 tjänster vid Lv 5. Den verksamhet Lv 5 bedriver anses dessutom ge underiag för 150 ä 200 sysselsättningstillfällen i servicenäringar m. m.

Propositionen tog ju inte upp frågan om arbetstillfällen som ersättning för bortfallet, och inte heller i debatten diskuterades detta. Jag har med min fråga velat la upp spörsmålet i vad mån regeringen nu som kompensation övervägde några speciella åtgärder. Och låt mig fastslå att självklart anser befolkningen i länet att när en statlig verksamhei läggs ned bör denna ersättas av långsiktigt lika säkra arbetstillfällen. De allra flesta nya arbetstillfällen som skapas inom näringslivet genom lokaliseringsstödet behövs för att förhindra en fortsatt negativ utveckling, och därför erfordras speciella satsningar föratt alt kompensera Lv 5:s nedläggning. Skall det hinna ske behöver det börja planeras nu. Fyra år är inte så lång tid, och det har redan gått ett halvt år sedan regeringen bestämde sig för att föreslå riksdagen att lägga ned Lv 5.

Statsrådet hänvisar till alt vi har fått viss omiokalisering av verksamhet till

7 Riksdagens protokoll 1977/78:120-122

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Om den framtida sysselsättningen i Västernorrlands län

Sundsvall och även till länet i övrigt. Men de arbetstillfällena har ju tillkommit därför all länel behövde sådana arbetstillfällen - de har inte tillkommit föratt kompensera senare indragningar av annan statlig verksamhet.

Jag-ochjag tror många med mig-upplever del härsom att samhället så att säga ger med den ena handen och tar igen med den andra. Jag vill fråga statsrådet om det ändå inte vore lämpligt alt ett område som har drabbats av regementsnedläggning får förtur när det gäller nylokalisering av statlig verksamhet.

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag har stor förståelse för önskemålet om och behovet av ytterligare arbetstillfällen i Västernorrlands län.

Låt mig då än en gång understryka att genom de omläggningar som har beslutals tillförs länet drygt 700 nya arbetstillfällen. Det handlar också om verksamheter i expansion, vilket kanske även framdeles kan komma att påverka antalet arbetstillfällen i positiv riktning.

Sedan vill jag emellertid säga att vi inte kan hantera omlokaliseringsverk-samheien så statiskt att man, om man vid någon lidpunkt finner skäl att omlokalisera en verksamhet med låt oss säga 1(X) arbetstillfällen, vid ungefär samma tidpunkt måste tillföra samma ort ungefär lika många arbetstillfällen för att uppnå sysselsättningsbalans. En rad olika omständigheter får sammanvägas vid varje enskilt beslut om lokalisering, och den utgångspunkten måste också gälla Sundsvallsområdet och Västernorrlands län.

Men lål mig än en gång understryka alt vi självfallet har sysselsältnings-aspektema aktuella för oss när det gäller olika delar av landel varje gång det gäller att besluta var en statlig verksamhet skall föriäggas.

MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Jag tackar för synpunkterna.

Jag vill emellertid erinra om, att när del gäller utvecklingen och målen för Västernorriands län, har man ändå räknat med att befolkningen skall öka. Därför behövs det också en ökning av sysselsättningen. Regementsnedlägg-ningen är emellertid en åtgärd som verkar i motsatt riktning, vilket är synnerligen beklagligt från länets synpunkt.

Självfallet kan man inte begära atl det skall bli en exakt kompensation vid just den tidpunkt då en nedläggning äger rum. Men jag tror i alla fall att det skulle vara positivt, inle bara från sysselsättningssynpunkt utan också från allmän synpunkt, om samhället vinnlade sig om alt när verksamheter dras in även kompensera med andra verksamheter av ungefär lika stor omfattning, naluriigtvis helst större.

Jag vill betona all del har gjorts mycket för Västernorrlands län, men detta har skett därför att behoven har varit så stora i länet, och de kommer av alll alt döma alt vara mycket stora även i fortsättningen. Därför vill jag återigen vädja till regeringen att den, när del är aktuellt med någon ny statlig

verksamhet som lämpligen skulle kunna läggas utanför huvudstadsområdet, allvarligt överväger att ordna förläggning till Västernorriands län.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 14 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1977/78:176 om redovisning av verksamheten inom den nämnd som avses i särskilt huvudavtal för den offentliga sektorn

1977/78:178 med förslag till lagstiftning om marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Om den framtida sysselsättningen i Västernorrlands län

§ 15 Anmäldes och bordlades Moiioner

1977/78:1888 av Kun Hugosson

med anledning av proposilionen 1977/78:125 med förslag om tilläggsbudget 111 lill Slalsbudgeien för budgetåret 1977/78

1977/78:1889 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1977/78:139 om försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred

1977/78:1890 av Lars Werner m.jl.

med anledning av proposilionen 1977/78:146 om olympiska vinlerspel i Sverige år 1984

1977/78:1891 av Nils Hörberg

med anledning av proposilionen 1977/78:156 med förslag lill passlag

1977/78:1892 av Arne Fransson m.fl. 1977/78:1893 av Ivan Svanström och Karl-Eric Norrby med anledning av propositionen 1977/78:159 om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, m. m.

1977/ 78:1894 a v Frida Berglund m. ,fl.

med anledning av proposilionen 1977/78:164 om ålgärder moi ungdomsar-belslöshel

1977/78:1895 av Lars Werner m.fl.

med anledning av proposilionen 1977/78:165 om värdesaken lönsparande

1977/78:1896 av Kun Hugosson m.fl. 1977/78:1897 av Marianne Jönsson m. fl. 1977/78:1898 av Bernt Nilsson m.fl. 1977/78:1899 av Rune Torwald m.fl.

med anledning av propositionen 1977/78:167 om inrättande av en delegation för samordning av havsresursverksamheten

Nr 120 1977/78:1900 av Karl Erik Olsson m.fl.

Fred'taen den "" anledning av proposilionen 1977/78:170 omfrisiående länsdomsiolar

14 april 1978

_____________ § 16 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkande

1977/78:35 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och

regeringsärendenas handläggning

Finansutskottets betänkanden

1977/78:16 med anledning av proposilionen 1977/78:100 bilaga 2 såviu avser finansfullmakten jämte motion

1977/78:20 med anledning av i proposilionen 1977/78:100 framlagda förslag om vissa anslag för budgetåret 1978/79 inom ekonomidepartementets verksamhetsområde jämte motioner

1977/78:23 med anledning av i propositionen 1977/78:100 framlagda förslag om vissa anslag för budgetåret 1978/79 inom budgetdeparlementets verksamhetsområde jämte motioner

1977/78:24 med anledning av i propositionen 1977/78:100 behandlade för flera huvudtitlar gemensamma frågor såvitt avser begränsning i myndigheternas rätt att meddela föreskrifter, anvisningar eller råd

1977/78:25 angående verkställd granskning av riksgäldskonlorets förvaltning jämte motion

1977/78:26 med anledning av riksdagens revisorers verksamhetsberättelse år 1977

Lagutskottets betänkanden

1977/78:20 med anledning av motioner om en ny aktiebolagslag m. m.

1977/78:23 med anledning av motioner om barns rättsliga ställning

Socialutskottets betänkande

1977/78:26 med anledning av motioner om vissa abortfrågor

Trafikutskottels betänkande

1977/78:21 med anledning av motioner om vissa transportfordons utrustning, m. m.

Jordbruksutskottets betänkanden

1977/78:16 med anledning av motion om normer för buller från motorfordon

1977/78:17 med anledning av motion om rätt för veterinär atl i vissa fall få anlita helikopter

1977/78:18 med anledning av moiion om lån lill investeringar inom irav-och galoppsporten

1977/78:19 med anledning av proposilionen 1977/78:107 om godkännande
av överenskommelser mellan Sverige och Finland om fiske och om vissa
100 gränsfrågor

1977/78:20 med anledning av propositionen 1977/78:108 om godkännande Nr 120
av 1977 års internationella sockeravtal Fredagen den

14 april 1978 Näringsutskottets betänkande

1977/78:52 med anledning av propositionen 1977/78:133 om ändring i lagen Anmälan av inter-(1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypolekskassa och om stads- nellationer hypoteksföreningar, m. m.

Civilulskottets betänkande

1977/78:25 med anledning av moiion om ändring av benämningen Kopparbergs län till Dalarnas län

§ 17 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits lill kammarkansliet

den 14 april

1977/78:162 av Bernt Nilsson (s) till industriministern om sysselsäUningen inom den manuella glasindustrin:

Den 9 mars 1978 lämnade industriministern mig i riksdagen svar på en av mig ställd fråga angående sysselsättningen vid glashyttan i Björkshult. I svaret och debatten i övrigt meddelade industriministern att "jag är självfallet medveten om att arbetsmarknadsläget i Högsby kommun är utomordentligt ansträngt". "Den första förutsättningen som angavs fördenna ansökan har vi underkänt därför att det inte fanns realistisk bakgrund förden. Kan man hitta en sådan är vi naluriigtvis beredda att stödja projektet."

Hur bedömningen av ansökan vid detta lillfälle gjordes, vilka faktorer som medtagits och påverkat beslutet angavs inte. Helt nyligen behandlade länsstyrelsen i Kalmar län en ny ansökan om lokaliseringsstöd lill glashyttan i Björkshult, varvid den enhälligt bifölls. Härvid påvisades genom en utredning utförd av länsstyrelsen att del samhällsekonomiskt var lönsamt alt satsa på delta projekt. Den realistiska bakgrunden är således angiven denna gång.

Vid del nämnda tillfället gav industriministern också följande besked: "Det finns en plan i strukturprogrammet förden manuella glasindustrin, som är en ganska ambitiös satsning på en samordning av branschen när del gäller råvaruproduktionen och när det gäller alt stärka företagens exportanslräng-ningar."

Mycket är relativt och värderingarna kan vara olika. De anställda och deras organisationer anser att regeringen inle följer utvecklingen och påverkar den på ell acceptabelt sätt. Hela branschen är nu inne i en besvärlig kris, där antalet anställda varje år minskar med 200-300. Det eftertyses snabba

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Anmälan av interpellationer

åtgärder om inte hela den manuella glasbranschen skall rasa samman. Med det anförda vill jag ställa följande frågor till industriministern:

1. Vill regeringen nu medverka till att de anställda på glashyttan i Björkshull ges fortsatt sysselsättning vid hyttan?

2. Är regeringen beredd att snabbt lägga fram en realistisk utvecklingsplan som anger hur den manuella glasindustrins framtid skall säkras?

1977/78:163 av Rolf Hagel (apk) till utrikesministern om regeringens inställning till förslag i FN om förbud mot tillverkning av neutronvapen:

En mycket bred svensk opinion har uttalat sig mot president Carters planer på tillverkning av neulronbomben. Den svenska folkriksdagen, i vilken en stor del av Sveriges freds-, ungdoms- och kvinnoorganisationer dellog, uttalade sig mycket klart för alt vårl land skulle kräva etl förbud mot bomben. Talet om neutronbombens humanitet uppfattas av allt fler som höjden av cynism. Därest neutronbomben kommer till tillverkning innebär detta att vapenarsenalen utökas och atl tröskeln för kärnvapenkrig sänkes. Den svenska regeringen har vid olika tillfällen uttalat sig mot neutronbomben och pekat på att den innebären fortsättning på en kapplöpning mellan vapen och motvapen. Att denna utveckling försvårar möjligheten all skapa trovärdiga nedrustningsavtal har regeringen tidigare framhållit. President Carlers senaste tillkännagivande innebär inget annal än att beslutet om produktion av neutronbomben t. v. bordlagts. Enligt uppgifter i pressen har nu framskymtat att regeringen är beredd att ompröva sin inställning lill neutronbomben.

På FN:s extra nedrustningssession i maj månad kommer det all läggas förslag om förbud mot tillverkning av neutronbomben. De uppgifter som framkommit i pressen gör gällande atl den svenska regeringen inte skulle stödja etl sådant krav. Motiveringen för den som jag uppfattar ändrade attityden från regeringen skulle vara atl det ej visat sig möjligl atl skapa en tillräckligt kraftig opinion mot neulronvapnen och ej heller en tillräckligt stor majoritet i FN bakom ett ställningstagande om etl förbud.

Med hänvisning till det anförda vill jag lill utrikesminister Karin Söder ställa följande fråga:

Hur kommer den svenska representationen på FN:s extra nedrustningssession atl ställa sig till ett förslag om förbud mot tillverkning av neutron-vapen?

102

1977/78:164 av Rune Ångström (fp) till arbetsmarknadsministern om Umeåfilialen för arbetsmedicinska avdelningen vid arbelarskyddsstyrelsen:

År 1974 inrättades i Umeå en filial för arbetsmedicinska avdelningen vid arbetarskyddsstyrelsen. På regional planet fästes då stora förhoppningar vid filialens verksamhet, då behovet av en laboratorieenhet inom del arbetsmedicinska området i övre Norrland syntes vara myckel stort. Uppbyggnaden av filialen är nu i vissa avseenden slutförd, men beträffande vissa avdelningar-den medicinska och den psykologiska - har verksamheten av personalskäl

ännu inte kommit i gång.

För de delar av filialen som nu är i funktion har utvecklingen i hög grad besannat det behov som tidigare förutsågs och varil mycket positiv. Vid den kemiska enheten har stora insalser nedlagts för att utveckla metoder lämpade för de viktiga arbetshygieniska undersökningarna. Vid de arbetsfysiologiska och tekniska enheterna har ett högklassigt praktiskt vetenskapligt arbele kommit till stånd. På bullerområdet utgör filialens tekniska enhet arbetarskyddsstyrelsens enda laboratoriemässiga forskningsenhet, och filialen anlitas därför för sådana frågor över hela landel.

Som ett uttryck fördel stora behovet av en arbelshygienisk laboratoriein-stitulion i övre Norrland kan också tas det påfallande stora intresset för filialens verksamhei som har kommit till uttryck vid de s. k. kontakldagarna. Vid dessa har såväl år 1976 som 1977 samlats inle mindre än omkring 600 deltagare representerande olika sorters industrier med föreirädare för företagare och skyddsombud samt skyddsingenjörer och företagsläkare.

Mot den här tecknade bakgrunden har jag med förvåning iakttagit att framtidsplaneringen av filialens arbete i realiteten synes ha stoppats medan den för arbetarskyddssiyrelsen i övrigt har varit mycket positiv.

Med hänvisning till del anförda villjag till arbetsmarknadsministern ställa följande frågor:

1. Varför har Umeåfilialen som enda enhet inom arbetarskyddsverket de facto satts på snålkosl då det gäller utveckling?

2. Finns någon plan för de kommande åren beträffande utbyggnaden av Umeåfilialens verksamhet?

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Meddelande om frågor

§ 18 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 13 april

1977/78:411 av Evert Svensson (s) lill statsministern om rätten för svenska medborgare med polsk härkomst att besöka Polen:

Svenska medborgare med polsk härkomst har i dagarna vägrats inresa till Polen. Motiveringen tycks vara att de är judar.

Självklart kan vi från svensk sida inte acceptera att våra medborgare behandlas annorlunda på grund av ras, tro eller tidigare medborgarskap. Enligt uppgifter i pressen förde statsministern denna fråga på tal vid sitt besök i Polen.

Vill statsministern inför kammaren redogöra för dessa samtal och resultaten av överläggningarna med den polska statsledningen?

103

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Meddelande om frågor

1977/78:412 av Geoig Andersson (s) lill utbildningsministern om Solviks folkhögskola:

Enligl referat i tidningar och radio uttalade utbildningsministern Jan-Erik Wikström vid framträdande i Lycksele den 8 april att han personligen anser att Solviks folkhögskola, som nu är filial lill Slrömbäcks folkhögskola, bör få bli självständig.

Med anledning härav ber jag att lill utbildningsministern få ställa följande fråga:

När kommer regeringen att besluta all Solviks folkhögskola ges en självständig ställning?

1977/78:413 av Hans Nyhage (m) till statsrådet Ingegerd Troedsson om förbud mot kostnadsfritt tillhandahållande av oregistrerade läkemedel:

Det har framkommit att ett läkemedelsföretag försett ett sjukhus med ett oregistreral läkemedel fiera år efter det alt tillstånd till klinisk prövning av läkemedlet upphört att gälla. Detta måste anses strida mot läkemedelsförordningen då det gäller alt skydda allmänheten mot icke godkända preparat. Där förutsätts emellertid att det är fråga om försäljning. I del aktuella fallet har tillhandahållandet skett kostnadsfritt. Lagtexten måste därför anses bristfällig i nämnda avseeende med hänsyn lill de rättssäkerhelskrav man som patient måste kunna ställa.

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta i syfte atl hindra även kostnadsfritt tillhandahållande av oregistrerade läkemedel, som inte är under klinisk prövning?

den 14 april

1977/78:414 av Ingemar Konradsson (s) lill industriministern om förutsättningarna för fortsatt drift vid Basttjärnsgruvan i Ljusnarsbergs kommun:

Ägarna lill Basttjärnsgruvan i Ljusnarsbergs kommun har fråntrält förhandlingarna med arbetstagarorganisationerna om fortsatt drift och beslutat om nedläggning av gruvan. Industridepartementet har uppvaktats i ärendet.

Med anledning av detta anhåller jag alt till industriministern få ställa följande fråga:

Vilka bedömningar har industridepartementet gjort om förutsättningarna för fortsatt drift i gruvan eller en förlängning av brytningen i avvaktan på utredning om de mellansvenska järnmalmsgruvornas framtid?

104

1977/78:415 av Oswald Söderqvist (vpk) lill arbetsmarknadsministern om situationen för chilenska fiyktingar:

Inom korl kommer regeringen att fatta ett beslut som kan komma att få ödesdigra följder för de chilenare som f n. befinner sig här i landet i väntan på uppehållstillstånd.

Regeringen har att ta ställning till sju s. k. typfall, dvs. sju chilenare som invandrarverket har sagt inte skall få stanna här utan skickas tillbaka till Chile.

Regeringsbeslutet kommer inle bara atl handla om de sju personerna, utan även om vilken linje man skall tillämpa gentemot chilenska politiska flykiingar. Ett regeringsbeslut som följer samma linje som den invandrarverket nu tillämpar kommer all innebära alt 150-200 chilenare kommer alt skickas tillbaka lill Chile - det land de lämnat på grund av förföljelse och fruktan för förföljelse. Många av dem har väntat på besked i ett år eller mer. I värsta fall kommer vi att få uppleva samma klappjakt på chilenare som på assyrier. Beslutet betyder naturligtvis också all del i framliden blir svårare för flyktingar som söker sig hit.

Invandrarverket påstår atl situationen i Chile till den grad förändrats, att de som skickas tillbaka dit inte löper någon risk för förföljelse. Detta påstående är helt ogrundat; i Chile fortsätter förföljelsen och det politiska förtrycket - ett av många bevis för det är de chilenare .som söker politisk asyl i bl. a. Sverige.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga arbetsmarknadsministern:

Är det så att situationen i Chile har så förändrats till del bältre all chilenska flyktingar som befinner sig här eller söker sig hit kan sändas tillbaka utan risk för förföljelse?

Nr 120

Fredagen den 14 april 1978

Meddelande om frågor

§ 19 Kammaren åtskildes kl. 15.23.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemen

Riksdagens protokoll 1977/78:120 Fredagen den 14 april

Riksdagens protokoll 1977/78:120