Riksdagens protokoll 1977/78:110 Onsdagen den 5 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1977/78:110

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:110

Onsdagen den 5 april

Kl. 19.30

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Särskild ersättning till Luleå kommun

Förhandlingarna leddes till en böoan av förste vice talmannen.

§ 1 Särskild ersättning till Luleå kommun (forts.) Fortsattes överläggningen om finansutskoiteis betänkande 1977/78:19.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Det känns visseriigen en smula besynnerligt med en replik efter en och en halv timmes debattuppehåll, men jag vill kort bemöta Holger Bergqvist, som talade om del nödvändiga återtåget från Stålverk 80.

Vi skulle naturiigtvis nu kunna starta en ny stålverksdebatt, men den ambitionen borde vi kanske spara lill i morgon. Jusl nu vill jag bara säga att jag tror på projektet. Det hade slöd av en överväldigande folkopinion i landets mest utsugna län, där man trodde att man äntligen skulle få en chans till industriell utveckling i slor skala. Men man blev bedragen, och del är kalla fakta.

Framför alll Luleå kommun blev i högsta grad bedragen av riksdagen när projektet spolades. Jag tycker också atl Holger Bergqvist höll ett synnerligen pliktskyldigt och oinspireral försvarstal för det här belänkandet. Riksdagen har mol bakgrund av vad som skett inte bara den ekonomiska utan också den moraliska skyldigheten alt gollgöra Luleå kommun. Det går inte atl göra det ens om man betalar hela den stålverksnola som Luleå kommun har presenterat, men det är i alla fall del minsta man bör göra.

Från regeringens och utskottets sida tycker man att Luleå kommun inte skall fö ersättning för exempelvis uppskrivning av utlandslän till följd av devalvering, och del lycker tydligen också Holger Bergqvist. Jag anser an man här för ett märkligt resonemang. Länen togs ju upp för att klara kommunala investeringar i samband med alt Stålverk 80 skulle byggas. Nu sägs i utskottets betänkande att det är ytterligt svårt att uttala sig om storleken eller ens förekomsten av en kursföriust totalt sett för kommunen. Jag vill framhålla att man kan vara helt övertygad om att det blir en förlust, och den måste betalas. Det dåvarande kommunalrådet fick åka som ett torrt skinn och vigga pengar av oljeschejkerna, och del är bl. a. dessa län som nu blivit dyrare.

Sammanfattningsvis villjag säga till Holger Bergqvist alt alla poster i Luleå kommuns nota hänger samman med ålgärder som är vidtagna med anledning av stälverksprojektei, som ju gick upp som en sol och ner som en pannkaka. Kommunen har här gjort en myckel snäll uppskattning, och del

9 Riksdagens protokoll 1977/78:109-110

129

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Särskild ersättning till Luleå kommun

minslaman enligt min mening kan begäraäratt samma riksdagsomställt lill det här eländet också utan knöt belalar räkningen för del. Det är nämligen riksdagens beslul som har föranlett kommunens svårigheter. Varje prutning som nu görs innebär an följderna av beslutet vältras över på kommunens skattebetalare, och det är inte rikligt. Riksdagen bör alltså enligt min mening ta de fulla konsekvenserna av sina lidigare beslul.

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! 1 likhet med Alf Lövenborg vill jag säga atl min replik inte känns särskill fräsch, eftersom del har gått näsian ett par limmar sedan jag begärde den och jag får den först nu. Också i likhet med Alf Lövenborg föste jag mig vid elt uttryck som Holger Bergqvist använde, och del var atl han lalade om det nödvändiga återtägel när del gällde Stålverk 80. Han sade atl notan för detla har blivit ganska dyr.

Lål mig dä för min del deklarera att jag inte ser det här älerläget som definitivt. Vi socialdemokrater anser fortfarande all del bör finnas möjligheter atl genomföra denna salsning i Norrbotten. Är det så att Holger Bergqvist och hans parti har en annan uppfattning och menar alt detta är det definitiva slutet på projektet, vore det myckel intressant att fö en sädan deklaration avgiven här i kväll. Det skulle vara ganska betydelsefullt i sammanhanget.

När Holger Bergqvist i sitt anförande försökte reda ut vissa begrepp som han ansåg hade blivit ihopblandade, fick jag för min del inlryckel all han blandade och gav ännu värre. Han lalade om Luleå kommuns likviditet och menade an staten inte skulle behöva ersätta kostnader som kommunen ådragits föi de aktuella bostadsområdena.

Låt mig säga all Luleå kommuns likviditet inte har ett dugg med del här all göra. Har kommunen åsamkals en kostnad på grund av all slaien inie har fullföljt stålverksprojekiet, skall detta ersättas. Jag vill gå så långt som alt saga, alt om Luleå så vore landets rikaste kommun med den bästa likviditeten och den lägsta kommunalskatten, hör resonemangen om likviditeten inte hit. Har kommunen åsamkats en kostnad lill följd av all staten icke har fullföljt del här projektet, skall den ersättas. Jag vill fråga Holger Bergqvist: Betraktar ni de investeringar som gjorts i dessa bostadsområden som en kostnad eller ej?

130

FRIDA BERGLUND (s):

Herr talman! När Holger Bergqvist började sill inlägg med atl konstatera alt Luleå kommun presenterade en räkning i samband med det nödvändiga återtåget till verkligheten, kom jag osökt atl tänka på vad en byggnadsarbetare sade vid en TV-intervju. Han hade blivit arbetslös när Hammarens utbyggnad .stoppades. Pä en fråga frän reportern om del inte skulle ha blivit några problem, om Olof Palme hade varit statsminister svarade han: Visst skulle det ha funnits problem nu liksom lidigare, men de skulle ha mötts pä ett annat säll.

Jag hade inie vänlat mig att en företrädare för de borgerliga partierna i

denna kammare skulle visa den cynism som Holger Bergqvist gjorde sig skyldig lill. För en sak är jag tacksam: alt de många människor som drabbais så hårt av Stålverk 80-projektets uppskjutande inte behövde lyssna till Holger Bergqvists konstaterande eller den borgerliga verklighetsbeskrivningen 1978.

Tidigare harjag citerat Rune Ångström, men jag tror också atl del kan vara värdefullt atl citera den borgerliga verklighetsbeskrivningen 1974:

"Stålverk 80 har fått en mycket bred politisk uppslutning bakom sig och inget parti går emot. Så finns del i dag ett faktamaterial alt grunda bedömningen på som gör att man också pä s. k. nykter kaluv vill tillstyrka företaget. Efter att ha läst igenom det material som finns i ärendet är min bedömning att Stålverk 80 aren bra chans för AB Sverige att göra en god affär i en typisk lågtillväxtbransch där värt land har unika förutsättningar, vi har råvara, infrastruktur och kunskaper och framför allt: marknadsbedömningarna är goda."

Del värden borgerliga verklighetsbedömningen 1974. Därför är jag ytterst förvånad över att de borgerliga ledamöterna inte lar konsekvenserna av sina tidigare uttalanden utan kryper ifrån genom att säga att Luleå kommuns kreditvärdighet är så bra i dag. Men vi kommer att i många år framåt fö lida av konsekvenserna av de beslut som har fattats här. När nu olika företrädare för de borgerliga partierna har förklarat hur de vill salsa på Norrbotten och Norriand i övrigl tyckerjag därför att åtminstone de borgerliga ledamöter som har lyssnat på dem borde besinna sitt ansvar i dag.

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Särskild ersättning tih Luleå kommun

HOLGER BERGQVIST (fp):

Herr talman! Jag sade i mitt första anförande att det som skiljer mellan utskottets företrädare och övriga som har deltagit i debatten i stor utsträckning torde bero på missuppfattning. Efter de inlägg som därefter har kommit harjag styrkts i min mening att man -jag vågar säga del - mer eller mindre avsiktligt har missuppfattat vad som sagts från utskottets sida.

Här handlar det dels om den tidpunkt då kostnader uppslår eller blir definitiva, dels om den sammanblandning av kostnadsfråga och likviditets-fråga som jag nämnde. Äskandena frän Luleå kommun är i slor utsträckning osäkra i dagslägel, och det är orsaken till all man har lålil ell flerårigt extra skalteutjämningsbidrag bli bas för statens ersättning. På det viset skall man över åren kunna anpassa sig lill inträffad verklighet.

För Paul Jansson vill jag särskill peka pä att mitt yttrande var riktat gentemot molionen 1746 av Frida Berglund m. fl. Där talas det klart om att den kontanta ersättningen är otillräcklig, och man åberopar behovet av att omgående lösa vissa byggnadskrediliv. Detta kan inte uppfattas på annat sätt än som en likviditetsfråga.

Däremot har utskottsmajoriteten en annan motivering förde 19,5 miljoner kronorna. Den frågan harjag besvarat med hänvisning till - som jag nyss sade -alt här finns skäl atl låta framtida kostnader bli konstaterade innan man går in pä den slutliga ersättningen. Jusl tekniken med flerårigt extra skalle-

131

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Särskild ersättning till Luleå kommun

132

utjämningsbidrag som bas för ersättningen har legat till grund för utskottets ställningslagande.

AXEL KRISTIANSSON (c):

Herr talman! Efter att ha följt del här ärendets gång och debatten i kammaren mäsiejag säga att propositionen och tillika molionerna har fåll en ovanlig behandling; del gäller främsi molionerna med lanke på att de är så alt säga lokala aktioner. Del är inte så ovanligt alt vi har sådana i riksdagen, men som regel samlar de några få röster i den närmaste regionen. Mera sällan, kanske aldrig, har del väl inlräffai all hela partieiablissemang har hoppat på motionerna med överbud gentemot varandra. Del är del vi har fått åskådliggjort i dag.

Även om man inom socialdemokratin, som är den tunga parten här, har anledning all känna ell siort ansvar geniemol Luleå kommun, tyckerjag atl man kunde ha avstått från del harlaklikspelet-fördel kan rimligen inte vara någonting annal. När vi behandlade det här ärendet trodde jag faktiskt att vi var överens om atl regeringen hade gjort en skälig avvägning. Men det visade sig att det var vi inte, utan socialdemokraterna reserverade sig slutligen.

Hela räkningen från Luleå kommun ärju specificerad i utskottsbelänkandet, och bara en liten prutning har gjorts. Därtill är också den specificerad, så att det klart framgår var prutningen är gjord. Till socialdemokraternas heder i sammanhanget kan sägas att de inte helt har velat följa upp de krav som ställis

-   man har även på den socialdemokratiska sidan således ifrågasatt vissa delar

-   men en överbud skulle man ändå komma med.

Jag kan inte finna annal än att både departementschefen och utskottsmajoriteten med sina förslag har velat gå Luleå kommun till mötes genom atl ge ersättning så långt som denna kan bedömas vara erforderlig i dag. Pä majoritelssidan har aldrig ifrågasatts annat än skälighet härvidlag. Det är klart alt man kan räkna fram forisaiia förlusler för Luleå kommun i framliden, men detta är knappast reella föriuster, utan förluster räknade mol förväntningar sorn man gått förluslig. Jag är ganska övertygad om alt del finns kommuner som gör myckel värre förlusler än Luleå idessasirukluromvand-lingens lidevarv, där kommunerna misler induslrier som de lidigare haft. Hur de skall skriva sina räkningar vel jag inie; dessa blir säkerligen myckei svårare alt skriva, men förmodligen är det ännu slörre anledning all beiala ul ersällning i dessa fall.

Slutligen vill jag påpeka en sak, inte minsi med anledning av vad Paul Jansson yltrande. Han bekräftade här vad ledande socialdemokrater redan någon vecka efter sitt valnederiag sade, nämligen: När vi vinner valet 1979 skall vi bygga Stålverk 80, sedan vi också har skiftat ledningen i Statsföretag! Då vill jag fråga Paul Jansson med tanke på det uttalandet, som han alltså bekräftade i dag: Tycker man från socialdemokraternas sida alt det finns anledning att gå in för en ersättning som täcker in alla förluster framöver, när man nu utgår från att Stålverk 80 inte skall byggas? Min slul.sals är således all ni har lämnat endera av föresatserna därhän: antingen atl ni vinner valet eller atl ni kan bygga Stålverk 80.

ALF LÖVENBORG (apk):

Hert lalman! Holger Bergqvist försökte krypa undan ansvaret med all påslå atl alla andra har missförslåll allling: Luleå kommuns besvärliga läge, grundvalen för notan och innehållet i betänkandet. Men den gubben går inte! Vi har myckel väl förstått vad det handlar om. Del handlar om att man försöker smila undan sill ansvar, del handlar om en utmanande snålhet och del handlar om all man inte är villig all beiala kommunens mlnimiräkning -jag betonar ordel mlnimiräkning. Jag blir inte mer övertygad om atl man bör pruta på notan efter de senasie inläggen.

Jag underskattar inie belydelsen av del anslag som ges, men man mäsie ha klart för sig atl del är otillräckligt. Vilka blir konsekvenserna av prutningen? I en intervju i Flamman den 9 mars sade budgeichefen i Luleå Folke Lundbäck alt penningborifallet skulle motsvara en skaltehöjning för är 1979 på 1:90, något som Luleå borna säkert inte kommer att gå med på. Den totala skatten i Luleå är nu över 30 kr. - närmare bestämt 30:10-per skattekrona. Om Luleå kommun inte får den minimihjälp som kommunen har begärt innebär det inte bara att konsekvenserna av manövrerna kring Stålverk 80 övervältras på kommunen utan också alt sådana kostnader vältras över som man åtminstone i del här siimmanhangei skulle kunna hjälpa lill med. Della tyckerjag är felaktigt och omoraliskt.

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Särskild ersättning till Luleå kommun

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Ju mer debatten lider - den som egentligen skulle vara ett replikskifte men som blev en ny debatt, vilket inte jag kan hjälpa - så får man intrycket att det är en myckel dålig sak som den borgerliga majoriteten i utskotiei har alt försvara. Här uppträder ju flera talare från den borgeriiga majoritetens sida. Nyss var herr Kristiansson uppe, och nu väntar vi bara på att en moderat företrädare också skall rycka ut till den borgerliga majoritetens försvar i detta ärende.

Jag konstaterar alt jag inte fick något svar av Holger Bergqvist om han ansåg att de här investeringarna i bostadsområdena var en kostnad eller inte. Och jag fick inte heller något svar av Holger Bergqvist om det här s. k. återtåget från Stålverk 80 var definitivt för folkpartiets del eller inte. Han undvek sorgfälligt att svara på dessa som jag ser del ganska viktiga frågor. Jag bara konstaterar att frågan nu står öppen. Vi får väl höra vad partivännen Rune Ångström kommer att säga när han tar del av den här debatten - då kanske han har anledning att ge några tips till Holger Bergqvist.

Sedan var ju min gode vän Axel Kristiansson ganska skojig i sitt inlägg. Först och främst försökte han påstå att det här ifrån socialdemokraternas sida ärett laktikspel som vi hittat på. Del har aldrig hänt förut, sade han, att ett helt parti har hoppat på en lokal motion. Det är ett ganska märkligt resonemang. Om vi från socialdemokratiskt häll råkar anse alt det här är en rättvisefråga och om vi nu råkar ta större ansvar för statens uteblivna satsningar i Luleå kommun än vad centern, folkpartiet och moderaterna gör-då kallar man det för taktikspel. Det är ett sätt atl debatiera som inte är likt Axel Kristiansson.

133

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Särskild ersättning till Luleå kommun

Sedan angrep Axel Kristiansson min deklaration om atl värt parti fortfarande anser att satsningen i norr på Stålverk 80 förr eller senare måste ske. Han sade: Varför skall vi bevilja Luleå kommun ökad täckning för dessa kostnader, när vi ändå skall köra i gång 1979? Man måste dä utgå ifrån att Axel Kristiansson räknar med att den borgeriiga regeringen inte kommer alt sitta längre än lill 1979 och att vi kommer att vinna valet - det är kontentan av resonemanget. Men nu vägar vi inte för vår del vara så tvärsäkra i det avseendet. Man skall aldrig la ut några segrar i förskott. Och därför vill vi genom denna bättre satsning på Luleå kommun uppfylla ett större ansvar frän riksdagens sida än vad de borgeriiga vill göra - det är den klara sanningen.

134

FRIDA BERGLUND (s):

Herr talman! Axel Kristiansson ondgör sig över alt partietablissemangel stödjer en lokal moiion. Ja, det är en ganska allmän uppfanning i Norrbotten alt det socialdemokratiska partietablissemangel stödjer oss lokala politiker, och del märks också i den här frågan. Ensamma kan vi norrbottningar ingenting göra - det vel vi. Vi måste ha partiet med oss. Och vi har fått del socialdemokratiska partiets stöd, vilket framkommer i den reservation som finns.

Vi vel att de lokala borgeriiga kommunalpolitikerna är mycket oroliga inför framtidsutsikterna. Men vi vet också efter dagens diskussion atl de inte kan få något stöd från sina partietablissemang. Del är bra att få det klariagt, såsom vi fått det i dag i Axel Kristianssons inlägg.

Jag sade i mitt första inlägg all jag tyckte att del hade varit motiverat atl Luleå kommun hade fält ersättning för räntorna. Om vi hade haft en socialdemokratisk regering trorjag alt partietablissemangel hade varit med Luleå kommun, atl kommunen inte hade fält denna utgift utan atl skulden hade reglerats före 1977 års utgång.

Jag sade också att jag gör en eftergift: jag yrkar inte bifall till min moiion. Det var min förhoppning att de borgerliga ledamöterna, som i så många sammanhang har sagt och säger att de vill stödja en utveckling i vårt län - i del här fallet i Luleå komun - skulle ha lättare för att stödja ett förslag som innebär 19,5 milj. kr. än ett förslag som innebär ett större belopp. Del var alltså elt försök all rädda pengar lill kommunen, pengar som den så väl behöver trots allt borgerligt prat om likviditet.

Om man tar del av kommunens ekonomi ser man att ungefär 30 % av skattekronan går till räntor och amorteringar. Om kommunen inte löser byggnadskrediliv kommer räntorna att växa. Undan för undan blirdet mer och mer räntor, och så kan man inte ha det i en sund ekonomi. Även de borgeriiga ledamöterna i kommunen är villiga att försöka sanera ekonomin, så atl man kan tänka sig att bo kvar och leva i kommunen under den borgeriiga regeringens tid. Sedan trorjag att det är väldigt många som hoppas att del blir ett annat partietablissemang i kanslihuset som ger norrbottningarna och luleäborna det stöd som vi behöver.

Vi är väl medvetna om atl vi behöver stöd från del övriga landet. Ensamma

klarar vi inte problemen. Därför tyckerjag atl det är märkligt alt ingen av de borgerliga ledamöterna från Norrbotten eller Västerbotten, som i vanliga fall är så pigga på att diskutera i denna kammare och har gjort det så oändligt många gånger, inte säger ett knyst i dag ulan är alldeles tysta.

HOLGER BERGQVIST (fp):

Herr talman! Jag tror att det har framgått att del finns en klar ambition hos statsmakterna att göra rätt för sig när det gäller de kostnader som Luleå kommun har fött.

Paul Jansson frågar mig om de investeringar som gjorts i bostadsområden i Luleå är att betrakta som kostnader. Jag vill bli trodd, Paul Jansson, när jag säger att det har förekommit kostnader som orsakar hyresförluster, om vilkas slutliga belopp vi i dag inte har någon klar kännedom. Av det skälet har tekniken med ett extra skalteutjämningsbidrag tillämpats. Så har skett för att vi, som jag sade i mina tvä tidigare inlägg och som även framgår av utskottsbetänkandet, skall fä möjlighet att se hur dessa kostnader utvecklas och därefter naturiigtvis finna någon form för anpassning därtill. Jag hoppas att jag har givit elt klart besked på den punkten, så att ingen osäkerhet råder.

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Särskild ersättning till Luleå kommun

AXEL KRISTIANSSON (c):

Herr talman! Frida Berglund gjorde i sitt senaste anförande förmodligen ett oavsiktligt uttalande, när hon sade ungefär som så, att hon är rätt övertygad om att om vi hade haft den socialdemokratiska regeringen kvar skulle ersättningen ha blivit bättre. Del är ett ganska intressant uttalande, för det bekriiftar, ehuru del inte hör lill denna debalt, alt även om den socialdemokratiska regeringen hade varit kvar skulle Stålverk 80-projektei ha avbrutits. Men var inte så säker, Frida Berglund, på atl de socialdemokratiska reservanterna skulle ha varil djärvare under de förutsättningarna. Det måste vara betydligt lättare att ställa yrkanden pä höga belopp när man barden här regeringen och själv är i opposition, men ändå - märk det - har man inte gäll på hela den nota som Luleå kommun har skrivit ut utan man har gjort vissa prutningar. Taklikspelet, Paul Jansson, ligger i atl lägga sig några miljoner över för att ha elt bättre utgångsläge.

Sedan må man göra vilka bedömningar som helst om vad som kommer att ske 1979. Det här bragelöftet jag talade om gavs redan efter valet 1976.

FRIDA BERGLUND (s):

Herr talman! Med anledning av Axel Kristianssons senaste inlägg vill jag säga att vi från socialdemokratins sida aldrig har gett oss ul för att ha outtömliga resurser. Det har vi framhållit i väldigt många sammanhang. Men vi har också sagt att det är viktigl att man använder de resurser man har på elt sätt som tillgodoser de enskilda människornas intressen.

Vad jag möter i mitt eget län är t. ex. diskussionen om det slöseri som sker i brist på en energipolitik. Det finns de som säger till mig: Varför har denna nota blivit naggad i kanten när man samtidigl från den borgeriiga regeringens

135

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Särskild ersättning till Luleå kommun

sida låter energipolitiken vara som den är och inte startar Ringhals 3? En man kom till mig och sade: Om Ringhals 3 startar tre veckor lidigare än avsett skulle det innebära 31,5 miljoner, som kunde användas på annal sätt. De kunde exempelvis ha gått lill ersättning åt Luleå kommun. Man kan alltså använda de ekonomiska resurserna på olika sätt, och vi har lidigare påvisat den borgerliga regeringens brist pä ekonomisk planering.

När det gäller ersättning för Stålverk 80 vet herr Kristiansson lika väl som jag atl den socialdemokratiska regeringen hade lovat Luleå kommun atl den skulle fä ett skalteutjämningsbidrag som motsvarade en krona i skaltehöjning, alltså ungeför 100 milj. kr. under en femårsperiod. När den borgeriiga regeringen tillträdde blev det väldigt stor oro inte bara bland socialdemokraterna utan också bland de borgeriiga ledamöterna t. ex. i denna kammare. Min bänkkamrat var en av dem som först ställde en fråga till kommunminister Antonsson. Han frågade om den borgerliga regeringen skulle fullfölja den socialdemokratiska regeringens politik på den punkten. Det svar han fick, säger herr Stridsman, var betryggande, nämligen att man skulle fullfölja den socialdemokratiska politiken på den punkten. Mitt förra inlägg gjordes med hänsyn lill detta.

Det finns mycket att säga om de borgeriiga politikernas agerande i den här frågan liksom i många andra sammanhang. Jag kommer åter till frågan om partietablissemanget och konstaterar att de borgeriiga kommunalpolitikerna i Luleå inte har myckel atl hämta hos sina partier i etablissemanget.

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Det är ganska många ledamöter inne i kammaren nu, men det är säkert inte för all lyssna på denna debatt utan de väntar på att få votera. Det här skall därför bli milt sista inlägg.

Jag bara konstaterar an Holger Bergqvist inte på ett nöjaktigt sätt svarat på mina frågor. Han medger nu att Luleå kommun haft kostnader för de här bostadsområdena, men han har ingen uppfattning om hur slora dessa kostnader är. Nu har vi bara alt vänta på att Holger Bergqvist skall få en uppfattning i den här frågan.

Axel Kristiansson talade om överbud. Ja, det är en väldig skillnad mellan den nuvarande oppositionen och den tidigare då det gäller överbud. Lål mig bara erinra om alt vårt parti har ett budgetalternativ som är 5 miljarder starkare än regeringens. Vi har varit myckel anglägna alt icke bjuda över utan ha täckning för de ökade kostnader vi föreslår. Det känner Axel Kristiansson mycket väl till. Detta är icke ett taktikspel, utan del här är en rättvisefråga. Därför är vi beredda att låta riksdagen ta ett större ansvar i denna fråga än vad den borgeriiga majoriteten i utskottet är.

136

ALF LÖVEN BORG (apk):

Herr lalman! Jag lycker att herr Axel Kristianssons anförande var en illustration till det gamla talesätiet "Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta". Det gav verkligen inga argument för att man skulle pruta pä notan lill Luleå kommun.

Från borgeriigt håll har man i många år saboterat Norrbottens vitala     Nr 110
intressen. Behandlingen av det här ärendet ger mig en bekräftelse på all     Onsdagen den
sabotaget fortsätter.                                                          H jg-g

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1747 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Särskild ersättning till Luleå kommun

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen av Kjell-Olof Feldt m. fl. samt 3:o) molionen nr 1722 av Alf Lövenborg, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Paul Jansson begärde voiering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o)angivna förklarades ha flertalels mening försig. Sedan Alf Lövenborg begärt votering beiräffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som  vill att kammaren  till kontraproposition  i huvudvoteringen

angående finansutskottets hemställan i betänkandet nr 19 mom. 3 antar

reservationen av Kjell-Olof Feldt m. fl. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

motionen nr 1722 av Alf Lövenborg.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då Alf Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 143

Nej -    14

Avslår - 158

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller finansulskollets hemställan i betänkandet nr 19 mom. 3 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av Kjell-Olof Feldl m. fl.

137

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av bensinskatten, m. m.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Paul Jansson begärde rösträkning verkställdes voiering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 163 Nej - 153

138

§ 2 Höjning av bensinskatten, m. m.

Föredrogs skatteutskotlets betänkande 1977/78:39 med anledning av propositionen 1977/78:94 om höjning av bensinskatten, m. m. jämte motioner.

Regeringen (budgetdepartementet) hade i propositionen 1977/78:94 föreslagit all riksdagen skulle dels anta vid proposiiionen fogade förslag till

1.    lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,

2.    lag om ändring i vägtrafikskatlelagen (1973:601),

3.    lag om ändring i lagen (1976:338)om vägtrafikskatt pä vissa fordon,som icke är registrerade i riket,

4.    lagom ändring i lagen (1974:870) om kompensation för skatt på bensin i vissa fall,

5.    lag om ändring i lagen (1975:278 om nedsättning av fordonsskan pä traktorer och släpvagnar m. m.,

6.    lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskalt.

7.    lag om ändring i lagen (1941:251) om särskild varuskatt,

8.    lag orn ändring i lagen (1960:258) om utjämningsskatt på vissa varor,

9.    lag om ändring i lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,

10.   lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt,
dels

11.   lill Ftestitulion av bensinskatt till trädgårdsnäringen för budgetåret 1978/79 under tionde huvudtiteln utöver i propositionen 1977/78:100 bil. 13 föreslaget anslag anvisa ytteriigare 187 000 kr., atl avräknas mot automobilskatlemedlen,

12.   till Kompensation för bensinskatt till rennäringen för budgetåret 1978/ 79 under tionde huvudtiteln utöver i proposiiionen 1977/78:100 bil. 13 föreslaget anslag, anvisa ytteriigare 163 000 kr., att avräknas mot automobilskaliemedlen,

13.   till Restitution av bensinskatt till fiskerinäringen för budgetåret 1978/ 79 under tionde huvudtiteln utöver i propositionen 1977/78:100 bil. 13 föreslaget reservationsanslag anvisa ytterligare 525 000 kr., alt avräknas mot automobilskatlemedlen.

1 propositionen föreslogs, i enlighet med vad som aviserats i budgetpropositionen, en höjning av bensinskatten med 25 öre per liter och en häremot svarande höjning av kilometerskatten för kilometerskaltepliktiga fordon. Fordonsskatten för vissa andra brännoljedrivna fordon och släpvagnar till dessa föreslogs också bli höjd på motsvarande sätt.

De nya reglerna hade föreslagits träda i kraft den 1 maj 1978.

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen väckta molionerna

1977/78:1762 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari hemställts

att riksdagen skulle avslå regeringens hemställan i propositionen  1977/

78:94,

1977/78:1763 av Torsten Stridsman (c) och Filip Johansson (c), 1977/78:1764 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts

1.   att riksdagen beslutade avslå propositionen 1977/78:94 vad gällde höjning av skatten på bensin,

2.   att riksdagen, om propositionens förslag skulle bifallas, beslutade undanta s. k. lågblyig bensin från skattehöjning,

3.   att riksdagen uttalade

a)   alt frågan om bensinskatten borde tas upp i ett samlat trafikpolitiskt sammanhang,

b)  att bensinskatten differentierades efter blyhalt,

4. all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om att förslag enligt
punkterna 3 a och b snarast förelades riksdagen,

dels de under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta molionerna

1977/78:286 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk),

1977/78:320 av Gunnar Olsson m. fi. (s),

1977/78:407 av Tage Adolfsson (m),

1977/78:508 av Kurt Hugosson (s) och Essen Lindahl (s),

1977/78:516 av Rune Ångström (fp) och Börje Stensson (fp),

1977/78:635 av Nils Hörberg (fp) såvitt nu var i fråga (yrkandena I och 2),

1977/78:661 av Martin Olsson (c) och Jan-Ivan Nilsson (c),

1977/78:966 av Gunnar Oskarson m. fi. (m) och

1977/78:1454 av Olof Palme m.fl. (s), vari hemställts alt riksdagen beslutade all den åriiga fordonsskatten den I april 1978 höjdes med 40 % för traktorer, lastbilar och andra skallepliktiga motorfordon än bilar och motorcyklar.

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av bensinskatten, m. m.

Utskottets hemställde

/. beträffande höjning av bensinskatten m. m. att riksdagen med avslag pä molionerna 1977/78:286, 1762 och 1764 och med bifall till proposiiionen 1977/78:94 skulle

dels anta de vid propositionen fogade förslagen till

139

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av bensinskatten, m. m.

6.    lag om ändring i lagen (1976:,

7.    lag om ändring i lagen (1941:

8.    lag om ändring i lagen (1960:1

1.    lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt med den ändringenatt ikraftlrädandebestämmelserna skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse, innebärande bl. a. all höjningen av bensinskatten skulle gälla fr. o. m. den 27 april 1978,

2.    lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601),

3.    lag om ändring i lagen (1976:338)om vägtrafikskall pä vissa fordon, som icke är registrerade i riket, med den ändringen att bilaga 2 till lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket, och ikraftlrädandebestämmelserna skulle ha av utskottet föreslagen lydelse, innebärande i huvudsak atl kilomeierskalten för utlandsregistrerade bussar skulle nedsättas i överensstämmelse med vad som föreslagits för svenska bussar,

4.    lagom ändring i lagen (1974:870) om kompensation för skatt pä bensin i vissa fall,

5.    lag om ändring i lagen (1975:278) om nedsättning av fordonsskatt på traktorer och släpvagnar m. m..

5:339) om saluvagnsskalt,

1:251) om särskild varuskatt,

3:258) om utjämningsskatt pä vissa varor,

9. lag om ändring i lagen (1973:37) om avgift pä vissa dryckesförpack
ningar,

10.   lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt,
dels

11.   till Restitution av bensinskatt lill Irädgärdsnäringen för budgeiårel 1978/79 under lionde huvudtiteln utöver i propositionen 1977/78:100 bil. 13 föreslaget anslag anvisa ytterligare 187 000 kr., att avräknas mot automobilskatlemedlen,

12.   till Kompensation för bensinskatt lill rennäringen för budgetåret 1978/ 79 under lionde huvudtiteln utöver i proposiiionen 1977/78:100 bil. 13 föreslaget anslag anvisa ytteriigare 163 000 kr., atl avräknas mot automobilskatlemedlen,

13.   lill Ftestitution av bensinskatt till fiskerinäringen för budgetåret 1978/ 79 under tionde huvudtiteln utöver i proposiiionen 1977/78:100 bil. 13 löreslagel reservalionsanslag anvisa yiierligare 525 000 kr.,att avräknas mot automobilskatlemedlen,

2. beträffande regional skattedifferentiering m. m. att riksdagen skulle avslå

1.    motionen 1977/78:516,

2.    motionen 1977/78:661,

3.    motionen 1977/78:1763,

3. beiräffande fordonsskatten atl riksdagen skulle avslå

1.   motionen 1977/78:407,

2.   motionen 1977/78:508,

3.   motionen 1977/78:1454,

140

4.   beträffande skattebefrielse och restitution att riksdagen skulle avslå

1.    motionen 1977/78:320,

2.    motionen 1977/78:966,

5. beiräffande övriga frågor att riksdagen skulle avslå motionen 1977/
78:635 yrkandena 1 och 2.

Reservation hade avgivits av Erik Wärnberg, Valter Krisienson, Tage Johansson, Olle Westberg i Hofors, Hagar Normark, Curt Boström och Bo Forslund (samtliga s) som ansett all utskollel under 1.2 och 3.3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1454 skulle anta det i mom. 1.2 angivna förslaget lill lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601) med den ändringen att 12 § skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse.

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av bensinskatten, m. m.

VALTER KRISTENSON (s):

Herr talman! Vi behandlar i dag en proposition med förslag om höjning av bensinskatten med 25 öre per liter och en höjning av kilomeierskalten för dieseldrivna fordon. Jag skall i och för sig inte tala om den höjningen, utan jag skall tala om den reservation som vi socialdemokrater har fogat vid utskottets betänkande och som i viss mån går tillbaka till det beslut som riksdagen fattade våren förra året, nämligen beslutet om en höjning av fordonsskatten för personbilar och motorcyklar med 75 96 men ingen höjning av fordonsskatten för traktorer och lastbilar. Vi tyckte del var en orättvis fördelning av skatterna att undanta vissa kategorier av fordonsinnehavare.

Men, herr talman, det finns flera bevis på att den borgerliga regeringen frän sitt tillträde hösten 1976 på detla sätt har gynnat "de egna grupperna" på löntagarnas bekostnad.

Låt mig böoa en liten uppräkning av några beslut som riksdagen har fattal sedan hösten 1976. Den förändring av statsskatteskalorna som den borgeriiga majoriteten pä regeringens förslag drev igenom för 1977 gav mer till dem som tjänade relativt hyggligt och mindre till dem som hade de lägsta inkomsterna. Sedan har vi fått uppleva den mycket orättvisa skatteomläggning som har skett från 1978. Riksdagen har också fattat beslutomalt indexreglera skatten från 1979 i stället föratt åriigen återkomma med rättvisa skatteomläggningar. Vidare har det avgiftsfria underiaget för beräkning av egenföretagarnas arbetsgivaravgifter höjts frän 18 000 lill 30 000 kr. Jordbrukare och andra egenföretagare har befriats frän skyldigheten att eriägga avgift som skall finansiera utbyggnaden av barnomsorgen, f. n. 1,3 96 av avgifisunderiaget, fr. o. m. 1979 1,6 96, men dessa grupper får ändå utnyttja barnomsorgen.

Jordbrukare och egna företagare är befriade från vuxenavgiften på 0,25 96 av underiaget. Deras organisationer RLF, SFR och SHIO får dock bidrag på samma sätt som löntagarnas organisationer, men medlemmarna betalar ingen avgift. Jordbrukare och egenföretagare får valfritt fördela den samlade företagarinkomslen på medhjälpande make. De kan alltså fritt välja uppdelning och därmed göra en rätt betydande skatievinsi.

Skatten på bränsle från egen fastighet har slopats, men samtidigl får

141

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av bensinskatten, m. m.

kostnaden för den arbetskraft som samlat in bränslet avdragas vid deklarationen. Skattelättnaden kan uppräknas lill ungefär 650-750 kr. Egenföretagare har fån lättnader i beskattningen av kapital som nedlagts i rörelsen. Det skattepliktiga värdet behöver nu inte las upp till mer än 30 96 av substansvärdet mol lidigare 60 96. Skatten på personbilar och motorcyklar höjdes förra årel med 75 96. Traktorer och lastbilar undanlogs - ytlerligare en förmån lill denna kategori.

Då kanske någon undrar vad denna uppräkning av riktade åtgärder till de grupper som står den borgerliga regeringen nära har med detta skatleutskol-tets betänkande atl göra. Jag har här skisserat bakgrunden lill den av oss angivna reservationen, nämligen att traktorer och lastbilar fårsamma höjning av fordonsbeskattningen som personbilar och motorcyklar påfördes genom beslutet 1977. Innebörden av vår reservation är att det är mer konsekvent alt även den tunga trafiken får bära en förhöjd fordonsskatt. Den höjning vi föreslår är att nu utgående fordonsskatt höjs med 40 %. Ett bifall till vår reservation tror jag skulle glädja budgeiministern inte minst. Det betyder nämligen att statskassan tillförs 300 milj. kr. i nya inkomster, och med tanke på det astronomiska budgetunderskott som är presenterat i denna kammare på något över 30 miljarder är även denna lilla skänk frän riksdagen till den dåliga regeringen väl icke att förakta.

Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen.

142

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! I propositionen 94 föreslår regeringen bl. a. en höjning av bensinskatten med 25 öre per liter för alt pä så sätt öka statsinkomsterna med ca 1 200 milj. kr. Bensinen kommer därmed atl kosta ungefär 2 kr. litern. Vpk avvisar dei.ta förslag.

För del första handlar det här om en skaltepolitisk och därmed en fördelningspolitisk fråga. En höjning av bensinskatten, i den form som regeringen föreslår, tar inte tillräcklig hänsyn lill olika gruppers skaltebetal-ningsförmåga, utan är helt beroende av hur myckel bensin var och en förbrukar. Det är således inte svårt att inse att de som särskill kommer att drabbas är människor i glesbygd, som ofta är helt beroende av att använda privatbil för att ta sig till och från arbetet, för atl kunna använda sig av olika slag av serviceinrättningar och för att kunna della exempelvis i kulturella och politiska aktiviteter.

För det andra bör det i den typ av punktskatter det här rör sig om finnas ett vidare poliliskl syfte än alt ta in pengar till statskassan. I annal fall kommer punktskattesyslemet att framstå som en smygväg för atl urholka den progressivitet som ännu finns kvar i den statliga skatteskalan. I det här fallet bör det således finnas ett trafikpolitiskt eller ett energipoliiiskl syfte. Enligt vår mening saknas bådadera.

En av de viktigaste trafikpolitiska åtgärderna i dag är atl minska privatbilismen i de stora städerna. Den föreslagna skattehöjningen kommer knappast att ha någon effekt i det avseendet. Detta framstår som ganska uppenbart med lanke på de vanligen ganska korta körsträckorna i tätorterna

och mot bakgrund av den successiva nedrustning av den kollektiva trafiken som har skett under de senaste 20 åren och som har gjort att kollektivtrafiken är omöjlig eller förenad med myckel stora svårigheter för många att använda. Visseriigen kan måhända del rena nöjesresandet påverkas, men av allt alt döma är detta av en alltför ringa omfattning för att verkligen vara intressant i sammanhanget.

Skattehöjningen kommer således inte atl ha någon betydelse för omfattningen av privatbilismen i tätorterna.I glesbygder är den privatbilism som förekommer i dag i alll väsentligt en nödvändighet, och det gäller även andra resor än s. k. arbetsresor. Man kan därför inte heller vänta sig några energisparfrämjande effekter. Vad som sedan återstår är, som jag redan påpekat, del statsfinansiella motivet.

Vpk anser all man i och för sig kan överväga en höjning av bensinskatten. Men det bör inte ske i form av att budgetministern letar efter inkomstkällor för statskassan. En eventuell förstärkning av slalens finanser måsle anses vara av underordnad betydelse i sammanhanget. I stället måste bensinskatten ses som ett av flera instrument för att förverkliga en ny inriktning av traflkpolitiken. Del är då också nödvändigt att beakta regionala skillnader i privatbilismens karaktär, inte minst mot bakgrund av de skillnader i standard som den kollektiva trafiken har på olika platser.

Vpk har i en annan motion, 1977/78:1607, ställt förslag om en ny inriktning av trafikpolitiken. Vi har där också redogjort för det samhällsekonomiska och människofientliga vanvett som har präglat efterkrigstidens planering för en ohämmad ansvällning av privatbilismen. Delta kan åskådliggöras med några fakta.

För del första dödas nära 1 000 människor och invalidiseras 20 000 i trafiken vaoe är. Bortsett frän allt det lidande som inte kan mätas i pengar beräknas den samhällsekonomiska kostnaden för detta lill ca 5 miljarder kronor per år.

Fördel andra slösar bilen mängder med energi, som skulle kunna användas på betydligt bättre sätt.

För del tredje bidrar bilen till förstöringen av vår miljö. I synnerhet i de slörre tätorterna samlas avgaserna, så att de utgör ett direkt hot mot människors hälsa. Förekomsten av bly i bensin gör atl speciellt barnen i tätorterna utsätts för stora risker atl fö nervskador. Man har exempelvis i Stockholm hos barn uppmätt koncentrationer av bly i blodet som är så höga att de ligger på gränsen för att ge beslående nervskador.

För det fjärde har den ensidiga planeringen för privatbilismen inneburit bekvämlighet för många, medan den för mänga andra, särskilt barn, ungdomar, äldre och kvinnor och övriga som saknar ekonomiska möjligheter att skaffa sig en egen bil, har inneburit kraftiga försämringar av transportmöjligheterna och därmed en ökad isolering.

Herr talman! Samhällets trafikpolitik har varit inriktad på atl underiätta privatbilismens utbredning. Kommunikationsministern konstaterar att 80 % av de totala persontransporterna sker med personbil. Den kollekliva trafiken har, även om den ökat något i absoluta tal, successivt minskat sin andel av

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av bensinskatten, m. m.

143

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av bensinskatten, m. m.

144

persontransporterna. Bilismens ansvällning har aldrig tagits upp till konkret politisk behandling. Den har betraktats som given och de politiska besluten har bara rört frågor om hur man skall underiätta framkomligheten på gator och vägar och med minsta möjliga ingrepp öka trafiksäkerheten.

Inget samhälle har råd att upprätthålla två parallella trafiksystem. Det är därför nödvändigl att välja mellan privatbilism och kollektivtrafik. Privatbilismens avigsidor är sä uppenbara och av en sådan art, att del för vpk är en självklarhet alt den kollekliva trafiken måste byggas ut och privatbilismen minskas. Det är inte från någon utgångspunkt försvarbart att upprätthålla en apparat för persontransporter som årligen kräver I 000 människors liv och 20 000 svårt skadade, som är så kraftigt smutsande att människors livsmiljö hotas, vilket ju är fallet i slörre tätorter, och som är så ojämlik atl en majoritet av befolkningen av barn, kvinnor, åldringar och lönearbetare med små inkomster genom bilsamhället i ökad utsträckning drabbas av faror, isolering och svårigheter att ta sig fram.

För dem som har tillgång lill bil innebär den inte bara bekvämlighet, ulan också ett betydande ekonomiskt tvång. Bilismen är en extrem form av privatisering av transportsystemet, och dessutom en mycket dyr form av privatisering där kostnaderna läggs på den enskilde, som ofta inte heller har någon egentlig valmöjlighet. Många måsle ju ha bil föratt la sig till jobbet -det gäller både i glesbygder och i tätorter.

De slutsatser man kan dra av den nuvarande trafiksituationen är framför allt att det är nödvändigt att bygga ut den kollekliva trafiken, både när det gäller om rättning och när del gäller kvalitet. Det är också nödvändigl att kraftigt minska privatbilismen, i synnerhet i tätorter men också för resor mellan skilda orter.

Vpk menar alt samhällsekonomiska, energipolitiska, miljömässiga och sociala synpunkter måsle vägas in vid bedömningen av olika trafikalternativ. Dessutom måsle samhällsplaneringen, som hittills förutsatt ett ständigt ökat resande, inriktas på att minska behovet av resor och transporter.

I skalteutskottets betänkande avstyrks vpk-motionen 1764. Utskottet vägrar att diskutera ur en vidare trafikpolitisk synvinkel. Det heter bl. a.:

"Utskollel vill understryka, att den föreslagna höjningen av vägtrafikbe-skaitningen främst skall ses som en finanspolitisk åtgärd, som är motiverad av den aktuella ekonomiska situationen." Jag tycker i så fall alt utskottet borde jämföra de 1 200 miljoner som man får in genom denna orättvisa punktskatt med de 5 miljarder som trafikolyckorna varje år ekonomiskt kostar samhället och ställa dessa siffror i relation lill varandra.

Vidare säger utskotiei att det inte finns skäl "alt i detta sammanhang gå in

på en prövning av frågor rörande trafik- eller energipolitiken       ." Det är

just det - man vägrar att se frågor från hela samhällets synpunkt, och därför blir nästan all politik en politik i blindo, som karakteriseras av brandkårsutryckningar i skilda politiska avseenden. Det finns lika litet elt helhetsperspektiv nar vi diskuterar den här frågan som när arbetsmarknadsfrågorna diskuterades lidigare i dag. Effekterna, vare sig det gäller sysselsällningen eller trafikpolitiken, blir förödande för det stora flertalet av människor.

Del heter också i utskottsbetänkandet: "Inte heller bör de ekonomiska
verkningarna för den enskilde överdrivas. För en genomsnittsbilist med årlig
körsträcka pä ca 1 000 mil innebär förslaget i proposiiionen en kostnadsök
ning på ca 20 kr. i månaden, ." Mot det måste man förstås invända att för

många är tyvärr, bl. a. pä grund av nedrustningen av kollektivtrafiken, bilinnehav ett livsvillkor.

Herr talman! Jag yrkar bifall till motionen 1764 vad gäller punkterna 1, 3 och 4.

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av bensinskatten, m. m.

TAGE SUNDKVIST (c):

Herr talman! Skatteutskottets betänkande nr 39 behandlar en rad olika delfrågor angående bensin- och fordonsbeskatlningen. I proposition nr 94 föreslår regeringen bl. a. en höjning av bensinpriset med 25 öre. I anslutning till propositionen har det väckts tre motioner. Dessa och ytteriigare en rad motioner, väckta under allmänna motionstiden, behandlas i ett sammanhang i detta betänkande.

Huvudfrågan är alltså höjningen av bensinskatten med 25 öre. Den skall främst ses som en finanspolitisk åtgärd, men det är givet att den även får en viss energisparande effekt, eftersom det är fråga om en relativt kraftig höjning. Höjningen av bensinskatten kombineras med höjning av kilometerskatten för dieseldrivna fordon. Därmed uppnås konkurrensneutralitet olika fordonsklasser emellan.

Som nämnts är det fråga om en relativt kraftig höjning. Jag skulle kunna väga mig pä gissningen atl det är den största höjning av bensinskatten som någonsin har förekommit. Den ger ett tillskott till statskassan på i runt tal 1,2 miljarder, såsom framgått av lidigare anföranden. Ulan att ge mig in på det .ekonomiska läget, vilket jag i och försig inte tycker att det finns anledning till i den här debatten, vill jag konstatera att det finns åtskilliga hål att stoppa pengarna i. Inte minsl den debatt som förts här i kammaren i dag om sysselsättningsläget har visat att statskassan behöver offra mycket stora summor för att hälla sysselsättningen uppe.

Låt mig också säga alt när vi nu genomför den här relativt kraftiga höjningen av bensinskatten så betyder det inte att vårt land pä något sätt kommer att tillhöra högskalteländerna i det här sammanhanget. Sverige har nämligen på detta skatteområde släpat efter i förhällande till andra länder i Västeuropa. Jag kan på rak arm säga atl Norge, Finland, Västtyskland och Italien efter den här höjningen fortfarande kommer alt ligga betydligt över vårt land när det gäller att ta ut bensinskatt.

Inga Lantz sade alt bensinskatten bör ses i ett trafikpolitiskt och energipoliiiskl sammanhang, och hon påstod att prishöjningen inte kommer att leda till någon minskning av bilismen i storstäderna.

Del är väl ändå tveksamt. Visst kommer detta att få en viss energibesparingseffekt. Och visst kan man förutse alt del i storstäder och andra tätorter, där man har en fungerande kollektivtrafik, kommer atl medföra ett ökat kollektivt resande - även om det är riktigt att det för genomsnittsbilisten som kör 1 000 mil om året inte betyder mer än ungefär 20 kr. i månaden. Det

145

10 Riksdagens protokoll 1977/78:109-110

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av bensinskatten, m. m.

146

kommer säkert att öka samresandet och det kollektiva resandet. Det trorjag vi kan vara helt övertygade om.

Nu har del väckts en del motioner i anledning av propositionen 1977/78:94. Jag skall här något kommentera en del av de frägekomplex som då har berörts.

Frågan om en skatledifferentiering har sålunda tagils upp, och den berörde ju också Inga Lantz ganska ingående. Därvid har man fört fram det gamla och nog så riktiga argumentet att ett högt bensinpris är mest betungande för de människor som bor i glesbygd. Det är ju inte någon ny fråga. Den har behandlats i motioner och i utredningar i mänga andra sammanhang. Men dä har det främst gällt de prisskillnader på eldningsolja och bensin som uppkommer pä grund av orts- och zoniilläggen. De förslag som då har kommit fram har av olika orsaker varit omöjliga att genomföra. De har varit betungande kostnadsmässigt och svåra atl genomföra rent administrativt.

Som svar på de motionskrav som framförts om en ny regional skattedifferentiering och de bekymmer som man där haft rörande ett högt bensinpris har utskottet hänvisat lill den utredning som tillsattes 1977 för att specialsiudera de frågorna. Den utredningen beräknas vara färdig med sitt arbete i slutet av detla är, och utskottet har dä ansett atl det inte har funnits någon anledning att la ställning till de motionskraven. Därför har utskottet helt kallt avstyrkt motionerna i avvaktan på den utredningens resultat.

Elt annat komplex som har behandlats i utskottets betänkande är frågan om den skatterestitution som förekommer i skilda fall när det gäller bensinskatten. Det kan alltså gälla de handikappade eller sådana yrkesområden där man använder bensin för drift av skördetröskor,jordbrukstraktorer, motorsågar, fiskebåtar osv. I nästan alla dessa fall har man motionerat. Men vi har i utskottet sagt nej till en utökning av sådana områden. Däremot föresläs det redan i proposiiionen att man utökar restitutionsbeloppet med hänsyn lill höjningen av bensinskatten med 25 öre. Det innebär att restitutionsbeloppet har ökat med totalt 3,3 milj. kr. - om jag nu minns rätt.

Låt mig ta ytteriigare en punkt i utskottets betänkande där vi har gjort avsteg från propositionen. Förslaget i proposiiionen är att bensinskattehöjningen skall träda i kraft den I maj. Utskottet har dock fött en skrivelse frän oljebranschens företrädare, i vilken man påpekar att den 1 maj - som i år infaller på en måndag - är en synnerligen olämplig dag. Om ikraftträdandet sker då, kommer man att fö bekymmer med oljedistributionen under tre dagar, nämligen lördag, söndag och första maj. Man förutsätter också att det kan bli fråga om en viss hamstring av bensin under de dagarna, och man vill därför ha bensinskattens ikraftträdande fastställt till en dag mitt i veckan. Skatteutskottet har ansett att det kravei borde kunna tillgodoses. Med ändring av propositionens förslag har utskottet därför föreslagit att bensinskattehöjningen skall träda i kraft den 27 april. Men utskottet godtar den 1 maj som ikraflträdandedag för övriga författningsförslag.

Så långt vill jag vad gäller proposiiionen 94 och förslagen i anslutning till denna betona atl utskottet varit helt enigl. Atl däremot Inga Lantz inte är

överens med oss har vi hört genom hennes framställning. Valter Kristenson har dock redovisat en punkt där vi i uiskottet inte är eniga, nämligen beträffande en motion som väcktes redan under den allmänna motionstiden. Socialdemokraterna tar där upp vad jag vill kalla en rest frän förra årets höjning av fordonsskatten. Riksdagsmajoriteien beslöt då i enlighet med propositionsförslag alt höja fordonsskatten för personbilar och motorcyklar med 75 96. Den gängen föreslog socialdemokraterna att man inte skulle undanta lastbilar, traktorer och bussar utan höja fordonsskatten även för dem. Deras förslag innebar en höjning över hela linjen med 40 96. Nu återkommer socialdemokraterna med förslag om en höjning med 40 96 för andra fordon än personbilar och motorcyklar, dvs. för lastbilar, traktorer och bussar.

Valter Kristenson utvecklar sitt resonemang med en beskrivning innebärande all de borgeriiga partierna på denna punkt bara gynnar sina egna grupper, och han gjorde elt försök till uppräkning av de företagargrupper som del skulle gälla. Ja, det kan tänkas atl dessa grupper röstar borgerligt, men det var ingalunda de som gav en borgeriig majoritet vid valet 1976. Det var ju de slora löntagargrupperna som genom sitt stöd till de borgerliga partierna gav en majoritetsförskjulning.

En villfarande av socialdemokraternas förslag om en höjning av fordonsskatten med 40 % för lastbilar, traktorer och bussar skulle vara betungande för den nyttotrafik det här är fråga om och skulle direkt påverka kollektivtrafiken och transporterna. Vi skall också komma ihåg att den 25-öreshöjning av bensinskatten som vi nu är eniga om alt genomföra drabbar också denna kategori av fordon, i första hand i form av kilometerskatl, eftersom dessa fordon som regel är dieseldrivna. Det betyder alltså alt dessa fordon nu skulle utsättas för en utomordentligt hård belastning.

Lät mig sedan slälla en fråga till Valter Kristenson. Förra året föreslog man atl fordonsskatten skulle vara 40 96. I år godtar man pä socialdemokratiskt häll den 75-procentiga höjning som förra året genomfördes för personbilar och motorcyklar men föreslär en 40-procentig höjning för lastbilar, traktorer och bussar. Varför föreslär man inte en likartad beskattning över hela linjen i år? Jag antar att del är av samma skäl som vi har undantagit lastbilar och traktorer, dvs. därför att de svarar för nyttotrafik som man inte vill belasta sä hårt. Ni är alltså på väg mot den tankegång som vi hade redan förra året, och det kan jag naturligtvis inte hälsa med annal än tillfredsställelse.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till skatteutskottets hemställan i dess betänkande nr 39.

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av bensinskatten, m. m.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Man måsle ställa frågan vem som drabbas av den relativt kraftiga höjning som också Tage Sundkvist medgav att del var fråga om. Den drabbar myckel orättvist, bl. a. människor som bor i glesbygd och som är tvungna att ta bil för atl klara arbetsresorna. Persontransporterna har ju femfaldigats under de senasie 25 åren, och den slörsta delen av denna ökning faller på kategorin arbetsresor. Det kan förklaras av ett ändrat bebyggelse-

147

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av bensinskatten, m. m.

mönster och också av samhällsutvecklingen i stort.

Del är alltså människorna i glesbygden som drabbas av höjningen, men också andra kategorier som är betalningssvaga grupper i samhället. Höjningen drabbar inte,sädana som har en bra inkomst. För dem spelar den här 25-öringen ingen roll. Inte heller för sådana som har tjänstebil spelar det någon roll hur mycket man höjer bensinkostnaden, i vaoe fall inte nämnvärt. Men för dem som måste pendla kanske tio mil om dagen -och det torde inte vara ovanligt i glesbygden - spelar en sådan här höjning stor roll. Precis som när det gäller en momshöjning drabbar en bensinskatlehöjning dem som i olika avseenden har del svårast i vårt samhälle och som förmodligen bäst behöver en bil av olika skäl. Om vi emellertid hade en bra kollektiv trafikapparat, då skulle man kunna tänka sig en höjning av skatten. Men sä länge vi har en så urusel kollektivtrafik utlämnar man med en höjning betalningssvaga grupper pä ett som jag lycker myckel osnyggt sätt.

Om man vidare skall kunna tänka sig att genom det förslaget förhindra privatbilismen, så måste detta ses som ett bland flera instrument för att få en ny inriktning av iraflkpolitiken. För att motverka privatbilismen måste man förutom den föreslagna höjningen också vidta rent trafikpolitiska men även energipolitiska åtgärder.

Lät mig när det gäller kollektivtrafik kontra privatbilism ta ett praktexempel frän min egen hembygd. Där byggdes en motorväg som ansågs vara helt nödvändig att bygga. Den byggdes fören kostnad av 200 milj. kr. Tidigare hade man i det här området 18 bussförbindelser med centrala Stockholm. I och med alt man byggde motorvägen drog man in dessa 18 busslinjer, för det gick ju inte atl ha dem på en motorväg. De ersattes med ett pendeltåg som gick en gång i halvtimmen och till vilket man fick upp till 20 minuters promenad.

I sådana fall kan man inte förvåna sig över atl bilismen ökar. Det är tvärtom en självklarhet att bilismen måste öka, när man fattar sådana felaktiga beslut och gör sådana ställningstaganden.

Sedan måste man i detta sammanhang också konstatera att i och med att bensinkostnaden ökar, så ökar också kostnaderna för varor och tjänster som måsle transporteras pä våra vägar. Också delta drabbar hårdasi belalnings-'svaga grupper i samhällel.

148

VALTER KRISTENSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Tage Sundkvist säger att del förslag som nu ligger på riksdagens bord kanske gynnar de grupper som slår de borgeriiga partierna nära. Låt mig då säga an min uppräkning inte avsåg just detta förslag, ulan den var ett axplock bland de beslut som ni har fattat sedan hösten 1976 och som har gynnat de s. k. egna grupperna bland de borgerliga partierna. Det går väl inte att förneka att ni har fattal dessa beslut, eller gör Tage Sundkvist det?

Närdet sedan gäller förra årets höjning av fordonsskatten med 75 96 hade vi ett annal förslag. Vi föreslog en höjning med 40 96 för personbilar, motorcyklar, traktorer och lastbilar plus en höjning av bensinpriset med 5 öre.

Det förslaget avslog de borgeriiga partierna med motiveringen alt det skulle höja kostnadsnivån i samhällel alltför myckel. Men varför kan ni nu föreslå en höjning med 25 öre? Det måste ju betyda att kostnadsnivån höjs otroligt mycket mer.

Vi är också konsekventa på det sättet att vi inte vill avvisa det riksdagsbeslut som fattades förra året när det gällde höjningen av fordonsskatten för personbilar och motorcyklar, ulan vi står fast vid en höjning med 40 96 av fordonsskatten för den tyngre trafiken.

Tage Sundkvist antydde också att valresultatet 1976 gav vid handen att många andra grupper än jordbrukare och företagare stödde centerpartiet, folkpartiet och moderaterna. Ja visst, jag erkänner gärna att det kan ha varit så. Men varför gjorde de det? Jo, på grund av otroligt fagra vallöften. Ni har emellertid ännu inte infriat elt enda av dessa löften.

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av bensinskatten, m. m.

TAGE SUNDKVIST (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag konstaterade i mitt första inlägg att det är klart att glesbygden drabbas av ett högre bensinpris. Vidare sade jag alt det här är frågor som man tidigare utrett med anledning av riksdagsmotioner. Man har misslyckats med de förslag som hittills kommit fram. Jag konstaterar emellertid att den nya regeringen har gjort ell nytt försök atl nå resultat. Regeringen har tillsatt en utredning som skall försöka utarbeta förslag som medger en regional differentiering av bensinpriserna. Jag vet att det här ärett utomordentligt svårt arbete, men det är klart all önskedrömmen är att begränsa trafiken i storstäderna och tillåla den på glesbygden där den bäst behövs.

Lål mig sedan säga att det inte är alldeles givet atl del är bara låginkomsttagarna som drabbas av höjningen av bensinpriset. De stora och mest bensinslukande bilarna ägs ju av höginkomsttagarna, under det att låginkomsttagarna, i likhel med mig, oftast håller sig med smäbilar som är rätt sä sparsamma när det gäller bensin.

Beträffande del prakiexempel som Inga Lanlz gav vill jag bara säga atl vi inte behöver vara oeniga. Det är beklagligt att det blir på det här sättet, men det är i varje fall inte en följd av ett högt bensinpris, snarare tvärtom.

Till Valter Kristenson vill jag säga alt det ändå måste ha hänt något på det här området. Förra årel krävde socialdemokraterna alt vi skulle ha en enhetlig beskattning i fråga om personbilar, lastbilar, traktorer och andra fordon, medan de i år gjort helt om och säger att beslutet i fjol om en 75-procentig höjning av fordonsskatten var riktigt. I år däremot skall vi bara ha en 40-procentig skattehöjning på lastbilar, bussar och traktorer. Detta måste betyda att socialdemokraterna har ändrat sig så till vida att de i likhet med oss tycker att man måste gå litet försiktigare fram närdet gäller nyttotrafiken. Såvitt jag förslär är detta den enda anledningen lill socialdemokraternas ändrade inställning.

149

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av bensinskatten, m. m.

VALTER KRISTENSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Vi har inte ändrat oss pä denna punkt, Tage Sundkvist! Vad vi inte vill medverka till, och vad vi inte heller tidigare har medverkat till, är en ändring av riksdagsbeslut frän det ena året till det andra. Ni har inte den moralen, utan ni ändrade riksdagsbeslut när ni fick majoritet i den här kammaren. Inte ett dugg skäms ni för att riva upp lidigare fattade beslul på skatteområdet och andra områden.

Socialdemokraterna bär sig inte ät på del sättet. Vi respekterar ett riksdagsbeslut, men vi är konsekventa när det gäller förra årets förslag om den tyngre trafiken. Exakt det förslaget kommer vi tillbaka med i är, nämligen att skatten på de tyngre fordonen bör öka med 40 96.

Sedan var det lur för Tage Sundkvist själv atl han inte kom tillbaka till vad som gjorde all de borgeriiga fick majoritet 1976.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Tage Sundkvist säger att det inte bara är låginkomsttagarna som drabbas av bensinskattehöjningen. Nej, självfallet inte, men frågan är vem som drabbas mesl.

Så tycker Tage Sundkvist synd om höginkomsttagarna, för de har de stora, bensindryga bilarna. Vad är det här för resonemang? Så kan man ju bara inte resonera! Vi vet vilka det är som drabbas av den myckel kraftiga höjningen, som gör all bensinen kostar 2 kr. litern - det är för det första de grupper som behöver bilen för att komma till och frän sill arbete, för det andra de belalningssvaga grupperna i samhället. Det ärde som försitta emellan vidden här höjningen precis som vid momshöjningen och devalveringen och över huvud laget när det gäller de prishöjningar som regeringen åstadkommer och den skattepolitik som den för.

Sedan säger Tage Sundkvist att det är beklagligt med motorvägsbygget vid Skogås med tanke på kollektivtrafiken. Ja, det är del verkligen, och de som har ansvaret för det är de borgeriiga politikerna, som har majoriteten i Stockholms läns landsting. Det talas så myckel frän olika håll och kanter om att man skall bygga ut kollektivtrafiken, men när det verkligen kommer lill åtgärder handlar man precis tvärtom.

När nu bensinpriset ökar så kraftigt som till 2 kr. litern kommer förstås -det hann jag inte redogöra för i min förra replik -transportkostnaderna som helhel att öka, och det påverkar i sin tur priserna pä de varor och tjänster som kräver transport på vägar. I sin lur drabbar det i en andra omgång dem som har det svårast i värt samhälle, de betalningssvaga grupperna. Det är effekten av regeringens politik vare sig det gäller bensinskatt och trafik eller handlar om sysselsänning eller någol annat. Det är alllid de som har det svårast i samhällel som skall fö det ännu svårare.

150

TAGE SUNDKVIST (c) kort genmäle:

Herr talman! Nej, Inga Lanlz, jag tycker inte synd om höginkomsttagarna, och det harjag heller aldrig sagt. Men jag har sagl atl det oftast är de som har de slörsta och mest bensinslukande bilarna, och därmed för de dra sitt strå till

stacken i minst lika stor utsträckning som låginkomsttagarna. Det är klart att de verkligt bensinslukande bilarna har de som vi i dagligt tal kallar raggare. Jag tycker inte synd om dem heller, men de får naturligtvis vara med och beiala i ännu högre grad.

Valter Krisienson säger att vi på den borgerliga sidan inte drar oss för att riva upp riksdagsbeslut. Men vad skulle vi ha den riksmajoritet till som vi fick vid valet 1976, om vi inte skulle vara beredda alt ändra på den politik som socialdemokraterna i 44 år har fört? Del ärju naturiigt att vi har ändrat på de beslut som socialdemokraterna tidigare har dikterat. Men man kommer ändå fram till all socialdemokraternas ställningstaganden i fråga om fordonsskatten förra året och i år inte är konsekventa. Förra året skulle ni ha 40 96 ökning av fordonsskatten, i år accepterar ni 75 96 för personbilar och motorcyklar men vill ha 40 96 för traktorer och lastbilar. Visst har ni ändrat inställning, och det har ni gjort av samma skäl som vi har anfört: för atl inte belasta nyttotrafiken med så hårda pålagor som det skulle betyda alt gä upp till 75 96. Det skulle ni ju också ha kunnat göra för att vara konsekventa; då hade ni kunnat presentera ytterligare 200 miljoner på intäktssidan.

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av bensinskatten, m. m.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Tidpunkten för bensinskattehöjningen föreslås bli framflyttad. Herr Sundkvist motiverade åtgärden, men jag tycker att motiveringen vittnar om en otrolig närighet: för alt hindra folk frän att tanka före och i samband med den 1 maj tidigareläggs åtgärden! Det här blir ju värre än del var på Jösse Erikssons tid! Han var ändå känd som en utplundrare av stora mått, men jag tycker alt herr Bohman är ett strå vassare, framför alll när del gäller atl tillgripa åtgärder som riktar sig mot de breda folklagren - del här förslaget handlar ju om detta.

Vi har yrkat avslag pä propositionen därför att vi anser alt den är dålig, därför alt den är ytlerligare elt led i utplundringen av del arbetande folkel och därför att förslagen i propositionen och betänkandet urholkar de arbetande människornas levnadsstandard. Då tänker vi i första hand på förslaget om höjning av bensinskatten med 25 öre per liter.

Vi vet, som det har sagts här tidigare, att höjningen av priset på drivmedel alltid obönhörligen slår igenom i konsumentledet i form av dyrare frakter, högre priser och dyrare tjänster. Personbefordran kommer vidare alt stiga i pris, varorna i butikerna påverkas och del är alltid de breda massorna som måste betala priset.

Vi har i motionen avvisat teorin om alt bensinskatlehöjningen kommer atl leda till en minskning av importerade bränslen. Jag lycker det är ett ganska genomskinligt försök att skyla över en dålig teori. Jag vill till herr Sundkvist, som talade om hur mycket drivmedel som skulle kunna sparas genom denna höjning, säga atl med till visshet gränsande sannolikhet kommer inte en droppe bensin att sparas genom den här åtgärden. Det vore en illusion att tro att vare sig krigsmakten, jordbruket, de allmänna kommunikationerna eller den bilburna överklassen kommer att spara bensin, utan de som hardet gott ställt kommer alt använda sina privaia vräläk precis som lidigare. De tar 25-

151

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av bensinskatten, m. m.

152

öreshöjningen med en klackspark; den rör dem inte i ryggen. Däremot kommer prishöjningen atl ytteriigare försärnra ekonomin för de arbetande människor som av skilda skäl är beroende av bilen för alt kunna klara sina jobb.

Man kan som Inga Lantz kritisera den dåliga utbyggnaden av kollekliv-trafiken och hoppas på en ändring till det bättre, men eftersom det nuvarande tillståndet är ett faktum i nuläget slår en höjning av bensinpriset förödande hårt mol många människors ekonomi.

Bilen är, vill jag hävda, ingen lyxartikel. För oerhört många människor är den tvärtom en tvingande nödvändighet, såsom för skogsarbetare som behöver komma ul lill sina jobb och för byggnadsarbetare som skall lill sina arbetsplatser. De kan inte lita på några kollektiva kommunikationsmedel, eftersom det i allmänhet inte finns några sådana. Som i alla andra sammanhang drabbas Norriand och-glesbygderna hårdast. Där avstånden är långa är bilen en absolut oundgänglig länk till befolkningscentra.

Nu är det ju sä att man runt om i våra bygder har lagt ner affärer och dragit in busslinjer hänsynslöst och rigoröst. För all undvika den fullständiga isoleringen har människorna där då skaffat sig bilar - av nödtvång; de måste ha dem. Jag känner mängder av pensionärer som nu har bil men som vore hjälplösa och helt utlämnade ulan bilen. De kommer att drabbas hårt av den föreslagna åtgärden. Att bensinpriset som herr Sundkvist påpekar ligger lägre än i flertalet andra länder i Europa torde ur deras synpunkt sett vara en synnerligen dålig tröst.

Vidare används bilen i stor utsträckning för rekreation och frilid, sägs det. Det är naturiigtvis sant, men jag betraktar inte detta som något galet som nästan måste illegaliseras eller beskattas sä att det blir omöjligt för vanligt folk att använda bilen i sådana sammanhang. För många människor är bilen den enda möjlighet de har att komma ut i naturen, lill sommarstugan, till jakten, till flsket eller vad det kan vara. Många, både pensionärer och barnfamiljer, skulle aldrig kunna fö en hygglig avkoppling utan den bil som de med svett och möda har sparat ihop'till.

Det är möjligen här, herr Sundkvist, som man kan spara något. Man kan kanske medverka lill alt någon utstressad arbetare avstår från nödvändig rekreation eller att någon farmor ute i bygden får sitta ensam hemma utan atl fö besök av barn och barnbarn på grund av atl de inte har råd atl komma och hälsa på utan måste snåla och pengarna inte räcker till detta. Men där ligger också, herr Sundkvist, den enda marginella besparingseffekt som regeringens förslag kommer att fö. Jag lycker atl det i sammanhanget finns anledning att ställa frågan: Hur dyrt skall bilinnehavet fä bli? 1 fjol höjdes bilskatten med närmare 80 %. En vanlig, normal personbil som tidigare kostade 375 kr., som min, kostar nu 671 kr. Försäkringarna har också blivit dyrare. Och nu förbereder sig alltså riksdagen för att lägga på ytteriigare.

Herr talman! Del är för mig lika självklart som för många andra att vi måste satsa pä att bygga ul den kollektiva trafiken, främst i storstäderna och när det gäller möjligheterna alt komma ut på långa resor frän en del av landet till en annan. Och här finns del oerhört mycket atl göra för att spara bensin - men då

måste trafikplaneringen utgå från andra värderingar än nu. Den måste gynna den totala samhällsekonomin och människornas behov. Den måste styras genom atl man bygger upp en attraktiv och billig kollektivtrafik över hela riket. Ett samlat grepp och åtgärder i den riktningen kan på sikt innebära energibesparingar och stora samhällsvinster. Men den ålgärd som nu föreslås har ingen annan effekt än att det blir elt ytteriigare slag mot de grupper som har del nog besvärligt sedan tidigare. Jag ber att fö yrka bifall till motionen 1762.

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av bensinskatten, m. m.

MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Som det har påpekats av flera talare här i debatten är för vissa människorden egna bilen en absolut nödvändighet på grund av bostadsorten. Det gäller människor som bor långt ifrån dagligvaruafförer och serviceinstitutioner och där allmänna kommunikationer saknas. Bilen är för de människorna ett nödvändigt hjälpmedel för att klara inköp för familjen liksom för att upprätthålla sociala kontakter och för att delta i kulturella och andra aktiviteter på fritiden.

För många av dessa människor och även för åtskilliga andra behövs bilen också för att man skall kunna nä arbetsplatsen. För de människor som jag nämnt här är alltså bilen en nödvändighetsartikel på ett helt annat sätt än för dem som bor nära affärer och annan service samt har tillgång till goda allmänna kommunikationer.

Med hänsyn till att det bör vara en strävan för samhället att skapa så likvärdiga förutsättningar som möjligl för boende på olika orter måste det anses vara en brist att samhället tar ul samma fordonsskatt och samma bensinskatt av bilägare i utpräglad glesbygd som av övriga bilägare. Det är dessa frågor som Jan-Ivan Nilsson och jag tagit upp i vår motion 1661, som behandlas i skalteulskottets betänkande om höjning av bensinskatten -motionen väcktes under allmänna motionstiden.

Med stigande bensinpriser, fordonsskatter och försäkringspremier blir skälen allt starkare för att försöka finna någon form av differentiering av beskattningen med hänsyn till hur nödvändigt bilinnehavet är på grund av vederbörandes bostadsort.

I vår motion har vi skisserat olika metoder för att genom en differentiering av bensinskatten eller fordonsskatten eller genom en restitution av viss del av bensinskatten nå en rättvisare beskattning av bilinnehavet med hänsyn till nämnda kriterier och därigenom sänka bilkostnaderna för dem som med nödvändighet måste göra långa resor.

Utskottet har ägnat vår motion synnerligen litet ulrymme i betänkandet. Våra synpunkter och förslag avfärdas med att det av administrativa, kosinadsmässiga och skattemässiga skäl inte enligt utskottets mening synes vara möjligt att förverkliga våra intentioner. Därefter tillägger utskoitel att slöd lill befolkningen i glesbygder måste ges i andra former än genom skatierestitution, och utskottel avvisar alltså vårt krav på alt frågan bör utredas.

Nuvarande bensinprissysiem innebär egentligen att bilkostnaderna är

153

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av bensinskatten, m. m.

154

differentierade i motsatt riktning mol den som vi förordar i molionen. Orsaken lill de nuvarande skillnaderna i bensinpris är ju att transportkostnaden läggs på bensinpriset, vilket därigenom sätts högre i inlandet och främst i norra Sverige. Elt första steg bör därför vara att genom differentiering av bensinskatten, genom transportstöd eller på annat sätt åstadkomma ett över hela landet enhetligt bensinpris. Vi för i detta fall hoppas atl den utredning som tillsattes av regeringen i somras skall finna en lösning på dessa problem. Som handelsministern så riktigt framhåller i direktiven för denna utredning uppfattas del som orättvist alt de konsumenter i värt land som pä grund av strängare klimat och längre reseavstånd förbrukar mer eldningsolja och bensin än andra för betala elt högre pris.

Genom denna utredning kan vi dock endast uppnå ett system med lika priser i hela landet. Med vår motion har vi velat peka pä lämpligheten och vikten av alt finna något system som kompenserarde glesbygdsboendes höga bilkostnader. Vi har därvid pekat på möjligheten av atl t. ex. fastställa en lägre bensinskatt i de delar av landet som anses uppfylla vissa kriterier för glesbygdsboende. I molionen har vi heller inte underlåtit atl nämna att ett sådant system kan innebära kontrollsvårigheter m. m.

En annan metod skulle kunna vara atl skapa elt system för individuell restitution av viss del av bensinskatten. Förslagsvis skulle de bilägare som bor på visst avstånd från dagligvaruhandeln m. m. och som saknar tillgång till allmänna kommunikationsmedel kunna fö ansöka om restitution av en del av erlagd bensinskatt. Denna ansökan skulle lämpligen kunna inlämnas samtidigt som den allmänna självdeklarationen och behandlas av taxeringsnämnden. 1 glesbygdsområdena finns säkerligen i taxeringsnämnderna tillräcklig personkännedom för att bedöma ansökningarnas riktighet och skälighet.

Ytterligtire en annan metod vore atl fordonsskatten sattes lägre i glesbygdsområdena. Fordonsskatten är ju redan nu differentierad, om vi så vill uttrycka saken, nämligen genom att skatten står i relation lill bilens tjänstevikl. Lägsta skatleklassen, 280 kr., gäller för fordon vars ijänstevikt är högst 900 kg, och därefter sker höjningar med 75 kr. per 100 kg. tjänstevikl.

Varför skulle inte fordonsskatten utan administrativt krångel även kunna variera på grund av ägarens bostadsort, liksom skatten nu varierar med hänsyn till bilens vikt?

Eftersom de flesta kommuner har kommundelar med skilda förhållanden borde mindre områden än kommunen väljas för viss nedsättning. Församlingen förefaller då vara det lämpligaste området för att behandlas enhetligt, även om förhållandena i en församling kan variera. Församlingen torde dock vara den minsta enhet som kan väljas för att man skall undvika byråkrati, anledning till överklaganden m. m. Automatiskt skulle bilägare, mantalsskriven och boende inom viss församling, utan särskild ansökan debiteras den lägre fordonsskatt som är fastställd för hans församling på grund av de kriterier som kan fastställas.

Herr talman! Jag har här refererat några av de tankegångar som Jan-Ivan

Nils.son och jag framfört i vår motion. Liksom så många andra som önskar finna mer rättvisa syslem eller i övrigl vill reformera förhållandena har vi inte ett färdigt förslag ulan idéer som vi anser borde prövas. Eftersom vi inte hade ett färdigt förslag hemställde vi alt frågan skulle utredas. Syftet bör vara att man skall nå en differentiering a v fordons- eller bensinskatten för personbilar med hänsyn till ägarens bostadsort, avstånd till samhällsservice, tillgäng till allmänna kommunikationsmedel m. m. Vi anser att dessa frågor bör förutsättningslöst prövas, varvid målsättningen måsle vara att konstruera ett system som uppfyller krav pä skälig rättvisa mellan olika bilägare och enkelhet i administrationen samt anpassningsbarhet till det statsfinansiella utrymmet.

Särskill det system med differentierad fordonsskatt som jag nämnde borde vara värt att utredas med hänsyn till dess enkelhet. Det är därför förvånande att utskoitel ställt sig så kallsinnigt till våra synpunkter och förslag. Tage Sundkvist sade också att uiskottet helt kallt hade avvisat förslaget. Eftersom ett enigt utskott inte anser det vara värt att pröva något system som ger de glesbygdsboende lägre beskattning för bilinnehavet än andra, yrkar jag inte bifall till motionen, men jag är övertygad om att med allt högre bensinpriser på grund av såväl högre skatt som ökade råoljepriser samt genom högre kostnader i övrigt för bilinnehavet kommer kravet på någon form av differentiering alt växa sig allt starkare. Jag tror därför att det finns anledning att återkomma i denna fråga.

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av bensinskatten, m. m.

TAGE SUNDKVIST (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag beklagar om min partikamrat Martin Olsson kände sig illa berörd när jag sade att vi kallhamrat hade avstyrkt hans moiion. Låt oss säga att vi också gör det med varm hand, så blir det utjämning.

Det förhållandet atl vi har skrivit rätt kortfattat om den frågan behöver inte betyda att vi i utskoitel sett nonchalant på den. Vi vet alt det här är stora problem, och vi ifrågasätter inte Martin Olssons och Jan-Ivan Nilssons kunnighet i dessa frågor. Det är ändå så pass komplicerade frågor att del behövs en rätt rejäl utredning som grund. Det arbetet kan vi i ganska slor utsträckning få utfört i den utredning som jag har hänvisat till tidigare och som håller på att arbeta. Även om inte den utredningen lar sikte pä en differentiering av skatten kan man ändå räkna med atl vissa delar av dess resultat kan användas för atl bygga en skattedifferenliering på.

De förslag som har framförts i motionen 661 har det gemensamt med de förslag som tidigare har framförts från utredningen att de blir administrativt krångliga och att det kostnadsmässigt och kontrollmässigi blir näsian omöjligt an genomföra dem. Det är därför utskottet har tagit den här ställningen. Men vi har alltså en viss förhoppning om alt vi skall kunna åstadkomma resultat med denna utredning.

Lål mig sedan beträffande herr Lövenborgs framställning säga att det inte är närighet som har dikterat vår ändring av datum till den 27 april. Det är i stället av omtanke om de människor som annars skulle komma att sitta och köra tankbilar lördag, söndag och 1 maj för att förse bensinstationerna med

155

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av bensinskatten, m. m.

bensin sorn vi från utskollel föreslagil en ändring av datum lill den 27 april. De kronor som man kan tjäna på detta är inte så förfärligt många, även om det blir en del.

MARTIN OLSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Med anledning av vad Tage Sundkvist sade vill jag tacka för alt avstyrkandet även kunde anses ha skett med varm hand. Jag citerade enbart vad Tage Sundkvist hade sagt. Jag hade faktiskt funnit alt avstyrkandet var rätt kallsinnigt redan då jag läste betänkandet, som ju är del väsentliga.

Tage Su ndkvist hänvisade till den utredning regeringen tillsatte den 30 juni i Ijol, men den utredningen når bara elt av de steg vi har tagit upp i motionen, nämligen om utredningen kan arbeta fram ett förslag som skulle ge samma bensinpris över hela landet. Vi betonar i motionen alt det är elt framsieg, men vi vill gå vidare och försöka finna metoder - som jag har framhållit - all differentiera skatten på annat sätt till förmän för glesbygdsboende. Utredningens syfte är däremot bara att fö en likhet.

Tage Sundkvist upprepar att det system vi har föreslagit skulle vara administrativt krångligt. Tidigare framförde han motsvarande argument i sitt anförande, och någol om detla slår i utskotlsbetänkandet. Jag vill dä erinra om, som jag framhöll och som det står i motionen, alt en differentiering av fordonsskatten med hänsyn lill bostadsorl, liksom man har med hänsyn till bilens ijänstevikt, inte skall behöva bli administrativt krånglig och knappast kunna missbrukas. Ett sådant system skulle inte heller behöva leda till krångel i form av möjligheter till överklagande eller på annal sätt.

Som jag framhöll i mitt tidigare anförande har vi inte något färdigt förslag, utan vi har skissat olika tankegångar som vi tycker skulle vara värda att utredas. Men utskottets talesman sade nu att vi skulle invänta den utredning som tillsattes i somras, vilken väntas framlägga förslag i höst. Vi för väl då vänta på den och hoppas atl den lägger fram förslag som innebär ett steg pä vägen. Som jag sade i mitt inlägg tidigare kommer vi säkerligen atl återkomma i den här frågan. Jag tror att del är möjligl att lösa problemet och att utvecklingen talar för att det bör lösas.

156

GUNNAR OSKARSON (m):

Herr talman! Några ord om motionen 966, där jag och mina medmolionärer tar upp frågan om individuell restitution av bensinskatt till kustfiskare.

Utskottet avstyrker i likhet med föregående år motionen och hänvisar till att det skulle erbjuda stora kontrollproblem och att del skulle vara förenat med betydande svårigheter att fastställa fiskarens yrkesmässiga bensinförbrukning.

Jag har svårt att förstå varför del skulle vara förenat med så mycket slörre svårigheter att kontrollera kustfiskarna än vad det är alt kontrollera skogsarbetare och lantbrukare, som erhåller individuell restitution.

Det är nämligen så, att vart tredje år genomförs en fiskeriinventering i värt land av statistiska centralbyrån.  Vid denna inventering förtecknas alla

personer som bedriver yrkes- eller binäringsfiske. Därvid indelas dessa fiskare i tre grupper, nämligen endayrkesfiskare, huvudyrkesfiskare och biyrkesfiskare. Dessa får i samband med inventeringen ange innehavet av båtar, motorns eller motorernas hästkraftsantal, slag av drivmedel som används och om det är inombords- eller ulombordsmotor. Det är alltså en mycket omfattande dokumentation som finns angående innehavet av båtar och motorer. Till detta kommer uppgift om redskapsinnehav. Vart tredje år lämnar därutöver resp. fiskare lill lantbruksnämnden uppgift angående förbrukning av bensin i fisket under året dessförinnan.

Mol bakgrund av alla dessa uppgifter har jag svårt att godta utskottets påstående att kontrollen skulle medföra så stora svårigheter. Jag kan inte betrakta det som annat än en undanfiykt från utskottets sida; det är inte ett sakligt motiv för avslag.

Skogsarbetaren och lantbrukaren lämnar i samband med sin självdeklaration ansökan om kompensation för eriagd bensinskatt som sammanhänger med'yrkesutövningen. Atl behandla ansökningar från kustfiskare torde inte vara svårare än att behandla ansökningar frän skogsarbetare och lantbrukare.

Utskottets talesman, Tage Sundkvist, säger att utskottet varit enigt om all säga nej till en utvidgning av restitulionen av bensinskatt lill nya områden. Men här är det inte fråga om någon utvidgning av området för restitution. Restitution utgår redan till fisket men kollektivt. Vad vi hemställer är att kustfiskarna skall få individuell restitution för den bensin som de använder i sin yrkesutövning. Den kollektiva restitulionen kommer inte kustfiskarna till del i någon utsträckning. Alltså är del ett rättvisekrav i förhållande till motsvarande yrkesutövare inom skogs- och jordbruk atl kustfiskarna får individuell restitution, som vi begärt.

Eftersom utskollel är enigl är det inte meningsfullt alt yrka bifall till vår motion. Jag har ändå velat framföra dessa synpunkter i anslutning till behandlingen av motionen. Om del inte blir någon ändring av dessa förhållanden har vi anledning att återkomma.

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av bensinskatten, m. m.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr lalman! Tage Sundkvist är på något sätt en trivsam figur. Han redogjorde för varför utskollel har avstyrkt Martin Olssons motion - som jag inom parentes sagt tycker är en rätt hygglig motion. För att lägga plåster på såren sade han dä att "vi har avstyrkt den med varm hand". Tage Sundkvist framstår på något sätt som Runebergs general som kysste och slog ihjäl med samma varma själ.

Jag tror verkligen inte att det är omtanke om bensinchaufförerna som ligger i botten när det gäller tidpunkten för höjningen av bensinskatten - det är nog en efterhandskonstruktion. Är de över huvud tagel tillfrågade? Jag tror att de i så fall skulle ha sagl nej till den ändrade tidpunkten.

Gunnar Oskarson berörde i korthet detta med kompensation. Jag är medvelen om alt det kan göras avdrag för arbetsresor, men alla vel ju att de avdragen är otillräckliga. Jag tänker emellertid närmast på alla dem som inte

157

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av bensinskatten, m. m.

kan få någon kompensation. Det är en sanning som inte går att dölja att bensinskatlehöjningen drabbar ulan försköning dem som oundgängligen behöver bilen för att bryta isoleringen, den drabbar barnfamiljerna som behöver bilen för en fullständigt nödvändig rekreation och för andra ändamål och den drabbar alla som måste ha bil för att kompensera den otillräckliga kollekliva Irafikförsöoningen - människorna i glesbygderna i Norriands-länen men. naturiigtvis också i andra delar av landet. Vilken brännvinsadvokatyr man än använder kommer man inte ifrån att detta är en åtgärd som ytterligare drabbar de människor som redan är hårt ekonomiskt pressade, de som inte har de avdragsmöjligheter som samhällels rika knösar har, de som inte har firmabilar till sitt förfogande, de som på alla sätt får sin standard undergrävd. Delta är ytteriigare en åtgärd i den riktningen. Den drabbar inte bara den som av skilda skäl är tvungen att inneha bil - den slår alltid på ett eller annal sätt igenom i prisledet. Den är därför en antisocial ålgärd som framför allt drabbar de breda massorna. Inga tillkrånglade argument kan dölja detla faktum.

TAGE SUNDKVIST (c):

Herr talman! Jag hade inte tänkt delta ytteriigare i denna debatt, men lät mig säga till Alf Lövenborg att jag inte kan garantera att chaufförerna var tillfrågade om tidpunkten för ikraftträdandet. Däremot vet jag att det var chaufförernas arbetsgivare som i skrivelse till skalteutskoltet krävde att man skulle sätta ett annat datum än den 1 maj, därför atl man inte ville ligga ute pä landsvägarna med tankbilarna under lördag, söndag och måndag -dels för att trafiken i så fall hindrades, dels för att chaufförerna skulle slippa arbeta under de tiderna.

Det är klart att höjningen drabbar alla. En skattehöjning som man kan konstatera drabbar alla är naturiigtvis i och för sig inte en så tokig skattehöjning.

Jag har under denna debatt erkänt att glesbygdsborna drabbas hårdast, men låt mig också påminna om atljag fiera gånger har påpekat att vi hoppas att den utredning som just nu arbetar kan ge ett sådant resultat att dessa negativa verkningar kan elimineras.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Pä min fråga om chaufförerna är tillfrågade beträffande lidpunkten för ikraftträdandet säger Tage Sundkvist att chaufförerna troligen inte är tillfrågade men att chaufförernas arbetsgivare är det. Det är en ganska väsentlig s:killnad.

Överiäggningen var härmed slutad.

158

Mom. 1 och 3.3

FÖRSTE VICE TALMANNEN: Propositioner ställs först särskilt beträffande de frågor som behandlas i den till detla betänkande fogade reservationen och de motionsyrkanden vartill yrkats bifall under överiäggningen.

Därefter företas utskottets hemställan i övrigt lill avgörande i ett sammanhang.

De i motionerna nr 1762 och 1764 framställda yrkandena om avslag på propositionens förslag rörande vägtraflkbeskattningen

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels nämnda motionsyrkanden, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av bensinskatten, m. m.

Den som vill alt kammaren bifaller skatteutskottels hemslällan i betänkandet nr 39 mom. 1 och 3.3 såvitt avser de i motionerna nr 1762 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg samt nr 1764 av Lars Werner m. fi. framställda yrkandena om avslag på propositionens förslag rörande vägtrafikbeskatlningen röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionsyrkandena.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 299

Nej -   11

Avstår -     1

De i yrkandena 3 och 4 i motionen nr 1764 behandlade frågorna

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels nämnda motionsyrkanden, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifallerskaiteutskottets hemställan i betänkandet

nr 39 mom. I och 3.3 såvitt avser de i yrkandena 3 och 4 i motionen nr 1764 av

Lars Werner m. fl. behandlade frågorna röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionsyrkandena.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 301 Nej -   11

159

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av skogsvårdsavgiften

Den i reservationen behandlade frågan

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen av Erik Wärnberg m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Valter Kristenson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller skalieulskotteis hemställan i betänkandet

nr 39 mom. 1 och 3.3 såvitt avser den i reservationen av Erik Wärnberg m. fl.

behandlade frågan röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av Erik Wärnberg m. fl.

160

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Valter Kristenson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 143

Avsför -     8

Utskottets hemställan i övrigt Bifölls.

Mom. 2-3.2, 4 och 5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställl.

§ 3 Förediogs

Skalteutskotteis betänkande

1977/78:40 med anledningav propositionen 1977/78:100 bilaga 14 i vad avser vissa anslag för budgetåret 1978/79 inom handelsdepartementels verksamhetsområde jämte moiion

Kammaren biföll vad utskottet i detta betänkande hemställt.

§ 4 Höjning av skogsvårdsavgiften

Föredrogs skatteutskottets belänkande  1977/78:41   med anledning av moiion orn höjning av skogsvårdsavgiflen.

I detta betänkande behandlades motionen 1977/78:967 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemslällts alt riksdagen i enlighet med förslaget i motionen 1977/78:654 skulle anta av motionärerna framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift, innebärande alt skogsvårdsavgiflen

skulle höjas från 0,9 promille av åsätt skogsbruksvärde till 6 promille fr. o. m. den 1 juli 1978.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:967.

Reservation hade avgivits av Erik Wärnberg, Valter Krisienson, Tage Johansson, Olle Westberg i Hofors, Hagar Normark, Curt Boström och Bo Forslund (samtliga s) som ansett att utskottet bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1977/78:967 skulle anta av reservanlerna framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift.

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av skogsvårdsavgiften

HAGAR NORMARK (s):

Herr talman! Skalteutskottets betänkande 1977/78:41, som vi nu skall besluta om, behandlar socialdemokratiska motioner angående höjning av skogsvårdsavgiften. Den utgör, som också framgår av utskottets skrivning, f n. 0,9 °/oo av taxeringsvärdet som hänförs till skogsbruksvärdet. Den senaste fastighetstaxeringen var 1975 och nästa kommer 1981, vilket innebär att intäkterna från skogsvårdsavgiften ligger stilla under sex år om inte riksdagen beslutar om en ändring.

Skogen har gett god avkastning och avsevärda inkomster, och det har skett stora uttag från skogen. Ja, vi kan med fog använda beteckningen skövling i vissa fall. Därför är det rimligt att skogsägarna själva i större utsträckning medverkar till finansieringen av skogsbefrämjande åtgärder.

Del som i dag satsas på god skogsvård är ett sparande för framtiden och får därför ses på lång sikt. Genom att skogsvårdsavgiften beräknas på taxeringsvärdet är det enligt min mening rikligt att föra elt resonemang kring förvänlningsvärdena i fastigheterna. Genom att göra en jämförelse mellan taxeringsvärdenaoch försäljningsvärdena går del att fä en viss vägledning om hur mycket fastighetsägarna egentligen uppskattar sin egendom. Av lantbruksnämndens statistik över fastighetsköp fram lill 1976 framgår att köpeskillingen i förhällande till taxeringsvärdena för de sammanlagda köpen i hela landel under 1973 motsvarade dubbla taxeringsvärdena och under åren

1974 och 1975 tredubbla taxeringsvärdena. I ett län var köpeskillingen under

1975 nära fyra gånger taxeringsvärdena, och dä hade de nya taxeringsvärdena 1975 kommit in i bilden. Delta är genomsnittstal. 1 de enskilda fallen kan priserna på öppna marknaden ibland bli 10-15 gånger taxeringsvärdet.

Del har i debatten ofta framförts hur värdestegringarna gjort det svårt för seriösa brukare att förvärva fastigheter.

Det har också omvittnats alt jusl lantbruksnämndernas förvärvspriser inte är särskilt höga. 1 många fall hårde flesta lantbruksnämnderna avstått från atl lösa in fasligheter, därför att den begärda summan varil för hög mol bakgrunden av de egna värderingar nämnderna gjort. De har inte kunnat anta del begärda priset och förhandling med säljarna har inte gett resultat. Säljarna har givetvis räknat med atl på öppna marknaden få ut långt mera än vad lantbruksnämnden ansett sig kunna betala. Spekulanterna i sin tur har ansett

161

Riksdagens protokoll 1977/78:109-110

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av skogsvårdsavgiften

det som en god och säker kapitalplacering att köpa skogsfastigheler.

De seriösa skogsbrukarna är väl medvetna om vad en god skogsvård betyder för framliden, för kommande generationer och för landet. Därtill behövs det pengar. Förslaget i motionen 1977/78:967 om en höjning av skogsvård.savgiften frän 0,9 till 6 °/oo skulle ge avsevärda miljoner för atl förstärka skogsvården. Skogsvårdsavgiften är en skatt som inte brukar omnämnas som särskilt betungande. Pä ett taxerat skogsbruksvärde å 100 000 kr är avgiften i dag 90 kr. Förslaget i vår motion om en höjning till 6 °/oo skulle medföra en avgift på 600 kr. som dessutom är avdragsgill i deklarationen. 1 debatten förra onsdagen påmindes från borgerligt håll bara om verkningarna av den föreslagna höjningen, och inte ett ord sades om avdragsmöjligheterna, som annars brukar vara återkommande krav i skatte-debatlen frän del hållet.

Del framfördes också alt en höjning av skogsvårdsavgiften skulle inflyta först vid fyllnadsinbetalningarna i april 1979. Att med hänvisning till den fördröjda effekten avstå från en höjning i år innebär atl ingen förändring kan göras i framtiden heller. Det befarades också medföra kvarstående skatt därför att berörda företagare har B-skalt.

Herr talman! Del är angeläget att alla skattebetalare ges möjlighet att undvika k varskatt genom att de i god tid får reda på skattesatser och avgifter. Genom atl fastighetstaxeringarna har uppskjutils till 1981 blir de avgifter vi föreslår beräknade pä nu kända värden och kan därmed enkelt tas med när skatten skall räknas ut till ledning för fyllnadsinbetalningarna.

Utskottet motiverar avslag på motionen med att hänvisa till skogsadmi-nistraliva utredningen, som har all överväga frågan om finansieringen av skogsvärdsstyrelsens verksamhet.

Utskottet hade i stort sett samma motivering för avslag i fiol, då vi föreslog en höjning av skogsvårdsavgiften till 2 °/oo. Mot bakgrunden av dagens ekonomiska läge hade del varit välbetänkt att göra en höjning redan då, så att pengarna hade varil tillgängliga nu för de brukare som verkligen vill åstadkomma en god skogsvård.

Jag yrkar bifall till den reservation som fogats till utskotlsbetänkandet 1977/78:41.

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

162

JOHAN OLSSON (c):

Herr talman! Skogsvårdsavgiftens uppgift har bestämts i ett riksdagsbeslut för rätt många år sedan. 1966 var det väl som man beslöt att skogsvårdsavgift skulle tas ut för att finansiera en del av den serviceverksamhet som skogsvårdsstyrelserna ger. Man skulle ha en taxesättning som motsvarade självkostnaderna för skogsvårdsstyrelsernas service till skogsägarna, men taxorna skulle kunna nedsättas i samma grad som skogsvårdsavgifter infiöt. Efter den senasie höjningen av taxeringsvärdena har man fått in mer medel än man beräknade för nedsättning av taxorna, och det överskottet har efter

163

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av skogsvårdsavgiften

regeringens särskilda beslut använts till skogsvärdande ålgärder genom     Nr 110 skogsvårdssiyrelsernas försorg.

Socialdemokraterna föreslär i är en kraftig höjning, från 0,9 till 6 promille. Del innebär en höjning med 560 96.1 fjol var man betydligt försiktigare och föreslog en höjning upp till 2 promille.

Det finns ingen rimlig anledning atl nu besluta om en ändring i del här avseendet. Som framhålles i utskottets betänkande är dessa frågor under utredning och förslag väntas inom kort. Skogsadministrativa utredningen, som sysslar med skogsvårdssiyrelsernas verksamhei, beräknas komma med sitt belänkande under innevarande år.

Den kraftiga förändring som föreslås i motionen innebär dels en totalt förändrad grund för finansieringen av skogsvårdssiyrelsernas verksamhet, dels att man för in i bilden all skogsvårdsavgiflerna skall finansiera skogsprodukliva ålgärder, vägar osv. Då kommer man in pä det arbete som bedrivs av 1973 års skogsutredning. Den utredningens betänkande är f n. ule på remiss.

Det finns alltså inte nu anledning alt genomföra ändringar, när man vet atl del kommer en regeringsproposition i anledning av de här ulredningarna i vaoe fall i böoan av 1979. Del är en princip som riksdagen har följt lidigare alt man inte fattar beslul i frågor som är under utredning. Den principen har den förra, socialdemokratiska regeringen också tillämpat.

Hagar Normark har tagit upp några synpunkter som jag kanske något skall beröra - egentligen räcker del ju med den argumentering jag har anfört här, nämligen alt frågan är under utredning, att ett utredningsförslag är ute på remiss och atl det kommer en regeringspropoailion inom relativt kort tid.

Hagar Normark nämnde alt det har tagits ut väldigt stora inkomster inom skogsbruket och att skog har skövlats. Jag tycker att det är att la i när man använder sådana uttryck. Ibland säger man att del avverkas alldeles för litet och att skogsbruket inte har sett lill atl ge skogsinduslrin tillräckligt med råvara. Och det är kanske lite vanskligt att anföra de stora skogsinkomsterna under senare är som ett argument i det här fallet, eftersom tiderna har förändrats i avsevärd grad. Vi för snart propositioner på kammarens bord som visar vilken besvärlig ekonomisk situation skogsindustrin står inför. Man vet också hur litel rolnetto som nu återstår i fråga om de vanligaste skogsbruks-åtgärderna, som gallring och sådana saker.

Hagar Normark åberopade vidare vad som sagts i den jordbrukspolitiska debatten. Motionärernas förslag är ganska märkligt, eftersom jordbruksutskottet har redovisat i sitt betänkande nr 12 an man inte kan läcka en väldig massa kostnader, uppgående till ungefär 100 milj. kr., med en avgift som skulle böoa tillämpas den 1 juli i år. Verkligheten är ju den att den allra tidigaste tidpunkt då det kan komma in några pengar är - som Hagar Normark sade - vid fyllnadsinbetalningen i april 1979. Och erfarenheten säger atl del är en myckel begränsad del av de skatleulgifter man har under årel som kommer in då. Merparten skulle kanske komma in först efter budgetårets utgång, i böoan på 1980.

Men delta är mera anmärkningar i marginalen. Huvudskälet för att man

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av skogsvårdsavgiften

inte vill gä in på en diskussion om vilka avgifter som skall tillämpas för skogsbruket är att de utredningar som arbetat med dessa frågor nu är fördiga eller inför sitt fullbordande och beiänkanden är ute på remiss samt att regeringsförslag kommer alt läggas fram inom kortare tid än ett år. Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

HAGAR NORMARK (s):

Herr talman! Nej, Johan Olsson, jag tar inte tillbaka påståendet att skogen i vissa fall har utsatts för skövling på grund av de stora värden som kan tas ul där. Vilka inkomster det kan röra sig om kan jag belysa med några uppgifter ur Skogsstaiistisk Årsbok 1976, där det står:

Kronor per avverkad skogskubikmeter

Intäkt vid försäljning av virke                            111

Totala kostnader for avverkning
och körning (inkl. även ev. arbets
ersättning lill ägaren)                                         50

Roineiio

Kostnader for investeringar och underhäll i skogsbruket (inkl. ålerväxlålgärder)

Kvarstår: Behållning för ägaren

61

10

51

164

Som jag sade i mitt tidigare inlägg för den som verkligen vill sköta sin skog igen sina utgifter flerdubbelt genom alt han på lång sikt för en bättre avkastning av skogen. I skogsvården arbetar man ju för kommande generationer, inte för att ta ut stora vinster i dag eller i morgon.

Sedan var det intressant att Johan Olsson upprepade argumentet att man här vill öka uttaget med 560 96. Dä vill jag kvittera del med alt säga att samtidigt ökar ju en avdragsmöjlighel med 560 96. Del är väl inga dåliga grejor, Johan Olsson!

Herr talman! Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till reservationen.

JOHAN OLSSON (c):

Herr talman! Lät mig först säga atl jag givelvis delar Hagar Normarks uppfattning att en god skogsvård är produktiv. Jag hade anledning att tidigare i eftermiddag framhålla betydelsen av en god skogsvärd, och jag sade då att jag önskade att man i större utsträckning skulle satsa arbetslöshetsmedel just på skogsvärdande ålgärder. Det är en produktiv insats. Del är vi helt ense om.

Men del är inte den saken det gäller i dag. Här har vi nu utredningsförslag om skogsproduktionen och skogsvärden över lag, och vi skall ange vilken nivå vi vill ha pä skogsbruket i fortsättningen och hur mycket vi vill ta ut av skogsbruket. Och där kommer vi kanske alt bli överens om kraftigt ökade insatser för att nå det mål vi uppställer. Del är en sak. Det finns således ingen

anledning atl i dag förekomma de beslut som vi senare skall fatta, troligen om knappt ett år.

Sedan nämnde Hagar Normark avdragsmöjligheterna. Här är det fråga om en skogsvårdsavgift som är avdragsgill i skogsbruket, och det är ju ett märkligt förhällande att man i socialdemokraternas budgetresonemang tar in 100 milj. kr. i budgetförstärkning, när man ändå vel atl dessa avgifter drar undan skatleunderiag för kommunerna med i runt tal en tredjedel av detta belopp och för statsmakterna med likaledes ungefär en tredjedel. Då återstår del ju bara en tredjedel i netto. Del blir, som Hagar Normark här säger, en minskad skalleinkomst för statskassan.

Man skulle kunna fråga sig varför socialdemokraterna inte tidigare, under sin långa regeringstid, tog upp något sådant förslag lill kraftigt ökade avgifter. Dessa avgifter har legat oförändrade sedan 1966.

Vi kommer inom ganska kort tid att fö en ingående och som jag hoppas positiv diskussion om dessa skogsvårdsätgärder, och därför vidhåller jag milt yrkande att för dagen avslå förslaget om kraftigt höjda skogsvårdsavgifter.

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Höjning av skogsvårdsavgiften

HAGAR NORMARK (s):

Herr talman! Ja, det är märkligt att Johan Olsson lycker att del är beklagligt all socialdemokraterna inte under sin regeringstid höjde skatterna ytteriigare för skogsägarna. Han har ju nu möjlighet atl medverka till att skaffa fram intäkter, som kan utnyttjas för främjande av en god skogsvärd.

Närdet gäller kommunernas skatleförluster har inte minst de uppskjutna fastighetstaxeringarna medfört minskade förväntade intäkter för kommunerna.

JOHAN OLSSON (c):

Herr lalman! Också uppgiften om förvänlningsvärden är litet grand vilseledande. Jag tror atl det i det sammanhanget inte enbart är skogsavkasl-ningen som spelar en roll för de höga priserna på jordbruksfastigheter. En viktig bidragande faktor till spekulationsköpen är också den inflation som vi haft i många år och som medfört behov av kapitalplaceringar i värden som inte urholkas så lätt av inflationen.

Ulskollets hemslällan bifölls med 163 röster mot 151 för reservationen av Erik Wärnberg m. fl.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Erik Wärnberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hagar Normark begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

165

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet

Den som vill atl kammaren bifaller skatteutskottels hemställan i betänkandet

nr 41 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Erik Wärnberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Hagar Normark begärde rösträkning verkställdes voiering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav f()ljande resultat:

Ja - 163 Nej - 151

§ 5 Föredrogs

Skatteutskottets betänkanden

1977/78:42 med anledning av motion om inkomstbeskattningen vid avverkning av skog

1977/78:43 med anledning av motion om ändrade grunder för taxering av jordbruksfastighet

1977/78:44 med anledning av motioner om avdraget för väsentligen nedsatt skalteförmåga.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 6 Bidrag; till byggnadsarbeten inom skolväsendet

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1977/78:17 med anledningav propositionen 1977/78:100 såvitt gäller anslag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. jämle motioner.

TALMANNEN:

1 fråga om della betänkande hålles gemensam överiäggning för punkterna 1 och 2. Under den gemensamma överiäggningen för yrkanden framställas beträffande båda punkterna i betänkandet.

I det följande redovisas endast den punkt, vid vilken under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

166

Punkten I

Regeringen hade i propositionen 1977/78:100 bilaga 12 (utbildningsdepartementet) under punkten C 31 (s. 321-330) föreslagit riksdagen att

1.   medge att förhandsbesked om statsbidrag till byggnadsärenden för skolväsendet fick lämnas i enlighet med vad som förordats i propositionen,

2.   till Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendel m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ert förslagsanslag av 251 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats molionerna

1977/78:739 av Stig Alemyr m. fl. (s), vari yrkats atl riksdagen hemställde hos regeringen att en snabb översyn gjordes av systemet för statsbidrag, län och centrala anvisningar för kommunernas skolbyggande,

1977/78:751 av Olof Palme m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen till Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. för budgetåret 1978/79 anvisade ett i förhållande lill regeringens förslag med 21 500 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 272 500 000 kr.,

1977/78:761 av Lena Öhrsvik (s), vari yrkats att riksdagen hos regeringen begärde särskilda stalsbidragsregler för gymnasieskolor som betjänade ett större område än den egna regionen,

1977/78:1148 av Lennart Andersson (s) och Hans Jönsson (s) samt

1977/78:1156 av Åke Gillström m.fl. (s) såvitt gällde yrkandet an riksdagen beslutade hos regeringen begära sådana stalsbidragsregler att kvarblivande diskriminering av vuxenutbildningen i förhållande lill ungdomsskolan eliminerades i enlighet med vad i motionen anförts (yrkandet 1).

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet

Utskottel hemställde

1. att riksdagen beiräffande översyn av regelsystemet för finansieringen av
skolbyggandet med bifall till motionen 1977/78:739 samt med anledning av
motionen 1977/78:761 och motionen 1977/78:1156 yrkandet 1 som sin
mening gav regeringen till känna vad utskollel anfört.

2.   att riksdagen beträffande lokaler för hemspräksundervisning skulle avslå molionen 1977/78:1148,

3.   alt riksdagen medgav all förhandsbesked om statsbidrag till byggnadsärenden för skolväsendet fick lämnas enligt vad som förordats i propositionen 1977/78:100,

4.   att riksdagen beträffande investeringsram för budgetåret 1978/79 med bifall till propositionen 1977/78:100 och med avslag på motionen 1977/78:751 i denna del godkände vad som förordats i proposiiionen 1977/78:100,

5.   alt riksdagen beträffande medelsanvisningen för budgetåret 1978/79 med anledning av propositionen 1977/78:100 och med avslag pä motionen 1977/78:751 i denna del till Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendel m.m. för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 260 500 000 kr.

Reservation hade avgivits av Stig Alemyr, Hans Jönsson, Bengt Wiklund, Liirs Gustafsson, Lena Hjelm-Wallén, Roland Sundgren och Margit Sandéhn (samtliga s) som ansett alt utskottet under 4 och 5 bort hemställa

4.   att riksdagen beträffande investeringsram för budgetåret 1978/79 med anledning av propositionen 1977/78:100 och med bifall till motionen 1977/ 78:751 i denna del godkände vad reservanterna förordat,

5.   att riksdagen beträffande medelsanvisningen för budgetåret 1978/79 med anledning av proposiiionen 1977/78:100 och molionen 1977/78:751 i denna del till Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. för

167

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendel

168

budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 282 000 000 kr.

HELGE HAGBERG (s):

Herr talman! Flera av den socialdemokratiska oppositionens tunga partimotioner finns inom utbildningsutskottets verksamhetsområde. Så är t. ex. förhällandet med motionen om ökad satsning på forskning, speciellt teknisk och natur/etenskaplig forskning, utveckling och utbildning. Så är också förhållandet med motionen som tar upp statsbidragen till studieförbunden. Ett tredje område som dessa motioner lar upp är statsbidragen till byggnadsarbeten inom skolområdet.

En filosofi idet avseendet är alt byggande över huvud tagel behövs bl. a. av konjunkturskäl. Får man i gäng ett högre byggande inom näringslivet, på bostadsområdet och när del gäller offentliga institutioner, så medför det i sig en ny efterfrågan. Efterfrågan skapar behov av att producera mer, och del ger alltså flera jobb. Men del finns också andra viktiga argument när det gäller efterfrägesidan.

Det vi äocialdemokrater framhåller i motionen om en ökad investeringsram för byggande av skolor är det stora lokalbehovet. Lokalsituationen både inom grundskolan och inom gymnasieskolan är pä många håll i landet allvariig. Länsskolnämndernas redovisning anger samlat för hela landet ett totalt investeringsbehov av nära 7,5 miljarder kronor enligt kostnadsläget för drygt ett är sedan. SÖ framställer saken pä ert annat sätt och säger att byggnadsbehovet för budgetåret 1977/78 resp. 1978/79 motsvarar ett investeringsbehov av 2,5 miljarder kronor enligt nuvarande penningvärde.

SÖ anger vidare tre skäl för en kraftig ökning av anslagen lill skolbyggandet: 1. en kraftig inflation, 2. befolkningsomflyttningarna och 3. den starka ökningen av kullarna i åldrarna 13-16 är. För budgetåret 1978/79 skulle enligt SÖ minimiramen behöva vara 1 020 000 000 kr. Dä skulle det reala värde som gällde t. ex. budgetåret 1961/62 kunna hållas.

En kraftig inflation minskar alltså värdet av statsbidragen lill skolbyggandet. Därtill kommer en skärpning av kraven på energibesparande ålgärder. Vidare hai mervärdeskatten höjt byggnadskostnaderna.

Befolkningsomflyttningarna kräver elt omfattande byggande. Den stagnerande befolkningstillväxten i storstadsområdena innebär inte att behovet av nya skolor minskar. Kraftiga lokala inomregionala omflyttningar har ägt rum under 1970-talet, och stora inomkommunala befolkningsomflyttningar har också förekommit. På senare år har den ensidiga satsningen pä småhusbyggande ytteriigare förstärkt behovet av en ökning av skolbyggandel.

Den tredje faktorn som talar för en kraftig ökning av skolbyggandet är den starka ökningen av ungdomsgrupperna mellan 13 och 16 år. Under den senare delen av 1970-talet växer dessa åldersgrupper med omkring 50 000 personer. Dessutom hoppas vi alt äldre personer i ökande utsträckning kommer atl söka sig till grundskolans utbildning. Detta gör atl behovet av skollokaler blir större. Senare kommer dessa ungdomsgrupper till gymnasieskolan och kräver då lokaler och utbildningsplatser där.

Nu före.slår sålunda regeringen atl investeringsramen inte skall uppgå till

mer än 720 milj. kr., dvs. elt 300 milj. kr. lägre belopp än det SÖ föreslagit. I förhållande till innevarande budgetår innebär detta en minskning, om man tar hänsyn till de arbetsmarknadsmedel som förra året anslogs utanför ramen.

1 socialdemokraternas motion krävs en ytterligare satsning på 130 milj. kr. Ulskoltsmajoriteten har emellertid accepterat den av regeringen föreslagna investeringsramen, dvs. 720 milj. kr. 1 reservationen framför vi socialdemokrater vårt motionskrav pä en ökning av ramen till 850 milj. kr. Detta är alltså positionerna. Jag yrkar bifall till den reservation som jag fogat till utbildningsutskottets betänkande.

Socialdemokraternas ulskoltsgrupp har i en annan motion föreslagit att riksdagen hos regeringen hemställer om att en snar översyn görs av systemet för statsbidrag, lån och centrala anvisningar för kommunernas skolbyggande. Principerna för handläggningen har lidigare varil uppe till diskussion i riksdagen, och 1973 fattades efter förslag från den dåvarande regeringen beslut om en förenkling av handläggningen. Redan 1970 förelåg en promemoria frän utbildningsdepartementet där bl. a. statsbidragsprinciperna togs upp. Kommunalekonomiska utredningen har också i sill betänkande pekat på metoder som säkerställer länemöjligheterna och statsbidragskonstruktionen. Frän utredningen om skolan,staten och kommunerna, SSK, väntas inga initiativ. Utskottet föreslår därför att riksdagen bifaller den socialdemokratiska motionens yrkande och ger regeringen till känna, att regelsystemet för finansieringen av skolbyggandet bör ses över och alt de förslag som översynen kan ge anledning till utan dröjsmål föreläggs riksdagen för beslut, i den mån sä är erforderligt för deras genomförande.

Vi knyter förhoppningar till denna översyn; vi hoppas den skall betyda att kommunernas nu omöjliga planeringssituation skall bli bättre i framtiden,att snabbare beslut skall komma och atl onödigt krångel skall undanröjas. Vi är till freds med att hela utskottet ställt sig bakom den socialdemokratiska motionen, och i detta avseende yrkar jag givetvis bifall till utskottets förslag.

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet

CLAES ELMSTEDT (c):

Herr lalman! Jag delar helt Helge Hagbergs förhoppningar om att den översyn av statsbidragsregler osv. som utskotiei föreslår skall medföra mindre krångel och en snabbare beslutsprocess. Vi har under åtskilliga år fått vara med om att man ute i kommunerna har tyckt atl beslutsprocessen är onödigt omfattande, och jag hoppas alt vi skall komma lill rätta med det problemet i och med atl utskottet nu har föreslagit att den översyn som man länge har velat ha kommer lill utförande.

Finns det ekonomiskt utrymme, så är det naturligtvis ingen som bestrider behovet av den utbyggnadstakt på skolområdet som både skolöverstyrelsen och många andra redovisar som önskvärd. Det är helt enkelt av stalsfinansiella skäl som utskottets majorilet inte har kunnat gå sä långt som de socialdemokratiska motionärerna här vill. Några andra skäl finns inte. Det råder inga meningsskiljaktigheter pä något sätt i sakfrågan. Här är det fråga

169

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Bidrag tih byggnadsarbeten inom skolväsendet

om en prioritering bland många andra viktiga områden, och utskottets majoritet har stannat för budgetpropositionens förslag, nämligen en ram på 720 milj. kr.

Jag vill dock erinra om att regeringen under innevarande budgetår vid olika tillfällen, utöver de ramar som riksdagen tog för ett år sedan på det här området, har beviljat medel via arbetsmarknadspolitiska insatser på bortemot 240 milj. kr. Även om man självfallet bör och kan hoppas pä en bätlre, mera normal konjunkturutveckling framöver, finns den möjligheten fortfarande, vilket utskottel också anger, att man av arbetsmarknadspolitiska skäl kan tillföra ytlerligare medel under budgetär som kommer, om det visar sig bli nödvändigt.

Jag vill kraftigt understryka att det, som sagt, inte finns några andra motiv för utskottet att hålla sig till den ram som budgetpropositionen anger än statsfinansiella.

lyled della, herr talman, ber jag att fö yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkier.

170

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad uiskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4och 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Stig Alemyr m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Helge Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 17 punkten 1 mom. 4 och 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av Stig Alemyr m. fl.

Vid omiöstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Helge Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162 Nej - 152

Punkten 2

Utskottels hemställan bifölls.

§ 7 Anslag till länsstyrelserna Nr 110

Onsdagen den Föredrogs civilutskottets betänkande 1977/78:16 med anledning av propo-      «:       ■. ig-io

sitionen 1977/78:100 i vad avser anslag till kommundepartementet m. m.        

jämle motioner.                                                               ,    ,     ,.„ ...

Anslag Ull lansstyrelserna TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen för yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

1 det följande redovisas endast den punkt, vid vilken under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkien Länsstyrelserna m. m.

Regeringen hade i propositionen 1977/78:100 bilaga 18 (kommundepariementel) under punkterna B 1 och B 2 (s. 11-74) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1978/79 anvisa

1.   till Länsstyrelserna ett förslagsanslag av I 261 391 000 kr.,

2.   till Lokala skattemyndigheterna ett förslagsanslag av 382 275 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:1364 av Karin Flodström m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde en utbyggnadsplan av länsstyrelsernas ekonomiska och personella resurser inom naiurvårdsenheten i syfte att klara länsmyndighetens i lag stipulerade åligganden,

1977/78:1377 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen under femtonde huvudtitelns anslag till Länsstyrelserna för budgetåret 1978/79 anvisade ett i förhållande till regeringens förslag med 3 000 000 kr. höjt förslagsanslag av 1 264 391 000 kr.,

1977/78:1383 av Evert Svensson m. fl. (s), vari hemställts

1.   att riksdagen uttalade att naturvårdsenheten vid länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län borde förstärkas med fyra handläggartjänster,

2.   atl riksdagen beslutade atl anslaget uppräknades med elt belopp som motsvarade kostnaden därav, samt

1977/78:1681 av Eric Enlund (fp) och Elver Jonsson (fp).

Utskottet hemställde

1.   beträffande länsskatterätterna atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1681,

2.   att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1977/78:1364, 1977/78:1377 och 1977/78:1383 till Länsstyrelserna för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 1 261 391 000 kr.,

3.   att riksdagen till Lokala skattemyndigheterna för budgetåret 1978/79

anvisade ett förslagsanslag av 382 275 000 kr.                                     171

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Anslag lill länsstyrelserna

Reservation hade avgivils av Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis Landberg, Birgitta Dahl och Magnus Persson (samtliga s) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionen l977/78:l377samt med anledningav regeringens förslag och molionerna 1977/78:1364 och 1977/78:1383 till Länsstyrelserna för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av I 264 391000 kr.

172

LARS HENRIKSON (s):

Herr talman! I civilutskotlets belänkande nr 16 behandlas anslagsfrågor avseende kommundepariementels verksamhetsområde. Utskottet är i stort enigl när det gäller de förslag som lämnas i budgetpropositionen. Del är endast i fråga om anslag lill nalurvårdsenheterna vid länsstyrelserna som utskottet inte har kunnat enas.

1 den socialdemokratiska partimotionen 1977/78:1377 försläs att ytterligare 3 milj. kr. utöver regeringens förslag i budgetpropositionen skall anvisas för alt möjliggöra en nödvändig förstärkning av nalurvårdsenheterna. De närmare skälen för förslaget finns utförligt redovisade i partimotionen 1977/ 78:791 med Olof Palme som första namn, där socialdemokraterna redovisar sin syn på miljövårdsfrågorna.

Min avsikt är inte att nu ta upp någon mer ingående debatt i fråga om miljövården och därmed sammanhängande frågor. De frågorna kommer ju att behandlas i annal sammanhang.

I korthet vill jag dock nu understryka all de mer allmänt hållna deklarationer som vi ofta får lyssna till självklart måste åtföljas av konkreta åtgärder på alla nivåer - i detta fall då det gäller naturvårdsenheternas verksamhei.

Som bekant har lagstiftningen byggts ut kraftigt föratt på ett godtagbart sätt kunna klara de risker av olika slag som omger oss. Effektiviteten i lagstiftningen blir naturligtvis i hög grad en fråga om de olika slag av åtgärder som vidtas inom industrin liksom f ö. inom samhället, men även kontrollfunktionerna spelar en viktig roll. Olika slag av informationsåtgärder är självklart också av slor betydelse.

Länsstyrelsernas nalurvårdsenheler har tilldelats vikliga uppgifter i del sammanhang vi nu diskuterar. Statens naturvårdsverk har i sitt yttrande över länsstyrelsernas anslagsframställningar bl. a. framhållit att möjligheterna att uppnå naturvårdsmälen starkt beror på vilka resurser som tilldelas verksamheten på regional nivå.

Från reservanternas sida är vi naturiigtvis klara överalt det alltid kommer att pågå en diskussion om vilka resurser som kan tilldelas olika områden. Vad gäller de uppgifter vi nu diskuterar borde del stå klart att vårt förslag om ytteriigare personalresurser till nalurvårdsenheterna är mycket väl underbyggt.

I den socialdemokratiska motionen påminns om händelserna vid BT Kemi i Teckomatorp. Dess värre måsle vi konstatera alt detta exempel på bristande tillsvn och kontroll inte är det enda som förekommit. 1 massmedia möts vi av

och till av rapporter om förgiftningsfall som måste bedömas som utomor-     Nr 110
dentligl allvariiga. Inför företeelser av detta slag måsle det vara angelägel att     Onsdaeen den
riksdagen ställer erforderiiga medel lill förfogande för att så långt möjligt      r       -i in-io
förebygga miljökatastrofer.                                                                  

Utskottsmajoritelen hänvisar nu till an den sittande miljöskyddsutred- Aic/ng tjll länsstv-ningen har att se över miljöskyddslagstiftningen, och man räknar med atl rplsprnn utredningen också skall se över och komma med förslag rörande kontrollfunktionerna. Den borgerliga utskottsmajoriteten bestrider inte behovet av att samhället vidtar ytteriigare åtgärder för att stärka kontrollfunktionerna. Tvärtom säger man sig dela motionärernas och reservanternas uppfattning. Icke desto mindre avstyrker man motionskravet och säger sig vilja avvakta miljöskyddsutredningens förslag. Jag är medveten om atl denna form för avstyrkande är klassisk. Jag undrar ändå om inte utskottsmajoriteten borde ha avstått frän denna tillflykt i det här sammanhanget. Eller är man tveksam om behovet av förstärkt samhällskontroll på detta område? Som vi reservanter ser det kommer inte ett bifall till motionskravet att på minsta sätt förrycka kommande förslag frän utredningen.

Utöver motionen 1977/78:1377 finns del två andra socialdemokratiska motioner, nr 1364 och 1383 till årets riksdag, där frågor av det slag tas upp som behandlas i det nu föreliggande betänkandet. De motionerna upptar frågor som i stort sett faller inom ramen för vad som behandlas i motionen 1377. Reservanterna anser sitt ställningstagande i allt väsentligt tillgodose också dessa två motioner.

Jag ber att med dessa få ord, herr talman, få yrka bifall till den reservation som är fogad till utskotlsbetänkandet.

KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! Det råder inte några delade meningarom behovet av en bättre kontroll av atl de bestämmelser som fastställts för olika typer av miljöfariig verksamhet också efterföljs. För alt klara den uppgiften måste man ha en kontrollapparat. Detta är en mycket stor miljöfråga, och del kan kanske också i andra sammanhang behöva diskuteras om vi inte borde göra omprioriteringar av de medel som vi använder till olika typer av nalurvårdsarbete.

Det finns i kommundepartementets förslag lill tjänster inom länsstyrelseverksamheten i år liksom i fjol ett rätt stort antal tjänster, men de har i huvudsak gått ät lill fullföljande av den plan för uppbyggandet av skatteadministrationen som riksdagen tidigare har fattal beslut om. 1 år har endast fem tjänster kunnat ställas till förfogande för länsstyrelsernas planeringsenheter att huvudsakligen användas för kontroll av miljöfarlig verksamhet. Dessutom har länsstyrelserna möjligheter atl som nu använda sig av extra medel.

Socialdemokraterna har inte ansett sig kunna gä med på utskoitsmajori
telens skrivning utan har i en reservalion yrkat bifall lill sitt motionsyrkande
om ytlerligare medel till tjänster vid länsstyrelserna. Jag tycker att socialde
mokraternas reservation, om man skulle följa det handlande som föresläs där,
är litet lättsinnig.                                                                            173

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Anslag till länsstyrelserna

Lars Henrikson tyckte atl vi borde ha avstått från att hänvisa till miljöskyddsulredningen. Jag vill dä framhålla att miljöskyddsutredningen tillsattes av den förra regeringen, att den fått tilläggsdirektiv av den nuvarande regeringen och att den dessutom fått i uppdrag att snabbt lägga fram förslag. Detta har motiverats speciellt av den händelse som Lars Henrikson apostroferade, nämligen upptäckten av brottslig verksamhet hos BT Kemi i Teckomatorp. Men det skulle vara ganska märkligt om vi skulle följa den socialdemokratiska reservationen att redan den 1 juli 1978 ställa tjänster till förfogande, trols att utredningens betänkande då antagligen ännu inte kommit ut från trycket. Vi hoppas att miljöskyddsutredningen skall ha möjlighet att hälla det tidsschema som är uppsatt och som regeringen har krävt att utredningen skall hålla. Det finns företrädare för utskottet i utredningen.

Det skulle då vara ganska anmärkningsvärt att man redan innan utredningsförslaget var utarbetat, innan några synpunkter inkommit på del frän olika berörda instanser-inte minst på kommunal nivå-ändå skulle gä vidare på nuvarande linje. Det kan tänkas att ulredningen finner andra former för vem som skall ha ansvaret och var resurserna skall placeras. Därför tycker utskottets majoritet att det är fullständigt självklart att vi måste avvakta till dess miljöskyddsutredningen är färdig och lägger fram sitt förslag. Därefter kan vi under kommande riksmöte få fram förslag, som innebär att vi kan förstärka den kontroll av miljöfariig verksamhet som det har konstaterats -jag vill avsluta med atl säga det - atl det är nödvändigt att ytteriigare förbättra.

Med det anförda vill jag yrka bifall till utskottets hemställan.

174

LARS HENRIKSON (s) kort genmäle:

Herr talman! När jag säger att jag tycker alt ulskottsmajoriteten borde ha avhållit sig från att hänvisa till miljöskyddsutredningen ligger det självfallet ingen värdering av utredningen i ett sådant konstaterande, ulan det får ses utifrån den situation vi har med de ökade miljörisker som omger oss. Jag spårar både i utskollsmajoritetens skrivning och i del som Kjell Mattsson här säger atl vi egentligen är ganska ense om alt ytteriigare personal behövs pä detta område för atl man skall kunna så långt som möjligt förebygga olycksfall .av det slag som vi alltför många gånger har fått lov att konstatera har inträffat.

Nu tycker Kjell Mattsson att det är anmärkningsvärt att vi har tagit denna ställning. Han säger att utredningsförslaget kommer att föreligga mycket snart och menar att det datum, den 1 juli, som vi föreslår inte i och för sig skulle innebära särskilt slora förbättringar. Nu är det ändå så, Kjell Mattsson, att ett utredningsförslag som läggs fram skall remissbehandlas - jag förutsätter det -, proposition skall skrivas och sedan skall riksdagen fatta beslul i den här frågan. Det kommer såvitt jag förstår atl fiyta en del vatten under broarna innan vi ser ett eventuellt beslut i den här frågan som tillmötesgår önskemålen som inte bara vi i utskottsminorileten harutan-det är jag övertygad om - också en mycket slor allmänhet har förståelse för.

KJELL MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag konstaterar, vilket utskottet också skrivit, att det finns behov av ytterligare förstärkning av kontrollen av miljöfarlig verksamhet. Det har även den socialdemokratiska regeringen tidigare insett, och del är därför den har tillsatt den utredning som skall se över miljökontrollen -naturligtvis både för att ge de kontrollerande organen nya befogenheter på olika områden och för att bygga upp underlag för mera personal på de enheter som skall svara för arbetet. Även om det alltså kommer att la den tid och vara den procedur som Lars Henrikson anför är det ändå det vanliga och rimliga tillvägagångssättet att vi, när vi nu har satt i gång ett arbete i miljöskyddsutredningen, avvaktar dess förslag. Jag vill alltså på nytt understryka att den nuvarande regeringen har varit mycket angelägen om alt ulredningen snabbt skall lägga fram'ett betänkande. Därför har man sagl att miljöskyddsutredningens arbete inte skall presenteras i ett enda betänkande utan att ett delbetänkande skall läggas fram vid halvårsskiftet i år.

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Anslag till länsstyrelserna

KARL-ERIK STRÖMBERG (fp):

Herr lalman! Civilutskoltet handlägger en del verksamhet som ligger under kommundepartementet. De två föregående talarna har behandlat frågor som har med länsstyrelsen att göra. Jag skall gå in på elt helt annat område, nämligen räddningstjänsten och oljebekämpning till havs. Det kan ju synas litet egendomligt med den här kastningen mellan helt skilda verksamhetsområden.

Två olyckshändelser med oljelaslade fartyg i Stockholms skärgärd under förra året föranledde ett antal motioner. En av motionerna behandlas nu. Några andra motioner kommer längre fram i vår.

När det ryska fartyget Tsesis gick på grund utanför Torö blev det en våldsam publicitet. Närmare 2 000 lon olja läckte ut, och två mil kust förstördes. Men så fort den omedelbara sensationen var över tystnade debatten.

Del finns allt skäl att slälla flera frågor med anledning av olyckorna i våra farvatten.

En fråga är: Har vi i dag en oljeberedskap som klarar en svår olycka? Mitt svar är ett tveklöst nej. Vi klarar inte en oljekataslrof Vi klarade inte ens av den relativt lilla Tsesisolyckan, trots gynnsamma yttre förhållanden.

I Stockholms skärgärd går dagligen miljöfariiga laster på olika fartyg. En del av dessa transporter går in i Mälaren. Från Mälaren hämtar Storstockholm slörre delen av sitt dricksvatten.

Också i andra kustområden går regelbundet fariiga transporter.

Vid Tsesisolyckan tog det sex timmar innan kustbevakningen ingrep. Lotsarna var pä plats efter två timmar och lade ut länsor - dock inte högsjölänsor. När sedan räddningsarbetet kom i gång syntes klart bristerna i organisation och utrustning.

Låt mig beröra några fakta kring Tsesisolyckan.

Trots alt denna grundslötning ägde rum i en myckel trafikerad led tog det sex timmar innan räddningsarbetet kom i gång. Det sägs ibland att sex

175

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Anslag till länsstyrelserna

timmar är en kort insatslid. Det är möjligt atl en så läng tid kan accepteras ute på öppen sjö, men i kustvatten är den tiden oacceptabel. Sex timmar innebär i trånga farvatten att kuststräckorna blir förstörda. Sä var fallet i Tsesisolyckan. ;Så var också fallet vid Tärnsjöolyckan samma år i samma farvatten.

När väl oljebekämpningen kom i gäng saknades materiel. Det fattades oljepråmar, varför verksamheten avstannade. Inte heller hade kustbevakningen bålar som kunde gä in i grunda vikar. Där fick heli enkelt oljan ligga under lång tid. De aktuella kuststräckorna är ofta besvärliga att nå. Oljebilar kom ner till vattnet längs vägarna och kunde därifrån pumpa upp olja. Men i vikar, som inte kunde näs frän någon väg eller var för grunda för att kustbevakningen skulle kunna gä in med båt, blev oljan liggande under lång tid. Ju längre oljan ligger, ju mer den sjunker mot botten, desto större skada sker.

Trots alt del i Tsesisfallet endast rörde sig om ca 2 000 ton kunde man inte ta hand orn all olja. Man hoppas att naturen och vintern skall göra sitt.

Inte långt ifrån den aktuella olycksplatsen ligger Askölaboraloriel. Forskare som väl känner dessa vatten kunde efter endast några fä dygn konstatera alt i vikar täckta av olja dog snabbt alll liv, både djur och växter.

Det finns mänga fler kritiska synpunkter som kan anföras mot räddningstjänstens organisation och mäterielsituation.

Nu utreds detta. Det är bra. Men alla de som bor längs de aktuella farlederna, de som använder dem som rekreationsområden eller värnar om miljön är oroliga.

Vad händer den dag det inträffar en slor olycka? Ett är säkert. 1 dag har vi inte en beredskap som klarar en sådan situation.

Nu kommer de här frågorna alt hamna hos ett antal utredningar. Det är bara alt hoppas atl de skyndar på.

Nyligen inträffade en mycket stor oljekatastrof utanför Bretagne i Frankrike. Lika slora fartyg som Amoco Cadiz går ju pä svenska västkusten. In i Öslersjön går fartyg på 100 000 ton med oljelast. Vad händer om ett sådant fartyg går på grund?

Vi kunde inte klara 2 000 ton olja frän Tsesis. Hur klarar vi en katastrof med en supertanker? Kan en båt gå pä grund utanför Frankrikes kust, kan en annan bål räka ut för samma sak i svenska farvatten.

176

EVERT SVENSSON (s):

Herr talman! I den socialdemokratiska motionen 1383, som har väckts av representanter frän Bohuslän, har vi begärt fyra handläggartjänster vid naturvårdsenheten inom länsstyrelsen i O län. Molionen är avstyrkt av den borgerliga majoriteten, medan socialdemokraterna i civilutskottet säger att kraven bör beaktas och att de i huvudsak tillgodoses om krav pä 25 nya tjänster tilldelas länsstyrelserna i hela landet, dvs. om reservationen vid det belänkande som vi nu behandlar bifalles.

Jag vill inledningsvis konstatera att kravei på fyra tjänster snarare är i

underkant än i överkant. Genom den stramare personalpolitik som har förts under senare tid finns del inte hellersamma möjlighelersom lidigare att köpa tjänster utifrån eller att anställa extra folk. Kjell Mattsson säger att sådana möjligheter finns, men det förnekar man på länsstyrelsen i Göteborg. Dess bättre finns det väl kvalificerade människor atl få lag på om del bara finns ekonomiska möjligheter därtill.

Lål mig upprepa från molionen alt hela den petrokemiska industrin i Sverige är förlagd till Stenungsund. Alla raffinaderier utom Nynäshamn finns i Göteborg och i Lysekil vid Brofjorden. Denna koncentration kräver givetvis särskilda åtgärder i värt län.

För en lekman är det givetvis svårt att tränga in i detaljerna kring de miljörisker som föreligger i fråga om den oljebaserade industrin. Men de stora dragen är ändå fullt klara. En del av dem har vi tecknat ned i vår motion.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har sä sent som för fjorton dagar sedan överlämnat en lägesrapport till chefen för jordbruksdepartementet. Den slutar i en begäran om en särskild utredning beiräffande de samlade utsläppen för den petrokemiska industrin i Stenungsund.

Herr talman! Länsstyrelsen slår fast i sin skrivelse, som medföljer lägesrapporten,att den stora frågan i själva verket är hur bristen på kunskaper skall kunna hävas. Dessutom har länsstyrelsen tidigare i en framställning i slutet av 1977 sagt alt det är nödvändigt alt använda senareläggningen av vissa utbyggnadsprojekt i Stenungsund för detaljerade studier av de befintliga industrierna i miljöhänseende. Det finns, menar man, risk för felinvesteringar i reningsutrustningen. 1 relation till de enormt höga kostnaderna för anläggningarna inom den petrokemiska industrin är kostnaderna för reningsutrustningen ringa.

I ett försök till framåtblick stryker man i lägesrapporten under att kunskapsnivån är helt otillfredsställande. Del man vet inger emellertid stark oro, och oron gäller de mer långsjktiga effekterna pä och förändringarna i livsbetingelserna. Det råder ingen tvekan om, säger man i rapporten, all det från dessa induslrityper sker utsläpp till både luft och vatten av ämnen som är svärnedbrytbara, anrikningsbara i fellvävnaderna, cancerframkallande och skadliga för arvsmassan. Del finns vissa ämnen som i sig själva är mindre fariiga men som öppnar vägen för andra och försiärker deras effekier.

På längre sikl är del uppenbart att forlsall kontinuerlig tillförsel av bl. a. olja ger en kronisk förgiftning av ekosystemet med en långsam successiv förändring till ett slutligt tillstånd som utgören mycket allvarlig störning, inte enbart för närområdet. Cancerrisken och cancerfrekvensen kommer att öka väsentligt i förhällande till andra områden, och risken för påverkan av arvsmassan är likaledes överhängande, säger man i denna lägesrapport som jag här kort refererar. På luftsidan är mätningarna mycket sämre utvecklade än när det gäller vattenulsläppen, som vi också framhållit i molionen, men i rapporten säger man atl luftulsläppen kanske är tusen gånger så stora som utsläppen till vatten. Vidare säger man atl de verkliga utsläppen lill både vatten och luft är betydligt slörre än vad man hittills antagit. De diffusa luftutsläppen som exempelvis allmänt läckage, som för flertalet industrier

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Anslag till länsstyrelserna

ni

12 Riksdagens protokoll 1977/78:109-110

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Anslag till länsstyrelserna

178

utgör huvuddelen av luftutsläppen, har aldrig verifierats vid konlrollmät-ningar. Kontinueriiga dygnsprovtagare, söm närmast är standard för avloppskontrollen i vattnet, innebär att upp till 90 96 av föroreningarna avdunstar innan analys sker.

Del är ganska otäckt, herr talman, att läsa denna lägesrapport. Vi bär alla som politiker ett ansvar för att den petrokemiska industrin kommit att förläggas till Stenungsund. Den har ekonomiskt varit ganska framgångsrik. Planer finns pä ytterligare utbyggnad. 1 riksplanen är Stenungsund och Lysekil markerade som lämpliga industriorter för oljan. I Göteborg ligger andra raffinaderier. I fråga om raffinaderierna är kapaciteten som vi vet i underkant för Sveriges vidkommande.

När detta är sagt måste det också sägas att vi måste göra allt som över huvud taget kan göras för miljöskyddet. Det är hinills inte gjort, och det bär vi också ett ansvar för.

1 det cenlerpartistiskt styrda Stenungsund är hälsovårdsnämnden helt underbemannad. Man kan inte med bästa vilja i världen säga atl man byggt ut nämnden iden utsträckning som borde ha ansetts naluriig i en kommun mecjl starkt utvecklad petrokemisk industri. Det är faktiskt skillnad i Lysekil, som endasi har en oljebaserad industri. Där är hälsovårdsnämnden betydligt bättre bemannad.

Den första industri som kom lill Stenungsund var oljekraftverket. Det slår för den absoluta merparten av utsläppet av svaveldioxid. Det här oljekraftverket är numera ett reservkraftverk och är helt beroende av hur annan elkraft produceras. Del skulle faktiskt vara intressant att höra vad Kjell Mallsson säger om detta, därför att det här är en fråga om kärnkraften kontra oljekrafiverket. Om man inte får tillräcklig elkraft här i landet måste man köra detta oljekraftverk i Stenungsund.

Herr talman! Nu gäller det länsstyrelsens nalurvårdsenhet. Civilutskotlets majoritet hänvisar till miljöskyddsutredningen, som i mitten av 1978 skall lägga fram ett förslag om hur tillsyn och kontroll av miljöfarlig verksamhet skall organiseras i framtiden och som inte är beredd all lillstyrka någon förstärkning av antalet tjänster. För vår del anser vi som socialdemokrater i Bohuslän naturiigtvis att riksdagen bör la ställning omedelbart. Jag tycker att kraven är så klart dokumenterade att vi faktiskt inte har råd att föriora någon tid här.

Jag har uppehållit mig särskill vid Stenungsund. Det är särskilt aktuellljust nu, men i vår motion tog vi upp även andra områden i vårt län. En av de begärda tjänsterna bör enbart gälla Stenungsund.

Till sist, herr talman, vill jag framhålla en viktig synpunkt som också är medtagen i molionen. Samhället måste ta huvudansvaret. Det är ganska självklart att industrin skall vara med. 1 sitt eget intresse måste industrin själv bedriva forskningar och se efter sitt miljöskydd. Den har stora kunskaper. Det måste ske ett samarbete med denna industri, men hela miljöskyddet måste ske pä samhällels villkor och inte på industrins villkor.

Låt mig, när jag har ordel, hemställa till jordbruksministern att han så snart som möjligt sätter i gång det utredningsarbete som jag inledningsvis nämnde

och som var en del av lägesrapporten. Jag hade tänkt yrka bifall till vår moiion, men jag tycker atl den socialdemokratiska reservationen så starkt talar för vår moiion atl jag avstår från detta. Jag yrkar alltså bifall lill den socialdemokratiska reservationen.

1 delta anförande instämde Karl-Erik Svartberg (s) och Lennart Nilsson

(s).

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Anslag till länsstyrelserna

KJELL MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Evert Svensson beskrev inledningsvis de miljöproblem som finns i ett område som Stenungsund med dess starka koncentration av olika typer av petrokemisk verksamhet. Jag kan instämma helt och hållet med Evert Svensson i den beskrivningen. Det är fråga om sådan verksamhei som vi har gett tillstånd lill, och vi har satt upp vissa beslämmelser för under vilka förhållanden den för bedrivas. Detla med luftföroreningar harju också en internationell aspekt.

När vi talar om detta är vi dock inte direki inne pä den kontrollverksamhet som länsstyrelserna ombesöoer, utan vi talar om behovet av ett bättre kunskapsunderiag om vilka skärpta restriktioner som måste till för an man skall få bedriva olika former av miljöfariig verksamhet. Del är sådan kunskap som koncessionsnämnden måste ta fram för atl kunna precisera de gränsvärden som industriell verksamhet i fortsättningen skall hälla sig inom. Del blir sedan länsstyrelsernas sak att kontrollera alt man häller sig inom ramen för de givna tillstånden. Därför finns det ingen delad mening om angelägenheten av den framställning som länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har gjort om kontrollprogrammet för denna verksamhet och alt regeringen så snart som möjligt vidtar åtgärder på detta område.

I detta utskottsbetänkande behandlas frågan om en ökning av kontrollpersonalen pä olika länsstyrelser och de motioner som har väckts med anledning därav. Därvidlag vill jag hänvisa till vad jag lidigare har sagt i mitt replikskifte med Lars Henrikson.

Får jag som en upplysning nämna att regeringen i de tvä budgetar, 1977/78 och 1978/79, som den haft ansvaret för har föreslagit en utökning med 15 tjänster just på länsstyrelsernas naturvårdsenheter.

EVERT SVENSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Den här ökningen av anlalel tjänster, som Kjell Maltsson återkommer till i sin senaste replik, är såvitt jag förstår i stort sett en chimär. Den har ingen praktisk betydelse. Man byter tjänster och låter dem tillfälligt bli ordinarie. Dessutom har en hårdare personalpolitik gjorl alt man inte i samma utsträckning som tidigare kan köpa tjänster. Vi har alltså i del här avseendet en svårare situation nu, vilket jag beklagar. Länsstyrelsens lägesrapport går i stort sett ut på att man vet för litet, man behöver mer kunskap. Jag lycker för min del att det är så klart dokumenterat an vi borde besluta i dag. Om vi inte vore bundna av utredningar och om vi såg ärendet framför oss, herr Mattsson, precis som det är, skulle vi omedelbart besluta att

179

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Anslag till länsstyrelserna

inrätta dessa tjänster.

Jag ville höra en liten fundering kring oljekraftverket kontra - som del ju faktiskt är fråga om i del här fallel - kärnkraftverk. Vilket är från miljösynpunkt det fariigaste? Vi vet att Stenungsund nu är en reservkraftverk, och den dag vi inte har tillräckligt medelkraft måste vi sälta i gång del. Vi vet också an det kraftverket släpper ul mest svaveldioxid - långt mer än hälften av vad andra induslrier i Stenungsund gör.

180

KJELL MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Får jag komplettera mitt föregående inlägg med alt säga att under de här tvä budgetåren har regeringen och riksdagen anvisat 20 tjänster för kontroll av miljöfariig verksamhet. Det är bara ett fätal färre tjänster än centerpartiet för ett par år sedan motionsledes krävde.

Diskussionen om olja och kärnkraft vel jag inte om Evert Svensson ochjag klarar ut under ett kort replikskifte. Jag tycker mig dock i Evert Svenssons fråga ana alt han menar att oljekraftverket naturligtvis skulle vara mycket fariigare frän miljösynpunkt än kärnkraftverket, samtidigt som han på nytt konstaterar att vi vet för litet om effekterna av utsläppen i Stenungsund.

Det är verkligen inte ett dagsaktuellt problem, atl behöva köra oljekraftverket föratt producera elenergi, eftersom vi f n. har överskott pä det i landet. Vi skall också ha klart för oss att oljekraftverket har restriktioner ställda på sig -så långt vår kunskap och landets ekonomi har tält att vi harsiälll kraven -nämligen att man har gått ner till 1-procentig svavelhalt i den olja som får användas. Ingen vore glad att vara i den situationen att vi skulle behöva köra oljekraftverket, eftersom det är en stor förorenare. Men det kan inte tas till inläkt för atl det behövs mer folk pä vår länsstyrelse för att kontrollera den miljöfadigia verksamheten.

Jag vill avsluta med att säga att jag är överens med Evert Svensson om angelägenheten i att det arbete vår länsstyrelse har beställt hos regeringen för atl fä bättre kunskap om förhållandena speciellt i del här området kommer i gång. Del är jag beredd att försöka arbeta för.

EVERT SVENSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! När del gäller oljekrafiverket och utsläppen av svaveldioxid är del alldeles klart - vi vet alt om man har I -procentig olja så släpps det ut 1 % av den olja som oljekraftverket konsumerar, och det är väldiga mängder. Däremot vet man otillräckligt på många andra områden.

Jag vill sluta detta replikskifte med att säga att jag hoppas att ärendet nu inte kommer att fördröjas alltför mycket i utredningen, alt vi får utredningen i tid och atl regeringen så fort det över huvud taget är möjligt sätter till alla klutar för titt klara av detta. Då har vi kommit pä rätt linje. Men vi borde kunna besluta i dag, och därför yrkar jag ytteriigare en gäng bifall till reservationen.

PER OLOF HÅKANSSON (s):

Herr lalman! Jag skall gå tillbaka till den del av betänkandet som gäller räddningstjänsten. Jag har begärt ordel för att i någon mån bemöta och korrigera de uppgifter som Kari-Erik Strömberg här lämnade i sitt anförande, och kanske till en del ta upp del som finns i den bakomliggande motionen av honom och fru Annerstedt.

Karl-Erik Strömberg sade att det tog sex timmar innan bekämpningen kom igång vid Tsesisolyckan. Han uppehöll sig f ö. väldigt mycket kring den enskilda olyckan. Vad han däremot inte sade var vilken tid som han anser vara rimlig innan en bekämpningsoperation kommer i gäng.

Jag tycker att del är rätt väsentligt att klara ul var folkpartiet står i den här frågan och var herr Strömberg står i frågan, inte minst mot bakgrund av att han själv sade att sex timmar är enligt mångas åsikt en väldigt kort tid. Ser man det ur internationella aspekter är det en utomordentligt kort tid. Det vore därför bra om herr Strömberg här i kväll ville precisera hur lång tid han menar atl del skall la innan en operation går i gång.

Den andra bilen som jag vill beröra är att herr Strömberg uppehöll sig vid kustområdena och hur de ser ut. Jag vill då gå tillbaka till motionen där det står: "Länsor - dock ej högsjölänsor - hade vid båda tillfällena lagts ul efter två limmar av lotsarna. Resultatet blev atl långa stränder förstördes och oljan spreds över stora områden." Jag tycker att motionen är ett fantastiskt aktstycke. De människor som gjorde elt mycket fint jobb - lotsarna och kustbevakningens personal - utsätts för elt påhopp när motionärerna påslår att resultatet av deras arbete blev att oljan spreds och långa stränder förstördes.

Del vore rimligt att herr Strömberg på något sätt framförde en ursäkt till den personal som gjorde en mycket fin insats där ute med den utrustning som slod till förfogande.

Den Iredje bilen är litel grand av samma karaktär. Herr Strömberg upprepade det i motionen framförda påståendet att närmare 2 000 ton olja rann ut. 1 motionen står det "närmare 2 000 lon", men i anförandet sade han att det var exakt 2 000 ton. Jag tillhör inte dem som kan säga vad det blev exakt. Vad jag däremot vet är alt del var betydligt mindre mängder som rann ut. De uppgifter som i dag finns säger att det rör sig om 600 ä 800 lon, alltså en betydligt mindre kvantitet än vad herr Strömberg rör sig med.

Jag tycker alt för debattens skull skall man hålla sig till de fakta som finns tillgängliga och inte ta fram annat än sådant som man verkligen kan stödja sig på. Det vore bra om herr Strömberg tillämpade del i fortsättningen.

Det sista avsnittet som jag vill ta upp - och del är kanske det viktigaste - är hur säkerheten skall organiseras i framtiden. Folkpartiet har agerat tidigare därvidlag och krav har framförts i olika sammanhang. 1 molionen skriver herr Strömberg och hans medmotionär: "Folkpartiet har länge hävdat att det är alltför riskfyllt att ta in s. k. supertankbåtar i Öslersjön."

Vad är då en supertanker för någonting? I anförandet lät del på herr Strömberg ungefär som om fartyg av Amoco Cadiz storiek skulle kunna komma in i Öslersjön. Nu är del inte möjligl. 100 000-lonnare kan med möda

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Anslag till länsstyrelserna

181

13 Riksdagens protokoll 1977/78:109-110

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Anslag till länsstyrelserna

ta sig in. Jag skulle vilja säga till herr Strömberg att det vore bra om vi talade om fartyg i den storleksklass som det kan bli fråga om i stället för att rida pä mer eller mindre tillfälliga opinionsvägor för att nå mer eller mindre oklara syften med agerandet.

Folkpartiet är myckel kluvet pä den här punkien, liksom herr Strömberg själv. Vad sade man i den regeringsdeklaration som folkpartiet har skrivit under? Det somslårdärstridermot vad vi häri riksdagen i förra veckan enigt ställde oss bakom, nämligen att små båtar inte är säkrare än stora bålar eller Ivärlom. Vi gick alltså enigl emot vad som anförs i regeringsdeklarationen, och det ställde herr Strömberg upp på. Nu ställer han sig utanför. Herr Strömberg har motionerat, och hans namn slår under utskottsbelänkandet. 1 anförandet ställer han sig nu utanför igen.

Jag tycker att den offentliga debatten skulle tjäna på om man kunde föra den pä mera saklig grund ulan delta hoppande fram och tillbaka som herr Strömberg och folkpartiet har givit uttryck för.

182

KARL-ERIK STRÖMBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag har tagit med mig upp i talarstolen en inlerpellaiion, som framställdes här i riksdagen den 30 mars 1978 och är underskriven av Ingvar Carisson, socialdemokratisk energiexpert. Där tar Ingvar Carisson upp den olycka som hände med Amoco Cadiz och diskuterar mol bakgrund av den olyckan oljetransporter och säkerhet ur både svensk och internationell synpunkt. Jag skall be att få läsa upp ett litel stycke frän s. 2 i interpellationen:

"En olycka i svenska farvatten hösten 1977 fick också allvariiga konsekvenser, om än i långt mindre omfaltning." Här syftade Ingvar Carlsson på Amoco Cadiz-olyckan. "Orsakerna är inte helt klarlagda, men olyckan visar att även de svenska säkerhetskraven bör ses över och skärpas."

Ingvar C'arlsson har uppenbariigen samma åsikt som jag, nämligen att de svenska säkerhetskraven bör ses över och skärpas samt att vi inte f. n. med utgångspunkt i den olycka som inträffat har resurser förden oljebekämpning som behövs. Uppenbariigen har Per Olof Håkansson inte samma uppfattning som Ingvar Carisson, Och sedan beskyller Per Olof Håkansson mig och folkpartiet för att ha olika uppfattningar. Hur är del inom det socialdemokratiska partiet? På bara några fä dagar har det i exakt samma fråga presenterats tvä olika uppfattningar, den ena av Ingvar Carisson och den andra av en socialdemokratisk ledamot som, om jag inte är fel underrättad, sitter med i ulredningen om dessa saker.

Enligt min uppfattning är sex limmar en mycket lång tid i kustvatten. Det sade jag också i mitt anförande. Det är möjligt att man kan godta en insatstid på sex timmar i öppen sjö, men man kan under inga förhållanden godta en så lång tid i kustvatten av typ Södertäljeleden, där de här tvä aktuella olyckorna har inträffat. För på sex timmar hinner oljan nå kusten och stränderna, och dä har man mycket svårare alt la upp den.

Per Olof Håkansson sägeratt jag har varit kritisk mot lotsarna. Det harjag inte alls varit. Jag har konstaterat atl de lade ul länsor efter två limmar. Men

jag har också både i anföranden och i en interpellation - och även i andra sammanhang där jag har skrivit om detta - konstaterat atl det inte var högsjölänsor samt att det log sex limmar innan kustbevakningen kunde lägga ut sådana länsor. Kustbevakningen var på platsen efter fyra timmar men tittade då bara på från en båt som låg vid sidan om, eftersom man inte hade någon materiel ombord pä den båten. Delta påstående harjag gjort tidigare i denna kammare i en frågedebatt med kommunministern, och han medgav dä alt del var riktigt.

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Anslag till länsstyrelserna

PER OLOF HÅKANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Vad som förevarit i en frågedebatt har jag inte kunnat kommentera då, ochjag skall inte heller kommentera det nu. Jag noterar bara alt vad Kari-Erik Strömberg har skrivit i en motion är, atl resultatet blev atl länga stränder förstördes och oljan spreds över stora områden. Det var resultatet av loisarnas arbetsinsats. Jag lycker del är elt felaktigt påstående, eftersom lotsarna gjorde en utmärkt arbete. Detta är Kari-Erik Strömberg tyvärr inte medveten om, vilket jag beklagar.

Vidare är del atl notera att Karl-Erik Strömberg inte vill precisera den anspännings- och anloppstid som han vill ha för insalser inomskärs. Del är kanske så att herr Strömberg vill helt förbjuda oljetransporter inomskärs? Men tala då om det, sä alt vi vet vilken ställning som herr Strömberg eller folkpartiet har!

Vad sedan gäller interpellalionsdebatlen skall vi väl föra den när den dagen kommer. Jag kan här bara försäkra herr Strömberg att jag delar de åsikter och synpunkter som Ingvar Carisson har framfört i sin interpellalion.

Herr talman! Lät mig sedan till sist understryka och notera som något speciellt att ett enigl irafikulskotl och en enig riksdag gick emol en borgeriig regeringsdeklaration. I det sammanhanget ingick alltså herr Strömberg i mängden av riksdagsledamöter, men nu har han en annan åsikt än de. Han fladdrar alltså litet grand fram och tillbaka, och det tyckerjag är synd.

KARL-ERIK STRÖMBERG (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Resultatet av olyckan var att oljan, trots all man lade ut länsor - dock icke högsjölänsor - spreds över drygt två mils kust. Jag kan inte precisera hur lång insalstiden skall vara pä olika ställen, och det kan icke herr Håkansson heller. Den kan vara beroende av olika förhållanden, men det för inte ta sex timmar i ett av landets mesl trafikerade vatten.

Jag kan också tala om för herr Håkansson atl trafikutskottet jusl i del betänkande som det refererades lill, med anledning av en av mig väckt moiion om delta sagl, alt frågan om transporter av miljöfarliga varor i skärgårdar, framför alll i Stockholms skärgärd, bör utredas och också vidarebefordrade detla krav lill en utredning. Jag har även påvisat möjligheten alt inrätta en terminal i området.

Det är vidare, herr talman, första gången jag under mina är i denna kammare hört»någon som försvarat de sena insatserna i delta sammanhang. Herr Håkansson företräder en linje i fråga om bekämpning av oljeskador som

183

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Anslag till länsstyrelserna

förvånar mig. Han menar att vi skall acceptera en situation där två mils kust blir förstörd, där alll liv dör i de vikar där oljan ligger - det harju konstaterats vid Askölaboraloriel - och där varken kustbevakningen eller brandkåren kunde klara den olja som flöt upp pä land utan måste säga, att del fick bli en uppgift för vintern och naturen. Herr Håkansson accepterar i realiteten den situationen medan jag säger, att den inte är godtagbar och atl vi måste komma till rätta med den. Om vi haren annan insalsberedskap, så atl vi kommer åt oljan tidigare, händer inte sådant som det som nu har inträffat.

PER OLOF HÅKANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Karl-Erik Strömberg glider fantastiskt i tolkningen av mina inlägg. Vad jag har försvarat är lotsarnas arbetsinsats. Vidare harjag önskat en precisering av den anlopps- och anspänningstid som skall finnas för insatser inomskärs. På den senare punkien har herr Strömberg tyvärr icke preciserat sig.

LARS HENRIKSON (s):

Herr lalman! Ytterligare en synpunkt med anledning av den diskussion som fördes mellan Kjell Mattsson och Evert Svensson. Jag vill uppmärksamma både herr Mattsson-som säkeriigen känner till del-och kammarens ledamöler i övrigt på atl det förslag som regeringen lagt fraiti vid detta tillfälle, realiter inte kommer alt innebära någon personalförstärkning för de aktuella uppgifterna. Det innebär att man kommer att få ytterligare fem tjänster pä enheterna och alt de kommer att omvandlas frän befintliga arvodestjänster lill extra ordinarie tjänster.

Kjell Mattsson åberopade atl centern har motionerat i frågan, och nu menar han tydligen att centermotionerna har burit frukt. Jag vel att centerpartiet förut har varit aktivt i dessa frågor - det är bara synd att man inte håller fast vid tidigare uppfattningar.

När 1975/76 års riksdag behandlade denna fråga hade det till civilutskotlets betänkande avgivits en reservation, där man yrkade på ytterligare medel för ifrågavarande uppgifter. Av någon för mig outgrundlig anledning har nu såväl Kjell Mattsson som övriga som reserverade sig vid det tillfället hoppat av från denna uppfattning. Den boskillnad mellan olika slag av uppgifter som Kjell Mattsson försökte göra för alt förklara varför han nu har en annan uppfattning harjag faktiskt litet svårt att förstå.

Jag ville bara komplettera den tidigare redovisningen med dessa uppgifter, eftersom jag tycker att den historieskrivning som herr Mattsson ägnade sig ät inte i alla delar var helt korrekt.

184

KJELL MATTSSON (c):

Herr talinan! Lars Henrikson levererar på sin höjd 50 % av sanningen. Till betänkandet i ärendet vid 1975/76 års riksdag var fogad en centerpariistisk-folkpartisiisk reservalion, men en socialdemokraiisk-moderai majorilet ansåg inte alt man skulle ha några ökningar av antalet tjänster på länsstyrelsernas naturvårdsenheter för kontroll av den miljöfarliga verksam-

heten. Efter det har vi haft en annan regering, och den har dels stuvat om en påböoad socialdemokratisk budget, dels gjort en egen sädan. Under de tvä år som därvid förflutit har alltså kontrollverksamheten på länsstyrelsernas nalurvårdsenheler lillförts 20 nya tjänster.

Om vi nu skall beskriva historien, så tyckerjag atl vi skall göra del helt korrekt. Och om man vill skämta och säga att vi här har gjort lappkasi, så har vi i så fall gjort var sitt. Men faktum kvarstår alt vi har skaffat fram 20 nya tjänster.

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Anslag till länsstyrelserna

LARS HENRIKSON (s):

Herr lalman! Jag vill då erinra om all det i det betänkande jag refererade till finns en redovisning rörande den utveckling som hade förevarit, och under de fem budgetår som vid det tillfället låg närmast före i tiden hade enheterna förstärkts med 68 tjänster. Jag vel inte om man kan säga att takten nu har ökat - jag tror knappast det. Det finns också anledning att" påminna om att BT Kemi-olyckan och det som kommit fram i samband med den är något som inte var känt vid det tillfället.

Jag tycker f ö. att den här tvisten om vem som har gjort mest vid olika tillfällen knappast är ägnad atl föra frågan särskilt mycket framåt. Vad del nu handlar om är om vi bedömer att det finns behov av ytterligare insalser när det gäller kontrollverksamheten. Del ärdet ställningstagandet vi har an göra jusl nu.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkten Kommundepartementet m. m. Utskottets hemställan bifölls.

Punkten Länsstyrelserna m. m.

Mom.  1

Ulskollets hemställan bifölls.

M o m. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Per Bergman m.fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lars Henrikson begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskotlets hemställan i belänkandet

nr 16 punkien Länsstyrelserna m. m. mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Per Bergman m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen.  Då Lars Henrikson begärde

185

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Företagsrevisionen

rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav fäljande resultat:

Ja - 160 Nej - 149

M o m. 3

Utskottets hemställan bifölls.

186

Avsnittet Räddningstjänst in. m., punkterna 1-3 Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 8 FöredrDgs

Civilutskotlets betänkande

1977/78:21 med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag till lantmäteri- och karlväsendet jämle motion

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9 Företagsrevisionen

Föredrogs lagutskottels belänkande 1977/78:16 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller anslag till Bokföringsnämnden jämte motioner.

I propositionen 1977/78:100 bilaga 5 öustitiedepartementet) under punkten G 6 (s. 123 och 124) hade regeringen föreslagit riksdagen all lill Bokföringsnämnden för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 930 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats de under allmänna motionstiden vid

1977/78 års riksmöte väckta motionerna 1977/78259 av Rune Torwald (c) och Johan Olsson (c) samt 1977/78:1471 av Jan Bergqvist (s), vari yrkats atl riksdagen hos regeringen

begärde översyn av företagsrevisionen.

Utskottet hemställde

1.   att riksdagen lill Bokföringsnämnden för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 930 000 kr.,

2.   beträffande skyldighet atl upprätta årsbokslut att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:259,

3.   beträlTande översyn av företagsrevisionen atl riksdagen skulle avslå molionen 1977/78:1471.

Reservation hade avgivits av Lennart Andersson, Stig Olsson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Åke Gillström, Bengt Silfverstrand och

Birgitta Johansson (samtliga s) som ansell all utskottet  under 3 bort hemställa

beträffande översyn av företagsrevisionen att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1471 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om en översyn på förelagsrevisionens område.

JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! "Den nuvarande ordningen har såvitt känt inte inneburit några nackdelar när del gäller revisorns möjligheter atl opartiskt granska företaget." Så skrev lagutskottets borgerliga majoritet i oktober förra årel, och så anser man också i år.

Lät mig fö genomlysa det här kategoriska och belåtna påståendet med att citera ur en intervjuserie om revisorns roll. Den auktoriserade revisorn Sven-Erik Johan.sson och redaktören Holger Ström har intervjuat åtta företrädare för olika sektorer i samhället föratt fö deras syn på hur revisorerna arbelar och hur de borde arbeta.

En fråga löd: "Det ärju relativt ovanligt att en revisor lämnar sitt uppdrag i 'protest', likaså atl han avstyrker ansvarsfrihet. Är svenska revisorer för snälla?" Skaltedirektören C-G Pettersson svarade: "Ibland har man den känslan. Men jag vet dock fall där revisorer framfört protester som resulterat i att de föriorat sitt uppdrag."

Professor Knut Rodhe vid Handelshögskolan i Stockholm sade så här: "De auktoriserade har nästan övervägande stark ryggrad och är inte rädda. Så finns det naturiigtvis små som är rädda."

Direktör Sven Ågrup svarade: "Jag ser det som ett svaghetstecken. Det borde, med lätt överdrift, vara lika vanligt alt revisorer 'stiger av' från företag som alt andra funktionärer gör det."

Även direktör Lars-Erik Bergstrand tyckte att revisorer kunde vara alltför undfallande: "Det ärju väldigt ovanligt med revisionsberättelser som erinrar om aktiebolagens likvidationsregler. Betydligt oftare än hittills borde revisorerna framföra synpunkter som har stöd i aktiebolagslagen."

Bankdirektör Jan Wallander: "Naturligtvis kan de föreställa sig att de kan lappa ett uppdrag om vd och styrelse blir sura på dem. Kanske finns det sädana som låter sitt handlande influeras av dylika tankar. Men jag har inte påträffat några sådana fall."

Ombudsman Christer Jonsson, Svenska pappersindusiriarbetareförbun-del: "Vi har inget förtroende för förelagsrevisorerna som bevakare av löntagarintressen."

Lektor   Lars   Lindstrand,  Aktiespararnas   förening:   "  min  äriiga

mening är alt revisorerna inte har följt med sin lid och i varje fall inte levt upp till de förväntningar som allmänheten och aktieägarna har rätt att hysa. De är, såvin jag kan bedöma av mina kontakter med dem, alltför mycket lierade

med den egentliga företagsledningen.        Revision är revisorers levebröd.

Från en slor kund avgår man inte sä gärna, man hotar inte ens med det."

Redaktör Sven-Ivan Sundqvisl, börskommenlator: "Samtidigt kommer man inte ifrån känslan av att revisorerna tillhör företagsledar-etablisse-

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Företagsrevisionen

187

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Företagsrevisionen

manget snarare än 'det allmänna'.   Först den dag då revisorerna slår

offentligt larm före förelagsledningen och/eller de anställda sä får vi konkret bevis pä att aktiv förvaltningsrevision bedrivs."

Herr talman! Jag har citerat ur den här intervjuserien föratt visa alt det hos alla de åtta intervjuade fanns kriiiska synpunkter, mer eller mindre starka. Men lagutskottets borgerliga ledamöter säger alltså: "Den nuvarande ordningen hade såvitt känt inte inneburit några nackdelar när det gäller revisorns möjligheleralt opartiskt granska företaget." Hurstämmerdei förde revisorer som har försökt att granska opartiskt men blivit avskedade? Deras möjligheter harju helt klippts av. Man kan fråga: Hur långt för riksdagens ledamöler isolera sig frän verkligheten och debatten ute i samhället?

För atl kommentera de här intervjuerna ordnades en debalt mellan några auktoriserade revisorer. En av deltagarna, Ulf Gometz, styrelseledamot i Föreningen Auktoriserade revisorer, sade bl. a. så här: "Revisorskärens största problem i dag är, att vi här i Sverige inte har tillräckligt med standards, klara regler och uttalad praxis för hur vi ska handla. Delvis är detta kårens eget fel, men också intressentgruppernas. Nu silter vi som på en krutdurk, alla intressentgrupperna har var sin bestämda uppfattning om vad revisorerna egentligen borde göra."

Han fortsatte: "-- jag tycker att det mänga gånger finns skäl att

ifrågasätta vårt oberoende. Och framför allt, om inlressenlgrupperna anseratt vi inte är oberoende därför alt ägarna tillsätter oss, så måsle det-oavsett vad vi själva tycker - göras något åt del."

Herr talman! Någonting måste göras när det gäller revisorernas allmänna ställning. Och vad man bl. a. behöver göra är att sätta i gång en allmän översyn. I centrum bör stå företagsrevisorns allmänna ställning, hans ansvar mot olika intressenter. Man bör sikta till en lösning som garanterar revisorn en helt oberoende ställning i förhållande till deni som han skall kontrollera. Utredningen bör diskutera olika åtgärder som kan förbättra revisionens kvalitet: ökad tillsyn, nya föreskrifter och anvisningar, insatser för bättre utbildning. Man bör försöka fastställa vilka resurser som behövs för atl klara de önskvärda åtgärderna. Revisorns rapportering och revisionens innehåll och omfattning är också viktiga saker. Man bör försöka pröva om revisorerna kan lämna slörre bidrag till samhällels kamp mol skattefusk och skatteflykt.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen.

IVAN SVANSTRÖM (c):

Herr talman! I lagutskoltets betänkande nr 16 behandlas anslag lill bokföringsnämnden i enlighet med förslag i budgetpropositionen samt tvä under den allmänna motionstiden väckta motioner.

Bokföringsnämnden, som tillkom samtidigl med att den nya bokföringslagen trädde i kraft, har bl. a. till uppgift att främja en god redovisningssed. Nämnden anser att den för att kunna fullgöra sina uppgifter behöver ytteriigare tjänster. Såväl departementschefen som ett enigt lagutskott delar också den uppfattningen och anför bl. a. att den resursförstärkning som nu

tillkommer "syftar till att nämnden skall kunna fullgöra sina funktioner på redovisningsområdet inte minst när det gäller att utveckla och anpassa förelagens redovisning lill medbeslämmandelagstiflningens informationskrav". Utskollel underslryker också "viklen av att bokföringsnämnden ges sådana resurser att nämnden kan fullgöra de angelägna uppgifter som ålagts den". Vi anser att anslaget bör ökas, och vi säger därtill: "När det stalsfinansiella lägel så medger bör enligt utskottets mening nämnden därför tillföras ytlerligare personal."

I molionen 259 av herrar Rune Torwald och Johan Olsson föreslås atl det undanlag från skyldigheten alt upprätta årsbokslut som föreligger vid en gräns som går vid en årsomslutning av 200 000 kr. skall ändras till 20 gånger basbeloppet. Denna fråga kom upp under behandlingen av förslaget till ny bokföringslag. Vi kom den gängen fram lill elt enhälligt utskottsbetänkande som föreslog - till skillnad mot vad som föreslogs i den dåvarande propositionen - ett undantag i del här sammanhanget. Beiräffande den ändring som nu föreslås anser emellertid utskottet att de erfarenheter från den praktiska tillämpningen av bokföringslagen som hittills föreligger är begränsade och inte ger ett tillfredsställande underlag för ställningstagande lill frågan huruvida undanlagsbestämmelsen nu bör ändras. Liksom tidigare anför utskottel att regeringen med uppmärksamhet följer utvecklingen på området och tar de initiativ som erfarenheterna kan föranleda. Med anledning av denna vår förutsättning anser vi enhälligt atl någon åtgärd frän utskottets sida med anledning av motionen inte nu är påkallad.

Slutligen behandlas också molionen 1471, för vilken motionären nu här själv har talat. I hans ytterst citairika framställning harjag svårt atl icke spåra en starkt markerad misstro mot revisorskären. Jag beklagar verkligen atl del är på det sättet. Däremot tar jag med jämnmod att lagutskottets majoritet blir betecknad som "kategorisk" och "belåten".

Denna fråga behandlades för drygt sex månader sedan, även dä med anledning av en moiion av bl. a. Jan Bergqvisl. I den molionen föreslog Jan Bergqvist atl länsstyrelserna skulle utse en revisor i de större företagen. De socialdemokratiska ledamöterna kunde vid höstens behandling inte tillstyrka molionen i den formen ulan skrev en reservalion där man yrkade på utredning av frågan. Della reservationsvis framförda yrkande om utredning har nu upptagils som motion under den allmänna motionstiden. Motionen föreslåren utredning, och även vid det här tillfället föreligger en reservation, vilken tillstyrker motionen.

Vi har i såväl betänkandet 1977/78:1 som betänkandet 1977/78:16 hänvisat lill det förhållandet att den socialdemokratiska regeringen icke har funnit anledning i mars 1976 att bifalla samarbetsutredningens år 1970 framförda förslag om offentliga revisorer, och motivet från regeringen värden gången det som jag lycker mycket rikliga skälet atl man först skulle invänta de resultat som förhoppningsvis skulle bli följden av atl man satte in ett betydande samhällsinflytande i styrelserna och likaså att man ville invänta den kommande medbestämmandelagens resullal pä det här området.

Nu vel vi att i en interpellationsdebatt i mars 1976 fick minsann Jan

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Företagsrevisionen

189

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Företagsrevisionen

Bergqvist av dåvarande statsrådet Lidholm veta att han måste lugna sig litet med de här förslagen. Men nu, sedan det blivit en ickesocialdemokralisk regering, passar det herr Bergqvisl alt på nytt plocka fram hela den här attiraljen och skramla med vapnen och i detta sammanhang, tycker jag faktiskt, utsätta en yrkeskär för ett misstänkliggörande som jag inte kan låta slå oemotsagt.

Det är nog bra med samhällsinfiylande och att se till att del inte blir någol skattefusk, men jag tror alt vi i den här församlingen också måste vara överens om att det skall finnas en rättstrygghet för människorna i det här landel. Att på så lösa grunder som med några citat ur aldrig så aktningsvärda böcker och intervjuer på del sätt som skedde nyss ha en bestämd uppfattning om hur revision i allmänhet går till, det tillåter jag mig säga är oansvarigt.

Med min personliga erfarenhet från revisioner, där vi sedan gammalt genom bankinspektionen har en av samhället utsedd revisor, vägar jag försäkra alt någon skillnad mellan mig som förtroendevald revisor och vederbörande som är utsedd av bankinspektionen - i strävan att göra det bästa möjliga vid varje revisionstillfälle, precis i enlighet med de föreskrifter som i della fall finns i föreningslagen - aldrig har förekommit.

Jag vågar därför, herr lalman, med hänvisning till de synpunkter som lagutskottets majoritet har i den här frågan och med lanke på att del fortfarande sitter tre utredningar som delvis sysslar med del här problemet, yrka bifall till utskottets hemställan på alla punkter.

190

JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Ivan Svanslröm har i utskottet sagt alt den nuvarande ordningen såvitt känt inte har inneburit några nackdelar när del gäller revisorns möjlighet atl opartiskt granska företaget. Men hur är det i de fall där revisorer som försöker atl göra en opartisk revision av företag helt enkelt blir avskedade? Det finns ju sädana fall. Trots del har ni inte upptäckt några nackdelar. Härar det inte fråga om atl misstänkliggöra revisorskären, ulan jag har citerat ur en bok som sammanställts av en auktoriserad revisor, och jag har citerat ell uttalande av en styrelseledamot i Föreningen Auktoriserade revisorer. Det finns problem som ni blundar för i er formulering.

Om det förekommer någon oförskämdhet mol revisorskåren så är del när lagutskottet säger att en prövning av den allmänna företagsrevisionen inte behöver tas upp därför att brottsförebyggande rådet nu har satt i gång en aktion mot den organiserade kriminaliteten och den ekonomiska brottsligheten och alt därigenom revisorernas allmänna slällning kanske kommer atl aktualiseras. Det är en oförskämdhet mot revisorskåren, om man menar att brottsförebyggande rådets utredning skulle vara en skäl att inte sätta i gång en prövning av företagsrevisorns allmänna ställning i samhället.

Jag undrar om Ivan Svanström egentligen känner till dessa problem. Känner han till dem lika dåligt som han känner lill statsrådens namn är han illa ule.

IVAN SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Vad först gäller vår skrivning, atl såvitt känt nuvarande förhållanden icke har medfört någon nackdel, sä har delta samband med Jan Bergqvists och andras idéer om atl revisorer skulle utses av t. ex. länsstyrelsen eller något annal allmänt organ. Tror Jan Bergqvist att revisorn blir annoriunda,om han är utsedd av någon annan än ägaren eller den som i laglig ordning skall utse honom? Om Jan Bergqvisl tror det, är det väl ett misstänkliggörande av revisorerna. Min erfarenhet är den - och del understryker jag - all man har anledning alt uppskatta det arbete som revisorerna utför i sin revisionsverksamhet. Jag känner inte lill all någon har blivit, som Jan Bergqvisl uttrycker det, avskedad. Jag vet inte hur en revisor avskedas. Jag vet att han väljs för vissa perioder, vanligtvis elt år i sänder. Om det kallas atl avskeda när man icke återväljer en revisor är det elt alldeles nytt uttryckssätt, Jan Bergqvisl.

Jan Bergqvist var vänlig nog alt kalla del för en oförskämdhet när vi hänvisar till andra ålgärder som kommer alt vidlas. Man har nämligen lidigare anfört som en väldigt viktig uppgift för revisorerna - och det tycker jag också alt del är-att de i den mån de kan komma på sådan försöker beivra s. k. ekonomisk brottslighet. Det var i det sammanhanget som utskottsma-jorileten i lagutskottet skrev på del sätt som Jan Bergqvist tog upp här. Jag tror inte atl någon revisor uppfattar vad vi skrivit som något slags oförskämdhet.

Jag tror inte, Jan Bergqvisl, alt sättet all utse revisorer är avgörande för hur de genomför sitt arbele, men jag är övertygad om att bokföringsnämndens verksamhet kommeratl medföra förbättringar. Jag är också övertygad om att den utbildningsverksamhet som revisorerna själva vill ha och som bedrivs pä olika sätt kommer atl öka deras kompetens och göra dem mera skickade att genomföra revisionsverksamheten.

Alla dessa ålgärder skall vi självfallet vidta, och när de tre utredningar som nu sysslar med frågan är färdiga kan det dessutom bli aktuellt att med utgångspunkt i den något längre erfarenhet vi då har bl. a. av bokföringsnämndens verksamhet företa en ny översyn av frågan.

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Företagsrevisionen

JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Lagutskottets borgeriiga ledamöter är nog de enda som inte har upptäckt några nackdelar med den nuvarande ordningen. Det ärju del ni skriver. Kommerskollegium sägeratt både principiella och praktiska invändningar kan riktas mot nuvarande former för utseende av företagsrevisorer. Man anför dessutom att man i något tillsynsärende funnit förhållandena vara sädana att det synes uppenbart alt revisorn fallit undan för den företagsledning vars verksamhei han haft i uppgift att granska. Med hänsyn till kommerskollegiums erfarenheter säger man att om revisorerna utsågs av annan än den granskade, skulle del i dagsläget i många fall medföra att kontrollaspekten ägnades slörre uppmärksamhet frän den utsedde revisorns sida.

Lägg därtill de fall där del faktiskt har skett avskedanden! Ivan Svanström vet inte vad det är för någonling, säger han. Låt mig referera en auktoriserad

191

Nr 110

Onsdagen den 5 april 1978

Företagsrevisionen

revisor sorn säger följande: Ägarna kan enligt svensk aktiebolagslag när som helst avskeda en eventuellt misshaglig revisor på de tre minuter det tar att skriva ut ett bolagsstämmoproiokoll.

IVAN SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Det ar en ny hårdragning av detta uttryck, att inte några nackdelar iakttagits och atl vi skulle vara de enda som inte har observerat nackdelarna. Vi erkänner i vår skrivning, med utgångspunkt i vad kommerskollegium har sagt, atl det kan vara vissa fördelar med ett annat sätt för utseende av revisorer, men vi menar att det behövs större erfarenhet av de olika ålgärder som redan har vidtagits för att vidga ett allmänt inflytande i de olika företagens verksamhet innan man prövar den här formen.

När det gäller förslaget att länsstyrelserna skulle utse revisorer i vissa företag sade revisorerna bl. a. genom Föreningen Auktoriserade revisorer att de inte kan åstadkomma så mycket personal med detsamma som erfordras fördetta. Detärväl inte meningen, Jan Bergqvist, att vi plötsligt skall utse ett antal revisorer som inte har den erforderiiga kompetensen?

Jag ber om ursäkt för alt jag råkade säga fel beträffande förre statsrådet Lidbom. Det händer kanske någon gång atl även Jan Bergqvisl säger fel - om han inte är den perfekta människa som över huvud laget inte finns. Jag erkänner gärna mina fel men absolut inte lagutskottets. Det har inga, som sagl.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad utskotiei i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Lennart Andersson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jan Bergqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller lagutskottels hemställan i betänkandet nr

16 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Lennart Andersson

m.fl.

192

Vid omröstning genom uppresning förkarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jan Bergqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160 Nej - 145

Pä förslag av talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle     Nr 110
uppskjutas lill morgondagens sammanträde.                         Onsdaeen den

5 april 1978
§ 10 Talmannen meddelade att pä föredragningslistan för morgondagens         

sammanträde skulle näringsutskotlets betänkanden nr 45 och 46 uppföras

främsi bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 11 Kammaren åtskildes kl. 23.53.

In fldem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert