Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:11

Onsdagen den 19 oktober

Kl. 10.00

§ 1 Val av ytterligare suppleanter i utskott

Företogs val av en suppleanl i vart och ett av konstitutions-, finans-, skalle-, socialförsäkrings-, social-, kultur-, utbildnings-, trafik-, jordbruks-, närings-, arbetsmarknads- och civilutskollen.

TALMANNEN:

Enligl etl lill kammaren inkommet protokollsuldrag har valberedningen enhälligt föreslagit Nils Berndtson till suppleanl i konsiiiulionsul-skoliei, Carl-Henrik Hermansson lill suppleanl i finansulskoliei, Tommy Franzén lill suppleanl i skatieulskotlel, Karin Nordlander lill suppleanl i socialförsäkringsutskoltet, Lars-Ove Hagberg lill suppleant i socialutskottet, Eva Hjelmström till suppleant i kuliurulskoilei, Inga Lantz lill suppleanl i utbildningsutskottet, Berlil Måbrink lill suppleanl i trafikutskottet, Oswald Söderqvist till suppleant i jordbruksutskottet, Jörn Svensson till suppleanl i näringsulskoiiet, Gustav Lorenlzon lill suppleant i arbetsmarknadsutskottet och Tore Claeson lill suppleanl i civilutskoitet.

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

Val av ytteriigare suppleanter i utskott

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än valberedningens i vars arbete jag deltagit. Jag vill emellertid begagna tillfället alt erinra om vänsterpartiet kommunisternas principiella inställning i fråga om partiernas representation i utskotten.

Som vi vid lidigare utskottsval framhållit anser vi att alla partier som genom val erhållit mandat i riksdagen också bör vara representerade i utskotten. Utredningen angående en allmän översyn av riksdagens arbetsformer har under årel behandlat denna fråga. Utredningen har icke nu kunnat framlägga förslag lill lösning. En lösning som kräver ändringar i riksdagsordningen går del f ö. inie all genomföra omedelbart. Utredningen hänvisar därför f n., samtidigt som den fortsätter sitt arbete, lill möjligheten av en överenskommelse mellan partierna.

Utredningen erinrar i sin skrivelse till riksdagens partigrupper om konstitutionsutskottets belänkande nr 36 i år. Jag citerar ur skrivelsen:

"Konstitutionsutskottet anförde bl. a. i ovan nämnda betänkande att del självfallet är av stort intresse för alla de i riksdagen representerade partierna all della i ulskollsarbelet. Utskottet ansåg vidare atl del även från allmän synpunkt fick anses vara mindre tillfredsställande all den nuvarande ordningen för val lill utskott kan leda lill alt parti ställs hell

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

Val av ytteriigare suppleanter i utskott

utanför utskoltsarbetel."

Vi instämmer i dessa synpunkter. Alla partier tycks alltså ha den uppfattningen all samtliga egentliga riksdagspartier bör beredas möjlighel all della i ulskoltsarbelel. Inget ulskollsparti, om jag får använda den beteckningen, vill emellertid f. n. avstå från några ordinarie platser i ut-skollen. Här finns en klyfta mellan idé och handling.

I det läget har tanken framkommit alt provisoriskt lösa frågan genom atl vänsterpartiet kommunisterna erhåller extra suppleanter i tolv utskott, såsom valberedningen nu föreslagit. Vi har från vår sida accepterat detla just som etl provisorium, bl. a. för alt underlätta kammarens och kansliels arbele. Erfarenheterna från våren visar all det finns behov av förändringar. För atl della system skall fungera måste del emellertid finnas möjlighet för vpk-represenianterna au i ulskotien avge reservationer.

Vår grupp har med detta, herr lalman, gett sitt bidrag för all underiälta kammarens arbele. Vi är naturligtvis övertygade om all de övriga partigrupperna skall agera så, att det förutsatta syslemel kan fungera.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! Enligt gällande ordning väljs utskotten enligl proportionella metoder. Innan man frångår den metoden och ger varje parti, företrätt i riksdagen, representation i utskotten krävs ett visst övervägande. Det kan ju bli så, alt ett parti, uppkommet genom splittring eller på annal sätl, har en eller två representanter i riksdagen, och det är väl då inle rimligt atl del partiet är representerat i utskotten. Likaså kan naturligtvis småpartier med hjälp av lolvprocenisregeln, ett undanlag från fyrapro-centsregeln, få representation i kammaren.

Nu noterade jag beträffande partisplittringen all herr Hermansson använde beteckningen "egentliga riksdagspartier". Därmed kanske han gjorde elt undanlag för partier uppkomna genom splittring -jag vet inte om del var avsikten. I det sammanhanget vill jag emellertid framhålla all moderata samlingspartiels representanter i valberedningen till protokollet, utan all göra någon reservation, har uttalat som sin mening all om vpk skall erhålla representation i utskotten borde man återgå lill den ordning som gällde 1971-1973, nämligen att vpk inle var re-presenierai i konstitutionsutskottet.

Överiäggningen var härmed slutad.

Kammaren utsåg till

suppleant I konstitutionsutskottet Nils Berndtson (vpk)

suppleant i finansutskottet Cari-Henrik Hermansson (vpk)

suppleant i skatteutskottei Tommy Franzén (vpk)

suppleant i socialförsäkringsutskoltet Karin Nordlander (vpk)

suppleant i socialutskottet Lars-Ove Hagberg (vpk)

suppleant i kulturutskottet Eva Hjelmström (vpk)

suppleant i utbildningsutskottet Inga Lantz (vpk)

suppleant i trafikutskottet Berlil Måbrink (vpk)

suppleant i jordbruksutskottet Oswald Söderqvist (vpk)

suppleant i näringsutskottet Jörn Svensson (vpk)

suppleant i arbetsniarknadsuiskoiiet Gustav Lorenlzon (vpk)

suppleant i civilutskoitet Tore Claeson (vpk)

§ 2 Justerades protokollet för den 11 innevarande månad.

§ 3 Upplästes följande lill kammaren inkomna skrivelse:

Till riksdagens kammare

Härmed anhåller jag om befrielse från uppdraget som riksgäldsfull-mäktig fr. o. m. den 4 november 1977. Sallsjö-Duvnäs den 17 okiober 1977 Gunnar Helén

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

Val av ytteriigare suppleanter i utskott

Denna anhållan bifölls av kammaren.

Nr 11 § 4 Meddelande om ändring i tidsplanen

Onsdagen den

19 oktober 1977 TALMANNEN:

Med ändring av den preliminära tidsplanen kommer bordläggnings-

Meddelande om plena att anordnas måndagen den 14 november kl. 15.00 och måndagen

ändring i tidsplanen den 21 november kl. 15.00.

Mångsyssleriet i S 5 Föredrogs och hänvisades
politiken Propositioner

1977/78:11 till justitieutskottet

1977/78:22 lill finansutskottet

tj 6 Föredrogs och hänvisades

Motion

1977/78:4 till trankutskottei

5) 7 Föredrogs

Konsiiiuiionsulskotiels belänkanden

1977/78:2 med anledning av motion om utdelningen av riksdagstryck

lill ledamöier och ersättare 1977/78:3 med anledning av motion om valdagen som allmän flaggdag 1977/78:4 med anledning av motion om riksdagstryckets papperskvalitet

Kammaren biföll vad utskottet i dessa belänkanden hemställt.

§ 8 Mångsyssleriet i politiken

Föredrogs konsiiiulionsutskollels belänkande 1977/78:5 med anledning av motion om mångsyssleriet i politiken.

I della belänkande behandlades motionen 1976/77:997 av Bonnie Bernström (fp) och Olle Wästberg i Slockholm (fp), vari yrkats att riksdagen hos regeringen begärde en karlläggning av mångsyssleriets omfatlning och verkningar i svensk politik.

Utskottet hemställde all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:997.

Reservation hade avgivits av Torkel Lindahl (fp) som ansett att ulskollei bort hemställa

all riksdagen skulle bifalla motionen 1976/77:997.

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! I utredningen om kommunal demokrati uppgav 85 9i6

av de intervjuade kommunalpolitikerna alt de kände en konflikt mellan

10 å ena sidan samhällsengagemang-arbete och å andra sidan familj-frihet.

Denna konflikt tillhörde vardagen. I en intervju med ett kommunalråd i etl annal sammanhang kan man hitta de här ullalandena:

En fredagkväll i februari hade jag änlligen lid över för en julbjudning för mina vänner.

När jag på torsdagkvällen vid 23-tiden kommer hem till min fru sover hon. Jag har inle pratat med henne på en vecka annal än per telefon.

Min familj får sitta emellan, del är klart. Och min fru har skött myckel av markservicen.

Den här kommunalpolitikern är ingel undanlag. Han är saken inle heller representativ bara för de kommunalpolitiskt aktiva ulan också för dem som jobbar i det här huset. Många skulle kunna göra likrlande beskrivningar av sina konflikter mellan familjen-fritiden och jobbet. Få kvinnor har samma möjligheter som män alt ställa upp i politiken på de här villkoren. Bara vetskapen om omfattningen av elt samhällsengagemang får många kvinnor alt avstå från samhällsuppdrag.

Det är därför inte all undra på all endast i genomsnitt 20 96 av våra folkvalda i kommuner, i landsting och i del här huset är kvinnor. Vi har visserligen haft en ökning av antalet kvinnliga riksdagsledamöter, men den ökningen fär en snigel all framstå som en sprinier - som Birgitta Wislrand, ordförande i Fredrika-Bremer-förbundel, uttryckte del.

Med för få kvinnor i politiken mister också vårt samhälle möjligheten alt fatta de rätta besluten om de förhållanden som rör vår 51-procentiga majoritet. Inga män kan lill fullo förslå del samhälle som kvinnor lever i i dag, liksom kvinnor i dag inle kan klara politiken utan de erfarenheter som männen har av demokratin.

Fler kvinnor i politiken betyder - om inle männen skall köras ut från politiken - all dessa måsle lämna ifrån sig kanske hälften av sina uppdrag. Och många män har många uppdrag alt avslå ifrån. I den undersökning som gjordes i riksdagen under föregående mandatperiod hade riksdagsledamöterna i genomsnitt 10,5 uppdrag var. Det var bara en genomsnittssiffra. Etl flertal hade långt fler uppdrag, andra hade färre. 250 av ledamöterna satt också i landsting och/eller kommunfullmäktige. Så många uppdrag finns del alltså atl placera kvinnor på. Det görs dock inte i tillräcklig utsträckning, irois all ingel parti vid Fredrika-Bremer-förbundels utfrågningar uttalat sig emot fler kvinnor i politiken ulan tvärtom ingående och samvetsgrant redogjort för resp. partis omfattande ansträngningar atl få in fler kvinnor på olika uppdrag. Men kvinnorna skall komma in i politiken ulan att egentligen vara där.

Mångsyssleriet har en annan starkt hämmande effekt på jämställdheten vid sidan av den all förhindra att fler kvinnor får plats. De värst ar-belsbelaslade politikernas makar tvingas ibland atl leva under samma betingelser som ensamstående föräldrar. Deras ansvar för hemmets skötsel och barnens vård är lika stort som om de hade levt ensamma. För mångsysslarnas äkta hälfter finns inga möjligheter all föra över sina erfarenheter till politiken.

Också om detla kunde vi läsa i Aftonbladet i maj månad i år:

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

Mångsyssleriet i politiken

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

Mångsyssleriet i politiken

"Första åren kom han på fredagen, for på måndagen. Sedan blev det viktigare uppdrag, han kom lill lördag lunch och for på söndag. Del var kämpigl. Vi gifte oss 1945, 1946 kom vårt första barn. Och där satt jag."

Inte bara kvinnorna utan också barnen kommer i kläm. Även poli-likerbarn har rätt lill sina föräldrar. Del är beslutsfattare som lever under de här omständigheterna som också fattar de beslut som rör kvinnor och de beslut som rör barnen. Hur är del möjligl all begripa deras situation när man inle hårde praktiska erfarenheterna? Låt vara all inte alla behöver ha samma erfarenheter, men bara 3 96 av alla kommunalpolitiker är under 30 år.

Folkpartiet har på sill landsmöle i höst antagit en rekommendation om alt ingen skall silla i riksdagen samtidigt som han har lunga kommunala uppdrag. Det finns också en rekommendation alt det räcker med all silla i en statlig ulredning och i en statlig styrelse. Det visar åtminstone en viljeinriktning, alt mångsyssleri är negativt.

En ulredning om riksdagens mångsyssleri, där man också gjorde klart för sig vilka hämmande effekter mångsyssleriet har på de anhöriga och ens egna relationer lill de anhöriga, skulle kunna bidra lill alt mångsyssleriet i allmänhet i samhällel skulle minska.

Förvisso är del partiernas egen sak atl prakliski genomföra ålgärder mol mångsyssleriet, men en ulredning kanske skulle komma fram till fler förslag än vad folkpartiet har gjort.

Ett annat sätl kan vara all vi tillsammans med redovisningen av våra yrkestitlar på vallistorna också tvingas redovisa våra många uppdrag. De som hade så många uppdrag alt valsedeln inle räckte lill kanske dä bättre skulle förstå all maklen måsle spridas lill andra människor.

Jag yrkar bifall lill den vid utskottets betänkande fogade reservationen.

SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr lalman! Vad är definitionen på mångsyssleri?

Det är nu sjätte gången enbart under 1970-ialel som riksdagen dis-kulerar mångsyssleriet. Del kan därför vara på tiden atl vi lämnar de svepande talen bakom oss och försöker göra klart för både oss själva och andra vad vi egentligen menar med ordet mångsyssleri. Läser man riksdagsprotokollen från 1970 och framåt, söker man där förgäves efter en definition på vad en mångsysslare är. Tidigare motionärer har tillfrågats men avböjt att definiera uttrycket i fråga. Kanske Bonnie Bernström är mera pigg på atl göra ett försök; i så fall skulle del berika debatten.

Några frågor i så fall:

Kan man göra gränsdragningen så enkel, all man sätter gränsen vid etl visst antal uppdrag? Är man en mångsysslare om man har 10, 30 eller 60 uppdrag?

Är problemel så enkell? 30 uppdrag kan anses vara en hög siffra, men uppdragen kan myckel väl vara av den arten all de bara lar ett par limmar per styck och år. Å andra sidan kan vi la exemplet med en person som

har elt utomordentligt krävande arbele, kanske i ett enmansförelag, där heller ingen semester existerar. Han eller hon kan ha ytterst svårl att ta på sig ett enda arbetskrävande uppdrag utanför sitt ordinarie arbete.

Slutligen finns del stora skillnader i arbetskapacitet individer emellan. Del finns ju också i denna kammare klart skinande ljus, med förmåga all läsa snabbi, tala snabbi - och vara snabba lill ståndpunkter också för den delen. Andra behöver längre tid och hinner inte lika mycket, men gränsvärdet kan bli synnerligen svårl alt hitta. Jag kan därför förslå att motionärerna inte vill gå i närkamp i den frågan.

Men oavsett om vi lyckas dra en gräns eller inte förs del ju en debatt om mångsyssleriet, en debatt som jag vågar påslå pågår inom varje parti och som blir aktuell vid snarl sagt varje nomineringstillfälle. Och jag vill säga all del är bra alt den debatten hålls levande. Den behövs som en tumme på ögat på de förtroendevalda.

Hur har då del här problemet uppkommit? Låt oss se litet tillbaka i liden''

Såviii jag kan finna är del ivå grundorsaker.

Försl och främst har vi traditionen från en gammal tid, då allmänbildningen var lägre än nu och de som då höjde sig över mängden lätt blev någol slags klockarfar som allt skulle bestyra. Del ansågs förr inte vara någol fel. Sådana traditioner kan leva kvar länge.

1 senare lid har del tillkommit ett nyll moment. Sverige är en folkrörelsedemokrati, en demokrati som bärs upp av organisationer av olika slag. Den möderne nulidssvensken finner det självklart att vara medlem både i fackföreningen och i ideella och politiska föreningar. Men alla engagerar sig inle i arbetet. Man skjuter gärna över jobbet och ansvaret på någon annan - någon som skriver bra protokoll, någon som kan hålla i klubban osv. Trots alll lal om pampvälde väljer man om de förtroendevalda - han eller hon har blivit etl namn man känner - och sedan får de avancera ytterligare. Organisationsbakgrunden har blivit nära nog etl minimikrav på en kandidat i ett politiskt val i vårt land. Del breda registret blir då den matsäck som politikern bär med sig på sin vandring mot toppen. Så har rekryteringen lill kommun, landsting och riksdag gått lill.

Då är frågan: Har vi i riksdagsarbeiet lidit av all en del inle har klippt av banden till sina gamla engagemang, atl de har fortsatt all skriva protokoll ål fackföreningen osv., all de har en bil av matsäcken kvar? Vår främsta uppgift är ju all stifta lag. Är del inie tvärtom så, atl det i ar-betslagsiifiningen är bra au aktiva fackföreningsmän och företagare i egenskap av riksdagsledamöter påverkar utskottsbetänkandena, så au vi får lagar som även fungerar på arbelsplaisen och inle bara på papperet? Och för all hämta ett exempel från konsliiuiionsuiskoltei, som förra vinlern salt med kommunallagspropositionen i fem månader; visst var det bra alt så många utskoltsledamöler hade praktisk erfarenhet av arbetet i kommuner och landsting. Man kunde förutse hur lagen skulle verka i praktiken. Jag skulle tro all t. o. m. reservanten måste hålla med mig

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

Mångsyssleriet i politiken

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

Mångsyssleriet i politiken

om alt del var bra.

Men - och del är vikligl alt slå fasl - del är naturligtvis inle nödvändigl, inte ens önskvärt, atl behålla lunga uppdrag på hemmaplan i kombination med riksdagsarbetet. Särskilt gäller del de riksdagsledamöter som engageras i statliga styrelser.

Allmänt kan nog sägas att mångsyssleriet nu minskar bland riksdagsledamöterna. Vi talade förr ofta om "landstingsparliel" här i riksdagen - nu blir del alll färre med den kombinationen. Så sent som 1970, i den debatt man då hade om mångsyssleriet, kunde man tala om en riksdagsman med 200 uppdrag. Sådana finns inte numera, tack och lov.

Om vi skall behålla vår folkrörelsedemokrati, är del nödvändigl all vi får fler medborgare aktiva och engagerade i förlroendeslällning. All sprida uppdrag på flera är också en förutsättning för en decentralisering av makten, Ulskollei delar denna uppfattning - det framgår av ulskotts-betänkandel.

Låt mig sedan särskilt framhålla vad som slår på s, 2 i della belänkande. Där pekar utskottet på de undersökningar som redan gjorts av kommunalforskningsgruppen, de uppgifter som framkommit genom utredningen om den kommunala demokratin samt redovisningen av repre-seniationsundersökningen. Jag kan vidare hänvisa lill ulredningen om en allmän översyn av riksdagens arbelsformer och del arbele som bedrivs av sekretariatet för framtidsstudier. Slutligen vill jag påminna om all det kommer en rapport 1978 om "medborgarna, politikerna och den offentliga sektorn". Om jag inie är fel underrättad är ledande folkpartister med i del arbetet.

Del finns alltså redan elt mycket fylligt undersökningsmaterial om de förtroendevalda och om nomineringsvägarna - för den som vill läsa och har lid alt läsa. Ytterligare material kommer som sagl 1978, Jag påslår all materialet är lill fyllest. Del återstår för resp. parti alt vid sina nomineringar dra erforderliga slutsatser. Därför är del överraskande att folkpartiet nu reserverar sig mol etl utskottsbetänkande som tar slällning mot mångsyssleriet som sådant och samtidigt understryker partiernas ansvar vid nomineringarna. Vi inom övriga partier är beredda att ta nomineringsansvarel med nuvarande material som grund - vi gör det redan. Varför skall folkpartiet behöva mer råg i ryggen än andra?

Avslutningsvis vore del önskvärt om folkpartiet här och nu ville precisera motionskravei någol. Vad gäller saken? Är det en beställning om yllerligare forskning, eller är det en parlamentarisk ulredning om mångsyssleri som man vill ha?

Sedan en liten kommentar lill Bonnie Bernslröms anförande. Hon berättade myckel målande om den konflikt som envar upplever- konflikten mellan samhällsengagemangen och privat liv. Jag är rädd atl jag gör Bonnie Bernsiröm ledsen, men jag tror alt vi måsle inse alt framför oss i den kommande utvecklingen del säkerligen inte ligger någon idyll, där riksdagens ledamöter kan räkna med någon åtiatimmarsdag och 40 timmars arbetsvecka. Det här uppdraget är av den arten all det tar en

dubbel normal arbetstid. Det är del val som envar måste göra när man erbjuds en nominering. Vi får ha klart för oss att någol måsle vi avstå, ifall vi vill fortsätta all syssla med del i och för sig myckel intressanta jobb som arbetet i och kring riksdagen ulgör.

Som en nalurlig konsekvens är jag också tvungen att kanske göra Bonnie Bernsiröm ledsen genom atl allra sisl yrka bifall lill utskoiieis hemställan.

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

Mångsyssleriet i politiken

BONNIE BERNSTRÖM (fp);

Herr lalman! Del frågades efter en deflnilion på mångsyssleri. Jag kan inte ge någon sådan. Det är bl. a. därför jag tillsammans med andra motionerat om att man skall se över mångsyssleriet. En definition som jag hörde häromdagen är all man skall inle blanda samman äpplen och päron.

Det finns uppdrag som många av oss riksdagsledamöter har som inte tar särskilt lång lid, del finns andra som kräver siörre delen av dygnet. Vissa uppdrag kan innebära all man har slor makt, andra uppdrag kan betyda att man bara har en uppdragslisla.

Men del handlar inte enbart om all ha många uppdrag. Jag lycker alt del är allvariigt orn en riksdagspoliliker eller en politiker över huvud taget skulle ha så många uppdrag som nämnts här - 20, 30 eller 60. Det handlar nämligen också om hur vi skall få in fler människor i politiken.

Samtidigt vel vi alt del kan ha vissa fördelar all förena olika uppdrag - av samordningsskäl och av informalionsskäl. Vilka vel vi faktiskt inte, men del kan en sådan utredning som vi begärt titta på. Det skulle kunna vara en parlamentarisk utredning. Det vore bra om alla partier var representerade, därför att alla partier har erfarenheter av de här problemen.

Jag tror inle heller all vi riksdagsledamöter någonsin kommer all få åtta timmars arbetsdag, men vi kan säkert minska ner den arbetsbörda som de flesia politiker har. Gör vi inte del innebär del också all man utesluter småbarnsföräldrarna, om man inte uttryckligen förklarar atl kvinnorna skaH stanna hemma och avslå från politiken.

SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr lalrnan! Del var bra all Bpnnie Bernsiröm i sill andra inlägg preciserade sig någol. Hon kräver inte yllerligare forskning. Då är hon alltså ense med utskottet om atl den hittills gjorda forskningen är tillräcklig som etl underlag för partierna att handla. En fortsatt forskning kan, såviii jag begriper, inte leda lill någol annal än all man måste ta itu med hur den enskilde riksdagsledamoten fungerar i del här sammanhanget, och inte bara se till en schablon.

1 och med au Bonnie Bernsiröm nu är inne på all en parlamentarisk ulredning borde tillsättas vill jag göra klart för henne ätt vi lägger yllerligare etl uppdrag lill många andra på dem som får delta utredningsuppdrag, speciellt som Bonnie Bernsiröm räknar med alt alla partier skall

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

Mångsyssleriet i politiken

vara representerade i den här ulredningen.

Slutligen, herr lalman, delar jag Bonnie Bernslröms önskemål om atl fler kvinnor engagerar sig i politiken och atl äv.en småbarnsföräldrar blir aktiva. Och när jag ser på hur partierna lyckats noterar jag atl centerpartiet har ökal sin kvinnorepresentation myckel kraftigt här i riksdagen ulan all prata så mycket men i stället handla i samband med nomineringarna. Detla kanske ger en liten lärdom om vad som egentligen leder lill resullal i del poliliska arbeiei - del myckna motionerandet eller den tysla handlingen.

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Det var glädjande all höra all Sven-Erik Nordin anser all det skall vara fler kvinnor i politiken. Men om vi inte omformar politiken kan vi inle räkna med alt småbarnsföräldrar eller kvinnor över huvud taget kan komma med. Vi vet inle vilka konflikter småbarnsföräldrar som är politiker upplever. Vi skall inie ivinga människor in i samveiskonflikler bara för au de lycker all det är viktigt all också la ett politiskt uppdrag.

SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr talman! Ja men, Bonnie Bernsiröm, den här konflikten får vi lov alt leva med. Den kan vara mer eller mindre stor i de olika fallen. Faktum är ju all Bonnie Bernsiröm sitter här i kammaren. Jag vel alt hon är småbarnsmamma. Alltså är del redan möjligl för småbarnsföräldrar all fullgöra ett riksdagsuppdrag.

Sedan tycker jag all samhällel får göra sitt för alt underiälta sådana insaiser - som också kan underlättas på många andra säll, exempelvis genom atl den man sammanbor med släller upp, genom all grannar släller upp, osv. Del sker fakliskt i många fall. Jag tror alt det finns flera ledamöter här som inle skulle kunna behålla sitt uppdrag om del inle vore så all vi har en medhjälpargrupp som släller upp och gör mark-tjänsten på hemmaplan.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels uiskoltels hemställan, dels reservationen av Torkel Lindahl, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bonnie Bernström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller konsiilulionsutskottels hemställan

i betänkandet nr 5 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Torkel Lindahl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då Bonnie Bernsiröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal;

Ja - 265

Nej - 37

Avslår - 2

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

Kontroll av inbetalning av mervärdeskatt

Stina Eliasson (c) anmälde alt hon avsett atl rösta ja men markerats som frånvarande.

S 9 Föredrogs

Konsliluiionsulskoiteis belänkande

1977/78:6 med anledning av motion om proportionella val till statliga nämnder m. m.

Skatleulskolleis belänkanden

1977/78:1 med anledning av propositionen 1976/77:154 om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Rumänien

1977/78:2 med anledning av motioner om vissa informationsfrågor rörande beskatlningen m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa belänkanden hemställt.

§ 10 Kontroll av inbetalning av mervärdeskatt

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1977/78:3 med anledning av motion om kontrollen av inbetalning av mervärdeskall.

HANS ALSÉN (s):

Herr lalman! Utskottets hemställan i del här ärendet känns inte särskilt uppmuntrande, men del blir betydligt bättre när man läser vad utskottet skriver i sill belänkande - del måsle jag till min glädje erkänna.

På s. 2 i betänkandet säger utskottet: "Skalieundandragandei i vad avser mervärdeskatten är emellertid inte begränsat till della område ulan kan tvärtom antas vara utbrett."

Utskottet säger vidare: "Enligt utskottets uppfattning har motionärerna tagit upp en väsentlig kontrollfråga." Jag tror all del är så, även om del är angelägel att påpeka att kontroll i sig inte är någonling positivt - snarare tvärtom; många upplever självfallet en kontroll som mycket negativ. Men tyvärr är en effektiv kontroll från samhällets sida mer än nödvändig i delta sammanhang.

Som exempel har vi i motionen anfört en utredning som gjorts av Motorbranschens riksförbund. I ulskoitsbeiänkandet påpekas atl del finns vissa felaktigheter i utredningen. Vi beklagar del men kan samtidigt

2 Riksdagens protokoll 1977/78:11-14

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

Kontroll av inbetalning av mervärdeskatt

konstatera atl de inle ändrar någonting i princip. I sak är del problem vi tagit upp betydande, vilket utskottet också sagl. Den redovisning som görs i den åberopade ulredningen belyser ändå på ett väsentligt säll problemet. Det har även ulskollei medgivit.

Del är uppenbart atl betydande belopp undandras samhället. Detla är en sida av saken, och den är nog så allvarlig. Del har utskottet också kraftfullt understrukit. En annan sida, som vi också antyder i motionen men som ulskollei kanske inle fastnat för, är all della förhållande släller seriösa förelag och ansvariga förelagsledare - inle minst sådana företag som arbetar med slor öppenhet och under demokratisk styrning - i etl konkurrensmässigl sämre läge. Del är också allvarligt. Jag lycker all del förtjänar all påpekas i delta sammanhang.

1 motionen, som är ganska korlfallad, har vi visal på att problemel inle bara rör mervärdeskalleredovisning - del gäller också i vissa lägen arbetsgivaravgifter och andra sociala avgifter.

Även om jag inledningsvis sade all uiskoltels hemställan inte känns särskilt positiv kan jag konstatera atl utskottet klart har dokumenterat samma uppfattning som motionärerna och i sak biträder motionen, i varje fall dess syfle. Utskottet följer visserligen inie vårt förslag atl kammaren skulle ge regeringen lill känna vad vi anfört i motionen men anvisar i stället vägen genom den s. k. mervärdeskatteutredningen och del s. k. RS-projeklei, som jag inte närmare känner till men som jag förmodar är av den karaktären all del verksamt kan bidra lill all denna fråga så småningom löses.

Vi motionärer har alltså ingen erinran mol del ulskotlsförslag som föreligger. Vi hoppas all del skall ge frågan en tillfredsställande belysning och skapa underlag för vidare åtgärder frän samhällets sida. Men självfallet skall vi följa frågan och återkomma om det visar sig all de vägar som utskottet nu anvisar inle leder lill det mål som vi menar är vikligl all uppnå.

TAGE JOHANSSON (s);

Herr lalman! Efter Hans AIséns anförande kan jag falla mig myckel kort.

Ulskollei insiämmer i alll väsentligt i vad som har sagts i motionen. Det är, säger utskottet, myckel angelägel all kontrollen av mervärdeskatten förstärks, och detla är en fråga som bör kunna lösas inom rimlig lid. Mervärdeskalleutredningen skall bl. a. behandla kom roll frågorna, och denna utredning beräknas vara klar under nästa år. Dessutom har RS-projeklel alt la upp frågan om hur mervärdeskatteenhelerna skall samordnas med den nya skalteorganisalion som kommer, och då finns del enligl vår mening ingen anledning - vi tror inte ens all det vore särskilt bra - all göra en särskild skrivning lill regeringen om denna fråga.

Del viktiga är, tycker jag, all riksdagen med anledning av motionen klart uttalar att åtgärder i riktning mol vad som har angivits i motionen är nödvändiga. Utskottet har också sagt alt man förutsätter all mer-

värdeskalleutredningen kommer all belysa personalbehovet för att nå en rimlig kontrollnivå. Utskottet säger vidare alt man förväntar sig all regeringen och andra berörda myndigheter ägnar hithörande problem och frågor stor uppmärksamhet.

Ulskollei är enigl i sin bedömning av angelägenheien av ålgärder för bättre kontroll och över huvud taget ett bäiire grepp om denna fråga. Om riksdagen släller sig bakom den skrivning som ulskollei har gjort bör därför både regering och andra myndigheter känna sig förpliktade all la hänsyn till den vid den fortsatta handläggningen av dessa frågor.

Vi är alliså i sak överens med molionärerna. Ulskollei anser alt della är en slor och viklig fråga, och vi förvänlar oss all den kommer alt lösas inom en mycket nära framlid.

Med detta, herr lalman, yrkar jag bifall till ulskotiels hemställan.

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

Ändrade beskattningsregler vid uthyrning av fastighet

HANS ALSEN (s);

Herr talman! Jag vill bara yllerligare underslryka vad jag sade lidigare, all vi motionärer inle har någol annat yrkande utan insiämmer i ulskotiels hemställan. Efter all ha hön Tage Johanssons deklaration känner jag mig ännu tryggare - del var ett belysande och klart anförande som Tage Johansson höll, och jag lackar för del.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11 Föredrogs

Skalleulskoltels belänkanden

1977/78:4 med anledning av motion om differentierad hundskatt

1977/78:5 med anledning av motion om förenklade lullklareringsbestämmelser för allmänflygei

1977/78:6 med anledning av motion om beskattningen av radhussamfällighel

Kammaren biföll vad utskottet i dessa belänkanden hemställt.

§ 12 Ändrade beskattningsregler vid uthyrning av fastighet

Föredrogs skalleulskoltels belänkande 1977/78:7 med anledning av moiion om ändrade beskattningsregler vid uthyrning av fasiighei.

MARGIT ODELSPARR (c):

Herr lalman! 1 skatleulskolleis betänkande nr 7 behandlas motionen 1976/77:171 om ändrade beskauningsregler vid uthyrning av fastighet. I motionen hemställs all den som uthyr fastighet eller del därav får rätt lill samma skaiiemässiga behandling oberoende av om uthyrning

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

Ändrade beskattningsregler vid uthyrning av fastighet

sker för rörelseändamäl eller annan verksamhel med undanlag för bostadsändamål.

1 motionen har jag tagit upp några icke önskvärda konsekvenser av de nu gällande beskattningsreglerna för fastigheter, som visal sig vid den praktiska tillämpningen av lagsiiftningen.

Genom den nya lagstiftningen, som började lillämpas vid 1970 års taxering, gavs bl. a. möjlighel lill avskrivning enligl rörelsereglerna av hyresfastighet eller del därav, som är uthyrd för rörelseändamål. Redan lidigare gällde all sådan del av annan fastighet, i vilken fastighetsägaren själv bedrev rörelse vid inkomsttaxeringen, hänfördes lill rörelse, och avskrivningsreglerna för rörelsefasligheler blev då alliså lillämpliga. Vid uihyrning av lokaler för av annan bedriven rörelse kunde däremoi avskrivning av dessa lokaler ske endasi på samma sätt som för bosläder.

I föreiagsskalleulredningens betänkande SOU 1968:26, som ligger till grund för 1969 års lagsiiftning, motiveras de olika avdragsreglerna för beräkning av inkomst av rörelse resp. inkomst av annan fasiighei med att rörelsereglerna utformats med hänsyn lill de speciella förhållanden och risker som är förenade med rörelseanvändningen, medan bestämmelserna om avdrag vid beräkning av inkomst av annan fasiighei i första hand anpassats för fastigheter använda för bostadsändamål.

Vid den praktiska tillämpningen har de nya reglerna visal sig få icke önskvärda och orättvisa konsekvenser. Om uihyrning av lokaler sker för verksamhel som inte är hänförlig lill rörelse enligl 27 ;; kommu-nalskailelagen är rörelsereglerna inle lillämpliga. Della framgår bl. a. av ett utslag i regeringsrätten i ett förhandsbeskedsärende.

Vid uthyrning av t. ex. kontorslokaler till en rörelseidkare får rörelsereglerna tillämpas. Hyrs lokalerna däremot ut lill stat eller kommun för deras förvaltning är rörel.sereglerna inle lillämpliga. Rörelsereglerna får heller inle lillämpas om lokalerna hyrs ut för fastighetsförvaltning, då verksamheten ju beskattas som inkomst av jordbruksfastighet eller annan fastighet.

Med hänsyn till atl lagstiftningens syfte har varil atl lokaler som används för samma ändamål skall kunna skrivas av enligl samma grunder, oavsett vem som använder dem och oavsett hyresgästens inkomstbe-skaltningssiluaiion, upplevs den skillnad som görs mellan rörelsedrivande hyresgäster och t. ex. en statlig förvaltning eller kommunal myndighel som omotiverad och inkonsekvenl. Det är t. ex. mera förmånligt för en fastighetsägare alt hyra ut lokaler lill privatpraktiserande landläkare och läkare än all hyra ut lill landslingei.

I belänkandei uilrycker skaiieulskoiiel försiåelse för önskemålei au fastigheter skall kunna behandlas mer likartat vid beskattningen, men med hänvisning lill pågående utredningsarbete inom föreiagsskaltebe-redningen hemställs all riksdagen avslår motionen.

Herr lalman! Jag har för dagen inget annal yrkande än uiskoltels.

Jag vill endasi uttrycka min förhoppning om alt frågan skall få en snabb lösning vid en framtida översyn av avskrivningsreglerna.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

Villabeskattningen

§ 13 Villabeskattningen

Föredrogs skaileutskoltets belänkande 1977/78:8 med anledning av motioner rörande villabeskattningen.

BO LUNDGREN (m);

Herr lalman! Del finns i vårt land ett stort anlal en- och ivåfamiljs-fasiigheter som kan bedömas vara i behov av reparationer och underhåll, något som många gånger inte kräver så stora ekonomiska insaiser men som icke desto mindre på lång sikt betyder myckel för dessa fastigheters fortbestånd och kvalitet. Det kan vara så, att dessa åtgärder inte vidtas därför alt de kostnader som det medför i nuläget anses för höga jämfört med resultatet. Det kan inte minst gälla sådani underhåll .som skulle kunna leda lill vissa energibesparingar, för vilka man inte får stöd genom de energisparstimulansålgärder som finns i dag.

Det förslag om reparaiionsavdrag som framförts i motionen 1976/77:323 skulle enligl moderata samlingspartiets uppfattning innebära att man stimulerade denna lyp av underhålls- och reparationsåtgärder, med de positiva konsekvenser som jag lidigare har redovisat. Man skulle också genom alt införa reparaiionsavdrag göra del betydligt mindre intressant all byta tjänster eller få reparationer utförda, som det heter, ulan kvitton för att pä så vis undgå beskattning. Dä avdrag för reparationskostnader inte medges, innebär detla självfallet också att hantverkaren kan ulföra arbetet till en lägre kostnad om han inie behöver uppge sin inkomst i deklaration, någol som del finns anledning för villaägaren all acceplera eftersom han inie har möjlighel all göra avdrag för reparalionskosinaden. Införs ett reparaiionsavdrag har fasiighelsäga-ren självfallel elt siörre intresse av all redovisa kostnaden i och med att han får göra avdrag för den. Det skulle också innebära vinster för samhällel.

Med lanke på au bosiadsskaltekommilléns förslag f n. övervägs och alt 1972 års skalleulredning, som också sysslar med denna fråga, kommer all framlägga sill slutbetänkande inom kort, har vi inle anledning all nu yrka bifall lill denna moiion.

RUNE CARLSTEIN (s);

Herr talman! 1 skatleulskolleis belänkande nr 8 behandlas två motioner från moderala riksdagsledamöler i vilka de lar upp villabeskatiningen.

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

Översyn av bevissäkringslagen

Den ena motionen gäller införandet av ett reparaiionsavdrag för villor, och den andra lar upp frågan om översyn av småhusbeskattningen inför 1980 års allmänna fastighetstaxering. Den är numera framflyttad lill 1981.

Riksdagen har så sent som 1974 tagit ställning till bostadsbeskattningens allmänna utformning. Vid 1975 års riksmöte justerades villaschablonen med anledning av utfallet av 1975 års fastighetstaxering. De s. k. skiklgränserna justerades och schablonavdraget, som tillkommer alla villaägare, fördubblades från 500 till 1 000 kr. per fastighet.

Utskottet utgår ifrån all riksdagen, när resultatet av kommande fastighetstaxering föreligger, kommer atl få la slällning lill om det erfordras ändringar av villabeskatiningen.

Frågan om införande av särskilda reparaiionsavdrag för villaägare har utskottet behandlat åtskilliga gånger förut men stannat för elt avslagsyrkande. Ulskollei anser all det inte nu har åberopats några nya omständigheter som motiverar etl ändrat ställningstagande, ulan ulskollei hemsiäller all riksdagen avslår motionerna.

Jag ber atl få yrka bifall lill skalleulskollels hemställan.

Överläggningen var härmed slutad. Uiskoltels hemställan bifölls.

§ 14 Föredrogs Skatleulskollets belänkande

1977/78:9 med anledning av motioner angående vissa frågor rörande rea-lisaiionsvinslbeskallningen

Utskottets hemställan bifölls.

§ 15 Översyn av bevissäkringslagen

Föredrogs skatteutskottets belänkande 1977/78:10 med anledning av motioner om översyn av bevissäkringslagen.

I detla belänkande behandlades motionerna 1976/77:604 av Sven Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m) och 1976/77:936 av Inger Lindquist m. fl. (m), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde förslag om ändring i bevissäkringslagen i enlighet med vad som anförts i motionen 1976/77:935, innebärande all bevissäkringslagen borde ändras så alt den endasi flck lillämpas om skälig misstanke om skattebrott förelåg och all endast länsskalieräll borde kunna besluta om säkringsålgärd.

Ulskollei hemställde

alt riksdagen skulle avslå

1. motionen 1976/77:604,

2. motionen 1976/77:936.

HÅKAN WINBERG (m):

Herr talman! Skatteutskottets belänkande nr 10 gäller några motioner, som tar upp bevissäkringslagen till granskning och kräver viss översyn. Ett enigl utskott finner tydligen inte all det kan finnas anledning lill vissa frågetecken gentemot denna lag och hemställer om blankt avslag på motionerna. Jag delar inte ulskotiels mening.

Vi har i vårt land ett högt skattetryck. Del fordrar troligen i sig effektivare kontrollåtgärder från samhällel än om skatterna vore lägre. Fler människor försöker sannolikt komma undan sin del av skattebördan, ju hårdare skattetrycket är. Del kan samhällel naturligtvis inte acceptera. Kontrollen måsle vara så effektiv som möjligt. Men konlrollreglerna måsle samtidigt stå i överensstämmelse med grundläggande rättssäkerhets-principer. Från många håll har skarp krilik riktats mot bevissäkringslagen i della avseende. Den kritiken kan enligl min mening inle ulan vidare avvisas. Det finns delar av lagen som inte tillräckligl beaktar den enskildes legitima behov av rättsskydd mol statsmakternas företrädare när lagen lillämpas. Lagen borde därför förbättras i de delarna.

Motionen 1976/77:935 - med Inger Lindquist såsom första namn -vars yrkande beträffande bevissäkringslagen återfinns i motionen 1976/77:936, tar upp två frågor: Vilka kriterier skall föreligga för atl lagen skall få lillämpas? Vem skall få besluta om säkringsålgärder?

Lagen kan nu lillämpas utan atl misstanke om brott föreligger. I sill betänkande 1975/76:12, när denna lag antogs, sade skalleutskoltel: "1 de situationer, då bevissäkringslagen är avsedd all lillämpas, finns ofta inte anledning misstänka brott."

Syftet med de föreslagna säkringsåtgärderna är alt granskningsledaren skall få tillgång till de räkenskaper och andra handlingar som den granskade utan godtagbar anledning vägrar all utlämna. Vem avgör då om anledningen är godtagbar? Jo, herr lalman, del gör granskningsledaren.

Det verkar som om också skalleulskollel känt på sig att delta kan ge denne granskningsledare alltför stora befogenheter. I en senare mening sade ulskollei all de ökade befogenheterna måsle användas med "omdöme och urskillning".

Av della drar jag slutsatsen all del måste vara någol speciellt med denna lag. Jag trodde faktiskt alt del ålåg varje företrädare för statsmakterna atl i varje agerande gentemot den enskilde medborgaren uppträda just med omdöme och urskillning, ulan alt della särskilt behövde anges i lagens motiv.

Beslutet om säkringsåtgärder ställer utomordentligt stora krav på granskningsledaren, som ensam skall besluta om dessa på den enskilde individens sektor mycket inträngande åtgärder. Rättssäkerheten skulle stärkas väsentligt, om det i stället var t. ex. länsskaiterätten som beslöt i dessa frågor.

Herr lalman! Trots alt ett enigt utskott tydligen har en annan mening än jag, anser jag alt bevissäkringslagen i sin nuvarande utformning strider

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

Översyn av bevissäkringslagen

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

Översyn av bevissäkringslagen

mo-

mot väsentliga rättssäkerhetsiniressen. Jag yrkar därför bifall lil lionen 1976/77:936.

OLLE WESTBERG i Hoförs (s);

Herr talman! Som Håkan Winberg nyss sade slår elt enigl utskott bakom skatteutskolleis betänkande. Men jag har anledning att någol belysa bevissäkringslagens användningsområde.

Bevissäkringslagen för skalle- och avgifisprocessen har ersatt den lidigare lagen om handräckning vid taxeringsrevision. Anledningen till della var all handräckningslagen på grund av sin utformning i praktiken var otjänlig för sitt ändamål. Båda lagarna tar sikte på del fall då en skallskyldig vägrar atl lämna ul de handlingar som han skall föra enligt lag och är skyldig all förete för granskning på anmodan av vederbörande myndighel.

I verkligheten kom handräckningslagen i stort sett all sakna belydelse av flera anledningar, som jag ej skall gå in på. Klari är dock all den hade etl flertal brisler. Som belägg för della kan omnämnas au den fram lill 1976 hade tillämpats endasi ca tio gånger sedan den infördes 1961. F. ö. vill jag också framhålla all handräckningslagen fick stark krilik. Särskilt åberopades all den inle tillgodosåg rältssäkerhelssynpunkier -tyvärr en vanlig åsikt på vissa håll, vill jag säga, gentemot all lagstiftning som avser all komma lill rätta med skattefusket.

Den debatt som förts och förs kring bevissäkringslagen har i praktiken inle tillräckligt beaktat det ändamål som denna lag har all tillgodose, nämligen möjligheten alt få tillgång lill det material som den skaltskyl-dige dels har skyldighet att upprätta, dels är skyldig all tillhandahålla för granskning. Det är väl uppenbart alt de lagregler som föreskriver dessa skyldigheter skulle bli ulan verkan, om möjlighel saknades atl ta dessa handlingar med tvång vid tredska från den skallskyldige. Eljest skulle den skallskyldige som har nytta därav utan risk kunna sabotera hela granskningsförfarandet.

Den förda debatten grundas inle på fall som förekommit i praktiken ulan tyvärr på konstruerade situationer som ger en vrångbild av lagen. Bevissäkringslagens slörsla belydelse ligger i all den finns lill. Den har huvudsakligen en preventiv verkan, vilket framgår av alt den hillills använts endast ett fåtal gånger. Om jag inle är fel underrättad, har den använts sex gånger hillills, och den har inle föranlett någon krilik vid de tillfällen då den har tillämpats.

I motionen 936 föreslås att bevissäkringslagen ändras så atl den kan användas endast om skälig anledning till skallebrotl föreligger. Förmodligen avser motionärerna atl del skall vara om skälig anledning finns att anta att skallebrotl föreligger. Liknande krilik har framförts även i motionen 604. Detla innebär alt man skall ha skäl all anta atl skatt-skyldig lämnat oriktig uppgift i deklaration eller i handling som avser redovisning av innehållen skatt eller alt han inte fört de räkenskaper han är skyldig alt upprätta - del sista fallel är dock uteslutet på grund

av sakens natur.

Med andra ord syftar molionärerna lill all ändra ändamålet med bevissäkringslagen lill all avse bevisning för skaitebrolt i stället för all som nu framtvinga räkenskaper lill grund för granskning. Därmed skulle lagen kunna avskaffas, eftersom man vid misstanke om skallebrotl, .som inte är hell obetydligt, kan tillämpa reglerna om husrannsakan, kropps-visitalion osv. enligl rättegångsbalken. Misstanke om skattebroil kan endast undanlagsvis anses grundad ulan all man har tillgång lill räkenskaper eller liknande handlingar. Såviii jag kan se framför molionärerna krilik mol atl det över huvud laget finns bestämmelser som skyddar det allmännas räll all få hand om räkenskaper för granskning.

Jag vill också påminna Håkan Winberg om alt lagen har granskals av lagrädel, som i alll väsenlligl bilrätt del då remiuerade förslaget eller fåll sina synpunkter tillgodosedda i propositionen. En översyn av bevissäkringslagen bör inte beslutas förrän lagen har tillämpats någon tid, så all underlag finns för en bedömning av frågan om den avfattats så atl den i praktiken inle lillgodoser berättigade intressen från den enskildes eller det allmännas sida. F. n. saknas underlag för en sådan bedömning.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till skatleulskollets hemställan.

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

Översyn av bevissäkringslagen

HÅKAN WINBERG (m):

Herr talman! Jag vill stryka under för Olle Westberg all jag yrkar inte atl lagen skall upphävas. Jag yrkar på förbättringar i två avseenden.

Här kan del te sig som en motsättning mellan effektivitet och rälls-säkerhei. De begreppen sätts ofta emot varandra, och ibland är del riktigt. Jag menar all effektiviteten inte får drivas så långt atl den inie kan förenas med åtminstone rimliga krav på rättssäkerhet.

Det kan knappast ha undgått Olle Weslberg alt del har funnits en seriös debatt i vän land efter det atl bevissäkringslagen kanske alltför lättvindigt gick igenom här i riksdagen. Representanter för skilda verksamheter - domare, advokater, vetenskapsmän, företrädare för näringslivet m. fl. - har hävdat eller i varje fall ifrågasatt om inle vissa regler i den här lagen naggar legitima rättssäkerhetsiniressen i kanten, för all nu uttrycka mig försiktigt.

Med den nuvarande utformningen kan lagen bli ett hot mol den enskildes integritet, en enskild mot vilken ingen som helst misstanke om brott föreligger. Låt mig la ett exempel; Jag tycker alt granskningsledaren har fått för stora befogenheter när han ensam skall besluta om säkringsåtgärder. Det är väsentliga risker för felbedömning, när en person skall göra den här bedömningen myckel snabbi. Och all man allmäni har varit medveten om riskerna visar ju del förhållandel all då del gäller de mera ingripande säkringsålgärderna, nämligen i privalulrymmen, har lagen redan - hell riktigt, tycker jag - kravet au åtgärderna skall föregås av beslut av länsskallerätl. Men nu rhenar vi motionärer all kravet på beslul av länsskallerätl måsie uppställas också för beslul om säkrings-

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

Översyn av

ålgärder i andra utrymmen.

Jag vill slutligen säga, herr talman, alt motionen 936 begär inga långtgående ändringar i bevissäkringslagen. Lagen skulle också med de här ändringarna bli mycket effektiv och vara en utomordentlig tillgång i kampen mol det skattefusk som vi alla vill beivra. Men just de här ändringarna

bevissäkringslagen skulle ta bort de värsta riskerna för övergrepp mol den enskildes integritet.

OLLE WESTBERG i Hoförs (s);

Herr lalman! Jag vill försl och främst säga lill Håkan Winberg all del finns inget belägg för au bevissäkringslagen hillills i varje fall har naggat rättssäkerheten i kanten. Därförbör vi, som jag sade nyss, avvakta och se om det kan befaras alt lagen skulle kunna verka på del sällel. Del har inte framförts någon krilik över huvud laget de få gånger då lagen tillämpats.

Sedan vill ni ändock all del skall föreligga misstanke om skattebrott
för atl bevissäkringslagen skall få lillämpas. Man kan ju inle misslänka
skattebroil, om man inte får tillgång lill underlaget för bedömningen
av vad den skallskyldige skall betala i skatt. Man måste ha tillgång lill
de handlingar, de räkenskaper som finns i första hand, och del kan man
• inte få med den modell som ni förordar och som innebär all man skall

misstänka skattebrott. Del behöver ju inte vara fråga om skallebrotl alla gånger för all vederbörande inle skall vilja tillhandahålla räkenskaper och andra handlingar som underlag.

När det gäller förslaget all länsskailerällen bör få fatta beslut, så kommer vi lillbaka lill den handläggningsgång som förekom när handräckningslagen fanns. Det log för lång lid. Taxeringsrevisorerna var många gånger vanmäktiga: den som del gällde skulle föreläggas viie, och del var också myckel annal som skulle göras. Det tog alltså för lång lid, så atl den som man granskade hann smussla undan och förvanska de handlingar som skulle ligga som underlag för bedömning av laxeringen. Det är den faran jag ser - skall länsskailerällen falla besluten får den som är utsatt för granskning god lid på sig atl undandra handlingar osv.

Och som jag sade nyss; Vi bör avvakta och låta bevissäkringslagen verka längre, innan vi företar undersökningar eller gör ändringar i lagen.

HÅKAN WINBERG (m):

Herr lalman! 1 skalleulskoltels förra belänkande, från 1975/76, sade man just atl vederbörande, som skall utsättas för granskningen, med den här lagen "inför hotet om säkringsåtgärder blir benägen att i ökad utsträckning frivilligt förete bevismaterial och att lagsiiftningen därigenom kommer att få en betydelsefull preventiv effekt". Det är ju del som har skell. Vi vet inte i hur många fall man med lagen som hot har kunnat driva fram de här åtgärderna, som kanske för många enskilda ändå har varil ett intrång i deras integritet.

Del är väl riktigt som Olle Weslberg säger, alt formellt har lagen inle
26 tillämpats så myckel. Men just del här hotet har gjort all själva verk-

ningarna av lagen har kunnat sträcka sig över många områden. Jag Nr 11

anser all risken är tillräcklig för atl man skulle göra denna, som jag Onsd-ieen den

lycker, ganska begränsade översyn. 19 oktober 1977

OLLE WESTBERG i Hofors (s):

Herr lalman! Jag kan inte förslå vad Håkan Winberg säger om faran av det hot som de granskade kan vara utsatta för. Det måste ändå vara så all de har vägrat all utlämna handlingar och annal material som skulle ligga lill grund för taxering. De är ju skyldiga all tillhandahålla sådant material. Skall då inie laxeringsrevisorn eller granskningsledaren kunna tala om, all man har bevissäkringslagen all tillgå för all kunna få fram handlingarna?

Jag kan inle förslå all della skall vara så farligt ur den här synpunkten.

HÅKAN WINBERG (m):

Herr talman! Det är del jag menar, all risken är alt granskningsmannen gör en felbedömning i sin iver och i sitt nit alt få etl gott resultat, och därför borde den bedömningen ligga på länsskallerällen.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Ulskotiels hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels uiskoltels hemställan, dels motionen nr 936 av Inger Lindquist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 16 Föredrogs

Socialutskottets belänkanden

1977/78:2 med anledning av moiion om sambandet mellan miljöfaktorer

och cancer 1977/78:3 med anledning av motion om socialstyrelsens rätlsläkarråd 1977/78:4 med anledning av moiion om inrättande av idroltsmedicinska

serviceenheler och av medicinsk specialitet i idrottsmedicin

Jordbruksulskotieis belänkande

1977/78:1 med anledning av motioner om fiske, m.m.

Kammaren biföll vad ulskotien i dessa belänkanden hemställt.

Översyn av

be vissäkringslagen

Nr 11

§ 17 Jakt- och viltvård m. m.

Onsdagen den 19 oktober 1977

Jakt- och viltvård m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets belänkande 1977/78:2 med anledning av motioner om jakt- och viltvård m. m.

BERTIL JOHANSSON (c):

Herr lalman! I del här ulskotlsbetänkandet tas det upp många intressanta och värdefulla vilt-, jakt- och naturvårdsmotioner. Del gäller en moiion om förbud all införa produkter av utrotningshotade djurarter. En talesman för den motionen kommer all yllra sig senare. Vidare rör del sig om en moiion om skydd för sälslammen och om en moiion om atl man bör försöka minska antalet villolyckor. Del finns också fler motioner. Alll del här är ju mycket intressant och aktuellt, och någonting måsle göras.

Jag måste nog säga atl ulskotlsbetänkandet är tunt. Antalet sidor är förstås inte direkt avgörande när del gäller behandlingen av motionerna, men några av motionerna har, enligl min mening, behandlats ganska styvmoderligt.

Beträffande en del av motionerna har man hänvisat lill all frågorna finns med i vissa konventioner, och del är väl riktigt. Men jag tror inle all man i konventionerna hundraprocentigt tagit med alll vad som yrkats i motionerna. Några motioner föreslås överlämnade lill utredningar, och det är bra, men en del motioner har man inle gjort någonting åt. Man tror bara alt vissa utredningar kommer all behandla motionerna.

Jag har i en motion tagit upp den s. k. skyddsjakten. 1 den jakltabell som sänds till alla jägare finns bl. a. följande passus: "Inom och intill 200 meter från område för viliuppfödning, hönsgård eller därmed jämförlig anläggning får rödräv, grävling, mård, hermelin, iller, dvärgvessla, småvessla och duvhök dödas under hela årel i den mån del behövs för alt hindra skada inom anläggningen." Vissa av dessa djur kan även få skjutas under hela årel, om de är lill förfång för jordbruket.

Många med mig tycker alt del här är felaktigt. Under föryngringsiiden när del finns ungar i gryt och reden skall del vilda, oavsett art, ha lugn och ro. Även grävling, räv eller duvhök skall ha rätt all föda fram sina ungar. Avlivas den ena föräldern eller båda går ungarna en säker, kvalfylld hungersdöd lill mötes.

Vid behandlingen av denna moiion lar utskottet upp en för oss alla självklar sak, nämligen att del är naturvårdsverket som har all bedöma om någon djurart hotas på någol sätl. 1 så fall får man skriva lill regeringen och föreslå ändringar i jaktstadgan, eftersom det är regeringen som beslutar. Det där kände vi lill, men man får vela myckel litet om vad Ulskollei självt tycker i de här frågorna. Det är emellertid utskottets egen uppfattning jag efterlyser, och jag hoppas all uiskoltels talesman vill ge besked om denna.

Ulskollei framhåller vidare; "Frågan om skyddsjaktens utformning torde f ö. också falla inom ramen för den i det föregående nämnda jakt-

och viltvårdsberedningens uppdrag. Ulskoliet finner med hänsyn till det sagda atl motionen 1223 inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida."

Jag vill för min del ifrågasätta om beredningen verkligen kan ta upp denna fråga. Vad denna beredning hittills åstadkommit är, såvitt jag vet, elt förslag om införande av vårjakl på sjöfågel, och del är etl föga naturfrämjande förslag. Men kanske har utskottet fått uppgift om alt den fråga jag aktualiserat i mitt yrkande kommer att tas upp i beredningen, och då är det gott och väl. I så fall vill jag emellertid få besked om all del förhåller sig så.

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

Jakt- och viltvård m. m.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Frågan om skydd för utrotningshotade djurarter har blivit alltmera aktuell. En anledning härtill är all jakten på begärliga djur kan drivas alltmera effektivt och med alll siörre vinst. Lagen om tillgång och efterfrågan, som alltid åberopas i marknadssamhället, verkar även i del här fallel. Del betyder atl en djurart, vars skinn eller päls eftertraktas och som därför jagas hårl och blir alll sällsyntare, också ger bättre och bättre pris för varje enskilt djur som nedläggs. För vissa pälsdjur, i vpk:s moiion nämns gepard och leopard, betalas priser som kan betecknas som små förmögenheter för jägarna.

Det andra hotel mol vissa djur är att deras naluriiga lokaler hotas av förstörelse genom människans expansion och genom olika miljögifler.

Sammanlaget kan vi konstatera atl listan på djur som ligger nära eller under den gräns där hotet om utrotning blir akut ständigt utökas med nya arter. Under vår livstid har redan flera arter försvunnit. Del är mol den bakgrunden man måsle se de ansträngningar som görs för att freda dem som fortfarande har en chans atl överleva. I del sammanhanget är handeln med päls och skinn elt område som förtjänar ökad uppmärksamhet.

Vpk har i sin förevarande moiion velal peka på möjligheten att genom handelsrestriktioner ordna en spärr för den här verksamheten åiminsione när del gäller vårt land. Ulskollei hänvisar lill Washingionkonventionen, som reglerar exporten från de länder där dessa "djur finns. Men del kan inle betraktas som tillräckligt, då vi vet all en omfattande illegal jakt och ulsmuggling förekommer. Tyvärr är det också så atl exporllicenser ofta kan köpas i de länder del här är fråga om, vilket underminerar uiskoltels argument angående kontrollen vid svensk import.

Vinsten är också, som jag nämnde inledningsvis, alltför stor och lockar lill olaga jakt, och där hjälper inga konventioner. Om man däremot försvårar försäljningen, och del gör man genom importförbud, som vpk. har föreslagit, så kan det få positiva effekter. Del kan då som vanligt invändas att det inte spelar någon roll vad vi gör som liten nation -men exempel får verkningar, som vi vel. Del hade därför enligl vpk;s mening varit moliverai alt utskottet tillstyrkt motionen.

Vi vill dock i detla sammanhang inte yrka bifall till motionen utan

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

Jakt- och viltvård m. m.

avvaktar verkningarna av del register som utskottet hänvisar till och som skall uppta produkter av utrotningshotade djur,

HANS WACHTMEISTER (m):

Herr lalman! Till Berlil Johansson vill jag bara säga, atl jag instämmer hell i syftet med hans inoiion. Jag har också själv många gånger opponerat mig emot all del skall vara tillåtet med skyddsjakt i närheten av anläggningar som fungerar som någol slags ålel. Alldeles särskilt upprörande är det när del gäller i, ex, fasanerier, då en utländsk fågel skall skyddas på bekostnad av vår inhemska duvhök. Men del har visal sig att vi kanske inle skulle ha den duvhökslam som vi nu har i Sverige, om vi inte hade fasanerierna. Fasanen är nämligen en av duvhökens sla-pelfödor. Därför kan en viss skyddsjakt sägas vara på sin plats i syfte alt säkra vinterfoder ål den flyllande höken. Hela syslemel med skyddsjakt är emellertid osympatiskt.

Jag vill här också i någon mån klargöra hur jakttiderna bestäms. Alla frågor om jakttider - också när del gäller den här skyddsjakten i min hemtrakt - bereds av etl organ som kallas för jakttidsberedningen, sammansatt av representanter för jägare, naturvårdsverket, ornitologer, riksmuseet, lantbruksakademien m. fl. intressegrupper. Del är en mycket omsorgsfull beredning som där görs. Jag kan glädja Bertil Johansson med all vi så småningom falt bort skyddsjaklen i alll siörre utsträckning. Det lilla som finns kvar av den hoppas vi också få bort.

Bertil Johansson frågade om jakt- och vilivårdsberedningen har tagit hand om detta ärende. Beredningen har meddelat atl den kommer alt la upp problemel med skyddsjakten. Därmed hoppas jag all herr Johanssons fråga är besvarad.

Motionärernas påpekande all kungsörn, fiskgjuse och kattuggla skjutits som hök kan jag komplettera med etl färskt exempel från mitt eget län, där en tjäderhöna sköts som en fruktansvärd hök. Okunnigheten är ganska slor ibland.

Till den i sin egenskap av nyvald suppleanl i jordbruksutskottet jung-frulalande herr Söderqvisi kan jag också säga all jag stöder syftet i kommunisternas moiion. Men jordbruksuiskottet har även i denna del förklarat atl del inle finns någon anledning atl bifalla motionen, eftersom de av herr Söderqvisi efterlysta åtgärderna är på väg.

Det finns dessutom ett förslag lill överenskommelse mellan Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund, Världsnaturfonden och Svenska pälsbranschens centralkommitté, där man tar upp de här frågorna.

Men del är inle så enkelt atl utan vidare införa ett importförbud, därför att del inte minst i utvecklingsländer har uppkommit en ganska omfattande pälsdjursfarmdrift, och det är ju inle meningen all vi skall slå undan benen på dem som bor i dessa länder. Ett generellt importförbud skulle ju verka på det viset. Därför talar man om all pälsbranschen skall ålägga sina medlemmar alt bara handla med skinn från farmade djur och sådana vilda djur, vilkas slammar tål beskattning.

Jag erkänner all vi på del viset inle får bukt med den illegala importen, den som turister tar med sig, men vi tycker inom jordbruksutskottet all vi försl skall se vilken verkan de tillämpningsföreskrifter får .som utarbetats av lanlbruksslyrelsen i samråd med bl. a. naturvårdsverket och tullverket samt vad en överenskommelse med Djurskyddsföreningarnas riksförbund. Svenska pälsbranschens centralkommitté och Världsnaturfonden, kan leda lill. Därefter kan vi återkomma, om del behövs hårdare lag. Jag skall för min del gärna engagera mig lill förmån för sådana hårdare metoder.

Men eftersom ålgärder är på väg i de respeklive angelägenheler som herr Johansson i Växjö och herr Söderqvisi har aklualiseral yrkar jag, i avvaktan på resultatet av dessa ålgärder, bifall lill jordbruksulskollels hemställan.

Nr 11

Onsdagen den 19 okiober 1977

Jakt- och viltvård m. m.

BERTIL JOHANSSON (c):

Herr talman! Hans Wachtmeislers intresse för naturvård på skilda områden är dokumenteral, och all del är inlressanl all lyssna lill honom vill jag gärna säga. I siorl sett insiämmer han i molionerna, även i min moiion. Jag har dock en någol avvikande mening när del gäller skyddsjakten vid fasanerier.

Vi vel all fasanen icke har tillhört vår fågelfauna från början. Den är en inplanterad fågel, medan duvhöken däremoi i alla lider har funnits i Sverige. Jag anser det vara fel att en fågel som alltid har funnits här i landet skall slå lillbaka för en fågel som inplanierals. Och jag skulle tro all om man inle vore så rädd om fasanerierna skulle duvhöken la andra fågelarter i stället, och kråkfåglarna skulle då hållas efter myckel bättre. 1 dag har vi problem med kråkfåglar - skottpengar på dem utbetalas i vissa områden osv. - men det är min övertygelse att man skulle få bort dem mera effektivt genom en nalurlig åderlåtning via duvhöken. Nu lockas duvhökarna till fasanerierna som flugor till en sockerbil. Del är enkell för duvhöken alt plocka till sig fasaner - visserligen inle de som är i burar, men de som finns där omkring. Fasanerierna innebär all duvhöken vinlertid nästan enbart koncentrerar sig på den fågelarten.

Jag anser del vara felaktigt all sälta fasanerierna så "i högsätet" all del medför en kraftig åderlåtning på duvhöksslammen.

HANS WACHTMEISTER (m):

Herr lalman! Jag har i jägarsammanhang en gång i liden ullalat mig i betydligt hårdare ordalag än Berlil Johansson om skyddsjaklen. Jag sade hell enkell alt jag tyckte del var upprörande all man för all skydda utländska "pytlor" skulle utrota vår svenska duvhök. Den myckel noggranna undersökning av duvhökens bytesval som har gjorts under senare år visar emellertid' atl man kanske inle skall ta så enkell på frågan.

Dessutom har det visal sig au duvhöken inle är i farozonen just nu. Stammen visar en, om än svag så dock påtaglig, ökning. Därför är del

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

.Anmälan av interpellation

inte så brållom med atl avskaffa all skyddsjakt, ulan vi bör kunna återkomma till frågan när jaktberedningen har sagt sitt.

Överläggningen var härmed slutad.

Ulskotiels hemställan bifölls.

§ 18 Anmäldes och bordlades

Proposition

1977/78:21 med förslag lill tulltaxa, m.m.

§ 19 Anmäldes och bordlades Motioner

1977/78:5 av Frida Berglund m.f. med anledning av propositionen 1977/78:5 om flygvädertjänstens system och organisation m.m.

1977/78:6 av Birgitta Dahl och Per Bergman med anledning av propositionen 1977/78:8 om åtgärder på distributionsområdet

1977/78:7 av Sven Andersson i Örebro m. fl. 1977/78:8 av Birgitta Hambraeus och Arne Fransson med anledning av propositionen 1977/78:9 om spel på s. k. enarmade banditer

1977/78:9 av Tore Nilsson med anledning av riksdagens förvallningsslyrelses förslag (1977/78:5) om riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m.

§ 20 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivils lill kammarkansliet

den 19 oktober

1977/78:48 av Georg Andersson (s) lill industriministern om sysselsättningsproblemen i Västerbottens inland:

Genom de regionalpolitiska insatser som gjordes av den socialdemokratiska regeringen förbylles en mångårig befolkningsminskning i skogslänen i en befolkningstillväxt. Även vissa kommuner i de inre delarna av Norrlandslänen kunde notera en ökning av invånarantalet.

Däremoi har inte strukturomvandlingens problem övervunnits. En fortsall minskningav sysselsättningen i de traditionella näringarna jord-och skogsbruk är oundviklig. Denna måste kompenseras genom en lill-växl i indusiri och service. Därtill kommer att också kvinnor i gles-

bygdsområden måste få sitt rättmätiga krav på sysselsättning tillgodosett. En fortsall ökning av antalet arbetstillfällen är därför erforderlig.

Mol denna bakgrund framstår del senasle årels ulveckling som yllersl oroande. Förutom all de allmänna konjunklurproblemen drabbar också skogslänen tvingas jag konstatera all regionalpolitiken har mist sin tidigare kraft.

Inom Västerbotten, det län jag representerar, krävs nu kraftfulla åtgärder för att motverka en hotande utveckling. Jag vill peka på några omständigheter.

1. Riksdagen har uttalat sig för snara åtgärder i Vindelälvsområdel för atl tillföra bygden sysselsättning i stället för den som vallenkraft-utbyggnad skulle ha medfört. Den socialdemokratiska regeringen anvisade 45 milj. kr. till vägbyggnader. Vidare tillsattes en särskild arbetsgrupp för all inventera och samordna insaiser, främst på turismens område. Arbetsgruppen lämnade sitt förslag hösten 1975. Under hösten 1976 uttalade riksdagen atl arbetsgruppens program borde genomföras. Men den borgerliga regeringen sköt ärendet ifrån sig genom atl tillsätta en ny arbetsgrupp inom kanslihuset för alt granska de förslag som kommunerna fört fram. Därmed har ylleriigare ett år gått utan all någol arbelslillfälle gells människorna i Vindelälvsområdel. Arbetsgruppen för "projekt Sorsele" har i skrivelse lill regeringen begärt medel för fortsatt byggande av Ammarnäsvägen under hösten. Någol svar har ännu ej läm-nals från regeringen.

2. Gruvan i Adak är snarl avvecklad. Den socialdemokraliska regeringen tillsatte en arbetsgrupp med uppdrag atl i tid skaffa ersättningssysselsättning åt de ca 250 friställda i delta område. Nu är denna nådatid ute. Endasi elt 20-lal jobb har erbjudits de anställda i Adak. De allra flesia har tvingats söka jobb på annat håll.

3. AB Nordkugg i Vilhelmina har varslat om nedläggning. 45 anställda blir arbetslösa om nedläggningen inte kan förhindras. Del är synnerligen allvarligt för Vilhelmina kommun och för de anställda, som knappast kan erbjudas alternativ sysselsättning inom kommunen.

4. Vattenkraftutbyggnaden i Juklan inom Sloruman är snart avslutad. Mer än 300 byggnadsarbetare friställs successivt. På grund av räddhåga och tveksamhet beträffande energipolitiken har regeringen inte låtit Vallenfall planera för objekt som skulle kunna påbörjas när Juklan är slutfört. Min motion om utbyggnad av Åseleälven avslogs av riksdagens borgerliga majoritet under våren 1977. Också beslul om ulbyggnaden i Umeälven har fördröjts.

5. Etl industricentrum har byggts i Lycksele. Det dimensionerades för all kunna ge plats åt ca 150 anställda. Beslut har fattats om ytterligare en etapp av motsvarande storlek. Målsättningen är alltså au ca 300 personer skall sysselsättas vid industricenirel. För dagen är endasi elt 35-tal personer sysselsatta i denna anläggning. Förutom all detta är elt allvarligt slöseri med resurser upplevs del alltmer som etl svek mol den bygd som enligl förre AMS-chefens mening ulgör regionalpolitikens "ödes-

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

Anmälan av interpellation

3 Riksdagens protokoll 1977/78:11-14

Nr 11

Onsdagen den 19 oktober 1977

Meddelande om frågor

klippa".

Med hänvisning till det anförda ber jag atl lill industriministern få ställa följande frågor:

a. När kommer regeringen all uppfylla de utfästelser som gjorts be
träffande Vindelälvsområdel?

b. Kommer någon sysselsättning all kunna erbjudas som ersättning
för nedläggningen av gruvdriften i Adak?

c. Vilka övriga ålgärder avser regeringen all vidla för alt möta de
problem som jag här redovisat?

§ 21 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts

den 19 okiober

1977/78:76 av Helge Klöver (s) lill statsrådet Ola Ullsten om villkoren för beviljande av uppehållstillstånd för utlänning i vissa fall:

I förra veckan fick en invandrare i Småland meddelande från regeringen att han ej kunde få nytt uppehållstillstånd med anledning av all hans upplösta äktenskap betraktades som ett s. k. skenäktenskap.

Invandraren kom lill Sverige 1974 och gifte sig samma år med en svensk flicka. Två år senare fick makarna ett barn gemensamt. Det verkar osannolikt all ett äktenskap som håller i över två år och dessutom resulterar i barn skulle kunna betecknas som ett s. k. skenäktenskap.

Invandrare i vårt land har nu anledning all fråga sig om del skall ställas särskilda krav på hållbarheten i deras äktenskap.

Med anledning av del anförda vill jag fråga slalsrådel Ola Ullsten vilka krav invandrarverket och regeringen släller på invandrares äktenskap för all de inte skall belraklas som skenäklenskap.

1977/78:77 av Bengt Wiklund is) lill ulbildningsminislern om förfarandel vid ansökan lill högskolestudier:

Ansökningarna lill högskolestudier för vårterminen 1978 skall vara inlämnade före den 1 november 1977. Vid della ansökningsdaium är del omöjligt atl få etl betyg som styrker gymnasiestudiernas resullal. En begäran om dispens för belygskomplellering har ännu inte gell resultat, och del är inie många dagar kvar lill den 1 november, när ansökan skall vara inlämnad.

Min fråga lill utbildningsministern är:

Kan ulbildningsminislern redogöra för hur han tänker sig ordna ansökningsförfarandet för gymnasieelever som avser all påbörja högsko-

lesludier vårterminen 1978 och hur kan del här förhållandet rättas till Nr II

i framliden så all inle samma sak uppslår vid varje ansökningstillfälle? Onsdagen den

i 9 oktober 1977
§ 22 Kammaren åtskildes kl. 11.28.

Meddelande om
In fidem .frågor

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemen