Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:109

Onsdagen den 5 april

Kl. 10.00

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

A rbetsmarknads -politiken

1 § Justerades protokollet för den 28 mars.

§ 2 Upplästes följande till kammaren inkomna skrivelse:

Till riksdagens kammare

Jag anhåller härmed om entledigande från uppdraget som suppleant i förvaltningskontorets styrelse. Stockholm den 4 april 1978 Gabriel Romanus

Denna anhållan bifölls av kammaren.

§ 3 Föredrogs men bordlades åter Näringsutskotlets betänkanden 1977/78:45 och 46

§ 4 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1977/78:155 och 156

§ § Arbetsmarknadspolitiken

Föredrogs arbetsmarknadsutskottets belänkande 1977/78:21 med anledning av propositionen 1977/78:100såvitt gäller Arbetsmarknad m. m.,jämte motioner.

I betänkandet behandlades regeringens i propositionen 1977/78:100 bilaga 15 (arbetsmarknadsdepartementet) framlagda förslag om anslag m. m. för budgetåret 1978/79 lill Arbetsmarknad m. m., punkterna B 1-B 4, B 6-B 8, samt till Arbetsmiljö, punkterna C 5 och C 6.

I proposiiionen hade föreslagils

under punkten B 1 (s. 44-59) alt riksdagen skulle

- godkänna i budgetpropositionen förordad ändring av grunderna för flyltningsbidrag, atl tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1978,

- till Arbelsmarknadsservice för budgetåret 1978/79 anvisa ell förslagsanslag av 768 980 000 kr.,

under punkten B 2 (s. 59-68) att riksdagen skulle

1. godkänna i propositionen förordad ändring i fråga om rätten till

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

arbetsmarknadsutbildning i syfte att öka jämställdheten mellan kvinnor och män,

1. bemyndiga regeringen att intill utgången av budgetåret 1978/79 förlänga försöksverksamheten med bidrag till arbetsgivare som anställde och utbildade kvinnor resp. män för yrken som dominerades av motsatt kön,

2. till Bidrag lill arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1978/79 anvisa en anslag av 1 421 550 000 kr..

under punkien B 3 (s. 68-87) att riksdagen skulle

3. godkänna de ändrade grunder för statsbidrag lill kommunala och enskilda beredskapsarbeten som hade förordals i propositionen,

4. godkänna vad som anförts om bidrag lill projektering av bostadshus,

5. medge atl regeringen fick bemyndiga arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) atl under budgetåret 1978/79 besluta om avskrivning av lånefordran uppkommen inom arbetsmarknadsverket, beträffande vilken antingen omständigheterna var sådana alt vederbörande inte kunde betala sin skuld och enligt styrelsens bedömande ingen eller ringa möjlighet förelåg att i framliden ta ut betalning eller också åtgärder för att bevaka och driva in fordringen bedömdes förenade med arbete och kostnader i sådan utsträckning att åtgärderna inte var ekonomiskt lönande, allt under förutsätlning all sädana åtgärder ändå inte ansågs påkallade av andra än ekonomiska förhållanden.

6. lill Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 1 692 400 000 kr., varav förslagsvis 200 000 000 kr. att avräknas mot automobilskatlemedlen,

under punkien B 4 (s. 88-89) att riksdagen skulle till Stöd till lageruppbyggnad för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 10 000 000 kr.,

under punkien B 6 (s. 92-95) an riksdagen skulle lill Totalförsvarsverk-samhel för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 56 700 000 kr.,

under punkten B 7 (s. 95-97) att riksdagen skulle till Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 7 000 000 kr.,

under punkien B 8 (s. 98-100) atl riksdagen skulle till Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 1 000 kr.

Vidare hade regeringen

under punkien C 5 (s. 123-136) föreslagit riksdagen atl

1. godkänna de ändringar av grunderna för bidrag till arbetshjälpmedel ät

handikappade som departementschefen hade förordat, alt tillämpas fr. o. m.

den 1 juli 1978,

11. bemyndiga regeringen att besluta om ram för bidrag till anordnande av verkstäder inom arbetsvärden under budgetåret 1978/79,

12. lill Särskilda ålgärder för arbetsanpassning för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 1 581 500 000 kr., och

under punkien C 6 (s. 136-139) föreslagit riksdagen atl till Bidrag lill arbelarskyddsfonden för budgetåret 1978/79 anvisa ell reservationsanslag av 135 000 000 kr.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

I detta sammanhang hade behandlats de under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta motionerna

1977/78:391 av Roland Brännström (s) och Hagar Normark (s),

1977/78:483 av Bertil Dahlén (fp),

1977/78:484 av Gunnel Jonäng (c),

1977/78:485 av Gustav Lorentzon m. fl. (vpk), vari yrkats an riksdagen uttalade sig för att beteckningen "naturlig avgång" inte i fortsättningen borde förekomma i officiellt språkbruk,

1977/78:610 av Wivi-Anne Cederqvist (s) och Magnus Persson (s),

1977/78:612 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari yrkats att riksdagen beslutade uttala all

11. invandrarna gavs samma reella möjligheter till yrkesutbildning inom arbetsmarknadsutbildningen (AMU) som övriga som omfattades av utbildningen,

12. grundutbildningen inom AMU gavs en sådan kvalitet att invandrarna kunde välja den yrkesutbildning de önskade,

13. yrkesvägledningen förbättrades och atl den vid behov gavs på respektive elevs eget språk,

14. invandrarna gavs möjligheter all inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen förvärva grundskolekompetens,

1977/78:808 av Ingrid Andersson (m) och Lars Schön (m),

1977/78:813 av Bengt Fageriund m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen beslutade alt föräldrar, som för alt genomgå arbetsmarknadsutbildning måsle bo (tillfälligt) i utbildningsort inom den egna kommunen, skulle erhålla samma förmåner beiräffande barnomsorg som föräldrar, som genomgick sådan utbildning utanför den egna kommunen,

1977/78:814 av Sonja Fredgardh (c) och Svea Wiklund (c).

1977/78:821 av John Johnsson m. fl. (s).

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

1977/78:826 av Johan Olsson m. fl. (c),

1977/78:827 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga yrkats alt riksdagen skulle

1. besluta alt arbelarskyddsavgiften höjdes fr. o. m. den 1 juli 1978 med 0,07 procentenheter och all de influtna medlen användes till information och utbildning om medbestämmandelagen,

2. besluta all bidrag lill information om arbetsrätlsreformen inte skulle utgå lill arbetsgivarorganisationerna,

3. avslå regeringens hemställan i vad avsåg anslag lill Bidrag till arbelarskyddsfonden.

1977/78:831 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen uttalade sig för följande ändrade grunder för arbetsmarknadsutbildningen, alt tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1978, nämligen

1. atl al la som genomgick arbetsmarknadsutbildning skulle erhålla 175 kr.
per dag under fem dagar per vecka, oavsett om de var anslutna till
arbetslöshetsförsäkringskassa eller icke och oavsett ålder,

4. all de som under arbetsmarknadsutbildning uppbar hel pension eller var kontinueriigt sjukskrivna fick den ersättning som var ekonomiskt mesl gynsam för dem,

5. alt arbetsmarknadsutbildningsfonden fick en uppräkning av sina anslag för de ovan nämnda reformerna genom moisvarande höjning av den särskilda arbetsgivaravgiften,

1977/78:835 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats

a) att riksdagen uttalade sitt stöd för det i motionen presenterade programmet mol utslagningen av människor, punkterna 1-10,

b) alt riksdagen hos regeringen hemställde om förslag till konkreta ålgärder med utgångspunkt i delta program,

1977/78:874 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c).

1977/78:893 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga yrkats all riksdagen skulle

1. som s;in mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om krav
på och förutsättningar för en samordnad sysselsättningspolitik,

c) godkänna de allmänna riktlinjer för en offensiv arbetsmarknadspolitik som förordats i molionen,

d) besluta atl reglerna för slöd till utbildning av redan anställd i samband med anställning av ersättare ändrades i enlighet med vad som förordats i motionen,

e) besluta atl utöver regeringens förslag medel beräknades för 225 tjänster vid arbetsmarknadsverket,

f) utöver regeringens förslag anvisa 19,8 milj. kr. under anslaget B 1. Arbelsmarknadsservice för det under punkien 4 upptagna ändamålet.

1. besluta vidga verksamheten med allmän platsanmälan i enlighet med vad som förordats i motionen,

2. besluta höja bidraget för drift av enhet för arbetsprövning/arbetslräning från 10 000 kr. till 11 000 kr. per år för varje fullt antal av I 200 elevtimmar,

3. besluta höja bidraget för drift av verkstad för skyddat arbete från 9 000 kr. till 10 000 kr. per är för vaoe fullt antal av 1 200 arbetstimmar,

4. utöver regeringens förslag anvisa 19 milj. kr. under anslaget C 5. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för de under punkterna 7 och 8 upptagna ändamålen,

11. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av atl regeringen skyndsamt och med förtur fördelade riksdagen förslag rörande de handikappades ställning på arbetsmarknaden,

12. besluta att bidraget för utbildning av arbetshandikappade enligt huvudregeln höjdes från 8 kr. till 16 kr. per timme,

1. besluta att jämslälldhetsbidragel för arbetsgivare som anställde och utbildade kvinnor resp. män i vissa yrken höjdes från 8 resp. 14 kr. till 16 kr. per timme,

2. begära ändring i tillämpningsföreskrifterna för jämslälldhetsbidragel i enlighet med vad som förordals i motionen,

3. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om vidgning av försöken med könskvolering i regionalpolitiken till atl omfatta andra former för statligt stöd till företag,

4. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om vidgade försök för att stimulera äldre arbetssökande att bl. a. utnyttja arbetsmarknadsutbildning,

5. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade regler för bidrag lill utbildning av permitteringsholad personal i vissa fall,

6. begära alt regeringen skulle låta utreda frågan om utbildningsfonder i företagen,

7. hos regeringen begära alt förslag skyndsamt lades fram om samhälls-kontroll vid nedläggning av företagen m. m.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

1977/78:1320 av Rolf Dahlberg (m).

1977/78:1321 av Bernt Ekinge (fp).

1977/78:1323 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson m. fl. (fp, c, m), vari yrkats att riksdagen uttalade alt Karlstad borde komma i fråga som lokaliseringsort för den centrala stiftelsen.

1977/78:1329 av Wilhelm Gustafsson (fp), 1977/78:1336 av Margot Håkansson (fp).

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

1977/78:1338 av Knut Johansson (s) och Hans Wachlmeisler (m),

1977/78:1341 av Gösta Karisson m. fl. (c, m, fp),

1977/78:1342 av Maj-Lis Landberg (s) och Torslen Karisson (s),

1977/78:1343 av Blenda Littmarck (m),

1977/78:1348 av Böoe Nilsson (s) såvitt nu var i fråga,

1977/78:1349 av Per-Axel Nilsson (s) och Torsten Gustafsson (c),

1977/78:1650 av Tage Adolfsson (m),

1977/78:1654 av Erik Hovhammar m. fl. (m)

1977/78:1659 av Inger Lindquist (m), vari yrkats att riksdagen hos regeringen begärde åtgärder i syfte all öka möjligheterna lill sysselsättning för pensionärer i enlighet med vad som i motionen anförts,

1977/78:1662 av Johan Olsson (c),

1977/78:1663 av Johan Olsson m. fl. (c),

1977/78:1671 av Olle Östrand m. fl. (s),

1977/78:1695 av Blenda Littmarck (m), vari yrkats alt riksdagen beslutade alt hos regeringen begära utredning och förslag syftande till ökade möjligheter för personer som fyllt 65 är att fö fortsätta med förvärvsarbete,

1977/78:1703 av Ylva Annerstedt (fp) och

1977/78:1716 av Hans Lindblad (fp) såvitt nu var i fråga (yrkandet 3).

Utskottet hemställde

1. beträffande sysselsättningspolitikens inriktning att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:893, yrkandena 1 och 2,

2. beträffande lagstiftning om samhällskontroll vid nedläggning av förelag att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:893, yrkandet 19,

3. beiräffande program mot utslagningen av människor alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:835,

4. beträffande förvärvsarbete för pensionärer alt motionerna 1977/78:1659 och 1977/78:1695 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

5. beträffande åtgärder för att motverka negativa effekter av förtidspensioneringen atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:484,

1. beträffande uttrycket "naluriig avgång" att motionen 1977/78:485 inte

föranledde någon riksdagens åtgärd,

1. beträffande personalförslärkning till arbetsmarknadsverket att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag skulle avslå motionen 1977/78:893, yrkandet 4,

2. beträffande vidgade försök med allmän plalsanmälan att riksdagen med godkännandeav propositionens förslag skulle avslå molionerna 1977/78:893, yrkandet 6, och 1977/78:1654,

3. beiräffande medel för psykologiska konsultinsatser att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag skulle avslå motionen 1977/78:610,

1. beträffande uppsökande verksamhet bland latent arbetssökande m. m. att motionen 1977/78:814 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

2. att riksdagen godkände i budgetpropositionen förordad ändring av grunderna för flyttningsbidrag, att tillämpas fr. o. m. den I juli 1978,

3. atl riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag och med avslag på molionen 1977/78:893, yrkandet 5, lill Arbelsmarknadsservice för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 768 980 000 kr.,

4. beträffande stöd till produklutvecklingatt riksdagen med anledning av motionen 1977/78:893, yrkandet 3,som sin mening gav regeringen till känna vad uiskottet anfört,

5. beträffande jämslälldhetsbidragel att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:893, yrkandena 13 och 14,

6. beträffande vidgade försök med könskvotering i samband med statligt stöd till föreiagatt motionen 1977/78:893,yrkandei 15, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

7. beträffande vidgade försök med utbildning för äldre arbetssökande m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:893, yrkandet 16,

8. beträffande utbildning av anställda i de privata servicenäringarna atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:893, yrkandet 17,

9. beträffande utredning om utbildningsfonder atl motionen 1977/ 78:893, yrkandet 18, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

10.atl riksdagen godkände i budgetpropositionen förordad ändring i fråga om rätten till arbetsmarknadsutbildning i syfte att öka jämställdheten mellan kvinnor och män,

11.att riksdagen bemyndigade regeringen alt intill utgången av budgetåret 1978/79 förlänga försöksverksamheten med bidrag till arbetsgivare som anställde och utbildade kvinnor resp. män för yrken som dominerades av motsatt kön,

12.beträffande sjuksköterskeutbildning som brisiyrkesutbildning m. m. att motionen 1977/78:1342 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

13.beträffande förbättrad arbetsmarknadsutbildning för invandrare all motionen 1977/78:612 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

14.beträffande barntillsyn i samband med arbetsmarknadsutbildning att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:813,

15.beträffande enhetligt utbildningsbidrag om 175 kr. per dag m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:831,

16.att riksdagen till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för budgetåret

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

1978/79 anvisade elt anslag av 1 421 550 000 kr.,

2. all riksdagen godkände i budgetpropositionen förordade ändrade grunder för statsbidrag till kommunala och enskilda beredskapsarbeten,

3. beträffande omläggning av riksväg 55 vid Strängnäs som beredskapsarbete atl motionen 1977/78:1341 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

4. beträffande vägarbeten i Kalmar län som beredskapsarbete alt molionen 1977/78:808 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

5. beträffande ombyggnad av riksväg4l m. fl. vägar i södra Älvsborgs län som beredskapsarbete att motionen 1977/78:1329 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

6. beträffande omläggning av Europaväg 4 på sträckan Gävle-Hamränge som beredskapsarbete att motionen 1977/78:1320 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

7. beiräffande ivärbana på Sturups flygplals som beredskapsarbeie atl molionen 1977/78:821 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

8. beträffande upprustning av skyddsvärda hus och miljöer som beredskapsarbete alt motionen 1977/78:874 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

9. beträffande restaurering av Gotlandskyrkor m. m. som beredskapsarbete att motionerna 1977/78:1338 och 1977/78:1349 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

10.belräffönde åtgärder mol försurning av sjöar som beredskapsarbete atl motionen 1977/78:483 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

11.beiräffande skogsvårdsarbeten som beredskapsarbeie att molionen 1977/78:1663 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

12.beträffande inventering och avlägsnande av skrotbilar som beredskapsarbete att motionen 1977/78:1703 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

13.beträffande barnomsorg som beredskapsarbete alt motionen 1977/ 78:1650 inie föranledde någon riksdagens ålgärd,

14.att riksdagen godkände vad i budgetpropositionen anförts om projektering av bostadshus,

15.att riksdagen medgav all regeringen fick bemyndiga arbetsmarknadsstyrelsen att under budgetåret 1978/79 besluta om avskrivning av vissa lånefordringar enligt budgetpropositionens förslag,

16.att riksdagen till Sysselsällningsskapande åtgärder för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 1692 400 000 kr., varav förslagsvis 200 000 000 kr. att avräknas mot automobilskatlemedlen,

17.atl riksdagen till Slöd till lageruppbyggnad för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 10 000 000 kr.,

18.atl riksdagen till Totalförsvarsverksamhet för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 56 700 000 kr.,

19.att riksdagen till Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning för budgetåret 1978/79 anvisade ell reservalionsanslag av 7 000 000 kr..

1. att riksdagen till Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av I 000 kr.,

2. beiräffande skyndsamt förslag från regeringen rörande de handikappades ställning pä arbetsmarknaden att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:893, yrkandet 10,

3. beträffande åtgärder för att främja möjligheter till arbete för de handikappade att motionen 1977/78:1321 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

4. beiräffande samordnade insatser för att återföra handikappade till arbetslivet att motionen 1977/78:1343 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

5. beträffande höjning av bidraget för drift av enhet för arbetsprövning/ arbelslräning att riksdagen skulle avslå motionen 893, yrkandet 7,

6. beträffande höjning av bidraget till utbildning av handikappade i förelag att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:893, yrkandet 11,

7. beträffande översyn av bidragsreglerna för handikappbilar att riksdagen skulle avslå motionerna 1977/78:1336 och 1977/78:1348, i motsvarande del,

8. beiräffande fördelning av medel för arkivarbete med hänsyn till deltidstjänstgöring alt motionen 1977/78:1662 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

9. beträffande höjning av driftbidraget lill skyddade verkstäder att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:893, yrkandet 8,

10.beiräffande lokalisering till Karlstad av den centrala stiftelsen inom den skyddade verksamheten atl motionen 1977/78:1323 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

11.beträffande lokalisering till Söderhamn av den centrala stiftelsen inom den skyddade verksamheten att molionerna 1977/78:826,1977/78:1671 och 1977/78:1716, yrkandet 3, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

12.beiräffande lokalisering till Skellefteå av den centrala stiftelsen inom den skyddade verksamheten att motionen 1977/78:391 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

13.all riksdagen godkände i budgetpropositionen förordade ändringar av grunderna för bidrag till arbetshjälpmedel ät handikappade, att tillämpas fr. o, m. den 1 juli 1978,

14.att riksdagen bemyndigade regeringen atl besluta om ram för bidrag till anordnande av verkstäder inom arbetsvärden under budgetåret 1978/79,

15.all riksdagen med bifall lill budgeiproposilionens förslag samt med avslag på motionen 1977/78:893, yrkandei 9, till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 1 581 500 000 kr.,

16.att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag samt med avslag på motionen 1977/78:827, yrkandena 2, 3 och 4, till Bidrag lill arbetarskyddsfonden för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 135 000 000 kr.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Reservationer hade avgivits

I. beträffande sysselsättningspolitikens inriktning av Bengt Fagerlund, Ingemund Bengtsson, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Bernt Nilsson och Frida Berglund (samtliga s) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:893, yrkandena 1 och 2,som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

2. beträffande lagstiftning om samhällskontroll vid nedläggning av företag
av Bengt F'agerlund, Ingemund Bengtsson, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund,
Erik Johansson i Simrishamn, Bernt Nilsson och Frida Berglund (samtliga s)
som anseii all ulskoiiel under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1977/78:893, yrkandet 19, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

3. beträffande personalförstärkning lill arbetsmarknadsverket av Bengt
Fagerlund, Ingemund Bengtsson, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Erik
Johansson i Simrishamn, Bernt Nilsson och Frida Berglund (samtliga s) som
ansett att utskottet under 7 bort hemställa

att riksdagen med anledning av budgetpropositionens förslag samt med bifall till motionen 1977/78:893, yrkandei 4, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

4. beträffande vidgade försök med allmän platsanmälan av Bengt Fager
lund, Ingemund Bengtsson, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Erik
Johansson i Simrishamn, Bernt Nilsson och Frida Berglund (samtliga s) som
ansett att utskoitel under 8 bort hemställa

atl riksdagen med anledning av budgetpropositionens förslag och motionen 1977/78:893, yrkandet 6, samt med avslag på motionen 1977/ 78:1654 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

5. beträffande medelsanvisning under anslaget Arbetsmarknadsservice av
Bengt Fageriund, Ingemund Bengtsson, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund,
Erik Johansson i Simrishamn, Bernt Nilsson och Frida Berglund (samtliga s)
som under förutsättning av bifall lill reservationen nr 3 ansett att utskottet
under 12 bort hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1977/78:893, yrkandet 5, och med anledning av budgetpropositionens förslag lill Arbelsmarknadsservice för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 787 880 000 kr..

6. beträffande jämställdhet i arbetslivet, m. m. av Bengt Fagerlund, Ingemund Bengtsson, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Bernt Nilsson och Frida Berglund (samtliga s) som ansett att utskottet under 14-17 bort hemställa

14. beträffande jämslälldhetsbidragel m. m. att riksdagen med bifall lill

motionen 1977/78:893, yrkandena 13 och 14, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

1. beträffande vidgade försök med könskvolering i samband med statligt stöd till företag att riksdagen med bifall till molionen 1977/78:893, yrkandet 15, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande vidgade försök med utbildning för äldre arbetssökande m. m. att riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:893, yrkandet 16, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

3. beträffande utbildning av anställda i privaia serviceföretag att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:893, yrkandet 17, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

7. beträffande utredning om utbildningsfonder av Bengt Fagerlund,
Ingemund Bengtsson, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Erik Johansson i
Simrishamn, Bernt Nilsson och Frida Berglund (samtliga s) som ansett att
utskottet under 18 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:893, yrkandet 18, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

8. beiräffande barntillsyn i samband med arbetsmarknadsutbildning av
Bengt Fagerlund, Ingemund Bengtsson, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund,
Erik Johansson i Simrishamn, Bernt Nilsson och Frida Berglund (samtliga s)
som ansett atl utskottet under 23 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:813 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

9. beträffande skyndsamt förslag från regeringen rörande de handikap
pades ställning på arbetsmarknaden av Bengt Fagerlund, Ingemund Bengts
son, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Bernt
Nilsson och Frida Berglund (samtliga s)som ansett alt utskottet under 45 bort
hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:893, yrkandei 10, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

10. beträffande höjning av bidraget för drift av enhet för arbetsprövning/
arbelslräning av Bengt Fagerlund, Ingemund Bengtsson, Birger Nilsson,
Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Bernt Nilsson och Frida
Berglund (samtliga s) som ansell alt utskottel under 48 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:893, yrkandet 7, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

II. beiräffande höjning av bidraget till utbildning av handikappade i förelag av Bengt Fagerlund, Ingemund Bengtsson, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Bengt Nilsson och Frida Berglund (samtliga s) som ansett alt utskottet under 49 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1977/78:893, yrkandei II, som sin

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

mening gav regeringen lill känna vad reservanlerna anfört,

12. beiräffande höjning av driftbidraget till skyddade verksläder av Bengt Fagerlund, Ingemund Bengtsson, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Bernt Nilsson och Frida Berglund (samtliga s) som ansett att utskottet under 52 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:893, yrkandet 8, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

13. beträffande lokalisering till Karistad av den centrala stiftelsen inom
den skyddade verksamheten av Allan Gustafsson (c) som ansell atl utskottet
under 53 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1323 gav regeringen till känna vad reservanten anfört,

14. beiräffande medelsberäkningen under anslaget Särskilda åtgärder för
arbetsanpassning av Bengt Fagerlund, Ingemund Bengtsson, Birger Nilsson,
Gördis Hörnlund, Erik Johansson i Simrishamn, Bernt Nilsson och Frida
Berglund (samtliga s) som under förutsättning av bifall till reservationerna 9
och 11 ansett att utskottet under 58 bort hemställa

all riksdagen med anledning av budgetpropositionens förslag samt med bifall till molionen 1977/78:893, yrkandet 9, till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för budgetåret 1978/79 anvisade elt reservationsanslag av 1600 500 000 kr.,

15. beträffande bidrag till arbelarskyddsfonden av Bengt Fageriund,
Ingemund Bengtsson, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Erik Johansson i
Simrishamn, Bernt Nilsson och Frida Berglund (samtliga s) som ansett alt
utskottet under 59 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:827, yrkandena 2-4, skulle

dels anta av reservanterna framlagt förslag lill lag om ändring i lagen (1971:282) om arbelarskyddsavgift,

dels avslå propositionen 1977/78:100 bil. 15 i vadavsäganslaget C6 Bidrag till arbetarskyddsfonden,

dels som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört i fråga om upphörande av stödet till arbetsgivarorganisationer.

Till betänkandet hade fogats särskilda yttranden av Alf Wennerfors (m) och Filip Fridolfsson (m)

1. betriiffande förvärvsarbete för pensionärer (mom. 4),

2. beiräffande vidgade försök med könskvolering i samband med statligt stöd till företag (mom. 15).

BENGT FAGERLUND (s):

Herr talman! Jag hade tänkt att börja med att hälsa arbetsmarknadsministern och förutvarande ordföranden i arbetsmarknadsutskottet välkommen lill denna kammardebalt, men han finns inte här och därför kan jag hoppa över den saken. Jag vill i alla fall uttala den förhoppningen alt han, eftersom utskottet har varil enigl om skrivning till regeringen med anledning av socialdemokratiska motioner, ser till att åtgärder snart vidtas, så att vi för resultat.

Herr talman! Samtna dag som vi här i riksdagen behandlar den svenska arbetsmarknadspolitiken genomför den europeiska fackliga samorganisationen en kampanj för ökad sysselsättning för alla i hela Europa. Organisationen representerar 40 miljoner fackligt anslutna arbetare. Formerna för kampanjen är olika. I vissa länder genomför man generalstrejker och i andra, t. ex. i Sverige, uppvaktar man regeringen med krav på kraftfullare sysselsällningsskapande åtgärder. Kampanjen genomförs i Sverige gemensamt av LO och TCO, och möten anordnas i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Bakgrunden är att 7 miljoner människor i Europa saknar arbete. Vi vet alt många av dessa är ungdomar som aldrig har fått en chans till den rätt som borde vara självklar för alla människor, rätten till arbele. Den aktion som nu genomförs är den första i sitt slag i Västeuropa. Aktionen visar de fackliga organisationernas gemensamma uppfattning och värdering av arbetet som ett led i människornas försök att förverkliga sig själva och finna en meningsfull tillvaro. Arbetslösheten är värt största gissel och måste på alla sätt motverkas. Ett misslyckande är bevis på att det samhällssystem som Västeuropa har icke kan ge människorna den trygghet som de har rätt att fordra. Om vi icke lyckas lösa dessa problem, kan ropen på starka människor på nytt höras och den demokratiska rättigheten att tala och tänka fritt ånyo hotas. I värsta fall kan Europa återigen kastas in i förödande katastrofer, om icke enbart 7 miljoner arbetslösa människor kan räknas som en katastrof Under alla förhållanden är det en katastrof för de människor som drabbas av arbetslöshet.

Vi socialdemokrater kan icke acceptera en politik som icke ger människor arbete. När vissa regeringar i dag anser att man bör hålla tillbaka inflationen till priset av en arbetslöshet som drabbar miljontals arbetstagare, protesterar vi högt och Ijudligt, även om dessa stater försvarar sig med att ingen behöver svälta på grund av atl det flnns ett utbyggt försäkringssystem. Men arbetet är inte bara en försöoningsmöjlighet. Arbetet har ett egenvärde för atl skapa social gemenskap och svara mot grundläggande mänskliga behov att utveckla och berika tillvaron.

Ibland hör man frän den borgeriiga regeringens talesmän att vi här i Sverige har klarat oss bättre än andra länder. Detta för inte vara något försvar. För jag hoppas verkligen atl inte ens regeringen är nöjd med de siffror för arbetslösheten som redovisas här hemma.

Enligt den senaste räkningen var 92 000 arbetslösa. Det är ett antal som inger oro och som måste åtgärdas pä alla sätt. Det är något lägre än för en

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

månad sedan men ungeför 20 000 högre än motsvarande antal i februari 1977.

Till della antal skall läggas de som genom arbetsmarknadspoliliska åtgärder har arbete eller som går på utbildning. 47 000 var i beredskapsarbete, 62 000 gick i arbetsmarknadsutbildning och 38 000 i utbildning med stöd av den s. k. 25-kronan. Tillsammans utgör de nära 150 000 personer.

Nu hoppas jag atl ingen uppfattar detta så, att jag vill inräkna dessa siffror i arbetslöshetssiffrorna. Jag har förut sagl, och jag upprepar det, att den enda vinsten med en borgeriig regering är an man från det hållet, och då särskilt från moderat håll, icke behöver uppleva den vulgärpropaganda som fördes under der tid när socialdemokraterna hade regeringsmakten. Då var alla som gick i någon form av arbetsmarknadsutbildning eller som hade beredskapsjobb arbetslösa. Här har skett en tillnyktring. Men del är siffror som vi måste ha med i bilden när vi diskuterar åtgärder för att ge alla människor arbete.

Och ur den synpunkten är den borgerliga regeringspolitiken misslyckad. Visst talade man i valrörelsen om att man skulle skapa 400 000 nya jobb, men nu ärdet tyst om dessa löften. Sysselsättningen inom industrin hargått ned. Jag anförde siffror på detta förra året och tänker inte upprepa dem nu. Jag skall bara konstatera att industrisysselsätlningen har fortsatt att gå ned sedan dess. Regeringen och dess talesmän har under den tid de varil i regeringsställning bara talat om lågkonjunkturen och skyllt pä atl den är orsaken till allt elände. Men i går spreds nyheten att vi fött en ny konjunkturrapporl, som lalar om ökad export och ökad orderingång till verkstads- och massainduslrin. Trols detta talade rapporten också om en fortsatt minskning i antalet sysselsatta.

Vad skall regeringen göra åt detta? Det hjälper ju inte med bara en konjunkturuppgång. Ja, jag har inte sett något förslag från regeringens sida, där man tar upp problemet med en samordnad sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik. De siffror som jag nämnt avseende antalet i beredskapsarbete och i olika slag av utbildning genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder är elt bevis pä att arbetsmarknadspolitiken i dag får dra en alltför stor del av las:$et för atl målsättningen om allas rätt till arbete skall näs.

Så kan del inte fortsätta någon längre tid.

1 reservationen 1 vid utskottets betänkande talar vi socialdemokrater om nödvändigheten av en helhetssyn på sysselsättningspolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Sammanlagt, herr talman, har vi fogat 14 reservationer vid utskottets belänkande, och jag yrkar nu bifall till alla dessa, även om jag inte kommenterar dem. Det kommer i så fall andra talare från socialdemokratiskt håll alt göra längre fram i debatten.

Men nu åter till vår reservation 1. Vi inleder denna med att framhålla att utskottet konstaterar all den svenska ekonomin och sysselsättningen står inför stora problem, alt vår balans mot utlandet är störd, att prisutvecklingen icke har kunnat kontrolleras, alt klyftorna ökat mellan olika samhällsgrupper, att statsfinanserna försvagats, atl industrins investeringar minskar, atl bostadsbyggandet faller tillbaka och att energiförsörjningen hotas. Ja,

framtidstron bryts ner.

I forisättningen utvecklar vi detla resonemang. Hela reservationen bygger på vår partimolion 893.

Utskottsmajoriteten skrev i fjol, och citerar del i år: "Det relativa kostnadsläget gentemot utlandet måste förbättras och prisstegringar inom landet hållas tillbaka." Litet längre ned skriver utskollel:

"Industri- och näringspolitiken måsle fä en inriktning som främjar investeringar och tar vara på utvecklingskraften i företagen."

Hur har regeringen och den borgerliga majoriteten i riksdagen lyckats i denna sin föresats? Ja, nog har man lyckats pressa ned kostnadsläget genom att försämra det för löntagarna i vårt land. De har alla fött vidkännas en standardsänkning, som i sin tur har medfört minskad efterfrågan inom landet. Och detta i sin lur medför problem för t. ex. handels- och servicenäringarna - med minskad sysselsättning som följd. Vi vet alt det förekommer inskränkningar och varsel inom handeln i dag. Hur skall ni klara delta problem? Jag ställer frågan och hoppas fö svar.

Ni sade att prisstegringarna skulle hållas tillbaka under 1977. Vilket mål uppnådde ni? För jag kan väl inte tro alt ni hade ännu högre ambitioner på prisstegringar än de 13 % som blev resultatet, ett resultat som medförde att Sverige kom att ligga pä toppen i prisstegringstabellen i jämförelse med andra länder.

Och hur är det med investeringarna inom industrin? I valrörelsen talades del vin och brett om hur bra del skulle vara med en borgeriig regering, att industrin skulle få ökade möjligheter alt bygga upp, och allt skulle bli så bra.

Har industrin fält framtidstro? Går investeringarna upp? Ökar byggnadsverksamheten, ökar maskininvesteringarna inom industrin? Nej, i stället har vi en fortsatt nedgång i industriinvesteringarna.

Bristerna i regeringens politik illustreras bäst med vad som hänt på byggnadssidan. Först lade regeringen fram ett program om statligt byggande. Sen tog regeringen tillbaka projekt för 200 milj. kr. som skulle senareläggas, för att efter ett par månader komma med ett nytt förslag, där man tidigarelade byggande för ungefär samma belopp som man förut hade senarelagt. Det här gäller våren 1977. Vi har dessutom i dag en bostadsbrist i många områden, men trols detta sjönk bostadsbyggandet. Regeringen vidtog inga kraftfulla åtgärder utan den lade ansvaret på kommunerna.

Nedgången inom byggnadssektorn återverkar på hela samhällsmaskineriet. En omfattande byggnadsaklivitet sätter många människor i arbete också utanför byggarbetsplatserna. Bygger man lägenheter och investerar i andra byggnader behövs mer träsnickerier, mer hushållsmaskiner, mer mattor, fler badkar och värmeelement. De som får en bostad efterfrågar möbler, mattor, gardiner, armatur m. m. Ja, uppräkningen kan göras nästan hur lång som helst. Men på delta område har regeringen varit fullständigt passiv.

Vi anklagar regeringen för alt den icke har den helhetssyn på närings- och sysselsättningspolitiken som är nödvändig. Men det kanske är naturiigt mot

2 Riksdagens protokoll 1977/78:109-110

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

A rbetsmarknads -politiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

bakgrund av den syn som jag tyckte mig ana i en intervju med industriministern Åsling i Radio Kronoberg i måndags. Industriministern fick frågan vad regeringen tänkte göra sett utifrån Kronobergs synpunkt. Herr Åsling svarade atl när det gällde glasindustrin hade regeringen lyckats bra med stödet till den manuella glasindustrin, när det gällde skogsnäringen var situationen bekymmersam, men i Kronobergs län var det inte så illa ställt.

Hur är framtidsutsikterna inom dessa ivå näringar i den del av landet som jag kommer ifrån? Tvä glasbruk är i konkurs och de anställda vet ingenting om sin framlid. Södra skogsägarna har tagit upp MBL-förhandlingar med de anställda om nedläggning av sågverk i Lessebo och neddragning av driften vid massa- och pappersbruken i Strömsnäs bruk och Delary. Och då tycker man ändå atl situationen inte är så fariig i del här lägel - tillsammans är del 500 människor som hotas att bli utan sysselsättning. Och om industriministern i en regering mot denna bakgrund anser att man har lyckats bra eller atl del inte är så illa ställt, då begriper inte jag hur vi skall kunna klara framliden i detta land -då ser jag inget slut på våra bekymmer! De 400 000 nya jobb som cenierpariislerna hartalat om blir då bara en vision, som knappast finns ens i deras drörnvärid. I vår reservation 2 vill vi därför ha samhällskontroll när del gäller nedläggningen av företag. Detla förslag kommer andra att sedan kommentera. Någonting måste göras på dessa områden.

1 reservationerna 9, 10. 11 och 12 tar vi upp frågor som anknyter lill de handikappades situation på arbetsmarknaden. Rätten till arbele skall inte bara omfatta dem som förelagarna räknar till "A-laget" - jag hoppas ni märker citationstecknen - utan den rätlen skall gälla alla människor. Varje år blir nära 2 000 ungdomar pensionerade, och vi har i dag 29 000 ungdomar under 30 år som har förtidspension. Vilka är det då som blir pensionerade? En undersökning vid handikappforskningen i Göteborg visar att det inte är art eller grad av handikapp som är avgörande för arbetsmöjligheterna, om man undantar den grupp som har sländigt behov av värd, ulan pension får den som icke kan få ett jobb! Kort uttryckt kan man som svar på frågan: Vilka ungdomar pensioneras? säga alt det är de som inte kan få någol arbele. Har inte vi häl- i riksdagen ett ansvar för dessa? Svaret måste vara elt klart ja!

1 reservationen 9 konstaterar vi att utbyggnaden av den skyddade verksamheten avstannat och att detla har försvårat de handikappades ställning. Vi har krävt alt sysselsättningsutredningens betänkande Arbete ät handikappade och förslaget om näringshjälp skall bli föremål för en snabb behandling samt att förslaget skyndsamt och med förtur föreläggs riksdagen. Vi har fått avslag på denna hemställan, men jag hoppas, mot denna bakgrund och de handikappades situation, an del finns riksdagsledamöter som sviker sina utskottskamrater och röstar för reservationen - för de handikappades skull och för utvecklingens skull!

I reservationerna 10 och 12 föreslår vi en höjning av bidragen till drift av enheten Rir arbetsprövning/arbetslräning och drift av skyddade verkstäder. Dessa två verksamheter har en direkt anknytning lill de handikappades situation i värt samhälle. När den enskilda och samhälleliga arbetsmarknaden

icke svarar upp mot sitt ansvar för atl ge alla arbete måste vi bygga särskilda verkstäder, men sådana som efter riksdagsbeslutet i höstas skall kunna drivas lika bra som alla andra industrieroch i stiftelseform. Staten skall fr. o. m. den 1 januari 1980 ta över ansvaret för driftsunderskotten i denna verksamhet.

Nu hårde statliga bidragen till skyddad verksamhet legat stilla under några år. Detta har lett till att de nuvarande huvudmännen - kommuner och landsting - har måst ta på sig en ökad procentuell andel av driftsunderskotten. Dprta kan inte vara riktigt, mot bakgrund avart del är staten som är ansvarig för arbetsmarknadspolitiken. Vi föreslår därför alt statsbidragen ökas med 1 000 kr. per plats. Detta skulle hjälpa kommunerna i deras hårt ansträngda ekonomi, och särskilt betydelsefullt skulle det vara för de glesbygdskommuner som fortfarande är huvudmän och som har en väl utbyggd verksamhet på della område. Det finns kommuner där den skyddade verksamheten är bygdens största industri. Dessutom harhöjningen,sedd lett längre perspektiv, också betydelse för kommuner och landsting, då man vid avlösningen skall ta hänsyn till de belopp som kommunerna avlastas när staten tar över ansvaret. Om man nu inte höjer bidraget, kommer det för all framtid att gynna staten och missgynna de nuvarande huvudmännen.

Kan ni riksdagskolleger som är aktiva kommunalmän gå emot det socialdemokratiska förslaget? Då skall ni inte heller i framtiden komma och klaga på att kommunerna har dålig ekonomi. Ni medverkar själva till denna utveckling genom alt icke ge nuvarande huvudmän för arbetsprövning och arbelslräning och för skyddade verkstäder en välbehövlig ökning av statsbidraget. Jag vädjar till er alt stödja den socialdemokratiska reservationen. Och i handikappfrågorna har vi vår reservation nr 11 när det gäller utbildning av handikappade i förelag. Detla har diskuterats, och frågan kommer också an diskuteras senare här. Låt mig säga: Delta är också ett led i vår syn på de handikappades rätt till arbete i vårt samhälle.

Herr talman! Ännu en gång ber jag att få yrka bifall till samtliga socialdemokratiska reservationer som är fogade till utskottsbetänkandet.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Det är med en känsla av overklighet som man stiger in i den här arbetsmarknadspolitiska debatten.

Jag kommer från Malmö. Jag har i går gått runt pä varven och diskuterat problematiken där. Jag har sett de många arbetslösa ungdomarna på Gustav Adolfs torg och andra platser. Och när man då kommer in här och finner atl hela denna väldiga sociala problematik - massarbetslöshetens och utslag-ningens problematik - är reducerad till ett antal ganska marginella och tillfälliga administrativa åtgärder som skall skyla över arbetslöshetens allra värsta yttre manifestationer, dä får man en stark känsla av overklighet.

Här finns inga perspektiv. Här finns inga försök alt gå till roten med arbelslösheisproblematiken och följaktligen ingen som helst politiskt vettig, verklighetsbetonad och realistisk grund för en utformning av svensk arbetsmarknadspolitik.

Det är ju inte med hjälp av del kontanta arbetsmarknadsstödet som vi skall

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

garantera allas rätt till arbete. Det är inte genom all bereda folk sex månaders tillfälligt beredskapsarbete och sedan lämna dem därhän som vi skall garantera alla människors rätt till arbele. Att hänvisa arbetslösa ungdomar lill samtalsterapi är inte ett sätt atl garantera den mänskliga rätten till arbete. Och inte heller kommer man lösningen närmare om man visar upp den uppenbara likgiltighet för den sociala ulslagningens och utslötningens problematik som avspeglas i arbetsmarknadsutskollels betänkande här i dag. Där sätter man denna ulsiötning inte på någol sätt i relation till de djupgående samhällsmekanismerna, till del ekonomiska syslemet, utan exempelvis vpk:s motion med krav på åtgärder mot utslagning avfärdar man på några få rader med den motiveringen att en hel del av de åtgärder som vi kräver och de frågor som vi lar upp inte hör till utskottet.

Jag har märkt, herr talman, att det blivit alll vanligare under den borgerliga regimen att försöka motverka politiskt fruktbara diskussioner i kammaren om stora 5;ociala problem genom att spalta upp dem i administrativa detaljer och ständigt säga till dem som vill ha en mer djupgående diskussion: Del där hör inte hit utan det får vi ta en annan gång - det hör till elt annat utskott, inte detta. Och den tekniken har tillämpats med slor fermitet just när det gäller dagens ärende.

Här har exempelvis både vpk och socialdemokraterna motioner om sysselsättningspolitiken i stort, där vi försöker anlägga ett principiellt perspektiv, var och en utifrån sina utgångspunkter. Socialdemokraterna har en mycket ambitiös motion. Vi har också en utförlig moiion, som tar upp orsakssammanhangen och som framlägger förslag till ett stort sysselsättningspolitiskt program. Men detla är inte intressant alt diskutera enligt utskottet, ulan man fullständigt struntar i alt över huvud taget behandla vpk:s sysselsättningspolitiska motion. Närdet gäller den socialdemokratiska motionen plockar man ut några få isolerade punkier ur deras sammanhang och lar upp dem till en ganska summarisk behandling. De mänga vettiga krav och synpunkter som finns inte bara i vpk-motionen utan också i den socialdemokratiska motionen kommer över huvud taget aldrig lill debatt i något meningsfullt sammanhang. Hela debatten reduceras till elt byråkratiskt smågnetande, där orsakerna lill den ekonomiska krisen, utslagningen och problematiken när det gäller sysselsättningen över huvud taget inte kommer till behandling. Detta, kammarledamöter, är en reducering av folkrepresentalionens politiska roll som är synnerligen oroväckande.

Man kan, menar vi, inte ha del på det sättet att man diskuterar smådetaljer utan att ta upp sammanhangen. Man kan inte ha det på det sättet att ju mer politikerna talar i allmänna fraser och allmänna paroller om rätten till arbete, ju mer stiger arbetslösheten. Ju mer de talar om jämställdhet mellan män och kvinnor, ju mer ökar diskrimineringen av kvinnorna i den ekonomiska krisens spår. Vi måste gå till botten med det här problemet. Vi måste börja frän början och diskutera orsakerna för att därmed kunna lägga upp ett program för att bekämpa arbetslöshet, utslagning och social ulsiötning i samhället.

Det är för oss i vpk väldigt svårförståeligt hur man över huvud taget kan

starta en diskussion om sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik utan att se de grundläggande ekonomiska mekanismerna i det samhällssystem som finns. Del måste ändå vara en utgångspunkt för hur man bekämpar arbetslöshet att man erkänner det faktum att del kapitalistiska produktionssystemet har sina speciella egenheter. Det leder med jämna mellanrum i profitjaktens spår lill en överinvestering. Man bygger ut produktionskapaciteten snabbare än vad efterfrågan hinner med, och så kommer efter några år ell läge, där delar av produktionsapparaten måste raseras för att anpassas till efterfrågan. Det leder lill ökad utslagning och arbetslöshet.

Vi har också det förhållandel att kapitalägarna med vissa periodiska mellanrum drar sig ifrån branscher, regioner och länder som ger mindre vinst. De skuddar stoftet av sina fötter där och fiyttar över sina intressen till andra branscher, regioner och länder. Delta tillsammans med ökad monopolisering skapar branschkriser, kapitalflykt och ökad nationell arbetslöshet.

Detla ingår alltså i ett mönster av kriser och vågrörelser, där vi för Sveriges vidkommande lika väl som för andra kapitalistiska länder kan iaktta atl varje ny nedgång blivit djupare och varaktigare och vaoe ny uppgång svagare. För varje nedgång och för varje uppgång lämnar samhällsmekanismen efter sig ett ökande antal utslagna, ett ökande antal undersysselsaita, arbetslösa osv.

Kapitalismen är med andra ord oförmögen alt skapa arbele åt alla. Den nu rådande krisen utgör en del av ett längre tidsavsnitt i väridskapitalismens utveckling som böoade omkring 1965. Det kännetecknas grovt tagel av minskad allmän tillväxttakt, härdare utslagning och en allmänt stark tillväxt på sikt i skaran av öppet och dolt arbetslösa, undersysselsaita, deltids- och tillfällighetsa rbelare.

Det är dessa inre motsättningar som speglas i dagens alltmer absurda och upprörande svenska verklighet. Skriande sociala behov och viktigt tekniskt nyskapande får stå tillbaka. Samtidigt ropar hundratusentals människor på stabilt och meningsfullt arbele. Människornas behov formligen ropar pä insalser av händer och hjärnor, pä samma gång som tiolusenials ungdomar förtidspensioneras eller passiviseras. I spåren av samhällssystemets förfall kommer social tragik och politisk cynism.

Den klassiska svenska arbetsmarknadspolitiken grundlades pä 1930-ialei. Med Ernst Wigforss i ledningen byggdes den upp på en tillämpning av Keynes och Beveridges idéer. Full sysselsättning proklamerades som huvudmål. Ökad efterfrågan via statsbudgeten skulle enligt det här synsättet kvantitativt öka produktionen och suga upp de arbetslösa. Genom en viss social omfördelning och utjämning skulle efterfrågan allmänt hållas högre och stabilare. Denna Keynesianska politik var naturligtvis en stimulans åt del kapitalistiska systemet, men den innehöll också många ansatser som riktade sig mot kapitalistklassens intressen.

Detta arv från Keynes och Ernst Wigforss har gradvis raserats, och den borgerliga regeringen har varit särdeles framgångsrik i detta raserande. Den ena sidan av den klassiska politiken, statens aktiva roll, har starkt ökat, men insatserna har i gengäld skett allt öppnare på det privata kapitalets villkor.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Den andra sidan av politiken har mer eller mindre övergivits. Även socialdemokratin accepterade då den regerade utslagningen och uppdelningen av arbetsmarknaden i A-, B- och C-lag.

I stället för en omfördelning genom beskattningen av de rika har det kommit mer och mer skatt på nödvändighetsvaror och mindre pä kapital och förmögenhet. Detla representerar en anpassning till nya behov hos en kapitalism vars motsättningar djupnar. De arbetande får betala försöken att hålla profiterna uppe med statsstöd. Monopolism och spekulation ökar inflationen, ökar priserna, men det är lönerna och inte kapitalel som försvara för återhållsamheten. Sociala utgifter i samhället ägnas alll mindre ät att utveckla och stärka de arbetandes positioner och alltmer till att nödtorftigt och tillfälligt omhänderta av kapitalismen slagna och skadade människor. 1970-talets politik sådan den förs av den borgeriiga regeringen är en slor reträtt från den linje Ernst Wigforss stod för.

Svensk sysselsättningspolitik av i dag saknar alla fasta mål. I officiella beräkningar buntar man ihop heltids- och deltidsarbetande. Man anger hur mycket sysselsättningen behöver öka för att alla skall få arbete. Man fastställer inte vad man skall definiera som full sysselsättning. Man diskuterar inte vid vilken nivå av kvinnornas ekonomiska frigörelse målsättningen för sysselsättningspolitiken skall sättas. Alla proportioner saknas, och i och med det blir också alla åtgärdsprogram sädana all de över huvud taget inte står i någon relation till behoven och målen. Det anges inte som målsättning alt man vill minska utslagningen eller fä tillfällighets- och koritidsarbetare över till varaktiga och fullständiga arbeten. Hela politiken kännetecknas av flytande begrepp, brist på målinriktning och praktiska ålgärder som är otillräckliga och vidtas fullständigt i blindo.

Det verkliga utgångsläget i svensk sysselsättningspolitik är ungefär följande: Den faktiska sysselsättningen mätt i antal heltidsarbeten minskar. Full och effektiv sysselsättning - dvs. ersättning för arbeten som försvinner, arbete åt alla arbetslösa, ekonomisk självständighet åt alla kvinnor, heltidsarbete åt flertalet av deltidsarbetarna samt bestående arbeten ät tillfällighetsarbetarna - skulle fram till 1995 kräva en nettoökning med ca 900 000.

Vad kräver lösningen av elt så enormt problem? Det är enligt värt sätt att se omöjligt att tänka sig denna fråga enbart i ett traditionellt parlamentariskt perspektiv. Främst fyra ting framstår som nödvändiga för en lösning på sikt av arbetslöshets- och ulslagningsproblemet:

1. En bted folklig och facklig mobilisering och aktivitet för krav på rän lill arbele.

2. Omfattande förändringar i näringslivets struktur och linjerna för den teknologiska utvecklingen.

3. Utvidgning av den fdrsamhälleligade delen av produktionslivet och ingrepp mot storfinansens maktställning.

4. På sikl övergång till ett socialistiskt produktionssätt och upprättande av en socialistisk planekonomi.

Givetvis är hela denna lösning en fråga på sikl - den är i sig själv en samhällsprocess, vars naturiiga slutpunkt är övergången lill ett annat

samhällssystem.

Vpk:s program för kamp mot kris och arbetslöshet utgörs av en rad åtgärder och specialprogram. Dessa beror av och stöder varandra. Förutsättningen för deras genomförande är en bred och medveten aktivitet bland de arbetande och en beredskap att med konkreta kampåigärderge eftertryck åt ställda krav, såväl lokall som nationellt.

Jag skall här försöka sammanfalla de vikligaste punkterna i vpk:s sysselsältningsprogram för kamp mot kris och arbetslöshet. Vi menar att del ärett sådanl program man skall diskutera. Avsikten med en sysselsättningspolitik och en arbetsmarknadspolitik som verkligen ligger i de arbetandes intresse måste vara atl onödiggöra alla socialhjälpsålgärder, onödiggöra nödlösningar som tillföllighetsarbeten, kontant arbetsmarknadsstöd m. m., och skapa fasta, trygga, meningsfyllda arbeten, över vilkas administration och utformning de arbetande har ett grundläggande och avgörande inflytande.

Först och främst menar vi atl man måste genomföra vissa omedelbara försvarsåtgärder mot det sätt på vilket krisen drabbar de arbetande. Det är åtgärder som är avsedda att stoppa ytteriigare avskedanden och sälla spärr för storfinansens ansvarslösa flykt undan problemen.

Vi menar att man borde ha en lag som förbjuder permitleringar och avskedanden vid alla arbetsställen med mer än 50 anställda med mindre än atl likvärdigt arbete kan erbjudas på orten eller i dess omland.

Vi menar atl man måste genomföra omedelbara åtgärder för att minska ungdomsarbetslösheten. Delta har vi utvecklat i en särskild vpk-motion.

Vi menar alt man omedelbart måste sälla stopp för all indusiriutflylining och införa skärpt restriktivitei mot kapitalutförsel över landets gränser.

Det andra avsnittet i vårt sysselsättningspolitiska kampprogram gäller upprättande av vad vi kallar statliga basindustrier.

Vi menar att ett stort och långsiktigt statligt industriprogram måste läggas upp. Industrierna skall vara basindustrier i den meningen att de utgör basen, drivmoiorn, för en industriell och teknologisk utveckling i landets skilda regioner. Slatsindustrierna skall ta sikte pä att kraftigt höja graden av förädling i den svenska produktionen. De skall ta fram delvis nya, alternativa produkter och teknik.

Högt avancerade maskiner och redskap, utrustning för moderna trafiksystem, apparatur för styrteknik, produktion av hela idé- och systemlösningar-detta måste vara den allmänna inriktningen av en ny teknisk industriell våg i Sverige, som skall bäras upp av dessa stalsindustrier.

Detta har mänga fördelar. Industri för högt driven förädling växer allmänt sett långt snabbare än traditionella industrityper - de tunga industrierna som stål- och skogsindustri.

De nya produkterna kan ersätta traditionella exportvaror, vilkas marknad nu vacklar. Den internationella marknaden är generellt sett mer expansiv för denna nya typ a v produkter än för de gamla, klassiska svenska export varorna, halvfabrikat och traditionella verkstadsprodukter. Marknaden för de högt förädlade produkterna är allmänt sett också mindre konjunkturkänslig.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

A rbetsmarknads-politiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Med höjd förädlingsgrad och mer förfinad teknik följer större behov av mänsklig arbets- och tankeinsats. Detla ger en större vikt åt den mänskliga sidan i produktionen och ger en utgångspunkt för de arbetandes ökade inflytande.

En given insats av elkraft och olja ger i avancerad lätt industri mångdubbelt fler arbetstillfällen än i tung industri. En förändrad industristruktur av det nämnda slaget minskar alltså rovdriften på naturresurser, sparar energi och är över huvud taget gynnsammare för den biologiska miljön.

Avancerad lätt industri är i högre grad möjlig att bedriva i samverkande mindre enheter - den är inte nödvändigtvis beroende av extrem koncentration. Del ger fördelar i form av slörre möjlighet atl utlokalisera enheter lill holade orter.

Fler och säkrare arbeten, teknisk förnyelse, bättre energihushållning, miljömässiga fördelar, nya exportmöjligheter - allt utgör fördelar med denna lyp av strukturell utveckling.

Dessa nya stalsindustrier får inte bli kopior av de nuvarande med den hårda hierarki och den kapitalistiska ledningsfilosofi som behärskar dessa. De nya industrierna skall frän början ges en demokratisk förvaltningsstruktur med majorilet för de arbetande i alla ledningsorgan och vidsträckta rättigheter för de arbetande själva alt lägga upp organisation, löneform och miljö.

Del tredje avsnittet i värt sysselsättningsprogram är rubricerat Förnyelse av trafikväsendet. Del innehåller krav på ett investeringsprogram för att bygga ut kollektivtransportnätel lill högsta tekniska kapacitet. Det försummade och efterblivna järnvägsväsendet samt den kollektiva lokaltrafiken utgör de slora objekten. [)en inrikes sjöfarten utgör ett kompletterande avsnitt.

Nya drift- och byggnadsanläggningar, ny materiel, ny styrteknik - dessa nya och ökade behov ger arbeten inom en rad yrkesområden. Utbyggnadsprogrammet ger dessutom effektivare transporter och lägre varukostnader.

Det reducerar behovet av privatbilism och förbättrar tätortsmiljöerna. Det sparar energi jämfört med ett system som alltmer har byggts upp på privatbilism och tunga vägtransporter. Utbyggnaden bildar slutligen en viktig och säker nationell marknad för de nya statliga industrierna och deras produkter.

Den Oärcle stöttepelaren i vårt program är insatser för sociala bristområden. Vi menar alt det är nödvändigt med ett stort, brett program för alt bekämpa de sociala och miljömässiga bristerna i samhället. De vikligaste områdena är kort uttryckt:

Barntillsynen måste byggas ut till fullständig behovstäckning och kvalitativt starkt förbättras. Behoven kräver ungefär en tiodubbling av dagens platsantal. Större personaltäthet och en ny, mer utvecklande pedagogik ärett parallellt mål.

Bristerna inom kroppssjukvården måste angripas på allvar. Främst den öppna och förebyggande vården byggs ut. Långtidsvården ges tillräckliga resurser.

En genomgripande reform och utbyggnad av den psykiatriska sektorn inkl. sektorn för bekämpande av drogproblemen genomförs. Antalet plalser i

demokratiskt inriktade behandlingsgrupper och kollektiv mångdubblas.

En slor offensiv genomförs mol bristerna i arbetsmiljön. Obligatoriska och sänkta gränsvärden för alla fariiga ämnen införs. Ny teknik appliceras för alt bekämpa de alltmer påtagliga förorenings- och bullerproblemen.

En rehabilitering av undermåliga bostadsområden och trafikmiljöer genomförs.Yltermiljö och social miljö i segregerade förstadsområden saneras.

Insatser för an öka och förbättra utbildning på alla nivåer planeras och genomförs. Den nya industrin och de sociala satsningarna kräver forskning och undervisning av en ny typ, ett starkare betonande av de arbetandes självständiga och skapande kunnande.

Dessa skilda satsningar skapar redan i sig själva ett starkt ökat antal arbelstillföllen. De utgör en stimulans åt anläggningsverksamhet och ny industri.

1 programmets femte punkt menar vi att man som ett led i atl bekämpa arbetslösheten måste förkorta den allmänna arbetsdagen - sju timmars arbetsdag nu med sikte pä sex timmars arbetsdag om några år. Delta skulle framtvinga nyanställningar inom en rad sektorer av arbetslivet. Det innebär också elt stärkande av de breda lagrens reella köpkraft och en social och ekonomisk omfördelning. Arbetstidsförkortningen är dessutom en nödvändighet i kampen mot stress och utslagning och för en stärkt maktpolitisk roll för de arbetande i produktion och samhällsliv.

I den sjätte punkien säger vi att man måste genomföra en bred kamp mot storfinansens maktställning. En medveten industripolitik och social satsning kräver stora resurser. Nytt kapital måste fram. Kapilalströmmarna måsle kunna styras. Detta kräver:

Natiöhalisering av de privata storbankerna och kreditinstituten.

De växande AP-fonderna sätts in i utvecklingen av de nya statliga industrierna.

Skärpt skatt på bolag och förmögenheter samt minskade militära rustningar. Detta kan ge en del av utrymmet för ökade satsningar på sociala bristområden. Elt gradvis genomförande av sysselsältningsprogrammet ger på sikt också minskade behov av offentliga tillfällighets- och beredskapsarbeten och en minskad AMS-byråkraii.

Samhällsfonder förvaltade av de arbetande måste upprättas bl. a. genom att årligen en viss del av aktiekapitalet i större privatföretag avsätts. Samhälls-fonderna skall enligt vår mening göras självständiga från bolagens administration. De skall förvaltas av de arbetande inom respektive företag och bransch. De skall utgöra självständiga medel för en investerings- och strukturpolitik i de arbetandes intresse.

Vpk:s här i grova drag framlagda program är den enda typ av systematiskt angrepp på den stora arbetslöshetsproblematiken som är förenlig med effektiv kamp mol undersysselsäitningen i samhället. Programmets olika avsnitt betingar i länga stycken varandra och utgör en sammanhängande helhet. Satsningarna på trafik och sociala brislområden innebären utvidgning av den nationella marknaden och en bas för de statliga industriernas

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

avsättning. De nya satsningarna på ökat mänskligt kunnande är förutsäll-ningen för uppbyggnaden av en ny leknologisk bas för produktionen. Kamp för verklig makt ät de arbetande framgår som en logisk följd av kampen mol arbetslösheten.

Detla program skulle medföra slora strukturella förskjutningar i produk-lion och ägande, och det skulle allvarligt försvaga storfinansens maktställning. Programmet utgör emellertid inte i dessa delar ett avskaffande av de kapitalistiska produktionsförhållandena i allmänhet. De nya statsindustrierna skulle alltjämt arbeta under kapitalistiska villkor, även om deras inriktning och deras sammankoppling med en marknad, som bygger på ökade samhällsinvesteringar, väsentligt modifierar de villkoren. Men så länge kapitalism råder kommer naturligtvis alltjämt nya skaror av arbetslösa och utslagna fortskridande alt framskapas. Varje steg i ett sådant här programs genomförande kommer dock atl möjliggöra en effektivare kamp mot delta problem. Den logiska slutpunkten i denna utveckling är övergången till en socialistisk planekonomi. 1 planekonomin är profilen, den privata vinsten, avskaffad som styrningsfaktor i produktionen. Produktion och investeringar utgår från folkflertalets medvetna behov. Utslagning, arbetslöshet, undersysselsättning är för alltid avskaffade. De arbetandes makt över produktionen och samhällslivet är slutgiltigt fastställd.

Herr lalman! Med delta anförande yrkar jag bifall lill de vpk-motioner som ar behandlade i arbetsmarknadsutskottets betänkande.

JAN-IVAN NILSSON (c):

Herr talman! Först ber jag att få instämma i Bengt Fagerlunds uttalande om det uiomordeniligi stora värde som full sysselsättning och målsättningen rätt till arbele ål alla .har. Del råder fullständig politisk enighet om den målsättningen. Del är sannerligen inte fråga om likgiltighet som Jörn Svensson ville göra gällande från talarstolen alldeles nyss, ulan det är en förslahandsuppgift för regeringen och den majoritet som stöder regeringen här i riksdagen.

Jag vill i mitt anförande inte enbart begränsa mig lill rena sakfrågor i bil. 15 till stalsverkspropositionen utan också ta upp principiella och allmänpolitiska frågor. Jörn Svensson beklagade all man inte tog upp dessa frågor i utskottsbelänkandet. Han beklagade den snäva behandling vpk-motionen hade fått. Den förutsätter ju ett annat samhälle, ett socialistiskt och kommunistiskt, men det vill inte svenska folket ha. Det vill ha ett demokratiskt samhälle med en socialt ansvarig biandekonomi. Skall man ta upp en ideologisk debatt häri riksdagen om en helt annan utformning av vårt samhälle, är det mycket lämpligare att ta upp en sådan diskussion i den allmänpolitiska debatten eller eventuellt i den stora ekonomiska debatten.

Vårt land har mycket hårt drabbats av den långvariga internationella lågkonjunkturen. Som Bengt Fageriund nämnde finns det 7 miljoner arbetslösa i Europa. Samtidigt genomgår den högt industrialiserade världen, inte minsl vårt land, en djupgående strukturförändring inom flera från sysselsättningssynpunkt mycket viktiga näringar. Vi befinner oss mitt inne i

en djupgående förändring inom bl. a. stål-, varvs- och lekoindustrin. Därför mister vi åtskilliga arbetstillfällen, och därför är del också minsl lika angeläget nu som tidigare att tillskapa nya arbetstillfällen. Målsättningen 400 000 nya jobb är naturligtvis minst lika aktuell som lidigare. Frän centern talar vi minsann om den frågan lika mycket nu.

Denna förändringsprocess sprider sina verkningar inom ett otal anknytande näringar. De internationellt betingade problemen har samtidigt inneburit mycket påfrestande valutasiörningar. Den sjunkande dollarkursen gastkramar t. ex. massa-och pappersindustrin f n. Vårt lands höga kostnadsläge rusade i väg främst under åren 1975 och 1976 - kostnadsläget steg då ungefär 20 % mer än i våra konkurrentländer. Vi föriorade av den anledningen sedan många år mödosamt förvärvade marknadsandelar för vår export men också marknadsandelar på vår hemmamarknad. Stora delar av vår industri måste köra med starkt reducerad kapacitet, och ändå växte lagren. De måste nu avvecklas pä en trög marknad. Vi anser inte att vi har någon nämnvärd hjälp atl vänta av en eventuell konjunkturuppgång ute i världen. Socialdemokraterna har alltså fel om de tror att regeringen väntar på detta och atl del skall lösa våra problem. Vi måste lösa dem genom egna ansträngningar.

Riksdagen har beslutat om en rad åtgärder för att återställa vår konkurrenskraft och i övrigt komma till rätta med de problem som socialdemokraterna lämnade efter sig. Jagskall inte nu göra en uppräkningav dem,dä de har diskuterats i många andra sammanhang - i näringsutskottet, i finansutskottet och i remissdebatter.

Vissa av åtgärderna har oppositionen accepterat och andra högljutt opponerat mot. Man har exempelvis protesterat mol devalveringarna och frigörandet av vår valuta frän den tyska marken. I dag måste t. o. m. framstående socialdemokrater medge atl devalveringen var riktig, ja t. o. m. alt den har lyckats. Den förre utrikesministern, inrikesministern och riksbankschefen Krister Wickman har nyligen uttalat detla. Devalveringen har tillsammans med andra ålgärder skapat förutsättningarna för den ökade exporten, avvecklingen av våra överlager och förbättringen av vår valutareserv, som har pågäll under de senaste månaderna och som för februari uppgick lill plus 600 milj. kr.

Det var mycket glädjande att avtalsrörelsen kunde föras i hamn så snart och på ett så ansvarsmedvetet sätt. Givetvis har den förda politiken skapat förutsättningar för det. Sviterna efter 1975 och 1976 års kostnadsstegringar med påföljande exportsvårigheter, som ledde till sjunkande industriproduktion, måste vi nu slita med. Den lön som vi kan la ut hänger på sikt ihop med produktionsresultaiet.

Regering och riksdagsmajoritel har inte tvekat all i del svära lägel helhjärtat satsa på all bevara sysselsättningen. Mer och merstårdetta klart för gemene man. Vulgärpropaganda slår inte igenom på det sätt som man kanske hade väntat. Folk på verkstadsgolvet förslår bättre. När våra produkter är så dyra att de inte kan säljas, förstår de all det är felaktigt atl genom politiska beslut fördyra produktionen ännu mer. Det har varit och är såvitt jag förstår

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 109 alltjämt socialdemokraternas alternativ. 6 % i högre arbetsgivar- och social-

Onsdagen den avgifter - i inre stödområdet skulle det ha varit 8 96 - skulle vi ha haft om

5 anril 1978 socialdemokraterna suttit vid regeringsmakten. Del skulle ha ökat kostnads-

_____________ läget för produktionen eller alternativt i motsvarande grad ha begränsat

Arbetsmarknads- löneutrymmet. Man säger ju att arbetsgivaravgifterna avräknas vid löneför-
pohtiken handlingarna.

Nu har vi facit av lönerörelsen för åtminstone industrin. Vi kan ganska väl räkna fram hur socialdemokraternas alternativ skulle ha minskat lönerna eller ökat produktionskostnaderna och därigenom försvårat konkurrenskraften, eller ökat inflationen.

Med 6 % i högre avgifter på arbetskraften hade kommuner och landsting drabbats hårt. Det hade oundvikligen lett till mycket stora skattehöjningar, vilket skulle ha drabbat de mindre inkomsttagarna mest på grund av alt kommunalskatten är proportionell. Kommunernas möjligheter att genomföra den angelägna förbättringen av sjuk- och åldringsvärden liksom barnomsorgen skulle ha kraftigt försvårats. Det skulle samtidigt ha fält negativa följder för sysselsättningen inom den offentliga sektorn, som ju som regel är mycket personalkrävande.

Den politik som förts har lett till förutsäliningar för ett snabbt avtal på arbetsmarknaden. Staten har inte i förväg iniecknai löneutrymmet. Produktionen har erhållit möjligheter atl återfå konkurrenskraften. Kommunerna, som redan är hårt pressade, har sluppit belastningen av bl. a. ytterligare arbetsgivar- och socialavgifter i storleksordningen 6 96.

Jag skulle vilja be Bengt Fageriund all uppge namnet på det socialdemokratiska landstingsråd och kommunalråd som vill ha höjda arbetsgivaravgifter i storleksordningen 6 96. Jag hoppas att Bengt Fageriund kan ge ett svar.

Vad skulle en sädan höjning ha inneburit för kommuner och landsting? Enligt uppgift är lönesumman för landstingen ca 13,5 miljarder kronor och för kommunerna ca 25,5 miljarder kronor, vilket tillsammans gör 39 miljarder kronor. Av den summan utgör 9 miljarder kronor statliga löner till befattningshavare i kommuner och landsting. Alltså betalas netto 30 miljarder kronor av landstings- och kommunalskatter. 6 96 på 30 miljarder kronor blir 1,8 miljarder kronor. Med hänsyn till antalet skattekronor är ca 1,8 miljarder en skattehöjning med ganska exakt 1 kr. enbart genom socialdemokraternas förslag beträffande arbetsgivar- och socialavgifter.

Men man för inte bara denna effekt av förslaget. Socialdemokraterna säger att man vid löneförhandlingarna skall avräkna arbetsgivaravgifterna. Lönerna blir lägre. Lägre löner ger en ännu större negativ effekt än jag tidigare nämnde i fråga om den direkta effekten av en höjning av arbetsgivaravgiften, nämligen ganska exakt I kr. skaltehöjning. Det räcker alltså inte med 2 kr. i skattehöjning utan följden av socialdemokraternas förslag blir betydligt Slörre.

Landstingsförbundets kongress sommaren 1976, då det rådde en socialde
mokratisk majoritet såväl i förbundets styrelse som på kongressen, uttalade
28 att en avgiftshöjning på 3 96 skulle inom loppet av två år betyda en

skaltehöjning i landstingen med I kr. och 50 öre.

Man kan givetvis inte exakt säga hur stor skattehöjning socialdemokraternas förslag skulle medföra, men att det är fråga om mycket stora belopp för kommunerna är alldeles klart. Denna effekt har slor betydelse för sysselsättningen inom den offentliga sektorn. Och som sagt, Bengt Fagerlund, kom med namnet på det socialdemokratiska landstingsråd och kommunalråd som vill ha en höjning av arbetsgivaravgiften av den storlek som skulle bli följden av en socialdemokratisk politik!

För att slå vakt om sysselsättningen har regering och riksdagsmajoritet satsat mer iin någon annan tidigare regering i Sverige för att rädda sysselsättningen såväl i strukturella krisbranscher som i övrigl inom näringslivet på både kort och lång sikt. Varken på det s. k. dukade bordet eller i kanslihuset, om man sä vill, lämnade den gamla regeringen efter sig några program eller förslag till lösningar på de kriser- akuta och framlida-som den gamla regeringen måste ha varit medveten om ganska långt före regimskiftet, t. ex. teko, stål och varv. Den nya regeringen fick börja med atl städa upp. Regeringen - inte minst industridepartementet - har enligt mitt förmenande utvecklat en imponerande aktivitet i jämförelse med den tidigare, socialdemokratiska regeringen.

Centerns krav på ett näringslivsprogram motsatte sig socialdemokraterna varje gång vi framförde det motionsledes under 1970-talet. 1 dag borde socialdemokraterna känna detta ansvar såsom nejsägare mycket tungt. Även socialdemokraterna måste väl nu erkänna sin slora felgrepp i detta fall, då man nu begär program och samordning på område efter område inom näringslivet.

Men nu är socialdemokraterna pä efterkälken. Ganska snart efter regimskiftet grep sig den nya regeringen an med uppgifter på såväl lång som kort sikt, bl. a. att utarbeta program och riktlinjer fören långsiktig näringspolitik-och samordnad näringspolitik, vilket vi ju inte har i dag.

Riksdagen har redan fattat en rad beslut som utgör steg på vägen mot ett progressivt och decentraliserat näringsliv. Ell par exempel på det är småföretagspropositionen och energisparpropositionen. Den senare innebär alt man får en mycket stark sysselsättningseffekt utöver del ordinarie byggnadsprogrammet. I pengar räknat innebär propositionen investeringar och besparingar på 32-39 miljarder kronor under en tioårsperiod. Åtgärderna är lönsamma såväl för den enskilde som för samhället, och de kan också gynnsamt påverka bytesbalansen.

Allt del här betecknar nu oppositionen som en defensiv politik. Nederst på s. 52 i utskotlsbetänkandet står det så här: "Åtgärder syftande till mera aktiva ingrepp för alt lösa de mera djupgående strukturproblemen har saknats." Del tyckerjag är ett ganska fantastiskt påstående. Jag skulle gärna vilja att Bengt Fageriund kommenterade del i sin eventuella replik.

Man kallar sin enligt vår mening stereotypa arbetsgivaravgiftspolitik och fastlåsta valutapolitik för offensiv. Del måsle vara ett försök att göra tanken till ordets fånge. Socialdemokraternas politik skulle ha inneburit att vårt näringsliv haft ett ca 20 96 högre kostnadsläge än i dag till följd av dels de

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

6-8 96 högre arbetsgivaravgifterna, som jag tidigare har berört, dels uteblivna devalveringar och dels fortsatt bindning till den tyska marken inom valulaormen.

Jag vill också fråga Bengt Fagerlund: Har socialdemokraterna ändrat sig på den här punkten eller håller ni fortfarande fast vid en politik som skulle ha lett till elt 20 96 högre kostnadsläge för svensk exportindustri? Socialdemokraternas s. k. strukturfond kan ju inte lösa våra kostnadsproblem och inte heller förhindra skattehöjningar i kommuner och landsting på grund av höjda arbetsgivaravgifter. Strukturfonden är, som industriministern fiera gånger har påpekat, helt onödig eftersom vi redan har del instrumentet i vår arsenal.

Socialdemokraterna ägnar en betydande del av utrymmet i sina reservationer åt de samhällsekonomiska och näringspolitiska frågorna, som ju har behandlats i andra utskott. Men jag vill gärna understryka att dessa frågor har ett stort intresse och stor betydelse för hur vi primärt skall lösa sysselsättningsfrågorna i vårt samhälle. Därför är det i och för sig rikligt att i en debatt om sysselsälinings- och arbelsmarknadspolilik ta upp principiella frågor utöver de rena sakfrågorna som behandlas i bilaga 15 i budgetpropositionen.

En balanserad samhällsekonomi och fullt utnyttjande av näringslivets produktionsapparat kan bäst lösa sysselsättningsproblemen. Om detta mål tycks vi vara helt ense över partigränserna; det är bara vägarna att nå målet som vi inte är alldeles eniga om. Trols de 15 reservationerna i utskotlsbetänkandel är ändå enigheten påfallande i fråga om arbetsmarknadspolitikens betydelse och huvudinriktning. De socialdemokratiska reservationerna tycker jag är ganska små. Flera av dem behandlar frågor som redan är avklarade eller som utreds, remissbehandlas eller bereds i departementen och om vilka förslag väntas lill riksdagen i en nära framtid. I den män det finns meningsskiljaktigheter är de oftast av marginell betydelse. Den goda effekten av arbetsmarknadspolitiken visar också all vi har fört och för en ganska bra arbetsmarknadspolitik här i landet. Enigheten om den politiken är av stor betydelse för atl vi skall kunna nä ännu bättre resullal.

Vilka resullal har vi dä nån hittills? Ja, statistiskt kan vi redovisa siffror som man tidigare uppmärksammat och som f n. uppmärksammas ute i Europa. Låt mig bara peka på några siffror. 1971-1972 hade vi 100000 resp. 107 000 arbetslösa och sammanlagt 3 860 000 människor sysselsatta på arbetsmarknaden. År 1977 hade vi 75 000 registrerade arbetslösa och 4 100 000 människor i sysselsättning på arbetsmarknaden. 1977 ökade faktiskt sysselsättningen i Sverige. Det var kvinnorna som stod för ökningen. De har ökat i antal på arbetsmarknaden under 1970-talel, medan antalet sysselsatta män har minskat något. Denna utveckling stämmer inte riktigt med Jörn Svenssons framställning av den ödesfilosofi som man frän kommunistiskt håll gärna för fram rörande de fria demokratiska staternas ekonomiska system.

I sysselsättningsfrågorna måste kvinnornas möjligheter särskilt uppmärksammas. Även fördemharvien inte helt negativ bild för 1970-talet. År 1971,

när ca 250 000 förre kvinnor var i arbete, var arbetslösheten bland dem 44 000, dvs. 2,8 96 av arbetskraften. År 1977 var 40 000 kvinnor arbetslösa, dvs. 2,2 96 av arbetskraften.

Ungdomarnas situation är också något som måste speciellt uppmärksammas. År 1971 var 660 000 ungdomar i åldern 16-24 år i arbete. För 1977 redovisas samma siffra, alltså 660 000, men då är alt märka att antalet ungdomar i denna ålder hade minskat med 120 000 under åren däremellan. Sålunda är en betydligt större andel av ungdomsgruppen nu i arbete. Men naturligtvis är del ändå nödvändigt att vidta åtgärder för att snabbi föra in arbetslösa ungdomar på arbetsmarknaden. Åtskilliga åtgärder har också vidtagits i det syftet.

En annan sak som är värd alt uppmärksamma är de s. k. latent arbetssökande, alltså människor som skulle kunna ta ell arbete om det fanns något på hemorten. År 1970 var de latent arbetssökandes antal 121 000, varav 104 000 kvinnor. År 1977 var antalet 48 000, varav 35 000 kvinnor. Det har således skett en förbättring av sysselsättningen för denna kategori.

Men 4-5 96 av den arbetskraft som nu är sysselsatt här i landel har arbete genom samhälleliga arbetsmarknadsåtgärder. Detta visar hur viktigt det är att vi får fart på näringslivet igen. Det är inte minst viktigt för att ungdomen snabbt skall komma in pä arbetsmarknaden. Regeringen har nu också tillsatt en särskild ungdomsdelegation. I förra veckan lade regeringen fram en proposition om ungdomssysselsättningen. Men detta-och det som tidigare gjorts - är naturiigtvis inte tillräckligt för att få in ungdomarna i arbetslivet. Våra strävanden i det stycket måste oförtrutet fortsätta.

Bengt Fagerlund berörde i sitt anförande även reservationerna 9 och 12, där de skyddade verkstäderna och den handikappade arbetskraften och dess ställning på arbetsmarknaden behandlas.

Riksdagen har redan beslutat i denna fråga. En organisationskommitté skall förhandla med de nuvarande huvudmännen om övertagandet, och det är naturiigtvis viktigt-här delar jag helt Bengt Fageriunds uppfanning-att detta går så fort som möjligl. Men det måsle givetvis ta sin lid.

Riksdagsbeslutet innebär att när staten övertar ansvar och kostnader för de skyddade verkstäderna sker detta under förutsättning att motsvarande kostnader minskas förändra kommunala aktiviteter,som naturligtvis också blir dyrare tills överförandet skett. Enligt utskottets mening bör därför bidragen inte ändras nu under pågående förhandlingar. Arne Fransson kommeratl mera ingående behandla de frågor som tas upp i reservationerna 9-12 liksom också jämställdhetsfrägorna.

Reservationen 13 av Allan Gustafsson följer upp en motion av bl. a. tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson, där Karlstad förordas som lokaliseringsort för den nya centrala stiftelsen för skyddade verkstäder. Här finns det en rad motioner där olika orter förordas.

Riksdagen beslöt 1977 att organisationskommittén som skall förhandla om överförande av skyddade verkstäder också skall pröva frågan om lokaliseringsort för den centrala stiftelsen. Regeringen förutsätts i denna lokaliseringsfråga återkomma till riksdagen sedan frågan prövats av organisations-

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

kommittén. Utskottet anser därför att motionerna inte nu bör föranleda någon ålgärd.

De övriga reservationer som jag inte berört i mitt anförande kommer för centerns del att behandlas av Allan Gustafsson och Arne Fransson. 1 inrikesulskottet har vi denna gäng för att fä en meningsfull diskussion försökt att samordna debatten, så att talare som ämnar ta upp samma frågor i reservationerna kommer att slå nära varandra på talariistan.

Herr talman! Jag ber att med det sagda på alla punkter få yrka bifall till arbelsmarknadsuiskoneis hemslällan.

BENGT FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jan-Ivan Nilsson svarade inte på de frågor jag ställde till honom, och jag hinner ju inte med dem han ställde till mig.

Men låt mig ta upp del här näringspolitiska programmet. För tredje gången berör Jan-Ivan Nilsson denna fråga i kammaren och han säger: Socialdemokraterna avslog vår motion om ett näringspolitiskt program. Får jag då bara

läsa den Rjrsta punkten i programmet där det står att " näringspolitiken

särskilt inriktas på elt decentraliserat", alltså inte ens så långt möjligt decentraliserat, "näringsliv och främjande av de mindre företagens utveckling". 1 näringsutskottets betänkande 1975/76:54 slår bl. a. följande: "Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning atl den föreslagna formen för elt fortsatt näringspolitiskt programarbete ter sig orealistisk." Det var inte bara socialdemokrater utan också Jan-Ivan Nilssons borgerliga vänner i regeringen f n. som var fullständigt överens om detta. Därför anser jag all det där ulan vidare kan kastas under bordet. Inte heller har någon förut tagit upp den här saken.

Sedan tycker Jan-Ivan Nilsson atl del är fruktansvärt atl vi skriver att regeringen har fört en defensiv politik. Men lät mig ta ett exempel, Jan-Ivan Nilsson. 1 dag går 10 900 byggnadsarbetare arbetslösa. Samtidigt har vi en brist på bostäder i många orter här i landet. Vad gör regeringen för atl ge dessa 10 900 byggnadsarbetare jdbb? Det kan dessutom påpekas att ett sådant arbetstillfälle ger jobb för kanske fem andra arbetare inom industrin. När vi sist hade en bostadsbrist i vårt land under en socialdemokratisk regim byggde vi lill den siste byggnadsarbetaren för all ordna bostäder.

Vad gör ni i dag? Är det inte en defensiv politik när ni inte skapar möjligheter lill ett byggande som kan leda lill inte bara en rätt till arbete ulan också en tätt till en hygglig bostad för alla? Det är sådana saker som är en defensiv politik i detta sammanhang.

Jag har nu en halv minut kvar av min replik.

Jan-Ivan Nilsson tar vidare upp frågorna om devalveringen, valutareserven osv. Ja, vad har devalveringen lett lill? Jo, lill att de som spekulerade i valutor tjänade mellan 600 och 800 milj. kr. Och vilka får betala detla? Jo, det är Sveriges löntagare, vilkas löner enligt Jan-Ivan Nilsson är för höga.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jan-Ivan Nilsson är den verklige mästare i den borgerliga strutspolitiken när det gäller alt krypa undan från en diskussion om de utslagnas och de socialt utstöttas problem. Nu har han slutit cirkeln genom att hänvisa till att den diskussion som jag har försökt föra här borde las upp i remissdebatten. Jag log upp den sent i höstas i en allmänpolitisk debatt. Det var ingen borgeriig ledamot som ens kommenterade de problem jag diskuterade. Sedan försökte jag la upp frågan vid en alkoholpolitisk debalt i riksdagen för någon månad sedan, men då fick jag veta att det problemet inte hörde hemma i detta sammanhang. Då skulle man diskutera maskrosvin och uiskänkning. Det skulle i stället höra hemma under socialutskottet. Så kom utslagningen, alkoholfrågor och liknande spörsmål upp häromdagen i socialutskottet. Men då hänvisade man till att del fanns sä många utredningar på området att utslagningsproblematiken inte skulle diskuteras vid del tillfället. Nu försöker jag återigen ta upp den och blir hänvisad tillbaka till remissdebatten.

När skall vi ta upp den sociala utslötningens problematik och när skall de borgeriiga se i ögonen atl den sociala ulslöiningen och utslagningen är en produkt av det ekonomiska syslemet och inte beror på de utslagnas mindervärdighet eller oförmåga att klara sig i samhället? Den beror i stället på sociala och ekonomiska förhållanden. Del skall också ni borgerliga ledamöter tvingas atl se i ögonen.

Jan-Ivan Nilsson hyser tydligen vidare den illusionen att sysselsättningen i samhället ökar därför några siffror i AKU:s statistik visar atl antalet sysselsatta stiger. Han har då inte förstått något av denna problematik. Då är det också förståeligt att man på det hållet är sä fullständigt perspektivlös, passiv och ulan program för atl bekämpa de allvariiga problem som massarbetslösheten medför.

Man kan få anlalel sysselsatta att öka på många sätt. Det är två ting som man måste hålla i minnet när man försöker utläsa något av siffrorna på detta område, vilket Jan-Ivan Nilsson tydligen med ringa framgång har försökt göra. Först och främst har hela den stora armén av undersysselsaita, deltidsarbetare, arbetslösa och tillfällighetsarbetare ständigt ökat sedan 1950-talets slut, och den slår under den borgeriiga regeringen alla rekord. Sedan är del dessutom så atl i antalet sysselsatta inräknas de sjukskrivna, vilkas antal har ökat kolossalt. Det är alltså en skenbar ökning. Man kan också öka antalet sysselsatta genom alt slå sönder heltidsarbeten i deltidsarbeten. Om man slår sönder en miljon heltidsarbeten i deltidsarbeten, får jag ungeför två miljoner sysselsatta i stället, och det är det som har skett.

Jan-Ivan Nilsson förstår inte all det han försöker framhålla som en ökad sysselsättning är ett sken. Mätt i heltidsarbeten har sysselsättningen minskat under den borgerliga regeringens tid medan arbetslösheten och undersysselsättningen kraftigt ökat.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

3 Riksdagens protokoll 1977/78:109-110

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

JAN-IVAN NILSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte ambitionen alt göra Jörn Svensson nöjd med mina diskussionsinlägg ochjag har ingen förhoppning om det heller. Men jag ber alt få uttala min stora beundran för den energi som Jörn Svensson har när det gäller att ta upp frågor om ett kommunistiskt samhällssystem. Han hoppar in med sitt budskap på frågan om maskrosvin och allt vad det kan vara. Det må han ha möjligheter lill i fortsättningen också. Närjagtoguppen mer allmänpolitisk diskussion trodde jag alt det i någon män skulle tillmötesgå Jörn Svenssons intresse, men så var inte fallel.

Jag följde mycket noga med Bengt Fageriunds anförande, och jag tycker att jag i milt anförande på varje punkt gav Bengt Fageriund besked i vad gäller sakfrågor.

Närdet gäller centerns näringslivsprogram hänvisar Bengt Fageriund till de tidigare utskottsbetänkanden där socialdemokraterna inte var ensamma om att avstyrka centerns motioner i det avseendet. Nu ber jag bara att fä hänvisa lill alt regeringen de facto arbetar med elt samlat näringsprogram, varav riksdagen har tagit del och även beslutat om ett par steg.

Belräffönde byggnadsverksamheten vet vi att det är trångt pä kapitalmarknaden. Regeringen har höjt länetaket i en par omgångar och vidtagit en del andra åtgärder, som har diskuterats i samband med interpellationssvar och vid behandling av betänkanden från civilutskoltel. Jag har ingen anledning och inte tid heller atl gå in på det närmare.

Jag vill än en gång erinra om den stora sysselsättning som energisparpropositionen ger möjligheter till. Bengt Fagerlund har också i arbetsmarknadsutskottel deltagit i och tillstyrkt olika ålgärder i anledning av denna proposition. Vi har ett enhälligt uttalande från arbetsmarknadsutskottel om det värdefulla i alt fullfölja energisparpropositionen. Den kommer att ge en mycket stor sysselsättning över hela landet i både små och slora orter.

Sedan, herr Fageriund, kom med namnen på de kommunalråd eller landstingsråd som vill öka arbetsgivaravgiften och de kommunala kostnaderna med det procenttal som socialdemokraternas politik skulle ha inneburit! Svara också pä frågan: Har socialdemokraterna ändrat sin inställning när det gäller devalveringen och bindningen av vår valuta till den tyska marken -två ålgärder som skulle ha inneburit en kostnadsökning för svensk exportindustri i storleksordningen 20 %?

BENGT FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är en fantastisk fråga som Jan-Ivan Nilsson upprepar, nämligen vilket kommunalråd eller landstingsråd som vill ha 6 procents höjda arbetsgivaravgifter. Jag förstår inte varför Jan-Ivan Nilsson kräver mig pä besked i det avseendet. Jag känner inte alla kommunalråd och landstingsråd. Men vad jag vet är atl de vill att man skall få sysselsättning. Om jag tar Lessebo kommun, så är vi mer betjänta av att fä behålla sågen i Lessebo och beiala arbetsgivaravgift. Dessutom är talet om 6 % förut molbevisal här i kammaren. Man lägger ihop vissa ting och kommer fram till en siffra som är helt annorlunda. Skapa sysselsättning i Slrömsnäs bruk i stället för att lägga

ned pappersbruket! Det är invånarna betjänta av. Vilket landstingsråd eller kommunalråd i den regionen är intresserad av alt del blir arbetslöshet? Kan Jan-Ivan Nilsson tala om det för mig?

Sedan tar Jan-Ivan Nilsson upp det näringspolitiska programmet. Låt mig säga, Jan-Ivan Nilsson - allra helst efter vad jag har hört er tala om här - alt näringspolitik aren ideologisk fråga. Den löser man inte i en stallig utredning. Jag kan förslå all de borgeriiga, med en borgerlig uppfattning och en kapitalistisk syn, kan se detla enhetligt. Men vi kan inte göra det utifrån våra demokratiska socialistiska synpunkter. Därförkan man inte tillsätta en statlig utredning, Jan-Ivan Nilsson. Motionera lill centerns stämma om att centern lägger fram elt näringspolitiskt program! Men jag tror inte vi kan bli eniga med er om det. Jörn Svensson har tagit upp Jan-Ivan Nilssons sifferexercis, som visade alt vi siatistiskt har en god ställning. Ja, ibland säger man att med statistik kan allt bevisas. Men lål mig säga beiräffande de här siffrorna att den stora ökningen av antalet anställda skedde fram till 1976. Sedan har vi haft en betydlig nedgång i sysselsättningen under den borgeriiga regeringens tid. Dessutom har, som Jörn Svensson sade, deltidsarbetet ökat i mycket stor utsträckning.

När det gäller ungdomsarbetslösheten får vi senare en särskild proposition. Vi har därför inte nu berört den frågan. Vi har visseriigen väckt motioner även på detta område, men dem kan vi ju inte diskutera förrän de har blivit behandlade.

Hela Jan-Ivan Nilssons resonemang handlade även nu om den internationella lågkonjunkturen och strukturomvandlingen. Sedan sade han: Vi har fortfarande kvar målsättningen om 400 000 nya jobb. Det var emellertid inte en målsättning, utan vad ni gick ut med var så gott som ett löfte om att ni skulle ordna dem; vi har talat om detla förut. Lät mig säga att Jörn Svenssons siffra, när han talade om an det skulle behövas 900 000 nya arbetstillfällen, ligger mycket närmare sanningen, om vi vill ge arbete åt alla, än er siffra vid talet om 400 000 nya jobb.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Del är tydligt att den borgeriiga majoriteten har en fullständigt verklighetsfrämmande utgångspunkt i den här debatten.

Man säger alt det råder enighet om målsättningen om allas rätt till arbete. Men hur kan det då komma sig alt de arbetslösa, de undersysselsaita och tillföllighelsarbelarna är fler i dag än vad de någonsin har varit under hela efterkrigstiden? När man konstaterar detla - och det är obestridligt - måste man ändå ställa sig frågan: Varför uppslår det arbetslöshet? Varför blir det social utslagning? Varför raseras med jämna mellanrum delar av produktionsapparaten så att folk kastas ut? Och hur skall vi åstadkonima arbete åt dem som drabbas av det ekonomiska systemets följder? Skall vi avhjälpa det genom atl ge vissa kategorier av dem litet kontant arbetsmarknadsstöd? Eller skall vi åstadkomma del genom an stoppa undan dem i AMS-utbildning ulan att se till alt del sedan finns arbete åt dem när de kommer ut därifrån? Skall vi ge dem tillfälligheisarbeien och räkna in dem i statistiken som sysselsatta, så

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

att vi slipper undan med det - utan att ta hänsyn till atl de om sex månader skall sluta med sitt tillfällighelsarbele och att det då inte finns någol annat arbete? Skall vi acceptera utslagningen? Skall vi acceptera all det bildas växande B lag och C-lag vid sidan av den ordinarie arbetsmarknaden? Skall vi acceptera alt det blir fler och fler som kastas ut? - Om inte, vad skall vi då göra åt problemet, Jan-Ivan Nilsson?

Jo, då säger vi alt vi borde utarbeta ett ambitiöst program för att bygga upp nya statliga förädlingsindustrier. Det vill inte Jan-Ivan Nilsson diskutera -det är socialism, och det är så fult! Det är ideologi, och del skall man inte diskutera i Sveriges riksdag! Vi vill att man skall satsa på en förbättrad kollektivtraflk föran skapa flera jobb, men då säger Jan-Ivan Nilsson att det är socialism och atl det är fult och att det är ideologi och atl vi inte skall diskutera del här. Vi vill att man skall bygga bort bristen pä barnstugor -Bengt Fagerlund har nämnt att det råder bostadsbrist och att det finns utrymme för ett ökat bostadsbyggande - men också det betraktar tydligen Jan-Ivan Nilsson som saker och ting som vi inte skall diskutera här.

Hur skall vi då åstadkomma någonting? Om vi inte vill se orsakerna till arbetslösheten som de är och om vi inte vill diskutera konkreta program, hur skall vi då kunna avhjälpa arbetslöshelsproblemen? Skall vi inskränka oss lill välgörenhet, tillfällighetsarbeten, socialpolitik, arbetslöshetskassor? Är det borgeriig sysselsättningspolitik? Är del vad den beslår i?

Industridepartementet är väldigt aktivt pä det sysselsällningspolitiska planet, säger Jan-Ivan Nilsson. Jo, det vet vi: 4 000 jobb skall bort inom handelsslåisområdel, 8 000 skall bort inom specialstålet, 15 000-20 000 skall bort inom teko. Nils Åsling böoade bra häromdagen med atl tvinga pä riksdagen ett beslut enligt vilket 2 000 skall bort inom den statliga lekokoncernen så småningom. Flera av varven skall läggas ner. - Del är aktivitet för sysselsättnmgen, det! Kom med ett positivt program, om ni har något, och låt oss diskutera del!

JAN-IVAN NILSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Först får jag säga till Jörn Svensson att han helt och hållet har fält om bakfoten vad han tror jag tycker vi skall diskutera här i kammaren. Huruvida vi skall ta upp frågan om ett socialistiskt samhälle i anslutning till maskrosvin vill jag inte nu bedöma, men det var ju Jörn Svenssons bedömning vid det tillfallet.

Bengt Fagerlund tyckte atljag hade ställt en fantastisk fråga när jag ville atl han skulle lala om vilka socialdemokratiska kommunalråd och landstingsråd som ville ha den socialdemokratiska politiken, som innebär arbetsgivaravgifts- och ;50cialavgiftshöjning på ytlerligare 6 96. Jag får väl tolka hans uteblivna svar så att det inte är något socialdemokratiskt kommunalråd eller landstingsråd som vill ha den politiken. Och Bengt Fageriund hade inte heller något atl genmäla mot den socialdemokratiska majoriteten vid landstingskongressen 1976, som tillsammans med de icke socialistiska partierna uttalade sig mycket negativt mot höjda arbetsgivaravgifter, alltså mol den socialdemokratiska politiken.

Socialdemokraterna har förslagit en ytteriigare höjning pä 1,5 96 av arbetsgivaravgiften vid skatteomläggningen den 1 januari 1977, motsatt sig en sänkning av löneskatten från 4 lill 2 %, föreslagit en ytlerligare höjning av försäkringsavgifterna med 0,5 96 för atl betala en del av skatteomläggningen 1978 och den särskilda slrukluravgiften på 2 96 från den 1 juli i år. Det blir 6 96, Bengt Fageriund, och del kan dokumenteras genom era egna motioner här i riksdagen. Dessutom harjag inte tagit med den arbelsgivaravgiftshöj-ning som MBL-avgifien skulle innebära och som nu betalas över statsbudgeten.

Det är alldeles riktigt att deltidsarbetet har ökat under hela 1970-talel och att framför allt kvinnorna kommit in på arbetsmarknaden därigenom. Men en sak kan vara värd atl observera i del här fallet: anlalel kvinnor som är missnöjda med deltiden har faktiskt minskal trots att antalet kvinnor i deltid har ökat med ungefär 90 96 av 250 000. Man kan kritisera detta, och del är angeläget att skaffa heltidsarbete åt de ca 45 000-50 000 kvinnor som vill ha heltid men bara har deltid - man bör uppmärksamma detta mer än tidigare och göra vad som är möjligl.

Jag får väl också tolka Bengt Fageriunds uttalande om att det säkert skulle behövas fier än 400 000 nya jobb. Jag hoppas att socialdemokraterna nu lägger ned sin propaganda mot centerpartiet när vi säger att det behövs minst 400 000 nya arbetstillfällen för att alla människor som vill ha sysselsättning skall erhålla den - det är ju del vi säger.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Talmannen anmälde att Bengt Fageriund anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytlerligare replik.

ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Det råder stor enighet om arbetsmarknadspolitiken. Det är en rubrik man skulle kunna sätta på behandlingen och debatten omkring de här frågorna. Men 14 socialdemokratiska reservationer harju fogats till utskotts-betänkandet. Då är det väl ingen enighet? Titta då närmare på reservationerna, så finner ni att meningsskiljakligheterna är små mellan majorilet och minoritet i uiskottet. Flera av reservationerna avser detaljer, även om dessa detaljer i och för sig är viktiga delar av den totala arbetsmarknadspolitiken. Dessa åsiktsskillnader - tillsammans med uppslutningen kring regeringens huvudprinciper och riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken - demonstrerar en storenighet. Della kan alltså konstateras om själva arbetsmarknadspolitiken, om de arbetsmarknadspoliliska insatserna och frågorna, liksom om resurstilldelningen.

Men, herr lalman, betraktar man frågan om hur man skall skapa verklig sysselsättning, dvs. hur man skall lösa landels och näringslivets ekonomiska problem, då ser man lättare åsiktsskillnaderna. I inledningen av den socialdemokratiska reservationen 1 om sysselsättningspolitikens inriktning på s. 51 i utskottsbelänkandet framgår det ganska klart:

"Regeringen har i stort endast anvisat ett sätt att lösa vårt lands ekonomiska problem. Det är alt minska kostnaderna för företagen och

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

därigenom förbättra deras vinstsiiuation. Särskilt har man koncentrerat sig pä
lönekostnadernas roll ."

Regeringen har ju vidtagit åtskilliga andra åtgärder som jag inte skall uppehålla mig vid nu, men jag vill erkänna atljag har varit en smula tveksam om hur man egentligen skall tolka formuleringen i den socialdemokratiska reservationen. Varför ärden så försiktig? Vill ni socialdemokrater instämma i alt ett av skälen till våra exportproblem och därmed sammanhängande sysselsättningsproblem jusl är de stora och hastiga lönestegringarna sedan 1974? Formuleringen lyder inte på detta. Det för en lid sedan ingångna avtalet mellan arbetsmarknadens parter har givit en fingervisning om att ledningen för LO resp. PTK nu äntligen har böoat inse att alltför slora lönehöjningar kan bli ett hot mol tryggheten i jobbet. På verkstadsgolven och på kontoren har man länge begripit delta. Tänk om också socialdemokratiska politiker klart ville erkänna att om allas rätt till arbete inte bara skall bli en propagandafras måste vi se till att vi kan sälja de svenska produkterna på väridsmark nåden. För höga lönekostnader jämfört med konkurrenternas utanför vårt lands gränser har medverkat till atl våra priser har legat 20-30 96 över våra konkurrenters. När vi vidare inte längre är ensamma om hög kvalitet pä produkterna blir resultatet alt den utländska kunden inte vill köpa av oss.

Jag skall inte mer upprepa vad som sagts under de senaste åren i detta ämne. Det är bara så trist att oppositionen är så ensidig i den här debatten. Man kritis.erar regeringspolitiken för det låga kapacitetsutnylljandet i näringslivet och för alt investeringsviljan är låg. Man påstår att eftersom det saknas kapital måste vi ha löntagarfonder.

Är det sä underligt att företagen tvekar att investera i nya produkter eller nya projekt, när man vet all lönsamheten är dålig, när man fruktar alt verksamheten kommer att gå med föriust, när man vel atl produkten är svårsåld på grund av det höga priset? Talet om att det råder brist på kapital är dessutom överdrivet. Se bara till atl det blir lönsamhet i företagsamheten, alt det hela går med vinst, så erbjuds riskvilligt kapital. Då skapas också nya och tryggare jobb.

Herr talman! Dagens deball gäller emellertid själva arbetsmarknadspolitiken. Jag har bara velat markera alt en förutsättning för alt vi skall kunna uppfylla principen om rätten till arbete är att samhällsekonomin är i balans. Vi kan inte leva över våra tillgångar. Det gamla talesättet om att rätta munnen efter matsäcken gäller sannerligen än i dag. Det borde redan för flera år sedan ha stått klart för den dåvarande regeringen att om inte företagen haren rimlig lönsamhet finns det ingenting som sporrar lill att satsa på de nya produkterna, maskinerna, lokalerna och därmed de nya arbetstillföllena. Detta självklara förhållande har vi moderater pekat på i debatt efter debatt. De stödåtgärder som arbetsmarknadsutskottets betänkande handlar om skulle inte ha behövt vara så omfattande och kostnadskrävande, om vi i tid slagit vakt om företagens konkurrensförmåga på den internationella marknaden.

Arbetslösheten är vårt värsta gissel, sade arbetsmarknadsutskottets vice ordförande Bengt Fagerlund för en stund sedan. Hur svårt är det egentligen

atl förlora jobbet? Är vi medvetna om atl det är en krissituation som är jämförbar med den att föriora en nära anhörig? De fiesta är säkerligen medvetna härom.

Gunvor Hällström, en företagsläkare vid Göta verken i Göteborg, menaratt det finns ett slags experttänkande, som hindrar verklig insikt och kunskap. Del verkar som om man upplever rapporterna i massmedia om varsel och permitleringar som rapporter om grupper av människor. Man ser skeendet i stort. Man ser inte vad del betyder för den enskilda individen. Vad säger man till den som drabbats: "Du måste gå lill läkarmottagningen" eller "Vänd dig du till personalfunktionen"? Vi andra runt omkring fiyr från problemen. Vi hänvisar till experter. Men vad betyder del för en människa som är i kris? Vad ärdet hon egentligen behöver? Gunvor Hällström på Göta verken berättar om hur de som har förlorat sina jobb isolerar sig, om hur odugligheten känns allt starkare. Man drar sig bort frän vännerna eller flinar upp sig inför dem för alt ingenting visa. Man smyger sig ut sent på kvällen för atl posta sin ansökan om nytt jobb. Man ger sig av tidigt i otian, lar den vanliga bussen för att sedan komma hem med den vanliga kvällsbussen. Man har ägnat dagen åt att vandra omkring utan mål för att ingen av grannarna skall ana vad som är på förde.

Är delta bara någol för experter? Nej, del angår verkligen oss alla. Melina Mercouri har gett oss ett ord på vägen. Hon säger: Här i Grekland är vi så fattiga att vi inte har råd med psykiatriker, kuratorer och andra experter. Vi har våra vänner i stället.

Att detta ger en tankeställare om arbetets betydelse står klart, men med tanke på inte minst de olika kategorier som utskottets betänkande berör är det lika viktigt att vi umgås på arbetsplatsen, hur vi utvecklar gemenskapen, alt vi utvecklar vänskapen. Alt som arbetskamrat eller som chef t. o. m. betraktas som en riktig och god vän är mer betydelsefullt än om det finns s. k. experter av olika slag.

Del är intressant att ordet kris pä kinesiska skrivs med två skrivtecken. Det ena står för chock och olycka. Det andra står för möjlighet, vidareutveckling, mognad. Det borde vaoe arbetskamrat och arbetsledare tänka pä till vardags. Som riktigt goda vänner kan vi kanske vända kris till utveckling. Det här är något inte minsl för framtidens arbelsliv.

Herr lalman! Jag har tillåtit mig atl hittills hålla mig till ganska allmänna frågor. Jag har gjort det därför att jag upplever att vi är ganska eniga om de övergripande arbetsmarknadspoliliska åtgärderna. Tidigare talare har berört en hel del av de frågor som arbetsmarknadsutskottets betänkande omfattar, men jag skall i alla fall övergå till några kommentarer i anslutning till de olika delfrågorna. Filip Fridolfsson skall senare göra ett inlägg om samhällskon-irollen vid nedläggning av företag, och Inger Lindquist har begärt ordet i anslutning lill sin egen motion och till Blenda Liitmarcks moiion om förvärvsarbete för pensionärer. På s. 69 i betänkandet finns ett särskilt yttrande som vi moderater anmält i utskottel i anledning av dessa båda motioner.

Det andra särskilda yttrande som är fogat till betänkandet gäller könskvo-

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

tering. Jag har den alldeles bestämda uppfattningen att del är en av 1970-talets viktigaste frågor att öka jämställdheten mellan könen. Jag har åtskilliga gånger sagt det i den här talarstolen. Dessa strävanden ligger helt i linje med moderat ideologi, dvs. att slå vakt om vaoe enskild indi vid, att ge henne eller honom största möjliga valfrihet. Men vi känner tveksamhet inför metoden alt könskvotera. Metoden är principielll felaktig. Jag har hört sägas, och det är den yttersta ändan i den här tanken, att det t. o. m. finns de som hävdar att könskvotering skall inskrivas i den aviserade lagen om könsdiskriminering. 1 så fall, ärade kolleger i denna kammare, blir det första gängen riksdagen stiftar en lag som stadgar olikhet inför lagen. Myckel märkligt, må man säga!

Jag lyssnade med intresse på Bengt Fagerlunds engagerade anförande. 2 000 ungdomar förtidspensioneras vaoe är, framhöll han. Vilka är det som pensioneras, frågade han, och gav ett - med avsikt, tror jag - ganska generellt svar: De ungdomar som förtidspensioneras är, om man bortser från dem som behöver vård, de som helt enkelt inte kan fä jobb.

Jag är medveten om att Bengt Fageriund inte ansåg sig ha lid alt fördjupa sig i detta ämne. Jag måste ändå säga att jag lystrade till vid denna del av Bengt Fagerlunds anförande. Jag tycker nämligen alt Bengt Fagerlund visar på ett verkligt viktigt problem.

Vad beror det på att dessa 2 000 ungdomar inte får arbete? En del har fysiskt handikapp, en annan grupp har psykiskt handikapp och en tredje grupp är de som fött svårigheter under sina uppväxtår. Jag är övertygad om atl vi i denna grupp finner de ungdomar som fått en dålig start. Många av de i arbetslivet utslagna har blivit utstötta redan i barnaåren.

En forskare vid namn Peter Zettergren visar på della i en nyligen publicerad undersökning. Han hänvisar bl. a. till en annan undersökning, som påvisar att 6 96 av barnen på mellanstadiet inte har någon vän. 12 96 av dem hare/7 vän. Dessa barn beskrivs som isolerade, outsiders, barn som inte har självförtroende. Påpekandena styrks av en undersökning från 1973 av Olveus, som säger atl 5 96 av barnen i skolan är hackkycklingar och utsatta för mobbning.

Jag vill med detta bara komplettera bilden: Mänga av de förtidspensionerade ungdomarna får inte jobb därför alt de har fått en dålig start i hemmet. Skolan har kanske inte förmått rätta till det. Svårigheterna bara ökar. En del tar sin tillflykt till alkohol och narkotika. Undra sedan pä atl det också uppstår svårigheter på arbetsplatsen!

Det slår klart för alla att den omfattande förtidspensioneringen inte bara är arbetsmarknadspolitik. Det är här också fråga om barnpolitik, det är fråga om familjepolitik, socialpolitik och utbildningspolitik. Här har vi sanneriigen en väldigt viktig uppgift som måste lösas.

Jörn Svensson säger med starkt engagemang att de utslagnas problem beror på del kapitalistiska systemet. Jag vill gärna säga Jörn Svensson an med de erfarenheter jag har frän livet utanför delta hus, inte minst frän den arbetsplats jag tillhör, kan jag faktiskt inte dra en sä enkel slutsats som an det är del kapitalistiska systemets fel eller att det är socialismens fel. Jag har snarare den uppfattningen - och jag tror att en hel del människor delar den -

att det inte sä mycket är fråga om olika ideologiska system. Här är det mera fråga om hur vi som föräldrar tar hand om våra barn till vardags, hur vår skola fungerar och inte minst hur våra arbetsplatser fungerar. Då tyckerjag det är litet för enkelt att slunga ut att del är det ena eller det andra systemets fel.

Med detla, herr lalman, ber jag avslutningsvis att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

BENGT FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Alf Wennerfors säger att det råder stor enighet om arbetsmarknadspoltiken och att det bara är detaljer som skiljer oss åt. Jag ber honom uppmärksamma reservationen 1, som tar upp den väsentliga skillnaden mellan oss och den borgeriiga ulskottsmajoriteten. Alf Wennerfors säger atl vi inte är motståndare lill riktlinjerna i arbetsmarknadspolitiken. Nej,varförskullevi vara del? De innebärju ell fullföljande av den politik som vi fick slåss för mot moderater och folkpartister ända in på 1960-talel.

Alf Wennerfors uppehöll sig länge vid lönestegringarna men sade inte ett ord om vad råvarupriserna och priset på energin betyder.

Med anledning av mitt inlägg om de handikappades situation tog Alf Wennerfors sedan upp elt verkligt intressant ämne, som vi skulle behöva diskutera ingående. Jag anser att utslagningen beror på atl vi har ett samhälle som inte är jämlikt utan bygger pä konkurrens. Som Alf Wennerfors sade är mänga sociall utslagna redan frän barndomen. Då måste vi ändra hela samhället för alt kunna lösa deras problem.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker inte att vi som representerar arbetarrörelsens partier skall låta det slå oemotsagt när en moderat talesman ännu en gång -för vilken gäng i ordningen vet jag inte - kommer med det lögnaktiga påslåendet att den minskade exporten skulle ha att göra med speciellt starkt ökade svenska lönekostnader.

I andra kapitalistiska länder råder det en arbetslöshet som är väl så hög som och i de flesta fall högre än i Sverige. I USA är arbetslösheten betydligt högre, och ändå är USA ett land där lönekostnaden per producerad styck under åren från 1961 fram till 1970-lalet har stigit mindre än i Sverige. Då kan det inte vara lönefaktorn som har spelat in.

Detla visar sig också i den enda statistiska sammanställning som har gjorts för perioden 1961 fram till mitten av 1970-talet -den har presenterats i en tidningsartikel av en svensk ekonom som är verksam i Danmark, Bengt Åke Lundvall. Den visar atl lönekostnaden per producerad styck har stigit mindre i Sverige än i del slora flertalet kapitalistiska länder. Det är felaktigt när man påstår motsatsen. Del finns inga kvantitativa dala som på något sätt tyder på någol annal.

Andel under 1976och 1977 skenbart kan ha skett en siffermässig stegring av den svenska lönekosinaden per styck sammanhänger med att en del av den svenska arbetskraften har stannat kvar i förelagen och därmed formellt

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

belastat statisliken. Men detla har kapitalet fått särskilda subventioner för, och det måste man i så fall också räkna in.

Del är en förolämpning mol svensk arbeiarrörelse och svensk facklig rörelse och en felakiig, förljugen framsiällning av de poliliska sammanhangen när man framhåller della med lönekosinaden. Det är ingenting annal än elt borgerligt försök alt skrämma arbetarna från all bedriva aktiv lönekamp och försvara sin levnadsstandard.

Sedan rekommenderar Alf Wennerfors att vi, när vi har bekymmer och känner oss utslagna och ensamma, skall gå till direktören, lill arbetsköparen, lill kapitalisten och anförtro honom våra bekymmer, sä skall livet bli lättare. Finns del inte bättre metoder alt göra livet lättare? Varför kan man inte starta ell statligt industriprogram som bygger upp nya induslrierdärdet kan skapas arbele? Varför kan man inte bygga fler bostäder sä atl det skapas arbeten? Då skulle bekymren försvinna för många arbetslösa byggnadsarbetare. Varför kan man inte bygga barnstugor? Varför kan man inte investera för atl bygga bort de sociala och miljömässiga bristerna och på det sättet skapa arbele? Varför kan man inte göra detla, och varför vill ni aldrig diskutera sådana konkreta, långsiktiga ålgärder mot den arbetslösheiskris som råder i det kapitalistiska Sverige?

ALF WENNERFORS (m) kort genmäle:

Herr talman! J ag tycks ha trampat på en ömtålig tå, eftersom Jörn Svensson tar i så hårt. Han påstår an lönekostnaderna per produktionsenhet stigit mindre i vårt land än de gjort i andra länder.

Jörn Svensson drar till med någon expert från Danmark, men när del gäller de experter vi känner lill vet jag att knappast någon har samma uppfanning som denne. Jörn Svensson framhåller atl det inte är lönerna som stigit för snabbt och för myckel och som ställt lill med våra exportsvårigheter. Men när våra priser ligger 20-30 96 över våra konkurrenters, ärdet minsann inte sä lätt atl sälja. År 1974 ökade arbetskraftskostnaderna med ca 14 96, år 1975 med 20 9h, 1976 med 20 'A), 1977 med 9 "o och i år med 7-8 "o. Får jag fråga Jörn Svensson hur del dä kommer sig alt PTK och LO gäll med på del avtal som vi fåll vara med om för en månad sedan, elt avtal som innebär en mindre lönestegring? Jörn Svensson bör svara på frågan varför man kommit överens, varför man tagit sitt ansvar. Jo, man har insett att om vi i fortsättningen skall kunna .sälja våra varor på exportmarknaden måste vi nu hålla lönekostnaderna nere.

Slutligen, Bengt Fageriund, är jag lacksam för all vi är eniga om arbeismarknadspoliliken. Till frågan om de utslagna och dem som förtidspensioneras får vi komma tillbaka. Jörn Svensson fortsäller med all ropa ut all del beror på del kapilalisiiska systemet, något som gör all debalien enligi min mening förenklas.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Alf Wennerfors påsiåenden är helt fantastiska. De utgör ett myckel bra åskådningsexempel på borgerlig argumentation.

De svenska pri.serna ligger högt. Ja, men det är väl inte arbetarna som sätter priset på produkterna. Fråga exportörerna varför de ligger för högt.

När Alf Wennerfors och moderaterna skall diskutera svenska lönekostnader talar de bara om de allra senaste åren, där de speciella statistiska effekter jag nämnde finns. Men de lalar inte om-de döljer detla mycket noga för folk - atl under hela perioden 1961-1975 steg de svenska lönekostnaderna per producerad enhet viisentligt mindre än i flertalet kapitalistiska länder. Det var egentligen bara USA som kunde redovisa en mindre ökning av lönekostnaden per producerad enhet. Detta måste ha givit del svenska exixjrtkapitalet proportionsvis myckel större vinster än vad exportkapilalel fått i andra länder. Vart log dessa vinster vägen? Är de försvunna? För hela denna period råder inget tvivel om att det svenska exportkapitalet hade en långt gynnsammare position än exportkapitalet i flertalet andra länder. Varför skall då lönerna bära hundhuvudet för den minskade exporten?

Sedan anför Alf Wennerfors ett antal siffror för hur de svenska lönekostnaderna stigit under de allra senaste åren. Men det kan inte vara siffror för lönekostnaderna per producerad enhet. Det måste vara lönekostnaden utan hänsyn lagen till den samtidiga produklivitelsförbättringen, men så kan man över huvud taget inte räkna. Det är ju fullständigt meningslöst. Lönekostnadens stegring eller vad det nu kan vara har över huvud taget ingenting med produktionskostnaderna att göra. Där måste man ta hänsyn till hur teknologin och produktiviteten utvecklats. Hur har dessa slagit igenom när det gäller lönekostnaderna per producerad styck? Dä kommer man naturligtvis lill ett annal resultat.

Alf Wennerfors tar upp den här debatten för atl slippa undan min fråga till honom: Varför skall man försöka bekämpa folks bekymmer och arbetslöshet med något slags samtalsterapi mellan arbetsköpare och arbetstagare? Vad är det förunderiighetersom AlfWennerfors gör sig till tolk för? Varför kan man inte skapa arbete genom att bygga fler barnstugor och bostäder, genom all förbättra kollektivtrafiken och sätta upp nya statliga industrier? Varför skall den borgerliga regeringen skicka konkursutredare till Kockums varv i stället för att låta företaget satsa sin kapacitet på att bygga de komplicerade teknologiska system som de kan bygga och som i framtiden kommer all utgöra ell viktigt inslag i den industriella produktionen?

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

ALF WENNERFORS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har åhört Jörn Svenssons anföranden då och dä. På senare lid har han klagai myckel över all vi inie vill debatiera med honom. Han säger att vi hänvisar till pågående utredningar och all vi skall diskutera det eller det en annan gång. Men nu gör han precis likadant själv. Han säger an han flera gånger har frågat varför man skall bekämpa folks problem med samtalsterapi. Skall man gå till direktören och tala med honom, eller vad det var Jörn Svensson frågade i sitt förra inlägg?

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Snälla Jörn Svensson! Jag har i det avseendet berört frågan om de 2 000 ungdomarna, som har förtidspensionerats. Jag försöker ju prata om det som Jörn Svensson vill prata om, nämligen de utslagnas problem. 1 mitt arbete utanför delta hus harjag upplevt all problemen på arbelsplalserna skulle vara mindre om vi prålade lilei mer med varandra. Del kallar Jörn Svensson en smula fönikifulll församtalslerapi. Om en chef inte lalar med sin medarbelare på länge eller ivärlom, så bör vi kunna uppmana dem all la upp en diskussion om de problem som finns påarbetsplalsen ulan all föraklfullt behöva kalla det för samtalsterapi.

Jörn Svensson säger vidare alt vi skulle kunna bygga fler barnstugor. Men det är ju en annan diskussion. Del är fråga om hur vi över huvud taget skall skapa sysselsättning, och det har jag anvisat metoder för.

Beträffande frågan om lönekostnaderna vill jag äter hänvisa till mina erförenheter utanför della hus. Jag arbelar i delaljhandeln. Bengt Fagerlund lalade lidigare just om handelns problem. När kostnaderna för de varor som skall föras vidare från leverantören till konsumenten blir högre, så blir det också dyrare för konsumenten. När vi löntagare-jag är själv fackligt aktiv, Jörn Svensson - vill ha högre löner, så slår det också igenom i de priser som konsumenterna måste betala. Så enkelt är del faktiskt, och sä enkelt är det även när vi skall försöka sälja våra produkter utanför vårt lands gränser.

Jörn Svensson säger all vi försöker lura i de svenska arbetarna det ena och det andra. Vem är det som försöker lura i dem saker och ting? Jo, det är Jörn Svensson med sill underliga skrivbordsresonemang.

INGEMUND BENGTSSON (s):

Herr lalman! Jag skall böoa min anförande med några funderingar kring Jan-Ivan Nilssons anförande. Han gjorde nämligen gällande an näringslivets kostnader skulle ha varil 20 % högre om vi hade fört en socialdemokratisk politik. När Jan-Ivan Nilsson var ny i riksdagen tjänstgjorde han ofta som vikarierande lärare, och del tror jag han skötte bra, om han inte undervisade i matematik. Jag hoppas att så inte var fallet med tanke på de elever som han hade glädjen att ta hand om.

Jan-Ivan Nilsson sade att devalveringen hade lyckats. Han sade inte devalveringarna, så del var val bara en som hade lyckats av de tre som genomfördes.

Han åberopade såsom auktoritet en alldeles ypperiig person, förutvarande riksbankschefen Krister Wickman. Men jag är beredd, Jan-Ivan Nilsson, att plocka fram en rad aukloriteter inom socialdemokratin, för del är ju där förståndet ligger. En inte okänd herre vid namn Gunnar E. Sträng har skrivit en alldeles ulmärkl artikel i Svenska Dagbladet, som jag inte hinner läsa upp här men som jag ber Jan-Ivan Nilsson att studera.

Det var egentligen inte detta som föranledde mig att ta upp Jan-Ivan Nilssons anförande utan påståendet att vi hade fördyrat för näringslivet med 6-8 "i> genom att höja arbetsgivaravgiften. Men I Vii höjning av arbetsgivaravgiften innebär inte en kostnadsstegring med 1 "o för företagen, eftersom arbetsgivaravgiften bara beräknas på lönesumman och inte på de sociala

avgifterna.

Jag vill gärna till kammarens protokoll ha antecknat hur det egentligen gick lill. Den som har ett stort intresse av frågan kan läsa en artikel av Thorbjörn Fälldin i Dagens Nyheter den 9 februari 1978.

När vi kom sams med löneorganisationerna om skatteomläggningen för 1977, skulle den finansieras med en arbetsgivaravgift på 3 96, vilket löntagarorganisationerna var beredda atl la hänsyn lill i sina förhandlingar. Men den borgeriiga regeringen ändrade skatteskalan, gjorde det dyrare för staten och lättare och gynnsammare för de högre inkomsttagarna och tog bara ut 1,5 9() i arbetsgivaravgift. Dessa 1,5 % anser centern nu att vi har lagt pä förelagen. Jag vill emellertid fösta uppmärksamheten pä att man i det sammanhanget frän ledande centerhåll - bl. a. Thorbjörn Fälldin - framhöll att löneutrymmet på det sättet ökades med 1,5 "„, pengar som löntagarna skulle få. Företagen kom alltså atl belastas med exakt lika myckel.

När vi i samband med skatteomläggningen 1978 ändrade skatteskalan sä all den blev gynnsammare för låginkomsttagarna, kostade del litet pengar. Vi föreslog en höjning av arbetsgivaravgiften med 0,5 96, vilket lönlagarna var beredda att ta hänsyn till i sina förhandlingar. Då har vi kommit fram lill 2 %.

Sedan bestämde den borgeriiga regeringen sig för alt sänka arbetsgivaravgiften med 2 9ci, vilket vi tyckte var alldeles fel. Man berövade därigenom statskassan 4 miljarder kronor. Då är vi uppe i 4 % .

Så beslöt man an avveckla den avgiften. Då föreslog vi alt avgiften skulle införas igen, eftersom vi skulle ha en strukturfond. Då lade man till 2 %,och därigenom är vi uppe i 6 %. Det ärden sortens matematik som jag hoppas all barnen inte lärde sig när Jan-Ivan Nilsson var lärare.

Från cenlerhåll och borgerligt håll vill man ge ell iniryck av atl man vill hjälpa företagarna genom att sänka arbetsgivaravgiften - i vaoe fall inte höja den. Men sä vill man också vara löntagarvänlig, och där skall jag citera vad Thorbjörn Fälldin sade i sin artikel. Han fören polemik motCari Johan Åberg i värt ulredningssekrelarial. Thorbjörn Fälldin säger följande:

"Åbergs resonemang utgör samtidigl ell grundskoll mol socialdemokra-
lernas agilalion mot regeringen för löntagarfienllighel. Skulle staten ha tagit
ytterligare 6-8 % av lönepotten 1977/78 i arbetsgivaravgifter, hade del ju
blivii ännu mindre över för låglönesaisningar och andra kontanta löneök
ningar under 1977 och 1978." ,

Både företagarna och löntagarna fick alltså samma pengar.

Jag har tagit upp denna fråga, eftersom man här påstår atl vår politik skulle ha lagt på företagsamheten enorma kostnader. Det är inte sant. Sanningen ser sådan ut som jag har försökt alt teckna den.

När riksdagen förra året diskuteradearbelsmarknadspolitiken,kriiiserde vi från oppositionens sida bristen på samordnade insalser. Vi menade atl arbetsmarknadspolitiken inte fick tillräckligt stöd och hjälp av den ekonomiska politiken och näringspolitiken, framför allt inte av näringspolitiken. Vi kritiserade/Mp alt regeringen anvisat slora belopp till beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning, men vi beklagade att det var nödvändigt att

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

A rbetsmarknads-politiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

anvisa så stora belopp lill della.

I år noterar vi all antalet personer i beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning aldrig har varit så stort som nu, och vi beklagar att landel kommit i en situation där behovet av arbetsmarknadspoliliska åtgärder har blivit sä omfattande.

Vi ser naturligtvis från vår sida positivt på att det numera råder enighet om alt samhället skall ingripa så all man undviker arbetslöshet, att den moderna arbetsmarknadspolitiken som vi drev igenom un'der stort motstånd numera allmänt accepteras. Det är regeringens skyldighet att se till att den enskilde slipper vara arbetslös genom att beredas sysselsättning i beredskapsarbete eller få en chans lill arbetsmarknadsutbildning.

Men i längden kan man inte klara sysselsättningen enbart med arbetsmarknadspolitiska ålgärder, och för att klara sysselsättningen på sikt, för att klara tryggheten i anställningen, för atl öka tillgängen på jobb, för att klara jämställdheten mellan kvinnor och män måste man föra en förnuftig näringspolitik, en framgångsrik ekonomisk politik och en verklighetsbetonad energipolitik.

Jag har inte med det sagda velat påstå all möjligheterna har uttömts att göra arbetsmarknadspolitiken ännu mer effektiv. Exempelvis genom alt ge arbetsförmedlingarna ökade möjligheter an förverkliga alla de åtgärder som vi beslutar i riksdagen - mer personal, mer tekniska hjälpmedel - kan vi säkert utnyttja arbetsmarknadspolitikens medel ännu bättre.

Ett lill synes obetydligt inslag i arbetsmarknadspolitiken vill jag redan nu la upp och yrka bifall lill genom att föreslå riksdagen att slälla sig bakom vår reservation nr 8 till utskottsbelänkandet. Den bygger på elt förslag från arbetsmatknadsslyrelsen om barntillsyn i samband med arbetsmarknadsutbildning. Till sin omfattning är den begriinsad. Redan nu kan arbetsmarknadsstyrelsen bekosta tillsynen av barn till föräldrar som deltar i arbetsmarknadsutbildning, om utbildningen förläggs till annan kommun än hemkommunen. Vi vill liksom arbetsmarknadsstyrelsen atl kostnaderna för barntillsyn skall kunna täckas av AMS även i de fall då utbildningen sker i hemkommunen men så långt från bostadsorten atl vederbörande måsle bo utanför hemmet.

Som alla vet finns del kommuner där avstånden är sä stora att den som utbildar sig ivingas atl bo utanför hemmet även om utbildningen sker i den egna kommunen. Detta är en liten fråga för samhället, men atl man för barntillsynen ordnad är avgörande för den som annars tvingas säga nej lill en utbildning:schans. Ett bifall lill vår reservalion på den punkten innebär en liten förbättring av våra arbetsmarknadspolitiska medel - och kom ihåg att arbetsmarknadspolitikens uppgift jusl är att stödja dem som har del bes vari igasl på arbetsmarknaden!

Trots de massiva insalser som regeringen redovisar - del är ju miljard efter miljard lill förelag och lill arbetsmarknadspoliliska åtgärder - kan man inte påstå att liiget på arbetsmarknaden är tillfredsställande. Vi kan inte vara lill freds med siluationen för ungdomarna. Visserligen är ungefär 50 000 ungdomar under 25 år i sysselsättning genom beredskapsarbete och arbets-

marknadsutbildning, men vi har över 30 000 som saknar jobb.

För ett är sedan lovade regeringen att vi steg för steg skulle undanröja ungdomsarbetslösheten. De förslag som regeringen har lagt fram innehåller många bra saker. 1 mänga fall är del förslag som vi kommer att slälla oss bakom. Men varje föreslagen åtgärd förutsätter stora ökade insalser från arbetsförmedlingarnas sida, och hela programmet står och faller med arbetsförmedlingarnas möjligheter och förmåga atl klara de uppgifter som läggs på dem. Men nu får arbetsmarknadsverket ingen personalökning. Den frågan skall vi återkomma till i höst. Och del är helt orimligt! Erik Johansson i Simrishamn kommer att senare belysa denna fråga litet närmare. Jag vill bara för egen del påpeka att vi redan nu har en utomordentligt hård press pä förmedlingsorganisalionen. Alt hålla 50 000 ungdomar i beredskapsarbete och i arbetsmarknadsutbildning är inte något som sköter sig självt. Det fordrar enorma personalinsatser. Man löser inte de svårigheterna med något slags automatik.

De omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder som vi genomför är någonling som förulsätier intensiva personalinsatser. Och när man nu med föga dold stolthet säger att aldrig i modern tid har någon regering salsal så massivt för all klara sysselsällningen - man anger ju miljardbelopp som har anslagits- så villjag säga alt man satsar inte på den apparat som skall se till all hela verksamheten klaffar. Det hade varil rimligl, och det ar alldeles nödvändigt, alt när man föreslär åtgärder för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten, så skall man samtidigt ge förmedlingarna den personal som behövs för att verkställa vad som föreslås.

Vi måste också ha klart för oss att del inte bara är ungdomarna som behöver hjälp och bistånd. Arbetslösheten för de redan etablerade ökar, och del medför ett ökat tryck på organisationen. Vi politiker måste naturligtvis prioritera. Del är helt nödvändigt - speciellt i ell kärvt budgetläge. Men i de miljardbelopp som satsas för arbetsmarknadspoliliska åtgärder går det enligt vår mening alt bereda utrymme för en förstärkning av den organisalion som har uppdragei all vidta de ålgärder som skall genomföras.

Man får inte en riklig och fullständig bild av läget på arbetsmarknaden bara genom att sina i sin kammare och läsa genomsnillliga sialisliska uppgifter. Resor ule i landel och sammanträffanden med anställda inom olika företag ger en bättre och rikligare bild. Del går inte atl stilla den oro som finns pä många platser i vårt land genom all lala om atl arbetslösheten nu ligger på ungefär 2 96. Arbetslösheten varierar ju myckel krafligi mellan olika delar i vårt land, och den varierar mycket starkt mellan olika branscher. Och jag hävdar att lägel inte har förbättrats sedan i fjol - snarare ivärlom.

För en yrkesgrupp är arbetslösheten oförsvarligt stor, nämligen för byggnadsarbetarna. Del har Bengt Fagerlund redan påpekai. För byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa noteras en arbetslöshet på 9,9 ".. Det iir ingen vulgärpropaganda när vi påpekar della. Säg ål en arbelslös byggnadsarbeiare all han inie skall vara orolig, för den genomsnillliga arbeislösheien i vårt land är bara 2 96, sä får ni se hur pass lättad han känner sig! För murarna är arbeislösheien ännu högre,eller 19,1 "). Deiia är i genomsniil, vilkei innebär

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

an man pä vissa orier har avsevärt högre arbetslöshet än jag här har angett. Hur många byggnadsarbetare vi har sysselsatta i beredskapsarbeie harjag ingen uppgift om.

Här harjag velat anföra elt exempel på vad vi från socialdemokratiskt håll menar mal bristande samordning mellan näringspolitik och arbetsmarknadspolitik. Byignadsarbete är ett område där regeringen har oanade möjligheter atl bestämma omfattningen, och där är läget sämst. På det område där regeringen hårde allra största förulsättningarna att påverka utvecklingen är sysselsättningsläget sämst. Här finns en efterfrågan på en produkt, nämligen bostäder. Elostadsbrist böoar bli en vanlig företeelse litet varstans. Det hör till saken all iiven industriinvesteringarna har minskat med åtföljande arbetslöshet för byggnadsarbetare och därmed andra yrkesgrupper.

Tusentals välutbildade yrkesarbetare går alltså utan arbete. De hör då och då regeringens företrädare uppmana alll Sveriges folk alt arbeta mer. Eller som herr Wennerfors sade: Vi lever över våra tillgångar. De arbetslösa har väldigt svårt att förstå del - de har bara ett önskemål, nämligen atl arbeta mer och se lill att få tillgångar. Vi har vid flera tillfällen sagt atl del ärett enormt slöseri alt inte utnyttja detta yrkeskunnande.

Vi har lört fram förslag som syftat till ökat byggande. Finge vi fart på byggandet skulle delta fö en omedelbar, gynnsam effekt på mycket annat. Jag är övertygad om atl många av dem som nu deltar i arbetsmarknadsutbildning inom förelagen skulle kunna återgå till sina normala arbetsuppgifter om byggnadsverksamheten ökade. Del ger ju sysselsättning åt dem som jobbar inom cementindustrin, med armeringsjärn, inredningssnickerier osv. Så länge man låter 10 96 av våra yrkesskickliga byggnadsarbeiare vara utan sysselsättning kan man inte hävda att man har lyckats med sysselsättningspolitiken.

Det är denna inriktning av politiken - samordning mellan sysselsättning, arbetsmarknads- och näringspolitik - som vi inbjuder riksdagen atl slälla sig bakom i vår reservalion 1, som också Bengt Fagerlund har talat för.

Till sist, herr talman: Vi har i år återkommit med värt förslag till lag om samhällskoniroll vid nedläggning av förelag. Denna lanke avvisas av den borgerliga majoriteten. Motiveringen från majoriteten är att en samhällskontroll enligi vårt förslag "är diskutabel från både rättsliga och ekonomiska utgångspunkter". Tillät mig alt beteckna della som synnerligen cyniskl. Den som upplevt företagsnedläggningar genom årens lopp och därvid sen hur man räiisligi behandlal de hundratals personer som drabbais med förödande kraft av nedläggningen, måste reagera mot majoritetens betraktelsesätt. Skulle del vara rättsligt stötande alt samhället får slörre möjligheter än nu atl påverka utvecklingen? Vi ser vad som händer när företag hotas av nedläggning: del cyniska spelet mellan ägarna och eventuella spekulanter där de anställda betraktas som en produktionsresurs-det är som om de inte vore levande människor.

Vi vidhåller vårt krav på en sådan lagstiftning. Detla är inte detsamma som an säga nej lill sirukiuromvandling, som är nödvändig och som blir nödvändig framöver, men del är all se lill all förändringarna sker i fullt

acceplabla former för de anställda, att helt enkelt tvinga företagen att ta det sociala ansvar som man från borgerligt håll säger att de har. Regeringen skall kunna sätta kraft bakom orden i en sådan här situation, så att de anställda och kommunerna får rådrum. Att säga nej till att samhället skall fä ett sådant instrument är atl begära alt få bli handlingsförlamad. Det är att nöja sig med den passive åskådarens roll, att beklaga att man tyvärr inte har lagliga möjligheter att göra något. Att göra något vore rättsligt stötande. Jag ber, herr lalman, till sist att få yrka bifall till reservationen 2.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

JAN-IVAN NILSSON (c) kort genmäle:

Hert lalman! Jag skall bara la upp en enda sak, nämligen möjligheten atl pedagogiskt kunna uttrycka sig.

Ingemund Bengtsson hade ingen erinran om mitt resonemang beträffande socialdemokraternas arbetsgivaravgift vad gäller kommunerna. Det lar jag som elt erkännande och så atl han godtar milt resonemang.

Del är nolabelt alt Ingemund Bengtsson ansåg atl socialdemokraternas förre bankchef, utrikes- och industriminister inte hade förstånd i dessa frågor, och hänvisade lill andra personer.

Sedan lill frågan om kostnaden för industrin. Jag nämnde att den skulle ligga i slorieksordningen 20 % högre enligt oppositionens jämfört med regeringens politik. Lät mig då försöka en gång till. Devalveringen i augusti beräknas ha haft en effekt på 8 96. Devalveringen i april med 6 96 beräknas ha haft en effekt på 5 96. 8-1-5=13, eller hur, Ingemund Bengtsson?

Socialdemokraterna har hårt kritiserat och sagt atl det var fel alt lämna del s. k. ormsamarbetet, alltså anknytningen av den svenska valutan lill D-marken. Effekten av denna anknytning till D-marken skulle, enligt enhälliga bedömare, ha betytt mellan 5 och 7 % i negativ riktning för den svenska valulan. Lål oss då säga 6. 13-1-6=19 - del fick jag lära mig i skolan och jag skulle tro att det är samma sak för Ingemund Bengtsson.

Sedan har vi de socialdemokratiska arbetsgivaravgifterna på 6 96. För kommunerna kan man räkna direkt pä lönesumman. När det gäller industrin är del litel olika beroende på arbetsinsatsens storiek i den färdiga produkten. 1 vissa fall kan den vara hälften, i andra fall kan den vara tredjedel och i ytteriigare andra fall kan den vara ännu mindre. Om vi lar exemplet alt lönedelen är en tredjedel av varans värde blir arbetsgivaravgiftens andel 2 96. 19-1-2=21, eller hur, Ingemund Bengtsson? Om vi säger atl lönesummans andel i den färdiga produkten är en sjättedel - det är i många fall alldeles för litet - kommer man fram lill totalt 20 %. 13-1-6-1-1=20 96.

ALF WENNERFORS (m) kort genmäle:

Herr lalman! När jag lalade om atl vi inte skall leva över våra tillgångar sä tänkte jag sanneriigen inte på dem som är arbetslösa, t. ex. arbetslösa byggnadsarbeiare. Del tror jag nog atl Ingemund Bengtsson inser. Jag tänkte på svenska folkel i dess helhet. Del går inte alt år efter är låna pengar utomlands för konsumtion.

Får jag sedan ställa en mycket kort fråga lill Ingemund Bengtsson med

4 Riksdagens protokoll 1977/78:109-110

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

anledning av hans resonemang om bostadspolitiken: Menar Ingemund Bengtsson atl vi skall föra samma bostadspolitik som den socialdemokratiska regeringen förde, nämligen den som inte tog hänsyn till efterfrågan? Folk ville bo i småhus, men den socialdemokratiska regeringen ville bygga höghus. Eller skall vi bygga på det sättet som ni gjorde, nämligen så atl vi plötsligt Slår där med ca 40 000 tomma lägenheter? Är det så ni menar atl den borgerliga regeringen skall bygga?

INGEMUND BENGTSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag rekommenderar Jan-Ivan Nilsson att läsa i protokollet vad jag sade beiräffande de matematiska uträkningarna. Det vore slöseri med tid att ännu en gäng upprepa del jag på ett enligt min mening ganska pedagogiskt sätt försökte lägga till rätta.

Så till fr.lgan om kommunerna och arbetsgivaravgiften. Om kommunerna får beiala 2 96 högre lön till sina anställda eller om de får betala 2 96 i arbetsgivaravgift kan ju inte spela någon som helst roll för dem. Vi hävdar nämligen att varje gång det gällde all höja arbetsgivaravgiften så ingick detta som ett led i lönepolitiken och i skatteomläggningen. Vi är helt klara över att om man ger de anställda en skattesänkning och finansierar denna med en arbetsgivaravgift, då har man redan konsumerat löneutrymmet för den kostnaden. Väljer man den väg som herr Fälldin uppenbarligen föreslog, nämligen att man bara skulle ta ut 1,5 96 och låta löntagarna beiala den andra 1,5 procenten, så blir det samma kostnad för kommunerna.

Vad sedan gäller de två procenten av arbetsgivaravgiften till strukturfonden, så vill vi ju använda den till aktiva näringspolitiska insatser, och det är vad kommunerna sanneriigen behöver. På sikt skulle ju även kommunerna bli hjälpta av att man får fart på sysselsättningen, för om några drabbas-och drabbas hårt - av låg aktivitet inom näringslivet så är det just kommunerna.

Till herr Wennerfors vill jag bara säga att vi har föreslagit åtgärder för att öka bostadsbyggandet med ungefär 15 000 lägenheter. Jag kan inte förstå annal än att della aren riklig politik. Vi harju behov av lägenheter. Vi har redan nu bostadsbrist i vissa kommuner, och vi har en slor del av byggnadsarbetarna gående arbetslösa. Vi behöver alltså ett ökat bostadsbyggande, och det råd vi har givit regeringen och som jag ger nu är: Öka bostadsbyggandet! Vi behöver bostäder, och vi behöver arbete åt byggnadsarbetarna.

JAN-IVAN NILSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Ingemund Bengtsson som elev har tydligen inte lyssnat på mig, men jag lyssnade däremot mycket intensivt på honom när han föredrog sitt resonemang om arbetsgivaravgifterna. Eller var det kanske så att Ingemund Bengtsson faktiskt lyssnade på mig och kom fram lill atl del inte fanns någon erinran mot min addition eller mot min beskrivning av devalveringens effekter, effekterna av kopplingen lill den tyska marken och arbetsgivaravgiftens andel i kostnaden för industrin resp. kommunerna.

Jag skulle vilja be Ingemund Bengtsson att ta kontakt med socialdemokratiska landstingsråd och kommunalråd så atl han får en lektion - för en sådan behöver han verkligen - om effekterna av arbetsgivaravgiften för kommuner och landsting. Det är faktiskt inte så som Ingemund Bengtsson gör gällande här, nämligen att det är likgiltigt för kommunerna och för staten om de drar av en arbetsgivaravgift på 6 96 pä lönen eller om motsvarande summa betalas ul som lön. Kommuner, landsting och stat tar ju ul mellan 50 och 75 96 i skatt av den lön som utbetalas. Effekten vad gäller uteblivna skatteinkomster blir mycket stor i samband med en arbetsgivaravgift.

I de här frågorna behöver Ingemund Bengtsson en ganska ingående lektion, åtminstone om jag skall tolka hans inlägg så att han menar atl det är likgiltigt för landsting och kommun om de betalar en arbetsgivaravgift eller om de betalar moisvarande summa i lön. Jag vill än en gång fråga Ingemund Bengtsson om det verkligen var så han menade.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

ALF WENNERFORS (m) kort genmäle:

Herr talman! Självfallet skall vi bygga bosläder om del finns behov av sådana. Men vi kan ju inte bygga bostäder enbart därför atl vi just nu har byggarbetslöshet. Eller menar verkligen Ingemund Bengtsson att vi skall göra pä det sättet? Om behovet av bostäder just nu inte är så stort och om det inte slår i rätt förhållande till anlalel byggarbetslösa, dä måste vi ju här vidta arbetsmarknadspoliliska åtgärder på precis samma sätt som vi gör för varje annan bransch.

INGEMUND BENGTSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! För dem som eventuellt följer debatten om sysselsättningen och om hur riksdagen tänker ordna arbele ål alla arbetslösa och klara sysselsättningen på sikt är del kanske litet genant att lyssna till hur debatten här begränsas lill denna något förvirrande sifferexercis. Jag vill trots det säga följande till Jan-Ivan Nilsson:

Hur myckel behöver en arbetsgivare betala i löneökning för att ge en person 100 kr. kvar när skatten är dragen? Del är det frågan gäller.

Det viktiga med de här omläggningarna ha ju varit all arbetsgivaren fött betala mycket mindre i arbetsgivaravgifter än i löneökningar för atl, som i det här fallet, ge vederbörande 100 kr. mer i form av sänkt skatt. Det skulle ha kostal arbetsgivaren flera gånger mer i löneutgifter.

Alla de landstingsmän och kommunalmän jag har talat med har haft fullständigt klart för sig att den politik jag här talar för har varil myckel förståndig. Skatteomläggningen har i lönerörelserna hjälpt till alt motverka en inflation, i varje fall har den sett till atl inflationen inte har blivit sä hög.

Till herr Wennerfors vill jag säga att vi vet ju alt del finns bostadsbrist, och vi vet atl den kommer att förvärras. Vi vel också atl del finns yrkesmän som inte vill något hellre än att arbeta. Det innebären oförsvarligt system alt låta dem gå arbetslösa i dag. Vi vill f ö. inte bara sätta fart på bostadsbyggandet. Vi har också lagt fram en rad förslag om ökade investeringar inom näringslivet

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

och inom den statliga sektorn. Alll syftar till att få i gäng byggnadsverksamheten, eftersom byggnadsbranschen utgör en motor på så många andra områden.

Talmannen anmälde att Jan-Ivan Nilsson anhållit att till protokollet få antecknat atl han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Några år in pä 1980-talet kommer vi att ha åtskilligt fler människor i arbetskraften än del finns i dag - kanske rör det sig om 1/4 miljon. Det kan man lätt räkna ul med hjälp av befolkningssiatistiken och med några rimliga antaganden om atl kvinnornas förvärvsfrekvens kommer att fortsätta atl stiga. Men hur skall vi då på bästa sätt utnyttja de resurser som det här tillskottet innebär, dvs. hur skall vi föra en framgångsrik sysselsättningspolitik?

Jag delar utskottets uppfattning att en framgångsrik sysselsättningspolitik förutsätter en ekonomi i balans och tillväxt. Ingemund Bengtsson har också påpekat detla i sitt intressanta inlägg här tidigare, och vi är pä den punkien överens. Men en ekonomi i balans och tillväxt kräver i sin tur ell konkurrenskraftigt näringsliv.

Inför oljekrisen och den accelererande infiationen för några år sedan valde de flesta länder att söka bekämpa inflationen och bytesbalansproblemen på bekostnad av en ökad arbetslöshet. Del kan vi inregistrera i en rad industriländer i Europa. Den internationella konjunkturen hade böoat avmattas redan före oljeprishöjningarna. Ändå stramade man i många länder åt den ekonomiska politiken. Del förstärkte nedgången, utan att nämnvärt påverka inflationstakt och bytesbalansunderskott.

Sverige valde en annan väg. Med de båda Hagaöverenskommelserna som grund slog värt land in på en alltmer expansiv ekonomisk politik. 1 avvaktan på en exportledd efierfrågeuppgång stimulerades den privata konsumtionen.

Den här politiken försvagade naturiigtvis bytesbalansen. Det var försvarligt, när en högkonjunktur bedömdes komma inom ett par år. Inhemsk expansion skulle överbrygga en tillfällig nationell konjunkturnedgång. Det var tanken.

Den här s. k. överbryggningspoliliken ansågs inte bara försvariig. Företagen skulle stå bra rustade när högkonjunkturen kom med en intakt och i många fall bättre utbildad arbetskraft. Balansen i de utrikes betalningarna skulle kunna återställas fram lill år 1980, menade 1975 års långtidsutredning och skisserade ett par alternativ för detta.

I några avseenden har överbryggningspolitikens syften nätts. Vi har behållit en hög sysselsättning och en låg arbetslöshet. Främst därför att regeringen underdel senasie året satsat större resurser än någonsin lidigare på det, bl. a. genom ett antal nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Men samtidigt är det uppenbart alt överbryggningspolitikens vikligaste förutsättning inte har uppnätts: Den internationella konjunkturuppgången

kom inte när vi väntade den. 1 stället blev avmanningen i världskonjunk-luren osedvanligt djup och långvarig. Dessutom försämrades det svenska relativa kostnadsläget mycket kraftigt, och 1976 slutligen drabbades betydande delar av svenskt näringsliv av en struklurkris som träffat bl. a. varv och sjöfart, gruvor och stålindustri, leko och delar av verkstadsindustrin. Strukturkrisen hänger samman med oljeprishöjningar, lågkonjunktur och kostnadsläge, men också med skärpt konkurrens på världsmarknaden-bl. a. u-ländernas intåg i nya branscher.

Del här har ställt regeringen inför en ny och svår situation. Den ekonomiska politikens övergripande mål har i del lägel varit att med bibehållen full sysselsättning steg för steg återställa kostnadsläget och jämvikten i bytesbalansen samtidigt som prisstegringarna bekämpas. Till de vikligaste åtgärderna hör devalveringarna, utträdet ur ormsamarbetet, sänkningen av den allmänna arbetsgivaravgiften och de skallepolitiska åtgärderna. Jag håller på den punkien helt med Jan-Ivan Nilsson i hans lidigare inlägg alt det här har varit avgörande faktorer i den ekonomiska politiken. Jag tror atl man i dag vågar säga atl den politiken börjar ge resultat.

Jag har tagit upp den ekonomiska bakgrunden till sysselsättningspolitiken därför att den getts ett stort ulrymme i de socialdemokratiska reservationerna till arbetsmarknadsutskottets betänkande om arbetsmarknadspolitiken som vi diskuterar i dag.

I fråga om uppfattningen alt sysselsättningspolitiken måste ses i elt vidare ekonomiskt-politiskt sammanhang råder det nämligen inte några delade meningar. Hur den ekonomiska politiken och näringspolitiken bäst skall utformas diskuterar vi i många andra sammanhang. Ändå ägnar utskottets socialdemokratiska ledamöter slor energi ål att i sin mångordiga reservation förklara varför de inte gillar delar av regeringens ekonomiska politik, finanspolitik, näringspolitik och energipolitik, de nuvarande insatserna för att stödja forskning och utveckling, byggnadsverksamheten och en del annat.

Jag skall inte beröra alla de här frågorna. Låt mig bara konstatera att regeringens samlade ekonomiska politik är väl ägnad all stödja sysselsättningspolitiken.

Med det konstaterandet vill jag återvända till den fråga jag inledningsvis tog upp: Hur skall vi utnyttja ett ökat antal personer i arbetskraften?

Sysselsättningsökningen hittills under 1970-talet har burits upp av den offentliga sektorns expansion. Det har varit de traditionellt kvinnliga jobben inom vård och barnomsorg som expanderat kraftigast. Delta har sannolikt underiättat kvinnornas utträde på arbetsmarknaden samtidigt som det låst fast ett könsbundet yrkesval.

De traditionellt manliga jobben bl. a. inom industrin och byggnadsverksamheten har samtidigl stagnerat och på flera områden gått tillbaka. Del kanske kan vara tillåtet att slicka in en liten mellanreplik till Ingemund Bengtsson när han talar om byggnadsverksamheten. Del har också sagts här i dag all socialdemokraterna byggde till sista byggnadsarbetaren.

Jag vill gärna påminna om alt när vi tidigare hade ell större bostadsbyggande - vilket f ö. varit starkt sjunkande under den socialdemokratiska

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

regeringens senare år - så fanns del 1966 faktiskt 28 000 arbetslösa i byggnadskassan, 1967 18 000, 1968 17 000, 1969 15 000, 1970 18 000, 1971 17 000. I dag finns del 10 000 arbetslösa där.

Det där resonemanget om byggande till siste byggnadsarbetare håller inie riktigt, och jag tror därför alt tonläget måsle sänkas någol på den punkien. Det är säkert en viktig förklaring lill den observation som sysselsättningsulred-ningen gör i sitt betänkande, nämligen att de traditionellt manliga jobben inom industrin har stagnerat eller gått tillbaka. Utslagningen av män från arbetsmarknaden har accelererat, bl. a. i storstadsområdena. Den könsbundna arbetsmarknaden har lett till minskade arbetstillfällen och därmed lill minskade förvärvsfrekvenser för män, bl. a. i Storstockholmsområdet, därför att de jobb till vilka framför alll män med låg utbildning traditionellt sökt sig kraftigt har minskat i antal.

Både för kvinnornas och för männens skull måste således det könsbundna yrkesvalet brytas.

Ett viktigt mål för den ekonomiska politiken under de närmaste åren - och som omfattas av de flesta - är alt häva sparandeunderskollet i svensk ekonomi och atl återställa jämvikt i bytesbalansen. Det måste ske genom alt industrins framtidsinvesteringar prioriteras på bekostnad av en del andra områden. Vi behöver en industriell expansion och en kraftig ökning av varuexporten i kombination med en betydligt långsammare importökning.

Utvecklingen av handelsbalansen under de senaste månaderna antyder atl vi är på rän väg. Men delar av industrin har fortfarande betydande överlager som måsle avvecklas innan produktionen åter kan höjas.

När man skall bedöma sysselsättningseffekterna inom industrin måste man ta hänsyn till den produktivitetsreserv som kan finnas där. Genom atl arbetsmarknadspolitiken medvetet inriktats pä att hålla kvar arbetskraften i företagen under lågkonjunktur så kan produktionen rimligen höjas en hel del innan det blir aktuellt att nyrekrylera. Det här gäller framför alll exportindustrin. Samtidigl tror jag all man ibland har överskattat produklivitetsre-serven. En hel del arbetskraft för produktionsökningen finns nämligen i branscher som sannolikt kommer alt ha en manlig efterfrågan också vid en allmän förbättring. Det gäller t. ex. varvs- och stålindustrin.

Vi kan därför förutsätta atl när efterfrågan från exportmarknaderna ökar, så kommer en del industrier snart nog att behöva nyrekrylera, medan andra trots uppgången kommer att vara överbemannade. Det kommer atl ställa ökade krav på en rörlighelsslimulerande arbetsmarknadspolitik.

Det är nödvändigt atl vi kan erbjuda människor att byta jobb från hotade branscher och förelag lill sådana som expanderar och har goda framtidsutsikter. Det ökar den verkliga tryggheten mot arbetslöshet och ökar ofta också inkomsterna för dem som berörs.

Det är viktigt att stimulerajust den frivilliga röriigheten. Här spelar den nya arbetsförmedlingsiekniken en slor roll. Försök vid ett förelag i Sala med intensifierad arbetsförmedling baserad pä dalaburen information om det samlade platsutbudel i landel har gett överraskande goda resullal. Vi diskuterar nu att gå-vidare rfied en liknande metodik i samband med de

personalförändringar som är nödvändiga i Svenskt Stål AB och hoppas därmed kunna undvika uppsägningar av traditionellt slag.

Under de senasie åren har nedgången i industrisysselsätlningen totalt sett i stort balanserats av uppgången inom framför allt den kommunala sektorn. Den snabba kommunala expansionen har kunnat accepteras i ett läge då konkurrensen om resurserna varil begränsad. Men under de närmaste åren måste vi satsa betydande resurser på en utbyggnad av industrin. Då kommer det också att behövas fler människor som arbetar inom industrin. Om den kommunala expansionen skulle fortsätta i samma takt som under de senaste åren, dvs. 4-5 volymprocent per är, skulle vi om ett par är få besvärande flaskhalsproblem på arbetsmarknaden med alla de konsekvenser detta innebär i form av löneglidning, inflationsimpulser m. m. Del är därför nödvändigt alt dämpa den kommunala expansionslakten. Detta innebär givetvis inget stopp för den kommunala tillväxten. Kommunerna är ansvariga för utbyggnaden pä ett par av de områden som i stor politisk enighet givits högsta prioritet -jag tänker på barnomsorgen och långtidsvården. Del innebär att kommunerna även under åren framöver kommer att göra anspråk pä den tillkommande arbetskraften.

1 ett någol längre perspektiv är det uppenbart alt vi kommer att behöva mobilisera all den arbetskraft som finns i vårt land. Den kommer att behövas för atl ge en mänskligare vård och för att klara en industriell expansion, även om maskinerna spelar en allt viktigare roll i industrin. Vi kommer också alt behöva vara fler som klarar de nödvändiga uppgifterna i takt med att semestern förlängs, föräldrar får möjlighet atl förkorta sin arbetsdag och andra reformer som tninskar arbetsinsatsen för mänga.

Däremot är det uppenbart an vi i ett kortare perspektiv alltid kommer atl uppfatta det som ett viktigt problem att skaffa meningsfull sysselsättning åt människor, vilkas arbete hotar att försvinna. Ett villkor för att vi i längden skall kunna ge en meningsfull sysselsättning är emellertid att de tjänster och prestationer som människor utför efterfrågas av andra. Jag hyser alltså, herr talman, inte någon oro för att det i längden skall bli svårt alt hitta meningsfulla arbetsuppgifter för de allra flesta, tvärtom. Det finns inte heller någon motsättning mellan å ena sidan en politik som syftar till industriell expansion och återställande av konkurrenskraften och den ekonomiska tillväxten och å andra sidan en politik som innebär en ökning av den offentliga sektorns personalintensiva verksamhet, som fyller viktiga behov och ger ett stort antal nya arbetstillfällen. Tvärtom, med en ekonomi i balans och tillväxt behövs alla de som i framtiden söker sig ut på arbetsmarknaden. En stagnerande ekonomi däremot skärper fördelningsproblemen, skapar nya motsättningar i samhället och utgör ett grundläggande hot mot den fulla sysselsättningen och våra ansträngningar atl skapa arbete ät alla.

Det är svårt att undgå intrycket att syftet med den mycket omfattande reservationen om sysselsättningspolitikens inriktning främst äran dölja vad som egentligen är del viktiga i dagens debatt. Den socialdemokratiska oppositionen sluter i stort sett upp bakom regeringens arbetsmarknadspolitik. Vad som skiljer är att oppositionen vill ha litet fler arbetsförmedlare, några

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

A rbetsmarknads -politiken

bidragshöjningar, ett någol tidigare införande av den allmänna platsanmälan och en proposition på grundval av del delbetänkande om arbete ål handikappade som sysselsättningsutredningen knappt hunnit lägga fram, innan reservationen skrevs. På den sista punkten kan jag lugna reservanterna. Dei; är min avsikt att efter remissbehandlingen lägga fram en proposition i höst med förslag om nya insatser förde arbetshandikappade. Då kommer jag också att ta upp frågan om ytterligare personalförsiärkningar i arbetsmarknadsstyrelsen, vilket har efterlysts av ell par socialdemokratiska talare.

Det som kan förefalla principiellt viktigast i de socialdemokratiska reservationerna är förslaget att man skall lagstifta om samhällskontroll vid nedläggning av förelag. Som utskottet påpekar förfogar samhället redan i dag över ett stort antal instrument för atl få informationen om förändringar i företagen och för all påverka de förändringarna. Frågan är, om en lagstiftning av den lyp som reservanlerna tycks tänka sig, i någon nämnvärd utsträckning skulle öka möjligheterna alt påverka förelagen. Jag är tveksam om det. Den socialdemokratiska argumenteringen i motioner, i reservationer och i debatten i dag är inte särskilt övertygande.

Om jag förställ reservanterna rätt, så anser man inte all en lag om samhällskontroll vid företagsnedläggelser skulle användas för alt förhindra en önskvärd strukturomvandling. Det är ju alldeles klart att föråldrade anläggningar måste läggas ner och ersättas av nya. Vad som ibland kan vara önskvärt är atl kunna fördröja nedläggningar under en tid. Regeringen har också vissa instrument för detta. Några infördes sä sent som under fjolåret. Jag tänker bl. a. pä det s. k. 75-procenlsbidragel och delvis också på 25-kronan, även om dess huvudsyfte är alt motverka kortiidspermilteringar i företag som har framtidsutsikter. Det pågår dessutom en översyn av stödet till nedläggningshotade förelag. Syftet med den översynen är alt ge oss bätlre instrument all påverka nedläggningar och driftinskränkningar av olika slag. Alt de berörda löntagarorganisationerna bör engageras i de bedömningar som dä får göras är för mig en självklarhet.

Samtidigt som reservanterna kritiserar företagsnedläggelser och vill ha en lag som förhindrar en del av dem säger man all man eftersträvar en mer offensiv sysselsättningspolitik. Det är också det viktiga. Näringspolitiken och sysselsättningspolitiken måste ha en offensiv inriktning. Det harjag också understrukit i det här anförandet.

Därför anser jag all det allmänt hållna kravet pä lagstiftning mot företagsnedläggelser bara kan gälla begränsade insatser i vissa enskilda fall. Det skulle av den anledningen vara av värde, om oppositionens företrädare i den här debatten kunde ge några exempel pä konkreta företagsnedläggelser, där en lagstiftning skulle ha gett regeringen några handlingsmöjligheter, som man i dag inte förfogar över. Det allmänna talet i reservationen och i molionen ger nämligen inte någon större vägledning om vilka fall man haft i åtanke när man formulerat sitt krav.

Det råder inte några delade meningarom själva principen. Vad man skulle kunna kalla obefogade företagsnedläggelser bör inte komma lill stånd.

Däremot tycks del råda delade meningar dels om samhällets och de fackliga organisationernas möjligheter alt med de medel som i dag står till buds och med nya insatser av liknande slag motverka sädana nedläggningar, dels om möjligheten av atl en ny lag mol företagsnedläggelser skulle fä några större positiva effekter. Bevisbördan i det här fallet åvilar dem som rest förslaget om lagstiftning.

Jag har, herr talman, tagit upp några av de socialdemokratiska reservationerna. Andra kommer väl i debatten att ta upp andra punkter, där vi har olika uppfattning. Del gäller, som jag och lidigare utskottets företrädare påpekat, i många fall detaljer. Det gäller bl. a. åtgärder för ökad jämställdhet mellan män och kvinnor och bidraget till arbetarskyddsfonden. Ståndpunkterna är väl kända sedan lidigare. De gäller inte målen för arbetet ulan de lämpligaste metoderna att uppnå dessa mål. Att ökad jämställdhet mellan män och kvinnor är en av de viktigaste samhällsfrågorna för 1980-lalet är helt uppenbart.

Arbetskraftens ålderssammansättning kommer atl förändras under del närmaste årtiondet. I de arbetsföra åldrarna kommer de yngre att bli fler och de äldre alt bli förre fram till mitten av 1980-talel. Därefter är del främst de som är mellan 45 och 64 år som kommer att öka i antal. Först får vi alltså en föryngring och därefter en föråldring av arbetskraften. Befolkningen i arbetsför ålder kommer att öka ungefär i takt med totalbefolkningen under 1980-lalet. Antalet barn i skolåldern kommer alt sjunka. Pensionärerna kommer däremot att öka i antal under samma lid.

Den ojämna svenska befolkningspyramiden leder alltså till svängningar i arbetskraftens ålderssammansättning. Det kommer alt påverka problemen på olika delar av arbetsmarknaden. Inte minst kommer det alt prägla upplevelsen av var de största problemen finns. Så kommer exempelvis problemen för de unga alt framstå som allvariigare än tidigare, helt enkelt därför att ungdomarna blir fler.

1976 fanns det drygt 1(X) 000 16-äringar. Det antalet stiger nu från är till är för atl under 1980-talels första hälft uppgå lill mer än 120 000 per år. Tonåringarna blir alltså betydligt fler. Det kommer att skapa ett tryck både på gymnasieskolan och på arbetsmarknaden.

Det är därför inte bara mot bakgrund av dagens svårigheter för ungdom på arbetsmarknaden som jag nyligen lagt fram en proposition om ålgärder mot ungdomsarbetslösheten. Det harjag också gjort i vetskap om atl allt slörre ungdomsgrupper kommer alt behöva samhällets stöd i framliden för att fö utbildning och för att kunna vinna fotfäste pä arbetsmarknaden.

Behovet av särskilda ungdomsåtgärder kommer att beslå även i goda lider och kommer kanske rent av att växa. Det är ett behov som vi måste möta. Annars kan vi inte steg för steg förverkliga den ungdomsgaranti som skall tillförsäkra alla ungdomar arbete eller utbildning.

Ungdomarnas svårigheter på arbetsmarknaden är alltså påtagliga och riskerar att så förbli. Därför behöver de särskilda ungdomsåtgärderna byggas ut. Det gäller inte minst den grund som vi i propositionen om ålgärder mot ungdomsarbetslösheten har lagt till ett nytt system för varvad utbildning och

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

praktik.

Men uppmärksamheten kring ungdomarnas situation får inte tillåtas överskugga del faktum att problemen är stora också för åtskilliga äldre på arbetsmarknaden. Den ökande förtidspensioneringen är ett tydligt tecken på delta.

Utslagningen av äldre och handikappade från arbetsmarknaden till förtidspensionering måste motverkas. Utslagningen berör både män och kvinnor, men del tycks vara männen som är hårdast drabbade.

1 skogslänen är orsaken markerad brist pä arbetstillfällen. I storstadsområdena, som också har en hög utslagning, rör del sig främst om sociala problem. De män som där står utanför arbetslivet är i allmänhet ogifta, ofta frånskilda. De har haft en stegvis alll svagare kontakt med arbetsmarknaden, allt längre arbetslöshetsperioder som övergått lill all de så småningom ställts utanför arbetskraften. Oftast markeras den övergången definitivt med förtidspension.

En mindre uppmärksammad form av utslagning gäller de ålderspensionärer som vill men sällan har möjlighet att jobba vidare på någol sätt efter 65 år. Väldigt mänga blivande pensionärer skulle vilja arbeta i någon form efter den s. k. normala pensionsåldern. Genom rätten till delpension har vi gett dem som önskar det en viss möjlighet att stegvis trappa ner sin arbetsinsats före den ordinarie pensionsåldern. Det finns mänga som upplever den möjligheten som en stor befrielse, men det finns andra som skulle vilja göra en moisvarande nedlrappning efter del att de uppnått pensionsåldern. Något sådant finns det i dag i praktiken mycket små möjligheter till, tyvärr.

Anlalel personer mellan 45 och 65 år minskar, som jag tidigare sagl, tillfölligi under några år. Det bör kunna utnyttjas för konstruktiva insatser. Åren fram till mitten av 1980-talel kan komma att bli den lämpligaste perioden under överskådlig tid att genomföra vissa angelägna reformer för de äldre på arbetsmarknaden. Jag tänker dä, herr talman, bl. a. pä insatser mol utslagningen från arbetsmarknaden och för en mer flexibel pensionsålder, med verklig och av alla erkänd rätt all gå kvar i arbetet på hel- eller deltid inte bara fram till utan också efter 65 års ålder.

Den grupp för vilken sädana reformer genomförs minskar i antal. Det bör göra reformerna lättare atl genomföra - inte minst därför att den äldre arbetskraftens insatser kommer att värdesättas mer i takt med att de något äldre blir förre. Då bör vi skärpa kampen mot utslagningen från arbetsmarknaden och för allas rätt till förvärvsarbete så länge man kan och vill - även efter del man har böoat uppbära ålderspension.

Under detla anförande överlog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

INGEMUND BENGTSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Del fanns naturligtvis mycket i den nye arbetsmarknadsministerns inlägg som man har anledning att instämma i, men del hade jag inte avsett atl ägna min korta repliktid ät.

Arbetsmarknadsministern var synneriigen optimistisk när han riktade blickarna långt bort i framtiden, men vad vi saknade var väl närmast oron för dagen. Del är klart att man bör vara optimistisk inför framtiden, men man skall ju också vara realist för dagen. Det är ändå rätt oroande att industrisysselsättningen har minskat så kraftigt som den har gjort, dvs. med 100 000 jobb under den här regeringens två första är. Detta är myckel oroande. Alt sysselsällningen har ökat inom den offentliga sektorn hjälper oss inte på grund av de väldig problemen av regional karaktär - sysselsättningen minskar i bygder där den offentliga sektorn inte ger något tillskott. Jag lycker därför att man bör kunna fordra av arbetsmarknadsministern att han känner oro och ansvar för dagens situation och talar om för oss vilka konkreta åtgärder som sätts in för att öka industrisysselsätlningen.

När herr Wirtén säger att arbetslösheten bland byggnadsarbetarna var högre på 1960-talet än nu är det ett rasande dåligt argument atl komma med, och det hjälper föga atl säga till de 10 000 arbetslösa byggnadsarbetare som vi har i dag: Ni skall inte vara oroliga, för det var många fler arbetslösa på 1960-talet! Nu finns det visserligen också anledning att se närmare på de där siffrorna - del var ett procentuellt lägre antal då - men del är ganska ointressant. I dagar 10 96 av byggnadsarbetarna arbetslösa, och vi behöver ett ökat bostadsbyggande. Delta bör vara alldeles tillräckligt för alt motivera att vi sätter fart på bostadsbyggandet i stället för att tala om att arbetslösheten var högre för 20 år sedan.

Det är riktigt att vi är ense om arbetsmarknadspolitiken och menar alt vi skall se till att alla människor som är utan sysselsättning skall sättas i arbete genom arbetsmarknadspoliliska åtgärder. Detta är alldeles klart - och det vore ju underiigt eljest, eftersom den moderna arbetsmarknadspolitiken ändå har tillkommit genom socialdemokratins försorg.

Vad vi har föreslagit i reservationen pä denna punkt är minsann inte bara litet här och litet där, utan vi har tagit upp väsentliga frågor. Att vi redan i den stora principiella reservationen har tagit upp frågor som rör näringspolitik och alll möjligt annat beror på all vi har tagit hänsyn lill sysselsättningen på sikt.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Vänsterpartiet kommunisterna har i molionen 835 ställt krav på ett krisprogram, som vi kallar det, mol utslagning, rovdrift och förstörelse av människor. Det förslaget har utskottet avvisat. Utskottet kan inte ställa sig bakom kravet på ett program av detta övergripande slag,säger man. Utskottet hänvisar till alt den officiella sysselsättningspolitiken bl. a., som det står, skall "inriktas på åtgärder som ger den enskilde möjligheter att medverka i arbetslivet efter sin förmåga". Det är en intressant attityd från utskottets sida när man försöker tänka närmare över innebörden. Bakom allt detta ligger ju problemet: Hur ser man på den sociala utslagningen och ulslöiningen? Jag vill ställa en fråga till arbetsmarknadsministern i anledning av detta.

Tidigare har vi hört en representant för moderata samlingspartiet försöka förklara störningar, svårigheter att klara arbetslivet, utslagning och utstöt-

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

ning med privatiserade orsaker: man har haft besvärliga hemförhållanden, man har haft det svårt i det personliga livet och därför hamnat i en situation där man inte klarar det moderna arbetslivet. Är detla också den folkparlis-liske arbetsmarknadsministerns uppfattning? Inom vpk ser vi del nämligen pä rakt motsatt säll, atl den centrala förklaringen - som naturligtvis inte täcker alla fall hundraprocentigt men som täcker de flesta - är en helt annan.

För del första har dessa skenbart privata skäl naturligtvis en samhällelig bakgrund. 1 familjelivet avspeglas också de samhälleliga värderingarna, konkurrensen, hänsynslösheten, det bristande intresset för medmänniskor osv. För det andra - och det är det centrala - är del just den stigande arbetslösheten, de onormala prestationskraven och den dåliga arbetsmiljön som skapar utslagning och som ger upphov till fattigdom, störningar och neuroser. Och konkurrensmentaliteten driver på detla.

Jag vill fråga Rolf Wirtén: Ser Rolf Wirtén bakom utslagningen dessa sociala orsaker, dessa samhälleliga orsaker, eller är han för en förklaringsmodell av den undanglidande och privatiserade modellen, som ju bekvämt förvandlar utslagningen till den utslagnes eget fel?

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Får jag först konstatera alt Ingemund Bengtsson tydligen i stort delade de principer som jag försökte anföra för arbetsmarknadspolitiken pä litet längre sikl. Han var däremot undrande om jag inte hade mer att säga om arbetsmarknadspolitiken i det kortare perspektivet, den oro som han menade att det finns anledning att hysa för dagens situation. Och visst, Ingemund Bengtsson, skall det väl sägas atl vi önskade en bättre arbetsmarknadssituation i Sverige än den vi nu kan konstatera att vi har.

Men del är kanske värt, herr lalman, alt då också påminna om all just den här dagen är det rader av demonstrationer och strejker i flera andra länder som visar att man från framför allt lönlagarnas sida har anledning alt vara betydligt mer kritisk än man är här i Sverige. Regeringen och den majorilet som slår bakom regeringen här i riksdagen har känt ett mycket stort ansvar för att hålla sysselsättningen uppe i del korta perspektivet. Vi har ju inte lämnat detta ät sidan. Tvärtom, som jag sade i mitt anförande, har större insatser gjorts av den nya regeringen än kanske någon gäng tidigare under hela efterkrigstiden, sä visst har vi intresserat oss för det här problemet.

Vi har utnyttjat de instrument som den socialdemokratiska regeringen arbetade med i sin arbetsmarknadspolitik fram lill 1976. Vi har också under Per Ahlmarks ledning funnit nya former för arbetsmarknadspolitiken och utvecklat den. Jag hoppas att det skall kunna vara möjligt att även i fortsättningen lyckas förändra vår arbetsmarknadspolitik i förhållande till den utveckling som sker i ekonomi och näringsliv. Jag har f ö. också antytt att en viktig åtgärd är att nu försöka ta vara på det intresse som böoar växa fram i en rad förelag, som har ett kommande nyrekryteringsbehov, och stimulera dem till alt om möjligt tidigarelägga nyanställningarna.

Det centrala ärju, Ingemund Bengtsson, alt regeringen har lyckats att lägga

en grund i sin ekonomiska politik för en bättre arbetsmarknad. Jag vill bestämt hävda att genom de ålgärder som många gånger diskuterats från denna talarstol har regeringen lagt den grunden. Vad skulle del ha inneburit, Ingemund Bengtsson, för industrisysselsättningen om priserna pä svenska exportvaror legal 20 96 högre än de gör i dag? Det ärju vad socialdemokraterna föreslagil genom att ställa sig vid sidan av besluten om devalveringar och vissa skattelättnader och vilja alt lägga nya bördor på näringslivet. Detta har diskuterats här tidigare i dag, och jag skall inte upprepa sifferexercisen utan bara slå fast att det rör sig om en 20-procentig skillnad, som naturligtvis skulle ha varit till oerhörd nackdel för svenskt näringsliv i konkurrensen pä världsmarknaden. Del skulle ha gett utslag i en försämrad sysselsättning.

Får jag så ta upp den sektor som Ingemund Bengtsson har visat elt visst inlresse för i dagens debatt, byggnadsverksamheten. Denna verksamhei kännetecknas bl. a. av att det krävs långvariga förberedelser innan ett bygge kan startas. Planering och projektering sträcker sig normall över flera år och kräver medverkan från olika samhällsorgan. Inte minst bostadsbyggandet är i sitt förberedande stadium beroende av åtgärder frän olika samhällsorgan. Den nedgång i bostadsbyggandet som vi har upplevt under ett antal är är en följd av bristande aktivitet och framtidstro som ligger många är tillbaka i tiden.

Antalet påböoade lägenheter år 1977 var lågt - för lågt tycker vi i regeringen. Det var drygt 52 000. Antalet påbörjade lägenheter var dock slörre än 1975, ett är då Ingemund Bengtsson själv salt i regeringen. Då understeg antalet 52 000. Inför 1978 är förutsättningarna goda för ett bostadsbyggande som klart överstiger 1975 och 1976 års låga nivåer. Anpassningen av lånetaket till kostnadsutvecklingen kommer alt ske på ett snabbare och smidigare sätt än tidigare, och del finns garantier för atl kredilförsörjningen kommer att fungera tillfredsställande. Sänkningen av de garanterade räntorna för det bostadsbyggande som påböoas 1978, ett förslag som riksdagen snart skall ta ställning till, kommer att ha effekter på igångsältningsviljan. Olika åtgärder vidtas för att förbättra planerings- och projekteringsläget i kommunerna. Uppgifterna om bostadsbyggandet under de första månaderna av året tyder också pä en ökning med 20 96, vilket stämpier överens med det uppställda målet i finansplanen. Ökningen av bostadsbyggandet kommer därför att bidra lill en förbättring av sysselsättningsläget. Också ombyggnadsverksamheten på bostadsområdet och energisparande ålgärder i byggnader har successivt ökat under senare år och kommer alt fortsätta alt öka och ytterligare förbättra sysselsättningsläget.

Ingemund Bengtsson tyckte inte att det var bra alt jag hänvisade till situationen bland byggnadsarbetarna på 1960-talet. Jag hade inte ursprungligen tänkt göra del, men jag gjorde det därför att det frän socialdemokratiskt håll har sagts här i debatten att man byggde till den siste byggnadsarbetaren. Det var inte så, Ingemund Bengtsson. Det var bara det jag ville påpeka med det anförda. Och jag tror atl det är klokt att ha litet perspektiv pä hur det har sett ut för byggnadsarbetarna under den lid vi har haft regeringsansvaret men också under den tid dä Ingemund Bengtsson var med och hade regerings-

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

ansvaret. Situationen ärju den, Ingemund Bengtsson, att den arbetslöshet för byggnadsarbetarna som inregistreras i arbetslöshetskassorna har legat över 10 96 vid ett flertal tillfällen. F. n. är vi under 10 %. Vi beklagar självfallet att vi har sä pass många arbetslösa inom byggnadssektorn, och vi har, som jag nyss redovisat, vidtagit ålgärder för alt fö i gång byggnadsverksamheten på ett påtagligt sän. Och jag är övertygad om att när vi summerar 1978 kommer det också att visa sig i facil att vi har lyckats.

Får jag så ta upp Jörn Svenssons fråga som jag faktiskt tyckte var svårfångad. Jörn Svensson brukar vara klar i sin argumentering, men den här gången hade jag svårt att riktigt förstå vad han ville komma ål. Det intressanta i frågan var emellertid: Vad vill vi göra för de socialt utslagna? Det är jag beredd att ta upp en diskussion med Jörn Svensson om. Det lär vi också fö möjligheter all göra vid ett flertal tillfällen framöver.

Som Jörn Svensson väl vet föreligger nu ell utredningsbetänkande från sysselsättningsutredningen, som jag finner mycket intressant. Del är ule pä remiss, och vi skall förelägga riksdagen en proposition i anledning därav till hösten. Där finns mänga förslag om hur vi skall möta del problemet alt människor häller på att slås ut från den reguljära arbetsmarknaden. Jag personligen tycker att den ökade förtidspensioneringen är oroande; det sade jag redan i milt huvudanförande. Alt man då på olika sätt försöker ge dem en chans att komma tillbaka pä den reguljära arbetsmarknaden är ett exempel pä åtgärder som jag gärna vill peka på, och jag vill fråga Jörn Svensson om inte också han är beredd att sluta upp kring dem. Det här är ålgärder som det huvudsakligen måsle ligga i samhällels ansvar all klara. Därför kommer jag att göra allt jag kan för att föra en aktiv politik, som hjälper de socialt utslagna och andra svårt handikappade tillbaka till arbetsmarknaden, hjälper dem över huvud taget att fö en dräglig tillvaro, socialt och ekonomiskt. Det är huvudsakligen samhällets ansvar att klara det. Om del värden deklarationen Jörn Svensson ville ha, så har han alltså fött den.

INGEMUND BENGTSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Rolf Wirtén säger atl den borgeriiga regeringen har lagt en grund i sin ekonomiska politik till den framtida sysselsättningen. Där delar jag inte hans mening. Vi har en helt annan uppfattning om den ekonomiska politiken, men den har diskuterats vid tidigare tillfällen och det är inte min uppgift att göra det nu.

När det gäller bostadsbyggandet och byggnadsverksamheten fäste jag uppmärksamheten pä atl det var länge sedan - över ett år sedan - vi från socialdemokratiskt håll såg vart det barkade hän. Vi föreslog riksdagen en rad konkreta åtgärder, som alla syftade till ökat bostadsbyggande, och man hade varit i förd rned högre bostadsbyggande om man följt våra förslag.

Det påståendet är häpnadsväckande, atl genom regeringens olika insalser har de svenska priserna sjunkit med 20 %. Jag tror inte att Rolf Wirtén med någon framgång kan inbilla så många människor det. Nu för ni bestämma er. Har vi en internationell konjunktur som gör det svårt för oss atl sälja våra vanliga exportprodukter - eller har lönerna varil för höga? Ni för bestämma

vilket argument ni skall föra fram, vi förnekar bestämt sambandet med våra löner, Det finns branscher och företag som säljer myckel bra på väridsmark-naden oberoende av de påstått höga lönerna.

Jag begärde ordel nu för alt säga ett par ord om lagen om förelagsnedläggningar; jag hann inte med det förra gången, eftersom tre minuter rusar i väg så fort.

Rolf Wirtén sade att bevisbördan ligger hos förslagsställarna. Men har vi ändå inte här i riksdagen gäng efter annan upplevt alt bl. a. industriministern tillfrågats om vad som skall göras när nedläggningar är på tal. Då svarar man sländigt att del blir företagsledningarna som för sköta det. För oss ärdet därför självklart att vi - även om vi har skaffat oss en del andra instrument - behöver en lagstiftning som ger samhället ökade och fördjupade möjligheter all aktivare ingripa vid företagnedläggningar.

Visserligen är det sant att man när det gäller arbetsmarknadspolitiken och sysselsättningspolitiken gjort större insalser än någon gäng tidigare-det har man varil tvingad till; annars hade ni fött höra på annat från vårt håll, för då hade arbetslösheten varil större. Men vi beklagar atl så har behövt ske genom att ni har gjort för litet när det gäller byggnadsverksamheten, för alt bara ta ett enda exempel.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Om jag var oklar i min fråga till arbetsmarknadsministern, så skall jag försöka formulera mig klarare i den här repliken.

Om man har elt svårartat sociall utslagningsproblem, måste del man vill göra åt det i hög grad bero på hur man förklarar utslagningen. Del som jag tyckte var intressant var atl del i debatten här kommit fram i princip två olika förklaringsmodeller.

Frågan gäller: Blir man utslagen därför att man inte orkar med produktionslivets och det sociala livets påfrestningar, eller är det sä att man inte orkar med påfrestningarna därför alt man redan blivit föremål för de första stegen i en social utslagningsprocess?

Från moderat håll har man här i dag fört ett resonemang som innebär att man använder en privatiserad förklaringsmodell. Man går tillbaka lill folks privata förhållanden, skapar en bild av hur privata neuroser växer fram och hur det skapar en personligt betingad otillräcklighet inför de krav som produktionsliv och samhällsliv i övrigt ställer.

Mot det ställer vpk en helt annan förklaringsmodell, en samhällelig förklaringsmodell. Vi säger att det är produktionslivets tilltagande orimliga krav, prestalionshetsen, den förljugna konkurrensideologin, rovdriften med människor, den dåliga arbetsmiljön och nedbrytande faktorer i denna omgivning som kommer ett växande antal människor atl drabbas av störningar, som sedan kommer atl utgöra steg i en ekonomisk och social utslagningsprocess.

Vi gör gällande att A och O, den mest grundläggande faktorn, i denna utslagnings- och sociala uisiöiningsprocess ärdet förhållandet att del finns ett otillräckligt antal stabila arbeten, stabila sysselsättningsmöjligheter, i förhål-

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

lande till det antal människor som behöver en stabil och trygg försöoning. Denna bristande överensstämmelse är kanske den viktigaste motorn i ulslagningsprocessen. - Det är vår förklaringsmodell.

Beroende på vilken modell man väljer hamnar man i helt olika politik. Då skulle jag vilja fråga den liberale arbetsmarknadsministern om han ställer upp på den moderata förklaringsmodellen eller om hans synsätt ligger mera i linje med den samhälleliga förklaringsmodell som jag här har redogjort för och som vill se samhällsprocessens utstötningsmekanismer som det mest grundläggande och primära.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Jörn Svensson försöker renodla de här tvä modellerna på ett sätt som jag lycker inte är möjligt. Den process som vi har talat om - den sociala utslagningen, eller vad vi nu vill kalla den -beror inte antingen på vad Jörn Svensson kallar en privatisering eller pä samhällets grundstruktur. Den beror oftast på en samverkan mellan väldigt många olika faktorer. De kan ligga pä det privata planet likaväl som de kan bero på samhällsstrukturen -påfrestningar som gör alt människor inte orkar med sin arbetsdag så som vi skulle önska alt de gjorde. Jag tror inte att man pä detta säll kan dela upp debatten så alt det skulle finnas två grundorsaker till den utslagning som vi tyvärr kan notera för elt antal människor på den svenska arbetsmarknaden.

Del är litet för lällfärdigt av Ingemund Bengtsson atl bara säga all han inte delar min uppfattning atl den ekonomiska politik som regeringen har fört har givit förutsättningar för en ökad konkurrenskraft i svenskt näringsliv och därmed ökad sysselsättning i svenska företag. Nej, Ingemund Bengtsson, så län går det inte all komma ifrån den frågan. Vill Ingemund Bengtsson ett enda ögonblick förneka alt devalveringarna, som socialdemokraterna gick emot, har medfört atl vi i dag har ett i vaoe fall 15-procentigl lägre kostnadsläge gentemot utlandet än vi hade tidigare? Atl detta har förbättrat svenskt näringslivs konkurrenskraft ärdel väl ändå bara dumt alt fortsätta alt förneka, Ingemund Bengtsson? Vi hörde tidigare att flera ekonomer nu klart säger att devalveringarna, i synnerhet den senaste, var framgångsrika. Det gäller Konjunkturinstitutets män, det gäller Nils Lundgren och Krister Wickman. Men de är tydligen inte längre några profeter som Ingemund Bengtsson vill lyssna till. Både Nils Lundgren och Krister Wickman har dock varit bekännande socialdemokrater, den senare t. o. m. ett framskjutet statsråd i den socialdemokratiska regeringen. Alt då fortsätta att förneka devalveringarnas effekter trorjag är omöjligt, Ingemund Bengtsson. Det är de som är grunden för all svenskt näringsliv i dag har en betydligt bättre konkurrenssituation än tidigare.

Vi har aldrig sagt att svårigheterna för del svenska näringslivet beror enbart på lönekostnaderna - del är det samlade kostnadsläget som har medfört problemen framför allt åren 1975, 1976 och 1977.

Låt mig också någol beröra lagen om samhällskontroll vid nedläggning av företag. Som jag sade i mitt anförande kan det behövas smidiga former för

statliga ingripanden när förelag hotas av nedläggning. Bl. a. kan det finnas behov av att ge arbetsmarknadsmyndigheterna större möjligheter än de har i dag atl utifrån sysselsättningssynpunkt överväga en rekonstruktion. Inom departementet pågår f ö. en översyn av stödet lill nedläggningshotade företag. Den är ännu inte klar. Ell förslag föreligger sannolikt först till hösten. Jag kan naturiigtvis inte föregripa resultatet av den översynen, men så mycket kan jag säga som atl syftet är atl ge ökat rådrum för alt överväga frågan om fortsatt drift vid eller avveckling av företag som råkar i ekonomiska svårigheter. På det sättet bör garantier skapas för alt alla rekonstruktionsmöjligheter övervägs innan ett definitivt beslut om nedläggning fallas. Jag har inte föll något svar på frågan i vilka fall nedläggningar som gjorts under 1970-lalet skulle ha lindrats av en lag i enlighet med socialdemokraternas förslag. Något konkret exempel pä detla har Ingemund Bengtsson inte kunnat ge.

Herr talman! Med dessa ord trorjag atljag i stort sett besvarat de frågor som berörts.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Andre vice talmannen anmälde atl Ingemund Bengtsson och Jörn Svensson anhållit atl till protokollet fä antecknat alt de inte ägde rätt lill ytteriigare repliker.

ERIK JOHANSSON i Simrishamn (s):

Herr lalman! För arbetartörelsen har det alltid varit en central och viktig fråga alt bereda arbete och därmed en meningsfylld tillvaro för människorna i vårt samhälle. Det har varit i samverkan med den fackliga rörelsen som socialdemokratin i regeringsställning byggt upp en arbetsmarknads- och regionalpolitik som värnade om människors sysselsättning, regional utveckling, ökad trygghet och stigande välstånd i vårt samhälle.

Vi har steg för steg tillskapat olika styrmedel och åtgärder för all påverka utvecklingen i önskad riktning inom näringsliv och samhälle. Detta möjliggjorde alt hålla sysselsättningen på hög nivå samtidigl som vi höjde ambitionerna att med arbetsmarknadspoliliska åtgärder bekämpa dold arbetslöshet och undersysselsättning för grupper som tidigare funnit del meningslöst atl söka sig ut på arbetsmarknaden. Arbetets värde för individ och samhälle har därvid varit den självklara utgångspunkten.

Vår politiska målsättning ligger fast. 1 vår partimotion har vi redovisat della och anvisat vägar och medel atl förverkliga den. I debatten tidigare i dag har Bengt Fageriund och Ingemund Bengtsson i sina inlägg motiverat delta, och jag ber att fö instämma i deras inlägg.

Herr talman! Jag skall här något kommentera reservationerna 3 och 4 som vi socialdemokratiska ledamöter i utskottet avlämnat till utskottets belänkande.

För att kunna förverkliga de arbetsmarknadspoliliska målsättningarna krävs bl. a. en väl fungerande arbetsförmedling, som har tillgång på personal och tekniska hjälpmedel i den omfattning som erfordras. I det läge som nu råder med en allt kärvare arbetsmarknad ställs arbetsförmedlingen inför

5 Riksdagens protokoll 1977/78:109-110

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

A rbetsmarknads-pohtiken

alltmer arbeiskrävande uppgifter med ökade anspråk på förmedlingstjänster för placering av arbetslösa samtidigt som det minskade utbudet av lediga platser blir mer arbeiskrävande och tidsödande och kravet pä ökade kontakter med arbetsgivare ökar i motsvarande mån. Därför anser vi reservanter att det behövs bättre tekniska resurser och mera personal vid arbetsförmedlingen.

Den socialdemokratiska regeringen ägnade slor uppmärksamhet åt arbetsförmedlingen. Nya tekniska hjälpmedel introducerades, förmedlingens yttre och inre organisalion omdanades och förmedlingen förstärktes kraftigt personellt. Under de tre sista åren som socialdemokraterna satt i regeringsställning til Ifördes arbetsmarknadsverket över 900 tjänster eller i genomsnitt 300 per är. I är föresläs 225 nya tjänster i budgetpropositionen. Både vi reservanter och AMS ifrågasätter om delta inte bara är en siffra på papperet och om inte den verkliga förstärkningen i själva verket blir betydligt lägre.

Vid avvägning av verkets personalbehov måste hänsyn las till alt siluationen är en helt annan jämfört med tidigare. Ta t. ex. 1975, då den socialdemokratiska regeringen införde 350 nya tjänster! Jämför delta med nuläget! 1 januari 1975 registrerades i AKU 77 000 arbetslösa mot 110 000 i januari i är. I januari 1975 var 16 000 personer i beredskapsarbete mol 39 000 i januari i år. Då var också 40 000 personer i arbetsmarknadsutbildning mol 60 000 i januari i är förutom att närmare 35 OOO personer utbildades i företag enligt den s. k. 25-kronan. Antalet personer i olika former av hel- och halvskyddad sysselsättning är också högre nu än då.

Del är bl. a. mol denna bakgrund som vi reservanter fört fram kravet på en offensiv inriktning av arbetsmarknadspolitiken. Denna nya inriktning har vi markerat med en rad konkreta förslag, som har avvisats av den borgeriiga majoriteten i utskottel men som vi för fram i reservationer till utskottsbelänkandet.

Del gäller bl. a. vidgade försök med allmän plalsanmälan, kvinnornas sysselsättning och slödel till handikappade. Man kan inte lägga på arbetsmarknadsverket nya eller utvidgade uppgifter ulan atl se lill att verket får den personal som behövs för att förverkliga de mål statsmakterna ställer upp. Vi begär därför ytteriigare 225 tjänster i förhållande till regeringsförslaget.

Arbetsmarknadsministern aviserar nu att han har för avsikt att lill hösten ta upp denna fråga. Vi anser oss inte ha råd med detta dröjsmål. Vi är tydligen överens orn behovet. Varför dä inte tillstyrka den socialdemokratiska reservationen?

När det gäller vidgade försök med obligatorisk platsanmälan anser vi reservanter alt om arbetsförmedlingen har en bredare täckning av platsutbudel på arbetsmarknaden, så skapas bättre förutsättningar att aktivt förverkliga de arbetsmarknadspolitiska målsättningarna.

I ett kärvare arbetsmarknadsläge är det lika viktigt atl ta till vara de arbetstillfällen som erbjuds som all skapa ny sysselsättning genom olika former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsmarknaden är långt ifrån så sluten som man skulle kunna tro. Tidigare undersökningar under 1970-

talet visar att även i ett dämpat läge pä arbetsmarknaden för över en miljon människor ny anställning på ett enda år.

Det är därför viktigt att förmedlingen för kännedom om den efterfrågan och tillgäng pä arbetskraft som finns. Instrumenten härför finns redan, dels genom datatekniken, dels genom skyldighet för arbetsgivaren all anmäla lediga platser lill förmedlingen. Denna skyldighet är vid årsskiftet införd i sex län. Enligt regeringsmeddelande skall den införas i ytteriigare fyra län den 1 mars. Därmed är det enligt regeringen stopp för fortsalt utbyggnad. AMS anser att det finns tekniska möjligheter att fortsätta utbyggnaden till att omfatta ytteriigare sex län.

Vi finner det förvånande atl regeringen och utskottsmajoritelen inte har kunnat ställa sig bakom den framställningen. Med hänsyn till de goda erfarenheterna av verksamheten finner vi del självklart alt biträda AMS förslag.

Herr talman! Med det anförda ber jag att fö yrka bifall lill reservationerna 3 och 4, som är fogade till arbetsmarknadsutskotlels betänkande 1977/ 78:21.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknads-polUiken

ALLAN GUSTAFSSON (c):

Herr talman! Sä snart vi diskuterar arbetsmarknads- och sysselsättningspolitik här i riksdagen kommer företrädare för socialdemokraterna med påståendet atl centern har lovat 400 000 nya jobb. Sä blev också fallet i dag dä Bengt Fageriund påstod detla i sitt anförande. I slutet av sitt anförande höjde han visserligen budet till 900 000 -och det är vackert så - men han trodde inte på något statligt program för näringspolitiken. Det menade han hörde hemma i partipolitiken, och han rekommenderade Jan-Ivan Nilsson alt motionera om elt näringslivsprogram till centerns riksstämma. Nu kan jag upplysa herr Fageriund om atl vi redan 1975 antog ett program för närings- och sysselsättningspolitiken. För att herr Fageriund m. fl. skall kunna la del av detta program skall jag läsa in i protokollet hur vi ser på målsättningen Arbete åt alla. 1 programmets inledning säger vi:

"Sysselsättnings- och näringspolitiken måste la sikte på alt ersätta de arbetstillfällen som går föriorade genom strukturförändringar och all ge sysselsättningsmöjligheter för nya grupper som söker sig ut på arbetsmarknaden. Alla måste ha samma rätt lill meningsfullt arbete oberoende av kön, ålder, bostadsort och utbildning. Antalet arbetstillfällen måsle ökas med minst 400 000 fram till början av 1980-talel. Allas rätt till arbete skall kunna tillgodoses. Samtidigt måste kravet pä balans mellan och inom regionerna upprätthållas. Nya arbetstillfällen måste komma till stånd inom såväl näringslivet som den offentliga sektorn. Inom den offentliga sektorn behövs nya arbeten inom bl. a. vårdsektorn,den sociala hemhjälpen, barnomsorgen, utbildningen, fritidsverksamheten och miljövården. Men utvecklingen inom näringslivet är en förutsättning för att stat och kommun skall kunna erbjuda en sädan ökad sysselsättning."

Jag ber herr Fageriund atl ta fram ett dokument, där del står all centern har lovat 400 000 nya jobb. Del är ju det ni påstår.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

A rbetsmarknads -politiken

För alt uppnå detta mål har vi sagt att riksdagen skall fastställa övergripande riktlinjer för näringspolitiken i form av ett översiktligt handlingsprogram. Ett sådant program kommer nästa vår enligt vad industridepartementet har aviserat. Vi har vidare sagt att företagarföreningarna skall byggas ut lill regionala näringspolitiska organ med länsdemokratisk förankring och atl företagarföreningarnas verksamhet skall breddas. Detta har redan beslutats. Vi vill också att långtidsplaneringen pä det näringspolitiska området förstärks, särskilt vad gäller investeringar, arbetskraflsförhållanden, energi-försöoning samt hushållning med naturresurser. Detta är övergripande mål.

Vi har alltså på en rad punkter redan verkställt centerns förslag när det gälleraltnäfram till arbete ät alla. Därtill har vi i anledning av en proposition för första gången beslutat om slöd lill småföretagen.

Till arbetsmarknadsutskotlels betänkande har socialdemokraterna fogat några reservationer, där jag något skall kommentera reservationerna 2, 3, 4 och 7. I reservationen 2 tar socialdemokraterna i utskottel upp frågan om lagstiftning om samhällskontroll vid nedläggning av företag. Den frågan behandlades av riksdagen även under förra året. Liksom dä begär man även i år att större företag som planerar mer betydande driftinskränkningar skall vara skyldiga alt förhandla med regeringen om personalminskningarna, om regeringen så begär. Regeringen förutsätts vidare med stöd av lagen kunna föreskriva särskilda villkor för hur driftinskränkningar för genomföras, i undantagsfall även alt personaluppsägningar t. v. inte för ske.

Vid förra årets behandling av samma lagstiftningsyrkande anförde utskottet att det inte råder några delade meningar om samhällets behov av an i god tid fö information om väntade förändringar i företagen. Samtidigt framhöll utskollel att det redan finns ett väl utvecklat nät av informationskanaler mellan näringsliv och samhälle. För regeringens del hänvisade utskottet särskilt lill den i regeringskansliet på sommaren 1976 inrättade delegationen för etableringsfrågor. Dess verksamhei omfattade från början förelag med hälften av alla industrisysselsatla i landet. Numera innesluts även konsument- och producentkooperaliva förelag. Det samrådsförfarande som ligger till grund för verksamheten berör just sådana större företag som reservanternas lagstiftningsyrkande är begränsat lill.

När det gäller den egentliga kärnfrågan, nämligen om företag i vissa fall tvångsvis skall kunna åläggas att upprätthålla en icke lönsam produktion, erinrade utskottet i betänkandet 1976/77:26 om alt förslag av den innebörden avvisats av riksdagen i december 1976. Det riksdagsbeslutet grundades på elt enhälligt ställningstagande inom utskottet. Vidare framhöll utskottet i samma betänkande att en samhällskontroll vid nedläggning av företag, utformad på det sätt motionärerna hade föreslagit, är diskutabel frän både rättsliga och ekonomiska utgångspunkter. Sysselsättnings- och strukturproblemen borde angripas med andra och konstruktivare metoder, sade utskottet.

I den socialdemokratiska partimotionen liksom i reservation nr 1 sägs att den arbetsmarknadspolitik som regeringen för är alldeles för defensiv.

Socialdemokraterna vill häremot ställa en offensiv politik. Ja, icke desto mindre lägger socialdemokraterna nu fram ett förslag till lag - i vällovligt syfte, det vill jag gärna medge - för atl fördröja eller rent av hindra strukturförändringar inom näringslivet. När socialdemokraterna skall varudeklarera sin offensiva politik kommer de alltså dragande med ell nytt och i verklig mening defensivt vapen i den arbetsmarknadspolitiska arsenalen. Allmänna deklarationer och konkreta förslag går inte särskilt bra ihop.

Utskottet har även i år vidhållit sin uppfanning i den här frågan, och jag ber därför, herr talman, atl fö yrka avslag på reservalion nr 2.

I reservationerna nr 3 och 4 lar socialdemokraterna upp frågan om personalförstärkning till AMS samt vidgade försök med allmän platsanmälan. 1 budgetpropositionen beräknas medel för förstärkning av arbetsmarknadsverkets personal med 225 tjänster. Del förutsätts alt huvuddelen av personalökningen kommer den egentliga platsförmedlingen till godo. I sammanhanget anmäls i propositionen alt AMS har medgivits alt under hösten 1977 tidigarelägga nyanställning av 150 arbetsförmedlingsaspiranter för alt de särskilda insatserna för arbetslös ungdom skall kunna ökas.

Reservanlerna anser atl AMS för ett reellt tillskott av endast 75 tjänster, atl jämföras med begärda 450. Detta kan inte accepteras, lycker reservanterna, och därför yrkar de ytterligare 225 tjänster och medel för della till en kostnad av 19,8 milj. kr.

Av det sagda framgår att reservanterna som skäl för den ytteriigare personalförstärkning de begär bl. a. anfört att arbetsmarknadsverket inte för del personaltillskott som angivits i proposiiionen på grund av nyrekrytering av aspiranter under nu löpande budgetår. Samma resonemang fördes frän socialdemokratiskt håll i en partimolion förra årel.

Ulskoltsmajoriteten säger i år lika väl som i fjol att den inte kan biträda reservanternas uppfattning. Den lidigarelagda aspiraniintagningen medför att de nya tjänsterna snabbt kan tillsättas med inskolad personal. Personalförstärkningen för därmed full effekt redan från böoan i stället för långt in på det nya budgetåret. I övrigl konstaterar utskottet att personalförstärkningens omfattning är en budgetmässig avvägningsfråga. Hänsyn måste tas till den strama utgiftsprövning som präglar statsbudgetens övriga delar.

Sett mot den bakgrunden lycker vi alt propositionsförslaget om 225 nya tjänster är en stark prioritering av AMS:s behov av personalförslärkning.

När det gäller vidgade försök med allmän platsanmälan vill jag erinra om att dessa försök inleddes i tre län den 1 oktober 1976. Från dessa län rapporteras bl. a. en genomsnittlig ökning av antalet lediga plalser med ca 40 96 jämfört med landet i övrigl. Antalet arbetssökande som anlitat arbetsförmedlingarna har också ökat, och det anmäls i propositionen alt försöken med allmän plalsanmälan från 1 november 1977 vidgats till Stockholms, Uppsala och Södermanlands län. En nästa etapp bör enligt propositionen omfatta ytteriigare fyra län, nämligen Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Värmlands län. Efter budgetpropositionens framläggande har regeringen beslutat att försöken med allmän plalsanmälan skall starta i dessa län redan den 1 mars. Enligt utskottets uppfattning är den

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

av departementschefen föreslagna utbyggnadstakten väl avvägd.

Med det anförda berjag, herr talman, att fö yrka avslag på reservationerna 3 och 4.

I reservationen 7 lar de socialdemokratiska reservanterna upp frågan om en utredning om ulbildningsfonder. I belänkandet Arbete ål alla förde syssel-säitningsutredningen fram tanken att det i företagen skulle skapas särskilda ulbildningsfonder. Sådana fonder skulle kunna användas som elt medel alt hålla kvar personalen i en lågkonjunktur. Socialdemokraterna har i motionen 893 till årets riksdag begärt att frågan om utbildningsfonder skulle utredas. Ett liknande utredningsyrkande framfördes även förra året från socialdemokraliskl håll. Det avslogs dock med hänvisning till att man borde avvakta slutförandet av arbetet inom utredningen om förelagsutbildning. Den ulredningen har nyligen avlämnat sitt betänkande, som huvudsakligen är en kartläggning av företagsulbildningen. Utskottet har erfarit atl regeringen avser alt tillsätta en ny utredning med uppgift atl studera bl. a. den aktuella frågan. Med hänsyn härtill är det enligt utskottets mening inte erforderligt med något initiativ från riksdagens sida. Jag ber därför atl fö yrka avslag pä reservationen 7.

I reservationen 13 harjag föreslagit all den centrala stiftelsen inom den skyddade verksamheten skall lokaliseras lill Karlstad, och jag har gjort del mot den bakgrunden all den strukturomvandling som förestår inom de tunga industrierna, t. ex. pappers- och massainduslrin samt stålindustrin, riskerar atl drabba Värmland särskilt hårt. Regeringen har också insett detla och på olika sätt stöttat upp Värmland, bl. a. genom att tillsälta Värmlandsdelegationen och anslå medel till dess verksamhet. Karistads kommun har svårigheter när det gäller alt upprätthålla sysselsättningen, även om ulloka-liseringen av statliga verk har betytt utomordentligt myckel. Enligt uppgift skulle den centrala stiftelsen komma att omfatta 90-100 anställda. Detta skulle betyda elt välbehövligt tillskott av nya arbetstillfällen i Karistad och Värmland.

Herr lalman! Jag ber atl fö yrka bifall till reservationen 13 och lill utskottets hemställan i övrigt.

BENGT FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Allan Gustafsson har nu talat om för kammaren att centerpartiet redan har antagit elt näringspolitiskt handlingsprogram, ochjag lar för givet att induslriminislern arbelar efter detla program. Men vad är det då som har hänt? Vad har hänt sedan centerpartiet fick la hand om industriministerposten? Under åren 1974-1976 ökade industrisysselsättningen med 100 000 anställda. Sedan centern fick grepp om industridepartementet har sysselsättningen minskat med 100 000. Jag måste säga atl spåren förskräcka, om detta är resultatet av centerns näringspolitiska handlingsprogram!-

Sedan log Allan Gustafsson upp vår reservation 2, där vi säger att vi vill ha en fagstiftning om samhällskontroll vid nedläggning av förelag - vilket enligt Allan Gustafsson var fel. Lät mig då här ta elt exempel, där man skulle kunna

tänka sig atl en sädan lag kunde ha en viss betydelse. Scan Väst har beslutat att lägga ner slakteriet i Borås, men mot delta protesterar cenlerpartiavdel-ningar, cenierparlistiska kommunalråd och alla berörda. Är det en strukturomvandling som är acceptabel frän statliga och samhälleliga synpunkter? Nej, vi tycker inte det. Och därför undrar jag om det inte är ett sådant fall där man kanske kunde agera med hjälp av en lagstiftning.

ERIK JOHANSSON i Simrishamn (s) kort genmäle:

Herr talman! Allan Gustafsson tog upp vår reservation 3 och hänvisade då till all aspiraniintagningen skulle lösa problemen. Men vi har för vår del upplevt det sä, att i det kärva arbetsmarknadsläge som vi nu har - som jag sade i milt lidigare inlägg - är del ytterst angeläget alt vi får en förstärkning nu genast. Därtill skall läggas det av regeringen påbjudna besparingsprogram-mel,sombl.a. innebären minskning av avlöningen med 1 procentenhet. För arbetsmarknadsverkels del betyder detla en minskning av avlöningsanslagel på 4 500 000 kr., vilket motsvarar 55 tjänster.

Vidare har man infört en ändring av grunderna för beräkning av medel för tjänster i högsllönesystemet, vilket medfört att verket som erhållit ett högstlönesyslem FIO för tjänster inom arbetsförmedlingen tappat medel jämfört med lidigare motsvarande lönen för ca 65 personer.

Della, herr talman, har inträffat i det mycket ansträngda arbetsmarknadsläge som vi f n. har. Regeringen har för olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder satsat ytterligare ca 2,5 miljarder kronor, men ingen som helst förstärkning av personalen har skett för alt man skall kunna få någon effekt av denna salsning. Vi lycker atl det vore befogat med en förstärkning. Får näringslivet slöd borde detla väl öka benägenheten atl förstärka arbetsförmedlingarna för att få större effektivitet och uppnå det mål som vi satt upp för arbetsmarknadspolitiken.

Detsamma gäller en utvidgning av den allmänna plalsanmälan. Som tidigare redovisats ger en ökning av platsutbudet bättre förutsättningar atl uppnå större effekt.

1 slutet av februari 1977 t. ex. hade vi 102 000 arbetslösa och 29 000 lediga platser. Under alla förhållanden är det rimligt att alla företag som rekryterar arbetskraft anmäler sina lediga platser till arbetsförmedlingen. Erfarenheterna från försökslänen visar alt utbudet blir 40 96 högre än vad som eljest skulle ha blivit fallet. Enligt vår åsikt är delta motiv nog för alt införa allmän platsanmälan i de län som nämns i vår motion. Samtidigt tillgodoses ett rättvisekrav. Varför skall de arbetssökande undanhållas delar av arbetsmarknadens arbelskraftsutbud?

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

ALLAN GUSTAFSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Vad har centern och dess företrädare i regeringen gjort, frågade Bengt Fageriund. Det är nästan en onödig fråga, eftersom alla vet vilka problem som ramlade över den nya regeringen redan vid tillträdandet, och alla vet också vilka insatser som har gjorts. Jag vill bara erinra om att

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknads-pohtiken

exempelvis Järnverk 80 föll före regeringsskiftet, och orsaken känner ju alla till.

Jordbrukskooperationens elableringar och lokaliseringar är väl knappast en riksdagsfråga, ty dä skulle vi kanske också lägga oss i hur konsumentkooperationen etablerar sig eller drar in sina verksamhetsgrenar. Enligt min mening skall vi inte lägga oss i sådant. F. ö. är del den tidigare förda jordbrukspolitiken som ligger lill grund för lokaliseringar och indragningar.

Erik Johansson i Simrishamn talade fören ytteriigare tilldelning av tjänster vid AMS och beklagade alt AMS nu inte för del personaltillskott som enligt hans mening skulle behövas. Jag vill erinra om atl AMS under 1970-talet enligt budgetpropositionen fått följande förstärkningar: 50 personer år 1970, 100 år 1971,103 är 1972,210år 1973,350 år 1974,350år 1975,240 är 1976,240 år 1977 och 225 år 1978.

I genomsnitt rör det sig om 210 tjänster under vart och ett av dessa nio år. Det fönns år 1970 3 700 ansföllda vid AMS. Anlalel har ökat med 1 865, inkl. årets förstärkning,eller med nästan 50 96. En så kraftig förstärkning som 450 nya tjänster, som socialdemokraterna nu vill ha, föreslog de aldrig sä länge som de salt i regeringsställning.

Under åren 1971 och 1972 fick AMS sammanlagt förre tjänster än nu trots all arbetslösheten de åren var betydligt slörre än 1976 och 1977 (100 000 resp. 107 000 moi; 66 000 resp. 75 000).

BENGT FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Allan Gustafsson kommer tillbaka till hela resonemanget om regeringen och säger atl del bara är dumt att fråga vad den nya regeringen har gjort. Jag slog fast alt centern framhåller som en nyhet alt man har ett näringspolitiskt program. Jag konstaterade att vi har ansvaret för industripolitiken och all sysselsättningen sedan ni fick det har minskat med 100 000 personer. Jag sade också atl spåren förskräcker, om detta är ett resultat av ert program.

Jag log vidare inte upp Scan Väst som en jordbruksfråga utan med anledning av reservationen 2 om lagstiftning om samhällskontroll vid nedläggning av förelag. Vi tar i vårt exempel upp ett fall där ett förelag tänker koncentrera driften till ett enda ställe genom att lägga ned den vid ett annat. Del är pä sädana punkier vi menar att den föreslagna lagstiftningen skulle kunna äga tillämpning. Alt jag erinrade mig just detla fall berodde pä alt Scan Väst diskuterades bara för elt litet tag sedan. Det finns andra som köpt upp ett företag inom den enskilda sektorn för att stärka sin vinst i ett annal förelag. Jag tog inte upp företaget jusl som jordbruksföretag ulan konstaterar bara att en lagstiftning i ett sådanl fall skulle ha kunnat ha sin betydelse.

ERIK JOHANSSON i Simrishamn (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag bestrider inte Allan Gustafssons uppgifter, men det är ändå så, sorn jag sade i mitt huvudanförande, atl arbetsförmedlingarna och arbetsmarknadsverket i övrigl på grund av den politik som grundlades under den socialdemokratiska regeringen steg för steg byggts ut till att få alltmer

vidgade uppgifter.

Vi reservanter menar att de 2,5 miljarder som bl. a. gäll till stöd lill näringslivet för olika åtgärder för att trygga och stimulera sysselsättningen inte har gett någol i form av någon ökad personalförslärkning vid arbetsförmedlingarna. För all få en effekt av detta stöd borde del vara angeläget atl förstärka arbetsförmedlingen och utrusta den med resurser för atl nå de sysselsätlningsmål som vi har salt upp och upprätthälla denna sysselsättning.

Som jag sade tidigare, herr lalman, är del ett rältvisekrav. Del skulle vara elt intresse för såväl samhället som de anställda att få ta del av det vidgade utbudet. Därmed när vi fram till en ökad effektivitet inom vår produktion.

I övrigl skall vi när det gäller personalförstärkningen komma ihåg att det besparingsprogram som regeringen lagt fram får de konsekvenser och återverkningar pä arbetsförmedlingens personalorganisation som jag anförde helt nyss.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

ALLAN GUSTAFSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fageriund tycks leva i en värld för sig och inte vara medveten om vad som händer utanför den, när han attackerar centern för att det blivit 100 000 förre jobb. Anledningen till att jag läste upp delar av vårt handlingsprogram och vilka åtgärder som vi föreslagil och varit med om atl besluta här i riksdagen var alt Bengt Fageriund uppmanade Jan-Ivan Nilsson att motionera om ett program till centerns riksstämma. Jag talade då om atl detta inte behövs, utan att vi har ett bra program som vi arbetar efter och nu steg för steg försöker förverkliga. Vi har lagt grunden till en bättre näringspolitik än den som socialdemokraterna fört under sin lid i regeringsställning.

Sedan några ord till Erik Johansson i Simrishamn när det gäller personalen på AMS. I den kraftiga personalförstärkningen som kom AMS till del 1974/75 ingår 120 aspiranter. Skillnaden är att med regeringens åtgärder får AMS chansen att tillsätta de 225 nya tjänsterna i samband med budgetårsskiftet. Med den tidigare socialdemokratiska modellen hade detta kunnat ske först omkring ett halvt är senare. Man kan bara fråga: Vilken modell ärden bästa för den verkliga förstärkningen?

Andre vice talmannen anmälde alt Erik Johansson i Simrishamn anhållit att till protokollet fö antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

ANNA-GRETA LEIJON (s):

Herr talman! Lål mig börja med att göra en kommentar till en del av det som arbetsmarknadsministern sade, trots att han inte längre är kvar i kammaren. Jag har full förståelse för att man inte hela tiden kan sitta i kammaren under en sädan här lång debatt, men vi börjai; tyvärr bli vana vid atl statsråd avviker vid mitten av debatten för att sedan över huvud taget inte komma tillbaka. 1 det här fallel följer statsrådet inte ens debatten genom

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

någon av sina nära poliliska rådgivare - och ändå finns det väldigt många sådana politiska rådgivare just i arbetsmarknadsdepartementet.

Arbetsmarknadsministern talade om byggandet och sade bl. a. alt det krävs långvariga förtieredelser innan ett bygge kan startas. Men numera måste man faktiskt också räkna med mycket långa behandlings- och väntetider i regeringen. Jag är själv ordförande i HSB i Norra Stor-Stockholm och har även praktiskt fält erfara delta. Vi är inte ensamma om att ha fält byggen kraftigt försenade på grund av långa handläggningslider inom regeringen.

Bengt F'agerlund och Ingemund Bengtsson har i sina anföranden tagit upp sysselsättningspolitikens inriktning. Jag skall inte gå in pä det nu, men låt också mig konstalera alt påfrestningarna pä arbetsmarknadspolitiken blir orimligt stora när del saknas en ekonomisk politik och en näringspolitik som ger nya jobb..

Fler människor än någonsin söker och behöver arbetsförmedlingens stöd i dag. Det finns ingen proportion mellan den ökning av arbetsuppgifter som arbetsförmedlingen skall klara av och den personaltilldelning som man får i årets budget. Detta har Erik Johansson i Simrishamn tagit upp i sitt anförande.

ArbetslÖrmedlarna får mindre och mindre tid för varje enskild sökande. De upplever sig ständigt som otillräckliga. De arbetssökande som framför alll drabbas av detta är de som är nya på arbetsmarknaden - ungdomar och kvinnor-, de som har kort utbildning, de som saknar yrkesvana, de som har olika handikapp.

Den borgerliga regeringen brukar- den har också gjort del i dag- berömma sig av atl satsa mer på arbetsmarknadspolitiken än den socialdemokratiska regeringen gjorde. Mot denna bakgrund harjag oerhört svårt att förstå den njugga inställning som man har till de handikappade. Bidraget till utbildning av handikappade i företag ulgår i normalfallet med 8 kr. Vi kräver en fördubbling av bidraget.

Regeringen satsar miljarbelopp på olika slags stöd till förelagen - och 8 kr. till utbildning av handikappade. Beror det pä atl kontakterna mellan näringslivets företrädare och regeringen är så myckel mer intensiva och intima än vad kontakterna mellan regeringen och de handikappades organisationer är?

Samma snålhet präglar inställningen till det s. k. jämställdhetsbidraget. Det är också i normalfallet 8 kr. -av regeringen höjt till 14 kr. i åtta försökslän. Men kvinnornas svårigheter på arbetsmarknaden och den sneda könsfördelningen mellan olika yrkesområden är inte begränsad till dessa åtta län. Vi upprepar nu vårt tidigare krav pä en höjning av bidraget till 16 kr. i hela landet. Vi kräver också en förenkling av bidragsvillkoren. Del är ett krav som vi hade med förra året och som riksdagen då faktiskt ställde sig bakom. Men tyvärr har regeringen inte följt riksdagens beslut annat än genom all i de åtta försökslänen ge länsarbetsnämnden möjlighet att ge bidrag för utbildning i fler yrken.

Ibland blir, man hörsammad när det gäller åhörare - delta sagt inom

parentes, som en kommentar till att en representant för arbetsmarknadsdepartementet nu kommer tillbaka in i kammaren.

Det fattades alltså förra året ett beslut om enklare regler för jämställdhetsbidraget. 1 det beslutet fanns över huvud taget inte någonting som talade om en begränsning till älta försökslän, men det är så som regeringen har tillämpat riksdagsbeslutet.

Nuvarande regler är snåriga, snäva och krångliga - byråkratiska om man så vill. De infördes av den socialdemokratiska regeringen, men vi inom den socialdemokratiska oppositionen har för länge sedan - redan innan vi kom i oppositionsställning - uppläckt att reglerna inte fungerar, varför vi kräver en ändring. I andra fall brukar inte regeringen och utskottsmajoriteten dra sig för att ändra i den socialdemokratiska regeringens förslag, så jag förstår inte varför den drar sig för att göra det just den här gängen. Det behövs inget ytterligare utredande. Vi kan konstalera atl försöksverksamheten med jämställdhetsbidraget inte har fungerat särskilt bra på grund av för lågt tilltagna bidrag och alltför krångliga regler. Vi vill ändra på dem, och vi vill göra del nu.

En annan verksamhei som däremot varit lyckad är försöken med könskvotering i företag som för lokaliseringsstöd. Denna lyckade verksamhet gör att vi vill gå vidare och pröva om inte kvoteringsmetoden kan användas också i andra sammanhang när det gäller statligt slöd till arbetsgivare. Pä den här punkten finns i betänkandet dels utskottsmajorilelens skrivning, dels en reservation från socialdemokraterna, dels ock ett särskilt yttrande frän moderaterna. Majoriteten är positiv och kan länka sig en kvotering men vill inte ge regeringen detla lill känna. Moderaterna är däremot principiellt emot kvotering, och den enda anledningen till alt de inte har reserverat sig måste vara atl de vill klara regeringen undan tillkännagivandel.

Kvinnornas arbetslöshet är hög -del vet vi alla, och det har också talats om det här - varför vi behöver utnyttja alla möjligheter som vi har för atl ge kvinnorna arbete. Vi har tre års erfarenhet av försöksverksamhet med kvotering till lokaliseringsföretagen, och vi vet atl den fungerar. Ta nu lag i den möjligheten och utnyttja den på andra områden också, och nöj er inte med att hoppas på alt jämsiälldshetskommiltén skall ta upp den här frågan!

Den socialdemokratiska regeringens jämställdhetsdelegation inriktade sitt arbete med praktisk försöksverksamhet på att stödja andra som jobbade för jämställdhet och på att vara pådrivande i de här frågorna. Den nya regeringen arbelar däremot med atl lägga på sin jämställdheiskommitté del ena utredningsuppdraget efter det andra. Kommittén blir en del av utrednings-maskineriet, där man kan stoppa undan förslag som man inte vill göra någonting ål.

Sysselsäiiningsulredningen har haft en försöksverksamhet i Gävleborgs län. Vi vill bygga vidare på den verksamheten och pröva möjligheterna till bätlre samverkan med den kommunala vuxenutbildningen och med studieförbunden, framför allt för att ge kvinnor med kort grundutbildning chans till en yrkesutbildning. Det förslaget avfördas emellertid på bara en par rader av

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

utskottsmajoriteten. Detta är ett av de mänga exempel pä den självtillräcklighet och den ovilja som visats att pä allvar ens pröva de förslag som vi socialdemokrater kommer med.

Herr talman! 1 den socialdemokratiska moiion som ligger lill grund för reservationen har vi också tagit upp deltidsarbetet. De delarna av motionen har med hänsyn till riksdagens arbetsbelastning under våren skjutits på framtiden. Ur saklig synpunkt kan man beklaga delta. Antalet deltidssyssel-satta bara mellan januari och februari i är ökade med 25 000 personer..

Jan-Ivan Nilsson stod tidigare här i talarstolen och talade om de deltidsarbetande. Han sade att han hade läst utredningar som visade att de fiesta deltidsarbetande kvinnorna var nöjda med sitt arh)ete. Ja, mänga är säkert nöjda, men det finns också tiotusentals deltidsarbetande kvinnor som inte är nöjda. En bekant till mig - en deltidsarbetande affärsbiträde -berättade häromdagen att hon av sin arbetsgivare hade ställts inför alternativet alt antingen sluta jobbet eller atl gå ner från 25 till 21 timmar i veckan och atl i stället för att arbeta mellan kl. 11 och 16 arbeta till 20 minuter i 7 på kvällarna samt atl arbeta vissa lördagar och söndagar. Kvinnan har elt litet barn, som är pä daghem, men dagis stänger kl. halv 7 och dagis är inte öppet på lördagar och söndagar. Den oförståelse för många av de deltidsarbetandes problem som visade sig i Jan-Ivan Nilssons inlägg lycker jag är mycket oroande.

Ett av de största problem som vi har i dag på arbetsmarknaden är ungdomsarbetslösheten. Det var länge osäkert om regeringen skulle lägga fram någon proposition på grundval av sysselsätiningsuiredningens skrivelse, som kom tidigt i höstas. Och att regeringen hade svårt att bestämma sig förstår man, när man nu kan läsa propositionen. Av en regering som så många gånger och så ofta talat om en ungdomsgaranti borde man kunnat förvänta sig mer.

Också detta får vi komma tillbaka till senare under våren när den propositionen och de molionerna skall behandlas. Men redan i dag går del att göra en insats för ungdomarna genom att rösta för reservationen 3, som Erik Johansson i Simrishamn har talat om.

Låt mig citera ur propositionen om åtgärder mot ungdomsarbetslöshet, där del frän den borgeriiga regeringens sida sägs: "En tillräcklig och väl utbildad personal vid våra förmedlingar utgör grunden för ett framgångsrikt arbete i strävan att undvika arbetslöshet."

Herr talman! Jag har mest uppehållit mig vid reservationerna 6 och 11, och jag ber att få yrka bifall till dessa men också till övriga socialdemokratiska reservationer.

Andre vice talmannen tillkännagav atl anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

EVA WINTHER (fp):

Herr talman! Alla människor skall ha rätt till ett arbete. Bakom den målsättningen ligger inte enbart synen på arbetet som ett medel till

försöoning - även om det är nog så viktigt - utan också synen på arbetet som ett värde i sig, som en del i en social gemenskap som kan utveckla och berika en människa. Del finns inte någon oenighet mellan partierna i den synen på arbetet. Den redovisas också i den socialdemokratiska motionen, och Bengt Fagerlund var inne på den tidigare. Vi slog också här i riksdagen i december 1976 utifrån den grundsynen fast sysselsättningspolitikens uppgifter, som skall vara atl öka sysselsättningen och att undanröja förvärvshinder av olika slag, så alt alla som vill förvärvsarbeta skall kunna göra det. Då krävs ålgärder som ger trygghet i anställningen, ålgärder som ger den enskilda människan möjlighet att medverka i arbetslivet efter sin förmåga och åtgärder som främjar jämställdheten mellan kvinnor och män och som bidrar till en bättre regional balans.

Om de här riktlinjerna var utskottet ense hösten 1976. Men utskottets majorilet slog dessutom fast att grunden fören framgångsrik sysselsättningspolitik är en god ekonomi och att förutsättningarna för sysselsättningspolitiken bestäms bl. a. av konjunkturutvecklingen och uppläggningen av den allmänna ekonomiska politiken.

Ulskottsmajoriteten hävdade att för att klara sysselsättningsproblemen på sikt måste samhällsekonomin vara i balans, åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med vårt nuvarande underskott i bytesbalansen. Det måste skapas förutsättningar för en expansion av näringslivet, industri- och näringspolitik måsle få en inriktning som främjar investeringar och tar vara pä utvecklingskraften i företagen. Utskottets majorilet ansåg det också viktigl att det skapas gynnsamma förutsättningar för igångsättning av nya företag och för tillvaratagande av utvecklingsbara idéer.

Mot det här avsnittet i betänkandet om samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik reserverade sig socialdemokraterna. Nu är det intressant alt notera atl socialdemokraterna i sin reservation nr 1 till dagens betänkande hänvisar till det avsnitt de lidigare reserverade sig emot. Jag tycker del är glädjande, Anna-Greta Leijon, att socialdemokraterna nu ansluler sig till utskottsmajorilelens syn på sysselsättningspolitikens förutsättningar. Vi är alltså i grunden ense om atl för att fä fram fler jobb behövs en ekonomi i balans. Det måste skapas förutsättningar för en expansion av näringslivet. Industri- och näringspolitik måste få en inriktning som främjar investeringar och lar vara pä utvecklingskraften i företagen. Det är bra att socialdemokraterna nu ger uttryck för samma uppfattning som utskottsmajoriteten redovisade redan hösten 1976.

Utvecklingen på arbetsmarknaden präglades under 1977 av en vikande sysselsättning inom industrin och en ökande sysselsättning i den offentliga sektorn. Antalet sysselsatta har fortsatt att öka, och det är kvinnorna som slår för den ökningen. Under 1977 var närmare 40 000 fler kvinnor sysselsatta än året innan. Det gäller huvudsakligen kvinnor över 20 år, medan antalet sysselsatta män i åldrarna 20-55 år i stort sett är oförändrat och sysselsättningen har minskat för män över 55 år och för både kvinnor och män under 20 år. Antalet timmar i arbetad tid har minskat. Ungdomsarbetslösheten är ett av våra slora problem.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Arbetslösheten ligger dock totalt i förhållande till andra länder relativt lågt i Sverige-i februari 1978 kring 2,2 96. Det låter inte så oroväckande, men om man säger att det är 92 000 människor som är arbetslösa får det en annan dimension, eftersom all arbetslöshet är av ondo. Del finns givetvis regionala skillnader i vårt land. I Norrbotten t. ex. har vi en arbetslöshet pä ungefär 5,4 %. Inom byggbranschen ligger den betydligt högre.

Utan de kraftfulla insatser som regeringen gjorl hade det varit ännu besväriigare. Vi har för Norrbottens del satsningarna på NJA, nuvarande Luleverken, på ASSI i Karlsborg, tidigareläggning av skolbyggen, industri-beställningar, ökning av antalet beredskapsarbeten och utbildningsmöjligheter m. m.

Lät mig ge ett exempel pä hur regeringens sysselsättningspaket frän i höstas nu ger Norrbottens ungdomar chans lill utbildning. AMS fick då möjlighet all ordna yrkesinriktade kurser på upp till ell år - maskiner och lärare skulle köpas av företagen. Sysselsättningspaketel har nu resulterat i ett 15-lal yrkesinriktade kurser på NJA, som ger 175 ungdomar utbildning. ASSI startar utbildning för 137 ungdomar, och andra företag funderar på liknande ålgärder. Det här är, som jag ser det, mycket viktiga ålgärder som måste fortsätta.

Mot bakgrund av de varsel som nu föreligger och de strukturella svårigheter som många branscher har är det viktigt att arbetsmarknadspoliliska åtgärder också i fortsättningen sätts in med kraft och att de utvecklas. Ett led i del arbetet är de förslag lill åtgärder mot ungdomsarbetslösheten som arbetsmarknadsministern nyligen har lagt fram och som vi kommer att fö diskutera här i riksdagen så småningom. Glädjande nog kan vi notera en viss tendens till ökning av de lediga platserna inom industrin. Men en svala gör ingen sommar, och vi måsle fortsätta arbetet för alt underiätta en expansion inom näringslivet.

Alll fler människor deltidsarbetar - 940 000 personer på den svenska arbetsmarknaden. Av de 940 000 är 815 000 kvinnor. Del betyder all 9 av 10 är kvinnor. Av kvinnor med barn under 7 år förvärvsarbetade 197049,7 96.1977 förvärvsarbetade 66,2 96. Sysselsättningsutredningen har nyligen fått en rapport, en delbearbelning av 1974 års levnadsniväundersökning, där del redovisas alt mer än en halv miljon anställda av totalt ungeför 3,5 miljoner i privat och offentlig tjänst skulle vilja ha kortare arbetstider. Knappt 120 000 skulle vilja ha längre arbetstid. Undersökningsresultatet visar på att de anställdas faktiska arbetstider och arbetstidsönskemål i hög grad har samband med den enskildes könsroll och försörjningsbörda.

Ju slörre familjen är, desto mindre är andelen heltidsarbetande bland de kvinnliga anställda, och desto högre är mannens andel bland dem med extremt långa arbetstider. Bara 50 % av de heltidsarbetande småbarnsmödrarna uppger alt den faktiska arbetstiden passar dem. Återstående 50 96 upplever att kortare arbetstid skulle passa bättre. 1 nästan samtliga deltidsarbetande grupper uppger 90 96 av kvinnorna att den faktiska arbetstiden är den som passar bäst. Ett undantag är ensamstående föräldrar, av vilka 20 % svarar alt längre arbetstider skulle passa bättre.

Så långt referat av den här rapporten. Den ensamstående har troligen inte råd atl ha kortare arbetstid och mannen i flerbarnsfamiljen behöver arbeta merän 40 limmar per vecka för att klara ekonomin. Det här är inte bra vare sig ur föräldrarnas eller ur barnens synvinkel. Detärviktigt med valfrihet närdet gäller arbetstidens längd, men det får inte vara enbart kvinnorna som deltidsarbetar. Männen måste uppmuntras att ta vara på de möjligheter som finns. Arbetsgivarna måste påverkas sä att det uppfattas som positivt om en man tar ledigt eller vill korta sin arbetstid för att sköta sina barn. Deltidsarbetet måste bli elt inslag i arbetslivet som tas till vara av både män och kvinnor. Männen börjar nu få en högre andel deltidsarbeten på grund av delpensioner. Det skall vara naturligt för både män och kvinnor alt under vissa lider kombinera ett deltidsarbete med studier eller med att ta hand om sina barn. Ett mer fiexibelt och rörligt arbelsliv är något att sträva efter, och ledighet för all la hand om barn borde inte som nu få vara ett hinder i karriären varken för män eller kvinnor. Det har alltid förvånat mig att värnplikt uppfattas som någol positivt i arbetslivet, medan vård av egna barn har betraktats som hinder för avancemang och stimulerande uppgifter.

Den som är deltidsarbetande måste ges större möjligheter till utveckling och nya arbetsuppgifter och skall inte heller missgynnas när del gäller sociala förmåner och trygghet i arbetet. Den information om deltidsarbetets villkor som nu startas är viktig. Arbetet för jämställdhet måste ske målmedvetet i hem, skola och arbetsliv.

För att ge män och kvinnor ökade möjligheter till jobb måste vi också bryta synen på vad som är traditionellt kvinnligt och manligt arbete. Här har arbetsmarknadspolitiska åtgärder av olika slag en viktig uppgift. Det pågår bl. a. försök av olika slag inom arbetsmarknadsutbildningen. Försök med det s. k. jämställdhetsbidraget har pågätt sedan 1974/75, och departementschefen föreslår att stödet skall fortsätta utgå. Han säger också att del är angeläget att denna utbildning får större omfaltning. I åtta län utgår nu ett bidrag pä 14 kr. per timme, i övriga län 8 kr. per timme. Del här bidraget har använts i begränsad omfaltning. 1976/77 fick 229 personer anställning och utbildning genom jämställdhetsbidraget. Socialdemokraterna har reserverat sig för en ökning till 16 kr. per timme i hela landet och en ändring av reglerna, så alt bidragskonstruktionen förenklas. Vi avstyrker med hänvisning lill atl departementschefen uppdrar åt AMS och jämställdhelskommitten att inför nästa budgetförslag redovisa dels en utvärdering av försöksverksamheten, dels ett förslag till framtida åtgärder. Vi tycker an det är rimligt atl avvakta den utvärderingen och de nya förslagen innan vi går med på att höja bidragsnivån. Det är inte alls föranlett av någon njugghet eller av att vi vill stoppa något jämställdhetsarbete, utan vi försöker faktiskt driva de här jämställdhetsfrägorna. Utskottel avstyrker alltså förslaget.

Trols omfattande informationsinsatser från bl. a. arbetsmarknadsmyndigheterna väljer både män och kvinnor yrkesutbildning enligt traditionen. Pä AMU-kurserna går t. ex. 2 96 av männen i utbildningen inom hälso- och sjukvård, medan 19 96 av kvinnorna söker dit. För alt nu ge kvinnor resp. män vidgade möjligheter att utbilda sig för ett annat yrke föreslår arbets-

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

marknadsministern försök med att ge kvinnor resp. män som redan har anställning möjlighet till arbetsmarknadsutbildning vid AMU-kurser till yrken som domineras av det motsatta könet, även om det är fråga om utbildning till ett yrke som inte är bristyrke. Utskottet ställer sig bakom förslaget, som vi anser kan vara en del i arbetet för ökad jämställdhet.

I sin motion tar socialdemokraterna också upp en diskussion om förutsättningarna för könskvotering med statligt stöd till företagen i likhet med vad som nu med relativt gott resultat gäller för lokaliseringsstödet.

1 reservationen vidgar man del till atl vi skall pröva möjligheter till kvotering vid stöd till och etablering av företag inom näringspolitiken. Man påpekar också att det behövs möjlighet att styra utbildningen inom förelagen så att jämställdhetsaspekterna tillgodoses.

Tanken på en kvotering vid ytterligare företagsslödformer vill inte uiskottet helt avvisa. Men dels har AMS till uppgift i jämslälldhetsarbetet att stimulera arbetsgivare att rekrytera oberoende av kön, dels förutsätter vi atl jämställdhelskommitten uppmärksamt följer utvecklingen.

Jag förstår inte varför det skulle behövas utbildningsfonder för att få till stånd en bättre fördelning av internutbildningen inom företagen. Det är möjligt att vi behöver utbildningsfonder för annal, och möjligheten att skapa sådana skall också utredas. Men vi harju jämslälldhetsavtal mellan LO och SAF och mellan PTK och SAF. Inom de olika fackförbunden och inom en del förelag har jämställdhelsprogram antagits. Om det inte räcker, kommer jämsiälldhetslagen framdeles alt kräva åtgärder av företagen för atl förbättra de lågutbildade kvinnornas situation. Av dessa skäl avstyrker vi socialdemokraternas reservalion.

När det gäller förstärkta insatser för kvinnor utan yrkeserfarenhet talar socialdemokraterna om den försöksverksamhet som bedrivits av AMS, SÖ och länsarbetsnämnden i Gävleborgs län. Anna-Greta Leijon lalade om det socialdemokratiska förslaget. Jag har läst rapporten och lycker den är mycket intressant, men jag och uiskottet menar att eftersom AMS har en försöksverksamhet som har utvärderats, sä kan man arbeta vidare med den som grund; man vet hur den fungerar.

Förslaget om alt köpa utbildningsinsatser är bra. Det är viktigt att la vara pä alla de möjligheter som finns för alt fö till stånd utbildning för alla arbetslösa, för ungdomar och kvinnor. Men det finns redan nu goda möjligheter alt köpa utbildningsresurser från AMU-centra, och AMU kan köpa utbildning hos förelagen t. ex.

Det bidragssystem för kommunala beredskapsarbeten som departementschefen föreslär kommer att ge ökade möjligheter för kvinnor och ungdomar att fä en startpunkt för jobb eller utbildning. Del förslag som framlagts om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten och den proposition som kommer med förslag om atl förbättra de handikappades ställning på arbetsmarknaden, med förstärkning av arbetsförmedlingarnas resurser, kommer, hoppas jag, alt bli ett gott stöd för de allra ömtåligaste grupperna på arbetsmarknaden.

Till sist, herr talman, skulle jag bara vilja kommentera några saker som Anna-Greta Leijon sade.

Anna-Greta Leijon tog upp tjänsterna på arbetsförmedlingarna. Vi är medvetna om behovet. Det är vår målsättning atl successivt förstärka arbetsförtnedlingarna. Men departementschefen har aviserat att man skall överväga en ytterligare förstärkning av arbetsförmedlingarna i samband med propositionen om åtgärder för handikappade.

Anna-Greta Leijon menade alt vi försummar de handikappade, eftersom vi inte går med pä en höjning av utbildningsbidraget från 8 lill 16 kr. Eftersom sysselsätiningsuiredningens förslag är ule på remiss lycker vi det är rimligt alt man väntar tills propositionen i denna fråga kommer innan man höjer bidraget. Det finns också,som utskottet har hänvisat till, möjligheleralt höja bidraget redan nu för svårt handikappade.

Jag tycker inte alt budgetpropositionen försummar de handikappade. Arkivarbetet ökas nu med 500 platser frän 1 januari 1978, anslaget för halvskyddat arbete höjs med 40 milj. kr., man ökar ramen för anordningsbidrag för verkstäder inom arbetsvärden, och sedan kommer propositioneii med förslag för de handikappade.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

ANNA-GRETA LEIJON (s) kort genmäle:

Herr talman! Eva Winther började med alt hänvisa till den proposition om samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik som Ingemund Bengtsson lade innan vi slutade regera. Jag lycker kanske alt de borgerliga representanterna skall lala om detta med små bokstäver. Vad värdet första den borgerliga regeringen gjorde när den kom till makten? Jo, den delade upp sysselsättnings- och regionalpolitiken på olika departement. Vår främsta kritik mot den borgerliga regeringens politik är just avsaknaden av en samordnad sysselsättningspolitik. Arbetsmarknadspolitiken är bara en del av den-en del som är väldigt viktig men som inte kan lösa de grundläggande sysselsättningsproblemen vare sig i dag eller i framtiden.

Sedan kom Eva Winther in pä frågan om de deltidsarbetande, och precis som Jan-Ivan Nilsson lalade hon om de mänga procent av dem som är nöjda med sin arbetssituation -en del kanske vill ha ännu kortare arbetstid. Men detla är bara elt bollande med siffror, del visar inte verkligheten som den är. Del finns i dag omkring en miljon deltidsarbetande. Många av dem -även om det procentuellt är en liten del - har inte bra förhållanden i arbetslivet. De har inte samma villkor som de som heltidsarbetar. De för, precis som den kvinna som jag känner och som jag beskrev här, från arbetsgivaren villkor som är helt styrda av företagsekonomiska synpunkter och inte tar hänsyn till de människor som arbetar och till de barn som arbetstagarna har.

Eva Winther berömde den informationssatsning som arbetsmarknadsstyrelsen nu gör för de deltidsarbetande. Det är på tiden att den satsningen görs! När vi vid denna tid förra året diskuterade socialdemokraternas krav på 500 000 kr. fören sådan informationssatsning var borgarna inte intresserade, dä sade de nej. Jag är glad överalt satsningen har kommit nu och kan bara inte förstå varför den inte kunde startas tidigare.

För jämställdhetsbidraget behövs ingen utvärdering av det slag som Eva

6 Riksdagens protokoll 1977/78:109-110

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Winther lalade om. Arbetsmarknadsstyrelsen har liksom vi påtalat att bestämmelserna inte fungerar. Vill man göra någol bra av bidraget måste man ändra det. Vi skall inte behöva vänta ytteriigare ett år.

Jag är utomordentligt förvånad över att Eva Winther kan tala om de kraftfulla åtgärderna för Norrbotten - Eva Winther som ändå har sä nära till de problem som finns där. Hur var del i Kiruna tidigare? Där kunde 400-500 ungdomar vaoe år räkna med atl fö ett jobb hos LKAB. Det företaget har nu nyanställningsstopp. Situationen i Kiruna är sådan alt unga filekor skaffar sig barn enbart av det skälet atl de inte för något jobb. Att någon dä kan tala om kraftfulla åtgärder för Norrbotten måste verka som ett hän.

EVA WINTHER (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag uttryckte min glädje över att socialdemokraterna nu redovisade samma uppfattning som utskottsmajoritelen gjorde lidigare när det gäller behovet av en näringspolitik och en god ekonomisk politik som en grund för utvecklingen av näringslivet. Regeringen har också vidtagit många åtgärder för att fö balans i ekonomin. Devalveringen, lämnandet av ormen och andra åtgärder har inneburit alt våra exportföretag nu kan konkurrera med andra länder. Pä del sättet kan vi sä småningom fö en expansion i näringslivet som ger en motor för nya jobb. Vi behöver förbättra de deltidsarbetandes villkor, det är vi helt överens om. Regeringen har satsat på den informationskampanj som jag tidigare talade om. Jag tror att den är mycket viktig. Med den semesterlag som trädde i kraft 1 januari 1978 barman avskaffat orättvisor mot de deltidsarbetande. Del blir enhetliga regler för hur tjänstledighet för våra barn skall räknas i statlig tjänst. Man kommer också att driva fram förslag som ger de deltidsarbetande större möjligheter att fö del av utbildningen i företagen. På många statliga myndigheter kommer man regelbundet att bas. k. planeringssamtal meddeanställda,och man kommer att undersöka om dessa vill ha längre arbetstid eller ej.

Närdet sedan gäller jämslälldhetsbidragel kunde det vara intressant att fö reda på vilken effekt den höjning till 14 kr. som skedde kommeratl fö. Man kan jämföra med det resullal som ett bidrag med 8 kr. givit.

Så Norrbotten. Får man inte sälja malmen, Anna-Greta Leijon, pä grund av att det är fel sort och pä grund av alt den kostar för mycket, då finns inte mycket att göra. Då blir det elt problem för de människor som arbetar i Norrbotten. Jag tycker verkligen att regeringen har satsat. Det ligger förslag om an LKAB skall fö 200 milj. kr., ASSI har fött över 500 milj. kr., NJA har fött närmare ett par miljarder om inte mer i det här läget.

Vad beträffar de unga flickorna i Kiruna som måste skaffa sig barn kan jag säga att också jag är upprörd, Anna-Greta Leijon. Men delta är något som pågått ända sedan den socialdemokratiska regeringens tid. Flickorna i Kiruna har fött flytta söderut därför alt det inte fanns jobb.

ANNA-GRETA LEIJON (s) kort genmäle:

Herr talman! Först ett par ord om de deltidsarbetande. Vi är eniga om att förbättra deras villkor, säger Eva Winther. Det är möjligt, men varför skall det

alllid ta sä lång lid? När den nya regeringen trädde lill, fanns i arbelsmark-nadsdepartemeniel ett redan remissbehandlal förslag frän den gamla jämställdhetsdelegalionen. Del innehöll en rad förslag till förbättringar för de deltidsarbetande. Detta flck ligga i arbetsmarknadsminister Ahlmarks låda, innan han över huvud laget böoade tala om del. Vad han då gjorde var alt tillsätta ytlerligare utredningar.

Vi har i dag en mängd problem för de deltidsarbetande. De har osäkerhet i anställningen och vi kan göra saker för atl förbättra detta, men det skall inte behöva ta år efter är.

Sedan lalade Eva Winther om alt del kunde vara intressant all jämföra vilka olika effekter 8 kr. eller 14 kr. skulle fö som jämställdhelsbidrag. Här bollar man med miljardbelopp när det gäller stöd lill förelag i olika sammanhang, varför del förefaller mig barockt alt då hålla på med elt petande när det gäller sådana saker som jämställdhetsbidraget och bidraget till utbildning av handikappade i företagen.

Vi behöver en balans och en vettig ekonomisk politik för att kunna ha en hög sysselsättning, Eva Winther. Det är det som vi saknar i dagens Sverige. Det måste finnas en framälsyftande ekonomisk politik och en näringspolitik som lägger grunden för en trygg sysselsättning, och den saknar vi i dag i Sverige.

Vad industriminister Åsling gör är framför alll atl tillsätta den ena utredningen efter den andra, oftast bestående av några verkställande direktörer som skall sitta och avgöra var del skall ske nedläggningar, hur många människor som skall avskedas där och hur många som skall avskedas där. Sådant arbete är naturligtvis också nödvändigt,men vad som framförallt behövs är en salsning för framtiden.

Socialdemokraterna har under hösten och denna vår presenterat en lång rad förslag om att öka investeringarna och stimulera framtidstron i del svenska näringslivet liksom förslag om hur man skall underiätta tillskapandet av nya jobb i stället för att bara diskutera nedskärningar. Men kring dessa förslag tar den borgerliga regeringen aldrig upp någon allvarlig diskussion. Förslagen avvisas mycket kortfattat, och man kallar vårt parti för missnöjespartiet.

Visst har situationen i Kiruna och för LKAB varil besvärlig under en lång följd av år. Jag finner atl min repliklid är ute, men jag återkommer om jag för en chans till.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

A rbetsmarknads -politiken

EVA WINTHER (fp) kort genmäle:

Herr talman! Visst behövs del en vettig ekonomisk politik. Socialdemokraterna hänvisar i sammanhanget till motioner, som de har lagt fram, med förslag till åtgärder. Det är motioner som behandlas i olika utskott. Också regeringen lägger sina förslag till en stabilare ekonomi. Del är förslag om en förbättrad och aktiv näringspolitik, energisparande och hushållning och förbättringar för alt öka bostadsbyggandet. Tillsammans är det förslag som ökar sysselsättningen.

När det gäller de deltidsarbetandes villkor frågar Anna-Greta Leijon varför

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

det skall ta så läng lid innan regeringen kommer med förslag. Jag vet inte om förslagen kom sä mycket fortare under den socialdemokratiska regeringens lid. Låt oss bara slå fast atl de deltidsarbetandes villkor behöver förbättras.

Andre vice talmannen anmälde alt Anna-Greta Leijon anhållit alt lill protokollet fö antecknat att hon inte ägde rätt till ytteriigare replik.

ARNE FRANSSON (c):

Herr talman! Jag kan mycket väl förstå att ett f d. statsråd känner sig besviken över att inte arbetsmarknadsministern eller representanter från arbetsmarknadsdepartementet hela tiden är på plats i kammaren under en sådan här lång debatt. Vi som kommer en bit ned pä talarlistan får nog acceptera delta förhällande. Sä fick vi göra även under den gamla regeringens tid.

När riksdagen i dag har att ta ställning till olika arbetsmarknadspolitiska insatser kan man konstatera att det finns en myckel bred politisk enighet bakom de huvudförslag som regeringen har föreslagit riksdagen. Det finns emellertid ett relativt stort antal reservationer från socialdemokratiskt håll, men flera av dem gäller frågor som regeringen under hösten 1978 kommeratl aktualisera i en proposition med utgångspunkt i sysselsättningsutredningens delbetänkande Arbete åt handikappade.

Min avsikt är atl närmare kommentera de socialdemokratiska reservationerna nr 6, 9-12 och 15.

1 reservationen 6 behandlas vissa frågor som berör jämställdheten i arbetslivet. Både Anna-Greta Leijon och Eva Winther har berört frågan om en höjning av jämslälldhetsbidragel från nuvarande 8 lill 16 kr. Eftersom det pågår försöksverksamhet inom åtta län med ett förhöjt bidrag finns det anledning alt avvakta den utvärdering som AMS och jämställdhelskommitten gemensamt skall göra föratt redovisa erfarenheterna innan man vidtar ytterligare åtgärder.

Det är ju i och för sig inte säkert alt det är bidragets storlek som är avgörande för ett lyckat resultat när det gäller att bereda kvinnor resp. män arbete i av motsatta könet typiskt dominerade yrken. Det beror säkerligen också på en mängd andra faktorer.

Den pågående försöksverksamheten med könskvotering för erhållande av regionalpolitiskt slöd i form av bidrag och lån vid nyrekrytering av personal har pågått sedan 1974. Utfallet av denna försöksverksamhet har i stort varit tillfredsställande, men vi kan ändå konstatera att AMS i stor utsträckning har varit tvingad att lämna dispenser för alt man inte har kunnat klara av kravei alt 40 96 av de arbetsplatser som har tillkommit skulle förbehållas vartdera könet. Det kan därför finnas anledning att undersöka vad det beror på och vilka ålgärder som kan behöva vidtas för all komma ät problemet.

Olika utbildningsinsatser är säkerligen nödvändiga. Därför bör denna undersökning ske innan man går vidare på andra områden, som har föreslagits i den socialdemokratiska reservationen. Nämnas kan att

jämställdhelskommitléns sekreterial har böoat att studera dessa frågor, och det är viktigt att man kan komma med konstruktiva förslag lill lösningar.

En annan fråga som också berörs i reservationen är vidgade försök med utbildning av äldre arbetssökande personer. AMS har på sysselsättningsutredningens uppdrag bedrivit sådan verksamhei inom Gävledislriklel. Resultatet av denna försöksverksamhet har blivit mycket gott. Sålunda kan man konstatera alt antalet beviljade arbetsmarknadsutbildningar inom distriktet under perioden oktober 1976-april 1977 ökade med 38 % jämfört med motsvarande period föregående år och att kvinnorna nästan hade fördubblat sin andel av beviljade arbetsmarknadsutbildningar under nämnda period. Insatserna har bl. a. bestått i en ökad information om arbetsmarknadsutbildning. Detla har skett genom enskilda samtal men även genom en ökad kollektiv information.

Det finns emellertid mycket mer att göra, och därför har jämställdhets-kommittén startat en omfattande utredning för atl komma med förslag pä lämpliga åtgärder som kan leda till en ökad återgång till arbetsmarknaden för kvinnor. Den försöksverksamhet som bedrivs inom Gävledislriklel kan enligt utskottets uppfattning bedrivas inom andra regioner inom ramen för nu gällande ordning.

1 reservationen 6 hälsar socialdemokraterna med tillfredsställelse-och tar själva i mycket slor utsträckning åt sig äran därav - att man kan utnyttja 25-kronan till "jämställdhetsutbildning". Att ändringen har kommit till stånd i de föreskrifter som utfärdats torde lika myckel bero på de framstötar som jämställdhetskommitién har gjort.

Nämnas kan också att jämställdhelskommitten har utverkat medel till studieförbunden för atl la fram elt i della sammanhang lämpligt studiematerial. Med tanke på de aktiviteter som pågår på olika områden finns del ingen anledning för riksdagen att nu la något initiativ.

I reservationen 9 tar socialdemokraterna upp frågan angående de handikappades ställning på arbetsmarknaden. I delbetänkandet Arbete åt alla skrev sysselsättningsutredningen 1975 om de arbetshandikappade bl. a. följande: "Svårigheten att bereda handikappade och äldre sysselsättning var även under den senaste högkonjukturen påtaglig. Delta trots alt det var god tillgång pä arbete och brist pä arbetskraft. Det är därför mycket angeläget att åsladkomma förbättringar av möjligheterna att stödja dessa grupper på arbetsmarknaden."

Del var med detta konstaterande i bakgrunden som sysselsäiiningsulredningen ansåg det nödvändigt alt avge ett delbetänkande, eftersom de handikappades problem är myckel omfattande och på olika områden kräver en fördjupad diskussion, bl. a. om organisation och huvudmannaskap för de olika verksamheterna. Del är, Anna-Greta Leijon, ingen njugghet från regeringens sida mot de handikappade, ulan det är väl rätt naturligt alt regeringen vill avvakta remissvaren på sysselsätiningsuiredningens förslag innan man föreslår förändringar av nu gällande bidrag. Sysselsätiningsuiredningens förslag är som bekant ule på remiss, och som jag sade inledningsvis är

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

avsikten att regeringen under 1978 skall avlämna en proposition på det här området.

Jag vill understryka hur angelägel del är att åtgärder vidtages för atl förbättra de handikappades situation på arbetsmarknaden, och jag utgår ifrån att regeringens förslag i huvudsak kommer att ligga i linje med det förslag som sysselsättningsutredningen har stannat för. Därför finns del, herr lalman, ingen anledning atl riksdagen i dag lar någol initiativ i frågan.

Reservation 10 behandlar höjning av bidraget för drift av enhet för arbetsprövning/arbetslräning med 1 000 kr. per plats och 1 200 timmar. Riksdagen fattade i december månad 1977 beslul om att staten skulle överta huvudmannaskapet. Det innebar atl förhandlingar skulle upptas mellan de nuvarande huvudmännen för verksamheten och staten. Sä har också skett. Dessa förhandlingar pågår och dä hör det ju till god praxis att man inte vidtar några förändringar förrän man sett resultatet. Därför är utskottsmajoriteten av den uppfattningen atl några förändringar icke bör vidtagas i dagens läge.

I reservationen 11 behandlas frågan om höjning av bidraget till utbildning av handikappade i företag. Delta är en fråga som sysselsättningsulredningen också har behandlal i sitt delbetänkande. Där förslås atl bidragen frän AMS vid förelagsutbildning av handikappade bör höjas till 75 % av den totala lönekostnaden, och vid svåra handikapp bör man ha möjlighet att jämka bidragen till all utgå med 100 96 av den totala lönekostnaden. Utskottsmajoriteten är av den uppfattningen atl någon förändring inte bör vidtas nu, dels med tanke på att sysselsättningsutredningens förslag är ute pä remiss och att förslag kommer atl lämnas under hösten, dels med lanke på de möjligheter som AMS redan har i dagens läge all i vissa fall jämka bidraget. Även pä den här punkien hoppas jag atl regeringen i huvudsak kommer alt följa utredningens förslag lill insalser från samhällets sida.

I reservationen 12 har socialdemokraterna framfört krav på att driftbidragel till skyddade verkstäder skall höjas med 1 000 kr. per plats och I 200 timmar. Även på denna punkt pågår förhandlingar mellan statens förhandlingsnämnd, som sköter förhandlingarna på uppdrag av regeringen, och de nuvarande huvudmännen om övertagande av verksamheten. Därför anser ulskottsmajoriteten att det är felaktigt att göra någon höjning av nu utgående belopp.

Slutligen, herr talman, vill jag något kommentera också reservationen 15, som behandlar frågan om bidrag till arbetarskyddsfonden. Det är en bekant fråga som tidigare har diskuterats här i kammaren. Vi har olika uppfattningar. Majoriteten anseratt finansieringen bör ske via statsbudgeten, inte via arbetsgivaravgifter. Vidare anser vi det vara riktigt att också arbetsgivarorganisationerna får möjlighet alt erhålla bidrag för sin utbildning. Förhandlingar pågår nu om avtal på medbesiämmandeområdet, och det kommer ju att leda fram till att det blir nödvändigt även för arbetsgivarorganisationerna att utbilda sina medlemmar, när avtalen är klara. Och dä tycker vi det är riktigt atl också de organisationerna får möjlighet att erhålla bidrag för delta ändamål ur arbelarskyddsfonden.

Herr talman! Med det anförda ber jag atl fö yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter i arbelsmarknadsuiskoneis betänkande nr 21.

ANNA-GRETA LEIJON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Arne Fransson har nu, liksom tidigare Eva Winther, talat om den försöksverksamhet som pågått i Gävleborgs län och som syftat till atl fö med fier människor i arbetsmarknadsutbildningen, framförallt då litet äldre människor som i dag är dåligt representerade i den utbildningen. Vad vi villar att man med denna försöksverksamhet som grund men också med andra åtgärder skall vidga det arbetet till fler län eller delar av län, där kvinnornas yrkesverksamhetsgrad är låg och där vi vet att del finns många kvinnor med kort grundutbildning som i dag egentligen inte har någon chans att utnyttja arbetsmarknadsutbildningen och därigenom få yrkesutbildning.

Om man läser molionen och reservationen ordentligt skall man finna att vi där säger att försöksverksamheten i Gävleborgs län skall vara en grund samt att man skall bygga vidare pä den och bättre samordna möjligheterna till samplanering av kommunal vuxenutbildning, studieförbundsverksamheten och arbetsmarknadsutbildningen. Och det, Eva Winther och Arne Fransson, kan vi inte göra inom ramen förde bestämmelser som finns i dag. Därför är utskoitsmajoritelens skrivning på den punkten inte riktig.

Låt mig sedan litel mera ta upp frågan om de handikappade. De har fött vänta väldigt länge. De fick vänta över ett år innan den borgerliga regeringen lade fram förslaget om de skyddade verkstäderna. När Arne Fransson nu hänvisar till det nya huvudmannaskapet där och lar det lill intäkt för atl inte höja driftsbidraget till de skyddade verkstäderna, så är det väldigt underiigt. Så som det nu är, och pä grund av regeringens lidigare handläggning av denna fråga, kommer det nya huvudmannaskapet att bli en realitet tidigast den 1 januari 1980.

Jag tycker också det är konstigt att man tar sysselsättningsutredningens förslag -som vi för hoppas kommeratl behandlas av riksdagen lill hösten -till intäkt för att inte höja utbildningsbidraget, som i normalfallet fortfarande är 8 kr. Jag vill påminna Arne Fransson och Eva Winther om alt vi också förra året lade fram samma förslag som i år men då blev nedröstade. De handikappade skall väl inte behöva vänta är efter år!

Vi skrev vår moiion just i de dagar då sysselsättningsutredningens förslag om de handikappade skulle läggas fram, och därför tog vi i motionen upp kravet att regeringen den här gången inte skulle låta de handikappade vänta längre. Nu hoppas jag verkligen att den proposition som det talas om kommer att läggas fram och att den också då innehåller väsentliga förbättringar för de handikappade!

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

ARNE FRANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag delar Anna-Greta Leijons uppfanning an det är nödvändigt alt samhället vidtar åtgärder för att förbättra situationen för de arbetshandikappade. Det var naturiigtvis med detta som bakgrund som

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

sysselsättningsutredningen hade anledning att bryta ut och göra ett delbetänkande, som myckel noggrant och ingående lar upp frågor som berör de arbetshandikappade. Med tanke på att förslaget är ute pä remiss är del rätt naturiigt titt regeringen vill avvakta de synpunkter och de förslag som inkommer från remissinstanserna innan man lägger fram ett komplett förslag till riksdagen. Alla vel vi ju att det är absolut nödvändigt att åtgärder vidtas för att förbättra situationen för de arbetshandikappade.

När del gäller försöksverksamheten i Gävledislriklel med speciella insatser för all fä de äldre atl genomgå arbetsmarknadsutbildning, så är ulskottsmajoriteten av den uppfattningen att man med de beslämmelser som i dag gäller har möjligheter alt bedriva sådan verksamhet även på andra orter och regioner. Del behövs inget initiativ från riksdagen, utan delta kan ändå genomföras. Jag hoppas att arbetsmarknadsstyrelsen vidtar ålgärder i linje med uppläggningen i Gävle, lill glädje för de människor som av olika anledningar inte lidigare har kunnat della i arbetsmarknadsutbildning. Jag tror det finns slora möjligheter atl nå elt gott resullal.

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Tidigare i den här debatten har Jörn Svensson kritiserat den uppspaltning av ärenden i mindre bitar som omöjliggör en debalt om en helhetslösning av arbetsmarknadspolitiken. Men det är inte bara en uppsplittring av motioner som äger rum, man delar också upp debatten om samma fråga lill tvä särskilda tillfällen -jag avser då frågan om utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning. Dels tar utskoitel upp vår motion från januari i betänkandet i den här debatten, dels kommer det en särskild debatt om arbetslöshetsförsäkringen m. m. där också utbildningsbidraget följer med. Det är egentligen ganska obegripligt hur man från utskoltels sida kan misshushålla med den redan så ansträngda tiden förarbetsplena. Jag tänker inte avstå från debatt i dag om frågorna om AMU-elevernas situation, när vår motion nu tagits upp lösryckt från ett naturiigare sammanhang, och, herr lalman, vänsterpartiet kommunisterna kommer också tillbaka i nästa debatt om dessa frågor.

När det gäller arbetsmarknadsutbildningen finns det i huvudsak tre olika slag av bidrag som ulgår lill AMU-elever. Det är dels bidrag lill dem som är berättigade till ersättning från arbetslöshetskassa och därför för 11/12 av tidigare lön, dock högst 160 kr. per dag, dels bidrag lill dem som inte är berättigade till arbetslöshetskasseersättning - och här för man räkna in de flesta av AMU-eleverna - och som därför bara erhåller 120 kr. per dag i utbildningsbidrag, och slutligen har vi dem som inte fyllt 20 år och därför inte får mer än 55 kr. per dag att försöka klara sig pä. De för det under förutsänning att de inte har försörjningsplikt gentemot annan person. Att de kan ha försörjningsplikt för sig själva tycks inte falla regeringen eller utskottet in.

Utöver dessa bidrag för eleverna f n. 15 kr. per dag i s. k. stimulansbidrag. Del finns dessutom ett mindre antal AMU-elever som erhåller s. k. förlängt barnbidrag.

När SARF, dvs. Sveriges AMU-elevers riksförbund, kräver höjningar av

utbildningsbidraget till 160 kr. per dag som lägsta ersättning för alla, sä gör de detta med lanke på den rekordartade inflation som borgarregeringen och de s. k. marknadskrafterna bestått oss med. På en år har SA RF ökat sin krav från 130 lill 160 kr., och del motsvarar ungefär den prisutveckling på dagligvarorna och hyrorna som vi upplevt under det senaste rekordhöjaråret.

När vänsterpartiet kommunisterna ställer kravet på 175 kr. i utbildningsbidrag från den 1 juli i är är det från den utgångspunkten alt borgarregeringen varit oförmögen och ovillig att stoppa inflationen. Detta ser vi på förra årets ökning med 17 96 och på ökningen under de två första månaderna i år med 4,7 96 när det gäller just dagligvarorna.

När vänsterpartiet kommunisterna ställer kraven om enhetliga bidrag i arbetsmarknadsutbildningen, så har vi dem som deltar eller har deltagit i arbetsmarknadsutbildning med oss. Vi ställer kraven utifrån den verklighet som dessa människor har tvingats in i av det planlösa profitjagande produktionssystem som borgerligheten så varmt slår vakt om.

Jag måste här slälla elt par frågor till utskottet, eftersom arbetsmarknadsministern gick ut precis när jag började tala.

Vilka försvarbara motiv har ni till den åldersgräns som finns och som diskriminerar en del av AMU-eleverna så att de endast.fär ungeför hälften i bidrag i förhållande till andra som genomgår samma utbildning och som har kommit över 20-årsslrecket?

Hur skall de som lyckats fö en egen lägenhet kunna klara hyran med det orimligt låga bidraget om 55 kr. om dagen, när de som i dag har 120 kr. har svårigheter atl göra det? För dessa ungdomar är det lika självklart som för dem som kommit över 20-årsstrecket att kunna klara sig själva.

Vi har i dag en arbetslöshet som är den mest omfattande sedan de mörka åren på 1930-talet. Den direkta arbetslösheten, alltså den som är registrerad hos arbetsförmedlingarna, ligger nu och pendlar runt 100 000. Till detla kommer närmare 200 000 som är sysselsatta genom AMS-arbete eller omskolningskurser och en kvarts miljon människor som är sjukskrivna eller förtidspensionerade,oftast av arbetsmarknadspolitiska skäl. Detla gör mellan 500 000 och 600 000 som direki eller indirekt är all beteckna som arbetslösa. Dessutom har vi alla de kvinnor som inte besöker arbetsförmedlingen för alt söka elt jobb, bara därför att de ser hur omöjligt det är att fö något, liksom alla de kvinnor som i dag har ett dellidsjobb men som skulle vilja ha ett jobb på hellid om elt sådant fanns att uppbringa.

Vi har 2 000 unga människor vaoe år som inte för ett jobb bara därför alt det är människorna som skall anpassa sig lill jobbet och inte tvärtom. Del är 2 000 unga handikappade som pä detla säll slås ut innan de fyllt 25 är - människor som inget hellre vill än att fö ett jobb.

Av de arbetslösa är över 100 000 ungdomar under 25 år, och ännu fler kommer! 1 vår muckar från militärapparaten ungeför 50 000 unga grabbar. Ungefär 40 000 ungdomar slutar sin yrkesinriktade gymnasiala utbildning. Ungefär 20 000 beredskapsarbeten tar slut och ungeför lika många AMS-kurser avslutas. Dessutom slutar tusentals unga nionde årskursen ulan att ha kommit in, eller kanske utan att ha velat komma in, på vidareutbildning.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Varifrån skall dessa merän 150 000 ungdomar få sina jobb? Delar naturligt atl de ställer frågan: Har någon sett röken av 400 000 nya jobb? Jag måste även här slälla frågan: Vad har regeringen gjort för atl möta denna arbetskrafts-anstormning under våren?

På utbildningssidan är situationen också besväriig, även om den kanske är något ljusare. Tiotusentals unga 16-åringar sökte i höstas, men kom inte in på den gymnasiala yrkesutbildningen. Det fanns för få platser; detta trols att det bevisligen behövs utbildad personal i mängder pä t. ex. sjukhus och inom långtidsvården, inom barnslugeverksamheten,för utbildning till fordonsmekaniker eller till byggnadsarbetare. För byggnadsarbetarnas del är situationen en smula underlig. Där finns del en stor arbetslöshet, men trots det krävs det ett nytillskott, en nyrekrytering för alt byggnadsarbetarkären av åldersskäl inte skall dö ul. Vpk kräver ett kraftigt ökande av bostadsbyggandet för atl komma till rätta med den kraftigt tilltagande bostadsbristen.

Del behövs åtgärder pä såväl kort som lång sikt. De kortsiktiga åtgärderna gäller jobb för alla dem som i dag är arbetslösa, för alla dem som nu hotas av arbetslöshet och för dem som kommer från ulbildningsanstalter. Det är inte underiigt att oron inför framtiden sprider sig, en oro som beror på att tusentals arbetslösa byggnadsarbeiare för stå och se på hur bostadsbristen kraftigt tilltar, att tusentals anläggningsarbetare går arbetslösa samtidigt som kraftiga upprustningar inom kollektivtrafiken är nödvändiga, att samtidigt som det råder brist pä barnstugepersonal del också råder brist på utbildningsmöjligheter, meri inte på sökande lill denna utbildning och pä att patienterna på sjukhusen - främst inom långvården - förgäves tittar i korridorerna efter värdpersonal samtidigt som mer än 7 200 unga i höstas sökte men nekades vårdutbildning.

Så här ser del ut på många häll och inom mänga branscher. Här måste samhället gå in och fatta beslut och ta ansvar för både de arbetssökande och för dem som efterfrågar service.

Arbetarrörelsen måste samlas kring ett program för en politik som går till angrepp mot storfinansen och det kapitalistiska planlösa slöseriet. Man måste skapa instrument för att planera produktion och konsumtion; en planering som utgår från människornas, det slora flertalets, och inte ett fötal kapitalisters profitbehov.

Jan-Ivan Nilsson ville inte tidigare här i debatten -eller tordes kanske inte -gå in och verkligen diskutera varför det uppstår arbetslöshet, utslagning och sociala för\'ecklingar. Han kallar det för ett resonemang om socialism. Det är bra att det iintligen går upp för borgerliga ledamöler alt en fortsättning på den kapitalistiska planlöshelen också innebär förnedrande effekter. Det är alltid en ljusning. Nu hoppas jag att vi snart också kan komma lill resonemang om hur vi egentligen på läng sikt och varaktigt skall kunna lösa problemen. Eller är det på del sättet att alla arbetslösa ungdomar skall förlita sig på Jan-Ivan Nilssons statistik? Skall den som går och söker jobb och inte får något med slor förtröstan säga: Jag fick inget jobb men vi, Sverige, ligger bra till i statistiken.

Herr talman! Slutligen beträffande finansieringen av de förändringar i

utbildningsbidragen som vänsterpartiet kommunisterna har förordat i motionen 831, sä anser vi det helt naturligt att det medeltillskon som är nödvändigt också las ut i form av arbetsgivaravgifter. Jag yrkar härmed bifall till vpk:s motion 831.

FRIDA BERGLUND (s):

Herr talman! Jag skall något beröra det nya bidragssystemet för kommunala beredskapsarbeten och reservationen 7. Inledningsvis vill jag bara instämma i den kritik som de socialdemokratiska talarna framfört beträffande regeringens avsaknad av en samlad ekonomisk politik och av en samlad sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik.

I januari 1977 krävde vi socialdemokrater att regeringen skulle lägga fram förslag om ett nytt bidragssystem för beredskapsarbeten för alt man pä så sätt skulle kunna effektivera arbetsmarknadspolitiken.

1 dagens betänkande behandlas ett nytt bidragssystem för kommunala beredskapsarbeten. Jag skall inte närmare gå in på bakgrund och konstruktion. Del råder i dag enighet om förslaget. Jag tar upp det därför att jag någol vill kommentera vad som sägs i propositionen om jämkningsmöjligheterna. Den departementala arbetsgruppen som förberett förslaget, AMS och föredragande statsrådet har ansett det angeläget alt kunna jämka såväl grundbidragel som tilläggsbidraget. Utskottet delar den synpunkten. Jag vill understryka viklen av alt dessa jämkningsmöjligheter finns. Vid långvarig lågkonjunktur med stort behov av extraordinära sysselsätlningsinsatser är del viktigt alt bidragssystemet är flexibelt, så att inte objekiresurserna minskas. Det nya bidragssystemet innebär atl arbeten med relativt sett höga dagsverkskostnader underkompenseras i jämförelse med vad som är fallet vid nuvarande system. 1 Norrbotten exempelvis har invesieringsarbetena utgjort en rätt betydande andel av samtliga beredskapsarbeten. En av anledningarna är att dagsverksbilliga arbeten, t. ex. arbeten inom tjänstesektorn och naturvårdsarbeten, inte finns att tillgå i önskvärd utsträckning i alla delar av länet. Under vinterhalvåret, då behovet av beredskapsarbeten är störst, är många arbeten f ö. inte möjliga atl utföra på grund av snö och kyla.

Herr talman! Jag övergår till atl yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen 7 om utredning om utbildningsfonder. I den socialdemokratiska regeringens proposition 1975/76:211 förutskickades att frågan om utbildningsfonder skulle utredas vidare i anslutning till den kartläggning om företagens internutbildning som bedrivits av utredningen om företagsutbildning. Utredningen har lämnat sitt betänkande, och resultatet visar atl del är viktigt att snabbt gä vidare. Kartläggningen visar att personalutbildningen i företag, kommuner och landsting inriktas nästan enbart på arbetsgivarnas bedömning av sitt behov av yrkesutbildad personal. Knappast någonstans utgår man från de anställdas behov av utbildning. Personalutbildningen har inte bidragit till att minska utbildningsklyftorna i samhället - företagen har inte tilldelat personalulbildningen denna uppgift.

Utredningen visar också att tjänstemän i slörre utsträckning än arbetare får

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

utbildning, all män utbildas mer än kvinnor samt att heltidsanställda får utbildning i högre grad än deltidsanställda. Mera kvalificerade befattningar går före andra. Invandrare har begränsade möjligheter till utbildning.

Ju slörre förelagen är, desto vanligare är det att de har en systematiserad utbildning. Det gäller också större kommuner i förhällande till mindre. För landstingen märks inte denna skillnad. Personalutbildningen inriktas pä att tillgodose företagens, kommunernas och landstingens behov av yrkesutbildad personal.

I hög grad styrs utbildningsinsatserna av de krav man anser atl verksamheten ställer. Större delen av utbildningen avser yrkesteknisk fort- och vidareutbildning. Grundläggande yrkesutbildning sker mer och mer i samhällets regi. Fortfarande sker i viss utsträckning sädan utbildning i företagen. Utbildning av allmän karaktär ingår endast i undantagsfall i personalutbildningen. Numera sker personalutbildning till övervägande del på arbetstid.

Tjänstemän deltar oftare i personalutbildning än kollektivanställda. Medan tjänstemän företrädesvis går på kortare kurser av fort- och utbildningskaraktär spelar t. ex. längre grundutbildning en större roll för övriga. 1 bägge grupperna går anställda med mera kvalificerade befattningar oftare på utbildning än andra. I kommunerna svarar fort- och vidareutbildning för drygt hälften av deltagarna, och detsamma gäller landstingen. Hemsamariler, personal inom åldringsvård, ekonomi- och kökspersonal är grupper som sällan får utbildning i kommunerna. Även landstingen prioriterar viss personal. Till dem som sällan kommer med i personalutbildning hör personal inom långvård och åldringsvärd, nattpersonal, ekonomi- och kökspersonal, läkarsekreterare och kontorister. Läkare och landläkare inom landslingen deltar i utbildning oftare än andra.

I alla grupper och typer av anställningar deltar män mer i personalutbildning än kvinnor och heltidsanställda mer än deltidsanställda. På flera håll har man svårigheter atl anordna utbildning för skiftpersonal. Dessutom har invandrare mycket begränsade möjligheter till personalutbildning.

Karlläggningen visar också att det på flera häll kan vara problem atl rekrytera personal med viss utbildning. Sä är fallet inom t. ex. verkstadsföretag, värdsektorn och barnomsorgen. Både företag, kommuner och landsting uppger atl de måste rekrytera personal utan adekvat utbildning.

En av utredningens slutsatser är att en effektiviserad personalutbildning allmänt kan stärka företagens position och därmed skapa bättre förutsättningar för sysselsättning på längre sikl.

Den borgerliga utskottsmajoritetens diffusa skrivning om en utredning som skall "studera bl. a. den aktuella frågan" kan vi från socialdemokraternas sida inte godta. Med hänsyn bl. a. till kariläggningsresultatet och det behov som föreligger anser vi alt det är nödvändigt att fondfrågan enligt de ursprungliga intentionerna tas upp till prövning i utredningssammanhang snarast och att detla tillkännages regeringen.

Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna vid arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 21.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Man kan väl säga att debatten nu gått in på andra varvet, och det får ju sina konsekvenser. Anna-Greta Leijon var besviken över att vissa personer saknades i kammaren när hon gick in i debatten. Jag förstår henne -jag saknar också de personer som jag tänkte attackera och replikera. När det gäller detta trista faktum förenas Anna-Greta Leijon och jag.

Men vi förenas inte när det gäller reservationen 2, som socialdemokraterna har fogat till utskottsbetänkandet; den avser lagstiftning om samhällskontroll vid nedläggning av företag. Det har sagts förut i debatten all det inte råder några meningsskiljaktigheter mellan de olika politiska partierna i fråga om nödvändigheten av information till samhällets företrädare på olika nivåerom väntade förändringar i förelag som har stor betydelse för de anställda och för elt samhälle eller en region. Att myndigheter som har att tillvarata medborgarnas intressen måste ha kännedom om väntade förändringar i ett företag är självklart, och den informationsplikten är företagen medvetna om. Vi har ett flertal lagregler som de måste följa, och det finns ett väl utvecklat nät av informationskanaler mellan näringsliv och samhälle. På den här punkten är diskussionen överflödig.

Del som kan diskuteras är däremot frågan: Skall företag genom lagstiftning åläggas att driva en icke lönsam produktion? I socialdemokraternas motion svävar man inte på målet. Regeringen skall kunna föreskriva atl uppsägningar vid ett företag som är i kris får ske först när regeringen gett tillstånd därtill. Man går sä långt alt man kräver att regeringen skall kunna förbjuda uppsägningar i vissa fall.

För all sätta kraft bakom de här lagreglerna och göra dem tillräckligt effektiva vill man kombinera reglerna med viten, så kraftigt tilltagna alt företagen inte vågar bryta mot bestämmelserna. Men hur har socialdemokraterna egentligen tänkt sig alt ordna det här? Tror man verkligen att ell företag som går med brakförluster skall ha pengar att betala böter också?

Regeringen skall ha större möjlighet att påverka det cyniska spel som pågår vid nedläggning av företag, sade Ingemund Bengtsson för en stund sedan. Vi måste kunna satta kraft bakom orden, tillade han. Det är felanvända ord i ett sådant här sammanhang. I ett företag i kris, ett företag som går med stora föriuster, finns det ingen annan utväg.

Hela den här uppläggningen med tal om lagstiftning mot nedläggning av företag är orimlig. Den socialdemokratiska reservationen är dock mera balanserad än parlimotionen - det brukar ju vara så att när man skriver en motion kan man trycka på ordentligt, men när man skall skriva ett yttrande i utskottel försöker man göra detta mera balanserat. I arbetsmarknadsutskottets betänkande har socialdemokraterna skrivit några kloka och förnuftiga

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

meningar :>om alla måste instämma i. Jag citerar:

"Utskottet vill--- understryka att situationer som leder till sysselsäll-

ningsminskning inte kan undvikas. Ett dynamiskt näringsliv förutsätter förändringar. Olönsamma företag måste läggas ned och nya arbetstillfällen måste skapas i lönsamma branscher. Rationaliseringar är en självklar förutsättning för all förelagen skall behålla sin konkurrenskraft. Det skall också erkännas att en strukturrationalisering kan medföra att en bransch stärks samtidigt som enstaka företag slås ut." Mycket bra skrivet! Det är exakt så som en moderat riksdagsledamot skulle ha skrivit, och della antar jag att hela riksdagen står bakom, eftersom också socialdemokraterna har skrivit

Uppriktigt sagl, herr lalman, tror jag nog alt många inom del stora oppositionspartiet förstår att nyckeln till trygghet och balans i samhället är att näringslivet och företagsamheten går med vinst. Företagsvinst har emellertid varit och är för mänga människor, även för vissa politiker, någonting skumt. Det är inte bara kommunister som föraktfullt talar om vinst som "profit". Man brukar inte lala sä mycket om vpk-are-i vaoe fall inte jag-men jag vill säga att de är skickliga i debatter, speciellt Jörn Svensson. De kommer med härda och pepprade inlägg, men man blir inte skakad eller skadad av dem. Varför? Jo, det är ungefär som det var när man låg inkallad och sköt med lösplugg: det small ordentligt, och man tyckte det lät rejält, men den lede fi ryckte bara på axlarna och gick sin väg. Det är samma sak med kommunisternas argumentering och attacker mot förelagen. De förslagen hjälper inga människor med sysselsätlningssvärigheter. Det finns ingen annan väg till trygghet för de anställda och för samhället än vinstgivande företag, och ingen lagstiftning, hur effektiv den än må vara, klarar av de svårigheterna pä något annat sätt. Trygghet upplever de anställda i förelag som går bra, och därför är företagens möjligheter lill vinstgivande verksamhet A och O för alt arbetsmarknaden skall fungera.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter, inte minsl när det gäller den nu aktuella frågan.

TOMMY FRANZÉN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Filip Fridolfsson var uppe och talade om lösplugg, men det small inte ens om honom!

Filip Fridolfsson menade atl vi talar föraktfullt om profit och ser profiten som någonting föraktligt. Enligt vad jag förstår begriper inte Filip Fridolfsson vad profit egentligen är, eftersom han undrar hur vi kan tycka atl profit är föraktligt. Jag kan rekommendera honom litet läsning i den marxistiska litteraturen.

Jag hade inte tänkt ta upp någon debatt på det här planet, utan jag trodde att utskottets borgerliga ledamöter skulle ta upp sakfrågorna och eventuellt vara vänliga och svara pä de frågor som jag ställde i mitt inlägg, men si det gjorde man inte! Jag kan alltså konstalera att man inte har några motiv för 20-årsgränsen för arbetsmarknadsutbildningsbidraget. Man har inget recept på hur de som får 55 kr. om dagen skall kunna leva pä det och eventuellt klara en

lägenhet. Man har inget recept på hur man skall kunna klara ungdomsarbetslösheten. Man har inte vidtagit några åtgärder och kommer inte att vidta några åtgärder för de 150 000 unga människor som kommer frän utbildningsanstalterna eller från militärapparaten i vår. Man har inget som helst grepp över situationen och har tydligen inte heller något inlresse av an fä dessa ungdomar under utbildning eller av att de skall få jobb.

När den nye arbetsmarknadsministern Rolf Wirtén gick ul förra gången jag lalade tyckte jag del var synd. Jag hade nämligen räknat med alt han åtminstone skulle svara och säga: Vi har ju lagt fram en proposition om ungdomsarbetslösheten. Men vad är den propositionen för något om inte bara en massa luft? Ja, det finns naturiigtvis en del förslag som ärbra. Det är några av de förslag som det kommunistiska ungdomsförbundet, vpk:s ungdomsförbund, har lagt fram i delegationen för ungdomens sysselsättningsfrågor, DELFUS.

Men de här frågorna borde i stället ha utvecklats mer-framför allt genom långsikliga lösningar som ar komna ur en riktig analys av vad som orsakar arbetslösheten och i synnerhet ungdomsarbetslösheten. Den borgeriiga regeringen har inte tagit upp de lösningar som kommunistisk ungdom fört fram i DELFUS och som vpk också framfört i en moiion i riksdagen. De förslagen är sammankopplade med de kortsiktiga lösningarna och framför allt med de långsiktiga planeringarna för hur vi skall möta den här situationen.

Jag kan, herr talman, möjligen förstå att regeringen i likhet med de borgeriiga ledamöterna här i riksdagen inte haft förmågan eller viljan att verkligen ta itu med dessa frågor. Men jag tycker att man åtminstone borde kosta på sig att svara för sina experiment och lala om hur man skall klara del hela när det ställs frågor om det.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Filip Fridolfssons filosofiska reflexioner är ju intressanta.

Om profilen, dvs. den privata vinsten, får styra investeringar och produktionsinriktning, så innebär det en styrning i överensstämmelse med vad som är fördelaktigt för företagens ägare, en liten grupp kapitalägare. Men detta behöver ju inte alls vara det socialt och för folkfiertalet väsentliga. Folkflertalets intressen kan ju peka på alt investeringarna borde styras åt ett helt annat håll.

Även en socialist måste vara klar över att en produktion behöver vara vinstgivande i den bemärkelsen att det man får ut av verksamheten skall stå i ett vettigt förhållande till det man sätter in i den. Men därmed är inte sagt att det överskott som kan komma av verksamheten skall styras eller domineras av privata ägare. Man kan lika väl tänka sig att verksamheten skall styras eller ägas kollektivt av de arbetande själva.

Dessutom ärju vinstbegreppet inte något enhetligt begrepp. Och det ärjusi i ensidigheten när det gäller tolkningen av vinstbegreppet som ni borgeriiga har ert stora handikapp, som gör att ni misslyckas i bedömningen av vad som är väsentligt i ekonomin. Någonting som är privatekonomiskt lönsamt kan ju

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

i total samhällsekonomisk bemärkelse vara mycket belastande och föriust-bringande. Omvänt kan någonting som är samhällsekonomiskt viktigt och lönsamt vara fullständigt ointressant ur privatekonomisk synpunkt. Då ärdel ju vansinne alt ha den privata profilen som styrningsfaktor, för då kommer ju många samhällsekonomiskt vikliga ting atl försummas.

På samma sätt förhåller del sig när man ser till motsättningen mellan privat vinst och folkliga behov. Det kan ge större privat vinst alt göra guldinlagda grogglas eller liknande skrytvaror och strunt och mindre privat vinst att tillverka viktig sjukvärdsulruslning. Man måste ju ändå säga att sjukvårds-utrustningen är viktigare än grogglasen. Del ärjusi den avvägningen som den kapitalistiska profitekonomin aldrig kan göra.

Det intressanta är emellertid inte Filip Fridolfssons oförmåga att över huvud tagel förstå dessa ting, utan det intressanta är att han skryter med och åberopar sig på att han i sitt synsätt skulle vara överens med socialdemokraterna. Det vore inte roligt att i detla debattens slutskede fä höra någon socialdemokrat förklara atl man ställer upp på Filip Fridolfssons vinstfilosofi.

FILIP FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle vilja se den ledamot av denna kammare, socialdemokrat eller borgerlig politiker, som vill gå upp i talarstolen och säga att han önskar alt den vinstfilosofi som jag här pläderar för inte är intressant utan skall avskaffas. Alla ansvarsmedvetna politiker måsle ju arbeta för och tillse att näringslivet åtminstone går ihop. Den linjen att mitt vinstresonemang skulle vara förkastligt kan bara en hård vpk-are driva - kanske också någon frän apk. Alla andra som förstår vilken viktig ingrediens vinslbe-greppet är i ett förelag måste slå vakt om det. Vinslbegreppet är inte bara viktigt för ägarna - det är lika viktigt för de anställda. Men delta begriper inte vpk-arna. De vill inte falla det. När de försöker spela över vinstbegreppet till vad de kallar en profil som kapitalägarna tillgodogör sig är de inte med i debatten.

Även om jag inte har lika stor debattkunnighet som herr Jörn Svensson har jag slörre kunnighet än han vad gäller den egna företagsamhetens villkor -det vågar jag påstå. Jag skall inte gå in i bransch rubriceringar, men egen företagsamhet kan jag, och jag vet att om inte företaget går ihop blir det besvärligheter i lika hög grad för de anställda som för förelagaren. Jag är ensam i milt förelag, men om man har flera anställda blir det mänga som får det besvärligt. Detta kanske är alltför jordnära ting för att Jörn Svensson skall begripa det, men Andersson, Pettersson och Lundström som står på verkstadsgolvet begriper del.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det tråkiga med Filip Fridolfsson är atl han tror att han är överens med hela eller slörre delen av arbetarrörelsen och att han också vill inkassera socialdemokraterna som anhängare av sin vinsifilosofi. Jag efterlyser fortfarande någon socialdemokrat som kan dementera att det är sä.

Annars kan man ju tro alt socialdemokraterna faktiskt har samma uppfattning som Filip Fridolfsson.

Vad Filip Fridolfsson aldrig har förstått är alt vinslbegreppet kan ses från olika synpunkter. Man kan tala om privat vinst, dvs. företagsekonomisk vinst, som hamnar i händerna på ett litet antal kapitalägare. Men samma vinst kan ju lika väl tänkas hamna i händerna på ett större kollektivav människor, hos de arbetande, hos folkflertalet i samhället, nämligen om de kollektivt äger produktionsmedlen.

Men herr Fridolfsson kan bara se detla: Den enda för honom riktiga vinsten är inte folkets eller folkflertalels eller folkhushällels vinst utan det är den privata vinsten, och han tycker atl det är paradiset när den får vara styrningsfaktorn. Men det kan ju vara så att en massa viktiga samhälleliga verksamheter är samhällsekonomiskt lönsamma men inte privatekonomiskt lönsamma. Jag tror inte att herr Fridolfsson skulle vilja på allvar hävda t. ex. att vi skulle ha den privalekonomiska lönsamheten som styrningsfaktor när det gäller investeringar i sjukvården. Eller vill han det? Del finns amerikanska ekonomer som har föll nobelpriset och som pastarätt det skall vara sä. Men jag tror nog alt herr Fridolfsson aktar sig för den sortens resonemang, eftersom del är så orimligt.

Detta privata vinslbegrepp är så snävt, sä begränsat, tar hänsyn lill en så liten del av produktionsledet och samhällslivets villkor att om det får vara styrningsfaktor får vi som följd därav rovdrift, miljöförstöring, skräp-, slit-och slängproduktion, som annars skulle ha kunnat ersättas med vettigare produktion. Vi får ett privatekonomiskt styrt lönsamhetsbegrepp som styrningsfaktor för investeringarna i stället för en bedömning av var de verkliga behoven ligger och vad som är samhällsekonomiskt och ur folkfiertalets synpunkt lönsamt. Också en socialist vill ha lönsamhet, men det är en väldig skillnad på innehållet i den lönsamheten och den snäva, kortsiktiga, personliga, privat inriktade profitfilosofi som moderaterna .företräder.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

FILIP FRIDOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag hade på min lott att säga några ord om socialdemokraternas reservation 2 om lagstiftning om samhällskontroll vid nedläggning av företag. Det vikliga som jag där ville ha framhållet är att del - för alt vi skall leva i elt samhälle med hygglig och bra standard - är nödvändigt att näringslivet och företagsamheten går med vinst. Det var summan av kardemumman. Jag tar för givet att alla i den här kammaren bortsett från vpk accepterar som en förnuftig ideologi att en riktpunkt för företagsamheten totalt sett -jag lalar inte nu om sjukvård och sådant, som ligger på elt helt annal plan - skall vara atl minimikravet är ekonomisk balans.

ROLF HAGEL (apk):

Herr talman! Herr Fridolfsson utgår från att alla andra utom vpk accepterar den värdering han här talat om. Jag vill på det bestämdaste säga ifrån att arbetarpartiet kommunisterna inte ett ögonblick kan acceptera de värderingar

7 Riksdagens protokoll 1977/78:109-110

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

som herr Fridolfsson lägger på vad som är vinst och huruvida det är bra för samhälle och företag eller ej. Herr Fridolfsson sade inte bara atl ett företag måste gä med vinst utan han vidareutvecklade det och sade ungefär atl det som är bra för företagen också är bra förde anställda. Det var föriängningen av hans filosofi.

Herr Fridolfsson, jag kommer från Göteborg, där vi för ett par decennier sedan hade tre jättestora varv, stor kullagerfabrik och stor bilfabrik. En del av detta har vi fortfarande kvar, men mycket har försvunnit. Mycket av del som göteborgaren betraktade som tryggheten själv, säkerheten och någonting som för alllid -eller i varje fall för en mycket lång framtid - måste vara bärande finns inte längre. Jag kommer också från en mölesserie i Norrbotten, där mycket av det som människorna har betraktat som sin säkerhet och utkomstmöjlighet inte finns kvar.

Men, herr Fridolfsson, är del sä atl t. ex. varven i Göteborg inte finns kvar därför att det gick så förfärligt dåligt att tillverka fartyg, därför alt det gav sä förfärligt liten vinst? Nej, herr Fridolfsson, det är inte sant. Sanningen är atl det gav väldigt slor vinst under en mycket läng period. Men de pengar som arbetades ihop placerades på andra ställen för atl man skulle tjäna mera på dem. Det var naturiigtvis väldigt bra för dem som ägde aktierna och varven att man placerade pengarna där de gav bättre utdelning. Men inte trorjag att de göteborgska varvsarbetarna i dag tycker att det var så förfärligt bra. De säger inte: Det var bra att det gick fint för företagel - dä har vi fält det bättre. Det har de faktiskt inte fält.

Och, herr Fridolfsson, att den största fabriken i stan befinner sig i den siluationen alt 79 96 av de anställda är anställda utanför landets gränser, i förelag som ägs av SKF-fabriken, är inte heller särskilt bra för dem som vill ha arbetet kvar i den stad där de har vuxit upp och där de trivs. Men det är väldigt bra för dem som äger aktierna pä SKF.

Vi har alltså inte något gemensamt inlresse, och del är lika bra att vi gör det klart för oss först som sist.

De borgeriiga ledamöterna i den här debatten har bedyrat atl regeringen verkligen har satsat på att förverkliga målsättningen om arbete ål alla. Centerns talesman, Jan-Ivan Nilsson, slog fast alt det råder politisk enighet kring denna målsättning. Han framhöll att man inom centern sannerligen talar lika mycket i dag om de 400 000 nya jobben som man gjorde tidigare. Jag tvivlar inte ett ögonblick på atl man talar väldigt mycket om det vallöfte om 400 000 nya jobb som man gav men som man dåligt lyckats förverkliga.

Samtidigt som man från denna talarstol bedyrade att alla är överens om att det gäller atl slå vakt om rätten till arbete, skållade ropen från arbetarna vid Domnarvet här utanför pä Sergels torg. De krävde atl fä behålla sina jobb.

Trots atl det påstås att det råder enighet, utformas vår verklighet så att allt fler företags och branschers anställda möter arbetslöshet och ovisshet inför morgondagen. Allt fler slås ul, antalet förtidspensionerade siiger och mycket lalar för atl den här formen används för att dölja arbetslösheten. I dag går ungefär en halv miljon människor förtidspensionerade i värt land. Av dem är

ungeför 25 000 unga människor som blivit utslagna. Alll fler ungdomar tvingas byta ut sin skolbänk mot arbetslöshet, med allt vad det innebär. Från norr till söder i vårt land står kommuner inför samma problem: Jobben tryter och de arbetslösa blir allt fler.

Arbetslösheten ökar inte därför an lönsamheten har varit dålig. Arbetslösheten ökar i första hand därför att man - som jag tidigare belyste - har funnit anledning an flytta aktiviteter från vårt land och därför att det förekommer en strukturrationalisering som får konsekvensen att de arbetande ställs på gatan.

I den här debatten har Alf Wennerfors åter tagit upp argumentet att förutsättningen för att förverkliga målsättningen om jobb åt alla är atl löneläget sänks. Detta är enligt herr Wennerfors en förutsättning för att svenska produkter skall kunna saluföras på väridsmarknaden. Alt fä fram det kapital som måste investeras utgörenligl herr Wennerfors inget problem. Det kanske herr Fridolfsson bör observera. Hur såg herr Wennerfors på problemet? Jo, han sade att kapitalet lätt kan skaffas fram -det gäller bara att se till att företagen blir lönsamma, så ökar kapitalets villighet, an investera.

Men, herr Wennerfors, är inte denna argumentation litet väl enkel? Till vilken nivå anser ni att Sveriges arbetare skall sänka sina löner för att kapitalet äter skall satsa de pengar som svenska löntagare under åren har slitit ihop? Och hur förklarar ni påslåendet alt det är lönerna och den sociala omvårdnaden här i landet som är orsak till arbetslösheten när vi samtidigt vet att det i Europa i dag går 7 miljoner människor arbetslösa, atl det i de utvecklade kapitalistiska länderna går ca 20 miljoner människor arbetslösa och all det i u-ländernagår 100 miljoner människor arbetslösa? Ärdet dä inte litet enkelt alt säga att vår arbetslöshet beror på att svenska arbetare har för höga löner och för bra social omvårdnad?

Vad vi kan vara helt överens om är alt kapitalet utnyttjar den kris som kapitalismen befinner sig i för att försöka pressa tillbaka levnadsstandarden för vårt lands arbetare liksom för andra länders arbetare. Alla era åtgärder syftar till att försvara, monopolisera och centralisera kapitalet. Detla leder lill en fortsatt slagnation i produktionen, i synnerhet inom den hemmamark-nadsbaserade industrin. Det betyder ett bibehållet lågt kapacitetsutnyttjande och alll färre arbetstillfällen.

Herr lalman! Vi har i motionen 612 tagit upp en grupp som har drabbais särskilt hårt, nämligen invandrarna. De uppgår i dag här i landel lill ca 700 000. Arbetslösheten bland dem är dubbelt så hög som. bland svenska arbetare. Dessa invandrare har också speciella problem inom arbetsmarknadsutbildningen. Deras bristfälliga kunskaper i svenska gör alt de har svårt att tillgodogöra sig sin yrkesutbildning och svårt att fö information om olika yrkesutbildningsmöjligheter. De hamnar därför ofta i utbildningar som inte motsvarar vare sig deras önskemål eller deras förutsättningar.

Uiskottet hänvisar lill den målsättning som fanns i propositionen 1975:45.1 den propositionen framhölls atl det är nödvändigl atl invandrarna för undervisning pä sitt eget språk liksom att läromedel tillhandahälls dem på

Nr 109

Onsdagen den 5apriri978

Arbetsmarknadspolitiken

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

deras eget språk. Men utskottet säger också att det av praktiska skäl är svårt atl ge denna undervisning och dessa läromedel på invandrarspråken. Den provverksamhet av detta slag som har funnits har lagts ned. Man lever alltså inte upp till den målsättning som antogs 1975. Vi förstår att det inte är möjligt att varje språkgrupp för undervisning pä varje AMU-cenier i landel, men det måsle vara möjligl an koncentrera sådan utbildning till platser där invandrargrupper har en mycket stor andel av de arbetslösa. Jag ber därför atl fö yrka bifall till motionen 612.

100

PER-AXEL NILSSON (s):

Herr talman! Låt mig inledningsvis få understryka vad Bengt Fagerlund tidigare i dag anfört vad gäller de skyddade verkstäderna och den verksamhet som där bedri ves. Denna är till gagn för många människor, inte minsl för dem som inte längre är begäriiga på den öppna arbetsmarknaden. Jag vill också yrka bifall till reservationerna 10 och 12.

Jag skall inte alls gå in i del resonemang som Filip Fridolfsson och Jörn Svensson har haft. Lät mig ändå säga att huvudfrågan för oss socialdemokrater är fördelningen av vad Filip Fridolfsson kallat vinsi.

Herr lalman! Jag vill så beröra motionen 1349, som behandlas i arbetsmarknadsutskottets betänkande 21.1 denna har vi riksdagsmän pä Gotlandsbänken på nytt tagit upp frågan om medel som bör ställas till förfogande för restaurering av de gotländska medeltidskyrkorna. Vi anser nämligen alt man inom ramen för arbetsmarknadsstyrelsens medel för beredskapsarbeten bör kunna anvisa elt belopp av 2 milj. kr. för dessa arbeten. Vi har tidigare behandlat motioner av det här slaget, men dessa har avslagits med hänvisning till utredningar m. m.

I år har man fött fram ett-enligt min uppfattning-mycket svårförståeligt motiv för avslag då man talar om atl det f n. inte är möjligt att åberopa arbetsmarknadsskäl för att utföra de önskade arbetena. Man anför atl sysselsättningen inom byggnadsbranschen på Gotland är god.

För alt bringa klarhet i de rätta förhållandena vill jag nämna följande: F. n. pågår två stora byggnadsprojekt pä Golland. Det gäller Cementas utbyggnad av fabriken i Slite och Farmeks nybyggnad av ett slakteri i Visby. Båda dessa projekt sysselsätter i stor utsträckning arbetskraft från andra regioner.

Länsarbetsnämnden räknar med att det redan under slutet av detta är kommer att uppslå undersysselsättning för de gotländska byggnadsarbetarna. Den prognos som upprättats utvisar att i december 1978 är 24 träarbetare, 19 murare och 22 övriga byggnadsarbeiare, summa 65 personer, utan sysselsättning. Under januari 1979 beräknas anlalel lill 111 och för februari har siffran siigil till 151 byggnadsarbetare som står utan sysselsättning. Det här är siffror som är oroande och som utvisar att behov föreligger vad det gäller sysselsäitningsobjeki.

Utskottet anser det också vara nödvändigt alt omtala för oss motionärer an beredskapsarbetenas primära syfte är sysselsäitningspolitiski. Del är vi på Gotland helt medvetna om, eftersom vi är efter är måste anordna beredskapsarbeten för elt stort antal arbetslösa. För innevarande budgetår har

länsarbetsnämnden på Gotland beviljats statsmedel med 29 milj. kr. för atl kunna genomföra beredskapsarbeten.

Länsarbetsnämnden har också redovisat vissa statistikuppgifter gällande februari månad 1978. Av nämnda statistik kan utläsas att I 042 personer var arbetssökande under februari månad, all 853 personer var föremål för arbetsmarknadsutbildning i någon form samt atl 689 arbetslösa personer var hänvisade lill beredskapsarbeten, varav ell tiotal var byggnadsarbetare.

Här kan tilläggas atl det var 147 arbetslösa kassamedlemmar och all 130 . personer vid denna tidpunkt uppbar kontant arbetsmarknadsstöd. Jag nämner dessa siffror för atl belysa del verkliga förhållandet på den gotländska arbetsmarknaden.

För riksantikvarieämbetets räkning är mellan 25 och 30 personer sysselsatta i beredskapsarbeten året om. Till dessa arbeten utgår f ö. statsbidrag med 100 96. För budgeförel 1977/78 beräknas delta bidrag uppgå till 1 455 200 kr. enligt länsarbetsnämndens beräkningar. Det är arbeten med kyrkoruinerna i Visby som pä sä sätt blir utförda, företrädesvis av äldre lokalt bunden arbetskraft. Låt mig dä också som upplysning nämna att till beredskapsarbeten vid ruinerna utgår, statsbidrag med 100 96, men det gäller inte restaurering av de medeltida kyrkobyggnaderna. Här är statsbidraget reducerat till i bästa fall 40 96.

Av detta skulle man kanske kunna dra den slutsatsen att utskottet inte har något att erinra i de fall de gotländska kyrkobyggnaderna förfaller lill ruiner, för då utgår statsbidrag med 100 %.

För en gotlänning är detla en helt otänkbar framgångslinje. Nu är det inte enbart vi riksdagsmän från Gotland som vill tsevara de kulturhistoriska kyrkobyggnaderna på Gotland. Även ledamöterna Knut Johansson och Hans Wachlmeisler är inne på samma linje.

Riksdagens revisorer harju också intresserat sig för dessa byggnader och anför en del positiva åtgärder som bör vidlas inom kullurminnesvården.

Del är väl riktigt, som utskollel skriver, alt vad vi tagit upp i vår moiion i viss uisiräckning har akiualiserais genom revisorernas skrivelse till regeringen av den 27 oktober 1977. Men därmed har ju inte frågorna blivit lösta.

Man kan utläsa av revisorernas skrivelse bl. a. följande: I den mån medel behövs för igångsättande av särskilt angelägna kyrkorestaureringar innan bygghylian är i verksamhei borde riksantikvarieämbetet tilldelas särskilda medel för arbeten på de gotländska kyrkorna. Jag nämnde ordet bygghylian. Ordel behöver kanske en förklaring. Bygghylian är ell organ som man försöksvis vill inrätta på Gotland. I denna skall finnas sådan pesonal som kan utföra arbeten på kyrkor ruiner, ringmuren i Visby och vid behov även på andra kulturhistoriskt intressanta byggnader inom länet.

Man omtalar vidare att det finns personal på arbetsmarknadsstyrelsens arbetsplatser på Gotland, personal som har en inte obetydlig kunskap om sådana restaureringsarbeten.

Revisorerna konstaterar vidare i sin skrivelse atl elt fyrtiotal kyrkor är i behov av restaurering och all lägel forell tiotal är så akut atl risker finns föratt

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

101

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978'

Arbetsmarknadspolitiken

de förfaller och blir ruiner redan under 1900-talel om inte några åtgärder vidtas.

Är inte detta konstaterande av sådan angelägenhetsgrad att man kan följa de förslag ;;om många remissinstanser framfört, nämligen atl man i avvaktan på andra stödformer tillfälligt återgår till arbetsmarknadsstyrelsens bidrag med 100 9,..

I vår moiion har vi inte begärt någonting annat än vad som föreslagils av remissinslanserna. I motionen 1349 hemställer vi all man för budgetåret 1978/79 avdelar ett belopp om 2 milj. kr. av beredskapsmedel.

Herr talman! Jag kan inte dölja all jag är besviken på det sätt pä vilket utskottet har behandlal vår motion. Del vittnar om en ovilja och avoghet mol en bygd som har att förvalta, vårda och bekosta medeltidsbyggnader av sådan särart som de 92 gotländska kyrkobyggnaderna utgör. Dessa byggnader är vida berömda, och jag anser det vara en skyldighet alt efter bästa förmåga verka för deras bevarande. Och denna skyldighet borde delas av fiera än bara de små fatliga församlingarna på Gotland.

Herr lalman! Mol ell enigl ulskottanser jag del vara utsiktslöst atl nu yrka bifall lill vår motion, men jag kan utlova alt vi återkommer.

1 detla anförande instämde Lars Schön (m) och Hans Wachlmeisler (m).

102

JOHAN OLSSON (c):

Herr talman! 1 föreliggande betänkande behandlas bl. a. tre motioner, där jag står såsom första namn. Jag vill helt kort kommentera ett par av dem.

I motionen 1662 föreslås alt reglerna för fördelning av anslag lill länsarbetsnämndernas arkivarbetstjänsier ändras sä all del blir lånare all anordna sådana Ijänsler även på deltid. Mänga handikappade människor föredrar en arbele som inte kräver full arbetstid. F. n. tilldelas länsarbetsnämnderna ett visst antal tjänster för arkivarbete. Del är då förståeligt om länsarbetsnämnderna i första hand besätter dessa med heltidsarbetande. Därigenom kommer ju de största anslagen till länet. Om man i stället finge en ram av ett visst belopp eller elt visst antal timmar, skulle länsarbetsnämnderna kunna fördela resurserna mer fritt mellan heltids- och deltidstjänster.

Utskottets sk rivning är något oklar i kommentarerna till motionens förslag. Man får lätt ett iniryck av att motionens förslag skulle kosta mer pengar än del nuvarande systemet. Sä är givetvis inte fallet. En riktigare tolkning av motionen är att flera människor kunde inrymmas under samma anslag, om en del finge arbeta pä deltid i enlighet med sina önskemål.

Utskottet är emellertid positivt till motionen och anför att det räknar med atl man kommer att pröva uppslag av denna typ, när regeringen i höst lägger fram förslagom arkivarbelets framtida utformning. Med hänsyn lill den slora betydelse som arkivarbelel har fåll för många människor med olika handikapp och med svårigheter atl få arbete på den öppna marknaden vill jag gärna understryka utskottets uttalande. Jag hoppas alt de synpunkter som

anförts i molionen vinner gehör i den fortsatta beredningen av dessa frågor.

I motionen 1663, som också behandlas i det aktuella betänkandet, yrkas att beredskapsmedel i ökad omfaltning används för sysselsättning i form av skogsvårdande insatser. Utskottels uttalande, som gäller tolv motioner med olika framställningar, är ganska summariskt. Utskottet understryker att beredskapsarbetenas primära syfte är sysselsäitningspolitiski. En förutsältning för alt beredskapsarbeten skall komma till stånd är att arbetena lämpar sig för de aktuella arbetssökandena med hänsyn till deras yrkeserfarenhet m. m. Vidare måste man beakta, säger utskottet, den sysselsättningseffekt i förhållande lill kostnaderna som beredskapsarbetena har. Utskottel uttalar alt man i varje särskilt fall får pröva motionernas förslag all tillgodose uppkommande sysselsättningsbehov. 1 och för sig är detta uttalande positivt till motionerna.

Jag vill dock här särskilt framhålla angelägenheten av att beredskapsmedel i ökad omfattning används för skogs vårdande insalser. Det finns flera skäl för detta.

För det första är det väsentligt alt man - som utskottet har uttalat -utnytijar beredskapsmedel så att största möjliga sysselsättningseffekt uppnås. Här är skogsvårdsarbeten synnerligen lämpliga, eftersom den största delen av kostnaden är lönekostnader. Som framgår av motionen tillhör skogsvårdande arbete de arbeten som kräver de lägsta kostnaderna per sysselsättningsdag och är jämförbara med tjänster och vård.

För det andra är de skogsvårdande insatserna meningsfyllda arbeten, som måste anses i hög grad produktiva. Man kan på goda grunder anta alt sådana arbeten är lönsamma för folkhushållet sett på längre sikt. Det måste vara av största vikt atl man i en sysselsättningskris som den vi nu är inne i riktar de mycket kraftiga insatserna från samhällets sida för att ge de arbetslösa jobb mot produktiva arbeten. Det kan ha mycket stor betydelse för vår ekonomi längre fram.

För det tredje föreligger mycket slora behov av skogsvård.såtgärder i landel, inte minst i de norra och mellersta delarna. Denna fråga harju belysts på ett bra sätt av den nyligen avlämnade skogsutredningen. God skogsvård är av avgörande betydelse för om vi skall kunna öka värt virkesuttag, ge råvara för vår skogsindustri och uppehålla den viktiga roll för vår handelsbalans som skogen och skogsinduslrin utgör.

Skogsvärden har i viss mån påverkats av den svaga lönsamhet som inträtt i skogsbruket under den senasie tiden. Inte minst har gallringsarbetena fäll anstå, eftersom massavedspriserna stagnerat medan kostnaderna fortsatt att öka. Gallringarna i klena bestånd har minskat också av den anledningen att det förelegat direkta avsättningssvårigheter för del sortiment som här avses.

Utvecklingen under den närmaste framtiden synes tyvärr gå i den riktningen att någon ökad lönsamhet i skogen inte kan påräknas. Samtidigt synes del totala antalet arbetslösa fortfarande komma att vara betydande. Enligt min mening är del därför synnerligen angeläget att man noga prövar

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknads-pohtiken

103

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

möjligheterna all öka de sysselsällningsskapande åtgärderna inom skogsbruket.

Det synes som om beredskapsarbetena inom skogsvården har minskal under 1970-talel. Budgetåret 1972/73 redovisades 950 000 dagar men budgetåret 1976/77 endasi 650 000. Del föreligger starka skäl att nu åter öka insatserna på detla område för alt motverka den arbetslöshet som kommer atl uppslå under del närmaste budgetåret.

104

INGER LINDQUIST (m):

Herr talman! För många äldre i vårt land är avgången från yrkeslivet förenad med svårigheter, kanske inte så mycket av ekonomisk natur ulan mer av känslomässig art. Många som blir pensionerade mister sin tidigare självklara gemenskap, förlorar sin självkänsla och känner en förödande ensamhet. Det är ändå så för många atl arbetet ger livet ett rikare innehåll, och det är fortfarande så atl många gläder sig åt sitt arbete.

Att veta all man är efterfrågad, all man har en arbetsinkomst, all man betyder något för någon är vikliga inslag i livet, inte minst för många äldre. Skiftande fritidssysselsättningar kan inte uppfylla deras behov av aktivitet och gemenskap, utan vi eftersträvar någon form av yrkesverksamhet. Det kan gälla verksamhet i det tidigare yrket eller någon helt annan förvärvsverksamhet. För många kan det vara ytterst stimulerande atl som äldre få byta yrke, att t. ex. mer yrkesmässigt få ägna sig ät en tidigare hobby eller alt få byta ut ell enformigt eller tungt arbete mot en verksamhet som är inriktad pä mänsklig gemenskap. För dessa äldre, som säkerligen inte utgör någon lilen grupp, måste det skapas möjlighet att förverkliga tesen om rätten till arbete.

Mot denna önskan hos många att få yrkesarbela svarar utan tvivel ett stort totalt behov av arbetsinsatser som aldrig blir tillgodoselt, därför att behoven var för sig är alltför tillfälliga eller begränsade för all vara attraktiva för den ordinarie arbetsmarknaden. Det kan gälla samhällels behov av insalser inom exempelvis barnomsorg, äldrevård, tillsyn av parker etc. eller den enskildes behov atl lä hjälp med vissa hemsysslor, småreparationer, trädgårdsarbete, tillsyn av hem och skötsel av husdjur vid bortavaro osv. Även mänga förelag skulle ulan tvivel vilja tillgodogöra sig de äldres kunnande och arbetsvilja och därför gärna medverka i projekt som syftar till att ge arbetsuppgifter ät de äldre. Från min utgångspunkt ärdet självklart att de projekt jag föreslagit icke är till för all skapa billig arbetskraft.

För alt kunna samordna efterfrågan och tillgång på denna typ av arteie fordras speciella arbetsmarknadsinsatser. Jag har i min moiion 1659 angivit alt del inte är möjligl all utan närmare undersökning ange hur en sädan verksamhei skall organiseras. Jag har därför föreslagit att del i vissa kommuner startas en försöksverksamhet, förslagsvis i samverkan med pensionärsorganisationereller andra frivilligorganisationer som har förutsättningar att konstruktivt delta i en sådan försöksverksamhet. Jag känner mig övertygad om all detla skulle vara ytterst intressanta projekt för olika pensionärssammanslulningar, och jag vet att en organisation som Svenska

röda korset välvilligt skulle ställa sill kunnande och sin arbeisförmåga lill förfogande.

Jag är förvånad över an lankegångarna i min moiion inie vunnil något gensvar i utskottets betänkande. Del är uppenbarligen endasi företrädarna för moderata samlingspartiet i utskottet som funnit anledning att uttala sig positivt i elt särskilt ytlande, vilket jag naturligtvis uppskattar. Övriga partiföreträdare i utskoitel orkar bara konsialera all utskottel inhämtat alt sysselsältningsutredningen kommer att ta upp de äldres situation i sill slutbetänkande.

Till den föga revolutionerande upplysningen vill jag säga: Ja, det fallas bara annat! Det måste väl vara en självklarhet att en utredningsom är tillsalt föratt belysa sysselsättningsfrågorna tar upp de äldres situation på arbetsmarknaden.

Men vad ger utskottet mig för svar pä de frågeställningar som jag lägger huvudvikten vid i min moiion? Vad vill utskottet göra för alt samordna efterfrågan och tillgången på arbetsuppgifter av det speciella slag som jag har skisserat? Hur skall de som vill ulföra sådant arbete komma i kontakt med dem som vill få arbetet utfört? Och hur ser utskottet på förslaget atl förmedlingen av arbete skall kunna ske i samarbete med organisationer som bygger sin verksamhet på insalser av frivilliga medarbetare?

Jag anser alt riksdagen har försuttit en möjlighet att ta initiativ och atl uttala en viljeinriktning. Här fanns ett tillfälle att verkligen göra en insats.

Riksdagen borde ha anslutit sig till förslaget och därmed givit uttryck för sill slöd och sin tilltro till de insatser som görs av en mängd enskilda personer inom skilda frivilligorganisalioner i vårt land. Fördel kan väl ändå aldrig vara så alt någon i denna kammare inte vill betro dessa frivilligorganisationer med det ansvar som ett bifall till min motion skulle medföra? Jag utgår från an alla med tacksamhet skulle notera att åtgärder som vi anser angelägna, men som vi i dagens ekonomiska situation inte har råd an förverkliga, kan komma lill stånd tack vare frivilliga insatser.

Ett bifall till min motion skulle snabbt kunna leda till att ensamheten och sysslolösheten för vissa äldre kunde ha hävts och att livet för dem skulle ha fån ett rikare och mer meningsfullt innehåll.

Herr talman! Jag är inte beredd alt stå hindrande i vägen för en sådan utveckling, och därför yrkar jag bifall till min moiion 1659.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

A rbetsmarknads -politiken

SUNE JOHANSSON (s):

Herr lalman! Jag är medvelen om alt del inte är populärt all förlänga den här debatten ytteriigare. Men jag har ändock efter Allan Gustafssons anförande här lidigare i dag funnit det nödvändigt all la lill orda i anledning av det utskottsbetänkande som vi nu behandlar.

Allan Gustafsson har till betänkandet fogat en reservalion som hör samman med motionen 1323, som han och ytlerligare några borgerliga företrädare har väckt. Motionen och reservationen innehåller yrkande om atl den centrala stiftelsen för den skyddade verksamheten skall förläggas till Karlstad.

105

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

De socialdemokratiska ledamöterna frän Värmland kommer här alt följa utskoltels hemslällan, och vi gör det med beaktande av att utskotiei har uttalat atl rnan förutsätter alt frågan om den centrala stiftelsens lokalisering kommer ait redovisas för riksdagen, och atl vi således får möjlighet all ta ställning nar ulredningen kommer på riksdagens bord.

Allan Gustafssons reservation är i övrigt så utformad att ett avslag på densamma kan komma alt innebära all riksdagen redan i dag slår ul Karlstad som lämplig länkbar lokaliseringsort, och det vill vi inte medverka till.

Dessutom har vi s-ledamöter från Värmland till årets riksdag väckt en moiion, 1977/78:1652 om regionalpoliliken, som kommer all behandlas här i kammaren under maj månad. I den motionen har vi framhållit nödvändigheten av alt statlig central förvaltning förläggs till vårt län. Men givetvis förutsätter v i då att sådan lokalisering och lokaliseringspåverkan kommer till stånd efter att berörda samhällsorgan har sagl sin.

Jag vill f ö. framföra min förvåning över atl jusl Allan Gustafsson har åtagit sig att försvara ulskoltsmajoriietens avslagsyrkande på den socialdemokratiska reservationen 2 om samhällskontroll vid nedläggning av företag. Jag lycker .all om det är några som borde vara medvetna om de negativa konsekvensicr som okontrollerbara företagsnedläggningar och fusioner får för såväl enskilda som kommuner, så är det vi som bor i skogslänen, i län som Värmland.

Nog har även borgerliga företrädare för Värmland och andra län märkt reaktionen från de människor som nu hotas av arbetslöshet på grund av väntade företagsnedläggningar.

Ett nej till s-reservationen innebär, enligt mitt förmenande, alt den borgeriiga regeringen ålar sig atl i fortsättningen liksom en samarit gå ut och förbinda de skador som företagsnedläggningen medför utan att begagna det recept som socialdemokratin anvisar och som skulle ge samhället mycket slörre möjligheter att komma till rätta med arbetslöshetens gissel. Borgeriig-hetens inställning är typisk: det som rör företagen skall ingen få lägga sig i, framför allt inte samhället. Delta är, enligt min uppfattning, deprimerande.

Herr talman! Jag ber att fö yrka bifall till samtliga s-reservationer.

106

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr tal man! Jag skall be al t under sex minuter fö ersätta Gustav Lorentzon som är sjuk men som annars skulle ha försvarat en vpk-motion där hans namn slår först.

Gustav Lorentzon och ytlerligare några vpk-are har motionerat om att ta bort uttrycket "naluriig avgång" ur del officiella språket. Varför har vi nu skrivit en sådan moiion? Vi har i viss mån ställt yrkandet som en slags test, och vi har velat sätta fingret pä det officiella språkets och begreppsbildningens betydelse som förtrycksinstrumeni, som redskap för politisk förljugenhet och för indoktrinering av människorna.

Språket är i själva verket ett mycket mäktigt poliliskl instrument. Det styr värderingar och begrepp, det kan användas för alt la ifrån människor deras

ursprungliga begreppsvärid, deras kultur, och del kan användas som ett uttryck för klasskillnad.

Hemma i mitt Skåne är språkbruk och intonaiion ell klassmärke. Del är en väldig skillnad mellan den akademiska s. k. ädelskånskan och det språk som talas av arbetarbarnen i Rosengärd och Kirseberg. Finska barn i Norrbotten straffades på sin tid, om de på rasterna i skolan försökte tala sitt eget hemspråk. Invandrarbarnen i Sverige skulle enligt den doktrin som förut rådde snabbt berövas sin egen språkvärid och slussas in i den svenska. På den punkten har man ju, åtminstone delvis, dess bättre fött lära om.

1 social konkurrens och social utslagning spelar språket en viktig roll. Ett barn från en miljödär man berövats sin självständiga kultur, ell barn som fåll ringa språkslimulans, blir handikappai i spräkligl hänseende och får svårare all klara sig i ell samhälle, där etablerade maktgrupper dominerar språk och språkvärid.

Elt officiellt språkbruk kan användas för all siyra värderingar och skyla över moisägelser och sociall konlroversiella förhållanden. Del svenska byråkralspråkel, särskill arbeismarknadsbyråkralins språk, ger mänga prakl-exempel på della.

Detla är naturligtvis ett led i en medveten politisk indoktrinering. Del är ingen slump. Det finns också en ful tendens att göra språket falski och oklart, att inte tala rakt och hederligt om de begrepp som ligger bakom orden. Den svenska by råkratdjungeln är i detla avseende som en bok av Franz Kafka-en overklig, förljugen och schizofren värld, vars språk ökar den utslagnes och arbetslöses känsla av övergivenhet, ångest och förvirring.

Ta t. ex. begreppet "naluriig avgång". Utskottet går självt i fällan när det kommenterar den här molionen. Del lurarsigsjälvi när del säger all "naluriig avgång" är detsamma som den arbetslöses eget beslut an lämna arbetsplatsen. Hur kan man nu påstå delta? Vad är del för naturligt i all känna sig tvingad alt lämna sin arbetsplats? Vad är del för naturiigt i all känna att man inte orkar längre ulan måste begära förtidspension? Är del naturligt atl arbetet blivit sä påfrestande, lägel pä orten sä deprimerande eller den arbetande så chanslös all han eller hon känner sig ivingad all gå ifrån arbelel eller flylla från plalsen?

Ta ordet friställd. Vad är del?

Vem ärdet som blir fri? Vad är del för sorls frihet? Såvitt jag förstår är det bara kapitalägarens frihet all kasta ut människor, som han tycker inte är tillräckligt profitabla. Det ärju inte alls fråga om frihet för den arbetande. Den arbetandes frihet minskar tvärtom genom den s. k. friställningen. Varför dä säga friställd? Varför inte säga arbetslös eller utslagen? Det är ju vad det handlar om.

Arbetshandikappad? Vad är det för någonting? Det är kapitalets, överklassens, byräkraternas - de framgångsrikas - säll atl värdera den utslagne. Uliryckel säger ju all del är individen som är handikappad, dvs. inie kan svara mol de krav som siällis. Men vem har san upp de kraven? Vem konirollerar alt de är rimliga och mänskliga? Är del någon som frågai den uislagne om del? Nej, del vel vi all del inie är. Verkligheien är ju oftasi den all

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

107

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

preslationskraven blivit orimliga och omänskliga och alt det är en fullt naturlig reaktion alt inte orka, all vägra spela med längre. Del är inte den utslagne som då är handikappad, snarare är del produktionslivet som är handikappat-dvs. som är sämre utformat än del borde vara från människans synpunkt.

Exemplen kunde mångfaldigas. Man lalar om välståndsklyftor-en av de förfärligasie orden - i siällei för all säga klasskillnader. Man talar om sysselsätiningssiöd när det handlar om slöd till kapitalel. Man lalar om samhällsansvar när man i verkligheten menar lönesänkning. Man lalar om strukturomvandling när man menar koncentration, nedläggning och avskedanden.

Vi skall inte styra språkbruket, säger utskollel. Vilken barnslig iroskyl-dighet och falsk objektivitet! Språket ärju redan styrt. Frågan är vem som skall styra - överkhtssen och byråkratin eller vanligt folk, behovet av förljugenhet eller behovet av rakhet och sanning.

Jag yrkar bifall lill molionen 485.

108

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Bengt Fagerlund m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bengt Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkandet nr 21 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Bengt Fagerlund

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Bengt Fagerlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 142

Avstår - 12

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskoltels hemställan, dels reservationen nr2av Bengt Fagerlund m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bengt Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkandet nr 21 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Bengt Fagerlund

m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositronen. Då Bengt Fagerlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 165 Nej - 154

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Mom. 3

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 835 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkandet nr 21 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 835 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 305 Nej - 14

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskoltels hemställan, dels motionerna nr 1659 av Inger Lindquist och nr 1695 av Blenda Littmarck, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 6

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan,dels motionen nr 485 av Gustav Lorentzon m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

109

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkandet nr 21 mom. 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 485 av Gustav Lorentzon

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes voiering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 302 Nej - 15

Mom. 7

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 3 av Bengt Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bengt Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottels hemslällan i

betänkandet nr 21 mom. 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Bengt Fagerlund

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä Bengl Fagerlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 165 Nej - 154

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskoltels hemställan, dels reservationen nr 4 av Bengt Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bengt Fagerlund begärt voiering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkandet nr 21 mom. 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Bengt Fagerlund

m. fl.

110

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Bengt Fagerlund begärde

rösträkning verkställdes voiering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 154

Mom. 9-/3

Kammaren biföll vad utskotiei i dessa moment hemställt.

Nr 109

Onsdagen den , 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Mom. 14-17

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av Bengt Fageriund m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bengt Fageriund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkandet nr 21 mom. 14-17 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av Bengt Fageriund

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Bengt Fagerlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162 Nej - 154

Mom. 18

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av Bengt Fagerlund m. fl.,och förklarades den förra propositionen var med övervägande ja besvarad. Sedan Bengt Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkandet nr 21 mom. 18 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av Bengt Fagerlund

m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Bengt Fagerlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 164 Nej - 154

111

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Mom. 19-21

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 22

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 612 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Rolf Hagel begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller arbelsmarknadsuiskoneis hemställan i

betänkandet nr 21 mom. 22 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 612 av Rolf Hagel och Alf

Lövenborg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Rolf Hagel begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 304

Nej - 14

Avstår - 1

Mom. 23

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av Bengt Fageriund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bengt Fageriund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbelsmarknadsuiskoneis hemslällan i

betänkandet nr 21 mom. 23 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 8 av Bengt Fagerlund

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Bengt Fageriund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 166 Nej - 153

112

Mom. 24

Proposilionergavs på bifall till dels utskottets hemslällan,dels motionen nr 831 av Lars Werner m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med

övervägande ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkandet nr 21 mom. 24 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 831 av Lars Werner m. fl.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Tommy Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 303 Nej - 14

Mom. 25-44

Kammaren biföll vad utskottel i dessa moment hemställt.

Mom. 45

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr9av Bengt Fagerlund m. fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bengt Fagerlund begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemslällan i

betänkandet nr 21 mom. 45 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av Bengt Fageriund

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Bengt Fagerlund begärde rösträkning verkställdes voiering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 164 Nej - 153

Mom. 46 och 47

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 48

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av Bengt Fageriund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bengt Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposition:

8 Riksdagens protokoll 1977/78:109-110

113

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

Den som vill att kammaren bifaller arbelsmarknadsuiskoneis hemslällan i

betänkandet nr 21 mom. 48 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 10 av Bengl Fagerlund

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då Bengt Fageriund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 165 Nej - 154

Mom. 49

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av Bengt Fageriund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bengt Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkandet nr 21 mom. 49 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11 av Bengl Fagerlund

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då Bengl Fageriund begärde rösträknin.g verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 165 Nej - 153

Mom. 50 och 51

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 52

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 12 av Bengl Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bengt Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

114

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskotlels hemställan i

betänkandet nr 21 mom. 52 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av Bengt Fagerlund

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Bengt Fagerlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 165 Nej - 154

Mom. 53

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 13 av Allan Gustafsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 54-58

Kammaren biföll vad utskoitel i dessa moment hemställt.

Mom. 59

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 15 av Bengt Fageriund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bengt Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

belänkandet nr 21 mom. 59 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 15 av Bengl Fagerlund

m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Bengt Fageriund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 165 Nej - 154

§ 6 Föredrogs

Arbetsmarknadsulskolteis betänkande

1977/78:24 med anledning av proposiiionen 1977/78:100 såvin gäller anslag till Arbetsmarknadsdepartementet m. m., jämte motion

Kammaren biföll vad utskottet i della betänkande hemställt.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Arbetsmarknadspolitiken

115

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Särskild ersättning till Luleå kommun

§ 7 Särskild ersättning till Luleå kommun

Föredrogs finansutskottets betänkande 1977/78:19 med anledning av propositionen 1977/78:89 om särskild ersättning till Luleå kommun jämte motioner.

I proposiiionen 1977/78:89 hade regeringen (budgeldepartementet) efter föredragning av budgetministern Ingemar Mundebo föreslagil riksdagen att

godkänna vad som förordats i propositionen om en särskild ersättning lill Luleå kommun för vidtagna åtgärder med anledning av Stålverk 80-projeklei,

till Särskild ersättning lill Luleå kommun under åttonde huvudtiteln på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisa ett anslag av 50 000 000 kr.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föreslås en särskild ersättning till Luleå kommun pä 50 milj. kr. Detta belopp utgör en del av den ersättning som föranleds av att kommunen och kommunens förelag har gjort vissa investeringar i samband med den planerade utbyggnaden av Norrbottens Järnverk AB (NJA). Dessa investeringar har - med anledning av att Stålverk 80 har skjutits på framliden - blivit antingen onyttiga eller för tidigt utförda.

En slor del av kommunens ersättningsanspråk är avsett att täckas genom ärliga extra skalteutjämningsbidrag under femårsperioden 1978-1982. Dessa extra skatleuijämningsbidrag kan för femårsperioden uppskattas till ca 115 milj. kr. Regeringen föreslår vidare i propositionen 1977/78:87 ett bidrag till Statsföretag AB. I detla bidrag ingår elt belopp om ca 101 milj. kr. som enligt avtal mellan Luleå kommun och NJA skall erläggas av NJA för övertagande av vissa anläggningar som kommunen har utfört i Stålverk 80-området."

1 detla sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1977/78:1722 av Alf Lövenborg (apk), vari hemställts alt riksdagen, med bifall till propositionen i övrigl, skulle besluta att i förhållande lill regeringens förslag, under punkien 2 i proposiiionen, uppräkna anslaget med 35 milj. kr.,

1977/78:1746 av Frida Berglund m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen beslutade att under punkt 2 till Särskild ersättning lill Luleå kommun under åttonde huvudtiteln pä tilläggsbudget 11 till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisa ett anslag av 79 633 000 kr., och

1977/78:1747 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari hemslällts att riksdagen beslutade atl ett anslag. Särskild ersättning till Luleå kommun, skulle utgå med 301 203 000 kr. plus ränta fr. o. m. I januari 1978 till dess betalning skedde, i enlighet med den framställning som förelåg från Luleå kommun.

Utskottet hemställde

att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1747,

att riksdagen godkände vad som förordats i propositionen 1977/78:89 moment I om ersättning lill Luleå kommun för vidtagna åtgärder med anledning av Stålverk 80-projektet,

atl riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:89 moment 2 och med avslag pä motionerna 1977/78:1722 och 1977/78:1746 till Särskild ersättning till Luleå kommun under åttonde huvudtiteln på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisade ett anslag av 50 000 000 kr.

Nr 109

Onsdagen den . 5 april 1978

Särskild ersättning till Luleå kommun

Reservation hade avgivits av Kjell-Olof Feldt, Paul Jansson, Arne Pettersson, Per-Axel Nilsson och Karin Flodström (samtliga s) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:89 moment 2 och motionen 1977/78:1746 samt med avslag på motionen 1977/78:1722 till Särskild ersättning till Luleå kommun under åttonde huvudtiteln pä tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisade ett anslag av 69 500 000 kr.

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Först villjag starkt understryka vad finansutskottet uttalar i det första stycket i sitt betänkande nr 19, som vi nu behandlar.

Det råder inget tvivel och ingen oenighet om att utskottet har myckel slor förståelse för de utomordentligt svåra problem som Luleå kommun ställts inför genom alt Stålverk 80 tyvärr har kommit atl skjutas pä framtiden.

Luleå kommun har lojall ställt upp och vidtagit de åtgärder och gjorl de betydande investeringar som var oundgängligen nödvändiga föratt projektet Stålverk 80 skulle kunna komma till stånd. När nu statsmakterna har tvingats att 1. v. uppskjuta detta projekt, så ärdet naturligt att staten tar sitt ansvar och sä långt möjligl häller kommunen skadeslös för de ekonomiska problem som uppstått. Delta är ju händelser som helt legat utanför Luleå kommuns möjligheter att påverka.

Det räcker dock inte med att ultalaförståelse; det gäller också för riksdagen alt i handling visa solidaritet med Luleå kommun i detla läge.

Jag vill erinra om atl del på sin tid var en enhällig riksdag som fattade beslutet om att göra satsningen på Stålverk 80. Del var alltså en enhällig riksdag som fick Luleå kommun att göra de investeringar som nu har inneburit att kommunen hamnat i stora ekonomiska svårigheter.

Under sådana förhållanden anser vi socialdemokrater i finansutskottet att det måste vara en hederssak för riksdagen att verkligen ta sitt ansvar och så långt möjligt hälla Luleå kommun skadeslös.

Del är i del här sammanhanget uppseendeväckande att inte regeringen i större utsträckning vill gå Luleå kommun till mötes i denna fråga. De regeringsbärande partierna var ju här i riksdagen med om satsningen på Stålverk 80, även om de då befann sig i opposition.

117

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Särskild ersättning till Luleå kommun

Vi reservanter i finansutskottet har yrkat bifall lill en viss del av motion 1746 av Frida Berglund m. fi. Vi har grundat della yrkande dels pä att vi anser det skäligt, dels pä alt regeringen i proposiiionen uttalar att man i huvudsak delar uppfattningen att vissa investeringar i bostadsområdena Björkskalan, Södra Bensbyn och Hammaren har blivit onyttiga. Men trots att regeringen gör dessa konstateranden i proposiiionen drar man inte de naturliga konsekvenserna av detta genom att föreslå alt kommunen får ersättning för dessa kostnader.

Motionärerna anser det självklart att kostnader som bedöms som onyttiga också skall ersättas av staten. Vi socialdemokrater i finansutskottet delar den uppfattningen och har i vår reservation till utskottets betänkande föreslagit att den särskilda ersättningen lill Luleå kommun skall räknas upp med 19,5 miljoner.

Som vi framhåller i vår reservation ser vi det nämligen så, att även om man på litel sikl skulle komma all bygga bostäder pä de här områdena så kan det i hög grad irrågasättas om de investeringar som nedlagts här i en framtid har någol ekonomiskt värde. Delta gäller enligt vår mening även för kostnader för utredningar som man gjorl i samband med generalplanearbetet. Vi anser atl också de kostnader som uppstått i form av överkapacitet i fjärrvärmeanläggningarna bör ersättas av staten.

Däremot har vi inte ansett oss kunna tillmötesgå kravet från motionärernas sida på att kommunen skulle fö ersättning för de extra räntekostnader som kommunen haft beroende pä att regeringsförslaget kommit senare än vad kommunen förutsatt vid sina ekonomiska beräkningar. Vi tror nämligen att det skulle vara farligt för staten all ge sig in på sådana vägar. Det skulle kunna fö konsekvenser för framliden som vore svåra all överblicka.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall lill den lill utskottets betänkande fogade reservationen, innebärande att den särskilda ersättningen lill Luleå kommun räknas upp med 19,5 miljoner lill sammantaget 69 500 000 kr.

118

EIVOR MARKLUND (vpk):

Herr talman! En dokumentation över den kommunala planeringen i Luleå skulle säkert kunna ligga till grund för en skildring betitlad "En kommuns uppgång och fall". Och som en röd träd i en sådan skildring går beslut fattade av statsmakterna.

Riksdagens beslut 1974 angående finansiering av ett nytt stålverk i Luleå liksom riksdagsbeslutet 1976, som innebar en modifiering av Stålverk 80-planerna, har naturligtvis kraftigt påverkat kommunens planering och ekonomi. Planeringen rörde sådana kostnadskrävande områden som bostadsbyg:gnad, utbyggt skolväsen, kommunala transporter, satsningar pä den sociala verksamheten och mycket annat. Ambitionerna var högt ställda och väl motiverade. Alla utgick nämligen frän de storslagna besluten om en industriell utveckling som förutsatte en kraftig befolkningsökning.

I propositionen 1977/78:89 medges också att kommunen lika väl som där verksamma företagare haft goda skäl för de investeringar som man har

beslutat om för alt slå rustade inför den väntade utvecklingen. Därför bedömer regeringen det "frän allmän skälighetssynpunkl" riktigt att Luleå kommun får ersättning för förluster som kommunen har åsamkats i samband med atl Stålverk 80-planerna skrotades. Paul Jansson underströk nyss förståelsen för Luleå kommuns problem. Men helt och hållet vill man ändå inte vara med och kompensera Luleå kommun. Kommunen har inlämnat en väl motiverad och ingalunda överdrivet tilltagen framställning. I propositionen, som finansutskottets majorilet föreslår att riksdagen skall godkänna, reduceras det belopp som kommunen har kommit fram lill med 35 milj. kr.

1 reservationen av Kjell-Olof Feldt m. fl. socialdemokrater, som Paul Jansson har talat för, vill man höja den särskilda ersättningen lill Luleå kommun med 19,5 milj. kr., men med åberopande av att det inte finns någol avtal eller någon annan överenskommelse avstyrker man ett motionsyrkande om särskild ersättning för extra räntekostnader. Delta är anmärkningsvärt, i synnerhet mot bakgrund av del ansvar som socialdemokraterna otvivelaktigt har för de svängningar i Stålverk 80-frågan som har gjort det nödvändigt för Luleå alt gä ut på lånemarknaden. Jag menar atl inte heller den socialdemokratiska reservationen helt och fullt tar konsekvenserna av den situation som kommunen är i.

I vpk-motionen har vi tagit fasta på kommunens begäran och yrkat på att ersättningen skall utgå med hela del belopp som kommunen har begärt. Vi betonar särskilt i yrkandet alt beslutet om anslag skall utformas "i enlighet med den framställning som föreligger frän Luleå kommun". Delta innebär givetvis också all vi ulgår från samma tidsmässiga bedömningar som kommunen har gjorl. Utskottets förmodande att vårt yrkande innebär att ersättningen till kommunen skall utbetalas redan under innevarande budgetär är därför en missuppfattning, som jag hoppas med detla är undanröjd. Likaså vill jag för utskottet klargöra att vpk:s yrkande i motionen 1744 beträffande handelsstålspolitiken - den fråga som vi f ö. skall diskutera i morgon - går ut på att SSAB skall fä nödvändigt kapitaltillskott för att kunna fullfölja den inriktning mot ökad förädling och produktutveckling som vi skisserar i motionen. Den koppling som görs i finansutskottets skrivning till Luleå kommuns krav på ersättning för utgifter som man redan drabbais av är alltså helt irrelevant.

Detla vad gäller den formella sidan. Det viktiga ärju ändå vad det i sak handlar om. Det borde vara helt uppenbart efter alla de diskussioner som har förevarit, inte minst i del här huset, om turerna kring stålverksplanerna. Kommunen har i sin planering handlat i god tro efter riksdagsbeslut och statliga planer, som sedan helt utanför kommunens kontroll och inflytande har övergivits av statsmakterna. För att finansiera de åtgärder som man har funnit ofrånkomliga har man också tvingats ut pä en utländsk länemarknad med alll vad del har inneburit i form av räntor och även förluster i samband med företagna devalveringar. Till bilden hör naturiigtvis också att de lån som tagits upp nu skall betalas av förre skattebetalare än man kalkylerat med, eftersom den förmodade befolkningsökningen inte blir av.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Särskild ersättning till Luleå kommun

119

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Särskild ersättning till Luleå komivun

Alla des:ia skäl ställer Luleå kommun i en särställning. Regeringens rädsla atl skapa något slags prejudikat om man helt tillmötesgår Luleås framställning måste därför anses oberättigad. Luleå har tvingats lill utgifter, motiverade av statsmakternas planer. Luleå har tvingats till lån som bl. a. medför höga räntekostnader. Kravet pä ersättning med begärt belopp är därför väl moiiverat.

Jag ber därför, herr talman, att fö yrka bifall till molionen 1747, vilket beiräffande anslagels storiek också innebär elt bifall till motionen 1722.

120

FRIDA BERGLUND (s):

Herr talman! Jag kan instämma i många av de synpunkter som framförts av Eivor Marklund och Paul Jansson. Det är positivt alt den borgeriiga regeringen lagt fram förslaget om ersättning till Luleå kommun. Det är ett fullföljande av den socialdemokratiska regeringens politik.

Men förslaget har dock brister som vi påtalat i vår motion. Del visar en omotiverad och också oförståelig småsnålhet. För det första orkade regeringen inte rikligt fram utan prutade pä den anslagsframställning som var grundad på en utredning av Kommunförbundet. Fördel andra har regeringen fördröjt ställningstagandet, så att Luleå kommun för vidräknas ränteföriuster som kunde ha undvikits med en snabbare behandling.

Herr talman! Jag vill bestämt avvisa den borgeriiga ulskoltsmajoriietens tolkning av vår motion 1746. På s. 5 i betänkandet skriver ulskoltsmajoriteten när den kommenterar vårt krav pä utökat anslag med 19,5 milj. kr. för inlösande av byggnadskrediliv på 69,5 mij. kr.: "Enligt vad utskottet kan förstå innebär motionärernas argumentation atl man inte gör någon annan bedömning än regeringen vad avser den totala ersättning som bör utgå men att man har en annan uppfattning om utbetalningstidpunkterna."

Vi skriver i vår moiion: "Med hänsyn lill alt kommunens bosiadssliftelser således omgående har att utbetala 69,5 milj. kr. i form av inlösen av byggnadskrediliv är således den till Luleå kommun utgående kontanta ersättningen på 50 milj. kr. otillräcklig. Särskild ersättning erfordras således med ett belopp på ytteriigare 19,5 milj. kr. utöver extra skalteutjämningsbidrag."

Del torde även för borgerliga motionsläsare klart framgå atl vi på den punkten yrkar ett utökat anslag på 19,5 milj. kr. Motionsyrkandet tas också upp i den socialdemokratiska reservationen.

Beträffande annan uppfattning om utbetalningstidpunkterna anser vi att förslaget borde ha behandlats 1977, så atl Luleå kommun inte hade fått vidkännas i-änteföriuster på ca 10 milj. kr. Det framgår också i vår motion. Den borgerliga utskotlsmajoriietens skrivning är antingen ett önsketänkande, att iate erkänna ens för sig själv att man inte nådde rikligt fram, eller också är den ett försök att dölja sin egen oförmåga eller ovilja att vara mottaglig för sakargument och att la konsekvenser av lidigare fattade beslut.

Det kan vara av intresse atl erinra vad som sades i riksdagsdebatten den 28 maj 1974, när Stålverk 80 diskuterades. Holger Bergqvists partikamrat Rune

Ångström fick instämmande av flera folkpartister när han sade: "Om det i en sä sofistikerad församling som Sveriges riksdag är tillåtet atl uttrycka sig rätt och rakt på sak kan man säga alt Norriand i alla tider har blivit exploaterat och utsuget av del övriga Sverige, men det blåser nya vindar. Människorna i norr finner sig inte i underläge längre. De vill ha sin rättmätiga bit av kakan, rätten till arbete, likvärdig levnadsstandard och en god samhällsservice. Det är den räkningen som norriänningarna i dag presenterar oss politiker. Betalningen är fortfarande eftersläpande och trycket på de politiska instanserna ökar oavbrutet."

Herr talman! Man kan i dag konstatera all de nya borgerliga vindarna, som Rune Ångström talade om, mojnade ganska snabbt och alt betalningen fortfarande är eftersläpande. Men trycket på de borgerliga politikerna har tydligen avtagit, eftersom de prutar på anslaget till kommunen, trots att de anser att del från allmän skälighetssynpunkl med fog kan hävdas atl ersättning skall utgå från staten till kommunen.

Alt Stålverk 80 skjutits pä framliden har haft negativa ekonomiska, sociala och psykologiska konsekvenser för Luleå kommun och dess medborgare. Jag skall inte uppta kammarens tid med alt la mänga exempel. Vi har redovisat en del av dem i vår motion. Jag vill dock nämna att ungefär samtidigl som den borgerliga utskottsmajoritelen fattade beslutet om att avstyrka vår motion om ytterligare medel till Luleå kommun, så behandlade moderata Norrbol-lenskuriren den 18 mars budgetarbetet i vår kommun under rubriken: "Som en sista utväg ur krisen: Ska kommunen permittera?" En av de borgeriiga representanterna i budgetutskottet säger enligt tidningen: "Det går inte atl spara alltför mycket, utan atl också släppa folk. Det kan bli diskussion om permitleringar redan i årets budgetarbete." Även de två andra borgeriiga representanterna i budgetutskottet säger samma sak, men med något annan formulering.

Om permitteringarna skulle bli verklighet, sä kan var och en föreställa sig vilken situation som skulle uppstå i en kommun där arbetslöshetssiffrorna redan är skrämmande höga. Personalinskränkningar i form av den s. k. naturliga avgången, som redan i viss mån existerar, kommer atl ha stora negativa följder mänga år framåt. Redan i dagens läge ställs ökade krav exempelvis inom omsorgen om både barn och pensionärer.

De borgerliga ledamöter, som i denna kammare med skärpa talat om de obetalda räkningar som norrlänningar presenterar oss politiker, kan genom att i dag rösta på den socialdemokratiska reservationen göra en liten avbetalning. Summan 19,5 milj. kr. motsvarar, omräknat i kommunalskatt, drygt en kronas höjning av kommunalskatten i Luleå kommun.

Det visar vad prutningen innebär för kommunen, som redan har en kommunalskatt på över 30 kr. Varken utskottsmajoriteten eller reservanterna biträder värt yrkande om ersättning för ränteförluster som åsamkats kommunen genom att beslutet dröjt. Man motiverar det med att del inte finns någon avtalssituation. Vi anser alt även ersättning för räntorna är motiverad med hänsyn till de speciella omständigheter som orsakat problemen.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Särskild ersättning till Luleå kommun

121

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Säi skild ersättning till Luleå kommun

122

Jag kommer emellertid inte att yrka bifall lill motionens krav på ersättning för räntorna. Det är en eftergift som jag gör i förhoppning om att fö majoriteten av kammarens ledamöter att stödja den socialdemokratiska reservationen, som jag härmed yrkar bifall till.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Spelet kring Stålverk 80 är också historien om hur en kommun grundlurades och hur de stolla visionerna smälle ihop lill ingenting. Det är historien om krossade förhoppningar och grusade kommunalai ambitioner. Genom ett cyniskt spel mellan svensk storfinans och multinationellt storkapital krossades det projekt som skulle ha blivit utgångspunkten för en bred industriell utveckling i Norrbotten. De många nya jobben blev ett minskat antal anställda vid del statliga järnverket.

I Luelå kommun hängdes den kommunala planeringen upp på beslutet om Stålverk 80. Det var ju vad man hade väntat och hoppals på. Planeringsavdelningen förstärktes. Ett dynamiskt husbyggande sattes i gång, och investeringar gjordes för alt pä alla områden möta den väntade expansionen.

Och del gjorde man rätt i. Självklart. För visst skall man väl lila på ett enhälligt riksdagsbeslut? Men det tror man inte längre i Luleå. Det är inte bra för parlamentarismens anseende. Man sveks så grymt.

Över en natt förvandlades kommunens stolta planering lill ett gigantiskt misstag - visserligen i god tro. Många förnämliga planlösningar och projekteringshandlingar fick sluta sitt öde i arkiv eller papperskorgar.

Men så lätt avvecklar man ju inte en långt gängen planering av dessa dimensioner. En ritning kan man möjligen i vredesmod riva i tusen bitar så är den borta från skrivbordet, men påböoade eller färdigställda hus slår där de Slår.

I den kommunala planeringen alltifrån 1974 utgick man från att Stålverk 80 skulle byggas och befolkningen öka från 60 000 till 80 000 personer. Kalkylerna utgick naturligtvis ifrån att skatteinkomsterna skulle öka i samma takt, och med den tryggheten i ryggen kunde man friskt gä in för en betydande upplåning.

Nu står man där med sin tvättade hals, som del brukar heta. Del blev inte vare sig Stålverk 80, nya jobb eller ökade skatteinkomster. Kvar är skulderna och ruinerna efter en på falska premisser utförd ambitiös planering.

Sedan fick kommunen veta att man i alla fall skulle få några tusen nya jobb inom ramen för etts. k. stålcentrum. Men ännu bäringen riktigt klarat ut vad det skall innebära och när de tusentals nya jobben skall komma som en frukt av del projektet. Det löftet gav man därför att man fick slå ihjäl Stålverk 80. Misstron i kommunen är stor i dag, och luftiga utfästelser av detta slag löser inga problem.

Nu har regeringen fött kommunens nota, och i propositionen 1977/78:89 föreslås att kommunen såsom plåster på såren skall fö sammanlagt 266 milj. kr. Déiriingårersättningen från SSAB till Luleå kommun. 266 milj. kr. är mycket pengar, men det är inte vad kommunen har begärt. Man prutar med

kallt blod bort 35 milj. kr.

I utskottets skrivning heter det att man "har slor förståelse för att den situation som uppkommit genom att Stålverk 80 skjulils på framliden ställt Luleå kommun inför mycket svårbemästrade ekonomiska problem". Jag tycker inte att behandlingen av Luleå kommuns framställning vittnar om denna stora förståelse. Både regeringen och utskotiei måste vara medvetna om alt Luleå kommun har varit synneriigen återhållsam, att begärda 301 milj. kr. är en minimiberäkning.

Nu står man bl. a. med en massa lägenheter i Luleå outhyrda. Det blev en våldsam jakt efter bostäder under den stora Klondykeperioden efter släl-verksbeslutel. Kommunen planerade och bostadsföretagen byggde för glatta livet. Nu har man gott om lägenheter men fö hyresgäster - och dåligt med jobb. Ruschen uteblev. Man fick i stället enorma hyresförluster som belastar kommunen, bostadsföretagen och naturligtvis i sin förlängning också alla andra hyresgäster och skattebetalare. Det täcks knappast in i sin helhet av de pengar som nu anslås.

Utskollel tycker inte det är rimligl atl kommunens konsultkostnader för att räkna fram ersättningsanspråken ersätts av staten. Varför inte det? Det är ju en kostnad som också är en följd av stålverkssveket. Man gillar inte heller atl tio miljoner har tagits upp för uppskrivning av utlandslån till följd av devalvering. Jag tycker tvärtom atl det är synnerligen skäligt, eftersom det handlar om utlandslån i anledning av stälverksprojektei.

Utöver vad som nämnts av mig och tidigare talare finns det många förluster som inte kan mätas i pengar: felslagna förhoppningar, att människor nu färga arbetslösa i stället för alt få jobb, att man tvingas flytta i stället föraltblienav de mänga nya slålverksarbetarna. Hur mäter man människors otrygghet? Hur mäter man de sociala vådorna för människor och samhället?

Det går naturligtvis inte. Detta är dock frågor som riksdagen bör grubbla en smula över. Vi fattade ett beslut som så småningom saboterades, och det försatte kommunen i en ytterst besvärlig situation. Vi har ingen anledning att pruta på det anslag som kommunen begärt.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till motionen 1722.

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Särskild ersättning lill Luleå kommun

HOLGER BERGQVIST (fp):

Herr talman! Luleå kommun har alltså skickat en räkning till statsmakterna på konsekvenserna av det nödvändiga återtåget lill verkligheten när del gäller Stålverk 80. Det blev dyrt - mer än 300 milj. kr. enligt Luleå kommuns sätt att räkna.

Alla är väl i princip överens om att från allmän skälighetssynpunkl bör Luleå kommun få ersättning. Det tycker regeringen, del tycker motionärerna, och det lycker finansutskottet. Fast beloppsmässigt tycker man litet olika, men det har sina ganska enkla förklaringar, enligt mitt sätt alt se. Främst beror det på olika uppfattning - som kan vara missuppfattning - om tidpunkter då kostnader uppstår eller blir definitiva. Det beror också på en sammanblandning av kostnadsfråga och likvidiletsfråga. Det är jag angelägen att stryka under med anledning av inlägg som nyss gjorts.

123

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Särskild ersättning till Luleå komivun

124

Räkningen är som sagl på över 300 miljoner. Så som förslagen nu ligger vill regeringen redan nu garantera en betalning på över 265 miljoner. Det är tre poster som tillsammans gör denna summa, och det är ganska viktigt att observera hur summan är komponerad.

Det är for det första extra skalteutjämningsbidrag på sammanlagt omkring 115 miljoner.

Det är för det andra ett bidrag på över 100 miljoner, som utbetalas via Statsföretag enligt ett avial mellan Luleå kommun och NJA.

Det är fär det tredje det engångsbelopp på 50 miljoner som det just nu handlar om i finansutskottets belänkande nr 19.

Poslen på över 100 miljoner går genom NJA, därför att förelaget tar över vissa av kommunen utförda anläggningar i Stålverk 80-området. Molionen 1747 av Lars Werner m.fl. bortser från detta förhållande och kan således bl. a. på den grunden avfördas. Basen för statens ersättning till kommunen är det extra skalteutjämningsbidrag som under fem är beräknas uppgå till sammanlagt 115 miljoner.

Atl välja tekniken med ett flerårigt extra skalteutjämningsbidrag som bas för statens ersättning till kommunen faller sig naturiigt, om man betänker att en hel del av kommunens ersättningsyrkanden grundas på uppskattningar som av naturliga skäl är osäkra, bl. a. det förhållandel att de inte är av engångskaraktär ulan i stället utgörs av ärliga kostnader. Genom denna teknik med ett flerårigt extra skalteutjämningsbidrag blir det möjligt att se hur de osäkert beräknade kostnadsposterna, exempelvis framtida hyresförluster, i verkligheten kommer att utvecklas och försöka anpassa sig därefter.

Ungefär samma resonemang om när en kostnad uppstår eller blir definitiv kan föras om den post i räkningen som kräver 10 miljoner fören kursförlust, som man ännu inte kan veta något slutligt om. Sedan Luleå gjorde sin beräkning omedelbart efter devalveringen har dollarkursen förändrats i för låntagaren Luleå gynnsam riktning med 6 96. Vad del hela kan sluta med vel ingen i dag. Det är på sådan grund som avslag yrkas pä molionen 1722 av Alf Lövenborg, som räknar upp betalningen med 35 miljoner på regeringens och utskottets 265 miljoner för i verkligheten redan konstaterade konsekvenser.

Slutligen några ord om den sammanblandning av kostnad och likviditet som efter utskottsreservationens avsågning av ränteförlusterna återstår av motionen 1746 av Frida Berglund m. fi. I molionen talas klart om att engångsbeloppet på 50 miljoner som kontant ersättning är otillräckligt. Man vill fylla på med 19,5 miljoner för att Luleå har atl omgående lösa vissa byggnadskrediliv pä 69,5 miljoner. Motionärerna glömmer att kommunens likviditetstillskott i år är väsentligt merän engångsersättningens 50 miljoner. Tillsammans handlar det om ytterligare 120 miljoner i år. Jag tycker alt vi skall klara upp den frågan genom att observera skillnaden här mellan kostnad och likviditet.

Sammanfattningsvis: 1 sak och pä sikt är nog överensstämmelsen ganska stor. Utskoitel har dock i sin hemställan inte velat gä okända händelser i

förväg utan försökt anpassa sig lill den verklighet som har inträffat. Därför Nr 109

yrkar jag bifall lill utskottets hemställan. Onsdagen den

5 april 1978
På förslag av tredje vice talmannen beslöts att kammarens förhandlingar

skulle fortsättas kl. 19.30. Särskild ersällning

lill Luleå kommun § 8 Anmäldes och bordlades

Proposition

1977/78:166 om vissa sjöfartsfrägor

§ 9 Anmäldes och bordlades Motioner

1977/78:1868 av Joakim Ollen 1977/78:1869 av Olof Palme m.fl. 1977/78:1870 av Tage Sundkvist

med anledning av proposiiionen 1977/78:136 om ändrade regler för skattetillägg m. m.

1977/78:1871 av Olof Palme m.fl. 1977/78:1872 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1977/78:145 om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning

§ 10 Anmäldes och bordlades

Arbetsmarknadsulskottets betänkanden

1977/78:22 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller

Invandring m. m. jämte motioner 1977/78:28 med anledning av proposiiionen 1977/78:100 såvitt avser för fiera

huvudtitlar gemensamma frågor jämte motioner 1977/78:29 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller anslag

inom budgetdeparlemenlets verksamhetsområde till personalpolitik

m. m. jämte motioner 1977/78:30 med anledning av propositionen 1977/78:90 om ändring i

utlänningslagen (1954:193), m. m., jämte motioner

125

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Meddelande om frågor

§ 11 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framslällts

den 5 april

1977/78:383 av Thure Jadestig (s) till industriministern om statsbidrag till malmprospektering i Riddarhyllan:

Fagersta AB har i skrivelse till regeringen anhållit om statsbidrag för malmprosfiektering i Riddarhyllan. En sådan åtgärd skulle skapa sysselsättning för elt tjugotal anställda under fyra år. Därest malmundersökningen gav positiva utslag skulle dessutom den i dag nedläggningshotade gruvdriften räddas. Statens industriverk har enligt uppgift ställt sig positiv lill de föreslagna åtgärderna. Mot den bakgrunden vill jag ställa följande fråga till industriministern: När beräknar statsrådet kunna meddela regeringens beslut?

126

1977/78:384 av Magnus Persson (s) till socialministern om vidgad rätt lill pensionstillskott för vissa psykiskt utvecklingsstörda m. fl.:

Som bekant har förtidspensionärerna numera rätt till dubbla pensionstillskott. Om pensionsberätligad är inlagen i annan anstalt än sjukhus under hel månad, äger den som driver anstalten att, i den män regeringen så förordnar, uppbära sä stor del av den pensionsberättigades på månaden belöpande folkpension, som svarar mot kostnaderna för värden eller försörjningen på anstalten. Den pensionsberänigade skall dock erhålla visst belopp för sina personliga behov. Motsvarande gäller då den pensionsberältigade för värd eller försöoning mot avgift, som eriäggs av kommun eller landstingskommun.

För exempelvis psykiskt utvecklingsstörda, som bereds vård i elevhem, vårdhem, specialsjukhus eller inackorderingshem, skall garantibeloppet motsvara minst 30 96 av den för ogift ålderspensionär beräknade folkpensionen jamle pensionstillskott.

Uträkningen av garantibeloppet sker emellertid inte på det dubbla pensionstillskottet som tillfaller förtidspensionärer. Den kungörelse (SFS 1971/830) som ger anvisning om garantibelopp skrevs år 1971. Vid den tidpunkten fanns ingen skillnad i pensionstillskotlets storlek för ålders- resp. förtidspensionär. Differentieringen kom i tillämpning den 1 juli 1976. En anpassning och ändring av tidigare utfärdade och tillämpade anvisningar bör följaktligen göras.

Med hänvisning till vad ovan anförts vill jag ställa följande fråga:

Är socialministern beredd vidtaga en sådan förändring av nuvarande anvisningar atl exempelvis psykiskt utvecklingsstörda, som erhåller vård och/eller tillsyn genom landstingskommun, får sina garantibelopp beräknade på det dubbla pensionstillskottet?

1977/78:385 av Ylva Annerstedt (fp) till statsrådet Britt Mogård om skyldigheten för kommun att bekosta skolmåltider vid gymnasieskola:

I dag saknas bestämmelser om skyldighet för kommunerna att bekosta skolmåltider för elever vid gymnasieskolorna. Av landets samtliga kommuner svarar likväl alla utom en för skolmåltiderna vid de kommunala skolorna.

Många skäl talar för alt eleverna skall ha rätt till lunch i skolan. Utebliven lunch skulle innebära betydande nackdelar för skolarbetet lika väl som för den personliga hälsan. Om varje elev själv skulle tvingas betala lunchen, skulle säkeriigen mänga elever av olika skäl hoppa över densamma eller åtminstone välja att äta en ur näringssynpunkl mindre lämplig måltid. Trols detla finns alltså f n. en kommun som inte svarar för skolmåltiderna inom gymnasieskolan. Dessutom diskuteras i några andra kommuner alt dra in lunchen. Detta tyckerjag är allvariigt.

Med hänvisning lill det anförda vill jag slälla följande fråga lill statsrådet Mogård:

Hur ser statsrådet på kommunernas skyldighet att servera lunch vid gymnasieskolorna?

Nr 109

Onsdagen den 5 april 1978

Meddelande om frågor

1977/78:386 av Eva Hjelmström (vpk) till utbildningsministern om ändrade bestämmelser för intagning lill högskolan:

len rapport från UHÄ redovisas en rad mycket negativa effekter av de nya intagningsbestämmelserna till högskolan. Kvinnorna missgynnas, redan välutbildade får lättare tillträde och den sociala snedrekryteringen kvarstår. Detta står i klar kontrast till de mål som satts upp för högskoleutbildningen. Vpk föreslog redan i samband med beslutet om högskolereformen andra inlagningsbestämmelser, eftersom den föreslagna reformen inte skulle bidra till atl bryta den sociala snedrekryteringen och demokratisera högskolan. De farhågor vi då gav unryck för tycks nu besannas.

Med hänvisning till vad som anförts vill jag till utbildningsministern ställa följande fråga:

Vilka åtgärder avser utbildningsministern att vidta för all förändra nuvarande anlagningsbestämmelser?

§ 12 Kammaren åtskildes kl. 17.44.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen