Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:108

Tisdagen den 4 april

Kl. 15.00

S 1 Upplästes följande till kammaren inkomna skrivelse:

Till riksdagens kammare

Undertecknad hemställer härmed atl bli entledigad med utgången av november månad 1978 frän uppdraget att vara justitieombudsman, tillika administrativ chef för riksdagens ombudsmannaexpedition.

Stockholm den 3 april 1978 Ulf Liittdvik

Kammaren biföll denna hemslällan.

Nr 108

Tisdagen den 4 april 1978

Om prövningen av besvär över förslag till ändring av Europaväg 18 inom Västerås kommun

§ 2 Omprövningen av besvär över förslag till ändring av Europaväg 18 inom Västerås kommun

Bosiadsminislern ELVY OLSSON erhöll ordel för all besvara Roland Sundgrens (s) den 17 mars anmälda fråga. 1977/78:358, och anförde:

Herr talman! Roland Sundgren har frågat mig när Västerås kommun kan förvänta beslul i fråga om stadsplanen för Klockartorpsleden m. m., avseende den framlida sträckningen av Europaväg 18 genom Västerås.

Jag har bl. a. efter uppvaktningar och besök på platsen bedömt del föreligga behov av kompletterande remissmaterial utöver vad som lidigare framkommit i ärendet. Efter samråd med kommunikationsministern har yttrande inhämtats från vägverket. Della yttrande har nu inkommit.

Beredning av ärendet pågår f. n. inom bostads- och kommunikationsdepartementen. Med hänsyn till de svåra avvägningsproblem som ärendet innefattar krävs en ingående och omfattande prövning av detsamma.

Det är därför inte möjligt för mig att nu ange den tidpunkt dä ärendet kan vara färdigt för avgörande i regeringen.

ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! Jag får tacka bosiadsminislern för svaret, även om jag måsle säga all det var tråkigt alt jag inte ens kunde få elt besked om tidpunkten när Västerås kommun kan förvänta sig elt svar. Emellertid hoppas jag atl del kommer ganska snart, eftersom de två stadsplaner som nu överklagats och som ligger i bostadsdepartementet antogs enhälligt av Västerås kommunfullmäktige den 24 februari 1977. Nu är det över ett år sedan och

165

Nr 108

Tisdagen den 4 april 1978

Om följderna av mellanölsförbudet

planeringssituationen inie bara för Väslerås kommun utan också för organisationer och förelag börjar bli myckel besvärlig. Folkels park har en utbyggnadsplan liggande och Västerås lokaltrafik skall bygga ul. Landstinget skall bygga ul dagcenirel vid Cenlrallasarellel, som ju ligger intill den nuvarande E 18-genomfarten, och vidare skall en utbyggnad ske av vissa induslrieiableringar och av ett bostadsområde i Ullvi.

Elvy Olsson nämnde atl ett yttrande från vägverket kommit in. 1 december 1977 upprättade ju vägverket ett PM, där del bl. a. slår alt det väl knappast finns något vägprojekt i värt land som har utretts så grundligt som östra infarten av Europaväg 18 i Viisterås. Vid flera tillfällen har olika alternativ utretts, jämförts och värderats. I samtliga fall har Västerås kommun, länsstyrelsen och ansvariga myndigheter som statens planverk och statens vägverk kommit fram till att den genomfartsled som av trafiksäkerhets- och miljöskäl sä väl behövs får sin bästa lösning, om den byggs i det reservat som sedan 1959 finns för den här riksvägen.

Nu är ju dragningen av E 18 som stadsmotorväg i Västerås så gott som helt färdig med undantag förden sista, mindre delen från Folkets park lill Hälla. I 1977 års penningvärde har det satsats ca 200 milj. kr. Det återstår nu en mindre del som totalt kommeratl kosta ca 80 milj. kr., och del är den som för de kringboende är den bästa biten.

Med lanke på atl Elvy Olsson sade all del är svåra avvägningsproblem skulle jag vilja ställa en fråga: Kan Elvy Olsson över huvud taget se något annat alternativ än Klockartorpsalternalivet? Under mer än sex års utredningsarbete har inga ansvariga myndigheter kunnat finna något bättre alternativ.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om följderna av mellanölsförbudet

166

Socialministern RUNE GUSTAVSSON erhöll ordet för atl besvara Filip Fridolfssons (m) den 28 mars anmälda fråga, 1977/78:361, och anförde:

Herr talman! Filip Fridolfsson har frågat mig om jag avser att närmare undersöka om mellanölsförbudet fött de följder för barns och ungdomars alkoholbruk som en nyligen redovisad SIFO-undersökning antyder.

I motiveringen till frågan anges atl en nyligen redovisad SIFO-undersökning skulle ha visat att resultatet av mellanölsförbudet har blivit en starkt ökad alkoholkonsumtion bland 12-15-åringar.

SlFO:s undersökning har ännu ej publicerats. Endast vissa delresultat har lämnats ul under hand.

Sedan år 1971 genomför skolöverstyrelsen riksomfattande undersökningar i syfte alt försöka kartlägga ungdomarnas missbruksvanor, bl. a. avseende alkohol. Undersökningarna omfattar årligen sammanlagt omkring 15 000 elever i årskurserna 6 och 9.1 årets undersökning kommeratl ingå frågor som direkt anknyter till mellanölsförbudet. Även om tiden sedan detta infördes är

relativt kort torde denna undersökning, som genomförs nu under våren, komma att ge en viss uppfattning om hur alkoholvanorna bland ungdomarna har påverkats av mellanölsförbudet.

Jag kan dessutom nämna alt allmänna arvsfonden på förslag av delegationen för social forskning har ställt medel till förfogande fören undersökning om effekterna av mellanölets borttagande. Denna undersökning gäller till väsentlig del olika ungdomsgrupper. Delrapport från undersökningen väntas våren 1979.

Jag anser därför inte alt det nu finns anledning att ta initiativ till någon ytterligare undersökning av resultatet av mellanölsförbudet.

Nr 108

Tisdagen den 4 april 1978

Om följderna av mellanölsförbudet

FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga. Anledningen till denna är mycket riktigt en SIFO-undersökning om följderna av mellanölsförbudet, som publicerades för ett par veckor sedan. Resultatet av denna undersökning gav rubriker i pressen. "Unga dricker mer sprit och vin", "Tonåringar dricker mera vin efter mellanölets slut", "De unga super mer och mer" - det är tre exempel på sådana rubriksäliningar. Jag skulle kunna citera många liknande rubriker.

Om SIFO-undersökningen är korrekt och presentationen riklig, är det naturligtvis myckel allvariiga besked som lämnas. Vi som röstade bort mellanölet gjorde della i första hand för alt skydda barn och ungdom, främst i de lägre åldrarna, från atl böoa använda alkohol. Det var huvudskälet till vårt ställningstagande. Ingen ansvarig politiker kan sitta med armarna i kors och försvara sig med atl han eller hon var med om att rösta bort mellanölet och att frågan om de ungas alkoholbruk därmed är ointressant. Vi som arbetar i det här huset har fortfarande ett ansvar. Alkoholbruket bland främst de unga bör begränsas sä mycket som möjligl.

Efter den aktuella SIFO-undersökningen harjag träffat många som menat all mellanölsförbudet bevisligen resulterat i ett alkoholpoliliskl fiasko. Jag tror atl det är för tidigt all påstå något sådant. Personligen hyser jag tvä förhoppningar, nämligen för det första all undersökningsunderlagel måhända skall visa sig vara för litet och därför osäkert, för det andra alt de ungdomar som har svarat på intervjufrågorna kan ha överdrivit sina dryckesvanor, dvs. velat skryta med sitt drickande.

Men, herr lalman, om SIFO-undersökningen skulle ge en riklig bild av dryckesvanorna bland barn och ungdom, är beslutet om mellanölet och dess konsekvenser för den nämnda gruppen elt misslyckande. Därför är det angeläget att regering och riksdag får klarhet på denna punkt.

Socialministern menar atl skolöverstyrelsens årliga undersökningar om ungdomars missbruksvanor är tillräckliga. Jag är faktiskt någol förvånad över socialministerns sländpunktslagande härvidlag. Men vi får väl hoppas att utredningarna ger regeringen och främst socialministern besked, så atl man vel var man står med tanke på barns och ungdomars alkoholmissbruk.

167

Nr 108

Tisdagen den 4 april 1978

Om följderna av mellanölsförbudet

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Jag vet inte vilka förhoppningar Filip Fridolfsson hade när vi fattade della beslul i riksdagen, men del är i varje fall inte möjligl an så kort lid efter beslutet bilda sig en ordentlig uppfattning om utvecklingen. Framför alll tror jag all huvuddelen av de riksdagsledamöter -jag vel inte om Filip Fridolfsson skall innefattas i den gruppen - som var med och fattade beslutet om borttagande av mellanölet hade uppfattningen att det gällde atl minska nyrekryteringen till alkoholbruket. Så har jag också sett del - för varje ny grupp som det kan bli förändring för är det positivt.

Jag har större tilltro, Filip Fridolfsson, till de undersökningar som skolöverstyrelsen kommer an göra än till de undersökningar som SIFO gör på Bryggareföreningens uppdrag. Jag kan förstå atl det ligger i Bryggareföreningens intresse att försöka finna grund för all ifrågasätta riksdagens mellanölsbeslui. Dock kan jag inte låta bli atl beklaga atl man har funnit del lämpligt att så snart efter beslutet gä ut och väcka till liv en diskussion som knappast kan tjäna något positivt syfte. Jag förstår inte Bryggareföreningens initiativ i del fallel, för del är inte dess uppgift all gå ul och undersöka skolungdomars vanor och inte heller att väcka en diskussion som är negativ och destruktiv. Att diskussionen är negativ och destruktiv har Filip Fridolfsson också visat här med de rubriker som vissa tidningar försöker frossa i. Varje liten förändring i starkölsförbrukningen blir på vissa löpsedlar stora rubriker, som jag uppfattar som sensationsmakeri, där man tycks vilja säga: Titta här hur ni egentligen ställde lill det!

168

FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr lalman! Mina förhoppningar i samband med mellanölsförbudet var exakt vad jag nämnde i talarstolen, nämligen att man skulle stoppa missbruket bland i första hand barn- och ungdomsgrupperna. Del var-tar jag för givet - samtliga här i kammaren inne på när man röstade mol mellanölet.

Jag anser också atl del är för tidigt all nu la ställning till om detla var elt bra beslul eller om det måhända skulle ha kompletterats med andra åtgärder.

Jag går inte bryggerinäringens ärenden här, men om man efter en sådan här undersökning i tidningarna läser rubriker av den lyp som jag refererade till i talarstolen, sä är det alarmerande. Det spelar ingen roll vem som utfört undersökningarna. Det är nödvändigt all politiker i ansvarig ställning på det här området - med socialministern som den främste företrädaren - kollar upp vad tidningarna skriver.

Man får inte bara rycka pä axlarna och säga atl SIFO-undersökningen tror jag inte pä utan jag tror hellre pä skolöverstyrelsen. Jag har nog samma uppfattning som socialministern, men jag tycker an man skall kontrollera om SIFO:s uppgifter är rikliga. Är de rikliga för man evenluelll vidia kompletterande åtgärder för att begränsa missbruk bland de unga.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr lalman! Det är inte möjligl att på bara några dagar eller någon vecka spotta fram en undersökning som ger klara besked. Den undersökning som skolöverstyrelsen nu gör skall sedan bearbetas, och vi räknar med atl ha resultatet färdigt i slutet av året. Jag har hävdat att det då inte behöver företas någon annan undersökning för tillfället, eftersom det inte finns några större möjligheter alt göra en ordentlig kartläggning.

Visst är hela alkoholfrågan och den situation vi nu har oerhört alarmerande. Jag har vid olika tillfallen sagt att vi under del senaste halvåret har fåll en mera seriös nykterheisdebatt på grund av alt olika slags massmedia har gått ul och redovisat problemen. Därvid har man diskuterat med utgångspunkt i den kalla verkligheten och inte utifrån högtfiygande teorier och planer, som inte har någon förankring i verkligheten. Om det kommer alarmerande rapporter och man för en diskussion i ett positivt syfte och undrar vad som skall kunna göras åt problemen är det ju bra, men om man inte gör det utan tvärtom vinklarproblemenpäettsådant sätt att man nästan gläds ål att utvecklingen blivit sådan den blivit, så är del destruktivt.

Man bör naturligtvis först ta reda på orsakerna till den ökade alkoholkonsumtionen hos barn och ungdomar. Om 13-l5-åringar ökar sin alkoholförbrukning måste det vara fråga om langning, eftersom de ju inte kan gä till Systembolaget och själva köpa spriten. Då får vi böoa undersöka också denna sida av saken. Den frågan harjag dock inte märkt alt någon har tagit upp i de här diskussionerna.

Nr 108

Tisdagen den 4 april 1978

Om följderna av mellanölsförbudet

FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Jag har inte ställt min fråga i något destruktivt syfte. Jag har ställt den därför att jag tycker alt läget är allvarligl och därför alt frågan är aktuell. Det skulle vara beklagligt om den fråga jag ställt lill socialministern med anledning av SIFO-undersökningen skulle tolkas på del sättet alt jag skulle vara här för att tala mellanölvännernas språk. Jag ar nykterist lika mycket som alla andra nykierisler i den här kammaren - iiven om vi av någon för mig heli oförklarlig anledning har tvä nykierhelsgrupper, en borgeriig och en socialdemokratisk. Jag är som sagt nykterist, alldeles oavsett om jag sedan är moderat eller socialdemokrat - det spelar ingen roll i det här sammanhanget.

Men det är en bekymmersam situation ute i samhället. Det är riktigt som socialministern säger, att man nu tacklar de här frågorna med slörre ansvar och slörre inlresse än lidigare. Jag lycker alt dessa frågor hör hemma i riksdagen och att vi bör kunna diskutera dem i kammaren. När vi, som Jörn Svensson sade häromdagen, för något år sedan lalade i 13 timmar om delta innan vi fattade mellanölsbeslulet, skall vi väl kunna diskutera denna fråga i fyra fem minuter och fä höra av det ansvariga statsrådet vad som är att göra med anledningav SIFO-undersökningen. Del aren sak som både nykterister och icke-nykierister har intresse av.

12 Riksdagens protokoll 1977/78:106-108

169

Nr 108

Tisdagen den 4 april 1978

Om förlängd remisstid för stat-kyrka-utredningens betänkande

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr lalman! Jag har inte pä något säll förmenat Filip Fridolfsson atl ta upp denna fråga, utan jag vill tvärtom säga atl jag är lacksam för all Filip Fridolfsson harlagil upp den så alt jag fått tillfälle alt säga alt undersökningar av det här slaget och vissa rubriker som har följt på SIFO-undersökningen är destruktiva och inte fyller någon uppgift när del gäller atl främja nykterhets-politiskt arbete.

Överläggningen var härmed slutad.

170

§ 4 Om förlängd remisstid för stat-kyrka-utredningens betänkande

Kommunminislern JOHANNES ANTONSSON erhöll ordet för all besvara Eric Carlssons (c) den 15 mars anmälda fråga, 1977/78:356, och anförde:

Herr talman! Eric Carlsson har frågat mig om jag är beredd atl medge en förlängning av remisstiden för siat-kyrka-belänkandet med minst tre månader.

Deltagarna i siat-kyrka-överläggningarna avgav sitt betänkande den 19 januari i år. Samma dag beslutade regeringen om remissbehandling av förslaget. Remisstiden går ut den 30 juni. Den har beslämts i samråd med de kyrkliga företrädare som har deltagit i överläggningarna med staten och har diskuterats vid överläggningar mellan de fyra slora riksdagspartierna. Enligt vad som förutsattes när remissen sändes ut har Svenska kyrkans församlings-och pasioratsfdrbund genom underremiss berett alla församlingar och samfölligheter tillfälle alt yllra sig över förslaget. Jag har inhämtat att deras yttranden skall vara inkomna till Pastoratsförbundet den 16 maj föran kunna ställas samman och ligga till grund för förbundets remissvar.

Jag anser det väsentligt alt stat-kyrka-frågan blir föremål för en bred debatt. Svenska kyrkans församlingar och samfölligheter måste ha möjlighet alt grundligt sätta sig in i förslaget. Jag vill emellertid erinra om att det är iredje gången under de senaste tio åren som förslag rörande stat-kyrka-frågan remissbehandlas. Många är därför sedan tidigare väl förtrogna med de frågor som behandlas i det nu framlagda förslaget. De överväganden som ligger lill grund för förslaget har dessutom redovisats vid den öppna information som i olika sammanhang har lämnats under större delen av år 1977, alltså långt innan slai-kyrka-beiänkandet avlämnades. F. n. pågåren omfattande studieverksamhet ute i församlingarna. Den är inriktad på att fullföljas innan församlingarna skall avge sina remissvar till Pasloratsförbundel.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört är jag f n. inte beredd att medge en föriängning av remisstiden för siat-kyrka-betänkandet.

ERIC CARLSSON (c):

Herr lalman! Jag ber atl få tacka för svaret på min fråga.

Jag hade hoppats att statsrådet skulle vara lyhörd för kraven pä en längre remisstid. Sä är tyvärr inte fallel.

Utredningen om relationerna mellan stat och kyrka är en slor fråga, som verkligen behöver genomlysas och tänkas igenom. Del finns en oro - ja, ängslan - på många håll över vad detta förslag egentligen innebär. Samtalsgruppen-del var ingen egentlig utredning - hade knapphändiga direktiv. Del framlagda förslaget är ell hasiverk -jag höll på att säga, som någon sagt, ett hafsverk - vilket bl. a. framgår av lill ulredningen fogade reservationer.

Del är också märkligt med målsättningen. Sedan kyrka-stai-ulredningen klart avvisats av remissinstanserna, finns det tecken som lyder på alt man söker nå samma resultat som kyrka-stat-utredningen på en bakväg.

Ulredningen är daterad den 16 januari. Den trycktes i en liten upplaga. Församlingarnaskall avge sina yttranden till Pastoratsförbundet den 16 maj -de måste alltså lämnas den 15 maj. För att "underlätta" församlingarnas arbele har en svarsblankeit pålolv sidor utarbetats av Pastoralsförbundet och statistiska centralbyrån - en blankett som sedan skall databehandlas. Jag har denna blankett. Den är elt skrämmande exempel på en byråkratisk uppställning, som dessutom kommer att styra remissvaren. Blanketten har träffande kallats en rävsax, där huvudfrågan - om vi vill ha ändrade relationer mellan kyrka och stat - blivit en underordnad fråga. Delta har skett genom de följdfrågor som framförts och som, när de sammanställs, kan komma att ge en helt felaktig bild av hur man vill ha de kyrkliga uppgifterna lösta i framtiden.

Till detta kommer svårigheterna med den korta remisstiden, vilket påpekats frän många håll ute i landet och borde vara känt för statsrådet. Informationsmaterialet kom sent. Ännu i början av mars saknade man det på många håll. Atl dä hinna med studier i ärendet - i det komplex av frågor det gäller - samt därefter behandling i kyrkoråd och kyrkofullmäkiige med hänsynstagande till arbetsgången i kommunala beslutsfunktioner, det är helt enkelt omöjligt.

Hela denna frågas behandling är ett beklämmande exempel på hur en för många medborgare utomordentligt viktig fråga inte skall behandlas. Med hänsyn till den starka förankring som kyrkan ändock har i människornas medvelande är det angeläget att det ges tillräcklig tid för remissarbetet. Statsrådet harju talat om en bred remiss. Då måste det ges tillräcklig lid för studium av frågan. Och remissvaren skall inte styras av en datamaskin.

Får jag avslutningsvis säga att det har i ulredningen skisserats en arbetsplan för beslut i ärendet senast våren 1979. Får jag dessutom säga att det inte kan vara mera brådskande alt bryta ned del kristna kulturarv som vi fält all förvalta, och föra vidare, till något som vi inte vel vad det blir, än att vi kan lugna ner oss så pass att församlingarna och medborgarna får möjlighet atl begrunda vart vi är på väg. Remisstiden måste helt enkelt förlängas. Svarsformulär av del styrande slag som här presterats bör skatta åt förgängelsen.

Nr 108

Tisdagen den 4 april 1978

Om förlängd remisstid för stat-kyrka-utredningens betänkande

171

Nr 108

Tisdagen den 4 april 1978

Om förlängd remisstid för stat-kyrka-utredningens betänkande

Vardagsmänniskorna ute i bygderna, kyrkoråd och församlingar kan och vill länka själva och formulera sina remissvar ulan hänsyn till datamaskiner. Den möjligheten och rättigheten borde vara självklar i en demokrati närdet gäller en sä viktig fråga som denna.

Kommunministern JOHANNES ANTONSSON:

Herr lalman! Jag inser helt denna frågas utomordentliga vikt, i förslå hand naturiigtvis för kyrkan och de många kyrkligt engagerade människorna i värt land - del är formellt 95 ä 97 % av vårt folk. Men jag kan inte dela de värderingar om betänkandet som Eric Carlsson ger uttryck åt. Jag vill inte nu gå in i en sakdebatt, men när Eric Carlsson använder uttrycket "bryta ner det kristna kulturarvet" vill jag säga att jag inte kan föreställa mig att det kan bli fråga om att göra det, bl. a. därför att i samtalsgruppen har ingått de företrädare för svenska kyrkan som kyrkan, Pasloratsförbundel och andra organ själva har utsett. Jag skulle inte vilja tillvita dem att ha skrivit ett betänkande som dels är ett hastverk, dels måhända bryter ner vårt kristna kulturarv.

Låt mig, herr talman, än en gäng säga atl remisstiden är ganska kort, men del är dock-som jag fram höll i svaret-tredje gången pä tio år som man nu får ta ställning till kyrka-stat-frågan.

Jag värderar Pastoratsförbundet - vi har haft samtal i sä måtto, alt förbundet har bedrivit och alltjämt bedriver ett myckel informativt upplysningsarbete. Pasloratsförbundel har åtagit sig att genom underremisser nä ut till församlingar, pastorat och andra kyrkliga samfölligheter. Dessutom kommer man atl hålla en extra konferens.

Närdet gäller antalet tryckta exemplar av utredningen -jag förmodar att de flesta har distribuerats - kan jag upplysa om all upplagan rör sig om ca 35 (XX) exemplar. Det kan jämföras med atl en vanlig svensk offentlig utredning brukar tryckas i ca 3 000 exemplar.

Det pågår studieverksamhet i olika studieförbund, och det pågår upplysningsarbete inom de politiska partierna. Jag vill erinra om atl om detla betänkande efter ytterligare överläggningar skall bli föremål för en proposition, så kommer det först att hållas en allmänt kyrkomöte.

172

ERIC CARLSSON (c):

Herr talman! Jag har haft tillfälle atl närvara vid konferenser där man diskuterat frågan om utredningsförslaget, och där har del genomgående temat varit alt remisstiden är alltför kort. Man har ansett att underlaget är alltför knapphändigt för att man skall kunna ta ställning under denna korta lid. Det dröjde alltför länge innan materialet skickades ut. Och, har man sagt, detta är en fråga som innebär väsentliga förändringar i kyrkan.

Kommunminislern sade atljag hade värderingar som han inte ville slälla sig bakom. Orden är inie mina i den delen, men del är mänga människor som börjar fundera och säga sig: Vari är vi på väg? Varför behöver vi ändra del vi har? Lål oss verkligen fä begrunda detta! Varför skall man göra om den folkkyrka som vi har i dag, och som har urgamla traditioner, lill en

bekännelsekyrka? Delar någonling nytt,och detärdarförman börjal fundera pä frågan: Vad blir det av detta?

Vilka är det som frågar sig vart vi är på väg? Jo, det är de människor som kanske inte har en bekännande tro men som ändå har sin förankring i kyrkan, som känner sig hemma dar och som har svårt atl förslå alt vi måste ha detta nya. Jag tror atl del bör ges möjlighet för dem att verkligen få göra sina röster hörda.

Sedan skulle jag vilja slälla frågan lill statsrådet: Vem har gett mandat ät den ena eller den andra att tala på de mångas vägnar här? Är del inte rimligl alt man för ut den här diskussionen pä bredden i församlingarna? Jag skulle rent av vilja ställa frågan: Vem har gett ärkebiskopen det mandatet? Vem har gett politikerna det mandatet?

Den här frågan diskuterades inte i 1976 års valrörelse, men del är för många människor en så slor fråga all den verkligen bör bli föremål för en bred debalt innan man går till beslut. Den önskan man tycks ha alt en proposition skulle läggas fram till 1979 års vårriksdag får inte vara avgörande för att frågan skall drivas pä med alltför stor brådska. Det är bättre all få en bra lösning litet senare än an vi snabbi får en lösning som ingen vill ha ~ mer än möjligen en lilen grupp.

Nr 108

Ti.sdagen den 4 april 1978

Om förlängd remisstid for sta t-kyrka-utred-ningens betänkande

Kommunministern JOHANNES ANTONSSON:

Herr talman! Lål mig utan all vara medvetet polemisk knyta an till det senaste anförandets sista del, där Erik Carlsson säger att en bra reform är bätlre an en reform som ingen vill ha. Ja, självfallet! Om det blir en proposition-vilket jag i dagslägel inte vågar spå om-är det självklart all man inte lägger fram ett förslag som man bedömer vara lill nackdel för kyrkan, för kyrkans framtid och de kyrkliga värderingarna. Självfallet kan man inte här i riksdagen eller på ell kyrkomöte driva igenom en åsikt som folkflertalet går emol. Jag måste fö svara på detla, men jag vill inte i övrigl gå in i värderingarna.

Nar Erik Carlsson säger att del är httsiverk vill jag bestrida det. Det är inte så. 1 fyra arbetsgrupper har hållits hundratals sammanträden, där kyrkan själv har varil starkt förankrad och företrädd, medan den offentliga sidan har föreirätis av ämbetsmän och tjänstemän. Inget poliliskl parti har tagit ställning, inget politiskt parti är bundet.

När del gäller frågan om ärkebiskopens mandat kan jag anföra att del hela var ett försök från ärkebiskopen all Ibrtsätta med reformarbetet när del förra betänkandet lades på is. Det arbetet var i första hand inriktat på inomkyrkliga reformer, då min företrädare - alltså Hans Gustafsson - sedermera tog kontakt med denna grupp, utsedd av ärkebiskopen, för alt inleda samtal vars målsättning skulle vara att undersöka om man kunde nå fram till en paketlösning som man kunde vara enig om.

Erik Carlsson säger alt remisstiden är alltför kort och alt betänkandet inte har distribuerats på elt bra sätt. Jag vel att det är rätt som jag säger, att betänkandet har tryckts i 35 000 exemplar. Det har inte varit längre expeditionslid från förtaget än ett par tre dagar. Samma dag som det

173

13 Riksdagens protokoll 1977/78:106-108

Nr 108

Tisdagen den 4 april 1978

Om förlängd remisstid för stat-kyrka-utred-ningens betänkande

överlämnades tog en enig regering, efter överläggningar även med oppositionen, beslul om alt remittera denna fråga.

ERIC CARLSSON (c):

Herr lalman! Får jag säga lill herr slalsrådel all nar jag för den här diskussionen gör jag del mol bakgrund av de uppgifter och synpunkter som jag har fått vid de konferenser jag har deltagit i, där man dels har redovisat sin ängslan förden korta remisstiden, dels anfört all man inte haft materialet i sin hand för atl kunna bedöma del på ell lillfredssUillande sän. Det är från den utgångspunkten jag och de människorna menar att vi behöver en föriängd remisstid.

Får jag sedan säga - vilket slalsrådel inie har berört - all de formulär man har skickat ul från Pasloratsförbundel och statistiska centralbyrån också är av den arten alt de blir direki slyrande. Jag anförde all del också har vållal oro och ängslan. Del har på någol håll kiillals fören räv.sax: Man slyr svaren pade frågorna, och del blir slyrande för hur man sluigilligl skall se på del hela. Del är verkligen bekymmersami,och jag Iror all del finns anledning för slalsrådel alt sälla sig ned i lugn och ro och fundera på om del material som finns verkligen aren fullgott beslutsunderlag närdet giiller relationerna kyrka-siai i framtiden.

Kommunminislern JOHANNES ANTONSSON:

Herr lalman! Om Eric Carlsson har rätt i sin förmodan all del råder ell allmänt missnöje med remisstidens längd är del överraskande all inte någol enda ullryck för della missnöje har nått kommundepariementel eller kyrkoenheten.

Del är helt på Piistoratsförbundels eget ansvar som del blankettformulär tillkommit som gått ul från förbundet lill församlingarna, pasioralen och de kyrkliga samfalligheierna. Jag har faktiskt inte förrän någon timme före della sammanträdes böoan i dag haft kännedom om an Pastoraisförbundets underremiss var upplagd som den är. Jag vill därför inte avge någol värdeomdöme om den.

Eftersom Eric Carlsson är oroad över förslagels innehåll kan jag ännu en gång försäkra atl en absolut förutsättning för mig och - del är jag övertygad om - för hela regeringen för en reform på detta område är att den baseras dels på en mycket bred kyrkopolitisk enighet, dels på en myckel bred politisk-parlamenlarisk enighet. Annars har vi inte underlag för en reform i denna myckel viktiga fråga.

174

ERIC CARLSSON (c):

Herr lalman! Jag ber alt få lacka för den senasie delen av kyrkominisierns anförande. Jag tror all det här är ett ärende som bör handläggas med allra slörsla varsam hel; del berör människorna på gräsroisnivå, om jag lär använda del uliryckel, och del finns all anledning för riksdagen, regeringen och kyrkans folk alt lyssna på dessa människors synpunkter.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om den militära aktiviteten i Östersjön

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK erhöll ordel för all besvara Per Peterssons (m) den 1 mars anmälda inlerpellaiion, 1977/78:137, och anförde:

Herr talman! Per Petersson har frågat om jag vill ge riksdagen en redogörelse för den mililära aktiviteten i och kring Östersjön, särskilt förekomsten av kärnvapen.

Den stora ansamlingen av stridskrafter i Europa från både Warszawa-pakten och NATO medför en omfattande militär aktivitet i vår omgivning till lands, till sjöss och i luften. Huvuddelen av verksamheten avser utbildning och övningar. Härtill kommer också en ömsesidig spanings- och övervakningsverksamhet, som utgör en del av stormakternas världsomspännande säkerhetssystem.

Warszawapaktens utbildnings- och övningsverksamhet i Östersjöområdet varierar naiuriigen till karaktär och omfattning med dels de värnpliktigas utbildningsnivå, dels arten av de förband vid vilka utbildningen bedrivs. Den grundläggande utbildningen äger rum i anslutning till hemmabaserna, medan mer tillämpade övningar ofta kan observeras utanför dessa baser. Sjö-och flygslridskrafterna förlägger sålunda ofta sina övningar över hela södra Östersjön från Baltikum till Rugen.

Utöver de nationella övningarna förekommer årligen större marina övningar med dellagande stridskrafter från flera paktstater. Som exempel kan nämnas den övning som ägde rum i juli år 1977. I den deltog ungefär 150 örlogsfartyg, flygstridskrafter, marininfanteri och ett lusental fallskärmsjägare. Man övade härvid bl. a. landstigning och luftlandsättning mot ön Usedom i Tyska demokratiska republiken.

NATO:s övningsverksamhet i Östersjön omfattar huvudsakligen danska och västtyska stridskrafter. Övningarna bedrivs främst i den västra delen av södra Östersjön, men vi har också sett exempel på övningar utanför Blekingekuslen och söder om Gotland.

Vaoe år förekommer större NATO-övningar med dellagande frän flera nationer. Dessa övningar har oftast sin tyngdpunkt i Nordsjön och Skagerack men bedrivs också i Kattegatt, de danska farvattnen och i södra Östersjön.

Vid sidan av övningsverksamheten pågår kontinuerligt en omfattande bevaknings- och övervakningsverksamhet. Båda siormaktsblocken har sedan många år tillbaka en ständig marin bevakning vid Östersjöutloppen. För NATO:s del sker denna naiuriigen i anslutning till de danska öarna. Warszawapakten har sedan början av 1960-talei ständigt tre stycken bevakningsfartyg i sydvästra Östersjön - ett söder om Trelleborg, ett vid Mön och ett vid Fehmarn. Denna bevakning förstärks i samband med NATO-övningar i området. Främmande örlogsfartyg på besök i Östersjön brukar dessutom ägnas en kontinueriig övervakning av örlogsfartyg eller spanings-fiyg.

En annan del av verksamheten ärden ömsesidiga flygspaningen, som vi så

Nr 108

Tisdagen den 4 april 1978

Om den militära aktiviteten i Östersjön

175

Nr 108

Tisdagen den 4 april 1978

Om den militära aktiviteten i Östersjön

176

gott som dagligen kan observera över Östersjön. Den uigör ell ganska slarki inslag i den redan i övrigl läla flygirafikbilden. Uirikesminisiern gav i fjol kammaren en redogörelse för ett tillbud den 5 januari 1977 då ett amerikanskt spaningsflygplan passerade nära ett sovjeliskl irafikflygplan. Sådana inci-denlerär emellertid lämligen sällsynta, vilket visar all parterna iakltar stor uppmärksamhet. Spaningsflygplanen från NATO följer också ganska regelbundna router. Vi kan ofta iaktta hur flygplan från den andra sidan går upp och möler samt följer NATO-flygplanel lills del återvänder mot sydväst.

Den omfattande mililära aktiviteten på och över Östersjön medför atl främmande örlogsfartyg och militära flygplan ibland kommer in på eller över vårt territorium. Årligen sker 10-15 sådana kränkningar av territoriet till sjöss och ett 20-lal i luften. Under år 1977 var anlalel kränkningar lill sjöss 19 och i luften 28, vilkei innebär en viss ökning i förhållande till genomsnittet under tidigare är. Della kan dock bero på tillfälligheter. Många av kränkningarna är självfallet oavsiktliga och kan bero på felnavigering.

Främmande fartyg eller flygplan som kränker vårt lerrilorium skall avvisas. För delta har vi en kontinuerlig bevakning av våra gränser med omgivande områden samt bl. a. vissa örlogsfartyg och jaktflygplan i beredskap. Dessa beredskapsenheter sätts naturligtvis in inte bara i samband med alt svenskt territorium kränks utan också då främmande stridskrafter uppträder så nära våra gränser att kränkning av territoriet kan riskeras. Anlalel insatser med beredskapsfartyg brukar vara något över 200 per år, under 1977 var antalet 237. Antalet insatser med jaktflyg var 360 år 1976 och 379 är 1977. Mängden insatser antyder omfattningen av den mililära akliviieien i vår närhet.

Jag går så över till Per Peterssons fråga om förekomsten av kärnvapen i Östersjöområdet. Jag vill då till en böoan erinra om atl räckvidden hos stormakternas strategiska kärnvapenstyrkor- robotar och flygplan - är sådan att de kan sällas in mot mål i norra Europa även från baser och grupperingsområden långt härifrån.

Del är välkänt alt kärnvapen inte förekommer i de nordiska länderna.

Huvuddelen av de sovjetiska kärnvapenbärande medeldistansrobolarna torde vara grupperade i västra Sovjetunionen och kan därifrån nå mål i Västeuropa och i Skandinavien. Elt antal robotar är sannolikt grupperade i nordvästra Sovjetunionen, varifrån de kan nå mål i Skandinavien. Huvuddelen av de sovjetiska medeldistansrobolarna har fasta utskjuiningsplaiser och är sårbara. Emellertid hälleren ny medeldistansrobot pä alt införas. Den kallas SS-20 och har en räckvidd på ca 3 000 km. Den är rörlig och bedöms komma an ersätta nuvarande sovjetiska medeldistansrobotar i Europa.

Både USA och Sovjetunionen disponerar taktiska kärnladdningar i Europa. De är enligt tillgängliga uppgifter lörrådsställda bl. a. i Väst- resp. Östtyskland. Delar av de taktiska kärnvapenstyrkorna kan beroende pä val av grupperingar och vapenbärare nå mål i Östersjöområdet.

Omstationeringen av sex sovjetiska Golfubålar från Murmanskområdei till Östersjön utgör ett nytt inslag i den militärpolitiska bilden i vårt närområde. Ubåtarna bär tre kärnladdningsförsedda robotar, enligt uppgift med en

räckvidd av I 300 km. Nr 108

Golfubåiarnas närvaro i Östersjön betyder att kärnvapen nu för första Jiscjagen den gången förekommer i ett område som tidigare varil förskonat från sådana - jQ-,n

vapen. Del innebär också atl kärnvapen stationerats närmare våra gränser.

Härigenom blir värt läge mer utsatt i händelse av krig. Detta förhållande oroar q militära
oss och har föranlett vår reaktion. aktiviteten i Öster-

s/on

För atl den säkerhetspolitiska stabiliteten i Norden skall bevaras krävs åierhällsamhet från stormakternas sida vad gäller införande av nya vapensystem i Norden och dess närhet resp. andra militärpoliliska åtgärder som kan påverka den regionala siyrkebalansen. Såsom utrikesministern förklarade den 27 februari riskerar den politiska avspänningen all skadas, om inte stormakterna vidtar effektiva rusiningsbegränsande åtgärder i stället för atl utveckla nya kärnvapen och sprida existerande vapen till nya områden.

PER PETERSSON (m):

Herr talman! Först vill jag tacka försvarsminister Eric Krönmark för ett klargörande svar.

Av svaret framgår alt del sländigt pågår stor militär aktivitet på och kring Östersjön. Båda stormaktsblocken har ständig bevakning vid Östersjöutloppen, Warszawapakten genom tre bevakningsfartyg i sydvästra Östersjön. Flygspaning från både öst och väst pågår ständigt över Östersjön. Såväl Warszawapakten som NATO har årligen slörre övningar som berör stora delar av Östersjön.

Försvarsministern anför att den omfattande mililära aktiviteten på och över Östersjön medför att främmande örlogsfartyg och militära flygplan ibland kommer in påellerövervärt territorium. Förra året t. ex. konstaterades 47 kränkningar av Sverige. Antalet insatser med svenska beredskapsfartyg var 237 och med jaktflyg 379. Försvarsministern säger alt mängden insatser antyder omfattningen av den militära aktiviteten i vår närhet.

Herr talman! Den bistra sanningen äran Östersjön, det s. k. Fredens hav, aldrig tidigare i fredslid varit så fyllt av stridsmedel till sjöss och i luften. Det nya genom stalionering av sex sovjetiska Golfubåtar i Östersjön är all kärnvapen nu förekommer i ett område som tidigare varil kärnvapenfritt. Kärnvapen har stationerats närmare våra gränser. Heli naturiigt oroar detla oss i Sverige.

Klan äran ubålarnas basering i Öslersjön ökar den poliliska spänningen i området. Man måsle räkna med alt NATO i elt skärpt läge vidiar motåtgärder. Rimligen borde också Sovjet få elt ökat intresse av atl vid krislägen kunna förhindra all NATO:s sjöslridskrafter kommer in i Öslersjön.

Jag är heli överens med försvarsminislern nar han säger: "För all den säkerhetspolitiska stabiliteten i Norden skall bevaras, krävs återhållsamhet frän stormakternas sida vad gäller införande av nya vapensystem i Norden och dess närhet resp. andra militärpoliliska åtgärder som kan påverka den regionala siyrkebalansen".

Tyvärr nödgas vi konstatera att Förenta nationerna inte har lyckats i sin 177

Nr 108 strävan till nedrustning. Framstegen har varil mycket små. Den ständiga

Tisdaeen den kapprustningen mellan stormakterna fortgår, och i Europa ligger kapprusl-

4 aoril 1978 ningens strategiska centrum. Man kan möjligen säga att nedrustningsför-

_____________ handlingarna bromsat upprustningen, men tyvärr har del inte inneburit

Om den ivilitära "on nedrustning inom stormakterna.

s/on

aktivheten i Öster- '' ' t3"'2'"0'h t''*'"' säkerhetspolitiska frågor måste vi alltid ha i minnet alt del inte räcker med att göra en bedömning av dagens säkerhetspolitiska läge. Vi måste eftersträva att se minst 10-15 är framåt i liden. Risker finns-som bl. a. oppositionsledaren Olof Palme framhöll i utrikesdebatten den 15 mars - att en militärkonflikt mellan supermakterna, som startar utom Europa, snabbt kan spridas till värt lands närhet.

Vi är i Sverige för vår säkerhet beroende av hur man i öst och väst och främst i väridens två supermakter bedömer vår förmåga att uppfylla våra säkerhetspolitiska mål, alliansfrihet i fred och neutralitet i krigslägen.

Omvärlden måste kunna lita pä att vi verkligen både vill och kan försvara vårt land och vårt territorium mol angrepp. Väsentliga försvagningar av del svenska försvarets styrka i förhållande lill omvärlden kan rubba stabiliteten och balansen i Nordeuropa.

Därför, herr talman, måste vi ständigt vara vaksamma vid förändringar av den militära styrkan och den militära aktiviteten i värt näromräde.

STURE ERICSON (s):

Herr talman! Först en kort kommentar till del moderata talet om ökad spänning. Vi bör väl ändå se på proportionerna något litet. Vi diskuterar- om jag förstod försvarsministern rätt - 18 kärnvapenstridsspetsar. Totalt finns det uppskattningsvis 3 500 sovjetiska kärnvapenstridsspetsar i Europa och 7 500 amerikanska. Många av dem är så stationerade att de kan nå Östersjöområdet. Del är väl en aspekt som finns med i debatten.

Men, herr talman, jag begärde ordel för att helt kort påminna om att man i riksdagen i december 1976 enhälligt anbefallde att frågan om en utvidgning av Sveriges lerritorialhav från fyra till tolv nautiska mil skulle bli föremål för regeringens positiva och skyndsamma prövning. Det är en fråga av viss betydelse i de sammanhang som det gäller här.

Genom att vi vidgade lerritorialhavel lill de tolv nautiska mil som nu är del vanligaste bland världens kuststater skulle både NATOoch Warszawapakten tvingas alt lägga sina militära övningar längre bort frän våra kuster.

Denna aspekt på lerritorialhavel togs senast upp av kommendör Torgil Wulff i en artikel i Svenska Dagbladet den 14 mars i år. Han skrev bl. a.:

"Förekomsten av sä pass specifikt offensiva enheter som roboiubåtar i

Öslersjön------------------ kan få intressanta konsekvenser för den väntade debatten om

en utvidgning av svenskt lerritorialhav. En utvidgning av lerritorialhavens
bredd lill 12 distansminuier ligger i liden--------------- ."

Tidigare har miljövårdsaspekter - del gäller oljeskyddel - och diskussio
nerna om våra fiskezoner använts som argument för en utvidgning av
lerritorialhavel.
178 Jag vel alt den här frågan om lerritorialhavel inte handläggs i förvarsde-

partementei, men om försvarsministern tar upp frågan i regeringen bör det väl ändå innebära att UD gör den positiva och skyndsamma prövning som utrikesutskottet och riksdagen enhälligt begärde redan 1976. Del är dags alt regeringen visar litel positiv politisk vilja i den här frågan och inte låter motvilliga tjänstemän ytterligare fördröja behandlingen.

Försvarsminislern ERIC KRÖNMARK:

Herr talman! Låt mig först med något höjda ögonbryn notera herr Ericsons karakteristik av ämbetsmän i utrikesdepartementet. Jag vet att herr Ericsons parti har långvarig erfarenhet av ledning av delta departement, men jag måsle säga att som representant förden nuvarande regeringen harjag uppfattningen att tjänstemännen är lojala och ambitiösa. Herr Ericson kan ju möjligen ha andra erfarenheter.

Frågan om en utvidgning av territorialvattengränsen är intressant även om den inte har någonting alls atl göra med de sex Golf-ubåtar som är stationerade i Östersjön. I det fallet är frågan av mycket begränsad betydelse.

Jag kan i alla fall upplysa Sture Ericson om all beredning av detta ärende pågår i regeringskansliet. Men herr Ericson är säkeriigen också medveten om att det rör sig om ganska komplicerade problem. Man fattar inte bara beslut, ulan här krävs rätt noggranna undersökningar.

Jag kan försäkra atl del finns ingen som helst iveksiimhei från regeringens sida, ulan vi skall effektuera riksdagens beslul sä fort della kan ske.

Herr Ericson talar om "del moderata talet om en ökande spänning", men det är faktiskt inte bara vi i moderata samlingspartiet som talar om den. I det fallet finns det ingen som helst skillnad i uppfattning bland de partier som deltar i regeringsarbetet. Därutöver är även fackmyndigheterna på det området medvetna om att vi upplever ett sådant skede, men vi skall inte dramatisera det. Men skall man avläsa någon trend så ärdet att det snarast har blivit ett ökat inlresse för vår del av världen från båda blocken. Jag vill som sagt inte dramatisera detta, men inför del önsketänkande man gärna hemfaller ål då det gäller säkerhetsfrågor vill jag betona det.

Nr 108

Tisdagen den 4 april 1978

Om den militära aktiviteten i Östersjön

STURE ERICSON (s):

Herr talman! Jag sade "del moderata talet", eftersom inte försvarsministern talade om ökad spänning, ulan det var herr Petersson som gjorde det i sin kommentar lill svaret.

Vi skall inte dramatisera detta, men det sker mer i vår omgivning, säger försvarsminislern. Vi socialdemokrater har föreslagil atl man titlar på frågan om svenskt deltagande i MBFR, och vi får om några veckor tillfälle atl diskutera frågan här i riksdagen. Den behandlas jusl nu i ulrikesulskonet. Kanhända vore det klokt av Sverige att delta i de diskussionerna för att på så säll mera direki påverka också den konventionella rusiningen i våri närområde.

179

Nr 108

Tisdagen den 4 april 1978

Om den militära aktiviteten i Östersjön

PER PETERSSON (m):

Herr lalman! Herr Sture Ericson vill inte inse att praktiskt laget alla som fackmässigi sysslar med säkerhetsfrågor i Europa är medvetna om att här pågår en ökad spänning, som kanske jusl har fått en större dragning norrut.

Jag lycker det är ganska betecknande, all när Sture Ericson skall yttra sig om frågan om sex kärnvapen bärande ubåtar i Östersjön, drar han fram några siffrorom hur mycket kärnvapen man bedömer att del finns pä land. Men han bortser från det nya i delta, att här har man fött kärnvapen i ett område nära värt land som tidigare har varit kärnvapenfritt. Varför ser man sä enögt på det, Sture Ericson?

180

STURE ERICSON (s):

Herr talman! Vi ser inte enögt på det. Vad jag sade i mitt första inlägg var att vi skall ha proportionerna klara för oss: det är proportionerna 18 kärnvapen mol i runt tal 11 000 kärnvapen, varav väldigt många kan nå detta område oberoende av var de är stationerade. Men jag delar med herr Per Peterssons bekymmersamma syn på staiioneringen av kärnvapen i Östersjön. Del är ett nytt inslag atl de stationeras här, och det är rikligt atl vi säger ifrån alt vi inte tycker om del.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle arbetsmarknadsutskottels betänkanden nr 21 och 24, finansutskottets betänkande nr 19 samt skatteutskottets betänkanden nr 39-44 i nu angiven ordning uppföras främst bland ivå gånger bordlagda ärenden.

§ 7 Anmäldes och bordlades

Näringsutskotlets beiänkanden

1977/78:45 med anledning av propositionen 1977/78:87 om statligt engagemang inom handelsstälsindustrin, m. m. jämle motioner

1977/78:46 med anledning av motioner om auktorisalion av låssmeder, m. m.

§ 8 Anmälan av interpellationer

Nr 108

Tisdagen den Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits lill -i iq-jq

kammarkansliel

den 4 april

1977/78:155 av Birgitta DahUs) till statsrådet Olof Johansson om en utredning angående utnyttjande av kärnkrafisanläggningarna för fjärrvärmeproduk-lion:

1 energikommissionens nyligen avlämnade huvudbetänkande framhålls med skärpa behovet att snabbt nedbringa vårt extremt höga oljeberoende på grund av dess negativa effekter vad gäller såväl hälsa och miljö som samhällsekonomi, försöoningstrygghel och framtida handlingsfrihet i valet av energiförsöriningssystem. I belänkandet uttalas bl. a.: "Mot denna bakgrund framstår den centrala energipolitiska uppgiften förvart land vara alt vi stegvis söker förbättra värt försöoningsläge. Främst bör detla ske genom att vi minskar vår användning av olja och ersätter oljan med andra energiråvaror och atl åtgärder vidtas för atl sä långt som möjligt trygga oljetillförseln. Alla andra energifrågor kan f. n. från nationell försöonings-synpunkl anses ha lägre prioritet."

I denna bedömning är kommissionen enig. En rad åtgärder föreslås också för alt minska oljeberoendet: skärpt hushållning, effektivare energiutnyttjande, utveckling av nya energikällor och alternativa bränslen m. m. I detla sammanhang föreslår kommissionen också atl kärnenergi "utnyttjas i det dubbla syftet alt trygga energitillförseln och alt ersätta olja inom uppvärmningssektorn". Kommissionen föreslår därför att en "utredning görs om möjligheterna atl förse sydvästra Skåne, Göteborgsområdet och Uppsa-la-Stockholmsområdet med fjärrvärme från kärnkraftvärmeaggregat i Barsebäck, Ringhals respektive Forsmark" samt att denna utredning också i sin bedömning beaktar pågående och planerad verksamhei vid kraftstationen i Simpevarp.

Kommissionen beräknar att en sådan anläggning skulle innebära en minskad oljeimport på 2,5 miljoner ton, vilket motsvarar en besparing av drygt I miljard kronor per år. Fördelarna härav för hela samhället skulle, inte minsl mot bakgrunden av dagens ekonomiska kris, vara mycket slora. Från hälso- och miljösynpunkt skulle de positiva effekterna vara betydande.

Kommissionen understrykeratt det med hänsyn till att många människor, företag och kommuner är berörda, är nödvändigt all utredningsarbetet bedrivs med största skyndsamhet sd alt bes/ut kan fattas senast hösten 1978. Detta framstår som nödvändigt inte minst med hänsyn lill den ytterst allvariiga situationen i Forsmark men även för den fortsatta utbyggnaden av O 3, för vilken tillverkningen av reaktortank m. m. sedan länge pågår.

Bakom delta ställningstagande står en majoritet i kommissionen, vari ingår representanter för tvä av de tre regeringspartierna. Med hänsyn härtill och till

Anmälan av interpellationer

181

Nr 108

Tisdagen den 4 april 1978

Anmälan av in ter-pellationer

behovet av alt så snart som möjligl kunna falla beslut i dessa för så många berörda allvarliga frågor borde man kunnat utgå från att den begärda utredningen skulle sättas i gång praktiskt laget omedelbart efter betänkandets avlämnande. Statsministern har emellertid samma dag som betänkandet blev offentligt till pressen uttalat sig på ett sådanl sätt att man kan befara att utredningsarbetet ej kommer till stånd eller i vaoe fall blir starkt försenat. Della har väckt slor oro bland alla berörda, inte minst vid Forsmark 3, för att de beslul som är beroende av ulredningen skulle ytlerligare skjutas pä framtiden eller för att regeringen utan saklig prövning skulle avfärda ett av kommissionens viktigaste förslag till att minska vårt oljeberoende.

Med anledning härav vill jag fråga statsrådet Olof Johansson:

Kommer regeringen att se till att den av energikommissionen begärda utredningen om utnyttjande av kärnkraftsanläggningarna för fjärrvärmeproduktion genomförs i sådan tid alt beslut kan fattas senast hösten 1978?

När kommer utredningsarbetet alt påböoas?

Om regeringen ej har för avsikt att låta genomföra utredningen - vilka är i så fall regeringens skäl härför?

När kan besked ges om Forsmark 3?

182

1977/78:156 av Gertrud Sigurdsen (s) till arbetsmarknadsministern om det fackliga inflytandet vid beslut om samhällsstöd till förelag:

Från arbetsgivarhåll har man undr senare tid alltmer givit till känna sitt missnöje över att de anställda genom sina fackliga organisationer har inflytande över beslul om samhällsstöd till förelagen. 1 arbeisgivartidningar barman i nummer efter nummer beskrivit obestyrk ta "fall", där fackel påstås ha utnyttjat sitt inflytande otillböriigt. I elt brev av den 15 december 1977 från SAF till regeringen hänvisas till diskussioner, som förts mellan företrädare för regeringen och SAF om arbetsgivarnas bekymmer över fackföreningarnas växande formella befogenheter i samband med statliga beslut.

I en. PM som bifogats SAF-brevet hänvisas till s. k. fall i SAF:s egen tidning. I PM:en tas också ett sådant "fall" upp som just skall exemplifiera buren fackförening skulle ha utnytljalen bidragsansökan i ulpressningssyfte för atl Ivinga fram en lönehöjning. För säkerhets skull har förelagets namn inte angivits, vilket gör del omöjligt att kontrollera verkligheten bakom påståendena.

Varken i SAF-tidningarnas kampanjer eller i promemorian till regeringen diskuteras några som helst risker för att arbetsgivare skulle kunna utnyttja samhällsstöd otillböriigt. Ingenting sägs om det väldiga övertag arbetsgivare vanligtvis har med hot om nedläggningar och omplaceringar för att fö sin vilja igenom på arbetsplatserna. Man förtiger frän arbetsgivarhåll att det på många arbetsplatser är de anställda som tagit initiativet till samhällsstöd för atl trygga sysselsättningen. Del är inte särskilt svårt att räkna ut vilka möjligheter en arbetsgivare har att ställa villkor i en sådan situation.

När vanliga människor söker bostadsbidrag eller annat stöd för sig eller sin familj får de finna sig i att bli kontrollerade. Ibland kan en sådan prövning

upplevas som förnedrande. Näreii företagsöker samhällsstöd måste det från     Nr 108
alla utgångspunkter anses rimligt all förelaget underställs en prövning, som     TjsHagen den
bl. a. skall innebära att det sköter sina åligganden mot de anställda enligt      .       - igyg
praxis på arbetsmarknaden.

LO och TCO har i ett gemensamt brev lill regeringen av den 20 mars 1978 Meddelande om krävt enhetliga regler och ett vidgat fackligt inflytande vid beslul om fj-AuQi-samhällsstöd till förelagen. Man kräver att en förutsältning för slöd skall vara alt kollektivavtal är tecknat och all både arbetsgivarna och de fackliga organisationerna som jämställda parter skall ha tiJ/styrk! ansökan.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till arbetsmarknadsministern:

1. Anser arbetsmarknadsministern att det finns fog för SAF.s kritik?

2. Kommer SAF:s framställning till regeringen om atl minska det fackliga infiytandet vid beslut om samhällsstöd till företagen an föranleda någon ändring av den praxis som nu gäller vid sådana beslut?

3. Kommer regeringen atl vidta några ålgärder i enlighet med skrivelsen från LO och TCO, vari krävs att man bör slälla större krav pä de företag som får stöd från samhället och vidga det fackliga inflytandet vid beslut om sådant stöd?

§ 9 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts

den 4 april

1977/78:380 av Hans Pettersson i Helsingborg (s) till kommunikationsministern om fritidsfisket i Öresund:

Enligt uppgifter i pressen planerar sjöfartsverket atl förbjuda fritidsfisket i norra delen av Öresund.

Som skäl för förbudet har nämnts an fritidsfisket skulle utgöra elt allvarligt hinder för sjöfarten samt alt olycksrisker finns. Det är svårt atl bedöma hur mänga människor som kommer atl beröras av ett sådant förbud, men enligt fritidsfiskarna i Skåne skulle hundratusentals fritidsfiskare drabbas. Det är alliså en mycket omfattande fritidsverksamhet som kommer att försvinna om planerna verkställs, en fritidsverksamhet som inte kostar samhället någonting.

Med hänvisning till vad som här sagts frågar jag kommunikationsministern:

Har sjöfartsverket meddelat regeringen några planer på att förbjuda fritidsfisket i den trafikseparerande delen av Öresund?

Finns del någon dokumentation som ligger lill grund för sjöfartsverkets planer på alt förbjuda fritidsfisket?

Vad har kommunikationsministern för uppfanning om en förbud för friiidsfiskel i Öresund på dessa grunder?

Nr 108

Tisdagen den 4 april 1978

Meddelande om frågor

1977/78:381 av Lennart /4nc/e/'55on(s) till justitieministern om underhållsbidragen till barn och frånskilda makar:

Under de senaste åren har underhållsbidragen till barn och frånskilda makar räknats upp med inemot 10 % om årel. I år blev höjningen 14 "6. De stora höjningarna medför allvarliga svårigheter för många underhållsskyldiga, särskilt i är när de flesta samtidigt drabbas av reallönesänkningar. Del finns betydande risk att ytterligare personer får sociala problem till följd härav.

Mot denna bakgrund vill jag fråga justitieministern:

Kommer regeringen att föreslå ålgärder som med omedelbar verkan läitar de bidragsskyldigas börda?

184

1977/78:382 av Bertil Måbrink (vpk) till utrikesministern om initiativ av regeringen mol förhållandena i Iran:

Den 12 mars inledde tusentals politiska fångar i Iran en hungerstrejk. Denna är en protest mol de brutala förhållanden som fångarna och deras anhöriga utsätts för av shah-regimen.

Hungerstrejken har den 2 april övergått till vätskeslrejk, vilket innebär att de politiska föngarnas situation är ytterst allvarlig.

Shah-regimens brutalitet och förlrampande av mänskliga fri- och rättigheter måsle starkt fördömas.

Jag vill fråga:

Tänker regeringen uttala sin protest mot shah-regimen och ta initiativ i FN för ett internationellt fördömande av shah-regimens våldsdåd?

§ 10 Kammaren åtskildes kl. 16.00.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Genien