Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:106

Fredagen den 31 mars

Kl. 09.00

Förhandlingarna leddes till en börian av förste vice talmannen.

§ 1 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1977/78:109 till socialförsäkringsutskottet

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1977/78:125 till ulskolt enligt följande:

Bilaga 1 Justitiedepartementet.. . Justitieutskottet

2 Utrikesdepartementet ............... . Utrikesulskotlet

3 Försvarsdepartementet .............. . Försvarsutskottet

4 Socialdepartementet................... Socialulskollei

5 Kommunikationsdepartementet Trafikutskottet

6 Budgetdepartementet:

punkten 1 ............. Arbetsmarknadsutskottel

punkten 2 ................................. Finansutskottet

7 Utbildningsdeparlementet:

punkterna 1 och 6-8 .................... Utbildningsutskottet

punkterna 2-5 och 9 .................... Kulturutskotlet

8 Jordbruksdepartementet .............. . Jordbruksutskottet

9 Handelsdepartementet................. Försvarsutskottet

10 Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsmarknadsutskottel

11 Industridepartementet:

punkterna 1, 3, 5-9 och II.. Näringsutskoltet

punkterna 2, 4 och 10 . Arbetsmarknadsutskottet

12 Kommundepartementet .............. Civilutskottet

13 Statens allmänna fastighetsfond Finansutskottet

14 Avskrivning av nya kapitalinvesteringar Finansutskottet

15 Avskrivning av oreglerade kapi-talmedelsförluster Finansutskottet

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1977/78:128 till näringsutskoltet

1977/78:134 till socialutskottet

Nr 106 1977/78:138 till näringsutskottet

Fredagen den 1977/78:158 till justitieutskottet

31 mars 1978

§ 4 Föredrogs och bifölls

Hälso- och siuk- Interpellationsframställning 1977/78:153
vård, m. m.

§ 5 Anslag inom socialdepartementets verksamhetsområde

Föredrogs socialutskottets betänkande 1977/78:25 med anledning av i propositionen 1977/78:100 gjorda framställningar inom socialdepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

FÖRSTE VICE TALMANNEN:

I fråga om detta belänkande hälls först gemensam överläggning för punkterna 11-22, 380, 42 och 43 avseende hälso- och sjukvård, m. m. Därefter hålls gemensam överläggning för punkterna 1-10, 23-37 och 41 avseende familjepoliiik, m. m. Under den gemensamma överläggningen för resp. avsnitt för yrkanden framställas beträffande samtliga punkter som ingår i avsnittet.

Punkterna 11-22. 38. 40. 42 och 43 Hälso- och sjukvård, m. m.

I det följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 14 (F 3. Hälsovårdsupplysning)

Regeringen hade i propositionen 1977/78:100 bilaga 8 (socialdepartementet) under punkten F3 (s. 124-127) föreslagit riksdagen atl till Hälsovårdsupplysning för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av II 415 000 kr.

1 della sammanhang hade behandlats motionerna 1977/78:329 av Karin Nordlander m. fl. (vpk), vari föreslagits

1. alt riksdagen hos regeringen hemställde om åtgärder för utarbetande av informationsmaterial till blivande och nyblivna föräldrar,

2. atl riksdagen hos regeringen hemställde atl förbud infördes mot kommersiell reklamutdelning på mödra- och barnavårdscentraler,

1977/78:632 av Nils Hörberg (fp),

1977/78:714 av Thure Jadestig m. fl. (s),

1977/78:715 av Erik Johansson i Hållsta (c) och Karl-Eric Norrby (c),

1977/78:719 av Hans Lindblad m. fl. (fp),

1977/78:1091 av Gunnel Jonäng (c),

1977/78:1106 av Wivi-Anne Radesjö m. fl. (s).

1977/78:1504 av Elver Jonsson (fp) samt Nr 106

1977/78:1506 av Blenda Littmarck (m) och Göthe Knutson (m). Fredagen den

31 mars 1978
Utskotiei hemställde

1. beträffande ökad konsumtion av vegetabiliskt protein alt riksdagen ffälso- och siuk-skulle avslå molionen 1977/78:632, j,j.j

2. beträffande information inom mödra- och barnhälsovården all riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:329 och motionen 1977/78:1106,

3. beträffande risker för fosterskador vid alkoholbruk alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:714, motionen 1977/78:719 och motionen 1977/ 78:1091,

4. beträffande vissa ålgärder mot lobaksbruket atl riksdagen skulle avslå molionen 1977/78:715 och motionen 1977/78:1504,

5. beträffande ökad rekrytering av blodgivare att riksdagen skulle avslå molionen 1977/78:1506,

6. alt riksdagen lill Hälsovårdsupplysning förbudgetåret l978/79anvisade elt reservationsanslag av 11 415 000 kr.

Punkten 17 (G 4. Akademiska sjukhuset i Uppsala: Avlöningar till läkare)

Regeringen hade under punkten G 4(s. 145-152) föreslagit riksdagen att lill Akademiska sjukhuset i Uppsala: Avlöningar till läkare för budgetåret 1978/ 79 anvisa ett förslagsanslag av 111 567 000 kr.

1 delta sammanhang hade behandlals motionen 1977/78:717 av Göran Karlsson m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen till Akademiska sjukhuset i Uppsala: Avlöningar lill läkare för budgetåret 1978/79 under femte huvudtiteln anvisade en i förhållande lill regeringens förslag med 51 000 kr. minskal förslagsanslag av 111516000 kr.

Utskottet hemställde

atl riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på molionen 1977/78:717 lill Akademiska sjukhusel i Uppsala: Avlöningar lill läkare för budgetåret 1978/79 anvisade ell förslagsanslag av 111 567 000 kr.

Reservalion hade avgivils

4. beträffande medelsanvisningen, såvitt avsåg medel för omvandling av en ijänsl som biträdande överläkare vid lungkliniken till tjänst som överläkare, av Göran Karlsson. Evert Svensson, Anna-Greta Skanlz, John Johnsson, Sven-Gösta Signell, Lena Öhrsvikoch Iris Mårtensson (samtliga s) som ansett atl utskottet bort hemställa

all riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionen 1977/ 78:717 till Akademiska sjukhusel i Uppsala: Avlöningar lill läkare för budgetåret 1978/79 anvisade en förslagsanslag av 111 546 000 kr.

Punkten 20 (Gli. Efterulbildning av viss sjukvårdspersonal m. m.) Regeringen hade under punkien G 11 (s. 163-165) föreslagil riksdagen all

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Hälso- och sjukvård, m. m.

till Efterulbildning av viss sjukvårdspersonal m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 2 963 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlals motionerna 1977/78:718 av Inga Lantz m. fl. (vpk), vari hemslällts

1. atl riksdagen uttalade alt såväl attitydbearbetande hälsoupplysning till allmänheten som återkommande efterulbildning för de personalgrupper som var engagerade i rådgivning och födelsekontroll borde ingå i hälso- och sjukvärdens ordinarie verksamhet,

2. att riksdagen lill följd därav hos regeringen skulle anhålla om förslag till ändrade villkor i lagen om ersättningsberältigad rådgivning om födelsekontroll m. m., och

1977/78:884 av Eva Hjelmström m. fl. (vpk), vari föreslagits att riksdagen i enlighet med vad som anförts i molionen 1977/78:883 skulle

1. hos regeringen hemställa om en utredning som effektiviserade biverkningsrapporteringen,

2. hos regeringen hemställa om åtgärder för alt vid utskrivning av p-piller och spiral möjliggöra en grundligare medicinsk genomgång.

Utskottet hemställde

1. beträffande information om preventivmedelsrådgivningen m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:718,

2. beträffande biverkningar av preventivmedel m. m. alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:884,

3. att riksdagen till Efterulbildning av viss sjukvårdspersonal m. m. för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 2 963 000 kr.

Punkten 22 (Äldresjukvärd m. m.) I denna punkt behandlades motionerna 1977/78:372 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemslällts

1. atl riksdagen godkände den målsättning och de riktlinjer för utbyggnaden av långtidssjukvården som angetls i motionen,

2. all riksdagen godkände de grunder för bidrag till sjukvårdshuvudmännen för långtidssjukvårdens utbyggnad som angetls i motionen,

3. att riksdagen under femte huvudtiteln till Bidrag till långtidssjukvård för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 150 000 000 kr.,

1977/78:374 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslagits att riksdagen hos regeringen hemställde att initiativ togs till en försöksverksamhet med sex limmars arbetsdag med lönekompensation inom åldringsvården och atl staten svarade för kostnaden för lönekompensationen,

1977/78:442 av Gunnel Jonäng (c),

1977/78:555 av Ivan Svanström (c) och

1977/78:1694 av Blenda Littmarck (m).

Utskottet hemställde

1. beträffande utbyggnad av långtidssjukvården m. m. atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:372,

2. beträffande rekryteringen av personal lill långtidssjukvården alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:374,

3. beträffande ratt lill ijänstledighci för vård av anhörig att riksdagen skulle avslå molionen 1977/78:442,

4. beträffande differentierade sjukvårdsavgifter alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:555,

5. beträffande ålgärder för all aktivera de äldre atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1694.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Hälso- och sjukvård, m. m.

Reservation hade avgivits 5. beträffande utbyggnad av långtidssjukvården m. m. av Göran Karlsson, Evert Svensson, Anna-Greta Skanlz, John Johnsson, Sven-Gösta Signell, Lena Öhrsvik och Iris Mårtensson (samtliga s) som ansett atl utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill molionen 1977/78:372 skulle

a) godkänna den målsällning och de riktlinjer för utbyggnaden av långtidssjukvården som angetls i reservationen,

b) godkänna de grunder för bidrag lill sjukvårdshuvudmännen för långtidssjukvårdens utbyggnad som angetls i reservationen,

c) till Bidrag till långtidssjukvård för budgetåret 1978/79 anvisa elt förslagsanslag av 150 000 000 kr.

Vid denna punkt hade fogals ell särskilt yttrande av Gunnar Biörck i Värmdö (m).

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! Det finns ingen i regeringen som tillsatt så många utredningar som sjukvårdsminister Troedsson. Om avsikten med dessa utredningar kan man ha delade uppfattningar, men om de genomförs så som planerats är det uppenbart atl de leder till en ökad privatisering och till ökade möjligheter för de fria marknadskrafternas spel. Med rätta är det många i vårt land som är oroade över del konservativa statsrådets ambitioner och intentioner.

1 den allmänpolitiska debatten i februari redovisade fru Troedsson vissa av utredningarna. Hon formulerade sig väl, men det är ändå klart alt det bakom de vackra fraserna ligger stora förändringar och väntar, och att dessa inte innebär någol särskilt gott för de vanliga människorna kan man med erfarenhet av regeringens verksamhet hittills vara säker på.

När det gäller budgetpropositionen i vad den avser socialdepartementet har utskottet till övervägande del varit enigt. Vi tillstyrker i de allra flesta fall de förslag som departementet lagt fram.

Men på några punkter i betänkandet har vi från socialdemokratiskt håll reserverat oss. Bl. a. gäller detta sjukvårdsavsnittet och då speciellt långtidsvården där vi avviker från majoriteten. Redan förra året hade vi en

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Hälso- och sjukvård, in. m.

omfattande motion, där vi framhöll nödvändigheten av atl bygga ut långtidsvården. Vi vet att landstingen har planer på en sådan utbyggnad. Men denna utbyggnad går saktare än vad som planerats, och landstingen klarar inte uppgiften om de inte får ökat stöd från statens sida. Motionen avvisades av socialutskottets borgerliga majoritet och riksdagen.

Della innebär att ett år har gäll utan att staten satt in några extra stödåtgärder för alt se lill att de äldre ges den vård som de har rätt att kräva. Planerna för långtidsvården byggs ut i en lägre takt än vad som planerats. De anhöriga pressas att behälla de gamla i hemmen, allt medan sjukvårdsministern utreder och talar varmt om behovet av en förbättring av åldringsvården.

Nu upprepar vi våra krav, men resultatet har blivit delsamma. Socialutskottets majoritet har avstyrkt vår motion. De borgerliga har kunnat göra delta, därför att de f. n. har mer folk i riksdagen än vi. Men man löser inte problemen inom långtidsvården på det sättet. Behoven ökar och därmed pressen på familjerna. Nödvändigheten av att lösa långtidsvårdens problem tränger på alltmer.

Som vi påvisat i vår motion och reservation har antalet nya platser i långtidsvården inte ökat i den takt som redovisas i landstingens planer. I genomsnitt har det under åren 1970-1976 färdigställts endast 1 700 platser per år-, medan planerna upptar 2 300. 600 färre platser per år innebär 5 000 färre än vad landstingen planerat under denna femårsperiod. Det säger egentligen allt, men antalet åldringar stiger och då låter man alltså det hela löpa. Här fordras politiska kraftlag om en bättring skall kunna åstadkommas och det är nödvändigt att sä sker snabbi. Men som vi framhållit: detta kan endast ske om staten går in med ett väl tilltaget stöd.

Vi anser att en utbyggnad av långtidsvärden är en av politikens viktigaste uppgifter under de närmaste åren. I den prioritering som med nödvändighet måste äga rum i del nuvarande ekonomiska lägel måste högsta prioritet ges åt en angelägen och brådskande utbyggnad av långtidsvården.

Del gäller en självklar solidaritet med de människor som byggt upp värt samhälle, som har fött försaka åtskilligt, som har arbetat och slitit och gett sitt åt samhället. Del är därför viktigt atl samhället inte sviker dem i deras svåra situation. Del får inte sägas av den gamla generationen att de som kommer efter dem inte har råd, inte har kraft, inte har förmåga att lösa vårdproblemen för de gamla.

1 reservationen om långtidsvården förordar vi atl 10 000 nya platser skall byggas ut under åren 1979-1983. Vi vill utöka antalet tjänster med 15 000, vilket i sin tur innebär en ökning av personaltätheten med 20 96. Av den anledningen bör genom Landstingsförbundets medverkan en plan upprättas.

Vi föreslås atl 150 miljoner anvisas under budgetåret 1978/79 och att den allmänna sjukförsäkringen därefter skall ersätta landslingen för de ökade kostnaderna under de åren.

Som villkor för statsbidragen skall gälla att landslingen förklarar sig villiga all genomföra en utbyggnad av långtidssjukvården enligt de planer vi angett.

Statsbidragen skall grundas på utbyggnadsplanen för långtidsvården och      Nr 106
fastställas av regeringen i samråd med Landstingsförbundet. Vi vill också alt      Fredagen den
staten och Landstingsförbundet gemensamt tillgodoser de ökade behoven av      -j mars 1978
personalutbildning för långvårdsområdet.

Vad gör då regeringen? Jo, man utreder frågan i det oändliga. Betänkande Hälso- och sjuk-läggs till belänkande, men det är inte utredningar som behövs, utan handling. j,j./ Det är en fråga om politisk vilja. Man redovisar atl förhandlingar förs mellan Landstings- och Kommunförbunden, men vad de förhandlingarna leder till vet vi ingenting om.

Genom regeringens ekonomiska politik med inflation och försämringar för framför allt människorna i de lägre inkomstgrupperna har man inte bara spelat bort ekonomiska möjligheter, utan även försämrat förhållandena i stort i samhället för dessa grupper.

Statsrådet Troedsson har ägnat mycken tid ål att söka nedgöra socialdemokraternas förslag till åtgärder beträffande bristen på långvårdsplatser. 1 fjol höll hon en sifferlek med värt förslag om att finansiera nödvändiga samhällsåtgärder genom att inte sänka arbetsgivaravgiften. I år har vi föreslagit en sirukturfondsavgift på 2 96 av lönerna för att ge det svenska näringslivet elt handtag när det gäller att fö fram ett effektivare underlag och att skapa slagkraftigare produkter. Nu har Ingegerd Troedsson, närmast då i den allmänpolitiska debatten, angripit denna avgift för att den skulle drabba landsting och kommuner. Vi föreslåringa undantag för dessa. Delbar vi inte i vår skatte- och finansieringspolitik någon gång gjort. Men statsrådet Troedsson har försökt all fö människorna att tro all detta skulle bli en svår belastning för landstingen och försökt att fö vårt förslag alt framstå som ofördelaktigt för landstingen. Men hon glömmer att regeringens politik med en 13-procentig inflation år 1977 med höjd moms och höjd bensinskatt också kostar stora pengar för landstingen och kommunerna. Det kanske rent av jämnar ut sig.

Fru Troedsson har aldrig förklarat hur hon vill lösa långvårdsproblemen. Hon som är närmast ansvarig för sjukvården i landet har inte kommit med några alternativ, bara kritiserat socialdemokraternas. Statsrådet Troedsson har nu chansen att förelägga riksdagen ett program för långvården som hon är beredd att ställa sig bakom. Sitt inte och tryck längre, utan visa kraft och handlingsförmåga! De anhöriga och de sjuka äldre emotser ett sådant beslut av den ansvarige sjukvårdsministern. Låt oss få höra hur sjukvårdsministern och regeringen tänker klara finansieringen av kostnaderna för de insatser som staten måste göra för alt komma över bristsituationen.

Skall det ske genom höjda socialförsäkringsavgifter? Skall det ske genom att höja momsen? Eller den direkta statsskatten?

Fru Troedsson kommer inte undan svaret. Det måste fram pengar i någon form för atl klara åldringsvården och ge landstingen-och kommunerna-den ersättning som är nödvändig för alt klara detla problem.

Fru Troedsson har länge klarat sig genom att mälmedvelei förneka de
insatser som socialdemokraterna har gjort och de insatser de är beredda atl
göra på långvårdens område. Hon har haft hjälp av en riksdagsmajorilel som 1

Nr 106 troget ställt upp och avslagit våra motioner.

Fredagen den ' begär vi besked. När är regeringen beredd alt ingripa och söka lösa

31 mars 1978 problemen? Jag väntar otåligt på svaret.

_____________ I avvaktan därpå yrkar jag bifall lill reservationen 5.

Hälso- och sjuk
vård m m ' E' HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna har i en rad motioner lill årets riksmöte tagit upp frågor som på olika sätt skulle underiätta och förbättra kvinnornas situation och motverka den diskriminering av dem som i dag förekommer i samhället. Dit hör frågan om smärtfri förlossning, frågan om ökad preventivmedelsforskning och frågan om förbättrad och utbyggd rådgivning till nyblivna föräldrar.

Några av dessa frågor tas i dag upp till behandling av riksdagen. Jag hade hellre sett alt frågor som hör sä intimt samman tagits upp i ett sammanhang och inte splittrats upp på det sätt som nu sker.

1 motionen 329 tar vi upp frågan om information till nyblivna föräldrar. I dag - jag har själv färsk erfarenhet av det - är det enda man för på mödravårdscentralerna kommersiell reklam från Findus och Semper, när man väntar barn. Skickligt utformad i glada färger talar den här reklamen om hur bra del är med modersmjölksersättning - trots att detta går stick i stäv med socialstyrelsens rekommendationer. I broschyrerna är mammorna glada och pigga, konflikter mer eller mindre uteslutna, alla barn harmoniska och friska. Och fadern för fungera som en lycklig bisittare, medan modern enligt det traditionella mönstret står som värdaren.

Utskottet hänvisar till barnomsorgsgruppens betänkande om föräldrautbildning, och däri beskrivs faktiskt på ett utmärkt sätt vad vi lar upp i vår motion.

Barnomsorgsgruppen ställer i stort sett också de krav som vi fört fram i molionen, nämligen alt socialstyrelsen ges ett ansvar för alt material utformas som kompletterar muntlig information till föräldrar inom mödra-och barnhälsovården samt BB. Gruppen säger att socialstyrelsen skall ges ett ansvar för atl i samverkan med sjukvårdshuvudmännen svara för atl material finns all tillgå på mödra- och barnavårdscentralerna liksom på BB.

Slutligen föreslår gruppen att socialstyrelsen i samverkan med landstingen rekommenderar mödra- och barnavårdscentralerna samt BB atl ej använda eller dela ut kommersiella material.

De två förstnämnda kraven kan jag i stort sett återfinna i utskottsbetänkandel. Men det sista, alt kommersiell reklam skall förbjudas, var återfinns det? Jo, på ett ställe i utskoltsskrivningen säger man: "Det finns också anledning atl räkna med att frågan om åtgärder mot icke önskvärd kommersiell reklam kommer att fö ökad uppmärksamhet."

Det är ju helt otillräckligt. Jag vill ha ett rakt besked. Kommer all kommersiell reklam till nyblivna föräldrar att förbjudas på våra mödra- och barnavårdscentraler i fortsättningen?

I motionerna 718 och 883 kräver vi olika förbättringar beträffande
12 preventivmedelsrådgivningen och preventivmedelsforskningen. Vi konsta-

terar alt mycket positivt skett under de senaste decennierna. Kvinnorna har fått tillgäng till bätlre preventivmedelsmetoder och rådgivningsverksamheten har byggts ut. Kvinnor har fått möjlighet till abort. Samtidigt är det uppenbart atl det finns stora brister. Jag skall inte här ta upp de bristfälliga resurserna vad gäller preventivmedelsforskningen - vi får anledning att återkomma till de frågorna - men som jag sade tidigare: de hänger samman och borde behandlas i ett sammanhang.

En av bristerna som vi tar upp gäller utbildningen. Vi tycker det är mycket angeläget att en återkommande fortbildning av läkare och barnmorskor kommer till stånd för att bibehålla deras kompetens och hälla dem å jour med utvecklingen och därigenom garantera rådgivningens kvalitet. Exemplet Gotland, som också tas upp i utskoltsskrivningen, visar just på nödvändigheten av detta. Nuvarande utbildning måsle byggas ut och omfatta fler. Nu kan jag inte hitta någon argumentation i utskottets betänkande vare sig för eller emot våra krav; det enda som där ges är en redovisning av vilken fortbildning som nu finns men, herr talman, den känner vi redan till.

Vi kräver vidare i motionen atl en hälsoupplysning till allmänheten i attilydpåverkande syfte kommer till stånd i enlighet med vad som skett pä Gotland. Erfarenheterna därifrån, där man först engagerat personer inte bara inom hälso- och sjukvården utan också inom socialvård och skola, för att sedan gå ut till allmänheten, har lett till klart konstaterade positiva förändringar också i attityderna lill sexualitet. Genom att olika personalkategorier har deltagit har man också lättare kunnat samarbeta över gränserna i det praktiska dagliga arbetet till förmån för ett bra resultat. Självfallet tar sådana förändringar tid, och det är därför som del är desto angelägnare atl starta redan nu.

En ökad rådgivning är nödvändig för att kunna garantera alt rätt preveniivmedelsmetod kommer till användning. För många kvinnor är det emellertid ett faktum all de inte kan använda sig av de i dag befintliga metoderna. Vi måste finna nya, och vi måste finna andra former, som kan användas också av män. Av andra kvinnor åter upplevs biverkningarna som hotande eller besvärande, men i valet mellan en oönskad graviditet och att begagna sig av preventivmedel väljer man då preventivmedlen. Så borde det inte behöva vara.

Elt säll att komma till rätta med detta missförhållande är en grundligare medicinsk genomgäng, som skulle innebära att kvinnorna kunde känna sig tryggare. Ett annat sätt är, som jag sade tidigare, ökad forskning men också ökad kännedom om effekterna av olika former p-medel.

Atl i dag tala om atl olika preventivmedelsmetoder har biverkningar missuppfattas lätt. Alla biverkningsrapporter slås snabbt upp i våra vanligaste massmedia, men vad som sker är ju bara alt man späder på osäkerheten och rädslan hos kvinnorna. Det är inte del vi eftersträvar. Det är ett faktum atl man vet alldeles för litet om spiralernas och p-pillrens inverkan på kroppen på längre sikt. Jag har i min motion pekat på några forskningsrapporter som kommit fram och som tagit upp en rad outforskade områden där det konstaleras att bägge metoderna har negativa verkningar just pä lång sikt. För

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Hälso- och sjukvård, m. m.

Nr 106 att få större kunskap om bl. a. dessa krävs alltså en betydligt bättre

Fredagen den biverkningsrapportering än vad som sker idag. Biverkningsrapporieringen är

31 mars 1978 generellt .sett inte tillfredsställande. Så fort någon biverkan blir allmänt känd

_____________ minskar exempelvis benägenheten all rapportera!

Hälso- och sjuk- Utskotiei hänvisar till att en utredning skall behandla den här frågan, och

vård IV m såtillvida är vårt krav i motionen alltså tillgodoselt. Däremot är inte kravet pä

en bättre medicinsk kontroll uppfyllt. Därför, herr talman, vill jag yrka bifall

till motionen 884, yrkande 2,och jag vill också yrka bifall lill motionerna 329

och 718.

NlLSCARLSHAMRE(m):

Herr talman! En social nedrustning får tydligen numera, liksom den berömda bofinken, se ut hur som helst. 1 går kväll hörde jag en partikollega till Eva Hjelmslröm beskriva den på elt för mig helt nytt sätt. Hon hade noterat alt utbildningshuvudtiteln hade i relativa tal nedgått från jag tror det var 17 till 14 % av totalbudgetens omslutning, och detla betecknades som en social nedrustning.

Nu vet alla att det förhållandet att utbildningshuvudliieln liksom praktiskt laget alla huvudtitlar i den svenska budgeten relativt sett har nedgått under ett antal år till övervägande delen beror på alt socialhuvudtiteln sväller så enormt. Och när en delpost i en budget växer mycket kraftigt, då kommer som en logisk följd därav atl övriga delposter i procent räknat minskar. Alt det förhållandet alt de sociala utgifterna i ell land växer, och växer sensationellt fort, skulle vara ett tecken på social nedrustning, det är för mig en nyhet.

Göran Karlsson har hittat en ny definition på en social nedrustning. Den beslår i att tillsälta utredningar om sociala förbättringar. Han tycker inte att det kan komma ut något gott för människorna i landet av att vi utreder sociala problem, och man har att vänta sig en ond lid för de människor som har det svårast. Att utreda sociala problem, del är för Göran Karlsson detsamma som social nedrustning. Men del är kanske inte så lätt att finna andra beskrivningar, när man samtidigl är tvungen atl säga atl vi i utskottet i stort sett är eniga. 1 dag behandlar vi i alla fall det mest omfattande och, som vi brukar anse, viktigaste betänkandet under året när del gäller sociala frågor, nämligen budgeibetänkandei, och Göran Karlsson säger att vi inom utskottet i stort sett är eniga om det. Det är alltså elt enhälligt utskott som har lagt fram förslaget, och för Göran Karlsson återstår då inte mycket annat av kritik mot de ansvariga statsråden och mot majoriteten än att säga: Men det utreds så förförligt mycket, så delta kan inte gå väl.

1 övrigl uppehöll sig Göran Karlsson näsian uteslulande vid frågan om
långtidssjukvården, och det kan vara värt att göra det. Den är oss ett
bekymmer, och den räcker dåligt till. Men jagar inte människa att förslå vad
vi egentligen skulle vinna, om vi följde Göran Karissons recept. Det är ju inte
fråga om någon oenighet om att del måste satsas, och satsas mycket kraftigt,
på långtidssjukvården. Det är knappast en fråga om någon oenighet när det
gäller hur kraftigt det måste satsas. Nej, det är fråga om hur vi skall betala
14 det.

Landstingen har självfallet väldigt svårt att finansiera utbyggnaden av långtidssjukvården liksom de har svårt all finansiera all annan verksamhet. Men, Göran Karisson, det är faktiskt inte fråga om på vilket konto i samhällsekonomin man för en sådan utgift som den för långtidsvårdens utbyggnad.

Göran Karlsson och hans parti tyr sig i sin motion och i sin reservalion återigen till den enklaste av alla kommunalekonomiska hjälpålgärder, nämligen ökade statsbidrag. Det lär vara så an det finns ungefär 40 000 människor i det här landet som verkligen skulle få en hjälp i sitt liv och leverne och i sin verksamhet om man övergick till att finansiera en större andel av den kommunala verksamheten med statsbidrag. Det är 40 000 aktiva kommunalpolitiker. Deras bekymmer lättas otvivelaktigt något när det gäller att få budgeten atl gå ihop, om man på inkomstsidan kan föra upp nya och större belopp under rubriken statsbidrag. Men det här är ju inte ett problem för kommunalpolitiker eller för dem som skall utkräva de pengar som behövs, utan det är en problem för dem som skall beiala pengarna. För alla oss som måsle beiala är det på litet längre sikt egentligen hjärtligt likgiltigt om man gör eller inte gör de här bokföringsoperationerna. Egentligen vel vi alla all svårigheten att klara utbyggnaden av långtidssjukvården liksom alla andra projekt är att hitta former för den avvägning, den prioritering inom en större samhällsekonomisk ram som det till slut måste handla om. Pengarna måste tas ur våra gemensamma tillgångar. På vilket konto vi tar dem är inte särskilt intressant.

Göran Karlsson frågade hur del skall gå till alt betala. Han räknade upp några sätt. Man kan höja momsen. Vi vel att han varit en stor vän av att höja arbetsgivaravgifterna. Man kan naturligtvis höja den statliga skatten. Man kan höja kommunalskatten och landstingsskatten. Visst kan man göra detta - del är i betydande utsträckning tekniska frågor vilket man väljer, för dem som skall betala gör det i stort sett detsamma. Nu vet väl Göran Karisson lika bra som jag och alla andra att inte heller staten har några som helst andra pengar atl bygga långtidssjukhus för än skattepengar, som betalas av samma människor som betalar landstingsskatt. Dessutom har det blivit värre nu än det har varit förr. Man harju alltid kunnat säga, med viss rätt, att ju mer av kommunernas inkl. landstingens utgifter vi finansierar med statliga pengar desto rättvisare blir systemet ur fördelningssynpunkt, därför alt statlig inkomstskatt betalas till större del av dem som hardet bättre ställt än vad som är fallet med landstingsskatten, som ju är proportionell.

Vi vet att i dag gäller inte detta längre. Vi kan inte och har inie på länge kunnat finansiera några nya samhällsutgifter, oavsett vem som är huvudman, genom höjda statliga inkomstskatter. Del har tvärtom även där rått enighet i huvudsak, Göran Karisson, om att de statliga inkomstskatterna måste sänkas. Och vi har sänkt dem år efter år. Den nuvarande regeringen har gjort det vid varje årsskifte sedan den tillträdde. Den föregående regeringen gjorde del faktiskt också. Det kallas i debatten - för en gångs skull, höll jag på all säga - med elt korrekt ord för skatteomläggningar, och del är vad det är. Man måsle sänka den skatten.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Hälso- och sjukvård, m. m.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Hälso- och sjukvård, m. m.

Skall man vara äriig, Göran Karlsson, så får man erkänna alt när det gäller ytterligare stora belopp som staten måste hämta in finns del bara en källa som verkligen kan ge dessa pengar, och det är momsen. Det är naturiigtvis tekniskt möjligt atl höja momsen - det är svaret på Göran Karissons fråga. Momsen är ganska lätthanterlig, och den är effektiv.

Men nu är det ju så alt människor med vanliga inkomster betalar mervärdeskatt på ungeför hälften av sin inkomst. Den andra hälften brukar gå till skatt och hyra - del är ingen moms på de utgifterna.

Låt oss säga att man tjänar 50 000 kr! Då kan vi också säga att det kostar ungeför 2 % moms an subventionera bort 1 kr. i kommunalskatt. Det aren aning för mycket tilltagel, men vi måste alltid göra så eftersom vi behöver pengar för att kompensera själva momshöjningen också. Det är faktiskt enkel matematik att 1 96 på 50 000 och 2 96 på 25 000 är exakt lika mycket, så för skattebetalarna betyder det inte någonting alls, om man gör den operationen atl man flyttar över en kommunal utgift till den statliga sidan och finansierar den med moms - det är lika illa.

Vi kan bli tvungna att göra så i alla fall. Och vi blir tvungna de närmaste åren att skrapa ihop statliga pengar för att hjälpa kommunerna ur en omöjlig situation. Men det är inte en lösning pä längre sikt alt hälla på med dessa bokföringstrick, utan det är som vi också i enighet brukar säga elt sätt att åstadkomma en bromssträcka, en tid för omprioriteringar. För att få ordning på ekonomin kan man behöva göra sådana insatser, men i längden är det inte någon lösning av vare sig långtidssjukvårdens problem eller några andra långiidsproblem. Vad det handlar om är helt enkelt att bereda utrymme i den totala samhällsekonomin för det som vi bedömer viktigast. Och, Göran Karisson, vad bråkar vi då om? Vi är överens och har varit det rätt länge om vilka områden som måste prioriteras. Vi brukar tala om tre. Det är långtidssjukvården i landstingen, det är äldrevården och barnomsorgen i kommunerna. Det råder total politisk enighet, mig veterligen, om denna prioritering. Det är dessa tre områden som vi i allra första hand måste satsa på. Då är vårt problem all fördela samhällets totala resurser så att de här prioriterade områdena får sitt. Sådant kan ta litet tid, men det blir inte i längden en enda vårdplats mer därför att man håller på och laborerar med betalningssättet, när samma personer, samma skattkällor ändå till sist måste betala.

Jag har ingenting emot diskussionen, som jag betraktar som en teknisk diskussion, om hur man skall skaffa fram pengarna, framför allt på kort sikt, men man skall inte, Göran Karlsson, försöka göra gällande att den diskussionen handlar om huruvida vi skall eller inte skall ha en fungerande och tillräcklig långtidssjukvård i landet- fördel gör den inte. Den handlar om hur man med minsta skadeverkningar på ekonomin i dess helhet skall skapa ett visst belopp lill ett visst ändamål. Det gäller diskussionen, men den gäller inte frågan hur många platser vi skall ha i långtidssjukvården. Därom är vi överens: vi skall satsa så mycket vi någonsin orkar, och det är landstingen också överens med oss om.

Herr talman! Jag har bara velat ge några nya exempel på det som har varit

vår uppgift i ett par år, att påvisa hur dessa krampaktiga försök från Göran Nr 106 Karlsson och andra alt skapa en bild av oenighet på fel föll fortsätter och är Fredagen den lika meningslösa som tidigare. Della alt vi harolika uppfattningar-del har vi i] mars 1978

- om hur vi skall lösa finansieringsfrågan är viktigt. Det skall vi fortsätta att

diskuteraochdelkan vi slåss om. Men vi skall inte försöka göra gällande att vi Hälso- och siuk-med den debatten egentligen diskuterar frågor om människors vårdbehov rd m m

och hur de skall tillgodoses, för del gör vi inte. Det är en helt annan diskussion.

Om ni vill ge konstruktiva bidrag till den debatten, peka då i stället på från vilket samhällsområde vi skall ta de reala resurserna, inte kronorna och örena utan de verkliga resurserna, prestationerna, inte minst de mänskliga, som behövs! Det aren viktig fråga och vi är ju engagerade i den. Och den som har läst socialutskottets betänkande, propositionen och de"hotfulla" beiänkandena från alla utredningar som redan är på gång kan inte sväva i okunnighet om att det görs oändligt mycket för att vi skall komma till rätta med del problemet. Men att då skjuta det ifrån sig och i stället tala om på vilken rad på skattsedeln en viss utgift bör föras upp är för mig en meningslöshet.

Herr talman! Jag ber atl på alla punkter fö yrka bifall lill socialutskottets hemställan.

GÖRAN KARLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Carishamre har ansträngt sig över hövan för alt sprida en dimridå över vad diskussionen gäller. Det är inte jag eller någon annan socialdemokrat som har tagit upp den ekonomiska diskussionen, utan det är fru Troedsson som har gjort det i snart sagt varje tal hon har hållit. Där har hon påtalat att våra förslag skulle vara mycket oförmånliga för landstingen och kommunerna. Det är där, herr Carishamre, som diskussionens kärna ligger. Det är hon som har börjat den debatten. Att vi nu för den är helt naturiigt, eftersom det inte har skett någonting på det här området. Del är inte frågan om atl bara säga att man vill någonting, ulan man måste också åstadkomma konstruktiva resultat. Det är det jag efterlyser från sjukvårdsministern.

Sedan kan man naturiigtvis. som herr Carishamre, föra ett ekonomiskt resonemang. Men det resonemang han förde är minsann inte invändnings-fritt. Vad har landstingen för möjligheter all klara sin ekonomi? De har icke några andra möjligheter än att höja landstingsskatterna. Staten däremot har möjlighet att, som herr Carishamre påpekade, la ut höjd moms, höja arbetsgivaravgifterna eller strukiurfondsavgifterna eller de direkta skatterna

- men dessa utvägar har avvisats av er. Det är närmast ni som har ansvaret
som får välja vilken väg ni vill gå, om ni nu är beredda att göra någonting
positivt när det gäller långvården. Det är den frågan det gäller.

Herr Carishamre använde en del av sin lid till att tala om social
nedrustning. Jag föreställer mig att ingen i kammaren förstod varför han
förde det resonemanget. Vem har påsiåit att del pågår någon social
nedrustning? Det har i varje fall inte jag gjort. Men den politik som den
borgeriiga regeringen för, inte minst den ekonomiska politiken, innebär på 17

2 Riksdagens protokoll 1977/78:106-108

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Hälso- och sjukvård, m. IV.

sikt en fördelning av inkomsterna som är ojämlik. Det är någonting som vi har anledning att diskutera mycket allvarligt.

Herr Carishamre sade att del inte spelar någon roll på vilket konto man för upp kostnaderna. De enda som skulle kunna vara lill freds om man skulle åstadkomma en slaisbidragshöjning vore kommunalmännen. Ja, herr Carishamre, fråga kommunalmännen landet runt hur de har det och herr Carishamre kommeratl få ell klart besked: De behöver stöd från staten föran klara de uppgifter som de har förelagts.

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

En del av de frågor som behandlas i socialutskottels belänkande berördes redan under den allmänpolitiska debatten. Andra frågor har utskottets talesman, herr Carishamre, i dag redan tagit upp i kammaren. Jag tänkte begränsa mig till några få kommentarer.

Eva Hjelmström tog upp önskemålet om en bättre läkemedelskontroll,en bätlre biverkningsrapportering. Den utredning som har tillsatts om läkeme-delskonirollen förväntas komma med sitt betänkande redan i sommar. Avsikten är att det belänkandet sedan skall remissbehandlas under hösten och att proposition skall kunna framläggas i början av nästa år.

Eva Hjelmström varnade också, om jag förstod henne rätt, för en onyansered rädsla för vissa läkemedel. Det hör till de frågor som behandlas i en annan utredning, läkemedelsinformationsutredningen, som också den kommer att bli klar under sommarens lopp.

Göran Karlsson gillade inte de många utredningar som har tillsatts på socialpolitikens område. Anledningen lill dessa utredningar är bl. a. att fastän väldigt myckel ar bra i svensk sjukvård, är en hel del mindre bra, och på åtskilliga områden skulle förbättringar kunna göras. Det är angelägel atl dessa förbättringar snabbi kommer till stånd. I stället för att tillsätta en eller två mycket stora utredningar med myckel omfattande uppdrag, utredningar som skulle ta mycket lång lid atl slutföra, harjag valt arbetsgången att tillsätta utredningar som har förhållandevis starkt avgränsade direktiv men som i stället har i uppdrag att arbeta så skyndsamt som möjligt.

En av dessa utredningar är redan klar - det är utredningen om hälso- och sjukvård för de äldre, en utredning som jag med glädje har märkt atl också socialdemokraterna ställer upp helhjärtat bakom. Den har klarlagt mycket av behoven och situationen pä långvårdens område. Andra utredningar, t. ex. lobakskommittén, behandlar frågor som socialutskottet upprepade gånger med riksdagens bifall har önskat få utredda men där den gamla regeringen inte villfor deras önskemål.

Göran Karlsson uppehöll sig i sill anförande främst vid äldresjukvården och del med rätta. Det är ett område där oerhört mycket behöver göras men där det också finns mycket stora möjligheter att ge de gamla som behöver vård en i bästa bemärkelse effektiv och mänsklig vård. Möjligheten för dessa äldre alt återvända till sina hem har avsevärt förbättrats under senare år i lakt med rehabiliteringens framsteg och möjligheten till förbättrade vårdinsatser vid sjukhusen, vid sjukhemmen och i den öppna vården. Men skall det bli

möjligt att verkligen få en så god sjukvård som möjligt för de äldre måste vi      Nr 106
också ha en väl fungerande värdkedja, där dagsjukvård och hemsjukvård är      Fredagen den
betydelsefulla komponenter för alt öka de gamlas möjligheter alt stanna kvar     3] mm-s 1978
i sina hem eller återvända dit så snart som möjligt.

Jag har tidigare med glädje noterat atl också socialdemokraterna ställer upp Hälso- och sjuk-bakom kravet på av en kvalitativ och kvantitativ förstärkning av hemsjuk- rd m m värden. I det avseendet gjorde Göran Karlssons inlägg i dag mig bekymrad. Jag fick ett intryck av att man från socialdemokratiskt häll nu var beredd atl backa från denna önskvärda utveckling.

Göran Karlsson uppehöll sig också vid en historieskildring av hur stark eftersläpningen av utbyggnaden av långvården hade varit under 1970-lalets hittillsvarande år, alltså under alla de år då socialdemokraterna till huvudsaklig del bär ansvaret för utvecklingen. Vad gjorde socialdemokraterna under den tiden? Eftersläpningen kunde man ju ganska snabbi lägga märke till. Analyserar man den ekonomiska situationen för landstingen under alla åren under 1970-talet skall man finna atl de ständigt ökade arbetsgivaravgifterna var en väsentlig orsak till landstingens svårigheter när del gäller ekonomin.

Beträffande hemsjukvården och dagsjukvården finns del anledning atl understryka att det är angelägel att inte bara titta på ersättningen i den mån anhöriga är villig att medverka - det blir också allt angelägnare att titta på de anhörigas möjligheter atl ställa upp med hänsyn till de regler som i dag gäller på arbetsmarknaden.

När det gäller utbyggnaden av sjukhemmen vill jag understryka vad jag tidigare har framhållit här i kammaren, alt det är utomordentligt viktigt all göra det möjligt för landstingen att fullfölja sina planer på en utbyggnad med ungefär 2 300 platser per år. Regeringen har också aktivt sökt underlätta utbyggnaden av äldresjukvården. En hel del har redan genomförts, och jag skall nämna några sådana åtgärder.

Den allmänna arbetsgivaravgiften, löneskallen, har från den I januari i år sänkts med 2 96 trots socialdemokraternas protester. Det innebär en ärlig lättnad fr. o. m. i år på ungeför 750 milj. kr. för landstingen och kommunerna. Vidare har ersättningen från sjukförsäkringen till landstingen höjts med ungefär43 96,dvs. nära 1 miljard kronor. Hemsjukvård och dagsjukvård har därvid fått en kraftig förstärkning.

Vidare får landstingen och kommunerna i år vardera 360 milj. kr. i extra statliga bidrag. I gengäld har de förbundit sig att vara ytterst restriktiva med andra åtaganden än de prioriterade, nämligen barnomsorg, äldrevård och äldresjukvård. Samtidigt förbereds inom regeringskansliet en rad åtgärder för alt bl. a. förbättra kvaliteten på äldresjukvärden samt för atl öka trivseln för de anställda och på det sättet underlätta rekryteringen, som i dag är ett stort problem. Principbeslut har också tagits om att allmänläkarutbildningen skall förlängas med sex månaders utbildning i långvårdsmedicin och rehabilitering för atl förbättra möjligheterna förde gamla att fä en bättre sjukvård både i den öppna vården och i de lokalt belägna sjukhemmen.

Vidare pågår förhandlingar mellan regeringen samt Landstingsförbundet I

Nr 106 och Kommunförbundet om utvecklingen under år 1979. Göran Karlsson

Fredagen den begär här besked om vad della kommer atl leda lill och hur mycket det blir i

31 mars 1978 kronor och ören för landstingen. Jag tror nog atl Göran Karlsson allvarligt

_____________ undervärderar kammarens ledamöter om han iror att de förväntar sig att man

Hälso- och sjuk- under pågående förhandlingar skulle gå ut och tala om vad förhandlingarna
vård m m kommeratl utmynna i. Så mycket kan jag säga som att stor enighet redan nu

föreliggerom atl landsting och kommunermåsie iaktta yttersta restriktivitei i fråga om andra områden än de prioriterade. Enighet råder också om alt restriktivitei måste iakttagas av regering och riksdag när det gäller atl ge landsting och kommuner nya åligganden. Jag tror också att del råder stor enighet om alt yttersta restriktivitei måste tillämpas när det gäller att lägga på landsting och kommuner nya pålagor såsom nya arbetsgivaravgifter, i synnerhet sådana som inte är socialförsäkringsmässigt motiverade. I de volymberäkningar som har gjorts från såväl kommunförbundens som regeringens sida har man räknat med en utbyggnad av sjukhemmen med 2 300 vårdplatser de kommande åren.

Göran Karlsson tycker inte om alt jag här i kammaren diskuterar de ekonomiska konsekvenserna för landstingen av olika förslag. Del förstår jag faktiskt inte. Vad del gäller människovården, sjukvården, socialvården, är helhetssyn ett honnörsord, och del med rätta. Nog borde begreppet helhetssyn också vara ett honnörsord när del gäller de ekonomiska konsekvenserna för landsting och kommuner av de olika förslag som läggs fram här i kammaren.

Socialdemokraterna föreslår, som Göran Karlsson har nämnt. 150 milj. kr. lill långvården för nästa budgetår för alt underlälla den önskvärda ulbygg-naden av sjukhemmen. Men jag kan inie underlåta all samtidigt stryka under del som Göran Karlsson också nämnde, att man från socialdemokratiskt håll samtidigl föreslår en ny arbetsgivaravgift, en sirukturavgift på 2 96, som skall införas från den I juli i år. Den skulle för nästa budgetår kosta landslingen 350 milj. kr. Hur man än vrider och vänder på delta förhållande, Göran Karlsson, blir ändå nettoresultatet, om man anlägger en helhetssyn, en urholkning av landstingens ekonomi med 200 milj. kr. i förhållande lill regeringens förslag. Man ger med den ena handen, men med den andra handen lar man tillbaka hela bidraget och betydligt mer än så i form av en ny löneskatt.

Jag ifrågasätter inte socialdemokraternas ambitioner och goda vilja på della
område, men socialdemokraterna måsle ändå göra klart för sig atl ell förslag
som i sin helhel innebär en urholkning av landslingens ekonomi med 200
milj. kr. inie underlättar den önskvärda utbyggnaden - tvärtom. Della
framgick också klart i den socialdemokratiska reservationen lill finansulskol-
lets betänkande nr 15 som behandlar finansplanen. Där sades del uttryckli
gen: "Slrukluravgiften kommer också alt få betalas av kommunerna. Redan
av den anledningen bör man någol revidera ner den kommunala konsum
tionens tillväxt 1978 i förhållande lill finansplanens kalkyler." 1 klartexl
betyder "revidera ner" all socialdemokraternas politik ger mindre utrymme
för kommunal konsumlionslillväxt än regeringen vågar räkna med.
20 Jag har än en gång uppehållit kammaren med de hiir beräkningarna, men

socialdemokraterna måsle en gång för alla försöka lära sig all ständigt höjda     Nr 106
löneskatter är förödande inte bara för förelagen ulan också för landslingens     Fredagen den
och kommunernas möjligheter att bygga ut äldresjukvård och barnom-     31 p-mrs 1978
sorg.___________________________________________________________

Låt mig lill sist, herr talman, något la upp reservationen 4, som Göran Hälso- och sjuk-Karlsson inte tog upp i sitt anförande. Reservationen gäller nej till medel lör vård. m m. omvandling av tjänst vid Akademiska sjukhuset från biträdande överiakare lill överläkare. Del är fråga om ell belopp på 15 000 ä 20 000 kr. per år. Anledningen lill reservationen ar en socialdemokratisk moiion med Göran Karlsson som första namn, en motion som har föranlett rubriker av typen "Politiskt mygel" och "Vänskapskorruption bland moderaterna" i socialdemokratiska tidningar. Motionen var så pass anmärkningsvärd alt Akademiska .sjukhusets direktör såg sig föranlåten att lämna en rad sakuppgifter i en skrivelse till utskottet.

Molionen har uppenbarligen tillkommit på grund av en ren missuppfattning av hur omvandlingar av läkartjänster går till. Del kan vara lätt gjort och det är ursäktligt. Men i stället för all erkänna alt man varit ute i ogjort väder framhåller Göran Karisson m. fl. sina insinuationer i reservationen, som går ut på att omvandlingen skulle ha föreslagits därför alt den var avsedd förden som sakkunnig biträder mig i departementet. Jag skall därför här för kammaren och lill kammarens protokoll så kortfattat som möjligt redogöra för frågan.

Förslaget i budgetpropositionen,som också bilräds av ulskollsmajorilelen, innebar all en biträdande överläkarijänst vid lungkliniken vid Akademiska sjukhusel skall omvandlas till överiäkarijänsl. Direktionen har begärt detta varje år sedan 1971, det år då möjligheten infördes alt ha mer än en överiäkarijänsl vid en och samma klinik. Det är f ö. del enda förslag lill omvandling av tjänst som har varit med ända sedan 1971 men som ännu inte har bifallils. Ingen annan omvandling har heller förts fram så konsekvent och ihärdigt från sjukhuset som denna. Socialstyrelsen har också med undanlag lör denna senaste gång lillsiyrkl varje år, och anledningen lill detta är inte svår att se. Den stora lungkliniken vid Akademiska sjukhusel har nämligen endaslen överiäkarijänsl. Överläkaren är dessutom tillika professor. Trols atl sjukhusel är regionsjukhus och undervisningssjukhus är kliniken i det avseendet sämre ställd än kringliggande sjukhus. Gävle, Västerås, Falun, Arvika, Eskilstuna och Örebro har t. ex. två överläkare vid sina lungkliniker. och Umeå har tre, för all ta några näraliggande exempel.

Påståendet i reservationen att överlakartjänslen skulle vara avsedd för någon viss person faller på alt tjänsten är sjukvårdsmässigt motiverad, inte personbunden. Överlakartjänslen är att betrakta som en helt ny tjänst och skall därför annonseras ut i bl. a. Post- och Inrikes Tidningar och Läkartidningen.

Efter ansökningstidens utgång skall direktionen överlämna ansöknings
handlingarna till Uppsala universitet, vars medicinska fakultet utser tre till
fyra sakkunniga. Med stöd av de sakkunnigas utlåtanden föreslår universi
tetet någon lill tjiinslen. Direktionen har därefter i sin lur alt lämna förord lill 21

Nr 106 tjänsten, varefter regeringen tillsätter den. Någol utrymme för ovidkom-

Fredagen den mande personliga hänsynstaganden finns således ingalunda.

31 mars 1978 Bakgrunden till direktionens upprepade begäran om en överiäkarijänsl är

______________ atl den öppna vården vid lungkliniken har ökat starkt och alt kliniken svarar

Hälso- och siuk- '" sjukvårdsområdets behov av aslmavård och allergiutredningar för
vård m in personer i vuxen ålder. Dessutom har tillkommit ökade krav på undersök-

ningar av yrkesmedicinska lungsjukdomar. Det kan därför förutses att den blivande tjänsteinnehavaren fåren betydande del av sin verksamhet föriagd lill denna del av lungmedicinen, som har hög prioritet inom både sjukvård och forskning.

1 andra sammanhang har socialdemokraterna varit lika angelägna som riksdagens övriga partier om att vi skall få en så starkt förbättrad yrkesmedi-cinsk verksamhet som möjligt. Jag hoppas alt del vid närmare eftertanke också gäller för denna kliniks vidkommande.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan konstatera atl varken fru Troedsson eller utskottets talesman tog upp våra krav på ökad fortbildning av personal och ökad information lill allmänheten i fråga om preventivmedel. Inte heller svarade någon på min direkta fråga som gällde om kommersiell reklam fortsättningsvis skall få förekomma på mödra- och barnavårdscentraler. Det vore bra med elt klargörande på de punkterna.

Fru Troedsson har alldeles rätt i alt jag varnade för onyanserad rädsla för p-pilleroch spiraler. Men jag krävde samtidigt respekt förde biverkningar som faktiskt förekommer, och jag krävde att ålgärder skall vidtas för atl förbättra kvinnornas situation. Det finnsju klart konstaterade biverkningar, och del krävs ökad forskning på det här området. Detta är krav som många kvinnor skulle kunna ställa sig bakom. Det för inte vara så, att man i tacksamhet över att det över huvud taget kommit fram säkrare preventivmetoder förfaller till att sluta ställa krav. Del här är uppenbart ett klart försummat område.

Sedan vill jag säga några ord i den här andra debatten. Del är bara att konstatera att socialdemokrater och moderater tycks vara helt överens om att det inte förekommer någon social nedrustning ute i kommunerna. Jag tycker del är ett myckel märkligt påstående. Vi kan ta några näraliggande exempel.

I Stockholms kommun har man genom höjda taxor och avgifter bl. a. för pensionärerna allvariigt försämrat deras sociala service. Man har inom barnomsorgen dels höjt taxorna på barnstugorna, vilket utestängt mänga låginkomsttagare, dels tagit upp en diskussion om alt öka barngruppernas storlek på barnstugorna, vilket också måsle anses innebära en klar försämring av den sociala servicen, i främsta hand för barnens del. Och i Stockholms läns landsting är situationen på många sjukhus närmast katastrofal i dag.

Inom vpk har vi sagt atl vi inte kan acceptera att man övervältrar

kostnaderna på läg- och mellaninkomstlagarna genom de ökade kommunala

och landstingskommunala skatterna. Inte heller kan vi acceptera att man

22 t. o. m. trots dessa skallehöjningar ivingas skära ned inom den sociala

sektorn, vilket främst drabbar de svaga grupperna. Vi har lagi förslag om en progressiv slalskommunal skall, som skulle innebära en omfördelning av skattebördan. Ell annat förslag vi harsiälll löraii lörbäiira kommunernas och landstingens situation ärande befrias från moms. Det skulle innebiiraen klar lättnad rent ekonomiskt för dem.

GÖRAN KARLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Om Eva Hjelmström hade lyssnat på mig, hade hon inte behövt påslå att socialdemokrater och moderater var överens i de ekonomiska frågorna. Men hon gjorde inte det, och då blev repliken som den blev.

Jag kan förstå att fru Troedsson känner sig irriterad över de många utredningarna som vi pekar på, men vi får ju vänta och se vad de ger för resultat. Vidare säger hon sig vara bekymrad över atl vi skulle backa beträffande hemsjukvården. Det finns ingen anledning att vara bekymrad i det avseendet, fru Troedsson.

Angående långvården frågade fru Troedsson vad socialdemokraterna gjorde. Jo, vi började med överiäggningar med landstings- och kommunförbunden och åstadkom ekonomiska satsningar från staten till dem.

Fru Troedsson tycks närmast ha fått arbetsgivaravgifter och strukturfondsavgifter på hjärnan - på annat sätt kan jag inte tolka hennes ord. Hela hennes resonemang är egentligen ganska horribelt. Om man höjer landstingens löner med några procent betyder det tydligen ingenting för fru Troedsson, som förra året reste land och rike kring och talade om atl sjuksköterskorna skulle ha höjd lön. Men hur skulle den betalas utan att det gick ut över landstingens ekonomi? Det är bara ett spegelfökteri som fru Troedsson bedriver när det gäller arbetsgivaravgifter och strukturfondsavgifter. En sirukturfondsavgift skulleju,somjaguttrycktedet förut, användas till att skapa elt effektivare näringsliv, som skulle ge jobb åt människorna och sätta fart på de f n. dåligt snurrande svenska hjulen. Fru Troedsson borde alltså inse att den har ett stort värde.

Sedan får jag lov att upprepa mig: Vad vill egentligen fru Troedsson göra, på vilket satt tänker hon finansiera det nödvändiga stödet till långtidsvården? Det ger hon inget besked om. Varje åtgärd som måste vidtas kommer att på något sätt drabba också landstingen och kommunerna. Hur känge skall det dröja innan regeringen är beredd alt handla när det gäller långvården? Skall det bli i år, skall del bli nästa år eller när? När ni har en riksdagsmajoritet som avslår våra motioner, varför gör ni då ingenting, varför tar ni inte de initiativ som ni säger att ni vill ta? Dena är ändå det avgörande. Ni förmår ingenting, om ni ingenting åstadkommer i det här fallet.

När ni vägrar att bestämma er för vad som skall ske, då har man rätt att säga alt den borgeriiga regeringen sviker de gamla och sjuka. Sådana ordfyrverkerier som fru Troedsson står för är dåliga hjälpmedel för långvårdens utbyggnad.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Hälso- och sjukvård, m. m.

Nr 106 Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Fredagen den H'"'' ''ilmn' Först några ord till Eva Hjelmström. Jag hoppas att det

31 mars 1978 framgick av mitt anförande att jag också har den uppfattningen att

_____________ biverkningsrapporteringen bör avsevärt förbättras. Vi ligger visserligen i det

Hälso- och sjuk- avseendet långt framme - kanske längst framme i världen - men det innebär

vård m. in. '"' '' '"' fnns behov av ytterligare förbättringar på det området. Där

delar jag alltså helt Eva Hjelmströms åsikt. Jag hoppas att den proposition

som skall kunna läggas fram i början av nästa år kommeratl leda till en ännu

bättre biverkningsrapportering än den vi har i dag.

Sedan några ord lill Göran Karlsson. Del gläder mig att det inte var fråga om någon ny förändring av socialdemokraternas inställning till hemsjukvården, utan alt man fortfarande håller fast vid alt hemsjukvården måste förbättras såväl kvalitativt som kvantitaiivi, om vi skall kunna få en äldresjukvård som är så bra, så effektiv och så mänsklig som möjligt.

Göran Karlsson frågade vad det kostar att öka landstingens löner. Naturligtvis blir landstingens lönekostnader betydligt större, om man hela tiden lägger på nya arbetsgivaravgifter. Om man å andra sidan säger, som socialdemokraterna ibland gör, att arbetsgivaravgifterna ingenting kostar därför alt de skall avräknas vid löneförhandlingarna, måsle del innebära en försämrad situation för löntagarna - en situation som inte heller skulle förbättra deras vilja att ställa upp på obekväm arbetstid eller på heltidsarbete.

Göran Karlsson frågar hur jag skall finansiera långtidssjukvården. Ja, jag tänkte i varje fall inte i första hand finansiera den genom all lägga på landstingen ytteriigare löneskatter. Som jag redogjorde för i min inlägg har vi försökt underiätta landstingens situation genom att ta bort 2 96 av löneskatten. För landstingen innebär det enbart i år ungefar 350 milj. kr. i minskade utgifter. 350 milj. kr. är mer an dubbelt så mycket som de 150 milj. kr. som socialdemokraterna i stället föreslår i direkta bidrag. Jag tror atl del är viktigt all vi gör klart för oss-vilket herrCarishamre var innepå i sill inlägg-all del är helt orimligt alt tro, eller försöka inbilla någon, atl man löser dessa stora, mycket trängande, ytterst angelägna problem för landstingen genom alt tro atl det finns pengar att la från himlen. Det finns det inte. Hur vi än bär oss åt kräver delta omprioriteringar inom landstingens verksamhet. Det kräver atl andra verksamhetsområden, som i och för sig kan vara utomordentligt angelägna, får vänta eller får finna sig i en betydligt långsammare utbyggnadstakt. Det är den verklighet vi som väljare och politiker har all leva i under en lång följd av år framöver. Men vi löser ingalunda problemen -jag vill upprepa det än en gång - genom alt framhärda i att ständigt lägga på landstingen nya löneskatter, löneskatter som vi sedan inte ar beredda att ens kompensera till 100 96.

Under della anförande iiveriog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

GÖRAN KARLSSON (s) kort genmäle: Nr 106

Herr talman! Jag tänker inte försöka få fru Troedsson all ändra inställning Fredagen den när det gäller arbetsgivaravgifterna. Jag vel all hon är så förhäxad av den -j ,-).|p5 1970

saken all del inte är lönt att diskutera. Men låt mig la upp vad hon sade

beträffande arbetsgivaravgifterna och avräkningen av dessa vid löneförhand- ffälso- och siuk-lingarna. Fru Troedsson sade all della skulle drabba löntagarna. Men fru j,j. Troedsson, hennes parii och den regering hon silter i har sannerligen inte tagit hänsyn till lönlagarna utan varit kvicka alt åstadkomma försämringar för dem. Praktiskt tagel vaoe ålgard som regeringen har vidtagit har riktat sin udd mot lönlagarna och den grupp som de representerar.

Den ekonomiska politik som den borgerliga regeringen fört har missgynnat landsting och kommuner och gjort alt man tvingats höja både landstings- och kommunalskallen. Del kan fru Troedsson inte komma ifrån.

Vi socialdemokrater har försökt driva på när del gäller långtidssjukvården. Men eftersom vi i dag inte har någon majoritet i riksdagen kan vi endast lägga fram förslag som sedan avslås av majoriteten. Tänk vilka ramaskrin vi skulle ha hört. vilken kritik vi skulle ha fått från moderata riksdagsmän och tidningar för nonchalansen mot de gamla om situationen hade varil den omvända! Nu sitter ni själva i ansvarsslällning. Del är ni som skall infria era frikostiga löften lill väljarna - men då förmår ni ingenting. Det är handling, fru Troedsson, som är avgörande, inte vackra ord och fraser. När tänker fru Troedsson genom statliga insatser till landstingen göra någonting åt långtidssjukvården?

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! För alt bespara kammarens ledamöter lid lär jag nog be Göran Karlsson all läsa igenom vad jag sade i mitt första anförande om vad regeringen hittills har gjort för att underlätta landstingens besvärliga ekonomiska situation. Jag skulle också vilja uppmana Göran Karlsson att än en gäng läsa igenom den reservation i finansutskoiteis belänkande dar socialdemokraterna säger all deras politik leder till en mindre volymökning för kommunerna än regeringens politik.

Göran Karlsson menar alt jag är förhäxad av arbetsgivaravgifterna. Jag är angelägen om alt vi äntligen får en helhetssyn på vad vi gör i olika sammanhang, så all vi verkligen ser alla konsekvenserna av de förslag som läggs fram i riksdagen och i andra sammanhang.

När del gäller löneskatterna och andra avgifter harjag ansett det vara min skyldighet att påtala vilka utomordentligt negativa konsekvenser för landslingen dessa sländigt ökade skatter har haft hittills under 1970-lalel. Säkerligen är delta en av många anledningar lill alt utbyggnaden av långtidssjukvården har släpat efter så starkt som den har gjort.

Jag nämner de här effekterna av olika ålgärder på landstingens skatteun
derlag, därför all del under den senaste liden har lagts fram ell förslag av
socialdemokraterna och LO om löntagarfonder och kapitalbildning. Om del
förslaget realiserades,skulle även del drabba skatteunderlaget för kommuner
och landsting utomordentligt hån. I förslaget föreslås nämligen elt tvångs- 2

Nr 106 sparande på 3 96 av lönen. Della ivångssparande skulle innebära att

Fredagen den landstingen genom en försämring av skatieunderiaget på 6 miljarder kr.

31 mars 1978 drabbades av en ärlig inkomstminskning på ungefär 750 milj. kr. Är det så

som Göran Karlsson säger, och det tror jag, att han ömmar för landstingens

Hälso- och siuk- ekonomi,finnsdeiallanledning förhonom att i varie fallselillatt dessa delar

vård '' ' ° socialdemokraternas förslag icke realiseras.

Tredje vice talmannen anmälde att Göran Karisson anhållit att lill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

IVAR NORDBERG (s):

Herr talman! Då statsrådet Ingegerd Troedsson prövade anslagsframställningarna för akademiska sjukhuset i Uppsala, måste hennes avgörande på den punkt som hon själv berörde avslutningsvis i sitt inledningsanförande ha präglats av allt annat än saklighet.

Låt mig först redovisa följande. 1 sin anslagsframställning har direktionen för akademiska sjukhuset äskat 22 nya tjänster. Socialstyrelsen har i sin behandling av petitan sagt ja lill 21 av de 22 äskade nya tjänsterna. Statsrådet har för sin del - av bl. a. ekonomiska skäl - tillstyrkt endast 6 nya tjänster.

Dessutom har akademiska sjukhuset begärt att få omvandla 19 biträdande överiäkartjänster till överläkartjänster. Socialstyrelsen har ansett alt man nu måsle vara återhållsam när det gäller att tillstyrka sådana omvandlingar av ijänsler. Trols det har man ansett sig vilja acceptera att så skall få ske i 11 av de 19 begärda fallen. Statsrådet har för sin del varit ense med socialstyrelsen om att det är nödvändigt med restriktivitei i dessa fall och ansett sig kunna godta endast sju omvandlingar av biträdande överiäkartjänster till överläkartjänster.

Så långt är allt väl. Iden svåra ekonomiska situation som vi befinnerossiär det helt naturligt att hårda prutningar måste göras även på dessa områden. Men i en situation som denna, när hårda prutningar måsle göras, är det än angelägnare atl prioriteringarna sker med hänsyn till de samlade behoven. Det är emellertid uppenbart att beträffande den punkt som statsrådet själv berörde har prioriteringen inte skett pä sakliga grunder.

Statsrådet har mot socialstyrelsens vilja ansett atl en biträdande överiäkarijänsl på lungkliniken bör omvandlas lill en överiäkarijänsl. Socialstyrelsen har prioriterat en ny tjänst i allergologi vid lungkliniken. Jag vill inte göra gällande att statsrådet inte skall ha rätt att göra andra prioriteringar än de socialstyrelsen gör, men när så sker måste också sakliga motiv ligga bakom sådana beslul. Så är del inte i det här fallet. Det enda motiv som statsrådet anför i budgetpropositionen är att direktionen på akademiska sjukhusel under en följd av år har önskat en omvandling av den här tjänsten. Om det i fortsättningen kommer alt vara statsrådets motiv vid prioriteringar, finns det verkligen anledning atl vara allvariigt oroad.

Huvudmotivet för statsrådets överkörning av socialstyrelsen i det här fallet
26 - del vidhåller vi, statsrådet Troedsson - är uppenbarligen att docent Olle

Hillerdal, som statsrådet har som sakkunnig i sitt departement, skall kunna återvända till akademiska sjukhuset efter sin tjänstledighet med stora möjligheter att fö tillträda den här överlakartjänslen. Slalsrådel berörde tillsättningen av de här tjänsterna, men del vet även statsrådet atl det är ytterst sällan som man icke tillsätter en person som innehar den biträdande överläkartjänsten när den omvandlas till överläkartjänst. Då skall del vara mycket allvarliga skäl som ligger bakom detta, och sådana skäl tror jag knappast föreligger i det här fallet.

Del är helt naturligt atl slalsrådel inie vill erkänna alt det är annat än sakliga motiv som ligger bakom den här prioriteringen från hennes sida. Men jag vill ännu en gång understryka att om prioriteringarna har sådana här grunder, finns det verkligen anledning alt reagera, och del har vi gjort. I vår moiion 1977/78:717 yrkar vi avslag på den här punkien i budgetpropositionen, och det yrkandet följs upp i reservationen 4 som jag också vill yrka bifall till.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Hälso- och sjukvård, m. m.

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Turordningen i debatten har blivit en aning lustig. Jag log för givet att Göran Karlsson som första namn på den något egenartade motion som behandlar frågan om omvandling av tjänst vid akademiska sjukhuset också skulle la upp den i sitt anförande. Men nu tog Ivar Nordberg upp frågan, och i stora delar för jag väl hänvisa till min tidigare skildring av sakförhållandet och de motiv som ligger bakom.

I den socialdemokratiska motionen talade man om all yiiersta restriktivitei måsle tillämpas, och man talade om atl en sådan här omvandling skulle kosta 50 000 kr. 1 sin reservation har nu socialdemokraterna prutat på det hela, och man är nere vid 20 000 kr. Akademiska sjukhuset beräknar att en sådan här konvertering skulle kosla ungefär 15 000 kr. per år.

Ivar Nordberg talar här om atljag skulle ha kört över av socialstyrelsen. Jag finner det någol förvånande. Det är nämligen sä alt socialstyrelsen har ansvaret för läkarfördelningsprogrammets genomförande. Därför måsle styrelsens uppfattning tillmätas allra största betydelse när det gäller inrättandet av nya tjänster. Däremot kan socialstyrelsen på andra håll inte påverka fastställandet av på vilken nivå en tjänst skall placeras. Del står således sjukvårdshuvudmännen fritt all välja om en medgiven tjänst för specialisi-kompeieni läkare skall inrättas för en överläkare, för en biträdande överläkare eller för en avdelningsläkare. Endast vid de statliga sjukhusen, akademiska sjukhusel och karolinska sjukhuset, anför socialstyrelsen synpunkter.

Som jag sade i mitt tidigare anförande har socialstyrelsen tidigare varje år tillstyrkt omvandlingen av befintlig Ijänsl vid lungkliniken lill överiäkarijänsl, men sista gången avstyrkt den.

Del är inte så uppseendeväckande om regeringen i fall som dessa gör en självständig bedömning av angelägenheten mot bakgrund av dels direktionens, dels socialstyrelsens uppfattning i frågan, liksom del är de olika landstingen som avgör motsvarande frågor med utgångspunkt i bl. a. direktionernas uppfattning av på vilken nivå en medgiven tjänst skall inrättas.

Nr 106 Nar det gäller tjänsten i allergologi förde direktionen fram den som nr 14 i

Fred'igen den prioriteringsordningen. Därigenom föll tjänsten utanför ramen för vad som

31 nrirs 1978 rimligen kan godtas i fråga om nya tjänster, för även om vi naturligtvis skulle

__________ _ önska få många av de har 21 nya läkartjänsterna som direktionen har begärt i

Hälso- och sjuk- '"'' P''''' måste, som Ivar Nordberg så riktigt anför, yttersta restriktivitei
vård m ni tillämpas när del gäller inrättande av nya tjänster eller när man lar på sig nya

kostnader.

Detta ar alltså sakförhållandet. Jag vågar personligen göra den bedömningen all om socialstyrelsen inte skulle ha tillstyrkt den nya tjänsten i allergologi skulle man utan vidare ha varil beredd all sin vana trogen ockå lillstyrka den konvertering av en biträdande överiäkarijänsl till överiäkarijänsl vid lungkliniken som del nu är fråga om.

IVAR NORDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Del iir inte kostnaderna för den här tjänsten som är del primära, ulan del är principerna för de prioriteringar som sker från regeringens sida. Här har regeringen med statsrådet Troedsson i spetsen gjort en prioritering som går stick i stäv med de rekommendationer som socialstyrelsen har gjort. Statsrådets enda argument för den omprioriteringen är all den här tjänsten har man äskat under en lång följd av år. Men just del året när socialstyrelsen anser att del finns andra tjänster som bör prioriteras framför denna tjänst kör regeringen över socialstyrelsens prioritering. Vad är del som har förändrats från i Ijol, fru Troedsson? Någonting måsle ha inträffat med lanke på all fru Troedsson i fjol inte följde socialstyrelsens rekommendation all då omvandla tjänsten. Först i år gör fru Troedsson det. Är del inte sannolikt alt del är den sakkunnige, som efter den tidpunkten har kommit lill departementet, som har lyckats påverka statsrådet till den här omvandlingen av tjänsten som biträdande överläkare lill en överläkareljänst?

Principen all man skall fasta stor vikt vid all myndigheten under en lång följd av år har äskat tjänsten måste ändå ställas mot alla de nya ijänsler som äskats. Vad är del slalsrådel menar all man har anledning all fästa mindre vikt vid, när del gäller de nya tjänsterna och de ijänsler som socialstyrelsen har förordat skall omvandlas i förhållande lill den här ifrågavarande tjänsten?

Slalsrådel lämnar ingen som helst redovisning av detta i budgetpropositionen. Därför finns det anledning alt verkligen reagera mot det sätt som statsrådet har agerat på i den här frågan.

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Jag tycker del är häpnadsväckande insinuationer som Ivar
Nordberg för fram. Vad är del som har förändrats sedan i fjol? undrar Ivar
Nordberg. Den frågan tyckerait jag Ivar Nordberg lämpligen kunde ställa lill
socialstyrelsen, som vartenda är sedan 1971 - alltså åren 1971. 1972, 1973,
1974, 1975, 1976 och 1977 - har tillstyrkt den här ijänsieomvandlingen. Del
enda som har förändrat sig av betydelse för socialstyrelsens bedömning är
28 förmodligen all styrelsen har lillsiyrkl den ijänsl i invärtes allergologi som

direktionen förde fram som nr 14 i priorileringsordningen. Men hänsyn lill Nr 106

del har man ansett all eftersom avdelningen då skulle ha fått två överläkar- Fredagen den

Ijänsler skulle konverteringen inie längre vara lika angelägen. 31 yy 197g

Som jag nämnde har tjänsten i allergologi förts fram som nr 14 i______

priorileringsordningen. Med hänsyn lill det bekymmersamma ekonomiska Hälso- och sjuk-läget har naturiigtvis yttersta restriktivitei måst iakttagas när del gäller ,j, inrättande av nya tjänster,som inte bara i sigkosiarganska myckel, utan som också drar med sig kringkostnader för utökad verksamhet. Delta är anledningen till alt vi av ekonomiska skäl har nöjt oss med att föreslå sex Ijänsler av de 21 som Ivar Nordberg tidigare nämnde.

Jag skulle lill Ivar Nordberg vilja ställa frågan: Varför skall lungkliniken, med hela dess stora behov av utbyggd öppen vård och yrkesmedicinsk verksamhet, behöva bli lidande på grund' av alt en av dess biträdande överläkare är tjänstledig och tjänstgör som sakkunnig inom socialdepartementet? Svaret på den frågan tror jag ar betydligt mer intressant för de patienter som del här är fråga om.

IVAR NORDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Del kanske vore mera relevant atl ställa frågan varför andra kliniker skall behöva bli lidande därför atl statsrådet Troedsson har en biträdande överläkare som sakkunnig i sitt departement.

När det gäller socialstyrelsens förändrade prioritering är del helt klart atl socialstyrelsen har gjort sin prioritering med utgångspunkt i de nya äskanden som har kommit från akademiska sjukhuset - nya äskanden om nya tjänster och nya äskanden om omvandlingar av tjänster. Det är med den utgångspunkten som socialstyrelsen har gjort sin bedömning och kommit fram till alt styrelsen haft anledning atl ändra sig beträffande denna ijänsl, men egendomligt nog har statsrådet då icke haft anledning all följa socialstyrelsens prioritering. Del finns, som jag har sagt, uppenbara skäl som talar för all den prioritering som statsrådet har gjort icke vilar på saklig grund.

Slalsrådel INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Ivar Nordberg förvånar mig mer och mer. Andra kliniker skulle alltså bli lidande på grund av statsrådets ställningstagande! Nu tror jag inte atl Ivar Nordberg har någon replikrait, men Ivar Nordberg kan ju sedan tala om för mig vilka kliniker som skulle kunna bli lidande. Jag vågar hävda all han blir mig svaret skyldig.

Faktum är att jag har den uppfattningen alt man skall vara försiktig vid
konverleringarav tjänster. Men samtidigt ärdet,som akademiska sjukhusets
direktör framhåller i sin ijansteskrivelse lill sjukhusel, så all karolinska
sjukhusel och akademiska sjukhusel har legal utomordentligt illa lill i
förhållande lill andra sjukhus när det gäller överordnade tjänster. 1 långsam
takt försöker vi därför återställa balansen för akademiska sjukhusets och
karolinska sjukhusets vidkommande i förhållande till andra undervisnings
sjukhus och även i förhållande lill andra sjukhus inom resp. regioner. Del är
inte på något vis fråga om an några andra kliniker blir lidande! 29

Nr 106 Som jag sade i mitt första inlägg har denna konvertering begärts av

Fredagen den sjukhusets direktion - och den kan väl knappast beskyllas för all gå någol

31 mars 1978 politiskt partis ärenden - varje år sedan 1971. Del finns ingen annan

_____________ konvertering som har begärts lika ihärdigt från direkiionens sida som just

Hälso- och sjuk- denna tjänst, och som jag tidigare sade är motiveringen till att det behövs
vård m m ytteriigare en tjänst i överordnad ställning det starka behovet av en utbyggd

öppen värd inom lungklinikens verksamhet, inte minst på grund av

yrkesmedicinska behov.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Sysselsättningen och arbetslösheten är helt dominerande frågor i dagens Sverige, men jag vill ta upp ett motsatt förhållande, nämligen personalbristen på våra sjukvårdsinrättningar. Jag vill då i första hand beröra personalsituationen inom långvården, som kan betecknas som minst sagt katastrofal.

Jag vet inte hur utskottet har läst vår moiion, för utlåtandet när det gäller frågor med anknytning till äldresjukvården talar i första hand om en eventuellt planerad utbyggnad av antalet värdplatser. Dessutom hänvisar man till en lång rad utredningar, och de behandlar inte frågan om personalbrisien. Vpk-motionen ägnas några rader som jag viH citera:

"Förslagen om utbildning för personalen för långtidssjukvården syftar som ovan nämnts bl. a. till alt förbättra rekryteringen lill detla vårdområde. I betänkandet föreslås även bl. a. an långtidssjukvården skall bli ledande när del gäller att utveckla en gruppvård med förbättrad kontinuitet, ökat medinflylande för patienterna och ökade möjligheter att ta till vara all personals teoretiska och praktiska kunskaper, intresse och engagemang. Eftersom flera utredningen, nämligen VÅRD 77, gymnasieutredningen och utredningen om sjukvårdens inre organisation, i del fortsatta utredningsarbetet bl. a. har an beakta problemen med rekrytering av personal lill långtidssjukvården påkallar inte motionen 1977/78:374 någon åtgärd av riksdagen."

Vad ar nu detta för svammel? Det finns i varje fa|l ingen godtagbar motivering till avslag på molionen. Del är ju nu man behöver personal. De fö som finns går ju ner för räkning därför an man alltid jobbar med otillräcklig personal. Hur skall en gruppvård med förbättrad kontinuitet se ut, då det inte finns personal att gruppa med? Visst är del bra att man talar om utbildning, men 40 96 av de nyutexaminerade undersköterskorna slutar under första anställningsåret, och då finns varken intresse, engagemang eller kunskaper atl la lill vara.

Del berättas från ett sjukhus i Stockholm atl man använder sig av lappar om vad personalen skall göra, som är uppsatta på väggarna och skrivna på fem olika språk. Del är enda möjligheten alt kommunicera. Vilket ökat medinflylande får patienterna, när detla är enda möjligheten till kontakt?

Det hjälper inte, statsrådet Troedsson, med utredningar och ambitionsni
våer hos utredare, om man inieharkoniakt med verkligheten eller är överens
30 med ansvariga huvudmän. De alternativplaner som presenteras i ulskollets

utlåtande blir då lomma fraser. Nr 106

Så sent som i februari i år, när landstingens förvaltningsutskott träffades på Fredagen den ett seminarium i Stockholm för att diskutera ekonomi, sades det klart ut att 31 nars 1978

det inte går att bara satsa på långvården. Vad hjälper det att satsa där, när man

inte kan få tag pä personal? Vi har stått med långvårdsavdelningar tomma i ett Hälso- och siuk-par år på grund av bristen på personal, medan andra avdelningar där man ,j,.y j lyckats få personal är överbelagda. - Det var ordföranden i förvaltningsutskottet i Jönköpings landsting som yttrade detta.

Samma erfarenhet redovisades från Uppsala. 54 nya långvårdsplatser slår färdiga men utan verksamhet på grund av personalbrist.

Att det inte bara är att satsa på långvården blev också den slutsats som de 21 förvaltningsutskottsledamöterna drog av denna sammankomst. Detta visar vad vi också sagt i motionen, nämligen att arbetskraftsbristen inom åldringsvården är ett problem för hela landet och inte enbart ett storstadsproblem. Det har talats ganska mycket här om utbyggnaden av långtidsvärden och om alt ekonomin inte är tillräcklig för landstingen, men vårdplatser är ju inte meningsfulla om de inte kan utnyttjas på grund av personalbrist.

I vår motion har vi givit exempel på atl omsättningen av personal är mer än hundraprocentig på vissa vårdenheter. Också i den sysselsättningsutredning som gjorts av Spri finns många exempel på detta. Vj anser att den avgörande orsaken lill att så många slutar sina anställningar är arbetsförhållandena inom sjukvården-arbetsförhållanden som förvärras för dem som jobbar genom an man aldrig har full personalbesättning. Kan man inte stoppa detta ekorrhjul riskerar sjukhusen att bli helt utan personal i framtiden.

För att lösa personalfrågan ger landstingen nu beredskapsjobb inom sjukvärden åt unga arbetslösa. Trots att det är tjänster det gäller blir det ett beredskapsjobb, och man tvingas ställa den fråga sqm ett arbetsmiljöombud för Kommunalarbetareförbundet ställt: Är det minderåriga som skall klara landstingens personalkris? Trots alt ungdomar under 18 år egentligen inte får anställning inom vårdsektorn fanns det inom Stockholms landsting i februari i år inte mindre än I 091 ungdomar under 18 år i arbete, flera 14- och 15-åringar. Det har hänt i flera fall att unga sjukvårdsbiträden knäckt sina ryggar i det tunga arbetet och invalidiserats för hela livet. Vidare har det ökade deltidsarbetet inom sjukvården lett till att arbetscheman blivit så sönder-styckade all det blir omöjligt alt anställa personal på hellid. Inser slalsrådel Troedsson att det är nödvändigt all bryta denna trend när del gäller personalomsättningen på vårdsidan? Främst är del angeläget ur vårdsynpunkt, därför att den innebär en dålig vård, men det kostar också pengar i sexsiffriga tal med all nyrekrytering. Vänsierpijftiet kommunisterna har i varie fall insett atl det är en nödvändighet.

Vi tror att ett sätt atl bryta fluktuationen är att niir).sl<a arbetstiden till sex
limmar om dagen. Det skulle underlätta schemaläggnjngen om alla arbetade
lika länge och kanske göra sjukvårdsarbetet mera atlrakiivt. Slalsrådel
Troedsson har vid flera lillföllen sagl all sjukvårdspersonalens löner måste
anpassas till det arbete den utför. Vi är överens om det. En sexlimmarsdag 31

Nr 106 med lönekompensation skulle kanske delvis lösa del problemet.

Fredagen den ' ''" ''* '■'*''' ''"älle nöjt oss med an begränsa kravei lill en

31 mars 1978 försöksverksamhet inom långvården, som är mest illa utsatt, även om

behovet finns inom hela sjukvården. Men inte ens en försöksverksamhet är

Hälso- och siuk- regeringen överens om. Någonting måste göras med del snaraste, och jag vill

vård in fråga: Vad tänker slalsrådel göra i stället?

Med della, herr talman, yrkar jag bifall till motionen 374.

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Bara en kort replik.

Mycket av det som Karin Nordlander lar upp är jag helt överens med henne om. Det är också en del av de saker som hon tar upp som är anledningen till atl några av utredningarna fått i uppdrag all skyndsaml lägga fram förslag till förbättringar som just berör personalens arbetssituation.

Karin Nordlander frågade om utredningarna hade någon kontakt med verkligheten. Ja, det är just det som jag försökt se lill att de skall ha närdet gälll all ulse ledamöler i ulredningarna. Ulredningen om sjukvårdens inre organisalion beslår t. ex., förutom av en hög jurist som är ordförande, av representanter för de olika personalorganisationerna och för landstingen just därför atl del skall vara folk som jobbar på fältet och känner till förhållandena som skall kunna föreslå ändringar i lagstiftningen och andra åtgärder föran förbättra trivseln och öka möjligheterna lill gruppvård, lagarbete, självstyrande kliniker och annat, som jag tror avsevärt skulle kunna förbättra personalens trivsel och bidra till all den i större utsträckning vill stanna kvar inom vårdyrket.

HSÄ, ulredningen om hälso- och sjukvård för äldre, har tagit upp väldigt många av de problem som Karin Nordlander nämnde. Det är också anledningen till alt dess betänkande i tillämpliga delar har lämnats över lill de övriga ulredningarna.

Ulredningen Värd 77 ligger under utbildningsdepariemeniel, men om jag inte är fel underrättad kommer den under årets lopp att lägga fram förslag till en rad åtgärder som är ägnade att förbättra situationen för vårdpersonalen.

SIO torde komma med en principförslag redan lill årsskiftet.

KARIN NORDLANDER (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det finns en ordspråk som säger att medan gräset växer dör kon, och del kan väl ligga någonting i det just när del gäller utredningar.

Del är många frågor som måste lösas för all personalfrågan på sjukhusen skall klaras. Det gäller naturligtvis också utbildningen. 1 dag saknas lärare för vårdutbildning, det saknas praklikplalser lör att den kommunala högskolans vårdutbildning skall kunna fungera, och del betyder lomma elevplaiser. VÅRD 77, som nämns i utskottsbetänkandel, åberopas också av Landstingsförbundet, som ställer förväntningar på regeringen. Där väntar man tydligen på varandra! Del löser heller inga problem atl banta förpraktiken, något som

32 också ligger i förslaget. Det medför bara en försämrad utbildning.

Men enbart utbildning löser inte problemen med personalomsättningen. Del måste andra personalpolitiska åtgärder till. Dålig arbetsmiljö, pressande arbetsuppgifter, oiillfredsslällelse över att känna att man inte räcker till och de låga lönerna är de troliga orsakerna lill personalomsättningen. Någon systematisk insamling av uppgifter från berörd personal, som helt kan dokumentera orsakerna, har hittills inte gjorts men skall tydligen göras. Sådana fakta måste ligga lill grund för lämpliga åtgärder. Man måste lyssna lill personalen då den säger att det inte räcker med mer pengar för alt locka sjukvårdspersonal. Det som krävs är bättre arbetsförhållanden, som kan skapas bara genom atl man får tillräckligt med personal. En kortare arbetstid ulan deltid är ett krav som starkt förts fram från de fackliga organisationerna och från de anställda själva. Den dåliga barntillsynen är en annan fråga som innebär problem, och den borde man kunna lösa.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Hälso- och sjukvård, m. m.

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Del är inte alls fråga om alt medan gräset växer-dvs. medan utredningarna pågår - dör kon. Myckel är på gäng i delta avseende i landstingen. När det gäller praklikplalser, som verkligen har varit en träng sektor, föreligger förslag från VÅRD 77 som nu är på remiss. Jag hoppas alt det förslaget, om det genomförs, snabbt skall leda lill förbättringar. Jag vill också helt kort ta upp en annan sak som Karin Nordlander nämnde. Jag menar att det är utomordentligt viktigt alt vi ser lill alt vi har ett skatte- och bidragssystem här i landet som gör att skillnaden i behållning mellan hel- och deltidsarbete resp. mellan bekväm och obekväm arbetstid inte blir för liten -detta inte minst av hänsyn lill sjukvårdens personalbehov.

ERIK LARSSON (c):

Herr talman! I budgetpropositionen konstateras att en kraftig utbyggnad av sjukvården skett de senaste decennierna. Samhällets totala kostnader för hälso- och sjukvärden ökade under perioden 1966-1976 med knappt 6 miljarder kronor till drygt 20 miljarder. Hälso- och sjukvårdssektorns andel av BNP ökade från ca 4 96 år 1966 lill drygt 8 96 år 1976, Antalet yrkesverksamma inom sektorn har under samma period ökat från 130 000 lill drygt 250 000,

När man nu presenterar de här siffrorna för allmänheten blir den spontana reaktionen ofta sä här: Närdet nu har satsals så myckel pä sjukvården hur kan det då komma sig att man får vänta i veckor på all fö träffa en läkare, alt man får vänta i månader på en gallstensoperation, att man får vänta i åratal på en höftledsoperaiion?

Det är bara att konstalera: i den mån köerna ökar trols den kraftiga utbyggnaden av sjukvården beror detla på atl vårdefterfrågan har stigit ännu snabbare än ökningen av resurserna.

För den som i över 30 är har deltagit i landstingsarbete är det här ingen nyhet. Liknande situationer har vi levt med hela liden. Ständigt måste frågan vara: Används de resurser vi har på rätt sätt? Tid efter annan har också diskussioner förts om delta.

3 Riksdagens protokoll 1977/78:106-108

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Hälso- och sjukvård, m. m.

Redan på 1950-talet talade man om "lägsta möjliga omhändertagandenivå", vilket innebar alt man skulle försöka bättre anpassa värdinsatserna lill den enskilda människans behov av vård. I början av 1970-talet kom som en följd av detta tänkande nivåstruktureringen inom sjukvården.

Nu måste vi, som en följd av dagens behov och den framtida åldersstrukturen i samhället, prioritera långtidssjukvården i dess olika former.

Därutöver måste vi få en bättre balans mellan sluten och öppen vård. Vad som sägs i proposiiionen i det avseendet är säkerligen rikligt. Allmänheten kräver närservice och kontinuitet inom hälso- och sjukvården. Det kravet måsle sä långt möjligt tillgodoses.

Ökade resurser lill primärvården inkl. distriktsvården bör rimligen kunna leda till att allt fler får sitt vårdbehov tillgodosett på denna nivå. Förhoppningsvis kan detla innebära minskat tryck på dyrare vårdformer.

Av största vikt är dä givetvis ett effektivt samarbete med den primärkommunala socialvården, främst beträffande hemsjukvård och distriklssjuk-värd.

Man kan ställa frågan: Kommer framtidens sjukvårdsresurser att räcka till, eller för vi fortsätta leva i en kronisk bristsituation?

Svaret pä dessa frågor tror jag inte vi kan finna enbart i storleken av samhällets satsningar på sjukvårdsområdet. Det är inte bara en fråga om satsning av pengar och utbildning av personal. Det är också en fråga om allmänhetens vilja och förmåga att slå vakt om sin egen personliga hälsa genom sunda livsvanor och förebyggande åtgärder.

Man har kallat detta personliga engagemang för friskvård eller egenvärd. Oavsett benämningen kan det visa sig värdefullt med ökad satsning på information om någon form av bashälsoprogram för egenbruk.

Allmänheten har genom upplysning blivit observant på hälsorisker i omgivningsmiljön. På samma sätt bör man genom effektiv information kunna undvika vissa triviala sjukdomstillstånd.

Såvitt jag kunnat bedöma - det har andra konstaterat tidigare i den här debatten - är alla överens om de satsningar som nu skall ske och de prioriteringar som måste göras inom sjukvårdsområdet. Denna enighet är värdefull med hänsyn till de stora och viktiga frågor det gäller.

Enighet råder också om att sjukvårdshuvudmännen måste erhålla ekonomiskt tillskott för att klara en högre utbyggnadstakt. Om hur detta skall ske råder delade meningar. Men det är en detalj i den stora frågan, som inte bör fä undanskymma del faktum att det råder en långtgående enighet när del gäller sjukvården för framtiden.

När vi nu skall fördela samhällets resurser - i den män vi har någonting alt fördela - när vi skall överföra pengar från exempelvis staten till den kommunala verksamheten, är det värt att något beröra principerna för transferering av medel från staten till kommunerna och landslingen.

Jag anser att statsbidrag i princip inte bör vara bundet till visst ändamål i fall som vi här diskuterar. Man bör, tycker jag, så långt det är möjligt, lämna generella bidrag att fritt användas av resp. huvudman. Vi skall för framtiden så långt möjligt undvika bundna statsbidrag, öronmärkta pengar. Jag ställer

mig därför helt bakom det förslag som regeringen framlagt beträffande den här transfereringen.

En grundprincip som jag tror att vi alla är överens om när det gäller alt förstärka landstingens, sjukvårdshuvudmännens, ekonomi är att det är ett socialt krav att ingen enskild på grund av avgift skall tvingas avslå från värd. Del är en viktig princip att slå fast i detta sammanhang. Visst kan vi ändra avgifter, visst kan vi på olika sätt försöka förbättra sjukvårdshuvudmännens ekonomi, men det får aldrig ske pä sä sätt att enskilda människor på grund av att det kostar för myckel avslår från en nödvändig vård.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Hälso- och sjukvård, m. m.

PER GAHRTON (fp):

Herr talman! I debattboken Öppet brev om långvården säger hemsjuk-värdspatienlen Carin Larsson, 65 år, så här: "Jag är sä glad alt jag för vara hemma igen. Visst blir man bra omskött på långvården. Men man är ju ändå bara ett nummer där."

I de korta meningarna sammanfattar hon långvårdens kärnproblem: hur mycket man än bygger ut, hur mycket man än ökar personaltäthet och minskar patientantal per rum är institutionsvården ändå alltid en sorts nödlösning, del moderna samhällets offentliga och opersonliga omhändertagande när det privata och personliga omhändertagandet inte står till buds.

Man kan naturiigtvis se det som ett oerhört framsteg atl långtidssjuka inte längre las om hand av fattigvården, som ofta skedde ända fram till 1927, ulan i stället pä 55 250 platser inom instilutionsbunden långtidsvård.

Man skulle också kunna se utvecklingen som en eftergift för en väldig förändring av befolkningssammansättningen som har medfört att 1990 var femte svensk kommer att vara över 65 år och 140 000 över 85 är.

En tredje möjlighet är an se den beräknade ökningen av vårdplalsbehovet som ett yttersta symtom på en samhällsutveckling som har gått snett, som isolerar, passiviserar och stöter ut den äldsta generationen så att till slut bara vårdanstalten återstår som en tillflyktsplats undan ell samhälle som inte orkar ta ett direkt och personligt ansvar för den äldsta generationen, som försöker köpa sig ett gott samvete genom det indirekta bidraget via skattsedeln till institutionsbyggen i all oändlighet.

Någon sanning lär del ligga i alla dessa tre förklaringsmöjligheter till den inslilutionsbundna långtidsvårdens tillväxt och omätlliga platsbehov. Men under senare år har lyckligtvis en förskjutning skett från de båda första förklaringsmodellerna till den tredje. Man tolkar inte sä ofta vårdplatsutbyggnad som ett okomplicerat mått pä sociala framsteg, man uppfattar inte sä ofta den som bjuder högst i plalsantal som den mest omsorgskännande. Man nöjer sig inte heller så ofta med att resignerat peka på befolkningsutvecklingens åldringsexplosion och de mängtusenhövdade vårdköerna.

Man förstår alltmer att värdbehovet inte bara kan bekämpas genom platsuibyggnad, alt del handlar om hela den äldre generationens ställning i samhället.

Ett exempel på denna nya insikt finns i socialdepartementets ulrednings-

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Hälso- och sjukvård, m. m.

rapport De äldre och hälso- och sjukvården.

Man har där bl. a. ett ingående resonemang kring passivitetens och den sociala isoleringens effekt på hälsotillstånd och vårdbehov. Man skriver:

"Det finns många skäl all anta att cellens liksom organens och hela individens vitalitet bibehåller livskraft och funktionsduglighet genom att brukas. Ett sådant antagande är i varje fall mer välgrundat än uppfattningen att den äldre friska människan plötsligt behöver vila efter ett arbetsfyllt liv."

Men det är ju just detta senare, tvivelaktiga antagande som har legat till grund för hela pensioneringssyslemet och äldrepoliliken. Nu skriver utredningen atl "del finns anledning att mildra tillämpningen av generella regler knutna till den kronologiska åldern och i stället slå vakt om de äldres rätt att fortsätta arbeta om de kan och önskar det".

Exakt samma synsätt har sedan länge präglat folkpartiets äldrevårdspolitik. År 1969 lade vi fram förslag om en rörlig pensionsålder i programmet Aktivitet och trygghet för de äldre, en princip som delvis kunde genomföras genom den s. k. Hagauppgörelsen 1974 och som trädde i kraft 1976 i form av rätten lill delpension och generösare regler för uppskjutet pensionsuttag.

Men det finns mycket mer att göra innan pensionärerna är helt integrerade i samhället som aktiva människor i social gemenskap. En arbetsgrupp inom folkpartiet har lagt fram ett förslag till program för "Ett mänskligare samhälle för de äldre". Där finns bl. a. krav på en utveckling av den rörliga pensionsåldern så att inte bara rätten till pension, utan också rätten till arbete, blir röriig upp till 70-årsåldern. Där finns idéer om ett utvecklat integrerat serviceboende. Där finns förslag om att alla fasta biologiska åldersgränser skall tas bort. Där finns långtgående uppslag till olika modeller för ett ökat inflytande för pensionärer över samhällsutvecklingen i allmänhet och de äldres förhållanden i synnerhet.

Självfallet kan inte ens de mest långtgående åtgärder av det slaget undanröja behovet av en såväl kvantitativt som kvalitativt väl utbyggd äldresjukvärd. Men måste den ske i institulionsform i så slor utsträckning som nu är fallet och som än mer förutspäs i prognoserna?

Det är inte säkert. Enligt en undersökning av rörelsehandikappade långvårdspatienier, av vilka 80 96 var 65 år eller äldre, i Stockholms län häromåret hade tvä tredjedelar ell ganska litet omvårdnadsbehov. De kunde klara sig helt själva eller med viss hjälp med personlig hygien, påklädning och liknande. 28 96 beräknades klara sig ensamma hela natten och större delen av dagen. Bara 4 96 var i behov av nästan heltidstillsyn. 10 96 skulle klara sig i en vanlig handikappanpassad bostad. Ca hälften behövde boendeformer med litet mer service. 41 96, alltså mindre än hälften, skulle behöva dygnetrunt-service. Enligt utredningen hade vid undersökningstillfället ungefär hälften av patienterna varit klara för utskrivning från långvärden i minst tre månader. Varför hade de dä inte fån lämna långvårdsinslitutionen? Socialutredningen gör i sitt delbetänkande 3 om avgifter inom långvården följande kommentar lill dessa siffror: "Stockholms läns landstings undersökning från år 1975 redovisar resultat som visar att en betydande del av långvårdspatienterna är

rehabiliteringsbara. De skulle behöva insatser som andra än sjukvårdshuvudmannen har ansvaret för."

Del finns alltså en flaskhals inte bara vid intagning till långvårdsinrätlning utan också vid utskrivning. Enligt pensionärsundersökningens enkät skulle 22 % av alla långvårdspatienter kunna skrivas ut till "för patienterna bättre boende- och vårdformer" om mottagningsförhållandena hade varil tillfredsställande utbyggda och organiserade. I 300 skulle kunna skrivas ut lill sin egen bostad, 1 800 till ålderdomshem.

Mot den bakgrunden måste ett förstahandsmål för en mänskligare äldresjukvård vara en tillfredsställande utbyggnad av alternativa, öppna vårdformer. En grundförutsättning för öppen långtidsvård är naturligtvis att den sjuke har en egen bostad.

Mot den bakgrunden är Ivan Svanslröms motion minst sagt anmärkningsvärd. Han vill ha s. k. differentierade avgifter inom långtidsvården. Det skulle effektivt göra det omöjligt för många långvårdspatienter att behälla en egen bostad. Socialutredningen skriver i sitt betänkande om långvårdsavgifterna bl. a.: "Det är av synneriigen slor betydelse för patienter inom långvården att

kunna få behälla bostaden. Den sjuke kan uppleva föriusten av bostaden

så att myndigheterna klipper av kanske den sista förbindelselänken patienten har med sitt tidigare friska liv. Bostaden symboliserar ett hopp om ett liv utanför sjukhuset."

Mot den bakgrunden avstod socialutredningen från atl föreslå differentierade långvärdsavgifter. Också Landstingsförbundet har frångått sill tidigare krav i den riktningen. Folkpartiet fastslog senast pä sitt landsmöte 1974 atl långvårdsavgifterna skall var enhetliga. Men Ivan Svanström leker fortfarande med tanken att mildra landstingens finansiella problem med metoder som går ut över långvärdspatienternas rehabiliteringsmöjligheter. Del är anmärkningsvärt.

Utöver en egen bostad är det naturligtvis mycket mer som behövs för att skapa en mänskligare sjukvård utanför institutionerna. Hemsjukvården måste byggas ut. Den tanke om rätt till ledighet och ekonomisk ersättning till vuxna barn som tar vård om en förälder eller mor- eller farförälder som finns i Gunnel Jonängs motion och i det särskilda yttrandet av Gunnar Biörck i Värmdö finns med också i folkpartiets äldrevärdsprogram. Det kan vara rimligt,som utskottet förordar,att skynda långsamt i väntan på utvärderingar och utredningsresultat. Men i princip är tanken riktig och värd ytterst seriösa överväganden. Man bör notera att det vanligen inte skulle bli tal om unga, aktiva barnfamiljer som skulle ta hand om sina egna åldrande föräldrar. Befolkningsutvecklingen har gjort att det i stället snarast blir tal om att generationen omkring 60 år i större utsträckning tar hand om sin föräldrageneration av 80-90-äringar, dvs. den pensionärsgrupp som kommer att växa snabbast under 1980-talel.

Det finns alltså mycket atl göra för atl minska trycket på långvårdsinstitutionerna.

Mot den bakgrunden är den socialdemokratiska partimotionen uppseendeväckande. Där finns några pliktskyldiga ord om behovet av ökad

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Hälso- och sjukvård, m. m.

Nr 106 hemsjukvård. Men i övrigt är hela tyngdpunkten lagd vid behovet av

Fredagen den utbyggnad av den institutionsbundna långtidsvården. Man skriver i klartexl:

31 mars 1978 "Sjukhemmens utbyggnad och en ökad personal på sjukhemmen är en

_____________ nyckelfråga i dagens långtidsvård."

Hälso- och sjuk- •'8 övertygad om atl den inställningen är sakligt felaktig och mänskligt

vård m m olycklig. Den leder obönhörligen lill en utbyggnadskapplöpning med vård-

köerna som slukar resurser och engagemang och tränger undan alla andra perspektiv och alternativ.

Visst måsle vi bygga ut fler långvårdsplatser, men del kommer ju också att ske genom sjukvårdshuvudmännen helt utan detaljerade anvisningar från riksdagen, i minst den omfaltning som socialdemokraterna föreslär; 2 300 platser per år. Det skulle innebära ca 63 000 platser totalt 1985 inom somatisk långtidsvård. Om man utgår från en beräkning som ulredningen om de äldres hälso- och sjukvård gjort skulle det vara för litet. Behovet skulle uppgå till drygt 70 000 platser eller 71,5 platser per 1 000 invånare som fyllt 70 år. Socialstyrelsens normtal ligger på 70-75 platser per 1 000 invånare som fyllt 70 är.

Kan man alltså anklaga socialdemokraterna, sjukvårdshuvudmännen och regeringen för atl planera för låg utbyggnad av långvården? Nej, jag tror inte det. Kanske är utbyggnaden i själva verket för hög. Utredningen om de äldres hälso- och sjukvård menar t. ex. atl "normtalets värde kan starkt ifrågasättas som riktpunkt för planeringen" och pekar pä Västerbotten och Blekinge som exempel. Vid årsskiftet 1976-1977 hade Västerbotten 63 värdplatser per 1 000 invånare som fyllt 70 år. Blekinge hade bara 37.

Naturligtvis vore det frestande för mig som folkpartist att av de siffrorna dra slutsatsen atl äldresjukvården är nästan dubbelt så bra i det liberalt präglade Västerbotten som i det massivt socialdemokratiska Blekinge. Men så är självklart inte fallet. Äldresjukvårdens kvalitet kan inte mätas med normtal och antal vårdplatser i institution. Kanske har socialdemokraterna i Blekinge begripit det. Deras partivänner i riksdagen har det definitivt inte. En mera fantasilös och andefattig framställning om äldresjukvårdens problemalik än den socialdemokratiska partimotionen får man leta länge efter.

I slutet av debattboken Öppet brev om långvården berättar författarinnan om en längvärdspatient i rullstol som sitter och tynar bort. Hon frågar: Är det inte mentalt mord som begås på den här mannen, och är vi inte alla delaktiga i det mordet?

Den frågan ställer sig i dag de flesta som sysslar seriöst med långtidsvård och äldresjukvärd. Den frågan skulle med rätta kunna betecknas som "nyckelfrågan i dagens långtidssjukvård". Men socialdemokraterna i riksdagen nonchalerar den frågan och ställer sig vid sidan om erfarenheten, vetenskapen och den allmänna debatten och vidhåller atl det allt överskuggande viktiga, den helt dominerande nyckelfrågan, är institutionsplatsut-byggnaden. Det är uppseendeväckande och anmärkningsvärt - för att uttrycka sig milt.

NILS HJORTH (s):

Herr talman! För tredje året i rad harjag och några medmolionärer väckt en moiion om inrättande av en yrkesmedicinsk enhet vid akademiska sjukhuset i Uppsala. Vi hade 1976, dä vi motionerade för första gängen, tagit fasta pä dåvarande socialministerns uttalande i december 1975, om alt målet i en första etapp var att förse samtliga regionsjukhus med kvalificerade resurser för yrkesmedicinsk verksamhet. Vi pekade på det starka sambandet mellan yrkesinspektionen och yrkesmedicinen. Sedan 1974 hade nämligen Uppsala en egen yrkesinspekiionsavdelning. Utskottet avstyrkte emellertid vår motion under hänvisning til) den pågående och nyligen igångsatta utredningsverksamheten.

Förra året kom vi igen med en motion där vi underströk viklen av utbildning av yrkesmedicinare sä atl behovet av insatser inom yrkesmedicinen och företagshälsovården kunde tillgodoses. Utskottet hänvisade åter till det pågående utredningsarbetet och kunde inte tillstyrka den överiäkarijänsl vi föreslog.

Ändå hade socialstyrelsen tillstyrkt inrättandet av en sådan tjänst. Utskottet anförde som skäl för avslag bl. a. alt det rådde brist på läkare med kompelens som överläkare i yrkesmedicin.

1 årets proposition tillmötesgår socialministern vårt krav på en överläkartjänst för yrkesmedicin vid akademiska sjukhusets medicinska klinik, och det är vi givelvis lacksamma för. Vi anser - och del har vi utvecklat i vår motion 1977/78:291 - att del därmed finns förutsättningar atl bygga upp en yrkesmedicinsk verksamhet. Sjukhuset har goda lokal- och utruslningsmäs-siga förutsättningar för en mer omfattande verksamhet.

Den service som lämnas av karolinska sjukhuset har visat sig otillräcklig, Uppsala sjukvårdsregion, med sitt stora upptagningsområde och sina många industrier, bör enligt min mening ha en egen yrkesmedicinsk klinik. Delta har även krävts från fackligt håll. Och nu kan man väl säga att i och med den inrättade överlakartjänslen har det första stegel tagits. Den yrkesdermaiolo-giska enhet som inrättats innevarande budgetår utgör så atl säga grunden för det hela.

Jag finner utskottets förmodan om an vissa sjukskötersketjänster kommer atl placeras vid den enhet för yrkesmedicin som byggs upp kring den nya överiäkarljänslen vara positiv. Jag har därför anledning hoppas att vi inom rimlig tid får en helt utbyggd yrkesmedicinsk klinik i Uppsala, och med den förhoppningen kan jag för dagen nöja mig med utskottets skrivning i den här frågan.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Hälso- och sjukvård, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 11-13

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Hälso- och sjukvård, m. m.

Punkten 14

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mo m. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels ulskollets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till molionen nr 329 av Karin Nordlander m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 25 punkten 14 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill rösta nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri

som föranleds av bifall till molionen nr 329 av Karin Nordlander m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsappat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 267

Nej - 15

Avstår - 1

M o m. 3-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkterna 15 och 16

Kammaren biföll vad utskottel i dessa punkter hemställt.

Punkten 17

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av Göran Karlsson m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Göran Karlsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet

nr 25 punkten 17 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Göran Karisson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Göran Karlsson begärde

rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröst- Nr 106

ning gav följande resultat: Fredagen den

J" - 144 31 mars 1978

Nej - 135

■står - 2 //yo- och sjllk-

Punkterna 18 och 19

Kammaren biföll vad utskotiei i dessa punkter hemställt.

vård, in. m.

Punkten 20

Mom. 1

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 718 av Inga Lantz m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 25 punkten 20 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 718 av Inga Lantz m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha rösial för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapprat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 267

Nej - 15

Avslår - I

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri .som föranleddes av bifall lill yrkandet 2 i motionen nr 884 av Eva Hjelmslröm m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialulskottets hemställan i betänkandet

nr 25 punkten 20 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit ulskollets hemställan med den ändring däri

som föranleds av bifall till yrkandet 2 i motionen nr 884 av Eva Hjelmström

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösl-

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Hälso- och sjukvård, m. m.

räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 267

Nej - 15

Avslår

M o m. 3

Ulskollets hemställan bifölls.

Punkten 21

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 22

Mom. I

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av Göran Karlsson m. fl, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Göran Kalsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialulskottets hemställan i betänkandet

nr 25 punkten 22 mom. I röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av Göran Karlsson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då Göran Karlsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omöstning gav följande resultat:

Ja - 145

Nej - 135

Avslår - I

M o m. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 374 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karin Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande votering.sproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialulskoltcis hemstiillan i betänkandet

nr 25 punkten 22 mom. 2 röstar ja.

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 374 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Karin Nordlander begärde rösträkning verksiälldes voiering med omröslningsapparat Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266

Nej - 14

Avstår - 1

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, m. m.

Mom. 3-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställl.

Punkterna 380 samt 42 och 43

Kammaren biföll vad utskollel i dessa punkier hemsiälll.

Punkterna 1-10, 23-37 och 41 Fanitljepolitik, m. m.

I del följande redovisas endasi de punkier, vid vilka under överläggningen framslällts särskilda yrkanden.

Punkten 4 (C \. Allmänna barnbidrag)

Regeringen hade under punkten C I (s. 68) föreslagil riksdagen att lill Allmiinna barnbidrag för budgetåret 1978/79 anvisa ell förslagsanslag av 4 025 000 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlals motionen

1977/78:729 av Lars Werner m. fl., vari såvin nu var i fråga (yrkandena 2 och 3) hemsiällis alt riksdagen beslutade

2. all öka det allmänna barnbidraget lill 3 050 kr. per barn och år frän den 1 juli 1978, vilket utgjorde 25 "o av nu gällande basbelopp, och alt lill följd av den sålunda beslutade höjningen under punkten C 1 Allmänna barnbidrag anvisa ett med 1 408 700 000 kr. till 5 433 700 000 kr. förhöjt belopp,

3. alt del allmänna barnbidraget därefter skulle utgöra 25 "c. av gällande basbelopp.

Utskottet hemställde

1. beträffande höjning och indexreglering av de allmänna barnbidragen atl
riksdagen skulle avslå molionen 1977/78:729 yrkandet 2 i motsvarande del
och yrkandet 3,

2. beträffande medelsanvisningen all riksdagen med bifall lill regeringens
förslag och med avslag på molionen 1977/78:729 yrkandei 2 i motsvarande
del till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslags-
anslgav4 025 000 000kr.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, m. m.

Punkien 8 (D 2. Bidrag lill driften av förskolor och fritidshem) Regeringen hade underpunkten D2(s. 81-83) föreslagit riksdagen all anta inom socialdepartementet uppräilai förslag till lag om ändring i lagen (1976:381) om barnomsorg samt alt lill Bidrag lill driften av förskolor och frilidshem för budgeiårel 1978/79 anvisa ell förslagsanslag av 2 100 000 000 kr.

Lagförslaget innebar atl socialavgiften höjdes från 1,3 "o lill 1,6 '\, av löneunderlaget fr. o. m. den I januari 1979.

I della sammanhang hade behandlals motionerna 1977/78:332 av Olof Palme m. fl. (s), vari hem,siällis

1. att riksdagen hos regeringen begärde riktlinjer för den fortsatta utbygg
naden av barnomsorgen i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. atl riksdagen lill Särskilda insatser för förskolan (socialdepartementet) för budgeiårel 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 50 000 000 kr.,

3. atl riksdagen beslutade atl barnomsorgsavgift från den I april 1978 även skulle eriäggas av egenföretagare,

1977/78:638 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts all riksdagen beslutade alt hos regeringen begära förslag om höjda slal.sbidrag till barnomsorgsverksiimheien i kommunerna.

1977/78:724 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts

1. att riksdagen uttalade all målet för samhällets barnomsorg skulle vara all tillgodose alla barns rän lill en bra och avgiftsfri barnslugeplats,

2. alt riksdagen uttalade atl målsiiliningen för samhällets utbyggnad av barnomsorgen under de närmaste åren borde fasisuillas lill ell genomsniil av minst 50 000 platser varje år i daghem och frilidshem,

3. all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en plan för barnsiugeui-byggnaden efter år 1980,

4. alt riksdagen uttalade att föräldraavgifterna inom barnomsorgen borde vara avskaffade senasl år 1980,

5. atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag beträffande anordningsbidrag lill barnstugor, innebärande atl anordningsbidrag skulle utgå med del belopp om 12 000 kr. .som fastställdes år 1974, uppräknat i förhållande till kostnadsutvecklingen för barnstugebyggandel.samt all della anordningsbidrag skulle utgå fr. o. m budgeiårel 1978/79 tills barnomsorgen var fullt utbyggd,

6. atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag lill driftbidrag för barnslugorna, innebärande all driftbidragen vid daghem skulle beräkniis efter en nomt av 1 ix;rsonal per 4 barn - lalare på späd- och kollavdelningar -föreståndaren oräknad, och vid fritidshem 2 personal jämte medhjälpare per

avdelning, föreståndaren oräknad, och att bidrag lill extra personella insatser vid barnstugorna skulle utgå efter särskild redovisning samt all vid beräkning av driftbidrag redan färdigställda barnstugor skulle likställas med nytillkommande,

7. atl riksdagen beslutade anta i motionen framlagt förslag lill lag om ändring i lagen (l976:381)om barnomsorg, innebärande bl. a. alt fritidsverksamheten skulle omfatta barn t. o. m. 14 år i stället för som nu gällde t. o. m. 12 år.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, in. m.

1977/78:1082 av Bonnie Bernsiröm (fp) och Eva Winther (fp),

1977/78:1111 av Lars Werner m, fl. (vpk), vari föreslagits atl riksdagen uttalade all en allmän återkommande föräldraulbildning borde komma lill stånd sami hemställde hos regeringen om förslag därom, och

1977/78:1514 av Per Unckel (m).

Utskollel hemställde

1. beträffande målsättning och utbyggnadsprogram m.m. atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:724 yrkandena I, 2 och 7 delvis,

2. beträffande förhandlingar om barnomsorgsulbyggnaden m. m. all riksdagen skulle avslå molionen 1977/78:332 yrkandei 1 och molionen 1977/ 78:724 yrkandei 3,

3. beträffande anslag till särskilda insatser för förskolan alt riksdagen skulle avslå molionen 1977/78:332 yrkandet 2,

4. beträffande andra slaisbidragsfrågor än som avsågs under 3 och beträffande kvalitetskrav all riksdagen skulle avslå molionen 1977/78:638 och motionen 1977/78:724 yrkandena 5, 6 och 7 delvis,

5. beträffande socialavgiftens storlek och socialavgiftspliklens omfattning att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1977/78:332 yrkandei 3 skulle ania del vid proposiiionen fogade förslagei lill lag om ändring i lagen (1976:381) om barnomsorg,

6. beträffande visst uttalande om föräldraavgifterna att riksdagen skulle avslå molionen 1977/78:724 yrkandei 4,

7. beträffande frågan om omfördelning av resurser från barnomsorgen lill en vårdnadsersätiningföralla barnatt riksdagen skulle avslå molionen 1977/ 78:1514,

8. beträffande föräldraulbildning att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1082 och molionen 1977/78:1111,

9. all riksdagen lill Bidrag lill driften av förskolor och fritidshem för budgeförel 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 2 100 000 000 kr.

Följande Ire reservationer hade avgivits av Göran Karlsson, Evert Svensson, Anna-Greta Skantz, John Johnsson, Sven-Gösta Signell. Lena Öhrsvik och Iris Mårtensson (samtliga s):

I. beträffande förhandlingar om barnomsorgsulbyggnaden m. m., vari

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, m. m.

reservanterna ansett alt utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:332 yrkandet 1 och med anledningav motionen 1977/78:724yrkandet 3 gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande anslag till särskilda insatser för förskolan, vari reservanterna ansett att utskottet under 3 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till molionen 1977/78:332 yrkandet 2 till Särskilda insatser för förskolan för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 50 000 000 kr..

3. beträffande socialavgiftspliklens omfattning, vari reservanterna ansett all utskottel under 5 bort hemställa

beträffande socialavgiftens storlek och socialavgiftspliklens omfattning all riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionen 1977/78:332 yrkandei 3 skulle anta av reservanterna framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1976:381) om barnomsorg, innebärande all egenförelagare skulle erlägga socialavgift fr. o. m. den I april 1978.

Punkten 23 (\ 1. Ungdomsvårdsskolorna: Driftkostnader)

Regeringen hade under punkten I 1 (s. 183-185) föreslagit riksdagen att till

Ungdomsvårdsskolorna: Driftkostnader för budgetåret 1978/79 anvisa en

förslagsanslag av 151 391 000 kr.

Utskottet hemställde

att riksdagen till Ungdomsvårdsskolorna: Driftkostnader för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 151 391 000 kr.

Reservation hade avgivits

6. beträffande medelsanvisningen, såvitt avsäg medel för försöksverksamhet inom socialvården, av Göran Karlsson, Evert Svensson, Anna-Greia Skanlz. John Johnsson, Sven-Gösta Signell, Lena Öhrsvik och Iris Mårtensson (samtliga s) som ansett att utskonei bort hemställa

all riksdagen med anledning av regeringens förslag till Ungdomsvårdsskolorna: Driftkostnader för budgetåret 1978/79 anvisade en förslagsanslag av 149 891 000 kr.

Punkien 28 (J 5. Bidrag lill kommunala nykierhelsnämnder m. m.) Regeringen hade under punkien J 5 (s. 201-204) föreslagil riksdagen alt lill

Bidrag lill kommunala nykierhelsnämnder m. m. lÖr budgeiårel 1978/79

anvisa ell förslagsanslag av 176 700 000 kr.

1 detla sammanhang hade behandlals motionerna 1977/78:241 av Bengt Gustavsson (s) och

1977/78:1510 av Jörn Svensson m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen beslutade om nya riktlinjer för behandlingen av de alkoholberoendes samhälleliga situation innebärande

1. avskaffande av tvång och repression mot alkoholproblematiker samt förbud mot registrering,

2. erkännande av kampen mot alkoholberoendet som en social och politisk kamp mot samhällets ulsiötning av människor,

3. demokratiskt inriktade behandlingsformer, som möjliggjorde en aktiv kamp för personlig och social frigörelse och som baserades pä omfattande självstyrelse,

4. behandlingsmetoder som utvecklade .självansvarei och som kopplades lill ell socialt och poliliskl medvelande med samhällskritisk inriktning,

5. en utbyggnad av 50 000 platser i demokratiskt inriktade behandlings-kollektiv fram lill 1983,

6. de nuvarande auktoritära nykierheispoliliska arbetsformernas ersättande med en aktiv uppsökande verksamhet, ledd frän behandlingskollektiven själva och syftande lill atl skapa kontakt med den breda mängden alkohol problematiker.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, m. m.

Utskottet hemställde

1. beträffande social jour atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/ 78:241,

2. beträffande behandlingen av alkoholmissbrukare alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1510,

3. att riksdagen till Bidrag lill kommunala nykierhelsnämnder m. m. för budgeiårel 1978/79 anvisade en förslagsanslag av 176 700 000 kr.

Punkten 41 (IV 3. Slalens bosäliningslånefond)

Regeringen hade under punkien IV 3 (s. 242-244) föreslagil riksdagen all lill Slalens bosäliningslånefond för budgetåret 1978/79 anvisa ell invesie-ringsanslag av 35 000 000 kr.

I della sammanhang hade behandlals molionerna 1977/78:330 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen beslutade

1. att ge regeringen lill känna vad som anförts i molionen om räntevillkoren för bosättningslån och kravei pä tid för gemensam kyrkobokföring,

2. all lill Statens bosäliningslånefond för budgetåret 1978/79 anvisa en i förhållande lill regeringens förslag med 19 000 000 kr, förhöjt investerings-anslag av 54 000 000 kr,

1977/78:549 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenbpfg (apk), vari hemsiällis all riksdagen beslutade

1, all bosäiiningslånens maximibelopp höjdes til! 20 000 kr,,

2. att kravet om viss tid för gemensam kyrkobokföring slopades.

Nr 106

1977/78:552 av Maj-Lis Landberg (s) och Margit Sandéhn (s) samt

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, m. m.

1977/78:1096 av Eivor Marklund m. fl. (vpk), vari hemställts

1. all riksdagen beslutade uttala alt räntevillkoren för bosättningslän skulle vara oförändrade i förhällande till beslutet av riksdagen i april 1976,

2. att riksdagen beslutade uttala alt kravei på lid för gemensam kyrkobokföring fastställdes till tre månader.

3. att riksdagen lill Statens bosäliningslånefond för budgetåret 1978/79 anvisade ett i förhållande till regeringens förslag med 19 000 000 kr. förhöjt investeringsanslag av 54 000 000 kr.

Utskottet hemställde

1. beträffande bosättningslånens maximibelopp atl riksdagen skulle avslå
motionen 1977/78:549 yrkandei 1,

2. beträffande rätt förensamsiående till bosältningslån atl riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:552,

3. beträffande kravet på gemensam kyrkobokföring för rätt lill bosättningslån i vissa fall att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:330 yrkandet I delvis, motionen 1977/78:549 yrkandei 2 och molionen 1977/78:1096 yrkandei 2,

4. beträffande räntevillkoren för bosältningslån all riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:330 yrkandet 1 delvis och molionen 1977/78:1096 yrkandei 1,

5. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1977/78:330 yrkandet 2 och molionen 1977/78:1096 yrkandet 3 lill Statens bosäliningslånefond för budgetåret 1978/79 anvisade ett investeringsanslag av 35 000 000 kr.

Reservation hade avgivits

7. beträffande reglerna för bosältningslån såvitt avsåg kravet på gemensam kyrkobokföring och räntevillkoren samt beträffande medelsanvisningen av Göran Karlsson, Evert Svensson, Anna-Greta Skantz, John Johnsson, Sven-Gösta Signell, Lena Öhrsvik och Iris Mårtensson (samtliga s) som ansett all utskottel under 3, 4 och 5 bort hemställa

3. beträffande kravet på gemensam kyrkobokföring för rätt lill bosättningslän i vissa fall att riksdagen med bifall lill motionen 1977/78:330 yrkandei 1 delvis och molionen 1977/78:1096 yrkandei 2 samt med anledningav molionen 1977/78:549 yrkandei 2 gav regeringen tillkänna vad reservanterna anfört,

4. beiräffande ränievillkoren förbo.sällningslån all riksdagen med bifall lill molionen 1977/78:330 yrkandet 1 delvis och motionen 1977/78:1096 yrkandet I gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

5. alt riksdagen med anledning av regeringens förslag samt med bifall lill molionen 1977/78:330 yrkandet 2 och motionen 1977/78:1096 yrkandet 3 till Slalens bosättningslånefond för budgeiårel 1978/79 anvisade elt invesie-

ringsanslag av 54 000 000 kr.

GÖRAN KARLSSON (s):

Herr talman! När riksdagen 1976 fattade beslutet om en utbyggnad av barnomsorgen med 100 000 nya platser i daghem och 50 000 nya platser i fritidshem under en femårsperiod, värdet utan tvivel ett beslut som hälsades med glädje av lusen och åter tusen barnfamiljer i vårt lands olika kommuner, som annars skulle ha haft svårt att fö barnomsorgen tillgodosedd. Man slog dessutom fast att full behovstäckning var ett mål som skulle infrias under en tioårsperiod, räknad frän 1976.

Beslutet fattades med betydande majoritet i riksdagen, och sedan kom det an pä kommunerna att förverkliga riksdagens intentioner. Man kan säga att beslutet hittills i stort sett har följts av kommunerna, men det finns onekligen oroande tendenser lill eftersläpning i uppbyggnadstakten. Della är oroväckande och det ansvariga statsrådet måste gripa in med kraft, om inte kommunerna följer den ordning som de varit med om att fastställa.

I en del fall vet man att kommunernas ambitioner ligger för lågt. Av en redovisning i utskottsbetänkandet framgår att den senaste enkäten beträffande kommunerna visar att planerna för 1976 inte håller. Av de planerade 100 000 daghemsplatserna år 1981 beräknar kommunerna endast kunna färdigställa 87 000. Om dessa siffror skulle hålla i fortsättningen, betyder det alt riksdagsbeslutet inte fullföljs.

Detta sker medan tusentals byggnadsarbetare går sysslolösa, byggnadsarbetare som ingenting hellre vill än att med sina händers kraft bygga hus och lokaler. Del är ett slöseri med samhällets resurser att byggnadsarbetarna skall gå och stämpla, när vi behöver dem i aktiv verksamhet.

Vi skall också notera att kommunernas ekonomi urholkats till följd av den borgerliga regeringens ekonomiska politik. Så upplever vi alltså en logisk konsekvens av Gösta Bohmans svångremspolilik, som innebär mindre investeringar, sjunkande kommunala inkomster, en inflationsvåg som drar pengar frän de lägre inkomstlagarna till de högre och en statlig skattepolitik som missgynnar vad en högerledare en gäng i liden kallade de vanliga vardagsmänniskorna.

Men statistiken frän i höstas visar att del behövs en ordentlig insats från regeringens sida, och främst från socialministerns, för att få kommunerna atl hälla sina utfästelser. Den planeringsgrupp som arbetar med representanter för departementet, socialstyrelsen. Kommunförbundet och LO har en viktig uppgift att fylla genom analysering av läget i de olika kommunerna. Men det får inte stanna vid analyser, herr socialminister, utan det fordras också politiska insatser för att lösa problemen.

I den socialdemokratiska reservationen har vi framfört krav på att en utbyggnadsplan arbetas fram förden fortsaita utbyggnaden av barnomsorgen fram till full behovstäckning. Planen bör föreläggas nästa riksmöte och framtas i samråd med Kommunförbundet. Planen bör även innefatta en bedömning av personalbehov och huruvida erforderiiga utbildningsinsatser behövs.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepoliiik, m. m.

4 Riksdagens protokoll 1977/78:106-108

Nr 106 Reservationen kräver också att barnomsorgens fortsatta finansiering skall

Fredagen den \ösa% genom en uppräkning av statsbidragen. Socialdemokraternas represen-

31 mars 1978 tanter i den kommunalekonomiska utredningen har angett att de vill ha en

_____________ uppräkning av bidragen så att de täcker tre Oärdedelar av kommunernas

Familiepolitik kostnader för barnomsorgen. Det kan i princip sägas alt kommunerna genom

m. IV.

ett sådant förfarande för täckning av personalkostnaderna.

När det gäller barnomsorgens kvalitet har vi i år upprepat det krav som vi ställde förra året på insatser för att förbättra denna. Det finns stor anledning att understryka kvalitetskravet. Skall barnomsorgen bli vad den är avsedd att vara, då måste man också se lill alt kvaliteten hålls och, om möjligt, förbättras.

Det finns visserligen en arbetsgrupp inom departementet som sysslar med kvalitetsfrågorna, men vi vill inte invänta resultatet av detta arbete eftersom vi vet att kvaliteten är olika i olika kommuner. Därför vill vi atl 50 miljoner skall ställas lill socialstyrelsens förfogande för särskilda insatser inom förskolan. Vårt förslag innefattar exempelvis att personalstyrkan skall utökas för att kunna ta hand om handikappade barn och för att kunna ge speciellt stöd åt barn som behöver delta.

Ulskottsmajoriteten har inte velat gå med oss i detta avseende. Det är på sitt sätt belysande för dess inställning till kvalitetskraven. Man vill helt enkelt inte göra något. Man bara upprepar det nära nog löjliga argumentet från i fjol atl vårt krav pä särskilda insatser för att höja kvaliteten skulle kräva administrativa insatser av betydande mått. Ynkligare kan knappast någol argument presenteras. Säg i stället rent ut: vi har inte råd. Då kan vi tro er.

Jag vågar förutsäga att så länge den borgerliga regeringen sitter så kommer kvaliteten när det gäller barnomsorgen inte atl förbänras. Grupper av barn, för vilka skulle behövas särskilda insatser, kommer att uteslängas frän daghemmen och fritidshemmen. Det är konsekvensen av borgeriig familjepolitik eller, om man sä vill, bristen på familjepolitik.

Konsekvensen av denna borgeriiga politik ser vi också när det gäller egenförelagarna. Den gruppen slipper betala till barnomsorgen som andra grupper får göra. Även här upprepar vi våra krav från förra året atl egenförelagarna skall betala avgift till barnomsorgen. Egenförelagarna kan utnyttja barnomsorgen-och gör det-utan atl betala den avgift som andra får erlägga. Deras inkomster behandlas alltså på annat sätt än andras. Kan delta vara riktigt?

Egenförelagarna är i detta fall en frälse. De har fält god utdelning på sina röster för borgerligheten. Det har blivit myckel mera ojämlikt i gamla Sverige under det senaste året. Det är den enda säkra slutsats som man kan dra när man studerar bl. a. barnomsorgen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1,2 och 3 i socialutskottets betänkande.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Johan är fyra år. Han sover i en korridor på sjukhuset. Inte därför att han är sjuk, ulan därför att hans mamma inte fått daghemsplats och Ivingas jobba natt för att försöria sig samtidigt som barntillsynen löses "hyfsaf.

Anette är tolv år. Varje dag efter skolan går hon bara omkring därför alt del fattas fritidshemsplatser.

Lasse är bara ett är. Varje dag för han vara hos en privat dagmamma fyra limmar. Båda Lasses föräldrar arbetar för atl ha råd till hyra, mat osv. Därför ser Lasse nästan aldrig sina föräldrar samtidigt eftersom den ena jobbar från 7 på morgonen och den andra till 11 på kvällen.

Jag skulle kunna fortsätta den här uppräkningen i det oändliga. Det finns i dag 800 000 barn i förskoleåldern i Sverige och ungefär lika många i åldrarna 7-14 år. Närmare en miljon av dessa barn har förvärvsarbetande föräldrar. Endast 10 96 av förskolebarnen har plats pä daghem och bara 4 96 har plats på fritidshem. De övriga barnen har i mycket stor utsträckning en provisorisk eller en obefintlig omsorg. Den 1976 beslutade utbyggnaden, som enligt socialstyrelsens senaste beräkningar inte kommer alt uppfyllas, är en droppe i havet. Om den skulle fullföljas - vilket jag inte tror - får ändå bara 20 96 av förskolebarnen och 10 % av skolbarnen plats på barnstuga.

Barnomsorgen skall dels tillgodose alla barns rätt lill en bra intellektuell, psykisk och social utveckling, dels utgöra en av de grundläggande förutsättningarna för att kvinnans rätt till ekonomisk och social frigörelse skall kunna förverkligas.

Sverige är ett klassamhälle. Klassamhällets orättvisor drabbar barnen hårt. Det finns i dag myckel stora brister i barns uppväxtmiljö. Miljön i bostadsområdena är ofta torftig och illa planerad. Segregationen är utbredd. Den planering som i dag sker utgår i första hand från byggkapitalels och bilindustrins behov - inte utifrån barnens behov.

Bilar prioriteras över huvud taget högre än barn i det svenska samhället. En bilparkeringsplats tar exempelvis 25 m i anspråk. På ett daghem för barnen nöja sig med 9 m. För alt en stadsplan skall godkännas måste det finnas parkeringsplats reserverad för bilarna - över en bil per lägenhet måste man räkna med - men man behöver inte reservera utrymme för en enda daghernsplats.

Det har under en rad är förekommit ett oansvarigt dubbelspel när det gäller barnomsorgen. I kommunerna håller oansvariga politiker tillbaka utbyggnaden, ofta med hänvisning till otillräckliga statsbidrag, brist på personal och i storstadsområdena också brist på lokaler och mark. 1 riksdagen sitter deras partikamrater och röstar ner vpk-förslag om en ökad satsning på barnomsorgen genom bl. a. ökade statsbidrag och ökad personalutbildning. Detta dubbelspel drabbar kvinnorna och barnen hårt.

I Huddinge kommun t. ex. är det snarare regel än undantag atl borgerliga partier, när sociala centralnämnden behandlar förslag om utbyggnad av barnomsorgen, går emot sådana förslag, ofta med motivering att man inte har täckning för det i budget och i KELP-förslag. Hur vore det om borgeriiga

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, m. m.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, m. m.

riksdagsledamöter höll kontakt med sina partikamrater, som stoppar utbyggnaden i kommunerna, och vice versa? Nu saboteras utbyggnaden. Rikspolitiker ålägger kommunerna att bygga ut barnomsorgen, men kommunens politiker anser sig inte ha råd.

Vpk har i många år föreslagit att kommunerna skall få ekonomisk täckning för dagshemsutbyggnaden och i första hand för personalomkosinaden.

Det är i dag nästan omöjligt för en familj att klara sig på en inkomst. Hyror och matpriser stiger hela tiden rekordartat, och förvärvsarbete för båda föräldrarna blir en absolut nödvändighet förde flesta. Både för dessa familjer och för alla ensamstående föräldrar blir barnomsorgen en livsnödvändighet. Men även för att bryta kvinnans isolering i hemmet är det nödvändigt att hon kommer ut på arbetsmarknaden. Det är först då som det skapas verkliga möjligheter för jämlikhet mellan könen. Förkortad arbetstid för alla lönearbetare krävs för att man bl. a. skall kunna göra en rättvis fördelning av hemarbetet.

Vänsterpartiet kommunisternas krav är alt 250 000 platser i daghem och fritidshem skall byggas under de närmaste åren. Det betyder en genomsnittlig utbyggnad av lägst 50 000 platser per år. Utbyggnadstakten måsle successivt ökas, bl. a. av den anledningen att man måste hinna i kapp med personalutbildningen. Utbyggnadstakten måste därefter stegras ännu mer under 1980-talet, och det är viktigt att man redan nu utarbetar en plan för denna utbyggnad, så att man inom rimlig tid kan nå full behovsläckning.

När vi i vänsterpartiet kommunisterna talar om full behovstäckning menar vi att alla barn skall ha rätt till en daghemsplats. - Del är inte alla partier som har denna definition pä full behovstäckning, men detta måste vara den riktiga definitionen.

En a v de vanligaste invändningarna mot en utbyggd barnomsorg är att den blirfördyr;dei finns inte,som det heter,"samhällsekonomiskt utrymme" för så många barnstugor. Kommunerna är inne i en ekonomisk kris och har i dag inte ekonomiska möjligheter atl klara utbyggnaden av barnomsorgen. 1 stället måste staten ta på sig kostnadsansvaret och göra de omprioriteringar som är nödvändiga. Att bygga 50 000 barnsiugeplaiser kostar i dag ungefar 1,8 miljard kronor. Som en jämförelse kan nämnas att den totala kostnaden för försvaret nästa år kommer alt uppgå till 20,5 miljarder, varav de rena försvarskostnaderna utgör 14,5 miljarder, och ett enda Viggenplan motsvarar nära 1 000 barnsiugeplaiser! Resurserna finns alliså, men i stället föran göra nödvändiga omprioriteringar inom hela samhällsekonomin vilka skulle möjliggöra en fullt utbyggd barnomsorg väljer man på ansvarigt poliliskl håll all ivinga fram höjningar av taxor och kommunalskatter som hårt slår mot lönearbetarna, barnfamiljerna och pensionärerna. Under de senaste åren har också en rad höjningar av barnslugelaxan förekommit, höjningar som inneburit all barn las ur daghemmen och lämnas utan tillsyn därför att familjen inte har råd med denna självklara rättighet. Barnomsorgen borde självfallet vara kostnadsfri för föräldrarna.

Jämsides med kravet på en kvantitativ utbyggnad av barnomsorgen måste man ställa krav pä kvalitativa förbättringar. Jag konstaterar att även

socialdemokraterna har bonat inse detta, men för bara något år sedan gick socialdemokraterna emot krav från vpk-håll på kvalitativa förbättringar, t. ex. i fråga om personaltäthet, gruppstorlekar, överinskrivningar m. m.

Det finns många brister inom barnomsorgen, men dessa bör tas till intäkt för en förbänring och inte för en nedrustning. Hur en sådan nedrustningspolitik kan slå kan man se exempelvis genom att gå till de av utredningen SOMl föregående år redovisade siffrorna beträffande Stockholms län. Enligt ulredningen SOMl var det 14 000 barn till förvärvsarbetande föräldrar som lämnades helt utan tillsyn någon tid på dygnet. Det är lätt alt förstå att en kollekliv barnomsorg är nödvändig - den är nödvändig för barnens skull. Del är i de barnrika och de fatliga kommunerna som behoven är som störst, och det är också de som har de största barngrupperna, den lägst utbildade personalen och de längsta vistelsetiderna för barnen på daghem.

För att uppnå en enhetlig miniminivå när det gäller kvaliteten på barnstugorna anser vpk att socialstyrelsen bör utförda miniminormer beträffande personaltäthet och alt också ett högsta plalsantal fastställs, vilket inte för överskridas. Någon s. k. överinskrivning bör alltså under inga omständigheter fö förekomma.

Vi anser som jag tidigare sade alt kommunerna skall få statsbidrag till driften av barnslugorna. Det skall vara ett statsbidrag som täcker hela personalkostnaden. Vi anser också att på sikt hela kostnaden för barnomsorgsverksamheten skall finansieras över den statliga budgeten.

När det gäller personalen vid barnstugorna tycker jag att det finns anledning all också peka på det orimliga förhållandet att det här finns två personalkategorier. Del finns förskollärare och barnskötare,och de harolika utbildning och olika lön, men arbetsuppgifterna är i praktiken desamma. Utbildningen av barnstugepersonal bör därför göras om, så all alla får samma utbildningsnivå, och de som i dag är barnskötare bör fö möjlighet atl med bibehållen lön genomgå fortbildning till förskollärare.

Herr talman! Det aren mycket omvälvande upplevelse alt bli förälder. Den stora händelsen har inte bara positiva inslag. Depressioner och äktenskapskriser följer inte sällan i löräldraskapets spår. Orsakerna till detta är många.

Den snabba koncentrationsprocessen inom näringslivet har medfört enorma befolkningsomflyttningar. Del sociala kontaktnät som karakteriserade det gamla bondesamhället och de små bruksorterna har ersatts av isolering i de större städernas snabbt expanderande ytterområden. Denna process inom närings- och samhällsliv har fått tydliga ideologiska följder. Familjelivet har privatiserats och glorifierats.

Det föds årligen inemot 100 000 barn. Somliga är efteriängiade, somliga är det inte. Man har gjort beräkningar som visar att uppemot en tredjedel av de barn som föds inte är planerade.

Vad gör då samhället - det samhälle som ser ut som del gör, med de bostadsområden och den befolkningskoncentration som vi har - för att förbereda de blivande föräldrarna? 1 stort sett ingenting. Veckotidningspropagandan med sina förljugna familjeidyller och rosiga babyansikten saknar

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, m. m.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, m. m.

fortfarande en motvikt av sansad nödvändig information om inte minst de psykiska problem som är att vänta i samband med ett föräldraskap.

Samhället har efter hand byggt ut stödet till barnfamiljerna, både ekonomiskt och socialt, och som ell led i dessa familjepolitiska stödåtgärder måsle också ses en allmän föräldrautbildning. För att mer djupgående kunna stödja föräldrarna i deras föräldraskap måste dock helt andra vittgående ålgärder vidtas. Det krävs genomgripande sociala och ekonomiska förändringar inom de flesta samhällssektorer. Del behövs t. ex. en helt annan bostadspolitik, en bostadspolitik som är inriktad pä gemenskap och service. Del behövs också en annan arbetsmarknadspolitik, där rätlen till arbete åt alla garanteras och arbetstiden är förkortad för alla.

Det krävs också en ny syn pä barnen och familjens roll i samhället för att barnomsorgspolitiken skall kunna förändras så att varje barn får den omsorg och stimulans det behöver. Spridda experiment för blivande och nyblivna mammor utförs med samtalsgrupper, knutna till mödra- och barnavårdscentralerna, där människor i samma situation ges möjlighet atl utbyta erfarenheter och diskutera gemensamma problem.

Men det är inte bara ett socialt kontaktnät människorna emellan som behöver återskapas i bostadsområdena. I andra sammanhang krävs det kunskaper för all ägna sig åt vissa verksamheter. Så är det inte när det gäller alt vara förälder och atl klara av rollen som förälder. Många föräldrar, för att inte säga de allra flesta, har inte fött någon som helst utbildning i atl vårda barn i vidaste bemärkelse. Det faktum att man har blivit förälder tas till intäkt för att man klarar av den mycket svåra föräldrarollen.

Många föräldrar behöver fö samhällets stöd när det gäller att vara och fungera som förälder. Under ett barns uppväxt kommer nämligen koniinu-eriigt in moment i utvecklingen, fysiskt och psykiskt, som är nya för föräldrarna och som de inte vet hur de skall bemästra och tackla. Det är lika myckel fråga om rena baskunskaper som om att ha psykologisk vetskap om olika förhållanden för att reda upp konflikter. Föräldrar måste fö baskunskaper och faktakunskaper om hur och när och varför barn beter sig på visst sätt i givna situationer och vid olika tidpunkter.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till vpk-motionerna 724, 1111 och 638.

Jag skall nu övergå till att tala litet om bosättningslånen. Efter 1976 års riksdagsbeslut om ändrade regler föran fö statligt bosättningsstöd gjordes en omfattande informationskampanj om dessa län. Resultatet blev att antalet läneansökningar ökade kraftigt. Det visade sig att det fanns ett stort behov av dessa lån. Resultatet av kampanjen borde alltså ses som en framgång. Men i stället noterar statsrådet i budgetpropositionen att "de vidgade lånemöjligheterna har medfört att utlåningen från fonden ökat pä ett oförutsett sätt".

Regeringen föreslåren anpassning a v reglerna, och med detla försvinner en stor del av bosäiiningslånens sociala betydelse. Dels ökas räntan, dels begränsas anslaget till bosättningslän. Vänsterpartiet kommunisterna kan inte godta denna försämring.

Herr talman! 1 vpk-motionen 1096 krävs dels att räntan inte förändras, dels att investeringsanslaget höjs. Del är samma krav som återkommer i en socialdemokratisk motion och som också behandlas i reservationen 7. Jag kan därför nöja mig med att yrka bifall till reservationen 7. Därmed tillgodoses också vpk-motionens krav.

GABRIEL ROMANUS (fp):

Herr talman! Socialutskottet har i vår haft en omfattande hearing om befolkningsfrågan. En utskrift av denna utfrågning är nu offentlig. Vi äterkommersenarei vår till en närmare diskussion av befolkningsproblemen i anslutning till de motionersom utskollel har behandlat. Jag vill i dag bara ta upp en sak som kom fram vid denna utfrågning, trots alt den egentligen inte hörde till ämnet - invandrarbarnens situation. De uppgifter som vi fick i den frågan var det som gjorde det starkaste intrycket på mig under hela utfrågningen.

Så här sade invandrarverkets chef Kjell Öberg: "Jag tror alt man i allmänhet inte har klart för sig vilket socialt, emotionellt och kulturellt armod som finns bland invandrarbarn,ävensådana som kommer från ett geografiskt och kulturellt sä närliggande land som Finland."

Annika Baude, som är chef för den avdelning inom socialstyrelsen som har ansvar för barnfrågorna, sade: "Invandrarbarnens situation är sä allvariig att jag tror atl bara de som har arbetat bland invandrarbarn kan förstå /;;//• svårt de har det. När jag har talat med personal som arbetar bland invandrarbarnen har jag märkt alt de har svårt alt ens tala om förhållandena - sä svårt upplever de barnens situation.

Allra allvarligast är situationen förde yngsta. Tänk er in i den situation som råder på många daghem, där man har barngrupper med invandrarbarn och där ingen av de vuxna kan prata med barnen på det språk som deras föräldrar talar. 1 exempelvis Tensla-Rinkeby, en förort till Stockholm, är 53 96 av förskolebarnen barn till invandrare.

De flesta invandrarbarn har kontakt endast med svensk personal, bortsett från i bästa fall några timmars samvaro med en hemspråkslärare. Dess värre är omsättningen också bland hemspräkslärarna stor. 1 Stockholm är omsättningen f n. 100 96 på elt år. Orsaken ärande i allmänhet går över till skolan, där arvodet är högre. Det är svårt att föreställa sig hur elt invandrarbarn kan uppleva alt hemspräksläraren försvinner ur deras liv, då denne kan ha varit den ende på daghemmet som barnet har kunnat kommunicera med pä sitt eget språk.

Min slutsats är atl om vi i Sverige menar allvar med våra målsättningar för invandrarpolitiken, då är det helt andra resurser som fordras för att ge invandrarbarnen åtminstone en chans till en god uppväxt."

Så långt Annika Baude.

Invandrarbarnens situation tas upp i elt par motioner som vi behandlar i dag. Utskottel gör med anledning av molionerna elt enhälligt uttalande, som vi vill atl riksdagen skall ställa sig bakom och sända till regeringen. Vi säger att regeringen snarast måsle la itu med den här frågan, så att framför allt

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, IV. m.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, m. IV.

träningen i barnens hemspråk -deras modersmål - kan förbättras och sättas in tidigare.

Beslutet 1976 om hemspråksundervisningen i förskolan var, när del logs, ett stort steg framåt. Del ger åtminstone i teorin alla sexåringar rätt lill hemspråkslräning i förskolan.

Nar förslag har kommit om atl sälla in denna undervisning lidigare, har riksdagen sagl: Lål oss avvakia erfarenheterna av denna reform. Det är nog svårt all fä fram lärare till hemspråksundervisning för även yngre barn.

Men nu anser inte socialutskottet att vi kan vänta längre. Det är försent att sätta in hemspråksundervisning när barnet är sex år. En grekisk, turkisk eller finsk treåring, som kommer till ett daghem dar ingen talar dess språk, utsätts för vad man skulle kunna kalla en språkdränkning. För att en människa skall kunna lära sig ett nytt språk fordras alt hon först behärskar sitt modersmål. 1 stället för alt bli tvåspråkiga blir många invandrarbarn halvspråkiga eller inget-alls-språkiga.

Den utvärdering som socialstyrelsen har gjort visar att barn som har fått hemspråksträning har ett bättre ordförråd både på sitt eget språk och på svenska. Invandrarbarn som placeras i daghem eller familjedaghem i helt svenskspråkig miljö förlorar mycket snart sitt hemspråk utan atl därför klara svenska språket särskilt bra. När barn från olika språkgrupper sammanförs, blir del risk för språkblandning. Invandrarbarn som kommer i situationer där de inte kan meddela sig med andra blir naturiigtvis olyckliga, frustrerade och bråkiga. De behöver stöd av ivåspråkig personal för alt kunna fungera i grupp. Hemspråksträningen behöver sättas in tidigt, långt före sexårsåldern.

Statsbidraget lill hemspråkslräning för barn i förskoleåldern för nästa år är 10 milj. kr. Del är alltså inte någon tung post i budgeten. Atl kunna sätta in hemspråkslräning tidigare vore värt mycket - det skulle spara in många kostnader senare i barnens liv - både mänskliga och ekonomiska. Och ännu viktigare är kanske atl få fram ivåspråkig personal lill förskolorna, så all inte barnels möjligheter att tala sitt eget språk med någon vuxen under dagtid inskränks lill några få timmar i veckan.

Utskottet har inte något färdigt recept på hur de här problemen skall lösas. Vi riktar en larmsignal till regeringen - ta itu med detla så snabbt som det bara är möjligt. Här uppstår varje dag skador på små barn som blir mycket svåra att reparera.

Eftersom socialministern står efter mig pä talarlistan skulle jag önska att han bekräftade att regeringen är beredd att ge frågan om invandrarbarnens hemspråkslräning en kraftig skjuts framåt. Jag är övertygad om all åtgärder som ni kan föreslå på detla område kommer atl få ell varml siöd inom alla partier.

Jag sade alt vi återkommer lill befolkningsfrågan när socialutskottet har redovisat sin behandling. Det kan ändå sägas redan på basis av det material vi har nu, att del står klart alt många familjer inte har så många barn som de skulle vilja ha. Det är alltså någol fel. Vad del är vel vi inie. Del skall undersökas, har regeringen meddelat, och vi kan för dagen bara gissa.

Vi vel också att barnfamiljernas situation på mänga sätt skulle behöva

underlättas, och vi behöver ingen befolkningspolitisk motivering för alt ställa Nr 106

de kraven. Del har vi inte haft lidigare och det behöver vi inte heller i dag. Fredagen den

Barnfamiljerna lever pä en ekonomiskt lägre standard än andra. Därför är det 31 p-|ars 1978

viktigt alt barnbidragen höjs steg för steg. Så har skett under del gångna året,

en höjning inträffar också i morgon. Bostadsbidragen förbättras också steg för Familiepolitik

'S- ni. in.

Bristen på barnomsorg är ett annal viktigt problem, som de två tidigare

talarna har varit inne på. Vi kan konstatera nu att den femårsplan som

riksdagen har antagit håller på att förverkligas.

Under planens första tre år ligger det faktiska och planerade daghemsbyggandet över planen: 57 000 daghemsplatser mot planerade 54 000. Det är kanske inte mycket att glädjas åt med tanke på behovet, men det är ändå värt att notera.

För de två sista åren ligger kommunernas planering under riksplanen. Som Göran Karlsson nämnde planerar man nu 87 000 daghemsplatser i stället för 100 000. Detta är givetvis oroande.

Kommunförbundet har haft överiäggningar med kommunerna och har av dem dragit slutsatsen att man kan vara något mera optimistisk. Jag vet inte om det är befogat; det kommer väl alt visa sig om någon tid, när kommunerna gör upp nästa omgång av flerärsplanerna.

1 den överenskommelse mellan staten och Kommunförbundet som planen grundar sig på ingår höjda statsbidrag. Staten har uppfyllt sin del av överenskommelsen - nu gäller det för kommunerna att uppfylla sin.

Det pågår överläggningar mellan regeringen och kommunerna om kommunernas ekonomi. Det är kanske inte sä lyckat att i dag, mitt under dessa överläggningar, ge några löften om ytterligare höjningar av statsbidragen. Men vi är överens om att sätta barnomsorgen tillsammans med sjukvård och åldringsvård främst bland de uppgifter som måsle få ulrymme i det ekonomiskt kärva läge som råder.

Förra året underströk socialutskottet med skärpa, att del ar angeläget alt regeringen överväger och utan dröjsmål vidtar de ålgärder som kan visa sig nödvändiga för att den av riksdagen år 1976 godtagna utbyggnadsplanen för barnomsorgen skall hållas. Detta uttalande slår fast och upprepas även i år.

Det råder alltså enighet i utskollel om ulbyggnadsprogrammel. Ändå har socialdemokraterna tre reservationer beträffande barnomsorgen, vilka Göran Karisson har talat för och yrkat bifall lill.

Den första utmynnar i atl riksdagen skall ge till känna vissa allmänna synpunkter på planeringen av barnomsorgen. Det hade inte varit någon större svårighet all nå enighet i det avsnittet, om socialdemokraterna hade önskat det. Men uppenbarligen ville man hellre göra en egen markering, och det är kanske ett rimligt behov för elt oppositionsparti. Jag kan bara konstalera atl uiskollels majorilet också - precis som vi gjorl tidigare - uttalar sig för atl del skall göras en plan för full behovsläckning inom tio år. Del finns alltså inie någon slörre motsälining på della område.

I den andra reservationen föreslår socialdemokraterna ett anslag på 50 milj. 57

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, m. in.

kr. till särskilda insatser för att höja kvaliteten. Jag betvivlar inte alt dessa 50 miljoner skulle kunna komma till bra användning. Men jag tror ändå att utrymmet för kvalitetshöjande åtgärder kunde utnyttjas bättre genom en annan utformning än elt anslag som kommunerna skall söka bidrag ur hos socialstyrelsen. Utskottet visar på att kommunerna enligt gällande regler har möjlighet all minska antalet barn i en barngrupp med bibehållande av statsbidraget.

Jag är litet förvånad över att Göran Karisson lar i så väldigt. Han sade att så länge den nuvarande regeringen sitter kvar kommer kvaliteten pä daghemmen knappast att förbättras. Man måste då fråga sig: Vad gjorde den förra regeringen åt kvaliteten på daghemmen? Vad den förra riksdagsmajo-rilelen gjorde var, som redan har påpekats, att rösta nej när vi förde fram krav på kvalitetshöjningar, på minskning av barngruppernas storlek och på normer för personaltäthet.

Nu kommer man med ett anslag på 50 miljoner som skall delas ut till vissa gynnade kommuner. Men ingen kan väl tro all del kan ha någon allmän kvalitetshöjande verkan, hur värdefullt del än kan vara med mera pengar på några få ställen. Det viktiga här är ju att man nu har satt i gången arbete för att få fram kvalitetsnormer, ett arbete som socialdemokraterna, när de hade möjlighet till det, stoppade år efter år.

Jag vet inte om detta arbete kan leda till några storslagna resultat -det får vi se, det kostar ju pengar. Och det är naturligtvis en motsatsställning mellan antalet platser och kvaliteten, del kan vi inte komma ifrån. I ett brislläge kan man bara öka kvaliteten genom att hålla tillbaka ökningen av antalet platser, det vet var och en som sysslar med barnomsorg. Men nu har vi ändå startat arbetet på att höja kvaliteten, en fråga som ni socialdemokrater inte gjorde myckel åt när ni hade möjlighet till det. En viss blygsamhet vore därför på sin plats.

Det kan också vara skäl att påpeka att i reservationen yrkas en ökning av anslaget med 50 milj. kr. Vi är överens om en ökning till barnomsorgen med 768 milj. kr. På två år, i den nya regeringens två första budgetar, ökar anslagen till den kommunala barnomsorgen med 1 358 milj. kr., vilket är mer än en fördubbling. En sådan satsning på barnomsorgen har aldrig tidigare gjorts.

1 reservationen 3 föreslås all barnomsorgsavgiften också skall betalas av egenförelagare. Utskollel avstyrker det förslaget med hänvisning till all den frågan las upp i pensionskommitténs betänkande, som nu behandlas i socialdepartementet, och som kommer alt redovisas i en proposition senare i vår.

En annan påfrestning på barnfamiljerna, som har uppmärksammats pä senare år, är de långa arbetstiderna som gör föräldrarnas tillvaro slitsam och som leder lill all barnen får vara långa lider på daghemmen. Del är angelägel alt de som har små barn så snabbt som möjligt får rätt att korta av sin arbetsdag. Helst borde naturligtvis alla få den rätten, men eftersom vi under de närmaste åren inte har råd att korta av arbetstiden för alla, bör de som har små barn få den rätlen omedelbart. Det första steget i den riktningen har redan tagits genom den utbyggnad av föräldraförsäkringen som riksdagen på

regeringens förslag beslöt om förra året. Nu kommer nästa steg, en rätt till ledighet för vård av barn utöver den lid då ersättning utgår genom föräldraförsäkringen och en rätt att korta av sin arbetsdag till sex timmar i samma syfte.

Ibland frågas det: Vad är del egentligen för skillnad när vi nu har fått en ny regering? Fullföljer den inte bara den socialdemokratiska politiken? Här är i varie fall ett område där vi kan vara överens om att detta förslag aldrig hade lagts fram av en socialdemokratisk regering. Ändå är del intressant att konstatera, all socialdemokraterna nu inte går emot förslaget i den motion som de har väckt. De accepterar nu att småbarnsföräldrarna skall få rätt att korta av sin arbetsdag, även utöver den tid som täcks av föräldraförsäkringen. Det är en intressant och glädjande reaktion.

Vpk:s svar är kanske mindre förvånande. Där säger man nej till förslaget om kortare arbetstid för småbarnsföräldrar. Om inte alla kan få kortare arbetstid, skall småbarnsföräldrarna få vänta. De får fortsätta att slita ut sig, barnen får fortsätta att vara nio, tio eller elva timmar på daghem. Det är alt göra del bästa till del godas fiende. Det är väl själva kärnan, förstår jag, i en revolutionär ideologi. Men det ger ändå vpk en någol märklig framtoning. Man går med på hel ledighet upp till ett och ett halvt år, men man säger nej till kortare arbetstid därefter. Man underlättar alltså för nyblivna mammor all släppa kontakten med arbetslivet, men man försvårar för den som steg för steg vill återta kontakten med sitt yrke. Det är inte precis någon radikal profil.

Bristen på föräldrautbildning är en tredje svaghet i barnfamiljernas situation i dag. Eftersom det inte är någon kontroversiell fråga, skall jag inte ta upp tiden med alt prata mer om den. Jag vill bara konstatera att vi nu efter många års framstötar här i riksdagen har fåll fram ett utredningsförslag som förhoppningsvis kan leda till att den föräldrautbildning som i dag bara finns i små punktvisa försök äntligen får bredd.

Herr talman! Jag ber med dessa ord atl få yrka bifall till utskottets hemställan pä samtliga punkter.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, m. m.

GÖRAN KARLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! En gång i tiden var folkpartiet möjligen någol av elt radikalt parti. Men nu när man samverkar med de mörkgrå centerpartisterna och de mörkblå högermännen är det litet illa ställt med radikalismen i folkpartiet.

När herr Romanus säger att en socialdemokratisk regering aldrig skulle ha lagt fram förslaget om extra ledig tid förde barnföräldrar som så önskar, är del ett praktfullt exempel på vad folkpartiet tydligen avsåg med sitt resonemang om sociala reformer utan socialism. Bara elt fåtal kan benytta sig av den möjlighet som herr Romanus förslag ger, dvs. de bättre situerade, inedan andra inte kan göra det. Det skulle därför inte skada om herr Romanus tog det litet lugnare på den punkten.

Del är uppenbart att de siffror som kommit fram närdet gäller utbyggnaden av barnomsorgen pekar på att utbyggnaden blir för liten under de kommande

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik. in. in.

åren. Det gäller här verkligen för kommunerna att göra insatser. Det bör vara en uppgift naturligtvis för socialministern men också för folkpartiets gruppledare att påverka kommunerna så alt dessa gör sina insatser på detta område.

När det gäller kvaliteten är del alldeles uppenbart att här någonting måste göras. Herr Romanus säger att vi tidigare inte ville göra någonting i detla avseende men nu var beredda att göra det. Men varför då inte ta den chans som bjuds när en syndare har omvänt sig? Nu säger ni nej. Vad är del för konsekvens i detla?

Herr Romanus kan inte komma ifrån att det är ni som har ansvaret och alt del är ni som har pengarna. Del är ni som måsle göra någonling i del fallel, men nu sker ingenting. Detta är ett bra exempel på hur den borgerliga regeringen och dess riksdagsmajorilel agerar.

Sä några ord om egenförelagarna. Kan herr Romanus nu lycka alt del är rimligt att byggmästaren, bonden, målarmästaren och fabrikören inte skall betala avgifter lill barnomsorgen ulan befrias från de socialförsäkringsavgifter som löntagarna tvingas betala? Tycker herr Romanus all del ligger någon rättvisa i en sådan ordning?

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Gabriel Romanus bögade med att hålla ett valtal när del gäller hemspräksundervisningen för invandrarbarn. Han har rätt i det han säger -invandrarbarnen har del svårt, och del som görs för dem är helt otillräckligt.

Jag skulle vilja rekommendera Gabriel Romanus att läsa vår motion om en förbättring av hemspråksundervisningen för invandrarbarn. Där tar vi upp just dessa frågor. Vi kräver bl. a. att kommunerna för alt klara den här uppgiften skall få statsbidrag. Vi föreslår vidare atl hemspråkslräningen görs obligatorisk och att den sätts in myckel tidigare och helst omfattar hela förskoleperioden. Vi föreslår också alt invandrarbarnen får möjlighet atl gå i enspråkiga grupper i förskolan och ända upp i grundskolans mellanstadium. Jag skulle vilja rekommendera en läsning av motionen. När motionen sedan kommer upp till behandling kan den då stödjas av herr Romanus. Dessa åtgärder behövs nämligen.

Sedan konstaterar jag att man på olika sätt kommer atl fortsätta att sabotera utbyggnaden av barnomsorgen. Herr Romanus säger atl femårsplanen håller på att förverkligas. Men loiali ligger planeringen efter. Även om dessa 200 000 daghemsplalser skulle byggas, så är det en droppe i havet jämfört med de behov vi har. Det står i belänkandet atl det är av utomordentlig vikt alt ansträngningar görs för all nå upp lill de 100 000 platserna. 1 sammanhanget hänvisar man till elt antal konferenser. Men det är ju inte sådana åtgärder som behövs för alt man skall kunna trygga en utbyggnad av barnomsorgen, ens när del gäller de 100 000 platserna. Det krävs helt andra åtgärder. Men jag skulle vilja veta vilka ansträngningar som görs.

Sedan pratar man om ful! behovsläckning. Jag skulle också där vilja ha elt klarläggande: Vad menar man från utskottets sida när man talar om

behovstäckning? Är det alla barns rätt till en bra och avgiftsfri daghemsplats, eller gör man en selekliv begränsning?

Sabotaget av barnomsorgen sker på olika sätt. Det sker för det första genom att man inte ger kommunerna ekonomiska möjligheter att fullfölja utbyggnaden. I utskottsbelänkandet konstaterar man att kommunerna har ekonomiska svårigheter alt klara detla, men samtidigl säger man atl man inte kan göra något eftersom man väntar på en utredning. Del är verkligen att sabotera utbyggnaden. Vpk menar atl kommunerna självfallet måste ha ekonomisk täckning för alt klara utbyggnaden.

För det andra saboterar man genom personalutbildningen. Det behöver inom en tioårsperiod utbildas 160 000 personer inom barnomsorgen för att klara den utbyggnad som är planerad. Man saboterar alltså eftersom man inte går med på de förslag som vpk ställer om en utökad personalutbildning.

Del behövs också en lagstiftning för atl klara utbyggnaden, och del behövs en förkortad arbetsdag för alla föräldrar föran vistelsetiderna på daghemmen inte skall bli så långa. Då räcker del inte alt göra som regeringen, som säger: Här får ni en förkortad arbetsdag, men ni får ingen ersättning. Eftersom mal-och hyreskostnaderna för bl. a. barnfamiljerna är så höga måsle de förstås ha ekonomiska möjligheter att klara sin situation. Därför behövs en förkortad arbetstid för alla.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, m. m.

GABRIEL ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag sade alt förslaget om möjlighet för småbarnsföräldrar atl korta ner sin arbetstid skulle aldrig en socialdemokratisk regering ha lagt fram, och del höll tydligen Göran Karlsson med om. Men det intressanta är att ni har accepterat det - ni har i varie fall inte väckt någon motion om att förslaget skall avslås. Det var del som var behållningen av de senaste veckornas utveckling.

Del är självklart alt vi måste påverka kommunerna alt fullfölja planen. Där kan många sätt användas. Konferenser är inte så dåliga om de går ut på alt just påverka människor, för del handlar ju om människor här. Vi skall väl ändå notera att för de första tre åren, varav detta är nummer två, så ligger vi över planerna i 1976 års beslul. Del äroroande all man förde senaste två åren ligger under, men del ger oss fortfarande ell visst andrum för att försöka få upp kommunernas planer. Det är det överläggningarna med bl. a. Kommunförbundet syftar lill. Del vore bra om man kunde överträffa planen rejält, men vi har inte sett hittills atl den inte kommer alt hållas. För dagen ligger vi över, del är ett faktum.

Göran Karisson säger, och kallar sig själv för en syndare som har omvänt sig, atl socialdemokraterna nu är för de kvalitetsåigärder man var mot tidigare, och frågar varför vi inte tar chansen nu. Det är naturiigtvis en riktig synpunkt. Jag vill inte alls håna en syndare som omvänder sig - tvärtom, del är tilltalande. Men vi har ju olika uppfattningar om hur arbetet för kvalitetshöjningen bör gå till. Vi har hela tiden talat om allmänna ålgärder som innebär kvaliletshöjningar över hela fältet. Man lar inte mycket för 50 miljoner när det gäller daghem. Trots atl del ar en stor summa, är det

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, m. m.

ingenting som kan leda lill kvalitetshöjningar över hela fältet. Det är bänre atl arbeta fram normer för att klara ut hur stora grupperna skall vara. Jag tror fortfarande - det tyder kommunala exempel på, t. ex. i Göteborg - att där finns olika uppfattningar mellan oss och socialdemokraterna. Ni anser an man kan acceptera större grupper än vi gör. Men vill ni omvända er även på den punkten skall jag inte heller då komma med några hånfulla lillmälen, utan hälsa er välkomna.

Inga Lantz talar om att man skall ha ekonomisk täckning för sina förslag. 1 nästa mening säger hon att vpk vill ha förkortad arbetsdag för alla utan löneminskning. Men var har ni täckningen för del förslaget? Det skulle ju i dagens läge, om det hade genomförts 1977 som ni föreslog, innebära reallönesänkningar för alla löntagare.

GÖRAN KARLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Först villjag bemöta det resonemang som Gabriel Romanus för om det förslag som regeringen lagt om ledighet för föräldrar. Förslaget är ingenting annat än en halvmesyr - om det ens kan kallas det.

Vi hade förra året ett förslag om en ordentligt tilltagen försäkring för barnfamiljerna, men den ville inte regeringspartierna acceptera. Det är alltså en väsensskillnad mellan oss i det avseendet.

Beiräffande kvaliteten är del uppenbart att även om del pågår ett arbete inom departementet så har det hittills inte klariagts hur det kommer att bli. När vi dä är beredda att anvisa 50 milj. kr. för att förstärka kvaliteten avvisar ni del förslaget. Jag tycker minsann inte att det är något storverk av den borgerliga majoriteten.

1 fråga om kvantiteten kan man också säga att uppfyllnaden av de återstående 13 000 platserna under den här perioden innebären kvalitetsförstärkning, eftersom del gäller barn som annars inte skulle ha kunnat få plats inom barnomsorgen. Det är mycket viktigt att se till att det blir sä.

I ett avseende kan jag helt hålla med Gabriel Romanus. Del gäller hans resonemang om invandrarbarn. Där finns det inga som helst motsättningar, ulan där hoppas jag att man skall kunna göra någonting. Men även där är del regeringen som bär ansvaret. Det är den som sitter inne med medel och möjligheleralt göra någol. Det kommer an på vad regeringen vill göra om det skall ske någonting på detta fält.

Herr talman! Fortfarande kvarstår atl herr Romanus inte svarat på min fråga om egenförelagarna. Anser herr Romanus att det är rättvist och rikligt alt småföretagarnas och böndernas barn inte skall beiala till barnomsorgen? Kan herr Romanus finna någon förklaring till varför de skall undanlas från den avgiften?

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Gabriel Romanus envisas med alt säga all det räcker med att påverka kommunerna att fullfölja planerna med hjälp av konferenser. Jag tror det är helt andra åtgärder som behövs för att förmå kommunerna alt bygga ut barnomsorgen i den omfattning som behövs.

Vi kan se på hur sabotaget mot utbyggnaden av barnomsorgen slår i den enskilda kommunen. Vi kan ta Huddinge kommun som exempel, där kön i dag är 3 000 barn och där en stor del av kön - inte hälften, men väldigt många - består av invandrarbarn, som behöver daghemsvistelse speciellt mycket. I Huddinge kommun bygger man under det här året ut med 135 daghemsplalser och 48 friiidshenrsplaiser. Så slår riksdagens beslul när del gäller den faktiska utbyggnaden i en barnrik och fattig kommun. Samtidigt kan man konstatera att utbyggnaden för femårsperioden kostar 75 milj. kr. för Huddinge. Det motsvarar 2 dagars försvarskoslnader. 35 milj. kr. kostar vårt försvar per dag, och 75 milj. kr. anser sig Huddinge kommun ha råd att satsa på barnomsorgen på fem år. Det är ingen rimlig proportion i de siffrorna.

Sedan vet vi att det finns pengar i det svenska samhället fören finansiering. Om bara den politiska viljan finns går det också att finansiera en kraftig utbyggnad av barnomsorgen. Jag besökte för några år sedan Nordkorea och även Cuba, som båda är länder i tredje väriden. Där har man på mycket kort tid klarat en utbyggnad av barnomsorgen så att den i det närmaste motsvarar det totala behovet. Där finns det ekonomiska resurser därför att det finns en politisk vilja.

Vi menaratt 6 timmars arbetsdag skall genomföras för alla lönarbetare- det är helt nödvändigt. Det är nödvändigt föran befrämja likställigheten mellan män och kvinnor, men det är också nödvändigt därför alt vi har en mycket stor arbetslöshet i vårt land, en halv miljon människor. Förkortar man arbetstiden, kan man också skapa flera arbetstillfällen.

Göran Karisson står här och skyller på Gabriel Romanus och tvärtom. Men • det kommer ingenting ut av de här interna grälen. Vad som behövs är en linje i utbyggnaden av barnomsorgen, och det är den linje som vpk har, nämligen att tillgodose alla barns behov av en bra och kostnadsfri daghemsplats. För att vi skall nå det målet måste kommunerna få ekonomisk täckning. Del behövs också en lagstiftning som ålägger kommunerna atl bygga ut barnomsorgen, det behövs en förstärkt personalutbildning och det behövs en lill sex timmar förkortad arbetsdag för alla arbetstagare.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, m. m.

GABRIEL ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är riktigt som Göran Karlsson påpekade, att vi har nått enighet i utskottet om invandrarbarnen. Nu är det regeringen som har ansvaret. Inga Lantz kommentar, att jag höll ett valtal i frågan, får väl fattas som ett personligt sätt att uttrycka att vänsterpartiet kommunisterna också ansluler sig lill vad uiskottet skriver. Del är i så fall glädjande.

Nu säger Inga Lantz: Det räcker inte med konferenser för alt få fram fler daghemsplalser. Nej, naturligtvis inte-men vem har påstått del? Det är klart alt det är bra att tala med varandra-om man skall påverka människor måste man tala med dem, och konferenser är ju politikernas egenartade sätt att umgås. Men det är inte bara fråga om konferenser. I år höjs anslaget till barnomsorgen med 768 milj. kr., och det har aldrig förut höjts så mycket. Förra året höjdes det med 600 milj. kr.; då hade det aldrig tidigare höjts så mycket. På tvä år har anslaget mer än fördubblats. Visserligen kan man säga

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepoliiik. IV. m.

alt det inte är tillräckligt, men det är trots allt ett uttryck för atl regering och riksdag ser denna uppgift som viktigare än de flesta andra. Här är det alltså inte bara konferenser, ulan staten uppfyller de löften som gavs när man kom överens med kommunerna om all bygga de 100 000 daghemsplalserna.

Kanske kan man invända atl kommunerna inte kan klara den här utbyggnaden utan all få ytterligare bidrag. Det vet vi inte ännu. Men vi vet att det pågår överläggningar mellan budgeiministern och kommunerna om deras ekonomi och att de naturiigtvis senare kommer atl redovisas. Då är det inte lämpligt atl slå här och utlova stora nya statsbidrag. Jag kan bara peka på vad utskollel har sagt, nämligen att vi förutsätter atl regeringen vidtar de ålgärder som behövs för att planen skall hållas. Vi kan ändå konstatera atl, även om del är oroande med de här siffrorna förslutet av perioden, så ligger vi ändå för dagen över planen, och staten har fullgjort sin del av överenskommelsen. Då kan man inte gärna kritisera staten för att den inte utlovar ytterligare pengar just nu.

Jag vill gärna säga atl de åtgärder som vidtas för att förbättra kommunernas ekonomi bör utformas så, att det blir möjligt för kommunerna att satsa på barnomsorgen och alt de också känner sig skyldiga att göra det. Hittills tycker jag inte alt man kan rikta någon kritik mot kommunerna, så länge de ligger över planen. Naturligtvis kan del finnas anledning lill kritik mot enskilda kommuner - del vill jag inte bestrida - men rent allmänt kan man inte kritisera dem.

Närdet gäller hur man har täckning för förslagen, konstaterar jag all någon täckning för förslaget om atl korta ner arbetstiden med en timme i år inte finns hos vänsterpartiet kommunisterna. Inga Lantz hän visar som vanligt till försvaret och menar atl där kan man ta alla pengar. Men de andra partierna har den uppfattning, som också större delen av svenska folket har, nämligen atl vi behöver elt försvar för all skydda vårt oberoende. Det försvaret får vi beiala själva lill skillnad från andra länder, och därför kan vi inte ta pengarna från försvaret utan får försöka hitta dem någon annanstans. En försvar av ungefär den storlek som vi har nu finns del ett brett poliliskl stöd för, också ute hos svenska folket.

Tredje vice talmannen anmälde atl Göran Karlsson och Inga Lantz anhållit att till protokollet få antecknat alt de inte ägde rätt lill ytlerligare repliker.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Göran Karlsson har för en stund sedan fargsatl de olika regeringspartiernas representanter. Efter all i dag ha lyssnat till Göran Karlsson är det väldigt svårt att på färgskalan hitta någon färg som man kan sälla på honom.

Jag vill sedan gä in på del ämne som har diskuterats så mycket, nämligen barnomsorgen. Jag kan först slå fast att barnomsorgen tillhör de prioriterade områdena samt alt barnomsorgen inte bara omfattar utbyggnaden av daghemmen.

Inga Lantz har under hela förra året vevat samma grammonskiva om

kommunernas bristande ansvar, sabotage osv. Däremot förvånar det mig atl Göran Karlsson nu lägger pä samma skiva. Göran Karlsson harju varit med om alt fatta del tidigare beslutet och även företrätt det vid diskussioner i kammaren. Beslutet innebar atl man skulle bygga 100 000 daghemsplatser under en femårsperiod. Hittills, Göran Karisson och Inga Lantz, härden takt som man förutsäg hållils. Vi har t. o. m. byggt något mer. Därtill har kommunerna planerat fler familjedaghemsplalser än man hade räknat med.

När det gäller de två sista åren i femårsperioden visade de senaste sammanställningarna alt vi inte skulle nå upp till 100 000 platser. Det är dock intressant att notera förändringarna i siffermaterialet. De siffror som vi i våras fick frän kommunernas barnomsorgsplaner grundade sig på det material som kommunerna räknade fram våren 1976. När departementets planeringsgrupp sedan gjorde en undersökning hos kommunerna av resultatet av de nya planerna, kom vi upp till den siffra vi här diskuterar. Dessa fakta kan inte vara okända för utskottets ordförande. Man vet av lidigare erfarenhet atl just under de sista åren i en planeringsperiod ligger man efter, men ju närmare periodens slut man kommer, desto närmare kommer man också det uppsatta målet.

Under hösten har Kommunförbundet haft regionala konferenser med kommunerna runt om i landet. Efter dessa har vi haft gemensamma överläggningar med Kommunförbundet för att kolla situationen ute i landet. Vi har också fått en bearbetning av det material som vi fick fram vid undersökningen i höstas. Det finns, vilket jag har sagt tidigare, ingen anledning alt "hänga" kommunerna eller påstå att de gör sabotage. Inga Lantz har en egen utgångspunkt, hon följer inte de riksdagsbeslut som vi har diskuterat, men i övrigl bör vi kunna vara överens om att planen skall följas och atl de 100 000 platserna skall uppfyllas. Göran Karlsson och jag har tidigare varit överens, och jag utgår ifrån att han står fast vid detta.

Jag förstår därför inte Göran Karlssons resonemang att vi nu, när vi har så många arbetslösa byggnadsarbetare, bör sätta i gång och bygga ännu fler daghemsplatser. Jag tror inte alt det i dagens läge skulle vara möjligt. Vi har kanske inte heller den personal som krävs.

Jag tycker att både Göran Karlsson och Inga Lantz borde observera att då vi i många kommuner har elt stort behov av daghemsplalser, är del inte acceptabelt att vi har så många lediga platser, så läg utnyttjandegrad som vi har på många ställen. Vi kommer att undersöka detta.

Ni diskuterar rent allmänt kvaliteten på barnomsorgen. Det vore då intressant atl veta vad t. ex. Göran Karisson lägger in i begreppet kvalitet.

När ni talar om personaltälhelen vill jag bara erinra om atl det är betydligt högre personaltäthet i dag än när avtalet mellan den tidigare regeringen och Kommunförbundet träffades. Därtill kan sägas att personaltätheten är högre än som framgår av statistiken, därför atl man då utgår från antalet platser, exempelvis 15 barn i grupp, och del är högst sällan man kommer upp i den siffran. Det finns anledning atl ta upp den här diskussionen. Framför allt måste vi se till att vi utnytijar de platser som finns.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, m. IV.

5 Riksdagens protokoll 1977/78:106-108

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, m. m.

Sedan skall jag bara la upp ett par saker. Vi har litel mer i förbigående talat om bosätiningslånen. Till Inga Lantz vill jag då bara säga, att bosättnings-lånen kommit lill för att de skall vara socialt betingade. De förändringar som vidtagits innebär inte att vi gått ifrån målsättningen och principen att det sociala motivet skall vara avgörande.

Herr Romanus tog här upp frågan om invandrarbarnen, som utskottet också skrivit om. Jag förstår helt detta problem. Jag har vid olika tillfällen sagt och vill också upprepa del här, atl även om vi i dag diskuterar vissa invandrarproblem, tror jag inte att de stora problemen är aktuella i dag. Dem får vi om 10-15 år, om vi i dag inte kan göra de insatser som behövs för att klara integreringen i samhället. Därför är språkträningen en viktig fråga. Men här kommer tillgången på språklärare in i bilden liksom även den ekonomiska frågan. Jag är för min del positivt inställd till den skrivning som är gjord, och vi kommer alt arbeta enligt denna. Jag hoppas att vi också skall kunna förverkliga de tankegångar som förts fram i utskottets betänkande.

Herr talman! Delta var vad jag ville ha framfört i just detta sammanhang.

GÖRAN KARLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Först får jag väl kungöra för socialministern atl min färg på färgskalan är röd, om han nu möjligen hade trott någol annat.

Beträffande den skiva som jag skulle spela tillsammans med Inga Lantz får jag säga, att vi har ett väl underbyggt försvar. Vi far inte ut och klagar i onödan, men vi tycker atl regeringen i det här föllet brister.

Hittills har utbyggnadstakten hållit, säger socialministern. Och så håller han en utläggning om att man har lyckats förbättra siffrorna från 82 000 på våren 1977 lill 86 000 och något över på hösten 1977. Men oroar det då inte socialministern alt kommunerna inte ser ut atl hålla den sista tvåårsperiod som beräkningen pågår? Del oroade herr Romanus, men för socialministern tycks det inte vara besvärande att utbyggnadstakten ser ut atl minska. Jag tycker all det är mycket oroande att den som bär högsta ansvaret i landet för barnomsorgen nonchalerar del läge som befinnes föreligga.

Jag fick ingei svar av herr Romanus beiräffande egenföretagarnas avgifter. Då ställer jag frågan lill socialministern: Varför är ni inte beredda alt låta egenförelagarna beiala den avgift för barnomsorgen som andra grupper får göra?

Socialministern frågar vad vi inlägger i ordet kvalitet. Jo, vi inlägger bl. a. att av de 50 milj. kr., som vi vill acceptera, skall en del användas för alt ge handikappade barn och andra barn med svårigheter av olika slag en speciell möjlighet att komma till daghem för alt få den omvårdnad som där kan ges. Är inte det elt kvalitetsbegrepp som socialministern bör kunna acceptera?

Tyvärr fick vi inte med den borgeriiga majoriteten på delta förslag, men jag är glad över all man i ell avseende körde över socialministern. Del gällde elt anslag lill de dövblinda, den mesl handikappade gruppen i landet, och del gav 200 000 kr. mer än socialministern i sin snålhet hade givit. Det tyckerjag hedrar den borgerliga gruppen, och socialministern förtjänar den bakläxan.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

HerrtaJman! Socialministern säger att vpk spelar samma grammofonskiva. När situationen är som den är på barnomsorgens område tyckerjag atl det är pä tiden att Rune Gustavsson lägger på samma skiva, för det behövs tydligen.

Barn i vårt samhälle lider nöd i olika avseenden. De lämnas utan omsorg, och värre är att de lämnas utan tillsyn. Hur ser det ut i t. ex. Stockholms län? Där lämnas över 14 000 barn under sex år utan tillsyn någon tid på dygnet. Men att så sker bekymrar inte Rune Gustavsson. Hur är situationen i övrigt? Vi har 800 000 barn i förskoläldern, vi har 1 miljon förvärvsarbetande mödrar till dessa barn. Av dessa barn får i dag 10 % plats i barnomsorgen. Vi har 800 000 barn i åldern 7-14 är, men av dessa får endast 4 96 plats på fritidshem. Vi vet att 70 % av kvinnor med småbarn förvärvsarbetar. Mot bakgrund av den förvärvsintensitet, som man i det här avseendet tyvärr mäter när det gäller kvinnor, vet vi att utbyggnadsbehovet är enormt. Del är verkligen på tiden att man gör något åt detta, och då måste man ta på allvar de förslag som vpk lagt fram och även genomföra dem. Det är helt nödvändigt.

Sedan vill jag fråga Rune Gustavsson om det är rimligt att man prioriterar barnen så lågt som sker i jämförelse med bilen eller försvarskostnaderna. Jag vill ha ett direkt svar. Är det rimligt att Huddinge kommuns barnomsorg på fem är anses få kosta 75 milj. kr. samtidigt som försvarskostnaderna uppgår till 35 milj. kr. per dag? Ställ dessa 75 milj. kr. på fem år och pratet om att vi skall satsa på en utbyggd barnomsorg mot försvarskostnaderna på 35 milj. kr. per dag! Står de i ett rimligt förhållande till varandra? Vpk föreslåren realistisk utbyggnad, där man skall se till barnens och föräldrarnas behov. Det är 50 000 platser per år. Det är egentligen inte så myckel för samhällsekonomin att bygga ut dessa 50 000 platser, men det är helt nödvändigt att man gör det. Det kostar 1,8 miljarder kronor. Jag tyckerait man av försvarskostnaderna på 20,5 miljarder kronor skulle kunna ta dessa knappa 2 miljarder för alt bygga ut barnomsorgen. Det är nödvändigare än alt slösa resurserna pä ell förvar.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, m. IV.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Det är intressant att Göran Karlsson tog upp anslaget till de dövblinda. Han säger att man lyckats köra över socialministern. Detta är Ingegerd Troedssons ärende.

Men, Göran Karlsson, är det inte litet besvärande atl komma och angripa delta anslag därför att del utgick för första gängen förra året? Sedan har vi i år höjt det till 350 000 kr. Varför har inte Göran Karisson sett till att det kommit ett anslag tidigare?

Är inte socialministern oroad? Nej, Göran Karisson, jag tror på kommunernas vilja att uppfylla löftet och överenskommelsen om de 100 000 daghemsplatserna. Det är inte så länge sedan Kommunförbundets ledning offentligt gjorde det uttalandet i pressen. Visar del sig att man i slutet av perioden - vi får se vad de nya barnomsorgsplanerna säger - inte har nått upp tilldetta tal,dåfår vi på nytt ta upp överläggningar om vilka vägar vi skall gå. Men notera, Göran Karisson, atl vi utöver det material som finns beträffande

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, ni. IV.

daghemmen också har ett material i vilket sägs atl det finns betydligt fler platser i familjedaghemmen. Det är en god komplettering genom den flexibilitet som finns där.

Beträffande egenavgifterna är det bara att konstatera atl del ingår i företagsskatteberedningens uppgift alt komma med förslag om hur den frågan skall lösas.

Inga Lantz frågar mig om jag tycker det är rikligt atl prioritera barnomsorgen så lågt. Del var intressant att lyssna lill Inga Lantz första anförande, där hon log upp frågan om koncentrationen i samhället och de behov som finns. Jag är väldigt glad över att Inga Lantz liksom en del socialdemokrater nu äntligen börjar komma underfund med de problem som uppstod på grund av den starka koncentrationen under 1960-talet. Om Inga Lantz parti pä den liden hade insen detta, så hade man kanske haft möjligheter atl påverka förhållandena. Men del är intressant att man nu börjar komma lill insikt om dessa problem. På den liden prioriterade man inte barnomsorgen, ulan i den samhällsplaneringen var barnen bortglömda.

I den nya socialulredningens förslag är de sociala aspekterna en myckel viktig del i socialnämndernas kommande arbete och kommunernas planering. Det gäller att se till att det blir sådana miljöer och sådana kontaktnät atl människor kan fungera.

GÖRAN KARLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Del sista som socialministern sade rör egentligen inte mig. Men låt mig få säga ett par ord om koncentrationen i samhället.

Det är alldeles uppenbart att den nuvarande samhälLsorganisationen har påtagliga brister, och det är klart atl det kapitalistiska systemet medför en sådan hårddragning och koncentration till vissa orter och industrier som har skett. Centerpartiet harju haft en våg av decentralisering, men resultatet av det arbetet har sannerligen inte imponerat.

Beträffande egenförelagarna hänvisar socialministern till företagsbeskatl-ningsutredningen. Men del vore intressant all få veta vad socialministern vill. Del är ju ändå han som skall se till atl del salsas pengar på barnomsorgen. Del vore vägledande alt få ett besked från honom.

Det är bra att socialministern tror på kommunerna, del gör jag också. Men del går inte alt komma ifrån atl den borgerliga ekonomiska politiken har lett lill en urholkning av kommunernas ekonomi. 1 det läget kan man fråga sig om kommunerna mäktar alt klara den utbyggnad av barnomsorgen som man har fattal beslul om.

När vi har diskuterat barnomsorgsfrågan i reservalion och moiion, herr socialminister, så har vi också tänkt på liden efter 1981. Del är ytterst angeläget att rikta blicken framåt och se vad som bör göras för att fullfölja målet atl alla barn skall ha tillgång lill barnomsorg 1986. Den frågan har inte socialministern sagt något om, men den är minsann lika angelägen. Frågan är om den nuvarande regeringen mäklar alt åstadkomma de resultat som fordras.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Rune Gustavsson är inte alls oroad, deklarerar han helt öppet, över den dåliga utbyggnaden av barnomsorgen. Jag tycker det är ett fantastiskt uttalande av en socialminister. Han tror på kommunernas goda vilja. Men om man ser till hur kommunernas utbyggnadsplaner verkligen ser ut, så kan man inte lita till deras goda vilja. De har ingen möjlighet atl förverkliga någon god vilja, de har inte råd till det.

I Huddinge står 3 000 barn i kö till daghem, och utbyggnaden i år blir 135 daghemsplatser. Det är vad man anser sig ha råd med. Det ekonomiska lägel för den här kommunen är minst sagl besvärande. Effekterna av Rune Gustavssons och regeringens ekonomiska politik och socialpolitik blir alltså att kommunerna inte har råd alt bygga ut barnomsorgen pä det sätt som de borde göra.

Nu anser vpk att det inte räcker med dessa 100 000 nya barndaghemsplatser pä fem är. För två år sedan talade man ju om att det behövdes 450 000 platser. Utbyggnadsbehovet är därför mycket större än vad del talas om här. För att kunna förverkliga beslutet om 100 000 nya platser och, som jag hoppas, en ännu större utbyggnad, måste kommunerna få pengar. Statsmakterna måste också lagstifta om en garanterad utbyggnad, så att inte barnomsorgen förfuskas ytteriigare under ett antal är liksom det har skett hittills.

För alt något beröra frågan om koncentrationen inom näringslivet har vänsterpartiet kommunisterna aldrig gått med på någon centralisering och koncentration, utan alldeles tvärtom. Vi förespråkar också en helt annan politik och en helt annan samhällsplanering -en planerad industripolitik med satsningar på bl. a. statliga basindustrier. Men det är en annan debatt. Effekterna av den politik som övriga partier har medverkat till har blivit att vi har fött en koncentration inom näringslivet och bostadsområden med människor som inte fungerar. Det är i del sammanhanget som det otroligt stora behovet av att bygga ut barnomsorgen kommer in i bilden.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, m. m.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Nej, Inga Lantz, frågan om hur vi planerar samhället är intimt förknippad med hur vi skall ordna del med barnens och familjernas trygghet. Men del har blivit ett sektoriseral resonemang under senare år, där man inte sett på helheten. Och, Inga Lantz, vpk har här i riksdagen varil med om att anta regionala planer, som har byggt på en ökad koncentration.

Samma sak gäller Göran Karlsson. Det går inte att skylla på det kapitalistiska samhället. Också Göran Karlsson har varit med om att fatta beslut om den utveckling i samhället som har lett till en mycket stark koncentration.

Jag noieraratt varken Inga LantzellerGöran Karlsson tarupp frågan om att verkligen se till atl befintliga daghemsplatser utnyttjas, när så mänga väntar på en plats. Ni har bara diskuterat en utbyggnad av daghemsplatser.

Göran Karlsson talade också om tiden efter 1981. När vi antog progammet om dessa 100 000 daghemsplalser uttalade riksdagen enhälligt att målsättningen under tioårsperioden skulle vara att alla barn till förvärvsarbetande

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, m. m.

och studerande föräldrar skulle fö möjlighet till en daghemsplats. Det är den andra etapp som vi har börjat arbeta med och som jag hoppas vi så småningom kommer att lägga fram en plan för.

Sedan återkommer Göran Karisson till detla med egenavgifterna. Jag hänvisar än en gång till den skatteberedning som arbetar med den frågan.

Tredje vice talmannen anmälde att Inga Lantz och Göran Karlsson anhållit att till protokollet fö antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

KARIN ANDERSSON (c):

Herr talman! Gabriel Romanus har tidigare gått igenom utskottsbetänkandel i vad gäller de frågor där det har avgivits reservationer, och det finns ingen anledning för mig atl här upprepa hans argument. Jag instämmer i vad han sade.

Inte heller har jag för avsikt atl gå in i den debatt om barnomsorgens utbyggnad som har pågätt här. Jag vill bara lämna en liten information. Det är så alt vi i jämställdhetskommittén ofta har haft anledning att syssla med dessa frågor. Del ligger ju i vårt intresse alt barnomsorgens utbyggnad fullföljs. Vi har också hela tiden arbetat för det. Och jag tänker här på något som Inga Lantz sade i ett tidigare inlägg, nämligen att det ofta sägs i debatten att det är för dyrt att bygga ut barnomsorgen. Utan att vilja förringa de problem som kommunerna har att brottas med när det gäller att förverkliga den uppställda målsättningen vill jag säga, alt också jag upplever atl det argumentet används litet för lättvindigt. Vi vill bidra till alt bringa litet reda i den debatten. Och det har vi försökt göra genom en uppdrag vi har lagt ut till kulturgeografiska institutionen vid Göteborgs universitet, där en forskargrupp skall analysera de samhällsekonomiska konsekvenserna av samhällets barnomsorg. Det gäller då konsekvenserna i vid mening, inte bara de rent kommunalekonomiska konsekvenserna utan vad del i olika avseenden innebär att bygga ut eller inte bygga ut.

Den analysen plus annal material kommer att redovisas vid ett seminarium som Jämställdhelskommitten planerar att hålla i oktober i är. Jag vet inte vad analysen kommer att ge, men uppdraget är givet och vi för se vad arbetet i gruppen kommer att leda fram till. I varie fall hoppas jag all analysen skall kunna medverka lill atl hyfsa debatten.

Sedan hade jag tänkt atl i huvudsak begränsa mig till alt tala om invandrarbarnen och hemspråket. Nu har Gabriel Romanus ganska ulföriigt behandlat även den frågan i sitt inlägg, men eftersom det är någonting som ligger mig varmt om hjärtat vill jag ändå belysa frågan litet.

Språket är den viktigaste grunden för varie människas identitet. Barns tidiga språkinlärning sker via överföring av kunskaper - och samtidigt känslor- från föräldrarna till barnen, främst frän mor till barn. Vi talar ju om modersmål. Barnens inlärning av ord för känslomässiga upplevelser sker via själva upplevelserna. Det är bara modersmålet man lär på detta sätt. Alla senare inlärda språk lär man pä intellektuell väg, alltså utan denna ständiga koppling till känslomässiga upplevelser. Det är_0Gksä därför bara på

modersmålet som man har uttryck för och kan ge uttryck åt känslans nyanser. En samisk mamma - alltså en mamma med samiska som språk - uttryckte det så här: "Det känns liksom kallare att tala svenska med barnen." Så är del nog också för många andra.

Det är också bara från elt väl utvecklat modersmål som man kan lära ett annat språk ordentligt. Detta är en kunskap som vi sä småningom har lätt acceptera när del gäller de många invandrarbarnen i Sverige. Vi trodde - och jag vill gärna säga att vi gjorde det i största välmening - att det bästa för invandrarbarnen var att så snabbt som möjligt smälta in i vårt samhälle via vårt språk, så atl de integrerades helt i skolan och kamratgänget. Och vi trodde att detla skulle gå snabbare om de så snart som möjligt glömde sin eget hemspråk. Då skulle de slippa kluvenheten, trodde vi.

Nu vet vi bättre. Alla undersökningar visar nämligen atl de barn som inte har ett väl utvecklat modersmål får bristfälliga kunskaper också i svenska. Gabriel Romanus redogjorde för vad som står i utskottsbetänkandel om resultatet av den utvärdering som socialstyrelsen nyligen gjort om hemspråksträningen. Jag behöver inte här upprepa vad han sade. Men det är alltså de grundliga kunskaperna i modersmålet som gör alt man sedan kan lära elt annat språk nyanserat.

Detta är en bitter erfarenhet som vi har fått göra, bitter för invandrarfamiljerna och deras barn, men jag tror också bitter för det svenska samhället. Bristen på en klar språklig identitet i sitt eget modersmål leder till an barnen känner sig rotlösa och osäkra, och detta bäddar för problem i framtiden. Jag kan där helt instämma i socialministerns bedömning att det inte är nu som vi hårde stora problemen med invandrarna, utan de problemen - som beror på våra underlåtenhetssynder - kommer vi att fä möta under år som stundar.

I invandrarverkets styrelse, där jag sitter med, har vi haft anledning att diskutera dessa frågor flera gånger och försöka åstadkomma förbättringar.

Del beslut om hemspråkslräning i förskolan och hemspråksundervisning i skolan som vi här fattade 1976 och som trädde i kraft den 1 juli 1977 är kanske det viktigaste beslut vi har fattat här i landet sedan Sverige övergick från att vara ett kulturellt och språkligt homogent land till alt vara och förbli ett flerkulturellt och flerspråkigt land.

Vi har i dag 65 000 invandrarbarn i förskoleåldern. Därtill kommer ett stort antal barn som har andra modersmål än svenska men inte slår upptagna som invandrarbarn därför att deras föräldrar har erhållit svenskt medborgarskap. Antalet barn är alltså ganska stort. Och för alla de barnen innebär del fattade beslutet all slalsbidrag ulgår med 1 900 kr. per år och sexåring .som deltar i hemspråksträning i förskola eller familjedaghem. Den träningen är frivillig och pågår ca fyra timmar i veckan. Men det är för sent att börja vid sex års ålder. Om inte aktiva ålgärder har vidtagits före den tidpunkten är del svårt att utveckla hemspråket. Alla berörda parter är överens om att del är den tidiga språkinlärningen som är den viktigaste. Troligen är den i. o. m. viktigare än hemspråksundervisningen i grundskolan.

Jag kan här fortsätta det citerande som Gabriel Romanus ägnade sig ål när

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, ni. m.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, m. ni.

det gäller vad som framkom vid den hearing i socialutskottet som tidigare nämnts. Då sade Kjell Öberg att vi sannolikt borde gå från sju månader till ett, två eller tre är och utveckla språket underifrån, inte som hemspråksträning i systematisk och metodisk mening utan som ett sätt an eliminera vad många specialister har kallat för språkdränkning. Vi kanske skulle ha gått den vägen i stället för att börja i skolan.

I denna fråga har väckts tvä motioner, som utskottet har behandlat. Den ena motionen har väckts av Ulla Tilländer, dar jag själv är en av medmotionärerna, och den andra av Mats Hellström. Den motion som Inga Lantz talade om tidigare har däremot inte behandlats i värt utskott ulan i ett annat.

1 bägge motionerna krävs åtgärder som avser att ge invandrarbarnen en lidigare språkförståelse. Yrkandena är något olika, men syftet är detsamma.

Nu är det inte säkert att det är en utbyggnad av den regelrätta hemspråksträningen som ger det bästa resultatet. Andra metoder kan kanske ge bättre effekt: mer ivåspråkig personal, enspråkiga syskongrupper och öppen förskola dit föräldrarna får komma med sina barn för kontakt. Jag tror att det behövs rätt mycket fantasi. Del gäller inte bara timmar och vissa lärare utan också hur man kan skapa den bästa kontakten med barnen, förbindelser mellan barnen och personer som kan deras språk och som har möjlighet att upprätthälla kontakten på modersmålet samt självfallet också kan utveckla språket. Del behövs fantasi och medvetenhet om vilka konsekvenserna blir, om vi försummar detla.

Utskottet har också framhållit atl det är en viktig fråga. Vi har sagl att det finns anledning atl snarast överväga vilka insatser som ytterligare kan göras för att förbättra möjligheterna atl få lill stånd en utökad hemspråksträning. Jag vill säga alt del inte bara gäller hemspråksträningen, utan hela hemspråksproblematiken bör i så fall belysas. Del har också undersirukits all åtgärder behöver vidtas skyndsamt, och jag vel atl del finns stor förståelse för della. Socialministern har också framhållit här i dag att han är beredd att ta itu med denna fråga, och jag är övertygad om att han kommer att göra det.

Efter de inlägg som gjorts kan del verka som om det i vårt land vore katastrofala förhållanden på det här området, men innan jag slutar vill jag säga att det faktiskt inte finns något annat invandrarland i Europa som har genomfört sädana här reformer. 1 och för sig ligger vi därför bättre till än andra länder som har invandrarproblematik. Detta ger oss emellertid ingen anledning att slå oss till ro, då det nog finns möjligheter att inom rimliga ekonomiska ramar förbättra situationen för invandrarbarnen i förskolan.

EVERT SVENSSON (s):

Herr talman! Vid något tillfälle har frågan om föräldrautbildningen varil uppe lill behandling. Jag tror all bl. a. Inga Lantz nämnde della. Eftersomjag motionerade och vid tillfället i fråga medverkade till att det sändes en skrivelse till den dåvarande regeringen, som resulterade i all Grethe Lundblad blev ordförande i en utredning, vill jag gärna passa på atl säga att

ärendet ändå gått framål. Vi för hoppas all del så småningom skall komma ut någonting värdefullt i denna, enligt min mening, myckel viktiga fråga.

Jag skall inledningsvis beröra tre frågor på alkohol- och narkotikaområdet som inte så mycket berörs i della betänkande och som inte heller är så kontroversiella i år. Dels väntar vi all socialutredningens förslag skall föranleda en proposition under nästa år, dels harju regeringen nyss lagt fram en proposition i narkotikafrågan. Dessutom har socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor jusi börjal sill arbele. Vi märker i della belänkande, liksom i skalteulskottets, att man generöst lämnar över frågorna till den här nämnden.

Man bör kanske lill en börian konstatera att alkoholpolitiken alltmer skjuts över till den sociala sidan. Det var ju socialdepartementet som lämnade proposiiionen om alkoholpoliiiken, och del är nu socialsiyrelsen som är värd för den här alkoholpoliliska nämnden. Det blir väl också alltmer socialutskottet som kommer alt behandla alkoholpolitiska frågor.

Nämnden i socialstyrelsen är sammansatt av så gott som alla folkrörelser i det här landet. När Bror Rexed, som då fortfarande var chef för socialstyrelsen, hälsade oss välkomna sade han: Det är svårt alt komma till enighet i de här frågorna, men om ni blir eniga så är del väl svårt för någon atl gå emot er.

Jag tror att man skall upprepa då och då de mål som uppställdes för alkoholpolitiken. Det sägs atl det gäller att begränsa den totala alltför höga alkoholkonsumtionen och all komma till rätta med alkoholmissbruket. Vi vet från statistiska undersökningar och andra vetenskapliga undersökningar alt här finns ell samband, även om man självfallet inte skall göra det sambandet helt mekaniskt, mellan konsumtionen och missbruk och skador.

Frän socialdemokratiskt håll väckte vi när den alkoholpolitiska propositionen framlades en ganska omfattande moiion, och vi begärde då alt få 100 miljoner under en treårsperiod för atl göra en starkare satsning. Della sammanfattades i nio punkier, men de avslogs. Vi kom inte fram. Men del har sagts vid någol tillfälle alt politiker måsle ha tålamod, så vi kommer väl alt fortsätta med detta arbele. En del frågor kommer säkert alt las upp i den alkoholpoliliska nämnden.

En av de första frågorna vi behandlade gällde arbetslivet och hur arbelsmarknadens parter skall kunna engageras, så att man kan komma lill räiui med frågan som gäller alkohol och arbelsliv. Dess bänre, herr talman, är del ju på del sättet all arbetstagarorganisationerna är villiga alt gå in i det här jobbet, och det tyckerjag är en förutsältning.

Del fanns en annan formulering .som återkommer i ulskollsbehandlingcn och som iir lagen från en moiion av bl. a. Åke Wiclorsson. Den gäller de alkoholfria nöjesmiljöenia. en konkurrcni till reslaurangdansen. Molionen har också skickals över lill den har nämnden. Vi har redan diskuterat deiia och vi kommer an ta kontakt med ilc lokaliigande organisationerna som då är Folkets hus, bygdegårdarna och Vår gåril.

Vi vel att vi nu kommer all få en proposition gällande förbud mot

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, m. m.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, IV. in.

alkoholreklam. Vi kan alltså säga att vi arbelar vidare på den moiion som väckts från socialdemokratiskt håll, och jag hoppas alt vi kan nå enighet på olika håll beiräffande det förslaget och även andra förslag som kan komma fram.

1 de här ulskoitsutlåtandet har vi centralt från socialdemokratiskt håll fört fram tre krav. Vi haren gruppmotion som vill säkerställa bosättningslånens sociala funktion, och vi har en utskoltsmolion där vi vill ge de dövblinda ytlerligare 262 000 kr., så ande kan ge ut sin tidning Nuet. I en iredje moiion vill vi spara 1,5 miljoner åt socialministern lill andra ändamål.

Av diskussionen här har vi erfarit alt den borgerliga majoriielen i utskollel har gått med på en kompromiss när del gäller de dövblinda, och vi har alltså lyckats få fram 200 000 kr. extra. Vi hoppas all den här tidningen kan ges ut även om vi inte föll fram de 262 000 som begärts. Dessutom harjag varit med och väckt en motion, nr 1136, tillsammans med socialdemokraterna på Bohusbänken, vilken ägnas slor uppmärksamhet i utskottets skrivning. Det har blivit en välvillig skrivning, som det heter.

Del gällde informationen till de döva och blinda. Vi har sedan denna moiion väcktes fån skrivelser från andra handikapporganisationer som ställde sig bakom dessa krav. Nu hoppas vi alt utskottets skrivning skall leda till resultat och all regeringen beaktar skrivningens innehåll.

Herr talman! Ibland får man igenom sakeroch ting, och ibland får man det inte. Bosätiningslånen är en sådan fråga där det har gått sämre. Vi vet atl många unga familjer har ekonomiska svårigheter. Vi vel all del kan vara besvärligt med bostad och an del kan vara besvärligt med arbele. Vi har en ungdomsarbetslöshet som oroar oss oerhört.

En gång infördes bosätiningslånen som en del av familjepolitiken. Man menade all lånen också skulle ha en social syftning. Man ville slå vakt om familjen. Nu hör man myckel ofta från de borgerligas sida all "vi vill slå vakt om familjen". Men vad gör man med bosätiningslånen i del har lägel? Det mesl remarkabla äran man med elt enda penndrag höjer räntan från 8,25 % till 12 'Al. Därigenom blir det kanske lättare att fä ett sådant har lån. Man behöver inte ställa säkerhet, och del är litet generösare åierbclalningsvillkor. Men faktum är nog, herr talman, all det kunde man ordna på annal håll. Del kunde lämnas en garanti från kommunen eller samhället i övrigl. Behöver man verkligen ha hela denna organisalion, när man egentligen inte gör någonling ekonomiskt, utan höjer riintan lill vanlig bankränlenivå?

Dessutom har man sänkt inkomslgränsen för rätt lill bosältningslån till 75 000 kr. Vi har inie gått emot del. Men jag vill giirna skicka med en hälsning lill socialministern all den här regeln bör ses över år efter år. Del pågår ändå en inflation, och del är många som befinner sig på den här gränsen. De fall där två makar förtjänar 75 000 iir ganska många.

Nu har man ont om pengar. Del gick ut en skrivelse som gjorde att många kom och sökte lån, och då visade del sig all del var svårare all få sådana lån. Del uppstod en balans. Man begärde från riksgäldskonloret 50 milj. kr. och man fick 20 miljoner. Då hade man inte annal all göra än all sälla elt normalbelopp, dock inte på 8 000 kr. när det finns beslul på 10 000 - lån på

10 000 lär man bara i absoluta undantagsfall. Praxis är 8 000 och lägre, och det beror på att man inte har pengar. Jag tycker att det i någon mån är atl lura människor att ha sådana här gränser, som faktiskt ändras snarast på administrativ väg.

Vi har också begärt - vi sliJler där upp bakom riksgäldskonloret - all man skall ha varit kyrkobokförd på samma ställe under tre månader för all få bosältningslån. Villkoret ar nu sex månader. Där har den borgerliga majoriteten också gått emot oss.

Men jag menar, herr talman, alt den viktigaste frågan på denna punkt är räntan. Att i ett penndrag höja räntan från litel över 8 "i till 12 9o är ändå alt urholka fördelarna med de här lånen. Nu vet vi inte hur det går. Del talas om atl det blir köer, men del vel vi inte. Jag hörde med socialbyrån hemma i Kungälv i dag på förmiddagen, och där siiger man: Ja, unga människor frågar oss, och vi meddelar dem de nya bestämmelserna. Det medför atl de i stort sett inte söker lån. Det kanske inte blir några köer därför atl folk inte tycker det är meningsfullt all söka.

Håller bosätiningslånen, som har varil av så slorl värde för många, på an rasa ihop? Här måsle vi se upp, och del har vi gjort på socialdemokraliskl håll.

Del iredje kravei från oss var au man skulle spara 1,5 miljoner inom del område som gäller ungdomsvårdsskolorna och det s. k. Skåneprojeklei, där socialministern och regeringen har begärt anslag för hela årel men tänker dela upp del i perioder. Man har begärt 3,7 milj. kr., men del siigs all 2,2 miljoner går ål, så det blir pengar över där. Regeringen är alltså ute för an spara pengar, och bosäliningslånen hotar atl bli för dyra.

1 går, herr talman, avlyssnade vi en debatt här mellan skalieulskotteis ordförande Erik Wärnberg och bland andra slalsrådel Staffan Burenslam Linder. Då gällde frågan all ge lättnader med ca 35 milj. kr. åt tipparna i det här landet, och nu vill man ta 19 milj. kr. från bosätiningslånen till unga människor som behöver stöd lill sin familjebildning. Jag sall också och lyssnade på statsrådet Troedsson när hon talade för an det måste finnas en skaltepolitisk helhetssyn. Jag undrar om dena aren sådan helhetssyn, när man ger ull tipparna men lar från barnfamiljerna.

Nar det gäller de 1,5 miljoner kronorna för Skåneprojeklei kan jag, herr talman, inte underlåta all till sist uttrycka en försiktig undran varför proposiiionen är så oklart skriven. Varför säger man inte rent ut, utan försöker gömma dessa pengar? Men vi har alltså nu hittat dem, och vi kommer också, herr talman, an använda dem. Vi har nyss väckt en motion som gäller narkolikafrågorna och tänker öka antalet platser vid behandlingshemmen i del avseendet.

Jag ber, herr talman, lill sist all få yrka bifall till reservationerna, vilka alla som första underskrift bär Göran Karlssons namn.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, m. ni.

GABRIEL ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Evert Svensson talade i slutet av sin anförande om två socialdemokratiska reservationer, dels den som gäller bosätiningslånen. dels

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, m. m.

den som gäller försöksverksamheten på det sociala området. Han talade för en helhetssyn och menade all socialdcmokraierna vill spara 1,2 milj. kr. på försöksverksamheten med sociala frågor och öka anslagen till bosäliningslån - della som ett uttryck för en sådan helhetssyn.

Vad ärdel som har hänt med bosätiningslånen? Jo, läget är all alla de som har en inkomst under 75 000 kr. och som uppfyller lånevillkoren får låna. De kan möjligen riskera atl få vänta en viss lid, men de för sedan lån. Dessutom lär de i stället för 10 000 kr. låna bara 8 000 kr. lill sin bosättning. Vidare finns den risken förde par som inte är gifta och som inte har gemensamt kontrakt på sin lägenhet all de måsle vänta lills de varil kyrkobokförda förlägenheten i sex månader i stället för i tre månader innan de kan få länet - om de inte kan ordna ell gemensamt kontrakt, vilket naturligtvis är all rekommendera från många synpunkter. Dessutom höjs räntan med inte fullt 4 9o, varför årsräntan på 8 000 kr. blir ungefär 320 kr. högre - men del beloppet är liksom alla andra räntor ell avdragsgillt belopp. Del är den försämringen del gäller, dvs. del kan bli fråga om en tia i månaden, om de har 50 procents marginalskatt. Del kan inte sägas vara någon allvariig social försämring, atl unga människor som sätter bo bara får låna 8 000 kr. lill möbler, om de tjänar upp lill 75 000 kr.? Atl de som tjänar över 75 000 kr. lår klara sin bosättning själva är heller inte så allvarligt. Men socialdemokraierna tycker att det är viktigare all la bort den där miljonen från försöksverksamheten på del sociala området och i stället lägga den som en höjning lill bosätiningslånen.

Vi hade ju en debatt om delta alldeles nyligen i samband med tilläggsbudgeten för i år så jag skall inte argumeniera ytterligare. Jag vill bara notera vad socialdemokraternas ståndpunkt innebär. Men jag vill också citera vad utskollel säger: "Utskottet lörutsäller alt lånebeslämmelserna tillämpas sä atl exempelvis handikappade - även ensamstående - som uppfyller lånevillkoren kan la lån ulan onödigt dröjsmål." De sociala hänsynen är således tillgodosedda.

Vad del här galler är vanliga ungdomar som riskerar all bara få låna 8 000 i siällei för 10 000 kr. lill sin bosättning, atl få beiala en tia i månaden i högre ränta för della lån och kanske all få vänta i tre månader innan delar lånet. Är del någonting att bråka om och klaga över, i en lid när vi är överens om all vi måsle ta del viktigaste först, alt vi måsle prioritera, som del heter med ett full ord? All la del viktigaste först, det är väl atl låta sådana här saker vänta och i stället satsa på angelägna frågor, som t. ex. försöksverksamhet på del sociala området?

EVERT SVENSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Gabriel Romanus talar som om han ville yrka avslag när del gäller hela anslaget till bosättningslån. Men varför skall man över huvud taget ha del, när det rör sig om så små kostnader och det gör så litet också på kostnaderna för räntan? Jag tycker all del är ganska egendomligt att man i samband med bosättningslån som skall hjälpa unga människor först sätter en relativt låg ränta på 8 96 och sedan plötsligt höjer den med 4 96. För an man vid riksgäldskonloret skall kunna klara den ekonomiska situationen höjer

man, nästan på administrativ väg, dessutom det tak som del här är fråga om till 8 000 kr. Inflationen borde ju ha gjort atl man i stället vidtagit åtgärderåt motsatt håll. Jag tycker alt man i den här frågan går i felaktig riktning.

Sedan kan väl sägas att sparandet med 1,5 miljoner hör dåligt samman med frågan om del här anslaget. Jag har för min del inte blandat ihop dessa anslag särskilt myckel. Del här kostar 19 milj. kr. Frågan om sparandel med 1,5 miljoner har vi redan tagit upp i en moiion. Dessa pengar vill vi lägga på andra saker, nämligen narkotikafrågan.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, ni. IV.

GABRIEL ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Nu frågar Evert Svensson varför man över huvud tagel skall ha bosältningslån. Han antyder atl del skulle vara onödigt. Men det är ju ändå en skillnad mellan atl få låna noll kronor och 8 000. Den skillnaden kan ju vara väsentlig när man skall sätta bo och har begränsade inkomster. Jag undrar varför det skulle vara så olyckligt om man inte fick låna dessa 10 000 kr. Man kan val ändå få så pass myckel möbler för 8 000 kr. alt man kan dra sig fram elt slag?

Vi måste ju bestämma oss för vad som är angeläget och vad som inte ärdet. Jag kopplar ihop de här två anslagen därför all de ligger inom socialbudgelen och diirförail Evert Svensson lalade om dem i näsian .samma andelag. Det kan kanske vara ursäktligt om jag inte blandar in Tipstjänsl, som avhandlades i går. Jag kopplar ihop de här tvä frågorna, eftersom socialdemokraterna har föreshigit nedskärning när det gäller försöksverksamheten inom del sociala området och ökning när del gäller bosältningslånei.

Jag kan inte inse all del skulle innebära en allvarligl sociall problem om dessa ungdomar får låna bara 8 000 kr. Om de inte fick låna alls, skulle del däremot vara en väsentlig försämring. När det nu är ont om pengar sä all vi måste satta det viktigaste främst, då skall man inte bara prata om del. Man skall ta konsekvenserna i stället för att - som socialdemokraterna här hargjori - la chansen all gå ut och göra sig populär bland dem som vill låna, genom all uilova ytterligare 2 000 kr. och genom alt lova 10 kr. lägre ränta i månaden. Jag tror inte alt del gör så myckel om räntan kostar 10 kr. mer i månaden. Det väsentliga är alt de för lånet, så all de kan skaffa sig de saker som behövs. Tycker verkligen Evert Svensson atl det ar ett allvarligl sociall problem all de biira får låna 8 000 i stället för 10 000 kr. nar de skall sälta bo'' Borde de inte trots allt kunna bära detla i dagens situation?

EVERT SVENSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Man kan naturligtvis bära myckel, men jag tyckerait förslaget går i fel riktning.

Man kan säga all denna fråga inte är riksdagens största underdenna period, men den äreit tecken på i vilken riktning regeringen ämnar föra socialpolitiken. Gabriel Romanus vel lika val som jag an de unga människorna hardet besvärligt. De har del besvärligt med bostad. De har del besvärligt med arbele. Och framför allt hårde ekonomiska bekymmer. Det har vi fött vela genom olika statistiska undersökningar. Alt då göra del sämre för dem tycker

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, m. m.

jag ar att använda sin politiska makt på fel säll.

Gabriel Romanus argumenterade faktiskt från början så all man fick uppfattningen all han menade all man kunde upphöra med alt bevilja bosuitiningslån. Jag har naturligtvis inte sagl del.

Återigen, herr talman, vill jag säga all den siora frågan i detta avseende är räntehöjningen.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Låt mig på en gång och rakl på sak säga: Jag anser del vara en skandal hur de alkoholberoendes problem behandlas här i riksdagen. Från vpk är vi skar|:>l missnöjda också med dagens behandling.

Del ar bra märkligt delta. När riksdagen diskuterade mellanölet - då anordnade man alldeles speciella heldagsdebatier enbart för all ägna sig ål denna enda ölsori. Häromdagen skulle man pråla om rätten att brygga maskrosvin och möjligheten att servera klass II i företagsmatsiilar. Och givetvis ägnades en alldeles särskild debaii och elt alldeles särskilt utskotts-belänkande ål detta tydligen ytterst centrala rikspolitiska tema.

Men när sedan behandlingen av de alkoholberoende kommer upp - då har man inte lid med någon särskild debatt. Då är del inte tal om alt skriva några utförliga och genomtänkta utskottsbetänkanden. Då blandar man ihop alkoholfrågan med en mängd helt artskilda socialpolitiska frågor. Man dränker den bland tjoget motioner och äskanden av de mesl skiljaktiga slag. Debatten blir med andra ord fullständigt oöverskådlig och sammanhangslös. Och i denna sammanhangslöshet iror man del skall gå att föra en meningsfylld diskussion om riksdagens och iwlitikernas ansvar mot de hundratusentals alkoholberoende i detta land. Man stuvar t. o. m. in alkoholproblemet under debalirubriken Familjepolitik m. m. Del förefaller mig, herr talman, någol dunkelt an de alkoholberoendes problemalik skulle höra till familjepoliiiken. Men den kanske inte gör del. Den kanske hör lill del som har kallas "m. m.". Del är typiskt. Del är synen på de alkoholberoende och utslagna: de tillhör kategorin "m. m.", när del kommer lill debatt.

De poliliskl oppositionella bland chilenarna brukar ibland sjunga en samhällskritisk visa av Victor Jara, La batea-disk baljan. Den handlar om hur samhällsproblemen befinner sig i en balja. 1 den vispar de etablerade politikerna då och då runl. Och sedan blir alll som förr.

1 dag har man stoppat ner de alkoholberoendes problemalik i en stor balja tillsammans med mängder av andra helt olikartade frågor. Och så vispar man runl i den och tror alt man bedriver samhällelig politik. Denna markliga behandlingsordning förvandlar dagens socialpolitiska debatt till en den sociala likgiltighetens diskbalja - una balea de ignorancia social, som chilenarna skulle säga.

Och denna skrämmande likgiltighet, herr talman, lyser också skarpt i ögonen i utskottets betänkande. Där hänvisar man lill alll utredande och alla studier som byråkratin ägnar sig ål och har ägnat sig åt, och del görs till ett motiv för att politikerna skall låta bli alt blanda sig i saken på dess nuvarande ståndpunkt. Del är, menar jag, ganska fruktansvärt.

Här växer antalet alkoholberoende. Här ökar den sociala utslagningen och ulslöiningen som en direkt följd av den ekonomiska krisen. Här blir de socialpsykologiska bakgrunderna lill enskilda människors alkoholberoende alltmer komplicerade och svårbehandlade. Här finns minst 300 000 människor som är i omedelbart behov av behandling. Här finns några falliga hundralal plalser, som kan erbjuda en åiminslone någoriunda meningsfullt inriktad behandling. Och i deila läge är hänvisningar lill en massa byråkra-liska, interna åtgärder det som man bjuder. Skall man, frågar jag mig, som vald förtroendeman gå ut lill de alkoholberoende med en lunta oöverskådliga, oläsliga och till sin innehåll dessutom skäligen förvirrade papper och texler och säga: Här har ni hjälp för era problem, härar boi för ängesten, här kan ni sätta er och läsa och behandla er själva!

Jag vill fråga: När skall politikerna skaffa sig insyn i den apparat som så länge uppvisat sin totala inkompetens inför alkoholismens problem? När skall riksdagen ta sill ansvar? Jag har ställt frågan flera gånger förr här i kammaren i skilda sammanhang - och från ansvariga och ledande politiker har jag som vanligt inlei svar bekommit. Jag tror det har sina bestämda orsaker.

En sak blir nämligen alll tydligare. Svensk alkoholpolitik är elt jättelikt fiasko. Den har inte åstadkommit någonting. Alkoholproblemel har i siällei blivit värre och mer komplicerat. Den ekonomiska kris som nu breder ut sig i det kapital isliska Sverige-inför ögonen på maktlösa och undflyende politiker - driver på en social uisiöiningsprocess, som kraftigt förvärrar läget. Alkoholen blir opium mot social ångest, mot personliga bekymmer, mot otrygghet.

Varför misslyckiis alkoholpoliiiken? Ja, del finns många olika skäl. Svensk alkoholpolitik har varil avpoliliserad på ell myckel märkligt säll. Den har näsian aldrig salis i samband med samhälleliga faktorer och tillstånd. Utslagning och ulsiötning har aldrig diskuterats som samhälleliga fenomen. Gör mandel, kommer man ju lill slarki kriiiska slulsaiser mol del borgerliga samhället, mol den kapitalistiska ekonomin som skapar arbetslöshet och föder utslagning. mot det borgerliga samhällets konkurrensideologi, mot dess snäva och förljugna familjeideologi, mol dess benägenhet för sociall förakt mol avvikare, mol dess dubbeltydiga och förfalskade sän att se på mänskliga relationer - allt della kommer obönhörligen fram, om man diskuterar den djupare problematiken och bakgrunden till drogmissbruket. För anhängarna till del beslående, för de etablerade politikerna, är en sådan diskussion farlig. De föredrar all förvandla alkoholismen mer eller mindre lill en moraliskt problem, lill någol som har sill upphov hos individen. Därför har vi denna vidriga samhälleliga attityd lill alkoholproblemaliken. Moralism och fördömande och social uisiölning blandas med falskl medlidande och välgören-helslänkande-dei är full ali supa och del är så synd om de stackarna som är svaga nog all inte kunna låta bli.

Och, herr talman, när man inte förslår, atl missbruk har sin roi i en djupgående social neuros, då blir del naturligt all moralisera över drickandet och atl vägra diskutera den sociala frigörelsen för dem som dricker. Social

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik. IV. m.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik. ni. IV.

ulsiötning och administrativt tvång blir då representativa uttryck för statsapparatens hållning.

Del finns skäl att i dag varna för de tendenser som håller på atl bryta in i alkoholpolitiken. När den ekonomiska krisen ökar den sociala ulslöiningen i samhället, dä uppstår elt behov att dölja detla samband. När alkoholproblematiken växer värdapparaten över huvudet - dä uppstår län en stämning för ökat tvång, ökad repression och ökad intolerans mol de utslagna. Det är del vi ser exempel på, när nu medicinska forskare söker förklara alkoholism som betingad av biologisk ärftlighet. Del är del vi ser exempel på, när en enskild vårdinstitution startar en kampanj för att utsträcka barnavårdslagens befogenhet lill tvångsomhändertagande lill att omfatta medborgare ända upp till 23 års ålder.

Det är i della farliga läge politikerna måsle la sill ansvar och inte krypa undan. Del är nu vi måsle ha en djupgående diskussion om alkoholismen som samhälleligl problem. Del är därför vänsterpartiet kommunisterna lagt fram sin moiion med krav på helt nya riktlinjer för alkoholpolitiken. Den gamla politiken är uppenbart bankrutt. Den måsle äntligen förpassas lill hisloriens skräpkammare.

Alkoholberoende ärelt resullal av ulsiötning och socialt förtryck. Man kan aldrig bekämpa socialt förtryck genom ökat tvång mot de förtryckta. Därför anser vi all ivångsomhänderlaganden och tvångsvård skall bort. Den nedsättande registreringen av alkoholberoende skall avskaffas.

Behandling av alkoholberoende skall ses som en social frigörelsekamp. Demokratiska och frigörande behandlingsformer, som gör upp med de gamla torkarna, med de gamla auktoritära institutionerna, är därför nödvändiga. De alkoholberoendes frigörelsekamp är en del av de arbetandes stora sociala frigörelse, av deras klasskamp.

Att ägna de frigörande och frihetliga behandlingsformerna uppmärksamhet är nödvändigt inte bara på grund av att hela den gamla alkoholpolitiken måste förkastas. Det är dessutom nödvändigt därför all anhängarna av tvång och repressiva metoder tyvärr f n. tenderar alt vinna ökat insteg. Delar slutligen nödvändigt därför att utvecklingen av behandlingsformerna, den praktiska, konkreta utformningen, över huvud inte tycks ha blivit föremål för någon politisk diskussion.

I brist på någon verklig linje i samhällets politik hardet växt fram en flora av behandlingsformer, i vilken del finns en rad tvivelaktiga inslag. Del galler alltså även de friheiligi inriktade behandlingsformer, vilka i och för sig och i grunden på ell rikiigl säll skiljer sig från de iraditionella och aukioriiära.

Del har uppstått någol som man i dagligt tal brukar kalla lerapisvängen -verksiimheler i stiftelsers eller kommuners regi, som ulan egentlig offentlig insyn godtyckligt tillämpar bristfälliga behandlingsmetoder.

Också de moderna behandlingskollekiiv som finns är alltför ofta av den karaktären all de befrämjar inålvändhel, brisi på verklighetskontakt, social slutenhet och beroende av institutionens skydd. Detla befrämjar inte den sociala eller personliga frigörelsen.

Alltför ofta är en del nya behandlingsinsliiutioner tillämpare av ytliga.

amerikaniserade former av psykoterapi. Del är inte bara så att metoderna ibland står i konflikt med kritiskt förnuft och seriös vetenskap. De bedrivs dessutom ibland av otillräckligt utbildade människor, som saknar den grundval som krävs för atl riktigt och fruktbart behandla djupa, mångåriga neuroser.

Alltför ofta stöter man på exempel på sådana oansvariga behandlingssätt. Del förekommer att djupt neurotiska behandlingsfall t. ex. aldrig blir föremål för systematisk anamnes, någon verklig faktaupptagning, eller medveten planmässig analys. De utlämnas i stället åt ytlig, mållös samtalsterapi, där psykologiska schabloner får ersätta sakkunnig behandling.

Alltför ofta finner man också att behandlingen hänsynslöst river i människors själsliv utan att dessförinnan ha noggrant analyserat vari den behandlades problem egentligen består. Man utsätter folk för avtäckande terapi utan att sedan följa upp behandlingen tillräckligt. En ansvarslös hantering av detta slag kan förvärra den behandlades tillstånd. Det finns fall där detta har lett till akuta psykoser eller självmord.

Det får inte bli så i denna farliga samhälleliga situation att moderna och frigörande behandlingsformer utvecklas till ett slags lekstuga för halvutbil-dade psykologer, för ett experimenterande med människor, eller för tillämpning av suspekta terapimetoder eller kufiska filosofier.

Den stora fara som ligger häri är nämligen att de anti-aukloritära, frihetliga behandlingsformer som här så oerhört väl behövs kan komma i vanrykte, om de hamnar i sidospår och förfaller. Detta kommer bara att gynna dem som är förespråkare för tvångsmetoder mot de utslagna.

Det är, herr talman, enligt vår mening dags för en grundläggande ansvarig diskussion om dessa ting. Politikerna måsle äntligen sluta gömma sig bakom högar av utredningsmaterial. De måste sluta lita enbart på byråkrater och självutnämnda experter i institutionernas och terapiverksamhetens ofta slutna små världar.

Vi är skyldiga alkoholproblematikerna ett ansvarigt beleende, skyldiga att erbjuda en frigörande behandling pä genomtänkt, vetenskaplig och verklig-helsbetonad grund. Riksdagen borde äntligen avsätta tid lill en grundlig debatt om de hundratusentals utslagnas och alkoholberoendes situation och behandling.

Jag yrkar bifall till de yrkanden om nya riktlinjer för alkoholpolitiken som har framlagts i vänsterpartiet kommunisternas motion nr 1510.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, m. m.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

MARGOT HÅKANSSON (fp):

Herr talman! Jag blev onekligen något förvånad över Göran Karissons yttrande om hur bedrövligt det är ställt i det kapitalistiska samhälle som han tvingas leva i. Det är tydligen så atl vi frän ett blandekonomiskt samhälle helt plötsligt har gått över till ett kapitalistiskt samhälle. Men det beror kanske pä vem som administrerar det. Kan del vara så att när socialdemokraterna gjorde

6 Riksdagens protokoll 1977/78:106-108

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, m. m.

det gick det bra, men nu går del inte längre bra? Man ställer sig onekligen frågan: Varför har socialdemokraterna då inte under 44 år försökt förvandla det här kapitalistiska samhället?

I det betänkande som vi nu behandlar skall jag företrädesvis uppehålla mig vid åtgärderna för de handikappade.

Någon form av handikapp får de flesta av oss under sitt liv. Rörelsehindrade är 25 000 barn och ungdomar under 16 år och 500000 vuxna mellan 16 och 64 är samt 360 000 äldre över 64 år.

Varie år tillkommer det 3 000 yrkesskadade och 2 000 trafikskadade med bestående handikapp. Till detta kommer 16 000 synskadade, 650 000 hörselskadade samt över 50 000 med fysiska handikapp av andra slag samt alla de som är psykiskt handikappade.

Elt bra samhälle skall vara ett samhälle med samma möjligheter för alla människor. Trots att det hargått framåt är vi fortfarande långt från målet, som innebär att de handikappade skall ha samma rättigheter och möjligheter att välja sitt livs utformning. Detta gäller inom utbildning, arbete, kultur, fritidssysselsättning, bostäder och kommunikationer. Den viktigaste strävan måste vara att inom alla områden söka intregrera och inte särbehandla de handikappade samt atl i planeringen inom alla sektioner se till all de handikappade får möjligheter att tillsammans med de övriga människorna i samhället leva ett sä normalt liv som möjligt. Ofta skulle delta kanske gå bätlre om samhället inte fungerade så dåligt som det gör inom många områden.

Man kan utan all överdriva i vissa fall säga all del är inte den enskilde individen som är handikappad utan samhället. Vi behöver bara som friska låna en rullstol och försöka ta oss fram över omöjliga trotloarkanler och trappor som skall forceras. Dörrarna är för smala och hissar saknas också i många lokaler, även i de offentliga som skall besökas av alla människor oavsett handikapp.

Bostadspolitiken bör utformas så att alla nybyggda bostäder och offentliga lokaler skall kunna vara lämpliga att bo i och besökas av alla människor oavsett handikapp.

Badplatser och fritidsområden bör utformas med tanke på att också de handikappade skall ha möjlighet atl utnyttja fritidsaktiviteterna. Bostäder, offentliga lokaler och fritidsområden, kommunikationer samt arbetsplatser och affärer som är tillgängliga för de handikappade är också bra för alla andra människor i samhället, inte minst för de äldre och för barnfamiljerna.

Strävan efter all inlegrera har gjorl all ganska många säranordningar har kunnat inlemmas i den reguljära verksamheten inom landsting och kommuner. Även finansieringen har ordnats inom de reguljära formerna. Verksamheten med hjälpmedel för handikappade har ökat kraftigt sedan landstingen 1976 fick det samlade ansvaret med schabloniserad ekonomisk ersättning från staten över den allmänna försäkringen.

Detsamma gäller de särskilda förbrukningshjälpmedel för handikappade som sedan år 1973 distribueras genom apoteken och bekostas av försäkringen.

De sammanlagda kostnaderna för de två hjälpmedelstyperna beräknas uppgå till över 400 milj. kr. år 1977. Budgetåret 1972/73 var motsvarande anslag över statsbudgeten 135 milj. kr.

Den I januari 1978 fick handikappinstitutet en nära anknytning till landstingens rehabiliterande verksamhet genom all staten och landstingen tillsammans blev huvudmän för institutet. Det är den allmänna försäkringen som bekostar hjälpmedelsersäitningen, och bidraget till institutets verksamhet ökar från beräknade 8,5 milj. kr. budgetåret 1977/78 till 16,4 milj. kr. kalenderåret 1978, vilket är en fördubbling av anslaget.

Handikapporganisationerna har inom hela handikappområdet varit en viktig förutsättning för samhällets ökade insatser. 1 del fortsatta arbetet är samhället beroende av handikapprörelsens medverkan. Därför är det mycket väsentligt alt handikapporganisationerna får gynnsamma arbetsbetingelser, och den kraftiga ökningen för innevarande budgetär av statens bidrag lill handikapprörelsen är ett uttryck för detta. En ytterligare ökning med 2,3 milj. kr. gör att anslaget föreslås bli 18,8 milj. kr., vilket är närmare 2,5 gånger mer än i socialdemokraternas senaste budgetförslag. 1975/76 var stödet 4,5 milj. kr., och 1976/77 var del 5,5 milj. kr.

De synskadade får ett anslag på 7,4 milj. kr. vilket är en 85-procentig ökning jämfört med socialdemokraternas senaste budgetförslag. En särskild satsning görs för stöd åt tidningsutgivningen inom föreningen Sveriges dövblinda, som föreslås få 580 000 kr. Det är bra atl utskottet kunnat enas om en förstärkning på 200 000 kr. av anslaget lill de dövblindas tidningsutgivning. Socialdemokraterna har här slagit sig för bröstet och sagt att det är lack vare deras insats som delta anslag har höjis. Delta är oväsentligt, eftersom socialdemokraterna tidigare inte gett någonting lill de dövblinda. Förra årel gav emellertid den nya regeringen ett stort anslag, och nu vill socialdemokraterna helt plötsligt höja detta anslag ännu mer än vad regeringen föreslår. Del är viktigt att anslaget höjs, men det är felaktigt att socialdemokraterna berömmer sig för det.

Arbete pågår också med texttelefon för döva, dövblinda och lalskadade. Del pågår också utredningsarbete i fråga om flerhandikappade, om psykotiska barn och om habiliiering av alla handikappade barn samt insatser för allergiker och reumatiker.

Under punkterna 32-36 yrkar jag beträffande anslagen K 1-K 6 bifall till utskottets hemställan.

Under punkten 23, som gäller anslaget 1 1. Ungdomsvårdsskolorna: Driftskostnader, finns en socialdemokratisk reservation, nr 6, i vilken yrkas en sänkning av anslaget med 1,5 milj. kr. till 149 891 000 kr. med motivering att försöksverksamheten i Skåne skall avvecklas under budgetåret. Utbyggnaden av den öppna vården har medfört alt ungdomsvårdsskoleorganisationen har kunnat minskas under senare år. Del är vissa av de förslag som socialutredningen förde fram i sitt principbetänkande som prövas i en försöksverksamhet i Skåne. Förutom institutionsresurserna beräknas 3,7 milj. kr. för försöksverksamheten inom socialvården. Jag yrkar därför avslag på den socialdemokratiska reservationen 6 och bifall till utskottets hemställan

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, m. m.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, m. IV.

under punkten 23,1 1, att för budgeiårel 1978/79 anvisa ell förslagsanslag på 151 391 000 kr. Bifall yrkas också på punkterna 24 och 25.

I betänkandets punkier 26, 27 och 28 behandlas medelstilldelningen till statens värdanstalter för alkoholmissbrukare, lill vårdanstalter och inackorderingshem samt bidragen lill kommunala nykierhelsnämnder.

Vi hörde nyss från talarstolen ell uiomordeniligi engageral anförande av Jörn Svensson, och han har rän i väldigt mycket av det han säger. Alkoholfrågan är vårt största olösta sociala, medicinska och ekonomiska problem. Det har påtalats av många - forskare, sjukvårdspersonal och en rad ledande politiker. Trots delta tycks det vara oerhört svårt all angripa alkoholfrågan på ett adekvat satt. Det talas med rätta mycket i dag om friskvård, kost-, motions- och hälsoprogram, och det är rikligt all försöka angripa våra höga sjukvårdskoslnader med en salsning på friskvård och egenvärd. Men i della resonemang måsle man la med och påvisa alkoholens roll som friskvårdssabotör.

Alkoholen försämrar siödjeorganens hållfasthet, muskelstyrkan, rörelseförmågan, balansen och konditionen. Energibalansen påverkas och näringsbrist är vanlig vid alkoholmissbruk.

Läkaresällskapet har gjort en redovisning av de skador som alkoholmissbruk orsakar, och del är en skrämmande kalalog. Alkoholmissbruket orsakar: skallskador, cancer i svalgei och malslrupen, skador av olika olyckor, hudinfektioner, hjärnskador, epilepsi, lunginflammationer, tuberkulos, hjärtskador, inflammation i bukspottkörteln, magsår och magkatarr, leverskador, skador på tunntarmen, impotens, nervinflammation, akut alkoholförgiftning, blodsockersänkning, delirium tremens och fosterskador. Man kan verkligen undra om en annan vara skulle få saluföras i handeln som orsakar sä myckel skador. - Med delta villjag inte ha sagl all jag tror pä nägoi förbud.

De psykiska och sociala skadorna är många. Genom att tränga tillbaka bruket och begränsa missbruket av alkohol skulle hälsotillståndet förbättras avsevärt. Forskningen har slagit fast att alkoholen ensam svarar för ca en tredjedel av sjukvårdens totala resurser. Ingenting tyder tyvärr på alt läget förbättras trots att många landsting har antagit hälsoplaner och friskvårdsprogram.

Kampen mot alkoholmissbruket måste intensifieras. Statens medicinska forskningsråd har slagit fast alt antalet alkoholmissbrukare kommer all fördubblas till mitten av 1980-talel om den nuvarande utvecklingen får fortgå.

1 den under våren 1977 antagna propositionen om alkoholpolitiken presenterades ett samlat alkoholpoliliskl program. Olika socialpoliliska insatser föreslogs i syfte att söka undanröja orsakerna lill alkoholmissbruk och motverka ett bruk av alkohol som leder till skador. Samhällets insatser mol alkoholmissbruket samordnas med insatser för ungdomen. Fr. o. m. den 1 januari 1978 har socialstyrelsen det centrala ansvaret för statens alkoholpolitik. Till styrelsen har knutits en nämnd för alkoholfrågan med bred förankring i samhällslivet. Ökade resurser ställs till förfogande bl. a. för

upplysningsverksamhet, förebyggande åtgärder och försöksverksamhet med fritidsaktiviteter. Stödet till nykterhetsorganisationerna byggs ut och ålgärder vidtas för en utvidgad forskning kring alkohol. För budgetåret 1978/79 föreslås en viss ökning av de alkoholpolitiska insatserna.

I molionen 1510 av Jörn Svensson yrkar han på beslut om nya riktlinjer för behandlingen av de alkoholberoendes samhälleliga situation.

Förslag om nya riktlinjer för den framtida vården av missbrukare av beroendeframkallande medel har lagts fram av socialutredningen i principbetänkandet Socialvården - Mål och medel samt i betänkandet Socialtjänst och socialförsäkringstillägg.

Med hänsyn till det omfattande arbete som pågår inom såväl socialdepartementet som socialstyrelsen inför den kommande socialvårdsreformen och då frågan om vården av vuxna alkoholmissbrukare utgör en viktig del i arbetet, finns det enligt utskottets mening inget skäl för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av motionen 1977/78:1510.

Med detta vill jag inte säga alt ulredningen inte i sitt betänkande kanske kommer fram till många av de slutsatser som Jörn Svensson i sitt anförande här kommit fram till.

Herr talman! Jag yrkar därför bifall till utskottets hemställan under punkterna 26-31 i utskottsbetänkandet 1977/78:25.

Till sist, herr talman: Folkpartiet har alltid hävdat de liberala idéerna om atl förena en social omsorg inom samhället med hänsynstagande till den enskilde individens integritet och frihet. Och omsorgen om de handikappade, de utslagna, barnen, de äldre och de långtidssjuka får aldrig försummas i elt samhälle där liberaler är med i regeringsställning.

Med detta, herr talman, vill jag sluta mitt anförande.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, m. m.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Den känsla av djup beklämning - för att inte säga depression -som man erfar inför den samhälleliga alkoholpolitiken av i dag blir sannerligen inte mindre när man hör Margot Håkansson,

Margot Håkansson är inte - trots alt hon är talesman för den borgerliga majoriteten - ledamot av socialutskottet, och jag tar det faktiskt som en markering all när det gäller alkoholfrågan har utskottets borgeriiga majoritet inte skickat upp någon ledamot för att kommentera den viktiga problematiken. Det avslöjar hur ni egentligen ser på den, vad ni egentligen tänker.

Margot Håkansson vill inte att vi skall ta upp en diskussion om alkoholpolitik med hänsyn till att det försiggår så myckel utredningsarbete. Ja, det har jag hört förr. Men det är ju märkligt att när det skall tas upp ett separat förbud mot mellanöl eller separat - utbrutet ur hela den övriga alkoholpolitiska problemaliken -diskuteras folks rätt eller inte rätt att brygga maskrosvin, då är det ingen utredning som står i vägen. Sådana frågor kan man ta upp och behandla genast.

Men nu har vi en situation där hundratusentals alkoholberoende är i behov av omedelbar värd. Vi har ett ökande råsuperi bland de äldre. Vi har ett stigande antal utslagna och arbetslösa ungdomar som är direkt utsatta för en

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, m. m.

ökad missbruksrisk. Och vi haren stigande antal psykiatriskt komplicerade fall av alkoholberoende som kan konstateras inte minst bland kvinnor.

I del lägel - inför denna väldiga sociala ulsiötning, som utspelar sig framför våra ögon - har man mage atl säga: På grund av atl så mycket utredningsarbete pågår skall vi politiker inte tala om vilka riktlinjer vi vill alt byråkraterna och experterna skall följa.

Vi skall tydligen inte ha någon politisk värdering. Vi skall vänta pä en ständigt ökande mängd papper. Och under tiden skall ulslöiningen breda ut sig.

Jag vill också notera att Margot Håkansson har en reaktionär syn - om hon vill kalla den liberal eller ej är inte milt problem - på alkoholberoende. Hon talar hela tiden om de fysiska skador som kan åstadkommas. Men hon talar inte om den verkliga orsaken till alkoholproblematiken. Den lar hon inte alls upp - hela den sociala uislötningsprocessen. Det är nämligen inte så atl man blir socialt utstött därför att man är alkoholist. Man blir alkoholist därför atl en social uisiöiningsprocess har föregått. Och den processen aren produkt av det liberala samhälle som Margot Håkansson så varmt förespråkar och där hon inte vill göra något väsentligt ål den problematik som föreligger.

EVERT SVENSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Margot Håkansson yrkade avslag pä reservationen 6, där vi vill spara 1,5 milj. kr. för att använda dem på narkotikaomrädet; vi har yrkat pä att man, utöver vad som föresläs i den proposition som kommer, skall bygga ut 40 behandlingsplatser och höja anordningsbidraget plus en del andra saker. Vad jag fann egendomligt i hennes lilla passus pä det här området var att hon inte fann något anmärkningsvärt i att det inte står ett ord om detta i propositionen; där står att man skall använda pengarna till Skåneprojektet, och det avbryts ju efter hal va perioden. Vi fick plocka fram uppgifter pä annat håll för alt fö reda på det verkliga förhållandet. Jag finner detta anmärkningsvärt.

GÖRAN KARLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Håkansson gör socialdemokraterna ansvariga för atl inte tidigare ha stött de dövblindas organisation för dess tidningsutgivning. Jag tänker inte kommentera det på annat sätt än att det sammanhänger med alt del är fråga om en ny tidning som organisationen skall ge ut. Den saken tycker jag att fru Håkansson borde ha hållit reda på. Vi var alltså inte kallsinniga.

1 mitt tidigare inlägg berömde jag t. o. m. den borgeriiga majoriteten i utskottet för att den hade haft mod atl i ett enda ärende köra över ministern. Fru Håkansson borde vara glad över det beröm jag gav henne och inte försöka hacka på oss i det här fallet, eftersom det är helt omotiverat.

MARGOT HÅKANSSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! För Jörn Svensson vill jag tala om att jag är suppleant i socialutskottet, och som sådan är jag talesman för utskottet. Om Jörn

Svensson inte kan godta det, för han väl låta bli att debattera med mig.

Jag är dessutom sjuksköterska med ca 30 års yrkeserfarenhet av både sluten och öppen sjukvård, och jag skulle tro att jag har träffat fler alkoholskadade människor än Jörn Svensson - och jag har också behandlat dem.

Jag har alltså en myckel stor vetskap om del sociala utslagningssystemet i samhället, men det tyckte jag alt Jörn Svensson på ett alldeles förträffligt sätt hade redogjort för, och det fanns ingen anledning atl upprepa del. Men jag sade också atl hans anförande var utmärkt och berörde många av de väsentliga saker som vi behöver ta vara på inom alkoholpolitiken. Att vi nu håller på med en utredning, som kanske kommer fram till mycket av det som också Jörn Svensson tycker är viktigt, är väl inte att vara reaktionär.

Närdet gäller anslaget till de dövblinda är det roligt att Göran Karlsson och jag är överens. Jag tycker bara att del kunde vara trevligt att inte alltid behöva höra hans: "Titta här, vad vi är bra!" Här i kammaren uppbyggs vi väldigt mycket med tal om hur uruselt alltingär nu under den nya regeringen och hur bra allting var tidigare.

Del är ju förnämligt att vi har kommit överens om det här anslaget. De dövblinda har säkert behövt insatser också förut, och man kunde kanske ha initierat hjälpen till dem tidigare.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, m. m.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Ulan att spilla för mycken tid pä formaliteter noterar jag ändå klart, atl det är en uppenbar nedprioritering och reducering av den viktiga alkoholfrågan i dagens debatt. Bara det att den har blandats samman med en mängd fullständigt disparata frågor i en oöverskådlig soppa visar ju att vad man här är ute efter är alt sä snabbt som möjligt avfärda vpk:s moiion, ingenting annat. Man vill inte ha en seriös debatt om det här problemet.

Jag vill minnas atl vi senast satt här i 13 timmar och diskuterade en enda ölsort: mellanölet. Men jag tror att vi sammanlagt inte kommer att diskutera alkoholproblematiken av i dag, den stora behandlingsproblematiken för hundratusentals människor, i mer än en knapp halvtimme. Då har ändå jag tagit större delen av den halvtimmen.

Vad jag oppponerar mig emot, Margot Håkansson, är att riksdag och socialutskott inte agerar i den samhälleliga verklighet som flnns. Jag opponerar mig emot all man ständigt hänvisar lill pågående utredningsarbeten, atl man ständigt gömmer sig bakom byråkrater och förmenta fackex-perier, att man aldrig tar ett politiskt ideologiskt ansvar, aldrig har en grundläggande syn-eller vägar redovisa en sådan-pä hur det här problemet skall bekämpas och vad det består i. Det måste man nämligen ha och det måste man avkräva politiker. Det föreligger här en djup motsättning. Det finns dels de politiker som har en auktoritär, moraliserande, traditionell nykterhetspolitisk syn på detta, dels de som vill se frigörelsen från alkoholberoendet som en del i den sociala frigörelsekampen. Frågan är på vilken sida av den skiljelinjen som man slår. Det ärdet politikerna är rädda för att redovisa. Därför kryper man bakom byråkrater och självutnämnda experter.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, in. m.

Trots alla utredningar som pågår är det inte svårt att för separat behandling bryta ut t. ex. elt mellanölsförbud eller ett ärende om maskrosvin eller vad det nu kan vara för strunt, för att tala rent språk. Men att med utgångspunkt i en akut, svårartad och alltmer förvärrad social utstötningssituation i samhället bryta ut och ta upp en politisk och ideologisk diskussion om hur man skall angripa de problemen tycks vara otroligt svårt. Det är problem som ständigt stoppas undan. Det hjälperinlenågonhur många års erfarenhet han än härav behandling av de fysiska konsekvenserna av alkoholism. Det är inte alls del som är mest intressant i sammanhanget. Det för politiker intressanta är upphovet till alkoholberoendet, den sociala process som finns bakom och som vi inte någonsin, vad jag vet, ordentligt tagit itu med i denna kammare.

GÖRAN KARLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse att fru Håkansson konstaterade atl det var bättre på den gamla regeringens lid.

MARGOT HÅKANSSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Hörfel kan jag inte göra någonting ät, men det är jag helt förvissad om att jag inte har sagt.

När det gäller Jörn Svenssons anförande om prioriteringar så trodde faktiskt jag atl vpk var ett parti som inte värderade människor efter om man satt som ordinarie ledamot och vice ordförande i elt utskott eller om man var suppleant och fick utskottets förtroende att i kammaren tala för de frågor som man behärskar. Det tyckerjag faktiskt är en nedvärderande människosyn, om något är nedvärderande.

I det land som Jörn Svensson har hämtat sin politiska ideologi från tror jag faktiskt inte att man har så stor ansvarskänsla för de alkoholskadade. Det finns jättestora alkoholproblem där också. Det vet vi. Vi är inte på någol sätt oense om att det är varför Jeppe super som är det centrala. Att vi sedan också talar om alla de fysiska och mentala skador som belastar våra sjukhus är inte oviktigt eftersom de kostar väldigt mycket pengar som vi bl. a. skulle kunna använda till att fö ett bättre samhälle för både barn, långtidssjuka och äldre.

Förste vice talmannen anmälde atl Jörn Svensson anhållit att lill protokollet fö antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON :

Herr talman! Evert Svensson härvid olika tillfällen återkommit till anslaget för försöksverksamhet inom socialvården. Han anser, i enlighet med reservationen, alt anslaget inte behövs. Han kommer också in på narkotikafrågorna, som vi ju skall diskutera i ett annal sammanhang.

Försöksverksamheten i Skåne tillkom för att man skulle fö bättre underlag vid behandlingen av propositionen i anledning av socialutredningen. Den verksamheten skall upphöra, men vi kan inte exakt säga när den kommeratl

göra det. Dessutom räknar vi med att det kan behövas vissa kompletterande aktiviteter både beträffande behandlingssidan och utskottssidan, och vi har också en speciell arbetsgrupp i departementet som sysslar med dessa frågor. Jag vill säga detla till Evert Svensson, eftersom han gjorde gällande atl del var mycket oklart skrivet i proposiiionen, vilket jag bestrider.

Sedan vill jag med anledning av Jörn Svenssons inlägg säga atl del väl inte torde vara obekant för honom alt vi fr. o. m. den I januari i år har ett nytt alkoholpoliliskl program, som riksdagen i stort sett har varil enig om. En väsentlig sak i della ar, vilket framhållits här lidigare, att vi i det arbetet har lyckats engagera hela Folkrörelsesverige och arbetslivets organisationer. På det sättet hoppas jag att vi skall fö ett engagemang och en ordentlig kampanj i vår i förebyggande syfte och för att kunna hjälpa dem som är alkoholskadade.

När Jörn Svensson dömer ut det svenska samhället, skulle det vara intressant att av honom få veta anledningen till atl det finns alkoholproblem i de socialistiska samhällena.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, m. m.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Nu tryter argumenten på den borgerliga sidan, och då vill man som vanligt fly till helt andra länder, till andra kulturkretsar och delar av väriden med helt andra historiska och socialpsykologiska traditioner. Då vill man inte vara med och diskutera hur det är här i Sverige, men det är ändå det som vi sysslar med. Sådana där sluggerslag under bältet är litel väl primitiva. Jag har nu suttit i kammaren sedan 1971 och varenda gång som ni inte har • velat ta en hederiig och rak debatt om problemen här i Sverige kommer ni stickande med sådant där undersluckei trams om Sovjetunionen och Jörn Svensson, som hämtar sin ideologi från det och del landet. Sluta äntligen upp med sådana dumheter! Jag tycker att det är en för låg nivå för debatten i denna kammare.

Vi har antagit ett alkoholpolitiskt program, heter det. Ja, men del finns ett par saker som är mycket avslöjande i sammanhanget. Var är behandlingsplanen och var är programmet för utbyggnaden av den behandlingsapparal som skulle behövas för att la emot det sländigt ökande antalet alkoholproblematiker? Såvitt jag vet finns del inga resurser anslagna som ens tillnärmelsevis står i proportion vare sig till problemets storlek eller till den tillväxt problemet i den nuvarande ekonomiska och sociala krisen undergår. Varärprogrammel föran fö fram kvalificerade terapeuteroch analytiker,som utifrån en klar samhällelig åskådning och en klar förståelse av den samhälleliga problemaliken kan delta i en frigörande behandling?

Slutligen: Var är den riktiga politiska attityden till de alkoholberoendes problem? Inte är den hos socialministern, för omedvetet avslöjar han genom sitt språkbruk hur han ser på denna fråga. Vi skall hjälpa de alkoholberoende, säger han. Det är just denna filantropiska syn, denna välgörenhetssyn, som har präglat svensk alkoholpolitik så länge och som är så förödande, därför atl den har inie med en verklig försiåelse för problemels bakgrund alt göra. Del är de alkoholberoende själva som skall tillkämpa sig sin frihet. Vi skall se till

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, m. m.

att det ges resurser och utrymme för deras politiska och sociala kamp. Vi skall inte hjälpa dem ungefär som om vi sall där uppe och de där nere. Härmandet synsättet har man redan accepterat den sociala ulslöiningen.

EVERT SVENSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Anledningen till att jag skärpte tonen nar det gällde anslaget på 3,7 miljoner till försöksverksamheten i Skåne var att redovisningen till riksdagen var suddig och dålig. Vi fick alltså plocka fram uppgifterna på annat håll. Avsikten är alt få praktiska erfarenheter av reformarbetet inom socialvården. Dessa försök bör läggas upp under budgetåret 1978/79, står det, och så begär man dessa 3,7 miljoner.

Atl jag inte är ensam om denna tolkning att det känns suddigt kan jag bevisa från ett protokoll som jag har här i min hand frän socialdepartementet. Det gäller ledningsgruppen för försöksverksamheten inom socialvården, som just på den här punkten frågar vad det är som står i propositionen. Genom atl vi fick klart för oss att här fanns dolda pengar så undersökte vi saken närmare, och vi fick då fram att verksamheten skulle stoppas efter ell halvår. Det gällde bara ett halvt år, men begäran gällde ett år.

Jag kan förstå socialminister Gustavsson när han vill ha läskedryckspengar till någonting annat. Det kanske varie minister vill. Vi skulle använda de pengarna på narkotikaområdet, och därför yrkar vi på atl man just i den här frågan sparar dem.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Sluggerslagen svarar Jörn Svensson för i den här kammaren. Det finns ingen som kan tävla med honom om det. Jag lyssnade mycket noga till vad Jörn Svensson hade att säga i sitt första inslag. Jörn Svensson dömde ut allt, han dömde ut samhället, han dömde ut alla behandlingsformer som vi har. Men någol konkret förslag till vad som i stället skulle göras kunde jag inte finna i hans anförande.

Jag nämnde här förut den nya alkoholpolitiken som förs sedan tre månader tillbaka. Jag sade också all vi engagerar hela Folkrörelsesverige. Vi satsar även hårt på forskning. Tre nya forskartjänster kommer underdel häråret. Vi har försöksverksamhet i gång som ett myckel viktigt led i behandlingskedjan, nämligen lillnyktringsklinikerna, som vi hoppas fö i gång på sex ställen i landet. Vi hoppas atl dessa skall kunna bli modeller som de olika kommunerna kan använda sig av.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Socialminister Gustavsson lyssnade till vad jag sade, säger han. Men han sade an jag dömer ut samhället. Det gjorde jag inte alls. Däremot sade jag att man inte kan angripa de alkoholberoendes problematik med mindre än att man klart ser all den har sin orsak och sill ursprung i en social uisiöiningsprocess som produceras av mekanismerna i dagens samhälle. Det var vad jag sade.

.Sedan säger socialministern på sitt svepande sätt atl jag dömde ut alla

behandlingsformer som fanns, men det gjorde jag inte. Jag dömde ut den gamla alkoholpolitiken med de auktoritära torkarna, med tvångspoliliken, med repressionen mot de utslagna. Den politiken dömde jag ut och den bör dömas ut, för den har inte åstadkommit annat än skada och elände och förnedring. Här finns inga positiva resultat.

Jag menar, som vpk också faktiskt skriver i sin motion, atl en pä demokratisk och frihetlig grund vilande behandling av alkoholproblematiken är det riktiga. Jag menar också att på grund av politikernas bristande intresse, på grund av deras bristande insyn och insikt och ansvar, så finns det i utkanterna av de få avsnitt av sådan behandling som har kommit fram här i landet tendenser som inte är bra och som inte ställer upp för de alkoholberoende.

Det finns svaga, otillräckliga och dåliga behandlingsformer även inom denna sektor som ändå vilar på en riklig grundsyn. Det är vår skyldighet att innan utvecklingen glider förbi oss ta ansvaret och säga vad för sorts behandling vi vill ha. Jag förstår att socialministern inte är beredd att slå upp och ta ett sådant politiskt och ideologiskt ansvar. Såvitt jag har förstått av socialministerns offentliga framträdanden i olika sammanhang vill han inte ens ge klart besked om på vilken sida han står i den viktiga frågan om frihet kontra tvång inom socialpolitiken. Därför vacklar ju hela ens politiska grundval för varie som helst ställningstagande till de alkoholberoendes samhälleliga situation.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, m. m.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Om vi, som Jörn Svensson gör gällande, utgår ifrån all alkoholpolitiken endast är en fråga om tvång eller inte tvång i sociallagstiftningen, löser vi inte problemen. Det här är samhällets största sociala fråga. Det harjag gjort gällande vid många tillfällen, och det har även klariagts här i riksdagen. Det är därför, Jörn Svensson, som vi måste ha detta breda engagemang frän hela svenska folket, och del är därför vi engagerar hela Folkrörelsesverige, vilket jag hoppas också skall leda till ett gott resultat. Bara detta att vi - som har framkommit här förut - har lyckats engagera arbetsmarknadens parter och att man på ett öppet sätt skall kunna diskutera dessa problem på arbetsplatserna ser jag som en väsentlig framgång, dels i förebyggande syfte, dels i rehabiliterande syfte.

Vi har behov av en saklig debatt och jag vågar säga att de senaste månadernas debatt har varit betydligt mer balanserad därför att man har böriat diskutera de alkoholpolitiska frågorna utifrån verklighetens kalla och svåra villkor.

Alt jag i dag inte tar ställning till hur propositionen i anledning av socialutredningens förslag skall se ut må Jörn Svensson förstå, eftersom vi arbetar för fullt med förslaget till den nya sociallagsliftningen.

THURE JADESTIG (s):

Herr talman! Efter träget lyssnande tror jag atl dagens debatt kanske ändå kan ge oss en framtidsplatå att stå på, så att vi i våra gemensamma

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, in. m.

ansträngningar för en bättre folknykterhet inte bara ser alkoholresiriktioner som medel utan också räknar med ålgärder för att förebygga alt del över huvud laget blir missbruk, nämligen en kamp mot bruket.

Socialulskottets belänkande tar upp ell antal motioner som har väckts under den allmänna motionstiden och som också så att säga ingår i betänkandets alkoholpoliliska block.

Jag har intressen i tre motioner, och jag ber om kammarens tillåtelse att något kommentera dessa.

Motionen 368 har till syfte att följa upp den alkoholpoliliska utredningens förslag, som fick ett starkt stöd i samband med riksdagens behandling under fjolåret, då den framtida alkoholpolitikens inriktning fastställdes. I del blocket ingick också att alkoholforskningen skulle förstärkas. Som bekant föreslog alkoholpoliliska utredningen, APU, 13 nya forskartjänster. APU:s syfte var atl skapa ett forskningscenter.

Vi motionärer ville för vår del aktualisera nödvändighelen av forskning kring de drogpoliliskaslyrinstrumenlens effekter. Vi anser det nödvändigt atl fö fram dels hur insatserna bäst skall nyttjas, dels hur man via dokumentation skall kunna lägga en fast stabil grund formera långsiktigt mål formulerade och programmerade insatser.

Motionens syfte är sålunda atl finna former för förfinade kontrollpolitiska styrinstrument och utvärdera användningen av dem i avsikt att skapa underlag för framtida alkoholpolitiska beslut.

Utskollel har i vänliga ord hänvisat lill att socialstyrelsen har atl presentera en ny detaljplan för alkoholforskningen och all den nyligen tillsatta partssammansalla alkoholpoliliska nämnden bereds tillfälle att yttra sig.

I dagspressen har det tydligen gått fram att det inom "vetenskapsväriden" synes rada olika uppfattningar om hur alkoholforskningsresurserna skall utnyttjas. Jag saknar för dagen underlagsmaterial för alt nu ha någon bestämd uppfattning om detta, men jag lyckeratt uiskottet gör det alltför enkelt försig när det hänvisar till den aktuella anläggningsfrågan när det gäller vår motion 368. Den molionen har faktiskt betydligt bredare och mer målinriktade förebyggande syften än de tre forskartjänsterna, vilkas forskningsresultat naturligtvis ändå kan ha ett delintresse för den helhetsforskning som motionen åsyftar.

Ärendet skall nu hamna hos socialstyrelsen och alkoholpolitiska nämnden för sakbehandling. Jag har en förhoppning om att de i sin ärendeberedning noga skall överväga vår motions förslag, som utskottets belänkande dock i princip tycks acceptera. Så småningom blir del ett underiagsmaterial för regeringens ställningstagande, och i ett sådant behandlingsschema finns det alltid möjligheter atl ånyo aktualisera frågan för en allmän prövning av riksdagen.

Nu är det på del sättet att enligt den debatlordning som vi har i riksdagen, med uppdelning på grund av olika stalsrådsengagemang, en moiion, nr 714, redan har behandlals. Däri har vi tagit upp frågan om riskerna för de kvinnor sorri i samband med graviditet använder alkohol. Den vetenskapliga forskningen har härvidlag varit myckel bestämd och målinriktad. Utskottet

delar motionärernas önskan om en vettig information. Myndigheterna synes redan vara i gång med elt utredningsarbete, och del är all hoppas att ålgärdsaktivitelerna inte hamnar i uiredningskvarnen i form av långdragna undersökningar. Så synes emellertid inte bli fallel, eftersom utskollel meddelat all vi kan förvänta oss praktiska åtgärder redan lill hösten. Jag hoppas alt det skall lämnas en bred information, riktad inte minsl lill de enskilda medborgarna. Frågan är också av sådan vikt all del finns anledning alt här i kammaren noga följa ärendets vidare handläggning.

Till sist vill jag notera några synpunkter med anledning av motionen 444, där Åke Wictorsson såsom huvudmolionär och med Kerstin Andersson i Kumla och mig som medmolionärer lar upp frågan om särskilt stöd för nöjesverksamhet i alkoholfri miljö. Den frågan har aktualiserats av de samlingslokalägande riksorganisationerna-dvs. Folkets hus, bygdegärdarna och nykterhetsrörelsens organisation Våra gårdar - samt dessutom av folkparksrörelsen. Dessa organisationer har sedan remissbehandlingen av den alkoholpolitiska utredningens betänkande kommit varit mycket intresserade av atl få i gång en försöksverksamhet på delta område. Även en partimotion från socialdemokraterna har tagit upp frågan. Socialutskottet har tidigare välvilligt stöttat upp förslagets tankegångar, men frågan har hamnat i grottekvarnen och arbetet har ännu inte lett lill något positivt resultat, trots ett brett positivt remissunderiag och trols att vi dessutom här i riksdagen har ansett atl en försöksverksamhet är önskvärd. Även den här gången möts förslaget välvilligt, och utskottet hänvisar till det lämpliga i att den inom socialstyrelsen arbetande nämnden för alkoholfrågor tar upp ärendet till förnyad prövning. Utskottets belänkande understryker ånyo värdet av alt pröva alla vägar för att ge ungdomen en alkoholfri fritidsmiljö. Låt oss hoppas atl den alkoholpolitiska nämnden snarast lar upp frågan och att de nämnda riksorganisationerna bereds möjlighet att presentera sin syn på den! Kanske kan delegationsledamoten Evert Svensson vara med om atl här driva frågan framåt?

Herr talman! Om vi ser på utskottsbehandlingen av det block som kan sammanfattas kring de alkoholpolitiska frågorna, finner vi att man i utskottet skjuter över de flesta frågeställningarna till den nyligen tillsatta nämnden för alkoholfrågor inom socialstyrelsen, vilken enligt riksdagens alkoholpolitiska målsättning också skall följa alkoholpolitikens utveckling och vara en form av regulator.

Jag har en viss förståelse för denna handläggning, men den ställer också höga krav på nämnden. Jag utgår dock från alt nämnden redan har fått sådana resurser att den klarar de stora och svåra arbetsuppgifter som finns i dagens alkoholpolitiska situation.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, in. m.

EVERT SVENSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Thure Jadestig ställde ell par frågor lill mig, och jag skall ta tillföllet i akt och svara på dem.

Allt hänger ju på om vi för de resurser som behövs för att föra en alkoholpolitik värd namnet. Vad nämnden för alkoholfrågor inom socialsty-

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, m. m.

relsen anbelangar vet jag faktiskt inte hur mycket den kommer all kunna göra. Del får vi se i framtiden, när vi vet om den nuvarande eller kommande regeringen vill ge oss medel.

De tre motioner Thure Jadestig hänvisade till har redan varit uppe lill behandling i nämnden. Man måste emellertid beakta atl nämnden som jag sade i mitt tidigare inlägg nyligen är tillsatt, och vi har ännu inte haft någon avgörande policydiskussion. Jag tror det är den 24 april som vi skall diskutera sädana frågor. Till nämnden kommer också massor av frågor. Jag har redan nämnt all både skatteutskottet och socialutskottet har skickat över flera frågor.

Här togs först upp frågan om en utredning för att klargöra vilken påverkan de förfinade styrinstrumenten har haft inom alkoholpolitiken. Givetvis bör man få reda pä varför Jeppe super. Men frågan om styrinstrumenten har vi ännu inte kunnat behandla, och jag hoppas att Thure Jadestig har förståelse för alt vi inte har hunnit del. Faktum är ju också atl de tre forskartjänster som skall tillsättas ännu inte är tillsatta, och beskrivningen av tjänsterna är heller inte fastställd ännu. Thure Jadestig kan emellertid vara övertygad om atljag för min del - och säkert även hela nämnden - kommer atl vara oerhört intresserad av alt få i gång just en sådan forskning som efteriyses i motionen 368.

Vad gäller frågan om de gravida kvinnorna och alkoholskadade foster har denna också varit uppe i nämnden. En undersökning pågår, såsom också anförts i utskotlsbetänkandel. Jag vill tillägga att denna fråga är myckel allvarlig. Det talas om 300 ä 400 skadade foster och barn, och naturligtvis kan sådant inte få passera i vårt samhälle ulan all vi gör alll som över huvud laget kan göras för att nedbringa detta antal. Vi står ju här inför elt fruktansvärt perspektiv.

Beiräffande frågan om de alkoholfria miljöerna villjag säga att vi redan har beslutat att vända oss lill lokalägarna, dvs. Folkets hus och bygdegårdarna, för att fråga vad vi kan göra tillsammans. Eftersom Thure Jadestig och Åke Wictorsson är ordförande i var sin av dessa organisationer hoppas jag att det arbetet kommer an sluta lyckligt.

ALF LÖVENBORG (apk):

Herr talman! Jag begärde egentligen ordet för alt plädera för en enda motion i detta omfattande sammanhang, men efter att under ett mycket troget lyssnande ha insupit alla de synpunkter som framförts här i dag -en del av dem rätt bisarra - vill jag ändå gå utanför denna ram en smula.

Här har förts en bred socialpolitisk debatt. Den har präglats av det politiska mönster som nu kommer igen i så många olika sammanhang här i riksdagen.

Vi hör och ser hur den borgerliga regeringens företrädare försvarar sina prutningar och sin återhållsamhet pä skilda sociala områden. Den socialdemokratiska oppositionen går inte fullt så långt. Man vill föra en realistisk och ansvarsfull politik även i opposition, brukar det heta, och det betyder att man i slor utsträckning ivingas spela på den borgerliga planhalvan, kedjad till

händer och fötter av hänsynstaganden till den borgerliga budgeten och det kapitalistiska samhällets påstådda utrymme. Jag tyckeratt det är skada i en tid då massorna pressas allt hårdare, då kampen mot den borgerliga och kapitalistiska modellen för disponerandet av de samlade resurserna måste brytas ner. Del är ju det som det handlar om, om man skall komma framåt.

Nu skjuts angelägnare former på framtiden. De förbättringar som företas är av marginell art -allt med hänvisning till det kärva ekonomiska läget, bristen på resurser, den stora utlandsupplåningen m. m.

Men det råder ju inte någon brist på resurser i del här landet. Det kan inte vara brist pä resurser i ett land som tillåter atl fyra miljarder bara i år slussas ut i form av kapitalexport. Det kan inte vara brist på resurser i ett land som ger storkapitalet miljarder i devalveringsvinsier. Det kan inte vara brist på resurser i ett land där ett kapitalistiskt toppskikt har kunnat registrera en förmögenhetsexplosion under de senaste åren. Bara Wallenbergimperiets vinster uppgick efter avskrivningar till ca 23 miljarder kronor 1977.

Del kan inte vara brist pä resurser i ett land som har råd att slussa ut över 14 miljarder kronor till militära ändamål bara under det budgetär som vi nu diskuterar, eller i elt land där man på fullt allvar diskuterar ett nytt militärt flygplansprojekt, som - om det förverkligas - under 15 år kommer att kosta nationen, eller rättare sagt löntagarna, omkring 24 miljarder kronor.

Allt detla är ju fakta som man inte kan undgå atl tänka på när man lyssnar på debatten och lill del ständiga argumentet, som kommer igen i alla möjliga variationer, alt det kärva ekonomiska lägel kräver återhållsamhet, all det inte finns samhällsekonomiskt utrymme osv.

I realiteten är det ju inte fråga om brist på resurser. Sverige ärett oerhört rikt och industriellt utvecklat land. Nej, det är fråga om hur resurserna disponeras, hur man använder den samlade rikedomen. Den problematiken måste finnas i botten på denna debatt. Annars blir den egentligen en lek med ord.

Jag skall övergå till det som jag begärde ordet för, nämligen alt plädera för vår motion 549. Naturiigtvis finns det resurser även för all falla beslut i den riktning som motionen anger. Härhandlardet f ö. inte om någol annat än om lånemedel. Vi har föreslagil alt bosäiiningslånens maximibelopp höjs lill 20 000 kr. och all kravet för viss lid för gemensam kyrkobokföring slopas.

Molionen skrevs sedan vi hade fött brev från och uppvaktats av åtskilliga ungdomar som förklarade sig djupt missnöjda med del nuvarande systemet. Bosätiningslånen har under lång tid varit ell viktigt instrument föran ge unga människor en möjlighet att utrusta sin bostad med ett minimum av nödvändiga möbler, köksutrustning, sänglinne osv. För arbetarklassens ungdomar, som inte har haft rika föräldrar, dolda resurser eller något annat bakom ryggen, har den här möjligheten atl låna pengar varil synnerligen betydelsefull. Men det står klart atl varken nuvarande låneregler, beloppets storiek eller de formella kriterierna är tillfredsställande. Vi föreslår, som jag redan sagt, atl maximibeloppet höjs till 20 000 kr. Var och en som avlägger ell besök i möbelhandel eller i bosättningsaffärer vet alt del är en snäv summa i

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Faivihepolitik, IV. m.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, m. IV.

sådana sammanhang.

Utskollel hänvisar i sin skrivning lill möjligheierna all fö lån på öppna marknaden, men som alla vel ärderinie del lättasie.

Jag delar helt den uppfattning som framförs i den socialdemokratiska molionen 330, där del framhålls atl bosältningslån bör vara "en rättighet för unga familjer". Jag vänder mig lika energiskt som Evert Svensson mot åtgärden att höja räntan på dessa lån. Det är en antisocial åtgärd, som på ett mycket allvariigt satt minskar värdet av möjligheten alt låna. Det bör vara en social rättighet för ungdomar att fö hjälp med att sätta bo, och därför bör friktionerna vara så fö och så små som möjligt och inga försämringar av typ räntehöjning tillåtas.

Vi har därför föreslagil att kravet på sex månaders gemensam kyrkobokföring slopas. Riksbanksfullmäktige var ju något generösare än utskottet och regeringen och föreslog en sänkning till tre månader, men inte ens det förslaget accepterades. Man vidhålleralt de sökande skall vara kyrkobokförda på samma adress minst sex månader-om de inte väntar barn. Jag tycker det är en tokig regel. Så fungerar inte alla unga människor, och det kan också finnas en rad skal till all två människor inte har haft gemensam adress även om de har en myckel bestämd vilja att etablera ett fast och varaktigt förhållande. Vi tycker alltså all den regeln helt och hållet skall bort. Man bör visa slörre tilltro lill de ungdomar som här kommer i fråga.

Jag vill sluta med att lägga fram elt förslag att riksdagen med anledning av molionen 1977/78:549 beslutar hos regeringen begära

1. all bosäiiningslånens maximibelopp skall höjas lill 20 000 kr.,

2. aiL kravei om viss lid för gemensam kyrkobokföring skall slopas.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Motionen 729 gäller värdesäkrade och höjda barnbidrag. Della är en fråga som vänsterpartiet kommunisterna återkommer med, eftersom den blir mer och mer aktuell. Barnfamiljernas ekonomiska situation har inte förbättrats under den borgerliga regeringens regeringstid trots alla vackra vallöften i den riktningen.

När de allmänna barnbidragen en gång beslutades skedde del i syfte att utjämna den ekonomiska skillnaden mellan dem som har försöriningsplikt för barn och övriga i samhället. Enbart en ekonomisk utjämning är naturiigtvis inte en tillräcklig åtgärd. Det krävs också andra stora sociala insatser från samhället, men det har del redan talats om i den här debatten.

Föran fungera socialt måste man ha ett visst ekonomiskt utrymme, men inflationen och prishöjningarna börjar nu få sädana proportioner att gränserna blir allt snävare. Det råder i dag inget tvivel om att inte barnfamiljerna hör lill den svångremsgrupp som ekonomiministern inriktat sig på. T. o. m. i Svenska Dagbladet kan man nu läsa att barnfamiljer efter budget och avtal haren par lusen kronor mindre i kassanatt röra sig med i år jämfört med förra årel. Som källa anges statistiker frän LO, PTK, budget-, ekonomi- och

bostadsdepartementen. Framräkningen gäller fyra familjesituationer, men skillnaden i slandardminskning är inte särskilt stor.

Vpk har i många sammanhang i denna kammare, senasl för två dagar sedan dä pensionärernas levnadsstandard diskuterades, påvisat hur orättfärdigt genomförda prishöjningar drabbar vissa grupper, och dit hör barnfamiljerna. Jag skall inte upprepa den debatten, jag kan nöja mig med alt hänvisa till del protokollet, men jag vill en gäng för alla slå fast alt prishöjningar på våra nödvändighetsvaror hårdast drabbar dem som redan har en svag ekonomi och alt del är dessa varor som höjts mest i förhållande till annal.

Andra sociala förmåner anknyts i allt större utsträckning till kostnadsutvecklingen och indexregleras. Detta borde självfallet gälla även barnbidragen, som trols bostadstillägg och andra åtgärder ändå måste anses vara stommen i del ekonomiska stödet lill barnfamiljerna.

Vänsterpartiet kommunisterna står fast vid uppfattningen att en höjning av de allmänna barnbidragen är det som bäst skulle motverka skillnaden i den ekonomiska standarden mellan barnfamiljer och övriga. Vpk:s förslag om en höjning till 25 % av basbeloppet är i sig ingen svindlande summa, som i elt slag skulle lösa barnfamiljernas ekonomiska problem. Det skulle i dag betyda drygt 3 000 kr. per barn och är, men vinslen med alt knyta del lill basbeloppet skulle vara en viss garanti för värdesäkring.

Utskoitel har i sitt belänkande anslutit sig lill uppfattningen att man inte bör tillåta att barnbidraget urholkas av prishöjningar, men sedan hänvisar utskottet lill del beslut som fatlats om en höjning från den 1 april 1978 med hela 160 kr. per barn och år. Men, herr talman, den ekvationen går inte ihop med principen all barnbidraget inte för urholkas. Vpk kan i varje fall inte godta den tolkningen.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall lill det av vpk under överiäggningen framlagda yrkandei, som lyder:

"att riksdagen beslutar med anledning av motionen 1977/78:729 av Lars Werner m. fl. (vpk):

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, m. m.

1. anta följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrives atl 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag skall ha nedan angivna lydelse:

För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna medel såsom bidrag till barnels uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag. Allmänt barnbidrag skall för varie kvartal utgöra sex och en fjärdedels procent av det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring, som gäller vid ingången av kvartalet.

Allmänt barnbidrag-- i riket.

Denna lag träder i kraft den I juli 1978.

7 Riksdagens protokoll 1977/78:106-108

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, m. m.

2. lill Allmänna barnbidrag för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 5 433 700 000 kr.

MAJ PEHRSSON (c):

Herr talman! I motion 554 lar Bengt Bengtsson och jag upp behovet av hjälpinsatser för alkoholiserade gravida kvinnor. Det harju numera visats att kvinnor som brukar alkohol under graviditeten riskerar att få skadade barn. Forskning både i vårt land och i andra länder har kommit till samma uppfattning i denna fråga.

1 värt land föds ungefär 100 barn per år som är svårt skadade på grund av kvinnornas alkoholbruk och -missbruk. Del är barn med svåra hjärtfel, skelett- och ögonmissbildningar, ofta också med grava mentala skador. Dessutom föds 300-400 med lättare skador.

Det här är oerhört skrämmande siffror. De visar pä elt stort mänskligt lidande, som också medför stora kostnader för samhället. Jag skulle önska att både utskottets ledamöler och kammarledamöterna kunnat ta del av de forskningsrön som en forskargrupp i Göteborg kommit fram till beträffande sambandet mellan gravida kvinnors alkoholbruk och skadade barn. Jag är helt övertygad om atl alla då hade röstat för bifall lill vår motion.

Men forskarna har också kommit fram till någonting positivt. Man tror sig kunna skönja atl om kvinnorna, även alkoholiserade, helt avslår från alkoholbruk under graviditeten, så kan det barn som föds vara friskt.

Det är mot denna bakgrund som vi i motionen 554 för fram förslaget om en försöksverksamhet med stöd- och hjälpinsatser för alkoholiserade gravida kvinnor. Vi vill ha en försöksverksamhet som sätts in pä ett mycket tidigt stadium under graviditeten. Hjälpen till kvinnorna bör göra del möjligt för dem att avstå från alkohol under graviditeten. De kan behöva miljöbyte etc.

I vår motion framhåller vi också det stora informationsbehov som flnns. Kvinnorna har helt enkelt rätt alt kräva information om de nya forskningsrönen.

Utskottet har skrivit mycket positivt om behovet av olika insatser och av ökad information. Uiskottet visar på atl socialstyrelsen utreder de här frågorna. Det är bra, men allt utredande tar lång lid, och det är enligt min mening mycket bråttom att fö till stånd en lösning. Vi hävdar i vår motion alt snabba åtgärder behövs. Frågorna är allvarliga, och om vi genom omedelbara insatser kan bidra till att några fler barn föds friska i stället för gravt skadade vore det verkligen ett skäl att satsa på en försöksverksamhet som den vi föreslär i motionen.

Utskottet avstyrker motionen. Det beklagar jag. Dessa angelägna uppgifter borde inte fördröjas. Vi kommer emellertid alt motionera om och om igen i denna fråga tills vi har fött en lösning som är positiv för både barn och föräldrar.

Herr talman! Jag har inget yrkande.

GABRIEL ROMANUS (fp):

Herr talman! Eftersom Karin Nordlander ställde ett särskilt yrkande ber jag atl fö yrka bifall lill utskottets förslag pä den punkten, vilket innebär alt den aktuella motionen avslås.

Jag tror att kammaren förlåter mig om jag inte gör någon lång principiell utläggning, framför allt därför att vi är överens om atl barnbidragen skall skyddas mol urholkning -det har utskottet uttalat i sitt belänkande. Däremot kan vi inte för dagen ansluta oss till förslaget att barnbidragsbeloppet skall utgöra 25 % av basbeloppet. Det kostar 1,5 miljarder kronor, och eftersom vi inte har några outsinliga källor alt ösa ur kan vi inte ansluta oss lill ett sådant yrkande hur gärna vi än vill.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, m. m.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad utskottel i dessa punkier hemställt.

Punkten 4

Propositioner gavs pä bifall till dels ulskollets hemställan, dels del av Karin Nordlander under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karin Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 25 punkten 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av Karin Nordlander under överiäggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Karin Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning ' gav följande resultat:

Ja - 255 Nej - 14

Punkterna 5-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 8

M o m. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 724 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, IV. m.

Den som villan kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 25 punkten 8 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 724 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 256 Nej - 14

M o m. 2

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av Göran Karisson m. fl. samt 3:o) motionen nr 724 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Göran Karlsson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Inga Lantz begärt voiering beiräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen

angående socialutskottets hemställan i belänkandet nr 25 punkien 8 mom. 2

antar reservationen nr 1 av Göran Karlsson m. fl. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit

motionen nr 724 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 130

Nej - 15

Avstår - 123

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

100

Den som vill atl kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 25 punkten 8 mom. 2 röstar ja.

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Göran Karisson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, IV. m.

139 131

ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då Göran Karlsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Nej

Mo m, 3

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels reservationen nr 2 av Göran Karlsson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Göran Karlsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 25 punkten 8 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Göran Karlsson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Göran Karlsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 139 Nej - 131

M o m. 4

Proposilionergavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionerna nr 638 av Lars Werner m. fl. och nr 724 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialulskottets hemställan i betänkandet

nr 25 punkien 8 mom. 4 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 638 av Lars Werner m. fl.

och nr 724 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha rostat för ja-proposilionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 256 Nej - 14

101

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, IV. m.

M o m. 5

Propositioner gavs på bifall till dels uiskollels hemslällan, dels reserva-tionen nr 3 av Göran Karlsson m.fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Göran Karlsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 25 punkten 8 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Göran Karisson

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Göran Karlsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 140 Nej - 129

M o m. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 724 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller socialulskolteis hemställan i betänkandet

nr 25 punkien 8 mom. 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 724 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes voiering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 254 Nej - 14

Mom. 7

Utskottets hemställan bifölls.

102

M o m. 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemslällan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill molionen nr 1111 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med

övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemslällan i betänkandet

nr 25 punkten 8 mom. 8 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemslällan med den ändring däri

som föranleds av bifall lill motionen nr 1111 av Lars Werner m. fl.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Familjepolitik, m. m.

Ja - 254

Nej - 14

Avslår - 1

M om. 9

Utskottets hemslällan bifölls.

Punkterna 9 och 10

Kammaren biföll vad uiskottet i dessa punkter hemställl.

Punkten 23

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 6 av Göran Karlsson m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Göran Karlsson begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som villan kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 25 punkien 23 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 6 av Göran Karlsson

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Göran Karlsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 138

Nej - 130

Avstår - I

Punkterna 24-27

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkier hemställl.

103

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Famihepolitik, m. m.

Punkien 28

M o m, 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels molionen nr 1510 av Jörn Svensson m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt voiering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

104

Den som vill atl kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 25 punkten 28 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1510 av Jörn Svensson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde röst-

räkning verkställdes voiering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 255 Nej - 14

M o m. 3

Utskottets hemställan bifölls. •

Punkterna 29-37

Kammaren biföll vad utskottel i dessa punkter hemställt.

Punkten 41

Mom. I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels det av Alf Lövenborg under överläggningen framställda yrkandet i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alf Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 25 punkten 41 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av Alf Lövenborg under överiiiggningen

framställda yrkandei i moisvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Alf Lövenborg begärde röst-

räkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning Nr 106

gav följande resultat: Fredagen den

■" ~ 2'' 31 mars 1978
Nej - 6 __________

Familjepoliiik, m. m.

Avstår - 7

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom, 3

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 7 av Göran Karlsson m, fl, i motsvarande del samt 3:o) det av Alf Lövenborg under överläggningen framställda yrkandet i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda proix)sitionen vara med övervägande ja besvarad. Då Göran Karlsson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemslällan i betänkandet

nr 25 punkten 41 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av Göran Karlsson m. fl.

i motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Göran Karlsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 139

Nej - 129

Avstår - 1

M o m. 4

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskollets hemslällan, dels reservationen nr 7 av Göran Karlsson m. fl. i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Göran Karlsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 25 punkten 41 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av Göran Karlsson m. fl.

i motsvarande del.

105

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Om syftet med viss arbetsgrupp för lösningar på kärnkraftens av-fältsfrågor

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då Göran Karlsson begärde röstrakning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 137 Nej - 127

M o m. 5

Ulskollets hemslällan bifölls.

På förslag av förste vice talmannen beslöts att behandlingen av på föredragningslisian ålerslående två gånger bordlagda utskottsbetänkanden skulle uppskjutas till en senare sammanträde.

§ 6 Om syftet med viss arbetsgrupp för lösningar på kärnkraftens avfallsfrågor

Slalsrådel OLOF JOHANSSON erhöll ordet för an besvara I ng\'ar Carlssons (s) den 28 mars anmälda fråga, 1977/78:360, och anförde:

Herr talman! Ingvar Carisson har frågat mig om jag vill informera riksdagen om syftet med den arbetsgrupp som jag har tillkallat med uppdrag alt inhämta vissa yttranden över rapporten Kärnbränslecykelns slutsteg, förglasat avfall från upparbetning m. m.

Statens vattenfallsverk har hos regeringen ansökt om tillstånd enligt den s. k. villkorslagen att tillföra kärnreaktorn Ringhals 3 kärnbränsle. Till stöd för sin ansökan har vattenfallsverket åberopat en på initiativ av kraftindustrin inom ramen för projektet Kärnbränslesäkerhel (KBS) utarbetad rapport Kärnbränslecykelns slutsteg, förglasat avfall frän upparbetning, den s. k. KBS-rapporten, Ansökningen har remitterats till drygt 20 svenska myndigheter och enskilda organ,

1 syfte atl komplettera det material som kommer fram genom remissbehandlingen harjag den 23 januari 1978 tillkallat en arbetsgrupp med uppgift att frän lämpliga utländska exporlorgan, institut och organisationer inhämta de kompletterande yttranden över KBS-rapporten som gruppen anser behövliga. De yttranden som gruppen inhämtar skall vara mig till hända senast den 9 juni 1978,

106

INGVAR CARLSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka energiministern för svaret.

Det är bra med en sakkunnig granskning av KBS-projektet,

Anledningen till min fråga är emellertid att regeringens, närmare bestämt

centerpartiets, inställning till experter på energiområdet gett anledning till

stigande förvåning, DN skrev häromdagen: "Under energikommissionens länga och svåra

födslotid lade energiminister Olof Johansson dessutom ned slor möda på alt

välja ut experter som skulle stödja centerpartiets kärnkraftslinje.

Dessa handplockade experter har nu hoppat av från sitt kärnkraflsmol-stånd. De har tagit intryck av motsidans argument om atl en snabb avveckling av kränkraften inte är möjlig av bl, a, ekonomiska skäl. Centern står där med sin tvättade hals."

Men skam den som ger sig. Kan man inte hitta någon expert i Sverige som passar kan man söka utomlands. I USA fanns en professor, Dean Abrahamson, som var en känd och uttalad kärnkraflsmotståndare. Denne man anställdes av energiministern som expert.

Men det räcker inte med att länka pä experterna. Remissmyndigheterna är minst lika viktiga när del gäller att få stöd för en åsikt. I det avseendet ser det ju inte bättre ut för Olof Johanssson inom landet. Den ena sakkunniga instansen efter den andra harju i olika sammanhang uttalat alt säkerhels-frågorna inte motiverar ett stop för det beslutade kärnkraftsprogrammet.

Även på detta område har Olof Johansson nu sökt sig utomlands. I och för sig harjag inga invändingar, men detta under tvä viktiga förutsättningar:

Den första är alt det inte rör sig om en ren fördröjningsaktion för alt uppskjuta behandlingen enligt villkorslagen. Olof Johansson har naturligtvis nu upptäckt atl villkorslagen aren råttfälla som regeringen håller på att fastna i. Därför måste jag fråga: Varför tillsattes den internationella gruppen först närmare två månader efter överlämnandet av KBS-projektet?

Den andra förutsättningen är att instanserna man vänder sig lill har hög kompetens och företräder vetenskaplig objektivitet.

Ingen torde kunna förneka atl Torbjörn Westermark är en av världens främsta forskare på sitt område. Alla som känner honom vet atl han har en hög personlig integritet.

Det är mot denna bakgrund som Torbjörn Westermarks framtvingade avgång är sä allvariig. Professor Westermark visar med ett flertal exempel att Dean Abrahamson söker få som officiella remissinstanser sådana personer och organ som inte fyller godtagbara vetenskapliga krav. Varför driver Dean Abrahamson sä hårt alt vi skall höra utländska remissinstanser med svag saklig kompetens?

Jag har fött en allt starkare misstanke om att Olof Johansson och Birgitta Hambraeus har samma uppfattning inte bara i kärnkrafisfrågan ulan också om hur man skall handskas med experter. Apropå energikommissionen uttalade Birgitta Hambraeus nyligen: "Man måste vara medveten om att när man väljer experter väljer man också utredningens resultat."

Instämmer energiministern i detta uttalande?

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Om syftet med viss arbetsgrupp för lösningar på kärnkraftens avfallsfrågor

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Ingvar Carlsson säger att det är bra med granskning. Jag hoppas att han vidhåller det och att det inte bara är en läpparnas bekännelse för att resten skall låta passande i del här sammanhanget.

Jag kan berätta för Ingvar Carisson att av de 24 olika svenska remissinstanser, som har fält KBS-projektet och Ringhals 3-ansökan på remiss, har 13 varit involverade i KBS-projektet med personal. Ärdet då inte rimligt att man

107

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Om syftet med viss arbetsgrupp för lösningar på kärnkraftens avfallsfrågor

för atl undvika den situationen alt de granskar sig själva också till denna granskning av ett av de största och mesl tekniskt komplicerade projekt, som granskats i statsförvaltningen, knyter möjligheten av en internationell granskning? Del är ingen fråga om att försena, men jag vill ha ett bra beslutsunderiag för atl träffa mitt avgörande och för regeringens räkning. Därför har den här gruppen utsetts. Vi kunde naturligtvis ha klarat detta på egen hand i industridepartementet, men förandet inte efteråt skulle sägas att vi där försökte undvika utifrån kommande expertsynpunkter har vi tillkallat en grupp experter med olika utgångspunkter i den här kontroversiella frågan. Detta är svaret.

Sedan tyckerjag att Ingvar Carisson borde hålla sig för god för atl rikta beskyllningar mot ledamöler i den här kammaren för sådant som vederbörande har tagit tillbaka. Därefter villjag säga att del verkligen inte är fråga om någon framtvingad avgång från Torbjörn Westermarks sida. Jag har beklagat att han har avgått, men han ersattes tvä dagar efteråt av en man, också han med kompelens, professor Jan Rydberg vid Chalmers.

INGVAR CARLSSON (s)

Herr talman! I min replik sade jag uttryckligen att jag inte har någonting emot en internationell granskning under två förutsättningar. Därför måsle jag upprepa frågan.

För det första: Varför tillsattes den internationella granskningsgruppen först närmare tvä månader efter KBS-projektets framläggande? Del är detta som ger anledning till misstanke om en medveten fördröjning. För det andra: Varför är det så viktigt alt höra utländska remissinstanser med svag saklig kompetens? Det är ju detta som är anledningen till atl Torbjörn Westermark lämnar in sin ansökan. Det skapar också en misstanke om all syftet icke är att få elt bra underiag för det inställningstagande som skall tas.

Jag har citerat ett inlägg av Birgitta Hambraeus som jag sett återgivet i massmedia: En bra expert på energiområdet är viktigt när man skall avgöra en utrednings resultat. Om journalisterna har missuppfattat Birgitta Hambraeus på den punkien är det bra, eftersom det var elt myckel allvarligl uttalande. Dä är det bra atl få det dementerat.

Jag skulle vilja avsluta med vad som är det avgörande bakom den enkla frågajag ställt och mina repliker idag. Kan vi få et t absolut sista datum för när besked om Ringhals 3 skall laddas eller inte laddas? Jag har hört all del inte går före riksdagens avslutning. Gärdet före 1 juli 1978? Om det inte går före detta datum, när är då det absolut senaste datum vi kan få elt besked om Ringhals 3? Om någon vecka står inte bara Ringhals 3 och väntar på laddning utan nu kommer också Forsmark 1. Så småningom kommerjagdåattäven fä ställa en fråga på den punkten.

108

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Jag trodde inte, IngvarCarisson, att jag skulle behöva svara på sä enkla frågor. Del råkar vara så, alt hela väriden inte kan svenska, och materialet var inte översalt när det överiämnades. Vi har fåll överlä

översältningsarbetei för alt se till alt del blir klart. Den sista delen räknar vi med skall vara klar i månadsskiftet april-maj. Det fanns inga arbetsuppgifter atl skicka ut, och därför hade vi ingen anledning atl förhasta oss. Gruppen utsågs i vanlig ordning och utan avsikt att fördröja någonting.

Svag saklig kompetens, säger Ingvar Carlsson. Jag har tillgång till protokollen från gruppens möten. Den har gjort ett ställningstagande som föranledde reservalion från två personer, nämligen herrar Westermark och Svenke. De reserverade sig mot att man använde Energy Commission of Californiasom remissinstans, ett organ som till sin hjälp barett kansli på 500 experter av olika slag. Skulle vi inte höra dem när de prövar en lag liknande den svenska villkorslagen?

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Om syftet med viss arbetsgrupp för lösningar på kärnkraftens avfallsfrågor

INGVAR CARLSSON (s):

Herr talman! Energiministerns argumentation är verkligen inte stark. Om del var så självklart att det skulle vara en internationell remissomgång, varför meddelade dä inte industridepartementet delta till gruppen så alt översättningsarbetet hade kunnat starta långt tidigare? Nu får ni förmodligen förskjuta behandlingen enligt villkorslagen med flera månader därför atl en översättning till engelska fördröjer den. Är inte villkorslagen viktigare än så, herr energiministern?

Vad beträffar att del bara skulle ha varit en fråga som det rådde delade meningarom harjag i min hand Torbjörn Westermarks utföriiga dokumentation till SWAN-gruppen. I nio punkter anger han en lång rad personer och institutioner som gör att han anser det omöjligt för honom att fortsätta arbetet i denna grupp. Är verkligen energiministern sä dåligt informerad, trols atl hans egen expeditionschef är ordförande i gruppen, alt han påstår alt det bara föreligger meningsskiljaktigheter på en punkt?

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Jag redovisade ett exempel på ett ställningstagande i arbetsgruppen, som tydligen herr Westermark ansåg tillräckligt allvariigt för att reservera sig. Det är också den enda reservation som jag har sett i de protokoll som förekommit. Däremot har det tydligen förekommit långa diskussionerom enskilda personer, institutioner och organisationer. Men det är ju självklart att vetenskapsmän kan ha olika värderingar i den här frågan. Det är därför gruppen är sammansatt som den är - det skall ju inte vara ett ensidigt urval. I stället hatgruppen utökats med tillfrågade institutionerom man inte har kunnat komma överens, dvs. motsatsen till en begränsning. Beträffande Energy Commission of California ansåg gruppens majorilet alt det var viktigt atl höra den, därför att den sysslade med problem liknande dem som vi skall bedöma här hemma, och man har ett betydande kansli bakom sig.

Jag vill fråga alla som tvivlar på atl denna granskning går rätt till: Vad är man egentligen rädd för? Vad är Ingvar Carisson rädd för att få veta?

109

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Om syftet med viss arbetsgrupp för lösningar på kärnkraftens avfallsfrågor

INGVAR CARLSSON (s):

Herr talman! Om man skall besvära utländska remissinstanser, så tycker jag alt de instanserna skall ha minst samma kompetens som de svenska. Har de svag saklig kompetens som en forskare av herr Westermarks kvalitet underkänner, så får jag den misstanken att det ligger andra syften bakom tillvägagångssättet att välja ut dessa remissinstanser.

Sedan ställde jag frågan: Får vi besked om Ringhals 3 före den 1 juli? Det är ju det saken gäller. Om vi inte får det, finns det då ett absolut säkert datum för när regeringen tar ställning till Ringhals 3 enligt villkorslagen? Del måsle väl ändå vara möjligt för energiministern atl nu överblicka detla, sä att riksdagen kan få åtminstone något datum att ta fasta på. Blir det i juli eller september -eller är det senaste datumet inte förrän den 1 januari? Eller ligger det vid valrörelsen 1979? Kan vi fä en bred antydan om var delta datum ligger?

Del är ju bara alt gå fram längs en räls, har herr Johansson lidigare sagl. Var slutar den rälsen enligt herr Johanssons uppfattning?

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Det är ingen tillfällighet, Ingvar Carlsson, atljag har satt den 9 juni som slutdatum.

Men det finns en annan sak som jag fäster större vikt vid, och det är att ha ett bra beslutsunderiag. Vi har fortfarande inte fått in svar från alla tillfrågade internationella institutioner, och därför kan jag nu inte ge något annat svar än det som jag alltid tidigare har givit, nämligen atl min målsättning är att denna ansökan skall behandlas före sommaren. Det är därför som remisstiden för den internationella organisationen är satt till den 9 juni. Vad skulle det annars finnas för anledning all sälta den gränsen?

Jag noterar nu att det finns andra som kanske har en annan prioritering, dvs. är beredda att eftersätta beslutsunderiaget föran sä snabbi som möjligt fö ett beslut på ett dåligt underiag.

110

INGVAR CARLSSON (s):

Herr talman! Nu böriar del utkristallisera sig ett mönster, nämligen all när regeringen inie har någol annal att ta till, så böriar man tala om atl motståndarna inte är intresserade av säkerheten. Men del ärjusi för atl kunna bedöma hela utvecklingen på kärnkraftsomrädet som jag ställer frågan huruvida regeringen har någon tidsplan för när det slutliga beslutet skall fattas i denna fråga.

Om villkorslagen skall kunna uppfyllas finns det också en annan fråga av stor betydelse, nämligen den brist på rättssäkerhet på energiområdet som blir alltmer upprörande. Allt tal om säkerhet kan inte dölja att räitsosäkerheien ökar med varje månad. Det är en uppfattning som inte enbart socialdemokraterna har. Det kan herr Johansson läsa i de borgeriiga tidningar som har uttalat sig i anslutning till energikommissionen - eller han kan lyssna på herr Wijkman, som säger att nu måste det bli slut på långhalandet av denna fråga. Om herr Johansson inte tror på mig kan han ju tro på de borgerliga regeringskollegerna!

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Ja, jag vet att Ingvar Carisson också läser borgeriiga tidningar och ofta använder dem som slagträ. Men del gör ju inte argumenten starkare. Vad det här gäller är alt sä snabbi som möjligt får fram ett bra beslutsunderlag. Det är för mig det avgörande, eftersom jag i regeringen har ansvaret för beredningen av detla ärende. Min målsättning är atl ärendet skall behandlas före sommaren, och jag hoppas fortfarande att det inte skall bli någon försening. Men blir det en försening, så kommer beslutet att fattas omedelbart efter sommaren. Det kan inte rimligen dröja längre.

Men sedan är del en sak som Ingvar Carlsson går förbi, och det är att två statliga myndigheter fortfarande inte har givit klartecken för Ringhals 3, nämligen strälskyddsinstitutet och kärnkraftsinspektionen. Del ärendet befinner sig fortfarande i behandlingsprocessen pä myndighelsplanet.

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Om syftet med viss arbetsgrupp för lösningar på kärnkraftens avfallsfrågor

INGVAR CARLSSON (s):

Herr talman! Om energiministern inte känner lill det, så skall jag upplysa om att de båda myndigheterna kommer att fatta beslut under april månad. I juni har energiministern alltså definitivt all den information som man kan önska på den punkten.

Men det senaste uttalandet är bra, för det innebär att senasl den I september 1978 har regeringen fattat sitt beslut rörande Ringhals 3. Jag hälsar med slor tillfredsställelse atl det beskedel äntligen kommer.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 7 Förste vice talmannen meddelade att pä föredragningslistan för nästa sammanträde skulle kulturutskottets betänkande nr 19 sältas sist.

§ 8 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1977/78:114 om ett centralt organ för informationsförsörjning, m. m.

1977/78:118 om avtal om lokaler i Linköping för statens rättskemiska laboratorium, m. m.

1977/78:127om familjebidragslag m. m.

1977/78:135 om riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete m.m.

1977/78:137 om vissa yrkesirafikfrågor m. m.

1977/78:139 om försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred

1977/78;141 om kompelensprov för jägare

1977/78:146 om olympiska vinlerspel i Sverige år 1984

1977/78:148 om upplösning av regionkontoren vid televerket

1977/78:151 om höjning av premier vid utbildning till reservofTicer

1977/78:153 om vissa pensionsfrågor, m. m.

1977/78:156 med förslag lill passlag

1977/78:157 om organisation av statsförvaltningens centrala arbetsgivarfunktion

1977/78:159 om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, m. m.

111

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

1977/78:160 med förslag om ändringar i reglerna om rätlen för resande m. fl.

att införa varor tull- och avgiftsfritt, m. m. 1977/78:161 om flnansiering av handelssekreterarkontor i Paris 1977/78:162 om godkännande av Europarådels konvention om migrerande

arbetstagares rättsställning 1977/78:163 om ändring i uppbördslagen (1953:272) 1977/78:164 om åtgärder mol ungdomsarbetslöshet 1977/78:165 om värdesaken lönsparande 1977/78:167 om inrättande av en delegation för samordning av havsresurs-

verksamhelen 1977/78:168 om ändring i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till

svenska medborgare i utlandet m. m. 1977/78:169 om fortsall valutareglering m. m. 1977/78:170 om fristående länsdomsiolar 1977/78:172 om regionalpolitiskt stöd lill förelag inom gruvindustrin

m. m.

S 9 Anmäldes och bordlades Redogörelse

1977/78:9 Riksdagens förvaliningsslyrelses redogörelse för 1977 års verksamhet

5) 10 Anmäldes och bordlades Finansutskoiteis betänkanden 1977/78:21 med anledning av i propositionen 1977/78:100 framlagda förslag

såvitt avser de kungl. hov- och sloiisstaterna jämte motion 1977/78:22 med anledning av motioner om en utredning rörande Guadelou-

pemedlen

Skatteutskonets betänkanden

1977/78:39 med anledning av propositionen 1977/78:94 om höjning av bensinskatten, m. m. jämte motioner

1977/78:40 med anledning av propositionen 1977/78:100 bilaga 14 i vad avser vissa anslag för budgetåret 1978/79 inom handelsdepartementets verksamhetsområde jämte moiion

1977/78:41 med anledning av moiion om höjning av skogsvårdsavgiften

1977/78:42 med anledning av moiion om inkomstbeskattningen vid avverkning av skog

1977/78:43 med anledning av motion om ändrade grunder för taxering av jordbruksfiisiighet

1977/78:44 med anledning av motioner om avdraget för väsentligen nedsatt skatteförmåga

112

Försvarsutskotiels betänkanden

1977/78:12 med anledning av propositionen 1977/78:72 om förfogandelag

m. m. 1977/78:13 med anledning av proposiiionen 1977/78:75 med förslag lill

ransoneringslag m. m. jämle moiion

1977/78:14 med anledning av moiion om överflyiining lill Karlskrona av marina skolenheter

1977/78:15 med anledning av moiion om lidpunklen för inkallelse till värnpliktstjänstgöring

1977/78:16 med anledning av motioner om vidgad rätt lill ledighet från värnpliktstjänstgöring för vissa uppdrag

1977/78:17 med anledning av motion om lokalisering av flygvapnets väderskola till Ljungbyhed

1977/78:18 med anledning av moiion om föräldraulbildning för värnpliktiga

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Anmälan av interpellation

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden

1977/78:21 med anledning av proposiiionen 1977/78:100 såvitigäller Arbetsmarknad m, m., jämle motioner

1977/78:24 med anledningav propositionen 1977/78:100 såvitt gäller anslag lill Arbetsmarknadsdepartementet m. m., jämte moiion

§ 11 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 31 mars

1977/78:154 av Carl-Henrik Hermansson (vpk) till statsministern om åtgärder mot valutaspekulationer:

Den svenska devalveringen i augusti 1977 föregicks av ett kraftigt valutautflöde. Riksbankens valutareserv minskade mellan den 1 juni och den 28 augusti med nära 4,5 miljarder kronor. En viktig faktor bakom denna minskning var förväntningar om en devalvering. Det valutautflöde som föranleddes av sådana förväntningar var dock betydligt slörre än vad som avspeglas i minskningen av valutareserven, framhåller två till riksbankens ekonomiska avdelning knutna ekonomer, Thomas Franzén och Magnus Uggla, i en artikel i Ekonomisk debatt nr 2/1978.

Artikeln utgör en analys av "de förväntningsstyrda valutarörelserna" under sommaren 1977. Med förväntningsstyrda valutarörelser avser de bägge författarna "de valutautflöden vilka påverkar valutareserven och som kommer till stånd enbart därför att man förväntar en växelkursjuslering". Förväntningsstyrda valularörelser kan vara resultat av både svenska och utländska förelags agerande. De är också resultat av både aktivitet och passivitet. En importör som har en varuskuld i utländsk valuta kan inför en förväntad devalvering tidigarelägga sin betalning så att den äger rum medan kronan ännu har ett högt värde. Ett företag kan också inför en devalvering vänta med all ta upp ett planerat lån utomlands. Stora uppköp av resevaluta

8 Riksdagens protokoll 1977/78:106-108

113

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Anmälan av interpellation

kan göras inför en förväntad devalvering, företag och kommuner kan öka sina insättningar i utländsk valuta i svensk bank, s. k. valutakonton, osv.

Franzén och Uggla har under vissa anlaganden om "normala" betalningsflöden gjort en beräkning av del förväntningsstyrda valutautflödel under perioden 1 juni-28 augusti 1977. Del redovisas i följande tabell med belopp i miljarder kronor:

1. Bytesbalansens saldo -4,0

2. "Normal" kapilalbalans 5,0 ä 6,5

3. "Normal" restpost 0,5 ä 1,5

4. "Normal" förändring av valutareserven

(=1-1-2-1-3) 1,5 ä 4,0

-4,5 6ä8,5

5. Faktisk transaktionsförändring i riks
bankens valutareserv

6. Förvänlningsslyrt valutautflöde (=4-5)

114

Det förväntningsstyrda valutautflödet uppgick alltså till inte mindre än 6 ä 8,5 miljarder. De bagge författarna betonar atl denna kalkyl underskattar valutautflödet. Minskningen i valutareserven skulle ha varit betydligt slörre om inte statens och riksbankens upplåning motverkat utflödet.

Det finns en rad viktiga frågeställningar i detta sammanhang, betonar Franzén och Uggla: 1 hur hög grad påverkas lidpunkten för t. ex. en devalvering av förväntningsstyrda valutaulflöden? Vilka effekter får förekomsten av sådana valutarörelser för utformningen av den ekonomiska politiken? Är förväntningsstyrda valutautflöden enbart bokföringsmässiga omplaceringar eller påverkas även reala storheter? Vem vinner och vem förlorar på de "dispositionsvinster" som uppslår när valutadispositionerna blir framgångsrika, dvs. när en växelkursförändring verkligen uppkommer?

På den sista frågan svarar de bägge författarna att den omfördelning frän riksbanken till förelagen som "dispositionsvinsterna" i samband med en devalvering innebär leder lill en nedgång i riksbankens vinst, varvid det till staten utdelningsbara beloppet minskar. Det kan alltså sägas vara skattebetalarna som i sista hand betalar förelagens "dispositionsvinster". Dessa beräknas i samband med devalveringen sommaren 1977 ha uppgått lill ca 600-850 milj. kr.

Uttryckt i klartexl förekom sommaren 1977 en betydande spekulation i en devalvering av den svenska kronan. Spekulationen lyckades. Särskilt en rad företag kunde därigenom göra stora direkta vinster, som i sista hand får betalas av de svenska skattebetalarna.

Med hänvisning lill det anförda ber jag att till statsminister Fälldin få ställa följande frågor:

1. Vilka möjligheter hade regeringen resp. riksbanken att ingripa mot spekulationen i en devalvering av kronan sommaren 1977?

2. Varför tillgreps icke dessa möjligheter?

3. Vilka åtgärder förbereds för att effektivt möta en liknande spekulation?

§ 12 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts

den 31 mars

1911/18:313 av Cataiina Rönnung (s) till justitieministern om förbud mot barnpornografi m. m.:

1 ett interpellationssvar fredagen den 10 december 1976 anförde justitieminister Romanus all det enligt hans mening är ytterst beklagligt att kommersiella intressen slår mynt av människors nyfikenhet på det sexuella området genom alt sprida barnpornografi här i landel. Särskilt upprörande är alt barnpornografin ofta förutsätter alt barnet i samband med fotografering missbrukas sexuellt. Regeringen överväger nu möjligheterna alt tillskapa en lagstiftning som i första hand lar sikte på förbud mot sadistiska framställningar och barnpornografi.

Mot bakgrund av detta yttrande vill jag fråga justitieministern:

Avses en lagändring komma till stånd?

Om så är fallet, vilka förarbeten för en sådan lagändring har hittills vidtagits?

Vid vilken ungefärlig tidpunkt kan en proposition påräknas?

1977/78:374avAM/7//(/gos50/;(s)till kommunikationsministern om rättenatt använda s. k. epatraktorer:

I mars 1975 upphävdes den s. k. epatraktorkungörelsen. Några nya epatraktorer fick inte registreras, och de som fanns i bruk skulle fä användas fram till den 1 april 1978. Orsaken till beslutet 1975 var dels det faktum att den s. k. epatraktorn inte längre fyllde någon praktisk funktion, dels och framför allt trafiksäkerhetskrav. Såväl trafiksäkerhetsverket som polismyndigheterna har haft stora problem med epatraktorer som framförts på lätt trafikerade vägar av ungdomar i l5-l6-årsåldern.

Strax före årsskiftet sände TSV ut meddelande till fordonsägarna om att epatraklorerna skulle byggas om eller avregisireras före den 1 april 1978. Den 13 mars meddelade kommunikationsministern att han upphävt beslutet frän 1975 och förlängt fristen för "eporna" med två är.

Mol denna bakgrund vill jag till kommunikationsministern ställa följande frågor:

1. Av vilken orsak har kommunikationsministern ändrat 1975 års beslul om atl de s. k. epatraklorerna skulle försvinna från våra vägar den 1 april 1978?

2. Har kommunikationsministern före sitt beslul berett trafiksäkerhets-verket och rikspolisstyrelsen möjlighet att framföra sina synpunkter på en tvåårig förlängning av de s. k. epairaktorernas giltighetstid?

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Meddelande om frågor

115

Nr 106

Fredagen den 31 mars 1978

Meddelande om frågor

1977/78:375 av Pär Granstedt (c) till kommunministern om vidgad befogenhet för brandchef vid bekämpning av oljeutsläpp från' fartyg:

Enligt brandlagen har brandchefen långtgående möjligheter atl utnyttja enskild fastighet om fara för liv, hälsa eller egendom eller för skada i miljön icke lämpligen kan avvägas på annat sätt. Lagen är dock inte tillämplig på åtgärder som vidtas till havs eller i kustvatten, Vänern eller Mälaren för alt avväria eller begränsa skada till följd av utflöde av olja eller annat som är skadligt.

Det faktum att brandchefens förfogandemöjligheter i de senare fallen är mer begränsade kan skapa allvarliga svårigheter. Enligt uppgift skall sådana problem bl. a. ha uppstått i samband med bekämpningen av olja efter Tsesis-olyckan i oktober 1977.

Är kommunministern beredd alt ta initiativ till att vidga brandchefs befogenheter i samband med bekämpning av oljeskador lill havs och i de stora insjöarna?

1977/78:376 av Kurt Hugosson (s) till justitieministern om vissa åtgärder för atl förhindra insmuggling av narkotika på kriminalvärdsanstalter:

Narkotikamissbruket på våra föngvärdsanstaller är ett av de slörsta problemen för svensk kriminalvård. Självfallet måste därför alla ansträngningar vidtas för atl stävja insmuggling av narkotika till fängelserna. Kroppsvisitering av besökande får trots det intrång i den personliga integriteten som detta innebär accepteras. Däremot synes det högst anmärkningsvärt att man - som justitieministern antydde i en intervju i Dagens eko den 16 mars 1978 -skulle införa kontinueriig visitation av fångvårdspersonalen. Detla skulle innebära att kolleger kontrollerar kolleger. Del uttalande som justitieministern gjorde har av stora grupper uppfatlats som om fångvårdspersonalen skulle medverka lill att de intagna får tag i narkotika genom dess medverkan.

Mot denna bakgrund vill jag till justitieministern ställa följande frågor:

1. Anser justitieministern att fångvårdspersonalen medverkar till
insmuggling av narkotika på våra fängvårdsanstalter?

2. Om svaret på fråga 1 är nej, varför överväger då justitieministern att
införa ett sä gravt ingrepp i den personliga integriteten som kroppsvisitalion
av fångvårdspersonalen innebär?

116

§ 13 Kammaren åtskildes kl. 15.36.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Genien

Riksdagens protokoll 1977/78:106 Fredagen den 31 mars

Riksdagens protokoll 1977/78:106