Riksdagens protokoll 1977/78:103 Onsdagen den 29 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1977/78:103

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:103

Onsdagen den 29 mars

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes lill en början av förste vice talmannen.

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

§ 1 Föräldrapenning, m. m. (forts.)

Fortsattes överläggningen om socialförsäkringsutskottets betänkande 1977/78:17.

DORIS HÅVIK (s) kort genmäle:

Herr talman! Det känns kanske litet underiigt alt replikera elt anförande som hölls för en och en halv timme sedan, men jag skall ändå bemöta vad Britta Bergström sade före middagsrasten.

Om kammaren skulle ansluta sig till socialdemokraternas reservation 2, sade Britta Bergström, skulle del medföra omfattande bindningar för framliden. Som jag förslår det har Britta Bergström därigenom sagt alt kompensation för inkomstbortfall kan folkpartiet icke ställa sig bakom.

Jag blev ytterligare stärkt i denna min uppfattning när Britta Bergström beskrev etapperna för föräldraförsäkringens utbyggnad. Första etappen var den vi tog förra året, den som socialdemokraterna starkt kritiserade. Del gjorde vi med all rätt, och vi hade löntagarorganisationerna bakom oss.

Andra etappen skall jag inte närmare beskriva här, men att jag inte är ensam om att se kritiskt på den visar den motion som är väckt i anslutning till propositionen av Bonnie Bernström och andra folkpartister, som inte kan dela den uppfattning Britta Bergström här har gjort sig till tolk för.

1 tredje etappen kommer något ytterligt intressant. Britta Bergström sade följande: En ytterligare utbyggnad i en tredje etapp avser en samlad lösning av frågan om vårdnadsbidrag inom familjepolitiken i den takt som det ekonomiska utrymmet medger.

Jag vet inte om Britta Bergström har hela folkpartiet med sig, men detta måsle ändå innebära att man ställer sig bakom en centerpartislisk familjepolitik - med ett vårdnadsbidrag som gynnar dem som inte förvärvsarbetar. De som förvärvsarbetar har nämligen inga möjligheter alt stanna hemma från sitt jobb när de inte för någon som helst realistisk ekonomisk kompensation.

Vi noterar detla uttalande, som Britta Bergström i dag har gjort här som talesman för centerpartiet.

Del är också intressant all länka pä vad som hände under valrörelsen. Då sade en ledande folkpartist - jag skall inte nämna någol namn, eftersom denne folkpartist inte är närvarande i kammaren: Vi kan inte vara med om en familjepoliiik som går på tvärs med debatten om jämställdhet mellan kvinnor

173

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

och män. Britta Bergström kan tydligen göra det.

Britta Bergström tillhör ändå ett parti som anser att man skall lagstifta när det gäller könens rättigheter.: Försök praktisera det i realiteten!

ANNA-GRETA SKANTZ (s) kort genmäle:

Herr talman! Del var verkligen intressant att lyssna på Britta Bergström, som tydligen hade väldigt svårt att försvara utskottets skrivning. Hela hennes anförande var ju egentligen citat av vad departementschefen sade i propositionen 1975/76:133, eller med andra ord vad Sven Aspling sade; han var socialminister då.

Jag uppfattar del så, att Britta Bergström fäster stort avseende vid vad Sven Aspling säger och i många stycken kan instämma i hans synpunkter. Men då kan jag inte riktigt fatta varför hon inte kan ansluta sig lill reservationen 1; där säger de socialdemokratiska ulskottsledamölerna - bland dem naturligtvis ordföranden, Sven Aspling: "Erfarenheterna visar enligt utskottets mening att detla" - dvs. del system som vi har i dag - "är otillfredsställande. Barn lill ensamstående förälder måste givetvis anses ha minst lika stort behov av förälderns medverkan vid förskolekontakler som barn med två föräldrar."

I reservationen sägs också att nuvarande bestämmelser inte kan tillgodose behovet av kontinueriig kontakt med förskoleverksamheten som varit lagstiftningens huvudsyfte. Man har med andra ord på socialdemokratiskt håll dragit konsekvenserna av de erfarenheter man har fött sedan reformen infördes. Jag ställer då frågan; Har ni folkpartister inte dragit några som helst slutsatser av erfarenheterna från denna reform, och har ni inget eget förslag att komma med? Det är visseriigen bra att ni citerat en socialdemokratisk socialminister, men det skulle också vara bra om ni hade elt eget förslag. - Vi fick ju en ny regering! landet därför att det skulle föras en ny politik; det var ju sä många fel på den politik som den förra regeringen bedrev!

Jag skulle också vilja ställa frågan vad man egentligen väntar sig av familjestödsulredningen och när den utredningen kommer med sitt förslag.

Tyvärr gjorde vår nuvarande socialminister bara ett kort besök i denna kammare. Han hann upp i talarstolen, men sedan försvann han - annars kunde jag givetvis ha stälU frågan direkt till honom. Är det verkligen meningen att vi skall behöva avvakta resultatet av familjestödsutredningens arbete? Det står ju inte någonting i betänkandet om när utredningen väntas komma med sitt betänkande. Jag ställer den frågan direkt till Britta Bergström eller lill Per-Eric Ringaby eller till någon annan i socialförsäkringsutskottet.

174

BRITTA BERGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Ett uttalande som har gjorts i den här talarstolen kan givetvis tolkas på olika sätt. När jag sade till Doris Håvik att det fortfarande inte föreligger något förslag om hur elt vårdnadsbidrag skall utformas, tolkade hon delta pä det sättet atljag därmed skulle ha sagt att jag ställer mig bakom den typ av vårdnadsbidrag som centerpartiet förde fram i valrörelsen. Del har

jag definitivt inte sagt, utan jag har sagt alt vi bör avvakia vad den grupp som nu arbelar kommer fram lill i form av olika modeller.

Likaså tolkade Doris Håvik milt yttrande som om det i framtiden inte skulle kunna bli fråga om ytteriigare kompensation för inkomstbortfall och att jag skulle ställa mig bakom även en sådan uppfattning. Det gör jag givetvis inte. 1 den proposition, 1976/77:117, där förslaget om den utbyggda föräldraförsäkringen framlades, säger också departementschefen när det blir tal om den utbyggda föräldraförsäkringen att man vid beräkningen av kompensation skall kunna utgå från förälderns aktuella sjukpenninggrundande inkomst. Det slår på s. 37 i den propositionen.

Doris Håvik talade också om jämställdhetsfrågorna. Givetvis arbetar vi på del sättet alt även de frågorna beaktas i sädana sammanhang, även om vi inte menar all vi vill utforma dem med strikta regler om kvotering som socialdemokraterna har föreslagit.

Anna-Greta Skanlz anmärkte på alt jag talade mycket om den tidigare propositionen, nr 133 från 1975/76. Det gjorde jag givetvis för att påvisa hurdan situationen var då och att det nyvaknade intresset för förändring när det gäller föräldrarnas möjligheter att följa barnen till förskolan inte fanns med där, trots alt Anna-Greta Skantz sade att det även från folkpartihåll förelåg förslag i denna fråga. Hon förvånar sig över att man nu vill avvakta familjestödsulredningen. Jag nämnde att det finns anledning att inte föregripa den, utan att vi bör avvakta vad utredningen kommer med. När det gäller alt dra erfarenhet av det som har varit finns det anledning att avvakta något innan vi gör ytteriigare förändringar.

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

DORIS HÅVIK (s) kort genmäle:

Herr talman! Britta Bergström säger att det föreligger inte ett förslag ännu när det gäller utbyggnaden av den tredje etappen, och del är alldeles riktigt. Men jag trodde att Britta Bergström var så initierad att hon vågade stå för det yttrande som gjordes tidigare, nämligen alt en ytterligare utbyggnad i en tredje etapp avser en samlad lösning av vårdnadsbidragel inom familjepolitiken och i den takt som det ekonomiska utrymmet medger. Men jag förstår att det kanske var ett något förhastat uttalande.

I del tidigare inlägget före middagspausen talade Britta Bergström också om alt det nu sitter en arbetsgrupp och ser över de frågorna. Ja, det är då en från centern, en frän moderaterna och en från folkpartiet. Det gjorde man också innan man fick fram det förslag som låg till grund för debatten och beslutet den 17 maj förra året, och vi vet ju att det blev en bastard av det förslaget. Folkpartiet blev tillgodosett så långt att man fick en månad med kompensation för inkomstbortfallet. Centerpartiet fick en månad med 32 kr. om dagen, dvs. 4 kr. i timmen när det gäller ett inkomstbortfall. Jag sade i den debatten att inte ens Svenska arbetsgivareföreningen i sina vildaste funderingar kan tänka sig en så låg timlön. Men det var vad man ansåg att man kunde ge föräldrar som stannar hemma för att vårda barn. Det innebar de borgerligas valfrihet.

Man talar samtidigt om alla barns rätt. Vems barns rätt? Jo, de välsituerade

175

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

föräldrarnas barns. De barnens rätt har man ställt sig bakom. Men familjer med lägre inkomster och ensamstående föräldrar kan inte stanna hemma för 32 kr. om dagen. Nog måste de barnen ha lika stort värde, om vi nu värnarom barnens rätt.

Jag vill än en gäng påpeka alt jämställdhet mellan män och kvinnor inte är en fråga om alt bara skapa formellt lika möjligheter. Man måsle göra det till en realitet, sätta kraft bakom orden och inte bara peka på att man kan stanna hemma om man vill. Möjlighetema finns; vårdnadsbidrag kan man få, 10 000 kr. om året, men inte ersätter det en inkomst för en ensamstående förälder, inte ersätter det en inkomst i en låginkomstfamilj. Valfrihet, Britta Bergström, för vem?

ANNA-GRETA SKANTZ (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte alls anmärkt på att Britta Bergström har citerat från propositionen 1975/76:133, för jag förslår alt Britta Bergström anser det vara värt att citera. Men det är ju något från förfluten lid. Det har gäll några år sedan vi tog den propositionen, och vi har fött den erfarenheten att det är orimligt att en ensamstående förälder inte skall kunna disponera de dagar han har rätt till på samma sätt som i en familj där del finns två föräldrar.

Sedan ställer Britta Bergström frågan varför vi inte tidigare accepterade folkpartiets förslag. Folkpartiets kvinnoförbund ville ha 14 dagar. Den reformen hade kostat pengar, men vårt förslag i dag kostar inte någonting, för det ligger inom det antal dagar som föräldrapenning utgår. Det är inom dessa dagar som en ensamstående förälder skulle kunna få lov alt disponera två dagar pä samma sätt som i en familj med både mor och far, som jag tidigare har sagt. Egentligen rör det sig inte om en särskilt stor grupp. Men det spelar ingen roll att gruppen är liten, därför att för oss är det ett rältvisekrav.

I slutet av 1976 fanns det ca 640 (XX) familjer med barn yngre än älta år. Av samtliga familjer med barn under älta år utgjorde enförälderfamiljerna 10-15 %, ca 70 000. Mer än 90 % av ensamföräldrarna var kvinnor. Det är denna grupp vi talar om. Och låt mig än en gång säga att jag är myckel förvånad över att man från folkpartiets sida inte vill ställa upp och hjälpa den här gruppen, utan att man har en, som jag tycker, kallsinnig inställning till denna grupp av föräldrar.

Jag har tidigare nämnt, och jag vill ännu en gång hänvisa till, den motion som folkpartiet lade fram i samband med att propositionen 1975/76:133 behandlades. Vid det tillfället hade folkpartiet en positiv syn på de här frågorna. Vad som har inträffat nu vet jag inte, men det är väl ett sätt att ge uttryck för att de borgeriiga ledamöterna i utskottet är eniga. Jag tror emellertid att innerst inne skulle många folkpartister vilja rösta med reservationen 1.

176

BRITTA BERGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Doris Håvik kan upprepaåtskilligagänger att jag inteslår för mitt tidigare uttalande om att regeringen har för avsikt att i en tredje etapp lägga fram förslag lill en samlad lösning av vårdnadsbidrag och utbyggnad av

föräldraförsäkringen, men jag slår givelvis för del och räknar med att elt sådant förslag skall komma. Detla kommer att ske, som jag redan sagt, i den takt som de ekonomiska förutsättningarna medger.

När det sedan gäller den utbyggnad som trätt i kraft i år och de anmärkningar som görs här om all man under en månad inte kan fö mer än garanlibeloppel, kan jag säga alt man här gått så långt som man ansett all del fanns samhällsekonomiska förutsättningar för. Vi räknar med att vi skall kunna komplettera försäkringen när förutsättningarna finns.

Anna-Greta Skanlz återkommer lill mina påminnelser om vad som stod i den tidigare propositionen, nr 133. Jag log upp den just för att visa att när det förslaget lades hade man inte tagit med introduktionen i förskolan. Man ansåg att föräldrapenningen för föräldrarnas besök i förskolan skulle ge föräldrama en möjlighet att pä något sätt aktivt delta i det arbetet, medan man ville avvakta familjestödsutredningens förslag när det gällde introduktionen.

Anna-Greta Skantz säger också alt Folkpartiels kvinnoförbund föreslog 14 dagar för en introdukiionsperiod, att det var alldeles för mycket och att socialdemokraterna därför inte kunde gå pä den linjen. Men man hade ju kunnat ta någon bit av del förslaget, om man då hade haft något intresse för saken.

Till sist nämnde Anna-Greta Skantz den positiva syn på de här frågorna som folkparlimotionen i sammanhanget gav uttryck för. Och på frågan om den inställningen finns kvar inom folkpartiet kan jag svara ett obetingat ja.

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

Förste vice talmannen anmälde all Anna-Greta Skantz och Doris Håvik anhållit att lill protokollet fö antecknat att de inte ägde rätt till ytteriigare repliker.

ELVY NILSSON (s):

Herr talman! Varje reform, hur genomarbetad och fulländad vi än anser den vara när vi beslutar om den här i riksdagen, visar sig nästan undantagslöst vara behäftad med skönhetsfläckar som inte syns förrän reformen i fråga har verkat någon lid i praktiken. Först när den har konfronterats med verkligheten kan man bedöma hur pass heltäckande den är, och vi riksdagsledamöter för då utgöra någon sorls känselspröt som föngar upp reaktionerna och som också ser till all de eventuella brister som uppdagas blir uppmärksammade och om möjligt också eliminerade.

Sä är fallet med den fråga som jag och några medmolionärer har aktualiserat och som gäller föräldrapenning för vård av sjukt barn, bl. a. dådet gäller deltidsarbetande som arbelar varannan dag. Blir ett barn sjukt och den deltidsarbetande föräldern tvingas att stanna hemma en dag som hon eller han skulle ha arbetat, så föriorar denne en hel dagsförtjänst men för i ersättning en sjukpenning som motsvarar en halv dagsförtjänsl, eftersom sjukpenningen är baserad på årslönen utslagen på 360 dagar. Delta har självfallet upplevts som djupt orättvist av dem som berörts av del, och det är

177

12 Riksdagens protokoll 1977/78:101-103

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

därför med stor tillfredsställelse jag konstaterar att utskottet i år har sett positivt på vår motion och i enlighet med vad vi yrkat i motionen föreslår att en översyn av reglerna i della hänseende skall göras.

Jag har nyligen blivit uppmärksammad på ytteriigare en kategori som anser sig ramla mellan paragraferna i denna fina och viktiga reform. Det gäller sammanboende där del finns barn i familjen, men där den ena föräldern inte är biologisk förälder. 1 sådana fall gäller inte föräldraförsäkringen för den icke biologiska föräldern. Jag vill vid delta tillfölle passa på alt aktualisera också sådana fall, och jag uttalar förhoppningen att också denna kategori tas upp lill närmare skärskådning i samband med den översyn av vissa delar av föräldraförsäkringen som kommer alt göras i enlighet med vad som föreslås i betänkandet.

I delta anförande instämde Wivi-Anne Cederqvist (s).

178

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Jag skall beröra motionen 701, i vilken las upp en mängd förslag om förbättringar av föräldraförsäkringen. Dessa förslag går ut på alt föräldraförsäkringen skall genomföras konsekvent och att kvardröjande brister och orättvisor skall undanröjas.

Föräldraförsäkringen bör läcka inkomstbortfall vid barns sjukdom. Den bör även täcka inkomstbortfall vid besök i samband med förebyggande barnhälsovård, besök i förskolan, inskolning och återkommande kontakter med förskolan. Ersättning för omvårdnad av barn bör även gälla barn över 10 år. I motionen föreslås att gränsen skall höjas till 14 är.

Föräldraförsäkringen vid barns sjukdom bör ändras så att förälder till barn som insjuknat i någon epidemisk sjukdom inte skall tvingas la av det stadgade antalet ersättningsdagar när barnet inte längre är direkt sjukt utan enbart smittbärare. Sådana dagar skall berättiga lill ersättning och inte inkräkta på de stadgade ersättningsdagarna.

Antalet ersätiningsdagar i samband med barns eller ordinarie vårdares sjukdom skall enligt vad som föreslås i motionen vara minst 20. Vidare bör en utredning kartlägga hur man skall utforma ett differentierat system för beräkning av antalet ersättningsdagar med hänsyn till antalet barn, och resultatet av denna utredning bör ligga till grund för ett förslag om en differentiering av antalet ersätiningsdagar.

Utöver de 20 ersätlningsdagarna i samband med barns sjukdom, sjukdom hos ordinarie vårdare och besök inom den förebyggande barnhälsovården bör det finnas möjligheter till individuell prövning av fall då barn t. ex. är långvarigt sjuka och har behov av stor föräldrakontakt. Vidare bör inte den åldersgräns vid 14 år som vpk föreslår alllid tillämpas strikt, ulan den bör tillämpas mjukt t. ex. när särskilda medicinska skäl talar för detla.

Vidare föreslås i motionen att besök i förskolan skall berättiga till ersättning två dagar per halvår och barn utöver de i motionen 701 föreslagna 20 ersätlningsdagarna vid vård av sjukt barn.

Reservationen 1 av socialdemokraterna är som vi ser del ganska nollställd.

Den ökar inte antalet ersättningsdagar. Det är snarare en reform inom själva systemet, som bara gynnar dem som inte tar ut hela antalet ersättningsdagar. När det gäller barn som ofta är sjuka går dagarna ät vid sjukdom, och dä blir det inte någonting över för förskolan. De barnen kommer alltså att ställas utanför. Vi tycker att den socialdemokratiska motionen är blek då det gäller att tillvarata dessa barns rättigheter.

När en familj adopterar ett nyfött barn gäller samma regler för föräldrapenning som när det är fråga om biologiska föräldrar. Men för något äldre adoptivbarn gäller en annan konstruktion. Enligt den minskar behovet av att någon förälder är hemma med barnets stigande ålder.

Delta är en felsyn och upplevs som mycket oformligt av adoptivföräldrar, Bam som inte adopterats i småbarnsåldern kommer i mänga fall till det nya hemmet från myckel svära och pressande förhållanden. Att det i en sådan situation skulle krävas kortare lid för de inledande kontaktema mellan barn och adoptivföräldrar är naturiigtvis fel. Rätlen till ersättning från föräldraförsäkringen för adoptivföräldrar bör därför utsträckas till 210 dagar om barnet är under 14 år och räknat från barnets ankomst till adoptivhem-mel.

Alla de förslag som vpk framställt i motionen 701 och som jag här har redovisat har avstyrkts av utskottet. I en del fall hänvisas till pågående utredning, i andra fall till föregående riksdags avslag pä förslaget. 1 inget fall har utskottet kunnat visa på någon hållbar motivering för förslaget om avslag. Avslagen för mot den bakgmnden ses som elt utslag av bristande vilja att genomföra verkliga förbättringar av föräldraförsäkringen. Jag yrkar därför bifall till motionen 701 i alla delar och även till yrkande 2 i motionen 440.

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

BRITTA BERGSTRÖM (fp):

Herr talman! 1 ett tidigare anförande berörde jag ganska hastigt motiotien 701, som herr Lars-Ove Hagberg nu har talat om. Den skulle innebära utökningar av ännu större omfattning än de förslag som framställts frän socialdemokratiskt häll. Det finns inga möjligheter att nu tillgodose de önskemål som vänsterpartiet kommunisterna för fram i motionen. Det kan i och för sig vara skäl nog för att avstyrka den; del beror inte på bristande vilja, som Lars-Ove Hagberg nyss sade.

Utskottet avstyrker alltså motionen. Del är riktigt all utskottet hänvisar till vissa utredningar. Men utskottet hänvisar också till all den förbättring av föräldraförsäkringen som företagits har trätt i kraft helt nyligen. Man bör ha viss erfarenhet av den innan man genomför nya förändringar.

Del påpekas också i utskottets skrivning att den särskilda föräldraförsäkringen kan disponeras i varje fall för vissa av de önskemål som förs fram i motionen.

Jag har tidigare i enlighet med utskottets ställningstagande yrkat avslag pä motionen.

179

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Mycket kort! Det framkom inget nytt i del Britta Bergström nu sade. Jag ser del så alt man inte prioriterar de här frågorna. De brister i föräldraförsäkringen som har påtalats i motionen finns kvar; dem vill man inte göra någonting ät.

Jag vill bara påpeka någol som tidigare sagts i den här debatten, nämligen att hela den borgeriiga regeringen tydligen inriktar sig på helt andra saker. Del är vårdnadsbidrag som nu slår i centrum för eventuella satsningar, och då kommer verkliga förbättringar pä detta område i skymundan.

180

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Mom.  1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels det av Karin Nordlander under överiäggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karin Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsulskoltets hemställan i belänkandet nr 17 punkten 4 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit del av Karin Nordlander under överläggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä Karin Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 281 Nej -   12

Mom. 2-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

M om. 5

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 366 av Lars Werner m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karin Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsulskoltets hemställan i

betänkandet nr 17 punkten 4 mom, 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri

som föranleds av bifall till motionen nr 366 av Lars Werner m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karin Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 282 Nej -   12

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

Mo m, 6

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 440 av Lars Werner m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karin Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller socialförsäkringsutskottels hemställan i

betänkandet nr 17 punkten 4 mom. 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 440 av Lars Werner m, fl, i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karin Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 282 Nej -   11

M o m.  7

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 495 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karin Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsulskoltets hemställan i

betänkandet nr 17 punkten 4 mom. 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 495 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Karin Nordlander begärde

181

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

rösträkning verkställdes  votering med omröstningsapparat.  Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 282

Nej -   11

Mom. 8-12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkterna 5-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 8

M o m.  1

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 701 av Lars Werner m.fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottels hemställan i

betänkandet nr 17 punkten 8 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 701 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lars-Ove Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 281 Nej -    12

M o m.  2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 701 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förta propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

182

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan i

belänkandet nr 17 punkten 8 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 701 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens     Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Lars-Ove Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 282 Nej -   12

Mom. 4 och 5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt,

Mo m, 6

Propositioner gavs pä bifall lill I:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av Sven Aspling m, fl, samt 3:o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill motionen nr 701 av Lars Werner m,fl, i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Börje Nilsson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna,av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen

angående  socialförsäkringsutskottels   hemställan   i   betänkandet   nr   17

punkten 8 mom. 6 antar reservationen nr 1 av Sven Asplinlg m. fl. röstar

ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till

motionen nr 701 av Lars Werner m, fl, i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Lars-Ove Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 133

Nej -   12

Avstår - 146

Börje Stensson (fp) anmälde att han avsett att avstå frän att rösta men markerats som frånvarande.

Följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 17 punkten 8 mom. 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Sven Aspling

m.fl.

183

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Börje Nilsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 151

Nej - 142

Avstår -     2

184

Mom. 7-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom.  11

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Sven Aspling m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Börje Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottels hemställan i

betänkandet nr 17 punkten 8 mom. 11 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Sven Aspling

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Börje Nilsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 152 Nej - 143

Mom.  12

Utskottets hemställan bifölls,

§ 2 Föredrogs

Skatteutskottets betänkanden

1977/78:35 med anledning av motion om särskilt investeringsavdrag och

statligt investeringsbidrag vid inköp av begagnade maskiner 1977/78:36 med anledning av motioner om den särskilda varuskatten 1977/78:37 med anledning av motioner om avdragsreglerna för ökade

levnadskostnader, m, m.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 3 Ny befälsordning för det militära Försvaret

Föredrogs försvarsutskotiels betänkande 1977/78:10 med anledning av propositionen 1977/78:24 om ny befälsordning för det militära försvaret jämte motioner.

I propositionen 1977/78:24(försvarsdepartementet)hade regeringen -efter föredragning av försvarsministern Eric Krönmark - föreslagit riksdagen alt godkänna de riktlinjer för en ny befälsordning för det militära försvaret som föredragande statsrådet hade förordat.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"Pågrundvalav 1973 års riksdagsbeslut (prop. 1973:128,FöU 1973:23,rskr 1973:309) om principer för en enhetlig befälsordning inom det militära försvaret läggs i propositionen fram förslag till en ny befälsordning. Befölsordningen innebär en samlad lösning för allt beföl - yrkesbefäl, reservbeföl och värnpliklsbefäl.

I den nya befölsordningen skall allt blivande yrkesbefäl gä genom befölsutbildningsom värnpliktiga tillsammans med övriga värnpliktiga. Efter värnpliktsutbildningen följer en gemensam grundläggande yrkesutbildning. Denna utbildning skall leda fram lill samma första uppgiftsnivå för alla yrkesofficerare oavsett vilka uppgifter som officeren efter hand skall lösa i organisationen. En sådan ordning torde f n. vara unik inom den statliga verksamheten.

Stor bredd vid rekryteringen till officersyrket är viktig i den nya befölsordningen. Det är därför nödvändigt att kunna rekrytera yrkesbefäl frän alla kategorier av befälsutbildade värnpliktiga. Som civil utbildning för tillträde lill den grundläggande officersutbildningen skall krävas allmän behörighet enligt högskoleförordningen (1977:263) och vissa särskilda förkunskaper. De som inte har tillräckliga kunskaper i allmänna ämnen bör fö möjlighet att gå genom kompletterande utbildning.

Allt yrkesbefäl skall i den nya befälsordningen ha kompetens alt fullgöra uppgifter som chef, fackman och utbildare i såväl krigs- som fredsorganisa-lionen. Alla officerare skall efter hand vidareutbildas till uppgifter på plulonchefsnivän i krigsorganisationen och lill uppgifter i fredsorganisa-lionen som kvalificerade utbildare vid pluton eller som kvalificerade delsystemledare eller tekniker. Ungefär hälften av varje årsklass officerare vidareutbildas lill befattningar på högre nivåer. Urvalet till vidareutbildning skall ha formen av ett successivt urval, där individens mognadstakt och personliga förhållanden för en större betydelse än som nu är fallet.

Reservbefälet skall i den nya befölsordningen rekryteras och utbildas i stort sett enligt dagens system. Lämpliga reservofficerare skall dock i större omfattning än hinills kunna utbildas för och placeras i befattningar på bataljonschefsnivån i krigsorganisationen. Reservofficersutbildningen skall i ökad utsträckning samordnas med lämpliga avsnitt i yrkesbefälsutbild-ningen. Dessa förslag och andra åtgärder beräknas kunna förbättra reservoffi-

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Ny befälsordning för det militära försvaret

185

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Ny befölsordning för det militära försvaret

cers rekryteringen.

Värnpliktigt befäl fullgör huvuddelen av befälsuppgiflerna i nuvarande krigsorganisation. Någon principiell förändring förutsätts inte i detta avseende. Värnpliktiga skall alltjämt tas ut och utbildas för uppgifter som grupp-, tropp- och plutonchefer och motsvarande befattningar i krigsorganisationen på samma sätt som i dagens system.

Del tjänsteställningssystem för del militära försvaret som infördes genom 1972 års tjänsteslällningsreform skall i princip gälla också i den nya befölsordningen. Vissa justeringar blir dock nödvändiga med hänsyn till alt nuvarande fyra gruppbenämningar för yrkespersonal - gruppchefer, plutonsofficerare, kompaniofficerare och regementsoffioerare - utgår och ersätts av en enda benämning, yrkesofficerare.

I den nya befölsordningen blir fänrik den lägsta tjänslegraden för yrkesbefölel. För reservofficerare innebär de större möjligheterna alt utbildas för vissa krigsbefatlningar på bataljonschefsnivån alt fler reservofficerare än hittills kan fö tjänslegraden major.

Den nya befälsordningen föreslås börja genomföras under programplane-perioden 1978/79-1982/83. De första ansökningarna om antagning som yrkesbefölsaspiranl skall kunna ske år 1979, och den första omgången blivande yrkesbefäl skall kunna gå genom den gemensamma grundläggande yrkesbefälsutbildningen åren 1981-1983."

I della sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta motionen 1977/78:1485 av Björn Köriof (m)och Georg Daneli (m),

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1977/78:1736 av Bengt Gustavsson m. fl. (s) vari yrkats att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i motionen anförts om

1.  målet för den gemensamma grundläggande utbildningen,

2.  antalet befattningar på iroppchefsnivå som skulle besättas av yrkesbefäl,

3.  utformningen av officershögskoleulbildningen,

4.  sättet för förvärvande av erforderiiga förkunskaper,

5.  utformningen av behörighetsreglerna vad avsåg normalvägar i gymnasieskolan för yrkesbefälsutbildningen,

6.  dispens från behörighetsreglerna för antagning till officershögskoleulbildningen,

7.  samråd i genomförandet av den nya befälsordningen.

186

1977/78:1737 av Eric Hägelmark (fp), vari yrkats att riksdagen beslutade

1.     att alla yrkesofficerare skulle ges möjlighet alt genomgå krigshögskolans
allmänna kurs,

2.     att 35-årsgränsen i övergångsbestämmelserna slopades, så att dagens
kompaniofficer snarast inrymdes i den nya befälsordningen.

1977/78:1738 av Per-Olof Strindberg (m),

1977/78:1748 av Tore Nilsson (m),

1977/78:1749 av Gunnar Oskarson (m) och Olle Aulin (m) samt

1977/78:1750 av Gunnar Oskarson (m) och Per-Olof Strindberg (m).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen beträffande målet för den grundläggande gemensamma utbildningen vad gällde krigsorganisationen med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1977/78:1736, yrkandena 1 och 2, godkände vad föredragande statsrådet hade förordat,

2. att riksdagen beträffande krigshögskolans allmänna kurs med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1977/78:1736, yrkandet 3, och 1977/78:1737, yrkandet 1, godkände vad föredragande statsrådet hade förordat,

3. att riksdagen beträffande tempot iden föreslagna utbildningen med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1977/78:1749, yrkandet 1, godkände vad föredragande statsrådet hade förordat,

4. att riksdagen beträffande behörighetskrav och kompletteringsutbildning m. m. skulle avslå motionen 1977/78:1736, yrkandena 4-6,

5. att riksdagen beträffande benämningen yrkesofficer med bifall lill
propositionen och med avslag på motionerna 1977/78:1738 och 1977/
78:1749, yrkandet 2, godkände vad föredragande statsrådet hade förordat,

6.  att riksdagen beträffande övergången till ny befälsordning med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1977/78:1737, yrkandet 2, och 1977/78:1748 godkände vad föredragande statsrådet hade förordat,

7.  alt riksdagen beträffande reservofficerarnas utbildning och tjänstgöring med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1977/78:1485 och 1977/78:1750 godkände vad föredragande statsrådet hade förordat,

8.  att riksdagen beträffande formerna för del fortsalla arbetet skulle avslå motionen 1977/78:1736, yrkandet 7,

9.  an riksdagen i övrigt godkände de riktlinjer för en ny befälsordning för det militära försvaret som föredragande statsrådet hade förordat.

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Ny befälsordning för det militära försvaret

Reservation hade avgivils av Bengt Gustavsson, Eric Holmqvist, Gusti Gustavsson, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson och Evert Hedberg (samtliga s) som ansett att utskotiei under 1,2,4 och 8 bort hemställa

1.  att riksdagen beträffande målet för den grundläggande gemensamma utbildningen vad gällde krigsorganisationen med avslag på propositionen och med bifall till motionen 1977/78:1736, yrkandena 1 och 2, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

2.  att riksdagen beträffande krigshögskolans allmänna kurs med avslag på propositionen och med bifall lill motionerna 1977/78:1736, yrkandet 3, och 1977/78:1737, yrkandet I, som sin mening gav regeringen till känna vad

187

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Ny befälsordning för det militära försvaret

reservanterna anfört,

4. att riksdagen beträffande behörighetskrav och kompletteringsutbildning m. m. med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1977/ 78:1736, yrkandena 4-6, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

8. att riksdagen beträffande formerna för del fortsatta arbetet med anledning av propositionen och med bifall lill motionen 1977/78:1736, yrkandet 7, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av Gunnar Oskarson (m).

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s):

Herr talman! Principen för en ny befälsordning logs fram av den socialdemokratiska regeringen, och beslut fattades av en praktiskt laget enhällig riksdag 1973. På grundval av detla principbeslut föreligger nu ett förslag om en ny befälsordning. Förslaget innebär en samlad lösning för allt befäl - yrkesbefäl, reservbefäl och värnpliktsbefäl.

Det är tillfredsställande att det förslag som nu föreläggs riksdagen i huvudsak grundas på tidigare ställningstaganden. Det är däremot mindre tillfredsställande att den insyn och del samråd kring befälsordningsfrågorna som möjliggjordes förde borgeriiga partierna i opposition före valet 1976 inte kommit oss socialdemokrater till del efter valet.

Arbetet med en ny befälsordning kommer ändock genom dagens riksdagsbeslut att föras ytterligare en viktig bit framåt. Det återstår emellertid elt betydande detaljutredande innan en slutlig lösning föreligger.

Regeringen har ännu inte redovisat sin inställning till förslaget från beredningen om kvinnan i försvaret. Denna fråga kan kanske av mänga anses inte höra till dagens diskussion om en ny befälsordning, men jag menar alt man i detla sammanhang ej skall bortse från den försöksverksamhet som föreslås bryta den enda helt manliga karriären i vårt arbetsliv. Vi socialdemokrater förutsätter att regeringen i ett kommande förslag följer upp de av oss tagna initiativen i denna fråga.

Inledningsvis hävdade jag att det nu framlagda förslaget om en ny befälsordning i huvudsak följer tidigare principbeslut från 1973. Men det föreliggande regeringsförslaget har brister i vissa avseenden. För att avhjälpa dessa brister har vi i vår motion 1977/78:1736 framlagt förslag till ändringar, som om de bifölls skulle innebära ett konsekvent fullföljande av 1973 års beslut och de därefter beslutade riktlinjerna. Beklagligtvis har dessa yrkanden ej vunnit den borgeriiga utskottsmajoritetens gillande. Vi har därför till utskottets betänkande fogat en reservation, till vilken jag härmed yrkar bifall.

Vilka är dä skillnaderna mellan utskottets skrivning och vår reservation på dessa punkter? För många av kammarens ledamöter kan de framstå som alltför små för att motivera en reservation.

Vi som företräder socialdemokraterna i försvarsutskottet är dock av den

meningen alt viktiga principiella bedömningar inte tillgodoses i utskoltsma-joriietens skrivning. Vi hävdar främst betydelsen av alt starkt markera sambandet mellan den allmänna värnplikten och vår försvarsförmåga. Endast genom den allmänna värnpliktens princip kan vårt försvar ges den kvalitet och bredd som svarar mot dess uppgifter.

En stark och levande demokrati kan inte heller överlåta åt andra alt utöva försvaret mot yttre angrepp. Värnpliklsförsvaret är en viktig garanti för att försvarsmakten blir föremål för folklig insyn, kontroll och påverkan. Detta synsätt har i det nu aktuella sammanhanget betydelse i bl. a. följande avseenden.

För det första bör allt befäl ha samma grundläggande utbildning, dvs. rekryteras genom värnpliktsutbildningen.

För det andra kommer det helt dominerande antalet befäl i krigsorganisationen all utgöras av människor med civila yrken.

För det tredje måste utbildningen av värnpliktiga tillmätas utomordentligt stor betydelse, vilket för konsekvenser för befälsutbildningens utformning.

Vi anser alt vad jag nu anfört leder till delvis andra bedömningar än vad som framgår av regeringsförslagel, dels rörande målet för den grundläggande utbildningen, dels i fråga om utformningen av densamma,

I motion nr 1736 har vi bl, a, hävdat att målet för den grundläggande gemensamma utbildningen vad gäller krigsorganisationen bör vara pluton-chef, en nivå som dock inte skall nås förrän efter en viss lids väl vitsordad tjänstgöring i befattningen eller annan liknande tjänstgöring. Denna vår syn delas ej av utskottsmajoritelen.

På samma sätt har vårt yrkande om en gemensam grundläggande officersutbildning för allt yrkesbefäl avvisats. Vi menar alt jämkning av utbildningstidens längd skulle ha möjliggjort en gemensam utbildning för alla på denna nivå och därmed ökat möjligheterna för fler att nå högre befattningar.

Slutligen har vårt krav på fortsatt arbete enligt samma form av samråd som rådde 1973-1976 under medverkan av företrädare för riksdag och anställda avvisats. Denna snäva attityd från majoritetens sida är olycklig och onödig och kan försvåra reformens genomförande.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen.

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Ny befölsordning för det militära försvaret

GUNNAR OSKARSON (m):

Herr talman! Under de senaste decennierna har ett flertal utredningar sysslat med det militära befälets ställning, arbetsuppgifter, kvalifikationer m. m. Något samlat förslag lill befölsfrågans lösning har dock inte presenterats, utan man har nöjt sig med elt antal delreformer med mer eller mindre lyckat resultat. Del är därför med tillfredsställelse jag konstaterar att riksdagen i dag efter mångårigt utredningsarbete har tillfälle att besluta om en befälsordning som är tidsenlig och som bör utgöra ett gott underlag för fortsatt planläggnings- och detaljarbete.

En kort blick tillbaka för att se hur dagens förslag om en gemensam

189

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Ny befölsordning för det militära försvaret

190

befölsordning för försvaret har vuxit fram kan kanske vara befogad.

År 1967 motionerade jag tillsammans med tre rnedmotionärer från vårt parti om en utredning för att nå fram till "en allmänt accepterad, tidsenlig och rationellt uppbyggd befälsordning". Bland medmotionärerna hittar jag bl. a. namnet Eric Krönmark som andra namn. Motionen rönte - som så många andra motioner när något nytt föreslås - ingen framgång. Den avslogs med några vänliga och välformulerade rader.

Bättre framgång hade jag 1971, då jag återkom med samma motion, någol utvecklad och preciserad. Då var jag ensam motionär. De principiella tankegångar som fördes fram i båda dessa motioner återfinns i den proposition som försvarsministern nu har lagt och som riksdagen har att besluta om, I anslutning till min motion 1971 skrev utskottet i sitt betänkande nr 18 bl, a,: "Utskottet delar motionärens uppfattning att en ny befälsordning bör ge bättre möjligheter för den enskilde att av egen kraft och förmåga nå högre positioner."

Denna målsättning fören ny befälsordning jämte kravet på flexibilitet har sedan i olika versioner förekommit i samtliga utredningar, propositioner och betänkanden och blivit normgivande för arbetet med den nya befälsordningen. Strävan har också under hela arbetet med att ta fram en ny befälsordning varit att den skall vara rekryleringsfrämjande i högre grad än nuvarande ordning.

Fyller då del föreliggande förslaget de krav som jag här har redovisat? I stort sett är jag beredd alt besvara den frågan med ja, även om del finns vissa frågor som jag tycker borde ha fött en någon annan utformning. Några av dessa frågor har Olle Aulin och jag tagit upp i motionen 1977/78:1749, som jag har följt upp med ett särskilt yttrande som fogats till försvarsutskottets betänkande. Lät mig här kort stanna vid ett par av dessa som jag ser det myckel viktiga frågor.

Genom den nuvarande direkta rekryteringen av ynglingar som har kvalifikationer och som bedöms lämpliga för chefsuppgifler, bl. a. bataljons-och kompanichefer, och genom en sneddning frän plutons- och kompaniofficerskårerna har försvarsmaktens behov av chefer och kvalificerad stabspersonal kunnat tillgodoses.

Vilka konsekvenserna i den föreslagna befälsordningen blir av alt den nuvarande utbildningsvägen lill kvalificerade chefsbefattningar försvinner är svårt att förutspå. Jag har emellertid sett en risk för alt den nya utbildningen mot chefsbefattningar inom försvaret inte blir så attraktiv att försvarets behov av personal med erforderiig kvalitet kan säkerställas. Skälen härtill synes främst vara att utbildningen är långsammare än i det nuvarande systemet. Mänga växlingar sker mellan skolor och tjänst vid förband, vilket kan vara påkostande för befattningshavaren och hans familj, och det tar lång tid innan de mer kvalificerade, självständiga befattningarna nås.

Efter drygt tre års utbildning, värnpliklsutbildningen inräknad, har den nuvarande regementsofficeren erhållit utbildning för befattningar som plutonchef i krig och ställföreträdande plulonchef i fred. I den nya befälsordningen kommer motsvarande kompetensnivå att ha nåtts först efter

fem lill nio år. Den längre liden i del nya systemet är en följd av att en mer omfattande praktisk utbildning och tjänstgöring bedömts nödvändig, och det är rikligt. Men vid en jämförelse mellan den föreslagna befälsordningen och dagens utbildning samt andra civila ulbildningsvägar kan tempot i den militära yrkesutbildningen komma att uppfattas som långsamt. Risk finns därför att utbildningen inte blir attraktiv i den utsträckning som är önskvärd och inte för den rekryteringseffekt som är avsedd.

I propositionen liksom i betänkandet anges vissa lider för praktisk tjänst i de olika skolorna i vidareutbildningen. Vid en sammanräkning av tiderna visar det sig att de som snabbast går igenom utbildningssystemet kan ha erhållit utbildning vid militärhögskolans allmänna kurs först efter tretton år mot elva år i nuvarande syslem. Vederbörande är då i 32-årsåldern. Huvuddelen av dem som genomgått skolan kommer emellertid alt vara betydligt äldre, flera över 40 år. Militärhögskolans högre kurs kommer inte att vara genomgängen förrän vederbörande är 35-36 år. I propositionen föreslås härigenom ett utbildningssystem som gör att minimiåldern för t. ex. bataljonschef i krig och kompanichef i fred höjs med två år och att den genomsnittliga åldern höjs ännu mer. Delta är elt syslem för utbildning av chefer som i jämförelse med systemen pä andra områden av värt samhälle ler sig någol långsamt.

Dessa förhållanden torde vägas in vid den värdering av befälsyrkel som ungdomarna gör då de står inför valet av yrkesutbildning. Det är därför risk för att många som funderar på befälsanslällning i stället väljer någon annan väg, som ger vad de kanske uppfattar som en mer stimulerande utbildning men som framför allt snabbare leder lill självständiga och ledande arbetsuppgifter. Detla kan också allvariigt försvåra rekryteringen till vidareutbildning för dem som redan är eller har blivit yrkesbefäl.

Propositionen i sin helhet har dock sådana positiva värden alt de farhågor som jag här har redovisat inte bör leda lill några ändringar i förslaget. Jag finner dock farhågorna vara så påtagliga att vissa åtgärder bör vidtas inom ramen fördel fortsatta arbetet för att så långt möjligt undanröja riskerna fören otillfredsställande chefsrekrytering.

Utskottet har också observerat dessa problem, och i en del av belänkandet, som alla utskottsledamöter står bakom, har utskottet skrivit följande: "Undanlag från normallider skall kunna förekomma. Den som tidigt visar goda förutsättningar för en snabb karriär skall ha möjlighet att gå vidare i systemet på kortare lid." Jag vill understryka delta uttalande från utskottets sida och förutsätter att man efter hand som man vinner praktisk erfarenhet av den nya befälsordningen kommer att kunna anpassa kurslider och tjänstgöringsperioder sä, att man för en väl fungerande befälsorganisation som är konkurrensslark i fråga om rekrytering såväl kvalitativt som kvantitativt.

Den befälsordning som vi nu går att fatta beslut om är unik i så måtto att vi inte har och inte kan fö några erfarenheter av liknande system vare sig inom landet eller i någol annat land. Detta gör att vi i viss mån måste pröva oss fram när vi bygger upp den nya ordningen, Utskotiei framhåller detla när del skriver: "Ännu återstår åtskilligt planläggnings- och detaljarbete innan

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Ny befölsordning för det militära försvaret

191

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Ny befölsordning för det militära försvaret

rekrytering och utbildning kan påbörjas enligt den nya befölsordningen," Vidare understryks all del åligger regeringen att närmare reglera uppläggningen av detta arbete.

Utskottet framhåller också att uppgifter om utbildningstider m. m. anges som ungefäriiga och att den närmare tillämpningen av riktlinjerna är beroende av del fortsatta arbetet.

Herr talman! Slutligen ett par ord om värnpliktigt befäl och om reservbefäl. Del är viktigt att rekryteringen av värnpliktigt befäl och av reservofficerare har stor bredd. Om man skall fä en tillfredsställande rekrytering av dessa kategorier, måsle såväl uppgifter inom del militära systemet som villkoren för anställning och tjänstgöring vara attraktiva för den enskilde. Bland de åtgärder som föreslagits i den nu föreliggande propositionen ingår vidareutbildning av reservofficerare lill bataljonschefer.

ÖB skall utreda dessa frågor ytterligare. Detta förslag hälsas med tillfreds-slällelse. I detta utredningsarbete bör även meritvärdering för utbildning till och tjänstgöring som reservofficer granskas. Det är nödvändigt att komma fram till likformig och likvärdig meritvärdering vid samtliga intagningsnämnder inom vårt högskoleväsende. Så är nämligen inte förhållandet i dag.

Även inom arbetslivet, i såväl offentlig som privat tjänst, är det angeläget att värdet av reservofficerstjänst uppmärksammas mer än vad som nu sker. Det är utan tvivel sä att stora delar av utbildningen och tjänstgöringen som reservofficer och värnpliktig officer innehåller mycket av värde, som vederbörande kan ha nytta av i sitt civila arbete. Dessa frågor bör också tas upp och belysas i det av statsrådet aviserade utredningsarbetet. Utskottet har också i anslutning härtill understrukit alt det är viktigt att uppmärksamma del reservanslällda och värnpliktiga befälels förhållanden.

Herr talman! Med det anförda ber jag alt fä yrka bifall lill utskottets hemställan i dess helhet.

192

KARL BENGTSSON (fp):

Herr talman! Nu föreliggande förslag till en ny befälsordning innebär en samlad lösning för allt befäl - yrkesbefäl, reservbefäl och värnpliklsbefäl. Utskottet finner att förslagen i den aktuella propositionen bygger pä statsmakternas tidigare ställningstaganden och i allt väsentligt motsvarar rimliga förväntningar på en ny befälsordning. Vi, dvs. utskottsmajoritelen, anser det värdefullt att de föreslagna riktlinjerna markerar sambandet mellan värnpliktssystemet och befälsordningen. Den militära yrkesmannen skall ha god kännedom om de värnpliktigas villkor. Han måste vara rekryterad ur de värnpliktigas led och ha fullgjort sin grundläggande militära utbildning som värnpliktig. Också därefter blir utbildningen under flera år gemensam för alla yrkesofficerare oavsett senare utveckling i yrket.

Det är också viktigt att var och en - inom ramen för de organisatoriska behoven - ges samma möjligheter alt efter sina förutsättningar efter hand kunna få alltmer kvalificerade uppgifter i fredsorganisationen. De riktlinjer som riksdagen föreslås godkänna gäller bl. a. rekrytering, behörighet, grund-

läggande officersutbildning, urval, vidareutbildning och åldersgränser. Det återstår mycket av planläggnings- och detaljarbete innan rekrytering och utbildning kan påbörjas. Propositionen beskriver systemet så ulföriigt att del kan ligga till grund för del fortsatta arbetet.

Utskottet betonar alt den individuella förmågan och mognadstakten bör tillmätas stor betydelse i della arbete. Uppgifter om utbildningstider m. m. anges som ungefäriiga, och det framgår även i övrigt alt den närmare tillämpningen av riktlinjerna är beroende av arbetet i fortsättningen. Också elt mera slutgiltigt syslem måsle därför medge undantag från normaltider m. m.

Herr talman! I fortsättningen skall jag ta upp några frågor som berörs av yrkanden i motioner. Av propositionen framgår att alla befattningar för yrkesbefäl i krigsorganisationen på gruppchefsnivå har utgått i del underiag som överbefälhavaren redovisat. Merparten av uppgifterna på troppchefsnivå har upphöjts till plulonchefsnivå. Det finns ändå kvar ganska mänga yrkesbefälsuppgifter på Iroppchefsnivå i krigsorganisationen. Dessa når slorieksordningen ca 20 96 av yrkesbefälets totala uppgifter. Målet för den grundläggande gemensamma utbildningen för yrkesbefälet blir därför vad gäller krigsorganisationen att befälet skall kunna fullgöra uppgifter i sådana befattningar på iroppchefsnivå som kräver särskild kompetens. Vidareutbildning för krigsbefatlningar på plutonchefsnivå ges vid krigshögskola senare. Det hävdas i motion 1736 att målet för den grundläggande gemensamma utbildningen vad gäller krigsorganisationen bör vara plulonchef, en nivå som dock inte skall nås förrän efter en viss tids väl vitsordad tjänstgöring i befattningen eller annan liknande tjänstgöring - som regel inom ett år efter utbildningstidens slut. I samband med della yrkas att antalet befattningar i krigsorganisationen på iroppchefsnivå som skall besättas av yrkesbefäl skall minskas ytterligare.

Den grundläggande officersutbildningen -som påbörjas efter grundutbildningen som värnpliktig - bör enligt propositionen omfatta ca 2 år och beslå av utbildning vid förberedande officersskola och officershögskola. Officershögskolan omfattar en skolmässig del och praktisk tjänstgöring under handledning. Utbildningen avses ge god förmåga att i fredsorganisationen arbeta som utbildare vid pluton, som delsystemledare och tekniker, och att i krigsorganisationen tjänstgöra på iroppchefsnivån med uppgifter som företrädesvis eller uteslutande måsle fullgöras av yrkesmän. En högre kompetens nås enligt förslaget först efter ytterligare praktisk tjänstgöring och kurs vid krigshögskola.

Utskottet - som inte har anledning att ifrågasätta all ca 4(X)0 av krigsorganisationens befallningar på troppchefsnivån kräver ett sådant yrkeskunnande att endast yrkesbefäl bör komma i fråga - vill för sin del tillstyrka att systemet med varvad utbildning för att nå högre kompetens tillämpas på det sätt som propositionen förutsätter. Utskottet avstyrker därmed bifall till motionen 1736, såvitt avser yrkandena 1 och 2,1 övrigt vill jag beträffande motionsbehandlingen hänvisa till vad som finns återgivet i utskottetsbetänkandet på s. 7, 8, 9 och 10,

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Ny befälsordning för det militära försvaret

193

13 Riksdagens protokoll 1977178:101-103

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

A' befölsordning för det militära försvaret

194

Utskottet erinrar om alt urvalssystemet måste beakta den individuella mognadstakten. En rimlig avvägning mellan individens förutsättningar och organisationens behov skall alllid eftersträvas. Den normaltid som enligt propositionen åtgår för att nä olika kompetensnivåer i systemet måsle ses mot bakgrunden av alt morgondagens officer avses få en utbildning som i vissa avseenden är bättre än med dagens system. Inte minst skall detla gälla människokunskap och samverkan i grupp. Undantag från normaltider skall kunna förekomma. Den som tidigt visar goda förutsättningar för en snabb karriär skall ha möjlighet att gå vidare i systemet pä kortare tid. Exempel av detta slag kommer även i fortsättningen att observeras och verka rekryleringsfrämjande.

Reservofficerarnas utbildning och tjänstgöring behandlas i motionerna 1485 och 1750. Bakgrunden är härvid den mycket otillfredsställande rekrytering som sker f. n.

Reservofficerare rekryteras och utbildas för att fullgöra uppgifter i krigsorganisationen, främst pä kompanichefsnivån. Reservbefäl kommer alt behövas även i framliden, och i propositionen ägnas ett särskilt avsnitt åt reservbefälsfrågor.

Utskottet vill understryka reservbefälels stora betydelse för försvarsmakten. Frågor av det slag som tas upp i motionerna kommer alt bearbetas i det fortsatta arbetet. Ett ökat utnyttjande av särskilt lämpade reservofficerare i krigsbefatlningar på balaljonschefsnivå finns det en stark inriktning på i propositionen. Försvarsministern uttalar vidare all det är nödvändigt att reservofficersrekryteringen förbättras. Utskottet vill kraftigt understryka dessa uttalanden och tillstyrker även i övrigt vad som har anförts om reservbefäl. Liksom tidigare anser utskottet att det är viktigt all uppmärksamma det reservanslällda och värnpliktiga befälets förhållanden. Där det är lämpligt bör man anpassa dem till vad som kommer alt gälla yrkesbefälet. Något uttalande av riksdagen behövs f n. inte.

Hert talman! Jag hoppas och tror att det inte dröjer länge, innan riksdagen för ta ställning lill konkreta förslag som syftar till att förbättra reservofficersrekryteringen.

Beträffande tidsfaktorn för övergång lill en ny befälsordning har överbefälhavaren inför utskottet framhållit önskvärdheten av att tidsplanen enligt propositionen kan hållas. Planen innebär bl. a. alt den första omgången yrkesbefälsaspiranler går genom officershögskola åren 1981-1983. Överbefälhavaren har samtidigt erinrat om de organisationsförändringar m. m. som påverkar myndigheternas möjligheter alt hålla den höga arbetstakt som lidsplanen förutsätter. Utskottet är starkt medvetet om att del återstår mycket arbete för att omsätta rikllinjema för befälsordningen i elt system som är tillräckligt definierat och dokumenterat. Det krävs också åtskillig utbildningsplanläggning och i vissa fall investeringar i anläggningar. Utskottet har förståelse för svårigheterna, men anser liksom överbefälhavaren alt del bör vara en fast strävan att hålla den tidsplan som anges i propositionen.

Merkostnader för befälsordningsreformen kommer i stor utsträckning all

infalla under innevarande programplaneperiod. Såvitt gäller investeringar i utbildningslokaler m, m, torde kostnaderna kunna särskiljas och redovisas för riksdagen i vanlig ordning,

I samband med införandet av den nya befälsordningen bör det enligt utskottets mening relativt tidigt bli aktuellt med särskilda insatser för information lill allmänheten om yrkesofficerares och reservofficerares uppgifter och verksamhet, utbildning och anställningsvillkor. Härvid måste också klargöras sambandet med värnplikten samt värnpliktsbefölens betydelse och uppgifter,

Hert talman! Jag ber att fä yrka bifall till utskottets förslag på alla punkter.

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

A befölsordning för det militära försvaret

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr talman! Låt mig först någol kommentera herr Brännströms beklagande av att oppositionen inte hade haft insyn i framtagandet av den här propositionen under senare lid. Jag vill bara klargöra all vi ganska snabbt efter regeringsskiftet kom in i den arbetsfas då det gällde att skriva proposition. Mig veteriigt har man aldrig i del här landet - inte ens under den långvariga socialdemokratiska regeringsperioden - haft den kutymen att den politiska oppositionen har haft insyn i och medinflylande över proposilionsskrivandet. Den anmärkningen är alltså egentligen värd ingenting.

Den proposition som riksdagen nu behandlar har kommit till för att omsätta del principbeslut som riksdagen log 1973 om en enhetlig befälsordning i ett praktiskt fungerande system för det militära försvaret. Målet har varit att skapa en befölsordning som så långt som det är möjligt tillgodoser både organisationens och individens behov och dessutom ryms inom givna ekonomiska ramar. Bakom propositionen ligger flera väsentliga ställningstaganden, och jag skall här redogöra för några av dem.

Den nya befälsordningen grundas på att allt blivande yrkesbefäl skall inleda sin utbildning med att gå igenom befälsutbildning som värnpliktiga. Värnpliktssyslemet blir därigenom en naluriig rekryteringsbas för befälet i vår försvarsmakt. Genom delta får man en stor bredd vid rekryteringen lill officersyrket. Samtidigt syftar den nya befälsordningen till att ge goda möjligheter till en snabb karriär för de officerare som visar sig ha förutsättningar för detla.

Efter denna grundläggande utbildning tillsammans med övriga värnpliktiga skall alla blivande yrkesofficerare gå igenom en gemensam grundläggande officersutbildning till en gemensam första uppgiftsnivå. Denna gemensamma grundläggande officersutbildning skall ge alla yrkesofficerare en förbättrad grundutbildning för uppgiften som utbildare av våra värnpliktiga. Den skapar också goda förutsättningar för att vi skall nå en gemensam identitet i yrket.

Denna grundläggande utbildning till yrkesofficer är jämställd med civil högskoleutbildning. Den civila utbildning som erfordras för tillträde till den grundläggande officersutbildningen skall ha givit allmän behörighet enligt högskoleförordningen.

195

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Ny befölsordning för det militära försvaret

196

I det nya systemet når yrkesofficeren högre grad genom vidareutbildning. Urvalet till denna vidareutbildning blir successivt. Den praktiska dugligheten för en större betydelse vid detta urval än vad som nu är fallet.

Del nya skolsystem som befälsordningen bygger på skall dels rätta till de brister som finns i dagens militära skolsystem, dels möjliggöra målinriktad och varvad utbildning, anpassad efter de behov som organisationen och individen har.

För reservofficerarna innebär det nya systemet bl, a, att lämpliga re-servofllcerare i, störte omfattning än hittills skall kunna utbildas för och placeras i befallningar på balaljonschefsnivån i krigsorganisationen.

De första yrkesbefälsaspirantema skall kunna antas är 1979, Den första omgången blivande yrkesbefäl skall då kunna gå igenom den gemensamma grundläggande yrkesbefälsutbildningen åren 1981-1983 - sedan de först gått igenom den obligatoriska befälsulbildningen tillsammans med övriga värnpliktiga,

Detla är några ställningstaganden i regeringens förslag. Som helhet präglas försvaret av en stark vilja till förnyelse och utveckling i syfte alt förbättra krigs- och fredsorganisalionens effekt. Förslaget utgår också från den fasta övertygelsen att systemet med allmän värnplikt är nödvändigt för att garantera elt tillräckligt starkt militärt försvar förankrat i folkel.

Arbetet med att ta fram regeringens förslag om en ny befälsordning har präglats av en ständig dialog mellan försvarsdepartementet, berörda myndigheter och personalorganisationer. Personalorganisationerna har hela liden kunnat framföra sina synpunkter och har därigenom också i hög grad påverkat slutresultatet.

Uppslutningen kring regeringens förslag har bl, a. i personalorganisationernas och myndigheternas uttalanden i pressen m, m, varit markant och glädjande. Samtliga berörda är överens om att regeringens förslag i allt väsentligt innebär att försvaret kommer att fö en bra och realistisk befälsordning.

Det har dock i vissa uttalanden och i motioner med anledning av propositionen framförts synpunkter bl. a, på befattningsnivån efter den grundläggande officersutbildningen och på behovet att ha både en allmän kurs och en specialistkurs på krigshögskolan.

Jag vill därför kortfattat kommentera regeringens förslag i dessa frågor.

Målet för den grundläggande gemensamma officersutbildningen måsle bestämmas mot bakgrund av yrkesbefälets första uppgifter i krigs- och fredsorganisationen. Som underiag för överväganden om befälsslrukturen i stort och om rekrytering och utbildning av de olika personalkategorierna har ett omfattande material efter hand ställts samman av överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna. Underlaget har redovisats senast genom överbefälhavarens personalutredning 1976. Överbefälhavarens översyn av uppgiftsfördelningen i krigsorganisationen visar, trots omvärderingar av många befattningar, all det fortfarande finns ca 4 000 troppchefsbefatlningar för yrkesbefäl i krigsorganisationen, vilket innebär ca 20 96 av yrkesofficerarna, och all vi har ett behov av ca 4 000 utbildade vid pluton.

Målet för den grundläggande gemensamma utbildningen blir därför att befälet skall ha god förmåga att i fredsorganisationen arbeta som utbildare vid pluton, eller delsystemledare och tekniker, och att i krigsorganisationen tjänstgöra på troppchefsnivån med uppgifter som företrädesvis eller uteslutande måste fullgöras av yrkesmän.

Ett av huvudsyftena med befälsordningen är att utforma den grundläggande yrkesutbildningen vid officershögskolan sä, att fredsorganisationen tillförsäkras en hög utbildarkvalilet vid pluton resp. skickliga delsystemledare och tekniker.

Delta har inneburit en kraftig satsning pä utbildning i människokunskap, pedagogik, metodik och irupputbildning. Della anser vi har stor betydelse för värnpliklsutbildningen och för befälets möjligheter alt lyckas i sin första yrkesuppgift, vilket är viktigt inte minst av psykologiska skäl.

Allt befäl skall vidareutbildas lill plutonchefsnivån i krigsorganisationen och lill kvalificerade utbildare vid pluton eller motsvarande i fredsorganisationen. Ca 50 96 av varje årsklass officerare måste därutöver utbildas till högre nivåer på grund av organisationens behov. Detla förhållande har ställt krav på tre olika kurser vid krigshögskolan: en allmän kurs, en specialistkurs och en högre kurs.

Målet för krigshögskolans allmänna kurs och specialistkurs är, som förut har sagts, att ge befälet kompetens att fullgöra uppgifter på plulonchefsnivän i krigsorganisationen och att vara plutonchefs ställföreträdare i fredsorganisa-lionen. Nivån är således densamma på bägge kurserna, men utbildningen får inte samma innehåll och avser olika befattningar i framför allt krigsorganisationen.

Det befäl som skall vidareutbildas mot slutnivåerna kompanichef i krig och plutonchef i fred eller bataljonschef i krig och kompanichef i fred går genom den allmänna kursen. De måste utbildas till plulonchefsnivän i krigsorganisationen och till plulonchefsställföreträdarenivän i fredsorganisationen relativt tidigt, med hänsyn till organisationens ålderskrav, så att de kan vara produktiva i avsedd slulbefaltning så länge som möjligt. De måste också fö en utbildning och placeras i sådana befattningar i krigsorganisationen på plulonchefsnivän som är lämpliga med hänsyn till deras slutbefattning. Utbildningen vid den allmänna kursen har utformats med utgångspunkt i detta och är således ett steg i deras vidareutbildning. Detta uttrycks i propositionen på följande sätt: "Utbildningen skall syfta till tjänsibarhet på plulonchefsnivän i krigsorganisationen i sädana befattningar som kräver

yrkesbefäl med god teoretisk utbildning.     Kursen utgör första ledet i

vidareutbildning mot nivå 5/III och högre nivåer och skall därför som nämnts samtidigt ge grund för kommande vidareutbildning."

De officerare som har plulonchefsnivän i krigsorganisationen och pluton-chefssiällföreträdarenivån i fredsorganisationen som slutnivå går genom specialistkursen, och måste givetvis fö en utbildning som är kvalitativt likvärdig med utbildningen vid den allmänna kursen men som, och del är viktigt, är anpassad för de särskilda behoven i dessa befattningar. De officerare som går specialistkursen kommer att i krigsorganisationen placeras

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Ny befölsordning för det militära försvaret

197

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Ny befölsordning för det militära försvaret

i sådana specialistbefallningar som förutsätter att nödvändig specialistutbildning vid kursen kan baseras pä ingående yrkeserfarenhet. Ett exempel är kompanikvarlersmästare inom armén. Men hänsyn till bl. a. officerarnas längre yrkeserfarenhet bedöms tiden för specialistkursen kunna vara kortare än för den allmänna kursen. Dessa officerare behöver naturiigtvis också utbildning som grund för kommande verksamhet, men den måste inriktas mot kommande specialist uppgifter i fredsorganisationen. Också för den utbildningen krävs ingående yrkeserfarenhet.

Det finns således skillnader mellan kursernas innehåll, men det finns en bit som skall vara lika i både innehåll och lid för båda kurserna. Det ärdet avsnitt som skall ge kompelens för uppgifter inom fredsorganisalionen som plulonchefs ställföreträdare eller motsvarande och innehålla pedagogisk och allmänorienterande utbildning för fredsuppgiften.

Samtliga officerare skall alltså få samma förutsättningar att klara av sitt vikliga arbete som utbildare. Alt samtliga officerare skulle gå igenom allmän kurs skulle inte svara mot de organisatoriska behoven och skulle inte heller tillgodose individens berättigade krav alt fö en för sin befattning ändamålsenlig utbildning.

Väljer man en gemensam allmän kurs för alla med innehåll och längd enligt regeringens förslag skulle del innebära följande. Ca 50 96 av officerarna överulbildas och för en utbildning som inte är anpassad efter de krav som organisationen ställer. Den nödvändiga specialistutbildningen måste utgå och tillföras som extra skolnivå efter den allmänna kursen. Överulbildningen samt den extra skolnivån bedöms innebära en ökning av de åriiga driftkostnaderna med ca 50 96. Skulle man välja en "förkortad" allmän kurs innebär detta att ca 50 % av officerarna får en försämrad utbildning, som inte är anpassad efter organisationens krav. Den nödvändigaste specialistutbildningen måste också i detta fall tillkomma som extra skolnivå och därmed också medföra ökade driftkostnader. En gemensam allmän kurs kommer inte heller alt göra urvalssystemel rättvisare.

Del är självklart att här, liksom inom andra utbildnings- och yrkesområden, finns önskemål om högre kvalitet än vad organisationen egentligen behöver eller vad samhället har råd med, I regeringens förslag ligger givetvis i flera avseenden rimliga kompromisser mellan det önskvärda och det som vi bedömt vara möjligt.

När det ansvarsfulla arbetet med att genomföra en ny modern befälsordning nu snart kan börja vill jag uttrycka förhoppningen att alla som deltar i det arbetet gör det med en gemensam positiv grundsyn, så all vi kan nå målet att det militära försvaret skall kunna rekrytera bra och ännu bättre officerare på alla nivåer och därigenom också kunna ge de värnpliktiga den goda utbildning som de har rätt till och som man inom försvaret verkligen behöver.

198

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Tillåt mig reagera pä ett par påståenden av försvarsministern. Del första gäller slutskedet av det arbete som skulle utföras av den

arbetsgrupp som allmänt betecknas den BOGska arbetsgruppen. Jag hävdar fortfarande att det arbetet aldrig slutfördes. Orsaken härtill varan valet kom emellan -jag tror atljag har fullt fog för det påslåendet. Jag har däremot inte i något sammanhang krävt all vi skulle vara med och författa den proposition som skulle ligga till grund för dagens beslut. Det förefaller rimligt att det sammanträde som var utsatt att äga rum samma vecka som valet också hade kunnat komma till stånd, även om det fick uppskjutas till efter valet.

Sedan över till den allmänna kursen och specialistkursen. Försvarsministern utvecklar här de grundläggande principerna för bedömningama av utbildningen av officerarna. Jag skulle ganska kategoriskt vilja påstå att om man drar ut de yttersta konsekvenserna av det som Eric Krönmark utvecklat leder det till att vi inte får den enhetliga befölsordning som vi eftersträvar. Vi för pä nytt, vill jag påstå, anledning att se en kategoriklyvning av befäl genom den allmänna kursen och specialistkursen, där dessutom specialistkursen inte som benämningen egentligen ger vid handen är en bättre utbildning än den allmänna kursen utan snarare är en förkortad specialinriktad utbildning eller, om man vill uttrycka sig drastiskt, en återvändsgrändsinriklad utbildning. Den kommer alt för dem som går den vägen innebära svårigheter att senare tillgodogöra sig möjligheterna att nå alla de befattningar som vi anser skall vara öppna för allt yrkesbefäl genom den nya organisationen. Jag vänder mig alltså emot den principiella inriktning som försvarsministern har gett uttryck för i sina funderingar här.

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Ny befölsordning för det militära försvaret

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr talman! Jag konstaterar med tillfredsställelse alt herr Brännström nu har reducerat frågan om oppositionens insyn till elt sammanträde som var utsatt under valveckan. I realiteten var ju arbetsgruppen framme i ett slutskede, och från alla sidor hade vi intresse av alt lägga fram ett förslag i så god tid som möjligt. Av den anledningen bedömde jag det sä att man måste sätta i gäng propositionsarbetet, och eftersom vi gjorde det var vi tydligen överens om att detta var regeringens sak att göra. Därmed anser jag alt den frågan har trappats ner till en rimlig nivå.

Herr Brännström menar att vi med det föreslagna systemet inte kommer att få en enhetlig befälsordning. Jag vill emellertid hävda att förslaget innebär en enhetlig befälsordning. Det omfattar en gemensam grundutbildning, och var och en har möjlighet att utifrån sina egna förutsättningar och genom de insatser man gör avancera genom i princip alla grader. Vi har inom krigsorganisationen behov av specialister, och det handlar om utomordentligt vikliga specialister. Jag vill inte säga att någon specialist, på vilken nivå det än må gälla, är mindre värd än någon annan - det är en sliten kliché att ingen kedja är starkare än sin svagaste länk - och även de här troppchefsbefatl-ningarna är ju väsentliga föran försvaret skall få trovärdighet och effektivitet över huvud taget. Som också framhålls i propositionen har de som har gått specialistkursen och sedan finner alt de vill gä vidare i karriären alla sneddningsmöjligheter. De kan genom kompletterande utbildning gå in i den allmänna karriären.

199

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Ny befölsordning för det militära försvaret

Jag reagerar mot vad herr Brännström säger om att specialistutbildningen skulle innebära en återvändsgränd. Det har ju tvärtom framhållits i propositionen alt den inie skall innebära delta, utan de som har intresse och fallenhet skall ha möjlighet att snedda från specialistutbildningen och gå över till den allmänna utbildningen. Jag tycker att systemet innebär en rimlig avvägning med lanke pä att en motsatt väg vore, som jag sade i mitt tidigare anförande, att man fick anordna en överulbildning, och en sådan tror jag inte all vare sig individerna eller samhället har något intresse av. Det väsentliga är här att del icke skall finnas några formella eller fysiska hinder, utan den som så vill skall ha alla möjligheter alt avancera inom systemet.

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Dess värte kan jag inte säga alt försvarsministern har övertygat mig mera genom sitt senaste påstående. Försvarsministern antyder alt sneddningsmöjligheterna skulle vara i stort sett obegränsade, men jag tror ändå att erfarenheten har visat all de som en gång hamnat i en snävare specialinriktad utbildning och verksamhet kommer alt mötas av svårigheter. Dessa skulle ha kunnat undvikas om man valt det alternativ vi förordat, nämligen att lägga en bredare grund för hela utbildningen genom en allmän kurs som alla har möjlighet att nå.

Jag vill sedan gå tillbaka till frågan om det förberedande arbetet. Jag vill hävda att en arbetsgrupp knappast bör skiljas frän sin arbetsuppgift innan denna är slutförd, även om del ibland kan vara värdefullt att någon lar sig an arbetsuppgiften och för arbetet vidare. Men det hade nog ändå varit på sin plats att det arbetsforum som BOG utgjorde slutredovisat sin syn innan propositionsarbelet påbörjades i kanslihuset och i den nya regeringen. Det kunde ändå ha fogats några tankegångar lill BOG:s arbete när del klipptes av och användes som underiag för propositionen. Det är inte säkert alt det skulle ha påverkat den nuvarande försvarsministern och den sittande regeringen, men jag tror alt del hade varit tillfredsställande i varje fall från vår synpunkt om arbetet där hade slutförts. I stället tog man över underlaget innan det var helt färdigt.

200

ERIC HÄGELMARK (fp):

Herr talman! Hur långsamt historien skyndar kan vi finna om vi läser ur en riksdagsmotion från seklets början - den väcktes i "riksens ständers hus" på Riddarholmen och i dess andra kammare. Författare var en riksdagsman Pantzarhielm - pensionerad officer - och den gällde officersbefordran för underofficer. Så här skrev han:

"Genom all pä del militära området, i överensstämmelse med den allmänna värnpliktens anda, undanröja all gammaldags klassbelöning och lämna tävlan fri, för varje hederiig och duglig yngling, an vinna befordran till officer, med säkerhet skulle försvaret icke föriora i effektivitet, men många av de nu gängse fördomarna mot armén och dess officerskår undanröjas. I stället för maturiletsexamen (studentexamen) borde en allmän medborgerlig bildningsgrad bestämmas såsom villkor för den yngling, som efter avslutade

allmänna militära övningar och underbefälsskolor vunnit befordran till underofficer samt önskade vidareutbilda sig till officer."

Della sades och skrevs 1901.

Nu 77 år senare har befälsordningen för det militära försvaret kommit till riksdagens avgörande. Tankegångarna i motionen som skrevs 1901 är snubblande nära det vi i dag i denna kammare skall besluta om.

En redogörelse över händelseutvecklingen fram till nu skulle sannolikt trötta ut kammarens ledamöter. Helt kort vill jag ändå erinra om följande, som jag ser det, viktiga omständigheter.

Utredningsarbetet med en ny befölsordning startade 1947.

I december 1970 inrättade försvarsdepartementet en arbetsgrupp för vissa utbildningsfrågor. Huvudvikt skulle läggas pä utbildning av aktivt befäl och på värnpliklsutbildningen. Arbetsgruppen skulle också överväga olika möjligheter att på sikt lösa aktuella problem i fråga om den fast anställda personalens utbildning och ställning som lärare och instruktör inom värnpliktsutbildningen.

Arbetsgruppen fick redan i starten god siöttning från riksdagen, som med anledning av en motion 1971 om en enhetlig befälsordning inom försvaret framhöll att försvarsdepartementets pågående arbete med underlag för beslut om en ny befälsordning borde bedrivas med kraft.

Arbetsgruppens förslag kom i juni 1972, dä den framlade sin PM med sammanfattande synpunkter angående principiella utgångsvärden för befäls-strukturen inom det svenska försvaret. Ifrågavarande PM var ett förarbete till riksdagens principbeslut i befälsordningsfrågan 1973. Det ansågs påvisat att försvarsmaktens befälsstruklur måsle kännetecknas av bl. a. följande:

Varje enskild individs kapacitet och förmåga måste tas lill vara sä att

var och en med vilja och förmåga och oberoende av social eller ekonomisk bakgrund skall kunna anförtros uppgifter, som motsvarar hans förutsättningar och alt

den praktiska erfarenheten måste tillmätas stor och ökad betydelse vid utbildning och urval.

Vid årsskiftet 1973-1974 tillkallade försvarsministern en delegation för samråd i frågan om en enhetlig befälsordning inom del militära försvaret. I delegationen ingick representanter för riksdagens partier, försvarsdepartementet, mililäriedningen och de militära personalförbunden. En intensiv penetrering av förutsättningarna för att finna samlande lösningar har ägt rum inom delegationen. I överbefälhavarens personalutredning 1976 granskades försvarsdepartementets principulkasl till en ny befälsordning. Granskningen har lett fram lill den proposition som vi i dag har att ta ställning till.

Följer då regeringens proposition 1977/78:24 de principer som försvarsministern angav i propositionen 128 till 1973 års riksdag? Den frågan kan besvaras med ja. Försvarsutskottet har i sitt belänkande över propositionen gjort vissa förtydliganden som ett antal motioner har givit anledning till, och del är bra. Men ändå finns det avsnitt som från personalsynpunkl borde ha lösts på ett annorlunda sätt. Jag har i motionen 1977/78:1737 tagit upp ett par av dessa avsnitt, som jag här skall kommentera. Det första avsnittet berör

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Ny befölsordning för det militära försvaret

201

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Ny befölsordning för del militära försvaret

202

utbildningsgången och det andra avsnittet övergångsbestämmelserna.

Beträffande utbildningen anger utskottet alt den militäre yrkesmannen skall rekryteras ur de värnpliktigas led och ha fullgjort sin militära utbildning som värnpliktig. Del tyckerjag är rikligt. Men sedan anger utskottet all även därefter blir utbildningen gemensam under flera år oavsett senare utveckling i yrket. Del aren sanning med stor modifikation. Del beror på när uttagningen sker lill krigshögskolans allmänna kurs. De som har valls ut för högre uppgifter kommer alt påbörja krigshögskolans allmänna kurs efter elt års praktisk tjänstgöring, vilket innebär all den gemensamma utbildningstiden har varat i ca tre år. För de övriga, de som skall genomgå specialistkursen 5-9 år senare, blir utbildningstiden eller arbetet gemensamt under många år.

Det är en besvikelse alt utskottet inte har angett att en sammanhållen utbildning för samtliga yrkesofficerare borde ha varat t. o. m. genomgängen av krigshögskolans allmänna kurs. Efter vilka grunder skall den uppdelning av befälet göras-ungefär hälften av varje årsklass-som skall ske efter allmän kurs eller specialistkurs efter genomgången officersskola? Kanske utskottets talesman på elt tydligare sätt än vad som skett i utskottsbelänkandet kan redogöra för hur en sådan uppdelning skall göras utan att principen om en gemensam yrkesbefälskår äventyras?

Det är visseriigen bra att utskottet anger det som viktigt att det blir personlig inriktning och lämplighet som avgör vilken av de båda kurstyperna som blir aktuell och vid vilken tidpunkt detla inträffar, men den praktiska tillämpningen av principen kommer alt bli svår. Det verkar som om utskottet befarar att risk kan föreligga fören ivåbefälssy slem, eftersom utskottet anger alt del är av stor vikt alt man i det organisatoriska behovet av officerare som genomgått krigshögskolans högre kurser räknar in de officerare som har rekryterats från specialistkursen. Kan detta uttalande tolkas så att utskottet med delta vill förhindra en kalegoriklyvning? Det vore enligt min mening bättre och enklare att slopa specialistkursen.

Officerarna skall vara väl lämpade att la hand om de vämpliklskullar som har fått sin utbildning i den nya gymnasieskolan. De måste också ha grundkunskaper för att kunna tillgodogöra sig den fortskridande tekniska utvecklingen inom försvaret. Jag anser alt målet för den grundläggande gemensamma utbildningen har satts förlagt. Den kunskapsnivå som uppnås efter genomgången av den allmänna kursen pä krigshögskolan är den kunskapsnivå, den utbildningsplaitform som erfordras för det unga befälet i försvarets vuxenskola. Kursen skall ge vidareutbildning i pedagogik, trupp-utbildning och personalbehandling samt en grund för kommande vidareutbildning. Det är förutsättningar för att yrkesofficerarna skall vara redo alt lösa sina uppgifter inom 1980-talets försvarsmakt. Jag kan inte hålla med försvarsministern om alt en del får någon form av överutbildning. Det anser jag vara helt felaktigt.

Med anledning av det anförda yrkar jag bifall till första yrkandet i motionen 1977/78:1737. Detta yrkande sammanfaller med yrkandet beträffande mom. 2 i reservationen av Bengt Gustavsson m. fi.

I det andra avsnittet av min motion har jag tagit upp övergångsbestäm-

melserna lill den nya befälsordningen. Här vänder jag mig mot åldersgränsen 35 år för kompaniofficerare, dvs. alt en kompaniofficer efter fyllda 35 år normall inte kan fö vidareutbildning kvalificerande för tillträde till militärhögskolans allmänna kurs. Visserligen säger utskottet i sill betänkande att frågor om vidareutbildning självfallet måste övervägas i det fortsatta arbetet och att tolkningen bör präglas av en generös inställning i gränsfall. Men jag anser inte att det är tillräckligt.

Tar man i beaktande alt dagens 35-årige kompaniofficer kommer att kvarstå i tjänst i ytteriigare 25 år, alltså in på 2000-lalet, är det enligt min mening orimligt alt utestänga honom från utbildning i det nya befälssystemet. Det är ett slöseri med tillgängliga personalresurser. Var någonstans i statsförvaltningen har man bestämmelser som utestänger någon från vidare utbildning och avancemang bara därför aU han eller hon har fyllt 35 år? Såvitt jag vet finns ingen sådan bestämmelse.

Utskottet anger att den övre åldersgränsen för balaljonschefsnivån vid fältförband - i regel 45 år - gör det omöjligt att frångå en åldersbegränsning. Jag håller inte med om det heller. Här är det fråga om personal under en övergångslid. Om någon efter genomgången utbildning skulle ha kommit upp till litet högre ålder, kan placering ske i fredsorganisalionen som speciallärare vid kompani och högre enheter och i krigsorganisationen inom stabs- och förvaltningstjänsten.

Jag anser att 35-årsgränsen skall slopas och att samma kriterier skall tillämpas som man tänker använda i urvalsprocessen till olika kurser i del nya befälssystemet, nämligen bedömd lämplighet för den högre nivån, resultatet av kompelensgivande utbildning och förmågan att omsätta kunskaper i praktisk tjänst. Detta är en urvalsprocess som rätt utvecklad kan godtagas, men en lågt satt åldersgräns som ett instrument för urval till vidareutbildning anser jag vara helt felaktig.

Därmed yrkar jag bifall till det andra yrkandet i motionen 1977/ 78:1737.

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Ny befölsordning för det militära försvaret

GUNNAR OSKARSON (m):

Hert talman! Vad som uppkallat mig återigen är främst Roland Brännströms påslående och i viss utsträckning Eric Hägelmarks anförande.

Lät mig börja med Roland Brännström. Han vill göra gällande att vi inte skulle fä en enhetlig befölskår, att specialistkursen skulle vara en återvändsgränd och att den som en gång hamnat inom ett snävare område har svårt alt ta sig ur detta.

De där sakerna har ju myckel klart rens ut både i propositionen och senare i utskottsbetänkandel. En huvudprincip är, som jag sade i milt tidigare anförande, att åstadkomma flexibilitet och möjligheter för den enskilde att av egen kraft uppnå högre positioner. Det har framhållits i propositionen och undersirukits i utskottets belänkande. Jag måsle för klarhetens skull citera något ur båda dessa aktstycken.

På s. 52 i propositionen sägs följande: "Officer som redan under specialistkursen bedöms lämplig för sådan vidareutbildning bör i de fall del är

203

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

A', befälsordning för det militära försvaret

praktiskt möjligt kunna fiytta över till krigshögskolans allmänna kurs." Där finns alltså redan en klar öppning.

Utskottet har ytterligare utvecklat detla, när man säger: "Utskottet fäster stor vikt vid alt man i det organisatoriska behovet av officerare som har genomgått krigshögskolans högre kurser räknar in officerare som rekryteras från specialistkursen, liksom att del skall kunna förekomma alt man går över frän specialistkursen lill den allmänna kursen. Del måste alltså för den officer som är kvalificerad härför finnas reella möjligheter att genomgå högre kurs vid krigshögskolan även efter del att han har genomgått specialistkursen." Jag tycker att detta klargör de möjligheter som finns att gå över från specialistkursen till den allmänna kursen, all genomgå den efter avslutad specialistkurs om man är lämpad för del, själv vill och kan kvalificera sig.

Beträffande målsättningen förde olika kurserna säger utskottet något som är så klart uttryckt alt del inte går all göra del bättre: "Utbildningen för uppgifter inom fredsorganisationen avses ha i princip samma mål vid specialistkurs som vid allmän kurs. Utskottet anser att detla är en värdefull och viktig inriktning."

För att visa att kursinnehållet inte kan betraktas som genomarbetat och färdigt säger utskottet: "Om det visar sig praktiskt lämpligt bör man också låta någon del av de båda kurserna vara gemensam." Där får vi åter klariagt att det inte är fråga om vare sig en återvändsgränd eller en snävare väg, utan möjligheterna att genomgå högre kurs vid krigshögskolan finns kvar.

Eric Hägelmark talade om all utbildningen borde vara sammanhållen längre än vad som föreslås i propositionen och utskottsbetänkandet. Vi måste ju ändå utbilda för organisationen och för dess behov. Dessa behov har mycket tydligt klariagts i den utredning som ÖB gjorde 1976.1 den har man klarat ut vilka personalbehov man har på olika nivåer. Vi kan ju inte gärna sätta i gäng en utbildning som inte sammanfaller med de organisatoriska behoven. Det är inte försvarbart frän vare sig ekonomiska eller andra synpunkter.

Påståendet om iväbefälssystem och kategoriklyvning är obegripligt mot bakgrund av vad jag tidigare har citerat om flexibiliteten och möjligheterna för övergäng från specialistkursen lill den allmänna kursen.

Slutligen några ord om vidareutbildning vid uppnådda 35 år, dvs. övergångsbestämmelserna. Jag vill tydligt poängtera att vederbörande inte är utestängd frän vidareutbildning. Det gäller dock inte generell rätt, men möjligheten finns om vederbörande visar sig lämplig och önskar genomgå sådan utbildning.

204

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s):

Herr talman! Låt mig bara notera att Gunnar Oskarsons försvar för formuleringarna både i propositionen och i utskottsbetänkandel inte gör mig säkrare pä alt hans citat med "bör" ger de effekter han påstår. Jag är närmast av den uppfattningen alt Eric Hägelmark har rätt. Det stämmer även med de bedömningar som vi har gjort och som ligger till grund för vår reservation. Vi hyser farhåga för att della kan leda till icke önskvärda utvecklingar och är en

väg som inte når målet, nämligen en helt enhetlig befälsordning. Ur den     Nr 103
farhågan kan inte Gunnar Oskarson med hur mänga citat som helst ta     Onsdagen den
"lig-                                                                             29 mars 1978

ERIC HÄGELMARK (fp):

Herr talman! Utskottet har tydligen varit inne på dessa bekymmer, eftersom del vid ett flertal tillfällen enligt Gunnar Oskarsons uppläsning nyss har försökt motverka ett iväbefälssystem. Del är verkligen viktigt all man gör del även i den fortsatta utvecklingen av detla system. Del är också bra att Gunnar Oskarson har påpekat all han har observerat detla. Jag hoppas att del längre fram kommer att ge effekt i den riktningen.

Vad den sammanhållna utbildningen beträffar är det med tanke på dagens ungdomar och den tekniska utvecklingen inom försvaret nödvändigt att ha den grundutbildningen såsom en plattform alt slå på och för avstamp för vidare utbildning. Del skulle, som jag ser det, underiätta undvikandet av ett Ivåbefälssyslem.

Beträffande 35-årsgränsen hann Gunnar Oskarson inte riktigt utveckla vad han hade tänkt säga, eftersom hans lid inte räckte lill. Jag hoppas att man ser generöst på den gränsen.

Ny befölsordning för det militära försvaret

GUNNAR OSKARSON (m):

Hert talman! Jag är inte ute för att övertyga någon emot hans uppfattning, Roland Brännström. Jag har försökt alt klariägga del verkliga sakförhållandet och hur man skall tolka innehållet såväl i propositionen som i utskottsbetänkandel. Om jag sedan inte har lyckats helt, beror det naturiigtvis på min bristande förmåga. Men då hoppas jag alt Roland Brännström har förmågan alt läsa rätt innantill. Jag är övertygad om att vi sedan skall kunna komma överens.

1 fråga om farhågorna för att den nya befälsordningen skulle utvecklas mot någonting annat än vad som är avsett vill jag erinra om vad som står i propositionen. Också utskottet har understrukit detta, även om jag nu inte kan hitta de exakta orden. Del talas emellertid om hur arbetet skall fortsätta beträffande planläggning och detaljutformning.

På s. 49 i propositionen sägs beträffande urval efter hand: "Den närmare utformningen av förutsättningarna för denna vidareutbildning" - bl. a. vidareutbildning lill nivå 5/III - "får, i närmare samarbete med berörda personalorganisationer, övervägas under det fortsalla arbetet."

Här har tydligt klariagts alt vidarearbetel skall ske i samverkan med personalorganisationerna. Jag hyser verkligen fullt förtroende för och tillit till personalorganisationerna. De kommer i del fortsatta arbetet alt bevaka de frågor som här har uttryckts oro för. Det ligger i deras intresse, och de har klart deklarerat detta vid flera tillfällen.

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s):

Herr talman! Den uppfattning som Gunnar Oskarson förde fram nu senast delar jag med honom. Såvitt jag kan erinra mig, har del varit så under hela del

205

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Ny befälsordning för det militära försvaret

arbete vi bedrivit gemensamt.

Däremot känner jag mig inte mera övertygad därför att Gunnar Oskarson med sådan ambition försöker tolka både propositionen och utskottsbelänkandet. Det bästa vore om man inte behövde försöka tolka utan bara kunde läsa vad som är avsikten. Jag tycker att Gunnar Oskarson själv har bekräftat att det finns utrymme för tolkningar, och det bekräftar i sin tur all våra farhågor inte är ogrundade.

GUNNAR OSKARSON (m):

Herr talman! Jag rekommenderade faktiskt Roland Brännström att läsa själv och tolka rätt vad han läser.

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s):

Herr talman! Jag har läst själv. Det är därför vi har motionerat.

206

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av Bengt Gustavsson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Roland Brännström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 10 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Bengt Gustavsson m. fi. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositiönen. Då Roland Brännström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155 Nej - 140

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Bengt Gustavsson m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Roland Brännström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 10 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Bengt Gustavsson m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Roland Brännström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 152 Nej - 143

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Bengt Gustavsson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Roland Brännström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Ny befälsordning för det militära försvaret

Den som vill att kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 10 mom, 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Bengt Gustavsson m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Roland Brännström bärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154 Nej - 141

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 1737 av Eric Hägelmark i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 7

Utskottets hemställan bifölls.

207

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag t ilf vuxenutbildning

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Bengt Gustavsson m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Roland Brännström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i betänkandet nr 10 mom, 8 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Bengt Gustavsson m, fl, i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Roland Brännström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154 Nej - 141

Mom. 9

Utskottets hemställan bifölls.

208

§ 4 Anslag till vuxenutbildning

Föredrogs utbildningsulskottets belänkande 1977/78:15 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller anslag till vuxenutbildning jämte motioner.

FÖRSTE VICE TALMANNEN:

1 fråga om detta belänkande hålls gemensam överiäggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överiäggningen för yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I det följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 2 (Bidrag till kommunal vuxenutbildning m. m.) Regeringen hade - efter föredragning av utbildningsministern Jan-Erik Wikström - i propositionen 1977/78:100 bil. 12 (utbildningsdepartementet) under punkten E5 (s, 557-566) föreslagit riksdagen att till Bidrag till kommunal vuxenutbildning m. m, för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 364 500 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1977/78:759 av Lars Werner m, fl, (vpk), vari yrkats

1, att riksdagen uttalade sig för en inriktning av den kommunala
vuxenutbildningen som innebar

a)  att elevernas rätt lill en bra ekonomi garanterades och studielön infördes från 16 är,

b)  alt nya demokratiska mål för undervisningen formulerades, varvid man utgick från de vuxenstuderandes behov,

c)  att uppsökande verksamhet i samarbete med de fackliga organisationerna påbörjades,

d)    alt studiesociala åtgärder i form av fria läromedel och fri kost infördes
och hälso- och sjukvården för de vuxenstuderande förbättrades,

e)  att rätten till en bra barnstugeplats för alla barn garanterades,

O alt de vuxenstuderande gavs beslutanderätt över sin egen miljö genom införandet av bl, a, skolråd och klassråd, g) att betygen avskaffades, h) alt sludierädgivningen förbättrades och timantalet ökades,

2, att riksdagen hos regeringen hemställde om förslag i enlighet med
denna inriktning,

1977/78:1156 av Åke Gillström m, fl, (s), såvin gällde yrkandet 2,

1977/78:1169 av Tyra Johansson m, fl, (s),

1977/78:1182 av Olof Palme m, fl. (s), såvitt gällde yrkandet 2, och

1977/78:1554 av Ove Nordstrandh (m).

Utskottet hemställde

1,  att riksdagen beträffande skolledarresurs för grundutbildning för vuxna skulle avslå motionen 1977/78:1156 yrkandet 2 och motionen 1977/ 78:1169,

2,  all riksdagen beträffande institutionsföreståndare skulle avslå motionen 1977/78:1554,

3,  att riksdagen beträffande inriktningen av den kommunala vuxenutbildningen skulle avslå motionen 1977/78:759,

4,  att riksdagen beträffande nybörjarundervisning i engelska skulle avslå motionen 1977/78:1182 yrkandet 2,

5, att riksdagen lill Bidrag till kommunal vuxenutbildning m. m, för
budgetåret 1978/79 anvisade elt förslagsanslag av 364 500 000 kr.

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till vuxenutbildning

Punkten 3 (Bidrag till studiecirkelverksamhet)

Regeringen hade under punkten E 6 (s, 566-569) förslagit riksdagen alt 1. godkänna att 106 500 000 kr, av de medel som tillföll statsverket genom vuxenutbildningsavgiften och de influtna skattemedlen från det beskattade vuxenstudiestödel för budgetåret  1978/79 tillfördes anslaget Bidrag till

209

14 Riksdagens protokoll 1977/78:101-103

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till vuxenutbildning

sludiecirkelverksamhet,

2, till Bidrag lill sludiecirkelverksamhet för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 588 500 000 kr,

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:749 av Eric Marcusson (s) och Thure Jadestig (s),

1977/78:876 av Eva Hjelmström m. fl, (vpk), vari yrkats all riksdagen beslutade att avslå den föreslagna begränsningen av studiecirkelverksam-helen och uttala ett bestämt avståndstagande såväl från denna som eventuella framlida folkbildningsfientliga åtgärder,

1977/78:1140 av Arne Andersson i Ljung (m),

1977/78:1182 av Olof Palme m, fl,(s), såvitt gällde yrkandet an riksdagen skulle avslå regeringens förslag under Bidrag till studiecirkelverksamhet om att del totala antalet studietimmar under budgetåret 1978/79 flck öka med högst 2 96 jämfört med innevarande budgetår (yrkandet 1),

1977/78:1389 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari yrkats an riksdagen i enlighet med förslaget i den till kultumtskottet remitterade motionen 1977/78:1388 beslutade att under Bidrag till sludiecirkelverksamhet uttala att någon gräns ej fick sältas för antalet stalsbidragsberättigade studielimmar, alt förslagsanslaget uppräknades i enlighet med skolöverstyrelsens beräkningar och all skolöverstyrelsens förslag om förändringar av statsbidraget tillstyrktes i den mån ej så skett, samt

1977/78:1551 av Elver Jonsson (fp) och Christina Rogestam (c).

210

Utskottet hemställde

1,  alt riksdagen beträffande antalet stalsbidragsberättigade studietimmar budgeförel 1978/79 med bifall lill motionen 1977/78:876 i denna del, motionen 1977/78:1182 yrkandet I och motionen 1977/78:1389 i denna del samt med avslag pä motionerna 1977/78:1140 och 1977/78:1551 skulle avslå propositionen 1977/78:100,

2,  all riksdagen beträffande höjning av statsbidraget per studietimme med anledning av propositionen 1977/78:100 godkände vad utskottet förordat,

3,  an riksdagen godkände att I06 500 0(X) kr. av de medel som tillföll statsverket genom vuxenulbildningsavgiften och de influtna skattemedlen från de beskattade vuxensludiestöden för budgetåret 1978/79 tillfördes förslagsanslaget Bidrag lill sludiecirkelverksamhet,

4,  all riksdagen beträffande medelsanvisningen med anledning av propositionen 1977/78:100 och med avslag på motionen 1977/78:1389 i denna del till Bidrag till sludiecirkelverksamhet för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 593 500 000 k r„

5,  all riksdagen beträffande visst uttalande skulle avslå motionen 1977/ 78:876 i denna del,

6, all riksdagen beträffande åldersgränsen i studiecirklar skulle avslå
motionen 1977/78:749,

Punkten 5 (Bidrag lill driften av folkhögskolor m, m,)

Regeringen hade under punkten E 8 (s, 572-587) föreslagit riksdagen alt lill Bidrag till driften av folkhögskolor m, m, för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 271 557 000 kr,

I detla sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:743 av Karl Hallgren m. fl, (vpk), vari yrkats att riksdagen hemställde hos regeringen om att åtgärder vidlogs för alt inrätta en finskspråkig folkhögskola i västra Sverige,

1977/78:745 av Mats Hellström m, fl, (s),

1977/78:878 av Lars Werner m, fl, (vpk), vari bl. a. yrkats att riksdagen uttalade sig för de i motionen 1977/78:877 angivna riktlinjerna, innebärande att åtgärder borde vidtas för att inrätta särskilda kortare kurser för invandrare vid landets folkhögskolor, främst i ämnena svenska och samhällskunskap, med sikte på en successiv utvidgning av ämnesområdena (yrkandet 1),

1977/78:1150 av Lennart Bengtsson m. fl, (c), vari yrkats att riksdagen hos regeringen skulle anhålla att den framlida arbetsmarknadssituationen för fritidsledare skyndsamt utreddes.

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till vuxenutbildning

1977/78:1151 av förste vice talmannen Torslen Bengtson (c), 1977/78:1171 av Gösta Karisson m, fl, (c, s, m, fp), 1977/78:1550 av Elver Jonsson (fp) och Hans Lindblad (fp) samt 1977/78:1563 av Marianne Slålberg m, fl, (s), vari yrkats att riksdagen skulle

1, besluta hos regeringen anhålla att den nuvarande utbildningen av
fritidsledare med statligt huvudmannaskap och utbildningen av ungdoms-
saml idrotts- och friluflsledare jämte fritidspedagoger med kommunall
huvudmannaskap även efter den 1 juli 1977 skulle bedrivas vid högskolan i
Östersund,

2,     besluta hos regeringen anhålla att de ovan angivna utbildningarna jämte
fritidspedagogulbildningen gavs ett statligt huvudmannaskap.

Utskottet hemställde

1,  att riksdagen beträffande nya självständiga folkhögskolor skulle bifalla propositionen 1977/78:100 samt avslå motionerna 1977/78:745 och 1977/ 78:1171,

2,  all riksdagen beträffande en finskspråkig folkhögskola i västra Sverige skulle avslå motionen 1977/78:743,

3,    alt riksdagen beträffande vissa kurser för invandrare skulle avslå motionen 1977/78:878 yrkandet 1,

4,    alt riksdagen beträffande uttalande om byggnadsbidrag lill vissa folkhögskolor skulle avslå motionerna 1977/78:1151 och 1977/78:1550,

5, att riksdagen beträffande kapaciteten för utbildning av fritidsledare med anledning av motionen 1977/78:1150 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottel anfört,

6, att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:100 och med avslag på

211

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till vuxenutbildning

motionen 1977/78:1563 godkände vad som i propositionen förordals i fråga om frilidsledariinje vid folkhögskola,

7, att riksdagen till Bidrag till driften av folkhögskolor m, m. för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 271 557 000 kr.

Punkten 9 (Bidrag till konlaktlolkutbildning)

Regeringen hade under punkten E 13 (s. 597-600) föreslagit riksdagen att lill Bidrag lill kontakltolkutbildning för budgetåret 1978/79 anvisa elt förslagsanslag av 3 015 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:878 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen uttalade sig för de i motionen 1977/78:877 angivna riktlinjerna innebärande att åtgärder borde vidtas för en avsevärd ökning av tillgängen till tolkar med specialkunskaper, främst inom sjukvården, rättsväsendet och den sociala servicen (yrkandet 3).

Utskottet hemställde

1.                        alt riksdagen till Bidrag till konlaktlolkutbildning för budgetåret 1978/79
anvisade ett förslagsanslag av 3 015 000 kr.,

2.                        att riksdagen beträffande utbyggnad av kontakltolkutbildningen skulle
avslå motionen 1977/78:878 yrkandet 3,

212

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! I utbildningsutskottets betänkande nr 15 behandlas en rad vpk-motioner med förslag till förbättringar för vuxenstuderande och för invandrare och andra minoritelsgmpper när del gäller att studera. Jag skall här la upp några av de krav vi ställt. Kari Hallgren kommer senare i debatten att närmare gå in på invandrarnas möjligheter.

I vpk-motionen 759 har vi föreslagit att riksdagen uttalar sig för en inriktning av den kommunala vuxenutbildningen, som innebär att elevernas rätt lill en god ekonomi garanteras och all studielön införs fr. o. m. 16 års ålder. Vi har krävt att nya demokratiska mål för undervisningen skall formuleras, varvid man utgår från just de vuxenstuderandes behov, vidare att den uppsökande verksamheten byggs ut i samarbete med de fackliga organisationerna, alt sludiesociala förbättringar i form av fria läromedel och fri kost genomförs och att hälso- och sjukvården för de vuxenstuderande förbänras. Vi har vidare sagt att rätlen lill en bra barnslugeplats för alla barn måsle garanteras, all de vuxenstuderande måste ges beslutanderätt över sin egen miljö och utbildning genom införande av bl. a. skolråd och klassråd, att betygen avskaffas och att studierådgivningen förbättras och timantalet ökas.

Vi har begärt att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag i enlighet med dessa riktlinjer. De krav som vi lagt fram har också förts fram av de vuxenstuderande själva och delvis också av LO och TCO,

Nu hade vi så sent som i december förra året en debatt om just de

vuxenstuderandes situation, en debatt som föranleddes av den proposition som då lades fram och som innebaren fortsatt utredande, en proposition som hade sin utgångspunkt i SVUX-utredningen, men där del tyvärr inte logs fasta på alla de positiva förslag som SVUX en gång ställde. Vi avvisade då propositionen, eftersom den inte innebar några reella förbättringar för de vuxenstuderande utan tvärtom.

Vi krävde alt man i stället skyndsamt skulle lägga fram en ny proposition, grundad på SVUX förslag. Del är därför som vi nu återkommer med våra förslag. Det ironiska i sammanhanget är emellertid alt utskottet nu åberopar SVUX just för att avvisa våra krav. Nåväl, utskottets ledamöter har trols vår frånvaro i utskottet faktiskt försökt alt pä elt seriöst sätt behandla motionen. Jag förutsätter - i enlighet med de uttalanden som görs härom - alt en förbättrad anpassning av vuxenutbildningen efter de studerandes behov, en demokratisering av utbildningen och en verklig bestämmanderätt för eleverna över utbildningen skall bli följden av de förslag som så småningom kommer alt framläggas. De uttalanden som kommit från ledande borgeriiga skolpolitiker under den senaste tiden inger emellertid farhågor på den punkten - liksom för övrigt också den proposition som lades fram före jul med förslag till förändringar, som snarast innebar försämringar för de vuxenstuderande.

När del så gäller våra krav att ge de studerande rätt lill en bra ekonomi och en bra hälso- och sjukvård och barnens rätt till en bra barnslugeplats - i dag är bristerna härvidlag ett hinder för många, främst kvinnor, att studera - för vi återkomma härtill i samband med andra motioner. Några kommentarer kan jag dock inte underlåta att göra,

I propositionen hänvisas beträffande barnomsorgen lill del uibyggnadsprogram som de borgeriiga och socialdemokraterna kommit överens om. Vi får återkomma lill det senare i veckan, men jag vill redan nu konstatera att del är ett helt otillräckligt utbyggnadsprogram.

Beträffande betygsfrågan hänvisas i utskottsskrivningen till att ett enigt utbildningsutskott 1976 beslöt avvakta belygsulredningens förslag. Herr talman! Inga Lantz kommer senare i kväll att ta upp den frågan. Vi tycker dock inte att man kan vänta längre på utredningar och remisser. Här har riksdagen elt tillfälle alt uttala en viljeinriktning, som avsevärt skulle förbättra situationen för de studerande och motverka den konkurrensmentalitet och brist på kollektivitei som blir följden av del nuvarande betygssystemet. Med detla vill jag yrka bifall till hela vår motion 759.

1 motionen 878 har vi krävt en förbättring av invandrarnas situation i olika avseenden. Det krav som i dag behandlas av riksdagen är alt åtgärder bör vidtas för en avsevärd ökning av tillgängen på tolkar med specialkunskaper främst inom sjukvården, rättsväsendet och social service. Della är ett krav som länge förts fram av olika invandrargrupper, men situationen är fortfarande katastrofal på många håll.

Jag skulle här kunna referera otaliga exempel på hur främst invandrarbarn och kvinnor drabbas av den brist på tolkar som råder när det gäller sjukvården. Hur de genom att inte kunna göra sig förstådda får en försenad

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till vuxenutbildning

213

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till vuxenutbildning

eller felaktig behandling eller hur invandrarna drabbas genom alt de berövas sina möjligheter att göra sina rättigheter gällande såväl inom rättsväsendet som inom den sociala servicen.

Utskottet hänvisar lill att en ökning av resurserna för lolkutbildning redan skett men att som en följd av det sludiesociala slödel inte alla platser utnyttjas. Det heter i utskottets skrivning att frågan nu prövas av departementet. Då vill jag ställa den direkta frågan till utskottets talesmän: När räknar man med att ha löst denna fråga? I vår motion kräver vi aktiva åtgärder för att fö till stånd en ökning. Utskottets svar visar väl bara på alt de krav pä en förbättring av del sludiesociala slödel som vi sedan länge drivit blir alltmer akuta. Men del är bara en av de åtgärder man måsle vidta för all förbättra situationen och stimulera till denna utbildning.

Med dessa ord vill jag yrka bifall till vår motion 878.

Slutligen, hert talman, vill jag uttrycka min tillfredsställelse över att regeringens förslag om en begränsning av sludiecirkelverksamhelen inte kommer alt bifallas. Detla försök var emellertid så allvariigt all jag anser del vara på sin plats alt riksdagen gör ett uttalande i enlighet med vad vi fört fram i motionen 876, nämligen ett bestämt avståndstagande från folkbildningsfienl-liga åtgärder av detta slag i framliden.

Med del anförda vill jag yrka bifall lill motionen 876 i denna del.

Under detla anförande överlog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

214

ERIC MARCUSSON (s):

Herr talman! Jag vill anmäla en avvikande mening gentemot ulbildnings-utskottet då det gäller behandlingen av motion 749, som jag och Thure Jadestig har väckt.

Studieförbunden har att följa de regler som gäller beträffande statsbidrag. Dessa bidragsregler säger alt deltagare i studiecirkel måste vara 14 år för att vara slatsbidragsberältigad. Delta faktum innebär alt ingen under 14 år kan vara med i en vuxencirkel om ekonomin är avhängig av statsbidraget, och del är den oftast.

Det innebär vidare att föräldrar med barn i 12-13-ärsåldern, som tillsammans med barnet eller barnen finner elt intressant ämne i studieförbundens breda utbud, inte kan della gemensamt i en cirkel. Det finns ett undanlag från 14-ärsregeln, och del gäller musikcirklar. Där får nämligen hälften av deltagarna vara under 14 år. Jag har svårt att förstå varför inte samma princip kan gälla alla cirklar som finns i studieförbundens utbud.

De större studieförbundens ungdomsorganisationer, exempelvis Unga örnar. Ungdomens nykterhetsförbund och Vi unga, har den bestämda uppfattningen alt åldersgränsen för dellagande i studiecirklar bör sänkas.

Såväl utskottets ledamöter som vi motionärer har fått emotta skrivelser i berörda ämne.

Jag vill citera några rader ur en av skrivelserna från Vi unga:

"En fortsatt utveckling av demokratin i Sverige fordrar alt ungdomen pä ett

tidigt stadium kommer i kontakt med olika samhällsfrågor. Studiecirkeln är här som i så många andra fall den helt överiägsna arbetsformen, där du kan fö kunskap om hur samhället fungerar, om olika samhällsproblem, om hur folkrörelser arbetar. Vidare är det viktigt att ungdom för möjlighet att utveckla de fria skapande formema samt utveckla ett kritiskt granskande av del kommersiella utbudet och själva utveckla alternativa former lill detla."

Skolöverstyrelsen säger alt dess erfarenheter av blandade grupper med vuxna och yngre i musikcirklar är positiva.

Jag tror också det vore mycket värdefullt om flera generationer samtidigt kunde fö del av den kultur som förmedlas genom dellagande i studiecirklar. Åldershindret bör undanröjas eller åtminstone bör åldersgränsen sänkas.

Utbildningsutskottet refererar till folkbildningsutredningens debattskrift, SOU 1977:38, där utredningen bl, a, säger att det finns skäl överväga om inte de bestämmelser som gäller för musikcirklar, dvs, att hälften av deltagarna för vara under 14 år, bör gälla för alla cirklar. Eftersom utredningen redan sagt delta borde frågan inte behöva utredas ytteriigare. Det innebär ju bara att de som i dag är 11, 12 eller 13 år hinner bli 14 år innan frågan löses.

Hert talman! Eftersom utskottet är enigt om att avslå motion 749 är det väl ganska meningslöst för mig att yrka bifall till densamma. Jag ställer alltså inget yrkande. Jag hoppas emellertid att frågan kommer att lösas, helst inom en snar framlid.

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till vuxenutbildning

STIG ALEMYR (s):

Hert talman! De föregående talarna har varit myckel kortfattade, och jag kommer därför inte att utnyttja de 15 minuter som jag är antecknad för. Möjligen tvingas jag alt senare under debatten komma tillbaka om det skulle vara så alt någon av kammarens ledamöter ställer någon fråga lill utskottet som jag då behöver besvara.

Eva Hjelmström har talat om den kommunala vuxenutbildningen och kom därvid in på en del av de studiesociala frågorna; dem sysslar dock inte utbildningsutskottet med. Jag upplever själv situationen så, att en rad sludiesociala frågor måste lösas bättre än hittills för att de vuxenstuderande skall ha en rimlig chans all tillgodogöra sig vuxenutbildningen. Del är emellertid en annan fråga än vad utbildningsutskottet nu sysslar med, och därför får vi i annan ordning ägna oss åt den saken.

Flera andra problem som Eva Hjelmström tar upp är också aktuella. När utskottet hänvisar lill utredningar som arbetar är del emellertid i enlighet med den praxis vi tillämpar i Sveriges riksdag. Jag vill alltså erinra om att gymnasieulredningen har i uppdrag att se över den kommunala vuxenutbildningen, alt folkbildningsutredningen gör detsamma frän vissa andra utgångspunkter och att riksdagen i höstas godtog alt en utredning skall tillsättas som särskilt skall se över den kommunala vuxenutbildningen. Jag utgår ifrån, hert talman, att en rad av de frågor som behöver lösas kan lösas i de utredningarna, och sedan kan vi så småningom komma tillbaka och förbättra den kommunala vuxenutbildningen.

215

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till vuxenutbildning

216

När del gäller betygen kan jag upprepa vad Eva Hjelmslröm också har sagt, nämligen all vi har varit överens i utbildningsulskotlet under en ganska läng tid om att vi bör vänta med betygsdebatten tills vi får det samlade greppet om betygsfrägan. Jag vill gärna beklaga alt förslaget om betygen har dröjt sä länge, men vi räknar med att vi i höst skall fä en betygsdebatt i riksdagen, och då är del ganska meningslöst att redan nu la upp en sådan. Det är som sagt bättre att fö ett samlat grepp om betygsproblematiken. Det är inte säkert att vi blir överens, utan vi får troligen ha en ideologisk diskussion i höst, men jag tror att det är klokt av oss all vänta till dess.

På en punkt kan jag instämma med Eva Hjelmslröm: jag delar hennes oro när del gäller utbildningen av kontaktlolkar. Hennes beskrivning av verkligheten med invandrarnas alla problem - ofta dåliga tolkar, väldigt ofta brist på tolkar - är riktig. Utbildningsutskottet har ägnat den frågan stor uppmärksamhet och är klart medvetet om att här finns olösta problem. Men det finns skäl alt påpeka att de problemen framför allt är av studiesocial natur. De utbildningsplatser som redan är anvisade kan inte fyllas med sökande därför att de studiesociala frågorna inte har klarals av. Därför är det angelägel för oss att i föriängningen av den här debatten kunna komma ål de problemen. Först då blir det möjligt för oss alt tillhandahålla elt tillräckligt antal välutbildade tolkar ål invandrarna, som i allt högre grad behöver den hjälpen i det svenska samhället.

Eric Marcusson vill redan nu sänka åldersgränsen för deltagare i studiecirklar så alt hälften kan vara under 14 år, och det ligger mycket i det också. Men jag tror att vi ändå skall vara medvetna om att del anslag till studiecirkelverksamheten som riksdagen om en stund kommer att besluta är över 600 milj, kr. Det är en stor summa pengar, och det har varit svårt, för att inte säga omöjligt, för oss, oavsett vilket parti vi representerar, all räkna fram mera pengar till denna verksamhet nu,

Alla känner lill att utbildningsutskottet enade sig om att inte acceptera den begränsning av utvecklingen av studiecirklarnas antal som föreslogs i propositionen. Vi valde i stället metoden alt minska höjningen av beloppet per timme. Men den manövern innebär en ökning av statsutgifterna - med hur mycket är svårt alt säga, Utbildningsulskottel har yxat lill del och säger att ulskottsförslaget kostar 5 milj, kr, mer än regeringsförslaget. Det kan bli dyrare, men det vet vi inte; det beror på hur mycket sludiecirkelverksamhelen expanderar, I alla fall är del fråga om en kostnadshöjning.

Jag vill gärna säga till Eric Marcusson att jag personligen hoppas -jag tror också att utskottet är helt enigt med mig på den punkten - all den dag skall komma då vi får råd att anvisa så pass mycket pengar alt även yngre kan delta i studiecirklar. Vi är nog alla överens om att del aren verksamhet som betyder mycket för dem, och det hade varit värdefullt om vi hade kunnat bifalla det här yrkandet just nu. Folkbildningsutredningen har menat att del steget borde tas, och det är ekonomiska skäl som har gjort att utbildningsulskottel inte i dag ser möjligheter alt föreslå della.

Herr talman! Med detta ber jag all få yrka bifall till utbildningsutskottets förslag pä samtliga punkter.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Stig Alemyr instämde med oss i mänga av våra krav - och det är naturiigtvis positivt- men hänvisade i övrigt till den praxis som tillämpas i Sveriges riksdag, nämligen att utredningar sitter och utreder i del oändliga.

Frågan om kommunal vuxenutbildning har stötts och blötts och utretts av flera utredningar. Ändå tillsatte regeringen i höstas ytterligare en utredning som skall se på frågan. Vi tycker del är beklagligt. Vi tycker alt man nu äntligen i stället för att fortsätta att utreda kan genomföra förbättringar för de studerande. Om jag minns rätt hade även socialdemokraterna vissa invändningar mot den nya utredningen när frågan var aktuell i december.

STIG ALEMYR (s) kort genmäle:

Hert talman! Det är inte tal om en utredning i del oändliga. Eva Hjelmström måste ha klart för sig att vuxenutbildningen fortlöpande är efter är har fän förbänrade villkor. Dena gäller dels den kommunala vuxenutbildningen, dels studiecirklarna och dels folkhögskolorna. För inte ens ett år sedan antog vi en mycket dyrbar folkhögskolereform, och vi har vartenda år hittat nya lösningar för att förbättra de vuxenstuderandes situation och lösa deras problem. Vi kan naturiigtvis inte genomföra alla lösningarna på en gång, men jag vill, herr talman, bestämt protestera mot påståendet att della är ett utredande i det oändliga. Vi ser varje år resultat för de vuxenstuderandes del.

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till vuxenutbildning

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Stig Alemyr kan ändå inte förneka att de förslag som SVUX en gång framlade beträffande de vuxenstuderande ännu inte har genomförts utan an man innan man genomfört de förslagen har tillsatt en ny utredning.

Sedan tog Stig Alemyr upp en rad reformer som har genomförts beträffande de vuxenstuderande. Han hänvisade bl. a. till folkhögskolereformen. Jag vill då bestämt förneka alt den skulle innebära särskilt många förbättringar för de folkhögskolestuderande. Jag yttrade också att del finns vissa saker som inger farhågor för att det förslag som så småningom skall komma all framläggas inte kommer att innebära några förbättringar utan i vissa fall tvärtom medför försämringar.

STIG ALEMYR (s) kort genmäle:

Herr talman! Det sista som Eva Hjelmslröm nu sade om folkhögskolebe-slulei visar bara att hon inte känner till vad det handlar om.

Debatten om studiestödet måste emellertid tas upp med socialförsäkringsutskottet, eftersom uibildningutskottet inte sysslar med frågan om studiestöd till vuxna. Frågan måste alltså ställas i annan ordning.

CHRISTINA ROGESTAM (c):

Herr talman! Jag skall begränsa mitt inlägg till ett avsilt i det här belänkandet, nämligen bidraget till studiecirkelverksamheten.

217

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till vuxenutbildning

218

I budgetpropositionen konstateras att antalet studietimmar har ökat kraftigt under senare år. Skolöverstyrelsen räknar med ca 10 96 ökning nästa budgetår. Innevarande år beräknas ökningen ligga på mellan 15 och 16 96 i snitt. Med hänsyn till det rådande ekonomiska läget föreslår föredragande statsrådet en temporär begränsning av ökningen av den stalsbidragsberättigade studiecirkelverksamheten. Det totala antalet studielimmar budgetåret 1978/79 föresläs fä öka med högst 2 96 jämfört med del faktiska antalet studietimmar under innevarande budgetär.

Studiecirkeln är sedan årtionden det fria studiearbetets främsta arbetsmetod. Man är en i en kamratkrets, sludieledaren är en i gruppen. Studiecirkeln är en oslagbar företeelse undervisningsmässigl och socialt. Tillsammans med andra människor samlas man för all lära sig något, diskutera och umgås. Grundläggande för folkbildningsarbetet har varit just det fria och frivilliga studiearbetet. Under senare år har allt fler upplevt den ökade institulionali-seringen som ett hot mot friheten. Administrationen har också kommit att svälla alltmer. Del är viktigt all folkbildningsutredningen i sitt arbete tar hänsyn till och ulformar det framtida stödet på ett sådant sätt att en ökad institutionalisering och byråkratisering hindras. Det kan ske genom att samhället ställer resurser till förfogande för folkbildningsarbetet ulan att för den skull detaljstyra bidragsgivningen. Det är viktigt alt reglerna för bidragsgivningen utformas så att det finns utrymme för nya idéer och även ifrågasättande av det bestående samhället. Det är också viktigt att skapa lika förutsättningar för studieförbunden att arbeta och för olika grupper i samhället all komma i kontakt med folkbildningsarbetet. Del är viktigt att samhällets stöd utformas så att det inte styr verksamheten utan i stället möjliggör för studieförbunden att vara just fria utbildningsorganisationer.

1 utskottets behandling av regeringens förslag har vi kommit fram lill att den av regeringen föreslagna takkonstruktionen är förenad med många administrativa och byråkratiska besvär. Det framfördes också klart till utskottet i samband med en uppvaktning från Folkbildningsförbundel. Man argumenterade övertygande om de administrativa svårigheter som tvåpro-centsspärren skulle medföra för förbunden.

Utskottel har därför diskuterat andra möjligheter att begränsa statens utgifter för Sludiecirkelverksamhelen nästa år. Del utskottet nu föreslår är all man begränsar höjningen per timme till 47 kr. och samtidigt tar bort förslaget om ett tak. Detta innebär alt folkbildningsverksamheten, liksom alla andra delar av samhället, måste bära sin del av det trängda stalsfinansiella läget. Men utskottets förslag innebär alt begränsningen görs på ett för studieförbunden betydligt enklare och smidigare sätt. Man får en mindre ökning av bidraget per timme, men man slipper den byråkrati som var förenad med takkonstruktionen. Vad utskottet har gjort är alltså att acceptera regeringens bedömning om nödvändigheten av att i det nuvarande ekonomiska lägel hålla igen även på statens utgifter för studiecirkelverksamheten. Men utskotiei har gjort en enklare konstruktion för den här begränsningen. Alt det mera är en fråga om en annan teknisk lösning framgår också av all den uppräkning av anslaget till studieförbunden som utskottet har gjort begränsar

sig till 5 milj. kr.

Den lösning utskottet har enats om är positiv ur flera synpunkter. Dels är det principiellt viktigt all staten inte binder det fria och frivilliga studiearbetet i mer administration och byråkrati än nödvändigt. Dels har vi hittat en konstruktion som studieförbunden upplever som klart bättre än regeringens förslag. Dels har utskottet kunnat bli enigt om denna lösning. Inte minst det sista är viktigt, och del visar vilken betydelse alla partier tillmäter folkbildningsarbetet.

Jag vill gärna påminna om att redan regeringens förslag i budgetpropositionen innebar en beräknad ökning av anslagen till studieförbundens verksamhet med ca 80 milj. kr. Dessutom noterar utbildningsministern att han beräknar att utrymme för en viss ytterligare reell ökning av verksamheten kan skapas genom att skärpt uppmärksamhet ägnas kontrollen av att cirkelverksamheten genomförs i överensstämmelse med gällande bestämmelser.

Utskottet delar här utbildningsministerns uppfattning och har ställt sig bakom det uttalande han gör om skärpt uppmärksamhet på gällande bestämmelser. Dessutom betonar utskottet vikten av att studieförbunden utvecklar ett lokall samarbete.

Låt mig än en gång understryka betydelsen av att utskottet har kunnat resonera sig fram till en enig ståndpunkt inom i stort sett den kostnadsram som regeringen föreslog. Jag ber, herr talman, att fö yrka bifall till utbildningsutskottets betänkande i dess helhet.

Nr 103

Onsdagen den . 29 mars 1978

Anslag till vuxenutbildning

ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! Vi behandlar, som Christina Rogestam mycket rikligt avslutade med, nu ett enigt utskottsbetänkande om anslag till vuxenutbildningen. Alt della betänkande är enigt beror på, som också Christina Rogestam var inne på, att vi under behandlingen i utskottet har lyckats avvärja ett förslag från regeringen, som var djupt oroande ur både praktiska och principiella synpunkter för det fria och frivilliga folkbildningsarbetet, nämligen att sätta ett tak för hur mycket studiecirkelverksamheten skall få öka.

Sedan statsbidragen till studiecirklar tillkom 1947 har detta anslag varit elt förslagsanslag. Det har ansetts självklart att den mycket flexibla verksamhet som är kännetecknande för studieförbunden i vårt land - med sin nära förankring i organisationer och folkrörelser, med sin direkta kontakt med människor i olika vardagssituationer, i föreningsliv, på arbetsplatser och i bostadsområden - varit någonting som inte får institutionaliseras eller föras in i en byråkrati, som skulle kväva den idealitet och entusiasm som ligger i all de själva smidigt får bestämma sin verksamhet utifrån uppkomna behov och intressen. Det får inte bli så att staten indirekt styr verksamheten genom alt tvinga studieförbunden till att bli någol av myndigheter för sina lokalorganisationer. Det är en viktig folkrörelseprincip att de studiecirklar som växer fram ute i organisationerna, ute bland människorna, och som uppfyller villkoren skall ha sitt statsbidrag. Om del statsfinansiella läget är besvärligt.

219

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till vuxenutbildning

220

som del nu är, måste del ta sig andra ullryck än att man sätter ett tak för antalet statsberättigade studiecirklar.

Det är med stor tillfredsställelse vi kan notera att den socialdemokratiska partimotion som yrkat avslag på regeringens förslag om ett tak för ökningen av bidragen till sludiecirkelverksamhelen tillstyrkts av ett enigt utbildningsutskott. Att så har kunnat ske kan vi tacka inte minst studieförbunden för. Den häftiga reaktion som regeringsförslaget väckt inte bara hos ABF och TBV m. fl. utan också hos de tre regeringspartiernas egna studieförbund. Vuxenskolan och Medborgarskolan har verksamt bidragit lill att denna för svenskt folkrörelseliv så främmande åtgärd har kunnat avvisas.

Jag tycker alt del i detta sammanhang kan vara lämpligt an erinra om vad Olof Palme sade i elt tal i riksdagen 1973 om den nya författningen: "Den svenska demokratin sådan vi i dag känner den har i hög grad växt fram i studiecirkeln, i den lilla gruppen, där människor samlades och upptäckte att de hade kraften och förmågan att bestämma över sina egna angelägenheter."

Studieförbunden har de senaste månaderna genom sina aktiva insatser bevisat alt de haft kraften och förmågan att ändra ett regeringsförslag som hotat att inskränka deras självständighet att lokalt bestämma sina egna angelägenheter.

Hur värdefullt det är att ett tak för hur mycket studiecirkelverksamheten skulle få öka ej blir verklighet förstår var och en om man bara tänker på vilken administrativ apparat som studieförbunden tvingats bygga upp, om regeringens förslag hade gått igenom: all kvotera ut studielimmar i mer än 10 000 olika kvoter till alla lokala medlemsföreningar runt om i värt land och kontrollera att dessa kvoter inte överskrides. Och tänk alla dessa konferenser och överläggningar om planering och kvotering av verksamheten, som detla skulle ha lett till! Det skulle ha betytt miljoner kronor i ökade kostnader fören fullständigt onödig byråkrati, som studieförbunden inte har råd till och minst av allt önskat sig. Det är litet förvånande att de partier i regeringen som under valrörelsen talade så mycket om alt man skulle minska byråkratin och centraliseringen nu har lämnat ett förslag som skulle leda till ökad byråkrati och centralisering av beslutsfattandet.

Del är, som redan sagts här, ett ganska högt pris som studieförbunden fält betala för att slippa delta tak. Cirkelbidraget skulle enligt regeringens proposition räknas upp med 4 kr. per studietimme- från 46 till 50 kr. Det aren höjning med 8,7 96. Utbildningsutskottets kompromiss betyder alt sludiecir-kelanslaget räknas upp med 2,2 96 för icke prioriterade studiecirklar och med 1,6 96 för prioriterade cirklar Dessa siffror skall ställas i relation till förra årets inflation pä över 13 96. Sludiecirkelverksamhelen drabbas alltså av en ganska stor reell försämring. För dagen kan vi tyvärr bara konstatera att sä är fallet och att folkbildningen får dra åt svångremmen extra mycket. Det viktigaste har ändå varit att få bort taket.

Men det får inte bli så också i fortsättningen att det är den verksamhet som speciellt vänder sig till de kortutbildade som skall drabbas hårdast då samhällsekonomin är besväriig. 1970-talet har kännetecknats av ett re-

formarbete på vuxenutbildningens område som haft en medveten jämlik-helsprofil. Det är viktigt att vuxenutbildningen återfår denna profil.

I detta anförande instämde .Karl-Erik Svartberg (s) och Håkan Strömberg

(s).

CHRISTINA ROGESTAM (c) kort genmäle:

Herr talman! För mig är del viktigt att konstatera att utskottet här har kunnat ena sig om en modell. Den innebär alt utskotiei i stort har accepterat regeringens bedömning att i det trängda ekonomiska läget även folkbildningen måste vara med om att bära en del av bördan. Men den konstruktion med ett tak som regeringen föreslog visade sig i praktiken inte vara speciellt bra. Utskottet tog då konsekvenserna av detta och ändrade på förslaget i enighet, och det tycker jag är bra.

Roland Sundgren talade mycket om risken för alt vi får en stor administrativ apparat, och jag håller med om att del hade kunnat föreligga en sådan risk. Men, Roland Sundgren, tyvärr har vi ju redan nu en ganska betungande administrativ apparat för studieförbunden. Jag tycker därför alt det vore bra om vi kunde enas om att det aren viktig uppgift för folkbildningsutredningen att snarast försöka få fram förenklade bidragssystem för studieförbunden.

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till vuxenutbildning

ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Få reformområden i vårt land har under de senare åren häften sä kraftig expansion som vuxenutbildningen. Det finns en rad sakliga argument för denna utbildning, bl. a. det faktum att en myckel stor grupp människor inte fick möjlighet till en god och tillräckligt lång skolutbildning i sin ungdom och alt de bör få den chansen under senare år.

I det stora hela torde man kunna säga att vuxenutbildningsexpansionen har blivit större än vad många bedömare tänkte sig för 10 eller 15 år sedan. På praktiskt taget alla områden där det anordnas vuxenutbildning har det skett stora ökningar- det må sedan gälla studieförbund, folkhögskolor, utbildning i arbetsmarknadsverkets regi eller kommunala grundskolekurser och gymnasieutbildningar. Detta är självfallet oerhört positivt, och det finns anledning att känna tillfredsställelse över de insatser som gjorts av såväl statliga som kommunala myndigheter men också av de ideella krafter som ställt sig i spetsen för en sådan utveckling.

När nu en uppbromsning i expansionstakten för vuxenutbildningen föresläs finns del anledning att erinra om att denna trots betydande svårigheter i vår samhällsekonomi ändå tillförs elt hyggligt tillskott när det gäller möjligheten alt bedriva bildning och utbildning för den vuxna generationen. Detta är som jag sade särskilt betydelsefullt för de grupper som inte fick en sådan möjlighet till utbildning i sin ungdom. Ett skäl lill att man kan få intrycket att vuxenulbildningsområdet har fått en relativt blygsam plats i debatten och i budgeten är bl. a. det faktum att vi under fjolårets riksmöte tog flera betydande reformbeslut. Det gäller t. ex. folkhögskolan.

Positivt är ändå alt kunna konstatera att regeringens förslag beträffande

221

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till vuxenutbildning

222

vuxenutbildningen jämte de motioner som har väckts med anledning av regeringsförslaget har kunnat samla elt enigt utskott bakom sig, och jag vill påstå att del aren enighet i positiv anda. På några punkter har utskottet gjort markeringar och förändringar, men vi är alla i utskottet övertygade om att dessa förändringar har varit förbättringar, och de har som sagt skett i full enighet. När det gäller de medel som studieförbunden kan förfoga över har utskottet funnit anledning att anslå ytterligare ett belopp av del försöksanslag som anvisades i budgetpropositionen. Del plussas pä 5 milj. kr. till studiecirkel verksamheten.

Utskottet är emellertid helt ense med departementschefen om att vi i det ekonomiska läge vi har bör göra någon form av begränsning även dä det gäller Sludiecirkelverksamhelen. Utskottet har här föreslagit en annan konstruktion för denna begränsning.

Jag instämmer i Roland Sundgrens uttalande när det gäller principerna för det fria folkbildningsarbetet - del är inte svårt för någon i utskottel att instämma i del. Den administrativa förenkling som arbetats fram inom utskottet har skett lill fromma för folkbildningsarbetet, del är också min övertygelse. Men Roland Sundgren utmålade att del rör sig om gigantiska summor också när det gäller del ökade anslag det kommer att bli fråga om. Som jag tidigare sagt är del fråga om en ökning med 5 milj. kr., alltså med omkring 1 96, av anslaget lill studieförbunden. Störte var således inte skillnaden mellan grundförslaget och del förslag som utskottet slutgiltigt fastnade för.

En annan punkt, som kanske vid första ögonkastet kan te sig utmanande, är att såväl utskottet som regeringen gjort bedömningen att också studieförbunden måste ägna skärpt uppmärksamhet åt bidragsbestämmelserna. Utskottel betonar också vikten av att studieförbunden utvecklar elt starkare lokalt samarbete.

Jag tror att båda dessa påpekanden på såväl kort som lång sikt kommer att vara till gagn för såväl studieförbunden som dem som lar förbundens tjänster i anspråk.

När del gäller folkhögskoleanslaget vill jag bara noteraden markering som görs av utskoitel med anledning av motioner frän folkparti- och cenlerhåll beträffande de byggnadsanslag övergångsvis som fjolårets riksmöte fattade beslut om. Det är ju så att byggnadsbidrag enligt äldre bestämmelser skall utgå till byggnadsobjekt, beträffande vilka ansökan inkommit före 1 oktober 1976 och för vilka kostnaderna överstiger 700 000 kronor. När del gäller denna anslagspost hade skolöverstyrelsen gjort bedömningen alt man borde göra en något kraftigare uppräkning än vad departementschefen sedermera föreslog.

I motionerna yrkas all riksdagen måtte se till att det reala värdet på dessa bidrag upprätthålls och alt de urspmngliga intentionerna uppnås.

Utskottet finner för sin del inte att riksdagen bör göra någol särskilt uttalande men slår fast att utskottet har "förutsatt att den framtida medelsanvisningen kommer att avvägas så att övergångstiden åtta år inte behöver föriängas". Efter detla uttalande finner utbildningsulskottel inte

anledning att hemställa om riksdagens särskilda beslut.

Vi motionärer är också helt till freds med detla, eftersom utskottel slår fast att övergångsbidragets storiek måste anpassas så att de som uppfyller kraven för detta byggnadsbidrag också har en garanti för att åtagandena kommer alt infrias.

Herr talman! Det hade i en annan och bättre ekonomisk situation funnits anledning alt göra en större satsning på vuxenutbildningen än man nu gör, men det förslag som utbildningsutskottet framlägger är ändå en klar markering frän statsmakternas sida av vuxenutbildningens betydelse. Också i ett ekonomiskt svårt läge får man en uppräkning av anslaget så att man kan fullfölja sitt uppdrag och på en och annan punkt även vidareutveckla det.

Med det sagda, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets hemställan i dess helhet.

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till vuxenutbildning

ROLAND SUNDGREN (s) kort genmäle:

Herr talman! Christina Rogestam och Elver Jonsson har nu uttryckt glädje över alt vi nått enighet och lyckats förhindra ett tak. De bör vara mycket lacksamma föralldel funnitsen socialdemokratisk partimotion som gjort det möjligt alt avvärja della praktiskt och principiellt mycket betänkliga förslag.

Jag har icke velat göra gällande att det är fråga om några stora pengar som studieförbunden för genom borttagandet av taket - tvärtom. Jag konstaterade att det stått studieförbunden ganska dyrt, men vi har fått acceptera del med tanke på den fördel del ändå av olika skäl är alt fö bort taket.

Eftersom Elver Jonsson kom in pä hur viktigt det är alt man ser till att de olika bestämmelserna följs av studieförbunden vill jag också säga att inte minst ABF ägnat stor uppmärksamhet åt att kontrollera alt statsbidragsvillkoren uppfylls.

BIRGER NILSSON (s):

Herr talman! Folkhögskoleutredningen föreslog våren 1977 att all ungdoms- och frilidsledarutbildning som dä bedrevs som specialkurs inom gymnasieskolan och som kombinationsutbildning skulle överföras till folkhögskola.

Folkhögskoleutredningens betänkande överiämnades ungefär samtidigt som regeringens proposition om utbildning och forskning inom högskolan behandlades i riksdagen. Propositionen innehöll bl. a, förslag dels om att kombinalionsutbildningar skulle upphöra som företeelse och överföras från ett delat till elt enhetligt, statligt huvudmannaskap, dels om att fritidsledar-linjer skulle upptas som allmän utbildningslinje inom högskolan. Riksdagen godkände regeringens förslag på båda dessa områden.

Folkhögskoleutredningen uppmärksammade emellertid alt elt genomförande av utredningens förslag innebar vissa problem för Östersunds vidkommande. Del berodde främst på att ungdoms- och fritidsledarulbildningen i Östersund var, och fortfarande är, integrerad med utbildning av fritidspedagoger. Utredningen konstaterade också att "en förändring av huvudmanna-

223

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till vuxenutbildning

224

skåpet bör inte genomföras pä elt sådant sätt att en fortsalt integrering omöjliggörs", Fritidsledarulbildningen borde därför, enligt utredningen, även efter en överföring till folkhögskola äga rum i samma lokaler i Östersunds centrum som innan. Förslaget hade inte förankrats hos berörda huvudmän, Östersunds kommun och Jämtlands läns landsting,

Ungeför samtidigt som folkhögskoleutredningen överiämnade sitt betänkande föreslog dessutom regeringen i en proposition om bl, a, utbildning av fritidspedagoger alt fritidspedagogulbildningen inom den kommunala högskolan - del är en sådan som finns i Östersund - successivt skulle avvecklas och överföras till statlig högskoleenhet med annan lärarutbildning. Någon sådan finns inte i Östersund, vilket innebär alt folkhögskoleulred-ningens förslag om fortsalt integration var inaktuellt redan när det framfördes.

På två centrala punkter, dels att frilidsledariinje upptogs som allmän utbildningslinje inom högskolan, dels att den kommunala fritidspedagogulbildningen skulle avvecklas, var folkhögskoleulredningens förslag grundat på inaktuella premisser. Trots delta föreslår regeringen i budgetpropositionen att folkhögskoleutredningens förslag i denna del skall genomföras den 1 juli 1979 och all ungdoms- och frilidsledarutbildning sålunda överföras till folkhögskola.

Genom beslutet våren 1977 att uppta fritids- och ungdomsledarulbildning-arna som allmänna utbildningslinjer inom högskolan har riksdagen också tagit ställning för att dessa linjer motsvarar de krav på varaktighet, utbildningskvalitet, yrkesinriktning m. m. som ställs på en sådan utbildning.

Regeringens förslag om en överföring av utbildningen till folkhögskola innebär att en utbildning som betecknas som allmän utbildningslinje inom högskolan inte organisatoriskt kan anordnas inom högskolans ram, dvs. vid statlig eller kommunal högskoleenhet.

Universitets- och högskoleämbetet, UHÄ, avstyrkte också mot denna mycket märkliga bakgrund folkhögskoleulredningens förslag. UHÄ hävdade att om en utbildning klassas som en allmän utbildningslinje måste den också finnas tillgänglig enligt de principer som gäller för högskoleutbildning i allmänhet och inte uteslutande förekomma inom folkhögskolan, vars högskoleutbildning i väsentliga avseenden föreslås följa regler som avviker från högskolan i övrigt.

I Östersund, som var något av pionjär för utbildningar inom fritidsområdet, finns f. n. fritidsledariinjen som statlig utbildning samt ungdomsledar-, idrotts- och friluftsledar- och frilidspedagogulbildning som kommunal högskoleutbildning. Samtliga dessa linjer är f n. integrerade med varandra. Elt förverkligande av folkhögskoleutredningens förslag innebär att all ungdoms- och frilidsledarutbildning överförs lill Birka folkhögskola men blir kvar i Östersunds centrum. Är detta folkhögskolemiljö? Dessutom avvecklas kanske redan den 1 juli 1979 fritidspedagogutbildningen.

Mot denna bakgrund menar vi att den enda möjligheten all bevara alla utbildningar inom fritidssektorn i Östersund och därmed ytterligare förbättra

möjligheterna till samverkan mellan skilda högskoleutbildningar på orten är att förstatliga alla berörda utbildningar och överföra dem till högskolan i Östersund. Den uppfattningen framfördes också i ett yttrande som avgavs gemensamt av skolstyrelsen i Östersunds kommun, Jämtlands läns landstings utbildningsnämnd samt högskolan i Östersund. I yttrandet pekas bl. a. på sådant som lärarpersonalens anställningstrygghet, de goda samverkans-och utvecklingsmöjligheter som ett förstatligande skulle medföra, m. m.

Det är inför riksdagens beslut här i dag en väsentlig komplettering som bör göras. Mot bakgrund framför allt av den besväriiga lokalsituationen är det långt ifrån säkert att landstinget har möjligheter alt överta utbildningarna den 1 juli 1979, Propositionen förutsätter en överenskommelse mellan berörda huvudmän. Vad händer om en sådan inte kan komma till stånd? Är inte ett förstatligande också av den anledningen en överiägsen lösning?

F, n, sker en utveckling mot en ökad integration mellan skilda samhälleliga och enskilda organs insatser för gruppen barn och ungdom. Denna utveckling talar för en nära samverkan också inom berört utbildningsområde. Vid högskolan i Östersund ges f, n, utbildning på bl, a, social linje. Ett förstatligande av frilidsuibildningarna och därmed ett enhetligt statligt huvudmannaskap för bl. a. sociala linjen, fritidsledariinjen och fritidspedagoglinjen skulle utgöra en myckel god grund fören sådan framlidsinriktad samverkan. Del skulle också ligga helt i linje med utbildningsministerns uttalande i budgetpropositionen alt utbildningen på de s, k, ulbyggnadsorterna skall hållas samman och sä långt möjligt inte splittras pä skilda områden,

Lärarulbildningsutredningen,LUT 74, avstyrkte också folkhögskoleutredningens förslag, LUT 74 har lill uppgift bl. a, att med anledning av införandel av SlA-skolan utreda möjligheterna alt skapa kombinalionsljänsler som lärare/fritidsledare,

Elt beslut i enlighet med regeringens förslag innebär för högskolan i Östersund att den enda utbildningslinje - fritidsledariinjen - som del inte råder någon konkurrens om i högskoleregionen överförs lill annan huvudman, vars möjligheter alt klara den är osäkra.

De invändningar som avser situationen i Östersund talar för att riksdagen inte nu lar ställning i överföringsfrågan. Förutsättningarna för en överföring kan i dag inte överblickas, och konsekvenserna, bl, a, personal mässigt, förde olika högskoleenheter som nu anordnar frilidsledarutbildning bör klariäg-gas.

Riksdagen begärde för snart elt år sedan att regeringen skulle la initiativ till en förutsättningslös utredning rörande huvudmannaskapet i högskolan. Regeringens initiativ dröjer.

Herr talman! Mot bakgrund av del anförda yrkar jag all riksdagen med anledningav motionen 1977/78:1563 och med avslag på propositionen 1977/ 78:1(X) beslutar hos regeringen hemställa alt frågan om ungdoms- och fritidsledarulbildningens fortsatta huvudmannaskap utreds närmare av den huvudmannaskapsutredning som rikdagen begärt och som förutsätts snart kommer att tillsättas.

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till vuxenutbildning

15 Riksdagens protokoll 1977/78:101-103

225

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till vuxenutbildning

STIG ALEMYR (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill säga till Birger Nilsson och övriga jämtlänningar alt utbildningsutskottets enhälliga förslag icke avser att beröva er den utbildning av fritidsledare som ni har i Östersund. Vi är övertygade om att Jämtlands läns landsting är intresserat av att fortsätta utbildningen, I utskottets förslag ligger alltså inget som helst hot mot fritidsledarulbildningen i Östersund,

För Östersund måste emellertid samma bestämmelser som för landet i övrigt gälla. Utskottet föreslär med bifall till propositionen att fritidsledarutbildningen skall bli en kommunal högskoleutbildning, och det måsle gälla också för Östersund. Vi kan icke ha ett särskilt regelsystem där alldenstund, som jag sade, utbildningen som sådan icke påverkas negativt av utskottets förslag.

Del är naturiigtvis besväriigt alt vi inte har elt enhetligt huvudmannaskap för högskolan. Jag är angelägen alt understryka vikten av all dessa frågor utreds. Vi vet inte vad som kommer ut av en sådan utredning, men det är besvärande all huvudmannaskapet varierar som det gör. Det är t. o. m. så med del nya förslaget att folkrörelser kan komma att vara huvudmän för högskoleutbildning. Därför är det angeläget alt en utredning tillsätts så snart som möjligt,

Birger Nilsson frågar vad det är för folkhögskolemiljö om utbildningen till stor del ligger i det centrala Östersund. Ja, det beslut som riksdagen fattade i juni månad förra året om folkhögskolan säger att folkhögskolans utbildning kan äga rum såväl inom dess egna lokaler som på annan ort utanför folkhögskolan. Del var något av finessen i del beslut som då fattades, att folkhögskolan som en fri bildningsorganisalion skall kunna gä utanför sina egna murar, tränga ut i kommunerna och samhällena runt omkring och bjuda den utbildning som människorna där behöver. Att Jämtlands läns landsting till viss del föriägger folkhögskoleutbildning till Östersund är helt i överensstämmelse med det beslut om folkhögskolan som en praktiskt taget enhällig riksdag fattade i juni förra året.

226

KARL HALLGREN (vpk):

Herr talman! I del belänkande som nu behandlas finns en vpk-motion, nr 743, som innehåller yrkande om alt riksdagen skall hemställa hos regeringen all åtgärder vidtas för alt inrätta en finskspråkig folkhögskola i västra Sverige.

Motionen har tillkommit efter kontakter med finländska invandrare i Västsverige. Dessa har pekat på behovet av en sådan folkhögskola, varvid man starkt har betonat alt flertalet av de finländska invandrarna är ungdomar som tidigare studerat i sitt hemland och som har uttryckt önskemål om att fö möjlighet att fortsätta sina studier här.

Språksvårigheter reser dock allt som oftast hinder härför. En finskspråkig folkhögskola vore därför ett utmärkt sätt att eliminera en del av dessa svårigheter. Behov och intresse för en finskspråkig folkhögskola i Västsverige finns således. Frågan är då på vilket sätt man skall gå till väga och vilka åtgärder som måste lill för all tillgodose delta behov och de klart uttryckta

önskemålen från de finländska invandrarna i Västsverige.

Utskottets ledamöter avslår motionen och hänvisar lill rena formaliteter. Huruvida utskoitel anser del nödvändigt eller ej all inrätta en folkhögskola för finskspråkiga framgår inte av motiveringarna för avslagsyrkandel. Vad man kan utläsa är elt markant ointresse för frågan, eftersom utskoitel inte med en rad berör sakfrågan och de finländska invandrarnas problem.

Med anledning av de kortfattade rader med vilka man i utskottsbetänkandel har behandlat denna motion ställer jag följande fråga lill ulskottsledamölerna här: Är någon intresserad av all medverka till alt tillmötesgå de finländska invandrarnas klart uttalade önskan att fö möjligheter alt fortsätta studera här i landet efter studieavbrott i sitt hemland? Jag är tacksam för en deklaration från de övriga partierna.

Molionsyrkandet innebär inte att den föreslagna folkhögskolan skall drivas i statlig regi, vilket man vill låta påskina i utskottsbetänkandel. Vpk har begärt alt riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder föran fö lill stånd en sådan skola. Vi anser att del inte kan resas några godtagbara skäl för alt regeringen inte skall kunna ta initiativ i enlighet med molionsyrkandet utan all skolan i fråga därför måsle bli statlig. Kontakter kan helt naturligt tas med kommuner eller ideella organisationer i västra Sverige, vilka kan ställa upp såsom huvudmän för skolan. Såvitt jag kan se finns det ingenting som hindrar regeringen all göra delta. Jag yrkar därför bifall till motionen 743,

Jag skall också någol beröra yrkande 1 i motionen 878 beträffande åtgärder för alt inrätta särskilda kortare kurser för invandrare vid landets folkhögskolor - främst i svenska och samhällskunskap - med sikte på en successiv utvidgning av ämnesområdena. Motiven för yrkandet finns i motionen 877, som redan har berörts här, I denna motion pekar vi bl. a. på behovet av speciella kurserom 4-6 månader för invandrare med i huvudsak inriktning på samhällskunskap och svenska. Vi är på del klara med att det redan finns sådan verksamhet - enligt vår mening dock i alltför ringa omfattning.

Utskottet anser även här att molionsyrkandet bör avslås med mollveri ngen alt möjligheter redan föreligger för folkhögskolorna att satsa mer på invandrarfrågorna. Men del är inte de formella möjligheterna som vpk angriper. Vi har inte heller föreslagit några ändringar i del avseendet. Vad vi vill påpeka är att de reella möjligheterna är starkt begränsade, exempelvis när del gäller att fö fram kvalificerade lärare pä de olika invandrarspråken. Här anser vi att regeringen kan ta initiativ.

Om regeringen inte visar större intresse än hittills för invandrarnas problem rimmar del verkligen dåligt med vad regeringen framför i årets budgetproposition, där man bl, a, säger alt det inte längre går att tala om invandrarna som en från den övriga befolkningen klart avgränsad grupp eller om invandrarpolitiken som om den enbart omfattade åtgärder för en begränsad del av invånarna i landet. Invandringen har i hög grad inverkat på den samhällspoliliska debatten och berikat det kulturella livet i Sverige, Dessa omständigheter måste enligt regeringens uppfattning vara grundläggande utgångspunkter i del fortsatta invandrarpoliliska reformarbetet.

Det är vackert skrivet. Det går tydligen bra - och är kanske bekvämast så -

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till vuxenutbildning

227

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till vuxenutbildning

att i olika deklarationer tala i vackra fraser om nödvändigheten av en annan och bättre invandrarpolitik samt om andra och rikligare värderingar av invandrarnas betydelse för landet. Men när det gäller konkreta åtgärder som föresläs och som i någon män tillgodoser rättmätiga krav använder regeringen rent formella skäl för att avvisa åtgärderna. Det kan inte tolkas pä annat sätt än att man är villig alt i ord tillslå behovet av vissa förbättringsåtgärder men saknar intresse för att genomföra dessa.

Del har redan hemställts om bifall lill yrkande 1 i motionen 878, sä det vore en överioppsgärning att äter göra del.

228

STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Det är väl alldeles självklart alt vi behöver satsa alltmer på en rimlig utbildning ål de stora skaror av invandrare som kommit lill vårt land. Det kan då från fall lill fall diskuteras om detta skall vara en utbildning där enskilda invandrargrupper utbildas var för sig eller om de skall integreras i det svenska utbildningsväsendet i övrigt. Del är möjligt all del behövs en finskspråkig folkhögskola på västkusten. Det finns en i Haparanda, och den gör en stor insats. Allt vittnar om att Haparandaskolan våren lyckad satsning och att den spelar en stor roll för den finländska befolkningen i Sverige.

När riksdagen förra året fattade beslut om folkhögskolereformen var vpk och alla vi andra litet oeniga på vissa punkter, men ingen vpk-are yrkade på all regelsystemet för att inrätta folkhögskolor skulle vara elt annat än del som föreslogs. Det regelsystem som riksdagen har antagit innebär att en folkhögskola kan komma lill endast under förutsättning alt del finns en huvudman - kommun, landsting eller organisation - som är beredd att ställa sig bakom. Huvudmannen har att vända sig till skolöverstyrelsen för att få skolan prövad, och därefter utgår statsbidrag till den.

Staten har ännu aldrig tagit initiativ till inrättande av en folkhögskola. Därför skulle jag vilja säga till Kari Hallgren att om den finländska befolkningen i Västsverige vill ha en folkhögskola så har den säkerligen inga svårigheter att vända sig lill en organisation som ställer sig bakom önskemålet och bygger upp en verksamhet som sedan i vanlig ordning prövas och kan fö statsbidrag. Del finns i regelsystemet inget hinder för att ytterligare en finskspråkig folkhögskola skulle kunna komma till stånd i Sverige.

Kortare kurser för invandrare tror jag också är av betydelse. I mänga fall tror jag att det är allra bäst för de invandrade människorna att integreras i del vanliga utbildningsväsendet, i folkhögskolor och på annat sätt. Men det kan också hända att det är bra om de har en egen separat utbildning. Del nuvarande regelsystemet ger varenda folkhögskola rätt att ordna kurser av den här typen. Del behövs inget yrkande i riksdagen om delta, ulan del behövs bara att en folkhögskola - vilken som helst - ordnar en kurs. Så generöst är systemet, och man gör det i Skinnskatteberg och på andra håll i landet. Vill man ordna kurser för invandrare så har man rätt alt göra del. Och om kursen uppfyller de bestämmelser som folkhögskoleförordningen säger att den skall uppfylla - och del är mycket enkelt - så får man automatiskt statsbidrag lill verksamheten.

KARL HALLGREN (vpk):

Herr talman! Stig Alemyr säger att vi vill ha en ny form för inrättande av folkhögskolor, men del har vpk inte påyrkat. Jag poängterade särskilt i milt förra anförande att vi inte yrkat på att staten skulle stå som huvudman utan att den skulle la initiativ till inrättandet av en finskspråkig folkhögskola.

Såvitt jag kan förstå kan det inte resas några hinder mot att regeringen lar kontakt med en ideell organisation eller någon lämplig kommun för att få lill stånd en sådan skola. Vi är helt på del klara med att del inte är staten eller regeringen som skall starta själva folkhögskolan.

Stig Alemyrs inlägg får väl betraktas såsom i första hand personligt men kanske också som uttryck för socialdemokratins inställning, och jag tycker att man kan uttolka en positiv inställning till de båda motionsyrkanden som vpk har rest och som jag har berört i mitt tidigare anförande.

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till vuxenutbildning

STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Det vore emot folkhögskoleförordningen om regeringen vände sig lill en enskild folkhögskola och föreslog att någon verksamhet skulle igångsättas där.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Mom.  1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mo m. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 759 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 15 punkten 2 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 759 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 279 Nej -   10

229

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till vuxenutbildning

Mom. 4 och 5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkten 3

Mom.  1-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 876 av Eva Hjelmström m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 15 punkten 3 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 876 av Eva Hjelmström m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 279 Nej -   10

Mo m. 6

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 4

Utskottels hemställan bifölls.

Punkten 5 Mom. 1 Utskottets hemställan bifölls.

Mo m. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 743 av Kari Hallgren m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kari Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

230

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsulskottets hemställan i

betänkandet nr 15 punkten 5 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 743 av Kari Hallgren m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Karl Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 280 Nej -   10

Mo m. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 878 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsulskottels hemställan i

betänkandet nr 15 punkten 5 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 878 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 280 Nej -   10

Mom. 4 och 5

Kammaren biföll vad utskotiei i dessa moment hemställt.

M o m. 6

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels det av Birger Nilsson under överiäggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birger Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 15 punkten 5 mom. 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av Birger Nilsson under överiäggningen

framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till vuxenutbildning

Mo m. 7

Utskottets hemställan bifölls.

231

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

Punkterna 6-8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 9 M o m, 1 Utskottets hemställan bifölls,

M o m, 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 878 av Lars Werner m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

232

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottels hemställan i

betänkandet nr 15 punkten 9 mom, 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 878 av Lars Werner m, fl, i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 280 Nej -   10

Punkten 10

Utskottets hemställan bifölls.

§ 5 Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1977/78:16 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller anslag lill skolväsendels centrala och regionala myndigheter m. m. jämte motioner.

TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överiäggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I det följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 1 (Vissa gemensamma frågor)

Regeringen hade - efter föredragning av statsrådet Britt Mogård - i propositionen 1977/78:100 bil. 12 (utbildningsdepartementet) under avsnittet Skolväsendet, rubriken Vissa gemensamma frågor (s. 179-204) behandlat skolfrågor av allmän karaktär samt föreslagit riksdagen att

1.  godkänna de riktlinjer för försöksverksamheten med den förberedande dansundervisningen i grundskolan som förordats i propositionen 1977/ 78:100,

2.  godkänna de grunder för statsbidrag lill försöksverksamheten som förordats i propositionen 1977/78:100.

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

I detla sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:456 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen uttalade all betygen på alla nivåer i skolsystemet skulle avskaffas,

1977/78:757 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen uttalade sig för en ny demokratisk inriktning av grundskola och gymnasium i enlighet med det fempunklsprogram som anförts i motionen,

1977/78:1561 av Calarina Rönnung m. fl. (s) och

1977/78:1711 av Yvonne Hedvall m. fl. (m).

Utskoitel hemställde

1.  alt riksdagen beträffande viss praktisk yrkesorientering skulle avslå motionen 1977/78:1711,

2.  att riksdagen beträffande betyg skulle avslå motionen 1977/78:456,

3.  alt riksdagen beträffande viss demokratisk inriktning av grundskolan och gymnasieskolan skulle avslå motionen 1977/78:757,

4.  att riksdagen beträffande tystnadsplikt för lärare skulle avslå motionen 1977/78:1561,

5.  alt riksdagen godkände i propositionen 1977/78:100 förordade riktlinjer för försöksverksamheten med förberedande dansundervisning i grundskolan,

6.  att riksdagen godkände i propositionen 1977/78:100 förordade grunder för statsbidrag lill försöksverksamheten med dansundervisning.

Punkten 2 (Skolöverstyrelsen)

Regeringen hade under punkten C 1 (s. 205-211) föreslagit riksdagen att till Skolöverstyrelsen för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 101 186 000 kr.

I detla sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:455 av Lars Werner m. fl, (vpk), vari yrkats all riksdagen beslutade

1,  att hemställa hos regeringen om åtgärder för förstatligande av läromedelsproduktionen, i första hand Esselte Studium,

2,  att hemställa hos regeringen att tillsätta en utredning om formerna för all öka användarnas inflytande över läromedlens tillblivelse, anskaffande och användande.

233

16 Riksdagens protokoll 1977/78:101-103

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

3. alt hemställa hos regeringen att vid granskningen av objektiviteten i läromedlen också skulle beaktas tendenser i innehållet som förstärkte och bevarade ett traditionellt könsrollsmönster.

Utskottet hemställde

1,  att riksdagen till Skolöverstyrelsen för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 101 186000 kr,,

2,  alt riksdagen beträffande förstatligande av läromedelsproduktionen skulle avslå motionen 1977/78:455 yrkandet 1,

3,  att riksdagen beträffande användarnas inflytande över läromedlens tillblivelse m. m. skulle avslå motionen 1977/78:455 yrkandet 2,

4,  att riksdagen beträffande objekliviielsgranskningen av läromedel skulle avslå motionen 1977/78:455 yrkandet 3,

Punkten 7 (Bidrag till studie- och yrkesorientering m, m,)

Regeringen hade under punkten C 9 (s, 238-242) föreslagit riksdagen att

1,  godkänna de grunder för statsbidrag lill studie- och yrkesorientering i viss kommunal utbildning m, m, som förordals i propositionen 1977/ 78:100,

2,  godkänna vad som förordals i propositionen 1977/78:100 i fråga om statsbidrag till kommunerna för alt möjliggöra en bättre samordning mellan skola och förelag beträffande inbyggd utbildning och för alt följa utbildningen i förelagsskola,

3,  till Bidrag lill studie- och yrkesorientering m, m, för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 77 473 OCX) kr.

I della sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:740 av Stig Alemyr m, fl, (s) såvitt gällde yrkandet alt riksdagen beslutade som sin mening ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts om förverkligandet av tidigare riksdagsbeslut om regionala planeringsråd i varje län (yrkandet 5) och

1977/78:1158 av Kerstin Göthberg m. fl. (c, m).

234

Utskottet hemställde

1, att riksdagen godkände de grunder för statsbidrag lill studie- och
yrkesorientering i viss kommunal utbildning m, m, som utskottet föror
dat,

2,  alt riksdagen godkände vad som förordals i propositionen 1977/78:1(X) i fråga om statsbidrag lill kommunerna för att möjliggöra en bättre samordning mellan skola och företag beträffande inbyggd utbildning och för att följa utbildningen i företagsskola,

3,  att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:100 till Bidrag till studie- och yrkesorientering m. m. för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 77 196000 kr.,

4,  att riksdagen beträffande utbyggnad av de regionala planeringsråden skulle avslå motionen 1977/78:740 yrkandet 5,

5, att riksdagen beträffande planeringsrådens sammansättning skulle avslå motionen 1977/78:1158.

Reservation hade avgivits beträffande regionala planeringsråd av Stig Alemyr, Hans Jönsson, Bengt Wiklund, Lars Gustafsson, Lena Hjelm-Wallén, Roland Sundgren och Margit Sandéhn (samtliga s) som ansett all utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen beträffande utbyggnad av de regionala planeringsråden med bifall till motionen 1977/78:740 yrkandet 5 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Den skola vi har i dag präglas av en social och könsmässig snedvridning, som blir störte ju högre upp i utbildningssystemet man kommer. Skolan präglas också av stress, konkurrens och utslagning,

Trols att man under de senaste åren genomfört reformer i utbildningssystemet för att skapa större jämlikhet och fö bort klassgränserna i samhället har ingenting i gmnden förändrats. Det är fortfarande överklassens bam som gynnas i skolan. Det är deras språk och deras värderingar som dominerar skolan. Del är den förhärskande borgeriiga ideologin som sprids i skolan, och den förankras även genom läromedlen. Överklassens bam kommer också ofta från en studievänlig miljö, och detta gynnar dem förstås också.

Andelen arbetarbam sjunker stadigt ju högre upp i utbildningssystemet man kommer, och den är mycket låg pä högskoleutbildningar med lång studietid, t, ex, lakar- och jurislutbildningarna, Bam från överklassen dominerar de mest statustyngda utbildningslinjerna och besätter också så småningom de bäst betalda posterna i vårt näringsliv och vår offentliga förvaltning,

I dagens skola konserveras också den könsmässiga snedrekryteringen, där pojkar väljer utbildningar med längre studiegång och mer teknisk inriktning och där flickor väljer de kortare och mer yrkesinriktade linjerna.

Herr talman! Om man skall demokratisera skolan - vilket jag menar -måste elever och lärare ges möjlighet att själva lägga upp undervisningen, I och för sig ger de nuvarande läroplanerna lärare och elever möjlighet att fritt bestämma undervisningen. Men skolöverstyrelsens timplaner och anvisningar tillsammans med de centrala proven gör del i praktiken omöjligt alt utnyttja den friheten. Dessutom har läromedelsförelagen helt byggt upp sina kurspaket på timplaner och centrala prov. Det gör i sin tur att lärarna helt enkelt är tvingade att följa de mycket detaljerade kursplanerna.

Vpk menar att det är de som arbetar i skolan som skall ha det avgörande inflytandet över skolsituationen och sin egen arbetssituation. Och det skall gälla - menar vi - alla i skolan. Vi föreslår att man inrättar ett skolråd där representanter för eleverna, lärarna, elevrådssidan, annan personal och föräldrama ingår. Och det här skolrådet skall besluta hur skolans inre arbete skall läggas upp, och rådet skall ha ledningen över skolans verksamhet.

Men det är inte bara i det här ledet demokratin skall fungera. Det är också

235

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

236

viktigt att fö en fungerande klassrumsdemokrati. Och därför menar vi från vpk att det bör finnas speciella klassråd för undervisningen i klassen, I klassrådet skall klassens elever och lärare sitta. Det är i klassrådet som undervisningen skall planeras och diskuteras, och det är där man skall besluta om formen för undervisningen, hur den skall vara, och uppläggningen av undervisningen.

För att fö en fungerande demokrati i skolan måste också lärarnas roll förändras. Bl, a, har vi från vpk tidigare sagt att det är helt nödvändigt att genomföra den s, k, lärariagsprincipen.

Det grundläggande i skolans undervisning måste vara att ge eleverna bra färdigheter, bra baskunskaper, i att läsa, räkna, skriva och tala. Men vi menar också alt uppläggningen av skolarbetet måste förändras kraftigt.

Teori och praktik i arbetslivet menar vi skall samverka till en enhet i skolarbetet. Och det är viktigt att poängtera arbetets betydelse i samhällslivet. Därför måste de praktiska inslagen i skolarbetet fä ta en stor del av skoltiden i anspråk.

Vi anser alt en ordentlig praktik, integrerad i den övriga undervisningen, är en viktig förutsättning för alt skolan skall kunna demokratiseras. Genom alt eleverna för delta i arbetslivet bidrar skolan lill alt jämställa de praktiska och de teoretiska kunskaperna; man får på det viset bort prioriteringen av de teoretiska kunskaperna. Praktiken ger eleverna en inblick i yrkeslivet och naturiigtvis också en ökad förståelse för hur olika grupper i samhället lever och har det. Med praktiken följer dessutom erfarenheter som stimulerar de teoretiska delarna av studierna. Slutligen kommer praktiken att underlätta elevernas kommande yrkesval; de för en bredare grund alt stå pä, de vet vad olika yrken innebär.

För alt det här skall kunna fungera måsle företagen fö en lagsiadgad plikt all verkligen ställa upp med praklikplalser. Del är inte meningen att praktiken skall bli en flykt från skolan, utan den måste bli en del av studierna. Målsättningen skall förstås vara alt man hela tiden trappar upp de praktiska inslagen i skolarbetet. På gymnasieskolan skall alla delta i det praktiska arbetet.

Herr talman! Rätten till kunskap aren av de grundläggande rättigheterna, och därför skall också rätten att studera vara allmän. Det innebär alt ingen skall tvingas all avstå från alt studera på grund av dålig ekonomi.

Vpk har länge kämpat för att de nuvarande ekonomiska spärrarna när det gäller möjlighet alt studera skall avskaffas. Vi har föreslagit studielön för alla som är över 16 år. För all den sociala snedrekryteringen skall kunna brytas och utbildningen bli en rättighet för alla krävs det alt de studerande får en god ekonomi. Om man ger studielön lill alla över 16 år innebär det också alt man kan nå de grupper som i dag är mest eftersatta när det gäller utbildning. Den här frågan kommer emellertid upp till diskussion i morgon, och jag skall därför inte mera detaljerat gå in på den.

Skolan arbetar i dag efter två oförenliga principer. Å ena sidan sägs del i läroplanen all skolan har som övergripande målsättning att befrämja elevernas sociala utveckling och samarbetet mellan eleverna. Å andra sidan

finns det ett betygssystem som effektivt motverkar solidariteten och samarbetet mellan eleverna.

Om läroplanens intentioner skall kunna uppfyllas måsle betygen bort. Belygsättning är över huvud tagel inte förenlig med skolans sociala målsättning. Elevförbundet har givit ut en bok, Belygsboken, där del står: "Betygen mäter endast mätbara prestationer och ger därför skolarbetet en felaktig inriktning. Betygen frammanar konkurrens och hets. För de svagare eleverna verkar de föriamande på intresset för skolarbetet."

Vi vet alt dagens skolsystem leder till en uppdelning och till en utslagning av elever, främst av dem som kommer från arbetarklassen. Utslagningen börjar redan i förskolan och pä lågstadiet för alt fortsätta och kulminera i den sociala snedrekryteringen till de högre studierna.

Skolöverstyrelsen har presenterat en undersökning som visar alt elevernas betygsnivå har ett starkt samband med deras sociala bakgrund. Arbetssättet i skolan, undervisningens innehåll och de prestationer som värderas gynnar elever från överklassen. Enligt samma undersökning påverkar också barnens hemmiljö betygen. Framgång i skolan hänger alltså mer samman med föräldrarnas sociala förhållanden än med barnens begåvning.

Vpk menar alt betygens avskaffande är ett steg på vägen mot en bätlre och rättvisare skola, men vi menar också att det vore fel all göra debatten om betygen till en huvudfråga i skoldebatten. Förutom att betygen måste avskaffas måste hela skolans arbetssätt förändras, både innehållsmässigt och organisatoriskt. Speciella pedagogiska resurser måsle också satsas för alt stimulera de elever som kommer från en studiefattig hemmiljö. Vidare måste intensifierade kontakter komma till stånd mellan hem och skola, mellan skola och samhälle samt mellan skola och arbetsliv.

Vid urval lill högre studier måste självfallet en jämnare social rekrytering eftersträvas. Vi anser att man i denna strävan också skall ta stor hänsyn till elevernas intressen och arbelslivserfarenheter.

Tendensen i värt land, liksom i en rad andra länder, går i riktning mot en decentralisering inom skolan och över huvud tagel inom utbildningen. Man gör en uppdelning på mindre enheter, man försöker fö ett ökat lokalt inflytande och man vill ha större inflytande från dem som är direkt berörda av skolarbetet. Men på ett område går tendensen i motsatt riktning, och det är på läromedelsområdet.

Monopoltendenserna på åsiktsbildningens område ger sig till känna på flera olika sätt. Kopplingen av Dagens Nyheter och Svensk Filmindustri med Åhlén & Åkeriund som förbindande länk mellan de stora innebär en enorm maktställning, som i en given situation grovt skulle kunna missbrukas för alt manipulera opinionsbildningen i värt land.

Minst lika allvariig är motsvarande tendens när del gäller utveckling och produktion av läromedel och undervisningsmaterial som vänder sig lill barn och ungdom i förskola och ungdomsskola. Från all ännu under 1960-talet ha varit uppspjälkad på ett stort antal mindre förelagsenheter har läromedelsmarknaden nu kommit att domineras av elt mycket litet antal företag, där Esselte och Bonniers står i spetsen och svarar för mellan 50 och 60 96 av

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

237

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

238

marknaden, beroende på undervisningsområde.

Ett annat av Esselte och Bonniers gemensamt ägt AV-företag har helt gått över i Esseltes händer med strävan att så fort som möjligt etablera sig pä film-och videodistribulionssidan. Ifrågavarande Esselleförelag - Science AV - har förvärvat AKA-film och även gjort försök all förvärva bondekooperationens företag SOL-film för all därmed, givelvis på kortaste lid, komma över ordentliga marknadsandelar.

Samtidigt som den här monopolbildningen sker ohämmat är det samhället i form av stat, kommuner och landsting som har alt betala köp och förhyrning av de produkter som det här är fråga om.

Del hittills anförda torde räcka för tvä slutsatser:

För del första krävs det en övervakande instans mot trust- och monopolbildningar, vilka särskilt pä opinionsbildningens område kan utgöra ett hot mot demokratin.

För det andra borde det inte vara tillätet med ett privat monopolföretag av typ Esselte på läromedelsområdet, varför vi föreslår alt Esselte Studium överförs i samhällets ägo.

Mot bakgrund av bl. a. de förändringar som förhoppningsvis kommer alt följa av SIA-skoIans genomförande med en förändrad elevroll och en förändrad lärarroll är det nödvändigt alt fö lill stånd en fömlsältningslös debatt om läromedlen och deras framlida funktioner i skolan.

Vpk har i andra sammanhang hävdat att läromedlens karaktär måsle förändras till alt bli av uppslagsbokstyp. Då skulle läromedlens styrande roll på undervisningen kunna minska, och eleverna skulle också stimuleras till att själva forska efter kunskap. Det är självklart att läromedlen i vissa ämnen, där rena baskunskaper tränas, måsle ha karaktär av inlärningsböcker, t. ex. i matematik.

Herr talman! Det är regering och riksdag som fastställer utbildningens inriktning, men det är de privata profitintressena som genom sin utgivning svarar för att tolka och därmed i praktiken styra en stor del av undervisningen i värt land. Den privata kontrollen av läromedelsproduktionen leder till att borgeriiga värderingar befästs. Vi vet att t. ex. svensk historia fortfarande är historia om svenska kungars öden och leverne. Arbetarrörelsens historia och dess ideologi har fortfarande ett alltför litet utrymme i skolböckerna. Inte heller förhållanden i det moderna samhälls- och arbetslivet har del utrymme del borde ha i läromedlen.

Läromedlen har en stor betydelse för undervisningens innehåll och för dess praktiska utformning. Det är därför märkligt alt just läromedelssektorn totalt saknar inflytande från "konsumenterna", dvs. elever och lärare. Vpk menar att man bör pröva hur ett demokratiskt inflytande för elever och lärare skall kunna åstadkommas över läromedlens tillkomst och hur man anskaffar och använder dem.

För kommunernas del upptar kostnaderna för läromedel en stor del av skolbudgeten. Man har beräknat att kommunerna köper läromedel för 700 milj. kr. per år. I många kommuner kostar gåvoläromedlen betydligt merän halva läromedelsbudgeten. Det gör alt lill komplettering och förnyelse blir

del alltför små resurser kvar. För alt motverka sådana risker menar vi alt staten skall la över kommunernas kostnader för läromedlen.

I utbildningsutskottets betänkande nr 16 behandlas tre partimotioner av vpk. Det är motioner i betygsfrågan, i läromedelsfrägan och en motion som berör skolsystemet som helhet. Samtliga motioner avstyrks med myckel knapphändiga motiveringar. Och eftersom vpk förvägras att arbeta i utskotten pä ett normall sätt så har jag heller inte kunnat argumentera för dessa motioner i utbildningsutskottet under utskottsbehandlingen - en arbetsordning som gäller för alla andra partier i riksdagen utom för vpk. Det är viktigt att det blir en saklig diskussion kring skolfrågorna, och eftersom jag inte kan föra den diskussionen i utskottet hoppas jag att jag för diskutera motionerna här i kväll i kammaren med den som företräder utskottet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till motionen 456, där vi yrkar alt betygen avskaffas, till motionen 757, där vi yrkar att riksdagen uttalar sig för en ny demokratisk inriktning av grundskolan och gymnasieskolan, och slutligen till motionen 455, där vi föreslär all läromedelsproduktionen förstatligas.

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

BENGT WIKLUND (s):

Herr talman! Till utbildningsutskottets betänkande nr 16 har vi socialdemokrater fogat en reservation,där vi än en gång betonar vikten av att resurser tilldelas länsskolnämnderna, för att de regionala planeringsråden när det gäller kontakten skola-arbetsliv skall kunna komma i verksamhet. Redan i Ool uttalade sig riksdagen för att denna organisation snarast borde byggas ut. Därför motionerade vi om att kravet med skärpa skulle återupprepas i år. Vi kan inte finna att utskottsmajorilelens motiv för att inte biträda vårt förslag är särskilt övertygande. Man framhåller nämligen att erfarenheterna från verksamheten inom Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna bör avvaktas, innan en utbyggnad sker i övriga landet. Men nu är det sä att länsskolnämnderna i övriga landet redan har tillsatt regionala planeringsråd. Förvånande i allra högsta grad är att inga resurser dä ställts till dessa räds förfogande.

Vi kan ha förståelse för att den ekonomiska situation som den borgeriiga regeringen försalt sig i kan resultera i att man måsle spara in på anslagen. Men alt så till den grad göra inbesparingar att inte en enda krona anslagits för en uppbyggnad av de regionala planerings råden utanför de tre nämnda storstadsområdena kan vi inte acceptera. Skall del någon gång bli en verksamhet regionalt för samarbete skola och arbetsliv fordras det också litet mera av god vilja hos regeringen och den borgerliga majoriteten i riksdagen.

Alt göra som den borgerliga utskottsmajoritelen nu gör - åberopa otillräckliga erfarenheter - ställer de tre regeringspartierna i en ohållbar situation. Vid fjolårels behandling var vi helt eniga om att göra ett uttalande om en snar utbyggnad av de regionala planeringsräden. Med en snar utbyggnad menade vi, vad jag kan förstå, att man också skulle ställa resurser till förfogande för de regionala planeringsråden. Del var i fjol - i år har samma borgeriiga ledamöter uttalat sig för att man skall vinna mer erfarenhet och ställer inte upp på fjolårets uttalande.

239

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

Herr talman! Vi socialdemokrater vill fullfölja den enhälliga viljeinriktning som riksdagen uttalade förra året, 1 år blev vi ensamma. Det är minst sagt förunderiigt. Jag yrkar bifall lill vår reservation under punkten 7 i utbildningsutskottels belänkande nr 16,

Så några ord, herr talman, om del särskilda yttrande som Hans Jönsson och jag själv avgelt vid behandlingen av punkten 6 i betänkandet. Redan under fjolårels behandling av forlbildningsfrågorna uttalade vi - också då i ett särskilt yttrande - vår tveksamhet över att den föreslagna ordningen skulle fungera praktiskt. Vi har ju utvecklat vår syn på svagheterna i den nuvarande konstruktionen av fortbildningen och anser alt länsskolnämnderna, som slår verksamheten närmast, bör ges den roll i fortbildningssammanhang som föredragande statsrådet föreslagit. Vi menar alt så inte har blivit fallet. Rent praktiskt har vi kunnat konstatera hur det gått från i fjol lill i år. Vi ifrågasätter därför i år liksom i fjol om den föreslagna uppdelningen i en formell del under länsskolnämndens ansvar och en saklig del under SÖ:s ansvar kan vara den bästa. Vi befarade i fjol att i den uppdelningen kunde ligga en konfliktska-pande dualism. Vi ansåg även att den uppdelningen inte kunde stå i överensstämmelse med de allmänna strävandena pä arbetsrättens område som riksdagen beslutat. Tillkomsten av det avtal som blev följden av riksdagens beslut som reglerar personallagsutbildningen har också visat alt Hans Jönssons och min tveksamhet var berättigad. Avtalet har kommit lill stånd utan all länsskolnämnderna beretls tillfälle all avge några synpunkter. Delta oaktat att man i personallagsutbildningen avtalat om medverkan av länsskolnämndernas fortbildningsledare.

Genom det sätt på vilket avtalet tillkommit har länsskolnämnderna undandragits ett reellt inflytande på personallagsutbildningen när det gäller såväl planering och ultagning av deltagare som genomförandet av den här utbildningen. Fortbildningsledarnas ianspråklagande för utbildningen griper också in i länsskolnämndernas verksamhetsplanering på ett oförutsett sätt. Nämnderna måste kunna utgå ifrån att de självständigt förfogar över den personal som tilldelals dem. Vi menar att vad som skett visar hur angeläget det är alt den dualism som ligger i verksamhetens uppdelning i en formell del och en saklig del snarast bringas all upphöra.

Herr talman! Det är mot denna bakgrund som vi i år har upprepat vårt särskilda yttrande lill den här punkten. Vi har utvidgat det någol för alt klargöra vad som hänt sedan föregående år.

I detta anförande instämde Hans Jönsson (s).

240

OVE NORDSTRANDH (m):

Herr talman! När jag nu går alt något kommentera vad Inga Lantz och Bengt Wiklund anfört skall jag ålägga mig största möjliga restriktivitei vid tidsanvändningen och framför allt inte föriänga en debatt som närmast hör framliden lill, då regeringsförslag föreligger,

Betygsfrägan dras åter upp av Inga Lantz -jag vet snart inte för vilken gäng i ordningen. Del finns ingen som helst anledning an nu i kammaren hålla i

gäng en betygsdebatt eller ännu mindre att fatta något beslut i betygsfrågan, 1973 års betygsutredning är pä remiss. När remissomgången är över, för vi en proposition. Då må vi slutgiltigt debattera betygsfrågan.

Det finns inte heller anledning alt nu avhälla en skoldemokratidebalt. Promemorior, läroplansförslag och utredningar sysselsätter sig med frågan. Promemorian om medinflylande i skolan remissbehandlas just nu. Ett förslag om en ny läroplan kommer vilken dag som helst. Om Inga Lantz ger sig lill tåls har vi snart på riksdagens bord ett underiag för den av henne önskade skoldemokralideballen. Vpk-motionen ensam är elt alltför ensidigt underiag.

Frågan om förstatligande av läromedelsproduktionen - som om del skulle lösa alla problem - är gammal. Liknande yrkanden har av riksdagen avslagits tidigare. Motiveringarna härför står alt läsa i tidigare betänkande från utbildningsutskotlel, och de gäller i tillämpliga delar fortfarande. Därtill kommer-och det vet Inga Lantz mycket väl -att läromedelsmarknaden f n. kartläggs av en särskild utredningsman. Resultatet av kartläggningen kan möjligen tillföra debatten något nytt, men till dess för debatten anslå.

Jag vill härefter säga några ord i anslutning till frågan om regionala planeringsråd som Bengt Wiklund nu talade om. Socialdemokraterna har här lagt en reservation, och man yrkar alt den regionala planeringsrädsorganisa-lionen snart skall byggas ut.

Jag tycker att det i den här frågan inte är myckel som skiljer mellan de önskemål som framförts från utskottets majoritet resp, dess minoritet. Majoriteten vill någol avvakta resultatet av den pågående försöksverksamheten, som börjat alldeles nyligen. Efter vad jag kan förstå är del klok politik alt vilja samla någon erfarenhet, även om den är begränsad som Bengt Wiklund sä riktigt framhöll, innan man går vidare i utbyggnaden. Man för dä möjlighet alt om så skulle visa sig nödigt företa de eventuella förändringar som förhoppningsvis skulle göra den slutliga utbyggnaden hållbarare och kanske ännu ändamälsenligare. Utskottets uttalande frän förra året om en utbyggnad snarast möjligt står fast. Det är utskottets mening, och "snarast" kan betyda också nästa är, I reservationen talas om en snar utbyggnad. Skall "snar" vara mer påskyndande än det från förra året kvarstående "snarast"? Jag tycker inte det. Vi är egentligen eniga, Bengt Wiklund,

Fortbildningsavdelningarnas sorterande under såväl länsskolnämnderna som skolöverstyrelsen kan man förvisso ha synpunkter pä. Man kan verkligen ifrågasätta det ändamålsenliga i det. Förhoppningsvis kommer lärarutbildningsutredningen, LUT 74, inom en ej alltför avlägsen framtid med ett förslag till lösning. Till dess för vi ha det som det är. Frågan är emellertid - det vill jag understryka - inte särskilt lätllöst. Den är helt enkelt besväriig.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utbildningsutskottets hemställan i alla delar.

Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

241

Nr 103                  INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Onsdagen den       " talman! Ove Nordstrandh säger att det inte finns någon anledning att

29 mars 1978      diskutera betygsfrågan i dag här i kammaren. Det är självklart alt Ove

_____________  Nordstrandh tycker det. Han vill över huvud tagel inte ha någon diskussion

Anslås till skolvä-     ' betygen, eftersom han vill ha betygen kvar, och helst också utvidga sendets centrala       betygssystemet,

och regionala myn-      ' '' debatt som förs utanför den här kammaren har man begripit de

dieheter m m      negativa verkningarna som betygen har. Vi vet all del i stor utsträckning är

föräldrarnas utbildningsbakgrund och barnens hemmiljö som bestämmer

vilka betyg barnen för. Vi vet också vilken betydelse betygen har för en

fortsalt utbildning.

Eftersom betygsdiskussionen är så aktuell utanför det här huset vore det väl angeläget att också här diskutera betygsfrägan.

När det gäller ett förstatligande av läromedelsproduktionen säger Ove Nordstrandh att del inte löser alla problem. Nej, det gör det förvisso inte. Men eftersom läromedlen har en styrande effekt pä utbildningen och eftersom del är regering och riksdag som fastställer utbildningens mål borde man hindra privata profilintressen alt styra den utformning som utbildningen för. Vpk menar alt man inte kan acceptera del förhållandet och föreslår därför förstatligande av i första hand Esselte,

Vpk har en helt annan inriktning när del gäller skolpolitiken än de övriga partierna - del må sedan gälla betygsfrägan, hur man skall demokratisera skolan med ökat elevinflytande, med värvning av teori och praktik, med sludiesociala åtgärder som studielön och med förändringar av läromedlens styrande roll i undervisningen.

Jag tycker att Ove Nordstrandh drar sig undan debatt i dessa mycket väsentliga skolfrågor genom alt skylla på sittande utredningar. Jag är ledsen om jag besvärar med att debattera de här frågorna i kammaren, men det är, som Ove Nordstrandh också vet, vpk:s enda möjlighet att föra debatt, eftersom vi inte kan delta i utskottets diskussioner.

BENGT WIKLUND (s) kort genmäle:

Hert talman! Ove Nordstrandhs inlägg i denna fråga övertygade inte på något sätt. Jag tror alt del snarare stärkte del påstående jag gjorde, dä jag uttryckte min förvåning över utskottsmajorilelens uttalande att man vill vänta pä erfarenheter från den regionala verksamheten inom de tre storstadsområdena. Jag har väldigt svårt att förstå vilka erfarenheter man väntar på all fö redovisade' från den verksamheten. Jag är också förvånad av den anledningen att man aldrig har sagt någonting annat än alt samtliga länsskolnämnder skall inrätta regionala råd. Detta är i stort sett gjort, men inga resurser har tilldelats dem,

Ulskottsmajoriteten försöker nu vrida det till att meningen var att detta

skulle vara en försöksverksamhet. Del är en efterhandskonstruktion. Vi var

ju, Ove Nordstrandh, i fjol helt eniga om att uttala oss för att de regionala

planeringsråden snarast skulle byggas ut. Man kan klyva hårslrån på längden

242                   när man skall tolka vad ordet snarast innebär, men min tolkning är att denna

verksamhet successivt skall byggas upp. Vi har inte sagt all det skall ske över     Nr 103

Onsdagen den 29 mars 1978

Meddelande om fråga

en natt i hela landet, men skall verksamheten någon gäng börja fungera måste man visa litet vilja alt ge den resurser. Det är alltså fråga om en stegvis uppbyggnad. Utskottsmajorilelens motivering för alt inte gå pä uttalandet från i fjol om att ge resurser till länsskolnämnderna för denna verksamhet är minst sagt förunderiig.

OVE NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Hert talman! Utskotiei säger till regeringen att utskottet vill ha en utbyggnad av de regionala planeringsräden snarast. Den socialdemokratiska reservationen vill ge regeringen till känna all den vill ha en snar utbyggnad av samma planeringsråd. Jag kan inte finna all del är någon skillnad mellan de uttalandena.

På förslag av talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde,

§ 6 Talmannen meddelade alt på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle skalteulskoltels belänkande nr 38, trafikutskottets betänkanden nr 11,16,17 och 19, socialförsäkringsutskottets betänkanden nr 18-20 samt finansutskottets betänkande nr 19 i nu angiven ordning uppföras närmast efter utbildningsutskottets betänkande nr 16,

§ 7 Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts den 29 mars

1977/78:368 av Paul Jansson (s) lill industriministern om villkoren för privat förelags förvärv av aktierna i kraftförelag:

Det privatägda AB Skandinaviska Elverk har av industriverket meddelats tillstånd att förvärva en betydande post aktier i Gullspångs Kraftaktiebolag, Skandinaviska Elverks ambitioner tycks vara att skaffa sig aktiemajoriteten i Gullspångs Kraftakliebolag, ett kraftförelag som tidigare dominerats av kommunall ägarinflytande.

Nu har fyra kommuner, nämligen Mariestad, Örebro, Kariskoga och Götene, hos regeringen besvärat sig över industriverkets beslut, I besvärsskrivelsen har kommunerna bl. a, hänvisat till förvärvstillståndslagen, som trädde i kraft den 1 juli 1976 och som är gmndad pä följande tre huvudpunkter:

a)   Underlätta för statens industriverk att följa och påverka strukturomvandlingen inom eldistributionen,

b)   öka del kommunala inflytandet över eldistributionen.

243

Nr 103 c) förebygga konkurtenssituationer och spekulativa förvärv som är ägnade

Onsdagen den                    '' ''" "PP prisnivån till nackdel för konsumenterna,

29 mars 1978                                                    '"  ''" industriministern är:

---

Anser industriministern att ett  privatägt  företags  förvärv av aktier.

Meddelande om syftande lill total dominans i kraftföretag, slår i överensstämmelse med

fyAan                                       huvudprinciperna i förvärvstillståndslagen?

§ 8 Kammaren åtskildes kl, 23,48,

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert