Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:102

Onsdagen den 29 mars

Kl. 10.00

Förhandlingarna leddes till en början av förste vice talmannen.

§ 1 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1977/78:119 till trafikutskottet

1977/78:132 till näringsutskottet

1977/78:144 till konstitutionsutskottet

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Redogörelse

1977/78:14 till utbildningsutskottet

Förslag

1977/78:15 till finansutskottet

§ 3 Föredrogs och hänvisades Motioner

1977/78:1782-1801 till kulturutskottet 1977/78:1802 till civilutskottet 1977/78:1803-1806 till kulturutskottet 1977/78:1807 till utbildningsutskottet 1977/78:1808-1812 till näringsutskottet 1977/78:1813-1815 till jordbruksutskottet 1977/78:1816-1818 till näringsutskottet 1977/78:1819-1821 till arbetsmarknadsutskottet

§ 4 Föredrogs men bordlades åter Finansutskottets betänkande 1977/78:19 Skatteutskottets betänkande 1977/78:38 Socialförsäkringsutskottets betänkanden 1977/78:18 och 19 Trafikutskottets betänkanden 1977/78:11, 16, 17 och 19 Näringsutskottets betänkande 1977/78:44

§ 5 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1977/78:147-151

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

§ 6 Riksdagens arbetsformer m. m.

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande 1977/78:29 med anledning av motioner om riksdagens arbetsformer m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1977/78:216 av Daniel Tarschys(fp), vari yrkats att riksdagsordningen (RO) kompletterades med bestämmelser som gav möjlighet att sammanföra flera ärenden till samtidigt avgörande.

1977/78:315 av Lars Werner m. fi. (vpk), vari yrkats att riksdagen beslutade att utredningen om översyn av riksdagens arbetsformer gavs i uppdrag att snarast framlägga förslag till ändringar eller tillägg i riksdagsordningen med innebörden att alla i riksdagen representerade partier skulle ha rätt att delta i utskottsarbetet,

1977/78:647 av Gunnar Richardson (fp) och Jörgen Ullenhag (fp), vari yrkats

6. att riksdagen beslutade att utskott som inhämtat upplysningar genom utfrågning eller vid uppvaktning inför utskottet redogjorde för detta i sitt betänkande,

7. att riksdagen beslutade att utfrågning inför utskott skulle kunna vara offentlig,

1977/78:915 av Torkel Lindahl m. fl. (fp), vari yrkats att riksdagen skulle anta av motionärerna föreslagen lydelse av 4 kap. 12 § riksdagsordningen, innebärande att utskotten skulle få möjlighet att anordna offentliga utskottsutfrågningar, och

1977/78:1425 av Olle Svensson m. fl. (s,c, m, fp) vari yrkats att riksdagen beslutade tillsätta en särskild utredning om riksdagsledamöternas arbetsvillkor i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. beträffande ärendebehandlingen i kammaren förklara motionen 1977/ 78:216 besvarad med vad utskottet anfört,

2. beträffande sammansättningen av riksdagens utskott avslå motionen 1977/78:315,

3. beträffande offentliga utskottsutfrågningar avslå motionerna 1977/ 78:647 punkt 2 och 1977/78:915,

4. beträffande redovisning av material som inhämtats vid utskottsutfrågningar m. m. avslå motionen 1977/78:647 punkt 1,

5. beträffande åtgärder att förbättra riksdagsledamöternas arbetsvillkor förklara motionen 1977/78:1425 besvarad med vad utskottet anfört.

Reservation hade avgivits av Anders Björck (m) och Daniel Tarschys (fp) Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

som beträffande offentliga ulskottsutfrågningar ansett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen skulle med bifall till motionerna 1977/78:647, yrkandet 2, och 1977/78:915 anta av reservanterna framlagt förslag till lag om ändring i riksdagsordningen.

ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! 1 konstitutionsutskotiets betänkande nr 29 återfinns bl. a. frågan om möjlighet att anordna offentliga utskottsutfrågningar. Den är inte ny utan har flera gånger tidigare varit föremål för utskottets och kammarens prövning. Jag kan därför, herr talman, i dag fatta mig mycket kort, och jag har en känsla av att kammarens ledamöter kommer att uppskatta min lapidariska framställningskonst.

Låt mig börja med att påpeka att det här inte handlar om offentliga utskottssammanträden i den meningen att vi skall ha överläggningar och fatta beslut i utskotten inför öppna dörrar. Därvidlag föreslås ingen förändringjämfört med nuvarande ordning. Jag vill, herr talman, understryka detta, därför att det i debatten gång på gång har förekommit missförstånd härvidlag.

Reservanternas förslag går ut på att man skall kunna inbjuda personer till ett sammanträde för alt ställa frågor till dem på områden där de kan förutsättas ha speciella, intressanta kunskaper. Det kan naturligtvis gälla politiker, ämbetsmän, vetenskapsmän och företrädare för arbetsmarknadens parter, för att nu bara nämna några kategorier. En minoritet i utskottet skall kunna få till stånd en sådan offentlig utskottsutfrågning.

Det förtjänar understrykas att det här är ett system som med stor framgång har tillämpats i en rad andra länder. I själva verket torde det, herr talman, i de västeriändska demokratierna vara vanligare med offentlig utskoltsutfrågning av del här slaget än motsatsen. Med all säkerhet skulle offentliga utskottsutfrågningar kunna tillföra vårt politiska liv en hel del nytt och värdefullt. Inte minst skulle sådana här utskottsulfrågningar kunna skapa ett ökat intresse för riksdagens arbete. Detta är också någonting som, enligt min mening, är i hög grad väsentligt. Riksdagen har ju med jämna mellanrum kommit i skymundan i förhållande till andra politiska kraftcentra i vårt land.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till den reservation som är fogad vid utskottets betänkande.

Låt mig med anledning av detta betänkande också säga några ord om den motion som berör riksdagsledamöternas arbetssituation. Utskottet förutsätter här alt de problem som berörs i motionen 1425 av Olle Svensson m. fl. skall kunna tas upp till prövning i den utredning om riksdagens arbetsformer som arbetar sedan några år tillbaka. Jag vill understryka att det verkligen är att hoppas att så sker och all del här blir fråga om en skyndsam och reell prövning av motionen.

Jag vill understryka detta därför att vi förra året sände förslaget om offentliga utskollsutfrågningar till samma utredning för prövning. Någon

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

sådan har emellertid icke kommit till stånd inom utredningen, och det är orsaken till att vi nu i den reservation som jag just har yrkat bifall till återkommer med förslag till konkret beslut.

Herr talman! Utvecklingen av riksdagsledamöternas arbetssituation påkallar en översyn av det slag som är begärt i motionen. Om översynsutredningen anser att en sådan översyn ej bör komma till stånd eller att ett annat forum är lämpligare bör utredningen ge detta till känna, och då bör andra former prövas för att föra frågan framåt.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Riksdagsutskottens arbete är en viktig del av riksdagens arbetsformer. Detta har fastslagits i olika sammanhang. I propositionen 40 från år 1970 behandlades utskottens betydelse. Där fastslogs att de ärenden som riksdagen skall fatta beslut i måste vara grundligt förberedda innan de läggs fram för avgörande och att denna beredning ombesörjes i utskott. Med utgångspunkt i den dåvarande utskottsorganisationen - med utskott indelade i avdelningar -diskuterades också ledamotsantalet. Det anfördes att ett lågt antal ledamöter medför att ordinarie ledamot kan komma att saknas från parti av icke obetydlig storlek.

Mot denna bakgrund är det märkligt att bestämmelser som svarar mot uppfattningen att olika partier bör beredas möjlighet att medverka i utskottens arbete saknas i den nya enkammarriksdagen. Från vänsterpartiet kommunisterna har vi i motioner, bl. a. i anslutning till förslaget till ny grundlag, hävdat att varje partigrupp vilken motsvarar parti som vid valet till riksdagen fått minst 4 % av rösterna i riket skall äga rätt att besätta en plats i varje utskott.

Att vårt förslag inte blev föremål för någon mera ingående prövning från övriga partier i samband med grundlagens behandling kan möjligen - om man vill vara välvillig - bero pä att då fungerade en ordning för fördelning av utskottsplatserna, som gjorde att alla partier medverkade i utskottsarbetet. Visserligen var inte vpk företrätt i samtliga utskott men i flertalet.

Frän enkammarriksdagens början tillämpades nämligen en ordning med procentuell fördelning av utskottsplatserna. Detta innebar att vpk med 17 mandat erhöll 11 ordinarie utskottsplatser under den första treårsperioden. När partiet vid 1973 års val ökade till 19 mandat erhölls 13 ordinarie utskottsplatser. Partiet har dessutom innehaft suppleantplatser i ett par utskott där ordinarie ledamot saknats.

Men denna ordning var inte baserad på några av riksdagen fastställda regler utan byggde på förhandlingar partierna emellan. Svagheten i denna ordning kom till uttryck efter 1976 års val. Av någon anledning frångick socialdemokraterna då den tidigare tillämpade ordningen och erbjöd vänsterpartiet kommunisterna högst 8 platser.

Delta antal utskottsplatser byggde inte på någon matematisk grund utan var helt godtyckligt. När ingen överenskommelse kunde nås ledde detta till alt vpk kom alt slå helt utanför utskoilsarbetel. Detla inverkade negativt på utskottens beredning av ärendena, det försvårade riksdagens arbete och

försämrade förutsättningarna för ett parti i riksdagsarbetet.

Vi fann det angeläget att riksdagen fastställer regler för partiernas representation i utskotten. Därför föreslog vi i en motion 1977 att utredningen om riksdagens arbetsformer skulle få i uppdrag att framlägga erforderiiga förslag.

Konstitutionsutskottet menade dock att utredningen torde vara oförhindrad att ta upp frågor om bl. a. utskottens sammansättning till övervägande och avstyrkte därför motionsyrkandet. Av betydelse i sammanhanget är den argumentation utskottet anförde för att samtliga partier bör delta i utskottsarbetet:

"Erfarenheterna av arbetet i riksdagsutskotten efter enkammarreformen visar att den beredning i utskott som riksdagsärendena underkastas har utomordentligt stor betydelse inte minst ur informationssynpunkt för de enskilda riksdagsledamöterna. Utskotten har till sitt förfogande kvalificerad sekreterarpersonal som biträder utskotten med utredningar och föredragningar av ärendena. I ökad omfattning förekommer alt upplysningar inhämtas utifrån genom remiss till myndigheter, organisationer etc. eller genom s. k. hearings inför utskotten. Genom de studiebesök utskotten företar både inom landet och utomlands får utskotten värdefull information som har stor betydelse för riksdagsarbetet.

Mot angiven bakgrund är det självfallet av stort intresse för alla de i riksdagen representerade partierna att delta i utskottsarbetel. Även från allmän synpunkt för det anses mindre tillfredsställande att den nuvarande ordningen för val till utskott kan leda till att parti helt ställs utanför utskottsarbetet."

Utskottets av riksdagen godkända uttalande ansågs vara en viljeyttring för att frågan borde lösas. Utredningen om riksdagens arbetsformer tog också upp ärendet till behandling, men ansåg sig inte kunna ta ställning till de olika metoder som prövades innan riksmötets början i oktober. Därför anfördes att överenskommelser mellan partierna var den enda möjlighet som då stod till buds.

Olika förslag förekom i de diskussioner som följde, exempelvis att vpk:s suppleanter skulle byta plats med ordinarie ledamot vid behandling av egna motioner och få möjlighet alt foga reservationer vid betänkandet. Socialdemokraterna gick dock ifrån sin tidigare ståndpunkt i denna fråga. Nästa steg blev då att suppleanterna kunde få yttra sig från sin plats och även foga mening till utskottsbetänkandet. Denna lösning har dock saboterats av de borgeriiga partierna.

Ingen kan säga annat än att vpk på allt sätt sökt medverka till en ordning som skulle underiätta riksdagens arbete. Vi har accepterat provisorier i avvaktan pä en slutlig lösning. När förslaget om att tilldela vpk suppleantplatser i tolv utskott förelades kammaren, underströk vpk:s gruppledare C.-H. Hermansson att vi accepterat detta just som ett provisorium, bl. a. för att underlätta kammarens och kansliets arbete. Han betonade att för alt della system skall fungera måste det emellertid finnas möjligheter för vpk-representanierna att i utskotten avge reservationer.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

Nu har vi det säregna förhällandet att ledamöter från andra partier klagar över att vpk-yrkanden till enhälliga utskottsbetänkanden gör att ärendebehandlingen i kammaren drar ut på tiden längre än man beräknat, samtidigt som dessa partier hindrar en vettig lösning av frågan genom att vpk-representanterna nekas yttranderätt och rätt att reservera sig i utskotten.

Hur länge skall detta orimliga förhållande, att ett parti hindras arbeta på samma sätt som andra partier, tillåtas fortsätta? Hur länge skall vissa partier fortsätta att sabotera kammarens arbete?

Nyligen fann talmannen anledning att tillskriva partigrupperna rörande den dåliga närvaron vid debatter, därför att detta skadar riksdagens anseende. Tydligen behöver det sägas ifrån också om vissa partiers agerande i uiskottsfrågan. Även delta skadar riksdagens anseende.

När enda resultatet var att vpk tilldelats tolv suppleantplatser men ingen lösning uppnätts i fråga om yttranderätt i utskotten och rätt att foga mening till utskottsbetänkanden, tog vi på nytt upp frågan i en motion till årets riksmöte. Vi menade att utredningen om riksdagens arbetsformer borde få i uppdrag att snarast framlägga förslag till sådana ändringar eller tillägg i riksdagsordningen att alla i riksdagen representerade partier skall ha rätt att delta i utskoitsarbetet.

Vi har på intet sätt underskattat del arbete som lagts ned i utredningen för att hitta lösningar. Flera olika alternativ har där arbetats fram. Men det borde vara av intresse för var och en som verkligen önskar komma fram till en lösning alt kommittén har riksdagens uppdrag att komma med förslag. Det är därför något märkligt att konstitutionsutskottet yrkar avslag på motionen.

Om man ser alt den viljeyttring utskottet gav uttryck för förra året ännu inte lett till något resultat, borde det vara angeläget att nu beställa förslag till lösningar.

Jag utgår fortfarande från vad riksdagen sade i denna fråga vid föregående tillfälle: alt beredning i utskott har utomordentligt stor betydelse för de enskilda ledamöterna, att informationen i utskotten har stor betydelse för riksdagsarbetet, att det är av stort intresse för alla i riksdagen representerade partier att delta i utskottsarbetet och att det är mindre tillfredsställande att nuvarande ordning kan leda till alt parti ställs utanför utskottsarbetet.

Detta var vad konstitutionsutskottet och riksdagen sade för ett år sedan. Jag vill fråga företrädarna torde olika partierna i konstitutionsutskottet: Detta gäller väl alltjämt, eller hur?

Vänsterpartiet kommunisterna har visat god vilja att söka provisoriska lösningar. Vår principiella uppfattning är att alla partier som klarar fyrapro-centsspärren vid val till riksdagen också skall vara representerade i utskotten. Trots vår vilja att godta provisorier råder fortfarande del orimliga förhållandet att vpk-represenlanterna i utskotten inte får plädera för värt partis motions-förslag och ej heller foga sin mening till utskottsbetänkandena. Vi tvingas att i kammaren utveckla argumentation i frågorna som normalt skulle finnas med i utskottsbetänkandena. Vi har gjort detla utan att la onödig tid i anspråk, men tilllagande nonchalans i utskotten kan framtvinga längre debatter.

Från vpk har i flera sammanhang påtalats hur knapphändigt våra motioner

behandlas i vissa utskott. Detta bådar inte gott för kammarens arbete. Vi har om en stund ett ärende där även konstitutionsutskottet - som borde vara föregångare i fråga om arbetssätt - avfärdar en motion utan den minsta argumentation. Det gäller frågan om utskottens mandattid.

När det gäller frågan om utskottens sammansättning vet jag inte vad som dikterar konstitutionsutskottets avstyrkande av vpk-motionen. De för alla uppenbara orimligheterna i nuvarande förhållanden måste också vara uppenbara för utskottets ledamöter. Det är möjligen en blandning av olika ståndpunkter som leder fram till utskottets ställningstagande, en blandning av uppfattningarna att förra årets utskottsskrivning räcker, att utredningen skall komma med förslag ulan ytterligare uttalande från riksdagen och kanske även bristande vilja att nå en lösning. Utskottsledamöterna kan naturligtvis själva ange vad som varit avgörande. Det saknar inte betydelse för frågans fortsatta öde.

Förra året nöjde vi oss med vad utskottet skrev i anledning av motionen. Nu kan vi inte göra detta. Därför ber jag, herr talman, att få yrka bifall till motion nr 315.

De argument för vår motion som jag här har anfört skulle, herr talman, ha kunnat stå i en reservation till konstitutionsutskottets betänkande nr 29. Alt sä inte är möjligt beror uteslutande på alt vissa partier inte ens önskat medverka till en provisorisk lösning av utskottsfrågan. Vår inställning sammanfaller med vad konstitutionsutskottet och riksdagen förra året anförde om önskvärdheten av att alla i riksdagen företrädda partier kan delta i utskottsarbetet. Vår motion syftar till att snarast undanröja ett orimligt förhållande i riksdagsarbetet. Ju förr desto bättre!

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

I detta anförande, under vilket talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, instämde Carl-Henrik Hermansson, Tommy Franzén, Eva Hjelmström, Lars Werner, Karin Nordlander, Inga Lantz, Tore Claeson, Jörn Svensson, Karl Hallgren, Lars-Ove Hagberg, Gustav Lorentzon, Bertil Måbrink och Eivor Marklund (samtliga vpk).

DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! Riksdagen har rykte om sig all vara en högst konservaliv inrättning, men ändå har det faktiskt skett en hel del förändringar i dess arbetsformer under senare är. Konservatismen yppar sig i att man alltid slår ifrån sig med händer och fötter när det väcks förslag om reformer, men efter hand börjar de nya idéerna ändå slå igenom. Det dröjde länge innan riksdagsmännen fick egna rum, det dröjde länge innan vi fick en ordentlig samordning mellan utskottens och kammarens arbete, det dröjde länge innan vi fick en rimlig planering av kammarens sammanträden, det dröjde länge innan vi fick någorlunda rättvisa regler för kammardebatterna - men allt detta har ändå kommit till slut. Det finns naturiigtvis alltid ledamöter som finner det störande att ändra på vedertagna regler, men det finns ändå tillräckligt mycket förnuft och framsynthet här i kammaren för att ge kraft åt en ständig förnyelse. Och det är verkligen inte bara de yngsta och de grönaste som vill

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

ändra på allting - i många fall är det tvärtom de äldsta och mest erfarna ledamöterna som har en klar blick för otympligheter i arbetsordningen. En av de mera omvälvande motionerna i år kommer t. ex. från förste vice talmannen Torsten Bengtson, en motion om en omläggning av budgetarbetet som vi för möjlighet att diskutera vid ett senare tillfälle.

Jag skulle vilja nämna några sådana här reformförslag som ännu inte har mognat till genomförande.

Först frågan om öppna utskottsulfrågningar. När den tanken väcktes för något tiotal år sedan-framför allt i en minnesvärd motion av herrar Ahlmark och Fälldin - var det ännu högst ovanligt att utskotten skaffade sig muntlig information genom att tillkalla speciella föredragande från departementen eller andra utomstående experter. Efter hand har det blivit allt vanligare, och utfrågningar är numera en stadgad praxis i riksdagens arbete. Men ännu rör det sig bara om utfrågningar bakom lyckta dörrar. I folkpartiet menarviattdet vore en fördel om utskotten också kunde få arrangera öppna utfrågningar där allmänheten och pressen hade tillträde. En sådan ordning skulle tjäna flera syften. Den skulle ge utskotten ett bättre beslutsunderlag. Den skulle ge möjlighet till kompletterande information utöver de upplysningar som ges i propositioner och remissammanställningar. Den skulle ge berörda intressegrupper en möjlighet att få direktkontakt med riksdagen. I vissa fall skulle den kunna skapa möjlighet för riksdagsmännen att skaffa sig information från vetenskapsmän och andra experter. Den skulle också bidra till informationsspridning och offentlig debatt kring de politiska frågorna. Det klagas ju ofta över att kammardebatterna är sega och tråkiga - om allmänheten och massmedierna fick tillträde till en del utskottsutfrågningar borde det kunna bidra till att höja intresset för riksdagens arbete och åter sätta riksdagen i centrum för opinionsbildning och politisk debatt.

Argumenten mot det här förslaget har rört sig på flera plan. Dels tror jag att det under åren har förekommit en hel del missförstånd, som Anders Björck berörde. Man har t. ex. trott att vi skulle vilja göra fl//o utskottssammanträden offentliga, men del har ingen någonsin föreslagit. Den ordning som årets reservanter vill genomföra innebär ju bara alt vissa utfrågningar skall kunna bli offentliga när en kvalificerad minoritet så begär. Givetvis bör möjligheten till utfrågningar bakom lyckta dörrar bevaras även i framtiden för sådana fall där del finns goda skäl för sekretess. Dels har det förekommit praktiska invändningar mot förslaget. Hur skulle det gå till att hålla offentliga utfrågningar i de nuvarande utskotisrummen? har man frågat. Ja, det går uppenbariigen inte. Men det finns ju faktiskt andra lokaler att tillgå här i huset, och inom några år skall riksdagen enligt det nyss fattade beslutet flytta tillbaka till Helgeandsholmen. Del bör då inte vara någon större svårighet att inreda nya lokaler som kan användas för del här ändamålet.

Det andra reformförslaget som jag vill la upp är idén om att sammanföra flera ärenden till samtidiga avgöranden enligt vad som framförs i motionen 216. Jagar för min del helt övertygad om att den idén kommer att slå igenom inom några år. Utskottet pekar i sitt betänkande pä alt en viss utveckling i den här riktningen redan inletts, och med den växande arbetsbelastning vi nu har

i riksdagen kan det rimligen inte dröja länge innan vi på allvar börjar se över själva uppläggningen av ärendebehandlingen i kammaren.

Här finns det i stort sett två vägar att gä. Antingen försöker vi minska antalet betänkanden frän utskotten genom att sammanföra fiera motioner i samma betänkande, eller också accepterar vi ett sammanförande av voteringar i flera olika ämnen till en och samma tidpunkt, t. ex. en gång per dag.

Den första lösningen har en del som talar för sig. Riksdagsordningen ger inte besked om hur många betänkanden som utskotten skall dela upp sina överväganden i. Teoretiskt sett skulle det vara fullt möjligt att låta utskotten avge ett enda belänkande per riksmöte och därefter votera om de olika punkterna i del betänkandet. Så långt lär det väl knappast gå, men del finns å andra sidan ingen anledning att betrakta den nuvarande uppspjälkningen av utskottens överväganden i mänga olika betänkanden som given en gång för alla. En större koncentration är fullt möjlig.

Även den andra lösningen - att sammanföra voteringarna i flera ärenden till en och samma tidpunkt - borde vara värd alt överväga. Den principen tillämpas i åtskilliga andra parlament, och det finns ingen anledning i världen att just den svenska riksdagen skall bita sig fast i en arbetsordning som innebär att riksdagsledamöterna får sämre möjligheter att fullgöra sina viktiga uppdrag.

Jag är medveten om att det finns en del som inte håller med mig på den sista punkten. Enligt en besynnerlig men vitt spridd missuppfattning skulle riksdagsuppdraget framför allt gå ut på att sitta här i kammaren och vid lämpliga tidpunkter delta i omröstningar. Jag tycker det är på tiden att la itu med den missuppfattningen. Alla här i kammaren vet att riksdagsuppdraget är ett mycket mångskiftande arbete. Det inbegriper kontakter med väljarna, med organisationer, med experter och med förvaltningstjänstemän. Det består i inläsning och arbete med motioner, interpellationer och frågor. Det rymmer också ett omfattande arbete inom de olika riksdagsgrupperna, i kommittéer och beredningsorgan, i partiorganisationerna och i studieförbunden. Många riksdagsmän är ledamöter i ämbetsverkens lekmannaslyrelser och i andra statliga organ, inte minst offentliga utredningar. Och del finns myckel man skulle kunna tillägga: en riksdagsman som vill göra ett bra jobb måste följa med i pressen, ta del av nya rön och erfarenheter åtminstone på de egna specialområdena och skaffa sig en någorlunda bred orientering i allmänna samhällsfrågor.

Herr talman! Jag tror att vi har en ganska intensiv reformperiod framför oss vad gäller riksdagens arbetsformer. Med den omfattning som den statliga verksamheten och styrningen numera har har del blivit myckel svårare att utöva en verkningsfull politisk kontroll. Stora uppgifter som tidigare hanterades på politisk nivå har förts ner till ämbetsverken. På del planet finns numera en viss politisk bevakning genom lekmannastyrelserna,men myckel talar för att det är en helt otillräcklig metod för demokratisk kontroll. En av de stora frågorna framöver måste bli hur riksdagen skall kunna faen bätlre insyn i myndigheternas arbete och bättre möjlighet att diskutera inriktningen på

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

olika offentliga insatser. Det kommer med all säkerhet att kräva nya kontaktformer, kanske också ökade kansliresurser för riksdagsutskotten och partigrupperna.

En annan stor fråga är hur vi skall fördela våra insatser mellan kammaren och utskotten. F. n. hinner utskotten bara träffas några timmar i veckan, medan kammardebatlen mal på, för del mesta inför relativt tomma bänkar, under fiera dagar i veckan. Det är inte säkert att detla är en klok avvägning. I fjol väckte jag en motion om att vissa funktioner i kammaren borde överföras till öppna utskottssammanträden, en motion som vederbörligen avslogs. Ändå kan vi ju konstatera att det faktiskt är ett slags öppna utskottssammanträden som vi har här i kammaren. Under den här punkten ser jag idel kolleger från konstitutionsutskottet på talarlistan. Senare i dag får vi höra ledamöter från jordbruksutskottet, lagutskottet och andra utskott. Den fråga som man då kan ställa och som jag skulle vilja be de närvarande riksdagskollegerna fundera någol över är om del är särskilt vettigt att föra dessa gruppsamtal i en huvudsakligen tom kammare. Kanske skulle det kännas mer meningsfullt att välja en något mindre lokal - att låta utskotten debattera inför öppen ridå och därefter ge kammaren tillfälle all ta ställning till utskottens betänkanden utan diskussion. Jag säger inte att detta är en problemfri lösning, men den förtjänar åtminstone att övervägas.

Två av de motioner om förändringar i riksdagens arbetsformer som väckts vid årets riksmöte förklaras av utskottet vara besvarade med att samma slags frågor kan aktualiseras i den s. k. översynsulredningen. Jag vill gärna sluta med att betona att vi har stora förväntningar pä den utredningen. Författ-ningsulredningen och grundlagberedningen gick ju med ganska lätt hand över riksdagens arbetsformer. Man förklarade att vidare reformer på det området borde bero intill dess att det hade vunnits en del erfarenheter av del nya enkammarsyslemei. Nu har vi tillräcklig distans för att på allvar ta itu med just den här dimensionen av den stora förfatlningsreformen. Jag utgår därför frän att översynsutredningen tar ett rejält spadtag och inie nöjer sig med små delaljjusteringar i riksdagsordningen. Just nu, när vi står inför en åternyttning till Helgeandsholmen, är del den rätta liden att fundera noga över hur riksdagen skall fungera i framtidens samhälle', ett samhälle som i väldigt många avseenden skiljer sig från del där de nuvarande arbetsformerna växte fram.

Jag ber att få yrka bifall till KU:s betänkande på punkterna 1,2,4 och 5 och till reservationen vid punkten 3.

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! 1 del nu aktuella KU-belänkandet behandlas, som framgått av de tidigare inläggen i debatten, en rad motioner om arbetet i riksdagen. Utskottet avstyrker motionerna eller anser dem besvarade med hänvisning till den sittande utredningen om riksdagens arbetsformer. Flera av de frågor som tas upp i motionerna är nämligen sedan länge aktualiserade i utredningen, och en del av dem har utredningen redan grubblat en hel del över.

Utskottet är enigt på alla punkter utom en, nämligen den om offentliga utskottsutfrågningar. En moderat och en folkpartist i utskottet har i en reservation föreslagit att riksdagen omedelbart skall anta en ändring i riksdagsordningen för att möjliggöra offentliga utskottsulfrågningar. Anders Björck och Daniel Tarschys har nyss yrkat bifall till reservationen.

Nu är det på det sättet att även den här frågan har aktualiserats inom utredningen om riksdagens arbetsformer och står upptagen på den lista över ärenden som utredningen har att gå igenom. Ulskottsmajoriteten hänvisar till delta och anser således att riksdagen bör vänta med ett ställningstagande tills vi får se vad utredningen kan komma fram till. Det tillhör snarast rutinen i riksdagen att vi inte föregriper en utredning, men eftersom Anders Björck och Daniel Tarschys har argumenterat i sak och yrkat bifall till reservationen vill också jag göra några kommentarer i sak. Del finns naturligtvis skäl som talar för öppna utskottsutfrågningar. Det har framgått av de anföranden vi har hört men det finns också skäl som talar emot, och jag vill för min del säga att jag fortfarande - vi har diskuterat den här frågan många gånger i kammaren -är tveksam till förslaget som sådant. Det är jag av olika skäl. Om det blev vanligt med utskottsutfrågningar skulle det innebära en betydande ökning av den tid som går åt för att bereda ärendena. Det skulle i sin tur kräva en omläggning av riksdagsarbetet även i övrigt. Det är t. ex. inte säkert att vi skulle kunna ha kvar kravet på att alla frågor som väckts skall beredas och behandlas i riksdagen eller att vi skulle kunna ha kvar den fria förslagsrätt som vi av tradition har i den svenska riksdagen. Reservanternas förslag att en minoritet skulle ha rätt att begära offentliga utfrågningar skulle, om det ville sig illa, kunna användas som ett medel att medvetet förhala beslut.

Utskottsarbetel, som nu är inriktat på en noggrann sakbehandling av ärendena, skulle onekligen få en annan karaktär Jag är inte alls säker på all vi skulle fö ut så mycket av offentliga utfrågningar som vi nu får av de utfrågningar som vi regelmässigt har i utskotten. Utfrågningarna skulle, såväl förutskottsledamöiernasoni för de utfrågade, bli mer av en uppvisning för en större publik.

Dessutom är det så all del av sekretesskäl skulle vara svårt att ha offentliga utfrågningar i många frågor av intresse. T. ex. i konstitutionsutskoltel får vi ofta vid utfrågningar del av uppgifter som är av betydelse för bedömningen av en fråga men som vi inte får föra vidare.

I Tidningskrönikan i morse refererades bl. a. en ledarkommenlar i Eskilsiuna-Kuriren, där man med hänvisning till den utfrågning konstitu-tionsutskottel i går hade med ekonomiminister Gösta Bohman frågade: Varför skall utfrågningar ske bakom slängda dörrar?

Just det exemplet visar på svagheterna i förslaget. Det var faktiskt på del sättet att ekonomiministern under den utfrågningen gav utskottets ledamöter en hel del upplysningar som var sekretessbelagda. Om utfrågningen varit offentlig, skulle ekonomiministern ha fån disponera sill anförande och sina svar på frågorna på ett sådant sätt att han uteslutit de delar som var sekretessbelagda. Därmed skulle hela utfrågningen ha blivit av betydligt mindre intresse för utskottets ledamöter.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

4 Riksdagens protokoll 1977/78:101-103

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

En sådan utfrågning skulle också ha haft ett begränsat intresse för allmänheten. Den diskussionen skulle ha fått ungefär samma karaktär som en interpellationsdebatt eller en allmän debatt här i kammaren. Över huvud taget tror jag alt mycket av den karaktär av förtrolig meddelelse som utskottsutfrägningarna nu har skulle komma att försvinna vid offentliga utskottsulfrågningar, vilket jag tycker skulle vara till skada.

Därmed har jag alltså sagt att det finns en hel del skäl som talar emot förslaget. Utredningen har möjligheteratt pröva dem och väga skälen för och emot; sedan får vi se vad som blir resultatet av denna avvägning.

En annan fråga som varit föremål för behandling i utskottet och som redovisas i belänkandet är frågan om utskottsrepresentationen. Vi har haft all behandla en motion från vänsterpartiet kommunisterna. Nils Berndtson har nyss yrkat bifall till den. Han klagade i sitt inlägg över att utskottet inte tillstyrkt den. I klämmen yrkas att "riksdagen beslutar att utredningen om översyn av riksdagens arbetsformer ges i uppdrag att snarast framlägga förslag till ändringar eller tillägg i riksdagsordningen med innebörden att alla i riksdagen representerade partier skall ha rätt att delta i utskottsarbetet".

Den här klämmen är litet märklig av det skälet att motionärerna inkl. Nils Berndtson mycket väl vet att den här frågan är föremål för beredning i utredningen om riksdagens arbetsformer och att vi i den utredningen redan har grubblat över olika tänkbara och otänkbara lösningar på det problem som tas upp i motionen. Det är alltså i och för sig ett ganska onödigt yrkande som Nils Berndtson har ställt. I utredningen är vpk representerat med sin partiledare Lars Werner. När han har förhinder brukar Nils Berndtson få rycka in. Det är alltså en kvalificerad representation från vpk:s sida, och partiet har alla möjligheter att i utredningen driva de ståndpunkter som man tycker är riktiga.

Det har i tidigare inlägg som gjorts i denna fråga, inte minst i debatterna före påsk, varit litet tröttsamt att höra på de upprepade lamentationerna från vpk:s sida över alt vpk av olika skäl inte har ordinarie platser i utskotten. Man har valt att framställa det som om det är den nuvarande regeringsmajoritetens fel att vpk saknar ordinarie utskottsplatser. Det är inte på det sättet, det vet alla som kan denna fråga. Orsaken är i stället alt vpk inte har kunnat nå någon hållbar uppgörelse med de övriga socialistiska bröderna och systrarna inom oppositionen. Om ni inom vpk känner indignation, se då åtminstone till all ni adresserar den indignationen rätt! Nu vill jag genast tillägga att Nils Berndtsons anförande i dag på ett föredömligt sätt skilde sig från tidigare inlägg-han riktade i huvudsak sin kritik mot socialdemokraterna, och det är där den hör hemma.

Även socialdemokraterna försöker krypa bakom ryggen på regeringsmajoriteten i denna fråga. Det framgår bl. a. av en artikel av Ingemund Bengtsson i Dagens Nyheter den 17 mars i år. Jag skall be att få citera följande ur den artikeln:

"Under enkammarriksdagens första perioder träffades överenskommelser om att vpk skulle få representation i utskott. Vi socialdemokrater var beredda att fortsätta på samma sätt efter valutgången 1976, men detta ville inte de

borgeriiga partierna gå med på. Eftersom de borgerliga efter 1976 har majoritet i riksdagen kunde inte vi tvinga fram en uppgörelse om vpk:s representation."

Det är ju en helt felaktig beskrivning av vad som har förekommit i denna fråga. Den nuvarande regeringsmajoriteten har den representation i utskotten som tillkommer den. Man kan väl säga att läget är det, att så länge socialdemokraterna för sitt regeringsinnehav var beroende av vpk:s röststöd i riksdagen klarade de av att genom överenskommelser lösa frågan om vpk:s utskottsrepresenlation. Men när valet 1976 ändrade regeringsinnehavet hade socialdemokraterna tydligen inte längre något intresse av all träffa sådana överenskommelser.

Den nuvarande majoriteten har inte rest några hinder mot en representation för vpk, men vi kan inte inse att den representationen skall gå ut över de platser som vi rättmätigt disponerar i de olika utskotten.

Det har varit många olika turer i denna fråga, och jag vill inte påstå att jag känner till alla detaljer, eftersom jag inte har deltagit i samtliga förhandlingar. Med vår medverkan uppnåddes emellertid en överenskommelse om att vpk skulle få suppleant platser i utskotten. Såvitt jag förstått det hela var tanken att socialdemokraterna när ett utskott behandlade frågor som vpk engagerat sig i skulle lämna en plats vid bordet till vpk-suppleanten. På det sättet skulle vpk:s representanter få möjligheter att argumentera för sina förslag och även avge reservationer, om de så önskade. Det fanns tydligen en överenskommelse om att man skulle ha det på det här sättet, men efter ytteriigare överiäggningar inom socialdemokratin gick man tydligen ifrån den här överenskommelsen. Men i detta avseende känner jag inte till detaljerna, och jag tycker att detta är en affär mellan vpk och socialdemokraterna. Ni får väl i den följande debatten göra upp i den här frågan. Men skyll inte på oss!

Jag för min del beklagar - och det har sagts tidigare från majoritetens sida -att vpk inte har utskottsrepresenlation. Det skulle onekligen, som Nils Berndison framhöll, i vissa avseenden underiätta arbetet i riksdagen. Det kan också ur allmänna synpunkter anses rimligt att vpk är representerat.

Nu är det emellertid inte så lätt som man vill framställa det i den mera ytliga debatten - med eller utan munkavel - att klara den här frågan. Det finns enligt min mening vissa krav som måste tillgodoses vid en reglering av utskottens sammansättning. Det måste i riksdagsordningen finnas regler som klargör hur det skall gå till när man inte lyckas uppnå en överenskommelse. Vidare krävs det att reglerna är sådana att de kan tillämpas i alla lägen - de kan inte skräddarsys för en tillfällig situation. Reglerna måste också vara sådana att de tillförsäkrar majoriteten i kammaren majoritet i utskotten. En ordning som gör att majoritetens uppfattningar måste redovisas reservationsvis är synnerligen opraktisk. Det skulle inte underiätta kammarbehandlingen. Jag vill också påstå att det skulle kunna försvåra rättstillämpningen, eftersom motivskrivningarna i utskottsbetänkandena är en rättskälla för de myndigheter som skall tillämpa de lagar som riksdagen stiftar. Det skulle bli besvärligare om man tvingades leta efter motiven i olika reservationer.

Reglerna måste vidare vara sådana att de anger hur varje utskott skall vara

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

sammansatt, om man inte kan träffa någon överenskommelse. Det går således inte att fördela utskottsplatserna ur en för alla utskott gemensam pott. På något sätt måste man nämligen ange i vilka utskott ett parti som inte kan få representation i alla utskott skall vara representerat.

Vidare anser jag att antalet ledamöter i utskotten inte kan vara särskilt mycket större än nu. Det måste nämligen finnas en del suppleanter som kan träda in när de ordinarie ledamöterna har förhinder. En och samma riksdagsledamot kan inte gäma vara ordinarie ledamot i mer än ett utskott, eftersom utskotten av praktiska skäl i huvudsak måste sammanträda samtidigt.

Som framgår av de olika förslag som vi diskuterat i utredningen är det rätt besvärligt att hitta en ordning som gör det möjligt att kombinera de här önskemålen med bestämmelser som garanterar små partier utskottsrepresentation i alla lägen. Det enklaste vore för den skull att - det har varit min förhoppning - socialdemokrater och kommunister kunde träffa en överenskommelse som ger även kommunisterna utskottsrepresentation. Det skulle ur många synpunkter vara den rimligaste lösningen. Nu har utredningen fortfarande den här frågan pä sin agenda, och vi för väl se om den kan komma med några geniala förslag till lösningar. Vpk har ju möjlighet att bidra med konstruktiva förslag, om man nu kan komma på sådana.

Del skulle i och för sig vara intressant att något beröra de mera allmänna synpunkter på riksdagens arbete som har aktualiserats i en del av de motioner som utskottsbetänkandel behandlar och som berörts av framför allt Daniel Tarschys i hans anförande. Jag har flera gånger tagit upp dessa frågor här i riksdagen, både i motioner och i inlägg i kammaren. Jag kan hänvisa till debatterna den 8 april 1976 och den 30 mars 1977, då jag redovisade långtgående förslag till omläggning av riksdagsarbetet.

De mera radikala förslagen har inte vunnit någon allmän resonans. Jag tror dock alt det inom kammaren börjar mogna fram en opinion som gör att jag kan ha anledning att återkomma med mina förslag. Enligt min mening kan vi kanske i någon mån fä bättre arbetsförhållanden genom begränsade partiella reformer av det slag som vi faktiskt successivt har genomfört, bl. a. på grundval av förslag från den av mig flera gånger omnämnda utredningen om riksdagens arbetsformer. Men jag har den bestämda uppfattningen att vi inte får någon verkligt rationell ordning på riksdagsarbetel om vi inte drar ut konsekvenserna av den omläggning av riksdagsäret som vi har genomfört. Vad som behövs är alltså att vi startar med budgeten och en allmän motionstid pä hösten och klarar av huvudparten av budgetarbetet då. Därefter kan vi ägna våren åt lagstiftningsfrågor av olika slag. Med en sådan ordning skulle det vara möjligt alt fastställa ett schema för riksdagens arbete under hela riksmötet. Vi skulle kunna fullfölja den tanke som jag utvecklat i en motion från 1973 om återkommande perioder med uppehåll för ledamöterna under riksmötet för att öka deras möjligheter att upprätthälla de viktiga kontakterna med hemorten, med organisationer, partimedlemmar och väljare, dvs. den allmänna medborgarkontakt som Daniel Tarschys bl. a. efteriyste.

Jag tror det blir anledning att återkomma med dessa förslag. Vill vi verkligen ha en rationell ordning på riksdagsarbetet, tror jag alt vi så småningom får bestämma oss för att gä i den riktning som jag tidigare har angett.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag på alla punkter.

ANDERS BJÖRCK (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fiskesjö åberopade översynsulredningen beträffande riksdagens arbetsformer och menade att det i denna kammare är rutin att inte ta itu med frågor som är föremål för utredning. Ja, det är tyvärr rutin -jag understryker rutin - att alltför ofta skjutsa iväg frågor till utredningar, inte därför att man tror att utredningarna skall göra något åt frågorna eller lösa problemen utan därför att det är ett bekvämt sätt att få frågorna skjutna till en myckel avlägsen framtid.

Översynsutredningen har arbetat sedan 1974. Herr Fiskesjö är själv ledamot av den. Såvitt mig är bekant har utredningen under det år som gått över huvud taget inte en gång tittat på den fråga som utskottet skickade till den förra året, nämligen frågan om offentliga utskottsulfrågningar. Och jag har uppfatlat saken så- men herr Fiskesjö må gärna rätta mig om jag har fel -att utredningen inte heller har några planer på att ta upp denna fråga. Det är, herr talman, orsaken till alt vi reservanter sagt att vi nu vill försöka bringa denna fråga till någon form av ställningstagande i kammaren. Vi tror inte alt det är en framkomlig väg att gå via översynsutredningen.

Jag vill till herr Fiskesjö också säga att även frågan om riksdagsledamöternas arbetssituation ligger hos översynsutredningen. Vi skickar nu Olle Svenssons motion dit. Det kan vi naturligtvis göra till den verkan det hava kan. Jag sade i mitt inledningsanförande att vi, om ingenting händer-och jag är rädd för att del inte händer särskilt mycket konkret - bör pröva andra former än översynsutredningen. Om vi nu tycker att en del förslag är felaktiga i t. ex. Olle Svenssons motion, lät oss dä säga delta och låt oss avslå de förslagen. Men lät inte utreda denna fråga hur lång tid som helst. Del drar bara löje över våra arbetsmetoder att utreda på det sättet.

Jag hoppas emellertid, herr talman, att översynsutredningen verkligen sakbehandlar dessa frågor. Om den nu har anledning att tillstyrka en del av förslagen, låt oss då få utredningens ställningstagande på kammarens bord så snart som möjligt. Del skulle rensa luften i en hel del avseenden och förhindra sådana här debatter, som tar upp kammarens tid år efter år.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

NILS BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall på herr Fiskesjös pluskonto notera all han ändå lar upp en sakdebatt om problemet att ett parti hälls utanför utskotten. Detla plus hindrar dock inte att jag måsle konstatera alt herr Fiskesjö haren felsyn i vissa väsentliga frågor.

Nog måste det väl ändå vara en brist all det inte finns regler för hur utskotten skall sammansättas. Del kan inte vara en fråga enbart för

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

socialdemokraterna och vpk, vilket herr Fiskesjö gör gällande. Vad som på sikt måsle till är bestämda regler för hur riksdagens utskott skall sammansättas. Vi har klara regler för hur valberedningen skall sammansättas men inte för sammansättningen av de utskott till vilka valberedningen har all föreslå ledamöter. Något liknande som för valberedningen borde gälla också för utskotten.

Herr Fiskesjö tyckte att vpk-motionen hade en märklig kläm. Jag vill bara erinra om att uttrycket "alla i riksdagen representerade partier" faktiskt användes av konsiilutionsulskotlel i skrivningen förra året. Om Bertil Fiskesjö därmed antyder all motionen skulle täcka in något annat än partier som klarat 4-procentsspärren, så förvånar det mig, i synnerhet som motionens motivlext klart anger all det är just detta som åsyftas. Om utskottet hade velat biträda motionen, hade det naturiigtvis funnits möjligheter att markera vad man i så fall avser med partier.

Jag noterar tacksamt att Bertil Fiskesjö säger att vänsterpartiet kommunisterna har en kvalificerad representation i utredningen om riksdagens arbetsformer, men det räcker ju inte om inte viljan finns hos övriga partier all fö till stånd en lösning. Och jag vill nog säga ändå, även om vi haft många diskussioner, alt i denna utredning har uppenbarligen från socialdemokratiskt håll gjorts allvarliga ansträngningar för att i första hand hitta en provisorisk lösning men alt detla har saboterats från borgerligt håll. Del tror jag all också Bertil Fiskesjö kan erinra sig, om han funderar på hur olika ledamöter har radat upp invändningar, exempelvis mot förslaget om yttranderätt för suppleanterna.

Om nu Bertil Fiskesjö själv inte anser all han har agerat på ett sådant sätt, så finns det ju andra inom det borgeriiga lägret. Folkparlirepresentanten Björn Molin har varit en av dem som rest invändningar i både det ena och del andra avseendet. Det brukade sägas från borgeriigt håll i valrörelsen alt om viljan finns kan man uträtta både det ena och del andra, men när det gäller alt lösa frågan om representationen i utskotten finns tydligen inte viljan hos alla, för annars hade man kunnat lösa den redan nu.

BERTIL FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr talman! Anders Björck uttryckte tvivel om vad utredningen kan uträtta och klagade över all den inte har åstadkommil någol när det gäller öppna ulskottsutfrågningar. Jag vill bara erinra Anders Björck om att även moderata samlingspartiet har en kvalificerad representation i utredningen. Vederbörande ledamot är naturiigtvis oförhindrad alt framföra vilka önskemål som helst.

Anders Björck berörde motionen av Olle Svensson m. fl. och menade alt vi nu borde diskutera den. Jag hade tänkt vänta med det tills jag fått höra vad Olle Svensson själv har att säga med anledning av motionen, och jag ber att få återkomma om det finns anledning till del. Vad man kan notera på den här punkten är dock alt utskottet i sitt ställningstagande till den motionen, som i och för sig är en fyrparlimolion, är helt enhälligt. Inte ens Anders Björck har anmält någon avvikande mening.

Nils Berndtson kom med ett märkligt påstående. Han sade alt det inte finns regler för hur utskotten skall vara sammansatta. Jag rekommenderar Nils Berndtson att läsa 7 kap. i vår riksdagsordning. Där finns reglerna angivna.

Vidare sade Nils Berndtson alt de borgeriiga representanterna i utredningen skulle ha saboterat möjligheten att åstadkomma en provisorisk lösning på den fråga som ligger Nils Berndtson om hjärtat. Till del skulle jag vilja säga all om vi skall införa bestämmelser i riksdagsordningen, så måste de vara av den karaktären att de kan tillämpas i alla lägen. Del måsle alltså vara fullgoda förslag som vi genomför i riksdagen i del här avseendet. Något sådant förslag har vi i utredningen, trots ett betydande arbete med frågan, inte lyckats frambringa. Och jag måste säga till Nils Berndtson att från vpk:s sida, där man ju har ett speciellt intresse i den här frågan, har minsann inte någol som helst konstruktivt förslag presenterats.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

ANDERS BJÖRCK (m) kort genmäle:

Herr talman! Ja, del är förvisso så alt ledamöterna av översynsutredningen i hög grad är kvalificerade - kanske t. o. m. så kvalificerade att de har en hel del andra uppgifter, vilket måhända har gjort att utredningsarbetet har dragit ut på liden. Jag hoppas emellertid att man kan ta itu med frågan om riksdagsledamöternas arbetssituation, och vi har ju heller inga delade meningar om alt översynsutredningen skall syssla med den frågan. Vi har möjligen litet olika uppfattning om arbetstakten, men jag förmodar att det är en sak som kan lösas pä tillfredsställande sätt.

Får jag sedan säga till Bertil Fiskesjö att frågan om de offentliga utskoilsutfrågningarna borde kunna klaras av relativt snabbt. Det behövs inte så förfärligt mycket utredningar för det, eftersom det just inte är någon ny fråga för kammarens ledamöter. Den har varit föremål för behandling här i riksdagen gång på gång. Om jag inte minns fel aktualiserades den i en motion någon gång i slutet på 1960-talet, och på den motionen stod då namn som Thorbjörn Fälldin och Per Ahlmark - alltså ingalunda några för kammarens ledamöter okända personer. Och det har viskats till mig all också herr Fiskesjö har ett ungdomligt förfiuiei i frågan.

NILS BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Om Bertil Fiskesjö menar att regeln skall vara all ett partis representation i utskotten skall vara beroende av ett annat partis mer eller mindregodavilja, sä mäsiejag säga att det är djupt otillfredsställande. Och jag förmodar att det är delta otillfredsställande förhållande som gör all översynsutredningen ägnar stor uppmärksamhet åt och gör stora ansträngningar för att försöka hitta en lösning som innebär klara regler som säger att alla partier som har klarat valordningen också blir representerade i utskotten. I andra sammanhang har ju delta uttalats som önskvärt. Vad jag sagt är bl. a. att motsvarande regler som finns för valberedningens sammansättning borde finnas även för utskotten. Men det gör det inte nu. Och för valberedningen är det fastslaget att varje parti som placerats i riksdagen genom att klara 4-

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

procentsspärren också skall vara representerat.

Sedan tycker jag att de formellt sakliga invändningar som av och till dras fram om att man måste ha en lösning som inte rubbar majoritetsförhållandena inte är särskilt hållbara. För vad är ett riksdagsutskott? Jo, del är ett beredningsorgan för olika frågor som skall behandlas i riksdagen. Och då måste det också vara rimligt att alla partier som är verksamma i riksdagen får delta i det beredningsarbetet. När majoritetsförhållandena i utskotten diskuteras får man ibland det intrycket att utskotten skulle vara någon sorts självständiga organ i förhållande till riksdagen, men så är det ju inte. Det är ju i kammaren som det slutliga ställningstagandet sker, oberoende av majoritetsförhållandena i det ena eller andra utskottet.

BERTIL FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr talman! Till Anders Björck vill jag säga atljag mycket väl känner till den motion av Thorbjörn Fälldin och Per Ahlmark som Anders Björck talade om, men till skillnad från Anders Björck anser inte jag att motioner skall behandlas på ett speciellt sätt bara för att de har väckts av vissa bekanta storheter. Varje förslag som kommer till utskotten skall naturligtvis granskas på samma sätt, oavsett vem som är förslagsställare. Här gäller det f. ö. en motion som ligger långt tillbaka i liden.

Vad sedan gäller mitt ungdomliga förfiutna som Anders Björck refererade till åsyftade han möjligen att jag första gängen som jag var med om att behandla denna fråga i konstitutionsutskottet följde dem som den gången var reservanter och förordade öppna utskottsutfrågningar. Till mitt försvar kan jag nu anföra alt jag dä var ny i kammaren och inte hade någon erfarenhet av arbetet. Men allteftersom jag har fått sådan erfarenhet har min inställning till denna fråga blivit mer modifierad.

Sedan några ord till Nils Berndtson. Det är angeläget att finna en lösning, men eftersom Nils Berndtson har deltagit i arbetet med denna fråga vet han hur svårt det är. Det grundläggande problemet är ju alt vpk är för litet för all av egen kraft och enligt proportionell fördelning få representation i utskotten. Om ett parti med 4 % av väljarna skulle garanteras plats i varje utskott, skulle det kräva att vi ökade antalet utskoltsledamöter till 24. Enligt min mening skulle della från olika synpunkter vara opraktiskt. Vi skulle få stora utskott. Arbetet i utskotten skulle försvåras. Det skulle bli besvärligt all besätta platserna i utskotten, och vi skulle inte få tillgång till suppleanter, vilket enligt min mening är av värde.

Det finns alltså en lång rad praktiska problem, som jag i mitt första anförande uppehöll mig vid. 1 den enkla utåtriktade propagandan, då man går omkring med munkavle och liknande ting, så alt man får stora bilder i pressen, är det klart att man kan föra en diskussion som om det här bara vore fråga om något slags ovilja från de andra partiernas sida. Men del är del ju inte. Del gäller alt hitta en hållbar lösning, och jag uppmanar Nils Berndtson att sälta sig i sin kammare och konstruera en sådan lösning, som vi sedan kan se på.

Talmannen anmälde att Nils Berndtson anhållit alt till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Liksom Daniel Tarschys anser jag att vi kommer all genomföra en rad reformer, men jag skall kanske ändå erinra om alt bakom oss ligger en tioårsperiod dä vi genomfört mycket stora reformer när del gäller riksdagen. Vi har bl. a. infört enkammarsyslemei, skrivit in parlamentarismen med en rad konsekvenser och skapat eli nytt syslem för utskotten.

Nu har vi emellertid vunnit erfarenheter av enkammarriksdagen, och liksom Daniel Tarschys menar jag att vi också skall överväga vilka reformer som nu är lämpliga att vidta. Men jag vill varna för den stora risk för perfeklionism som, enligt min mening, föreligger. Vi har så stora kunskaper och så djupa erfarenheter på detta område att det finns en risk för alt vi upptäcker svagheter i alla förslag och reser invändningar. Även goda reformförslag faller därför att de inte är helt invändningsfria.

Del finns också en risk föran vi vill ha såstora reformeratt vi underskattar de små. Fårjag som exempel tadel mantalatom tidigare i debatten, nämligen delta alt man borde lägga om budgetåret och därmed åstadkomma att riksdagen börjar med en annan fart. Men så sent som i höstas behandlade vi ju frågan om budgetåret. Riksdagen höll då fast vid den gamla ordningen. Del kommer säkert att dröja länge innan riksdagen iir mogen för en omläggning av budgetåret, men det får inte hindra oss från att genomföra andra reformer. Under nästa punkt skall vi diskutera en, nämligen att val av utskotten skall avse treårsperioder. Själv harjag aktualiserat tanken alt man skulle kunna ha allmän motionstid på hösten och inte i anslutning till framläggandet av budgeten. Vid det senare tilirället skulle man endast få lägga fram motioner som avser själva budgeten. Det finns invändningar häremot - jag är medveten om det - men jag hoppas ändå all vi i översynsutredningen i positiv anda skall kunna pröva sådana reformer, som inte är lika långtgående som de som signalerats här tidigare.

Det är också på sin plats att snarast företa en reform i fråga om utskottens sammansättning. Arbetet med detla ärende fortsätter inom översynsulredningen. För egen del harjag hela liden försökt alt finna lösningar, men det har varit utomordentligt svårt. Man har även bitr ställt kravet all del skall vara invändningsfria lösningar. Håller man fast vid della krav, misstänker jag all det inte finns några lösningar på problemet. Den svenska riksdagen hävdar nämligen med mycken skärpa i olika sammanhang proporlionalismens princip, som innebär all man skall ha en proportionell eller i varje fall så nära som möjligt proportionell sammansättning av utskotten.

I den diskussion som hitintills har förts harjag egentligen bara kunnat se två lösningar som är gångbara. Den ena är all man ökar antalet ledamöter i ulskolten. Som Bertil Fiskesjö nyss påix;kade betyder del att man behöver ha 24 ledamöter i varje utskott. Jag delar de betänkligheter som tidigare har anförts mot så stora utskott. Det betyder en fördröjning av arbetet innan

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

ärendena kommer till kammaren. Man får nämligen utgå från att så stora utskott måste dela upp sig pä avdelningar. Under sådana förhållanden skall ärendena alltså först beredas i avdelningen, därefter behandlas i samlat utskott och sedan tas upp i kammaren. Del kan också bli besvärligt att förse dessa utskott med ledamöter för alla partier och alt kunna täcka behovet av suppleanter.

Den andra lösningen är att man helt enkelt praktiserar den metod för proportionell sammansättning av utskotten som vi tillämpade i början av enkammarriksdagen. Man går ut frän alt utskotten utgör en enhet, och partierna får en representation beräknad på denna enhet, inte på varje särskilt utskott. Det kan leda till all partier i vissa lägen inte får representation i alla utskott. Det kan finnas invändningar mot detla, men del torde i de flesta fall vara möjligt att komma överens om fördelningen. Skulle inte detla fungera, har man endast att tillämpa majoritetsprincipen. Majoriteten får avgöra.

Mot delta anför man då den invändningen att del under en sådan ordning inte är säkert att majoriteten i kammaren återspeglas i en majoritet i varje utskott. Men hur skall man kunna tillämpa en sådan princip? Det finns situationer där man inte klart kan ange vad som är majoritet i kammaren, eftersom majoritetsförhållandena skiftar. Majoriteten är en i en fråga och en annan i en annan fråga. Hur skall det kunna återspeglas i utskotten?

Och dessutom: Spelar del så stor roll vilken majoritet som finns i utskotten? De är, som Nils Berndison nyss påpekade, beredningsorgan. Det är endast i formella frågor som de fattar beslut. Att det skulle vara så svårt för statliga tjänstemän att skilja mellan uiskottsskrivningoch reservation närde skall läsa beiänkandena tror jag inte på. Jag menar alt de har förmåga att göra detta.

Jag har pläderat för denna lösning, men tyvärr harjag inte vunnit gehör för den, eftersom man har drivit linjen alt majoriteten i kammaren alllid skall återspeglas av en majoritet i utskotten. Del är en omöjlig lösning.

I denna situation harjag föreslagit all man som ett provisorium skall kunna ge suppleanterna möjligheter att agera på ett annat sätt än nu, nämligen genom ett tillkännagivande av talmanskonferensen att suppleant ägde rätt all foga uttalande till betänkande och som följd därav också hade yttranderätt vid utskottens sammanträden. Denna lanke godtogs från vpk:s sida, men den avvisades av de borgerliga. Under sådana förhållanden var del självklart omöjligt alt framlägga en rekommendation från talmanskonferensens sida. Denna tanke har fallit. Men skulle den vara mera godtagbar till hösten, när vi skall välja utskott, tycker jag all man skall följa den. Ännu hellre skulle jag önska all vi under våren kunde arbeta fram ett förslag inom översynsutredningen som skulle kunna leda till en sådan ändring all man i riksdagsordningen fixerade valmetoden för utskotten på det sättet alt man finge räkna ulskolten som en enhet vid valen. Efter Bertil Fiskesjös inlägg förutsätter jag alt det finns utrymme för en diskussion på den punkten.

Men jag måsle erkänna att jag blev pessimistisk när det gäller möjligheter alt lösa problemet, sedan jag lyssnat till Bertil Fiskesjö. Han har ett uppslag: det skall träffas en uppgörelse mellan socialdemokraterna och vpk. Men detla

gäller ju en principiell fråga. Jag utgår ifrån alt Bertil Fiskesjö inte menaratt socialdemokraterna alltid skall avstå utskottsplatser sä all de partier som inte kan fä proportionell representation skall bli företrädda. I sä fall skulle man skriva in en regel om detta, men vi brukar ju undvika sådana regler i grundlagar. Det här gäller inte enbart vpk:s representation 1978, utan del gäller den principiella frågan hur man för alla partier som kommer över 4-procenisspärren skall kunna ordna representation i riksdagens utskott i proportion till deras styrka.

Nu menade Bertil Fiskesjö att socialdemokraterna skulle träffa en överenskommelse om delta. Men samtidigt förklarar han att man skall ha en ordning som skall kunna tillämpas i alla lägen. Idet sista instämmer jag. Men då går det inte all lösa problemet på det sättet all socialdemokraterna och vpk delar platser.

När del gäller den tidigare situationen så baserades den på överenskommelse. Såvitt milt minne inte sviker mig var del en överenskommelse som stöddes av riksdagens samtliga partier.

När det sedan gäller utskoilsutfrågningarna skall jag inte närmare gå in på den frågan här i dag. Jag har haft tillfälle att flera gånger för kammaren redovisa min syn. Men låt mig få erinra om att del i dag föreligger ett lagförslagom ändring av riksdagsordningen och att kammaren har att säga ja eller nej till detta ändringsförslag. Del är inte fråga om ett yrkande om utredning, del är inte fråga om ett uppdrag åt översynsutredningen, utan vad Anders Björck och Daniel Tarschys inbjuder oss till är att anta en grundlagslexl som finns i en motion - ulan att det har prövats vilka konsekvenser ett bifall till denna grundlagslexl kan få. Så djärvt grundlags-stiftar vi väl ändå inte i Sveriges riksdag.

Med delta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

BERTIL FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall kommentera ett par punkter i Hilding Johanssons anförande.

Han sade här att vi i utredningen hade motsatt oss ett konstruktivt förslag från socialdemokratisk sida till en provisorisk lösning av frågan om utskotlsrepresentation för vpk. Förslaget gick ut på alt talmanskonferensen skulle rekommendera utskotten att medge suppleant rätt alt foga uttalanden till betänkanden och som följd därav också fö yttranderätt vid utskottens sammanträden.

Om vi granskar frågan mer ingående finner vi att förslaget också skulle innebära att dessa speciella uttalanden skulle kunna innehålla yrkanden. Man skulle alltså på det sättet i utskotten kunna framställa yrkanden som inte blir föremål för någon votering. En synneriigen märkligt förfarande! Vi skulle därigenom få fyra olika typer av meningsyttringar frän utskotten, nämligen dels utskottens rekommendation till kammaren, dels reservanternas förslag, dels vad som förekommer i särskilda yttranden, dels de yrkanden som skulle föreligga i denna alldeles speciella form av uttalanden. Detta förslag är helt enkelt ur olika synpunkter ett omöjligt förslag.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

Hilding Johansson vill att utskottsrepresentalionen skall räknas ut på grundval av det totala antalet ledamöter i kammaren. Detta låter i och för sig bra, men det håller inte i slutänden, eftersom det til syvende og sidst på något sätt måste bestämmas i vilka utskott ett litet parti, som inte kan få representation i samtliga utskott, skall ha sina representanter. Här måsle alltså finnas en regel som anger hur det problemet skall lösas.

Sedan är jag litet överraskad över att Hilding Johansson tar så lätt på frågan om majoritetsförhållandena i utskotten. Det var på sätt och vis en nyhet för mig. Jag vill erinra om alt det skulle försvära utskottens arbete på många olika sätt. Utskotten har ju numera också initiativrätt, vilket ytterligare komplicerar frågan. Jag har svårt att föreställa mig att någon regeringskombination skulle anse det önskvärt eller praktikabelt alt regeringskombinalionens majoritet inte också hade majoritet i utskotten.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

NILS BERNDTSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterar att Hilding Johanssons anförande andas en vilja att söka sig fram till lösningar - provisoriska eller bestående. Han pekade på två möjligheter som diskuterats. Jag tror det är bra att det blivit sagt att utredningen ingalunda har varit utan uppslag, fastän man där ännu inte kommit fram till resultat. Man fick förut ett intryck av att det skulle ha saknats idéer, men det finns som sagt möjligheter att gä vidare med dessa idéer och all hitta en lösning.

Jag vill också varna för att de invändningar som kan komma att resas och som Hilding Johansson snuddade vid kan vara något av den obotfärdiges förhinder. Vilka argument finns det exempelvis emot alt suppleanterna skulle ha yttranderätt och möjlighet an foga reservation eller yttrande till utskottsbetänkande? Jo, bl. a. sades det alt det är många suppleanter och att del skulle kunna innebära risk för att alla suppleanterna helt plötsligt började yttra sig, eftersom denna yttranderätt inte skulle vara förbehållen bara ett parti. Delta är naturligtvis nonsens. Varför skulle en suppleant i ett parti som har en ordinarie ledamot i ett utskott ha anledning alt argumeniera för olika frågor? Jag tycker också att man i det sammanhanget bör ställa sig frågan: Hur många suppleanter deltar normalt i utskottens sammanträden? Jag vill uppmana representanterna från de olika partierna att räkna dem och föra statistik i utskotten. Då kommer ni nog all bli förvånade över hur litet antal suppleanter del är som regelmässigt deltar i utskottens arbete - såvida de inte tjänstgör i stället för någon ordinarie ledamot.

Om nu alla är ense om att den nuvarande ordningen är otillfredsställande -och den är otillfredsställande för utskottens arbete, den är otillfredsställande för kammarens arbete, den är otillfredsställande för kanslipersonalens arbete och den är synneriigen otillfredsställande för ett parti som är representerat i riksdagen, ja, det har t. o. m. sagts att den är otillfredsställande ur allmän synpunkt; det sade ju KU i fjol-då borde riksdagen rimligen vara kapabel att lösa den här frågan, om viljan finns!

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har verkligen ansträngt mig för att finna konstruktiva lösningar på det här problemet, och jag skall fortsätta med det. Jag hoppas att vi i översynsulredningen under vårens lopp skall kunna nå fram till ett förslag som vi kan lägga fram för kammaren.

Låt mig i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på alt utskottet håller fast vid den ståndpunkt som Nils Berndtson återgav ur dess fjolårsutlalande. T. o. m. i utskottets text knyter man an till detta uttalande. Det gäller alltså för samtliga partier som deltar i utskottet, och vpk förde också fram denna tanke. Det bör därför vara en allmän enighet om detta i riksdagen.

När del sedan gäller mitt förslag till provisorium är den enda invändning som har förts fram den, att man skulle få en fjärde typ av yttrande från utskottets sida. Nog kan man hålla reda på detta här i riksdagen! Det skulle i praktiken ha inneburit att dessa uttalanden skulle ha slutat med att man lade fram några förslag. De förslagen för man ju fram här i kammaren i alla fall -förslagsrätten har alla här i kammaren. Det är underiigt all man reser den invändningen.

I fråga om den permanenta lösningen är det visseriigen sant som Bertil Fiskesjö säger, att utskotten har tillerkänts initiativrätt. Men det är ändå kammaren som avgör. Kammaren kan avslå ett initiativ från utskottet.

Att hävda att det alltid skall finnas majoritet för regeringen i utskotten aren helt omöjlig ståndpunkt - det kan ju finnas minoritetsregeringar. Hur skulle t. ex. regeringarna under 1920-lalet kunnat ha majoritet i utskotten? Det skulle ha betytt an man hade fått skifta majoritet i utskotten lika tätt som man bytte regering. Det är naturligtvis en omöjlig ståndpunkt.

Jag kan inte hjälpa att även jag tycker att det börjar bli litet av den obotfärdiges förhinder när man reser alla dessa invändningar mot de förslag vi har lagt fram. Jag hoppas att vi efter den här debatten skall kunna få en konstruktiv debatt i översynsutredningen.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

BERTIL FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill erinra Hilding Johansson om att når frågan var uppe i översynsutredningen och Hilding Johansson ställde förslaget, så drevs det inte till något yrkande. Vi hade ingen omröstning i utredningen, det var en allmän diskussion. Kontentan av det hela blev att förslaget inte ansågs praktikabelt och alt detla på lämpligt sätt skulle meddelas partierna och talmanskonferensen.

Sedan harjag inte-hoppasjag-sagt alten regering i alla lägen kan begära att ha majoritet i utskotten. Jag har sagt - det var i alla fall min avsikt - att en regering kan ha berättigade krav på alt den majoritet som regeringen förfogar över i riksdagen också skall återspeglas i utskottens sammansättning.

HILDING JOHANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Efter Bertil Fiskesjös senaste inlägg kanske vi får vara så formella i översynsutredningen att vi begär votering litet då och då. Men hitintills har vi inte arbetat på del sättet. Vi har försökt att nå fram till

Nr 102 enhälliga förslag, och då har vi väntal litet i stället för att pressa fram

Onsdaeen den voteringar. När del gällde delta provisorium som jag föreslog var det helt

29 mars 1978 meningslöst med votering, därför alt det förutsatte enhällighet av ulred-

_____________ ningen i första omgången och därefter av talmanskonferensen. Eljest hade ju

Riksdagens arbets- " sådan rekommendation blivit fullkomligt meningslös.
former m m När det sedan gäller regeringsmajoriteten fatlarjag nu Bertil Fiskesjö på det

sättet att han menar att det skall finnas en regeringsmajoritet i alla utskott. Men detta är ett helt omöjligt krav. Majoriteten kan vara olika i olika frågor. Man behöver bara gå tillbaka till perioden 1973-1976 för att upptäcka del. Vänder vi tillbaka till 1920-lalet, där jag befann mig tidigare, finner vi all del är än mera uppenbart. Man hoppade ju då från tuva till luva för att få majoritet. Det är alltså ett helt omöjligt krav som här ställts upp. Skall man gå in för del - ja, då kan vi över huvud taget inte ha utskott.

Tredje vice talmannen anmälde att Bertil Fiskesjö anhållit att till protokollet få antecknat alt han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

TORKEL LINDAHL (fp):

Herr talman! Del är helt uppenbart all utredningen om riksdagens arbetsformer är ganska flitig. Man har ju vissa lätt förvirrade sammanträden här i kammaren ibland. Del är förvisso en utredning som har mycket all göra och många svåra frågor att lösa.

Tillåt mig, herr talman, att börja med all säga att vi inte för ordning på arbetssituationen här i riksdagen förrän vi, som herr Fiskesjö sade, angriper grundproblemet, nämligen riksdagsårets utformning. Hur ser riksdagsäret ut? Formellt börjar det i oktober. Då sätter riksdagen i gång, god och glad, och arbetar flitigt fram till juluppehållet. Men strax innan det är dags för juluppehåll slutar utskottens arbete. Det är nämligen ingen idé för utskotten att förbereda betänkanden i någon större utsträckning före den allmänna motionstiden, som infaller i början på januari när riksdagen startar igen. Då går ett par veckor under vilka det förvisso arbetas alldeles oerhört här i riksdagshuset. Men riksdagens arbete skrider inte särskilt mycket framåt. Del är ju då de allmänna motionerna produceras. Sedan skall de sorteras upp och fördelas på resp. utskott, som så sakta kan bena upp dem och starta sitt arbete igen. Det finns alltså en period då riksdagsmaskineriet inte utnyttjas för fullt. Vill vi inte angripa detta kan vi ägna oss åt små partiella reformer, som i och för sig eventuellt kan göra saken litet bättre. Men någon ordentlig bot kommer vi inte att åstadkomma.

Herr talman! Det var egentligen inte detta jag skulle tala om utan snarare
om offentlig utskoltsutfrågning. Del är en märklig fråga. De som är emot ett
system med offentliga ulskottsutfrågningar är emot del med alla medel. Jag
tror inte att de ärade ledamöter som talar emot ett sådant system är så
okunniga eller fattar så fel som det förefaller av argumenten. Vi fick t. ex. höra
att det förslag som föreligger innebär att när man i ett utskott väl bestämt sig
for - när man alltså är överens därom eller majoriteten vill ha del så - en
62 utfrågning av någon, skall en minoritet kunna begära att denna utfrågning

blir offentlig. DeUa sägs helt plötsligt kunna leda till an minoriteten kan förhala frågan. Hur då? Minoriteten skulle varken få större eller mindre rätt än i dagens läge att fö utfrågningar till stånd. Ett spel för galleriet har man talat om. Ja, man kan vara litet halvcynisk och fråga: Hur mycket av det som vi sysslar med här i riksdagen är spel för galleriet? Det skulle nog varken bli mer eller mindre om vi hade offentliga utfrågningar än vad del är i dag.

Den utfrågning vi hade i konstitulionsutskoltet i går av ekonomiministern lar man till intäkt för att offentlighet inte är möjlig. Man säger: Titta på den utfrågningen! Där var det ju fråga om saker av konfidentiell natur, och om den varit offentlig hade han ju inte alls kunnat svara. Men det är inte sagt att alla utfrågningar skal I vara offentliga. Det är sagt att vissa skall kunna vara del - självklart inte sådana som gäller frågor av konfidentiell natur.

Vad finns det då för argument för detta? Dem har vi hört många gånger, de vinner uppenbarligen större och större anklang, och här i kammaren börjar argumenten mot dem all bli svagare och svagare. Men låt oss ta fram ett par. Det viktigaste är väl att ofTentliga ulskottsutfrågningar hjälper till all ge information till allmänheten om de kunskaper och de fakta vi har när vi skall fatta beslut.

Låt mig ta ett par frågor som typexempel. Vi hade i höstas en diskussion om åldersgränserna för att se på film, som behandlades av kulturutskottet. När man beredde den frågan hade man utskottsulfrågningar med experter och representanter för olika områden, som ansågs förstå sig på detla. Det som anfördes var en väsentlig grund för utskottets ställningstagande. Inte bara allmänheten hade haft nytta av att fö uppgift om vad som då sades. Jag är säker på alt vi som vanliga riksdagsledamöter, inte inblandade i kulturutskottet, hade haft glädje av att få bättre information i dessa frågor.

Det debatteras och skrivs i dag om den utskottsutfrågning vi hade i konstitutionsutskotlet med ekonomiministern. Men näringsutskoUet hade i går en utskoltsutfrågning som rörde sig om situationen i malmfölten i Malmberget och Kiruna. Del var för de trakterna mycket betydelsefulla saker som avhandlades. Många olika människor var närvarande och mycket information gavs. Hade inte detta varit av intresse för fler? Skulle inte vi andra, som så småningom får sitta här i våra bänkar och ta ställning till de frågorna, ha haft glädje av alt fö informera oss om situationen där? Med det system vi har i dag finns en risk, som Gunnar Richardson och Jörgen Ullenhag påtalar i sin motion, nämligen att den information som meddelas vid en sådan här ulskottsulfrågning i ett utskott kan vara ensidig och vilseledande. Om den blir offentlig finns del möjlighet att tillrättalägga felaktigheterna och se till att debatten pålyser vilka brister som eventuellt kan finnas. Har vi inte öppna utskottsulfrågningar ulan utfrågningar i slutna rum, får reda på någonting och fattar beslut på grundval av delta och det sedan visar sig alt vi har fattal beslut på delvis felaktig grund, vad har vi då egentligen alt skylla på annat än att vi inte vägar göra utskoilsutfrågningarna offentliga?

Herr talman! Hilding Johansson tyckte att det är fråga om en djärv grundlagsstiftning om vi nu tar ställning till detta. Hilding Johansson torde väl vara medveten om all frågan faktiskt har utretts i samband med

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

Nr 102 grundlagsfrågor i flera år. Det här är ingen ny uppfinning, som inte är utredd.

Onsdagen den '''" " mycket bra idé som kammarens majoritet hittills inte har velat

29 mars 1978 ""'"1'' '8 ''"■

Riksdagens arbetsformer m. m.

OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! När vi i dag här talar om att riksdagens arbetsformer och riksdagsmännens arbetsvillkor behöver utredas ytteriigare är det inte några problem som är unika för oss i Sverige. I fiertalet länder med representativa politiska system av det slag vi har upplever man i dag alt utvecklingen ställer allt större krav på de förtroendevalda - krav som blir allt svårare att tillgodose av flera olika skäl, krav som vi emellertid måste ägna uppmärksamhet åt om inte politikernas anseende och därmed förtroendet för demokratin som sådan skall urholkas, krav som vi måsle uppmärksamma också för att rädda politikens inflytande över samhällsförvaltningen och undvika en situation som skulle kunna karakteriseras som "expertokraii".

Roten till det onda finns inbyggd i den representativa principen. I ett modernt samhälle måsle vi av olika skäl utse vissa medborgare att falla de avgörande besluten pä de andras vägnar. Vi måste då kräva av dessa förtroendevalda att de sätter sig in i de ärenden som de har all besluta om, all de deltar i frågornas förberedande pä olika sätt, att de läser in relevant material, all de kort sagt är kompetenta beslutsfattare.

All della blir allt svårare i dag är omvittnat. Samhället är mer komplicerat nu än i millen av 1800-talel när de arbetsformer som parlamenten arbetar efter fick sina grundläggande drag. Den offentliga sektorns tillväxt och framväxandet av välfärdsstaten har lett till att arbetsbelastningen på ett markant säll ökat. Riksdagens arbetstid har successivt blivit allt längre, från en riksdag vart tredje år efter 1809 lill tio månader åriigen på 1970-talet.

Samtidigt som människorna har rätt att kräva av oss riksdagsledamöter alt vi ägnar den tid som är nödvändig åt riksdagsarbetel har de rätt att se oss i verkliga livet också. Vi sitter här, inte för vår egen skull ulan som valda representanter för våra valkretsar. Vi känner alla alt vi inte kan fungera i den rollen om vi inte får möjlighet alt fortlöpande resa ut på partimöten, till olika folkrörelsesammankomsler, till konferenser och arbetsplatser, och där träffa människoma. Vi måste förklara våra ställningstaganden och få reda på hur människorna ser på olika vardagsfrågor och annat. Riksdagsmän som isolerar sig vid Sergels torg mister kontakten med sina väljare, de blir sämre företrädare för dem i riksdagen.

Här har vi dilemmat: Som beslutsfattare måste vi läsa på och jobba med frågorna här i riksdagen. Som representanter måste vi ha möjlighet att resa ut och träffa människorna. Men vi kan inte vara på två ställen samtidigt. I samma mån som riksdagsarbetel lar alltmer av vår tid i anspråk minskar väljarnas möjligheter alt få kontakt med oss. Vi måste bevaka denna utveckling, sä all vi även fortsättningsvis kan fungera både i rollen som beslutsfattare och i rollen som representant.

Ett sätt att göra delta är- som framhålls i motionen 1425, bakom vilken står företrädare för fyra partier- all se över våra arbetsformer. Vi måste rensa bort

sådan verksamhet och sädana statsräilsliga fiktioner som inte fyller någon reell funktion för dagens arbete. Samtidigt måste vi satsa våra resurser på del arbete som är av betydelse för beslutsfattandet.

Alla riksdagsledamöter vet att efter demokratiseringen och tillkomsten av de moderna partierna är arbetet i riksdagen ett lagarbete. I riksdagsgrupperna samarbetar vi och fördelar arbetsuppgifterna för att på bästa sätt företräda de väljargrupper som gett oss i uppdrag all företräda dem. Det är i riksdagsgrupperna, i utskottsgrupperna, i olika kommittéer och delegationer som vi arbetar oss fram till de ståndpunkter som vi sedan för fram. Att underlätta partigruppernas arbete och skapa nödvändiga resurser för detta är den kanske mest väsentliga reform vi kan besluta om i dagens situation.

Före del moderna partiväsendets tillkomst kunde det vara riktigt att uppfatta beslutsprocessen i riksdagen så enkelt som att ledamöterna trädde in i kamrarna, satte sig ned och debatterade med varandra för att sedan mot bakgrund av endast den debatten ta ställning till frågorna som enskilda personer.

I dag har riksdagsdebatten en annan funktion. Det är här i kammaren som vi inför allmänheten fortlöpande dokumenterar och redovisar våra ställningstaganden. Genom kammardebatlen och massmediernas bevakning av vad som sker här för människorna en kontinueriig information om var vi står i olika frågor och kan bilda sig en uppfattning om hur väl vi företräder våra väljares intressen.

Alt erkänna denna förändring i kammardebatlens funktion är inte alt nedvärdera kammaröveriäggningarnas betydelse. Tvärtom är i ett demokratiskt samhälle den offentliga redovisningen av hur partierna och olika ledamöter står i olika frågor en absolut nödvändighet. Ju mer intresseväckande vi kan göra debatterna här, desto större tjänst gör vi demokratin. Men vi kan helt enkelt inte fortsätta att organisera värt arbete som om de reella besluten som regel fattas i kammaren. Då kommer människorna att undra över vad vi egentligen gör, eftersom vi så ofta inte sitter här i kammaren och avlyssnar debatten. Vi måste tala om för människorna att vi måsle göra myckel av vårt egentliga arbete även under plenidagar i olika rum runt omkring kammaren och att vi accepterar en arbetsfördelning som innebär att våra utskottskamrater, då deras ärenden är uppe, inför offentligheten redogör för resultatet av deras arbete. Varje annan prioritering av våra insatser måste med nödvändighet gå ut över våra möjligheter att kompetent företräda våra uppdragsgivare, väljarna.

Jag skall här inte gä in pä en mängd deialjförslag om hur vi skulle kunna rationalisera vårt arbete, begränsa lidsåtgången för olika uppgifter som i dag är av mindre vikt och förstärka partigruppernas och enskilda ledamöters resurser. Det får bli en uppgift för arbetsformsutredningen. Jag vill bara med delta inlägg, herr talman, fästa kammarens och därmed allmänhetens uppmärksamhet på den förändring i politikerrollen som den moderna representativa pariamenlarismen har medfört och som vi måste acceptera och anpassa oss till om vi även i framtiden skall kunna leva upp till de krav som människorna har rätt att ställa på oss som beslutsfattare och representanter.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

5 Riksdagens protokoll 1977/78:101-103

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

Jag hoppas all denna insikt, som jag vet att många av kammarens ledamöter delar med mig, skall vägleda arbetsformsutredningen i dess arbete bl. a. med anledningav motionen 1425. Vad del i dag gäller är all få en avvägning mellan riksdagsarbelels utåtriktade och inålriktade funktion som är optimal med hänsyn lill dagens situation.

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Bara ett par kommentarer till Olle Svenssons anförande. Det var behjärtansvärt, och jag kan instämma i myckel av vad han sade.

Det är intressant att notera att företrädare för socialdemokraterna nu, sedan de själva har kommit i opposition, har blivit intresserade av oppositionens arbetsvillkor. Del är ett av de framsteg som regeringsskiftet har inneburit.

Sedan måste jag tyvärr säga att många av de deklarationer som Olle Svensson gjorde i sitt anförande har föga täckning i den motion som han har väckt och som utskottet har behandlat. Vad som krävs i den är i huvudsak ökad service åt riksdagsledamöterna, och del kan man naturligtvis kräva. Vi hade en informationsuiredning häromåret. Olle Svensson var ledamot av den. Där diskuterades dessa frågor ingående, och vi lade också fram en del förslag som riksdagen sedan antog. Det visade sig emellertid att det exempelvis på upplysningsljänsten vid del tillfället inte fanns något större behov av personalförstärkningar. Ur allmän synpunkt kan det naturligtvis inte vara rikligt alt vi tillsätter tjänster som det visat sig att ingen har någon användning för. Nu är det ju möjligt all situationen har ändrats på de år som gått. Några större förändringar tror jag dock inte har inträffat sedan informationsutredningen avslutade sitt arbete.

OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Det är alldeles riktigt som Bertil Fiskesjö säger att politiker-rollen inte är ny, men de krav som ställs på de förtroendevalda förändras ju ständigt i takt med samhällsutvecklingen. Det gäller då att göra en rimlig avvägning mellan våra olika uppgifter. En sådan avvägning kan ju inte undgå att påverkas av samhällsutvecklingen, utan det måste ständigt ske en anpassning till tidens krav.

Bertil Fiskesjö har själv under senare år väckt förslag som syftar lill förändringar som skulle underlätta en effektiv arbetsplanering och öka möjligheterna för människorna all komma i direkt kontakt med sina valda företrädare. Jag tänker på de sammanirädesfria veckorna, som när de blivit mer etablerade och kanske något fler kommer att bli av stor betydelse i det avseendet.

Del har även väckts andra förslag i samma syfte. Men det kanske inte är meningsfullt att i dag diskutera detla, när vi nu är eniga om att uppdra åt arbetsformsutredningen att se över hela della problemkomplex.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Iom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 315 av Lars Werner m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Berndison begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Riksdagens arbetsformer m. m.

Den som vill all kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i

belänkandet nr 29 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molonen nr 315 av Lars Werner m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledmöter ha röstat för ja-propositionen. Då Nils Berndison begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 287

Nej - 13

Avstår - 2

A/ow. 3

TREDJE VICE TALMANNEN: Beträffande deUa moment har yrkats bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Anders Björck och Daniel Tarschys. I reservationen föreslås ändring i riksdagsordningen. Av lagförslaget framgår att ändringen önskas genomförd med ett enda beslut. För bifall till sådant beslut krävs anslutning av viss kvalificerad majoritet. Utskottets hemställan, som endast kräver enkel majoritet, kan inte i en avgörande omröstning ställas mot reservationen. Kammaren har därför alt först genom särskilt beslut ta ställning lill yrkandet i reservationen, öm inte minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av kammarens ledamöter röstar för bifall till reservationen har denna förkastats. Proposition ställs då i stället på bifall lill utskottets hemställan.

Reservationen

Följande voteringsproposilion upplästes och godkändes:

Den som vill att kammaren bifaller reservationen av Anders Björck och

Daniel Tarschys röstar ja,

den det ej vilt röstar nej.

Om inte minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av

kammarens ledamöter röstar ja, har kammaren avslagit reservationen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades mindre än tre fjärdedelar av de röstande ha röstat för bifall lill ja-propositionen. Dä Daniel Tarschys

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Andrad mandatperiod för riksdagens utskott

begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 85

Nej - 213

Avstår - 5

Reservationen hade alltså inte biträtts av erforderiigl antal röstande, varför kammaren avslagit reservationen.

Utskottets hemställan Bifölls.

Mom. 4 och 5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Ame Blomkvist (s) anmälde alt han i voteringen beträffande mom. 3 avsett att rösta för avslag på reservationen men av misstag kommit all biträda densamma.

§ 7 Ändrad mandatperiod för riksdagens utskott

Föredrogs konstilulionsutskoltels betänkande 1977/78:30 med anledning av förslag från utredningen angående en allmän översyn av riksdagens arbetsformer om ändrad mandatperiod för riksdagens utskott (Förslag 1977/ 78:17).

I skrivelse till riksdagen hade talmanskonferensen överiämnat ett från utredningen angående en allmän översyn av riksdagens arbetsformer avgivet förslag, 1977/78:17, innebärande alt utskottens mandatperiod skulle ändras till att omfatta riksdagens valperiod.

I della sammanhang hade behandlats

dels den med anledning av förslaget väckta motionen 1977/78:1759 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen i avvaktan på en lösning av frågan om utskottens sammansättning skulle avslå förslaget om ändrad mandatperiod för riksdagens utskott,

dels den under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte väckta motionen 1977/78:251 av Erik Adamsson (s), vari hemställts all riksdagen skulle uppdra ät utredningen angående en allmän översyn av riksdagens arbetsformer att lägga fram förslag till sådan ändring av bestämmelserna i riksdagsordningen all val av riksdagens utskott skulle avse riksdagens valperiod.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. med anledning av förslaget 1977/78:17 och med avslag på motionen
1977/78:1759

1, anta den av utskottet föreslagna lydelsen av 4 kap. 2 § riksdagsordningen,

2, anta den av utskottet föreslagna lydelsen av tilläggsbestämmelsen 4.2.1 lill riksdagsordningen, innebärande alt tiden inom vilken utskottsvalen skulle förrättas föriängdes så all valen skedde senast på åttonde dagen efter den dag lagtima riksmöte inletts,

3, anta det av utskottet framlagda lagförslaget i övrigt,

2. förklara motionen 1977/78:251 besvarad med ställningstagandet under
1.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Andrad mandatperiodfor riksdagens utskott

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Trots det kända och nyligen påtalade förhållandet att vpk-represenlanterna i riksdagens utskott - även i konslilutionsutskollet - inte kan foga sin mening till utskollsbelänkandena skall jag avslå från att utförligt redovisa vad som kunde ha stått i en reservation lill KU:s belänkande nr 30. Motiveringen för mitt yrkande kan göras kort också därför all della ärende hänger samman med det nyss behandlade.

Vi har i motionen 1759 från vpk yrkat avslag på förslaget till ändrad mandatperiod för riksdagens utskott. Jag skall inte diskutera för- och nackdelar med förslaget som sådant. Bådadera finns säkert. Vad vi i motionen anfört är all vi finner del oriktigt att ta ställning till en underordnad fråga, såsom mandattidens längd, när frågan om utskottens sammansättning inte är löst.

Delta ställningstagande grundas på en faktisk erfarenhet från behandlingen av utskottens sammansättning. Om vi antar att treårig mandatperiod hade gällt vid 1976/77 års riksmötes början, då som bekant utskottens sammansättning inte var klar, skulle en eventuell lösning av denna fråga under valperioden ha varit svår alt tillämpa. Låt oss anta att utredningen om riksdagens arbetsformer kommer med ett förslag under våren. Det är då möjligt med nuvarande ordning att tillämpa detta förslag från nästa riksmötes början. Med treårsperioder skulle del säkert vara myckel svårt alt företa ändringar före valperiodens slut.

Del finns heller inga redovisade skäl som visar på ett större behov av brådska i denna fråga än i frågan om riksdagsutskottens sammansättning. Det går myckel väl att lösa dessa frågor samtidigt. Med hänvisning lill vad vi har anfört i motionen 1759 om skälen till att vi inte kan se frågan om utskottens mandattid avskild från utskottens sammansättning ber jag, herr talman, att fä yrka avslag på konstitutionsutskottets hemställan.

I anslutning till föregående ärende påtalade jag utskottets säregna sätt att behandla en motion. I KU:s betänkande nr 30 finns inte en rad som anger utskottets inställning till syftet med vår motion, nämligen att mandattidens längd inte skall ses avskild från frågan om utskottens sammansättning. Hur

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Andrad mandatperiod for riksdagens utskott

kan utskottet lämna ifrån sig ett belänkande, vari yrkas avslag på en motion, ulan all utskottet ger någon som helst motivering för sitt ställningstagande? Den frågan bör besvaras.

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Vi har nyss haft en lång debatt om riksdagens arbetsformer och om utskoltsrepresenlationen, och jag skall inte upprepa argumenten från den debatten. Den grundläggande anledningen lill all utskottet har avstyrkt vpk-motionen är naturligtvis de skäl som redovisades i del tidigare betänkandet.

Förslaget att vi skall utse utskotten för heta mandatperioden har tillkommit för att i någon mån bidra lill att få en snabbare start på hösten av arbetet i riksdagen över huvud laget. Erfarenheterna från de år som har gått visar ju att en sådan reform är av nöden.

Sedan skulle jag kanske med anledning av Nils Berndtsons yrkande och anförande vilja säga att företrädare för vpk i utredningen om riksdagens arbetsformer har varit med om att arbeta fram det förslag som man nu yrkar avslag på.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill ulskollets hemställan.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Del borde ha framgått för herr Fiskesjö både av motionen och av mitt inlägg att skälet lill vårt avslagsyrkande är alt man inte har lyckats lösa frågan om utskottens sammansättning. Vi har alltså inte tagit upp en diskussion om förslaget rörande mandatperioden som sådan, och det har säkert heller inte funnits anledning till annat ställningstagande vid den tidpunkt när utredningen behandlade frågan. Alla har väl ändå hoppats all utredningen också skulle lösa den andra viktiga frågan, om utskottens sammansättning.

Jag kritiserade utskottets behandling av vår motion, där vi har redovisat skälen för vårt yrkande. Men jag frågade efter utskottets motiveringar för att avvisa motionen. Hur skall man kunna läsa ut hur utskottet ser på sambandet mellan utskottens sammansättning och mandatperiodens längd? Jag erkänner all del är ett framsteg att ulskollets talesman nu här i kammaren har redogjort för hur utskottet resonerat, men om någon utanför denna kammare läser konstitutionsutskottets betänkande och vill veta hur man kommit fram lill avslagsyrkandel på motionen, var hittar då han eller hon utskottets ståndpunkt?

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

TREDJE VICE TALMANNEN: I della moment föreslås bl. a. ändring i riksdagsordningen. Av belänkandet framgår alt ändringen avses att genomföras med ett enda beslut. Här har yrkats dels bifall till utskottets hemställan, dels avslag på densamma. För bifall till utskottets hemställan krävs att minst

tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter     Nr 102
förenar sig om beslutet. Beslut i ärende som fordrar anslutning av särskilt     Onsdagen den
flertal skall fallas genom omröstning.                                  29 mars 1978

Följande voteringsproposilion upplästes och godkändes: Ändrad mandat-

periodfor riksda-
Den som vill alt kammaren bifaller konstitutionsutskotiets hemställan i ijt<;kott

belänkandet nr 30 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Om inte minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av kammarens ledamöter röstar ja, har kammaren avslagit utskottets hemställan.

Vid omröstning genom uppresning förklarades minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av kammarens ledamöter ha röstat för bifall lill ja-propositionen. Då Nils Berndison begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 288 Nej - 12

Kammaren hade alltså bifallit utskottets hemställan.

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande

1977/78:31 med anledning av i propositionen 1977/78:100 framlagda förslag

om vissa anslag för budgetåret 1978/79 under huvudtiteln Riksdagen och

dess verk m. m.

Punkterna 1-22

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 23

Lades till handlingarna.

Punkten 24

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Rätt för kommun att anslå medel till viss utbildningsverksamhet

§ 9 Rätt för kommun att anslå medel till viss utbildningsverksamhet

Föredrogs konstilutionsutskottels betänkande 1977/78:32 med anledning av motion om rätt för kommun att anslå medel till viss utbildningsverksamhet.

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! I motionen 1977/78:910, som behandlas i förevarande betänkande från konstitutionsutskottet, har vi motionärer tagit upp frågan om kommunernas rätt att anslå medel för viss utbildningsverksamhet.

Det var ju så att kommunaldemokratiska utredningen på sin lid i sill huvudbetänkande rekommenderade landsting och kommuner att ge partistöd i sådan omfattning alt partierna fick möjlighet alt i ökad utsträckning svara för viss grundutbildning av blivande förtroendevalda. I det sammanhanget pekade man på behovet av alt salsa särskilda resurser på att intressera och utbilda medborgare från grupper som är underrepresenterade bland de förtroendevalda. Det finns som bekant flera sådana grupper, som av olika skäl inte är representerade i våra beslutande församlingar i den utsträckning som från demokratisk synpunkt vore önskvärd.

I motionen pekar vi på att del råder stor enighet om att förtroendevalda i landsting och kommuner skall beredas möjlighet till utbildning i kommunala frågor samt alt arvode och annan ersättning skall utgå av kommunala medel för detta ändamål. Nu är det emellertid på det sättet, som också konstitulionsutskoltet har konstaterat, att denna utbildning genom den konstruktion som den nya kommunallagen har fåll är all ses som fullgörande av ett förtroendeuppdrag som man redan har. Ersättning med kommunala medel kan således utgå endast till den som redan haren förtroendeuppdrag. Men på del sättet blir det enligt vår mening svårt att fullfölja kommunaldemokrati-ulredningens goda tanke all ge personer som tillhör underrepresenterade grupper utbildning i partiernas regi och ersättning för detta av landsting och kommuner.

Naturligtvis är det ett stort framsteg att man numera kan ge redan etablerade kommunala förtroendevalda betald utbildning. Men det gäller ju att också sörja för nyrekryteringen av de förtroendevalda och alt intressera och utbilda nya människor så an de kan åla sig kommunala uppdrag av olika slag.

Nu har man ute i kommunerna försökt träffa uppgörelser mellan partierna i denna fråga. Man har diskuterat att införa ett enklare syslem, med vilket kommunerna skulle kunna ge bidrag för partiernas utbildningsändamål utan att behöva skapa en sådan byråkrati som del här är fråga om med krav på beslut om dellagande i kurser, insändande och handläggning av arvodes- och reseräkningar, kontroller, attester, många mindre utbetalningar osv. Tyvärr har man funnit att såväl kommunallagen som partistödslagen lägger hinder i vägen för en sådan rationell och enkel behandling av dessa frågor.

Konslilutionsutskollet är ganska kallsinnigt inför vår motion och vill inte

alt riksdagen skall göra en hemställan hos regeringen i det här fallet. Vi anser emellertid alt man borde lägga fram ett lagförslag som gjorde det möjligt för landstingskommuner och kommuner att på ett enklare sätt lämna anslag till utbildningsverksamhet som bedrivs av de politiska partier som är representerade i landsting resp. kommunfullmäktige. Utskottet nöjer sig med an hänvisa lill del kommunala partistöd som utgår till partierna och säger mycket riktigt alt bestämmelserna om kommunalt partistöd innebär att kommunerna resp. landstingskommunerna inte kan avgöra hur detta stöd skall användas. Utskottet anser vidare att man vid beslut om partistödets storlek liksom hittills också bör beakta önskvärdheten av att underiätta partiernas möjligheter alt utbilda icke förtroendevalda i kommunala frågor.

Det är naturiigtvis rikligt an partierna är oförhindrade att använda parlislödspengarna till en sådan här utbildning, eftersom de inte är skyldiga alt redovisa hur pengarna används. Men tyvärr är det också så alt partistödet i många kommuner fortfarande är ganska blygsamt, och del skall räcka lill mycket. Skall man följa lagen om partistöd strikt, så måste man dessutom beakta alt den lagen i och för sig faktiskt inte medger att parlistödspengar används för utbildningsändamål av delta slag. Partistödet är ju avsett att användas för information till kommunmedlemmar i kommunala frågor och för information till väljarna om partiernas politik. Enligt vår mening vore det mera just och riktigt att vidta åtgärder som gör del möjligt för landsting och kommuner att helt öppet lämna bidrag till utbildningsverksamhet av det slag som en enhällig kommunaldemokratiutredning har rekommenderat.

Herr talman! Vis av erfarenheten inser jag det meningslösa i att gentemot ett enhälligt utskott yrka bifall till vår motion. Jag vill emellertid deklarera att jag ingalunda är nöjd med utskottets behandling av motionen, och jag förbehåller mig rätten att återkomma i annat sammanhang.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Rätt för kommun att anslå medel till viss utbildningsverksamhet

KARL BOO (c):

Herr talman! Genom den nya kommunallagen har kommuner och landstingskommuner rätt alt ge stöd för förtroendevaldas utbildning i form av arvode och viss ersättning för att täcka kostnader som uppkommer i samband med denna utbildning. Det är riktigt som Paul Jansson sade all denna öppning i den nya kommunallagen är väsentlig, eftersom den betyder att man ger de kommunalt förtroendevalda bätlre förutsättningar för att utöva sin verksamhet.

I detla sammanhang bör det klart sägas ifrån att det stöd som kommunerna har möjlighet att ge i form av partistöd utgör en utomordentlig tillgång för det partipolitiska arbetet och dess olika arter av verksamhet. Jag vill samtidigt kommentera en referering som Paul Jansson gjorde när han sade att det nuvarande partistödet egentligen inte kan användas för t. ex. utbildningsverksamhet. Det är kanske litet fariigt att låta det uttalandet stå oemotsagt här i kammaren, eftersom förhällandet är det att kommunerna och landstingskommunerna icke har rätt alt gå in och ge några anvisningar om hur partistödet skall användas. Detla är en mycket viktig princip i samband med

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Rätt för kommun att anslå medel till viss utbildningsverksamhet

alt samhället ger denna form av stöd lill partipolitiskt arbete. Partistödet skall således självfallet kunna användas bl. a. för utbildning av grupper med underrepresentation i kommuner och landsting.

Jag tycker all del finns anledning att slå fast att när nu denna öppning i den nya kommunallagen givits, så skall man ta hänsyn till vilka möjligheter de nya bestämmelserna ger när det gäller stöd för utbildning. Som också motionären framhåller har ju de redan förtroendevalda möjlighet all få sådant stöd. Jag finner del angeläget att betona att detla skall ses som ett stöd till de partier som är beredda att förstärka sin utbildning av de verksamma i kommuner och landsting.

Jag vill vidare säga att de lösningar som man nu söker ute i kommuner och landsting och som man i vissa fall lagt fast inte i alla fall uppfyller kommunallagens bestämmelser. Det finns anledning att betona att de beslutande instanserna i kommuner och landsting bör observera vilka möjligheter kommunallagen ger när del gäller stöd lill utbildningsverksamhet och anpassa sina riktlinjer för stödet efter dessa förutsättningar. Kortfattat kan man uttrycka del så alt i och med all del är preciserat alt man kan ge stöd i form av arvode eller ersättning för annan kostnad för utbildningen - dvs. kostnader för resor, omkostnader för bortovaro liksom kurskostnader - så skall också detla ligga som underlag för de riktlinjer som fastställs och de bestämmelser som antas för utbildningen. Men självfallet kan kommuner och landsting från dessa utgångspunkter göra en avvägning när det gäller hur stort stöd som skall utgå på de olika delområdena. Likaså hårde självfallet full suveränitet alt bestämma beträffande såväl minimi- som maximilängden på den utbildning det här är fråga om.

Till detla kan sägas att det inte är meningen att förslaget skall skapa någon byråkrati utöver den som är nödvändig för den redovisning som alla kommunalt förtroendevalda måste underkasta sig när de representerar kommunen i olika sammanhang. Vad sedan gäller den förhandsinformation som kommuner och landsting förutsatts behöva, så gäller det egentligen bara en information för bedömning av omfånget av utbildningsverksamheten och de ekonomiska resurser som skall ställas till verksamhetens förfogande.

Herr talman! Med det sagda ber jag få yrka bifall till utskottets hemställan.

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Jag vill först säga: Del råder inga delade meningar mellan mig och Kari Boo beträffande partistödets användande. Jag sade också att vi här har en utmärkt bestämmelse som säger att kommunerna och landstingskommunerna -de som ger stödet - inte har någon rätt all kräva redovisning av hur partistödet använts utan att det är upp till partierna själva all använda det på det sätt de finner bäst. På den punkten är vi fullkomligt överens, och jag sade också i mitt första inlägg att del är på det här sättet.

Vi var ute efter att finna en form för att ge partierna stöd till utbildning inte bara av kommunala förtroendemän, som vi nu har - det är ett framsteg att vi

föll den möjligheten, och den behövs säkert på många håll - utan också av blivande kommunala förtroendemän, de som visar speciellt intresse för kommunalpoliliska frågor men som ännu inte har något uppdrag. Jag tror all detla skulle vara mycket värdefullt för att underiätta rekryteringen av nya förtroendemän ute i kommunerna. Och då skulle man ge partierna samma förtroende att hantera dessa ulbildningspengar som beträffande partistödet.

Karl Boo säger all del inte blir någon särskilt betungande administration eller byråkrati mer än vad man är utsatt för i övrigt då det gäller att få betalt för resor och utlägg i kommunala sammanhang. Men om nu utbildningen för stor omfattning, som vi hoppas, blir det ändå framför allt tjänstemän på kommun- och landslingskanslier som skall granska de kommunala förtroendemännens utgifter osv. i samband med utbildningsverksamheten. Del kommer säkeriigen att bli en byråkratisk belastning, och den kan vara onödig om man i stället försöker gå fram generellt och ge partierna i kommunerna det förtroendet att på samma sätt som de hanterar partistödet - utan någon kontroll från de kommunala myndigheternas sida - hantera även dessa pengar.

Det är klart alt kommunerna är oförhindrade att använda del vanliga partistödet till utbildningsverksamhet -jag medger det - men jag upprepar: De pengarna skall räcka lill så mycket annat. Och vill man i en kommun salsa på utbildning av blivande förtroendemän, då blir det mindre kvar av partistödet till annan verksamhet, som också är viktig. Del är bara detla vi har velat framhålla.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Rätt för kommun att anslå medel till viss utbildningsverksamhet

KARL BOO (c):

Herr talman! Jag vill bara kort säga alt om de politiska partierna finner det angelägel alt satsa på utbildning av kommande kommunall aktiva samt underrepresenterade grupper så skall de självklart med sina resurser i övrigt ha möjlighet all salsa på detla.

Det kan väl också sägas att de lösningar som finns antydda i motionen och som har diskuterats ute på fältet i många fall går ut på att del kommunala ulbildningsslödet skall relateras till partistödet, dvs. utgå per mandal. Men om man väljer den lösningen finns det ingen som helst anledning att gå andra vägar än över ett höjt partistöd.

Lika klart vill jag slå fast all motiven bakom de nya bestämmelser i kommunallagen som kommit till genom förändringen i lagen var alt man skulle kunna förbättra utbildningen för de redan kommunalt aktiva och därmed ge ytterligare en form av stöd över just den kommunala och landstingskommunala budgeten. Delta tycker jag också det är anledning att komma ihåg när man diskuterar dessa frågor.

Man bör alltså ha ett allmänt utbildningsstöd, som inte är relaterat till antalet mandat - annars förstärker man del missnöje som finns på vissa håll mot partislödskonstruktionen. Jag har i olika sammanhang hävdat att det visseriigen skulle vara önskvärt med ett grundslöd också på det landstings-kommunala och kommunala planet när del gäller partistödet. Men den

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Rätt för kommun att anslå medel till viss utbildningsverksamhet

lösning som vi efter många diskussioner i parlislödsutredningen och senare i utskott och riksdag kom fram lill var att vi lade fast ett stort grundstöd till varje i riksdagen representerat parti som - även om del inte direkt sades i diskussionen sä åtminstone enligt min uppfattning - skulle täcka alla tre nivåerna. Då har vi redan gjort en fördelning av stödet så att också de mindre partierna har fält ökat bidrag för den allmänna information som är lika för alla partier. Jag vill påminna om della även i den här debatten. Tyvärr har man i något fall lagt fast sådana regler för ulbildningsslödet - som byggis upp efter modellen att partierna fält andel i förhållande till de mandat de har - att de strider mot partistödslagen.

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Jag förstår inte varför Karl Boo ägnar så myckel tid ål att diskutera partistödet och dess konstruktion - vi är överens där. Jag har inte sagt ett ord om alt jag vill ändra de regler som gäller för partistödet. Vi är fullkomligt överens på denna punkt.

Vad jag tryckt på är att finna en form för användande av de nya ulbildningspengar som partierna nu skall få på ett rationellt och enklare sätt än vad det nu är fråga om, sä att man på det sättet också kan nå dem som nu inte har kommunala förtroendeuppdrag, använda pengarna även för del ändamålet. Del finnsju en spärr där. Del är Kari Boo medveten om. Man har inte rätt att använda pengarna till utbildning för blivande förtroendevalda.

Sedan har väl -om jag inte minns fel - Kommunförbundet, där Kari Boo nu är ordförande, rekommenderat Kommunförbundets länsavdelningar att försöka finna just en enklare form, och del var på de grunderna som man ute i länen diskuterade mellan partierna på vilket sätt man skulle kunna lösa det här praktiskt och enkelt.

Men sedan har juristerna - de som kan delta med lagtext och annat - på Kommunförbundet tittat på det här och sagt: Det stämmer inte - det är inte i överensstämmelse vare sig med kommunallagen som den ser ut nu eller med partistödslagen. Det var det besked man fick, och då kunde man inte träffa dessa uppgörelser mellan partierna ute i länen som skulle ha medfört en mer enkel och rationell hantering av dessa pengar och gett oss möjlighet alt använda dem pä ett sätt som partierna finner lämpligt.

Det är bara på den punkten, herr Boo, som jag velat propagera för en ändring. Men här är man från konstilulionsutskoltels sida kallsinnig. Jag har konstaterat det, och jag får väl överväga i vilket sammanhang jag skall återkomma.

KARL BOO (c):

Herr talman! Eftersom jag, som Paul Jansson säger, lägger så stor vikt vid att redovisa partistödets uppläggning och funktion vill jag bara säga att jag gör det därför att den relalering av ulbildningsslödet till antalet mandat som diskuterats står i strid med partistödsutredningens intentioner och således är en lagslridig uppläggning, om man skall använda ett så djärvt uttryck i del sammanhanget.

Sedan vill jag bara beträffande de redovisningar som gjorts ifrån Kommunförbundels sida säga atljag här har del brev som gäll ut till vissa kommuner som frågat om de juridiska bitarna i det hela. Där är del från förbundets sida klart fastslaget att man inte kan gå andra vägar än dem som jag tidigare refererat och som också utskottet förordar.

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Bara en sista sak lill Kari Boo. Jag kanske kan få ge den rekommendationen att han i egenskap av ordförande i Kommunförbundet sätter sig tillsammans med juristerna och där tittar igenom detta ordentligt. Han kan då fundera på alla de konsekvenser som den nya i och för sig bra lagstiftningen har, som öppnar möjligheter lill alt utbilda redan nu etablerade kommunalmän. Jag har sagt att det är bra. Men, Karl Boo, sätt er tillsammans med juristerna på Kommunförbundet och fundera över de här tingen, sä kanske vi kan vara överens om dem i en senare debatt.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

KARL BOO (c):

Herr talman! Jag vill bara helt kort säga lill Paul Jansson all vi har haft diskussioner. Av dessa har framgått alt den nya lagen skall tolkas på det sätt som utskottet nu understrukit.

Från Kommunförbundets sida har vi varit angelägna att betona alt vi inte skall byråkratisera mer än nödvändigt. Detla kan vara viktigt alt la med i bilden, därför all man annars kan bygga upp en förrapporlering och liknande saker, vilket enligt min mening inte är nödvändigt. Det gäller bara att fä ett grepp över de resurser som behövs i kommun och landsting för denna verksamhet.

PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Faktum kvarstår, Karl Boo. Kommunförbundet har i detta ärende till kommunerna givit rekommendationer, vilka senare visat sig inte hålla rent juridiskt.

Överiäggningen var härmed slutad.

Ulskollets hemställan bifölls.

§ 10 Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1977/78:12 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt avser utgifterna för budgetåret 1978/79 inom jordbruksdepartementels verksamhetsområde jämte motioner.

TREDJE VICE TALMANNEN:

I fråga om detla betänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överiäggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom Jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

I det följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 4 (Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering m. m.) Regeringen hade i propositionen 1977/78:100 bilaga 13 (jordbruksdepartementet) under punkten B 3 (s. 30-31) föreslagit riksdagen att lill Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 5 173 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:1401 av Svante Lundkvist m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 1 a och 1 b) hemställts all riksdagen skulle 1 a. till Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 5 173 000 kr. minskal förslagsanslag, I b. besluta att inom den ram av införselavgiftsmedel som tillerkändes jordbruket för budgetåret 1978/79 överföra ett belopp av 5 173 000 kr. till lanlbruksslyrelsen att användas lill kursverksamhet för jordbrukets rationalisering.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionen 1977/78:1401, yrkandena 1 a och b, till Kursverksamhet för jordbrukels rationalisering m. m. för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 5 173 000 kr.

Reservation hade avgivits

1. av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Stig Alftin och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som ansett all utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1401, yrkandena 1 a och b, samt med avslag på regeringens förslag som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört rörande medel lill kursverksamhet till jordbrukets rationalisering m. m. för budgetåret 1978/79.

Punkten 13 (Bidrag lill permanent skördeskadeskydd)

Regeringen hade under punkten C 7 (s. 52) föreslagit riksdagen att till Bidrag till permanent skördeskadeskydd för budgetåret 1978/79 anvisa ett anslag av 30 000 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:1401 av Svante Lundkvist m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkande 2) hemställts att riksdagen skulle 2. till Bidrag till permanent skördeskadeskydd för budgetåret 1978/79 anvisa ett i förhållande lill regeringens förslag med 30 000 000 kr. minskat anslag.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen

1977/78:1401, yrkande 2, lill Bidrag till permanent skördeskadeskydd för budgetåret 1978/79 anvisade ert anslag av 30 000000 kr.

Reservation hade avgivits

2. av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Stig Alflin och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1401, yrkande 2, skulle avslå regeringens förslag om anslag till Bidrag lill permanent skördeskadeskydd för budgetåret 1978/79.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

Punkten 16 (Bidrag lill skogsförbällringar)

Regeringen hade under punkten D 3 (s. 59-61) föreslagit riksdagen att

1, medge alt under budgetåret 1978/79 statsbidrag beviljades med sammanlagt högst 12 500 000 kr. lill skogsodlingsåtgärder på nedlagd jordbruksmark och med anslaget i övrigt avsedda ändamål,

2, till Bidrag till skogsförbäuringar för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 12 000 000 kr.

1 detta sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:1263 av Torsten Gustafsson (c) och Per-Axel Nilsson (s), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde att statsbidrag skulle fö beviljas för omplantering av kaninskadade skogskuliurer i Gotlands län i huvudsak enligt samma grunder som tillämpades vid omplantering på grund av sorkskador,

1977/78:1401 av Svante Lundkvist m.fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 3 a och 3 b) hemställts an riksdagen skulle 3 a. till Bidrag till skogsförbättringar för budgetåret 1978/79 anvisa ett i förhållande lill regeringens förslag med 12 000 000 kr. minskat förslagsanslag, 3 b. besluta tillföra skogsstyrelsen 12 000 000 kr. för budgetåret 1978/79 av de medel som flöt in i form av skogsvårdsavgifter, för bestridande av kostnader till bidrag till skogsförbättringar,

1977/78:1614 av Filip Johansson m. fl. (c), såvitt nu vari fråga (yrkande 1), och

1977/78:1623 av Kari Erik Olsson m. fi. (c), såvin nu var i fråga (yrkandena 1-3).

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1, avslå motionen 1977/78:1401, yrkande 3 b,

2, med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionerna 1977/ 78:1614, yrkande 1 i förevarande del, samt 1977/78:1623, yrkande 1 i förevarande del och yrkande 2, medge att under budgetåret 1978/79 statsbidrag beviljades med sammanlagt högst 12 500 000 kr. till skogsodlingsåtgärder på nedlagd jordbruksmark och med anslaget i övrigt avsedda ändamål.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

3, med bifall lill regeringens förslag och med avslag pä motionerna 1977/ 78:1401, yrkande 3 a, och 1977/78:1623, yrkande 3, till Bidrag till skogsförbällringar för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 12 000 000 kr.,

4, som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört med anledningav motionen 1977/78:1263.

Reservation hade avgivits

3. av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Stig Alftin och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som ansett att utskottet under 1 och 3 bort hemställa

att riksdagen skulle

1. med bifall till motionen 1977/78:1401, yrkande 3 b, besluta att för budgetåret 1978/79 tillföra skogsstyrelsen 12 000 000 kr. av de medel som inflöt i form av skogsvärdsavgifter, för bestridande av kostnader för bidrag till skogsförbättringar,

3. med bifall till motionen 1977/78:1401, yrkande 3 a,avslå dels motionen 1977/78:1623, yrkande 3, dels regeringens förslag om medelsanvisning för budgetåret 1978/79 till Bidrag lill skogsförbättringar.

Punkten 77 (Vägbyggnader på skogar i enskild ägo)

Regeringen hade under punkten D 4 (s. 61-63) föreslagit riksdagen att

1. medge all under budgetåret 1978/79 statsbidrag beviljades med
sammanlagt högst 30 000 000 kr. till skogsvägbyggnadsföretag,

2. till Vägbyggnader på skogar i enskild ägo för budgetåret 1978/79 anvisa
ett förslagsanslag av 20000000 kr., an avräknas mot aulomobilskatlemed-
len.

1 detta sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:1401 av Svante Lundkvist m.fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 4a och 4b) hemställts alt riksdagen skulle 4 a. lill Vägbyggnader pä skogar i enskild ägo för budgetåret 1978/79 anvisa ett i förhällande till regeringens förslag med 12 000 000 kr. minskat förslagsanslag av 8 000 000 kr., 4 b. besluta tillföra skogsstyrelsen 12 000 000 kr. för budgetåret 1978/79 av de medel som flöt in i form av skogsvårdsavgifter, som bidrag till kostnader för vägbyggnader på skogar i enskild ägo.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

5, avslå motionen 1978/79:1401, yrkande 4 b,

6, medge att under budgetåret 1978/79 statsbidrag beviljades med sammanlagt högst 30 000 000 kr. lill skogsvägbyggnadsförelag,

7, med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1977/ 78:1401, yrkande 4 a, lill Vägbyggnader på skogar i enskild ägo för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 20 000 000 kr., att avräknas mot automobilskatlemedlen.

Reservation hade avgivils

4. av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Stig Alftin och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som ansett all utskottet under 1 och 3 bort hemställa

att riksdagen skulle

1. med bifall lill motionen 1977/78:1401, yrkande 4 b, besluta att för budgetåret 1978/79 tillföra skogsstyrelsen 12 000 000 kr. av de medel som inflöt i form av skogsvårdsavgifter för bestridande av kostnader för vägbyggnader på skogar i enskild ägo,

3. med anledning av regeringens förslag och med bifall lill motionen 1977/ 78:1401, yrkande 4 a, till Vägbyggnader på skogar i enskild ägo för budgetåret 1978/79 anvisa en förslagsanslag av 8 000 000 kr., all avräknas mot automobilskatlemedlen.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

Punkten 18 (Åtgärder för intensifierad skogsvård i norra Sverige, m. m.) Regeringen hade under punkten D 5 (s. 63-65) föreslagit riksdagen all

1. medge alt under budgetåret 1978/79 statsbidrag beviljades med sammanlagt högst 49 000 000 kr. till intensifierad skogsvård i norra Sverige,

2. lill Åtgärder för intensifierad skogsvård i norra Sverige, m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 45 000 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:591 av Rune Jonsson i Husum m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen gav regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av att fullfölja projekt Skog 80 i Väslernorriands län, och

1977/78:1401 av Svante Lundkvist m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 5 a-c) hemställts all riksdagen skulle 5 a. lill Åtgärder för intensifierad skogsvård i norta Sverige m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett i förhållande lill regeringens förslag med 45 000 000 kr. minskal förslagsanslag, 5 b. besluta tillföra skogsstyrelsen 75 000 000 kr. för budgetåret 1978/ 79 av de medel som flöt in i form av skogsvårdsavgifter som bidrag lill åtgärder för intensifierad skogsvård i norra Sverige m. m., 5 c. medge att under budgetåret 1978/79 statsbidrag beviljades med sammanlagt högst 90 000 000 kr. till inlesifierad skogsvård i norra Sverige.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

3. med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionen 1977/ 78:1401, yrkandena 5 b och c, medge att under budgetåret 1978/79 statsbidrag beviljades med sammanlagt högst 49 000 000 kr. till intensifierad skogsvård i norra Sverige,

4. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1977/ 78:1401, yrkande 5 a, till Åtgärder för intensifierad skogsvård i norra Sverige, m.m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 45 000 000 kr.,

5. anse motionen 1977/78:591 besvarad med vad utskottet anfört.

6 Riksdagens protokoll 1977/78:101-103

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

Reservation hade avgivils

5. av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Stig Alftin och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som ansett all utskottet under I och 2 bort hemställa

att riksdagen skulle

1. med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1977/
78:1401, yrkandena 5 b och c, besluta att för budgetåret 1978/79 tillföra
skogsstyrelsen 75 000 000 kr. av de medel som inflöt i form av skogsvårds
avgifter för bestridande av kostnader för åtgärder för intensifierad skogsvård i
norra Sverige, m. m. samt medge att under budgetåret 1978/79 statsbidrag
beviljades med sammanlagt högst 90 000 000 kr. till intensifierad skogsvård i
norra Sverige,

2. med bifall till motionen 1977/78:1401, yrkande 5 a, avslå regeringens
förslag om medelsanvisning för budgetåret 1978/79 lill Åtgärder för inten
sifierad skogsvård i norra Sverige, m. m.

Punkten 19 (Kursverksamhet för skogsbrukels rationalisering m. m. och Främjande av skogsvård m. m.)

Regeringen hade under punkterna D 6-D 7 (s. 65-67) föreslagit riksdagen att

1, till Kursverksamhet för skogsbrukels rationalisering m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 2 515 000 kr.,

2, till Främjande av skogsvård m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 7 500 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:1267av Elver Jonsson(fp)ochRolfSellgren(fp), vari hemställlsan riksdagen gav regeringen till känna vad som anförts i motionen om information, rådgivning och kursverksamhet inom skogsbruket, och

1977/78:1401 av Svante Lundkvist m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 6 a och 6 b) hemställts alt riksdagen skulle 6 a. lill Kursverksamhet för skogsbrukels rationalisering m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 2 515 000 kr. minskal förslagsanslag, 6 b. besluta tillföra skogsstyrelsen 2 515 000 kr. för budgetåret 1978/ 79 av de medel som flöt in i form av skogsvårdsavgifter lill kostnader för kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering m. m.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1, avslå motionen 1977/78:1401, yrkande 6 b,

2, med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionen 1977/ 78:1401, yrkande 6 a, till Kursverksamhet för skogsbrukels rationalisering m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 2 515 000 kr.,

3, till Främjande av skogsvård m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 7 500 000 kr.,

4, anse motionen 1977/78:1267 besvarad med vad utskottet anfört.

Reservation hade avgivits

6. av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Stig Alftin och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som ansett att utskottet under 1 och 2 bort hemställa

att riksdagen skulle

2, med bifall till motionen 1977/78:1401, yrkande 6b, besluta art för budgetåret 1978/79 tillföra skogsstyrelsen 2 515 000 kr. av de medel som inflöt i form av skogsvårdsavgifter för bestridande av kostnader för kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering m. m.,

3, med bifall till motionen 1977/78:1401, yrkande 6 a, avslå regeringens förslag om medelsanvisning för budgetåret 1978/79 till Kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering m. m.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom Jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

Punkten 23 (Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m. m.) Regeringen hade under punkten F 5 (s. 83) föreslagit riksdagen all till

Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m. m. för budgetåret

1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 9 000000 kr.

1 detta sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:1401 av Svante Lundkvist m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkande 7) hemställts att riksdagen skulle 7. till Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 2 500 000 kr. minskat förslagsanslag av 6 500 000 kr.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1977/78:1401, yrkande 7, till Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m. m. för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 9 000000 kr.

Reservation hade avgivits

7. av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Stig Alftin och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som ansett all utskottet bort hemställa

all riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1977/78:1401, yrkande 7, till Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m. m. för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 6 500 000 kr.

Punkten 25 (Statens utsädeskontroll: Förvaltningskostnader) Regeringen hade under punkten F 7 (s. 84-92) föreslagit riksdagen att

2, godkänna de riktlinjer för utsädeskontrollen som i propositionen förordats,

3, lill Statens utsädeskontroll: Förvaltningskostnader för budgetåret 1978/ 79 anvisa ett förslagsanslag av 16 266000 kr.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

I detla sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:1401 av Svante Lundkvist m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkande 8) hemställts att riksdagen skulle 8. till Statens utsädeskontroll: Förvaltningskostnader för budgetåret 1978/79 anvisa ett i förhållande lill regeringens förslag med 423 000 kr. minskat förslagsanslag av 15 843 000 kr.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

a) godkänna de riktlinjer för utsädeskontrollen som förordals i propositionen,

b) med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1977/ 78:1401, yrkande 8, till Statens utsädeskontroll: Förvaltningskostnader för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 16 266 000 kr.

Reservation hade avgivits

8. av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Stig Alftin och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som ansett alt utskottet bort hemställa

att riksdagen skulle

godkänna de riktlinjer för utsädeskontrollen som reservanterna förordat,

med anledning av regeringens förslag och med bifall lill motionen 1977/ 78:1401, yrkande 8, till Statens utsädeskontroll: Förvaltningskostnader för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 15 843 000 kr.

Punkten 29 (Sveriges lantbruksuniversitet: Djursjukhuset i Skara) Regeringen hade under punkten G 7(s. 115-116) föreslagit riksdagen att till

Sveriges lantbruksuniversitet: Djursjukhuset i Skara för budgetåret 1978/79

anvisa ett förslagsanslag av 652 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:1401 av Svante Lundkvist m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkande 9) hemställts att riksdagen skulle 9. till Sveriges lantbruksuniversitet: Djursjukhuset i Skara för budgetåret 1978/79 anvisa ett i förhållande lill regeringens förslag med 400 000 kr. minskal förslagsanslag av 252 000 kr.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1977/78:1401, yrkande 9, till Sveriges lantbruksuniversitet: Djursjukhuset i Skara för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 652 OCX) kr.

Reservation hade avgivils

9. av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Stig Alftin och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till

motionen 1977/78:1401, yrkande 9, lill Sveriges lantbruksuniversitet: Djur-     Nr 102
sjukhuset i Skara för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av     Onsdagen den
252 000 kr.                                                                   29 mars 1978

Punkten 31 (Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m. m.) Regeringen hade under punkten G 9 (s. 117-126) föreslagit riksdagen art

bemyndiga regeringen att besluta om anskaffning av inredning och utrustning för lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m. m. inom de kostnadsramar som förordats i propositionen,

till Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 18 500 000 kr.

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

I della sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:1401 av Svante Lundkvist m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkande 10) hemställts att riksdagen skulle 10. till Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m. m. för budgetåret 1978/79anvisaett i förhållande till regeringens förslag med 1 (X)0 000 kr. minskal reservationsanslag av 17 500 000 kr.

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle

bemyndiga regeringen all besluta om anskaffning av inredning och utrustning för lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m. m. inom de ramar som förordats i propositionen,

med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionen 1977/ 78:1401, yrkande 10, till Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 18 500 000 kr.

Reservation hade avgivits

10. av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Stig Alftin och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

alt riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1977/78:1401, yrkande 10, till Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 17 500 000 kr.

Punkten 40 (Miljövärdsinformation)

Regeringen hade under punkten H 4(s. 141-142) föreslagit riksdagen alt lill Miljövårdsinformation för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 3 400 000 kr.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom Jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:248 av Oswald Söderqvist m.fl. (vpk), vari föreslagits 1. att riksdagen hemställde hos regeringen alt från och med budgetåret 1978/79 en miljöinformationsfond skulle inrättas, 2. att riksdagen beslutade anvisa 900 000 kr. för fondens utdelning och administraljon under budgetåret 1978/79.

Utskottet hemställde all riksdagen skulle

avslå motionen 1977/78:248,

till Miljövärdsinformation för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 3 400 000 kr.

Punkten 42 (Miljövårdsforskning)

Regeringen hade under punkten H 7(s. 147-148) föreslagit riksdagen att till Miljövårdsforskning för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 32 600 000 kr.

I detla sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:791 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkande 14) hemställts att riksdagen beslutade 14. alt till Miljövårdsforskning (H 7), mot bakgrund av vad som anförts i motionen, för budgetåret 1978/79 anvisa ett i förhållande lill regeringens förslag med 1 700 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 34 300 000 kr., och

1977/78:1401 av Svante Lundkvist m.fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkande 11) hemställts alt riksdagen skulle 11. till Miljövårdsforskning för budgetåret 1978/79 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 1 700 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 34 300 000 kr.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1977/78:791, yrkande 14, och 1977/78:1401, yrkande 11, lill Miljövårdsforskning för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 32 600 000 kr.

Reservation hade avgivits

11. av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Stig Alftin och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som ansett alt utskottet bort hemställa

alt riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall lill motionerna 1977/78:791, yrkande 14, och 1977/78:1401, yrkande 11, lill Miljövårdsforskning för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 34 300 000 kr.

Punkten 45 (Undersökningar av hälso- och miljöfariiga varor) Regeringen hade under punkten H 10 (s. 150-151) föreslagit riksdagen all

till Undersökningar av hälso- och miljöfariiga varor för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 2 160 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:791 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkande 15) hemställts all riksdagen beslutade 15. att till Undersökningar av hälso- och miljöfariiga varor (H 10) för budgetåret 1978/79 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 840 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 3 000 000 kr., och

1977/78:1401 av Svante Lundkvist m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkande 12) hemställts att riksdagen skulle 12. lill Undersökningar av hälso-och miljöfarliga varor för budgetåret 1978/79 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 840000 kr. förhöjt reservationsanslag av 3 000 000 kr.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionerna 1977/78:791, yrkande 15, och 1977/78:1401, yrkande 12, till Undersökningar av hälso- och miljöfariiga varor för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 2 160000 kr.

Reservation hade avgivils

12. av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Stig Alftin och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionerna 1977/78:791, yrkande 15, och 1977/78:1401, yrkande 12, till Undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 3 0(X) 0(X) kr.

Punkten 47 (Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m.) Regeringen hade under punkten H 13 (s. 154-155) föreslagit riksdagen alt

medge all för budgetåret 1978/79 statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk fick beviljas med sammanlagt högst 90 000 000 kr.,

godkänna vad i propositionen förordats i fråga om förhöjda statsbidrag lill avloppsreningsverk i vissa särskilt angivna fall,

till Bidrag till kommunala avloppsreningverk m. m. för budgetåret 1978/ 79 anvisa ert förslagsanslag av 120 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:791 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvin nu var i fråga (yrkande 13) hemställts att riksdagen beslutade 13. till Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. (H 13) anvisa en i förhållande till regeringens förslag med 40 000 000 kr. förhöjd slalsbidragsram av 130 000000 kr., och

1977/78:1401 av Svante Lundkvist m.fl. (s), vari såvitt nu var i fråga

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

(yrkande 13) hemställts alt riksdagen skulle 13. medge att för budgetåret 1978/79 statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk fick beviljas med ett i förhållande till regeringens förslag med 40 0(X) 000 kr. förhöjt belopp av högst 130 000 000 kr.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionerna 1977/ 78:791, yrkande 13, och 1977/78:1401, yrkande 13, medge an för budgetåret 1978/79 statsbidrag lill kommunala avloppsreningsverk fick beviljas med sammanlagt högst 90 000 000 kr.,

godkänna vad i propositionen förordals i fråga om förhöjda statsbidrag lill avloppsreningsverk i vissa särskilt angivna fall,

till Bidrag lill kommunala avloppsreningsverk m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa en förslagsanslag av 120 000 000 kr.

Reservation hade avgivits

13. av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Stig Alftin och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionerna 1977/78:791, yrkande 13, och 1977/78:1401, yrkande 13, medge att för budgetåret 1978/79 statsbidrag lill kommunala avloppsreningsverk fick beviljas med sammanlagt högst 130 000 000 kr.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Med hänsyn tagen till det besvärliga ekonomiska läge för vårt land som den borgeriiga regeringen medverkat till alt skapa har den socialdemokratiska oppositionen i sitt budgetalternativ sökt bidra till att begränsa statsutgifterna pä områden där detta skulle vara till fördel för vår samhällsekonomi. I fråga om jordbruksdepartementets huvudtitel har vi genomfört en ingående granskning anslag för anslag. Detla har lett till alt vi har kunnat föreslå en rad besparingar. Vi är väl medvetna om att del i ett annat budgetläge kunde ha funnits skäl att tillgodose mera av myndigheternas anslagskrav än som nu kan bli fallet. Med hänsyn tagen till det bekymmer som vi alla måste känna för de stora budgetunderskotten har vi ansett det vara vår plikt alt försöka medverka till alt åstadkomma besparingar. Vi hade kanske också väntat oss all den här ambitionen skulle mötas med både intresse och välvilja från regeringspartiernas sida i utskottet. Det borde inte i ett bekymmersamt budgetläge fä vara en prestigefråga att till varje pris vidhålla vad regeringen föreslär. Att kunna pruta i budgeten med stöd av förslag från oppositionen borde ju snarare av regeringspartierna hälsas som en välkommen hjälp, som ett uttryck för oppositionens vilja att ta sitt ansvar.

Tyvärr visar utskottets behandling av våra förslag att man på den borgeriiga sidan varit helt inställd på att undvika varie förändring i jordbruksministerns

budgetproposition oavsett vilka utgiftsminskningar som kunnat visas genom våra förslag. Men i ett par fall tycker vi också att jordbruksministern har varit sparsam på fel ställen. Där föreslår vi sålunda vissa utgiftsökningar. Sammanlagt uppgår våra förslag till utgiftsminskningar inkl. återföring lill budgeten av vissa reservationsmedel lill ca 120 milj. kr., medan förslagen till utgiftsökningar uppgår lill drygt 10 milj. kr. Sammantaget innebär således våra förslag att medelsanvisningen under huvudtiteln kan minskas med ca 110 milj. kr.

Jord- och skogsbruksnäringarna har i budgeten fått kraftiga uppräkningar av de anslag som är lill för att främja produktion och rationalisering. Till dessa anslag är vi positivt inställda och ser dem som ett fullföljande av den politik som socialdemokratin bedrev i regeringsställning. Vi är emellertid förvånade över att regeringen med hänsyn tagen lill det pressade budgetlägel å ena sidan och den kraftiga inkomstökning som kommit skogsbruket till del under de senaste åren å den andra, ansett det motiverat att låta skogsvårdsavgiften ligga stilla även i år och i stället lägga kostnaderna för de ökade anslagen till främjande av skogsvården helt på skattebetalarna. Varför, herr jordbruksminister?

I en situation där andra medborgargrupper får sin reella standard sänkt bl. a. genom ökade avgifter, som läggs på tjänster som hör samman med vår sociala trygghet eller åtgärder för att klara livets nödtorft, har den borgeriiga regeringen inte ansett det rimligt alt skogsägarna trots sina ökade inkomster skulle kunna bidra lill sådana åtgärder som i högsta grad är till gagn för dem själva genom en något högre skogsvårdsavgift. Jag upplever det som ett av utslagen av denna enögdhet i fördelningen av bördor olika medborgargrupper emellan som karaktäriserar den borgeriiga regeringens politik.

Genom värt förslag alt höja skogsvårdsavgiften från 0,9 till 6 °/oo har vi skapat utrymme i vår budget för ytteriigare välbehövliga skogsvårdsåtgärder i norra Sverige utöver dem som jordbruksministern föreslog och som i nuvarande sysselsätlningssilualion skulle vara utomordentligt välkomna.

Genom våra besparingar har vi också kunnat skapa utrymme för vissa utgiftsökningar under huvudtiteln som vi anser som ofrånkomliga för all möta utomordentligt angelägna behov. Jordbruksministern har talat mycket om sitt intresse för miljövård. Han hänvisar i sådana sammanhang till den s. k. övergripande utredning som han tillsatt för att låta göra en översyn av en rad av miljövårdens problem. Det är självfallet utomordentligt angeläget att vi bedriverett utredningsarbete, som syftar till att följa upp vad som hitintills hänt och också har siktet inställt mot framtiden. Men vill vi verkligen driva en aktiv miljöpolitik så räcker det inte med hänvisningar till utredningar, det krävs åtgärder nu, bl. a. att vi ger miljövårdsforskningen rimliga resurser. Jordbruksministerns förslag på den punkten räcker inte till alt läcka de ökade pris- och lönekostnaderna. Om riksdagen beslutar i enlighet med regeringens förslag, innebär det därför en krympning av miljövårdsforskningen. Jordbruksministern upprepar sålunda i årets budget den snåla behandling han gav miljövårdsforskningen i fjol. Det är därför vi socialdemokrater motionerat om och i utskottet vidhåller att anslaget lill miljövårdsforskning borde räknas upp

Nr 102

Onsdagen.den 29 mars 1978

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

med 1,7 milj. kr. utöver det av regeringen förordade beloppet.

Pä samma säll ser vi på den prutning som jordbruksministern gör av naturvårdsverkets begäran om pengar till att kunna genomföra produktkon-trollnämndens vikliga arbete med alt klariägga olika kemiska ämnens skadeverkningar. Vad som dagligen händer i dessa sammanhang av upptäckterom faror, inte minst i vår arbetsmiljö, borde inte fö leda till all man genom att inte ens ha fått kostnadstäckning för fördyringarna tvingas begränsa ansträngningarna att komma dessa hot mot människors hälsa på spåren.

Det är också anmärkningsvärt all jordbruksministern ansett det lämpligt att pruta ned bidragsramen för byggande av kommunala reningsverk med hela 40 milj. kr. Utbyggnader av kommunala avloppsreningsverk har haft avgörande betydelse för vattenvården i värt land samtidigt som påtagliga sysselsättningseffekter vunnits. Från såväl miljö- som sysselsättningssynpunkt är denna prutning oacceptabel.

Jag skall inte närmare gå in på de punkter på vilka den socialdemokratiska utskoltsminoriteten reserverat sig. Andra socialdemokratiska ledamöter av utskottet kommer alt mera grundligt argumeniera på de olika punkterna. Låt mig bara notera en framgång för oppositionen vid utskottets behandling av dess krav. Utskottet har beslutat sig för att uttala sig för att starkt understryka socialdemokraternas begäran om att tillräckliga resurser ställs till SAKAB:s förfogande för uppförande av den anläggning för omhändertagande av miljöfariigl kemiskt avfall som är en nödvändig förutsättning för att vi skall komma bort från den skandalartat vårdslösa hantering av detta avfall som vi upplevt i en rad uppmärksammade fall.

Lät mig också till sist få säga att sedan vår motion inlämnades har på ett område sådant inträffat, som inte då kunde förutses. Vi hade efter kontroll hos lantbruksstyrelsen erfarit att så pass myckel av de reserverade fondmedlen för lån till trädgårdsnäringen återstod alt 4 milj. kr. av dessa reserverade medel skulle kunna föras över lill budgetens inkomstsida. På grund av den oväntat höga långivningen efter den 1 januari 1978 vidhåller vi inte värt yrkande i motionen 1401, p. 15.

I övrigt, herr talman, återfinns våra motionsyrkanden i de reservationer som är fogade till utskotlsbelänkandel och undertecknade av utskottets samtliga socialdemokrater. Jag ber alt fä yrka bifall lill dessa reservationer.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! I en motion har vpk föreslagit inrättandet av en särskild miljöinformationsfond. Vi begär i sammanhanget ett anslag på 900 000 kr. Fondens styrelse skulle utses på grundval av förslag från de större i riksmåttslock verksamma miljöorganisationerna.

Politiska organisationer och studieförbund har i dag möjligheter alt söka en rad olika specialdesignerade anslag för sädana här ändamål. Miljögrupper av olika slag saknar i stort sett sädana möjligheter. Det är detla behov av alternativ information som fonden skulle kunna tillgodose.

En sådan fond är enligt vår mening starkt berättigad. Del råder nämligen en enorm slagsida när del gäller resurser för information och propaganda.

Miljögrupperna arbetar med små resurser och mestadels med frivilliga krafter. I besprulningshotade skogar, på galor och på torg gör man aktioner, sprider material, underrättar folk om vad som utgör konkreta hot mot deras miljö samt avslöjar hemlighetsmakeri från bolagsledningars och kommunalpolitikers sida. Detta arbete utgör ofta det enda alternativ som allmänheten har vid sidan av bolagens och etablissemangens av maklintressen och vinstbegär dikterade information. Mot förelagens propagandakonlon, mot myndigheters och stora politiska organisationers resurser står fritids- och gralisinsalserna av aktivister, fältbiologer, frivilliga forskare och vanliga lekmän.

Det är ju känt att bl. a. riksdagens ledamöter ständigt möter propaganda om hur bra del moderna skogsbruket är. Del rör sig om påkostade trycksaker och omfattande distribution av dessa. Mot detla slår den frivilliga kampen, som miljögrupperna bedriver den, och informationen om giftbesprutningen utan officiellt stöd.

Kärnkraftsindustrin i Sverige och i utlandet sprider stora mängder propaganda. Det amerikanska storbolaget Weslinghouse har t. o. m. experter i Sverige som talat om för dem som är intresserade av att bygga ut kärnkraften hur folkopinioner skall påverkas och hur man pä grundval av amerikanska erfarenheter skall bekämpa dem vid eventuella folkomröstningar om kärnkraften. Ett statligt verk som Vattenfall kunde via centrala driftledningen kanalisera pengar till utgivandet av kärnkraflsvänlig litteratur mitt under den senaste valrörelsen. När kunde miljögrupperna räkna med samma resurser för att ge allmänheten sin syn på kärnkraftens konsekvenser?

Miljögrupperna representerar naturligtvis sin ståndpunkt och sin vinkling när del gäller många frågor liksom bolagen och etablissemangen har sina synpunkter. Men man behöver inte dela miljögruppernas ståndpunkter i alla sakfrågor för att inse, att opinionsbildning och kritisk diskussion gynnas av mångsidighet i åsikter och en rimlig balans i de olika åsiktsriktningarnas praktiska möjligheter all sprida sina uppfattningar.

Kan Weslinghouse skicka särskilda propagandister till Sverige, kan Asea-Alom och skogsindustrin ställa upp fela propagandakonton, kan Vattenfall t. o. m. få klarsignal frän justitieombudsmannen alt använda skattebetalar-pengar för alt tala för kärnkraft i en valrörelse - är det inte dä rimligt att miljögrupper som är kritiska mot industrins rovdrift, mot kärnkraftssamhällets miljökonsekvenser, mot giftbesprutningens hot mot allemansrätten också kan få en ringa slant att komplettera ett arbete, som ändå mestadels måste vila på personligt engagemang, pä vilja att offra fritiden och på inte sällan mödosamma aktioner för all ge eftertryck ål och sprida sådan information som annars skulle tigas ner? Den som menar det minsta allvar med talet om ett s. k. pluralistiskt samhälle måsle rimligtvis inse detla.

Mot bakgrund av vad jag anfört hemställer jag om bifall lill vpk-motionens yrkande om inrättande av en miljöinformationsfond och att till denna anslås ett belopp om 900 000 kr.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Jörn Svenssons omtanke om en fri och allsidig debatt i miljöfrågorna är myckel hedervärd. Del finns all anledning att uttala sig positivt om ett värnande av rätten lill fri debatt. Jag tycker dock att del ger intryck av en viss disproportion när Jörn Svensson talar om 900 000 kr. som ett universalmedel, som skulle räcka för att bekämpa Weslinghouse och kärnkraflsmaffian i hela väriden. Men bortsett från detta är hans lanke riklig.

En felaktighet i Jörn Svenssons resonemang är dock att del inte av del framgår alt miljögrupper av olika slag har möjlighet, pä samma sätt som alla andra ideella organisationer, alt ansöka om bidrag ur det speciella anslag som finns fördetta ändamål och som i år höjs från 3,2 milj. kr. lill 3,4 milj. kr. Man kan ha synpunkter på huruvida detta är tillräckligt eller ej, men faktum kvarstår att alla har samma möjlighet att söka bidrag ur della anslag. Miljögrupperna är alltså inte, som Jöm Svensson påstår, helt utestängda från sådana möjligheter. Något sådant skulle naturiigtvis också ha varit helt felaktigt.

Årets budgetproposition behandlas i ett läge där regeringen har att försöka skapa balans i den svenska ekonomin. Jag vet dock inte om del var riktigt så här Svante Lundkvist uttryckte del: Man har övertagit en regeringsskuta som inte bara kommit ur kurs utan också har betydande bekymmer med att hålla sig flytande. Anledningen till den situationen skall jag inte gå in på vid delta tilirälle.

Men när man nu är på god väg att få skutan på rätt kurs igen måste man självfallet hela tiden också vara mycket vaksam på vad som händer budgettekniskt och på hur man agerar i det rådande ekonomiska läget. Det är kanske också förklaringen till att årets budgetproposition inte kommer att gå till historien som den som svarar för de stora och kraftiga ökningarna av de olika anslagen. Den representerar emellertid, som jag ser det, en mycket välkommen ambition att inte på någon punkt minska resurserna och möjligheterna till verksamhet. Man har i princip försökt hålla sig inom ramen för de ca 8 % som skulle motsvara de automatiska kostnadshöjningarna.

Emellertid tycker jag det finns anledning att säga att årets budgetproposition nu behandlas mot bakgrund av en rad för de areella näringarna utomordentligt viktiga beslut. Jag tänker naturligtvis i första hand på del stora principbeslutet som fattades i höstas och som nu ligger till grund för hela jordbrukspolitikens inriktning och som också redan har utgjort basen för de förhandlingar som nu är slutförda. Jag vill i det sammanhanget gärna saga alt dessa förhandlingar, som man med mycket stor tillfredsställelse nu konstaterar, har förts i hamn i ett mycket ömtåligt läge, där man visat måtta, balans och hänsyn och över huvud taget ett gott omdöme, vilket är ett gott exempel för övriga sektorer.

Del är mycket glädjande alt för hela jordbrukets ekonomiska situation vikliga principer i stor enighet mellan förhandlingsparterna har kunnat beslutas för den närmaste treårsperioden.

Utöverdetta viktiga principbeslut vill jag i detla sammanhang erinra om en

rad åtgärder som är på gång. Jag vill erinra om de redan framlagda förslagen som utskottet har att inom en snar framtid la ställning till när del gäller hela glesbygdsproblemaliken och fiskerinäringen, som haren utomordentligt stor betydelse och för vilken de nya förslagen kommer att vara i hög grad avgörande för framlida möjligheter. Dessutom har aviserats en rad förslag om nya riktlinjer för skogsnäringen och för trädgårdsnäringen, ny lagstiftning om prövning av rätten att förvärva mark och ny lagstiftning om arrendatorernas situation. Förslag lill ny jordhävdslag. Jag kan också nämna förslag om helt ny vattenlagsliftning. Vidare har, som redan berörts i debatten här, den för hela miljöpolitiken så utomordentligt värdefulla och vikliga miljöresursut-redningen aviserats.

Hela denna för oss människor så livsviktiga kombination, livsmedel, skog, miljö, natur, ligger i slöpsleven i ett mycket viktigt reformarbete - beslut har nyligen genomförts, mycket väsentliga förslag ligger på bordet, utredningar befinner sig i färdigt eller långt framskridet beslutsskede. Allt delta är mycket intressant och utgör en god grund för arbetsro och framtidstro när det gäller de areella näringarna och däri sysselsatta människor.

Jag tillåter mig nämna om detla inte bara därför alt det skulle vara klassegoistiska ambitioner i detta. Även om sysselsättningen inom jordbruket nu är nere i mindre än kanske 4 9é av befolkningen - det kan röra sig om ca 130 000 förelag - har denna näring i sig själv en utomordentligt stor betydelse för andra delar av vårt näringsliv. Jag vill hävda att för jordbruket vikliga förnödenheter, tillverkning av produktionsmedel, förädling, distribution och hantering av livsmedel, transporter osv. tillsammantagel utgör en mycket viktig bas för bortåt 20 % av vår befolknings sysselsättning. Det är en dynamik och en framtidstro i jordbruksnäringen. Del är inget klassegoistiskt intresse utan det är en ambition i hela folkets intresse. Därför är det med så mycket större glädje som vi har upplevt hur dessa för framtiden viktiga förhandlingar kunnat föras i ett klimat av ömsesidig hänsyn och förståelse och i vissa fall kanske även eftergifter som kostar en del för berörda människor sysselsatta i jordbruket, där man ändå har velat visa vägen som ett gott föredöme för andra näringar.

Det är mot den bakgrunden som vi i är har att ta ställning till bil. 13. Som jag redan tidigare sagt finns det inte några stora anslagsökningar, men jag vill ändå påstå alt de sammantagna är en god bas för samhällets fortsatta medverkan i en jordbruksnäring som är levande och livskraftig och, vägar jag påstå, internationellt sett slagkraftig.

Nu säger Svante Lundkvist alt han kommer med litet välkommen hjälp genom att han vill pruta på budgetpropositionen. Jag skall inte ägna särskilt lång lid ål kommentarer, men jag måste säga att del faktiskt känns litet genant all behöva påpeka för motionärer, reservanter och medhjälpare i skrivningen här, vilka ju utan överdrift har viss erfarenhet av budgetteknik och budgetarbete, att jag inte ringaktar ambitionen i försöket att skrapa ihop besparingar som åtminstone teoretiskt skulle kunna visa på ett mindre behov av utlandslån men att förslagen i della rätt stora antal reservationer inte medför några besparingar i egentlig mening. Svante Lundkvist och hans

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom Jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

kamrater som undertecknat reservationerna vet mycket väl att del över nästan hela linjen rör sig om reservationsanslag. Ett reservationsanslag för emellertid bli vad det blir och det för ge vad som behövs. Jag har därför svårt att ta på allvar att man då som en s. k. välkommen hjälp till besparingar kan kassera in förslagen att skära och kapa litet här och litet där, till synes ganska godtyckligt, i reservationsanslagen.

På någol ställe har del också blivit ombytta roller. I fjol föreslog oppositionen en kraftig kapning på avloppsreningsverken, men där har vi nu fött ombytta roller. Nu har regeringen tyckt sig kunna bedöma situationen så, att det går att minska det anslaget något - och del har man fastställt - men då har oppositionen passat på alt bjuda litet över på den punkten i år, i stället för alt bjuda undersom i fjol. Jag är ledsen, Svante Lundkvist, men jag kan inte ta den sortens ambitiösa budgéltekniska aktivitet riktigt på allvar!

Det talas om alt del förekommit en skandalartad hantering med miljöfarligt avfall. Jag vet inte om del är riktigt att la till så starka ord, men den hantering med miljöfariigl avfall som har förekommit har ju varit en följd av de bestämmelser vi fick under den förra regeringens lid. Men det är helt givet all vi på den punkten är eniga om all ingen ambition för sparas när det gäller alt reda upp förhållandena, när del gäller alt skärpa lagstiftningen och när det gäller att skaffa fram de resurser som behövs för att skapa trygghet vid hanteringen av miljöfariiga ämnen i vår omgivning.

Jag skall, herr talman, i del här sammanhanget nöja mig med att göra kommentaren lill reservationerna på det sättet att jag säger att det bara är ytterst litet, om ens något, som går att i faktiska pengar räkna in som besparing. Delta är anledningen till att utskottets majoritet inte har ställt upp och med den tacksamhet som Svante Lundkvist förväntat sig tagit emot förslagen som en välkommen hjälp lill nedbanlningar.

Med detta, herr talman, ber jag att fö yrka bifall till jordbruksutskottets belänkande.

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! När Einar Larsson skall argumeniera mot vpk:s förslag lill en särskild miljöinformationsfond vecklar han verkligen in sig i ett ologiskt resonemang. Han står här och säger: Hur tror Jörn Svensson att dessa 900 000 kr. som vpk föreslår skall kunna vara någon sorts universalmedel mot Weslinghouse och de stora bolagens resurser? Varför frågar han mig det? Del är inte jag som är anhängare av ett samhälle där det kan bildas storbolag, bolagskoncentrationer eller stora skogsindustribolag som kan vräka propaganda över folk. Det är ju Einar Larsson och den regering han representerar som står för det samhället. Den frågan skall gå tillbaka till er, hur ni kan tillåla en sådan slagsida i informationen, och varför ni inte vill göra någonting åt den.

Hur tror Jörn Svensson, säger Einar Larsson, att de här 900000 kronorna skulle kunna skapa en ny situation? Ja, frågan går tillbaka lill Einar Larsson: Hur tror Einar Larsson att situationen skulle bli bättre - han påslår ju alt han också vill att den skall bli bättre - om man avslår de här 900 000 kronorna och

om man dessutom, som Einar Larsson vill, minskar det redan befintliga anslaget till miljövårdsinformation?

Kronbeloppet räknas visserligen upp med ca 6 % i regeringspropositionen. Men så har centern gått i koalition med moderaterna och låtit dem ta över ekonomiministerposten. Ekonomiministern i den regeringen administrerar en inflation som ser lill att denna 6-procenliga nominella höjning blir en 10-procentig realminskning, dvs. 10 % mindre pengar, som informatörerna då skall slåss om. Hur tror Einar Larsson att lokala miljövårdsgrupper, som kanske tidigare har svårt att göra sig gällande eller inte har begärt anslag, skall kunna konkurrera med etablerade organisationer? Det är nämligen olika intressen som skall slåss om de här pengarna som har blivit mindre. Och hur tror Einar Larsson - det blir min slutliga fråga än en gång - alt man genom att avslå vpk:s krav på alt garantera 900 000 kr. till altemativ och kritisk information, och genom att med ca 10!% minska det reella värdet av befintliga statliga resurser som man kan ansöka om för sådan här miljövårdsinformation, kan befrämja del mål han påstår sig vara en anhängare av? Del måsle vara dubbelspel i kubik.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

SVANTE LUNDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Först bara några ord om den där seglatsen. Jag tror jag vågar säga att del var inget fel på kursen när den gamla regeringen lämnade skutan, men att seglatsen sedan dess, med tre rorgängare som har försökt bestämma en ny kurs, har varit en aning besväriig för del här gamla landet.

Einar Larsson har en viss benägenhet att vara generad på andra människors vägnar när han går upp i talarstolen. Jag tycker nog alt Einar Larsson skulle behålla den möjligheten att vara generad för egen räkning. Det är nämligen på det sättet alt reservationsanslag inte för överskridas - det är förslagsanslag man för överskrida.

Sedan talar Einar Larsson, som vanligt litet nonchalant, om våra ansträngningar att försöka åstadkomma de här besparingarna. Han talar också om ombytta roller i förhällande till i fjol, exempelvis när det gäller anslagen till de kommunala reningsverken. Vi har intagit samma position som i fjol. Vi stödde då det krav som naturvårdsverket hade på en bidragsram som borde anvisas för det här ändamålet. Vi gör det också i år. Men däremot är det jordbruksministern som i år vill pruta 40 milj. kr. på den här bidragsramen.

I övrigt tycker jag inte att det var särskilt mycket som utskottets vice ordförande hade att säga om de argument som jag tog upp mer än att han ville göra gällande all det som vanligt var fiktiva besparingar vi hade åstadkommit - det var ingenting alt räkna med.

Del kan inte vara betydelselöst att vi föreslår att man på ett annat sätt än genom att la pengar över statsbudgeten finansierar vissa utgifter. Det gör det möjligt för oss all spara i statens kassa, och del gör det möjligt för oss alt se till att vi för en rättvisare fördelning mellan olika medborgargrupper av de bördor som vi tvingas bära i en besväriig ekonomisk situation. Men på den punkten avvaktar jag med intresse att höra hur jordbruksministern kommer att

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

motivera del faktum att regeringen inte heller i år har tyckt alt det fanns anledning alt göra någonting åt skogsvårdsavgiften.

EINAR LARSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Del är riktigt, Svante Lundkvist, atljag gjorde mig skyldig till en felsägning. Jag avsåg att tala om förslagsanslag, inte reservationsanslag. Eftersom sedan Svante Lundkvist kallade mig för utskottets vice ordförande kan vi väl kvitta felsägningarna. Jag har visserligen varit hemma under påsklovet, och del kan ju ha hänt en del saker här. Men Svante Lundkvist får väl förklara lite närmare om han redan tror sig ha tagit över. Jag tycker, som sagt, att vi kan vara kvitt när det gäller felsägning.

Värre är-det vidhåller jag med mycket stor bestämdhet, och därvid kan jag åberopa rätt mycken sakkunskap som ställt sig bakom den bedömningen -den högst besynneriiga budgetteknik som oppositionen leker med när den talar om besparingar. Man säger att man sparar pengar åt staten, och sä övervältrar man bördan på någon annan som inte är tillfrågad. Man övervältrar kostnaderna på ett sätt som inte brukar kunna ske ulan förhandlingar och överenskommelser. Man övervältrar också kostnader lill ett annat budgetår, som inte är aktuellt nu och som ingen vet något om. Skatteutskottet har förresten redan avvisat denna stolta fondering. Herr vice ordföranden vill ju hellre diskutera detta med statsrådet, så jag skall inte besvära honom mera. Men budgettekniken är helt förkastlig, och det är nog fä i riksdagen utöver reservanterna som kan ta den riktigt pä allvar.

Jag kan som exempel nämna ett sådant viktigt ändamål som bekämpandet av smittsamma husdjurssjukdomar. Detta har koslat ca 10 milj. kr. Av den anledningen har lanlbruksslyrelsen begärt en höjning av anslaget från 6,5 milj. kr. till 9 milj. kr. Men, säger Svante Lundkvist, det har ju visat sig att man klarat detla så bra alt det säkert räcker med 6,5 milj. kr. Där sparar han alltså 2,5 milj. kr. Men det har faktiskt kostat 10 milj. kr. alt klara bekämpandet av dessa sjukdomar. Försök än en gång att få någon människa alt ta den budgéltekniska debatten på allvar! Jag ber om ursäkt men jag kan det inte.

Överord i kubik, säger Jörn Svensson. Det är vad han håller på med. Jag hävdar att det finns ingen proportion mellan Jörn Svenssons stora och svulsliga formuleringar om hur han slåss med den fula internationella kapitalismen när han nu kommer med sina 900 000 kr. Regeringen har anslagit 3,4 milj. kr., som står lill buds för alla, även om Jörn Svenssons miljövårdsgrupper, som han själv säger, inte tidigare begärt något anslag.

SVANTE LUNDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Det var naturiigtvis beklagligt atljag kom alt nämna Einar Larsson som vice ordförande i utskottet. Del ber jag alt få ta tillbaka omedelbart. Men jag tycker inte alt det är rikligt rimligt att kvitta den felsägningen mot den felsägning som Einar Larsson gjorde sig skyldig lill. Skall vi bedöma vad det betyder ur budgetdiskussionssynpunkl tror jag all Einar Larssons felsägning är betydligt besvärligare.

Nåväl, skämt åsido, kan jag ulan vidare säga att vi har tillämpat samma budgetleknik i våra diskussioner kring det alternativ som vi har lagt fram som man alllid tillämpar. Vi har synat varje anslagspost. Vi har sett efter vad det finns för möjligheter. Vi har gjort oss mödan att la reda på lägel på de olika områdena, vad det kan finnas för reella möjligheter att göra ytterligare besparingar. Vi har ansett det vara vår plikt att arbeta på det här sättet. Fortfarande borde del upplevas som en riklig ambition frän oppositionens sida. Ni hade på den tiden när vi hade regeringsansvaret en annan ambition. Då fick vi möta överbuden, överbud som inte var täckta med de inkomster som behövdes för att motsvara dem.

Vi går den mindre populära vägen. Vi lägger fram förslag till sänkningar av utgifterna och vill ta ut nya avgifter för att finansiera en budget som vi tycker alt vi känner ansvar för på samma säll som regeringen. Vi vill att den dels skall bli så välavvägd som möjligt, dels skall ha den karaktären att den minskar vårt kraftiga budgetunderskott. Kom inte och säg en gång till, Einar Larsson, all vi handlar ansvarslöst när vi diskuterar hur vi skall hjälpa fram en budget som har den ur helhetens synpunkt absolut mest rimliga avvägningen. Jag tycker fortfarande att det vore naturiigast att man ägnade sig ät alt på allvar diskutera de olika posterna för att se om det ändå inte finns någonting som oppositionen har hittat som kunde vara av värde för det hela. Men jag skall inte förlänga debatten med utskottets ordförande. Jag avvaktar fortfarande vad jordbruksministern har alt anföra.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom Jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

JÖRN SVENSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! När man citerar någon skall man citera vad vederbörande sade och inte något helt annat - även om del senare händelsevis passar en bättre. Jag sade inte överord i kubik. Jag sade dubbelspel i kubik. Med det menade jag att Einar Larsson erkänner del stora behovet all på någol säll möta den enorma propagandamässiga övervikt som de stora ekonomiska intressena har. Del erkänner han, men sedan handlar han tvärtemot det han har sagt. Nu tycker jag att Einar Larsson skall stå för vad han sade. Den ungefäriiga innebörden i det var att när Weslinghouse och andra stora ekonomiska intressen har en sådan väldig övervikt erkänner också han all det är angeläget att stödja alternativ och kritisk information, i synnerhet information från grupper som inte har några nämnvärda egna resurser utöver de frivilliga personella krafterna. Det är detta erkännande som han gav som skall sällas upp emot det han faktiskt föreslog i handling, nämligen alt han inte ville vara med om an bevilja 900 000 kr., enligt vpk:s förslag, till en miljöinformationsfond och att han dessutom såsom utskottets talesman förespråkaren reell nedskärning av del stående anslaget för miljövärdsinformation med 10 9é.

Einar Larsson vill alltså på alla fronter minska de alternativa uppfattningarnas möjligheter all göra sig gällande samtidigt som han påstår att del är angeläget all stödja dem. Det är det som under inga omständigheter går ihop. Men jag kan mycket väl tänka mig grundorsaken till detta dubbelspel, dessa två ställningstaganden, som på ett så elegant sätt slår ihjäl varandra. Den

7 Riksdagens protokoll 1977/78:101-103

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

grunden är naturligtvis att å ena sidan finns ett parti i regeringen som är mycket angeläget om att de stora bolagen, de mäktiga ekonomiska intressena, skall fö som de vill här i landet, och å andra sidan finns det i regeringen ett annat parti, vilket råkar besätta statsministerposten, som vill framställa sig som ett miljöparti. Men vi ser nu vems intressen detta parti och Einar Larsson i verkligheten tjänar. I ord vill de främja den alternativa informationen - de talarom hur viktigt det är alt alternativ information fårekonomiskt stöd och får komma fram - men i handling vill de minska den reella ekonomiska basen för denna information. I verkligheten går de alltså moderaternas intressen lill mötes.

EINAR LARSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Den här grammofonskivan passar Jörn Svensson, och del är inte förvånande att han spelar den också i detta sammanhang. Jag har tidigare kallat Jörn Svenssons påståenden för överord i kubik; jag har då inte citerat honom, utan det är mitt eget påslående.

Del Jörn Svensson sysslar med är överord i kubik. Vad vi sysslar med är alt försöka skrapa ihop resurser i realiteten förde ting som vi här diskuterar och som vi i viss mån tycks ha gemensamma ambitioner att åstadkomma. Det innebär för vår del att öka anslaget från 3,2 milj. kr. lill 3,4 milj. kr. - det är sanningen. -Sedan bortser jag från alla underiiga värderingar, beskyllningar, felaktigheter och överord i kubik som Jörn Svensson sysslar med.

Till Svante Lundkvist vill jag säga att jag inte har pådyvlat oppositionen ordet "ansvarslöst" -det har Svante Lundkvist valt. Jag vet inte om del finns anledning till detla; det avslår jag från att bedöma.

Men jag vill ändå säga följande. Att totalt avvisa anslaget till lantbruksnämndernas rådgivning, att totalt avvisa skogsvårdsstyrelsens anslag lill rådgivning, all avvisa anslaget lill skogsbilvägarna, att slopa skördeskadeförsäkringen - är det förslag som Svante Lundkvist skulle ha framlagt om han alltjämt hade varit chef för jordbruksdepartementet? Det tror jag inte. Men hur ansvarslöst del är vill jag inte yttra mig om.

Tredje vice talmannen anmälde att Svante Lundkvist och Jörn Svensson anhållit all lill protokollet fö antecknat att de inte ägde rätt till ytteriigare repliker.

GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr talman! I debatten om budgeten för jordbruksdepartementets område för 1978/79 vill jag ägna mig åt punkterna H 7 och H 10, dvs. anslagen till miljövårdsforskning och till undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor; det är de rubriker som i jordbruksutskottets belänkande har nr 42 och 45.

Jag vill börja med att yrka bifall till de socialdemokratiska reservationerna nr II och 12.

I det kärva ekonomiska läge som Sverige befinner sig i har socialdemokraterna vid sin granskning av jordbruksdepartementets budgetkrav ålagt sig stor restriktivitei och gjort hårda prutningar på utgiftsposter samt förstärkt

inkomstposter. Men det finns områden där enligt vår mening en prioritering är nödvändig, och det är främst på miljövärdens område. På dessa punkter föreslär vi en uppräkning av anslagen - låt vara att vi inte föreslår några astronomiska summor. Men vi vill inte vara med om en minskning av verksamheten när del gäller kampen mot miljögifter och miljöförstöring.

Departementschefen talar om en fortsatt satsning på bl. a. forsknings- och undersökningsverksamhet. Riksdagen har också på vissa områden direkt begärt ökade insatser. Men trots att ca 3 milj. kr. överförs till annat anslag minskar anslaget till miljövårdsforskning, om man beräknar pris- och löneökningar enligt index. Det är myckel allvariigt, därför alt det gäller vatten-, luftvårds- och nalurvårdsforskning, det gäller bullerforskning och det gäller forskning om miljögifter. Naturvårdsverket säger självt i sina petita att forskningen är nödvändig som sakunderiag för beslut och planering. Jag skulle vilja tillägga att forskningen ofta ger signaler om miljöstörning och miljöförstöring som vi inte skulle fö på annat sätt.

Naturvårdsverkets forskningsnämnd har gjort ett samlat program där man har prioriterat vissa projektområden. Del är bl. a. ekologiska kriterier för samhällets markanvändning, del ärgödslingsinlensitetens inverkan på bl. a. yt- och grundvattnet, det är bullrets utbredning och effekter, del är försurningens effekter bl. a. på skogsproduktionen och det är hälso- och miljöfarliga ämnen och forskning kring dem och kring försurningsproblemen i stort.

Utskottets borgeriiga majoritet pekar på att anslag lill miljövårdsforskning finns under andra anslagsposter, men man går i betänkandet inte närmare in på en granskning av vår motivering i motionerna för en anslagshöjning. Till detta skulle jag gärna vilja säga att anslaget till miljövärdsforskning från budgetåret 1968/69 lill budgetåret 1976/77 ökade med 120%, dvs. med genomsnittligt 15 % per år - delta trots att vi de åren hade mindre pris- och löneökningar än vi har i år. I år ökar alltså anslaget med 8 %, och det täcker inte pris- och löneökningarna. Därför måste jag konstatera att om inte miljövårdsforskningen skall böria gå tillbaka i Sverige måste vi se till alt den tillförs litet mer pengar. Det är allvarligt med en tillbakagång i miljövårdsforskningen i ett läge där ständigt nya risker uppenbaras och befolkningens hälsa utsätts för fara. I ett sådant läge måste vi öka kunskapsmängden. Vi måste finna svar på många avvägningsfrågor. Därför är en fortsatt och inte en försvagad satsning på miljövårdsforskning nödvändig.

I fråga om punkten 45, undersökningar kring hälso- och miljöfarliga varor, anser socialdemokraterna att del inte bör bli någon prutning på del av naturvårdsverket begärda beloppet 3 milj. kr. Under tidigare år har riksdagen kraftigt stött dessa undersökningar, ibland utöver vad departementschefen har föreslagit. Undersökningarna gäller bl. a. mänga metallämnens spridning i miljön. Man vet att dessa ämnen är giftiga, ofta cancerframkallande. Ibland är del t. o. m. fråga om välgrundade misstankar. Det gäller bly, kadmium, beryllium och arsenik. Andra undersökningar gäller olika plastämnen som vid förbränning får giftiga effekter på miljön samt de skador som motorbränslena åstadkommer när de förbränns.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom Jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

Dessa undersökningar går också ut på alt del skall skapas ett system för miljöfariighetskriierier när nu produktregistreringen har påböriats- den kan inte genomföras om man inte får vissa regler att gå efter. Det gäller också fortsatta studier kring bekämpningsmedlens miljöeffekter och studier av avfallskemikalier från vissa industrigrenar.

Över huvud laget behövs del, som också naturvårdsverket säger, betydande utredningsinsatser för att förbättra underiaget för olika miljövårdsåtgärder. Det har redovisats att det finns ett klart resursbehov för luft- och markundersökningar samt för verksamheten inom bullerområdet.

Det finns i detta sammanhang anledning att fråga jordbruksministern: Är det förenligt med centerpartiets upprepade tal om en god livsmiljö och om ekologisk balans att man i sin första helt självständiga budget håller tillbaka krav på undersökningar av bl. a. försurningens orsaker och vattendragens föroreningar samt undersökningar av luftvården? Man försenar viktiga undersökningarom olika giftiga ämnens inverkan på den luft vi andas, pä det vatten vi skall bruka.

Vi socialdemokrater tror inte på nolltillväxt som medel för all uppnå ekologisk balans. Vi vill ha en planerad hushållning med våra naturresurser. Vi vill skapa möjligheter till ökade kunskaper om miljöstörningar och miljögifier inom industri, jordbruk, samfärdsel och handel. Vi anser det inte vara ansvarsfull politik att hålla igen på anslagen till dessa områden. I en tid då riskerna med kemiska medel och gifter är uppenbara och då människor känner en befogad oro för sin och sina barns hälsa måste vi salsa ordentligt. Det gäller vår hälsa, och det gäller frågan om vi kan lämna över ett gott samhälle lill våra barn.

Herr talman! Jag yrkar än en gång bifall till reservationerna II och 12.

100

ERIC ENLUND (fp):

Herr talman! När riksdagen i december förra året fattade beslut om den framlida jordbrukspolitiken i vårt land rådde en värdefull enighet beträffande de stora huvudfrågorna i fråga om produktionsmål, rationaliseringspolitik och prisreglering. Ett nytt treårigt jordbruksavtal kunde för någon vecka sedan undertecknas i samma samförståndsanda.

Mot denna bakgrund finner jag den socialdemokratiska oppositionens agerande vid behandlingen av jordbrukshuvudtiteln någol förvånande. Där framträder en inställning lill jord- och skogsbruket som vi tidigare inte märkt, varken vid utformningen av beslutet i höstas eller i den tidigare socialdemokratiska regeringens handläggning av de anslagsfrågor vi nu behandlar.

Svante Lundkvist har redan citerat det avsnitt i det särskilda yttrandet från de socialdemokratiska ulskottsledamölerna där del framhålls att jord- och skogsbruksnäringarna har fött kraftiga uppräkningar av vissa anslag och där det vidare heter - jag citerar på nytt de ord med vilka Svante Lundkvist inledde sitt anförande: "Vi är positivt inställda till dessa anslag och ser dem som ett fullföljande av den politik socialdemokratin bedrev i regeringsställning."

Jag är inte riktigt på del klara med hur delta uttalande skall tolkas. Man kan

möjligen tolka del så att vad som föreslås i propositionen är ett fullföljande av den socialdemokratiska regeringens politik. Däremot kan jag inte finna annat än alt det är helt omöjligt alt se de socialdemokratiska reservationerna som ett fullföljande av denna politik. De yrkanden som där ställs är helt nya. De har aldrig förts fram av den socialdemokratiska regeringen, varken under den tid socialdemokratin hade egen majoritet eller under jämviktsriksdagen, då socialdemokratin ändå med lottens hjälp hade haft en chans att genomföra vad som nu föreslås.

I reservationen 1 föreslås att anslaget till kursverksamhet för jordbrukets rationalisering skall slopas och all medel i stället skall avsättas i samband med jordbruksöverläggningarna. Om meningen är att jordbruket självt skall bära kostnaderna för denna verksamhet, skulle det betyda att en annan princip komme att tillämpas för jordbruket än för kursverksamhet inom andra samhälls- och yrkesområden. Om däremot verksamheten skall finansieras med införselmedel, innebär detta ingen neltobesparing för statsverket. Del påpekas f ö. också i utskottets skrivning. Del är alltså mycket oklart vad reservanterna vill åstadkomma med reservationen I.

Även när det gäller de socialdemokratiska reservationerna 3-6 angående anslagen till skogsvård är det fråga om helt nya signaler och inte om något fullföljande av den politik som socialdemokratin bedrev i regeringsställning.

Uttaget av skogsvårdsavgifter har sedan 1966 varit oförändrat 0,9°/oo. I regeringsställning tog alltså Svante Lundkvist inte några initiativ till en höjning. Mot den bakgrunden finner jag den fråga som Svante Lundkvist nyss ställde lill jordbruksministern om varför denne inte tagit initiativ till en höjning av skogsvårdsavgifterna en aning obefogad.

Vid 1976/77 års riksmöte föreslog den socialdemokratiska oppositionen visserligen en höjning av skogsvårdsavgifterna från 0,9 till 2 °/oo, dvs. med 120 96. Yrkandet avslogs av riksdagen med hänvisning till skogsadminislra-tiva utredningen, som har att behandla frågor om finansieringen av skogsvårdssiyrelsernas verksamhet. Men några tankar på att finansiera huvuddelen av skogsvårdsanslagen med skogsvärdsavgifter redovisades inte vid förra årets budgetbehandling.

Nu är det alltså fråga om nya signaler. Nu krävs i reservationerna all följande bidrag skall finansieras med höjda skogsvårdsavgifter: hela bidraget till skogsförbättringar, 12 milj. kr.; 60 % av anslaget till vägar på enskilda skogar, dvs. 12 av 20 milj. kr.; hela bidraget för intensifierad skogsvård i norra Sverige, dvs. 75 milj. kr., vilket samtidigt innebär en i och för sig önskvärd förstärkning med 30 milj. kr. för den verksamheten, samt hela bidraget lill kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering, 2 515 000 kr.

Det blir sammantaget nära 102 milj. kr. som de socialdemokratiska reservanterna vill ta fram genom en höjning av skogsvårdsavgifterna från 0,9 till 6 °/oo. Del förslaget behandlas i skatteutskonet och finns alltså inte med i del betänkande vi nu behandlar. Men jag utgår ifrån alt riksdagen inte kommer att gå med på en höjning av skogsvårdsavgiflerna med nära 570 96. Svante Lundkvist kallade del för någol högre skogsvårdsavgifter. Det är

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

101

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhets-ornråde

orimligt bl. a. av den anledningen alt de finansieringsfrågor vi nu diskuterar behandlas i skogsadministrativa utredningen. Det finns följaktligen inte något ekonomiskt underlag för ett bifall lill de socialdemokratiska reservationerna 3-6.

Under punkten 19 i belänkandet, som gäller kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering och främjande av skogsvård, behandlas en folkparti-motion av Elver Jonsson och Rolf Sellgren. Jag vill gärna stryka under både vad som sägs i den motionen och vad utskottet skriver om motionen. Enligt propositionen är informationen och kursverksamheten i huvudsak riktad lill folk som arbetar i skogen, dvs. skogsägare och anställda i skogsarbete. Så har det varit, och det är i och för sig naturiigt. Dessa människor är numera väl medvetna om de spänningar som råder mellan det rationella skogsbruket och naturvårdens och friluftslivels intressen. Motionärerna menar att - och det är även utskottets uppfattning - det är av utomordentligt stort intresse att dessa motsättningar mildras. Jag är för min del övertygad om att den bästa metoden är att miljövårdare och skogsfolk träffas ute i skogen och genom fältvandringar studerar vad som händer vid olika metoder av skogsavverkningar och föryngringsålgärder, t. ex. vad som händer om man inte slulavverkar ett utglesat eller sönderblåst gammalt granbestånd och hur försiktig man måste vara med kalavverkning i oländig blockterräng, där del är myckel svårt alt fö upp nya bestånd.

Lika viktigt är del alt vid gemensamma studier och överiäggningar komma fram till de bekämpningsmetoder som kan användas vid insektsangrepp eller förbuskning av kalavverkade och planterade arealer.

Nu vet vi alt skogsvårdsstyrelserna och länsstyrelsernas nalurvårdsenheler på en del håll redan anordnar informalionsdagar och kurser, gemensamma för skogsfolk och naturvårdare. Detta nämns också i utskottsbelänkandet. Jag hoppas för min del att sådana kommer lill stånd i större omfattning och i allt fler län. Det är en viktig del i våra strävanden alt främja ett rationellt skogsbruk, där man lar hänsyn lill ekologi, naturvård och landskapsvård.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan på alla punkter.

102

SVANTE LUNDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! I avvaktan på jordbruksministerns anförande vill jag svara på herr Enlunds funderingar om del är en ny socialdemokratisk politik som lanseras när vi säger att vi vill finansiera vissa åtgärder på ett annat sätt än tidigare. Vi tvingas - vilket jag också trodde att regeringspartierna var tvingade till -att ta hänsyn lill dagens ekonomiska läge. Frågan är hur staten skall kunna klara alla de uppgifter som den har ansvar för och hur man skall kunna fördela bördorna rättvist mellan olika medborgarkategorier.

Det är dessa ting som har gett oss anledning att dels föreslå att anslagen behålls, dels föreslå en annan finansiering. På skogssidan har vi i. o. m. föreslagit en ökning av anslagen, därför att vi anser del vara så angelägel för skogsvården i norra Sverige. Del är motiven för vårt agerande.

ERIC ENLUND (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag ger naturiigtvis herr Lundkvist rätt i att vi har ett gemensamt bekymmer att fö inkomster och utgifter all gå ihop i budgeten. Men om man för en näring höjer en bestämd avgift med 500-600 96, är del fråga om en ny inriktning av och en ny inställning till den näringen, som inte har kommit lill uttryck under de år socialdemokratin satt i regeringsställning. Det är väl ändå ett konstaterande som vi kan vara överens om.

SVANTE LUNDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är klart alt del låter väldigt myckel med 500-600 96, men vi kan i stället tala om vad del blir i kronor räknat. För ett genomsnittligt skogsbruk i dag i Sverige gäller det ett par hundralappar om året.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

ERIC ENLUND (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara tillägga att del finns en tendens all säga alt det är naturiigt all höja här med hänsyn lill penningvärdeulvecklingen. Men då bör del påpekas alt en avgift, som tas ut genom en bestämd promillesals, automatiskt följer med och ökar i kronor räknat vid varje fastighetstaxering. Därför kommer denna avgift i kronor räknat att öka, även om man inte ändrar promilleutlagel.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Då kammaren nu har all behandla jordbruksdepartementets verksamhetsområde, är del kanske på sin plats all göra en kort återblick på det år som har gått. För jordbruksnäringen innebar år 1977 all statsmakterna genom riksdagsbeslutet om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken markerade en ny och positiv syn på näringen och dess framtid. Grundtanken i dessa riktlinjer är att den framlida jordbrukspolitiken i vårt land skall främja ett rationellt utnyttjande av landets naturliga resurser för jordbruksproduktion. Det innebär alt den brukningsvärda åkerjorden skall utnyttjas för delta ändamål. Det blir härigenom möjligt för oss alt trygga en god livsmedelsberedskap här hemma, men också att bidra till livsmedelsförsörjningen i övriga delar av väriden.

Riksdagen slog fast att ett huvudsyfte för jordbrukspolitiken skall vara alt tillförsäkra dem som är sysselsatta inom jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och social standard, som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Samtidigt skall vi också se lill att konsumenterna för en säker tillgång till livsmedel av hög kvalitet och till rimliga priser.

En annan väsenflig nyhet i 1977 års beslut är synen på jordbrukets roll i regionalpolitiken. Jordbruket och därtill knutna verksamheter måste ingå som viktiga delar i en aktiv regionalpolitik. Särskilt bör beaktas att jordbruk kan ingå som en del i en kombination av flera yrken och sysselsättningar, vilka tillsammans ger en fullgod familjeförsörjning. Delta berör naturligtvis inte minst de kombinerade jord- och skogsbruksföretagen.

Denna regionalpolitiska satsning har fullföljts i år. Regeringen lade förra månaden fram en proposition om särskilt stöd till lantbruksföretag i vissa

103

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

104

glesbygder. Stödet föreslås kunna utgå inom sådana delar av inre stödområdet där del inte finns tillräcklig sysselsättning inom rimligt pendlingsav-sländ, men även förelag inom områden utanför inre stödområdet skall kunna komma i fråga för stöd.

Prisregleringen på jordbrukels område skall enligt de nya riktlinjerna vara utformad efter i huvudsak nu gällande principer. Den nuvarande prisregleringsperioden går ut den 30 juni i år. Ett förslag för liden därefter har nyligen överiämnats till regeringen av statens jordbruksnämnd. Nämndens förslag innebär alt regleringsperioden för jordbruksprodukter utom sockerbetor och socker skall omfatta tre år, dvs. liden 1 juli 1978-30juni 1981. För sockerbetor och socker föreslås en ettårig avtalsperiod. Jag kommer att i en särskild proposition lägga fram förslag till riksdagen i denna fråga.

Regeringen har också lagt fram förslag lill nya riktlinjer för fiskepolitiken. Den har till syfte att ge ekonomisk trygghet ät våra yrkesfiskare och genom statligt stöd främja en rationell fiskenäring. Förslaget bör leda lill bätlre och stabilare inkomster för fiskarna och samtidigt medföra en ansvarsfull hushållning med fiskelillgångarna så alt fisket också i framliden kan ge säker sysselsättning i våra kust- och skärgårdsbygder.

Skogsbruket och den industri som baserar sig på de råvaror som produceras i våra skogar har varit av utomordentlig betydelse för vårt lands ekonomi. Även under de allra senaste årens besvärliga förhållanden har skogsnäringen gett ett väsentligt bidrag lill våra exportinkomster. Även i fortsättningen måste skogen vara en viktig bas för sysselsättningen. Det gäller därför att se till att råvaruproduktionen hålls på en hög nivå.

För någon månad sedan lade skogsutredningen fram sitt belänkande med förslag lill åtgärder på del skogspolitiska området. Del är regeringens avsikt alt efter den remissbehandling som nu pågår förelägga riksdagen förslag lill ett samlat program för skogspolitiken och skogsnäringen.

Miljöpolitiken är en annan stor och viktig sektor inom jordbruksdepartementets ansvarsområde. Denna sektor har efter hand tilldelats allt större resurser både direkt och indirekt. I det forsknings- och utvecklingsarbete som pågår inom olika ämnesområden ägnas miljöfrågorna allt större uppmärksamhet. Vid valet av produktionsteknik tas allt större hänsyn lill miljöeffekterna.

Regeringen har emellertid funnit del angeläget alt vidga perspektiven för miljöpolitiken. Vi måsle i ännu högre grad inrikta oss på förebyggande åtgärder och därvid koppla samman det långsiktiga utnyttjandet av naturresurserna med miljöpolitiken. Många av våra miljöproblem har ett direkt samband med all vi misshushållat med naturresurserna. Samtidigt vet vi att tillgången på viktiga naturresurser är begränsad. Det är mot den bakgrunden som regeringen nu tillsatt en utredning om naturresurser och miljö. Målsättningen för oss måsle vara att all verksamhet i framliden kan baseras på en teknik som tillvaratar möjligheterna lill hushållning med naturresurser. Det är en förutsättning för all vi skall uppnå ekologisk balans.

Anslagsanvisningen under den tionde huvudtiteln i årets budgetproposition präglas av den allmänna återhållsamhet som varit nödvändig i del

nuvarande ekonomiska lägel. De prutningar som företagits i myndigheternas anslagsäskanden innebär dock inte all några inskränkningar behöver företas i den statliga verksamheten. Staten har inte sprungit ifrån några utfästelser och försöker heller inte övervältra kostnadsansvaret för olika verksamheter på andra. I linje med vad som skedde förra året föreslås en fortsatt satsning inom skogsbruket, även om det inte varit möjligt att genomföra resursförstärkningar. Jag ser dessa satsningar som viktiga investeringar för framliden. Delsamma gäller den omfattande utbyggnad som skett vid lantbruksuniversitetet.

I miljövårdsavsnitlel i budgetpropositionen har de direkta anslagen för forsknings-, undersöknings- och utredningsarbete föreslagits öka med drygt 6 milj. kr. till sammanlagt ca 53 milj. kr. Bl. a. har föreslagits ett nytt anslag på 4 milj. kr. fördel av riksdagen under föregående år beslutade programmet för övervakning av miljökvalitet. Syftet är att vi bätlre än hittills skall kunna följa långsiktiga förändringar i miljön.

Jag vill gärna säga atljag är uppriktigt tacksam över den enighet som trols allt kan spåras bakom jordbruksutskottets belänkande. Jag har en känsla av alt de reservationer som avgivits har tillkommit för att man lill varje pris velat visa att man inte är överens, trots att man i själva verket ligger så utomordentligt nära varandra. Reservationernas utformning och motivering är också överraskande. Det är märkligt att socialdemokraterna i jordbruksutskottet redan har glömt reglerna för budgetarbetet. Oppositionen borde t. ex. efter ett sä långvarigt regeringsinnehav veta, att man inte uppnår besparingar genom att pruta på förslagsanslag.

Reservationerna på skogsbruksområdet bygger på två felaktiga förutsättningar. Den första gäller motiveringen för att höja skogsvårdsavgiften. Del påstås i reservationen all en kraftig inkomstökning har kommit skogsbruket till del under de senaste åren. Jag häpnar över att de socialdemokratiska ledamöterna i jordbruksutskottet är så ovetande om den faktiska situationen för skogsbruket idag. Det är visseriigen sant alt virkespriserna, som under en följd av år hade legat på oförändrad nivå t. o. m. år 1973, efter detta är steg förhållandevis kraftigt, men samtidigt steg avverknings- och föryngrings-kostnaderna, varför överskottet inte ökade på långt när lika myckel.

Sedan är det också att märka att virkespriserna under innevarande säsong åter har sjunkit, samtidigt som kostnadsnivån har fortsatt alt stiga. Skogsägarnas s. k. täckningsbidrag före skatter, administration och ränteanspråk på bundet kapital ligger nu på samma låga nivå som under perioden 1970-1973. Det innebär alt det i dag i stort sett bara är slutavverkningar som ger överskott, och del skall dä räcka till markberedning, plantering, röjning, gallring och räntor. Talet om de kraftiga inkomstökningarna i skogsbruket saknar alltså, menar jag, förankring i verkligheten.

Den andra felaktiga förutsättningen gäller antagandet alt användningen av skogsvårdsavgiftsmedel för att finansiera anslagen lill skogsvårdsstyrelserna skulle minska behovet av budgetmedel. Det blir inga sådana besparingar. Skogsvårdsavgiften är i princip en skall, en inkomst för staten som redovisas i budgeten. Även om skogsvårdsavgiften skulle specialdeslineras till de

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

105

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

106

ändamål som reservanterna föreslår, så kan det inte ske ulan anslagsanvisning och därmed redovisning i budgeten. Oppositionens förslag innebär alltså ingen besparing för staten. Förslaget att höja skogsvårdsavgiften är däremot en skatteskärpning på ca 100 milj. kr., som ensidigt riktar sig mot en näring som nu har myckel stora svårigheter.

En lika märklig argumentering och budgelmässig behandling har oppositionen när del gäller anslaget till kursverksamhet för jordbrukets rationalisering. I reservationen sägs all den enskilde jordbrukarens möjligheter att bedriva ett effektivt jordbruk förbättras genom den kursverksamhet som ordnas av lantbruksnämnderna. Detla bör, menar motionärerna, leda till en höjning av inkomsterna för den enskilde brukaren. Kostnaderna för verksamheten bör därför enligt motionärerna och reservanterna bestridas av jordbrukarna kollektivt. Reservanterna yrkar därför avslag på anslaget och menar all medel bör avsällas i samband med jordbruksprisöverläggningarna. Vad menar motionärerna och reservanterna med detta? Här har staten byggt upp en organisation för alt främja jordbrukets rationalisering och för att övervaka och tillämpa den lagstiftning som finns på området. Under myckel lång lid har kursverksamhet och rådgivning varit ett viktigt inslag i de statliga insatserna. Nu plötsligt skall den här statliga verksamheten göras beroende av om jordbrukarna kollektivt vill salsa medel till den. Oppositionen visar här inte bara en total ansvarslöshel mot de statligt anställda som är engagerade i den här verksamheten, ulan också okunnighet om hur en statlig budget är konstruerad.

Vad skulle egentligen hända om reservationen för majoritet i riksdagen? Vilka pengar är det som skall "avsällas i samband med jordbruksprisöverläggningarna", som del slår i reservationen? Skall staten ensidigt besluta all lägga beslag på införselavgiftsmedel som jordbruket har förhandlat sig lill, eller skall staten ta av livsmedelssubventionerna och därmed minska de producentpriser som jordbrukarna har förhandlat fram vid överiäggningar med konsumentdelegationen. Grethe Lundblad kan kanske ge besked om huruvida detla är förenligt med den överenskommelse som hon för en kort lid sedan som ledamot av konsumentdelegationen var med om att träffa med lantbrukarna.

Del skulle också vara intressant alt höra någon representant för oppositionen utveckla de tankar som ligger bakom den princip som här lanseras. Det är ju åtskillig kurs- och utbildningsverksamhet som syftar till att möjliggöra ökade inkomster för deltagarna. Vilka olika kollektiv är det som skall belastas för kostnaderna för t. ex. den arbetsmarknadsutbildning som bedrivs här i landet, om man skall följa reservanterna logiskt och konkret?

Opposilionsförslaget alt dra in anslaget till skördeskadefonden är myckel anmärkningsvärt. En sådan åtgärd vore ett direkt brott mot den överenskommelse som träffades vid prisöveriäggningarna år 1969, då staten utföste sig att satsa 30milj. kr. motatt jordbruket självt stod för 15milj. kr. Det bör påpekas alt man då anknöt lill den fördelning som gällde för arbetslöshetskassan.

Den behållning som nu finns i skördeskadefonden är obetydlig, om det skulle inträffa en verklig skördekatastrof I själva verket har det åriiga

tillskottet lill fonden under senare år varit alltför litet. Med nuvrande regler behövs snarare 75 milj. kr. än de 45 milj. kr. per år som tillförts sedan 1969.

Vi hade förra året vissa lokala skador: tidig frost i de nordligaste länen, översvämningar och bärgningssvårigheler samt kvalitelsskador på spannmålen i andra delar av landet. Del är nu klart att 74 milj. kr. skall utbetalas i skördeskadeersältning för år 1977, varav 45 milj. kr. enbart i de tvä nordligaste länen. Del behövs, herr Lundkvist, inte myckel fantasi för alt föreställa sig vad som skulle behövas, om det blir en allvarlig skördeskada i Syd- och Mellansverige. Det totala skördevärdet i landet i dag är ca 7 miljarder kronor. Oppositionen tycker all en fond på 3-4 % av detla värde är onödigt stor. Till della skall också läggas alt staten, som systemet nu är uppbyggt, ytterst står som garant för att utbetalningar kan ske enligt de regler som gäller för skyddet.

Får jag sedan säga några ord lill fru Grethe Lundblad, som uttryckte sin oro över de små anslagen till miljövårdsforskning. Vi fick i början av 1970-lalel en större uppräkning av anslaget till miljövårdsforskning. En myckel stor del härav bestod av den höjning av anslaget med 5 milj. kr. som skedde vid ett tillfölle efter framställningar i borgeriiga motioner.

När nu allt fler socialdemokrater talar om alt delta anslag icke har höjts tillräckligt mycket skall man observera, all mer och mer pengar indirekt används till miljövårdsforskning genom att miljöaspekterna tas med i olika forskningsprojekt, t. ex. på jordbruks- och energiområdena. Det är således en villfarelse all tro alt anslaget till naturvårdsverket för miljövårdsforskning är det enda som används i detta syfte. Oppositionen vill nu räkna upp anslaget från 32,6 milj. kr. till 34,3 milj. kr. En överslagsmässig beräkning säger mig dock all totalt 90-100 milj. kr. används för miljövårdsforskning, om man lar med insatser pä andra områden. Detla ger de rätta proportionerna på reservationen på denna punkt.

Låt mig avslutningsvis säga att oppositionen vill ge sken av alt reservationerna skulle medföra besparingar. När man ser närmare på dem, vilket jag försökt göra i detla inlägg, visar det sig dock att del för del mesta är fråga om fiktiva minskningar av anslag eller övervällringar av kostnader på andra. Samtidigt föreslås verkliga anslagsökningar, och del rimmar illa med vad Svante Lundkvist sade här i sitt inledande tal. De verkliga anslagsökningar som man föreslär uppgår ändå till ca 45 milj. kr., trots att del i det särskilda yttrandet görs gällande all man minskar utgifterna för staten.

Jag skulle uppskatta om någon av reservanterna ville förklara avsikten med detla förvandlingsnummer,eflersomjag har uppfattat hela resonemanget om de socialdemokratiska besparingarna såsom helt felaktigt. Del är icke fråga om besparingar utan om övervällringar och ett uppskjutande av kostnader samt om skallehöjningar.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom Jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

SVANTE LUNDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Jordbruksministern inledde sill anförande med att redovisa en rad resultat som nu börjar komma fram från utredningar som tillsattes pä

107

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

den socialdemokratiska regeringens tid. Jag delar hans uppfattning att dessa utredningar kan komma att ge underiag för åtgärder som kan bli lill gagn för en rad av de verksamheter som finns inom jordbruksdepartementet. Men jag skall avstå från att diskutera dem nu. Vi för väl tillfälle att göra del när de så småningom kommer pä riksdagens bord i form av propositionsförslag.

Jag skall överiåia åt mina kamrater i utskottet att beröra vissa av de frågor som jordbruksministern har tagit upp. Håkan Strömberg kommer att tala om skördeskadeskyddel och Grethe Lundblad kommenterar miljöfrågorna. Jag skall ägna mig åt frågan om skogsvårdsavgifter.

Fortfarande upplever jag att jordbruksministern, precis på samma sätt som Eric Enlund, inte insett att vi just nu befinner oss i en ekonomisk situation, där vi måste försöka se lill hur vi skall kunna finansiera olika verksamheter som staten engagerar sig för, på ett sätt som innebär en rättvis fördelning av den börda vi gemensamt har alt bära.

Jordbruksministern resonerade som om det skulle vara helt omöjligt och otänkbart att la ut en högre skogsvårdsavgift för alt den vägen fö bidrag lill den här typen av finansiering, och han försöker t. o. m. framställa det som administrativt praktiskt taget omöjligt att fö pengar överförda lill de här uppgifterna. Vi har i våra reservationer redovisat hur det skall gå till. Man ställer medlen till förfogande för exempelvis skogsstyrelsen för detla ändamål.

Inkomstutvecklingen inom skogsbruket har ändå under senare är varit gynnsammare än på mycket länge -det borde jordbruksministern veta bättre än många andra - samtidigt som vi har haft och har bekymmer för samhällsekonomin totalt. Inte minst för många löntagare lida för den ekonomiska politik som regeringen i dag bedriver.

Vi har sagt oss att det väl ändå är skäligt och rimligt när medborgarna i gemen belastas med avgiftshöjningar på en rad andra områden - det gäller sjukvården och mycket annat, där budgetministern går ut och säger att kommunerna måste ta ut högre avgifter av medborgarna - alt också se till att man pä det här avsnittet av näringslivet, där man har haft hyggliga inkomster, i något högre grad än tidigare för vara med och bestrida de utgifter som vi har för skogsvärden i framtiden.

108

GRETHE LUNDBLAD (s) kort genmäle:

Herr talman! Jordbruksministern ställde en fråga till mig som gällde bl. a. de kostnader för kursverksamhet rörande jordbrukets rationalisering på 5 milj. kr., som socialdemokraterna i en reservation föreslår skall tas ut vid prisöverläggningarna. Del är redan en del andra kostnader som tas ut av det belopp som jordbruket lillerkänns. Vi vet att det tas ut medel för att täcka kostnaderna för ett avbytarsystem. Det har också beslutats att vissa belopp skall avgå för att täcka sociala försäkringar. Vidare skall från regleringskas-semedel vissa överskoltspengar tas till forskning och annan verksamhet. Avståndet mellan forskning och kursverksamhet är inte så långt. Man kan också tänka sig all en kursverksamhet, som är viktig för jordbrukets ekonomiska fortbestånd, hör lill del som måste täckas av det belopp som

tillfaller jordbruket. Alt jag inte redan har yrkat på detla vid prisöverläggningarna beror naturiigtvis på att riksdagen ännu inte har beslutat om det. Jag vill inte gå riksdagen i förväg utan vill avvakta dess beslut.

Beträffande undersökningar av hälso- och miljöfariiga varor ställde jag en fråga till jordbruksministern om han inte ansåg det viktigt alt bevilja de pengar som behövdes på detta anslag, med lanke på att vi - och speciellt kanske Anders Dahlgrens parti - så ofta har talat om angelägenheten av att prioritera miljövården. Nu säger Anders Dahlgren att man vill vidga perspektivet för miljöpolitiken och alt man vill se till del långsiktiga utnyttjandet av våra naturresurser. Vad menas med det? Skall det ta lång tid? Jag trodde det brådskade. Jag trodde del var mycket viktigt all snabbt fö i gäng en ingående undersökning om alla de kemiska ämnen som vi redan nu kan se har giftiga verkningar på människornas livsmiljö. Vi vet att när vi får ett produkikonlrollregister där många fler produkter blir undersökta, kommer del alt behövas yueriigare pengar.

Jag tyckeratt ekonomiska faktorer inte bör få begränsa verksamheten utan att endast brist på kunskap och material skall kunna begränsa vår kamp mot giftiga kemiska ämnen. Produktkontrollen bör erhålla tillräckliga resurser för sitt angelägna arbete. När del gäller hälso- och miljöfarliga varor är det nämligen endast samhället som kan tillförsäkra människorna den trygghet för liv och hälsa som en god miljövård utgör.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom Jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Till fru Lundblad vill jag säga alt naturvårdsverket disponerar de medel som verket för anslagna inom de här ramarna och alt del självt bestämmer till vilka forskningsobjekt pengarna skall användas. Regeringen lägger sig inte i det, och regeringen skall inte heller lägga sig i det.

Sedan var det väl ändå all göra del litet för enkelt för sig när fru Lundblad som ledamot av konsumentdelegationen står här i kammaren och säger att hon inte har velat aktualisera de uppräknade förslagen, eftersom riksdagen inte har fatlat något beslut. Vad är det då som socialdemokraterna menar med sin reservation? Om riksdagen hade fattat ett beslut om att bifalla reservationen, skulle Grethe Lundblad då i konsumentdelegationen ha tagit upp förslaget och rivit upp det treåriga avtal som man för knappt en månad sedan har kommit överens om? Eller när skall dessa pengar, där ni gör era besparingar genom övervällringar, flyta in lill statskassan?

Om inte fru Grethe Lundblad kan svara på den frågan kanske Svante Lundkvist som f. d. jordbruksminister kan reda ut mysteriet om när man skall fö fatt i pengarna och om det är en bra princip att hålla ingångna avtal. Det är nog så viktigt!

Får jag sedan gå över till frågan om skogsvårdsavgifterna och säga att er hållning i den är ett fullständigt mysterium, eftersom skogsvårdsavgiften är en av de skatter som staten uppbär. En höjning av skogsvårdsavgiften fr. o. m. den I juli i år, såsom vi har föreslagit, kan tidigast flyta in vid fyllnadsinbetalningarna i april 1979 men slutligt inte förrän i mars-maj 1980 som kvarstående skatt genom att berörda företagare har B-skatt.

109

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

Av motionen framgår inte vare sig hur medelsbehovel skall tillfredsställas under 1978/79 innan de totala avgifterna har flutit in eller hur förslaget skall kunna genomföras budgettekniskt. Skatter - även skogsvärdsavgifter -redovisas på budgetens inkomstsida, men i motionen föreslås att avgifterna skall föras direkt till skogsstyrelsen utan redovisning på budgetens utgiftssida.

Detta är en helt ny teknik som socialdemokraterna har tillägnat sig i oppositionsställning. Jag vill inte vara så elak alt jag säger all ni har funnit behag i att med en väldigt fin ambition skriva motioner om hur man skall lösa problemen men glömt alt sätta er in i den verklighet som var er så nära när ni satt i regeringsställning, men sanningens minut kommer förr eller senare, och nog vore del bra om ni ville förklara den nya budgeltekniken för mig. Varifrån tar ni pengar för att finansiera den verksamhet som skall bedrivas - med de pengarna! - när pengarna inte kommer in förrän i huvudsak efter budgetårels slut?

Sedan är det en intressant fråga, om man skall höja skogsvårdsavgiften eller inte, men jag menar alt den diskussionen bör tas upp i samband med att vi fattar beslutet om den framtida skogspolitiken. Då skall vi också klara upp hur olika skogsvårdsavgiflen slår mellan olika skogsägarkategorier - mellan skogsägare i söder och skogsägare i norr - och vad de för tillbaka för skogsvårdsavgiflen. Ursprungligen infördes den avgiften för att den skulle subventionera de servicetjänster varmed skogsvårdsstyrelsen återgäldar skogsägarna, men i dag är förhållandet helt annoriunda än del var 1946.

110

SVANTE LUNDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag förstår alt jordbruksministern vill förtora sig i de litet mera tekniska resonemangen för all slippa ifrån det som är kärnfrågan i hela den debatt som jag vill föra, nämligen frågan: Hur skall vi kunna åstadkomma en rättvisare fördelning av den börda vi gemensamt skall bära i den ekonomiska situation vi har, och var kan vi hämta pengar för att underiätta möjligheterna för oss att lägga fast en budget som vi ändå är överens om borde karakteriseras av återhållsamhet och rättvis fördelning? Det fanns möjligheter redan i fjol. Vi motionerade även då om en höjning av skogsvårdsavgifterna. - Inget intresse från jordbruksministerns sida. Inget intresse av att förbereda en höjning inför årets budget. Det är alltså fortfarande ointressant för regeringen att vara med om den omfördelning som här vore rimlig mellan skogsägar-kategorierna och andra människor i samhället.

Jag måste säga att den regering vi f. n, har är på de här punkterna utomordentligt ensidigt inriktad. Här hittar regeringen på - vi har nyss fött höra talas om del -en sparform som skall innebära alt de som inte har råd alt spara skall fö betala kostnaderna för dem som har råd all spara. Skattebetalarna för vara med all bidra till alt de som har råd att spara skall fö göra det under gynnsamma former. Det sparande för framtiden som en god skogsvård innebär för skogsägaren skall också betalas av skattebetalarna. Vad är del egentligen för privilegiesamhälle som regeringen vill försöka skapa? Del är den frågan jag är intresserad av all höra jordbruksministerns mening om.

Finns del ett intresse av all försöka åstadkomma en omfördelning i del här betryckta läget mellan ägarkalegorier och andra kategorier i samhället som blir alltmer hårt klämda av regeringens politik? Eller skall det bara gälla alt "giv åt dem som har och tag från dem som ingenting äger"? Det tycks faktiskt vara ledstjärnan i regeringens politik.

GRETHE LUNDBLAD (s) kort genmäle:

Herr talman! När jordbruksministern talar om forskning säger han att del finns många forskningsprojekt, och han kan inte lägga sig i vad naturvärdsverket använder sina pengar till. Men del kan inte vara okänt för honom att den 1 juli 1976 startade en ny forsknings- och undersökningsavdelning hos naturvårdsverket, som har vissa projekt som lever vidare från år till år. Det är klart att om man dämpar ner anslaget så att man inte ens täcker pris- och löneuppräkningar blir del en katastrofal situation fören sådan avdelning som är så viktig för naturvårdsverkels arbete över huvud tagel.

När del gäller undersökningar av hälso- och miljöfariiga varor tror jag inte att riksdagen under de senaste åren har prutat på de anslag som föreslagits till produklkontrollnämnden, som vi alla här i riksdagen anser vara mycket viktig när det gäller alla dessa fariiga kemiska ämnen, som socialdemokraterna i en stor motion har beskrivit. Vi tror det är mycket viktigt att följa upp traditionen i riksdagen att vi inte prutar på det anslaget framöver så länge vi har stora problem med dessa ämnen.

Beträffande ersättningen för kursverksamheten för jordbrukels rationalisering vill jag säga att det treåriga avtalet som nu har träffats gäller i sina huvuddrag den prisreglering som skall förekomma i fortsättningen. Det skall varje halvår vara nya förhandlingar om bidrag till jordbrukarna, dels för inkomstuppföljning, dels för ökning av produktionskostnader. Jordbruksavtalet är skrivet med så pass elastiska formuleringar att del även finns utrymme i den stora miljonrullningen för så små belopp som 5 milj. kr. till kursverksamhet. Del finns många formuleringar som detta belopp kan fogas in under. Jag kan inte se att det skulle vara ett avtalsbrott om man, sedan riksdagen avslagit bidrag till jordbrukarna för delta ändamål, skulle la in kostnader för en sådan verksamhet i det belopp som jordbrukarna fött sig tillerkänt. Del är ändå jordbrukarna som i stort sett avgör pä vilket sätt de pengar skall fördelas som de tillerkänts. Den viktiga frågan vid avtalsförhandlingarna är hur stort beloppet skall vara.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Men, fru Lundblad, det är ju den principiella frågan som är intressant. Om en yrkesgrupp själv skall bekosta en utbildning som ger möjlighet till högre inkomster, är den principiellt intressanta frågan. Jag diskuterar gärna den, och jag kan ställa upp på att man kan göra så. Men då skall alla göra det. En annan sak är ju att det här inte är fråga om all vid jordbruksprisförhandlingarna ge lantbruket ett bidrag.

Om man genomför ert system ärdet fråga om att ta av de pengar som skulle ha använts till högre produktionspriser och i stället lägga dem på utbildning.

111

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom Jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

Del där tror jag alt fru Lundblad bör länka över litet grand, för del är inte så enkelt att förändra ett avtal i den delen, om inte de värderingarna fanns med när man antog grunderna för del treåriga avtalet.

Får jag sedan säga lill Svante Lundkvist alt jag gärna ställer upp på en diskussion om hur vi gemensamt på ett så rättvist sätt som möjligt skall fördela de bördor som man talar om. Del är vår gemensamma uppgift alt diskutera det. Och del borde vara en gemensam uppgift att se till alt dessa bördor blir rättvist fördelade. Men jag diskuterar inte den frågan under de premisser som råder här och nu, därför att vad saken nu gäller är den socialdemokratiska parlimotionen, motionen av Svante Lundkvist och den socialdemokratiska reservationen, där ni pastarätt ni gör besparingar ål staten med över 100 milj. kr., medan dessa besparingar i realiteten inte åstadkom-mes. Inte med ett ord nämnde Svante Lundkvist, trots att jag frågade, hur man åstadkommer dessa besparingar budgettekniskt. Jag har visat pä all del är omöjligt att göra det vid överläggningar enligt jordbruksavtalet. Jag har visat på att del är omöjligt all göra del genom alt höja skogsvårdsavgiflen, eftersom pengarna inte kommer in under del aktuella budgetåret. Så kan man gå vidare undan för undan.

Sanningen är den, Svante Lundkvist, att det är överbudspolitik som ni ägnar er åt - överbudspolitik där ni plussar på pengar till miljövårdsforskning och andra ändamål utan att visa var ni tar pengarna. Ni gör precis detsamma som ni så många gånger beskyllde oss för alt göra när vi var i opposition, och som så många från ert håll har sagt att ni inte skulle ägna er åt. Men vad ni nu gör är att ni begär förstärkningar utan att redovisa varifrån ni för in pengarna.

Tredje vice talmannen anmälde att Svante Lundkvist och Grethe Lundblad anhållit alt till protokollet fö antecknat att de inte ägde rätt lill ytterligare repliker.

Härefter tillkännagav tredje vice talmannen alt anslag utfärdals om sammanträdels fortsättande kl. 19.30.

112

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! Jag skall i mitt anförande begränsa mig till reservationerna 3, 4,5 och 6, som alla berör skogsbruket och mot vilka bl. a. jordbruksministern här har riktat kritik. Inledningsvis vill jag stryka under vad Svante Lundkvist anförde, nämligen att de föreslagna ändringarna, med undantag av del som gäller intensifierad skogsvård i norra Sverige, skall ses mot bakgrund av vårt partis strävan att i rådande budgetläge söka begränsa statens utgifter.

1 fråga om intensifierad skogsvärd i de nordligaste länen vill vi socialdemokrater höja bidragsramen, men till detta skall jag strax återkomma.

Av våra övriga besparingsförslag följer all vi i reservationen 3 anser att bidrag till skogsförbällringar, som i huvudsak gäller bidrag till skogsplantering, bör finansieras via skogsvårdsavgifter. Utbetalningarna under budgetåret 1978/79 beräknas uppgå till 12 milj. kr., och vi reservanter bedömer att

skogsstyrelsen av medel som flyter in i form av skogsvårdsavgifter bör tillföras denna summa.

Genom ett sådant förfaringssätt kommer skogsbruket i större utsträckning än vad ulskottsmajoriteten föreslär att självt finansiera de skogsförbätlrings-ålgärder som tillkommer för att befrämja produktionen i vårt lands skogsbruk.

Tanken bakom den av oss föreslagna höjningen av skogsvårdsavgiften från 0,9-6 °/oo är just alt man skall kunna läcka kostnaderna för produktionsfrämjande åtgärder inom skogsbruket.

I reservationen 4 beträffande vägbyggnader på skogar i enskild ägo för vi reservanter samma resonemang, nämligen att sådana vägbyggnader bör finansieras genom just skogsvårdsavgifter. Värdet av att skogsbilvägnätet byggs ut råder det inga som helst delade meningar om. Även här för reservanternas förslag ses som en bil av den besparingsgranskning som vi har gjort. Fördelarna med ett utbyggt vägnät i de privatägda skogarna kommer i första hand skogsbruket till del, och därför anser vi inte alt alla kostnader bör belasta budgetmedlen. Vi anser följaktligen alt av de 20 milj. kr. som utbetalningarna beräknas uppgå till bör skogsstyrelsen, av medel som flyter in i form av skogsvårdsavgifter, över detta anslag tillföras 12 milj. kr. och endast resterande 8 milj. kr. anvisas över budget.

I reservationen 5 rörande åtgärder för intensifierad skogsvård i norra Sverige anför vi reservanter alt vi vill la ett betydligt kraftfullare grepp än ulskottsmajoriteten. Är det detla som jordbruksministern betecknar som överbud? Enligt vår mening är del nämligen nödvändigt all krafttag tas för att sätta in olika produktionsfrämjande åtgärder i norra Sverige. Vi vill sålunda höja regeringens bidragsram från föreslagna 49 milj. kr. lill 90 milj. kr. Intensifierad skogsvård inom det inre stödområdet är både av skogspolitiska och sysselsätlningsskäl högst befogad. Värt alternativ beräknas här ge sysselsättning motsvarande 215 000 dagsverken.

Vi är väl medvetna om hur angeläget det är från regionalpolilisk synpunkt att upprätthålla en hög skogsproduktion i norra Sverige och att skogsindustrin i denna del av landet spelar en avgörande roll från regional och lokal sysselsättningssynpunkt. Detla har bl. a. 1973 års skogsutredning klart markerat och därför föreslagit en ökad statlig satsning på skogsbruket i denna del av landet.

Mot bakgrund av vad jag här framhållit anser vi reservanter den av regeringen föreslagna omfattningen av verksamheten som klart otillräcklig. Vi hävdar med bestämdhet att ytteriigare insatser krävs och att de ökade insatserna bör finansieras med medel som flyter in just via höjda skogsvårdsavgifter. Vad slutligen beträffar reservationen 6 vill jag gärna ha sagt att vi reservanter är positivt inställda till den kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering som föresläs i budgetpropositionen. Kursverksamheten är f. n. avgiftsfri. Dellagarna för dessutom vid vissa lillföllen traktamenten och stipendier för sitt deltagande. Eftersom detta är en verksamhet som inriktas på produktionsfrämjande åtgärder så är det naturiigt all den som genomgår kursverksamheten eller för del av rådgivningen därigenom för sådana

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

113

8 Riksdagens protokoll 1977/78:101-103

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

kunskaper att han har möjlighet alt förbättra avkastningen av sin skog. Del är bra. Men vi anser det ganska naturiigt att skogsägarna som kollektiv för vara med och bekosta vad denna rådgivnings- och kursverksamhet kostar, eftersom den enskilde skogsägaren ju drar en direkt ekonomisk nytta av de färdigheter han erhåller genom kursverksamhet. Vi vill bibehålla avgiftsfriheten för själva kursen, men vi vill låta skogsägarna kollektivt bekosta denna produklionsfrämjande utbildning genom de intäkter som den av oss förordade höjningen av skogsvårdsavgiften ger.

Herr talman! Allra sist några reflexioner och kommentarer lill motionen 302, som behandlas i det här belänkandet och i vilken jag begärt en utredning angående institutet för skogsförbällring, dess framlida verksamhet, organisation och finansiering.

Utskottet har inte ansett all det finns anledning till någon särskild åtgärd från riksdagens sida och säger sig ha inhämtat att det inte föreligger planer på nedläggning av verksamheten vid stationen i Brunsberg, som är belägen i det mellersta av forskningsverksamhetens tre distrikt. Därmed anser utskottet motionen besvarad.

Jag har inte för avsikt att driva frågan om en utredning längre i dag. Men jag vill understryka att det alltjämt kvarstår en oro för framtiden inom skogsbruket i praktiskt tagel hela Västsverige. För exakt tre år sedan fattade styrelsen för institutet beslut att beträffande mellersta distriktet skulle successivt plantskola, växthus, arkiv m. m. byggas upp någonstans inom Uppsalaregionen i anslutning till institutets lokaler vid Ulluna. Delta skulle enligt vad som framgick av styrelsens protokoll innebära att lokalerna i Brunsberg i västra Värmland skulle utnyttjas i ytterligare 5-10 år; det var maximum.

Efter en massiv protest från företrädare för Uddeholm, Billerud,Vänerskog och skogsvårdsslyrelsen i Värmlands län beslöt styrelsen för institutet för drygt ett år sedan att upphäva sitt tidigare beslut och alt Brunsbergsstationen skulle bestå.

Jag vill påslå att dessa olika turer plus kännedom om de rätt betydande investeringar som f. n. pågår i Ultunaområdel gör all oron för om stationen i Brunsberg kommer att bestå eller inte kvarstår i Värmland. Personalen vid stationen känner en stor osäkerhet inför framliden, och del är det som givit mig anledning alt aktualisera frågan om en utredning om den framtida organisationen.

Utskottet skriver positivt och poängterar att della är en angelägen fråga för skogsbruket i Västsverige. Jag har nöjt mig med den nu föreliggande skrivningen, men jag vill ändå gärna ge uttryck för den oro och ovisshet om framtiden som kvarstår bland skogsbrukets företrädare i Värmland -ja, inte bara i Värmland utan i stora delar av Västsverige.

1 övrigt vill jag instämma i Svante Lundkvists yrkande om bifall till samtliga socialdemokratiska reservationer vid utskottets betänkande.

114

BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Efter jordbruksministerns inlägg hade del kanske inte varit nödvändigt för mig att gå upp i talarstolen. Men jag tycker att också en lekman och mångårig riksdagsledamot kan fö anlägga några synpunkter på dessa frågor.

Svante Lundkvist började sill anförande med att säga alt den socialdemokratiska motionen skulle vara motiverad av vårt besväriiga ekonomiska läge, som den borgeriiga regeringen bidragit till. Detta uttalande visar att en minister i den förra regeringen inte kände till de förhållanden som rådde under den förra regeringens lid. Det ger mig ytteriigare belägg för alt den förra regeringen inte förslod den situation som landet befann sig i. Inte var det då märkligt all del gick som del gjorde i valet och att den nya regeringen fött många problem alt brottas med!

Socialdemokraterna anser sig med en viss teknik pruta 125 milj. kr. Del är 20 % av de s. k. besparingar som finns i deras "skuggbudget".

Det är anmärkningsvärt all delta går ut över en yrkesgrupp som i många år haft det mycket besväriigt. Här vill nu socialdemokraterna dels la i anspråk införselavgiftsmedel, dels höja skogsvårdsavgifterna.

När det gäller införselavgiftsmedlen har den nuvarande regeringen fortsatt med samma syslem som den tidigare. Då var det rätt, men nu är det plötsligt fel - nu vänder socialdemokraterna. Ja, herr Lundkvist, man för inte respekt för en så vinglig politik.

Att ta bort statsanslaget också för rådgivnings- och kursverksamheten, som så väl behövs för all förbättra jordbrukarnas möjligheter att existera, och teoretiskt ersätta dessa medel med införselavgiftsmedel är inte äriigl. Slödel till rådgivningen skulle i så fall utebli. Del hade varit mycket artigare att föreslå att anslaget helt skulle strykas.

Detsamma gäller de 30 milj. kr. som man vill stryka från skördeskadefonden. Detla skulle avvika från tidigare överenskommelser, vilket jordbruksministern har redogjort för. Därför är del märkligt att man gör sådana kast.

På skogsområdet plockar nu socialdemokraterna bort anslag och ersätter dem med en höjning av skogsvårdsavgiflerna. Man föreslår en höjning från 0,09 till 0,6 % på skogsbruksvärdet. Del är en höjning på bortåt 700 96. Det skulle vara att plocka skogsägarna på ca 100 milj. kr. Om socialdemokraterna menar att skogsvårdsavgiflerna skall finansiera vägbyggandet i skogen är del en felaktig lanke. Många använder dessa vägar, och då skall också alla gemensamt betala kostnaderna.

Då vi har all vänta nya beslut om den framlida skogspolitiken, är det märkligt all socialdemokraterna utan vidare går in för ett helt nytt syslem. Del är inte brukligt att ändra förhållandena i frågor som snart skall behandlas i riksdagen. Att i ett läge där industrin skriker efter skogsråvara som skall ge arbete ål arbetslösa och bylesvalula för landet då hålla tillbaka anslagen lill skogsförbällringar är inte rimligt.

Jag vill säga lill Gunnar Olsson att vi behöver fö en bätlre skogsvård. Vi måste också ha mer arbete i skogen. Delta är frågor som vi för ta ställning till

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde

115

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom Jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

när vi för de nya förslagen från skogsutredningen. De budgettricks som ni använder er av ger inga pengar, och därför för vi avvakta även med åtgärderna.

För några år sedan lade moderaterna fram en skuggbudget. Den kritiserades starkt av riksdagen, inte minst av socialdemokraterna. Får jag säga i delta sammanhang alt den socialdemokratiska skuggbudget som nu läggs fram är minst lika verklighetsfrämmande. Socialdemokraterna borde väl försöka vara konsekventa, antingen de befinner sig i regeringsställning eller i oppositionsställning.

Svante Lundkvist talade om privilegiesamhällel och menade all jord- och skogsbrukarna skall klämmas på mer skatt. De har inga höga inkomster, Svante Lundkvist. Men om någon till äventyrs skulle råka ha del för vederbörande betala avgifter och skatter därefter. Svante Lundkvist måtte väl vela all jord- och skogsbrukarna lever under samma bestämmelser som alla andra.

Svante Lundkvist gladde sig ål all utskottet enhälligt har uttalat sig för stöd lill SAKAB. Det är väl naturiigt alt vi gör det -det råder inga delade meningar i den frågan.

Gunnar Olsson tog upp frågan om institulet för sk'ögsförbätlringar. Jag vin garna i likhet med honom understryka värdet och vikten av att delta institut kan bestå. Det har mycket all ge skogsbruket i utvecklingshänseende, och därför måste del vara kvar. Eftersom jag har hyst vissa farhågor härvidlag har jag undersökt förhållandena och kommit underfund med att del i nuläget inte föreligger någon risk för institutet. Det har då ej funnits anledning all motionera.

Eftersom jordbruksministern är inne i kammaren vill jag gärna säga att delta är en verksamhet som vi bör slå vakt om och se till att den blir kvar.

Herr talman! Med dessa ord ber jag att fö yrka bifall till vad utskottet hemställt.

116

SVANTE LUNDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Del var nog så, Bertil Jonasson, alt vi förslod att vi i värt land skulle komma att slå inför ekonomiska problem. Inte minst i valrörelsen framhöll vi an det gällde att slå vakt om den ekonomiska stabiliteten. Vi varnade den dåvarande oppositionen för att ägna sig åt den överbudspolitik som man drev i valrörelsen. Oppositionen lyssnade inte till oss. Man vann valet och satte i gång med en politik som ledde till en betydligt svårare ekonomisk situation än vi borde ha föll om vi gått fram med den politik som socialdemokratin förordade.

Nu säger Bertil Jonasson alt det är märkligt alt skogsägarna skall behöva bära en större del av dessa bekymmer. Jag vet inte hur mycket Bertil Jonasson upplever av sin omgivning i samhället. Han bor i Värmland och vet all det där finns många löntagare som icke har någon annan säkerhet för sin försörjning än två armar och sin yrkesskicklighet och som är helt hänvisade till att näringslivet kan hållas i gång, löntagare som dessutom kanske varit utsatta

för betydligt större risker än många andra och fött känna betydligt härdare på vad den borgeriiga regeringens ekonomiska politik inneburit under de här åren. De hyser stora bekymmer för framliden.

Det är i detta läge som jag vill be Bertil Jonasson länka över om det inte är rimligt att också ägarkalegorierna, som har en tryggare ställning genom all de äger någonting, för vara med och dela på bördorna litet mer rättvist än vad regeringen vill, så all vi även i fortsättningen skall fö ha ett samhälle som bär den solidariska prägel som i varje fall socialdemokratin vill att samhället skall ha.

Man får inte vara så kategoriinriklad att man anser att alla förmåner som en kategori haft skall bestå för all framtid, även om andra grupper för dra ål svångremmen betydligt hårdare.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

GUNNAR OLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Bertil Jonasson förde ett mycket märkligt resonemang. Han sade att vi behöver en bätlre skogsvård. När vi då vill vidta kraftigare åtgärder och plussar på från 49 till 90 milj. kr. inom det inre stödområdet säger Bertil Jonasson att våra förslag inte ger några pengar.

Detla är pengar som skulle komma bl. a. Bertil Jonassons grannkommun Torsby till godo, eftersom Torsby ligger inom det inre stödområdet. När Bertil Jonasson vägrar alt erkänna att del här är fråga om pengar vill jag bara uppmana honom att lära sig all läsa innantill.

Så tillbaka till frågan om skogsvårdsavgiften. Bertil Jonasson gör gällande alt del här skulle bli ett hårt slag mot skogsägarna. Jag vill hävda motsatsen. En höjning av skogsvårdsavgiflen till 6°/oo betyder, Bertil Jonasson, i realiteten att avgiften efter höjningen - märk väl; efter denna höjning -kommer all ligga på mellan 200 och 300 kr. per år och fastighet. Jag tror inte att skogsägarna - med del rolvärde vi har i dag och kan räkna med för framtiden - vare sig i vårt gemensamma hemlän eller någon annanstans kommer att reagera nämnvärt mot all årligen erlägga den skogsvårdsavgift som kommer att gälla om vårt förslag accepteras av riksdagen, i synnerhet som dessa pengar går direkt tillbaka till skogsbruket för att åstadkomma en höjning av skogsproduktionen och lönsamheten.

BERTIL JONASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Svante Lundkvist säger att man varnade oss, när vi var i opposition, för en överbudspolitik. Ja, det är nog en varning som vi nu har anledning att returnera, Svante Lundkvist.

Svante Lundkvist säger vidare att skogsägarna bör ta på sig ansvaret. Jag vet att de också gör det. Jag är den förste alt understryka att skogsjobbarna och likställda i många fall har det besväriigt, inte minst med hänsyn till den utveckling som har varit. Det är helt klart att vi på allt sätt måsle finna lösningar på deras problem.

Jag vet att den borgeriiga regeringen arbetar starkt på att få människor att bära varandras bördor. I det fallet ärdet ingen skillnad i förhållande till den förra regeringen, Svante Lundkvist.

117

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

Gunnar Olsson säger alt jag för ett märkligt resonemang när jag kritiserar socialdemokraternas förslag om en höjning från 40 milj. kr. lill 90 milj. kr. i bidrag till det inre stödområdet. Men varifrån skall dessa pengar tas? Jo, från andra skogsägare. Del syslem som ni föreslår är mer än märkligt. Jordbruksministern har redogjort för det, och jag behöver inte gå närmare in på det eftersom Gunnar Olsson var i kammaren under jordbmksministerns anförande.

Till de många avgifter som belastar skogs- och jordägarna skulle de få ytterligare pålagor. De summor som skogsägarna nu genomsnittligt betalar skulle, som Eric Enlund tidigare redogjorde för, höjas kraftigt när laxerings-värdena stiger framöver. En ökning av skogsvårdsavgiflerna på nära 700 % gör det sju gånger värre.

Jag har, Svante Lundkvist och Gunnar Olsson, suttit länge i jordbruksutskottet och i denna riksdag. Jag har ständigt blivit påmind om all vi inte skall vidta några förändringar av saker och ting som ligger under utredning och snart kommer på riksdagens bord. Det aren kutym som ni ständigt hävdat. Varför gör ni nu denna kovändning?

SVANTE LUNDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Bertil Jonasson fortsätter jordbruksministerns försök all slippa ifrån hela den "jämlikhetsdebatt" som vi för här. Bertil Jonasson menar alt den nuvarande regeringen sanneriigen är lika angelägen som den tidigare att sörja för att del inte sker någon orättvis fördelning mellan olika kategorier människor i delta land. Jag skulle kunna räkna upp de åtgärder som man startade med att genomföra hösten 1976 - lättnader av olika avgifter för företagarna, en omläggning av beskattningen som mer gynnade människor i de högre inkomsllägena etc. Det har fortsatt på samma sätt. Jag har nyss redovisat hur man ämnar införa en sparform som skall betalas av dem som har det allra sämst ställt.

Om Bertil Jonasson gör sig mödan att jämföra inkomsluivecklingen på lönlagarsidan under den lid som den nuvarande regeringen suttit vid makten med inkomsluivecklingen på ägarsidan inkl. de kapitalvinster som har kunnat göras, sä kommer han nog att finna all vi är på väg mot ökade skillnader, ett mer ojämlikl samhälle. Del är därför som vi från socialdemokratin är så oroade. Vi finner inga tecken hos den nuvarande regeringen på att den vill vända på klacken och inse att man håller på alt skapa ett samhälle med vidgade klyftor mellan människorna.

Om människorna har del hyggligt och om de som har det sämst ställt känner att de har stöd från dem som har ansvaret och ledningen för riket, dä kan vi alla se framåt med större tillförsikt och känna alt vi lever i en bättre demokrati än vi gör när skillnaderna ökar mellan olika grupper.

118

GUNNAR OLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag bandade för ett tag sedan en radiointervju, där Bertil Jonasson sade alt han, om det i riksdagen kom upp förslag som skulle gynna Värmland, var beredd att rösta på dem, även om de gick emot regeringen. I

dag har Bertil Jonasson ett gyllene tillfälle. Vi har nämligen föreslagit en väsentligt högre ambitionsnivå när del gäller sysselsällningsskapande åtgärder i det inre stödområdet, som bl. a. berör Bertil Jonassons grannkommun Torsby. Är Bertil Jonasson beredd att åka hem till Värmland och berätta för värmlänningarna på vilken sida han ställde sig i omröstningen om den högre eller den lägre ambitionsnivån?

BERTIL JONASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Vi kan i denna jordbruksdebatl inte ta upp någon större jämlikhetsdiskussion. Men när Svante Lundkvist påstår att den nuvarande regeringen har infört ett system, som rubbar den tidigare jämlikheten, då måsle jag säga att Svante Lundkvist är långt från verkligheten. Alt i de fall man och hustru arbetar inom ett kombinerat jord- och skogsbruk fördela skatterna på ett rättvist sätt så alt inkomsten inte läggs bara på den ena maken måste väl ändå vara en väg att rätta till ett tidigare missförhållande. Det är vad som gjorts. De orättvisor som råder måste väl avskaffas, Svante Lundkvist? Även del är demokrati. Jag kan inte finna annat.

Gunnar Olsson påstår alt jag har sagt att jag, om socialdemokraterna lägger fram förslag som kan ge Värmland bättre förhållanden än regeringens, kommer att rösta på dessa förslag. Det är riktigt. Gunnar Olsson säger att socialdemokraterna vill ha en högre ambitionsnivå, speciellt för det inre stödområdet. Jag är villig att jobba för sådant. Men som jordbruksministern tydligt och klart har redogjort för ger ert förslag inte några pengar, och del tar mera pengar från värmlänningarna. Ett sådant förslag kan man väl ändå inte rösta på. Inte heller i Värmland kan vi leva på luft och fagra löften. Det måste finnas någol bakom som väger någonting, och det begriper värmlänningarna.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom Jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

Tredje vice talmannen anmälde an Svante Lundkvist anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

HÅKAN STRÖMBERG (s):

Herr talman! Som tidigare har framhållits av socialdemokratiska företrädare i utskottet är del i den svårartade ekonomiska situation som vi f n. befinner oss i synnerligen angeläget att vi på alla sätt försöker medverka lill att förbättra den rådande situationen. 1 delta läge är det nödvändigt att göra ytterst noggranna prioriteringar av samhällsutgifterna, sä all inte svårigheterna hårdast drabbar de grupper och samhällssektorer som redan tidigare varit svårt utsatta. Della innebär självklart all i och för sig angelägna reformer och ett större engagemang från samhället på en rad verksamhetsområden tvingas stå tillbaka i avvaktan på en förbättrad ekonomisk situation.

I det betänkande som nu föreligger för behandling och som berör jordbruksdepartementets verksamhetsområde har vi socialdemokrater i utskottet följt upp vår motion 1401 och till utskottsbelänkandet fogat ett antal reservationer, där vi föreslär vissa omprioriteringar av samhällsutgifterna. Vi ger dessutom i våra reservationer förslag på iniäktsförstärkningar för att

119

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

120

bekosta vissa angelägna verksamhetsgrenar. Dessa omfördelningar och inkomstförstärkningar innebär att statsutgifterna kan minskas med inte mindre än 110 milj. kr. ulan att för den skull de i jordbruket verksamma skulle ställas i en sämre situation än andra grupper i vårt samhälle.

Jag vill dock framhålla alt det i en annan ekonomisk situation än den som vi r n. befinner oss i även inom jordbruksdepartementels verksamhetsområde finns mänga områden, där det skulle behövas ytteriigare insatser från samhällets sida men som vi f n. anser oss tvingade att avstå från.

1 den första av de 13 reservationer som vi socialdemokrater i utskottet fogat till jordbruksutskottets betänkande tar vi upp de kostnader som belastar statsbudgeten för den kursverksamhet som bedrivs.för jordbrukets rationalisering. Det finns såvitt jag vet ingen delad mening om hur angeläget det är alt det inom jordbruket bedrivs en omfattande kurs- och informationsverksamhet för att ge lantbrukarna del av gjorda undersökningar och erfarenheter och på sä sätt utnyttja de kunskaper som finns till förbättringar och bästa möjliga kapacitetsutnylijande. Men kostnaderna för kursverksamheten anser vi rimligen bör bäras av lanibrukarkollektivet i stället för att tas ut av budgetmedel.

Eftersom förbättrade kunskaper i de allra flesta fall också leder till högre effektivitet och därmed en bättre ekonomi fördenenskilde lantbrukaren, bör medel för kursverksamheten för kommande budgetår kunna avsättas i samband med de överläggningar som sker med jordbrukets organisationer. Det kan inte vara så märkligt som jordbruksministern och talesmän för ulskottsmajoriteten ger uttryck för att näringen själv bekostar denna verksamhet. Bertil Jonasson påstod nyss att skulle det statliga bidraget till kursverksamheten upphöra, dä skulle kurs- och informationsverksamheten också upphöra. Jag vet alt lantbrukarna själva anser den här kursverksamheten vara ytterst angelägen, och jag är övertygad om all de också är beredda att avstå vissa avgiftsmedel för att bekosta och utöka en verksamhet som bidrar lill ett förbättrat ekonomiskt resultat av deras arbete.

I den andra reservationen föreslår vi att de 30 milj. kr. som föreslagits som bidrag till fonden för permanent skördeskadeskydd under kommande budgetår icke skall utbetalas till fonden. Eftersom staten ärligen har avsatt 30 milj. kr. och jordbruket självt bidragit med 15 milj. kr. uppgår fonden f. n. lill ca 300 milj. kr. De ersättningar som kan tänkas komma att utbetalas för skördeskador kan väl inrymmas i de medel som f. n. finns i fonden, och därför finns det i detta svåra budgetläge ingen anledning att tillskjuta ytteriigare medel via budgeten.

Del kan nämnas att för 1976 utbetalades 36 milj. kr. ur fonden. För de skador som uppstod på 1977 års skörd kommer all utbetalas ca 74 milj. kr. Då är också att märka all 1977 i många avseenden var ett år med mycket svåra skördeförhållanden i stora delar av vårt land. Översvämningar, frostskador och besväriiga bärgningsförhållanden gjorde att skördeskadeersällningarna blev de näst högsta som någonsin utbetalats.

Nu talar jordbruksministern om att fonden är alldeles för liten och frågar vad som skulle hända ifall det inträffade vad han kallar katastrofiiknande

skador i Mellan- och Sydsverige, där vi har den största delen av landels jordbruk. Självfallet kan man aldrig gardera sig mot naturkatastrofer, men vad vi har talat om när det gäller det permanenta skördeskadeskyddel är ju de mera normala avvikelser som sker mellan olika år men som självklart kan drabba de enskilda lantbrukarna mycket hårt. Eftersom fonden nu omfattar 300 milj. kr. och de belopp som kan komma att utbetalas troligtvis inte på något sätt kommer i närheten av den summan, så anser vi all fonden f n. inte behöver utökas.

I reservation nr 8 tar vi upp kostnaderna för den statliga utsädeskontrollen. I princip delar ulskottsmajoriteten vår uppfattning att kontrollen bör betalas av dem som utnyttjar de tjänster frökonirollanstallerna har alt erbjuda. Deras verksamhet skall således vara självbärande. Man undantar emellertid de fördyrade kostnader som är förknippade med verksamheten i Röbäcksdalen. De som anlitar denna kontrollanstall skall inte behöva betala en högre avgift än man gör vid frökonirollanstallerna i landet i övrigt. Vi socialdemokrater anser att de som anlitar Röbäcksdalen för analyser inte skall erlägga en högre avgift än vad som förekommer vid andra anstalter. Vi anser alt de extra kostnaderna för Röbäcksdalen skall bäras solidariskt av alla genom all man lar ut en något högre avgift vid de andra anstalterna och att medlen alltså förs över till Röbäcksdalen via de avgifterna för att man utnyttjar frökonlrollan-slalternas tjänster. Man bör inte, menar vi, använda statliga budgetmedel, som ulskottsmajoriteten föreslår.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationerna I, 2 och

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

EINAR LARSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! De påståenden som Håkan Strömberg här gjorde har faktiskt vederlagts myckel effektivt under den tidigare debatten. Jag är myckel förvånad över att Håkan Strömberg har låtit sig vilseledas av den förvandlingsteknik som de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet till min stora häpnad har försökt alt tillämpa. Den debatten är omöjlig, och det är förvånansvärt att vi skall behöva offra tid på all här tillbakavisa sådana påståenden.

Jag föreställer mig att Håkan Strömberg är både kunnig och aktiv i fackliga sammanhang och att han också visar stor respekt för ingångna avtal. Men den teknik som här tillämpas bygger på att plötsligt bara la bort en rad statliga anslag och därefter övervältra kostnaderna på den grupp som redan genom förhandlingar har sin ekonomiska situation given. Jag tycker att alla socialdemokrater borde förstå hur horribelt del är att plötsligt säga att arbetsmarknadsutbildning är mycket bra, men vi har inte råd med den. Vi tror emellertid att alla som utnyttjar den förslår hur bra den är och därför kommer alt fortsätta med utbildningen men då betalar den själva.

På punkt efter punkt vill man övervältra kostnaderna på jordbruket, som

121

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom Jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

redan har en given förhandlingsposition, där man har kommit överens och där man med ömsesidig hänsyn står för förhandlingsresultaten. Vi måste säga att här behöver vi ett klargörande från oppositionen. Är det slut med respekten för ingångna avtal?

Jag hoppas alt Svante Lundkvist nu har talat om för Håkan Strömberg att vi har respekt för ingångna avtal. Jag är allvariigt bekymrad, om man här skulle b()rja rucka på den praxis vi nu har. Den är någol av en hederskodex och något av det finaste i svensk politik och svensk demokrati.

HÅKAN STRÖMBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag delar Einar Larssons uppfattning att ingångna avtal skall hållas och att del är en fin tradition som vi skall bevara. Men de synpunkter som vi har fört fram i våra reservationer gäller avtal och åtaganden vilkas konstruktion det nu inte längre är nödvändigt att ha kvar så som del en gång gjordes upp. Se exempelvis på skördeskadeskyddel. Det var nödvändigt att bygga upp en fond för skördeskadeskydd, men nu omfattar fonden ca 300 milj. kr., och för 1977 utbetalades knappt 25 % av medlen. Och då skall vi komma ihåg all 1977 var elt extremt svårt skördeskadeår, det näst svåraste någonsin här i landet, i varje fall när del gäller utbetalning av skördeskade-ersältningar i Norrland och ersättningar för skador vid översvämningar i Mellansverige samt svåra bärgningsskador. Och då anser vi alt del inte finns någon anledning alt ha kvar samma konstruktion och skjuta till precis lika stora belopp som har varit nödvändigt för att bygga upp fonden till nuvarande storiek.

Delsamma gäller kursverksamheten. Jag har arbetat mycket i den fackliga rörelsen, Einar Larsson, och vet därför att man där själv står för en stor del av den kursverksamhet som bedrivs i de fackliga organisationerna. Vi har aldrig sett det som någonting märkligt, utan vi anser att kursverksamheten ingår som en självklar del som man också skall betala. Inom många andra områden lägger man ju pä näringslivet kostnader för sådan verksamhet, och del gör också att resultatet förbättras. Jag är övertygad om all om Einar Larsson går ut och pratar med jordbrukarna, så kommer han att få höra att kursverksamheten är så angelägen att man är beredd all avstå en viss del av införselmedlen för att kunna fortsätta denna verksamhet, eftersom den självfallet leder till ett förbättrat resultat.

122

EINAR LARSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Skördeskadefonden omfattar inte 300 milj. kr. i dag, herr Strömberg. Den omfattade möjligen 300 milj. kr. när motionen skrevs. Sedan dess har utbetalats 26 milj. kr. för 1976. Preliminärt beräknat kommer 74 milj. kr. att utbetalas för 1977 plus eventuella bidrag på grund av speciella katastrofer med 25 milj. kr. Det blir ca 125 milj. kr. Kvar i skördeskadefonden finns alltså inte 300 milj. kr. Jag har sagt detla flera gånger tidigare i denna debatt, och jag har tillåtit mig att upprepa det, eftersom man i det här fallet inte kan tala tydligt nog. Fonden omfaltaralllså inte 300 milj. kr. idag. Del rör

sig kanske om 170 milj. kr. och det är ett för litet belopp för all man plötsligt skall ändra principerna för statens tillskott.

HÅKAN STRÖMBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! För 1976 betalades 36 milj. kr. ur skördeskadefonden. Del inbetalades dels 30 milj. kr. från statliga budgetmedel, dels 15 milj. kr. från jordbruket. För innevarande budgetår betalas del också in 30 milj. kr. från staten och 15 milj. kr. från jordbruket. Däremot är del riktigt att del kommer att betalas ut ca 74 milj. kr.

Jag är medveten om alt fonden kommer att naggas i kanten när det gäller de här 300 milj. kr., men det är ändå endast 25 96 av fonden som betalas ut under elt myckel svårt år då många har drabbats av skördeskador. Endast en gång tidigare, är 1969, har det betalats ut så myckel som 110 miljoner ur fonden. Del har funnits år då man endast har betalat ut ca 6 milj. kr. ur fonden.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

INGEMAR HALLENIUS (c):

Herr talman! I jordbruksutskottets belänkande nr 12 behandlas också anslaget lill djursjukhuset i Skara. Anslaget är 652 000 kr.

Utskottet erinrar om all denna fråga diskuterades också i samband med föregående års budgelbehandling. Skillnaden är nu att de socialdemokratiska motionärerna och reservanterna vill minska anslaget ytterligare. Förslaget är nu att anslaget skall minskas med 400 000 kr. jämfört med 280 (XX) kr. föregående år.

Utskottet avstyrker motionen med hänvisning lill alt en utredning rörande formerna för finansieringen av den slutna djursjukvården, djursjukhusutredningen, arbetar med dessa frågor. Utskottet anser inte att del finns anledning att frångå den bedömning av kostnadstäckningen som gäller, och jag vill instämma i den bedömningen.

Djursjukhuset vid veterinärinrättningen i Skara är en sjukvårdsanstall för djur från jordbrukets animalieproduklion samt för hästar och sällskapsdjur. Vikliga delar av verksamheten är forskning och utbildning. Viss del av veterinärutbildningen är föriagd till djursjukhuset i Skara. Kostnaderna för denna forskning och utbildning bör täckas av anslaget från staten, så att de inte belastar den övriga verksamheten.

Med den minskning av anslaget som är föreslagen i reservationen kan denna målsättning inte näs. Ni anser alt taxorna skall höjas, så att detta skall täcka del minskade statsanslaget. Della innebär alt djurägarna också skall betala kostnaderna för undervisningen, vilket jag inte anser vara rättvist.

Undervisningen ställer stora krav på djursjukhuset, och det är viktigt att det väl kan fylla sin uppgift. Djursjukhuset ligger i ett område med elt stort underlag för verksamheten. Det är elt djurtätl område. Det finns alltså god tillgång på såväl djur från jordbrukels animalieproduklion som övriga djurslag. Skall detta underlag kunna utnyttjas är det en förutsättning all taxorna inte blir orimligt höga. Särskilt gäller detla för nötkreatur och svin. Överstiger behandlingsavgifterna plus slaktvärdet djurets livvärde, sä sänds djuren i stället till slakt. Del blir då endast djur med högt avelsvärde som

123

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

124

kommer alt behandlas. Antalet fall kommer då att bli för litet för att undervisningen skall kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt.

De genomförda taxehöjningarna har redan nu gett en viss negativ effekt, och en höjning av taxorna som skulle behövas enligt den socialdemokratiska reservationen är helt orealistisk om man vill bevara underlaget för undervisningen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

HANS WACHTMEISTER (m):

Herr talman! När jag i morse tecknade ned mina synpunkter på jordbruksutskottets betänkande kunde jag inte tro att den här debatten skulle röra sig inom ett så begränsat fält som den faktiskt gjort och inte heller att det fältet skulle vara precis del fält som jag själv valt alt beträda-och det är ganska väl nedtrampat nu.

När man därtill får ordet mycket sent kan det inte hjälpas att det blir en hel del omtröskningar, som jag på förhand ber om ursäkt för. Men jag vill ändå begagna tilirället att så här i elfte timmen för moderata samlingspartiets del få säga några ord.

Det är till en början glädjande att kunna konstatera att utskottets socialdemokrater i allt väsentligt anslutit sig till de borgeriiga i sakfrågorna. Däremot går våra åsikter isär när det gäller hur vi skall finansiera det hela.

Att sköta sin skog, att bygga skogsbilvägar på egna marker, det är någonting som varenda skogsägare i alla tider gjort för egna medel utan några som helst statsbidrag. Men det var på den tiden då han inte hade dagens skattebelastning, och därför är statsbidragen i dag inte alls att betrakta som någon sorts allmosa från statens sida utan tvärtom som en fullt korrekt restitution av övertagna skatter. Och dä skall vi väl inte la ut ännu mer specialskatter av en viss kategori medborgare. Men jag tror att här inte är platsen att försöka få till stånd en diskussion i den frågan. Vi blir nog knappast eniga ändå.

Låt mig bara ta upp ett par punkter i jordbruksutskollets betänkande, först och främst den socialdemokratiska reservationen 1. Här är det ju utan tvivel så att den som får del av viss utbildning drar fördelar därav. Men när det gäller att betala utbildningen ärdet välden som drar den största fördelen-t. ex. av kursverksamheten förjordbrukets rationalisering-som ekonomiskt skall dra sitt strå till stacken. Och när staten tack vare marginalskatter på 70-80 % och mer tar hand om så gott som hela vinsten är del också ganska klart att det är staten som via riksstaten bör betala. Det är den principiella sidan av saken.

Sedan är del en praktisk sida också, som går igen i flertalet socialdemokratiska reservationer och som föranleder mig alt fråga om det kan vara riktigt att i det vällovliga syftet att tillgodogöra sig prutningar i alternativbudgeten ge sig på förslagsanslag. Det blir ju ingen verklig besparing på del viset. Större delen av debatten i dag har kretsat just kring det problemet. Frågan hör kanske mer samman med riksdagens arbetsformer, men jag tycker den är

oerhört intressant och har därför inte kunnat låta bli att ställa den, inte minst därför att den gäller sju av de tolv socialdemokratiska reservationerna. Borde vi inte inom partiledningarna kunna komma underfund med hur vi skall ha det med tillgodoräknande av förslagsanslagen? Detla kommer säkert igen i många andra debatter. Det vore värt alt sälla sig ner och tvärs över partigränserna tänka litet mer på denna sak - det skulle sanera debatten ganska ordentligt.

Den andra saken som jag vill ägna mig åt är skogsvårdsavgiften, som man -del har vi fått höra ganska många gånger här i eftermiddag - från socialdemokratiskt håll vill höja frän 0,9 lill 6°/oo,dvs. med 567 %. Säga vad man vill om våra vänner socialdemokraterna, men buskablyga är de sanneriigen inte. Snarast borde väl avgiften helt ha slopats eftersom den är en ologisk särbeskatining, en oegentlig pålaga för en speciell grupp medborgare, en extra fastighetsskatt som skiljer sig från den vanliga bara genom att den är statlig och inte kommunal. Skogsvårdsavgiftens vara eller inte vara skall ju inte diskuteras här i dag. Däremot kan det vara på sin plats att säga någonting om det värde den kan ha som finansieringskälla.

Genom att skogsägarna i allt större utsträckning sluter sig samman till skogsbruksområden, där föreningarna lar hand om även rent skogsvårdande åtgärder, blir skogsägarna dubbelbeskatlade med avgifter. Dels är det skogsvårdsavgiften, dels är det medlemsavgiften lill den egna skogsägarför-eningen. Därtill kommer alt kraven på att anpassa skogsbruksmetoderna lill friluftslivet växer sig allt starkare med ökade kostnader för skogsbruket som följd. Det är fråga om nötning av skogsvägarna genom fritidsirafiken, det är bortlagning av avverkningsavfall från stigar, del är olaga avverkningar av julgranar, det är kvarhällande längre än normal omloppstid av gamla John Bauer-skogar i närheten av tätorterna, det är nedskräpning och mycket annat som jag inte ett ögonblick vill påstå skulle vara onödigt men som i alla fall vållar den enskilde skogsägaren avsevärda olägenheter och kostnader vare sig han är road av natur- och landskapsvård eller inte. Det vore snarast riktigt att i stället för att i det närmaste sjufaldiga den specialskatt som skogsvårdsavgiflen utgör helt avskaffa den eller låta den uppgå i de allmänna skatterna.

Av vad jag sagt förstår förmodligen de skarpsinnigare bland kammarieda-möterna att jag inte vill vara med om det socialdemokratiska förslaget till höjning av skogsvårdsavgiften. Följaktligen är jag inte heller med om den finansiering via avgiften av skogsförbättringar, av byggande av skogsbilvägar, av intensifierad skogsvärd i norra Sverige och av kursverksamhet för skogsbrukets rationaliseringar som socialdemokraterna föreslår i sina reservationer 3,4,5 och 6, på vilka jag därför härmed yrkar avslag. Jag vill till sist som ett ytterligare motiv för det yrkandet anföra alt det inte kan vara praktiskt att nu, innan ens remissvaren på skogsutredningen kommit in, ändra på skogsvårdsavgiflen. Vi bör avvakta det förslag till samlat program för skogsnäringen som regeringen förebådat till våren 1979.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom Jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

125

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde

126

ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Det är endast tre månader sedan vi här i riksdagen hade en stor jordbrukspolilisk debatt. I denna debatt ifrågasattes om vi log ställning för en ny jordbrukspolitik eller inte. I debatten i dag har man talat om den jordbrukspolitiska segtatseni Jag vill koppla ihop dessa saker och erinra om att den jordbrukspolitik, som socialdemokraterna förde från 1967 och fram lill del beslut som logs före jul, var en fasligt vinglig och ävenlyriig jordbruks-politisk seglats. Man genomförde faktiskt inte sin jordbrukspolitik, utan en mycket bred opinion från de borgeriiga partierna här i riksdagen, beslående av inte enbart jordbrukare, ifrågasatte del kloka och förnuftiga i denna politik. Socialdemokraterna fick följaktligen böja sig för denna opinion, och vi fick därför under 1970-laIet en nyanserad jordbrukspolitik.

Eftersom det har talals om en politisk seglats vill jag, herr talman, säga att den socialdemokratiska jordbrukspolitiken från 1967 och under större delen av 1970-talel gick i konvoj. Kanske kan man säga alt den tog lots ombord. 1 varje fall förelåg en entydig opinion från hela svenska folket och från de borgerliga partierna här i riksdagen, som faktiskt angav tonen för socialdemokratisk jordbrukspolitik. Ärdet möjligen därför man nu, när elt nytt beslut skall fattas, så gärna vill tala om ett fullföljande av den gamla jordbrukspolitiken? Del är inte särskilt intressant vilken variant man väljer, men visst gick socialdemokratisk jordbrukspolitik från 1967 i konvoj.

Herr talman! Jag hade faktiskt i första hand begärt ordet för att la upp en motion som behandlats i anslutning till detla utskottsbetänkande. Det gäller den motion där vi moderater har granskat vissa frågor angående skärgårdsstödet. Vi har pekat på alt stödformen kreditgaranti enligt vår åsikt kommit att få en mera restriktiv tillämpning än vad riksdagen avsåg då beslutet om skiirgårdsstöd fattades 1975. Det mera allmänna målet för den nya förelagsformen skärgårdsföretag var alt ge de i skärgården bosatta en trygg utkomst och att våra skärgårdar som en följd härav skulle kunna ha en bofast befolkning även i framtiden. Det var enligt vår mening ett bra mål.

En av de verksamheter som enligt riksdagens beslut kunde ingå i skärgårdsföretagel var stuguthyrning. Stödet lill sluguthyrningsverksam-helen för renovering eller uppförande av stugor kan utgöras dels av kreditgaranti, dels av bidrag i form av avskrivningsbidrag. Beträffande avskrivningslånet uttalade riksdagen all detta kunde utgå endast om verksamheten bedrevs i form av korttidsuthyrning. Något motsvarande krav restes inte i fråga om statlig kreditgaranti.

Det har nu gjorts gällande alt tillämpningen beträffande statlig kreditgaranti varit restriktiv på samma sätt som i fråga om avskrivningslån. Det är detla förhållande som vi har tagit upp i vår motion. En sådan tolkning överensstämmer, enligt vår åsikt, inte med skärgårdsföretagets grundtanke att ge sysselsättning och säker utkomst ål skärgårdsbefolkningen.

Eirfarenhetsmässigt vet vi att uthyrningssäsongen i skärgården när det gäller korttidsuthyrning verkligen är myckel kort. Veckoulhyrningen infaller mestadels under högsommaren och i anslutning till den viktigaste semester- perioden. Alt på grund av snäva bidragsregler vara hänvisad enbart till denna

ulhyrningsform ger en alltför liten ekonomisk ersättning till dem som har dessa stugor.

Möjlighet lill något längre ulhyrningsperioder ger en bättre utkomst och är, enligt vår åsikt, mera i linje med målet för skärgårdsföretagels verksamhet.

Det är därför bra att ett enhälligt jordbruksutskott nu uttalat att något absolut hinder alt bevilja garanti för investering i stugor som är avsedda att hyras ut under en något längre tid inte föreligger, då förhållandena i övrigt talar för att kreditgaranti kan beviljas.

Mot bakgrund av enigheten i jordbruksutskottet är det överraskande att socialdemokraterna i ett särskilt yttrande funnit skäl att till det nyss redovisade ställningstagandet tillägga att man förutsätter "att synnerliga skäl i sådant fall måste kunna anföras". Det är en synpunkt som är ny och som i varje fall inte föresvävade reservanten Svante Lundkvist, då han i egenskap av departementschef skrev propositionen om skärgårdsstödei 1975. Det vore intressant att fö veta vad som har hänt senare, då det enligt Svante Lundkvists mening tycks behövas en komplettering av uttalandel.

Herr talman! Enligt min mening för inga onödiga restriktioner begränsa möjligheterna för skärgårdsbefolkningen att bo där ute i skärgården och att göra det under rimliga ekonomiska betingelser. Socialdemokraternas särskilda yttrande, herr talman, är inte till gagn för skärgårdsbefolkningen, och det tycker jag är tråkigt.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom Jord-bruksdepartemen -tets verksamhels-område

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Sedan vi skrev den s. k. skärgårdspropositionen har det inte tillkommit något nytt i socialdemokraternas inställning i denna fråga. Redan då var vi överens om att det gällde att skapa möjligheter för människorna att bo kvar ute i skärgården året runt och att man skulle ha fler arbetstillfällen.

I samband med utskottsbehandlingen togs initiativen beträffande uthyrning av stugor. Det underslröks också all kortlidsulhyrningen är väsentligast när del gäller att skapa sysselsättning.

Vad vi befarar är att en alltför lös hantering på denna punkt skulle främja tillkomsten av ett allmänt frilidsslugebyggande, som egenUigen bara innebär att de som redan har råd att bo hela sommaren i skärgården skulle fö möjligheten att bo där med samhällets stöd, och det menar vi inte är en uppgift för staten i detta sammanhang. Statens uppgift i detta sammanhang var att skaffa fram sysselsättningstillfällen för skärgårdsborna, så att de kunde bo kvar ute i skärgården året om, och sådana möjligheter gagnar vi bäst genom korttidsuthyming.

ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Det är kanske litet övermaga att påminna den förre jordbruksministern om vad som ändå var den huvudsakliga målsättningen när det nya institutet skärgårdsföretag tillskapades. Dess huvuddrag var inte den rekreativa politiken ulan det var faktiskt fråga om alt skaffa trygg och

127

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

säker utkomst för de människor som bor i skärgården.

Det åberopades att det var en tillgång för andra svenskar, som sökte sin semesterort där ute, att det fanns en bofast befolkning som kunde ge service i form av stuguthyrning och att denna skulle vara ett verksamt medel för att ge människorna möjligheter att bo kvar i skärgården. Del kan inte vara riktigt alt nu göra så snäva tolkningar som socialdemokraterna önskar bara därför att man menar alt det inte gagnar de rätta människorna.

Syftet med propositionen var att skapa trygg utkomst för dem som bor i skärgärden, och del gör man faktiskt bäst genom att också öppna möjlighet för långlidsuthyrning. Det ger mera pengar till skärgårdsbondens ekonomi och hushåll. Det ärdet som saken gäller och som vi talarom. Vi förespråkar inte subventioner för människor som har större eller mindre ekonomiska möjligheter för sommarboende utan vi talar om en god utkomst för en skärgårdsbefolkning som, Svante Lundkvist, inte under några omständigheter lever så flott där ute all vi behöver slå här och ondgöra oss över alt de får de möjligheter som uthyrningsverksamheten ger. Del är en dålig och snäv socialdemokratisk politik, och den biträder inte vi.

128

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Jag nödgas konstatera två saker med anledning av Arne Anderssons i Ljungs senaste inlägg. För det första hörde han inte pä vad jag sade i mitt förra inlägg. För del andra avslöjar han nu vad som egentligen är avsikten med hans argumentering, som han också förde i utskottet, nämligen alt främja längtidsuthyrning. Vi har ju sagt att det kan la den vändningen att man bara medverkar till att det blir möjligt för den som redan har råd att bo i ett fritidshus alt bo där billigare. Vi stimulerar alltså till byggande av flera fritidshus av en ty p, vars byggande egentligen borde begränsas, i stället för att som vi hela liden har avsett att göra stödja den typ av fritidsboende i skärgården som skulle kunna förena sysselsättningsinlresset för skärgårdsborna och rekreationsintresset för människor som inte har ekonomiska möjligheter alt bo hela sommaren i skärgården.

ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Herr Lundkvist vill påstå att jag inte lyssnar på vad han säger. Jag vill returnera vänligheten med att säga att jag inte tror att Svante Lundkvist har läst den proposition han skrev 1975. Där talar han om att skapa ekonomisk trygghet för skärgårdsborna, och det är den propositionen som jag fortfarande åberopar. Det var därför jag frågade vad nytt som kommit lill och som gjort att Svante Lundkvist måste lägga till den eflersläng som ingår i det socialdemokratiska särskilda yttrandet. Den står inte i utskottets betänkande, för därom hade vi inte blivit överens. Men när Svante Lundkvist förklarar varför han kunde ställa sig bakom utskoltsskrivningen fogar han till en mening om att del, för att han skulle kunna gå med på delta, krävs alldeles särskilda skäl, och det var dessa som jag frågade efter.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Fortfarande lyssnar uppenbariigen inte Arne Andersson i Ljung på vad jag har att säga. Jag har hela liden markerat att avsikten med skärgårdspropositionen var att trygga sysselsättningen för människor som bor ute i skärgården, för att de skulle kunna bo där året runt. Avsikten var alt skapa lämpliga arbetstillfällen genom kombinationer av olika möjligheter till sysselsättning. Det kunde exempelvis röra sig om jordbruk eller fiske kombinerat med hantverk. Vid utskottsbehandlingen togs också frågan upp om det här sättet att kombinera med stuguthyrning till gäster. Dä var man väldigt angelägen - och det har också utskottsmajoriteten varit med om att markera - att del icke skulle fä bli fråga om att bara subventionera ett vanligt fritidsbyggande ute i skärgärden. Utskottet var verkligen angeläget om att markera att det här gällde former för uthyrning av stugor som innebar att man skapade sysselsättningstillfällen och att detta samtidigt kunde förenas med en vettig rekreationspolitik.

Jag är faktiskt väldigt överraskad över att höra att andemeningen i Arne Anderssons inlägg - om nu den är representativ för ulskottsmajoriteten - är att man egentligen önskar främja den typ av stugbyggande i skärgården som jag trodde vi var överens om borde begränsas.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Vi måsle väl ändå kunna komma överens om att det är dumt att tala förbi varandra - det är ju inte så debatten skall föras.

Jag har sagt att det skulle vara fasligt dumt om del stöd som Svante Lundkvist som statsråd skrev en proposition om inte kunde komma människorna till del därför att Svante Lundkvist nu som ledamot av jordbruksutskottet har kommit på all del rent av kan finnas människor som ulan detta stöd har råd att skaffa sig en sommarbostad för en, tvä eller tre veckor. Det är detta jag vänder mig emot. Att resonera så innebär något slags snikenhet som får till följd att den bofasta befolkningen ute i skärgården inte kan erhålla det stöd som vi tidigare varit överens om.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Det lönar sig inte att fortsätta den här debatten längre, eftersom Arne Andersson i Ljung inte vill förstå vad som varit avsikten med stödet till korttidsuthyrning utan försöker göra gällande att vi skulle missunna skärgårdsborna en möjlighet att erhålla sådant stöd att deras chanser till nya sysselsättningstillfällen underiältades.

Jag har markerat, och jag gör det nu för sista gången - jag lovar, herr talman, att inte återkomma - att vi har varit överens om att det skulle innebära en betydande svårighet att upprätthålla sysselsättningskravet, vilket var huvudsyftet när vi började, om vi mera generellt säger att stödet skall kunna ges även i andra sammanhang exempelvis när det är fråga om att bygga fritidshus, som år efter år kan hyras ut till en och samma person. Alla inser väl att det då bara skulle bli fråga om att subventionera ett fritidsboende som vi inte har någon anledning alt ge statligt stöd.

129

9 Riksdagens protokoll 1977/78:101-103

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

Nu återkommer jag inte flera gånger. Jag har med detla bara velat markera att det är en angelägen sak för oss socialdemokrater alt slå vakt om att vi icke skall med statliga medel privalisera mera av skärgärden.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av Svante Lundkvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Håkan Strömberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottels hemställan i

betänkandet nr 12 punkten 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av Svante Lundkvist

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Håkan Strömberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154 Nej - 146

Punkterna 5-12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 13

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av Svante Lundkvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Håkan Strömberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

belänkandet nr 12 punkten 13 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av Svante Lundkvist

m. n.

130

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Håkan Strömberg begärde

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154 Nej - 146

Punkterna 14 och 15

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 16

Mom. 1 och 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av Svante Lundkvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja bevarad. Sedan Gunnar Olsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom Jord-bruksdepartemen -tets verksamhels-område

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 12 punkten 16 mom. 1 och 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av Svante Lundkvist

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Gunnar Olsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154 Nej - 146

Mom. 2 och 4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkten 17

Mom. 1 och 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av Svante Lundkvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Gunnar Olsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 12 punkten 17 mom. 1 och 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av Svante Lundkvist

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Gunnar Olsson begärde

131

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde

rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154 Nej - 146

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 18

Mom. 1 och 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av Svante Lundkvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Gunnar Olsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 12 punkten 18 mom. 1 och 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av Svante Lundkvist

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Gunnar Olsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154 Nej - 146

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 19

Mom. 1 och 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av Svante Lundkvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Gunnar Olsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 12 punkten 19 mom. 1 och 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av Svante Lundkvist

m.fl.

132

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Gunnar Olsson begärde

rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröst- Nr 102

ning gav följande resultet:

Ja - 153 Nej - 146

Mom. 3och4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkterna 20-22

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 23

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av Svante Lundkvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Svante Lundkvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 12 punkten 23 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av Svante Lundkvist

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Svante Lundkvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 165 Nej - 135

Punkten 24

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 25

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av Svante Lundkvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Håkan Strömberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringspropositon:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskollets hemställan i

betänkandet nr 12 punkten 25 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av Svante Lundkvist

m.fl.

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom Jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

133

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inomjord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Håkan Strömberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154 Nej - 146

Punkterna 26-28

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 29

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av Svante Lundkvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Svante Lundkvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 12 och punkten 29 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av Svante Lundkvist

m. fl.

Ja - 165 Nej - 135

Punkten 30

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 31

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mo m. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av Svante Lundkvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Svante Lundkvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

134

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

belänkandet nr 12 punkten 31 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av Svante Lundkvist

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Svante Lundkvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 165 Nej - 135

Punkterna 32-39

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Punkten 40

Mom. I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 248 av Oswald Söderqvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 12 punkten 40 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 248 av Oswald Söderqvist

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 287 Nej - 13

M o m. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 41

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 42

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av Svante Lundkvist m. fl., och förklarades den förra proposi-tonen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Grethe Lundblad begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

135

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Anslag inom Jord-bruksdepartemen -tets verksamhetsområde

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 12 punkten 42 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11 av Svante Lundkvist

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Grethe Lundblad begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154 Nej - 144

136

Punkterna 43 och 44

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 45

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 12 av Svante Lundkvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Grethe Lundblad begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 12 punkten 45 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av Svante Lundkvist

m.fl.

Ja - 152 Nej - 145

Punkten 46

Utskottels hemställan bifölls.

Punkten 47

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 13 av Svante Lundkvist m. fl., och förklarades den förta propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Svante Lundkvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

belänkandet nr 12 punkten 47 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 13 av Svante Lundkvist

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Svante Lundkvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 153 Nej - 145

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

Mom. 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkterna 48-57

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 11 Föräldrapenning, m. m.

Föredrogs socialförsäkringsulskoltets belänkande 1977/78:17 med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag för budgetåret 1978/79 till allmän försäkring m. m. jämte motioner.

ANDRE VICE TALMANNEN:

I fråga om della betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkter. Under den gemensamma övertäggningen för yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

1 del följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 4 (Folkpensioner)

Regeringen hade i propositionen 1977/78:100, bilaga 8 (socialdepartementet) under punkten B 5 (s. 45-59) föreslagit riksdagen alt

anta inom socialdepartementet upprättat förslag lill lag om ändring i lagen (1962:381)om allmän försäkring såvitt avsåg reglerna för handikappersättning,

till Folkpensioner för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 24 600 000 000 kr.

I detla sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:366 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts

1. all riksdagen med giltighet fr. o. m.den 1 juli 1978 och i syfte att minska

137

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

eftersläpningen av kompensationen för inträffade prisstegringar förelog en ändring i nuvarande regler, så alt basbeloppet omräknades redan då förändring i del allmänna prisläget uppgick till 2 % och alt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring till följd härav skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse.

2. att riksdagen hos regeringen begärde förslag som innebar att höjning av pension som föranleddes av ändrat basbelopp skulle ske retroaktivt från den lidpunkt prisstegringen inträffat,

1977/78:432 av Lennart Bladh m. fl. (s),

1977/78:440 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts

1. alt riksdagen skulle anta av motionärerna framlagt förslag till ändring i 6
kap. 2 S lagen om allmän försäkring, innebärande en uppräkning av
grundpensionen från 95 96 till 99 % av basbeloppet för ensamstående och
från 155 96 lill 169% av basbeloppet för två pensionsberältigade makar,

2. att riksdagen hos regeringen begärde alt den skyndsamt utarbetade
förslag om standardsäkring av pensionsförmånerna och förelade riksdagen
förslag härom,

1977/78:495 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen beslutade höja den avdragsfria sidoinkomsten för ensamslående pensionär lill fyratusen kronor samt för makar lill sextusen kronor tillsammans samt anta av motionärerna framlagt förslag lill lag om ändring i lagen(1962:392)om hustrulillägg och kommunall bostadstillägg lill folkpension,

1977/78:497 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari hemställts alt riksdagen uttalade

att grundpensionen och pensionstillskottet höjdes så att deras köpkraft återställdes,

alt den s. k. indextröskeln sänktes till 2 96 och att prisstegringar kompenserades retroaktivt enligt de förslag som ställts av Pensionärernas riksorganisation (PRO),

1977/78:1051 av Karin Ahriand (fp) och Ingegärd Fraenkel (fp),

1977/78:1063 av Doris Hävik m.fl. (s), vari hemställts an riksdagen beslutade att extra pensionstillskott till förtidspensionärer skulle utgå även efter det vederbörande uppnått 65 års ålder,

1977/78:1066 av Ove Karlsson (s) och Barbro Engman (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om att riksförsäkringsverket i sin översyn av regler för ersättning av merkostnaden för vissa sjukdomar även behandlade merkostnader som lill följd av kroppsförändringar uppstod efter operationer, samt

138

1977/78:1068 av Börje Nilsson (s), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde förslag som innebar att merkostnaden för egen bil

beaktades vid bedömningen av rätt lill handikappersättning, oberoende av tillgången lill kommunal fördtjänst.

Utskottet hemställde

beträffande uppräkning av folkpensionens grundbelopp att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:440 yrkandet I och motionen 1977/78:497 yrkandet 1 i motsvarande del,

beträffande uppräkning av pensionstillskott att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78.497 yrkandet 1 i motsvarande del,

beträffande plan för jämställdhet mellan gifta och ogifta i folkpensionshänseende att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1051,

beträffande extra pensionstillskott till förtidspensionär efter pensions-åtdersinträdel att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1063 hos regeringen begärde att motionen överlämnades till pensionskommittén,

beträffande omräkning av basbeloppet m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:366 yrkandena 1 och 2 och motionen 1977/78:497, yrkandet 2,

beträffande standardsäkring av pensionsförmånerna att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:440 yrkandet 2,

beträffande inkomstprövningen av hustrulillägg och kommunall bostadstillägg att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:495,

beträffande handikappersättning för psykiskt utvecklingsstörda alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:432,

beträffande handikappersättning för försäkrade som till följd av kroppsförändringar efter operationer åsamkats merutgifler att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1066 hos regeringen begärde att motionen överlämnades till den i propositionen 1977/78:100 aviserade utredningen angående merutgifler vid olika sjukdomar och handikapp,

beträffande handikappersättning för försäkrade med egen bil alt riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1068 gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

att riksdagen skulle anta det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring av 9 kap. 2, 3 och 5 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring,

att riksdagen med bifall till regeringens under punkten B 5 framlagda förslag till Folkpensioner för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 24 600 000 000 kr.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

Vid denna punkt hade avgivits ett särskilt yttrande beträffande handikappersättning för försäkrade med egen bil av Sven Aspling, Helge Karlsson, Doris Håvik, Eric Marcusson, Börje Nilsson, Ralf Lindström och Barbro Engman (samtliga s).

Punkten 8 (Bidrag lill sjukförsäkringen för föräldraförsäkringen) Regeringen hade under punkten C 3 (s. 70 och 71) föreslagit riksdagen all

lill Bidrag till sjukförsäkringen för föräldraförsäkringen för budgetåret 1978/

79 anvisa ett förslagsanslag av 360 000 000 kr.

139

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1977/78:327 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställts

att riksdagen fattade principbeslut om etappvis genomförande av ett utbyggnadsprogram för föräldraförsäkringen med del innehåll som angetls i motionen,

att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag vid nästa riksmöte om föräldraförsäkringen enligt vad som angetls i motionen.

1977/78:431 av Kerstin Andersson i Hjärlum (c) och Kerstin Göthberg

(c).

1977/78:436 av Elvy Nilsson m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde en översyn av lagen om allmän försäkring 4 kap. 8 S,som gällde ersättning för vård av sjukt barn,

1977/78:438 av Anna-Greta Skanlz m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde all bestämmelserna om rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn ändrades så att ersättningstiden för ensamslående förälder för besök i förskoleverksamheten fick uppgå till två hela eller fyra halva dagar per år inom ramen för totala antalet ersätiningsdagar,

1977/78:439 av Anna-Greta Skantz m. fl. (s), vari hemställts såvitt avsäg yrkandet 2 att studerande som tvingats avslå från studier för alt vårda eget sjukt barn fick samma förmåner inom föräldraförsäkringens ram som de som utförde förvärvsarbete,

1977/78:543 av Yvonne Hedvall (m),

1977/78:544 av Iris Mårtensson (s) och Åke Green (s),

1977/78:688 av Gunnar Biörck i Värmdö (m),

1977/78:697 av Per-Eric Ringaby m. fi. (m), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde utredning i syfte alt åstadkomma större likformighet i de bestämmelser som reglerade rätten till ersättning för vård av barn i samband med utbildning,

140

1977/78:701 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts an riksdagen beslutade

1. alt anta av motionärerna framlagt förslag till lag om ändring i 4 kap. 7,8 och 9 §§ lagen om allmän försäkring, alt gälla fr. o. m. den 1 juli 1978, innebärande bl. a.

alt rätlen till föräldrapenning i samband med adoptiv- och fosterbarns ankomst lill familjen skulle gälla lill dess barnet fyllt 14 år,

all föräldrapenning för tillfällig vård av barn skulle utgå under högst 20 dagar och upphöra när barnet fyllde 14 år - för besök i förskola skulle

ersättning därjämte utgå fyra dagar per år för vart och elt av barnen i familjen -samt

att rätt till föräldrapenning kunde medges för längre tid, om barn vistades på sjukhus och förälders närvaro bedömdes som värdefull för vården av barnet,

alt hos regeringen hemställa om en utredning i syfte alt klarlägga behovet av en differentiering av antalet dagar med rätt lill föräldrapenning för tillfällig vård av barn,

att hos regeringen hemställa om förslag lill lag beträffande differentieringen av antalet dagar med rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn, grundat pä den utredning varom hemställan gjordes under 2,

att uttala att möjligheter snarast borde skapas för att täcka inkomstbortfall i samband med barns eller ordinarie vårdares sjukdom, utan annan begränsning än vad som förekom i lagen om allmän försäkring, vad beträffade försäkrads rätt lill sjukpenning,

alt hos regeringen hemställa om förslag till särskilda bestämmelser om föräldrapenning i de fall föräldrar avstod från förvärvsarbete för vård av barn som drabbats eller var smittbärare av epidemisk sjukdom, och

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

1977/78:1072 av Hans Petersson i Röslånga (fp).

Utskottet hemställde

1. beträffande adoptivförälders rätt lill föräldrapenning (åldersgränsen) att
riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:701 yrkandet 1 i motsvarande
del,

beträffande adoptivförälders rätt lill föräldrapenning för tillföllig vård av barn i samband med barnets ankomst lill familjen att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:544,

beträffande ersältningstid m. m. för föräldrapenning för tillfällig vård av barn att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:701 yrkandet 1 i motsvarande del samt yrkandena 2, 3, 4 och 5,

beträffande översyn av reglerna för föräldraledighet och reseersättning i samband med barns vistelse på sjukhus att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:543,

beträffande sjukpenning/föräldrapenning för förälder med svårt sjukt barn alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:688,

beträffande föräldrapenning för besök i förskoleverksamhet att riksdagen skulle avslå motionen 438 och motionen 701 yrkandet 1 i motsvarande del,

beträffande föräldrapenning för vård av friskt barn i vissa fall att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:431,

beträffande föräldrapenning för sammanboende i vissa fall all riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1072,

beträffande föräldrapenning för deltidsarbetande alt riksdagen med anledning av motionen 1977/78:436 hos regeringen begärde att frågan om föräldrapenning för deltidsarbetande blev föremål för översyn i enlighet med

141

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

vad utskottet anfört,

belräffaride föräldrapenning för förälder som genomgick utbildning att riksdagen med anledning'av motionerna 1977/78:439 yrkandet 2 och 1977/ 78:697 hos regeringen begärde att frågan om rätt till föräldrapenning för tillföllig vård av barn för förälder som genomgick utbildning blev föremål för översyn i enlighet med vad utskottet anfört,

beträffande särskild föräldrapenning m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:327,

att riksdagen med bifall lill regeringens under punkten C 3 framlagda förslag till Bidrag till sjukförsäkringen för föräldraförsäkringen för budgetåret 1978/79 anvisade elt förslagsanslag av 360000000 kr.

142

Följande två reservationer hade avgivits av Sven Aspling, Helge Kartsson, Doris Håvik Eric Marcusson, Börje Nilsson, Ralf Lindström och Barbro Engman (samtliga s):

1. beträffande föräldrapenning för besök i förskoleverksamhet, vari reser
vanterna ansett alt utskottet under 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:438 och med avslag på motionen 1977/78:701 yrkandet 1 i motsvarande del hos regeringen begärde att bestämmelserna om rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn ändrades så, att ensamslående förälder - med rätt till föräldrapenning - kunde för besök i förskoleverksamhet disponera två hela eller fyra halva dagar per år inom ramen för det totala antalet ersätiningsdagar,

2. beträffande särskild föräldrapenning, vari reservanterna ansett an
utskottet under 11 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1977/78:327 skulle

a. fatta principbeslut om etappvis genomförande av ett ulbyggnadspro-
gram för föräldraförsäkringen med det innehåll som angetls i motionen 1977/
78:327,

b. hos regeringen anhålla om förslag vid nästa riksmöte om föräldraför
säkringen enligt vad som angetls i nämnda motion.

DORIS HÅVIK (s):

Herr talman! Vid socialförsäkringsutskotlels betänkande 1977/78:17 har fogats två reservationer och två särskilda yttranden.

Jag skall i mitt anförande någol gå in på reservationen 1 beträffande föräldrapenning för besök i förskoleverksamhet, reservationen 2 beträffande särskild föräldrapenning samt det särskilda yttrandet nr 2 vid punkten 6 mom. 1.

Anna-Greta Skanlz m. fl. socialdemokrater har i motionen 438 till årets riksdag pekat på elt missförhållande i nuvarande lagstiftning beträffande förälders rätt till ersättning för inkomstbortfall vad gäller besök i förskoleverksamheten inom samhällets barnomsorg. Rätlen är begränsad lill en hel dag per förälder och år eller två halva dagar per förälder och år.

Detla medför att en ensamstående förälder endast kan disponera en hel

eller tvä halva dagar för delta ändamål. Motionärerna anser att ersättningsdagarna för ensamstående förälder bör få uppgå till samma antal som för tvä föräldrar.

De socialdemokratiska ledamöterna i socialförsäkringsutskottet har ställt sig bakom motionärernas yrkande, men tyvärr har utskottsmajoritelen ställt sig kallsinnig till detta enligt vår mening vikliga och inte minst ur barnets synpunkt angelägna krav. Dä huvudmotionären Anna-Greta Skantz senare kommer alt delta i debatten begränsar jag mig till att yrka bifall lill reservationen 2.

I en socialdemokratisk partimotion nr 327 med Olof Palme som första namn vidhålls de krav som framfördes från vårt håll i motionen 1976/77:1572 i anledning av propositionen 1976/77:117 om utbyggnad av föräldraförsäkringen.

Familjepoliiiken är för socialdemokratin en del av en samlad politik för an åstadkomma en social utjämning och skapa ett bättre samhälle. Vi anser det vara av stor betydelse att hålla dessa frågor levande i en tid då en borgeriig regeringspolitik fördjupar klyftorna i det svenska samhället.

Vi menar att de förändringar som skedde av föräldraförsäkringen ger unryck för en på flera punkter konservativ syn på familjepolitikens inriktning.

Därför har det bedömts angelägel att ånyo lägga fram förslag om ett principiellt ställningstagande till föräldraförsäkringens utbyggnad.

1974 fastställdes försäkringens grundbelopp till 25 kr. per dag, som alltså är garantinivån i föräldraförsäkringen. Till den som har rätt till högre sjukpenning än denna garantinivå utgår föräldrapenningen med samma belopp som sjukpenningen, dvs. med 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.

Från och med den 1 januari 1978 är grundnivån 32 kr. Det innebär an garanlinivån inte återfått sitt ursprungliga realvärde. Detta upplever vi som en urholkning av en förmån.

Genom riksdagsbeslutet 1977 förkortades tiden för den vanliga föräldrapenningen från sju till sex månader. Den nya särskilda föräldrapenningen kom att innefatta tre månader varav endast tvä ersätts enligt inkomstbortfallsprincipen och en med ett fixerat belopp, dvs. garantibeloppet med 32 kr. per dag.

1 praktiken fråntar man härigenom många förvärvsarbetande föräldrar möjligheten att utnyttja en del av föräldraförsäkringen. Detta gäller inte minst den stora gruppen ensamstående föräldrar.

Vi anser att del är självklart att den särskilda föräldrapenningens ersättning helt skall utgå enligt inkomstbortfallsprincipen, dvs. enligt samma grunder som gäller för den nuvarande föräldrapenningen.

I det socialdemokratiska utbyggnadsprogrammet för föräldraförsäkringen har rätten till den nya särskilda föräldrapenningen knutits till varje barn -detta i motsats till de borgerligas planer på ett beskattat vårdnadsbidrag som har tänkts utgå med samma belopp, oberoende av antalet barn.

Vi vill understryka att jämställdhet mellan kvinnor och män inte är en fråga om alt bara skapa formellt lika möjligheter utan det måste göras lill en realitet.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

143

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

144

inte minst för de grupper som lever under svära sociala förhållanden.

Mot den bakgrunden är en lika fördelning av ersättningstiden mellan föräldrarna en grundläggande regel för oss socialdemokrater.

Vi vill erinra om alt familjestödsutredningens undersökning visar på det starka samband som finns mellan moderns yrke och inkomst och utnyttjandet av föräldraledigheten. Ju mer kvalificerat yrke och ju högre inkomst mödrarna har, desto större andel av fäderna använder föräldraledigheten.

Herr talman! Jag skall inte nu gå in på fier detaljer utan konstaterar att den föräldraförsäkring vi har i dag är komplicerad och svår att tillämpa för de anställda på försäkringskassorna och - vad som är än värre - svär att förstå för de försäkrade.

Den 17 maj 1977 uttalade socialministern att det är angeläget all på alla sätt underiätta för föräldrarna att umgås med sina barn. Jag delar helt denna uppfattning. Då borde väl ett av sätten ha varit att ge alla föräldrar ekonomiska möjligheter, dvs. en försäkring som ger täckning för inkomstbortfall. Detta är en grundläggande fråga. Det primära bör väl ändå vara att det är barnets behov som påverkar inriktningen av familjepolitiken. Föräldraförsäkringen i dess nuvarande skick kritiserades starkt av LO, TCO och SACO/SR. Jag tycker det är viktigt alt i detta sammanhang betona alt detta förslag lades fram utan att del var förankrat i de grupper som starkt berörs av den kraftiga försämringen av föräldraförsäkringen.

Sammanfattningsvis, herr talman, framhåller vi att riksdagen bör fatta ett principbeslut om etappvis genomförande av ett utbyggnadsprogram för föräldraförsäkringen. Det principbeslutet bör innebära att ersältningstiden successivt förlängs så att den sammanlagda föräldraledigheten uppgår till tolv månader, att ersättning under hela ledigheten utgår enligt inkomstbortfallsprincipen, att ersältningstiden fördelas strikt mellan föräldrarna, att vid fierbarnsfödsel rätten till särskild föräldrapenning knyts lill varje barn, att garantinivån för föräldraförsäkringen höjs och alt rätten till föräldrapenning överstigande garanlinivån knyts till individen. Utöver ett principbeslut begär vi ett förslag till nästa riksmöte som följer dessa principer. Förslaget bör enligt vår mening innefatta erforderliga övergångsregler och den överarbetning frän lagtekniska synpunkter som krävs för att lagstiftningen skall bli en sammangjuten och mindre komplicerad produkt.

Nu har regeringen presenterat nya regler för ledighet för värd av barn. Mot dessa regler har både LO och TCO haft betydande invändningar alt göra. Om man skall skapa rän till utökad ledighet som skall få betydelse för alla föräldrar måste reglerna kombineras med den utbyggnad av föräldraförsäkringen till tolv månader som vi socialdemokrater tidigare föreslagit.

Herr talman! Jag skall inte vidare fördjupa mig i konsekvenserna av de nya ledighetsreglerna. Det finns möjligheter'och säkerligen också anledning att återkomma när ärendet skall behandlas i kammaren. Jag vill bara peka på att dessa förslag, liksom fallet var när del gällde genomförandel av föräldraförsäkringen, inte är förankrade i de stora löntagarorganisationerna.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationen 2.

I motionen 1062 har Helge Karlsson och jag pekat på att regeringen nu vill

försämra tandvårdsförsäkringens högkostnadsskydd för patienterna. Motivet för denna försämring är kostnadsutvecklingen. Vi motionärer framhåller alt de patienter det är fråga om redan fött vidkännas en betydande höjning av sina tandvårdskostnader genom allmänna höjningar av tandvårdsarvodena enligt tandvårdstaxan.

Regeringen har nyligen tillsatt en partamentarisk kommitté med uppgift att se över tandvårdsförsäkringen. Kommittén skall bl. a. mot bakgrund av riksdagens uttalande i frågan undersöka erfarenheterna av de nuvarande ersättningsreglernas utformning. I uppdraget ingår att pröva möjligheterna att införa en enhetlig ersättningsnivå.

I socialförsäkringsutskottels betänkande 1977/78:5 har utskottet enhälligt avstyrkt en motion med begäran om utredning och förslag om införande av just en enhetlig ersättning inom tandvårdsförsäkringen.

Nog är del anmärkningsvärt, mot bakgrund av socialförsäkringsutskottets enhälliga uttalande och då en kommitté föll i uppdrag all utreda tandvårdsförsäkringens ersättningsregler, att regeringen ändå - innan utredningen påbörjat sitt arbete - föreslår en höjning av gränsen för den lägre ersättningsnivån med 500 kr. till 1 500 kr. Vi vet att del drabbar de personer som redan när tandvårdsförsäkringen infördes inte hade någon god tandstatus. Vi vet att det fortfarande är dessa personer som kommer all ha svårigheter att bära de ökade kostnaderna. Del var inte syftet med tandvårdsförsäkringen. Även på denna punkt sker således en urholkning av redan tidigare av riksdagen beslutade förmåner.

Herr talman! På denna punkt harjag inget yrkande, men vi vill med det särskilda yttrandet ha pekat på de konsekvenser som kan drabba de människor som behöver tandvårdsförsäkring till ett hyggligt pris. Även i denna fråga finns det med all säkerhet anledning alt återkomma.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! I anslutning till socialförsäkringsutskottets betänkande 1977/ 78:17 vill jag ta upp ett annat avsnitt än det som Doris Håvik berörde. I betänkandet behandlas elt antal vpk-motioner, som sammanfattningsvis är av stor betydelse för bevarandet av pensionärernas levnadsstandard.

I motionen 366 lar vpk upp frågan om pensionernas värdebeständighet. Om våra pensionärer i någon mån skall kunna bevara en oförändrad levnadsstandard i de inflalionslider som vi f. n. upplever, måsle indexregleringen av pensionsbeloppen förändras. I vpk-motionen ges konkreta exempel på hur kompensationen för prisstegringarna släpar efter med den nu gällande 3-procentsregeln som utslagsgivande för uppräkning av pensionsbeloppen.

Eftersom många av våra pensionärer tillhör den svångremsgrupp där del inte finns fler hål alt dra ål, så ser deras verklighet värre ut än som redovisas av index. De prishöjningarsomskerdrabbar våra inköp olika hårt. Medan den allmänna prishöjningen för 1977 låg på 13 96, höjdes kostnaderna för inköp av dagligvaror under samma tid med ca 17 96.

Denna prisutveckling fortsätter. Under årets två första månader steg den allmänna prisnivån med 2,6 96. Under samma tid har priserna på dagligvaror

145

10 Riksdagens protokoll 1977/78:101-103

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

146

stigit med i genomsnitt 3,3 96. Men värre är alt de förut kraftigt subventionerade baslivsmedlen stigit med inte mindre än 6,2 96 under samma lid. Det betyder alt våra viktigaste matvaror stigit mer än dubbelt så mycket som den allmänna prisnivån.

Den borgeriiga regeringen har ju infört regeln att hela kostnaden för jordbruksavtalen i fortsättningen skall fö slå igenom i priserna, vilket hårdast drabbar låginkomstlagarna dit många pensionärer hör. Dessutom har kostnaderna för hyra, el, sjukvård, medicin och personliga tjänster höjts kraftigt.

Genom an index - utöver livsmedel och övriga dagligvaror-även omfattar kapitalvaror som tvättmaskiner, kyl- och frysskåp, bilar etc. så medverkar del till en ännu oförmånligare eftersläpning än den som framgår av indexberäkningen trots alt vissa jämkningar görs. Även anpassningen till stigande levnadskostnadsindex släpar efter. För alt pensionsbeloppen skall höjas skall index ha ökat med minst 3 96. Omräkning sker var tredje månad, och kompensationen inträder först i andra månaden efter omräkningen. Pensionärernas riksorganisation, PRO, har räknat ut alt miljonbelopp på detta sätt undanhålls pensionärerna, som redan förut har begränsade inkomster.

Såsom framgår av yrkandena i vpk-motionen 366 stöder vi PRO:s krav och ställer förslag om att riksdagen med giltighet från den 1 juli 1978 i syfte alt minska eftersläpningen av kompensationen för åtminstone de allmänna prishöjningarna ändrar nuvarande regler, så att basbeloppet omräknas då förändringen av det allmänna prislägel uppgår lill 2 96 och så alt sådan höjning av pensionen som föranleds av ändrat basbelopp skall gälla retroaktivt från den lidpunkt då prisstegringen inträffade.

Med detla, herr talman, hemställer jag om bifall lill yrkandena i motionen 366.

Men vänsterpartiet kommunisterna anser det inte tillräckligt att värdesäkra pensionsbeloppen. Det behövs också en reell pensionsförbältring. Del finns enligt vår mening ingen rimlig anledning till alt pensionärer skall undanlas i den allmänna standardhöjningen. Även med hänsyn lill lönlagarnas standardsänkning under senare år slår eftersläpningen kvar för pensionärerna. Därför borde, som vpk framfört i olika sammanhang, pensionen automatiskt anpassas lill den genomsnittliga industriarbetariönen. Både folkpension och ATP måsle fö en med andra inkomstgrupper jämförbar standardutveckling, förslagsvis 65 96 av en genomsnittsinkomst.

Folkpensionen i dag inkl. pensionstillskott utgör för ensamslående 15 128 kr. per är och för två pensionsberältigade makar 25 986 kr. per år. Även med ett fullt bostadstillägg, som långt ifrån alla pensionärer för, är det en för liten inkomst alt leva på i dagens samhälle.

PRO har på sin kongress 1977 också tagit upp frågan om standardsäkrad pension och hänvisat till den standardökning som andra grupper i samhället fött och som under 1970-talel uppgått till en genomsnittlig realinkomslför-bältring på närmare 20 96. Under samma lid har pensionärerna praktiskt taget blivit helt utan en sådan realinkomslförbättring vad avser folkpension och ATP. Kongressen uttalade också sin besvikelse över att grundpensionerna

endast ökat med 5 96 för ensamslående och med 7,5 96 för gift pensionär sedan 1967 räknat på basbeloppet 1975,9 000 kr. Så låg realinkomslförbättring har ingen annan grupp i samhället fått.

Utskottet hänvisar till att när riksdagen under senare år har avvisat vpk:s yrkanden har del skett med hänvisning lill väsentliga förbättringar av folkpensionärernas ekonomiska situation. Vi vill sätta citationstecken kring "väsentliga".

Utskottet hänvisar också lill omfattande och kostnadskrävande reformbeslut på pensionsområdet. Bl. a. erinrar man om sänkningen av den allmänna pensionsåldern från 67 till 65 år och till delpensionsförsäkringen. Men varken den sänkta pensionsåldern eller möjligheten till delpension förbättrar del ekonomiska utrymmet för pensionärerna.

Vänsterpartiet kommunisterna har sedan länge också ställt förslag om en utjämning av pensionsbeloppet för makar i förhållande lill beloppet för ensamslående. Det kravet ställs nu i ytteriigare en motion av representanter för folkpartiet, som med rätta anser att det aren jämställdhetsfråga. Utskottet uttalar all det delar uppfattningen alt pensionsförmåner inte bör differentieras med hänsyn lill civilstånd. Men utskottet avstyrker motionsförslagen och skjuter lösningen på framtiden.

Vänsterpartiet kommunisterna har i motionen 440 ställt förslag som med hänsyn till pensionärernas fördyrade omkostnader snabbare skulle leda till en förbättring både när det gäller grundpensionen och när del gäller utjämningen för ensamslående pensionärer. Med anledning av motionen 440 hemställer jag om bifall till det lill kammarens ledamöter särskilt utdelade yrkandet, som jag tänker läsa upp eftersom del på grund av utskottens arbetsformer inte har behandlats av utskottet.

Under punkten 4, mom. 1, yrkar jag således att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:440 yrkandet 1 och med anledning av motionen 1977/ 78:497 yrkandet 1 i motsvarande del antar följande Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives alt 6 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha nedan angiven lydelse:

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

2§

Ålderspension utgör, där ej annat följer av vad i andra stycket samt 3 och 4 §§ sägs, för år räknat nittionio procent eller, för gift försäkrad vars make åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension eller äger rätt till pension enligt 1 § första stycket, åttiofyra och en halv procent av basbeloppet. Åtnjuter maken enligt 7 kap. 2 § andra eller tredje stycket två tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtidspension, utgår dock ålderspension i förra fallet med åttionio och en tredjedels och i senare fallet med nittioen och treflärdedels procent av basbeloppet.

Börjar ålderspension-- till folkpension.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1978.

147

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

Vad slutligen beträffar motionen 495 om vidgade möjligheter att erhålla hustrulillägg och kommunalt bostadstillägg vill jag även här säga alt en anpassning måsle ske lill dagens penningvärde. Genom inflationen sker en hastig urholkning av värdet som negativt påverkar tilläggens betydelse. När del gäller bostadstilläggen tillämpas särskilda regler för folkpensionärer, dels i fråga om lägenhetsslorteken, dels genom inkomslgränserna för avtrappning. Realvärdet för dessa för pensionärerna så betydelsefulla tillägg har avsevärt försämrats sedan de infördes.

Dessutom visar undersökningar stora skillnader i olika kommuner när det gäller bostadstilläggen. I vissa kommuner utgår kommunala bostadstillägg som är lika med hyran för en socialt godtagbar bostad. I andra kommuner utgår mycket låga bidrag. Trots den ändring som skett från den 1 januari 1978 finns problemet med bostadstilläggen fortfarande kvar för en större del av pensionärerna. Därför måste frågan om utformningen av bostadsstödet lill pensionärerna och kostnadsansvaret fö en skyndsam översyn, så att alla pensionärer, oavsett var de bor, garanteras lika tillägg.

Vänsterpartiet kommunisterna återkommer med sitt yrkande i fråga om inkomstprövningsbeslämmelsen och föreslår en uppräkning av beloppsgränserna lill 4 000 kr. för ensamslående pensionär och för makar vardera 3 000 kr. eller sammanlagt 6 000 kr.

Med delta, herr talman, yrkar jag bifall lill motionen 495.

148

PER-ERIC RINGABY (m):

Herr talman! Jag skall i det här inlägget begränsa mig till alt tala litet grand om del särskilda yttrandet nr 2 och om vpk:s motionsförslag när del gäller förbättringar av pensionärernas situation. Britta Bergström och Elis Andersson kommer att ta upp andra frågor som redan har berörts av Doris Håvik.

Doris Håvik sade att del innebär en ganska allvariig försämring av tandvårdsförmånerna att höja beloppsgränsen för den lägre ersättningsnivån inom tandvårdsförsäkringen. Man för nu 50 96 ersättning för tandvärdskost-nader upp till 1 000 kr., och ovanför denna gräns för man 75 96. Jag vill då påminna om att gränsen vid 1 000 kr. sattes i april 1973. Den skall alltså enligt regeringens förslag höjas till 1 500 kr. sommaren 1978.

Under den här liden har vi haft en höjning av prisindex på 60,5 96. Om man räknade upp bara efter prisindex skulle höjningen ha varit drygt 600 kr., alltså till drygt 1 600 kr. Nu har man stannat vid 1 500 kr. Det är alltså inte något särskilt dramatiskt som skett där. Vi har höjt alla gränser för egenavgifter som beslutades 1973. Jag kan erinra om den s. k. egenavgiften när del gäller sjukhusvård. Den var 10 kr. 1974. Sedan höjde socialdemokraterna den avgiften 1976 till 20 kr., och den borgeriiga regeringen har under 1977 höjt den lill 30 kr. Det är en avsevärd höjning. Socialdemokraterna höjde alltså med 100 96 och den borgeriiga regeringen med 50 96. Men inte heller den senare höjningen har socialdemokraterna godtagit. Det verkar som om alla justeringar som den nuvarande regeringen gör måste kritiseras, även om de kan le sig ganska naturliga.

Med regeringens förslag blir det nu en höjning av tandvårdskoslnaderna på 125 kr., om man låter utföra elt arbete som kostar 1 500 kr. Det är ju inte så våldsamt myckel. Och höjningen förses mot bakgrund av att beloppsgränsen 1 000 kr. har stått oförändrad i fem år.

Sedan skall jag gå över till vpk:s yrkanden. Vpk har väckt elt par motioner som jag vill påstå innebär dramatiska höjningar av folkpensionärernas förmåner. Och del är klart alt man kan önska del, om man har obegränsade tillgångar. Då är det naturiigtvis roligt alt kunna höja för folkpensionärerna. Men jag vill påminna vpk om att det i dag förs en debatt i samhället just om våra pensionskostnader. Det kommer f. ö. att hållas ett stort symposium om den frågan frampå vårsidan. Pensionskostnaderna blir nämligen avsevärda i framliden. De yrkesverksamma människorna kommer att vara ganska oförändrade lill antalet ända fram till år 20(X), medan antalet pensionärer nästan fördubblas. Dessutom kommer pensionsbeloppen att stiga mycket kraftigt i framtiden. Medan lönerna stiger niofalt fram lill år 2000 kommer pensionskostnaderna alt stiga tjugolredubbell.

Delta kommer att innebära enorma påfrestningar på de aktiva. I vpk:s motion tar man upp elt exempel från 1975 och säger att en ensam pensionär del året fick 585 kr. i höjda grundbelopp och elt pensionärspar 810 kr. Detta jämför man med en industriarbetare, som har föll en realförbättring av sin lön med 3 96, dvs. 1 350 kr. Del blir ju stor skillnad i kronor, när man räknar upp procenten, säger vpk. Men vad vpk glömmer är att dessa 585 kr. praktiskt tagel alltid är skattefria när det gäller vanliga pensionärer. Del har oerhörd betydelse. En industriarbetare som för en lönehöjning på 1 350 kr. för ju efter skatt faktiskt inte merän 400 kr. kvar. Del tyckerjag man måsle la hänsyn till, när man talar om höjningarna i belopp när del gäller pensionärer och vanliga löntagare.

Om man säger all folkpensionen och en manlig induslriijänstemans lön år 1970 är lika med 100, har en folkpensionär år 1977 232 i index, medan en manlig industriarbetares index ligger vid ungefär 193. Det senaste året är ännu inte färdigräknat, men del rör sig om ungefär denna siffra. Pensionärerna har alltså hävdat sig bra när det gällt all fö en procentuell uppräkning, men alla skall vela alt uppräkningen skett på basis av en låg inkomst. Folkpensionen är ju inte sä särskilt stor. Härtill kommer emellertid bostadstillägg. Dessutom tillkommer ATP för de nya pensionärerna.

Jag kan tala om för Karin Nordlander all folkpensionen enligt pensionskommittén kommer att stiga från 1975 till 1985 med 32 96, medan ATP kommer att stiga med 240 96.

Riksdagens upplysningstjänsl har gjort en uträkning som visar vad det här kommer alt kosta de aktiva, dvs. dem som arbetar. Jag vill påslå all de siffror som jag nu nämner är nya. I varje fall har inte jag själv hört dem i en offentlig debatt. Vi vet alt pensionärerna 1975 kostade totalt 30 miljarder kronor. 1985 kommer de att kosta 50 miljarder kronor i 1975 års penningvärde. Delta betyder att varje aktiv mellan 16 och 65 år i dag betalar 8 578 kr. till en pensionär, medan han 1985 får betala 12 675 kr. - och det i samma pengar, Karin Nordlander. Del innebär en 50-procenlig ökning, och della med

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

149

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

hänsyn tagen enbart till de reformer som riksdagen redan har fattat beslut om. Skulle man lägga vpk:s mycket kraftiga överbud ovanpå, hamnar man i en helt orimlig situation fördel arbetande folket. Hur skall de aktiva kunna klara den kolossala kostnadsökning som vpk föreslår, för det är ju miljardbelopp som det rör sig om?

Jag tycker inte alt man skall placera generationerna i en motsatsställning lill varandra. Man skall inte lägga alltför stora bördor på den unga generationen. Det måsle vara en balans, så alt de äldre för vad de aktiva rimligen orkar bära. Jag är inte på någol sätt negativt inställd lill pensionärerna, tvärtom. Alla vet att jag under många år har arbetat på att ge dem förbättringar. Men del måsle ju vara rim och reson även i fråga om förbättringar. Jag är mån om alt vi skall kunna klara pensionärerna i framtiden och alt vi verkligen skall kunna infria de löften som vi har gett. Skall vi kunna klara de gamlas pensioner i framliden, får vi inte göra sådana här enorma överbud. Det kan vara trevligt all gå ut i en valrörelse och tala om för de gamla hur väl man vill dem, men om vi verkligen skall kunna klara av framliden måsle vi gå fram på elt mera rimligt sätt. Riksdagen har ju också i stor enighet beslutat om reformer för våra framlida pensionärer, och vi skall se lill att vi kan infria löftena. Men då får man inte lägga fram sådana våldsamma överbud som del här är fråga om.

Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

150

KARIN NORDLANDER (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Per-Eric Ringaby talade om dramatiska höjningar och anförde många siffror för att belysa della. Men det finns bara två alternativ: antingen är man för att pensionärerna skall få samma standardhöjning som andra grupper i samhället eller så är man emot delta. Det senare tycks vara utskottels enhälliga uppfattning. Oavsett hur man räknar-på bruttolön, efter skatt eller med hänsyn till pensionstillskott och bostadstillägg - har en eftersläpning skett i förhällande lill industriarbetariönen under senare är. Del kan vi inte komma ifrån.

Tar man sedan hänsyn till den stora köpförmågan hos den stora gruppen pensionärer försämras situationen ytteriigare trots att dessas inkomster sägs följa konsumentprisindex. Pensionärernas väsentliga konsumtionsbehov ligger inom områden som drabbas hårt av inflationen. De använder en större andel av sina resurser till inköp av mal och har lägre utgifter för exempelvis kläder och andra varaktiga varor än andra grupper har. Kaffet, som kanske är en viktigare vara för pensionärerna än för andra, steg med 56 % förra året. TV- och radiolicenser höjdes med 25 96 och lelefonavgifierna ökade åtskilligt. Delta är just för pensionärer mycket påfrestande utgifter.

Delta bekräftas också av gällande konsumentprisindex. Medan totalindex från januari 1977 lill januari 1978 stigit frän 400 till 456 har index för livsmedel stigit från 507 till 592 enheter. Del är en skillnad på nästan 30 enheter.

Per-Eric Ringaby talar också om att antalet pensionärer ökar, och vi vet alt så också är fallet. Del kommer att medföra stora kostnader, och det framhålls också i betänkandet. Men det kan inte vara en motivering för alt pensionä-

rerna i jämförelse med andra skall ha en sämre ekonomisk standard. Det blir inte lättare för den enskilde om fattigdomen delas av flera. Per-Eric Ringaby talar också om skatten och skattefriheten. Men när pensionsbeloppen höjs betyder del ändå ofta, på grund av skattesystemets uppbyggnad, all många pensionärer får ut ett lägre belopp i pengar än tidigare, vilket är svårt för många av dem alt förslå.

DORIS HÅVIK (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ringaby pekade på all man bör ändra taxor och avgifter så att de anpassas efter penningvärdesutvecklingen. Ja, det kan ju i viss män vara riktigt. Herr Ringaby pekade då på att avgiften lill sjukvården hade höjts från 10 kr. till 20 kr. år 1976. Men elt år senare höjde regeringen avgiften till 30 kr. och log därmed ut ett högre belopp än vad som krävdes med hänsyn till penningvärdesuivecklingen. Föräldraförsäkringens garaniibelopp 25 kr. per dag vid barnsbörd höjde man däremot till 32 kr., vilket är för lågt för att motsvara penningvärdesuivecklingen. Del saknas konsekvens i dessa höjningar.

När del sedan gäller höjningen av högkoslnadsskyddel från 1 000 kr. till I 500 kr. säger herr Ringaby: "Del betyder inte så våldsamt mycket. Merkostnaden blir bara 125 kr. för patienten." Men då förtjänar det att framhållas att de patienter det är fråga om är just de som redan har fött vidkännas en betydande fördyring av sina landvårdskoslnader. De allmänna höjningar av landvärdsarvodena som skett, mycket på grund av kostnadsutvecklingen, har slagit igenom i tandvårdstaxan. Denna försämring av tandvårdsförsäkringen aktualiseras i en tid då landets löntagare verkligen för bära dryga bördor med hot om sänkt levnadsstandard hängande över sig. Nog borde del varit angelägel för regeringen att i stället se det som helt naturiigt i dessa lider att bibehålla gällande sociala förmåner.

Vad vi också finner underiigt är att bara någon vecka efter regeringens eget beslut av den 22 december 1977 om alt en parlamentarisk utredning skulle se över just tandvårdsförsäkringen, utvärdera erfarenheterna av tandvårdsförsäkringens regler beträffande högkoslnadsskydd - då går man ut, innan utredningen över huvud taget hunnit börja arbeta, och fastställer elt beslut som innebär en höjning av beloppsgränsen till 1 500 kr.

Många gånger har man från denna talarstol fält höra talas om utredningar som under sill arbete blivit överkörda. Men här har vi verkligen en utredning som blivit överkörd innan den ens hunnit starta sitt arbete.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

PER-ERIC RINGABY (m) kort genmäle:

Herr talman! Först till Doris Håvik: Det blir en höjning med 125 kr. under förutsättning att man gör elt sådant stort ingrepp i munnen att det kostar 1 500 kr. Och höjningen skall jämföras med nivån 1973, när reglerna infördes. Höjningen gäller alltså fem år, då ingen förändring skett tidigare.

Jag tror att ingen anser detta särskilt dramatiskt. Det är en helt automatisk justering efter penningvärdels fall som man har gjort, och den kan inte på någol sätt störa den utredning som regeringen tillsatt för betydligt större och

151

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

allvariigare frågor.

Karin Nordlander gjorde det enkla greppet att säga alt om man inte är med på vpk:s motioner så är man emot pensionärerna. Så enkelt är del nu inte. Pensionärerna är ju faktiskt de enda som är garanterade en inkomst som följer prisstegringarna. När papper och mat och annat stiger så stiger folkpensionärernas pensioner precis lika mycket, och del har också skett extra påslag på pensionstillskotten då och då så att del blivit standardförbättringar.

Pensionärerna får sin pension ändrad när basbeloppet ändrats med 3 96, när inflationen stigit eller fallit med 3 96. Vpk vill ha en ändring lill 2 96. Karin Nordlander vet att bara under fjolåret höjdes folkpensionerna tre gånger - del är också elt bevis på att vi hade stark inflation. Tre gånger fick pensionärerna så att säga löneförhöjningar, medan andra löntagare bara fick det en gång. Pensionärerna har alltså en avsevärd fördel där.

Skulle man sänka inflationslalel till 2 96 för en ändring av folkpensionerna så blir det ofta man får göra ändringar. Och det blir mycket administrativt krångel att räkna om pensionerna fyra fem gånger om året. Det kan inte vara så enormt angeläget för pensionärerna att sänka delta tal från 3 till 2 - del finns annat betydligt bätlre man kan göra för dem än detla.

152

DORIS HÅVIK (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ringaby vidhåller all det blir en myckel måttlig höjning om tandvårdskoslnaderna blir fördyrade med 125 kr.

När tandvårdsförsäkringen genomfördes visade en utredning att 51 96 av låginkomstlagarna hade dålig tandstalus. Det var lill mycket stor del av den anledningen som högkoslnadsskyddel infördes, så att just denna grupp skulle fö ekonomiska möjligheter till erforderlig tandvård.

Vi talar utifrån olika utgångspunkter, herr Ringaby, när vi tycker att detla är en måttlig höjning. Vi har dock ett faktum alt se på, och del är att landels löntagare inte bara förta året ulan även i år måste vidkännas en reallöneförsämring. Det borde därför ha varit angelägel för regeringen att slå vakt om de sociala förmåner som vi hade och inte försämra dessa förmåner, vilket drabbar de sämst ställda allra hårdast. Det är inte ulan alt man finner en röd tråd i agerandet: del är just de grupper som inte bara i denna fråga utan även ganska genomgående redan är hårt drabbade som nu skall drabbas ytteriigare!

Herr Ringaby säger alt utredningen har större frågor att ta hänsyn lill än just denna, som jag förslår alt herr Ringaby i både ord och åthävor bagatelliserar, yag kan däremot inte bagatellisera den frågan. Ja, visst har man kanske störte frågor: man skall införa en enhetlig ersättningsnivå. Herr Ringaby var med i utskottsarbetel och stod bakom betänkandet 1977/78:85, där vi enhälligt avstyrkte en motion med begäran om utredning och förslag om införande av en enhetlig ersättning inom tandvårdsförsäkringen, men strax efteråt skall en pariamentarisk utredning se över just den frågan. Jag är något förvånad över all herr Ringaby, som många gånger från denna talarstol har framhållit hur väl han förstår de sämst ställdas problem, i just denna fråga har så långt fjärmat sig från verkligheten att han tror att en omfattande

tandvårdsbehandling behöver företas om man skall komma över 1 000 kr. Så är del inte, herr Ringaby, utan de grupper som behöver tandvård, även om det inte är någon tandvård för hela livet, kommer ganska snart upp i belopp över 1 000 kr. Herr Ringaby vill vänta med ytteriigare förhöjningar där tills utredningen har fält se över frågan, men jag tycker del är förvånansvärt, för att inte säga cyniskt, alt herr Ringaby vill se på frågan på del sättet.

KARIN NORDLANDER (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Redan i beslutet om indexregleringen finns en eftersläpning inbyggd. Index har ju i år höjts med 2,3 96, men det ger ingen kompensation, eftersom höjningen inte sker retroaktivt.

Våra baslivsmedel har höjts med 6,2 96. Det borde egentligen vara den höjningen som ger utslag i index, särskilt för pensionärerna.

Jag vill också hänvisa lill Pensionärernas riksorganisation, som anser det häpnadsväckande all pensionskommittén avstyrkt organisationens krav pä all både folkpensionen och ATP skall slandardökas. PRO menar all pensionärernas möjligheter till en förbättrad värdebeständighetsregel därmed helt uteblir när pensionsutredningens förslag sä småningom föreligger. PRO säger vidare att organisationen inte tänker tyst finna sig i delta utan anser all del är en viktig politisk fråga och pekar på del orimliga i att det som nu kallas värdebeständighet i realiteten innebär en fortlöpande värdeförsämring. Den nuvarande inflalionskompensationen leder dessutom till direkt sänkt standard för pensionärer i den mån beloppen påverkar skatter och sociala förmåner.

PER-ERIC RINGABY (m) kort genmäle:

Herr talman! Fru Doris Håvik använder gärna kraftiga uttryck som att del är "förvånansvärt", "cyniskt", osv. alt göra justeringen av 1 000-kronors-gränsen i tandvårdsförsäkringen upp till 1 500 kr. Men, Doris Håvik, 1 500 kr. år 1978 är t. o. m. ett mindre belopp än vad I 000 kr. varar 1973. Den gränsen saltes av socialdemokraterna. Var ni socialdemokrater då cyniska mot låginkomstlagarna? Vi talar om exakt samma relation i dag som år 1973. Doris Håvik är följaktligen ute och cyklar, eftersom del är elt fullständigt orimligt resonemang hon för.

När det gäller pensionärerna kan vi väl sluta debatten, Karin Nordlander. Elt faktum äran om vi framöver skall klara de löften vi har gett de gamla får vi verkligen anstränga oss, och vi får begära stora uppoffringar av vanliga löntagare för alt förverkliga vad vi har lovat. Vi får inte lova mer än vi kan hälla i dagens ekonomiska situation.

Andre vice talmannen anmälde att Doris Håvik och Karin Nordlander anhållit att lill protokollet få antecknat att de inte ägde rätt lill ytterligare repliker.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

153

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

154

ANNA-GRETA SKANTZ (s):

Herr talman! Fru Håvik har som talesman för reservanterna talat för reservationerna 1 och 2. Men den debatt vi hittills haft har inte alls gällt reservationerna, utan helt andra frågor. Della gör att jag vill erinra om den motion som ligger till grund för reservationen 1.

I motionen 438 föreslår jag och några partikamrater sådan ändring av gällande bestämmelser all ensamstående förälder skall fö disponera samma antal dagar för besök i förskoleverksamheten som en familj med två föräldrar, dvs. två hela dagar eller fyra halva dagar per år, och inte som nu endast en hel dag eller tvä halva dagar.

Barn lill ensamstående förälder får med nuvarande regler inte samma förutsättningar som andra barn all introduceras i förskoleverksamheten, vilket är otillfredsställande eftersom dessa barn har lika stort behov av förälderns medverkan som barn med två föräldrar. I de fall ensamstående förälder har flera barn som deltar i förskoleverksamheten är det än mer otillfredsställande att endast en hel dag eller två halva dagar slår lill förfogande.

Vårt förslag innebär inte någon utvidgning av antalet dagar för vilka föräldrapenning skall utgå. Ersättning under 12,15 eller 18 dagar, beroende pä antalet barn i familjen, skall vara oförändrad.

Vi föreslår att ensamslående förälder som vill skall få disponera samma antal dagar för förskoleverksamheten som en familj med två föräldrar.

Genomförandet av vårt förslag innebär att återstående dagar för annat ändamål blir lika för alla familjer, oavsett om de består av en eller två föräldrar, nämligen minst 10 dagar för familj med elt barn, 13 dagar för familj med två barn och 16 dagar för familj med tre eller flera barn.

Det är-jag upprepar det - inte fråga om alt utöka antalet dagar, ulan att den ensamstående förälder som vill skall fö disponera dagarna på samma sätt som en familj med tvä föräldrar.

Varför vill man förvägra ensamstående förälder denna rätt? Varför vill man förvägra barn till ensamslående förälder all ha sin mor eller sin far i förskolan två dagar precis som de barn som har både mor och far? Varför skall man göra skillnad? Hur skall man förklara det för barnen? Personalen vid många förskolor har reagerat mot det som upplevs som djupt orättvist mot barn lill ensamstående föräldrar.

Utskottet hänvisar i sin skrivning lill vad departementschefen sade i propositionen 1975/76:133, som innehöll förslaget om föräldrapenning vid kontakt med förskoleverksamheten, att "familjestödsulredningen hade för avsikt all senare återkomma lill de särskilda frågor som var förknippade med barnets introduktion i förskolan och annan barnomsorg".

Vidare sägs i utskottets betänkande på s. 19: "Enligt utskottets mening torde en dag per förälder och är i normalfallen vara tillräckligt för att skapa önskvärd kontakt mellan föräldrarna och denna verksamhet."

Jag ställer frågan: Vad är normalfall?

Jag är inte förvånad över alt moderaternas och centerns ledamöter i utskottet avstyrker vår motion. Däremot är jag myckel förvånad över att

folkpartiets representant Britta Bergström lockals med. Motivet kan inte vara annat än att man vill visa att de borgerliga ledamöterna i utskottet är eniga. Är ni verkligen det? Såvitt jag kan förslå strider Britta Bergströms ställningslagande direkt mot vad folkpartiet tidigare skrivit och motionerat om när del gäller barns inskolning på daghem. Låt mig la några exempel.

I november 1975 yttrade sig Folkpartiets kvinnoförbund över familjestödsutredningens belänkande, och man skrev:

"Det är mycket viktigt att föräldrar har möjlighet att i lugn och ro introducera sitt barn i daghemmet eller familjedaghemmet, och den första tiden vara tillsammans med barnet dar för alt göra övergången mjuk. Rätt till ledighet med ersättning från föräldraförsäkringen under viss tid skulle ge alla föräldrar den möjligheten ulan alt föriora ekonomiskt på del. Utredningen lägger dock inget förslag om detta, utan säger sig vilja återkomma. Man hänvisar till att socialstyrelsen bör förbereda en mer utbyggd föräldrasam-verkan mellan förskolepersonal och föräldrar i samhällets barnomsorg. Delta är förvisso viktigt, men behöver inte inväntas innan man lagstiftar om rätt för föräldrar att fö inkomstbortfallet täckt för att kunna vara i daghemmet eller i familjedaghemmet med sitt barn under en period i starten. Vi föreslär en rätt lill tvä veckors föräldraledighet."

Jag räknar med att fru Fraenkel röstar med reservationen, eftersom fm Fraenkel har undertecknat det yttrande som Folkpartiets kvinnoförbund lämnat med anledning av familjestödsutredningens förslag.

Jag vill också säga så här: Man är tydligen inom folkpartiet beredd alt utan någon tvekan och ulan någon utredning föreslå två veckors föräldraledighet, men när vi i vår motion och i reservationen föreslår alt ensamstående förälder skall ha rätt lill två dagars ledighet precis som tvä föräldrar i en familj - då skall man avvakta en utredning. Var finns logiken?

1 en partimolion, nr 2240 år 1975/76, undertecknad av Per Ahlmark plus elva andra ledamöter av folkpartiet och avlämnad med anledning av propositionen 133 år 1975/76 -just den proposition som utskottet hänvisar lill för att avstyrka vår motion - skriver man:

"Det är enligt vår mening myckel viktigt att barnels inskolningsperiod på daghemmet inte av ekonomiska skäl blir för kort. Inskolningen av elt barn i daghem eller familjedaghem är av stor betydelse för barnets anpassning och trivsel och kan bli inledningen till ett gott samarbete mellan föräldrar och personal."

Delar inte Britta Bergström denna uppfattning? Barnets inskolningsperiod på daghemmet kan inte bli kortare än en dag.

Till folkpartiets ledamöter vill jag säga följande. Vill ni utöka antalet dagar för barn till ensamstående föräldrar behöver ni inte vänta på någon utredning. Det finns ett konkret förslag - rösta på det! Ni behöver inte oroa er för de ekonomiska konsekvenserna. Det är inte fråga om en ökning av antalet dagar utan det gäller, som jag redan sagt, ensamstående föräldrars möjlighet att fä vara tillsammans med sina barn på daghem samma antal dagar som medges i de fall där barnen har både mor och far. Jag räknar med all de som på sin tid undertecknade parlimotionen med Per Ahlmark som första namn kommer

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

155

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

att stödja reservationen 1.

Det har också lill detla riksmöte väckts en motion 1977/78:1499 av Bonnie Bernström, undertecknad även av Olle Wästberg i Stockholm och Ingegärd Fraenkel. I motionen finns ett avsnitt om barnomsorgens organisation, och man talar om värdet av samverkan mellan personal, föräldrar och barn. Del finns alltså flera motioner som tyder pä all man från folkpartiets sida hyser ett intresse för familjerna och deras problem. Jag hoppas innerligt att det kommer lill uttryck i den kommande voteringen.

Med det anförda yrkar jag bifall till reservationen 1.

156

BÖRJE NILSSON (s):

Herr talman! Det är verkligen snålt med nya reformer på handikappområdet i årets budget. I stort sett ärdet bara rent automatiska uppräkningar som har skett och knappt del. Uppräkningarna täcker inte ens inflationens verkningar. Det gäller t. ex. anslaget lill handikapprörelsen, vilket innebär sämre möjligheter för de olika förbunden att under det kommande året bedriva sin betydelsefulla verksamhet. I budgeten finns inte en enda ny reform, ulan det råder ett fullkomligt reformstopp, vilket är beklämmande med hänsyn till de brister som ännu finns på det här området. Den tidigare positiva utvecklingen på handikappområdet, som har betytt mycket för de enskilda människornas trygghet och frigörelse, har alltså avstannat. Det är beklagligt alt den nuvarande regeringen inte fortsätter reformarbetet pä handikappområdet. Del handlar dock om människor som i många fall lever under ytterst svåra omständigheter.

Reglerna för handikappersättning, som vi nu också behandlar, har varit i kraft sedan den 1 juli 1975. Avsikten med den nya reformen var att vidga möjligheterna för handikappade alt erhålla ersättning för merkostnader och nödvändig värd. Trols delta har det från hösten 1976 successivt skett en snävare tillämpning av lagen, vilket vi från oppositionen också har påtalat. Tidigare har handikappades kostnader för bil räknats med i det bidragsbe-rättigade underiaget för handikappersättning. Försäkringsdomstolen har emellertid i fiera utslag inte godkänt alt utgifter för egen bil får medräknas om tillgäng lill färdtjänst finns inom hemkommunen. Denna tillämpning har kraftigt kritiserats av handikapporganisationerna och också under fjolåret föranletten översyn av frågan inom riksförsäkringsverket. Många handikappade uppfattar tillämpningen som ert steg tillbaka inom handikappområdet. Riksförsäkringsverket accepterade kritiken och föreslog i sin utvärdering mer generösa bestämmelser. DHR, HCK, MS-Förbundet, statens handikappråd och Svenska kommunförbundet tillstyrker riksförsäkringsverkels förslag att ersättning för egen bil kan utgå även när kommunen erbjuder färdtjänst.

I årets budgetproposition har regeringen emellertid inte lillmötesgålt detla krav. Det kommer alt leda till en fortsatt urholkning av en reform som var tänkt att bli mycket betydelsefull för handikappade vad det gäller att leva självständigt i samhället.

Bilen används av handikappade inte bara som ett kommunikationsmedel utan också som ett tekniskt förflyllningshjälpmedel för alt de självständigt

skall kunna företa såväl korta som långa resor. Bilen ger möjlighet till frihet och oberoende på ett helt annat sätt än den kommunala färdtjänsten någonsin kan göra.

I samband med resor till och från arbetet krävs för att rörelsehindrade säkert skall komma i lid till jobbet alt de har tillgång till bil. Inte ens inom områden där fördtjänsten är väl utbyggd kan man tillgodose krav på punktlighet. Svårigheter i detla avseende medför begränsningar i möjligheten att erhålla arbete.

Kvaliteten på fördtjänsten är mycket ojämn. Dessutom är kostnaderna per resa mycket höga, vilket vidimeras i annat sammanhang i budgetpropositionen. En enkel resa med specialfordon kostade budgetåret 1976/77 i genomsnitt i Stockholm 88 kr., dvs. 176 kr. för enbart daglig arbetsresa. Med taxi blir kostnaden 36 resp. 72 kr.

Den kommunala färdtjänsten blir sålunda totalt sett ett mycket kostsammare alternativ för samhället än att ge handikappade möjligheten alt använda bilen som förflyllningshjälpmedel. Därför är socialministerns negativa inställning lill den här förändringen mycket märklig. För den enskilde handikappade betyder del naturiigtvis mycket alt han eller hon kan använda sin bil för arbetsresor, och för samhället blir del billigare om den handikappade använder egen bil än om han eller hon skulle anlita färdtjänsten.

I motionen 1068 harjag yrkat att riksdagen hos regeringen begär förslag av innebörd att vid bedömningen av rätlen till handikappersättning skall få beaktas merkostnader för egen bil oberoende av att den handikappade har tillgång till kommunal färdtjänst. Utskottet har så lill vida tillstyrkt motionen, att utskottet förordat att riksförsäkringsverket vid den översyn som anmäls i propositionen också prövar frågan om beräkning av bilkostnader för förvärvsarbetande som har tillgång till kommunal fördtjänst.

Den socialdemokratiska gruppen i socialförsäkringsutskottet har dock i ett särskilt yttrande reagerat mot handläggningen av frågan. Mot bakgrund av att den här frågan redan prövats i olika sammanhang finner vi det beklagligt att ulskottsmajoriteten inte ansett sig kunna tillstyrka fullt bifall lill motionen.

Vi anser således alt man redan nu borde kunna fatta ett beslut i enlighet med motionens krav. Det finns nämligen ingen fråga som är så grundligt utredd som just denna. Genom att återigen hänvisa bilresorna lill ny utredning förhalar man en positiv lösning av handikappades resemöjligheter.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

ELIS ANDERSSON (c):

Herr talman! Samhällets insatser för handikappade präglas i allt högre grad av en strävan lill integrering och normalisering. Syftet är all så långt möjligt undvika särbehandling av handikappade. De åtgärder som olika handikapp kräver bör fogas in i sitt naluriiga sammanhang.

Handikapporganisationerna har inom hela handikappområdet varit en viktig förutsättning för samhällets ökade insatser. I det fortsatta arbetet är samhället, som hittills, beroende av handikapprörelsens medverkan. Därför

157

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

är det ett viktigt samhällsintresse alt ge handikapporganisationerna gynnsamma arbetsbetingelser. Den kraftiga ökningen av statens bidrag lill handikapprörelsen för innevarande budgetår är ett uttryck för det.

De handikappade är starkt beroende av alt den sociala servicen är väl utbyggd. Många handikappade är för sin livsföring och kontakten med andra människor beroende av exempelvis färdtjänst, hjälp med viss personlig omvårdnad, arbelslräning och arbetsanskaffning. En god planering och en väl utbyggd service bidrar till alt många som har relativt svåra handikapp kan leva elt i stort sett normall liv.

Många äldre och handikappade känner oro över att inte fö hjälp i lid om de skulle bli sjuka eller av annan anledning inte skulle kunna klara sig. För att öka tryggheten för dessa människor är det viktigt att man genom telefonjour eller på annat sätt håller kontakt med alla ensamma gamla och handikappade.

Della problem har uppmärksammals och en beredningsgrupp har tillkallats för frågor angående texttelefon för döva och andra frågor angående telefon för handikappade i enlighet med vad som förutskickats i tidigare proposition.

Försvarets hundskola har hittills årligen utbildat 25 ledarhundar för blinda, men genom en förestående omorganisation av verksamheten kommer det alt utbildas 35 hundar åriigen. Eftersom väntetiden pä ledarhundar f. n. i vissa fall kan vara avsevärd är del tillfredsställande alt försvarets hundskola nästa budgetär kan öka utbildningen med 10 hundar.

Det ökade statliga stödet lill handikapporganisationerna är ett uttryck för den betydelse som folkrörelserna tillmäts för samhällets utveckling. I della sammanhang vill jag erinra om att regeringen under 1977 för särskilda projekt och för försöksverksamhet i handikapporganisationernas regi har beviljats ca 3,8 milj. kr. som understöd från allmänna arvsfonden. Handikapprörelsen bör kunna påräkna sådant stöd från arvsfonden även i fortsättningen.

Sedan till det särskilda yttrande nr 1 som socialdemokraterna i utskottet har avgivit beträffande handikappersättning för försäkrade med egen bil. Den motion som berörs i yttrandet har i praktiken tillstyrkts av utskottet. Man säger också i yttrandet att utskottet har intagit en positiv ståndpunkt till motionen och alt man för dagen inte har något annat yrkande än bifall till utskottets hemställan. Utskottet har sagt att riksdagen med anledning av motionen bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Del är mycket märkligt att man har elt särskilt yttrande, då motionen alltså i huvudsak är tillstyrkt.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

158

BÖRJE NILSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Elis Andersson tycker att det är märkligt att vi har ett särskilt yttrande vid utskottets betänkande. Anledningen till del är att den socialdemokratiska gmppen vill reagera mot handläggningen av ärendet.

Frågan om handikappersättning är utredd i många olika sammanhang - det är kanske den mest utredda frågan. Då tycker vi det är märkligt att man

tillsätter en ny utredning. Del är all förhala en reformering av handikappersättningen, och del är detla som vi skarpt vill reagera mot.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Jag hade inte tänkt della i denna debatt, men när jag lyssnade på vad en framträdande man inom handikapprörelsen, Börje Nilsson, sade här måsle jag reagera mot del säll på vilket Börje Nilsson använder fakta.

1 den första budget som vi lade fram, Börje Nilsson, fördubblade vi anslaget till handikapporganisationerna. I år har vi höjt anslaget lill handikapporganisationerna mer än vad prisutvecklingen skulle ge anledning till. Det borde Börje Nilsson tala om för medlemmarna och inte använda handikapprörelsen som en politisk tummelplats - det tjänar varken de handikappade eller handikapprörelsen på.

Del var inte riksförsäkringsverket som accepterade - som Börje Nilsson säger- kritiken ulan det var faktiskt socialministern som gav riksförsäkringsverket i uppdrag alt göra en översyn. Men jag förslår att det är svårt för Börje Nilsson att erkänna det. Sedan har vi också tagit upp andra frågor, t. ex. de flerhandikappades problem och psykotiska barns problem, och vi gör en översyn för all skapa bätlre förhållanden.

Vi har märkt i de handikappades tidskrifter att del i dag ställs stora krav, och det framkommer myckel kritik som jag är förvånad över. Om bara en bråkdel av de krav som har ställts på den nya regeringen hade ställts under tidigare år, hade de handikappade i dag inte haft några problem i samhället.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

BÖRJE NILSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Socialministern slår sig för bröstet och säger att han i sin första budget fördubblade anslaget till handikapprörelsen. Det är i och för sig riktigt, men det skedde på förslag av handikapputredningen. Jag tror inte alt den höjningen annars hade kommit till stånd. Höjningen skedde som sagt på förslag av handikapputredningen, som tillsattes av socialminister Aspling. Jag förslår alt socialminister Gustavsson i del läget inte vågade gå emot handikapputredningens förslag.

När det gäller reformerna i övrigt pä handikappområdet är det ju i dag nästan elt totalt reformstopp. Del är mycket svårt att fä igenom nya förslag pä del området. Vi kan som exempel ta våra förslag beträffande järnvägsvagnarna och många andra krav som vi fört fram men som totalt har nonchalerats. Del görs små förändringar här och var, men det sker inga större reformer.

Årets höjning av anslaget lill handikapprörelsen läcker inte ens inflationen, vilket medför en försämring av verksamheten inom handikapprörelsen.

Sedan säger socialministern att jag inte skall använda handikapprörelsen som tummelplats. Det finns i dag inom handikapprörelsen en myckel kraftig opinion mot att de förslag som rörelsen ställt har nonchalerats. Del är alltså inte bara jag som reagerar, utan det är flera hundra tusen människor som dagligen märker all de för vidkännas en reell standardsänkning. Detla är

159

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

alltså ingenting som jag hittat på. Många människor som redan tidigare haft det myckel svårt får det betydligt sämre i dessa dagar.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Det får stå för Börje Nilssons egen räkning när han påstår att jag inte vågade gå emot handikapprörelsen. Vi gjorde en satsning därför att vi, såsom det klart uttrycks i regeringsdeklarationen, ville ge de handikappade större möjligheter alt anpassa sig i samhället och få levnadsförhållanden som är mer likvärdiga med övriga människors.

Jag vill fråga Börje Nilsson: På vilket område har vi vidtagit åtgärder som medfört försämringar? Det är i och för sig riktigt att det inte förekommit några stora reformer, men del var väl ändå inte så illa ställt när den socialdemokratiska regeringen lämnade ansvaret. Del har skett förbättringar. Men på vilka områden har del, som Börje Nilsson här gör gällande, skett försämringar?

Jag har också mycket goda kontakter med handikapprörelsen, både centralt och lokall. Jag har fått myckel tacksamma uttalanden både från företrädare för handikapprörelsen på del lokala planet och från enskilda för de satsningar vi gjort. Jag tror att även Börje Nilsson föll höra sådana uttalanden, även om han här nu vill ge uttryck för någonting annat. Däremot är del hett naturiigt att handikapprörelsen ständigt för fram nya krav. Del är dess självklara uppgift, eftersom det alltjämt återstår myckel all göra.

160

BÖRJE NILSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara säga att höjningen av själva anslaget lill handikapprörelsen ingalunda var socialministerns idé. Detla fanns med i direktiven till handikapputredningen från socialminister Aspling, och handikapputredningen föreslog exakt del belopp som socialministern sedan log upp i budgeten.

Sedan säger Rune Gustavsson alt det har gjorts satsningar. Men dessa är i dag ytterst marginella. Det händer ju strängt laget ingenting pä delta område. Jag förstår inte varför socialminister Gustavsson inte kunnat följa riksförsäkringsverkels förslag fullt ut beträffande handikappersättningen. Riksförsäkringsverket föreslog i sin utredning att bil skall kunna tillgodoräknas i handikappersättningen. På den punkten har socialministern bromsat. Jag tycker att det är beklämmande alt denna fråga bara förs över lill en ny utredning. Frågan är utredd, och det föreligger elt förslag som man kan acceptera om man har viljan - men det har man inte.

Den viktigaste och största frågan för de handikappade i dag inryms i HAKO-utredningens belänkande. Varför har man lagt den på is, herr socialminister? Där finns ju järnvägsvagnarna och tillgängligheten av allmänna färdmedel. Varför har man nonchalerat den? I den inryms, som jag sade, vikliga krav. Det är litet förvånande att höra socialministern stå här och försöka göra gällande att del sker stora saker på delta område när verkligheten är den att man har lagt på locket.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Vi har inte lagt på något lock, Börje Nilsson. Det är märkligt all Börje Nilsson nästan kritiserar mig för alt jag inte prutade på handikapputredningens förslag i fråga om anslagen. Börje Nilsson kan inte bortförklara att vi fördubblade anslagen lill handikapprörelsen förra året. Det har handikapprörelsen i övrigt observerat, och del borde även Börje Nilsson göra.

Visst återstår det mänga stora frågor all lösa. Men om Börje Nilsson under de senaste tio åren hade ställt en bråkdel av de krav som han ställt under den tid som jag har varit socialminister och fått dem tillgodosedda, så hade vi icke haft några problem för de handikappade i dag.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

Andre vice talmannen anmälde all Börje Nilsson anhållit all lill protokollet fö antecknat att han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

ROLF HAGEL (apk):

Herr talman! Regeringen brukar bedyra att den sociala tryggheten i nuvarande ekonomiska situation är myckel betydelsefull och att åtagandena gentemot barnfamiljer och pensionärer måste stå fast. Ett starkt stöd skall även i fortsättningen ges ät landets pensionärer. Del är vackra ord, men de följs inte upp i praktisk handling.

Det senaste årets stora prisstegringar har vållat bekymmer för lönearbetarna i landet och för låginkomsttagare och pensionärer i synnerhet. Det gäller särskilt de pensionärer som har liten eller ingen ATP. Under 1977 har denna standardförsämring ytteriigare påskyndats. Storkapitalets jakt efter inflatoriska monopolvinster har sammanvävts med den borgeriiga regeringens prisuppdrivning genom momshöjningar, devalvering, kraftiga höjningar av taxor och avgifter för sjuk- och tandvård, radio- och TV-licenser, telefonkostnader, portoavgifter, tidningar m. m.

I sitt betänkande söker socialförsäkringsutskottet bestrida denna standard-sänkande utveckling när man säger: "Utskottet vill erinra om sänkningen den 1 juli 1976 av den allmänna pensionsåldern från 67 lill 65 år och den samtidigt genomförda delpensionsförsäkringen med de väsentligt förbättrade möjligheter till röriig pensionsålder som den innebär."

Visst innebär dessa åtgärder förbättringar av pensionsförsäkringen. Men, och det bör kraftigt understrykas, sänkningen av pensionsåldern och införandet av röriig pensionsålder ger inte pensionärer utan ATP ett enda öre mer för att möta den av kapitalet och dess regering framdrivna ökade dyrtiden.

Utskottets uttalande andas ett stort stycke cynism gentemot de av dyrliden hårt drabbade pensionärerna. Del blir inte heller bättre av det som därefter står i betänkandet: "Genom indexregleringen av folkpensionen och ATP är pensionärerna tillförsäkrade en automatisk kompensation för de allmänna prisökningar som inträffar under ett år. Indexregleringen har medfört icke oväsentliga höjningar av pensionsförmånerna vid tre tillfällen under del senaste året."

161

11 Riksdagens protokoll 1977/78:101-103

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

162

Tre indexregleringar under ett år för all lill synes kompensera prisökningar! Nog innebär del en förödande kritik mot en misslyckad regering och särskilt mot en ekonomiminister som presenterat sig själv som den store inflaiions-bekämparen. Faktum är att trots dessa påstådda kompensationer för prisstegringarna har pensionärerna fåll se sin standard kraftigt försämrad. Del framgår bl. a. av följande sakuppgifter.

Jämfört med januari 1977 är i år utgående grundpension 90 kr. högre. För att la ett exempel så har priset på ett mål mat på pensionärshotell ökat med två kr. Enbart denna prishöjning och höjningen av kaffepriset har ätit upp hela indexkompensalionen.

1 januari i år skedde en ny s. k. indexanpassning. Den innebär fr. o. m. februari en höjning av grundpensionen med 25 kr. per månad. Del räcker inte för alt möta de redan under innevarande år inträffade pris- och kostnads-stegringarna. Del ger ingen som helst kompensation för eftersläpningen av fjolårets prishöjningar. Ändock avvisas det i vår motion och av PRO framförda berättigade yrkandet på en sänkning av indexlröskeln till 2 96 och ett införande av en retroaktiv kompensation för prisstegringarna. På dagligvaror, som är den tunga posten för pensionärer, uppgår prisstegringarna sedan den I januari 1977 till betydligt över 20 96. Det är också bekant att indexbeloppel beräknas på det sättet alt hela raden av kapitalvaror kommer med i beräkningen - kylskåp, frysskåp osv. - produkter som utgör en myckel liten del av pensionärernas konsumtion. Pensionstillskotten är avsedda att ge låginkomstpensionärerna en gradvis standardförbättring. De höjdes under 1977 med 73 kr. Enbart prisökningarna på dagligvaror har ätit upp detla belopp och medfört alt standardförbättringen helt uteblivit.

Indexökningen och höjningen av pensionstillskottet ger sammanlagt t. o. m. mars i år inte fullt 190 kr. per månad. Med 20 96 prisökning på dagligvaror och utslaget på utgångspensionen för man en genomsnittlig ökning av kostnaderna med 242 kr. per månad. Del höjda pensionstillskottet har inte medfört ullovad standardförbättring. Inflationspolitiken har lett lill en standardsänkning.

I elt tidigare inlägg talade herr Ringaby mot en sänkning av indextalet från 3 till 2 96. Herr Ringabys argument för att man inte skulle vidta åtgärder var följande.

Del skulle åstadkomma en väldigt tungrodd apparat med ständiga omräkningar. Man skulle fö, sade herr Ringaby, fem omräkningar per år. Men, herr Ringaby, om den borgeriiga regeringen - vilket jag väl lar detla argument såsom en bekräftelse på -ämnar fortsätta med sin inflationspolitik, som leder till ständiga prisstegringar, är då della i sig självt ett argument för att pensionärerna inte skall erhålla kompensation för prisstegringarna? Delta är någon form av cirkelargumentation, och jag kan inte begripa vart den egentligen skulle leda. Men jag utgår från -av hert Ringabys inlägg-att man räknar med all prispoliliken skall fortsätta på samma sätt som hittills. Pensionärerna skall inte fö någol tillskott och därför vill man inte sänka indextalel.

Jag skall uppehålla mig en liten stund lill vid vad herr Ringaby sade i sitt

inlägg. Jag uppfattade honom så all han menade all en sänkning av indextalet i och för sig skulle vara befogad. Även en höjning av tillskottet skulle vara befogad. Men så pekar herr Ringaby på att vi kommer att fö väldigt många pensionärer i delta land och att utgifterna för dem som slår i produktionen, de arbetande, kommer att bli väldigt höga. Vidare säger herr Ringaby att det inte går alt lägga så mycket på de arbetandes skuldror och alt vi inte skall skapa generationsmotsätlningar. Men är del något annat än att skapa generations-motsättningar att först bedyra att pensionärerna skulle behöva tillskottet men sedan hävda att den arbetande generationen inte har möjlighet alt betala nödvändiga förbättringar? Delta är enligt mitt sätt all se en metod att skapa generationsmotsättningar. Mig säger det att vi borde lägga om vårt skattesystem så att de alltmer stegrade utgifterna för socialvården i delta land kunde betalas på annat sätt än över löneskatt och konsumtion. I stället borde de betalas genom en produklionsbeskattning.

Jag återgår så lill utskottet. Utskottet hänvisar lill att pensionärer med liten eller ingen ATP som regel är befriade från skatt. Della gäller i så fall inte alltid och inte alla.

Det gäller inte heller den del av vår skall som blir allt störte, nämligen den indirekta beskattningen. I verkligheten för pensionärerna avstå drygt en femtedel av sin magra pension till den höjda momsen. Därtill kommer de andra indirekta skatterna, t. ex. lobaksbeskallningen för dem som röker. Tänk också på alla höjda taxor, som jag berörde inledningsvis - där medges ingen befrielse för pensionärer. Allt delta drabbar hårdast människor med låga inkomster eller små pensioner. Det finns således ingen som helst saklig grund för utskottet alt avstyrka vårt krav på uppräkning av pensionernas grundbelopp och av pensionstillskotten.

Vårt yrkande all staten skall överta hela kostnaden för bostadstilläggen har förbigåtts i utskottsbelänkandet. Ändå är det ett faktum att det råder stora olikheter och därmed orättvisor i vårt land. Bostadsbidragen är dessutom en mycket hård belastning för avfolkningskommunerna med deras stora procentuella andel pensionärer.

Det har ofta från regeringshåll framhållits att pensionärerna och barnfamiljerna främst skall skyddas. De skall inte, har man påstått, drabbas av svångremspolilik mot de breda folklagren. Verkligheten talar ett annat och mycket myckel brutalare språk. Pensionärerna, särskilt de med små pensioner, kläms ät hårt av den i profitintresse framdrivna och accelererande dyrliden.

Vi har i vår motion ställt två krav: dels att grundpensionen och pensionstillskottet skall höjas så att köpkraften återställs, dels att indexregeln sänks till 2 96. Nu har det väckts en motion till, som i sak innehåller samma krav. Enda skillnaden är att man där föreslär att ett beslut tas i riksdagen som innebär att vidtagna förändringar skulle kunna gälla från den 1 juli 1978. Vi finner inte att de här motionerna på något sätt står i motsats till varandra. Vi kommer därför all rösta på den motion som väckts av vänsterpartiet kommunisterna och som Karin Nordlander har talat för.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

163

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

PER-ERIC RINGABY (m) kort genmäle:

Herr talman! Det är väl inte så stor idé att bemöta Rolf Hagel. Man vet aldrig riktigt vilken åsikt han företräder. Han trivs ju egentligen inte i någol politiskt parti, ulan han har måst bilda sig elt eget litet parti.

Jag sade alt det hade kanske blivit fem ändringar av pensionsbeloppet under 1977, om vi hade genomfört en ändring varje gång priserna ökat med 2 96, vilket vpk och Rolf Hagel föreslagit. Inflationen 1977 kan rimligen inte den borgerliga regeringen vara ansvarig för, eftersom den tillträdde i oktober 1976. Den inflation som rullade på dä fanns ju i samhällsekonomin redan tidigare.

Vad det är fråga om här är alltså alt om man hade ändrat under 1977 så hade det blivit många uppräkningar och ett väldigt krångel. Det för väl ändå anses ganska tillfredsställande alt en pensionär för sin pension uppräknad flera gånger under år med hög inflation. Den möjligheten har ju inte en vanlig arbetare. Pensionärerna har redan en betydande fördel i del här systemet.

Sedan är det frågan om framtiden - 30 miljarder 1975, 50 miljarder 1985. Del är summor av sådan dignitet att här för varenda löntagare ställa upp om vi skall klara kostnaderna. Därför för man vara försiktig så all man har den unga generationen med sig när man beslutar om förmåner till den äldre.

ROLF HAGEL (apk) kort genmäle:

Hert talman! Första delen av herr Ringabys replik - att han inte vet vad jag står för - förslår jag över huvud taget inte. Jag har i den här församlingen inte talat i frågan om pensioner tidigare, och jag har alltså inte på någol sätt kunnat tala med dubbel lunga. Det jag säger här del slår jag för. Men vad återupprättandet av det kommunistiska partiet i landet har att göra med pensionärernas tillskott kan jag inte begripa, inte heller vad del har med indexregeln att göra.

Men jag vill återgå till den fråga som det handlar om i sammanhanget. Herr Ringaby motiverar svårigheterna att sänka indextalel med att det skulle medföra så många indexomräkningar. Men delta är ju ett argument för alt vi behöver indexomräkningar! Det är självklart alt om priserna stiger skall indexregeln fungera på del sättet all den ger människorna kompensation -alltså de människor som ni säger skall ha full kompensation och icke drabbas av er prispolitik. Men sedan använder ni mängden av prisomräkningar som argument för att det inte går att genomföra dem. Detta är en cirkelargumentation, ingenting annat. Samtidigt är det emellertid, enligt mitt sän alt se, en bekräftelse på alt ni tänker fortsätta att föra en prispolitik som inte bara drabbar pensionärerna ulan också löntagarna genom ständiga prisstegringar.

Det var den frågan vi skulle diskutera, inte frågan varför del finns ett nytt kommunistiskt parti.

164

BRITTA BERGSTRÖM (fp):

Herr talman! Vid föregående års riksdag beslöts om förbättringar av föräldraförsäkringen som ger mer lid för samvaro mellan föräldrar och barn.

Förbättringarna innebär också ökade möjligheter för papporna att medverka i värden av barnen. De nya reglerna trädde i kraft den I januari i år, och vi har ännu inte möjlighet all bedöma effekterna av dem. Den utbyggnaden av föräldraförsäkringen var den första etappen i regeringens program för familjepolitiken.

Den andra etappen i del programmet har nyligen lagts fram för riksdagen i den proposition som föreslår vidgad rätt till ledighet från anställning för vård av barn, alltså propositionen 1977/78:104. Doris Håvik berörde den propositionen i sitt anförande och var då tämligen kritisk, men eftersom propositionen kommer att behandlas i riksdagen senare i år finns del ingen anledning alt nu gå in på densamma.

I regeringens familjepolitiska program finns också planer pä ytteriigare utbyggnad i en tredje etapp, och i budgetpropositionen framhålls att arbetet pågår med denna tredje etapp, som avser alt presentera en samlad lösning av frågorna om vårdnadsbidrag och en ytterligare utbyggnad av föräldraförsäkringen. Man säger i budgetpropositionen också att den fortsatta utbyggnaden kommer alt ske i den takt som del ekonomiska utrymmet medger.

Under den allmänna motionstiden väcktes ett flertal motioner med förslag om förbättringar i föräldraförsäkringen. Jag skall här gå förbi de flesta av dem och bara beröra de motioner som har tagits upp här i diskussionen, nämligen de som följts upp i de två reservationer som de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet har fogat till utskottets belänkande.

Den första reservationen handlar om föräldrapenning för besök i förskoleverksamhet, en fråga som har tagits upp i motionen 1977/78:438. Anna-Greta Skanlz har här ingående behandlat och beskrivit det förslaget. Det innebär alt man vill att en ensamslående förälder skall fö disponera samma antal dagar för besök i förskoleverksamhet som två föräldrar kan göra tillsammans. Utskottet har sett frågan på del sättet all avsikten med föräldrapenning för besök i förskolan är att både mamman och pappan skall kunna fö kontakt med förskoleverksamheten genom alt vara där tillsammans med de egna barnen, och utskottet menar att det bör vara tillräckligt med en dag för att fö denna kontakt mellan föräldern och förskoleverksamheten, liksom del också är tillräckligt för vardera av tvä föräldrar.

Beslutet om föräldrapenning vid kontakt med förskoleverksamheten fattades i riksdagen våren 1976. Såvitt jag kan finna nämns ingenting om att föräldrapenningen skulle avse introduktionen eller inskolningen i förskolan. Dåvarande departementschefen hänvisade till att familjestödsulredningen hade för avsikt all senare återkomma till de särskilda frågor som var förknippade med barnels introduktion i förskola och annan barnomsorg. Den dåvarande departementschefen var ju Sven Aspling, som nu står som första namn bakom den reservation som är fogad lill utskottsbelänkandet.

Jag skulle därför vilja citera ett par ställen i propositionen 1975/76:133 där del här förslaget lades fram. I propositionen på s. 33 redovisas vad utredningen skrivit och det heter bl. a.: "Förslaget innebär alt varje förälder med barn i den kommunala förskoleverksamheten skall ha rätt lill föräldrapenning en dag per år. Föräldrarna skall om de vill kunna byta ut denna dag mot

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

165

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

166

två halva dagar per år." Litet längre ned sägs i referatet: "En fråga som ägnas särskild uppmärksamhet i betänkandet är de problem som knyter an till barnets introduktion i barnomsorgen. Det är enligt utredningen viktigt att barnet gradvis för vänja sig vid den nya miljön och att positiva kontakter mellan föräldrar och personal byggs upp som en grund för det fortsatta samarbetet. Utredningen uttalar att den avser att återkomma lill frågan om en utbyggnad av föräldraförsäkringen för att särskilt tillgodose behovet av ledighet för föräldrar när barnet skall börja i daghem e. d." Föredragande departementschefen säger vidare på s. 46: "Förslaget om föräldrapenning vid kontakt med förskoleverksamheten har tagits emot positivt av de flesta remissinstanserna. För egen del vill jag understryka betydelsen av en nära samverkan mellan föräldrar och den personal som är sysselsatt i barnomsorgen. Utredningens förslag ger enligt min mening goda möjligheter all i ökad omfattning fö till stånd en samverkan och att ge föräldrarna lillföllen att uppleva bamets miljö i förskoleverksamheten." I anknytning härtill föreslår departementschefen all man skall följa utredningens förslag enligt det citat jag lämnade tidigare.

Anna-Greta Skantz frågade om folkpartiets inställning och anser alt vi inte borde följa utskottets skrivning, som innebär ett avstyrkande av motionen. Hon redovisade ett yttrande som Folkpartiets kvinnoförbund gjort i november 1975,såvitt jag förstår med anledning av familjestödsutredningens förslag i denna fråga. Folkpartiets kvinnoförbund framhöll då vikten av att barnen i lugn och ro kan introduceras i förskolan. Man kan fråga sig varför departementschefen inte i propositionen log upp det förslag som just nu är så kolossall intressant. Man hade ju dä redan ett förslag, nämligen i det yttrande som har lämnats av Folkpartiets kvinnoförbund och som alltså gäller introduktionen i förskolan, inte alls del som motionen 438 egentligen handlar om, även om man i denna motion också talar om introduktion.

1 folkpartiels partimotion med anledningav propositionen 133 framhålls alt det är viktigt med en inskolningsperiod på daghem. Visst ansluter jag mig lill den uppfattningen, men vi har i utskottet pekat på alt familjestödsulredningen arbetar med denna fråga och väntas lägga fram ett förslag i detla avseende. Man kan på den punkten säga att vi följeren gammal god tradition från den socialdemokratiska liden: alt utredningar skall fö fullfölja de uppdrag de har.

Givetvis ansluter jag mig också lill den uppfattning som fragmentariskt kommit till uttryck i en annan motion som lämnats in av folkpartister och där man talar om vikten av samverkan mellan barn, föräldrar och förskola.

Den andra reservation som socialdemokraterna fogat vid utskottsbetänkandet anknyter till den socialdemokratiska motionen 327, med yrkande om alt riksdagen nu skall fatta ett principbeslut om ett uibyggnadsprogram för föräldraförsäkringen. Doris Håvik har ulföriigt redovisat innehållet i motionen, och jag kan därför gå förbi del. Jag kan dock inte låta bli alt kommentera Doris Håviks inledning i detta sammanhang, där hon sade att den borgeriiga regeringen har fördjupat klyftorna i samhället.

Man kan ju fråga sig hur klyftorna i samhället hade sett ut, om vi hade haft

en socialdemokratisk regering, vilken som enda botemedel möt den ekonomiska kris som vi befinner oss i föreslår ytteriigare pålagor på företag och näringsliv. Detta skulle riskera sysselsättningen på åtskilliga områden och medverka lill ökad arbetslöshet, som skulle skapa betydligt svårare klyftor än de som Doris Håvik nu kunde peka på i delta sammanhang.

Ett ställningstagande från riksdagen förde förslag som framförs i motionen skulle innebära omfattande bindningar för framliden. Som jag tidigare har nämnt har regeringen ett utbyggnadsprogram för familjepoliiiken i tre etapper. Förslaget om den andra etappen har just lagts fram för riksdagen. Den tredje etappen måste genomföras med hänsynstagande till det ekonomiska utrymme som kommer att finnas.

I samband med denna tredje etapp berörde Doris Håvik det vårdnadsbidrag som vi från regeringspartierna tidigare har talat om. Doris Hävik menade att del skulle vara ett dåligt förslag och att delta vårdnadsbidrag skulle utgå till familjerna oberoende av antalet barn. Jag vet inte varifrån Doris Håvik har sina informationer beträffande regeringsförslagen, men hittills föreligger såvitt jag vet inte något sådant. Man håller på alt arbeta med detta. En speciell arbetsgrupp har i uppdrag att la fram olika modeller för hur denna fråga skall kunna lösas, och jag tycker knappast att det kan finnas någon anledning att kritisera ett reformförslag som vi hittills vet så litet om.

När del gäller motionen 327 hänvisar utskottet till att förbättringar av föräldraförsäkringen trätt i kraft så pass nyligen som den 1 januari i år och menar att det inte nu finns anledning att fatta beslut om ytterligare uibyggnadsprogram.

Med det här yrkar jag avslag på reservationerna 1 och 2 till det här avsnittet och bifall lill utskottets hemställan i alla dess delar.

Jag vill också som hastigast nämna motionen från vänsterpartiet kommunisterna med nr 701, där man också föreslår ytterligare utbyggnad av föräldraförsäkringen. Hittills har ingen yrkat bifall till motionen. Utskottet avstyrker den, och jag yrkar också avslag på den.

Och jag yrkar som sagt bifall lill utskottets hemställan.

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Föräldrapenning, m. m.

På förslag av andre vice talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle fortsättas kl. 19.30.

§ 12 Anmäldes och bordlades

Förslag

1977/78:19 Fullmäktiges i riksgäldskonloret förslag till anslag för budgetåret

1978/79 lill Riksgäldskonloret: Kostnader för inredning och utrustning

m. m. i kv. Loen 4 och 5

§ 13 Anmäldes och bordlades

Motioner

1977/78:1822 av Karl Boo och Karl Bengtsson

1977/78:1823 av Kurt Hugosson m.fl.

1977/78:1824 av John Johnsson m.fl.

167

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

1977/78:1825 av Elver Jonsson m.fl. 1977/78:1826 av Kjell Mattsson m.fl. 1977/78:1827 av Sven Mellqvisi m.fl. 1977/78:1828 av Lennart Nilsson 1977/78:1829 av Torslen Sandberg 1977/78:1830 av Rolf Sellgren 1977/78:1831 av Rune Tolvaldm.fl. 1977/78:1832 av Sven-Olov Träff 1977/78:1833 av Sven-Olov Träff och Johan Olsson 1977/78:1834 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1977/78:92 om åtgärder för att förbättra lokal och regional kollektiv persontrafik

1977/78:1835 av Per Bergman m.fl. 1977/78:1836 av Torsten Gustafsson och Per-Axel Nilsson 1977/78:1837 av Per Olof Håkansson m.fl. 1977/78:1838 av Olle Wästberg i Stockholm 1977/78:1839 av Allan Åkeiiind m.fl. med anledning av propositionen 1977/78:93 om ansvarsfördelning inom bostadsförsörjningen m. m.

riktlinjer för

1977/78:1840 av Thure Jadestig 1977/78:1841 av Göran Karlsson m.fl. 1977/78:1842 av Blenda Littmarck och Göthe Knutson 1977/78:1843 av Ulla Tilländer 1977/78:1844 av Rune Torwald 1977/78:1845 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1977/78:105 om åtgärder mot narkotikamissbruk

1977/78:1846 av Curt Boström m.fl. 1977/78:1847 av Allan Gustajsson 1977/78:1848 av Sune Johansson m.fl. 1977/78:1849 av Johan Olsson och Rune Torwald 1977/78:1850 av Olof Palme m.fl. 1977/78:1851 av Sten-Ove Sundström m.fl. 1977/78:1852 av Lars Werner m.fl. 1977/78:1853 av Rune Ångström och Börje Hörnlund med anledning av propositionen 1977/78:111 om statens stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m. m.

168

1977/78:1854 av Olle Eriksson och KaiI-Eric Norrby 1977/78:1855 av Svante Lundkvist m.fl.

med anledningav propositionen 1977/78:113 om särskilt stöd till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder

1977/78:1856 av Ylva Annerstedt Nr 102

1977/78:1857 av Lars Werner m.fl. Onsdagen den

med anledning av propositionen 1977/78:116 med förslag till anslag till 29 mars 1978

statens vatlenfallsverk för budgetåret 1978/79, m. m. __________

1977/78:1858 av Per Olof Håkansson m.fl. med anledning av propositionen 1977/78:122 med förslag om anslag till lån lill experimentbyggande m. m.

1977/78:1859 av Sten Svensson m.fl. 1977/78:1860 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1977/78:124 om lån för forskningsverksamhet i Ranstad

1977/78:1861 av Nils Hörbeig och Essen Lindahl 1977/78:1862 av Hans Nyhage

med anledning av propositionen 1977/78:126 om ersättning för brottsskador

]917 /7S.l%63 av Alf Wennerjbrs m. fl. med anledningav propositionen 1977/ 78:129om dislriklsindelning, arbets-och personalorganisation m. m. inom exekutionsväsendet

1977/78:1864 av Curt Boström m.fl. med anledning av propositionen 1977/ 78:140 med förslag om allmän beredskapsbudget för budgetåret 1978/79

1977/78:1865 av Gunnar Biörck i Värmdö 1977/78:1866 av Göthe Knutson 1977/78:1867 av Olle Svensson m.fl.

med anledning av talmanskonferensens förslag (1977/78:18) om fortsatt försöksverksamhet med riksdagsinformation till allmänheten

§ 14 Anmäldes och bordlades Socialutskottets betänkande

1977/78:25 med anledning av i propositionen 1977/78:1(X) gjorda framställningar inom socialdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

169

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

§ 15 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

Anmälan av inter
pellation den 29 mars

1977/78:152 av Nils Berndtson (vpk) lill industriministern om åtgärder för att säkra sysselsättningen i Värmland:

Omfattande förelagsfusioner kommer slag i slag. Nyligen bekantgjordes planer på samgående mellan Fagersta, Uddeholm och SKF på slålsidan. Nu aviseras elt samgående mellan Uddeholm och Billerud inom skogs- och skogsindustrirörelsen.

Åtgärderna kommer att på elt avgörande sätt påverka sysselsättningen i Värmland. Vilka fabriker som kommer att läggas ner och hur många arbelstillföllen som försvinner vid elt samgående mellan Uddeholm och Billerud slår redan till debatt.

Det är uppenbart att snäva företagsekonomiska beräkningar fäller avgörandet, medan hänsynen lill de anställda saknas. Det förhållandet att berörda förelag hämtat väldiga vinster ur den värmländska naturen hindrar dem inte från att kasta ut anställda i arbetslöshet och beröva orter möjligheter att fortleva.

Även om privata intressen bestämmer i frågor av delta slag förefaller del sannolikt att regeringen är underrättad om planerna. Frågan är då hur regeringen agerar för alt säkra sysselsättningen. Hittills har tyvärr regeringens handlande varit synneriigen passivt. I fråga om det tidigare beslutade lånet till Uddeholm förekom sålunda inga krav på motprestationer för alt säkra sysselsättningen.

Det kan inte vara rimligt att passivt åse eller t. o. m. medverka till förelagsfusioner vilkas syfte är alt undandra arbetstillfällen. Krav om ersättningsindustrier måste ställas på de berörda bolagen. Statliga insatser för att bevara och skapa nya arbetstilirällen är nödvändiga. Inför det sysselsättningshot som nu uppstått för Värmland har t. o. m. frågan om en katastrofplan aktualiserats. Elt förstatligande av företag för att säkra sysselsättningen, bl. a. genom en planmässig utbyggnad av vidareförädling, ter sig också som en rimlig åtgärd.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga industriministern:

Vilka åtgärder planerar regeringen mot bakgrunden av utvecklingen inom stål- och skogsbranscherna och de aktuella företagsfusionerna vidta för att säkra sysselsättningen i Värmland?

170

§ 16 Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

den 29 mars

1911/78:365 av Olle Wästberg i Stockholm (fp) lill budgeiministern om del statliga stödet till tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska:

Regeringen har förbättrat stödet lill invandrarnas tidningar. En förutsättning för statligt stöd till tidningar och tidskrifter på andra språk än svenska är dock alt tidningens innehåll "i huvudsak berör förhållandena i Sverige". Denna regel har fött starkt negativa effekter, främst när det gäller de balliskspråkiga tidningar som vänder sig lill en ivåspråkig läsekrets och av naturiiga skäl ägnar huvudintresset ät vad som händer i hemländerna. .

Anser statsrådet all erfarenheterna av reglerna för bidrag till tidningar på andra språk än svenska motiverar en omprövning av regeln om all ett villkor för stödet skall vara alt publikationens innehåll i huvudsak berör förhållandena i Sverige?

1977/78:366 av Rune Torwaldic) lill statsrådet Ingegerd Troedsson om rätlen till ersättning för värd på privat sjukvårdsinrättning:

För drygt en månad sedan blev en dam i Göteborgstrakten drabbad av gallslensbesvär. Efter läkarbesök och röntgenundersökning konstaterades förekomst av gallsten och infektion i gallgången. Dä väntetid för gallstensoperation f n. är bortåt ett halvår, accepterade damen på läkarens inrådan att bli opererad och vårdad på del privata Carianderska sjukhemmet för att slippa den långa väntetiden och inte behöva avbeställa en redan betald ulrikesresa under april.

Operationen gick bra, och efter fem och en halv dagars vård kunde hon lämna sjukhuset. Efter någon vecka fick hon en räkning på sammanlagt drygt 3 800 kr., fördelande sig pä 1 210 kr. i rumsavgifier, 1 735 kr. i läkararvoden och drygt 850 kr. för andra kostnader. Vid besök hos försäkringskassan underrättades hon om att hon inte kunde fö ut någon som helst ersättning för dessa kostnader för sjukhusvård. En väninna till henne fick för några år sedan vid en gallstensoperation på samma sjukhus ungeför hälften av kostnaden ersatt av försäkringskassan.

Har aktuella ersättningsregler för vård på privata sjukvårdsinrättningar nyligen ändrats?

Anser statsrådet nuvarande regler godtagbara ur patientens synpunkt? Om inte - övervägs någon översyn av dessa bestämmelser?

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

/Meddelande om .frågor

171

Nr 102

Onsdagen den 29 mars 1978

Meddelande om frågor

1977/78:367 av Lennart Nilsson (s) till industriministern om den framtida verksamheten vid Nordverk AB i Uddevalla:

Vid Nordverk i Uddevalla finns ca 350 anställda. En stor del av de produkter som tillverkas vid förelaget är inredningsdelaljer lill AB Volvo. Volvo har nu förklarat att man inte tänker lägga ut fler arbeten vid Nordverk efter sommaren 1979 -detta trots alt produktionen och fabriken till stor del är uppbyggd kring ett samarbete med Volvo.

Ca 200 människor är berörda av Volvos planer. Mot bakgrund av de marknadsproblem den andra delen av Nordverks produktion (vägmaskiner) har är oron stor för hela företagels framlida existens.

Varsel har också skett för ett 60-lal tjänstemän och kollektivanställda. Flyttar Volvo sin produktion frän företaget ökar ytterligare problemen i Uddevalla, där oron är stor inför framtiden inom varvs-, leko-, hotell- och restaurangnäringen.

Mot bakgrund av del anförda vill jag till industriministern ställa följande frågor:

Anser industriministern alt Volvo har något ansvar för Nordverks framtid?

Är industriministern beredd all medverka lill alt skapa en alternativ produktion vid Nordverk?

172

§ 17 Kammaren åtskildes kl. 17.57.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1977/78:102 Onsdagen den 29 mars

Riksdagens protokoll 1977/78:102