Riksdagens protokoll 1977/78:100 Fredagen den 17 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1977/78:100

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:100

Fredagen den 17 mars

Kl. 09.00

§ 1 Fyllnadsval till utrikesnämnden m. m.

TALMANNEN: Folkpartiets partigrupp har som ny ledamot i utrikesnämnden efter Rolf Wirtén anmält Björn Molin, som ny medlem i Nordiska rådet efter Rolf Wirtén anmält Gabriel Romanus samt som ny suppleant i Nordiska rådet efter Gabriel Romanus anmält Elver Jonsson.

Talmannen förklarade därefter valda lill

ledamot i uiiikesnämnden

(för återstoden av riksdagens innevarande valperiod)

Björn Molin (fp)

medlem i Nordiska rådet

(för tiden intill dess val nästa gång ägde rum)

Gabriel Romanus (fp)

suppleant i Nordiska rådet

(för liden intill dess val nästa gång ägde rum)

Elver Jonsson (fp)

§ 2 Justerades protokollet för den 9 innevarande månad.

§ 3 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökan:

Till riksdagens kammare

Undertecknad anhåller om ledighet från riksdagsarbelet på gmnd av personliga skäl under tiden den 28 mars-den 16 maj 1978. Stockholm den 14 mars 1978 Gösta Andersson

Kammaren biföll denna ansökan.

Talmannen anmälde atl Marianne Jönsson (c) skulle inträda som ersättare för Gösta Andersson under hans ledighet från riksdagsmannauppdraget.

187

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om liiläggsdirekiiv lill 1976 års.fäslig-helstaxeringskom-milté. rn. m.

§ 4 Upplästes följande till kammaren inkomna skrivelse:

Till riksdagens kammare

Undertecknad anhåller härmed om entledigande från uppdraget som ersättare i riksdagen på grund av flyttning från Norrbottens län. Hammerdal den 15 mars 1978 Per Ake Nilsson

Denna anhållan bifölls av kammaren.

§ 5 Om tilläggsdirektiv till 1976 års fastighetstaxeringskommitté, m. m.

Budgetminislern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för att besvara/I//" Wennerfors (m) den 28 februari anmälda fråga, 1977/78:319, och anförde:

Herr talman! Alf Wennerfors har frågat mig när jag avser att utförda tilläggsdirektiv till 1976 års fastighetstaxeringskommilté samt komplettera utredningen med ytteriigare pariamentariker.

Tilläggsdirektiven torde komma atl publiceras under denna dag. Samlidigl utses också de nya ledamöterna.

ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Jag ber att fö tacka budgetminislern för svaret.

Vi har fåu vänta en lid på tilläggsdirektiven. Så mycket mer glädjande är det atl vi nu för elt positivt besked om att de skall publiceras i dag. Vilka är huvudpunkterna i tilläggsdirektiven? Det skulle naturliglvis vara intressant för kammarens ledamöter alt fö höra åtminstone något härom.

Enligt riksdagens beslut i höstas skall alltså den lägsta procentsatsen för inläklsberäkning av villor fr. o. m. 1979 års taxering höjas från 2 96 lill 3 %. För villor med nuvarande taxeringsvärde på över 200 000 kr. innebär ju detta atl schablonintäkten höjs med 2 000 kr. I och för sig anses väl den höjningen ganska rimlig i jämförelse med kostnadshöjningarna vid andra boendeformer. Men del som oroar många är de konsekvenser som 1981 års allmänna fastighetstaxering kan få. Enligt gällande bestämmelser skall ju taxeringsvärdet motsvara 75 % av villans allmänna saluvärde. Nu finns det statistik som visar alt relationen mellan taxeringsvärdena och villapriserna 1975 var bara 61 96. Eftersom villornas taxeringsvärden justerades 1975 var detta ganska anmärkningsvärt. Någon större skillnad mellan taxeringsvärdena och villapriserna borde åtminstone inte finnas under det första året av den löpande fastighetsiaxeringsperioden.

Man kan således anta att 1981 års allmänna fastighetstaxering kan komma atl medföra avsevärda höjningar av taxeringsvärdena, och det är delta som börjar oroa villaägarna. Jag förutsälter alt budgetministern är medveten om denna oro. Antag, herr budgeiminister, att 200 000-kronorsvillan får sitt taxeringsvärde höjt med 60 96. Det kan bli 70 96 och även 80 96, men låt oss antaga alt taxeringsvärdet höjs med 60 96 lill 320 000 kr. Då höjs faktiskt

intäkten från 6 000 till 14 000 kr. Att den inläktshöjningen innebär en avsevärd skattestegring för villaägarna står klart, inte minsl för de äldre av dessa som oftast har betalat av det mesta av villalånet.

Det förtjänar också alt nämnas att det även för denna typ av villor blir fråga om s. k. lyxbeskatlning, dvs. man måste i kalkylerna för dessa t. o. m. räkna med den högsta procentsatsen för intäktsschablonen, nämligen 10 %. Detta räkneexempel visar hur viktigt det äratt man snarast prövar åtgärder som kan mildra följderna av 1981 års allmänna fastighetstaxering, och jag hoppas att det är det som framgår av de aktuella direktiven.

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om avgiftsbeläggningen av slalliga parkeringsplatser

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag vill bara säga att kommitténs uppdrag gäller alt pröva procentsatser och skiktgränser inom fastighetstaxeringen, mot bakgrund av den prisutveckling som har sken under senare år och därmed förväntade högre taxeringsvärden som kan bli resultatet av 1981 års taxering. Detta nämndes i propositionen i höstas som ett problem som borde prövas. Jag har upprepat samma uppfattning vid en antal olika tillfällen,och även i utskottets betänkande i ärendet angavs att frågan om procentsatser och skiktgränser borde övervägas. Detta skall nu kommittén göra.

Nästa fastighetstaxering skall alltså gälla 1981, och det är gott om lid till dess. Jag förutsätter alt kommittén i god lid före laxeringsarbetets början kommer atl framlägga sill förslag, så atl regering och riksdag får tillfälle atl pröva det.

Överiäggningen var härmed slutad. § 6 Om avgiftsbdäggningen av statliga parkeringsplatser

Budgetminislern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för aU besvara Joakim Ollens (m) den 9 mars anmälda fråga, 1977/78:343, och anförde:

Herr talman! Joakim Ollen har frågat mig om regeringen avser atl vidta någon åtgärd med anledning av det för åtta år sedan fattade beslutet om avgiftsbeläggning av statliga parkeringsplatser.

Den omedelbara innebörden av regeringens beslut var att studier av effekterna av avgiftsbeläggning av befintliga statliga parkeringsplatser skulle inledas med Storstockholm som försöksområde. Med utnyttjande av erfarenheterna från åtgärderna inom Slorstockholmsområdet borde avgiftsbeläggning av statliga parkeringsplatser inom övriga delar av landet genomföras successivt. Ansvaret för samordningen av arbetet lades på byggnadsstyrelsen, som också fick i uppdrag att återkomma till regeringen med förslag till tillämpningsbestämmelser för genomförandet.

Försök med olika former av avgiftsbeläggning har därefter genomförts både i Stockholm och i andra delar av landet. Byggnadsstyrelsen redovisade erfarenheter från det dittills bedrivna arbetet våren 1976.

Av redogörelsen samt yttranden från bl. a. statens planverk och Svenska kommunförbundet kan man dra slutsatsen atl det finns fler problem invävda

189

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om avgiftsbeläggningen av statliga parkeringsplatser

i denna fråga än som -såvitt man nu kan utläsa - förutsågs i del ursprungliga uppdraget.

De statliga myndigheterna svarar ofta för en betydande del av antalet arbetsplatser på de enskilda orterna. De är många gånger koncentrerade till begränsade områden inom tätorternas centrala delar. Trafikförsörjningen till de statliga arbetsställena måste självfallet inordnas under den trafik- och parkeringspolitik som de berörda kommunerna för. Den avgiftspolilik som staten tillämpar för de biluppslällningsplaiser som staten förfogar över måste alltså i första hand anpassas härefter.

Överväganden om den fortsatta inriktningen av arbetet med avgiftsbeläggning av statliga biluppslällningsplaiser pågår f n. Det är min uppfattning alt de hiuillsvarande riktlinjerna måste kompletteras i vissa avseenden. När detta har skett räknar jag med alt det finns förutsättningar för att snabbt fullfölja arbetet med avgiftsbeläggning.

190

JOAKIM OLLEN (m):

Herr talman! Jag lackar budgetminislern för det utföriiga och relativt positiva svaret på min fråga.

Det märkliga med frågan om avgiftsbeläggning av statliga parkeringsplatser är naturiigtvis att så lång lid har förflutit från det aU regeringen ursprungligen beslutade sig för alt genomföra en sådan avgiftsbeläggning.

Del kan givetvis hävdas all all verksamhet måste fö finna sina former och all man inte skall rusa åstad och åstadkomma lösningar som man sedan har anledning atl ångra. Men del är väl inte förmätet att påslå att den fråga vi nu diskuterarärav så pass måttligt omföng att man ulan att löpa någon större risk skulle kunna bestämma sig för en linje, då nu nästan etl decennium förfiuiit sedan man första gången bestämde sig.

Låt mig betona att del inte bara från en allmän effektivitetssynpunkt finns anledning all så alt säga komma till skon i denna fråga. Som jag framhållit i min fråga måste det uppfattas som ganska orältvisl för dem som nu har betalat för sina parkeringsplatser under en ansenligt antal år att statligt anställda kolleger på andra håll inte betalar. Rättviseargumeniei är det främsta argumentet för en snabb lösning av denna parkeringsfråga.

När man skall välja väg och bestämma sig för att antingen fullfölja avgiftsbeläggning eller avstå, finns flera skäl som talar för all faktiskt avgiftsbelägga. Det finns ju en ekonomisk aspekt på frågan. Om avgiftsbeläggning kunde genomföras generellt skulle det kunna inbringa ca 30 milj. kr. till statskassan. I miljardunderskotlens tidevarv har väl detta inte någon avgörande statsfinansiell betydelse, men om jag har uppfattat vår nuvarande budgetminister rätt är han mån om varje krona. Framhållas bör också att en sådan här avgiftsbeläggning inte är detsamma som all ta betalt för en tjänst som i och försig inte är värd någol. Fördel första bör avgiften kunna hållas på en låg nivå-i min räkneexempel förutsatte jag 3 kr. per dag. För del andra för det förutsättas alt de avgifisbelagda parkeringsplatserna genomgående skulle vara bevakade, vilket naturiigtvis är en fördel. Till detta skall läggas att den som har en betald parkeringsplats skall kunna var säker på att det verkligen

finns plats för vederbörandes bil, vilket också det kan förväntas vara av etl värde för den enskilde statstjänstemannen motsvarande exempelvis 3 kr. per dag.

Sist och slutligen vill jag säga att om någon efter en avgiftsbeläggning föredrar att utnyttja kollektivtrafiken, är väl detta i och för sig inte av ondo.

Får jag nu för det första med anledning av budgetministerns svar fråga om han avser alt genomföra en generell avgiftsbeläggning.

Får jag för det andra fråga vilka överväganden i huvudsak som återstår innan den här verksamheten kan komma i gång i full utsträckning.

För det tredje skulle jag naturligtvis gärna vilja höra om det kommer alt bli möjligl all genomföra en generell avgiftsbeläggning, innan beslutet från 1970 för fira sitt tioårsjubileum.

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om avgiftsbeläggningen av statliga parkeringsplatser

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag tycker också att åtta år är en lång tid, och jag frågar mig naturligtvis vad jag under min ministertid och vad min företrädare under sin något längre ministertid borde ha gjort för att finna en lösning på denna fråga.

Nu är frågan visseriigen av måttligt omföng, men den är ändå tämligen komplicerad, framför allt därför atl statlig verksamhet finns föriagd till så många kommuner och att staten måsle ta hänsyn till den trafik- och parkeringspolitik som resp. kommun för.

Nu kompletterar Joakim Ollen sin fråga med tre nya frågor, som jag just i dag inte gärna vill svara på därför att överläggningar pågår med berörda statliga myndigheter, med beaktande av just de olika trafik- och parkeringsregler som gäller i resp. kommun. Jag tycker inte det är rikligt lämpligt att, innan de överläggningarna är slutförda, i kammarens talarstol ge svar på frågor som är under övervägande, frågor där del från kommunerna framförs tämligen skiftande uppfattningar och där vi försöker finna någon gemensam linje.

Jag har en ganska positiv tro på alt vi snart skall klara detta. Frågan skall i varje fall inte fira något tioårsjubileum olöst.

JOAKIM OLLEN (m):

Herr lalman! För delta senaste besked tackar jag naturligtvis. Del är ju angeläget att därmed få en markering av att del blir etl resulial så småningom. Budgetminislern och jag skall väl inte bli osams om det närmare datum då reformen skall träda i kraft; frågan är trots allt av rält begränsad betydelse.

Låt mig ändå peka på alt riksdagens revisorer, som ju bl. a. till uppgift att se till att de beslut som fattas i olika delar av statsförvaltningen också blir effektuerade, för tre år sedan framhöll att ingenting hade hänt, eller an i varje fall inte tillräckligt mycket hade hänt, och att detla var relativt anmärkningsvärt.

Jag vill också gärna passa på atl säga attjag givelvis är fullt medveten om alt

191

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om rätten till förvärvsavdrag vid inkomstbeskali-ningen

ansvaret under den huvudsakliga lid, då det här beslutet inte har blivit fullt ut effektuerat, inte faller på den nuvarande budgetminislern.

Budgetminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr lalman! Men sedan riksdagens revisorer gjorde sitt uttalande har en del hänt, och mera kommer all hända.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om rätten till förvärvsavdrag vid inkomstbeskattningen

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för aU besvara Joakim Ollens (m) den 9 mars anmälda fråga, 1977/78:344, och anförde:

Herr talman! Joakim Ollen har frågat mig om regeringen avser att vidtaga någon åtgärd syftande till alt ändra reglerna om förvärvsavdrag vid gemensam vårdnad. Gemensam vårdnad kan förekomma inte bara i de fall barnet och föräldrarna bor tillsammans utan också då barnets föräldrar bor isär. Jag utgår ifrån att med frågan åsyftas den silnämnda gruppen.

Av intresse i detla sammanhang är främst rätten till förvärvsavdrag, skattereduktion och avdrag för underhållsbidrag. De båda förstnämnda förmånerna tillkommer den förälder hos vilken barnet anses hemmavarande den 1 november inkomståret. Den andra föräldern har i stället rätl till avdrag med högst 2 500 kr. för de bidrag som lämnats för barnets underhåll.

När de nya vårdnadsbeslämmelserna infördes år 1976 gjordes den bedömningen atl skattereglerna inte behövde ändras utan kunde tillämpas även vid gemensam vårdnad då föräldrarna inte sammanlever. Enligt min mening uppkommer inte heller några problem i flertalet fall. I den mån oklarheter och andra problem uppkommer på skatteområdet för man givetvis överväga vilka ålgärder som där kan behövas. Riksskatteverket har sin uppmärksamhet riktad på saken.

192

JOAKIM OLLEN (m):

Herr talman! Jag tackar budgetminislern för svarel på denna fråga.

Ännu är det inte något slort antal gemensamma vårdnader som har förordnats av våra domstolar sedan reformen genomfördes i början av 1977. Icke desto mindre har många föräldrar nu kommit att ställa sig frågan om de inte borde ha rält till förvärvsavdrag vid inkomsttaxering. Också inom de olika taxeringsmyndigheterna runl om i landet har frågan vållat en del bekymmer.

Huruvida denna tveksamhet är motiverad eller inte kan man naturiigtvis ha olika meningarom. Ensak torde dock vara klar: det hade varit en fördel alt mera ingående överväga denna och liknande frågor innan man bestämde sig för alt införa gemensam vårdnad. Nu skall väl inte budgetminislern och jag här i dag ha en debatt om den gemensamma vårdnaden som sådan, men låt mig erinra om alt ett stort antal remissinstanser höjde ett varnande finger

inför komplikationerna då det gällde till vem olika typer av bidrag och skatteförmåner skulle utgå när ett skilt par hade gemensam vårdnad om sina barn. Det är nog ingen överdrift att påstå atl den dåvarande justitieministern tillbakavisade dessa farhågor på ganska formalistiska grunder. Han framhöll att införandel av gemensam vårdnad i sig inte skulle komma atl medföra komplikationer, eftersom vårdnadsreglerna inte styr rätten till exempelvis förvärvsavdrag. Del är naturiigtvis helt rikligt - i teorin. Gemensam vårdnad är inte liktydig med gemensam vård av barnet, och det bör därför gå atl bedöma var barnet är hemmavarande även då två frånskilda föräldrar har gemensam vårdnad - det kan man åtminstone lycka.

Nu ärdet emellertid på det viset att många som har sökt och fått gemensam vårdnad uppfattar det så, att de i slor utsträckning skall dela på den faktiska skötseln och vården av barnet. Och en av de bärande intentionerna bakom denna föräldrarättsliga reform varju också atl barnen verkligen skulle ha en fullgod kontakt med båda föräldrarna. Om så sker i praktiken kan riksdag eller regering knappast i efterhand komma och säga lill föräldrar med gemensam vårdnad all detta med den gemensamma vårdnaden är nog gott och väl, men ni måste väl beslämma er för vem barnet verkligen skall bo hos, så alt skattemyndigheterna utan all behöva klia sig alltför mycket i huvudet på ett rättvist sätt skall kunna dela ut skalleförmåner!

Låt mig bara avslutningsvis peka på atl detla problem har en ganska avsevärd ekonomisk betydelse. Den föräldersom anses ha barnet boende hos sig för tillgodoräkna sig förvärvsavdrag, vilket med 60 % marginalskatt innebär I 200 kr. Samma förälder får dessutom skattereduktion med 1 800 kr. Det blir alltså 3 000 kr. netto, en icke föraktlig summa. Den andra föräldern för ingenting. Jag förstår uppriktigt sagl inte rättvisan i detta förhållande.

Jag skulle ändå vilja fråga budgetministern om han anser att det är riktigt rimligt, när nu riksdagen har beslutat sig för aU genomföra den här reformen, att man inte lar de skallemässiga konsekvenserna. Ämnar budgetministern för egen del också följa dessa problem för atl eventuellt ta initiativ till förändringar i reglerna som kan åstadkomma elt måhända något rättvisare förhållande?

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om rätten lill förvärvsavdrag vid inkomstbeskattningen

Budgetminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Nu gäller rätt till gemensam vårdnad också i de fall då barnets föräldrar bor isär. Jag skall inte la upp debatt om huruvida delta var ett klokt beslut eller ett mindre klokt beslut - mer än genom att säga att jag tycker att det i alll väsentligt var etl klokt beslut. Men självfallet gäller det alt finna vettiga regler och en så vettig tillämpning som möjligt av dessa regler.

Jag har alltså uppfattningen atl det fungerar bra i de fiesta fall. Men jag är också medveten om atl det i en hel del fall finns ett antal oklarheter och problem. Informationen har kanske i vissa fall varit otillräcklig, och det har i praktiken visat sig uppkomma problem som man kanske inte tillräckligt förutsåg när man antog den här lagen.

Nu har vi ännu så länge ganska kort erfarenhet. Riksskatteverket följer frågan ingående i syfte alt skaffa sig erfarenhet av vilka slag av problem som

193

13 Riksdagens protokoll 1977/78:98-100

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om rätten lill .förvärvsavdrag vid inkomstbeskattningen

finns och hur man skall komma lill rälta med dem. Jag förutsätter att verkel sedan kommeratt föreslå de förändringar och andra åtgärder som kan komma att visa sig nödvändiga.

Får jag sedan beträffande förvärvsavdragel säga alt 1972 års skatieutrednings belänkande nu är ute på remiss. När vi fått in remissvaren skall vi pröva frågor som bl. a. gäller olika avdrags roll i skattesystemet. Så länge remissbehandlingen pågår avstår jag från atl yttra mig om hur jag tycker skattesystemet på den här punkten skall se ul i framtiden.

JOAKIM OLLEN (m):

Herr talman! Nu ärju den här reformen genomförd,och den farväl prövas, så får vi se vad den kan få för effekter. Om många föräldrar finner att delta är etl bra och rikligl institut, då skall vi naturiigtvis också ha det kvar.

Men det är inte konstigt att missförstånd kan uppkomma. Det är inte så lält atl skilja på gemensam vårdnad och gemensam vård, vilket ju faktiskt familjerättsligl är två olika saker. Indirekt kan detta också fö rätt betydelsefulla skallemässiga konsekvenser.

Såvittjag har kunnat erfara ärdet förvånansvärt många ute i landet som nu har problem med detta. Del gäller då inte bara den slutliga skatten ulan också frågan i vilken skaltekolumn man skall placeras. Föräldrar menar också att de båda skall vara placerade i den i detla sammanhang mest gynnsamma kolumnen. När det nu föreligger gemensam vårdnad, är del inte så lätt för skattemyndigheterna att säga att barnet kommer alt vara där eller där den 1 november.

Det finns alltså uppenbarligen problem, och del finns förmodligen också skäl alt försöka göra någonting åt dem, även om jag förstår att någon millimeierrättvisa på den här punklen inte går att åstadkomma. Del är väl på sätt och vis kruxet i heladen här reformen-all del integåralt fulll ut följa upp reformen på bidrags-och skattesidan. Detta kommer väl i och försig atl vålla viss besvikelse. Men det borde kanske ändå gå att överväga vad som skulle kunna göras för alt rätta lill vissa missförhållanden som nog ändå är ganska uppenbara.

Tolkar jag budgetministern rätt kan jag kanske utgå ifrån att om han möter samma opinion som jag har mött och som alltså innebär alt man på många håll verkligen har problem med avdragsrällen vid gemensam vårdnad, så är han beredd att-eflerdet att remisstiden beiräffande 1972 års skatteutredning någon gång i vår går ut - i samband med övriga frågor som då skall prövas i budgeldepartementei också pröva frågan huruvida man skall ändra reglerna för atl åstadkomma en något större rättvisa i det här fallet. När man lovar föräldrar atl de skall kunna fö gemensam vårdnad bör man i någon mån kunna följa upp detta då det gäller skalle- och bidragsbestämmelserna.

194

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag har självfallet uppfattningen aU reglerna bör vara så klara och entydiga som möjligt och att de bör vara lätta alt tillämpa för de myndigheter som har att tillämpa dem.

Jag vill i första hand lyssna på vad riksskatleverket harfött för erfarenheter    Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om ordvalet i förfallningstexl

av tillämpningen av reglerna och på grundval av verkets förslag undersöka vilka förändringar som evenluellt kan bli nödvändiga. Förvärvsavdragets roll i skattesystemet ärju en mycket stor fråga och har en rad andra aspekter än just den som dagens debatt handlar om. Frågan tål därför ett grundligt övervägande efter det alt remisstiden har gått ut.

JOAKIM OLLEN (m):

Herr talman! Låt mig bara påpeka att riksskatleverket efter förfrågan om den här typen av problem har skickat ut etl brev - del har tillsiällls en advokatbyrå som förmodligen var först med alt fråga -där man försöker reda ut problemet och hänvisar till de regler som finns och som ju innebär atl man i och för sig inte behöver ta hänsyn lill den gemensamma vårdnaden, utan att man skall försöka avgöra var barnet faktiskt bor. Men som vi tycks vara ganska överens om kan detta i praktiken medföra svårigheter, eftersom reformen i många fall uppfattas så att föräldrarna skall ha möjlighet att i rätl slor utsträckning ha barnet hos sig lika myckel. Riksskatteverkets skrivelse kan måhända vara till visst stöd för taxeringsmyndigheterna, men den innebär uppenbariigen inte någon lösning av frågan. Det gör väl riksskatleverket knappast anspråk på heller. Men eftersom denna skrivelse så att säga är det enda som riksskatleverket hittills har lyckats åstadkomma i det här fallet, så hoppas jag att budgetministern för egen del verkligen har uppmärksamheten riktad på frågan för att vidta de åtgärder som eventuellt kan visa sig erforderiiga.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om ordvalet i författningstext

Socialministern RUNE GUSTAVSSON erhöll ordet för an besvara Kun Söderströms (m) den 9 mars anmälda fråga, 1977/78:345, och anförde:

Herr lalman! Kurt Söderström har frågat mig om jag anser att användningen av orden organolepiisk undersökning i föreskrifter från socialstyrelsen står i överensstämmelse med strävandena att göra förfaliningsspråket mer förståeligt.

I motiveringen lill frågan anges atl socialstyrelsen i föreskrifter för godkännande av alkoholhaltiga essenser och aromer har framställt kravet alt smakkoncentrationen skall vara sådan, atl essensen eller aromen vid organolepiisk undersökning bedöms vara odrickbar även om den späds ut lill en alkoholhalt av ca 10 viktprocent.

Enligt uppgift från socialstyrelsen är uttrycket organolepiisk undersökning en vedertagen term inom viss naturvetenskap och kan närmast översättas med "smak- och luktprovning". Styrelsen har vidare uppgivit att den överväger atl vid en omskrivning av föreskrifterna ersätta uttrycket organo-

195

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om ordvalet i författningstext

leplisk undersökning med orden smak- och luklprovning. Jag anser verkligen alt en sådan ändring är befogad.

KURT SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! Min fråga kanske kan anses vara bagatellartad och handla om elt oväsentligt problem. Den berör etl fåtal, men dessa berör den så mycket mer. De som arbetar i industrier som tillverkar aromer och essenser är helt beroende av alt alkoholbyrån anser all föreskrifterna följs till punkt och pricka. Indirekt beroende är dessutom alla de som arbetar hos de industrier vilka köper och använder sig av produkterna.

Tillverkningsindustrierna har länge försökt få alkoholbyrån alt ta bort det mycket subjektiva drickbarhetsprovet, som från deras synpunkt är direkt negativt och därför mindre lämpligt. Det har hänt atl produkter som tidigare ansetts drickbara vid etl senare tillfälle bedömts vara odrickbara, trols alt sammansättningen av produkten inte har ändrats. När en produkt förklaras odrickbar måste tillverkningen omedelbart sluta även om inneliggande beställningar finns, vilka då inte kan levereras. Alkoholbyrån har stora möjligheter till fraktsanktioner och avstängningsförbud, som medför omfallande produklionsstörningar.

När nu socialdepartementet blev ny huvudman och nya föreskrifter kom ul, så var det naluriigl all begreppet organolepiisk undersökning omfattades med största intresse. Man frågade sig bland fabrikanterna om detta innebar att de svenska aromtillverkarna hade fått gehör för sina önskemål om en objektiv provningsmetod och, om så var fallet, hur provningen nu skulle ske. Alla positiva förhoppningar försvann snabbt och byttes i pessimism sedan man hos alkoholbyrån fåll veta att i sak hade ingenting hänt-allt skulle gå till som förut.

Nu framgår del av svarel alt de här föreskrifterna troligen kommer att ändras. De kom ut och trädde i kraft den 1 januari 1978. Bara del är litet anmärkningsvärt. Om man skall ändra på benämningen, vore del inte då befogat att också ändra på provtagningsmetoderna? Skulle inte socialministern vilja medverka till en sådan ändring?

196

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Kurt Söderström kom in på en annan frågeställning än den som togs upp i frågan. Jag har svarat på den ursprungliga frågan, huruvida förfatlningsspråkel är förståeligt som det nu är. Där harjag klart deklarerat att jag anser alt en ändring, så atl man skall uttrycka del hela på klar svenska med orden smak- och luktprovning, är befogad.

I övrigt kan jag inte i dag ta ställning till de frågor som Kurt Söderström nu aktualiserar.

KURT SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! Jag kan ha förståelse för det. Anledningen till att jag ställde denna fråga är att tillverkarna, som jag harVarit i kontakt med, har blivit

besvikna över att man byter ul elt uttryck mot ett annat när de betyder precis detsamma.

För ungefär ett och etl halvt årsedan hade just de här aromtillverkarna ett sammanträde med företrädare för alkoholbyrån, där man diskuterade den här problematiken. Man diskuterade främst två saker - dels drickbarhelsprov-ningen,som helt fördömdes från fabrikanihåll därför all den inte är objektiv, dels det förhållandet atl man inför omedelbart försäljningsslopp så fort elt preparat dras in.

Vid det lillföllet var företrädare för alkoholbyrån positiva till förslag om en utredning av problemen, men sedan har ingenting hänt.

Om bestämmelserna nu skall ändras och nytryckas, skulle då inte socialministern vilja vara vänlig och medverka till att man överväger om det inte går att göra en ändring närdet gäller provtagningen? Del skulle ligga helt i linje med den borgerliga regeringens strävan att avbyråkratisera samhällel. Jag hoppas att socialministern är positiv till att medverka till en sådan sak.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr talman! Ännu en gång villjag säga till Kurt Söderström attjag har givit elt klart svar på frågan. Hade jag fått ytterligare en fråga om det som Kurt Söderström nu aktualiserat, skulle jag haft möjlighet att på alkoholbyrån undersöka hur långt den saken i dag avancerat. Jag vet att diskussion kring detta pågår på alkoholbyrån, men jag kan inte ge någol vidare besked, eftersom frågan inte varit aktuell förrän just nu.

KURT SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! Jag begär inget svar, men jag har i alla fall ställt frågan och hoppas att vi kan komma fram till en lösning.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energipolitiken

§ 9 Om energipolitiken

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN erhöll ordet föratt besvara Ingvar Carlssons (s) den 13 februari anmälda interpellation, 1977/78:133, och anförde:

Herr talman! Ingvar Carlsson har lill mig riklat följande frågor:

1. Har ekonomiministern, som underiag för regeringens ekonomiska
ställningstaganden, låtit närmare studera de samhällsekonomiska konse
kvenserna av den nuvarande regeringens energipolitik?

Vilka är i så fall effekterna av den nuvarande regeringens energipolitik i fråga om

a)   utrymmet för övriga investeringar?

b)  utrymmet för reformer?

c)   bytesbalansens utveckling?

2.   Har regeringens ekonomiska politik utformats med hänsyn lill under

197

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energipolitiken

198

punkten 1 diskuterade effekter?

3. Anser ekonomiministern atl svensk ekonomi tål att vi bygger fyra-sex kärnkraftverk som sedan inte används för att producera elektrisk kraft?

Den första frågan gäller de samhällsekonomiska konsekvenserna av regeringens energipolitik.

Som Ingvar Carlsson borde känna till har regeringen ännu ej föreslagit riksdagen någon ny inriktning av den svenska energipolitiken. I 1975 års riksdagsbeslut om energipolitiken förutsattes att beslutet skulle omprövas 1978. För atl förbereda detta har en energikommission arbetat, och på grundval av dess belänkande och de synpunkter som de olika remissinstanserna kan framföra kommer regeringen atl förelägga riksdagen förslag till ny energipolitik under hösten innevarande år.

De åtgärder som vidtagits på det energipoliliska området har därför syftai lill att upprätthålla handlingsfriheten inför det kommande beslutet. De har enligt min mening hittills ej medfört vare sig koslnader eller vinster av den omfattning att det är meningsfullt att tala om samhällsekonomiska konsekvenser i fråga bl. a. om utrymmet för investeringar och reformer eller då det gäller bytesbalansens utveckling.

Förutom atl upprätthålla handlingsfrihet och förbereda det energipolitiska beslutet har vidtagits åtgärder som bedömts som väl motiverade såväl energipolitiskt som ekonomiskt. Jag syftar i första hand på del förslag till ett omfattande energisparprogram som förelagts riksdagen. Inte minst mot bakgrunden av våra ansträngningar atl uppnå balans i våra utrikes betalningar bedömer jag detla program som utomordentligt angelägel och betydelsefullt.

Efter bokslaven skulle jag därmed ha svarat på Ingvar Carlssons första två frågor. Jag har emellertid tolkat honom så att frågan skall avse även effekterna av olika vägval vid höstens energipoliliska beslut. Jag vill därför lillägga följande:

Del vägval i fråga om kärnkraften, och de beslut om vilken kapacitet på energiproduktionens område som vi måste ha, är självfallet beroende av vilken tillväxt i energikonsumtionen som kan anses trolig under 1980- och 1990-talen. Den tillväxten är i sin tur beroende på vad vi kan uppnå av energibesparingar.

Skulle det ur energipolitisk synvinkel föreligga elt behov av den energiproduktion som kärnkraften kan ge men regering och riksdag av andra skäl skulle komma fram lill all en avveckling bör ske uppkommer samhällsekonomiska koslnader.

Som energiministern redovisade i regeringens proposition med förslag om anslag till statens vattenfallsverk (prop. 1977/78:116) har vattenfallsverket beräknat kostnaderna för en avveckling av Forsmark 3 till närmare 2 miljarder kr.

Skulle samtliga de kärnkraftsblock som nu är under byggnad ej tas i bruk blir kostnaderna slörre. I dagens priser kan de nedlagda kostnaderna hittills beräknas lill ca 7 miljarder kr. Återstående kostnader kan uppskattas lill ca 10 miljarder kr. Om beslut skulle fattas om avveckling av dessa aggregat uppstår

dessutom koslnader för brutna kontrakt och avvecklingskostnader. Om denna kapacitet skall ersättas med konventionell produktion måste investeringar på 10-15 miljarder kr. göras. Härtill kommer ökade driftkostnader och därmed också en ökad oljeimport.

Enligt vad jag erfarit skulle beräkningar utförda inom ramen för energikommissionens arbete lyda på atl om hela kärnkraftsprogrammel skulle ersällas med allernaliv produklion och besparingar måste avsevärt mycket Slörre insalser än vad jag nu redovisat göras. Osäkerheten i beräkningarna är dock stor och beloppen är därför svåra att precisera. Kostnaderna skall slås ut över hela den period avveckling och ersättningsinvesteringar skall ske.

När det gäller de allmänekonomiska förutsättningarna utgår jag från all uppfyllandet av bytesbalansmålet ej skulle få påverkas av en hel eller partiell avveckling av kärnkraften. Koslnadernaskulle sannolikt i huvudsak inkräkta på utrymmet för privat konsumtion och övriga investeringar inom näringslivet. Man kan inte blunda för att detta innebär en ylteriigare inteckning i ett under avsevärd lid begränsat konsumtionsutrymme.

Jag vill emellertid understryka, att regering och riksdag genom villkorslagen salt kärnkraftens säkerhetsfrågor i första rummet. Jag är personligen övertygad om att inga svenska medborgare av ekonomiska skäl skulle vara beredda att tillstyrka atl angelägna säkerhetskrav försummades. Går kärnkraftens avfallsproblem alt lösa enligt de kriterier som satts upp i villkorslagen, skall självfallet de av Ingvar Carlsson berörda aggregaten tas i drift. Men skulle den nu pågående remissgranskningen av Vattenfalls ansökan om att få ladda aggregatet Ringhals 3 visa att dessa problem ej är lösta, vore det naturiigtvis helt fel att ta aggregatet i drift. Eftersom remissbehandlingen pågår varken vill eller kan jag närmare uttala mig om detla. För regeringen är frågan om laddningen av ylteriigare kärnkraflsaggregal i förslå hand en säkerhetsfråga. Det är därför självklart atl vi måste vara beredda att bära vissa kostnader om det skulle visa sig atl säkerhetsproblemen inte kan lösas eller att ytterligare forskning och utveckling är nödvändig innan de kan anses lösta. Svensk ekonomi måste tåla sådana liksom andra av omsorg om vår miljö och människors hälsa betingade kostnader, även om de skulle innebära en icke oväsentlig belastning och en ytterligare inteckning av ett redan hårt iniecknat resursutrymme.

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energipolitiken

INGVAR CARLSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka ekonomiministern för svarel på min interpellation. Del gläder mig att en debatt nu äntligen kan komma till stånd om de ekonomiska konsekvenserna av energipolitiken med det statsråd som har ansvaret för Sveriges ekonomi. Vid två tidigare tillfällen har Gösta Bohman demonstrativt vägrat atl gå in i en debatt. Först när även borgeriiga tidningar reagerade mol regeringens nonchalans gick del all få ett svar från ekonomiministern.

Tyvärr är ekonomiministerns beleende i denna fråga inte en isolerad företeelse. Jag måsle, herr lalman, beklaga alt det skall vara så svårt atl få regeringsledamöterna att visa sig i riksdagen och svara för sina departement

199

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energipolitiken

200

och att över huvud taget vara närvarande i kammaren när viktiga frågor diskuteras. Jag tänker då givelvis inte på Gösta Bohmans ofrivilliga frånvaro häromveckan.

Jag tror inte att moderatledaren mått särskilt väl när han utformat detta svar. Det måste vara obehagligt för ekonomiministern att låtsas som om situationen på energiområdet är problemfri och alt regeringens handlande styrs av förnuft och konsekvens.

Vid en moderatkonferens i november talade Gösta Bohman betydligt mera klarspråk än i interpellationssvaret idag. 1 Svenska Dagbladet kunde man läsa följande referat:

"Även Gösta Bohman gjorde bestämda politiska markeringar i sitt tal.

Han belönade hårt det oupplösliga sambandet mellan ekonomi och energi, det omöjliga i alt samtidigt säga nej till alla energikällor och faran i att åsidosätta en högt utvecklad teknologi;

-    Gör vi det, kan vi ställas inför en lång och plågsam nedgångsperiod.

-    Nu är det dags atl diskutera energipolitiken i nya termer: Välstånd och sysselsättning."

Jag delar uppfattningen att energidebatten måsle föras också i termferna välstånd och sysselsättning. Del äretl bra uttalande. Men den debatten skall ju då också föras i Sveriges riksdag mellan regering och opposition. Problemet som ekonomiministern går helt förbi i sitt svar å regeringens vägnar är all vi inte har hur mycket tid som helst på oss. Tvärtom borde bl. a. med hänsyn till ekonomi och sysselsättning fiera viktiga energipoliliska beslut redan ha fattats. Men regeringen kan inte bli överens om något annal än alt skjuta alla dessa problem framför sig. Moderaterna inser naturiigtvis faran med en sådan politik.

Vid den tidigare omnämnda novemberkonferensen riktade partisekreterare Lars Tobisson följande maning till de moderata statsråden: "Kommer inte ett beslut de närmaste månaderna försvagas regeringens handlingskraft även på andra områden."

Nu hårde månaderna gått, och förvirringen kring regeringens energipolitik har ökat i stället för all minska. Med hänsyn lill den allvariiga tidsaspekten i energifrågan måste jag fråga ekonomiministern: Delar Gösta Bohman partisekreterare Tobissons uppfattning att frånvaron av energipolitik kommer att försvaga regeringens handlingskraft även på andra områden?

Om svarel är ja, måste ju detta få samhällsekonomiska konsekvenser och alltså stå i strid med Gösta Bohmans interpellationssvar. Är svarel nej, har moderaternas ordförande och partisekreterare skilda uppfattningar i denna avgörande fråga.

Handlingsförlamning enligt den modell som regeringen nu företrätt i en och halvt år leder till alll högre kostnader. Utan ordentliga riktlinjer har trots allt utbyggnaden av kärnkraftverk fortsatt efter valet. Det innebär atl vi lagt ned åtskilliga miljarder på kärnkraft också efter valet. Ändå hävdar statsministern atl dessa kraftverk inte skall användas för atl producera elektrisk kraft. Del vore i så fall fråga omen kapitalförstöring utan motstycke i fredstid. Enligt ekonomiministern skulle denna uppgå till 17 000 milj. kr., vilket

förefaller mig vara en realistisk siffra.

Jag finner del oroväckande alt ekonomiministern förnekar alt regeringens energipolitik skulle medföra några negativa samhällsekonomiska konsekvenser. Tyvärr harju redan det svenska samhället, företag, löntagare och skatlebetalarna, orsakats betydande skada. Utvecklingen har lett till

att kunnande och kompetens på viktiga områden förslösas

att sysselsättningen i onödan minskas

att energipriserna drivs upp

atl investeringarna utanför energiområdet riskerar att hämmas.

Låt mig också nämna konkreta exempel:

1.   I ASEA:s årsredovisning för 1977 uttalas:

"För ASEA-gruppen har frånvaron av energipolitiska beslut i Sverige reducerat beställningsingång och beläggning på kraftutrustning, inte bara inom ASEA-ATOM utan även inom STAL-LAVAL Turbin och moderbolaget."

2.   I Dagens Industri den 14 mars, dvs. för några dagar sedan, finns en intervju med ASEA-ATOM:s VD Lars Halle: "Lars Halle säger att Asea-Aioms marknadsföring utomlands försvårats efter jordbmksminister Anders Dahlgrens (c) utspel nyligen. Dahlgren vill lägga ner Asea-Alom."

3.   Trots att Sverige är ett gammalt gruvland bedriver vi knappast någon prospeklering längre. Av rädsla för alt hitta uran vågar vi knappt leta efter några mineraler.

4.   Att bygga kärnkraftverk i snigelfart är ett dyrt och dåligt sätt att klara energiförsörjningen. Ändå är del detta som sker med Forsmark 3. Byggnadsarbetare som skulle behövas för ett rationellt byggande, avskedas. När regeringen så småningom kommit fram till ett beslut måsle nyanställningar ske om vi inte skall skrota kärnkraftsprogrammet. Det är inte svårt att förslå bitterheten i Forsmark.

5.   Aggregat Ringhals 3 är sedan flera månader klar; för start, men tillåls av regeringen inte att producera elektricitet. Enligt Vattenfall kostar delta de svenska skattebetalarna varje dag 1,5 milj. kr.

Gösta Bohman harju i alla år predikat sparamhet med statens medel. Nu är Sveriges ekonomi mer illa ute än på flera årtionden. Hur känns det då alt slösa med skattebetalarnas pengar på detla sätt?

Enligt villkorslagen är regeringen skyldig att svara ja eller nej på Vallenfalls ansökan. Enligt min uppfaltning borde ett svar redan ha givils. Det gäller ju rättssäkerheten i landet. Varje fördröjning kostar dessutom mer pengar.

För att ändå sätta en absolut yttersta gräns vill jag fråga: Kan Gösta Bohman ge sin hedersord påatl ett ja eller nej lill start av Ringhals 3 lämnas före vårriksdagens slut?

Alla dessa frågor och problem försöker ekonomiministern komma ifrån med en formulering som måste vara lånad från Olof Johansson: "Det är därför självklart atl vi måsle vara beredda atl bära vissa kostnader om det skulle visa sig alt säkerhetsproblemen inte kan lösas eller att ytterligare forskning och ulveckling är nödvändig innan de kan anses lösta."

Detta har varit en huvudfråga för energikommissionen, där den slora

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energipolitiken

201

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energipolitiken

202

majoriteten med bl. a. moderaternas och folkpartiets representanter har kommit fram till klara och välgörande slulsatser. Man visar ju att alla energislag har sina nackdelar men atl det gäller alt komma fram lill en förnuftig balans. I denna ingår enligt kommissionen också kärnkraft. Tänker regeringen verkligen inte ta intryck av energikommissionen? Det är illa nog atl stats- och energiministrarna av taktiska skäl nu nedvärderar sin egen kommission. Skall nu också Gösta Bohman låtsas som om den inte finns och avstå från de beslut som brådskar? Vi kan ju inte fortsätta att säga nej till allting:

Nej till älvulbyggnad av slörre betydelse.

Nej till ökat oljeberoende.

Nej lill en rationell utbyggnad av kärnkraften.

Nej till prospeklering och brytning av uran.

Det går inte med hänsyn lill vårt näringsliv och vår ekonomi atl säga nej, nej, nej. Även en borgerlig regering måste någon gång säga ja. Annars kommer utvecklingen bara alt fortsätta bakåt, som under den första halvan av valperioden.

Trots atl de alternativa energikällorna inte kan ge någol lillskoll på 10-15 år brukar ju centerns representanter hänvisa lill dessa energislag, t. ex. vindkraften. Del behövs ju I 000 till 2 000 vindkraftverk för etl inte alllför stort lillskoll till vår elenergi. Nu skall man försöka komma i gång med tre försöksverk.

Vem ärdå först att proteslera? Jo,jag läser i centerns huvudorgan Skånska Dagbladet att Södra Åby-avdelningen av Lantbrukarnas riksförbund protesterar mot planerna på försök med vindkraft på Söderslätt. Gärna vindkraft, säger man, men absolul inte på Söderslätt. Del lär inte bli lättare alt få odla och gödsla energiskogar på våra våtmarker.

Allt delta kan ju inte stämma med vad Gösta Bohman innerst inne anser vara rält och riktigt. Jag förstår alt han anser att vissa eftergifter måste göras för alt regeringen inte öppet skall tvingas erkänna atl man inte klarar av att styra Sverige.

Men jag skulle ändå vilja fråga om det inte med hänsyn lill landels ekonomi finns några gränser för ekonomiministerns eftergifter. Herr Bohman bestämmer ju så myckel annat i regeringen. Därför är det obegripligt att moderatledaren är så flat och eftergiven i den viktiga energifrågan.

Jag förmodar att moderatledaren märkt att stämningen i landet håller på alt bli alltmer irriterad. För att det inte skall sägas att jag ger uttryck ål oppositionens naturiiga benägenhet atl kritisera i lid och otid, skall jag citera några insändare i Svenska Dagbladet - herr Bohmans eget husorgan - som man kunnat läsa på senare tid:

"För mig framstår den nya regeringens beslutsförlamning i kärnkrafts
frågan som ett bevis på regeringsoduglighet. I det rådande läget borde man
ulan dröjsmål inlämna regeringens avskedsansökan och nyval utlysas.
Självfallel måste det vara så att en regering är skyldig regera och inie smita
undan i en viktig fråga.       

Även om ingenting sker fram till nästa val, kommer domen över den första

borgerliga regeringen på 44 år att bli hård och obeveklig, inte minst av flera som vid tidigare val önskat ett slut på den socialdemokratiska regeringsepoken.

Det kan ej uteslutas, alt den nuvarande regeringen röner det sämsta vitsord som en svensk regering vederfarits i modern tid.

Rolf Hellers

Siockholm"

En vecka senare svarar Ulf Larsson-Cohn, Linköping:

"Är del inte nu dags för Hellers, mig och våra likasinnade atl bilda någon slags borgerlig påtryckningsgrupp med enda uppgift att söka få ett stopp på den irepartisamverkan som med Hellers ord troligen kommer atl få 'det sämsta vitsord som en svensk regering vederfarits i modern tid"."

Folk börjar alltså tröttna på atl moderaterna och folkpartisterna i regeringen bara skyller ifrån sig på centern. Ni i folkpartiet och moderata samlingspartiet har majoritet i regeringen. Dessutom har givetvis regeringen ett kollektivt ansvar för de beslut som fallas och inte fallas. Tyvärr är emellertid den borgerliga regeringskoalitionen nu en gång för alla sådan den är. Den står där, lika fast och stabil som en snöhydda i vårregn.

Låt mig alltså sammanfatta de frågor som ekonomiministerns interpellationssvar ger anledning alt slälla:

1. Delar Gösta Bohman sin partisekreterares uppfattning alt frånvaron av
en energipolitik försvagar regeringens handlingskraft även på andra områ
den?

2.   Kan Gösta Bohman ge sitt hedersord på att ett ja eller nej lämnas till start av Ringhals 3 innan vårriksdagens slut?

3.   Finns det med hänsyn till landets ekonomi inte några gränser för ekonomiministerns eftergifter för en oförnuftig energipolitik?

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energipolitiken

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr talman! Först den rent formella frågan om vem som skall svara här i riksdagen på interpellationer och frågor som väckts av riksdagens ledamöter. Del förhåller sig inte på del sättet atl jag, som Ingvar Carlsson gör gällande, demonstrativt skulle ha vägrat all svara och att vägran all svara på frågor inte skulle vara en isolerad företeelse från regeringens sida. Ingvar Carisson har suttit i en regering åtskilliga år. Ingvar Carlsson bör ha förvärvat vissa kunskaper om hur del går lill atl svara på frågor och interpellationer. Ingvar Carisson vet atl del inte är riksdagens ledamöter som skall ha del avgörande inflytandet och bestämma vilken av regeringens ledamöter som skall svara på frågorna, utan det är arbetsfördelningen inom regeringen på olika ämnesområden som är avgörande för vilket statsråd som skall gå upp i debatten. Så var det på Ingvar Carlssons tid, och så är del fortfarande.

Den omständigheten alt ekonomiska faktorer är involverade i elt visst specialområde motiverar inte att ekonomiminister eller budgetminister tar på sig en fråga inom ett bestämt fackområde. Om man - för alt ta några exempel - diskuterar de ekonomiska konsekvenserna av SIA så är det skolministern som skall svara. Frågor om de ekonomiska konsekvenserna av att ha B3LA

203

Nr 100                eller inte svarar försvarsministern på, de ekonomiska konsekvenserna av

Fredaeen den      jordbruksavtalet är jordbruksministerns område osv. Så har det varit och så

17 mars 1978       '"  förbli även i fortsättningen, även om man från socialdemokratiskt

_____________    håll fortsätter atl, som jag menar alt man gör, missbruka interpellalions- och

Om eneivipoliiiken    frågeinstilutet på det sätt som varil fallet under en stor del av den tid då socialdemokraterna befunnit sig i opposition.

Alt jag nu svarar beror på alt jag tycker att det här tjatet någon gäng borde sluta. Därför har jag tagit på mig frågan även om också den kunde ha besvarats, och egentligen enligt instruktionerna borde ha besvarats, av Olof Johansson.

Ingvar Carisson förde i allra högsta grad en debatt på ytan, en rent partipolitisk debatt. Han gjorde gällande att jag stod här och låtsades som om inte energipolitiken var fylld av problem, att jag skulle göra gällande all energipolitiken var problemfri. Det är precis tvärtom. Detla är en av våra avgörande ekonomiska och säkerhetspolitiska frågor. Del besynneriiga är atl samma person som beskyller mig för alt göra gällande alt energipolitiken är problemfri kan stå här i talarstolen ulan alt med elt enda ord beröra säkerhetsaspekten på energipolitiken. Icke med ett enda ord tog Ingvar Carisson upp den andra sidan av detta stora problem, en sida som jag anser vara den viktigare. Jag hävdar alt vid en avvägning mellan de renl ekonomiska faktorerna och de säkerhetspolitiska - i den här meningen laget -faktorerna är säkerheten del viktigaste. Säkerheten för miljön, tryggheten för människors liv och hälsa får icke eftersättas även om det skulle kosta massor av pengar. Där har uppenbarligen Ingvar Carlsson och vissa socialdemokrater en motsatt uppfattning. Jag vet att ute i del slora socialdemokratiska partiel är meningarna i det här hänseendet inte lika solklara; där finns det människor som sätter säkerheten före pengarna.

Det förvånar mig alltså att IngvarCarisson kan stå här i talarstolen ulan alt med etl enda ord beröra den andra sidan av problemet, nämligen säkerheten. Det är den som i hög grad har styrt regeringens handlande, och det var den som en gång utgjorde motivel för all den regering, av vilken Ingvar Carlsson var ledamot, föreslog riksdagen att 1975 ta in i beslutet en bestämmelse om att energipolitiken skulle omprövas 1978 och att man då skulle bedöma icke bara behovet av energi utan också de säkerhetspolitiska aspekterna av energipolitiken. Riksdagen följde regeringsförslaget och beslöt 1975 alt energipolitiken skulle omprövas 1978. Vi skall alltså ompröva energipolitiken 1978. Det beslutet kommer i höst. Då görs den slutliga bedömningen - så långl vi nu kan överblicka framliden - av å ena sidan de ekonomiska aspekterna och å andra sidan säkerhetsaspekterna.

1 avvaktan på den här omprövningen har regeringen tillsatt en energi
kommission, i vilken även Ingvar Carlssons parti är företrätt. Jag har en
känsla av - del skvallras ju en del - atl inom den kommissionen är
meningarna inte så ensidiga och problemfria som de åsikter var som Ingvar
Carlsson förde fram här i debatten för en stund sedan.
Med hänsyn till säkerheten har riksdagens majoritet antagit en villkorslag,
204                    som innebär atl nya reaktorer icke får las i drift med mindre än att garantier

finns för alt avfalls- och upparbetningsproblemen kan lösas. Riksdagens majoritet, bakom vilken stod svenska folkets majoritet i val, har alltså beslutat att säkerheten skall skjutas i förgrunden. Beslutet kommer i höst. Till dess skall vi ha handlingsfrihet för atl kostnaderna inte skall bli alllför stora. Och när beslutet tas gör vi den avvägning som jag nyss talade om.

Ingvar Carisson frågar mig om jag delar vår partisekreterares uppfattning alt frånvaron av energipolitik skulle vara djupt oroande och få allvarliga konsekvenser. Om Lars Tobisson med sitt tal om frånvaron av energipolitik syftat på läget i dag, då delar jag inte hans uppfaltning. Om han gör gällande att en frånvaro av energipolitik är utomordentligt skadlig och allvariig, då delar jag hans uppfattning. Men i dag föreligger icke någon frånvaro av energipolitik. Jag har pekat på de stolpar som ingår i det energipolitiska handlande bakom vilket hela regeringen står: omprövning 1978, baserad på energikommissionens handlingar, bedömningar och analyser, en villkorslag som sätter säkerheten i första rummet och etl beslut som alltså kommer i höst. Detta är icke frånvaro av energipolitik. Detta är klart utstakade riktlinjer för det energipoliliska handlandet.

Vårt hittillsvarande handlande på det här området innebär, påstår Ingvar Carisson, en kapitalförstöring utan motstycke, och del må han ju säga. Yttrandefriheten är fullständig. Men delta måste innebära atl IngvarCarisson och stora delar av hans parti anser att säkerhetsaspekterna är helt underordnade de ekonomiska intressena.

Så fick vi höra Ingvar Carisson här ifrån talarstolen med slor förtjusning läsa upp lidningsinsändare och uttalanden - som om inte Ingvar Carisson kunde tala för sig själv - av företrädare för olika ekonomiska och industriella intressen. Del är inte något fel alls. Tvärtom är del fullt riktigt all representanter för den svenska kärnkraflsinduslrin för fram sina synpunkter och hävdar sina intressen. Debatten skulle bli väldigt ensidig annars. Det finns ju förespråkare övernog för andra intressen också. Och det är bara bra att debatten blir så rik och nyanserad som möjligl. När man representerar ett Stort politiskt parti skall man inte glömma att del kan anläggas också andra synpunkter på en fråga än de som man själv för fram, men det är samhällets uppgift alt hävda de övergripande samhälleliga trygghetsaspekterna.

Beträffande Forsmark 3 gör man gällande atl regeringens underlåtenhet alt fatta beslut innebär slöseri med resurser. Men vad innebär beslutet om Forsmark 3? Vad bygger det egenlligen på för förutsättningar? Jo, det bygger på handlingsfriheten. Och det bygger på alt vi å ena sidan inte skall ta ett beslut som innebär stora merkostnader, om vi i höst kommer fram lill att Forsmark 3 skall byggas. Och å andra sidan atl vi inte skall lägga ned oerhört myckel pengar på Forsmark 3 som blir bortkastade om vi här i riksdagen i höst kommer fram till beslutet att Forsmark 3 icke skall byggas.

Jag frågar: Hur är det med logiken, Ingvar Carisson, när ni attackerar oss för detta? Å ena sidan klagar Ingvar Carisson över alt vi bygger anläggningar som inte används. Det innebär att vi kastar bort pengar, säger han. Å andra sidan klagar Ingvar Carisson över att vi inte bygger vidare - trots an beslut skall fattas först senare om huruvida vi skall ha anläggningarna eller inte.

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energifrolitiken

205

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energipolitiken

Sedan frågade Ingvar Carisson om jag kunde ge milt hedersord på att regeringen kommer med elt ja- eller nej-beslut före riksdagens ställningstagande. Jag trodde atl Ingvar Carlsson visste - i annat fall skall jag här upplysa honom om det - att remisstiden går ut någon gång i början av maj och att det också pågår viss intemalionell granskning av handlingarna rörande Ringhals för att vi skall ha elt ordentligt underlag för vårt beslut. Och det beslutet kommer alt fattas sä fort sommöjligt! Men jag tror inte alt vi kan göra del före den 1 juni. Som bekant harju strålskyddsinsiilulel dessutom framfört vissa synpunkter som ännu inte är fulll klara ulan kräver ytterligare analyser. Så även om den gamla regeringen hade suttit kvar hade den inte kunnat fatta beslut inom den tid som urspmngligen var planerad.

206

INGVAR CARLSSON (s):

Herr talman! Först några ord om den formella sidan.

Del är obestridligen så att den borgerliga regeringens representanter vid debatterna i kammaren inte är närvarande i den utsträckning som den gamla regeringens representanter var. Vi såg etl exempel på del häromdagen närdet gällde justitieministern, och samma kritik har lidigare riktats mot statsministern. Jag tycker del är beklagligt, eftersom det visar en nonchalans mot parlamentarismen som inte är bra.

Min andra anmärkning är atl när man försöker ta upp en debatt om de samhällsekonomiska konsekvenserna - som jag har gjort i del här fallet - så vägrar statsråden att ta upp de aspekterna. Inte bara när jag framställt en interpellation eller en fråga utan även i riksdagens allmänpolitiska debatt har man uppriktigt sagl saboterat socialdemokraternas möjligheter att gå in i diskussion med partiledarna. Jag kunde själv från denna talarstol notera hur herrar Fälldin, Bohman och Ahlmark försvann ut bakom kammarens draperier när jag gick upp i debatten. Det tyckerjag faktiskt var litet fegt.

Herr Bohman försöker nu, typiskt nog, klara sig ifrån alla frågorjag ställt och den diskussion som jag försökt la upp genom atl inte gå in i den ekonomiska debatten utan bara hänvisa till säkerheten och åberopa villkorslagen. Han sade inte ett ord om atl vi under lång lid har haft en atomenergilag som skall tillgodose säkerheten. Inte etl ord från herr Bohmans sida om all majoriteten i energikommissionen, av vilken han har en av ledamöterna sittande i bänken bredvid sig, har sagl atl kärnkraftens säkerhetsfrågor motiverar att vi har 11-13 aggregat. Uppriktigt sagt tyckte jag atl det var ganska ömkligt alt moderatledaren på delta sätt försökle all smila ifrån en allvarlig debatt om kärnkraften.

Jag måsle fråga herr Bohman om han inte hade tänkt igenom säkerhetsaspekterna, när han i denna kammare 1975 röstade för 13 aggregat och dessutom argumenterade för att vi egenlligen borde ha 14.

Det ärju utomordentligt allvariigt atl en regeringsledamot uppenbarligen har suttit och röstat för 13 aggregat och nu säger atl han anser att kärnkraften i verkligheten är så farlig atl del är osäkert, om aggregaten 7-12 skall få byggas ul. Med den inställningen borde herr Bohman, precis som herr Fälldin, helt och hållel stoppa utbyggnaden av aggregaten. I stället bygger man vidare.

men låtsas som om kärnkraften inte skulle utnyttjas för att producera elektrisk kraft. Uppriktigt sagt trodde jag inte herr Bohman om att göra elt inlägg av del slag som han nu presterade.

Anledningen lill alt jag åberopade tidningsinsändare varju bara attjag ville illustrera alt den kritik som jag har framfört inte enbart kommer från socialdemokratiskt håll. Den kommer i hög grad, och jag vågar påstå i växande grad, från herr Bohmans egna anhängare. Regeringen måste vara isolerad inte bara från riksdagen utan också från den slora allmänheten, om den inte känner alt kritiken växer. Vi har en regering som sitter och grälar inbördes, för det ärju det som det i verkligheten gäller, om vi skall ha tio eller elva aggregat i stället för alt ta itu med landets ekonomiska problem. Som ansvarig för samhällsekonomin har herr Bohman här ett ansvar, när han deltar i detla taktiska spel inom regeringen, och del är därför jag har rikiai interpellalionen till just honom.

Den borgerliga regeringen förstörde ju med sina oändliga takliska manövrer del förtroendekapital som en regering inte kan vara utan, och vi vet att det finns en majoritet i regeringen och i riksdagen för ett fullföljande av 1975 års beslut fram till 1978, då en avstämning mycket rikligt skall göras. Men del ärju detta regeringen och den borgeriiga riksdagsmajoriieten inte gör, ulan före avslämningen 1978 har man börjat avskaffa energipolitiken och införa en sorls handlings förlamning, så all anslällda, förelag och myndigheter icke har en aning om vad regeringen vill, världen syftar och vari det skall bära hän. Det är ju delta, herr Bohman, som är del allvarliga. Hur många hänvisningar ni än gör till villkorslagen vet alla vid det här laget alt den ingenting annal varan kejsarens nya kläder. Det våren kompromiss för all ni skulle kunna skjuta energifrågan framför er. Men villkorslagen har blivit en råttfälla i vilken ni hamnat. Enligt denna lagar ni skyldiga atl svara ja el ler nej på en ansökan från Vattenfall.

Nu säger ekonomiministern att han inte kan ge ett löfte att riksdagen innan den åt sk i Is får ett löfte om huruvida regeringen tänker svaraja eller nej. Detla innebär uppenbarligen, herr lalman, alt regeringen tänker skjuta hela frågan om laddningen av Ringhals 3 lill efter halvårsskiftet och på så sätt ge efter för centern. Därmed slår man i realiteten ul avtalet från 1970-lalel, och man får, herr lalman, börja hela processen med en ansökan om Ringhals 3 på nytt. Härigenom har i realiteten regeringen gått emot sin egen villkorslag, vilket jag, herr lalman, finner ulomordenlligt anmärkningsvärt och beklagligt. Del ökar inte rättssäkerheten. Det minskar, herr Bohman, respekten för lag och ordning i Sverige, och det trodde jag inte att herr Bohman var beredd att medverka lill.

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energipoliliken

BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Ekonomiministern försökte med säkerhetsfrågorna som utgångspunkt skjuta in en kil mellan å ena sidan våra representanter i energikommissionen och å andra sidan Ingvar Carlsson och evenluellt även andra socialdemokrater. Jag vill därför ta upp de frågorna och klart deklarera all någon sådan skillnad självfallel inie existerar. Hur skulle jag kunna

207

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energipolitiken

208

företräda mitt parti i energikommissionen, om jag inte hade en uppfaltning som i allt väsentligt överensstämmer med vårt partis politik?

Visseriigen dröjer del ytteriigare en dryg vecka innan energikommissionens belänkande blir offentligt, men jag iror inte att jag avslöjar några hemligheter om jag slår fast vissa principer som väglett majoriteten, bestående av bl. a. folkpartister, moderater och socialdemokrater, i dess ställningstagande.

Detta har först och främst skett med utgångspunkt i en bedömning av säkerhetsfrågorna. Vi har därvid kommit fram till att det vid en jämförelse mellan olika alternativ och energikällor inte av hälso-, miljö- och säkerhetsskäl finns anledning atl avstå från någon av de energikällor som vi i dag använder och all man bedömer atl avfallshanleringsfrågorna kommer att kunna lösas.

Därefter har vi på grundval härav gjorl en bedömning av de samhällsekonomiska effekterna av olika alternativ. Vi har sagt all effekterna på samhällsekonomin på kort och på lång sikt av centerns energipolitik, av en avveckling av kärnkraften, blir så allvarliga att vi måste avvisa centerns avvecklingsplan. Del blir nämligen så att en avveckling enligt centerns modell lar i anspråk alll del ekonomiska utrymme som kommer att finnas, även vid myckel slora uppoffringar av medborgarna i samhället, för att över huvud taget klara Sverige ur den ekonomiska krisen och för alt klara angelägna sociala reformer. Centerns politik är icke förenlig med omsorgen om sysselsättningen, barnomsorgen, åldringsvården och pensionärernas rält till en hygglig ekonomisk standard.

I den bedömningen har vi varil eniga, och jag vill framhålla att det också är en hälsofråga alt människorna slipper gå arbetslösa, atl pensionärerna får den standard och omvårdnad de behöver och all vi klarar barnomsorgen.

Vad som har hänt i energikommissionen ärju i själva verket atl den politik som vi stod för 1975 och som vi slår för nu har fått en bred uppslutning. Med hänsyn till de stora värden som här står på spel för det svenska samhället när det gäller ekonomin, när det gäller människornas trygghet och välfärd, borde det vara en självklar ambition för den majoritet i regeringen, som faktiskt i energikommissionen står för en förnuftig linje, att se till att en sådan politik så snabbt som möjligt genomförs i praktiken. Någonting annnat är ju inte förenligt med ansvar för nationens och enskilda människors bästa.

Jag finner del då ytleriigt uppseendeväckande att moderaterna och folkpartiet kan tillåta atl centern en enda dag lill får fortsätta alt spela hasard med villkorslagen på del sätt som bl. a. har skett de senaste dagarna och som har illustrerats av atl Sveriges mest respekterade forskare på detta område, Torbjörn Westermark, sagl all han inte längre vill delta i arbetet med granskningen av KBS-projeklet. Ni har etl väldigt ansvar för atl se lill, med tanke på människors rätt an kräva atl säkerhetsfrågorna blir behandlade på ett anständigt sätt, alt detta ofantliga schabbel inte längre får fortsätta.

Herr lalman! Jag vill avslutningsvis säga alt del inte är hos oss socialdemokrater som det finns någon skillnad mellan handlandet i energikommissionen och handlandet i riksdagen och på andra platser. Däremot ärdet så atl

om inte ni inom folkpartiet och moderaterna i regeringsställning ser till att ni     Nr 100
snabbt fullföljer den politik som ni har biträtt i energikommissionen kan man     Fredaeen den
verkligen anklaga er för att vara kluvna i denna fråga.           t-, ,3- 1970

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN: q energipoliliken

Herr talman! Jag tycker alt IngvarCarisson skall vara litet försiktig med att klaga över närvarofrekvensen här i kammaren, sedan hans partigrupp fick ett brev från talmannen, som inte var riktat till regeringen.

Jag har strukit under i mitt svar och jag har strukit under i mitt inlägg att frågan om utformningen av och innehållet i vårt energiprogram har två huvudsakliga aspekter. Den ena är den ekonorhiska, den andra gäller säkerheten.

Jag uttalade kritik, som jag tycker att Ingvar Carlsson inte lyckades klara av, därför att han i sitt första långa inlägg lyckades helt utesluta begreppet säkerhet - den väsentliga beståndsdelen i detta ämne som har gjort atl vi över huvud taget diskuterar kärnenergi i Sverige. Hela ena halvan av problemet lyckades Ingvar Carlsson gå förbi. Han hänvisade i sitt anförande så småningom bara till att vi har en atomenergilag och alt vi har haft en Aka-utredning. Och vi har en majoritet, säger Ingvar Carlsson, i energikommissionen som menar att säkerhetsfrågorna kan lösas och är lösta.

Energikommissionens rekommendationer och yttranden är såvitt jag vel ännu inte offentliga, men det har skvallrats åtskilligt i tidningarna. Jag vet inte vad de slutliga uttalandena i olika hänseenden och de slutliga rekommendationerna på olika områden kommer atl innehålla. Men vad jag vet är alt atomenergilagen inte gav tillräckligt handlingsutrymme då det gäller all bevaka de säkerhetspolitiska aspekterna och att Aka-utredningens resultat i många hänseenden föranlett debatt, kritik och åtskilliga frågetecken.

I stället för att la upp en debatt om ena halvan av detta stora problem använder Ingvar Carlsson den gamla vanliga metoden atl säga all Gösta Bohman "smiter" ifrån debatten. Nej. Ingvar Carisson! Jag belyser båda aspekterna. IngvarCarisson talar bara om den ena,den rent ekonomiska, eller den enligt socialdemokratiskt språkbmk kommersiella aspekten, medan jag däremot vill la upp hela problemet till diskussion.

Jag har fakliskl i mitt svar lämnat de siffror som går alt lämna beträffande kostnaderna. Tiden är ännu inte mogen för att göra en fullständig analys. Alltför mycket osäkerhet föreligger. Men vi kommer, när vi lägger fram vårt förslag för riksdagen i höst, alt kunna göra den nödvändiga samhällsekonomiska bedömningen eller i varje fall att kunna göra en så säker nödvändig samhällsekonomisk bedömning som möjligt. Det kommer alltid alt vara en viss osäkerhet vid långsiktiga ekonomiska bedömningar. Det borde socialdemokraterna ha lärt sig efter diskussionen om den svenska ekonomiska politiken år 1976.

Så långt det går har jag givit Ingvar Carisson de siffror som vi har lillgängliga i dag, men dem är Ingvar Carlsson inte nöjd med. Han är road av alt tala om något annat.

209

14 Riksdagens protokoll 1977/78:98-100

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energipoliliken

210

Hur skall vi över huvud taget kunna få en debatt om detla utomordentligt viktiga avsnitt av svensk politik, om man nonchalerar säkerhetsaspekten, om man kör över alla de människor runt om i vårt land - hur många de är vet jag inte, men de är åtskilliga - som är rädda och som det är vår uppgift alt övertyga om fakta genom alt ta fram så myckel vederhäftigt och objektivt material som möjligt och presentera det för dem, presentera det här på riksdagens bord, så all vi får ett fullständigt underlag för del beslut som skall fallas här i höst?

IngvarCarisson frågade: HurkundeGösta Bohman,om han härden syn på kärnkraften som han redovisat i dag, år 1975 röstat för 13 aggregat och t. o. m. ha hållit dörren öppen för ytterligare etl?

Del var inte svårt all göra det, Ingvar Carlsson, eftersom vi hela liden hade klart för oss att hela energipoliliken skulle analyseras på nytt 1978. Det är alltså i år vi skall göra den fullständiga nya analysen, byggd på myckel, mycket mera tillförlitligt och mycket, mycket mera fullständigt material än vad vi hade 1975.

Man kan naturliglvis kritisera mig för atl jag ändå medverkade i del besluiel, och i så fall drabbar den kriliken även de andra ledamöterna av Sveriges riksdag, inkl. den dåvarande regeringen, som år 1975 fattade sitt beslut. Men det harju hänt en hel del sedan 1975. Är Ingvar Carlsson helt omedveten om debatten runl om i världen, i land efter land, där man lidigare hade samma, lilet mera optimistiska syn på kärnkraftsproblematiken som vi hade? Är Ingvar Carlsson omedveten om diskussionerna i Frankrike, Västtyskland, Italien, England och på många andra håll, som göralt kravei på elt fullständigare underlag för beslut är ännu myckel mera motiverat nu än vad fallet var lidigare?

Vad som dessutom har hänt är alt behovet av energi inte är lika överhängande som del var 1975 bl. a. på grund av att ekonomin nu går på spariåga och på grund av en energisnålare produklion. Till följd av besparingsåtgärder är inte behovet av elt omedelbart förverkligande av det antal reaktorer, som vi år 1975 utgick från skulle bli nödvändigl, lika starkt i dag som det var då. Det har alltså hänt åtskilligt, och i avvaktan på det beslut som skall fattas skall vi ha handlingsfrihet. Vi skall icke låsa oss, vare sig ekonomiskt eller på annal sätt.

Alt villkorslagen kommit lill - den som Ingvar Carlsson kallade för "kejsarens nya kläder" - beror ju på all vi ansett oss behöva ställa helt nya och andra villkor än man gjorde tidigare. Behovet av en klarare markering är nödvändigl, och rättssäkerheten kräver alt en lagstiftning skall tillämpas efter sina förutsättningar. Därför fattade riksdagens majoritet beslutet om atl bygga ut lagstiftningen och gjorde del i form av en villkorslag.'Dessutom är olika slags reaktorer inne i programmet. Aiomenergilagen har inte några klara ersättningsregler - det vet väl också, hoppas jag, Ingvar Carlsson.

Det finns en majoritet, säger Ingvar Carisson i dag, som är för att helt fullfölja 1975 års energi program, dvs. alt vi omedelbart skall bygga 13 aggregat. Men finns det en sådan majoritet? Det är mig obekant. Finns det, Birgitta Dahl, i energikommissionen en majoritet för all vi skall fatta beslut

om atl fullfölja programmet med 13 aggregat? Jag tvivlar på del. Jag tror atl man har en mera nyanserad bedömning nu än vad man hade tidigare.

Sedan: Vad är del förutom den långsammare byggnadstakten för F 3:an -syftande lill att spara pengar och att upprätthålla handlingsfrihet - som i praktiken skiljer den nuvarande regeringens handlande från vad regeringen Palme skulle ha fullföljt om den hade suttit kvar? Skulle regeringen Palme, om den hade suttit kvar, ha startat t. ex. Ringhals 3, trots atl sirålskyddsin-stitutei ännu inte givit klartecken och trots alt sirålskyddsinstiiutel begärt ytterligare utredningsmaterial, som inte kommer all kunna redovisas och granskas förrän i slutet av april eller kanske någon gång i maj? Eller hurskulle ni ha handlat?

Fårjag så ställa etl par frågor till Ingvar Carlsson-fastän jag ju vet atldet är jag som i sådana här sammanhang skall svara på frågor och inte Ingvar Carlsson. Men för att man skall förstå bakgrunden till Ingvar Carlssons frågande kan det ändå vara betydelsefullt attjag sammanfattningsvis ställer och får svar på två frågor.

Den första frågan, somjag inte har fått något svar på tidigare, lyder: Menar Ingvar Carlsson att vid en avvägning mellan ekonomiska faktorer å ena sidan - del som ni brukar kalla för kommersiella intressen - och å andra sidan hänsyn till miljö, människors trygghet, liv och hälsa skall ekonomin vara avgörande?

Den andra frågan är: När riksdagen 1975 beslöt att en omprövning av energipolitiken skulle ske i år med hänsyn till bl. a. nya rön i fråga om säkerheten, menade man då på socialdemokratiskt håll ingenting alls med den här reservalionen? Var del bara en tom gest för att lugna oroliga? Eller menade man atl man verkligen var beredd atl ompröva, dvs. ställa nya krav, göra ekonomiska uppoffringar, om detta skulle visa sig vara påkallat av säkerhetsskäl?

Bara om Ingvar Carlsson kan svara nej på dessa frågor förslår jag hans aggressioner och hans upprördhet, .'ag tyckeratt det på energipolitikens svåra område borde finnas plats för betydligt mera nyansering än vad Ingvar Carlsson ger uttryck för. Jag kan inte förslå annal än alt motiven för dessa aggressioner inte kan vara sakligt betingade. De kan inte ha resonans bland folket, ulan de syftar lill alt komma åt regeringen. Delären i och försig fulll befogad strävan. Menow man moraliserar, som IngvarCarisson har gjorl, då ligger där bakom en kvalificerad dubbelmoral.

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energipoliliken

ANDERS WIJKMAN (m):

Herr talman! Jag skall inte lägga mig i diskussionen mellan Gösta Bohman och Ingvar Carlsson. Jag vill bara mycket kort kommentera något av vad Birgitta Dahl sade - inte för atl i sak anföra så mycket invändningar men för atl kanske fullständiga bilden.

Först vill jag säga atl även jag beklagar Torbjörn Weslermarks beslut att avgå ur den grupp som skall ha hand om den internalionella remissbehandlingen. Jag har lärt känna Torbjörn Westermark som en seriös och obunden forskare, som ständigt strävar efter objektivitet. Detta villjag gärna säga. Han

211

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energipoliliken

212

är en mycket fin person, och han har gjort elt väldigt fint arbete i kommissionen.

Jag vill också hålla med om att alla de som jobbar inom energisektorn naturligtvis upplever den här perioden av förnyad analys som en period av osäkerhet. Men det ligger så att säga i sakens natur. Jag vill påminna om varför energikommissionen tillsattes. Det varju inte bara del faktum all del blev en ny regering, Ingvar Carlsson och Birgitta Dahl, och alt partierna hade olika ståndpunkter.

Vi kunde alla märka att vi inom våra partier hade olika meningar, att nationen på många sätt var splittrad iden här mycket svåra frågan. Detta ärju inte någol unikl för Sverige. En omprövning i så måtto atl man studerar och analyserar problemen om igen görs ju i Tyskland, USA och England, föratt ta några exempel. Jag menar att i stort sett har ändå den här pausen varil nyttig.

Delären väldig förenkling att påstå att del som kommissionen presenterar om en dryg vecka skulle vara en direkt konfirmering och ett fullföljande av 1975 års beslut; del är inte rikligl. Tvärtom har verkligen den här studien, även om vi har haft kort tid på oss, fördjupat vårt kunnande på en lång rad områden, vilket gör att vi är myckel, mycket bällre skickade atl fatta långsiktiga beslut. Detta är ingen kritik av 1975 års beslut eller av den regering som lade fram underlaget. Vi varju över huvud laget nybörjare på det här området då jämfört med vad vi är i dag.

I stort sett vill jag hålla med om de punkter Birgitta Dahl angav, men med det lilläggei alt vi i kommissionen också har konstaterat att lika väl som vi med nuvarande beslutsmaterial avvisar en avveckling av kärnkraften - av försörjningsmässiga skäl, av kostnadsskäl osv. - har vi avvisat tanken atl bara tuta och köra vidare i kärnkraftsspårei. Vi har sagt oss atl inte heller en alltför hård låsning till kärnkraften framåt mitten av 1980-talet skulle vara en ansvarsfull politik. I stället skall vi försöka hålla alla dörrar öppna för att under slutet av 1980-talet falla ett mer långsiktigt beslut. Då har vi förhoppningsvis underlagsmaterial framtaget, inte bara på kärnkraftsområdet utan på en lång rad av de övriga områden som är relevanta i detla sammanhang.

Jag vill också understryka all vi har avslått från att räkna reaktorer, bl. a. med hänsyn lill den slora planeringsmässiga osiikerhei som föreligger. Vi vet ytterst litet om t. ex. industriutveckling och ekonomisk aktivitet i vårt egel land och i väriden i övrigt under de kommande tio till tolv åren. Vi kan ju se vad som har hänt med 1975 års prognos.

Studien i energikommissionen - denna paus, om vi får kalla den så - har varit en nödvändig förnyad analys. När vi gick in i kommissionen stod påståendena emot varandra, och jag tror all människorna var utomordentligt villrådiga. I dag har vi i slor utsträckning sorterat ul påståendena, och vi har kommit varandra närmare. Jag avser därvid alla partier som varit med i kommissionsarbetei. Det är inte så att vi har kvar en djup klyfta av motsättningar, ulan vi har närmat oss varandra i en lång rad väsentliga frågeställningar. Jag menar alt den diskussionen, den analysen och de slutsatser som vi kommit fram till på ett avgörande sätt skiljer sig från del

ganska hårda och demagogiska angrepp som IngvarCarisson gav uttryck för. Förståelsen har faktiskt ökat, inte tvärtom, under det senaste året.

INGVAR CARLSSON (s):

Herr talman! Ekonomiminister Gösta Bohman måsle känna sig väldigt trängd, när han för att försvara regeringen gör ett angrepp på riksdagen och riksdagens socialdemokratiska grupp, som han påstår skulle ha fått ett brev från talmannen angående närvaron i kammaren. Detta brev har gått till samtliga riksdagsgrupper - alltså även till Gösta Bohmans moderata riksdagsgrupp. Det är märkligt att Gösta Bohman har så dålig koniakt med sin egen riksdagsgrupp - alltså inte bara med riksdagen i slörsla allmänhei - alt han inte känner till detla. Dessutom, herr Bohman, har riksdagen sammanträtt till midnatt två kvällar i rad. Flertalet riksdagsmän är nu ute i sina valkretsar och sköter kontakten med människorna där.

Men herr Bohman som regeringsledamot har ett ansvar, liksom övriga regeringsledamöter, att försvara sina propositioner. Och då regeringens ledamöter inte ens behagar komma in i kammaren när man går kraftigt emot propositionerna, när regeringsledamöterna under den slora allmänpolitiska debatten försvinner ut ur kammaren vid första bästa tillfälle, så är det en allvarlig brist hos regeringen, som vi tar oss friheten att påpeka. Jag tyckte att del var beklagligt alt Gösta Bohman försökte slå sig ur den situationen på det näslan barnsliga sätt som han här använde sig av.

Sedan lill delfrågorna. Herr Bohman agiterar upp sig och påstår att socialdemokraterna inte är intresserade av säkerheten. Det är så, Gösta Bohman, att om jag hade velat diskutera energipolitikens säkerhetsaspekter hade jag slälll frågan till energiministern. Men nu vill jag diskutera de samhällsekonomiska effekterna. Jag vel inte för vilken gång i ordningen jag upprepar detta. Då är det naturligt att jag både i min fråga och i mina inlägg här tar upp de delarna. Gösta Bohman har förnekat alt det finns några allvarliga sådana effekter. Del har han gjorl trots att jag har pekat på ASEA:s årsredovisning, på att Uddcomb, STAL-LAVAL och Asea-Alom har problem och på alt folk avskedas vid byggnadsarbetena i Forsmark. Investeringsbenägenheten i samhället, säger flera industriledare, håller på atl allvarligt sjunka därför atl regeringen inte bedriver någon energipolitik. Det är ju detta som det vore intressant att få en debatt med ekonomiministern om, men han uppträder i stället som en dålig kopia av energiminister Olof Johansson.

Jag måste med väldig förvåning konstatera, herr talman, att Gösta Bohman lika gärna hade kunnat lämna svarel vidare till Olof Johansson, för det är uppriktigt sagl inte någon större skillnad på när Olof Johansson uppträder i talarstolen och när Gösta Bohman gör det. Det förvånar mig atl Gösta Bohman så lill den milda grad kapitulerar inför centerns erbarmliga energipolitik, som ju icke har med säkerhet atl göra. Säkerheten främjas ju inte av atl man inte bedriver någon energipolitik. Säkerheten i Forsmark 3 blir inte bättre av att man bygger verket i snigelfart - säkerheten holas tvärtom. Säkerheten blir inte bättre av denna totala förvirring inom hela branschen, där

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om eneigipoliliken

213

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om eneigipoliliken

de mest kompetenta människorna säger att de inte längre kan jobba här, därför att vi har Europas sämsta och mesl inkompetenta regering när del gäller energipoliliken. Del är alltså från början lill slut ovederhäftigt och oriktigt när herr Bohman påstår att han sitter i en regering som främjar säkerheten. Gå ul lill forskarna. Gå lill Torbjörn Westermark och fråga om regeringen främjar säkerheten när han, en av Sveriges för atl inte säga världens mesl kompetenta energiforskare, tvingas säga: Jag slår inte ut med atl arbeta åt denna regering. Gå till industrins främsta företrädare, Gösta Bohman-som ni annars har goda kontakter med-och fråga om de anser att man främjar säkerheten. Gå ul lill alla de tekniker och tjänstemän som arbetar inom området och fråga om regeringen främjar säkerheten. På alla dessa avgörande områden kommer Gösta Bohman alt få svarel: Sluta med denna bedrövliga energipolitik som regeringen ägnar sig ål. Börja ge besked om hur vi skall arbeta, så kan vi kanske få någon ordning. I dag råder total förvirring.

Jag måsle ställa en fråga till ekonomiministern, eftersom han säger att vi 1978 skulle göra en omprövning av 1975 års beslut. Det är riktigt, men herr Bohman påstår atl 1975 års beslut redan är omprövat. 1975 års beslut gäller alltså inte fram till den kontrollstation som ekonomiministern själv åberopar. Då villjag fråga: När och hur har denna förändring kommit tillstånd? I vilken form har den redovisats för riksdagen?

Det aren inkonsekvenl och häpnadsväckande diskussion i etl debattinlägg från ekonomiministerns sida.

Dessutom säger ekonomiminstern av alla, i sin debattnöd, atl behovet av energi har gått ned. Detla säger ekonomiministern i regeringen närvi har fåll en sänkning av produklionen i landet, så att den ligger 6 ä 7 % under 1974 års nivå. Gösta Bohman måste merän någon annan vara intresserad av atl vi får i gång hjulen i del svenska näringslivet. Får vi del kommer behovet av energi att öka myckel snabbt. Men här sitter ekonomiministern och gläder sig åt att vi har utlandslån som nu uppgår till 18 000 kr. per förvärvsarbetande svensk, något som visserligen gjort atl vi under detta år haft en lägre energiåtgång än vi annars skulle ha haft. Men följden blir all vi måsle betala igen dessa lån. Vi måste få snurr på vår ekonomi, och då kommer givetvis också behovet av energi all öka. Men för detta har den nuvarande regeringen ingen som helst beredskap.

214

BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Gösta Bohman undvek all över huvud laget gå in på de frågor som jag log upp - genom all låtsas som om han är okunnig om innehållet i energikommissionens ställningstaganden. Del är naturligtvis en formellt sett hållbar ståndpunkt, men det skulle förvåna mig ytterligt om det inte vore så alt moderaternas ledamot i energikommissionen, som sitter med här och deltar i debatten och också fungerar som rådgivare till Gösta Bohman, skulle ha informerat sin partiledning och förankrat sina ställningstaganden i kommissionen hos sin partiledning. Naturiigtvis är det i verkligheten så atl Gösta Bohman är väl  bekant  med de ställningstaganden som gjorts i

energikommissionen.

Jag kände stor sympati för vad Anders Wijkman här sade. Får jag börja med frågan om Torbjörn Westermark och regeringens förberedelse för en bedömning enligt villkorslagen. Det finns en utomordentlig metod för att se till att vi för tillbaka den av alla respekterade Torbjörn Westermark i det här viktiga arbetet och samtidigt minska människors känsla av alt det nu bara bedrivs elt taktiskt spel i stället för en allvariig prövning med utgångspunkt i säkerhetsfrågorna. Det är att se till att arbetsförhållandena i den här gruppen blir sådana att Torbjörn Westermark finner det meningsfullt alt återvända till arbetet. Jag skulle vilja uppmana er att göra det. Ni är inte betjänta, och det är inte någon, av den växande misstron mot regeringens och framför allt energiministerns sätt atl sköta de här frågorna som del här skeendet ger anledning till.

Med anledning av vad Anders Wijkman sade om utvecklingen sedan 1975 ber jag att få säga några ord om innebörden av 1975 års beslut. Det innebar verkligen inte alt luta och köra rätt in i etl ensidigt kärnkraftsspår, som Anders Wijkman talade om. 1975 års beslut innebar ju i sina huvuddrag en satsning på handlingsfrihet och ökad kunskap inför framtiden, satsning på sparande, på forskning, på att minska vårt oljeberoende, på förnyelsebara energikällor, på atl använda kärnkraften i begränsad utsträckning med utgångspunkt i vad vi ansåg oss kunna göra vid en bedömning av dels säkerhetsfrågorna, dels behovet av en trygg och säker energiförsörjning. Ingenting i dessa grundläggande riktlinjer harju ändrats; tvärtom har den nyttiga och noggranna prövning som har sketl i energikommissionen lett oss fram lill att rekommendera samma riktlinjer för ställningstagande 1978.

I 1975 års beslut låg också att vi skulle göra en omprövning 1978, då vi skulle använda oss av nya kunskaper för att kunna ta nästa steg i energipolitiken syftande till större handlingsfrihet, bättre kunskapsnivå, större försörjningstrygghei, givetvis ett energiförsörjningssyslem som tillgodoser såväl kraven på hälsa och säkerhet som kraven på god samhällsekonomi. Därför är det fulll förenligt med avsikterna i 1975 års beslut att man kan ändra i detaljer. Men vad som är betydelsefullt är ju alt majoriteten inom energikommissionen - del vill jag säga lill Gösta Bohman, eftersom han ställdeden frågan till mig-klart uttalar atl 1975 års beslut inte nu bör radikalt omprövas. Detta står i energikommissionens betänkande, och det står folkpartiet och moderaterna bakom.

Det finns också ett helt klart uttalande att de aggregat som är påbörjade skall fullföljas. Det står i energikommissionens betänkande, och som bekant är både aggregat 11 och 12 påbörjade.

Sedan vill jag gärna bekräfta alt del har varil nyttigt och bra och att det kommer att göra det lätlare för människor att med bällre känsla av trygghet och mindre oro la ställning i frågan, att vi har gjort den här granskningen. Jag tror atl detla också är skälet till atl det nu kunnat konstateras en avgörande svängning i opinionen i energipolitiken.

Vad som har kommit fram och som påverkal människors bedömningar är dels de risker, som finns förenade med andra energikällor och vilka av

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energipolitiken

215

Nr 100               kommissionen bedömts vara minst lika allvarliga för hälsan och miljön, dels

Fredaeen den      hänsynen till samhällsekonomin. Det är något som människor tar hänsyn till,

17 mars 1978      liksom till all energikommissionen har kommit fram lill att det från hälso-

_____________    och miljösynpunkt inte är nödvändigl eller befogat alt avveckla kärnkraften.

Om eneivinolhiken °'-' ' ' "" hänsyn till samhällsekonomin skulle innebära alldeles för svåra påfrestningar för det svenska samhället och leda till effekter för människors välfärd och hälsa, som vi inte kan acceptera.

216

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr talman! Jag har aldrig här i debatten och inte i någol annat sammanhang heller sagt all 1975 års energibeslul inte formellt gäller.

Men när Ingvar Carlsson påstår att det i dag finns en klar majoritet bakom 13 reaktorer harjag tillåtit mig att ifrågasätta detta. Jag har faktiskt inte sell energikommissionens uttalanden och rekommendationer. Jag har nöjt mig med att ifrågasätta alt så är fallet. Jag tycker att både Anders Wijkman och Birgitta Dahl gav mig rätl i det här hänseendet. Båda två gav en helt annan och väsentligt mycket mera nyanserad skildring av verkligheten bakom olika ståndpunkter då det gäller svensk energipolitik än vad Ingvar Carlsson här fört fram i sin vildsinta debatt.

Det har inträffat åtskilligt som många andra men uppenbariigen inte Ingvar Carisson har observerat. Synen på hushållningen med energi är i dag en helt annan än den var 1975. Vi har ett forskningsprogram som är mycket mer fördjupat än vad fallet var lidigare. Vi har här i Sverige, vilket jag tycker är rätt enastående, på tolv månader lyckats ta fram ett säkerhetsprogram - KBS-programmet - som det måhända skulle ha lagit tolv år all ta fram om inte de injektioner hade givils som låg bakom villkorslagen och regeringens nya intentioner på delta område.

Sedan hade IngvarCarisson mage att påslå attjag sitter här och "gläder mig ål" - det var hans ord - att produktionen i Sverige är låg och att vi har tvingats låna pengar utomlands. Jag skulle vara så glad över detta därför att det skulle möjliggöra för oss all föra energidebatten i andra termer än tidigare.-Jag tror inte alt Ingvar Carlsson menar allvar, och jag tror all han ångrar del uttalandet. Vi vet al la vad som ligger bakom den svenska ekonomiska krisen i dag och vilka som styrde landet - även om oppositionen har sill ansvar - när vi marscherade in i den krissituation som vi nu gemensamt gör vårt bästa för att komma ur. Egentligen borde Ingvar Carlsson be om'ursäkt för sitt påslående.

Sedan säger Ingvar Carlsson att han med sin interpellation bara har varit ute efter atl diskutera de samhällsekonomiska aspekterna. Del är därför som han inte har gått in på säkerheten. Men jag kan konstatera att i debatten hittills har Ingvar Carisson inte ägnat någon lid åt all i sak diskutera samhällsekonomin, ål att ta upp det material och del sifferunderlag som jag har redovisat i mitt svar till honom. Jag har lämnat alla de siffror som det i dag är möjligt att lämna, jag har pekat på åtskilliga svårigheter framöver och jag har förklarat att vi i höst, när vi skall la ställning till den framtida energipolitiken på basis av energikommissionens belänkande, kommer atl få

ett fullständigt underlag för vårt eget vetande och vårt eget ställningstagande. Jag är intresserad av en sådan debatt om energin och ekonomin, medan Ingvar Carlsson tycks vara mer intresserad av pajkastning. Jag lycker det är synd om debatten stannar vid sådant.

Nu fär vi energikommissionens betänkande med sina analyser. Bakom det ekonomiska material som där kommerait presenteras liggeråtskilliga mycket invecklade och besväriiga och därför i vissa hänseenden osäkra analyser som vi har gjort i ekonomidepartementet. Vi får också i höst en ny långtidsutredning i stället för den som redan efter ett halvt år kördes över av verkligheten, dvs. 1975 års långtidsutredning. Vi kommer alltså i höst att ha ett underiag för en verkligt saklig debau om vad svensk energipolitik kan kosta i olika hänseenden. Jag hoppas att socialdemokraterna då är mer intresserade av att föra debatten på saklig basis än vad Ingvar Carisson har varit i dag.

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energipolitiken

INGVAR CARLSSON (s):

Herr talman! Jag överiåter åt andra att bedöma sakligheten i Gösta Bohmans och mina inlägg i dagens debatt -jag är inte rädd för att låta någon skiljenämnd avgöra den saken.

Däremot måste jag konstatera art numera ärdet uppenbariigen inte bara cenieriedaren Thorbjörn Fälldin som har fått dagtinga med sitt samvete; det har Gösta Bohman tydligen också fött göra i hög grad, om man skall jämföra vad han tidigare har sagt i riksdagen, hur han har röstat och vad han sade så sent som vid moderaternas energikonferens, med de debattinlägg som han i dag gör som representant för regeringen.

Del är utomordentligt allvariigt när en regeringsledamot säger atl 1975 års beslut gäller formellt. Det gäller lydligen inte i realiteten. Då harjag ställt frågan: På vad sätt har riksdagen fått ta ställning till alt 1975 års beslut inte reellt längre gäller? 1975 års beslut handlar inte bara om antalet reaktorer. Det handlar också om vårt oljeberoende, det innehåller ett sparprogram och det handlar om älvarna. Vi fastställde genom beslutet vilka riktlinjer som skulle gälla ire år framåt i tiden. Nu säger ekonomiministern att formellt gäller beslutet, men alliså inte i verkligheten. Del skulle vara intressant atl få deUa utvecklat.

Herr Bohman har röstat för 13 reaktorer. Det är del beskedel branschen har fåll. Men nu är del höjden av oansvarighet enligt ekonomiministern att slå för beslutet om dessa 13 reaktorer.

Socialdemokratin röstade för 13 reaktorer i riksdagen. Vi stod för den uppfattningen i valrörelsen, och vi slår för den efter valet. Herr Bohman röstade för 13 men ville helst ha 14. Han låtsades i valrörelsen som om han inte tyckte att det var ett bra program, och efter valet är det en total förvirring om vad regeringen slår för och vad den tycker.

Del är detla som är del allvarliga atl ingen längre kan tala om vilken energipolitik regeringen driver. Journalisterna gör fruktlösa försök att förklara del för allmänheten. Allmänheten är totalt förvirrad. Och jag har i dag inte kunnat få något besked om vad Gösta Bohman slår för. Ändå gäller

217

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energipoliliken

del här ett område där vi måste driva politiken inte dag för dag eller vecka för vecka - energipolitiken kräver beslut på lio års sikt.

Alla som år 1975 sysslade med delta utgick naturligtvis ifrån alt man fick besked som skulle gälla tre år framåt i tiden. Men efter den borgerliga regeringens makttillträde är allt höljt i dimma.

Forskningssidan fanns med i 1975 års beslut. Del ireårsprogram som hittills gällt kom lill på initiativ av en socialdemokratisk regering, och vi kommer om några dagar atl stödja den fortsättning på del forskningsprogrammet som den borgerliga regeringen utvecklar i sin proposition.

Närdet gäller KBS-programmet, som Gösta Bohman talar om, skulle vi nu faen remissbehandling. Detla program är grundat på upparbeiningsalterna-livet. Men nu påstår plötsligt centerledamöterna i regeringen att upparbet-ning inte längre är någonting så aktuellt. Är det er uppfattning att del alternativet i villkorslagen inte längre gäller, Gösta Bohman? Det är i så fall yuerligare etl exempel på den bristande respekten för lag och ordning. Detla ärju regeringens viktigaste politiska handling, men nu skulle alltså enligt energiministern upparbetningsallernalivet inte längre vara så aktuellt. Han har talat med Vallenfalls chef i telefon och gjort antydningar av del slaget. Jag tycker atl del är allvarligt atl man driver industrin lill en åtgärd av det här slaget och det läggs ned 40 ä 50 milj. kr. på projektet, som sedan kanske visar sig vara bortkastade pengar. Det som i regeringsdeklarationen framställdes som enda alternativet kommer kanske inte längre alt gälla.

Det jag är orolig för - och del var därför jag ställde min fråga till Gösta Bohman beträffande laddningen av Ringhals 3 -är att man från vissa kretsar målmedvetet driver det dithän atl besked om Ringhals 3 icke skall komma, någol som gör atl del 70-talsavtal som arbetats fram inte kommer all få någon praktisk effekt. Jag undrar härom det är medvetet eller omedvetet som Gösta Bohman spelar så oskuldsfull. Om han tittade på TV-aktuellt i går kväll kanske han fick klart för sig att åtminstone vissa kretsar i regeringen driver elt alldeles målmedvetet spel lör alt skjuta energifrågan myckel längre framför sig än vad villkorslagen förutsätter.

Jag ställer frågan: Kommer regeringen atl följa villkorslagen på den här punkten eller kommer man atl strunta i sin viktigaste politiska handling? Hur är det med lag och ordning, herr Bohman?

Till slut frågan om herr Bohman eller jag gläder oss eller inte beträffande nedgången i produklionen. Ingen av oss gläder sig naturligtvis åt delta, men herr Bohman åberopade ju nedgången i produktionen som ett argument för att vi behöver mindre energi. Det var detta som jag konstaterade är en fariig och en dålig politik. Vi måsle få i gång industriproduktionen, få i gång hjulen och få upp verksamheten. Då går det ål mer energi, och då faller hela herr Bohmans resonemang.

218

OLOF PALME (s):

Herr lalman! Jag hade inte tänkt gå upp i denna debatt som på elt så ulomordenlligt sätt har sköns av Ingvar Carisson och Birgitta Dahl. Men det herr Bohman sade var i vissa avseenden så uppseendeväckande att jag är

tvungen att dra vissa politiska konsekvenser.

Herr Bohman kom hit - han salt inte i husarrest, eller vad det var när vi sist hade debatt om löntagarfonder. Men när han talar frågar man sig: Var slår herr Bohman i energipolitiken, och var står hans parti?

Det är alldeles riktigt att vi skall en göra omprövning 1978 och atl den skall ske i höst. Men del fattas ju ständigt vissa beslut.

Del har fatlats vissa beslut beträffande Forsmark 3, där man på ytterligt dåliga grunder har jagat bort hundratals byggnadsarbetare, samtidigt som man med s. k. snigelfart bygger innanmäiei i Forsmarksreaktorn. Det varetl taktiskt, politiskt beslut. Man kunde möjligen ha förstått det om herr Bohman hade sagt: Detta var vi tvungna till för regeringssamarbetets skull. Men del visade sig atl herr Bohman tyckte det var etl klokt beslut att avskeda de här byggnadsarbetarna och fördyra reaktorn med åtskilliga, kanske hundratals miljarder kronor.

Vi har Ringhals 3. Återigen tyckte herr Bohman alt det var klokt att inte ge tillstånd-trots att det kostar 1,5 milj. kr. perdag all inte låta denna reaktor gå, och en likadan reaktor i princip går omedelbart bredvid. Här skyller man på internationell expertis för atl man inte kan ge besked. Det belyder alt den omgång som har gjorts med alla svenska experter icke duger för herr Bohman, utan del skall till internalionella experter. Detta som har lett till alt Torbjörn Westermark - den man som talade på moderaternas egna energidagar som experten på det här området - har mer eller mindre jagats i väg, det är även herr Bohman ansvarig för - ni har ett kollektivt ansvar i regeringen. Westermark offras av herr Bohman för att detta, nästintill, apspel skall fortsätta inom industridepartementets ram, vars enda syfte är att skjuta på besluten.

Ni har villkorslagen, som gör all det från rättssäkerhetssynpunkt krävs besked -ja eller nej. Det är visserligen ett svårt besked att lämna, eftersom man skall ge besked om del är heh säker förvaring av avfallet. Ni blir i så fall den första regering i världen som säger atl det finns en fullständig lösning på dessa problem. Men ni måste ge besked -ja eller nej.

Men herr Bohman lägger nu upp uppskovstakliken för att kunna skjuta på beslutet - "så länge vi är här skall det inte komma något beslut" - skjuta på del lill efter den 1 juli, så att hela avtalsomgången med upparbetning skall fö begynnas igen, skjuta det framåt medan miljonerna i föriusler tickar fram-av sakliga eller av politiska skäl.

Jag hade kanske trott att del var så med moderaterna alt de hade en ståndpunkt som de slogs för, som de tyckte var riklig, alt de hade en uppfattning. Del visar sig i debatten atl så är knappast fallet, dvs. viljan alt sitta kvar på taburetterna är uppenbarligen för moderaterna överordnad viljan all föra en energipolitik som gagnar landets intressen.

Man har nu på punkt efter punkt mer eller mindre lagt sig platt för centerpartiet. Jag tror atl man kommer alt fortsätta med det. Åtminstone finns ingenting i del herr Bohman i dag har sagl i debatten som tyder på någonling annal. Han har inte på någon punkt försvarat någon annan energipolitik än den med de ständigt återkommande föriusterna. Och det

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om eneigipoliliken

219

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energipoliliken

kanske likaväl är bra att inrätta sig efter del. Men då vill jag, så milt som möjligt - för det är verkligen fråga om en omsorg om demokratin, en vilja alt bevara respekten för folkstyret, för demokratin och för politikernas anseende - säga att den lidpunkt börjar rycka nära då vi känner oss nödsakade atl begära misstroendeförklaring mol den borgeriiga regeringen på grund av dess brist på energipolitik.

220

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr talman! Efter det attjag redovisat alll del siffermaterial som fanns och de bedömningar som kan göras i dagsläget av de samhällsekonomiska konsekvenserna vid eventuella beslut i höst beskyllde Ingvar Carisson mig för att inte ha fört en samhällsekonomisk debatt.

Och så förde herr Ingvar Carlsson en helt annan slags pajkaslningsdebatt. Därefter går partiledaren Olof Palme själv upp och för en allmänpolitisk debatt, som varken handlar om säkerhet eller om ekonomi utan om demokrati, som han på sladden kom fram lill.

Får jag på nytt upprepa, och det innebären svar på Olof Palmes fråga: Var står-sade han-Gösta Bohman eller moderaterna ienergipolitiken? Jo, vi var med på 1975 års beslut, som byggde på att en omprövning skulle äga rum i år. Och när vi var med på det beslutet innebar det atl vi menade allvar med omprövningen. Vi menade all man skulle undersöka om förutsätlningarna under den här tiden i något hänseende hade förändrats. Oberoende av vilket beslut vi fattar i höst, och där tar vi vårt ansvar, kan vi konstatera all i många hänseenden har förulsätlningarna för energipolitiken förändrats. Det trodde jag faktiskt alt t. o. m.Olof Palme hade fått klart försig. Del har ändå hänt en del på det här området. Man är inte lika blint övertygad om kärnenergins fördelar som man var 1975. Jag och åtskilliga socialdemokrater, förmodligen inte Olof Palme och IngvarCarisson, men åtskilliga andra socialdemokrater, Birgitta Dah 11, ex., är övertygade om att del inte bara äratt tuta och köra, som i varje fall en del trodde 1975. Det har hänt åtskilligt sedan dess.

När vi nu skall göra en omprövning gäller det all se lill atl vi har största möjliga utrymme för handlingsfrihet. Och behovet av handlingsfrihet har ylteriigare understrukits av alt energikommissionen fått i uppdrag att analysera det här ämnesområdet mycket mer djupgående än vad någon tänkte var nödvändigt på den liden socialdemokraterna styrde. Vi får under vårens lopp ett material från energikommissionen. Del innehåller energipoliliska, säkerhetspolitiska och ekonomiska aspekter. Det materialet skall remissbehandlas, och när det är färdigt skall en proposition komma från regeringen. Då kan vi ta upp den debatt Olof Palme längtar efter. Då kommer ni atl få definitivt besked om var vi slår. Atl föregripa energikommissionens belänkande och det remissmaterial som kommer att läggas på bordet står i strid med gängse utrednings- och beslulspraxis. Och till dess gäller 1975 års beslut.

Närjag använde ordel./ö/7?7e//f byggde jag naturliglvis påatl förulsättning-arna för 1975 års beslut i många hänseenden har förändrats, atl de prognoser man gjorde 1975 i många hänseenden har blivit överkörda av utvecklingen.

Men lill dess alt vi fattar ett nytt beslut gäller det självfallet, och jag gör ingen skillnad mellan formell och reell giltighet. Vad jag syftade på var Ingvar Carlssons uttalande om atl härståren majoritet av svenska folket fortfarande bakom 13 aggregat. På den punkten har Anders Wijkman och Birgitta Dahl desavuerat honom, om jag uppfattade dem rätt.

Vad belräflär Forsmark 3 - för alt nu tala i sak och inte tala allmän politik -innebär alltså handlingsfriheten att man inte skall vidta sådana ålgärder att det blir dyrare eller svårare om vi fattar ett beslut i höst om att Forsmark 3 skall byggas. Vi skall inte heller vidta sådana ålgärder all det blir väsentligt dyrare och innebär kapitalförstöring, om vi i höst beslutaross föratt ickebygy,a Forsmark 3. Det ligger i handlingsfriheten. Det kan vara en svår balansgång, OlofPalme, att avgöra vad elt sparlågealiernativ innebär, och där kan det råda delade meningar, men i princip, när det gäller själva den grundläggande inställningen, borde t. o. m. Olof Palme kunna ge mig rätl.

Då det gäller Ringhals 3 påvisade jag för en stund sedan att även om inte villkorslagen hade funnits, skulle aiomenergilagen och strålskyddsinstiluiets krav i olika hänseenden på ytterligare säkerhet och analyser ha letl till en betydande försening i förhållande till de ursprungliga planerna, och en sådan försening kostar pengar. Alla förseningar kostar pengar, men de pengarna får vägas mot de trygghelsaspekler som man genom förseningarna vill tillgodose. Och jag har inget minne från tidigare debatter här i kammaren, där .socialdemokraterna har angripit-svensk industri för att eftersätta trygghets-och miljöaspekter, av an ni har gjorl gällande att de ekonomiska och kommersiella intressena skall gå före säkerhetsinlressena- icke tidigare, men nu passar det tydligen bra.

Respekt för demokratin, sade Olof Palme. Respekten för demokratin kräver all man skall vara konsekvent, att man skall följa de beslut som har tagits här i riksdagen. De besluten är bl. a. två. Energiprogrammel skall omprövas 1978, och därav följer atl vi skall ha så stor handlingsfrihet som möjligt. Villkorslagen har tagits av riksdagens majoritet. Underkänner man den, då underkänner man valresultatet och därmed demokratin. Vi har tillämpat den lagen, och till svar på Ingvar Carissons fråga vill jag säga: Självfallet skall den lagen tillämpas enligt sina förutsättningar. Visar en klar expertopinion - det uttrycket passar bättre i det här sammanhanget än remissopinion - alt de krav som lagen har uppställt är tillgodosedda, då skall man säga ja till de reaktorer som det kommer ansökningar om. Visar expertgranskningen att de här kraven inte är tillgodosedda, då skall man säga nej, till dess att de kan tillgodoses. Ytterligare forskning och utvecklingsarbete kan förmodligen leda därhän all de problemen skall kunna lösas. Vetenskaplig forskning och svenska vetenskapsmäns förmåga att så att säga lyfta sig själva i håret har jag mycket stort förtroende för.

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energipoliliken

OLOF PALME (s):

Herr lalman! Del är alldeles riktigt att energiprogrammel skall omprövas 1978; det var vi överens om 1975. Och den omprövningen sker hela tiden inom vårt parti. Vi har haft en ingående diskussion, vi har en grupp vars

221

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energipoliliken

arbete nu remissbehandlas och kommer upp på vår partikongress. Och trots herr Bohmans frenetiska ansträngningar har vi i stort sett kunnat hantera dessa frågor i mycket slor enighet inom vårt parti. Den enigheten kommer säkert all beslå. Och fram till dess all denna omprövning har skett skall ju riksdagens riktlinjer, så som de har fastställts, tillämpas.

Nu säger Gösta Bohman att Forsmark 3 inte skall få bli dyrare om vi fortsätter och bygger färdigt. Men det har ju redan blivit förluster på hundratals miljoner. Och det är klart atl byggstoppet har fått förödande verkningar, eftersom man fått slå sönder hela byggorganisationen och skicka hem byggnadsarbetarna - som inte har något annal jobb alt gå till utan får ställa sig i arbetslöshelskön. Stoppet har skapat osäkerhet i hela den tekniska organisalionen. Res till Forsmark, herr Bohman, och fråga om det inte har uppstått mycket stora förluster!

Och delta gör ni icke av lojalitet mot 1975 års beslut - som ni borde göra -utan av politisk-taktiska skäl för all hålla ihop regeringen. Del är en skamlig och skandalös politik ni fört när del gäller Forsmark 3! Den kan icke sakligt försvaras. Och den möts av djupaste förakt av hela del svenska näringslivet.

Vi skall tillämpa villkorslagen, sade herr Bohman. Javisst - men gör det då! Den lagen kräver snabbt besked. Men här går månad efter månad, och det allvarliga som skett - och som sker i dag - är alt herr Bohman uppenbarligen bygger under för atl inte ge något besked enligt villkorslagen. Herr Bohman bygger upp för atl skjuta denna fråga utöver en rimlig svarstid, i slutet av maj, för att komma bort från riksdagen. Han gör det också genom alt skylla på de internationella experterna, som i sak har jagat bort Torbjörn Westermark från fältet, och han gör det för att spela centerns spel.

Det har varit svårt för oss atl tolerera behandlingen av Forsmark 3, men det som vi i dag har fått elt begynnande besked om blir ännu svårare. Vi har hela tiden i vår energipolitik försökt tillgodose två aspekter: kravet på en rimlig energiförsörjning i landet och kravet på säkerhet och hälsa. Vi var t. ex. först i världen att tillsätta Aka-utredningen. Men vi harockså hela tiden velat att ett parti eller en regering måste ha kraften att fatta beslut, att ge besked. Vi trodde att del möjligen fanns en sådan kraft inom moderaterna, med hänsyn lill bl. a. deras kontakter med industrin. Men del finns del lydligen inte. Och nu skall detta spel fortsätta.

Den energipolitiska debatt som de borgeriiga har fört trorjag har skadat förtroendet för politiken. Och för att inte detta undergrävande av förtroendet för politiken skall få forlsälia säger vi alt nu närmar sig den lidpunkt då vi för den samlade sakfrågans skull och för människornas rält till besked måste allvarligt överväga en misstroendeförklaring - helt enkelt därför alt vi tycker alt etl sådant här spel inte skall få pågå i svenskt folkstyre, utan vi vill slå vakt om kravet på konsekvens och handlingsvilja i politiken.

Så enkelt är det, herr Bohman, därför alt de slora sakfrågorna har en allmänpolitisk innebörd i det samspel i förtroende som alllid måste äga rum mellan medborgarna och deras valda företrädare i en demokrati.

222

BIRGITTA DAHL(s):

Herr talman! Gösta Bohman har blivit nervös och arg, och det kan jag förstå, så obehaglig som den här silualionen måsle vara för honom. Därför kommer han också med egendomliga påståenden i debatten, som var och en som lyssnat inser inte kan stämma med verkligheten.

1 det här inlägget vill jag bara för tredje gången understryka atl enigheten mellan mig och andra medlemmar i partiet, som Gösta Bohman har talat om här i dag, är total. Det gäller såväl säkerhetsfrågorna, olja och kol som anlalel aggregai och energipolitikens allmänna inriktning. Hur skulle jag ha kunnat sitta och företräda mitt parti i energikommissionen, om det inte hade varit på det sättet? Ingen av oss har suttil där som privatperson för att företräda privata åsikter, utan vi har som företrädare för våra partier deliagil för atl diskutera en av de viktigaste frågorna f n. Det är felaktigt atl beskriva partiets eller 1975 års beslut på det sätt som Gösta Bohman nu gjorde och som tidigare Anders Wijkman gjort - som om del skulle ha fattals utan hänsyn lill hälso-och säkerhetsfrågorna.

När jag gått tillbaka till 1975 års beslut, liksom när jag deltagit i utarbetandet av den energipolitiska rapport som nu är ute på remiss i våra partiorganisationer, harjag kunnat konstatera atl det finns enighet, konsekvens och logik i ställningstagandet. Del överensstämmer med vad vi gjorde 1975, men vi tillgodogör oss nu de nya kunskaperna. När sedan majoritetens i energikommissionen ställningslagande kom visade det sig också alt del i alll väsentligt överensstämmer med vårt partis ställningslagande både 1975 och nu.

Får jag beiräffande anlalel aggregai säga alt Ingvar Carlsson, Olof Palme och jag självfallet inte har några skilda uppfattningar. Anders Wijkman får svara för sig själv. De 13 aggregai som vi fattade beslut om 1975 behövs även nu, vilket alldeles klart framgår av energikommissionens underiagsmalerial. Energikommissionen harockså klart uttalat att utbyggnaden av de påbörjade aggregaten bör fullföljas och understryker dessutom det faktum att företar vi den omläggning som del innebär att också driva ett antal aggregat som kraftvärmeaggregal, minskar eleffekten med ungefär 6 TWh, vilket alltså motsvarar elt kärnkraftsaggregal. Detta gör det än nödvändigare att fullfölja del program vi beslöt om 1975.

Får jag till slut säga, alt om man har något som helst intresse för säkerhetsfrågorna och för människors hälsa och miljö, skall man fördel första se till all den i och för sig eländiga villkorslagen, som inte är till någon nytta, åtminstone tillämpas på ett sätt som inte gör atl människorna fullständigt föriorar förtroendet för regeringens sätt atl sköta säkerhetsfrågorna. Vi är naturliglvis inte betjänta av alt den som då spelar den viktigaste rollen som rådgivare till regeringen inte är en objektiv och respekterad vetenskapsman ulan en politruk, som använder sin professorslilel som alibi, medan de respekterade vetenskapsmännen lämnar arbetet. Jag tycker uppriktigt sagt att folkpartiet och moderaterna borde se till att det spelet inte får fortsätta. Men ni kanske gärna vill använda er av det för atl få behålla regeringsinnehavet så länge som möjligt därför att ni i själva verket inte bryr er om säkerhetsfrågorna.

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energipoliliken

223

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energipoliliken

För del andra - om ni verkligen är intresserade av säkerhetsfrågorna -borde ni också ta upp frågan om hälso- och miljöriskerna från andra energislag med minst samma allvar. Då borde ni för del iredje inse atl arbetslöshet också är någol som drabbar människors hälsa mycket allvariigt. Men Gösta Bohman med sin skyddade tillvaro i hela sitt långa liv har kanske ännu inte kommit i kontakt med vad det kan innebära. Jag kan försäkra att vi som t. ex. representerar Uppland och Forsmarksarbeiarna här i riksdagen däremot vel vad det innebär.

INGVAR CARLSSON (s):

Herr talman! Jag har noterat att Gösta Bohman så småningom har meddelat att 1975 års beslut gäller och ligger fasl. Del är ett viktigt besked till myndigheter, till företag och till de löntagare som på den punklen har svävat i stark ovisshet. Jag har då bara ett önskemål på den punkten, nämligen att regeringen slutar med atl så bestämt och konsekvent sabotera dessa myndigheters, företags och anställdas försök att leva efter 1975 års beslut.

Till sist -jag skall inte göra något ylteriigare inlägg-tycker jag att det är litet tråkigt att Gösta Bohman flera gånger kritiserar mig för pajkastning i denna debatt. Jag har gått in i energidebatten därför attjag är personligen övertygad om atl den är oerhört viktig för hela vår samhällsutveckling. Jag har försökt sätta mig in i debatten och i vad frågan kräver av oss som politiker.

Jag har konstaterat att det socialdemokratiska partiet har tagit betydande politiska risker för att inför människorna stå för saklighet och en vettig information. Enligt många, inte minst enligt statistiska undersökningar, förlorade vi t. o. m. 1976 års val på denna fråga. Men vi har i motsats lill de andra partierna stått för en uppfattning - före valet och efter valet. Då lycker jag att del är litet tråkigt att Gösta Bohmans karakteristik av debatten skall vara av det slag som jag nämnt. Vill herr Bohman, utanför sina egna inlägg, bidra lill en saklighet i energidebatten, trorjag faktiskt atl han kan söka göra en insats på närmare håll än vad jag i det fallet kan företräda.

Ideologiskt-ekonomiskl harjag varil klar över atl Gösta Bohman och jag står långt ifrån varandra. Denna debatt har för mig visat all det också när del gäller energidebatten - och jag höll på att säga moralen i energidebatten -finns etl betydande avstånd oss emellan.

224

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr talman! Jag t ror att del snart kan vara tid atl avsluta en debatt som från början var avsedd alt vara - både enligt interpellanten och mig .själv -samhällsekonomisk, men som faktiskt inte blev det. Jag menaratt det blev pajkastning-och sedan blev debatten plötsligt allmänpolitisk.

Jag skall gärna vara vänlig mot Ingvar Carisson. Jag vel alt han kan föra debatter på ett helt annal sän, och jag vet också att det bakom denna debatt finns helt andra och mera sakliga strävanden än de som kommit till uttryck. Och jag vidhåller all det genom det sätt på vilket debatten förs har blivit etl slags pajkastning. Det var inte en strävan efter att komma fram lill de samhällsekonomiska bedömningarna utan någol helt annat det var fråga om.

Men del må vara med det som del nu är.

Olof Palme! Om jag inte antecknade fel sade herr Palme: Det var ett skamlöst, skandalöst handlande som ni ägnade er åt. Det möts med förakt av allt folket, sade OlofPalme. - Sådana här och andra liknande "varmhjärtade" omdömen får faktiskt stå för Olof Palme själv. Jag går inte in på ett bemötande av dem.

Vad som däremot måste klarläggas, Olof Palme, och som i sak i varje fall är väsentligare, är Olof Palmes uttalanden om Ringhals 3, som påstods slå och ticka bort miljoner och som därför omedelbart skulle tas i drift. Det innebär alt OlofPalme menar att man skall sätta sig över strålskyddsinspeklionen och även kärnkraflsinspektionen, som icke har givit sitt tillstånd lill Ringhals 3. Det betyder att OlofPalme vill sätta sig över strålskyddslagen och även andra lagar på detta område. Är detta verkligen innebörden i Olof Palmes anförande, så är det något av en sensation, för alt komma från en man som talar om respekt för demokratin och därmed för demokratiskt stiftade lagar men nu står här och agerar på del sätt som Olof Palme gör. Det innebär att när det passar är Olof Palme uppenbarligen också beredd att sätta sig över andra miljöskyddslagar.

Olof Palme slutade sin inlägg med att tala om för de här närvarande ledamöterna och för mig att han övervägde ett misstroendevotum. Jag skall inte ge OlofPalme goda råd, för han lyssnar ändå inte till dem, men jag tycker personligen att man inte så vårdslöst skall tala om misstroendevotum. Är det så att man överväger det skall man handla och handla så snabbt som möjligt. Kom fram med er begäran om misstroendevotum så fort som möjligt, Olof Palme!

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energipoliliken

ANDERS WIJKMAN (m):

Herr lalman! Jag skall bara för OlofPalme och Ingvar Carlsson, eftersom de åter har tagit upp Ringhals 3, utöver vad Gösta Bohman har anfört mycket kort förklara vad det är fråga om. Det ärju en ganska allvarlig beskyllning som har riktats mot regeringen att den skulle slösa bort 40-50 milj. kr. i månaden genom att inte köra i gång reaktorn vid Ringhals 3.

Det är helt enkelt så att en av de tidigare reaktorerna i Ringhalsprogrammet - jag kommer inte ihåg om det är Ringhals I eller Ringhals 2 - har haft rostangrepp på generatorerna. Ringhals 3 har samma konstruktion.

Nu tvistar strålskyddsexperterna och korrosionsexperterna om huruvida man kan klara detta problem med kemiska metoder eller om det efter ett antal år, när rostangreppen är allvarliga, blir nödvändigt att stanna reaktorn, därför atl säkerheten kräver det, och byta ut de rostiga delarna. Sirålskyddsinstiiutel har samråd med amerikanska och svenska experter, men de är inte klara med sin bedömning.

Jag begär inte an herr Palme skall känna lill alla dessa detaljer, men i kärnkraftinspektionen har vi tagit mycket allvarligt på principen att inte fatta etl avgörande beslut om driftlillstånd förrän denna fråga är utredd. Om reaktorn körs i gång och man efter tre fyra år måste stanna den, leder det till besväriiga arbetsinsatser med höga kolleklivdoser. Det är bättre att veta om

225

15 Riksdagens protokoll 1977/78:98-100

Nr 100                man kan klara röstproblemen med kemiska metoder eller inte.

Frpdaeen den         Det här samrådet beräknas la tre fyra månader. Delgöratl Ringhals 3-hell

17 mars 1978      oavsett villkorslagen - inte är fixt och färdigt för idrifttagning.

______________      Innan man går ul med så allvariiga beskyllningar mot regeringen som an

Om enerslDolitiken   " skulle slösa bort 40-50 miljoner i månaden bör man faktiskt kolla hur

verkligheten ser ut. Kärnkraftinspektionen skall inte förrän tidigast den 29

april ta ställning till denna fråga igen. Del innebär idrifttagning tidigast någon

gång i maj. Detta är bara en rent saklig upplysning, herr talman, som jag tror har viss

betydelse.

OLOF PALME (s):

Herr talman! Jag har också hört talas om de här korrosionsfrågorna. Delar bra att man prövar olika alternativ.

Saklägel är såvittjag vet att detta i och för sig icke är så allvariiga ting atl de skulle hindra ett idrifttagande av reaktorn, men eftersom man av andra skäl ändå har tid på sig gör man en noggrann undersökning av olika alternativ. Experter från Vattenfall har alldeles nyligen hos Westinghouse i Amerika studerat olika metoder.

Det väsentliga i frågan ärju regeringens prövning enligt villkorslagen, som icke har ett dyft med korrosion att göra utan har att göra med hanteringen av avfall och upparbetning. Det är två helt olika problem. Det är denna senare fråga som vi diskuterar.

Två ting bara - eller tre - och mycket kort!

För det första: Jag sade att inom näringslivet möts regeringens hantering av Forsmark 3 med stort förakt. Det harjag hört av många. Del var ett politiskt spel och icke ett sakligt spel.

För det andra: Detjag vill hafram-ochdet är väsentligt-är om ni kommer att följa er egen lag, den s. k. villkorslagen, och ge besked enligt den om etl idrifttagande av Ringhals 3 får ske. Jag skall inte gå in på lagrådets olika bedömningar, där man sade atl fördelen är alt det här kan ske snabbt. Ett ursprungslöfte av Fälldin var all elt besked skulle ges före den 1 november 1977-det struntar jag emellertid i. Men försöker ni hitla ytterligare vägar att försena ett beslut? Jag begär inte i dag all få vela vad beslutet kommer att vara, utan vi har begärt all få ett besked om att beslutet skall fattas.

Om vi märker atl ni försöker skjuta på det av politiska skäl - för att värna taburetterna - och således icke behandlar frågan på ett sätt som står i överensstämmelse med saklighet, ansvar och rättssäkerhet, kommer vi att begära misstroendeförklaring.

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr lalman! Jag har redan förut förklarat, och jag gör det än en gång, alt de lagar som har stiftats skall tillämpas enligt sitt avsedda syfte. Den saken är klar.

Men jag vill gärna ha besked om när vi får klarhet i om det blir
226                   misstroendevotum eller inte. Jag tycker att del är en berättigad fråga.

eftersom institutet misstroendevotum är så viktigt. Ge oss etl bestämt och klart och definitivt besked huruvida vi kommer att få ett sådant och när del kommer! Jag tror atl en slor del av svenska folkel med mycket stor spänning väntar på detta besked - för det kan väl inte bara vara munväder och prat i luften? När kommer del?

OLOF PALME (s):

Herr talman! Det är helt enkelt så, atl när vi anser oss vilja ge elt besked om misstroendeförklaring, då kommer vi att ge del - när vi har bestämt det. Det har på sätt och vis icke herr Bohman med att skaffa, men vi kommer att ge vårt besked.

Delta är i sin tur avhängigt av hur regeringen kommer att hanlera energifrågorna, och del kommer vi alt fortsätta att plöja med. När vi anser liden inne kommer vi att fatta vårt beslut.

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr talman! Här står herr Palme i talarstolen och talar om sådant som skandalöst handlande, föraktligt handlande, ynkligt beteende, antidemokratiskt uppträdande, och så slutar han med att säga: Vi överväger misstroendevotum. Men något besked om det kommer eller inte får vi inte. Ni säger att ni överväger det. Tala om hur det blir i stället! Om vi har handlat så här skandalöst, föraktligt och ynkligt och antidemokratiskt borde väl den logiska konsekvensen vara att här i kammaren säga: Vi kommer med misstroendevotum så fort som möjligt!

Nr 100

Fredagen den , 17 mars 1978

Om energipolitiken

OLOF PALME (s):

Herr lalman! De adjektiv som herr Bohman räknade upp var alla i slort sett falska, utom ordet "skandalöst". Det använde jag beträffande Forsmark 3, och det står jag för. Vi övervägde faktiskt huruvida Forsmark 3 skulle leda lill att vi begärde misstroendevotum eller inte, och vi kom till beslutet att vi icke skulle göra det.

Nu kommer frågan om hanteringen av Ringhals 3, där ännu inte klarhet föreligger. Men om regeringen kommer att fortsätta all hanlera den frågan på ett rent politiskl-takliskt sätt, då anser vi alt frågan om misstroendevotum uppkommer. Det är alltså herr Bohman och hans regering som härden frågan i sin hand. Hanterar ni den frågan på ett sakligt och någoriunda anständigt sätt - icke alltför beroende av herr Bohmans hånflinande medarbetare - så behöver vi inte begära misstroendevotum. Gör ni det inte, kommer vi att begära misstroendevotum.

Herr Bohmans reaktion är kanske i någon mån en spegel av svensk politisk debatt just nu. Vi anser att del här institutet är ganska allvariigt och alt man inte bör tillgripa det i onödan. Skälet till attjag redovisar som jag har gjort, att vi överväger misstroendevotum, äregentligen attjag vill göra klart att helst vill vi slippa det. Vi tycker del är myckel bättre, en mycket slor fördel, om regeringen hanterar energifrågan på elt sakligt sätt.

Hur reagerar herr Bohman på detta från min synpunkt sett mycket

227

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Om energipolitiken

allvarliga resonemang? Jo, djupt upprörd störtar han upp i talarstolen och säger: Begär misstroendevotum, ge oss besked! Detta säger han.med väldig aggression. Ja, reagera då så! Men vi kommer inte atl reagera med något slags Bohmansk aggression och upphetsning. Vi kommer atl i denna fråga agera i omsorg om en viktig sakfråga och i omsorg om det svenska folkstyret. När herr Bohman har visat vad han duger till i sakfrågan, då kommer vi att faUa vårt beslut.

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr lalman! Det är ju just därför atl jag anser att del här institutet -misstroendevotum - är en så allvarlig sak som jag menar att man inte skall hota med det på delta sätt om man inte verkligen menar allvar. Jag kan nu inte dra någon annan slutsats av herr Palmes senaste uttalande än atl hotet bara var munväder.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1977/78:1777 till kulturutskottet

1977/78:1778 och 1779 Ull trafikutskottel

1977/78:1780 till kulturutskottet

1977/78:1781 till jordbmksuiskoltet

§ 11 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställning 1977/78:145

På hemställan av talmannen beslöt kammaren kl. 11.45 att ajournera sina förhandlingar till kl. 15.00, då de till dagens bordläggning anmälda utskottsbetänkandena väntades föreligga.

§ 12 Då   förhandlingarna   kl. kammaren inkomna ansökan:

15.00  återupptogs   upplästes   följande   lil

Till riksdagens kammare

Undertecknad anhåller härmed om ledighet från riksdagsarbetet på grund av slatssekreterarskap den 21 mars-den 30 september 1978. Siockholm den 14 mars 1978 Co/7 Tham

Kammaren biföll denna ansökan.

228

Talmannen anmälde atl Carl Thams uppdrag som ersättare för utbildningsministern Jan-Erik Wikström skulle utövas av Bonnie Bemström (fp) t. o. m. den 27 mars samt av Maigareia Andrén (fp) under liden den 28 mars-den 6 juni.

§ 13 Anmäldes och bordlades                                           Nr 100

Propositioner                                                                 Fredagen den

1977/78:120 om vissa anslag ur kyrkofonden                       17 rnars 1978

1977/78:136 om ändrade regler för skattetillägg m. m.         

---

1977/78:142 om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl. 1977/78:145  om  ändring  i   reglementet  (1959:293) angående  allmänna pensionsfondens förvaltning

§ 14 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskotiets betänkanden.

1977/78:29 med anledning av motioner om riksdagens arbetsformer m. m.

1977/78:30 med anledning av förslag från utredningen angående en allmän översyn av riksdagens arbetsformer om ändrad mandatperiod för riksdagens utskott (Förslag 1977/78:17)

1977/78:31 med anledning av i propositionen 1977/78:100 framlagda förslag om vissa anslag för budgelårel 1978/79 under huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. m.

1977/78:32 med anledning av motion om rätt för kommun att anslå medel till viss utbildningsverksamhet.

Skatteutskoltets betänkanden

1977/78:35 med anledning av motion om särskilt investeringsavdrag och

statligt investeringsbidrag vid inköp av begagnade maskiner 1977/78:36 med anledning av motioner om den särskilda varuskatten 1977/78:37 med anledning av motioner om avdragsreglerna för ökade

levnadskostnader, m. m.

Lagulskoiteis betänkanden

1977/78:16 med anledning av propositionen 1977/78:100 såviu gäller anslag

till Bokföringsnämnden jämte motioner 1977/78:18 med anledning av motion om skärpt lagfartsplikl

Socialförsäkringsutskotlets betänkande

1977/78:20 med anledning av motion om delpensionsförsäkringen

Socialutskottets betänkande

1977/78:22 med anledning av i budgetpropositionen 1977/78:100 gjorda

framställningar beträffande arbetarskyddsstyrelsen, yrkesinspektionen

och statens arbetsklinik

Utbildningsulskotlels betänkanden

1977/78:18 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller anslag

till svensk undervisning i utlandet m. m. jämte motioner 1977/78:19 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller anslag

till sameskolor och specialskolan m. m. jämte motion                             229

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Anmälan av interpellation

Jordbruksutskottets betänkande

1977/78:12 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt avser utgifterna för budgetåret 1978/79 inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

Näringsutskottets betänkanden

1977/78:42 med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser vissa anslag inom industridepartementels verksamhetsområde jämte motioner

1977/78:43 med anledning av motion om uiredning rörande Statsföretag AB

Civilutskottets betänkanden

1977/78:22 med anledning av motionerom fritidsbebyggelse m. m. 1977/78:23 med anledning av motioner om förköpslagen 1977/78:24 med  anledning av  propositionen   1977/78:100  i  vad avser markförvärvslån jämte motioner

§ 15 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 17 mars

230

1977/78:146 av Sten-Ove Sundström (s) till kommunikationsministern om fraktlaxoma på malmbanan, m. m.:

I anslutning till riksdagens behandling av propositionen 1977/78:13 om en ändring av de statliga sjöfartsavgifterna betonade trafikutskottet vikten av att de nya avgifterna ej för missgynna de svenska hamnarna i förhållande lill hamnar i utlandet. Ulskottet ansåg det också mycket betydelsefullt atl möjligheten atl nedsätta fyr- och farledsavgifterna bibehålls. Vidare ansåg Ulskottet att de påtalade konkurrenssvårigheterna för Luleå hamn beträffande exporten av järnmalm kunna aktualiseras i detta sammanhang.

Under januari månad i år beslöt regeringen atl rabatiera farledsvaruavgif-lerna för järnmalm och liknande gods. Rabatteringen gav endast marginell effekt när det gäller atl förbättra Luleå hamns konkurrensförhållande till malmhamnen i Narvik.

En annan viktig fråga närdet gälleralt bibehålla malmexporten över Luleå hamn i framtiden är frakttaxorna på malmbanan. Avtalet mellan SJ och LKAB har i stort byggt på ett högt kapacitetsutnytijande av det s. k. södra omloppet av malmbanan mellan Malmberget och Luleå. Den nuvarande lågkonjunkturen har resulterat i alt LKAB tvingas dra ner sin kapacitet; därmed har fraktavtalet medfört orimliga kostnader vid frakt av järnmalm

efter del södra omloppet. De överläggningar som SJ och LKAB haft i denna fråga har inte resulterat i någon radikal förbättring av det nuvarande avtalet. Regeringen har tidigare ingripit i SJ:s verksamhet; motiven har bl. a. varit regional- och sysselsätlningspolitiska. Nuvarande fraktavtal innebär ett direkt hot mot fortsatt malmexport via Luleå hamn.

Sammantaget innebär de höga malmfrakltaxorna på malmbanans södra omlopp och de slalliga sjöfartsavgifterna ett allvarligt hot mot möjligheten till framtida malmexport över Luleå hamn.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande frågor till kommunikationsministern:

1.   Avser statsrådet att vidta ålgärder för att få en ändring till stånd i gällande fraktavtal mellan SJ och LKAB för alt klara sysselsättningen efter malmbanan och i malmhamnen i Luleå?

2.   När avser statsrådet genomföra en rabattering av sjöfartsavgifterna så alt inte Luleå hamn missgynnas i förhållande till Narvik när det gäller malmexporten?

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Meddelande om frågor

§ 16 IVIeddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts

den 17 mars

1977/78:358 av Roland Sundgren (s) till bostadsministem om prövningen av besvär över förslag till ändring av Europaväg 18 inom Västerås kommun:

Sedan länge har såväl den statliga som den kommunala planeringen i Västerås varit inriktad på att väg E 18 på delen öster om Folkets park skulle byggas i det s. k. Klockartorpsreservatet. Fastställda stadsplaner finns sedan flera år. Med anledning av besvär avseende reviderings- och ändringsförslag om riksvägens utformning avvaktar sedan en längre lid Västerås kommun besked från bostadsdepartementet i detla ärende.

Med anledning av det anförda vill jag ställa följande fråga till bostadsministem:

När kan Västerås kommun förvänta ett svar i berört ärende?

1977/78:359 av Frida Berglund (s) u\\ statsrådet Britt Mogård om förbättrad undervisning för finskspråkiga elever:

Enligt ett pressmeddelande från utbildningsdepartementet den 13 mars 1978 har statsrådet Britt Mogård i etl tal i Haparanda utlovat att skolan skall satsa mer på finskspråkiga elever. Som exempel nämns, i pressmeddelandet stöd till utveckling och produktion av läromedel samt särskilda fortbildningsinsatser för finskspråkiga klasslärare och hemspråkslärare. Medel för en vidgad verksamhet på detta område saknas dock i regeringens budgetförslag.

231

Nr 100

Fredagen den 17 mars 1978

Meddelande om .frågor

Med hänvisning till det anförda hemställer jag att till slatsrådet Britt Mogård få ställa följande fråga:

Vill statsrådet redovisa dels vilka åtgärder som planeras för en förbättrad undervisning av de finskspråkiga eleverna, dels vilka medel som skall ställas till förfogande för sådan verksamhet samt när åtgärderna skall sättas i gång?

232

§ 17 Kammaren åtskildes kl. 15.01.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen