Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:10

Tisdagen den 18 oktober

Kl. 15.00

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

§ 1 Upplästes följande till kammaren inkomna skrivelse;

Till riksdagens kammare

Härmed anhåller jag om befrielse från uppdraget såsom ledamot av riksdagens förvaltningsstyrelse.

Stockholm den 14 oktober 1977 Bertil Lidgard

Denna anhållan bifölls av kammaren.

§ 2 Utökning av antalet suppleanter i vissa utskott

TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela atl fyllnadsval lill utskott kommer att ske vid morgondagens sammanträde.

Enligt till kammaren inkommet protokollsutdrag har valberedningen föreslagit atl antalet suppleanter i konstitutions-, närings- och arbets-marknadsutskolien skall utökas från 17 till 18, i skatte-, socialförsäkrings-, utbildnings-, trafik- och jordbruksutskotten från 16 till 17 samt i finans-, social-, kultur- och civilutskollen från 15 lill 16,

Jag hemställer atl antalet suppleanter i konstitutions-, närings- och arbetsmarknadsutskotten bestäms till 18, i skatte-, socialförsäkrings-, utbildnings-, trafik- och jordbruksutskotten lill 17 samt i finans-, social-, kultur- och civilutskotten till 16,

Kammaren biföll denna hemställan.

Nr 10

Tisdagen den 18 oktober 1977

Utökning av antalet suppleanter i vissa utskott

Om Sveriges utträde ur det västeuropeiska valutapolitiska samarbetet, m. m.

§ 3 Om Sveriges utträde ur det västeuropeiska valutapolitiska samarbetet, m. m.

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN erhöll ordet för att i elt sammanhang besvara Kjell-Olof Feldts (s) den 7 oktober anmälda frågor, 1977/78:51, lill statsministern, resp. 1977/78:52, och anförde:

Herr lalman! Riksbanksfullmäktige beslöt söndagen den 28 augusti 1977 efter samråd med regeringen all t. v. lämna det västeuropeiska va-

111

Nr 10

Tisdagen den 18 oktober 1977

Om Sveriges utträde ur det västeuropeiska valutapolitiska samarbetet, m. m.

112

lulasamarbeiei och devalvera kronan med 10 %.

Med anledning av åtgärden har herr Feldt riktat följande fråga till mig:

Varför fördes inga förhandlingar med övriga medlemsländer i syfle att lösa Sveriges valutaproblem inom ramen för elt fortsalt svenskl medlemskap i valutaormen?

Herr Feldt har också ställt följande fråga till statsministern:

Hade ekonomiministerns uttalanden under våren och försommaren om kronans ställning och den svenska valutapolitiken hela regeringens stöd?

Sistnämnda fråga har överlämnats till mig för besvarande, och jag tar upp båda frågorna i ett sammanhang.

Sverige har sedan tre år lillbaka allvarliga bylesbalansproblem. Vårt underskoll har ständigt ökal och beräknas i år komma atl uppgå lill 16,5 miljarder kronor, dvs. nära 5 96 av bruttonationalproduklen. Delta är etl resullal av många samverkande faktorer. Den viktigaste är den väsentligt snabbare kostnadsökning som under 1975 och 1976 inträffat i Sverige jämfört med andra länder. Det har därför stått klart att den allvarliga försvagningen av det svenska näringslivels konkurrenskraft måsle brytas. Vissa ålgärder i detta hänseende vidtogs under vårens lopp.

Under sommaren 1977 blev det uppenbart att ytterligare ålgärder måsle tillgripas. En relativt kraftig devalvering av kronan skulle kunna vrida utvecklingen i positiv riktning tillräckligt snabbt.

Jag tror all även herr Feldt - men här får han rätta mig om jag har fel - delar regeringens uppfattning om alt devalveringen var nödvändig.

Regeringen hade därvi(J också atl avgöra om Sverige skulle fortsätta det europeiska valutasamarbetet, den s. k. ormen.

Den lidigare regeringens beslul 1973 atl ansluta kronan till valulaormen skedde, såvitt jag kunnat finna, utan atl man närmare gjort klan för sig all della krävde en med Förbundsrepubliken Tyskland likartad inriktning av den svenska ekonomiska politiken. Erfarenheterna under de gångna åren bekräftar att etl litet land som Sverige inte kan föra en oberoende ekonomisk politik och samtidigt hålla en fasl kurs till en så dominerande valuta som D-marken.

Mol denna bakgrund stod det klart för regeringen all ett fortsatt valutasamarbete med ormländerna skulle fordra antingen ofta återkommande justeringar av den svenska kronans värde eller en väsentligt närmare anpassning till den ekonomiska politik som bedrivs i Förbundsrepubliken Tyskland än vad som ansetts lämpligt och möjligt i Sverige. Regeringen fann inför dessa alternativ alt Sverige borde lämna ormsamarbelel. Under sådana omsiändigheler framstod givetvis förhandlingar med de övriga ormländerna som hell meningslösa. Jag vill dock understryka atl vi i god lid informerade de övriga ormländerna om vår inställning.

Vad därefter gäller herr Feldts fråga om vissa av mig gjorda uttalanden överensstämde med hela regeringens uppfattning förmodar jag att han syftar på den intervju som jag gav för en utländsk fackpublikation i

somras. Intervjun som skedde i juni månad publicerades kring månadsskiftet juli-augusti, och dess innehåll vaniolkades i svensk press, inle minst av oppositionen.

Svarel på herr Feldts fråga är att intervjun enligt den korrekta återgivningen i publikationen återgav regeringens inställning i valutafrågan.

Jag vill lill sist informera herr Feldt om alt valulaulflödet började redan i månadsskiftet maj-juni, alltså innan intervjun ägde rum.

Sålunda inträffade ett betydande utflöde under de två första veckorna i juni kort efter avtalsuppgörelsen och de allmänna kommentarerna i samband därmed. Under den andra hälften av månaden förekom inget onormalt utflöde.

Man kan också jämföra valulaulflödet under juni och juli månader i år med motsvarande utflöde under valutakrisen i augusti och september förra året. Man kan då konstatera alt utflödena under dessa perioder i själva verket var av ungefär samma storlek i förhållande till de underliggande bytesbalansunderskotien för respektive år.

Nr 10

Tisdagen den 18 oktober 1977

Om Sveriges utträde ur det västeuropeiska valutapolitiska samarbetet, m. m.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! I min ena fråga efterlyste jag statsministerns uppfattning om det stöd herr Bohman haft i regeringen för sina valutapoliiiska uttalanden. Jag frågade inte efter herr Bohmans uppfattning om det stöd herr Bohman har i regeringen. I så fall hade jag vänt mig direkt lill herr Bohman.

Det hör till god parlamentarisk ordning all frågor av det här slaget besvaras av den som åtminstone lill namnet är regeringschef och statsminister, men herr Fälldin demonstrerar på nyll sin ringaktning för parlamentarisk praxis och sin ovilja alt inför riksdagen uppträda som regeringschef med en sådans ansvar. Med hänsyn till frågans principiella och ekonomiska vikt kommer den därför alt ställas på nyll av Olof Palme till statsminister Thorbjörn Fälldin.

Herr Bohmans svar på min andra fråga var på sill säll klarläggande. Del framgår för det första alt den svenska regeringen inle gjorde något försök atl nå en uppgörelse om en svensk devalvering med övriga ormländer och för del andra inte heller sökte nå en uppgörelse med övriga nordiska länder samt för del tredje atl del egentliga syftet var att dra ut Sverige ur valutasamarbetet. För detta redovisar nu herr Bohman sina motiv.

Men han har enligt min mening ingen ursäkt för alt han skötte del hela så klumpigt all betydande irritation har skapats ute i Europa i allmänhet och bland övriga nordiska länder i synnerhet. Han inser tydligen inte att en konkurrensdevalvering av detta slag skapar så betydande problem för våra nära grannländer atl del inte räcker all informera om en sådan åtgärd någon dag i förväg. Del hade krävts ett ordentligt samråd på regeringsnivå. Det hade också betytt att herr Bohman hade fortsalt den praxis som vi upprätthållit under många år. Nu bröt han den praxisen och försämrade förulsällningarna för nordiskt ekonomiskt samarbele i

113

8 Riksdagens protokoll 1977/78:7-10

Nr 10

Tisdagen den 18 oktober 1977

Ont Sveriges utträde ur det västeuropeiska valutapolitiska samarbetet, m. m.

framtiden. Jag beklagar alt jag måste konstatera detla.

Men ändå, motiven till att Sverige lämnade ormsamarbelel ler sig fortfarande grumliga. Nu efteråt har herr Bohman förklarat all det skall föras en fasl valulapolilik. Det blir inga nya devalveringar i Sverige så länge jag har något atl säga lill om, förklarade herr Bohman nyligen. Om det betyder att kronan skall ligga fast fram till 1979, varför kunde då inte herr Bohman genomföra devalveringen inom ormen och sedan föra den fasta politik han nu talar om? Den enda slutsals man möjligen kan dra av det som nu skett är atl herr Bohman i själva verkei planerar alt göra vad många i dag fruktar, nämligen all tillåta ett fortsalt fall av den svenska kronans värde.

114

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN;

Herr talman! Herr Feldt har ställt två - låt mig kalla dem så - raka frågor lill mig, nämligen om varför vi inle ville förhandla om forlsall samarbele inom ormen och om jag hade regeringens stöd för vissa uttalanden om valutapolitiken. Jag har givit herr Feldt ett heltäckande svar på båda de av honom uppställda frågorna.

Herr Feldt gör emellertid därutöver gällande alt den åtgärd vi har vidtagit har förorsakat betydande irritation och svårigheter utomlands och atl den betraktas som en konkurrensdevalvering. Herr Feldt har fel på den punkten. Del organ som prövar om della är en konkurrensdevalvering eller inle är Internationella valutafonden, och vi har allt stöd från det hållet för den av oss vidtagna åtgärden. Vi har också mött utomordentligt slor förståelse runt om i Europa för den åtgärd som vi har vidtagit.

Men jag vill gärna lillägga atl jag lycker att del är anmärkningsvärt att socialdemokraterna i oppositionsställning har infört nyheten atl dis-kulera devalveringsfrågor här i Sveriges riksdag. Det hörde faktiskt till del som inle förekom på den tid de nuvarande regeringspartierna salt i opposition all man diskuterade vår valutas styrka eller svaghet, behovel av kursjusleringar i del ena eller andra hänseendet. Sådana diskussioner kan utlösa spekulationer som i värsta fall kan försälla sialsmaklerna i en ivångssilualion.

Jag vill påminna orn atl jag i början av juni, omedelbart efter avtalsrörelsen, på grund av en socialdemokratisk fråga var tvungen atl diskutera devalvering här i kammaren. I den ekonomiska debatten stod sedan Sveriges förutvarande finansminister i talarstolen och återgav frågor av typen: "När kommer Sverige med den andra devalveringen?" "Vi har nu fåll den första. När kornmer nästa?"

Den som förstorade upp, vantplkade och gav etl helt felaktigt intryck av den intervju som jag gav i juni månad var oppositionsledaren, herr Palme själv. Om del var någonting som kan ha skadat den svenska valutans slällning så var det detta. Och nu konstaterar jag all det i den socialdemokratiska pressen under den senasle månaden har förekommit cirkulärartiklar, härrörande från herr Hjalmarsson, socialdemokraterna, med frågor som: "När kommer den fjärde devalveringen?"

Jag tycker, herr Feldt, all detta är etl ansvarslöst beleende som ni visar nu för liden.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr lalman! Herr Bohman säger all han ute i världen har mött slor förståelse för den svenska åtgärden. Det vore faktiskt värdefullt om riksdagen, genom konkreta exempel, kunde upplysas om vilka det är som har uttalat den stora förståelsen. Jag har inte mött någon av dem.

Sedan påpekar herr Bohman all det är ovanligt att devalvering och valutapoliiiska frågor diskuteras i den svenska riksdagen. Del är riktigt. Men varför gör vi det nu, herr Bohman? Jo, därför alt utan förvarning, utan kontakter med oppositionen, utan en antydan till samråd i en så grundläggande ekonomisk fråga byter herr Bohman valutapolitik, kastar Sverige ut i etl nytt och okänt experiment. Det lilla Sverige skall som enda industriland i Europa sväva fritt. Kronan skall skvimpa omkring i en korg, som herr Bohman egenhändigt har konstruerat, och ingen vet någol om framliden. Del enda vi har all bygga på är de ultalanden som ekonomiministern gör om framliden. Och så säger herr Bohman att nu skall del icke devalveras mer. Nu skall kronan ligga fasl.

Till del gör jag den enkla kommentaren all i så fall hade del ju varit fullt möjligt alt undersöka om Sverige hade kunnat stanna kvar i orm-samarbetet - om nu tanken icke är alt kronan skall fortsätta atl sjunka i förhållande lill våra stora handelspartners.

Ge nu besked, herr Bohman! Är det en fast valutapolitik som Sverige skall bedriva, varför hade den då inle kunnat bedrivas inom ramen för ormsamarbetet? Om det inle är fallet - och del är den hypotesen som i dag naturligtvis ger många människor anledning alt fundera över vad regeringen avser - skulle ju ett fortsall ormsamarbeie ha gett Sverige vissa fördelar och vissa nackdelar. Men vi hade åtminstone velal vad det innebär. Ovissheten, oklarheten om den framlida valutapolitiken har herr Bohman genom sill inlägg nu och anklagelsen mol mig för an-svarslöshei inle gjort det minsta för atl skingra - och del är ändock ekonomiministerns första skyldighet alt skapa klarhet om sin egen politik.

Nr 10

Tisdagen den 18 oktober 1977

Om Sveriges utträde ur det västeuropeiska valutapolitiska samarbetet, m. m.

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr lalman! Herr Feldt får föriåla mig, men jag tror inle alt herr Feldt talar i god tro, när herr Feldt för fram sina synpunkter. Så okunnig om ekonomiska ling och så okunnig om valulapoliliska frågor kan inie den förutvarande biträdande finansministern rimligen vara. Del skulle ha varil allvariigt. Även om jag tycker all ni gjorde många fel lidigare, så tror jag inle atl herr Feldt kan vara fullt så okunnig.

Men när herr Feldt nu säger atl han inte har träffat någon som har hyst förståelse för de av den nuvarande regeringen vidtagna åtgärderna, så kan det möjligen bero på atl herr Feldt inte längre har del officiella umgänge som herr Feldt hade tidigare, när herr Feldt åkte runt och diskuterade sådana här frågor med Valutafondens folk i Washington.

115

Nr 10

Tisdagen den 18 oktober 1977

Om Sveriges utträde ur det västeuropeiska valutapolitiska samarbetet, m. m.

Jag kan till herr Feldt själv överlämna protokoll som bevisar all jag har räll. De är som bekant visserligen inte offentliga, men så mycket förtroende har jag ändå för herr Feldt atl jag kan överlämna dem lill honom.

Vårt beslut alt lämna valulaormen har jag motiverat. Vår valuta svävar icke fritt omkring, ulan den ligger i en korg. Vi kommer att följa med i utvecklingen av de andra valutorna i den korgen. Del innebär icke att valutan flyter fritt.

Om herr Feldt behöver ytterligare informalion om de bevekelsegrunder som de valulapoliliska myndigheterna har i frågan vill jag hänvisa herr Feldt till vice riksbankschefen Hans Lundströms artikel i det senaste numret av Ekonomisk debatt - någon lärdom kan säkert herr Feldt dra av den artikeln.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr lalman! I och för sig lycker jag all herr Bohman borde kunna använda liden bäiire i denna lalarslol än till alt diskutera mina kunskaper. Jag har redan en gång lidigare varnal honom för all syssla med den hanieringen - det kan slå tillbaka på honom själv!

Men del råkar nu vara en viktig fråga, som vi skall diskutera på en mycket begränsad lid. Del enda herr Bohman upprepar är att vår valuta ligger i denna korg och att den ligger fasl där. Del är bara det felet med motiveringen all om denna korg rör på sig - och det kan den göra, av en rad olika skäl, t. ex. om dollarn faller i värde - vad händer då med kronan? Faller då också kronan i värde gentemot övriga europeiska valutor? Och vad händer om del uppslår en ny spekulation om den svenska valulan? Hur kommer då regeringens politik au vara? Gentemot vilka valutor kan vi räkna med någoriunda stabilitet i framliden?

Jag tror all herr Bohman är ett offer för en rad teoretiska konstruktörer - ekonomiska doktorer och andra - som han omger sig med och som nu har hittat på en ny listighet: alt försöka skapa föreställningen atl della är räddningen ur någonling som emellertid är myckel allvarligare. Sverige kommer dock inte all kunna lösa sina ekonomiska problem bara med hjälp av herr Bohmans korg. Sverige kan däremot lösa sina ekonomiska problem om herr Bohman för en vettig ekonomisk politik och exempelvis ser till all inflaiionen i landel sloppas. Jag är rädd för att en fortsatt inflationspolitik tillsammans med den här korgen, där den svenska kronan flyter omkring, kan leda till en myckel allvarlig situation för landel.

116

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr lalman! Jag uppskaiiar i högsla grad herr Feldis omianke och hans rädsla för inflaiionen. Den kom bara inle lill ultryck när herr Feldl salt i regeringen - tyvärr!

Om vi - för all återkomma till sakfrågan - hade varil kvar i valulaormen, herr Feldl, hade vi nu i Sverige varil tvungna all antingen föra

samma hårda och restriktiva politik som tyskarna har gjort - men jag har aldrig hört atl socialdemokraterna begärt all vi skulle föra en så hård politik - eller också räkna med, om den tyska marken fortsätter att stiga, att justera den svenska kronans värde vid upprepade tillfällen. Inför de alternativen valde vi atl lämna ormen. Men vi band kronan i korgen, och i den korgen ligger våra 15 viktigaste handelsländers valutor. Del innebär alltså all om det görs vissa justeringar i kurserna på de valutor som ingår i korgen blir den svenska kronans värde relativt selt opåverkat. Vi ligger alltså på en oförändrad nivå i relation lill de länder med vilka vi utövar handel. Della är just del fina med sådana "korglösningar". Del innebär alltså även atl om dollarn skulle sjunka i värde blir vår konkurrenskraft gentemot dollarn i stort sett oförändrad, men inte bara i förhållande lill dollarn, eftersom vårt värde påverkas också av de andra 14 valutorna. Detta skapar en stabilitet för framtiden som herr Feldl - om han har omianke om vår handel och vår ekonomi -borde vara lacksam för och glad över.

Nr 10

Tisdagen den 18 oktober 1977

Om Sveriges utträde ur det västeuropeiska valulapoliliska samarbetet, m. m.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr lalman! Vi får ålervända lill del här ämnet när vi har litet mer tid på oss, både herr Bohman och jag.

Låt mig bara med anledning av talet om den ohyggligt hårda och hemska politik som skulle ha krävts om vi stannat kvar i ormsamarbelel påpeka all Danmark är kvar, Norge är kvar, Beneluxländerna är kvar och den österrikiska schillingen är i realiteten knuten lill D-marken. En rad länder har funnit det med sina intressen förenligt att stanna kvar i ormen och är tydligen beredda att behärska ekonomin i så måtto.

Frågan är: Lämnar vi ormen för alt kunna föra en bohmansk inflationspolitik även nästa och följande år? Del är den grundläggande fråga som alla naturiigtvis ställer sig. Varför gör vi detta? Är det för att vi skall slippa de krav som elt valuiapoliiiskt samarbete ställer pä oss? Är del för atl vi skall halka vidare i den ulförsbacke som denna inflalions-politik fört oss in i? Vi får väl se. Herr Bohman har lovat alt om någon vecka presentera sin syn på den ekonomiska politiken. Jag råder herr Bohman, för atl inle kronan skall råka i omedelbara svårigheter, atl presentera en mycket bra ekonomisk politik.

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr talman! Nu har inle herr Feldl haft lid atl läsa Lundströms artikel. Om han läst den hade de här frågorna inte behövt ställas.

Att vissa länder stannar kvar i ormen innebär inte att de länderna är problemfria. De har i dag mycket stora bekymmer, och del tror jag herr Feldt är klart medvelen om, liksom om att opinionen i de här länderna - framför alll i Norge och Danmark - var starkt delad i den situation som förelåg i höstas. Jag upprepar på nyll: Anledningen lill au vi har bundit vår valuta till korgen är att vi på del sättet bibehåller vår konkurrenskraft relativt sett oförändrad i förhållande lill de länder som vi

117

Nr 10

Tisdagen den 18 oktober 1977

Om åtgärder för att förmå exportföretagen att sänka sina priser

har handelsutbyte med. Del är av omianke om Sveriges ekonomi vi vidtagit den här åtgärden, herr Feldt.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! Jag skall ge herr Bohman etl litet problem atl fundera över.

I den här korgen har dollarn givils dubbell så stor betydelse som den egentligen skulle ha med hänsyn till den amerikanska marknadens del i vår utrikeshandel. Det ligger möjligen en tanke bakom detta. Men effekten blir i varje fall att om dollarn fortsätter atl sjunka gentemot de europeiska valutorna så sjunker kronan med dollarn, visseriigen inle i samma takt men ändå i snabbare takt än om någon annan enskild valuta sjunker.

Jag tycker att herr Bohman skall försöka förklara för oss hur vår valuta den närmaste tiden, med tanke på de stora amerikanska betalningsun-derskollen, kan vara stabil i förhållande till de västeuropeiska valutorna om vi i realiteten blir kedjade lill dollarn - om än med en svag länk. Vad herr Bohman har gjort är att han fört över oss från en DM-standard lill en dollarslandard. Det kanske är sanningen bakom allt talet om den välsignelsebringande korgen.

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr talman! Jag tror inte atl vi skall fortsätta den här följetongen längre. Jag vill bara tala om för herr Feldt atl värdet av de olika valutorna i korgen har avvägts med hänsyn till den vikt som resp. valu.la och resp. land har för den svenska ekonomin och den svenska handeln.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr lalman! För herr Bohmans upplysning och för protokollet: Dollarn har givits dubbelt så stor betydelse som den skulle ha om den bara vägts in med hänsyn lill sin andel i Sveriges utrikeshandel. Jag har försökt la reda på varför, men jag har inte fått något svar. Herr Bohman kanske lill nästa gång vi träffas kan fundera ut ett lämpligt svar på den frågan. Den är inle ointressant med tanke på vilken valutapolitik vi kommer all ha i framliden.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om åtgärder för att förmå exportföretagen att sänka sina priser

118

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN erhöll ordet för all besvara Jörn Svenssons (vpk) den 4 okiober anmälda fråga, 1977/78:21, och anförde:

Herr talman! Jörn Svensson har frågat mig om regeringen, i syfte all stoppa inflationen, avser att vidta åtgärder för atl exportföretagen verk-

ligen skall sänka sina priser som en följd av devalveringen. Jag har redan i våras här i kammaren klargjort hur en devalvering

kan väntas fungera. Jag vill i anledning av Jörn Svenssons fråga i korthet

återkomma till ämnet.

För att en devalvering skall lyckas krävs att de svenska exportpriserna

sänks relativt, dvs. i förhållande lill konkurrenternas priser. Detta behöver

inte nödvändigtvis ske genom prissänkning i absoluta lal. Del kan också

äga rum genom alt de svenska exportföretagen höjer sina priser i lägre

takt än konkurrenterna.

Att Jörn Svensson anser sig inte kunna konstatera några relativpris-förändringar drygt en månad efter devalveringen kan lill en del förklaras av att någon prisstatistik för den aktuella perioden ännu inte finns tillgänglig. Som jag framhöll i mitt svar i våras tar det viss lid innan en devalvering får den avsedda effekten.

Om man sluderar den stalislik som finns beträffande export- och importpriser och tar importpriserna som ett mått på vad de svenska förelagen har alt konkurrera med, kan man konstalera all den i april genomförda kursjusleringen har börjat slå igenom. Exportpriserna har hittills i år, dvs. t. o. m. augusti, sjunkit med ca 5 96 i förhållande lill importpriserna. Hela denna skillnad kan dock inte förklaras av devalveringen i april och av den ökade förmåga de svenska förelagen får all gå ut på exportmarknaden och konkurrera. Andra faktorer, exempelvis kaffeprishöjningarna, kan ha inverkat på statistiken.

Regeringen förväntar sig självfallet, i enlighet med vad som uttalades i augusti i samband med devalveringsbeslutet, alt företagen skall utnyttja möjligheten all förbättra sin konkurrenskraft och öka försäljningsvolymen. På områden där företagen har gått med stora förluster och där priserna är inlernalionellt bestämda kan naturligtvis en prisanpassning ta längre tid utan alt man för den skull kan tala om alt åtgärden blivit resultatlös.

På massamarknaden har devalveringen gjort del möjligt för de svenska företagen att möta de lägre nordamerikanska priserna och därmed bättre hävda sig på den västeuropeiska marknaden. För delar av verkstadsindustrin finns det klara tecken på att relativprissänkningar sker och atl konkurrensläget förbättrats. I sin höstrapport räknar konjunkturin-slilutel med all devalveringen skall leda till en sänkning av de relativa exportpriserna som successivt under nästa år kommer att leda lill en återvinning av föriorade marknadsandelar.

Med beslutet att lämna valulaormen och de genomförda kursjusteringarna samt den allmänt strama politik som förs har regeringen skapat förutsättningar för en förbättrad konkurrenskraft och för all svenska förelag i större utsträckning skall söka sig ut på exportmarknaderna. Några ytterligare åtgärder är därför icke påkallade.

Därmed har jag, herr talman, uttömmande besvarat herr Svenssons fråga.

Nr 10

Tisdagen den 18 oktober 1977

Om åtgärder för att förmå exportföretagen att sänka sina priser

119

Nr 10

Tisdagen den 18 okiober 1977

Om åtgärder för att förmå exportföretagen att sänka sina priser

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr lalman! Jag tackar för svaret.

Under en lång följd av år undergick exportpriserna en långt starkare ökning än de inhemska priserna. Vinsterna inom exportnäringen var avsevärda och den allmänna lönsamheten där uppenbart större än för hemmamarknadsföretagen. Exportvinslerna drev i hög grad på den inhemska inflationen.

När nu silualionen sedan någon lid har vänt, vill inle exportföretagen anpassa sin prispolitik i motsvarande grad. De väljer tydligen hellre att ha en mindre exporlvolym och hålla uppe priserna än atl sänka priserna och öka exporlvolymen. Detla har direkt betydelse för sysselsättningen. En högprispolitik som accepterar en begränsad exporlvolym slår hårdare än något annal på sysselsällningen i de exportberoende näringarna. Det kan inle vara exporlförelagens ensak vilken prispolitik de för.

Nu vägrar regeringen emellertid inte bara alt göra något ål exportpriserna som sådana, ulan regeringen släller sig direkt på kapitalels sida i yllerligare två hänseenden. Dels avvisar man hela tiden tanken atl på någol sätl begränsa förelagens kapitalexport, dels gör man hellre så atl man devalverar valutan än att man påverkar exportpriserna direkt. Storindustrins internationella prispoliiik får alltså betalas av hemmamarknaden och av löntagarna.

Min fråga är alltså: Varför stöder regeringen elt sådant dubbelt gynnande av de stora exportindustrierna på folkflertalets bekostnad ulan att se till att de får sin del av den börda som skall bäras?

I anslutning till den här kommentaren vill jag också från vpk:s riksdagsgrupp till regeringen framföra atl vi tycker det är lilel märkligt att man bryter mol praxis när del gäller besvarande av frågor. Frågeinslilulel är ju lill för all man snabbi och effektivt skall få en kortfattad diskussion om aktuella frågor. Del har hittills alllid varil praxis alt om inte mycket speciella skäl har hindrat etl statsråd all svara inom en vecka, så har man besvarat frågorna inom den tiden. Nu har del ställts etl hell knippe vpk-frågor om inflaiionen, om den aktuella ekonomiska problemaliken. Vi har noterat atl de har spritts ut vid olika tillfällen och att på det sällel den lid som hillills annars varil praxis har överskridils betydligt. Vi tycker att en regering skall hålla sig för god för den sortens taktiska manipulationer.

120

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om utredning angående en särskild rundradio

Nr 10

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för aU besvara Benil Zachrlssons (s) den 4 okiober anmälda fråga, 1977/78:8, och anförde:

Herr talman! Bertil Zachrisson har frågat mig när direktiven lill den varslade utredningen om särskild rundradio kommer att offentliggöras och på vilket sätt utredningen kommer att ges en bred pariamenlarisk förankring.

Frågan om särskild rundradio har behandlats av två av de tre radioutredningar som arbetat på senare tid.

1960 års radioutredning ägnade denna fråga stor uppmärksamhet och lade fram etl förslag som innebar att olika organisationer skulle ges möjlighel atl bedriva radiosändningar.

1974 års radioulredning ansåg det vara angeläget att vidga elablerings-rätten lill ideella, religiösa, fackliga och politiska folkrörelser. Man tog därför upp ämnet lill behandling, trots att del inte ingick i utredningens uppdrag enligl direktiven. Utredningen deklarerar i full enighet en positiv inställning till tanken på särskild ljudradio och television. Den förklarar vidare att dess principiella uppfattning att staten har ett yttersta ansvar för hur den samlade rundradioorganisalionen fungerar är väl förenlig med atl ett avgränsat område förbehålls för annan programverksamhet än sådan som bedrivs på statligt uppdrag. Utredningen säger sig också vara allmänt positivt inställd lill att etableringsrälten utvidgas så att en programverksamhet av det slag det här gäller kan komma till stånd i radio och television.

De principiella frågor som har samband med införande och drift av särskild ljudradio och television har belysts i de nämnda utredningarna. En rad praktiska, organisatoriska och tekniska problem måste lösas innan slutlig Slällning las till frågan om särskild rundradio skall införas.

Jag har bedömt bästa arbetssättet vara att till utbildningsdepartementet knyta en sakkunnig med uppgift alt biträda vid beredningen av dessa praktiska frågor.

Mitt svar på Bertil Zachrlssons fråga är alltså atl vad det nu gäller är en beredning inom utbildningsdepartementet inom ramen för arbetel med radiopropositionen. Det ligger i sakens natur atl några direktiv inte utfärdas för en sådan inomdepartemenlal beredning.

Regeringens ställningstagande till en framtida försöksverksamhet med särskild ljudradio och television kommer att redovisas i vårens radioproposition.

Tisdagen den 18 oktober 1977

Om utredning angående en särskild rundradio

BERTIL ZACHRISSON (s):

Herr lalman! Idén om en s. k. särskild rundradio för organisationer och folkrörelser har, som utbildningsministern påpekat, bearbetats i flera utredningar. Det finns i folkrörelserna ett starkt intresse för en bättre kontakt med radiomediet. Men hittills har förslaget varje gång strandat

121

9 Riksdagens protokoll 1977/78:7-/0

Nr 10

Tisdagen den 18 oktober 1977

Om utredning angående en särskild rundradio

på tekniska svårigheter och bristande överblick över de mediepoliiiska konsekvenserna.

Den senasle radioulredningen är etl exempel på del. Utredningen visar på behovet men också på de mycket stora svårigheterna med atl nå en acceptabel lösning. Det övervägande antalet remissinstanser är mycket frågande för att inte säga avvisande till förslaget. Man pekar på flera håll på svårigheten att organisera en särskild rundradio så, all inte de ekonomiskt och kommersiellt starka får överlag och lar hand om det mesta. Den kommersiella radio som riksdagen avvisat skulle då kunna smygas på medborgarna bakvägen så att säga.

Tekniskt är förslaget mycket bristfälligt, i den mån man kan kalla del ett förslag - del gör inte radioulredningen - del är snarast en skiss. Televerket, som har lagi fram den här skissen ursprungligen, har räknal med all i gynnsammasle fall skulle vi kunna få 200 slationer med en räckvidd på mellan 5 och 10 kilomeler, i vissa fall bara på ett par kilometer. Totalt skulle endast 2 96 av landets yta läckas, och ungefär en tredjedel av landets befolkning skulle inte få någon glädje av de nya sändarna. Del skulle bli en "allemansradio" för tätorter, om man vill travestera utbildningsministerns idé om allemansradio. Glesbygden, som kanske har väl så stora behov av kommunikationer av det här slaget, ställs vid sidan. Det säger sig självt atl delta är ett alldeles för ofullgånget förslag för att det på något sätl skulle kunna läggas lill grund för elt mera seriöst beslul.

Om en särskild rundradio införs, såsom ulbildningsminislern tydligen har tänkt sig, blir ju konsekvensen att Sveriges Radios ensamrätt slås sönder. Det blir möjligt för organisationer all etablera radiosändare. Detla är verkligen inte en praktisk fråga ulan i hög grad ett principiellt ställningstagande med långtgående och svåröverskådliga konsekvenser.

Vilka organisationer är det som skall få tillstånd lill särskilda rundradiosändningar?

Vilka blir det som har ekonomiska och personella möjligheter all vara med?

Vilka är riskerna för all vi smygvägen får in reklam?

Vilka regler skall gälla för programverksamheten?

Hur kommer radionämnden in?

Vilka ansvarsregler skall gälla?

Det här är inte praktiska frågor utan i hög grad principiella frågor, och radiouiredningarna har på intet sätl besvarat alla de här frågorna. Jag antar att ulbildningsminislern inte menar att man i departementet på några månader i en sluten utredning - som inte ens en gång är en utredning, eftersom den inte har några direktiv - skulle kunna ge svar på dem. Därför är min fråga: Skall vi i radioproposilionen få besked om direktiv lill en utredning, som då skall tillsättas?

122

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Jag har med stort intresse tagit del av den artikel som Bertil Zachrisson skrev i Arbetel, där han bl. a. säger all behovet av en sådan verksamhet är väl dokumenterad. Jag har tagit bl. a. det som en utgångspunkt för det arbete som bör bedrivas. Del räcker nämligen inte med att man gång på gång påstår att behovel är väl dokumenterat. Man måste också ta itu med de frågor som Bertil Zachrisson så skickligt formulerade nyss. Det är bl. a. del vi sysslar med i beredningen inom utbildningsdepartementet.

En avgränsning mot kommersiella iniressen kan naturligtvis ske på olika sätl. Man kan förbjuda reklam och sponsorverksamhet. Man kan säga alt programverksamheten i sin helhet skall bygga på frivilliga insatser och all de som medverkar i programmen inte skall ha någon ersättning. Framför alll kan man peka på det faktum att sändningarna når elt ytterst begränsat område.

Jag har bedömt del som viktigt att man, sedan flera radioutredningar pekat på viklen av denna verksamhet, nu får fram ett förslag som riksdagen kan ta ställning till om en försöksverksamhet på det här området. I samband med det bör man naturiigtvis överväga hur det administrativa ansvaret för en sådan försöksverksamhet skall förankras. Innan definitiv ställning tas till frågan om ett permanent införande av särskild ljudradio och TV bör naturiigtvis också en utvärdering av försöksverksamheten ske. Där bör självfallet parlamentariker medverka. Då är del också självklart all utvärderingen blir föremål för en remissbehandling.

Nr 10

Tisdagen den 18 oktober 1977

Om utredning angående en särskild rundradio

BERTIL ZACHRISSON (s):

Herr lalman! Det är alldeles riktigt att behovet är myckel väldokumenterat. Jag sade också det i mitt anförande nyss. Men att säga det är någonting annat än att svara på frågan om vi är beredda atl också ge besked när del gäller alla de principiella överväganden och frågeställningar som måsle lösas för alt man skall kunna möta behovet. Det är alldeles uppenbart atl remissinstanserna och radioutredningarna, som sysslat med de här frågorna, inte kan ge svar på den frågan. Och jag skulle vara utomordentligt förvånad om utbildningsministern menar atl en man utan kontakt med alla organisationer och partier skulle veta svar på alla dessa gåtor, som ingen under fiera decennier kunnat ge några svar på.

Vi skall från socialdemokratiskt håll utomordentligt gärna medverka i en sådan utredning. Vi tror all det är angelägel att försöka möta behovel. Men del är viktigt att det blir en ulredning som får arbeta förutsättningslöst med organisationer som är intresserade, som kan möta olika regioners iniressen och olika organisationers behov i en bred försöksverksamhet. Det bäsla vore naturligtvis om den här försöksverksamheten förankrades i samarbete med lokalradion, som enligt sitt remissvar är beredd atl medverka i ett sådant arbele. Det fina med del skulle vara all försöken kunde ske inom radiolagens hägn.

123

Nr 10

Tisdagen den 18 oktober 1977

Om utredning angående en särskild rundradio

Nu är utbildningsministerns svar suddigt, om jag får uttrycka mig litet milt. Del är fortfarande inle rikligt klart om del som nu är i gång i departementet är en beredning för en proposition med färdiga förslag om en särskild radio eller om det bara är ett förberedande arbele för en kommande ulredning och en försöksverksamhet. Del skulle jag vilja ha elt besked om.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Jag tycker det är en riklig bedömning Bertil Zachrisson gör när han säger all regeringen nu lar itu med frågor som legal obearbetade i decennier. Del lycker jag är en viktig uppgift.

Jag kan inte i dag svara på vad vi kommer fram lill i beredningen - den sker naluriigtvis i nära samverkan med organisationer och andra berörda parter. Vår avsikt är all redovisa förslagen för riksdagen i radioproposilionen för all bereda riksdagen tillfälle atl pröva denna fråga innan en försöksverksamhet dras i gång. På del sättet kan vi föra frågan framåt efter flera decennier av slillestånd och samtidigt bereda riksdagen en möjlighel atl pröva den i sedvanliga parlamentariska former.

BERTIL ZACHRISSON (s):

Herr lalman! Det är - låt vara i mild form - ett rätt tydligl maktspråk som utbildningsministern använder. Låt mig la ett enda exempel: KF. Del är en av de organisationer som naturligtvis kan ha starkt intresse av en särskild rundradio. KF påtalar i sitt remissvar alla de risker som finns för atl organisationer kan få bidrag från näringslivet och att kapitalstarka individer blir favoriserade av en sådan radio och riskerna för atl vi därigenom smygvägen för in en reklamfinansierad ljudradio. Del är bara en fråga bland många.

Del är klart att del är intressant atl få reda på om man fortsättningsvis kommer atl kunna få en debatt om detla, dvs. om det är en beredning för en kommande utredning som pågår eller vi kommer au ställas inför falt accompli i form av ett förslag som läggs på riksdagens bord. Jag anser alt regeringen är skyldig all ge riksdagen ett besked i den frågan. Och del beskedel bör lämnas nu - organisationerna bör, inte minst med tanke på den skepsis de visat inför förslaget, ha en rimlig chans att förbereda sig inför del förslag som ulbildningsminislern kan tänkas framlägga.

124

Ulbildningsminislern JAN-ERIK WIKSTRÖM;

Herr lalman! Nej, Bertil Zachrisson, makispråk är mig främmande, även i delta sammanhang. Vad jag eftersträvar är en dialog. Hur kan man säga att man ställs inför fail accompli om regeringen i sedvanlig form presenterar en proposition för den svenska riksdagen? Skall den nya regeringen inte ens få framlägga förslag för riksdagen för sedvanlig pariamenlarisk behandling?

Det är väl ändå bra - jag upprepar detla - att del behov som herr

Zachrisson sagt är så väl dokumenterat nu kan tillfredsställas efter decennier av slillestånd? Jag hoppas alt vi gemensamt skall kunna komma fram till en lösning av de svåra problem som Bertil Zachrisson antytt här i dag.

BERTIL ZACHRISSON (s):

Herr talman! Det är alldeles klart all regeringen skall framlägga propositioner. Del hoppas jag att den fortsätter med och inte låter livet stanna. Men det vanliga är att propositionerna är väl förberedda genom ett ordentligt ulredningsarbeie som är offeniligi och sker efter direktiv och där remissinstanser av olika slag haft en möjlighet au komma lill tals - då kan riksdagen också få en genomlysning av problemen när den skall behandla propositionen. Men att låta en man instängd på utbildningsdepartementets vind framlägga förslag som sedan är färdiga all behandlas av riksdagen är inle vad vi vanligtvis brukar betrakta som en demokratisk beslutsprocess.

Nr 10

Tisdagen den 18 oktober 1977

Om reglerna för antagning till universitet och högskolor

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM: Herr lalman! Jag kan försäkra Bertil Zachrisson atl inga medarbetare numera är instängda på några vindar i utbildningsdeparlementet.

BERTIL ZACHRISSON (s):

Herr lalman! Då är det utomordentligt egendomligt att inle den ulredning som tydligen pågår kan få vistas ute i friska luften och tala med folk på vanligt offentligt språk, som varit brukligt lidigare här i landel när del gällt utredningsarbete.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! Den praxis när det gäller att förbereda en proposition som vi nu har i utbildningsdepartementet skiljer sig i formellt hänseende inle på någol sätl från vad som tidigare har tillämpats. Öppenheten är i varje fall inte mindre.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om reglerna för antagning till universitet och högskolor

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara dels Ingrid Sundbergs (m) den 4 okiober anmälda fråga, 1977/78:34, dels Daniel Tarschys (fp) den 7 okiober anmälda fråga, 1977/78:53, och anförde;

Herr talman! Ingrid Sundberg har frågat när ulbildningsminislern beräknar alt en redovisning av utfallet av de nya antagningsreglerna för högskolan kan ske och vilken utvärdering dessa kommer alt bli föremål för och om man kan förvänta sig all eventuella missförhållanden re-

125

Nr 10

Tisdagen den 18 oktober 1977

Om reglerna för antagning till universitet och högskolor

126

sulierar i förslag till justering av antagningsbestämmelserna. Bakgrunden till frågan är bl. a. enligt Ingrid Sundberg atl många studerande upplevt antagningsreglerna som krångliga och att många med besvikelse konstaterat all inle ens myckel höga betygspoäng räckte för tillträde till önskad utbildning.

Daniel Tarschys har frågat vilka slutsatser regeringen drar av vårens och sommarens erfarenheter av antagningssystemet till den nya högskolan.

De båda frågorna avser delvis samma ämne varför de kan besvaras gemensamt.

Låt mig först erinra om alt de regler som gäller för behörighet och antagning grundar sig på beslut av riksdagen 1972 och 1975, vilka föregicks av etl omfaliande ulredningsarbeie inom kompelensulredningen och kompetenskommitién. Avsikten med de nya reglerna har bl. a. varil att göra det möjligt för nya grupper att vinna tillträde lill högskolan. Härmed vidgas dessa gruppers möjligheter att studera, samtidigt som en jämnare social rekrytering till högskolan kan åstadkommas. Vi har velat fästa avseende vid de sökandes hela faktiska meritering för tillträde till utbildning. Därför har arbetslivserfarenhet införts som en viktig faktor för behörighet och vid urvalsförfaranden.

En redovisning av utfallet av de nya behörighels- och urvalsreglernas tillämpning i höstas föreligger redan. Universitets- och högskoleämbetet har nämligen gjort en sammanställning beträffande den centrala antagningen lill utbildningslinjer.

Det är uppenbart atl ett mycket stort antal studerande har anmält sig inför höstterminen utan att senare påbörja utbildningen. Detla kan delvis bero på alt den nya högskolan väckt elt intresse för studier som i många fall inle omedelbart har omsatts i verkligheten. Det är därför också svårl alt enbart med utgångspunkt i höstens erfarenheter dra långtgående slutsatser om de nya reglernas betydelse på någon sikt. Effekten av de nya urvalsreglerna kan ju ha påverkats av att en ovanligt slor andel äldre sökande anmält sig eftersom eli uppdämt behov kan ha funnits. Vad beträffar del omdiskuterade förhållandet att även sökande med toppbetyg från gymnasieskolans treåriga linjer ej blivit antagna så bör del betonas atl det är en effekt som uppkommit vid några få hårt spärrade utbildningslinjer.

Jag räknar med att det uppföljningsarbete kring högskolereformen som nu pågår inom universitets- och högskoleämbetet skall ge ett underlag för atl rätta till ej avsedda effekter av de nya reglerna. Självfallet kommer jag all vara beredd all ompröva reglerna om del visar sig moliverai.

I vad sedan gäller själva syslemel för anmälan och antagning har jag full förståelse för synpunkten all del hela blivit svårl och komplicerat. Det är emellertid också viktigt all komma ihåg att syslemel har utformats med hänsyn till de nya med nödvändighet delvis komplicerade reglerna. Uppgifter måsle ju samlas in från de sökande, t. ex. för atl det skall vara möjligl all ta hänsyn till arbetslivserfarenhet vid behörighetspröv-

ning och urval och därmed uppnå den jämnare rekrytering som jag ny.ss har berört. Jag har erfarit alt universitets- och högskoleämbetet har en arbetsgrupp som bl. a. skall pröva vilka förändringar av anmälnings- och antagningssystemets tekniska och organisaioriska utformning som kan och bör genomföras på kort siki. Jag räknar med all dei är möjligl au lämligen snabbt, dvs. redan inför hösten 1978, vidta förändringar och förenklingar av systemet.

INGRID SUNDBERG (m):

Herr lalman! Jag skall be au få lacka ulbildningsminislern för svaret, som ju visar all utbildningsministern inte är obekant med de svårigheter som dykt upp. De krångliga blanketterna har fåll många begåvade elever all drömma mardrömmar, och felaktigheler i kurskataloger har fått besvärliga följder för enskilda. Flera sökande har fått besked om atl de varil antagna och sedan meddelande om att det inte fanns plats för dem. Några leologer som nästan var färdiga med sina studier fick det beskedel på ansökan till de sista kurserna att de inte var behöriga. Fler exempel skulle kunna anföras.

Sådana här saker har med all säkerhet nu, när terminen varil i gång ett lag, rättats till, och felaktigheterna är - får vi hoppas - ett minne blott.

När jag frågat utbildningsministern om en utvärdering var det inte i första hand en sammanställning jag ville ha utan just de synpunkter som utbildningsministern gav i sitt relativt utförliga svar.

Jag skulle vilja ställa en kompletterande fråga. Utbildningsministern säger all ett mycket siort anlal studerande har anmält sig inför höstterminen ulan atl senare påbörja utbildningen. Min fråga är: Har platserna blivit fyllda? Eller uppstod sådana svårigheter att man inte kunde klara att fylla platserna och alt därmed många som skulle ha kunnat göra det inte fått komma in på utbildningen?

Det vore också intressant att få besked om när vi kan få en redovisning av hur antagningen till enskilda kurser har fungerat, dvs. hur stor del av de studerande som sökt och lagils in lill studier i enskilda kurser.

Jag vill gärna kommentera en sak lill. Enligl uppgift är medelåldern på dem som börjat läsa medicin i Uppsala 29 år. De är 35 ä 36 år när de blir färdiga läkare. Ulbildningsminislern har alltid talat varmt för atl vi skall satsa på forskning i vårt land. Tror verkligen utbildningsministern alt man vid 35 ä 36 år- med höga siudieskulder och goda inkomster i sikte - är benägen all påbörja forskaruibildning? Helst bör man ju dessutom ha varil ute och praktiserat några år som läkare. Jag har lidigare här i kammaren sagl alt jag tror all detla särskilt kommer att drabba kvinnliga forskare, eftersom man för dem kanske också måste räkna med några års uppehåll för familjebildning. Det måste vara angeläget au en så slor del av de studerande går direkt från gymnasieskolan in på universitet att vi får en tillräcklig rekrytering till forskarutbildningen.

Till sisl! Enligl de besked jag fåll är del tyvärr i dag inle möjligl alt

Nr 10

Tisdagen den 18 oktober 1977

Om reglerna för antagning till universitet och högskolor

127

Nr 10

Tisdagen den 18 oktober 1977

Om reglerna för antagning till universitet och högskolor

128

läsa en kurs på halvtid vid sidan av en annan kurs, vilket många studerande tidigare gjort. Hårdare är inte studietakten i många kurser. Datorn lär spotta ut ansökningen till den andra kursen, när den ansökande redan är anlagen till en kurs. Jag hoppas au denna sak tillhör de frågor som utbildningsministern lovar all man skall se över och eventuellt rätta till.

DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! Jag ber att få lacka Jan-Erik Wikström för svarel.

Det står väl vid del här laget klart atl debuten för del nya antagningssystemet knappast blev någon dundersuccé. Jag tror atl man framför allt kan peka på fyra orsaker till den kritik som vi har hört.

För det första behörighetsreglerna. Här fanns det nyheter som många sökande inte var på del klara med och i vissa fall inle heller uppfattade som rättfärdiga. Det är riktigt som Jan-Erik Wikström säger atl del var ett omfattande och noggrant förberedelsearbete innan riksdagen fattade sina beslut. Men det är också klart att när effekterna av de besluten börjat framträda, så tar debatten åter fart. Det skulle inle förvåna mig om vi med liden kommer atl se någol annorlunda på det kvoteringssysiem som nu har införts. Låt oss i varje fall ha öron och ögon öppna och se hur de nya principerna slår i praktiken. Möjligheten till justeringar finns kvar.

För del andra tiden för ansökan och besked. På den punkten har vi en målkonflikt som är ganska svår atl bemästra. För ett sent ansökningsdatum talar all sista terminens betyg skall kunna beaktas. Den vuxenstuderande som avslutar sin gymnasieutbildning den här terminen skall naturiigtvis inte behöva vänta med högskoleutbildning till hösten 1978. För ett tidigt ansökningsdatum talar dels studierektorernas behov av all planera, dels de studerandes önskemål om besked i god tid. I år var del många som långt in i augusti inte visste om de skulle få börja studera i september. Det är givelvis en hell orimlig ordning, och del blev inte bättre av atl man på vissa håll tvingades improvisera med lokala lotterier.

För det tredje personalplaneringen vid antagningsenheterna. Det ligger i det här jobbets natur att det blir rejäla arbetstoppar och ganska långa perioder av lindrigare belastning, och del gäller då atl organisera insatserna så all köerna inle blir orimligt långa och telefonväxlarna inle orimligt blockerade. Del gick man uppenbariigen inle i land med den här gången.

För det Gärde fastheten i antagningssystemet. En väsentlig poäng med förhandsanmälan är ju atl institutioner och skolor skall vela hur många studerande som kommer, men i den fria sektorn fungerar syslemel i dag inle på det sättet - anmälningsslalisliken ger ingen klar ledning. Många studerande anmäler sig lill flera kurser för all gardera sig, och studierektorernas gissningar blir därför inte myckel säkrare än förr. En anmälningsprocedur som inte på någol sätt binder den studerande är från denna synpunkt inte mycket bättre än en fri tillströmning.

Del här är några problem som motiverar en skyndsam översyn. Del var glädjande atl Jan-Erik Wikström är öppen för en omprövning och beredd lill snabba insaiser. Jag hoppas också alt den grupp som arbetar inom UHÄ skall bli framgångsrik i sin granskning av erfarenheterna.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! Man kan lätt få intrycket när man talar om några frågor i samband med den nya högskolan all del bara skulle vara problem, men så har det ingalunda varit. Del vidgade tillträdet, del nya utbildningsutbudet, de nya högskoleorterna och inle minst den fria sektorn

- med tanke på den ungdomsarbetslöshet vi har - har naturligtvis varit
betydande vinningar. Men del finns alllid problem i samband med att
en reform skall genomföras, och både Daniel Tarschys och Ingrid Sund
berg har pekal på flera.

Ingrid Sundberg frågade om del finns tomma platser. Ja, vissa kurser är inte fyllda. Såvitt jag förstår beror det på att det har varit för få som har sökt lill dessa kurser. Jag vel inte när vi kan få uppgift om resullalei av antagningen lill de enskilda kurserna.

Medelåldern har gått upp. Jag tror för min del att det närmast är en engångsföreteelse att den har galt upp så pass kraftigt, eftersom det gissningsvis har funnits äldre studerande som har väntat på alt just i år få påbörja sina studier. Men även om medelåldern i Uppsala vid läkarutbildningen är 29 år är ju inte alla 29 år. Man får väl utgå frän att det är de yngre av dessa som i första hand kommer all intressera sig för forskarutbildning. Men på den här punkten tror jag att vi har anledning att vara ytterst uppmärksamma på utvecklingen.

Över huvud taget är del trösterikt, med tanke på de problem som har uppstått, atl del på alla håll deklareras en god vilja att man nu skall försöka lösa de praktiska svårigheter och problem som uppslår i samband med en reform som har varit så genomgripande som högskolereformen

- i varje fall från administrativ och och organisatorisk synpunkt.

Nr 10

Tisdagen den 18 oktober 1977

Om reglerna för antagning till universitet och högskolor

INGRID SUNDBERG (m);

Herr lalman! Jag vill lill Jan-Erik Wikström säga alt när man har kort lid på sig blir det lätt så att man drar fram de negativa sidorna. Jag vill också gärna från talarstolen understryka all jag tror all inle minst del vidgade tillträdet och arbetslivserfarenheten har utomordentligt slor betydelse för högskolan och utbildningen i denna.

Det fanns antagligen inga lomma platser, sade utbildningsministern, och det är roligt atl höra. Men samtidigt blir det med ett sådant system, där många söker ulan all sedan börja på given plats, den orimligheten att man mycket sent får reda på atl man skall börja. Jag lycker emellertid att utbildningsministerns svar verkligen andas en vilja atl se över del hela och att vi skall kunna lösa de svåraste problemen.

Jag skulle bara vilja peka på en sak lill, och det är den s. k. fjärde kvoigruppen, där 25;4-orna söker. Man kan säga alt det nya aniagnings-

129

Nr 10

Tisdagen den 18 oktober 1977

Om sammansättningen av styrelsen för statens kulturråd

systemet genomgående har bidragit lill en diskriminering av dem som börjar högskolan direkt efter gymnasiet. Kanske alldeles speciellt gäller detla den fjärde kvotgruppen, där enligl reglerna egentligen bara de skall antas som är fyllda 25 år och har förvärvsarbetat i minst fyra år. Men också bland dem finns många som har en gammal gymnasieexamen -studentexamen oftast - liggande i bagaget. Del har av dem upplevts som fel alt man har skiljt på dem som bara har arbetslivserfarenhet och dem som råkat vara belastade med en studentexamen. Del har ställts betydligt högre krav på den senare gruppen vid antagningen. Men det är en sak som Jan-Erik Wikström kanske kan titta på i samband med översynen i övrigt.

Ulbildningsminislern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Först bara en korrigering; Del är nog så att alla kurser inte är fyllda. Men jag har inle någon samlad statistik över det, utan vi får anledning att återkomma till frågan.

Sedan vill jag gärna säga lill fru Sundberg atl om man ser på utfallet av antagningen finner man faktiskt att huvuddelen av de antagna vid de "gamla" universitets- och högskolelinjerna fortfarande kommer från treårig gymnasielinje eller motsvarande. Vid de tekniska högskolorna rör det sig om mellan 90 och 100 96. För läkarlinjen, som är en av våra mest attraktiva utbildningslinjer, var andelen från treårig linje ca 73 96. Ca 20 % kom från grupp 4, och då kan man räkna med alt hälften av dessa är personer som har både treårig gymnasieutbildning bakom sig och behörighet som 25;4-or.

Jag vill lill sisl säga all vi naturiigtvis behöver få tillfälle alt mer grundligt analysera utfallet av del här första årel på dessa punkter.

Överläggningen var härmed slutad.

130

§ 7 Om sammansättningen av styrelsen för statens kulturråd

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för all besvara Georg Anderssons (s) den 7 oktober anmälda fråga, 1977/78:49, och anförde;

Herr talman! Georg Andersson har frågat mig varför jag inte beaktat riksdagens uttalande vid lillsältandel av ledamöter i statens kulturråd.

I propositionen 1974:28 om den statliga kulturpolitiken uttalade min företrädare beträffande sammansättningen av styrelsen för statens kulturråd bl. a. atl i slyrelsen borde ingå ledamöter med en bred samhällelig erfarenhetsbakgrund. Vissa närmare angivna intressegrupper skulle också vara representerade i styrelsen.

Vid riksdagsbehandlingen väcktes motioner av innebörd atl slyrelsen skulle ges en hell pariamenlarisk sammansättning. Kulturuiskoltel uttalade i sitt betänkande (KrU 1974:15) all utskottet ej fann skäl atl lill-

styrka yrkandet. Utskottet framhöll emellertid all vad som sägs i propositionen inle talar emot au styrelsen kommer att ges ett pariamentariski inslag med företrädare för olika politiska partier. Utskottet fann del önskvärt alt så blev fallet. Vad utskottet anfört härom godtogs av riksdagen. Riksdagens önskemål anser jag vara uppfyllt i och med atl politiskt verksamma personer med bred samhällelig bakgrund nu sitter i kulturrådets styrelse. Flera av dessa har erfarenhet av verksamhet i kommunfullmäktige och landsting. De representerar olika politiska partier även om ingen av dem f n. är ledamot av riksdagen.

Nr 10

Tisdagen den 18 oktober 1977

Om sammansättningen av styrelsen för statens kidtur-råd

GEORG ANDERSSON (s):

Herr lalman! "När kulturutskottet behandlade propositionen om den Slalliga kulturpolitiken i maj" - 1974 -"aktualiserades kulturrådets sammansättning i två motioner, en från moderata samlingspartiet, där det yrkades alt slyrelsen skulle ges en hell pariamenlarisk sammansäitning, och en från centerpartiet, där det föreslogs att styrelsen skulle ges en pariamenlarisk förankring med representanter nominerade av riksdagspartierna. Ulskollei ultalade med anledning av dessa motioner följande: 'Utskottet vill emellertid framhålla att vad som sägs i propositionen inte talar emot att slyrelsen kommer all ges elt parlamentariskt inslag med företrädare för olika politiska partier. Utskottet finner det önskvärt au så blir fallel. Om också riksdagen ullalar sig härför bör syftet med yrkande 2 i motionen 1974:1706' - alltså centermotionen - 'kunna anses bli i huvudsak lillgodosell.' Utskottets mening underströks av alt det anförda föreslogs bli ett uttalande till Kungl. Maj;l. Ingen fann del befogal atl därefter avge reservation.

Jag kan bara för min del konstatera att statsrådet klart åsidosatt riksdagens uttalade mening."

Vad jag nu sagl utgör elt direkt citat från kammardebatlen den 19 november 1974. Den som framförde de här återgivna åsikterna var nuvarande skolministern och kollegan till Jan-Erik Wikström i utbildningsdepartementet Britt Mogård. Jag tvingas konstatera all den anklagelse som hon då riktade mol Bertil Zachrisson först nu har blivit en berättigad anklagelse, men självfallet riktad mol Jan-Erik Wikström.

De två stora regeringspartierna krävde, närde var i oppositionsställning, atl riksdagsledamöter skulle ingå i styrelsen för statens kulturråd. Riksdagen gick enhälligt det kravet till mötes. Nu har emellertid utbildningsministern rensat ut riksdagsledamöter ur kulturrådet. Detla är enligl min mening ett flagrant åsidosättande av riksdagens uttalande. Britt Mogård tyckte 1974 atl Bertil Zachrissons tillvägagångssätt varomdömeslöst. Hon ansåg nämligen alt två riksdagsmän var för lilel för all uppfylla riksdagens önskan. Jag undrar vad hon och övriga moderater och centerpartister i regeringen säger nu, när Jan-Erik Wikström helt vägrar att beakta riksdagens uttalande.

Min fråga i anledning av Jan-Erik Wikströms svar i dag är; Hur definierar utbildningsministern begreppet parlamentarisk? Britt Mogård

131

Nr 10

Tisdagen den 18 oktober 1977

Om sammansättningen av styrelsen för statens kulturråd

hänvisade i nämnda debatt lill Bonniers Lexikon, där det om pariamenlarisk nämnd står; "Pariamenlarisk nämnd, av regeringen tillsall nämnd

för granskning av vissa frågor, bestående av riksdagsledamöter, ."

Hon menade också all två riksdagsledamöter var för lilel för all tillgodose kravet på representation från olika politiska partier.

Jag upprepar alltså min fråga: Hur definierar Jan-Erik Wikström begreppet parlamentarisk?

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! Jag tillhörde inle kulturutskottet det aktuella året, vilket Georg Andersson gjorde. Men jag kan väl säga all när man läser vad utskottet skrev, så blir man något förbryllad. Ulskollei lyckades nämligen med att avslå två motioner men samtidigt göra etl uttalande enligt vilket syftet i den ena motionen kunde anses i huvudsak lillgodosell om man har företrädare för olika politiska partier med. I departementet, där det finns sedvanlig juridisk sakkunskap, har vi självfallet prövat vad detta skulle innebära.

Jag vill gärna vitsorda vad Georg Andersson sade, alt jag för tre år sedan inte var på samma linje som Britt Mogård ulan delade den uppfattning som min företrädare då hade. Det gör jag också i dag. Min tolkning av vad som hände när man förra gången utsåg ledamöter av kulturrådet, och bland dem två riksdagsmän, var att de inle valdes främst eller enbart därför att de salt i riksdagen ulan därför atl de representerade sakkunskap från den kooperativa rörelsen resp. från författarorganisationerna. Jag har också under hand fåll myckel klara ultalanden om atl i varje fall en av dessa riksdagsmän har bedömt det som praktiskt omöjligt au förena etl riksdagsmannauppdrag med styrelseuppdraget i statens kulturråd, så som rådet f n. är belastat med arbete. Därför har jag försökt all tillgodose den önskvärda bredden genom all utse representanter för de olika politiska partierna men alt då väsentligen välja sådana som har sin erfarenhet från primärkommuner och landsting.

132

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Del intressanta i denna debatt är inie i och för sig vilken mening Jan-Erik Wikström och jag har om del lämpliga och önskvärda i alt del skall ingå parlamentariker i slalens kulturråd. Det intressanta är atl riksdagen har uttalat sig för detla. Och den har gjort del på direkt önskan härom från de två stora regeringspartierna: moderata samlingspartiet, som ville ha en hell parlamentarisk sammansättning, och centern, som ville ha ett parlamentariskt inslag.

Jag noterar all när utbildningsministern nu svarar på min fråga, så beskriver han inte verkligheten helt sanningsenligt. Han beskriver bara den moderata motionen och säger alt den avslogs, men ceniermotionen, där man begärde ett pariamentariski inslag och vilken blev tillgodosedd med riksdagens enhälliga uttalande, nämns inle i svarel. Della uttalande har sedan av alla berörda tolkats så, atl del skulle ingå parlamentariker

i statens kulturråd. Jan-Erik Wikström säger också i svaret atl han anser atl riksdagens önskemål är uppfyllda i och med alt politiskt verksamma personer ingår i kulturrådet. Men delta är en hell ny tolkning av begreppet pariamenlarisk. Jag vet inle någon som har utvidgat begreppet parlamentarisk på det sätl Wikström gör här. Och jag har utomordentligt svårt all länka mig au de som motionerade, moderata samlingspartiet och centerpartiet, skulle ha varit nöjda med den tolkning som Jan-Erik Wikström nu gör av begreppet pariamenlarisk. De skulle säkert inte ha varil nöjda med utskottets uttalande, om de hade vetat alt det skulle tolkas på detla säll.

Men det är kanske så att åsikterna växlar när man flyttar över från oppositionsställning in i regeringskansliets boningar.

Nr 10

Tisdagen den 18 oktober 1977

Om sammansättningen av styrelsen för statens kulturråd

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! Om herr Georg Andersson menar all uttrycket parlamentariker är liktydigt med uttrycket riksdagsmän vill jag fråga, varför man inle använde det ullrycket. Nomineringarna lill statens kulturråd skedde naturligtvis i nära kontakt med de andra regeringspartierna, som också delat de bedömningar som jag nu framfört. Jag vill bara lillägga alt balansen i statens kulturråd nu är väsentligt bättre när det gäller såväl politisk och geografisk presentation som förhållandet mellan män och kvinnor. Alla dessa iniressen har vi försökt atl tillgodose.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr lalman! Del är för mig självklart atl regeringspartierna deltog i diskussionen om sammansällningen av slalens kulturråd. Däremot fick inle oppositionspartierna någon chans atl della, trots all riksdagen uttalat atl del borde finnas etl parlamentariskt inslag med representanter för olika politiska partier.

Sedan en rättelse. Kulturutskottet skrev inte det här under milt ordförandeskap, utan under Lennart Mattssons i Lane-Herresiad ordförandeskap. Det råder inget tvivel om vad han och de övriga borgerlige ledamöterna, och f ö. hela utskottet, lade in i begreppet "parlamentariskt" när det skrevs. Vi avsåg representanter för de olika politiska partierna i riksdagen.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr lalman! När vi lillsalte ledamöter i statens kulturråd utgick jag från att de ledamöter med socialdemokratisk beteckning som lidigare hade förtroendet skulle ha motsvarande förtroende även när de omför-ordnades av den nuvarande utbildningsministern.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! För undvikande av allt missförstånd ber jag au få framhålla att mina inlägg här inte får uppfällas som ett uttryck för misstroende mot någon av dem som utsetts till ledamot av statens kulturråd. Frågan

133

Nr 10_________ gäller inte detla, utan hur vi skall lolka riksdagens uttalande 1974 och
T' H pn rien____ om delta uttalande har beaktats. Jag menar att så som ulbildningsminisler
iS l<-t b 1977__ Wikström nu utsett ledamöter i slalens kulturråd har riksdagens ulla-
_____________ lande inle beaklals. Jag vill här inle gå in på en diskussion om leda-
O/M sammansätt- möiernas politiska hemvist, eftersom det inte är della del är fråga om.
ningen av styrelsen Det står klart atl partierna inte har getts tillfälle au nominera ledamöier
för statens kultur- från riksdagen.
råd

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM: Herr lalman! Della är klart, herr Georg Andersson, alt del vid nominerandet av ledamöier i statens kulturråd väsentligen är fråga om en politisk fördelning. Del var ju det de två riksdagsmotionerna log sikte på. Jag kan väl lillägga atl jag också hade elt samtal om della med framstående ledamöter av den socialdemokratiska riksdagsgruppen, men någon formell önskan om en nominering från den socialdemokratiska riksdagsgruppens sida framförde jag inle. Antalet ledamöier i kulturrådet från den nuvarande oppositionen är väsenlligl siörre än anlalel ledamöier från den gamla oppositionen var under den förra mandatperioden. Det kan säga något om den vilja som finns på den här punkten.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr lalman! Jag går fortfarande inte in på diskussion om åsikter som finns representerade i kulturrådet. Klart är all nomineringen inte har skett genom partierna.

Nu sisl begärde jag ordet för atl få säga all de antydningar som ulbildningsminisler Wikström gör om att överläggningar skulle ha skett med oppositionen inte ulgör en riklig beskrivning av verkligheten.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 8 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1977/78:3 till socialutskottet

§ 9 Föredrogs men bordlades åter konstiiutionsuiskollels belänkanden 1977/78:2-6 skaiieulskoueis belänkanden 1977/78:1-10 socialulskoiieis belänkanden 1977/78:2-4 jordbruksutskottets belänkanden 1977/78:1 och 2

§ 10 Föredrogs och bifölls interpellalionsframsiällningen 1977/78:47,

§ 11 Anmäldes och bordlades Propositioner

1977/78:11 om fortsalt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda be-
134 stämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, m. m.

1977/78:22 om föriängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen Nr 10

(1956:236)

§ 12 Anmäldes och bordlades

Motion

1977/78:4 av Torsten Stridsman och Filip Johansson med anledning av propositionen 1977/78:5 om flygvädertjänstens system och organisation m, m.

Tisdagen den 18 oktober 1977

Meddelande om fråga

§ 13 Meddelande om fråga

Meddelades alt följande fråga framställts

den 18 oktober

1977/78:75 av Stina Andersson (c) lill bostadsministern om åtgärder för all förebygga vissa slag av barnolycksfall i hemmet:

Ofta kan vi i tidningar läsa om barn som råkar ut för brännskador. Jag vill bl. a. hänvisa till den olycka som inträffade på Norrgårdsvägen i Åkersberga, där ett barn brändes svårt på ett s. k. direklverkande elektriskt element i lägenheten.

Det är mycket allvarligt att människor utsätts för skada på detla sätt, och med anledning härav önskar jag ställa följande fråga lill bostadsministern:

Är bostadsministern beredd att vidla ålgärder i syfte att förebygga atl olyckssituationer där barn råkar ut för brännskador uppstår i framtiden?

§ 14 Kammaren åtskildes kl. 16.15.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert