Riksdagens protokoll 1976/77:98 Tisdagen den 29 mars
ProtokollRiksdagens protokoll 1976/77:98
Riksdagens protokoll 1976/77:98
Tisdagen den 29 mars
Kl. 15.00
§ 1 Meddelande om val
Hen TALMANNEN:
Jag får meddela all vid morgondagens sammanträde kommer att företas val lill styrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond.
Nr 98
Tisdagen den 29 mars 1977
Meddelande om val
Om verksamheten vid AMS-verksta-den i Vingåker
§ 2 Om verksamheten vid AMS-verkstaden i Vingåker
Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK erhöll ordet för att besvara herr Ekinges (fp) den 2 februari anmälda fråga, 1976/77:229, till fru statsrådet Mogård, och anförde;
Herr talman! Herr Ekinge har frågat statsrådet Mogård om utbildningen av grävmaskinsreparatörer i Vingåker. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.
Sedan ett fiertal är bedriver arbetsmarknadsverket inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen utbildning av grävmaskinsreparalörer i Vingåker. Detla är ell undanlag från den regel som innebär alt ansvaret för arbetsmarknadsutbildningens genomförande skall ligga hos skolöverstyrelsen. Det har sedan länge varit en strävan alt överföra den numera mycket begränsade del av utbildningen som bedrivs av arbetsmarknadsverket till skolöverstyrelsen. Mol bakgrund härav har de båda myndigheterna kommil överens om alt den utbildning av grävmaskinsreparalörer som bedrivs i Vingåker fr. o. m. den 1 januari 1979 skall överläs av skolöverstyrelsen.
Vid AMU-centret i Eskilstuna bedriver skolöverstyrelsen bl. a. fordons-förär- och fordonsmekanikeruibildning. Med hänsyn lill pedagogiska, ekonomiska och administrativa fördelar har myndigheterna bedömt det lämpligt atl överföra utbildningen av grävmaskinsreparalörer i Vingåker lill de likartade utbildningarna vid AMU-centret i Eskilstuna.
Hen EKINGE (fp):
Herr lalman! Jag ber all fä lacka arbetsmarknadsministern för svaret, och jag kan bara beklaga att beslutet om fiylining av AMS-skolan frän Vingåker redan är fattat. Man måste konstatera atl några av de vanligaste reglerna för samråd och medbestämmande som vi brukar tillmäta betydelse här har satts åt sidan. Av svaret kan jag vidare konstatera att beslutet har fallals av elt par statliga myndigheter och atl det således inte är arbetsmarknadsministern, som jag fått svaret av, som i första
143
Nr 98
Tisdagen den 29 mars 1977
Om arbetslöshetsersättningen vid arbetstidsinskränkningar
hand är ansvarig för della. Och del vore i och för sig orimligt, eftersom elt eventuellt överklagande dä måsle komma på arbelsmarknadsminislerns bord.
Del här beslutet har således de berörda, dvs. såväl kommunen som lärare och elever vid skolan, haft myckel liten för atl inle säga ingen möjlighet all påverka, och man har inle haft något tillfälle att framföra synpunkter. Ett sådant förfaringssätt är inle tillfredsställande - det måsle jag, herr talman, få understryka.
Jag vill också säga något om konsekvenserna av flyttningen. Kostnaden för uppbyggnaden av den nya verksamhet som nu är föreslagen till Eskilstuna har beräknats lill 7 milj. kr. Della skall ställas emot de 700 000 kr. som del kostade när den nuvarande verkstaden uppfördes i Vingåker för nio år sedan. Lägger man sedan till räntekostnader och andra kostnader uppgår säkerligen den totala kostnaden för flyttningen lill 10 milj. kr. eller där omkring. Då måste ju den årliga kostnaden bli ca 1 milj. kr. för den nya anläggningen.
Lokalerna i Vingåker, och då särskilt verkstadslokalerna, svarar mot mycket högt ställda anspråk trots att de är nio år gamla. Det kunde jag förvissa mig om vid etl besök på orten häromdagen.
Vad kostar då den nuvarande verksamheten i hyra i dag? Hyran för slottet, som man nu använder för elevförläggning, bostad åt rektorn och leklionslokaler, uppgår till 45 000 kr. om året. Verkstadslokalen och del nyuppförda förrådel på I 200 kvadratmeter betingar en hyra av 80 000 kr.
Kostnadsjämförelsen tycker jag borde tala sitt lydliga språk. Och när del dessutom är välordnat för såväl elevernas fritid som annal måsle jag säga att jag har svårt atl förstå motivet för en sådan här flyttning. Blir nu flyttningen av, måsle man uppenbarligen uppfatta del så, atl det sker för koncentrationens egen skull. Då fär del väl i första hand ankomma pade regionala och kommunala myndigheterna att hitta vägar för att om möjligt fä till stånd en omprövning av delta beslul.
Överiäggningen var härmed slutad.
§ 3 Om arbetslöshetsersättningen vid arbetstidsinskränkningar
144
Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK erhöll ordet för alt besvara herr Johanssons i Arvika (s) den 10 mars anmälda fråga, 1976/77:309, och anförde:
Herr lalman! Herr Johansson i Arvika har frågat mig om jag avser att, med beaktande av den nu rådande konjunktursituationen, lägga fram förslag om att berörda erkända arbetslöshetskassor ges dispens för alt ersätta samtliga dagar i samband med korltidsvecka eller driftsinskränkning.
Enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring får under en kalendervecka
summan av antalet ersatta och arbetade dagar samt karensdagar uppgå lill högst fem. Något undanlag från denna regel föreskrivs inte i lagen. En ändring av regeln förutsätter att lagen ändras.
Frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring är f n. föremål för utredning. Jag är inte beredd atl under pågående utredning föreslå en lagändring pä ifrågavarande punkt. Dessutom finns det vissa möjligheter all inom ramen för gällande lagstiftning komma lill rätta med de här olägenheterna. Arbetsmarknadsstyrelsen har också redan sett över sina tillämpningsföreskrifter på den här punkten.
Nr 98
Tisdagen den 29 mars 1977
Om arbetslöshetsersättningen vid arbetstidsinskränkningar
Hen JOHANSSON i Arvika (s):
Herr lalman! Jag vill lacka arbetsmarknadsministern för svaret på min fråga. Anledningen lill all jag har ställt frågan är atl det i samband med permitleringar och korttidsvecka inom de industrigrenar där man arbetar skift mer än fem dagar per vecka inle utges full kompensation för den föriorade arbetstiden, beroende på all man frän arbetslöshetskassorna inle fär ersättning för mer än högst fem dagar per vecka.
Problemet accentueras i takt med all parterna på arbetsmarknaden i produktionsnytijande syfte träffar överenskommelser om skiftcykler som innebär arbete mer än fem skift per vecka, varvid de skift som överstiger antalet fem kompenseras genom fridagar under efterföljande veckor.
Man får alltså, om man blivit permilierad, inle ut ersättning från arbetslöshetsförsäkringen för mer än fem dagar per vecka. Det sjätte skiftet, som man i det aktuella fallet icke fäll ersättning för, skall för all man inte skall komma i konfiikt med arbetstidslagen anses kompenserat från arbelsiidssynpunkt genom att man lar ut etl friskift under en annan vecka. Men efiersom arbetslöshetsförsäkringen inte medger ersättning för andra dagar än sädana då man skulle ha ulfört arbete utges ingen ersättning för det sjätte skiftet.
Jag känner till atl AMS nu gett berörda kassor tillstånd all, om antalet dagar som bortfaller i en kalendervecka skulle överstiga fem, exempelvis skjuta över den sjätte dagen till en annan kalendervecka, dock endast i den män det under den aktuella andra veckan finns utrymme inom femdagarsramen. Fortfarande kvarstår alltså i viss utsträckning det problem som jag har aktualiserat.
Herr Ahlmark säger att han inte nu vill ändra gällande lagstiftning. Därför skulle jag vilja fråga herr Ahlmark, om han avser alt ge den nu sittande arbetslöshelsförsäkringsutredningen direktiv att lägga fram förslag, som i en kommande lagstifining undanröjer det nuvarande problemet.
Ell annal sätt all förhindra problemels uppkomst, herr talman, är att lagstifta om förbud alt permiitera. Jag vill fråga herr Ahlmark om han, för den händelse atl han anser alt det inle går all lagstifta om full ekonomisk kompensation vid permittering, i stället är beredd all gå LO och socialdemokratin till mötes i deras krav på lagstiftning om förbud mol permillering.
145
10 Rlksdagensprolokoll 1976/77:96-98
Nr 98
Tisdagen den 29 mars 1977
Om arbetslöshetsersättningen vid arbetsiidsinskränk-ningar
Herr arbelsmarknadsminislern AHLMARK:
Herr talman! Vad beträffar den sista frågan har jag just fälten skrivelse från Landsorganisationen med begäran om en ändring i bestämmelserna om permittering i de s. k. trygghetslagarna. Den skrivelsen och andra överväger vi nu i departementet.
När det gäller utredningen om allmän arbetslöshetsförsäkring vill jag säga, att den ju skall lägga fram ett förslag och alt vi naturligtvis kommer att beakta dess synpunkler när delta förslag kommer.
Redan dä regeln om fem dagars arbetslöshetsersättning infördes 1964 var man medveten om atl den i vissa fall kunde medföra ölägenheter. Herr Johansson i Arvika har ju pekat på en av dem.
Men i propositionen frän 1964 uttalade dåvarande departementschefen att han ansåg "atl en allmängiltig femdagarsförsäkring är förenad med fördelar som avsevärt överväger den olägenhet som består i alt full likställighet inle uppnås av sexdagarsarbetande med några få dagars arbetslöshet".
Del var alltså vad man från den dåvarande regeringens sida sade 1964.
Men det är hell klarl all femdagarsregeln kan missgynna den som före arbetslösheten har arbetat mer än fem dagar per vecka. Det kan förekomma bl. a. vid skiftgång. Därför är del angelägel all så långt som möjligt hjälpa dem som missgynnas av denna regel. Och det har ju skett genom de tillämpningsföreskrifter som AMS nyligen har utfärdat och som kom efter framställandet av denna fråga om anlalel ersältningsdagar vid permittering.
146
Hen JOHANSSON i Arvika (s):
Herr talman! Man kan naturligtvis i viss utsträckning vara nöjd med atl AMS nu har tagit initiativ lill att ge möjlighet lill viss kompensation för föriorade skift. Men problemet är givelvis inle lill fullo löst, utan jag har den uppfatlningen atl det endast kan ske genom en ändring i en kommande lagstiftning rörande arbetslöshetsförsäkringen.
De problem som man var medveten om i samband med att man stiftade denna lag har väl, som jag sade i mitt tidigare anförande, accentuerats ytterligare, beroende på alt det på arbetsmarknaden nu blir mera vanligt med överenskommelser om arbetstider som innebär att man frångår de traditionella tiderna, dvs. fem dagar per vecka. Det är fråga om fiextider. Det har t. o. m. från Arbetsgivareföreningens sida lagts fram förslag om all införa konjunkiuranpassad arbetstid. Det skulle innebära ännu ett problem i ersättningshänseende.
Herr Ahlmark sade alt han har tagit emot en skrivelse från Landsorganisationen, där man har fört fram krav på förbud mot permillering. Jag hoppas atl arbetsmarknadsministern tar LO:s skrivelse på fullt allvar och alt vi så småningom kan emotse en lagstiftning mol permittering, efiersom det tycks vara svårigheter att kompensera förlorad arbetsförtjänst i samband med alt man ger ut arbetslöshetsersättning.
Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:
Herr lalman! De föreskrifter som AMS utfärdade den 15 mars i år - alltså bara för etl par veckor sedan - om bestämmande av antalet ersältningsdagar vid permillering på arbetsplats innebär ell hänsynslagande till jusl de synpunkler som herr Johansson i Arvika anför.
Föreskrifterna lar sikte på sådana fall då någon som arbetar i skiftgång blir permilierad. Eftersom en skiftarbetare vissa veckor kan arbeta mer än fem dagar, kan regeln om fem dagars ersättning medföra all en skift-arbetare inte får ersättning för alla arbetslösa dagar en vecka. AMS föreskrifter går ul på alt överskjutande antal dagar, dvs. de dagar i en vecka som inle har kunnat ersättas, i mån av utrymme överförs till annan kalendervecka.
Genom de här nya föreskrifterna har man gjort vad man kan inom ramen för gällande lagstifining för atl om möjligl komma till rätta med de olägenheter som herr Johansson har lagil upp.
Nr 98
Tisdagen den 29 mars 1977
Om uttalande mot försämring av de sociala förmånerna
Överläggningen var härmed slutad.
§ 4 Om uttalande mot försämring av de sociala förmånerna
Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK erhöll ordet för att besvara herr f/a/;zé«5 (vpk) den 17 mars anmälda fråga, 1976/77:333, och anförde:
Herr talman! Herr Franzén har frågat mig om regeringen tänker ge medlingskommissionen i avialstvisten mellan Svenska Arbetsgivareföreningen och LO/PTK lill känna alt, oavsett vad som kan framkomma vid förlikningsförhandlingarna, någon försämring av de sociala förmånerna som är reglerade i lag inle får komma i fråga.
Jag ber att få hänvisa till det svar pä en fråga i samma ämne som jag den 17 mars gav herr Ingemund Bengtsson. Jag konstaterade där all kommissionen har fullt klart för sig att regeringen inte har för avsikt att föreslå en försämring av lagstifiade sociala förmåner.
Hen FRANZÉN (vpk):
Herr talman! Jag ställde den här frågan som en följd av del svar som Ingemund Bengtsson fick - jusl det svar som också herr arbetsmarknadsministern hänvisar till. I motsats lill Ingemund Bengtsson kan jag inle i del här fallet känna någon glädje och tacksamhet över del svar som gavs den 17 mars. Jag anser atl svaret är vinklat på så sätt att det inle ger någon betryggande garanti för att regeringen icke kommer att försämra sociala förmåner, om parterna är överens om detta. Det har jag också tagit upp i frågeställningen. Om parterna skulle bli överens om en försämring av i lag fastställda regler är det, som jag ser del, en olillböriig utpressning från SAF:s sida.
När jag talar om social lagstiftning menar jag också, med tanke på den diskussion om konjunklurarbelslid som har förevarit, att arbetstiden
147
Nr 98
Tisdagen den 29 mars 1977
Meddelande om interpellationssvar
Om åtgärder mol narkotikaproblemen på kriminal-vårdsanstallerna
skall inräknas där.
Arbetstidslagen är ju i sin helhet dispositiv. Del innebär emellertid inte all man med stöd av disposilivitelen skall kunna träffa kollektivavtal som strider mot andan i förarbetena lill lagen. Disposilivitelen beträffande 40 limmars arbetsvecka är lill för att reglerna skall kunna frångås i vissa branscher på grund av att det råder skiftande förhållanden inom de olika branscherna men inte för alt någon form av konjunklurarbelslid skall kunna införas. Sädana bedömningar finns alltså inle i förarbetena. Del är därför fråga om ell avsteg frän disposilivitelen i den lagstiftning som skall reglera arbetstiden, sä all arbetsveckan består av 40 timmar - ett avsteg som del tydligen trots allt är möjligl alt göra. Jag lycker därför del vore av vikt att arbetsmarknadsministern klart och tydligt slog fast att någon sådan utpressning inte får äga rum samt att förlikningsmännen skall ges direktiv om della.
Jag har ställt frågan med utgångspunkt i del förhållandet alt Rune Gustavsson i höstas, när SAF gick lill attack i de här frågorna, sade au regeringen inle har för avsikt alt försämra de sociala förmånerna, om del inte är så, atl arbetsmarknadens parter kommer överens om försämrade sociala förmåner - dä kunde man tydligen tänka sig en sådan förändring. Min följdfråga med anledning av den vinkling som finns i svaret blir om regeringen inle tänker försämra de sociala förmånerna, även om förlikningsförhandlingarna skulle ha elt sådant innehåll.
Får jag tolka en eventuell lystnad efter mitt inlägg här - arbelsmarknadsminislern har varit benägen att gå lill väga sä tidigare - på det sättet att den bedömning som jag har gjort också skall innefattas i svaret?
Överläggningen var härmed slutad.
§ 5 Meddelande om interpellationssvar
1976/77:104 om rätten att anonymt ta del av allmänna handlingar
Herr justitieministern ROMANUS;
Herr lalman! Herr Svenssons i Malmö interpellation lill statsministern om rätten all anonymt få ta del av allmänna handlingar har överlämnats lill mig för all jag skall besvara den.
Under hänvisning lill 6 kap. 1 J; riksdagsordningen får jag meddela att jag avser atl lämna svaret den 15 april 1977. Anledningen till atl svaret har fått anstå är det rådande arbetsläget i kammaren.
§ 6 Om åtgärder mot narkotikaproblemen på kriminalvårdsanstalterna
148
Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för alt besvara herr Knutsons (m) den 15 mars anmälda fråga, 1976/77:312, och anförde:
Herr talman! Herr Knutson har frågat mig om jag är beredd atl vidta kraftfulla ålgärder mot narkotikaproblemen på kriminalvärdsanstalterna bl. a. genom all i stor utsträckning sätta in "narkotikahundar".
Socialministern besvarade i går en fråga och två interpellationer om vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för alt komma till rätta med narkotikaproblemen i Sverige.
Som framgick av socialministerns svar bedömer regeringen läget på narkolikaområdet som myckel oroande. Samhällets insatser mot den illegala narkotikahanteringen och missbruket måste förslärkas och samordnas. Detla arbete har anförtrolls en särskild ledningsgrupp. I gruppen, i vilken bl. a. företrädare för de närmast berörda departementen samt generaldirektören för kriminalvårdsstyrelsen ingår, kommer man också att ta upp frågan hur man skall komma lill rätta med narkotikaproblemen på kriminalvårdsanslallerna. Jag är därför i dag inle beredd att ange vilka ytterligare åtgärder som bör vidtagas.
Nr 98
Tisdagen den 29 mars 1977
Om ålgärder mol narkotikaproblemen på kriminal-vårdsanstallerna
Hen KNUTSON (m):
Herr lalman! Jag tackar justitieministern för svaret på min fråga om ålgärder mot narkotikamissbruket i fängelserna och användandet av speciella "narkolikahundar". Jag skulle dock ha varit ännu mer lacksam, om justitieministern hade velat gå in jusl på min fråga om narkotikahundarna.
Bakgrunden till mina frågeställningar är givetvis alla dessa dystra rapporter och avslöjanden som nästan ständigt kommer om hur del är pä våra kriminalvärdsanstalier runt om i landet. Skandalösa förhållanden då det gäller narkotikamissbruket avslöjas frän en del häll.
Del är alltså inte nog med atl vi haren skrämmande mängd narkomaner ute i vårt samhälle - minst 12 000 missbrukare, sägs det. Vi har också en skrämmande utbredning av narkolikaeländet även inne på kriminalvärdsanstalterna.
Del uppges alt ungefär en tredjedel av internerna begagnar cenlral-siimulerande medel och andra narkotika. Bland personalen pä anstalterna håller man för troligt alt del i verkligheten rör sig om det dubbla antalet - alltså drygt hälften eller mer av internerna. Efiersom vi har 3 100-3 500 intagna kan man räkna med alt del rör sig om elt par tusen narkomaner inom kriminalvården.
Della innebär all människor som omhändertagits av samhället för vård i själva verket blir offer för något som jag och många andra vill beteckna som en veritabel farsot. Del framgår också av polisrapporter atl det på vissa anstalter förekommer en välorganiserad narkotikahandel som närmast påminner om maffiasyndikal.
Från Malmöfängelsel rapporteras atl en av knarkvärldens gangster-kungar tillsammans med "bisittare" i en egen "domstol" uppenbarligen terroriserar andra interner. Uppgifterna har visserligen inle prövats inför domstol ännu, men de har lämnats av fiera tidningar och från polisen. Man tvingar på internerna narkotika i någon form och gör dem beroende av giftet.
149
Nr 98
Tisdagen den 29 mars 1977
Om åtgärder mot narkotikaproblemen på kriminal-vårdsanstalterna
Del har också kommit en skrämmande rapport frän Kumla, som berättar om atl knarklangarna där håller på all introducera heroin, den farligaste formen av narkotika. Man kan, som Svenska Dagbladet häromdagen uttryckte det, tala om "fångvård i knarknäslen". Del kan näppeligen utgöra en god vård.
Tyvärr kom jag in på den här delen av problemet så mycket, herr talman, alt jag inte har någon lid för all närmare beröra frågan om nar-kotikahundarna; jag skulle ha ganska myckel all säga om dem. Från kriminalvårdspersonalens sida skulle man välkomna atl det i mycket stort antal sattes in narkotikahundar tillsammans med förare på anstalterna.
Tack för svaret ännu en gång, herr justitieminister!
Herr justitieministern ROMANUS:
Herr talman! Narkolikahundar förekommer faktiskt redan i viss utsträckning på anstalterna. Del finns ett anlal s. k. visilalionspatruller eller knarkpatruller, som visiterar anstalter och även de intagna. Därvid används i viss utsträckning hundar, som personalen får till låns frän polisen eller från tullen. De har visat sig medföra gott resultat.
Emellertid är del vissa olägenheter förbundna med användning av hundar, och värdet är begränsat. Jag skall bara därvidlag nämna all på grund av de förslagna metoder för insmuggling som nu förekommer är del inle möjligt att med hjälp av hundar upptäcka all insmugglad narkotika.
Men jag är ense med herr Knutson om att här verkligen behövs åtgärder, och jag räknar med att den tillsatta ledningsgruppen tämligen snart skall lägga fram konkreta förslag på detta område.
150
Hen KNUTSON (m):
Herr lalman! Jag lackar justitieministern för detla kompletterande och positiva svar.
Jag har försökt skaffa mig en bild av delta med de specialutbildade hundarna. Orsaken lill alt jag kom alt väcka den här frågan nu är närmast all försvarets hundskola i Sollefteå hotas av betydande inskränkningar därför alt försvaret inle har råd alt hålla de hundar som där utbildas normall. Här skulle del, säger chefen för hundskolan, kunna utbildas hundar för kriminalvården. Efiersom man i dagens läge endast har me-lalldetektorer när man skall spåra narkotika hos interner och alla besökare som går in och ul, och dessa detektorer icke ger utslag för narkotika, hell naturligt, så finns det bara hundarna kvar atl använda. Sädana narkotikahundar, som polisen har och som - enligt vad justitieministern berättade - sätts in ibland, släpper ingen narkotikabärande person förbi sig utan alt ge tecken lill sin förare.
I del läget frågar jag mig om man inle skulle kunna la vara på resurserna vid hundskolan i Sollefteå, där man alltså är beredd att utöka verksamheten på detta område. Samtidigt får man del effektivaste medlet mot narkoiikasmugglingen - eller bärandet av narkotika, som det de faclo
rör sig om, eftersom del har en sådan stor omfattning, som rapporterna anger. Är det så atl man reagerar bland personalen mot dessa hundar, så har i varie fall jag under mina efterforskningar de senaste dagarna inte träffat pä någon som reagerat negativt.
Jag lackar justitieministern ännu en gång för den komplettering han gav i sitt svar.
Överläggningen var härmed slutad.
§ 7 Om vissa åtgärder för att befrämja anställning av kvinnliga vårdare vid kriminalvårdsanstalt
Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för att besvara fru An-derssonsi Kumla (s)den 17 mars anmälda fråga, 1976/77:332, och anförde;
Herr talman! Fru Andersson i Kumla har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för atl förhindra all det av kriminalvårdsstyrelsen utfärdade vårdcirkuläret pä vissa anstalter uppfattas som etl direkt hinder för all anställa kvinnor.
Enligt förordningen (1976:686) om jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig tjänst och del till förordningen fogade cirkuläret om jämställdhetsarbelel åligger del statlig myndighet alt bl. a. verka för en jämnare fördelning mellan kvinnor och män inom olika tjänstekategorier. I första hand faller del alltså på kriminalvårdsstyrelsen att tillse att jämställdhet kommer till stånd inom det egna verksamhetsområdet. Jag vill emellertid understryka att jag anser del synnerligen värdefullt om ett ökat anlal kvinnor anställs bland vård- och lillsynspersonalen även pä kriminalvärdsanstalier med manliga intagna.
Vad därefter beträffar den av fru Andersson åberopade bestämmelsen i kriminalvårdsstyrelsens vårdcirkulär är del riktigt atl där föreskrivs att kroppsvisitation och kroppsbesiktning inte får verkställas eller bevittnas av annan än läkare, sjuksköterska eller tjänsteman av samma kön. Motsvarande bestämmelse finns i 4§ förordningen (1976:376) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl., den s. k. häkiesförordningen. Dessa bestämmelser är snävare än motsvarande föreskrift i 28 kap. 13 >; rättegångsbalken, där del föreskrivs atl kroppsvisitation och kroppsbesiki-ning å kvinna inte får verkställas av annan än kvinna eller läkare. Enligt min uppfattning är det motiverat au överväga om inte visilalionsbe-stämmelserna i häktesförordningen och värdcirkuläret bör anpassas lill de allmänna bestämmelserna i rättegångsbalken om kroppsvisitation och kroppsbesiklning. I avvaktan härpå bör man inom ramen för befintliga personalresurser kunna lösa visilalionsfrågan enligt vårdcirkulärets bestämmelser ulan all därför utestänga kvinnor från tjänster som vård-och lillsynspersonal.
Nr 98
Tisdagen den 29 mars 1977
Om vissa åtgärder för att be;främja anställning av kvinnliga vårdare vid kriminalvårds-anstalt
151
Nr 98
Tisdagen den 29 mars 1977
Om vissa åtgärder för att befrämja anställning av kvinnliga vårdare vid kriminalvårdsanstalt
152
Fru ANDERSSON i Kumla (s):
Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret på min fråga.
I regeringsdeklarationen slår del: "Jämställdhet mellan kvinnor och män är en självklar utgångspunkt för regeringens politik."
Arbelsmarknadsminislern sade den 16 december 1976 här i kammaren; "Vi kan aldrig lyckas med uppgiften all skapa arbete åt alla om den nuvarande uppdelningen på manliga och kvinnliga arbetsuppgifter bibehålls." I det fallet har jag samma mening som arbelsmarknadsminislern, men del gäller också atl sälla kraft bakom orden. Man kan peka på en rad åtgärder och reformer som verksamt har bidragit till att öka jämställdheten mellan kvinnor och män, men fortfarande kvarstår stora skillnader som inle kommer all utjämnas av några automatiskt verkande krafter - det krävs etl planmässigt arbete inom skilda samhällssektorer. Bristande jämställdhet leder lill könssegregerade samhällen och arbetsplatser som i sin lur alstrar fördomar mot del motsatta könet. Sä vill vi inle ha det; del är vi också överens om.
På kriminalvårdens område finns det i dag myckel få kvinnliga vårdare, ca 120 stycken av omkring 2 700 sammanlagt. Del ger mig anledning atl tro att sä gott som samtliga dessa kvinnliga värdare finns på Hinseberg och Båtshagen. Jag är dock hell övertygad om att kvinnliga vårdare borde finnas på alla kriminalvärdsanstalier. En enkel förklaring till alt så inle är fallet är troligen atl tradition och konservatism hittills fått råda och atl man dessutom ansett atl klienterna på de manliga kriminalvärdsanstalterna i stor utsträckning är så pass svårhanterliga att det bara är män som kan klara vårduppgiften.
Representanter för personalorganisationerna på några av våra anstalter som jag haft kontakt med har klarl deklarerat atl de anser atl del ligger mycket stora värden i atl män och kvinnor arbetar tillsammans även på kriminalvärdsanstalterna. Jag delar den uppfattningen.
Har man någorlunda god kännedom om människors beteende och psyke står det klarl, lycker jag, att de intagna behöver relationer till både män och kvinnor såväl för anpassning och rehabilitering inne på anstalten som för atl - och del är inle del minst viktiga - klara livet ute i samhället. Vi måste komma ihåg atl klienterna myckel ofta är sådana som har och alllid har haft problem i umgänget med andra människor och som dessutom i många fall under lång tid är avstängda frän yttervärlden.
På Hinseberg har man myckel goda erfarenheter av all ha både manliga och kvinnliga vårdare och ser inga problem med bestämmelsen som handlar om kroppsvisitation. Kan del verkligen gå åt så myckel tid lill kroppsvisitation på anstalterna atl det kan vara elt hinder för all anställa kvinnor? Om så inte är fallet talar, som jag ser det, starka skäl för atl man verkligen lägger sig vinn om alt - i den mån del behövs ny personal - anställa kvinnor som vårdare på våra kriminalvärdsanstalier.
Sä långt är alltså justitieministern och jag överens, men justitieministern säger i sitt svar "utan all därför utestänga kvinnor" -jag lycker att man i stället skall lägga sig vinn om all anställa kvinnor.
Herr justitieministern ROMANUS;
Herr talman! Jag vill bara erinra om alt jag redan i mitt svar har understrukit alt jag anser del synnerligen värdefullt om etl ökal anlal kvinnor anställs bland vård- och tillsynspersonal även på kriminalvärdsanstalier med manliga intagna. I den delen är vi alltså eniga.
Överläggningen var härmed slutad.
Nr 98
Tisdagen den 29 mars 1977
Omfördelningen av polistjänster
§ 8 Om fördelningen av polistjänster
Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för att besvara fru Anderssons i Hjärtum (c) den 10 mars anmälda interpellation, 1976/77:115, och anförde:
Herr talman! Fru Andersson i Hjärtum har frågat mig om jag är beredd alt medverka lill atl personal inle las frän polisdistrikt, där överlidsullagel per man är högre än i Stockholm, samt all man vid fördelning av po-lismannaijänsler lar hänsyn lill hårt ansatta polisdistrikt.
Enligt vad rikspolisstyrelsen upplyst är siffran rörande del samlade överlidsuttaget per överlidsberättigad tjänsteman i Slockholm 80 och i Trollhättan 108 timmar om året.
Som framgår av interpeliationen har polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt nyligen hos rikspolisstyrelsen begärt atl 225 polismän kommenderas in från övriga landei föratt tjänstgöra vid ordningsavdelningen i Stockholms polisdistrikt från den 1 april och i första hand fram till årsskiftet.
Enligt 5 i; instruktionen för rikspolisstyrelsen (1965:674) faller del på styrelsen all, efter samråd med berörda länsstyrelser, besluta att polisstyrkan i visst län skall förslärkas med personal från annat län i de fall då beslutanderätten inle tillkommer länsstyrelsen.
Enligt vad jag har inhämtat, har rikspolisstyrelsen skickat polisstyrelsens i Stockholm framställning på remiss till bl. a. alla länsstyrelser. Saken handläggs alltså f n. inom rikspolisstyrelsen. Jag är därför inte beredd att nu uttala mig i det ärendet.
Vad härefter angår fördelningen av polismannatjänsler vill jag till en börian erinra om all jag i budgetpropositionen föreslagit all polisväsendet tillförs 375 nya sädana tjänster. Jag har härvid angett närmare hur tjänsterna bör fördelas mellan ordningsavdelningar och kriminalavdelningar. Jag har vidare uttalat bl. a. all vissa tjänster skall avdelas för trafik-övervakning, kvarterspolisverksamhel samt spanings- och utredningsverksamhet som har samband med narkolikabrotlslighelen. Under förutsättning av riksdagens godkännande kommer fördelningen att ske med utgångspunkt i del förslag som sålunda har framlagts i budgetpropositionen.
Sedan riksdagen fattat beslul i frågan kommer rikspolisstyrelsen att
153
Nr 98
Tisdagen den 29 mars 1977
Omfördelningen av polistjänster
utarbeta etl förslag lill hur tjänsterna närmare skall fördelas mellan polisdistrikten.
Till grund för förslaget från rikspolisstyrelsen kommer all ligga länsstyrelsernas och polisstyrelsernas anslagsframställningar. En given utgångspunkt för rikspolisstyrelsen är atl noggrant väga de regionala och lokala polisorganisationernas anspråk mol varandra. Enligt vad rikspolisstyrelsen har upplyst kommer härvid en mängd olika faktorer i fråga om de skilda poliskalegorierna och arbetsuppgifterna all beaktas. Styrelsen har sålunda angett ett 60-lal faktorer som vägs in.
Rikspolisstyrelsens förslag övervägs i sin lur ingående inom justitiedepartementet innan fördelningen av polistjänsterna sker i regleringsbrev för nästkommande budgetår.
Som har framgått av redogörelsen grundas alltså den åriiga fördelningen av polistjänsterna på en mycket noggrann analys av situationen i landets polisdistrikt i syfte att nya tjänster skall inrättas där de bäst behövs.
154
Fru ANDERSSON i Hjärtum (c):
Herr talman! Jag ber atl få tacka juslilieministern för svaret på min interpellation - även om det utmynnade i alt justitieministern inte vill uttala sig i ärendet därför all del bereds i rikspolisstyrelsen.
Anledningen lill interpeliationen var att det ute i de olika polisdistrikten uppställ stor oro med anledning av Stockholms polisstyrelses begäran atl få in 225 polismän från olika delar av landei. Jag förslär denna oro. I de fiesta distrikt har man redan nu brist på personal och fasar för vad som kommer att hända om brislen genom kommendering lill Slockholm skulle bli större. Denna brist bevisas av alt överlidsuttaget per överlidsberättigad tjänsteman är så högt som 109 timmar/år i Trollhättan, dvs. 29 limmars överskott utöver den kvotering som Trollhättans distrikt blivit tilldelad. Siffran för Slockholm var 80 timmar, varför överlidsuttaget där bara blev 10 timmar över de kvoierade 70.
Enligt en tidningsartikel i förra veckan har rikspolisstyrelsen ställt samman en promemoria med anledning av de remissvar som kommit in. Alla remissinstanser, främst länsstyrelserna, som svarat - vilket alla utom en gjort - har varit negativa till denna begäran.
Gävleborgs länsstyrelse säger alt länels egna personalresurser är sä små att man inte kan leva upp ens lill minimiambitionerna.
Detla stämmer överens med den noggranna utredning som Trollhättans polisförening gjort. Man pekar där på att ordningsavdelningen på grund av vakanser - f n. 17 av 91 tjänster -, kommenderingar o. d. sänkt ambitionsnivån lill endast del personliga skyddet. Ändå gjordes där 186 ingripanden per tjänsteman och år mot 84 i Stockholm.
Från alla remissinstanser framhålls all man har stor förståelse för den svåra personalsituationen i Slockholm men alt lägel i de egna distrikten inle är ett dugg bättre. Situationen är klarl besvärlig, och remissvaren ger inga konkreta lösningar på problemet. Men jag anser del vara hell felaktigt all genom alt la bort personal frän redan hårt belastade distrikt
föra över problemen lill dessa. Man märker redan nu all vissa brott -narkotikalangning m. m. -som förut varit rena siorstadsproblem numera spritt sig även lill andra delar av landet. Om resurserna där minskar skulle det fä katastrofala följder för främst ungdomen. Distrikt som ligger i närheten av storstäder har ofta del stora polisdistriktets problem men det lilla polisdistriktets resurser.
Det gäller också hur de 375 nya tjänster som föreslås i budgeipro-posilionen skall fördelas. Visserligen tror jag atl det viktigaste just nu är all få de vakanser som finns fyllda genom att öka utbildningen. I budgetpropositionen sägs att man skall la in 760 aspiranler under del kommande budgetåret. Om man fortsätter med det under minst några år framåt skall vi, hoppas jag, slippa vakanser i framliden.
Juslilieministern svarar all man vid fördelningen skall väga de regionala och de lokala polisorganisationernas anspråk mol varandra. Riks-' polisstyrelsen har angett etl sextiotal faktorer som man skall ta hänsyn lill. Skulle justitieministern vilja ange några av de mest betydelsefulla av dessa faktorer?
Jag tror också att man ute i landet skulle vara myckel glad om man kunde fä vela efter vilka principer fördelningen sker. Jag undrar därför om del går all lämna uppgifier om de grunder efter vilka fördelningen sker lill polisdistrikten, så atl mer decentraliserade beslutsunderlag kan tas fram. Då tror jag all man ute i distrikten bättre skulle förslå hur fördelningen sker och skälen till besluten.
Jag ber ännu en gång atl få lacka för svaret.
Nr 98
Tisdagen den 29 mars 1977
Omfördelningen av polistjänster
Herr juslilieministern ROMANUS:
Herr lalman! Beträffande de olika faktorer som enligt rikspolisstyrelsen skall vägas in finns det en särskild förteckning för ordningsavdelningarna och en särskild förteckning för kriminalavdelningarna. Jag skall bara la några exempel.
Jag böriar med kriminalavdelningarna. Där heter del lill att böria med:
"Med hänsyn till den begränsade tilldelningen av personal är det alldeles nödvändigt alt behovet av förstärkning sä långt möjligt analyseras för varje polisdistrikt. Fördelning av tillgängliga resurser måsle således ske efter noggrann prövning och bedömning från fall lill fall och med beaktande av flera faktorer. Såsom exempel på sådana faktorer kan nämnas ---."
Jag återger nu översiktligt några punkter;
- arbetsbelastning,
- brottslighetens omfattning,
- jämförelse dels mellan organisatoriskt jämförbara avdelningar och rollar, dels totalt för riket, i fråga om arbetsbelastning m. m.,
- distriktels struktur, ytvidd,
- befolkningstäthet.
I fråga om ordningsavdelningarna anges ungefär samma principer. Som exempel pä faktorer som skall invägas kan jag nämna folkmängd och
155
Nr 98
Tisdagen den 29 mars 1977
Omfördelningen av polistjänster
befolkningsstruktur, areal, vägnätets längd och struktur, anlalel brott som har kommit till polisens kännedom, antalet gripna, anhållna och omhändertagna, anlalel serviceärenden som polismyndigheten handhar. Det är givet att när man väger in dessa faktorer får man också en bild av hur del förhäller sig med övertidsarbete.
Överläggningen var härmed slutad.
§ 9 Föredrogs och hänvisades
Proposition
1976/77:119 till jordbruksutskotiei
§ 10 Föredrogs och hänvisades Motioner
1976/77:1504 till försvarsulskottet 1976/77:1505 till utbildningsutskottet 1976/77:1506-1509 lill konstitutionsutskottet 1976/77:1510-1512 till civilutskoitet 1976/77:1513-1515 lill skatteulskollel 1976/77:1516 til! ulbildningsutskollet 1976/77:1517 och 1518 lill skatteulskollel
1976/77:1519 punkterna 1-4 och 7-14 lill skatteutskottet samt punkterna 5 och 6 till Ulbildningsutskollet
§ 11 Anmäldes och bordlades
Propositioner
1976/77:98 om slöd lill Åreprojekiet
1976/77:118 om utvidgning av den svenska fiskezonen
§ 12 Anmäldes och bordlades
Finansutskottets belänkanden
1976/77:15 angående verkställd granskning av riksbankens förvaltning år 1976, jämte motion, samt förslag om disposition av riksbankens vinst
1976/77; 16 angående verkställd granskning av riksgäldskontoreis förvaltning
1976/77:17 med anledning av riksdagens revisorers verksamhetsberättelse år 1976
1976/77:18 med anledning av propositionen 1976/77:86 om ändringar i Internationella valutafondens stadga, m. m., jämte motion
156
Civilulskotlels belänkanden
1976/77:18 med anledning av propositionen 1976/77:86 om ändringar i Internationella valutafondens stadga, m. m., jämte motion
1976/77:19 med anledning av motionerom hyreslagstifiningen och priskontroll vid överiåtelse av bostadsrätt, m. m.
1976/77:20 med anledning av motioner om ändring i lagen (1975:1132) Nr 98
om förvärv av hyresfastighet m. m. Tisdagen den
29 mars 1977
§ 13 Anmäldes och bordlades -----------
Mot ic ner Meddelande om
1976/77:1520 av herr Lindblad .frågor
1976/77:1521 av fru Theorin och fröken Öhrsvik 1976/77:1522 av fru Theorin och fröken Öhrsvik 1976/77:1523 av herr Werner m.fl.
med anledning av propositionen 1976/77:74 om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling
1976/77:1524 av hen Palme m.fl. 1976/77:1525 av hen Palme m.fl. 1976/77:1526 av hen Werner m.fl.
med anledning av propositionen 1976/77:95 om vissa industri- och sys-selsältningssiimulerande åtgärder
1976/77:1527 av herrar förste vice talmannen Bengtson och Lindblad
1976/77:1528 av herr förste vice talmannen Bengtson m.fl.
1976/77:1529 av fru Bernström
1976/77:1530 av hen Carlshamre
1976/77:1531 av herrar Fridolfsson och Åkerlind
1976/77:1532 av herr Jonsson i Alingsås m.fl.
1976/77:1533 av fru Kristensson
1976/77:1534 av herr Leuchovius
1976/77:1535 av herr Magnusson i Nennesholm
1976/77:1536 av hen Ollen
1976/77:1537 av herr Werner m.fl.
med anledning av propositionen 1976/77:108 om alkoholpolitiken.
§ 14 Meddelande om frågor
Meddelades atl följande frågor framställts
den 29 mars
1976/77:351 av herr Karl Bengtsson i Varberg (fp) till herr kommunikationsministern om öppethållandet av vänthallarna på järnvägsstationer:
Det förekommer att vänthallar på järnvägsstationer stängs för allmänheten trots alt trafik pågår. Detta har föranlett protester, eftersom de resande då får slå ute i regn och kyla.
Vill kommunikationsministern medverka till att åter öppna vänthallar på järnvägsstationer som - trots atl trafik pågår- har stängts exempelvis på grund av personalbrisl?
157
Nr 98
Tisdagen den 29 mars 1977
Meddelande om frågor
1976/77:352 av herr Nygren (s) till herr arbetsmarknadsministern om åtgärder för atl trygga sysselsällningen i Holmsund;
Industrisamhället Holmsund utanför Umeå har sedan mitten på 1950-talel förlorat ca 700 arbetstillfällen. När SCA drev sågrörelse i stor skala och golvtillverkning i Holmsund hade man ca 1 000 anslällda. Nu arbetar ca 160 personer i golvlillverkningen som drivs av Statsföretag AB.
För en tid sedan gav man besked om nedläggning av SCA:s dörr-tillverkning i Holmsund som berör 20 anställda, och i dagarna har 96 anslällda vid golvfabriken varslats om uppsägning.
Med hänvisning till della vill jag ställa följande fråga till herr arbetsmarknadsministern:
Överväger regeringen några åtgärder för alt trygga jobben för de drygt 100 anställda vid Statsföretags och SCA;s fabriker i Holmsund som varslats om uppsägning?
158
1976/77:353 av fru Gradin (s) till fru statsrådet Mogård om medgivande lill högstadieundervisning vid privat skola;
Enligt skollagen fär skolplikt fullgöras i enskild skola bl. a. om skolans undervisning till art, omfattning och allmän inriktning väsentligen motsvarar grundskolans. I propositionen 1962:136, som låg till grund för riksdagens beslul, framhålles bl. a. alt hänsyn måsle las till den inverkan som enskild skola kan ha på organisationen av näriiggande allmänna skolor.
Regeringen har nyligen medgivit alt årskurs 7 får inrättas i Carlssons privata högstadieskola i Slockholm.
Vill statsrådet redovisa på vilket sätt hänsyn har tagils till inverkan på organisationen av de närliggande allmänna skolorna i det aktuella fallet?
§ 15 Kammaren åtskildes kl. 15.46.
In fidem
TOM T:SON THYBLAD
/Solveig Gemen