Riksdagens protokoll 1976/77:97 Måndagen den 28 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1976/77:97

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:97

Måndagen den 28 mars

Kl.  15.00

§ 1 Justerades protokollet för den 18 innevarande månad.

§ 2 Om förslag till riksdagen med anledning av barnstugeutredningens betänkande Barns sommar

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för att besvara herr Hellströms (s) den 17 februari anmälda fråga, 1916/11:111, och anförde;

Herr talman! Herr Hellström har frågat mig när jag avser all lägga fram förslag för riksdagen i anledning av barnslugeulredningens belänkande Barns sommar.

Barnslugeulredningens förslag i belänkandet Barns sommar utgör enligt min mening en god grund för hur barnens behov av omsorg och aktivitet på sommaren skall kunna tillgodoses. Jag anser också liksom herr Hellström att det är viktigt atl inventera befintliga sommar- och lägergårdar samt alt pä grundval härav upprätta en uppruslningsplan.

Med hänsyn till att förslagen i betänkandet bereds inom socialdepartementet är jag inte nu beredd atl ange en tidpunkt för ell eventuellt förslag till riksdagen i denna fråga.

Måndagen den 28 mars 1977

Omförslag till riksdagen med anledning av barnstugeutredningens betänkande Barns sommar

Hen HELLSTRÖM (s);

Herr talman! Jag får lacka socialministern för svaret på min fråga.

Det är ju ett positivt svar, där del sägs att utredningens förslag är en god grund för hur barnens behov av omsorg och aktivitet skall kunna tillgodoses. Del finns dessutom en remissopinion pä förslaget som i stort instämmer i den uppläggning som utredningen hade när det gäller t. ex. fritidshemmen som en basresurs, öppen under sommaren, när det gäller prioritering av föreningslivet, när det gäller synen på upprustningen av sommargårdar och också när det gäller finansieringsfrågor.

Nu är en del av de förslag som är framlagda i betänkandet av mera brådskande natur. Andra förslag kan kanske mera vara sädana att kommunerna kan la fasta på dem när de så önskar. Men särskilt brådskar del med förslaget om en upprustning av sommargårdar och föreningarnas lägergårdar och en inventering av vilka gårdar som snabbi behöver ell stöd från samhället. Det är ju i själva verket så att sommargårdar under ett anlal är har lagts ned och läggs ned i rask takt, eftersom huvudmännen inte anser sig kunna klara de krav som ställs i lagar och förordningar av olika slag, exempelvis när det gäller brandskydd.

Den statistik som utredningen lägger fram redovisar en otrevlig tendens till nedläggningar, och denna utveckling pågår fortfarande. Därför menar

107

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Omförslag till riksdagen med anledning av barnstugeutredningens betänkande Barns sommar

jag att del är viktigt all della förslag, som har fåll ell brett remisstöd, tas upp snabbt och att huvudmännen - kommunerna och föreningarna

- tillsammans med tillsynsmyndigheten, socialstyrelsen, och arbetsmark
nadsstyrelsen gör en inventering och att den plan som della arbete re
sulterar i kan gå in som en prioriterad del i arbetsmarknadsstyrelsens
beredskapsprogram. Det är etl direkt brådskande förslag.

Socialministern fick en fråga om det aktuella betänkandet i en intervju i Fackläraren i slutet av förra året. Intervjuaren pekade där pä att barnstugeutredningens sista belänkande Barns sommar hade kommil under våren och frågade; Kan vi vänta oss en proposition på den snart? Då svarade socialministern; Vi har diskuterat utredningen på departementet under mina första veckor där, och jag räknar med all redan i budgetpropositionen i januari kunna presentera en del förbättringar, som bygger på delta belänkande.

Jag vill nu fråga socialministern vad som har inträffat efter intervjun och som gör att man dels skjutit upp denna presentation, dels nu i svaret

- vilket ju är mindre positivt - talar om tidpunkten för ell eventuellt
förslag i riksdagen i denna fråga.

Hen socialministern GUSTAVSSON;

Herr lalman! Som jag nämnde i mitt svar håller vi på att bereda ärendet i departementet, och den prövningen omfattar samtliga förslag i betänkandet Barns sommar. Som herr Hellström vet behöver inte alla förslag i ell betänkande föreläggas riksdagen. Vissa är av den arten all del närmast ankommer på regeringen och socialstyrelsen all fatta beslul om dem. Den fortsatta beredningen i socialdepartementet fär utvisa hur den här frågan bäst skall lösas.

Det är riktigt alt remissinstanserna har varit positiva lill utredningens förslag om statsbidrag och annat ekonomiskt stöd till kommunernas och föreningarnas sommarverksamhel för barn och ungdom. Men när det gäller utformningen av i. ex. det föreslagna statsbidraget lill sommar-verksamheten framförs olika åsikter. Del är bl. a. av della skäl som regeringen beslutat företa en närmare genomgång av konsekvenserna för föreningslivet och kommunerna med anledning av det här förslaget.

Vi har nyligen fattat etl beslut om atl ta 4 milj. kr. ur allmänna arvsfonden till ytterligare försöksverksamhet med fritidsaktiviteter för barn mellan sju och tolv år under sommaren 1977. Syftet med delta är att vi skall pröva oss fram och utveckla olika former av dagläger, sommargårdar osv. Jag hoppas alt della också skall ge elt gott resultat och vara till vägledning för del fortsatta arbetet.

108

Hen HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Till socialministerns senaste yttrande är väl bara atl till-lägga atl i den mån remissinstanserna - i varje fall som jag uppfattat dem - haft en avvikande mening om statsbidragen gäller del i regel inte själva konstruktionen ulan beloppens storiek. Det finns kommuner

och andra som menar atl del borde ha anslagits mer pengar och att vi var för snåla i värt förslag.

Men vi utgick ifrån en - som vi uppfattar del - realistisk utbyggnadstakt. Jag menar alt del är fullt möjligl och inle ekonomiskt orimligt all snabbt genomföra den typ av förslag vi lade fram, naturligtvis med de förbättringar som remissinstanserna kan ha påpekat. Det förtjänar all understrykas alt Gävle kommun, som har prövat just den typ av insatser vi föreslagit i utredningen, inle bara tillstyrkt själva förslaget utan även storieken på statsbidraget och menat atl det skulle vara etl värdefullt tillskoll. Av den anledningen borde det finnas möjlighet att komma fram genom all följa utredningens förslag.

Jag vill ånyo understryka hur angeläget det är alt den här upprusl-ningsplanen kommer fram snabbt. Under den sommar vi nu slår inför kommer säkerligen varie månad ytterligare en rad sommargårdar att läggas ned om samhället inle aktivt hjälper lill.

Tyvärr har barnens sommar varit ett område som visats ytterst litet intresse i den allmänna debatten under läng lid. Man har troll alt barn har del hyggligt under sommaren. Det finns stora möjligheter lill fritidsaktiviteter, men tyvärr vet vi atl i många avseenden minskar möjligheterna lill fritidsaktiviteter på sommaren. Fritidshem och skolor slänger. För stora grupper av barn ökar problemen under sommaren. Därför är del angelägel med skyndsamma åtgärder.

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om ökade resurser till mentalsjukvården

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om ökade resurser till mentalsjukvården

Fru statsrådet TROEDSSON erhöll ordet för atl besvara fru Backbergers (vpk) den  17 mars anmälda fråga, 1976/77:327, och anförde:

Herr talman! Fru Backberger har frågat vilka åtgärder som jag avser all vidta med anledning av den senaste lidens debatt i pressen där det har framkommit att mentalsjukvården är ett konsekvent eftersatt vårdområde både resursmässigl och vårdideologiskt.

Även jag är medveten om all det föreligger stora problem inom mentalsjukvården. Under senare år har dock en upprustning både materiellt och personellt av denna vårdseklor påbörjats. Bl. a. har antalet tjänster för läkare med specialistutbildning ökat frän drygt 500 till ca 720 under perioden 1970-1975. Enligt landstingens planer beräknas anlalel specia-listulbildade läkare komma alt uppgå till 955 år 1981. Även beträffande övrig personal har en betydande ökning skett.

Det är också glädjande atl konstatera att möjligheterna all värda psykiskt sjuka i öppen vård har förbättrats starkt. Antalet besök i öppen vård har ökat från ca 600 000 år 1970 till drygt 700 000 år 1975. Av landslingens planer framgår atl man räknar med alt anlalel besök i öppen värd skall öka till drygt en miljon år 1981.

109

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om ökade resurser till mentalsjukvården

Mycket återstår emellertid all göra. Det är angelägel alt resurser finns för förebyggande åtgärder, tidig diagnos och behandling samt eftervård och stödåtgärder av olika slag. Jag vill här erinra om den omfattande utbyggnad av värdcentraler som f n. pågår. Dessa vårdcentraler är ofta planerade för etl nära samarbete mellan sjukvård och socialvård. De bör därför utgöra en god bas för den öppna psykiatriska verksamheten.

Personalkontinuitet och närhelsservice är av stor betydelse inom all sjukvård, inte minst inom psykiatri. Jag vill peka på all frågor om kontinuitet, lagarbete och arbetsuppgifter för olika personalkategorier kommer alt behandlas av den kommitté om sjukvårdens inre organisation som jag nyligen har tillkallat. Jag kan också nämna alt jag har bemyndigats atl tillsätta en arbetsgrupp inom socialdepartementet med uppgift atl bl. a. kartlägga nuvarande vårdresurser inom äldresjukvården och ge underlag för beslut om ytterligare åtgärder inom olika delområden. Också vården av senil-dementa patienter kommer därvid att behandlas. Viktiga ansvars- och rällssäkerhelsfrågor utreds av medicinalansvarskommittén. Kommittén räknar med all kunna redovisa resultaten av sitt arbete under innevarande år. Den inom socialstyrelsen pågående översynen av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall beräknas bli slutförd i höst.

Under de senaste åren har pågått en livlig ideologisk debatt om den psykiatriska verksamheten. Jag tror att denna debatt i stort sett har varit nyttig. Den har ofta inspirerat lill försök med nya vård- och behandlingsmetoder. Del är enligt min mening angelägel att en öppen och konstruktiv debatt förs om alla faktorer som kan påverka den mentala hälsan och om de åtgärder som lämpligen bör vidtas för att förhindra eller bota psykiska sjukdomar.

110

Fru BACKBERGER (vpk);

Herr talman! Jag tackar fru Troedsson för det positiva och ambitiösa svaret.

Den akuta anledningen till min fråga är den senaste tidens rapporter om svåra missförhållanden på Beckomberga mentalsjukhus. Rapporterna kommer från såväl personal som patienter. Man vittnar om misshandel, om vanvård och om atl patienter som lever i förvirringslillstånd används för medicinska experiment. I en artikel i Aftonbladet den 7 mars i år säger personalen på avdelning 64 bl. a. så här:

"Den fysiska misshandeln, övergreppen mot patienterna - det är hems
ka historier.-- Men sånt kan utredas och begripas. Värre är det att

komma åt det dolda våldet som förekommer pä Beckomberga. Den överlägsna, nedvärderande attityden lill patienterna, omänskligheten i värden som går ul pä förvaring i stället för rehabilitering." Vårdarna säger vidare atl hierarkin måste angripas, avdelningspersonalens uppgifter måste upp-värderas, läkarna måsle tvingas eller lockas ner från sina höjder, och det måste över huvud taget vara etl mera jämlikt arbete.

Pä Aftonbladels fråga varför vården i slorl sett är sä dålig och kon-

servativ svarar överläkare Gustav Beander på Beckomberga:

"Politiker och ansvariga har inte satsat på psykvård. Bara 1/40 av neilodriftskoslnaderna för sjukvården går lill den psykiatriska vården. Landstinget betalar en struntsumma lill oss. Vidare har personalen låga löner och dålig utbildning." Jag kan tillägga atl del är bra atl antalet läkare ökar, men fortfarande saknar 55 96 av personalen utbildning och på åtminstone en avdelning på Beckomberga är personalomsättningen per år 100 96 - alltså av hundra nyanställda har alla hundra slutat efter ell års anställning.

Var och en som har arbetat på mentalsjukhus vet atl förhållandena pä Beckomberga inte är enastående. Beckomberga är alltså ganska karakteristiskt för svenska mentalsjukhus.

Jag vill fråga vilka åtgärder fru Troedsson ämnar vidta i dagsläget för alt bryta ner den auktoritära strukturen, för atl hindra alt den snabba personalomsättningen fortsätter - något som naturiigtvis försvårar en bra vård, dvs. en god kontakt mellan vårdare och patienter - och hur fru Troedsson kommenterar uppgifierna om att mentalpatien'er används som försöksobjekt för medicinska experiment.

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om ökade resurser till mentalsjukvården

Fru statsrådet TROEDSSON:

Herr talman! Fru Backbergerlogupp förhållandena vid elt enskilt sjukhus. Jag kan inte beröra dem, eftersom de är föremål för utredning, men mentalsjukvården har utan tvivel varit ett mycket eftersatt område inom sjukvården. Förhållandena i dag i skilda delar av landet är mycket olika. Den hundraprocentiga personalomsättning som fru Backberger talar om gäller vid det sjukhus hon har nämnt. Däremot är förhållandena lyckligtvis annorlunda i andra delar av landet. Jag tror atl del är farligt att generalisera på della område lika väl som på något annat.

Som framgår av mitt frågesvar återstår myckel att göra. Jag har, som jag nämnde, satt i gång en hel del utredningar om frågor som mycket har all göra med problem som återfinns inom den psykiatriska vården. Ökade insatser behövs också inom den förebyggande vården, den decentraliserade öppna sjukvården och eftervården. Vi kan vara helt överens om detla.

Räiissäkerhetsaspekter kommer i mycket stor utsträckning atl las upp av medicinalansvarskommittén, vilken, som jag nämnde, kommer med etl slutbetänkande i år.

Vidare har intresset för leamarbete och engagemang av patienterna i vården starkt ökal. Det området kommer att behandlas av utredningen om sjukvårdens inre organisation.

Jag tror för min del all det är angeläget att relativt förutsättningslöst pröva olika vårdformer inom psykiatrin. Så sker också på olika häll i landet. Men jag vill försäkra fru Backberger än en gång att jag kornmer all följa utvecklingen på det här området med allra största uppmärksamhet.

111

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om utbyggnaden av den kommunala barnvårdarverksamheten

Fru BACKBERGER (vpk);

Herr talman! Tack för beskedet! Men jag vill poängtera alt läkarutbildningen har samma inriktning på alla sjukhus. Den är ensidigt inriktad på kroppsvård. Personalens utbildning - eller brist på utbildning - är densamma över hela landet. Samtliga mentalsjukhus har ungefär samma ekonomiska resurser, även om personalen kan vara mer eller mindre modernt inriktad och mer eller mindre ambitiös.

Jag vill också erinra om Pockettidningen R;s temanummer om Sundby sjukhus utanför Strängnäs - nr I år 1975. Det sjukhuset uppvisar samma auktoritära struktur, samma glädjelöshet, samma förvaringsideologi som har kommit fram i reportagen från Beckomberga.

Sedan vill jag gärna upprepa frågan: Hur kommenterar fru Troedsson uppgifierna om att patienter används som försöksobjekt för medicinska experiment?

Fru statsrådet TROEDSSON;

Herr talman! Jag vill inle föregripa utvecklingen och socialstyrelsens utredning om den anmälan som, enligt vad jag har mig bekant, föreligger.

Jag kan komplettera mitt tidigare svar när det gäller utbildningsfrågorna. De kommer atl beaktas av en fortsättning på den utredning. Vård 76, som vi tidigare har haft. En ny utredning - kanske kommer den atl heta Vård 77 - kommer snart alt sättas i gång i nära samarbete mellan utbildningsdepartementet och socialdepartementet. Också frågor som gäller personalens utbildning är alltså i allra högsta grad föremål för vår uppmärksamhet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om utbyggnaden av den kommunala barnvårdarverksamheten

112

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för att besvara fru Lantz (vpk) den 18 februari anmälda fråga, 1976/77:275, och anförde;

Herr talman! Fru Lantz har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för atl förmå kommunerna att bygga ut barnvårdarverksamheten så att den täcker behovet.

I samband med alt rätten till sjukpenning vid vård av sjukt barn infördes underslröks att den nya rätlen inte innebär något alternativ till eller minskal behov av insatser från den kommunala vårdorganisationen. Det framhölls vidare att en fortsatt utbyggnad av de kommunala insatserna för omvårdnad av sjuka barn är angelägen inte minst med hänsyn lill kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Ytteriigare uttalanden med samma innehåll gjordes i den proposition om en utbyggnad av föräldraförsäkringen som förra året behandlades av riksdagen.

Statsbidrag till den kommunala barnvårdarverksamheten utgår från an-

slaget för Bidrag lill social hemhjälp och färdtjänst. Bidragsreglerna innebär att staten betalar 35 % av kommunernas brullokostnader för bl. a. barnvårdarverksamheten. Slalsbidragsreglerna gäller försöksvis under treårsperioden 1975-1977. Frågan om statsbidragens forlsälla utformning kommer atl övervägas inom socialdepartementet när den utvärdering av statsbidragssystemet för social hemhjälp och färdtjänst som f n. pågår genom riksrevisionsverkei har redovisats.

Fru LANTZ (vpk);

Herr talman! Jag skall först be all få tacka för svaret.

I många, för alt inte säga de flesta, kommuner är barnvårdarverksamheten underdimensionerad, och i en del kommuner saknas hell barnvårdare. Del är förstås kvinnorna som drabbas hårdast av detla förhållande, efiersom det traditionellt oftast är kvinnorna som får stanna hemma frän arbetet när barnen är sjuka. Det gör i sin lur att kvinnornas ställning i arbetslivet försvåras och atl kvinnorna uppfattas som en osäker arbetskraft.

I stället för all bygga ut barnvårdarverksamheten utnyttjar kommunerna nu reformen med den lagstadgade rätlen lill ledighet för vård av sjukt barn på etl sätt som strider mot reformens syfte. Syftet med denna reform är ju bl. a. alt de lagstadgade dagarna, som inom parentes sagt är alldeles för få, skall användas till dess barnvårdare har kunnat ordnas.

I många kommuner ställs frågan obligatoriskt, när föräldrarna ringer för all fråga efter barnvårdare, om de lagstadgade dagarna har utnyttjats. Vissa kommuner har också lagil det som en självklarhet all inte ställa upp med barnvårdare förrän ledighetsdagarna har utnyttjats. Det är fara värt, menar jag, atl kommunerna slår sig till ro i fråga om dessa le-dighelsdagar och därför underlåter att bygga ut barnvårdarverksamheten och i stället räknar med alt föräldrarna själva skall klara av barnomsorgen för sina sjuka barn. Dels åsidosätter kommunerna lagens intentioner, dels drabbas kvinnorna dä barnen är sjuka och kvinnorna tvingas stanna hemma. Givelvis kommer också ensamförsörjaren i en ännu svårare situation än tvåföräldersfamiljen, där man åtminstone i teorin kan alternera i fråga om ansvaret för all värda del sjuka barnet.

Herr talman! Jag har tyvärr - och det är ganska vanligt när det gäller herr Gustavsson - inte fäll något svar. Det verkar som om herr Gustavsson inte reagerar för detla att kommunerna använder lagen fel. Jag får bara en upplysning om att det utgår statsbidrag med 35 96 av brut-lokoslnaderna; det visste jag redan förut, och det är alldeles för litet.

Långsiktigt måsle riksdagen, tror jag, lagstifta om hela barnomsorgen och också svara för barnomsorgens kostnad. Däri skall försläs även den här verksamheten ingå. Om man bygger ut barnomsorgen, så måste man också bygga ut denna del.

Kortsiktigt behövs del en utbyggd barnvårdarverksamhet så all det verkliga behovel tillgodoses - en väl utbyggd barnomsorg förutsätter ju en utbyggd barnvårdarverksamhet - och en utbyggd föräldraförsäkring.

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om utbyggnaden av den kommunala barnvårdarverksamheten

113

8 Rlksdagensprolokoll 1976/77:96-98

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om utbyggnaden av den kommunala barnvårdarverksamheten

så att de här dagarna räcker fördel som de skall räcka till. Kommunerna måsle också fä statsbidrag för denna verksamhet.

Borde inte i alla fall herr Gustavsson dra några slutsatser av detla missförhållande - alt kommunerna använder lagen fel - och föreslår någonting? Det gör man ju inte i del här svaret.

Hen socialministern GUSTAVSSON;

Herr talman! Om fru Lantz hade lyssnat på svaret, så tror jag atl fru Lantz hade kunnat dra vissa slutsatser. Jag har konstaterat i svaret att statsbidragets fortsatta utformning övervägs inom socialdepartementet. Därvid kommer ju' den här frågan in.

Om jag sedan inle kan ge tillfredsställande svar - fru Lantz och jag diskuterar ju ofta här - så ger jag ändå de svar som det är möjligl att ge. I det här fallet vill jag ännu en gång understryka att vi arbetar med frågan. Därför kan jag inte ge något annat svar i dag än det fru Lantz har fåll.

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag är överens med socialministern om den första bilen i svaret, och det var ju vad jag också sade, nämligen att man måste bygga ut barnvårdarverksamheten.

Sedan var jag inte överens med herr Gustavsson när del gäller le-dighelsdagarna. Vi har ju från vpk:s sida sagt att de är alldels för snålt tilltagna och alt de inle räcker. De räcker framför allt inle lill om de skall användas på det felaktiga sätt som kommunerna nu tvingar föräldrarna att använda dem på.

Jag hade nog hoppats att herr Gustavsson skulle ta det här litet allvarligare och åtminstone föreslå någon kontakt med Kommunförbundet för att förmå kommunerna att leva efter lagen, såsom lagen är länkl att fungera, och inte låla del här missförhållandet fortsätta.

Den utvärdering som man skall göra när del gäller slalsbidragsreglerna vel vi kommer all la ganska lång lid. Även om bidraget för den här verksamheten är alldeles för litet borde det redan i dag vara möjligt för kommunerna atl efterieva lagens intentioner. Jag tycker att det är märkligt alt inle herr Gustavsson delar min åsikt i del här fallet, för det är ju felaktigheter som begås ute i kommunerna; man använder inte lagen sä som riksdagen har menat att den skall användas. Såsom socialminister borde då herr Gustavsson reagera och vilja göra någonting åt saken. Föräldrarna och framför allt kvinnorna får ju sitta emellan, och det understryker kvinnornas roll atl ingå i det s. k. B-laget på arbetsmarknaden när de får stanna hemma och ta hand om de sjuka barnen i stället för atl kommunens barnvårdare gör det.

114

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr lalman! Del är inle säkert att del är ell intresse hos kommunerna all utnyttja lagen på det sätt som fru Lantz säger. De förhållanden som

fru Lantz påtalar kan också bero pä atl del är svårt atl få fram barnvårdare. Vi vel alt det inom vissa områden råder en betydande brist på daghemspersonal och även på sådan personal som det här gäller. Men jag har redan sagt alt vi håller på att la fram material, och jag kan meddela fru Lantz att del inom Kommunförbundet pågår ett arbete med att få fram underlag för beslutsfattandet inom den kommunala barnomsorgens organisation. Det materialet kommer sannolikt alt omfatta även barnvårdarverksamheten, så att den delen kommer med vid behandlingen. Det har upplysts alt detla material beräknas bli utsänt under senare delen av innevarande är.

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om åtgärderför att förhindra förtäring av metanolhalliga vätskor

Fru LANTZ (vpk):

Herr lalman! Att kommunerna har svårt atl rekrytera personal till barnvårdarverksamheten förklarar inte del förhållandet atl en del kommuner obligatoriskt ställer frågan, när föräldrarna ringer och söker barnvårdare, om de lagstadgade ledighelsdagarna har tagits ut. Det är själva handlandet som jag vill komma åt - inte svårigheterna att rekrytera personal. Man får hälla isär de här bilarna.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om åtgärder för att förhindra förtäring av metanolhaltiga vätskor

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll order för all besvara fru Fredriksons (c) den 15 mars anmälda fråga, 1976/77:318, och anförde:

Herr talman! Fru Fredrikson har frågat mig om jag ämnar vidta åtgärder som hell kan förhindra förtäring av metanolhalliga välskor.

Metanol betecknas som hälso- och miljöfarlig vara. De grundläggande bestämmelserna om sådana varor finns i en särskild lag. Huvudprincipen i lagstifiningen är att skada på människor eller i miljön genom kemiska produkter skall förebyggas så långt som möjligl. Produktkontrollnämnden är del organ som har all meddela föreskrifter om bl. a. tillverkning, hantering och märkning av olika kemiska produkter.

Om metanol gäller f n. alt del klassas som "vådligt ämne". Detla innebär atl det för såväl ren metanol som metanolhalliga produkter finns särskilda märknings- och hanteringsföreskrifter som bl. a. syftar till att förhindra atl metanol förväxlas med andra produkter.

Då och då inträffar allvariiga förgiftningsfall med metanol. Metanolprodukterna har erfarenhetsmässigt visat sig vara lätt förväxlingsbara med eianolprodukler, efiersom del förekommer att vissa produkter inom en varugrupp (t. ex. spolarvätskor) är baserade på etanol och andra på metanol. Riskerna har på senare tid blivit större genom att de preparat som innehåller metanol har ökat i antal. Vissa produkter innehåller såväl elyl- som metylalkohol.

115

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om åtgärderför atl förhindra förtäring av metanolhaltiga välskor

De ökade riskerna för förgiflningsfall med metanol manar enligt min mening lill särskild uppmärksamhet från samhällets sida. Jag finner det därför angelägel alt ulröna vilka ytterligare insatser som kan göras för att minska riskerna med hanteringen av metanol. Vissa metanolhalliga preparat kan kanske ersättas med andra mindre farliga. I andra kan kanske metanolhallen sänkas. Del kan dessutom finnas skäl atl se över de bestämmelser för märkning som nu finns. Enligt vad jag har inhämtat övervägs vid produkikontrollnämndens kansli f n. vilka åtgärder som kan vidtas för all ytterligare minska riskerna vid hanteringen av metanol.

Slutligen vill jag framhålla all del är motiverat alt genom information och upplysning öka kunskapen om metanolens farlighet. Sådan information torde bl. a. kunna lämnas i samband med upplysningsverksamhet om alkohol och andra medel som kan missbrukas.

116

Fru FREDRIKSON (c);

Herr talman! Jag ber all få tacka herr socialministern för svaret. Jag är glad över att socialministern anlade positiva synpunkter när det gäller ytterligare insatser dels för att minska riskerna, dels för all fä fram ersättningsmedel. Enligt tidningsuppgifter har under den senaste tiden skett en betydande ökning av försäljningen av metanolhaltiga välskor, alltså Iräsprit. En lång vinter med delvis hög kyla har ökat behovet av spolarvätskor, broms- och kylarvätskor m. m. De produkter, som i dag säljs som spolarvälskor, karburaiorsprit m. m., är alla farliga att dricka. De som innehåller hög procent metanol kan medföra men för livet eller är direkt livsfarliga. De är inte avsedda all förläras men används ändå i berusningssyfte och den ökade försäljningen av produkterna, avsedda som bilvårdsmedel, har tyvärr även medfört en ökning av antalet förgiflningsfall.

Enligt uppgifter lämnade av giftcentralen vid Karolinska sjukhuset har förgiflningslillbuden beroende av iräsprit eller annan teknisk sprit ökat kraftigt under den senaste tiden. Man hade enbart under februari månad fått förfrågningar rörande femionialet fall. Sedan kom den mycket allvarliga iräspriisförgiftningen i Ljungby, där ett stort antal ungdomar drabbades. Efter detla har ytieriigare fall inträffat.

Under flera är har framhållits för regeringen de risker som föreligger i samband med försäljning av vätskor med hög meianolhall. Vin- & Spritcentralens dotterbolag Kemelylprodukter vet tydligen om delta. Därifrån säljs inte välskor som innehåller mer än 5 96 metanol. Från detla förelag har gjorts framställningar om alt det inle skulle få finnas högre hall av metanol i de produkter som säljs direkt lill konsumenterna. Men någon sådan bestämmelse har inte utfärdats. Det kan nämnas att i vårt västra grannland finns en bestämmelse om maximalt 10 96 metanol i de välskor som säljs lill konsumenterna direkt.

I vårt land säljs produkter som innehåller upp lill 100 % metanol. Märkningen på flaskorna är inte tillfredsställande. "Farligt alt förtära" säger inte tillräckligt. Det varnar inte nog. Pä absolut livshotande pro-

dukter kan läsas "Farligt all förlära, innehåller metanol, kan förorsaka blindhet".

I och för sig borde delta vara tillräckligt. Atl det inte är del kanske till en del beror pä stil och utformning av varningstexten. Men nog kunde man önska att det vore kraftigare varningssignaler. Inte bara Fariigl all förtära ulan Livsfarligt, som ju är sanningen.

En annan sak är själva smaken på dessa välskor. När det gäller trä-spriten kan både smak och lukt maskeras myckel lätt. För den som är ulan samvete är del tydligen möjligl atl tjäna pengar pä försäljning av denna vara och därmed finns ökad risk au välskorna används av människor som vill berusa sig.

Del är mot bakgrunden av det jag nu sagt som jag ställt min fråga och jag tackar äter för svaret. Vi vet ju hur allvarligt det armed missbruket och försäljningen, och jag är glad för de positiva tankegångarna i svaret. Jag vill ändå fråga socialministern om man inom departementet har för avsikt atl vidta direkta ålgärder i avvaktan pä vad produktkontrollnämnden eventuellt ytteriigare kan ha att anföra. Enligt uppgifier har ju tidigare är framförts förfrågningar och önskningar, bl. a. från riksskalleverkets alkoholbyrå, om en minskning till 5 96 av metanolhallen.

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om åtgärderför att förhindra förtäring av metanolhaltiga vätskor

Hen socialministern GUSTAVSSON:

Herr lalman! Som jag nämnde i mitt svar klassas nu metanolen som ell vådligt ämne. Del gäller all om möjligl komma ifrån riskerna med nuvarande hantering. Men innan man ytteriigare skärper bestämmelserna måsle man skaffa underlag och se på olika aspekter av de ålgärder som man önskar vidta. Men det är nästan omöjligt atl komma ifrån fall av del slag som inträffade i Ljungby. Metanolen logs från en bilverkstad, och man hade brutit mol gällande märkningsföreskrifler.

Regeringen har fält en skrivelse från riksskatteverkel om förbud enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor mol försäljning av bilvärdspreparal som innehåller mer än fem viktprocent metanol. Skrivelsen har remitterats för all produktkontrollnämnden och socialstyrelsen skall få yttra sig.

Jag kan samtidigt nämna att naturvårdsverket häromdagen utfärdade elt pressmeddelande med varning för metanol. Anledningen är alltså de svåra förgiftningsfall som inträffat under senare lid på grund av alt folk druckit Iräsprit och andra metanolhaltiga produkter.

Jag vill försäkra fru Fredrikson atl vi skall följa dessa frågor och göra vad vi kan för atl förhindra all den senaste tidens händelser på detta område upprepas. Men jag vill ännu en gång understryka svårigheterna att göra åtgärderna effektiva.

Fru FREDRIKSON (c):

Herr talman! Jag vill lacka herr socialministern för alt han avser att vidta allvarliga åtgärder för atl förhindra förtäring av metanolhaltiga välskor.

117

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om ändrade regler för ersättningför läkarkostnader i gränsområdet mot Norge

Jag kan inle underiåla all kommentera Ljungbyfallet. Under de dagar det var aktuellt intervjuades personer i TV:s nyhetssändningar såväl kl. 19.30 som kl. 21.00. Där gavs information om all viss nämnd sorts bilmedel som såldes på bensinstationerna var den minst fariiga. Den innehåller, sades det, mycket liten halt iräsprit. Det angavs alt del praktiskt taget var omöjligt att förgifta sig till döds med den.

Jag reagerade mycket starkt på detla och tänkte, kanske i likhet med många andra; Jaha, nu vet vi del. Det var en upplysning för den som inte visste det tidigare!

Däremot var det, meddelades del, mera riskabelt atl dricka andra sorter.

Della var, som jag ser det, en helt omotiverad kommentar - eller låt mig kalla det upplysning. Varje år inträffar förgiftningar med dödlig utgång. Varje gång förgiftningsfall sker hänvisas del lill att man av misstag druckit ett medel som var farligare än man trodde.

Det borde finnas anledning att tala om att all träsprit är farlig - inle informera om undanlag som kan leda till alt misslag sker.

Del här faller inte alls under socialministerns departement - del var bara min egen kommentar. Jag lackar ännu en gång för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om ändrade regler för ersättning för läkarkostnader i gränsområdet mot Norge

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för atl besvara herr Rämgårds (c) den 17 mars anmälda fråga, 1976/77:331, och anförde;

Herr talman! Herr Rämgård har frågat mig om jag är beredd all vidta sädana ändringar i riksförsäkringsverkels ersätiningsnormer för läkarbesök i gränsområdet att samma ersättning utgår lill såväl norska som svenska läkare.

Enligt bestämmelserna i gränssjukvårdskungörelsen (1962:390) har den som är bosatt i svensk kommun vid riksgränsen mot Norge eller Finland och som har fått läkarvård i del angränsande landei rält till ersättning från sjukförsäkringen för utgifter för vården. Ersättning utgår med belopp som motsvarar läkarvårdslaxans arvode för privatpraktiserande läkare med avdrag för patientavgiften. Ersättning utgår även för resekostnader enligt samma regler som gäller för sjukresor inom landei.

Ersättning från försäkringskassan för svenska gränsbors besök hos norska läkare kan alltså utgå enligt i huvudsak samma regler som vid besök hos svenska läkare.

118

Hen RÄMGÅRD (c);

Herr talman! I norra Dalarna hade gränsborna sökt läkare pä den norska sidan under fiera år när plötsligt den norske läkaren inle längre ville fortsätta all la emot dessa patienter. Anledningen var att han inte fick

ersättning från de svenska myndigheterna för nedlagt arbete på de svenska patienterna.

Det här var kanske i stort sett ell missförstånd, men del framkom under hand atl de lokala myndigheterna i Dalarna hade försökt atl hos riksförsäkringsverket få till stånd en ändring, så att man i sådana här fall skulle kunna tillämpa det system som vi har i Sverige.

Jag är medveten om att det här inte är någon stor fråga och att den inte heller berör många människor. Men det är ändå av stor vikt för de människor som bor i gränstrakterna alt man har tillgång till läkare på nära håll, eftersom läkarbristen i dessa områden är besvärande. Det är då viktigt alt man kan anlita andra länders läkare.

Som socialministern påpekade är det möjligt enligt bestämmelserna i det särskilda gränssjukvärdsavial som upprättats alt få läkarhjälp från ell angränsande land. Del innebär all patienten får betala fullt arvode till läkaren för atl sedan få tillbaka en del från försäkringskassan. Jag kan la ett exempel. Om jag bor vid norska gränsen och söker en norsk läkare betalar jag till läkaren för det första besöket 45 kr., för det andra besöket 40 kr. och för övriga besök 25 kr. Till skillnad från det svenska systemet eriägger alltså patienten arvodet lill läkaren. Han fär sedan tillbaka mellanskillnaden mellan 25 och 45 kr. Beloppet 25 kr. har fastställts i gränssjukvårdskungörelsen och är samma belopp som patienten skulle ha betalat om han hade anlitat privatpraktiserande läkare i Sverige. Min fråga är således om det inle vore skäl atl tillämpa samma syslem som inom landssjukvården, nämligen att patienten eriägger den fastlagda avgiften och att läkaren sedan fär ut del resterande beloppet av försäkringskassan.

Jag sade tidigare alt förfrågningar gjorts hos försäkringsverket om försäkringskassan inte skulle kunna tillämpa en sådan ordning. Enligt riksförsäkringsverket skulle det emellertid härför behövas en lagändring. Anledningen är väl all det inle finns något avtal härom mellan svenska och norska myndigheter.

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om ändrade regler för ersättningför läkarkostnader i gränsområdet mot Norge

Herr socialministern GUSTAVSSON;

Herr lalman! Som jag nämnde i mitt svar kan svenska gränsbor få ersättning från försäkringskassan för besök hos norska läkare enligt i huvudsak samma regler som vid besök hos svenska privatpraktiserande läkare. Skillnaden är emellertid all efiersom de norska läkarna inte är uppförda på försäkringskassans förteckning över försäkringsanslulna läkare kan läkare inte få ersättning direkt från försäkringskassan, utan patienten får betala hela läkararvodet och får sedan ersättning från försäkringskassan med belopp enligt den svenska läkarvårdslaxan. Detta förfarande motsvarar det återbäringssystem som tidigare gällde inom hela privatläkarverksamhelen i Sverige. Öm läkarvårdslaxans regler i sin helhet skulle gälla även för de norska läkarna skulle detla förutsätta all dessa läkare förband sig atl hell följa de svenska bestämmelserna. Det

119

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om åtgärder mot heroinmissbruket, m. m.

nu tillämpade förfarandet ger en större flexibilitet i det praktiska förfarandet.

I det fall som herr Rämgård lar upp har den norske läkaren av misslag endast tagit ut patientavgiften och sedan begärt ersättning för resterande arvoden direkt från den svenska försäkringskassan. Efiersom den norske läkaren inte är uppförd pä försäkringskassans läkarförleckning har kassan inle kunnat betala någon ersättning direkt lill läkaren.

Såvitt jag vel har det aktuella problemet nu lösts på så sätt all lands-linget har beslutat svara för ersättningen till den norske läkaren. Och jag har just nu fått etl telegram från Falun som bekräfiar att frågan är löst.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 7 Om åtgärder mot heroinmissbruket, m. m.

120

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för atl i ett sammanhang besvara

dels herr Bengtssons i Göteborg (c) den 4 mars anmälda interpellation, 1976/77:109,

dels herr Torwalds (c) den 7 mars anmälda interpellation, 1976/77:110, och

dels herr Jadestigs (s) den 3 mars anmälda fråga, 1976/77:295, och anförde;

Herr talman! Herr Bengtsson i Göteborg har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att komma till rätta med del allt svårare narkotikamissbruket och narkotikaproblemen pä kriminalvärdsanstalterna.

Herr Torwald har frågat om socialstyrelsens anvisningar för socialarbetarnas agerande vid konstaterat narkotikamissbruk hos gravida kvinnor resp. småbarnsföräldrar är tillfredsställande eller om jag kommer atl ta initiativ till en lämplig komplettering av dessa anvisningar.

Herr Jadestig har frågat vilka ålgärder jag ämnar vidta föratt skyndsamt komma till rätta med det ökade heroinmissbruket, överdosfallen och köerna lill vårdinstitutioner för narkotikamissbrukare.

Jag besvarar interpellalionerna och frågan i etl sammanhang.

Regeringen betraktar läget på narkolikaområdet som mycket oroande. Samhällets insatser mot den illegala narkotikahanteringen och missbruket måsle förstärkas och ytterligare samordnas. Della arbete kommer all ledas av en särskild ledningsgrupp. Gruppen, som består av statssekreterarna i justitie- och socialdepartementen, cheferna för berörda myndigheter och representanter förde båda kommunförbunden, skall ta upp problemen och föreslå och initiera konkreta åtgärder samt verka för samordning av insatserna på narkolikaområdet. Statssekreteraren i socialdepartementet har utsetts till ordförande i gruppen.

På del polisiära området har resurserna redan förstärkts. Den perso-

nalstyrka som har avdelats för narkotikabekämpning har ökats kraftigt, och insatserna mot narkotikan prioriteras i polisarbetet. Etl 20-lal särskilda narkotikaenheler har bildals i landei. I budgetpropositionen har regeringen föreslagit ytterligare förstärkningar med 70 tjänster för spaning och utredning av narkotikabrott och tillgreppsbrotl. För bekämpande av den organiserade, grövre ekonomiska brottsligheten beräknas tio nya tjänster. Inom tullverket har åtgärder vidtagits för en intensivare spanings- och kontrollverksamhet med särskild inriktning på heroin.

Del starka infiöde av heroin som vårt land nu utsätts för har sin motsvarighet i andra länder i Västeuropa. Den illegala narkotikahandeln är en internationell företeelse och måste mötas med samordnade internationella motåtgärder. Polissamarbetet mellan länderna är högt utvecklat och kommer atl förslärkas.

Tullkontrollen vid våra gränser har under 1970-ialet genom olika organisatoriska åtgärder, utbildnings- och malerielinsalser samt ökal samarbete med polis och internationella tullorgan successivt utvecklats och effektiviserats. Della arbete kommer med all kraft att forlsälla.

För att komma lill rätla med narkotikaproblemen bedriver vårt land en mycket aktiv verksamhet inom olika internationella organ. En viktig uppgift är att angripa problemen vid källan, dvs. i producenlländerna. Chefen för FN;s narkotikafond var nyligen i Slockholm för all diskutera olika projekt för alt minska den illegala framställningen av heroin i vissa länder i Sydostasien. Projekten, som syfiar lill övergäng från odling av opievallmo till andra grödor, går väl ihop med vår biståndsverksamhet lill utvecklingsländerna. Önskemålen frän narkolikafondens ledning om bidrag med biståndsmedel torde komma atl las upp inom den förut nämnda ledningsgruppen.

Den upplysningsverksamhet om narkotika som bedrivs i olika former är enligt min mening av stor betydelse. Den förstärks bl. a. enligt förslag i propositionen om alkoholpolitiken. Stödet till frivilliga organisationer med verksamhet inom narkolikaområdet ökas. Olika förebyggande insatser främjas. Här har skolan en viktig uppgifi alt genom information och kuraliva åtgärder minska riskerna för missbruk.

Samarbetet mellan de sociala myndigheterna och polisen bör utvecklas i enlighet med riksdagens tidigare uttalande. Jag vill också erinra om atl barnavårdslagen ger de sociala centralnämnderna möjlighet alt ingripa när det gäller yngre missbrukare.

I kampen mot narkotikan intar vård och behandling av etablerade missbrukare en nyckelroll. Det är därför av avgörande betydelse all vård-möjligheterna byggs ut och kompletteras med behövliga eftervårdsresurser. Det är helt klart att det f n. råder brist på vårdresurser, särskilt i storstadsregionerna, vilket leder till atl mänga missbrukare inle får den vård de själva begär eller får vänta länge på den, med de uppenbara risker för återfall som detta innebär.

Enligt riksdagens beslul ligger ansvaret för narkomanvårdens utbyggnad och innehåll på kommuner och landsting. 1 december förra året sam-

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om åtgärder mot heroinmissbruket, m. m.

121

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om åtgärder mot heroinmissbruket, m. m.

122

manlräffadejag därför med bl. a. representanter för kommuner och landsting i de tre storstadsregionerna. Jag underströk därvid behovel av en snabb utbyggnad av vårdresurserna. Överläggningen följs under våren upp genom vissa regionala överläggningar, där man mera konkret dis-kulerar vad som kan göras för all lösa vårdproblemen. Statens medverkan lill insatser pä vårdområdet samt till förebyggande och rehabiliterande verksamhet förutsätts också komma all tas upp av den ledningsgrupp som jag förut har nämnt.

Meningarna har ofta varit delade beträffande omfattningen och intensiteten av narkotikamissbruket. En kartläggning av narkotikamissbruket i landet kommer nu atl genomföras. Kartläggningsarbetel bör i första hand syfta lill atl ge en ingående beskrivning av del lunga missbrukels omfattning med sikte på att ge underlag för bl. a. de vårdinsatser som krävs för etablerade missbrukare. Den bör också ge en bred bild av narkolikasituationen i bl. a. ungdomsgrupperna, föratt belysa behovet av förebyggande åtgärder. Jag vill dock understryka atl karlläggningen inle fär fördröja insatser som vi nu finner påkallade. Den kraftigt ökade förekomsten av heroin i värt land och den risk för ökad spridning som detta innebär är utomordentligt oroande och påkallar snara ålgärder.

Herr Bengtsson i Göteborg har frågat om narkotikaproblemen på kriminalvårdsanstalterna. Delta är en fråga som ledningsgruppen kommer all ägna speciell uppmärksamhet.

Herr Jadestig har frågat om de dödsfall som har inträffat på grund av överdos av heroin. Det finns utan tvivel en stark överdödlighet i missbrukargrupperna, och delta är ett av motiven för ökade insatser mol missbruket. Del är dock ofta svårt alt med säkerhet avgöra den direkta orsaken till ett dödsfall. Socialstyrelsen har enligt vad jag erfarit tagit initiativ till en genomgång av obduktionsprolokollen vid de rättsmedicinska institutionerna för åren 1975 och 1976 för att söka nå klarhet om dödsfallen bland missbrukare. Jag finner det också angelägel att man frän sjukvårdshuvudmännens sida särskilt uppmärksammar problemen med överdosering av heroin.

Beträffande herr Torwalds fråga om riskerna för barn som föds av kvinnor som har missbrukat narkotika under graviditeten finns ingen samlad erfarenhet. På vissa mödravårdscentraler, föriossningsanstaller och barnkliniker känner man till enstaka fall av narkotikamissbruk under graviditeten. Vid S;l Görans barnkliniker i Slockholm barett forskningsprojekt påböriats är 1976 för att ulröna effekter pä foster och barn av narkotikamissbruk under graviditeten.

Del är givetvis av särskilt stor vikt alt man lyckas förmå missbrukande kvinnor att avslå från missbruk under graviditeten. Havandeskapet kan också i sig vara ett motiv att upphöra med missbruk. Det är angeläget alt de sociala myndigheterna speciellt uppmärksammar behovel av nära samverkan med mödravårdscentralerna och sjukvården för all förebygga att barn skadas. I barnavårdslagen anges de förutsättningar under vilka barnavårdsnämnd kan vidta åtgärder, bl. a. omhändertagande för sam-

hällsvård. Lagen ger möjlighei till ingripanden när det gäller unga blivande mödrar och till skydd för barn lill missbrukande föräldrar. Barnets rätt lill skydd har företräde framför föräldrars rätt lill vårdnad. Socialstyrelsen utreder f n. mödra- och barnhälsovårdens innehåll och organisation. Allmänna barnhuset har i samråd med kommunförbunden startat en omfattande kurs- och studieverksamhet om barn som far illa. Socialstyrelsen skall medverka lill all informationen sprids vidare på kommunal njvå till alla berörda personalgrupper.

Till sist vill jag än en gång framhålla all regeringen ser myckel allvarligt på det ökade inflödet av heroin i vårt land och på riskerna för en fortsatt utveckling av missbruket. En kraftsamling måsle nu lill för att snabbi förbättra situationen.

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om åtgärder mot heroinmissbruket, m. m.

Hen BENGTSSON i Göteborg (c);

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret pä min interpellation.

Lägel på narkotikaområdet är allvarligt. Trots all narkotikaproblemet har varit allvarligt under en lång följd av år har del inle i någon mån lyckats för berörda myndigheter att minska delta svåra problem. Del är därför bra att regeringen nu kommer alt vidta särskilda åtgärder -jag tänker här på inrättandet av den ledningsgrupp som enligt interpellationssvaret skall ta upp problemen och föreslå konkreta ålgärder samt verka för samordning av insatserna pä detla område. Jag vill gärna, herr socialminister, i det sammanhanget ha sagt att om bl. a. den operationen skall lyckas, så är del nog viktigt alt kontakter las med skolan, polisen, socialvården m. fl., och jag uppfattar svaret så atl della även kommer att ske.

Jag har under de senaste dagarna varit i kontakt med folk som jobbar med narkotikaproblemen ute på fältet, och jag har därvid erfarit att det definitivt inle blivit någon förbättring på della område. Man vill snarare hävda alt narkotikaproblemen ökar. Orsakerna lill denna ökning är många, och del är känt atl arbetslöshet, skolleda, trassliga familjeförhållanden och åtskilliga andra problem gör alt mänga barn och ungdomar dras ner i det här eländet. Detta skapar dagligen tragedier för den enskilde och dennes anhöriga, och det medför stora kostnader för samhället inom olika områden.

I svaret står: "Samarbetet mellan de sociala myndigheterna och polisen bör utvecklas i enlighet med riksdagens tidigare uttalande. Jag vill också erinra om att barnavårdslagen ger de sociala centralnämnderna möjlighet au ingripa när det gäller yngre missbrukare."

Beträffande denna del av svaret skulle jag vilja fråga statsrådet: Använder sig de sociala centralnämnderna i full utsträckning av de möjligheter som barnavärdslagen ger när det gäller att ingripa mot yngre missbrukare? Kan socialministern ge mig etl svar på den frågan?

Ytterligare citat: "I kampen mot narkotikan intar vård och behandling av etablerade missbrukare en nyckelroll. Det är därför av avgörande betydelse att vårdmöjligheterna byggs ul och kompletteras med behövliga

123

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om åtgärder mot heroinmissbruket, m. m.

124

eftervårdsresurser. Det är helt klart att det f n. råder brist på vårdresurser, särskilt i storstadsregionerna, vilket leder till att många missbrukare inte får den vård de själva begär eller får vänta länge på den, med de uppenbara risker för återfall som della innebär."

Jag vill gärna säga all allt måste göras för atl vårdproblemet skall fä en lösning. Här tror jag att del finns olika vägar alt välja mellan, och jag tror att statsrådet känner till de olika möjligheterna. Socialministerns initiativ alt ta itu med kartläggningsarbetel hälsar jag med tillfredsställelse. Jag vill än en gång - det har gjorts i många debatter -peka på informationens betydelse. Här måste alla krafter i samhället medverka. En bred information till de utsatta grupperna om drogernas skadeverkningar bör vara av stor betydelse. Delta med information är en del av del förebyggande arbetet, men utomordentligt väsentligt. Del arbete som polis och tull lägger ned är mycket betydelsefullt. Utan stora insatser av dessa myndigheter skulle det inle vara möjligl alt ens försöka sig på alt få kontroll över narkotikahandeln. Del är därför väsentligt atl del internationella samarbetet förstärks, och så kommer ju även all ske enligt svaret i dag.

Herr talman! Häleriet är också någonting som gagnar langarna. Jag tror att om allmänheten, i den mån det förekommer, ej köper varor av okända personer, exempelvis på gator och torg, så bryts en del av lang-arkedjan. Det är fråga om människor som är i behov av kontanter som skall omsättas lill inköp av narkotika i mänga fall.

Narkolikavågen böriade pä allvar med cenlralstimulantia - amfetamin, preludin - år 1966 och följdes av hasch 1967. År 1968 kom morfinbas i marknaden och 1972 de första heroinfallen. Antalet fall ökade snabbt, och det var lätt atl följa hur missbrukarna, fiertalet ungdomar, gick över lill allt starkare narkotika allteftersom medlen kom i marknaden, oavsett priser och risker.

Den som blivit beroende av heroin får snabbt en omänsklig press på sig. Har man vant kroppen vid en daglig dos heroin skriker kroppen efter heroin. Ett gram heroin kostar i dag ungefär 1 000-2 000 kr. per gram. Genomsnittsmissbrukaren behöver varie dag ca 300-400 kr. för sitt heroinbehov. Dessa pengar är det ingen som kan skaffa på hederligt sätt - heroinet måste finansieras genom brott.

Heroinet har även i vårt land blivit en utomordentligt allvarlig fråga. Vi vet alt åtskilliga människor är beroende av heroinet, och tyvärr ökar antalet. Detla är en oroande utveckling som enligt min mening kräver omedelbara kraftfulla åtgärder från samhällets sida.

När det gäller narkotikaproblemen vid våra kriminalvärdsanstalier är lägel allvarligt. "Del svåra är att mänga interner som aldrig prövat pä narkotika blir narkomaner under sin fängelsevistelse. En undersökning visar alt ungefär 8 96 av Sveriges interner har fåll sin första kontakt med knark under fängelsetiden. Kriminalvårdsstyrelsens informationsavdelning uppger atl 90 96 av samtliga som under de senaste två åren häktats i Stockholm vid Kronobergshäklel har visat tydliga avhållsam-

helsbesvär på grund av knarkmissbruk. På fiera slorfängelser är distributionen och försäljningen av narkotika organiserad i minsta detalj av anstaltens 'huvudgrossisl'."

Jag förväntar mig atl ledningsgruppen inte bara kommer atl ägna speciell uppmärksamhet utan all även konkreta åtgärder föresläs sä atl del här problemet får sin lösning, och det brådskar för så här fär det inle vara på kriminalvårdsanslallerna.

Jag vill i della sammanhang slutligen citera vad kammaråklagare Christer Fogelberg sagt i en intervju; Vi måsle få i gäng en ordentlig debatt om knarket på våra anstalter. Vart är vi pä väg när t. o. m. domarna säger all "vi kan inle sälla X i fängelse för då kan han bli narkoman"? Kriminalvårdsstyrelsen kan inle ens garantera en intern som vill komma ifrån sitt beroende en narkotikafri miljö. Hela vårt rättsväsende urholkas!

Detta uttalande gjordes i samband med all en person häktats som sålt amfetamin pä en av landets anstalter sedan december 1976.

I artikeln sägs vidare, och då är det generaldirektör Bo Martinsson som för ordet:

"Våra största problem i den vägen har länge varit Hall och Malmö. All det numera också förekommer heroin vet vi, även om inga direkta beslag gjorts. Kumlabeslaget är ännu inte analyserat.

Vi för en ständig kamp mot knarket, och de visiteringspalruller vi införde för tvä är sedan har avslöjat en del. Mest hittar de kanyler och sprutor, vilket antingen tyder på att det rör sig om små kvantiteter narkotika eller att den är skickligt gömd.

De möjligheter till värd inom anstalterna som finns inskränker sig till en narkomanvårdsavdelning på Österåker, som på grund av platsbrist bara kan ta emot slockholmsklientelet.

Del viktigaste i dagens läge är att sprida en så omfattande upplysning om narkomaniernas allvarliga karaktär och våldsamt snabba spridning i värt land all en bred och stark opinion kräver all samhället snabbi mobiliserar sina resurser och möter hotet med verkningsfulla motåtgärder

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om åtgärder mot heroinmissbruket, m. m.

Det svar som jag nu fåll visar hur socialminister Gustavsson med olika kraftåtgärder försöker komma lill rätta med della svåra samhällsproblem.

Herr talman! Herr Torwald är på grund av sjukdom förhindrad att närvara här, och jag har lovat att ta emot del svar som socialministern nu har givit på hans interpellation. Först tackar jag då socialministern för det positiva svaret.

Opialmissbruk blir allt vanligare även i värt land. Det är i högsta grad angelägel all della förhällande uppmärksammas inom mödra- och förlossningsvården och att alla tänkbara åtgärder sätts in för att förhindra missbruk under graviditet.

De medicinska följderna av amfetaminmissbruk under graviditet är ännu inte klarlagda. Att de sociala konsekvenserna av missbruk hos den ena eller båda föräldrarna är myckel allvariiga för barnen är dock påtagligt.

125

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om åtgärder mot heroinmissbruket, m. m.

Ett intimt samarbete mellan socialvård samt hälso- och sjukvård är nödvändigt om narkotikaberoende gravida kvinnor skulle kunna få den mödravård de behöver. Etl sådani samarbete är också en förutsättning för alt de barn som föds skall erhålla nödvändigt slöd och skydd.

Möjligheterna att upptäcka missbruk är f n. förhållandevis begränsade vid mödravårdscentralerna. Det bör dock finnas möjligheter all förbättra diagnostiken. Del kan därför övervägas om del inle i instruktionen till den förebyggande mödravården bör lämnas synpunkler pä hur missbruk kan upptäckas och om man inle vid misstanke om sådani missbruk skall la kontakt med såväl mentalsjukvård som socialvård.

Det synes också angelägel atl tillsynsmyndigheten anger riktlinjer för samarbetet mellan socialvården ä ena sidan samt mödra-, förlossnings-och förebyggande barnavård å andra sidan i fall av missbruk hos en •gravid kvinna.

126

Hen JADESTIG (s):

Herr lalman! Jag tackar statsrådet för svaret.

När jag framställde min fråga var orsaken den all en av stadens dagstidningar hade en stort uppslagen artikel med rubriken "Missbruk av heroin, men ingen explosion". Den rubriken motsvarade väl etl av inläggen i tidningen, som hade gjorts av en byråchef i socialstyrelsen, under vars ansvarsområde de här frågorna faller. Jag tycker inte atl hans uttalande överensstämmer med vad statsrådet här har uttalat fiera gånger, där hans oro för utvecklingen framstod klart. Dessutom har ju också massmedierna varie dag oroande rapporter om utvecklingen på narkotikafronten, och den utvecklingen måsle därför bedömas som minst sagt explosionsartad. Nämnas kan också rikspolischefens uppvaktning för regeringen i narkolikafrågan. Del har sålunda varit en myckel massiv påverkan för alt ge uttryck för den oro man känner inför framliden.

Dagens staisrådssvar ställer måhända också uttalandet av byråchefen i socialstyrelsens narkotikasekiion i en annan belysning. Det positiva i dagens svar är faktiskt slutklämmen, där det sägs: "En kraftsamling måste nu till för att snabbi förbättra situationen." Men när statsrådet kommer in på de direkta åtgärderna är han betydligt vagare i sina formuleringar. Målsättningen synes enbart vara att sätta in problemaliken i ea mera långsiktigt prognostiserande. Därmed blir de dagsaktuella åtgärderna mycket uttunnade.

Jag vandrade nyligen under några kvälls- och nattimmar i vår vackra huvudstads citydelar. Det var ingen uppbygglig syn. Det var närmast upprörande och beklämmande ur många aspekter.

Jag skall inte moralisera, men nog stämmer de ord som en gång skrevs av en av vårt lands större diktare mycket väl: "Det är synd om människorna."

Här möts de utslagna, de som är sämst utrustade i värt konkurrens-präglade och högkommersiella samhälle. De flesta av de utslagna kommer från de grupper som av befolkningen är sämst ställda i fråga om

psykiska och sociala förutsättningar, både under uppväxten och i vux-enäider.

Missbrukarna av droggifierna lär ha ett dagsbehov som kan motsvara utgifter för ca 1 000 kr. Här kommer också den organiserade brottsligheten in i bilden. Den spelar sina kort mycket väl, och dold bakom sina fasader bedriver den sin verksamhet som omspänner miljonaffärer varie dygn, dygn efter dygn och vardag som helgdag.

Det är sålunda fråga om stora ekonomiska affärer, men ändock är de mänskliga tragedierna större. Den enskildes möjlighet all pressa sig ur grottekvarnen är mycket begränsad. Vi måste faktiskt höra dessa människors rop om hjälp.

Jag har i tidigare debatter i dessa frågor berört den organiserade brottsligheten, narkotikasyndikatens roll och vårt samhälles passiva attityd när det gäller att angripa dessa nedbrytande krafter. Socialministerns svar berör inte problematiken, men här har vi trots allt ursprunget till det onda. Jag kunde konstatera när jag läste den nyligen av socialstyrelsen utgivna skriften Fakta om narkotikan och narkotikamissbruket, all man inte hade elt enda kapitel om den organiserade brottsligheten i Sverige. Däremot nämnde man den internationella brottsligheten.

Skriften är i sig intressant, men nog har jag känslan atl man rör om i grytan utan atl ge något av större betydelse för de redan drabbade människorna. Med hjälp av en bred folkrörelsekampanj kan dock materialet kanske vara lill nytta i samhällets fullföljande av sin skyldighet att förebygga bruk och missbruk av narkotika.

Socialministern har i sill svar sagt - och den uppfatlningen delar jag - alt vi har haft en omfattande narkotikadebaii under senare år. Ja, oron är i dag stor, och vi har inte lyckals med våra moidrag i strävandena att begränsa narkotikabruket. Della ökar med kraft, och nya droger pressas in på den svenska marknaden.

Jag har noterat många vettiga synpunkter som statsrådet gjort i sina många uttalanden och glatt mig ät konstaterandet att samhället har ekonomiska resurser till sill förfogande i kampen mot bruket och missbruket samt i vården av de drabbade. Men jag är i det perspektivet besviken på svaret på mina frågor. Jag hade faktiskt förväntat mig mera konkreta förslag till hur man skulle kunna lösa dagsfrågorna, dvs. för det första förslag som snabbi och effektivt skapar de värdplatser som behövs för atl ge en meningsfull rehabilitering åt de redan drabbade, för del andra ålgärder som innebär att man verkligen ger sig i kast med dem som verkar som narkotikalangare och organisatörer för den organiserade brottsligheten liksom den maktfaktor som de olika narkotikasyndikaten utgör. Här krävs det betydligt mera än ord - här krävs det politisk vilja och handlingskraft.

vissl är det bra med den tillsatta ledningsgruppen. Direktiven lill gruppen har jag inte tillgäng till, men jag har däremot lyckats få fram de uppgifter om dessa som lämnats i elt pressmeddelande. Där talar man om atl arbeta snabbi, och arbetsuppgifterna synes spänna över ell flertal

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om åtgärder mot heroinmissbruket, m. m.

Ul

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om åtgärder mot heroinmissbruket, m. m.

128

av de områden som är vikliga, inte minst i förebyggande syfte. Men allt verkar vara så långsiktigt inplanerade åtgärder.

Även om jag inle har någon stark tilltro till den här generaldirektörsgruppen, önskar jag den ändå lycka lill. Men jag undrar hur detla hjälper alla de offer som dagligen snurrar i häxkilleln milt i blickfänget från vår egen restaurang?

Jag hade förvänlal mig, herr statsråd, något mer om de dagsaktuella snabba åtgärderna och hade hoppats, mot bakgrund av alla de vackra uttalandena de senaste månaderna, att få del av några mer kontreta förslag och åtgärder.

De ekonomiska resurserna har statsrådet i sin hand, eller hur?

Jag har i en tidigare interpellationsdebatt av statsrådet fått löfte om all elt åtgärdspaket av större mått var att förvänta. Men tyvärr har det ännu inte kommil. Jag vill inte tvivla på statsrådets goda vilja, men jag saknar del konkreta handlingsmönstret. Vad som har hänt de senaste veckorna är några utredande initiativ.

Herr Bengtsson i Göteborg tackade nyss socialministern för initiativet lill kartläggningen. Man må förlåta en enkel motionär om han uttalar alt del känns skönt all man nu har verkställt riksdagens beslut om en kartläggning av narkotikamissbrukets omfattning.

Socialstyrelsen vill ju gärna framhålla svårigheten alt via kartläggning komma ål problemels kärna, men dess egna undersökningar, som också presenterats nyligen i etl litet häfte, ger belägg för att man nätt fram till vissa värdefulla bestämningar genom dessa kartläggningar.

Nu kommer den här utredningen till stånd i form av etl enmans-uppdrag. Jag hade nog som motionär hoppals på all den skulle få ett parlamentariskt inslag. Men jag har här fått tillgäng lill kommittédirektiven och lycker alt de fält en utformning som i slorl överensstämmer med motionens syfte.

När den här molionen lades fick vi viss kritik för all vi som motionärer hade överbetonal antalet missbrukare. Socialstyrelsen hade och har ännu betydligt lägre siffror än vad jag lycker verkligheten egentligen talar om.

Jag vill också påminna om atl vi i den aktuella motionen hade andra krav än karlläggningen. Vi talade om åtgärder i form av vård, rehabilitering, vidgad forskning osv. Jag lycker nu all statsrådet i sitt arbete givit de mera långsikliga frågorna prioritet. Jag efterlyser följaktligen de snabba åtgärderna. Det är i dag vi behöver åtgärderna.

I dagens svar hänvisas till att ansvaret för vårdens utbyggnad ligger hos kommuner och landsting. Statsrådet har haft och kommer atl la kontakter med dessa. Del är bra. Statsrådet säger rakt ul all han tycker atl de har gjort för litet. Men, herr statsråd, nu skjuter ni ju frågan framför er, till den här ledningsgruppen, som ni ger i uppdrag alt utreda dessa frågor.

Vore det inle enklare och rakare med siaisrådskontakt och en dialog om hur man i dagssituationen skall lösa frågorna? Ta av de ekonomiska resurser som statsrådet har, utnyttja dem och ge de aktuella kommunerna

en chans all snabbt kunna motsvara de ökade krav som ställs på dem på grund av narkotikasituationens allvar och dess explosionsartade utveckling.

Landets ekonomiminister har nu räckt ut en varnande hand lill kommunerna. Därför borde kanske socialministern la ell samtal med herr Bohman om att det behövs samhälleliga åtgärder för all lösa de här frågorna. Det kanske behövs information även ät del hållet.

Låt mig till sist bara få påminna herr statsrådet om atl del finns en socialdemokratisk motion, nr 716, där man säger atl missbruksutvecklingen inte är ödesbestämd. De bakomliggande orsakerna måste angripas. I motionen finns flera förslag till hur man på kort sikt bör kunna förbättra dagssituationen.

Herr statsråd! Se lill alt den motionen får slöd! Därmed skapas resurser för att åtgärder vidtas i nuet.

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om ålgärder mot heroinmissbruket, m. m.

Hen BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Jag har begärt ordet i denna debatt för att ge etl bidrag til: kunskapen om vad den nuvarande narkolikasituationen innebär, konkrfct, för dem som har alt hantera den, efiersom del har sagts mig att många av riksdagens ledamöter ännu inte förställ vad det rör sig om och - av den nästa tomma kammaren alt döma - kanske heller inte har det rätta intresset.

Mina medarbetare har ställt samman färska data frän Serafimeriasa-rettel åt mig för dagens debatt.

Under år 1976 vårdade vi på iniensivvärdsavdelningen 126 patienter för förgiftningar med tabletter och/eller sprit men ej narkotika. Alla överlevde,

Samma år mottogs pä "akulen" 111 narkomaner, av vilka tio var döda vid ankomsten och en dog på intensivvårdsavdelningen.

Under 1976 har man på rättsmedicinska institutionen i Stockholm haft 24 dödsfall med överdoser av narkotika. Elva av dem kom från Serafen.

År 1977, från nyårsdagen och fram till i morse, har vi haft 58 narkomaner pä akutmottagningen: 11 i januari, 20 i februari och hittills i mars 27. Fortsätter det sä här kommer vi alt ha 40 i april och 50 i maj - vi har således inle särskilt gott om lid! Av dessa 58 narkomaner var 55 heroinister. 52 har räddals, medan i tre fall hjärtat väl kunde fås i gäng men hjärnan var utslagen på grund av för länge upphävd andning.

öm dem som kunnat räddas gäller all så snart vederbörande vaknat ger han sig i väg - och kan inte hindras av personalen - till nya övningar!

Vad gör man dä? Ja, man måsle på grund av överdoseringens natur intubera, ge assisterad andning, ge en aniidol - som heter Nalone -och syrgas. Det kan bara göras på sjukhus. Del hänger på sekunderna. Det är tack vare närheten till Serafimerlasarettet som man har lyckats rädda 52 personer lill livet.

Kanske kammaren förslår mig om jag i detta sammanhang efter en

129

9 Riksdagens protokoll 1976/ 77:96-98

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om åtgärder mol heroinmissbruket, m. m.

130

gammal romares föredöme säger; "För övrigt anser jag all Serafen måste bevaras!"

I riksdagen lär man sig ju att arbeta med siffror, och de siffrorna är oftast stora tal. Men hur ser våra siffror ut i de enskilda sjukjournalernas ljus?

Jag har tagit med mig några exempel.

Här är etl; En 21-årig man, som sedan slutet av 1960-lalet missbrukat hasch, övergick relativt snart till morfin och vårdades härför på Långbro och Ulleråker. Sedan 1975 relativt narkotikafri, men återfall i narkotika under 1976. Patienten påträffades den 17 juni på herrtoaletten på T-cen-tralen, cyanolisk och medvetslös. Belysande för narkotikainjicerandel på T-centralen - mindre än en minut härifrån - är etl uttalande av en toa-lettvakl, alt "när det gäller kända narkomaner brukar vakterna efter en liten stund gå och knacka på dörren för att få kontakt med vederbörande". Han fördes lill Serafimerlasarettet, där upplivningsförsök var meningslösa och dödsfallet konstaterades. Rällskemisk undersökning visade sprit, fe-nemal och morfin i blodet, och man bedömer all dödsorsaken var mor-fininloxikalion.

Nästa exempel: En 27-årig man, narkoman sedan 16-årsäldern, som tidigare missbrukat opium men gått över lill heroin, inköpte tillsammans med sin fästmö 20 milligram heroin, som de betalade 300 kr. för. Injicerade en del av heroinmängden pä försäkringskassans allmänna toalett vid Vasagatan. Fästmön blev orolig, toalettdörren bröts upp. varvid man fann patienten cyanolisk och livlös. Han överfördes till Serafimerlasa-rettet, där man lyckades återuppliva honom, men efter sex dagar på intensivvården avled han. Fästmön medföljde lill sjukhuset, där hon injicerade en del av den resterande heroinmängden.

20-ärig man. Missbrukat narkotika sedan flera år tillbaka. I slutet av september införd medvetslös lill Serafimerlasarettet på grund av överdos narkotika. Man lyckades återuppliva honom, och han ulskrevs på vanligt sätt efter egen begäran. Påträffades i börian av oktober på Kungl. bibliotekets toalett, där man även fann injektionssprutor och en del övriga injektionsutensilier. Infördes till Serafimerlasarettet, men var redan död. Morfin påträffades i urinen.

25-årig kvinna. Fram lill 1970 använt narkotika, rnen gjort uppehåll de senaste sex sju åren. Påträffades livlös på en toalett på centralstationen i Stockholm. Fördes lill Serafimerlasarettet, där jourhavande kunde konstatera dödsfallet. Rällskemisk analys visade alkohol och morfin i blodet.

Anmärkningsvärt med detta dödsfall är att patienten - enligt vad fadern, som uppenbarligen är en stadgad yrkesman, uppgav för polisen i samband med dödsfallsundersökningen - var gift, hade en dotter och var mycket lycklig och harmonisk. Vid obduktionen återfanns endast elt slickmärke, vilket talar för atl denna injektion var den första på sex, sju år och att denna första spruta således ledde till döden.

I morse inkom en 22-årig man. Han hade legat en timme i hemmet

och var hjärndöd, varför vidare äterupplivningsförsök avbröts efter viss tid.

Jag har bara velal ge några konkreta exempel för att kammaren skall få etl begrepp om vad del rör sig om.

Herr talman! Narkolikafrågan är en samhällshygienisk fråga i vidaste bemärkelse. Vad är det för samhälle vi vill ha? Vill vi ha etl samhälle för det arbetande folket - och till del räknar jag den övervägande delen av Sveriges befolkning, inklusive ledamöterna av denna kammare - eller vill vi ha elt samhälle för skadegörare, vettvillingar och dagdrivare? Jag bekänner mig lill valfrihetens samhälle - det begrepp som socialdemokraterna myntade i en valrörelse på 1960-lalel men nu har tagit avstånd ifrån - men jag kan inte acceptera en valfrihet att skada sig själv och andra. Vi har en hälsovårdssladga och vi har en smillskyddslag för att hindra sådan skadegörelse på del kroppsliga planet. Hälsovårdsnämnden kan beordra intagning på sjukhus eller isolering i hemmet, och om vederbörande inte lyder kan poli-sen verkställa anbefallda ålgärder. Vi kan låsa in folk bara därför all man har funnit poliovirus i deras avföring. Vi måste finna metoder som gör det möjligt att göra någonting liknande när del gäller psykisk smitta med fysiska återverkningar!

Den avsky jag känner inför narkotikabruket och narkotikahandeln gäller också knarkliberalismen, som i massmedia och ämbetsverk förfäktats av dem som borde ha begripit bättre. Denna trojanska trähäst i det krig, som utländska intressen för mol den svenska ungdomens psykiska och fysiska hälsa, har gjort sitt, men nu bör det vara slut. Vi vill inte veta av någon upprepning.

Del talas nu om "den nya moralismen." För tio år sedan hade jag en uppgörelse med den då för tiden nya trolösheten och normlösheten. Men varken moralism eller normlöshel är någonsin ny. Med en parafras över Ctagnelius kan man kanske säga alt "tvånget alt begära" och "makten att försaka" ständigt bryter sig mot varandra. Ibland har det ena överlaget, ibland det andra.

Salongsradikalismen har råd att låla andra människor gå under. De som lever med eWerför dem som hotas av undergång anser inte att någon har råd med della. I denna uppfattning förenas både höger och vänster. Nu senast har Jan Myrdal krävt "lag och ordning". En annan - låt mig säga annoriunda - kommunist har sedan mycket länge sett sanningen och sagt den; docent Nils Bejerot. Så som han har förföljts av knarkliberaler i massmedia och i ämbetsverk vore det allt skäl atl socialministern nu äntligen lyssnade till hans röst.

Socialministern har, som vi har hört, tillsatt en ny arbetsgrupp. Jag är för min del inte så säker på alt en samling frän början strängt upptagna herrar, av vilka kanske endast några fä har en förstahandskännedom om vad del rör sig om, kan förväntas göra så mycket åt saken. Jag har aldrig förstått att det är någon större glädje med att bunta ihop generaldirektörer. Det är ju faktiskt krigföring det nu gäller. Vad vi behöver är en slagkraftig expedilionsstyrka, sammansatt av läkare, sjukvårdsper-

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om åtgärder mot heroinmissbruket, m. m.

131

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om åtgärder mot heroinmissbruket, m. m.

sonal, socialarbetare och kriminalare med extraordinära fullmakter alt rensa upp. "Håll Sverige rent!" Del här är faktiskt ännu viktigare än ölburkar och plastpåsar i markerna.

Den gamla regeringen - och dess rådgivare - var även pä delta område vilseledda av en ideologisk naivitet som, vad liden led, överskred gränsen till lättsinne. Den nya regeringen mäste nu agera med all kraft, och socialministerns engagemang är värt all framgång. Regeringen bör själv sälta en tidsfrist för utrotandet av narkotikan i vårt land. Innan svenska folket går till val nästa gång bör socialministern ha dränerat det svenska narkotikaträsket-i landels och sitt eget intresse. Riksdagen bör ge honom alla de resurser och allt det slöd han finner sig behöva.

132

Fm KRISTENSSON (m);

Herr lalman! Efter herr Biörcks i Värmdö inlägg skulle det vara helt onödigt för mig alt säga någonting. Jag vill instärnma i de synpunkter som herr Biörck gav uttryck åt. Mera specificerat vill jag säga alt jag delar uppfattningen all man kan hysa en viss tvekan inför regeringens tanke all samla de mest prominenta personerna för alt starta den här kampen mol narkotikan. Det finns väl ett par av dem, som herr Biörck också sade, som har fältkunskap om problemen. Men många saknar tyvärr den praktiska kunskap som behövs för all förstå vad del verkligen gäller. Au del sedan enbart råkar vara män som man nu har samlat lill den här ledningsgruppen beror väl på att det ännu bara är män som har kommit i dessa förnämliga positioner, så jag lar del inte som elt uttryck för någon kvinnofienilighet från regeringens sida.

Jag tycker som herr Biörck att del hade varit bra om man haft folk med erfarenhet frän fältet, som också hade haft förslag lill konkreta lösningar. Egentligen hade jag också tyckt, herr lalman, all det hade varit bra ifall man kunnat knyta en grupp parlamentariker lill denna andra grupps arbete. Man behöver nog ha ell stöd i parlamentet för åtgärder som kan betecknas som litet annorlunda och radikala - och jag tror all del är sådana ålgärder som man behöver fä till stånd.

När det gäller de frågor som närmast hör hemma under justitiedepartementet, anser jag man kan hysa en viss tilltro till att de kommer all behandlas tillfredsställande. Även om, som herr Bengtsson i Göteborg nyss nämnde, problemen på kriminalvärdsanstalterna verkligen inger oro, bör de inte vara omöjliga alt komma till rätta med.

Det bör inle heller vara omöjligt atl försöka åstadkomma någorlunda vettiga åtgärder mot den organiserade ekonomiska brottsligheten. Jag tror - vilket också herr Jadestig var inne på - atl det är nödvändigt att man i detta sammanhang tar kraftlag mot den. I den ekonomiska brottsligheten döljer sig just narkotikabrottsligheten, och man får därför inte glömma de åtgärderna. Jag ser inle någonting om det i socialministerns svar, men jag utgår ifrån all man verkligen kommer att ta itu med också de frågorna på elt helt annat sätt än tidigare.

Del stora problemet ligger, såvitt jag kan se, på socialministerns om-

rade. Det säger jag inle därför all jag hyser misstro till socialministern själv utan därför att vi när det gäller del här området har personer inom socialstyrelsen som borde begripa bättre men som tydligen ännu inle har förstått vad det gäller. Man blir förvånad - del får jag kanske herr talmannens tillstånd att säga - när man nu, dä läget har blivit sä kritiskt, ändå finner att socialstyrelsens chef häromdagen ånyo gjorde ett uttalande om alt värden måste vara frivillig.

Lägel är ju det att flertalet missbrukare själva kommer ur sitt missbruk, vare sig de blir föremål för vård eller inte. Kvar slår rältsklienlelet, som sanneriigen inte är så litet, de grova missbrukarna som själva inte efterfrågar vård. Dä vore del ju hell fel om vi skulle vänta med all värda dem tills man har klarat av vårdresurserna för dem som frivilligt efterfrågar vård. Del är ju de andra personerna som innebär det stora problemet. Del är de som begår den större delen av de grova ekonomiska brotten. Det är de som exempelvis svarar för den nästan katastrofala ökningen av anlalel beväpnade rån på senare lid. Del är de som befolkar våra fängelser som en direkt konsekvens av att man inte har någon vård-skyldighet utan att det anses alt man skall vänta tills de själva efterfrågar värd. Då hamnar de i våra fängelser, eller också ligger de - som herr Biörck i Värmdö nyss sade - halvdöda eller döda på olika inrättningar här i staden eller på andra håll. Den fråga man slällersig lyder: Är detta humant? Jag är övertygad om att socialministern själv inser att della är klarl inhumant.

Därtill finner man att samhället understödjer knarkmissbruket genom att olika sociala nämnder ger missbrukarna bidrag varje vecka för all de skall kunna upprätthålla sill missbruk. Jag påslår inle atl socialbidraget är tillräckligt stort för alt de skall klara av att köpa knark som räcker till, men det är principiellt felaktigt att samhället med sina resurser ger bidrag till narkomanerna för fortsatt knarkmissbruk. Jag menar atl man måste ställa krav på avgiftning för att ge socialhjälp. Under sådana omständigheter skall man naturligtvis inte snåla på socialhjälpen ulan verkligen ställa upp och stödja.

Vad man frågar sig nu är om del verkligen kommer all bli några nya tongångar. Jag tycker att när del gäller vårdsidan är socialministerns svar inle sä tydligt som man skulle önska att del vore. Det behövs nämligen nu en kraftsamling, och jag skulle vilja återgå, herr lalman, lill det som jag .sade inledningsvis.

För del första: Del är bråttom, för det är en snabbt försämrad situation som vi lever i.

För det andra: Om man skall våga sig på några nya tongångar tror jag att det är bra all ha kontakt både med människor som har erfarenhet från det praktiska fältarbetet och med oss parlamentariker som har ägnat oss åt de här frågorna och därför också har en viss erfarenhet och som kanske kan gå i borgen för en accept av en delvis ny polilik.

Jag vill önska socialministern all lycka med det som nu behövs, näm-

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om åtgärder mot heroinmissbruket, m. m.

133

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om åtgärder mot heroinmissbruket, m. m.

134

ligen en human politik både från missbrukarnas och från den av missbruket drabbade allmänhetens synpunkt.

Hen SVENSSON i Kungälv (s);

Herr lalman! Vi har ju haft en nykterhetsvårdslagstiflning under väldigt många år, och ändå beräknar läkarna och andra som känner lill förhållandena att omkring 5 000 dödsfall om året sammanhänger med alkoholismen. Frågan hur man skall komma till rätta med problemen är naturiigtvis inte enkel all besvara. Låt mig bara inledningsvis säga att när vi nu har en debatt om narkotika, så låt oss inte glömma att alkoholmissbruket är det överskuggande problemet då det gäller droger.

Vi har från socialdemokratins sida i år på två punkler gått in på del här området. I alkoholfrågan behandlas nu en proposition, och där är vi, som Thure Jadestig nyss talade om, beredda all satsa ytterligare 100 miljoner på tre år. Vi har också när del gäller narkolikabekämpningen framfört etl önskemål om all anslaget skall höjas med 10 miljoner utöver socialministerns förslag. Vi hade gjort elt räknefel, men i socialutskoltei har vi nu vid utformningen av vår reservation räknat upp beloppet till Il milj. kr.

Vi är glada över atl vi nu skall få en kartläggning och all vi även får en ledningsgrupp. Jag skulle gärna vilja stryka under vad fru Kristensson sade alt det skulle vara bra om vi finge parlamentariker med, framför allt i den grupp som skall göra kartläggningen.

Del är alldeles givet att de här problemen måsle angripas på mycket bred front. Det finns inga Alexanderhugg vare sig när det gäller alkohol eller narkotika. Del finns bakomliggande orsaker som vi måsle angripa. En är om ungdomsarbetslösheten ökar; då blir del svårigheter. Vi behöver en tull som är alert, vi behöver poliser. Vi vel att polisen och tullen kanske tar 2 ä 3 96 av den narkotika som kommer in i landei. Därför finns myckel all göra, som alla förstår, men uppgifien är vansklig. Del är lätt alt smuggla.

Vi har vårt internationella samarbete i Geneve. Vi har vidare det som socialministern talade om, nämligen producenlländerna, och i det sammanhanget bl. a. är del en triangel i Sydostasien som är särskilt intressant. Här måste man, efter vad jag förstår och som också socialministern säger, gå in med något som nästan är ell u-landsarbele. Det gäller att ändra infrastrukturerna. Och den produktion som del är fråga om, nämligen opievallmon behöver ändras. Situationen är den atl medan producenten får ca 1 500-2 000 kr. för en årsproduktion har priset för denna mängd när den köps i New York ökat lill ungefär 2 milj. kr.

Vi behöver värd. Vi har önskat i vår motion atl det skulle komma 100 nya platser utöver vad regeringen föreslagit. Vi vill ha höjt anordningsbidrag och höjt driflbidrag och vi vill ha ytteriigare 5,8 milj. kr. till upplysningsverksamhet, lill organisationer och till kommuner som vill göra extra insatser på det här området. Det finns många människor och organisationer som vill vara med och göra någonting, och vi vill

all socialstyrelsen skall få möjlighet att ge pengar till sådan verksamhet. Vi vill som sagt öka anslaget med tillsammans 11 milj. kr.

Jag känner Bengt Bengtsson och Rune Gustavsson och jag vel all de är intresserade av de här problemen och vill göra någonting. Del har de också visat här i dag, men del hade varit skönt om vi på socialdemokratisk sida hade kunnat fä hjälp atl öka möjligheterna lill en extra insats. Som del har sagts här tidigare: Del gäller atl handla snabbi, och även om centerpartisterna varit med om atl avstyrka värt krav i socialutskottet kommer en förstärkning kanske in bakvägen relativt snart från socialdepartementet. Del är i varje fall min förhoppning.

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om åtgärder mot heroinmissbruket, m. m.

Hen socialministern GUSTAVSSON;

Herr talman! Av debatten att döma är vi alla som deltar här ganska eniga om dels att detta är en oerhört allvarlig fråga, dels att vi måsle göra stora insatser. Det finns i dag inte utrymme för en passivitet i den här frågan - inle om vi vill komma till rätta med detta problem och rädda människor från att räka in i ell missbruk som kan göra all unga människors livsläga släcks. Detta vill jag säga med adress till samtliga som har med den här frågan alt göra, pä olika nivåer. Det är nödvändigt efter de debatter som förts under den lid av nära ett halvår som jag varit socialminister.

Bengt Bengtsson frågade mig i början av debatten om jag anser att sociala myndigheter använder barnavårdslagen på del sätt som de skulle ha möjligheter lill. Jag kan inle ge något definitivt besked på den punkten. Men jag vågar säga atl del - mol bakgrund av de rapporter som lämnats i massmedia och de rapporter vi fått här i dag om att många unga människor är nedgångna och befinner sig i en mycket besvärlig situation - förefaller ganska förvånande all de sociala myndigheterna inte i större utsträckning än hittills har använt sig av det instrument som finns, alltså barnavårdslagen.

Kriminalvärdsanstalterna har några av talarna här i dag tagit upp. Del ingår i ledningsgruppens arbete atl la itu med det problemet.

Några talare har ifrågasatt ledningsgruppen. Det är sä mänga olika områden som är berörda, all del behövs en samordning. Del är de sociala myndigheterna, det är skolan, del är kriminalvården, det är rikspolisstyrelsen, vi har kopplat in arbetsmarknaden; det gäller ju att rehabilitera människor, och då gäller det att se till att de kan ta steget ul i arbetslivet. Vi har då ansett del riktigt all de högsta ansvariga för resp. myndigheter och verk står för detla.

Jag är övertygad om att del kommer att vidtas åtgärder. Vi har klarl uttalat att ledningsgruppen skall arbeta en kort tid - ell halvår eller tre fjärdedels år - för atl snabbt framlägga förslag.

Vi har här efterlyst parlamentariker. Vi har tillsalt en enmans- eller enkvinnasulredning när del gäller kartläggningen av narkotikamissbruket. Vi har tänkt att till den knyta en parlamentarikergrupp som referensgrupp. Det är inget som hindrar all ledningsgruppen också har

135

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om åtgärder mot heroinmissbruket, m. m.

136

kontakt med denna parlamentarikergrupp.

Det har påpekats att man behöver ha erfarenheter frän fältet. Eftersom det finns personer i ledningsgruppen som har erfarenheter också från fältet är jag övertygad om alt man bäde kommer att lyssna på de synpunkter som anförs därifrån och la de kontakter som är nödvändiga för detla arbete.

Så till frågan om vårdplatserna. Vi tog, som jag tidigare sagt, upp den i höstas. Veckan före jul samlade vi representanter för Landstingsförbundet, Kommunförbundet och landslingen i Slockholm, Göteborg och Malmö samt representanter för Stockholms grannkommuner för att diskutera igenom vårdsituationen. Vi fick rapporter om läget, och vi diskuterade dä vad man kunde göra för all snabbt bygga ut antalet vårdplatser. Det är här icke fråga om pengar - del saknas icke pengar -utan det gäller att sätta i gång och bygga! Detta arbete följer vi nu upp regionall i form av diskussioner med representanter för landslingen och kommunerna, för atl göra klarl för dem hur viktigt och nödvändigt det är med en utbyggnad.

När man lyssnar på representanter för kommuner och landsting får man klarl för sig all de inte sett riktigt så allvariigt på den här frågan som den förtjänar.

Vidare är del tyvärr så, Evert Svensson, alt man inte gjort den satsning under senare är som vi skulle ha behövt. Under budgetåren 1973/74 och 1974/75 tillkom enligt socialstyrelsens uppgifter inga nya platser vid behandlingshem och inackorderingshem. Inga nya platser! Detta innebär att vi har fått en eftersläpning av värdresurserna som vi nu måste bygga i fall. Skall vi därtill kunna öka på antalet så att alla de som vill ha vård och som nu står i kö kan fä en plats fordras del atl vi snabbt sätter i gång och bygger, och jag hoppas att det också skall gå.

I den nya budgeten har vi också satsat på familjevården, där vi får en ökning av statsbidraget lill kommunerna frän 10 till 50 kr. per dag. Jag har därför förhoppningar om alt vi skall kunna få fram elt större anlal platser även där.

Jag är hell överens med er som har deltagit i debatten om atl det är bråttom all få fram värdplatser. Den maningen har jag också låtit gå ul i olika sammanhang när jag har blivit intervjuad, när jag har talat på stämmor osv.

Som herr Jadestig framhöll finns det nu en verkligt stark opinion ute på fältet. Jag har mött denna opinion i olika framställningar och inle minst i brev och telefonsamtal frän förtvivlade föräldrar som inte vel hur de skall klara situationen - föräldrar som ibland lerroriseras av kamrater lill sina egna narkotikaskadade barn.

Herr Jadestig log upp frågan om den organiserade brottsligheten. Jag hoppas alt även den blir föremål för uppmärksamhet från ledningsgruppens sida. Den skall ju la upp de frågor som del här gäller, och den organiserade brottsligheten är etl av de stora problemen i vårt samhälle i dag. Vi måste på allt sätt -jag har tidigare sagt det från denna talarstol

- bryta narkotikasyndikaten. Del är förbjudet att stjäla, det är förbjudet atl sälja knark osv., och därför kan vi heller inte lämna dispens för sådan verksamhet. Med gemensamma krafter hoppas jag alt vi skall komma till rätta med dessa problem.

Hen SVENSSON i Kungälv (s);

Herr talman! Socialministern lar i ganska kraftigt. Jag uppskattar hans engagemang, därför att jag vet att det kommer inifrån - han vill göra någonting. Men då är del egendomligt alt man inle ger de högre anslag som behövs härför. Får jag tolka socialministerns undanflykter så att del i kompletteringsproposilionen kommer alt föreslås atl de medel som behövs ställs till förfogande?

Vi har i den socialdemokratiska molionen i stort sett bara föreslagit vad socialstyrelsen begärde pä vårdsidan. Vi vet all del inte flnns tillräckligt med vårdplatser nu, och om jag fattat debatten rätt har vi varit överens om au det inle är tid för någon passivitet. Om det nu är omöjligt att biträda vårt förslag om anslagshöjning vädjar jag till socialministern om all regeringen på annal sätt snart - helst omedelbart - lägger fram förslag, annars faller det starka engagemanget platt lill marken.

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om åtgärder mot heroinmissbruket, m. m.

Fru KRISTENSSON (m);

Herr lalman! Jag vill inte kritisera del beslut som regeringen har fattat när det gäller sammansättningen av ledningsgruppen. Men det är ändå ganska egendomligt att nästan den enda skillnaden i förhållande till del samarbetsorgan för bekämpande av narkotikamissbruk som leddes av statsrådet Lidbom är alt herr Lidbom nu är utbytt mot tvä statssekreterare; annars är det nästan samma personer. Jag hoppas emellertid att dessa nu har tänkt om. Under herr Lidboms tid hände del faktiskt inte sä myckel i delta samarbetsorgans regi. Det är därför min förhoppning att de båda statssekreterarna och den nya regeringen nu skall finna effektivare metoder att komma till rätta med situationen, som har blivit betydligt allvariigare nu än den var förut.

Socialministern menar alt en parlamentarisk grupp i första hand kunde knytas lill utredningen om karlläggning av narkotikamissbruket i landet. Det är faktiskt en ganska okontroversiell utredning - den gäller bara en kartläggning av missbrukets omfattning. De kontroversiella och svåra frågorna är de som den här ledningsgruppen kommer all få syssla med. Det var därför jag menade alt för att ledningsgruppen skall känna mo-laliskl mod atl vidta åtgärder av kanske ibland kontroversiell natur är det nog praktiskt atl man har en kontakt med riksdagen för alt försäkra sig om den förankring som behövs för sådana nya tongångar. Enligt inin mening är del lill den gruppen som pariamentarikerna i första hand bör knytas. Det hindrar naturiigtvis inle att de kan vara lill nytta även i den tidigare nämnda utredningen.

Socialministern sade också all det är bråttom med att få fram vårdplatser. Del håller jag med honom om. Men vad som är ännu mera

137

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om åtgärder mot heroinmissbrukel, m. m.

bråttom är att fä fram en annan vårdpolitik. Skall man fortsätta med den nuvarande vårdpolitiken vel vi att del bara innebär att narkom.anerna åker ut och in pä de olika vårdanstalterna. De får ingen konkret vård, utan det är egentligen ett fruktansvärt slöseri. Vi behöver alltså både-och

- både mer vårdplatser och en annan värdpolitik.

Hen JADESTIG (s):

Herr talman! Jag noterar först att herr Biörck i Värmdö och i viss mån även fru Kristensson inte gav den nuvarande regeringen fullt godkänt för dess agerande i dessa frågor, i varie fall inte när det gäller värdformerna och kampen mol den organiserade brottsligheten. Men jag noterar också socialministerns senaste svar att han är beredd alt vidta de här åtgärderna, och då får vi hoppas att de också kommer.

Jag skall först uppehålla mig på vårdsidan. Jag har här elt pressmeddelande av den 21 december, som departementet gav ul efter kontakten med de kommunala och landsiingskommunala representanterna. Där står del vad herr Gustavsson tyckte och tänkte. Däremot framgår det inle

- hell naturiigt, höll jag på all säga - vad de kommunala representanterna
ansåg. Socialministern säger här att det finns pengar och resurser men
alt kommunerna gör för litet. Men då tycker jag atl socialministern borde
se efter vad det är för fel och försöka stimulera kommunerna atl vidta
ålgärder.

Jag har också pressmeddelandet av den 24' mars, som gäller den här ledningsgruppen. Det är riktigt som statsrådet säger all den gruppen skall arbeta i tre kvarts är. I pressmeddelandet heter det; "Bland de åtgärder som gruppen särskilt kommer all överväga är möjligheten till särskild överenskommelse med landsting och kommuner om en utbyggnad av vården för missbrukargrupper." Men skall man verkligen behöva hälla pä i tre kvarts år för att åstadkomma detta? Pengar finns och behovel är otvivelaktigt myckel slorl. Då borde väl statsrådet med sina egna normala kontakter med Kommunförbundet och Landstingsförbundet kunna vidta dessa åtgärder, så atl vi i realiteten får en riklig vård. En sådan behövs verkligen.

Del har här också sagts en hel del om de mer långsiktiga åtgärderna. I detta avseende undrar jag om vi inte snart bör kunna ena oss om en ny, omfattande informationskampanj om narkotikan och dess verkningar. Vi hade 1969 en sådan kampanj, som bedömdes som mycket framgångsrik. Verkningarna av denna har naturligtvis nu tonat bort -vi har fått en helt ny generation av ungdomar och föräldrar, som i dag lever i skuggan av del gissel som narkotikan åstadkommer. De har föga eller ingen kunskap i dessa frågor. En bred och saklig information bör därför vara en självklar åtgärd i arbetet på att förbättra situationen.

Sedan hoppas jag verkligen att socialministern läser den socialdemokratiska molionen 717, som innehåller konkreta förslag i det kortsiktiga perspektivet, och att han verkar för att den skall få ell slöd i riksdagen;

138

herr Svensson i Kungälv har redan noterat all man inte fick tillräckligt stöd för den i utskottet.

Hen socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! När det gäller vårdpolitikens inriktning vill jag säga att vårdpolitiken måste ha som målsättning en rehabilitering av dessa människor sä att de kan ta steget ut i samhället och i arbetslivet.

Vad sedan gäller ledningsgruppens arbete har vi givit denna klara direktiv för vad den skall göra, vilket jag inte tror atl den tidigare gruppen hade. I dessa direktiv sägs alt gruppen skall handla snabbt och den skall under år 1977 fortlöpande ta de initiativ som behövs och därvid hålla kontakt med berörda myndigheter och organisationer.

Jag kanske tidigare uttryckte mig något oklart i fråga om kontakten med referensgruppen, och jag vill därför förtydliga mig. Till den utredning som skall kartlägga narkotikaproblemen kommer vi att utse en parlamentarisk referensgrupp. Denna referensgrupp kan ju fylla den dubbla uppgiften att samtidigt vara referensgrupp till ledningsgruppen.

Del är klart utsagt i regeringsdeklarationen att vi skall ta krafttag mot narkotikaproblemen och öka vårdinsatserna. Och det finns pengar i dag. Det finns outnyttjade medel, och kommunerna har möjligheter att sätta i gång och ordna vårdplatser. Vi har ju lagil initiativ lill della redan i höstas. Jag tror alt det är viktigt att man gör klart för alla ansvariga ute i kommuner och landsting hur allvariig situationen är i dag.

Jag vill säga lill herr Svensson i Kungälv och lill herr Jadestig atl del som vi har satt i gång nu inte är något slag i luften. När vi har tillsall denna ledningsgrupp och givit den uppgifier, dä menar vi också att man skall kunna handla, och handla snabbi, och därvid måste man även ta fram de ekonomiska resurser som behövs för detta.

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om ålgärder mot heroinmissbruket, m. m.

Hen SVENSSON i Kungälv (s):

Herr lalman! Innebär detta också all man höjer anordningsbidraget och driftbidragel? Vi har föreslagit atl driftbidraget skulle höjas till 60 000 kr. per vårdplats. Propositionen föreslår 47 000 kr. Vi har också föreslagit att anordningsbidraget skulle höjas till 25 000 kr.; där har propositionen ett oförändrat belopp. Jag tror att det skulle vara bra att ge kommunerna större stimulans.

Till fru Kristensson vill jag säga alt del är klart att olika vårdinstitutioner redovisar olika erfarenheter och resultat. Vi har ju t. ex. något som heter Hasselakollektivel. Där har man räknat fram en 80-procentig förbättring - det lär komma resultat från en undersökning om detta ganska snart. Den förbättringsprocent som har rapporterats från Hasselakollektivel är sådan att man knappast kan tro på den, eftersom man ju vet vilka människor man där har atl göra med. De har hämtats direkt från Mariakliniken här i Stockholm, och man har satt dem i detta kollektiv där de arbetar tillsammans med varandra. Under det tredje året i kollektivet låter man dem som enskilda individer gå på en folkhögskola.

139

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Om åtgärder mot heroinmissbruket, m. m.

Man kopplar alltså även in en utbildning för dem, vilket ju som alla vet är oerhört betydelsefullt därför atl många av dessa ungdomar är -för att använda ett slitet uttryck - politiskt fattiga.

Hasselakollektivel bygger också på frivillighelen, men där finns ett kamrattvång som är av stort värde och säkert också nödvändigt med tanke på kollektivmedlemmarnas situation. F. ö. får vi ju så småningom en diskussion av utredningen Frihet och tvång, efiersom socialulred-ningen snart lägger fram sitt betänkande i den frågan.

Jag skulle vilja framhålla, som jag har gjort så många gånger tidigare, att det ändå finns möjligheter all ingripa i många av dessa fall. I en del fall är det helt nödvändigt att ingripa därför att man måste rädda människor, och ell ingripande kan vara en form av humanitet som vi måste visa människor.

140

Herr JADESTIG (s);

Herr talman! Enligt pressmeddelandet av den 21 december, när statsrådet hade sammankomsten med landstings- och kommunalpolitiker, var del fyra frågor som statsrådet inledningsvis ville ha svar pä;

1.    Hur bedömer de ansvariga huvudmännen narkolikasituationen?

2.    Täcker befintliga vårdresurser vårdefterfrågan?

3.    Vilka planer har kommuner och landsting all öka vårdresurserna? Finns del beredskap inför förändringar i narkolikasituationen?

4.    Planerar kommunerna och landstingen några speciella insatser på vårdområdet för heroinmissbrukare?

Nu säger statsrådet all kommunerna gör ingenting och att det finns pengar. Då skulle jag vilja ställa frågan lill socialministern: Vad hade kommunerna som skäl för sina "klena insatser", enligt statsrådet, för all inte gå statsrådet till mötes, bygga ut verksamheten och nyttja de ekonomiska resurser som statsrådet ändå har i sin hand?

Hen socialministern GUSTAVSSON;

Herr talman! Vid det nämnda sammanträdet hade jag inte varit socialminister i mer än etl par månader, och dä var del hell naturiigt att jag ville ha svar pä de här frågorna. Del fick jag också. Det var svar som sammantaget gav uppgifter om att det fanns stora problem, att det var ell stort behov av vårdplatser. Någon direkt planering hade man inte, men man var beredd atl ta upp diskussionen och börja arbeta. Det var det som gjorde att vi kom överens om alt ha regionala konferenser för alt diskutera med samtliga landsting, efiersom del bara var tre landsting representerade vid sammanträdet.

Men jag har sagt att det är nödvändigt att man genom dessa debatter gör klart för de ansvariga politikerna ute i landei hur allvariigt lägel är och atl vi mäste handla därefter. Jag vel att det här i Stockholmsområdet och inom landstinget där pågår diskussioner, men del har inte hänt någonting konkret direkt efter de överiäggningarna. Jag tror ändock

alt många har böriat allvariigt fundera pä att man mäste göra någonting     Nr 97

""                                                                                Måndagen den

28 mars 1977 överläggningen var härmed slutad.

Om åtgärder mot

§ 8 Föredrogs och hänvisades heroinmissbrukel.

Propositioner m. m.

1976/77:76 till utbildningsutskottet 1976/77:104 till justitieutskollel

§ 9 Föredrogs och hänvisades

Förslag

1976/77:17 till konstitutionsutskottet

§ 10 Föredrogs och hänvisades Motioner

1976/77:1484 till trafikutskottet 1976/77:1485 och 1486 till försvarsutskottet 1976/77:1487 till uibildningsutskottei 1976/77:1488-1490 ull näringsutskottei 1976/77:1491 till utbildningsutskottet 1976/77:1492-1496 till konsliiulionsulskottet 1976/77:1497-1503 till skalleutskottet

§ 11 Föredrogs men bordlades åter konstitutionsutskottets belänkanden 1976/77:31-36 skatteutskottets belänkanden 1976/77:34 och 35 socialförsäkringsuiskotiets belänkanden 1976/77:19 och 20 socialutskottets belänkande 1976/77:22 trafikutskottets belänkanden 1976/77:17, 19 och 20 jordbruksutskottets belänkanden 1976/77:15 och 16

§ 12 Föredrogs och bifölls inlerpellationsframslällningen 1976/77:126.

§ 13 Anmäldes och bordlades

Proposition

1976/77:119 om veterinärutbildningen, m. m.

§ 14 Anmäldes och bordlades Motioner

1976/77:1504 av hen Palme m.fl

med anledning av propositionen 1976/77:74 om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling

141

Nr 97

Måndagen den 28 mars 1977

Meddelande om fråga

1976/77:1505 av fröken Rogestam m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:79 om anslag för budgetåret

1977/78 lill byggnadsarbeten m. m. inom utbildningsdepartementets

verksamhetsområde

1976/77:1506 av herr Andersson i Örebro m. fl. 1976/77:1507 av fru Andrén och herr Stensson 1976/77:1508 av herr Johansson i Skärstad 1976/77:1509 av hen Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:99 om slöd lill vissa tidningar och lidskrifter,    m. m.

1976/77:1510 av herrar Norrby och Olsson i Sösdala 1976/77:1511 av herrar Olsson i Sösdala och Norrby 1976/77:1512 av hen Palme m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:107 om hushållning med energi i byggnader m. m.

1976/77:1513 av fru Andrén

1976/77:1514 av herrar tredje vice talmannen Eriksson och Lindblad

1976/77:1515 av herrar Johansson i Skärstad och Nilsson i Agnas

1976/77:1516 av fru Karlsson m.fl.

1976/77:1517 av hen   Lindblad m.fl.

1976/77:1518 av hen Norrby

1976/77:1519 av herr Palme m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:108 om alkoholpolitiken

§ 15 Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts

den 28 mars

1976/77:350 av fru Wiklund (c) till ftu statsrådet Mogård om handläggningen av ärenden rörande indragning av skolor och lärartjänster:

1.    Anser statsrådet atl del ur demokratisk synpunkt är lämpligt att indragning av skolor och lärartjänster utgör s. k. inspektörsärenden?

2.    Anser inte statsrådet atl den förtroendevalda länsskolnämnden bör fatta beslut i sådana frågor?

§ 16 Kammaren åtskildes kl.  17.05.

142

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen